Fastighetsbeskattningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

SpjJ_

KUNNGL. D . L

1 11 FEB I860 STiTOCKHOL

;

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:4 Finansdepartementet

FASTIGHETSBESKATTNINGEN BETÄNKANDE AV 1957 ÅRS FASTIGHETSSKATTESAKKUNNIGA

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1960 Kronologisk förteckning

1. Folktand v rden. Idun. 189 s. I. 2. Högre utbdning, forskning och försök på lantbrukets område. Anqvist & Wiksell, Uppsala.XII s. + 508 s. Jo. 3. Grusexploteringen i Sverige. Idun. 85 s. J o . 4. Fastighetseskattningen. Marcus. 179 s. Fi.

rt^SJSa^m * ^ U d ^ y c k o r * e* angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebookbniks^epa^teren?etP " utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet" J o . - joord-

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:4 Finansdepartementet

FASTIGHETSBESKATTNINGEN BETÄNKANDE AV 1957 ÅRS FASTIGHETSSKATTESAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1960 ISAAC MARCUS B O K T R Y C K E R I AKTIEBOLAG

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 juni 1957 har chefen lör finansdepartementet den 12 juli samma år tillkallat regeringsrådet Carl Åbjörnsson, förbundsdirektören i Svenska landskommunernas förbund Sven Järdler samt lagbyråchefen i finansdepartementet Erik Reuterswärd att såsom sakkunniga utreda frågan om fastighetsbeskattningens avveckling. Åt Åbj örnsson har departementschefen uppdragit att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit benämningen 1957 års fastighetsskattesakkunniga. Att såsom statistisk expert biträda de sakkunniga har departementschefen tillkallat e. o. förste aktuarien i departementet Bertil Edlund. Till sekreterare åt de sakkunniga har förordnats förste assessorn vid överståthållarämbetets skatteavdelning Evald Hjortsberg samt till biträdande sekreterare förste landskanslisten å landskontoret i Värmlands län Lars Malmberg. Till utredningen har för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande överlämnats en den 15 oktober 1957 dagtecknad, till Konungen ställd framställning från Sveriges förenade studentkårer om ändrade regier för beskattning av studentbostäder. De sakkunniga har den 21 januari 1958 till Konungen avgivit utlåtande i anledning av vad i riksdagens revisorers den 16 december 1957 dagtecknade berättelse yttrats angående vissa iakttagelser vid 1957 års allmänna fastighetstaxering m. m. I direktiven anbefallt samråd med utredningsmannen i den särskilda sektion inom skattelagssakkunniga, som för närvarande är sysselsatt med en översyn av bestämmelserna om beskattning av kraftverk, har ägt rum. Sedan de sakkunniga slutfört sitt uppdrag, får de sakkunniga härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag om fastighetsbeskattningen jämte därvid fogade författningsförslag. Stockholm den 20 januari 1960. CARL ÅBJÖRNSSON SVEN JÄRDLER

ERIK REUTERSWÄRD / Evald

Hjortsberg

5 Innehåll Skrivelse till departementschefen

3 K a p . I.

Utredningsuppdraget

9 K a p . II.

Den k o m m u n a l a fastighetsbeskattningen Inledning Före år 1953 gällande bestämmelser 1953 års omläggning av fastighetsbeskattningen Skattelagssakkunnigas förslag R e m i s s y t t r a n d e n över skattelagssakkunnigas förslag 1953 års riksdag 1957 års ändringar i fastighetsbeskattningen Gällande bestämmelser

11 11 11 13 13 14 18 19 23

K a p . III.

A l l m ä n n a synpunkter på frågan verkningar

25 K a p . IV.

om

fastighetsbeskattningens

Av de sakkunniga företagna statistiska undersökningar rörande fastighetsbeskattningens betydelse Inledning A. Fastighetsbeskattningens betydelse för u r v a l s k o m m u n e r n a . . Kommunurvalet Underlaget för undersökningen samt dennas omfattning . . . . Uppgifter och jämförelser angående undersökningens h u v u d sakliga resultat Jordbruksfastighet A n n a n fastighet Samtliga fastigheter Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar B. Fastighetsbeskattningens betydelse för städer, som ej deltager i landsting Inledning Fastighetsbeskattningens effektivitet inom vissa taxeringsdistrikt Fastighetsbeskattningens effektivitet beträffande vissa juridiska personer tillhöriga fastigheter C. Fastighetsbeskattningens betydelse för specialkommunerna Inledning Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar

31 31 33 33 34 36 36 39 45 46 47 47 48 50 54 54 54 58

6 D. Fastighetsbeskattningens betydelse för k o m m u n e r med u t präglad sommarstugebebyggelse Inledning Uppgifter och jämförelser angående undersökningens h u v u d sakliga resultat Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar E. Fastighetsbeskattningens betydelse för skogskommunerna . . Inledning Uppgifter och jämförelser angående undersökningens h u v u d sakliga resultat Allmänna skogar och aktiebolags skogar Särskild undersökning av under domänstyrelsens förvaltning stående skogsfastigheter F. Fastighetsbeskattningens betydelse för kraftverkskommunerna Inledning Uppgifter och jämförelser angående undersökningens h u v u d sakliga resultat

K a p . V.

59 59 60 65 67 67 68 70 72 74 74 76

G. Beräkningar avseende fastighetsbeskattningens betydelse för riket i dess helhet

82 De sakkunnigas ställningstagande

86 A. Frågan om fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen

86 B. Olika möjligheter till fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen 93 1. Sänkning av repartitionstalet 93 2. Avveckling av fastighetsbeskattningen för vissa grupper av fastigheter enligt t v å undersökta alternativ 95 Redogörelse för vissa med de b å d a alternativen s a m m a n h ö rande beskattningsregler 95 N ä r m a r e redogörelse för de b å d a alternativen 98 De sakkunnigas ställningstagande till de b å d a alternativen . . 101

K a p . VI.

Kap. VII.

Särskilda frågor A. Den tekniska utformningen av beskattningen av stugor enligt de sakkunnigas förslag Deklarations- och taxeringsförfarandet Debiterings- och uppbördsförfarandet Ekonomiska verkningar

108 sommar108 108 109 110

B. F r å g a n om förfarandet vid allmän fastighetstaxering

111 C. Frågor i samband med ikraftträdandet

114 Detalj motivering till föreslagna författningsändringar

116 K a p . V I I I . Sammanfattning av de sakkunnigas förslag

7 Författningsförslag Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) 125 Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) 132 Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) 134 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift 136 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor 137 Förslag till lag om ändrad lydelse av 67 och 72 §§ kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) 138

Bilagor Bilaga 1. Tabeller till urvalskommunerna (tab. 1—tab. 21)

143 Bilaga 2. Tabell till specialkommunerna

164 Bilaga 3. Tabell till skogskommunerna

170 Bilaga 4. Sammanställning över arbetsmoment vid beskattning av fastigheter, belägna i annan kommun än ägarens hemortskommun, samt vid debitering, uppbörd och restindrivning av skatt å dylika fastigheter 173 Bilaga 5. Redogörelse för beräkningen av de beloppsmässiga verkningar som en ändrad beskattning av sommarstugor enligt olika alternativ skulle medföra för sommarstugeägarna, staten och kommunerna . . . 174 Bilaga 6. Fastighetsbeskattningens betydelse för Bara kommun

9 KAPITEL I Utredningsuppdraget I anförande till statsrådsprotokollet den 27 juni 1957 yttrade chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, bland annat följande. Den särskilda kommunala garantibeskattningen av fastigheter har sedan länge kritiserats från rättvisesynpunkt. Vid 1953 års riksdag togs ett första steg mot avveckling av denna skatteform i det att det s. k. repartitionstalet sänktes från 5 till 4. Beslutet innebar även, att avvecklingen skulle fullföljas så snart detta lämpligen kunde ske. Vid innevarande års riksdag har genomförts en ytterligare sänkning av repartitionstalet. Fr. o. m. 1958 års taxering skall sålunda garantibeloppet för fastighet beräknas till allenast 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. I samband med beslutet underströks angelägenheten av att ett helt slopande av fastighetsbeskattningen sker snarast möjligt och att därmed sammanhängande frågor blir föremål för särskild utredning. Under hänvisning härtill anhöll riksdagen att förslag i ämnet måtte föreläggas senast 1960 års riksdag. Ett definitivt upphävande av fastighetsbeskattningen är, såsom framhållits i skilda sammanhang, förbundet med åtskilliga problem av delvis svårbemästrad natur. Den utredning som erfordras, innan ett förslag kan föreläggas riksdagen, bör därför igångsättas redan nu. Den viktigaste frågan inför en avveckling av fastighetsskatten blir att klarlägga hur ett slopande av fastighetsskatten kommer att påverka det kommunala skatteunderlaget. Hittills gjorda utredningar har visserligen visat, att fastighetsbeskattningens betydelse alltmera minskat och att dess avskaffande redan nu i de flesta kommuner inte skulle behöva medföra någon nämnvärd utdebiteringshöjning. Inom vissa särpräglade kommuner, nämligen framför allt i kommuner med större vattenkraftanläggningar o. dyl. och kommuner med stor sommarnöjesbebyggelse, är dock fastighetsbeskattningen alltjämt av vikt. Även om den fortgående utvecklingen kan komma att minska fastighetsbeskattningens betydelse också för de nu avsedda kommunerna, kan dock förutses att denna beskattnings fullständiga avskaffande för deras vidkommande måste kombineras med särskilda åtgärder. För att erhålla ett tillförlitligt underlag för en bedömning av denna fråga erfordras bl. a. statistiska undersökningar av skatteunderlagets sammansättning. Vid dessa undersökningar bör givetvis hänsyn tas till resultatet av 1957 års allmänna fastighetstaxering. I den mån det skulle visa sig erforderligt att med statsmedel kompensera

10 vissa kommuner i samband med fastighetsbeskattningens avveckling torde få erinras om att utrymmet för en sådan kompensation är begränsat. • I detta sammanhang bör naturligtvis uppmärksammas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen fyller en alldeles speciell funktion i sådana fall då inkomsten från en förvärvsverksamhet är att hänföra till flera olika kommuner. Så kan t. ex. ett företags verksamhet baseras på råvaror, som hämtats från egna fastigheter i skilda kommuner. Ett annat exempel utgör kraftverkens inkomster. I dylika fall kan fastighetsbeskattningen sägas bidraga till en viss uppdelning av inkomsten mellan kommunerna. Det bör närmare utredas, huruvida det kan vara påkallat att i samband med fastighetsbeskattningens avskaffande införa särskilda bestämmelser varigenom det på motsvarande sätt tillgodoses att skatteunderlaget på skäligt sätt fördelas mellan olika kommuner. Besvaras denna fråga j åkande bör utredningen sålunda vara oförhindrad att framlägga förslag om att någon form av garanti för visst skatteunderlag bibehålles även i fortsättningen t. ex. i fråga om juridiska personers fastigheter eller fastigheter, som är belägna i annan kommun än ägarens hemortskommun. I samband med utredningen om fastighetsbeskattningens avveckling bör prövas vissa spörsmål av taxeringsteknisk art. Deklaration för sommarstugor och liknande fastigheter i annan kommun än hemortskommunen är numera i regel mycket enkel, eftersom den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten regelmässigt utgöres blott av garantibeloppet för fastigheten. Det bör tillses att ett avskaffande av fastighetsbeskattningen inte onödigtvis komplicerar deklarationsförfarandet i nu angivna fall. I stället bör alla möjligheter till förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet tillvaratagas. Även frågor av uppbördsteknisk art kan bli aktuella under utredningsarbetet och kan därför i detta sammanhang behöva upptagas till prövning.

11 KAPITEL II Den kommunala fastighetsbeskattningen Inledning Då man talar om fastighetsbeskattning åsyftas numera — såsom i det följande närmare berörs — den del av det kommunala inkomstskatteunderlaget, som beräknas på grundval av garantibelopp för fastighet. Vid taxering till kommunal inkomstskatt fastställes, efter en lagändring år 1953, för en var skattskyldig fastighetsägare en taxerad inkomst, som utgör summan av dels det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat med honom tillkommande allmänna avdrag, dels ock garantibelopp för fastighet. Fastighetsbeskattningen fastställdes i sina huvuddrag redan år 1920. Vid 1953 och 1957 års riksdagar vidtogs vissa betydelsefulla ändringar såväl i fråga om skattens tekniska konstruktion som beträffande skattens höjd. Den är, såsom framgår av benämningen, anordnad som en garantibeskattning, d. v. s. fastigheterna i en kommun garanterar gentemot denna ett skatteunderlag, som motsvarar en inkomst av en viss bestämd procent av taxeringsvärdet å fastigheterna. Procenttalet för garantibeloppet brukar benämnas repartitionstalet för fastighetsbeskattningen. Detta utgör för närvarande 2,5. Före år 1953 gällande

bestämmelser

Till grund för 1953 års riksdagsbeslut låg en av skattelagssakkunniga i februari 1953 framlagd utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953: 8). I nämnda betänkande har lämnats en utförlig historik rörande fastighetsbeskattningen fram till år 1953. Med hänsyn härtill kommer i det följande förhållandena före 1953 års reform endast att beröras i korthet och hänvisas i övrigt till redogörelsen i skattelagssakkunnigas betänkande. Däremot har det ansetts påkallat att mera utförligt redovisa såväl övervägandena i samband med 1953 års omläggning av fastighetsbeskattningen som de förslag och yrkanden beträffande fastighetsbeskattningen, som behandlades vid 1957 års riksdag. Slutligen lämnas en kortfattad redogörelse för nu gällande bestämmelser rörande fastighetsbeskattningen. Före år 1953 uttogs fastighetsskatt såsom en självständig skatt efter ett skatteunderlag, som beräknades till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Skatten debiterades och uppbars vid särskild uppbörd. Vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten fick emellertid

12 från den verkliga fastighetsinkomsten avdrag göras med ett mot nämnda skatteunderlag svarande belopp. Detta s. k. procentavdrag utgjorde 5 procent av taxeringsvärdet å fastigheten. Garantiskattesystemet innebar alltså, att om skattskyldig hade så stor inkomst av förvärvskälla, vari fastigheten ingick, att han kunde utnyttja procentavdraget, och så stor sammanlagd till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, att han mot denna inkomst kunde tillgodonjuta honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag, den skattskyldige i realiteten inte betalade mer skatt än om någon fastighetsskatt inte hade utgått. För en sådan skattskyldig var fastighetsskatten inte — vad man kallat — effektiv. För kommunerna innebar fastighetsskatten en verklig merinkomst vid sidan av inkomstskatten endast när fastighetsskatten var effektiv, d. v. s. i den mån en skattskyldig på grund av att procentavdrag, allmänna avdrag eller ortsavdrag inte kunde utnyttjas måste betala högre skatt än om fastighetsskatt inte hade utgått. Utöver den ökning av skatteunderlaget, som fastighetsbeskattningen medförde i den mån fastighetsskatten var effektiv, innebar det angivna systemet att kommunerna hade tillgång till ett skatteunderlag, som var underkastat förändringar i mindre utsträckning och i långsammare tempo än vad som var förhållandet med inkomstskatteunderlaget. Mot fastighetsbeskattningen i denna form hade under årens lopp riktats åtskillig kritik. Sålunda anmärktes, att garantiskattesystemet inte överensstämde med principen om skatt efter förmåga. Omständigheter, som inte hade något påtagligt samband med fastighetsbeskattningens syfte, var avgörande för om fastighetsskatt skulle utgå eller ej. Kommunalskatteberedningen påpekade exempelvis i sitt betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen (SOU 1942: 34) att skuldsättning, som i och för sig fick antas vara uttryck för en nedsatt skatteförmåga, var ägnad att öka den effektiva fastighetsskatten. Å andra sidan hade en fastighetsägare, som åtnjöt sådan inkomst av fastigheten eller av förvärvskälla, vari fastigheten ingick, att han med hänsyn till nämnda inkomst och annan förekommande inkomst kunde utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag, inte att vidkännas någon fastighetsskatt. Det var emellertid inte bara garantiskattesystemet som kritiserades. Frågan om bärande skäl kunde åberopas till stöd för en beskattning av fastighet på annat sätt eller i annan ordning än av andra beskattningsföremål hade även i olika sammanhang ifrågasatts. Sålunda uttalade en av ledamöterna i kommunalskatteberedningen att han ur principiella utgångspunkter fann varje form av objektsbeskattning av fastighet oberättigad. I de yttranden, som avgavs över kommunalskatteberedningens förslag, syntes ock i allmänhet enighet ha rått därom, att fastighetsskatten i princip var oberättigad och borde avskaffas, därest så kunde ske med hänsyn till skatteunderlaget för kommunerna. Flertalet av de remissinstanser, som hade denna principiella inställning, medgav dock att fastighetsskatten — åtminstone under den

13 närmaste tiden — svårligen kunde avskaffas. Anledningen härtill var just kommunernas beroende av fastighetsskatteunderlaget. Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskattens avskaffande. I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning av nämnda motioner att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verkställa en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde föranledas av utredningen. I anledning av riksdagens skrivelse bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 17 mars 1950 chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen m. m. I direktiven för utredningen, som anförtroddes 1950 års skattelagssakkunniga, anfördes bland annat, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelagstiftningen aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och bringas till lösning. Härvidlag nämndes i främsta rummet frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen, beträffande vilken förslag förelåg i kommunalskatteberedningens betänkande av den 18 juli 1942 (SOU 1942: 34). 1953 års omläggning

av

fastighetsbeskattningen

Skattelagssakkunnigas förslag Skattelagssakkunniga avgav, som tidigare nämnts, den 12 februari 1953 sitt betänkande med utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8). I betänkandet redogjorde de sakkunniga bland annat för fastighetsbeskattningens dåvarande betydelse för kommunerna. De sakkunniga konstaterade, att förhållandena för kommunerna, när garantiskattesystemet infördes, i viktiga hänseenden var annorlunda än vid tidpunkten för framläggandet av de sakkunnigas utredning. Ehuru utvecklingen gått därhän att garantibeskattningen då var av väsentligt mindre betydelse än vid tiden för garantibeskattningens tillkomst, skulle ett helt borttagande av fastighetsbeskattningen medföra besvärande utdebiteringshöjningar för vissa kommuner. De sakkunniga framhöll, att frågan huruvida den objektsbeskattning av fastighet, som skedde i garantiskattesystemets form, kunde eller borde upphävas, fick avgöras med hänsyn till å ena sidan kommunernas berättigade intressen och å andra sidan kraven på rättvisa och ändamålsenlighet i beskattningen. Från dessa utgångspunkter fann de sakkunniga, att fastighetsbeskattningen borde — åtminstone tillsvidare — bibehållas med de modifikationer och

14 tekniska förändringar, som kunde befinnas lämpliga. Sina förslag i sistnämnda hänseende sammanfattade de sakkunniga sålunda. Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör. Vid den årliga taxeringen åsättes varje skattskyldig ett taxerat belopp, vilket utgör summan av den nuvarande enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomsten och 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Det taxerade beloppet innefattar underlag för såväl kommunal skatt för inkomst som — i förekommande fall — skatt för fastighet. Från det laxerade beloppet medges ortsavdrag enligt nu gällande bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbart belopp avdrag kan medges för nedsatt skatteförmåga. Det taxeringsvärde, vartill hänsyn skall tagas, är det för beskattningsåret gällande taxeringsvärdet. Förslaget innebar sålunda den väsentliga ändringen, att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga kunde göras även gentemot fastighetsskatteunderlaget. Ur den synpunkten var förslaget därför ägnat att undanröja mycket av den kritik, som tidigare riktats mot fastighetsskattens konstruktion. Remissyttranden över skattelagssakkunnigas förslag I det övervägande antalet remissyttranden tillstyrktes bibehållandet av den kommunala fastighetsbeskattningen. Uttalanden med direkta yrkanden om fastighetsbeskattningens avskaffande gjordes endast av riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantbruksförbund med instämmande av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk samt Sveriges villaägareförbund. Från de yttranden, där vederbörande remissinstanser uttalade sig f ö r fastighetsbeskattningens bibehållande, må här återges följande. Kammarrätten framhöll, att den kommunala fastighetsskatten vore en av ålder bestående beskattning, som sedan långt tillbaka gjort sina verkningar gällande. Den nuvarande generationen av fastighetsägare hade förvärvat sina fastigheter med vetskap om fastighetsskattens tillvaro och kommunerna hade inrättat sig med hänsyn till dess bestånd. Från detta utgångsläge syntes frågeställningen bli den, huruvida skäl nu tillkommit som borde föranleda avskaffande av denna beskattning. I detta avseende anförde kammarrätten bland annat, att det totala skattetrycket numera nått en så betydande höjd, att varje ytterligare skattebelastning av inkomst till ersättande av fastighetsbeskattningen vore ägnad att ingiva betänkligheter. I det av länsstyrelsen i Örebro län avgivna yttrandet framhölls, att om fastighetsbeskattningen .skulle avskaffas bleve säkerligen en höjning av den kommunala utdebiteringen i regel ofrånkomlig. En omfördelning av skattebördan, som i icke oväsentlig grad kunde förväntas öka de mindre bärkraftiga skattskyldigas skattebörda till förmån för andra kategorier

15 skattskyldiga, syntes i dagens läge böra undvikas. Ett slopande av den särskilda skatten å fastigheter kunde icke heller förväntas medföra en i och för sig önskvärd minskning och förenkling av taxeringsarbetet. Länsstyrelsen i Västerbottens län förklarade sig dela de sakkunnigas åsikt, att några invändningar av principiell innebörd icke kunde resas mot en fastighetsskatt i och för sig. På grund av det nära samband, som funnes mellan en kommun och inom dess gränser belägna fastigheter, talade också starkare skäl för en kommunalskatt å fastighet än för skatt å andra värdeobjekt. Sveriges industriförbund framhöll, att förbundet alltjämt vidhölle sin principiella uppfattning, som förbundet i yttrande över kommunalskatteberedningens betänkande framfört, nämligen att fastighetsbeskattningen borde avvecklas. Trots förbundets principiella inställning ansåge sig detta icke kunna tillstyrka, att skatten för närvarande avskaffades. Som skäl härför anfördes följande. Den utredning, som de sakkunniga framlägger, liar utförts under en utpräglad högkonjunktur, men det ligger i fastighetsbeskattningens och enkannerligen i garantiskattesystemets natur, att det speciellt är i tider med sjunkande inkomster och ofta samtidigt ökade krav på kommunerna, som denna skatteform kan vara av värde för att bereda kommunerna ett fast skatteunderlag vid sidan av inkomstskatteunderlaget. Det vore verklighetsfrämmande att vid bedömande av föreliggande frågor icke räkna med möjligheten av att fastighetsbeskattningen på grund av en inträffande lågkonjunktur måhända inom en nära liggande framtid kan komma att erhålla väsentligt ökad betydelse för kommunernas ekonomi och att dess omedelbara avskaffande därför skulle kunna medföra avsevärda skadeverkningar för det allmänna. Omfattningen av dessa skadeverkningar kunna svårligen bedömas, i varje fall icke på grundval av föreliggande utredning. Det är vidare enligt vår mening ägnat att väcka särskilt starka betänkligheter att under nuvarande förhållanden med ett orimligt högt skattetryck på inkomst och förmögenhet och tillika mer än vanligt ovissa framtidsutsikter genomföra en reform, som skulle innebära, att det kommunala skattetrycket vid inträffande lågkonjunktur ytterligare skulle pressa den sammanlagda skatten å inkomst i höjden. Tjänstemännens centralorganisation framhöll, att även om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt enligt organisationens uppfattning inte borde överdrivas, komme fastighetsskattens slopande otvivelaktigt att medföra en höjning av utdebiteringsprocenten. Detta komme att innebära en viss overvaluing av skattebördan på inkomsttagarna — en konsekvens, som enligt organisationens uppfattning vägde tyngre än de skäl som talade för fastighetsskattens avskaffande. Svenska landskommunernas förbund uttalade, att det av utredningen vore ådagalagt, att de tidigare olägenheterna av garantiskatten successivt i stort sett eliminerats och att en avveckling nu mindre än någonsin kunde vara påkallad. I nuvarande konjunkturläge skulle det också vara äventyrligt att åstadkomma rubbningar i det kommunala skatteunderlaget. Antalet landskommuner, som under de senaste decennierna inom sina gränser fått en omfattande sportstugebebyggelse, större kraftverksanläggningar o. dyl., hade starkt ökat, och dessa kommuner vore särskilt beroende av effektiv fastig-

hetsskatt till icke alltför obetydliga belopp från dessa beskattningsföremål. Svenska landstingsförbundet framhöll, att även om på grund av de relativt goda konjunkturer, som under senare år rått, fastighetsskatten endast i mindre omfattning varit effektiv, så kunde dock vid en konjunkturomsvängning motsatsen bli förhållandet. De företagna undersökningarna visade också, att den utsträckning, i vilken fastighetsbeskattningen vore effektiv, växlade mycket i olika kommuner. Ett slopande av fastighetsbeskattningen medförde en inkomstminskning för kommunerna, som särskilt i tider av nedåtgående konjunkturer kunde bli kännbar. Starka skäl talade därför enligt landstingsförbundets mening för att man under nuvarande förhållanden icke vidtoge en så radikal åtgärd som att helt slopa den särskilda fastighetsbeskattningen. Leksands kommun förklarade, att kommunen ansåge de skäl, som i de sakkunnigas utredning framförts för ett bibehållande av fastighetsbeskattningen, synnerligen vägande. Kommunen framhöll vidare, att frågan om en fastighetsbeskattning vore särskilt betydelsefull för kommuner, vilka liksom Leksand hade ett stort antal sommarbostäder, av vilka en hel del vore förhållandevis påkostade och av hög standard. Denna bebyggelse medförde ökade krav på anordningar för vatten och avlopp och i vissa fall även upprättande av byggnadsplan, vars genomförande medförde ökade kostnader för kommunerna. På grund härav finge det anses vara rimligt och för kommunernas del även nödvändigt att genom fastighetsbeskattningen erhålla bidrag till dessa kommunens kostnader. Av de remissinstanser, som uttalade sig för ett omedelbart avskaff a n d e a v f a s t i g h e t s b e s k a t t n i n g e n , framhöll riksräkenskapsverket, att de skäl, som i de sakkunnigas utredning framförts för en sådan beskattning, tillsammanlagda hade ganska ringa tyngd. Den omständigheten, att det kunde sägas råda ett särskilt slags samband mellan en kommun och fastigheterna inom kommunen, utgjorde icke anledning att konstituera en särskild skatteplikt, samtidigt som exempelvis rörelse, som bedrevs inom kommunen, uteslöts från garantibeskattning. Icke heller kunde det förhållandet, att vissa anordningar i vissa kommuner kunde vara till gagn för vissa fastigheter, tjäna som motiv för en permanent beskattning av, i princip, alla fastigheter i alla kommuner. Lantbruksstyrelsen sade sig för sin del vilja framhålla, att den speciella form av objektbeskattning, som fastighetsskatten utgjorde, syntes styrelsen icke särskilt väl passa in i den i övrigt på inkomst grundade allmänna kommunala beskattningen. Fastighetsskatten utgjorde sålunda ett avsteg från de grundläggande reglerna för den kommunala beskattningen, vilket vid skattens tillkomst huvudsakligen motiverades med att särskilt för landskommunernas del en beskattning av enbart inkomst skulle ge ett alltför litet och osäkert utbyte. De sakkunniga hade visat, att fastighetsskatten numera praktiskt taget helt förlorat denna sin ursprungliga betydelse, och de hade även framhållit, att man på grund av bland annat olika åtgärder inom

17 jordbrukspolitikens område icke heller för framtiden torde behöva befara en sådan nedgång i det på inkomst grundade skatteunderlaget, att ett verkligt behov av en garantiskatt av detta slag ånyo skulle uppstå. Ur de synpunkter, som lantbruksstyrelsen hade att företräda, funne styrelsen med hänsyn härtill skäl principiellt sett icke längre föreligga för att behålla skatten. Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle vissa ogynnsamma verkningar av skattens borttagande mildras om — såsom styrelsen ville förorda — skatten inte slopades på en gång utan avvecklades i etapper. Sveriges fastighetsägareförbund underströk, att förhållandena nu vore helt annorlunda än då frågan om fastighetsskattens bibehållande tidigare diskuterats. Såsom de sakkunniga framhållit i sin utredning hade fastighetsbeskattningen förlorat sin betydelse såsom garanti för visst minimum av skatteunderlag i kommunerna. Detta förhållande talade enligt förbundets mening uppenbarligen för ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten. Beträffande uppfattningen att kommunerna hade berättigade intressen att av fastigheterna utfå bidrag till sina utgifter, framhöll fastighetsägareförbundet, att just detta resonemang på samma sätt varit ett av huvudargumenten när det gällt att under det sista decenniet pålägga fastigheterna alla de särskilda kommunala avgifter och skyldigheter, som i dag belastade dessa. Sveriges lantbruksförbund påpekade, att de sakkunniga icke syntes ha tagit någon hänsyn till den inverkan som skuldbelastningen och därav föranledda ränteutgifter hade på skatteförmågan. En skuldbelastad fastighet skulle sålunda enligt förslaget betungas av en garantiskatt, som bleve mera effektiv j u större skuldbelastningen vore. Brytande av förmågeprincipen såsom underlag för beskattningen framträdde synnerligen bjärt i detta fall. Lantbruksförbundet ville hävda att den nuvarande garantibeskattningen å fastigheter spelat ut sin roll och att den snarast borde avskaffas. Sveriges villaägareförbund sade sig icke dela de sakkunnigas uppfattning, att de som yrkade på fastighetsskattens avskaffande icke till stöd därför kunde åberopa rättsgrunder eller grunderna för skattesystemet i dess helhet. Härom anfördes följande. Vårt nuvarande skattesystem grundar sig liksom i alla västerländska kulturländer på principen om »skatt efter förmåga». Något annat har icke heller från för skattesystemets tillkomst och utformning ansvariga myndigheter gjorts gällande. Efter detta konstaterande återstår frågan, om även fastighetsskatten grundar sig på nämnda princip. Enligt förbundets uppfattning är så icke fallet. I inkomstavseende ligger det ju tvärtom så till, att merbelastningen för fastighetsägarna på grund av fastighetsskatten praktiskt taget står i omvänt förhållande till skatteförmågan. Den som har en låg inkomst från sin fastighet eller låga inkomster från annan förvärvskälla och därmed liten skatteförmåga, betalar effektiv fastighetsskatt, medan en fastighetsägare med goda inkomster icke betalar någon fastighetsskatt alls. Ett genomförande av utredningsmännens förslag skulle icke åstadkomma någon förändring därvidlag, bortsett från den obetydliga lindring som i enstaka fall skulle uppstå genom ett bättre utnyttjande av ortsavdrag och ev. avdrag för ömmande omständigheter.

2—S91212

1953 års riksdag I proposition nr 186 till 1953 års riksdag konstaterade departementschefen bland annat att enighet rådde därom, att fastighetsbeskattningen under åren alltmera förlorat i betydelse såsom en garant för skatteunderlag åt kommunerna. Utredningen utvisade emellertid, att för åtskilliga kommuner fastighetsskattens bibehållande alltjämt måste anses vara av ej ringa betydelse och att dess avskaffande i dessa fall skulle kunna medföra kommunfinansiella olägenheter, som måste anses som betänkliga. Beträffande fastighetsbeskattningen och de enskilda skattskyldiga anförde departementschefen. Ser man frågan ur den enskilde skattskyldiges synpunkt, kan visserligen konstateras att ett avskaffande av fastighetsskatten vore ägnat att undanröja den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följer av att fastighetsskattens belastande inverkan i det särskilda fallet är beroende av om fastigheten under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksordning. Men man måste samtidigt fastslå att ett sådant avskaffande innebär i förhållande till vad nu gäller en övervältring av skattebördan från en kategori skattebetalare till en annan. Med hänsyn till det nuvarande totala skattetrycket måste detta inge betänkligheter. Visserligen är uppenbart att den inträdda avsevärda förskjutningen i kommunernas inkomster från fastighetsskatt till inkomstskatt skapat ett nytt läge vid bedömandet av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning. Vid prövning av frågan om fastighetsskattens avveckling måste emellertid hela tiden hänsyn tagas till kommunernas förmåga att tåla en nedgång i skatteunderlaget. Som framgår av vad jag förut anfört inbjuder dagens läge till stor försiktighet. Jag anser mig därför icke kunna förorda att förslag om fastighetsskattens avskaffande nu förelägges riksdagen. Vidkommande det utav de sakkunniga framförda förslaget om en omläggning av fastighetsbeskattningen syntes det departementschefen uppenbart att vissa påtagliga fördelar var förenade med detta förslag. Departementschefen yttrade härom. En invändning, som enligt min mening med starkt fog kan riktas mot det nuvarande garantiskattesystemet, är nämligen den att fastighetsskatt uttages fullt även i de fall, då den skattskyldiges inkomster av olika slag icke ens uppgår till ett belopp motsvarande honom tillkommande ortsavdrag. Om än inkomstutvecklingen under senare år medfört att antalet dylika fall nedgått, förekommer dock alltjämt fall då mindre jordbrukare och även andra skattskyldiga befinner sig i en dylik situation. Denna olägenhet undanröjes med de sakkunnigas förslag till omläggning av fastighetsbeskattningen. Samtidigt vinnes att avdrag för nedsatt skatteförmåga, där sådant avdrag i ömmande fall medgivils, kan göras även gentemot fastighetsskatten. Förslagets genomförande skulle vidare medföra, att fastighetsskatt, som icke är effektiv, ej längre komme att påföras. Härigenom skulle man undanröja den ofta förefintliga missuppfattningen rörande fastighetsskattens reella innebörd för den skattskyldige. Därjämte skulle förslagets genomförande medföra viss förenkling i debiteringsförfarandet. Slutligen föreslog departementschefen en sänkning av repartitionstalet från 5 till 4. Sänkningen skulle självfallet även innebära en ytterligare och inte oväsentlig uppmjukning av de ur vissa synpunkter mindre önskvärda

19 verkningarna av garantiskattesystemet. Dessa båda åtgärder skulle — enligt departementschefen — kunna betraktas såsom ett led i en successiv avveckling av garantiskattesystemet. Departementschefen ansåg, att man någon tid senare, sedan verkningarna av de nyssnämnda reformerna kunde konstateras, borde verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen. En sådan utredning skulle då avse att utröna, vilka konsekvenser ett avskaffande av denna skatteform skulle medföra i form av bortfall av kommunalt skatteunderlag och därav betingade utdebiteringshöjningar. Det var även möjligt att bättre förutsättningar för garantiskattesystemets fullständiga avveckling kunde visa sig dåmera vara för handen. 1953 års bevillningsutskott (betänkande nr 49) ansåg för sin del att 1950 års skattelagssakkunnigas utredning visat, att fastighetsskatten inte alltid fyllde kraven på en jämn och rättvis beskattning. Då därtill kom att fastighetsbeskattningen inte längre kunde anses fullgöra sin tidigare funktion att utgöra garanti för tillräckligt skatteunderlag i kommunerna, syntes ur principiell synpunkt tillräckliga skäl inte föreligga för ett bibehållande av denna kommunala beskattningsform. Andra skäl talade emellertid, enligt utskottets mening, mot ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten. Ett sådant avskaffande skulle nämligen i åtskilliga fall komma att medföra inte obetydliga ekonomiska olägenheter. Under åberopande härav och då utskottet i övrigt kunde ansluta sig till de synpunkter, som anförts av departementschefen såsom motivering för bibehållande tills vidare av den kommunala fastighetsbeskattningen, fann utskottet sig böra tillstyrka vad i propositionen i detta hänseende föreslagits. I enlighet därmed avstyrkte utskottet föreliggande motioner om omedelbart avskaffande av fastighetsbeskattningen. Riksdagen biföll utskottets förslag. Under åren 1954—1956 har riksdagen haft att behandla ett flertal motioner rörande en ytterligare sänkning av repartitionstalet. I sina över motionerna avgivna betänkanden har bevillningsutskottet understrukit att den fortsatta avvecklingen av fastighetsbeskattningen måste föregås av undersökningar rörande verkningarna på det kommunala skatteunderlaget. Vidare har utskottet framhållit, att en undersökning av den effektiva fastighetsskattens storlek och betydelse vore av föga värde om den grundades på de vid 1952 års taxering fastställda värdena. Först sedan resultatet av 1957 års allmänna fastighetstaxering blivit känt, borde en förnyad undersökning av garantibeskattningens betydelse för de olika kommunerna företas. 1957 års ändringar

i

fastighetsbeskattningen

I samband med antagandet av propositionen nr 186 vid 1953 års riksdag förklarades, såsom tidigare nämnts, att beslutet fick anses som ett första steg mot denna beskattningsforms upphävande.

20 Sedan en undersökning givit vid handen, att en betydande uppgång av taxeringsvärdena var att förutse för flertalet fastigheter som ett resultat av 1957 års allmänna fastighetstaxering, tillkallade departementschefen den 18 juni 1956 kammarrättsassessorn E. A. P. Reuterswärd att inom departementets rättsavdelning biträda med utredning rörande en fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen m. m. Den 1 november 1956 avlämnade utredningsmannen en promemoria i ämnet (stencilerad). I promemorian framhöll utredningsmannen att en allmän stegring av taxeringsvärdena skulle medföra att fastighetsskatteunderlagets andel av hela skatteunderlaget komme att stiga. En sådan stegring skulle försvåra den framtida avvecklingen av fastighetsbeskattningen. Efter att ha diskuterat olika sätt för en avveckling av fastighetsbeskattningen, föreslog utredningsmannen att den fortsatta avvecklingen skulle ske genom en sänkning av repartitionstalet. Vidare förordade utredningsmannen att egnahemsägarna genom ett särskilt avdrag skulle erhålla kompensation för den verkan taxeringsvärdenas höjning hade vid den statliga inkomsttaxeringen. Sedan promemorian varit föremål för remissbehandling togs frågan om fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen upp till behandling i proposition nr 186/1957. Departementschefen fann, att de utdebiteringshöjningar, som blev ofrånkomliga vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen, skulle bli så avsevärda, att han av den anledningen inte då kunde föreslå ett helt slopande av fastighetsbeskattningen. Däremot förelåg enligt departementschefen förutsättningar för en fortsatt partiell avveckling genom sänkning av repartitionstalet. Som en riktpunkt för den aktuella sänkningen av repartitionstalet borde därvid uppställas, att detta tal bestämdes till den lägsta nivå, som vore förenlig med ett skäligt hänsynstagande till de kommuner för vilka fastighetsskatten alltjämt hade mera avsevärd betydelse. En sänkning av repartitionstalet till 2,5 skulle i flertalet kommuner inte behöva föranleda större utdebiteringshöjning än 30 öre. I ett fall skulle utdebiteringshöjningen bli något större; den skulle dock stanna vid 45 öre. Enär en längre gående sänkning av repartitionstalet skulle leda till utdebiteringshöjningar av sådan storleksordning, att de inte kunde godtagas, tillstyrkte departementschefen utredningsmannens förslag att generellt sänka repartitionstalet för fastighetsbeskattningen till 2,5. Eftersom denna sänkning avvägts under hänsynstagande till kommunernas bärkraft, torde befogade krav på statsbidrag från kommunernas sida inte k u n n a resas. I propositionen föreslogs vidare att intäkt av en- och tvåfamiljsfastigheter, som tidigare beräknats efter 3 procent, skulle beräknas efter 2,5 procent av det nya taxeringsvärdet samt att för fastighet av nämnt slag, vilken av ägaren nyttjades som bostad, skulle medgivas ett extra avdrag å 200 kronor. I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner rörande fastighetsbeskattningen och därmed sammanhängande frågor. Då motionsyrkan-

21 dena belyser de olika problem, som möter vid ett avskaffande av fastighetsskatten, lämnas här en ganska utförlig redogörelse för motionernas innehåll. I motionerna I: 215 och II: 259 framhölls bland annat att behovet av erforderliga skatteintäkter för kommuner med kraftverksanläggningar eller stora bolags- och kronoskogar måste tillgodoses. Motionärerna påpekade att det här oftast vore fråga om glesbygder med redan nu lågt skatteunderlag,. hög utdebitering och vikande befolkningsunderlag. En skattentjamning via statskassan skulle medföra, att kommunernas självstyrelse bleve lidande genom kommunernas starka ekonomiska beroende av staten. Råvarukommunerna skulle på grund av beskattningens ensidighet i fråga om skatteunderlag bli oförskyllt fattiga. För råvarukommunerna måste »råvaran» beskattas för att kommunen skulle uppnå erforderligt skatteunderlag. Detta hade hittills skett genom fastighetsskatten. Vid sänkning av repartitionstalet borde dessa kommuner särskilt kompenseras. I motionerna 1:410 och 11:510 berördes likaledes de svårigheter, som vid sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 skulle uppstå för vissa kommuner framför allt sådana där omfattande vattenregleringar och dammbyggnader ägt rum eller pågick. Motionärerna anförde bland annat. Det rör sig här i flera fall om kommuner med redan mycket höga utdebiteringar. Kraftverksbyggena medför en rubbning i dessa kommuners ekonomi. En viss ansvällning av den kommunala förvaltningsapparaten är oundviklig under utbyggnadstiden, då man har ett visst skattekronetillskott från anläggningsarbetarna. Därefter kommer en besvärlig omställningsprocedur, som bl. a. utmärkes av ett minskat befolknings- och skatteunderlag. De människor som flyttar från uppdämningsområdena söker i regel sin utkomst på andra håll inom landet. Motionärerna utgick ifrån att de hårdast drabbade kommunerna skulle få en rimlig kompensation och fortsatte. En tänkbar metod för beräkning av denna kompensation har angivits av länsstyrelsen i Norrbottens län i dess i propositionen citerade remissyttrande. Metoden skulle gå ut på att sedan taxering för visst år skett uträkna beloppet av effektiva skattekronor beträffande av samma person ägda fastigheter av visst minimitaxeringsvärde (förslagsvis 1 milj. kronor) inom kommunen. För dessa fastigheter uträknas antalet effektiva skattekronor enligt det gamla resp. det nya repartitionstalet. Därefter kan lätt fastställas det bortfall av effektiva skattekronor som är föranlett av sänkningen av repartitionstalet. I motionerna 1:413 och 11:523 yrkades, att vid beräkning av garantibelopp för fastighet ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet skulle undantas. Genom ett sådant avdrag skulle alla ägare av en- och tvåfamiljsfastigheter av normal standard undgå höjning av fastighetsskatten till följd av de ökade taxeringsvärdena. Motionerna 1:414 och 11:519 innefattade yrkande om sänkning av repartitionstalet till 2 samt motionerna I: 417 och II: 525 om sänkning av repartitionstalet till 1,5. Samtliga dessa motioner tog särskilt sikte på verkningarna

av taxeringsvärdenas höjning för skogsbrukets vidkommande. I de båda förstnämnda motionerna framhölls att skogsvårdslagen i det allmännas intresse inskränkte skogsägarens fria dispositionsrätt över sin skog. Sagda lags bestämmelser innebar, att skogsägarna ålades ett tvångssparande av skog intill den bestockningsgräns, som vid ett uthålligt skogsbruk betraktades som den ideala. När sålunda skogsägaren genom lag ålades ett tvångssparande av skog, framstode det som föga rimligt att skärpa beskattningen av just detta objekt, över vilket ägaren inte ägde fri dispositionsrätt. De båda senare motionerna utgick ifrån, att höjningarna av skogsfastigheternas taxeringsvärden skulle bli större än för andra jordbruksfastigheter och sannolikt uppgå till 100 procent eller däröver. Så var särskilt fallet i Norrland, där ökningen förutsattes bli större än genomsnittet för riket och där den nedre gränsen för bedrivande av ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk redan nu i många fall var uppnådd eller inte långt borta. På mindre fastigheter måste skogsbruket bedrivas så att större uttag endast förekom med flera års mellanrum. I den mån skogsägaren inte då åtnjöt annan inkomst av sin jordbruksfastighet, kom han under mellanåren att belastas med effektiv fastighetsskatt. I motionerna 1:415 och 11:521 yrkades ävenledes sänkning av repartitionstalet till 1,5. Dessutom yrkades att det särskilda avdraget å 200 kronor, som enligt propositionen skulle medges fysisk person, som blivit för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven å honom tillhörig villafastighet, jämväl skulle omfatta sportstugor. Dessa var regelmässigt lågt belånade och utgjorde i allmänhet resultatet av ett rent personligt sparande, vilket förtjänade uppmuntras. I motionerna 1:409 och 11:509 föreslogs att det föreslagna extra avdraget å 200 kronor jämväl måtte medges vid beräkning av värdet av bostadsförmån å jordbruksfastighet. Slutligen hemställdes i motionen 11:524 att i motionen påtalade olägenheter i samband med avvecklingen av fastighetsskatten för kommuner med kraftverksanläggningar, skogsfastigheter i juridisk persons ägo och sommarstugor måtte vederbörligen beaktas. 1957 års bevillningsutskott (betänkande nr 32) konstaterade till en början, att 1953 års riksdag uttalat att ur principiella synpunkter tillräckliga skäl inte förelåg för ett bibehållande av fastighetsbeskattningen. Enligt utskottets mening saknades emellertid i dagens läge förutsättningar för ett omedelbart avskaffande av densamma. Beträffande den i propositionen föreslagna sänkningen av repartitionstalet fann utskottet, att skäl förelåg för antagandet att taxeringsnivån vid 1957 års fastighetstaxering skulle komma att höjas för praktiskt taget alla andra slag av fastigheter än större hyreshus. Under sådana omständigheter skulle ett "bibehållande av repartitionstalet 4 medföra, att fastighetsskattens relativa betydelse för kommunernas skatteunderlag ökade, vilket skulle strida mot de tidigare från riksdagens sida gjorda uttalandena rörande fas tig-

hetsbeskattningens successiva avveckling. Vidare skulle verkan för den enskilde fastighetsägaren bli en höjd beskattning. Önskvärt var därför att repartitionstalet sänktes och att denna sänkning blev så stor att dels fastighetsbeskattningens betydelse minskade i åtminstone flertalet kommuner och dels den enskilde fastighetsägaren i normalfallet inte erhöll ökad skatt. Å andra sidan måste emellertid beaktas, att repartitionstalet inte sattes så lågt att mera kännbara kommunala utdebiteringshöjningar framtvingades. Vid bifall till den i propositionen föreslagna sänkningen av repartitionstalet till 2,5 hade enligt utskottets mening skälig hänsyn tagits till kommunernas intressen. En så begränsad sänkning gav icke anledning att genom statsbidrag ersätta kommunerna för skattebortfallet. Utskottet fann sig därför böra tillstyrka vad i propositionen föreslagits. Då utskottet därjämte föreslog skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till fastighetsskattens snara avveckling, ansåg utskottet vidare att de i det föregående omförmälda motionerna inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Vidkommande frågan om en slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen anförde utskottet. Enligt vad departementschefen framhållit synes utvecklingen gå i den riktningen att det inom en tämligen nära framtid torde bli möjligt att avskaffa denna beskattning. Departementschefen har förutsatt att en särskild utredning företas, bl. a. beträffande frågan om kompensation i någon form till de kommuner, som ar i hög grad beroende av fastighetsbeskattningen. Utskottet vill i detta sammanhang starkt understryka angelägenheten av att fastighetsbeskattningen avskaffas så snart förutsättningar därför föreligger. Detta torde emellertid inte vara möjligt, utan att dessförinnan frågan om kompensation at vissa kommuner undersöks. I vilka fall och i vilken omfattning sådan kompensation kan bli erforderlig undandrar sig utskottets bedömande. Innan behovet av kompensation undersökts är det svårt att närmare ange formen och villkoren för kompensationen. Utskottet finner det önskvärt att denna fråga — i den mån den inte kan lösas i samband med den förut omnämnda utredningen rörande fördelningen av inkomst från vattenfallsfastighet — blir föremål för skyndsam utredning Utskottet förväntar att senast 1960 års riksdag bereds tillfälle att ta ställning titl frågan om en slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen, under förutsättning att e rf0 rderllga , undersökningar till denna tidpunkt kan slutföras. Utskottet föreslår 1 darfor att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att förslag om fastighetsbeskattningens slutliga avveckling måtte föreläggas senast 1960 års riksdag samt att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa härför erforderlig utredning. Riksdagen biföll utskottets förslag. Gällande

bestämmelser

Fastighet och inkomst bildar tillsammans det kommunala inkomstskatteunderlaget. För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig beräknas garantibelopp till 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde för förstnämnda år. Vid taxering till kommunal inkomstskatt lägges detta garantibelopp till summan av den skattskyldiges till sådan skatt skattepliktiga inkomster av olika förvärvskällor efter det att från denna summa avräknats

24 de allmänna avdrag, som den skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är berättigad till. Det sålunda framräknade summabeloppet utgör taxerad inkomst. Om inkomsten av förvärvskällorna, minskad med de allmänna avdragen, skulle resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte reducera garantibeloppet. Den taxerade inkomsten kominer därför alltid att uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den kommunala inkomstskatten uträknas emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxerade inkomsten i förekommande fall minskad ined ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika förvärvskällor, minskad med allmänna avdrag, understiger beloppet av honom tillkommande ortsavdrag och — i förekommande fall — avdrag för nedsatt skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet allenast till ett reducerat belopp eller också inte alls. Garantibeloppet skall inom den kommun, där fastigheten är belägen, upptas såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. I de fall där fastighet ligger i annan kommun än fastighetsägarens hemortskommun, måste därför fastighetsägaren taxeras till kommunal inkomstskatt i varje kommun, där han äger fastighet. Genom en lagändring år 1958 (prop. 42/1958) äger skåttskyldig, som åtnjutit inkomst i annan kommun än hemortskommunen och vars inkomst i hemortskommunen inte förslår till utnyttjande vid den kommunala inkomsttaxeringen av ortsavdrag och sådana allmänna avdrag, som omförmäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, rätt att från och med 1959 års taxering avräkna återstående del i den andra kommunen. Vid beräkning av den skattskyldiges inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse får — i den mån fastighet ingår i förvärvskällan och garantibelopp för fastigheten upptagits såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige — avdrag (»procentavdrag») göras med belopp motsvarande garantibeloppet, d. v. s. för närvarande 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. För en- och tvåfamiljsfastigheter, vissa bostadsföreningar och bostadsaktiebolag ävensom för de allmännyttiga bostadsföretagen, för vilka en schablonmetod för inkomstberäkningen finns, har fastighetsbeskattningen en alldeles särskild betydelse. En närmare redogörelse härför lämnas i det följande. Här må endast påpekas att den schablonmässiga inkomstberäkningen för en- och tvåfamilj sfastigheter medför, att intäkterna regelmässigt understiger garantibeloppen, varför fastighetsbeskattningen i dessa fall blir helt eller delvis effektiv.

25 KAPITEL III Allmänna synpunkter på frågan om fastighetsbeskattningens verkningar Mot bakgrunden av den i det föregående lämnade redogörelsen kommer vi i detta kapitel att anlägga vissa allmänna synpunkter på frågan om fastighetsbeskattningens verkningar såväl för de enskilda skattskyldiga som för kommunerna. Vi vill redan i detta sammanhang erinra om att vi enligt våra direktiv endast haft att klarlägga verkningarna i olika hänseenden vid ett avskaffande av fastighetsbeskattningen men däremot inte att bedöma denna skatteforms berättigande i och för sig. Oaktat den omläggning av fastighetsbeskattningen, som skedde år 1953, och som bland annat medfört att fastighetsskatten inte längre debiteras som särskild skatt utan i form av garantibelopp inräknas i den taxerade inkomsten, förefinns likväl till följd av fastighetsbeskattningens konstruktion fortfarande en utbredd missuppfattning rörande dess verkliga innebörd. Sålunda uppfattar ofta d e n e n s k i l d e f a s t i g h e t s ä g a r e n garantibeloppet i sin helhet som en pålaga, som han får bära till följd av sitt fastighetsinnehav. I själva verket innebär garantibeskattningen —• såsom i det föregående belysts — en ökad skattebelastning endast om och i den mån fastighetsbeskattningen är effektiv. När så är förhållandet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Härvid är avgörande inte endast den verkliga inkomsten av den förvärvskälla, vari fastighet ingår, utan också storleken av fastighetsägarens övriga inkomster, hans allmänna avdrag liksom även hans ortsavdrag och eventuella avdrag för nedsatt skatteförmåga. Skattelagssakkunniga påpekade att m a n i beskattningshänseende inte kan hänföra fastighetsägarna till en särskild, enhetlig grupp bland de skattskyldiga. Även för den enskilde fastighetsägaren kan fastighetsbeskattningens effektivitet variera mellan olika år. Tidigare utredningar i ämnet har emellertid utvisat, att effekten av sagda beskattning för stora grupper fastighetsägare är likartad. Sålunda konstaterade skattelagssakkunniga att fastighetsskatten vid 1952 års taxeringar var effektiv beträffande jordbruksfastighet till 20 å 25 procent och beträffande annan fastighet till 65 å 70 procent. Inom båda fastighetsslagen varierade procentsatsen avsevärt vare sig en jämförelse gjordes med utgångspunkt från fastigheternas taxeringsvärden eller med avseende å ägarinnehavet. Sedan tiden för skattelagssakkunnigas undersökningar har emellertid skattelagstiftningen å områden, som berör fastighetsbeskattningen, ändrats i viktiga hänseenden. Som exempel kan anföras att schablonmässig inkomstberäkning införts för vissa grupper annan fastighet, nämligen dels för en- och tvåfamilj sfastigheter och dels för fastigheter tillhöriga bostadsför-

eningar, bostadsaktiebolag och s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Även reglerna för avdrag har, beträffande sådana en- och tvåfamilj sfastigheter a vilka ägaren blivit för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven, ändrats. Dessa förhållanden gör att fastighetsbeskattningens effektivitet för nu nämnda fastighetsägargrupper ändrats. I vilken utsträckning fastighetsbeskattningen är effektiv för de schablonbeskattade fastigheterna beror i främsta rummet på storleken av i fastigheterna nedlagt lånat kapital samt räntesatsens höjd. Med nuvarande ränteläge måste m a n regelmässigt räkna med att garantibeloppet för en högbelånad fastighet i sin helhet motsvaras av effektiv fastighetsskatt. För en obelånad fastighet, å vilken ägaren är mantalsskriven, blir med nu gällande bestämmelser 200 kronor av garantibeloppet som regel effektivt. E n annan lagändring, som påverkar fastighetsbeskattningens effektivitet och inte endast berör de schablonbeskattade fastigheterna, är att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga numera tillätes reducera underlaget för fastighetsbeskattningen. Även om den allmänna inkomstutvecklingen under senare år medfört, att det inte är vanligt att den skattskyldiges inkomster av olika slag inte uppgår till ett belopp, som motsvarar honom tillkommande ortsavdrag, förekommer alltjämt fall då mindre jordbrukare, folkpensionärer och även andra smärre inkomsttagare befinner sig i en sådan situation. I ett följande avsnitt av framställningen kommer vi att redovisa hur avvecklingen av fastighetsbeskattningen vid oförändrat utdebiteringsbehov kommer att påverka d e t k o m m u n a l a s k a t t e u n d e r l a g e t . Innan vi övergår till denna redogörelse, vill vi emellertid i största korthet anlägga några allmänna synpunkter på fastighetsbeskattningens betydelse för kommunerna. I skilda sammanhang har under senare år framhållits att fastighetsbeskattningen — främst till följd av den allmänna inkomstutvecklingen — i allt väsentligt förlorat sin ursprungliga betydelse såsom en garant av skatteunderlag åt kommunerna. Vid kommunalskatteberedningens undersökningar (SOU 1942:34), som avsåg år 1933 och omfattade 33 landskommuner, var det inte ovanligt att 35 ä 50 procent av hela skatteunderlaget i kommunen utgjordes av effektiv fastighetsskatt, vilket innebar att det totala fastighetsskatteunderlaget var ännu mycket större. Hur förhållandena sedermera utvecklat sig framgår av följande uppställning, som upptar det totala fastigTaxeringsår

Totala skatteunderlaget i hela riket, milj. skkr

n%8

223,4 27,9 12,5

278,2 24,8 8,9

334,2 21,6 6,5

Det skatteunderlag på vilket utdebiteringssatserna för följande år bestämts.

27 Tabell

A. Kommunernas

fördelning

efter garantibeloppens

relativa

storlek

Antal kommunei , därgarantibeloppen i % av totala skatteunderlaget vid 195Sårs taxering utgjorde

< 5,1— 7,6- 10,1- 12,6- 15,1- 20,1- 25,1- > Sum- Medelo/ 5,0 7,5 10,0 12,5 15,0 20,0 25,0 30,0 30,0 ma /o Landsbygden i: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län . . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa för landsbygden. Städerna Hela riket, 1958 » »

» , 1955 » , 1952

—.

— 1 1 — — — 2 —-

— — 2 — — ,—

2 1 1 — 5 1 2 1 19 33 52 9 3

9 12 2 10 8 14 5 9 9 10 6 14 3 15 4 9 5 11 16 29 8 21 3 8 18 13 27 23 11 27 13 20 8 13 7 12 14 18 14 15 13 13 5 14 10 11 10 10 228 351 87 11 315 362 450 80

11 9 8 15 13 19 18

4 2

3 —

2 —

9 11 1 8

1 1 2

— —

.—

—

—.

3 9 33 .— — 1 13 6 3 1 3 1 — — 9 2 — — 11 9 2 2 — 3 _ — 1 3 5 6 •—. .— .—. 5 3 — 3 — 2 2 6 1 2 3 6 — — 1 3 — — — 217 56 16 11 1 1 — — 218 57 16 11 325 177 55 13 200 222 376 123

—.

1 —

— — — —

— — — —

— — — —

—.

— .—

— —

— — — — — 1 1 — 1 5 17

— — 1 2 — — 4 — 4 3 16

— — —

42 23 30 40 45 42 44 13 21 54 63 34 37 61 49 46 27 23 44 37 39 34 30 25 903 133 1036 1037 1037

8,7 9,3 8,6 9,4 9,3 9,5 10,0

8,2 8,1 8,2 9,5 11,4

7,1 7,9 8,6 9,1 7,7 7,4 7,8 8,1 9,2 12,5

9,1 8,0 8,8 5,0 6,5 8,9 12,5

hetsskatteunderlaget. Den del därav, som är effektiv, är som nyss nämnts väsentligt mindre. Av sammanställningen framgår att det totala skatteunderlaget ökat kraftigt under det att däri ingående skatteunderlag av fastighet fortgående minskat. Fastighetsskatteunderlagets procentuella andel av totala skatteunderlaget utgjorde sålunda genomsnittligt för hela riket vid 1952 års taxering 12,5 procent, vid 1955 års taxering 8,9 procent samt vid 1958 års taxering 6,5 procent. Tabell A avser att belysa kommunernas fördelning efter garantibeloppens relativa storlek i förhållande till totala skatteunderlaget. Vid 1955 års taxering uppgick garantibeloppen i 76 kommuner till mer än 15 procent av hela skatteunderlaget och i 21 kommuner till mer än 20 procent därav. Vid 1958 års taxering utgjorde antalet kommuner med motsvarande procenttal 32 respektive 16. Endast i tre resp. fyra kommuner översteg procenttalet vid 1955 och 1958 års taxeringar 30 under det att vid 1952 års taxering så var fallet i 16 kommuner.

28 E n viss nedgång av relationstalet mellan fastighetsskatteunderlaget och det totala skatteunderlaget beror på ändringarna i repartitionstalet. Detta har vid taxeringarna för åren 1952, 1955 och 1958 utgjort respektive 5, 4 och 2,5. Sänkningarna av repartitionstalet har emellertid helt eller delvis eliminerats genom de höjningar av taxeringsvärdena, som ägt r u m vid 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar. För att garantibeloppen vid en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 skulle utgått med oförändrade belopp hade erfordrats en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena med 60 procent. Statistiska centralbyråns statistik över taxeringsutfallet 1957, som upprättats med ledning av taxeringsnämndernas beslut, utvisar, att genom 1957 års allmänna fastighetstaxering taxeringsvärdet å all skattepliktig fastighet ökat med 34,3 procent, därav å jordbruksfastighet med 61,8 och a annan fastighet med 26,9 procent. Ett garantiskatteunderlag, som genomsnittligt endast utgör 6,5 procent av det totala skafteunderlaget, måste i och för sig betraktas som en skäligen ringa garanti för kommunerna. Visserligen är det genomsnittliga procenttalet för landskommunernas och köpingarnas vidkommande något högre, eller 8,8 procent, men även en garanti av denna storlek kan inte spela någon avgörande roll för kommunernas finanser. Bedömandet av möjligheterna att helt eller delvis avveckla fastighetsbeskattningen kan emellertid ej ske med beaktande enbart av de genomsnittliga värdena. För de enskilda kommunerna växlar nämligen såsom nyss visats garantiskatteunderlaget avsevärt. Ställningstagandet måste därför enligt vårt förmenande ske med särskilt beaktande av konsekvenserna för de kommuner, där garantiskatteunderlaget är högst. I detta sammanhang anmäler sig frågan huruvida några mera betydelsefulla omsvängningar i relationstalet mellan garantiskatteunderlaget, å ena, och totala skatteunderlaget, å andra sidan, kan förväntas inträda exempelvis i samband med en långvarig och kraftig konjunkturavmattning. Att statistiskt klarlägga denna fråga lär inte vara möjligt. Belysande för hela frågeställningen är emellertid de allmänna uttalanden, som gjordes av skattelagssakkunniga. De sakkunniga uttalade härom. 1 Ett par omständigheter av stor betydelse i förevarande sammanhang är frågan dels i vad mån kommunerna behöva räkna med sådan avsevärd nedgång i det å inkomst grundade skatteunderlaget, som gör behovet av ett mera stabilt skatteunderlag aktuellt, dels ock huruvida fastigheterna numera erbjuda ett skatteunderlag av samma stabilitet som tidigare. I båda dessa avseenden torde kunna sägas, att förhållandena nu äro annorlunda än vid tiden för garantiskattcsystemets uppkomst. Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att samhällets produktiva resurser helt utnyttjas samt att såväl staten som kommunerna när så erfordras aktivt kunna och böra verka i detta syfte, bland annat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt tillgänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt organiserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och sådana syften ha på olika sätt lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspolitikens område. Av anförda skäl torde man 1

SOU 1953:8 s. 53.

29 kunna räkna med att under nu rådande förhållanden icke skall förekomma sådan nedgång i inkomsterna i vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behövligt att äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag. Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunderlaget finge verklig betydelse i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att medföra sådana problem, att beskattningen och därmed sammanhängande problem över huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhållanden, särskilt som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fastigheterna i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyldighet. Slutligen vill vi något beröra den i direktiven omnämnda frågan om faslighetsbeskattningens betydelse för f ö r d e l n i n g a v i n k o m s t m e l l a n o l i k a k o m m u n e r. Här åsyftas sålunda det fall att en förvärvskälla, i vilken fastighet ingår, omfattar verksamhet i flera kommuner. Nu gällande fördelningsregler är något olika utformade för förvärvskällorna jordbruksfastighet och annan fastighet, å ena sidan, samt rörelse, å andra sidan. För samtliga förvärvskällor gäller emellertid att, innan någon fördelning av inkomsten till beskattning i olika kommuner äger rum, avdrag från nettointäkten skall göras med belopp, som motsvarar garantibeloppen för samtliga fastigheter oavsett om dessa är belägna i skilda kommuner. Fördelningen kommer alltså endast att avse vad som återstår sedan garantibeloppen avdragits. Om man bortser från det fallet att procentavdraget inte kan utnyttjas innebär fördelningsreglerna att de skattskyldiga sammanlagt inte blir beskattade för mera än sina verkliga inkomster. Dessa fördelas så att ett belopp motsvarande 2,5 procent av fastigheternas taxeringsvärden tilldelas de kommuner, där fastigheter är belägna, under det att återstående belopp fördelas enligt bestämmelserna i 56 och 58 §§ kommunalskattelagen. För jordbruksfastighet och annan fastighet gäller som huvudregel att återstående inkomst skall beskattas i varje kommun till så stor del, som kan anses ha influtit inom kommunen. Om detta ej går att utreda tillämpas den supplementära fördelningsregeln, att fördelning skall ske antingen mellan de kommuner från vilka intäkt av fastigheterna härflutit eller ock efter det förhållande »vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra». För vissa slag av rörelse lämnas i 58 § kommunalskattelagen detaljerade bestämmelser om h u r fördelning av inkomsten till beskattning skall ske. Beträffande inkomst av rörelse i allmänhet stadgas vidare i nyssnämnda lagrum att denna skall beskattas till 5 procent, eller, där omständigheterna därtill föranleder, högre procent i den kommun där huvudkontoret funnits. I övrigt beskattas rörelsen i de andra kommuner, där fast driftställe begagnats »efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje k o m m u n tillverkade varors värde, handelsomsättnings storlek, antalet där sysselsatta arbetare eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av den inkomst, som kan anses hava åtnjutits inom kommunen». Till grund för lagstiftningen om fördelningsreglerna för rörelse i allmänhet ligger ett förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. I sitt betan-

kände angående den kommunala beskattningen 1 framhöll kommittén att. även om det måste anses lämpligt att i skattelagen viss anvisning lämnades om de allmängiltiga grunderna för en sådan fördelning kommunerna emellan, det å andra sidan vore klart att några detaljerade föreskrifter inte kunde meddelas för andra än vissa, sinsemellan likartade företag. Kommittén hade visserligen ansett lämpligt att i lagtexten angiva några av de faktorer, som borde komma i betraktande såsom grund för inkomstens fördelning, men i övrigt velat överlämna denna till taxeringsmyndigheternas fria bedömande. Hur fastighetsbeskattningen kan påverka fördelningen av inkomst mellan olika kommuner kan belysas med följande schematiska exempel. Ett företag bedrivs inom tre kommuner A, B och C. I A har företaget fastigheter med taxeringsvärden å 1 milj. kronor samt i B å 2 milj. kronor. Företagets nettointäkt ett år antas vara 105 000 kronor, vilken, sedan avdrag för garantibelopp verkställts, fördelas lika mellan kommunerna. Resultatet för de olika kommunerna blir då följande. A 25 000 10 000 35 000

B

C 50 000 10 000 60 000

— 10 000 10 000

Slopas garantibeskattningen erhåller en var av kommunerna i stället 35 000 kronor. För A blir alltså förhållandet oförändrat, medan intäkterna för B minskas med 25 000 kronor och för C ökas med samma belopp. Likartade förhållanden uppkommer om företaget redovisar en nettointäkt, som understiger garantibeloppen. Om nettointäkten i det föregående exemplet antas uppgå till allenast 30 000 kronor men förhållandena i övrigt är oförändrade erhåller på grund av nuvarande garantiskattesystem A 25 000 kronor, B 50 000 kronor och C ingenting alls. Vid ett slopande av fastighetsbeskattningen får var och en av kommunerna 10 000 kronor d. v. s. A:s skatteunderlag minskar med 15 000 kronor, B:s med 40 000 kronor under det att C:s ökar med 10 000 kronor. De av oss verkställda utredningarna har närmare klarlagt vilken roll fastighetsbeskattningen spelar för fördelningen av inkomst mellan kommuner. 1

SOU 1924:53 och 54.

31 K A P I T E L IV Av de sakkunniga företagna statistiska undersökningar rörande fastighetsbeskattningens betydelse Inledning Den av skattelagssakkunniga verkställda undersökningen om fastighetsskattens effektivitet omfattade — till den del verkningarna av 1952 års allm ä n n a fastighetstaxering beaktades — blott ett fåtal kommuner. Vid de av oss företagna undersökningarna har ett betydligt större material bearbetats. Då emellertid fastighetsbeskattningens effektivitet endast kan utredas genom granskning av vederbörande fastighetsägares deklarationer har även vårt undersökningsmaterial måst begränsas. Tyngdpunkten i utredningen ligger på att kartlägga verkningarna på det kommunala skatteunderlaget av fastighetsbeskattningens slopande. Av denna anledning har vi i själva betänkandet lämnat en ganska fyllig redogörelse för undersökningarnas metodik och jämväl intagit de viktigaste sammanställningarna av de resultat dessa lämnat. I en särskild tabellbilaga har redovisats undersökningsutfallet för de enskilda kommunerna. Fastighetsbeskattningens avveckling kommer, såsom redan framhållits, att i större eller mindre grad påverka det kommunala skatteunderlaget. Om en utdebiteringshöjning blir erforderlig och i så fall dennas storlek beror på omfattningen av det mistade skatteunderlaget ävensom kommunernas olika möjligheter att bära detta bortfall. När i det följande i samband med fastighetsbeskattningens upphörande talas om därav föranledda utdebiteringshöjningar, har vi i denna framställning räknat med att utdebiteringsbehovet kvarstår oförändrat under det att skatteunderlaget nedgår med den del därav, som belöper på effektiva garantibelopp. För att erhålla en klar uppfattning om dessas storlek har tämligen omfattande statistiska undersökningar verkställts. Med ledning av tabell A (s. 27) har först undersökts de totala garantibeloppens procentuella andel av hela skatteunderlaget i rikets samtliga kommuner. Antalet kommuner utgjorde vid 1958 års taxering 1 036, därav 133 städer. I 871 landskommuner och köpingar liksom i samtliga städer understeg garantibeloppens andel av totala skatteunderlaget 15 procent. Bland sistnämnda kommuner har utvalts fjorton landskommuner, en köping och tre städer, i det följande benämnda urvalskommunerna. Beträffande dessa kommuner har i princip en total undersökning av fastighetsbeskattningens effektivitet verkställts. Urvalskommunerna har uttagits med

32 tanke på att så långt möjligt erhålla en betryggande garanti för ett allmängiltigt resultat av den statistiska undersökningen för i det föregående omnämnda kommunerna med undantag för de sex städerna, som ej deltager i landsting. För Stockholms vidkommande har utförts en särskild utredning, som omfattat totalundersökning av fastighetsbeskattningens effektivitet dels inom fyra taxeringsdistrikt, dels ock beträffande fastigheter tillhöriga Stockholms stad, större fastighetsaktiebolag, försäkringsbolag, bostadsrättsföreningar, fastighetsföreningar samt s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Resultatet av Stockholmsundersökningen h a r utnyttjats vid beräknandet av fastighetsbeskattningens effektivitet i städer, som ej deltager i landsting. Beträffande återstående 32 kommuner, bland vilka inte återfinns några städer eller köpingar, har särskilda undersökningar verkställts. I dessa kommuner, i det följande benämnda specialkommunerna, varierar garantibeloppens procentuella andel av totala skatteunderlaget mellan lägst 15,3 och högst 35,8 procent. Specialkommunerna är geografiskt sett spridda över hela landet med viss koncentration till Jämtlands, Stockholms, Västernorrlands och Hallands län. Förutom ovannämnda undersökningar har ävenledes utförts särskilda sådana beträffande vissa kommuntyper där fastighetsbeskattningen i den allmänna diskussionen angivits ha särskilt stor betydelse, nämligen för kommuner med omfattande allmänna eller bolagsägda skogsfastigheter, för kommuner med vattenkraftsanläggningar samt för s. k. sommarstugekommuner. I syfte att erhålla korta beteckningar för vissa grupper av fastighetsägare, fastigheter m. m. har i den följande framställningen använts en del av riksbyrån för folkbokföringen nytillskapade ord, som numera torde allmänt brukas åtminstone av taxerings- och uppbördsmyndigheter. De av oss använda beteckningarna samt dessas betydelse framgår av följande: inbo:

fastighetsägare (eller innehavare av fastighet), vars hemortskommun är fastighetens kommun;

utbo:

fastighetsägare (eller innehavare av fastighet), vars hemortskommun inte är fastighetens kommun; fastighet, som ägs eller innehas av inbo eller inbor eller av åtminstone en inbo jämte en eller flera utbor; fastighet, som ägs eller innehas endast av utbo eller utbor;

inbofastighet: utbofastighet: utboförordnande:

länsstyrelsens förordnande, att fysiska personers och oskifta dödsbons utbofastigheter skall uppföras under särskild rubrik i fastighetsliggaren (fastighetslängden).

I det följande kommer en redogörelse för de huvudsakliga resultaten av de statistiska undersökningarna att lämnas. Därvid är att märka, att uttrycken fastighetsbeskattning och garantibeskattning begagnats som synonyma begrepp.

33 A, Fastighetsbeskattningens

betydelse för

urvalskommunerna

Kommunurvalet Syftet med denna undersökning är att belysa fastighetsbeskattningens betydelse i kommuner av inte särpräglad beskaffenhet. Enär garantiskatteunderlaget i dessa kommuner i förhållande till totala skatteunderlaget är lågt (genomsnittligt uppgår det endast till 7,0 procent) kan variationerna de enskilda kommunerna emellan inte vara större än att — vid ett omsorgsfullt genomfört kommunurval — det för urvalskommunerna erhållna resultatet kan läggas till grund för beräkning av fastighetsbeskattningens effektivitet i samtliga kommuner av inte särpräglad beskaffenhet. Till denna grupp kommuner hör, såsom inledningsvis framhållits, den alldeles övervägande delen av kommunerna i riket. I kommunurvalet ingår fjorton landskommuner, en köping samt tre landstingsstäder. Kommunerna har uttagits från femton län. Därvid har eftersträvats att få en så tillfredsställande geografisk fördelning som möjligt. I undersökningen återfinns endast två norrlandskommuner. Då fastighetsbeskattningen för norrlandslänens vidkommande av skilda anledningar är av annan betydelse än för landet i övrigt, har emellertid norrlandskommunerna gjorts till föremål för speciella undersökningar. I urvalet har vidare tillsetts att kommuner med varierande förhållande mellan garantibelopp för fastighet och totalt skatteunderlag samt med olika skattekraft (antalet skattekronor per invånare), utdebitering och näringskaraktär blivit företrädda. Uppgifter i nu berörda hänseenden framgår av uppställningen å s. 34. Urvalet har gjorts något större för landsbygden än för städerna. I uppställningen har som jämförelse lämnats medeltal för samtliga kommuner, som urvalet skall representera, d. v. s. 871 landskommuner och köpingar samt 127 städer. Uppställningen utvisar, att garantiskatteunderlagets procentuella andel av totala skatteunderlaget endast är 4,9 procent i Vadstena stad under det att det uppgår till 12,9 procent i Tyresö. Under utredningens gång har det visat sig att vissa speciella orsaker påverkat resultatet i sistnämnda kommun. Dessa omständigheter kommer att närmare beröras i det följande. Skattekraften, d. v. s. antalet skattekronor per invånare, som är av stor betydelse för att bedöma kommunernas olika möjligheter att bära en inkomstminskning, varierar mellan högst 65,16 i Oxelösunds stad och 23,58 i Hamneda. Den sammanlagda kommunala utdebiteringen är högst i Jörn, där utdebiteringssatsen är 20,50 kronor per skattekrona och lägst i Skegrie med 10,78 kronor per skattekrona. Av uppställningen framgår också, att bland urvalskommunerna ingår såväl sådana med antingen utpräglad jordbrukskaraktär eller framträdande industriell verksamhet som ock sådana där den förvärvsarbetande befolkningen till ungefär lika stor utsträckning är sysselsatt inom jordbruk med binäringar, å ena, samt industri och hantverk, å andra sidan. En jämförelse mellan de genomsnittsvärden som er3—591212

34 Garantibe- Antal skatHela komlopp i % av tekronor 1 totala skat- per inv. den munala ut1 teunderlaget Vi 1958 enl. debiteringen vid 1958 1958 års tax. för år 1959 års tax.

Kommun

a 6 61 16 66 45 41 52 26 59 39 33 25 43 62 54

b 43 23 62 19 34 23 27 52 23 35 37 45 35 18 16

14,42

41,6

32,4

34,55

14,22

38,5

36,0

6,1 4,9 6,1

65,16 48,52 46,34

14,50 14,35 14,81

53 29 68

5,8 5,4

53,62

14,58 14,82

4,4

53,6 49,9

Tyresö, Stockholms län Flöda, Södermanlands län Boxholms köping, Östergötlands län Hamneda, Kronobergs län Fagerhult, Kalmar län Borrby, Kristianstads län Skegrie, Malmöhus län Ytterby, Göteborgs och Bohus län Bjärke, Älvsborgs län Lyrestad, Skaraborgs län Grava, Värmlands län Kolbäck, Västmanlands län Söderbärke, Kopparbergs län Attmar, Västernorrlands län . . . . Jörn, Västerbottens län

12,9 10,2 7,5 11,5 11,2 8,9 11,1 5.3 10,0 8,4 6,2 6,9 9,1 7,7 7,1

45,08 31,95 38,95 23,58 30,27 31,97 41,81 35,88 24,06 26,63 31,82 37,55 42,59 29,02 29,44

14,00 13,80 14,50 12,70 14,30 12,38 10,78 12,91 13,43 14,60 14,52 15,11 14,19 15,50 20,50

Medeltal för: ovanstående 15 kommuner

8,9

33,61

....

8,3

samtliga 871 kommuner Oxelösund, Södermanlands län Vadstena, Östergötlands län Höganäs, Malmöhus län

..

Medeltal för: ovanstående 3 städer samtliga 127 landstingsstäder .. 1

Förvärvsarb. befolkning inom a) jordbruk med binär, samt b) ind. och hantv. i % av samtliga förvärvsarb.

3,9

Det skatteunderlag på vilket utdebiteringssatserna för år 1959 bestämts.

hållits för urvalskommunerna samt genomsnittsvärdena för samtliga kommuner, som urvalet skall representera, utvisar, att kommunurvalet för såväl landsbygdens som städernas del måste betraktas som tillfredsställande. Underlaget för undersökningen samt dennas omfattning Vid undersökningens genomförande har 1957 års deklarationsmaterial bearbetats. Ur många synpunkter hade det varit önskvärt, att undersökningen verkställts med ledning av de deklarationer, som avlämnats år 1958. Främsta anledningarna härtill är att verkningarna av 1957 års allmänna fastighetstaxering samt det från och med 1958 års taxering gällande repartitionstalet kommer till synes i dessa. Med hänsyn till av riksdagen uttalade önskemål angående tidpunkten för utredningsarbetets slutförande har det emellertid inte varit möjligt att dröja med den statistiska undersökningens igångsättande till dess 1958 års deklarationsmaterial blivit tillgängligt för bearbetning. Vid beräknandet av fastighetsbeskattningens verkningar för taxerings-

35 året 1958 har emellertid en provtaxering verkställts där hänsyn tagits till ovannämnda omständigheter. Vidare har beaktats de från och med 1958 års taxering ändrade bestämmelserna för beräkning av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter liksom också de höjda ortsavdrag, som första gången tillämpats vid 1959 års taxering. Vid provtaxeringarna för år 1958 har alltså samtliga ovan angivna omständigheter tagits med i beräkningarna. Dessa provtaxeringar har omfattat hela undersökningsmaterialet. För belånade fastigheter kan variationerna i ränteläget i någon mån ha påverkat resultatet, enär en höjning av räntesatsen medför minskad nettointäkt och därigenom ökar förutsättningarna för att fastighetsgarantin sätts i funktion. Några justeringar av den anledningen att olika räntesatser kan ha tillämpats mellan inkomståren 1956 och 1957 har inte gjorts. Med reservation härför torde provtaxeringarna med den vid undersökningen tilllämpade metodiken till fullo återspegla verkliga förhållandena. Med de undantag, som betingas av de förhållanden som nu nämnts, har nettointäkterna av fastigheterna antagits vara lika under inkomståren 1956 och 1957. Av redogörelsen för utfallet av 1958 års taxeringar enligt taxeringsnämndernas beslut, som lämnats av statistiska centralbyrån, framgår att den till statlig inkomstskatt uppskattade inkomsten av jordbruksfastighet mellan åren 1957 och 1958 minskat med 69,8 milj. kronor, eller med 3,1 procent. Nedgången torde sammanhänga med skördeskadorna under hösten 1957. Med hänsyn till fastighetsbeskattningens ringa betydelse för jordbruksfastigheterna torde nedgången sakna praktisk betydelse för nu förevarande undersökning. Även uppskattad inkomst av annan fastighet har minskat. Minskningen utgör för denna förvärvskälla 9,4 milj. kronor, eller 2,1 procent. De förhållanden, som främst orsakat denna nedgång, nämligen de ändrade reglerna för beskattning av egnahemsfastigheter, har emellertid såsom framgår av det föregående beaktats vid den av oss företagna undersökningen. Undersökningen har i princip omfattat hela fastighetsbeståndet i urvalskommunerna. Ett mindre bortfall av en del fastigheter kan inte i någon mån ha medfört ett missvisande resultat. Taxeringsvärdet å det undersökta materialet i förhållande till totala taxeringsvärdet för samtliga fastigheter i urvalskommunerna utgör nämligen för taxeringsåret 1957 för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet 98,8 procent. Motsvarande procenttal för taxeringsåret 1958 uppgår till 99,7 procent beträffande jordbruksfastighet samt 94,3 procent för annan fastighet. Sistnämnda procenttal torde förklaras av att fastigheter, som tillkommit efter 1957 års allmänna fastighetstaxering, inte ingår i provtaxeringarna. Vidare har inte beaktats sådana förändringar i fastighets beskattningsnatur, som medfört ändring av dess taxering såsom jordbruksfastighet eller annan fastighet. Undersökningen har omfattat 21 534 fastigheter. Av dessa var 5 066 taxerade såsom jordbruksfastighet och 16 468 såsom annan fastighet.

36 Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Jordbruksfastighet I tabell B har sammanställts undersökningens resultat för jordbruksfastigheterna i samtliga urvalskommuner. Beträffande de enskilda kommunerna lämnas motsvarande uppgifter i särskild tabellbilaga (Bilaga 1). Tabell B utvisar hur undersökningsmaterialet uppspaltats i olika hänseenden. Med avseende å ägarinnehavet har skilts mellan fastigheter, som tillhör fysiska personer, inbor och utbor, samt juridiska personer. Till fysiska personer har i detta sammanhang även hänförts oskifta dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. samtliga i A-längderna upptagna skattskyldiga. S-om en särskild grupp har redovisats fastighetsägare, som inte avlämnat deklaration. Slutligen har beträffande inbofastigheterna verkställts en uppdelning i fem olika ägarkategorier med hänsyn till taxeringsvärdenas storlek. Klassindelningen hänför sig till de taxeringsvärden, som åsatts vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Sammanlagda taxeringsvärdet för samtliga undersökta jordbruksfastigheter utgjorde vid 1957 års taxering 207 milj. kronor. Vid provtaxeringen för år 1958 hade taxeringsvärdet för dessa fastigheter stigit till 332 milj. kronor, eller med 60,2 procent. Tabell B. Jordbruksfastighet. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar i urvalskommunerna 1958 års inkomsttaxering 1957 års inkomsttaxering Fastigheter tillhöriga Tax. Garanti- Effektiva Antal Tax. Garanti- Effektiva Antal Fastigheterna uppde- Antal garantivärde å lade i grupper efter fastig- värde å belopp garanti fast. fast. fastighet belopp belopp belopp tax. värdet (1957 års heter fastighet (4 %) (2,5%) (eff. gb.) med med 1957 (eff. gb.) värden) 1956 eff. gb. eff. gb. 1000 kr skkr skkr skkr skkr 1 000 kr 8 9 10 G 7 5 4 2 3 l Fys. pers.; inbor < 50 000 .. 3140 693 50 — 100 000 .. 296 100 — 200 000 .. 118 200 — 1 000 000 .. 5 > 1 000 000 .. 4 252 Samtliga inbor 435 165 214 Pers., som ej dekl. . . . Summa jordbr. fast.. 5 066

47 804 30 279 25 587 25 431 8 558

19122 12 112 10 235 rOl'2 3 423

55 064 8 561 18 309 888 207 055 |82 822 137 659 21403 45 772 2 221

1068 413 545 1253 883 4162 2 695 6112 317 13 286

337 41 28 23 4

71916 46 949 39 566 37 006 13 309

17 972 11736 9 891 9 251 3 328

844 350 453 991 1014

289 32 28 22 4

433 197 85 47

208 746 33 127 86 545 3 363

52 178 8 281 21636 840

3 652 2 494 7 618 296

375 192 87 47

331 781

82 935

14 060

701 Av totala taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna år 1958 belöpte 62,9 procent på inbofastigheter, 10,0 procent på utbofastigheter, 26,1 procent på fastigheter, ägda av juridiska personer, samt 1,0 procent på fastigheter tillhörande personer, som taxerats utan ledning av deklaration. Höjningen av taxeringsvärdena har inte medfört någon nämnvärd förändring av garantibeloppens storlek mellan de båda åren, beroende på att repartitionstalet, som år 1957 var 4 procent, år 1958 sänkts till 2,5 procent.

37 Sammanlagda garantibeloppen uppgick sålunda till 82 800 resp. 82 900 skattekronor. Antalet jordbruksfastigheter med effektiva garantibelopp var — såsom framgår av nedanstående tablå — i urvalskommunerna vid 1957 års taxering 762, eller 15,0 procent. Vid 1958 års taxering hade detta antal nedgått till 701, eller 13,8 procent. Därav med effektiva garantibelopp vid

Fastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax. värdet (1957 års värden)

Antal fastigheter

1957 års taxering

1958 års taxering

antal

/o

antal

/o

6 Fys. pers.; inbor < 50 000 50 — 100 000 100 — 200 000 200 — 1 000 000 > 1000 000

3140 693 296 118 5

337 41 28 23 4

10,7 5,9 9,5 19,5 (80,0)

289 32 28 22 4

9,2 4,6 9,5 18,6 (80,0)

Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

4 252 435 165 214

433 197 85 47

10,2 45,3 51,5 22,0

375 192 87 47

8,8 44,1] 52,7 22,0.

Summa jordbr. fast

5 066

15,0

13,8

Tablån utvisar även, att relativa antalet fastigheter med effektiva garantibelopp är väsentligt lägre för sådana, som äges av inbor, å ena sidan, samt sådana, som tillhör utbor och juridiska personer, å andra sidan. Vid 1957 års inkomsttaxering utgjorde sålunda antalet fastigheter med effektiva garantibelopp av hela antalet fastigheter för inbor 10,2 procent, för utbor 45,3 procent samt för juridiska personer 51,5 procent. Vid 1958 års taxering har procenttalen ändrats till 8,8, 44,1 resp. 52,7. Anledningen härtill är i första hand verkningarna av de nya taxeringsvärdena samt det sänkta repartitionstalet. För inbofastigheternas del har nedgången av antalet fastigheter med effektiva garantibelopp till ungefär hälften berott på höjningen av ortsavdragen. Som övriga ägarkategorier inte åtnjuter ortsavdrag har dessa i detta sammanhang lämnats oberörda av ortsavdragsreformen. Inbofastigheterna har — såsom i det föregående nämnts — uppdelats med hänsyn till taxeringsvärdenas storlek, varvid klassindelningen hänför sig till taxeringsvärdena enligt 1957 års allmänna fastighetstaxering. Jordbruksfastigheter med taxeringsvärden mellan 50 000—100 000 kronor utvisar det procentuellt lägsta antalet fastigheter med effektiva garantibelopp. Procenttalet för denna grupp utgör vid 1958 års taxering endast 4,6. För fastigheter med taxeringsvärden under 50 000 kronor samt mellan 100 000— 200 000 kronor stiger procenttalet till något över 9 för att beträffande fastigheter mellan 200 000—1 000 000 kronor uppgå till 18,6. För fastigheter

38 med taxeringsvärden över en miljon kronor är procenttalet 80. Härvid är emellertid att observera att antalet sådana i undersökningen ingående fastigheter endast utgör fem. Jämfört med den utredning om fastighetsbeskattningen, som år 1953 framlades av skattelagssakkunniga, utvisar de nu erhållna procenttalen genomgående en betydligt lägre effektivitet. Variationerna i antalet fastigheter med effektiva garantibelopp kommer — såsom framgår av nedanstående tablå — jämväl till synes när det gäller de effektiva garantibeloppens andel av de totala garantibeloppen. För samtliga jordbruksfastigheter i urvalet utgör vid 1958 års taxering de effektiva garantibeloppen 17,0 procent av de totala garantibeloppen. 1958 års taxering

1957 års taxering Fastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax. värdet (1957 års värden)

skkr

/o

Garantibelopp (2,5 %) skkr

4 Fys. pers.; inbor < 50 fl 00 50 — 100 000 100 — 200 000 200 — 1 000 000 > 1000 000

19 122 12 112 10 235 10172 3 423

1068 413 545 1253 883

Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

55 064 8 561 18 309 888

Summa jordbr.fast

82 822

1 Garantibelopp (4 %) skkr

Effektiva garantibelopp

Effektiva garantibelopp skkr

o/ /o

5,6 3,4 5,3 12,3 25,8

17 972 11736 9 891 9 251 3 328

844 350 453 991 1014

4,7 3,0 4,6 10,7 30,5

4162 2 695 6112 317

7,6 31,5 33,4 35,7

52178 8 281 21636 840

3 652 2 494 7 618 296

7,0 30,1 35,2 35,2

13 286

16,0

82 935

14 060

17,0

De olika ägarkategorierna emellan varierar effektiviteten avsevärt. För inbofastigheterna utgör den sålunda vid 1958 års inkomsttaxering 7,0 procent. För utbofastigheterna är motsvarande procenttal 30,1 och för fastigheter, som tillhör juridiska personer, 35,2. De effektiva garantibeloppens procentuella andel av de totala garantibeloppen är i stort sett oförändrad mellan åren 1957 och 1958. Med undantag för fastigheterna med taxeringsvärden över en miljon kronor uppgår inte skillnaden för någon grupp av fastigheter till två procent. Mellan de olika urvalskommunerna växlar de effektiva garantibeloppens procentuella storlek avsevärt. Vid 1958 års taxering hade sålunda Tyresö 52,7 procent, Boxholms köping 33,1 procent samt Attmar 31,8 procent under det att Jörn endast hade 3,4 procent, Borrby 4,3 procent och Lyrestad 7,6 procent. Tabell 21 i tabellbilagan innehåller en uppställning rörande de effektiva garantibeloppens procentuella andel av de totala garantibeloppen

39 för var och en av urvalskommunerna. I detta sammanhang torde böra anmärkas att procenttalet för Tyresö bygger på uppgifter om allenast sexton jordbruksfastigheter. Till jämförelse kan nämnas att antalet i nu förevarande sammanhang undersökta fastigheter utgör 115 i Boxholms köping samt 429 i Attmar. Av tablån å s. 38 framgår antalet skattekronor av effektiva garantibelopp samt dessas andel av totala garantiskatteunderlaget för jordbruksfastigheterna inom urvalskommunerna för taxeringsåren 1957 och 1958. Sammanlagda antalet skattekronor av effektiva garantibelopp uppgick nämnda år till, i runda tal, 13 300 resp. 14 100. Fördelningen å de olika ägarkategorierna — varvid skattskyldiga, som inte avlämnat deklaration, utelämnats — framgår av följande uppställning. Fastigheter ägda av Ar

1957 1958

Annan

Inbor, skkr

Utbor, skkr

Juridiska personer, skkr

4162 3 652

2 695 2 494

6112 7 618

fastighet

En sammanställning av undersökningsmaterialet till de delar detsamma berör annan fastighet lämnas i tabell C. Uppdelningen i grupper av annan fastighet har skett på samma sätt som beträffande jordbruksfastigheterna. Vidare har fastigheterna skilts åt i olika kategorier efter deras användningssätt. Sålunda har var för sig sammanförts hyresfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter, fastigheter använda i rörelse samt fastigheter tillhöriga bostadsaktiebolag, bostadsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag. Såsom en särskild grupp har uppförts fastigheter, vilkas ägare ej avlämnat deklaration. En- och tvåfamilj sfastigheterna har slutligen uppdelats i tre grupper med hänsyn till taxeringsvärdenas storlek. Sammanlagda taxeringsvärdet å annan fastighet i urvalskommunerna utgjorde vid 1957 års taxering 355 milj. kronor. Vid 1958 års taxering hade taxeringsvärdet för dessa fastigheter stigit till 468 milj. kronor, eller med 31,8 procent. Av totala taxeringsvärdet å annan fastighet i urvalskommunerna år 1958 belöpte 11,7 procent å hyresfastigheter, 53,2 procent å en- och tvåfamiljsfastigheter, 25,9 procent å rörelsefastigheter samt 6,1 procent å fastigheter, ägda av bostadsföreningar m. m. Andelen av fastigheter, tillhörande personer, som taxerats utan ledning av deklaration, var 3,1 procent. Totala garantibeloppen av annan fastighet i urvalskommunerna utgjorde vid 1957 års taxering 141 900 skattekronor och vid 1958 års taxering 116 900

•10 Tabell C. Annan fastighet. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar i urvalskommunerna 1958 års inkomsttaxering 1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga Tax. Garanti- Effektiva Antal Effektiva Tax. Antal GarantiAntal värde å Fastigheterna uppdegarantivärde å belopp garantifast. fast. fastighet belopp belopp lade i grupper efter fastig- fastighet belopp heter (2,5 %) (eff. gb.) med tax.värdet (1957 års med (4 %) (efi. gb.) 1957 1956 skkr eff.gb. värden) skkr eff. gb. 1000 kr skkr skkr 1000 kr 1

10 Hyresfastigheter m.m. Fys. pers.; inbor... Fys. pers.; utbor... Jur. pers

671 141 166

24131 6 893 12 689

9 652 2 757 5 076

4 661 1228 3 999

447 104 137

29 516 8 249 16 978

7 378 2 062 4 244

3 047 814 3 349

396 88 128

43 713

17 485

9 888

54 743

13 684

7 210

11799 25 330 12 256

6 064 18 060 9 755

3 001 2 797 815

38 799 85 520 42 306

9 693 21376 10 575

6 515 15 935 8 005

2 622 2 717 796

49 385 21693 963

33 879 10 847 809

6 613 166 625 78 987 57 3 107

41644 19 747 777

30 455 5 924 615 36 994

6135 Summa

En- och tvåfamil jsf ast. Fys. pers.; inbor... < 20 000 3 675 29 496 2 967 63 325 20 — 40 000 840 30 641 > 40 000 Samtliga inbor . . . . 7 482 123 462 Fys. pers.; utbor .. 6 489 54 233 Jur. pers 2 406 64 Summa

14 035 180 101

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . Fys. pers.; utbor ..

72 041

45 535

204 30 5 761 5 995

20 7 105 132 42

9 485 691 88 536

3 794 277 35 414

309 51 7195

19 6 114

12 216 928 107 810

98 712

39 485

7 555

120 954

3 053 232 26 952 30 237

Bostadsför. m.m 44 22 770 Fast., vars ägare ej dekl 9 518 731 Summa annan fast... 16 468 354 814

8 977

28 799

7 200

6 667

3 807

2 343 74 298

14 504 123 7 664 467 719

3 626 116 915

2 214 59 080

141 926

49 6184

6 670 248 719

454 28 198

Summa

x

124 7 094

Exkl. sommarstugor.

skattekronor. Garantibeloppen har alltså nedgått med 17,6 procent. För att garantibeloppen de båda åren skolat uppgå till oförändrat belopp vid en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 hade erfordrats att taxeringsvärdena höjts med 60 procent. Efterföljande uppställning utvisar att hela antalet annan fastighet i urvalskommunerna utgjorde 16 468, varav 6 489 sommarstugor. Av återstående 9 979 fastigheter hade 7 664, eller 76,8 procent, effektiva garantibelopp vid 1957 års taxering. Vid 1958 års taxering utgjorde antalet 7 094, eller 71,1 procent. Härav framgår att antalet fastigheter med effektiva garantibelopp i såväl absoluta som relativa tal är avsevärt större för annan fastighet än för j ordbruksfastighet. Av antalet hyresfastigheter uppvisar vid 1957 års taxering 70,3 procent effektiva garantibelopp. Motsvarande procenttal för en- och tvåfamilj sfastig-

41 Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax. värdet (1957 års värden)

Antal fastigheter

1 Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fvs. pers.; inbor < 20 000 . . . . 20 — 40 000 . . . . > 40 000 . . . . Samtliga inbor Fys. pers.; utbor .Jur. pers Summa Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor

Därav med effektiva garantibelopp vid 1957 års taxering

1958 års taxering

antal

/o

antal

/o

671 141 166

447 104 137

66,6 73,8 82,5

59,0 62,4 77,1

70,3

396 88 128 612

3 675 2 967 840 7 482 6 489 64 14 035

3 001 2 797 815 6 613

81,7 94,3 97,0 88,4

2 622 2 717 796 6135

71,3 91,6 94,8 82,0

57 1

6 670

89,1

88,4

*6184 20 7 105 132 42 124 *7 094

454 28 198

19 6 114

Summa

4,2 21,4 57,6 20,4

Bostadsföreningar m. m . . . Fast., vars ägare ej dekl. Summa annan fastighet ..

44 731 16 468

44 123 1 7 664

100,0 16,8 l 76,8

Jur. pers

62,6

76,6 l

82,0 4,4 25,0 53,0 19,4

l

95,5 17,0 71,l

Exkl. sommarstugor.

heter (med undantag för sommarstugor) är 88,4 och för rörelsefastigheter 20,4. Samtliga 44 undersökta bostadsföreningar m. m. har effektiva garantibelopp. Vid 1958 års taxering har antalet fastigheter med effektiva garantibelopp nedgått något. Av tablån å s. 42 framgår att vid 1958 års taxering 50,5 procent av garantibeloppen var effektiva. Effektiviteten för annan fastighet var alltså väsentligt större än för jordbruksfastighet, där den såsom tidigare visats var 17,0 procent. Beträffande de olika fastighetsslagen utvisar bostadsföreningarnas fastigheter den högsta effektiviteten, 92,6 procent, och rörelsefastigheter den lägsta, 19,8 procent. Hyresfastigheter och en- och tvåfamilj sfastigheter intar en mellanställning. För hyresfastigheter är procenttalet 52,7 och för en- och tvåfamilj sfastigheter 59,5. För vart och ett av fastighetsslagen är effektiviteten högst för de juridiska personerna. En jämförelse av procenttalen mellan åren 1957 och 1958 utvisar inte några större förändringar i effektiviteten. Beloppsmässigt har emellertid de effektiva garantibeloppen nedgått från 74 300 skattekronor år 1957 till 59 100 skattekronor år 1958 eller med 20,5 procent. Minskningen, som främst be-

42 Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax.värdet (1957 års värden)

1958 års taxering

1957 års taxering

Effektiva garantibelopp

skkr

/o

Garantibelopp (2,5 %) skkr

skkr

/o

l

7 Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

9 652 2 757 5 076 17 485

4 661 1228 3 999 9 888

48,3 44,5 78,8 56,6

7 378 2 062 4 244 13 684

3 047 814 3 349 7 210

41,3 39,5 78,9 52,7

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 20 000 20 — 40 000 > 40 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

11799 25 330 12 256 49 385 21693 963 72 041

6 064 18 060 9 755 33 879 10 847 809 45 535

51,4 71,3 79,6 68,6 50,0 84,0 63,2

9 693 21376 10 575 41644 19 747 777 62168

6 515 15 935 8 005 30 455 5 924 615 36 994

67,2 74,5 75,7 73,1 30,0 79,2 59,5

Summa

3 794 277 35 414 39 485

309 51 7195 7 555

8,1 18,4 20,3 19,1

3 053 232 26 952 30 237

204 30 5 761 5 995

6,7 12,9 21,4 19,8

Bostadsföreningar m. m. Fast., vars ägare ej dekl. Summa annan fastighet..

9108 3 807 141 926

8 977 2 343 74 298

98,6 61,5 52,3

7 200 3 626 116 915

6 667 2 214 59 080

92,6 61,1 50,5

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor

Garantibelopp (4 %) skkr

Effektiva garantibelopp

ror på att höjningarna av taxeringsvärdena inte uppväger sänkningen av repartitionstalet, är genomgående för samtliga fastighetsslag. De effektiva garantibeloppen i procent av de totala garantibeloppen för samtliga fastigheter, som taxerats såsom annan fastighet, är i urvalskommunerna ungefär lika hög för stadsfastigheter som landsbygdsfastigheter. För de olika fastighetsslagen föreligger likväl skiljaktigheter i effektiviteten mellan stads- och landsbygdsmaterialet. Framför allt gäller detta för en- och tvåfamilj sfastigheter, där effektiviteten år 1958 för stadsfastigheterna är 71,6 procent och för landsbygdsfastigheterna 55,2 procent. Detta beror huvudsakligen på att det finns ett större antal sommarstugor på landsbygden än i städerna och dessa fastigheter har som framgår av tablån en förhållandevis låg effektivitet. De effektiva garantibeloppen för sommarstugorna har beräknats med ledning av de procenttal, som framkommit vid den särskilda undersökning, som verkställts i Onsala och Ljusterö kommuner. Redogörelse för denna undersökning lämnas i det följande. Beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter har inbofastigheterna i urvalskommunerna, som inledningsvis framhållits, uppdelats i tre grupper med

43 hänsyn till taxeringsvärdenas storlek. Av tablån å s. 41 framgår att antalet fastigheter med taxeringsvärden under 20 000 kronor procentuellt sett utvisar mindre antal med effektiva garantibelopp än fasligheter med högre taxeringsvärden. Procenttalet för denna grupp utgör vid 1958 års taxering 71,3. För fastigheter mellan 20 000—40 000 kronors taxeringsvärde stiger procenttalet till 91,6 och för fastigheter med taxeringsvärden över 40 000 kronor uppgår det till 94,8. Enligt gällande bestämmelser för schablonbeskattning av en- och tvåfamilj sfastigheter kan nettointäkten för inbofastigheternas vidkommande aldrig — därest ägaren är mantalsskriven å fastigheten — uppgå till garantibeloppet. Därav följer att samtliga ägare av dylika fastigheter i princip redovisar effektiva garantibelopp. Att så inte är fallet i tablån å s. 41 beror på att beskattningsbar inkomst ej alltid uppkommer sedan ortsavdrag och eventuellt extra avdrag frånräknats. De nyssnämnda procenttalen utvisar sålunda endast antalet fastighetsägare med beskattningsbar inkomst. J ä m fört med den av skattelagssakkunniga framlagda utredningen om fastighetsbeskattningen har inom denna grupp fastigheter antalet sådana med effektiva garantibelopp ökat. Anledningen härtill torde huvudsakligen vara att söka i ändrade beskattningsregler. De effektiva garantibeloppen i absoluta tal samt i procent av de totala garantibeloppen för en- och tvåfamilj sfastigheter (med undantag för sommarstugor samt fastigheter ägda av juridiska personer) framgår av följande tablå. 1957 års taxering Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax.värdet (1957 års värden)

< 20 000 2 0 ^ 0 000 > 40 000 Samtliga

1958 års taxering

Effektiva garantibelopp skkr

%

skkr

%

6 064 18 060 9 755

51,4 71,3 79,6

6 515 15 935 8 005

67,2 74,5 75,7

33 879

68,6

30 455

73,1

Totalt sett har garantibeloppen i absoluta tal minskat något men i relativa tal ökat inte oväsentligt. För fastigheter med taxeringsvärden under 20 000 kronor har dock de effektiva garantibeloppen, såväl i absoluta som relativa tal, ökat mellan 1957 och 1958 års taxeringar under det att motsatta förhållandet inträffat för fastigheter med taxeringsvärden över 40 000 kronor. Orsaken härtill är dels de ändrade schablonregler, som från och med 1958 års taxering tillämpas vid inkomstberäkningen av nu förevarande fastigheter, dels ock det extra avdrag om 200 kronor, som ävenledes får verkställas från och med sagda års taxering vid tillämpning av schablonmetoden och som tillkommit i syfte att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten i anledning av den väntade höjningen av taxeringsvärdena på grund av 1957 års allmänna fastighetstaxering. För en obelånad

•ilfastighet för vilken ej heller avdrag för tomträttsavgäld verkställts uppgick de effektiva garantibeloppen — under förutsättning att ägaren redovisat beskattningsbar inkomst — vid 1957 års taxering städse till en procent av taxeringsvärdet (bruttointäkt 3 procent; repartitionstal 4). Vid 1958 års taxering blev effektiviteten under enahanda förutsättningar — för fastigheter med taxeringsvärde uppgående till 8 000 kronor eller mer •— 200 kronor (bruttointäkt 2,5 procent; repartitionstal 2,5; extra avdrag 200 kronor). Från och med 1958 års taxering kommer de effektiva garantibeloppen att minska vid jämförelse med 1957 års taxering för fastigheter, som vid sistnämnda års taxering hade taxeringsvärden överstigande 20 000 kronor. Följande exempel belyser det sagda. 1957 års taxering Taxeringsvärde, kr Bruttointäkt, kr Garantibelopp, kr Effektiva garantibelopp, kr

15 000 450 600 150

20 000 600 800 200

25 000 750 1 000 250

20 000 500 500 200 200

30 000 750 750 200 200

35 000 875 875 200 200

1958 års taxering Taxeringsvärde, kr Bruttointäkt, kr Garantibelopp, kr Extra avdrag, kr Effektiva garantibelopp, kr

Tabell 21 i tabellbilagan utvisar att vid 1958 års taxering de effektiva garantibeloppens procentuella storlek i förhållande till de totala garantibeloppen växlar kraftigt mellan olika kommuner. De högsta talen för samtliga fastigheter, som taxerats såsom annan fastighet, utvisar Vadstena stad, 72,6, Ytterby, 68,2 samt Skegrie, 65,4. De lägsta procenttalen förekommer i Boxholms köping, 36,4, Oxelösunds stad, 43,0 samt Bjärke, 43,6. De varierande procenttalen beror framför allt på fastighetsbeståndets fördelning meilan olika fastighetsslag. Även inom ett och samma fastighetsslag förekommer emellertid stora variationer i procenttalen mellan kommunerna. Sålunda varierar procenttalet för hyresfastigheter mellan 90,1 för Tyresö och 23,0 för Jörn, för en- och tvåfamilj sfastigheter mellan 81,8 för Vadstena stad

Fastighetsslag

Hyresfastigheter En- och tvåfamilj sfastigheter Rörelsefastigheter Bostadsföreningar m. m Fastigheter, vars ägare ej deklarerat Summa annan fastighet

Antal skattekronor av effektiva garantibelopp

9 888 45 535 7 555 8 977 2 343 74 298

7 210 36 994 5 995 6 667 2 214 59 080

45 och 46,2 för Tyresö samt för rörelsefastigheter mellan 66,8 för Kolbäck och 0 för Attmar. Samtliga kommuner, där bostadsrättsföreningar och likartade sammanslutningar innehar fastigheter, uppvisar hög effektivitet för dessa. Av tabell C framgår antalet skattekronor av effektiva garantibelopp för annan fastighet inom urvalskommunerna för taxeringsåren 1957 och 1958. Sammanlagda antalet skattekronor av effektiva garantibelopp uppgick nämnda år till, i runda tal, 74 300 resp. 59 100. Hur dessa fördelats å olika fastighetsslag utvisar uppställningen å föregående sida. Samtliga

fastigheter

Sammanfattande uppgifter för såväl jordbruksfastigheter som annan fastighet lämnas i nedanstående tablå. Av denna framgår bland annat att drygt hälften av fastigheterna — sommarstugorna oräknade — år 1958 hade effektiva garantibelopp. De effektiva garantibeloppen utgjorde 36,6 procent av de totala. Jordbruks- Annan fastighet fastighet Antal fastigheter

»

16 468

, %

207 055 82 822 13 286 16,0

», %

15,0

354 814 141 926 74 298 52,3 7 664 76,8

561 869 224 748 87 584 39,0 8 426 56,0

467 719 116 915 59 080 50,5 7 094 71,1

799 500 199 850 73140 36,6 7 795 51,8

60 511 51,8 7 571 75,9

74 746 37,4 8 302 55,2

Antal fast. med eff. gb., absoluta tal 3 3

»

»

»

»

195S års taxering Tax.värde å fastighet 1957, 1 000 kr . Garantibelopp (2,5 % ) , skkr Effektiva garantibelopp, skkr

»

»

»

»

, %

»> ^ » , %

13,8

195S års taxering utan hänsyn tagen till de höjda kommunala ortsavdragen Effektiva garantibelopp, skkr Antal fast. med eff. gb.

o/ /o

absoluta tal 3 .

O/ 3 /n

331 781 82 935 14 060 17,0

Antal fast. med eff. gb., absoluta tal 3 3

»

5 066

1957 års taxering Tax.värde å fastighet 1956, 1 000 kr . Garantibelopp (4 % ) , skkr Effektiva garantibelopp, skkr

»

Samtliga fastigheter

14 235 17,2

14,4

21 534

Exkl. sommarstugor = 9 979. — * Dito = 15 045. — 3 Exkl. sommarstugor.

Av sammanställningen kan vidare utläsas den inverkan, som höjningen av de kommunala ortsavdragen haft på fastighetsbeskattningens effektivitet. Antalet fastigheter med effektiva garantibelopp har genom ortsavdragsreformen nedgått från 8 302 till 7 795 eller med 6,1 procent. De effektiva garantibeloppen i procent av de totala har emellertid minskat rätt obetydligt, nämligen från 37,4 till 36,6.

46 Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar Av särskilt intresse är att utröna hur den förefintliga garantieffekten vid ett slopande av fastighetsbeskattningen kommer att påverka det kommunala skatteunderlaget. Den nu föreliggande undersökningen bekräftar det resultat, som skattelagssakkunniga kommit till, nämligen att olikheterna kommunerna emellan i den procentuella minskningen av skatteunderlaget och den beräknade höjningen av utdebiteringssatsen står i intimt samband med arten av det i kommunerna befintliga fastighetsbeståndet. Av följande uppställning kan utläsas såväl den procentuella minskningen av skatteunderlaget som de erforderliga höjningarna av de primärkommunala utdebiteringssatserna för år 1959 i urvalskommunerna vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen. För de enskilda kommunerna varierar de beräknade utdebiteringshöjningarna avsevärt. Största utdebiteringshöjningen kommer på Tyresö med 68 öre och Kolbäck med 42 öre. Den kraftiga ökningen av utdebiteringsbehovet i Tyresö beror dels på det extremt stora antalet en- och tvåfamiljsfastigheter till vilka utbor till övervägande delen är ägare, dels ock på de genomsnittligt höga taxeringsvärden, som åsatts dessa fastigheter. Även i Kolbäck förekommer ett stort antal en- och tvåfamilj sfastigheter. Ett antal rörelsefastigheter, tillhöriga juridiska personer, utvisar ävenledes hög effektivitet. Samtliga garantibelopp

Kommun Länsbeteckning

Tyresö Flöda Boxholms köping Hamneda Fagerhult Borrby Skegrie Ytterby Bjärke Lyrestad Grava Kolbäck Söderbärke

De effektiva garantibeloppen

i % av totala skatteunderlaget vid 1958 års taxering B D E G H L M O P R S U W

Mot eff.gb. svarande primärkommunal utdeb.-höjning öre per skkr

6,2 2,1 2,7 1,8 2,5 2,0 3,2 2,5 1,9 2,0 2,2 3,5 3,2 2,8 1,5

68 21 28 16 26 17 23 22 18 23 24 42 35 33 25

AC

12,9 10,2 7,5 11,5 11,2 8,9 111 5,3 10,0 8,4 6,2 6,9 9,1 7,7 7,1

Summa

8,9

2,9

32 Oxelösund

D

Höganäs

M

6,1 4,9 6,1

2,6 3,1 2,9

28 33 32

Summa

5,8

2,8

7,8

2,9

31 Jörn

Samtliga urvalskommuner

47 Lägsta utdebiteringshöjningarna kommer på Hamneda, 16 öre, och Borrby, 17 öre. Båda dessa kommuner är huvudsakligen jordbrukskommuner. En total avveckling av fastighetsbeskattningen medför i urvalskommunerna att skatteunderlaget genomsnittligt kommer att minska med 2,9 procent, vilket i sin tur förorsakar en genomsnittlig primärkommunal utdebiteringshöjning av 31 öre per skattekrona. Då som tidigare konstaterats urvalet för städernas vidkommande varit något mindre än för landsbygdens del är av intresse att undersöka i vad mån någon skillnad föreligger mellan landsbygd och stad beträffande de utdebiteringshöjningar, som skulle bli följden av fastighetsbeskattningens totala avveckling. En beräkning ger vid handen att det inte föreligger någon större skillnad mellan i urvalskommunerna ingående landsbygdskommuner och städer. Sålunda uppgår det genomsnittliga skatteunderlagsbortfallet till 2,9 procent på landsbygden och 2,8 procent i de tre landstingsstäderna. De häremot svarande primärkommunala utdebiteringshöjningarna uppgår till 32 resp. 31 öre per skattekrona. Nu nämnda förhållande ger stöd för antagandet att den genomsnittliga utdebiteringshöjningen för urvalskommunerna tämligen väl motsvarar den genomsnittliga höjningen för samtliga de av rikets primärkommuner, som urvalskommunerna representerar. Vid framräknandet av den genomsnittliga utdebiteringshöjningen har inte beaktats att ett bortfall av å kommunernas egna fastigheter belöpande effektiva skattekronor av fastighet inte innebär en verklig inkomstminskning för dessa. Tas hänsyn jämväl till nyssnämnda förhållande, kan utdebiteringshöjningen genomsnittligt beräknas minska något öre per skattekrona. Verkningarna av fastighetsbeskattningens avveckling för landstingens och övriga kommunala bildningars vidkommande kommer närmare att belysas i ett följande avsnitt. Här torde vara tillfyllest att konstatera att utdebiteringshöjningarna för landstingens del kan beräknas stanna vid 12 a 13 öre. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen för urvalskommunerna -— och därmed även de kommuner dessa representerar — genomsnittligt medför en höjning av hela den kommunala utdebiteringen med 43 å 44 öre per skattekrona. B . Fastighetsbeskattningens betydelse som ej deltager i landsting

för

städer,

Inledning Det resultat beträffande fastighetsbeskattningens effektivitet, som erhållits genom undersökningen av urvalskommunerna, k a n inte läggas till grund för beräkning av effektiviteten i de sex i landsting ej ingående städerna, där

48 fastighetsbeståndet så gott som uteslutande utgörs av fastigheter av annan fastighets natur. Inom denna grupp fastigheter är omständigheterna jämväl i övrigt i åtskilliga hänseenden olikartade de, som råder i urvalskommunerna. Hyres- och rörelsefastigheterna dominerar exempelvis på ett påfallande sätt garantiskatteunderlaget. Vidare är de juridiska personernas fastighetsinnehav av helt annan omfattning än i urvalskommunerna. Slutligen har vid beräkning av nettointäkt för en- och tvåfamilj sfastigheterna avdrag i betydande utsträckning verkställts för tomträttsavgäld, något som inte förekom i urvalskommunerna. För beräkning av fastighetsbeskattningens effektivitet i städerna som ej deltager i landsting har en undersökning beträffande Stockholms stad utförts. Förhållandena i Stockholm torde i fråga om fastighetsbeståndets sammansättning tämligen väl överensstämma med de, som råder i nyssnämnda städer. En fullständig genomgång av samtliga deklarationer med fastighetsbilagor har inte företagits, enär vi ansett att en totalundersökning av vissa taxeringsdistrikt kompletterad med en likaledes fullständig undersökning beträffande det omfattande fastighetsinnehav, som deklarerats av vissa juridiska personer, möjliggör en nöjaktig beräkning av fastighetsbeskattningens nuvarande betydelse för staden. Fastighetsbeskattningens effektivitet inom vissa taxeringsdistrikt Efter samråd med förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetets skatteavdelning beträffande urval av representativa taxeringsdislrikt har vi undersökt fastighetsbeskattningens betydelse inom Oscars 2:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a samt Enskede 4:e taxeringsdistrikt. Vid undersökningens genomförande har undantagits sådana inom nu nämnda distrikt belägna juridiska personer tillhöriga fastigheter, som redovisas i närmast följande avsnitt av framställningen. Ej heller har sådana fastigheter, som tillsammans med andra fastigheter utgör en förvaltningsenhet och där ägarna inte varit mantalsskrivna inom någon av nu nämnda församlingar, medtagits. I det bearbetade materialet ingår inte någon jordbruksfastighet. I tabell D redovisas en sammanställning av undersökningsmaterialet. Såsom framgår av tabellen har undersökningen genomförts i stort sett efter samma metod, som tillämpats vid undersökningen av annan fastighet i urvalskommunerna. 1957 års deklarationsmaterial har bearbetats och beräkningarna för år 1958 har verkställts med beaktande av samma korrigeringar, som gjorts beträffande urvalskommunerna. Av inbofastigheter, som ägdes av fysiska personer, omfattade hyresfastigheterna 204 fastigheter. Av dessa hade vid 1957 års taxering 182 effektiva garantibelopp. De effektiva garantibeloppen uppgick till 45,5 procent av de totala. Vid 1958 års taxering, som beträffande nu förevarande undersökning berörde samma fastigheter som 1957 års taxering, hade antalet fastigheter med effektiva garantibelopp nedgått till 125 och effektiviteten sjunkit till 26,2 procent.

49 Tabell D. Fastighetsbeskattningens effektivitet för fastigheterna i Oscars 2:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a och Enskede 4:e taxeringsdistrikt i Stockholm vid 1957 och 1958 års taxeringar 1957 års inkomsttaxering 1958 års inkomsttaxering Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga Tax. Tax. Garanti- Effektiva Fastigheterna uppde- Antal Garanti- Effektiva Antal värde å belopp garanti- Antal lade i grupper efter fastig- värde å belopp garantifast. fast. belopp tax. värdet (1957 års heter fastighet (4 %) med fastighet (2,5%) belopp med 1956 (eff. gb.) (eff. gb.) 1957 värden) skkr skkr eff. gb. eff.gb. 1000 kr skkr skkr 1000 kr l 2 i 3 5 8 6 7 9 10 Hyresfastigheter m.m. Fys. pers.; inbor... Fys. pers.; utbor...

204 26 230

124 898 19 035

22 736 4 792 27 528

182 24

127 098 19 433

31774 4 858

143 933

49 960 7 614 57 574

146 531

6 787 143

53 17 309 4 366

21 6 924 1746

19 5 246 1510

6 755 140

936 1

21728 23

8 691 9 8 700

6 775 5 6 780

10 52

2 857 32 758

1143 13103

691 7 038

20 Samtliga fastigheter.. 1249

14 630 215 929

5 852 86 372

Summa En-ochtvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor.. . < 20 000 20 — 40 000 > 40 000 Samt! iga inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . Summa Till statl. ink.-skatt icke skattskyldiga stiftelser m. fl Övriga jur. pers Fast., som användes i av ägaren bedriven rörelse

36 632

8 324 2 239 10 563

125 16 141

75 24 400 6 026

19 6100 1506

17 4 922' 1297

901 1 902

30 501 32 30 533

7 625 8 7 633

6 236 2 6 238

5 744 137 886 1 887

9 40

3 316 33 801

829 8 450

472 3 080

7 31

2 302

18 252

4 563

44 339

232 433

1077 Av de 26 utbofastigheter, som ägdes av fysiska personer, hade 24 effektiva garantibelopp vid 1957 års taxering medan vid 1958 års taxering så var fallet för endast 16 fastigheter. De effektiva garantibeloppen i procent av de totala utgjorde vid 1957 års taxering 62,9 och vid 1958 års taxering endast 46,1. De effektiva garantibeloppen uppgick för samtliga hyresfastigheters del år 1957 till 27 528 skattekronor eller 47,8 procent av totala antalet. Vid taxeringen år 1958 sjönk motsvarande belopp till 10 563 skattekronor resp. 28,8 procent. Den markanta nedgången i effektiviteten mellan de båda åren beror främst på de vid ifrågavarande taxeringar tillämpade olika repartitionstalen. Emellertid inverkar även det förhållandet att för de undersökta hyresfastigheterna i Stockholm blev höjningen av taxeringsvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxering endast 1,8 procent. Ortsavdragsreformen påverkar däremot inte effektiviteten för hyresfastigheternas vidkommande, av den anledningen att ägarna av dylika fastigheter praktiskt taget utan undantag redovisat så stora inkomster, att ortsavdragen kunnat utnyttjas. I det undersökta materialet ingår 937 en- och tvåfamiljsfastigheter. Samtliga är belägna inom Enskede 4:e taxeringsdistrikt. Av dessa fastigheter 4—r,91212

50 hade 787 taxeringsvärden, som enligt 1957 års allmänna fastighetstaxering låg mellan 20 000—40 000 kronor. Nästan alla undersökta en- och tvåfamilj sfastigheter hade effektiva garantibelopp. Sålunda hade av de 937 fastigheterna 902 år 1957 och 887 år 1958 effektiva garantibelopp. Effektiviteten utgjorde vid 1957 års taxering 6 780 skattekronor, eller 77,9 procent, och vid 1958 års taxering 6 238 skattekronor, eller 81,7 procent, allt av de totala garantibeloppen för nu förevarande slags fastigheter. Samtliga fastigheter — på ett undantag när — var inbofastigheter. Den konstaterade förändringen i effektiviteten mellan åren 1957 och 1958 torde främst bero på höjda taxeringsvärden, sänkt repartitionstal samt ändrade bestämmelser för beräkning av intäkt för detta slags fastigheter. De nya kommunala ortsavdragen, som ävenledes beaktats vid taxeringen för år 1958, har i någon mån påverkat effektiviteten i sänkande riktning. I undersökningsmaterialet ingår jämväl fastigheter, som äges av till statlig inkomstskatt ej skattskyldiga stiftelser m. fl. Vid 1957 års taxering belöpte på dylika fastigheter 691 skattekronor av effektiva garantibelopp, eller 60,5 procent. För år 1958 beräknas de effektiva garantibeloppen nedgå till 472 skattekronor, eller 56,9 procent av de totala garantibeloppen. Nedgången av effektiviteten förklaras av att höjningen av taxeringsvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxering för dessa fastigheter stannade vid 16,1 procent. För fastigheter, som tillhör övriga juridiska personer, beräknas effektiviteten inom de undersökta distrikten nedgå från 7 038 skattekronor, eller 53,7 procent, till 3 080 skattekronor, eller 36,4 procent. Vad slutligen beträffar fastigheter, som används i av ägaren bedriven rörelse, uppgick dessa till tjugo, av vilka elva redovisade effektiva garantibelopp. Att rörelsefastigheter inte ingick i det undersökta materialet till större antal förklaras av den begränsning av undersökningsmaterialet, för vilken tidigare redogjorts. Vid 1957 års taxering uppgick de effektiva garantibeloppen till 2 302 skattekronor, eller 39,3 procent av totala garantibeloppen. Effektiviteten nedgick vid 1958 års taxering till 1 511 skattekronor, eller 33,1 procent. Anledningen är även här sänkt repartitionstal och obetydliga höjningar av taxeringsvärdena. Fastighetsbeskattningens effektivitet beträffande vissa juridiska personer tillhöriga fastigheter Såsom inledningsvis framhållits är i Stockholms stad de juridiska personernas fastighetsinnehav betydande. Vi har därför ansett det vara av vikt att belysa fastighetsbeskattningens effektivitet beträffande vissa större fastighetsinnehav, som tillhör juridiska personer. Undersökningen har omfattat Stockholms stads fastigheter, alla försäkringsbolag, fyra större fastighetsaktiebolag samt alla allmännyttiga bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och fastighetsföreningar. Undersökningen har grundats på primäruppgifter ur såväl 1957 som 1958 års självdeklarationer. I tabell E redovisas en sammanställning av undersökningsresultatet. Av tabellen framgår

51 Tabell E. Fastighetsbeskattningens effektivitet för fastigheter tillhöriga vissa juridiska personer i Stockholm vid 1957 och 1958 års taxeringar 1957 års inkomsttaxering Fastigheter tillhöriga

l

Tax. värde å fastighet 1956 1000 kr 2

1958 års inkomsttaxering

GarantiEffektiva Tax. GarantiEffektiva belopp garantibelopp värde å belopp garantibelopp (4 %) fastighet (2,5 %) 1957 skkr skkr /o skkr 1000 kr /o skkr 3

6 Stockholms stad 426 001 170 401 170 401 100 501 755 Försäkringsbolag 282 091 112 836 37 644 33,4 312 928 Större fastighetsaktiebolag 133 462 53 385 15 758 29,5 147 998 Allmännyttiga bostadsföretag 1 058 117 423 247 394 847 93,3 1109 386 Bostadsrättsföreningar .. 847 153 338 861 300 245 88,6 892 251 Fastighetsföreningar . . . . 153 365 61346 44 795 73,0 164 917 Summa 2 900 189 1160 076 963 690 83,1 3 129 235

125 439 125 439 100 78 232 25 600 32,7 36 999 2 378 6,4 277 347 249 280 223 063 185 391 41229 25 220 782 309 613 308

89,9 83,1 61,2 78,4

all fastigheterna i det bearbetade materialet vid 1957 års taxering hade ett sammanlagt taxeringsvärde av 2 900 milj. kronor samt att detta vid 1957 års allmänna fastighetstaxering höjts till 3 129 milj. kronor eller med endast 7,9 procent. Sistnämnda taxeringsvärde utgör 30,0 procent av värdet å samtliga inom Stockholms stad belägna fastigheter. Undersökningen utvisar, att garantibeloppen å de av Stockholms stad ägda fastigheterna vid såväl 1957 som 1958 års taxeringar i sin helhet är effektiva. Ett slopande av fastighetsbeskattningen skulle enbart för dessa fastigheter vid 1958 års taxering medföra bortfall av 125 400 skattekronor, ett bortfall som emellertid givetvis inte skulle komma att innebära en verklig inkomstminskning för staden. I undersökningen ingår vidare fastigheter, tillhöriga tjugoen försäkringsbolag. Av dessa fastigheter hade åtta effektiva garantibelopp. I stor utsträckning redovisades fastigheterna i förvärvskällan rörelse. De effektiva garantibeloppen utgjorde vid 1957 års taxering 37 600 skattekronor, eller 33,4 procent av de totala garantibeloppen, och vid 1958 års taxering 25 600 skattekronor, eller 32,7 procent. Undersökningen har jämväl omfattat fyra större fastighetsaktiebolag, vilkas fastigheter enligt 1957 års allmänna fastighetstaxering hade ett taxeringsvärde å tillhopa 148 milj. kronor. De effektiva garantibeloppen för dessa fastigheter uppgick vid 1957 års taxering till 15 800 skattekronor, eller 29,5 procent, och vid 1958 års taxering till endast 2 400 skattekronor, eller 6,4 procent. För sådana fastigheter, som äges av allmännyttiga bostadsföretag, har undersökningen givit till resultat att de effektiva garantibeloppen vid 1957 års taxering utgjorde 93,3 procent av de totala garantibeloppen och vid 1958 års taxering 89,9 procent. I absoluta tal har de effektiva garantibeloppen nedgått från 394 800 till 249 300 skattekronor, eller med 36,9 procent. Ned-

52 gången torde förklaras av det sänkta repartitionstalet och den ringa höjningen av fastigheternas taxeringsvärden. Beträffande fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar har i tabellen endast upptagits sådana fastigheter, vars intäkter vid inkomsttaxeringen beräknats enligt schablonmetod, övriga bostadsrättsföreningar, som redovisat intäkter och utgifter fullständigt, har hänförts till gruppen fastighetsföreningar, då de i inkomsttaxeringshänseende likställs med dylika. Bostadsrättsföreningarnas antal utgjorde 639 och fastighetsföreningarnas 186. Undersökningen utvisar, att de effektiva garantibeloppen för bostadsrättsföreningarna uppgick vid 1957 års taxering till 300 200 skattekronor, eller 88,6 procent och vid 1958 års taxering till 185 400 skattekronor, eller 83,1 procent. För fastighetsföreningarna var motsvarande tal 44 800 skattekronor, eller 73,0 procent, resp. 25 200 skattekronor, eller 61,2 procent. I syfte att erhålla en ungefärlig uppfattning om den utdebiteringshöjning, som vid en avveckling av fastighetsbeskattningen skulle erfordras i Stockholm, har en beräkning av de effektiva garantibeloppens storlek verkställts för samtliga fastigheter. Besultatet framgår av efterföljande uppställning, som hänför sig till taxeringsåren 1957 och 1958. 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering

I tab. E redovisade fast En- och tvåfamiljsfast. Övriga hy res- och rörelsefast. Samtliga fastigheter . .

Tax.värde å fastighet 1956 milj. kr

Garantibelopp (4 %) 1000 skkr

l

2 Effektiva ga- Tax.värde å rantibelopp fastighet 1957 1000 /o milj. kr skkr 3

5 Effektiva garantibelopp

Garantibelopp (2,5 %) 1000 skkr

1000 1 0// o skkr

i

18,4

19,1

2 900 550

1160 220

964 171

83,1 77,9

3 129 785

782 196

613 160

78,4 81,7

6 488 10 420

31,0

2 605

49,0

5 830

2 332

48,4

9 301

3 720

2 266

60,9

I anslutning till uppställningen må anföras följande. Antalet jordbruksfastigheter inom Stockholm utgjorde vid 1957 års ingång enligt en av överståthållarämbetets skatteavdelning tillhandahållen statistik 27. Taxeringsvärdena å dessa fastigheter belöpte vid 1957 års taxering till 21,1 milj. kronor och vid 1958 års taxering till 17,5 milj. kronor. Nedgången i taxeringsvärdena har föranletts av att vissa fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering ändrat beskattningsnatur. De effektiva garantibeloppen för jordbruksfastigheterna har beräknats med ledning av de procenttal, som framkom vid bearbetningen av materialet för de tre i urvalskommunerna ingående städerna. Dessa tal uppgick vid 1957 års taxering till 18,4 procent och vid taxeringen år 1958 till 19,1 procent. I abso-

53 luta tal har effektiviteten mellan de båda åren nedgått med cirka 700 skattekronor. Vid beräkning av de effektiva garantibeloppen för en- och tvåfamilj sfastigheterna har resultatet av undersökningen inom Enskede 4:e taxeringsdistrikt utnyttjats. Medeltaxeringsvärdet för villafastigheterna uppgick här vid 1957 års taxering till 23 200 kronor. Överståthållarämbetets skatteavdelning har upplyst, att det inom Stockholms stad vid 1952 års ingång fanns 22 156 villafastigheter och vid 1957 års ingång 24 095. Med beaktande av under åren 1952—1955 verkställd nybyggnad av en- och tvåfamilj sfastigheter har vid 1956 års ingång antalet dylika fastigheter i Stockholm beräknats till omkring 23 700. Taxeringsvärdet å dessa har med stöd av förestående uppgifter vid 1957 års inkomsttaxering beräknats till 550 milj. kronor. Enär effektiviteten inom Enskededistriktet år 1957 utgjorde 77,9 procent kan de totala effektiva garantibeloppen för samtliga villafastigheter sagda år beräknas h a uppgått till 171 000 skattekronor. Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering steg medeltaxeringsvärdet för nu förevarande villafastigheter till 32 600 kronor. De effektiva garantibeloppen vid taxeringen för år 1958 inom Enskede 4:e taxeringsdistrikt uppgick till 81,7 procent. Med stöd av dessa uppgifter har de totala effektiva garantibeloppen för en- och tvåfamiljsfastigheterna år 1958 beräknats till 160 000 skattekronor. Taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i Stockholm uppgick vid inkomsttaxeringen år 1957 till 9 301 milj. kronor och vid 1958 års taxering till 10 420 milj. kronor. Ökningen i taxeringsvärdena utgjorde sålunda endast 12,0 procent. I det föregående redovisade fastigheter hade åren 1957 och 1958 taxeringsvärden å 3 471 resp. 3 932 milj. kronor. Återstående fastigheter, vars sammanlagda taxeringsvärden år 1957 uppgick till 5 830 milj. kronor samt år 1958 till 6 488 milj. kronor, utgörs av rörelsefastigheter, hyresfastigheter, ägda av fysiska personer, samt fastigheter tillhöriga andra juridiska pesoner än de, som tidigare redovisats i detta avsnitt. Den genomsnittliga effektiviteten för dessa fastighetsslag uppgick inom de fyra undersökta taxeringsdistrikten till 48,4 procent år 1957 samt 31,0 procent år 1958. Med tillämpning av dessa procenttal kan de effektiva garantibeloppen för ej tidigare upptagna fastigheter beräknas vid 1957 års taxering till 1 129 000 skattekronor och vid 1958 års taxering till 503 000 skattekronor. Ovanintagna sammanställning utvisar slutligen att för samtliga fastighetsslag i Stockholm de effektiva garantibeloppen genomsnittligen kan beräknas vid 1957 års taxering till 60,9 procent och vid 1958 års taxering till 49,0 procent av de totala garantibeloppen. I absoluta tal har de effektiva garantibeloppen nedgått från 2 266 000 skattekronor år 1957 till 1277 000 skattekronor år 1958. Minskningen utgör 43,6 procent. De i det föregående redovisade beräkningarna möjliggör en ungefärlig uppskattning av storleken av den utdebiteringshöjning, som skulle bli följden av ett slopande av fastighetsbeskattningen. Medelutdebiteringen för år 1959 utgjorde 13: 28 kronor per skattekrona och skatteunderlaget på vilket utde-

54 biteringen grundats uppgick till 56 591 240 skattekronor. Skatteunderlagsbortfallet till följd av fastighetsbeskattningens slopande har beräknats till 1 277 000 skattekronor, eller 2,3 procent av totala skatteunderlaget. För att täcka detta bortfall fordras en utdebiteringshöjning av 31 öre. Om hänsyn tas till att de å stadens egna fastigheter belöpande effektiva garantibeloppen i själva verket inte påverkar stadens utdebiteringsbehov, stannar utdebiteringshöjningen vid 28 öre. C. Fastighetsbeskattningens

betydelse

för

specialkommunerna

Inledning I ett föregående avsnitt har närmare belysts garantibeskattningens betydelse för kommuner av inte särpräglad beskaffenhet. Ett utmärkande drag för dessa var att garantiskatteunderlaget i procent av totala skatteunderlaget var jämförelsevis lågt. Det varierade sålunda mellan 4,9 procent i Vadstena stad och 12,9 procent i Tyresö. Det effektiva garantiskatteunderlaget var emellertid genomgående väsentligt lägre och motsvarade i urvalskommunerna genomsnittligt endast 2,9 procent av skatteunderlaget. Nu förevarande undersökning omfattar de 32 kommuner i riket där relationstalet mellan garantiskatteunderlaget och totala skatteunderlaget är högst. Procenttalet varierar mellan lägst 15,3 i Långsele i Västernorrlands län och högst 35,8 i Ådals-Liden i Västernorrlands län samt Fors i Jämtlands län. Inom specialkommunerna är vidare förhållandena såväl med avseende å fastighetsinnehavet som ock beträffande fastighetsbeståndets sammansättning så olikartade, att fastighetsbeskattningens effektivitet inte kan bedömas utan undersökning av omständigheterna i varje särskild kommun. Av nu if rågakomna kommuner är sju belägna i Jämtlands län, sex i Stockholms län, fem i Västernorrlands län, fyra i Hallands län, två i vardera Kronobergs och Värmlands län samt en i vardera Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län. Samtliga kommuner är landskommuner. Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Resultatet av undersökningen redovisas för varje enskild kommun i tabell 22 i tabellbilagan. Den statistiska undersökningen har utförts på grundval av 1957 och 1958 års taxeringar och har således liksom den tidigare undersökningen av urvalskommunerna omfattat förhållandena under åren 1956 och 1957. Som primärmaterial för undersökningen har använts resp. fastighetslängder samt i viss utsträckning vederbörandes självdeklarationer. Sistnämnda förhållande har varit fallet beträffande dels samtliga under domänstyrelsens och vattenfallsstyrelsens förvaltningar stående fastigheter — i det följande benämnda domänstyrelsens resp. vattenfallsstyrelsens fastigheter — dels ock större skogs- och jordbruksfastigheter, kraftverksfastigheter, rörelsefastigheter samt schablonbeskattade bostadsföretags fastigheter. Taxeringsvärdena

55 a dessa fastigheter har antecknats och fördelats å jordbruksfastighet och annan fastighet. De sålunda erhållna taxeringsvärdena jämte taxeringsvärdena å sommarstugorna har frånräknats summa taxeringsvärden å all inom kommunen befintlig fastighet. Resterande taxeringsvärden h a r i tabellbilagan upptagits såsom »övriga fastigheter». Beträffande taxeringsvärdena för år 1958 har prövningsnämndens ändringar iakttagits; så är emellertid inte fallet beträffande 1957 års taxering. De i tabell 22 redovisade effektiva garantibeloppen grundar sig beträffande sommarstugefastigheter och »övriga fastigheter» inte på uppgifter i vederbörandes deklarationer. För sommarstugefastigheterna h a r de effektiva garantibeloppen beräknats med ledning av det resultat, som erhållits vid av oss utförd undersökning av fastighetsbeskattningens betydelse för sommarstugefastigheterna i Ljusterö och Onsala kommuner. En redogörelse för nämnda undersökning lämnas i det följande. För »övriga fastigheter» har de effektiva garantibeloppen beräknats genom utnyttjande av de procenttal, som framkommit vid utredningen om garantibeskattningens effektivitet inom urvalskommunerna. I detta sammanhang torde böra anmärkas, att många företag redovisat nettointäkt, som exakt motsvarat garantibeloppen. Det har även observerats, att nedgången i nettointäkterna mellan taxeringsåren 1957 och 1958 beträffande vissa företag överensstämmer med sänkningen av repartitionstalet. Vid ett slopande av garantibeskattningen torde skäl därför föreligga för antagandet att nu redovisade nettointäkter helt eller delvis kommer att försvinna. Vid våra beräkningar av utdebiteringshöjningar m. m. har emellertid några korrigeringar på grund av dessa iakttagelser inte gjorts. Bland specialkommunerna k a n urskiljas två till sin struktur helt skilda typer. Den ena utgörs av sommar stugekommunerna, som kännetecknas av att fastigheter med förhållandevis låga taxeringsvärden är fördelade på ett stort antal ägare. Den andra kommuntypen utmärks av att ett fåtal juridiska personer äger fastigheter, vars sammanlagda taxeringsvärden representerar en väsentlig del av taxeringsvärdena å samtliga fastigheter inom kommunerna. Tre av kommunerna låter sig emellertid inte inrymmas i någondera av dessa huvudtyper. Sommarstugekommunerna är sju till antalet: Blidö, Ljusterö, Djurö, Värmdö och Dalarö, samtliga i Stockholms län samt Rang i Malmöhus län och Onsala i Hallands län. Till den andra huvudtypen hör kommuner med sinsemellan tämligen olikartat fastighetsbestånd. I femton av dessa kommuner finns huvudsakligen kraftverksanläggningar, nämligen i Knäred och Ätran i Hallands län, i Långsele, Resele, Ramsele, Ådals-Liden och Junsele i Västernorrlands län, i Fors, Ragunda, Stugun, Frostviken, Kall och Undersåker i Jämtlands län, i Vännäs i Västerbottens län samt i Jokkmokk i Norrbottens län. I några av dessa kommuner finns dessutom stora skogsfastigheter; framför allt gäller detta Jokkmokk. I två kommuner, Södra Göstring i Östergötlands län och Åseda i Kronobergs län, är skogsegendomarna betydande. Fyra

50 biandkommuner med såväl kraftverksfastigheter som större skogs- och jordbruksfastigheter finns, nämligen Annerstad i Kronobergs län, Finnskoga-Dalby och Gustav Adolf i Värmlands län samt Högdal i Jämtlands län. Slutligen hör till denna huvudtyp av kommuner Ekeby och Gällersta i Örebro län. I denna kommun utgör taxeringsvärdet å Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar en väsentlig del av sammanlagda taxeringsvärdet inom kommunen. Av återstående tre kommuner har Österåker i Stockholms län framför allt en omfattande sommarstugebebyggelse. Därjämte finns i denna kommun också stora skogs- och kraftverksfastigheter samt bostadsföreningar m. m. I Laholms landskommun förekommer stora kraftverksfastigheter samt många sommarstugor. En kommun — Linderås i Jönköpings län — har varken ett större antal sommarstugor eller mycket stora fastigheter.

Ägare eller fastighetsslag

Taxeringsvärde 1 000 kr

Garantibelopp skkr

Effektiva garantibelopp skkr

1957 års taxering Domänstyrelsen Andra större skogs- och jordbruksfast. Vattenfallsstyrelsen Andra större kraftverksfast Vissa större rörelsefast.; äkta bostadsför eningar m. m Sommarstugor Övriga fastigheter a) jordbruksfast b) annan fast Summa 1958 års taxering Domänstyrelsen Andra större skogs- och jordbruksfast. Vattenfall sstyrel sen Andra större kraftverksfast Vissa större rörelsefast.; äkta bostadsför eningar m. m Sommarstugor Övriga fastigheter a) jordbruksfast b) annan fast Summa

26138 104 615 558 423 623 583

10 455 41846 223 369 249 433

5 619 2185 223 369 53 409

53,7 5,2 100,0 21,4

65 909 204 965

26 364 81986

22 798 41050

86,5 50,1

292 430 240 394

116 972 96158

18 716 50 476

2116 457

846 583

417 622

16,0 52,5 49,3

77 434 208 329 1 001 220 1 011163

19 358 52 082 250 305 252 791

11156 2 026 250 305 60 035

57,6 3,9 100,0 23,7

76 469 291125

19117 72 781

14 678 21802

76,8 30,0

466 312 362 346

116 578 90 587

19 818 47172

17,0 52,1

3 494 398

873 599

426 992

48,9

Sålunda uppgår inte taxeringsvärdet å någon fastighet till en miljon kronor. Däremot förefinns ett tjugotal av fysiska personer ägda jordbruksfastigheter med taxeringsvärden mellan 200 000—1 000 000 kronor, vilka fastigheter tillhopa representerar omkring 25 procent av taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i kommunen. De sammanlagda taxeringsvärdena å fastigheterna i specialkommunerna, därå belöpande garantibelopp samt effektiva sådana framgår av ovanstående uppställning.

57 Av sammanställningen framgår att taxeringsvärdena å samtliga fastigheter vid 1958 års taxering uppgick till 3 494 milj. kronor, varav 2 012 milj. kronor eller 57,6 procent belöper på kraftverksfastigheter. Vid 1957 års taxering var taxeringsvärdena å samtliga fastigheter 2 116 milj. kronor, varför dessa vid 1957 års allmänna fastighetstaxering ökat med 1 378 milj. kronor eller 65,1 procent. Som jämförelse kan nämnas att för samtliga fastigheter i urvalskommunerna ökningen av taxeringsvärdena mellan de båda åren allenast utgjorde 45,7 procent. I absoluta tal har de å fastigheterna belöpande effektiva garantibeloppen i nu förevarande kommuner ökat från 418 000 skattekronor vid 1957 års taxering till 427 000 skattekronor vid 1958 års taxering, eller med 2,2 procent. I urvalskommunerna däremot visade de effektiva garantibeloppen för de undersökta fastigheterna en nedgång med 16,5 procent. Detta förhållande belyser på sitt sätt olikheterna i strukturen mellan urvalskommunerna, å ena sidan, och specialkommunerna, å andra sidan. Orsaken till den nyss påtalade skillnaden i effektiviteten är främst den konstaterade differensen de olika kommuntyperna emellan i uppgången av taxeringsvärdena. För domänstyrelsens fastigheter utgör ökningen av de effektiva garantibeloppen 5 537 skattekronor, eller 98,5 procent, under det att beträffande sommarstugefastigheterna en sänkning av de effektiva garantibeloppen skett med 19 248 skattekronor, eller 46,9 procent. När det gäller de effektiva garantibeloppens procentuella andel av de totala garantibeloppen är variationerna mellan de båda undersökta åren tämligen ringa. Samma iakttagelse gjordes i urvalskommunerna. Större differenser utvisar endast sommarstugefastigheterna, där effektiviteten år 1957 var 50,1 procent och år 1958 endast 30,0 procent. Högsta effektiviteten utvisar vattenfallsstyrelsens fastigheter. Garantibeloppen var för dessa under båda åren 100-procentigt effektiva. Av intresse är det förhållandet att kraftverksfastigheter, som tillhör enskilda juridiska personer, endast utvisar en effektivitet av 21,4 procent år 1957 och 23,7 procent år 1958. Domänstyrelsens fastigheter hade år 1957 effektiva garantibelopp till 53,7 procent och år 1958 till 57,6 procent. Dessa år hade andra större skogs- och jordbruksfastigheter mycket låg effektivitet, nämligen 5,2 resp. 3,9 procent. För vissa större rörelsefastigheter var effektiviteten år 1957 genomsnittligt 86,5 procent samt år 1958 76,8 procent. I denna grupp fastigheter ingår~ Svenska skifferoljeaktiebolaget i Kvarntorp, där effektiviteten sagda år var 95,8 resp. 84,7 procent, fem bostadsföretag, som samtliga hade 100-procentig effektivitet, en skolfastighet med likaledes 100-procentig effektivitet båda åren samt två industriföretag utan effektiva garantibelopp. För det ena av dessa korresponderade nettointäkterna med garantibeloppen. Som resultat av undersökningen kan helt allmänt sägas att den ger belägg för det redan påpekade förhållandet att fastighetsbeskattningens effektivitet — och därmed även storleken av den utdebiteringshöjning, som blir följden av ett slopande av fastighetsbeskattningen — är beroende såväl av ägarinnehavet som ock av sammansättningen av det i kommunerna befintliga

58 fastighetsbeståndet. Detta medför att de primärkommunala utdebiteringshöjningarna kommer att bli av mycket växlande storleksordning. Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar I efterföljande uppställning har för en var av specialkommunerna angetts garantibelopp, effektiva garantibelopp samt mot de sistnämnda svarande primärkommunala utdebiteringshöjningar för år 1959. Av uppställningen kan utläsas att utdebiteringshöjningarna i tretton kommuner skulle uppgå till högst 0,50 kronor, i åtta kommuner ligga mellan 0,51 och 1,00 kronor, i ytterligare sju kommuner mellan 1 och 2 kronor samt i återstående fyra kommuner över 4 kronor, allt per skattekrona. De effektiva garanti- Mot eff.gb. Primärkom. utdeb.-höjbeloppen svarande ning enl. (eff.gb.) primärkom. å sid. 59 utdeb.given föri % av totala skattehöjning kr per skkr utsättning underlaget vid 1958 års taxering

Samtliga garantibelopp

Kommun Länsbeteckning

Blidö Österåker Ljusterö Dj urö Värmdö

B B B B B

Dalarö Södra Göstring Linderås Åseda Annerstad

B E F G G

Bäng M Knäred N Laholms ländsk N Ätran N Onsala N Finnskoga-Dalby S Gustav Adolf S Ekeby och Gällersta .. T Långsele Y Resele Y

17,6 16,9 23,3 30,6 24,5 19,4 18,1 15,9 15,6 16,0 20,2 15,4 22,3 15,9 16,2

6,9 7,0 6,9 10,8 8,7

17,2 17,1 20,2 15,3 20,9

7,1 2,3 4,1 2,4 3,9 6,4 2,4 4,3 2,6 6,4

Ramsele Ådals-Liden Junsele Fors Ragunda Stugun

Y Y Y Z Z Z

21,8 35,8 18,1 35,8 24,2 32,0

4,7 0,4 13,9 1,8 15,4 5,4 31,7 2,8 31,3 3,5 27,4

Frostviken Kall Undersåker Högdal Vännäs Jokkmokk

Z Z Z Z AC BD

20,1 19,3 21,0 19,5 21,9 26,5

10,5 13,8 7,5 1,4 8,6 22,7

1 J

0,75 0,81 0.78 1,29 1,10

0,75 0,92 0,78 1,29 1,11

0,88 0,22 0,34 0,18 0,38

^,93 1,24 0,59 0,46 0,84

0,57 0,22 0,36 0,27 0,46 0,54 0,04 1,60 0,21 1,98

0,57 0,92 1,11 0,87 0,46

0,63 4,74 0,38 4,74 0,39 4,16

2,72 5,26 2,47 5.31 2,83 4,60

1,56 1,82 1,01 0,18 0,89 4,26

2,80 1,82 2,77 2,39 2,06 4,76

Hänsyn till numera skedd kommunsammanslagning har ej tagits.

1,51 2,04 1,90 1,77 2,24

59 För vissa grupper fastigheter växlar erfarenhetsmässigt effektiviteten i betydande utsträckning år från år. Då skattelagssakkunniga år 1953 framlade sitt betänkande om fastighetsbeskattningen (SOU 1953: 8) var effektiviteten för vattenkraftsfastigheternas vidkommande mycket låg. Vattenfallsstyrelsen redovisade genomgående för sina fastigheter nettointäkter, som översteg garantibeloppen. Från och med 1956 års taxering har emellertid garantibeloppen av dessa fastigheter i sin helhet varit effektiva. På samma sätt har effektiviteten snabbt växlat för domänstyrelsens fastigheter. Enbart mellan åren 1957 och 1958 förekom stora förändringar i effektiviteten, förändringar som emellertid delvis måste tillskrivas den kraftiga ökningen av skogsfastigheternas taxeringsvärden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Nu omn ä m n d a förhållanden kommer att närmare beröras i ett par följande avsnitt av framställningen. Det är emellertid inte bara beträffande domänstyrelsens och vattenfallsstyrelsens fastigheter, som garantieffekten i vissa lägen kan förutses komma att tas i anspråk. För övriga kraftverksfastigheter liksom för andra större skogs- och jordbruksfastigheter än domänstyrelsens samt för rörelsefastigheter över huvud taget torde fastighetsbeskattningens effektivitet ha visst samband med konjunkturläget. Vid vikande konjunkturer kommer normalt effektiviteten att öka. Till följd härav har vi verkställt beräkningar om utdebiteringshöjningarnas storlek för det tänkta fallet att i tabell 22 kol. 3—7 omförmälda fastigheter skulle redovisa i sin helhet effektiva garantibelopp under det att sommarstugefastigheter och övriga fastigheter antas ha samma effektivitet som för närvarande. Utdebiteringshöjningarna skulle då variera mellan lägst 0,46 kronor per skattekrona i Åseda och Onsala och högst 5,31 i Fors. Utdebiteringshöjningarna för de enskilda kommunerna under nu angivna förutsättningar framgår av uppställningen å s. 58, kol. 5. De utdebiteringshöjningar som förut berörts i detta avsnitt avser endast de primärkommunala utdebiteringshöjningarna. Härtill kommer ökningen i landstingsskatten, som kan beräknas till 12 å 13 öre per skattekrona. D. Fastighetsbeskattningens sommarstugebebyggelse

betydelse

för

kommuner

med

utpräglad

Inledning Kommuner, som inom sig rymmer ett stort antal sommarbostäder, är — på sätt framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen — beroende av fastighetsbeskattningen i större utsträckning än kommuner med mera differentierat fastighetsbestånd. I synnerhet är så fallet i skärgårdskommunerna. En av orsakerna härtill ligger i ett år från år vikande befolkningsunderlag. Ytterligare sammanslagning av dylika kommuner — utöver den som skedde i samband med kommunindelningsreformen — med angränsande kommuner i syfte att ernå ur ekonomisk synpunkt mera bärkraftiga enheter har till följd av kommunernas belägenhet ansetts vara förenad med betydande svårigheter.

GO

Skattelagssakkunniga har i sitt betänkande om fastighetsbeskattningen ansett sig k u n n a utgå från att fastighetsskatteunderlaget i en typisk sommarstugekommun — Djurö i Stockholms skärgård — vid 1952 års taxering varit effektivt till 80 procent. I den i oktober år 1956 upprättade promemorian angående fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen m. m. framhölls att skäl fanns för antagandet att effektiviteten sedan dess avsevärt sjunkit. Som stöd härför anfördes bland annat att inkomst av sommarstugefastighet från och med 1955 års taxering i allmänhet beräknades efter en schablon, som torde ha medfört att fastigheter av nyss nämnt slag numera visade nettointäkt i helt annan utsträckning än vid tiden för tidigare utredningar. Vid ett slopande av fastighetsbeskattningen kommer dessa nettointäkter att kvarstå såsom skatteunderlag för ifrågavarande kommuner. Den nu verkställda utredningen ger belägg för antagandets riktighet. Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Den av oss företagna undersökningen har avsett att belysa garantibeskattningens betydelse för ett par kommuner med ett mycket stort antal utbofastigheter, nämligen Ljusterö i Stockholms skärgård samt Onsala, belägen i norra Halland. Kommunerna har — efter samråd med vederbörande taxeringsintendenter — utvalts främst med tanke på dessa kommuners typiska sommarstugekaraktär. Det resultat, som utvunnits av undersökningen torde vara representativt för andra kommuner av likartad beskaffenhet. Sinsemellan är Ljusterö och Onsala — främst med hänsyn till bebyggelsens ålder och k a r a k t ä r — ganska olikartade. Detta framgår bland annat av det förhållandet att det genomsnittliga taxeringsvärdet å sommarstugorna år 1958 aimer än 7 600 kronor högre i Onsala än på Ljusterö. För båda kommunerna gäller att de inte berörts av kommunindelningsreformen, som i vissa andra kommuner medfört, att tidigare typiska sommarstugekommuner sammanslagits med kommuner av annan och i ekonomiskt hänseende mera bärkraftig struktur. Fastighetsvärdenas fördelning på inbo- och utbofastigheter i nyssnämnda kommuner framgår av följande tablå. Taxeringsvärde å skattepliktig fastighet, 1 000 kr Kommun

1 Ljusterö

» Onsala

»

År

Jordbr.fastighet

Annan fastighet Summa

Kol 4 + 6 i % av kol. 7

11398 16 966 18 039 28100

19 424 28 587 31789 48 334

62 62 58 59

Inbofast.

Utbofast.

Inbofast.

Utbofast.

i

1956 1957 1956 1957

3 030 4 225 4 305 5 447

628 818 420 514

4 368 6 578 9 025 14 273

Såsom framgår av tablån uppgick taxeringsvärdet av utbofastigheterna i Ljusterö vid såväl 1956 som 1957 års taxeringar till 62 procent av taxe-

61 ringsvärdet å samtliga fastigheter i kommunen. Motsvarande procenttal var beträffande Onsala vid 1956 års taxering 58 och vid 1957 års taxering 59. För Onsala har länsstyrelsen utfärdat utboförordnande 1 , varför den ovanintagna fördelningen är exakt. Dylikt förordnande har emellertid inte utfärdats för Ljusterö. Uppdelningen av fastigheterna har här skett med ledning av taxerings- och debiteringslängderna för år 1956. Smärre felaktigheter har därvid inte kunnat undvikas. Så har exempelvis för år 1957 som utbofastigheter endast upptagits de fastigheter, som år 1956 redovisats såsom sådana. Förefintliga felaktigheter är emellertid inte av den storleksordningen att de nämnvärt kunnat påverka undersökningens resultat. Utbofastigheterna har sammanförts i tre grupper, nämligen jordbruksfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter samt övriga typer av annan fastighet — främst »hyresfastigheter» och tomter — som inte är hänförliga till enoch tvåfamilj sfastigheter. Till grund för utredningen ligger uppgifter, som hämtats ur vederbörande fastighetsägares deklarationer år 1957. Beträffande sådana utbofastigheter, som utgörs av en- och tvåfamilj sfastigheter och vilka regelmässigt deklarerats å deklarationsformulär 2 b, h a r det för beräkningen av nettointäkterna varit nödvändigt införskaffa uppgifter om storleken av fastigheterna åvilande gäld och gäldränteavdrag genom att undersöka de uppgifter härom, som vederbörande ägare lämnat i sina allmänna självdeklarationer. Med ledning av 1957 års deklarationer har provtaxeringar verkställts för år 1958. Därvid har sådana jämkningar företagits, som betingats av ändrad lagstiftning mellan taxeringsåren 1957 och 1958. Dessa ändringar har angivits i samband med redogörelsen för urvalskommunerna. Följande uppställning utvisar taxeringsvärdet dels å samtliga utbofastigheter, dels ock å de i undersökningen ingående fastigheterna.

Kommun

Onsala

Taxv. år 1956 å utbofast., 1 000 kr

Taxv. år 1956 å undersökta utbofast., 1 000 kr

Jordbr.fast.

Annan fast.

Jordbr.fast.

Annan fast.

628 420

11398 18 039

610 413

10 790 16 509

Av utbofastigheter, som är jordbruksfastigheter, har sålunda undersökts i Ljusterö kommun 97 procent och i Onsala kommun 98 procent. Motsvarande procenttal beträffande annan fastighet är i resp. kommuner 95 och 92. Av i det följande intagna uppställningar framgår för vart slag av jordbruksfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter samt övriga slag av annan fastighet, som inte är hänförliga till en- och tvåfamilj sfastigheter, resp. fastigheters taxeringsvärden, garantibelopp samt effektiva garantibelopp vid såväl 1957 som 1958 års taxeringar. För fysiska personer, oskifta dödsbon samt familjestiftelser, som omförmäles i 10 § 1 mom. förordningen om statlig 1

Angående innebörden härav se s. 32.

62 inkomstskatt, har beskattningsbara inkomsten angivits i hela h u n d r a t a l kronor, så att ö v e r s k j u t a n d e b e l o p p , som i n t e u p p g å t t till helt h u n d r a t a l k r o nor, ej m e d r ä k n a t s . Jordbruksfastigheternas a n t a l u p p g i c k e n d a s t till 19 i L j u s t e r ö s a m t 15 i O n s a l a . T a x e r i n g s v ä r d e n a vid 1957 å r s a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g h ö j d e s i s a g d a k o m m u n e r m e d 30 r e s p . 55 p r o c e n t . E n ä r d e n n a h ö j n i n g i n t e h e l t m o t svarar sänkningen i repartitionstalet h a r garantibeloppen m i n s k a t något.

Taxeringsvärde år 1956, 1 000 kr Garantibelopp vid 1957 års taxering, skkr Effektiva garantibelopp, skkr

Ljusterö 610 244 132

Onsala 413 165 124

Taxeringsvärde år 1957, 1 000 kr Garantibelopp vid 1958 års taxering, skkr Effektiva garantibelopp, skkr

792 198 98

641 160 120

De effektiva g a r a n t i b e l o p p e n i f ö r h å l l a n d e till de t o t a l a g a r a n t i b e l o p p e n u t g j o r d e vid 1957 å r s t a x e r i n g för j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a s v i d k o m m a n d e i L j u s t e r ö 54 p r o c e n t och i O n s a l a 75 p r o c e n t . Vid 1958 å r s t a x e r i n g blev m o t s v a r a n d e p r o c e n t t a l 49 r e s p . 75. I a b s o l u t a tal h a r effektiviteten n e d g å t t med så obetydliga b e l o p p s o m 34 s k a t t e k r o n o r i L j u s t e r ö s a m t 4 s k a t t e k r o nor i Onsala. A n t a l e t u n d e r s ö k t a en- och tvåfamiljsfastigheler u t g j o r d e i L j u s t e r ö 1 152 och i O n s a l a 1 146. D e n n a g r u p p u t b o f a s t i g h e t e r u t g ö r såväl m e d h ä n s y n till a n t a l e t f a s t i g h e t e r s o m ock till d e s s a s s a m m a n l a g d a t a x e r i n g s v ä r d e n den m e s t betydelsefulla g r u p p e n av u t b o f a s t i g h e t e r . 1957 års

taxering Ljusterö 9 819 3 928

15 591 6 237

3 407 2 226 1 731 1 676

5 730 2 726 2 281 3 449

7. Taxeringsvärde, 1 000 kr 14 732 8. Garantibelopp, skkr 3 683 9. Garantibelopp, avrundade belopp ( = beskattningsbar inkomst) , skkr 3 129 10. Nettointäkt, 100 kr 2 880 11. Nettointäkt, avrundade belopp, 100 kr 2 373 12. Effektiva garantibelopp ( = rad 9—rad 11), skkr 756

23 430 5 858

1. Taxeringsvärde, 1 000 kr 2. Garantibelopp, skkr 3. Garantibelopp, avrundade belopp (=--= beskattningsbar inkomst), skkr 4. Nettointäkt, 100 kr 5. Nettointäkt, avrundade belopp, 100 kr 6. Effektiva garantibelopp ( = rad 3—rad 5), skkr 1958 års

Onsala

taxering

5 318 3 736 3 262 2 050

63 För sommarstugorna utgjorde vid 1957 års taxering de effektiva garantibeloppen i Ljusterö 43 procent och i Onsala 55 procent. Vid 1958 års taxering sjönk procenttalen till 21 resp. 35. Härvid är att märka att — såsom tidigare omnämnts — vid beräkningarna hänsyn inte kunnat tas till de ändringar i ränteläget, som inträtt mellan beskattningsåren 1956 och 1957. I detta sammanhang må erinras om att vi på grundval av i det föregående redovisade uppgifter beträffande sommarstugorna vid samtliga beräkningar — utom för Ljusterö och Onsala — schablonmässigt räknat med en effektivitet av 50 procent vid 1957 års och 30 procent vid 1958 års taxeringar. Anledningen härtill är att garantibeskattningens betydelse för en- och tvåfamiljsfastigheterna endast kan utrönas genom granskning av bilagorna lill vederbörande ägares allmänna självdeklaration. Det särskilda deklarationsformuläret (nr 2 b) saknar j u bland annat uppgift om gäldränteavdragets storlek. Kännedom härom kan därför erhållas endast genom ett synnerligen tidskrävande arbete. Det undersökta materialet i Ljusterö och Onsala är emellertid så omfattande att detsamma torde belysa förhållandena för utbofastigheterna i allmänhet. I absoluta tal minskade de effektiva garantibeloppen avsevärt mellan 1957 och 1958 års taxeringar. För samtliga garantibelopp är minskningen däremot inte så framträdande. Detta beror på att repartitionstalet sänkts från 4 till 2,5 under det att bruttointäkterna beräknats efter 3 resp. 2,5 procent av taxeringsvärdena. För en obelånad fastighet har alltså effektiviteten nedgått från en procent av taxeringsvärdet till 0. I Ljusterö är 39 procent och i Onsala 51 procent av en- och tvåfamiljsfastigheterna belånade. Detta framgår av nedanstående sammanställning. Ljusterö

Onsala

Antal fastigheter 1 152 Antal belånade fastigheter 449 Taxeringsvärde år 1956, 1 000 kr 9 819 Taxeringsvärde år 1957, 1 000 kr 14 732 Skuldbelopp, 1 000 kr 2 006 Gäldränta, 1 000 kr 95 Gäldränta i procent av skuldbelopp 4,75 Gäldränta, som ej kunnat utnyttjas vid den statliga taxeringen: år 1957, 1 000 kr 23 år 1957, procent 24 år 1958, 1 000 kr 15 år 1958, procent 16

1 146 584 15 591 23 430 4 984 252 5,06 57 23 40 16

Skuldbeloppet utgör genomsnittligt i Ljusterö 20 procent och i Onsala 32 procent av taxeringsvärdet år 1956. Det gäldränteavdrag, som ej k u n n a t utnyttjas vid den statliga taxeringen, bar i båda kommunerna minskat med omkring en tredjedel mellan 1957 och 1958 års taxeringar. Anledningen härtill är att bruttointäkterna ökat, vilket i sin tur beror på att de höjda taxeringsvärdena mer än uppvägt sänkningen av procenttalet vid den schablonmässiga inkomstberäkningen.

64 Det genomsnittliga taxeringsvärdet år 1957 å i undersökningen ingående fastigheter var i Ljusterö 12 800 kronor och i Onsala 20 400 kronor. Fastigheternas fördelning efter taxeringsvärdenas storlek framgår av nedanstående tablå. Genom garantiskattesystemets konstruktion erhålles därvid även en fördelning av fastigheterna efter det antal skattekronor, som påföres dem. Antal sommarstugefastigheter i

Taxeringsvärde år 1957 kr 1

Antal skattekronor av sommarstugor enligt nuvarande grunder

Ljusterö

Onsal a

per fastighet

i Ljusterö

i Onsala

i

5 C

— 3 999 4 0 0 0 - 7 999 8 000— 11 999 12 000— 15 999 16 000— 19 999

.... .... .... .... ....

68 291 264 228 133

23 140 175 216 154

1 2 3 4

291 528 684 532

140 350 648 616

20 000— 23 999 24 000— 27 999 28 000— 31 999 32 000— 35 999 36 000— 39 999

.... .... .... .... ....

78 32 23 12 8

96 116 63 42 21

5 6 7 8 9

390 192 161 96 72

480 696 441 336 189

40 000— 59 999 . . . . 60 000— 79 999 . . . . 80 000— 99 999 . . . . 100 000—200 000 . . . . Summa

12 3

67 22 6 5

10—14 15—19 20—24 25—50

137 46

770 350 127 175

5 318

Enligt 51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt, då den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor. Genom att skattepliktens inträde bedöms med hänsyn till den skattskyldiges inkomstförhållanden inom var k o m m u n för sig samt ägare av sommarstugefastigheter regelmässigt inte har andra inkomster i den kommun, där sommarstugan är belägen, kan man — som tablån utvisar — direkt av taxeringsvärdet utläsa antalet skattekronor, som resp. ägare har att erlägga skatt efter. Vid 1958 års taxering uppgick garantibeloppen för 68 fastigheter i Ljusterö och 23 fastigheter i Onsala inte till så höga belopp att skatteplikt inträdde. För inte mindre än 291 fastigheter i Ljusterö och 140 fastigheter i Onsala uppgick den på dessa fastigheter belöpande beskattningsbara inkomsten endast till en skattekrona. Därest garantibeskattningen slopas kommer skatteuttaget att anknytas till nettointäkten. I uppställningen å s. 65 har en- och tvåfamiljsfastigheterna fördelats med hänsyn till utfallet av 1958 års taxering. Såsom närmare framgår av sammanställningen har antalet fastigheter för vilka beskattningsbar inkomst inte påförts stigit i Ljusterö till 264 och i Onsala till 281. En väsentlig del av taxeringsvärdena å annan fastighet, som ej består av en- och tvåfamilj sfastigheter, utgöres av obebyggda tomter. Enär dessa

65 Nettointäkt år 1957 kr l

99 100— 199 200— 299 300— 399 400— 499 500— 599 600— 699 700— 799 800— 899 900— 999 1000—1499 1500—1999 2 000—2 499 2 500—3 624 Summa

Antal sommarstugefastigheter i

Antal skattekronor av sommarstugor om garantibeskattningen slopas

Ljusterö

Onsala

per fastighet

i Ljusterö

i Onsala

264 272 241 175 92 50 16 14 12 4 9 3

281 225 178 146 91 50 54 36 23 11 29 15 3 4 1146

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10—14 15—19 20—24 25—36

272 482 525 368 250 96 98 96 36 104 46

225 356 438 364 250 324 252 184 99 340 241 61 128 3 262

2 373

inte lämnar någon avkastning blir de till närmast lägre hundratal kronor avrundade garantibeloppen i sin helhet effektiva. Detta utgör förklaringen till den höga effektiviteten.

Taxeringsvärde år 1956, 1 000 kr Garantibelopp vid 1957 års taxering, skkr Effektiva garantibelopp, skkr Taxeringsvärde år 1957, 1 000 kr Garantibelopp vid 1958 års taxering, skkr Effektiva garantibelopp, skkr

Ljusterö 971 388 232 1 313 328 188

Onsala 918 367 232 1 493 373 248

Vid 1957 års taxering var för här omförmälda fastigheter i Ljusterö 60 procent och i Onsala 63 procent av garantibeloppen effektiva. År 1958 utgjorde motsvarande procenttal 57 resp. 66. Av fastighetsbeskattningens avveckling föranledda utdebiteringshöjningar I efterföljande tablå redovisas en sammanställning av de effektiva garantibeloppen för olika slag av utbofastigheter. Beloppen har hämtats från ovan intagna sammanställningar. Som framgår av tablån minskas de effektiva garantibeloppen avsevärt mellan år 1957 och år 1958. Detta gäller framför allt beträffande en- och tvåfamiljsfastigheterna. Orsaken härtill är såsom nyss framhållits, att nettointäkten år 1958 ökat väsentligt. Garantibeloppen däremot har endast undergått en mindre minskning. Kommunernas skatteunderlag har till följd härav inte nämnvärt påverkats genom de höjda taxeringsvärdena och det i samband härmed sänkta repartitionstalet. 5—591212

66 Effektiva garantibelopp, skkr Kommun

»

Taxeringsår

1957 1958 1957 1958

Annan fastighet Summa

Jordbruksfastighet

En- och tvåfamiljsfastigheter

Övriga fastigheter

132 98 124 120

1676 756 3 449 2 056

232 188 232 248

2 040 1042 3 805 2 424

Ett slopande av garantibeskattningen för utbofastigheterna skulle såsom ävenledes framgår av tablån medföra att skatteunderlaget vid 1958 års inkomsttaxering beräknas minska med 1 042 skattekronor för Ljusterö samt 2 424 skattekronor för Onsala. Detta bortfall avser det bearbetade materialet. Det har inte varit möjligt erhålla uppgifter beträffande samtliga utbofastigheter i kommunerna. På grund härav har de ovan angivna skattebortfallen — med antagande att effektiviteten är densamma för de icke undersökta fastigheterna — uppräknats så att desamma motsvarar samtliga utbofastigheter. Efter denna uppräkning utgör antalet skattekronor för Ljusterö 1 100 och för Onsala 2 694. Jämföres dessa skattebortfall med de skatteunderlag på vilka kommunerna grundat sin utdebitering för år 1959 framgår av följande uppställning den utdebiteringshöjning som ett slopande av garantibeskattningen för utbofastigheternas del medför. Ljusterö

Skatteunderlag på vilket utdebiteringen för år 1959 grundats, skkr 30 585 Skatteunderlagsbortfall vid garantibeskattningens slopande för utbofastigheterna, skkr 1 100 Skatteunderlagsbortfall i procent av hela skatteunderlaget . . 3,6 Primärkommunala utdebiteringen för år 1959, kr per skkr . . 10,61 Beräknad utdebiteringshöjning, kr per skkr 0,40

Onsala

74 052 2 694 3,6 6,80 0,26

Tidigare har framhållits att vid beräkningarnas utförande hänsyn inte tagits till den under år 1957 inträdda räntehöjningen. En överslagsvis gjord beräkning — under antagande att räntehöjningen utgjort en procent — utvisar att nettointäkterna för en- och tvåfamiljsfastigheterna skulle sjunka så mycket att de erforderliga utdebiteringshöjningarna utöver de ovan angivna skulle uppgå till för Ljusterö sex öre och för Onsala fyra öre. Vid framräknandet av de utdebiteringshöjningar, som nämnts i det föregående, har vi utgått från att garantibeskattningen slopats för alla slag av utbofastigheter. För att täcka det skatteunderlagsbortfall, som belöper på enbart en- och tvåfamilj sfastigheterna, d. v. s. de egentliga sommarstugefastigheterna, skulle krävas en utdebiteringshöjning i Ljusterö av 28 öre och i Onsala av 22 öre. Skatteunderlagsbortfallet i procent av totala skatteunderlaget utgjorde vid 1958 års taxering i Ljusterö 2,6 och i Onsala 3,1.

67 Av undersökningen framgår att garantibeskattningen för sommarstugekommunernas vidkommande är av ej oväsentlig betydelse. Med utnyttjande av de genom undersökningen utvunna resultaten har vi för några typiska sommarstugekommuner uträknat hur stor del av den primärkommunala utdebiteringshöjningen som — vid ett slopande av fastighetsbeskattningen — belöper på sommarstugorna. De högsta utdebiteringshöjningarna skulle falla på kommuner i Stockholms län. Sålunda skulle utdebiteringen per skattekrona behöva höjas med 74 öre i Djurö, 59 öre i Värmdö, 41 öre i Dalarö 1 , 28 öre i Österåker, 27 öre i Blidö samt 23 öre i Tyresö. I Rang i Malmöhus län skulle utdebiteringshöjningen uppgå till 25 öre under det att den i Laholms landskommun skulle stanna vid 8 öre. Det största procentuella skatteunderlagsbortfallet skulle drabba Djurö med 6,5 procent och Värmdö med 4,8 procent. E. Fastighetsbeskattningens

betydelse

för

skogskommunerna

Inledning I sitt betänkande om fastighetsbeskattningen framhöll skattelagssakkunniga att i den allmänna debatten om fastighetsskatten som skäl mot dess avskaffande bland annat framhållits att sådana norrlandskommuner, där en stor del av skogsfastigheterna ägdes av aktiebolag, var — i synnerhet under lågkonjunkturer — starkt beroende av den fastighetsskatt, som kommunerna ägde uppbära av bolagen. För att belysa fastighetsskattens betydelse för dessa kommuners ekonomi utförde de sakkunniga en undersökning beträffande tio kommuner i Västernorrlands län, där skogsmark och skog till övervägande delen ägdes av aktiebolag. Undersökningen, som omfattade taxeringsåren 1948—1952, gav vid handen att för kommunerna sammanlagt ett bortfall av de å bolagsägd jordbruksfastighet belöpande effektiva fastighetsskattekronorna endast skulle medföra en obetydlig höjning av den primärkommunala utdebiteringen eller lägst ett öre för år 1952 och högst nio öre för år 1951. Emellertid blev resultatet annorlunda om utdebiteringshöjningen beräknades för varje kommun för sig. För enstaka kommuner skulle då utdebiteringshöjningar upp till 40 öre bli följden. Sedan skattelagssakkunniga avlämnat sitt betänkande har förhållandena ändrats i ett par viktiga hänseenden. Sålunda har nya taxeringsvärden åsatts vid de allmänna fastighetstaxeringarna åren 1952 och 1957. Särskilt sistnämnda fastighetstaxering är därvid av intresse eftersom vid denna taxering för första gången tillämpades en ny metod för beräkning av värdet å skogsmark och växande skog, en metod som — inom vissa delar av landet — visat sig medföra ganska stora höjningar av taxeringsvärdena å sagda ägoslag. Enligt statistiska centralbyråns publikation Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet taxeringsåret 1957, som innehåller en statistik över taxeringsutfallet sagda år enligt taxeringsnämndernas beslut, har skogsmarkens värde ökats med 11,8 procent för hela riket. Skillnaderna 1

Hänsyn till numera skedd kommunsammanslagning har ej tagits.

68 mellan länen är emellertid stora. Under det att värdet på landsbygden stigit i Hallands län med 128, i Kristianstads län med 111 och i Blekinge län med 103 procent, har det i Jämtlands län nedgått med 75 procent och i Västerbottens, Västernorrlands och Norrbottens län mellan 60 och 70 procent. Vad skogsvärdet beträffar har detta mer än fördubblats för hela riket och samma förhållande gäller för landsbygden i tolv län. P å landsbygden förekommer den största ökningen i Norrbottens län med 305 och därnäst i Västerbottens län med 158 procent. Enligt fastighetstaxeringsnämndernas beslut steg värdet per hektar å skogsmark och växande skog för riket i genomsnitt med 97,3 procent. E n annan orsak till det förändrade läget för skogsfastigheternas vidkommande är att söka i ny lagstiftning. Sålunda har möjligheterna för skogsägare med fastigheter i skilda kommuner att utnyttja procentavdraget vidgats. Då 1950 års skattelagssakkunniga verkställde sina undersökningar betraktades fastigheter i olika kommuner alltid som skilda förvärvskällor och beräkning av till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst skedde särskilt för varje förvärvskälla. Från och med 1954 års taxering skall emellertid fastigheter, som ligger i sambruk, redovisas som en förvärvskälla även om de är belägna inom olika kommuner. Denna ändring har medfört att från den för dessa fastigheter gemensamt härflutna nettointäkten avdrag jämlikt 45 § kommunalskattelagen skall göras med belopp, motsvarande garantibeloppen för samtliga till en och samma förvärvskälla hörande fastigheter. Då de större skogskomplexen — såväl i enskild som allmän ägo — regelmässigt sträcker sig över flera kommuner har denna lagändring varit av tämligen stor betydelse när det gäller fastighetsbeskattningens verkningar för kommunerna. Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Före 1957 års fastighetstaxering var fastighetsbeskattningen i allmänhet inte effektiv beträffande skogsfastigheter. Vi har funnit det påkallat att utreda hur förhållandena numera gestaltar sig sedan de höjda taxeringsvärdena och den ändrade lagstiftningen påverkat fastighetsbeskattningens effektivitet. Undersökningen omfattar endast allmänna skogar och aktiebolags skogar. Beträffande övriga enskilda skogar torde förhållandena framgå av undersökningen om urvalskommunerna. Av tabell F framgår det procentuella sambandet vid 1958 års taxering mellan garantiskatteunderlaget å skogsmark och växande skog beträffande allm ä n n a skogar och aktiebolags skogar, å ena, samt det totala skatteunderlaget på vilket kommunerna grundat sin utdebitering för år 1959, å andra sidan. Beräkningarna av uppgifterna i tabellen har möjliggjorts genom bearbetning av det primärmaterial rörande skogarnas fördelning efter ägarekategorier, som införskaffats av sakkunniga med uppdrag att undersöka taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet på landsbygden vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Vid beräkningarnas utförande har förutsatts att taxeringsvärdena å allmänna skogar och aktiebolags skogar vid 1957

69 Tabell F. Landskommunernas och aktiebolags skogars

och köpingarnas fördelning skatteunderlag av garantibelopp

skatteunderlaget

Län

Hela antalet kommuner

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus.. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands . . . . Jämtlands Västerbottens Norrbottens

42 23 30 40 45 42 44 13 21 54 63 34 37 61 49 46 27 23 44 37 39 34 30 25

Hela riket år 1958 .. » » » 1956 ..

903 903

enligt

års

efter allmänna i procent av

skogars hela

taxering

Antal kommuner med nedanstående procenttal 4,99 2,002,99 42 18 30 32 41 35 37 13 21 54 63 34 37 59 45 34 21 21 28 27 32 25 19 16 784 816

3,003,99

2 2 4 3 1 6 5 4 2 6 4 65 49

4,00— 5,004,99 5,99

6,006,99

7,007,99

8,008,99

9,009,99

3 1 2 2 2 1 14 10

års allmänna fastighetstaxering höjts i samma utsträckning som varit fallet för övriga skogsägarekategorier. Tabellen utvisar bland annat att garantiskatteunderlaget å förutnämnda skogsfastigheter i en k o m m u n inom vardera Östergötlands, Värmlands och Gävleborgs län överstiger nio procent av totala skatteunderlaget. I 14 kommuner överstiger garantiskatteunderlaget för nu ifrågavarande fastigheter fem procent. Härav framgår att utfallet av skogsbruket i åtskilliga kommuner väsentligt kan påverka dessas utdebiteringsbehov. För att siffermässigt kunna belysa fastighetsbeskattningens effektivitet för skogsfastigheternas vidkommande vid såväl 1957 som 1958 års taxeringar har vi verkställt undersökningar, grundade på taxeringslängder och deklarationer, dels beträffande samtliga allmänna skogar och aktiebolags skogar i 16 kommuner, dels ock beträffande samtliga under domänstyrelsens förvaltning stående fastigheter, de s. k. kronoskogarna. Resultatet av undersökningarna redovisas i det följande. Vid en jämförelse mellan 1957 och 1958 års taxeringar bör beaktas att repartitionstalet det senare året sänkts från 4 till 2,5. De tidigare omnämnda kraftiga ökningarna av taxerings-

70 värdena hade emellertid till följd att en avsevärd höjning av fastighetsbeskattningens effektivitet beträffande nu förevarande slag av fastigheter inträdde. Allmänna skogar och aktiebolags skogar

Till allmänna skogar har hänförts kronoskogar, ecklesiastika skogar samt övriga skogar av allmän natur, t. ex. kommuners skogar, härads- och sockenallmänningars skogar samt vissa staten tillhöriga skogar av relativt liten omfattning, som förvaltas av annan myndighet än domänstyrelsen. I samtliga de kommuner, som varit föremål för undersökning, h a r det procentuella skatteunderlaget av garantibelopp för allmänna skogar och aktiebolags skogar varit högt i förhållande till kommunernas totala skatteunderlag. Sålunda utgjorde det över 9 procent i Södra Göstring i Östergötlands län, i Gustav Adolf i Värmlands län och i Los i Gävleborgs län. För en var av de undersökta kommunerna framgår procenttalet av tablån å s. 71. I undersökningsmaterialet ingår två kommuner i ett vart av norrlandslänen, Östergötlands, Värmlands och Kopparbergs län. Effektiva garantibelopp

Skogsägarekategori

Taxeringsvärde 1 000 kr

Garantibelopp skkr

skkr

/o

l

5 Summa

89 541 117 378 206 919

35 817 46 951 82 768

1788 156 1944

5,0 0,3 2,3

Summa

212 287 223 959 436 246

53 072 55 989 109 061

13 050 196 13 246

24,6 0,4 12,1

1957 års taxering

1958 års taxering

För de undersökta kommunerna framgår taxeringsvärdet å skogsmark och växande skog enligt 1956 och 1957 års taxeringar av ovanstående sammanställning. Den utvisar även de effektiva garantibeloppen dels enligt 1957 års taxering och dels enligt de skattskyldigas deklarationer år 1958. Beträffande de enskilda kommunerna lämnas specifika uppgifter i tabell 23. Av denna liksom även av ovanstående uppställning framgår att garantibeloppen för de allmänna skogarna efter 1957 års fastighetstaxering blivit effektiva i väsentligt större utsträckning än vad som tidigare varit fallet, under det att de bolagsägda jordbruksfastigheterna fortfarande regelmässigt inte utvisar någon effektivitet. De allmänna skogarna förvaltas till alldeles övervägande delen av domänstyrelsen. Betydelsen av garantibeskattningens slopande för kommuner, där dylika fastigheter är belägna, redovisas även i det följande. Ett bortfall av de å bolagsägd jordbruksfastighet belöpande effektiva garantibeloppen skulle för närvarande antingen inte innebära någon utdebi-

71 effektiva Samtliga ga- De garantibe- Mot eff. gb. rantibelopp loppen svarande av allmänna skogar och primärkom. utdeb.aktiebolags skogar i % höjning av totala skatteunderöre per skkr laget vid 1958 års taxering

Kommun Länsbeteckning

Södra Göstring Ydre Värmlandsberg Gustav Adolf

E E S S

9,9 3,8 6,0 9,4

0,2 0,1

2 1

Särna Idre Los Ramsjö

W W X X

6,7 7,8 9,9 8,5

0,0 0,0 0,1

0 1 1

Haverö Fjällsjö Sveg Lillhärdal

Y Y Z Z

0,7 0,8 0,1 0,0

7 11 1 0

Fredrika

AC

Edefors

BD

4,3 3,2 5,2 6,3 4,4 5,9 5,0 3,7

1,8 2,5 0,9 2,2

23 33 14 34

teringshöjning alls eller ock medföra en så obetydlig sådan att densamma helt skulle sakna betydelse för kommunernas ekonomi. Ovanstående uppställning utvisar för de undersökta kommunerna de effektiva garantibeloppens procentuella andel av totala skatteunderlaget vid 1958 års taxering ävensom storleken av de vid ett bortfall av det skatteunderlag, som belöper på de effektiva garantibeloppen, erforderliga utdebiteringshöjningarna. Såsom framgår av uppställningen överstiger de effektiva garantibeloppen endast i tre kommuner en procent av de totala. I dessa kommuner uppgår utdebiteringshöjningarna, som så gott som uteslutande beror på effektiviteten hos de allmänna skogarna, till 34, 33 resp. 23 öre, allt per skattekrona. Aktiebolagens skogsdrift är betydande. Av taxeringsvärdet å skogsmark och växande skog i hela riket belöpte vid 1957 års taxering 2 381 milj. kronor, eller 22,7 procent av totala taxeringsvärdet å sagda ägoslag, på bolagsfastigheter. Aktiebolagens intressen i skogsfastigheter framgår även av det förhållandet att medan deras andel av de totala fastighetsvärdena för jordbruksfastighet i hela riket utgjorde 12,6 procent uppgick skogsmarksvärdets procentuella andel till 14,9 och skogsvärdets till 23,7 procent. Bolagsskogarna utgörs i stor utsträckning av större skogskomplex, som enligt vad i det föregående utvecklats har gemensam inkomstberäkning för skogsområden i skilda kommuner. Jämlikt 56 § kommunalskattelagen skall den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten tas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses ha influtit inom respektive kommun. Dessförinnan skall från den för fastigheterna gemensamt här-

72 flutna nettointäkten avdrag ha gjorts med belopp, motsvarande garantibeloppen för samtliga fastigheter. Kan ej utrönas hur stor del av inkomsten, som kan anses ha influtit inom viss kommun, skall fördelning av fastighetsinkomsten ske mellan de kommuner från vilka intäkt av fastigheterna härflutit eller ock med hänsyn till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra. Vid genomgång av undersökningsmaterialet har iakttagits, att i ett icke ringa antal fall nettointäkterna för fastigheter, som är belägna i annan kommun än ägarens hemortskommun, beräknats till belopp, som exakt uppgått till garantibeloppen. Hur ett slopande av fastighetsbeskattningen skulle påverka skatteunderlaget för dylika kommuner kan inte med säkerhet bedömas. Man måste dock r ä k n a med möjligheten av att bolagens nettointäkter kommer att fördelas mellan kommunerna på ett annat sätt än för närvarande. Följden härav skulle bli att det skatteunderlag, som nu redovisas i skogskommunerna, kommer att understiga det som för närvarande motsvaras av garantiskatteunderlaget. Vid beräkningarna av utdebiteringshöjningarna i tablån å s. 71 har hänsyn till nu angivna förhållanden inte kunnat tas. Särskild undersökning av under domänstyrelsens förvaltning stående skogsfastigheter

För domänstyrelsens jordbruksfastigheter har garantibeskattningens effektivitet undersökts såväl beträffande 1957 som 1958 års taxeringar.

Taxeringsvärde, 1 000 kr Garantibelopp, skkr Effektiva garantibelopp, procent

697 009 278 804 24108 8,6

1459 223 364 806 69 924 19,2

Primärmaterialet har i flertalet fall hämtats ur de sammanställningar, som upprättats å domänstyrelsens statistikkontor med ledning av från vederbörande revirförvaltare avlämnade deklarationer för sagda år. I den mån deklarationerna inte i oförändrat skick godtagits av taxeringsnämnderna, har av dessa vidtagna ändringar inte beaktats vid denna undersöknings utförande. Taxeringsvärden m. m. å nu ifrågavarande slag av jordbruksfastigheter enligt 1957 och 1958 års deklarationer framgår av ovanstående uppställning. Den höjning av taxeringsvärdena, som kom till stånd genom 1957 års allmänna fastighetstaxering och som totalt uppgick till 109 procent, varierar avsevärt inom olika län. Den genomsnittligt högsta höjningen ägde r u m i Norrbottens län, där den uppgick till 257 procent. Effektiva garantibelopp förekommer enligt 1958 års deklarationer i samtliga kommuner inom Norrbottens län, där domänstyrelsen redovisar fastighetsinnehav, ävensom i åtskilliga kommuner inom Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Procentuellt sett faller 90,1 procent av samtliga

73 effektiva garantibelopp på fastigheter inom nyssnämnda län. De utdebiteringshöjningar, som skulle bli följden av ett bortfall av de effektiva garantibeloppen å domänstyrelsens jordbruksfastigheter inom de olika kommunerna i Norrland varierar enligt 1958 års taxering mellan 0 och 47 öre. Antalet kommuner där domänstyrelsen innehar fastigheter samt de ökningar aV utdebiteringsbehovet, som blir följden av ett bortfall av vid 1958 års taxering redovisade effektiva garantibelopp, framgår av följande sammanställning.

Län

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Hela antalet kommuner 14 24 9 24

Antal kommuner med nedanstående utdebiteringshöjning i öre per skkr högst 5

6—10

11—15

16—20

11 18 3 10

2 4 3 2

1 1 1 7

över 20

2 5

Vid framräkning av utdebiteringshöjningarna för respektive kommuner h a r skattebortfallen jämförts med de skatteunderlag på vilka kommunerna grundat sin utdebitering för år 1959. Kommuner, för vilka utdebiteringshöjningarna skulle överstiga 20 öre per skattekrona, är i Västerbottens län Fredrika, 33 öre och Åsele, 22 öre samt i Norrbottens län Arjeplog, 47 öre, Tärendö, 40 öre, Edefors, 32 öre, Jokkmokk, 29 öre och Pajala, 26 öre. Dessa utdebiteringshöjningar, som i och för sig är av stor betydelse för kommunerna, framstår som desto allvarligare, enär det ofta rör sig om kommuner, vilka inom sig rymmer jämväl kraftverksanläggningar, som har helt eller delvis effektiva garantibelopp. Återstående tio procent av de i det föregående nämnda effektiva garantibeloppen, som härflyter från domänstyrelsens jordbruksfastigheter, är fördelade på ett hundratal kommuner inom Stockholms, Uppsala, Kalmar, Gotlands, Kristianstads och Malmöhus län. För de enskilda kommunerna skulle ett bortfall av detta skatteunderlag helt sakna betydelse. Fastighetsbeskattningens effektivitet mellan taxeringsåren 1957 och 1958 har kraftigt ökat såsom framgick av tablån å s. 72. Till en del förklaras detta av taxeringsvärdenas uppgång vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Sänkningen av repartitionstalet kunde nämligen för detta slag av fastigheter inte neutralisera uppgången av taxeringsvärdena. En annan orsak till den ökade effektiviteten är minskade nettointäkter av vissa fastigheter i övre Norrland. Utfallet av skogsbruket under år 1957 blev nämligen för dessa fastigheter betydligt sämre än under föregående år. Under hösten 1958 har domänstyrelsens skogsförsäljningar utvisat en oregelbunden prismarknad. En allmän tendens har dock varit vikande priser. Vid sådant förhållande kan förutses en ytterligare uppgång av de effektiva garantibeloppen vid 1959 års taxeringar. Detta kommer att inträffa inte endast i sådana kommuner, som redan har fastigheter med effektiva garantibelopp, utan även för ett antal kommuner, där nettointäkterna vid 1958 års taxeringar endast obetydligt

74 översteg garantibeloppen. I syfte att belysa relationerna vid 1958 års taxeringar mellan de av domänstyrelsen redovisade nettointäkterna, å ena, samt garantibeloppen, å andra sidan, har följande översikt sammanställts. Redovisade nettointäkter i % av garantibeloppen

Antal revir

Taxeringsvärde 1 000 kr

Nettointäkt (Underskott) 100 kr

Garantibelopp skkr

Effektiva garantibelopp, skkr 6

l

0 1—50 51—100 101—150 151—200 201—300 301—400 >400 Av annan myndighet disp. fast Summa

14 9 13 14 7 22 17 10

149 961 90 564 188 214 186 956 112 375 319 878 265 443 137 117

— 46 715 3 816 33 445 59 441 49 826 207 252 232 851 168 552

37 490 18 825 13 609

8 715

37 490 22 641 47 054 46 740 28 094 79 969 66361 34 279

/ ni = 755 183 1 459 223 lund - 46 715

364 806

69 924

Av sammanställningen framgår att 36 revir redovisade effektiva garantibelopp. I 14 revir översteg nettointäkterna garantibeloppen med högst 50 procent. Vid ett försämrat utfall av skogsbruket har man att r ä k n a med att även dessa i viss utsträckning kommer att få effektiva garantibelopp. F ö r övriga revir torde däremot någon överhängande risk för att effektivitet skall uppstå knappast för närvarande vara för handen. JF. Fastighetsbeskattningens

betydelse

för

kraftverkskommunerna

Inledning Vattenkraftsfastigheterna brukar i regel uppdelas i fyra kategorier: outbyggda vattenfall, kraftverk, regleringsdammar och ersättningskraft. Någon definition på de tre förstnämnda kategorierna torde inte erfordras. Med ersättningskraft avses sådan kraft, som jämlikt vattenlagen tillhandahålles en fastighetsägare som ersättning för honom tillhörig vattenkraft, vilken en a n n a n fastighetsägare enligt vattendomstols beslut vid utbyggnad av ett vattenfall berättigats tillgodogöra sig. För kommuner inom vilka kraftverksanläggningar finns har fastighetsbeskattningens garantieffekt i stor utsträckning trätt i funktion först under senare år. Så sent som i mitten av 1950-talet skulle ett avskaffande av fastighetsbeskattningen regelmässigt inte ha medfört någon minskning av skatteunderlaget för kraftverkskommunerna. F r å n och med 1956 års taxering — det första år då vattenfallsstyrelsen deklarerade underskott av sin verksamhet — har läget i nu nämnt avseende blivit ett annat. Innan vi närmare redogör för följderna för kraftverkskommunernas vidkommande av fastighetsbeskattningens slopande vill vi emellertid lämna en orienterande översikt beträffande den nuvarande vattenkraftproduktionen och dess san-

75 nolika utveckling under 1960-talet. Sakuppgifterna är hämtade u r det av norrländska vattenkraftutredningen den 25 september 1957 avgivna betänkandet »Norrländska vattenkraftfrågor». Produktionsförmågan under normala vattenår hos den vattenkraft, som förelåg utbyggd den 1 januari 1957, var 26,5 miljarder k W h / å r och utgjorde en tredjedel av de totalt utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna, som torde uppgå till cirka 80 miljarder k W h / å r . Medan 30 procent av den utbyggda vattenkraften år 1957 var belägen i Dalälven och i vattensystem söder om denna, utgjorde motsvarande procenttal för de totala tillgångarna endast 15 procent. Den helt övervägande delen av de outnyttjade vattenkrafttillgångarna ligger i Norrland, där också sedan flera år tillbaka de huvudsakliga vattenkraftutbyggnaderna ägt rum. I slutet av 1959 väntas produktionsförmågan hos vattenkraftstationerna komma att uppgå till cirka 33 miljarder k W h / å r , vilket innebär ett tillskott på 6,5 miljarder k W h / å r under tre år. Fördelningen av den beräknade vattenkraftproduktionen år 1959 på olika älvar, de totalt utbyggnadsvärda tillgångarna i resp. älvar samt den planerade utbyggnaden av vattenkraft under 1960-talet, allt uttryckt i miljarder k W h / n o r m a l å r , framgår av följande uppställning.

Älvsystem

Utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar

Utbyggd vattenkraft

5,4 12,5 3,6 4,0 2,5 8,2 0,8

1959 Projekt aktuella för utbyggnad 1960—64

Tänkbar utbyggnad

3,4 1,2

4,0 11 1,1

1,4 0,1 6,1

1,2 0,2 7,6

Resterande tillgångar

1965—69

1 Övre Norrland Kalix älv Lule älv Pite älv Skellefte älv Vindelälven Ume älv Övrigt Summa

37,0

0,0 3,6 0,1 0,7 0,0 4,5 0,0 8,9

Mellersta och nedre Norrland Ångermanälven1 Indalsälven Ljungan Ljusnan Övrigt Summa

11,0 10,0 2,5 4,8 2,7 31,0

6,3 7,9 0,8 1,6 0,3 16,9

2,6 0,9 0,9 1,4 0,1 5,9

1,0 0,4 0,6 1,0 0,3

5,0 1,8 5,2 12,0 80,0

2,4 0,8 4,3

1,0 0,7 0,3 2,0 14,0

0,6 0,3 0,2

Svealand och Götaland Dalälven Klarälven Övrigt Summa Hela riket 1

Inkl. Faxälven, Fjällsjöälven och Åseleälven.

7,5 33,3

3,3

1,1 12,0

5,4 1,5 2,4 1,0 2,5 1,1 0,5 14,4 1,1 0,8 0,2 0,8 2,0 4,9 1,0 0,4 1,4 20,7

76 Orsaken till att Ljungan och Ljusnan liksom Svealands båda huvudvattendrag, Dalälven och Klarälven, inte utnyttjats i större utsträckning är — framhåller vattenkraftutredningen — de relativt dåliga regleringsmöjligheterna i dessa älvar, som avsevärt sänker värdet av elproduktionen. Av uppställningen framgår att de stora outbyggda resurserna, räknat såväl i procent av de utbyggnadsvärda tillgångarna som i absoluta tal, finns i övre Norrland. Uppgifter och jämförelser angående undersökningens huvudsakliga resultat Någon exakt uppgift om sammanlagda taxeringsvärdet å kraftverksfastigheterna i riket torde inte finnas. Enligt uppgifter från vederbörande kraftverksföretag, införskaffade av den utredningsman inom skattelagssakkunniga, som utreder frågan om en översyn av bestämmelserna om beskattning av kraftverk, uppgick år 1955 taxeringsvärdet å 23 större kraftverksföretag och fem regleringssamfälligheter till sammanlagt 1 020 milj. kronor. Härtill kom vattenfallsstyrelsens fastigheter med ett taxeringsvärde av 992 milj. kronor. Den sammanlagda summan å över 2 000 milj. kronor är givetvis för låg, enär långtifrån alla fastigheter är redovisade. Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering hade taxeringsvärdet å vattenfallsstyrelsens fastigheter — däri inbegripet sedan år 1955 nybyggda företag — uppgått till 1 868 milj. kronor. Under förutsättning, att taxeringsvärdet å övriga kraftverksföretags fastigheter ökat i samma utsträckning som varit förhållandet med vattenfallsstyrelsens fastigheter, torde taxeringsvärdet å samtliga vattenkraftfastigheter i riket för närvarande överstiga 4 000 milj. kronor. Endast en mindre del av detta belopp hänför sig till fastigheter, belägna i städerna. Det sammanlagda taxeringsvärdet för alla fastigheter å rikets landsbygd enligt 1957 års taxering var 44 702 milj. kronor, varför kraftverksfastigheterna då svarade för ungefär en tiondel av taxeringsvärdet för samtliga fastigheter å rikets landsbygd. Taxeringsvärdet å kraftverksfastigheterna stegras kraftigt år från år allteftersom nya anläggningar tillkommer. Utvecklingen förväntas — såsom framgår av det föregående — fortgå under hela 1960-talet. Enligt norrländska vattenkraftutredningens beräkningar får man med ett kraftstationsläge ungefär vid Ångermanälven—Ume älv räkna med en anläggningskostnad av 1 000 å 1 200 k r / k W . Vattenkraftstationer

Regleringar

År

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

statliga

övriga

totalt

statliga

övriga

totalt

186 180 183 180 175 169 160

299 325 326 308 290 272 254

485 505 509 488 465 441 414

20 20 27 27 27 27 27

41 41 41 41 41 41 41

61 61 68 68 68 68 68

77 I Balanserad expansion (SOU 1957: 10) beräknas investeringarna i miljoner kronor i vattenkraftstationer och regleringar för åren 1959—1965 såsom framgår av uppställningen å s. 76. Enligt dessa beräkningar skulle alltså vattenkraftanläggningar under åren 1959—1965 tillkomma med anläggningsvärden å cirka 3 800 milj. kronor, därav statliga å cirka 1 400 milj. kronor. För fastighetsbeskattningens vidkommande medför kraftverksfastigheterna speciella problem bland annat genom det förhållandet att investeringarna ä r nedlagda i ett relativt begränsat antal kommuner. Av nedanstående uppställning, som omfattar 15 av oss undersökta typiska kraftverkskommuner, framgår taxeringsvärdena å samtliga skattepliktiga fastigheter inom kommunerna samt hur stor del därav i absoluta och relativa tal som vid 1957 och 1958 års taxeringar belöper på större kraftverksfastigheter. Taxeringsvärde år 1957

Taxeringsvärde år 1956 Kommun Länsbeteckning

1 Långsele Resele

Y Y

Ådals-Liden Junsele

Y Y

Ragunda Stugun Frostviken Kall Undersåker Vännäs Jokkmokk

Z Z Z Z Z AC BD

därav större kraftverksfast.

därav större kraftverksfast.

/o

samtliga fastigheter 1 000 kr

1 000 kr

%

11 883 9 859 72 687 48 751 138 353 124 769 64 415 133 777 96 516 72 341 26 336 8 991 48 666 33 514 195 802

48.8 39,0 70,6 71,9 81,4 90,7 74,2 90,5 79,5 78,4 67,3 50,6 70,7 56,4 80,5

36122 41172 150 954 114 801 254 322 282 805 133 776 210 240 177 408 199 043 75 094 28 734 104 789 150 286 455 915

16 229 13 267 101 669 86 777 206 750 262 180 94 548 185 651 134 367 163 818 50 972 16 407 74 783 111 450 333 449

44,9 32,2 67,4 75,6 81,3 92,7 70,7 88,3 75,7 82,3 67,9 57,1 71,4 74,2 73,1

samtliga fastigheter 1000 kr

1 000 kr

24375 25 269 102 901 67 774 169 995 137 532 86 837 147 794 121 413 92 223 39140 17 761 68 803 59 424 243 284

Av sammanställningen framgår att endast i två kommuner, båda belägna i Hallands län, taxeringsvärdena å kraftverksföretagens fastigheter understiger 50 procent av totala taxeringsvärdena inom kommunerna. I ÅdalsLiden och Ramsele i Västernorrlands län utgör procenttalen vid 1958 års taxering 92,7 resp. 81,3 och i Fors och Stugun i Jämtlands län 88,3 resp. 82,3. I ytterligare sex kommuner ligger procenttalet över 70. Härav följer att skatteintäkterna från kraftverksfastigheterna — vare sig de beräknas på grundval av inkomst eller av garantibelopp för fastighet — spelar en utomordentligt stor roll för kraftverkskommunernas ekonomi. Fastighetsbeskattningen är för kraftverksfastigheternas vidkommande i allt väsentligt reglerad enligt enahanda bestämmelser, som gäller för andra fastigheter. En särbestämmelse gäller dock för regleringsdammar i det att,

78 oaktat garantibeloppen för dessa upptagits såsom skattepliktig inkomst för deras formella ägare, regleringssamfälligheterna, de strömfallsägare, som är skyldiga att bidraga till kostnaden för regleringsföretaget, äger njuta avdrag för å regleringsdammen belöpande garantibelopp. Bestämmelsen tillkom i samband med den år 1950 beslutade omläggningen av vattenfallstaxeringen. Enär regleringsföretagen regelmässigt inte har möjlighet utnyttja avdrag med belopp motsvarande garantibeloppen, förordade departementschefen i prop, nr 71 till 1950 års riksdag att procentavdraget för regleringsdamm skulle få åtnjutas av vattenfallsägarna i vattenregleringsföreningarnas ställe. För regleringskommunernas vidkommande torde bestämmelsen inte vara av större betydelse. Regleringsdammarna är i regel belägna i andra kommuner än strömfallen, varför strömfallsägarnas rätt till avdrag för sina andelar av regleringsdammens garantibelopp inte inverkar på det förhållandet att den till regleringskommunerna erlagda skatten å garantibelopp utgör effektiv fastighetsskatt för regleringskommunerna. Av de fyra tidigare omnämnda slagen av vattenkraftfastigheter avkastar outbyggda vattenfall, regleringsdammar och ersättningskraft i regel ingen inkomst, varför man kan utgå från att effektiv fastighetsskatt erlägges foldern. Samma förhållande råder beträffande kraftverk, som är under byggnad. De färdigställda kraftverken utgör emellertid den ur värdesynpunkt viktigaste kategorien av vattenkraftfastigheter. Kraftverken ingår såsom rörelsefastigheter i kraftföretagen. Vid beskattning av kraftföretags inkomst av rörelse verkställs uppdelningen av beskattningsrätten mellan berättigade kommuner på följande sätt. F r å n nettointäkten av rörelse dras, enligt 45 § 1 st. kommunalskattelagen, garantibeloppen för de i rörelsen använda fastigheterna. Garantibeloppen beskattas på vanligt sätt i de kommuner, i vilka fastigheterna är belägna. När fråga är om kraftföretag innebär detta att garantibeloppen i huvudsak tilldelas kraftverkskommunerna. Vad som återstår av nettointäkten, sedan garantibeloppen avdragits, fördelas därefter enligt reglerna i 58 § kommunalskattelagen med i princip 10 procent till huvudkontorskommun, 25 procent till kraftverkskommuner och 65 procent till förbrukningskommuner. På kraftverkskommunernas andel kommer alltså dels garantibeloppen för kraftverken och dels 25 procent av nettointäkten, minskad med garantibelopp för rörelsefastigheter. Nuvarande beskattningsregler lämnar — såsom tidigare påtalats i samband med redogörelsen för skogskommunerna — företagen möjligheter att inom vissa gränser reglera intäkternas storlek. Skälen för att dessa möjligheter utnyttjas torde vara flera. Norrländska vattenkraftutredningen har på tal härom påpekat att utdebiteringarna regelmässigt är höga i kraftverkskommunerna samt att då annan kommun än den, där anläggningen är belägen, helt eller delvis äger kraftföretaget, det ter sig naturligt att företaget eftersträvar en så låg taxering som möjligt i produktionskommunen. Om och i den mån orsakerna är de nu nämnda, har man

79 grundad anledning förmoda att nettointäkterna av kraftverksfastigheterna kommer att nedgå eller helt försvinna i vissa kommuner, om fastighetsbeskattningen bortfaller. Utöver vad i det föregående framhållits torde det även förhålla sig på det sättet att vissa kraftbolag inte för närvarande till fullo utnyttjar dem tillkommande avskrivningsrätt. Slutligen finns skäl för antagandet att även andra kraftverksföretag än vattenfallsstyrelsen vid en konjunkturavmattning kan komma att — i stället för som för närvarande är fallet redovisa överskott — gå med förlust. I den mån nettointäkten av kraftverksrörelse understiger garantibeloppen uppkommer givetvis effektiv fastighetsskatt för rörelsefastigheterna. Någon nettointäkt att fördela på huvudkontorskommunerna och förbrukningskommunerna finns då ej. Vid ett slopande av fastighetsbeskattningen har vi vid våra beräkningar förutsatt att kraftverkskommunerna erhåller hela nettointäkterna — intill nuvarande garantibelopp — för ifrågavarande företag. Storleken av det ytterligare skattebortfall, som kraftverkskommunerna skulle få vidkännas till följd av de nuvarande fördelningsreglernas utformning, har inte tagits hänsyn till. En total avveckling av fastighetsbeskattningen torde nödvändiggöra tillskapandet av nya fördelningsregler. Beträffande vattenfallsfastigheternas beskattning pågår för övrigt en utredning om den kommunala beskattningsrättens fördelning mellan flera kommuner av en särskild sektion inom skattelagssakkunniga. Av denna anledning kommer vi i det följande inte att beröra beskattningsreglernas utformning utan endast att belysa fastighetsbeskattningens nuvarande betydelse för kraftverkskommunerna under ovan angivna förutsättningar. Ett slopande av fastighetsbeskattningen skulle för kraftverkskommunernas vidkommande medföra ett bortfall av all effektiv fastighetsskatt. Härigenom skulle outbyggda vattenfall, regleringsdammar och ersättningskraft bli fria från beskattning. För kraftverkens del skulle den skatt bortfalla, som belöpte på de belopp, varmed garantibeloppen för kraftverken översteg den del av kraftföretagens inkomster, som tilldelats kraftverkskommunerna. I de av oss undersökta, i det föregående omnämnda kraftverkskommunerna utgjorde för större kraftverksfastigheter de totala garantibeloppen vid 1957 års taxering 434 665 skattekronor och vid 1958 års taxering 463 078 skattekronor. De effektiva garantibeloppen uppgick vid samma års taxeringar till 266 665 resp. 299 899 skattekronor. Garantibeloppen var alltså för sagda fastigheters vidkommande nu nämnda år effektiva till 61,3 resp. 64,8 procent. De effektiva garantibeloppens procentuella andel av totala skatteunderlaget varierade emellertid högst väsentligt mellan de enskilda kommunerna. Följande sammanställning avser att beträffande en var av kommunerna för taxeringsåren 1957 och 1958 belysa skatteunderlagets storlek samt de större kraftverksfastigheternas totala garantibelopp och effektiva garantibelopp i absoluta och relativa tal i förhållande till hela skatteunderlaget. I flera av de i uppställningen förekommande kommunerna pågår utbyggnad av kraftverk. I de kommuner, där utbyggnad av kraftverk inte förekom-

80 Större kraftverksfästigheter Taxeringsår

Kommun Länsbeteckning 1

Knäred

N

Resele

Y

Ådals-Liden

Y

Fors

Z

Ragunda

Z

Stugun

Z

Kall

Z

Undersåker

Z

Vännäs

AC

Jokkmokk

BD

Totalt skatteunderlag skkr

Taxeringsvärde 1000 kr

Garantibelopp

Eff. garantibelopp

skkr

%

skkr

%

0,0

1957 1958 1957 1958 1957 1958

56 530 58 765 62 549 64 854 274 084 246 973

11883 16 229 9 859 13 267 72 687 101 669

4 753 4 057 3 944 3 316 29 074 25 417

8,4 6,9 6,3 5,1 10,6 10,3

2 1

0,0 0,0

0,5

1957 1958 1957 1958 1957 1958

134 950 137 645 291 708 291 367 202 112 197 327

48 751 86 777 138 353 206 750 124 769 262 180

19 501 21694 55 341 51688 49 908 65 545

14,5 15 8 19,0 17,7 24,7 33,2

17 487 19 396 12 700 12 877 49 908 61060

13,0 14,1 4,4 4,4 24,7 30,9

1957 1958 1957 1958 1957 1958

185 028 184 821 146 592 146 953 181 919 183 175

64 415 94 548 133 777 185 651 96 516 134 367

25 766 23 637 53 511 46 412 38 606 33 592

13,9 12,8 36,5 31,6 21,2 18,3

4 036 2 421 50 963 44 095 2 929 3 624

2,2 1,3 34,8 30,0 1,6 2,0

1957 1958 1957 1958 1957 1958

147 138 155 392 93 257 93 381 36 854 37 225

72 341 163 818 26 336 50 972 8 991 16 407

28 936 40 954 10 535 12 743 3 597 4102

19,7 26,4 11,3 13,6 9,8 11,0

28 936 40 954 10 220 7 801 3 597 4102

19,7 26,4 11,0 8,4 9,8 11,0

1957 1958 1957 1958 1957 1958

125 296 124 844 150 007 171469 385 992 429 958

48 666 74 783 33 514 111 450 195 802 333 449

19 466 18 696 13 406 27 863 78 321 83 362

15,5 15,0 8,9 16,2 20,3 19,4

6 018 6 781 1522 12 250 78 321 83 362

4,8 5,4 1,0 7,1 20,3 19,4

mer, synes höjningarna av taxeringsvärdena å kraftverksfastigheterna vid 1957 års allmänna fastighetstaxering som regel inte ha kompenserat sänkningen av repartitionstalet. I dessa kommuner har därför de effektiva garantibeloppen minskat något. Vid undersökningens genomförande har kraftverksfastigheterna uppdelats efter ägarinnehavet i två grupper, nämligen dels sådana som äges av staten — vattenfallsstyrelsens fastigheter — dels ock övriga kraftverksföretag, ägda av kommuner eller enskilda företag. Enligt uppgift i betänkandet Statens vattenfallsverk, som avgivits av 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna (SOU 1957:26), behärskar vattenfallsstyrelsen något mindre än hälften av landets elkraftproduktion medan återstoden hänför sig till övriga kraftverksföretag. Vid den av oss företagna undersökningen, som omfattat såväl 1957 som 1958 års taxeringar, har framkommit att vattenfallsstyrelsen redovisat i sin helhet effektiva garantibelopp. Intäkterna för de kommuner, där vatten-

81 fallsstyrelsens fastigheter varit belägna, har därför såvitt avser dessa fastigheter endast grundats på garantibeloppen. Med hänsyn till dessas storlek har emellertid de effektiva garantibeloppen ofta utgjort en väsentlig del av kommunernas totala skatteunderlag. För övriga kraftverksfastigheter i de förut omnämnda femton kraftverkskommunerna är effektiviteten år 1958 endast 23,7 procent. I verkligheten måste man emellertid räkna med högre effektivitet, enär vi funnit att åtskilliga kraftföretag redovisat nettointäkter av samma storlek som garantibeloppen, vilket som tidigare antytts kan bero på ej till fullo utnyttjat avskrivningsunderlag o. dyl. I nedanstående uppställning har vi under alt. I kommunvis angivit storleken av de effektiva garantibelopp, som enligt 1958 års taxering belöper på vattenfallsstyrelsens och andra större kraftföretags fastigheter samt de utdebiteringshöjningar, som skulle blivit följden därest vid sagda års taxering

Vattenfallsstyrelsens fastigheter

Andra större kraft- Samtliga större kraftverksfastigheter verksfastigheter

Kommun

Alt.

Effektiva garantibelopp skkr

Utdeb.höjn. kr per skkr

Effektiva garantibelopp skkr

Utdeb.höjn. kr per skkr

4 057 1 3 316 1175 25 417

0,65 0,00 0,53 0,05 1,31 1,79 2,04 0,51 2,38 4,57 5,07

Långsele Resele

Ådals-Liden

Fors Ragunda Stugun

Kall Undersåker Vännäs Jokkmokk

6—591212

I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II I II

Effektiva ! Utdeb.garanti- höjn. kr belopp per skkr skkr

}

"

4 057

0,65

}

0,00

}

-

3 315 1175 25 417

0,53 0,05 1,31

\ 19 241 }

1,78

|

0,28

155 2 453 5 784 44 595

0,01 0.20 0,22 2,00

}

4,57

4 485

0,24

19 396 21694 12 877 51688 61060 65 545

2 421 }

0,18

21216 11376 13 693 3 623 33 591

1,74 0,87 1,07 0,22 2,43

2 421 23 637 44 095 46 412 3 624 33 592

0,18 1,97 4,47 4,81 0,22 2,43 3,94

6 909 11 851 4102 4102

1,06 1,93 1,41 1,41

3,94 1,21 2,10 1,41 1,41 0,71

5 977 17 892 11695 27 308

0,62 2,07 0,70 1,80

40 954 40 954 7 801 12 743 4102 4102 6 781 18 696 12 250 27 863 83 362 83 362

2,18 0,73 1,84 3,49 3,49

}

7 093 }

} 61060 }

} 32 719

\

2,98

\

|

0,00

\ 40 954 }

3,94

\

}

0,13

}

-

\

\

0,08

[

\

0,03

( 83 362

}

3,49

82 effektiva garantibelopp inte ingått i skatteunderlaget. På grund av förut n ä m n d a omständigheter, som talar för att ökad effektivitet kan inträda för de större kraftverksföretagens fastigheter, har vi under alt. II angivit skatteunderlagsbortfallet vid helt effektiva garantibelopp jämte de utdebiteringshöjningar, som detta bortfall skulle medföra. De utdebiteringshöjningar, som enligt ovanstående uppställning skulle drabba kraftverkskommunerna vid ett bortfall av det på kraftverksfastigheterna belöpande skatteunderlaget, hänför sig endast till den primärkommunala utdebiteringen. De största utdebiteringshöjningarna förekommer i kommuner, där vattenfallsstyrelsens fastigheter är belägna. Så är fallet i ÅdalsLiden, Fors, Stugun och Jokkmokk, där utdebiteringshöjningarna för kraftverksfastigheterna vid 1958 års taxering skulle komma att uppgå till 4,57, 4,47, 3,94 resp. 3,49 kronor per skattekrona. I kommuner, där kraftverksföretagen huvudsakligen innehas av andra ägare än vattenfallsstyrelsen uppgår utdebiteringshöjningarna inte i något fall till 1,50 kronor per skattekrona. Kall, Frostviken och Vännäs har de största ökningarna med 1,41, 1,21 resp. 0,73 kronor per skattekrona. Bortsett från Fors förekommer det inte att en och samma kommun inom sig rymmer flera verkligt betydande anläggningar, som äges av olika fysiska eller juridiska personer. G. Beräkningar

avseende fastighetsbeskattningens

för

helhet

riket i dess

betydelse

Den metod, som tillämpats vid genomförandet av den statistiska undersökningen, har möjliggjort en ungefärlig beräkning för riket i dess helhet av den sammanlagda effektiva fastighetsbeskattningen taxeringsåren 1957 och 1958, d. v. s. storleken av den på de effektiva garantibeloppen belöpande delen av den kommunala inkomstskatten. Beräkningarna har utförts med fördelning å jordbruksfastighet och annan fastighet samt för fem olika kommungrupper, nämligen städer utom landsting, övriga primärkommuner, landsting, municipalsamhällen och tingslag. Som utgångspunkt för beräkningen har de sammanlagda taxeringsvärdena för de olika fastighetsslagen och kommungrupperna sammanställts på grundval av uppgifter i förefintlig officiell statistik samt från länsstyrelserna införskaffat material. Vid beräkningen av fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 års inkomsttaxering har de av taxeringsnämnderna åsatta taxeringsvärdena legat till grund, under det att vid 1958 års inkomsttaxering hänsyn tagits till de av prövningsnämnderna vidtagna ändringarna. För de sex städerna, som ej deltager i landsting, har beräkningarna utförts för varje stad för sig. Sedan taxeringsvärdena sammanställts på nyss angivet sätt har garantibeloppen uträknats, varefter de effektiva garantibeloppen erhållits genom antagandet att effektiviteten varit densamma som för Stockholmsmaterialet, d. v. s. för jordbruksfastighet 18,4 procent år 1957 och 19,1 procent år 1958 och för annan fastighet 61,0 procent resp. 49,1 procent. I uppgifterna för år 1958 har hänsyn tagits till den inverkan på effek-

83 tiviteten som de höjda kommunala ortsavdragen beräknas medföra fr. o. m. 1959 års inkomsttaxering. Slutligen har storleken av den effektiva fastighetsbeskattningen uträknats genom att de effektiva garantibeloppen multiplicerats med utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959 för resp. stad. För övriga primärkommuner har beräkningarna beträffande de trettiotvå kommuner, där garantibeloppens andel av totala skatteunderlaget översteg 15 procent (specialkommunerna) utförts särskilt för var och en av dem. Övriga 1 998 kommuner har däremot behandlats såsom en enhet. Beträffande specialkommunerna har i det föregående redogjorts för hur de effektiva garantibeloppen bestämts. För återstående kommuner har de effektiva garantibeloppen erhållits genom antagandet att effektiviteten varit densamma som för urvalskommunerna, d. v. s. för jordbruksfastighet 16,0 procent år 1957 och 17,0 procent år 1958 samt för annan fastighet 52,3 procent resp. 50,5 procent. Storleken av fastighetsbeskattningen för dessa kommuner har sedan erhållits genom att de effektiva garantibeloppen multiplicerats med en genomsnittlig primärkommunal utdebiteringssats för ifrågavarande kommuner. De genomsnittliga utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959, 10,00 resp. 10,37 kronor per skattekrona har beräknats på grundval av hos statistiska centralbyrån befintligt material rörande utdebiteringsbehovet i de olika kommunerna. För landstingen är de effektiva garantibeloppen identiskt lika stora som de i föregående stycke omtalade effektiva garantibeloppen för övriga primärkommuner. Uträkningen av fastighetsbeskattningens effektivitet har ej gjorts för varje landsting för sig utan för samtliga landsting tillhopa på grundval av en genomsnittlig utdebiteringssats av 3,82 resp. 4,10 kronor per skattekrona. De effektiva garantibeloppen i municipalsamhällena har uträknats under den förutsättningen att effektiviteten varit densamma som ovan angivits för urvalskommunerna. Liksom fallet var för landstingen har uträkningen av effektiviteten för municipalsamhällena ej gjorts för varje municipalsamhälle för sig utan för samtliga tillhopa på grundval av en genomsnittlig utdebiteringssats av 1,60 resp. 1,63 kronor per skattekrona. Förändringen av fastighetsbeskattningens effektivitet från år 1957 till år 1958 för samtliga municipalsamhällen beror inte endast på höjda taxeringsvärden, sänkt repartitionstal, ändrad effektivitet och höjd utdebitering utan även på det förhållandet att antalet municipalsamhällen, som enligt indelningen den 1 januari 1958 utgjorde 107, enligt indelningen den 1 januari 1959 nedgått till 90. Storleken av den effektiva fastighetsbeskattningen i tingslagen har beräknats efter enahanda grunder som för gruppen övriga primärkommuner. Genomsnittliga utdebiteringssatserna för åren 1958 och 1959 har varit 5,97 resp. 5,77 öre per skattekrona. Resultatet av beräkningarna, angivet i 1 000-tal kronor, framgår av följande uppställning. 1 Genom kommunsammanslagningar har antalet kommuner reducerats något den 1 januari 1959.

84 1957 års inkomsttaxering Kommuner

1958 års inkomsttaxering

Samtliga Samtliga Jordbruks- Annan Jordbruks- Annan fastighet fastighet fastigheter fastighet fastighet fastigheter

l

7 Städer utom landsting .. Övriga primärkommuner

96 8 693 3 318 3 51 12161

53 487 72 366 27 502 272 304 [163 931

53 583 81059 30 820 275 355 166 092

74 9 715 3 825 3 53 13 670

31167 60 597 23 782 184 248 115 978

31241 70 312 27 607 187 301 129 648

Municipalsamhällen

....

Summa

För hela riket uppgick sålunda den beräknade effektiva fastighetsbeskattningen till ca 166 milj. kronor år 1957 och ca 130 milj. kronor år 1958. Av sistnämnda belopp beror ca 5 milj. kronor på de höjningar i utdebiteringssatserna, som beslutats för år 1959. De höjda taxeringsvärdena och det sänkta repartitionstalet jämte ändrade bestämmelser för beräkning av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheterna har alltså för riket i dess helhet medfört en minskning av den effektiva fastighetsbeskattningen med ca 41 milj. kronor. Av den effektiva fastighetsbeskattningen härrör endast en mindre del, år 1958 ca 14 milj. kronor, från jordbruksfastigheter. Taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i hela riket uppgick år 1956 till 64 365 milj. kronor och vid 1957 års allmänna fastighetstaxering till 86 353 milj. kronor 1 , d. v. s. en ökning med 34,2 procent. Genom sänkningen av repartitionstalet från 4 till 2,5 har garantibeloppen trots den inträdda ökningen av fastigheternas taxeringsvärden nedgått. Vid 1957 års taxering uppgick totala garantibeloppen till 25 746 000 skattekronor och vid 1958 års inkomsttaxering till 21 588 000 skattekronor. Minskningen uppgår till 16,2 procent. De effektiva garantibeloppen har för nyssnämnda taxeringsår beräknats till 12 087 000 resp. 9 039 000 skattekronor, d. v. s. en minskning med 25,2 procent. De effektiva garantibeloppen i procent av de totala garantibeloppen har nedgått från 46,9 till 41,9. Nedgången i effektiviteten är störst i städerna utom landsting och beror för dessas vidkommande på den ringa höjningen av taxeringsvärdena. Vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen skulle de erforderliga höjningarna av de totala utdebiteringssatserna — på grundval av 1957 och 1958 års taxeringar — för riket i dess helhet genomsnittligt uppgå till 55 resp. 40 öre per skattekrona. Av efterföljande uppställning framgår utdebiteringshöjningarna beträffande sistnämnda års taxeringar för olika slag av kommuner. 1

Efter av prövningsnämnderna vidtagna ändringar.

85 Skatteunderlag 1 vid 1958 års taxering milj. skkr

Samtliga garantibelopp

De effektiva garantibeloppen

1000 skkr

i % av kol. 2

1000 skkr

6 Städer utom landsting . . Övriga primärkommuner Landsting Municipalsamhällen . . . . Tingslag

101,6 232,6 227,8 4,28 146,8

4 714 16 874 16 874 233 13 812

4,6 7,3 7,4 5,4 9,4

2 306 6 733 6 733 115 5 212

2,3 2,9 3,0 2,7 3,6

Kommuner

Mot eff.gb. svarande utdeb.i % av höjning kol. 2 öre per skkr 7 2

31,5 31,1 12,5 4,5 0,2

1 Med nya ortsavdrag samt inkl. av staten tillskjutet skatteunderlag. — 2 Uppgiften avser den erforderliga primärkommunala utdebiteringshöjningen.

86 KAPITEL V De sakkunnigas stäUningstagande A. Frågan om fullständig

avveckling

av

fastighetsbeskattningen

Av den statistiska undersökningen framgår att en total avveckling av fastighetsbeskattningen skulle medföra att skatteunderlaget i urvalskommunerna kommer att minska med i genomsnitt 2,9 procent. Detta skatteunderlagsbortfall har beräknats på grundval av 1958 års taxering. Beträffande de sex i landsting ej ingående städerna är motsvarande procenttal 2,3. För kommunerna av speciell karaktär (sommarstugekommuner, skogskommuner och vattenkraftkommuner) uppgår minskningen i genomsnitt till 10,8 procent. Inom denna grupp av kommuner konstaterades betydande variationer kommunerna emellan. Sålunda uppgår minskningen lägst till 0,4 procent och högst till 31,7 procent. Det förhållandet att fastighetsbeskattningens avveckling förorsakar en minskning av det skatteunderlag, varmed en kommun eljest haft att räkna, innebär emellertid inte att skatteunderlaget i kommunen för det år, under vilket reformen genomförs eller först verkar, med nödvändighet måste bli mindre än det skatteunderlag, som fanns tillgängligt i kommunen året dessförinnan. Alla de faktorer — främst den allmänna inkomstutvecklingen — som påverkar det kommunala skatteunderlaget, kan medföra en sådan stegring av de till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsterna att skatteunderlaget minskar i mindre grad eller kanske till och med i vissa kommuner ökar trots att garantibelopp för fastighet inte längre ingår i underlaget för den kommunala inkomstskatten. Kommunerna har under senare år haft ett fortlöpande stigande skatteunderlag. Av efterföljande sammanställning framgår det primärkommunala skatteunderlagets storlek — inkl. av staten tillskjutet skatteunderlag — enligt 1953—1959 års taxeringar. Det bör observeras, att de procentuella ökTaxeringsår 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 i 1

Preliminära uppgifter.

Antal skkr i milj. kronor

ökning i % från föregående år

251,5 255,8 278,2 302,0 315,0 334,2 346,3

12,6 1,7 8,8 8,6 4,3 6,1 3,6

87 ningarna av skatteunderlaget avser genomsnittliga siffror för riket i dess helhet. Självfallet kan i den enskilda kommunen utvecklingen visa annan tendens. Denna stegring kan endast till viss del förklaras av den med penningvärdets förändring sammanhängande höjningen av löner och priser. Den beror jämväl på en viss realmässig ökning av skatteunderlaget. Av sammanställningen framgår att skatteunderlaget enligt 1959 års taxering är 37,7 procent större än skatteunderlaget vid 1953 års taxering. Under samma tid har levnadskostnadsökningen utgjort omkring 21 procent. Socialstyrelsens konsumentprisindex har sålunda stigit från 126 ( = årsmedeltal för år 1952) till 152 ( = årsmedeltal för år 1958). I detta sammanhang vill vi även framhålla, att kommunernas möjligheter att realmässigt öka sitt skatteunderlag är mycket varierande. Härvid spelar sådana omständigheter som befolkningsunderlag, näringslivets inriktning i de enskilda kommunerna, kommunikationsförhållandena och dylikt en betydande roll. I den mån en realmässig ökning av det kommunala skatteunderlaget kominer att vara för handen i en kommun, medför detta givetvis ökade möjligheter för kommunerna att bära den genom fastighetsbeskattningens avveckling inträdda minskningen i skatteunderlaget. Å andra sidan bör emellertid framhållas, att kommunerna ställts inför ständigt växande utgiftsbehov genom att omfattningen av kommunernas uppgifter ökat. Den kommunala ekonomien är numera regelmässigt uppbyggd på en långsiktig planering av utgifterna. En dylik planering bygger på en påräknelig jämn utveckling av skatteunderlaget. En naturlig följd härav blir att några egentliga marginaler för att med oförändrad utdebitering möta ett skatteunderlagsbortfall, som man vid planeringen inte kunnat beakta, knappast finns. En fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen i sådana kommuner, där denna i större utsträckning är effektiv, ryms inte inom planeringen utan måste medföra höjning av utdebiteringssatserna. Det blir då nödvändigt att ta ställning till frågan hur stora utdebiteringshöjningar, som rimligen bör tolereras i anledning av fastighetsbeskattningens avveckling. Innan vi går närmare in på denna fråga må följande mera allmänna synpunkter framhållas. Av den statistiska undersökningen framgår, att ett bortfall av fastighetsbeskattningen ger upphov till utdebiteringshöjningar av mycket varierande storlek. Härigenom uppkommer förskjutningar i skattetrycksrelationerna mellan olika kommuner. Vidare omfördelas skattebördan mellan olika grupper skattskyldiga inom de enskilda kommunerna. De betydande variationerna mellan olika kommuners skattetryck har i den allmänna diskussionen om den kommunala beskattningen ofta framförts som en följd av brister i skattereglernas utformning. Det har därvid framhållits att medan man vid den statliga beskattningen på skilda sätt sökt uppnå en skälig och rättvis avvägning av skattebördan har motsvarande uppmärksamhet inte i samma mån ägnats den kommunala beskattningen. Redan förefintliga olikheter i skattetrycket kommer vid ett slopande av fastighetsbe-

88 skattningen att ytterligare förstärkas. Vid lika stora utdebiteringshöjningar i alla kommuner kommer ökningen i utdebiteringssatserna inte i och för sig att inverka på redan bestående skillnader i skattetrycket. Annorlunda blir emellertid fallet vid varierande utdebiteringshöjningar. Även om i och för sig är eftersträvansvärt, att kommunalskatterna så långt möjligt utjämnas, måste å andra sidan måttliga ojämnheter i skattetrycket kommunerna emellan tillåtas slå igenom i samband med fastighetsbeskattningens avveckling. Mindre ökningar i skattetrycket är inte heller ägnade inge betänkligheter under förutsättning att de drabbar kommuner med lågt skattetryck. Vid utdebiteringsökningar i kommuner med redan förut högt skattetryck torde det emellertid bli nödvändigt att mot varandra väga önskemålet om ett slopande av fastighetsbeskattningen mot angelägenheten av att förebygga det till följd av fastighetsbeskattningens avveckling inträdande högre skattetrycket. För skattskyldiga inom en kommun innebär en utdebiteringshöjning, som föranleds av fastighetsbeskattningens avveckling, en viss omfördelning av skattebördan. Härvid är att m ä r k a att skattskyldig, som inte är fastighetsägare liksom även fastighetsägare, som inte erlägger effektiv fastighetsskatt, får bära hela utdebiteringshöjningen under det att övriga fastighetsägare i regel får en viss skattelättnad. Inom den sistnämnda gruppen av fastighetsägare kan emellertid även förekomma fall, där skatten trots garantibeskattningens slopande blir högre än tidigare. Detta beror som regel på att vederbörande fastighetsägares inkomst från andra förvärvskällor är så stor att den skatteökning, som uppkommer till följd av utdebiteringshöjningen, blir större än den minskning i skattebördan, som fastighetsbeskattningens slopande i och för sig medför. I den m å n förändringarna hålls inom någorlunda snäva gränser torde ur principiell synpunkt intet vara att invända mot denna konsekvens av fastighetsskattens slopande. Ett borttagande av fastighetsbeskattningen har nämligen motiverats med att fastighetsägarna som grupp betraktad svarar för en i förhållande till icke fastighetsägarna för stor del av kommunalskatten. Av efterföljande sammanställning framgår ökningen av den sammanlagda kommunala och statliga 1 inkomstskatten för fysiska personer, som inte är fastighetsägare (liksom även för fastighetsägare, som inte erlägger effektiv fastighetsskatt) om garantibeskattningen slopas. Uträkningarna har utförts för gift skattskyldig i ortsgrupp III. Den nuvarande kommunala utdebiteringen har antagits vara 14 kronor per skattekrona och garantibeskattningens slopande har antagits medföra en höjning av denna utdebitering med 0,25, 0,50 eller 1,00 kronor per skattekrona. Av kolumnerna 3, 5 och 7 framgår ökningen av skatten i absoluta tal vid olika årsinkomster. Kolumnerna 4, 6 och 8 visar den procentuella skatteökningen. Utdebiteringshöjningarna medför att inkomsttagare i lägre inkomstskikt relativt sett får vidkännas större skatteökningar än inkomsttagare i bögre liggande skikt. 1

Enligt 1959 års skatteskala.

89 Kommunal utdebitering i kronor per skattekrona 14,00 Årsinkomst

14,25

14,50

15,00

Kr

Skatt enl. nuvarande grunder Kr

Kr

/o

Kr

/o

Kr

/o

6 000 8 000 10 000 12 000

388 844 1296 1749

5 8 13 17

1,3 0,9 1,0 1,0

8 16 25 34

2,1 1,9 1,9 1,9

4,1 3,9 3,9 3,8

15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 50 000 100 000 200 000

2 485 3 374 4 083 6 001

21 25 27 35

0,8 0,7 0,7 0,6

41 51 54 70

1,6 1,5 1,3 1,2

16 33 50 67 88 105 112 140

8138 17 838 46 740 111 652

37 61 109 170

0,5 0,3 0,2 0,2

78 127 217 339

1,0 0,7 0,5 0,3

160 258 439 685

2,0 1,4 0,9 0,6

Ökning i skatt för icke fastighetsägare vid ett slopande av garantibeskattningen

3,5 3,1 2,7 2,3 ;

För kommunernas vidkommande har under senare år genomförts en rad ändringar i skattelagstiftningen, som tillsammantagna medfört minskade möjligheter att begränsa de utdebiteringsstegringar, som fastighetsbeskattningens slopande beräknas medföra. Denna utveckling kan antas fortsätta. I propositionen nr 162 till 1959 års riksdag med förslag till förordning om allmän varuskatt m. m. har sålunda finansministern förklarat, att han har för avsikt att vid 1960 års riksdag anmäla dels förslag om en revidering av reglerna för sambeskattningen, dels ock förslag om rätt till förlustutjämning och till avskrivning på inventarier i jordbruksdrift. Slutligen må i detta sammanhang påpekas att de till kommunerna utgående statsbidragen i anledning av ortsavdragsreformen från och med år 1961 i vissa kommuner kommer att successivt minska. Ökningen av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen för hela riket framgår av följande tablå. Utdebitering för år 1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1 1

Kronor per skattekrona 12,39 12,24 12,36 12,60 13,68 14,20 14,63

Preliminär uppgift.

Tidigare har nämnts att vid 1958 års taxering den på effektiva garantibelopp belöpande delen av den kommunala inkomstskatten för riket i dess hel-

90 het uppgick till omkring 130 milj. kronor. För att motverka ett skattebortfall av denna storlek skulle — under förutsättning av oförändrat utdebiteringsbehov — kommunernas utdebiteringar genomsnittligt behöva höjas med 40 öre per skattekrona. En dylik utdebiteringshöjning ger måhända i ooh för sig stöd för uppfattningen att tidpunkten nu är lämplig för en slutgiltig avveckling av fastighetsbeskattningen. Emellertid har såsom nyss framhållits den statistiska utredningen klart visat, att utdebiteringshöjningarna kommer att variera avsevärt mellan de skilda kommunerna. Av denna anledning kan något ställningstagande till frågan om fastighetsbeskattningens avveckling inte grundas på genomsnittsvärdena. Det avgörande måste enligt vårt förmenande vara, hur förhållandena kommer att gestalta sig för de enskilda kommunerna och då i synnerhet för sådana, där garantibeskattningen antingen fortfarande är av mera väsentlig betydelse eller ock vid ändrade ekonomiska konjunkturer eller andra förhållanden, som mera påtagligt påverkar fastighetsbeskattningens effektivitet, kan förväntas få sådan. Spännvidden mellan den högsta och lägsta primärkommunala utdebiteringsökningen per skattekrona, som skulle erfordras vid en total avveckling av fastighetsbeskattningen, utgör — om 1958 års taxering läggs till grund för beräkningarna — 4,70 kronor. Den högsta utdebiteringshöjningen förekommer i Ådals-Liden i Västernorrlands län och Fors i Jämtlands län, 4,74 kronor per skattekrona, och den lägsta i Gustav Adolf i Värmlands län, 0,04 kronor per skattekrona. Även Stugun i Jämtlands län samt Jokkmokk i Norrbottens län skulle nödgas höja sina primärkommunala utdebiteringssatser med mera än fyra kronor per skattekrona. Ytterligare sju av de undersökta kommunerna skulle komma att få vidkännas utdebiteringsökningar på mellan en och två kronor per skattekrona, nämligen Djurö, Värmdö, Ekeby och Gällersta, Resele, Frostviken, Kall samt Undersåker. Som exempel på utdebiteringsökningar, som inte uppgår till en krona men likväl är betydande, kan nämnas 88 öre i Dalarö, 81 öre i Österåker, 78 öre i Ljusterö, 75 öre i Blidö och 68 öre i Tyresö, samtliga belägna i Stockholms län samt 89 öre i Vännäs i Västerbottens län. I samtliga nu nämnda kommuner med stor utdebiteringsökning överstiger den primärkommunala utdebiteringssatsen för år 1959 — med undantag för Ekeby och Gällersta samt Vännäs — den för hela landsbygden genomsnittliga primärkommunala utdebiteringssatsen, som uppgår till 10,10 kronor per skattekrona. För ett extremt fall — Jokkmokk — där utdebiteringssatsen för år 1959 uppgår till ej mindre än 14,50 kronor per skattekrona skulle en höjning till 18,76 kronor erfordras vid ett totalt slopande av fastighetsbeskattningen. Medan den genomsnittliga utdebiteringssatsen för landsbygden endast skulle stiga med ca 32 öre skulle utdebiteringssatsen i Jokkmokk komma att överstiga medel utdebiteringen för landsbygden med 8,34 kronor mot 4,40 kronor för år 1959. I tio av de förut nämnda kommunerna, som skulle få vidkännas stora utdebiteringshöjningar i samband med slopande av fastighetsbeskattningen, beror höjningarna så gott som uteslutande på bortfallet av effektiv fastig-

91 hetsskatt från sådana fastigheter, som äges av juridiska personer. I återstående sju kommuner hänför sig den effektiva fastighetsskatten i stor utsträckning till sommarstugefastigheter. Av det sagda framgår att en total avveckling av fastighetsbeskattningen medför att skillnaden i skattetryck kommunerna emellan kraftigt skärps samt att i vissa kommuner en betydande omfördelning av skattebördan från juridiska personer till fysiska personer blir följden. På grund härav finner vi oss inte kunna förorda en fullständig avveckling av garantibeskattningen med mindre denna kan kombineras med särskilda åtgärder i syfte att begränsa de största utdebiteringshöjningarna. Den statistiska undersökningen har utvisat att för det stora flertalet komm u n e r varken fastighetsbeskattningens garantieffekt eller dess funktion att tillföra kommunerna en viss årlig inkomst för närvarande är av nämnvärd betydelse. Sistnämnda förhållande gör att vi övervägt huruvida de antalsmässigt ganska få kommuner, där fastighetsbeskattningen fortfarande är av större praktisk betydelse, genom statsbidrag skulle kunna kompenseras för det inkomstbortfall, som fastighetsbeskattningens avveckling skulle medföra. Rent principiellt kan naturligtvis ifrågasättas om en ändring i den kommunala skattelagstiftningen, som syftar till att undanröja en sedan länge ur rättvisesynpunkt kritiserad beskattningsform, kan motivera att staten i större eller mindre utsträckning håller kommunerna skadeslösa för av ändringen orsakad inkomstminskning. Utan att närmare ta ställning till detta spörsmål, vill vi dock framhålla att vid en total avveckling av fastighetsbeskattningen starka billighetsskäl talar för statlig hjälp åt vissa kommuner. Det kan i detta sammanhang nämnas, att i flera av de i berörda hänseende mest utsatta kommunerna de effektiva garantibeloppen till inte ringa del härflyter just från staten tillhöriga fastigheter. Vilken utdebiteringshöjning som i ett eventuellt statsbidragssystem skulle berättiga till kompensation är självfallet en ömtålig avvägningsfråga. Att flertalet av de kommuner, som urvalskommunerna representerar, och där höjningen av hela den kommunala utdebiteringen i medeltal uppgår till 43 a 44 öre per skattekrona, inte skulle kunna ifrågakomma för statsbidrag anser vi dock uppenbart. Statsbidragsgivningen skulle under alla förhållanden få begränsas till att avse kommuner, som i fråga om utdebiteringshöjning mera markant avviker från genomsnittet. Storleken av härför erforderliga bidrag är svår att ens uppskattningsvis beräkna men torde uppgå till ett eller annat tiotal milj. kronor. Huruvida det ur statsfinansiell synpunkt föreligger utrymme för en statsbidragsgivning av denna storleksordning har vi inte haft att ta ställning till. Däremot har vi undersökt hur ett dylikt statsbidrag skulle kunna utformas. Vi har därvid funnit att det stöter på stora praktiska svårigheter att konstruera ett statsbidragssystem, som ger ett med hänsyn till syftet tillfredsställande resultat för de enskilda kommunerna. Såsom grund för ett eventuellt statsbidrag måste föreligga en beräkning av det skatteunderlag som bortfaller på grund av fastighetsbeskattningens

92 slopande. För utformningen av statsbidraget kan tänkas åtminstone två olika system, nämligen antingen statsbidrag med ett i kronor bestämt belopp eller statsbidrag med tillskjutet skatteunderlag. Enligt det förstnämnda systemet skall det konstaterade skatteunderlagsbortfallet omvandlas till ett i kronor bestämt belopp, som i stort sett motsvarar den inkomstminskning, som uppstår genom att kommunen får utdebitera på ett lägre skatteunderlag. Beräkningen av inkomstminskningen och därmed av statsbidraget måste därvid grundas på en utdebiteringssats, som, därest icke beräkningarna upprepas med j ä m n a mellanrum, efter ganska få år skulle framstå såsom inaktuell. I det andra fallet skulle statsbidraget bestämmas genom anknytning till den för varje bidragsår bestämda utdebiteringen i vederbörande kommun. Härigenom anpassas visserligen statsbidraget automatiskt till förändringarna i det kommunala utdebiteringsbehovet, men däremot tas inte hänsyn till förändringarna i fastighetsbeståndet. Av det sagda framgår att båda bidragssystemen är behäftade med vissa olägenheter, vilka dock inte i och för sig är av beskaffenhet att utesluta deras tillämpning. För att konstatera bortfallet av skatteunderlag skulle emellertid krävas mycket omfattande undersökningar. Det räcker nämligen inte med att uträkna skatteunderlagsbortfallet i de kommuner, där garantiskatteunderlaget utgör en förhållandevis stor andel av inkomstskatteunderlaget, utan undersökningarna måste utsträckas till att omfatta samtliga kommuner för att ett rättvisande och tillförlitligt resultat skall uppnås. Det kan ej heller vara tillfyllest att fastställa skatteunderlagsbortfallet för enbart de större fastigheterna, utan undersökningen måste omfatta samtliga fastigheter. Vid våra statistiska undersökningar h a r vi fått belägg för att ett dylikt konstaterande av skatteunderlagsbortfallet för samtliga fastigheter skulle bli synnerligen tidsödande och arbetskrävande. Från dessa olägenheter skulle man möjligen kunna bortse om uträkningarna av skatteunderlagsbortfallet blev en engångsföreteelse. Så är emellertid inte fallet. Fastighetsbeskattningens effektivitet kan nämligen variera kraftigt från det ena året till det andra. Att fastlåsa kommunernas statsbidrag under en följd av år på grundval av uppgifter, som för enskilda kommuner kan ha varit av exceptionell natur, leder till orättvisor kommunerna emellan och kan därför inte godtas. — En annan anledning till att beräkningen av skatteunderlagsbortfallet inte kan ske en gång för alla ä r nybildning och fortsatt bebyggande av fastigheter. Sålunda kan fastighetsbeskattningen exempelvis för kommuner med för närvarande outbyggd vattenkraft framdeles få stor betydelse genom en kraftig uppgång av taxeringsvärdena. De påtalade olägenheterna finner vi så stora, att vi anser att statsbidrag inte bör ifrågakomma i samband med fastighetsbeskattningens avveckling. Sammanfattningsvis får vi sålunda konstatera att en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen skulle för vissa kommuner medföra utdebiteringshöjningar, som ur de synpunkter vi i det föregående utvecklat inte kan godtas. Vidare har vi funnit att ett system med statsbidrag till före-

93 byggande av olägenheterna med avvecklingen inte skulle bli en ändamålsenlig och lämplig anordning och sålunda ej kunnat av oss förordas. Under sådana omständigheter saknas enligt vårt förmenande för närvarande förutsättningar för en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen. J5. Olika möjligheter

till fortsatt

avveckling

av

fastighetsbeskattningen

Även om vi sålunda inte ansett oss nu kunna föreslå en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen, har vi undersökt om möjligheter föreligger för en ytterligare avveckling av fastighetsbeskattningen. Två metoder synes därvid kunna komma till användning. Den ena vore att ytterligare sänka repartitionstalet och därigenom nedbringa den effektiva fastighetsbeskattningen. Ett annat sätt vore att slopa fastighetsbeskattningen för vissa slag av fastigheter. I princip möter inget hinder att tillämpa dessa metoder var för sig eller i kombination med varandra. 1. Sänkning av repartitionstalet Det enklaste sättet att minska fastighetsbeskattningens effektivitet är att sänka repartitionstalet. Genom en sådan åtgärd bibehålls för samtliga fastighetsägare garantiskattesystemet i princip oförändrat. Resultatet blir för kommunernas vidkommande en minskning av den på grundval av garantibelopp för fastighet beräknade kommunala inkomstskatten. Sett ur den enskilde fastighetsägarens synpunkt medför givetvis en sänkning av repartitionstalet att den effektiva garantiskatten — i den mån sådan utgår — blir lägre. När frågan om sänkning av repartitionstalet senast var föremål för statsmakternas bedömande, uttalade departementschefen i proposition nr 71 till 1957 års riksdag, att som riktpunkt för den då aktuella sänkningen borde uppställas att densamma bestämdes till den lägsta nivå, som var förenlig med ett skäligt hänsynstagande till de kommuner för vilka fastighetsbeskattningen fortfarande hade mera avsevärd betydelse. Repartitionstalet fastställdes vid 1957 års riksdag till 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Dessförinnan hade det utgjort 4 procent. Den kraftiga sänkningen var närmast föranledd av de omfattande höjningarna av taxeringsvärdena, som väntades vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. De prognoser beträffande taxeringsutfallet, som låg till grund för beslutet, har sedermera visat sig vara i allt väsentligt riktiga. För skogen blev dock, som tidigare berörts, taxeringsvärdena högre än man i allmänhet räknat med. En sänkning' av repartitionstalet nu skulle få en helt annan effekt än fallet var nyssnämnda år, eftersom denna sänkning inte skulle sammanfalla med en däremot svarande höjning av taxeringsvärdena. Särskilt känsliga för en sänkning av repartitionstalet är givetvis de kommuner av speciell karaktär, där fastighetsskatteunderlaget av olika anledningar (vattenfallskommuner, skogskommuner, sommarstugekommuner och liknande) utgör en betydelsefull del av hela skatteunderlaget. Till bilden hör också att vissa

94 av dessa kommuner fick vidkännas ett förhållandevis större skattebortfall vid 1957 års sänkning av repartitionstalet än övriga kommuner. För att konkret belysa det nu sagda har vi beträffande fyra norrlandskommuner verkställt beräkningar beträffande verkningarna vid 1958 års taxering av ett till 2 procent sänkt repartitionstal. De undersökta kommunerna är Ådals-Liden i Västernorrlands län, Fors och Stugun i Jämtlands län samt Jokkmokk i Norrbottens län. Beräkningarna har begränsats till domänstyrelsens fastigheter, andra större skogs- och jordbruksfastigheter, kraftverksfastigheter samt vissa större rörelsefastigheter. I Ådals-Liden kommer vid en sänkning av repartitionstalet från nuvarande 2,5 procent till 2 procent skatteunderlaget för nyssnämnda fastigheter att minska med 12 215 skattekronor, eller 6,2 procent. Denna minskning av skatteunderlaget skulle medföra en primärkommunal utdebiteringshöjning av 67 öre per skattekrona. I Ådals-Liden härflyter de effektiva garantibeloppen så gott som uteslutande från vattenfallsstyrelsens fastigheter. I Fors skulle skatteunderlaget minska med 9 360 skattekronor, eller 6,4 procent. För att kompensera detta bortfall skulle erfordras en primärkommunal utdebiteringshöjning av 71 öre per skattekrona. Vattenfallsstyrelsens samt vissa andra större kraftverksföretags fastigheter svarar här för de effektiva garantibeloppen. I Stugun har omräkningen medfört en minskning av skatteunderlaget med 8 242 skattekronor, eller 5,3 procent. Denna nedgång i skatteunderlaget skulle medföra en primärkommunal utdebiteringshöjning av 62 öre per skattekrona. Liksom fallet var beträffande Ådals-Liden härflyter de effektiva garantibeloppen så gott som uteslutande från vattenfallsstyrelsens fastigheter. Vad slutligen beträffar Jokkmokk skulle skatteunderlaget för denna komm u n minska med 19 147 skattekronor, eller 4,5 procent. Bortfallet härav skulle förorsaka en primärkommunal utdebiteringshöjning av 68 öre per skattekrona. Förutom från vattenfallsstyrelsens fastigheter härrör de effektiva garantibeloppen i denna kommun även från domänstyrelsens fastigheter. De beräknade utdebiteringshöjningarna blir i verkligheten något högre av den anledningen att inte samtliga fastigheter inom resp. kommuner medräknats. Vidare bör understrykas att endast de primärkommunala utdebiteringshöjningarna beaktats samt att, åtminstone beträffande Jokkmokk, redan nu utgående utdebiteringssats är mycket hög. De exempel vi lämnat syns oss tillräckligt klart ådagalägga att inte ens en så ringa sänkning av repartitionstalet som från 2,5 till 2 är genomförbar för specialkommunernas vidkommande utan att dessa utsätts för kännbara ekonomiska påfrestningar. På grund av det anförda kan vi inte förorda att en ytterligare avveckling av fastighetsbeskattningen sker genom sänkning av repartitionstalet. Det kan i sammanhanget också förtjäna påpekas att en sådan sänkning inte innebär någon som helst förenkling i det nuvarande taxeringsarbetet. Garantiskattesystemet som sådant bibehålls ju för alla

95 fastigheter och sålunda även för sådana fastigheter som i fortsättningen inte skulle ha att svara för någon effektiv fastighetsskatt. Härigenom skulle det nuvarande systemet framstå såsom än mera onödigt och betungande u r taxeringssynpunkt.

2. Avveckling av fastighetsbeskattningen för vissa grupper av fastigheter enligt två undersökta alternativ Bland de möjligheter, som erbjuder sig att nedbringa fastighetsbeskattningens omfattning genom att fritaga vissa grupper av fastigheter från fastighetsbeskattningen, har vi övervägt två alternativ, i det följande benämnda alternativ I och II. Alternativen är i tekniskt hänseende anknutna till de skattskyldigas redovisning i inkomstlängdens olika delar. Enligt 34 § taxeringskungörelsen skall inkomstlängden bestå av tre delar, A-längden, B-längden och C-längden. I A-längden upptas fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser. I B-längden upptas var för sig följande två grupper av skattskyldiga, nämligen dels svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, som inte är aktiebolag och sådana utländska juridiska personer, som inte skall upptas i Alängden, dels ock andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar ävensom sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar. I C-längden upptas övriga skattskyldiga. Här redovisas sålunda bl. a. inkomst, som härflyter från statens fastighetsinnehav. Alternativ I innebär avveckling av fastighetsbeskattningen beträffande samtliga fastigheter, som tillhör i A-längden upptagna skattskyldiga. Alternativ II innebär avveckling av fastighetsbeskattningen dels beträffande samtliga fastigheter, som tillhör i A-längden upptagna skattskyldiga, dels ock beträffande fastigheter, som äges av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag. I syfte att förenkla deklarations-, taxerings- och uppbördsförfarandet föreslås vidare att sommarstugefastigheter skall beskattas i ägarens hemortskommun. För att inte detta förslag skall leda till att de kommuner, där sommarstugorna är belägna, skall få minskat skatteunderlag, föreslås vidare att nyssnämnda kommuner i samband med statsverkets utbetalning av kommunalskatt erhåller kompensation från hemortskommunerna för bortfallet av den på sommarstugefastigheterna nu belöpande garantiskatten. Redogörelse för vissa med de båda alternativen sammanhörande beskattningsregler

Innan vi övergår till att närmare redogöra för innebörden och verkningarna av de båda alternativen torde det vara erforderligt att i korthet belysa ett par särskilda spörsmål. Det första angår beskattningsreglerna samt taxerings- och uppbördsförfarandet beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter,

96 som är belägna i annan kommun än ägarens hemortskommun (huvudsakligen sommarstugefastigheter). Det andra gäller nuvarande regler för beskattning av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag. Nettointäkt av s o m m a r s t u g e f a s t i g h e t e r beskattas för närvarande till statlig inkomstskatt i den kommun, där fastighetens ägare är mantalsskriven. Därvid upptas såsom intäkt 2,5 procent av taxeringsvärdet. Avdrag får göras dels för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital, dels ock för tomträttsavgäld eller annan liknande avgäld. Sådant extra avdrag om 200 kronor, som genom beslut av 1957 års riksdag tillkommer egnahemsägare, som själv bebor sin fastighet, medges däremot i regel inte. Om vid tillämpning av dessa regler underskott uppkommer får detta avdras under »Allmänna avdrag». Bestämmelserna om beskattning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter finns intagna i 24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen jämte tillhörande anvisningar. I den kommun, där fastigheten är belägen, beskattas fastighetsägaren till kommunal inkomstskatt för fastighetens garantibelopp. Han har därför att i sommarstugekommunen avlämna särskild självdeklaration enligt formulär nr 2 b. Härvid bortses — liksom i det följande — från sådana fastigheter, som brukar uthyras eftersom dessa inte är schablonbeskattade. Garantibeloppet utgör 2,5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Om fastighetsägaren inte åtnjutit annan inkomst, som skall beskattas i kommunen, kommer garantibeloppet att tillika utgöra taxerad och, i regel, efter avrundning nedåt till helt hundratal kronor även beskattningsbar inkomst. Avdrag för underskott, som uppkommit vid beräkning av nettointäkten, kan i detta fall inte utnyttjas av den skattskyldige. Skatteplikt till kommunal inkomstskatt inträder först då den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen uppgår till 100 kronor. Av den utredning, som verkställts beträffande sommarstugefastigheterna, framgår bland annat att taxeringsvärdena å detta slags fastigheter genomsnittligt inte uppgår till så höga belopp. I Ljusterö kommun var sålunda genomsnittsvärdet vid 1957 års allmänna fastighetstaxering omkring 12 800 kronor och i Onsala kommun omkring 20 400 kronor. Antalet i undersökningen ingående fastigheter var i den förstnämnda kommunen 1 152 och i den sistnämnda 1 146. Av dessa fastigheter hade i Ljusterö 851, eller 74 procent, och i Onsala 554, eller 48 procent, påförts högst tre skattekronor per fastighet. Vidare har undersökningen givit vid handen att belåningen av sommarstugorna är av måttlig omfattning, vilket haft till följd att de effektiva garantibeloppen för detta slag av fastigheter inte kan beräknas utgöra mer än ca 30 procent av de totala. Det administrativa bestyret såväl med den årliga taxeringen av de omkring 177 000 sommarstugefastigheterna i riket som ock med uppbörd och i förekommande fall indrivning av på desamma belöpande skatter är betydande, vilket torde framgå av den arbetsrutin, som —• med vissa smärre variationer — tillämpas för varje kommun. I detta hänseende hänvisas till den sammanställning, som lämnas i bilaga 4. Av

97 bilagan framgår att de olika arbetsmoment — varav en del tämligen tidsödande — som ägare av sommarstugefastighet samt olika myndigheter har att utföra för en var fastighet regelmässigt uppgår till femton å aderton. Genom beslut av 1954 års riksdag kom inkomst av fastighet, som äges av b o s t a d s f ö r e n i n g e l l e r b o s t a d s a k t i e b o l a g , att beräknas efter samma schablonmetod, som gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Hela fastighetsinkomsten upptas efter denna lagändring till beskattning hos föreningen (bolaget). Medlemmen (delägaren) inkomstbeskattas enligt de nya reglerna blott om han hyr ut sin lägenhet. I propositionen nr 37/1954 framhölls att man genom dessa regler erhöll en åsyftad anpassning till den verkliga skatteförmågan, eftersom vid inkomstberäkningen hänsyn togs till den högre eller lägre ränta, som utgick på det lånade kapitalet. Bestämmelserna om bostadsföreningars och bostadsaktiebolags beskattning för inkomst av fastighet återfinns i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen. De år 1957 beslutade ändringarna i fråga om beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter berörde inte bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Bruttointäkten av dessa fastigheter beräknas alltså fortfarande efter 3 procent av taxeringsvärdet. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås enligt anvisningarna till kommunalskattelagen »ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägas av föreningen eller bolaget». Frågan huruvida en bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag är av den beskaffenhet, som avses i nyssnämnda anvisningar, h a r överlämnats åt praxis att avgöra. Emellertid förutsatte såväl departementschefen i proposition nr 3/1957 som bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 5/1957, att riksskattenämnden skulle meddela vägledande anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna. Dylika anvisningar har riksskattenämnden meddelat den 9 oktober 1957. Att observera är således att inte alla bostadsföreningar och bostadsaktiebolag beskattas efter schablon. För beräkning av inkomst av ej schablonbeskattad fastighet skall — där fråga inte är om en- eller tvåfamilj sfastighet — av företaget lämnas fullständig redovisning enligt deklarationsformulär nr 6 a. Företaget är därvid berättigat till avdrag — förutom för övriga omkostnader för fastigheten — dels för värdeminskning å hela fastigheten, dels ock för garantibeloppet för fastigheten. Vid 1954 års riksdag tillkom även bestämmelsen om schablonmässig inkomstberäkning för fastighet som tillhör vissa a l l m ä n n y t t i g a b o s t a d s f ö r e t a g . Med allmännyttigt bostadsföretag förstås bolag, förening eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnd erkänts såsom allmännyttigt bostadsföretag. Reglerna för beskattningen av de allmännyttiga bostadsföretagen var ursprungligen något 7—591212

98 annorlunda utformade än de, som gällde beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter samt bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter. Genom beslut av 1959 års riksdag (prop, nr 9/1959) beräknas emellertid numera inkomst av fastighet, som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, enligt samma schablonmetod, som tillämpas beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Riksdagen beslöt vidare, att schablonmetoden skulle tillämpas på alla allmännyttiga bostadsföretag. Taxeringsmyndigheterna har ej att bedöma bostadsföretagets karaktär utan har att hålla sig till om företaget vunnit nyss nämnt erkännande. Bestämmelserna, som reglerar beskattningen av de allmännyttiga bostadsföretagen, återfinns i 24 § 3 mom. andra stycket kommunal skattelagen. Närmare redogörelse för de båda alternativen

Alternativ

I

Detta alternativ innebär i princip att gränslinjen mellan fastigheter för vilka fastighetsbeskattningen föreslås avvecklad och fastigheter för vilka inkomst av garantibelopp fortfarande skall beräknas, går mellan fastigheter, som äges av fysiska personer, å ena, samt fastigheter, som äges av juridiska personer, å andra sidan. Ur praktisk taxeringssynpunkt kan detta även uttryckas så att garantibelopp för fastighet inte skall beräknas för i A-längden upptagna skattskyldiga under det att så fortfarande skall ske för övriga skattskyldiga. En fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen i överensstämmelse med detta alternativ undanröjer i allt väsentligt den kritik, som riktats mot fastighetsbeskattningen i dess nuvarande utformning. Denna kritik utmynnar i att fastighetsbeskattningen inte står i överensstämmelse med principen »skatt efter förmåga». Beträffande de juridiska personerna har skattelagstiftningen inte på samma sätt som när det gäller de fysiska personerna låtit skatteförmågesynpunkterna träda i förgrunden. De juridiska personerna åtnjuter exempelvis inte ortsavdrag eller extra avdrag för nedsatt skatteförmåga och får i regel ej heller tillgodogöra sig andra allmänna avdrag än avdrag för underskott å förvärvskällor. De juridiska personernas inkomster är ej heller underkastade progressiv beskattning, vilket på sitt sätt är ett uttryck för att andra synpunkter gör sig gällande vid skattebördans avvägning än när det är fråga om fysiska personer. Genom att på sätt som föreslås i detta alternativ knyta avvecklingen av fastighetsbeskattningen till ägarinnehavet uppnås också för de, ur kommunernas synpunkt, mest angelägna fallen — nämligen de juridiska personernas fastighetsinnehav — att fastighetsbeskattningens garantieffekt bevaras. Den statistiska undersökningen har klarlagt att en ändring av reglerna om fördelning mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet ingår, inte kan bidra till en mera rättvis inkomstfördelning kommunerna emellan, enär fastighetsbeskattningen helt eller till väsentligaste delen är effektiv. Det rör sig i dessa fall, där de skattskyldigas enda bi-

99 drag till kommunernas skatteunderlag utgörs av garantibeloppen, huvudsakligen om större fastighetskomplex, där ägarna antingen är det allmänna eller bolag. Såsom närmare framgår av den förut lämnade redogörelsen har uppmärksammats en tendens hos juridiska personer med fastigheter inom skilda kommuner att i någon eller några av dessa redovisa nettointäkter, som endast motsvarar garantibeloppen. Dessas storlek synes alltså — även om fastighetsbeskattningen inte är effektiv — vara av direkt betydelse för omfattningen av det kommunala skatteunderlaget. Det skattebortfall för kommunerna, som genomförandet av alternativ I skulle medföra, framgår av nedanstående uppställning där som jämförelse angivits det skattebortfall, som en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen skulle föranleda. Därvid har skattebortfallet enligt alternativ I beräknats efter enahanda grunder som tillämpats vid uträkningen av den sammanlagda effektiva fastighetsskatten i hela riket. Skattebortfall, beräknat på grundval av 1958 års taxering, 1 000 kr Kommuner

1 Städer utom landsting .. Övriga primärkommuner Landsting Municipalsamhällen Tingslag Summa

vid total avveckling av fastighetsbeskattningen

enligt alternativ I

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Samtliga fastigheter

Jordbruksfastighet

Annanfastighet

Samtliga fastigheter

74 9 715 3 825 3 53

31167 60 597 23 782 184 248

31241 70 312 27 607 187 301

46 4 389 1735 1 24

10 846 41121 16 253 133 166

10 892 45 510 17 988 134 190

13 670

115 978

129 648

68 519

74 714

Av tablån framgår att skattebortfallet för kommunerna enligt detta alternativ skulle bli omkring 75 milj. kronor. Den återstående effektiva fastighetsskatten uppgår då till 55 milj. kronor. Tabell G (s. 102) utvisar storleken av de primärkommunala utdebiteringshöjningar, som skulle erfordras i samtliga undersökta kommuner vid genomförandet av detta alternativ. Som tidigare nämnts skulle för 17 av de undersökta kommunerna stora höjningar av utdebiteringssatserna bli erforderliga vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen. I tio av dessa kommuner föranleddes utdebiteringshöjningen nästan helt av borttagandet av garantibeloppet för av juridiska personer ägda fastigheter medan i återstående sju kommuner utdebiteringshöjningen i stor utsträckning berodde på fastighetsskattens slopande för sommarstugefastigheter. Då enligt nu förevarande alternativ garantibeskattningen bibehålls för de förstnämnda fastigheterna men slopas för de sistnämnda medför detta att de betydande utdebiteringshöjningar som skulle erfordras vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskatt-

100 ningen för de tio förstnämnda kommunerna väsentligt reduceras. För de sju sommarstugekommunerna kommer dock utdebiteringshöjningarna i stort sett att kvarstå. För de tio förstnämnda kommunerna minskar utdebiteringsökningen t. ex. i Ådals-Liden från 4,74 till 0,05 kronor per skattekrona, i Fors från 4,74 till 0,07, i Jokkmokk från 4,26 till 0,11 och i Stugun från 4,16 till 0,07; i ingen av de övriga kommunerna skulle utdebiteringshöjningen enligt detta alternativ överstiga 0,17 kronor per skattekrona. För sommarstugekommunerna skulle emellertid som nämnts utdebiteringshöjningarna fortfarande bli höga. De skulle exempelvis uppgå i Djurö till 1,10 kronor, i Värmdö till 0,96 kronor och i Dalarö till 0,73 kronor, allt per skattekrona. Alternativ

II

Förut har i korthet omnämnts att detta alternativ innehåller förslag om att garantibelopp framdeles — utöver vad som följer av alternativ I — inte skall fastställas för fastigheter, som äges av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt allmännyttiga bostadsföretag. Vidare har nämnts att för sominarstugefastigheterna i förenklingssyfte föreslås att en teknisk omläggning av beskattningsförfarandet genomförs. För närvarande beskattas dessa fastigheter statligt i hemortskommunen men kommunalt, där fastigheten är belägen. Alternativ II innebär att sommarstugefastigheterna skall beskattas såväl statligt som kommunalt i hemortskommunen, men att sommarstugekommunen i samband med avräkningsförfarandet av kommunalskatt skall tillföras ett skatteunderlag, som motsvarar 2,5 procent av fastigheternas sammanlagda taxeringsvärden. De skattskyldiga får enligt alternativ II —- liksom även var förhållandet beträffande alternativ I — utnyttja gäldränteavdraget och, i förekommande fall, avdrag för tomträttsavgäld eller annan liknande avgäld. Skillnaden mellan alternativen ligger däri att enligt alternativ II nyssnämnda avdrag minskar skatteunderlaget i hemortskommunen under det att sagda avdrag enligt alternativ I minskar skatteunderlaget i den kommun, där fastigheten är belägen. Då bruttointäkterna av sommarstugefastigheterna enligt schablon skall bestämmas till 2,5 procent av taxeringsvärdet och sålunda städse uppgår till samma summa som garantibeloppen, bestäms skattebortfallet i sommarstugekommunerna vid garantibeskattningens slopande av gäldränteavdragens storlek. Enligt alternativ II kommer alltså detta skattebortfall i sommarstugekommunerna att få bäras av sommarstugeägarnas hemortskommuner. I ett föregående avsnitt av detta kapitel har lämnats en detaljerad redogörelse för nu gällande beskattningsregler samt förfaringssättet för taxering, uppbörd och indrivning av skatt beträffande sommarstugorna. Alternativ II söker tillgodose kravet på enklare regler i nu nämnda avseenden. Det nuvarande systemet förutsätter att ägare av en sommarstuga avlämnar deklaration för sin fastighet såväl i hemortskommunen för taxering till statlig inkomstskatt som i sommarstugekommunen för taxering till kommunal inkomstskatt. Självfallet skulle en betydande förenkling åstadkommas om

101 den skattskyldige endast behövde avlämna uppgift i hemortskommunen. I ett särskilt avsnitt kommer att redovisas verkningarna i olika hänseenden vid ett genomförande av detta förslag ävensom för det sätt på vilket vi tänkt oss lösa vissa med detsamma förknippade tekniska spörsmål. Det skattebortfall för kommunerna, som genomförandet av alternativ II skulle medföra, framgår av följande uppställning. En närmare redogörelse beträffande den förändring i kommunernas skatteintäkter, som föranleds av omläggningen av sommarstugebeskattningen, lämnas i bilaga 5. I övrigt har skattebortfallet enligt alternativ II beräknats efter enahanda grunder som tillämpats vid uträkningen av den sammanlagda effektiva fastighetsskatten i riket. Skattebortfall, beräknat på grundval av 1958 års taxering, 1 000 kr vid total avveckling av fastighetsbeskattningen

Kommuner

l

enligt alternativ II

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Samtliga fastigheter

Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Samtliga fastigheter

7 Städer utom landsting .. Övriga primärkommuner Landsting Municipalsamhällen . . . . Tingslag

74 9 715 3 825 3 53

31167 60 597 23 782 184 248

31241 70 312 27 607 187 301

46 4389 1735 1 24

22 433 46 248 18 252 151 183

22 479 50 637 19 987 152 207

Summa

13 670

115 978

129 648

87 267

93 462

Skattebortfallet för kommunerna skulle enligt detta alternativ bli omkring 93 milj. kronor. Den återstående effektiva fastighetsskatten uppgår därefter till omkring 36 milj. kronor. Av tabell G kan direkt utläsas det skatteunderlagsbortfall och därav föranledda primärkommunala utdebiteringshöjningar för samtliga undersökta kommuner, som skulle bli följden dels av en total avveckling av fastighetsbeskattningen, dels ock vid en fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen enligt de båda alternativ, som undersökts av de sakkunniga. Enligt alternativ II uppkommer inte i någon av de undersökta kommunerna större primärkommunal utdebiteringsökning än 29 öre. De sakkunnigas ställningstagande till de båda alternativen

Av den tidigare redogörelsen framgår att båda alternativen medför att det önskade resultatet — en avsevärd minskning av fastighetsbeskattningens omfattning — uppnås. Sålunda minskar den del av den kommunala inkomstskatten, som enligt nuvarande bestämmelser utgår på grundval av garantibelopp för fastighet, från omkring 130 milj. kronor till omkring 55 milj. kronor enligt alternativ I samt till omkring 36 milj. kronor enligt alternativ II. Minskningen utgör 75 resp. 93 milj. kronor eller i relativa tal 58

Tabell liga

G. Skatleunderlagsbortfall

undersökta

de alternativ

kommuner för en fortsatt

Kommun Länsbeteckning

och därav föranledda

vid en total avveckling avveckling

Garantib. i % av totala skatteunderlaget

utdebiteringshöjningar

av fastighetsbeskattningen

av densamma

som övervägts

Skatteunderlagsbortfall i % vid avveckling av fastighetsbeskattningen

totalt

enl. alt. I

enl. alt. II

av de

för

samt-

samt

enligt

sakkunniga

Erforderliga höjningar av de primärkommunala utdebiteringssatserna i kr per skkr vid avveckling av fastighetsbeskattningen totalt

enl. alt. I

(i

Tyresö Flöda Boxholms köping Hamneda Fagerhult Borrby Skegrie Ytterby Bjärke Lyrestad Grava Kolbäck Söderbärke Attmar Jörn Oxelösund Vadstena Höganäs Stockholm

B D .. E G H L M O P R S U W Y AC D E M A

Blidö B Österåker B Ljusterö B Djurö B Värmdö B Dalarö» B Södra Göstring E Linderås F Åseda G Annerstad G Rang M Knäred N Laholms ländsk N Ätran N Onsala N Finnskoga-Dalby.... S Gustav Adolf S Ekeby och Gällersta T Långsele Y Resele Y Ramsele Y Ådals-Liden Y Junsele Y Fors Z Ragunda Z Stugun Z Frostviken Z Kall Z Undersåker Z Högdal Z Vännäs AG Jokkmokk BD 1

12,9 10,2 7,5 11,5 11,2 8,9 11,1 5,3 10,0 8,4 6,2 6,9 9,1 7,7 7,1 6,1 4,9 6,1

6,2 2,1 2,7 1,8 2,5 2,0 3,2 2,5 1,9 2,0 2,2 3,5 3,2 2,8 1,5 2,6 3,1 2,9

5,6 1,8 1,9 1,6 2,4 1,5 1,8 2,2 1,6 1,7 1,8 1,9 0,8 0,9 1,2 1,2 2,1 2,0

2,4 1,8 1,9 1,5 2,4 1,5 1,8 2,2 1,5 1,6 1,7 2,0 0,7 1,0 1,4 1,6 2,6 2,6

0,68 0,21 0,28 0,16 0,26 0,17 0,23 0,22 0,18 0,23 0,24 0,42 0,35 0 33 0,25 0,28 0,33 0,32

0,61 0,19 0,20 0,14 0,24 0,13 0,13 0,19 0,15 0,19 0,19 0,22 0,08 0,11 0,20 0,13 0,22 0,23

4,6 17,6 16,9 23,3 30,6 24,5 19,4 18,1 15,9 15,6 16,0 20,2 15,4 22,3 15,9 16,2 17,2 17,1 20,2 15,3 20,9 21,8 35,8 18,1 35,8 24,2 32,0 20,1 19,3 21,0 19,5 21,9 26,5

2,3

0,8 5,5 4,4 5,4 9,4 7,6 6,0 1,3 2,7 1,2 1,2 5,1 1,5 2,9 1,6 5,3 1,0 0,3 1,0 0,9 0,7 0,6 0,5 0,8 0,6 0,9 0,6

1,6 2,4 2,0 1,3 1,0 1,2 1,6 1,3 2,7 1,2 1,2 1,4 1,5 1,8 1,5 1,7 1,0 0,3 1,0 0,9 0,7 0,6 0,5 0,8 0,6 0,8 0,6 1,1 1,3 1,3 0,8 0,8 1,0

0,31

6,9 7,0 6,9 10,8 8,7 7,1 2,3 4,1 2,4 3,9 6,4 2,4 4,3 2,6 6,4 4,7 0,4 13,9 1,8 15,4 5,4 31,7 2,8 31,3 3,5 27,4 10,5 13,8 7,5 1,4 8,6 22,7

0,11 0,59 0,50 0,60 1,10 0,96 0,73 0,13 0,22 0,09 0,11 0,45 0,14 0,25 0,16 0,38 0,11 0,03 0,10 0,10 0,08 0,07 0,05 0,11 0,07 0,09 0,07 0,15 0,15 0,17 0,10 0,08 0,11

1,1 1,3 1,3 0,8 0,9 0,8

Hänsyn till numera skedd kommunsammanslagning har ej tagits.

0,75 0,81 0,78 1,29 1,10 0,88 0,22 0,34 0,18 0,38 0,57 0,22 0,36 0,27 0,46 0,54 0,04 1,60 0,21 1,98 0,63 4,74 0,38 4,74 0,39 4,16 1,56 1,82 1,01 0,18 0,89 4,26

enl. alt. II

103 resp. 72 procent. Att skillnaden mellan alternativen inte blir större beror givetvis på att de bygger på en och samma grundprincip, nämligen att garantibelopp inte vidare skall beräknas för fastigheter, som tillhör fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser. De undersökningar, som vi företagit, har bibragt oss den uppfattningen att en på ägarinnehavet baserad gränsdragning är den enda uppdelning av fastighetsbeståndet, som under nuvarande förhållanden är genomförbar, därest man vill åstadkomma en påtaglig minskning av fastighetsbeskattningens betydelse utan att kommunerna tvingas till mera betydande utdebiteringshöjningar. Vi anser också att en sådan uppdelning — när nu de ekonomiska konsekvenserna inte tillåter en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen — ger en ur materiell synpunkt godtagbar lösning av frågan om en minskning av fastighetsbeskattningens omfattning. Därvid har inte förbisetts, att vissa bolag och föreningar i åtskilliga hänseenden, såsom fallet exempelvis är beträffande familjebolagen, står de fysiska personerna mycket nära. Denna omständighet kan emellertid inte enligt vårt förmenande rimligen ge anledning till uppdelning av de juridiska personernas fastighetsinnehav i vidare mån än som framgår av alternativ II. Detta ställningstagande har i första hand dikterats av praktiska taxeringssynpunkter. Därest en fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen skall ske genom en begränsning av de fastigheter för vilka garantibelopp skall beräknas, anser vi det vara en angelägenhet av största vikt att gränsdragningen mellan från fastighetsbeskattning undantagna fastigheter och sådana fastigheter för vilka garantibelopp alltjämt skall beräknas sker efter enkla regler, som inte ger anledning till tvekan eller tolkningssvårigheter varken för de skattskyldiga eller för beskattningsmyndigheterna. Genom att fastighetsbeskattningen föreslås bibehållen för fastigheter, som tillhör juridiska personer, erfordras inte att särskilda garantier tillskapas för att det skatteunderlag, som med nuvarande bestämmelser härflyter från sagda fastigheter i form av inkomst av garantibelopp, även fortsättningsvis kommer att tillföras de kommuner, där dylika fastigheter är belägna. En annan konsekvens av att fastighetsbeskattningen endast delvis slopas är att avdrag för underskott i förvärvskälla i annan kommun än den där beskattning av från förvärvskällan härflytande inkomst skall ske i princip inte bör ifrågakomma. Om fastighet ingår i förvärvskälla, som utvisar underskott, får nämligen underskottet inte avräknas från garantibeloppet för fastigheten. Vi anser oss — med det undantag som alternativ II innebär beträffande sommarstugefastigheterna — inte kunna förorda att utsträcka rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla, däri fastighet ingår, så att skatteunderlaget minskas i annan kommun, medan den kommun där fastigheten är belägen får beskatta garantibeloppet ograverat. Vi tillstyrker sålunda i princip att fastigheter som äges av fysiska personer fritas från garantibeskattning. Härefter återstår att bedöma huruvida de modifikationer av alternativ I, som innefattas i alternativ II, är sakligt motiverade.

104 Beträffande fastigheter, som tillhör bostadsföreningar och bostadsaktiebolag finner vi bärande skäl föreligga att med avseende å garantibeskattningen behandla dessa på samma sätt som en- och tvåfamilj sfastigheterna. Här avses endast sådana bostadsföretag för vilka reglerna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen om schablonbeskattning är tillämpliga, alltså i egentlig mening äkta bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. På samma sätt som egnahemsägare förvärvat sina fastigheter i syfte att tillgodose sitt bostadsbehov och inte för att förvärva inkomst, har bostadsföreningar och bostadsaktiebolag huvudsakligen tillkommit för att bereda medlemmarna (delägarna) bostäder. Med hänsyn till det syfte, som sålunda tillgodoses av dessa företag, föreligger en klar skillnad mellan dessa, å ena sidan, och föreningar eller aktiebolag, som bedriver vanlig fastighetsförvaltning eller annan verksamhet, å andra sidan. Vad därefter angår de allmännyttiga bostadsföretagen må framhållas att dessa företag bildats av eller garanteras av kommuner. De drivs i regel såsom aktiebolag eller stiftelse. Utmärkande för dem är att de endast idkar sådan byggnadsverksamhet till vilken utgår statligt eller kommunalt stöd. Enligt de normalstadgar för bolagsordning eller stiftelse, som bostadsstyrelsen fordrar för att företaget skall godkännas som allmännyttigt, krävs bland annat att företagens bostadshus upplåtes såsom hyreslägenheter utan insats från hyresgästens sida. Ändring av bolags eller stiftelses stadgar får inte vidtas utan medgivande av kommunens beslutande organ så länge av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd beviljat statslån anlitas för finansieringen av bolaget eller stiftelsen tillhörigt företag. Skulle bolag eller stiftelse upphöra, skall dess behållna tillgångar — utöver tillskjutet kapital — helt tillfalla viss kommun för att användas till främjande av bostadsförsörjningen i kommunen. Såsom förut nämnts skall enligt beslut av 1959 års riksdag inkomst av fastighet, som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas efter samma schablonmetod som gäller för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. De allmännyttiga bostadsföretagen är alltså vid inkomsttaxeringen likställda med bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Anledning torde saknas att i samband med fastighetsbeskattningens avveckling göra åtskillnad mellan dessa grupper. Vi finner därför att även de allmännyttiga bostadsföretagen bör undantas från skyldigheten att beräkna garantibelopp för sina fastigheter. Av tabell G (s. 102) framgår att fastighetsbeskattningens slopande för sommarstugornas vidkommande skulle — därest ej särskilda åtgärder vidtas — i åtskilliga kommuner medföra besvärande utdebiteringshöjningar. I den allmänna diskussionen har ofta gjorts gällande att den övervältring av skattebördan till andra grupper av skattskyldiga, som ett borttagande av fastighetsbeskattningen innebär, blir särskilt framträdande i sådana kommuner, där en inte oväsentlig del av fastighetsskatteunderlaget härrör från

105 fastigheter, som äges av personer, bosatta utom kommunen. Den bofasta befolkningen i dessa kommuner får — har det sagts — i större utsträckning än fallet är i andra kommuner svara för det allmännas utgifter för vattenoch avloppsledningar, renhållning samt väg-, brand- och polisväsen. Kommunernas utgifter för berörda ändamål blir i dessa fall större än eljest, enär hänsyn måste tas till behovet under den kortare del av året då folkmängden är störst. Å andra sidan får ej förbises att sommarstugeägarna på många sätt bereder den bofasta befolkningen möjligheter till extra inkomster. Även beträffande jordbruksfastigheterna visar utredningen att garantibeskattningen för utbofastigheternas vidkommande är effektiv i långt större utsträckning än för andra jordbruksfastigheter. Det skulle då kunna hävdas, att dessa utbofastigheter vid en avveckling av fastighetsbeskattningen borde behandlas på samma sätt som sommarstugefastigheterna. Häremot talar dock flera skäl. De jordbruksfastigheter, det här är fråga om, torde i regel antingen vara utarrenderade eller drivas av anställd personal. Arrendatorn eller de anställda torde vanligtvis vara bosatta i kommunen och där erlägga skatt för sina inkomster. Sammanlagt torde fastighetsinkomsten och arrendatorns, resp. de anställdas, inkomster merendels inte understiga garantibeloppet för fastigheten. Dessutom är antalet utbofastigheter av denna karaktär så ringa, att ett bortfall av på desamma belöpande garantibelopp torde vara utan betydelse för utdebiteringssatsernas höjd. Vi har alltså funnit att ett slopande av garantibeskattningen för utbofastigheter, som tillhör fysiska personer, får praktisk betydelse för den kommunala ekonomien endast såvitt gäller kommuner med ett större antal sommarstugor. För att tillgodose dessa kommuners berättigade anspråk på visst skatteunderlag från ifrågavarande fastigheter är man — då utvägen med särskilda statliga bidrag för att kompensera ett skattebortfall knappast kan ifrågakomma — hänvisad att beträffande sommarstugorna i en eller annan form garantera kommunerna visst skatteunderlag. Alternativ II har tagit sikte på detta förhållande och innehåller vissa förslag, varigenom sommarstugekommunerna i princip lår behålla samma skatteunderlag från dessa fastigheter, som de tidigare haft. Detta resultat uppnås, såsom förut nämnts, genom att sommarstugekommunerna — utan att någon beskattning av sommarstugorna sker i dessa kommuner — får tillgodoräkna sig ett skatteunderlag, som motsvarar 2,5 procent av sommarstugefastigheternas taxeringsvärden. Sommarstugorna skall i stället deklareras och inkomstbeskattas i hemortskommunerna. I realiteten innebär detta att de på sommarstugorna belöpande gäldränteavdragen får minska skatteunderlaget i hemortskommunerna. De gäldräntor, varom här är fråga, skall enligt gällande bestämmelser avdragas från inkomst av annan fastighet. Avdraget sker i den kommun, där fastigheten är belägen. Vi har emellertid kommit till att goda skäl kan anföras för att i stället låta hemortskommunerna bära gäldränteavdragen, oaktat detta utgör ett avsteg från eljest tillämpade principer i fråga om kostnader, som belöper på fastigheter. Olika hänsyn och synpunkter gör sig härvid gällande. Sommarstugekommunerna har givetvis ett starkt intresse av

106 att i fortsättningen liksom hittills få uppbära intäkterna av sommarstugefastigheterna ograverade. De utgifter kommunerna kan åsamkas för sommarstugorna är uppenbarligen lika stora vare sig ägarna har sina fastigheter belånade eller ej. Å andra sidan har ägarna till sommarstugorna ett i och för sig berättigat intresse av att kunna utnyttja gäldränteavdragen. Vid bedömandet av de konsekvenser, som ett överförande av gäldränteavdragen till hemortskommunerna skulle medföra för dessa, bör följande beaktas. Sommarstugeägarnas hemortskommuner har redan enligt gällande beskattningsregler att vidkännas avdrag för ränta å gäld, som ej kan hänföras till förvärvskälla utanför kommunen. Sålunda får skattskyldig, som upptagit lån för att tillgodose något personligt behov, exempelvis i samband med förvärv av båt eller bil, göra avdrag för räntan å lånet i hemortskommunen. Över huvud taget har denna kommun att vidkännas alla ränteavdrag, som enligt gällande bestämmelser skall avdras från inkomst av kapital, d. v. s. ränta som inte är hänförlig till annan förvärvskälla. Gäldränta å sommarstugor står enligt vårt förmenande till sin natur mycket nära sådan ränta, som är hänförlig till ägarens personliga behov. Ofta kan det bero på en skattskyldigs eget gottfinnande huruvida han skuldsätter sig i samband med uppförandet eller förvärvandet av en sommarstuga. Han kan exempelvis ha tillgångar, som han inte vill låsa fast i sommarstugan, och tar därför upp ett lån. Huruvida räntan härför skall redovisas under inkomst av kapital och avdras i hemortskommunen eller anses hänförlig till fastigheten är ofta vanskligt att avgöra. I praktiken torde detta avgörande komma att ligga hos vederbörande ägare själv. Taxeringsnämnderna torde i regel inte anse sig k u n n a bedöma de verkliga orsakerna till en skuldsättning i samband med sommarstugeinnehav. Av denna anledning anser vi det naturligt att hemortskommunerna bör svara för gäldränteavdragen å sommarstugorna. Vi har därvid fäst vikt vid att hemortskommunen har beskattningsrätten till huvuddelen av den skattskyldiges inkomster. Om hemortskommunerna skall bära gäldränteavdragen å sommarstugefastigheterna, medför detta givetvis ett visst skattebortfall i dessa kommuner. Av tabell 25 i bilaga 5 framgår emellertid att detta skattebortfall för riket i dess helhet endast uppgår till omkring 2 milj. kronor. För att täcka ett dylikt skattebortfall krävs en genomsnittlig höjning av primärkommunernas totala utdebiteringar med 0,6 öre per skattekrona. På grund av att de kommuner, som har många sommarstugeägare mantalsskrivna inom kommunen regelmässigt även har ett gott skatteunderlag, kommer den erforderliga utdebiteringshöjningen i de enskilda kommunerna endast i undantagsfall att uppgå till ett öre per skattekrona. Överflyttningen av gäldränteavdragen för sommarstugorna till hemortskommunerna medför således inga kännbara ekonomiska verkningar för dessa kommuner. En närmare redogörelse för den tekniska utformningen av alternativ II lämnas i ett senare avsnitt.

107 På grund av vad nu anförts har vi ansett att de modifikationer, som alternativ II innehåller i förhållande till alternativ I, är påkallade och sakligt väl underbyggda. De förenklingar i taxerings- och uppbördsförfarandet, som alternativ II innebär, medför därjämte inte oväsentliga fördelar såväl för de skattskyldiga som för taxerings- och uppbördsmyndigheterna. Vi föreslår därför, att en fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen sker enligt alternativ II. Utdebiteringshöjningarna kan då för samtliga kommuner hållas inom snäva gränser. Den genomsnittliga primärkommunala utdebiteringshöjningen blir sålunda endast 22 öre. Av de i tabell G upptagna kommunerna skulle den största primärkommunala utdebiteringshöjningen stanna vid 29 öre. Härvid är att märka att våra undersökningar särskilt inriktats på de kommuner, som vid tidigare utredningar visat sig vara i hög grad beroende av fastighetsbeskattningen. För någon enstaka kommun kan dock utdebiteringshöjningen på grund av speciella orsaker — exempelvis egenartad fastighetsstruktur — beräknas bli något större. En dylik kommun är Bara i Malmöhus län, som inom sig rymmer flera mycket stora jordbruksfastigheter och, enligt vad tidigare utredningar givit vid handen, visar avsevärd känslighet för rubbningar i det kommunala fastighetsskatteunderlaget. Av denna anledning har vi med ledning av 1958 års deklarationer verkställt en fullständig undersökning av fastighetsbeskattningens nuvarande betydelse för kommunen. Undersökningen, vars resultat redovisas i bilaga 6, utvisar bland annat att den primärkommunala utdebiteringshöjningen enligt det av oss förordade alternativet likväl stannar vid 40 öre. Med den av oss föreslagna ytterligare avvecklingen av fastighetsbeskattningen torde man ha nått så långt, som under nuvarande förhållanden är möjligt.

108 K A P I T E L VI Särskilda frågor A. Den tekniska utformningen enligt de sakkunnigas förslag

av beskattningen

av

sommarstugor

Deklarations- och taxeringsförfarandet Taxering till kommunal inkomstskatt av sommarstugefastigheter skall enligt vårt förslag ske i den skattskyldiges hemortskommun. Ägaren har därför att i sin allmänna självdeklaration redovisa fastighetsinkomsten bland de inkomster, som är underkastade kommunal inkomstskatt i kommunen. Är ränteavdragen så stora att underskott å fastigheten uppkommer, får detta avdragas såsom allmänt avdrag. Särskild självdeklaration behöver inte fortsättningsvis avlämnas i den kommun, där fastigheten är belägen. Då det här uteslutande rör sig om schablonbeskattade fastigheter förekommer inte de problem av skiftande beskaffenhet, vilka eljest gör taxeringen av inkomst av fastighet i hög grad beroende av den lokalkännedom, som taxeringsnämnden i orten där fastigheten är belägen besitter. Ur praktisk taxeringssynpunkt må även framhållas att behovet av taxeringskontroll för dessa fastigheters vidkommande inte är så framträdande. Ett belägg härför är att vid de undersökningar, som utförts beträffande Ljusterö och Onsala, och där vi — för utrönande av gäldränteavdragets storlek — haft att granska bilagorna till vederbörandes allmänna självdeklarationer, utbofastigheterna på några få undantag när återfunnits. Den föreslagna metoden möjliggör också att det tidsödande och ofta eftersatta underrättelseförfarandet mellan taxeringsnämnderna beträffande nu förevarande fastigheter kan slopas. I samband med allmän fastighetstaxering eller när redan bestående fastighets taxeringsvärde eljest ändras liksom även beträffande nytillkomna fastigheter torde i kontrollsyfte genom respektive länsbyrås försorg avtryckskort, upptagande fastighetens registerbeteckning, ägarens namn och adress samt fastighetens taxeringsvärde böra tillställas taxeringsnämnden i den skattskyldiges hemortskommun. Dessa uppgifter står sedan taxeringsnämnden i hemortskommunen till buds vid de årliga taxeringarna. Genom det nu skisserade förfaringssättet uppstår i jämförelse med den nu tillämpade rutinen betydande arbetsbesparingar för såväl de skattskyldiga, de lokala skattemyndigheterna som taxeringsnämnderna i de orter, där sommarstugorna är belägna. Det merarbete, som uppkommer för taxeringsnämnden i hemortskommu-

109 nen, inskränker sig till att taxeringsnämndsordföranden vid sammanställningen för taxering till kommunal inkomstskatt å deklarationsformuläret antecknar 2,5 procent av taxeringsvärdet (utan avrundning) å schablonbeskattad fastighet, som är belägen i annan kommun. Denna anteckning är nödvändig eftersom hemortskommunen vid avräkningsförfarandet med statsverket inte får tillgodogöra sig det skatteunderlag, som belöper på sådan fastighet. Vi förutsätter att lokal skattemyndighet innan stomme till fastighetslängd överlämnas till taxeringsnämnd på lämpligt sätt i längden anger de fastigheter, som vid nästföregående års taxering hänförts till schablonbeskattad utbofastighet. Taxeringsnämnd i den ort där fastigheten är belägen skall granska huruvida ändrade taxeringsförhållanden inträtt beträffande nu förevarande utbofastigheter samt anteckna nytaxerade dylika. Ordföranden lämnar via lokal skattemyndighet till vederbörande länsstyrelse uppgift på sammanlagda taxeringsvärdet å utbofastigheterna. Till undvikande av missförstånd torde böra understrykas att förslaget om ändrad beskattningsort endast avser beskattningen av inkomst av annan fastighet. Realisationsvinstbeskattning liksom allmän och särskild fastighetstaxering av i förslaget avsedda fastigheter förutsätts skola ske enligt nu gällande regler. Vid längdföringen införes i särskilda kolumner dels den skattskyldiges till kommunal inkomstskatt i hemortskommunen totala beskattningsbara inkomst, dels ock 2,5 procent av taxeringsvärdet å en- eller tvåfamilj sfastighet, belägen i annan kommun än ägarens hemortskommun. I intet fall får dock sistnämnda belopp beträffande en var fastighetsägare överstiga hans beskattningsbara inkomst. Längdföringen i hemortskommunen kommer enligt vårt förslag att bli något mera arbetskrävande än nu är fallet och måste dessutom ägnas särskild uppmärksamhet. Dessa olägenheter bör å andra sidan inte överdrivas, enär längdföring numera sker centralt hos lokal skattemyndighet under överinseende av för detta ändamål särskilt kvalificerad arbetskraft. Debiterings- och uppbördsförfarandet I den debetsedel, som utfärdas i den skattskyldiges hemortskommun, bör all den kommunalskatt, som belöper på den totala beskattningsbara inkomsten debiteras i en post. Skatten uträknas efter hemortskommunens utdebitering även till den del den belöper å sommarstugor. Den skattskyldige erhåller alltså enligt förslaget blott en debetsedel å slutlig skatt i stället för som nu är fallet två (en rörande taxeringen i hemortskommunen och en beträffande den kommun, där sommarstugan är belägen). Ej heller kommer särskild debetsedel å preliminär skatt för sommarstugor att behöva utfärdas, något som för vissa fall sker enligt nu gällande bestämmelser. Såsom förut nämnts innebär förslaget att de kommuner, där sommarstugor är belägna, får tillgodoräkna sig ett skatteunderlag, som i princip motsvarar nuvarande garantibelopp för fastigheterna. Skatten på detta belopp

110 tillförs kommunerna i samband med statsverkets utbetalning av kommunalskatt. Gällande uppbördssystem innebär att den allmänna kommunalskatten inflyter tillsammans med de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang till statsverket. Kommun äger sedan av statsverket erhålla den kommunalskatt, som debiterats i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påförts de skattskyldiga enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen. Till grund för utbetalningen läggs den utdebiteringssiffra, som bestämts att gälla för den preliminära skatt, som utgått under året före taxeringsåret. För visst år får kommun av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som beslutats till utdebitering för året. Detta belopp ingår i kommunens fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslutet om utdebiteringen fattats. Förskottet avräknas sedan mot den allmänna kommunalskatt, som kommunen får uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet utanordnats. Förslaget innebär viss jämkning av det skatteunderlag som skall ligga till grund för statsverkets utbetalning av skatt till kommunerna. Å ena sidan skall nämligen från det totala skatteunderlaget avdrag göras med det antal skattekronor och skatteören, som finns upptagna i den för utbofastighet nytillkomna kolumnen i taxeringslängden, under det att å andra sidan tillägg skall ske med det antal skattekronor och skatteören, som motsvarar två och en halv procent av taxeringsvärdet å inom kommunen belägna sommarstugor. Sammanlagda taxeringsvärdet å sistnämnda fastigheter har, såsom framgår av det föregående, lämnats av vederbörande taxeringsnämnd.

Ekonomiska verkningar I bilaga 5 lämnas en detaljerad redogörelse för de ekonomiska konsekvenser, som förslaget medför för sommarstugeägarna, sommarstugekommunerna, sommarstugeägarnas hemortskommuner samt statsverket. Sammanfattningsvis innebär förslaget att sommarstugeägarna — genom att gäldränteavdraget kan utnyttjas även vid den kommunala taxeringen — kan påräkna en skattelättnad på 0,95 milj. kronor under det att skatteintäkterna i de kommuner, där sommarstugorna är belägna, ökas med 1,21 milj. kronor. Denna ökning beror på att den avrundning till j ä m n t lägre hundratal kronor av beskattningsbara inkomsten, som nu tillämpas för varje sommarstugeägare i den kommun där sommarstugan ligger, bortfaller genom att taxeringen enligt förslaget skall ske på ett ställe. En minskning i skatteintäkterna inträder för sommarstugeägarnas hemortskommuner och statsverket med 2,05 milj. kronor resp. 0,11 milj. kronor. I bilagan har emellertid inte närmare berörts de besparingar, som uppkommer för statsverket genom att det administrativa förfarandet i betydande utsträckning kan förenklas. I vissa fögderier blir arbetsbesparingarna betydande. Sålunda fanns exempelvis i Värmdö fögderi, som omfattar större delen av Stockholms skärgård, vid 1957 års

Ill allmänna fastighetstaxering 52 585 fastigheter. Dessa bildade 40 973 taxeringsenheter av vilka inte mindre än 24 047 ägdes av utbor. Enligt nu gällande bestämmelser skall för det övervägande antalet av dessa utfärdas debetsedlar i fastighetskommunen. Varje debetsedel lyder regelmässigt å ett obetydligt belopp. Såsom framgår av bilaga 5 torde det genomsnittliga skatteunderlaget enligt nuvarande beskattningsregler uppgå till 2,7 skattekronor per sommarstuga. Vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen kommer det genomsnittliga skatteunderlaget att nedgå till omkring 2,0 skattekronor per sommarstuga. Totala antalet sommarstugor utgör såsom i det föregående nämnts omkring 177 000. Genomföres det av oss framlagda förslaget erfordras inte i fortsättningen tryckning av debetsedlar i sommarstugekommunerna och ej heller blir självdeklarationer enligt formulär 2 b behövliga. Vidare inbesparas dels i ersättning till postverket m. fl. för bestyret med skatteuppbörden omkring 85 000 kronor, och dels ersättningar till taxeringsfunktionärer för granskning av de särskilda deklarationerna samt underrättelseförfarandet till olika taxeringsnämnder. Sistnämnda poster är svåra att ens överslagsvis beräkna men torde i vart fall uppgå till minst 150 000 kronor. B. Frågan

om förfarandet

vid allmän

fastighetstaxering

Allmän fastighetstaxering har senast ägt rum år 1957 och skall jämlikt förordningen den 19 februari 1954 (nr 46) därefter ske vart femte år. Nästa allmänna fastighetstaxering skall sålunda äga rum år 1962. Sedan taxeringsvärde åsatts en fastighet vid allmän fastighetstaxering får nya taxeringsvärden endast i särskilda fall, som närmare anges i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, fastställas under löpande femårsperiod. Formellt sker emellertid taxering av fastigheterna varje år. De särskilda fastighetstaxeringar, som äger rum under de år då allmän fastighetstaxering inte företas, verkställs som regel av de ordinarie taxeringsnämnderna. Därvid skall, om inte i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen angivna förutsättningar föreligger, fastigheterna oförändrade upptas till nästföregående års taxeringsvärden. Huvuddelen av de vid en allmän fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena blir därför oförändrade under den period, som ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar. Sker omtaxering under mellanperioden skall taxeringsvärden åsättas efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpades vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Den allmänna fastighetstaxeringen handhas av särskilda taxeringsorgan, beredningsnämnder, fastighetstaxeringsnämnder och fastighetsprövningsnämnder. Bestämmelserna rörande förfarandet, som återfinns i taxeringsförordningen, är olika å landet och i städerna. Å landet upprättar beredningsnämnderna förslag till taxering, varefter en — ofta för flera beredningsdistrikt gemensam — fastighetstaxeringsnämnd beslutar om taxeringen. I städerna åter verkställer fastighetstaxeringsnämnderna direkt taxeringen. För varje län finns en fastighetsprövningsnämnd, som beslutar över an-

112 förda besvär och gjorda framställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut. I Stockholms stad är prövningsnämnden tillika fastighetsprövningsnämnd. Vid fastighetstaxering bestämmes fastighets beskattningsnatur d. v. s. huruvida fastighet är att hänföra till jordbruksfastighet eller annan fastighet. Denna uppdelning är bestämmande för till vilket slag av inkomst fastighetsinkomsten skall hänföras. Vid fastighetstaxering skall fastighet — med undantag för skogsmark och växande skog — åsättas det taxeringsvärde, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris, varmed enligt anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten om den tankes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. Skogsmark och växande skog skall upptas till det värde, de kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. I syfte att ernå enhetlighet och jämnhet i taxeringen har en rad bestämmelser meddelats såväl i taxeringsförordningen som i skogsvärderingsinstruktionen. En närmare redogörelse för dessa bestämmelser torde inte erfordras i detta sammanhang. Vi vill dock påpeka, att det åligger landskamrerare att på grundval av bland annat lagfartsförteckningar och uppgifter från hypoteksinrättningar angående belåningsvärden redogöra för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kan dragas av dessa priser. I samband med fastighetstaxering prövas också huruvida viss eller vissa fastigheter skall undantas från skatteplikt. De fall då undantag från skatteplikt medges är uttryckligen angivna i 5 § kommunalskattelagen. Ursprungliga avsikten med allmänna fastighetstaxeringar var att åsätta fastigheterna värden, som skulle tjäna som underlag för beräknandet av den kommunala fastighetsbeskattningen. Efterhand har emellertid taxeringsvärdena — som i det följande skall närmare angivas — även fått stor betydelse såväl inom beskattningsväsendet i övrigt som i andra hänseenden. I skilda sammanhang har under senare år såväl fastighetstaxeringen som sådan liksom också formerna för densamma varit föremål för diskussion. Bland annat infordrade riksdagens revisorer efter 1957 års allmänna fastighetstaxering genom rundskrivelse till överståthållarämbetet och länsstyrelserna upplysningar rörande erfarenheter m. m. av nyssnämnda taxering. I sin den 16 december 1957 dagtecknade berättelse erinrar revisorerna om att 1957 års riksdag fattat principbeslut om fastighetsbeskattningens avveckling och framhåller att — även om fastighetsbeskattningen inom en nära framtid kan komma att upphöra som särskild beskattningsform — det enligt deras mening är uppenbart, att allmänna fastighetstaxeringar inte kan undvaras för framtiden. Som skäl härför anföres bland annat fastigheternas betydelse som kreditobjekt.

113 E h u r u vi inte ansett oss kunna framlägga förslag till en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen, vill vi likväl i anslutning till revisorernas uttalande framhålla att taxeringsvärdena — utöver användningen inom kreditväsendet — även efter en total avveckling av fastighetsbeskattningen kommer att inom vitt skilda områden av beskattningsväsendet i övrigt vara av avsevärd betydelse. För inkomsttaxeringens vidkommande har fastighetstaxeringen fått särskild betydelse genom bestämmelserna i 24 § 2—3 mom. kommunalskattelagen om schablonmässig inkomstberäkning för enoch tvåfamilj sfastigheter samt för fastigheter tillhöriga bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och vissa allmännyttiga bostadsföretag. För dessa fastigheter beräknas som bekant intäkten till viss procent av taxeringsvärdena. Genom denna reform, som bland annat uppbars av ett mycket starkt uttalat intresse att uppnå ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande, har samtidigt kravet på en rättvisande fastighetstaxering skärpts. Vid inkomsttaxeringen används vidare som regel taxeringsvärdet vid beräkning av värdeminskningsavdraget för byggnader. Även vid fördelning till beskattning i flera kommuner av inkomst av fastigheter finns möjlighet att i vissa fall göra inkomstfördelningen efter taxeringsvärdena. I övrigt kan erinras om att taxeringsvärdet ligger till grund vid bestämmandet av underlaget för den statliga förmögenhetsskatten ävensom att skogsvårdsavgiften bygger på de särskilda värden som vid fastighetstaxering åsatts för skogsmark och växande skog. Slutligen skall fast egendom vid beräknande av arvs- och gåvoskatt upptas till taxeringsvärdet. Ovannämnda exempel visar att fastighetstaxeringen numera har en mera självständig betydelse och sålunda inte har det omedelbara samband med frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen, att en utredning om denna senare beskattnings avskaffande i och för sig aktualiserar frågan om den allmänna fastighetstaxeringen. De för oss meddelade direktiven innehåller ej heller ett dylikt utredningsuppdrag. I samband med utredningen av fastighetsbeskattningen har vi emellertid uppmärksammat de från olika håll framförda förslagen till ändringar i själva taxeringsorganisationen. Ehuru vi inte haft möjlighet närmare överväga de framkomna ändringsförslagen har vi bibragts den uppfattningen att de bestämmelser, som reglerar den allmänna fastighetstaxeringen, snarast bör bli föremål för en översyn. Av särskild vikt synes därvid vara att åstadkomma ett förenklat taxeringsförfarande. Enligt vårt förmenande bör en dylik översyn ske innan nästa allmänna fastighetstaxering skall äga rum. Kan erforderliga undersökningar inte slutföras innan förarbetena för 1962 års allmänna fastighetstaxering måste igångsättas, synes en förlängning av nu gällande femårsperiod lämpligen böra ske. För ett dylikt uppskov talar också den omständigheten, att det synes lämpligt att statsmakterna först hinner ta ställning till de av oss framlagda förslagen och att en eventuell reform är genomförd innan ny allmän fastighetstaxering äger rum. Om fastighetsbeskattningen inskränkes på det sätt vi föreslagit, förefaller det troligt, att förfarandet för fastighetstaxeringen kan i betydande utsträckning förenklas. 8—591212

114 C. Frågor

i samband

med

ikraftträdandet

De av oss förordade ändringarna i fastighetsbeskattningen torde böra träda i kraft vid ett årsskifte. Utan att ha tagit direkt ståndpunkt till tidpunkten för ikraftträdandet har vi dock för att få en konkret utgångspunkt för diskussionen i den fortsatta redogörelsen antagit att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1962 och att dessa tillämpas första gången vid källskatteuttaget för nämnda år samt vid 1963 års taxering. I samband med ikraftträdandet uppkommer bland annat frågan om särskilda övergångsbestämmelser erfordras dels i syfte att åstadkomma största möjliga överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, dels ock för redovisning av kommun tillkommande utskylder. Den kommunala inkomstskatten skall — även till den del densamma beräknas på garantibelopp för fastighet — i princip erläggas preliminärt. Därvid är att märka att förhållandena gestaltar sig olika därest skatten utgörs i form av A-skatt eller B-skatt ävensom om densamma härflyter från garantibelopp av inbofastighet eller av utbofastighet. För skattskyldig med preliminär A-skatt saknar lokal skattemyndighet — såvitt vederbörande ägare inte inkommit med framställning därom — möjlighet att vid utfärdandet av debetsedel räkna med fastighetsinnehav. Har skattskyldig åter att erlägga preliminär B-skatt debiteras denna enligt huvudregeln i uppbördsförordningen för visst år till samma belopp som föregående års slutliga skatt. Till följd härav kan — om ej övergångsbestämmelser meddelas — skattskyldig med B-skatt komma att under två års tid få erlägga för hög preliminär skatt. Olägenheterna härav blir dock inte så framträdande, då åtskilliga dylika skattskyldiga av andra orsaker än sådana, som har samband med garantibeskattningen, har så varierande inkomster från år till år att de därför genom att avlämna preliminär självdeklaration eller genom jämkningsförfarande tillser att den preliminära skatten inte debiteras till för högt belopp. Ägare till utbofastighet har endast undantagsvis att erlägga preliminär skatt — B-skatt — för sin fastighet av den anledningen att jämlikt bestämmelserna i uppbördsförordningen preliminär skatt i annan kommun än hemortskommunen, som understiger 200 kronor, skall påföras endast efter begäran av skattskyldig. Enligt vårt förslag skall sommarstugorna, som ju utgör övervägande antalet av utbofastigheterna, beskattas i ägarens hemortskommun. Vi anser därför att de olägenheter, som i vissa fall kan komma att uppstå genom för högt preliminärt skatteuttag, inte är av den betydenhet att till förekommande därav särskilda övergångsbestämmelser erfordras. Beträffande verkningarna av vårt förslag med avseende å kommunernas inkomstberäkningar må framhållas att, därest inga övergångsbestämmelser meddelas, förslaget inte inverkar på storleken av utbetalningarna till kommunerna under år 1963 eller tidigare år. Under år 1964 och följande år kommer beräkningar av förskott och slutavräkningar att grundas på ett skatteunderlag, som inte innefattar garantibelopp för fysiska personer m. fl.

115 tillhöriga fastigheter. Under utbetalningsåren 1964 och 1965 påverkas emellertid slutavräkningarna, som nyssnämnda år avser 1962 resp. 1963 års inkomster, i en för kommunerna ogynnsam riktning, enär förskotten för åren 1962 och 1963 beräknats på ett skatteunderlag, som innehåller effektiva garantibelopp för fysiska personer m. fl. Resultatet härav blir att under åren 1964 och 1965 skattebortfallet blir ungefär dubbelt så stort som det av oss beräknade. Från och med redovisningsräkningarna för år 1966 är övergångstiden passerad och avräkning sker genomgående efter skatteunderlag, som inte innefattar garantibelopp för fastigheter, som äges av fysiska personer. De grovt räknade dubbla utdebiteringshöjningarna för åren 1964 och 1965 skulle kunna elimineras genom särskilda övergångsbestämmelser om minskning av de skatteunderlag, vara förskotten för åren 1962 och 1963 skall grundas. Ur kommunernas synpunkt skulle inte något vara att vinna genom dylika övergångsbestämmelser, ty kommunerna skulle då — i det tänkta fallet — nödgas höja sina utdebiteringar redan för år 1962 i stället för år 1964. En omräkning av skatteunderlaget är, såsom vi i ett tidigare sammanhang belyst, förenat med så stora tekniska olägenheter, att vi redan av denna anledning inte kan förorda en sådan. Under hänvisning till det anförda finner vi att ej heller beträffande nu förevarande spörsmål särskilda övergångsbestämmelser är erforderliga.

116 KAPITEL VII Detaljmotivering till föreslagna författningsändringar Beträffande utformningen av de olika författningsändringarna må följande nämnas. Förslaget

till ändringar

i

kommunalskattelagen

Det av oss framlagda förslaget innebär att det övervägande antalet fastigheter befrias från skatteplikt. Genomföres förslaget kommer ju i fortsättningen endast de juridiska personernas fastighetsinnehav att vara underkastat fastighetsbeskattning. Under sådana omständigheter kan det synas mindre ändamålsenligt att fortfarande belasta kommunalskattelagen med de regler, som gäller fastighetstaxering och garantibeskattning. Ett sätt att undvika detta hade varit att utbryta dessa regler ur kommunalskattelagen och sammanföra dem i en särskild författning. Emot en sådan omredigering i detta sammanhang talar emellertid det förhållandet, att en allmän teknisk revision av kommunalskattelagen ingår i det till skattelagssakkunniga överlämnade utredningsuppdraget. I avvaktan på denna revision torde författningsändringarna inte böra göras mera ingripande än nödvändigt för att uppnå det med ändringarna åsyftade materiella resultatet. Även om vi är medvetna om att författningstekniskt sett bättre lösningar kunnat uppnås med en annan metod, har vi likväl begränsat oss till att inarbeta vårt förslag i kommunalskattelagen utan ändring av dess systematik. I anslutning till de föreslagna bestämmelserna torde följande få anmärkas. 2 §• Det tillägg som gjorts till denna paragraf avser endast att markera den ändring i garantibeskattningens omfattning, som vårt förslag innebär. Den av oss föreslagna rubriken till andra kapitlet torde bättre än den nuvarande täcka kapitlets huvudsakliga innehåll. 4 §• Allmän kommunalskatt utgår från och med år 1955 såsom kommunal inkomstskatt, vilken beräknas på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Garantibelopp fastställs enligt nu gällande bestämmelser för all skattepliktig fastighet. Skatteplikt är regel och skattefrihet åtnjutes endast i de fall, då sådan är uttryckligen medgiven. Någon ändring i regeln att garantibelopp endast fastställs för skattepliktig fastighet innehåller inte vårt förslag. Bestämmelsen härom har emellertid överflyttats till 47 §. I 4 § anges de fastigheter som är skattepliktiga. I 5 §

117 anges de undantag från skatteplikt, som motiveras av fastighetens användning. 5 och 6 §§. Enligt nuvarande bestämmelser föreligger skatteplikt beträffande byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som är uppförda å annans grund, endast därest värdet å dylik byggnad eller byggnader uppgår till eller överstiger 3 000 kronor. Understiger värdet å sådan byggnad 3 000 kronor skall den över huvud taget inte åsättas något värde. Då enligt vårt förslag skatteplikt inte föreligger för fastigheter, som äges av fysisk person, kan detta moment endast bli tillämpligt för det fall att juridisk person uppför byggnad å mark, som tillhör annan juridisk person. Enär fallet syns sakna praktisk betydelse föreslår vi att bestämmelserna i nuvarande mom. 4 utgår. De i 5 § 4 mom. avsedda byggnaderna blir för närvarande inte åsatta taxeringsvärde. Ej heller fortsättningsvis syns de böra bli taxerade. 6 § 2 mom. har omarbetats med hänsyn härtill. Det torde i detta sammanhang böra nämnas att till de sakkunniga överlämnats en den 16 oktober 1957 till Konungen inkommen framställning från Sveriges förenade studentkårer med hemställan om ändrade regler för beskattning av studentbostäder innebärande att studentbostadshus, som drivs utan vinstsyfte, inte skulle bli föremål för beskattning till kommunal inkomstskatt för garantibelopp. Med anledning av nämnda framställning har verkställts viss utredning angående studentbostäderna i Uppsala, den statliga långivningen till desamma m. m. 1 den mån studentbostäder äges av allmännyttiga bostadsföretag eller bostadsrättsföreningar o. dyl. tillgodoser vårt förslag det av Sveriges förenade studentkårer i nyssberörda framställning framförda önskemålet. I övrigt har vi inte ansett oss böra framlägga något förslag med sikte direkt på studentbostäderna eftersom detta skulle förutsätta en omarbetning av reglerna när i och för sig skattepliktiga fastigheter av särskilda skäl bör undantas från skatteplikt. Enligt vad vi har oss bekant har redan ett antal förslag om ändring i skatteplikt för fastighet för utredning överlämnats till skattelagssakkunniga. I den mån förevarande framställning från Sveriges förenade studentkårer inte blir tillgodosedd genom vad vi föreslagit beträffande sådana fastigheter, som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen, torde densamma böra prövas i samband med att ställning tas till de till skattelagssakkunniga överlämnade framställningarna. 12 §. 2 mom. Sedan taxeringsvärde vid allmän fastighetstaxering blivit åsätt en fastighet skall detta värde enligt nu gällande bestämmelser endast i speciella fall, som avses i detta moment, bli föremål för ändring under löpande femårsperiod. Ett sådant undantag är när »fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig» d. v. s. att i 5 § angivet undantag

118 från skatteplikt upphör att vara tillämpligt på fastigheten. Orsaken till att omtaxering i dessa fall bör ske torde vara att taxering av skattefria fastigheter av skilda anledningar inte brukar ske med samma noggrannhet som fallet är med övriga fastigheter. Enligt vårt förslag undantas huvuddelen av fastighetsbeståndet från skatteplikt. Detta förhållande aktualiserar emellertid inte i och för sig — såsom vi närmare utvecklat i betänkandet — frågan om den allmänna fastighetstaxeringen. Ur andra synpunkter än sådana, som direkt har samband med den kommunala fastighetsbeskattningen, krävs att fastigheterna fortfarande åsätts likformiga och rättvisande taxeringsvärden. Om efter ett genomförande av vårt förslag en fastighet genom byte av ägare skulle övergå från att vara skattefri till att bli skattepliktig föreligger under sådana förhållanden inte anledning verkställa ny taxering av fastigheten. Genom den föreslagna ändringen i 2 mom. kommer omtaxering endast att ske i sådana fall, där dylik enligt nu gällande bestämmelser skolat ske. 32 §. I denna paragraf föreslagen ändring är endast av redaktionell natur. 47 §.

Denna paragraf har omredigerats. Bestämmelsen om att garantibelopp för fastighet endast skall fastställas för skattepliktig fastighet har överförts från nuvarande 4 §. De materiella bestämmelserna om hur garantibelopp skall beräknas samt inom vilken kommun detsamma skall upptas till beskattning kvarstår oförändrade liksom även huvudregeln att den subjektiva skattskyldigheten skall åvila fastighetens ägare. Nuvarande 47 § innehåller bland annat föreskriften, att som ägare jämväl skall anses fideikommissarie eller annan som utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande. Dessutom anges vissa personer, som »i ägarens ställe» är skattskyldiga för fastighet. Nu nämnda bestämmelser har överflyttats till 64 §. Då enligt vårt förslag skatteplikt för garantibelopp inte föreligger för fastighet, som äges av fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse kommer bestämmelserna i nuvarande 47 § femte stycket att sakna praktisk betydelse, varför desamma inte medtagits i vårt författningsutkast. 53 §. 3 mom. Då garantibelopp för fastighet inte skall utgå för i sista stycket av förevarande moment omnämnd skattskyldig, har lagtexten omarbetats. 56—58 §§. I nuvarande 57 § stadgas i vilka kommuner inkomsten skall beskattas och i 58 § regleras inkomstens fördelning mellan kommunerna. Såsom fastighetsbeskattningen för närvarande är uppbyggd bidrar den till en viss uppdelning av inkomsten mellan kommunerna. I kapitel III s. 29 ff.

119 i betänkandet har vi närmare belyst fastighetsskattens betydelse i nu nämnt hänseende. Reglerna om beskattningsort i 56 § kommunalskattelagen utgör — även vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen — en viss garanti för att inkomst i förvärvskällorna jordbruksfastighet och annan fastighet kommer att beskattas i varje kommun till så stor del, som kan anses ha influtit i kommunen. Inom förvärvskällor av dessa slag finns sålunda möjlighet att bland annat fördela inkomsten efter taxeringsvärdena. Motsvarande bestämmelser finns däremot inte beträffande förvärvskällan rörelse. Då enligt vårt förslag fastighetsbeskattningen föreslås bibehållen för fastigheter, som tillhör juridiska personer, tillförsäkras emellertid de kommuner, där fastigheter som tillhör dylika skattskyldiga är belägna, visst skatteunderlag i form av inkomst av garantibelopp. Denna garanti slopas enligt förslaget när rörelse bedrivs av fysisk person. I och för sig är det möjligt att genom ändring i 56 och 57 §§ tillförsäkra dessa kommuner samma skatteunderlag, som för närvarande tillkommer dem i den mån fastighetsskatten inte är effektiv. En sådan regel syns dock i viss mån komplicera reglerna om fördelning av rörelseinkomsten mellan kommunerna. Med hänsyn till att frågan torde vara av ringa betydelse för kommunerna, har vi inte framlagt förslag till sådan ändring. 64 §. Till denna paragraf har överflyttats de i nuvarande 47 § meddelade bestämmelserna i vilka fall innehavare av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt är likställd med ägare. Omredigeringen av paragrafen är endast av formell natur. Ändringarna i 4 § kommunalskattelagen nödvändiggör ett par rent formella ändringar i 3 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och i 1 § förordningen samma dag (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt. Förslaget

till ändringar

i kommunallagen

m.

m.

De ändringar i kommunallagen, som författningsutkastet innehåller, förorsakas av förslaget att låta sommarstugekommunerna i princip behälla det skatteunderlag, som för närvarande härflyter från sommarstugefastigheterna. I kap. VI av betänkandet lämnas en redogörelse för innebörden av detta förslag. För närvarande fastställes, enligt 67 § kommunallagen, en kommuns utdebitering i förhållande till den vid taxeringen bestämda beskattningsbara inkomsten. Den debiterade kommunalskatten tillgodoförs därefter kommunen enligt bestämmelserna i 72 §. Förslaget nödvändiggör viss omräkning av den beskattningsbara inkomsten för att erhålla kommunens skatteunderlag. Å ena sidan skall nämligen till den beskattningsbara inkomsten läggas ett belopp, som motsvarar 2,5 procent av taxeringsvärdet nästföregående år å inom kommunen belägna

120 sommarstugefastigheter. Å andra sidan skall frånräknas summan av de belopp, som införts i den föreslagna nya kolumnen i A-längden, d. v. s. 2,5 procent av taxeringsvärdet av sommarstugefastigheter, som är belägna i annan kommun än ägarens hemortskommun. Inkomsten av sistnämnda fastigheter ingår nämligen enligt förslaget i den beskattningsbara inkomsten i hemortskommunen, medan den därpå belöpande skatten inte avses komina denna kommun tillgodo. En särskild uträkning av kommunens skatteunderlag för skattskyldiga, som hänförs till A-längden, måste därför ske och införas i längden. Denna arbetsuppgift bör anförtros åt lokal skattemyndighet och kommer — såsom framgår av följande exempel — inte att innebära någon nämnvärd arbetsbelastning. Exemplet hänför sig till en typisk sommarstugekommun. Av taxeringsnämnden i A kommun antagen beskattningsbar inkomst (nuvarande kolumn 19) skkr 75 000 Tillkommer: Två och en halv procent å inom kommunen A belägna sommarstugor med sammanlagt taxeringsvärde av 6 000 000 kr skkr 15 000 Avgår: Summan av i den nytillkomna kolumnen i A-längden införda belopp skkr Summa skkr

90 000

100 89 900

Genom att A-längden förses med en sådan sammanställning innebär inte förslaget någon ytterligare arbetsbelastning för de statliga och kommunala myndigheter, som har att verkställa beräkningar på grundval av det kommunala skatteunderlaget. Erforderliga bestämmelser beträffande längdföringen torde böra utfärdas i administrativ ordning. I 72 § föreslagna ändringar är endast av teknisk natur. Därest de sakkunnigas förslag genomförs krävs ändringar av motsvarande innehåll, som i det föregående angivits beträffande kommunallagen, i följande författningar. 1) Kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50); 2) Lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse; 3) Lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm; 4) Landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319); 5) Förordningen den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel; samt 6) Lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965.

121 K A P I T E L VIII Sammanfattning av de sakkunnigas förslag

Den kommunala inkomstskatten beräknas på grundval av inkomst och av garantibelopp för fastighet. Under senare år har en fortgående ökning av det totala skatteunderlaget ägt rum. Denna ökning härrör emellertid helt från inkomstsidan. Skatteunderlaget från fastighet har däremot, såväl absolut som relativt, undan för undan minskat. Vid 1958 års taxering utgjorde sålunda garantibeloppen endast 6,5 procent av totala skatteunderlaget. Den del därav, som bestod av effektiva garantibelopp, var väsentligt mindre eller ca 2,7 procent. Till följd av fastighetsbeskattningens konstruktion förefinns en utbredd missuppfattning rörande dess verkliga innebörd. Många uppfattar garantibeskattningen i sin helhet som en pålaga, som en fastighetsägare får bära till följd av sitt fastighetsinnehav. I själva verket innebär garantibeskattningen en ökad skattebelastning för den enskilde fastighetsägaren och en merinkomst för kommunerna endast om och i den mån fastighetsbeskattningen är effektiv. När så är förhållandet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Härvid är avgörande inte endast den verkliga inkomsten av den förvärvskälla, vari fastighet ingår, utan också storleken av fastighetsägarens övriga inkomster, hans allmänna avdrag liksom även hans ortsavdrag och eventuella avdrag för nedsatt skatteförmåga. Garantibeloppet skall upptas som skattepliktig inkomst för fastighetsägaren inom den kommun, där fastigheten är belägen. Till följd härav bidrar fastighetsbeskattningen till en viss fördelning av beskattningsbar inkomst mellan kommuner i sådana fall, då en förvärvskälla omfattar verksamhet i flera kommuner. Den statistiska utredningen har givit vid handen att vid 1958 års taxering den på effektiva garantibelopp belöpande delen av den kommunala inkomstskatten för riket i dess helhet uppgick till ca 130 milj. kronor. Endast en mindre del, ca 14 milj. kronor, härrörde från jordbruksfastigheter. För att vid en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen motverka ett skattebortfall av denna storlek skulle kommunernas utdebiteringar genomsnittligt behöva höjas med ca 40 öre per skattekrona. För städer, som ej deltar i landsting, skulle utdebiteringshöjningen stanna vid ca 31 öre under det att densamma för övriga primärkommuner skulle uppgå till ca 43 öre. Den statistiska utredningen har emellertid klart visat, att utdebiteringshöjningarna kommer att variera avsevärt mellan skilda kommuner. För det alldeles övervägande antalet kommuner skulle utdebiteringshöjningarna bli

122 måttliga under det att för ett mindre antal kommuner av speciell karaktär (sommarstugekommuner, skogskommuner och vattenkraftskommuner) utdebiteringshöjningarna skulle bli betydande. Sålunda uppgår de beräknade primärkommunala utdebiteringshöjningarna i vissa fall till mellan 4 och 5 kronor. I de kommuner, som skulle få vidkännas stora utdebiteringshöjningar i samband med en avveckling av fastighetsbeskattningen, beror höjningarna så gott som uteslutande på bortfallet av skatt från sådana fastigheter, som antingen äges av juridiska personer eller ock utnyttjas såsom sommarbostäder. En total avveckling av fastighetsbeskattningen skulle medföra att skillnaderna i skattetryck mellan kommunerna kommer att kraftigt skärpas samt att i vissa kommuner en betydande omfördelning av skattebördan från juridiska personer till fysiska personer kommer att äga rum. På grund härav har vi inte funnit oss k u n n a förorda en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen med mindre denna kombineras med särskilda åtgärder i syfte att begränsa de största utdebiteringshöjningarna. Vi har övervägt huruvida de antalsmässigt ganska få kommuner, där fastighetsbeskattningen fortfarande är av större praktisk betydelse, genom statsbidrag skulle kunna kompenseras för det inkomstbortfall, som fastighetsbeskattningens avveckling skulle medföra. Vi har emellertid funnit att ett system med statsbidrag inte skulle bli en ändamålsenlig och lämplig anordning till förebyggande av olägenheterna med avvecklingen, varför vi inte kunnat förorda ett dylikt. I detta läge har vi ansett att en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen inte nu kan genomföras. Vårt förslag har därför begränsats till att avse en fortsatt partiell avveckling. I detta hänseende föreslår vi att fastighetsbeskattningen avvecklas dels för samtliga fastigheter, som äges av fysiska personer, dels ock beträffande fastigheter, som tillhör bostadsföreningar, bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag. Genomföres förslaget skulle sålunda i fortsättningen fastighetsbeskattningen i sin nuvarande form bibehållas för fastigheter, som tillhör övriga juridiska personer (vanliga aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl.) samt för det allmännas fastighetsinnehav. Beträffande sommarstugefastigheter uppkommer vissa speciella problem vid borttagande av fastighetsbeskattningen. Våra undersökningar har visat att kommuner med omfattande sommarstugebebyggelse skulle tvingas till ganska kännbara utdebiteringshöjningar för att kompensera bortfallet av de på sommarstugorna belöpande effektiva garantibeloppen. Ett bibehållande av fastighetsbeskattningen för dessa fastigheter skulle å andra sidan innebära att det nuvarande tungrodda systemet med dubbla deklarationer och debetsedlar — en i hemortskommunen och en i sommarstugekommunen — och därav följande administrativt merarbete måste bibehållas. Då det här gäller ca 177 000 fastigheter har det framstått som en angelägen uppgift att försöka genomföra en förenkling.

123 Vårt förslag beträffande sommarstugorna innebär att dessa fastigheter i fortsättningen skall deklareras och inkomstbeskattas endast på ett ställe, nämligen i ägarens hemortskommun. För att tillgodose sommarstugekommunernas berättigade anspråk på visst skatteunderlag från sommarstugorna föreslår vi att dessa kommuner får tillgodoräkna sig ett skatteunderlag, som i princip motsvarar nuvarande garantibelopp för fastigheterna. Skatten på detta belopp tillförs kommunerna i samband med statsverkets utbetalning av kommunalskatt. I gengäld skall staten behålla den kommunalskatt, som i hemortskommunen belöper på sommarstugor. I ett hänseende innebär förslaget även en materiell ändring av nu gällande beskattningsregler. Avdrag för gäldränta, som är att hänföra till sommarstugor, kan för närvarande som regel inte göras vid den kommunala beskattningen. I samband med att fastighetsbeskattningen avskaffas bör sådant avdrag få verkställas. En konsekvens av vårt förslag är att gäldränteavdraget skall göras i hemortskommunen. Vi har ansett att starka rättviseskäl talar för en sådan ordning. Vårt förslag har beräknats medföra att den effektiva fastighetsbeskattningen kommer att minska med ca 72 procent. I absoluta tal innebär detta ett skattebortfall för kommunerna av ca 93 milj. kronor. Trots att skattebortfallet blir så pass stort kommer likväl utdebiteringshöjningarna att hålla sig inom snäva gränser, beroende på att reduceringen av fastighetsskatteunderlaget är tämligen jämnt fördelad över samtliga kommuner. Den genomsnittliga primärkommunala utdebiteringshöjningen blir sålunda endast 22 öre. I ett fall har vi konstaterat en utdebiteringshöjning av 40 öre. Här gäller det emellertid en kommun med alldeles speciella förhållanden. I övrigt uppgår den högsta primärkommunala utdebiteringshöjningen till 29 öre. Vi har inte tagit ståndpunkt till frågan vid vilken tidpunkt ändringarna i fastighetsbeskattningen skall träda i kraft. Med hänsyn till erforderliga förberedelsearbeten kan emellertid ett riksdagsbeslut i frågan tillämpas först vid den taxering, som äger r u m två år efter beslutet.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) Härigenom förordnas, att rubriken till 2 kap. kommunalskattelagen den 28 september 1928 1 skall erhålla den lydelse nedan sägs samt att 2 §, 4 §, 5 § 4 mom., 6 § 2 mom., 12 § 2 mom., 32 § 1 mom., 47 §, 53 § 3 mom., 56 § och 64 § 1 mom. samma lag ävensom anvisningarna till 47 och 60 §§ nämnda lag 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

2 §. 2 §• Allmän kommunalskatt utgår såAllmän kommunalskatt utgår såsom kommunal inkomstskatt, vilken som kommunal inkomstskatt, vilken beräknas på grundval av inkomst och beräknas på grundval av inkomst av garantibelopp för fastighet. och i förekommande fall av garantibelopp för fastighet. Såsom underlag beskattSåsom underlag — beskattningsbar inkomst. ningsbar inkomst. Etthundra skatteören bilda en Etthundra skatteören bilda en skattekrona. skattekrona. 2 KAP.

2 KAP.

Om skatteplikt för fastighet

Om taxering av fastighet

Skattepliktig fastighet

Skattepliktig fastighet

4 §• Garantibelopp som i 2 § sägs fastställes för skattepliktig fastighet. S k a t t e p l i k t i g är all inom riket belägen fastighet med de undantag, varom stadgas i 5 §. - till fastighet. Med fastighet —

4 §• Skattepliktig är, med de undantag, varom stadgas i 5 §, all inom riket belägen fastighet, som äges av annan skattskyldig än fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse. Med fastighet — till fastighet.

1 Senaste lydelse av rubriken se 1953: 400. Senaste lydelse av 2 §, 4 §, 32 § 1 mom., 53 § 3 mom. och 64 § 1 mom. se 1953: 400, av 5 § 4 mom., 47 § samt av anvisningarna till 47 och 60 §§ se 1957: 105, av 12 § 2 mom. se 1932: 291 samt a v 5 6 § se 1951: 790. 2

126 (Nuvarande

lydelse)

5 §.

(Föreslagen

lydelse)

5 §.

h- mom. Därest värdet av byggnad k mom. Från skatteplikt undantaeller med varandra sammanhängande ges därjämte fastighet, som avses i byggnader, som äro uppförda å mark, 24 § 3 mom. för vilken garantibelopp icke skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understiger 3 000 kronor, föreligger icke skatteplikt för byggnaden eller byggnaderna.

6 §.

6 §.

2 mom. Taxering skall ej ske av2 mom. Taxering skall ej ske av fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 2 mom., och mom. ej heller av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som äro uppförda å annan än byggnadsägaren tillhörig mark, därest värdet av byggnaden eller byggnaderna understiger 3 000 kronor.

12 §.

12 §.

2 mom. Nya taxeringsvärden mom. Nya taxeringsvärden — beskattningsnatur inträtt, beskattningsnatur inträtt, eller fastighet, som förut enligt 5 § eller fastighet, som förut varit un1—3 och 5 mom. varit undantagen dantagen från skatteplikt, blivit skatfrån skatteplikt, blivit skattepliktig, tepliktig, eller fastighets värde genom eller fastighets värde genom en femtedel. — en femtedel. Taxering, som — — — berörda Taxering, som — — — berörda prisläge. prisläge. 2

32 §.

32 §.

1 mom. Till i n t ä k t — — — 31 § avses. Som intäkt med tjänst. Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock

1 mom. Till i n t ä k t — 31 § avses. Som intäkt med tjänst. Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 64 § 1 mom. är likställd med ägare av fastigheten, skall dock intäkt, vilken tjänsteinne-

127 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åt- hav aren åtnjutit från fastigheten, njutit från fastigheten, räknas såsom räknas såsom intäkt av jordbruksfasintäkt av jordbruksfastighet eller av tighet eller av annan fastighet. annan fastighet. 47 §. För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande. Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla: a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet; samt c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord. Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

47 §. Garantibelopp som i 2 § sägs fastställes för fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig. Garantibeloppet beräknas till två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år och upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare eller därmed enligt 64 § 1 mom. likställd innehavare.

128 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsvärde. Där beträffande fastighet, som innehaves med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, innehavaren på grund av denna s<in rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, skall garantibeloppet för honom icke beräknas å det i taxeringsvärdet ingående skogsvärdet. Garantibelopp beräknas — — — Garantibelopp beräknas — — hänsyn härtill. hänsyn härtill. (Se vidare anvisningarna.) 53 §. 3 mom. Avlider skattskyldig, den avlidne. Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

(Se vidare anvisningarna.) 53 §. mom. Avlider — den avlidne.

skattskyldig,

56 §. 56 §. Skatt för inkomst av j o r dSkatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av a n - b r u k s f a s t i g h e t eller av a nn a n f a s t i g h e t skall utgöras till n a n f a s t i g h e t skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen, kommun, där fastigheten är belägen. Inkomst av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. och som är belägen i annan kommun än ägarens hemortskommun, skall dock i stället beskattas i sistnämnda kommun, om ägaren är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse. Äro fastigheter — — — till varÄro fastigheter — — — till varandra, andra.

129 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

64 §.

64 §..

1 mom. Vid taxering till kommunal inal inkomstskatt skall med ägare av fasfastighet likställas den, för vilken ehuru uru han icke är ägare garantibelopp för för fastighet likväl skall upptagas såsom som skattepliktig inkomst i enlighet ned med vad därom stadgas i 47 §.

/ mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av fastighet likställas den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande. Vad som i denna lag sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla: a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet; samt c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord. Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare. Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsvärde.

9—591212

130 Anvisningar (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

till 47 §. till 47 §. Till ledning — följande e xTill ledning — följande e xe r a p e 1. e m p e 1. 1. Har ett aktiebolag, som i rörelsen 1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen, använder egen fastighet, gjort sådan gjort sådan omläggning av räken- omläggning av räkenskapsår att beskapsår att beskattningsåret kommit skattningsåret kommit att omfatta 9 att omfatta 9 månader, beräknas ga- månader, beräknas garantibeloppet rantibeloppet till 9/12 av det belopp, till 9/12 av det belopp, som motsvarar som motsvarar två och en halv pro- två och en halv procent av fastighecent av fastighetens taxeringsvärde. tens taxeringsvärde. Har beskattHar beskattningsåret kommit att om- ningsåret kommit att omfatta 15 måfatta 15 månader, beräknas garantibe- nader, beräknas garantibeloppet till loppet till 15/12 av nyss angivet be- 15/12 av nyss angivet belopp. lopp. 2. Har i fall, då beskattningsår 2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastigsammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september behet bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas i förekomskattningsåret, beräknas garantibemande fall garantibeloppet för den tiloppet för den tidigare ägaren till digare ägaren till 8/12 och för den nye 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 ägaren till 4/12 av det belopp, som av det belopp, som motsvarar två och motsvarar två och en halv procent av en halv procent av fastighetens taxefastighetens taxeringsvärde. ringsvärde. 3. Har ett aktiebolag gjort sådan 3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det omläggning av räkenskapsår att det beskattningsår, som ligger till grund beskattningsår, som ligger till grund för 1962 års taxering, omfattar tiden för 1958 års taxering, omfattar tiden 1/7 1960—31/12 1961 samt har bo1/7 7956—31/12 1957 samt har han laget för rörelsen förvärvat en fastigför sin rörelse förvärvat en fastighet het den 1 september 1960 och en anden 1 september 1956 och en annan nan fastighet den 1 april 1961, beräkfastighet den 1 april 1957, beräknas nas garantibeloppet vid nyssnämnda garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till taxering för förstnämnda fastighet 16/12 och för sistnämnda fastighet till 16/12 och för sistnämnda fastigtill 9/12 av vad som motsvarar två het till 9/12 av vad som motsvarar och en halv procent av respektive fas- två och en halv procent av respektive fastigheters taxeringsvärden. tigheters taxeringsvärden. till 60 §. till 60 §. följande e xTill ledning — — — följande e xTill ledning e m p e 1. e m p e 1.

131 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1. Ett aktiebolag 160 000 1. Ett aktiebolag 160 000 kronor. kronor. Om den — 56—59 §§. Om den — 56—59 §§. 2. I en kommun finnes ett municipalsamhälle. En person A är bosatt inom det utanför municipalsamhället belägna området av kommunen. A äger de inom kommunen belägna fastigheterna B och C, av vilka C ligger inom municipalsamhället. Fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive 60 000 kronor och 140 000 kronor. A:s beskattningsbara inkomst utgör 3 000 kronor. Därav upptagas 2 100 kronor såsom belöpande på municipalsamhället. 3. En person är mantalsskriven i 2. En person är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna muni- det inom kommunen B belägna mucipalsamhället C och har bedrivit rö- nicipalsamhället C och har bedrivit relse inom den del av kommunen, som rörelse inom den del av kommunen, är belägen utanför municipalsamhäl- som är belägen utanför municipallets område. Han har haft inkomst samhällets område. Han har haft indels av rörelsen, däri fastighet icke komst dels av rörelsen, däri fastighet ingår, till belopp av 9 000 kronor och icke ingår, till belopp av 9 000 kronor dels av kapital till belopp av 3 000 och dels av kapital till belopp av kronor eller sålunda tillhopa 12 000 3 000 kronor eller sålunda tillhopa kronor. Efter frånräknande av all- 12 000 kronor. Efter frånräknande av männa avdrag, ortsavdrag m. m. ut- allmänna avdrag, ortsavdrag m. m. gör den beskattningsbara inkomsten utgör den beskattningsbara inkoms8 000 kronor. Av sistnämnda belopp ten 8 000 kronor. Av sistnämnda beskola alltså 2 000 kronor upptagas lopp skola alltså 2 000 kronor upptasåsom belöpande å municipalsamhäl- gas såsom belöpande å municipallet. samhället.

Denna lag träder i kraft den

132;

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 136 § 1 mom. och 181 § 2 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse) 22 §. 22 §. 1 mom. Nedannämnda skattskyl1 mom. Nedannämnda skattskyldiga — — — ( s j ä l v d e k l a r a - diga — — — ( s j ä l v d e k l a r a t i o n ) , nämligen: t i o n ) , nämligen: 1) aktiebolag och ekono1) aktiebolag och ekonomiska intressen, miska intressen, 2) annan juridisk — —• -— 100 2) annan juridisk 100 krokronor, nor, 3) fysisk person, — 100 kro3) fysisk person, 100 kronor, nor, 4) fysisk eller — — — kronor, 4) fysisk eller — — — kronor, samt samt 5) fysisk eller juridisk person, för 5) den, för vilken garantibelopp vilken garantibelopp för fastighet för fastighet skall upptagas såsom skall upptagas såsom skattepliktig in- skattepliktig inkomst. komst. Vid bedömandet — — — statlig Vid bedömandet — — — statlig förmögenhetsskatt. förmögenhetsskatt. Hava makar, och förmöHava makar, och förmögenhet. genhet. Skall skattskyldig deklaraSkall skattskyldig — — — deklationsskyldighetens bedömande. rationsskyldighetens bedömande. Vid tillämpning — • riket boVid tillämpning riket bosatta. satta. I fråga — den avlidne. I fråga den avlidne. 136 §. 136 §. 1 mom. Till ledning vid allmän fas1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastig- tighetstaxering skall för varje fastig1

Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1958: 299.

133 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) het, med undantag för sådan, som av- het, med undantag för sådan, som ses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. avses i 6 § 2 mom. kommunalkommunalskattelagen, av fastighe- skattelagen, av fastighetens ägare tens ägare utan anmaning avgivas utan anmaning avgives deklaration deklaration (allmän fastig- (allmän fastighetsdeklah e t s d e k l a r a t i o n ) . Därest fas- r a t i o n ) . Därest fastighet innehatighet innehaves av någon, som en- ves av någon, som enligt 64 § 1 mom. ligt 47 § kommunalskattelagen är att kommunalskattelagen är att anse såanse såsom ägare eller är i ägares som ägare, skall vad nu sagts om ställe skyldig att erlägga skatt för ägare i stället gälla sådan innehavare. garantibelopp för fastigheten, skall vad nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare. Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas — fastställt formulär. avfattas fastställt formulär. Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla — — — och anskaffnings- innehålla och anskaffningskostnader. kostnader. Är jordbruksfastighet eller Är jordbruksfastighet elinnehavaren. ler innehavaren. Kungl. Maj:t — • statistiskt Kungl. Maj:t statistiskt ändamål. ändamål. 181 §.

181 §.

2 mom. Besvär i — av fas2 mom. Besvär i — — — av fastighet, tighet, 1) om fastighet uppförts såsom 1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undanta- skattepliktig, ehuru den är undantagen från skatteplikt, eller taxering gen från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som ägt rum av annan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunal- enligt 4 § andra stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastig- skattelagen är att hänföra till fastighet, het, 2) om fastighet taxerats — 2) om fastighet taxerats — rum, samt rum, samt 3) om fastighet på — felak3) om fastighet på felaktigt taxerad. tigt taxerad. Besvär som — pröva målet. Besvär som pröva målet. Kammarrätten må, — •— av Kammarrätten må, — — — av prövningsnämnden. prövningsnämnden. Denna förordning träder i kraft den

134 Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande

3 §. 2 mom. Preliminär skatt preliminär B-skatt. 1. P r e l i m i n ä r A - s k a t t — — —• bedriven rörelse. Med tjänst — till avdrag. Preliminär A-skatt — av inkomsten. Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för garantibeloppet eller förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst. Är i — preliminär A-skatt. 1

(Föreslagen

lydelse)

lydelse)

3§. 2 mom. Preliminär skatt preliminär B-skatt. 1. P r e l i m i n ä r A - s k a t t — bedriven rörelse. Med tjänst — till avdrag. Preliminär A-skatt av inkomsten. Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet må lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst. Ar i

preliminär A-skatt.

Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1954: 340 och av 4 § 1 mom. se 1959: 558.

135 (Nuvarande

lydelse)

4 §• 1 mom. Har lokal sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen a t t inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret, a t t den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet, a t t den skatt skyldige icke har att erlägga tilläggspensionsavgift, samt a t t vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid u t r ä k n a n det av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna. Tabellerna skola — — — antal kronor. Denna förordning träder i kraft den

(Föreslagen

lydelse)

4 §• 1 mom. Har lokal — sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen a t t inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret, a t t den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives och ej heller för förmögenhet, a t t den skattskyldige icke har att erlägga tilläggspensionsavgift, samt a t t vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna. Tabellerna skola — — — antal kronor.

136 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 28 juni 1946 om skogsvårdsavgift 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande

lydelse)

1 §• Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog, som legat till grund för beräkning av garantibeloppet. Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista stycket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje — Skogsvårdsavgift hela krontal.

året utgå. skall — -

Denna förordning träder i kraft den Senaste lydelse av 1 § se 1953: 403.

(Föreslagen

lydelse)

1 §. Ägare eller därmed enligt 64 § 1 mom. kommunalskattelagen likställd innehavare av sådan jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsm a r k och växande skog, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog, som åsatts fastigheterna. Skogsvårdsavgift beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för beräkning av skogsvårdsavgifl jämkas med hänsyn härtill. För varje året utgå. Skogsvårdsavgift skall — —- •— hela krontal.

m

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

1 §• Riksskattenämnden må, — — — eller ersättningsskatt. Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare till fastighet eller den, för vilken ehuru han icke är ägare garantibelopp för fastighet likväl skall upptagas såsom skattepliktig inkomst i enlighet med vad därom stadgas i 47 § kommunalskattelagen, önskar på förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Om rätt allmän varuskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1

Senaste lydelse av 1 § se 1959:510.

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Riksskattenämnden må, — — — eller ersättningsskatt. Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare till fastighet eller den, vilken ehuru han icke är ägare likväl i enlighet med vad därom stadgas i 64 § 1 mom. kommunalskattelagen skall likställas med sådan, önskar på förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Om rätt

allmän varuskatt.

138 Förslag till Lag om ändrad lydelse av 67 och 72 §§ kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) Härigenom förordnas, att 67 och 72 §§ kommunallagen den 18 december 1953 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande lydelse) 67 §. Utdebitering av allmän kommunalskatt skall fastställas i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

(Föreslagen

lydelse)

67 §. Utdebitering av allmän kommunalskatt skall fastställas i förhållande till ett på sätt i nästföljande stycke sägs beräknat skatteunderlag. Detta skatteunderlag utgöres, i skattekronor och skatteören räknat, av skillnaden mellan å ena sidan de sammanlagda beskattningsbara inkomsfter, som vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen med tillägg av ett belopp, motsvarande två och en halv procent av taxeringsvärdet nästföregående år å inom kommunen belägna, i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen avsedda fastigheter, som ägas av fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser för vilka kommunen icke utgör hemortskommun; samt å andra sidan ett belopp motsvarande två och en halv procent av taxeringsvärdet nästföregående år å sådana i nyssnämnda lagrum avsedda, utom kommunen belägna fastigheter, som ägas av fysiska per so-

13£ (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

ner, oskifta dödsbon och familjestiftelser, för vilka kommunen utgör hemortskommun; dock att å en var fastighetsägare belöpande del av beloppet icke må överstiga hans i kommunen beskattningsbara inkomst.

72 §.

72 §.

Kommun äger av statsverket uppKommun äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med be- bära allmän kommunalskatt med belopp, motsvarande vad som skulle ut- lopp, motsvarande vad som skulle gå på grundval av det antal skatte- utgå på grundval av det antal skattekronor och skatteören, som vid taxe- kronor och skatteören, som för visst på sätt i 67 § ring för visst år påföras de till kom- år utgör kommunens efter munen skattskyldiga, efter det be- sägs beräknade skatteunderlag, lopp för skattekrona och skatteöre, det belopp för skattekrona och skatsom bestämts till utdebitering för teöre, som bestämts till utdebitering nästföregående år. Har jämlikt 13 § för nästföregående år. Har jämlikt femte stycket annan utdebiterings- 13 § femte stycket annan utdebitegrund slutligen fastställts än som be- ringsgrund slutligen fastställts än slutats vid fullmäktigsammanträde i som beslutats vid fullmäktigsamoktober månad, skall till grund för manträde i oktober månad, skall till utbetalningen läggas den utdebite- grund för utbetalningen läggas den ring, som bestämts i samband med utdebitering, som bestämts i samutgifts- och inkomststatens faststäl- band med utgifts- och inkomststalande. Har dödsbo enligt 75 § kom- tens fastställande. Har dödsbo enligt munalskattelagen medgivits befrielse 75 § kommunalskattelagen medgivits från att erlägga allmän kommunal- befrielse från att erlägga allmän skatt, skall belopp, som kommunen kommunalskatt, skall belopp, som eljest ägde uppbära av statsverket, kommunen eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande nedsättas i motsvarande mån. mån. Kommunen äger av statsverket såKommunen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxeringsnämnds som på grundval av det i 67 § omvisst år beslut visst år rörande taxering till förmälda skatteunderlaget kommunal inkomstskatt beslutats beslutats till utdebitering för nästtill utdebitering för nästkommande kommande år. Vad sålunda beslutats år. Vad sålunda beslutats till utdebi- till utdebitering ingår i kommunens tering ingår i kommunens fordran fordran hos statsverket vid ingången hos statsverket vid ingången av året av året näst efter det, då beslutet fatnäst efter det, då beslutet fattades. tades. Förskottet avräknas mot den

140 (Nuvarande

lydelse)

Förskottet avräknas mot den allm ä n n a kommunalskatt, som kommunen äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästfoljande stycke utanordnas. Belopp, som — — — mars månad.

(Föreslagen

lydelse)

allmänna kommunalskatt, som kommunen äger uppbära av statsverket på grundval av skatteunderlaget under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästf oljande stycke utanordnas. Belopp, som

mars månad.

Denna lag träder i kraft den ; dock att äldre bestämmelser alltjämt skola gälla beträffande i lmän kommunalskatt, som utgår på grundval av eller idigare års taxering.

BILAGOR

143 Bilaga 1 Tabeller till urvalskommunerna (tab. 1—tab. 21) Tab. 1. Tyresö. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter 2

l

1958 års inkomsttaxering

EffekTax.Effek- Antal Tax.GaGavärde rantitiva Antal värde ranti- tiva fast. fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garanti- med tighet (2,5%) belopp tighet (4 %) belopp eff. (eff.gb.) 1957 (eff.gb.) eff. 1956 gb. 1000 kr skkr gb. skkr skkr 1000 kr skkr |

9 2

155 123

62 49

!)

172 148

43 37

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

3 Fys. pers.; utbor

408 156

3 Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

2 490

3 345

57 26 10

842 250 2 247

252 61 878

49 24 10

1286 400 3 279

321 100 820

234 64 820

48 25 10

3 339

336 100 899 1335

4 965

233 503 248 984

1368 11880 9 513

547 4 752 3 805 9104

303 3 352 2 983

109 463 236

459 3 915 3185

322 2 937 2 378

107 458 224

6 638

1837 15 664 12 743 30 244

7 559

7 873 512

5 637 4 371 415

39 364 15 746 1288 515 63 413 25 365

15 023

Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamilj sfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

Fys. pers.; utbor 4 230 Jur. pers 20 Summa 5 234

22 761

ié ]

58 276 14 569 1669 417 90189 22 545

10423 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

28 3 3

610 68 113

244 27 46

4 Summa

96 240 67 783 27113 70 273 28109

16 305

'919

16 869

»925

99 835 24 956

1 1

19 '808 2

833 100 129 1062

208 25 32

96 490 24120

12 046

>906

2 Bostadsföreningar m.m. Fast., vars ägare ej dekl.

8 Summa annan fastighet 5 369 Samtliga fastigheter 1

Exkl. sommarstugor.

5 385

7 900

144 Tab. 2. Flöda. Fastighetsbeskattningens

effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

i

EffekTax.EffekTax.GaGaAntal värde Antal värde ranti- tiva ranti- tiva fast. fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garanti- med tighet (2,5%) belopp eff. tighet (4 %) belopp eff. (eff.gb.) (eff.gb.) 1957 1956 gb. 1000 kr skkr gb. skkr skkr 1000 kr skkr

'2

109 45 27 6 2

2 040 2 279 2 471 1684 3 929

816 912 988 673 1572

2 852 3 222 3 762 2 549 5 362

713 805 940 637 1341

189 30 9

12 403

4 961

17 747

4 436

343 412

510 134

19 4

7 544 1610

1886 403

437 117

8 19 3

5162 1127

2 065 451

18 692

7 477

26 901

6 725

131 435

39 55

158 516

107 324 34 465

57 46 4

124 285 31 440

50 46 4 100

17 9 466

'102

0 Ö

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

70 46 4

586 988 118

235 395 47

677 Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

49 2 171

169 45 1906

67 18 762

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

8 2 5

113 119 395

45 48 158 251

57 19 25

34 9 508

20 20

8 1 1

107 2 '109

3 3

31 16 22

5 1 1 1

780 1297 170 2 247

195 324 42

231 56 2 534

58 14 633

131 129 405

33 32 101

2 Bostadsföreningar m.m.

1 Fast., vars ägare ej dekl.

3 Summa annan fastighet

2 985

*125

3 734

»117

Samtliga fastigheter

8 671

*159

30 635

7 658

1502 U47

Exkl. sommarstugor.

145 Tab. 3. Boxholms köping.

Fastighetsbeskattningens 1958 års taxeringar

effektivitet vid 1957 och

1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

EffekEffek- Antal Tax.Tax.GaGativa värde rantivärde ranti- tiva fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garantitighet (2,5%) belopp tighet (4 %) belopp (eff.gb.) 1957 (eff.gb.) eff. 1956 gb- 1000 kr skkr skkr skkr 1000 kr skkr t;

.J ordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

1198 764 1625 1 124

299 191 407 281

4 711

133 910 20

1452 7 958 70

363 1989 18

3 548

838 24 101

323 22 87

2 478 69 325

620 17 81

2 408

2 872

114 251 51

985 5 382 1635

394 2 153 654

170 1492 569

226 50

1241 7 382 2 380

310 1845 595

416 14 2 432

8 002 146 36

3 201

2 231

58 14

29 10

181 47

2 750 45 12

3 273

2 270

'358

2 807

552 78 14127

4 5 133

663 94 16 035

166 23 4 009

14 757

221 31 5 651 5 903

16 792

881 549 1080 796

352 220 432 318

3 306

20 10 1

969 4 750 50 9 075

388 1900 20 3 630

2 096 60 252

115 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och Lvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor . . . . < 2 0 000 20—40 000 > 40 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers Summa Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers Summa Bostadsföreningar m.m.

1 Fast., vars ägare ej dekl.

3 051

763 Summa annan fastighet

27169 10 867

3 545

»413

33 946

8 486

Samtliga fastigheter

36 244 14 497

4 655 '436

Exkl. sommarstugor.

10—591212

48137 12 034

146 Tab. 4. Hamneda.

Faslighetsbeskattningens

effektivitet

vid 1957 och 1958 års

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter I

1 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

taxeringar

1958 års inkomsttaxering

Tax.EffekTax.Ga Ga- Effekvärde ranti- tiva Antal värde ranti tiva fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garantimed tighet (4 %) belopp tighet (2,5%) belopp 1956 (eff.gb.) eff. 1957 gb. 1000 kr skkr (eff.gb.) 1000 kr skkr skkr skkr

2 |

423 118 9

6 474 4 490 584

2 589 1796 234

120 13 51

10 667 2 666 7 774 1944 1004 251

19 445 4 861

1687 1356 639

4 619 675 542 256

58 12 76

377 29 57

2 963 2 554 1053

741 638 263

420 68 57

15 230

6 092

26 015 6 503

735 Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

42 58 200

17 23 80

58 72 236

Summa

366 Summa jordbruksfast.

117 15 58

Annan fastighetr

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

74 39 2 115

542 746 57

217 298 23

104 190 17

66 37 2

778 1030 89

194 258 22

128 160 14

311 37

538 74

105 Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers

21 Summa

'105

435 55 178

109 14 44

612 Rörelsefas tigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

350 49 171

140 20 68

Summa

167 Bostadsföreningar m.m.

1 Fast., vars ägare ej dekl.

84 Summa annan fastighet

2 613

»123

3 543

886 Samtliga fastigheter

17 843

*217

29 558 7 389

Exkl. sommarstugor,

23 453

147 Tab. 5. Fagerhult.

Fastighetsbeskattningens 1958 års

effektivitet

vid 1957

och

taxeringar

1957 års inkomsttaxering 1958 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Tax.EffekEffekGaGaFastigheter tillhöriga fasAntal Tax.värde ranti- tiva tig- värde ranti- tiva Fastigheterna uppdelade fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garantii grupper efter taxerings- hetighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp värdet (1957 års värden) ter eff. (eff.gb.) 1956 (eff.gb.) 1957 skkr skkr 1000 kr skkr 1000 kr skkr 1 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 . . . . . . . Samtliga inbor

102 70 37 5

1696 2 615 2 475 685

678 1046 990 274

2 988

107 IG

13 642 3 410

1097 151 74

48 504

4 722 700 296

19 360 4 840

Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

46 3 13

7 471 2 741 376 186

Summa jordbruksfast.

10 774 4 310

2 875 718 4 727 1182 4 686 1172 1354 338

1181 175 74

Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

24 3 4

398 118 109

159 47 44

16 39

574 143 157

144 36 39

Summa

219 En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

135 80 4

1020 1343 121 2 484

408 538 48 994

199 370 28 597

122 75 3

1425 2100 170

356 525 42

3 695

923 52

2 611

3 903

975 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers

335 32 641

134 13 256

431 24 863

108 6 215

Summa

329 Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

*200

Bostadsföreningar m.m. Fast., vars ägare ej dekl. 78

147 Summa annan fastighet

4 885

1018 Samtliga fastigheter

15 659

6 264

1522 Exkl. sommarstugor.

10t—591212

250 '286

7 021

J

26 381 6 595

148 Tab. G. Borrby. Fastighetsbeskattningens

effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 Irs inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

EffekTax.EffekTax.GaGaAntal värde tiva Antal värde ranti- tiva rantifast. fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garanti- med tighet (2,5%) belopp eff. tighet (4 %) belopp eff. (eff.gb.) (eff.gb.) 1957 1956 gb. 1000 kr skkr gb. skkr skkr 1000 kr skkr

300 57 49 24

3 940 2 927 4 850 4 555

1576 1171 1940 1822

97 17 44 54

35 1 4 2

5 433 4101 7 046 6 509

1356 1025 1762 1627

78 4 32 30

30 1 3 2

16 272

10 18 29

427 1407 183

6 509

38 141 2

3 11 1

23 089 602 2 347 241

5 770

171 563 73

25 113 1

3 10 1

18 289

7 316

26 279

150 587 60 6 567

50 Summa

29 3 13 45

687 25 595

275 10 238

81 0 223

14 1 12

835 35 756

45 0 177 222

10 1 9

208 9 189 406

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000

428 157 12

3 453 3 211 412

1381 1284 165

346 150 12

4 302 4194 556

1075 1048 139

698 640 95

319 144 12

7 076

2 830

626 732 116 1474

9 052

696 16

279 6

'i

1222 17

1433 92 1

7 788

*509

10 291

2 262 306 4 2 572

164 2

'476

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers

6 Summa

2 346

6 Bostadsföreningar m.m.

12 018

4 807

13 2 241

110 214

429 635

171 Fast., vars ägare ej dekl.

15 559

1 ^05

30 307 12123

2 634

3 889 41838 10 456

2 245

^555

l

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers

Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

Summa annan fastighet 939 Samtliga fastigheter 1426

Exkl. sommarstugor.

139 2 1615

J

^02

i

149 Tab. 7. Skegrie. Fastighetsbeskattningens

effektivitet

vid 1957 och 1958 års taxeringar

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter 1

|

1958 års inkomsttaxering

EffekTax.Effek- Antal GaGaAntal Tax.värde ranti- tiva värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garanti- fast. tighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp med (eff.gb.) eff. (eff.gb.) eff. 1956 1957 gb. 1000 kr skkr gb. skkr skkr 1000 kr skkr

o

54 29 57 42

1084 1641 5 743 9 378

433 657 2 297 3 751

21 48 170 372

7 4 10 10

1407 2 290 8181 13182

352 573 2 045 3 295

12 34 128 271

5 3 10 9

Jordbruksfastighet Fvs. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

17 846

4 373 3 716 143

1749 1486 58

453 1035 29

25 060 6 215 5 373 205

34 30 4

31 15 25 2

6 265

Fys. pers.; utbor Jur. pers

1554 1343 51

370 1236 26

13 27 2

Summa jordbruksfast.

26 078 10 431

36 853

9 213

2 077

69 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

25 8 5

344 27 38

138 11 15

57 7 12

13 6 4

356 32 52

28 2 11

13 2 4

Summa

89 8 13 110

19 En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

306 53 8 367

2126 1187 272

850 475 109

245 53 8 306

2 338 1353 342

583 338 86

447 287 63

4 033 264

234 53 8 295

3 585

438 374 88 900

Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

3 815

»306

4 297

'295

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers Summa

29 1 12 42

355 7 711

142 3 284

98 2 181

393 7 723

8 Bostadsföreningar m.m.

1 Fast., vars ägare ej dekl.

1 Summa annan fastighet

5 330

1203 J

5 896

'323

Samtliga fastigheter

31408 12 563

3 331

»414

42 749 10 686

3 040

'392

Exkl. sommarstugor.

150 Tab. 8. Ytterby. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

EffekEffek- Antal Tax.Tax.GaGavärde ranti- tiva fast. värde ranti- tiva å fas- belopp garanti- m e d å fas- belopp garantitighet (4 %) belopp eff. tighet (2,5%) belopp (eff.gb.) (eff.gb.) 1957 1956 skkr skkr 1000 kr skkr 1000 kr skkr 9

l

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

111 19 1 1

2 205 877 113 205

882 351 45 82

3 400

730 304 28 64 1126 31 309 16

63 17 29 16

18 47 19

4 413

33 353 19 1765

4 506 125 1234 64

5 929

715 244 504

286 98 201

151 75 145

893 310 654

223 78 163 464

104 53 127 284

71 166 27 264

697 4196 959 5 852

279 1678 384

135 1308 301 1744

57 159 25 241

794 4 834 1288

198 1209 322

137 1038 227

387 3 6 242

155 1 2 497

78 1

6 916 647 5

1729 162 1

132 1

*242

7 568

82 27 663

33 11 265

120 51 839

1 26

30 13 209 252

Bostadsföreningar m.m.

67 Fast., vars ägare ej dekl.

6 Summa annan fastighet

8 730

3 492

2 324

*276

10 726

2 681

Samtliga fastigheter

5 257

2 502

*301

16 655

4163 Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

8 4 1

83 881 49

145 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor .. Jur. pers Summa

397 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

2 922 1216 112 256

Exkl. sommarstugor.

2 341

48 1

1829 1954

Tab. 9. Bjärke. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

1958 års inkomsttaxering

Tax.EffekTax.EffekGaGavärde ranti tiva Antal värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garantitighet (4 % ) belopp m e d tighet (2,5%) belopp eff. (eff.gb.) 1956 1957 (eff.gb.) gb. 1000 kr skkr skkr 1000 kr skkr skkr

o

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

587 133 14 2 2

9 615 5 327 1117 545 3 291

3 846 2131 447 218 1316

116 73

38 6

71 177

738 35 12 34

19 895

Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

7 958 219 552 140

Summa jordbruksfast.

547 1380 350 22172

1 2

14 812 8 532 1842 830 6147

3 702 2133 460 207 1537

90 64 2 65 397

8 039

55 133 24

11 5 10

950 2 473 542

238 618 135

618 57 145 24

8 869

9 030

1810 261 369

453 65 92

145 41 89

2 440

159 140 13 312

1909 3 779 648 6 336

477 945 162 1584

291 602 108

1390 80

7 806

347 20 1951

442 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

1333 219 211

533 84

179 59 81

Summa

191 144 13

1351 2 655 474

540 1062 190

240 657 128

4 480

167 3

1000 57

400 23

200 19

5 537 2 215

1244 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

116 Summa

2 910

123 En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 40 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

J

1001 104 15 1120

Bostadsföreningar m.m. Fast., vars ägare ej dekl.

10 Summa annan fastighet

10 046

4 018

32 218 12 887

2 359

Samtliga fastigheter 1

Exkl. sommarstugor.

3 x

14 005

3 501

50133 12 531

2 370

152 Tab. 10. Lyrestad.

Fastighetsbeskattningens

effektivitet

vid 1957 och 1958 års

1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 40 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

EffekEffek Antal Tax.Tax.GaGa tiva värde ranti värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garantitighet (2,5%) belopp tighet (4 %) belopp eff. (eff.gb.) 1957 (eff.gb.) 1956 1000 kr skkr^ skkr skkr 1000 kr skkr

145 47 18 2

2167 1872 1140 417

867 749 456 167

3 516 3168 2 059 776

879 792 515 194

5 596 461 474 138

2 239 184 190 55

9 519

2 380

27 8 13

204 213 57

6 669

2 668

818 852 228 11417

2 854

370 124 125

148 50 50

549 171 188

137 43 47

198 60 4

1375 1006 102

550 402 41

205 228 26

154 55 4

2 044 1669 170

2 483

3 883

510 417 43 970

37 12

195 79 2 757

78 32

39 30

339 93

85 23

4 315

104 1 244

41 0 98

158 2 275

39 1 69

109 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

311 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

9 '222

Bostadsföreningar m.m. 43

90 Summa annan fastighet

3 965

»238

6 019

1504 Samtliga fastigheter

10 634

4 254

*276

17 436

4 358

Fast., vars ägare ej dekl.

1 Exkl. sommarstugor.

laxeringar

153 Tab.

11. Grava.

Fastighetsbeskattningens

effektivitet

vid 1957 och 1958 års

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 . 50— 100 000 . 100— 200 000 . 200—1 000 000 . > 1 000 000 .. Samtliga inbor . . Fys. pers.; utbor Jur. pers. Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

taxeringar

1958 års inkomsttaxering

Tax.EffekTax.EffekGa GaAntal värde värde tiva ranti- tiva ranti fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garantimed tighet (4 %) belopp tighet (2,5%) belopp eff. 1956 (eff.gb.) 1957 (eff.gb.) 1000 kr skkr skkr 1000 kr skkr skkr

141 28 14 6

2 565 1309 1223 1038

1026 524 489 415

189 25 6

6135 465 1568

149 5

3 431 1796 1766 1451

858 449 441 363

2 454

8 444

186 627

68 188

727 2 777

182 694

53 171

3 267

56 11948

2 987

294 3 388 685

118 1 155

34 1 141

113 1 152

37 134

454 3 608 1065

488 905 153 1546

323 650 79 1052

126 23

38 16 1106

Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

176 125 11

1415 2 530 428

566 1012 171

4 373

301 701 119 1121

Fys. pers.; utbor Jur. pers. Summa

67 7 386

397 73

159 29

79 23

4 843

381 150 265

152 60 106

318 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa Bostadsföreningar m.m. Fast., vars ägare ej dekl. 54 Summa annan fastighet 497 Samtliga fastigheter 717 1

Exkl. sommarstugor.

134 110 11

1952 3 622 614

255 7

6188 503 91

*262

6 782

48 26 22

537 274 331

134 68 83 285

6 733

2 693

^00

9 635

2 408

14 901 5 960

'356

5 395

Tab. 12. Kolbäck. Fastighetsbeskattningens

effektivitet vid 1957 och 1958 ars laxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Effek- Antal Effek- Antal Tax.Tax.GaGavärde ranti- tiva värde ranti- tiva fast. fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garanti- med tighet (2,5%) belopp tighet (4 %) belopp eff. (eff.gb.) (eff.gb.) eff. 1957 1956 gb. 1000 kr skkr gb. skkr skkr 1000 kr skkr 10

5 4 6 4

1129 2 892 2 944 4 751

282 723 736 1188

14 35 100 381

4 3 5 4

2 929

48 137

19 7 6

411 1979 123

29 99

16 6 6

4 287

14 229

102 495 31 3 557

402 261 121

216 106 116

20 14 9

1263 818 384

316 204 96

132 89 92

16 11 8

1005 653 303 1961

2 465

210 233 33

1943 4 740 1143

777 1896 457

371 1329 306

156 221 32

2 404 6 556 1681

601 1638 420

140 214 31

476 617 3

7 826 5 326 357

10 641

6186 411

Summa 1096

13 509

2 006 1065 143 3 214

2131 143 5 404

*412

17 238

2 659 1547 103 4309

359 1229 221 1809 464 103 2 376

'388

42 41 23 13

879 2116 2140 3 575

352 846 856 1430

22 53 136 495

119 11 11 6

8 710

3 484

303 1623 82

121 649 33

10 718

28 18 10

6 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Fys. pers.; utbor

é

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

5 240

2 096

8 375

5 830

2 332

2 093 2 282

1525 Summa

16 Bostadsföreningar m.m.

2 375

3 663

3 Fast., vars ägare ej dekl.

8 Summa annan fastighet 1216 Samtliga fastigheter 1363

24 585

9 834

6 400

>484

33 346

8 336

5 321

35 303 14121

7 291

»516

47 575 11893

Exkl. sommarstugor.

•»450 5 979 »478

155 Tab. 13. Söderbärke. Fastighetsbeskattningens 1958 års taxeringar

effektivitet vid 1957 och

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Tax.Ga- Effek Antal Tax.Ga- Effekvärde ranti tiva fast. värde ranti- tiva å fas- belopp garantiå fas- belopp garanti tighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp eff. (eff.gb.) 1956 (eff.gb.) 1957 gb. 1000 kr skkr skkr 1000 kr skkr skkr (i

l

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor <50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor r Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast.

130 33 21 6

1903 1461 1537 884

190 31 11 4

5 785 2 314 1174 469 14 049 5 620 21 9 21029 8 412

236 Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor <20 000 • 20—40 000 : >40 000 01 i Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa

306 57 5 368

162 8 538

Rörelsefas tigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa Bostadsföreningar m.m. Fast., vars ägare ej dekl. Summa annan fastighet Samtliga fastigheter 1

Exkl. sommarstugor.

1958 års inkomsttaxering

43 646 882

761 584 615 354

2 810 2 217 2 804 1408 116 110 2 252 1 2 479

207 30 1531 1768

83 12 612 707

612 623

2 442 904 209 3 555 812 370 4 737

977 361 84 1422 325 148 1895

427 216 38 681 163 37 881

451 90 440 981

180 36 176 392

81 3 075 717 11487

702 554 701 352

9 239 2 309 526 2106 32 995 8 249 7 26 44 366 11091

244 53 5 302

7 '309

83 87

20 1 1611 *322 4 090 J378

264 38 1929 2 231

66 9 482 557

3 318 1315 287 4 920 1204 531 6 655

829 329 72 1230 301 133 1664

562 105 561 1228

141 26 140 307

323 81 10 437 2 609 54 803 13 700

156 Tab. 14. Attmar.

Fastighetsbeskattningens

effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Effek- Antal EffekTax.Tax.GaGativa värde ranti- tiva Antal värde rantifast. å fas- belopp garanti- fast. å fas- belopp garanti- med tighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp eff. 1956 (eff.gb.) gb. (eff.gb.) eff. 1957 gb. 1000 kr skkr 1000 kr skkr skkr skkr

4 Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

304 32 9 3

4 086 1450 664 421

1634 580 266 168

348 44 6 31

6 621

Fys. pers.; utbor

543 3 318 331

2 648 217 1327 133

Summa jordbruksfast.

10 813

Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

6 Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000

5 744 2 213 1088 728

1436 553 272 182

2 443 227 1727 115

13 3 8

9 773 907 6 907 461

56 856 91

63 1240 83

13 3 7

4 325

18 048

94 132

107 31 1

684 508 33

274 203 13

87 29 1

179 177 10

80 29 1

473 113

984 868 41 1893 452

246 217 10

159 170 13 342

Summa

2 345

400 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

116 Summa

448 674

1 Jordbruksfastighet

Annan fastighet

Fys. pers.; utbor

>110

'117 112

Bostadsföreningar m.m.

1 Fast., vars ägare ej dekl.

5 Summa annan fastighet

2 704

505 Samtliga fastigheter

13 517

5 406

1576 Exkl. sommarstugor.

l

4 363

*125

!181

22 411

5 603

2 046

>169

157 Tab. 15. Jörn.

Fastighetsbeskattningens

effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter l

EffekTax.Tax.EffekGaGaAntal värde ranti- tiva Antal värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garanti- fast. å fas- belopp garantimed tighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp eff. (eff.gb.) eff. (eff.gb.) 1957 1956 gb. gb. 1000 kr skkr skkr skkr 1000 kr skkr 5

2 981 126

184 2

68 2

12 038 613

3 008 153

172 23

62 3

7 768

12 651

326 7 000

130 2 800

3161 121 3 306

484 13 223

15 094

6 037

26 358

6 588

17 5 19 41

480 112 1835

192 45 734

86 6 86

11 2 12

159 40 750

63 6 149

8 1 12

636 159 3 001 3 796

2 427

982 1396 1416 3 794

393 558 567

112 79 45

1473 2 356 2 410

368 589 602

268 435 486

107 77 45

239 415 491 1145

6 239

1559 45

1189 14

596 10

7 454 314

606 41 6

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor . . . .

258 16

Summa

3 901

!236

6 418

>229

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

60 Summa

2 Bostadsföreningar m.m.

3 Fast., vars ägare ej dekl.

2 Summa annan fastighet

7 860

»268

3 031

>257

22 954

*353

12126 38 484

9 619

>337

Samtliga fastigheter 1

126 85 47

Exkl. sommarstugor.

158 Tab. 16. Oxelösunds stad. Fastighetsbeskattningens 1958 års taxeringar

effektivitet vid 1957 och

1957 års inkomsttaxering 1958 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Tax.Tax.EffekEffekGaGaFastigheter tillhöriga fasAntal värde tiva Antal rantiFastigheterna uppdelade tig- värde ranti- tiva fast. fast. garantigarantiå faså fasbelopp belopp i grupper efter taxerings- hemed med belopp belopp tighet tighet (2,5%) (4 %) värdet (1957 års värden) ter (eff.gb.) eff. (eff.gb.) eff. 1956 1957 gb. gb. 1000 kr skkr skkr skkr 1000 kr skkr 2

5 7

112 332

45 133

17 5

1 1

138 448

35 112

10 1

1 1

2 707

64 20 5

2 581 2 280 87

1032 912 35

523 417 16

42 16 3

3 274 2 706 128

819 676 32

356 276 16

42 15 3

Summa

4 948

60 En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000 Samtliga inbor

187 216 158

1010 4 661 4 982

159 1250 1650

175 207 155

1528 7 044 7 548

381 1761 1886

298 1187 1521

171 202 153

3 059

4 028 1502

16120 6 007

3 006

Fys. pers.; utbor

10 653 3 745

404 1864 1993 4 261

Summa 1171

14 398

5 759

3 808

'537

5 530

3 457

!526

1 24

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

8 38 46

32 789 13116 32 908 13164

3 935

25 Summa

3 942

46 872 11718 47 035 11759

2 959 2 965

Bostadsföreningar m.m.

10 628

2 657

2 843 497

2 735

Fast., vars ägare ej dekl.

60 605 24 242

62 561 25 024

*684

531 88 023 22 004 90 730 22 681

9 459 9 534

»663 »670

Summa annan fastighet 1399 Samtliga fastigheter 1424 1

451 Exkl. sommarstugor.

159 Tab. 17. Vadstena stad. Fastighetsbeskattningens effektivitet vid 1957 och 1958 års taxeringar 1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

Tax.EffekTax.EffekGaGavärde ranti- tiva Antal värde ranti- tiva Antal fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garanti- fast. tighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp med (eff.gb.) eff. 1956 (eff.gb.) eff. 1957 gb. 1000 kr skkr gb. skkr 1000 kr skkr skkr

25 10 3 2

550 525 336 561

220 210 134 224

7 6 46

9 6 1

1135 1150 4

454 460 2

59 162 107 2

4 261

119 13 11

5 475 1009 1841

2190 404 736

Summa

8 325

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000

48 169 127

468 4114 5 232

344 13 2 359

l

1958 års inkomsttaxering

4 2 1

772 732 504 788

193 183 126 197

2 796

3 3 1

1732 1761 4

699 433 440 1

6 293

1215 172 643

93 9 10

3 330

2 030

9 814

187 1646 2 093 3 926

273 70 10157

109 28 4 063

854 Summa

2 529

515 515

Bostadsföreningar m.m.

6 25

3 600

558 614

26 331 10 533 30 592 12 237

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

Fys. pers.; utbor Summa Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

Fast., vars ägare ej dekl. Summa annan fastighet Samtliga fastigheter 1

Exkl. sommarstugor.

4 6 44

4 1 1

54 153 111 1

6 2 3 1

6461 1141 2 392

1615 285 598

78 10 10

9 994

2 498

658 98 516 1272

126 1197 1823

42 162 125

582 4 878 6 432

145 1220 1608

40 158 127 325

2 973

117 960 1398 2 475

54 20

'i

373 92

93 23

28 23

3 220

»330

12 357

3 089

2 526

2 J

2 771

3 226

393 393

3 010 32 692

7 844

19 !477

5 937

'460

»491

38 985

9 746

6 256

J

9 9

160 Tab. 18. Höganäs stad. Fastighetsbeskattningens 1958 års taxeringar

effektivitet vid 1957 och

1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter 1

Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

—

95 142 241

24 36 60

478 146 743 49

—

2 1 1

36 186 12

35 57 12

71 114 106

28 45 43

—

3 2 2 1

—

—

135 665 42

54 266 17

53 72 16

—; — — 2! 1 1 4 '

90 15 9

7 836 1890 2140

1959 472 535

877 142 465

4 241

1326 270 729 2 325

2 966

77 11 9 97

7 051 11879 3 533

2 820 4 752 1413

1757 3 753 1028

656 532 84

510 : 515 83

8 985

1049 15

23 227

9 291

6 538 1272 150 '2 4 6 692 '1274

2 276 3 895 1183 7 354

1578 3181 802

22 463 752 12

9112 15 579 4 735 29 426

262 4 7 620

10 602

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor . . . . 695 < 2 0 000 552 20—40 000 85 > 4 0 000 1332 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor 56 2 Jur. pers Summa 1390

301 5

Summa

834 2 083 28 70 28 456 11382 30 609 12 244

Bostadsföreningar m.m.

61 3 23

5 561 1108 79 2 2 5 642 >1110 93 3 257

4 1

29 341

624 22 6 689 7 335

2 043

2 018

7!

—

—

—

4 1 8

2 498 87 26 756

3 220

—

3 243 95 239 72 785 29114

12 796 l 1408

Samtliga fastigheter

73 918 29 567

12 937 *1412

30 490

175 6 378

Fast., vars ägare ej dekl. 23 Summa annan fastighet 1662

Exkl. sommarstugor.

10 ;

•

2 745 672 824

1 1 1

6 862 1681 2 059

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

123 21 11

Summa

2 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 5 0 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

Effek- Antal 1 Effek- Antal Tax.Tax.GaGativa värde rantivärde ranti- tiva fast. fast. å fas- belopp garanti- med å fas- belopp garantimed tighet (2,5%) belopp eff. tighet (4 %) belopp (eff.gb.) eff. (eff.gb.) 1957 1956 gb. gb. 1000 kr skkr skkr skkr 1000 kr skkr

80157 20 036 81573 20390

7 1

9 497 l l 226 : 9 601 *1 230

161 Tab. 19. Fastighetsbeskattningens

effektivitet

1957 och 1958 års

för fasligheter

1957 års inkomsttaxering Fastighetsslag Antal Fastigheter tillhöriga fasFastigheterna uppdelade tigi grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter

å landsbygden

vid

taxeringar 1958 års inkomsttaxering

Tax.EffekTax.EffekGaGavärde ranti- tiva Antal värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garantiå fas- belopp garantitighet (4 %) belopp med tighet (2,5%) belopp eff. (eff.gb.) 1956 (eff.gb.) 1957 skkr skkr 1000 kr skkr 1000 kr skkr

l

Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

3110 675 292 113 5

47142 18 857 29 351 11741 25138 10 055 24183 9 673 8 558 3 423

1044 402 500 1242 883

Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl

4195 134 372 53 749 4 071 424 20132 8 053 2 480 146 43 026 17 210 5 895 212 2175 870 299 Summa jordbruksfast. 4 977 199 705 79 882 12 745

332 38 27 22 4

71006 17 745 830 45 674 11417 ' 343 38 919 9 729 409 34 916 8 728 951 13 309 3 328 1014 423 203 824 50 947 3 547 192 31250 7 812 2 306 76 82 981 20 745 7 427 45 3 310 827 283 736 321 365 80 331 13 563

Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Jur. pers

365 87 139

9 213 1923 8 702

3 685 769 3 481

1596 369 2 612

222 64 115

Summa

19 838 7 935

4 577

11945 2 986 2 512 628 12 318 3 079 26 775 6 693

1156 297 2 352 3 805

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor . . . . 2 745 20 968 8 387 4 023 2128 27 578 6 890 < 2 0 000 4 522 20—40 000 2 030 42 671 17 069 11859 1896 58 018 14 502 10 607 > 4 0 000 470 16 893 6 757 5 255 451 23 591 5 897 4 283 Samtliga inbor 5 245 80 532 32 213 21137 4 475 109 187 27 289 19 412 Fys. pers.; utbor 5 810 49 463 19 785 9 892 71558 17 889 5 367 60 2 324 930 786 54 3 000 Jur. pers 750 590 Summa 11115 132 319 52 928 31815 4 529 183 745 45 928 25 369 Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor . . . . Jur. pers

373 25 124

6 889 2 755 621 249 25156 10 062

127 45 2 368

14 5 71

Summa

32 666 13 066

2 540

2 274 210 7 853 41352 10 337

3 954

5 895

6 316

2 527

9 080 2 270

1261 Bostadsföreningar m.m.

10 Fast., vars ägare ej deki. 611

9100 841 31411

105 27 2153 2 285

Summa annan fastighet 12849 195 093 78 037 41982 '5103 266 847 66 701 34186 Samtliga fastigheter 17826 394 798 157919 54 727 '5839 588 212 147032 47 749 1

Exkl. sommarstugor.

162 Tab. 20. Fastighetsbeskattningens effektivitet för fastigheter i städerna vid 1957 och 1958 års taxeringar 1958 års inkomsttaxering

1957 års inkomsttaxering Antal Fastighetsslag fasFastigheter tillhöriga tigFastigheterna uppdelade i grupper efter taxerings- hevärdet (1957 års värden) ter l

Tax.Effek- Antal Tax.Ga- Effek- Antal Gavärde ranti- tiva värde ranti- tiva fast. å fas- belopp garanti- fast. å fas- belopp garantitighet (4 %) belopp med tighet 2,5%) belopp med (eff.gb.) eff. 1957 (eff.gb.) eff. 1956 gb. gb. 1000 kr skkr skkr skkr 1000 kr skkr

30 18 4 5

662 929 449 1247

265 371 180 499

10 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000

24 11 46 10

5 3 1 1

909 1275 647 2 090

227 319 162 523

14 6 44 41

5 2 1 1

3 287

11 19 2

1271 2 746 46

508 1099 18

215 217 18

10 5 9 2

4 921

Fys. pers.; utbor

1877 3 564 54

469 891 13

188 191 13

4 8 l 2

Summa jordbruksfast.

7 350

2 940

10 416

2 604

306 54 27

5 967 1988 1595

3 065 859 1387

225 40 22

17 572 5 737 4 659

4 392 1434 1165

197 36 22

9 550

5 311

27 968

6 991

1890 517 997 3 404

3 411 8 262 5 499 42 930 17172 4 770 1908 33 82 47 782 19113

2 041 6 201 4 501

873 901 364

11221 27 502 18 715

2 803 6 875 4 678

1993 5 328 3 722

721 875 363

Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor Summa

14 918 4 970 3 987 23 875

En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor . . . . < 2 0 000 20—40 000 > 4 0 000

930 937 370

8 529 20 654 13 747

2 237 Fys. pers.; utbor

679 4 Summa 2 920

Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor . . . . Fys. pers.; utbor

11043 1 959

954 23 13 720 '2141

57 438 14 356 7 429 1857 107 27 64 974 16 240

11625 *1 963

12 743 2138

é

557 25

'4

5 1 43

3116 778 22 87 76 399 19100

99 3 3 608

5 1 40

66 046 26 419

182 6 4 828 5 016

79 602 19 900

3 710

18 816

7 526

7 395

22 904

5 726

5 201

3 202 1281 Fast., vars ägare ej dekl. 120 Summa annan fastighet 3 619 159 721 63 889 Samtliga fastigheter 3 708 167 071 66 829

5 424

81 3 74

2 596 1039 70 28 63 380 25 352

Summa

158 Bostadsföreningar m.m.

34 Exkl. sommarstugor.

32 317 ^ÖÖI 200 872 50 213 32 858 *2587 211 288 52 817

24 893 >2 349 25 390 »2 372

163 Tab. 21. De effektiva

garantibeloppen

kommunerna Taxeringsår

Kommun Länsbetecknina

i procent

av de totala för fastigheterna

vid 1957 och 1958 års Jordbruksfastighet

i

urvals-

laxeringar Därav

Annan fastighet

Hyres- En- o. två Rörelsefamiljsfast. fast. fast.

Samtliga fastigheter

0 Tyresö

B

Flöda

D

Boxholms köping . . .

E

Hamneda

G

Fagerhult

H

Borrby

1957 1958 1957 1958

(56,6) (52,7)

60,1 48,1

89,2 90,1

59,2 46,2

14,6 14,4

51,6 57,5

(46,6) (43,1)

66,6 73,6

1957 1958 1957 1958 1957 1958

30,6 33,1

32,6 36,4

44,9 36,1

10,6 11,3 11,7 10,5

50,9 51,2

L

1957 1958

Skegrie

M

Ytterby

O

Bjärke

P

Lyrestad

R

Grava

S

Kolbäck

U

Söderbärke

W

Attmar

Y

Jörn

AC Medeltal

69,3 72,2

32,1 35,4

(77,8) (77,2)

56,8 59,5

26,8 22,1

16,5 16,1

52,1 55,7

61,1 64,5

23,9 22,5

5,4 4,3

46,6 50,4

58,2 54,5

59,6 64,7 51,8 59,3

18,5 15,7

24,3 22,5 21,7 21,5

1957 1958

20,4 22,5

46,5 36,9

62,0 76,2

41,2 36,4

26,5 28,5

1957 1958 1957 1958 1957 1958 1957 1958 1957 1958

10,1 8,5

56,4 65,4 66,6 68,2

63,4 61,2

73,0 76,7

(12,3) (10,5)

47,6 46,9

7,3 9,3

42,5 43,6

45,2 45,0

44,3 51,3

21,2 22,7

18,9 16,5

57,9 58,4

37,3 40,7 64,1 64,2

15,8 17,0 (47,2) (39,5) (30,2) (21,9)

18,3 18,9

7,4 7,6

56,2 57,4 47,8 57,5

20,8 18,5

65,1 63,8 52,4 55,4

62,7 66,8

51,6 50,3

(88,1) (87,8)

46,5 52,8 65,6 68,4

22,1 21,1

35,6 35,2

(-)

(—)

29,2 36,5

74,7 75,0

(5,7) (7,5) 19,4 22,1

21,1 19,9 34,7 32,5

29,9 25,2

46,9 42,0

50,9 48,7 4,6 4,8 19,0 18,6 19,1 19,8

66,8 64,2

55,8 50,9

1957 1958 1957 1958 1957 1958 1957 1958

29,5 30,5 24,8 31,8 3,7 3,4 16,0 16,9

46,7 56,1

(37,3) (63,2)

54,5 55,7 53,8 51,3

18,3 23,0 57,7 56,9

Oxelösund

D

1957 1958

9,0 11,0

48,2 43,0

48,3 42,4

Vadstena

E

19,3 20,3

74,5 72,6

61,0 50,9

Höganäs

M

1957 1958 1957 1958 1957 1958

(31,1) (29,3) 18,4 19,1

44,0 47,4

54,8 50,0

50,6 49,6

55,6 48,7

1957 1958

16,0 17,0

52,3 50,5

56,6 52,7

Medeltal Medeltal för samtliga urvalskommuner

60,0 48,3 19,7 19,6

1,4 1,7 (7,9) (6,1) 2,4 2,5

63,1 65,3 59,5 55,1

60,1 55,2 66,1 62,5 79,3 81,8 72,0 74,0 71,8 71,6 63,2 59,5

36,5 35,2

43,8 47,1 49,2 48,1 39,0 36,6

Anm. Procenttal inom parentes anger att undersökningsmaterialet omfattar mindre än 25 fastigheter.

164 Bilaga 2

Tabell till specialkommunerna Tab. 22.

Fastighetsbeskattningens

effektivitet

för fastigheterna

vid 1957 och 1958 års

i

specialkommunerna

taxeringar

I tabellen använda förkortningar: fast. jordbr.fast. kraftv.fast. rör.fast. bostadsf. tax.v.

Kommun Länsbeteckning

1 Blidö, B

= = = = = =

tkr

fastigheter jordbruksfastigheter kraftverksfastigheter rörelsefastigheter bostadsföreningar taxeringsvärde

Taxeringsår

skkr eff. gb.

Andra Vatten- Andra Dostörre fallsmän- större styrel- skogs- styrel- kraftv. fast. sens o. jord- sens o. dyl. fast. br.fast. fast.

Vissa Övriga fast. större Somrör. mar- jordfast.: stugor bruks- annan bofast. stadsf. fast. m. m.

Samtliga fast.

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

7 016 2 807 1403

1941 776 124

5 220 2 088 1103

14177 5 671 2 630

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

9 997 2 500 750

2 036 509 87

8 510 2127 1163

20 543 5136 2 000

4 G

1957 Österåker, B Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

3 929 1572 1526

2 831 1133 599

2 248 899 899

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

5 213 1303

3 859 965 414

4 613 1153 1153

Ljusterö, B

= 1 000-tal kronor = garantibclopp (1957 = 4 % och 1958 = 2,5 % av tax.v.) = skattekronor = effektiva garantibelopp

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

8 2 2

9 330 50 673 3 732 20 269 3 732 10135

—

7 959 25124 102 094 40 838 3183 10 050 22 706 509 5 306

10145 71065 12 383 35 476 142 754 2 537 17 766 3 096 8 869 35 689 14 738 526 4 851 2 464 5 330 10 372 4149 1771

3 658 1463 234

5 394 2 158 1139

19 424 7 770 3144

15 578 3 895 800

5 065 1266 215

7 891 1973 1079

28 542 7 136 2 096

165 Tab. 22 (forts.)

Kommun Länsbeteckning

1 Djurö, B

Värmdö, B

Taxerings-

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

— —. —

—. ——

6 2 2

—

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

— — —

— — —

6 3

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

Dalarö, B

Södra Göstring, E

Linderås, F

Aseda, G

11—591212

Vissa Övrig a fast. Andra Vatten- Andra större Domän- större fallsstörre rör. Somstyrel- skogs- styrel- kraftv. fast.; mar- jordbosens o. jord- sens fast. stugor bruks- annan fast. br.fast. fast. o. dyl. stadsf. fast. fast. m. m.

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

—

— — —

30 982 12 393 6196

2 534 10 499 1013 4 200 162 2 218

44 021 17 608 8 578

6 1 1

— — —

— — —

45 275 11319 3 396

3 228 15 589 807 3 898 137 2132

64 098 16 025 5 666

2 314 926 446

23 9 9

— — —

— —

40 081 16 032 8 016

7 051 10148 2 820 4 059 451 2143

59 623 23 849 11065

3 364 841 801

26 7 7

—

— — —

55147 10 618 14 589 13 787 2 655 3 647 4136 451 1995

83 751 20 938 7 390

126 50 50

759 304

—

29 11 11

— — —

— — —

17 649 7 060 3 530

1983 793 127

9 354 3 742 1976

29 900 11960 5 694

182 45

—

1044 261 99

50 12 12

— — —

— — —

25 531 6 383 1915

3 230 13 362 808 3 341 137 1827

43 399 10 850 3 990

396 158

11864 4 746

—

—

—

12 5 5

— — —

9 002 3 601 576

3 795 1518 794

25 069 10 028 1375

666 167

19 650 4 912

—

—

—

15 4 4

— —, —

14 990 3 747 637

4 823 1206 609

40144 10 036 1250

302 121

4 236 1694 579

— — —

—

— — —

11602 4 641 743

2 547 1019 533

18 687 7 475 1855

— —

— — —

—

—

7 315 1829 681

18 640 4 660 792

3 390 848 428

29 840 7 460 1901

303 121

2 470 988

— —

— —

— —

11381 4553 728

1231 492 258

15 385 6154 986

562 140

5180 1295

—. -—

—

—. —

18827 4 707 800

1446 362 183

26 015 6 504 983

— 7 1

—

— 495 123

6 Samtliga fast.

• — .

—

•

—

—. —

•

• — •

— —

•

—

•

•

—

—

•

—

•

•

—

—

il

166 Tab. 22

Kommun Länsbeteckning

(forts.)

Taxeringsår

Vissa Övriga fast. Andra Vatten- Andra större Dofallsstörre rör. Sommän- större marstyrel- skogs- styrel- kraftv. fast.; stugor jord- annan sens o. jord- sens fast. bobruksfast. br.fast. fast. o. dyl. stadsf. fast. fast. m. m. 3

1957 Annerstad, G Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

1050 420

1417 567 12

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

2 856 714

2 818 704

—

—

—

—

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

112 45

—

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

352 88

—

1957 Laholms Tax.v., t k r . . landskom.,N gb., skkr . . . eff. gb., skkr

644 258

—

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

1051 263

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

395 158

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

1045 261

1 Rang, M

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

Knäred, N

Ätran, N

Onsala, N

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

—

— —

—

7 Samtliga fast.

li

8 264 3 305 1413

—

14 579 5 832 933

3 845 1538 804

29155 11662 3162

11558 2 890 1197

—

23168 5 792 985

4 352 1088 549

44 752 11188 2 731

25 550 13 741 10 781

50 072 20 029 8 266

—

—

— 10 220 5 497 4 312 5110

2 277

— 33 812 19 389 15 682 8 453 2 536

4 847 824

3 921 2 144

68 883 17 221 5 504

7101 2 840 455

5 279 2112 1104

24 375 9 750 1585

12 273 3 068 521

7 268 1817 918

36122 9 030 1439

11882 4 753 26

—

16 228 4 057

—

57 23 23

14 534 5 813 31

—

5 605 12 572 2 242 5 029 1121 805

6 047 2 419 1277

39 459 15 784 3 257

—

85 21 21

18 487 4 622

—

8 302 19123 2 075 4 781 623 813

8 982 2 246 1228

56 030 14 008 2 685

—

5 2 2

9 854 3 942

—

10 461 4184 669

4 554 1822 953

25 269 10108 1624

—

6 1 1

13 261 3 315

—

20 001 5 001 850

6 859 1715 866

41172 10 293 1717

—

—

—

—

—

17 036 6 815 3 769

4 725 10 028 1890 4 011 302 2118

31789 12 716 6189

—

—

—

—

—

26 417 6 604 2 318

5 972 15 709 1493 3 928 254 2148

48 098 12 025 4 720

167 Tab. 22 (forts.)

Kommun Länsbeteckning

l

FinnskogaDalby, S

Gustav Adolf, S

Ekeby och Gällersta, T

Långsele, Y

Resele, Y

Ramsele, Y

Taxeringsår

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

Vissa DoAndra Vattcn- Andra större fallsstörre rör. män- större styrel- skogs- styrel- kraftv. fast.; fast. bosens o. jord- sens o. dyl. stadsf. fast. br.fast. fast. m. m. 4

(5

5 Övriga fast. Sommarstugor jord- annan bruksfast. fast.

Samtliga fast.

— 14 884 — 5 954 501 —

— — —

39 383 15 753 7 719

— — —

31099 13 292 12 439 5 317 1990 2 781

98 658 39 463 12 991

2 809 27 762 702 6 941 30 —

— — —

81195 20 299 8 043

—. — —

57 778 17 090 186 634 14 444 4 273 46 659 2 456 2158 12 687

7 790 3116

—

— — —

184 74 12

1412 565 295

19 257 7 703 307

11805 2 951

— —

196 49 8

1668 417 211

34 560 8 640 219

1957 Tax.v., tkr. . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

44 18

9 827 3 930

—

—

— — —

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

79 20

20 812 5 203

— —

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

77 31

— — —

— — —

— 48 340 — 19 336 — 18 528

10 224 4 089 654

4 952 1981 1036

63 593 25 437 20 218

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

108 27

— — —

— — —

—; 54 379 — 13 595 — 11518

13 967 3 492 594

7 644 1911 965

76 098 19 025 13 077

6 550 2 620

— — —

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., tkr. . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1957 Tax.v., tkr. . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

—

— — — —

—

— 13 767 — 3 442 — — 6 2

72 687 29 074

2 965 1186

—

—

—. 101 669 — 25 417 — 1175

3 934 984

5 755 14 944 102 901 2 302 5 978 41160 368 3127 3 495

—

9130 22 454 150 954 2 283 5 613 37 739 388 2 835 4 398

—

— — —

43 519 17 408 17 408

5 232 2 093 79

— — —

14 633 5 853 936

4 384 1754 917

13 3 2

—, —. —

76 964 19 241 19 241

9 813 2 453 155

— — —

21454 5 364 912

6 557 114 801 1639 28 700 828 21138

532 213 212

5 571 2 229

20 815 117 538 8 326 47 015 8 326 4 374

— — —

14 363 11176 169 995 5 745 4 470 67 998 919 2 338 16169

1091 273 211

11769 2 942

28 370 178 380 7 093 44 595 7 093 5 784

— — —

19 759 14 953 254 322 4 940 3 738 63 581 840 1888 15 816

—

—

67 774 27110 19 340

168 Tab. 22 (forts.)

Kommun Länsbeteckning

Taxeringsår

Vissa Övrig a fast. större SamtSomrör. liga styrel- skogs- styrel- kraftv. fast.; mar- jordstugor annan fast. fast. bosens o. jord- sens bruksfast. fast. br.fast. fast. o. dyl. stadsf. fast

Do- Andra Vatten- Andra män- större falls- större

m. m.

1 ÅdalsLiden, Y

Junsele, Y

Fors, Z

Ragunda, Z

Stugun, Z

Frostviken, Z

il

1957 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

30 12

—

124 769 49 908 49 908

—

—

7 948 3179 508

4 785 137 532 1914 55 013 1001 51417

1958 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

59 15 11

—

244 242 61060 61060

17 938 4 485

—

12 562 3140 534

8 004 282 805 2 001 70 701 1011 62 616 7 704 3 082 1612

1957 Tax.v., tkr.. 1320 gb., skkr ... 528 eff. gb., skkr

4 236 1694

2 760 1104 1104

61655 24 662 2 932

—

9162 3 665 586

1958 Tax.v., tkr.. 2 598 650 gb., skkr ... 504 eff. gb., skkr

8 812 2 203

9 685 2 421 2 421

84 863 21216

—

15 281 12 537 133 776 3 820 3134 33 444 5157 649 1583

1957 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

2 518 1007

89 094 35 637 35 637

44 683 17 874 15 326

—

5 647 2 259 361

5032 147 794 2 013 59118 1053 52 701

1958 Tax.v., tkr.. 1531 gb., skkr ... 383 eff. gb., skkr 383

5 328 130 876 32 719 1332 32 719

54 775 13 693 11376

—

9 239 2 310 392

8 491 210 240 2123 52 560 1072 45 942

1957 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

291 116 81

3 759 1504

2 1 1

96 514 38 605 2 928

—

14124 5 650 904

6 723 121 413 2 689 48 565 1406 5 320

1958 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

594 149 149

6 517 1629

2 134 365 1 33 591 1 3 623

—

23 593 12 337 177 408 5 898 3 084 44 352 1003 1557 6 333

1957 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

793 317 52

6191 2 476

72 341 28 936 28 936

—

—

1958 Tax.v., tkr.. 1023 gb., skkr ... 256 eff. gb., skkr 62

11917 163 818 2 979 40 954 40 954

—

1957 Tax.v., tkr.. gb., skkr ... eff. gb., skkr

3 404 1361

4 000 1600 1600

6 093 1523

3 570 892 892

820 328 324

634 254 242

1958 Tax.v., tkr.. 1947 gb., skkr ... 487 eff. gb., skkr 487

86 837 34 735 6 234

9 212 3 685 590

3 686 1475 771

92 223 36 889 30 349

—

14 706 3 677 625

7 579 199 043 1895 49 761 957 42 598

22 336 8 935 8 620

—

3 795 1518 243

4 971 1988 1040

39140 15 656 11745

47 402 11851 6 909

—

6189 1547 263

9 893 2 473 1249

75 094 18 773 9 800

Tab. 22

(forts.)

Kommun Länsbeteckning

l

Kall, Z

Undersåker, Z

169 Taxeringsår

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

563 225 215

—

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

949 237 237

—

961 384

—

1767 441 229

—

1265 506

15 600 6 240

2 770 692 113

29160 7 290

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

Högdal, Z

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr 1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

Vännäs, AC

Jokkmokk, BD

Vissa Övriga fast. DoAndra Vatten- Andra större män- större fallsstörre rör. Somstyrel- skogs- styrel- kraftv. fast.; marsens o. jord- sens fast. bostugor jord- annan bruksbr.fast. fast. o. dyl. fast. stadsf. fast. fast. m. m.

1957 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

530 212

—

1958 Tax.v., t k r . . gb., skkr . . . eff. gb., skkr

948 237

—

1957 Tax.v., tkr. . 11007 gb., skkr . . . 4 403 eff. gb., skkr 2 916

6185 2 474 50

—

5 916 2 366 379

2 291 916 479

17 761 7104 4 670

4102 4102

—

7 595 1899 323

3 783 946 477

28 734 7184 5139

2 123 849 849

46 543 18 617 5169

3 929 1572

4312 10 935 1725 4 374 276 2 288

68 803 27 521 8 582

3 216 804 804

71567 17 892 5 977

5 223 1306

6 362 16 654 104 789 1591 4163 26197 9 382 270 2102

—

8 991 3 597 3 597

— 16 407

— 22 999

8 Samtliga fast.

9 200

—

7 630 3 052 488

4 075 1630 853

51569 20 628 1341

—

32 218 8 055

—

14 275 3 569 607

6 373 1593 805

84 796 21199 1525

817 327 327

32 697 13 079 1195

18 286 7 315 1170

7 094 2 837 1484

59 424 23 770 4176

2 219 109 231 555 27 308 555 11695 195 802 78 321 78 321

1958 Tax.v., t k r . . 46 721 23160 333 449 gb., skkr . . . 11681 5 790 83 362 eff. gb., skkr 8 766 83 362

—

—

27 522 10 366 150 286 6 881 2 591 37 572 1170 1308 14 728

—

1345 538 538

9 851 19 094 243 284 3 940 7 638 97 314 630 3 995 86 450

—

2 787 697 697

17 761 32 037 455 915 4 440 8 009 113 979 755 4 045 97 625

170 Bilaga 3 Tabell till skogskommunerna Tab. 23. Fastighetsbeskattningens effektivitet för vissa skogs fasligheter vid 1957 och 1958 års taxeringar Garantibelopp: 1957 = 4 % och 1958 = 2,5 % av taxeringsvärdet. Effektiva garantibelopp

Varder å skattepliktig fastighet, 1 000 kr Kommun Länsbeteckning Skogsägargrupp

Taxeringsår

Därav: Jord- skogsmarbrukskens värde värde

Skogsvärde

S ammanlagt taxeringsvärde

Garantibelopp skkr

skkr

av de totala

/o

9 Södra Göstring, E Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

1957 1957

348 2 942 3 290

103 1376

746 9 091

1094 12 033

5,7

9 837

438 4 813 5 251

0,5

1331 16 480

1797 19 996

449 4 999

—

—

1958 1958

466 3 516

1479 124 1804

3 982

17 811

5 448

—

—

Ydre, E Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . .

1957 1957

8134 6 476

2,6 0,1

10 896

14 610

3 253 2 591 5 844 3 402 2 747 6149

84 3

907 716 1623

6120 4 776

Summa

2 014 1700 3 714

87 330 4

1,5 9,7 0,2

5,4

Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

1957 Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

1958 1958 1958

2 380 1834

1177 993

11228 9155

4 214

20 383

Värmlandsberg, S Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

1957 1957

390 6 551

215 4 631

1208 18 786

6 941

4 846

1958 1958

553 6187

279 4 876

6 740

1957 1957

261 1714

Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Gustav Adolf, S Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . .

639 10135

7 146

1,1 1,4

19 994

1598 25 337 26 935

10 774

2 938 42 049 44 987

3 491 48 236 51727

873 12 059 12 932

153 100 154 254

1,4 11,5 1,3 2,0

1059 5 430

1320 7144

6 489

8 464

528 2 857 3 385

—

—

2 666 16 210

666 4 053

—

—

18 876

4 719

9187 2 357 11544

3 675 943

1,0

4 618

0,8

19 478 5138 24 616

4 870 1284

0,8

0,6

Summa

252 1658 1910

Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Särna, W Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . .

1958 1958

151 1542

127 1476

2 515 14 668 17183

1957 1957

1781 560

1466 388

7 406 1797

Summa

2 341

1958 1958

616 399

148 76

9 203 18 862 4 739

23 601

Aktiebolagsskogar . . . . Summa

13 608 10 989 24 597

171 Tab. 23 (forts.) Värden å skattepliktig fastighet, 1 000 kr Kommun Länsbeteckning Skogsägargrupp

l

Idre, W Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Los, X Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Ramsjö, X Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Haverö, Y Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Fjällsjö, Y Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Akticbolagsskogar . . . . Summa Sveg, Z Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

Taxeringsår

Därav: Jord- skogsbruksmarvärde kens värde

Skogsvärde

Sammanlagt taxeringsvärde

6 Effektiva garantibelopp Garantibelopp skkr

skkr

i % av de totala

1957 1957 1957 1958 1958 1958

1435 441 1876 551 612 1163

1068 268 1336 87 19 106

5 789 7 224 1311 1752 7100 8 976 14 521 15 072 2 774 3386 17 295 18 458

1957 1957 1957 1958 1958 1958

2 753 1541 4 294 1718 699 2 417

2 348 1130 3 478 963 405 1368

13 057 4114 17171 32 687 9 558 42 245

15 810 6 324 5 655 2 262 21465 8 586 34 405 8 601 10 257 2 564 44 662 11165

1957 1957 1957 1958 1958 1958

426 1816 2 242 206 1131 1337

395 1540 1935 142 650 792

1830 8 358 10188 4 038 19 573 23 611

2 256 10174 12 430 4 244 20 704 24 948

902 4 070 4 972 1061 5176 6 237

1957 1957 1957 1958 1958 1958

942 1543 2 485 360 464 824

749 1448 2197 182 315 497

3 294 4 236 4 091 5 634 7 385 9 870 6 436 6 796 7 560 8 024 13 996 14 820

1694 2 254 3 948 1699 2 006 3 705

1957 1957 1957 1958 1958 1958

863 2161 3 024 423 640 1063

1957 1957 1957 1958 1958 1958

212 2 831 3 043 115 1267 1382

0,3

8 27

0,2 0,7

0,6

1,7

109 79

1,3 0,9

0,7

—

— —

6 6 570 6 576

0,3 0,2 33,5 0,3 15,6

600 2197 3 060 1716 5 825 7 986 2 316 8 022 11046 167 5 319 5 742 507 10 842 11482 674 16161 17 224

1224 613 3195 613 4 419 1435 1044 2 871 4 306 1044

50,0

106 440 2 359 8 411 2 465 8 851 26 1115 495 23 017 521 24132

261 4 496 4 757 307 6 071 6 378

652 11242 11894 1230 24 284 25 514

2 889 701 3 590 3 768 847 4 615

13,9 72,7 24,2

33,9

88 98

1,9 32,0

1,5

Tab. 23 (forts.) Effektiva garantibelopp

Värden å skattepliktig fastighet, 1 000 kr Kommun Länsbeteckning Skogsägargrupp

Taxeringsår

Därav: Jord- skogsmarbrukskens värde värde

Skogsvärde

Sammanlagt taxeringsvärde

Garantibelopp skkr

skkr

i % av de totala

l

9 Lillhärdal, Z Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . .

1957 1957

25 1754

13 1441

82 6 997

—

32 2 799 2 831

—

Summa

57 5 243 5 300

—

—

1958 1958

7 783

3 321

186 13 496

48 3 570

0,6

13 682

193 14 279 14 472

3 618

0,6

1957 1957

1275 1660

7 626 8 263 15 889

22,1

2 935

5 432 6 453 11885

3 051 3 305

2194 1810 4 004

6 356

10,6

1958 1958

418 584

230 550

16 031 18122

16 449 18 706

4112 4 677

3 672

89,3

8 789

3 672

41,8

1957 1957

816 345

3 725 1261

4 657 1619 6 276

1863 648

—

—

932 358 1290

1958 1958

165 90

1958 1957 1957

Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Åsele köping, AC Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Fredrika, AC Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

4 986 8 698 3 771

133 82 215

6 215 189 6 404

2 737 128 2 865

1958 1958 1958

2 074 81 2155

919 37 956

Edefors, BD Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . .

1957 1957

1229 956

510 693

Summa

2185 Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

1958 1958

791 326 1117

Arvidsjaur, BD Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa Allmänna skogar Aktiebolagsskogar . . . . Summa

7 079

2 511

—

—

2 216 965

59,6

41,5

—

—

—

—

3 219 10

19,3 2,0

12 469

8 863 3 861 12 724

12 966 535

19181 724

13 501 64 807 1910

19 905 66 881 1991

7 672 290 7 962 16 720 498

66 717

68 872

17 218

3 229

18,8

2197 3 027

3 426 3 983

1371 1593

10,2

5 224

4,7

10 581 6 089

7 409 11372 6 415

2 964

216 191 407

2 843 1604

2 554

89,8

16 670

17 787

4 447

2 554

57,4

173 Bilaga 4

S a m m a n s t ä l l n i n g över a r b e t s m o m e n t vid beskattning a v fastigheter, belägna i a n n a n k o m m u n ä n ägarens h e m o r t s k o m m u n , s a m t vid debitering, uppbörd o c h restindrivning a v skatt å dylika fastigheter 1. Vederbörande länsstyrelse trycker stomme till inkomsttaxeringslängd och debiteringslängd å utbofastigheter efter förprickning i särskild längd av lokal skattemyndighet. Därest utboförordnande meddelats, utsorteras utboplåtarna varefter dessa läggs till grund för tryckning av erforderliga längder. 2. Fastighetsägare lämnar särskild självdeklaration enligt formulär nr 2 b för taxering till allmän kommunalskatt i den kommun, där fastigheten är belägen. 3. Lokal skattemyndighet sorterar inkomna deklarationer och förser desamma med nummer å sida och rad i inkomstlängden samt översänder desamma till vederbörande taxeringsnämndsordförande. 4. Taxeringsnämnd kollationerar och — eventuellt — justerar adressuppgifterna i fastighetslängden, kontrollerar det uppgivna taxeringsvärdet, uträknar garantibeloppen samt verkställer anteckning härom å deklarationerna. 5. Underrättelse om hur taxeringen utfallit tillställs den taxeringsnämnd, som skall taxera fastighetens ägare till statlig inkomstskatt. 6. Deklarationerna översänds till vederbörande lokala skattemyndighet, som längdför desamma och verkställer avskrifter av taxeringslängden. 7. Taxerad och beskattningsbar inkomst överförs till debiteringslängden, vilken avstäms mot inkomstlängden. 8. Kommunalskatten debiteras i debiteringslängden, varvid avstämning sker sida för sida och i sammandrag. 9. De av länsstyrelserna tryckta slutliga debetsedlarna, som jämväl innehåller uppbördskorten, påförs med hjälp av debiteringsmaskin förekommande belopp. Vid debetsedlarna fogade återbetalningskort å överskjutande preliminär skatt makuleras för hand. 10. Debetsedlarnas summa och delbelopp införs i debiteringslängden, som därefter avstäms. 11. Kreditkorten avskiljs från debetsedlarna. 12. Debetsedlarna viks och postas. Kreditkorten jämte sammandrag över dessa tillställs länsstyrelsen. 13. De skattskyldiga inbetalar skattebeloppen på postanstalt. 14. Länsstyrelsen översänder kreditkorten till postens skatteavdelning för kreditering av influten skatt. 15. Postverket verkställer kreditering, upprättar restlängd över ej inbetald skatt samt återsänder kreditkorten till länsstyrelsen. 16. Länsstyrelsen uppdebiterar restförda belopp och överlämnar restlängderna till vederbörande utmätningsmän för indrivning. 17. Utmätningsmännen (ev. exekutionsbiträdena) tillställer de skattskyldiga kravbrev. Eventuellt översänds ärendet till den skattskyldiges hemortskommun för indrivning. 18. Indrivna poster redovisas till länsstyrelsen, som verkställer härav föranledda bokföringstransaktioner.

174 Bilaga 5

Redogörelse för beräkningen a v de beloppsmässiga verkningar s o m en ändrad beskattning a v sommarstugor enligt olika alternativ skulle medföra för s o m m a r s t u g e ä g a r n a , staten o c h k o m m u n e r n a Med sommarstuga avses i detta sammanhang sådan en- eller tvåfamiljsfastighet, som är belägen i annan kommun än fastighetsägarens hemortskommun och som ägs av fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse. Beräkningarna har utförts för de båda av de sakkunniga övervägda alternativen till fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen genom en begränsning av de fastigheter för vilka garantibelopp skall beräknas. En närmare redogörelse för dessa alternativ har lämnats i kap. V. För sommarstugefastigheternas del innebär båda alternativen ett slopande av garantibeskattningen. Skillnaden mellan alternativen ligger beträffande nu förevarande fastigheter främst däri att det skatteunderlagsbortfall som uppkommer genom garantibeskattningens slopande enligt alternativ I får bäras av sommarstugekommunerna men enligt alternativ II av sommarstugeägarnas hemortskommuner. Som utgångspunkt för beräkningarna av de ekonomiska konsekvenser, som de av de sakkunniga undersökta alternativen skulle medföra i olika hänseenden, har tagits de i kap. IV redovisade uppgifterna om sommarstugefastigheterna i Ljusterö. Anledningen till att endast sommarstugorna i Ljusterö lagts till grund för beräkningarna i stället för samtliga sommarstugor i såväl Ljusterö som Onsala beror på att det förstnämnda materialet har ansetts bättre motsvara de genomsnittliga förhållandena i hela riket än det sistnämnda. På grund av det mycket begränsade material som beräkningarna bygger på torde endast storleksordningen av det siffermässiga resultatet vara riktigt, men det torde likväl i allt väsentligt återspegla det verkliga förhållandet. För sommarstugorna i Ljusterö har uträknats vissa genomsnittsvärden per fastighet vid 1958 års taxering. Storleken av dessa genomsnittsvärden framgår av tab. 24. Beräkningarna har utförts för var och en av följande fem kommungrupper, nämligen: städer ej ingående i landsting, övriga primärkommuner, landsting, municipalsamhälien och tingslag. Vid beräkningarna har de genomsnittliga utdebiteringssatserna liksom antalet sommarstugor i de olika kommungrupperna kommit till användning. Slutligen har även uppgift om sommarstugornas fördelning efter ägarnas hemortskommuner varit erforderlig för beräkningarna. Samtliga dessa uppgifter har redovisats i tab. 24. Antalet sommarstugor i de olika kommungrupperna har erhållits från de uppgifter, som länsstyrelserna under år 1957 lämnat till ledning vid beräknande av ersättning för arbete i taxeringsnämnd. Sommarstugornas fördelning efter ägarnas hemortskommuner bygger på en övcrslagsvis gjord uppskattning. Sålunda har antagits att hälften av sommarstugorna har ägare som är bosatta i de sex i landsting ej ingående städerna. På rad a i tab. 25 redovisas kommunernas nuvarande skatteintäkter å sommarstugorna. Den totala kommunalskatten å samtliga sommarstugor i riket har beräknats till 6,84 milj. kr. Beloppen har framräknats på följande sätt. Det genomsnittliga skatteunderlaget per sommarstugefastighet uppgår till 2,716 skattekronor enligt rad 3 i tab. 24. Genom att multiplicera detta skatteunderlag med de på raderna 8—13 i tab. 24 redovisade utdebiteringssiffrorna har erhållits den ge-

175 Tab. 24. Vissa data beträffande sommarstugorna som legat till grund för beräkning av kommunalskatt å dessa fastigheter enligt olika alternativ Genomsnittsvärden

per sommarstugefastighet

i Ljusterö vid 1958 års taxering:

1. Taxeringsvärde, kr 2. Garantibelopp, skkr 3. Dito, avrundat belopp ( = beskattningsbar inkomst), skkr 4. Nettointäkt, 100 kr 5. Dito, avrundat belopp, 100 kr (i. Effektivt garantibelopp ( = rad 3—rad 5), skkr 7. Gäldränteavdrag, 100 kr Genomsnittliga

utdebiteringssatser för år 1959 i:

.S. Städerna utom landsting, kr per skkr 9. Övriga primärkommuner (primärkommunal utdebitering), kr per skkr 10. Därav: landskommunerna (primärkommunal utdebitering), kr per skkr 11. Landstingen, kr per skkr 12. Municipalsamhällena, kr per skkr 13. Tingslagen, kr per skkr Antal sommarstugor

13,51 10,38 10,05 4,10 1,63 0,0577

i:

14. Hela riket 15. Städerna utom landsting 16. Övriga primärkommuner 17. Landstingen 18. Municipalsamhällena 19. Tingslagen Uppskattat

12 789 3,197 2,716 2,500 2,060 0,656 0,827

177 000 2 000 175 000 175 000 3 000 170 000

antal sommarstugor med ägare bosatta i:

20. Hela riket 21. Städerna utom landsting 22. Övriga primärkommuner 23. Landstingen 24. Municipalsamhällena 25. Tingslagen

177 000 88 500 88 500 88 500 2 000 55 000

nomsnittliga kommunalskatten per sommarstuga i de fem kommungrupperna. Vid uträkningen av detta genomsnittsvärde för »övriga primärkommuner» har den genomsnittliga utdebiteringssatsen i landskommunerna använts i stället för den genomsnittliga utdebiteringssatsen i samtliga »övriga primärkommuner». Då endast ett litet antal sommarstugefastigheter är belägna i städer och köpingar har detta förfaringssätt ansetts medföra ett riktigare resultat. Totalsummor på den sammanlagda kommunalskatten å samtliga sommarstugor har sedan erhållits genom att de genomsnittliga skattebeloppen per sommarstuga multiplicerats med de på raderna 14—19 i tab. 24 redovisade uppgifterna om antalet sommarstugor. Den på sommarstugorna belöpande kommunalskatt, som återstår om garantibeskattningen å dessa fastigheter slopas, framgår av rad b i tab. 25. Enligt detta alternativ — alternativ I — uppgår det genomsnittliga skatteunderlaget per sommarstugefastighet till 2,060 skattekronor enligt rad 5 i tab. 24. I övrigt har uppgifterna på rad b i tab. 25 uträknats på samma sätt som uppgifterna på rad a. Anledningen till att det genomsnittliga skatteunderlaget per sommarstuga vid garantibeskattningens slopande sjunker från 2,716 till 2,060 skattekronor eller med 0,656 skattekronor är att de skattskyldiga enligt alternativ I får utnyttja gäldränteavdraget och, i förekommande fall, avdrag för tomträttsavgäld eller annan liknande avgäld. Då bruttointäkterna av sommarstugefastigheterna städse uppgår till samma summa som garantibeloppen, beror minskningen av skatteunderlaget på gäldränteavdragens storlek. Emellertid är gäldränteavdragen ofta så stora att underskott uppstår. Enligt alternativ I kan de skattskyldiga inte utnyttja

176 Tab. 25. Beräknad förändring i kommunernas skatteintäkter dels om garantibeskattningen å sommarstugor slopas dels om den av de sakkunniga förordade omläggningen av beskattningen d sommarstugor genomföres Beräkningarna utförda på grundval av 1958 års taxering Städer utom landsting a) Nuvarande kommunalskatt å sommarstugor, 1 000 kr Om garantibeskattningen slopas (alt. 1)

Övriga primär- Landskommuting ner

Municipalsamhällen

Tingslag

Summa

4 777

6 839

3 623

o

å sommarstugor

b) Återstående kommunalskatt å sommarstugor, 1000 kr c) Kommunalt skattebortfall (rad a—rad b), 1 000 kr

2 055

3 822

2 937

7 939

5 623

2 294

8 050

—976

+ 86

+45

+1

-844

o

Om det av de sakkunniga förordade förslaget genomföres (alt. II) d) Kommunalt skattebortfall genom gäldränteavdraget, 1000 kr . . . . e) Statsverkets intäkter av kommui nalskatt för sommarstugor, 1000 kr f) Statsverkets utbetalning av kom„ munalskatt för sommarstugor, M l 000 kr g) Ökning ( + ) eller minskning (—) L i de kommunala skatteintäkterna •T (rad f — r a d a — r a d d), 1000 kr

dessa underskott. Därför uppgår det genomsnittliga gäldränteavdraget till 0,827 skattekronor per sommarstuga — enligt rad 7 i tab. 24 — medan alternativ I som nyss sagts endast medför en reducering av det genomsnittliga skatteunderlaget per sommarstuga med 0,656 skattekronor. De beloppsmässiga verkningar som alternativ I beräknas medföra består i en skattelättnad för sommarstugeägarna på 1,65 milj. kr medan sommarstugekommunerna får vidkännas ett motsvarande intäktsbortfall. Sommarstugeägarnas hemortskommuner eller staten beröres inte av alternativet. Det av de sakkunniga förordade förslaget — alternativ II — innebär för sommarstugeägarnas del att garantibeskattningen slopas och att sommarstugorna 3kall deklareras och beskattas i ägarnas hemortskommuner. Den skatt å sommarstugorna som ägarna skall erlägga bestäms sålunda efter de i ägarnas hemortskommuner gällande utdebiteringssatserna. Genom att statsverket för hemortskommunerna avräknar skatten å bruttoinkomsterna av sommarstugorna uppkommer för dessa kommuner ett skattebortfall genom gäldränteavdraget. Storleken av detta skattebortfall framgår av rad d i tab. 25. Vid uträkningen av detta belopp h a r antagits att gäldränteavdragen till fullo har kunnat utnyttjas av de skattskyldiga. I den mån avdragen leder till underskott å förvärvskällan kan nämligen dessa underskott i hemortskommunen regelmässigt kvittas mot inkomster å övriga förvärvskällor. På grund av att sommarstugorna skall beskattas i ägarnas hemortskommuner kan en ägare helt eller delvis befrias från skatten på stugan genom

177 inverkan av ortsavdrag, extra avdrag och allmänna avdrag. Då detta förhållande torde vara mycket sällsynt har inte hänsyn tagits härtill vid beräkningarna. Sammanlagt har gäldränteavdraget beräknats medföra ett skattebortfall på 2,05 milj. kr för sommarstugeägarnas hemortskommuner. Anledningen till att detta belopp överstiger det skattebortfall på 1,65 milj. kr som sommarstugekommunerna skulle få vidkännas om gäldränteavdraget fick göras där, som alternativ I förutsätter, är framför allt, som nyss nämnts, att underskotten å förvärvskällan regelmässigt kan utnyttjas i hemortskommunerna. Beloppen på rad d i tab. 25 har uträknats genom att det genomsnittliga gäldränteavdraget per sommarstuga — motsvarande 0,827 skattekronor enligt rad 7 i tab. 24 — har multiplicerats med utdebiteringssatserna på raderna 8—13 och antalet sommarstugor på raderna 20—25 i samma tabell. Vid uträknandet av skattebortfallet för »övriga primärkommuner» har inte medelutdebiteringen för landskommunerna utnyttjats utan medelutdebiteringen för samtliga »övriga primärkommuner». Statsverkets intäkter av skatt i sommarstugeägarnas hemortskommuner å bruttoinkomsterna av sommarstugorna framgår av rad e i tab. 25. Statsverkets motsvarande utbetalningar till sommarstugekommunerna redovisas på rad f. Uträkningarna av beloppen på båda raderna grundar sig på den genomsnittliga bruttoinkomsten per sommarstuga som enligt rad 2 i tab. 24 uppgår till 3,197 skattekronor. I övrigt har beloppen på raderna e och f uträknats på enahanda sätt som beloppen på raderna d resp. a. Sammanlagt har statsverkets intäkter beräknats till 7,94 milj. kr och utgifterna till 8,05 milj. kr. Den nettoutgift på 0,11 milj. kr som uppstår för statsverket beror på att skatten som inflyter bestäms av utdebiteringssatserna i sommarstugeägarnas hemortskommuner under det att den skatt som utbetalas bestäms av utdebiteringarna i sommarstugekommunerna. De sistnämnda utdebiteringssatserna är genomsnittligt något högre än de förstnämnda. Omläggningen av sommarstugebeskattningen enligt alternativ II ökar sommarstugekommunernas skatteintäkter från nuvarande 6,84 milj. kr till 8,05 milj. kr eller med 1,21 milj. kr. Detta beror på att skatten enligt alternativ II utgår efter en beräknad inkomst av 2,5 % av det sammanlagda taxeringsvärdet å samtliga sommarstugor i kommunen utan att denna beskattningsbara inkomst för varje fastighet avrundas till närmast lägre hela hundratal kronor såsom nu är fallet. Genom taxeringen av sommarstugorna i ägarnas hemortskommuner går sommarstugeägarna miste om denna avrundning då avrundningen av den beskattningsbara inkomsten i hemortskommunerna redan förut regelmässigt kunnat utnyttjas. Alternativ II beräknas medföra en skattelättnad för sommarstugeägarna på 0,95 milj. kr [rad a — (rad e — rad d) = 6,84 — (7,94 — 2,05)]. Det är framför allt den nyssnämnda avrundningen av den beskattningsbara inkomsten som medför att sommarstugeägarna får m i n d r e skattelättnader enligt detta alternativ än enligt alternativ I trots att gäldränteavdragen kan utnyttjas bättre enligt alternativ II. Sammanfattningsvis kan sägas att sommarstugeägarna kan påräkna en skattelättnad på 1,65 milj. kr enligt alternativ I och på 0,95 milj. kr enligt alternativ II. Sommarstugekommunerna beräknas enligt alternativ I få vidkännas en minskning av sina skatteintäkter med 1,65 milj. kr medan alternativ II beräknas medföra en ökning av skatteintäkterna på 1,21 milj. kr. Sommarstugeägarnas hemortskommuner samt staten beröres inte av alternativ I medan alternativ II beräknas medföra en minskning av hemortskommunernas skatteintäkter på 2,05 milj. kr och en nettoutgift för staten på 0,11 milj. kr varvid dock hänsyn inte tagits till de besparingar som kommer statsverket tillgodo genom förenklingarna i taxeringsoch uppbördsförfarandet.

178 Bilaga

Ii

Fastighetsbeskattningens betydelse för B a r a k o m m u n Vid tidigare utredningar om fastighetsbeskattningen har Bara kommun i Malmöhus län i viss mån visat sig intaga en särställning. Vid den undersökning, som 1950 års skattelagssakkunniga verkställde, och som grundade sig på 1950 års deklarationsmaterial, befanns sålunda att av samtliga provtaxerade jordbrukskommuner Bara skulle drabbas av den högsta utdebiteringshöjningen vid fastighetsbeskattningens avveckling. Denna beräknades uppgå till en krona 18 öre. Som skäl till den kraftiga ökningen angavs av skattelagssakkunniga att kommunen var en typisk jordbrukskommun, vilken inom sig r y m d e ett antal mycket stora jordbruksfastigheter, ävensom att inom kommunen ej mantalsskrivna fysiska och juridiska personer innehade betydande jordbruksfastigheter. Nu relaterade omständigheter h a r gjort, att det ansetts påkallat att med ledning av 1958 års deklarationer verkställa en undersökning av fastighetsbeskattningens nuvarande betydelse för kommunen. Undersökningens resultat framgår av bifogade tabell. Bearbetningen av deklarationsmaterialet har ägt rum efter enahanda principer som tillämpats vid undersökningen av urvalskommunerna. Garantibeloppen för samtliga fastigheter inom kommunen utgjorde 11,6 procent av det skatteunderlag, som legat till grund för utdebiteringen för år 1959. I övrigt gav undersökningen följande huvudsakliga resultat. Jordbruksfastighet Kommunen domineras av fem jordbruksfastigheter, därav en utbofastighet, med ett sammanlagt taxeringsvärde av 19,3 milj. kronor. Sistnämnda belopp utgjorde 58,7 procent av taxeringsvärdet å samtliga jordbruksfastigheter inom kommunen. De effektiva garantibeloppen i Bara var procentuellt sett större än vad som genomsnittligt var fallet i urvalskommunerna. I Bara uppgick sålunda effektiviteten till 41,1 procent under det att den i urvalskommunerna genomsnittligt stannade vid 17,0 procent. Effektiviteten för inbofastigheterna var 42,2 procent, för utbofastigheterna endast 19,8 procent under det att den för fastigheter, som tillhörde i Boch C-längderna upptagna skattskyldiga, var 62,5 procent. Motsvarande procenttal för urvalskommunerna var 7,0, 30,1 resp. 35,2. Av de effektiva garantibeloppen härflöt 76,0 procent från de nyssnämnda inbofastigheterna med taxeringsvärden överstigande en miljon kronor. Annan

fastighet

Skillnaden i fastighetsbeskattningens effektivitet för detta slags fastigheter var ringa mellan Bara kommun, å ena sidan, samt urvalskommunerna, å andra sidan. Genomsnittligt uppgick nämligen effektiviteten i Bara till 49,7 procent och i urvalskommunerna till 50,5 procent. För de skilda typerna av annan fastighet var — såsom tabellen utvisar — förhållandena växlande. En total avveckling av fastighetsbeskattningen skulle för Baras vidkommande innebära en minskning av det totala skatteunderlaget med 5,0 procent. För urvalskommunerna utgjorde minskningen i genomsnitt 2,9 procent. För att täcka skatteunderlagsbortfallet i Bara skulle för år 1959 krävas en primärkommunal utdebiteringsökning av 46 öre per skattekrona. Vid en partiell avveckling av fastighetsbeskattningen enligt det av oss förordade förslaget skulle utdebiteringshöjningen bli 40 öre.

179 Tab.

20. Fastighetsbeskattningens

Fastighetsslag Fastigheter tillhöriga Fastigheterna uppdelade i grupper efter tax. värdet (1957 års värden)

effektivitet

Antal fastigheter

vid 1958 års taxering

Tax.värde å fastighet 1957 1 000 kr

i Bara

kommun

Garantibelopp (2,5 %) skkr

Effektiva garantibelopp (eff. gb.) skkr

Antal fast. med eff. gb.

3 Jordbruksfastighet Fys. pers.; inbor < 50 000 50— 100 000 100— 200 000 200—1 000 000 > 1 000 000 Samtliga inbor

31 18 28 10 4

786 1229 4 282 3 216 18178

196 307 1071 804 4 544

33 43 174 126 2 545

6 922

2 921

13 10

27 691 3154 1732

9 3 8 3 4 27

789 433

156 270

7 8

32 577

3 347

8 6

147 386

37 96

10 37

6 6

124 97 23 244 31 4

1249 2 703 1301 5 253 330 234

312 676 325 1313 82 59

193 441 216 850 25 57

97 86 22 205

Summa

5 817

932 L

493 131 3 182

123 33 796

4 19 261

Summa

20 2 10 32

3 806

10156 42 733

'226

10 683

4 610

l

Fys. pers.; utbor Jur. pers Pers., som ej dekl Summa jordbruksfast. Annan fastighet Hyresfastigheter m. m. Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Summa En- och tvåfamiljsfast. Fys. pers.; inbor < 20 000 20—40 000 > 40 000 Samtliga inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers Rörelsefastigheter Fys. pers.; inbor Fys. pers.; utbor Jur. pers

3 208 1 1 4

Bostadsföreningar m. m. .. Fast., vars ägare ej dekl... Summa annan fastighet Samtliga fastigheter 1

Exkl. sommarstugor.

..

KUNGL. BIBL.

1 1 FEB 1960 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1960 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Ecklesiastikdepartementet

Utrikesdep artemen tet

Jordbruksdepartementet Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område. [2] Grusexploateringen i Sverige. [3]

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Handelsdepartementet

Inrikesdepartementet Folktandvården. [1]

Kommunikationsdepartementet

Civildepartementet

Finansdepartementet Fastighetsbeskattningen. [4]

STOCKHOLM I 9 6 0 . ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI A K T I E B O L A G ,