Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m.m. D. 1,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

ef

o,au. i

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1942:34

PITT A N S D E P A R T E J I E N T E T

KOMMUNALSKATTEBEREDNINGEN

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

0)MLÄGGNING AV DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN M. M. DEL I

DEN KOMMUNALA B E S K A T T N I N G E N

T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k B e t ä n k a n d e med förslag till plan lör organisationsa r b e t e t inom försvarsväsendet. Beckman. 733 B. l o . (Till b e t ä n k a n d e t höra dels en bilaga innehållando personalförteckningar m . m . , avsedd endast för tjänstebruk, dels ock e t t hemligt bihang i t r e delar.) B e t ä n k a n d e med förslag till lag med särskilda bestämmelser öm begränsning av vinstutdelning frän aktiebolag. Marcus. 22 s. Fl. P r o m e m o r i a rörande bostadsförsörjningen. A T A. Johansson. Beckman. 77 s. S. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. Promemoria med förslag till utvidgad v a n h ä v d s lagstiftning. Marcus. 55 s. J o . U t r e d n i n g rörando den tekniskt-vetenskapligaforskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående den tekniskt-vctenskapliga forskningsverksamhet e n s n u v a r a n d e läge m . m. — Allmänna s y n p u n k t e r r ö r a n d e den tekniskt-vctenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vctenskapliga forskningens främjande och s t a t e n s m e d v e r k a n därvid. Heeggström. 195 s. II. Utredning rörande den teknlskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främjande a v d e n tekniskt-vetenskapliga forskningen p å bvggnadsområdet. Heeggström. 70 s. H. 1938" å r s pensionssakkunniga. Betänkande m e d förslag till tjänste- och familj epensionsreglementen för arbetaro i s t a t e n s tjänst. Marcus. 135 s. l'i. 1911 års lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med förslag till folkskolans avlöningsreglemento m . m . Marcus. 191 8. Fl. . . . e t ä n k a n d e m e d förslag till brandlag och brand10. B stadga m . m . Norstedt. 161 s. K. 11. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag angående betygssättningen i folkskolan. Hreggström. 330 a. E. 12. Utredning rörande den tekniskt-vetenskaphgaforskningens ordnande. 3 . Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. Heeggström. 121 s. H. 13. Betänkande ocli förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid stat e n s järnvägar. Del i. Järnvägsstyrelsen. Beckman. 88 s. K. ^T ' I I . Promemoria angåonde hyresreglering. Norstedt. 54 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om vapenfria v ä r n pliktiga. Beckman. 108 s. Fö. IG. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e d e n centrala förvaltningsvcrksamheten inom försvarsväsendet. Haäggström. 360 s. Fö.

A.„„

f ö r t e c k n i n g

17. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag a n g å e n d e b a r n m o r s k o v ä s e n d e t . I d u n . 101 s. 1 k a r t a . S. BeskattningBorganisationssakkunuiga^ b e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d organisation a v k a m m a r r ä t t e n . M a r c u s . 128 s. Fi. 19. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag a n g å e n d e ' semester f ö r husmödrar. Norstedt. 9 6 s. S. 20. U t r e d n i n g angåendo v ä r m e k o s t n a d e n i h y r e s h u s . I d u n . 187 8. S. . 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f r ä m j a n d e a v u t skyldsbetailnlng genom e r k ä n d a skatteförmedlingskassor. M a r c u s . 96 s. Fi. 22. Förslag t i l l n y lag om behörighet a t t u t ö v a lakark o n s t e n , r n . m. N o r s t e d t . 251 s. S. 23. P r o m e m o r i a m e d förslag angående registreringen av l a n d e t s företagare m . m . M a r c u s . 60 s. H. 21. B e t ä n k a n d e angående bilregistrering m . m . Hojggströin. 1 0 3 B. 12 bil. K. 25 S t a t s m a k t e r n a och f olkhushållmngen u n d e r den till följd a v s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 2. T i d e n iiuU 1910—juni 1941. I d u n . 504 s. Fo. 20. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d föralag tiH avlöningsreglemente för de högre k o m m u n a l a s k o l o r n a . Marcus. 96 s. Fi. 27. S t a d s p l a n e u t r e d n i n g e n 1942. 1. Forslag till å t gärder föir s n a b b a r o handläggning a v stadsplanooch t o m t i n d e l n i n g s ä r e n d e n m . m . N o r s t e d t . 94 a 18

28 Strafflagberedningons promemoria m e d förslag till lag o m eftergift a v å t a l m o t m i n d e r å r i g a m . m . Marcus. 5>6 s. J u . 29. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t a n k a n d e . 4. Forslag till ä n d r a d bidragsförskottslag m . m . B e c k m a n . 82 s. S. 30. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjansteforteckningen i v a d avser allmänna civilförvaltningen. Del 2. B v r å c k e f s - och r å d s t j ä n s t e r m . m . Norstedt. 1 8 * " s . Fl. . . . 31 B e t ä n k a n d e med förslag till s k a r p t bestraffning av falskdeklciration m. m . Marcus. 99 s. Fi. 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag angåendo hushållningssällskapens organisation och v e r k s a m h e t m . m Marcus. 477 s. Jo. . . . . ... 33. B e t ä n k a m d e med förslag rörande ä n d r i n g a v gällande b e s t ä m m e l s e r i fråga om p r ä s t u t b i l d n i n g e n . Av Y . Brilioth. Heeggström. 177 s. E. 34 KommurLalskattebercdningcn. B e t ä n k a n d e med förslag t i l l omläggning a v den k o m m u n a l a beskattningen nu. m . Del 1. D e n k o m m u n a l a beskattningen. M a r c u s . 654 s. Fi. 3 5 . ' Kommunialskatteberedningen. B e t a n k a n d e mod förslag till omläggning a v den k o m m u n a l a beskattningen m . m . Del 2. I n k o m s t b e s k a t t n i n g e n av s k o g s b r u k . Marcus. 252 s. Fi.

Dm a&rsktld tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. B o k s t ä v e r n a med fetetil utgöra begynnelse

(nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1942:34 FINANSDEPARTEMENTET

KOMMUNALSKATTEBEREDNINGEN

BETÄNKANDE M E D FÖRSLAG TILL

OMLÄGGNING AV DEN KOMMUNALA BESKATTNINGEN M. M. DEL I

DEN KOMMUNALA

BESKATTNINGEN

STOCKHOLM

1942 I S A A C M A R C U S BO K T K Y CK E R I- A K T I E B O L AG 427675

,•»«,<>

sa/

Till

KONUNGEN.

På föredragning av chefen för finansdepartementet beslöt Eders Kungl. Mvlaj:t den 24 januari 1936 tillsätta en kommitté, benämnd kommunalskatteboeredningen, med uppdrag att verkställa utredning rörande den kommunala boeskattningen jämte därmed sammanhängande frågor.

4 Till ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t överståthållaren T. K. V. Nothin, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andira kammare, lantbrukaren K. A. M. Andersson i Löbbo, ledamoten av riksdagens första kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg i Katrineholm, ledamioten av riksdagens andra kammare, redaktionssekreteraren, numera statssekreteraren T. F. Erlander, kaptenen i Kronobergs regementes reserv N. E. Hagberth, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren 0. E. Sandberg i Böle, ledamoten av riksdagens första kammare, rådmannen C. G. Veländer samt ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren 0. E. Werner i Hojen. Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att förse kommittén med sekreterare samt experter och annat biträde. Genom beslut samma dag förordnade chefen för finansdepartementet sekreteraren i överståthållarens avdelning för polisärenden, numera t. f. uraderståthållaren K. G. A. Sandström att vara sekreterare och assessorn i Svea hovrätt, numera hovrättsrådet E. Å. L. V. Thomasson att vara biträdande sekreterare åt kommunalskatteberedningen. Genom beslut den 30 december 1936 entledigade Eders Kungl. Maj:t överståthållaren Nothin från och med den 1 januari 1937 från det honom meddelade uppdraget samt förordnade borgmästaren / . Laurin att vara ledamot, tillika ordförande, i beredningen, räknat från och med sistnämnda dag. Enligt chefens för finansdepartementet beslut den 21 januari 1937 entledigades dåmera t. f. skattedirektören Sandström från sitt uppdrag att vara sekreterare åt kommunalskatteberedningen samt förordnades assessorn Thomasson och assessorn i kammarrätten K. Björklund att vara sekreterare åt beredningen. Thomasson har under större delen av åren 1940 och 1941 samt under år 1942 varit inkallad till militär tjänstgöring. Genom beslut den 4 juni 1937 entledigade Eders Kungl. Maj:t borgmästaren Laurin från det honom meddelade uppdraget samt förordnade dels ledamoten Bärg att tillika vara beredningens ordförande dels ock t. f. länsassessorn, numera landskamreraren C. J. Bergstedt att vara ledamot av beredningen. Bergstedt har tillika under tid, då han ej tjänstgjort hos länsstyrelsen i Stockholms län eller fullgjort honom meddelat uppdrag såsom ledamot och sekreterare i 1936 års uppbördskommitté, varit sekreterare åt kommunalskatteberedningen. Genom den 11 december 1936 och därefter meddelade särskilda beslut uppdrog chefen för finansdepartementet åt kammarrättsrådet, juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna att verkställa vissa skattestatistiska undersökningar åt kommunalskatteberedningen. Kuylenstierna har under vissa skeden av beredningens arbete deltagit i dess överläggningar. Genom chefens för finansdepartementet beslut den 30 januari 1939 förordnades länsbokhållaren / . Fröberg att såsom expert biträda kommunalskatteberedningen. Genom beslut den 13 april 1939 förordnade chefen för finansdepartementet statistikern O. Ostman att biträda kommunalskatteberedningen med olika

5 innom beredningens sekretariat förekommande arbetsuppgifter, ö s t m a n har bl>l. a. i huvudsak verkställt de för beredningens arbete erforderliga statistiska uttredningarna. Vidare har kommunalskatteberedningen åtnjutit biträde av amanuensen HL Wihlborg med vissa göromål. Ledamöterna Erlander och Hagberth, vilka varit förhindrade att deltaga i beeredningens arbete den förre alltsedan i oktober 1940 och den senare alltseedan i juli 1939, hava genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 15 augusti 1S941 p å egen begäran entledigats från uppdraget att vara ledamöter av bereedningen. Sedan chefen för försvarsdepartementet den 18 februari 1942 förordnat haovrättsrådet Thomasson att inom departementet deltaga i utredningsarbete röörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamheet m. m., har Thomasson den 27 mars 1942 på egen begäran entledigats frrån sitt uppdrag att vara sekreterare åt kommunalskatteberedningen. Kommunalskatteberedningen får härmed överlämna del I av sitt betänksande, vilken omfattar beredningens utredning och förslag rörande den kommnunala beskattningen med undantag av inkomstbeskattningen av skogsbruk. I en andra del av betänkandet behandlas frågan om skogsbrukets inkomstboeskattning och i en tredje del frågan om den kommunala skatteutjämniiingen. Såsom sekreterare hava vid utarbetandet av denna del av betänkandet bitnrätt ledamoten Bergstedt och assessorn Björklund. Efter förordnande av chefen för finansdepartementet hava beträffande i ddenna del behandlade frågor följande personer såsom sakkunniga biträtt beeredningen, nämligen förste revisorn i försäkringsinspektionen /. T. Askelöf mned vissa statistiska utredningar under år 1936, taxeringsinspektören Torsten Hljohlman vid behandlingen av frågan om beskattningsföremålens fördelning mnellan kommunerna och därmed sammanhängande spörsmål samt förste akktuarien H. Gahn vid behandlingen av frågan om systembolagens beskattniiing. Genom remiss den 17 februari 1938 h a r kommunalskatteberedningen av chhefen för finansdepartementet anmodats avgiva utlåtande över en inom fiiinansdepartementet upprättad promemoria angående beskattningen av svvenska penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget tipstjänst. Utlåtande h a r avvgivits den 2 mars 1938. Genom remiss den 5 januari 1940 h a r Eders Kungl. Maj:t berett kommunaalskatteberedningen tillfälle att avgiva utlåtande över en av bostadssociala utitredningen avgiven promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och boostadsförsörjningen. Underdånigt utlåtande har avgivits den 19 februari 19940. Genom remiss den 25 februari 1941 har chefen för finansdepartementet annmodat kommunalskatteberedningen att avgiva yttrande över ett av t. f. unnderståthållaren K. G. A. Sandström avgivet betänkande med allmänna rikt-

6 linjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder, såvitt anginge frågan om kommunal skatteutjämning samt föreslagna ändringar beträffande den kommunala beskattningen. Yttrande har avgivits den 30 april 1941. Genom remiss den 8 september 1941 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt kommunalskatteberedningen att avgiva utlåtande över en av borgmästaren Joel Laurin utarbetad promemoria angående skatteavdrag å vissa inkomster. Underdånigt utlåtande har avgivits den 25 november 1941. Genom remiss den 23 september 1941 har chefen för finansdepartementet anmodat kommunalskatteberedningen att avgiva utlåtande över en inom finansdepartementet utarbetad promemoria rörande eventuellt uppskov med 1943 års allmänna fastighetstaxering. Utlåtande i ärendet har avgivits den 9 oktober 1941. För att tagas i övervägande vid fullgörande av det beredningen lämnade uppdraget har Eders Kungl. Maj:t till beredningen bl. a. överlämnat: 1) en den 29 december 1931 till finansdepartementet inkommen, av 1930 års kommunalskatteberedning verkställd utredning angående förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet; 2) en av kammarrättsrådet, juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna i anledning av riksdagens skrivelse den 29 mars 1930 (nr 103) verkställd utredning av frågan i vad mån rätt att uttaga skogsaccis skulle kunna förbehållas den borgerliga kommunen; 3) två särskilda av K. E. Hansson m. fl. samt riksdagsmannen, numera statsrådet Axel Pehrsson-Bramstorp gjorda framställningar om ändring av kommunalskattelagen i syfte att avdrag för vad som ansåges beskattat genom fastighetsskatt måtte tillkomma arrendator av jordbruksfastighet i fall, då han gentemot jordägaren förbundit sig att svara för fastighetsskattens gäldande, jämte över framställningarna avgivna yttranden av kammarrätten samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län; 4) riksdagens skrivelse den 6 juni 1935 (nr 284) i anledning av väckta motioner om åtgärder för effektiv indrivning av skogsaccis och skogsvårdsavgift jämte däröver avgivna yttranden av domänstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund samt styrelsen för landskommunernas förbund; 5) en den 15 november 1935 dagtecknad skrift av landstingsmannen Nils Ek i Ödeshög angående grunderna för en skattereform; 6) ett av särskilda, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga den 16 oktober 1931 avgivet betänkande med förslag ifråga om avdrag för gäldränta vid statens taxering till kommunal inkomstskatt; 7) en den 27 januari 1937 dagtecknad skrift av godsägaren B. G. Montgomery angående förenkling av beskattningen av jordbruk; 8) en den 8 april 1937 till finansdepartementet från Kristianstads läns småbrukareförbund inkommen skrift med hemställan att förslag måtte fö-

rreläggas riksdagen om ändring av grunderna för den kommunala beskattmingen av vissa småbruk; 9) en den 28 september 1937 till finansdepartementet från Västernorrlands ojrtsförbund av Riksförbundet landsbygdens folk inkommen skrift angående vzissa beskattningsfrågor; 10) en den 16 december 1937 dagtecknad underdånig skrivelse från Stockhiolms läns och stads hushållningssällskap angående vissa önskemål beträff a n d e riktlinjerna för en kommunalskattereform, vilka framställts i en vid sÉällskapets årsmöte väckt motion; 11) en den 25 maj 1939 till chefen för finansdepartementet inkommen frramställning från Svenska Missionsförbundet, Evangeliska Fosterlandsstifteelsen och Sällskapet Svenska Baptistmissionen angående vissa ideella föremingars ställning i beskattningshänseende; samt 12) 1941 års kyrkomötes skrivelse nr 15 med anhållan om åtgärder för att fså till stånd sådan ändring i kommunalskattelagen att prästgård och därmed jäämförlig byggnad undantagas från skatteplikt till fastighetsskatt. I den under 3) ovan berörda frågan har kommunalskatteberedningen den 112 december 1936 ingivit en underdånig skrivelse. Eders Kungl. Maj:t h a r den 18 april 1941 anbefallt kommunalskatteberedniingen att inkomma med i riksdagens skrivelse den 11 januari 1932 (nr 360) boegärd utredning, hur prästerna skola befrias från skyldighet att erlägga kcommunal fastighetsskatt för prästgårdar, som upplåtas åt dem. Riksdagens utskott hava vid behandlingen av väckta motioner i åtskilliga frrågor hänvisat till att dessa varit föremål för kommunalskatteberedningens öwerväganden och fördenskull kunde förväntas erhålla sin lösning genom de fcörslag, som beredningen komme att framlägga. Till beredningen hava vidare inkommit åtskilliga framställningar från enslkilda och sammanslutningar rörande i denna del av betänkandet avsedda frrågor. Vid denna del av betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av bereedningens ledamöter Sandberg, Veländer, Werner och Bergstedt. Stockholm den 18 juli 1942. Underdånigst A. J. BÄRG. ABEL ANDERSSON. GUSTAF VELÄNDER.

CARL BERGSTEDT.

O. E. SANDBERG. OSC. WERNER.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till l a g o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av k o m m u n a l s k a t t e l a g e n d e n 28 s e p t e m b e r 1928 (nr 370). Härigenom förordnas, att 30 § 5 mom., 45 §, 46 § 3 mom., anvisningarna till 34, 37 och 45 §§ samt tredje punkten av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, att 2, 23 och 26 §§, 30 § 1—4 mom., 34 och 37 §§, 46 § 1 mom., 48 § 2 och 3 mom., 50 §, 53 § 1 mom., 57—59, 71 och 76 §§ samt anvisningarna till 18, 30, 48, 58, 62 och 70 §§ n ä m n d a lag skola erhålla ändrad lydelse, att till 57 och 59 §§ samma lag 1 skola fogas anvisningar samt att till lagen skall fogas en tabell, allt på sätt nedan angives: 2 §• Allmän kommunalskatt kommunal inkomstskatt. Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig två och ett halvt skatteören för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde. Såsom underlag en skattekrona. 23 §. Vad som återstår av intäkt av jordbruksfastighet, sedan avdrag enligt 22 § gjorts, utgör inkomst av jordbruksfastighet. 26 §. Vad som återstår av intäkt av annan fastighet, sedan avdrag enligt 25 § gjorts, utgör inkomst av annan fastighet. 30 §. 1 mom. Vad som återstår av intäkt av rörelse, sedan avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn tagits till in- och utgående balans, utgör inkomst av rörelse. 2 mom. För inländsk försäkringsanstalt skall såsom inkomst anses överskottet å försäkringsrörelsen samt beträffande livförsäkringsrörelse, förutom 1

Senaste lydelse av 30 § 3 mom., 57 § 1 mom., 59 § 3 mom., punkt 6 av anvisningarna till 18 §, punkterna 2 och 5 av anvisningarna till 30 § och punkt 2 av anvisningarna till 45 § se SFS 1930:190, av 2 och 45 §§ och 50 § 2 mom. se SFS 1932: 291, av punkt 6 av anvisningarna till 30 § se SFS 1934:294, av 30 § 4 mom., 48 § 2 mom. och anvisningarna till 48 § se SFS 1938: 368 samt av 53 § 1 mom. se SFS 1942: 274.

10 överskottet å rörelsen, ett belopp motsvarande en tredjedel av dels den beräknade räntan å premiereserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar, dels den ränta, som belöper å eller eljest tillförts premieåterbäringsreserv för dylika försäkringar, dock att nämnda belopp icke må överstiga den på sätt i anvisningarna sägs begränsade, på livförsäkringsrörelsen belöpande andelen av behållningen å anstaltens hela verksamhet. Vid beräkning än livränteförsäkringar. 3 mom. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt, skall såsom här i riket skattepliktig inkomst upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse, 6 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven brandförsäkringsrörelse, 15 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven livförsäkringsrörelse och 10 procent av anstaltens premieinkomst av annan här bedriven försäkringsrörelse. 4 mom. För utövare av statens tobaksmonopol inräknas i den skattepliktiga intäkten licensavgifter, vilka uppbäras från dem som från utlandet infört tobaksvaror. (Se vidare anvisningarna.) 34 §. Vad som — av tjänst. Vad som

37 §. inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

46 §. / mom. Därest vid — samma kommun. Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri eller för underskott å fastighet och rörelse i utlandet. 48 §. 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag) på sätt nedan sägs. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Grundavdraget för skattskyldig, som nu nämnts, samt familjeavdraget för hustru och för varje barn utgöra, vart för sig, i ortsgrupp I: 260 kronor; i ortsgrupp II: 280 kronor; i ortsgrupp III: 320 kronor; i ortsgrupp IV: 360 kronor; samt i ortsgrupp V: 400 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru.

11 För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) bestämmes ortsavdraget (grundavdrag) med hänsyn till den i hemortskommunen taxerade inkomsten på sätt framgår av en vid denna lag fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i ortsgrupp I: minst 3 000 kronor; i ortsgrupp II: minst 3 400 kronor; i ortsgrupp III: minst 3 800 kronor; i ortsgrupp IV: minst 4 400 kronor; samt i ortsgrupp V: minst 5 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag. För barn tjugutal kronor. 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som avses i 2 mom. andra stycket och som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt ortsavdrag, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolftedel av det enligt bestämmelserna i nämnda stycke medgivna avdrag. Det avdragsbelopp tjugutal kronor. Ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt ortsavdrag, som bestämmes i följande ordning. Den skattskyldiges taxerade inkomst i hemortskommunen fördelas lika på det antal kalendermånader och delar därav, varunder den skattskyldige varit här i riket bosatt. Med ledning av föreskrifterna i 2 mom. tredje stycket uträknas det grundavdrag, som tillkommit den skattskyldige, därest han varit bosatt i riket under hela beskattningsåret och för detta år haft en taxerad inkomst, vilken för månad motsvarat den inkomst, som erhållits genom nyssnämnda fördelning. Den skattskyldiges ortsavdrag utgör lika många tolftedelar av sådant grundavdrag som det antal kalendermånader, bosättningen i riket helt eller delvis omfattat. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. (Se vidare anvisningarna.) 50 §. / mom. Skattskyldigs inom en kommun beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av vad nedan i 51 och 52 §§ stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna grunder. 2 mom. FÖr skattskyldig fysisk person, som avses i 48 § 2 mom. andra stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, skall i hemortskommunen den taxerade inkomsten minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, om inkomsten uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, om inkomsten ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med hälften av det belopp, varmed inkomsten överskjuter ortsavdraget. Finnes skattskyldigs beskattningsbar inkomst. 3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbar inkomst upptagas den taxerade inkomsten, minskad med kommunalt ortsavdrag och, i fall som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskattningsnämndens beprövande med ytterligare ett belopp av högst 700 kronor.

12 i mom. För skattskyldig, som i 2 och 3 mom. avses, såvitt angår annan kommun än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst. 53 §. 1 mom. Skyldighet att och av rörelse; d) akademier, allmänna — — — sina delägare, pensionsanstalter som sådan inkomst; e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar sådan fastighet eller rörelse. 57 §. / mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe. För gemensamt kommunalt ändamål skall dock i den skattskyldiges hemortskommun beskattas: inländsk försäkringsanstalt för sådant i inkomsten av livförsäkringsrörelse ingående räntebelopp, som jämlikt bestämmelserna i 30 § 2 mom. första stycket skall jämte överskottet å rörelsen tagas till beskattning; partihandelsbolag, som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, för inkomst av handel med rusdrycker; systembolag, varom förmäles i nyssnämnda förordning, för inkomst av handel med rusdrycker; utövare av statens tobaksmonopol för inkomst av tillverkning och försäljning av tobaks varor samt aktiebolaget tipstjånst och svenska penninglotteriet aktiebolag för all inkomst av rörelse. Har fast bolag: i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. 2 mom. Inkomst av — sin hemort. 3 mom. Hava i prissättning tillämpats. (Se vidare anvisningarna.) 58 §. Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens uppdelning gälla följande. I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar fem procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde (fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de inom varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärden. Vad efter avräkning av dylik fastighetsandel återstår av inkomsten beskattas i fråga om: bankrörelse i — angivna grunder; rörelse av annat slag än de förut särskilt angivna i varje kommun, där fast driftställe begagnats, till så stor del som skäligen kan anses belöpa å

13 kommunen med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den daf bedrivna verksamheten i jämförelse med omfattningen och beskaffenheten av verksamheten i dess helhet. (Se vidare anvisningarna.) 59 §. 1 mom. Skatt för annan inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet än i 2 mom. sägs samt skatt för inkomst av kapital utgöres, om inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han varit här i riket bosatt, eller av inländsk juridisk person, till hemortskommunen. Om för fysisk person eller oskift dödsbo summan av dylika inkomster, sedan därifrån verkställts allmänna avdrag samt ortsavdrag, överstiger 100 000 kronor, skall dock överskjutande belopp beskattas i hemortskommunen för gemensamt kommunalt ändamål. 2 mom. Inkomst från är belägen. 3 mom. Har fysisk kommunalt ändamål. (Se vidare anvisningarna.) 71 §• Skatt, som jämlikt bestämmelserna i 57 § 1 mom., 59 § 1 och 3 mom., 69 § och 72 § 1 mom. utgöres för gemensamt kommunalt ändamål, skall användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. 76 §. Där för tillämpningen av denna lag erfordras tabeller eller föreskrifter utöver vad vid lagen fogade tabell och anvisningar innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter. Anvisningar till 18 §. 1. I allmänhet gemensamma driftkostnader. 2. Om flera annan fastighet. 3. Om rörelse av avnämare. 4. För försäkringsanstalt till 30 §). 5. För partihandelsbolag och systembolag, som avses i 57 § 1 mom. första stycket, skall handeln med rusdrycker anses utgöra särskild förvärvskälla. Under sådan handel inbegripas rening, förskäring och annan liknande tillverkning av rusdrycker, som ej är att hänföra till tillverkning av råvara. 6. Icke yrkesmässig särskild förvärvskälla.

1. Beräkning av 2. Vid beräkning 3. Vid beräkning

till 30 §. återförsäkrares andelar. i ill försäkringstagare. till 31 §).

14 4. Vid beräkning — till livförsäkringsverksamheten. 5. Vid uppskattning av utländsk försåkringsanstalts här i riket skattepliktiga inkomst avses med trafikförsäkring sådan trafikförsäkring, som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas vid beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden, och med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier, d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier. till 48 §. 1. Vad i av beskattningsåret. 2. Av bestämmelserna •— nämnda avdrag. 3. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. anföras följande exempel: 1) En man har varit bosatt i kommun, tillhörande ortsgrupp I, under tiden den 1 januari—den 5 mars. Efter avflyttning från riket sistnämnda dag ingår han den 1 april äktenskap, vilket består under återstoden av året. Vid taxering nästföljande år utgör honom tillkommande ortsavdrag 3/i2 X 2 X 260 = 130, vadan avdrag får åtnjutas med 120 kronor. 2) En ensamstående skattskyldig har varit bosatt i utlandet under tiden den 1 januari—den 10 oktober och återstående delen av beskattningsåret här i riket i en kommun, tillhörande ortsgrupp IV. Den skattskyldiges i hemortskommunen taxerade inkomst uppgår till 690 kronor. Vid lika fördelning av inkomsten å de kalendermånader, bosättningen i riket helt eller delvis omfattat, belöper 230 kronor å varje månad, motsvarande för helt år 2 760 kronor. Enligt den vid lagen fogade tabellen utgör grundavdraget å en taxerad inkomst av 2 760 kronor för ensamstående i ortsgrupp IV 500 kronor. 3/12 av sistnämnda belopp är 125 kronor. Den skattskyldiges ortsavdrag blir alltså 120 kronor och hans beskattningsbara inkomst 570 kronor. 4. Vid tillämpning för barnet. till 57 §. Vid beskattning för gemensamt kommunalt ändamål, varom i 57 § 1 mom. första stycket sägs, skola skattskyldig tillkommande allmänna avdrag i första hand anses belöpa å inkomst, som skall beskattas för dylikt ändamål. till 58 §. 1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp kontorets förhållandetal. 2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkaren av annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens avräknande återstående rörelseinkomsten fördelas sålunda,

15 att, sedan den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget, samt sextiofem procent i kommun, där förbrukningen ägt rum. Om i huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkaren av annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution, skall så stor andel av de på kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning ägt rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk kraft själv producerat iU av den levererade kraften och av annan inköpt S/Ö, skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits, tio procent (2/s av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget, och åttio procent (Vs av 25 procent + 65 procent) i de kommuner, där förbrukning ägt rum. Beträffande en distributionsförening, som icke själv producerat någon elektrisk kraft, skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående rörelseinkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning ägt rum. Vid taxering dylikt ändamål. 3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten iakttagas följande: Har driften av banan. 4. De fördelningstal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten av kanaldrift skall emellan vederbörande kommuner fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas annorlunda förordnas. 5. Beträffande rörelse av annat slag än de i 58 § särskilt angivna skall fördelningen av den inkomst, som återstår efter avräknande av fastighetsandelen, ske med hänsyn till rörelsens yttre omfattning inom varje kommun och under beaktande av att skilda grenar av en rörelse kunna med avseende å sin beskaffenhet i väsentligt olika mått förorsaka de kommuner, inom vilka rörelsen utövats, olägenheter och kostnader. I kommun, där huvudkontor funnits, skall vid fördelningen tagas till beskattning fem procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre procent av den inkomst, som överstiger fastighetsandelen, (huvudkontorsandel) . Omfattar rörelse endera tillverkning eller handel, kan, sedan fastighetsandel och huvudkontorsandel avräknats, den återstående inkomsten i allmänhet lämpligen fördelas i förra fallet efter arbetarantalet eller tillverkade

1C varors värde och i senare fallet efter handelsomsättningen å de särskilda driftställena. Omfattar rörelse tillverkning och försäljes vad som tillverkas i detalj eller eljest på sådant sätt att rörelsen kan anses omfatta jämväl handel, bör, om dessa rörelsegrenar varit förlagda till skilda kommuner, den efter avräknande av fastighets- och huvudkontorsandel återstående inkomsten uppdelas i tillverkningsandel och handelsandel. Handelsandelen må i ty fall endast då särskilda skäl därtill äro bestämmas högre än till hälften av tillverkningsandelen. till 59 §. Av punkt 6 av anvisningarna till 18 § och punkt 3 av anvisningarna till 36 § framgår, att icke yrkesmässig avyttring av en eller flera fastigheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastighet här i riket samt deltagande i lotteri utgöra en särskild förvärvskälla samt att avdrag för förlust å verksamhet av ifrågavarande slag får göras från vinster, som uppkommit i samma förvärvskälla. Enligt bestämmelserna i 59 § 1 mom. skall inkomst av dylik förvärvskälla, i den mån den härrör av vinst å icke yrkesmässig avyttring av annan egendom än fastighet här i riket eller å deltagande i lotteri, hänföras till sådana inkomster, som i viss utsträckning kunna tagas till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål, medan skatt för inkomsten av förvärvskällan, till den del denna inkomst härrör av vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet i hemortskommunen, skall utgöras endast till denna kommun. På grund härav kan det i vissa fall bliva nödvändigt att uppdela inkomsten av förvärvskällan i en under bestämmelserna i 59 § 1 mom. hänförlig del och en del, vilken skall beskattas enligt stadgandet i 59 § 2 mom. Därvid skola förluster, som uppkommit i förvärvskällan, i första hand avräknas från vinst å icke yrkesmässig avyttring av annan egendom ä n fastighet här i riket och å deltagande i lotteri. Hemortskommunens rätt att beskatta vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet i kommunen inskränkes sålunda endast i den mån övriga i förvärvskällan uppkomna vinster icke förslå att täcka förlusterna. Till ledning vid tillämpning av bestämmelserna i 59 § 1 mom. anföres följande exempel: A. taxeras i sin hemortskommun för 40 000 kronors inkomst av annan fastighet, 20 000 kronor inkomst av tjänst, 150 000 kronors inkomst av kapital och 30 000 kronors inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Sistnämnda inkomst har uppkommit på det sätt att A. under beskattningsåret åtnjutit en vinst av 35 000 kronor å icke yrkesmässig avyttring av aktier och en vinst av 5 000 kronor å icke yrkesmässig avyttring av en fastighet i hemortskommunen samt haft en förlust av 10 000 kronor å icke yrkesmässig avyttring av en annan fastighet i hemortskommunen. A. tillkommande allmänna avdrag uppgå till 5 000 kronor, och hans ortsavdrag är 1 600 kronor, vartill kommer ytterligare avdrag med ortsavdragets halva belopp eller 800 kronor. Den beskattningsbara inkomsten utgör alltså 232 600 kronor. A. skall då utgöra skatt till hemortskommunen för 145 000 kronor, motsvarande in-

17 komsten av annan fastighet och vinsten å realisation av fastighet jämte ett belopp av 100 000 kronor, samt taxeras i hemortskommunen för gemensamt kommunalt ändamål för återstående 87 600 kronor, d. v. s. för summan av inkomsterna av kapital, tjänst och annan tillfällig förvärvsverksamhet än realisation av fastighet i hemortskommunen, minskad med allmänna avdrag och ortsavdrag samt med 100 000 kronor. till 62 §. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering anföres följande exempel: En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år 1944 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 1 200 kronor. Hans beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48 och 50 §§ 610 kronor. År 1945 upptäckes, att deklarationen varit felaktig, i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämpning av nyssnämnda lagrum år 1944 rätteligen bort vara 1 580 kronor, och till eftertaxering år 1945 skall upptagas ett belopp av 1 580—610 = 970 kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den beskattningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1945 års taxeringslängd. till 70 §. A person, som i 1 mom. av denna paragraf avses, äro icke tillämpliga de om allmänna avdrag i 46 § 2 mom. meddelade bestämmelserna och icke heller föreskrifterna om ortsavdrag (48 §) eller de i 50 och 51 §§ för i riket bosatt person meddelade föreskrifterna om beskattningsbar inkomst och om lägsta skattepliktiga belopp. De i är fråga. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944. Vid tillämpning av denna lag skall iakttagas följande: 1. Avdrag enligt den nu upphävda 45 § kommunalskattelagen skall, såvitt detsamma belöper å tid före den 1 januari 1943, ske jämväl efter lagens ikraftträdande; 2. Utan hinder av bestämmelserna i 57 § 1 mom. första stycket angående beskattning för gemensamt kommunalt ändamål av vissa slag av inkomster, som åtnjutas av partihandelsbolag, systembolag och utövare av statens tobaksmonopol, skall för beskattningsåren 1943—4945 skatt utgöras till kommuner, där fast driftställe begagnats, för så stor del av dylika inkomster som motsvarar för år 1943 tre fjärdedelar, för år 1944 hälften och för år 1945 en fjärdedel av den inkomst, som enligt hittills gällande bestämmelser skolat tagas till beskattning i kommunerna. 3. Beträffande eftertaxering till kommunal inkomstskatt, som skolat utgöras enligt kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning. 2—427375.

18 Tabell, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 50 § 3 mom. (s. k. avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna återstående inkomsten jämväl beskattningsbar inkomst. Ortsavdraget vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst avdraga det belopp, som enligt tabellen svarar mot inkomsten. Ortsgrupp

I.

Taxerad inkomst, kr.

600 700 800 900

110 170 270 370

110 180 280 380

120 190 290 390

120 200 300 400

130 210 310 410

130 220 320 420

140 230 330 430

140 240 340 440

150 250 350 450

160 260 360 460

1000 1100

480 580 700 820 940

490 590 710 830 950

500 600 720 840 960

510 610 730 850 970

520 630 750 870 990

530 640 760 880

540 650 770 890

550 660 780 900

560 670 790 910

470 570 690 810 930

1180 1310 1440 1570

1200 1330

1210 1340

1110 1240 1370

1120 1250

1460 1590

1470 1600

1500 1630

1380 1510 1640

1140 1270 1400 1530 ] 660

1150 1280

1450 1580

1100 1230 1360 1490 1620

1060 1190 1320

1200 1300

1700 1800 1900 2000

179U

1880 2 010 2140

1890 2 020 2150

1900 2 030 2160

1920 2 050

2 270

2 280

2 290

2 310

1930 2 060 2 190 2 320

1940 2 070 2 200

2 230

2110 2 240

1860 1990 2120 2 250

2 350

2 360

2 370

2 380

2 480

2 490 2 620

2 500 2 630 2 760

2 510 2 640

2 400 2 530

2 410 2 540

2 660 2 790 2 920

2 670 2 800 2 930

1970 2100

2 220

2 500 2 600 2 700

2 300 2 400

2 800 2 900

1290 1420 1550 1680

1850 1980

1700 1830 1960 2 090

2100 2 200

1410 1540

2 610 2 740 2 870

1710 1840

2 750 2 880

2 890

2 770 2 900

2 330

2 420

2 440

2 450

2 460

2 550 2 680

2 570 2 700

2 580 2 710

2 720

2 810 2 940

2 8S0 2 960

2 840 2 970

2 590 2 850 2 980

När den taxerade inkomsten uppgår till 3 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

Ortsgrupp

II.

Taxerad inkomst, kr.

600 700 800 900

90 140 210 310

90 140 220 320

100 150 230 330

100 150 240 340

110 160 250 350

110 160 260 360

120 170 270 370

120 180 280 380

130 190 290 390

130 200 300 400

1000 1100

410 510 610 710 830

420 520 620 720 840

430 530 630 730 850

440 540 640 740 860

450 550 650 750 870

460 560 660 770 890

470 570 670 780 900

480 580 680 790 910

490 590 690 800 920

500 600 700 810 930

1020 1140 1260

1030 1150

1040 1160 1290

1050 1170 1300

1420 1550

1430 1560

1690 1820 1950

1200 1300 1400 1500

1600 1700 1800

1070 1190 1320

1080 1200

1100 1220 1350

1250 1380

1330 1460

1340 1470

2100 2 200 2 300 2 400

1720 1850 1980 2110

2 230

2 600

2 360 2 490

2 700 2 800 2 900 3000 3100 3 200 3 300

1840 1970

2 620 2 750 2 880 3 010 3140 3 270

2 240 2 370 2 500 2 630 2 760 2 890 3 020 3150 3 280

1480 1610 1740

1370 1500

1650 1780 1910 2 040

2 300 2 430 2 560 2 690

1860 1990 2120

1870 2 000

1760 1890 2 020

1770 1900 2 030 2 160

2 250

2 260

2 280

2 290

2 380 2 510

2 410

2 640 2 770

2 390 2 520 2 650 2 780

2 420 2 550 2 680 2 810

2 900 3 030

2 910 3 040

2 930

3170 3 300

3 290

2 540 2 670 2 800

3060 3190 3 320

2 820

2 940 3 070

2 950 3 080

3 200 3 330

3 210 3 340

1280 1410 1540 1670 1800 1930 2 060 2 190 2 320 2 450 2 580 2 710 2 840 2 970 3100 3 230 3 360

1810 1940 2 070 2 200 2 330 2 460 2 590 2 720 2 850 2 980 3110 3 240 3 370

2 080 2 210 2 340 2 470 2 600 2 730 2 860 2 990 3120 3 250 3380

När den taxe rade in]comsten uppgår till 3 400 kronor eller dä rutöver, åtnjuter ensamstående skattsky]dig icke ortsavdrag.

20 Ortsgrupp

III.

Taxerad inkomst, kr.

600 700 800 900

70 120 170 250

70 120 170 260

80 130 180 270

80 130 180 280

90 140 190 290

90 140 200 300

100 150 210 310

100 150 220 320

110 160 230 330

110 160 240 340

1000 1100 1200

350 450 550 650 750

360 460 560 660 760

370 470 570 670 770

380 480 580 680 780

390 490 590 690 790

400 500 600 700 800

410 510 610 710 810

420 520 620 720 820

430 530 630 730 830

440 540 640 740 840

850 970

860 980

870 990

1090 1210 1330

1100 1220

1300 1400 1500 1600 1700 1800 1900 2 000 2100 2 200 2 300

1590 1720 1850

2 400

2 500 2 600

2110 2 240 2 370 2 500

2 700 2 800 2 900

1010 1130

1170 1290 1420

1070 1190

1150 1270

1060 1180

1040 1160 1280

1000 1120

1300 1430

1310 1440

1470 1600 1730

1480 1610 1740

1490 1620

1510 1640

1520 1650

1530 1660

1550 1680

1910 2 040

2 000

1770 1900 2 030

1860 1990

1750 1880 2 010

1810 1940 2 070

1560 1690 1820

2 250

2 260 2 390

2 270

2160 2 290 2 420

2 630

2 380 2 510 2 640

3 000

2 760

3100 3 200 3 300

2 890 3 020 3150

3 400 3 500 3 600 3 700

2170 2 300

2 090

2 210

2 220

2 340 2 470

2 350 2 480

2 720

2 600 2 730

2 610 2 740

2 830

2 850

2 860

2 870

2 980 3110 3 240 3 370

2 990 3120 3 250 3 380

3 000 3130 3 260 3 390

3 500 3 630

3 510 3 640

3 760

3 770

3 520 3 650 3 780

2 050 2 180 2 310 2 440

2 520 2 650

2 550

2 430 2 560

2 680

2 690

2 770

2 780

2 790

2 810

2 900 3 030 3160

2 910 3 040

2 940 3 070 3 200

2 820 2 950

2 920 3 050 3180

3 080 3 210

3 280

3 290

3 300

3 310

3 330

3 340

2 960 3 090 3 220 3 350

3 410

3 420 3 550

3 430 3 560

3 440

3 540

3 460 3 590

3 670

3 680

3 690

3 470 3 600 3 730

3 480 3 610 3 740

3 720

1830 1960

1950 2 080

2 400 2 530 2 660

3 570 3 700

2 570 2 700

2 200 2 330 2 460 2 590

När c en taxer ade inko msten up pgår till 3 800 krcnor eller därutöv ;r, åtnjuler ensan stående skattsky dig icke ortsavdrag-

21 Ortsg

upp

IV.

Taxend inkomst, kr.

600 700 80C 90(

50 100 150 200

50 100 150 200

60 110 160 210

60 110 160 220

70 120 170 230

70 120 170 240

80 130 180 250

80 130 180 260

90 140 190 270

90 140 190 280

100C

290 390 490 590 690

300 400 500 600 700

310 410 510 610 710

320 420 520 620 720

330 430 530 630 730

340 440 540 640 740

350 450 550 650 750

360 460 560 660 760

370 470 570 670 770

380 480 580 680 780

790 890 990

800 900

810 910

820 920

840 940

850 950

860 960

870 970

880 980

1020 1120

830 930 1030 1 130 1 250

1050 1160 1280

1070 1180

1400 1520 1640 1760

1410 1530 1650 1770

1420 1540

1790 1910

2 020 2150 2 280

2 030 2160

2 040 2170 2 300 2 430 2 560 2 690

HOC 1 20(

1300 1400

lso: 160( 170C 180C 190C 2 00( 2100 2 200 2 300 240( 2 500 2 60(

1090 1210 1330 1450 1570 1690 1810 1930 2 060

1100 1220

1110 1230

1350 1470

1460 1580 1700 1820

1590 1710 1830

1940 2 070

2 080

1240 1360 1480 1600 1720 1840 1960 2 090

2 200 2 330

2 90C

2190 2 320 2 450

3 000 310( 3 20(

2 580 2 710 2 840

3 300 340C 3 50C 3 60(

3 230 3 360

3 70C

3 490

3 240 3 370 3 500

3 80( 3 90(

3 620 3 750

3 630

3 510 3 640

3 760

3 770

3 650 3 780

4 00( 410( 4 20(

3 880

3 890

3 900

3 910

4 010 4140

4 020

4 030 4160

4 040 4170

4 3C(

4 270

4 290

4 300

0700 2 80(

2 220 2350

2 460

2 210 2 340 2 470

2 590 2 720

2 600 2 730

2 610

2 850

2 860

2 740 2 870

2 970

2 980

2 990 3120

3 000 3 130

3 250 3 380

3 260

4 150 4 280

2 480

3 390 3 520

1150 1270

1170 1290

1190 1310

1370 1 490 1610 1730 1850

1390 1510

1 980 2 110 2 240 2370 o 500

1990 2120 2 250

2 000

2 380 2 510

2 390 2 520

2 540

2 290 2 420 2 550

2 640 2 770 2 900

2 650 2 780

2 670 2 800

2 680 2 810

2 910

2 930

2 940

2 820 2 950

3 030

3 040

3 060 3 190

3 070 3 200

3 080 3 210

3 280 3 410 3 540 3 670 3 800

3 290

3 300 3 430 3 560

3 320 3 450 3 580

3 330 3 460

3 340

3 420 3 550 3 680 3 810

3 690 3 820

3 710 3 840

3 930 4 060 4 190 4 320

3 940 4 070

3 950

3 970 4100

2 630 2 760 2 890 3 020 3 150

1630 1750 1870

4 200 4 330

2130 2 260

4 080 4 210 4 340

2 410

1660 1780

3 590 3 720

1430 1550 1670

3 470 3 600

3 850

3 730 3 860

3 980

3 990

4 230

4110 4 240

4120 4 250

4 360

4 370

4 380

Näi d en taxer äde inko msten u Dpgår til 4 400 k ronor el er därut (iver, åtnjuter en samstående ika ttskyldi;. icke or tsavdrag.

22 O r t s g r u p p V. Taxerad inkomst, kr.

600 700 800 900

30 80 130 180

30 80 130 180

40 90 140 190

40 90 140 190

50 100 150 200

50 100 150 200

60 110 160 210

60 110 160 210

70 120 170 220

70 120 170 220

230 330 430 530 630

240 340 440 540 640

250 350 450 550 650

260 360 460 560 660

270 370 470 570 670

280 380 480 580 680

290 390 490 590 690

300 400 500 600 700

310 410 510 610 710

320 420 520 620 720

730 830 930

740 840 940

750 850 950

760 860 960

770 870 970

780 880 980

790 890 990

800 900

810 910

820 920

1040 1140

1020 1120

1100 1200

1060 1160

1030 1130

2000 2100

1240 1340

1250 1350

1260 1360

1280 1390

1580 1700

1510 1630

1520 1640

1310 1420 1540 1660

2 400

1570 1690

1480 1600

1410 1530

1430 1550 1670 1790

2 500

1930 2 050 2170

1940 2 060 2180

1950 2 070

1840 1960

2 600

1870 1990

1880 2 000

1890 2 010

1900 2 020

2 030

2C80

2120 2 240 2 360

2140 2 260

2 150 2 270

2 300

2 230 2 350

2130 2 250

2 290

2 200 2 320

2 090 2 210 2 330

2190 2 310

2 370

2 380

2 390

2 410 2 530 2 660

2 420

2 430 2 550

2 440 2 560

2 450

2 470 2 590

2 480 2 600

2 500

2 510 2 640

2 680

2 690

2 800

2 810 2 940

2 730 2 860

2 930

2 820 2 950

2 840

3 400

2 790 2 920

2 720 2 850

2 490 2 620 2 750

2 970

2 980

2 990

2 880 3 010

2 890 3 020

3 500

3 050

3 060

3 070 3 200

3 080

3160 3 290 3 420

1100 1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800

2 200 2 300

2 7C0 2 800 2 900 3 000 3100 3 200 3 300

3 600 3 700 3 800 3 900

2 540 2 670

3180 3 310

3 440 3 570

3 450 3 580

3 320

3 330 3 460 3 590

3 210 3 340 3 470 3 600

1370 1490

2 580 2 710

2 630 2 760

3 230 3 360 3 490

3 240

3120 3 250

3 370 3 500

3 380 3 510

3 270 3 400

3 280

3 530

3 540

3 620

3 630

3 640

3 660

3 670

3 410

2 770 2 900 3 030

3 550 3 680

23 Ortsgru Taxerad inkomst, kr. 4 000 4100 4 200 4 300 4 400 4 500 4 600 4 700 4 800 4 900

p V (forts.).

3 700 3 830

3 710

3 720 3 850 3 980

3 730 3 860

3 750 3 880 4 010

3 760 3 890 4 020

3 770 3 900

3800 3 930

4100 4 230

4110 4 240

4 140 •1 270

4150 4 280

3 790 3 920 4 050 4180

3 810

3 840 3 970

4 060 4190

4 070 4 200

4 310

4 320

4 330

4 350 4 480

4 360 4 490

4 370

4 380

4 440 4 570

4 450

4 460 4 590

4 610 4 740

4 620

4 510 4 640

4 400 4 530

4 500 4 630

4 750

4 760

4 770

4 660 4 790

4 870

4 880

4 890

4 900

4 920

3 960 4 090 4 220

3 990 4120 4 250

4 540 4 670 4 800 4 930

4 030 4160 4 290 4 420 4 550 4 680 4 810 4 940

4 700 4 830 4 960

4 580 4 710 4 840 4 970

3 940

4 720 4 850 4 980

När äen tax( :rade in komsten uppgår till 5 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående skattsky dig icke ortsavdr »g-

24 Förslag till förordning a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v f ö r o r d n i n g e n den 28 s e p t e m b e r 1928 ( n r 373) o m statlig i n k o m s t - o c h förmögenhetsskatt. Härigenom förordnas, att 2 och 7 §§ samt 16 § 1 och 2 mom. förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 1 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2§. Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor, skall gälla vad i 1 7 — i i §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock med det undantag att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres vad som tillflutit den skattskyldige genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar. 7 §•

Från skattskyldighet ävensom hushållningssällskap: för all inkomst; e) akademier, allmänna — — — sina delägare, pensionsanstalter som — i arbete: för all inkomst; f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar samma paragraf. 16 §. 1 mom. Skattskyldig fysisk 1 mom. kommunalskattelagen. Skattskyldig, som 940 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru. För annan delvis underhålles. 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som avses i 1 mom. andra stycket och som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosalt, en 1

Senaste lydelse av 16 § 1 mom. se SFS 1938: 369 och av 7 § se SFS 1942: 275.

25 tolftedel av det enligt bestämmelserna i nämnda stycke medgivna avdrag. Det avdragsbelopp tjugutal kronor. Ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag, som bestämmes i följande ordning. Det taxerade beloppet fördelas lika på det antal kalendermånader och delar därav, varunder den skattskyldige varit här i riket bosatt. Med ledning av föreskrifterna i 1 mom. tredje stycket uträknas det grundavdrag, som tillkommit den skattskyldige, därest han varit bosatt i riket under hela beskattningsåret och för detta år haft ett taxerat belopp, vilket för månad motsvarat det belopp, som erhållits genom nyssnämnda fördelning. Den skattskyldiges ortsavdrag utgör lika många tolftedelar av sådant grundavdrag som det antal kalendermånader, bosättningen i riket helt eller delvis omfattat. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944. Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat utgöras enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Förslag till lag om upphävande av lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis. Härigenom förordnas, att lagen den 28 september 1928 om skogsaccis skall upphöra att gälla med utgången av år 1943; dock skall lagen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering till skogsaccis och beträffande debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skogsaccis. Tillika förordnas, att skogsaccisfond, som finnes vid 1944 års utgång, ävensom skogsaccismedel, som därefter inflyta till kommun eller annan menighet, där fondering av skogsaccismedel enligt den nu upphävda lagen kunnat ifrågakomma, skola ingå i sådan allmän fond, varom förmäles i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning.

2G

Förslag till f ö r o r d n i n g om ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v t a x e r i n g s f ö r o r d n i n g e n d e n 28 s e p t e m b e r 1928 ( n r 379). Härigenom förordnas, att 8 § 4 och 6 mom., 43—50 §§, 81 och 82 §§, 84 § 3 mom., 123 § 3 mom., 141 § 2 mom. och 146 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 1 §, 2 § 1 mom., 4 §, 8 § 5 mom., 30, 56 och 76 §§, 77 § 2 mom., 78 och 80 §§, 84 § 2 mom., 86—88 §§, 90 § 2 mom., 98 §, 100 § 1 och 2 mom., 118 och 121 §§, 123 § 4 mom., 124 § 1 mom., 124 a, 126 och 127 §§, 141 § 3 mom., 142 §, 143 § 1 och 3 mom. och 144 § 1 och 3 mom. nämnda förordning ävensom rubriken till 126 § i förordningen 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och om särskild skatt å förmögenhet verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives. 2§. 7 mom. I denna äger rum; samt taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å förmögenhet. Särskild fastighetstaxering samt taxering för inkomst eller förmögenhet sammanfattas under benämningen årlig taxering. 4 §.

Indelning i • •—• före taxeringsåret. Distrikten skola olika fastighetstaxeringsdistrikt. I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning av kommun i flera laxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp 1 Senaste lydelse av 126 § 1 mom. se SFS 1930: 50, av 87 §, 100 § 1 mom. och 123 § 3 mom. se SFS 1931:80, av 4 § se SFS 1932:279, av 124 a § 2 mom. se SFS 1934:295, av 49 §, 141 § 2 och 3 mom., 142 §, 143 § 3 mom. och 144 § 1 mom. se SFS 1935:255, av 126 § 2 mom. se SFS 1936: 98, av 56 § 2 mom. se SFS 1937: 665 samt av 1 §, 2 § 1 mom., 56 § 1 mom. 76 §, 77 § 2 mom., 78 och 80 §§, 84 § 2 mom., 86 §, 90 § 2 mom., 98 och 118 §§, 124 a § 1 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1938:374.

eller vissa grupper skattskyldiga eller vid särskild fastighetstaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt. I n n a n länsstyrelsen — — — drätselkammaren infordras.

8§. 5 mom. Om utgången av de i 3 mom. omförmälda val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de valda än även ordföranden i taxeringsnämnden. ö v e r valen ifrågavarande val. 30 §.

Självdeklaration av den, som drivit rörelse inom mer än en kommun, skall till ledning vid inkomstens fördelning på olika kommuner innehålla dels för varje kommun uppgift om i rörelsen ingående fastighets taxeringsvärde året näst före taxeringsåret, dels ock, såvitt angår rörelse av nedan angiven beskaffenhet, följande särskilda uppgifter, nämligen: i fråga om bankrörelse: uppgift genom • — linjetrafik ägt rum. Vad h ä r utöva beskattningsrätt. 56 §. 1 mom. Granskning av — därtill utser. Därjämte äger befintliga självdeklarationer. För innehållet — anlitade medhjälpare. 2 mom. I fråga om fastighetsdeklarationer samt andra för fastighetstaxering avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av vederbörande beskattningsnämnder deltaga i granskningen. 76 §. Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxeringsdistriktet angår. Inom samma mellankommunala prövningsnämnden. 77 §.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har alt verkställa dels taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt a förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels

28 ock taxering till kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål av skattskyldiga, då sådan taxering icke skall ske i hemortskommunen. Taxering, som — — — särskilt taxeringsdistrikt. 78 §. Taxeringsnämndens ordförande — — — av kronoombudet; e) att, då inkommen deklaration eller annan uppgift avser skattskyldig, som ej skall taxeras inom distriktet, avsända uppgiften till vederbörande taxeringsnämnds ordförande ävensom att, då deklaration eller annan uppgift för skattskyldig, som skall för inkomst eller förmögenhet taxeras inom distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller brukat fastighet eller drivit rörelse eller bör av den gemensamma taxeringsnämnden taxeras till kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål, lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande meddelande om förhållandet; f) att, därest vinnande behövligt. 80 §. Kronoombudet har taxeringsnämndens sammanträden. Med avseende å särskild fastighetstaxering åligger det kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna deklarationer och andra för denna taxering avlämnade uppgifter och upplysningar samt verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden. 84 §. 2 mom. Varje år — honom åsättas. Så snart annan taxeringsnämnd. För envar, som därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift jämväl om inkomst för varje förvärvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd. Har taxeringsnämnd — omförmälda taxeringsnämnd. 86 §. För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt (inkomstlängd) ävensom en längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd). Hos den — • 77 § 2 mom. De beslutade — skattskyldiges namn.

29 I inkomstlängden antecknas särskilt dels i avseende å kommunal inkomstskatt uppskattad inkomst, medgivna allmänna avdrag, taxerad inkomst, beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skattskyldig, samt beskattningsbar inkomst; dels i avseende — skall beräknas; dels ock, till ledning här ovan. 1 förmögenhetslängden • och ledamöter. 87 §. Såvitt ej —• •— — äro tillstädes. Ordföranden åligger — till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till protokollet antecknad tillkommer jämväl tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans biträde anlitats, samt lappfogde beträffande taxering av lapp för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet. 88 §. Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen senast den 15 m a j och i Stockholm senast den 15 juni. 90 §. 2 mom. H a r självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, åligger det taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen verkställa anteckning om avvikelsen o«h skälen därför samt att ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänma posten tillsända den skattskyldige underrättelse om, vilka uppgifter i deklarationen som frångåtts, samt om skälen därför. Detsamma gäller beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet lämnad uppgift eller upplysning. I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst eller förmögenhet meddelas sådan juridisk person och sådan inom distriktet icke mantalsskriven fysisk person, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller därtill anmanats. Har vid — distriktet mantalsskriven. Har skattskyldig enligt 59 § 1 mom. kommunalskattelagen taxerats till kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål, skall underrättelse därom meddelas den skattskyldige i den ordning, som i första stycket sägs. 98 §. Alla beslut bör ske. Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda ä n taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd (åndringslångd), som upplägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

30 kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet. Närmare föreskrifter Kungl. Maj:t. Nämndens protokoll • .<— särskild prövningsnämnd. 100 §. 1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast den 5 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu av ortsavdragen. Har i fråga om taxering av fastighet annan än ägaren eller innehavaren av fastigheten eller i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag av nämndens protokoll rörande nämndens beslut inom samma tid och i samma ordning tillställas jämväl klaganden. 2 mom. Stadgandena i 123 §. Utdrag av protokollet rörande dylikt beslut skall mot bevis tillställas i fråga om särskild fastighetstaxering ägaren eller innehavaren av den fastighet, besvären avse, samt i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet den skattskyldige. Har i fall, som nu nämnts, annan än vederbörande fastighets ägare eller innehavare eller, beträffande taxering för inkomst eller förmögenhet, annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag av protokollet mot bevis tillställas jämväl klaganden. 118 §. över beslut — och landsting; b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet: av skattskyldig, såvitt honom rörer; samt av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt. 121 §. över beslut — av landskamreraren. Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut. över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering av fastigheten, så ock av skattskyldig, såvitt angår egen taxering för inkomst eller förmögenhet, där han ej enligt 39 § förlorat talan, i följande fall: a) om han bifallits; samt b) om fastighetsprövningsnämnden av klaganden. I det under a) — nämndens beslut.

31 123 §. 4 mom. Rätt till besvär enligt 1 och 2 mom. i anledning av förelupen felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jämväl landskamreraren så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut. 124 §. 1 mom. Besvär enligt enligt 2 mom. Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort eller att skattskyldig blivit taxerad för samma inkomst eller förmögenhet å mer än en ort, och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet. 124 a §. 1 mom. Har förmögenhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild skatt å förmögenhet för skattskyldig beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen, att förmögenheten bör beräknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen av förmögenhet anföras hos prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myndighet, som meddelat beslutet. Är sagda i övrigt. Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i 39 § 1 mom., och landskamreraren. Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till den länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av 119 § 1 och 2 mom. vederbör, av skattskyldig inom sex månader och av landskamrerare inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelats. Försummas något 124 § 2 mom. Besvär enligt motsvarande tillämpning. 2 mom. Besvär enligt denna paragraf böra ej, såvitt icke av skattskyldig anförda besvär eller andra särskilda omständigheter därtill föranleda, anföras av landskamrerare, med mindre besvären avse rättelse av avsevärt missförhållande, förorsakat av den ändrade fastighetstaxeringen.

32 Om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering. 126 §. 1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest tre äro om slutet ense. , 2 mom. Kungl. Maj:t förordnar 1 mom. avses. Av dessa personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan hans ställe. Vad i i kammarrätten. 3 mom. Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av mål angående fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor. 127 §. Den som •— — — utslagets delfående. över utslag av kammarrätten i mål om fastighetstaxering, såvitt rörer tilllämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen, må klagan icke föras. 3 mom.

Har skattskyldig

141 §. tio kronor.

142 §. Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §, 35 § 1 eller 2 mom., 40 a § 2 eller 3 mom., 42 § 2 mom. eller 42 § 4 mom. första stycket åligger, skall, där han ej för försummelsen är underkastad ansvar enligt 143 § 3 mom. eller för tjänstefel, bota tjugufem kronor. Vad nu —• — — 42 § 5 mom. 143 §. 1 mom. Har någon därest det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst femtio kronor. 3 mom. Den som själv gärningsman. Detsamma gälle ock, om någon vid sådan förseelse i avsikt att bereda den skattskyldige vinning ej behörigen fullgjort skyldighet att meddela uppgift till ledning vid dennes taxering för inkomst eller förmögenhet.

144 §. 1 mom. Förseelse, som allmän domstol. Åtal jämlikt 141 § 1 eller 3 mom. eller 143 § skall, då den deklarationseller uppgiftsskyldige här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belägen, och eljest vid allmänna underrätten i den ort, där den taxering skall äga rum, för vilken deklarationen, uppgiften eller upplysningen skolat ligga till grund. Förseelse, som —• till åtal. 3 mom. Den som — giva anledning. Om klagan över kammarrättens utslag på besvär, som i detta mom. avses, gäller vad i 127 § första stycket är sagt. Vid prövning — under bedömande. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1944, eller senare taxering, i den mån därvid ifrågakommer tillämpning av denna dag upphävda bestämmelser i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller lagen om skogsaccis.

3-427675.

MOTIV

KAPITEL

I.

Beredningens uppdrag. Uti ett flertal motioner vid 1935 års riksdag (I: 2 och 272 samt II: 2, 8, 10, 11, 70, 111, 209, 399, 429 och 460) framfördes förslag om ändringar i kommunalskattelagstiftningen. Bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande (nr 54) i anledning av motionerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område. 1 Såsom framgår av riksdagens skrivelse den 6 juni 1935 (nr 282), biföll riksdagen utskottets hemställan. Med föranledande av riksdagens skrivelse uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 20 september 1935 åt särskilda sakkunniga att biträda inom finansdepartementet med förberedande undersökningar å kommunalbeskattningens område till grund för en fortsatt utredning, vilken sedermera anförtroddes åt kommunalskatteberedningen. Chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid de sakkunnigas tillsättande är jämte beredningens direktiv vägledande beträffande arten och omfattningen av beredningens uppdrag. Departementschefen anförde vid tillsättandet av de sakkunniga bl. a. följande: »Den utredning, vars igångsättande jag alltså nu är beredd att förorda, bör — såsom även riksdagen torde hava avsett — icke begränsas till de problem, som särskilt berörts i de förut omnämnda motionerna, utan bör erhålla ett vidare syfte. Den bör helt allmänt uttryckt inriktas på att söka åstadkomma en lösning, som är ägnad att i möjligaste mån lindra och rättvist fördela den kommunala skattebördan. En reform av antydda innebörd måste enligt sakens natur innefatta såväl frågan om en omläggning av beskattningsgrunderna i syfte att åstadkomma större jämnhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna som ock spörsmålet om en utjämning av skattetrycket mellan de olika kommunerna. Då läggningen av den kommunala beskattningen tydligen måste bliva starkt beroende av arten och omfattningen av de uppgifter, för vilkas tillgodoseende beskattningen äger rum, torde det bliva nödvändigt att i första hand taga under omprövning frågan om jämkningar i den nuvarande fördelningen av samhället åliggande uppgifter mellan staten samt kommuner av olika ordning.» Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 24 januari 1936 av frågan om kommunalskatteberedningens tillsättande erinrade departementschefen om sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 20 september 1935 samt redogjorde för 1 Reformarbetet på kommunalbeskattningens område hade nedlagts år 1932, då 1930 års kommunalskatteberedning blivit upplöst.

35 de s a k k u n n i g a s u p p d r a g . D e p a r t e m e n t s c h e f e n f r a m h ö l l därefter — u n d e r h ä n v i s n i n g till a t t u t v e c k l i n g e n u n d e r de senaste å r t i o n d e n a tagit sig u t t r y c k i en s t a r k stegring i d e k o m m u n a l a utgifterna — att vid d e n n y a u t r e d n i n g e n av k o m m u n a l s k a t t e f r å g a n å n y o b o r d e till ö v e r v ä g a n d e u p p t a g a s s p ö r s m å l e t o m e r f o r d e r l i g a j ä m k n i n g a r i d e n g ä l l a n d e fördelningen av s a m h ä l l s u p p g i f t e r n a m e l l a n staten och k o m m u n e r av olika o r d n i n g . D e p a r t e m e n t s c h e f e n anförde vidare: »Vad därefter angår de kommunala beskattningsformerna, måste dessa helt naturligt röna inflytande av de ändringar och jämkningar, som kunna företagas i fråga om arten och omfattningen av de uppgifter, för vilkas tillgodoseende beskattningen skall äga rum. Vid arbetet på utformningen av själva beskattningsreglerna torde i främsta rummet böra upptagas till omprövning de önskemål och erinringar, sam från skilda håll och ur olika synpunkter framförts beträffande det nuvarande skattesystemet. För att giva en föreställning om de många och svårlösta spörsmål, som föreligga till bedömande på detta område, skall jag tillåta mig att i allra största korthet erinra om innehållet i de motioner, vilka närmast gåvo anledning till riksdagens framställning om utredningsarbetets återupptagande. I en av motionerna ifrågasattes en utvidgning av kommunernas fasla beskattningsunderlag till andra objekt än fastighet, såsom näringsföretag och penningkapital, varvid tillika framhölls önskvärdheten av att jämväl vid denna beskattningsform hänsyn toges till de skattskyldigas olika skatteförmåga. I en annan motion påyrkades ändring av kommunalskattelagen i syfte att förhindra, att skattebelastningen :å inkomst av fastighet skärptes vid sänkt allmänt ränteläge. Sistnämnda yrkamde riktar sig tydligen mot själva principerna för den nuvarande garantiskatten å fastighet. Även i några andra av motionerna framställdes erinringar mot V'issa av garantiskattens utformning direkt eller indirekt föranledda verkningar. D)essa erinringar gällde dels frågan om rätt till garantiskatteavdrag i de fall, då fastighet är utarrenderad eller då fastighetens avkastning tillfaller annan än den, som enligt kommunalskattelagen har att erlägga fastighetsskatten samt tillgodonjuta berörda avdrag, dels ock fastighetsbeskattningen av växande skog. I sistnämnda hänseende hemställdes om sådan ändring av beskattningsreglerna — exempelvis genom borttagande av den kommunala inkomstskatten för skog — att skatt för skogsbruket icke komme att utgå i vidare mån än som motsvarades av virkestillväxten. Vidare framställdes i en motion vissa erinringar mot kommunalskattelagens bestämmelser i fråga om omfattningen av skatteplikten för fastigheter, varjämte i en annan motion hemställdes om åtgärder för genomförande av en effektiv jordvärde- och jordräntestegringsskatt. Slutligen förelågo ett par motioner, vilka berörde frågan om lindring i beskattningen av familjeförsörjare. Sistnämnda fråga, vilken som bekant varit föremål för behandling i samband med den pågående utredningen av vårt lands befolkningsfråga, torde, om den icke på grund av det av befolkningskommissionen framlagda förslaget i ämnet vinner en fristående lösning, givetvis böra upptagas i förevarande sammanhang. Vid övervägandet av nu omförmälda spörsmål böra självfallet de synpunkter beaktas, som vid behandlingen av motionerna framhöllos av vederbörande utskott och godkändes av riksdagen.» De o m f a t t a n d e f r å g e k o m p l e x , som s å l u n d a h ä n s k j u t i t s till b e r e d n i n g e n , h a v a m å s t bliva f ö r e m å l för ö v e r v ä g a n d e i ett s a m m a n h a n g . De olika h u v u d f r å g o r n a k u n n a icke lösas o b e r o e n d e av v a r a n d r a . S p ö r s m å l e t o m s a m h ä l l s u p p g i f t e r n a s fördelning ä r av u t o m o r d e n t l i g b e t y d e l s e för såväl det k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g s p r o b l e m e t som s k a t t e u t j ä m n i n g s f r å g a n och k a n å a n d r a

36 sidan icke lösas utan hänsyn till möjligheterna att komma till tillfredsställande resultat i de båda senare frågorna. Beredningen har sökt finna en enhetlig lösning av de samhällsekonomiska, skattepolitiska och andra frågor, som dess uppdrag omfattat, och tagit ståndpunkt i de särskilda spörsmålen under hänsynstagande till det samfällda resultatet av övervägda ändringar på olika områden. Vid redovisandet av beredningens uppdrag har en uppdelning av det omfattande materialet måst ske. Beredningen har funnit lämpligt att i ett första avsnitt av sitt betänkande behandla den kommunala beskattningen. Härvid har emellertid frågan om inkomstbeskattningen av skogsbruk på grund av dess utförliga behandling inom beredningen måst utbrytas och redovisas i en särskild del av betänkandet, varför betänkandets första avsnitt omfattar två delar. I den första delen lämnas en framställning av beredningens ståndpunkt till de allmänna kommunala beskattningsproblemen, och i den andra delen redovisas resultaten av beredningens överväganden ifråga om inkomstbeskattningen av skogsbruk. Det har dock icke varit möjligt att inom ramen av denna framställning medtaga en del till beredningen hänskjutna, speciella beskattningsfrågor, vilka därför få upptagas i annat sammanhang. Dessa frågor kunna lämpligast vinna sin lösning, sedan huvudlinjerna för den kommunala beskattningen fastställts. I ett andra avsnitt avbetänkandet, som omfattar dess tredje del, behandlas frågan om den kommunala skatteutjämningen på grundval av en ändrad fördelning av samhällsuppgifterna mellan staten och kommunerna samt med utgångspunkt från den i del I och II av betänkandet föreslagna ordningen för den kommunala beskattningen.

37 KAPITEL

II.

Beredningens allmänna ståndpunkt ifråga om det kommunala skattesystemet. Huvuddragen

a v det g ä l l a n d e k o m m u n a l a

skattesystemet.

Vår kommunala beskattning bygger på en allmän repartitionsskalt, vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som utöver särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas utgiftsbehov. Sådana särskilda inkomster erhålla kommunerna bl. a. genom speciella kommunalskatter, vilka utgå efter fastställda skattesatser oberoende av kommunernas medelsbehov. De speciella kommunalskatterna äro skogsaccis, nöjesskatt, hundskatt och bevillningsavgifter. Därjämte äga kommunerna upptaga s. k. kommunala avgifter, vilka skola utgöra gottgörelse till kommunen för särskilda tjänster men kunna få karaktär av speciella skatter, om de överstiga kommunens kostnader för dessa tjänster. Den kommunala repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till ett skatteunderlag, vari de kommunala beskattningsföremålen ingå med ett värde, som är betingat av i skattelagarna givna regler. De kommunala utgifter. som icke kunna bestridas på annat sätt, täckas genom proportionell uttaxering å detta skatteunderlag. Den kommunala repartitionsskatten är dels en objektskatt å fastighet och dels en allmän inkomstskatt. Fastighet och inkomst bilda tillsammans det kommunala skatteunderlaget, vilket mätes i skattekronor och skatteören. Fastighetsskatten är anordnad såsom s. k. garantiskatt, vilket innebär, att fastighetsskatt utgöres i förhållande till viss procentuellt bestämd del av fastighets taxeringsvärde samt att vid inkomstbeskattningen avdrag (s. k. procentavdrag) får göras för denna del från den av fastigheten härflytande inkomsten, i den mån denna därtill förslår. Om sådant avdrag kan effektivt utnyttjas, utgår skatt endast i förhållande till inkomsten. Då den i skatteunderlaget ingående delen av fastighets taxeringsvärde ej motsvaras av inkomst från den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, förekommer däremot objektskatt. Sådan skatt kan utgå, även om inkomsten är lika stor som eller större än den del av taxeringsvärdet, för vilken fastighetsskatt utgår. Så kan vara fallet, därest den genom avdraget undantagna fastighetsinkomsten vid en ren inkomstskatt ändock skulle helt eller delvis hava bortfallit på grund av allmänna avdrag och ortsavdrag eller inkomsten med hänsyn till gränsen för skatteplikten ej skulle hava blivit tagen till beskattning. Objektskatten är

38 sålunda av mycket växlande storlek för de skattskyldiga, som drabbas av sådan skatt, oavsett den skillnad, som måste förefinnas på grund av deras olika taxeringsvärden. Gentemot inkomst deltager fastighet i repartitionen med fem procent av taxeringsvärdet. Den del av fastighets taxeringsvärde, som belöper å växande skog, ingår dock endast med fyra procent i repartitionen. Detta brukar uttryckas så, att repartitionstalet för fastighet är 005, utom för växande skog, vars repartitionstal är 004. 1 För varje hundratal kronor av fastighets taxeringsvärde påföres sålunda fem skatteören, utom för skogsvärde, som påföres fyra skatteören per 100 kronor. Repartitionstalet för inkomst är 1. Såsom underlag för inkomstens beskattning påföres en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar inkomst. Efter ovan angivna grunder utgår för fastighet repartitionsskatt till primärkommuner, landsting, tingslag och specialkommuner av olika slag. Beträffande vägskatten gälla däremot andra repartitionstal för fastighet. Vid påföring av s. k. vägskattekronor och vägskatteören erhåller fastighet ett en halv gång högre skattevärde än Vid den allmänna kommunalbeskattningen, såvida ej är fråga om fastighets skogsvärde, som påföres ett tre fjärdedelar gånger högre värde. Repartitionstalet är sålunda 007 för fastighets skogsvärde och 0 075 för fastighet i övrigt. Vid inkomstbeskattningen åtnjutes dock procentavdrag endast för fyra respektive fem procent av taxeringsvärdet. I syfte att utjämna skillnaden i repartitionstal beträffande taxeringsvärdet å växande skog och fastighet i övrigt uttages en särskild skatt, skogsaccisen, vilken är en objektskatt å avverkat virke. Skogsaccisen utgår å det avverkade virkets rotvärde efter en skattesats, som motsvarar en fjärdedel av den kommunala medelutdebiteringen för de senast förflutna fem åren. Denna skatt erlägges till borgerliga primärkommuner, församlingar, skoldistrikt och fattigvårdssamhällen, däremot icke till landsting, vägdistrikt, tingslag eller municipalsamhällen. Den kommunala inkomstskatten, som utgår till olika slag av kommuner efter i stort sett enahanda grunder, omfattar den skattepliktiga inkomsten av de särskilda slagen av förvärvskällor, nämligen jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Vid beräkning av inkomst från förvärvskälla, vari fastighet ingår, avdrages, såsom berörts, det belopp, för vilket fastighetsskatt erlägges. Genom att ortsavdrag göras från den sammanlagda inkomsten sker i viss mån en anpassning avskatten efter de skattskyldigas förmåga. Sålunda erhålles grundavdrag för den skattskyldige själv med belopp, som stiger från 340 kronor i den lägsta dyrortsgruppen till 500 kronor i den högsta, samt familjeavdrag för make och varje minderårigt barn, stigande efter ortsgrupperna från 160 till 200 kronor. I den mån den behållna (taxerade) inkomsten överskjuter ortsavdragen, förhöjas dessa genom s. k. bankning med högst halva sitt belopp. 1

Repartitionstalen uttryckas i bilagor och tabeller för enkelhetens skull i procenttal, alltså exempelvis 5 istället för 0'05.

39 Enligt de antydda reglerna för fördelningen av skattebördan inom kommunerna äger varje kommun uttaga repartitionsskatt för fastighet och inkomst, som är skattepliktig till kommunen. Fastighet, inkomst av fastighet och vinst genom realisation av fastighet beskattas i den kommun, där fastigheten är belägen. Inkomst av rörelse hänföres till kommun, där rörelsen utövas från fast driftställe. Då en och samma rörelse bedrives inom flera kommuner, fördelas inkomsten mellan dessa enligt särskilda regler. Dessa innebära i princip, att så stor del av inkomsten skall beskattas i varje kommun, som kan anses där hava åtnjutits. Vid bedömande härav skall hänsyn tagas till inom varje kommun tillverkade varors värde, handelsomsättningens storlek, antalet inom kommunen sysselsatta arbetare och andra dylika förhållanden. Inkomst av tjänst, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet — med undantag av inkomst genom realisation av fastighet — upptages till beskattning i den kommun, där inkomsttagaren är bosatt. Saknar inkomsttagaren hemortskommun, såsom t. ex. ofta är fallet med skattskyldig utlänning, skall inkomst av tjänst, kapital och — med nyss angivet undantag — tillfällig förvärvsverksamhet beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Brister i d e n n u v a r a n d e o r d n i n g e n . Den kommunala repartitionsskattens fördelning mellan de skattskyldiga inom k o m m u n e r n a har givit anledning till åtskilliga erinringar. Det har sålunda framhållits, att fastigheterna, vilka äro de enda beskattningsföremål, som träffas av objektskatt, ålagts en med hänsyn till nuvarande förhållanden alltför betydande andel i de kommunala skattebördorna samt att denna andel genom fastighetsbeskattningens utformning fördelats mellan fastighetsägarna på ett sätt, som i påfallande grad kommit att stå i strid mot skatteförmågeprincipen. Det kan ock starkt sättas i fråga, om fastigheterna intaga en sådan särställning i förhållande till andra skatteobjekt i kommunerna att de böra vara självskrivna att utgöra de enda fasta beskattningsföremålen, därest sådana måste finnas. Fastigheternas större andel i skattebördan synes numera icke i de olika slagen av kommuner motsvaras av några klart framträdande särskilda förmåner genom kommunernas verksamhet eller av någon särskild skattekraft hos fastighetsägarna. Beträffande den nuvarande formen för fastigheternas särskilda belastning, den s. k. garantibeskattningen, måste erkännas, att denna icke fördelar bördan mellan fastighetsägarna på ett rationellt och rättvist sätt. Bedömes denna fråga, såsom tidigare skett, ur intressesynpunkter, kommer man otvivelaktigt till det resultatet, att beskattningen icke är följdriktigt uppbyggd. De fastighetsägare, som erhålla den minsta behållna avkastningen av sina fastigheter, kunna knappast vara de som hava den största nyttan av kommunens verksamhet, men de få icke desto mindre erlägga den förhållandevis högsta objektskatten. Med utgångspunkt från skatteförmågeprincipen måste det också synas egendomligt, att de fastighetsägare,

som få det minsta utbytet av sina fastigheter, skola belastas hårdare än de, som erhålla en så god behållning, att de kunna utnyttja sina procentavdrag. Den egentliga fastighetsskatten (objektskatten), som ej motsvaras av inkomst, står nämligen i omvänt förhållande till de skattskyldigas av fastighetsinkomstens storlek indicerade skatteförmåga. Härtill kommer att fastighetsskattebelastningen blir lindrigare för fastighetsägarna, ju större inkomster de hava av förvärvskällor, vari fastighet ej ingår, och ju mindre deras försörjningsbörda är. Dessa omständigheter giva dem nämligen större möjligheter att utnyttja sina ortsavdrag. Ett system, enligt vilket objektskattens storlek skall bestämmas av sådana fastighetsägarens personliga förhållanden, som äro ur fastighetsbeskattningssynpunkt ovidkommande, måste i olika avseenden leda till otillfredsställande resultat. Den kommunala inkomstskatten är genom ortsavdragen i viss mån avvägd efter skatteförmågan. Den differentiering mellan ensamstående och familjeförsörjare, som härigenom erhålles, är emellertid långt ifrån tillräcklig och framstår såsom otillfredsställande särskilt efter den statliga beskattningens omläggning i riktning mot större hänsynstagande till försörjningsplikten. De kommunala beskattningsföremålens nuvarande fördelning mellan kommunerna kan icke sägas vara rättvis och lämplig. Då det icke är förbehållet varje kommun att beskatta inkomsten av det i densamma nedlagda kapitalet, bliva vissa kommuner berövade sina naturliga beskattningsföremål, medan andra kommuner i stor utsträckning förfoga över skattekällor, som härflyta från främmande kommuner. Vidare bliva inkomster från en del förvärvskällor, som icke hava något egentligt samband med någon kommun, beskattade i vissa därigenom obehörigt gynnade kommuner. Grunderna för fördelningen av inkomst av rörelse, som bedrives inom flera kommuner, mellan kommunerna synas icke heller tillfredsställande. De kunna bl. a. leda till att de kommuner, där tillverkning äger rum, bliva missgynnade i förhållande till de kommuner, där försäljning av de tillverkade produkterna sker. De speciella kommunalskatterna, särskilt nöjesskatten, synas icke utgöra något rationellt beskattningsinstrument för kommunernas vidkommande. De medföra opåkallade avvikelser från de allmänna repartitionsgrunderna och bidraga i stort sett till att öka ojämnheten med avseende å kommunernas tillgång på beskattningsföremål.

Riktlinjer för e n o m l ä g g n i n g a v d e n k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g e n . Enligt de givna direktiven åligger det beredningen att söka åstadkomma större jämlikhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna och därvid i främsta rummet till omprövning upptaga de önskemål och erinringar, som från skilda håll och ur olika synpunkter framförts beträffande den gällande beskattningen. Beredningen har inom ramen för det nuva-

41 rande skattesystemet sökt finna en lösning av kommunalskattefrågan, som i möjligaste mån förverkligar de i direktiven angivna principerna för skattebördans fördelning mellan kommunernas medlemmar. Beredningen har därvid utgått från att de olika slagen av kommuner skola fullgöra de uppgifter, som föreslås i del III av betänkandet. Beredningen anser den kommunala beskattningen såsom hittills böra grunda sig på en proportionell repartitionsskatt. All progressiv beskattning bör enligt beredningens mening vara förbehållen staten, liksom den särskilda skattekraft, som kan tagas i anspråk genom speciella skatter. Beredningen förordar därför i princip en avveckling av de speciella kommunalskatter, som nu finnas. I den mån kommunerna hava kostnader för anordningar, som i särskild grad komina vissa kommunmedlemmar till godo, böra kommunerna beredas gottgörelse därför genom kommunala avgifter, men någon härutöver gående beskattningsrätt efter speciella grunder bör icke tillkomma dem. Bestämmandet av de beskattningsföremål, som skola ingå i den kommunala repartitionen, och av dessa föremåls inbördes delaktighet i skattebördan kräver en prövning av förhållandena beträffande varje särskilt slag av kommuner. Enligt beredningens i del III av betänkandet framlagda förslag skola vägdistriktens och tingshusmenigheternas nuvarande uppgifter övertagas av staten, varför skatteregleringsfrågan för beredningens vidkommande inskränkt sig till landsting, primärkommuner och de specialkommuner, till vilka skatt utgår efter samma grunder som den allmänna kommunalskatten. Efter övervägande av de kommunala fördelningsproblemen i varje särskilt fall har beredningen funnit skatterepartitionen kunna ordnas efter samma grunder för alla dessa slag av kommuner, då den kommunala gemenskapen befunnits vara i stort sett likartad. Samma repartitionsgrunder böra ock enligt beredningens mening gälla vid uttaxering för olika slag av utgifter i kommunerna. De kommunala beskattningsföremålen skola enligt beredningens förslag såsom hittills vara av två slag, nämligen inkomst och fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag har en särskild fastighetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig. Denna beskattning har dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava inverkat på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära en opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena. Beredningen har även undersökt möjligheterna att låta annat realkapital än fastighet samt penningkapital deltaga i den kommunala repartitionen såsom särskilda skatteobjekt men funnit detta vara förenat med sådana svårigheter och olägenheter, att någon utvidgning av kommunernas fasta beskattningsföremål icke kunnat förordas. Beträffande fastigheternas särskilda belastning föreslår beredningen en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående objektskatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skall ingå i det kommunala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek röner inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta bör enligt beredningens uppfattning leda

till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor. Den faktiskt utgående objektskattens storlek påverkas då icke av ovidkommande förhållanden. I samband med en sådan omläggning av fastighetsbeskattningen bör enligt beredningens mening skogsaccisen avskaffas. Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet har beredningen sökt avväga på sådant sätt, att den skall medföra en lika stor sammanlagd belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som den nuvarande garantibeskattningen. För att i stort sett uppnå denna verkan har beredningen funnit ett repartitionstal av 0025 för fastighet vara erforderligt. Då skogsaccisen enligt beredningens förslag skall bortfalla, bör samma tal gälla för fastighets skogsvärde. Beskattningen av skogsbruk blir därigenom mera enhetlig och överskådlig till sina verkningar, och denna näring likställes helt med övriga förvärvskällor, vari fastighet ingår. Inkomsten blir med den förordade ordningen för fastigheternas deltagande i repartitionen föremål för en helt fristående beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen äro avsevärda. En sådan skatt blir framför allt bättre anpassad efter skatteförmågan. Ortsavdragen kunna utnyttjas mera effektivt, varigenom de bättre fylla sin uppgift att åstadkomma en differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan. För att vinna en bättre fördelning av skattebördan mellan familjeförsörjare och övriga skattskyldiga krävas emellertid enligt beredningens uppfattning ytterligare åtgärder. Beredningen framlägger i sådant syfte förslag till ändringar av ortsavdragen vid den kommunala inkomstbeskattningen i anslutning till den omläggning, som genomförts beträffande den statliga inkomstoch förmögenhetsskatten. Med hänsyn till nödvändigheten att trygga ett visst skatteunderlag i de mindre välställda kommunerna har beredningen dock härvid icke kunnat gå så långt ifråga om lättnader för familjeförsörjarna som ansetts önskvärt och vid den statliga beskattningen med dess bredare och mera enhetliga skatteunderlag varit möjligt. Beträffande omfattningen av de beskattningsföremål, som skola träffas av den allmänna kommunalskatten, ifrågasätter beredningen, såsom ovan antytts, icke några ändringar. Ifråga om beskattningsföremålens fördelning mellan de olika kommunerna äro däremot enligt beredningens uppfattning förändringar av behovet påkallade. Åtskilliga inkomster sakna otvivelaktigt fastare samband med någon viss kommun. Den kommunala verksamheten i hela landet kan sägas vara en betingelse för den förvärvsverksamhet, varav dessa inkomster härflyta. Beredningen är av den meningen att dylika inkomster icke såsom för närvarande skola hänföras till någon viss kommun utan böra beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Beträffande inkomstens fördelning i de fall, då en rörelse har påtagligt samband med flera kommuner, anser beredningen de gällande grunderna böra jämkas med hänsyn till graden av detta samband. Beredningen föreslår därför, att kommunernas rätt att beskatta inkomst av rörelse avväges med större hänsynstagande än för närvarande till deras kostnader för den verksamhet, varav inkomsten härflyter. Däremot har beredningen icke funnit möjligt att av-

hjälpa det allvarliga fel, som vidlåder de nuvarande fördelningsreglerna därutinnan att kapitalinkomsten beskattas i inkomsttagarens hemortskommun i stället för den kommun, där kapitalet är nedlagt. De av beredningen föreslagna jämkningarna i den nuvarande ordningen för beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna äro sålunda icke av genomgripande art men torde avlägsna några av de mest framträdande oriktigheterna på ifrågavarande område.

44 KAPITEL

III.

Allmän historik. En allmän kommunal beskattning i modern mening kan sägas först hava införts i Sverige genom antagandet av 1842 års folkskolestadga och 1843 års sockenstämmoförordning. Denna kommunala beskattning grundades i viss utsträckning på den allmänna bevillningen till staten, i det att den allmänna kommunala bidragsskyldigheten skulle fullgöras genom en repartitionsskatt utgående efter bevillningen, dock med det undantag att fastighet enligt sockenstämmoförordningen skulle på landet bidraga efter mantalet och i stad efter taxeringsvärdet. Bevillningen blev även i fortsättningen norm för de allmänna kommunalutskyldernas utgörande, varför en redogörelse för den allmänna kommunalbeskattningens tidigare skeden måste beröra jämväl den allmänna bevillningens utveckling. Vid tiden för antagandet av ovannämnda författningar gällde 1841 års bevillningsförordning, vilken i huvudsak var grundad på principer, som genomförts redan år 1812. Beskattningen var enligt dessa huvudsakligen inriktad på att träffa avkastningen av olika slags förvärvsverksamhet med tillhjälp av schablonmässiga regler. För olika klasser av personer och företag utgick skatt med bestämda belopp. För fastighet utgick bevillningen efter fastighetens uppskattade värde. Bevillning skulle dock i vissa fall påföras i förhållande till den faktiska avkastningen. Enligt de för kommunalbeskattningen gällande bestämmelserna kom att å fastighet vila en betydligt större belastning än å övriga kommunala beskattningsföremål. Den högre delaktighetsgrunden för fastighet motiverades av 1840—41 års riksdag (skrivelse nr 400) med att de kommunala angelägenheterna, sådana de dittills visat sig, måste anses huvudsakligen och allmännast, särdeles å landet, vara förenade med innehavet av fastighet. Riksdagen framhöll vidare, att de kommunala anstalterna för dem som utan att innehava fastighet vistades i ett samhälle icke kunde vara av samma betydelse som för fastighetsinnehavarna, vilka måste taga i betraktande ett för framtiden varaktigt bestående förhållande. 1841 års bevillningsförordning gällde i huvudsak oförändrad, till dess genom 1861 års bevillningsförordning en genomgripande ändring gjordes i de gällande beskattningsgrunderna. Enligt sistnämnda förordning var den allmänna bevillningen av två slag, nämligen dels av fast egendom, för vilken bevillningen skulle utgöras efter det uppskattade värdet, dels ock av inkomst av kapital eller arbete. Av inkomstbevillning träffades den årliga

45 avkastningen av kapital samt arbete (tjänst och rörelse), enär avdrag för gäldränta ej var medgivet. Bevillning utgick med 1 procent av avkastningen å de olika förvärvskällorna. Fastighetsbevillning utgjordes i förhållande till en antagen avkastning å 3 procent av jordbruksfastighets och 5 procent av a n n a n fastighets taxeringsvärde. Det lägre procenttalet för jordbruksfastighet var föranlett av att de å sådan fastighet vilande grundskatterna ansågos avsevärt nedsätta jordbrukets avkastning. Bevillning för inkomst av kapital eller arbete skulle icke utgöras, då dylika inkomster ej uppginge till sammanlagt 400 kronor för år. Därest desamma icke överstege 1 800 kronor, skulle ett belopp av 300 kronor vara fritt från bevillning (s. k. bevillningsfritt avdrag). I rörelse använd fastighet påfördes enligt förordningen fastighetsbevillning, varjämte inkomstbevillning utgick för rörelsens hela avkastning. År 1863 infördes en bestämmelse i instruktionen för taxeringsförrättningarna om att för bruks-, fabriks- eller näringsidkare, vilken såsom ägare hade att utgöra fastighetsbevillning för i rörelsen använd fastighet eller byggnad, skulle skäligen beräknad arrende- eller hyresavgift få avdragas vid beräkningen av den inkomst rörelsen lämnade. Denna bestämmelse ersattes sedermera med ett stadgande i bevillningsförordningen av det innehåll att vid beräkning av inkomst av vissa slag av rörelse eller yrke avdrag finge ske för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande beloppet av 5 procent å taxeringsvärdet för fastighet, som av ägaren använts i sådan verksamhet. Bestämmelser om den kommunala beskattningen intogos i 1862 års kommunallagar. Enligt dessa skulle i städerna allmänna kommunalutskylder utgöras efter bevillningen. A landsbygden skulle de i mantal satta jordbruksfastigheterna i varje kommun tillsammans deltaga i den kommunala skatterepartitionen med lika stor andel som i hela den inom kommunen utgående bevillningen, men mellan hemmanen inbördes skulle denna skattebörda fördelas efter mantalet. Beträffande den kommunala repartitionsskatten å landet stadgades emellertid år 1863, att bevillningen skulle helt utgöra grund för denna beskattning, varvid jordbruksfastighet dock skulle ingå i repartitionen med dubbelt så hög delaktighet som andra beskattningsföremål. Detta innebar, att vid den kommunala beskattningen avkastningen av jordbruksfastighet upptogs till 6 procent å taxeringsvärdet och avkastningen av annan fastighet till 5 procent å detta värde. Enligt skatteregleringskommitténs år 1881 framlagda förslag till ny bevillningsförordning skulle bevillningen vara en blandad fastighets- och inkomstskatt, varvid fastighetsskatten skulle hava karaktär av garantiskatt. Fastighetsbevillning skulle utgöras lika för all fastighet efter en beräknad avkastning av 5 procent å taxeringsvärdet. Inkomst av jordbruk, hyresinkomst samt inkomst av annan förvärvsverksamhet, vari fastighet användes, skulle, i den mån den överstege 5 procent av taxeringsvärdet, vara underkastad inkomstbevillning. Vid beräkning av inkomst av olika slags förvärvsverksamhet skulle avdrag för gäldränta få ske i begränsad omfattning.

46 Genom 1883 års bevillningsförordning utvecklades inkomstbevillningen i riktning mot en beskattning av nettoinkomsten, avvägd med hänsyn till den skattskyldiges förmåga. Rätt till avdrag för gäldränta infördes såtillvida att från inkomst av rörelse eller yrke fick avdragas ränta å lånt rörelsekapital (ej anläggningskapital) samt från inkomst av kapital ränta hänförlig till denna förvärvskälla. Bevillning för inkomst av kapital och arbete skulle icke utgöras i hemortskommunen, därest den sammanräknade inkomsten understege 500 kronor. I den sammanräknade inkomsten, d. v. s. såväl den i hemortskommunen som i annan kommun, skulle inräknas den genom fastighetsbevillning beskattade avkastningen av fastighet. Vid en sammanräknad inkomst understigande 1 200 kronor skulle i hemortskommunen åtnjutas ett bevillningsfritt avdrag av 450 kronor samt vid en sammanräknad inkomst understigande 1 800 men ej 1 200 kronor ett dylikt avdrag av 300 kronor. I samband med grundskatternas avskrivning höjdes år 1892 bevillningen för jordbruksfastighet till att utgå med 6 öre för 100 kronor av taxeringsvärdet, motsvarande en antagen avkastning av 6 procent å detta värde. Samtidigt härmed ändrades bestämmelserna om den kommunala beskattningen av jordbruksfastighet så att sådan fastighet kom att i likhet med övriga beskattningsföremål ingå i repartitionen efter bevillningen. Den kommunala skattebördans fördelning inom landskommunerna blev härigenom oförändrad. I de betänkanden, som avgåvos av de s. k. bevillningskommittéerna under 1890-talets förra hälft, berördes visserligen olika sidor av den kommunala beskattningen, men frågan om en allmän reform av det kommunala skattesystemet upptogs först genom den framställning i ämnet, som gjordes av 1897 års riksdag. Med anledning av en vid denna riksdag väckt motion avlät riksdagen en skrivelse (nr 65), däri hemställdes, att Kungl. Maj:t ville utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen kunde byggas på annan grund än den allmänna bevillningen, och, därest detta funnes möjligt, för riksdagen framlägga förslag till särskild kommunalskattelag. I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes en kommitté med uppdrag att verkställa den begärda utredningen, kallad 1897 års kommunalskattekommitté. Kommitténs betänkande avgavs år 1900 och innehöll förslag till omläggning av såväl det kommunala skattesystemet som den direkta beskattningen till staten. Beträffande principerna för den kommunala beskattningen framhöll kommittén, att denna beskattning i viss grad borde givas formen av en intressebeskattning, enligt vilken bidragsskyldigheten skulle mätas icke endast efter skatteförmågan utan även efter, å ena sidan, de fördelar, kommunen genom sina anstalter eller sin verksamhet för något visst ändamål beredde sina medlemmar eller vissa grupper bland dem, samt, å andra sidan, de olägenheter eller särskilda utgifter, den enskilde genom sin verksamhet förorsakade kommunen. Kommitténs förslag innebar i princip en ren inkomstbeskattning. Ifråga om beskattningen av fast egendom ville dock kommittén för kommunalbeskattningens vidkommande icke under alla förhållanden inskränka fastighetsägarnas skatteplikt enbart till nettoinkomsten av fastighet. Med avseende å den starka skuldsättning, varav särskilt jordbruks-

47 fastigheterna trycktes, kunde nämligen enligt kommitténs mening befaras, att en beskattning av nettoinkomsten av jordbruksfastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och således åstadkomma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den kommunala skattebördan, som m e d gällande beskattningsgrunder vore rådande. För undvikande härav föreslog kommittén, att å fastighetsägarna skulle vila en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare skulle nämligen i första hand utgöra skatt för en beräknad inkomst av 5 procent å fastighetens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkomsten, i den mån denna vid taxeringen befunnes överstiga nämnda procentsats. Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag under formen av en kombinerad fastighetsoch inkomstskatt, varvid från vad som skulle taxeras såsom inkomst medgavs avdrag med 5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Skyldigheten att erlägga kommunalskatt efter fastighets taxeringsvärde skulle i regel åligga fastighetens ägare, vilken jämväl vid uppskattningen av inkomsten skulle få tillgodonjuta avdraget för vad som genom fastighetsskatten beskattats. Utlåtande över 1897 års kommunalskattekommittés betänkande infordrades från vederbörande myndigheter. Kammarrättens utlåtande över förslaget, som avgavs år 1902, utmynnade i ett avstyrkande av en lagstiftning av föreslagen innebörd. Kammarrätten anförde bl. a. följande. Vid en granskning av förslaget fölle genast i ögonen, att kommittén även för den kommunala beskattningen ifrågasatt endast en skatteform, nämligen den allmänna och rena inkomstskatten, modifierad med hänsyn till den interkommunala beskattningen och, vad fast egendom anginge, iklädd formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt. Sistberörda anordning, vilken bildade kärnpunkten i förslaget, utginge från den uppfattningen att ägare av fastighet borde i förhållande till kommunen gå i god för en viss avkastning, vilken kommunen ägde att under alla förhållanden beskatta. Uppkomme överskott utöver detta garanterade inkomstminimum, inträdde en ytterligare beskattning men då i den rena inkomstskattens form, d. v. s. med avdrag för skuldräntor. Det överskjutande beloppet behandlades i avseende å rätt till skattefrihet eller skattelindring lika som annan inkomst. Om redan den omständigheten att kommittén sålunda sett sig föranlåten att i det hela uppgiva försöket att för den kommunala beskattningen vinna ett flertal skatteformer, vilket dock anvisats kommittén såsom en av utgångspunkterna för dess arbeten, måste vara ägnad att alstra tvekan, huruvida det föreliggande huvudförslaget kunde anses innefatta en tillfredsställande lösning av den uppgift, som på förevarande område varit kommittén förelagd, ökades denna tveksamhet vid ett närmare skärskådande av förslagets huvudprinciper. Även om det nämligen skulle kunna anses antagligt, att en tillämpning av dessa principer skulle visa sig ägnad att förebygga varje mera nämnvärd förskjutning av det dittillsvarande skattetrycket i allmänhet, syntes å andra sidan oförnekligt, att förslaget, långt ifrån att skipa rättvisa fastighetsägarna sinsemellan, skulle komma att snarare skärpa än mildra den med rätta överklagade ojämnheten i skattetrycket emellan dem inbördes. Såsom från olika håll erin-

48 rats, skulle nämligen den ifrågasatta anordningen få till följd, att den skattegaranti, som ansetts önsklig, i själva verket komme att tynga de ekonomiskt sämre ställda fastighetsägarna. Ägare av fastighet, vilkens behållna inkomst överstege 5 procent av fastighetens värde, utgjorde nämligen skatt endast för sin verkliga inkomst och, i följd av den medgivna rätten till skattelindring, icke ens alltid för hela detta belopp, ehuruväl skatten framträdde delad i en fastighets- och en inkomstskatt. Den däremot, vars fastighetsinkomst icke uppginge till 5 procent av taxeringsvärdet, hade att skatta icke blott för sin verkliga inkomst utan även därutöver för fastigheten. Den av kommittén förordade principen av en intressebeskattning sträckte således sina verkningar icke längre än till en viss gräns men verkade å andra sidan innanför denna gräns med fullständigt åsidosättande av skatteförmågan, vilken dock, även den, skulle enligt den antagna reformplanen ses till godo vid den kommunala beskattningen. Kommittéförslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd. Vid 1903 års riksdag upptogs kommunalskattefrågan åter till behandling. I en motion (I: 2) hemställdes nämligen om förnyad utredning av kommunalskattefrågan, särskilt i syfte att få utrönt, huruvida icke kommunernas finanser till en del borde byggas på samma grund som statens direkta beskattning men till den andra delen på självständiga kommunala objektskatter, såsom fastighets- och näringsskatter, samt på avgifter och bidrag av vederlags natur. I anledning av motionen avgavs av sammansatta bevillnings- och lagutskottet ett omfattande utlåtande (nr 2) i ämnet. Däri anfördes bl. a., att enligt utskottets mening en mycket stor del av kommunens utgifter vore av samma allmänna natur som statens och följaktligen borde bäras av alla kommunens medlemmar i direkt proportion till deras skatteförmåga. En väsentlig del av den kommunala budgeten måste fördenskull alltid komma att vila på samma grunder som statens skatter, och någon fullständig upplösning av sambandet mellan stats- och kommunalbeskattningen borde således icke ifrågasättas. Å andra sidan hade framhållits, att kommunens verksamhet till en del vore av den specifikt ekonomiska karaktär att kostnaderna för densamma rätteligen borde uppbringas genom bidrag av vederlags natur eller skatter på intresseprincipens grund. Det syntes följaktligen utskottet, som om hela den föreliggande frågan skulle kunna reduceras till uppgiften att utfinna lämpliga former för sådana bidrag av vederlags natur eller skatter på intresseprincipens grund. Härigenom skulle den kommunala beskattningen kunna ordnas på ett efter kommunernas speciella uppgifter i möjligaste mån avpassat sätt samt en för hög belastning av inkomstskatten kunna undvikas. Efter att hava i fortsättningen uttalat sig för en objektbeskattning av fastighet anförde utskottet vidare, att, om man accepterade en sådan objektbeskattning, några principiella skäl icke syntes kunna anföras mot att också utsträcka objektbeskattningen till sådana näringar, som vore lokalt bundna vid kommunen och vilkas intressen alltså kunde i väsentliga punkter anses sammanfalla med kommunens. Det syntes alltså utskottet icke vara omöjligt

49 att till en del bygga den kommunala budgeten på objektskatter samt på avgifter och bidrag av vederlags natur. En väsentlig del av de kommunala skatterna syntes dock under alla omständigheter böra utgå i form av tillägg till de direkta statsskatterna. Enär denna fråga vid prövningen av 1897 års kommunalskattekommittés förslag finge antagas komma att vinna beaktande i hela sin vidd, hemställde emellertid utskottet, alt motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. 1905 års riksdag hemställde, att Kungl. Maj:t utan att avvakta en fullständig lösning av kommunalskattefrågan måtte föranstalta om ändring i då gällande skattelagstiftning i syfte att inkomst genom beskattning av skogsavverkning måtte i större utsträckning än dittills tillgodokomma de kommuner, inom vilka skogsavverkning bedreves. Framställningen ledde iill tillsättande av skogsskattekommittén, vars förslag låg till grund för den år 1909 antagna lagen om skogsaccis. För att möjliggöra uttagande av skogsvårdsavgifter efter enahanda grunder som skogsaccis ersattes denna lag av 1912 års lag om skogsaccis och om virkestaxering. Skogsaccisen, som tillkom primärkommunen, utgick för 100 kronor av avverkat virkes rotvärde med ett belopp motsvarande hälften av den kommunala utdebiteringen, dock med högst två procent av rotvärdet. Redan innan granskningen av 1897 års kommunalskattekommittés betänkande slutförts, hade ett reformarbete påbörjats i syfte att omlägga den direkta statsbeskattningen, vilket arbete ledde till införande år 1902 av en statlig inkomstskatt vid sidan av bevillningen. Denna inkomstskatt ersattes år 1910 av en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sistnämnda år antogs även 1910 års förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst. Enligt denna förordning skulle med vissa undantag och avdrag skattskyldigs inkomst i penningar eller penningars värde av fastighet, kapital och arbete bliva föremål för beskattning. Inkomsten av fast egendom, som beskattades genom fastighetsbevillning, skulle anses motsvara viss procent av taxeringsvärdet _ 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet — oavsett om den verkliga inkomsten av fastigheten varit högre eller lägre. Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade sålunda alltjämt karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad avkastningsskatt. Vid beräkning av inkomst av rörelse eller yrke fick dock avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattade hyresvärdet å fastighet, som begagnats för utövande av sådan verksamhet. Genom den skattereform, som genomfördes vid 1910 års riksdag, löstes i realiteten om ock ej formellt kommunalbeskattningen från sitt samband med statsbeskattningen. Redan genom antagandet av 1902 års förordning om inkomstskatt hade en väsentlig del av den direkta statsskatten kommit att uttagas genom en särskild inkomstskatt, som dock fått en mera provisorisk gestaltning i avbidan på den fullständigare reform av statsbeskattningen, vilken genomfördes år 1910. Den egentliga direkta statsskatten utgick därefter såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Bevillningen nedsattes till en tiondel 4—427G75.

50 av det belopp, varmed den tidigare utgått, och inflöt visserligen fortfarande till statskassan men utbetalades därifrån till landstingen och med dem likställda städer. Sedan bevillningen sålunda i realiteten förlorat sin betydelse såsom statsskatt, blev dess huvudsakliga uppgift att utgöra grund för den kommunala beskattningen. I det uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910, varmed den nya statsbeskattningen anmäldes, utvecklade chefen för finansdepartementet, samtidigt med skälen för att den statliga beskattningen synts honom böra först vinna sin lösning, tillika det reformprogram, som enligt hans åsikt därefter borde fullföljas ifråga om den kommunala beskattningen, sedan denna sålunda frigjorts från den sammankoppling med den statliga beskattningen, som dittills stått hindrande i vägen för varje mera effektivt reformarbete. Det syntes i sådant avseende ovedersägligt, att en kommunal inkomstskatt, vare sig densamma byggdes på egen grund eller uttoges på grundvalen av de för den statliga inkomstskatten verkställda taxeringarna, icke kunde avvaras för täckande av åtskilliga kommunala utgiftsbehov, särskilt sådana av mera allmän beskaffenhet. Vid sidan härav borde ett kommunalt objektskattesystem utvecklas. Den uppgjorda planen innebure, att full skilsmässa mellan det statliga och det kommunala beskattningsområdet skulle genomföras på det sätt, att staten byggde sin direkta beskattning å en på självständiga grunder fotad inkomst- och förmögenhetsskatt samt helt överläte allmänna bevillningen till kommunerna, en åtgärd, som självfallet i någon mån skulle lätta trycket på den för den kommunala bidragsskyldigheten fastställda grunden. Om det ur nu angivna synpunkter utarbetade förslaget till inkomst- och förmögenhetsskatt vunne statsmakternas gillande, skulle från 1911 års ingång all konkurrens mellan stat och kommun om belastning av den bevillningspliktiga inkomsten upphöra. Utom denna fördel skulle därjämte ytterligare vinnas, att en verklig revidering i rent kommunalt intresse av bevillningsförordningen kunde verkställas utan hänsynstagande till beskattningen till staten. Vid en sådan granskning ävensom i övrigt vid revisionen av den kommunala beskattningen måste framför allt till ögonmärke tagas frågan om utjämningen av de kommunala skattebördorna, en fråga, som vore föremål för en omfattande och allsidig utredning. Genom att arbetet lagts på sålunda angivet sätt hade departementschefen, utan störande ingripande i reformerna på inkomstbeskattningens område, kunnat fullfölja sitt program angående intressebeskattningens utveckling inom kommunerna. Redan vid 1908 års riksdag hade sålunda framlagts och vid 1909 års riksdag antagits den — om man frånsåge den urgamla och alltjämt förefintliga objektskatten, fastighetsbevillningen — första egentliga kommunala objektskatten, skogsaccisen. En annan kommunal objektskatt, värdestegringsskatt å fastighet, hade redan hunnit över det förberedande stadiet. Jämlikt bemyndigande den 18 november 1910 tillkallade chefen för finansdepartementet sakkunniga att inom departementet biträda med utförandet av de arbeten, vilka kunde anses erforderliga för lösningen av kommunalskattefrågan. Dessa s. k. kommunalskattesakkunniga blevo efter vissa per-

51 sonombyten landskamreraren G. V. Eiserman och f. d. kammarrättsrådet E. J. von Wolcker. Sedan Kungl. Maj:t förordnat, att samarbete skulle äga rum mellan de kommunalskattesakkunniga och en eller tvä representanter lör de sakkunniga, vilka tillkallats för utarbetande av förslag till lagstiftning rörande värdestegringsskatt å fastighet, förordnade chefen för finansdepartementet landskamreraren O. V. Landén att deltaga i kommunalskattesakkunnigas arbete. Med hänsyn till under fortgången av arbetet yppade väsentliga meningsskiljaktigheter mellan å ena sidan Eiserman och von Wolcker och å andra sidan Landén rörande de allmänna grunderna för reformarbetet erhöll Landén år 1915 av chefen för finansdepartementet uppdrag att avgiva särskilt förslag i enlighet med den mening, som av honom omfattades. År 1917 avgåvo Eiserman och von Wolcker till chefen för finansdepartementet ett förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet. Samtidigt avgav Landén ett särskilt betänkande om allmänna grunder för den kommunala skattereformen. Eisermans och von Wolckers förslag innebar en kombination av dels en fristående objektskatt å fastighet, utgående efter taxeringsvärdet, dels en allmän avkastningsskatt, avsedd att träffa nettoavkastningen av varje förvärvskälla för sig, dels ock, vad anginge enskilda skattskyldiga (fysiska personer), en allmän och rent personlig inkomst- och förmögenhetsskatt, avvägd efter skatteförmåga. Sistnämnda skatt, principiellt betingad därav att kommunen handhade angelägenheter, som tillika avsåge statsändamål, hade till särskild uppgift att tjäna till utjämning av skattetrycket å fast egendom samt avkastning och därigenom lindra den hårdhet i beskattningen, som ett objekt- och avkastningsskattesystem, enbart tillämpat, skulle föranleda. Ur utjämningssynpunkt var slutligen en särskild skatt å oförtjänt värdestegring av jord avsedd att tillfogas såsom ett fjärde, dock mera fristående led i det föreslagna systemet. Skogsaccis förekom ock i detta skattesystem i den formen att avkastning av skog, som ej användes till husbehov, undantogs från avkastningsskatten för att i stället beläggas med accis. De sakkunniga avstodo från att söka inrymma en särskild näringsskatt i det kommunala skattesystemet på grund av de olägenheter och svårigheter, som de ansågo vara förknippade därmed. Genom den föreslagna kombinationen av skatter skulle enligt de sakkunnigas mening kunna vinnas en jämnare och rättvisare fördelning av den kommunala skattebördan ävensom större fasthet i skatteunderlaget vid konjunkturväxlingar. De sakkunniga bestredo, att det föreslagna systemet innefattade någon dubbelbeskattning, fastän föremålet för avkastningsskatten och inkomstskatten ofta kunde vara detsamma. Detta innebar enligt de sakkunnigas mening endast, att skatteobjektet skulle deltaga i repartitionen för fyllande av kommunens skattebehov ur flera olika synpunkter. Beträffande repartitionsgrunderna ansågo de sakkunniga en differentiering efter olika slags kommunala utgifter vara önskvärd men stannade av tekniska skäl vid att föreslå likformig repartition utan hänsyn till utgifternas beskaffenhet. Fast egendom och avkastning skulle gå i direkt repartition

52 med varandra. På grundval av verkställda undersökningar föreslogo de sakkunniga, att mot beskattningsbar avkastning skulle beträffande fastighet å landsbygden svara ett belopp av 5 procent för jordbruksfastighets taxeringsvärde utom skogsvärde, 3 procent för skogsvärde och 4 procent för annan fastighets taxeringsvärde samt beträffande fastighet i stad 1 procent lägre belopp än för landsbygden. Med fast egendom och avkastning skulle underlaget för inkomst- och förmögenhetsskatten icke gå i omedelbar repartition. Sistnämnda skatt skulle utgå endast i mån av behov och skattesatsen därvid ej få överstiga visst maximum. I motiveringen till de sakkunnigas förslag framställdes den huvudanmärkningen mot det då gällande kommunalskattesystemet att detta saknade mångsidighet och smidighet. Det framhölls att fast egendom och näring icke i förhållande till andra beskattningsföremål ålagts en bidragsskyldighet, som motsvarade nämnda beskattningsföremåls oförnekligen starkare intressegemenskap med kommunen, samt anfördes i detta avseende följande (sid. 173 ff): »Att värdet av fast egendom såsom sådan underkastas kommunal beskattning, oavsett huruvida eller till vad belopp egendomen under förhandenvarande förhållanden lämnar avkastning, står i full överensstämmelse med intresseprincipens fordringar och kan icke i och för sig giva anledning till erinran. I den mån således vår kommunala beskattning efter fastighetsbevillningens linjer verkar såsom en objektskatt, verkar den enligt sakkunniges mening i rätt riktning, men eff fel är att denna beskattning föreligger allenast såsom en eventualitet, ett annat och större fel är att hela den kommunala beskattning, som en fastighetsägare i denna sin egenskap är underkastad, under alla förhållanden drabbar enbart under denna form. Att ägarna till två fastigheter med samma taxeringsvärden beskattas alldeles lika, fastän den enes fastighet ligger oanvänd i avbidan på lägligt tillfälle till avkomstgivande användning — ett tillfälle som ju länge nog kan låta vänta på sig — medan den andres fastighet redan lämnar god avkastning, överstigande måhända vanlig ränta å det kapital fastigheten för honom representerar, kan icke erkännas vara förenligt med rättvisa. Tager man så vidare i betraktande, att den senare fastighetens ägare kan vara skuldfri, medan den förre är skuldsatt, eller att den ene fått sitt fastighetsvärde stegrat enbart på grund av kommunens utveckling utan några hans egna åtgöranden, synas ovillkorligen andra beskattningsformer påkallas, ägnade att i berörda avseenden åstadkomma en utjämning vid skattebördans fördelning fastighetsägarna sins emellan. Detta är desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen på mångsidighet hos det nuvarande kommunala beskattningssystemet väsentligen skärpas dels därav att proportionerna för bidragsskyldigheten icke kunna anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastighet, å ena, och annan fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egendom såsom ett beskattningsföremål för sig, å ena, samt övriga beskattningsföremål — inkomst av kapital och arbete — å andra sidan, och dels i fråga särskilt om den fasta egendomen därav att själva uppskattningen av beskattningsunderlaget i så hög grad som är fallet brister i enhetlighet och likformighet.» Landén utgick i sitt betänkande från att de kommunala förhållandena omedelbart hänvisade till ett skattesystem, bestående i främsta rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala beskattningsföremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva inkomstkällan. Realskatterna borde lämpligen utgå i förhållande till värdet å de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i enlig-

53 het med sin karaktär av rena objektskatter. Förvärvsskatterna, som hade till uppgift att träffa avkastningen av de särskilda förvärvskällorna, kunde däremot, såsom sidoordnade till så beskaffade realskatter, anordnas med något beaktande av den skattskyldiges individuella förhållanden, d. v. s. såsom partiella inkomstskatter. Landéns skattesystem upptog därför en egendomsskatt, avseende fast egendom och i stort sett sådan lös egendom som inginge i anläggningar för näringsdrift, en kommunal inkomstskatt och en fristående kommunal förmögenhetsskatt. Dessa skatter skulle kompletteras av en kommunal jordräntestegringsskatt. Då enligt förslaget skogskapitalet i sin helhet träffades dels av egendomsskatt och dels av förmögenhetsskatt samt hela inkomsten av skogsbruk beskattades genom kommunal inkomstskatt, förekom icke skogsaccis i förslaget. Landén ansåg de föreslagna skatterna taga hänsyn till de väsentliga faktorer. som borde inverka på differentieringen av den kommunala skattskyldigheten, nämligen egendomsbesittningen i kommunen, avkastningen inom kommunen och den skattskyldiges förmögenhet. Egendomsskatten skulle vara en ren objektskatt samt var avsedd att verka även såsom en näringsskatt. Enligt förslaget skulle egendomsskatten, inkomstskatten och förmögenhetsskatten vara repartitionsskatter, däremot icke jordräntestegringsskatten. Med utgångspunkt från inkomstskatten, som skulle ingå i repartitionen med ett grundbelopp av 1 procent å den beskattningsbara inkomsten, föreslogs för egendomsskatten ett grundbelopp av 0 04 procent av egendomens värde. För förmögenhetsskatten föreslogs grundbeloppet till 50 öre för varje 1 000tal kronor, dock med avsevärd begränsning av detta underlags deltagande i repartitionen. Vid 1911 och 1915 års riksdagar framfördes motionsvis yrkanden om skattelindringar för familjeförsörjare. Åren 1916—1919 utfärdades författningar angående tillfälliga avdrag för familjeförsörjare med lägre inkomster, vilka avdrag uttgingo utöver de s. k. bevillningsfria avdragen. Efter remiss; å kommunalskattesakkunnigas förslag överarbetades dessa inom finansdepartementet, varvid biträdde särskilda år 1919 tillkallade sakkunniga. Resultatet av denna bearbetning förelades riksdagen i 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 191). Däri föreslogs ett från bevillningen frigjort kommunalskattesystem, omfattande fastighetsskatt, näringsskatt, kommunal inkomstskatt och kommunal progressivskatt. Fastighetsskatten var en fristående objektskatt, som skulle utgå efter fastighets taxeringsvärde. Skillnaden mellan jordbruksfastighet och annan fastighet skulle försvinna och fastighets taxeringsvärde istället uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Näringsskatten — även den av objektskatts natur — skulle utgå för i kommunen driven näring med undantag av jordbruk, skogsbruk och vissa trafikföretag. Näringsskatten skulle utgöras i förhållande till det s. k. näringsskattekapitalet, som beräknades på grundval av tre faktorer, nämligen näringsskattepliktig förmögenhet, näringens avkastning (meravkastningens

54 kapitalvärde) och antalet i näringen anställda personer (arbetarkapitalet). Den näringsskattepliktiga förmögenheten skulle utgöras av alla till näringen hänförliga (i näringen nedlagda) tillgångar med undantag av fast egendom samt aktier, banklotter, kommanditlotter och dylikt. Meravkastningens kapitalvärde var kapitalvärdet av avkastningen utöver 6 procent å näringens kapital, beräknat enligt vissa grunder. Arbetarkapitalet var antalet arbetare multiplicerat med 2 000. Inkomstskatten skulle utgöras för inkomst av fast egendom, av näring och av annan inkomstkälla, därvid till sistnämnda inkomstkälla skulle räknas kapital, arbetsanställning m. m., rörelse eller yrke, som icke utgjorde näring, samt icke yrkesmässig verksamhet. Inkomstskatten var anordnad såsom en ren inkomstskatt, avvägd efter förmåga. Vid beräkning av inkomsten från varje särskild förvärvskälla skulle avdrag få ske för ränta å lånt anläggningsoch rörelsekapital, övriga gäldräntor skulle få avdragas i hemortskommunen, där även avdrag för periodiska understöd och vissa försäkringspremier (s. k. allmänna avdrag) skulle få ske. Avdrag för förlust å förvärvskälla skulle få göras i viss utsträckning. Fysisk persons taxerade inkomst i hemortskommunen, som ej uppginge till mer än 600 kronor, skulle vara fri från beskattning. Där sådan inkomst överstege 600 kronor, skulle den minskas med s. k. orts- och familjeavdrag, vilka skulle utgöra hälften av de avdrag, som för statsbeskattningens vidkommande fastställts år 1919. Avdragen skulle liksom vid statsbeskattningen ökas med halva det belopp, varmed den taxerade inkomsten överstege avdraget, dock högst med hälften (s. k. bankning). Dessa avdrag skulle i motsats till de tidigare s. k. bevillningsfria avdragen tillkomma alla inkomsttagare, även sådana med högre inkomster. Fastighetsskatten, näringsskatten och inkomstskatten skulle vara proportionella repartitionsskatter. Beträffande deras deltagande i repartitionen föreslogs, att mot beskattningsbar inkomst skulle svara 6 procent av fastighets jordbruksvärde, 3 procent av skogsvärde och 4 5 procent av annat värde samt 3 procent av näringsskattekapital. Kommunal progressivskatt skulle utgå för varje till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp, som överstege ifråga om svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och kommanditbolag 6 procent å kapitalet och ifråga om andra skattskyldiga 3 000 kronor. Skatten, vilken, såsom namnet angiver, skulle utgå efter en progressiv skala, var avsedd att i stor utsträckning (25 procent av enskildas och 90 procent av nämnda bolags skattebelopp) användas till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner. Skogsaccisen skulle försvinna såsom effektiv kommunalskatt. Den föreslogs bibehållen till ett lågt belopp, för att taxeringen till skogsaccis fortfarande skulle kunna ligga till grund för påförandet av skogsvårdsavgifter. I den allmänna motiveringen redogjorde föredragande departementschefen för de allmänna grunder, varpå det i propositionen framlagda förslaget vore byggt, och framhöll därvid angående principerna »skatt efter intresse» och >skatt efter förmåga», att det torde vara allmänt erkänt, att de direkta skat-

55 terna till staten i det väsentliga borde utgöras enligt sistnämnda princip men att allmänt också uttalats, att denna princip icke lämpade sig att enbart ligga till grund för den kommunala bidragsskyldigheten. Rörande detta spörsmål uttalade departementschefen vidare, att det borde ihågkommas att, vad anginge de rena landskommunerna, nödvändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de olika kommunerna talade för en på intresseprincipen vilande objektbeskattning. I en kommun med dess begränsade område kunde förhållandena från det ena året till det andra ändras så avsevärt, att om en beskattning grundades uteslutande på de taxerade inkomstbeloppen, kommunen skulle kunna finna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov. Ehuru departementschefen sålunda anslöt sig till den uppfattningen att i den kommunala beskattningen intresseprincipen borde vinna beaktande, fann han sig dock icke kunna tillerkänna intressebeskattningen sådan avgörande betydelse, som man ofta å sakkunnigt håll velat göra. En väsentlig del, under mera normala förhållanden huvuddelen, av de kommunala utgifterna borde alltid täckas genom skatter efter förmåga. Beträffande tillämpningen av principen om skatt efter intresse vid beskattningen till de borgerliga primärkommunerna anförde departementschefen — sedan han framhållit den begränsade användbarheten av ett system med bidragsskyldighet genom avgifter, ställda i direkt samband med de olika kommunala anordningarna — bl. a. följande (sid. 245): »Ett genomförande av beskattning efter intresse (begreppet här taget i en vidsträcktare bemärkelse) måste därför huvudsakligen ske genom en å vissa objekt lagd allmän kommunal skatt. Därvid torde fastigheterna böra i första hand göras till föremål för beskattningen. Såsom av det tidigare anförda torde framgå, lära emellertid jämväl de inom en kommun drivna näringsföretagen hava sådan intressegemenskap med kommunen, att de böra underkastas en beskattning av enahanda art. Att därutöver utsträcka intressebeskattningen till ytterligare grupper av skatteobjekt bör enligt min mening ej ifrågakomma. Väl kan det sägas, att alla skattskyldiga hava en större eller mindre intressegemenskap med kommunen, men liksom det tidigare förordade avgiftssystemet bör tillämpas allenast där vederbörande kommunala anordning medför en för vissa kommunmedlemmar särskilt mätbar fördel, lika så väl bör intressebeskattningen inskränkas till att avse allenast de fall, där intressegemenskapen föreliggger i högre grad eller är mera påtaglig. Då vid en intressebeskattning avseende ej bör fästas vid skatteförmågan utan allenast vid intressegemenskapen med kommunen, lärer, på sätt uti 1917 års betänkanden föreslagits, till grund för en fastighetsskatt böra läggas fastigheternas uppskattade värde utan avdrag för vid fastigheten häftande gäld. Med hänsyn till fastigheternas olika användningssätt lärer emellertid en differentiering i fråga om skattskyldigheten böra ske. Sålunda torde, vad angår fastighets värde för jordbruksändamål, påkallas en förhållandevis tyngre skatt, därest genom densamma tillika skall beskattas den av fastighetsägaren drivna jordbruksnäringen såsom sådan. Däremot torde fastighetens skogsvärde böra beskattas efter lägre grund än fastigheten i övrigt. Såsom jag nyss nämnde, bör en intressebeskattning omfatta ej blott fastigheter utan även näringsföretag. Emellertid möta i fråga om dessa större svårigheter än beträffande fastigheterna att finna en måttstock för skattskyldigheten. Ett näringsföretags

56 kapitalvärde är icke i samma utsträckning som en fastighets värde måttstock på företagets intressegemenskap med kommunen. För att en näringsskatt skall erhålla avsedd effektivitet men ej heller drabba någon näringsgren allt för tungt i förhållande till andra, torde det vara nödvändigt att till grund för skatten lägga flera olika faktorer, t. ex. kapital, avkastning och arbetarantal, så avvägda mot varandra, att de tillsammans bilda en i del hela tillfredsställande jämförelsegrund för företagets intressegemenskap med kommunen. .» B e t r ä f f a n d e de o l i k a s k a t t e f o r m e r n a s ställning i det föreslagna systemet f r a m h ö l l d e p a r t e m e n t s c h e f e n , att f a s t i g h e t s s k a t t e n i n n e f a t t a d e e n i n t r e s s e b e s k a t t n i n g s a m t i n k o m s t s k a t t e n och p r o g r e s s i v s k a t t e n e n b e s k a t t n i n g efter förmåga. R i k s d a g e n biföll ej det i p r o p o s i t i o n e n f r a m l a g d a förslaget u t a n a n t o g i stället, för a t t l ä n d a till efterrättelse p r o v i s o r i s k t och u n d e r viss tid, dels vissa ä n d r i n g a r i b e v i l l n i n g s f ö r o r d n i n g e n dels ock e n f ö r o r d n i n g o m k o m m u n a l p r o g r e s s i v s k a t t . S k ä l e n för d e t t a r i k s d a g e n s s t å n d p u n k t s t a g a n d e f i n n a s a n givna i andra särskilda utskottets utlåtande (nr 1). D ä r i a n f ö r d e u t s k o t t e t till e n b ö r j a n följande (sid. 35 ff): »Den stora huvudfrågan har alltså för utskottet icke varit, huruvida överhuvud taget förbättringar i vårt kommunala skatteväsende nu skola företagas, men väl huruvida ett förslag av den omfattning och med den principiella läggning, som kännetecknar den kungl. propositionen, kan av utskottet förordas till genomförande. Utskottet har vid prövningen av den stora frågan ur båda dessa synpunkter stannat vid den meningen, att en definitiv reform enligt propositionens linjer icke kan tillstyrkas, samt att följaktligen den enda möjligheten att nu ernå en revision av vår kommunala beskattning är att söka samla meningarna om provisoriska åtgärder, vilka utan att föregripa den slutliga lösningen så långt möjligt råda bot på missförhållandena i nuvarande kommunala skatteordning.» S e d a n u t s k o t t e t därefter n ä r m a r e angivit, i vilka a v s e e n d e n u t s k o t t e t funnit d e n föreliggande u t r e d n i n g e n bristfällig, a n f ö r d e u t s k o t t e t (sid. 37 f f ) : »De anmärkningar, som riktats mot de föreslagna nya 'intresseskatterna' — fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt — hava under utskottets behandling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propositionen hävdade principen om 'intresset' såsom grund för en särskild kommunal beskattning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig att omsätta i praktiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten att på ett tillförlitligt sätt gradera olika skattskyldigas 'intresse' i kommunen. Vid utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intresseteorin och i dess ställe låta begreppet 'objektbeskattning' träda i förgrunden genoni att identifiera de olika slagen av särskilt 'intresse' inom kommunerna med vissa 'objekt' för särskilda skatteformer samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kan antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet hyser för sin del den meningen, att en dylik förskjutning av den principiella frågeställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebärande en mindre omstridd utgångspunkt för det kommunala skatteproblemets fortsatta behandling. Att en viss objektbeskattning i kommunerna kan vara behövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, lärer icke kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan vår nuvarande

57 beskattning av jordbruksfastighet och annan fastighet utgör en form av dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka, att, därest en objektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också frågan, huruvida en sådan skatteform bör användas och huru skatten i så fall bör avvägas avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prövning i realiteten uppenbarligen måste ske enligt principen om skatt efter förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj:t föreslagna intresseeller objektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de även i övrigt äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna förordas till genomförande.» Utskottet övergick därefter till att ö v e r v ä g a de p r o v i s o r i s k a å t g ä r d e r till f ö r b ä t t r i n g a v k o m m u n e r n a s s k a t t e v ä s e n , som k u n d e i f r å g a s ä t t a s , och f r a m l a d e ett förslag, o m vilket m a j o r i t e t e n i u t s k o t t e t e n a t s . H u v u d d r a g e n av d e t t a p r o v i s o r i u m s a m m a n f a t t a d e u t s k o t t e t s å l u n d a (sid. 44 ff): »Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen och omregleringen av de skattefria avdragen •— däri inbegripet avdrag för ränta å gäld — accepteras. • Fastighetsbeskattningen kvarstår oförändrad enligt hittills gällande regler, men utökas genom beskattning även av den inkomst från fastighet, som överstiger sex procent av taxeringen för jordbruksfastighet och fem procent av annan fastighets taxering. Samtliga härav föranledda nya bestämmelser inarbetas i bevillningsförordningen. Slutligen införes en fristående provisorisk kommunal progressivskatt, byggd på det i propositionen ingående förslaget men i väsentliga punkter omarbetad på grund av anmärkningar och önskemål, som framkommit dels i vederbörande motioner, dels under utskottsbehandlingen.» R ö r a n d e d e n föreslagna k o m b i n e r a d e fastighets- och i n k o m s t s k a t t e n yttr a d e u t s k o t t e t (sid. 45 ff): »Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, i vilken det själva fastigheten påförda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena sidan, att kommunerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och fem procenten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen att inkomst av fastighet, som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet, går fri från kommunal beskattning. Det kan tilläggas, att i och med det att en dylik överskjutande inkomst av fastighet underkastas beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför läg fastighetstaxering. Att denna kompletterande beskattning av inkomst från fastighet bör kunna tillföra kommunerna ett avsevärt antal nya bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare regler införas för taxeringen av sagda inkomst — ligger i sakens natur och bestyrkes av de beräkningar, som utskottet låtit verkställa om verkningarna av de olika motionernas skatteförslag. Utskottet har ingalunda förbisett den anmärkning, som både i den kungl. propositionen och under ärendets behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den synpunkten, att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fastigheten stadgade procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt få skatta för mer än sin inkomst. Men denna olägenhet är oskiljaktig från all minimibeskattning, den existerar nu och skulle fortfara även enligt Kungl. Maj:ts förslag, och det kan icke begäras av ett förslag till provisorium, att detta skall lösa ett problem, som hittills icke i något framkommet skatteförslag blivit löst.» Utskottet fann i c k e tillräcklig a n l e d n i n g föreligga a t t s å s o m g a r a n t i s k a t t införa en n ä r i n g s s k a t t i provisoriet, d å å e n a s i d a n en s å d a n s k a t t enligt verk-

58 ställda beräkningar icke kunde under normala förhållanden väntas erhålla någon egentlig betydelse för kommunernas ekonomi och å andra sidan dess införande även i denna modifierade form skulle bereda betydande praktiska och tekniska svårigheter. Rörande skogsaccisen gav utskottet uttryck åt den uppfattningen att, därest skogsaccisen skulle utgå oförändrad vid sidan av fastighetsskatt och inkomstskatt, detta kunde anses innebära en dubbelbeskattning, vilken om möjligt borde förebyggas. Emellertid ansåg utskottet en avskrivning av skogsaccisen icke vara tillrådlig ur den synpunkten att mycket syntes tala för bibehållande och måhända ytterligare utvecklande av denna skatteform vid den reform av skogsbeskattningen, som utskottet föreslog riksdagen att begära. Den enda utvägen att undvika ifrågavarande dubbelbeskattning syntes under sådana förhållanden vara att söka tills vidare, intill dess skogsbeskattningen bleve definitivt ordnad, föreskriva en avkortning av accisen i någon form på den inkomstskatt från fastighet, vilken översköte den egentliga fastighetsskatten. På grund härav hemställde utskottet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av frågan om dylik avkortning. Den vid 1920 års riksdag genomförda, till bevillningen anknutna lagstiftningen angående den kommunala beskattningen, det s. k. kommunalskatteprovisoriet, vilket kom alt gälla till dess den nuvarande skattelagstiftningen med 1929 års ingång trädde i kraft, kan sägas omfatta följande skatteformer, nämligen skatt för fastighet, genom vilken fastighet deltog i den allmänna repartitionen gentemot inkomst med 6 procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde; inkomstskatt, utgående efter den beskattningsbara inkomsten, vid vars fastställande inkomsten av fastighet beräknades till sitt verkliga belopp men varifrån avdrag finge, i den mån inkomsten därtill försloge, göras för den del därav, som beskattades genom fastighetsskatten, nämligen beträffande jordbruksfastighet 6 procent och beträffande annan fastighet 5 procent å taxeringsvärdet (s. k. procentavdrag); kommunal progressivskatt, beräknad å det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet; samt skogsaccis av samma beskaffenhet som tidigare. Procentavdraget för utarrenderad jordbruksfastighet tillkom arrendatorn, vilken jämlikt kommunallagarna hade att erlägga de i förhållande till fastighetsbevillningen utgående komunalutskylderna för fastigheten. Vid inkomstbeskattningen åtnjöts i hemortskommunen grundavdrag med 300 kronor i lägsta och 500 kronor i högsta ortsgruppen samt familjeavdrag med 100 kronor i samtliga ortsgrupper. Dessa avdrag blevo under provisoriet föremål för tillfälliga förhöjningar, avpassade efter prisnivåns växlingar. Av den kommunala progressivskatten voro tre fjärdedelar (kommunandelen) avsedda för kommunens eget behov och en fjärdedel (utjämningsandelen) för skatteutjämning.

59 Den av särskilda utskottet upptagna frågan om avkortning av erlagd skogsaccis gjordes till föremål för av riksdagen begärd utredning, vilken dock icke föranledde lagstiftning i ämnet. Skogsaccisen bibehölls sålunda under provisoriet såsom en fristående objektskatt till kommunen. 1920 års riksdag hemställde i skrivelse (nr 444), att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av de synpunkter, som i särskilda avseenden framhållits, föranstalta om — förutom utredningar rörande vissa speciella spörsmål på beskattningsväsendets område — förnyad, skyndsam och allsidig prövning av frågan om en reformerad kommunalskattelagstiftning samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill denna prövning kunde föranleda. Några särskilda riktlinjer för utredningsarbetet meddelades icke av riksdagen. Uppdraget att verkställa utredningen om en reformerad kommunalskattelagstiftning överlämnades av Kungl. Maj:t åt en för ändamålet tillsatt kommitté, kallad 1921 års kommunalskattekommitté. I proposition till 1922 års riksdag (nr 46) föreslogs delvis i anslutning till ett av 1921 års kommunalskattekommitté avgivet utlåtande, att procentavdrag, som belöpte å jordbruksfastighet, vilken varit under året utarrenderad, såsom förut skulle tillkomma arrendatorn men att, om det för fastigheten i dess helhet medgivna avdraget icke kunde av arrendatorn till fullo utnyttjas, vad denne icke kunde räkna sig till godo av avdraget skulle, om synnerliga skäl därtill förefunnes, kunna av taxeringsmyndigheten tilläggas annan eller andra inkomsttagare av samma fastighet till avräkning å dennes eller deras därav influtna inkomst. I propositionen framhöll departementschefen, att han ansåge sig icke kunna tillstyrka antagandet av den föreslagna bestämmelsen utan att samtidigt framhålla de betänkligheter, som framställde sig mot att låta den princip, som låge till grund för bestämmelsen, vinna insteg i vårt beskattningsväsende. En av de sedan gammalt erkända huvudgrundsatserna för beskattningen vore principen om skatternas »bestämdhet». Den föreslagna bestämmelsen syntes innebära ett starkt avsteg från denna princip, i det att själva grundlaget för beskattningen, det antal skattekronor, med vilket den skattskyldige skulle deltaga i beskattningen, bleve i hög grad beroende av en faktor, som låge helt utom den skattskyldiges eget inflytande, nämligen storleken av en annan persons inkomst. Ju sämre denne andre hade det ställt, ju mindre inkomst han utvunne av den fasta egendom, varom fråga vore, ju mindre del av det ifrågavarande avdraget han alltså kunde utnyttja, desto bättre för den förste skattskyldige. Särskilt vid uppgörandet av arrendeavtal spelade uppenbarligen storleken av jordägarens framtida skattskyldighet en avgörande roll för fastställande av arrendets storlek. Skulle nu denna skattskyldighets omfattning bliva beroende av huru stor nettoinkomst arrendatorn kunde komma att utvinna av fastigheten, låge svårigheten att uppgöra en dylik kalkyl uppenbar. Bevillningsutskottet (betänkande nr 7) avstyrkte den i propositionen föreslagna bestämmelsen om rätt för annan än arrendator att tillgodogöra sig

procentavdrag, och riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet härutinnan föreslagit. 1921 års kommunalskattekommitlé avgav år 1924 belänkande angående den kommunala beskattningen (SOU 1924: 53 o. 54). Det av kommittén framlagda förslaget till kommunalskattelag, det s. k. reviderade A-förslaget, vilket var av samma principiella innebörd som 1920 års proposition, upptog såsom skatteformer kommunal repartitionsskatt för fastighet, näring och inkomst, kommunal skogsskatt samt kommunal progressivskatt. Av dessa skatter voro fastighetsskatten och näringsskatten fristående objektskatter, utgående i förhållande till fastighets taxeringsvärde respektive närings på visst sätt beräknade s. k. skattevärde. Inkomstskatten var en personlig inkomstskatt, i det att från den taxerade inkomsten skulle få ske allmänna avdrag och ortsavdrag. Ortsavdraget skulle för ensamstående skattskyldiga utgöra 400 kronor i lägsta och 600 kronor i högsta ortsgruppen, vartill komme avdrag för hustru med hälften och för minderårigt barn med fjärdedelen av ortsavdraget. Av taxeringstekniska skäl föreslogs avskaffande av den s. k. bankningen, varför de föreslagna avdragen skulle vara fasta. Vid utgörandet av repartitionsskatten skulle lika med inkomst deltaga 4 procent av jordbruksfastighets jordbruksvärde, 3 procent av jordbruksfastighets tomtoch industrivärde, 1 procent av jordbruksfastighets skogsvärde, 3 procent av annan fastighets taxeringsvärde och 3 procent av närings skattevärde. Den föreslagna näringsskatten omfattade jordbruk med binäringar samt rörelse eller yrke, som dreves med användande av i rörelsen eller yrket nedlagt kapital eller avlönad arbetskraft. Såsom norm för skatten uppställde kommittén värdet av i näringen nedlagda, lösa realtillgångar, med vilka näringen stadigvarande dreves, med tillägg av fordringar respektive avdrag för skulder i den löpande driften (skattevärdet). För vissa slag av näringsverksamhet, däribland jordbruk, gåvos särskilda bestämmelser. Från näringsbeskattningen undantogos vissa slag av rörelse. Objektet för skogsskatten var avverkat virke och normen för densamma virkets taxerade rotvärde. Skatten var avsedd att kompensera den lättnad i fastighetsskatten, som den växande skogen enligt förslaget skulle åtnjuta genom att repartitionstalet för skogsvärde var lägre än för jordbruksvärde. Skogsskatten skilde sig från den gällande skogsaccisen, vilken enligt förslaget skulle upphöra, huvudsakligen därutinnan att skattesatsen skulle utgöra en tredjedel istället för hälften av den kommunala utdebiteringen samt att någon maximering av skattesatsen ej skulle förekomma. Progressivskatten anslöt sig liksom den dåvarande kommunala progressivskatten till den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och utgick efter en progressiv skala. Två reservanter inom kommittén (Rune och Sederholm) förordade ett förslag, det s. k. reviderade C-förslaget, som i princip överensstämde med kommunalskatteprovisoriet. Detta förslag ville tillgodose kommunernas krav på mera konstant inkomst från fastigheterna på det sätt att fastighetsägaren visserligen skulle deltaga i den kommunala repartitionen allenast efter den inkomst, som fastigheten lämnat, men att denna inkomst skulle under alla för-

61 hållanden beräknas minst till vad som motsvarade viss procent av taxeringsvärdet. Fastighetsägaren skulle garantera kommunen ett visst minimum av inkomst att beskatta, men om inkomsten överstege detta minimum, finge han i vanlig ordning skatta för hela inkomsten. Skattetekniskt var detta så anordnat att fastighetsägaren påfördes fastighetsskatt i förhållande till taxeringsvärdet men vid inkomstberäkningen erhöll motsvarande avdrag (procentavdrag) . C-förslaget upptog dels kommunal repartitionsskatt, d. v. s. skatt för fastighet, skogsskatt och skatt för inkomst, dels ock kommunal progressivskatt. Såväl fastighetsskatten, vilken utgick i förhållande till fastighets taxeringsvärde, som skogsskatten, vilken utgick i förhållande till avverkat virkes rotvärde, utgjorde enligt förslaget led i garantiskattesystemet. Vid beräkning av skattepliktig inkomst av fastighet skulle nämligen få avdragas de mot viss minimiinkomst svarande belopp, som ansågos beskattade genom fastighetsskatten och skogsskatten. Vid utgörande av repartitionsskatten likställdes med inkomst 6 procent avjordbruksfastighets jordbruksvärde, 5 procent av jordbruksfastighets tomtoch industrivärde, 1 procent av jordbruksfastighets skogsvärde och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde. I G-förslaget upptogs icke någon näringsskatt och förutsattes liksom i Aförslaget, att skogsaccisen skulle bortfalla. Under förarbetena till kommittéförslaget hade utarbetats ett förslag, vilket upptog även näringsbeskattning i form av garantiskatt, det s. k. B-förslaget. Detta förslag förordades emellertid ej i betänkandet av någon av kommitténs ledamöter. Kommitténs allmänna ståndpunkt i kommunalskattefrågan framgår av följande principuttalande (sid. 149 ff): »Kommittén har under sitt arbete ej funnit anledning att till diskussion upptaga frågan om huruvida kommunalbeskattningen borde byggas väsentligen å principen 'skatt efter inltresse' eller å principen 'skatt efter förmåga'. Kommittén har funnit detta spörsmål vara av föga praktisk betydelse. I verkligheten är det nog så, att, såsom även i alla föregående förslag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av problemet, som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kommunalskatten fylla vissa förhandenvarande behov, och problemet blir att fördela skattesumman på kommunens skattdragande medlemmar så rimligt och skäligt, d. v. s. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gällande. Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bildar, finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt förbundna med kommunen än andra, vissa, som av de kommunala anordningarna kunna hava mera omedelbart och direkt gagn än andra, vissa, som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra; och det måste vara rimligt och skäligt, att hänsyn tages härtill vid utmätande av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning intaga enligt A- och B-förslagen fastighet och näring inom kommunen, enligt C-förslaget fastighet. Vidare måste beaktas nödvändigheten av att åt kommunen anvisa vissa mera stabila beskattningsobjekt, så att icke omkastningar i konjunkturerna föranleda brist på sådana objekt och därigenom bringa oreda i kommunens ekonomi. A andra sidan är det själv-

62 fallet, att vid skattesystemets utformande synnerlig hänsyn måste tagas till beskattningens skälighet i förhållande till de olika beskattningsobjekten, så att intet varder över hövan betungat. Med andra ord: det kommunala skattesystemet måste framgå ur en syntes av förutnämnda olika faktorer, och åt denna syntes kan ej givas uttryck i någon generell formel. Man lärer härutinnan få åtnöja sig med att säga, att de olika kategorierna av skattskyldiga inom kommunen böra var för sig draga den del av bördan, som med hänsyn till samtliga ovan antydda förhållanden kan finnas rimlig och skälig. Frågan är därför, huru en sådan syntes skall kunna åstadkommas. Därvid lärer det till en början vara klart, att kommunalbeskattuingen icke kan i sin helhet eller till väsentliga delar byggas pä progressiv grund. Redan det förhållande, att vid skattebördans fördelning hänsyn måste tagas även till andra förhållanden än det för en progressivskatt grundläggande, nämligen skatteförmågan, är härutinnan avgörande. Men härtill kommer, att ett progressivt skattesystem svårligen låter förena sig med kommunalskattens egenskap att vara repartitionsskatt, liksom ej heller med kravet på att varje kommun.skall få tillgodogöra sig de beskattningsföremål, som finnas inom dess område. Härutinnan liksom i fråga om de skattetekniska svårigheter, som skulle möta vid ett försök att införa progressivitet i den kommunala repartitionsbeskattningen, hänvisas till föredragande departementschefens — — •— uttalande i propositionen till 1920 års riksdag. Annan utväg för skattebördans fördelning måste alltså sökas. Den närmast till hands liggande och antagligen även den, som bäst leder till målet, har kommittén funnit vara den i alla föregående förslag i ämnet anvisade: nämligen en anordning med flera olika kommunala skatteformer, vilka verka pä olika sätt och komplettera varandra. Tillsammans kunna och böra dessa giva till resultat en rimlig och skälig fördelning av skattebördan inom kommunen. I enlighet med denna uppfattning upptaga alla de inom kommittén uppgjorda förslagen olika skatteformer att samtidigt komma till användning för skattebehovets fyllande.»

De skäl, som lågo till grund för kommittémajoritetens ställningstagande ifråga om fastighetsbeskattningen gingo väsentligen ut på att det endast med ett objektskattesystem vore möjligt att åstadkomma rättvisa och jämlikhet i beskattningen dels emellan de olika fastighetsägarna inbördes dels ock emellan dessa fastighetsägare såsom grupp betraktade och andra skattdragande. Kommittén framhöll sålunda, att objektskatten fördelade merbelastningen å fastighet efter likformiga grunder mellan fastighetsägarna samt att objektskatten i kombination med en inkomstbeskattning utjämnade skattetrycket mellan fastighetsägarna så att detta bleve hårdare för de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare. Ävenså ansåg kommittén, att ur taxeringsteknisk synpunkt ett objektskattesystem vore vida överlägset ett garantiskattesystem, som medförde tekniska svårigheter av den art att resultatet av taxeringarna kunde befaras bliva i stor omfattning förryckt. Beträffande den föreslagna objektbeskattningen å näring framhöll kommittén, att denna vore av helt annan art än den intressebeskattning, som tidigare ifrågasatts. Kommittén utgick från att materiella tillgångar, som användes i produktionens tjänst och som vore lokaliserade inom kommunen, kunde och borde underkastas objektbeskattning, vare sig de vore av fast eller lös egendoms natur. Liksom alltså fastighetsskatt utginge efter fastighetens taxeringsvärde, kunde och borde en näringsskatt utgå efter det taxerade värdet av det materiella produktiva underlag för näringen, som vore av lös egendoms natur.

63 Reservanterna voro eniga med kommittémajoriteten om att fastigheterna med avseende I uppbärande av skattetungan inom kommunerna intoge en särställning. Att en fastighet på grund av sitt närmare och fastare samband med kommunen och större beroende av de kommunala institutionerna hade ett större ansvar för kommunens ekonomi, vore av gammalt anfört och erkänt, och det låge i viss mån i sakens natur, att, i den mån andra skattekällor sinade, fastigheterna inom kommunen måste träda till för att fylla de oundgängliga behoven. Däremot delade ej reservanterna majoritetens uppfattning, att fastighet såsom skatteobjekt hade en annan och större bärkraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten. Lösningen av kommunalskattefrågan borde enligt reservanternas mening fortfarande sökas i en riktigt avvägd kompromiss mellan hänsynen till den enskildes skatteförmåga och kommunens intresse att i fastigheterna äga säkerhet för behövlig skatteintäkt. C-förslaget innebure en sådan kompromiss, som å ena sidan — utan att medföra någon omvälvning av det bestående — skänkte kommunerna avsedd trygghet och å andra sidan ej ställde hårdare krav på fastighetsägaren än som vore nödvändigt. Reservanterna hävdade, att A-förslagets skattebestämmelser skulle, i förhållande till provisoriet eller C-förslaget, medföra en ökad skattetunga för fastigheterna, vilken icke motsvarades av ett ökat behov av skattekronor inom kommunen. Kommittémajoriteten hade framhållit, att den »velat bibehålla belastningen på jordbruksfastighet vid ungefärligen den nivå, som den haft under provisoriet». Reservanterna åsyftade ej heller någon lindring, men ansågo, att just status quo äventyrades genom A-förslaget, som i stället komme att medföra en ytterligare övervältning av skattebördan på jordbruket och andra näringar, vilka för sin verksamhet vore beroende av ett större fastighetsinnehav. Provisoriet hade medfört en sådan övervältning på fastigheterna, som under detta fått bära 33 procent av skattetrycket mot förut 19 procent. Denna överflyttning hade kunnat förklaras och åtminstone i viss grad försvaras av den då ännu bestående relativt gynnsamma konjunkturen för landets näringsliv. En ytterligare övervältning av skattebördan på fastigheterna kunde ej undgå att hava för jordbrukare och andra fastighetsägare samt därmed för hela landet synnerligen ödesdigra följder. Rörande den av kommittémajoriteten föreslagna näringsskatten uttalade reservanterna, att de, oberoende av frågan om en särskild näringsskatts berättigande överhuvud taget inom kommunalbeskattningen, hade funnit, att det av majoriteten framlagda förslaget till sådan skatt ej bort ingå i kommitténs förslag till kommunalskattelag. Denna avvisande ståndpunkt berodde på den föreslagna skattetypens konstruktion och därmed förbundna svårigheter för såväl en rättvis fördelning av skattebördan som själva det tekniska genomförandet av taxeringen. Rådande förhållanden inom näringslivet inbjöde ej heller på något sätt till en lagstiftning i förevarande riktning. En depression, svårare än på många decennier, minskade näringarnas skattekraft och skulle snarare motivera en lindring än en ökning av det på dem vilande skattetrycket.

64 Sedan genom remisser yttranden infordrats över kommiltébetänkandet, gjordes detta till föremål för överarbetning av särskilda sakkunniga, kallade 1924 års skatteberedning. I anslutning till skatteberedningens utredningar och förslag framlades för riksdagen 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. (nr 102). Detta förslag utgick från att det gällande garantiskattesystemet skulle bibehållas och att det av 1921 års kommunalskattekommitté utarbetade förslaget till fristående objektbeskattning av fastigheter och näringsföretag sålunda ej skulle läggas till grund för skattesystemet. I förslaget förekom icke någon särskild näringsskatt. De genom provisoriet införda repartitionstalen för den såsom garantiskatt anordnade fastighetsskatten (0'06 respektive 005) skulle bibehållas, med den ändring dock att repartitionstalet för jordbruksfastighets tomt- och industrivärde skulle vara 005 samt för dess skogsvärde 0 04. Istället för de två procent av skogsvärdet, vilka sålunda skulle bortfalla såsom beskattningsunderlag, skulle utgå skogsaccis till såväl primärkommuner och municipalsamhällen som landsting med en tredjedel respektive en sjättedel av medelutdebiteringen för de senaste fem åren. I den allmänna motiveringen till det framlagda förslaget erinrade departementschefen om det uttalande angående intresseprincipens tillämpning vid den kommunala beskattningen, som särskilda utskottet vid 1920 års riksdag gjort (se ovan sid. 56 ff), samt anförde följande (sid. 138): »Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. En praktiskt taget fullständig enighet torde rada därom, att objektbeskattning i någon form är nödvändig inom kommunerna, pä det att dessa må kunna under dåliga inkomstår vara tryggade i avseende å tillgången till beskattningsföremål. Även därom torde en ganska enhällig mening råda, att denna objektbeskattning måste åtminstone i främsta rummet avse fastigheter. Under de senaste årens diskussion om kommunalbeskattningen har också frågan om intresseprincipens berättigande i allmänhet lämnats utom räkningen. Kommunalskattekommittén förklarar själv, att den ej uppställt nämnda princip såsom rättesnöre. Den förskjutning av den principiella frågeställningen, som 1920 års särskilda utskott funnit önskvärd, synes sålunda hava inträtt.» Departementschefen avvisade tanken på en objektbeskattning i näringsskattens form av bl. a. det skälet att tekniska svårigheter skulle möta vid dess tillämpning. Det framhölls även i propositionen att, även om det vore möjligt att åstadkomma tekniska förenklingar, det alltid skulle bliva svårt att finna en sådan utformning av skatten att den bleve någorlunda jämnt verkande. Beträffande frågan huruvida vid objektbeskattningen av fastighet provisoriets garantiskattesystem borde bibehållas eller utbytas mot en fristående objektskatt vid sidan av en inkomstskatt, anförde departementschefen, sedan han lämnat en redogörelse för de olika systemens inverkan på fördelningen av skattebördan, sammanfattningsvis bl. a. följande (sid. 141 ff): »Till förmån för systemet med fristående objektskalter kan enligt min uppfattning obestridligen åberopas dels den omständigheten, att det åstadkommer en fördelning av skattebördan mellan fastighetsägarna inbördes, som teoretiskt sett tager större hänsyn till skatteförmågan än garantiskattesystemet, dels att det har vissa tekniska företräden. Dessa fördelar hava blivit så utförligt belysta i kommunal-

65 skattekommitténs betänkande, att jag ej behöver här ytterligare utveckla desamma. Vore den uppfattningen allmän i landet, att det nuvarande systemet är orättvist just i avseende å skattebördans fördelning mellan fastighetsägarna inbördes, sä skulle väl därför skäl finnas att på allvar reflektera på ett system, som i detta hänseende vore bättre, och göra detsamma till föremål för ingående provundersökningar för att med större grad av visshet än det nu är möjligt konstatera dess verkningar. Av de inkomna yttrandena övertygas man dock ej, att en dylik uppfattning allmänt råder. I stället bibringas man den bestämda föreställningen, att framför allt bland fastighetsägarna själva råder den meningen, att det nuvarande systemet är rättvisare än den fristående objektbeskattningen och att någon ändring ej är behövlig. Detta för majoritetsförslagets anhängare måhända svårförklarliga ståndpunkttagande torde i viss mån vara grundat på den omständigheten, att fastighetsskatten för närvarande icke alltid i realiteten är blott en objektskatt, utan i sig inkluderar skatt på inkomst av det arbete, som nedlägges å fastigheten av brukaren och hans familj, samt att den stora massan av brukningsenheter i vårt land äro sådana, för vilka inkomsten av detta arbete är större än av det kapital, som fastigheten representerar. För den skull måste den nuvarande fastighetsskatten vid en eventuell övergång till ett fristående objektskattesystem ersättas med en objektskatt av betydligt mindre tyngd än den av kommittén föreslagna för att icke av den stora massan fastighetsägare kännas såsom en ökad belastning. Med hänsyn till berörda ståndpunkttagande och då övriga skattskyldiga i allmänhet ej skulle beröras av reformen — ty man tänker sig ju fördelningen mellan å ena sidan fastighetsägarna, ä andra sidan övriga inkomsttagare oförändrad —• synes anledning saknas för dessa övriga att söka framtvinga reformen.» Ifråga om skyldigheten att utgöra fastighetsskatt föreslogs i propositionen, att denna skyldighet skulle beträffande utarrenderad fastighet överflyttas från arrendator till ägare. Beträffande rätten till procentavdrag för utarrenderad fastighet föreslogs i propositionen, att, om jordbruksfastighet under året varit upplåten på arrende, ägaren och arrendatorn skulle äga rätt envar till hälften av procentavdraget, i vad detta avsåge jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde. Departementschefen framhöll, att frågan om vem som enligt arrendeavtalet skulle betala skatten endast i ringa mån vore avgörande för vem denna skatt i sista hand komme att träffa. Åtminstone största delen av skatten komme likväl alltid till sist att stanna på jordägaren. Ty om arrendatorn skulle enligt avtalet betala skatten, bestämdes arrendebeloppet givetvis med hänsyn till de avbränningar i skatt, som arrendatorn finge vidkännas. Möjligen kunde det i så fall synas rimligt att jordägaren ensam finge utnyttja procentavdraget. Emellertid låge det i jordägarens intresse, att hans och arrendatorns sammanlagda skatt för fastigheten bleve så liten som möjligt. Samma intresse hade för övrigt i viss mån även arrendatorn, ty han kunde troligen påräkna något lägre arrende, om bådas sammanlagda netto av fastigheten bleve högre. Tillgodoseendet av detta jordägarens och arrendatorns gemensamma intresse kunde icke anses oförenligt med garantiskattesystemets principer, då man med utgångspunkt från detta system icke syntes kunna begära mer än att från en viss fastighet garanterades en viss minimiinkomst och det vore från kommunens synpunkt likgiltigt, om denna inkomst härrörde från en eller flera personer. Detta betydde, att det enligt garantiskatte5—427675.

systemets principer borde vara berättigat att tillfälle bereddes till procentavdragets utnyttjande i så stor utsträckning som möjligt. Departementschefen ingick vidare på olika möjligheter att uppnå ett önskvärt resultat ifråga om procentavdragets utnyttjande och avvisade i första hand en fördelning av avdraget mellan ägare och brukare efter sådana grunder, att den enes avdrag bleve beroende på huru stor inkomst den andre under visst år åtnjutit från fastigheten, varvid han förklarade sig instämma i vad vederbörande departementschef yttrat därom år 1922, då sådana fördelningsregler föreslagits. Det syntes istället nödvändigt att söka skapa sådana regler för fördelningen av procentavdraget, att vars och ens andel däri bleve på förhand bestämd. Fullt jämnt verkande regler härför kunde emellertid icke utfinnas. I norra Sverige skulle troligen avdraget kunna bäst utnyttjas, om rätten därtill tillkomme jordägaren, då denne väl vanligtvis, synnerligast om å fastigheten funnes skog, som av ägaren avverkades, hade större inkomst än arrendatorn. I södra Sverige torde förhållandet vara det motsatta. Arrendatorn hade nämligen där vanligen den större inkomsten. Det för riket i dess helhet jämnaste resultatet skulle sannolikt uppnås, om man läte procentavdraget fördelas mellan jordägaren och arrendatorn. Departementschefen höll för sin del före, att en utdelning av procentavdraget skulle vara den bästa lösningen. En definitiv reglering av ortsavdragen föreslogs i propositionen, där — i anslutning till 1921 års kommunalskattekommittés förslag — efter prisnivån avvägda, fasta avdrag upptogos, vilka skulle ersätta det provisoriska avdragssystemet. Den kommunala progressivskatten föreslogs i propositionen utbytt mot en progressivskatt till landsting och städer utanför landsting samt en utjämningsskatt till staten. I de frågor, som innefattades i den framlagda propositionen, framfördes vid 1927 års riksdag motionsvis ett flertal yrkanden, nämligen dels om avslag å propositionen, dels om ett system med fristående objektskatt å fastighet, dels ock om dylikt system inrymmande även en näringsskatt. I andra motioner, vilka anslöto sig till de principer, som framlagts i propositionen, föreslogs nedsättning av repartitionstalen för jordbruksfastighet. Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag (kommunalskatteutskottet) förordade ifråga om huvudprinciperna för den kommunala beskattningen propositionens förslag (utlåtande nr 1). I sådant avseende anförde utskottet efter att hava berört de i propositionen framförda skälen för garantiskattesystemets bibehållande i huvudsak följande (sid. 31 ff): »Av anförda och andra under den långvariga diskussionen i detta ämne framkomna skäl har även utskottet blivit övertygat, att kommunalskattefrågans lösning bör ske i enlighet med garantiskatteprincipen, och är det härvid särskilt tvä synpunkter, som för utskottet framstått såsom avgörande. En sådan lösning sluter sig till den hävdvunna ordningen för den kommunala fastighetsbeskattningen såsom en naturlig utveckling i enlighet med ändrade förhållandens berättigade krav utan att medföra någon tvär omkastning, ett på skattelagstiftningens område synnerligen viktigt psykologiskt moment. Vidare får ihågkommas, att kommunalskattefrågans,

67 liksom andra skattefrågors, lösning ligger i ett rätt avvägande mellan två motsatta intressen, den skatteberättigades och de skattskyldigas. Emot kommunens intresse av garanterad skatteinkomst står fastighetsägarnas intresse att icke betungas mera än nödigt. Nu har det aldrig påståtts annat än att det förra intresset blivit behörigen tillgodosett med nu gällande bestämmelser och att detsamma skulle bliva det i fortsättningen i mån av lämpliga repartitionstal för garantin. A andra sidan hava efter allt att döma fastighetsägarna själva funnit sig väl med provisoriet i huvudsak och otvetydigt uttalat sympatier för systemets bibehållande i definitiv form.» De motionsvis framställda yrkandena om fristående objektskatt å fastighet och eventuellt näringsföretag föranledde utskottet till följande uttalande (sid. 32): »Från utskottets sida äro nu berörda yrkanden redan besvarade genom vad utskottet här ovan uttalat rörande sin anslutning till garantiskatteprincipen. I detta sammanhang må endast erinringsvis tillfogas, hurusom skillnaden mellan motionerna och utskottets ståndpunkt är större i teorin än i verkligheten. Teoretiskt sett är det givetvis en djupgående principiell skiljaktighet mellan objektskatteprincipen och inkomstskatteprincipen. Genom garantivillkorets knytande till den sistnämnda lägges emellertid en brygga mellan de båda motsatta principerna och den reala skillnaden kommer att närmast bliva en sifferfråga, nämligen beroende pä vilka repartitionstal som väljas i ena eller andra fallet.» Rörande förslagen om sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde yttrade utskottet (sid. 33): »Procenttalet 6 har emellertid vunnit hävd såsom grund för utmätandet av jordbruksfastigheternas andel i kommunernas skattebörda, före provisoriet såsom grund för jordbrukets ackordsskatt till det allmänna och under provisoriet såsom mätare av dess garanti i förhållande till kommunen. Varken i kommunalskattekommitténs förslag eller i de däröver avgivna remissvaren har från något håll förekommit anmärkning mot detta repartitionstal. Vid sådant förhållande har utskottet ansett att, även om nämnda repartitionstal understundom kan innebära en viss hårdhet i beskattningshänseende för jordbruksfastighet i förhällande till annan fastighet, status quo i kommunernas intresse bör bibehållas.» Utskottet, som icke gjorde någon erinran mot den föreslagna överflyttningen av skattskyldigheten för utarrenderad fastighet till ägaren, uttalade rörande förslaget om uppdelning av procentavdraget mellan ägare och arrendator, att utskottet icke ansett sig kunna förorda detsamma, ehuru det måste medgivas, att en dylik uppdelning i många fall torde tillåta ett bättre utnyttjande av avdraget än gällande bestämmelser. Det syntes utskottet istället vara en enklare och naturligare utväg att tillerkänna avdraget åt den som vore skattskyldig för fastigheten. I de fall, då arrendatorn icke avtalsvis tillförbundits att gälda de för fastigheten utgående utskylderna, skulle det med propositionens bestämmelser i många fall inträffa, att arrendatorn överhuvud taget icke erlade några utskylder till kommunen, enär den honom tillerkända andelen i procentavdraget jämte hans ortsavdrag skulle konsumera hela hans inkomst. Ett dylikt resultat syntes icke vara önskvärt. Beträffande skogsaccisen föreslog utskottet, att denna skulle utgå till kommunen med en fjärdedel av de sista fem årens medelutdebitering, dock högst med 3 procent av taxerade rotvärdet, men att accis till municipalsamhällen och landsting icke skulle införas.

68 Ifråga om ortsavdragen uttalade sig utskottet för ett bibehållande av bankningssystemet och föreslog avdragsbelopp, nära överensstämmande med dem som nu gälla. I anledning av propositionens förslag rörande den kommunala progressivskatten framhöll utskottet, att primärkommunernas intressen krävde skattens bibehållande såsom en skattekälla åt dessa och avstyrkte den föreslagna progressivskatten till landsting och vissa städer. Mot förslaget om utjämningsandelens ersättande med en särskild statsskatt gjorde utskottet icke någon erinran. Vid utskottets utlåtande voro fogade reservationer, vari intogs en avvikande ståndpunkt i vissa av berörda frågor. I en reservation yrkades sålunda avslag å propositionens förslag i huvudsak samt förlängning av kommunalskatteprovisoriet till och med år 1929. Tillika hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt och i vad mån tryggandet åt kommunerna av tillgång på fasta beskattningsunderlag kunde, oavsett i vilken form detta skulle ske, komma att åvila jämväl andra beskattningsföremål än fastighet, samt framläggande för riksdagen — i samband med nytt förslag till lösning av kommunalskattefrågan — av utredningens resultat. I en annan reservation yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning rörande möjligheten och lämpligheten av en sådan utsträckning av garantiskattesystemet att även andra värden än fastigheter ålades garantiskatt samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Likaledes framställdes reservationsvis yrkanden om sänkning av de i propositionen föreslagna repartitionstalen m. m. Vid frågans behandling i riksdagen bifölls i huvudsak utskottets förslag av första kammaren, medan andra kammaren biföll den förstnämnda reservationen. Sedan frågan om ett definitivt ordnande av kommunalskattefrågan sålunda förfallit, beslöt riksdagen om förlängning av provisoriet till och med utgången av år 1929. Under debatten gåvos emellertid från olika håll uttryck åt önskemålet att förslag i kommunalskattefrågan, i huvudsaklig överensstämmelse med 1927 års proposition, måtte, utan att den beslutade nya provisorietidens utgång avvaktades, ånyo föreläggas riksdagen. I överensstämmelse med de vid 1927 års riksdag framkomna önskemålen framlades för riksdagen 1928 års proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. (nr 213). Det framlagda förslaget överensstämde vad beträffar beskattningen av fastighet nästan helt med 1927 års proposition. Olikhet mellan de båda förslagen i detta avseende förelåg i stort sett endast beträffande utformningen av beskattningen genom skogsaccis. I detta hänseende anslöt sig 1928 års proposition i huvudsak till det förslag, som framlagts av kommunalskatteutskottet vid 1927 års riksdag, dock att någon maximering av skattesatsen för skogsaccisen ej föreslogs. I propositionen åberopade föredragande departementschefen i huvudsak den vid 1927 års proposition i ämnet fogade motiveringen samt framhöll, att utsikterna att i riksdagen genomföra ett förslag efter andra än gällande principer för det dåvarande syntes ytterst små.

69 I anslutning till den ståndpunkt, som första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag intagit, föreslogs, att skyldigheten att erlägga fastighetsskatt skulle även beträffande utarrenderad fastighet i princip åvila fastighetens ägare och det å fastigheten belöpande procentavdraget tillkomma denne. Vid behandling av frågan om införande av en näringsskatt framhöll departementschefen, att näringsföretagen i regel gåve så stor avkastning på det däri nedlagda realkapitalet att även en utökad garanti i normala fall skulle vara av ringa betydelse. Departementschefen avvisade även tanken på en garantiskatt å näringsföretagen av den betydenhet att garantin normalt skulle behöva tagas i anspråk och hänvisade därvid bl. a. till kommunalskattens redan förut starka belastning av näringsföretag, som dreves i aktiebolagsform. Ortsavdragen voro i propositionen utformade i nära anslutning till 1927 års kommunalskatteutskotts förslag och upptogos till de belopp, som alltjämt gälla. Den kommunala progressivbeskattningen behandlades i en särskild proposition till 1928 års riksdag (nr 219) och var där ordnad i överensstämmelse med kommunalskatteutskottets ståndpunkt i frågan. Rörande de i propositionen behandlade huvudfrågorna framställdes i motioner vid 1928 års riksdag yrkanden dels om avslag å propositionen och ytterligare utredning av kommunalskattefrågan, dels ock om att objektbeskattningen skulle anordnas såsom en fristående objektskatt och innefatta även näring. Andra motionärer yrkade, med godkännande av garantiskattesystemet i princip, lägre repartitionstal för jordbruksfastighets taxerade jordbruksvärde och skogsvärde. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag tillstyrkte i avgivet utlåtande (nr 1) i huvudsak propositionens förslag. Tillika beslöt utskottet föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning bl. a. angående spörsmålet om en särskild beskattning av näringsföretag och penningkapital. Inom utskottet yrkades reservationsvis bl. a., att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle bestämmas till 0 05. Därvid förordades dock icke någon motsvarande sänkning av repartitionstalet för skogsvärde, enär det ej ansågs tillrådligt att alltför mycket beskära skogskommunernas tillgång till beskattningsföremål. Riksdagen beslöt i de nu berörda huvudpunkterna i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget. I samband med antagandet av den nya kommunalskattelagen upphävdes från och med ingången av år 1929 kommunalskatteprovisoriet och den allmänna bevillningen till staten. Riksdagen gjorde tillika, i överensstämmelse med utskottets förutnämnda förslag, framställning om utredning bl. a. rörande särskild näringsbeskattning (skrivelse nr 344). Vid 1930 års riksdag yrkades i olika motioner sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde till 005. Rörande det förhållandet att sänkning av repartitionstalet föresloges allenast för jordbruksvärde men ej för skogsvärde hänvisades i två likalydande motioner (I: 148 och

70 II: 226) till vissa uttalanden i ovanberörda, inom särskilda utskottet vid 1928 års riksdag avgivna reservationer samt anfördes därvid bl. a. följande: »Vi instämma med förenämnda reservanter i 1928 års kommunalskatteutskott därutinnan, att en sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet rätteligen borde åtföljas av en sänkning antingen av repartitionstalet för skogsvärde eller av skogsaccisen. Vi stanna emellertid för närvarande vid samma slut som reservanterna den gången gjorde dels med hänsyn till skogskommunernas speciella ekonomiska struktur, dels med hänsyn därtill att sättet för skogsbeskattningens utformning i en kombinerad fastighetsskatt och skogsaccis gör orättvisan mindre påfallande och kännbar, dels ock därför att det ej synes lämpligt att nu föreslå ändring annat än i den punkt, där övermäktiga förhållanden gjort reformbehovet särskilt trängande.» Bevillningsutskottet vid 1930 års riksdag yttrade i anledning av motionerna bl. a. följande (betänkande nr 36 sid. 16): »Vad särskilt beträffar den i föreliggande motioner behandlade frågan om en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så har inom utskottet uttalats sympatier för principiell likställighet med annan fastighet. Men man har å andra sidan hänvisat till att det ej vore lämpligt att nu upptaga detta spörsmål isolerat, då det sammanhängde med andra frågor, exempelvis den ännu ej slutgiltigt avgjorda frågan om en näringsskatt å rörelse i allmänhet, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier för olika slag av näringsidkare, samt frågan om det gällande skatteutjämningsförfarandets omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål. Vidare har framhållits, att ett bifall till motionen endast skulle överflytta den ojämnhet, som må anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan fastighet, till förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Det har likaledes anförts, att i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt hårt, att man ej utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden kunde våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen, som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. Utskottet har ej kunnat undgå att taga intryck av dessa skäl och anser därför, att berörda spörsmål bör särskilt undersökas i samband med den utredning, som ifrågasatts av 1928 års riksdag.» Utskottet fann berörda spörsmål vara av den betydenhet och omfattning att deras snara upptagande måste anses önskvärt och hemställde därför, att riksdagen i anledning av motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t bl. a. framhålla önskvärdheten av att de i 1928 års ovan berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar, i vad dessa avsåge själva beskattningsgrunderna, måtte utföras med den skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig. Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan. I anledning härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1930 års kommunalskatteberedning, att verkställa de av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan. Inom beredningen verkställdes en utredning rörande förskjutningen av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål vid sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet enligt olika alternativ (se SOU 1931: 31). Utredningen grundades på en statistisk bearbetning av taxeringsresultatet för år 1930 i 110 kommuner. Uti proposition till 1932 års riksdag (nr 220) föreslogs bl. a. sådan ändring i kommunalskattelagen att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle ned-

71 sättas till 005. I propositionen föreslogs även ett särskilt skattefritt avdrag å 20 kronor för de minsta inkomsttagarna på landsbygden i de lägre ortsgrupperna såsom kompensation för den skatteökning, som för dem skulle bliva en följd av det sänkta repartitionstalet för jordbruksfastighet. Sedan i propositionen redogjorts för resultatet av de av 1930 års kommunalskatteberedning företagna statistiska undersökningarna samt för de slutsatser, som därav kunde dragas rörande verkningarna av de ifrågasatta ändringarna i repartitionstalen, anförde departementschefen beträffande sänkningen av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde bl. a. följande (sid. 63 ff): »Om det med fog kunde anses, att läget från 1928 till 1930 undergått en viss förändring i sådan riktning, att starkare skäl sistnämnda år befunnos föreligga för sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så torde det kunna göras gällande, att under tiden från 1930 till innevarande år läget än mer förskjutits i dylik riktning. Jordbrukets betryck har visat sig mer långvarigt och mer svårartat, än man för tvä år sedan haft anledning att antaga, och de skuldsatta jordbrukarnas ställning har jämväl blivit svårare. Om den skattegaranti, som jordbruksnäringen fått uppbära, tillförne ej synts orimlig, ej minst med hänsyn därtill, att en dålig konjunktur för jordbruket kunde antagas bliva till tiden jämförelsevis begränsad och att de goda och de dåliga åren kunde beräknas uppväga varandra, så har detta antagande nu visat sig ej vara hållbart. Man måste räkna med att även en mycket långvarig lågkonjunktur kan förekomma och bestämma repartitionstalen för garantiskatten med hänsyn därtill. Även en jämförelsevis obetydlig minskning av den ärliga skatteomkostnaden måste därför anses vara av värde och böra komma till stånd, om ej starkt talande rättfärdighets- eller andra liknande skäl kunna anföras emot densamma. Jag vill ej förringa räckvidden av dessa skäl, utan är fortfarande liksom tidigare av den meningen, att dylika skäl av ej ringa betydelse kunna anföras. Att här upprepa dessa skäl synes mig ej erforderligt. 1930 års kommunalskatteberedning har om dem gjort vissa uttalanden, vilka ej hindrat beredningen att biträda förslaget om repartitionstalets sänkning. För egen del ställer jag mig på samma ståndpunkt, ty såsom i och för sig avgörande har den ur skattesystemets principiella grunder hämtade bevisföringen ej hittills betraktats och bör ej heller så anses i fortsättningen. De praktiska skälen för en reform hava nu fått ökad styrka, och denna omständighet bör enligt mitt förmenande tillmätas den största betydelsen.» Rörande ett inom 1930 års kommunalskatteberedning undersökt och där reservationsvis framfört alternativ, enligt vilket förutsattes sänkning jämväl av repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde från 0'04 till 003, uttalade sig departementschefen sålunda (sid. 65): »Det har i en reservation inom kommunalskatteberedningen av dess ordförande och i vissa yttranden föreslagits, att även en sänkning av repartitionstalet för skogsvärde skulle äga rum från 0 04 till 003. Hade det kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått såsom klart, att den skogsaccis, som för närvarande uttages och som avser att utfylla skillnaden mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt fyller detta ändamål, hade det måhända varit svårt att avvisa detta förslag såsom en konsekvens av sänkningen beträffande jordbruksvärde. Så är emellertid ej förhällandet. Skogsaccis utgår ej för husbehovsvirke i allmänhet och ej till landsting. Skattesatsen för skogsaccisen är lägre än som i 1927 och 1928 års propositioner förutsattes och lägre än enligt 1928 års utskottsförslag. Olika omständigheter tala sålunda för att skogsaccisen är lågt beräknad. Kravet på nedsättning av repartitionstalet för skogsvärde har ej heller upptagits i flertalet av de

72 avgivna yttrandena. Då tillika ett förslag i denna riktning synes till sina verkningar mera oberäkneligt, kan jag ej tillstyrka detsamma.» Departementschefen stannade sålunda vid att förorda en sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0'06 till 005. Riksdagen biföll propositionen. Repartitionsskatt till landstingen utgick alltifrån dessa kommuners tillkomst år 1863 i förhållande till den allmänna bevillningen. Då bevillning för jordbruksfastighet beräknades efter 3 procent av taxeringsvärdet men för annan fastighet efter 5 procent av taxeringsvärdet, blev bidragsskyldigheten till landstingen lägre för jordbruksfastigheterna än för övriga beskattningsföremål. Detta förhållande upphörde emellertid, då bevillningen för jordbruksfastighet år 1892 höjdes så att den motsvarade 6 procent av taxeringsvärdet. Landstingsskatten kom därigenom att utgå efter samma repartitionsgrunder som den allmänna kommunalskatten, och detta har även i fortsättningen varit förhållandet. Vägbeskattningen har varit ordnad efter andra grunder än de för den allmänna kommunalbeskattningen gällande. Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna väghållningsbesväret på landet uteslutande den i mantal satta jorden. Inom häradena, som voro enheter för väghållningen, fördelades besväret efter mantal och utgjordes som regel in natura. Denna princip för väghållningsbesvärets fördelning bibehölls orubbad ända till dess 1891 års vägreform genomfördes. Enligt 1891 års väglag i dess ursprungliga lydelse bestämdes repartitionsgrunderna för väghållningsbesvärets utgörande sålunda, att jordbruksfastighet med vissa undantag skulle påföras en vägfyrk för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att i huvudsak all till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde av minst 800 kronor skulle påföras en vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet scant att inkomst skulle påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara delen därav. Vägskatt erlades dock icke för taxerade inkomster under 1 000 kronor, ej heller för vissa angivna slag av inkomst, bl. a. inkomster av tjänst och kommunikationsföretag. Då efter den år 1892 genomförda lagändringen inkomsten av jordbruksfastighet vid bevillningens utgörande skulle beräknas till 6 procent och inkomsten av annan fastighet till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, innebar 1891 års vägreform allmänt sett beträffande fördelningen av väghållningsbördan, att inkomst av jordbruksfastighet skulle bära fem gånger och inkomst av annan fastighet en och en halv gång så stor andel som övrig inkomst. Fördelningsgrunderna för vägskattebördan hava därefter upprepade gånger ändrats, varvid en tydlig tendens gjort sig gällande att lätta bördan å jordbruksfastighet. År 1905 höjdes bl. a. delaktighetsgrunden för annan fastighet till det dubbla, i det att för varje 200 kronor av taxeringsvärdet skulle påföras en vägfyrk, samt avskaffades i huvudsak skattefriheten för vissa slag av inkomster. Vid 1927 års riksdag ändrades repartitionsgrunderna så-

lunda att en vägfyrk skulle påföras jordbruksfastighet för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 150 kronor av taxeringsvärdet och inkomst för varje 15 kronor av den beskattningsbara delen därav. Jordbruksfastighet kom sålunda att bära två och en halv gånger och annan fastighet två gånger så stor andel som inkomst. I dessa grunder vidtogs vid 1933 å r s riksdag den ändringen att all fastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet och följaktligen bära en och en halv gång så mycket som inkomst. Genom den år 1934 antagna väglagstiftningen fastställdes i samband med en teknisk omläggning av vägbeskattningen de alltjämt gällande repartitionsgrunderna, vilket icke innebar någon annan ändring av vägskattebördans fördelning än en viss lättnad för jordbruksfastighets skogsvärde (se nedan sid. 132). Fysisk persons inkomst i hemortskommunen, motsvarande mindre än tre skattekronor, undantogs därvid från vägskatt. Efter antagandet av 1928 års skattelagar hava motionsvis upptagits ett flertal spörsmål på kommunalbeskattningens område. I en motion (II: 271) vid 1931 års riksdag riktades uppmärksamheten på gällande garantiskattesystems verkningar vid taxeringen för inkomst av skog och åberopades därvid innehållet i vissa likartade motioner vid 1927 och 1928 års riksdagar. Motionären framhöll, att beskattningen drabbade ägarna av större och mindre skogsfastigheter olika hårt. Då skogsuttagen från större skogskomplex, hörande till en enda förvärvskälla, regelmässigt kunde göras mera kontinuerligt och jämnt men ägare av mindre skogsområden av ekonomiska eller andra skäl merendels torde se sig nödsakade att koncentrera sina skogsuttag till ett färre antal år, vore ägare av större skogskomplex i tillfälle att bättre utnyttja på fastigheterna belöpande procentavdrag. Genom den sålunda ernådda skattelindringen bleve icke endast kommunerna lidande utan den återverkade även på andra enskilda skattedragare genom förhöjd utdebitering. Rättvisan krävde, att skattelagarna så avfattades att de drabbade alla skattskyldiga lika i förhållande till deras inkomst. Motionen, som åsyftade, att 1930 års kommunalskatteberedning skulle anmodas beakta det påtalade missförhållandet, föranledde icke någon riksdagens åtgärd, enär beredningen på grund av särskild hemställan i 1928 års riksdagsskrivelse (nr 344) erhållit i uppdrag att verkställa utredning av frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet. Beredningen avlät en den 11 december 1931 dagtecknad underdånig skrivelse i ämnet. Rörande den förutsatta högre skattebelastningen av skogar i enskild ägo vid jämförelse med de av aktiebolag ägda skogarna hänvisade beredningen i skrivelsen till av beredningen verkställda undersökningar i ifrågavarande hänseende, vilka dock med hänsyn till den begränsade omfattningen icke tilläte mera vittgående slutsatser. Beredningen fann sig emellertid kunna konstatera, att möjligheten att utnyttja procentavdraget syntes vara mindre för de större fastigheterna än för de smärre och mindre för enskilda ägare av större fastigheter än för aktiebolagen men att

74 möjligheten att utnyttja procentavdragen synbarligen skiftade i högre grad för aktiebolag än för enskilda. Beredningen framhöll i anslutning härtill, att det ej vore skäl att pålägga enskilda ägare av större fastigheter den ökning av fastighetsskattebördan, som skulle bliva ett sannolikt resultat av förvärvskällornas uppdelning på smärre enheter än de dåvarande. Med förmälan att beredningen vid fullföljande av sitt uppdrag komme att ägna fortsatt uppmärksamhet åt nu berörda spörsmål, förordade beredningen, att den framställda begäran om utredning i frågan icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. I propositionen till 1932 års riksdag med förslag till ändringar i kommunalskattelagen (nr 220) anmälde föredragande departementschefen ifrågavarande utredning utan att föreslå någon särskild åtgärd i anledning av densamma. Vid 1932 års riksdag hemställdes motionsvis (II: 234), under hänvisning till skattemyndigheternas avgörande i visst angivet fall beträffande omfattningen av begreppet förvärvskälla ifråga om rörelse, om skyndsam utredning angående en ytterligare begränsning i rätten för skattskyldiga att med stöd av bestämmelsen i 18 § c) kommunalskattelagen sammanföra inkomster från olika verksamhetsgrenar till en och samma förvärvskälla. I anledning härav hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.-t (nr 191) om utredning rörande frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av rörelse. Vid 1932 års riksdag väcktes även en motion (II: 218), vari hemställdes om undersökning angående ändring i kommunalskattelagens bestämmelser rörande rätt till procentavdrag för utarrenderad fastighet. I motiveringen anförde motionären, efter att hava erinrat om vad som förekommit i frågan vid 1927 års riksdag, att genom de i kommunalskattelagen meddelade stadgandena i ämnet synnerligen illa tillgodosetts önskemålet att bereda tillfälle till procentavdragets utnyttjande i största möjliga utsträckning. I synnerhet i alla de fall, där enligt bestämmelse i arrendekontrakt skyldigheten att erlägga kommunalskatt för fastighet överflyttats på arrendatorerna, vore den omständigheten att avdragsrätt icke blivit medgiven dessa ägnad att verka oskäligt betungande, i det att arrendatorerna hade att erlägga såväl sin egen inkomstskatt som den å dem överflyttade fastighetsskatten utan att likväl tillgodonjuta procentavdrag. Att hänsyn härtill toges vid arrendebeloppens bestämmande syntes i praktiken ingalunda vara det vanliga. Det borde särskilt uppmärksammas, att jordägaren ofta icke själv kunde utnyttja procentavdraget och därför icke hade motsvarande förmån av att avdrag vore medgivet honom i stället för arrendatorn. Motionen föranledde i enlighet med bevillningsutskottets hemställan icke någon åtgärd. Till stöd för sin hemställan anförde bevillningsutskottet (betänkande nr 20) bl. a., att utskottet i likhet med första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag funnit principiellt riktigt att procentavdraget tillkomme den som gentemot det allmänna hade att svara för kommunalutskylderna för fastigheten. Utskottet erinrade om att, därest arrendator på grund av bestäm-

75 melse i nyttjanderättskontraktet iklätt sig skyldighet att erlägga fastighetsskatten, han givetvis ägde att vid taxering för inkomst av fastigheten avdraga utskylderna såsom arrendeavgift, liksom för jordägaren utskyldsbeloppet utgjorde inkomst av arrende. Skattelagstiftningen syntes utskottet för övrigt varken kunna eller böra taga hänsyn till den omständigheten att skattebördan genom privaträttsligt avtal överflyttades från den direkt skattskyldige till annan person. Även om genom att procentavdraget tillerkänts enbart jordägaren den olägenheten ofta uppstode att avdraget icke kunde fullt utnyttjas, skulle dock, såsom särskilda utskottet framhållit, icke önskvärda konsekvenser kunna uppstå jämväl genom en uppdelning av avdraget mellan jordägaren och arrendatorn. I en motion vid 1933 års riksdag (II: 27) påtalades, att gällande garantiskatt utginge oberoende av den verkliga inkomsten och utan någon som helst avdragsrätt för skuldränta. Vid jämförelse med andra skattedragare ställdes jordbrukarna härigenom i en oförmånlig särställning, och garantiskatten utgjorde särskilt i rådande depressionstider för jordbruket en tyngande och orättvis börda. Även mellan jordbrukarna inbördes verkade garantiskatten ytterligt ojämnt. En jordbrukare, som häftade i skuld för allt vad han ägde, hade lika hög garantiskatt som den skuldfrie, ehuru skattekraften i de båda fallen måste vara mycket olika. Då inkomsten av jordbruk och skogsbruk sällan uppginge till garantiskattens belopp, framträdde olägenheterna starkare på detta område än då det gällde annan fastighet. Motionärerna ifrågasatte därför en särskild rätt till ränteavdrag. Denna rätt borde endast medgivas enskild jordbrukare, som ej dreve annan rörelse eller ägde annan fastighet än jordbruks- eller skogsfastighet, då det eljest syntes möta oöverstigliga svårigheter att kontrollera, vilken förvärvskälla skuldbeloppet rätteligen borde åvila. Motionärerna tänkte sig möjligen någon begränsning av rätten till sådant avdrag för att underlätta ett omedelbart genomförande av förändringen, t. ex. att ränteavdrag icke finge göras till större belopp än hälften av den taxerade inkomst, som skulle utgå i form av garantiskatt enligt gällande grunder. I anledning av motionen uttalade bevillningsutskottet (betänkande nr 20), att ett bifall till det framlagda förslaget skulle innebära ett avsteg från de principer, varpå kommunalbeskattningen vore byggd. Med hänsyn härtill syntes det framlagda spörsmålet, i den mån detsamma kunde förtjäna beaktande, böra göras till föremål för avgörande först i samband med en allmän revision av den kommunala beskattningen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, att motionen icke skulle föranleda någon dess vidare åtgärd. Vid 1935 års riksdag väcktes ett flertal motioner, berörande olika spörsmål på den kommunala beskattningens område. I en motion (II: 8) yrkades utredning angående sådan ändring av grunderna för åtnjutande av familjeavdrag att dylika avdrag skulle kunna medgivas jämväl vid taxering till kommunal fastighetsskatt.

76 I likalydande motioner (I: 272 och II: 460) hemställdes om utredning angående sådan ändring av gällande skattelagstiftning — exempelvis genom borttagande av den kommunala inkomstskatten för skog — att skatt för skogsbruket icke skulle utgå i vidare mån än som motsvarades av virkestillväxten. Till stöd härför åberopades motiveringen till två likalydande, jämväl vid 1935 års riksdag väckta motioner (I: 266 och II: 453), vari framhölls dels att stora svårigheter för de skattskyldiga mötte vid förebringande av bevisning angående befogenheten av avdrag för värdeminskning i samband med avyttring av skog, dels ock att, därest vid skogsbruk årliga uttaget av skog icke motsvarade skogens tillväxt för året, dubbelbeskattning inträffade med gällande garantiskattesystem. Ifråga om rätten till procentavdrag för utarrenderad fastighet gjordes i två särskilda motioner framställningar om ändring av gällande lagstiftning i syfte att möjliggöra bättre utnyttjande av sådant avdrag. I den ena motionen (II: 11) ifrågasattes sådan ändring av gällande kommunalskattelag att, där arrendator enligt arrendekontraktet hade att erlägga fastighetsskatten för den arrenderade fastigheten, han också finge rätt till procentavdraget. I den andra motionen (II: 70) hemställdes om ändring i skattelagstiftningen av den innebörd att den som betalade fastighetsskatten även skulle komma i åtnjutande av procentavdraget. Vidare hemställdes motionsvis om utredning rörande ändrade bestämmelser i kommunalskattelagen, ägnade att förhindra att skattebelastningen å inkomst av fastighet skärptes vid sänkt allmänt ränteläge. I motionen (II: 399) framhölls, att en sänkning av ränteläget verkade till höjning av taxeringsvärdena och därigenom till skärpning av fastighetsskattens belastning. Ränteläget hade, såsom i motionen närmare utvecklades, i vårt land varit statt i sjunkande under senare år. Den ökade belastning, som garantiskattebestämmelserna på detta sätt medförde för inkomst av fastighet, kunde bliva utomordentligt stor. Per 100 kronor taxeringsvärde skulle (om det ej vore fråga om skogsvärde) påföras 5 skatteören, men om den verkliga avkastningen per 100 kronor taxeringsvärde under loppet av några år i samband med det sänkta ränteläget fölle från 5 till 3 kronor, hade antalet skatteören per verklig inkomstkrona stigit från 1 till l 7 3 . Skattebelastningen å inkomst av fastighet hade då i jämförelse med belastningen å inkomst av andra förvärvskällor stigit med 67 procent. Motionären hänvisade därför bl. a. till möjligheten att hava rörliga repartitionstal. Dessa förutsattes skola variera med effektiva medelräntan för statsräntelån, så att repartitionstalet skulle vart år bestämmas efter medelvärdet av sagda ränta för de tre sistförflutna kalenderåren före taxeringsåret, dock att repartitionstalet icke finge överstiga 5. Motsvarande ändring av bestämmelserna rörande beräkningen av procentavdraget skulle i så fall ske. Här berörda jämte andra vid 1935 års riksdag väckta motioner behandlades i bevillningsutskottets betänkande nr 54. Däri erinrade utskottet inledningsvis om att i samband med antagandet av 1928 års skattelagstiftning riksdagen med hänsyn till då yppade starka meningsskiljaktigheter såväl om

77 principerna för beskattningen som ifråga om flera viktiga detaljspörsmål förutsatt, att fortsatt utredning härom skulle verkställas. De av 1928 års riksdag begärda liksom av följande års riksdagar påkallade utredningarna i kommunalskattefrågan hade uppdragits åt 1930 års kommunalskatteberedning. Huvudsakligen på grund av det läge, vari spörsmålet om ordnandet av skatteutjämningen kommit, hade emellertid utredningen av kommunalskattefrågan skjutits åt sidan. Sålunda hade 1930 års kommunalskatteberednings arbete i november månad 1932 förklarats vilande och sedermera icke kommit att upptagas. Flertalet av de förslag, som framställts i de föreliggande motionerna, överensstämde eller ägde nära sammanhang med frågor, som hänskjutits till 1930 års kommunalskatteberedning. De förnyade utredningskraven visade att alltjämt den uppfattningen hystes, att man icke lyckats tillfredsställande lösa kommunalskattefrågan, och att riktigheten av denna uppfattning i viss mån bekräftats genom den praktiska tillämpningen. Med hänsyn till berörda förhållanden fann utskottet önskvärt, att utredningen av kommunalskattefrågan inom en nära framtid åter upptoges. Utskottet övergick därefter till att angiva sin ståndpunkt till olika spörsmål, som upptagits i motionerna. I samband med behandlingen av frågan om ändrade grunder för familjeavdrag vid taxering för inkomst, vilket spörsmål utskottet ansåg böra upptagas i sammanhang med kommunalskatteutredningen i hela dess vidd, förordade utskottet, att jämväl borde övervägas det framställda yrkandet om rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighetsskatt, om ock enligt utskottets mening åtgärder i sådant syfte näppeligen kunde vidtagas utan att garantiskattesystemet ersattes med ett system med fristående objektskatt. Rörande de såsom missförhållanden karakteriserade verkningarna av garantiskattesystemet vid beskattningen av skogsfastighet uttalade utskottet, att det vore obestridligt att beskattningen av växande skog, oavsett accisen, i vissa fall verkade hårdare än fastighetsbeskattningen i allmänhet på den grund att avverkningarna skedde så ojämnt att den i fastighetsskatten inneslutna garantin i större utsträckning toges i anspråk beträffande skogsfastigheter än beträffande andra fastigheter. Den ojämnhet i beskattningen, som härigenom uppstode, framträdde med desto större skärpa som den syntes närmast drabba ägare av mindre skogsfastigheter, i det att ägare av större skogsfastigheter regelmässigt kunde verkställa avverkningar varje år och därigenom bliva i tillfälle att vid inkomstbeskattningen bättre utnyttja procentavdraget än andra skogsägare. Utskottet fann det angeläget, att åtgärder vidloges i syfte att undanröja denna ojämnhet i beskattningen, och berörde den utvägen till vinnande av ändring häri att ägare av skogsfastighet medgåves rätt att för avverkningsåret åtnjuta avdrag även för den garanti, som påförts under ett antal av de senaste åren och icke då kunnat avdragas. Utskottet uttalade emellertid, att de med en sådan anordning förenade taxeringstekniska svårigheterna uppenbarligen vore betydande, och att vid den av utskottet ifrågasatta utredningen därför borde undersökas, om dessa kunde övervinnas.

78 Vid behandlingen av spörsmålet angående rätten till procentavdrag för utarrenderad fastighet uppehöll sig utskottet vid det fall att procentavdraget överstege den intäkt, ägaren av den utarrenderade fastigheten åtnjutit av denna. Enär arrendatorn icke ägde rätt till procentavdrag utan vore skyldig att utgöra kommunal inkomstskatt för hela sin inkomst av fastigheten, komme i sådana fall regelmässigt den samlade kommunala skattebördan för utarrenderad fastighet att överstiga den som belastade en av ägaren själv brukad fastighet. I de föreliggande motionerna hade närmast den erinran gjorts att, där enligt avtal arrendatorn förbundit sig att erlägga skatt för fastigheten, det framstode såsom en orättvisa att han icke ägde åtnjuta procentavdraget. Ehuru det, på sätt 1932 års bevillningsutskott framhållit, vore ur principiell synpunkt riktigt att avdraget tillkomme den, som gentemot det allmänna hade att svara för kommunalutskylderna och som, oavsett arrendeavtalets innehåll, i händelse av utebliven betalning från arrendatorn finge vidkännas skatteutgiften, samt arrendatorn vore berättigad till avdrag för av honom erlagd fastighetsskatt såsom för arrendeavgift, kunde nämnda förhållande ur olika synpunkter te sig mindre tillfredsställande. Någon bestämd utväg att lösa detta spörsmål ansåge sig utskottet icke kunna anvisa. Visserligen skulle genom att i arrendelagen stadgades förbud mot att arrendatorn gentemot jordägaren förpliktades att erlägga fastighetsskatt nämnda missförhållande undanröjas, men ur principiell synpunkt finge det anses mindre lämpligt att för tillgodoseende av krav å ökad rättvisa i beskattningen binda den allmänna avtalsfriheten, vadan en sådan lösning borde betraktas såsom en nödfallsutväg. Denna möjlighet borde dock undersökas liksom i motionerna anvisade och andra möjliga utvägar. Beträffande det framförda uppslaget att låta repartitionstalen för fastighet variera med ränteläget anförde utskottet, att, ehuru såväl principiella som praktiska betänkligheter kunde hysas mot att slå in på en sådan väg, utskottet likväl ansåge lämpligt att frågan om ett förändrat ränteläges inverkan å fastighetsbeskattningen, i den mån denna fråga kunde förtjäna beaktande, övervägdes vid det fortsatta utredningsarbetet. Utskottets betänkande, vilket godkändes av riksdagen, utmynnade i en hemställan att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område samt att Kungl. Maj :t vid denna utredning ville beakta de synpunkter, som utskottet i betänkandet framhållit. I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen sin ovanberörda skrivelse nr 282 med begäran om utredning i angivna hänseende.

7:)

KAPITEL

IV.

Fastighetsbeskattning. D e n n u v a r a n d e fastighetsbeskattningen. Till kommunen utgöres skatt för fastighet, s. k. kommunal fastighetsskatt, i förhållande till fastighets taxeringsvärde. Med beskattningsbar inkomst likställes vid den kommunala skattefördelningen 5 procent av fastighets taxeringsvärde utom så vitt angår i taxeringsvärdet ingående skogsvärde, som gentemot inkomst ingår i skatterepartitionen med 4 procent. Medan sålunda såsom underlag för allmän kommunalskatt påföres 1 skattekrona för varje 100-tal kronor beskattningsbar inkomst, påföres 005 skattekronor (5 skatteören) för varje 100-tal kronor av jordbruksfastighets jordbruksvärde och tomt- och industrivärde samt annan fastighets taxeringsvärde och 0 04 skattekronor (4 skatteören) för varje 100-tal kronor av jordbruksfastighets skogsvärde. På grund härav säges repartitionstalet för inkomst vara 1 samt för fastighet 0 05 utom beträffande skogsvärde, för vilket det är 004. Den allmänna kommunalskatten uttages proportionellt i förhållande till de skattekronor och skatteören, som påföras i kommunen. Genom fastighetsskatten anses inkomst av fastighet vara beskattad till belopp motsvarande nyss angivna procenttal av fastighetens taxeringsvärde. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vari fastighet användes, får därför avdrag ske för vad som beskattats genom fastighetsskatt, s. k. procentavdrag. Är detta avdrag större än förvärvskällans nettointäkt, får emellertid den överskjutande delen av avdraget ej avräknas från intäkter av annan förvärvskälla. Ett dylikt system för fastighetsbeskattning kallas garantiskattesystem. Fastighets taxeringsvärde, efter vilket den kommunala fastighetsskatten utgår, skall åsättas med belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet). Skogsmark med därå växande skog skall dock upptagas till dess värde vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och taxeringsvärdet åsättas med hänsyn till den under vissa förutsättningar antagliga avkastningen av sådan egendom. För utfinnande av annat taxeringsvärde anvisas i lagen bl. a. vissa metoder, vilka, då objektet är av den beskaffenhet att den framtida avkastningen kan med någon högre grad av säkerhet till sitt belopp beräknas, direkt eller indirekt bygga på en kapitalisering av avkastningen. Eftersom allmänna saluvärdet, oavsett efter vilka metoder det bestämmes, i allmänhet måste vara ett uttryck för fastig-

80 hetens påräkneliga framtida avkastning, kan fastighetsskatten sägas regelmässigt grunda sig å fastighetsavkastningen. På nu angivet sätt är fastighetsbeskattningen till primärkommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhällen och landsting ordnad. Även till vägkommuner (vägdistrikt) utgår fastighetsskatt men efter andra grunder. Medan inkomst ingår i vägskatterepartitionen med samma värde som vid den allmänna kommunalbeskattningen, har fastighet ett högre skattevärde, i det att 7 procent av fastighets skogsvärde och 75 procent av fastighets taxeringsvärde i övrigt vid repartitionen likställes med beskattningsbar inkomst. Vid beräkning av den beskattningsbara inkomst, som ingår i vägskatteunderlaget, får dock procentavdrag icke ske för större del av taxeringsvärdet än vid den allmänna kommunalbeskattningen, d. v. s. för respektive 4 och 5 procent. Skogsaccisen, som utgår å avverkat virke, är en särskild skatt å skogsfastigheter. Dess underlag ingår ej i den allmänna repartitionen. Skatten har till uppgift att utfylla den skillnad vid påförande av fastighetsskatteunderlag, som vid den allmänna kommunalbeskattningen förefinnes mellan jordbruksfastighets skogsvärde och fastighets taxeringsvärde i övrigt. Med det gällande garantiskattesystemet vilar garantin å varje särskild förvärvskälla, vari fastighet ingår. Systemet innebär, att varje ägare av fastighet får »garantera» ett minimibidrag i fastighetsskattens form till skatteunderlaget i den kommun, inom vilken fastigheten är belägen. Bidraget utgår oavsett om den förvärvskälla, vari fastigheten användes, för året lämnat lägre nettointäkt än som motsvarar den genom fastighetsskatten beskattade inkomsten. Förslår nettointäkten att täcka det för fastigheten garanterade skatteunderlaget, d. v. s. är nettointäkten så stor att såväl procentavdraget som allmänna avdrag och ortsavdrag — dessa senare i den mån de icke kunna avräknas från inkomst av annan förvärvskälla — bliva till fullo utnyttjade, får fastighetsägaren genom procentavdraget lika stor minskning i sitt inkomstskatteunderlag som antalet påförda fastighetsskattekronor utgör och blir sålunda beskattad endast för sin inkomst. Räcker däremot nettointäkten icke till sådan utfyllnad, tages garantin i anspråk. Den för fastigheten skattskyldige har nämligen att erlägga den därpå belöpande fastighetsskatten men får ej motsvarande lindring vid inkomstbeskattningen, eftersom nettointäkten av den förvärvskälla, vari fastigheten användes, icke giver utrymme för de avdrag, som vid inkomstbeskattningen må avräknas å densamma. Den verkliga effekten av garantiskattesystemet kan angivas så att fastighetsskatten faktiskt tages i anspråk som garanti och därigenom medför merbelastning av den för fastighet skattskyldige först i den mån nettointäkten av den förvärvskälla, vari fastigheten användes, icke förslår till att utfylla det stadgade garantiskatteunderlaget för fastigheten. Genom fastighetsbeskattningen erhåller kommunen ett på förhand bestämt och, frånsett verkningarna av fastighets omtaxering, för varje år lika stort bidrag till skatteunderlaget från de inom kommunen belägna fastigheterna. Fastighetsbeskattningen skapar ett fastare skatteunderlag för kommunerna

81 än inkomstbeskattningen och innebär sålunda ett visst mått av säkerhet mot de växlingar, som ett skatteunderlag, grundat på enbart inkomstbeskattningen, skulle förete. Eftersom fastighetsskatt uttages, även om den förvärvskälla, vari en fastighet ingår, icke lämnat en mot denna skatt svarande inkomst, bliva fastighetsägarna hårdare belastade än om hänsyn endast toges till deras inkomster. Fastigheterna bliva icke blott tekniskt utan även faktiskt beskattningsföremål, och s. k. effektiv garantiskatt utgår. Denna skatt, vilken sålunda utgår utöver belastningen vid en ren inkomstskatt, brukar betecknas såsom objektskatt. Med objektskatt förstås i allmänhet sådan skatt, som utmätes enbart med hänsyn till själva beskattningsföremålet, i motsats till en personlig skatt, som är avvägd med hänsyn till den skattskyldiges personliga förhållanden, såsom inkomst, försörjningsbörda o. dyl. Den effektiva garantiskatten kan sägas utgöra en objektskatt i så måtto att fastighets förhandenvaro såsom beskattningsföremål utgör förutsättning för att dylik skatt skall utgå, men den skiljer sig från en ren objektskatt därigenom att dess underlag icke bestämmes enbart genom objektet. Den faktiska objektskatt till kommun och landsting, som vid garantiskattesystemet uttages hos fastigheternas ägare, är rörlig, i det att underlaget för densamma växlar från år till år. Den enligt garantiskattesystemet utgående objektskatten skiljer sig härigenom från rena objektskatter, vilkas underlag som regel är varaktigt bestämt i förhållande till beskattningsföremålets värde. Vid vägbeskattningen finnes dels en rörlig objektskatt med samma underlag som den effektiva garantiskatten till kommunen och dels en till underlaget fast, i förhållande till inkomstbeskattningen fristående objektskatt å 3 procent av skogsvärde och 25 procent av övrigt taxeringsvärde. Skogsaccisen slutligen är en fristående, i förhållande till beskattningsföremålets värde utgående objektskatt. Den skatt, som sålunda tynger fastighetsägarna utöver vad som skulle vara fallet, om endast en kommunal inkomstskatt funnes, utgör en merbelastning, som växlar år från år med hänsyn till skatteunderlagets sammansättning och skattesatsernas höjd. Beträffande storleken av denna merbelastning hava vissa undersökningar verkställts, vilkas resultat sammanfattas i bilaga B. Av denna framgår att den särskilda kommunala skattebelastningen å fastigheter kan antagas hava uppgått till omkring 50 miljoner kronor för taxeringsåret 1936, vilket års skatteunderlag och utdebiteringssatser torde representera ett genomsnitt. Därav torde ungefär en tredjedel hava belöpt å jordbruksfastighet och två tredjedelar å annan fastighet. De debiterade kommunala repartitionsskatterna uppgingo för nämnda år till omkring 488 miljoner kronor. För taxeringsåret 1933 var fastighetsägarnas merbelastning ungefär 20 miljoner kronor högre än för år 1936. Skillnaden, vilken huvudsakligen belöpte å jordbruksfastighet, sammanhänger med att den i fastighetsbeskattningen liggande garantin till följd av lågkonjunkturen måste, framför allt för jordbruksfastighets vidkommande, tagas i anspråk i mycket 6—427G75.

82 stor utsträckning för året 1933 samt att den i vägskatten ingående fristående objektskatten å jordbruksfastighet var högre för år 1933 än för år 1936 på grund av skiljaktiga bestämmelser för de båda åren. Till belysande av fastighetsbeskattningens betydelse må även nämnas, att vid ett borttagande av objektskatten å fastighet skatteunderlaget inom de av beredningen för taxeringsåret 1936 undersökta landskommunerna, till antalet 77, skulle hava minskats med 13 6 procent och inom de för taxeringsåret 1933 undersökta landskommunerna, till antalet 33, med 281 procent. Genomsnittligt skulle detta hava inneburit en ökning av primärkommunernas utdebitering med 1 krona 43 öre per skattekrona för år 1936 och 4 kronor 48 öre för år 1933 (jfr i övrigt tabell 1). En särbelastning av fastigheterna har sedan gammalt förekommit vid kommunalbeskattningen, men dess storlek har undergått ständiga förändringar, bl. a. genom skattesatsernas växlingar och införandet lid efter annan av nya beskattningsregler. En avsevärd ökning av fastighetsägarnas merbelastning skedde genom 1920 års provisorium, framför allt beroende på den höjning av ortsavdragen, som detta medförde.

F r å g a n o m e n s ä r s k i l d b e s k a t t n i n g av fastighet. Såsom framgår av den redogörelse för fastighetsbeskattningen i främmande länder, vilken såsom bilaga K finnes fogad vid denna del av betänkandet, ingår en fastighetsskatt i de flesta länders kommunala beskattningssystem. Skatten har där regelmässigt karaktär av en i förhållande till inkomstbeskattningen fristående objektskatt, som utgår efter fastigheternas beräknade genomsnittsavkastning eller denna avkastnings kapitaliserade värde, d. v. s. fastighetsvärdet. I vårt land, där en särskild kommunal beskattning av fastigheter länge funnits, har fastigheternas särskilda andel i den kommunala skattebördan motiverats på olika sätt. Den s. k. intresseprincipen har därvid mestadels ställts i förgrunden. Den kommunala verksamheten har ansetts vara till större nytta för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga. Så länge de kommunala angelägenheterna i stort sett handhades av fastighetsägarna, kunde ock den särskilda intressegemenskapen mellan dessa och kommunen utgöra en tillräcklig förklaring till deras större delaktighet i de kommunala utskylderna. Numera kan emellertid icke med samma fog göras gällande, att fastighetsägarna hava en påtagligt större båtnad av kommunens verksamhet än övriga kommunmedlemmar. Om fastigheterna, särskilt i kommuner av samhällskaraktär, kunna hava en viss mernytta av kommunens anordningar, torde kommunerna i allmänhet bereda sig gottgörelse därför genom kommunala avgifter eller på annat sätt. Den mernytta, som därutöver må vara tillfinnandes, kan enligt beredningens mening icke vara av den storleksordning att den enbart utgör en tillräcklig grund för den särskilda belastning, som för närvarande åvilar fastigheterna i hela landet.

83 Det har vidare såsom skäl för en hårdare beskattning av fastighet gjorts gällande, att fastigheterna skulle äga en större bärkraft än andra kommunala skatteobjekt. Man synes härvid, med bortseende från fastigheternas gäldbundenhet, hava velat göra gällande, att fastighetsägarna haft en särskild skatteförmåga, som icke på annat sätt blivit tagen i anspråk av staten eller kommunen. Detta skäl kan emellertid enligt beredningens mening i varje fall numera icke äga giltighet. Till stöd för en särskild belastning av fastigheterna har även framhållits svårigheten att uppskatta inkomsten av fastighet, särskilt jordbruksfastighet. Med hänsyn därtill har inkomstbeskattningen antagits drabba fastighetsägarna lindrigare än andra inkomsttagare, varför en särskild fastighetsbeskattning framstått såsom motiverad. I och med övergången inom jordbruksnäringen från natura- till penninghushållning samt förbättringen av taxeringsväsendet synes även värdet av ett sådant skäl vara starkt förminskat. Det synes för övrigt icke lämpligt att kompensera en brist i taxeringen genom en fastighetsskatt. Mot varje försök att avhjälpa bristen skulle då med fog kunna invändas, att densamma förutsatts i lagstiftningen och därför icke borde avlägsnas. Ehuru vissa av skälen för en särskild fastighetsbeskattning sålunda förlorat i styrka, kvarstår dock det till stöd därför ofta åberopade förhållandet att kommunerna äro i behov av ett tämligen stabilt skatteunderlag, som oberoende av konjunkturernas växlingar kan ligga till grund för den kommunala hushållningen. Det kan ej förnekas att särskilt kommunerna på landsbygden svårligen skulle kunna upprätthålla sin ställning såsom självständiga hushållningsenheter med ett endast på inkomsten vilande skatteunderlag. Under ekonomiska kriser hava dessa kommuner ett trängande behov av fasta beskattningsföremål, som kunna utgöra en stabiliserande faktor i skatterepartitionen. Beredningen har, såsom framgår av kap. VI här nedan, undersökt möjligheterna att utvidga den kommunala objektbeskattningen till andra områden, särskilt till näringsföretag och kapital, men funnit, att detta skulle, bortsett från de därmed förenade taxeringstekniska svårigheterna, vara till föga gagn för skatteunderlaget i sådana kommuner, där tillgången på beskattningsföremål bäst behöver tryggas. För att tillgodose kommunernas behov av fast skatteunderlag synes man sålunda vara hänvisad uteslutande till fastigheterna, vilka redan nu bilda det fasta skatteunderlaget i kommunerna. Beredningen har därför vid sina överväganden rörande grunderna för den kommunala skattebördans fördelning kommit till det resultatet att den särskilda belastningen av fastigheter i huvudsak måste bibehållas. Bortsett från vådorna för kommunernas skatteunderlag, skulle emellertid en avlyftning av merbelastningen av fastighet hava mindre önskvärda verkningar med avseende å fastighetsförhållandena. Huru införandet eller borttagandet av en objektskatt å fastighet eller ändringar i en sådan skatts storlek inverka på fastighetsvärdena är ytterst vanskligt att bedöma, då en mångfald av mer eller mindre gripbara faktorer och sammanhang därvid spela in. Enligt gängse uppfattning verkar en objektskatt å hyresfastigheter i nor-

84 mala fall såsom en allmän omkostnad för dylika fastigheter och övervältas till sist å hyresgästerna genom förhöjda hyror, liksom avskaffandet av en sådan skatt i stort sett kommer hyresgästerna till godo. Beträffande jordbruksfastigheter hävdas däremot den uppfattningen att en fast objektskatt, som verkat tillräckligt länge, med sitt kapitaliserade belopp nedsätter fastighetsvärdet. Huruvida vår nuvarande kommunala objektbeskattning av fastighet haft sådan verkan, kan icke med säkerhet bedömas. Det torde dock få antagas att den i allmänhet till viss grad reducerat fastighetsvärdena eller bidragit till att fördröja stegringen av desamma. Den nuvarande garantiskatten är visserligen en rörlig objektskatt, som träffat fastighetsägarna mycket olika, även de särskilda ägarna av samma fastighet, men den torde dock hava åstadkommit en viss genomsnittlig sänkning av fastighetsvärdena på grund av den merbelastning, som kan komma att träffa en ägare av fastighet med normal ekonomi och försörjningsbörda. En sådan minskning avfastighetsvärdet torde emellertid hava i stor utsträckning drabbat tidigare ägare till fastigheterna, medan många av de nuvarande ägarna övertagit sina fastigheter till deras genom fastighetsbeskattningen nedsatta värde. I de fall, då skatteskulden på detta sätt blivit amorterad, utgör skatten icke någon börda för den nye fastighetsägaren. Om den kommunala fastighetsbeskattningen avskaffades, synes det därför sannolikt, att jordbruksfastigheter skulle stiga i värde och att de fastighetsägare, som förvärvat sina fastigheter med den särskilda belastning, som garantiskatten innebär, skulle göra en obehörig vinst. Även om för åtskilliga fastighetsägare objektbeskattningens storlek måhända ökats, sedan de förvärvat sina fastigheter, kunde för dem uppstå dylik vinst, nämligen så stor som det kapitaliserade värdet av objektskatten vid förvärvet. Då det årliga beloppet av fastighetsägarnas särskilda skattebörda, såsom ovan anförda siffror utvisa, är avsevärd, skulle en av-lyftning av denna börda, om den ock endast i begränsad utsträckning skulle höja fastighetsvärdena, likväl kunna resultera i ett överförande å fastighetsägarna av stora kapitalvärden. Med hänsyn till kommunernas behov av ett tryggat skatteunderlag anser sig beredningen icke kunna föreslå ett upphävande av fastigheternas större delaktighet i den kommunala repartitionen. Beredningen fäster härvid även avseende vid att rubbningar i de nuvarande fastighetsvärdena skulle kunna uppstå genom en sådan åtgärd. Att den kommunala beskattningen sålunda bör vila å fastigheterna med i stort sett samma tyngd som hittills får dock enligt beredningens mening icke hindra, att jämkningar i fördelningen av denna börda mellan fastighetsägarna vidtagas i de avseenden sådana befinnas rättvisa och lämpliga.

85 F a s t i g h e t s b e s k a t t n i n g e n s utformning. En kommunal fastighetsbeskattning kan anordnas på olika sätt, beroende på h u r u man vill fördela skattebördan mellan fastighetsägarna inbördes. Valet h a r i vårt land huvudsakligen stått mellan två skatteformer, nämligen en garantiskatt sådan som den nu gällande och en fristående objektskatt med fast repartitionstal. Då frågeställningen på detta område alltjämt synes vara densamma som tidigare, skola dessa båda huvudalternativ här närmare undersökas och jämföras i olika avseenden.

Verkningarna av garantiskatt och fristående objektskatt för den enskilde fastighetsägaren. Fristående objektskatt i vedertagen mening är en fastighetsskatt, som utgår å ett till viss procent av taxeringsvärdet bestämt skatteunderlag, vilket utan samband med inkomstbeskattningen ingår i repartitionen. Underlaget för en sådan skatt är sålunda fast, och skatten är rörlig endast på grund av skattesatsernas förändringar. Objektskatteunderlagets storlek bestämmes alltså enbart av taxeringsvärdet och repartitionstalet. Vid garantiskattesystemet åter bestämmes objektskatteunderlaget (det effektiva garantiskatteunderlaget) förutom av nyssnämnda faktorer av nettointäkten från den förvärvskälla, vari fastigheten utnyttjas, samt av de allmänna avdrag och ortsavdrag, som den skattskyldige ej har möjlighet att avräkna från andra inkomster. I den mån nettointäkten icke täcker procentavdraget och detta sålunda ej kan utnyttjas, bliva motsvarande »tomma» fastighetsskattekronor underlag för objektskatt. Men även de fastighetsskattekronor, som täckas av förvärvskällans nettointäkt, kunna utgöra underlag för objektskatt, nämligen i den mån inkomst, som genom procentavdrag undantagits, skulle vid en ren inkomstskatt hava konsumerats av allmänna avdrag och ortsavdrag. Om merbelastning av fastighetsägaren skall undvikas, måste procentavdraget hava en sådan effekt att genom detsamma bortfaller icke endast en inkomst av fastighet lika stor som procentavdraget utan därmed även en lika stor beskattningsbar inkomst, d. v. s. den skattskyldige måste kunna helt utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag. Den procentavdraget överskjutande inkomsten av förvärvskällan måste alltså tillsammans med inkomst av andra förvärvskällor täcka de allmänna avdragen och dubbla summan av ortsavdragen för att objektbeskattning skall vara utesluten. Är detta ej fallet, uttages effektiv garantiskatt, som icke skulle hava någon motsvarighet vid en ren inkomstbeskattning. För juridisk person eller fysisk person med fastighet i annan kommun än hemortskommunen, vars inkomst vid ren inkomstskatt skulle falla under skattepliktsgränsen, kan dock objektskatt förekomma, även om

86 vid garantiskatt alla avdrag kunna utnyttjas. Å andra sidan kan det inträffa, att den sammanlagda beskattningen blir lägre vid garantiskatt än vid ren inkomstskatt, nämligen då den efter procentavdraget återstående inkomsten av fastighet jämte den skattskyldiges övriga inkomster faller under skattepliktsgränsen och antalet fastighetsskattekronor vid garantiskatt är lägre än antalet inkomstskattekronor vid en ren inkomstskatt. För att klarlägga skillnaden mellan de båda systemens verkningar skola här närmare beröras de faktorer, som bestämma objektskatteunderlagets storlek vid garantiskatt, nämligen nettointäkten av den förvärvskälla, fastigheten tillhör, de allmänna avdragen och ortsavdragen samt inkomsten av andra förvärvskällor i den skattskyldiges hand. Den av fastighet härflytande avkastningen hänföres vid inkomstbeskattningen till en viss förvärvskälla i skatteteknisk mening, i vilken fastigheten användes. Denna förvärvskälla är antingen jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Förvärvskällans bruttoavkastning härrör emellertid regelmässigt även av andra till förvärvskällan hörande produktionsfaktorer än fastigheten, nämligen annat produktivt kapital samt arbete. Vid intensivt drivet jordbruk med förhållandevis stor insats av inventarier o. dyl. samt av egen eller lejd arbetskraft faller regelmässigt större del av den totala avkastningen p å sådana produktionsfaktorer än vid extensivt jordbruk. Förvärvskällan rörelse omfattar vitt skilda slag av näringsverksamhet med skiftande insats av olika produktionsfaktorer alltefter verksamhetens art. I denna förvärvskälla spelar fastighet i allmänhet en relativt underordnad roll såsom produktionsfaktor, medan ofta en förhållandevis stor del av avkastningen är att hänföra till insats av kapital i andra former. Förvärvskällan annan fastighet lärer allmänt sett hava att uppvisa den mest renodlade fastighetsavkastningen, ehuru givetvis även av denna viss del ofta härrör avannan kapitalinsats än fastigheten samt av ägarens egen arbetsinsats. Vid beräkningen av den skattskyldiges nettointäkt av viss förvärvskälla tages emellertid även hänsyn till vem som insätter de olika produktionsfaktorerna däri. Därest den skattskyldige i en förvärvskälla använder annan tillhörigt kapital, d. v. s. om han har skuld i förvärvskällan, äger han vul beräkningen av nettointäkten av förvärvskällan åtnjuta avdrag för den ränta. han må hava utgivit å det upplånade kapitalet, medan räntan i långivarens hand utgör skattepliktig inkomst. I detta fall sker alltså en uppdelning avavkastningen så att långivaren får skatta för avkastningen av det av honom tillskjutna kapitalet, medan näringsidkaren får erlägga skatt för den avkastning, som belöper på de produktionsmedel han insatt i näringen. Då en jordbruksfastighet brukas av arrendator, föreligger ett analogt förhållande. Ägaren uppbär avkastningen av själva fastigheten, arrendet, och får skatta härför. Arrendatorn får skatta för avkastningen av övriga produktionsfaktorer i näringen, i den m å n de insatts av honom. Om jordbruket bedrives med lejd arbetskraft, kommer avkastningen att, till den del den härrör av produktionsfaktorn arbete, i större eller mindre utsträckning tillfalla den lejda arbetskraften. Här framstår bl. a. skillnaden mellan det större och det

87 mindre jordbruket. Beträffande det senare härrör regelmässigt en mycket stor del av utbytet från jordbrukarens egen arbetsinsats. Av det nu anförda framgår, att nettointäkten av förvärvskälla, vari fastighet användes, icke står i något konstant förhållande till avkastningen av fastigheten såsom sådan. Nettointäkten av förvärvskällan varierar nämligen dels efter storleken av andra däri insatta produktionsfaktorer än fastigheten, dels ock efter näringsidkarens anpart i de olika produktionsfaktorerna. I det föregående har framhållits skillnaden mellan å ena sidan avkastningen av fastighet samt å andra sidan avkastningen och nettointäkten av den förvärvskälla, vari fastigheten användes. Denna skillnad är givetvis densamma vid garantiskatt och vid fristående objektskatt. Vid garantiskattesystemet sammankopplas emellertid genom procentavdraget förvärvskällans nettointäkt med den i densamma ingående fastighetens taxeringsvärde, vilket i regel bestämmes av den normalt påräkneliga, framtida årsavkastningen av fastigheten. De förekommande variationerna i förhållandet mellan å ena sidan nettointäkten av förvärvskällan och å andra sidan själva fastighetens påräkneliga avkastning taga sig uttryck i olika möjligheter att utnyttja procentavdraget. Ju större nettointäkten är i förhållande till fastighetens värde, desto bättre kan procentavdraget utnyttjas, och ju mindre nettointäkten är, i desto större utsträckning tages den i fastighetsskatten inneslutna garantin i anspråk. Ur denna synpunkt te sig, såsom av det förut anförda framgår, förhållandena i regel gynnsammare för en ägare av jordbruksfastighet, som själv driver sitt jordbruk och i detta insätter egen arbetskraft, än för den som utarrenderar sin jordbruksfastighet, liksom det i samma hänseende ställer sig fördelaktigare för ägare av mindre jordbruk, där ägarens egen arbetsinsats bidrager till förvärvskällans nettointäkt med förhållandevis större belopp än vad fallet är i ett större jordbruk. Likaledes befinner sig en ägare av annan fastighet, vilken använder fastigheten i av honom bedriven rörelse med en relativt stor insats av eget kapital och arbete, som regel i ett bättre läge än en ägare av annan fastighet, som utnyttjar fastigheten för bostadsändamål, därvid ingen större insats av andra produktionsfaktorer förekommer. Ifråga om siamtliga förvärvskällor, vari fastighet ingår, gäller, att det är fördelakligiuT, jut mindre det upplånade kapitalet är. Varje omständighet, som medför uppdelning av bruttoavkastningen av en förvärvskälla på flera skattskyldiga, k a n hava en ur nu förevarandc synpunkt ogynnsam verkan, då utrymmet för procentavdraget därigenom minskas. Ytterligare förskjutningar i förhållandet mellan den faktiska nettointäkten av förvärvskällan och den påräkneliga årsavkastningen av däri ingående fastighet uppkomma därigenom att denna avkastning till följd av dess bestämmande på grundval av taxeringsvärdet utgör ett medeltal för ett flertal år. Taxeringsvärdet gäller normalt för en femårsperiod och undergår, under förutsättning att det en gång blivit fastställt till riktigt belopp, på grund av metoderna för dess beräkning i regel icke större ändringar från den ena femårsperioden till den andra. Procentavdraget kommer därför att under den femårsperiod, för vilken taxeringsvärdet gäller, uppgå till ett för vart år

88 lika stort belopp samt att under angivna förutsättning variera från den ena femårsperioden till den andra inom relativt snäva gränser. För beräkningen av nettointäkten av en förvärvskälla gäller däremot att varje beskattningsår skall betraktas som en enhet för sig. Det är därför av betydelse, huru den faktiska nettointäkten fördelar sig å obka år och på vilket sätt densamma beräknas. Nettointäkt av rörelse skall principiellt beräknas efter bokföringsmässiga grunder. Beräkningen av nettointäkten av jordbruksfastighet och av annan fastighet, som icke användes i förvärvskällan rörelse, skall däremot ske enligt den s. k. kontantprincipen. Denna innebär, alt intäkt skall anses hava åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och att utgift eller omkostnad för förvärvskällan skall anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften bestritts eller omkostnaden ägt rum. På grund av dessa regler för nettointäktens beräkning kan denna för en och samma förvärvskälla vara underkastad stora växlingar mellan olika år. För förvärvskällan jordbruksfastighet äro sådan a variationer i nettointäktens belopp betingade icke endast av årsväxten och andra förhållanden, varöver den skattskyldige icke råder, utan även av åtgärder, som en rationell skötsel av jordbruksdriften eller andra liknande omständigheter föranleda. Särskilt då skogsbruk bedrives på fastighet av den mindre storleksordning att ett jämnt årligt uttag av skogsavkastningen icke med fördel kan göras, förekomma avsevärda växlingar i nettointäkten från år till år. Ett mera speciellt fall av ojämn fördelning av nettointakten av jordbruksfastighet förekommer understundom vid överlåtelse av äganderätten till sådan fastighet. Det kan då inträffa att säljaren redovisar onormalt hög nettointäkt på grund av avyttring av inneliggande lager av produkter och förbrukningsartiklar, medan köparen, som icke alltför sällan vid sitt tillträde av jordbruket har att vidkännas större utgifter än normalt för motsvarande inköp, uppnår en relativt låg nettointäkt. Annan fastighet än jordbruksfastighet företer, då den icke användes i rörelse, i allmänhet en mera j ä m n nettointäkt, eftersom bruttointäkterna i regel inflyta tämligen jämnt år från år, men även i denna förvärvskälla kan understundom nettointäktens belopp växla avsevärt mellan olika år, måhända oftast beroende på att onormalt stora utgiftsbelopp, t. ex. för reparationer, hänföras till visst beskattningsår. I förvärvskällan rörelse äro förhållandena i detta avseende mycket skiftande alltefter verksamhetens art. Om man ser endast till möjligheten att utnyttja procentavdraget, äro ojämnheter i nettointäktens fördelning å olika år i och för sig icke ägnade att öka objektskatteunderlaget för den fastighetsägare, vars nettointäkt varje år överstiger eller varje år understiger procentavdraget. Hans sammanlagda faktiska objektskatteunderlag för en följd av år kommer icke att påverkas av ojämnheten. Annorlunda förhåller det sig med en fastighetsägare, vars nettointäkt än överstiger och än understiger procentavdraget. För denne ställer det sig förmånligare med en år för år jämn nettointäkt av förvärvskällan, varigenom procentavdraget i längden kan bättre utnyttjas. Om t. ex. en skogsägare blott med flera års mellanrum uttager och tillgo-

89 dogör sig avkastningen av skogen, vilket är en icke ovanlig företeelse, kommer h a n dessemellan att få erlägga fastighetsskatt å det skogsvärde och skogsmarksvärde, som bestämts efter den normala årliga avkastningen av skogen vid uthålligt skogsbruk, utan att faktiskt uttaga någon avkastning av skogen och utan att kunna redovisa någon intäkt av densamma, mot vilken det på skogsvärdet och .skogsmarksvärdet belöpande procentavdraget kan utnyttjas. Drives skogsbruket gemensamt med jordbruk, vilket i regel är fallet vid det enskilda skogsbruket, finnes dock möjlighet att utnyttja procentavdraget för skogen mot överskott å jordbruket. De ovan angivna reglerna för nettointäktens beräkning giva den skattskyldige rätt att i viss utsträckning reglera nettointäkten av en förvärvskälla genom att förskjuta intäkter eller utgifter från ett år till ett annat. Fördelningen mellan olika år av intäkterna och utgifterna i förvärvskällan jordbruksfastighet kan sålunda påverkas av att den skattskyldige uppbär förskottsbetalning eller lämnar kredit liksom att han själv anlitar kredit eller erlägger förskottslikvid. För ett jordbruk av större omfattning torde i allmänhet större möjligheter föreligga för en sådan utjämning än för ett mindre omfattande. Tillfällena till en reglering av nettointäkten av jordbruksfastighet mellan olika år torde dock oftast vara ganska begränsade. Detsamma torde gälla beträffande annan fastighet. Ägare av sådan fastighet torde icke hava större möjligheter än jordbrukare att genom egna dispositioner förskjuta utgifterna mellan olika år. Ovan har framhållits att av avkastningen från förvärvskällan rörelse ofta endast en mindre del härrör från i rörelsen använd fastighet. Denna omständighet har till följd att möjligheterna att utnyttja procentavdraget i allmänhet äro större i denna förvärvskälla än i de förut omnämnda. Det förhållandet att nettointäkten av rörelse beräknas efter bokföringsmässiga grunder giver dessutom större möjligheter att reglera storleken av densamma mellan olika år i utjämnande riktning. Framför allt kan så ske genom efter årsresultatet av rörelsen avpassade värderingar av lagret, i vilket avseende stör frihet lämnats i skattelagstiftningen. Men även den numera medgivna rätten till friare avskrivning å inventarier erbjuder en utväg till sådan utjämning av nettointäkten. Av beredningen verkställda undersökningar hava också visat, att för fastighet, som användes i förvärvskällan rörelse, procentavdraget i genomsnitt kunnat utnyttjas i större utsträckning än för i annan förvärvskälla brukad fastighet, vilket till viss del torde bero på berörda förhållanden. Vid ett system med fristående objektskatt förekommer icke något procentavdrag. Den omständigheten att den faktiska nettointäkten fördelar sig ojämnt på olika år saknar därför betydelse vid en sådan beskattning. Objektskatteunderlagets storlek bestämmes vid garantiskattesystemet, förutom av förvärvskällans nettointäkt, av de outnyttjade allmänna avdragen och ortsavdragen, vilkas storlek beror av sådana den skattskyldiges personliga förhållanden som hans försäkringar, familjeförhållanden, inkomster av andra förvärvskällor än sådana, vari fastighet ingår, o. dyl. Objektskatteunderlagets storlek kommer sålunda att bestämmas jämväl av faktorer, som

90 ligga helt vid sidan av fastighetsbeskattningen. Även om procentavdragen kunna helt utnyttjas, kan, såsom förut påpekats, objektskatt förekomma till följd av att den efter procentavdraget återstående inkomsten av förvärvskälla, vari fastigheten användes, icke är så stor, att den tillsammans med fastighetsägarens övriga inkomster giver utrymme åt de allmänna avdragen och ortsavdragen. Det är ingalunda ovanligt att i jordbrukskommuner övervägande delen av de effektiva garantiskattekronorna erhåller sin karaktär av objektskatteunderlag på grund av att allmänna avdrag och framför allt ortsavdrag ej kunna utnyttjas (jfr tabellerna 12 och 13). Eftersom vid garantiskatt utrymmet för allmänna avdrag och ortsavdrag vid inkomsttaxeringen minskas genom procentavdraget, kan den skattskyldige i större eller mindre utsträckning gå förlustig dylika avdrag. Denna indirekta verkan av garantiskattesystemet är ägnad att försvåra inkomstbeskattningens anpassning efter skatteförmågan. Den differentiering av inkomstbeskattningen efter de skattskyldigas bärkraft, som de nuvarande ortsavdragen äro avsedda att åstadkomma, har också i stor utsträckning omintetgjorts genom garantibeskattningen. På grund av det minskade utrymmet för nyssnämnda avdrag blir en fastighetsägare ofta lika hårt beskattad, vare sig han har stora utgifter för t. ex. periodiska understöd och försäkringar eller ej och vare sig han har stor eller liten familj. Ju större allmänna avdrag och ju större familj med därav betingade större ortsavdrag en fastighetsägare har, desto större effektiv garantiskatt får han i allmänhet erlägga. Härav följer också att den ändrade avvägning av skattebördan mellan ensamstående och familjeförsörjare till förmån för de senare, vilken länge varit ett önskemål, icke kan genomföras med en kommunal fastighetsbeskattning av sådant slag som det gällande garantiskattesystemet. Detta samband mellan fastighetsbeskattningen och familjebeskattningen beröres närmare i kap. VIII här nedan. Graden av de allmänna avdragens och ortsavdragens tillgodogörande beror emellertid, såsom nämnt, icke endast av dessa avdrags storlek och den efter procentavdrag återstående delen av nettointäkten av förvärvskälla, vari fastighet ingår, utan även av fastighetsägarens inkomster av andra förvärvskällor. Ju större dessa senare inkomster äro, desto större äro möjligheterna att utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag och desto mindre blir i allmänhet det effektiva garantiskatteunderlaget. Omvänt gäller att ju större de allmänna avdragen och ortsavdragen äro, desto större behöva i allmänhet de övriga inkomsterna vara, för att icke objektskatteunderlag skall uppkomma. Den objektbeskattning, som vid ett garantiskattesystem drabbar fastighetsägarna på den grund att allmänna avdrag och ortsavdrag ej kunna utnyttjas, kommer av lätt insedda skäl att i första hand träffa de mindre inkomsttagarna. Det måste ock antagas, att sådan beskattning i allmänhet drabbar ägare av jordbruksfastighet, vilka i mindre omfattning hava andra inkomster än av fastighet, hårdare än ägare av annan fastighet, liksom att ägare av mindre fastigheter äro mera utsatta därför än ägare av större fastigheter. Av vad ovan sagts torde framgå, att ägare av jordbruksfastighet på grund

91 av större tillskott av arbete och andra produktionsfaktorer än fastighet kunna i allmänhet bättre utnyttja procentavdragen än ägare av annan fastighet men att de senare på grund av större inkomster av förvärvskällor, vari fastighet ej användes, i allmänhet torde bättre kunna tillgodogöra sig allmänna avdrag och ortsavdrag. Likaledes torde framgå, att ägare av mindre och medelstora jordbruksfastigheter, på grund av relativt större insats av eget arbete men mindre inkomster av andra förvärvskällor än jordbruksfastighet, äro gynnsammare ställda ifråga om procentavdrag men sämre ifråga om allmänna avdrag och ortsavdrag än ägare av större jordbruksfastigheter. Såsom ett allmänt omdöme om garantibeskattningen kan sägas, att den fördelar den å fastigheterna vilande merbelastningen mellan fastighetsägarna på ett irrationellt sätt. Fördelningen sker icke efter beskattningsföremålets, d. v. s. fastigheternas, värde, såsom borde vara fallet vid en objektskatt, och ej heller efter fastighetsägarnas skatteförmåga, vilken borde vara normen, om en personlig skatt åsyftades. Istället äro andra omständigheter, som icke hava något påtagligt samband med fastighetsbeskattningens syfte, utslagsgivande. I allmänhet verka dessa omständigheter därhän att skattebelastningen kommer att stå i omvänt förhållande till fastighetsägarnas bärkraft (jfr bl. a. tabell 17). Den särskilda objektbeskattningens anknytning till förvärvskällans nettointäkt, är sålunda en omständighet, som har ett menligt inflytande på skattefördelningen. Skuldsättning, som i och för sig får antagas vara uttryck för en nedsatt skatteförmåga, är ägnad att öka den effektiva garantiskatten. Den omständigheten att en fastighetsägare, exempelvis en jordbrukare, på grund av sjukdom, hög ålder eller annan orsak icke själv förmår sköta den honom tillhöriga fastigheten utan måste anlita avlönad personal, för vars avlöning avdrag får göras vid nettointäktens beräkning, minskar nettointäkten och därmed utrymmet för procentavdraget. Denna omständighet, som i och för sig nedsätter den skattskyldiges skatteförmåga, är sålunda ägnad att vid garantiskattesystemet öka hans faktiska merbeskattning. Under i övrigt lika förhållanden blir den effektiva garantiskatten i allmänhet hårdare för den fastighetsägare, som saknar inkomster av andra förvärvskällor, än för den som har sådana inkomster. Detsamma gäller för den som har stor försörjningsbörda i jämförelse med den som är ensamstående och för den som har underskott å någon förvärvskälla eller stora utgifter för periodiska understöd m. m. i jämförelse med den som är bättre ställd i dessa avseenden. Vid en i förhållande till inkomstbeskattningen helt fristående objektbeskattning av fastighet blir den särskilda fastighetsskattebördan fördelad mellan fastighetsägarna på ett helt annat sätt än enligt garantiskattesystemet. Objektskatten uttages efter en för alla skattskyldiga likformig grund, nämligen fastighetens värde. Hänsyn tages icke till särskilda förhållanden beträffande den förvärvskälla, vari fastigheten ingår. I vad mån fastighetsägaren insätter eget eller annan tillhörigt kapital eller eget arbete i denna förvärvskälla saknar betydelse. Att en fastighet är belastad med gäld för-

92 anleder icke en högre objektbeskattning än om den är skuldfri. En fastighet, använd i förvärvskälla, som för visst år på grund av speciella förhållanden lämnat svagt ekonomiskt resultat i förhållande till taxeringsvärdet, behöver icke såsom vid garantibeskattningen lämna ett jämförelsevis större bidrag till skatteunderlaget än fastighet i förvärvskälla, som givit ett bättre ekonomiskt utbyte i förhållande till taxeringsvärdet. Allmänna avdrag och ortsavdrag kunna utnyttjas mot hela inkomsten av de förvärvskällor, vari fastighet ingår. Ifråga om inkomstbeskattningens anpassning efter den skattskyldiges skatteförmåga likställes sålunda, vad angår utnyttjandet av allmänna avdrag och ortsavdrag, inkomst av förvärvskälla, vari fastighet användes, med annan inkomst. Storleken av den skattskyldiges årsinkomst av förvärvskällor, däri fastighet ej användes, inverkar icke på fastighetsbeskattningen. I jämförelse med gällande garantiskattesystem åstadkommer således ett system med fristående objektskatt i kombination med inkomstbeskattningen i stort sett en utjämning av skattetrycket fastighetsägarna emellan, så att detta tryck i förhållande till vad som nu gäller blir hårdare för de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare samt hårdare för ensamstående fastighetsägare än för dem som äro familjeförsörjare. Möjligheterna att avväga den kommunala beskattningen med hänsyn till de skattskyldigas ekonomiska bärkraft och försörjningsbörda äro följaktligen avsevärt större vid fristående objektskatt å fastighet än vid garantiskatt. Verkningarna av garantiskatt och fristående objektskatt med avseende å skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga. Hittills hava de båda systemen för uttagande av fastighetsskatt, nämligen genom garantiskatt och genom fristående objektskatt, behandlats huvudsakligen ur synpunkten av den fördelning av fastighetsskattebelastningen mellan olika ägare av fastighet, som dessa system åstadkomma. Det är emellertid även av intresse att utreda, huru de båda systemen fördela skattebördan mellan å ena sidan fastighetsägarna, varmed här åsyftas de för fastighet skattskyldiga såsom en grupp betraktade, och å andra sidan övriga skattskyldiga, som deltaga i den kommunala skatterepartitionen. Till gruppen fastighetsägare hänföras då alla som äro skattskyldiga för fastighet, oavsett dennas användning. Hava fastighetsägare inkomst av andra förvärvskällor än sådana, vari fastighet ingår, hänföras de beträffande dylik inkomst till övriga skattskyldiga, d. v. s. icke-fastighetsägare. När i den följande framställningen talas om fastighetsinkomst, nettointäkt av fastighet o. s. v., inbegripes sålunda däri beträffande fastighet, som av ägaren användes i förvärvskällan rörelse, inkomst respektive nettointäkt av rörelsen o. s. v., ehuru detta för vinnande av större enkelhet i uttryckssättet icke i vart särskilt fall utsäges. Beträffande de exakta verkningarna med avseende å repartitionen av ett system med fristående objektskatt och av gällande garantiskattesystem hänvisas till bilaga A, där de matematiska sambanden mellan de faktorer, som påverka repartitionen, närmare behandlas.

9:3 Vid en redogörelse för skattefördelningen mellan fastighetsägare och ickefastighetsägare torde de olika spörsmålen bäst belysas, om till utgångspunkt tagas förhållandena vid en ren inkomstskatt. Kommunens samlade skattebörda fördelas vid en sådan skatteform mellan olika slag av inkomstskattekronor i förhållande till deras antal, och någon högre belastning av fastighetsägarna förekommer icke. Fastighetsägarna deltaga i repartitionen endast genom skattekronor, som härröra från förvärvskällor, vari fastighet användes, skattekronor av fastighetsinkomst, och icke-fastighetsägare deltaga genom de från andra förvärvskällor härflytande skattekronorna, skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst. Efter övergång från ett system med ren inkomstskatt till ett system med fristående objektskatt å fastighet få fastighetsägarna — utöver sitt bidrag till skatteunderlaget genom skattekronor av fastighetsinkomst — lämna ett tillskott i form av objektskattekronor. Delta tillskott till skatteunderlaget har med avseende å fördelningen av skattebelastningen den effekten att proportionen ändras mellan å ena sidan fastighetsägarnas bidrag till skatteunderlaget och å andra sidan övriga skattskyldigas bidrag. Samtidigt inträder givetvis den verkan att utdebiteringen per skattekrona minskas. I det följande komma verkningarna av en sådan övergång ifråga om fördelningen av skattebördan mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga att — under jämförelse med förhållandena vid en ren inkomstskatt — behandlas ur två synpunkter. Därvid skall nämligen undersökas dels ökningen av fastighetsägarnas totala skattebelastning vid övergång till ett system med fristående objektskatt å fastighet från ett system med ren inkomstskatt, d. v. s. fastighetsägarnas absoluta merbelastning, dels ock den förhöjning proportionsvis av fastighetsägarnas totala skattebelastning vid ren inkomstskatt, som uppkommer genom införande av en fristående objektskatt, d. v. s. fastighetsägarnas relativa merbelastning. Den absoluta merbelastningen är sålunda ett i kronor uttryckt skattebelopp, medan den relativa merbelastningen är ett tal, vilket angiver huru stor del eller vilken mångfald som skall tagas av fastighetsägarnas skattebörda vid ren inkomstskatt för att erhålla deras absoluta merbelastning vid fristående objektskatt. Talet för den relativa merbelastningen, av vilket framgår den procentuella förhöjningen av fastighetsägarnas skattebörda genom den fristående objektskatten, är ett uttryck för fastighetsinkomstens överrepartisering. Det tillskott i form av objektskattekronor, som fastighetsägarna lämna till skatteunderlaget vid en fristående objektskatt å fastighet, uppbär en viss del av den skattebelastning, som vid en ren inkomstskatt vilar å inkomstskattekronorna, nämligen så stor del som belöper på objektskattekronorna i förhållande till dessas andel i hela skatteunderlaget. Ju flera objektskattekronorna äro i förhållande till hela skatteunderlaget, desto större del övertaga de av kommunens samlade skattebelastning. Denna del är emellertid icke måttstocken för fastighetsägarnas merbelastning vid en fristående objektskatt i jämförelse med deras belastning vid en ren inkomstskatt. Då objektskattekronorna övertaga en viss del av den skattebörda, som vid en ren inkomst-

94 skatt vilar uteslutande på inkomstskattekronorna, inträder härigenom en motsvarande lättnad i skattebelastningen å de senare, vilken tager sig uttryck i sänkt utdebitering per skattekrona. Denna lättnad kommer skattekronor av fastighetsinkomst och skattekronor av annan inkomst till godo i proportion till deras antal. Ju större del av inkomstskatteunderlaget som utgöres av skattekronor av fastighetsinkomst, desto större del av lättnaden i skattebelastningen å inkomstskattekronorna tillgodogöra sig fastighetsägarna och i desto större omfattning vinna de sålunda gottgörelse för den ökning av skattebelastningen, som de genom tillskottet av objektskattekronor fått vidkännas. Det nu anförda har närmast avseende å den merbelastning av fastighetsägarna, som uppkommer vid själva övergången från ett system med ren inkomstskatt till ett system med fristående objektskatt å fastighet. Det är emellertid tydligt, att även vid ett fortlöpande system med fristående objektskatt en förskjutning av proportionerna mellan de i skatteunderlaget ingående olika slagen av skattekronor genom ökning eller minskning av någotdera slaget medför ändringar i fastighetsägarnas merbelastning. Fastighetsägarnas absoluta merbelastning vid fristående objektskatt i jämförelse med förhållandena vid ren inkomstskatt är beroende dels av skatteunderlagets sammansättning och dels av uttaxeringsbehovet. En ökning av uttaxeringsbehovet åstadkommer alltid vid oförändrat skatteunderlag en större absolut merbelastning. Vid den här nedan gjorda jämförelsen mellan förhållandena vid ren inkomstskatt och vid fristående objektskatt å fastighet förutsattes, att uttaxeringsbehovet är ett och samma. Beträffande fastighetsägarnas absoluta merbelastning förhåller det sig så att en ökning av enbart antalet objektskattekronor alltid åstadkommer en ökning av denna merbelastning. De nytillkomna objektskattekronorna medföra en sänkning av utdebiteringen per skattekrona och således en minskning av skattebelastningen för icke-fastighetsägare, vilkas skatteunderlag är oförändrat. Det mot denna minskning svarande skattebeloppet kommer att få bäras av fastighetsägarna. ö k a s endast skattekronorna av fastighetsinkomst, inträder en minskning av fastighetsägarnas absoluta merbelastning. Ju större andel i inkomstskatteunderlaget som fastighetsägarna erhålla, desto större blir nämligen deras andel i den lättnad i skattebelastningen å hela inkomstskatteunderlaget, som åstadkommes av objektskatlekronorna. En ökning enbart av antalet skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst kan medföra ökning eller minskning av fastighetsägarnas absoluta merbelastning. A ena sidan nedgår objektskattekronornas andel i det totala skatteunderlaget, varigenom belastningen å dessa blir mindre, men å andra sidan ökas icke-fastighetsägares andel i inkomstskatteunderlaget och därmed deras andel i den lättnad, som detta underlag åtnjuter genom objektskattekronorna. Om icke-fastighetsägares andel i inkomstskatteunderlaget ej ökas i samma mån som skattebelastningen å objektskattekronorna minskas, inträder en minskning av fastighetsägarnas absoluta merbelastning. Är för-

95 hållandet det motsatta, blir resultatet en ökning av denna merbelastning. Av den i bilaga A gjorda undersökningen framgår, att den absoluta merbelastningen stiger med ökningen av skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst från noll upp mot ett maximum. För att detta skall uppnås, måste alltid antalet nämnda skattekronor först hava överskjutit antalet skattekronor av fastighetsinkomst. Sedan maximum uppnåtts, sjunker vid ytterligare ökning av skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst den absoluta merbelastningen långsamt. De nu berörda ändringarna i fördelningen av skattebördan vid en frislående objektskatt mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga i samband med förskjutningar av skatteunderlagets sammansättning skola belysas genom följande exempel. I en kommun, där ett belopp av 10 500 kronor skall uttaxeras, är vid en ren inkomstskatt antalet skattekronor av fastighetsinkomst 400 och antalet skattekronor av annan inkomst 100. Skatteunderlaget är sålunda 500 skattekronor och utdebiteringen per skattekrona 21 kronor. Den absoluta skattebelastningen blir för fastighetsinkomst 400 X 21 = 8 400 kronor och för annan inkomst 100 X 21 = 2 100 kronor. Vid införandet av fristående objektskatt å fastighet tillkomma 500 objektskattekronor, varigenom skatteunderlaget ökas till det dubbla eller 1 000 skattekronor och utdebiteringen per skattekrona nedgår till 10 kronor 50 öre. Skattebelastningen blir då för fastighetsägarna (400 + 500) X 10 50 = 9 450 kronor och deras absoluta merbelastning 9 450 — 8 400 = 1 050 kronor. Exemplet belyser verkningarna av införandet av en fristående objektskatt å fastighet. Vill man undersöka, huru ändringar i skatteunderlagets sammansättning vid fristående objektskatt därefter påverka den absoluta merbelastningen, kan man utgå från det sålunda erhållna skatteunderlaget å 1 000 skattekronor och i tur och ordning öka antalet av de olika slagen av skattekronor, ö k a s skatteunderlaget till exempelvis 1 500 skattekronor genom en ökning av fastighetsägarnas bidrag därtill med 500 objektskattekronor, stiger fastighetsägarnas absoluta merbelastning från 1 050 till 1 400 kronor. Sker ökningen av skatteunderlaget till 1 500 skattekronor istället genom tillskott av skattekronor av fastighetsinkomst, minskas den absoluta merbelastningen till 350 kronor. Sker slutligen samma ökning av skatteunderlaget till 1 500 skattekronor genom ett tillskott å 500 skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst, stiger fastighetsägarnas absoluta merbelastning från 1 050 kronor till det dubbla eller till 2 100 kronor, vilket belopp är maximum för den absoluta merbelastningen vid ett antal objektskattekronor av 500 och ett antal skattekronor av fastighetsinkomst av 400. Vid ytterligare tillskott av skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst sjunker den absoluta merbelastningen, såsom nämnt, långsammare än den tidigare stigit. Innan den nedgår till 1 050 kronor, erfordras sålunda 3 000 sådana skattekronor utöver antalet vid maximum. Fastighetsägarnas relativa merbelastning är alltid densamma vid en viss sammansättning av skatteunderlaget, oavsett uttaxeringsbehovets växlingar.

96 För storleken av denna merbelastning äro två olika omständigheter av betydelse. I första hand beror den på huru stort det tillskjutna antalet objektskattekronor är i förhållande till hela antalet skattekronor vid fristående objektskatt, d. v. s. huru stor del av det uttaxerade beloppet, som objektskattekronorna få bära. Om alltså antalet objektskattekronor ökas, blir den relativa merbelastningen större. I andra hand är fastighetsägarnas relativa merbelastning beroende på huru stor del av den genom objektskattekronornas belastning uppkommande lättnaden i skattetrycket på inkomslskattekronorna, som tillgodokommer skattekronor av fastighetsinkomst, och huru stor del därav, som kommer skattekronor av annan inkomst till godo, m. a. o. på förhållandet mellan dessa båda slag av inkomstskattekronor. Den relativa merbelastningen kommer sålunda att sjunka, om antalet skattekronor av fastighetsinkomst ökas, men stiga, om antalet skattekronor av annan inkomst ökas. När skattekronorna av fastighetsinkomst nå högsta tänkbara andel av inkomstskatteunderlaget, d. v. s. i det tänkta fall, vilket saknar motsvarighet i verkligheten, att hela detta skatteunderlag i en kommun utgöres av skattekronor av fastighetsinkomst, upphör fastighetsägarnas relativa (liksom även deras absoluta) merbelastning. De av fastighetsägarna tillskjutna objektskattekronorna få visserligen bära en del av skattebördan i kommunen, men den däremot svarande minskningen av skattebelastningen å inkomstskattekronorna kommer i sin helhet fastighetsägarna till godo. Omvänt gäller att, då den del av inkomstskatteunderlaget i en kommun, som utgöres av skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst, når sitt maximum, d. v. s. då hela inkomstskatteunderlaget utgöres av sådana skattekronor, fastighetsägarnas relativa merbelastning också når sin högsta höjd. Om i en kommun icke funnes skattekronor av fastighetsinkomst — ett fall som väl icke heller förekommer i verkligheten — skulle nämligen fastighetsägarna vid en ren inkomstskatt ej hava någon som helst skattebelastning men vid en fristående objektskatt å fastighet få bära hela den på objektskattekronorna belöpande skattebelastningen utan att erhålla någon som helst del i den därav föranledda lättnaden i skattetrycket på inkomstskattekronorna. Det nu sagda skall belysas genom en ytterligare utveckling av det förut anförda exemplet. Den relativa merbelastning för fastighetsägarna, som införande av fristående objektskatt å fastighet medför i förhållande till deras be1050 , .. _ „ . lastning vid ren inkomstskatt, uppgår i exemplet till g^QQ» d. v. s. /8. Vidare blir den relativa merbelastningen 1/,5, om skatteunderlaget ökas från 1 000 till 1 500 skattekronor genom tillskott av objektskattekronor, 7ST, om samma ökning sker genom tillskott av skattekronor av fastighetsinkomst, och V2, om ökningen sker genom tillskott av skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst. ö k a s antalet sistnämnda skattekronor ytterligare med 3 000 kronor, utgör den relativa merbelastningen 1, d. v. s. fastighetsägarnas skattebelastning är dubbelt så stor som vid en ren inkomstskatt. Vid fristående objektskatt är objektskattekronornas antal tämligen konstant från år till år och röner icke under löpande fastighetstaxeringsperiod infly-

97 tände av konjunktursvängningar. Förhållandet mellan antalet skattekronor av fastighetsinkomst och av annan inkomst i en kommun kan däremot tänkas variera inom vissa gränser. I allmänhet lärer dock vid en allmän hög- eller lågkonjunktur båda dessa grupper av inkomster vara påverkade i samma riktning. Den relativa merbelastningen torde därför vid en inträdande lågkonjunktur ändras endast eller huvudsakligen på grund av den förhöjda andel i hela skattebördan, som faller på objektskattekronorna och därmed åstadkommer en viss ökning av merbelastningen, medan den härvid uppkommande lättnaden för inkomstskatteunderlaget sålunda skulle komma fastighetsägarna och övriga skattskyldiga till godo i ungefär samma proportion som under normala förhållanden. Däremot inträder vid en lågkonjunktur en skärpning av fastighetsägarnas absoluta merbelastning såväl på grund av det sjunkande inkomstskatteunderlaget som på grund av det i allmänhet ökade uttaxeringsbehovet. Fastighetsbeskattningen enligt gällande garantiskattesystem verkar, i den mån garantin tages i anspråk, såsom en objektbeskattning, för vilken underlaget (repartitionstalet) växlar i varje kommun från år till år samt under samma år i de olika kommunerna. Objektskattekronorna eller de s. k. effektiva garantiskattekronorna utgöra skillnaden mellan å ena sidan fastighetsskattekronor och efter procentavdrag förefintliga skattekronor av fastighetsinkomst vid garantiskattesystem samt å andra sidan skattekronor av fastighetsinkomst vid en ren inkomstskatt, d. v. s. skillnaden i totalt skatteunderlag vid de båda systemen. Beloppet av de effektiva garantiskattekronorna är, såsom tidigare framhållits, för varje skattskyldig beroende på i vilken utsträckning procentavdraget kan utnyttjas mot nettointäkten av den förvärvskälla, vari fastighet användes, samt i vad mån de allmänna avdragen och ortsavdragen efter procentavdragets utnyttjande kunna avräknas från den sammanräknade inkomsten. Jämföres garantiskatten med en ren inkomstskatt, finner man, att fastighetsägarnas merbelastning genom garantiskatten påverkas av ändringar i skatteunderlagets sammansättning huvudsakligen på samma sätt som vid fristående objektskatt. Vid denna senare är emellertid antalet objektskattekronor oberoende av inkomstskattekronornas antal, medan vid garantiskatt antalet effektiva garantiskattekronor är direkt avhängigt av fastighetsägarnas inkomster och följaktligen står i samband med antalet av deras inkomstskattekronor vid en ren inkomstskatt. En ökning av fastighetsinkomsterna åstadkommer i regel en minskning av de effektiva garantiskattekronorna genom det Ökade utrymmet för avdrag av olika slag, och samma verkan kan en ökning av fastighetsägarnas inkomster av annat än fastighet hava, i det att de allmänna avdragen och ortsavdragen kunna bättre utnyttjas. En ökning av skattekronorna av fastighetsinkomst medför vid garantiskatt en minskning av merbelastningen (såväl den absoluta som den relativa) icke blott därför att, liksom vid fristående objektskatt, en större del av lättnaden a inkomstskattekronorna därigenom kommer fastighetsägarna till godo utan även därför att antalet faktiska objektskattekronor regelmässigt minskas. En 7—427675.

98 ökning av antalet skattekronor av annan inkomst än av fastighet har den verkan att den relativa merbelastningen och till en början även den absoluta merbelastningen stiger, i den mån detta icke motverkas av en samtidigt uppkommande minskning av antalet effektiva garantiskattekronor. Den absoluta merbelastningen ändras givetvis även i direkt proportion till uttaxeringsbehovet. Av vad som sagts angående verkningarna av ändringar i skatteunderlagets sammansättning följer, att garantiskatten är mera känslig för konjunkturväxlingar. Variationerna i merbelastningen bliva större än vid fristående objektskatt. Vid garantibeskattningen tillkommer nämligen den omständigheten att objektskattekronornas antal ökas, då inkomsterna nedgå, och minskas, då inkomsterna stiga. Vid lågkonjunktur stiger därför merbelastningen starkt, och vid högkonjunktur sjunker den lika kraftigt. Merbelastningen av fastighetsägarna vid nu gällande garantiskattesystem är således beroende av ett flertal variabla faktorer, såsom proportionen mellan antalet skattekronor av fastighetsinkomst och av annan inkomst samt de effektiva garantiskattekronornas antal, vilket i sin tur bestämmes av fastighetsinkomsternas samt de allmänna avdragens och ortsavdragens storlek och av det utrymme samtliga inkomster i varje särskilt fall kunna bereda dessa avdrag. Bedömandet av verkningarna å skattebördans fördelning av en övergång från gällande garantiskattesystem till ett system med fristående objektskatt erbjuder svårigheter med hänsyn till den mångfald belastningsalternativ, som garantiskattesystemet innefattar. Den följande jämförelsen utgår i första hand från att repartitionstalet är detsamma för de båda systemen. En sådan anordning ifrågasattes visserligen ej men har ansetts lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för en jämförelse mellan de olika systemens verkningar. Vid garantiskattesystemet minskas nettointäkten av fastighet genom procentavdragen, i den mån dessa avdrag kunna avräknas mot intäkten. Vid ett system med fristående objektskatt ingår nettointäkten obeskuren av procentavdrag i den skattskyldiges sammanräknade inkomst. Reduktionen av skattekronorna av fastighetsinkomst genom garantiskattesystemet blir emellertid icke lika stor som de utnyttjade procentavdragen. Detta beror på den omständigheten att genom procentavdragen utrymmet minskas för allmänna avdrag och ortsavdrag, medan vid ett system med fristående objektskatt någon motsvarande inskränkning i möjligheten att tillgodogöra sig dessa avdrag icke föreligger. Stiger sålunda vid garantiskattesystemet nettointäkten av fastighet, ökas därmed utrymmet för procentavdrag och, i den mån procentavdraget helt kan utnyttjas, även för allmänna avdrag och ortsavdrag. Då fastighetsinkomsten nått den höjd att samtliga dessa avdrag kunna till fullo utnyttjas, upphör garantieffekten hos systemet, och garantiskattesystemet verkar såsom en ren inkomstskatt. Fastighetsägaren drabbas då icke av någon merbelastning. Sjunker däremot nettointäkten av fastighet, minskas vid garantiskattesystemet utrymmet för procentavdrag och andra avdrag, d. v. s. garantiuttaget

99 stiger. Då nettointäkterna nedgått så mycket att procentavdragen icke åstadkomma någon minskning av inkomstskatteunderlaget, har garantiskattesystemet uppnått sin maximala garantieffekt. Under den angivna förutsättningen att repartitionstalet för de båda systemen är detsamma hava systemen då samma verkan. Vid i övrigt lika förhållanden är således i en kommun antalet effektiva garantiskattekronor vid garantiskattesystemet detsamma som antalet objektskattekronor vid ett system med fristående objektskatt endast i det i praktiken ej förekommande fallet, att garantiskattesystemet beträffande alla fastighetsägare i kommunen uppnått sin maximala effekt. Så länge denna högsta effekt av garantiskattesystemet ej uppnåtts, ä r under nämnda förutsättning antalet objektskattekronor vid fristående objektskatt alltid större än antalet effektiva garantiskattekronor vid garantiskatt. Ju mindre antalet effektiva garantiskattekronor är, och ju större sålunda antalet av de vid övergång från garantiskatt till fristående objektskatt tillkommande objektskattekronorna är i förhållande till hela det efter detta tillskott förefintliga skatteunderlaget i kommunen, desto större del få dessa objektskattekronor bära av det i kommunen uttaxerade beloppet och desto större blir av denna anledning ökningen av fastighetsägarnas belastning genom en övergång. Å andra sidan är antalet inkomstskattekronor alltid relativt stort, om antalet effektiva garantiskattekronor är litet. Detta förhållande är i sin tur ägnat att minska den genom en övergång uppkommande merbelastningen, eftersom objektskattekronornas andel i skattebördan då icke är så stor. ökningen av antalet faktiska objektskattekronor måste dock påverka merbelastningen i övervägande grad. G a r a n t i s k a t t e n s och den fristående objektskattens

garantieffekt.

Frågan om verkningarna av en garantiskatt respektive fristående objektskatt å fastighet har i den hittillsvarande framställningen behandlats ur de skattskyldigas synpunkt. Problemet har emellertid även en annan sida. Vid en ren inkomstskatt är skatteunderlaget mycket känsligt för konjunkturernas växlingar. Vid lågkonjunktur nedgår sålunda inkomstskattekronornas a n tal förhållandevis mycket starkt. Samtidigt brukar uttaxeringsbehovet i kommunerna, bl. a. på grund av ökade hjälpåtgärder, stiga. Kommunernas ekonomiska läge kan under sådana förhållanden bliva mycket vanskligt (se sid. 82). Genom fastighetsägarnas bidrag till det kommunala skatteunderlaget i form av objektskattekronor blir detta underlag mera stabilt. Fastighetsägarnas merbelastning i olika lägen giver det kommunala beskattningssystemet en viss garantiförmåga, varigenom förebygges, att kommunerna ställas utan tillräckligt underlag för sin hushållning vid inkomsfskatteunv derlagets sammansmältande. Emellertid förete de båda systemen i detta avseende mycket olika verkningar. Vid fristående objektskatt är objektskatteunderlaget i stort sett oförändrat från år till år. En kommuns sammanlagda skatteunderlag kommer att med ett sådant system sjunka vid lågkonjunktur och stiga vid högkonjunktur med inkomstskatteunderlagets förändring-

100 ar. Vid garantiskatt däremot kommer objektskatteunderlaget att sjunka, då inkomstskatteunderlaget stiger, och tvärtom. Skillnaden mellan det sammanlagda skatteunderlaget vid högkonjunktur och vid lågkonjunktur blir med ett sådant system följaktligen icke så stor. Sett enbart ur garantisynpunkt är garantiskattesystemet sålunda mera elastiskt, enär garantin därvid i stort sett tages i anspråk endast då kommunerna kunna sägas vara i behov därav. Om samma repartitionstal väljes vid fristående objektskatt som vid garantiskatt, komma de båda systemen att giva ett lika stort objektskatteunderlag endast under den förutsättningen att vid garantiskatt hela garantin tages i anspråk. En så utformad fristående objektskatt skulle sålunda alltid giva en större belastning å fastigheterna än garantiskatten, varvid skillnaden bleve större, ju mindre del av garantin som vid garantiskatten toges i anspråk. Skillnaden i objektskattebelastning skulle bliva störst i goda tider och alltmer försvinna med konjunkturernas försämring. För att belastningen skall i genomsnitt bliva lika stor vid de båda systemen, måste repartitionstalet sättas lägre vid fristående objektskatt och så mycket lägre, att för ett genomsnittsår ett lika stort faktiskt objektskatteunderlag erhålles i båda fallen. Under sådana förhållanden blir det sammanlagda skatteunderlaget inom en kommun lägre vid fristående objektskatt än vid garantiskatt under lågkonjunktur men högre under högkonjunktur. Garantiskattesystemet har sålunda en större garantiförmåga vid en kris och nedbringar i goda tider garantiuttaget till ett minimum. Med en fristående objektskatt kvarstår en icke obetydlig merbelastning av fastighetsägarna även vid de bästa konjunkturer, då behovet av garantilillskott är mycket begränsat. Alternativ för modifiering av den gällande garantibeskattningen. Vissa av de oregelbundenheter, som gällande garantiskattesystem företer beträffande den kommunala skattebördans fördelning, hava, såsom framgår av den ovan (sid. 73 ff) lämnade redogörelsen för vissa i riksdagen väckta motioner, blivit uppmärksammade av de skattskyldiga och givit anledning till yrkanden inom riksdagen om ändringar i gällande kommunalskattelagstiftning i syfte att åvägabringa modifikationer av olika slag i systemets verkningar. Möjligheterna i detta avseende skola här undersökas med hänsyn å ena sidan till kommunens behov av ett visst garanterat skatteunderlag och å andra sidan till de skattskyldigas intresse att icke bliva över hövan betungade. Det enklaste sättet att modifiera den nuvarande garantin är att nedsätta de gällande repartitionstalen. Detta skulle medföra en sänkning av den effektiva garantiskatten för dem som med nuvarande regler träffas av sådan skatt. Fastighetsbeskattningens sammanlagda tyngd skulle därigenom minskas, men den principiella räckvidden av de anmärkningar, som riktats mot garantiskattesystemet, bleve ej mindre. Denna utväg, vars innebörd ur skattefördelningssynpunkt icke torde behöva närmare utvecklas, belyses med hänsyn till verkningarna för de skattskyldiga i bilaga C.

101 Vill man åvägabringa en modifiering av själva systemet för den gällande fastighetsbeskattningen, kan detta ske på två vägar, nämligen genom att giva garantin mindre omfång och genom att utbyta den nuvarande individuella garantin mot en kollektiv garanti för fastighetsägarna i kommunen. Den nuvarande garantin innebär, såsom förut framhållits, att för fastigheterna skall till beskattning redovisas ett visst antal skattekronor. Allmänna avdrag och ortsavdrag få sålunda icke inkräkta å detta skatteunderlag. Genom att låta garantin avse icke ett visst skatteunderlag utan en viss inkomst kan garantin steg för steg nedsättas. Härvid kan man tekniskt gå till väga på två olika sätt, nämligen antingen låta fastighetsskatteunderlaget bortfalla och inkoppla ett i förhållande till taxeringsvärdet bestämt garantibelopp å inkomstbeskattningen eller också bibehålla fastighetsskatteunderlaget men tillåta avräkning från detta av vid inkomstbeskattningen outnyttjade avdrag av olika slag. Den förra metoden, som torde vara enklast, kan tillämpas på följande sätt. Åsyftas en modifiering såtillvida att utrymme skall beredas för ortsavdragen, är det tillfyllest att till den taxerade inkomsten, beräknad med procentavdrag enligt nu gällande grunder, lägga det procentavdraget motsvarande garantibeloppet och därefter avräkna ortsavdragen. Om man vill utsträcka avdragsmöjligheterna att avse även allmänna avdrag, kan detta ske så att man till den enligt nuvarande regler beräknade inkomstsumman, från vilken de allmänna avdragen göras, lägger garantibeloppet, varefter allmänna avdrag och ortsavdrag avräknas. Enklare är emellertid att i detta fall fastställa en minimigräns för den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten av förvärvskälla, vari fastighet användes, så att nettointäkten av förvärvskällan upptages till sitt verkliga belopp, dock ej lägre än till del i förhållande till fastighetens taxeringsvärde bestämda garantibeloppet. Genom sistnämnda anordning behöver man icke röra sig med procentavdrag, ö n s k a r man dessutom öppna möjlighet att utnyttja gäldränteavdrag, kan motsvarande minimiregel användas med endast den ändringen att minimigränsen sättes vid garantibeloppet, minskat med på förvärvskällan belöpande gäldräntor, eller också kan det obeskurna garantibeloppet få utgöra minimigräns för nettointäkten men avdrag för gäldränta i förvärvskällan ske under allmänna avdrag. Skulle man vilja lämna tillfälle till gäldränteavdrag men icke till allmänna avdrag eller ortsavdrag, kan procentavdraget bibehållas, reducerat med gäldräntebeloppet, och garantibeloppet, likaledes minskat med gäldräntor, tilläggas den beskattningsbara inkomsten. Detta innebär, att garantin är densamma som för närvarande med den skillnaden att fastighetens taxeringsvärde, efter vilket garantibeloppet bestämmes, är reducerat med hänsyn till förvärvskällans gäldbelastning. Den andra metoden för en modifikation av garantin, enligt vilken fastighetsskatteunderlaget bibehålles men kan reduceras, skiljer sig från den här berörda huvudsakligen endast i tekniskt avseende. Vilken omfattning man än vill giva garantin, kan samma resultat erhållas med båda metoderna. Olika möjligheter äro sålunda tänkbara alltefter de modifikationer i ga-

102 rantins omfång, man är beredd att göra. Det längst gående av förenämnda alternativ, varigenom möjlighet beredes till avdrag för såväl allmänna avdrag och ortsavdrag som gäldräntor i förvärvskällan, innebär en avsevärd beskärning av det kommunerna genom det nuvarande systemet tillförsäkrade garantitillskottet av skatteunderlag. Fastighetsbeskattningens karaktär av objektskatt skulle därigenom bliva mycket försvagad. Kvar skulle av garantin stå i huvudsak endast ett visst mått av säkerhet mot växlingar i skatteunderlaget på grund av sådana fluktuationer i nettointäkten av förvärvskälla, vari fastighet användes, vilka förorsakas av andra omständigheter än den skattskyldiges skuldförhållanden, t. ex. av onormal minskning i årsavkastningen, denna må nu bero på faktiska förhållanden eller föranledas av de taxeringstekniska reglerna för beräkningen av nettointäkten. Även om man, för att ernå vissa modifikationer i fastighetsbeskattningen enligt det nu gällande systemet, skulle vara beredd att i större eller mindre utsträckning avstå från denna beskattnings garantieffekt, kan man icke på den nu angivna vägen undanröja ojämnheterna i fastighetsbeskattningen. Varje system för fastighetsbeskattning, varigenom fastighetens för framtiden påräkneliga, genomsnittliga avkastning eller det på grundval av denna beräknade avkastning uppskattade värdet ställes i relation till den faktiska, enligt skatteförfattningarnas bestämmelser beräknade nettointäkten av viss förvärvskälla, vari fastigheten användes, måste bliva ojämnt verkande, då förhållandet mellan dessa faktorer varierar med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall och för varje särskilt år. Att åstadkomma överensstämmelse mellan begreppet fastighet och begreppet förvärvskälla låter sig enligt sakens natur icke göra. Förvärvskällebegreppet ansluter sig till naturligt bestående enheter, och att ur nettointäkten av en förvärvskälla urskilja, huru stor del därav som i vart särskilt fall belöper å produktionsfaktorn fastighet och vad som härrör av andra produktionsfaktorer i förvärvskällan, är ej praktiskt utförbart. Ej heller lärer det kunna ifrågasättas att åvägabringa bättre överensstämmelse mellan den beräknade avkastningen av fastigheten och nettointäkten av förvärvskällan genom att ändra de för inkomstbeskattningen avsedda reglerna för nettointäktens beräkning. En till sina verkningar betydelsefull modifikation av garantiskattesystemet med avseende å merbelastningens fördelning mellan fastighetsägarna kan ske genom att utbyta det nuvarande individuella ansvaret för garantins fullgörande mot en alla fastighetsägare i kommunen åvilande förpliktelse att gemensamt tillskjuta det i kommunens sammanlagda garantibelopp felande skatteunderlaget och fördela denna förpliktelse likformigt mellan fastighetsägarna, oavsett om brist i garantiskatteunderlaget uppstått för den ene eller andre fastighetsägaren. Genom en sådan kollektiv garanti skulle fastighetsskatten uttagas hos fastighetsägarna såsom grupp, i den mån behov avytterligare skatteunderlag från dessa förelåge utöver det som erhölles genom inkomstbeskattningen. Det skulle exempelvis kunna tänkas en sådan anordning av fastighetsbeskattningen, att dess storlek för vart år visserligen såsom för närvarande

103 gjordes beroende av tillskottet till inkomstskatteunderlaget från förvärvskällor, vari fastighet användes, men icke av tillskottet från varje särskild förvärvskälla utan från samtliga dessa förvärvskällor inom kommunen. Detta skulle m. a. o. innebära, att garantiansvaret i första hand icke fastställdes för varje fastighetsägare individuellt utan kollektivt för alla fastighetsägare inom kommunen. Om garantiansvaret bestämdes till exempelvis 5 procent å taxeringsvärdet, skulle garantin anses fylld, därest sammanlagda antalet inkomstskattekronor, härrörande från förvärvskällor i kommunen, däri fastighet användes, uppginge till 5 procent å summan av taxerat fastighetsvärde i kommunen. I sådant fall skulle särskild fastighetsskatt icke utgå. I den mån det sammanlagda antalet dylika skattekronor icke uppginge till det garanterade beloppet, skulle bristen fyllas av fastighetsägarna efter fördelning dem emellan. Vid inkomstbeskattningen skulle procentavdrag då icke förekomma. Att vinna full överensstämmelse med nuvarande system beträffande garantieffekten vore dock icke möjligt utan en avsevärd komplicering av taxeringsarbetet. För att undvika detta men ändock nå en viss anslutning till det nuvarande systemet kunde man för varje skattskyldig med förvärvskälla, vari fastighet användes, låta allmänna avdrag och de bänkade ortsavdragens summa först avräknas från den skattskyldiges inkomst av andra förvärvskällor än nyss sagts och i andra hand från inkomst av förvärvskällor, vari fastighet inginge. Den därefter återstående fastighetsinkomsten finge anses ingå i garantin och summan av dylika inkomster i hela kommunen jämföras med det i förhållande till fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde procentuellt beräknade garantibeloppet för att konstatera den eventuella brist, som borde fyllas med fastighetsskatteunderlag. Med en dylik metod vore det nödvändigt att för varje skattskyldig bestämma antalet inkomstskattekronor av förvärvskällor, vari fastighet inginge, och av andra förvärvskällor. En annan och enklare metod skulle vara att behandla fastighetsägarna såsom grupp och proportionellt eller på annat sätt fördela summan av de utnyttjade allmänna avdragen och ortsavdragen i kommunen å inkomst av förvärvskällor, vari fastighet inginge, och andra förvärvskällor i förhållande till respektive inkomster. Den på detta sätt erhållna summan skattekronor av fastighetsinkomst finge sedan avdragas från garantibeloppet och återstoden utfyllas med objektskattekronor. Den första metoden skulle kräva ett högre repartitionstal än det nuvarande garantiskattesystemet för att giva samma garantieffekt. Den angivna regeln för avräkning av allmänna avdrag och ortsavdrag gör nämligen i vissa lägen garantin något lindrigare än den nuvarande, eftersom vid garantiskatt outnyttjade ortsavdrag, vilka därvid motsvaras av objektskatt, i första hand skulle avgå från annan inkomst än fastighetsinkomst och sålunda icke genom minskning av fastighetsinkomsten föranleda garantiuttag. En ytterligare lättnad i den nuvarande garantin skulle uppstå genom det kollektiva systemet. Detta beror på den omständigheten att den garanterade beskattningsbara inkomsten kan utfyllas av inkomst, som fastighetsägare redovisar utöver den inkomst, vilken motsvarar garantibeloppet för hans fastighet, me-

104 dan vid det gällande garantiskattesystemet frågan, huruvida garantin skall tagas i anspråk, bedömes beträffande varje fastighetsägare för sig och vad han eventuellt redovisar i inkomstskattekronor utöver den honom åvilande garantin icke räknas övriga fastigheter inom kommunen till godo. Vid den senare metoden åter skulle, därest fördelningen av allmänna avdrag och ortsavdrag gjordes proportionellt, repartitionstalet behöva sättas lägre än vid nuvarande garantiskattesystem för att åstadkomma samma verkan. Visserligen skulle, liksom vid den förra metoden, fastighetsinkomst, som överstege det nuvarande procentavdraget, kunna komma även andra fastighetsägare till godo, men i vissa lägen skulle påföras objektskatteunderlag utan motsvarighet vid det nuvarande systemet. Detta bleve exempelvis fallet, då fastighetsinkomsten vore lika stor som procentavdraget och annan inkomst helt täckte allmänna avdrag och ortsavdrag. Vid proportioneringen av avdragen skulle då viss del av allmänna avdrag och ortsavdrag belöpa å fastighetsinkomsten och motsvarande belopp få täckas med objektskatteunderlag. Den brist i garanterade antalet skattekronor, som vid ett kollektivt garantiskattesystem befunnes föreligga i kommunen, vore det tänkbart att fördela på olika sätt mellan fastighetsägarna. Såsom fördelningsgrund skulle möjligen kunna ifrågasättas den taxerade nettointäkten eller beskattningsbara inkomsten av varje förvärvskälla, vari fastighet användes. En sådan anordning skulle emellertid vid sjunkande iästighetsinkomster kunna leda till så betungande belastning av de fastighetsägare, som haft nettointäkt eller beskattningsbar inkomst, att garantin icke skulle kunna uttagas av dem. Det torde därför ligga närmast till hands att även med ett system av här antydd beskaffenhet låta fastighetsbeskattningen hava karaktär av objektskatt och fördela bristen i garantin efter förhållandet mellan de fastigheterna åsatta taxeringsvärdena. Till belysande av det nu antydda systemet må anföras följande exempel, vari förutsattes, att garantiprocenten fastställts till 5. I en kommun, där fastigheternas taxeringsvärde är 1 000 000 kronor, uppgår den beskattningsbara inkomsten från förvärvskällor, vari fastighet användes, till 36 000 kronor. I den garanterade beskattningsbara inkomsten å 50 000 kronor (5 procent å 1 000 000 kronor) brister sålunda ett belopp av 14 000 kronor, för vilket objektskatteunderlag måste tillskjutas. Detta belopp motsvarar 14 procent å fastigheternas taxeringsvärde. För att fylla garantin erfordras alltså för året ett repartitionstal för fastighet av 0 014. Det nu anförda exemplet är endast avsett att belysa det ifrågavarande systemet för fastighetsbeskattning, och det däri antagna talet för garantiprocent är icke valt med tanke på att det totala objektskattebidraget enligt detta system skulle motsvara det vid nu gällande garantiskattesystem uttagna. Jämföres ett system med kollektiv garanti såsom det ovan antydda med det nuvarande garantiskattesystemet, finner man, att den faktiska objektskattens repartitionstal enligt båda systemen varierar inom skilda kommu-

105 ner samt inom samma kommun under skilda år. Vid det förra systemet är emellertid under ett och samma år repartitionstalet inom en viss kommun detsamma för alla fastighetsägare. Därmed undanröjes en allvarlig olägenhet hos det nuvarande systemet, nämligen att objektskatt uttages av fastighetsägarna i närmast omvänd proportion till deras skatteförmåga. Genom att vid ett kollektivt system fastighetsägarna såsom grupp skola svara för den behövliga garantin uppstå vissa förskjutningar i de enskilda fastighetsägarnas belastning i jämförelse med förhållandena vid en individuell garantiskatt. Den som på grund av liten insats av eget kapital och eget arbete erhåller en ringa nettointäkt, blir lindrigare beskattad vid ett kollektivt system, medan den som är förmånligare ställd i detta avseende får en hårdare belastning än vid individuell garantiskatt. De som hava stor försörjningsbörda få ökade möjligheter att utnyttja sina ortsavdrag. Det kollektiva systemet verkar sålunda i den riktningen att skatteförmågeprincipen får ett större utrymme. Jämfört å andra sidan med ett system med fristående objektskatt företer systemet med kollektiv garanti den skiljaktigheten att repartitionstalet för fastighetsbeskattningen icke är fast. Visserligen är, på grund av växlingar i inkomstskatteunderlagets storlek och sammansättning samt i uttaxeringsbehovet, även den fristående objektskattens belastning rörlig. Variationerna måste dock bliva större vid ett system med kollektiv garanti, eftersom även fastighetsskatteunderlaget ändras. En sänkning av inkomstskatteunderlaget skulle i allmänhet föranleda icke blott en ökad belastning å fastighetsskatteunderlaget utan även en utvidgning av detta skatteunderlag, medan inkomstskatteunderlagets ökning oftast skulle hava motsatt effekt. De faktorer, som vid ett sådant system bestämma objektskattens absoluta storlek, skulle m. a. o. i allmänhet verka i samma riktning och därigenom åstadkomma avsevärda växlingar i fastighetsägarnas belastning under olika år. En dylik verkan skulle exempelvis uppstå, om i en kommun ett större näringsföretag, vari fastighet användes, nedlade driften. Vid en fristående objektskatt med fast repartitionstal komme däremot den minskning i skatteunderlaget av inkomst, som nedläggandet av företaget kunde föranleda, att åstadkomma en ökad belastning å samtliga återstående skattekronor, men någon ökning av den enskilde fastighetsägarens skatteunderlag skulle icke uppkomma. De tidigare berörda möjligheterna att inskränka den nuvarande garantins omfång hava närmast avsett förhållandena vid en garantibeskattning av varje förvärvskälla för sig. Vid ett system med kollektiv garanti stå samma utvägar att minska garantin till buds. Repartitionstalet kan genomgående sänkas eller sättas olika högt för skilda slag av förvärvskällor, vari fastighet användes. Vidare kan garantibeloppet för varje fastighet inkopplas före ortsavdragen eller före de allmänna avdragen och inskränkas med hänsyn till gäldräntor o. s. v. Det skulle emellertid bliva mycket invecklat och besvärligt att i nämnda fall bestämma det skatteunderlag för den rörliga objektskatten, som erfordrades för garantins fullgörande. Den brist i inkomstskatte-

106 underlaget, som kunde föreligga vid garantibeloppets insättande på ett tidigare stadium än för närvarande, måste då bestämmas för varje skattskyldig. Vid ett system med kollektiv garanti är det ock tänkbart att låta outnyttjade allmänna avdrag och ortsavdrag avräknas från den rörliga objektskattens underlag. Till det bristande garantibeloppet skulle med viss begränsning kunna läggas fastighetsägarnas outnyttjade avdrag och det erforderliga repartitionstalet bestämmas med hänsyn till den erhållna summan. Fastighetsägarna kunde därefter få åtnjuta sina outnyttjade avdrag från objektskatteunderlaget, varigenom en bättre differentiering av fastighetsägarnas andel i merbelastningen efter förmåga skulle uppnås. Även genomförandet av en dylik anordning skulle emellertid vara förenat med mycket stora tekniska besvärligheter. Fastighetsbeskattningens inverkan på taxeringsarbetet. De spörsmål, som uppstå vid garantiskattesystemets tillämpning, sammanhänga med de förhållanden, som i det föregående berörts för att belysa garantiskattesystemets verkningar i de individuella fallen. Varje vid taxeringen vidtagen åtgärd, som innebär en överflyttning antingen av en utgift från den förvärvskälla, vari fastighet användes, till annan förvärvskälla eller av en intäkt från annan förvärvskälla till sådan, vari fastighet nyttjas, och varigenom nettointäkten av sistnämnda förvärvskälla ökas, kan vara ägnad att nedbringa garantieffekten och därmed skattebelastningen för den för fastigheten skattskyldige. Exempel på sådana åtgärder, vilka kunna förekomma i de mest skiftande former, erbjuder fördelningen av avdrag för gäldränteutgifter och av ränteintäkter mellan olika förvärvskällor. Rörande rätt till ränteavdrag vid inkomstbeskattningen stadgas i gällande kommunalskattelag bl. a., alt sådant avdrag må göras vid beräkning av nettointäkten av jordbruksfastighet för ränta å lånt, i fastigheten nedlagt eller för dess drift använt kapital, vid beräkning av nettointäkten av annan fastighet för ränta å lånt, i fastigheten nedlagt kapital och vid beräkning av nettointäkt av rörelse för ränta å lånt kapital, som nedlagts i rörelsen, så ock å gäld, som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen. Vidare föreskrives, för det fall skattskyldig är berättigad till avdrag för ränta å upplånat kapital och utredning ej kan vinnas om huru stor del av samma kapital hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, att kapitalet i och för räntans fördelning skall hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna. Dessa bestämmelser hava visat sig ofta vara så svåra att tillämpa i de individuella fallen att de skattskyldiga måst medgivas en betydande frihet att fördela sina gäldräntor. Rörande ränteintäkt är för närvarande stadgat, att räntor samt utdelning å aktier och andelar i ekonomiska föreningar skola räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen. Till stadgandet lämnas den anvisningen att kapital kan anses tillhöra rörelse, även om det

107 icke för tillfället användes däri, ifall det blott står till disposition för dylik användning, varemot kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, icke är att anse såsom tillhörande rörelsen. Enligt gällande bokföringslag skola i bokföringen upptagas den bokföringsskyldiges samtliga tillgångar, evad dessa ingå i rörelsen eller ej. Det torde därför ofta vara vanskligt för taxeringsmyndigheterna att avgöra i vad mån rörelseidkares bokförda kapitaltillgångar tillhöra rörelsen och ränteavkastningen av dessa således är att hänföra till förvärvskällan rörelse. Ett annat fall av överföring av intäkt från en förvärvskälla till en annan kan förekomma, då i en den skattskyldiges förvärvskälla produceras nyttigheter för eller tillgodogöras nyttigheter från annan hans förvärvskälla. Vid kreditering och debitering mellan förvärvskällorna av dessa nyttigheters värde kan tillämpas sådan prissättning att nettointäkten av ena förvärvskällan obehörigen bringas upp och därigenom ökat utrymme beredes för procentavdrag, som belöper å i förvärvskällan använd fastighet, med påföljd att garantieffekten förminskas. Om den skattskyldige driver olika slag av förvärvsverksamhet, varav en, däri fastighet användes, lämnar så ringa nettointäkt att procentavdraget icke kan till fullo utnyttjas, och en annan efter eventuellt procentavdrag visar överskott, kan stundom genom sammanföring av dessa olika slag av förvärvsverksamhet till en förvärvskälla garantieffekten mildras eller helt omintetgöras. En fullständigt klar och otvetydig avgränsning av de olika förvärvskällorna har i praktiken ofta visat sig vara mycket vansklig att verkställa. Då samma fastighet av ägaren användes i olika förvärvskällor, kunna även betydande svårigheter uppstå såväl vid taxeringsvärdets uppdelning å förvärvskällorna som vid fördelningen av intäkter och utgifter för fastigheten. För affärsidkare och hantverkare, som driva rörelse och hava bostad i egen fastighet, uppkomma sålunda ofta mycket besvärliga spörsmål i detta avseende. Sättet för fördelningen av intäkter och utgifter i samma förvärvskälla mellan olika beskattningsår kan på lång sikt inverka på den skattskyldiges möjligheter att utnyttja procentavdraget. Detta förhållande har ovan närmare berörts (se sid. 88 ff). Av det sagda framgår, att garantiskattesystemet i tillämpningen måste giva osäkra resultat. De taxeringstekniska svårigheter, som äro förbundna med detta system, äro i betydande grad ägnade att framkalla ojämnheter i beskattningen utöver dem som äro betingade av systemet såsom sådant. De svårigheter vid taxeringens verkställande, som ovan behandlats, äro icke för handen vid en fristående objektskatt. Bestämningen av de olika förvärvskällornas andel i den skattskyldiges sammanlagda inkomst övar därvid icke något inflytande på objektskatteunderlagets storlek. Problemet om intäkters och utgifters hänförande till rätt förvärvskälla är blott av betydelse, när det gäller fördelning av den skattskyldiges inkomst mellan olika kommuner. Vid ett sådant system erfordras icke heller så invecklade deklarationsformulär som de nuvarande. Ur taxeringsteknisk synpunkt erbjuder sålunda en fristående objektskatt avsevärda fördelar framför garantiskatten.

108 I detta sammanhang bör även uppmärksammas, att garantiskaltesystemet kan antagas hava inneburit ett visst mått av säkerhet mot verkningarna av obehörigt låga inkomsttaxeringar. Vid statistisk bearbetning av självdeklarationer för åren 1933 och 1936, som verkställts inom beredningen, hava beträffande vissa taxeringsdistrikt gjorts iakttagelser, vilka giva vid handen, att granskningen av en del deklarationer inskränkts till ett konstaterande av att nettointäkten av förvärvskälla, däri fastighet använts, under alla förhållanden kunnat antagas understiga procentavdraget och att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter ortsavdrag icke kunnat beräknas kvarstå något beskattningsbart belopp. I dessa fall synes närmare prövning av deklarationsuppgifterna icke hava skett. Vid ett bortfallande av procentavdraget skulle uppskattningen av nettointäkten av förvärvskälla, vari procentavdrag enligt nu gällande regler förekommer, i sådana fall som regel få en större betydelse för kommunalbeskattningen och en noggrannare taxering bliva nödvändig. A andra sidan skulle för många skattskyldiga till följd av den utan procentavdrag verkande kommunala inkomstbeskattningen uppkomma ett intresse att få nettointäkten av förvärvskällor, vari fastighet användes, lågt taxerad. En omläggning av fastighetsbeskattningen till fristående objektskatt torde därför visserligen medföra en ökad påfrestning på taxeringsorganisationen men samtidigt leda till förbättrade resultat vid inkomsttaxeringen. En övergång beträffande fastighetsbeskattningen från nu gällande garantiskattesystem till ett system med fristående objektskatt skulle således knappast komma att pålägga taxeringsmyndigheterna nya arbetsuppgifter vid inkomsttaxeringen, men väl skulle vissa sådana, som äga direkt samband med garantiskattesystemet, avlyftas. Däremot skulle ett system med fristående objektskatt måhända, såsom antytts, på sina håll nödvändiggöra en intensifiering av taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna. Ett system med kollektiv garanti genom uttagande av objektskatt efter rörligt repartitionstal skulle icke giva upphov till så stora svårigheter som det gällande garantiskattesystemet beträffande gränsdragningen mellan olika förvärvskällor, enär det därvid vore utan betydelse för den kommunala beskattningen, huru fördelning skedde av intäkter, utgifter och taxeringsvärden mellan sådana den skattskyldiges förvärvskällor, vari fastighet användes. De skattskyldiga skulle icke heller hava så stort intresse av att utfylla garantiinkomsten, eftersom hela olägenheten av ett outnyttjat avdrag icke skulle drabba den skattskyldige ensam utan fastighetsägarna i kommunen gemensamt. Genom procentavdragets bortfallande skulle en viss lättnad erhållas vid taxeringsarbetet, men detta skulle å andra sidan bliva omständligare till följd av nödvändigheten att bestämma antalet felande garantiskattekronor.

109 Beredningens ståndpunkt ifråga om fastighetsbeskattningens utformning. Vid garantiskattesystemet står den effektiva garantiskatten icke i någon bestämd relation till fastighetens värde eller ägarens ekonomiska utbyte av densamma. Av de faktorer, som bestämma underlaget för denna skatt, hava de flesta icke något samband med själva fastigheten. Underlagets storlek är beroende av förhållanden, som måste sägas vara fastighetsbeskattningen ovidkommande, såsom den skattskyldiges allmänna avdrag och ortsavdrag samt möjligheten att utnyttja dessa mot annan inkomst, ävensom sättet för bedrivande av den förvärvsverksamhet, vari fastigheten ingår, och sättet för redovisningen av verksamhetens resultat. En fast norm, efter vilken den verkliga fastighetsskatten (objektskatten) utgår, saknas, varför fastighetsägarna belastas ytterst ojämnt. Om den nuvarande garantin ersattes med en kollektiv sådan, kommer merbelastningen å fastighet inom en kommun att varje år bliva jämnare fördelad mellan de olika fastighetsägarna, men storleken av deras sammanlagda merbelastning bestämmes av samma växlande och ovidkommande faktorer som vid en individuell garanti. Vid en fristående objektbeskattning är fastighetsskatten anknuten till själva fastighetens värde och beröres ej av resultatet av den förvärvsverksamhet, i vilken fastigheten användes, eller av fastighetsägarens övriga förhållanden, sådana dessa råka gestalta sig. Även om vid det gällande garantiskattesystemet icke kan urskiljas någon klar princip för de olika fastighetsägarnas merbelastning, framträder dock hos systemets verkningar en tydlig tendens att tynga de ekonomiskt svaga fastighetsägarna mer än de bärkraftigare. Ett i förhållande till taxeringsvärdet gott ekonomiskt resultat av den förvärvskälla, vari fastigheten användes, är, liksom det förhållandet att fastighetsägaren har en allmänt god ekonomisk ställning, ägnat att åstadkomma en lättnad i merbelastningen, eventuellt frihet från sådan, medan ett sämre ekonomiskt utbyte av förvärvskällan, vilken anledningen därtill i det särskilda fallet än må vara, eller en svag ekonomi skärper fastighetsägarens merbelastning. Den fördelning av fastighetsskatten mellan de skattskyldiga, som garantiskattesystemet giver upphov till, synes icke stå i överensstämmelse med någon av de beskattningsprinciper, som pläga åberopas beträffande kommunalbeskattningen. Att förmågeprincipen icke fått något utrymme är tämligen uppenbart, och det torde icke heller kunna anses vara en beskattning efter intresse att de fastighetsägare, som få det sämsta ekonomiska utbytet av sina fastigheter, skola bära den förhållandevis största andelen i fastighetsskatten. En fristående objektskatt å fastighet vid sidan av inkomstbeskattningen innebär å sin sida, att merbelastningen av fastighet i förhållande till andra beskattningsobjekt fördelas efter likformiga grunder å alla fastigheter och har närmast karaktär av en ren omkostnad för den skattepliktiga fastigheten. I kombination med inkomstbeskattningen åstadkommer en så utformad fas-

110 tighetsbeskattning en utjämning av skattetrycket mellan fastighetsägarna så att delta skattetryck blir hårdare för de mera bärkraftiga och lindrigare för de till skatteförmågan svagare i jämförelse med vad som är fallet vid nuvarande garantiskattesystem. Vid ett system med kollektiv garanti kan erhållas samma avvägning av skattebördan. Liksom den fristående objektskatten öppnar möjlighet för en bättre fördelning av fastighetsskatten mellan fastighetsägarna med hänsyn till deras ekonomiska förhållanden, bereder den även tillfälle till större differentiering av skattebördan mellan ensamstående fastighetsägare och fastighetsägare, som äro familjeförsörjare, samt mellan olika familjeförsörjare med hänsyn till den skiftande försörjningsbördan. Vid en garantibeskattning sådan som den nuvarande, vilken innebär, att stora grupper fastighetsägare efter procentavdragets utnyttjande sakna möjlighet att tillgodogöra sig sina ortsavdrag, skulle det vara till föga gagn att söka ändra dessa avdrag till förmån för familjeförsörjarna. Såsom framhålles i kap. VIII, skulle en höjning av familjeavdragen vid bibehållen garantiskatt på grund av repartitionens verkningar i vissa fall rentav leda till en skärpt beskattning för de barnrika fastighetsägarna. Garantiskatten lägger sålunda hinder i vägen för en önskvärd reformering av familjebeskattningen på det kommunala området. Förvandlas den nuvarande garantin till en kollektiv garanti, som uttages genom en rörlig objektskatt och utan att procentavdrag sker, blir läget för detta spörsmåls vidkommande i stort sett detsamma som vid en fristående objektskatt. Garantiskattesystemet innehåller icke någon enhetligt verkande, fast grund för fördelningen av skattebelastningen mellan fastighet och andra beskattningsföremål. Huru denna fördelning av skattebelastningen i varje särskild kommun vart år utfaller, beror på de olika fastighetsägarnas speciella förhållanden. Det garantiskatteunderlag, som kräves för kommunens del, är icke entydigt bestämt, eftersom garantin uttages hos varje särskild fastighetsägare, som ej lämnar tillräckligt bidrag till skatteunderlaget, oavsett om andra fastighetsägares tillskott till skatteunderlaget i större eller mindre utsträckning överstiger garantin för deras fastigheter. Vid en fristående objektskatt uttages däremot merbelastningen av fastighet å ett fast underlag, bestämt efter samma norm för alla fastigheter. Det är därigenom möjligt att överblicka den merbelastning av fastighet, som ett visst repartitionstal innebär, och följaktligen att avpassa detta tal så att den skattefördelning, som anses önskvärd, i stort sett erhålles. Såsom nyss framhållits, är objektskatteunderlaget praktiskt taget fast från år till år vid fristående objektskatt, medan det vid garantiskatt växlar såväl för kommunen i dess helhet som för de särskilda fastighetsägarna. Till följd av denna olikhet hava de båda systemen olika förmåga att förhindra variationer i utdebiteringens höjd. Fastighetsbeskattningens utjämnande inflytande vid olika konjunkturer inskränker sig vid fristående objektskatt därtill att de till sitt antal fasta objektskattekronorna vid sjunkande eller stigande antal inkomstskattekronor få uppbära en större eller mindre del av

Ill det belopp, som skall uttaxeras. Vid garantiskattesystemet däremot lämna fastigheterna vid sjunkande konjunkturer ett större antal objektskattekronor och vid stigande konjunkturer ett mindre antal, och dessa skattekronor få, då antalet inkomstskattekronor ändras, dessutom bära en efter konjunkturen varierande belastning. Då vid garantiskattesystemet fastighetsbeskattningen sålunda anpassas efter det av inkomstbeskattningens utfall bestämda garantibehovet, är dess garantieffekt mera elastisk. Garantiskattesystemets sammankoppling av inkomstbeskattningen med fastighetsbeskattningen är, vare sig fråga är om individuell eller kollektiv garanti, förenad med taxeringstekniska olägenheter och svårigheter. Då den fristående objektskatten är helt självständig i förhållande till inkomstbeskattningen, låter den på ett betydligt smidigare sätt inpassa sig i skattesystemet än en fastighetsbeskattning i garantiskattens form. Ett system med fristående objektskatt medför en avsevärd förenkling av taxeringsförfarandet. Vid detta system bortfaller emellertid den i garantiskattesystemet inneslutna garantin mot obehörigt låg beräkning av inkomst från förvärvskälla, vari fastighet användes, varför en effektivare inkomsttaxering i många fall blir nödvändig. Såsom i det föregående berörts, har fastighetsbeskattningen i främmande länder, så vitt inom beredningen gjorda undersökningar givit vid handen, icke någonstädes karaktär av garantiskatt utan är överallt utformad såsom en fristående objektskatt (se bilaga K). En jämförelse mellan garantiskatt och fristående objektskatt utfaller enligt beredningens mening obetingat till förmån för den senare skatteformen. Det är därvid det fristående objektskattesystemets bättre fördelning av merbelastningen å fastighet mellan fastighetsägarna inbördes samt dess möjliggörande av en bättre differentiering av skattebördan mellan familjeförsörjare och ensamstående, som främst fäller utslaget. Det företräde, som objektskatten har u r taxeringsteknisk synpunkt, måste även tillmätas en viss betydelse. Visserligen kan garantiskattesystemet sägas bättre anpassa fastighetsbeskattningen efter kommunernas växlande behov av bidrag till skatteunderlaget, men denna anpassning sker genom en stark stegring av fastighetsägarnas merbelastning vid dåliga konjunkturer och medför alltid en betydande osäkerhet beträffande fastighetsskattebördans framtida storlek. Om med övervinnande av de tekniska svårigheterna ett system med kollektiv garanti kunde genomföras, skulle en bättre skattefördelning vinnas, men de starka växlingarna i skattebelastningen och ovissheten om skattens framtida storlek komme att kvarstå. Endast genom ett fullständigt frångående av garantiskattesystemet synes det vara möjligt att giva objektbeskattningen av fastighet en stabil karaktär. Då det gäller att välja en form för fastighetsägarnas högre delaktighet i de kommunala skattebördorna, vill beredningen av de skäl, som ovan anförts, förorda en fristående objektskatt med fast repartitionstal.

112 KAPITEL

V.

Skogsaccis. Den nuvarande beskattningen. Gällande bestämmelser om skogsaccis återfinnas i lagen den 28 september 1928 om skogsaccis. Skogsaccis utgöres för allt inom kommunen avverkat virke utom sådant husbehovsvirke, som användes för fastighetens eller därmed sambrukad fastighets behov av reparations-, slöjd- eller stängselvirke eller bränsle. Virke, som användes för nybyggnad eller grundförbättring, är sålunda skattepliktigt. Skogsaccisen utgår i förhållande till virkets taxerade rotvärde, vilket beräknas efter ortens pris vid den tid, då virket är att anse såsom avverkat, d. v. s. då det blivit så tillrett och upplagt att uppmätning av detsamma kan ske på i orten vanligt sätt. Skattepliktigt virke upptages till beskattning för det beskattningsår, under vilket virket är att anse såsom avverkat. Skattskyldig är avverkaren, varmed förstås den som vid den tid, då virket är att anse som avverkat, äger förfoga över detsamma. Uppgår för viss skattskyldig rotvärdet av inom kommunen under beskattningsåret avverkat, skattepliktigt virke ej till 100 kronor, är virket skattefritt. Skogsaccis utgår till kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle efter en skattesats, som motsvarar en fjärdedel av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen under de senast förflutna fem åren, beräknad med hänsyn till uttaxeringsbehovet efter åtnjutande av skatteutjämningsunderstöd. Skogsaccismedel, som inflyta till landskommun, skola avsättas till en skogsaccisfond. Från fonden äger kommunen anvisa medel såsom tillskott till täckande av sådana utgifter för kommunen, till vilka enligt gällande författningar medel eljest skolat beredas genom allmän kommunalskatt. Såsom sådant tillskott må under löpande året anvisas till användning för påföljande år högst så stort belopp som motsvarar en tredjedel av fondens behållning den 1 september under löpande året och en tredjedel av den skogsaccis, som debiterats på grund av samma års taxering till skogsaccis. Accisen fonderas för varje särskilt slag av kommun, vartill den utgår. Den nuvarande skogsaccisbeskattningen har varit av mycket skiftande storlek under de år den varit i kraft. Av tabell 32 framgår, att det accispliktiga rotvärdet för taxeringsåren 1929—1940 växlat mellan i avrundade tal 69 och 262 miljoner kronor samt att den debiterade skogsaccisen för samma år varierat från 15 för år 1934 till inemot 6 miljoner kronor för år 1938. Sin största effekt har skogsaccisen, såsom varit att vänta, haft för år, då kon-

113 junkturerna varit goda. Vad skogsaccisen betytt i de olika länen utvisas av tabell 33, där den debiterade skogsaccisen för taxeringsåren 1934 och 1938 redovisas. Ungefär hälften av skogaccisen har utdebiterats i de norrländska kommunerna. I vad mån skogsaccisen fyllt sin uppgift att ersätta skillnaden i repartitionstal mellan skogsvärde och jordbruksvärde framgår av tabell 34. I medeltal för taxeringsåren 1929—1940 har den för landskommunerna motsvarat en fristående objektskatt å skogsvärde till primärkommun och landsting med repartitionstalet 0 02. Skillnaden i repartitionstal mellan jordbruksvärde och skogsvärde var 002 för taxeringsåren 1929—1932 och 001 för taxeringsåren 1933—1940. Det måste emellertid ihågkommas, att sistnämnda tal uttrycka skillnaden i repartitionstal vid ett garantiskattesystem. En sänkning av garantiskattens repartitionstal för skogsvärde till 004 innebär visserligen en motsvarande minskning av antalet fastighetsskattekronor, men å andra sidan stiger därigenom antalet inkomstskattekronor, eftersom även procentavdragen undergå sänkning. Den faktiska lättnaden för skogsvärde på grund av den gällande garantiskattens lägre repartitionstal har därför varit mindre än som motsvarar en skillnad i repartitionstal av 002 respektive 001 vid fristående objektskalt. Skogsaccisen har sålunda utgått med avsevärt högre belopp än den nuvarande skillnaden i repartitionstal bort föranleda. Även om en jämförelse tager sikte på den högre skillnad i repartitionstal, 0 02, som gällde för åren 1929—1932, blir resultatet att den faktiskt utgående skogsaccisen varit högre än erforderligt.

Skogsaccisbeskattningens tidigare utveckling. Genom en år 1909 antagen lag infördes i vårt kommunala skattesystem en skogsaccis till p r i m ä r k o m m u n e r n a såsom ett komplement till beskattningen av inkomst av jordbruksfastighet. Denna beskattning var då utformad som en s. k. ackordsskatt, i det att inkomst av jordbruksfastighet upptogs till 6 procent av fastighetens taxeringsvärde, oavsett om inkomsten i verkligheten var större eller mindre. Enligt de gällande bestämmelserna skulle vid fastställande av jordbruksfastighets taxeringsvärde behörigt avseende fästas vid skogens beskaffenhet, men det var icke uttryckligen föreskrivet, att skogen skulle inräknas i taxeringsvärdet med sitt verkliga värde. Vissa åren 1906 och 1907 verkställda undersöknigar hade även ådagalagt, alt i taxeringsvärdena å skogsfastigheter i allmänhet icke inberäknats skogens faktiska värde. Med hänsyn härtill ansågs inkomsten av skogsbruk genom ackordsberäkningen bliva för lågt beskattad. Ändring i detta förhållande befanns emellertid icke lämpligen böra ske genom att i taxeringsvärdena inräkna skogen till dess fulla värde och därmed åvägabringa en skärpning av beskattningen för skogsbrukets vidkommande. Det syntes vara alltför betungande för fastighetsägarna att under skogens uppväxttid betala inkomstskatt för tillväxtens hela värde. Dessutom förekommo alltjämt i stor utsträckning mång8—427675.

114 åriga avverkningskontrakt å skogsfastigheter, varför en höjd skatt för markägaren, som sålunda ofta ej uppbar skogsavkastningen, ansågs bliva oblllig. Istället valdes den utvägen att utjämna den vid tillämpningen av de gällande beskattningsreglerna uppkommande underbeskattningen av skogsbruk genom införande av en provisorisk tilläggsskatt i skogsaccisens form. Skattesatsen för skogsaccisen, som utgick å det avverkade virkets värde, bestämdes i 1909 års lag till hälften av den primärkommunala utdebiteringen, dock med maximering av skatten till 2 procent. En ny lag om skogsaccis och om virkestaxering tillkom år 1912 för att bereda möjlighet till upptagande jämväl av en skogsvårdsavgift efter det till skogsaccis taxerade rotvärdet. Genom denna lag, som gällde till år 1929, skedde icke någon ändring beträffande grunderna för skogsaccisens utgörande. I 1920 års kommunalskatteproposition föreslogs beträffande skogsbeskattningen, att den »intressebeskattning» av skogen, som ansågs böra finnas vid sidan av inkomstbeskattningen, skulle ske icke genom skogsaccis utan i form av fastighetsskatt (fristående objektskatt) ehuru med ett lägre repartitionstal för värdet av skog till avsalu (skog, som ej erfordrades för fastighetens eget behov) än för jordbruksfastighets värde i övrigt. Departementschefen förklarade, att han icke kunde ansluta sig till den meningen att skogsvärde borde helt undandragas fastighetsskatt mot kompensation av accis. För särskilt sådana landskommuner, där skogsfastigheterna vore det viktigaste skatteobjektet, skulle det medföra synnerliga svårigheter, om den årliga, regelbundna fastighetsskatten, i vad anginge skogsvärde, omlades till en allenast vid avverkningen inflytande accis. Att en måttlig årlig beskattning jämväl av den växande skogens värde skulle föranleda till skadliga kalavverkningar eller eljest ur skoglig synpunkt mindre välbetänkta åtgärder syntes enligt departementschefens mening ej vara att befara. I propositionen bibehölls visserligen formellt en skogsaccis för att virkestaxeringen såsom tidigare skulle tjäna till underlag för skogsvårdsavgiften, men den föreslogs nedsatt till en tiondel av det belopp, varmed den tidigare utgått. Genom beslut av 1920 års riksdag ersattes det dittills gällande systemet för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet med ett garantiskattesystem, varvid repartitionstalet för jordbruksfastighet fastställdes till 0 06. Skogsaccisen lämnades oförändrad under den av vederbörande utskott uttalade motiveringen att mycket syntes tala för ett bibehållande och måhända ytterligare utbyggande av denna skatteform vid en reform av skogsbeskattningen. I syfte att undvika den dubbelbeskattning, som en oförändrad skogsaccis vid sidan av fastighets- och inkomstskatten kunde anses innebära, hemställde emellertid riksdagen hos Kungl. Maj:t om förslag till avkortning av skogsaccisen å den inkomstskatt från fastighet, som överstege den egentliga fastighetsskatten. Förslag till lösning av denna fråga förelades också de följande riksdagarna men befunnos, huvudsakligen med hänsyn till tekniska svårigheter, icke kunna av riksdagen godtagas.

115 1921 års kommunalskattekommitté föreslog en accis å avverkat virke, kallad skogsskatt, vilken var avsedd att ersätta så stor del av fastighetsskatten å skogsvärde att repartitionstalet för sådant värde ej skulle behöva sättas högre än till 001. Skattesatsen för skogsskatten upptogs till en tredjedel av den k o m m u n a l a medelutdebiteringen under de senast förflutna fem åren. Kommittén höll före, att en skogsskatt, vilken utginge vid skogens avverkning och beräknades efter det avverkade virkets rotvärde, vore en mycket lämplig form för beskattning av skog. Den lämnade det växande skogskapitalet fritt från skattebelastning under den tid, då det icke gåve någon avkastning, och träffade detsamma med den oundgängliga skattetungan vid den tidpunkt, då det realiserades och tillgång till skattelikvid således förefunnes. Den skulle icke, såsom förhållandet understundom kunde vara med en årligen utgående beskattning å skogen, innebära en frestelse att för undgående av skatten i förtid avverka skogen. Att helt uttaga objektbeskattningen av skog medelst accis ansåg kommittén emellertid icke tillrådligt med hänsyn till kommunernas behov av jämn tillgång på skattemedel. Även reservanterna i kommittén, vilka förordade garantiskattesystemets bibehållande, föreslogo en accis å avverkat virke (skogsskatt), ehuru utformad såsom en garantiskatt. I kommitténs betänkande hänvisades till en därvid (sid. 629—647) fogad promemoria av ledamoten, professorn Tor Jonson, i vilken närmare utvecklades de skäl, som gjorde sig gällande vid valet mellan de båda formerna för objektbeskattning av skog, accis och fastighetsskatt. Däri uttalades bl. a., att en måttlig beskattning i fastighetsskattens form av själva skogsmarken knappast behövde ingiva några allvarligare betänkligheter ur skogsvårdssynpunkt men att virkesvärdet om möjligt borde helt befrias från annan skatt än sådan, som utginge i samband med avverkning. I de yttranden, som avgåvos över kommunalskattekommitténs förslag rörande skogsbeskattningen, var inställningen i allmänhet gynnsam gentemot en objektbeskattning av skog i form av skogsaccis. Vid framläggandet av 1927 års kommunalskatteförslag anförde föredragande departementschefen rörande skogsbeskattningen bl. a. följande (prop. nr 102 sid. 172 ff): »Alla torde kunna sägas vara ense därom, att den nuvarande beskattningen av den växande skogen innebär en belastning av denna, som är jämförelsevis starkare än belastningen av andra motsvarande beskattningsföremål, och alltså en överbelastning, som bör undanröjas. De skäl, som på sin tid anfördes för införande av den nuvarande skogsaccisen, hava det ena efter det andra bortfallit, och denna accis kan sägas falla helt vid sidan av det i övrigt gällande skattesystemet. Även i ett annat avseende är man i stort sett ense, nämligen om önskvärdheten i och för sig att förlägga beskattningen av växande skog i så stor utsträckning som det låter sig göra till tiden för avverkningen. Skogens rationella skötsel kräver, att avverkningar verkställas med hänsyn till vad som är lämpligt för skogsbeståndet och ej med hänsyn till behovet att anskaffa medel till en årlig fastighetsskatt i sådana fall, då medel härtill ej kunna annorledes erhållas. Det är fördenskull önskvärt att, i den mån det med beaktande av andra berättigade intressen kan ske,

116 utbyta den årliga fastighetsskatten å växande skog mot en vid avverkningstillfälle! utgående accis. Men härefter skilja sig uppfattningarna. Med mycken skärpa har från vissa håll, särskilt i de norrländska länen, framhållits, att överhuvud den allra största försiktighet måste iakttagas vid medgivande av skattelättnad för skog på grund av den utomordentligt stora betydelse, som tillkommer den växande skogen som beskattningsföremål i många kommuner. Redan den nuvarande accisens bortfallande skulle, har man menat, på sina håll göra ställningen bekymmersam. Och den omständigheten, att den säkert och jämnt inflytande årliga fastighetsskatten i betydande utsträckning skulle bortfalla och ersättas med den stundom med långa mellanrum inflytande accisen, vore i särskild grad ägnad att inge farhågor. Frågan om skogsbeskattningens ordnande synes mig i själva verket i förhandenvarande läge vara det mest betydelsefulla av alla de spörsmål, som det i förevarande sammanhang gäller att reglera. I allmänhet bör man enligt min uppfattning ej vid den tillämnade skattereformen syfta till någon mera avsevärd överflyttning av skattebördan från en kategori skattskyldiga till en annan. Vad däremot skogen beträffar, synes det vara ett ganska oavvisligt krav, att den orättvist hårda beskattning, som ovedersägligen nu åvilar skogsbruket, bliver lättad. Här gäller det alltså en verklig överflyttning av skattebördan på övriga kategorier skattskyldiga, och man har att taga i betraktande de verkningar, som en dylik överflyttning skulle medföra. Undersökningar i syfte att utröna dessa verkningar hava företagits i vissa skogskommuner och givit ett sådant resultat, att jag måste ansluta mig till dem, som anse den allra största försiktighet på förevarande område böra iakttagas. Stor vikt bör enligt mitt förmenande även tillmätas de varningar, som av länsstyrelserna i de båda nordligaste länen uttalats mot att ändra bestämmelserna om skogsbeskatt ningen därhän, att kommunerna ej i skogen skulle kunna påräkna en säker inkomstkälla. Önskemålen om utbytande av viss del av den årliga fastighetsskatten hava emellertid med stor enstämmighet gjort sig gällande, och förslagen därom hava vunnit en praktiskt taget enhällig tillstyrkan. Jag finner det även högst önskvärt, att dessa förslag realiseras. Svårigheten blir emellertid att finna en sådan avvägning av den särskilda skogsskatlen å ena och den årliga fastighetsskatten å andra sidan, att de kommunala synpunkterna tillbörligen beaktas, och det kan tänkas, att med hänsyn till sådana synpunkter det blir nödvändigt att åtminstone för närvarande inskränka sig till en mindre långt gående överflyttning än som eljest kunde synas berättigad.» I 1927 å r s k o m m u n a l s k a t t e p r o p o s i t i o n föreslogs g a r a n t i b e s k a t t n i n g av fastighet till p r i m ä r k o m m u n e r , m u n i c i p a l s a m h ä l l e n och l a n d s t i n g m e d ett r e p a r t i t i o n s t a l för j o r d b r u k s v ä r d e av 00B o c h för s k o g s v ä r d e av 004. S å s o m u t f y l l n a d av det lägre r e p a r t i t i o n s t a l e t för s k o g s v ä r d e skulle enligt p r o p o sitionen u t g å skogsaccis till p r i m ä r k o m m u n e r o c h m u n i c i p a l s a m h ä l l e n efter en skattesats, u t g ö r a n d e e n tredjedel av m e d e l u t d e b i t e r i n g e n av k o m m u n a l s k a t t för d e s e n a s t e fem å r e n . D e n n a accis b e r ä k n a d e s h a v a något s t ö r r e t y n g d ä n en fristående o b j e k t s k a t t å s k o g s v ä r d e m e d ett r e p a r t i t i o n s t a l av 003. Till l a n d s t i n g e n s k u l l e u t t a g a s en skogsaccis efter en skattesats, m o t s v a r a n d e en sjättedel av medeltalet a v de fem senaste å r e n s u t d e b i t e r i n g avlandstingsskatt, vilken s k a t t för l a n d s t i n g e n s v i d k o m m a n d e ansågs icke fullt m o t s v a r a en fristående o b j e k t s k a t t å s k o g s v ä r d e m e d ett r e p a r t i t i o n s t a l a v 002.

117 Kommunalskatteutskottet vid 1927 års riksdag tillstyrkte propositionens förslag angående repartitionstalen men förordade för primärkommunernas vidkommande en nedsättning av skattesatsen för skogsaccisen till en fjärdedel av medelutdebiteringen under de senaste fem åren samt en maximering av skogsaccisen till 3 procent av det taxerade rotvärdet. En skattesats å en tredjedel av medelutdebiteringen ansåg utskottet vara för högt beräknad, enär de två procent av skogsvärdet, vilka bortfölle såsom beskattningsunderlag, ej representerade en fristående objektskatt utan en garantiskatt. Utskottet avstyrkte helt förslaget om skogsaccis till landstingen, enär en sådan skatt ansågs skola i det allmänna medvetandet uppfattas såsom en särbelastning av skogsbruket vid landstingsbeskattningen. Utskottet avstyrkte likaledes av praktiska hänsyn den föreslagna skogsaccisen till municipalsamhällen. Sedan kommunalskatlefrågan fallit vid 1927 års riksdag, framlades i 1928 års kommunalskatteproposition förslag om garantiskatt med samma repartitionstal som enligt 1927 års proposition. Beträffande skogsaccisen föreslogs, att den skulle utgå endast till primärkommuner och efter en skattesats, motsvarande en fjärdedel av medelutdebiteringen för de fem senaste åren, dock utan maximering. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag, som tillstyrkte de i propositionen föreslagna repartitionstalen, förordade med hänsyn till skogskommunernas skatteunderlag en höjning av skattesatsen för skogsaccisen till en tredjedel av medelutdebiteringen. Riksdagen följde emellertid propositionen och fastställde den däri föreslagna skattesatsen för skogsaccisen å en fjärdedel av medelutdebiteringen. I överensstämmelse härmed utfärdades år 1928 den alltjämt gällande lagen om skogsaccis. Under intryck av den långvariga lågkonjunkturen för jordbruket i början av 1930-talet genomfördes från och med år 1933 en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 006 till 005. Repartitionstalet för skogsvärde och skattesatsen för skogsaccisen bibehöllos därvid oförändrade. I propositionen till 1932 års riksdag motiverades detta med att skogsaccis ej utginge för husbehovsvirke i allmänhet och ej till landsting samt att olika omständigheter talade för att skogsaccisen vore lågt beräknad. Departementschefen framhöll även, att en sådan åtgärd vore oberäknelig till sina verkningar. Han uttalade emellertid, att det sannolikt varit svårt att avvisa ett förslag om sänkning av repartitionstalet för skogsvärde till 0 03, därest det kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått såsom klart, att den skogsaccis, som uttoges och som avsåge att utfylla skillnaden mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt fyllde detta ändamål. Bevillningsutskottet fann sig icke heller kunna förorda en sänkning av repartitionstalet för skogsvärde samt påpekade, att även skogsfastigheter skulle med avseende å skogsmarksvärdet få del i sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärdet, varför ökningen av belastningen å skogsvärde syntes bliva mycket obetydlig.

118 Beredningens ståndpunkt ifråga om objektbeskattningen av växande skog. Enligt gällande ordning beskattas skogsbruket kommunalt i tre olika former, nämligen dels genom en inkomstskatt, dels genom en objektskatt å taxerat skogsvärde och skogsmarksvärde i form av garantiskatt och dels genom en objektskatt å skogens avkastning, skogsaccisen. Beredningens överväganden rörande inkomstbeskattningen av skogsbruk, för vilka redogöres i del II av betänkandet, hava utmynnat i att beredningen förordat ett bibehållande av den nuvarande inkomstbeskattningen beträffande skogsbruket. Såsom i kap. IV ovan närmare utvecklats, har beredningen vidare funnit, att en objektbeskattning av fastighet ej heller i fortsättningen kan undvaras. Beredningen har även intagit den ståndpunkten att denna objektbeskattning av fastighet skall vara fristående i förhållande till inkomstbeskattningen — vilken senare sålunda är avsedd att utan inskränkningar omfatta inkomst av fastighet — samt träffa all slags fastighet med samma tyngd. Under dessa ändrade förutsättningar har beredningen haft att taga ställning till spörsmålet, genom vilken eller vilka skatteformer objektskatten å växande skog skall uttagas. Valet har därvid stått mellan de två huvudtyperna av objektskatter å skog, nämligen skogsaccis och fastighetsskatt. Ur beskattningssynpunkt förete dessa båda skatter betydande skiljaktigheter. Skogsaccisen innebär en beskattning av skogens avkastning, i den mån denna faktiskt tillgodogöres, och utgår sålunda med växlande belopp olika år. Även fastighetsskatten, vilken beräknas å det taxerade skogsvärdet, innebär, eftersom nämnda värde bestämmes av skogens normalt påräkneliga avkastning vid uthålligt skogsbruk, i själva verket en beskattning av avkastningen men utgår med ett för varje år praktiskt taget lika stort belopp, oavsett när avkastningen tillgodogöres. Principiellt sett böra verkningarna av de båda skatteformerna i längden bliva desamma utom vid varaktiga ökningar eller minskningar av virkeskapitalet. Om virkeskapitalet å en fastighet genom sparande av tillväxten definitivt höjes, blir den sålunda ej tillgodogjorda avkastningen föremål för objektbeskattning vid fastighetsskatt men ej vid skogsaccis. Om å andra sidan virkeskapitalet genom uttag, som överstiga tillväxten, definitivt sänkes, blir detta uttag föremål för objektbeskattning vid skogsaccis men ej vid fastighetsskatt. Beträffande objektet skilja sig de båda skattetyperna i sin nuvarande form från varandra därutinnan att fastighetsskatten drabbar all växande skog å fastigheten, medan viss skog är undantagen från skogsaccis. Husbehovsvirke är, som förut nämnts, med hänsyn till de taxeringstekniska svårigheterna i stort sett icke underkastat skogsaccis. Då myckenheten av husbehovsuttagen är beroende icke blott av fastighetens beskaffenhet utan även av ägarens personliga förhållanden, har i accisbeskattningen införts ett moment, som är främmande för en renodlad objektskatt. Vid fastighetsskatt och skogsaccis gälla vidare olika metoder för bestämmande av beskattningsföremålets värde.

119 Den avkastning, efter vilken skogsvärdet bestämmes och fastighetsskatten följaktligen utgår, uppskattas efter ett rotvärde, utgörande medeltalet av en rotprisserie för ett flertal år, vilka kunna innefatta såväl hög- som lågkonjunktur på virkesmarknaden. Rotvärdet vid skogsaccistaxeringen räknas efter rotpriset vid avverkningstillfället, vilket pris får antagas genomsnittligt ligga högre än det vid fastighetstaxeringen tillämpade rotvärdet, då övervägande delen av uttagen ske vid goda konjunkturer på virkesmarknaden. På grund av de berörda förhållandena är en siffermässig jämförelse mellan den skattebelastning, som åstadkommits av skogsaccisen, och den som en fastighetsskatt å skog inneburit föga vägledande, då det gäller att förutse de framtida verkningarna av de båda skatteformerna. Skogsaccisen har därför utgjort och skulle även vid fristående objektskatt å fastighet utgöra ett osäkerhetsmoment i avvägningen av skattebördan mellan växande skog och fastighet i övrigt. Ur den skattskyldiges synpunkt kan det framstå såsom en fördel hos skogsaccisen att den utgår i anslutning till uttaget av skogsavkastningen, då den skattskyldige får antagas i regel hava bättre tillgång till likvida medel, medan fastighetsskatten uttages utan hänsyn till huruvida den skattskyldige för året faktiskt tillgodogjort sig skogsavkastningen. Den fördel för den skattskyldige av beskattning i sammanhang med inkomstförvärvet, som skogsaccisbeskattningen sålunda kan erbjuda, lider dock av samma begränsning som gäller för beskattningen i allmänhet, nämligen att viss tid åtgår för skattebeloppens utmätande och uppbärande. För virke, som exempelvis avverkats under vintern 1940—1941 och under år 1941 så tillretts och upplagts, att det kunnat inmätas för försäljning, erlägges skogsaccisen tidigast i slutet av år 1942, sålunda omkring ett och ett halvt år efter det likvid erhållits. Det företräde, som skogsaccisbeskattningen i berörda hänseende m å äga, skulle emellertid vid den av beredningen förordade övergången från en fastighetsbeskattning enligt garantiskattesystem till en fristående objektbeskattning av fastighet bliva mindre. Såsom i kap. VII närmare utvecklas, måste förutsättas ett avsevärt lägre repartitionstal för fastighet vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Vid garantiskatt kunna skogsägarna för de år, då avverkning ej sker, få vidkännas en objektbeskattning av skogen motsvarande hela det högre repartitionstalet vid sådan skatt. Vid fristående objektskatt med dess lägre repartitionstal skulle den av fastighetsskatten vållade belastningen i dylika fall begränsas till belopp motsvarande detta lägre tal. Olägenheterna av att fastighetsskatten å skog träffar skogsägarna även de år, då ingen eller förhållandevis ringa del av skogens avkastning tillgodogjorts, skulle sålunda vid fristående objektskatt bliva avsevärt förminskade. Medan de skattskyldiga kunna hava intresse av att skogsbeskattningen förlägges i nära anslutning till tillgodogörandet av skogens avkastning, vilket ofta sker oregelbundet, äro kommunerna i behov av ett år från år stabilt skatteunderlag. Fastighetsskatten lämnar ett jämnt tillskott till kommunernas hushållning, medan skogsaccisen inflyter ojämnt. Under högkonjunktur

120 ökas accismedlen på grund av högre virkespriser och större uttag. Under lågkonjunktur, då motsatta förhållanden råda, sinar denna inkomstkälla för kommunerna. Denna olägenhet hos skogsaccisen har emellertid i viss utsträckning minskats genom föreskrifterna om accismedlens fondering. Även om denna anordning kunde göras mera effektiv än för närvarande, måste dock ur garantisynpunkt fastighetsskatten vara att föredraga. Ur skogsvårdssynpunkt har skogsaccisen tidigare ansetts äga företräde framför en fastighetsskatt. Såsom ovan framhållits, träffar accisen icke tillväxt, som sparas för att öka virkeskapitalet, men väl virkesuttag, som minska detta kapital. Skogsaccisen har därför ansetts ägnad att uppmuntra till skogsodling och ökning av virkeskapitalet samt att minska skogsägarnas benägenhet att på grund av ekonomisk kortsynthet företaga skogligt olämpliga avverkningar. Det har å andra sidan gjorts gällande, att behovet av medel till en årlig fastighetsskatt skulle kunna föranleda avverkningar i förtid. Då den meningen blivit alltmera utbredd att särskilt det mindre, enskilda skogsbruket skulle giva ett bättre utbyte, om det dreves med större förråd än de nuvarande, har skogsaccisen tillskrivits gynnsammare verkningar beträffande skogsvården än fastighetsskatten. Dessa synpunkter hava starkt framhållits under det tidigare, ovan delvis återgivna meningsutbytet i ämnet. Enligt uttalanden av representanter för skogsbruket, med vilka beredningen under sitt arbete överlagt, synes emellertid uppfattningen bland skogsbrukets målsmän i allmänhet hava ändrats på denna punkt. Det torde numera anses, att en omläggning av objektbeskattningen å skog till enbart fastighetsskatt av samma storlek som för fastighet i övrigt icke skulle innebära några vådor för skogsvården. Till denna meningsändring har sannolikt bidragit bl. a. den omständigheten att skogsägarna anses hava vunnit större insikter i skogliga och ekonomiska ting. Beredningen har för sin del kommit till den uppfattningen att de olägenheter, som ur skogsvårdssynpunkt ansetts vidlåda en fastighetsskatt å växande skog, icke äro av den betydenhet att de böra vara avgörande för frågan om den lämpligaste formen för objektbeskattningen av skog. I detta sammanhang må framhållas, att större möjligheter till belåning av växande skog öppnats för skogsägare efter antagande av lagstiftning om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet, vilken lagstiftning genom en ändring år 1938 erhållit ökad praktisk betydelse. Fastighetsbeskattningen torde därför i och för sig knappast behöva giva anledning till förtida avverkningar. Ur taxeringstekniska synpunkter giver skogsaccisen upphov till icke oväsentliga svårigheter. Dessa sammanhänga i viss mån med att skogsaccisen är den enda direkt på avkastningen grundade form av objektbeskattning, som förekommer i vårt skattesystem, och att den därför — i synnerhet för de skattskyldiga — torde framstå såsom i viss mån främmande och svårfattlig. Själva utformningen av reglerna för skogsaccisen torde även i någon mån hava bidragit till de svårigheter, som yppat sig vid tillämpningen. Framför allt gäller detta den bristande anpassningen av dessa regler till de faktiskt rådande förhållandena inom skogsbruket. Beskattningsåret vid

121 skogsaccistaxeringen omfattar i regel ett kalenderår. Så som avverkningarna i landet i allmänhet bedrivas, kommer beskattningsåret merendels att avse den senare delen av en avverkningssäsong och den tidigare delen av den därpå följande avverkningssäsongen. För ett riktigt verkställande av skogsaccistaxeringen förutsattes i sådant fall en tudelning av två avverkningssäsonger. Redan vid bestämmandet av objektet för skogsaccistaxeringen möter det under sådana förhållanden betydande svårigheter att avgöra, huru stor del av det under varje avverkningssäsong avverkade virket, som vid årsskiftet varit så tillredd och upplagd, att uppmätning därav kunnat ske. Bestämmandet av rotvärdet är med hänsyn till de ofta mycket skiftande förhållandena en vansklig uppgift och försvåras därav att mellan de båda avverkningssäsonger, som delvis ingå i beskattningsåret, icke oväsentliga förändringar kunna inträffa i de på rotvärdet inverkande faktorerna, såsom försäljningspris samt avverknings- och transportkostnader. Skogsaccistaxeringen har också förorsakat taxeringsmyndigheterna betydande tidsspillan och besvär. Trots en långvarig tillämpning av de gällande reglerna synes fortfarande råda delade uppfattningar om deras tolkning i olika avseenden. Taxeringsnämndernas praxis är icke enhetlig i landets olika delar. Virkestaxeringen har även föranlett ett förhållandevis stort antal taxeringsprocesser. Utöver själva virkestaxeringen tillkommer det arbete, som debiteringen och uppbörden av skogsaccis vållar. Särskilda svårigheter hava också yppat sig vid indrivningen av skogsaccis, vilka nedan skola närmare beröras. Såsom tabell 32 utvisar, uppgick skogsaccisen för taxeringsåren 1929—1940 i genomsnitt till 34 miljoner kronor per år, vartill komma de på grundval av skogsaccistaxeringen debiterade skogsvårdsavgifterna med ett årligt belopp av i medeltal 24 miljoner kronor för samma tid räknat. Proportionen mellan de belopp, som denna skatteform hittills tillfört det allmänna, och det arbete, som den föranleder, framstår såsom mindre tillfredsställande, även om skogsvårdsavgifterna lagas i betraktande. Vid objektbeskattning av skog genom en fastighetsskatt kräves däremot icke något särskilt taxeringsförfarande, då fastighetstaxeringen ändock är nödvändig, bl. a. för förmögenhetsbeskattningen. Då debitering och uppbörd givetvis sker gemensamt för fastighetsskatten å skog och den övriga fastighetsskatten, vålla dessa göromål icke något särskilt arbete för skogsbeskattningens del. Beredningen har ur här angivna synpunkter övervägt fördelar och nackdelar hos de båda formerna för objektbeskattning av skog och kommit till den uppfattningen att fastighetsskatten är att föredraga framför skogsaccisen. De skäl, som tala till förmån för skogsaccisen, äga numera icke samma giltighet som då frågan senast var föremål för statsmakternas prövning. Genom en omläggning av fastighetsskatten till fristående objektskatt med därav följande sänkning av repartitionstalet kommer frågan enligt beredningens mening i ett annat läge. Den med skogsaccisen förknippade fördelen av en beskattning i anslutning till virkesuttagen skulle i sådant fall icke bliva så stor att bibehållandet av denna skatteform vore motiverat.

122 Genom skogsaccisens avskaffande skulle å andra sidan vinnas en förenkling av det kommunala skattesystemet. Detta bleve därigenom mera enhetligt och överskådligt, och möjlighet erhölles att avväga objektbeskattningen fullt likformigt för skogsfastigheter och övriga fastigheter. Skogsaccisens avskaffande skulle även medföra en icke oväsentlig lättnad i arbetet med taxering, debitering och uppbörd. Med hänsyn till de därmed förbundna väsentliga fördelarna föreslår beredningen, att skogsaccisen avskaffas och att objektbeskattning av växande skog sker genom en fastighetsskatt med samma repartitionstal för skogsvärde som för annat taxeringsvärde. Genom en dylik omläggning av beskattningen synas såväl de skattskyldigas som kommunernas intressen bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda. Borttagandet av den nuvarande överbelastningen å skogsägarna samt fastighetsbeskattningens jämnare fördelning å olika år genom en övergång till fristående objektskatt måste vara till båtnad för de skattskyldiga och innebära en bättre avvägning av skattebördan. Kommunerna erhålla genom objektskatten å skog ett jämnt tillskott till sitt skatteunderlag, och de ökningar av den allmänna kommunalskatten, som skogsaccisens borttagande och fastighetsbeskattningens omläggning kunna medföra, torde icke bliva av sådan omfattning att några större rubbningar i skogskommunernas ekonomi behöva befaras. Om den för höga skattebördan för skogsfastigheter skall bringas att upphöra, kan dock icke undvikas en viss ökning av belastningen å övriga beskattningsföremål. Av skäl, som närmare beröras i kap. VII, föreslår beredningen ett repartitionstal ov 0025 för den fristående objektskatt å fastighet, som skall träda istället för såväl den nuvarande garantiskatten som skogsaccisen. I syfte att bilda sig en uppfattning om de föreslagna åtgärdernas sammanlagda effekt å kommunernas ekonomi har beredningen låtit verkställa en undersökning för taxeringsåret 1936 beträffande de för detta år provtaxerade 77 landskommunerna. Ehuru det för ett särskilt år alltid måste finnas en viss skillnad mellan debiterade och i anspråk tagna skogsaccismedel, har vid undersökningen måst antagas, att skogsaccisens borttagande skolat påverka uttaxeringsbehovet med det för året debiterade accisbeloppet. Uppgifter hava nämligen icke kunnat erhållas ur den officiella statistiken om de skogsaccismedel, som kommunerna faktiskt tagit i anspråk för täckande av 1937 års utgifter. Då undersökningen endast omfattar ett år och förhållandena kunna växla avsevärt från år till år, kunna några vittgående slutsatser icke dragas av undersökningens resultat. Detta torde dock giva en viss föreställning om de föreslagna åtgärdernas verkningar i de undersökta kommunerna. Undersökningens resultat redovisas i tabell 35. Därav framgår att utdebiteringen skulle hava ökats i 48 och minskats i 29 av de undersökta kommunerna. Att de förra kommunerna skulle överväga till antalet har också varit att vänta, eftersom skogsaccisen, såsom ovan framhållits, utgått med högre belopp än som motsvarat skillnaden i repartitionstal för skogsvärde och annat taxeringsvärde. Tabellen visar mera betydande ökningar

123 av utdebiteringen per skattekrona i fyra fall, nämligen för Hålanda kommun med 3 kronor 69 öre, Karl Gustavs kommun med 3 kronor 12 öre, Viksjö kommun med 2 kronor 27 öre och Näs kommun med 1 krona 99 öre. Ökningarna hava emellertid framför allt berott på att en övergång från garantiskatt till fristående öbjektskatt med repartitionstalet 0025 i dessa kommuner, där antalet effektiva garantiskattekronor varit mycket högt, skolat leda till nedgång av objektskatteunderlaget. Endast beträffande Viksjö kommun är största delen av ökningen att tillskriva skogsaccisens borttagande. För de övriga nämnda kommunerna hade denna åtgärd i och för sig betytt en ökning av utdebiteringen med högst 50 öre per skattekrona. I anledning av förslaget om upphävande av skogsaccisen har för beredningen uppställt sig spörsmålet, huru skall förfaras med skogsvårdsavgifterna, vilka nu utgå å samma taxerade rotvärde som skogsaccisen. Dessa avgifter bilda jämte statsbidrag det ekonomiska underlaget för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Storleken av skogsvårdsavgifterna för taxeringsåren 1929—1940 framgår av tabell 32. Med hänsyn till skogsvårdsavgifternas relativt låga belopp synes det knappast kunna ifrågakomma att endast för dessa avgifters skull behålla en särskild virkestaxering, och det torde ej heller möta några svårigheter att finna en annan grund för uttagande av skogsvårdsavgifter. Flera utvägar äro härvid tänkbara. Beredningen har emellertid icke funnit erforderligt att framlägga något förslag i denna fråga, enär densamma, enligt vad beredningen inhämtat, kommer att upptagas till behandling inom skogsstyrelsen, för den händelse förslaget om skogsaccisens avskaffande skulle leda till åtgärder från statsmakternas sida. Ett mera speciellt spörsmål i samband med skogsaccisbeskattningen, som hänför sig till kommunernas intressen, har framlagts i två vid 1935 års riksdag väckta likalydande motioner (1:115 och 11:237 )om åtgärder för effektiv indrivning av skogsaccis och skogsvårdsavgifter. I motionerna har framhållits, att det vid kommunernas indrivning av skogsaccis stundom visat sig, att gällande lagstiftning ej gåve tillräckliga möjligheter att utfå skogsaccisen. Vissa kommuner gjorde sålunda avsevärda förluster på grund av att personer, som saknade utmätningsbara tillgångar, inköpte skogsstämplingar, för vilka borgen lämnades, varigenom visserligen betalning för skogsköpet säkerställdes men ingen som helst säkerhet erhölles för att skogsvårdsavgifter och skogsaccis bleve guldna. Olägenheten och orättvisan härav framginge tydligast därigenom att skogsaccisen utgjorde ersättning för en under många år åtnjuten frihet från fastighetsskatt. Därest kommunen istället haft rätt till dylik skatt, skulle denna säkerligen hava betalts med hänsyn till förefintlig förmånsrätt i fastigheten. För övrigt hade det visat sig, att kommuner ej sällan gjorde förluster även på sådana fastighetsägare, vilka själva avverkat sin skog, då deras fastigheter varit så högt intecknade att utmätning ej varit lönande. Motionärerna ville ifrågasätta sådan ändring av gällande bestämmelser i ämnet att kommun vid avverkningar av skog

124 skulle äga rätt att begära säkerhet för eventuell, på avverkningen belöpande skogsaccis. Ett motsvarande stadgande borde enligt motionärernas mening även införas ifråga om skogsvårdsavgifterna. I anledning av motionerna hemställde riksdagen i skrivelse (nr 284) till Kungl. Maj:t om utredning av frågan, huruvida kommuns och skogsvårdsstyrelses rätt att utfå skogsaccis och skogsvårdsavgift kunde tryggas på ett mera tillfredsställande sätt. Skrivelsen har överlämnats till beredningen för att tagas i övervägande Vid fullgörandet av dess uppdrag. Därest objektskatten å skog, såsom beredningen förordar, helt uttages genom fastighetsskatt, bortfaller det i motionerna berörda spörsmålet för skogsaccisens del. Kommuns rätt till fastighetsskatt är redan i särskild ordning tryggad genom föreskrift i 17 kap. 6 § handelsbalken om företräde för sådan skatt till betalning ur fast egendom framför bl. a. i egendomen intecknad fordran. Beträffande skogsvårdsavgifterna kvarstår frågan däremot olöst. Enär beredningen, såsom nämnt, icke ansett sig böra framlägga något förslag rörande grunderna för skogsvårdsavgifternas utgörande efter ett avskaffande av skogsaccisen, har emellertid beredningen saknat anledning att upptaga frågan om effektivare indrivning av skogsvårdsavgifterna till behandling.

125 KAPITEL

VI.

Näringsbeskattning. Möjligheten av en utvidgning av kommunernas fasta beskattningsunderlag till a n d r a objekt än fastighet har sedan lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet. Ett flertal förslag om en särskild beskattning av näringsföretag hava framlagts, för vilka närmare redogöres i bilaga E. Uti skrivelse (nr 344) till Kungl. Maj:t anhöll 1928 års riksdag om utredning av frågan, i vad mån och på vad sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattningsunderlag måtte kunna komma att utöver fastighet vila å även andra beskattningsföremål, såsom näringsföretag och penningkapital, samt av frågan hur vid en sådan beskattning hänsyn skulle kunna tagas till de skattskyldigas olika skatteförmåga. I en motion vid 1935 års riksdag (II: 10) hemställdes, att riksdagen ånyo måtte anhålla om sådan utredning som begärts av 1928 års riksdag. Enligt beredningens direktiv åligger det beredningen att taga under omprövning bl. a. de önskemål, som framförts i n ä m n d a motion. Såsom skäl för en näringsbeskattning har anförts, att en objektbeskattning icke borde, såsom för närvarande är fallet, träffa blott en del av den produktiva egendomen. En ordning, enligt vilken endast ett visst slag av produktionsmedel, nämligen fastighet, bleve föremål för objektbeskattning, har ansetts innebära en mindre följdriktig begränsning av denna beskattning. Även från andra utgångspunkter har ifrågasatts en utvidgning av den nuvarande objektbeskattningen. Med den omfattning, som de kommunala hushållningsangelägenheterna erhållit, hava vissa kommuner ställts inför mycket svåra problem, då det gällt att skaffa medel för täckande av de nödvändiga utgifterna. En utsträckning av objektbeskattningen till den lösa produktiva egendomen har antagits kunna medföra en önskvärd ökning av sådana kommuners skatteunderlag. Beredningen, som kommit till det resultatet att en objektbeskattning av fastighet icke kan undvaras, har i anknytning till nyss berörda tankegångar och i enlighet med sina direktiv funnit sig böra undersöka möjligheterna att utvidga området för den kommunala objektbeskattningen. Vid ett övervägande av förevarande spörsmål måste enligt beredningens mening avseende främst fästas vid de ekonomiska verkningar, som en förändring av den nuvarande ordningen i angiven riktning skulle åstadkomma.

126 I den mån objektbeskattningen av fastighet inverkat å fastighetsvärdena, har detta ägt rum tidigare, och därefter har uppstått ett visst jämviktsläge i det ekonomiska livet. Om nu, i syfte att till det yttre ernå likformighet i beskattningen, en objektskatt infördes även å övrig produktiv egendom, skulle detta leda till en rubbning i det uppkomna jämviktsläget. Huru verkningarna på det ekonomiska området skulle gestalta sig vid ett införande av en näringsskatt i form av objektskatt å den lösa produktiva egendomen, synes ytterst vanskligt att bedöma. För näringsidkaren komme skatten att framstå såsom en ren omkostnad i näringen. Såsom sådan skulle den utlösa en strävan hos näringsidkaren att låta konsumenterna bära skatten eller att på annat sätt övervälta densamma. I vad mån en övervältning skulle ske, vore beroende av flera omständigheter, bl. a. tillgång och efterfrågan å de framställda produkterna samt förhållandet mellan den lösa produktiva egendomen och andra produktionsmedel i vederbörande näringsföretag. Stundom skulle skatten helt eller delvis kunna övervältas, i andra fall icke. Verkningarna ur näringspolitisk synpunkt av ett införande av objektbeskattning å den lösa produktiva egendomen äro enligt beredningens uppfattning överhuvud taget så ovissa att denna fråga måste behandlas med stor försiktighet. För en dylik försiktighet tala även andra skäl. Den omständigheten att näringsföretag i allmänhet kunna flytta sin verksamhet från en kommun till en annan innebär redan nu en viss fara för skatteunderlaget i kommuner med högt skattetryck. Ett införande av en näringsskatt skulle otvivelaktigt skapa en ny anledning för företag inom sådana kommuner att flytta verksamheten till kommuner med låg utdebitering. Detta gäller i motsats till vad förhållandet är beträffande fastighet, vars existens såsom beskattningsföremål i kommunen icke kan på samma sätt äventyras genom beskattningen. Det är givetvis tänkbart att anordna näringsskatten såsom en kvotitetsskatt med lika hög skattesats i alla kommuner och därigenom undvika faran för en ytterligare flykt från de skattetyngda kommunerna, men genom en sådan utformning av skatten skulle också syftet med densamma i betydande grad bliva förfelat. En dylik skatt, som skulle stå utanför repartitionen, måste hållas vid en måttlig höjd och skulle därför giva ett mindre effektivt tillskott i ekonomiskt svaga kommuner. Det skulle icke heller vara önskvärt att hava olika hög objektskatt å skilda slag av produktiv egendom. De förslag till en utsträckt kommunal objektbeskattning, som tidigare utarbetats, synas samtliga hava vilat på den tankegången att allt produktivt kapital skulle bidraga till att trygga kommunernas tillgång på skatteintäkter genom att tillskjuta det särskilda objektskatteunderlag, som för detta ändamål kunde erfordras. Då såsom lämpliga föremål för en sådan objektbeskattning anvisats icke blott f ealkapital utan även penningkapital, har man emellertid gått ett steg längre. Penningkapital, varmed torde hava åsyftats penningar, fordringar samt liknande betalnings- och kreditmedel, innefattar vissa å realkapitalet vilande rättigheter. En objektskatt å penningkapital skulle därför sträcka sig utöver ett system med objektbeskattning av produktiv egendom. En beskattning av denna omfattning skulle innebära dubbel-

127 beskattning, enär en objektskatt å realkapitalet, vilken enligt en sådan skatts natur träffar föremålet med bortseende från därå vilande skuld, skulle redan den omfatta den produktiva egendomen i dess helhet. Skulle man vilja uttaga en kommunal objektskatt å såväl produktivt realkapital som penningkapital utan att därigenom åstadkomma någon dubbelbeskattning, måste förutsättas en modifikation av objektbeskattningen å den produktiva egendomen, varigenom från egendomens värde finge avräknas skulder, för vilka denna häftade. En dylik anordning skulle då motiveras därmed att fordran i sådan egendom vore att likställa med andel däri. Emellertid synes det vara tämligen uppenbart att ett sådant system för objektbeskattning, enligt vilket hänsyn skulle tagas till skuldbelastning å den produktiva egendomen men en objektbeskattning istället vila å de mot skulderna svarande fordringarna, är praktiskt ogenomförbart. I varje fall måste detta gälla, om systemet skall inkopplas i den allmänna skatterepartitionen och beskattningen äga rum i de kommuner, där kapitalet är nedlagt. Redan en uppdelning av skulderna (fordringarna), så att objektbeskattningen endast träffade sådant penningkapital, vilket vore nedlagt i produktiv egendom, skulle vara vansklig. Vidare skulle det ofta möta mycket stora svårigheter att beträffande skuld, som finge avdragas, återfinna den för motsvarande penningkapital skattskyldige. Det torde i detta sammanhang vara tillräckligt att erinra om förlagslån, obligationslån och dylika förskrivningar. I och för sig avgörande synes emellertid den omständigheten vara att en beskattning av penningkapital svårligen låter sig inordna i ett repartitionsskattesystem med dess skiftande utdebitering i de skilda kommunerna. Då penningkapitalet är i utpräglad grad rörligt, skulle en särbeskattning därav i repartitionsskattens form otvivelaktigt föranleda detta att söka sig till sådana kommuner, där utdebiteringen vore låg. I kommuner med högt skattetryck skulle därigenom kreditsvårigheter uppstå till men för näringslivets utveckling i dessa kommuner. Sistnämnda svårigheter skulle visserligen kunna undvikas genom att särbeskattningen å penningkapitalet ordnades såsom en fast kvotitetsskatt, lika för hela riket, men därigenom skulle uppkomma nya olägenheter av den art, som förut berörts. Det skulle nämligen icke vara möjligt att samordna en sådan kvotitetsskatt och den å det produktiva realkapitalet i form av repartitionsskatt utgående objektskatten på sådant sätt att beskattningen inom en kommun ens tillnärmelsevis bleve likformig för realkapitalets och penningkapitalets vidkommande. Vad slutligen beträffar den utvägen att låta objektbeskattningen av penningkapitalet ske i de kommuner, där kapitalägarna äro bosatta, har beredningen ansett denna kunna helt lämnas ur räkningen, då genom en sådan anordning kommuner, som vore i starkt behov av ökat skatteunderlag, tvärtom skulle berövas en del av sina nuvarande beskattningsföremål. Med hänsyn till här berörda omständigheter har beredningen ansett sig böra avvisa tanken på att införa en kommunal objektbeskattning av penningkapital.

128 Vid sitt fortsatta övervägande av frågan om en näringsbeskattning har beredningen uppehållit sig vid möjligheterna att utsträcka öbjektbeskattningen till allt produktivt realkapital och därvid till prövning upptagit de olika förslag till utformning av en näringsskatt, som tidigare framlagts. Beredningen har även undersökt andra utvägar att genomföra en sådan beskattning. En redogörelse för dessa undersökningar lämnas i bilaga E. De tidigare framlagda förslagen till näringsskatt, vilka i princip byggt på det direkt uppskattade värdet av i näring nedlagda tillgångar, hava icke föranlett några lagstiftningsåtgärder. Det har nämligen, med hänsyn till tillgångarnas varierande beskaffenhet och växlande storlek vid olika tidpunkter, befunnits vara förenat med alltför stora svårigheter att åstadkomma värderingar av tillgångarna efter för alla skattskyldiga likformiga grunder. Dessa svårigheter hava sedermera icke minskat i betydelse. Tvärtom hava tillkommit omständigheter, som ställt problemet om näringsbeskattningens utformning i ett än svårare läge. Genom 1928 års skattelagstiftning h a r den skattskyldige beträffande värdering av varulager lämnats en vidsträckt frihet, som möjliggör, att varulager upptagas långt under sitt verkliga värde. En dylik frihet har införts bl. a. på grund av de vanskligheter, frågan om en riktig varulagervärdering erbjuder. Med hänsyn till att en varulagervärdering, som icke helt överensstämmer med lagrets verkliga värde, i stort sett icke är ägnad att i längden påverka inkomsttaxeringens »resultat — vilket man härvid närmast torde hava haft för ögonen — har åtgärden icke ansetts kunna vid dylik taxering medföra några påtagliga olägenheter. Helt annorlunda skulle det ställa sig vid en näringsbeskattning, som vore byggd på det direkt uppskattade värdet av i näring nedlagda tillgångar. Resultatet av en från de verkliga förhållandena avvikande varulagervärdering bleve vid en sådan skatteform definitivt felaktigt, enär någon rättelse icke kunde ske vid senare taxeringar. De olägenheter, som i detta avseende föreligga vid den statliga förmögenhetsbeskattningen, skulle genom en objektskatt å de i näring nedlagda tillgångarna överföras till det kommunala beskattningsområdet. Med införandet av rätt till friare avskrivning å inventarier i rörelse genom 1938 års ändringar i skattelagstiftningen har ett motsvarande problem uppkommit beträffande värdesättning av detta slag av tillgångar. Även om härvid avskrivningsplaner kunde tjäna, till ledning för en approximativ värdesättning, skulle dock denna — bortsett från det betydande arbete, som därav skulle föranledas — erbjuda stora vanskligheter och ofta kunna giva upphovtill meningsskiljaktigheter. Då beredningen icke funnit sig kunna anvisa någon utväg att vid taxeringen åvägabringa en så tillförlitlig värdering av den lösa egendomen, som får anses erforderlig för en riktig avvägning av en näringsbeskattning, byggd på en direkt uppskattning av det i näring nedlagda realkapitalet, har beredningen ansett de förut ifrågasatta formerna för näringsbeskattning icke erbjuda någon godtagbar lösning av frågan. Beredningen har vidare undersökt möjligheterna att till grund för en nä-

129 ringsbeskattning lägga näringens avkastning. Värdet av ett näringsföretag torde i princip kunna sägas utgöra det kapitaliserade värdet av företagets beräkneliga framtida avkastning. En näringsskatt, som utginge i relation till den framtida avkastningen, skulle därför teoretiskt sett bliva av samma art som en objektskatt i förhållande till värdet av de i företaget nedlagda tillgångarna. Det är dock i allmänhet icke möjligt att till beloppet fastställa de framtida årsavkastningarna. Beredningen har därför tänkt sig möjligheten av att låta ett företags faktiska avkastning — eventuellt medeltalet av flera års avkastning — bilda underlag för en näringsskatt. I längden torde en näringsskatt i denna form i stort sett giva samma resultat som en näringsskatt å realkapitalet. Det h a r synts beredningen lämpligt att vid bestämmande av den faktiska avkastningen utgå från den vid inkomsttaxeringen fastställda nettointäkten av rörelse. Då näringsskatten till sin natur utgör en objektskatt, måste emellertid härvid uppenbarligen bortses dels från sådana nettointäktens storlek påverkande faktorer, som hänföra sig icke till själva objektet för beskattningen (näringen) utan till näringsidkarens person (gäldränta, hyra), dels ock från den del av näringens avkastning, som får anses härfluten av sådana produktionsfaktorer, vilka i annan ordning göras till föremål för objektbeskattning (fastighet) eller äro av den beskaffenhet att de icke böra utgöra föremål för sådan beskattning (näringsidkarens egen arbetsinsats i näringen). För att komma fram till den avkastning, som skall bliva föremål för näringsbeskattning, måste följaktligen viss justering av ett företags nettointäkt äga rum. Denna bör sålunda, såsom i bilaga E närmare utvecklas, ökas med beloppet av å näringen belöpande gäldränta samt hyra för förhyrd lös egendom och minskas med beloppet av utdelning, som hänför sig till näringen tillhörande aktier, samt med värdet av avkastning, som härrör från fastighet eller från näringsidkarens egen arbetsinsats. På grundval av den på dylikt sätt erhållna avkastningen skulle en objektskatt kunna utgå antingen direkt å avkastningen eller å dess kapitaliserade värde såsom skatteunderlag. Verkningarna av en på den faktiska avkastningen grundad näringsskatt av antydd beskaffenhet, vilka närmare belysas i nyssnämnda bilaga, skola här endast i korthet beröras. I stort sett torde en sådan skatt åstadkomma en riktigare och mera jämlik belastning av de skattskyldiga än en objektskatt å de i näringen nedlagda tillgångarna, enär beskattningen grundas icke på förhållandena vid en viss tidpunkt, vilka kunna starkt avvika från det normala, utan på förhållandena under en tidrymd, ett beskattningsår, och därigenom måste stå i bättre överensstämmelse med näringens verkliga omfattning. Ur de skattskyldigas synpunkt synes en å den årliga avkastningen grundad näringsskatt vara att föredraga även därför att den bättre anpassar sig efter den aktuella skatteförmågan än en näringsskatt, byggd på värdet av i näringen nedlagda tillgångar. För kommunernas del ter sig saken givetvis annorlunda. För de kommuner, som äro i behov av ett ökat skatteunderlag, skulle en skatt å avkastningen vara av föga betydelse under de år, då 9—427675.

130 detta behov vore särskilt stort. Avkastningsskattens berörda verkningar för de skattskyldiga och kommunerna bliva givetvis mindre framträdande, i den mån skatten grundas å avkastningen under ett flertal år. Ur taxeringsteknisk synpunkt måste en skatt å den faktiska avkastningen vara att föredraga, eftersom avkastningen anknyter till nettointäkten, vid vars bestämmande, såsom ovan antytts, värderingen av varulager och övriga tillgångar icke i längden är ägnad att påverka taxeringsresultatet och därför icke behöver ske med så stor noggrannhet som vid en på tillgångarnas värde byggd näringsskatt. Emellertid finnas vissa för båda skatteformerna gemensamma spörsmål, vilka måste bereda taxeringsmyndigheterna besvärligheter, bl. a. gränsdragningen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga förvärvskällor. Därest en förvärvskälla är endast delvis skattepliktig, tillkommer dessutom svårigheten att fördela intäkter och utgifter inom förvärvskällan. Ett synnerligen svårlöst problem vid en avkastningsskatt är även att från avkastningen avskilja den del därav, som får anses härröra av arbetsidkarens egen arbetsinsats. För jordbrukets del skulle det, såsom i bilaga E närmare belyses, ställa sig så vanskligt att renodla avkastningen att det torde bliva nödvändigt att antingen nöja sig med en i förhållande till jordbruksvärdet schablonmässigt avvägd näringsskatt eller också undantaga jordbruket från näringsbeskattning, överhuvud taget synas svårigheterna att i praktiken på ett någorlunda riktigt sätt fastställa avkastningen vara så stora, att skatteuttaget enligt beredningens mening skulle behöva hållas inom mycket snäva gränser, för att den ojämnhet i beskattningen, som man härvid måste räkna med, icke skulle bliva alltför stor. Vid detta förhållande uppställer sig den frågan, huruvida så stor vinst av skatteunderlag uppkommer för de kommuner, som äro i behov därav, att den kan anses uppväga skattens mindre fördelaktiga verkningar och det icke obetydliga arbete, som en taxering till näringsskatt skulle komma att förorsaka. För att utröna verkningarna ur garanti- och skatteutjämningssynpunkt av en näringsskatt sådan som den av beredningen övervägda har beredningen låtit företaga vissa undersökningar beträffande ett antal för år 1936 provtaxerade kommuner. Resultatet härav framgår av bilaga F. Därav synes kunna utläsas, att någon nämnvärd ökning av skatteunderlaget icke skulle uppkomma för andra kommuner än sådana, som redan med nuvarande ordning äro väl försedda med skatteunderlag och ej särskilt skattetyngda. Det ligger också i sakens natur att en näringsskatt huvudsakligen skulle bliva av betydelse för de mera tättbebyggda kommunerna med utvecklat näringsliv, vilka redan hava ett gott skatteunderlag och ett måttligt skattetryck. En avkastningsskatt å näring skulle sålunda komma att skärpa de ojämnheter mellan kommunerna ifråga om skattekraft, vilka det med beredningens allmänna utgångspunkter är särskilt angeläget att minska. Då enligt beredningens uppfattning en näringsskatt, oaktat den vore förenad med mycket stora taxeringstekniska svårigheter, icke skulle leda till så-

131 dana resultat, som kunna anses önskvärda med hänsyn till den kommunala beskattningen och den kommunala utvecklingen överhuvud taget, och då vidare dess verkningar med avseende å näringslivet måste te sig i hög grad ovissa, har beredningen ansett sig icke kunna förorda införandet av en näringsskatt i vårt kommunala skattesystem.

132 KAPITEL

VII.

Repartitionstal. De gällande repartitionstalen för fastighetsbeskattningen hava framgått ur omfattande överväganden och beräkningar rörande den kommunala skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga. Annan fastighet och jordbruksfastighet hava därvid behandlats olika, och bland jordbruksfastigheterna hava skogsfastigheter intagit en särställning. För utvecklingen på detta område har redogjorts i den allmänna historiken. Av redogörelsen för skogsaccisbeskattningen i kap. V framgår att skogsaccisen varit avsedd att uppväga den lättnad i fastighetsbeskattningen till primärkommuner, municipalsamhällen och landsting, som fastighets skogsvärde erhållit genom ett lägre repartitionstal än de för fastighet i övrigt gällande, men att skogsaccisen faktiskt inneburit en avsevärt högre belastning av skogsägarna än som varit erforderligt för att uppnå den avsedda verkan. Vid vägbeskattningen har däremot någon skogsaccis icke förekommit eller varit ifrågasatt. Såsom ovan berörts, hava vid denna beskattning olika repartitionstal gällt för jordbruksfastighet och annan fastighet. Vid tillkomsten av 1928 års kommunala skattelagstiftning skulle en vägfyrk påföras för varje 100 kronor av jordbruksfastighets taxeringsvärde, 150 kronor av annan fastighets taxeringsvärde och 15 kronor av beskattningsbar inkomst. Dessa repartitionsgrunder ändrades år 1933 på sådant sätt att all fastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet. Genom 1928 års lagstiftning fastställdes repartitionstalet vid den allmänna kommunalbeskattningen till 0-06 för jordbruksvärde och 0"04 för skogsvärde, och procentavdrag utgick från och med år 1930 med motsvarande belopp. Vägskattebelastningen å skogsfastigheter blev sålunda något högre än å andra jordbruksfastigheter, eftersom den vägkommunala fastighetsskatten visserligen liksom förut var lika stor för all slags jordbruksfastighet men lägre procentavdrag åtnjöts för skogsvärde än för jordbruksfastighets taxeringsvärde i övrigt. Denna skillnad i belastningen, som minskades genom nedsättningen från och med år 1933 vid kommunalbeskattningen av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0'06 till 0"05, bestod, till dess vägbeskattningen genom beslut av 1934 års riksdag närmare anknöts till den kommunala taxeringen genom införande av s. k. vägskattekronor och vägskatteören såsom underlag för vägskatten, vilka skulle åsättas i anslutning till antalet kommunala skattekronor. Enligt den sålunda införda ordningen, som alltjämt är gällande, är repartitionstalet för jordbruksfastig-

133 hets skogsvärde 0'07 och för fastighets taxeringsvärde i övrigt 0'075. I propositionen till 1934 års riksdag (nr 21) framhölls, att en tillfredsställande jämvikt mellan de olika beskattningsföremålen p å detta sätt torde ernås, då den omständigheten att procentavdraget vore en procent lägre för skogsvärde än för annat taxeringsvärde uppvägdes därav att repartitionstalet för skogsvärde bleve en halv procent lägre än för annat värde. Detta ansågs utgöra en tillräcklig kompensation, eftersom procentavdraget kunde i genomsnitt endast till viss del utnyttjas. De vid vägbeskattningen gällande repartitionstalen för fastighet äro sålunda avsedda att åstadkomma full likställighet mellan skogsvärde och annat taxeringsvärde utan att någon skogsaccis till vägdistrikten uttages. Det förhållandet att skogsaccis ej utgår till vägdistrikten innebär m. a. o. icke, att skogsfastigheter vid vägbeskattningen skola åtnjuta någon lättnad i jämförelse med övriga fastigheter. Beredningens förslag innebära en rubbning av grundvalarna för den gällande fastighetsbeskattningen. Såsom av del III i betänkandet framgår, förutsätter beredningen ett förstatligande av vägväsendet och tingshusbyggandet, varigenom den nuvarande särbelastningen av fastighetsägarna för dessa ändamål försvinner. Beträffande den eljest förefintliga merbelastningen av fastighetsägarna vid kommunalbeskattningen, nämligen i primärkommuner, municipalsamhällen och landsting, förordar beredningen, att densamma skall i stort sett bibehållas vid sin nuvarande tyngd men åvila fastighetsägarna i den fristående objektskattens form. Vad angår den kommunala beskattningens allmänna utformning har beredningen, såsom ovan utvecklats, kommit till det resultatet att denna beskattning skall såsom hittills vila å fastighet och inkomst. Den belastning å skogsfastigheter, som skogsaccisen är avsedd att utgöra, bör enligt beredningens mening upphöra i sin nuvarande form och för dylika fastigheters del ingå i den fristående objektskatten, vilken skall utgå med samma repartitionstal för skogsvärde som för annat taxeringsvärde. Den del av den nuvarande skogsaccisen, som överstiger vad som motsvarar den gällande skillnaden i repartitionstal mellan skogsvärde och annat taxeringsvärde, skall däremot icke inläggas i den fristående objektskatten. Den uppgift, som för beredningen återstått på fastighetsbeskattningens område, har varit att med utgångspunkt från den tidigare utvecklingen och med de ändrade förutsättningar för den kommunala beskattningen, som beredningens förslag innebära, finna de rätta repartitionstalen för en fristående objektskatt. Därvid h a r beredningen enligt sina direktiv icke varit bunden av den nuvarande ordningen för fastighetsbeskattningen utan haft att taga under omprövning, vilka slag av kommuner som den enligt beredningens förslag bibehållna merbelastningen av fastighetsägarna lämpligen bör komma till godo och huru fördelningen därav skall ske mellan de ifrågakommande slagen av kommuner. För att kunna bedöma verkningarna av olika alternativ beträffande fastighetsbeskattningen och möjligheterna att på olika vägar nå åsyftade resultat har beredningen låtit verkställa omfattande skattestatistiska undersökningar

134 beträffande vissa primärkommuner och municipalsamhällen, för vilka redogörelse lämnas i bilaga C. Undersökningarna hava huvudsakligen avsett taxeringsåren 1933 och 1936 och för det förra året omfattat 33 landskommuner och 1 stad samt för det senare 77 landskommuner och 4 städer. Dessutom hava vissa undersökningar verkställts för taxeringsåret 1936 beträffande 11 taxeringsdistrikt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Beredningen har även låtit bearbeta tillgängligt material rörande 1929 och 1932 års taxeringar i 24 jordbrukskommuner samt rörande 1930 års taxering i 110 jordbrukskommuner. Materialet beträffande taxeringsåren 1929 och 1932 h a r tidigare införskaffats på föranstaltande av 1930 och 1933 års riksdagars särskilda utskott och materialet beträffande taxeringsåret 1930 av 1930 års kommunalskatteberedning. Taxeringsvärdet å de av undersökningarna berörda fastigheterna har utgjort i avrundade tal för år 1929 67 miljoner kronor, för år 1930 253 miljoner kronor, för år 1932 67 miljoner kronor, för år 1933 104 miljoner kronor och för år 1936 1 046 miljoner kronor. Urvalet av kommuner har beredningen sökt göra så allsidigt som möjligt med hänsyn till önskvärheten av att kunna medtaga kommuner från skilda delar av landet och av olika typ med avseende å folkmängd, areal och näringar. Taxeringsåret 1936 har valts för att belysa förhållandena ett normalt år. Inkomsterna under år 1935 torde med hänsyn till skördens värde, virkespriserna och konjunkturen i allmänhet representera ett genomsnittsår. Undersökningarna beträffande taxeringsåret 1933 hava skett i syfte att klarlägga fastighetsbeskattningens verkningar i ett mycket dåligt läge för näringslivet och kommunernas ekonomi. Under år 1932 nådde lågkonjunkturen sin botten, och förhållandena detta år torde kunna betecknas såsom de längst gående i denna riktning under senare tid. Beredningen har vid undersökningarna rörande fastighetsbeskattningens verkningar enligt gällande system icke ansett sig böra räkna med skogsaccisen till större belopp än denna skatt bort utgå med för att fylla sin uppgift att ersätta skillnaden i repartitionstal för jordbruksvärde och skogsvärde. De för taxeringsåren 1933 och 1936 undersökta landskommunerna hava därför omtaxerats efter ett garantiskattesystem med samma repartitionstal för skogsvärde som för taxeringsvärde å fastighet i övrigt, nämligen 005. För att få en riktig jämförelse mellan de båda åren har procentavdrag räknats efter ett repartitionstal för jordbruksvärde av 0 05 även för år 1933 istället för det vid detta års taxering för procentavdragen faktiskt tillämpade talet 006. Vid provtaxeringen för år 1933 hava vidare icke blott procentavdragen — i överensstämmelse med de verkliga förhållandena — utan även fastighetsskatteunderlaget bestämts på grundval av 1932 års taxeringsvärden. Därest nämnda underlag såsom vid den verkliga taxeringen upptagits efter 1933 års till följd av lågkonjunkturen sänkta värden, hade procentavdrag och fastighetsskatteunderlag kommit att grunda sig å olika fastighetstaxeringsnivå, varigenom undersökningsresultatet fått mera begränsad giltighet. De för taxeringsåren 1929, 1930 och 1932 undersökta kommunerna äro utpräglade jordbrukskommuner. Vid provtaxeringen av dessa kommuner har

135 tillämpats repartitionstalet 005 för jordbruksvärde för att få mera jämförliga resultat av de olika undersökningarna. Det har dock icke ansetts erforderligt att omtaxera kommunerna efter ett till 005 förhöjt repartitionstal för skogsvärde såsom för de senare taxeringsåren utan har skogsaccisen antagits motsvara ett effektivt garantiskatteunderlag av en procent å skogsvärdet. För taxeringsåren 1929 och 1932 omfattar primärmaterialet annan fastighet endast i den mån denna varit i jordbrukares ägo. Då annan fastighet sålunda i stor utsträckning måst lämnas å sido, förete resultaten av undersökningarna för dessa år givetvis vissa avvikelser från de verkliga förhållandena i kommunerna. Vid undersökningarna hava de skattskyldiga uppdelats i fastighetsägare och icke-fastighetsägare, varvid till den förra gruppen hänförts sådana skattskyldiga som åtnjuta procentavdrag för fastighet. Resultaten av de verkställda undersökningarna redovisas i tabellerna 1—16 och behandlas närmare i bilaga C. Den nuvarande fastighetsbeskattningens betydelse i olika avseenden belyses av tabellerna 1—4. Dessa visa med utgångspunkt från förhållandena vid ren inkomstskatt en genomsnittlig ökning genom garantiskatten av skatteunderlaget i de undersökta landskommunerna med 28 1 procent för år 1933 och 13 6 procent för år 1936 samt en motsvarande sänkning av utdebiteringen med 4 kronor 48 öre per skattekrona för år 1933 och 1 krona 43 öre per skattekrona för år 1936. Fastighetsägarnas andel i skatteunderlaget visar sig till följd av fastighetsbeskattningen hava stigit för år 1933 från 47 procent vid ren inkomstskatt till 62 procent vid garantiskatt och för år 1936 från 50 till 57 procent. Beträffande fastighetsägarnas skattebörda i jämförelse med icke-fastighetsägares framgår vidare av undersökningarna, att den förra gruppen uti ifrågavarande kommuner varit 84 procent hårdare belastad än den senare för år 1933 och 31 procent hårdare belastad för år 1936. Denna merbelastning har motsvarat för år 1933 en 9 kronor 63 öre högre utdebitering per skattekrona å fastighetsägares skatteunderlag vid ren inkomstskatt än å icke-fastighetsägares och för år 1936 en 2 kronor 81 öre högre utdebitering. För de 4 undersökta städernas del har garantiskatten befunnits utgöra ett mera begränsat bidrag. Dess bortfallande skulle icke i något fall hava betytt större nedgång i skatteunderlaget än med 7 8 procent. Med ledning av de verkställda provtaxeringarna för år 1936 beträffande vissa distrikt i de större städerna kan antagas, att fastighetsbeskattningens borttagande skulle hava haft till följd en minskning av skatteunderlaget i Stockholm med ungefär 12 procent, i Göteborg med ungefär 9 procent och i Malmö med ungefär 7 procent. Fastighetsbeskattningen är överhuvud taget av avsevärt större betydelse för landskommunerna än för städerna. Särskilt i de norrländska landskommunerna lämnar fastighetsskatten ett värdefullt tillskott till skatteunderlaget. Detta framgår därav att dess borttagande skulle i de undersökta norrlandskommunerna hava inneburit en genomsnittlig ökning av utdebiteringen per skattekrona för år 1933 med 8 kronor 33 öre och för år 1936 med 1 krona 87 öre.

136 De verkställda undersökningarna hava haft till huvudsyfte att bestämma det för alla slag av fastighet lika repartitionstal, som vid en fristående objektskatt skulle hava erfordrats för att erhålla samma tillskott till skatteunderlaget av objektskattekronor som med den gällande fastighetsbeskattningen. Sedan skatteunderlagets storlek vid en ren inkomstskatt framräknats, har bestämts skillnaden mellan å ena sidan det faktiska skatteunderlaget enligt gällande ordning (med vissa ovan angivna modifikationer) och å andra sidan det erhållna skatteunderlaget vid ren inkomstskatt. Denna skillnad, d. v. s. de effektiva garantiskattekronorna, har därefter satts i relation till taxeringsvärdena. Resultaten härav återfinnas i tabellerna 5—11. Det s. k. erforderliga repartitionstalet har i de undersökta landskommunerna utgjort för år 1936 0023, för år 1933 0034, för år 1932 0035, för år 1930 0028 och för år 1929 0029. De genomsnittliga repartitionstalen för olika landsdelar framgå av följande sammanställning. Svealand Taxeringsår

1929 U930 1 1932 1933 1936

Antal kommuner 3 31 3 9 21

Götaland

Norrland

Antal kommuner

Repartitionstal

Antal kommuner

Repartitionstal

0 028

0-032

0-029 0032

0-030 0-038 0034

3 19

0-022 0027

0-031

60 18 16

0031 0-037

0-026

0024 Repartitionstal

8 17

0020 Summa Antal kommuner 24 110 24 33 77

Repartitionstal 0-029 0-028 0035 0-034 0-023

1 Vid beräkningarna av de för detta år angivna repartilionstalcn har skogsaccisen antagits motsvara ett effektivt garantiskatteunderlag av en procent å skogsvärdet istället för det lägre effektiva garantiskatteunderlag, som skulle hava uppkommit vid en höjning av garantiskattens repartitionstal för skogsvärde från 0'04 till 0'05.

För de fyra provtaxerade städerna uppgår det erforderliga repartitionstalet för år 1936 till i medeltal 0023. Samma tal har erhållits för den för år 1933 undersökta staden. Denna överensstämmelse mellan de båda åren sammanhänger med att objektskattebelastningen av annan fastighet icke växlar så mycket med konjunkturerna som beträffande jordbruksfastighet. De särskilda undersökningarna rörande erforderligt repartitionstal för annan fastighet i de större städerna, avseende taxeringsåret 1936, hava skett efter en förenklad metod Det har ansetts i hög grad sannolikt, att ägarna av ifrågavarande fastigheter varit i den ekonomiska ställningen att de kunnat till fullo utnyttja sina allmänna avdrag och ortsavdrag mot inkomst av andra förvärvskällor än sådana, vari fastighet ingått (jfr bilaga C sid. 342 ff). De effektiva garantiskattekronorna hava därför antagits motsvara de outnyttjade procentavdragen. Dessa undersökningar hava givit till resultat ett genomsnittligt repartitionstal av 0030. Detta högre tal för annan fastighet i de större städerna har befunnits huvudsakligen bero på att de undersökta stadsfastig-

137 heterna varit mer gäldbelastade än fallet är beträffande fastigheter i allmänhet. Undersökningarna hava även givit vid handen, att för i rörelse använd fastighet skulle hava erfordrats ett betydligt lägre repartitionstal än för hyresfastighet. F ö r de undersökta taxeringsdistrikten uppgick det erforderliga repartitionstalet för i ägarens rörelse ingående fastighet i genomsnitt till 0 015. De ovan berörda undersökningarnas resultat torde för åren 1933 och 1936 i stort sett riktigt angiva de vid en fristående objektskatt erforderliga repartitionstalen. En faktor, som kunnat inverka på de erhållna repartitionstalen, ä r taxeringsvärdenas nivå i de olika kommunerna. Denna nivå har tidigare i allmänhet varit för låg, vilket kunnat vara en anledning till att för låga erforderliga repartitionstal erhållits. Med hänsyn till den fortskridande förbättringen av fastighetstaxeringen torde man dock kunna antaga, att åtminstone de undersökningar, som grundats å 1933 års allmänna fastighetstaxerings värden, äro tillräckligt rättvisande för ifrågavarande ändamål. Även inkomsttaxeringen har tidigare otvivelaktigt varit för låg, vilket varit ägnat att giva för höga repartitionstal, men också denna taxering har under senare tid avsevärt förbättrats. Beträffande inkomsttaxeringen är emellertid att märka, att vissa i kap. IV ovan berörda förändringar beträffande taxeringarna kunna förväntas inträda i och med övergången från garantiskatt till fristående objektskatt, till vilka hänsyn icke kunnat tagas vid beräknande av de erforderliga repartitionstalen. För närvarande avgivas icke deklarationer beträffande ett stort antal förvärvskällor, vari fastighet ingår, och nettointäkterna av dessa bliva ofta icke föremål för prövning vid taxeringen, om de understiga procentavdraget. Vid en fristående objektskatt blir taxeringen av dylika nettointäkter av betydelse för det kommunala skatteunderlaget, varför en mera sorgfällig prövning i detta avseende än för närvarande torde komma att ske. Om en fristående objektskatt varit gällande för de undersökta åren, skulle därför sannolikt hava erhållits en större summa skattepliktig inkomst än den, varmed räknats vid beredningens undersökningar. Vid detta förhållande skulle repartitionstalen måhända icke behöva sättas så högt som de på det nuvarande taxeringsförfarandet baserade undersökningarna giva vid handen för att bibehålla skatteunderlaget oförändrat. I vart fall torde icke behöva befaras, att de framräknade repartitionstalen skulle vid fristående objektskatt betyda ett mindre tillskott av objektskattekronor än det gällande garantiskattesystemet i realiteten lämnat. De år 1938 beslutade ändringarna i den kommunala inkomstbeskattningen med avseende å taxering av barns inkomst och avdrag för barn hava icke beaktats vid undersökningarna, men detta förhållande torde vara av ringa betydelse för skatteunderlaget i dess helhet, och ett sådant beaktande skulle hava gjort arbetet betydligt mera omfattande. Beredningen har även låtit undersöka verkningarna av en fristående objektskatt på samma sätt som för garantiskatten, och resultaten härav redovisas i tabellerna 2, 3, 4 och 15. En fristående objektskatts inverkan på de för åren 1933 och 1936 undersökta landskommunernas utdebiteringar framgår därav att dessa genom övergång till sådan skatt från ren inkomstskatt skulle hava för år 1933 minskats vid ett repartitionstal av 0 02 med 2 kronor 95 öre, av

138 O 025 med 3 kronor 52 öre och av 0 03 med 4 kronor 5 öre per skattekrona samt för år 1936 minskats med respektive 1 krona 27 öre, 1 krona 54 öre och 1 krona 79 öre per skattekrona. Genom en fristående objektskatt i samma kommuner med repartitionstalet 0025 skulle fastighetsägarnas andel i skatteunderlaget i jämförelse med förhållandena vid en ren inkomstskatt hava ökats för år 1933 från 47 till 58 procent och för år 1936 från 50 till 58 procent. Vid garantiskatt ökades skatteunderlaget i motsvarande fall, såsom ovan framhållits, från 47 till 62 respektive från 50 till 57 procent. Ökningen för det förra året är alltså mindre vid den fristående objektskatten än vid garantiskatten och för det senare året ungefär lika stor, vilket visar å ena sidan garantiskattens bättre anpassning efter kommunernas med konjunkturerna växlande behov av skatteunderlag samt å andra sidan den fristående objektskattens större hänsynstagande till skatteförmågan. Beträffande förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares bördor giva undersökningarna sålunda till resultat, att belastningen skulle för år 1933 vid en fristående objektskatt med repartitionstalet 0-025 hava varit 61 procent hårdare för fastighetsägare än för ickefastighetsägare och för år 1936 34 procent hårdare. Motsvarande tal voro, som nämnt, vid garantiskatt 84 respektive 31 procent. Fastighetsägarnas belastning vid en fristående objektskatt med repartitionstalet 0025 skulle hava motsvarat för år 1933 en 7 kronor 58 öre högre utdebitering per skattekrona för dem än för icke-fastighetsägare å skatteunderlaget vid ren inkomstskatt och för år 1936 en 3 kronor 5 öre högre utdebitering per skattekrona. Motsvarande skillnad var vid garantiskatten 9 kronor 63 öre och 2 kronor 81 öre per skattekrona. För att bilda sig en uppfattning om de omedelbara verkningarna av en övergång från nuvarande fastighetsbeskattning till fristående objektskatt har beredningen vidare låtit undersöka förhållandena i de för åren 1933 och 1936 provtaxerade landskommunerna i samband med införande av fristående objektskatt med repartitionstalen 002, 0025 eller 003 (se tabell 14). En sådan ändring skulle för år 1933 hava medfört en minskning av skatteunderlaget i kommunerna med respektive 118, 77 och 3 6 procent samt för år 1936 en minskning med 18 respektive ökning med 12 och 41 procent. Utdebiteringen per skattekrona hade därvid för år 1933 ökats med respektive 1 krona 53 öre, 96 öre och 43 öre samt för år 1936 ökats med 16 öre respektive minskats med 11 öre och 36 öre. De verkställda undersökningarna rörande den fristående objektskatten synas giva vid handen, att en sådan skatt med repartitionstalet 0025 icke skulle till sina verkningar skilja sig från den nuvarande garantiskatten i någon större grad med avseende å fastighetsbeskattningens allmänna tyngd. I detta sammanhang skola jämväl beröras vissa undersökningar, som beredningen låtit verkställa rörande övervältningar av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga vid vissa ändringar av grunderna för fastighetsbeskattningen i de 33 för år 1933 provtaxerade landskommunerna, 51 av de för år 1936 provtaxerade landskommunerna samt de 4 provtaxerade städerna. Resultaten av dessa undersökningar redovisas i tabellerna 15 och 16.

139 För att åskådliggöra övervakningarna hava för olika grupper av skattskyldiga beräknats indextal för skattetrycket, baserade på belastningen vid en garantiskatt med repartitionstalet 0 05 för all fastighet. Beträffande uppdelningen av de skattskyldiga i fysiska och juridiska personer är härvid att märka att till den senare gruppen hänförts alla skattskyldiga, som ej åtnjutit ortsavdrag, d. v. s. även fysiska personer, bosatta utom den undersökta kommunen. Undersökningarna utvisa, att en fristående objektskatt med repartitionstalet 003 för år 1933 och 0 02 för år 1936 skulle i de ifrågavarande landskommunerna hava givit ungefärligen samma resultat beträffande skattebördans fördelning mellan grupperna fastighetsägare och icke-fastighetsägare som en garantiskatt med repartitionstalet 005. Inom gruppen fastighetsägare skulle dock vissa övervältningar hava skett. Beträffande dessa övervältningar kunna vissa allmänna tendenser inom landskommunerna utläsas ur tabellerna. Ägare av mindre jordbruksfastigheter erhålla i de allra flesta fall en lättnad, medan ägare av större sådana fastigheter, särskilt vid goda konjunkturer, i allmänhet erhålla en ökad börda. Fysiska personer, som driva rörelse i egen fastighet bliva i regel hårdare belastade. Juridiska personer (inklusive fysiska personer bosatta utom kommunen) få en lindrigare börda beträffande annan fastighet men en utpräglad ökning av skatten för jordbruksfastighet liksom för i rörelse använd fastighet. I de undersökta städerna göra sig övervältningarna mellan olika fastighetsägargrupper mindre märkbara. De berörda förskjutningarna i skattebördan äro ett uttryck för den utjämning av fastighetsbeskattningen mellan fastighetsägarna inbördes, som en övergång till fristående objektskatt innebär. De i det föregående avhandlade undersökningarna angående skatteunderlaget hava närmast tagit sikte på förhållandena i primärkommunerna. Eftersom primärkommunernas och landstingens skatteunderlag enligt gällande ordning sammanfalla, äga undersökningarna givetvis giltighet även beträffande landstingsbeskattningen. Beredningen har emellertid, såsom ovan antytts, icke varit bunden av den nuvarande ordningen utan haft att företaga en allsidig prövning av frågan om fastighetsbeskattningens bibehållande såsom en inkomstkälla för kommuner av olika slag. Därvid har beredningen bl. a. undersökt möjligheterna för att låta primärkommunerna helt eller delvis övertaga landstingens nuvarande andel i fastighetsbeskattningen. I bilaga D äro intagna vissa beräkningar rörande den ökning av repartitionstalet för en fristående objektskatt i primärkommunerna, som för taxeringsåret 1936 skulle hava erfordrats för att behålla fastighetsägarnas belastning oförändrad, under förutsättning att fastighetsskatten till landstingen helt bortfallit. En ökning av repartitionstalet för fastighetsskatten i primärkommunerna med 0009 hade, enligt vad beräkningarna giva vid handen, under angivna förutsättningar kunnat ske utan att den sammanlagda kommunala belastningen å fastighet inom primärkommuner och landsting undergått någon förändring. Med ledning av de verkställda undersökningarnas resultat har beredningen övervägt, huru den tillgång för det allmänna, som den nuvarande fastighetsbeskattningen till primärkommuner, municipalsamhällen och landsting utgör,

140 skall på lämpligaste sätt fördelas mellan kommuner av olika slag. Då fastighetsskatten till vägdistrikt och tingslag enligt beredningens förslag om förstatligande av vägväsendet och tingshusbyggandet skall bortfalla, återstå primärkommuner, municipalsamhällen och landsting såsom de samfälligheter, vilka kunna komma ifråga vid en sådan fördelning. Av dessa äro primärkommunerna otvivelaktigt mest i behov av bidrag till skatteunderlaget genom en fastighetsbeskattning, medan landstingen med sin bredare grundval äro mindre känsliga för ändringar i inkomstskatteunderlagets storlek. Beträffande fastighetsskatten till landstingen kan med ännu mindre fog än beträffande den kommunala fastighetsskatten göras gällande, att den motsvaras av några särskilda fördelar för fastighetsägarna genom vederbörande kommunbildningars verksamhet. Även om icke samma skäl kunna anföras för en fastighetsbeskattning till landstingen som beträffande primärkommunerna, kan man emellertid icke underlåta att taga hänsyn till att vissa landsting genom ett borttagande eller en väsentlig inskränkning av fastighetsbeskattningen till landstingen skulle komma i ett bekymmersamt läge med avseende å sitt skatteunderlag. Det bör i detta sammanhang även beaktas, att landstingen äro det slag av kommuner, som att döma av den senare tidens utveckling kunna väntas få sina utgifter mest ökade. Det är därför angeläget att söka vidmakthålla landstingens skatteunderlag så att dessa äga erforderlig bärkraft i tider av ekonomisk nedgång. Ur teknisk synpunkt är det även tilltalande att hava samma skatteunderlag för primärkommuner och landsting, även om en skillnad i detta avseende vid fristående objektskatt icke skulle, såsom vid garantiskatt, nödvändiggöra två skilda inkomsttaxeringar. En särskild svårighet skulle dessutom uppstå beträffande städer, som ej deltaga i landsting, om landstingen icke skulle äga uttaga fastighetsskatt efter samma grunder som primärkommunerna. För att uppnå överensstämmelse mellan dessa städer och landet i övrigt beträffande den kommunala skattebördans fördelning, skulle man i dylika städer behöva avskilja sådana utgifter, som utanför städerna bestridas av landstingen, och låta dessa utgifter uppbäras av ett annat skatteunderlag än städernas övriga utgifter. Att detta skulle vara förenat med avsevärda svårigheter och olägenheter ligger i sakens natur. Det må även framhållas, att skiljaktigheter mellan primärkommunernas och landstingens skatteunderlag skulle vålla svårigheter vid utformningen av grunderna för skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Beredningen, som övervägt skälen för och emot fastighetsbeskattningen till landstingen, har funnit densamma böra bibehållas och hava ungefär samma omfattning som hittills. I enlighet härmed föreslår beredningen, att en fristående objektskatt skall utgå till såväl landsting som primärkommuner och municipalsamhällen och att samma repartitionstal därvid skall gälla. Av beredningens ståndpunkt i ovan behandlade frågor följer att repartitionstalet för den fristående objektskatten till primärkommuner, municipalsamhällen och landsting skall bestämmas p å sådant sätt att fastighetsägarnas sammanlagda merbelastning för dessa kommuners behov blir unge-

141 far densamma som vid nuvarande garantiskattesystem. Ett sådant repartitionstal bör motsvara ett genomsnitt för merbelastningen i de olika komm u n e r n a för ett flertal år. De verkställda undersökningarna hava givit ett medeltal för de undersökta kommunerna, som får antagas vara ett tillfredsställande uttryck för det för hela landet genomsnittliga repartitionstalet. Av de år, för vilka erforderligt repartitionstal beräknats, h a r taxeringsåret 1936 synts representera ett genomsnitt, vilket även förefaller bekräftas av såväl den tidigare som den efterföljande utvecklingen. Detta år har därför ansetts ägnat att läggas till grund vid fastställandet av den fristående objektskattens repartitionstal. För nämnda år har det erforderliga repartitionstalet beräknats till 0 023 för såväl de 77 landskommuner som de 4 städer, vilka provtaxerats. Den belastning, som skogsaccisen enligt verkställd utredning medfört utöver vad som erfordrats för att utjämna skillnaden i repartitionstal mellan jordbruksvärde och skogsvärde, bör, såsom ovan framhållits, icke överföras till den fristående objektbeskattningen, vare sig genom ett högre repartitionstal för skogsvärde än för annat taxeringsvärde eller genom ett förhöjt lika repartitionstal för allt taxeringsvärde. Några skäl för att låta de speciella förhållandena i skogskommunerna med avseende å tillflödet av skogsaccis verka till en höjning av repartitionstalet i allmänhet för primärkommunerna hava icke ansetts föreligga. För taxeringsåret 1936 skulle sålunda ett repartitionstal av 0 023 för allt taxeringsvärde, motsvarande en garantiskatt med repartionstalet 0 05 för såväl skogsvärde som annat taxeringsvärde, kunna anses riktigt avvägt för primärkommunernas vidkommande. Till landstingen har icke utgått någon skogsaccis, varför ett lika högt repartitionstal för den fristående objektskatten till landstingen som det för den primärkommunala objektskatten erforderliga skulle vara liktydigt med en ökning av den belastning, som fastighetsskatten till landstingen hittills åstadkommit. Såsom av redogörelsen i kap. V framgår, har emellertid skogsaccisen ansetts hava till uppgift att uppväga även skillnaden i repartitionstal mellan jordbruksvärde och skogsvärde vid landstingsbeskattningen. Den faktiskt utgående skogsaccisen har också visat sig vara tillräcklig för detta ändamål. En viss del av skogsaccisens tryck bör därför inläggas i den fristående objektskatten till landstingen för att denna skall bliva riktigt avvägd, och detta kan ske genom att repartitionstalet för densamma sättes lika med det för primärkommunerna gällande talet. Vad nu sagts om objektskatten till landstingen och repartitionstalet för densamma gäller beträffande motsvarande skatt till municipalsamhällen. Ett enhetligt repartitionstal för allmän kommunalskatt och landstingsskatt, bestämt med utgångspunkt från talet 0 023, skulle enligt ovan omförmalda beräkningar och överväganden för primärkommuners, municipalsamhallens och landstings vidkommande leda till en ungefär lika stor Genomsnittlig merbelastning av fastighetsägarna som det nuvarande kommunala skattesystemet. Den merbelastning, som för tillgodoseende av vägdistnktens och tingslagens medelsbehov åvilar fastighetsägarna, skulle där-

142 emot enligt beredningens förslag bortfalla. Storleken av denna merbelastning kan icke exakt fastställas, men enligt i bilaga D intagna beräkningar kan densamma antagas för taxeringsåret 1936 hava ungefärligen motsvarat en fristående objektskatt till primärkommuner och landsting med repartitionstalet 0006, därest man räknar med att fastighetsägarnas absoluta merbelastning för kommunala ändamål icke skulle hava rubbats genom ett borttagande av vägskatten. För att fastighetsägarnas relativa merbelastning efter vägskattens bortfallande skulle hava blivit densamma, hade erfordrats en höjning av repartitionstalet för fastighetsskatten till primärkommuner och landsting med ungefär 0002. Såsom av det föregående framgår, h a r beredningen ansett det för taxeringsåret 1936 framräknade repartitionstalet av 0 023 giva den fristående objektskatten en tyngd, som i stort sett motsvarar den nuvarande merbelastningen av fastighetsägarna genom allmän kommunalskatt, skogsaccis och landstingsskatt. Detta tal måste emellertid av praktiska skäl avjämnas på lämpligt sätt. I betraktande av de högre repartitionstal, som erhållits vid undersökningar rörande tidigare år än 1936, synes det välbetänkt att hålla repartitionstalet något högre än genomsnittet. En viss säkerhetsmarginal vinnes därigenom beträffande de mindre bärkraftiga kommunemas skatteunderlag. För en avjämning uppåt av repartitionstalet talar även den omständigheten att fastighetsägarna ändock komma i ett bättre läge än det nuvarande genom borttagandet av den särskilda belastningen av fastighet vid väg- och tingshusbeskattningen. Ur dessa synpunkter finner beredningen lämpligt och skäligt att föreslå ett till 0 025 avjämnat repartitionstal för den fristående objektskatten till primärkommuner, muncipalsamhällen och landsting. På detta sätt synes en rimlig lättnad kunna beredas i fastighetsägarnas kommunala bördor utan att kommunernas tillgång på skatteunderlag därigenom äventyras. Storleken av fastighetsägarnas lättnad vid ett genomförande av beredningens förslag om förstatligande av vägväpendet och tingshusbyggnadsskyldigheten, avskaffande av skogsaccisen samt införande av en fristående objektskatt med repartitionstalet 0025 har för taxeringsåret 1936 beräknats till omkring 15 miljoner kronor, varav omkring 14 miljoner kronor belöper å landskommuner och omkring 9 miljoner kronor å jordbruksfastigheter i dylika kommuner (se bilaga B tabell E). De förändringar beträffande de gällande ortsavdragen, som förordas i kap. VIII här nedan, öva givetvis inflytande på den fördelning av skattebördan mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga, som det föreslagna repartitionstalet med utgångspunkt från nuvarande förhållanden innebär. Dessa ändringar inverka nämligen på inkomstskatteunderlagets storlek och sammansättning och därigenom på storleken av fastighetsägarnas merbelastning. De rubbningar av fördelningen, som de föreslagna ändringarna av ortsavdragen skulle medföra, äro emellertid icke, enligt vad beredningen kunnat finna, av den storleksordning att en jämkning av repartitionstalet för fastighetsskatten är påkallad därav.

143 KAPITEL

VIII.

Familjebeskattning. Gällande b e s t ä m m e l s e r . Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt i skattskyldigs hemortskommun må från hans sammanlagda inkomster av olika förvärsvkällor i kommunen göras vissa s. k. allmänna avdrag, såsom för underskott å sådan förvärvskälla, periodiskt understöd, vissa försäkringsavgifter m. m. I samma ordning äger gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under beskattningsåret haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta ett avdrag med 200 kronor. Sedan allmänna avdrag skett från den sammanräknade inkomsten i kommunen, utgör återstoden taxerad inkomst. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till dels levnadskostnadernas höjd i hemortskommunen, dels ock den skattskyldige åvilande försörjningsbörda. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de lägsta och ortsgrupp V orter med de högsta levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i sänder. Grundavdraget vid den kommunala beskattningen utgör för helt år räknat i ortsgrupp I 340 kronor, i ortsgrupp II 380 kronor, i ortsgrupp III 420 kronor, i ortsgrupp IV 460 kronor och i ortsgrupp V 500 kronor. Hänsyn till skattskyldigs försörjningsbörda har tagits på det sätt att skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. För år räknat utgör familjeavdraget, med lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna I och II 160 kronor, i ortsgrupperna III och IV 180 kronor samt i ortsgrupp V 200 kronor. För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu angivna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, vardera av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Därvid avrundas avdragsbeloppet i förekommande

144 fall nedåt till jämna tjugutal kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru (s. k. husföreståndarinneavdrag). De här återgivna reglerna angiva minimibeloppet av ortsavdragen, i den mån den taxerade inkomsten i hemortskommunen förslår till utnyttjande av sådant avdrag. Detta belopp ökas emellertid genom s. k. bankning med högst hälften, beroende på den taxerade inkomstens storlek. Förutom med ortsavdraget skall nämligen den taxerade inkomsten i hemortskommunen minskas, om denna inkomst uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och, om den taxerade inkomsten ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med hälften av det belopp, varmed inkomsten överskjuter ortsavdraget. Är den taxerade inkomsten 3 000 kronor och ortsavdraget 1 000 kronor, innebär sålunda bankningen, att avdraget ökas från 1 000 kronor till 1 500 kronor. Är den taxerade inkomsten endast 1 500 kronor och ortsavdraget 1 000 kronor, ökas däremot avdraget endast från 1 000 kronor till 1 250 kronor. Därest efter ortsavdraget av taxerade inkomsten återstår högst 500 kronor för skattskyldig vilkens hemortskommun tillhör ortsgrupp I eller II och ej utgör stad, skall avdrag åtnjutas med ytterligare 20 kronor (s. k. 20-kronorsavdrag). Slutligen må, om den skattskyldiges skatteförmåga finnes vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, inkomsten efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande minskas med ytterligare ett belopp av högst 700 kronor (s k. avdrag för ömmande omständigheter). Vad som härefter återstår utgör efter avrundning nedåt till jämna tiotal kronor den skattskyldiges i hemortskommunen beskattningsbara inkomst. Vid taxering av fysisk person i annan kommun än hemortskommunen, sa ock vid taxering av annan skattskyldig än fysisk person, utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst. För sådant fall utgår således intet ortsavdrag. • , , 8 Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens inom hemortskommunen beräknade taxerade inkomst icke uppgår till 600 kronor, skall icke upptagas till beskattning for sådan inkomst. I övrigt inträder skatteplikt ifråga om kommunal inkomstskatt för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, i hemortskommunen, då den beräknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 10 kronor, och i annan kommun, då den beräknade taxerade inkomsten där uppgår till minst 100 kronor. For annan skattskyldig än fysisk person inträder skatteplikt ifråga om kommunal inkomstskatt, då den beräknade taxerade inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor.

145 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Allmänna avdrag, som därvid helt eller delvis ej kunna utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens skattepliktiga inkomst, må avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Skatteplikten bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster.

1938 å r s l ö s n i n g av familjebeskattningsfrågan för s t a t s b e s k a t t ningens vidkommande. Beträffande den tidigare rättsutvecklingen i vårt land på familjebeskattningens område och grunderna för familjebeskattningen i främmande länder hänvisar beredningen till befolkningskommissionens betänkande angående familjebeskattningen (SOU 1936: 13 sid. 45 ff och 67 ff). LTpprepade gånger har motionsvis i riksdagen begärts utredning rörande frågan om ändrade grunder för familjeavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i syfte att åvägabringa en effektiv lindring i beskattningen av familjeförsörjare. Befolkningskommissionen, åt vilken uppdrogs att verkställa sådan utredning, avgav den 11 december 1935 sitt ovannämnda betänkande. Däri framlade kommissionen för vinnande av ökad differentiering av beskattningen med hänsyn till familjestorlek förslag, innefattande dels jämkningar i det då gällande systemet av skattefria ortsavdrag, dels införande av en särskild skatt för familjehjälp, vilken skatt skulle utgå av skattskyldiga med ingen eller mindre omfattande försörjningsbörda, dels ock vissa ändringar ifråga om reglerna för beskattningen av äkta makar. Detta betänkande lades emellertid icke till grund för något Kungl. Maj:ts förslag till lagstiftning i ämnet. Frågan togs därefter upp av 1936 års skattekommitté. I sitt den 27 november 1937 avgivna betänkande (SOU 1937: 42) framlade kommittén förslag till bl. a. vissa ändringar av bestämmelserna rörande familjebeskattningen. Förslaget intogs i huvudsakligen oförändrat skick i proposition (nr 258) till 1938 års riksdag, som godkände Kungl. Maj:ts förslag. De sålunda genomförda ändringarna i bestämmelserna rörande familjebeskattningen hava, i vad angår de frågor på detta område, varmed kommunalskatteberedningen har att taga befattning, i huvudsak följande innebörd. I ortsavdragen vid statsbeskattningen, vilka i 1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställdes till dubbelt så höga belopp som vid kommunalbeskattningen, hava gjorts avsevärda jämkningar. En omreglering av avdragen har skett, varigenom grundavdragen minskats, medan familjeavdragen för hustru och barn höjts. I tekniskt avseende har skillnad 10—427675.

146 gjorts mellan å ena sidan skattskyldig, som är gift eller har barn, för vilket avdrag åtnjutes, och å andra sidan ensamstående skattskyldig (ogift, änkling, änka eller frånskild utan barn, för vilket avdrag åtnjutes). Berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag var tidigare skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst. Denna avdragsrätt har utsträckts till att omfatta barn under 18 år, som icke haft minst 600 kronors inkomst. Grundavdraget för den skattskyldige själv och familjeavdraget för hustru hava gjorts lika stora och utgöra nu vartdera i ortsgrupp I 600 kronor, i ortsgrupp II 640 kronor, i ortsgrupp III 680 kronor, i ortsgrupp IV 720 kronor och i ortsgrupp V 760 kronor. Familjeavdraget för vartdera av de två första barn, för vilka avdrag åtnjutes, har fastställts till i ortsgrupp I 460 kronor, i ortsgrupp II 500 kronor, i ortsgrupp III 540 kronor, i ortsgrupp IV 580 kronor och i ortsgrupp V 620 kronor. För vart och ett av de övriga barn, för vilka familjeavdrag åtnjutes, har avdraget bestämts till i ortsgrupp I 700 kronor, i ortsgrupp II 760 kronor, i ortsgrupp III 820 kronor, i ortsgrupp IV 880 kronor och i ortsgrupp V 940 kronor. Avdraget för husföreståndarinna, vilket utgår under oförändrade förutsättningar, har fastställts till hälften av avdraget för hustru. Å samtliga dessa avdragsbelopp åtnjutes liksom tidigare intill 50 procents förhöjning genom bankning enligt samma regler som vid kommunalbeskattningen. För ensamstående skattskyldig har ortsavdraget (grundavdraget) bestämts till belopp, som framgå av en vid förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogad tabell. Ur tabellen kan direkt avläsas, huru mycket som efter avdrag återstår av det taxerade beloppet. Det återstående beloppet utgör, utom i de fall då avdrag för ömmande omständigheter medgivits, tilllika beskattningsbart belopp. Avdragen enligt denna tabell äro mindre än de som medgåvos ensamstående skattskyldiga vid den statliga beskattningen enligt 1928 års lagstiftning, och avdragens storlek avtager successivt vid stigande taxerad inkomst så att avdragen slutligen helt bortfalla. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I minst 14 000 kronor, i ortsgrupp II minst 14 300 kronor, i ortsgrupp III minst 14 600 kronor, i ortsgrupp IV minst 14 900 kronor och i ortsgrupp V minst 15 200 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke längre ortsavdrag. Principen om sambeskattning av äkta makar har bibehållits. Det gift kvinna tillkommande avdraget från viss egen inkomst med 200 kronor har för statsbeskattningens del avskaffats. Vad i övrigt angår de år 1938 genomförda ändringarna i reglerna för familj ebeskattningen inskränker sig beredningen till att hänvisa till 1936 års skattekommittés betänkande och proposition nr 258 till 1938 års riksdag. Kommunalskatteberedningen har vid samråd med skattekommittén före framläggandet av kommitténs förslag biträtt vissa av de av kommittén föreslagna och år 1938 genomförda ändringarna i den kommunala beskattningen,

147 nämligen höjningen från 16 till 18 år av åldersgränsen för barn, beträffande vilka familjeavdrag må åtnjutas, samt fördelningen av barnavdrag mellan föräldrar, som icke skola sambeskattas.

Allmän motivering för beredningens ståndpunkt. De problem, som möta vid familjebeskattningens ordnande, äro till stor del desamma, vare sig fråga är om den kommunala eller statliga beskattningen. De lösningar, som denna fråga erhåller på de båda beskattningsområdena, böra i vissa avseenden överensstämma med varandra och i andra komplettera varandra. Emellertid erbjuder familjebeskattningen delvis andra problem vid den kommunala beskattningen än vid den statliga. Vid den senare giver skatteskalans progressivitet upphov till särskilda spörsmål. Kommunalskatten däremot utgår efter proportionell grund, varvid en viss degressivitet åstadkommes genom ortsavdragen. Å andra sidan tillkomma beträffande kommunalbeskattningen särskilda frågor. På grund av dess egenskap av repartitionsbeskattning måste beträffande densamma hänsyn tagas till den omfördelning av skatteunderlaget i de särskilda kommunerna mellan olika beskattningsföremål, som ändringar i grunderna för familjebeskattningen kunna medföra. En lättnad i belastningen för vissa beskattningsföremål har till omedelbar följd en motsvarande skärpning för de övriga. Fastighetsskatteunderlaget inom en kommun liksom även det skatteunderlag, som bildas av juridiska personers inkomst, är oberoende av ändringar i ortsavdragen. Om dylika ändringar, vilka avse en omfördelning av de fysiska personernas skattebelastning med hänsyn till deras olika försörjningsbörda, innebära en nedskärning av de fysiska personernas sammanlagda inkomstskatteunderlag, uppkommer en förskjutning av belastningen till nackdel för det övriga skatteunderlaget, såvida icke åtgärder vidtagas för att samtidigt beskära även detta underlag. Vidare måste beaktas, att skatteunderlaget i ett stort antal kommuner är mycket känsligt, så att även måttliga höjningar av avdragen för en viss grupp skattskyldiga kunna åstadkomma en betydande nedgång av dessa kommuners skatteunderlag. Detta kan å ena sidan hava en hämmande inverkan på den kommunala verksamheten därigenom att uttaxering av erforderliga medel skulle bliva alltför kännbar. Å andra sidan kan vid oförändrad uttaxering utdebiteringens ökning leda till icke avsedda ändringar i fördelningen av skattebördan. Den degressivitet, som åstadkommes av ortsavdragen, får nämligen olika verkningar alltefter utdebiteringsprocentens höjd, varför den fördelning, som vid ett måttligt skattetryck må befinnas önskvärd, kan vara otillfredsställande, om skattetrycket ökas alltför mycket. Då sålunda utdebiteringens höjd övar inflytande å frågan om ortsavdragens storlek, har det slutliga ståndpunktstagandet till denna fråga måst ske under samtidigt beaktande av dels de övriga av beredningen ifrågasatta re-

148 former, som påverka skatteunderlagets storlek och sammansättning, och dels de åtgärder, som föreslås för att ernå en rationellare skatteutjämning. För vinnande av överskådlighet i framställningen hava emellertid de frågor, som direkt beröra familjebeskattningen, behandlats för sig. Det förslag beredningen framlägger bygger på den förutsättningen att garantiskattesystemet icke skall bibehållas. Ett dylikt system är nämligen ägnat att motverka en differentiering av skattebelastningen med hänsyn till familjeförhållandena. Detta påpekades redan av befolkningskommissionen, som uttalade, att den av kommissionen föreslagna reformen å familjebeskattningens område endast i mindre grad skulle påverka jordbrukarklassens förhållanden, så länge den kommunala garantiskatten toges i anspråk i den utsträckning som då vore fallet. Det anmärkta förhållandet har bekräftats av beredningens undersökningar, varvid iakttagits, att i vissa kommuner fastighetsägarna såsom grupp genom höjning av familjeavdragen skulle med nuvarande garantiskatt hava fått en ökad skattebörda, oaktat de genomsnittligen haft en vida större försörjningsbörda än andra skattskyldiga och därför hade fått sina familjeavdrag mest ökade, ävensom att bland fastighetsägarna ökningen skulle hava blivit störst för dem som haft den största försörjningsbördan. Att verkningarna skola bliva sådana ligger även i sakens natur, eftersom procentavdrag verkställas före ortsavdragen. För fastighetsägarnas del kommer därigenom utrymmet för ortsavdragen att i många fall bliva så beskuret att dessa avdrag icke alls eller endast i mindre utsträckning kunna utnyttjas. För icke-fastighetsägares vidkommande föreligger icke någon sådan inskränkning av möjligheterna att utnyttja ortsavdragen. En ökning av familjeavdragen kommer sålunda ofta att i högre grad minska skatteunderlaget för de familjeförsörjare, som icke äga fastighet, än för dem som äro fastighetsägare. Under sådana förhållanden kan den av skatteunderlagets minskning förorsakade höjningen av utdebiteringsprocenten åstadkomma en ökad skattebelastning å fastighetsägarna såsom grupp. Mest framträdande blir denna ökning för de fastighetsägare, som redan med de lägre familjeavdragen endast haft att erlägga fastighetsskatt och vilkas skatteunderlag alltså icke undergår någon ändring. Eftersom dessa fastighetsägare i allmänhet äro de som hava den största försörjningsbördan och som familjeavdragens ökning följaktligen i första hand bort komma till godo, blir resultatet i dylikt fall motsatsen till vad som åsyftats. Innan beredningen ingått på ett övervägande av frågan om skattedifferentieringen mellan de skattskyldiga efter försörjningsbörda och dyrortsförhållanden, har beredningen haft att taga ståndpunkt till huruvida grundsatsen om sambeskattning av äkta makar fortfarande bör gälla. Enligt denna grundsats bedömes makarnas skatteplikt med hänsyn till deras sammanlagda inkomst (och förmögenhet) och beräknas ortsavdragen för makarna gemensamt. Denna fråga har vid den kommunala beskattningen, vilken frånsett ortsavdragens verkan är proportionell, en mera begränsad räckvidd än vid den statliga beskattningen, som är progressiv. Om man tills vidare bortser från

149 den inbördes avvägningen av avdragen för ensamstående och för äkta makar, vartill beredningen i det följande återkommer, inskränker sig verkan av sambeskattningen vid kommunalbeskattningen huvudsakligen därtill att makes inkomst, som vid särskild beskattning av vardera maken skulle fallit under gränsen för skatteplikts inträdande, efter sammanläggning med andra makens inkomst kan uppgå till så högt belopp, att skatteplikt inträder. Eftersom enligt sambeskattningsprincipen ortsavdrag göras från makarnas sammanlagda inkomst och allmänna avdrag, i den mån dessa icke kunna utnyttjas vid ena makens taxering, få tillgodonjutas vid taxeringen av andra maken, kunna a andra sidan dylika avdrag bättre utnyttjas genom sambeskattningen. Denna ordning är en konsekvens av det betraktelsesätt, som varit bestämmande för tidigare ståndpunktstagande ifråga om äkta makars beskattning, nämligen att på grund av det sätt, varpå äkta makar i ekonomiskt avseende äro faktiskt beroende av varandra, man icke kan bedöma den ena makens skatteförmåga utan att taga hänsyn även till den andra makens ekonomiska förhållanden. Vid prövning av denna fråga senast vid 1938 års riksdag har systemet med sambeskattning av äkta makar ansetts böra bibehållas vid statsbeskattningen. Redan på grund därav föreligger anledning att upprätthålla grundsatsen även vid kommunalbeskattningen, där såsom ovan antytts de skäl, som kunna tala för dess avskaffande, äga mindre styrka. Beredningen har därför under den fortsatta behandlingen av frågan om familjebeskattningen utgått från att vid kommunalbeskattningen äkta makars sambeskattning skall bibehållas i oförändrad form. Spörsmålet om en skattedifferentiering efter familjestorlek behandlades av befolkningskommissionen huvudsakligen ur befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter men bedömdes även med utgångspunkt från de allmänna grundsatser ifråga om rättvisa i beskattningen, som kommit till uttryck i den s. k. skatteförmågeprincipen. Sålunda framhöll kommissionen, att det vore tvivelaktigt, om de år 1928 fastställda avdragen kunde anses motsvara ens ett skäligt existensminimum. De gällande avdragen tedde sig än otillräckligare, om, såsom kommissionen från sociala synpunkter fann naturligt, skatteförmågeprincipen gåves en mera vid tolkning, enligt vilken genom avdragen åsyftades ett fritagande från skatt av så stor del av inkomsten, som motsvarade ej blott levnadskostnadsminimum utan även — inom rimlig maximigräns — den verkliga kostnad en familj hade för att uppföda och fostra sina barn. Kommissionen erinrade även om att den indirekta beskattningen, i synnerhet för familjer nära existensminimum, sannolikt belastade de barnrika familjerna för hårt. Lades nu därtill befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter, framstode enligt kommissionens mening en ännu starkare skattedifferentiering efter familjestorlek såsom erforderlig. Det vore motiverat med en skattelättnad i syfte att motväga själva den välståndssänkning, som barnkostnaden medförde och som kvarstode, även då denna välståndssänkning jämlikt förmågeprincipen beaktades såsom avdragsgrund. Kommissionen uttalade visserligen såsom sannolikt, att reformer i nämnd

150 riktning blott skulle få begränsad betydelse, men ansåg, att de dock borde ingå bland de befolkningspolitiska reformer, som övervägdes, och bedömas icke isolerade utan såsom ett led i ett större sammanhang. 1936 årsskattekommitté förklarade sig hava i första hand betraktat problemet såsom en fråga om avvägning av skatt ur rättvisesynpunkter på samma sätt som då det i allmänhet gällde att fördela skattebördan mellan skattskyldiga av skilda kategorier och med olika stora inkomster efter deras relativa skatteförmåga. Från dessa synpunkter kom emellertid även kommittén till den uppfattningen att den dåvarande avvägningen av skattebördan med hänsyn till familjestorlek icke vore tillfredsställande och att skattelättnad borde beredas familjeförsörjare och särskilt barnrika sådana i den utsträckning, som motiverades av försörjningsbördan. Rent principiellt borde lättnaden i skattebördan för familjer med barn begränsas till befrielse från skatt för den del av inkomsten, som motsvarade den normala barnkostnaden. Vid beräknandet av nämnda kostnad borde dock hänsyn tagas ej blott till det oundgängligaste existensminimum utan även i största möjliga mån till vad som enligt nutida uppfattning krävdes för beredande åt barnen av tillfredsställande förhållanden ifråga orn bostad, föda, hälsovård, utbildning och dylikt. Vad anginge de befolkningspolitiska synpunkter, som kunde anläggas å frågan, var kommittén av den uppfattningen att skattelättnader, även ganska vittgående sådana, finge en relativt ringa betydelse för äktenskapsbildningen och fruktsamheten. Därest en omläggning av familjebeskattningen komme att gynnsamt inverka på äktenskapsbildning och nativitet, vore detta dock naturligen att hälsa med tillfredsställelse. För kommittén hade emellertid mera trätt i förgrunden angelägenheten av att lätta det större ekonomiska tryck, som ofta vilade på familjerna i jämförelse med ensamstående personer, i så stor utsträckning som kunde ske utan att därigenom orättvisa beginges mot andra skattskyldiga. Kommittén framhöll i detta sammanhang, att man på sina håll starkt överdrivit möjligheterna att genom skattereformer vinna stora resultat i förevarande avseende. För en mycket stor del av landets befolkning vore skatten alltför obetydlig för att någon verklig differentiering skulle kunna uppnås. Hänsyn till det existensminimum för ensamstående med låga inkomster, som måste fritagas från skatt, medverkade till att överflyttningen av skattebördan måste hållas inom relativt trånga gränser. Kommittén påpekade vidare, att en lindring av skattebördan för familjeförsörjare i vad anginge statsbeskattningen skulle bliva av ingen eller ringa betydelse för de många och ofta barnrika skattskyldiga i de lägsta inkomstskikten, vilka redan enligt gällande bestämmelser vore fritagna från statsskatt eller betalade endast obetydlig sådan. Detta förhållande borde dock icke hindra, att för de familjeförsörjare, vilkas inkomster vore högre, skatten lindrades i den omfattning omständigheterna medgåve. Härvidlag borde särskilt uppmärksammas, att sistnämnda skattskyldiga i många fall icke finge del i de sociala hjälpåtgärder, som under olika former komme cle

151 mindre bemedlade till del. Genom skattelindringen bereddes nämnda skattskyldiga i en enkel form lättnad i försörjningsbördan. Den principiella uppfattning ifråga om familjebeskattningen, varåt 1936 års skattekommitté sålunda givit uttryck, finner beredningen böra i huvudsak äga giltighet även beträffande den kommunala beskattningen. Emellertid är beredningen, då det gäller att draga konsekvenserna av de berörda synpunkterna, på ett helt annat sätt bunden än skattekommittén var. De följder, som ett inkräktande på kommunernas skatteunderlag kan hava, nödvändiggöra, att en skattedifferentiering vid kommunalbeskattningen hålles inom snävare gränser än vid statsbeskattningen. Beredningen har till prövning upptagit olika metoder för åstadkommande av den önskade skattedifferentieringen efter familjestorlek. I sådant avseende har övervägts dels av befolkningskommissionen tidigare framlagt förslag att för ändamålet införa en särskild skatt å ensamstående skattskyldiga samt barnlösa eller barnfattiga familjer, dels ock ett uppslag att åvägabringa en sådan differentiering genom ett system med avdrag från uträknad skatt. Beredningen har emellertid icke kunnat förorda någon av dessa utvägar. Avgörande härvid har huvudsakligen varit den ståndpunkt, som för statsbeskattningens vidkommande intagits till dessa alternativ för ordnandet av familjebeskattningen, och de skäl, varpå denna ståndpunkt grundats. Beredningen finner icke anledning föreligga att nu närmare ingå på dessa alternativ för kommunalbeskattningens vidkommande, synnerligast som det torde vara utan vidare uppenbart, att deras inpassande i det kommunala skattesystemet skulle möta betydligt större svårigheter än vid statsbeskattningen. I likhet med 1936 års skattekommitté har beredningen kommit till det resultatet att den önskvärda avvägningen till förmån för familjeförsörjare huvudsakligen bör åstadkommas genom användande av den nuvarande metoden med skattefria avdrag från den taxerade inkomsten (det taxerade beloppet). Beredningen har även övervägt en sådan anordning, som förekommit i Norge och Danmark och som innebär, att ortsavdragens storlek må bestämmas med hänsyn till förhållandena inom var kommun för sig och för varje särskilt år (se bilaga K). I kommuner, där skattekraften är stor i förhållande till uttaxeringsbehovet, kunna ortsavdragen då sättas högre än i kommuner med ett förhållandevis svagt skatteunderlag. På detta sätt anpassas skatteunderlaget efter varje kommuns ekonomiska läge. En sådan anordning kan emellertid icke anses principiellt befogad under annan förutsättning än att kommunen betraktas såsom en helt fristående hushållningsenhet, som utan bidrag från staten har att svara för sina utgifter. En förutsättning för anordningen måste även vara att fördelningen av beskattningsföremål mellan olika kommuner skett på ett riktigt sätt. En dylik anordning skulle ock för vårt skattesystems vidkommande vara förenad med allvarliga praktiska olägenheter. Sålunda skulle ortsavdragen behöva bestämmas olika för varje slag av kommunbildning, vari en kommun kunde ingå. Vidare skulle bedömandet av

152 kommunernas skatteutjämningsbehov försvåras, i det att någon riktig jämförelse mellan olika kommuner icke kunde ske vare sig beträffande skattetryck eller skattekraft. Beredningen har därför utgått från att ortsavdragen skola såsom hittills vara enhetligt bestämda för hela riket med endast de olikheter mellan kommunerna, som betingas av levnadskostnadernas växlande höjd. För den närmare utformningen av avdragssystemet har beredningen låtit verkställa vissa statistiska undersökningar, för vilka redogöres i bilaga C (sid. 362 ff). Därvid har beredningen i första hand inriktat sig på att undersöka, i vilken mån en sänkning av grundavdraget och särskilt grundavdraget för ensamstående kan genomföras. Då beredningen velat i möjligaste mån bibehålla kommunernas skatteunderlag oförändrat, har den vinst i skatteunderlag, som genom en sådan sänkning kunnat påräknas, fått bilda utgångspunkt för beredningens fortsatta överväganden rörande familjeavdragens höjning. Därvid har särskilt måst beaktas, att antalet avdragsberättigande barn är mycket varierande inom olika kommuner. En avvägning av grundavdragens och familjeavdragens belopp så att den för hela rikets kommunala skatteunderlag uppkommande effekten av en höjning av familjeavdragen i stort sett uppväges av en sänkning av grundavdraget, har nämligen skiftande verkningar på storleken av skatteunderlaget i de särskilda kommunerna. Även denna omständighet manar till varsamhet vid en jämkning i nu gällande familjeavdrag, i synnerhet som det torde förhålla sig så att kommuner med genomsnittligt högt barnantal ofta hava ett relativt svagt skatteunderlag. Jämkningarna i avdragens belopp måste sålunda, för att icke särskilt i dessa kommuner leda till alltför häftiga omkastningar i skattebördans fördelning, hållas inom trånga gränser. Den varsamhet beträffande ortsavdragens höjning, som kommer till synes i beredningens nedan framlagda förslag, beror, såsom av det föregående framgår, i stor utsträckning på det ringa utrymme för en differentiering, som står till buds, då beredningen utgått från att kommunernas skatteunderlag i stort sett icke får minskas. Beredningen är emellertid medveten om att andra utgångspunkter kunna väljas för en reglering av ortsavdragen. Det behöver principiellt sett icke vara någon ovillkorlig förutsättning för en reform att kommunernas skatteunderlag ej får rubbas. I de fall det befinnes, att en del kommuner genom en i och för sig lämplig och riktig ändring i skattelagstiftningen skulle erhålla ett alltför svagt skatteunderlag, föreligger alltid den möjligheten att låta staten träda emellan med statsbidrag i någon form. Med denna tankegång skulle utgångspunkten för en omläggning av ortsavdragen bliva att en fullt tillfredsställande differentiering av skattebelastningen med hänsyn till försörjningsbördan borde åstadkommas oavsett verkningarna härav å kommunernas skatteunderlag. Då beredningen icke desto mindre fasthållit vid sin föresats att söka undvika mera betydande sänkningar av kommunernas skatteunderlag, har detta skett under intryck av dels svårigheterna att genom allmänna skatteutjäm-

153 ningsbidrag på ett med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och hushållningen lämpligt sätt bereda kommunerna gottgörelse för dylika sänkningar, dels ock det svåra finansiella läge, med vilket man för såväl statens som kommunernas del måhända för lång tid framåt måste räkna. O r t s a v d r a g för e n s a m s t å e n d e . Den sänkning av avdraget för ensamstående, vilken för beredningen utgjort en av förutsättningarna för en höjning av familjeavdragen, innebär givetvis en ökad belastning för dessa skattskyldiga. Möjligheten att på sådant sätt återvinna en del skatteunderlag har emellertid befunnits vara i hög grad begränsad med hänsyn till den ringa skatteförmågan hos ensamstående skattskyldiga i låga inkomstskikt. I detta sammanhang hava även uttalats farhågor för att det ökade bidraget till skatteunderlaget från denna kategori skattskyldiga skulle visa sig i viss utsträckning sakna värde, emedan en icke ringa del av den motsvarande skatten komme att få avkortas eller avskrivas. Det kan emellertid antagas, att den försämring av uppbördsresultatet för ensamstående, som sannolikt bleve en följd av skattens skärpning för dessa skattskyldiga, skulle komma att till viss del uppvägas därav att avkortning av skatt för familjeförsörjare skulle efter tillämpning av nya, för familjeförsörjarna förmånligare avdragsbestämmelser komma att gälla mindre belopp. För att bilda sig en uppfattning om i vad mån farhågorna för ett försämrat uppbördsresultat beträffande ensamstående kunna äga fog har beredningen tillsammans med 1936 års skattekommitté låtit infordra uppgifter från vissa utmätningsmän, vilka till ett antal av 117 inkommit med svar. För frågorna och de inkomna svaren har redogörelse lämnats i en vid 1936 års skattekommittés betänkande fogad promemoria. Av redogörelsen framgår bl. a., att det icke torde kunna lämnas något bestämt svar på frågan huruvida uppbördsresultatet är sämre för ensamstående än för familjeförsörjare eller tvärtom. Bland uppgifterna äro särskilt de av intresse, som av indrivningsförrättarna lämnats såsom svar på frågan om storleken av det belopp, vartill existensminimum räknas vid införsel. Av dessa framgår, att de skatter, som enligt nu gällande avdragsbestämmelser åläggas skattskyldiga med inkomst något över den gräns, vid vilken skatteplikt för inkomsten inträder, i vissa fall icke anses kunna vid indrivning uttagas genom införsel. Detta förhållande, som gäller såväl ensamstående som familjeförsörjare, kommer mest till synes i de högre ortsgrupperna. Den bristande överensstämmelsen mellan existensminimum vid införsel (av skatt och underhållsbidrag) samt det fingerade existensminimum, som ligger till grund för avdragen vid beskattningen, är givetvis mera framträdande vid kommunalbeskattningen med dess lägre ortsavdrag än vid statsbeskattningen. Härav har beredningen bibringats den uppfattningen att en skärpning av skattskyldigheten vid kommunalbeskattningen för ensamstående med låga inkomster bör ske med stor försiktighet. Beredningen har därför vid avvägning av ortsavdragen för ensamstående

154 strävat efter att åstadkomma en lindrig beskattning i de lägsta inkomstskikten, där skatteförmågan redan med nuvarande grundavdrag är starkt tagen i anspråk. Beträffande ensamstående med högre inkomster har beredningen däremot funnit ett motsatt förhållande vara för handen. Dessa skattskyldigas inkomster hava ansetts representera den mera bärkraftiga delen av det kommunala inkomstskatteunderlaget, och då det med hänsyn till kommunernas hushållning varit i hög grad av behovet påkallat att återvinna så stor del som möjligt av det skatteunderlag, som vid en ökning av familjeavdragen enligt beredningens förslag skulle försvinna, har beredningen kommit till den uppfattningen att delta bör ske genom ökad beskattning för ensamstående i högre inkomstskikt. Beredningen har sålunda ansett sig böra anlita den utväg, som redan tillgripits ifråga om statsbeskattningen, nämligen att låta ortsavdragen för ensamstående avtaga, allteftersom den taxerade inkomsten stiger, och slutligen helt bortfalla. På detta sätt bestämmes för varje särskilt Inkomstläge (uttryckt i taxerad inkomst) direkt avdragets storlek i de olika ortsgrupperna. Detta förutsätter ett tabellsystem, liknande det som vid 1938 å r s skattereform infördes för statsbeskattningens vidkommande, varigenom för olika taxerade inkomster direkt angives de däremot svarande beskattningsbara inkomsterna. En sådan anordning av avdragen innebär detsamma som en till sin natur progressiv särbeskattning av vissa ensamstående, ehuru denna härvidlag sker inom ramen för den allmänna inkomstbeskattningen. Det vore givetvis möjligt att genom en speciell skatt å de ensamstående nå i stort sett samma beskattningsresultat. Beredningen håller emellertid före, att i varje fall intet väsentligt vore att vinna därigenom. Därest man icke önskar utsträcka differentieringen mellan de ensamstående till högre inkomstskikt än som är fallet vid den av beredningen föreslagna anordningen, torde de syften, som denna avser att främja, icke bliva bättre tillgodosedda genom en särskild skatt. En sådan torde icke heller vålla mindre arbete och besvär för taxeringsmyndigheter och skattskyldiga än det av beredningen föreslagna systemet. Beredningen har följaktligen ansett en differentiering av avdragen för de ensamstående vara att föredraga framför en särskild beskattning av sådana skattskyldiga. Beredningen är väl medveten om att en sådan särskild avdragslinje för de ensamstående kan giva anledning till vissa erinringar. Sålunda uppkomma, såsom framgår av den följande framställningen, oregelbundenheter i förhållandet mellan de ensamståendes avdrag och avdragen för övriga skattskyldiga. Beredningen har emellertid funnit sig böra i viss mån taga hänsyn till de beslut, vartill riksdagen så sent som år 1938 kommit i denna fråga för statsbeskattningens del, detta icke minst med tanke därpå att det för statsbeskattningens del finnes betydligt större möjligheter att vinna ersättning för det skatteunderlag, som på grund av de höjda familjeavdragen förlorats, än vid kommunalbeskattningen. Beredningen har i detta sammanhang övervägt att för ensamstående inom de allra lägsta inkomstskikten medgiva avdrag med högre belopp än som nu erhålles. Det har nämligen visat sig att även vid den måttliga höjning av

155 familjeavdragen, som beredningen kommer att förorda, den därigenom uppkommande minskningen av skatteunderlaget i de allra flesta kommuner icke skulle uppvägas av den föreslagna sänkningen av grundavdraget för ensamstående i högre inkomstskikt. I dessa kommuner skulle resultatet bliva en minskning av skatteunderlaget och en därav följande höjning av utdebiteringen, vilket i sin tur skulle leda till en ökad skattebelastning för bl. a. ensamstående i de lägre inkomstskikten, även om deras avdrag bibehölles oförändrade. En dylik ökning har beredningen funnit önskvärt att om möjligt undvika. Ett ytterligare skäl för en höjning av avdraget för nämnda kategori ensamstående utgör resultatet av den förut omnämnda undersökningen angående storleken av de belopp, vartill existensminimum räknas vid införsel. Emellertid blir med de familjeavdrag, beredningen förordar, skillnaden så obetydlig mellan å ena sidan de föreslagna avdragen för äkta makar respektive för skattskyldiga med ett halvt barnavdrag och å andra sidan det nuvarande grundavdraget, att den icke lämnar utrymme för en höjning av avdraget för ensamstående i de lägre inkomstskikten, därest en differentiering i avdragshänseende mellan nämnda båda grupper skattskyldiga skall kunna åstadkommas. Till denna fråga återkommer beredningen i samband med den närmare redogörelsen för avdragens utformning. Den företagna undersökningen rörande verkningarna av den av beredningen föreslagna omläggningen har även ådagalagt, att i de undersökta kommuner, där omläggningen i och för sig skulle föranleda ökad utdebitering, denna håller sig inom snäva gränser. Ökningen av skatten å de små inkomstbelopp, varom här är fråga, skulle därför i absoluta tal räknat bliva så obetydlig, att därifrån torde' kunna bortses. Vid utformningen av avdragssystemet för ensamstående skattskyldiga har beredningen således, då de lägre inkomsttagarna icke böra ställas sämre i avdragshänseende än för närvarande men å andra sidan icke kunna givas en bättre ställning, utgått från oförändrade avdrag i de lägsta inkomstskikten. För ernående av en likformig differentiering mellan de olika ortsgrupperna har därvid emellertid räknats med ett extra avdrag å 20 kronor icke endast tor landskommunerna i ortsgrupperna I och II, i vilka sådant avdrag nu förekommer, utan för samtliga kommuner i de olika ortsgrupperna. För ortsgrupperna III—V har sålunda räknats med ett avdragsbelopp i de lägsta inkomstskikten, som med 20 kronor överstiger det nu utgående. De beskattningsbara inkomsterna vid en taxerad inkomst av 600 kronor bliva alltså enligt beredningens förslag i ortsgrupperna I och II liksom för närvarande på landsbygden 110 respektive 90 kronor och i ortsgrupperna III, IV och V respektive 70, 50 och 30 kronor, d. v. s. 20 kronor lägre än enligt gällande regler. Vid stigande taxerad inkomst växer avdraget i samma takt som för närvarande, intill dess den s. k. bankningsgränsen vid nuvarande avdrag uppnåtts, d. v. s. vid en taxerad inkomst för ortsgrupperna I—V av respektive 680, 760, 840, 920 och 1000 kronor. De beskattningsbara inkomsterna utgöra'vid dessa taxerade inkomster respektive 150, 170, 190, 210 och 230 kronor och uppgå sålunda i ortsgrupperna I och II till samma belopp som nu på landsbygden samt i ortsgrupperna III—V till 20 kronor lägre belopp än för närvarande

156 För det fortsatta utformandet av avdragsserierna för ensamstående har beredningen låtit statistiskt undersöka verkningarna av ett flertal övervägda alternativ. Vid bedömandet av dessa har beredningen haft för ögonen — förutom kommunernas intresse av ett i stort sett oförändrat skatteunderlag — önskvärdheten av en avvägning, varigenom avdragsminskningen icke inträder vid en så låg taxerad inkomst eller fortskrider i så hastig takt, att de av minskningen berörda skattskyldiga bliva alltför betungade. Det har härvid redan från början stått klart, att de belopp för taxerad inkomst inom varje ortsgrupp, vid vilka avdragsminskningen skulle begynna respektive avdraget helt upphöra, måste sättas avsevärt lägre än motsvarande belopp vid den statliga beskattningen. I de flesta av landets kommuner skulle nämligen i annat fall ingen som helst återvinning av skatteunderlag komma alt ske. Särskilt kommunerna i ortsgrupperna I och II med sitt i allmänhet låga skatteunderlag äro i detta avseende känsliga. I dessa tillhöra de ensamstående merendels de lägre inkomsttagarna, medan antalet familjeförsörjare liksom även antalet barn i allmänhet är relativt stort, varför förlusten av skatteunderlag genom familjeavdragens ökning där ofta skulle bliva kännbar. På grund härav hava förhållandena i de lägre ortsgrupperna måst tillmätas särskild betydelse. Inom kommunerna i de högre ortsgrupperna har det icke visat sig nödvändigt att i samma grad fästa avseende vid kommunernas skatteunderlag, då detta betydligt mindre beröres av ändringar i familjeavdragen och då dessutom i de flesta av dessa kommuner även en mindre nedskärning av avdraget för de ensamstående skulle medföra ett icke obetydligt tillskott av skatteunderlag. På grund härav hava de taxerade inkomster, vid vilka avdraget skall begynna minska respektive helt upphöra, bestämts till förhållandevis högre belopp i de högre ortsgrupperna än i de lägre. Efter dessa överväganden och undersökningar har beredningen kommit till det resultatet att inom ortsgrupperna I—V avdragsminskningen bör begynna vid en taxerad inkomst av respektive 1 100, 1 300, 1 500, 1 800 och 2 100 kronor. Enligt beredningens förslag utgår sålunda de ensamståendes avdrag inom respektive ortsgrupper med ett överallt lika belopp för taxerade inkomster mellan de tidigare nämnda bankningsgränserna och nyssnämnda gränser. Detta innebär, att det för lägre taxerade inkomster i avdragsserierna inarbetade 20-kronorsavdraget även här gäller samtliga kommuner och att det ifråga om kommuner, i vilka det redan nu åtnjutes, sträcker sig till högre taxerade inkomster än nu är fallet. Beredningen föreslår vidare, att avdraget skall helt upphöra vid en taxerad inkomst av respektive 3 000, 3 400, 3 800. 4 400 och 5 000 kronor. Intervallerna beträffande den taxerade inkomst, vid vilken avdragsminskningen begynner, äro sålunda mellan ortsgrupperna I och II samt II och III 200 kronor och mellan III och IV samt IV och V 300 kronor, medan motsvarande intervaller beträffande den taxerade inkomst, vid vilken avdraget upphör, äro dubbelt så stora eller respektive 400 och 600 kronor. En följd härav blir att avdragsminskningen i ortsgrupperna IV och V sker i långsammare tempo än i de lägre ortsgrupperna. De inkomstskikt, över vilka avdragsminskningen sträcker sig, utgöra inom respektive ortsgrupper 1900, 2 100, 2 300, 2 600 och 2 900 kronor, medan de avdrags-

157 belopp, som inom dessa skikt skola nedbringas till 0, utgöra respektive 530, 590, 650, 710 och 770 kronor. Detta innebär, att inom nämnda skikt avdraget i ortsgrupperna I, II och III nedbringas med i genomsnitt ungefär 28 kronor för 100 kronor taxerad inkomst, medan motsvarande minskning i ortsgrupperna IV och V utgör ungefär 27 kronor. Vid den slutliga utformningen av avdragslinjerna har avdragsminskningen inom ifrågavarande skikt till en början fått ske med 20 och därefter med 30 kronor för 100 kronor taxerad inkomst. Avdragsbeloppen enligt beredningens förslag, vilka vid minskningens inträdande ligga 20 kronor över de nuvarande avdragsbeloppen, komma alltså att överensstämma med dessa senare, då den taxerade inkomsten med 100 kronor överstiger det belopp, vid vilket minskningen inträder, och sålunda uppgår till i respektive ortsgrupper 1 200, 1 400, 1 600, 1 900 och 2 200 kronor. När de på detta sätt fastställda avdragsscrierna för ensamstående överförts i tabeller, hava en del mindre förskjutningar uppkommit, därför att de beskattningsbara inkomsterna skola utföras i jämna 10-tal kronor. Avdragsminskningen, som i första delen av övergångsområdet sker med 2 kronor för varje 10-tal kronors ökning av den taxerade inkomsten, gör sig icke märkbar, förrän minskningen uppgår till fulla 10 kronor. I tabellerna kommer därför avdragsminskningen till synes först vid taxerade inkomster å respektive 1 150, 1 350, 1 550, 1 850 och 2 150 kronor. Vad beträffar avdragsseriernas förlopp må anmärkas, att enligt beredningens förslag de ojämnheter försvinna, som enligt nu gällande bestämmelser uppstå i ortsgrupperna I och II, då det s. k. 20-kronorsavdraget bortfaller vid den taxerade inkomstens ökning från 1 010 kronor till 1 020 kronor respektive från 1 070 kronor till 1 080 kronor och den beskattningsbara inkomsten därmed omedelbart stiger med 30 kronor. Vidare må beträffande samtliga ortsgrupper framhållas, att i de inkomstskikt, inom vilka avdragen minskas för att till slut upphöra, den beskattningsbara inkomsten självfallet måste ökas i snabbare takt än den taxerade inkomsten. Ingenstädes blir emellertid stegringen per 100 kronor taxerad inkomst större än 30 kronor. Stegringen är ej heller i något fall större i ett lägre inkomstskikt än i ett högre, såsom fallet nu är vid den statliga beskattningen. Rörande utformningen i övrigt av de av beredningen förordade avdragsserierna för ensamstående hänvisas till de i författningstexten (sid. 18 ff) intagna tabellerna samt de grafiska framställningarna i bilaga G. O r t s a v d r a g för a n d r a fysiska p e r s o n e r än e n s a m s t å e n d e . Vid behandlingen av frågan om ortsavdragen för andra skattskyldiga än ensamstående har beredningen övervägt, huruvida även beträffande dessa anledning förefunnes att övergå till ett system med efter den taxerade inkomstens storlek rörliga avdrag, utformade i ett tabellsystem. Befolkningskommissionen ingick i sitt betänkande på frågan, huruvida barnavdragen borde göras stigande med inkomstens storlek. För en sådan anordning anförde kommissionen det skälet att avdragen borde utmätas med

158 hänsyn till den verkliga barnkostnaden och att denna vore stigande med inkomsten. Huru därmed än förhåller sig, är det tydligt att med inkomsten stigande barnavdrag skulle vid den kommunala beskattningen, som är proportionell, mera omedelbart än vid den statliga beskattningen påverka skattebördans fördelning mellan inkomsttagare i olika inkomstskikt. Sålunda skulle med den utgångspunkt, beredningen tagit för avvägningen av avdragssystemet i dess helhet, nämligen att skatteunderlaget i kommunerna i stort sett icke borde minskas, en ökning av familjeavdragen med inkomstens storlek förutsätta en motsvarande minskning av avdragen för och därmed övervältning av skattebelastningen å icke blott de ensamstående utan även familjeförsörjare med lägre inkomster. Beredningen har å sin sida övervägt, huruvida icke även för familjeförsörjare grundavdraget borde minskas med stigande inkomst. Grundavdraget har till uppgift att undantaga dem, som sakna varje skatteförmåga, från beskattning samt att åstadkomma en viss degression i beskattningen för övriga skattskyldiga. Om grundavdraget minskades med stigande inkomst, skulle detta icke inverka på den förra uppgiften. Däremot bleve degressiviteten skärpt. Genom en sådan ordning skulle otvivelaktigt vissa fördelar kunna vinnas. Sålunda skulle avdragssystemet bliva mera enhetligt och vissa motsättningar i skatteavvägningen mellan de ensamstående och övriga skattskyldiga undvikas. Vidare skulle kunna återvinnas ytterligare en del av det skatteunderlag, som förloras genom familjeavdragens höjning enligt beredningens förslag. Denna tanke har emellertid övergivits av vissa praktiska skäl, som nedan skola angivas i samband med redogörelsen för den tekniska utformningen av beredningens förslag (se sid. 164 ff). Beredningen har därför med avseende å familjeförsörjare funnit sig böra i princip föreslå bibehållandet av det gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende grund- och familjeavdrag med den modifikation däri, som det nuvarande bankningssystemet innebär. Vid utmätandet av avdragens storlek hava i huvudsak följande synpunkter gjort sig gällande. Sammanlagda avdraget för äkta makar har ansetts icke böra sättas lägre än för närvarande. Tvärtom kan för en ökning av delta avdrag anses tala den omständigheten att en reglering av avdragssystemet i den riktning beredningen åsyftar inom många kommuner skulle leda till en minskning av skatteunderlaget och därmed, vid oförändrat avdrag för äkta makar, på en omväg föranleda en ökning av skattebelastningen för dessa skattskyldiga. Å andra sidan skulle, under förutsättning att omläggningen av avdragssystemet skedde på sådant sätt att en nedgång av skatteunderlaget i stort sett förhindrades, en höjning av avdraget för äkta makar inkräkta på utrymmet för en önskvärd skattedifferentiering med hänsyn till barnantalet. Beredningen har vidare utgått ifrån att avdraget för hustru bör, liksom vid statsbeskattningen, vara lika stort som grundavdraget. Under utredningens gång har beredningen haft under omprövning ett stort antal olika alternativ till nya avdrag för äkta makar och barn. De olika alternativens verkningar på skatteunderlaget hava undersökts genom provtaxeringar. Dessa hava givit vid handen, att, under förutsättning av ett åtminstone i stort sett oför-

159 ändrat skatteunderlag i kommunerna, utrymme icke skulle finnas för någon nämnvärd höjning av både sammanlagda avdraget för äkta makar och barnavdraget. Redan en höjning av avdraget för äkta makar med 20 kronor utöver det nu utgående skulle nämligen i kommuner tillhörande de lägsta ortsgrupperna i allmänhet så starkt påverka skatteunderlaget att därefter ringa utrymme återstode för en höjning av barnavdraget. I det val, inför vilket beredningen härvid ställts, har beredningen ansett en lindring av skattebördan i främsta rummet böra komma dem till godo, som hava försörjningsskyldighet gentemot barn. Resultaten av provtaxeringarna hava sålunda föranlett beredningen att räkna med ett oförändrat sammanlagt avdrag för äkta makar i ortsgrupp I — däri emellertid inräknats det s. k. 20-kronorsavdraget — samt med ett barnavdrag, utgörande hälften av sammanlagda avdraget för äkta makar. På denna väg har beredningen kommit fram till ett sammanlagt avdrag för äkta makar i ortsgrupp I av 520 kronor (340 + 160 + 20) och ett familjeavdrag för barn av 260 kronor. Detta kan också uttryckas så att grundavdraget, familjeavdraget för hustru och familjeavdraget för barn bestämts till samma belopp eller 260 kronor. Beredningen har därefter upptagit frågan om intervallerna mellan avdragen för de olika ortsgrupperna. Dessa utgöra för nu gällande grundavdrag 40 kronor mellan varje ortsgrupp (340 — 380 — 420 — 460 — 500 kronor), medan familjeavdragen äro inbördes lika i första och andra liksom i tredje och fjärde ortsgrupperna samt förete intervaller med 20 kronor mellan andra och tredje och mellan fjärde och femte ortsgrupperna (160 — 160 — 180 — 180 — 200 kronor). Till viss ledning för beredningens ståndpunktstagande till denna fråga hava tjänat grunderna för den av socialstyrelsen för taxeringen verkställda indelningen av samtliga orter i riket med avseende å levnadskostnadernas höjd (skattegrupperingen), vilken indelning äger giltighet för åren 1935—1942. Vid denna gruppering har socialstyrelsen för varje ort fastställt indextal med avseende å ortsdyrheten, sådan denna konstaterats genom vissa prisstatistiska undersökningar. De olika orterna hava med ledning av dem sålunda åsatta indextal hänförts till olika ortsgrupper. Till ortsgrupp I hava hänförts orter med ett indextal av högst 950, till ortsgrupp II orter med ett indextal överstigande 950 men ej 1 070, till ortsgrupp III orter med ett indextal överstigande 1 070 men ej 1 190, till ortsgrupp IV orter med ett indextal överstigande 1 190 men ej 1 310 och till ortsgrupp V slutligen orter med ett indextal överstigande 1 310. Utrymmet i indexserien är sålunda 120 enheter för respektive ortsgrupper II, III och IV. Utgår man från ett antal enheter av 120 även för ortsgrupperna I och V, blir medel• , indextalet

för ortsgrupp I 890

11 310 H

^-l.

/ 950

\ —

och för ortsgrupp V 1 370

Skillnaden i medelindextal mellan ortsgrupperna V och I

blir sålunda 480 enheter (1 370 — 890). Om denna relation mellan dyrheten i orter, tillhörande de fem olika ortsgrupperna, tillämpas på avvägningen av avdragen för äkta make eller för ett barn, skulle ett sådant avdrag å 260

kronor, från vilket beredningen utgått för ortsgrupp I, motsvaras av en av,260 X 4801 dragsintervall av 140 kronor ggo 1 mellan ortsgrupp I och ortsgrupp V eller av 35 kronor mellan varje ortsgrupp. Avdragsserien skulle då bliva, innan avjämning till obrutet tjugutal kronor verkställes, för respektive ortsgrupper 260, 295, 330, 365 och 400 kronor. Användandet av denna beräkningsmetod, vars resultat måste betraktas såsom i viss mån villkorligt, innebär icke något ställningstagande till frågan om den nu gällande dyrortsgrupperingens riktighet. F ö r närvarande pågår en av Kungl. Maj:t anbefalld undersökning av levnadskostnadsolikheterna i riket. Skulle resultatet av densamma leda till mera avsevärda förändringar beträffande grunderna för skattegrupperingen, måste den omedelbara följden därav givetvis bliva en ändrad avvägning av ortsavdragen. Efter fortsatta undersökningar har beredningen funnit sig bland en mångfald övervägda alternativ, för vilka närmare redogöres i bilaga C, kunna förorda följande avdragsserie, vars innebörd närmare framgår av en jämförelse med den därjämte upptagna avdragsserien enligt nu gällande bestämmelser. O r t s g r u p p II

K Avdrag enligt beredningens förslag: Grundavdrag för annan än ensamstående samt familjeavdrag för hustru och varje barn

r

III

IV

o n c

r

200 Avdrag enligt nu gällande bestämmelser: Grundavdrag Familjeavdrag barn).

(för hustru och varje

Intervallerna i den av beredningen förordade avdragsserien uppgå till sammanlagt 140 kronor. Detta innebär en minskning, i absolut tal räknat, med 20 kronor i jämförelse med avdragsserien för grundavdraget enligt nu gällande ordning. Beträffande familjeavdraget åter innebär förslaget en ökning av differentieringen mellan ortsgrupperna. Skillnaden mellan ortsgrupp I och ortsgrupp V utgör sålunda 140 kronor mot 40 kronor enligt nuvarande ordning. Den ökning av avdragsintervallerna mellan ortsgrupperna för familjeförsörjarnas vidkommande, som blir ett resultat härav, sammanhänger med att familjeavdraget givits samma storlek som grundavdraget. I och med att ortsavdragen för familjeförsörjarna sålunda blivit höjda, måste även intervallerna bliva i absoluta tal räknat höjda, därest den relativa differentieringen mellan ortsgrupperna icke skall göras mindre än för närvarande, en åtgärd, som beredningen icke ansett motiverad. För övrigt innebär ökningen av intervallerna för kommuner tillhörande de högre ortsgrupperna egentligen endast en omfördelning av skattebördan. Trots ökningen sjunker nämligen i dessa kommuner skafteunderlaget i vissa fall icke alls och i andra

161 endast obetydligt, beroende på att minskningen av avdragen för ensamstående i högre inkomstskikt tillför kommunerna ett betydande antal skattekronor. Medan intervallerna mellan grundavdragen för de olika ortsgrupperna enligt nuvarande avdragsserier äro jämna med 40 kronor mellan varje ortsgrupp, äro de i avdragsserierna enligt beredningens förslag olika stora, nämligen från högsta ortsgruppen räknat respektive 40 — 40 — 40 — 20 kronor. Vid övergången mellan ortsgrupp II och I företer serien alltså en ojämnhet. Att bortarbeta denna genom att minska avdraget för ortsgrupp I till 240 kronor h a r beredningen icke kunnat förorda, då därigenom sammanlagda avdraget för äkta makar skulle i denna ortsgrupp bliva lägre än för närvarande. Att å andra sidan höja avdraget i ortsgrupp II till 300 kronor och i följd därav sälta avdragen i högre ortsgrupper till 340, 380 och 420 kronor har beredningen icke heller ansett sig kunna förorda, enär detta skulle medföra en k ä n n b a r minskning av skatteunderlaget framför allt för kommuner i ortsgrupp II. Till belysande av skillnaden mellan de förordade avdragsserierna och de nu gällande lämnas följande sammanställning: Avdrag i kronor inom ortsgrupp

a. Enligt beredningens förslag: Skattskyldig, som förutom grundavdrag åtnjuter halvt avdrag för barn Äkta makar

III

IV

> + 1 barn. > + 2 > . Varje ytterligare barn .

380 520 780 1040 260

420 560 840 1120 280

480 640 960 1280 320

540 720 1080 1440 360

600 800 1200 1600 400

b. Enligt gällande ordning: Skattskyldig, som förutom grundavdrag åtnjuter halvt avdrag för barn Äkta makar » > + 1 barn + 2 » Varje ytterligare barn

M20 '500 »660 '820 »160

'460 •540 ^OO 1 860 '160

500 600 780 960 180

540 640 820 1000 180

600 700 900 1100 200

c. ökning ( + ) eller minskning (—) enligt beredningens förslag: Skattskyldig, som förutom grundavdrag åtnjuter halvt avdrag för barn Äkta makar > > + 1 barn » > + 2 > Varje ytterligare barn

- 40 + 20 + 120 + 220 + 100

- 40 + 20 + 140 + 260 + 120

- 20 + 40 + 180 + 320 + 140

± 0

+ o

+ 80 + 260 + 440 + 180

+ 100 + 300 + 500 + 200

>

1 Härtill kommer i förekommande fall det s. k. 20-kronorsavdraget.

11—427676.

162 Av denna sammanställning framgår, att beredningens förslag för skattskyldig, som förutom grundavdrag är berättigad till halvt avdrag för ett barn, i ortsgrupperna I—III innebär en minskning av sammanlagda avdraget i förhållande till vad som nu utgår. Detta förhållande beror därpå att i dessa ortsgrupper minskningen av grundavdraget för den skattskyldige är större än halva ökningen av ett barnavdrag. Minskningen av det sammanlagda avdraget avtager emellertid i de högre ortsgrupperna, allteftersom den starkare differentieringen av barnavdraget enligt beredningens förslag gör sig gällande. Minskningen utgör sålunda i ortsgrupperna I och II 40 kronor och i ortsgrupp III 20 kronor, medan i ortsgrupperna IV och V det sammanlagda avdraget är lika stort som för närvarande. Av sammanställningen framgår vidare, att beredningens förslag medför en ökning av sammanlagda avdraget för äkta makar i de båda lägsta ortsgrupperna med 20 kronor. Om hänsyn tages till det å landsbygden utgående 20-kronorsavdraget, för vars åtnjutande förutsattes, att makarnas taxerade inkomst icke överstiger i ortsgrupp I 1 250 kronor och i ortsgrupp II 1 310 kronor, innebär förslaget för sådana,makar ingen förändring i vad nu gäller ifråga om obankade avdrag. Då emellertid det enligt gällande regler utgående 20-kronorsavdraget verkställes efter det bankning skett, medan detsamma, inarbetat i ortsavdraget för äkta makar enligt förslaget, i likhet med ortsavdraget i övrigt blir föremål för bankning, föreligga i själva verket vissa skiljaktigheter beträffande äkta makars avdrag. Dessa skiljaktigheter växla alltefter den taxerade inkomstens storlek. Sålunda blir det bänkade ortsavdraget enligt beredningens förslag i förhållande till nu utgående avdrag 10 kronor mindre upp till och med bankningsgränsen för det nuvarande sammanlagda avdraget, d. v. s. i ortsgrupp I 1 000 kronor och i ortsgrupp I I 1 080 kronor taxerad inkomst, vidare lika stort till och med en 20 kronor högre laxerad inkomst och därefter 10 kronor större till och med gränserna för det nuvarande 20-kronorsavdraget, d. v. s. i ortsgrupp I 1 250 kronor taxerad inkomst och i ortsgrupp II 1 310 kronor taxerad inkomst. Då 20-kronorsavdraget vid ytterligare ökning av den taxerade inkomsten försvinner, stiger slutligen skillnaden till 30 kronor. På grund av den starkare differentiering mellan ortsgrupperna, som beredningens förslag innebär, ökas skillnaden i förhållande till nu utgående avdrag för äkta makar i de högre ortsgrupperna. Då det sammanlagda avdraget för skattskyldig, som förutom grundavdraget åtnjuter helt avdrag för ett barn (eller halvt avdrag för två barn), är lika stort som för äkta makar enligt såväl beredningens förslag som nuvarande ordning, gäller det här sagda även sådana skattskyldiga. Sammanställningen visar slutligen, att först då fråga är om äkta makar, som åtnjuta barnavdrag, någon större och genomgående ökning av ortsavdraget uppkommer. Denna blir uppenbarligen större, ju större försörjningsbördan är. Å andra sidan blir den även större i de högre ortsgrupperna än i de lägre. Ökningen i förhållande till de nuvarande avdragen är som synes av växlande storlek. Detta beror delvis på olikheten enligt beredningens förslag i intervallen mellan ortsgrupperna I och II och de övriga intervallerna.

163 Huvudsakligen beror det dock på de ojämnheter i intervallerna för de nuvarande avdragen, som förorsakas av att familjeavdraget för närvarande är hka stort å ena sidan inom ortsgrupperna I och II och å andra sidan inom ortsgrupperna III och IV. Dessa ojämnheter framgå direkt av ovanstående sammanställning. De förändringar, som utvisas av sammanställningen, angiva ökning eller minskning av de obankade avdragen. Beroende på den taxerade inkomstens storlek kunna forskjutningarna på grund av bankningsregeln bliva upp till 50 procent större.

Jämförelse

m e l l a n d e f ö r e s l a g n a a v d r a g e n för e n s a m s t å e n d e o c h för familjeförsörjare.

Till fullständigande av framställningen rörande utformningen av de förordade avdragsserierna, å ena sidan för ensamstående skattskyldiga och å den andra för skattskyldiga, som förutom grundavdrag äro berättigade till familjeavdrag, skall slutligen lämnas en jämförande redogörelse för dessa avdragsserier. Inledningsvis må erinras om att beredningen icke ansett sig kunna förorda en minskning av avdraget för ensamstående i de lägre inkomstskikten under det nu utgående. Vidare har beredningen funnit sig förhindrad föreslå en höjning av sammanlagda avdraget för äkta makar annat än i de högre ortsgrupperna. I dessa har höjningen stannat vid mindre belopp. Grundavdraget for skattskyldig, som är berättigad till familjeavdrag, har enligt förslaget bestäm ts till hälften av det sålunda utmätta sammanlagda avdraget tor akta makar. Dessa utgångspunkter för avdragsseriernas utformning hava medfört ett minskat utrymme för en önskvärd differentiering av avdragen i de lägre inkomstskikten mellan å ena sidan ensamstående och å andra sidan dem som förutom grundavdrag äro berättigade till halvt avdrag för ett barn d v s sammanlagt ett och ett halvt avdrag. Förhållandet mellan avdragsserierna for dessa bada kategorier skattskyldiga belyses av de grafiska framställningarna i bilaga G. I ortsgrupp I, där det varit svårast att åstadkomma en differentiering, sammanfalla avdragsserierna för ensamstående och för skattskyldiga med grundavdrag och halvt barnavdrag upp till och med en taxerad inkomst ay 680 kronor. Först vid högre taxerad inkomst få sistnämnda skattskyldiga åtnjuta större sammanlagt avdrag än ensamstående. Även i ortsgrupp n»Z° a V ^ 8 ^ U k a f Ö r d e M d a k a t < * o r i « ™ i de lägsta inkomstskikten nämligen till och med en taxerad inkomst av 760 kronor. En önskvärd diffel T l T n g ° i e ; i a n j r d r a ^ e n f ö r de båda grupperna skattskyldiga har sålunda eke kunnat ske, da utrymme härför saknats. Detta förhållande torde emeller-

ft^u

^ r , nåS ° n S t Ö r r e P r a k t i s k b e t y d e I s e - I det låga inkomstskikt, där

torhallandet i högre grad framträder, lärer nämligen den av föräldrarna, som icke har barnet i sin vårdnad, vanligen fadern, i många fall icke lämna

164 eller genom exekutiva åtgärder kunna förmås att utgiva underhållsbidrag. Härpå tyder resultatet av den förut åberopade utredningen rörande de belopp, vartill existensminimum beräknas vid införsel. I de fall, då den skattskyldige icke alls eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll, är den skattskyldige jämlikt stadgande i punkt 4 av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen icke berättigad till något som helst avdrag för barnet. Hela avdraget tillkommer då den andre av föräldrarna. En jämförelse mellan avdraget för ensamstående och avdraget för äkta makar utvisar i de lägre inkomstskikten likaledes en tämligen obetydlig skillnad. Även detta förhållande är särskilt framträdande i de lägre ortsgrupperna. I ortsgrupp I är sålunda skillnaden endast 70 kronor till och med en taxerad inkomst av 680 kronor. Följden härav är bl. a. att ingående av äktenskap i vissa inkomstskikt kan medföra en ökning av skattebördan för kontrahenterna, om båda hava egen inkomst, ökningen är dock alltid mindre än enligt nuvarande bestämmelser. För övrigt torde förhållandet hava en tämligen begränsad räckvidd. De fall, i vilka äkta makars taxerade inkomst tigger i så lågt inkomstskikt att den föreslagna differentieringen kan anses icke fullt tillräcklig, torde vara så sällsynta att man kan bortse från dem, då det gäller att utforma avdragsregler, som skola passa för normalfallen. I de högre inkomstskikten åter visar jämförelsen mellan avdragen för ensamstående och äkta makar utan barn en förhållandevis stor skillnad. Då en ensamstående skattskyldig med så hög taxerad inkomst, att han icke åtnjuter något som helst grundavdrag, ingår äktenskap, kommer han i åtnjutande av dubbelt avdrag, nämligen icke blott familjeavdrag för hustrun utan även eget grundavdrag. Ingåendet av äktenskap kommer därigenom att i dylika fall gynnas starkare än ett barns födelse i äktenskapet. För att undvika oregelbundenheter i skattebördans avvägning mellan ensamstående och övriga skattskyldiga har beredningen, såsom ovan antytts, beträffande de senare övervägt avdragslinjer av samma beskaffenhet som föreslås för ensamstående. Grundavdraget skulle sålunda vid stigande inkomst försvinna även för familjeförsörjare men familjeavdragen lämnas oförändrade. En sådan anordning skulle emellertid endast i mindre grad befordra den differentiering till de barnrika familjernas förmån, som beredningen åsyftar, enär antalet skattskyldiga i de inkomstlägen, där en avdragsminskning skulle kunna ifrågakomma, är begränsat, framför allt i de lägre ortsgrupperna. Därjämte skulle de omfattande tabeller, som därigenom bleve nödvändiga, tynga taxeringsarbetet. Beredningen har därför ifrågasatt att behålla den nuvarande ordningen för äkta makar med minst ett barn, för vilket helt avdrag åtnjutes, men att för skattskyldiga med mindre försörjningsbörda låta grundavdraget så småningom upphöra. Då det första barnet ofta starkt nedsätter familjens levnadsvillkor genom att lejd arbetskraft kan bliva nödvändig, större bostadsutrymme erfordras o. s. v., kunde det vara mera motiverat med ett dubbelt avdrag i detta sammanhang än vid ingåendet av äktenskap. Emellertid har icke heller denna tanke ansetts kunna fullföljas. Sedan genom 1938 års reform å familjebeskattningens område halva avdrag för barn in-

165 förts, skulle för ett genomförande av denna anordning erfordras särskilda avdragslinjer ej blott för äkta makar utan barn, vilka beredningen vid sina tidigare överväganden tagit sikte på, utan även för skattskyldig, som är berättigad till ett halvt avdrag för barn, liksom ock för äkta makar, berättigade till dylikt avdrag. Åtgärden skulle med andra ord omfatta skattskyldig, som för närvarande förutom grundavdraget är berättigad till ett halvt, ett helt eller ett och ett halvt familjeavdrag. Därigenom skulle erfordras tabeller ej blott för ensamstående utan även för nämnda tre kategorier, vilka tabeller bleve ganska vidlyftiga. Dylika avdragslinjer skulle för övrigt, enligt vad företagna undersökningar utvisat, icke medföra någon ökning i kommunernas skatteunderlag, som i nämnvärd grad kunde underlätta ett allmänt tillgodoseende av de barnrika familjernas intressen. Vissa kommuner, där välståndet är stort och barnantalet ringa, skulle tillföras ett relativt stort antal skattekronor, medan åtgärden skulle sakna betydelse för kommuner av motsatt typ. Det må nämnas, att den här ovan gjorda jämförelsen mellan ortsavdragen för äkta makar och för ensamstående endast giver en allmän föreställning om avdragens verkan i det fall att ensamstående ingå äktenskap. Denna beror nämligen också på fördelningen av kontrahenternas sammanlagda inkomst dem emellan. Alltefter denna fördelning varierar skillnaden mellan summan av deras avdrag såsom ogifta och avdraget för dem såsom äkta makar. Om en sammanlagd taxerad inkomst av 3 000 kronor i ortsgrupp V fördelar sig lika å två makar, skulle deras sammanlagda avdrag, därest de varit ogifta, hava utgjort 1 540 kronor. Om åter inkomsten helt belöpt på den ene av makarna, skulle deras sammanlagda avdrag såsom ogifta under samma förutsättning endast hava uppgått till 590 kronor. Såsom gifta åtnjuta de enligt beredningens förslag ett avdrag av 1 200 kronor. Allmänt torde kunna sägas, att även vid de lägsta inkomstlägen, med vilka man har att räkna ifråga om äkta makar, dessa mera sällan skulle komma i ett sämre läge än om de varit ogifta. Det hade givetvis varit önskvärt att i högre grad kunna taga hänsyn till försörjningsbördan än som skett genom det av beredningen föreslagna avdragssystemet. Hade beredningen ansett någon förbättring av de föreslagna avdragen vara möjlig, skulle en höjning i första hand hava skett av det lika grund- och familjeavdraget för icke ensamstående. Därigenom skulle förhållandet mellan ensamstående och familjeförsörjare hava blivit mer tillfredsställande, särskilt i de lägre inkomstskikten.

A v d r a g för h u s f ö r e s t å n d a r i n n a . Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger enligt gällande bestämmelser att, därest han varit ogift och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru.

166 I remissyttrande över befolkningskommissionens förslag till omläggning av familjebeskattningen uttalade kammarrätten, att med det av kommissionen angivna syftet med höjning av familjeavdraget för hustru, nämligen att gynna giftermål och familjebildning, knappast kunde anses förenligt att låta skattskyldig få familjeavdrag för husföreståndarinna med samma höga belopp som för hustru. Kammarrätten ansåg, att det kunde ifrågasättas, om husföreståndarinneavdraget överhuvud taget borde bibehållas i ett system, där familjeavdraget för barn blivit så väsentligt höjt som enligt kommissionens förslag, ty därmed syntes det huvudsakliga motivet för husföreståndarinneavdraget hava bortfallit. Kammarrätten framhöll ytterligare, att denn a rätt till familjeavdrag för husföreståndarinna i förening med den omständigheten att ogift skattskyldig, därest husföreståndarinnan vore anställd i hans förvärvsverksamhet, ägde avdraga hennes lön bland driftkostnaderna, kunde komma att direkt motverka giftermål. 1936 års skattekommitté fann i likhet med kammarrätten icke skäl föreligga därtill att skattskyldig skulle för husföreståndarinna medgivas familjeavdrag med samma höga belopp som för hustru. Med hänsyn till den icke obetydliga höjning av barnavdragen, som föreslagits, kunde det enligt kommitténs mening till och med ifrågasättas någon sänkning av avdraget för husföreståndarinna. Kommittén övervägde att konstruera avdraget såsom ett fast sådant, lika stort för samtliga ortsgrupper, vilket skulle anbringas efter det att vanliga avdrag samt bankning å dessa ägt rum. Kommittén ansåg emellertid, att slutlig ståndpunkt till förevarande fråga för statsbeskattningens vidkommande ej borde tagas, förrän denna kunde lösas även för kommunalbeskattningens del. I avvaktan på den lagstiftning i ämnet, som kunde föranledas av den åt kommunalskatteberedningen uppdragna utredningen, borde avdraget anordnas på ett sådant sätt att en blivande enhetlig lösning icke föregrepes och att avvikelsen från då gällande ordning icke bleve större än nödvändigt. Kommittén föreslog därför, att avdraget för husföreståndarinna vid statsbeskattningen skulle bestämmas till hälften av familjeavdraget för hustru. Kommitténs förslag i denna punkt upptogs i proposition till 1938 års riksdag och godkändes av riksdagen. Beträffande husföreståndarinneavdraget torde befolkningspolitiska synpunkter icke göra sig gällande i någon högre grad. Utgångspunkten synes i stället böra vara en jämförelse mellan skatteförmågan hos å ena sidan gift skattskyldig med barn, för vilket avdrag åtnjutes, och å andra sidan skattskyldig med sådant barn, vilken icke h a r hustru men väl husföreståndarinna. För närvarande äro dessa skattskyldiga vid kommunalbeskattningen likställda i avdragshänseende. Frågan huruvida de vid i övrigt lika förhållanden äga samma skatteförmåga lärer knappast kunna allmängiltigt besvaras. Ser man först till de fall, då fråga icke är om fri sammanlevnad utan om avlönad husföreståndarinna, synes det icke osannolikt, att inom de lägre inkomsttagargrupperna kostnaderna äro lika stora för husföreståndarinna som för hustru och i vissa fall till och med större. Inom högre inkomsttagargrupper

167 torde förhållandet vara det motsatta. För de fall åter, då fri sammanlevnad föreligger, torde man kunna utgå ifrån att den skattskyldiges kostnader för husföreståndarinna icke avsevärt skilja sig från kostnaderna för hustru. I betraktande av att för de flesta skattskyldiga kostnaderna för husföreståndarinna icke torde understiga kostnaderna för hustru, har beredningen funnit det vara ur skatteförmågesynpunkt oriktigt att fastställa avdraget för husföreståndarinna lägre än familjeavdraget för hustru. Beredningen har då särskilt haft sin uppmärksamhet fästad på det förhållandet att det för en skattskyldig, som vid hustruns frånfälle nödgas skaffa sig husföreståndarinna för vård av barn och därvid kommer i ett ekonomiskt sämre läge än under hustruns livstid, måste kännas särskilt betungande att få vidkännas en sänkning av ortsavdraget. Att å andra sidan sätta avdraget för husföreståndarinna högre har dock icke ansetts av behovet påkallat och skulle för övrigt vara förenat med taxeringstekniska olägenheter. Beredningen föreslår av dessa skäl, att avdraget för husföreståndarinna bestämmes till samma belopp som avdraget för hustru. Då de av beredningen anförda skälen synas gälla med samma styrka beträffande den statliga beskattningen, förutsätter beredningen, att, om dess förslag beträffande husföreståndarinneavdraget genomföres, bestämmelserna angående den statliga beskattningen i förevarande avseende ändras så ätt det nu gällande avdraget höjes till det dubbla.

A v d r a g för ö m m a n d e o m s t ä n d i g h e t e r . Det ligger i sakens natur att ett avdragssystem, avsett att anpassa varje skattskyldigs beskattning med hänsyn till försörjningsbörda och dyrortsförhållanden, måste bliva ojämnt verkande. Förhållandena skifta i så hög grad i de enskilda fallen, att ett system, som är avvägt med hänsyn till normalfallen, måste verka i viss mån schablonmässigt. Ett avdragssystem, som toge hänsyn jämväl till mera speciella fall av nedsatt skatteförmåga, vilka i och för sig kunna vara mycket ömmande, skulle bliva utomordentligt vidlyftigt och för taxeringsarbetet tyngande utan att dock kunna reglera alla tänkbara fall. Är den skattskyldiges skatteförmåga väsentligen nedsatt av omständigheter, till vilka hänsyn icke tagits vid ortsavdragens utmätande, står den möjligheten öppen att genom avdrag enligt 50 § kommunalskattelagen inom vissa gränser anpassa beskattningen efter dessa omständigheter. Det belopp, varmed sådant avdrag högst må medgivas, 700 kronor, lärer i övervägande antalet förekommande fall lämna tillräckligt utrymme för en sådan anpassning. Sedan särskilda åtgärder numera vidtagits för att åstadkomma en jämnare praxis beträffande utmätandet av dylika avdrag, torde dessa på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål. Beredningen föreslår därför icke någon ändring i de nuvarande bestämmelserna om avdrag för ömmande omständigheter.

168 Ortsavdrags utnyttjande i annan kommun än hemortskommunen. Enligt bestämmelse i 48 § kommunalskattelagen äger skattskyldig åtnjuta ortsavdrag endast från den i hemortskommunen taxerade inkomsten. Detta innebär, att ortsavdrag, som skattskyldig icke kan tillgodogöra sig i hemortskommunen, ej får utnyttjas i annan kommun. Om sålunda en person med prtsavdrag å exempelvis 1 400 kronor saknar inkomst i hemortskommunen och i annan kommun har taxerad inkomst av 3 000 kronor, blir hans beskattningsbara inkomst 3 000 kronor, ehuru hans skatteförmåga bort föranleda en sammanlagd beskattningsbar inkomst av endast 900 kronor. Om han har en inkomst i hemortskommunen av 2 000 kronor och i annan kommun av 1 000 kronor, blir det bänkade avdraget 1 700 kronor, ehuru det bort vara 2 100 kronor för att en riktig måttstock för hans skatteförmåga skulle hava erhållits. Bestämmelsen är ett uttryck för den i vår kommunala beskattning genomförda principen att varje kommun skall utgöra ett slutet beskattningsområde. Ett annat uttryck för sagda princip är att underskott i en kommun icke får avräknas från inkomst i annan kommun. Principen kommer ytterligare till synes i bestämmelsen uti 51 § kommunalskattelagen om att fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret och vilkens inom hemortskommunen beräknade taxerade inkomst icke uppgår till 600 kronor, icke skall upptagas till beskattning för sådan inkomst. Denna skattepliktsgräns gäller, oavsett om taxerad inkomst finnes i annan kommun. Enligt beredningens förslag rörande familjebeskattningen skall ortsavdraget för ensamstående efter hand bortfalla vid stigande inkomst. I ortsgrupp I minskas det från 530 kronor vid 1 100 kronor taxerad inkomst till 0 vid 3 000 kronor taxerad inkomst och i ortsgrupp V från 770 kronor vid 2 100 kronor taxerad inkomst till 0 vid 5 000 kronor taxerad inkomst. Inkomsten får sålunda enligt förslaget i ett nytt avseende betydelse för ortsavdragets storlek, i det att för ensamstående ökning av inkomsten inom ett visst inkomstskikt föranleder minskning av ortsavdraget. Sådan avdragslinjen för ensamstående är utformad skulle därför, om vid taxeringen i hemortskommunen hänsyn icke tages till den skattskyldiges förvärvskällor i andra kommuner, en ensamstående skattskyldig i ortsgrupp I, som i hemortskommunen hade en taxerad inkomst av 1 000 kronor och i annan kommun en taxerad inkomst av 5 000 kronor, erhålla fullt ortsavdrag med 530 kronor, ehuru han icke hade erhållit något avdrag, om hela inkomsten varit skattepliktig i hemortskommunen. Av det anförda framgår att, då kommun betraktas såsom ett slutet beskattningsområde, den beskattningsbara inkomsten i hemortskommunen för skattskyldig, som har förvärvskälla i annan k o m m u n än hemortskommunen, icke alltid kommer att stå i överensstämmelse med skatteförmågan. Principen att varje kommun skall utgöra ett slutet beskattningsområde

169 har ingående behandlats av 1921 års kommunalskattekommitté närmast med avseende å frågan, huruvida underskott å förvärvskälla i en kommun skulle få avdragas i annan kommun. Enligt kommitténs mening syntes den skattskyldiges intresse skäligen kunna och böra åtminstone såtillvida underordnas kommunens beskattningsintresse, att kommunen ej ginge miste om sin beskattningsrätt till skattskyldigs inom kommunen befintliga beskattningsföremål av den anledning att förvärvskälla inom annan kommun, som råkat vara i samma skattskyldigs hand, lämnat negativt resultat. Kommittén ansåg, att varje kommun skulle utgöra ett slutet beskattningsområde men att inom sådant beskattningsområde hänsyn skulle tagas till skatteförmågan så långt detta med proportionell beskattning kunde ske. I 1927 års kommunalskatteproposition uttalade departementschefen i förevarande fråga bl. a., att den karaktär av personlig inkomstskatt, som den kommunala inkomstbeskattningen dåmera hade, enligt hans mening rätteligen borde medföra, att den skattskyldige icke skulle utgöra skatt för mer än sin nettoinkomst och att han alltså, om någon hans förvärvskälla utvisade underskott, borde få avdraga detta underskott från inkomsten av övriga förvärvskällor. Hade den skattskyldige förvärvskällor, som vore lokaliserade inom olika kommuner, kunde frågan lösas på flera sätt. Man kunde — såsom i 1920 års proposition föreslagits — låta förlusten i första hand avräknas å inkomst inom samma kommun, därefter å inkomsten i hemortskommunen och slutligen å inkomsten i övriga kommuner. Eller ock kunde man — såsom länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagit — anordna en gemensam inkomstberäkning för samtliga kommuner. Sedan från inkomsten av alla förvärvskällor förlustavdrag och övriga allmänna avdrag samt ortsavdrag frånräknats, skulle den därefter återstående inkomsten fördelas till beskattning i de olika kommunerna. Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag delade icke den av departementschefen uttalade meningen angående avdrag för underskott i olika kommuner utan intog samma ståndpunkt som kommunalskattekommittén. I överensstämmelse härmed löstes frågan genom 1928 års skattelagstiftning. Beredningen anser nu gällande ordning å detta område, varigenom intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vara tillfredsställande. Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde synes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett beskattningssystem, vilket såsom vårt bygger på skatteförmågeprincipen. Skatteförmågan hos en skattskyldig, som har förvärvskällor inom flera kommuner, kan icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje kommun för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges samtliga förvärvskällor i de olika kommunerna kan en samlad och riktig bild av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl anser beredningen det bäst stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att den skattskyldige beredes möjligheter att från sina inkomster avdraga underskott å förvärvskälla, oavsett i vilken kommun sådant underskott uppkommit, samt att ortsavdragens storlek

170 bestämmes under hänsynstagande till den skattskyldiges samtliga taxerade inkomster. Beredningen har även ägnat uppmärksamhet åt frågan, huru en bättre anslutning av beskattningen till de skattskyldigas förmåga i förevarande avseende skall kunna tekniskt genomföras. Därvid har beredningen trott sig finna, att, ehuru betydande svårigheter i vissa fall kunna uppstå, några avgörande taxeringstekniska hinder icke skulle möta för sakens genomförande. De undersökningar, som erfordras för att taga bestämd ställning till denna fråga och för att klarlägga verkningarna med avseende å kommunernas skatteunderlag, skulle emellertid bliva så omfattande att beredningen måst avstå från deras fullföljande i nuvarande skede av beredningens arbete. Beredningen har för avsikt att i ett senare sammanhang upptaga dessa frågor till fortsatt behandling. Beredningen har i detta sammanhang icke förbisett den ovan berörda särskilda olägenhet, som med den nuvarande ordningen för bestämmande av ortsavdragens storlek uppkommer, därest beredningens förslag om särskild avdragslinje för ensamstående genomföres. Denna olägenhet har emellertid befunnits vara av mycket begränsad betydelse i avseende å såväl antalet fall, då avdraget kan bliva oriktigt avvägt med hänsyn till skatteförmågan, som de skattebelopp, varom kan bliva fråga. Beredningen har undersökt möjligheterna att avhjälpa denna olägenhet utan att ändra den nuvarande ordningen i övrigt och har jämväl låtit utarbeta ett förslag i detta syfte. Detta har emellertid visat sig medföra taxeringstekniska olägenheter, vilka icke kunnat anses uppvägas av de mindre betydande fördelar, som skulle vinnas genom förslaget. I avvaktan å frågans upptagande i hela dess vidd har beredningen låtit härvid bero.

Särskilt a v d r a g för gift k v i n n a m e d f ö r v ä r v s a r b e t e . Jämlikt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen må gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt samt under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 200 kronor (det s. k. 200-kronorsavdraget). Avdraget utgår såsom allmänt avdrag och avräknas sålunda från hustruns sammanräknade inkomst vid fastställandet av den taxerade inkomsten. Vid sin tillkomst motiverades detta avdrag närmast därmed att, då gift kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad ägna sig åt hemmets skötsel, denna omständighet normalt medförde kostnader för nödigt biträde i hemmet. Emellertid har på avdraget även anlagts en annan synpunkt, nämligen att det vore ägnat att motverka det förhållandet att äkta makar, vilka båda förvärvade inkomst, genom att de taxerades gemensamt kunde komma att drabbas hårdare av beskattningen än om de varit ogifta och sålunda taxerats var för sig.

171 Motsvarande avdrag har funnits vid den statliga beskattningen. Det avskaffades emellertid genom 1938 års skattereform i enlighet med förslag av 1936 års skattekommitté. I sin motivering härför anförde kommittén, att det vissertigen icke kunde bestridas, att avlönat biträde i hemmet, utlämnande av barn till vård utom hemmet o. dyl. kunde vara en förutsättning för gift kvinnas förvärvsarbete, varför ifrågavarande utgifter ur viss synpunkt kunde betraktas såsom omkostnader för hennes arbetsförtjänst. Detta förhållande vore emellertid ej utmärkande för gift kvinna till skillnad från ogift utan kunde förekomma beträffande både gifta och ogifta (änkor, frånskilda). Därest skattelagstiftningen överhuvud taget skulle tänkas taga hänsyn till förhållandet, borde detta sålunda ej ske i förevarande sammanhang. Skillnaden mellan gifta och ogifta beaktades enligt kommitténs mening tillräckligt genom de generella avdragsreglerna. Ur befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter kan enligt beredningens mening gift kvinnas förvärvsarbete, i den mån det föranleder till tidigare ingående av äktenskap, framstå såsom önskvärt. Å andra sidan lärer just den omständigheten att gift kvinna utövar förvärvsverksamhet kunna inverka återhållande på barnalstringen i äktenskapet. På grund av sistnämnda omständighet synes avdraget, om det skulle regleras efter befolkningspolitiska synpunkter, böra inskränkas till sådan gift kvinna, som i sin vård h a r barn, för vilket hon åtnjuter familjeavdrag, men å andra sidan medgivas även ogift kvinna med sådant barn. Ur befolkningspolitiska synpunkter torde emellertid högre barnavdrag vara att föredraga framför ett på antytt sätt utformat avdrag för förvärvsarbetande kvinna med barn. Det föreliggande spörsmålet synes huvudsakligen böra övervägas ur beskattningssynpunkter. Avdraget har, såsom befolkningskommissionen antytt, sin grund i det förhållandet att värdet av hustruns arbete i hemmet icke utgör skattepliktig intäkt, liksom i många andra fall värdet av eget eller oavlönat arbete, som minskar den skattskyldiges levnadskostnader eller bereder den skattskyldige förmåner, vilka eljest skulle kräva utgifter. Endast i den mån sådant arbete ingår i en förvärvsverksamhet, t. ex. jordbruk eller rörelse, blir värdet därav föremål för beskattning. Att i övrigt beskatta värdet av dylikt arbete har med hänsyn till de taxeringstekniska svårigheterna ansetts uteslutet och skulle väl heller icke alltid vara önskvärt. Inkomster, vilkas förvärvande tager i anspråk den skattskyldiges egen arbetskraft och hindrar honom att genom eget arbete minska sina levnadskostnader, kunna överhuvud taget sägas hava en mindre skattekraft än andra inkomster. Att i skattelagstiftningen beakta denna omständighet på ett i stort sett riktigt sätt torde emellertid vara ogörligt. Så kan i varje fall icke sägas hava skett genom avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna. Såsom tidigare framhållits, giver detta avdrag anledning till vägande anmärkningar. Den skattebefrielse, som åtnjutes för arbete i hemmet, inverkar vid skatterepartiseringen ogynnsamt icke blott för gifta förvärvsarbetande kvinnor utan överhuvud taget för alla skattskyldiga, som icke åtnjuta dylik skattelättnad. Det måste därför anses i princip oriktigt att utvälja en viss

172 kategori skattskyldiga, t. ex. gifta kvinnor, och inom denna söka åstadkomma jämlikhet i beskattningen. Men även med detta begränsade syftemål måste 200-kronorsavdraget anses fylla sin uppgift på ett otillfredsställande sätt. Avdrag är sålunda icke medgivet från inkomsten av allt slags förvärvsarbete. På grund av stadgande i 20 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomsten av mannens förvärvsverksamhet avdrag icke ske för värdet av det arbete, som däri utförts av hustrun. Då hustrun följaktligen icke skall taxeras för inkomst, motsvarande detta värde, får hon i sådant fall, i motsats till vad förhållandet är då hon utfört inkomstgivande arbete åt annan än mannen, icke utnyttja 200-kronorsavdraget. Därigenom äro måhända de flesta av dem avstängda från avdragsrätten, vilka avdraget väl skulle avse, nämligen gifta kvinnor tillhörande jordbrukarbefolkningen och gifta kvinnor, som arbeta i mannens rörelse. Gift kvinna, som är berättigad till dylikt avdrag, erhåller vidare lika stort avdrag, vare sig hennes arbetskraft helt tages i anspråk av förvärvsarbete eller hon endast tillfälligtvis har sådant arbete, blott inkomsten utgör 200 kronor. Bestämmelsen om 200kronorsavdraget har sålunda i vissa avseenden erhållit inskränkningar i sitt tillämpningsområde, som icke äro betingade av bestämmelsens syfte, och i andra fall fått en räckvidd, som icke kan anses överensstämma med detta syfte. Avdraget synes icke ens i stort sett innebära någon förbättring av skattens anpassning efter förmåga. Slutligen må erinras, att avdraget kan giva anledning till åtgärder från de skattskyldigas sida för att obehörigen komma i åtnjutande av detsamma. Ehuru de avdragsbelopp det här rör sig om äro relativt obetydliga, lära försök till överflyttning å hustrun av mannens inkomst av rörelse eller arbete icke vara sällsynta. Detta kan ske i den formen att efter överenskommelse med mannens arbetsgivare viss del av mannens arbetsinkomst under någon förevändning rubriceras såsom ersättning till hustrun för av henne utfört arbete. De berörda olägenheterna sammanhänga därmed att avdraget berör ett område, där det är vanskligt att uppställa några fasta regler, nämligen äkta makars inbördes ekonomiska förhållanden. Som ovan nämnts, har avdraget ansetts även hava till uppgift att förebygga en försämring vid äktenskaps ingående av kontrahenternas sammanlagda ortsavdrag. Med den utformning, vilken ortsavdraget för ensamstående erhållit såväl genom de år 1938 genomförda ändringarna i statsbeskattningen som enligt beredningens förslag, blir den genom äktenskaps ingående uppkommande skillnaden i ortsavdrag så växlande, att 200-kronorsavdraget icke utgör något tjänligt instrument för utjämning därav. På grund av det anförda förordar beredningen, att 200-kronorsavdraget för gift kvinna med förvärvsarbete avskaffas för kommunalbeskattningens del, såsom redan skett beträffande statsbeskattningen.

173 KAPITEL

IX.

Beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna. Gällande ordning. Fastighet och inkomst äro de objekt, för vilka allmän kommunalskatt utgår till bestridande av kommunernas utgifter. Dessa beskattningsföremål äro fördelade mellan de olika kommunerna enligt i kommunalskattelagen givna regler. Fastighetsskatt utgöres enligt 16 § kommunalskattelagen till den kommun, där fastigheten är belägen. Skattepliktig inkomst anses härflyta ur olika förvärvskällor, och dessa fördelas mellan kommunerna enligt bestämmelserna om beskattningsort i 56—59 §§ kommunalskattelagen jämte anvisningar. I sistnämnda avseende gäller, att varje kommun skall beskatta dels, oberoende av var den skattskyldige är bosatt, inkomsten av de förvärvskällor, som anses lokaliserade till kommunen, dels ock inom kommunen bosatta personers inkomst av förvärvskällor, som ej äro lokaliserade till någon kommun. Åtnjutes inkomst, för vilken skattskyldighet föreligger och som ej är lokaliserad till viss kommun, av någon, som saknar hemortskommun, skall skatt för inkomsten utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, d. v. s. för utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål utgöres efter en fast skattesats (fem öre för varje skatteöre) och har sålunda ej karaktär av repartitionsskatt. Såsom lokaliserade till viss kommun betraktas förvärvskällorna jordbruksfastighet och annan fastighet, ävensom sådan tillfällig förvärvsverksamhet, som består i icke yrkesmässig avyttring av fastighet. Skatt för inkomst av dessa slag av förvärvsverksamhet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen. Även rörelse anses lokaliserad till viss kommun, då rörelsen utövats från fast driftställe. Inkomster av sådan rörelse beskattas i kommun, där fast driftställe begagnats. Såsom fast driftställe skall anses plats, å vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens utövande funnits särskild anläggning eller vidtagits särskild anordning, såsom kontor, fabrik, verkstad, verk, bruk, handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe. Med fast driftställe likställas gruva eller annan fyndighet, som varit föremål för bearbetning, stenbrott eller torvmosse, fastighet, som varit föremål för jordstyckning, samt plats, där entreprenadarbete av större omfattning drivits under lokal ledning. Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten av rörelse ut-

174 göras i den skattskyldiges hemortskommun. Beträffande rederirörelse gäller, att, därest fast driftställe ej funnits och den skattskyldige saknar hemortskommun, rörelseinkomsten skall taxeras icke för gemensamt kommunalt ändamål utan i den kommun, där fartyget har sin hemort. Förvärvskällorna tjänst och kapital samt tillfällig förvärvsverksamhet — utom icke yrkesmässig avyttring av fastighet — anses icke såsom lokaliserade till någon viss kommun och beskattas alltså i inkomsttagarens hemortskommun. Med hemortskommun förstås beträffande fysisk person den kommun, där personen skall vara mantalsskriven för taxeringsåret. Hemortskommun för dödsbo är den avlidnes hemortskommun. För annan juridisk person anses i regel såsom hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tidpunkt varit bosatt. Beträffande förvärvskällornas omfattning gäller, att vissa slag av förvärvskällor kunna vara lokaliserade till flera kommuner, nämligen annan fastighet och rörelse. Inkomst av dylik förvärvskälla upptages till beskattning i de därav berörda kommunerna. Huru inkomsten i dessa fall skall uppdelas mellan kommunerna, bestämmes genom särskilda fördelningsregler. Jordbruksfastigheter i olika kommuner kunna däremot icke ingå i en och samma förvärvskälla. Inkomst av sådana förvärvskällor, som beskattas i den skattskyldiges hemortskommun utan att vara där lokaliserade, kan icke bliva föremål för beskattning i annan kommun. Äro fastigheter av annan fastighets natur inom olika kommuner att anse som en förvärvskälla, skall den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten tagas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava inom kommunen influtit. Kan utredning härom icke vinnas, skall inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter vad som kan finnas skäligt med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra. Den inkomst, som på detta sätt skall fördelas, är den inkomst, som återstår efter det garantiskatteavdrag skett med fem procent av taxeringsvärdet å samtliga i förvärvskällan ingående fastigheter. Inkomst av rörelse, som utövats från fast driftställe i flera kommuner, fördelas, sedan procentavdrag skett för alla till rörelsen hörande fastigheter, enligt följande allmänna grunder. Fem procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre procent hänföres till kommun, där huvudkontor funnits. I övrigt fördelas inkomsten mellan de kommuner, där fast driftställe begagnats, efter vad som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade varors värde, handelsomsättningens storlek, antalet där sysselsatta arbetare eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av den inkomst, som kan anses hava åtnjutits inom kommunen. Ifråga om fördelningen av vissa slag av rörelse mellan olika kommuner finnas dock särskilda föreskrifter. Dessa innebära i huvudsak följande. Inkomst av bankrörelse fördelas mellan kommuner, där huvud- eller av-

175 delningskontor funnits, i förhållande till den sammanlagda in- och utlåningen vid varje kontor. Inkomst av annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med värdepapper fördelas mellan kommuner, där kontor funnits, i förhållande till de vid varje kontor influtna bruttointäkterna. Inkomst av jordstyckningsföretag beskattas till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits, samt fördelas i övrigt mellan de kommuner, där fastigheter, som varit föremål för styckning, äro belägna, i förhållande till köpeskillingarna för inom varje kommun försålda fastigheter. Av inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, hänföres tio procent till kommun, där huvudkontor funnits, tjugufem procent till kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget, dock högst tio procent av verkets taxeringsvärde, samt återstående sextiofem procent till kommun, där förbrukning ägt rum. Är verk beläget inom flera kommuner, fördelas den å verket belöpande inkomsten mellan kommunerna i förhållande till taxeringsvärdena å de särskilda delarna av verket. Har förbrukning ägt rum i flera kommuner, fördelas den å förbrukningen belöpande delen av inkomsten mellan kommunerna efter bruttointäkten i varje kommun. Har till rörelseidkaren av annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution, gälla särskilda regler för fördelning av den å vatten-, gas- eller kraftverk belöpande inkomstandelen. Av inkomst av järnvägsdrift hänföres hälften till de kommuner, där stationer äro belägna, i förhållande till dessas trafikvärden, och hälften till de kommuner, där järnvägen framdragits eller huvudkontor funnits och tillika vid järnvägen anställd personal varit bosatt eller stationerad, i förhållande till utbetalda avlöningsförmåner. Stations trafikvärde beräknas till hälften av järnvägens bruttoinkomst av stationens avsända och anlända godstrafik, ökad med järnvägens bruttoinkomst av vid stationen försålda personbiljetter. Inkomst av spårvägsdrift samt av linjetrafik med omnibuss fördelas med fem procent till kommun, där huvudkontor funnits, samt i övrigt mellan de kommuner, där trafik ägt rum, i förhållande till antalet inom varje kommun tillryggalagda vagnkilometer. Inkomst av kanaldrift beskattas till fem procent i kommun, där huvudkontor funnits, samt i övrigt i de kommuner, som berörts av kanalen, efter fördelningstal, som erhållas genom att till kilometertalet av kanalens längd inom varje kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Fördelningen av inkomsterna mellan kommunerna röner även inverkan av reglerna om bestämmande av den till varje förvärvskälla hänförliga skattepliktiga inkomsten och av den skattskyldiges skattepliktiga inkomst i varje kommun. Har skattskyldig förvärvskällor i flera kommuner eller förvärvskälla utanför hemortskommunen, är det i nämnda hänseende av betydelse, vilka intäkter som skola hänföras till den ena eller andra förvärvskällan eller kommunen och huru utgifter och avdrag skola fördelas å olika förvärvskällor och kommuner. Vad som skall räknas till intäkt av och utgift

176 för olika slags förvärvskällor är utförligt reglerat i skattelagarna. Beträffande gäldränta, vars hänförande till olika förvärvskällor ä r av särskilt stor betydelse för kommunernas inbördes delaktighet i inkomstskatteunderlaget, finnas särskilda regler. I första hand gäller, att ränta å gäld skall avdragas från intäkterna av den förvärvskälla, för vilken det upplånade kapitalet disponerats. Kan ej utredning vinnas, huru stor del av upplånat kapital hänfört sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall i och för räntans fördelning kapitalet hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna. Ifråga om skattskyldig, som haft ordnad bokföring, bör hänsyn därvid i regel tagas till det bokförda värdet av tillgångarna samt ifråga om annan skattskyldig till saluvärdet av tillgångarna. Vissa den skattskyldiges avdragsgilla utgifter, som icke hänföra sig till någon förvärvskälla, få avdragas i hemortskommunen, s. k. allmänna avdrag, och detsamma är förhållandet med ortsavdragen. Såsom en genomgående princip gäller beträffande kommunernas beskattningsrätt, att intäkter och avdrag, som skola hänföras till en kommun, icke få utöva något inflytande på den kommunala inkomstbeskattningen i annan kommun. Detta har uttryckts så att varje kommun utgör ett slutet beskattningsområde. Underskott å förvärvskälla, som uppkommit i en kommun, må sålunda icke avräknas vid beskattningen i annan kommun. Har underskott uppstått vid den kommunala taxeringen i en kommun, kan den skattskyldiges avdragsrätt ej utnyttjas, även om han har beskattningsbar inkomst i annan kommun. Med den avfattning lagbestämmelserna om fördelning av inkomst mellan flera kommuner erhållit har regeringsrättens och kammarrättens praxis blivit av utomordentlig betydelse för rättsutvecklingen på detta område. Detta gäller särskilt avvägningen av rörelses tillverkningsvinst och handelsvinst i de fall dessa skola beskattas i olika kommuner. Dessa slag av vinster hava bestämts till växlande kvotdelar av rörelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. Tillverkningsvinsten har sålunda för olika slag av rörelse upptagits till exempelvis Vs, 2/3, *U eller 9/io av inkomsten, sedan därifrån avräknats eventuell huvudkontorsandel. Det är givetvis vanskligt att ur de skiftande rättsfallen utläsa några allmänna riktlinjer för fördelningen. Det förefaller dock, som om under senare tid framträtt en ökad benägenhet hos praxis att tillerkänna tillverkningsandelen större utrymme än tidigare. Beträffande många företag har fördelningen av inkomst mellan flera kommuner icke blivit föremål för prövning i högre instans. Fördelningen har då i allmänhet skett i enlighet med de skattskyldigas i deklarationen avgivna förslag, som godkänts av beskattningsnämnderna. Samma fördelningsgrunder hava i sådana fall tillämpats år från år. Mellankommunala prövningsnämnden har till följd av sin centrala ställning kommit att träffa slutligt avgörande i ett stort antal fördelningsfall, och dess praxis har därför utövat ett starkt inflytande på fördelningen av de större företagens skatteunderlag

177 m e l l a n k o m m u n e r n a . Till b e l y s a n d e a v d e n n a p r a x i s h a r b e r e d n i n g e n f r å n a l l m ä n n a o m b u d e t hos m e l l a n k o m m u n a l a prövningsnämnden, taxeringsins p e k t ö r e n T o r s t e n H j o h l m a n införskaffat följande r e d o g ö r e l s e för n ä m n d e n s b e h a n d l i n g av frågor o m fördelning m e l l a n s k i l d a k o m m u n e r av k o m m u n a l t skattepliktig inkomst. »Beträffande de flesta inkomstkategorier (inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet, inkomst av tjänst, kapital o. s. v.) innehåller kommunalskattelagen så bestämda föreskrifter om var inkomst skall beskattas, att endast undantagsvis tvist härom kan uppstå. I fråga om rörelse åter uppstå stundom rätt komplicerade spörsmål i detta hänseende. Först uppstår då frågan, i vilken eller vilka kommuner inkomst av rörelse skall beskattas, alltså ett avgörande om beskattningsort. Därefter kommer problemet, huru inkomsten skall fördelas mellan dessa beskattningsorter. I båda dessa hänseenden innehåller kommunalskattelagen en hel del rätt detaljerade specialbestämmelser, exempelvis om bankrörelse, inkomst av järnvägsdrift, inkomst av rörelse med distribution av kraft o. s. v. Det stora flertalet företagstyper, om vilka särskilt specificerade regler icke givits, ha i ett mycket stort antal fall föranlett svårslitna tvister såväl om beskattningsort som om inkomstens fördelning mellan flera kommuner. I fråga om beskattningsort innehåller 57 § kommunalskattelagen den allmänna regeln, att rörelse skall beskattas i den kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe. Att avgöra vad som är fast driftställe blir således vanligen den första frågan. Härvidlag förekomma alltjämt fall, som bedömas mycket olika av skilda personer. I 61 § nyssnämnda lag definieras begreppet fast driftställe. I vederbörande departementschefs anförande till statsrådsprotokollet år 1927 förekommer ett resonemang i denna sak. Departementschefen anför såsom sin mening, att, sedan vissa av honom närmare omförmälda ändringar vidtagits i det ursprungliga förslaget på denna punkt, så skulle av den utvidgning av begreppet 'fast driftställe', som av kammarrätten i avgivet yttrande påtalats, endast återstå, att fastighet, som varit föremål för jordstyckning, och plats, där entreprenadarbete av större omfattning hade bedrivits under lokal ledning, skulle utgöra fast driftställe. Detta anförande kunde giva anledning till den uppfattningen, att ingen annan ändring i vad förut gällt varit avsedd. Emellertid hava bestämmelserna i 61 § synts mellankommunala prövningsnämnden ändock nödvändiggöra en viss utvidgning av kommunernas beskattningsrätt gent emot rörelseföretagen. Mellankommunala prövningsnämnden har avgjort ett mycket stort antal mål, där frågan gällt, huruvida ett fabriksföretags eller en grosshandels filialkontor bort medföra skattskyldighet till den kommun, där det varit beläget. Dessa filialkontor hava enligt äldre rätt icke ansetts medföra skattskyldighet. De hava ofta bestått av ett eller annat kontorsrum jämte tillhörande lagerlokal. Ett visst antal personer, anställda direkt i företagets tjänst, hava varit där placerade. Mycket ofta ha från den skattskyldige framförts sådana invändningar mot kommunens beskattningsanspråk som att filialkontoret icke bedreve någon självständig rörelse, att det icke hade självständig bokföring, att där icke skedde någon fakturering eller att det icke mottoge likvider m. m. Stundom har det upplysts, att lokalen endast tjänade såsom utställningslokal för företagets i orten placerade agent eller försäljare. Dessa nyss återgivna invändningar hava i allmänhet icke av mellankommunala prövningsnämnden tillmätts avgörande betydelse. Har utlämning och distribution av varor skett från filialkontoret, oavsett om fakturering skett från huvudkontoret eller om likvider ingått direkt dit, har mellankommunala prövningsnämnden ansett fast driftställe föreligga. I det senare omnämnda fallet däremot (utställningslokal) har beskattning icke ansetts böra äga rum. Dessa mellankommunala prövningsnämndens avgöranden ha så gott som undantagslöst vunnit högre instansers godkännande. 12—427G75.

178 I en annan rätt rikligt företrädd grupp ärenden har frågan gällt, huruvida mera lösligt anordnade försäljningsställen, exempelvis plats å salutorg eller i saluhall eller handel genom kringförande med automobil, skolat medföra beskattningsrätt för kommunen. Härvid har mellankommunala prövningsnämnden snarast avvikit i motsatt riktning från den praxis, som tidigare på en del håll varit rådande. Sålunda har mellankommunala prövningsnämnden i motsats till beskattningsnämnderna i Stockholm ansett, att försäljare, vilka haft stadigvarande platser i saluhallar eller å salutorg, icke bort kommunalt beskattas i Stockholm, om de bott utom staden. Från en del kommuners sida har energiskt gjorts gällande, att exempelvis med bil kringresande försäljare av kött och charkuterivaror, vilka vissa veckodagar regelbundet uppställt sina fordon å en och samma bestämda plats i kommunen, borde där beskattas. Dessa beskattningsanspråk har mellankommunala prövningsnämnden avvisat. Ett annat fall, då prövningsnämnden icke ansett sig kunna tillmötesgå det lokala beskattningsintresset, äro de flyttbara sågar, vilka äro mycket vanliga i skogbärande delar av vårt länd. Virkeshandlare, vilka uppköpa timm e r på rot, bruka ofta i stället för att forsla timret till någon fast anlagd såg uppföra en flyttbar såg i närheten av avverkningsplatsen för att där försåga virket. Ha avverkningarna varit särskilt stora, kunna sådana sågar kvarbliva på platsen ett par år. Dylika flyttbara sågar har mellankommunala prövningsnämnden icke ansett utgöra fasta driftställen. I analogi med bestämmelserna om stenbrott eller torvmosse har prövningsnämnden ansett även ett arrenderat grustag utgöra fast driftställe. Föreskrifterna om beskattningsorten för inkomst av entreprenadverksamhet ha föranlett många tvistemål. För att inkomst av sådan verksamhet skall kunna beskattas i en viss kommun fordras, att arbetet inom kommunen dels varit av större omfattning, dels drivits under lokal ledning. Dessa bestämmelser giva uppenbarligen rum för mycket olika tolkningar och uppfattningar. Jag tror knappast, att mellankommunala prövningsnämnden i något fall ansett det första villkoret uppfyllt, där entreprenadsumman understigit 100 000 kronor. Åt begreppet 'lokal ledning' har mellankommunala prövningsnämnden velat giva den innebörden, att en verklig teknisk ledning med befogenhet att träffa mera betydelsefulla avgöranden måste vara för handen, och att exempelvis en verkmästare på platsen, en arbetsbas e. d. icke uppfyller fordringarna på lokal ledning. Så har exempelvis en hamnbyggnad i en Norrlandsstad, utförd av ett företag i Stockholm, blivit beskattad på platsen, emedan en högt kvalificerad ingenjör med vidsträckta befogenheter i fråga om arbetets ledning under hela byggnadstiden varit stationerad där, medan däremot exempelvis rensningsarbeten i Göta kanal, ävenledes utförda av ett Stockholmsföretag, icke ansetts böra beskattas i orten, enär där endast varit placerade några verkmästare och mätare, och arbetet övervakats av från huvudkontor flera gånger i veckan regelbundet utsända ingenjörer. När byggnadsfirmor i Stockholm utfört ofta mycket stora arbeten i angränsande kommuner, har närheten till huvudkontoret med dess personal med framgång åberopats såsom bevis för att lokal ledning på platsen icke förekommit. För att rörelsen skall kunna anses hava 'utövats från fast driftställe', har prövningsnämnden i regel krävt, att produktion eller handel i någon form skall hava skett på platsen. En rent intern anordning i företaget har däremot hittills icke ansetts utgöra fast driftställe. Emellertid har prövningsnämnden i strid mot allmänna ombudets uppfattning ansett, att Enhetspris A/B Epa, som vid Stockholms norra järnvägsstation inom Solna socken haft ett magasin, där varor lagrats för vidare distribution till bolagets egna minutaffärer i Stockholm, borde kommunalt beskattas i Solna. Frågan har gått vidare men är ännu icke avgjord i högre instans. För att därefter övergå till frågan om fördelning av inkomsten mellan de kommuner, där fast driftställe ansetts föreligga, kan redan från början fastslås att dessa avgöranden varit än svårare och att de ofta måst vila på rätt subjektiva grunder.

179 Först har därvid gällt att avgöra huru stor andel av inkomsten, som måtte anses belöpa på huvudkontoret. 58 § kommunalskattelagen säger, att fem procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre procent skall tillföras huvudkontorskommunen. Med anledning av anmärkningar, riktade mot detta procenttal, såsom varande för lågt, anförde departementschefen år 1927: 'Det av kommittén angivna procenttalet fem är allenast en minimisiffra, som kan överskridas'. Mellankommunala prövningsnämndens praxis har emellertid i stort sett gått i den riktningen, att fem procent blivit icke endast en minimisiffra utan snarare regel. Endast i sådana fall, där huvudkontorets relativa betydelse i företaget ansetts särskilt framträdande, har denna siffra höjts, vanligen till tio procent, undantagsvis till något högre belopp. I exempelvis ett så vitt utgrenat företag som ASEA, vilket bedriver såväl tillverkning som försäljning även i minut och som har vidsträckta utländska intressen, h a r huvudkontorsandelen ansetts icke böra understiga 10 procent. Vidkommande fördelningen i övrigt hava skilda vägar följts, då det gällt företag, som både tillverka och försälja varor, och då det gällt sådana, som endast driva handel. Beträffande den förra kategorien brukade prövningsnämnden under den period, som omfattar de första åtta eller tio åren av dess verksamhet, vanligen då det gällde företag, som själva drivit även deta/yförsäljning, exempelvis ASEA, Skofabriks A/B Oscaria m. fl., göra fördelningen efter följande schema: Hälften av inkomsten med undantag av huvudkontorsandelen hänfördes till den eller de kommuner, där tillverkning ägt rum. Hade tillverkning skett i flera kommuner, fördelades 'tillverkningsvinsten' mellan dessa kommuner efter värdet av inom varje kommun tillverkade varor. Den återstående hälften ansågs utgöra försäljningsvinst och fördelades mellan de kommuner, där försäljning ägt rum, varvid mellan dessa fördelningen skedde efter försäljningssummorna. Detta var normalfallet. Men stundom kunde det göras gällande, att tillverkningen varit alldeles särskilt betydelsefull eller invecklad eller krävt stor investering av kapital eller mycket stor arbetarstam eller varit särskilt högt kvalificerad av annan orsak. Då kunde tillverkningsvinsten höjas till exempelvis två tredjedelar och försäljningsvinsten nedsättas till en tredjedel. Likaså kunde, där rörelseidkaren tillverkat varor och sålt dem endast i parti utan att vidlyftigare försäljningsorganisation funnits, försäljningsvinsten bestämmas avsevärt lägre än hälften. Genom den argumentering, som i en mångfald tvister om fördelningen anförts, huvudsakligen av taxeringsnämndsordförande och intresserade kommuner, har prövningsnämnden emellertid efter hand övertygats, att en fördelning i lika delar tillverkningsvinst och försäljningsvinst oftast komme att missgynna tillverkningskommunerna. I de allra flesta fall brukar mycket mera kapital vara investerat i själva tillverkningen: byggnader, maskiner, lager av förnödenheter, arbetslöner, än i försäljningsorganisationen. Den uppfattningen att större del av vinsten uppstått i tillverkningskommunerna än i försäljningsorterna har därför ansetts försvarlig. Sannolikt har även det ofta upprepade argumentet att tillverkningskommunerna få vidkännas särskilda kostnader och stå vissa risker påverkat nämnden. Tendensen i avgörandena har därför under senare år tydligt gått i riktning mot att för beskattning förlägga större del av rörelseinkomsten till tillverkningsorterna än till försäljningsorterna. För att därefter övergå till de företag, vilka endast drivit handel, har prövningsnämnden i regel ansett, att den huvudkontorets verksamhet, som h a r avseende på varuanskaffningen och som alltså i fråga om tillverknings- och försäljningsbolagen representeras av tillverkningen, borde i någon mån tillföra huvudkontorskommunen större inkomst att beskatta. I dessa fall har således huvudkontorsandelen som regel bestämts till lägst tio procent. Det fördelningsschema, som ovan skisserats, nämligen huvudkontorsandel, tillverkningsvinst och försäljningsvinst, har som regel använts, då prövningsnämnden på grund av tvist eller av annan orsak fått särskild anledning att till prövning upptaga frågan om fördelning av inkomst. Där en annan fördelningsmetod tilläm-

180 pats och synbarligen godtagits av alla berörda kommuner och där någon särskild anledning till ingripande från prövningsnämndens sida icke förelegat, har fördelningen som regel lämnats utan ändring. Flera företag torde således finnas, vilkas fördelningsproblem redan före mellankommunala prövningsnämndens tillkomst blivit lösta på ett eller annat sätt, som kanske avviker från de ovan nämnda. Således torde exempelvis Stora Kopparbergs Bergslags A/B fördela sin inkomst mellan kommunerna efter antalet anställda inom varje av rörelsen berörd kommun. Denna fördelningsgrund, som av kommunalskattelagen alternativt anvisas, liksom ock den närbesläktade metoden med fördelning efter arbetslöner har eljest av prövningsnämnden använts mera sällan och då snarare såsom hjälpmetod i någon viss detalj. I fråga om entreprenadarbeten, avseende exempelvis vägbyggnader, hamnanläggningar e. d., ha dessa fördelningsgrunder dock i några fall blivit använda. Det speciella interkommunala fördelningsproblem, som beröres i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, har av prövningsnämnden endast i ett fåtal fall behandlats. Det kan även nämnas, att i några fall, där prövningsnämnden företagit sådana åtgärder, som i nämnda lagrum avses, kammarrätten på besvär antingen av vederbörande skattskyldige eller av berörda kommuner undanröjt prövningsnämndens beslut. I ett är 1941 avgjort ärende gällande en koncern bestående av tre stora företag har prövningsnämnden för att finna ett mått på den vinstöverflyttning, som kunde bliva till men för vissa kommuner, tillgripit metoden att först sammanföra alla bolagens kommunalskattepliktiga inkomster och därefter fördela dessa efter eljest vanliga grunder mellan samtliga kommuner. På detta sätt har man sökt få ett uttryck för huru stor inkomst, som rätteligen borde beskattas i den eller den kommunen. Har därefter befunnits att just det företag, som varit lokaliserat till en viss kommun, icke redovisat så stor inkomst som genom nyssnämnda fördelningsförfarande framkommit, har det moder- eller dotterbolag, som genom vinstöverflyttning kommit att redovisa för stor inkomst, blivit beskattat i kommunen för det felande beloppet. Under senare år har mellankommunala prövningsnämnden i några fall angripit nyssnämnda problem från en annan utgångspunkt. Om vinstöverflyttningen skett från dotter- till moderbolag har åtgärden nämligen underkänts med den motiveringen att Yinstöverflyttningen hos dotterbolaget icke motsvarade en utgift för inkomstens förvärvande, och alltså icke vore avdragsgill hos detta bolag. Detta innebär att den bedömts såsom en vinstdisposition eller närmare bestämt såsom en förtäckt aktieutdelning. I följd därav har det överflyttade beloppet icke beskattats hos moderbolaget oaktat det ingått i dess bokförda vinst. Genom detta sätt att lösa vinstöverflyttningsproblemet undviker man de förluster i skatte objekt som eljest kunna uppstå genom garantiskatteavdragen. Men har vinstövcrflyttningen skett i motsatt riktning, blir det uppenbarligen omöjligt att tala om förtäckt aktieutdelning.» Av r e d o g ö r e l s e n f r a m g å r bl. a., a t t m e l l a n k o m m u n a l a p r ö v n i n g s n ä m n d e n s p r a x i s u t v e c k l a t s i r i k t n i n g m o t ett s t ö r r e h ä n s y n s t a g a n d e till tillverkningsk o m m u n e r n a s intressen.

Historik rörande beskattningsorten vid den kommunala beskattningen. B e s k a t t n i n g s o r t för bevillningen, vilken s t a t s s k a t t , s å s o m o v a n f r a m h å l l i t s , u t g j o r d e g r u n d v a l e n för k o m m u n a l b e s k a t t n i n g e n ä n d a f r a m till å r 1929, v a r u r s p r u n g l i g e n s o m regel h e m o r t s k o m m u n e n , d. v. s. d e n ort, d ä r d e n s k a t t s k y l d i g e skulle v a r a m a n t a l s s k r i v e n . Så l ä n g e b e v i l l n i n g s t a x e r i n g e n e n d a s t l å g till

181 grund för den statliga beskattningen, var det utan större betydelse, å vilken ort beskattningen ägde rum. Innan näringsfriheten vann insteg, var det icke heller tillåtet för en person att bedriva rörelse eller näring å mer än en ort, varför några spörsmål om fördelning av de skattskyldigas inkomst av rörelse eller yrke mellan flera orter knappast kunde förekomma. Sedan det genom näringstvångets lättande under 1840-talet blivit möjligt för en person att idka näring å flera orter, infördes i 1848 års bevillningsförordning den bestämmelsen att borgare skulle mantals- och skattskrivas i den stad, där han vore borgare, och jämväl där taxeras till bevillning för den borgerliga näring han där idkade. För näring och rörelse, som av honom å annan ort bedreves, skulle bevillning därstädes påföras och utgöras. Motsvarande stadgades beträffande den som utan burskap författningsenligt idkade handel och annan näring. Såsom skäl för dessa bestämmelser framhöll bevillningsutskottet vid 1847—48 års riksdag (betänkande nr 9), att det kunde antagas, att den inkomst, som härflutit av rörelse eller näring, bedriven å annan ort än där den skattskyldige vore bosatt, säkrast bedömdes å den ort, där sådan rörelse eller näring utövades. Genom 1861 års bevillningsförordning utvecklades reglerna om beskattningsorten. Bevillning för inkomst av kapital och arbete skulle påföras bolag, där dess rörelse förnämligast dreves, eller, i fall sådan bestämd ort icke förefunnes, där bolaget hade sin styrelse. Fabriksägare, handlande eller annan näringsidkare skulle utgöra bevillning, där fabriken vore belägen eller handeln, yrket eller näringen idkades. Sistnämnda bestämmelse ändrades i 1866 års bevillningsförordning på sådant sätt att den ort, där handeln, yrket eller näringen förnämligast idkades, skulle vara beskattningsort. Samtidigt bestämdes, att bevillning skulle påföras bankbolag, där dess rörelse bedreves genom kontor, och annat bolag, där bolagets rörelse huvudsakligen, å en eller flera orter, dreves, eller, i fall sådana bestämda orter icke förefunnes, där bolaget hade sin styrelse. Bevillningsutskottet vid 1865—66 års riksdag uttalade angående bestämmelsen om beskattningsort för bankbolag, att den syntes av billigheten påkallad såsom ledande till en rättvisare fördelning av kommunalavgifterna. Vid 1872 års riksdag infördes beträffande beskattningsorten vid påförande av bevillning för järnvägsbolags inkomster liknande regler som för bankbolag, och vid 1876 års riksdag tillkommo särskilda regler om beskattningsort för kanalbolag. Förberedande skattejämkningskommittén föreslog i sitt år 1876 avgivna betänkande, att inkomst av handelsrörelse, ävensom av jordbruks-, bergsbruks-, fabriks- och annan rörelse eller yrke skulle taxeras å den eller de orter, där rörelsen eller yrket med fast plats för verksamheten utövades. Såsom skäl härför anförde kommittén följande: »Det i § 9 av gällande bevillningsförordning befintliga stadgande att annat bolag än bank- och järnvägsbolag skall beskattas där bolagets rörelse huvudsakligen, å en eller flera orter, drives samt att handlande på landet samt i sådana städer, som omfatta endast en församling, ävensom annan yrkes- eller näringsidkare skall på-

182 föras bevillning, där fabriken är belägen eller handeln, yrket eller näringen förnämligast idkas, har haft till påföljd att, då ett bolag eller en person bedrivit handel eller yrke inom flera kommuner, den skattskyldige för hela sin inkomst härav beskattats inom en kommun, vilken i följd därav, till de övriga kommunernas skada, kommit i åtnjutande av kommunalskatt även för den del av handeln eller yrket, som idkats inom dessa sistnämnda. För undanröjande av detta missförhållande och enär det tillika måste möta svårigheter för vederbörande taxeringsnämnd att uppskatta inkomsten av en rörelse, som till äventyrs drives på långt avstånd från taxeringskretsen, hava kommittérade i § 18 b, föreslagit, att skattskyldig skall för rörelse eller yrke taxeras å den eller de orter, där rörelsen eller yrket med fast plats för verksamheten drives.» Genom ändring i bevillningsförordningen år 1880 stadgades, att handlande samt annan yrkes- och näringsidkare skulle påföras bevillning för inkomst av kapital och arbete, där handeln, yrket eller näringen huvudsakligen, å en eller flera orter, idkades. Bevillningsutskottet vid 1879 års riksdag (betänkande nr 7) framhöll i samband med ändringen, att kommunalbeskattning väl billigtvis ej borde ifrågakomma, såvida ej den andel av en större rörelse, som inom en särskild kommun idkades, vore av sådan beskaffenhet, att rörelsens idkare åtminstone i någon väsentligare mån droge fördel av eller begagnade därstädes varande kommunala inrättningar och anstalter. Uti 1883 års bevillningsförordning omredigerades bestämmelserna angående beskattningsort för bolag och rörelseidkare på sådant sätt att beskattning skulle ske å den eller de orter, där rörelse eller yrke eller någon huvudsaklig gren därav på mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning idkades. Avsikten härmed var enligt vederbörande departementschefs uttalande i propositionen till 1883 års riksdag (nr 6) att angiva beskaffenheten av den rörelse eller det yrke, som skulle föranleda särskild taxering, i ordalag, som torde något tydligare och bestämdare än de i gällande bevillningsstadga använda uttrycka syftet med den ifrågavarande föreskriften. I förordningen lämnades frågan, huru fördelning av inkomst av rörelse inom flera kommuner skulle ske, alltjämt utan reglering. Detta motiverades av departementschefen på följande sätt: »Få stadganden i bevillningsförordningen hava vid tillämpningen givit anledning till större svårigheter än ovan omförmälda, i § 9 innefattade. Svårigheterna torde dock ligga i själva naturen av den uppgift, som varit att lösa, och det kan ifrågasättas, huruvida denna uppgift skulle i någon väsentlig mån underlättas genom meddelandet av även utförliga och detaljerade föreskrifter i bevillningsförordningen. Det synes mig därför fortfarande såsom hittills böra överlåtas åt lagtillämpningen att lösa de svårigheter, som i särskilda fall uppstå.» Genom 1883 års bevillningsförordning medgavs vid beräkning av inkomst av arbete (rörelse, yrke m. m.) rätt till avdrag för ränta å lånt rörelsekapital. Vid beräkning av inkomst av kapital skulle även avdrag få ske för ränta å upplånat kapital. Ränta å upplånat anläggningskapital eller å kapital, som upplånats för konsumtion, fick däremot ej avdragas. Liksom enligt de äldre bevillningsförordningarna medgavs icke avdrag för förlust, som särskild förvärvskälla utvisat, från den skattskyldiges inkomst av annan förvärvskälla.

183 Den enligt 1883 års bevillningsförordning gällande ordningen beträffande avdrag för gäldränta och förlust å särskild förvärvskälla bibehölls i stort sett oförändrad ända fram till 1920 års kommunalskatteprovisorium. De i förordningen införda allmänna bestämmelserna angående beskattningsort för rörelse gällde ända till dess 1928 års skattelagstiftning trädde i kraft. Fördelningen av inkomst från förvärvskälla, för vilken skatt skulle utgöras till flera kommuner, var under denna tid helt överlämnad åt praxis. Utvecklingen p å detta område belyses av följande uttalande i regeringsrådet Herman Palmgrens handbok Självdeklaration: »Det vanligaste förhållandet är, att då fördelning mellan olika orter skall ske, sådan fördelning äger rum i vissa kvotdelar. Så plägar huvudkontor, där ledning av verksamheten utövas, tillgodoräknas Vio—74, sågverk eller fabrik 7 2 — 3 / 4 , sådan utskeppningsort, där vissa fasta anordningar, t. ex. magasin, finnas eller något mera betydande arbete utföres å den exporterade varan, såsom justering e. d., 7io—Va o. s. v., allt efter betydelsen i varje särskilt fall för rörelsen i det hela av den å vederbörande ort utövade verksamheten.» 1897 års kommunalskattekommitté föreslog i sitt år 1900 avgivna betänkande, att inkomst, som härflutit av näring och annan förvärvsverksamhet, skulle, så vitt för verksamheten funnes fast driftsort, beskattas i kommun, där sådan vore belägen. Inkomst av dylik förvärvsverksamhet, vilken utövades i flera kommuner, skulle enligt kommitténs förslag fördelas efter storleken av de inom varje särskild kommun utgående avlöningarna, där upprättat bokslut icke lämnade tillräcklig ledning för fördelningen. För fördelning av inkomst av bankrörelse, järnvägsdrift och flottningsrörelse skulle dock speciella regler gälla. Vid 1907 års riksdag antogos särskilda regler om beskattningsort för rörelse, varigenom vatten eller elektrisk kraft tillhandahålles med hjälp av ledning. Samtidigt infördes en bestämmelse om att bolag skulle beskattas för inkomst av kapital, där bolaget hade sin styrelse, varom uttrycklig föreskrift tidigare saknats. Eiserman och von Wolcker föreslogo i sitt år 1917 avgivna betänkande, att den allmänna kommunala beskattningen skulle anordnas huvudsakligen såsom en intressebeskattning, varjämte visst utrymme borde beredas för en supplerande skatt efter personlig förmåga. Intresseprincipens innebörd utvecklades av de sakkunniga sålunda (sid. 164 och 165). »Intresseprincipens tillämpning vid beskattning bygger sitt berättigande på det helt visst obestridliga förhållandet att kommunernas medlemmar med hänsyn till verksamhetsområden och andra därmed jämförliga förhållanden äro i mycket olika grad med sina intressen förbundna med kommunen. Den ene är uteslutande eller huvudsakligen med sin person bunden vid kommunen och kan, när det honom lyster, utan större svårighet byta bostadskommun, medan den andre är bunden vid kommunen genom egendomsbesittning eller förvärvsverksamhet i större eller mindre omfattning. Särskilt är den fasta egendomens intressegemenskap med den kommun, där den är belägen, av stadigvarande art såsom delens med det hela. Ehuru i mindre grad kan detsamma sägas om näringsverksamhet, även då dess drivande icke kräver fast egendom. Även tjänst likasom varje annan stadigvarande anställning kan vara nära förbunden med visst samhälle, om än ofta nog intet hinder möter för

184 tjänstemannen att bosätta sig i annan kommun än den, där han har sin verksamhet. övriga förvärvskällor äro i allmänhet mera löst fastade vid kommunen. På grund av kommunmedlemmarnas nyss antydda olika ställning i förhållande till kommunen bliva de självfallet också i synnerligen olika mån i tillfälle att draga nytta av sådana kommunens uppoffringar som göras för angelägenheter, vilka kunna anses mera direkt beröra vissa gruppers av kommunmedlemmar intressen än andras. Men även utan att sålunda mera direkt beröra någon viss grupps intressen kunna många kommunens uppoffringar för gemensamma angelägenheter, i den mån dessa äro ägnade att främja allmänt framåtskridande och utveckling, likväl komma kommunmedlemmarna tillgodo i olika utsträckning. Fastighetsägarna kunna, exempelvis genom ökade arrenden eller hyror eller genom möjligheten att utan ökade produktionskostnader få bättre betalt för avkastningen av sin egendom eller för denna själv, tillgodogöra sig inträdd oförtjänt värdestegring, likasom näringsidkarna kunna påräkna ökat varuutbyte, medan däremot för andra intet gagn uppstår, utan till och med olägenheter kunna framväxa under form av höjda bostadshyror, ökade livsmedelspris o. d. Slutligen kan framhållas, att visst slag av näringsverksamhet och i allmänhet sådan, som bedrives i större omfattning och sysselsätter många arbetare, icke sällan förorsakar kommunen kännbara olägenheter och rent av direkta kostnader, som darförutan kunnat undvikas. Att ett skäligt beaktande av nu antydda olika grader av intressegemenskap ar uteslutet vid en tillämpning av beskattning enbart efter skatteförmåga är utan vidare klart. De fördelar, som fastighetsägare och näringsidkare framför andra äro i tillfälle att tillgodogöra sig såsom en följd av kommunens uppoffringar eller allmänna uppblomstring, komma den skuldsatte fastighetsägaren eller näringsidkaren i lika hög grad tillgodo som den skuldfrie, och de olägenheter eller kostnader, som omedelbart förorsakas kommunen av viss näringsverksamhet, äro i stort sett desamma, vare sig näringsidkaren har bättre eller sämre ekonomisk ställning. Endast vid tillämpning av en beskattning efter intresse kunna berörda förhållanden i nöjaktig grad vinna beaktande.» Beträffande intresseprincipen framhöllo de sakkunniga, att denna, rätt tilllämpad, ojämförligt bättre än en beskattning efter skatteförmåga tillgodosåge skilda kommuners berättigade anspråk på delaktighet i beskattningsrätten och även i det hela stode konkurrensfri från statens sida. I detta hanseende riktade de sakkunniga anmärkningar mot den då gällande bevillningsförordningens bestämmelser och tillämpning. Sålunda anfördes, att en kommuns beskattningsrätt beträffande ett inom kommunen drivet företag kunde minskas eller gå förlorad blott och bart på grund av näringsidkarens ekonomiska ställning, ett förhållande, som särskilt framstode stötande i de fall, då näringsidkaren vore med sin person bunden vid annan kommun. Företaget kunde i sig själv vara gott och även lämna god avkastning, men näringsidkaren kunde besitta alltför ringa eget kapital, i följd varav skuldräntor nedbringade avkastningen, så att föga eller intet återstode att beskatta. Därom vore måhända icke så mycket att säga, i händelse den kommun, där näringsföretaget dreves, i allmänhet bleve i tillfälle att till gengäld beskatta långivaren, men denna beskattningsrätt tillfölle ofta en annan kommun. . Vidare framställde de sakkunniga erinringar mot bevillningsforordnmgens bestämmelser om beskattningsort för inkomst av rörelse. Det för kommunens beskattningsrätt avgörande borde vara den omständigheten, huru-

185 vida en förvärvskälla eller gren av förvärvskälla verkligen funnes genom ett fast driftställe på ett mera stadigvarande sätt inom kommunen lokaliserad eller icke. Ifråga om fördelningen av en inom flera kommuner driven rörelses inkomst påtalades, att varje antydan till reglering saknades i bevillningsförordningen och att de i anvisningarna givna föreskrifterna beträffande vissa slag av rörelse icke vore i allo tillfredsställande. Praxis hade vidare tagit alltför ringa hänsyn till att de olägenheter, som näringsföretag förorsakade en kommun, där en viss gren av verksamheten bedrivits, kunde vara jämförelsevis större än olägenheterna för en annan kommun, där en annan gren av samma verksamhet utövats. Detta visade sig framför allt ifråga om industriella näringsföretag, som bedrivit fabriksverksamhet inom en komm u n samt haft kontor och affärsledning inom en annan kommun. På det — låt vara i många fall till riktigheten obestridliga — antagandet, att årsresultatet av rörelsen i väsentlig grad vore beroende av affärsledningen, hade praxis ifråga om fördelning av ett sådant näringsföretags inkomst till beskattning mellan flera kommuner i allmänhet varit benägen att tilldela den kommun, där huvudkontoret vore beläget, beskattningsrätt till en betydande andel av inkomsten. Toge man emellertid i betraktande, att den verksamhet, som vore förknippad med själva affärsledningen, i allmänhet icke förorsakade kommunen några olägenheter samt att affärsledningens män ävensom kontorspersonalen vanligen vore bosatta inom och goda skattedragare till den kommun, där huvudkontoret vore beläget, medan däremot den kommun, där fabriken vore belägen, ofta just på grund av fabriksverksamheten och för där anställd arbetspersonal i mera blygsamma villkor förorsakades olägenheter och kostnader, vilka ingalunda kunde ens vad kostnaderna för arbetspersonalen anginge anses i tillräcklig grad uppvägas genom beskattningen av arbetspersonalens inkomst, syntes böra medgivas, att lagstiftningen och i varje fall den praxis, som på denna ansetts kunna byggas, icke i tillbörlig grad beaktat de skilda kommunernas berättigade intressen i berörda hänseenden. Enligt de sakkunnigas förslag skulle, som ovan angivits, i det kommunala skattesystemet ingå dels en fristående objektskatt å fastighet, dels en avkastningsskatt och dels en progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt. Den sistnämnda skulle helt förbehållas den skattskyldiges hemortskommun. Avkastningsskatten åter skulle fördelas i enlighet med den uttalade grundsatsen att varje kommun ägde berättigat intresse att utan intrång från annan kommuns sida beskatta avkastning av de inom kommunens område förefintliga förvärvskällorna. Sålunda skulle avkastning av fastighet beskattas i kommun, där fastighet vore belägen, avkastning av rörelse eller yrke i kommun, där fast driftställe funnits, och, om sådant ej begagnats, i hemortskommunen samt avkastning av kapital, tjänst m. m. i hemortskommunen. Dock skulle en tredjedel av avkastningen av arbetsanställning eller uppdrag, som utövades i annan kommun än hemortskommunen, i den mån den överstege 2 000 kronor, beskattas av verksamhetskommunen och återstoden av hemortskommunen. Beträffande fördelningen av avkastningen av rörelse eller yrke, som utövats

186 f r å n fast driftställe i flera k o m m u n e r , gavs d e n a l l m ä n n a regeln a t t i e n v a r k o m m u n skulle t a x e r a s så s t o r del a v f ö r v ä r v s k ä l l a n s a v k a s t n i n g , s o m å k o m m u n e n belöpte efter omfattningen av d e n i n o m k o m m u n e n b e d r i v n a v e r k s a m h e t e n i f ö r h å l l a n d e till r ö r e l s e n eller y r k e t i dess helhet. I a n v i s n i n g a r n a u t v e c k l a d e s regeln s å l u n d a (sid. 101 ff): »Fördelning av avkastning utav rörelse eller yrke för beskattning inom skilda kommuner, varom i 36 § 1 mom. sägs, skall — med iakttagande av vad särskilt är stadgat beträffande nedan under 2:o) angivna slag av rörelse — äga rum efter den grund, som taxeringsmännen i varje särskilt fall finna giva det tillförlitligaste uttrycket för rörelsens eller yrkets omfattning i de skilda kommunerna, och med ledning av utredning, som det åligger den skattskyldige att härutinnan förebringa. Består rörelse av tillverkning eller handel, skall således fördelningen ske efter tillverkningsvärdet eller handelsomsättningen å de särskilda driftsställena. Om någon, som bedriver tillverkning av varor, försäljer desamma i detalj eller eljest på sådant sätt, att hans rörelse kan anses omfatta både tillverkning och handel, samt dessa rörelsegrenar förlagts till skilda kommuner, skall avkastningen efter rörelsegrenarnas inbördes ekonomiska betydelse för företaget i dess helhet uppdelas i avkastning av tillverkningen och avkastning av handeln. Vid fastställande av fördelningsgrund skall hänsyn vidare tagas därtill att rörelsegrenar kunna med avseende å sin beskaffenhet i väsentligt olika mått förorsaka de kommuner, inom vilka de drivas, särskilda olägenheter och kostnader. Avseende bör jämväl fästas därå att kommun, inom vilken driftsanläggning av beskaffenhet att hänföras till fast egendom är belägen, bort vara berättigad att beskatta den på fastigheten belöpande avkastningen, därest denna avkastning skolat särskilt för sig u p p skattas. Kommun, där större arbetspersonal eller mera värdefulla driftsbyggnader användas för rörelsen, bör sålunda tillerkännas en förhållandevis större andel av avkastningen än annan kommun, där arbetspersonalens storlek eller värdet av driftsbyggnaderna är jämförelsevis mindre. Finnes i kommun huvudkontor, där affärsledningen i sin helhet handhaves, eller är i kommun annan för rörelsen avsedd inrättning eller anordning förlagd av beskaffenhet att den därstädes bedrivna verksamheten icke lämpligen låter sig jämföras med verksamheten inom övriga grenar av rörelsen, såsom förhållandet är exempelvis med nederlag för varors förvaring, expeditionskontor o. d., skall, innan fördelning efter rörelsens omfattning vid övriga rörelsegrenar äger rum, skälig andel av avkastningen avskiljas för att taxeras i den kommun, där huvudkontoret eller inrättning eller anordning, som ovan avses, förlagts. Sådan andel må icke bestämmas till högre belopp än fem procent av rörelsens hela avkastning, så framt icke särskilda omständigheter kunna föranleda, att större andel av avkastningen skäligen bör anses belöpa å huvudkontoret, inrättningen eller anordningen. Innan fördelning efter de i varje särskilt fall tillämpliga grunderna verkställes, skall beloppet av varje rörelsegrens särskilda omkostnader, där sådana förekommit, läggas till avkastningen i dess helhet eller, om viss del av avkastningen, på sätt nyss är nämnt, avskilts, till den återstående delen. Sedan fördelningen skett, avdrages beloppet av ifrågavarande omkostnader, i vad de uppkommit inom varje särskild kommun, från det fördelningsbelopp, som å kommunen belöper. Uppstår härvid underskott å rörelsen i någon kommun, skall underskottet avdragas från de belopp, som vid fördelningen fallit på de övriga kommunerna, efter dessa belopps inbördes storlek.» Till motivering a v d e föreslagna r e g l e r n a o m b e s k a t t n i n g s o r t a n f ö r d e d e s a k k u n n i g a bl. a. följande (sid. 456 o. 472 ff):

187 »Varje kommun har, såsom i det föregående framhållits, berättigat intresse att utan intrång från annan kommuns sida beskatta avkastning av de inom kommunens område förefintliga förvärvskällorna. Är en och samma förvärvskälla lokaliserad inom två eller flera kommuner, tillhör den således alla dessa kommuners intresseområden. Förvärvskällor, som icke i något avseende beröra svensk kommun, falla i överensstämmelse härmed utanför området för svensk kommuns beskattningsintresse. Kommunernas berättigade intressen i berörda hänseenden tillgodoses i förslaget genom bestämmelserna om beskattningsort m. m. och om skattskyldighet. Vid reglerande av dessa förhållanden har anledning förefunnits att göra åtskillnad mellan sådana förvärvskällor, som framträda såsom mera fristående och — oberoende av avkastningstagarens vistelseort — förlagda till viss bestämd ort, samt sådana, som äro mera förbundna med avkastningstagarens person eller som eljest icke låta sig med bestämdhet hänföras till viss ort. Till det förra slaget räknas förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet, vissa avkomstgivande rättigheter av beskaffenhet att låta sig till viss ort lokaliseras samt rörelse eller yrke av beskaffenhet att för utövandet kräva vissa lokala anordningar eller därmed jämförliga förutsättningar, varjämte dit räknas rörelse eller yrke av jämväl annan beskaffenhet, som h ä r i riket bedrives av person, bosatt utom riket eller eljest saknande bostadskommun här i riket. Till det senare slaget räknas förvärvskällorna kapital, andra avkomstgivande rättigheter än de nyss antydda, rörelse eller yrke, som här bedrives av person med bostadskommun i riket och för vars utövande icke krävas lokala anordningar eller därmed jämförliga förutsättningar, samt annan förvärvsverksamhet. Vad förvärvskällan tjänst beträffar, har den ansetts böra intaga en mellanställning i 'berörda hänseende. I enlighet härmed har med vissa modifikationer beskattningsorten för förvärvskällas avkastning enligt förslaget förlagts antingen uteslutande till förvärvskällans förläggningsort eller uteslutande till avkastningstagarens bostadsort eller slutligen i vissa fall delvis till avkastningstagarens bostadsort och delvis till hans verksamhetsort. I det föregående har förutskickats hurusom förvärvskällan tjänst i fråga om beskattningsort intager i viss mån en särställning. Visserligen är denna förvärvskälla mera bunden vid personen än rörelse eller yrke, vilket bland annat framgår därav att en näring kan i olikhet med en tjänsteanställning göras till föremål för avyttring, men å andra sidan kan icke förnekas, att även tjänst eller tjänsteverksamhet kan framträda såsom lokaliserad till annan kommun än den tjänstanställdes bostadskommun och därigenom framstå såsom en förvärvskälla, vilken är till en viss grad fristående från personen. Då förhållandet är sådant, lärer icke heller kunna bestridas att den tjänstanställde kommer genom sin tjänst i viss intressegemenskap jämväl med den kommun, där tjänsteverksamheten utövas (verksamhetskommunen). Härtill har hänsyn ansetts böra tagas vid beskattningen.» Landén föreslog i sitt å r 1917 a v g i v n a b e t ä n k a n d e a n g å e n d e d e n k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g e n bl. a. en k o m m u n a l i n k o m s t s k a t t . D e n n a skatt, s o m v a r a v s e d d att t r ä f f a a v k a s t n i n g e n av o l i k a f ö r v ä r v s k ä l l o r efter a v d r a g dock för g ä l d r ä n t o r , s k u l l e u t g ö r a s för i n k o m s t a v fastighet, rörelse eller y r k e till k o m m u n , där fastigheten v o r e b e l ä g e n eller r ö r e l s e n eller y r k e t bedrivits. F ö r ink o m s t av a n n a n i n k o m s t k ä l l a s k u l l e e n v a r s k a t t s k y l d i g u t g ö r a s k a t t till d e n k o m m u n , d ä r h a n h a d e sitt h e m v i s t . D ä r rörelse eller y r k e drivits i n o m flera k o m m u n e r , s k u l l e i n k o m s t e n b e s k a t t a s i n o m v a r j e k o m m u n till så stor del, s o m m e d h ä n s y n till o m f a t t n i n g e n och b e s k a f f e n h e t e n av d e n d ä r d r i v n a v e r k s a m h e t e n vid j ä m f ö r e l s e m e d o m f a t t n i n g e n och b e s k a f f e n h e t e n av m o t -

188 s v a r a n d e v e r k s a m h e t i a n d r a k o m m u n e r skäligen k u n n a a n s e s b e l ö p a å k o m m u n e n . Till u t v e c k l i n g av sin s t å n d p u n k t i dessa frågor a n f ö r d e L a n d é n bl. a. f ö l j a n d e (sid. 213 o. 246 ff): »Den kommunala inkomstskattens föremål är i första hand avkastningen av varje inom kommunen lokaliserad inkomstkälla, oberoende av om den, vilken åtnjuter avkastningen, har eller icke har sitt hemvist inom kommunen. Därjämte beskattas hos en var, som har sitt hemvist inom kommunen, de inkomster, han har av andra än nyss nämnda inkomstkällor eller av alla övriga inkomstgrenar. Denna beskattning av viss avkastning vid inkomstkällan och vissa inkomster hos personen har genomförts på sådant sätt, att dels kommunal dubbelbeskattning av samma avkastning eller inkomst undvikes, dels varje kommun får utnyttja för sin räkning de beskattningsföremål, som naturligt falla under dess beskattningsrätt. Begreppet inkomstkälla torde icke behöva definieras. Dels torde dess allmänna betydelse vara känd, dels lärer det icke möta någon svårighet för praxis att i särskilda fall, där någon ovisshet kan råda om begreppets räckvidd, lösa frågan med hänsyn till de individuellt kända omständigheterna. Såsom exempel på 'lokaliserade' inkomstkällor kunna anföras varje självständigt för sig brukad fast egendom (varje 'taxeringsenhet'), varje anläggning för näringsdrift, varje självständig handelsaffär o. s. v. Bland 'personliga' inkomstkällor finna vi varje tjänstebefattning för sig, varje fast arbetsanställning, varje tillfällig affär etc. För en arbetare, som försörjer sig med tillfälligt arbete mot dagavlöning, är hela hans ämbetsverksamhet under året att anse såsom en inkomstkälla. I fråga om inkomst av kapital är t. ex. utdelning avaktier i ett visst bolag en för sig fristående inkomstkälla o. s. v. Begreppets rätta bestämning är av saklig vikt huvudsakligen, då det gäller alt reglera den interkommunala beskattningsrätten. I detta avseende innehåller förslaget icke några principiella nyheter i förhållande till vad nu gäller enligt bevillningsförordningen. Den på detta område redan hävdvunna praxis torde vid sådant förhållande alltjämt kunna vara vägledande för begreppets fastställande i särskilda fall. De inkomstkällor, som enligt förslaget sammanföras till en grupp under rubriken rörelse eller yrke, äro i stort sett desamma, som i de nuvarande skatteförordningarna hänföras till motsvarande inkomstgrupper. Främst faller under gruppen sådan verksamhet, som är lokalt bunden vid en viss kommun såsom t. ex. en inom kommunen driven handels- eller fabriksrörelse. Betecknande för sådan rörelses beskattning är redan enligt gällande bevillningsförordning, att beskattningen äger rum inom den kommun, där rörelsen drives, alldeles oberoende av rörelseidkarens personliga bostadsort eller hemvist. Vad i sådant avseende nu gäller har förslaget bibehållit. Vidare omfattar gruppen även annan art av verksamhet, vars lokala samband med kommunen icke är så påtagligt som i nyss angivna fall. Såsom typiska former för sådan verksamhet kunna anföras vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet samt läkare-, lärare- och sakförareverksamhet. Dessa arter av verksamhet hänföras nu, för såvitt de ej utövas på grund av tjänstebefattning, till gruppen rörelse eller yrke och det torde vara ändamålsenligt att fortfarande föra dem till nämnda grupp. Ofta nog torde de emellertid i beskattningsavseende böra följa personen ål och såsom nu i fråga om inkomstbevillningen underkastas kommunal inkomstbeskattning i den kommun, där verksamhetens utövare är bosatt. Samma är förhållandet t. ex. med sådan affärsverksamhet som gårdfarihandel. Även i fråga om sådan rörelse måste enligt sakens natur beskattningen äga rum inom rörelseidkarens bostadskommun, detta på grund därav, att det är praktiskt omöjligt att låta densamma äga rum inom en var av de kommuner, utöver vilka rörelsen sträcker sig. Ehuru således dessa och åtskilliga andra slag av verksamhet i mångt och mycket äro av samma personliga natur som de inkomstkällor, vilka inbegripas under den tredje gruppen,

189 generellt benämnd annan inkomstkälla, hava de dock på grund av sin karaktär av yrkesmässigt utövad verksamhet sammanförts under den grupp, som huvudsakligen omfattar näringarna. På grund av bestämmelserna i 35 § 2 mom. av förslaget kommer dock inkomst av här ifrågavarande slag att i fall, där sådant anses påkallat, och måhända i flertalet fall beskattas i den skattskyldiges bostadskommun. Det bör ej förbises, att avkastningen av nämnda slag av verksamhet i andra fall, då verksamheten är fast bunden vid en viss kommun, skall beskattas i denna, oberoende av yrkesidkarens bostadsort.» Det förslag till kommunalskattelag, som förelades 1920 års riksdag (prop. nr 191), upptog såsom kommunala skatteformer bl. a. näringsskatt och inkomstskatt. Beträffande båda dessa skatter skulle fördelning av beskattningen å olika kommuner kunna äga rum. Näringsskatten, vilken var avsedd att verka såsom en intresseskatt, skulle utgå i förhållande till det s. k. näringsskattekapitalet, som beräknades efter storleken av den i näringen nedlagda förmögenheten, avkastningen och arbetarantalet. Dessa faktorer ansågos tillsammans bilda en tillfredsställande jämförelsegrund för företagets intressegemenskap med kommunen. Då ett företag haft fast driftställe i flera kommuner, skulle näringsskattekapitalet fördelas till beskattning mellan kommunerna i förhållande till varje kommuns andel i summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och arbetarkapitalet. Beträffande inkomstskatten föreslogs, att inkomst av fastighet skulle taxeras i kommun, där fastigheten vore belägen, inkomst av näring i kommun, där näringen bedrivits, och övrig inkomst i den skattskyldiges hemortskommun. Ifråga om beskattningsorten framhöll departementschefen, att hänsynen till kommunernas behov av skattekällor krävde, att ej alla inkomster beskattades i hemortskommunen utan att undantag borde göras beträffande inkomst av fastighet och av näringsföretag, vilkas omfattning ej vore alltför obetydlig. Inkomsten borde beskattas, där fastigheten vore belägen respektive näringen bedrivits. Departementschefen uttalade vidare, att en bestämmelse syntes i viss mån befogad i sådan riktning att en del av inkomsten av förvärvskällan tjänst finge beskattas i verksamhetskommunen. Departementschefen ansåg sig dock icke böra förorda en dylik bestämmelse, då den givetvis skulle på sina håll högst väsentligt inveckla taxeringsarbetet och då dess verkningar syntes svåra att överskåda. Det förefölle för övrigt, som om vissa fattigare förorter i storstäders närhet skulle genom en föreskrift i antydd riktning berövas en ej oväsentlig del av sina beskattningsföremål. Beträffande fördelningen av inkomsten av jordbruksfastighet inom skilda kommuner föreslogs i propositionen följande regel (sid. 49): »Äger eller brukar skattskyldig inom skilda kommuner belägna jordbruksfastigheter, som ligga i sambruk, och kan det icke utredas, huru stor inkomst härflutit av fastigheterna i varje särskild kommun, bör den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten för beskattning fördelas mellan de beskattningsberättigade kommunerna efter det förhållande, vari fastigheternas jordbruksvärden belöpa å de särskilda kommunerna, eller •— därest i den inkomst, vilken skall fördelas, ingår inkomst av skogsbruk, som ej avser husbehovet — efter det förhållande, vari fastigheternas jordbruks- och skogsvärden å kommunerna belöpa.»

190 Beträffande fördelningen av inkomst av näring, som drivits inom flera kommuner, gavs den allmänna regeln att, ifall verksamheten inom någon kommun icke idkats på sådant självständigt sätt, att inkomsten därav kunde för sig angivas, skulle så stor del av inkomsten taxeras inom sagda kommun, som med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den där bedrivna verksamheten i jämförelse med omfattningen och beskaffenheten av verksamheten i dess helhet skäligen kunde anses böra belöpa på kommunen. Anvisningarna till stadgandet överensstämde i stort sett med de av Eiserman och von Wolcker föreslagna. Bestämmelsen om att varje rörelsegren skulle belastas med sina särskilda kostnader uteslöts emellertid i enlighet med kammarrättens p å praktiska skäl grundade avstyrkande. Innebörden av denna fördelningsregel utvecklades i anvisningarna på följande sätt (sid. 49 ff): »Avser ett företag tillverkning eller handel och kan det icke utredas, huru stor inkomst härflutit av verksamheten inom varje särskild kommun, skall fördelningen ske efter tillverkningsvärdet eller handelsomsättningen å de särskilda driftsställena. Om någon, som bedriver tillverkning av varor, försäljer dem i detalj eller eljest på sådant sätt, att hans rörelse kan anses omfatta både tillverkning och handel, samt dessa rörelsegrenar förlagts till skilda kommuner, skall inkomsten efter rörelsegrenarnas inbördes ekonomiska betydelse för företaget i dess helhet uppdelas i inkomst av tillverkning och inkomst av handel. Vid fastställande av fördelningsgrund skall hänsyn vidare tagas därtill, att rörelsegrenar kunna med avseende å sin beskaffenhet i väsentligt olika mått förorsaka de kommuner, inom vilka de drivas, särskilda olägenheter och kostnader. Avseende bör jämväl fästas därå, att kommun, inom vilken driftsanläggning av beskaffenhet att hänföras till fast egendom är belägen, bort vara berättigad att beskatta fastighetens hyresvärde, därest detta värde skolat särskilt för sig taxeras såsom inkomst av fast egendom. Kommun, där större arbetspersonal eller mera värdefulla driftsbyggnader användas för rörelsen, bör sålunda tillerkännas en förhållandevis större andel av inkomsten än annan kommun, där arbetspersonalens storlek eller värdet av driftsbyggnaderna är jämförelsevis ringa. Finnes i kommun huvudkontor, där affärsledningen i sin helhet handhaves, eller är i kommun annan för rörelsen avsedd inrättning eller anordning förlagd av beskaffenhet, att den därstädes bedrivna verksamheten icke lämpligen låter sig jämföras med verksamheten inom övriga grenar av rörelsen, såsom förhållandet är exempelvis med nederlag för varors förvaring, expeditionskontor o. d., skall, innan fördelning efter rörelsens omfattning företages, viss andel av inkomsten avskiljas för att särskilt taxeras i den kommun, där huvudkontoret eller inrättning eller anordning, som ovan avses, förlagts. Sådan andel må icke bestämmas till högre belopp än fem procent av inkomsten utav rörelsen, så framt icke särskilda omständigheter föranleda, att större andel av inkomsten skäligen bör anses belöpa å huvudkontoret, inrättningen eller anordningen. Återstoden av inkomsten fördelas därefter i förhållande till rörelsens omfattning.» Vid beräkning av inkomsten från varje särskild förvärvskälla skulle enligt propositionen avdrag få ske för ränta å lånt anläggnings- och rörelsekapital. övriga gäldräntor skulle få avdragas i hemortskommunen, där även avdrag för periodiskt understöd och vissa försäkringspremier skulle få ske. Därest tillförlitlig utredning icke kunde vinnas i vad mån ränteutgifter borde hänföras till skattskyldigs olika inkomstkällor, skulle dessa utgifter fördelas till avdrag mellan inkomstkällorna efter förhållandet mellan bruttoinkomster-

191 nas inbördes storlek. Förlust å viss förvärvskälla skulle få avdragas från den skattskyldiges taxerade inkomster i samma kommun. Visade samtliga förvärvskällor inom en kommun underskott, ägde den skattskyldige i första h a n d avdraga detta underskott från inkomst i hemortskommunen och, endast i den mån avdragen överstege inkomsten i hemortskommunen, skulle de få avräknas proportionellt å inkomster i övriga kommuner. Andra särskilda utskottet vid 1920 års riksdag avstyrkte i huvudsak propositionen och föreslog vissa ändringar i den gällande bevillningsförordningen. Dessa gingo alla i riktning mot en allmän inkomstbeskattning efter skatteförmåga och stodo alltså i motsättning till de förslag om en utbyggnad av intressebeskattningen, som framlagts av kommunalskattesakkunniga och i propositionen. De i propositionen framlagda förslagen angående avdrag för gäldräntor, periodiska understöd och försäkringspremier samt angående fördelning av gäldräntor tillstyrktes av utskottet. Beträffande underskott å särskild förvärvskälla förordade utskottet, att avdrag därför skulle få ske endast från inkomst i hemortskommunen. Beträffande fördelningen av inkomst av jordbruksfastighet mellan flera kommuner föreslog utskottet en avvikande regel av följande innehåll (utlåtande n r 1 sid. 105): »Äger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda kommuner, må, i den mån det icke kan utredas, huru stor inkomst härflutit av fastigheterna i varje särskild kommun, den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten till beskattning kommunerna emellan fördelas i samma proportion, i vilken fastigheternas taxeringsvärden belöpa å de särskilda kommunerna. Om skattskyldig haft särskilda omkostnader för fastighet inom viss kommun såsom arrendeavgift, frälseränta eller undantagsförmåner, skall det sammanlagda belopp, vartill dessa kostnader uppgått, tilläggas inkomsten i dess helhet, innan fördelning, enligt vad ovan sägs äger rum. Sedan fördelningen skett, avdragas dessa kostnader från det belopp, som fallit på respektive kommuner.» I övrigt tillstyrkte utskottet icke några ändringar i bevillningsförordningens bestämmelser angående beskattningsorten. Vid antagande av det s. k. kommunalskatteprovisoriet följde riksdagen i berörda hänseenden utskottets förslag. 1921 års kommunalskattekommitté föreslog beträffande beskattningsorten vid den kommunala inkomstbeskattningen, att skatt för inkomst av fastighet samt av rörelse eller yrke skulle utgöras till kommun, där fastigheten vore belägen eller rörelsen eller yrket utövats från fast driftställe, samt att inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital skulle beskattas i hemortskommunen. Beträffande fördelning mellan flera kommuner av inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet föreslog kommittén, att den från fastigheterna gemensamt härflutna inkomsten skulle tagas till beskattning i varje kommun till så stor del, som kunde anses hava inom kommunen influtit. Saknades utredning härom, finge inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden inom kommunerna stått till varandra.

192 Inkomst av rörelse eller yrke skulle enligt kommitténs förslag i allmänhet fördelas mellan olika kommuner på sådant sätt att fem procent eller, där omständigheterna därtill föranledde, högre procent av inkomsten beskattades i kommun, där huvudkontor funnits, samt återstoden fördelades till beskattning mellan de kommuner, där fast driftställe begagnats, efter ty som kunde finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade varors värde, handelsomsättnings storlek, antalet där sysselsatta arbetare eller annat förhållande, som kunde tjäna till grund för bedömande av den inkomst, som företaget kunde anses hava lämnat inom kommunen. I kommitténs förslag saknades närmare anvisningar till denna allmänna fördelningsregel av det slag, som upptagits i 1920 års proposition. Såsom skäl härför anfördes, att kommittén, som icke haft något väsentligt att erinra mot de i 1920 års proposition föreslagna fördelningsbestämmelserna, visserligen ansett lämpligt att i lagtexten angiva några av de faktorer, som enligt kommitténs mening kunde och borde komma i betraktande såsom grund för inkomstens fördelning, men i övrigt velat helt överlämna fördelningen till taxeringsmyndigheternas fria bedömande. Kommittén höll nämligen före, att detta säkrare ledde till en för varje särskilt fall rimlig och skälig fördelning, än om detaljerade föreskrifter skulle uppställas, vilka aldrig kunde bliva fullständiga och understundom kanske skulle leda till mindre önskvärda resultat. Beträffande uppdelning av ränteutgifter å skattskyldigs skilda förvärvskällor föreslog kommittén, att, därest skattskyldig vore berättigad till avdrag för ränta å upplånat kapital, som hänförde sig till särskilda förvärvskällor, och utredning ej kunde vinnas om huru stor del av samma kapital, som hänförde sig till varje särskild förvärvskälla, räntan skulle upptagas till avdrag under de särskilda förvärvskällorna efter ty prövades skäligt. Till. motivering härav anförde kommittén, att den gällande fördelningsgrunden icke under alla förhållanden vore lämplig utan imderstundom kunde leda till ganska oriktigt resultat, varför kommittén ansett det hellre böra lämnas taxeringsmyndigheterna frihet att efter eget skön verkställa skälig fördelning. Enligt kommitténs förslag kunde ränteavdrag förekomma å intäkterna i vilken förvärvskälla som helst, vadan uppdelningen icke såsom dittills skulle vara inskränkt till vissa förvärvskällor. Kommittén föreslog vidare, att underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från viss förvärvskälla i en kommun endast skulle få avräknas från hans inkomst av förvärvskällor i samma kommun. Kommittén gav uttryck åt sin ståndpunkt rörande den interkommunala beskattningen i detta avseende p å följande sätt (sid. 254 ff): »Kommittén har ej kunnat undgå att finna såväl provisoriets som 1920 års Kungl. förslags bestämmelser angående den interkommunala beskattningen otillfredsställande. För att nå ett bättre resultat måste ett annat sätt för problemets lösning sökas. Om man därvid fortfarande skall utgå därifrån, att till grund för den kommunala inkomstbeskattningen skall läggas den skattskyldiges samlade inkomst, så renodlad som för statsbeskattningen är föreskrivet, drives man — för det fall, att den skattskyldige har flera till olika kommuner lokaliserade förvärvskällor — till att för honom anordna en samlad inkomstberäkning och därefter uppställa regler för den

193 samlade inkomstens fördelning till beskattning å de olika intresserade kommunerna. En sådan anordning vore onekligen tilltalande, då såväl den skattskyldiges som kommunernas rätt därigenom komme att likformigt tillgodoses, och kommittén har även varit inne på att bygga den interkommunala beskattningen på denna princip samt en gång utarbetat författningsbestämmelser i sådan riktning. Det har emellertid därvid visat sig, att en dylik anordning skulle, praktiskt genomförd, medföra så stora taxeringstekniska svårigheter, att kommittén redan av denna anledning funnit sig ej kunna fullfölja uppslaget. Men vidare har det synts kommittén, att den skattskyldiges intresse skäligen kan och bör åtminstone så tillvida underordnas kommunens beskattningsintresse, att kommunen ej går miste om sin beskattningsrätt till skattskyldigs inom kommunen befintliga beskattningsföremål av den anledning, att förvärvskälla inom annan kommun, som råkat vara i samma skattskyldigs hand, lämnat negativt resultat. Kommittén har därför i stället stannat vid att såsom princip uppställa, att varje kommun skall utgöra ett självständigt, slutet beskattningsområde. Detta innebär, att inkomstberäkningen för den skattskyldige skall verkställas särskilt för varje kommun och avse hans inom kommunen förefintliga förvärvskällor utan hänsyn till sådana förvärvskällor, som han kan hava haft inom annan kommun. Härifrån undantages dock den kommunala progressivskatten, som ju är en utbyggnad på den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och alltså grundar sig på inkomstberäkningen för denna skatt. Till följd härav kan det inträffa, att summan av den skattskyldiges inom flera olika kommuner kommunalt skattepliktiga inkomst varder annan och högre än hans till statsskatt skattepliktiga inkomst. Men även med en sådan anordning är till följd av bestämmelserna om samlad inkomstberäkning inom kommunen åt den skattskyldige beredd en avsevärt bättre ställning, än den han enligt äldre lagstiftning intagit; och anser kommittén under alla förhållanden vad sålunda föreslagits vara att föredraga framför anordningar, liknande de nu gällande eller i 1920 års Kungl. proposition föreslagna, vilka alltid måste till sist utmynna i ett missgynnande av den kommun, som ä r att räkna såsom den skattskyldiges hemortskommun. Att kommunen sålunda göres till ett självständigt slutet beskattningsområde utesluter givetvis icke, att en och samma förvärvsverksamhet kan vara skattepliktig inom olika kommuner. Där en förvärvsverksamhet drives å olika orter, måste naturligtvis resultatet av densamma i dess helhet läggas till grund för beskattningen, men detta resultat skall då uppdelas på de olika kommunerna enligt de grunder, som för en sådan uppdelning anvisas. Även enligt kommitténs förslag kommer emellertid hemortskommunen att intaga en särställning i den interkommunala beskattningen därutinnan, att vissa allmänna avdrag ävensom ortsavdrag äro helt och odelat förlagda till den skattskyldiges hemortskommun. En fördelning av dessa avdrag på hans inkomster i olika kommuner h a r kommittén icke velat ifrågasätta, då därigenom skulle vållas betydande taxeringstekniska svårigheter. För övrigt torde mer än tillräcklig kompensation beredas hemortskommunen därigenom, att den får ensam beskatta förvärvskällorna tjänst eller anställning, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, ehuru dessa understundom kunna innefatta intäkter, som i verkligheten flutit inom annan kommun.» 1924 års skatteberedning föreslog i sitt b e t ä n k a n d e a n g å e n d e b e s k a t t n i n g a v i n l ä n d s k a j u r i d i s k a p e r s o n e r s i n k o m s t o c h f ö r m ö g e n h e t (SOU 1926: 18), att, d ä r e s t u t r e d n i n g ej k u n d e v i n n a s a n g å e n d e u p p l å n a t k a p i t a l s fördelning å s k a t t s k y l d i g s olika f ö r v ä r v s k ä l l o r , det u p p l å n a d e k a p i t a l e t o c h m o t s v a r a n d e r ä n t e u t g i f t e r s k u l l e h ä n f ö r a s till d e olika f ö r v ä r v s k ä l l o r n a i förhåll a n d e till v ä r d e t av d e i v a r j e f ö r v ä r s k ä l l a n e d l a g d a t i l l g å n g a r n a . S k a t t e b e r e d n i n g e n a n s å g d e n n a regel v a r a d e n n a t u r l i g a s t e o c h b ä s t ö v e r e n s s t ä m 13—427675.

194 mande med principen om varje kommun såsom ett självständigt beskattningsområde. I 1927 års kommunalskatteproposition upptogs i huvudsak 1921 års kommunalskattekommittés förslag angående beskattningsort vid den kommunala inkomstbeskattningen. Beträffande fördelning av inkomst av jordbruksfastighet eller av annan fastighet mellan flera kommuner föreslogs dock, att, därest utredning icke kunde vinnas om huru stor del av inkomsten, som kunde anses hava influtit inom varje kommun, inkomsten skulle fördelas till beskattning mellan kommunerna efter ty som kunde finnas skäligt med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra. Till stöd för denna regel anförde departementschefen följande (sid. 464): >— — — Understundom kan det emellertid möta svårigheter att utreda, hur stor del av fastighetsinkomsten, som härflutit från varje kommun, och måste för sådana fall givas en supplementär fördelningsregel. Vid övervägande av detta spörsmål torde man böra utgå ifrån att fördelning av fastighetsinkomsten skall ske allenast mellan de kommuner, från vilka intäkt av fastigheterna härflutit. Ett motsatt förfarande synes, även om det i speciella fall skulle kunna vara önskvärt med hänsyn till att kommunerna därigenom under olika år erhölle ett jämnare beskattningsunderlag, icke överensstämma med de allmänna principerna för inkomstfördelning. Beträffande realinnehållet av den supplementära fördelningsregeln synes det mig, att det rättvisaste resultatet skulle erhållas, om inkomsten fördelades i förhållande till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun. Jag har dock ansett möjlighet böra beredas att i vissa fall göra inkomstfördelningen efter taxeringsvärden.» Frågan om fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner berördes icke i annan mån i propositionen än att departementschefen tillbakavisade de anmärkningar, som riktats mot kommunalskattekommittén, därför att denna skulle hava föreslagit, att kommun, där huvudkontor vore beläget, i regel skulle tilldelas fem procent av den beskattningsbara inkomsten. Enligt departementschefens mening hade kommittén klart utsagt, att, där omständigheterna därtill föranledde, huvudkontorskommunen skulle erhålla högre procent än fem, varför det av kommittén angivna procenttalet fem vore allenast en minimisiffra, som kunde överskridas. I propositionen föreslogs vidare att, därest utredning ej kunde vinnas, h u r u stor del av upplånat kapital hänfört sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, kapitalet skulle i och för räntans fördelning hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna. I anvisningarna utvecklades denna regel på följande sätt (sid. 76): »Den i 44 § meddelade särskilda regel för fördelning av gäldränta skall användas, i den mån utredning ej kan vinnas, att gäldränta hänför sig till viss förvärvskälla. Vid prövningen av frågan, huruvida ett upplånat kapital i verkligheten hänför sig till den ena eller andra förvärvskällan, är det i regel av underordnad betydelse, att tillgångar tillhörande den ena eller andra förvärvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen skall avse att visa är, att det upplånade kapitalet kan anses hava använts i eller disponerats för viss förvärvskälla.

195 I fråga om skattskyldig, som haft ordnad bokföring, bör, då utredningen ej föranleder till annat, det upplånade kapitalet i regel fördelas i förhållande till det bokförda värdet av tillgångarna i de olika förvärvskällorna. Endast om tillgångarna i viss förvärvskälla i den skattskyldiges bokföring värdesatts orimligt lågt eller orimligt högt i jämförelse med tillgångarna i annan förvärvskälla, skola de bokförda värdena frångås och tillgångarnas värde i stället beräknas till saluvärdet eller, därest därigenom ett lägre värde erhålles, den faktiska anskaffningskostnaden. Såsom fast egendoms saluvärde skall anses taxeringsvärdet. För skattskyldig, som icke haft ordnad bokföring, får i regel fördelningen av upplånat kapital ske i förhållande till saluvärdet av tillgångarna i de olika förvärvskällorna.» I anslutning härtill gjorde departementschefen 423):

följande

uttalande

(sid.

»Frågan om gäldräntans fördelning är ett spörsmål av stor betydelse, särskilt för den interkommunala beskattningen. • Vid ett övervägande av frågan, vilken supplementär regel för gäldräntans fördelning, som bör givas, finner jag skatteberedningens förslag böra tillerkännas företräde framför nu gällande bestämmelse. Skatteberedningens förslag synes mig nämligen bättre än den nuvarande regeln svara mot vad som från sund ekonomisk synpunkt torde vara det naturligaste betraktelsesättet. Om en skattskyldig har flera förvärvskällor, är det icke alls givet, att den mest vinstgivande förvärvskällan är den mest skuldbelastade. Tvärtom kan den dåliga förvärvskällan ofta hava krävt jämförelsevis större kapitalinvestering än den goda. Bimligare och naturligare synes mig då det resonemanget, att den skattskyldige i envar av sina förvärvskällor anses hava procentuellt lika stor andel av sina tillgångar belånade. Skatteberedningen har föreslagit, att vid räntefördelningen hänsyn skall tagas till det bokförda värdet av olika tillgångar, när fråga är om skattskyldig, som varit pliktig föra handelsböcker. Hänsyn till det bokförda värdet synes böra tagas endast under den förutsättningen, att den skattskyldige verkligen haft ordnad bokföring. Men under denna förutsättning torde den av skatteberedningen föreslagna regeln böra gälla även i fråga om skattskyldig, som icke varit pliktig föra böcker.» B e t r ä f f a n d e f r å g a n o m u t n y t t j a n d e a v a v d r a g för u n d e r s k o t t å särskild f ö r v ä r v s k ä l l a a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n följande (sid. 449 ff): »Den av kommittén föreslagna begränsningen, i förhållande till vad som nu gäller, beträffande rätten till avdrag för underskott, som särskild förvärvskälla utvisar, anser jag mig icke kunna förorda. Den karaktär av personlig inkomstskatt, som den kommunala inkomstbeskattningen numera har, borde enligt min mening rätteligen medföra, att den skattskyldige icke skulle utgöra skatt för mer än sin nettoinkomst, och att han alltså, om någon hans förvärvskälla utvisade underskott, borde få avdraga detta underskott från inkomsten av övriga förvärvskällor. Har den skattskyldige förvärvskällor, som äro lokaliserade inom olika kommuner, kan frågan lösas på flera sätt. Man kan — såsom i 1920 års proposition föreslogs — låta förlusten i första hand avräknas å inkomst inom samma kommun, därefter å inkomsten i hemortskommunen och slutligen å inkomsten i övriga kommuner. Eller ock kan man — såsom länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår —• anordna en gemensam inkomstberäkning för samtliga kommuner. Sedan från inkomsten av alla förvärvskällor förlustavdrag och övriga allmänna avdrag samt ortsavdrag frånräknats, fördelas den därefter återstående inkomsten till beskattning i de olika kommunerna. Båda dessa förslag torde emellertid medföra mycket stora taxeringstekniska svårigheter, och jag anser mig på grund därav icke kunna förorda något av dem. Vid sådant förhållande synes det ligga närmast till hands att bibehålla de

196 nuvarande bestämmelserna med avdragsrätt i hemortskommunen för alla underskott å olika förvärvskällor. I flera yttranden har emellertid påtalats, att hemortskommunen med nuvarande bestämmelser erhåller en missgynnad ställning. Jag kan dock icke medgiva, att så är förhållandet. Hemortskommunens beskattningsintresse synes hava ganska väl tillgodosetts, då denna kommun berättigats att alltid beskatta — förutom inkomst av fastighet och rörelse, som äro i kommunen lokaliserade —• jämväl inkomst av de tre förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. I ett avseende synas mig dock de nuvarande bestämmelserna obilliga mot hemortskommunen. Om en skattskyldig, mantalsskriven i kommunen A, har två i kommunen B lokaliserade förvärvskällor, av vilka den ena gått med förlust och den andra med vinst, så får för närvarande kommunen B beskatta inkomsten av den vinstgivande förvärvskällan utan hänsyn till den skattskyldiges förlustbringande verksamhet i samma kommun. Vid ett vägande av de båda kommunernas beskattningsintresse gent emot varandra, finner jag det i ett sådant fall naturligast, att kommunen B får i första hand vidkännas avdragsrätten för den skattskyldiges förlust i kommunen. Jag har således låtit utforma bestämmelserna i förevarande ämne sålunda, att underskott, som särskild förvärvskälla utvisar, skall i första hand avräknas å annan inkomst, som den skattskyldige haft i samma kommun, och i andra hand, i den mån nämnda inkomst icke förslår, å den skattskyldiges inkomst i hemortskommunen. Någon avdragsrätt därutöver torde, såsom jag förut anfört, icke böra medgivas.» F ö r s t a s ä r s k i l d a utskottet vid 1927 å r s r i k s d a g a v s t y r k t e p r o p o s i t i o n e n s förslag o m r ä t t till a v d r a g i h e m o r t s k o m m u n e n för u n d e r s k o t t å f ö r v ä r v s k ä l l a i a n n a n k o m m u n och a n f ö r d e i a n s l u t n i n g till i n n e h å l l e t i vissa m o t i o n e r (1:270 och 11:387) följande ( u t l å t a n d e n r 1 sid. 68 f f ) : »Motionärerna hänvisa till kommunalskattekommitténs uttalanden, att den skattskyldiges intresse skäligen kan och bör åtminstone så tillvida underordnas kommunens beskattningsintresse, att kommunen ej går miste om sin beskattningsrätt till skattskyldigs inom kommunen befintliga beskattningsföremål av den anledning, att förvärvskälla inom annan kommun, som råkat vara i samma skattskyldigs hand, lämnat negativt resultat, samt till kommitténs med anledning därav uppställda princip, att varje kommun skall i förevarande avseende utgöra ett självständigt slutet beskattningsområde. De skäl, som av motionärerna åberopats för en inskränkning av avdragsrätten för underskott, som särskild förvärvskälla utvisar, synas utskottet principiellt riktiga. Därjämte har utskottet icke kunnat undgå att taga intryck av det i flera yttranden över kommunalskattekommitténs betänkande påtalade förhållandet, att hemortskommunen med nuvarande bestämmelser om avdragsrätt för underskott å särskild förvärvskälla erhåller en missgynnad ställning. Utskottet anser således, att den år 1920 införda rätten till avdrag i hemortskommunen för underskott, som förvärvskälla i annan kommun utvisar, bör utgå. Den i propositionen upptagna bestämmelsen om avdrag för underskott från inkomst i samma kommun synes däremot böra kvarstå.» Utskottet h ä v d a d e ä v e n g e n t e m o t propositionens s t å n d p u n k t d e n u p p f a t t n i n g e n att j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r i n o m olika k o m m u n e r ej b o r d e a n s e s u t g ö r a gemensam förvärvskälla. I 1928 års kommunalskatteproposition u p p t o g o s i h u v u d s a k s a m m a regler r ö r a n d e b e s k a t t n i n g s o r t s o m i 1927 å r s proposition. S å l u n d a föreslogos särskilda bestämmelser om beskattningsort och fördelning av inkomst mellan flera k o m m u n e r b e t r ä f f a n d e a n n a n p e n n i n g r ö r e l s e ä n b a n k r ö r e l s e , emis-

197 sionsrörelse, handel med värdepapper, jordstyckningsföretag, rörelse avseende att medelst ledning tillhandahålla gas, spårvägsdrift samt linjetrafik med omnibus. Dock upptogos ej regler om fördelning av inkomst av jordbruksfastighet mellan flera kommuner, enär jordbruksfastigheter inom olika kommuner icke ansågos böra få tillsammans bilda en förvärvskälla. Reglerna om gäldräntas fördelning mellan olika förvärvskällor voro avfattade på samma sätt som i 1927 års proposition. Ifråga om avdrag för underskott å viss förvärvskälla föreslogs i överensstämmelse med vad 1927 års kommunalskatteutskott anfört den avvikelsen från 1927 års proposition att sådant underskott skulle få avdragas endast från den skattskyldiges i samma kommun skattepliktiga inkomst. Departementschefen förklarade sig hava, ehuru med tvekan, låtit ifrågavarande bestämmelse avfattas i överensstämmelse med utskottets förslag. Riksdagen godkände i huvudsak propositionens förslag i berörda delar. I enlighet med särskilda utskottets förslag antogs den ändringen i bestämmelserna om beskattningsort att realisationsvinst å fastighet skulle beskattas i den kommun, där fastigheten vore belägen, i stället för i den skattskyldiges hemortskommun. I skrivelse (nr 340) anhöll 1930 års riksdag hos Kungl. Maj:t bl. a., att Kungl. Maj:t ville vid vissa utredningar å kommunalbeskattningens område beakta de synpunkter, som bevillningsutskottet i sitt betänkande (nr 36) i anledning av vissa motioner anfört rörande fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse. I betänkandet hade utskottet på denna punkt anfört följande (sid. 16 ff): »I detta sammanhang vill utskottet framhålla, hurusom det ekonomiska livets utveckling och industriens fortgående koncentrering på större företag med ett vittutgrenat verksamhetsområde bragt alltmer i förgrunden frågan om en rättmätig fördelning på olika kommuner av beskattningsrätten till dessa företag. Enligt vad utskottet inhämtat, lärer för närvarande vid en dylik fördelning tillämpas en mycket skiftande praxis. Även om den mellankommunala prövningsnämnden kan väntas i någon mån bidraga till skapande av en mer likformig behandling av förekommande fall, synes det resultat, som på denna väg kan vinnas, icke tillfyllest. Ehuru det måhända icke kommer att visa sig möjligt att skapa fullt enhetliga normer, bör dock av en mera systematisk utredning kunna framgå vissa riktlinjer, som kunna tjäna till ledning vid fördelning av inkomst av rörelse på olika kommuner. När det gäller att ånyo söka svar på frågan om vilka beskattningsföremål som böra tillkomma den ena eller den andra kommunen, anser utskottet, att åt nämnda spörsmål bör ägnas tillbörligt beaktande.» I motioner vid 1938 års riksdag (I: 158 och II: 270), vilka emellertid, under motivering att spörsmålet vore föremål för närmare övervägande inom kommunalskatteberedningen, icke föranledde någon riksdagens åtgärd, föreslogs sådan ändring i 58 § kommunalskattelagen att inkomst av rörelse i flera kommuner skulle beskattas till tre procent, eller, därest särskilda omständigheter det föranledde, till högre procent i kommun, där huvudkontor funnits, dock högst fem procent. I motionerna anfördes bl. a. följande:

198 »Åtminstone i de fall, då huvudkontoret endast har rent kommersiella uppgifter och därför är jämförelsevis litet, har man svårt att finna det riktigt, att en så relativt ansenlig del av vinsten skall beskattas i huvudkontorets kommun, helst som denna i regel ändock har förmånen att till skatteobjekt ha företagets direktörer och tjänstemän personligen, vartill kommer, att företaget ofta har att där erlägga fastighetsskatt. Nämnda personer torde i regel vara goda skatteobjekt, och de torde i mycket liten utsträckning åsamka kommunen sociala eller andra utgifter utöver vad skattebetalarna genomsnittligen göra. Däremot ha de kommuner, där företagets industriella verksamhet utövas, i regel stora sociala utgifter att räkna med såsom ett ganska vanligt fenomen i industrikommuner. Särskilt vissa Norrlands kommuner, i vilka industriell produktion finnes, medan bolagens huvudkontor äro placerade i t. ex. Stockholm, ha härigenom blivit mer skattetyngda än behövligt, och staten har ej sällan genom sin skatteutjämning måst utfylla dessa kommuners behov. Man kan i dylika fall fråga sig, om det är ur sociala synpunkter rättvist och ur rationella skatteutjämningssynpunkter ändamålsenligt att överhuvud låta någon del av bolagets vinst beskattas utanför industrikommunerna.»

Fördelningen

av de k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g s f ö r e m å l e n i ö v r i g a nordiska länder.1

I de övriga nordiska ländernas kommunala skattesystem ingår en inkomstbeskattning av liknande beskaffenhet som den svenska. Fördelningen mellan kommunerna av rätten att beskatta inkomster är ordnad efter samma huvudprincip som i vårt land, nämligen så att sådana slag av inkomster, som anses vara lokaliserade i vissa kommuner, s. k. förvärvskommuner, underkastas beskattning i dessa kommuner, medan övriga inkomster beskattas i den skattskyldiges hemortskommun. I Danmark får förvärvskommunen (Erhvervskommunen) beskatta ej blott inkomst av fastighet och inkomst av rörelse därstädes utan även i viss utsträckning löneinkomst, som förvärvats inom kommunen av skattskyldig bosatt utom densamma. Å andra sidan är förvärvskommunens beskattningsrätt underkastad vissa begränsningar. Storleken av förvärvskommunens beskattningsrätt är beroende av den skattskyldiges sammanlagda statsskattepliktiga inkomst, överstiger denna inkomst 11000 kronor, äger förvärvskommunen enligt huvudregeln beskatta 60 procent av inkomsten därstädes, och understiger den 3 000 kronor, har förvärvskommunen icke någon beskattningsrätt. För den del av inkomsten i förvärvskommunen, som ej skall där beskattas, utgår skatt till hemortskommunen (Opholdskommunen). I tekniskt hänseende är fördelningen av beskattningsrätten ordnad så att all den skattskyldiges inkomst taxeras i hemortskommunen, varefter från den därstädes debiterade skatten enligt särskilda regler avräknas så stor del därav, som belöper på inkomst, vilken tagits till beskattning även i annan kommun. Rörande fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner gäller för fysiska personer att kommunerna må genom inbördes förhandling bestäm1

Framställningen 1 denna avdelning avser förhållandena före det pågående krigets utbrott.

199 ma därom. Uppnås icke enighet, avgöres frågan av myndigheterna enligt de regler, som gälla om fördelning av den särskilda kommunala inkomstskatt, som åvilar aktiebolag och vissa andra juridiska personer. Dessa regler, som gälla de juridiska personernas skatt för alla deras inkomster, alltså även inkomst av fastighet och av kapital, innebära följande. Om ett bolag utövar verksamhet i eller eljest har inkomst från flera kommuner, fördelas skatten mellan dessa kommuner efter det förhållande, vari inkomsten kan anses hava uppkommit i kommunerna (»maa anses for att vaere faldet i dem»), varvid skall iakttagas, att inkomsten anses hava uppkommit i de olika kommunerna beträffande försäkringsrörelse i samma förhållande som bruttointäkterna, beträffande detaljhandel i samma förhållande som omsättningen och beträffande andra slags företag som regel i förhållande till summan av de löner, som under senaste räkenskapsår utbetalats till vid företaget i var och en av vederbörande kommuner sysselsatta personer, dock så att ingen lön medräknas med högre belopp än 6 000 kronor. Om ingen av dessa fördelningsregler anses användbar, äger inrikesministern fastställa, i vilket förhållande inkomsten skall anses hava uppkommit i de olika kommunerna. Fördelningen synes sålunda, trots den allmänna regelns ordalag, icke ske i förhållande till den inkomst, som kan anses hava uppkommit i varje kommun, utan snarare i förhållande till omfattningen av företagets verksamhet i kommunerna. Som uttryck för omfattningen har för försäkringsföretag valts bruttointäkten, för detaljhandelsföretag omsättningen och för andra företag löneutbetalningarna. Avsikten med regeln om fördelning efter avlöningarna har varit att tillförsäkra kommuner med många lågt avlönade arbetare en förhållandevis stor del av skatten för att därigenom uppväga de ökade sociala utgifter, som den av ett företag inom en kommuns område utövade rörelsen lätt åsamkar kommunen. Dessa bestämmelser om fördelning av juridiska personers inkomst hava fått sin nuvarande utformning genom en lag av år 1937. Tidigare var den kommun, där företagets huvudkontor fanns eller styrelse hade sitt säte, tillförsäkrad 10 procent av skatten, varjämte de kommuner, där företaget hade inkomst av fastighet (varunder dock icke inbegreps beräknad hyra för i rörelsen använd fastighet) tillfördes ett mot fastighetsinkomsten svarande skattebelopp. De danska reglerna om fördelning av inkomst från förvärvsverksamhet, vari fastighet användes, böra ses mot bakgrunden därav att fastighetsbeskattningen är mycket hög i Danmark, varför förvärvskommunen i regel tillföres en avsevärd fastighetsskatt för såväl i rörelse använda som andra fastigheter. I Norge beskattas inkomst av kapital och arbete i hemortskommunen, medan inkomst av fastighet beskattas i kommun, där fastigheten är belägen, och inkomst av näringsverksamhet i kommun, där i verksamheten ingående fastighet eller anläggning finnes. Särskilda regler gälla om fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner. Driver skattskyldig tillverkning i förening med försäljning från kontor eller lager av de tillverkade varorna och är kontoret eller lagret beläget i

200 annan kommun än där tillverkningen äger rum, skall den sammanlagda inkomsten beskattas med s/io i tillverkningskommun, Vio i den kommun, där kontoret är beläget, och Vio i den kommun, där lagret finnes. Där bolag driver verksamhet bestående i lagring och försäljning av petroleum eller dylikt, beskattas Vs av inkomsten i kommun, där kontoret finnes, och 2U i den eller de kommuner, där lager finnes. Beträffande fördelning av sparbankers och kraftföretags inkomster mellan flera kommuner finnas detaljerade specialregler. I Finland gäller att inkomst av faslighet beskattas i den kommun, där fastigheten är belägen, inkomst av rörelse i den kommun, där rörelsen bedrives, och annan inkomst i den skattskyldiges hemortskommun. Särskilda lagbestämmelser om fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner saknas. Detta spörsmål torde därför få sin lösning i praxis. Det må i detta sammanhang erinras om att frågan angående fördelning av inkomst mellan kommunerna motsvaras av ett likartat spörsmål för staternas vidkommande, vilket blivit föremål för utredningar bl. a. genom Nationernas Förbund. Frågan synes emellertid på detta område befinna sig i ett annat läge. Det är därvidlag icke så mycket fråga om vad som är rättvist och skäligt utan vad som är möjligt att genomföra. Strävandena på det internationella området hava gått ut på att upphäva dubbelbeskattning, och hänsyn har därför måst tagas till det förhandlingsläge, som förelegat ifråga om olika slag av förvärvsverksamhet. De flesta länder synas icke hava varit benägna att åtnöjas med en efter företagens omfattning i olika länder utmätt kvotdel av hela inkomsten, om det funnits anledning antaga, att rörelsen i den egna staten lämnat en förhållandevis större vinst. Att vid den interkommunala beskattningen nå överensstämmelse med de internationella reglerna för beskattningsrättens fördelning staterna emellan synes därför icke kunna komma ifråga.

Allmänna synpunkter på fördelningsfrågan. Grunden för beskattningsföremålens fördelning mellan olika-kommuner har varit att ett särskilt samband ansetts vara för handen mellan å ena sidan beskattningsföremålet eller dess innehavare och å andra sidan den beskattande kommunen i motsats till alla övriga kommuner. Detta samband har framträtt med avseende å dels den skattskyldiges förvärvsverksamhet och dels hans person. Den kommun, till vilken viss förvärvsverksamhet varit anknuten, den s. k. förvärvskommunen, har ansetts närmast berättigad att beskatta inkomsten av förvärvsverksamheten liksom däri använd fastighet. Den kommun, där den skattskyldige varit bosatt, den s. k. hemortskommunen, har tillerkänts rätt att beskatta inkomsten av sådana den skattskyldiges förvärvskällor, som icke varit lokalt anknutna till någon bestämd kommun. I de fall då varken den förvärvsverksamhet, varigenom inkomsten uppkommit, eller

201 inkomsttagarens person ansetts äga samhörighet med någon viss kommun, har beskattning skett för gemensamt kommunalt ändamål. Samhörigheten mellan en kommun och viss förvärvsverksamhet har uppfattats på olika sätt. Med utgångspunkt från intresseprincipen h a r sambandet ansetts ligga däri att verksamheten dragit nytta av kommunens anordningar och anstalter. För denna nytta eller för kommunens motsvarande kostnader har det synts riktigt att kommunen skulle erhålla gottgörelse genom beskattning av verksamheten. Å andra sidan har funnits en viss benägenhet att se ett naturligt samband mellan kommunen och all förvärvsverksamhet, som äger r u m inom dess gränser, oavsett om den kommunala verksamheten varit till gagn för skapandet av de värden, som bliva föremål för beskattning. Det har talats om en kommunens rätt att beskatta de inom densamma befintliga naturtillgångarna och om beskattning av inkomsten i de kommuner, där denna uppkommit, influtit eller åtnjutits. Den inom varje k o m m u n bedrivna förvärvsverksamhetens ekonomiska betydelse och i och för sig vinstgivande karaktär har betonats istället för den nytta, som verksamheten haft av komm u n e n s åtgöranden. Då den uppfattningen starkt framhävts att kommunen är ett slutet beskattningsområde, har det också legat nära till hands att betrakta kommunens beskattningsrätt såsom omfattande alla skattekällor inom dess område. Inkomsten av de förvärvskällor, som icke ansetts kunna anknytas till någon viss kommun, nämligen kapital, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, har sedan gammalt beskattats i den skattskyldiges hemortskommun, där — bortsett från fastighetsbeskattningen — bevillning ursprungligen påfördes för d e n skattskyldiges samtliga inkomster. Hemortskommunens beskattningsrätt har sedermera av intresseprincipens förespråkare kommit att betraktas såsom vederlag för den nytta, som kommit den skattskyldiges person till del genom denna kommuns verksamhet, men den föreställningen torde icke heller hava varit främmande att varje kommun bör på samma sätt som staten äga beskatta de inom dess område bosatta personernas inkomster, i den mån dessa icke äro lokalt anknutna till någon annan kommun. För inkomst av sådana förvärvskällor, som icke kunnat lokaliseras till någon viss kommun, har det synts mest naturligt att låta den skattskyldige erlägga skatt till hemortskommunen såsom ett uttryck för hans personliga gemenskap med denna kommun. Den nuvarande ordningen har sålunda tillkommit under inflytande av två olika principer för beskattningsortens bestämmande, men ingendera av dessa har kunnat helt fullföljas utan modifikationer hava måst ske i olika avseenden. Beredningen finner för sin del, att vid en prövning av frågan om de kommunala beskattningsföremålens fördelning måste fasthållas vid det för kommunalbeskattningen grundläggande förhållandet att staten anvisat och ålagt kommunerna vissa samhällsuppgifter och för att bereda dem de för uppgifternas fullgörande erforderliga ekonomiska förutsättningarna tillerkänt dem en viss beskattningsrätt. Kommunerna kunna nämligen icke anses hava några

i sakens natur grundade anspråk på att få förfoga över alla de inom deras områden befintliga skattekällorna. Ur denna synpunkt framstår det såsom naturligt att ändrade förhållanden kunna nödvändiggöra en utökning, inskränkning eller omfördelning av de beskattningsföremål, som tidigare anvisats kommunerna av staten. Med den sålunda angivna utgångspunkten bör det huvudsakliga syftet med fördelningen vara att alla kommuner skola erhålla ett för deras uppgifter avpassat skatteunderlag. Det skulle därför vara önskvärt alt vid avvägningen mellan de olika kommunernas intressen kunna i första hand anlägga lämplighets- och skälighetssynpunkter för att undvika större ojämnheter beträffande kommunernas tillgång på skatteunderlag. Det är emellertid icke möjligt att vid fördelningen bortse från det samband, som finnes mellan kommunerna och de inom desamma lokaliserade förvärvskällorna och bosatta personerna. De kommunala beskattningsföremålen böra icke hänföras till andra kommuner än sådana, med vilka de hava ett påtagligt samband. Det synes naturligt och tillbörligt att de som för sin förvärvsverksamhet eller för sin person komma i åtnjutande av de förmåner, vilka en viss kommuns verksamhet erbjuder, skola erlägga skatt just till denna kommun. I den kommunala självstyrelsens intresse är det också angeläget, att de olika beskattningsföremålen tilldelas sådana kommuner, där vederbörande skattskyldiga kunna taga del i de kommunala angelägenheterna eller eljest utöva inflytande på desamma. Då det gäller att avgöra, med vilken kommun en viss förvärvsverksamhet skall anses hava sådant samband att inkomsten därav bör beskattas i kommunen, synes avseende framför allt böra fästas vid de kostnader, som verksamheten förorsakar vederbörande kommuner. Finnes ej sådant samband, som kan föranleda beskattning i någon s. k. förvärvskommun, får inkomsttagarens person träda i förgrunden och beskattning ske i dennes hemortskommun såsom ett uttryck för den naturliga gemenskapen mellan hemortskommunens invånare eller ock får skattskyldigheten tagas i anspråk för gemensamt kommunalt ändamål. Den fördelning av beskaltningsföremålen mellan kommunerna, som uppkommit på grundval av de gällande reglerna, kan icke ur de av beredningen anförda synpunkterna anses vara tillfredsställande. Förvärvskommunens beskattningsrätt har i ett betydelsefullt avseende beskurits så starkt att grundsatsen om kommunernas rätt att beskatta inom deras område lokaliserade förvärvskällor till stor del förlorat sin betydelse. Inkomst av förvärvskällan kapital härrör oftast från produktiv egendom i olika kommuner. Sådan inkomst beskattas emellertid i kapitalräntetagarens (aktieägarens) hemortskommun i stället för i förvärvskommunen, d. v. s. den kommun, där kapitalet är nedlagt och vars anordningar äro av särskild betydelse för den förvärvsverksamhet, som lämnar avkastningen å kapitalet. Av taxeringstekniska skäl har beskattningen i dylika fall icke kunnat förläggas till förvärvskommunen. Detta har haft till följd att det kommunala skatteunderlaget i viss grad förskjutits från landskommunerna till kommuner av samhällskaraktär, där kapitalägarna företrädesvis varit bosatta.

203 Även i andra avseenden synes den nuvarande fördelningen av de kommunala beskattningsföremålen mindre lycklig. En anledning därtill är att kommunernas beskattningsrätt icke kunnat anpassas efter styrkan av det samband, som finnes mellan kommunen och de olika beskattningsföremålen. Samhörigheten med kommunen framstår med olika styrka ifråga om de skilda slagen av förvärvskällor. Beträffande fastighet är samhörigheten med kommun, i vilken den är belägen, klart framträdande. Den rätt att beskatta inkomst av fastighet, som enligt gällande beskattningsregler tillkommer denna kommun, får därför i allmänhet anses vara starkt grundad. Ifråga om rörelse är sambandet med den kommun, där rörelsen drives, av mycket växlande styrka. Beträffande industri, särskilt sådan som hämtar sina råvaror eller sin kraft ur viss kommuns naturtillgångar, framträder sambandet med kommunen med nästan samma styrka som beträffande fastighet. Nästan utan något innehåll kan detta samband vara beträffande exempelvis ett rederiföretag, som har sitt huvudkontor i Sverige men vars fartyg sällan eller aldrig anlöpa svensk hamn. Ifråga om åtskilliga slag av rörelse är sambandet med viss kommun så svagt att det kan ifrågasättas, om det motiverar ett företräde för denna kommun att framför andra kommuner beskatta rörelsen. Detta gäller särskilt bank- och försäkringsrörelse, de statliga monopolföretagen, grosshandel samt trafikföretag, såsom järnvägs- och busstrafik samt rederier. I dessa fall bildar det ekonomiska livet i ett mycket stort antal kommuner underlag för rörelsen, och det är av mindre betydelse, från vilka platser rörelsen utövas. Vad bankverksamheten beträffar framstår den tekniska apparaten för uppsamling och distribution av kapital såsom mindre väsentlig. Det väsentliga är dels den intellektuella verksamhet, varigenom bankverksamheten ledes, och dels det ekonomiska liv, som uppbär bankrörelsen, d. v. s. den verksamhet, som utövas av spararna samt de fastighetsägare och företagare, vilka göra sparkapitalet räntabelt. Då den omständigheten att den ekonomiska ledningen utövas från huvudkontoret icke synes böra föranleda bankvinsternas beskattning därstädes, ligger huvudvikten ur beskattningssynpunkt på det ekonomiska livet såsom helhet. Det kan sägas, att en bank utövar rörelse i alla kommuner, till vilka dess verksamhet sträcker sig. Även ifråga om försäkringsrörelse och grosshandel synas de fasta driftställena vara av underordnad betydelse för beskattningsrätten. Bland trafikföretagen gäller detsamma framför allt om rederierna. Järnvägar synas äga samhörighet med alla de kommuner, vilkas trafikbehov de tillgodose. Att förbehålla beskattningsrätten åt de kommuner, inom vilkas gränser järnvägen går fram, synes så mycket mindre motiverat som dessa kommuner framför övriga hava fördelen av det nära grannskapet till kommunikationsleden. Detta förhållande, kommunernas stora fördelar av järnvägarna, har föranlett, att statens järnvägar befriats från skattskyldighet till kommunerna. Sådana företag, som sålunda icke kunna anses äga närmare samhörighet med någon kommun och i många fall likaväl kunna förlägga de yttre anordningarna för rörelsen till den ena kommunen som till den andra, hava i stor utsträckning koncentrerat arbets- och kontorslokaler till de större samhällena, där huvudparten av de-

204 ras inkomster redovisats till kommunal beskattning. Kommuner av samhällskaraktär, särskilt städerna, hava därigenom kommit att erhålla ett tämligen opåkallat tillskott till sitt skatteunderlag. Med avseende å fördelningen av inkomst av rörelse, som bedrives inom flera kommuner, mellan dessa har icke heller tillräckligt beaktats graden av det samband, som finnes mellan olika rörelsegrenar och respektive kommuner. Samhörigheten mellan en rörelse och den kommun, där rörelsen drives, kan, såsom ovan framhållits, vara av mycket olika styrka beroende på rörelsens art. En industri behöver ofta hamnanläggningar, vägar, ledningar o. dyl., som det ankommer på kommunen att anordna, och är därför i regel mer eller mindre beroende av den kommunala verksamheten i orten. Den sysselsätter också i allmänhet ett relativt stort antal personer, vilka åsamka kommunen utgifter för undervisning och socialvård av olika slag, som ofta icke täckas av de anställdas skattebidrag. För handelsrörelse, som icke tager direkt befattning med varor, t. ex. agenturrörelse, för penninghandel av olika slag eller för rörelses ledning torde den kommunala verksamheten i orten vara av mindre betydelse. Dylik rörelse eller gren av rörelse kan vara mycket vinstgivande eller ekonomiskt betydelsefull. Den uppbäres emellertid ofta väsentligen av högt kvalificerade personliga insatser eller av immateriella värden, t. ex. good will m. m., vilka icke hava något lokalt samband med en viss kommun. Var sådan personlig verksamhet utövas eller dylika immateriella värden utnyttjas, synes vara av mindre vikt för frågan om beskattningsrätten. Sådan verksamhet kan icke anses vara mer lokaliserad till någon viss kommun än t. ex. anställda personers verksamhet. Den verkliga ledningen av ett företag kan sålunda utövas å annan ort än där ledningen officiellt är förlagd och av personer, som icke hava anställning vid företaget. Med hänsyn härtill synas huvudkontor, där rörelses ledning utövas, och försäljningskontor endast hava en mindre grad av gemenskap med den kommun, där de äro förlagda. Vid fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner har emellertid rörelsegrenarnas yttre omfattning i olika kommuner icke kunnat i praxis beaktas i önskvärd grad. I anslutning till den utformning, som den allmänna fördelningsregeln i 58 § kommunalskattelagen erhållit, har, särskilt tidigare, fördelningen i stort sett skett mera till förmån för de kommuner, där handel och företagsledning utövats, än som kunnat synas motiverat av sådana kommuners kostnader och rörelsegrenarnas nytta av kommunernas verksamhet. En förhållandevis stor del av inkomsten har betraktats såsom handelsvinst och tillförts de kommuner, där huvudkontor, avdelningskontor och försäljningsställen funnits. Detta torde bero på ordalagen i den nuvarande fördelningsregeln, som tyda på att det är varje verksamhetsgrens ekonomiska betydelse för företaget i dess helhet, som skall vara avgörande vid fördelningen av inkomsten mellan olika rörelsegrenar. Tillverkningskommunernas intressen hava på detta sätt icke blivit tillgodosedda i den utsträckning, som motsvarat deras av den industriella verksamheten förorsakade bördor. Från olika

205 håll har kritik framförts häremot. Sålunda har landskamreraren i Västmanlands län i ett yttrande till beredningen anfört bl. a. följande: »I fråga om uppdelningen på olika kommuner av industriföretags skattepliktiga inkomst har under senare år en viss praxis utbildats. Enligt denna skall, sedan huvudkontorskommunen tillförts viss procent av inkomsten, handelsvinst å främmande fabrikat frånskiljas, varefter återstoden delas lika i handelsvinst och fabrikationsvinst. Handelsvinsten fördelas efter handelsomsättningens storlek i de kommuner, där företaget har fast driftställe för försäljning. Fabrikationsvinsten fördelas mellan de kommuner, inom vilka tillverkning äger rum, efter tillverkade varors värde. Denna praxis i fördelningsfrågan synes vara mindre lycklig, då den tillför försäljningsorterna en större del av vinsten än den, som kommer tillverkningsorterna till del. Det torde vara regel att fabrikationen kräver ett ojämförligt större antal anställda än försäljningen och därigenom även belastar kommunen med betydligt större utgifter för skolväsende, sjukvård och fattigvård. Försäljningsverksamhetcn ställer även praktiskt taget inga krav på kommunerna i fråga om framdragande av gator och ledningar med flera liknande arbeten. Rättvisan synes härvid fordra, att den kommun, som får vidkännas större delen av de utgifter, ett företag orsakar det allmänna, även tillgodoföres största anparten av den kommunalskatt, företaget erlägger. Gällande lagbestämmelser torde därför böra ändras i sådan riktning, att fördelning av kommunalskattepliktiga inkomster efter antalet anställda eller efter summan av utbetalade arbetslöner inom olika kommuner blir regel åtminstone i fråga om industriella företag.» Hemortskommunens beskattningsrätt kan icke heller anses vara avvägd på ett i allo lämpligt sätt. De fysiska personer, som beskattas för mycket höga inkomster av tjänst och kapital i hemortskommunen, kräva i regel icke så stora omsorger från denna kommuns sida som personer med lägre inkomster. De åtnjuta icke socialvård och vålla överhuvud taget icke kommunen några särskilda kostnader. Deras högre bidrag till kommunen kunna därför knappast betraktas ur den synpunkten att de utgöra ett vederlag för kommunens tjänster till dess invånare. Dylika bidrag få i stället antagas hava sin grund i den samhälleliga solidaritet mellan kommunmedlemmarna, som den kommunala gemenskapen medför och vilken innebär, att de som hava större skatteförmåga få lämna ett högre bidrag än som motsvarar deras direkta ekonomiska nytta av kommunen och att de mindre bärkraftiga medlemmarna få åtnjuta större förmåner från kommunen, fastän de lämna ringa eller intet bidrag. De bidrag, som personer med högre inkomst skola tillskjuta i hemortskommunen för att fullgöra sina förpliktelser gentemot denna, synas emellertid icke böra vara av obegränsad storlek. Om hemortskommunen får taga till beskattning fysiska personers högre inkomster av tjänst och kapital upp till en rimlig gräns, kunna dessa personer därmed anses hava lämnat tillräckligt bidrag till den kommunala samhällsgemenskapen, och deras överskjutande inkomster av angivet slag synas hellre böra tagas i anspråk för samhällsintressen, som hänföra sig till en vidare krets. Att kommunerna äga beskatta fysiska personers inkomster till huru höga belopp som helst förefaller omotiverat även med hänsyn till att dylika högre inkomster av tjänst och kapital ofta härleda sig från ett vidsträcktare område än hemortskommunen. I allmänhet synes icke heller den skatt, som juridiska personer erlägga till sin

206 hemortskommun för inkomst av kapital, hava tillräcklig grund i det ytterst svaga sambandet mellan sådana personer och de kommuner, till vilka deras verkställande organ må hava förlagt sin verksamhet. Det gynnande av hemortskommunen, som de berörda förhållandena innebära, har framför allt varit till fördel för städer och samhällen, vilka mestadels varit hemortskommuner för fysiska och juridiska personer med större inkomster av tjänst och kapital. Den gällande principen att varje kommun skall utgöra ett slutet beskattningsområde kan hava vissa mindre önskvärda verkningar ej blott beträffande de skattskyldiga, som stundom bliva beskattade utöver sin verkliga skatteförmåga, utan även beträffande beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna. I de fall en skattskyldig redovisar en god inkomst till beskattning i förvärvskommunen men icke någon inkomst i hemortskommunen eller tvärtom, kan avvägningen mellan kommunernas intressen att beskatta den skattskyldige synas otillfredsställande. En fördelning av inkomsten mellan kommunerna skulle i sådana fall giva ett rimligare resultat. De här ovan gjorda erinringarna mot nuvarande ordning för beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna kunna sammanfattas sålunda att förvärvskommunernas intressen genom att kapitalinkomster beskattas i hemortskommunen icke bliva tillbörligen beaktade, att kommunernas beskattningsrätt beträffande vissa slag av rörelse synes omotiverad, enär företagen icke hava något egentligt samband med de kommuner, som nu äga beskatta dem, att fördelningen av rörelseinkomst mellan flera beskattningsorter icke sker med tillräcklig hänsyn till graden av olika verksamhetsgrenars samhörighet med respektive kommuner, att hemortskommunens beskattningsrätt beträffande såväl fysiska som juridiska personer sträcker sig längre än som kan anses tillbörligt och lämpligt samt att intressekonflikten mellan hemortskommun och förvärvskommun fått en lösning, som i vissa lägen leder till en mindre tillfredsställande fördelning av beskattningsföremålen. De gällande beskattningsreglerna hava i tillämpningen givit en mycket ojämn fördelning av skatteunderlaget mellan kommunerna. Olikheterna i kommunernas tillgång på beskattningsföremål belysas av följande sammanställning, grundad på 1938 års taxeringar. Skattekronor per invånare

Under 2-oo 2-01—400 4-01—6-00 6-01—10-00 10"oi—15-oo Över 15-oo

Antal landskommuner

131 1141 677 366 78 15 Summa 2 408

Antal städer

— — — 35 69 12 116

Medeltalet skattekronor per invånare utgjorde samma år för alla rikets kommuner 925, för samtliga städer 1611, för icke-landstingsstäderna 1966 och för landskommunerna 546. Största skattekraften bland landskommuner-

na hade Jukkasjärvi i Norrbottens län med 39 11, Lovö i Stockholms län med 30 16 och Hemsö i Västernorrlands län med 2994 skattekronor per invånare. Minsta skattekraften hade Sturkö i Blekinge län med 103, Torestorp i Älvsborgs län med 116 och Norrlanda i Gotlands län med 118 skattekronor per invånare. Bland städerna hade Djursholm den största skattekraften med 3531 och öregrund den minsta med 679 skattekronor per invånare. I Stockholm utgjorde antalet skattekronor per invånare 2388. Även om dessa ojämnheter till stor del äro beroende på kommunernas mycket olikartade ekonomiska struktur, hava de gällande reglerna om beskattningsort bidragit till att skärpa dem. Olikheten i skattekraft är, såsom i samband med behandlingen av skatteutjämningsfrågan i del III av betänkandet närmare utvecklas, en mycket viktig orsak till det mångenstädes för höga kommunala skattetrycket. En jämnare fördelning av beskattningsföremålen mellan kommunerna är därför ägnad att minska behovet av skatteutjämningsåtgärder. De ändringar i gällande regler, som beredningen funnit närmast kunna vidtagas för att nå en bättre och skäligare fördelning av de kommunala beskattningsföremålen, äro ägnade att göra skillnaden mellan kommunerna ifråga om skattekraft mindre och sålunda underlätta skatteutjämningsfrågans lösning. Det låter sig emellertid icke göra att genom dylika åtgärder undanröja den ojämnhet mellan kommunerna med avseende å tillgången av skatteunderlag, som nu råder. Även om det vore möjligt att helt genomföra vissa såsom fullt rättvisa ansedda principer ifråga om beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna, skulle betydande ojämnheter alltjämt finnas kvar, eftersom de skattskyldiga skola lämna bidrag till kommunerna efter sin förmåga, sådan denna kommer till uttryck i storleken av deras beskattningsföremål, och icke efter de förmåner, kommunen tillför dem. Då de i den ena kommunen lokaliserade förvärvskällorna äro mera omfattande och rikare utvecklade än i den andra och de inom kommunerna bosatta personernas inkomster av tjänst och kapital likaså äro mycket växlande, måste en del kommuner alltid komma att sakna tillräckligt skatteunderlag för att täcka det utgiftsbehov, som deras medlemmar förorsaka. Att tillföra sådana kommuner ytterligare skatteunderlag från deras egna skattekällor låter sig icke göra genom ändringar i beskattningsreglerna, om man skall hava enhetliga grunder för kommunalbeskattningen i alla kommuner. I de fall kommunerna sålunda befinnas icke utgöra tillräckligt bärkraftiga samhällsbildningar, blir det nödvändigt att antingen tillföra dem erforderligt ekonomiskt stöd genom statsbidrag i någon form eller ock låta vissa kommunala uppgifter helt eller delvis övertagas av någon högre, mera bärkraftig samfällighet, i sista hand staten. För avhjälpande av vissa av de ovan behandlade bristerna i de gällande fördelningsreglerna föreslår beredningen ändringar beträffande såväl förvärvskommunernas som hemortskommunernas beskattningsrätt. Dessa förslag, för vilka i det följande skall n ä r m a r e redogöras, innebära dels beskärningar av kommunernas beskattningsrätt beträffande inkomst av vissa slag

208 av rörelse samt fysiska personers högre inkomster, dels ock ändringar av grunderna för fördelningen av rörelseinkomst mellan flera kommuner. Inkomster av statliga monopolföretag och inkomst av livförsäkringsrörelse, till den del denna belöper å försäkringstagarnas innestående medel, skola enligt beredningens förslag icke längre beskattas i någon viss kommun utan för gemensamt kommunalt ändamål. Därigenom skulle skatten för dessa inkomster, Vilka icke hava någon särskild anknytning till de kommuner, där de nu beskattas, komma en större krets av kommuner till godo. Skattekraften hos dessa inkomster skulle därmed utnyttjas på ett bättre och rimligare sätt än för närvarande. I detta sammanhang har beredningen även övervägt att föreslå liknande regler för beskattningen av inkomster av bankoch försäkringsrörelse samt kommunikationsföretag, enär mot en beskattning av dylika inkomster i vissa kommuner synts kunna anföras i stort sett samma principiella skäl som beträffande inkomster av monopolrörelse. Med hänsyn till önskvärdheten av att i nuvarande läge undvika alltför stora rubbningar ifråga om kommunernas skatteunderlag och hushållning har dock beredningen funnit sig böra avstå från att föreslå en sådan ytterligare utvidgning av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Beredningen föreslår vidare en sådan inskränkning av hemortskommunens beskattningsrätt beträffande fysiska personer och dödsbon att den del av dylik skattskyldigs sammanlagda inkomst av kapital, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet — utom icke yrkesmässig avyttring av fastighet — vilken efter allmänna avdrag och ortsavdrag överstiger ett visst högre belopp, icke må beskattas av hemortskommunen utan skall tagas till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. Beträffande rörelse, som består i såväl tillverkning som handel i olika kommuner, föreslås bl. a. en schablonmässig fördelningsregel av det innehåll att, sedan kommun, där huvudkontor eller i rörelsen använd fastighet funnits, tilldelats vederbörlig andel, den återstående inkomsten av rörelsen skall fördelas mellan tillverkningskommun och handelskommun med iakttagande av att den på handelsverksamheten belöpande andelen icke annat än då särskilda skäl därtill föranleda må sättas högre än till hälften av tillverkningsandelen. Syftet härmed är att åstadkomma en förskjutning av det nuvarande beskattningsläget till förmån för tillverkningskommunerna. Dessa kommuner synas rättvisligen böra tillförsäkras en ökad andel i beskattningen av företag, vilkas industriella anläggningar vålla kommunerna särskilt stora kostnader. Beredningen har däremot ej kunnat finna någon framkomlig väg att låta inkomst av kapital beskattas i de kommuner, där kapitalet är investerat. De taxeringstekniska svårigheterna för genomförandet av en sådan ordning hava befunnits vara så stora att beredningen icke ansett sig böra framlägga något förslag i denna riktning. Beredningen har icke heller ansett sig kunna föreslå någon anordning för att förebygga de mindre önskvärda resultat beträffande fördelningen av en skattskyldigs inkomst mellan flera kommuner, till vilka kommunernas ställ-

209 ning såsom från varandra skilda beskattningsområden i vissa fall kan leda. Är en förvärvskälla i beskattningshänseende knuten till en viss kommun, må enligt gällande regler dess överskott eller underskott icke inverka på beskattningen i annan kommun. Allmänna avdrag och ortsavdrag, vilka hänförts till hemortskommunen, få icke heller avräknas från inkomsten i annan kommun. Denna ordning leder i en del fall till en fördelning av inkomsten mellan hemortskommunen och annan kommun, där den skattskyldige haft förvärvskälla, vilken framstår såsom icke tillfredsställande. Ibland får hemortskommunen beskatta den skattskyldiges hela inkomst och förvärvskommunen icke någon del därav, ibland tvärtom. Beredningen har övervägt olika möjligheter att i de fall, där skattskyldig har verksamhet utanför hemortskommunen, på ett skäligt sätt uppdela inkomst av rörelse eller inkomst av tjänst mellan hemortskommunen och förvärvskommunen. De förbättringar av fördelningen, som därigenom skulle vinnas, hava dock för kommunernas del icke ansetts vara så stora att de skulle uppväga de med en dylik anordning förenade olägenheterna. För de skattskyldiga medför den nuvarande ordningen för den interkommunala beskattningen stundom mycket kännbara verkningar, vilka ovan berörts i samband med behandlingen av ortsavdragen (se sid. 168 ff). De obilliga verkningarna för de skattskyldigas del av principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde synas icke kunna helt undanröjas på annat sätt än genom införande av en enhetlig kommunal taxering av skattskyldiga med förvärvskällor utanför hemortskommunen och fördelning av den samlade beskattningsbara inkomsten mellan vederbörande kommuner. Beredningen är emellertid, såsom i kap. VIII utvecklats, för närvarande icke beredd att framlägga något förslag härom.

Beskattningen av livförsäkringsrörelse. För inländsk försäkringsanstalt, som bedriver livförsäkringsrörelse, skall enligt stadgande i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen såsom nettointäkt anses förutom överskottet å rörelsen även ett belopp, motsvarande en tredjedel av den beräknade ränteavkastningen å premiereserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar och å premieåterbäringsreserv för dylika försäkringar. Nämnda belopp må dock icke överstiga livförsäkringsrörelsens enligt särskilda regler beräknade andel i behållningen å anstaltens hela verksamhet. Anledningen till denna anordning, varigenom försäkringsanstalterna bliva beskattade för mer än sin rörelsevinst, är följande. Vid kapitalförsäkring fonderas de erlagda premierna, efter avdrag för omkostnader, hos försäkringsanstalterna, och de fonderade medlen förräntas för försäkringstagarnas räkning för att i sinom tid användas till utbetalning av de till försäkringstagarna utfästa beloppen. För tryggande av försäkringstagarnas rätt äro nämligen anstalterna skyldiga att avsätta vissa fonder, motsvarande det beräknade värdet av deras ansvarighet på grund av försäkringarna, bl. a. s. k. 14—427675.

210 premiereserv och premieåterbäringsreserv. Dylika medel tillhöra egentligen försäkringstagarna och ränteavkastningen därå kommer dessa tillgodo, varför denna principiellt sett borde beskattas hos dem. Att år från år verkställa beskattning av räntevinsterna hos försäkringstagarna har emellertid av praktiska skäl ansetts omöjligt. Förslag om beskattning av försäkringstagarna vid försäkringsbeloppens utfallande hava även avvisats såsom ägnade att skada livförsäkringsrörelsen, Vilken samhället bl. a. av sociala skäl velat gynna. Beskattningen av räntor å försäkringstagarnas tillgodohavanden, motsvarande premiereserv och premieåterbäringsreserv, har därför ansetts lämpligen kunna ske hos försäkringsanstalterna i stället för hos försäkringstagarna. Dessa senare drabbas ändock slutligen av skatten, eftersom premierna måste beräknas så att de förslå även till täckande av denna skatt. Utländsk försäkringsanstalts nettointäkt av livförsäkringsrörelse här i riket skall upptagas till 15 procent av premieinkomsten, d. v. s. av bruttobeloppet av årets försäkringspremier utan avdrag för återförsäkringspremier. Även den på detta sätt beräknade nettointäkten är avsedd att omfatta försäkringstagarnas hos anstalten inflytande ränteinkomster. Inkomsten av livförsäkringsrörelse beskattas i de kommuner, där rörelsen utövas från fast driftställe. Eftersom livförsäkringsanstalterna nästan utan undantag hava sin hemort i Stockholm, Göteborg eller Malmö samt i allmänhet icke hava fast driftställe annorstädes än i hemortskommunen — rörelsen å övriga orter drives genom agenter — hava livförsäkringsrörelsens inkomster till allra största delen kommit att beskattas i dessa städer. Den på försäkringstagarna belöpande delen av den skattepliktiga inkomsten av livförsäkringsrörelse borde enligt de grunder, som eljest gälla i vår skattelagstiftning, beskattas hos försäkringstagarna i deras hemortskommuner. De kommuner, där försäkringsrörelsen utövas från fast driftställe, kunna icke hava några grundade anspråk på den beskattningsrätt, som i detta avseende för närvarande tillkommer dem. Vid detta förhållande föreslår beredningen beträffande inländska livförsäkringsanstalter, att ifrågavarande del av inkomsten skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Därigenom skulle enligt beredningens mening detta skatteunderlag fördelas mera rättvist mellan kommunerna än enligt gällande regler. Förslaget torde icke giva upphov till några taxeringstekniska svårigheter. Den på försäkringstagarna belöpande inkomsten av livförsäkringsrörelse redovisas i deklarationen skild från den på anstaltens delägare belöpande inkomsten (i deklarationsformuläret kallad överskottet). Beträffande utländsk livförsäkringsanstalt föreslås icke motsvarande åtgärder. Något hinder skulle visserligen icke möta att schablonmässigt bestämma den på försäkringstagarna belöpande delen av inkomsten och hänföra densamma till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål, men de belopp det här kan röra sig om äro alltför obetydliga för att motivera några särskilda bestämmelser av sådant slag.

211 Monopolföretagens beskattning. De s. k. statliga monopolföretagen bilda en grupp juridiska personer, vilkas ställning i beskattningshänseende lämpligen bör regleras i ett sammanhang. Till dessa företag hava länge räknats i rusdrycksförsäljningsförordningen omförmälda partihandelsbolag och systembolag samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, varjämte nyligen tillkommit aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag. Partihandel med rusdrycker inom riket utövas enligt Konungens tillstånd av ett s. k. partihandelsbolag. Detta bolag må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å tillskjutna medel. Vinsten skall, sedan vederbörliga fonderingar och avskrivningar skett samt utdelning till aktieägarna ägt rum, inlevereras till statsverket. Partihandelsbolag är aktiebolaget vin- & spritcentralen. Detta bolag, vars huvudkontor är förlagt till Stockholm, bedrev år 1940 rörelsen å 9 orter, varav 7 städer. Rätt till detaljhandel med rusdrycker (utminutering och utskänkning) tillkommer allenast för handhavande av sådan handel särskilt bildade bolag, s. k. systembolag, vilka antagas av länsstyrelsen. Av systembolags årsvinst m å till aktieägare utdelas högst 5 procent av aktiebeloppet. Årsvinsten skall, i den mån densamma ej disponeras för avsättning till reservfond eller annan fond, för vederbörliga avskrivningar eller för utdelning till aktieägarna, inlevereras till statsverket. Rätt till utskänkning kan av systembolag överlåtas å enskild, som driver restaurangrörelse. I sådant fall uppbär reslauranginnehavaren bruttovinsten å utskänkningen. Han är emellertid skyldig att till systembolaget inbetala, vid utskänkning av svaga och musserande viner vissa delar av vinsten samt vid utskänkning av spritdrycker och starkvin dels en del av vinsten å utskänkning inom viss kvantitet, den s. k. vinstkvantiteten, och dels hela vinsten å överskjutande kvantitet (dock med visst avdrag för s. k. spillmån.) Vinstkvantiteterna skola enligt statsmakternas beslut successivt avvecklas under en tidrymd av 25 år på sådant sätt att desamma från och med den 1 oktober 1938 till och med den 30 september 1963 minskas med % för varje år. Systembolagens vinst kommer alltså efter hand att öka och restauratörernas att minska. Bolagen kunna också själva driva utskänkning i olika former. Sålunda sker utskänkning i stor utsträckning å restauranger, som drivas av särskilda dotterbolag till systembolagen, s. k. restaurangbolag. Därvid uppbära systembolagen bruttovinsten å utskänkningen, men restaurangbolagen äga åtnjuta ersättning av systembolagen för bestyret med utskänkningens handhavande efter principiellt samma grunder, som bestämma den enskilde restauranginnehavarens vinst å överlåten rättighet. Restaurangbolagen äga sålunda uppbära dels samma vinst som den enskilde restauratören å svaga och musserande viner och dels viss av kontrollstyrelsen bestämd ersättning för sprit- och starkvinsutskänkningen, vilken ersättning minskas med en viss del om året på samma sätt som vinsten för enskild

212 restauratör. Vidare driva systembolagen utskänkning å föreståndar- och klubbrestauranger, varvid bolagen uppbära hela bruttovinsten å utskänkningen och föreståndaren erhåller ersättning för bestyret med utskänkningen. Slutligen kunna systembolagen hava egna restauranger, vilkas hela vinst å utskänkningen tillfaller systembolagen. Restaurangbolagsrestaurangernas antal har under senare år starkt ökats, medan antalet föreståndar- och klubbrestauranger samt systembolagsrestauranger minskats. År 1940 voro av 204 restauranger med av systembolag bedriven utskänkning 161 restaurangbolagsrestauranger, 40 föreståndar- och klubbrestauranger och 3 systembolagsrestauranger. Numera hava dessa systembolagsrestauranger upphört. Under år 1940 bedrevo systembolagen, enligt Kungl. Maj:ts förordnande till antalet 41, utminutering å 138 orter, därav 108 städer, 15 köpingar, 12 municipalsamhällen och 3 rena landskommuner. Fördelningen av utminuteringsställena var ojämn. Sålunda funnos sådana i 25 kommuner i Malmöhus län men endast i 16 kommuner i hela Norrland. Ärsutskänkning av spritdrycker och vin förekom under år 1940 i 241 kommuner, därav 114 städer, och ärsutskänkning av endast vin i ytterligare 116 kommuner, därav 1 stad. Spritdrycksutskänkning förekom endast i 23 kommuner i hela Norrland. Antalet utövade tillstånd till ärsutskänkning var beträffande spritdrycker 664, därav 469 överlåtna, och beträffande endast vin 508, därav 505 överlåtna. Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror tillkommer uteslutande aktiebotaget svenska tobaksmonopolet i dess egenskap av utövare av statens tobaksmonopol. Handeln med tobaksvaror är i princip fri men h a r i i vissa avseenden underkastats betydelsefulla inskränkningar. Enskild, som driver handel med tobaksvaror, må till riket införa dylika varor men skall därför erlägga särskild licensavgift till aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. Licensavgiften utgör summan av den å införd tobaksvara belöpande skatten och ett så stort belopp som monopolet i motsvarande fall pålägger tobaksvara för täckande av sina omkostnader samt vinst, dock att beloppet är maximerat till 7 procent av varans priskurantpris eller värde. Utdelningen å aktier i bolaget är begränsad till 57 2 procent. Staten innehar större delen av aktiekapitalet, och förutom utdelning därå hava även fonderade vinstmedel av bolaget i viss utsträckning inlevererats till statsverket. Bolaget, vars huvudkontor är förlagt till Stockholm, bedrev år 1940 fabriksrörelse å 9 orter, varav 8 städer, och hade distributionskontor i 13 städer. Aktiebolaget tipstjänst har av Kungl. Maj:t beviljats tillstånd att för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar utom hästtävlingar. Till aktieägarna i bolaget må av tillgängliga vinstmedel utdelas högst 5 procent å aktiebeloppet. Vad som återstår av bolagets årsvinst efter avsättning till reservfond, lämplig skattereserv och utdelning till aktieägare skall inlevereras till statsverket. Bolaget driver rörelsen från kontor i Stockholm. Svenska penninglotteriet aktiebolag har av Kungl. Maj:t beviljats tillstånd att bedriva penninglotterirörelse. Staten är aktieägare och har företrädesrätt

213 till inlösen av hembjudna aktier. Av bolagets årsvinst må, sedan avsättningar till reservfond och garantifond skett, högst 4 procent å aktiekapitalet utdelas till aktieägarna. Återstoden av vinsten skall oavkortad inleveras till statsverket. Bolaget driver rörelsen från kontor i Stockholm. De statliga monopolföretagens beskattningsförhållanden äro reglerade genom särskilda bestämmelser, som avvika från dem som gälla om beskattning av rörelse i allmänhet. Sålunda äro aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag jämlikt år 1938 införda stadganden skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Beträffande partihandelsbolag, systembolag och utövare av statens tobaksmonopol gälla bestämmelser, som begränsa deras skatteplikt för inkomst av monopolrörelse på följande sätt. För partihandelsbolag skall nettointäkten av handel med rusdrycker, där den eljest skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 5 procent å försäljningssumman för under beskattningsåret försålda rusdrycker med undantag för vara, vid vars försäljning bolaget enligt avtal med staten icke äger tillgodogöra sig handelsvinst (skattefri sprit). För systembolagen skall nettointäkten av utminutering av rusdrycker, där den eljest skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 7 procent å försäljningssumman för under beskattningsåret utminuterade rusdrycker. För utövare av statens tobaksmonopol skall i den skattepliktiga intäkten ej inräknas licensavgifter, vilka uppbäras från dem som från utlandet infört tobaksvaror, och skall nettointäkten av tillverkning och försäljning av tobaksvaror, där den eljest skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 5 procent av försäljningssumman för under beskattningsåret försålda tobaksvaror. Maximeringen av systembolagens nettointäkt av utminutering har numera icke någon nämnvärd betydelse, då därigenom endast en mycket ringa del av bolagens inkomster undantagas från beskattning. Genom de höjningar av omsättningsskatten å spritdrycker, som under senare tid ägt rum, har nämligen försäljningssumman för utminuterade rusdrycker, vari omsättningsskatt ingår, för de flesta systembolag ökat så mycket att maximigränsen för beskattningen kommit att överstiga den faktiska nettointäkten. På liknande sätt förhåller det sig med maximeringen av tobaksmonopolets nettointäkt av tillverkning och försäljning av tobaksvaror. ökningen av den i försäljningssumman ingående tobaksskatten har haft till följd, att maximigränsen för senare år med mycket stora belopp overskjutit monopolrörelsens nettointäkt. Beträffande aktiebolaget vin- & spritcentralen har däremot maximeringen hittills haft en betydande inverkan på beskattningens storlek. Verkningarna av berörda bestämmelser, såvitt angår aktiebolaget vin- & spritcentralen och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, belysas av bifogade tablåer angående dessa bolags taxering år 1941 (bilaga H). Sistberörda stadganden tillkommo år 1928. Enligt äldre bestämmelser voro nämnda monopolbolags inkomster underkastade beskattning utan inskränkning. Redan år 1916 hade emellertid motioner väckts om systembolagens frikallande från inkomstbevillning. Såsom skäl härför åberopades nykterhetspolitiska synpunkter. Kommunalskatten från systembolagen ansågs verka

214 lockande för bildande av systembolag och tillstyrkande av rättigheter till detaljhandel. Frågan föll år 1916 genom kamrarnas skiljaktiga beslut. Vid 1921 års riksdag upptogs frågan ånyo i en motion (I: 138). Däri framhölls orättvisan i att kommun, varest systembolag dreve rörelse, indirekt erhölle bidrag till sin kommunala budget av den spritkonsumerande allmänheten inom bolagets kontrollområde. Lockelsen till systembolagsbildning för att tillföra den egna kommunen inkomster kvarstode, och 1913 års riksdagsbeslut att frigöra kommunerna från ekonomiskt intresse av rusdryckshanteringen vore sålunda icke i detta avseende fullt genomfört. Riksdagen anhöll i skrivelse (nr 198) om utredning av frågan. 1921 års kommunalskattekommitté, som erhöll i uppdrag att verkställa utredningen, avstyrkte ändring i systembolagens kommunala skattskyldighet under hänvisning till vad kontrollstyrelsen anfört i ett yttrande över en inom kommittén utarbetad promemoria angående systembolags kommunala beskattning. I detta yttrande hade kontrollstyrelsen som skäl mot skattebefrielse framhållit, att det funnes andra motiv hos kommunerna än skattesynpunkter för inrättande av rusdryckshandel, nämligen det förhållandet, att genom rusdryckshandeln ortens handel och näringar gynnades, under det att, om rusdrycksförsäljning icke komme till stånd inom kommunen, den kringliggande ortens befolkning skulle förlägga sina affärsresor till annan ort, där rusdrycksförsäljning vore ordnad. Vidare hade i yttrandet anförts att, om systembolagen befriades från skattskyldighet för vinst av utskänkning, kommunerna kunde föranledas att söka begränsa denna utskänkning till förmån för enskild utskänkning, vars vinst kommunen finge beskatta. Slutligen hade kontrollstyrelsen i yttrandet framhållit, att systembolagsskattemedlen för flera mindre kommuner utgjorde ett icke ringa tillskott i budgeten och icke torde utan svårighet kunna avvaras. Frågan upptogs i 1927 års kommunalskatteproposition (nr 102 sid. 245 ff). Däri föreslogs, att systembolagen skulle befrias från kommunal progressivskatt, år 1926 representerande omkring 770 000 kronor av en total kommunalskatt å systembolagen om cirka 2 6 miljoner kronor, men att kommunalskatten i övrigt för dessa bolag skulle bliva oförändrad. I motioner (I: 277 och II: 351) yrkades emellertid, att systembolagen skulle befrias från skattskyldighet. Kommunalskatteutskottet förordade bifall till dessa yrkanden. Härvid anförde utskottet, att utsikterna för en kommun att erhålla skattemedel knappast kunde antagas helt sakna inflytande vid en kommunal representations bedömande av frågan, huruvida dylik rörelse skulle få drivas i kommunen eller ej, att det vidare här vore väsentligen fråga om monopolvinster samt att, även i den mån monopolvinster ej kunde anses föreligga, vinsterna i regel uppkommit genom rörelse, som avsåge en stor kringliggande landsbygd. Sedan kommunalskattefrågan i dess helhet fallit vid 1927 års riksdag, uppdrog departementschefen åt 1924 års skatteberedning att utreda frågan, i vad mån det kunde visa sig möjligt och lämpligt att så ordna den direkta beskattningen av monopolbolag, nämligen — utom systembolagen — bolag

215 för p a r t i h a n d e l m e d r u s d r y c k e r och aktiebolaget s v e n s k a t o b a k s m o n o p o l e t , a t t d e n del a v dessa bolags vinst, s o m v o r e a t t b e t r a k t a s å s o m m o n o p o l v i n s t , ej bleve b e s k a t t a d . S k a t t e b e r e d n i n g e n , s o m föreslog, a t t s y s t e m b o l a g e n s k u l l e b e f r i a s f r å n k o m m u n a l p r o g r e s s i v s k a t t , e n ä r g ä l l a n d e p r o g r e s s i v s k a l o r ej p a s s a d e för d e m , a n f ö r d e uti en i d e c e m b e r 1927 avgiven p r o m e m o r i a bl. a. följande. Att verkställa någon hållbar utredning i syfte att fastställa till vilket belopp ifrågavarande företags inkomster skulle kunna uppgå, om ej en av det allmänna förlänad monopolrätt förelegat, torde vara omöjligt. Däremot torde det ej vålla några större svårigheter att efter allmänna skälighetsgrunder fastslå ett maximum för den vinst, som skulle anses ej vara att betrakta såsom monopolvinst. Man kunde tänka sig att här utgå antingen från bruttovinstsiffror eller omsättningssiffror. Det senare syntes vara att föredraga såsom innebärande en mera påtaglig och jämnare norm. Vad som erfordrades för vinnande av merberörda önskemål vore sålunda endast att fastslå, att den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten av monopolrörelsen ej finge överstiga viss procent på omsättningen av de varor, som monopolrörelsen avsåge. Vad härefter anginge möjligheten att fastställa lämplig maximisiffra för inkomsten syntes de olika slagen av monopolbolag böra undersökas vart för sig. Bolagen för partihandel med rusdrycker vore endast två, nämligen aktiebolaget vin- & spritcentralen samt aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o. Den till bevillning beskattningsbara inkomsten hade vid 1926 års taxering utgjort för båda bolagen 13-5 miljoner kronor, varav på Stockholms stad fallit cirka 8 miljoner och på 8 andra kommuner cirka 5o miljoner kronor. Då fråga här vore om idkande av grosshandel, syntes en siffra av 5 procent å totala försäljningssumman kunna anses utgöra ett skäligt maximum för vad som i beskattningsavseende ej skulle anses såsom monopolvinst. Totala omsättningssiffran för båda partihandelsbolagen utgjorde år 1925 sammanlagt 855 miljoner kronor, därav 5 procent utgjorde 427 miljoner kronor. Vad som beträffande systembolagen skulle beskattas fullt och vad som skulle medräknas vid maximeringen kunde vara föremål för tvekan. Eftersom utskänkningsrörelse även kunde utövas av enskilda restauratörer, vore det möjligen mest konsekvent att helt beskatta vinsten av dylik rörelse och beräkna maximeringen blott för utminuteringsrörelse. I det författningsutkast, som bifogades promemorian, hade emellertid i syfte att vinna större enkelhet maximeringen fått avse all rusdrycksförsäljniiig. En dylik anordning förefölle försvarlig, om blott maximeringsgränsen ej sattes för lågt. Då det gällde att bestämma maximeringsgränsen, torde man böra erinra sig dels att här vore fråga om detaljhandel, vilket syntes böra föranleda en högre maximeringsprocent än n ä r fråga vore om partihandel, dels att den i och för sig lämpliga siffran borde höjas, enär den skulle inkludera ersättning för en kommunal progressivskatt, som även med de sänkta beskattningsbara beloppen och om en lämplig avvägning av skatteskalorna varit möjlig, bort kunna kalkyleras till ej så ringa belopp. En maximering av nettointäkten av monopolrörelsen vid 8 procent torde vid dylikt förhållande kunna anses skälig. Begränsningen borde träda i kraft först så småningom. Vad aktiebolaget svenska tobaksmonopolet beträffade, hade år 1924 för socialiseringsnämndens räkning av fil. doktorn M. Marcus färdigställts en utredning rörande dess verksamhet åren 1915—1922. Denne hade på anförda grunder kommit till det resultat, att med bortseende från den licensavgift till monopolbolaget, som erlades för importerade tobaksvaror — utgörande 10 procent på varornas priskurantpris — förebragt siffermaterial närmast gåve stöd för antagandet, att monopolbolaget under tiden till och med år 1921 i stort sett icke givit bättre ekonomiskt driftresultat än den fria hanteringen förmådde. Dessa vinster hade med avräknande av licensavgiften under flertalet år under tiden 1916—1920 uppgått till mellan 6 och 7 miljoner kronor. Då omsättningen under berörda år växlat från 59 miljoner till 160 miljoner kro-

216 nor, hade vinstens förhållande till omsättningen varierat betydligt. I varje fall torde det vara tydligt, att enligt de grunder, som tillämpats i berörda utredning, eu vinst av 5 procent av omsättningen ej skulle vara att anse såsom monopolvinst. Vad anginge licensavgifterna syntes det vara tydligt, att de vore att anse såsom monopolvinst. I yttrande över skatteberedningens promemoria anförde svenska stadsförb u n d e t bl. a. följande. Man kunde svårligen påvisa, att skattesynpunkten spelat någon mera framträdande roll vid kommunernas beslut ifråga om rusdryckshanteringen. I själva verket torde man i kommunerna lägga helt andra synpunkter på frågan, om man skulle tillstyrka spritförsäljning inom kommunen eller icke. Främst komme därvid naturligen vederbörandes personliga uppfattning av nykterhetsproblemen i förgrunden. Men, åtminstone i fall, där dessa vore mindre skarpt betonade, torde i första rummet spela in »handelspolitiska» synpunkter. Där spritförsäljningsstället vore, dit droge sig också handeln. I andra fall gällde det att genom utskänkningsrättigheter söka vinna en ökad turisttrafik. Samhället hade under dessa förhållanden ett mycket starkt framträdande ekonomiskt intresse, från vilket någon »frigörelse» icke vunnes på den n u föreslagna vägen. Om en stad för framtiden icke direkt finge inkomsten av rusdryckshanteringen i form av kommunalskatt, skulle staden dock indirekt även efter den genomförda reformen hava mycket att vinna på att få en spritförsäljning. Den ökade affärsomsättningen, tack vare tillströmningen från omkringliggande landsbygd eller eventuellt av turister, lämnade indirekt ökad kommunalskatt. Källarmästare och serveringspersonal utgjorde — ofta nog säkerligen betydande — skatteobjekt. Stundom hade staden själv lokaler, som kunde inbringa större hyror i händelse spritförsäljning inom staden tillätes. Kommunintresset i oktrojfrågor komme således ändock att bestå även efter genomförande av den nu föreslagna reformen. Med hänsyn till verkningarna för de av förslaget berörda kommunernas ekonomi avstyrkte förbundet förslaget.

Kontrollstyrelsen anförde i avgivet yttrande över promemorian bl. a. följande. Ett av de skäl, som ofta anförts såsom det i första rummet bärande skälet för ändrade grunder för systembolagens kommunala beskattning, vore den orättvisa, som låge i det förhållandet, att en kommun, som inom sitt område hade bolag, som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen bedreve rörelse, indirekt erhölle bidrag till sin kommunala budget av den spritkonsumerande allmänheten inom det kontrollområde, som vore tilldelat densamma. I den mån denna synpunkt kunde tillmätas någon avgörande betydelse för frågans bedömande, torde den icke kunna anföras till stöd för a n n a t än maximering av de beskattning underkastade intäkterna av bolagens utininuteringsrörelse, vilka vanligen i icke ringa grad härrörde från försäljningen till personer, boende utanför bolagskommunens område. Däremot torde utskänkmngsrörelsen, vare sig egen eller överlåten, icke kunna anses draga till sig inkomster frän försäljningen till den utanför bolagskommunen boende befolkningen i större omfattning än varje annan affär inom ett samhälle. Den sålunda anförda synpunkten syntes enligt kontrollstyrelsens mening närmast hänvisa allenast till åtgärder ifråga om den kommunala beskattningen av bolagens utminuteringsrörelse. En begränsning även av vinsten från utskänkningsrörelsen skulle sannolikt medföra att kommunerna sökte a t t i största möjliga utsträckning få rättigheterna till utskänkning överlåtna till enskilda personer, enär därigenom en större del av vinsten av rusdrycksutskanknmgen skulle komma att beskattas än om bolagen själva utövade utskänkningen i egen rörelse en omläggning som skulle vara till stor nackdel ur social synpunkt och med-

217 föra väsentligt minskade inkomster för staten. Skulle emellertid inkomsterna av den egna utskänkningen av rusdrycker helt beskattas, borde även bolagens inkomster av den överlåtna rörelsen likaledes till fullo beskattas. Olika behandling i skatteavseende av inkomster från bolagens egen utskänkningsrörelse och från den till enskilda överlåtna utskänkningsrörelsen skulle öka de svårigheter, som förelåge för bolagen vid bedömandet av frågor om rältighetsöverlåtelse skulle äga rum eller ej. Enligt kontrollstyrelsens mening borde därför vinsten av utskänkningsrörelsen, vare sig egen eller överlåten, få kommunalt beskattas i sin helhet, dock ej med progressivskatt. Styrelsen föresloge maximeringen till 7 procent med en övergångstid med hörjan av en maximering på 12 procent, vilken skulle sjunka med 1 procent årligen. I 1928 å r s k o m m u n a l s k a t t e p r o p o s i t i o n (nr 213) a n f ö r d e f ö r e d r a g a n d e dep a r t e m e n t s c h e f e n ifråga o m m o n o p o l f ö r e t a g e n s b e s k a t t n i n g följande (sid. 161 f f ) : »Det förefaller mig också tämligen ovedersägligt, att monopolvinster på rusdrycksförsäljning samt tillverkning och handel med tobaksvaror icke böra direkt eller indirekt tillföras vissa kommuner utan, om monopol överhuvud skall finnas, böra oavkortat tillkomma staten. Att på beskattningens väg giva vissa kommuner del av statens monopolvinster är detsamma som att delvis tilldela kommunerna dessa monopolvinster. Kan man blott finna en väg att fastslå vad som är att betrakta som monopolvinst, förefaller det mig fördenskull tämligen självklart, att densamma bör i princip undantagas från kommunal beskattning. En annan fråga är den, om hänsyn till vissa kommuners ekonomi bör föranleda avsteg från det principiellt riktiga. Jag har funnit, att detta icke sällan måste bliva fallet, och att därför en ej alltför knappt tilltagen övergångstid bör givas kommunerna att inställa sig efter den nya ordningen. Men det är enligt min mening oriktigt att se forev'arande problem på det sätt, som antytts av styrelsen för svenska stadsförbundet, att reformen närmast skulle gå ut på att beröva kommunerna där befintliga skattekällor. I stället är det så, att det allmänna skulle från ifrågavarande rörelse erhålla alldeles samma intäkter som tillförene, men att vad som nu tillfaller blott vissa kommuner, i stället skulle komma invånarna i samtliga kommuner till godo, ty när fråga är om statens verksamhet, gäller det ju ytterst för samtliga kommuner gemensamma angelägenheter. Det föreliggande spörsmålet kan sålunda ur viss synpunkt betraktas som en fråga om den lämpliga fördelningen av beskattningsföremålen på rikets kommuner. I dylikt avseende förefaller det mig uppenbarligen riktigare att fördela de intäkter, varom fråga är, på alla de kommuner, där monopolröreisen ytterst bedrives, än allenast på de orter, d ä r tillverkning och försäljning på grund av en staten tillkommande monopolrätt äger rum. Vad nu det av skatteberedningen framlagda förslaget angår, visa de inkomna yttrandena, att detta erbjuder en framkomlig väg för frågans lösning. Svårigheterna ligga förnämligast i att från början åstadkomma den lämpliga avvägningen mellan vad som skall anses såsom monopolvinst eller ej. Tydligt är, enligt mitt förmenande, att tobaksmonopolets licensavgifter för importerade varor böra betraktas såsom sådan. Jag delar också kontrollstyrelsens uppfattning, att vinst på utskänkning av rusdrycker knappast bör dit hänföras, och att i varje fall nykterhetspolitiska skäl tala för att kommunerna ej i beskattningsavseende komma i ett gynnsammare läge beträffande de från systembolagen till enskilda upplåtna utskänkningsrättigheter än i avseende å av dem själva utövad utskänkningsrörelse. Den senare är nämligen ofta att ur social synpunkt föredraga och kommunernas inflytande bör sålunda snarare inriktas på deras gynnande än tvärtom. Skatteberedningens förslag att maximera den beskattningsbara inkomsten av all rusdrycksförsäljning lärer närmast hava förestavats av en önskan att erhålla i tillämpningen möjligast enkla regler. När nu kontrollstyrelsen upplyser, att en fördelning mellan utskänknings- och utminuterings-

218 rörelse torde låta sig utan större svårighet åstadkomma, anser jag kontrollstyrelsens förslag härutinnan vara att föredraga. Att fastställa det procenttal på omsättningen, vartill den beskattningsbara inkomsten av monopolrörelsen skall maximeras, måste naturligtvis bliva en rätt vansklig uppgift, som näppeligen kan lösas från så att säga principiella utgångspunkter. Om man emellertid är på det klara med att inom ifrågavarande företags vinster rymmas dels monopolvinster, dels andra vinster, synes denna svårighet ej utgöra ett tillräckligt skäl att avstå från varje fördelning, då man i varje fall kommer rättvisan närmare även genom en efter mera summariskt bedömande verkställd fördelning. Jag finner för min del skatteberedningens förslag beträffande bolagen för partihandel med rusdrycker och tobaksmonopolbolaget lämpligt avvägda, Vad systembolagen angår, finner jag mig böra stanna vid de siffror kontrollstyrelsen föreslagit. Fullt genomfört synes kontrollstyrelsens förslag, inberäknat verkan av den kommunala progressiv-skattens bortfallande, inskränka systembolagens skattskyldighet till i genomsnitt ungefär hälften av den nuvarande.» Riksdagen antog propositionen i berörda del. Efter 1928 har ingen ändring skett av reglerna om de berörda bolagens beskattning. Däremot har som nämnts de senare tillkomna bolagen, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag, vid 1938 års riksdag befriats från skattskyldighet för annan inkomst än inkomst av fastighet. I proposition till 1938 års riksdag (nr 258) föreslogs att nettointäkten för dessa bolags rörelse skulle maximeras till 12 procent av deras kapital, nämligen aktiekapital, reservfond och för lotteribolaget jämväl garantifond. Av motiveringen framgår att avsikten var att, såsom skett med övriga statliga monopolbolag, undantaga från beskattning den del av vinsterna, som kunde anses såsom monopolvinst. Departementschefen framhöll emellertid även, att vissa skäl kunde anföras till förmån för en anordning med beskattning av bolagen för skatteutjämningsändamål samt att vad som komme att beslutas icke borde utgöra hinder för förnyad prövning av frågan om bolagens skattskyldighet i samband med ett upptagande av frågan om monopolföretagens beskattning i dess helhet efter slutförandet av en av kommunalskatteberedningen företagen utredning därom. Bevillningsutskottet ansåg, att man i dessa fall icke kunde tala om någon rörelse i egentlig mening utan att de båda bolagens behållna inkomst praktiskt taget helt finge anses vara av monopolvinsts natur. Utskottet förordade därför ett redan i propositionen ifrågasatt alternativ att befria bolagen från skattskyldighet för annan inkomst än av fastighet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. För närvarande sker den kommunala beskattningen av monopolföretagen — med undantag av aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag, vilka såsom nämnt icke äro skattskyldiga för inkomst av rörelse — huvudsakligen i städer och andra samhällen, där företagens fasta driftställen äro belägna. Genom den statliga regleringen av rusdryckshandeln h a r såväl parti- som detaljhandeln förlagts till ett begränsat antal kommuner. Denna koncentrering, vilken i stort sett medfört en förskjutning av det kommunala skatteunderlaget från ett större antal ekonomiskt svaga till ett mindre antal i allmänhet bättre ställda kommuner, har ökats genom 1937 års rus-

219 dryckslagstiftning. Utminuteringsställena hava visserligen icke blivit färre, men antalet systembolag har minskats från 121 till 41. Huvudkontorsvinst, som för systembolagen i allmänhet beräknas till 10 procent av inkomsten, tillkommer därför numera blott 41 städer. Beträffande tillverkningen av tobaksvaror har en liknande utveckling ägt rum. Tillverkningen bedrevs, innan monopolet tillkom, i ett större antal fabriker och på andra orter än för närvarande. Sambandet mellan monopolföretagens verksamhet och de kommuner, där dessa hava fasta driftställen, är icke särskilt framträdande. Företagen hava ungefär lika starkt samband med alla de kommuner, vilkas invånare beröras av verksamheten, och det är i själva verket av underordnad betydelse, till vilken eller vilka kommuner driftställena förläggas. Kommunerna tillföras i många fall genom monopolföretagen s. k. handelspolitiska förmåner, i det att ett uppsving i det ekonomiska livet inträder tack vare den ökade tillströmningen från andra orter. De hos monopolföretagen anställda utgöra även goda skattedragare i kommunerna och vålla icke dessa några särskilda kostnader, då de äro väl avlönade och som regel tillförsäkrade pension. Beredningen kan därför icke finna något bärande skäl för att vissa kommuner skola, såsom nu är fallet, hava rätt att med uteslutande av andra beskatta monopolföretagen. Särskilt beträffande systembolagen göra sig de nu anförda synpunkterna gällande. Systembolagen driva enbart handel, och, såsom i det föregående anförts, har sådan verksamhet i allmänhet icke något starkare samband med just den kommun, där verksamheten utövas. Vore det tekniskt möjligt, skulle det måhända ligga närmare till hands att fördela beskattningsrätten beträffande dessa bolag mellan samtliga kommuner, där den rusdrycksköpande allmänheten bor (jfr den i bilaga K sid. 437 berörda anordningen i Norge). Ett särskilt skäl att icke låta enbart de kommuner, där driftställen finnas, beskatta systembolagen är att driftställenas förläggning genom monopoliseringen säkerligen blivit en helt annan än den varit, om verksamheten utövats av enskilda. Icke blott ekonomiska utan även nykterhetspolitiska och administrativa hänsyn torde nämligen hava inverkat på driftställenas placering. Beträffande den fabriksrörelse, vilken utövas av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet för tillverkning av tobaksvaror och av aktiebolaget vin- & spritcentralen för rening, förskäring och annan liknande tillverkning av rusdrycker, kan visserligen ett samband anses föreligga med de kommuner, där denna fabriksrörelse drives. Det synes dock beredningen, som om sambandet knappast är av den art och styrka att en beskattningsrätt för dessa kommuner kan anses motiverad. Genom företagens försorg är väl ordnat i socialt hänseende för de anställda. Olägenheterna för kommunerna torde därför vara mindre än beträffande de flesta privata företag. Däremot äro kommunernas fördelar av verksamheten, oavsett beskattningsrätten, betydande. Det lärer i själva verket förhålla sig så att kommunerna äro särskilt angelägna om att monopolföretagens fabriker skola förläggas till deras områden och säkerligen skulle vara det, även om de icke ägde beskatta fabriksrörelsen. Under så-

220 dana förhållanden synes det icke finnas tillräckliga skäl för att de kommuner, där monopolföretagen driva fabriksrörelse, skola hava rätt att beskatta inkomsten av denna rörelse. Med den ståndpunkt beredningen här intagit uppställer sig det spörsmålet, huruvida monopolföretagen överhuvud böra bliva föremål för kommunal beskattning. En jämförelse med beskattningsförhållandena beträffande den verksamhet, som direkt utövas av staten, är härvid av intresse. Staten erlägger icke kommunalskatt i de fall den ej uppträder såsom privat företagare. 1 sistnämnda egenskap är staten icke heller alltid underkastad kommunal beskattning. Beträffande särskilt allmännyttig näringsverksamhet, t. ex. kommunikations- samt bank- och försäkringsrörelse, är staten frikallad från skattskyldighet. För inkomst av utpräglat privatekonomisk verksamhet, t. ex. driften av jordbruksdomäner och skogar, erlägges däremot kommunalskatt av staten. Den verksamhet, som monopolföretagen utöva, består dels i privatekonomiskt sett vinstgivande verksamhet och dels i tillgodogörande av monopolvinster. Proportionen mellan dessa växlar i de olika företagen. Monopolvinsterna böra i princip icke vara föremål för kommunal beskattning, men inkomst av monopolföretagens egentliga förvärvsverksamhet torde likaväl som inkomst av annan rörelse böra lämna bidrag till den kommunala samhällsorganisationen. Monopolföretagens privatekonomiska verksamhet synes icke vara av sådan allmän nytta för näringslivet och samhället i dess helhet att den av sådan grund bör liksom statens järnvägar och statens bankrörelse lämnas utanför kommunalbeskattningen. Kommunalskatteberedningen har tidigare haft att preliminärt taga ställning ifråga om beskattningen av aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag. Uti yttrande till chefen för finansdepartementet den 2 mars 1938 över en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vilken sedermera lades till grund för behandlingen vid 1938 års riksdag av frågan om dessa bolags beskattning, framhöll beredningen, att den kommunala beskattningsrätten i förevarande fall uppenbarligen icke borde tillkomma någon viss kommun utan att beskattningen borde komma samhället i dess helhet till godo. Beredningen uttalade därvid även, att en beskattning av bolagen för gemensamt kommunalt ändamål syntes vara att föredraga framför att befria bolagen från kommunal beskattning, bl. a. med hänsyn till att beredningen hade under övervägande förslag om anskaffande av medel till en omfattande utbyggnad av den kommunala skatteutjämningen genom en utvidgning av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål till vissa grupper av skattskyldiga. Beredningen förklarade sig dock i yttrandet kunna biträda ett förslag om skattebefrielse för bolagen. Då beredningen sedermera vid utformandet av sina förslag tagit slutlig ståndpunkt i frågan, har beredningen u r de i yttrandet anförda synpunkterna ansett lämpligast, att de ifrågavarande bolagen underkastas kommunal beskattning. Med hänsyn till monopolföretagens till stor del rent privatekonomiska uppgifter har beredningen sålunda funnit lämpligt att dessa företag bliva under-

221 kastade kommunal beskattning. Då beredningen såsom nämnt icke anser beskattningsrätten härvidlag böra tillkomma några särskilda kommuner, föreslår beredningen, att monopolföretagens inkomster av monopolrörelse skola beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Med avseende å sådana inkomster finner beredningen icke skäl föreligga att söka avskilja de rena monopolvinsterna från beskattning. Såsom framhållits i skatteberedningens ovan återgivna promemoria, är det givetvis ogörligt att på ett tillförlitligt sätt fastställa vad som är monopolvinst. Att i varje särskilt fall söka genomföra en faktisk uppdelning av inkomsten i monopolvinst och affärsvinst skulle dessutom bliva alltför omständligt och betungande. En uppdelning enligt vissa schabloner skulle, såsom erfarenheten visat, leda till osäkra och ojämna resultat, enär förhållandena äro starkt växlande icke blott för de skilda företagen utan inom varje sådant år från år. Då beskattningen skall ske för gemensamt kommunalt ändamål, synes det icke heller vara nödvändigt att undantaga vad som anses vara monopolvinst. Den kommunalskatt, som utgår å dylika vinster, får enligt Beredningens förslag en sådan användning att det k a n anses försvarligt att låta statsverket vidkännas en motsvarande minskning av dessa vinster. Genom en sådan ordning skulle vinnas stora förenklingar av deklarations- och taxeringsförfarandet för monopolföretagens vidkommande, vilket beredningen anser i detta sammanhang böra tillmätas betydelse. Vid tillämpning av den av beredningen förordade beskattningsprincipen å de olika slagen av monopolföretag uppkomma särskilda spörsmål. Enligt stadgandet i punkt 6 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen inbegripas under handeln med rusdrycker även rening, förskäring och a n n a n liknande tillverkning av rusdrycker, som ej är att hänföra till tillverkning av råvara. Beskattas därför, såsom beredningen föreslår, partihandelsbolags inkomst av handel med rusdrycker för gemensamt kommunalt ändamål, blir praktiskt taget hela aktiebolaget vin- & spritcentralens inkomst av rörelse föremål för sådan beskattning. Bolaget driver nämligen endast en mycket obetydlig egen råvarutillverkning, som lämpligen kan lämnas utanför beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Några svårigheter att i deklarationen särskilt angiva inkomsten av handeln med rusdrycker torde lika litet som för närvarande behöva uppstå. Beträffande systembolagen skall beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål enligt beredningens förslag endast omfatta monopolrörelse, d. v. s. handeln med rusdrycker. Vid sidan härav hava systembolagen i mindre omfattning drivit annan rörelse, nämligen matservering samt försäljning av maltdrycker, tobaksvaror m. m. För inkomst av sådan verksamhet skall, i den mån den förekommer, alltjämt utgöras skatt till de kommuner, där verksamheten bedrives. För det fall systembolag bedriver utskänkning å egen restaurang eller å föreståndar- eller klubbrestaurang, kan det vara tveksamt, huruvida för gemensamt kommunalt ändamål bör beskattas den del av utskänkningsvinsten, som skulle hava tillkommit restaurangbolag, om sådant handhaft utskänkningen, eller enskild, å vilken utskänkningen varit över-

222 låten. Då det numera icke fimies kvar några systembolagsrestauranger samt föreståndar- och klubbrestaurangerna äro av ringa ekonomisk betydelse, anser beredningen något undantag i detta avseende dock icke behöva ifrågakomma. Beredningen föreslår sålunda, att systembolags inkomst av handeln med rusdrycker skall utan inskränkning beskattas för gemensamt kommunalt ändamål, varigenom en enkel avgränsning av denna beskattning erhålles. En sådan regel skulle träffa praktiskt taget hela inkomsten av dylika bolags rörelse. Systembolagens bokföring är så ordnad att det icke föreligger någon svårighet att skilja inkomsten av handel med rusdrycker från övriga inkomster. Som bolagens deklarationer granskas inom kontrollstyrelsen, är även en enhetlig deklarationspraxis i berörda frågor säkerställd. Ur olika synpunkter synes den föreslagna ordningen för systembolagens beskattning innebära avsevärda fördelar. Om systembolagens inkomster undandragas vederbörande kommuners beskattningsrätt, tillgodoses det vid upprepade tillfällen uttalade önskemålet att kommunernas ekonomiska intressen såvitt möjligt icke skola påverka deras beslut rörande försäljningen av rusdrycker. En fördel ur beskattningssynpunkt är att den nuvarande maximeringsanordningen beträffande intäkt av utminutering av rusdrycker blir obehövlig. Denna kan nämligen icke anses hava fyllt sin uppgift på ett ändamålsenligt sätt. Den skattepliktiga nettointäkten av utminuteringen har icke fått överstiga 7 procent å hela försäljningssumman för utminuterade rusdrycker, d. v. s. även den del därav, som motsvarat tull och omsättningsskatt. Sedan bestämmelsens tillkomst år 1928 har beskattningen av rusdrycker i flera omgångar avsevärt höjts. Dessa skattehöjningar hava enligt vad beredningen inhämtat medfört en ökning av systembolagens skattepliktiga årsintäkter med inemot 10 miljoner kronor. Anordningen har sålunda haft verkningar, som väl knappast varit avsedda och vilka framstått såsom ganska omotiverade. Då procentsatsen å försäljningssumman sattes så högt som till 7, skedde detta under hänsynstagande till att systembolagen i samband därmed befriades från kommunal progressivskatt. Denna skatt har emellertid sedermera helt avskaffats, varför procenttalet 7 nu innebär en annan avvägning av kommunalbeskatlningen än vid dess fastställande. Medan man 1928 räknade med att maximeringen till 7 procent jämte den kommunala progressivskattens bortfallande skulle inskränka systembolagens skattskyldighet till i genomsnitt ungefär hälften (se prop. 1928 nr 213 sid. 163), har maximeringen numera praktiskt taget icke någon betydelse. Genom densamma h a r för taxeringsåret 1941 från beskattning undantagits endast ungefär 2 procent av systembolagens nettointäkt av rörelse och för taxeringsåret 1942 endast ungefär 1j2 procent av nettointäkten. Den av aktiebolaget tobaksmonopolet bedrivna monopolrörelsen, som omfattar tillverkning och försäljning av tobaksvaror, skall enligt beredningens förslag i sin helhet tagas till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. Att härvid undantaga bolagets intäkt av licensavgifter för enskild import av tobaksvaror synes icke påkallat, eftersom något avskiljande av monopolvinster överhuvud taget icke skall ske.

223 Aktiebolaget tipstjånst och svenska penninglotteriet aktiebolag bedriva icke annan förvärvsverksamhet än sådan som sammanhänger med deras monopolrörelse. Det synes därför icke erforderligt att söka i beskattningshänseende avgränsa sådan rörelse utan beredningen föreslår beträffande dessa företag, att all inkomst av rörelse skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Beredningen har även övervägt möjligheten att låta kommunerna beskatta viss del av monopolföretagens inkomst av monopolrörelse, nämligen avkastningen av de i sådan rörelse använda egna fastigheterna. Om ett monopolbolag hyr lokaler för sin rörelse, får vederbörande kommun beskatta fastighetsägarens inkomst av dessa lokaler. Det kan då ligga nära till hands att kommun, där bolaget driver rörelse i egen fastighet, skall få beskatta en motsvarande hyresinkomst hos bolaget. Det vore visserligen svårt att bestämma avkastningen av sådan fastighet, men den skulle exempelvis kunna upptagas till viss procent av taxeringsvärdet. Beredningen har emellertid icke ansett fördelarna härav vara så stora att de skulle uppväga den för anordningens genomförande erforderliga kompliceringen av lagstiftningen och utökningen av taxeringsarbetet. Det må även erinras om att den rättvisa mellan kommunerna, som anordningen skulle avse att skipa, i andra liknande fall icke upprätthålles. Då staten för sin förvaltning förhyr lokaler, får kommunen åtnjuta såväl fastighets- som inkomstskatt för dessa lokaler, medan någon skatt icke utgår till kommun, där staten har egna lokaler. Detta problem bör icke lösas enbart för monopolföretagens vidkommande utan torde få upptagas i ett större sammanhang, om så anses påkallat.

Beskattningen i hemortskommunen. Till hemortskommunen har förlagts beskattningen av de förvärvskällor, som icke kunna lokaliseras till någon viss kommun. De inkomster, som sålunda skola beskattas i hemortskommunen, nämligen inkomst av tjänst och kapital samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet — utom vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet — stå icke i relation till sambandet mellan den skattskyldiges person och hans hemortskommun. Vissa skattskyldigas bidrag till hemortskommunen bliva därför mycket större än detta samband motiverar. Detta förhållande ter sig särskilt irrationellt med hänsyn till att dylika skattskyldiga ofta hava inkomst av kapital, som rätteligen borde beskattas i andra kommuner, där kapitalet är nedlagt. En mycket gynnad ställning hava de kommuner kommit att intaga, som blivit hemortskommuner för fysiska eller juridiska personer med höga inkomster av tjänst eller kapital. Sådana personer vålla kommunerna förhållandevis små utgifter men tillföra dem betydande skattebelopp. Framför allt storstäderna och vissa andra välställda kommuner hava erhållit betydande tillskott till sitt skatteunderlag genom att dylika inkomsttagare företrädesvis

224 tagit sitt hemvist därstädes. Tillräckliga skäl synas emellertid, såsom tidigare utvecklats, icke kunna anföras för att låta kommunerna i obegränsad utsträckning taga i anspråk dessa personers skatteförmåga. En begränsning av kommunernas beskattningsrätt på denna punkt är enligt beredningens mening starkt påkallad. För att åstadkomma en bättre och rimligare reglering av berörda förhållanden föreslår beredningen, att hemortskommunens beskattningsrätt skall beträffande fysisk persons eller dödsbos sammanlagda inkomst av tjänst, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet — med undantag av realisationsvinst å fastighet — begränsas till visst maximibelopp och att den inkomst, som överstiger detta belopp, skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Beredningen har beträffande beloppets storlek övervägt ett flertal alternativ och låtit undersöka verkningarna av en maximering av hemortskommunens beskattningsrätt till 40 000, 50 000, 75 000 och 100 000 kronors inkomst (se tabell 36). För att undvika alltför stora rubbningar i kommunernas skatteunderlag och för att begränsa ökningen av taxeringsmyndigheternas arbete har beredningen stannat vid att föreslå ett maximibelopp av 100 000 kronor. Det vederlag, som kommunen efter genomförandet av en sådan ändring skulle erhålla genom beskattning av inkomst upp till 100 000 kronor, torde vara fullt tillräckligt med hänsyn till kommunens förpliktelser och anordningar. De inkomster, som överskjuta ett dylikt skäligt tillskott till hemortskommunens skatteunderlag för den skattskyldiges person, synas ur beskattningssynpunkt kunna bäst utnyttjas för att bereda skäliga lättnader åt de mindre bärkraftiga kommuner, vilka ofta genom fördelningsreglernas ofullkomlighet berövats en del av sina beskattningsföremål. Inkomst av fastighet och rörelse i hemortskommunen samt realisationsvinst å fastighet därstädes skola enligt förslaget icke tagas till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål utan beskattas enbart av hemortskommunen. Denna kommuns intressen tillgodoses ytterligare genom att inkomster av detta slag — liksom nyssnämnda 100 000 kronor av övriga inkomster — vid uppdelning av den skattskyldiges sammanlagda inkomst i och för beskattning för gemensamt kommunalt ändamål icke skola minskas genom allmänna avdrag och ortsavdrag. Denna anordning är även betingad av taxeringstekniska hänsyn såtillvida som en uppdelning av nämnda avdrag å olika inkomster skulle vara förenad med avsevärt besvär. Vid taxering av en skattskyldig med så höga inkomster i hemortskommunen att en del därav skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål skall alltså förfaras så att från den beskattningsbara inkomsten avräknas ovannämnda slag av inkomster med lokal anknytning samt ett belopp av 100 000 kronor och återstoden tages till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. Hemortskommunen förbehålles då under alla förhållanden en beskattningsbar inkomst av 100 000 kronor samt därutöver utan inskränkningar inkomsten av i kommunen lokaliserade förvärvskällor. Inkomst av rörelse, som ej utövats från fast driftställe och därför taxeras i hemortskommunen, borde egentligen ingå i de inkomster, som på detta sätt skulle i viss utsträckning taxeras för

225 gemensamt kommunalt ändamål, men sådan inkomst kan antagas vara så obetydlig att dess medtagande skulle sakna praktisk betydelse. Förslaget nödvändiggör en uppdelning av skattskyldigs inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet så att vinst å realisation av fastighet i hemortskommunen avskiljes från övrig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, vilken skall omfattas av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Då icke yrkesmässig avyttring av fastighet i hemortskommunen och av annan egendom än fastighet samt deltagande i lotteri bilda en särskild förvärvskälla, måste inkomsten av denna förvärvskälla, vilken utgör saldot av vinster och förluster inom förvärvskällan, uppdelas så att den del, som motsvarar vinst å realisation av fastighet i hemortskommunen, frånskiljes. Detta kan ske på flera sätt, beroende på huru man vill avväga omfattningen av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Beredningen har med hänsyn till hemortskommunens intressen ansett sig böra förorda, att de i förvärvskällan uppkomna förlusterna skola vid uppdelningen i första hand avräknas från vinster å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom och deltagande i lotteri samt i sista hand från vinster å realisation av fastighet i hemortskommunen, vilka denna kommun sålunda får företräde att beskatta. För en sådan lösning talar även att tillvägagångssättet vid uppdelningen blir enkelt. Vissa taxeringstekniska svårigheter kunna tänkas vara förenade med ett genomförande av detta förslag, särskilt när det gäller att avskilja förvärvskällorna från varandra. Fördelningen av gäldränta mellan flera förvärvskällor kan därvid vara en vansklig sak. Sådana svårigheter föreligga emellertid även för närvarande dels beträffande fastighet på grund av garantibeskattningen och dels beträffande förvärvskälla i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun. Förslaget gäller dessutom ett mycket begränsat antal skattskyldiga, varför taxeringsarbetet varken i detta hänseende eller eljest kan ökas i någon större grad. Beredningens förslag i förevarande avseende kan sägas innebära ett steg i samma riktning som avskaffandet av den kommunala progressivskatten. Då den genomsnittliga skatteförmågan är mycket växlande hos medlemmarna av olika kommuner, kunna ojämnheter i det kommunala skatteunderlagets fördelning mellan kommunerna icke undvikas. Dessa ojämnheter ökas emellertid, ju mera kommunerna tillåtas taga i anspråk sina invånares skatteförmåga. En maximering av de inkomstbelopp, som hemortskommunen får taga till beskattning, har därför en utjämnande verkan ifråga om kommunernas tillgång på skatteunderlag. Beredningen har även övervägt att till beskattning för gemensamt kommunalt ändamål överföra juridiska personers inkomster av kapital och andra förvärvskällor, som enligt gällande regler skola taxeras i hemortskommunen. Beredningen har härvid särskilt haft sin uppmärksamhet riktad på stiftelsers och föreningars inkomst av kapital. Ifrågavarande inkomster beskattas för närvarande i den juridiska personens hemortskommun, vanligen den kommun, där styrelsen har sitt säte. Anledningen till denna anordning torde vara att man icke kunnat finna någon lämpligare beskattningsort för sådana in15—427675.

komster, vilka ansetts böra någonstädea beskattas. Någon principiell grund för anordningen lärer icke kunna anföras. Juridisk person synes nämligen icke äga sådan samhörighet med sin hemortskommun att en beskattningsrätt för denna kommun är befogad beträffande andra förvärvskällor än sådana som äro där lokaliserade. Saken kan även uttryckas så att juridisk person icke har gemenskap med någon kommun annat än genom sina lokaliserade förvärvskällor. Berörda beskattningsregel synes vara svagt grundad och hava föga ändamålsenliga verkningar, såsom då fackföreningarnas, nobelstiftelsens m. fl. dylika juridiska personers inkomster av kapital bliva beskattade huvudsakligen i en enda kommun. Inkomster, som härröra från landet i dess helhet, beskattas sålunda på en enda ort, blott därför alt själva förvaltningen av kapitalet utövas från denna ort. En beskattning av ifrågavarande inkomster för gemensamt kommunalt ändamål synes ur principiell synpunkt starkt motiverad. Det torde emellertid kunna göras invändningar mot att överföra samtliga dylika inkomster till interkommunal beskattning, enär vissa juridiska personer, särskilt stiftelser, stundom hava en stark lokal anknytning, och en beskattning av deras inkomster i en viss kommun därför kan synas naturlig och riktig. En differentiering ur förevarande synpunkt av de juridiska personerna är därför måhända nödvändig, varigenom spörsmålet blir mera invecklat. I betraktande härav och med hänsyn till önskvärdheten av att icke åstadkomma för starka rubbningar i kommunernas skatteunderlag har beredningen funnit sig icke böra nu upptaga saken till närmare behandling. Då emellertid de juridiska personernas kapitalinkomster synas vara stadda i ökning, lärer frågan inom en icke alltför avlägsen framtid komma i ett sådant läge att den måste bliva föremål för prövning.

F ö r d e l n i n g e n a v r ö r e l s e i n k o m s t m e l l a n flera k o m m u n e r . Såsom i det föregående nämnts, har beredningen ansett den nuvarande fördelningen av rörelseinkomst mellan flera kommuner icke vara helt tillfredsställande, såvitt angår förelag, vilka bedriva såväl tillverkning som handel. Det har synts angeläget, att tillverkningskommunernas beskattningsrätt bleve bättre tillgodosedd. Detta syfte kan enligt beredningens mening bäst uppnås genom införande av en bestämmelse om begränsning av den s. k. handelsandelen. En sådan ändring skulle emellertid icke vara tillräcklig för att leda utvecklingen på ifrågavarande område i önskad riktning. Härför anser beredningen även erfordras en ändring av den nuvarande huvudregeln. Denna regel, enligt vilken inkomst skall beskattas, där den »åtnjutits», synes nämligen icke giva ett riktigt uttryck för de fördelningsgrunder, som under utvecklingens gång vunnit insteg i praxis och vilka enligt beredningens åsikt böra gälla. Beredningens uppfattning härom skall närmare utvecklas i det följande. Med hänsyn till nutidens invecklade ekonomiska liv är det endast i un-

227 dantagsfall möjligt att med någon säkerhet beräkna, huru stor del av en röielses inkomst som åtnjutits i den ena eller andra kommunen. För en sådan beräkning skulle bl. a. erfordras, att kostnaderna för företagets ledning bleve rätt fördelade, att i de fall, där en vara efter hand förädlats å olika orter, inkomsten beräknades för varje särskilt stadium, att inkomsten bleve rätt fördelad mellan tillverkning och försäljning samt att någon grund kunde erhållas för fördelningen av förluster på särskilda affärer. Om ock företagen numera i sitt eget intresse att veta, huru varje verksamhetsgren ekonomiskt utfaller, ofta låta de olika grenarnas resultat framträda var för sig i bokföringen, sker denna företagens uppdelning delvis ur andra synpunkter än inkomsttaxeringens, och bokföringen kan för övrigt icke alltid utan vidare godtagas ur beskattningssynpunkt. Uppdelningen av rörelseinkomst mellan olika kommuner måste därför — såsom bestämmelserna ock anvisa — i allmänhet bero p å vissa andra faktorer, t. ex. värdet å tillverkade varor, omsättningens storlek eller antalet sysselsatta arbetare. I sista hand får uppdelningen grunda sig på en skälighetsprövning. Av det sagda torde framgå, att fördelning efter den inkomst, som åtnjutits i den ena eller andra kommunen, merendels icke alls kan åstadkommas i verkligheten. I själva verket synes fördelningen mellan olika driftställen av samma art i regel ske efter rörelsens omfattning å desamma och ej efter driftställenas andel i rörelsevinstens uppkomst. När det gäller att fördela inkomst mellan verksamhetsgrenar av olika art, torde enligt huvudregeln den ekonomiska betydelsen av varje gren böra utgöra fördelningsgrund. Så synes regeln också hava tolkats, när det varit fråga om uppdelningen mellan fabrikation och handel, men vid utmätande av huvudkontorets andel har det införda stadgandet angående sådan andel kommit att verka såsom en begränsning. Denna begränsning, som ansluter sig till de av kommunalskattesakkunniga framlagda riktlinjerna, synes i viss mån stå i motsättning till huvudregeln. Huvudkontorsandelen torde nämligen i allmänhet icke vara så stor att den motsvarar den ekonomiska betydelsen av den vid ett huvudkontor bedrivna verksamheten. Den nuvarande huvudregeln att inkomsten skall beskattas, där den åtnjutits, synes icke heller väl ansluta sig till bestämmelserna om beskattningsort. Då beskattning skall ske endast där fast driftställe finnes, d. v. s. där rörelsen kan anses lokaliserad, synes fördelningen mellan flera driftställen böra ske med hänsyn till huru starkt lokalt anknuten rörelsen genom varje driftställe är till vederbörande kommun. Där så ej sker, kan inträffa att kommun, där rörelse har en lokal anknytning, som är så svag att man endast med tvekan kan anse fast driftställe föreligga, tillföres en betydande andel av vinsten, därför att den vid driftstället bedrivna verksamheten har stor ekonomisk betydelse, och detta trots att kommunen, om sambandet varit obetydligt svagare, icke skulle hava fått beskatta någon del av inkomsten. Såväl i gällande bestämmelser som i praxis förekomma sålunda i olika hänseenden avvikelser från regeln att inkomst skall beskattas, där den åtnjutits. Skulle nu även handelsvinstandelen, såsom beredningen föreslår,

228 begränsas, kommer det knappast att längre finnas något egentligt utrymme för regelns tillämpning. Regeln giver icke heller något riktigt uttryck för samhörigheten mellan en rörelse och en kommun, där denna drives. Sådan samhörighet föreligger endast i mindre grad genom att rörelsens ledning utövas inom kommunen eller genom att försäljningen av produkter förlagts dit, även om sådan verksamhet kan anses vara av mycket stor ekonomisk betydelse för företaget i dess helhet. Det är väsentligen verksamhetens yttre omfattning, som är avgörande för samhörighetens styrka. Regeln att inkomst skall beskattas, där den åtnjutits, kan måhända förefalla naturlig, om man föreställer sig, att varje kommun enligt densamma får beskatta den inkomst, som där »uppkommit» eller »skapats». Det ekonomiska livet torde emellertid, såsom nämnt, vara alltför komplicerat för att man i allmänhet skall kunna avgöra, var inkomst skapas. För övrigt synes det, såsom i det föregående framhållits, knappast finnas skäl för att inkomst, som skapas genom högt kvalificerad personlig verksamhet, t. ex. genom en rörelses ledning, skall i sin helhet beskattas, där de tämligen oväsentliga yttre anordningarna för denna verksamhet finnas. Beredningen har sålunda kommit till den uppfattningen att den allmänna fördelningsregeln bör erhålla ett annat innehåll. Härvid har övervägts att införa en regel liknande den som finnes i Danmark, nämligen om fördelning efter arbetslöner, vilket också ifrågasatts i det ovanberörda yttrandet av landskamreraren i Västmanlands län. En sådan fördelningsgrund skulle i många fall vara lämplig och torde hava den fördelen att tvister icke behövde uppkomma i nämnvärd utsträckning. Emellertid skulle en sådan regel på grund av dess schablonmässiga karaktär i många fall icke leda till ett tillfredsställande resultat. Den skulle också innebära en onödigt vittgående ändring av den nuvarande fördelningen. Beredningen har stannat vid att föreslå en huvudregel liknande den som framlades i 1920 års proposition. Enligt denna skulle i varje kommun beskattas så stor del av rörelseinkomsten som skäligen kunde anses belöpa på kommunen med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den där bedrivna verksamheten i jämförelse med omfattningen och beskaffenheten av verksamheten i dess helhet. Till denna regel har beredningen fogat anvisningar, som också ganska nära ansluta sig till de i 1920 års proposition föreslagna. Däri har bl. a. framhållits, att hänsyn skall tagas till de kostnader och olägenheter, som olika rörelsegrenar vålla kommunerna. Beredningens förslag innebär materiellt sett avvikelser från nu gällande bestämmelser huvudsakligen med avseende å uppdelningen av rörelseinkomst i handels- och tillverkningsandelar. Härutinnan har en anvisning givits om att sådan uppdelning bör ske endast då försäljning av tillverkade varor äger rum i detalj eller eljest på sådant sätt att rörelsen kan anses omfatta både tillverkning och handel. I annat fall skall hela vinsten anses belöpa å tillverkning. Vidare har föreslagits, att tillverkningsandelen endast undantagsvis skall sättas lägre än till två tredjedelar av den inkomst, som skall fördelas. De föreslagna reglerna skulle visserligen komma att i en del fall rubba

229 de fördelningsgrunder, vilka i praxis år efter år tillämpats beträffande de inom flera kommuner verksamma företagen. Då emellertid praxis redan utvecklat sig i samma riktning som beredningens förslag torde ändringarna i allmänhet inskränka sig till en ökning av tillverkningsandelen på handelsandelens bekostnad. De förskjutningar av skatteunderlaget, som kunna vara förknippade härmed, torde därför icke bliva av större omfattning. Mot förslaget kan givetvis invändas, att fördelningen enligt detsamma blir en a n n a n än om företaget varit uppdelat på flera självständiga företag. Samma anmärkning träffar emellertid även fördelningen enligt gällande bestämmelser, i det att hänsyn icke tages till den verkliga inkomsten från varje driftställe, även om denna kan utrönas. I så måtto råder med nuvarande fördelning bättre överensstämmelse att handelsandelen i genomsnitt närmare ansluter sig till den inkomst, som skulle uppkommit genom handeln, därest denna drivits av ett självständigt företag. Detta förhållande synes emellertid icke vara en fördel, enär den samhörighet, som föreligger mellan ett handelsföretag och den kommun, där detta drives, merendels icke är så stark att den motiverar, att hela inkomsten beskattas av denna kommun. Att rättelse härutinnan icke lämpligen kan ske ifråga om självständiga handelsföretag synes icke böra föranleda, att förhållandet beträffande dessa tages till rättesnöre för fördelningen, då handel och tillverkning drivas såsom ett företag. Beredningen har även övervägt en ytterligare begränsning av beskattningsrätten för de kommuner, där tillverkning ej sker, genom ett borttagande av huvudkontorsandelen, såsom i de ovannämnda motionerna vid 1938 års riksdag ifrågasatts. En sådan åtgärd skulle även överensstämma med beredningens allmänna uppfattning i fördelningsfrågan. Det må också erinras, att man i Danmark nyligen funnit anledning upphäva bestämmelsen om särskild andel för huvudkontorskommunen. Då emellertid huvudkontorsandelen genom gällande bestämmelser är tämligen snävt begränsad och därför icke har någon betydelse för fördelningen av inkomstskatteunderlaget mellan kommunerna, har beredningen icke ansett sig hava skäl att framlägga något förslag i denna fråga. Praxis synes även gå i den riktningen att huvudkontorsandelen sällan bestämmes till mer än fem procent. Beredningen föreslår även en särskild ändring i de allmänna fördelningsreglerna, nämligen beträffande inkomst av rörelse, vari fastighet ingår. Anledningen härtill är det nya läge, vari fördelningsfrågan kommer genom beredningens förslag rörande omläggning av fastighetsbeskattningen. Enligt gällande bestämmelser beskattas genom fastighetsskatt ett belopp, motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å i rörelsen använd fastighet, och vid beräkning av inkomsten av rörelsen skall avdragas det genom fastighetsskatt beskattade beloppet (procentavdrag). Om man bortser från det fallet att procentavdraget icke kan utnyttjas, innebär den nuvarande regeln, att rörelseidkaren sammanlagt icke blir beskattad för mer än sin verkliga inkomst och att denna blir fördelad så att först fem procent av taxeringsvärdet å i rörelsen använda fastigheter tilldelas de kommuner, där dessa fastigheter äro belägna, och att därefter återstående inkomst fördelas enligt reglerna i 58 §

230 kommunalskattelagen. Efter en övergång till fristående objektskatt å fastighet skulle rörelseidkaren bliva beskattad dels genom inkomstskatt för hela sin inkomst, vilken fördelas mellan de olika kommunerna enligt reglerna i 58 §, dels genom fastighetsskatt, som enligt beredningens förslag utgår å 25 procent av taxeringsvärdet för i rörelsen använda fastigheter och som tillfaller de kommuner, där fastigheterna äro belägna. Hur en sådan ändring av fastighetsbeskattningen skulle påverka fördelningen av rörelseinkomst mellan flera kommuner, därest nuvarande allmänna fördelningsregler sålunda bibehölles, är svårt att överskåda. Rubbningar skulle givetvis inträffa i förhållandet mellan kommuner, där fastighet användes i rörelse, fastighetskommuner, och kommuner, där detta ej är fallet, icke-fastighetskommuner. Resultatet beror i de enskilda fallen på flera faktorer, framför allt storleken av rörelsens nettointäkt i förhållande till de i rörelsen använda fastigheternas taxeringsvärde. Är rörelsens nettointäkt mindre än halva procentavdraget, nedgår alltid fastighetskommunens skatteunderlag vid övergång till fristående objektskatt. överstiger nettointäkten halva procentavdraget, kan fastighetskommunens skatteunderlag absolut taget bliva såväl större som mindre än vid garantiskatt, beroende på storleken av denna kommuns andel i rörelsens nettointäkt. För att minskning ej skall ske, måste det procenttal, som angiver fastighetskommunens delaktighet i nettointäkten, vara så stort att kommunens andel uppgår till minst 25 procent av taxeringsvärdet. Det erforderliga procenttalet, som vid en nettointäkt motsvarande 25 procent av taxeringsvärdet alltså är 100, sjunker därefter med nettointäktens stigning så att det vid en nettointäkt motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet utgör 50. Överstiger rörelseintäkten procentavdraget, måste fastighetskommunens andel enligt de allmänna fördelningsreglerna likaså uppgå till minst 50 procent för att dess skatteunderlag ej skall minskas. Den fastighetskommunen tillkommande kvotdelen av företagets hela skatteunderlag nedgår alltid vid övergången från garantiskatt till fristående objektskatt. Att så blir fallet, då nettointäkten icke överstiger procentavdraget och någon andel av rörelseinkomsten sålunda vid garantiskatt icke tillfaller annan kommun än fastighetskommunen, är utan vidare klart. Att det samma inträffar, även då nettointäkten överstiger procentavdraget, framgår av innehållet i bilaga J, vari belysas de förskjutningar i fastighetskommunernas och icke-fastighetskommunernas inbördes delaktighet i företagens skatteunderlag, som kunna uppstå vid bibehållande av nu gällande allmänna fördelningsregler efter en övergång till fristående objektskatt. En dylik minskning i fastighetskommunernas kvotdel av företagens skatteunderlag kan undvikas genom att sådana kommuner tilldelas en särskild andel av nettointäkten, innan fördelning i övrigt sker. Sådan s. k. fastighetsandel kan lämpligen sättas i relation till taxeringsvärdet å i rörelsen använd fastighet. Av utredningen i bilaga J framgår, att andelen kan vid varje given relation mellan nettointäkten och taxeringsvärdet bestämmas så att fördelningen av ett företags hela skatteunderlag blir densamma vid fri-

231 stående objektskatt som vid garantiskatt. Den på detta sätt bestämda andelen åstadkommer alltså vid en viss nettointäkt samma fördelning av skatteunderlaget mellan fastighetskommuner och icke-fastighetskommuner före och efter övergången till fristående objektskatt. Härvid är det utan betydelse, efter vilket procenttal den efter procentavdragets respektive fastighetsandelens frånräknande återstående nettointäkten fördelas mellan fastighetskommuner och icke-fastighetskommuner. Av exemplen i bilaga J framgår, huru stor nettointäkten skall vara vid olika fastighetsandelar för att fastighetskommunernas kvotdel av företagens skatteunderlag skall bliva oförändrad efter övergång från garantiskatt med repartitionstalet 005 till fristående objektskatt med repartitionstalet 0025. För att icke-fastighetskommuner ej skola få någon ökning av sitt skatteunderlag genom övergången till fristående objektskatt måste fastighetsandelen sättas till 5 procent. Dessa kommuner erhålla i så fall del i företagens skatteunderlag först i den mån nettointäkten överstiger en sådan andel. Deras skatteunderlag blir då oförändrat vid övergången, och den ökning avskatteunderlaget, som kan uppkomma genom den fristående objektskattens införande, kommer uteslutande fastighetskommunerna till godo. Av det ovanstående framgår, att de kommuner, där rörelsen bedrives med utnyttjande av egna fastigheter, skulle, om de nuvarande fördelningsreglerna bibehölles, få sin ställning försämrad eller i vart fall ej få tillgodoräkna sig skälig andel i den ökning av skatteunderlaget, som rörelse ofta torde få vidkännas genom en övergång till fristående objektskatt. Att låta de kommuner, där rörelsen icke bedrives från egen fastighet, tillgodogöra sig den genom införandet av fristående objektskatt uppkommande ökningen av skatteunderlaget skulle strida mot syftet med beredningens förslag. Den av beredningen föreslagna omläggningen av fastighetsbeskattningen innebär i stort sett, att vissa fastighetsägare, som hava ett ringa utbyte av sina fastigheter, få sin fastighetsskatt minskad och att de fastighetsägare, som erhålla en god inkomst av sina fastigheter, bl. a. rörelseidkare, i motsvarande grad få sin belastning genom fastighetsbeskattningen ökad. Avsikten är att garantiskattens ersättande med en fristående objektskatt på detta sätt skall kunna ske utan större ändringar i kommunernas skatteunderlag. Med utgångspunkt härifrån skulle det givetvis vara olämpligt att låta den ökning av företagens skatteunderlag, som övergången till fristående objektskatt skulle medföra, komma andra kommuner till godo än dem, där de i företagen använda fastigheterna äro belägna. Ett hänsynstagande till fastighetsinnehavet i rörelse synes även vara nödvändigt vid inkomstens fördelning för att skipa rättvisa mellan kommunerna i de fall rörelse utövas delvis i förhyrda lokaler och delvis i egna fastigheter. Kommun, där rörelsen bedrives i hyrd fastighet, får nämligen beskatta dels utan inskränkning inkomsten av den förhyrda fastigheten och dels den del av rörelseinkomsten, som kan belöpa på den i fastigheten bedrivna verksamheten. Vid sådant förhållande bör rimligen kommun, där rörelsen be-

\

drives i egen fastighet, tillföras motsvarande skatteunderlag för fastigheten, innan fördelning i övrigt av rörelseinkomsten äger rum. Det må i detta sammanhang också erinras om att åtminstone beträffande vissa slag av rörelse hänsyn tagits vid fastställandet av de nuvarande fördelningsreglerna till att fastighetskommunerna i första hand erhålla garantiskatt av rörelsen. Så är fallet beträffande rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft. Det framhölls sålunda såväl i 1928 års kommunalskatteproposition som i särskilda utskottets utlåtande vid samma års riksdag, att den omständigheten att den kommun, där vatten-, gas- eller kraftverket vore beläget, erhölle en ofta betydande garantiskatt — vilket däremot ej vore förhållandet med övriga kommuner, som berördes av anläggningen —• syntes utgöra ett skäl för att tillgodose förstnämnda kommun något mindre än tidigare varit fallet. Såsom av det anförda framgår, finner beredningen angeläget, att fastighetskommunerna tilldelas viss mot fastighetsinnehavets omfattning i rörelsen svarande del av inkomsten. Då fråga är om att vid ett system med fristående objektskatt å fastighet reglera fördelningen mellan flera kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet användes, synas olika utvägar stå till buds. Fastigheternas andel i rörelseinkomsten kan bestämmas schablonmässigt, t. ex. till viss del av deras taxeringsvärden, och de nuvarande fördelningsreglerna tillämpas vid fördelningen i övrigt. En annan möjlighet är att i varje särskilt fall fritt bedöma fastigheternas andel i inkomsten med hänsyn till deras och övriga i rörelsen ingående produktionsfaktorers omfattning och samband med vederbörande kommuner. Då fastigheterna giva en viss avkastning, skulle givetvis fastighetskommunerna härvid alltid tilldelas någon andel i inkomsten, men denna andel kunde bliva mycket växlande i de olika fallen. Den förra utvägen är enligt beredningens mening att föredraga, då den erbjuder möjlighet att på ett betryggande sätt tillföra fastighetskommunerna skälig andel vid fördelningen och den icke såsom det senare alternativet är ägnad att framkalla tvister om fördelningen. Vid bestämmandet av storleken å den andel, som sålunda synes böra tillkomma fastighetskommunerna, torde hänsyn framför allt böra tagas till nödvändigheten av att trygga fastighetskommunernas skatteunderlag vid ett genomförande av beredningens förslag. I enlighet härmed föreslår beredningen, att kommuner, där i rörelse använd fastighet är belägen, skola före fördelning av rörelseinkomsten mellan flera kommuner tillföras en andel, motsvarande fem procent av taxeringsvärdet å sådan fastighet. Härigenom kommer hela det tillskott av skatteunderlag, som genom den fristående objektskattens införande kan erhållas från rörelseidkarna, fastighetskommunerna till godo. En särskild fördel med denna anordning är att den i och för sig icke påkallar någon omläggning av de nuvarande fördelningsreglerna. Denna lösning av frågan kan icke anses innebära någon obillighet gentemot icke-fastighetskommunerna, eftersom dessa ej skulle komma i ett sämre läge än förut. Enligt beredningens förslag skall dylik fastighetsandel utmätas även vid

233 fördelningen av inkomst av de speciella slag av rörelse, varom särskilda regler gälla, såsom bankrörelse m. fl. I övrigt har beredningen icke funnit anledning förorda någon ändring i dessa regler, då de icke synts stå i strid med de principer för fördelningen, åt vilka beredningen ovan givit uttryck.

Skattesatsen vid beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Beredningens förslag om utvidgning av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål nödvändiggör en omprövning av frågan om denna beskattnings storlek. Den gällande skattesatsen beträffande inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål, 5 kronor per skattekrona, fastställdes genom en förordning den 28 september 1928. Denna skattesats, som skulle motsvara utdebiteringen såväl till primärkommunerna som till kommuner av högre ordning, var jämförelsevis låg med hänsyn till storleken av den sammanlagda utdebiteringen i landets kommuner i allmänhet. Beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål har enligt 1928 års lagstiftning varit av mycket begränsad omfattning. Den har huvudsakligen haft avseende å utländska och utomlands bosatta skattskyldiga. Enligt beredningens förslag skall denna beskattning utsträckas till inkomster av betydande storleksordning och huvudsakligen beröra i riket bosatta skattskyldiga. De grupper skattskyldiga, till vilka hänsyn framför allt bör tagas vid bestämmandet av ifrågavarande skattesats, äro inländska försäkringsanstalter och fysiska personer med högre inkomster. Beträffande monopolföretagen är frågan av mindre vikt, då beskattningen av dessa icke i någon större grad berör enskilda intressen. Livförsäkringsföretagen hava sina driftställen huvudsakligen förlagda till de större städerna och beskattas kommunalt efter de där gällande skattesatserna. Fysiska personer med höga inkomster äro i allmänhet bosatta i dessa städer eller i mindre städer och landskommuner med ett måttligt eller lågt kommunalt skattetryck. Beredningens förslag syftar icke till att åstadkomma någon rubbning i de ifrågavarande skattskyldigas kommunala skattebördor utan endast till att utnyttja deras skattekraft på ett annat sätt än nu sker. Skattesatsen för beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål kan därför ur beredningens synpunkt anknytas till utdebiteringarna i de mera gynnsamt ställda kommunerna. Det sammanlagda kommunala skattetrycket — bortsett från vägbeskattningen — har för landets samtliga kommuner per skattekrona uppgått till i genomsnitt 9 kronor 29 öre för år 1937, 9 kronor 34 öre för år 1938, 9 kronor 92 öre för år 1939 och 10 kronor 85 öre för år 1940. Den genomsnittliga utdebiteringen i de tre största städerna har för samma år varit respektive 7 kronor 44 öre, 7 kronor 48 öre, 8 kronor 45 öre och 10 kronor 10 öre per skattekrona. Att siffermässigt komma fram till en riktig skattesats låter sig naturligen icke göra, men med utgångspunkt från de angivna skattetryckstalen och med hänsyn till att vägskatten skall upphöra har

beredningen ansett en skattesats av 9 kronor per skattekrona vara skälig beträffande beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. En sådan utdebitering motsvarar ungefärligen medeltalet för de kommunala utdebiteringarna i de större städerna under senare år och ligger som synes något lägre än den genomsnittliga utdebiteringen i landets samtliga kommuner. Ett genomförande av beredningens förslag torde därför icke med tillämpning även sådan skattesats vålla några nämnvärda förskjutningar i den kommunala skattebelastningen för försäkringsförelag och fysiska personer med högre inkomster. Beredningen har jämväl övervägt att anknyta skattesatsen för gemensamt kommunalt ändamål till det årliga medeltalet för det sammanlagda kommunala skattetrycket i landet. Detta skulle emellertid vara förenat med vissa tekniska olägenheter. Då det ej är nödvändigt att uttaga något för varje år bestämt belopp för gemensamt kommunalt ändamål, synes det vara att föredraga att för den interkommunala beskattningen hava en fast skattesats, som med längre mellanrum anpassas efter det kommunala skattetryckets växlingar.

De ekonomiska verkningarna av beredningens förslag rörande en vidgad beskattning för gemensamt kommunalt ändamål. För att kunna överblicka verkningarna av olika övervägda åtgärder rörande beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål har beredningen företagit vissa undersökningar, vilkas resultat redovisas i tabellerna 36—39. Beträffande fysiska personers och dödsbons inkomst av tjänst, kapital och viss tillfällig förvärvsverksamhet samt beträffande inkomst av bankrörelse hänföra sig undersökningarna till taxeringsåret 1936, för vilket år även företagits vissa undersökningar rörande livförsäkrings- och monopolföretag. På grund av de ändrade förhållanden, som under senare år inträtt för livförsäkringsoch monopolföretagens vidkommande, hava beträffande dessa företag verkställts nya undersökningar, avseende taxeringsåret 1941. Ehuru det kunnat vara önskvärt att även för de fysiska personerna erhålla uppgifter för senare taxeringsår än 1936, har någon ytterligare statistik beträffande dessa personer ej utarbetats. Detta hade nämligen krävt ett mycket omfattande arbete, och förhållandena torde icke hava ändrats i samma grad för de fysiska personerna som för de ifrågavarande juridiska personerna. I tabell 36 angives länsvis för landsbygd respektive städer det antal skattekronor, varmed kommunernas skatteunderlag för taxeringsåret 1936 skulle hava minskats, därest beskattning för gemensamt kommunalt ändamål skett dels av fysiska personers och dödsbons inkomst av tjänst, kapital och viss tillfällig förvärvsverksamhet, i den mån sådan inkomst lämnat en beskattningsbar inkomst, överstigande 40 000, 50 000, 75 000 eller 100 000 kronor, dels ock av bankföretags rörelseinkomst. Beträffande förstnämnda slag av inkomst har beredningen, såsom ovan angivits, beslutat föreslå en begränsning av hemortskommunens beskattningsrätt till 100 000 kronor. Ifråga om bankföretags

235 rörelseinkomst har beredningen visserligen icke funnit sig böra framlägga något förslag, men de företagna undersökningarna hava dock ansetts äga så stort intresse att de bort redovisas. För fysiska personers och dödsbons vidkommande hava sålunda undersökts fyra olika alternativ, benämnda respektive alternativ A, B, C och D, vilket sistnämnda utgör beredningens förslag. Av tabell 36 framgår, att enligt dessa alternativ kommunerna skulle för taxeringsåret 1936 hava fått vidkännas en minskning av sitt skatteunderlag med i avrundade tal respektive 718 000, 572 000, 368 000 och 263 000 skattekronor. Det har vid undersökningarna visat sig, att inkomster av ifrågavarande storlek varit mycket ojämnt fördelade å kommunerna. Sålunda må nämnas, att av de nyssnämnda beloppen ungefär hälften hänfört sig till städerna Stockholm och Göteborg, ungefär en fjärdedel till övriga städer och återstoden till landsbygden. Antalet för gemensamt kommunalt ändamål skattskyldiga fysiska personer utgjorde för nämnda år enligt respektive alternativ 1 779, 1 176, 562 och 304. För bankföretag, vilka vid undersökningarna uppdelats i affärsbanker och sparbanker, visar tabell 36 ett skatteunderlag å ungefär 306 000 respektive 258 000 skattekronor. Skillnaden mellan landsbygd och städer är ifråga om bankföretagen ännu mera framträdande än beträffande fysiska personer och dödsbon. Tabell 37 utvisar länsvis för landsbygd respektive städer den år 1936 beslutade genomsnittliga utdebiteringen per skattekrona till primärkommuner och landsting å det skatteunderlag, som kommunerna skulle hava mist genom interkommunal beskattning av fysiska personer och dödsbon enligt ovan angivna alternativ samt av banker. Tabellen giver vid handen, att utdebiteringen för de berörda fysiska personerna utgjort i genomsnitt ungefär 8 kronor per skattekrona. Till jämförelse må nämnas, att utdebiteringen för samtliga primärkommuner samma år utgjorde i genomsnitt 7 kronor 62 öre per skattekrona efter frånräknande av erhållna skatteutjämningsbidrag och att utdebiteringen till landstingen uppgick till i genomsnitt 2 kronor 62 öre per skattekrona. Att tabellen ifråga om fysiska personer visar lägre genomsnittliga tal för landsbygden än för städerna förklaras därav att förekomsten inom en landskommun av så höga inkomster som de här ifrågavarande ofta är ägnad att nedbringa utdebiteringen i kommunen i utomordentligt hög grad. Detta framgår tydligare vid ett studium av siffrorna för de olika länen, av vilka en del visa utdebiteringar till primärkommun och landsting, som sammanlagt understiga 7 kronor per skattekrona. Förhållandet belyses även av den nedan (sid. 236) intagna sammanställningen rörande de kommuner, vilkas skatteunderlag skulle hava påverkats mest vid ett tilllämpande av här ifrågavarande alternativ. Med bankföretagen förhåller det sig annorlunda. Utdebiteringen å dessa företags skatteunderlag visar en närmare överensstämmelse med medeltalet för samtliga kommuner. I tabell 38 visas, huru många kommuner som skulle hava berörts av en beskattning för gemensamt kommunalt ändamål av ifrågavarande fysiska per-

236 söner och dödsbon enligt alternativen A—D. Av tabellen framgår, att vid de olika alternativen ändringar skulle hava inträtt för respektive 175, 136, 75 och 42 landskommuner samt 62, 53, 37 och 29 städer. Utdebiteringsökningen skulle hava överstigit 1 krona per skattekrona i respektive 21, 17, 11 och 11 landskommuner, medan den för städerna endast undantagsvis överstigit 25 öre per skattekrona. Tabellen visar, att mera betydande ökningar i allmänhet icke skulle hava uppstått för andra kommuner än sådana som enligt gällande ordning haft en mycket låg utdebitering. Sålunda hade bland de landskommuner, som skulle hava fått en utdebiteringsökning av mera än 1 krona per skattekrona, endast respektive 5, 4, 3 och 1 kommuner en utdebitering till primärkommunen av mer än 6 kronor per skattekrona. I nedanstående sammanställning angivas de kommuner, som enligt beredningens förslag (alternativ D) skulle vid oförändrat uttaxeringsbehov hava för taxeringsåret 1936 erhållit en utdebiteringsökning överstigande 1 krona per skattekrona. Gällande Antal Antal skatte- Uttaxering utdebite- Utdebiteringsökning i kronor per kronor per skatteinvåinvånare till primär- ring till krona enligt alternare vid kommuprimärenligt nativ taxenen i kommuringskronor nen i kroårets gällan- alterper innor per ingång de ord- nativ vånare skatteB C D A krona ning D

Kommun, län

Lovö, Skå, Ekerö,

Stockholms län > » » >

Vårdinge, > Västerhaninge,»

> >

Österlövsta, Uppsala > Strövelstorp, Kristianstads län

1076 662 1524 1746 2 891 3114

23-5 91

68-0 54-7 59-5 44-3 461 23-4

2-90

11-4 5-5 9-2 4-3

16-0 7-2 7-6 4-8 5-9 3-1

4-35 4-20

7-3

5-0

Bjäresjö, Malmöhus län Onsala, Hallands » Istrum, Skaraborgs >

557 1737 387

12-4

7-5

6-8 ll-o

å-a

31-9 52-0 27-2 44-8

Hemsö, Västernorrlands län

27-5

11-6

98-3

6-00 5-20 8-00 500 5-50

4-00 409 357

1-55 1-87 295 1-59 2-98 2-19

1-43 1-47 277 1-30 2-77 1-99

2-23 2-16 3-40 3-20 1-71 164 9-71 8-69

1-98 1-48 6-70

1-81 2-36 1'38 5-25

9-4 5 7-72

4-91

3-29

1-63 2-05 3-02 1-71 312 2-27

1-37 l-io 2-60 1-03 2-86 1-80

Genomsnittliga antalet skattekronor per invånare för taxeringsåret 1936 utgjorde för samtliga landskommuner i riket 4 1 och det inom primärkommunerna uttaxerade beloppet per invånare 33 3 kronor. De ovan upptagna kommunerna ligga sålunda i båda dessa avseenden i allmänhet över medeltalet. Det torde kunna antagas, att vid ett tillämpande av beredningens förslag nämnda kommuner i regel skulle söka begränsa sina utgifter så att uttaxeringsbehovet per invånare bleve lägre än ovan angivits och utdebiteringsökningarna därför icke skulle bliva så stora.

237 Beträffande städerna skulle de största ökningarna enligt beredningens förslag hava uppkommit i Hälsingborg med 37 öre och i Kungälv med 14 öre per skattekrona. Vissa undersökningar hava även företagits rörande inverkan av de ifrågasatta ändringarna å landstingens skatteunderlag och skattesatser. Härom må endast nämnas, att beredningens förslag skulle för taxeringsåret 1936 hava inneburit en minskning av landstingens skatteunderlag med sammanlagt ungefär 96 000 skattekronor, motsvarande en genomsnittlig utdebiteringsökning av endast 1 öre per skattekrona. De för taxeringsåret 1941 företagna undersökningarna avse inkomst avlivförsäkrings- och monopolrörelse, d. v. s. av förvärvskällor, vari fastighet kan ingå. De ändringar i de undersökta kommunernas skatteunderlag och utdebitering, som beredningens förslag innebär, såvitt angår ifrågavarande skattskyldiga, komma därför att vara beroende ej blott av utvidgningen av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål utan även av övergången från garantiskatt till fristående objektskatt. Beträffande monopolföretagen försvåras beräkningarna av det förhållandet att företagen hava fasta driftställen inom flera kommuner och att en ny fördelning av den beskattningsbara inkomsten mellan dessa kommuner skulle behöva ske. Vid fristående objektskatt skulle nämligen den beskattningsbara inkomst, som bleve föremål för fördelning, vara en helt annan än vid garantiskatt. För att undvika berörda svårigheter har vid beräkningarna antagits, att kommunerna genom den föreslagna beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål skulle hava gått miste om dels det inkomstskatteunderlag från monopolföretagen, som enligt gällande ordning tillförts kommunerna, och dels det fastighetsskatteunderlag, som genom repartitionstalets sänkning från 005 till 0025 skulle hava bortfallit. Det antal skattekronor, som med angivna utgångspunkter skulle hava bortfallit i kommunerna för taxeringsåret 1941, utgör i avrundade tal för livförsäkringsföretagen 43 000, systembolagen 256 000, aktiebolaget tobaksmonopolet 37 000 och aktiebolaget vin- & spritcentralen 28 000 eller tillhopa 364 000. ökningen av utdebiteringen i kommunerna vid beskattning för gemensamt kommunalt ändamål av förenämnda skatteunderlag för taxeringsåret 1941 belyses i tabell 39. Därav framgår att 36 landskommuner och 110 städer skulle hava berörts av en sådan beskattning. Endast i 3 av landskommunerna skulle utdebiteringen till primärkommunen hava ökats med mera än 25 öre per skattekrona. Dessa äro Åhus köping i Kristianstads län med en ökning av 1 krona 79 öre per skattekrona samt Fleninge och Röstånga i Malmöhus län med en ökning av respektive 1 krona 6 öre och 58 öre per skattekrona. 1941 års primärkommunala utdebiteringar för dessa kommuner utgjorde respek-

238 tive 8 kronor 50 öre, 7 kronor och 6 kronor 90 öre per skattekrona. Av städerna skulle 5 hava fått sin utdebitering ökad med mer än 25 öre per skattekrona, nämligen Haparanda med 65 öre, Härnösand med 48 öre, Arvika med 42 öre, Öregrund med 30 öre och Södertälje med 26 öre per skattekrona. 1941 års utdebiteringar till dessa städer utgjorde respektive 15 kronor, 11 kronor 95 öre, 10 kronor 90 öre, 10 kronor och 9 kronor 20 öre per skattekrona. Att direkt samordna resultaten av undersökningarna för taxeringsåren 1936 och 1941 är givetvis icke möjligt. Då det emellertid endast undantagsvis är samma kommuner som i nämnvärd utsträckning skulle hava berörts av de olika åtgärder, som undersökningarna för de båda åren avse, synes detta förhållande icke vara av större betydelse. Det är blott i de tre största städerna som samtliga här ifrågavarande slag av monopolföretag hava fasta driftställen. Minskningen av skatteunderlaget för taxeringsåret 1936 genom interkommunal beskattning av fysiska personers och dödsbons berörda inkomster skulle för Stockholm hava motsvarat 07 procent, för Göteborg 17 procent och för Malmö 07 procent, medan minskningen för taxeringsåret 1941 genom sådan beskattning av monopol företagens rörelseinkomster och livförsäkringsföretagens ränteinkomster skulle hava motsvarat respektive 10, 06 och 05 procent. Enligt beredningens förslag skall skattesatsen vid beskattning för gemensamt kommunalt ändamål utgöra 9 kronor per skattekrona. Det skatteunderlag, som skulle bliva föremål för dylik beskattning, är för de fysiska personernas vidkommande detsamma som bortfaller för kommunerna. Även för livförsäkringsföretagen kan detta antagas vara förhållandet. För monopolföretagen har man däremot att räkna med ett större skatteunderlag vid den interkommunala beskattningen än det som bortfaller för kommunerna. Enligt beredningens förslag försvinner nämligen dels procentavdraget och dels den nu gällande maximeringen av nettointäkten, vartill kommer att den för aktiebolaget tobaksmonopolet gällande skattefriheten för monopolets andel av licensavgifter för importerade tobaksvaror enligt förslaget skall upphöra. Det antal skattekronor, som under dessa förutsättningar skulle hava beskattats för gemensamt kommunalt ändamål för taxeringsåret 1941, utgör i avrundade tal för livförsäkringsföretagen systembolagen aktiebolaget tobaksmonopolet aktiebolaget vin- & spritcentralen eller tillhopa

43 000, 264 000, 53 000 och 109 000 469 000.

Med den föreslagna skattesatsen skulle skattebeloppet å detta skatteunderlag uppgå till omkring 42 miljoner kronor. Ä fysiska personers och dödsbons ifrågavarande skatteunderlag för taxeringsåret 1936, vilket utgjorde

239 ungefär 263 000 skattekronor, skulle skatten belöpa sig till omkring 24 miljoner kronor. Enligt beredningens förslag skola för gemensamt kommunalt ändamål jämväl beskattas aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiaboiag. Då dessa företag för närvarande åtnjuta skattefrihet för sin rörelseinkomst, möter det vissa svårigheter att verkställa några beräkningar rörande de inkomster, som därigenom skulle tagas till beskattning.

240 K A P I T E L X.

Speciella kommunalskatter och kommunala avgifter. Vid sidan av den allmänna repartitionsskatten å fastighet och inkomst äga kommunerna upptaga vissa speciella skatter, nämligen skogsaccis och nöjesskatt, ävensom hundskatt samt bevillningsavgifter för vissa offentliga föreställningar. Intill år 1939 funnos ytterligare ett antal skatter av detta slag, nämligen kommunal progressivskatt samt sjukvårdsavgift och folkskoleavgift. I olika sammanhang hava uttryckts önskemål om införande av en ny sådan skatt, nämligen jordvärdestegringsskatt. Såsom vederlag för särskilda prestationer äga kommunerna även upptaga s. k. kommunala avgifter, vilka, i den mån de icke överstiga kommunernas kostnader för prestationerna, dock ej hava karaktär av skatter. I kap. II ovan har beredningen vid sitt allmänna ståndpunktstagande ifråga om det kommunala skattesystemet uttalat den principiella uppfattningen att de speciella kommunalskatterna böra avvecklas samt att i den mån kommunerna hava kostnader för anordningar, som i särskild grad komma vissa kommunmedlemmar till godo, ersättning bör beredas kommunerna härför genom kommunala avgifter. Denna uppfattning skall här närmare utvecklas, varvid beredningens allmänna syn på de kommunala hushållningsproblemen måste något beröras. De kommunala skatterna hava till uppgift att bereda kommunerna medel till deras hushållning. Vid sidan av skatter och inkomster av privatekonomisk natur hava statsbidrag i växande utsträckning fått tjäna till att fylla kommunernas medelsbehov. Statsbidrag kunna emellertid med hänsyn till sin karaktär icke få utgöra det väsentliga ekonomiska underlaget för kommunernas självstyrelse. I denna självstyrelse ligger en viss frihet att bestämma, vilka uppgifter som, förutom de i lagar och författningar föreskrivna, skola handhavas av kommunens medlemmar gemensamt och på vad sätt uppgifterna skola fullgöras. Kommunerna böra därför äga tillgång till åtminstone en inkomstkälla, ur vilken de kunna efter eget skön uttaga medel, varje kommun i förhållande till sitt särskilda behov. För detta ändamål lämpar sig en skatt med föränderlig skattesats, vars storlek kommunen äger bestämma. Den allmänna kommunala repartitionsskalten fyller denna uppgift. Genom att kommunernas hushållning grundas på en beskattningsrätt av detta slag vinnes även den fördelen att det ekonomiska ansvaret för självstyrelsens hand-

241 havande kommer att åvila kommunens medlemmar, vilka få gemensamt bära den av kommunens åtgärder betingade skatten. Det framstår emellertid även såsom ett önskemål att alla kommuner erhålla sådana ekonomiska förutsättningar att de skola kunna på ett någorlunda likvärdigt sätt fullgöra sina uppgifter. Ur denna synpunkt hava de kommunala skatterna i regel mindre goda verkningar, i det att de giva rikligare inkomster i kommuner, där välstånd råder och behovet av kommunens stöd och ingripande ej är så stort, men ringa tillskott i trakter med mindre välställd befolkning, där större anspråk måste ställas på den kommunala verksamheten. För att de sämre ställda kommunerna skola kunna fullgöra sina uppgifter är det därför nödvändigt att de tillföras medel genom statsbidrag. De speciella kommunalskatterna lida i regel av samma olägenhet med avseende å skattekällornas fördelning mellan kommunerna som den allmänna repartitionsskatten. Vissa av dem fördela intäkterna till och med mera ojämnt än denna. Ur övriga här anförda synpunkter äga dessa skatter icke samma värdefulla egenskaper som en allmän repartitionsskatt. I den mån skattesatsen, såsom oftast är fallet, är bestämd utan kommunens medverkan, erbjuda de speciella skatterna ej möjligheter till anpassning efter kommunens skattebehov. De äro ej heller ägnade att vidmakthålla kommunmedlemmarnas ansvar för kommunens hushållning. Dylika skatter hava därför icke några företräden framför statsbidrag såsom medel att finansiera kommunernas förvaltning. I enlighet med ovan antydda tankegångar har beredningen kommit till det resultatet att den allmänna repartitionsskatten bör vara grundvalen för kommunernas ekonomi och att statsbidrag böra utgå till kommunerna i mån av behov för utfyllnad av inkomsterna och utjämning av repartitionsskattens olika verkningar i kommunerna. I ett sådant system hava de speciella kommunalskatterna icke någon uppgift att fylla men giva väl upphov till vissa olägenheter. Den ojämna fördelningen av dessa skatter har nämligen en ogynnsam inverkan på möjligheterna att skapa sådana mera tillfredsställande grunder för utmätande av statsbidrag till kommunerna, som kunna åstadkomma en avvägning av bidragen efter kommunernas verkliga behov. För detta ändamål är det av stor betydelse att det allmänna kommunala skatteunderlaget är ett i huvudsak riktigt uttryck för kommunenias ekonomiska bärkraft. Denna uppgift kan emellertid skatteunderlaget icke fylla, om vid sidan av den allmänna repartitionsskatten finnas speciella skatter av större betydelse. En skatteutjämning, som syftar till att minska de stora olikheterna ifråga om kommunernas inkomster, blir givetvis svårare att genomföra, om den måste inriktas på ett flertal inkomstkällor istället för å en enda, nämligen den allmänna repartitionsskatten. Vad nu sagts gäller endast om skatter i egentlig mening. I den mån de pålagor, vilka betecknats såsom speciella kommunalskatter, utgöra ersättning för kostnader, som kommunen haft för särskilda anordningar till förmån för vissa medlemmar, och skatterna sålunda kunna sägas vara av samma natur 16—427675.

242 som kommunala avgifter, måste dessa skatter alltjämt anses hava sitt berättigande. Av de speciella kommunalskatterna hava genom beslut av 1938 års riksdag sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften avskaffats efter förslag av kommunalskatteberedningen samt den kommunala progressivskatten efter gemensamt förslag av 1936 års skattekommitté och beredningen. Skogsaccisen har beredningen på grund av dess samband med fastighetsbeskattningen behandlat redan i kap. V ovan och där föreslagit, att denna skatt skall avskaffas. Beredningen hemställer nu, att kommunernas andel i nöjesskatten skall överföras å staten. Ifråga om bevillningsavgifterna förordar beredningen en utredning om ändrad lagstiftning och i avvaktan härpå en ökning av avgifternas storlek. Beträffande hundskatten föreslår beredningen däremot ej någon ändring. I det följande skola de särskilda skatterna var för sig upptagas till behandling, varvid beredningen skall närmare angiva sin ståndpunkt till desamma. Även de kommunala avgifterna skola beröras ur vissa synpunkter, ehuru några förslag beträffande desamma ej framläggas.

Kommunal progressivskatt. Såsom framgår av kap. III, där den kommunala progressivbeskattningens tidigare utveckling berörts, infördes i vårt land en kommunal progressivskatt genom beslut av 1920 års riksdag. Denna skatt, av vilken tre fjärdedelar voro avsedda för de särskilda kommunernas behov och en fjärdedel för skatteutjämning, utbyttes genom antagandet av 1928 års skattelagstiftning mot två fristående, efter enahanda grunder utgående progressivskatter, nämligen en kommunal progressivskatt till kommunerna och en utjämningsskatt till staten. Beträffande den förra skatten gällde enligt en förordning den 28 september 1928 i huvudsak följande. Skatten utgick till kommuner, församlingar och skoldistrikt. Den beräknades på grundval av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. För fysiska personer samt oskifta dödsbon, familjestiftelser, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag inträdde skattskyldighet, om detta belopp översteg 3 000 kronor, och skattens grundbelopp utgjorde för den del av det beskattningsbara beloppet, som översteg 3 000 men icke 9 000 kronor, 0 5 procent. För högre inkomstskikt var procentsatsen för grundbeloppet högre, så att den beträffande den del av det beskattningsbara beloppet, som översteg 100 000 kronor, utgjorde 5. Grundbeloppet var dock maximerat till 45 procent av det beskattningsbara beloppet. Svenska aktiebolag voro skattskyldiga, om den s. k. inkomstprocenten, vilken var ett uttryck för förhållandet mellan bolagets inkomst och dess kapital, översteg 6. Även för aktiebolag var skatten progressiv, i det att grundbeloppets storlek var beroende av inkomstprocenten. Sparbanker, andra svenska försäkringsanstalter än aktiebolag, ävensom systembolag, ideella föreningar, stiftelser o. dyl. erlade icke kommunal progressivskatt. Skatten tillkom den eller de

243 kommuner, där den skattskyldige åtnjutit inkomst av beskaffenhet att kunna där taxeras till kommunal inkomstskatt, dock att, därest grundbeloppet ej översteg 300 kronor, detsamma alltid odelat tillfördes hemortskommunen. Grundbeloppet fick tagas i anspråk för täckande av högst en fjärdedel av kommunens (församlingens, skoldistriktels) skattebehov. Återstoden av grundbeloppet uttogs icke. För taxeringsåret 1938 utdebiterade kommunerna kommunal progressivskatt med ungefär 240 miljoner kronor, som var det högsta beloppet under den tid 1928 års förordning tillämpades. Det lägsta beloppet under samma tid utdebiterades för taxeringsåret 1934 med ungefär 10 8 miljoner kronor. Börande de vid den kommunala progressivskatlens tillkomst anförda skälen för dess införande samt därefter framkomna förslag om skattens omläggning eller upphävande hänvisas till 1936 års skattekommittés betänkande (SOU 1937:42 sid. 73 ff). Förslag om skattens avskaffande avgavs år 1937 gemensamt av beredningen och 1936 års skattekommitté i samband med kommitténs förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen. Att frågan upptogs i detta sammanhang berodde närmast på att genom den kommunala progressivskattens upphävande större enhetlighet i skattesystemet kunde vinnas och olägenheten av två progressivskatter i skattesystemet undvikas. Vad de kommunala synpunkterna anginge anförde kommittéerna: »Vid införandet av den kommunala progressivskatten motiverades denna främst därmed, att det befunnits behövligt att tillföra kommunerna en dylik skatteinkomst vid sidan av den vanliga utdebiteringen för att kunna hålla denna nere i skäliga belopp. Såsom av den statistiska utredningen framgår har emellertid den kommunala progressivskatten i de flesta av de mera skattetyngda kommunerna ringa eller ingen betydelse. Den med progressivskatten åsyftade verkan har således icke uppnåtts. Å andra sidan åstadkommer den kommunala progressivskatten ofta en icke obetydlig sänkning av utdebiteringen i kommuner, vilka hava ett starkt skatteunderlag och på grund därav även utan hjälp av progressivskatten skulle kunna hålla utdebiteringen jämförelsevis låg. Progressivskatten har alltså märkbart ökat ojämnheten i det kommunala skattetrycket. Då kommunerna bereddes tillgång till progressiv beskattning, uttalades även, att de genom densamma inflytande medlen skulle användas till täckande av de utav kommunernas utgifter, vilka avsåge mera allmänna ändamål. Sedan den kommunala progressivskatten infördes, har emellertid staten efter hand övertagit en rätt betydande andel av kommunernas utgifter för nyssnämnda ändamål, såsom skolväsendet, folkpensioneringen m. m. Om den progressiva beskattning, som nu uttages av kommunerna, förbehölles staten och de för staten härigenom ökade skatteintäkterna användes till lättande av bördorna för landets mera skattetyngda kommuner, skulle en direkt skatteutjämning uppkomma i motsats mot vad som kan åstadkommas genom bibehållande i en eller annan form av den kommunala progressivskatten. Såsom skäl för den kommunala progressivskattens bibehållande har tidigare anförts, att förlusten av denna skatteintäkt skulle kunna vålla de kommunala finanserna svårt avbräck särskilt i sådana fall, där kommunen på längre sikt kalkylerat med progressivskatt såsom säker inkomstkälla. På sätt förut framhållits utgår emellertid progressivskatt sällan med större belopp i andra kommuner än i sådana med gott skatteunderlag och låg utdebitering. I de enstaka kommuner med hög utdebitering, varest progressivskatten är av egentlig betydelse, skulle förlusten av nämnda skatt kunna mildras genom ökade skatteutjämningsbidrag. Det åberopade förhållan-

244 det torde därför icke utgöra ett avgörande hinder mot den kommunala progressivskattens avskaffande, i synnerhet därest övergången mildras på lämpligt sätt. Den omständigheten, att den kommunala progressivskattens grundbelopp stundom icke kan helt uttagas, minskar möjligheterna att rättvist avväga en progressiv beskattning, som skall tillämpas å skattskyldiga i olika kommuner. Det får anses oegentligt, att vissa skattskyldiga, som redan äro i hög grad gynnade av låg kommunal utdebitering, skola draga den ytterligare fördelen av nämnda förhållande, att de få betala lägre kommunal progressivskatt än skattskyldiga med samma inkomst, bosatta i kommuner med hög utdebitering. Den kommunala progressivskatten medför avsevärt arbete med taxering, debitering och uppbörd. Såsom ofta påpekats uppstå stora besvärligheter, särskilt därest taxeringen ändras för en skattskyldig, vars kommunala progressivskatt fördelats mellan flera kommuner. På grund av vad nu anförts ha kommittéerna kommit till den uppfattningen, att hänsyn till kommunerna icke kräver den kommunala progressivskattens bibehållande. Kommunalskatteberedningen har emellertid härvid funnit sig böra framhålla, att beredningen i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bördor överväger förslag om skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd åt kommunerna komma att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsätter, att vid bedömandet av dessa beredningens blivande förslag hänsyn tages till den kommunala progressivskattens indragande till staten.» Kommittéerna ansågo, att skatten borde upphöra i och med ikraftträdandet av det föreslagna nya statsskattesystemet, men funno, att skälig hänsyn till kommunerna, vilka borde beredas möjlighet att anpassa sig efter de ändrade förhållandena, påkallade en övergångsanordning. Enligt kommittéernas förslag skulle till kommunerna under fyra år efter skattens avskaffande utbetalas en avtagande ersättning. För de yttranden, som avgåvos över förslaget, har redogörelse lämnats i propositionen till 1938 års riksdag angående omläggning av den direkta statsbeskattningen (nr 258 sid. 77 ff). I propositionen, vari den kommunala progressivskattens avskaffande föreslogs, anförde departementschefen bl. a. (sid. 88), att progressivskattens indragande till staten i förening med statliga åtgärder till kommunernas bästa skulle medföra en betydande och även mycket önskvärd skatteutjämning. Beträffande övergångsersättningen föreslogs i propositionen, att denna skulle utgå under åren 1940—1943 med belopp, motsvarande 100, 75, 50 respektive 25 procent av medeltalet för den i varje kommun för åren 1928— 1937 utdebiterade progressivskatten. Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet (betänkande nr 32) biföll riksdagen det i propositionen framlagda förslaget om progressivskattens avskaffande. Sjukvårdsavgift och

lolkskoleavgift.

Sjukvårdsavgift och folkskoleavgift voro två under senare delen av 1800talet införda personella kommunalskatter. Sjukvårdsavgift utgick till landsting och städer, som ej deltogo i landsting. Folkskoleavgift utgick till de

245 skoldistrikt, som beslöto upptaga sådan avgift. Vardera avgiften var högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna. Skattskyldig var envar, som erlade mantalspenningar, d. v. s. envar, som uppnått 18 års ålder och ej på grund av särskilda skäl var befriad från mantalspenningars erläggande. Det utdebiterade beloppet av dessa personella kommunalskatter uppgick för taxeringsåret 1938 till sammanlagt omkring 2 1 miljoner kronor. Nära två tredjedelar av städerna och nära en tredjedel av landskommunerna uttogo icke folkskoleavgift för detta år. I anslutning till ett i 1936 års skattekommittés ovannämnda betänkande framlagt förslag om mantalspenningarnas avskaffande hemställde kommunalskatteberedningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1937, att jämväl sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften måtte avskaffas. I sin motivering för förslaget anförde beredningen bl. a. följande: »Oavsett det tekniska sambandet med mantalspenningarna tala enligt beredningens uppfattning sakliga skäl för att de båda kommunala personella avgifterna försvinna ur skattesystemet samtidigt med mantalspenningarna. Dessa avgifter hava tidigare haft betydelse för tillgodoseende av vissa kommunala ändamål. Eftersom medel för tillgodoseende av dessa ändamål numera nästan helt anskaffas på samma sätt som medel till kommunala ändamål i allmänhet, måste avgifterna anses hava förlorat sin egentliga betydelse. Vid bedömandet av avgiftenias betydelse för primärkommunernas och landstingens ekonomi böra endast avgifterna från dem, som icke erlägga kommunalskatt i annan form, tagas med i beräkningen. Av dem som erlägga dylik skatt kunna nämligen belopp motsvarande avgifterna på ett avgjort enklare sätt uttagas genom den allmänna kommunalbeskattningen. De avgifter, vilka inflyta från dem som icke erlägga annan kommunalskatt, uppgå säkerligen icke till några större belopp. Av här förut lämnade uppgifter angående avgifternas storlek m. m. framgår, att de personella avgifterna överhuvud laget icke hava någon avsevärd betydelse för primärkommunernas och landstingens ekonomi. Såsom det föregående jämväl utvisar, har ett stort antal kommuner ej heller funnit anledning att upptaga folkskoleavgift. Genom avgifternas borttagande skulle ock en viss lättnad i uppbördsarbetet ernås.» I ovan berörda proposition till 1938 års riksdag (nr 258 sid. 72 ff) föreslogs, att såväl mantalspenningarna som sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften skulle avskaffas. Biksdagen biföll förslaget. Avgifterna utgingo sista gången för år 1938.

Nöjesskatt. Enligt förordningen den 14 juni 1940 om nöjesskatt, vilken trädde i kraft den 1 juli samma år, skall för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, kommun, inom vars område tillställningen hålles, uttaga nöjesskatt. Nöjestillställningar äro efter sin art indelade i tre klasser. Skatten utgår i förhållande till biljettpriset, i två klasser efter progressiv skiktskala. Högsta procentsatsen å biljettpriset eller del därav är 30 och den lägsta 15. Skatten debiteras och uppbäres av kommunen, som har att till statsverket inleverera hälften av influtna skattemedel. I municipalsamhälle eller köping,

som ej utgör egen kommun, tillfaller kommunandelen municipalsamhället respektive köpingen. Nöjesskatt infördes genom en förordning den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar. Enligt denna förordning var skatten helt kommunal, och kommunen ägde själv avgöra, huruvida skatt skulle upptagas inom kommunen. Genom en förordning den 22 december 1939 infördes såsom ett provisorium jämväl en statlig nöjesskatt. Denna utgick i alla kommuner, vilka själva uttogo nöjesskatt. Båda de nämnda författningarna upphävdes genom 1940 års förordning. Under budgetåret 1940/41 inflöt nöjesskatt till statsverket med cirka 108 miljoner kronor. Sammanlagt kan skatten sålunda nämnda år antagas hava inbringat det dubbla beloppet. Börande fördelningen mellan kommunerna av deras andel i skatten finnas icke några uppgifter i den officiella statistiken från den gällande förordningens tillämpningstid. Senaste officiella uppgifter hänföra sig till år 1939. Detta år tillfördes kommunerna genom nöjesskatten en inkomst av ungefär 10 0 miljoner kronor, varav 8"0 miljoner kronor tillföllo städer och 20 miljoner kronor landsbygdens kommuner. Dessa uppgifter torde, ehuru de icke hänföra sig till förhållandena efter den gällande lagstiftningens ikraftträdande, giva en föreställning även om nöjesskattens nuvarande fördelning mellan kommunerna. Förslag hava tid efter annan väckts om att nöjesskatten helt skulle tillkomma staten. I en av borgmästaren J. Laurin utarbetad promemoria angående nöjesskatt, som låg till grund för 1940 års lagstiftning (se prop. 1940: 271), föreslogs, att stat och kommun vardera skulle erhålla hälften av skatten. I yttranden över promemorian (se prop. sid. 21 ff) hävdades å ena sidan, att mer än hälften av skatten borde tillföras kommunerna och å andra sidan att skatten skulle helt tillfalla staten. Till stöd för den förra meningen anfördes, att vid en hälftendelning kommunerna skulle erhålla en mindre andel i skatteintäkterna än vad de förut haft och att kommunerna därvid icke skulle erhålla ersättning för besväret med uppbörden av den statliga andelen av skatten samt vidare att kommunerna vore i stort behov av nöjesskattemedlen, vilka satte dem i stånd att i betydande omfattning stödja kulturella och sociala ändamål, som eljest icke kunde påräkna kommunala bidrag. Den senare meningen omfattades av statskontoret, som ansåg, att de alltmera skärpta statsfinansiella svårigheterna talade för att den möjlighet till ökade statsinkomster, som nöjesskatten erbjöde, borde ytterligare utnyttjas. Ämbetsverket ville visserligen icke förneka, att ett slopande av den kommunala nöjesskatten kunde för inånga kommuner medföra ekonomiskt avbräck, men med hänsyn till de stegrade kraven på statskassan syntes nämnda förhållande icke böra få tillmätas avgörande betydelse. Statskontoret framhöll också, att kommunerna komme i åtnjutande av väsentligen större bidrag från statsverket än tidigare. Även länsstyrelsen i Malmöhus län gav uttryck åt den principiella uppfattningen att nöjesskatten borde vara en rent statlig skatt. Som skäl härför anförde länsstyrelsen följande:

247 »I intet annat avseende än ifråga om just denna skatteform hava kommunerna medgivits skattläggningsrätt utöver den direkta inkomstbeskattningen. Länsstyrelsen bortser härvidlag från hundskatt, vilken väl snarast torde få anses såsom ett led i kommunal ordningsstadga. Någon rationell grund för en kommunal nöjesskatt torde också vara svår att framleta. Med tanke på att i övervägande antalet fall nöjesskatten bliver övervältrad å den nöjesbesökande allmänheten kommer denna beskattningsform i icke ringa utsträckning att innebära, att en kommun uppbär skatteintäkter från medborgare tillhörande andra administrativa områden. Sålunda lära städernas och de större samhällenas nöjestillställningar till stor del bevistas av folk från kringliggande landsbygd. Denna oegentlighet framträder med all önskvärd tydlighet ifråga om sådan nöjestillställning såsom det Grand Prix för motorcyklar, som nu under en följd av år arrangerats inom detta län. Utan därmed förknippade kostnader av något slag uppbära härvid tvenne kommuner högst avsevärda skattebelopp enbart av den anledningen, att tävlingen köres över en allmän väg, vilken genomskär båda samhällena.» I d e n p r o p o s i t i o n (nr 271), v a r i g e n o m f r å g a n förelades 1940 å r s r i k s d a g , f ö r o r d a d e s den f ö r d e l n i n g av s k a t t e n , s o m i o v a n n ä m n d a p r o m e m o r i a föreslagits. D e p a r t e m e n t s c h e f e n a n f ö r d e d ä r v i d bl. a., a t t det icke b o r d e ifrågak o m m a a t t helt b e r ö v a k o m m u n e r n a i n k o m s t e n a v nöjesskatt. Vid 1942 å r s r i k s d a g v ä c k t e s motionsvis (I: 21 och I I : 25) förslag o m att n ö j e s s k a t t e n skulle h e l t ö v e r t a g a s a v staten. Till stöd för förslaget å b e r o p a des h u v u d s a k l i g e n det s k ä l e t a t t de i n k o m s t e r , s o m n ö j e s s k a t t e n tillförde k o m m u n e r n a , gjorde dessa e k o n o m i s k t i n t r e s s e r a d e i nöjeslivet och att ett ö v e r f ö r a n d e av n ö j e s s k a t t e n i dess h e l h e t å s t a t e n skulle b e f o r d r a nöjeslivets s a n e r i n g . I m o t i o n e r n a ifrågasattes, a t t n ö j e s s k a t t e n skulle redovisas till en särskild fond, från vilken a n s l a g k u n d e u t g å till olika k u l t u r e l l a ä n d a m å l i n o m k o m m u n e r n a , v a r i g e n o m d e n enligt m o t i o n ä r e r n a s m e n i n g u r s p r u n g l i g a t a n k e n a n g å e n d e n ö j e s s k a t t e n s a n v ä n d n i n g k o m m e a t t realiseras. Styrelsen för s v e n s k a s t a d s f ö r b u n d e t , s o m avgav y t t r a n d e över m o t i o n e r n a , h e m s t ä l l d e , att dessa i c k e m å t t e bifallas. Styrelsen y t t r a d e bl. a. följande (se bevillningsutskottets b e t ä n k a n d e n r 17): »Styrelsen måste för sin del bestämt bestrida riktigheten av den uppfattning om avsikten med nöjesskatten, som motionärerna göra sig till tolk för. Ett studium av förarbetena till nöjesskatteförfattningen jävar helt en dylik uppfattning. I 1919 års proposition om införande av nöjesskatt diskuterades ingående alternativen statlig och kommunal skatt. När departementschefen anslöt sig till det sistnämnda alternativet, var det med åberopande av kammarrättens ståndpunkt. Ämbetsverket hade ansett, att skatten till sin natur vore mest lämpad som kommunal skatt. Från annat håll hade tidigare också framhållits, att det vore kommunen, som finge vidkännas de flesta och största olägenheter och kostnader, som följde med till den lokaliserade nöjesanordningar. Konstitutionsutskottet tillfogade till dessa argument den synpunkten, att dyrtiden utövat ett sådant tryck på kommunerna, att det vore ett oavvisligt behov att på något sätt ställa till deras förfogande möjligheter att med nya inkomstkällor möta detta tryck. Den 'ursprungliga tanken' var uppenbarligen den, att kommunerna i en svår tid skulle beredas tillfälle att få en ny skattekälla. Det finansiella läget var då sådant, att det måste te sig naturligt att det allmänna beskattade nöjeslivet. Meningarna bröto sig endast därom, huruvida staten eller kommunen skulle uppbära skatten. Man stannade för kommunen. Men frågan om en omläggning till statsskatt kom åter och åter upp i riksdagen. Vid riksdagarna 1921, 1923, 1927, 1929, 1932 och 1933 avvisades förslag om en omläggning till statsskatt. Man erinrade moi

248 dessa förslag, att skatten för ett stort antal kommuner skulle ha en avsevärd finansiell innebörd. Tanken på en uppdelning på en statlig och en kommunal nöjesskatt kom första gången fram 1933, avvisades då men vann riksdagens godkännande vid urtiman 1939. Det framhölls i detta sammanhang, att nyssnämnda invändningar skulle 'förlora i styrka därest några inskränkningar i den kommunala beskattningsrätten på förevarande område icke göras utan en statlig nöjesskatt införes vid sidan av den kommunala'. Den nya skatten motiverades med behov av ökade inkomster. Som framgår av ovanstående kortfattade redogörelse för de principer, som legat till grund vid skattens tillkomst och utvidgande till både statlig och kommunal skatt har det gällt att i finansiellt svåra tider öka skatteinkomsten men icke att skaffa medel för olika kulturella ändamål. För städernas del ha medlen i stor utsträckning visserligen gått till dylika ändamål. Men att i tider av stigande skatter i kommunerna dirigera inflytande nöjesskattemedel via staten till en fond för kulturella ändamål i de olika kommunerna synes vara en tanke av föga aktualitet i nuvarande läge. Förslaget om kulturfonden återfinnes ej heller i motionens slutkläm och det torde därför vara mindre påkallat att ytterligare argumentera mot dess förverkligande. Dock må framhållas det oegentliga i att städerna i nuvarande läge skulle betala in medel till en fond, öppen för anslag till kulturella ändamål också i kommuner, som själva helt obetydligt bidragit till fonden. Vad åter angår förstatligandet av skatten som ett moment i strävandena att åstadkomma ett sundare nöjesliv torde icke heller här motionens argumentering få anses vara så särdeles stark. Att de kommunala myndigheterna skulle ställa sig välvilliga mot nöjestillställningar av moraliskt mindervärdig art av omtanke om nöjesskatten från desamma synes icke i något avseende ha styrkts och torde ej heller k u n n a styrkas. En sanering av nöjeslivet är ett starkt kommunalt önskemål, för vars förverkligande kommunerna på olika sätt visat intresse. För år 1941 uppgingo städernas inkomster av den kommunala delen av nöjesskatten till 8 305 798 kronor 22 öre. Att statsmakterna i dessa för städernas finanser så bekymmersamma tider skulle överföra dylika belopp på statsinkomsterna strider, som av det föregående framgår klart och tydligt, mot den uppfattning, statsmakterna från nöjesskattens tillkomst 1919 intagit. Skatten ifråga har en gång i ett för kommunerna bekymmersamt finansiellt läge givits dem till en lättnad. Läget är ingalunda ljusare nu. Tvärtom torde kommunerna nu i än högre grad ha behov av nöjesskattemedlen.» Bevillningsutskottet a n f ö r d e i a n l e d n i n g av i f r å g a v a r a n d e m o t i o n e r bl. a. följande: »Såsom styrelsen för svenska stadsförbundet anfört var syftet vid införandet år 1919 av den kommunala nöjesskatten att i en för kommunerna svår tid bereda dem tillfälle att genom beskattning av nöjeslivet öka sina skatteintäkter. Tillkomsten år 1939 av den statliga nöjesskatten vid sidan av den kommunala motiverades med behov av ökade inkomster för staten. Det nu anförda giver sålunda vid handen, att denna beskattningsform tagits i anspråk för att i finansiellt svåra tider öka skatteintäkterna. Att i nu rådande, jämväl för kommunerna bekymmersamma ekonomiska läge avhända dem ifrågavarande inkomstkälla finner utskottet icke tillrådligt. Det b ö r nämligen uppmärksammas, att den kommunala nöjesskatten, såsom styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhållit, i stor utsträckning användes för främjande av föreläsnings- och studieverksamhet, idrottsliv och andra för ungdomens fostran och utveckling betydelsefulla företag. Att vid sådant förhållande avhända kommunerna denna skattekälla skulle kunna medföra att anslagen för nämnda ändamål i synnerhet i de mindre kommunerna begränsades eller helt utebleve. Härutöver må framhållas, att ett helt förstatligande av nöjesskatten säkerligen icke kan råda bot på de av motionärerna påtalade missförhållandena ifråga om nöjeslivet, särskilt som det icke tillkommer de kommunala myndigheterna att av-

249 göra frågor om anordnande av nöjestillställningar. Utskottet finner det visserligen vara synnerligen behjärtansvärt att åtgärder vidtagas till genomförande av en sanering av nöjeslivet, icke minst på landsbygden, men anser detta icke kunna åstadkommas på sätt motionärerna ifrågasatt. På grund av det anförda finner sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag om helt förstatligande av nöjesskatten. » Till stöd för den u p p f a t t n i n g e n a t t n ö j e s s k a t t e n h e l t b ö r t i l l k o m m a s t a t e n k u n n a alltjämt å b e r o p a s d e skäl, s o m tidigare a n f ö r t s , n ä r fråga varit o m s t a t e n s ö v e r t a g a n d e av d e n n a s k a t t f r å n k o m m u n e r n a , n ä m l i g e n att n å g o n rationell g r u n d för en k o m m u n a l n ö j e s s k a t t k n a p p a s t k a n a n s e s föreligga o c h a t t det statsfinansiella läget g ö r det angeläget för staten a t t e r h å l l a ö k a d e tillskott g e n o m n ö j e s s k a t t e n . H ä r t i l l k o m m e r emellertid det enligt b e r e d n i n g ens m e n i n g a v g ö r a n d e skälet att s k a t t e n å s t a d k o m m e r en i c k e ö n s k v ä r d förd e l n i n g av det a l l m ä n n a s s k a t t e i n t ä k t e r m e l l a n k o m m u n e r n a i n b ö r d e s . Att så ä r f ö r h å l l a n d e t , f r a m g å r av följande s a m m a n s t ä l l n i n g r ö r a n d e d e n u n d e r å r 1939 i n f l u t n a n ö j e s s k a t t e n i de k o m m u n e r , s o m u n d e r detta å r uttagit s å d a n skatt. Antal kommuner, vilkas nöjesskatt utgjort (i kronor per invånare)

Antal skattekronor per invånare för taxeringsåret 1938

Under 200 200—2-99 300—3-99 400—4-99 500—5-99 600—6-99 700 och däröver Summa landskommuner

Under 8'00 8-00— 8-99 9-00— 9-99 1000—10-99 11-00—11-99 12'00 och däröver Summa städer

under 1-00

TOO— 1-99

2-00 — 2-99

53 224 299 193 87 47 56 959

5 12 24 27 23 11 15 117

Landskommuner. — — 1 — — 1 7 2 1 — 7 1 — — 7 1 1 7 11 5 12 41 7 16

— — — 1 — — 8 9

59 237 333 229 117 67 107 1149

1 4 3 2 — 3 13

3 7 8 14 9 18 59

Städer. 1 1 3 2 6 14 27

— — — 1 — 3 4

6 14 14 20 18 41 113

300— 3-99

400 — 5 0 0 och 4-99 däröver

— 2 — 1 3 2 8

samtliga

Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n f r a m g å r a t t n ö j e s s k a t t e n ä r a v b e t y d e l s e f r a m f ö r allt i k o m m u n e r m e d gott s k a t t e u n d e r l a g . B l a n d s t ä d e r n a v a r det s å l u n d a e n d a s t 2, n ä m l i g e n D j u r s h o l m o c h G r ä n n a , i n o m vilka d e n u p p g i c k till m i n d r e be-

250 lopp än 1 krona per invånare, medan bland landskommunerna ej mindre än 959 befunno sig under denna gräns. Härtill kommer att 1 257 landskommuner icke uttagit nöjesskatt, medan bland städerna detta antal var 3. Nöjesskatten uppgick till minst 3 kronor per invånare inom 32 landskommuner. Av dessa hade 25 minst 7 skattekronor per invånare. Bland städerna hade 39 en nöjesskatt motsvarande minst 3 kronor per invånare. 32 av dessa hade 10 skattekronor per invånare eller mera. Undantagsvis förekommo inom landskommunerna fall, då nöjesskatten var av mycket stor betydelse. Sålunda hade bland de rena landskommunerna Törringe, Stora Hammar och Saxtorp i Malmöhus län en sådan skatt, överstigande 5 kronor per invånare, nämligen respektive 21 kronor 49 öre, 8 kronor 39 öre och 5 kronor 46 öre. Enligt vad beredningen inhämtat härrör skatten för de båda förstnämnda kommunerna huvudsakligen från inkomster av dansbanor och för den sistnämnda avinkomst från s. k. grandprix-lopp å motorcykel. Bland köpingarna hade Borlänge den högsta nöjesskatten med 10 kronor 98 öre per invånare, huvudsakligen härflytande av inkomster från en idrottsplats. Bland städerna voro Örnsköldsvik, Boden, Sollefteå och Stockholm bäst ställda med respektive 5 kronor 99 öre, 5 kronor 88 öre, 5 kronor 83 öre och 5 kronor 10 öre per invånare. Då skatteunderlaget per invånare får anses vara ett i stort sett riktigt uttryck för kommunernas ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina uppgifter, fördelar sig tydligen nöjesskattens kommunandel å kommunerna huvudsakligen i omvänt förhållande till kommunernas ekonomiska bärkraft. Den kommunala nöjesskatten är sålunda liksom den numera avskaffade kommunala progressivskatten ägnad att skärpa olikheterna i kommunernas ekonomiska läge. Då staten helt eller delvis överlåter åt kommunerna att utnyttja en viss skatteform i stället för att själv taga densamma i anspråk, har detta i själva verket samma ekonomiska innebörd, som om staten tilldelade varje kommun ett allmänt statsbidrag med så stort belopp som skatten inbringar i kommunen. Utdelandet av statsbidrag efter sådana grunder att bidragen skulle få samma verkan som den nuvarande kommunala nöjesskatten synes icke kunna komma ifråga. Medan nöjesskatten, om den tillfaller kommunerna, i stort sett verkar till förmån för de välställda kommunerna, skulle ett överförande av nöjesskatten i dess helhet till statsverket göra det möjligt att låta skatten komma de kommuner till godo, vilkas egna inkomstkällor äro otillräckliga. Det synes beredningen obetingat vara att föredraga, att de medel, som erhållas genom nöjesskatten, användas på det senare sättet. Såsom skäl för nöjesskattens bevarande såsom kommunal skatteform har främst anförts, att nöjesskatten har stor ekonomisk betydelse för kommunerna och att dess avskaffande följaktligen skulle vålla kommunerna svårt avbräck. Detta skäl kan emellertid icke tillmätas så stor vikt, vid det förhållandet att nöjesskatten, såsom ovan påvisats, sällan utgår med större belopp i andra kommuner än i sådana med gott skatteunderlag. Det åberopade skälet att kommunerna genom nöjesskattemedlen sättas i stånd att stödja kulturella

251 och sociala ändamål har endast begränsad giltighet, eftersom nöjesskatten i stort sett icke kan främja dylika ändamål i andra kommuner än sådana, som även utan densamma kunna antagas hava medel tillgängliga härför. På grund av vad beredningen ovan anfört finner sig beredningen böra föreslå, att nöjesskatten ombildas till en ren statsskatt. Beträffande den närmare utformningen av en sådan statsskatt torde det icke ankomma på beredningen att framlägga något förslag.

Hundskatt. Bestämmelser rörande hundskatt äro meddelade i förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar. Sådan skatt skall erläggas årligen för varje hund, som uppnått en ålder av tre månader, dock ej för hundar, som användas av lapparna för renskötseln eller (efter 1943 års ingång) som tillhöra eller stå till förfogande för krigsmakten. Skatten utgår till den kommun, där hunden stadigvarande innehaves. I municipalsamhälle eller köping, som icke utgör egen kommun, tillkommer hundskatten municipalsamhället eller köpingen. Skatten skall av kommunen bestämmas till ett för varje hund lika belopp, lägst 5 högst 30 kronor för kalenderår. Influtna skattemedel må användas för kommunens behov på sätt som av kommunen bestämmes. Under år 1939 uttogs i hundskatt tillhopa inemot 2 8 miljoner kronor, varav drygt 17 miljoner kronor å landsbygden. Nära 69 procent av kommunerna å landsbygden uttogo skatt med 5—10 kronor, medan högsta medgivna belopp förekom i endast 1 procent av kommunerna. Av städerna uttogo 28 procent maximiskatten och endast 15 procent mindre än 20 kronor. Skatten motsvarade en genomsnittlig utdebitering av 9 öre per skattekrona i landskommunerna och av 3 öre per skattekrona i städerna. Före tillkomsten av 1923 års förordning var hundskatten icke obligatorisk, utan det berodde på kommunerna, om skatt skulle utgå. Från olika håll hade emellertid krav framställts på införande av en obligatorisk hundskatt. Sålunda hade medicinalstyrelsen framlagt förslag härom, då det av sanitära skäl ansetts önskvärt att erhålla nödig kontroll å förefintliga hundar. Obligatorisk skatt hade även förordats med hänsyn till jaktvårdens intressen. I den proposition (1923:200), som legat till grund för gällande lagstiftning om hundskatt, anförde departementschefen beträffande skälen för en sådan skatt bl. a. följande (sid. 15 ff): »Med den betydande olikhet, som äger rum ifråga om sättet för användningen avhunden såsom husdjur, är det helt naturligt, att olika synpunkter kunna läggas på problemet om hundarnas beskattning. Vid skilda användningssätt och för olika slag av hundar ävensom med hänsyn till växlande lokala förhållanden ter sig spörsmålet i viss mån olika. Hundar, vilka hava sin huvudsakliga eller enda användning såsom sällskapshundar, äro väl i regel icke till sådant förfång för allmänheten, för husdjur eller villebråd, att ur den synpunkten vare sig kontroll över hundarna eller begränsning av deras antal kan vara tillräckligt motiverad. Ifråga om denna kategori framträder emellertid en annan synpunkt, i det att dylika hundar i allmänhet hava karaktären av lyx, vilken bör göras till föremål för regelmässig beskattning. En

252 annan grupp äro de mer eller mindre utpräglade jakthundarna, vilka särskilt om de tillåtas ströva omkring utan tillsyn, ofta bedriva mycket ofog och åstadkomma betydande skada bland mindre tamdjur och å villebrådet. Av dessa orsaker torde en beskattning med ty åtföljande kontroll här vara fullt på sin plats. Syftet med beskattningen skulle därvid huvudsakligen vara att begränsa antalet löst kringdrivande hundar. En beskattning i förening med kontroll skulle givetvis begränsa förekomsten av sådana hundar. I vissa fall hava hundar användning huvudsakligen såsom gårdvarar, vakt- eller vallhundar eller för andra nyttiga ändamål. En beskattning av hundarna torde väl i dylika fall te sig mindre väl motiverad, om man blott ser beskattningen såsom ett medel att begränsa hundarnas antal. Men den skulle otvivelaktigt bidraga till att införa bättre tillsyn och kontroll även över dessa hundar. Slutligen ställer sig frågan om hundbeskattningen olika i trakter med gles befolkning och i orter med mera sammanträngd bebyggelse. I de senare, alltså förnämligast i städer men även i köpingar och municipalsamhällen, gör sig behovet av kontroll och begränsning av hundarnas antal starkare gällande än i de förra. Detta visar sig också däri, att landets samtliga städer redan med nu gällande bestämmelser infört hundskatt. Om sålunda skälen för en hundbeskattning framstå med olika styrka allt efter växlande förhållanden, synes man emellertid icke kunna förneka, att under alla omständigheter behovet av en ordnad kontroll över hundarna förefinnes. Detta har av medicinalstyrelsen särskilt betonats men synes kunna göras gällande även från andra synpunkter än de av medicinalstyrelsen företrädda. Redan på grund av kostnaderna för denna kontroll bör densamma förenas med åtminstone någon skatt å hundarna. Därtill kommer, att samhällenas kostnader för renhållning och hygien påverkas av förekomsten utav hundar. Jag vill ock erinra, att de i samband med beskattningen stående kontrollanordningarna äro ägnade att bättre komma till rätta med s. k. okynneshund och sådan hund, som tillätes ströva omkring å annans jaktmark och där anställa skadegörelse. Nu anförda omständigheter utgöra enligt min mening fullgiltiga skäl för införande av en allmän beskattning av hundar. Det skulle därefter icke ankomma på vederbörande kommuner att bestämma, huruvida hundskatt skulle utgöras, utan det skulle i själva författningen stadgas, att sådan skatt skulle utgå i alla kommuner. Liksom nu torde emellertid skattens belopp få av kommunerna fritt bestämmas inom vissa gränser. Härigenom skulle möjlighet beredas att låta skatten anpassas efter olika lokala förhållanden. » B e r e d n i n g e n h a r för sin del funnit, att d e skäl, s o m tala för d e speciella k o m m u n a l s k a t t e r n a s ö v e r f ö r a n d e till staten, gälla m e d m i n d r e s t y r k a beträff a n d e h u n d s k a t t e n ä n b e t r ä f f a n d e övriga s å d a n a skatter. H u n d s k a t t e n ä r i c k e ä g n a d a t t förstora s k i l l n a d e n ifråga o m i n k o m s t k ä l l o r m e l l a n v ä l s t ä l l d a och e k o n o m i s k t svaga k o m m u n e r , u t a n f ö r h å l l a n d e t synes s n a r a r e v a r a det m o t satta. N å g o n egentlig i n v e r k a n p å k o m m u n e r n a s e k o n o m i h a r n ä m l i g e n h u n d s k a t t e n e n d a s t i de m i n d r e v ä l s t ä l l d a k o m m u n e r n a . F ö r s t ä d e r och t ä t t b e b y g g d a s a m h ä l l e n , d ä r s k a t t e u n d e r l a g e t oftast ä r rikligt, ä r d e n n a s k a t t a v r i n g a betydelse. F ö r dessa s a m h ä l l e n h a r h u n d s k a t t e n k a r a k t ä r av e r s ä t t n i n g f ö r r e n h å l l n i n g , p a r k v å r d o. dyl. och ä r s å l u n d a n ä r m a s t att j ä m s t ä l l a m e d en fast k o m m u n a l avgift. B e t r ä f f a n d e b e s k a t t n i n g e n s a v v ä g n i n g synes e n k o m m u n a l h u n d s k a t t e r b j u d a d e n fördelen att å t k o m m u n e r n a k a n överlåtas a t t i n o m vissa g r ä n s e r b e s t ä m m a s k a t t e n s storlek, s o m d ä r i g e n o m k a n på l ä m p l i g t sätt a n p a s s a s efter v ä x l a n d e lokala f ö r h å l l a n d e n . S k ä l k u n n a s å l u n d a a n f ö r a s för en k o m m u n a l h u n d s k a t t , och u r d e s y n -

253 punkter beredningen har att företräda finnes icke något att erinra mot en sådan skatt. Beredningen saknar därför anledning att föreslå ändring beträffande hundskatten.

Bevillningsavgifter för vissa offentliga foreställningar. Jämlikt förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter upptages bl. a. avgift (s. k. artistskatt) av utlänningar och i utlandet bosatta svenska undersåtar, vilka giva offentliga föreställningar eller tillställningar (4 § 1 mom.) eller medverka vid offentliga föreställningar eller vissa slag av offentliga tillställningar (4 § 2 mom.). Avgiften utgår för den som giver dylik föreställning eller tillställning med 5 procent av bruttoinkomsten och för den som medverkar vid föreställning eller tillställning av angivet slag med 10 procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillfaller honom. Utlännings eller utomlands bosatt svensk undersåtes rätt att giva eller medverka vid offentlig föreställning eller tillställning är beroende av myndighets tillstånd. För tillstånd erfordras att säkerhet ställes för utgående bevillningsavgift eller ock att denna erlägges i förskott. Av ifrågavarande bevillningsavgifter tillfalla fyra tiondelar kronan och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställningen eller tillställningen givits. För inkomst från föreställning eller tillställning, för vilken bevillningsavgift skall utgöras, föreligger ej skattskyldighet enligt kommunalskattelagen (se 54 §) och ej heller enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (se 7 §). De berörda bestämmelserna om bevillningsavgift gälla icke för här i riket bosatt utlänning, som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt svensk undersåte till sådant offentligt uppträdande, för vilket artistskatt enligt vad ovan sagts utgår. För att förvärva sådan rätt måste utlänning hos myndighet i den ort, där han är bosatt, ställa säkerhet för utskylder till stat och kommun under tre år. Där så sker, beskattas utlänning för inkomst av offentlig föreställning eller tillställning på samma sätt som här i riket bosatt svensk undersåte. Kommunernas andel i den år 1939 influtna artistskatten utgjorde något över 100 000 kronor, varav huvudparten tillföll städerna. Gällande förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter ersatte en liknande förordning av år 1892. I den proposition (1908: 61), som låg till grund för 1908 års lagstiftning, anförde departementschefen till motivering av det framlagda förslaget bl. a. följande (sid. 22 ff). Det kunde icke bestridas att den utländske artisten intoge en privilegierad ställning gent emot landets egna invånare. De senare erlade för inkomst av arbete direkt beskattning till stat och kommun, vilken sällan understege sammanlagt sex procent men ofta närmade sig tio procent av inkomsten. Utländska artister, som i riket idkade verksamhet, torde däremot i verkligheten endast mera sällan drabbas av dylik beskattning. I jämförelse med denna

254 beskattning stode den särskilda bevillningsavgift, som utländska artister enligt gällande bestämmelser hade att utgöra, icke i rimligt förhållande till den inkomst, som kunde antagas uppkomma genom sådana representationer som dem, om vilka vore fråga. En förändrad lagstiftning syntes böra först och främst undanröja berörda missförhållanden. Den borde därför anordnas så att, på samma gång väsentligare hinder ej lades för den högre konstens utövare, utländska artister drabbades av en beskattning, som stode i möjligaste rättvisa förhållande till den uppburna inkomsten samt tillika vore satt åtminstone tillräckligt hög för att i sådant avseende ställa dem i jämbredd med inhemska konstutövare. Beträffande fördelningen av bevillningsavgifterna mellan staten och vederbörande kommuner anförde departementschefen vidare i propositionen (sid. 37), att ett konsekvent genomförande av den grundtanke, på vilken avgiftsbeskattningen borde byggas, nämligen att densamma borde ersätta och i huvudsak motsvara den direkta beskattningen till stat och kommun, syntes föranleda därtill att kommunerna tillerkändes större del än staten av avgifterna. Ett ytterligare skäl härför syntes den omständigheten utgöra, att enligt den föreslagna anordningen i städerna, inom vilka den huvudsakliga delen av dessa bevillningsavgifter inflöto, uppbörden, kontrollen och redovisningen av avgifterna skulle handhavas av tjänstemän, avlönade av kommunerna själva. Bätt för här i riket bosatt utlänning, som ställer säkerhet för utskylder under tre år, att i beskattningshänseende bliva behandlad på samma sätt som i riket bosatt svensk medborgare beträffande inkomst av offentligt uppträdande infördes genom en lagändring år 1913. I proposition till 1913 års riksdag (nr 286) anförde departementschefen som skäl för ändringen, att ett lands bofasta invånare borde, oavsett deras statliga medborgarskap, med avseende å beskattningen av deras yrkesutövning i allmänhet vara likställda och att artistskatten medförde olikställighet i flera avseenden, bl. a. sannolikt därutinnan att den i stort sett drabbade tyngre än den vanliga beskattningen. I motioner vid 1925 och 1931 års riksdagar (II: 156 respektive II: 13) föreslogs, att artistskatten skulle höjas. Motionerna avstyrktes emellertid av bevillningsutskottet (betänkande 1925 nr 29 respektive 1931 nr 13) och föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Såsom framgår av det sagda, är artistskatten närmast att betrakta såsom ett komplement till inkomstbeskattningen. Då ifrågavarande inkomster undantagits från denna beskattning och i stället belagts med särskilda avgifter, torde avsikten framför allt hava varit att säkerställa skattens betalning. Uppgiften att ersätta inkomstbeskattningen till stat och kommun fylla emellertid bevillningsavgifterna numera icke på ett tillfredsställande sätt. Detta beror delvis därpå att avgifter, som utgå med en för alla skattskyldiga lika procent av intäkten, icke kunna ens i huvudsak motsvara en inkomstskatt, vilken såsom vår nuvarande statliga inkomstskatt är starkt progressiv. Om avgifterna avpassas efter skatteförmågan hos skattskyldiga med små in-

255 komster, bliva de alldeles för låga för att ersätta inkomstskatten för personer med hög inkomst, och om de avpassas efter skatteförmågan hos sistnämnda kategori skattskyldiga, bliva de för höga för flertalet. Framför allt äro emellertid avgifterna för närvarande uppenbarligen alldeles för låga för att ersätta inkomstskatten, vars allmänna nivå nu är en helt annan än år 1908, då avgifterna fastställdes. Enligt vad beredningen inhämtat, är det också ytterst ovanligt att utlänningar söka sådant tillstånd till offentligt uppträdande, som medför befrielse från bevillningsavgifter och skyldighet att istället erlägga inkomstskatt för inkomst av dylikt uppträdande. I Stockholm hava under senare år endast förekommit ett fåtal dylika ansökningar. Utlänningar med större inkomster synas föredraga att erlägga bevillningsavgift, även om de äro bosatta här i landet år efter år. Ej heller fördelningen av bevillningsavgifterna kan sägas stå i överensstämmelse med den grundtanken att avgifterna skola ersätta den direkta beskattningen till stat och kommun. Vid avgifternas tillkomst diskuterades frågan om deras fördelning mellan stat och kommun, medan frågan om fördelningen mellan kommunerna icke synes hava varit föremål för närmare uppmärksamhet. Kommunandelen av avgiften tillfaller nu den kommun, där föreställning eller tillställning hållits, d. v. s. den kommun, där inkomsten förvärvats. Ifråga om den kommunala inkomstbeskattningen gäller däremot, att inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet eller av rörelse utan fast driftställe beskattas i den skattskyldiges hemortskommun eller, om hemortskommun saknas, i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Om detta gällde jämväl ifråga om bevillningsavgifter, skulle avgifternas kommunandel i de flesta fall icke tillfalla någon särskild kommun utan upptagas för gemensamt kommunalt ändamål. Beträffande bevillningspliktig, som vore bosatt eller stadigvarande vistades här i riket, skulle resultatet bliva, att hemortskommunen erhölle kommunandelen. Förevarande fråga om främmande artisters beskattning utgör en del av ett större spörsmål, nämligen huru utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning överhuvud taget skall kunna göras effektiv. Detta spörsmål, som närmare behandlats i 1936 års uppbördskommittés betänkande (SOU 1938:46 sid. 324 ff), har länge påkallat uppmärksamhet och väntar alltjämt på sin lösning. Vid en förnyad behandling av denna fråga synes även böra övervägas möjligheten att låta den skatt, som kan komma att uttagas hos utlänningar och i utlandet bosatta svenska medborgare för inkomster av här ifrågavarande slag, komma kommunerna gemensamt till godo. Beredningen har med hänsyn till sakens ringa finansiella betydelse icke ansett sig böra särskilt upptaga frågan om vem bevillningsavgifternas kommunandel skall tillfalla. I avvaktan å en ny lagstiftning på ifrågavarande område, vilken ur flera synpunkter är starkt av behovet påkallad, synes emellertid angeläget att åvägabringa bättre likställighet i beskattningshänseende mellan å ena sidan utländska och i utlandet bosatta svenska artister, vilka uppträda här i riket, samt å andra sidan här bosatta svenska artister. Det skatteprivilegium, som

256 den förra gruppen kommit att åtnjuta, kan med hänsyn till nuvarande skärpta inkomstbeskattning icke vara försvarligt. Bevillningsavgifterna äro visserligen, såsom ovan framhållits, icke något rationellt medel att åstadkomma sådan likställighet, eftersom de utgå proportionellt mot intäkterna, medan den allmänna inkomstskatten är avpassad efter den skattskyldiges skatteförmåga och tager i anspråk en mycket växlande del av inkomsten för olika skattskyldiga. En någorlunda likvärdig beskattning synes dock kunna vinnas genom att höja de nu utgående bevillningsavgifterna till det dubbla. En sådan höjning skulle till stor del undanröja den nuvarande olikheten i beskattning. En del främmande artister skulle måhända därigenom drabbas hårdare än om de vore underkastade inkomstbeskattning i vanlig ordning. Detta synes emellertid icke innebära någon obillighet, då för dem som ej blott tillfälligt beröras därav den möjligheten står öppen att förvärva samma rätt till offentligt uppträdande som här bosatt svensk medborgare och sålunda uppnå full likställighet med andra yrkesutövare. Under hänvisning till det anförda får beredningen föreslå, att frågan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning göres till föremål för särskild utredning och att i avbidan på resultatet av sådan utredning de enligt 4 § 1 och 2 mom. förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter utgående avgifterna för vissa offentliga föreställningar höjas till det dubbla. En sådan åtgärd torde icke möta hinder med hänsyn till gällande avtal med främmande stater angående beskattningfrågor.

Jordvärdestegringsskatt. Vid upprepade tillfällen hava önskemål framställts om införande av en skatt å sådan värdestegring av mark, som ej beror på ägarens egna åtgöranden utan på samhällets utveckling, och flera utredningar med förslag om en sådan skatt hava tidigare framlagts. Efter beslut av 1920 års riksdag verkställdes ock en allmän uppskattning av mark, vilken uppskattning var avsedd att utgöra underlag för en blivande jordvärdestegringsskatt. Utredningsarbetet ledde emellertid icke till någon lagstiftningsåtgärd. I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (II: 111), vari hemställdes om åtgärder för genomförande av en effektiv jordvärde- och jordräntestegringsskatt, hemställde bevillningsutskottet (betänkande nr 51), att spörsmålet måtte upptagas till behandling i samband med konimunalskattefrågan. Sedan utredningen av kommunalskattefrågan uppdragits åt kommunalskatteberedningen, upptog beredningen i början av sitt arbete frågan om jordvärdestegringsskatt till behandling, varvid bl. a. införskaffades uppgifter om frågans läge i utlandet. Beredningen fann emellertid, att frågan icke hade något omedelbart sammanhang med utformningen av det kommunala skattesystemet i övrigt och att den krävde vidlyftiga utredningar, vilka icke lämpligen kunde verkställas jämsides med beredningens övriga arbete. På grund

257 därav beslöt beredningen, att frågan icke skulle bliva föremål för vidare behandling, förrän beredningen slutfört sitt arbete med de egentliga kommunalskattefrågorna, samt meddelade statsrådet och chefen för finansdepartementet, att, därest en omedelbar utredning av frågan skulle befinnas önskvärd, denna borde ske genom särskilda utredningsmän. Sedermera har Kungl. Maj:t den 28 mars 1941 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning av frågan om införande av särskild skatt å oförtjänt värdestegring å fastigheter, och har departementschefen samma dag tillkallat sädana sakkunniga. Beredningen har sålunda icke haft anledning att taga ståndpunkt till frågan, huruvida en jordvärdestegringsskatt överhuvud bör uttagas. Därest detta skall ske, uppkommer emellertid det ur beredningens synpunkt betydelsefulla spörsmålet, i vad mån en sådan skatt skall tillfalla kommunerna. Med sin allmänna inställning till frågan om speciella kommunalskatter kan beredningen finna en jordvärdestegringsskatt till kommunerna motiverad endast i den mån värdestegringen uppkommit till följd av kommunernas särskilda åtgärder och kommunernas utgifter därför icke bliva på annat sätt gottgjorda. E n längre gående beskattningsrätt för kommunerna framstår däremot såsom icke önskvärd med hänsyn till att den företrädesvis skulle komma de kommuner till godo, som redan hava ett rikligt skatteunderlag. Den skulle sålunda i likhet med den nu avskaffade kommunala progressivskatten skärpa olikheterna i kommunernas ekonomiska läge. Det kan även ifrågasättas, om den värdestegring å jord, som hittills förekommit, i någon mera avsevärd utsträckning har sin grund i kommunala åtgärder. Till stor del torde värdestegringen bero på det ekonomiska livets allmänna utveckling samt befolkningens och näringsföretagens koncentrering till tättbebyggda samhällen med därav följande efterfrågan på tomtmark därstädes. Kommuner, där jordvärdet stigit, kunna visserligen hava åsamkats utgifter för åtgärder i samband med värdestegringen, men de torde i stor omfattning hava berett sig ersättning för dessa genom uttagande av kommunala avgifter eller på annat sätt, och åtgärderna måste antagas i stort sett hava berett kommunerna fördelar. Därpå tyder ock den allmänna strävan, som kunnat förmärkas hos kommunerna att draga till sig industrier och annan näringsverksamhet, samt det gynnsamma ekonomiska läge, vari kommuner med stigande befolkning i allmänhet befinna sig. Beredningen kan i anslutning till det anförda icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen att, därest en jordvärdestegringsskatt införes, densamma bör tillkomma samhället i dess helhet, d. v. s. staten, och sålunda icke förbehållas de kommuner, där värdestegring äger rum.

17—427675.

258 Kommunala avgifter. Såsom kommunala avgifter pläga betecknas ersättningar, som av kommunerna uttagas för särskilda kommunala prestationer. Dylika avgifter skilja sig sålunda från skatterna, vilka icke motsvara några speciella förmåner för den enskilde utan hänföra sig till samhällets verksamhet i allmänhet. I den mån avgifter uttagas för nyttigheter, som kommunerna äro skyldiga att erbjuda sina medlemmar utan direkt vederlag, eller avgifterna överstiga kostnaden för särskilt tillhandahållna nyttigheter, erhålla avgifterna karaktär av skatt. Avgifterna kunna vara offentligrättsliga, d. v. s. hava sin grund i lagstadganden, såsom gatukostnadsersättningar enligt stadsplanelagen, ersättningar för byggnadsnämndernas förrättningar, legosängsavgifter för vård å sjukhus, hamnavgifter m. m., eller ock vara privaträttsliga, d. v. s. grunda sig på privata överenskommelser, såsom gas- och elektricitetsavgifter, spårvägsavgifter m. m. Vissa avgifters storlek är reglerad i specialförfattningar. Enligt lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus må samhället (kommunen) för köttbesiktning och viss behandling av kött samt för begagnande av offentligt slakthus uppbära avgifter enligt taxa, som fastställes av Konungen. Avgifterna må ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna under taxans giltighetstid för köttets besiktning jämte stämpling eller märkning samt behandling och, där fråga är om begagnande av offentligt slakthus, till täckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet. Ifråga om avgifter för begagnande av hamnar gäller enligt förordningen den 31 december 1907 angående taxor å hamnavgifter, att avgifternas storlek skall fastställas av Konungen och att avgifterna icke utan Konungens tillstånd må användas annat än för hamnens direkta behov. I kommunallagarna finnes dessutom en allmän föreskrift om att stämnio- och fullmäktigebeslut skola underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser, som anvisats åt densamma, eller de inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande. Av stor ekonomisk betydelse äro de avgifter, som upptagas av de kommunala affärsdrivande verken. Beträffande storleken av dessa avgifter saknas i avsevärd utsträckning uttryckliga bestämmelser. Detta gäller bl. a. de ekonomiskt mest betydelsefulla verken, såsom vatten-, gas- och elektricitetsverk. Vad angår avgifterna till dessa verk får ledning sökas i allmänna principiella överväganden och i rättspraxis. Enligt grunderna för kommunallagarna må kommun ej inlåta sig på drivande av s. k. spekulativa företag, d. v. s. företag, som huvudsakligen avse att tillföra kommunen vinst. Härav har dragits den slutsatsen att de kommunala avgifterna icke må bestämmas så att de skola bereda kommunerna vinst. Kommunallagarnas regler om att de för kommunens behov erforderliga medlen skola i sista hand täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt hava också i rättspraxis betraktats såsom

259 ett hinder för att fastställa högre kommunala avgifter än som enligt affärsmässiga principer erfordras för kostnadernas täckande. En förhöjning därutöver har sålunda ansetts innebära en beskattning i förtäckt form, vilken träffar kommunens medlemmar i förhållande till deras konsumtion av elektricitet, gas m. m., d. v. s. efter annan norm än den allmänna kommunalskattens. Berörda grundsats har dock ej ansetts utgöra hinder för kommunerna att beräkna avgifterna med viss marginal med hänsyn till förefintliga risker. För år 1939 lämnade affärsföretagen i städer, köpingar och municipalsamhällen ett överskott av ungefär 93 miljoner kronor. Vid beräknandet av detta belopp hava dock icke avdragits ränteutgifter, som må hava belöpt å affärsföretagen. Av överskottet hänför sig omkring 14 miljoner kronor till hamnar, kanaler och slussar, 18 miljoner kronor till vattenledningsverk, 9 miljoner kronor till gasverk och 57 miljoner kronor till elektricitetsverk, medan för renhållningsverk redovisas underskott å omkring 5 miljoner kronor. De ovan berörda grundsatserna, enligt vilka kommunernas frihet att bestämma de kommunala avgifterna är begränsad, böra enligt beredningens mening upprätthållas. Det synes icke vara principiellt riktigt att kommunerna skola inlåta sig på affärsföretag i syfte att därigenom förskaffa sig vinst. Det kan vidare icke råda någon tvekan om att kommunernas uttaxeringsbehov skall täckas på sätt i kommunallagarna föreskrivits, nämligen genom allmän kommunalskatt, och icke medelst avgifter, vilka drabba kommunens medlemmar i förhållande till deras konsumtion. Ehuru garantierna för att dessa grundsatser efterlevas måhända icke äro fullt effektiva, torde faran för att grundsatserna skola i någon mera betydande utsträckning åsidosättas ej vara stor. Med hänsyn härtill har beredningen icke funnit anledning upptaga frågan om de kommunala avgifterna till närmare behandling.

260 KAPITEL

XL

Taxeringsfrågor. Såsom i den föregående framställningen rörande fastighetsbeskattningen framhållits, skulle en övergång från garantiskatt till fristående objektskatt medföra en ökad påfrestning å taxeringsorganisationen. Samtidigt som taxeringsarbetet i vissa avseenden underlättades genom de förenklingar i beskattningsreglerna och deras tillämpning, som övergången skulle medföra, bleve nämligen en mera ingående granskning av vissa deklarationer nödvändig. Detta gäller sådana deklarationer, vilka för närvarande icke bliva föremål för någon egentlig prövning vid inkomsttaxeringen men som efter procentavdragets upphörande skulle kunna föranleda taxering till kommunal inkomstskatt. Till dessa höra framför allt deklarationer av sådana i kommunen bosatta fastighetsägare, vilka vid tillämpning av gällande bestämmelser icke ansetts hava så stor inkomst att efter ortsavdragets avräknande något till statsskatt beskattningsbart belopp skulle återstå och vilka på grund av den minskning i den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten, som procentavdraget åstadkommer, ej heller kunnat antagas ifrågakomma vid åsättande av taxering till kommunal inkomstskatt. E n annan dylik grupp deklarationer äro de som avgivas av personer, vilka äga fastighet i en kommun men icke äro där bosatia. Endast undantagsvis torde inkomst av faslighet i sådana fall överstiga procentavdraget. Ehuru uppskattningen av inkomst från dylik fastighet är av betydelse för den skattskyldiges taxering till statsskatt i hemortskommunen, torde den ofta icke ägnas någon mera ingående uppmärksamhet av taxeringsnämnden i den kommun, där fastigheten är belägen, och taxeringsnämnden i hemortskommunen har givetvis i regel begränsade möjligheter att utreda och bedöma saken. Genom procentavdragets bortfallande skulle beträffande dessa deklarationer frågan om taxering till kommunal inkomstskatt bliva av betydelse och en lika noggrann granskning av dessa deklarationer som av de övriga påkallas. Den mera ingående prövning av vissa delar av deklarationsmaterialet, som införandet av en från fastighetsbeskattningen helt fristående inkomstbeskattning sålunda skulle kräva, torde vålla en viss ökning i taxeringsarbetet. Särskilt i jordbruksdistrikt skulle taxeringsnämndernas uppgifter bliva mera betungande, eftersom uppskattningen av inkomst av jordbruksfastighet är svår och arbetskrävande. Å andra sidan torde kunna påräknas, att taxeringarna skola bliva mera tillfredsställande, vilket blir av betydelse framför allt ifråga

261 om statsbeskattningen. Såsom nyss antytts, framträder för närvarande vid uppskattningen av inkomst av fastighet, som är belägen i annan kommun än ägarens hemortskommun, den olägenheten att den taxeringsnämnd, som h a r de största möjligheterna att bedöma inkomsten, stundom icke anser sig hava anledning att ingå på någon närmare prövning av densamma. Införes fristående objektskatt, måste denna taxeringsnämnd taga ställning till frågan om inkomstens taxering till kommunal inkomstskatt, vilken taxering kan tjäna till ledning vid statsskattetaxeringen i hemortskommunen. Det överhuvud taget ökade intresset inom taxeringsnämnderna för en riktig uppskattning av fastighetsinkomsten vid den kommunala taxeringen torde i avsevärd grad komma den statliga taxeringen till godo. Även om den ökning i taxeringsarbetet, som här berörts, i och för sig ej torde bliva av alltför stor omfattning, skarpes därigenom det redan förut starkt framträdande behovet av en förstärkning av nuvarande taxeringsorganisation, särskilt den lokala organisationen på landsbygden. I del II av sitt betänkande framlägger beredningen vissa förslag om sådan förstärkning i syfte att ernå en mera tillfredsställande uppskattning av inkomst av skogsbruk. Enligt dessa förslag skola särskilda skogssakkunniga ställas till taxeringsnämndernas och kammarrättens förfogande. I övrigt har emellertid beredningen icke ansett sig böra ingå på frågan om vilka åtgärder, som kunna erfordras för att förbättra taxeringsorganisationen, eftersom denna fråga är föremål för utredning av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941 tillkallade sakkunniga, de s. k. beskattningsorganisationssakkunniga. Endast några detaljspörsmål beträffande taxeringen, vilka beredningen under sitt arbete uppmärksammat, skola här beröras. Vid beredningens undersökningar rörande inkomstbeskattningen av skogsbruk har befunnits, att inkomst av skogsbruk i samband med avyttring av skogsfastigheter ej allmänt upptagits till beskattning och att detta delvis haft sin grund i att taxeringsmyndigheterna icke erhållit kännedom om att sådan avyttring skett. Det har även vid de provtaxeringar, som legat till grund för beredningens förslag om fastighetsbeskattningens omläggning, kunnat konstateras, att beskattning av realisationsvinst vid avyttring av jordbruksfastighet endast sällan förekommit, vilket också kunnat antagas i viss utsträckning hava berott på att fastighetsförsäljningarna undgått taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet. Att dessa båda slag av inkomster alltid skola utan särskilda anordningar bliva redovisade i deklarationerna synes knappast kunna förväntas, då de skattskyldiga i stor utsträckning torde sakna kännedom om att skatteplikt i sådana fall föreligger. Det måste emellertid vara angeläget att beskattningsmyndigheterna beträffande varje fastighetsförsäljning få tillfälle att pröva, huruvida inkomst av skogsbruk eller realisationsvinst uppkommit, och detta även om den skattskyldige är övertygad om att så ej varit fallet. På grund härav vill beredningen förorda, att åtgärder vidtagas i syfte att förbättra taxeringen i detta avseende. Sålunda synes den skattskyldige böra åläggas att i självdeklarationen lämna uppgift, huruvida han avyttrat någon fastighet under beskattningsåret, samt redogöra för i vad mån inkomst

262 därigenom må hava uppkommit. Därvid skulle lämpligen kunna användas en särskild bilaga, där sådan redogörelse skulle lämnas. Formulär till sådan bilaga finnes redan för inkomst av skogsbruk vid avyttring av fastighet, vilket formulär blivit föremål för omarbetning inom beredningen. För avgivande av uppgifter angående realisationsvinst saknas däremot av Kungl. Maj:t godkänt formulär, varför ett sådant torde böra fastställas. Genom nu antydda och andra lämpliga åtgärder skulle en bättre kontroll kunna vinnas över att de inkomster, som kunna uppkomma i samband med fastighetsförsäljning, icke undgå beskattning. För närvarande utgöra virkesdeklarationerna ett visst stöd för inkomsttaxeringen, i det att ur dessa deklarationer kan inhämtas uppgift om kvantiteten och värdet av avverkat virke. Visserligen skall virkesdeklarationen upptaga under beskattningsåret avverkat accispliktigt virke, medan inkomsttaxeringen avser virke, vilket den skattskyldige tillgodogjort sig under beskattningsåret eller för vilket han under detta år uppburit likvid, varför uppgifterna i virkesdeklarationen och självdeklarationen icke äro direkt jämförbara, men en viss kontroll av självdeklarationerna kan dock ske med ledning av virkesdeklarationerna. Denna kontrollmöjlighet skulle försvinna genom skogsaccisens avskaffande. En ersättning härför synes emellertid kunna vinnas genom en komplettering av formuläret till jordbruksbilaga. Å denna bilaga skulle den skattskyldige kunna avfordras uppgift ej blott å köpeskilling för sålt virke och andra skogseffekter samt å köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt utan även å de kvantiteter av olika sortiment, som försäljningen omfattat. Liknande specifikation skulle även lämnas rörande virke från fastigheten, som använts för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förändring eller för grundförbättring eller som utnyttjats å annan den skattskyldiges fastighet eller i hans rörelse. Dessa uppgifter bleve av större värde än de som nu erhållas ur virkesdeklarationerna i det avseendet att de skulle hänföra sig till de i jordbruksbilagan upptagna intäkterna. De skulle vidare ej blott vara av betydelse för kontrollen av nämnda bilaga utan även kunna tjäna till ledning för utredningar angående minskning eller ökning av ingående virkesförråd. Beredningen förordar, att en komplettering i angivet hänseende av formuläret till jordbruksbilaga kommer till stånd eller, om utrymme ej lämpligen kan erhållas å nämnda formulär, att ett särskilt formulär för avgivande av uppgifter angående under beskattningsåret försålt och tillgodogjort virke fastställes.

263 K A P I T E L XII.

Speciell motivering. F ö r s l a g e t till ä n d r i n g a r i k o m m u n a l s k a t t e l a g e n . De ändringar i kommunalskattelagen, som beredningen föreslagit, hänföra sig i huvudsak till frågorna om fastighetsbeskattningen, ortsavdragen och beskattningsorten. En del ändringar torde icke kräva några förklaringar utöver dem som lämnats i den allmänna motiveringen. Anvisningarna till 18 §. Enligt punkt 5 av anvisningarna till 18 § skall nu för partihandelsbolag, som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, handel med rusdrycker och för systembolag, som avses i samma förordning, utminutering av rusdrycker anses utgöra särskild förvärvskälla. Denna bestämmelse sammanhänger med den maximering av den skattepliktiga nettointäkten, som för nämnda slag av verksamhet är föreskriven i 30 § 4 mom., och avser att avskilja inkomst av sådan verksamhet från andra av ifrågavarande bolag åtnjutna inkomster, som eljest skulle ingå i samma förvärvskälla. Beredningen föreslår, att denna maximering skall upphöra. Samtidigt föreslår emellertid beredningen, att partihandelsbolag och systembolag skola för inkomst av handel med rusdrycker beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att sådan inkomst skiljes från annan inkomst av rörelse, som kan tillfalla partihandelsbolag eller systembolag och som enligt beredningens förslag alltjämt skall tagas till beskattning i viss kommun. På grund härav har förevarande punkt i anvisningarna till 18 § bibehållits med den ändring att för systembolag all handel med rusdrycker skall anses utgöra särskild förvärvskälla. I samband därmed har också till denna punkt överflyttats den bestämmelse om vad som skall hänföras till handeln med rusdrycker, vilken nu återfinnes i punkt 6 av anvisningarna till 30 § men som med hänsyn till de av beredningen föreslagna ändringarna synts böra hava sin plats i anvisningarna till 18 §. Enligt beredningens förslag skall även utövare av statens tobaksmonopol för inkomst av tillverkning och försäljning av tobaksvaror utgöra skatt för gemensamt kommunalt ändamål. Någon bestämmelse om att dylik verksamhet skall utgöra särskild förvärvskälla har icke ansetts behövlig med hänsyn

264 till att aktiebolaget svenska tobaksmonopolet icke lärer driva sådan verksamhet, som skulle kunna ingå i samma förvärvskälla som tillverkning och försäljning av tobaksvaror. 23 och 26 §§ samt 30 § jämte anvisningar. I kommunalskattelagen göres för närvarande skillnad, såvitt angår förvärvskälla, vari fastighet ingår, mellan nettointäkt och inkomst. Med nettointäkt förstås vad som återstår av bruttointäkterna av förvärvskälla, sedan därifrån avräknats omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Med inkomst av förvärvskälla åter förstås nettointäkten, minskad med det inkomstbelopp, som enligt 45 § kommunalskattelagen skall anses beskattat genom fastighetsskatt. Vid en övergång från garantiskatt till fristående objektskatt bortfaller dylikt procentavdrag, varigenom nettointäkten av förvärvskälla alltid kommer att överensstämma med inkomsten av densamma. Då begreppet nettointäkt sålunda icke längre är erforderligt och dess bibehållande vid sidan av begreppet inkomst skulle kunna vålla olägenheter, har ordet nettointäkt i 23 och 26 §§ samt 30 § jämte anvisningar ersatts med ordet inkomst. I samband med sitt förslag om ändring av beskattningsorten för partihandelsbolag, systembolag och utövare av statens tobaksmonopol har beredningen övervägt frågan om beskattning av dylika företags monopolvinster och därvid av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen, icke funnit anledning föreligga att söka från beskattning undantaga dessa vinster. Nuvarande bestämmelser i 30 § 4 mom., som tillkommit i detta syfte, hava därför uteslutits. I stället har i detta moment intagits en bestämmelse därom att för utövare av statens tobaksmonopol skola i den skattepliktiga intäkten inräknas licensavgifter, vilka uppbäras från dem som från utlandet infört tobaksvaror. Denna bestämmelse har ansetts erforderlig för att undanröja den tvekan, som eljest kunde råda, huruvida sådana avgifter vore att hänföra till skattepliktig intäkt. Den del av licensavgifterna, som utgör skatt å tobaksvaror, inlevereras till statsverket och blir icke föremål för inkomstbeskattning, då motsvarande belopp avräknas såsom utgift för monopolrörelsen. 45 § jämte anvisningar. Denna paragraf, som uteslutande innehåller bestämmelser om procentavdrag, har jämte därtill hörande anvisningar uteslutits, liksom övriga stadganden i kommunalskattelagen, vilka beröra eller äga samband med procentavdraget, såsom i 23 och 26 §§, 30 § 5 mom. samt anvisningarna till 34 och 37 §§. 46 § jämte anvisningar. Ändringen i 46 § 1 mom. sammanhänger med procentavdragets bortfallande. Den nuvarande bestämmelsen i 3 mom. angående gift kvinnas rätt

265 till avdrag å inkomst av rörelse eller eget arbete har av skäl, som angivits i kap. VIII, fått utgå tillika med den därtill hörande punkten 3 av anvisningarna till paragrafen. 48 §. Bestämmelserna i 48 § 2 mom. hava, i anledning av att ortsavdragen för ensamstående skattskyldiga skola bestämmas genom hänvisning till en vid lagen fogad tabell, omredigerats i nära överensstämmelse med stadgandena i 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Tilllika hava beträffande storleken av grund- och familjeavdragen verkställts de ändringar, för vilka redogjorts i kap. VIII ovan. I 48 § 3 mom. stadgas för närvarande, att skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt ortsavdrag, utgörande för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolftedel av det enligt bestämmelserna i 2 mom. medgivna ortsavdraget. Detta stadgande förutsattes alltjämt skola gälla beträffande annan skattskyldig fysisk person än ensamstående. Beträffande ensamstående, som varit bosatt i riket under endast en del av beskattningsåret, har däremot ansetts lämpligt att meddela särskilda bestämmelser. Storleken av ensamståendes ortsavdrag skall enligt beredningens förslag i regel bero av den skattskyldiges taxerade inkomst i hemortskommunen så att avdraget, sedan denna inkomst nått en viss höjd, blir mindre ju större inkomsten är. Beträffande skattskyldig, som varit bosatt i riket under endast en del av beskattningsåret, torde emellertid en sådan anordning i allmänhet leda till att ortsavdraget blir för högt. Bätteligen borde avdragets storlek utmätas med hänsyn till den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, oavsett om någon del icke är skattepliktig här i riket. Då denna årsinkomst icke är känd vid taxeringen, har föreslagits, att avdraget skall bestämmas med utgångspunkt från en antagen årsinkomst, som beräknas med ledning av den skattskyldiges taxerade inkomst i hemortskommunen och den tid den skattskyldige varit här i riket bosatt. Ett andra stycke med bestämmelser härom har införts i 48 § 3 mom. Den där föreskrivna beräkningsmetoden utesluter dock icke alla fel. Den bygger bl. a. på antagandet att den skattskyldige icke i hemortskommunen har sådan inkomst som enligt 53 § 1 mom. a) kommunalskattelagen är skattepliktig här i riket, oavsett om den skattskyldige varit här bosatt, nämligen inkomst av här belägen fastighet, inkomst av rörelse, som här bedrivits, härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst m. m. Har den skattskyldige sådan inkomst, giver den föreslagna metoden för beräkning av årsinkomsten felaktigt resultat, eftersom dessa inkomster icke belöpa endast å tid den skattskyldige varit bosatt i riket och ej motsvaras av icke-skattepliktiga inkomster för den tid han varit bosatt utomlands. Skulle hänsyn tagas även till att sådana inkomster kunna förekomma, bleve emellertid bestämmelserna alltför invecklade och svårtillämpade. Det föreslagna stadgandet tager sikte på det fall, som torde vara det van-

266 ligaste, nämligen att uteslutande eller nästan uteslutande tjänsteinkomst föreligger, och åsyftar att i dylikt fall komma till ett mera tillfredsställande resultat än om ortsavdraget skulle beräknas i förhållande till den faktiskt taxerade inkomsten. För att belysa den föreslagna bestämmelsen har i punkt 3 av anvisningarna till 48 § intagits ett exempel å tillämpning av densamma. 50 §. Ändringarna i denna paragraf sammanhänga huvudsakligen med omredigeringen av 48 § och ansluta sig till motsvarande bestämmelser i 17 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. En ny bestämmelse rörande beräkning av ensamståendes beskattningsbara inkomst har intagits i 3 mom., och det stadgande, som nu återfinnes i detta moment, har flyttats till ett nytt fjärde moment. 53 §. I denna paragraf har ur uppräkningen av dem som äro skattskyldiga endast för inkomst av fastighet uteslutits aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag. I stället för att vara befriade från skattskyldighet för inkomst av rörelse skola dessa bolag enligt beredningens förslag för sådan inkomst beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Stadgande härom har införts i 57 §. 57 §. I denna paragraf hava intagits bestämmelser om den beskattning för gemensamt kommunalt ändamål, som beredningen i kap. IX föreslagit rörande vissa inkomster, vilka tillkomma inländska försäkringsanstalter och statliga monopolbolag. Vid tillämpning av dessa bestämmelser uppkommer fråga dels om att särskilja ifrågavarande inkomster från andra den skattskyldiges inkomster och dels om huru allmänna avdrag skola fördelas å de båda slagen av inkomster. I förra hänseendet finnas erforderliga föreskrifter införda i anvisningarna till 18 §, nämligen att för partihandelsbolag och systembolag handeln med rusdrycker skall anses utgöra särskild förvärvskälla. I det senare hänseendet har i nya anvisningar till förevarande paragraf införts en bestämmelse, enligt vilken skattskyldig tillkommande allmänna avdrag i första hand skola anses belöpa å inkomst, som skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Denna reglering av frågan har synts tekniskt enkel och i sak mest tilltalande, då den lämnar orubbad inkomst av de slag, som de särskilda kommunerna i princip skola äga att beskatta. 58 § jämte anvisningar. I denna paragraf hava genomgripande ändringar skett i anledning av beredningens förslag rörande grunderna för fördelning av inkomst av rörelse mellan flera kommuner. Sålunda har i början tillagts ett stycke, innehållande bestämmelser om s. k. fastighetsandel, och vidare har den allmänna fördel-

267 ningsregeln i slutet av paragrafen fått en helt ny lydelse. Däremot hava de speciella fördelningsreglerna beträffande bankrörelse och vissa andra slag av rörelse lämnats utan ändring. Även punkterna 1—4 av anvisningarna till paragrafen, vilka innehålla en närmare utveckling av de speciella fördelningsreglerna, hava lämnats orubbade så när som på vissa smärre ändringar, vilka betingats av införandet av särskild fastighetsandel. Eftersom skattepliktiga fastigheter i viss utsträckning torde ingå i såväl järnvägs- som kanaldrift, hava bestämmelser om fastighetsandel införts även för dessa slag av rörelse. I en ny femte punkt av anvisningarna till 58 § hava meddelats vissa kompletterande bestämmelser till den allmänna fördelningsregeln. Anvisningarna i sista stycket av punkten angående rörelse, som omfattar endera tillverkning eller handel, äro, såsom framgår av formuleringen, att uppfatta endast såsom vägledande exempel å lämpliga metoder att i sådana fall, då rörelsen är likartad å de olika driftställena, genomföra de principer, vilka kommit till uttryck i den i själva paragrafen intagna huvudregeln. Är tillverkningen i olika kommuner ej av samma art, torde i allmänhet arbetarantalet utgöra en lämpligare fördelningsgrund än tillverkade varors värde. I varje särskilt fall bör väljas det fördelningssätt, som bäst motsvarar sambandet mellan rörelsen och de olika kommunerna. En uppdelning i tillverkningsandel och handelsandel bör enligt de lämnade anvisningarna ske, om tillverkade varor säljas i detalj eller eljest på sådant sätt att rörelsen kan anses omfatta jämväl handel, men i andra fall bör hela inkomsten anses belöpa å tillverkning. Finnes fast driftställe, där endast försäljning ägt rum, får rörelsen alltid anses omfatta jämväl handel, och bör detta föranleda, att en viss, om ock ofta mycket ringa handelsandel beräknas. Sker uppdelning i tillverkningsandel och handelsandel, skall enligt de föreslagna anvisningarna handelsandelen endast då särskilda skäl föreligga bestämmas högre än till hälften av tillverkningsandelen. Att handelsandelen på detta sätt begränsas till viss kvotdel får givetvis icke tolkas så att fördelningen som regel bör ansluta sig till denna maximigräns. Såsom framgår avgällande praxis, finnas många fall, där redan med nuvarande bestämmelser en avsevärt mindre handelsandel ansetts vara tillräcklig med hänsyn till rörelsens anknytning till handelskommunen. 59 § jämte anvisningar. Genom ändring i 1 mom. av denna paragraf har införts en begränsning till visst maximibelopp av hemortskommunens rätt att beskatta inkomster, som icke ansetts lokaliserade till viss kommun, nämligen inkomst av tjänst, inkomst av kapital och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, som ej utgöres av realisationsvinst å fastighet här i riket. Denna ändring kräver vissa bestämmelser angående förluster å tillfällig förvärvsverksamhet. Såsom framgår av punkt 3 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (jfr 46 § 1 mom. och punkt 6 av anvisningarna till 18 §), är rätten till avdrag för

268 realisationsförlust eller förlust å deltagande i lotteri begränsad till belopp, motsvarande vinsterna inom samma förvärvskälla. För de fall sådan förlust får avdragas, måste till ledning vid maximeringsbestämmelsens tillämpning vara föreskrivet, i vilken ordning avdrag skall ske från realisationsvinst å fastighet i hemortskommunen och från andra vinster, som ingå i samma förvärvskälla, d. v. s. realisationsvinst av annat slag, som skall taxeras i hemortskommunen, och lotterivinst. Eftersom realisationsvinst å fastighet i hemortskommunen icke faller under maximeringsregeln, vore det måhända mest följdriktigt att realisationsförlust å fastighet i hemortskommunen i första hand avräknades från realisationsvinst å sådan fastighet. En sådan ordning skulle emellertid kräva ganska invecklade detaljbestämmelser. Med hänsyn härtill och för att tillgodose hemortskommunens intressen h a r föredragits den ordningen att vid maximeringsbestämmelsens tillämpning alla förluster inom ifrågavarande förvärvskälla i första hand avräknas från andra realisationsvinster än sådana, som härröra från fastighet i hemortskommunen, och från lotterivinster samt i andra hand från realisationsvinst å fastighet i hemortskommunen. Bestämmelser härom hava intagits i nya anvisningar till 59 §. Det må i detta sammanhang även erinras om att, sådan maximeringsregeln i övrigt är utformad, underskott å fastighet eller rörelse i hemortskommunen kommer att såsom allmänt avdrag minska de inkomster, som äro föremål för maximering, även om den skattskyldige har inkomst av någon annan fastighet eller rörelse i hemortskommunen. Såväl beträffande dylika fall som då det gäller avräkning av realisationsförlust å fastighet i hemortskommunen har ansetts, att hemortskommunens rätt att beskatta inkomster av inom kommunen lokaliserade förvärvskällor icke bör i någon mån beskäras genom den föreslagna beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. 62 §. I det exempel på eftertaxering, som anföres i anvisningarna till 62 §, hava beloppen ändrats i anslutning till beredningens förslag rörande ändring av ortsavdragen. 71 och 76 §§. Ändringarna i dessa paragrafer äro av redaktionell art och sammanhänga med den ökade omfattningen av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål samt den ändrade ordningen för beräkning av ensamstående skattskyldigas ortsavdrag. Övergångsbestämmelser. Det procentavdrag, som åtnjutes vid ett visst års taxering, härleder sig enligt gängse uppfattning från den fastighetsskatt, som påförts för närmast föregående år (beskattningsåret). Procentavdraget för en fastighet vid exempelvis 1939 års taxering, som avser 1938 års inkomster, anses sålunda grunda sig

269 på att fastigheten vid 1938 års taxering upptagits till visst skattepliktigt värde i samma års fastighetslängd. Denna uppfattning synes bliva bestyrkt av innehållet i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen. Där har nämligen föreskrivits, att för fastigheter, vilka år 1928 varit underkastade fastighetsbevillning, skulle vid 1929 års taxering åtnjutas avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen efter samma regler som om fastigheterna förstnämnda år varit underkastade allmän kommunalskatt för fastighet, dock att avdraget skulle beträffande jordbruksfastighet utgöra 6 procent av taxeringsvärdet. Särskilt sista delen av bestämmelsen är belysande, eftersom från och med år 1929 repartitionstalet för jordbruksfastighet nedsattes beträffande tomt- och industrivärde från 006 till 005 och beträffande skogsvärde från 0 06 till 0 04. I 1927 års kommunalskatteproposition saknades motsvarighet till denna bestämmelse om procentavdragets storlek. Börande den däri föreslagna punkten 4 av övergångsbestämmelserna anförde departementschefen (prop. 1927 nr 102 sid. 486), att han ansett det böra uttryckligt utsägas, att vid 1928 års taxering, då enligt propositionen förslaget skulle träda i kraft, procentavdrag skulle beräknas med hänsyn till det år 1927 vid bevillningstaxeringen fastställda taxeringsvärdet. Tillägget om att procentavdrag skulle åtnjutas med 6 procent å jordbruksfastighets taxeringsvärde infördes på förslag av 1927 års kommunalskatteutskott, som i sitt utlåtande över 1927 års proposition (nr 1 sid. 74) framhöll, att en beräknad inkomst av sex procent å jordbruksfastighets taxeringsvärde beskattats år 1927 och att därför enligt utskottets förmenande vid 1928 års taxering borde få avräknas det belopp, som sålunda beskattats. Samma uppfattning torde ligga till grund för övergångsbestämmelsen till lagen den 22 juni 1932 om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen (SFS n r 291). Denna lag innebar bl. a. den ändringen att repartitionstalet för jordbruksvärde nedsattes från 006 till 005. I övergångsbestämmelsen stadgades, att avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen, såvitt det belöpte å tid före den 1 januari 1933, då lagändringen trädde i kraft, skulle beträffande jordbruksvärde utgöra 6 procent av sådant värde. Någon närmare motivering för denna bestämmelse lämnades icke i förarbetena till lagen. I 45 § tredje stycket kommunalskattelagen är stadgat, att procentavdraget, därest fastighet under beskattningsåret bytt ägare, skall fördelas emellan ägarna i förhållande till den tid, en var av dem ägt fastigheten. Denna bestämmelse kan också anses tyda på att den rådande uppfattningen rörande sambandet mellan procentavdrag och fastighetsskatt är riktig, ehuru frågan om vem som skall åtnjuta procentavdrag liksom om vem som skall erlägga fastighetsskatt påverkats av praktiska hänsyn, ifråga om procentavdraget bl. a. önskvärdheten av att detta avdrag utnyttjas å hela inkomsten av fastigheten. Några säkra slutsatser i förevarande hänseende torde därför icke kunna dragas av den lösning dessa frågor erhållit. En annan uppfattning än den här ovan återgivna kan möjligen synas finna stöd av ordalagen i 45 § sista stycket kommunalskattelagen, där det bl. a. stadgas att, om fastighetsskatt skall utgå för fastigheten för taxeringsåret men

fastigheten icke varit underkastad dylik skatt för året därförut, procentavdrag får äga rum utan hinder därav att skatt för fastigheten icke utgått. Denna föreskrift lärer emellertid åsyfta endast sådana fall, då fastighet året före taxeringsåret på grund av bestämmelserna i 5 § och m å h ä n d a även 15 § 1 mom. kommunalskattelagen varit undantagen från fastighetsskatt. Stadgandet tillkom år 1921 i samband med att staten blev skyldig att erlägga inkomstbevillning och hade till följd, att vid 1921 års taxering procentavdrag fick ske från statens inkomster bl. a. av dess skogar och av vattenfallsstyrelsens verksamhet. Staten hade eljest fått betala såväl fastighetsbevillning som inkomstbevillning för hela inkomsten under år 1920 (se prop. 1921 nr 213 sid. 27). I ett rättsfall från senare tid (R. 1936 ref. 7) har procentavdrag icke medgivits för byggnader, som uppförts under beskattningsåret och samma år ej taxerats till fastighetsskatt. En återblick å den kommunala fastighetsbeskattningens utveckling synes även giva vid handen, att procentavdraget för det löpande taxeringsåret utgår på grund av fastighetsskatten för nästföregående år. Under 1800-talet avsåg såväl fastighets- som inkomstbevillningen det löpande taxeringsårets inkomster, och motsvarande gällde beträffande de allmänna kommunalutskylderna. Från och med år 1908 infördes den ordningen att inkomstbevillningen och de därå grundade kommunala utskylderna för ett visst taxeringsår skulle gälla det nästföregående årets inkomster. En motsvarande omläggning skedde samtidigt beträffande fastighetsbevillningen. Detta hade till följd att de under ett visst år nytillkomna fastighetsvärdena icke blevo föremål för kommunal beskattning följande år utan först ännu ett år senare. Från och med år 1914 anknöts emellertid fastighetsbevillningen åter till det löpande året, och förhållandena blevo för den kommunala fastighetsbeskattningens vidkommande desamma som före år 1908. Den fastighetsskatt, som erlades för år 1920, d. v. s. året innan garantiskattesystemet trädde i kraft, utgjorde sålunda en schablonmässig beskattning av detta års fastighetsinkomst. År 1921 taxerades 1920 års inkomst till sitt verkliga belopp med avdrag för den del därav, som beskattats genom 1920 års fastighetsskatt. Det därigenom åtnjutna procentavdraget hänförde sig icke till 1921 års fastighetsskatt, vilken istället berättigade till procentavdrag vid följande års taxering. Beträffande nytillkommande fastighetsvärden blev förhållandet likartat. Uppfördes exempelvis en byggnad under år 1930, taxerades detta års inkomst av densamma år 1931 utan procentavdrag. Vid taxeringen år 1931 påfördes taxeringsvärde och fastighetsskatt, för vilken procentavdrag fick åtnjutas vid 1932 års taxering. Med utgångspunkt från den ovan angivna uppfattningen att procentavdraget utgår på grund av beskattningsårets fastighetsskatt skulle vid övergång till fristående objektskatt procentavdrag få åtnjutas även det första taxeringsåret efter övergången. En sådan ordning skulle emellertid hava betänkliga ekonomiska verkningar. Den skulle innebära, att, om fristående objektskatt infördes från och med år 1944, fastighetsägarna skulle vid taxeringen 1944 äga åtnjuta procentavdrag liksom tidigare, ehuru de vid samma taxering påfördes fastighetsskattekronor efter det för fristående objektskatt

271 föreslagna, lägre repartitionstalet 0025. Då procentavdraget enligt beredningens undersökningar kan antagas åstadkomma en genomsnittlig minskning i antalet inkomstskattekronor, som ungefärligen motsvarar hela antalet fastighetsskattekronor efter repartitionstalet 0 025, skulle fastighetsägarna under ett normalt övergångsår i stort sett icke vara underkastade någon objektbeskattning och skattebördan i kommunerna komma att åvila enbart inkomstskatteunderlaget. Skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare skulle sålunda bliva en helt annan än om garantiskattesystemet fortfarande tillämpades och även en annan än för följande år. Att på en dylik omväg för ett visst år företaga en faktisk avlyftning av fastighetsskattebelastningen torde icke böra ifrågakomma. För kommunerna skulle medgivande av procentavdrag under övergångsåret kunna medföra en betydande höjning av utdebiteringarna, varigenom stora anspråk skulle behöva ställas på skatteutjämningen och särskilda statsåtgärder till kommunernas stöd måhända bliva nödvändiga. Det här berörda spörsmålet förelåg jämväl för 1921 års kommunalskattekommitté. Denna upptog i sitt författningsförslag icke någon bestämmelse om rätt att ånjuta procentavdrag efter införandet av den av kommittén förordade fristående objektskatten. Kommunalskatteberedningen, som med sitt förslag om övergång till fristående objektskatt icke avsett att åstadkomma någon ändring i den nuvarande fördelningen av skattebördan mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare, har ansett det icke böra komma ifråga att medgiva procentavdrag för kalenderåret närmast före ikraftträdandet av beredningens förslag. Procentavdrag skall sålunda icke åtnjutas för kalenderåret 1943. I de fall beskattningsåret icke sammanfaller med kalenderår, kan emellertid procentavdrag kvarstå outnyttjat för tid före den 1 januari 1943. Detta inträffar, då beskattningsår går till ända efter ingången av mars men före utgången av december 1943. I så fall taxeras nämligen skattskyldig enligt 3 § kommunalskattelagen först året efter det, under vilket räkenskapsåret går till ända, d. v. s. 1944. En rörelseidkare, vars räkenskapsår omfattar tiden från och med den 1 april ena året till och med den 31 mars året därpå, har sålunda den 1 januari 1944, då beredningens förslag tankes träda i kraft, blivit beskattad endast för tiden till och med den 31 mars 1942 och har sålunda icke åtnjutit procentavdrag för i rörelsen ingående fastighet för tiden den 1 april—den 31 december 1942. Sådant procentavdrag synes den skattskyldige dock skäligen böra få åtnjuta. I punkt 1 av övergångsbestämmelserna har därför upptagits en bestämmelse om att avdrag enligt den upphävda 45 § kommunalskattelagen skall, såvitt detsamma belöper å tid före den 1 januari 1943, ske jämväl efter lagens ikraftträdande. Skattskyldig, vars räkenskapsår går till ända under januari eller februari månad, har å andra sidan redan vid 1943 års taxering åtnjutit procentavdrag för den tid räkenskapsåret sträckt sig in på kalenderåret 1943. Att vidtaga några särskilda åtgärder för att förebygga, att procentavdrag på denna väg skulle komma att åtnjutas för en del av år 1943, har emellertid icke ansetts böra ifrågakomma.

272 Enligt 13 § kommunalskattelagen åligger skyldighet att erlägga fastighetsskatt med vissa undantag fastighetens ägare eller därmed jämställd innehavare. Jämlikt 45 § samma lag tillkommer också rätten till procentavdrag ägaren eller innehavaren. Civilrättsligt gäller beträffande utarrenderad fastighet jämlikt 2 kap. 23 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, att jordägaren ansvarar för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och ej enligt lag åligger arrendatorn, dock att arrendatorn svarar för vägunderhåll in natura och vägskatt. Denna bestämmelse i nyttjanderättslagen är dock icke tvingande, utan kan i arrendeavtal föreskrivas, att arrendatorn i förhållande till fastighetsägaren skall ansvara jämväl för annan fastighetsskatt än för fastigheten utgående vägskatt. Om sådant avtal träffats, har sålunda arrendatorn att erlägga fastighetsskatt, medan ägaren åtnjuter procentavdraget. Ett dylikt avtals innebörd kan sägas vara att en del av arrendet erlägges i den formen att arrendatorn fullgör en fastighetsägaren åvilande förpliktelse gentemot det allmänna. Genom övergång från garantiskatt till fristående objektskatt i enlighet med beredningens förslag kommer en rubbning att ske i dylika avtals ekonomiska innebörd. Arrendatorn har nämligen därefter att erlägga fastighetsskatt å ett lägre antal skattekronor än förut, eftersom repartitionstalen nedgå från 005 för jordbruksvärde och tomt- och industrivärde samt 004 för skogsvärde till 0025. Fastighetsägaren åter mister det honom vid garantiskatt tillkommande procentavdraget. Minskningen i arrendatorns förpliktelser låter sig ganska väl beräkna. Om man bortser från att övergången kan inverka på hela kommunens skatteunderlag, kommer hans skatt att nedgå i proportion till de fastighetsskattekronor, för vilka han har att erlägga skatt. Utgöres det taxeringsvärde, för vilket arrendatorn har att erlägga fastighetsskatt, helt av jordbruksvärde, kommer alltså hans utgift för skatten att nedgå till hälften, ökningen av fastighetsägarens belastning kan däremot icke på förhand beräknas. Den beror på i vilken utsträckning fastighetsägaren skulle kunnat utnyttja procentavdraget, därest han fortfarande ägt tillgodogöra sig detsamma. Detta åter sammanhänger bl. a. med hans ekonomiska ställning, försörjningsplikt mot familj och andra personliga förhållanden, vilka växla från den ene fastighetsägaren till den andre och från år till år. Huru de ändringar i de ifrågavarande avtalens ekonomiska innebörd, som övergången medför, skola bedömas, är en fråga av civilrättslig art, och det ankommer på de allmänna domstolarna att taga ställning till densamma i de fall, som till dem hänskjutas. Med hänsyn till att antalet arrendeavtal av ifrågavarande beskaffenhet lärer vara mycket stort och en allmän reglering av frågan därför kunde vara önskvärd, har beredningen övervägt att föreslå ett särskilt lagstadgande, varigenom skulle föreskrivas skyldighet för arrendatorn att, så länge arrendeavtalet vore gällande, till fastighetsägaren årligen erlägga, utöver avtalad arrendeavgift, ett belopp utgörande så stor del av den för året utgående fastighetsskatten, som de genom repartitionstalets sänkning bortfallande fastighetsskattekronorna utgöra av de återstå-

273 ende fastighetsskattekronorna för fastigheten. En sådan bestämmelse skulle, i det fall att arrendatorn hade att erlägga skatt endast för fastighetens jordbruksvärde, innebära, att arrendatorn skulle hava att till fastighetsägaren årligen erlägga lika stort belopp som han vore skyldig att betala i fastighetsskatt. Arrendatorn skulle därigenom försättas i ungefär samma läge som om garantibeskattningen fortfarande varit gällande. I betraktande av att den rubbning i arrendevillkoren, som i de särskilda fallen skulle uppkomma vid ett genomförande av beredningens förslag, i regel torde bliva förhållandevis ringa, har emellertid någon lagstiftningsåtgärd icke befunnits påkallad, utan det har ansetts böra överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra, i vad mån jämkningar i avtalen skola äga rum. Med hänsyn till de ekonomiska verkningarna för vederbörande kommuner av att monopolbolagen undandragas deras beskattning synes denna åtgärd böra genomföras gradvis under en lämplig övergångstid. Därvid har övervägts en sådan anordning som tillämpades, då den nuvarande maximeringen år 1928 infördes, nämligen att låta den inkomst, som de enskilda kommunerna äga beskatta, begränsas till allt lägre procent av försäljningssumman. Denna anordning har emellertid i förevarande fall synts mindre lämplig. Den nuvarande begränsningen har, såsom framhållits i den allmänna motiveringen, på grund av höjningen av skatterna på monopolbolagens försäljningsprodukter i stort sett blivit utan verkan. Utom beträffande aktiebolaget vin- & spritcentralen skulle en sänkning av procenttalet till en början föranleda ingen eller endast obetydlig minskning i kommunernas beskattningsrätt, medan minskningen bleve så mycket kännbarare mot slutet av övergångstiden. Med hänsyn till att höjningen av skatterna på monopolbolagens försäljningsprodukter de senaste åren lett till en opåräknad och säkerligen icke avsedd ökning av bolagens skattepliktiga inkomster skulle det snarare vara motiverat att nedskära kommunernas beskattningsrätt kraftigare i början än i slutet avövergångstiden. Ifrågavarande anordning skulle icke heller lämpligen kunna tillämpas å systembolagens utskänkningsvinster, beträffande vilka någon begränsning för närvarande ej finnes. Beredningen föreslår i stället en övergångsanordning, innebärande, att den inkomst, som de särskilda kommunerna skola äga att beskatta, nedskäres till en allt mindre kvotdel av den enligt nu gällande bestämmelser skattepliktiga inkomsten, övergångstiden föreslås till tre år. En längre övergångstid synes icke lämpligen böra ifrågakomma, enär den förenkling i taxeringsförfarandet beträffande ifrågavarande monopolföretag, som vinnes genom att deras inkomster undandragas enskilda kommuners beskattningsrätt, inträder först när denna beskattningsrätt helt upphört. Stadganden i nu berörda avseende hava intagits i punkt 2 av övergångsbestämmelserna.

18—427675.

274 Förslaget

till ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n o m statlig i n k o m s t - o c h form ö g e n h etsskatt.

2 §. I denna paragraf har en ändring skett, vilken sammanhänger med omläggningen av den kommunala fastighetsbeskattningen. 7 §• I denna paragraf hava aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag uteslutits ur uppräkningen under e) av institutioner, som äro frikallade från skattskyldighet för inkomst. Detta förslag ansluter sig till den ändring, som skett i 53 § kommunalskattelagen. Då genom densamma ifrågavarande bolag skulle bliva oinskränkt skattskyldiga vid kommunalbeskattningen, har deras nuvarande skattefrihet vid den statliga inkomstbeskattningen icke ansetts böra bibehållas. 16 §. Ändringen i 1 mom. av denna paragraf består däri att det familjeavdrag, som skattskyldig under vissa förutsättningar äger åtnjuta för husföreståndarinna, höjts från hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru, till hela detta belopp. Skälen för den föreslagna åtgärden hava anförts i den allmänna motiveringen. I 2 mom. av 16 § har intagits en särbestämmelse rörande beräkning av ortsavdrag för ensamstående, som varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret. Bestämmelsen motsvarar den som föreslås i 48 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen.

F ö r s l a g e t till lag o m u p p h ä v a n d e av l a g e n o m s k o g s a c c i s . I anledning av förslaget om skogsaccisens upphävande har fråga uppkommit, huru skall förfaras med de skogsaccisfonder, som finnas vid upphävandet, samt de skogsaccismedel, som därefter inflyta. I detta hänseende föreslås, att dylika medel skola i landskommunerna ingå i sådan allmän fond, varom förmäles i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning. Dylik fond är avsedd för utjämning av skattetrycket mellan olika år, och medel ur densamma få tagas i anspråk för det fall att utdebiteringen av allmän kommunalskatt eljest Skulle komma att överstiga medeltalet under de senaste fem åren. En sådan användning av skogsaccismedlen synes stå i god överensstämmelse med skogsaccisfondernas nuvarande uppgift. Den föreslagna anordningen kan även vara ägnad att öka intresset inom kommunerna för avsättningar till allmän fond. Skogsaccismedel, som efter lagens upphävande inflyta till stad eller köping med egen kommunalförvaltning, böra, liksom enligt den gällande lagen, ifråga om användningen vara likställda med andra kommunens skattemedel.

275 F ö r s l a g e t till ä n d r i n g a r i t a x e r i n g s f ö r o r d n i n g e n . De flesta ändringarna i taxeringsförordningen sammanhänga med förslaget om skogsaccisens avskaffande och avse att ur förordningen utesluta föreskrifterna om virkestaxering. Dessa ändringar torde icke tarva närmare motivering. 30 §. I denna paragraf äro bestämmelser givna om skyldighet för den, som drivit rörelse av vissa slag inom mer än en kommun, att i självdeklaration lämna vissa uppgifter till ledning för inkomstens fördelning å olika kommuner. I anledning av beredningens förslag till ändring av fördelningsreglerna i 58 § kommunalskattelagen erfordras ytterligare uppgifter till ledning vid fördelning, nämligen beträffande alla slag av rörelse uppgift för varje kommun om taxeringsvärdet å i rörelsen ingående fastighet. I 30 § h a r införts stadgande om skyldighet att lämna jämväl sådana uppgifter. 77 och 78 §§. I 77 § 1 mom. stadgas, att taxeringsnämnd har att med visst undantag verkställa taxering av dem, som äro skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt. Uttrycket »skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt» synes komma att omfatta samtliga sådana skattskyldiga som enligt de föreslagna bestämmelserna i 57 och 59 §§ kommunalskattelagen skola beskattas för gemensamt kommunalt ändamål i hemortskommunen. Någon särskild bestämmelse om vilken beskattningsnämnd som skall verkställa taxering av sådana skattskyldiga har därför icke ansetts erforderlig. Ändringarna i 77 § 2 mom. och i 78 § äro av formell art och hava föranletts av att enligt beredningens förslag taxering för gemensamt kommunalt ändamål skall verkställas ej blott av den för riket gemensamma taxeringsnämnden i Stockholm utan även av taxeringsnämnd i hemortskommunen. 84 §.

Ändringen i 2 mom. av denna paragraf är föranledd av förslaget om garantiskattens upphävande och sammanhänger med att efter procentavdragets avskaffande nettointäkten av en förvärvskälla kommer att sammanfalla med inkomsten av densamma. 86 §. I paragrafens tredje stycke har gjorts ett tillägg av den innebörd att beloppet av medgivna ortsavdrag icke skall antecknas i inkomstlängden, såvitt angår ensamstående skattskyldiga. Tillägget ansluter sig till vad som i samma stycke nu är stadgat rörande längdföringen vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och är en följd av att för ensamstående skattskyldig den beskattningsbara inkomsten enligt förslaget skall bestämmas genom en tabell.

276 Beträffande längdföringen vid taxering för gemensamt kommunalt ändamål torde, såvitt angår annan taxeringsnämnd än den för riket gemensamma taxeringsnämnden, vissa bestämmelser erfordras för att sådan taxering skall bliva särskilt redovisad. Dylika bestämmelser torde böra hava sin plats i kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet. Där torde sålunda böra föreskrivas, att beträffande varje skattskyldig, som för den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten eller del därav skall utgöra skatt för gemensamt kommunalt ändamål, anteckning härom skall göras i inkomstlängden samt att i slutet av inkomstlängden skall upprättas en särskild sammanställning av ifrågavarande skattskyldiga med angivande av de inkomstbelopp, för vilka skatt skall erläggas för gemensamt kommunalt ändamål. 90 §. I 2 mom. av denna paragraf har ett tredje stycke tillagts, innehållande föreskrift om att, då skattskyldig enligt 59 § 1 mom. kommunalskattelagen taxerats för gemensamt kommunalt ändamål, underrättelse därom skall meddelas den skattskyldige. Sådan föreskrift erfordras för att den skattskyldige skall bliva i tillfälle att utöva honom enligt 118 § taxeringsförordningen tillkommande besvärsrätt ifråga om taxeringsnämndens beslut angående storleken av den inkomst, som skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. Bestämmelserna om skyldighet att underrätta den skattskyldige, då självdeklaration icke blivit följd, äro nämligen icke tillämpliga i förevarande fall, eftersom taxeringsnämndens ifrågavarande beslut icke innefattar någon avvikelse från avgiven självdeklaration, vilken icke avses skola innehålla något förslag rörande det belopp, som skall beskattas för gemensamt kommunalt ändamål. 124 a §. I denna paragraf hava uteslutits vissa föreskrifter rörande rättelse av procentavdraget vid ändring av åsätt taxeringsvärde.

SÄRSKILDA

YTTRANDEN

579 Särskilt yttrande av beredningens ledamot herr Sandberg. Fastigheternas större delaktighet i den kommunala repartitionen än övriga förvärvskällor kan icke principiellt motiveras. Beredningen har också underkänt de skäl, som brukat anföras för en hårdare beskattning av fastigheterna, nämligen att den kommunala verksamheten skulle vara till större nytta för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga — den s. k. intresseprincipen — att fastigheterna skulle äga en större bärkraft än andra kommunala skatteobjekt och att svårigheten att uppskatta inkomsten av fastighet, särskilt jordbruksfastighet, skulle motivera en särskild beskattning av denna. Då beredningen likväl stannat för att föreslå, att fastighetsskatten bibehålies, så har detta skett dels med hänsyn till kommunernas behov av ett tryggat skatteunderlag och dels med tanke på de olägenheter, som befaras uppstå genom de rubbningar i fastighetsvärdena, vilka enligt beredningens mening skulle bliva följden om fastighetsskatten borttoges. För min del kan jag icke tillmäta det sistnämnda skälet någon större betydelse. Den nuvarande garantiskatten utgör en rörlig objektskatt, vilken utgår med mycket olika storlek för olika fastigheter såväl som för samma fastighet i olika ägares hand. Det är därför mycket svårt alt bedöma om och i vilken mån fastighetsskatten medfört en nedsättning av fastighetsvärdena eller i vad mån ett borttagande av densamma skulle komma att verka höjande på dessa värden. Det är icke säkert att ett avlyftande av den nuvarande fastighetsskatten skulle, såsom beredningen synes förutsätta, innebära, att på fastighetsägarna överfördes stora kapitalvärden genom höjda fastighetspriser. Den nedsättning av fastigheternas värde som möjligen kan anses hava orsakats av den nuvarande garantiskatten torde vara mindre än vad som svarar mot hela skattens kapitaliserade belopp. Den av beredningen föreslagna fasta objektskatten är ifråga om sin storlek avsedd att ungefär motsvara medeltalet av den nuvarande rörliga skatten vid tidpunkten för de av beredningen gjorda undersökningarna. En fast objektskatt torde emellertid med sannolikhet kunna beräknas komma att påverka fastighetsvärdena i sänkande riktning med hela sitt belopp. Det är sålunda troligt att fastighetsvärdena undergå en viss minskning på grund av införandet av denna skatt. För t. ex. de bättre och mest välskötta jordbruksfastigheterna, för vilka nu icke utgår någon objektskatt — för det fall att inkomsten överstiger gällande

280 procenttal för fastighetens beräknade avkastning — kommer den fasta objektskatten att betyda en helt ny belastning. För jordbruket innebär för övrigt fastighetsskatten en större olägenhet än för t. ex. hyresfastigheter, emedan den ökade pålagan för jordbrukets del icke så lätt kan övervältras genom höjda produktpriser. Den rubbning i fastighetsvärdena som man vill undvika genom att bibehålla fastighetsbeskattningen torde alltså i viss utsträckning ändå komma att inträda efter införandet av fastighetsskatt i form av en fast objektskatt, fastän i detta fall i sänkande riktning. Där detta sker, innebär det en förlust för de nuvarande ägarna. Olägenheterna av de rubbningar i fastighetsvärdena, som skulle följa av det ena eller andra alternativet ifråga om fastighetsbeskattningen, torde dock icke få tillmätas allt för stor betydelse. I alla händelser borde icke dessa olägenheter få hindra borttagandet av en principiellt oriktig och orättvis skatteform, om detta utan större svårigheter i andra avseenden läte sig göra. Nu måste man emellertid anse kommunernas behov av ett någorlunda tryggat skatteunderlag vara ett så starkt skäl för fastighetsskattens bibehållande att denna skatt ej för närvarande torde kunna undvaras. Men då borde också enligt min mening samtidigt hava uttalats, att endast detta skäl varit avgörande och att det principiellt riktiga vore att de kommunala utgifterna täcktes genom en repartitionsskatt enbart på inkomsten. Beträffande det av beredningen föreslagna repartitionstalet vill jag framhålla, att de nu rådande förhållandena, vilka i betydande grad avvika från dem som beredningens ståndpunktstagande grundat sig på, böra föranleda en förnyad omprövning av repartitionstalets storlek, innan den nya fastighetsbeskattningen genomföres.

281 Särskilt yttrande av beredningens ledamot herr

Veländer.

Fastighetsbeskattningen. Enligt beredningens förslag skall inkomst av fastighet upptagas till beskattning efter enahanda grunder som annan inkomst. Därjämte skall emellerlertid fastighet, oberoende av om densamma lämnar någon behållen avkastning eller ej, beskattas i förhållande till dess taxerade värde. Förslaget innebär alltså att fastighet kommer att drabbas av två från varandra helt fristående skatter, nämligen dels en inkomstskatt, omfattande hela den beskattningsbara inkomsten av fastigheten, dels ock en fastighetsskatt i den fristående objektskattens form, där skatteunderlaget bestämmes till 2-5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Nu gällande ordning ifråga om fastighetsbeskattningen bygger, såsom känt, på inkomstskatteprincipen. Den faktiska inkomsten tages sålunda till beskattning. Understiger emellertid denna inkomst vissa procent av taxeringsvärdet, skall likväl skatt utgöras för en beskattningsbar inkomst, motsvarande sagda procent av taxeringsvärdet. Genom denna konstruktion av fastighetsbeskattningen hava kommunerna garanterats ett visst av konjunkturernas växlingar oberoende minimum av underlag för fastigheternas skattebidrag, därav ock skatten fått sin benämning, garantiskatt. Det gällande systemet innebär alltså bl. a. att, om och i den mån den verkliga avkastningen eller inkomsten av fastigheten medger täckning av procentavdraget och andra förekommande avdrag, någon objektbeskattning icke föreligger. Av det anförda framgår, att en bestämd och principiell skillnad föreligger ifråga om fastighetsbeskattningen enligt beredningens förslag och enligt nu gällande ordning. Beredningens förslag bygger icke på någon av beredningen åberopad eller eljest vedertagen allmän princip ifråga om fastighetsbeskattningen. De för beredningens ståndpunktstagande avgörande skälen bottna i det ofta påstådda förhållandet, att kommunerna måste anses vara i behov av ett tämligen stabilt skatteunderlag såsom grundval för den kommunala hushållningen. I anslutning härtill och då det icke synts möjligt att utvidga den kommunala objektbeskattningen till att omfatta andra beskattningsföremål, exempelvis näringsföretag och kapital, har beredningen kommit till det resultatet att beträffande grunderna för den kommunala skattebördans fördelning en särbelastning av fastighet vore påkallad.

282 Beträffande skattebelastningen å fastighet i och för sig har beredningen med sitt förslag om övergång från garantiskatt till fristående objektskatt förklarat sig icke avse att åstadkomma någon ändring i den nuvarande fördelningen av skattebördan mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare. Till frågan huruvida beredningens förslag kan anses innebära en avvägning i överensstämmelse därmed återkommer jag i det följande. Till beredningens förslag i nu angivna del har jag icke kunnat ansluta mig. Bent principiellt kan jag sålunda icke finna, att bärande skäl k u n n a åberopas till stöd för en beskattning i kommunalt hänseende av fastighet p å annat sätt eller i annan ordning än av andra beskattningsföremål. Varje form av objektbeskattning av fastighet finner jag därför ur principiella utgångspunkter oberättigad. Med hänsyn till det känsliga eller svaga skatteunderlaget i kanske flertalet av rikets kommuner måste det dock, jämväl enligt mitt förmenande, anses önskvärt att, så långt möjligt, garantier vinnas för att sådana kommuner, icke för normala förhållanden utan vid infallande ekonomiska kriser eller eljest mera starkt växlande konjunkturer, skola äga tillgång till ett visst minimum av skatteunderlag för sin hushållning. En eventuell merbelastning av vissa beskattningsföremål för åvägabringande av här avsedda garantier skulle alltså icke böra eller kunna ifrågakomma i andra fall än då densamma av antydda orsaker vore starkt motiverad av ett tillfälligt eller övergående nödläge för kommunerna. Vid övervägande av förevarande spörsmål h a r jag emellertid funnit, att icke heller för den av mig åsyftade mera begränsade särbeskattningen i för kommunerna exceptionella lägen andra beskattningsföremål kunna anvisas än fastighet. Att fastighet kan ifrågasättas för en särbeskattning i antydd omfattning har synts mig försvarligt huvudsakligen på den grund att densamma, såsom ock beredningen anfört, i den kommunala beskattningen av ålder intagit en särställning i förhållade till övriga beskattningsföremål, att denna särställning får anses hava i viss utsträckning inverkat på fastighetsvärdet samt att ett frigörande av fastighet från varje form av särbeskattning därför måste förutsättas innebära en rubbning i de bestående egendomsförhållandena. En öppen fråga är emellertid i vilken omfattning exempelvis garantibeskattningen av fastighet inverkat på fastighetsvärdet. Jag utgår i varje fall från att denna omständighet icke är av den betydelse, att den kan motivera, att fastighet under mera normala förhållanden genom något slag av särbeskattning tages i anspråk för åvägabringande av en förstärkning av det kommunala skatteunderlaget. Är nämligen detta regelmässigt av så ringa omfattning, att för vinnande av erforderliga medel för den kommunala verksamhetens fullföljande belastningen därav blir större än som skäligen må av de skattskyldiga utkrävas, får den allmänna skatteutjämningen sätta in till lindrande av denna belastning. Den tankegång, varåt jag sålunda givit uttryck, leder närmast fram till att det nuvarande garantiskattesystemet — ifråga om repartitionstalet på visst sätt modifierat — bör bibehållas. Det spörsmålet inställer sig emellertid då, huruvida fastigheterna därigenom komma att i beskattningshänseende bliva hårdare belastade än som enligt det nyss sagda får anses påkallat. Svaret

283 behöver knappast bliva jakande. Ett bedömande därav torde dock lämpligen k u n n a ske i samband med ett övervägande av beredningens uttalande att beredningen med sitt förslag icke avsett eller avser att åstadkomma någon ändring i den nuvarande fördelningen av skattebördan mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare eller m. a. o. att fastigheterna skola i fortsättningen bära samma andel i den kommunala repartitionen som hitintills. Det av beredningen sålunda åsyftade resultatet kommer enligt mitt förmenande icke att vinnas med beredningens förslag. Åtminstone beträffande jordbruksfastighet, betraktad för sig, kommer nämligen resultatet att bliva ett helt annat. Detta sammanhänger med att det statistiska material, som legat till grund för beredningens premisser, icke hänför sig till något senare år än taxeringsåret 1936, d. v. s. beskattningsåret 1935. Det framstår emellertid såsom uppenbart, att jordbrukets resp. skogsbrukets sedan dess förändrade och förbättrade läge ekonomiskt sett måste hava medfört, att de effektiva objektskattekronorna enligt gällande garantiskattesystem kommit att väsentligen nedgå. Beträffande jordbruksfastighet har nedgången, efter allt att döma, varit så stor, att för exempelvis år 1941 de effektiva objektskattekronorna reducerats till ett minimum och därför sannolikt nu icke skulle motivera ens ett repartitionstal vid fristående objektskatt av 0 01. Ifråga om annan fastighet torde ock nettoavkastningen hava varit i stigande, varigenom ett bättre utrymme för procentavdraget uppkommit. Även för sådan fastighet skulle sålunda, med utgångspunkt från det nuvarande läget, ett lägre repartitionstal vid fristående objektskatt än det av beredningen föreslagna vara motiverat. Därtill kommer, att i sådana kommuner, där annan fastighet är av väsentligare betydelse för skatteunderlaget, detta som regel icke framstår såsom särskilt svagt. Uppmärksammas bör jämväl, att enligt beredningens egna premisser det föreslagna repartitionstalet 0 025 är, för vinnande av det av beredningen angivna syftet, för högt. Härvid avser jag bl. a., att vid de statistiska beräkningarna de faktiska inkomstskattekronornas antal, såsom beredningen själv antyder, på grund av taxeringarnas beskaffenhet bestämts för lågt och fastigheternas andel i den kommunala repartitionen i relation därtill för högt. Om emellertid läget motsvarar det ovan av mig antydda, skulle därmed utrymme för procentavdraget och jämväl andra avdrag numera vara tillfinnandes i en helt annan och större omfattning än beredningen räknat med. Det måste vara att allvarligt beklaga, att förefintligt statistiskt material för de senaste taxeringsåren icke kunnat göras till föremål för bearbetning, då därmed fastare utgångspunkter skulle hava vunnits för bedömande av hithörande spörsmål. Att det nuvarande läget icke motiverar beredningens slutsatser och ståndpunktstaganden ifråga om erforderligt repartitionstal vid fristående objektskatt för vinnande av det av beredningen angivna syftet måste emellertid betraktas såsom ostridigt. För min del vill jag också ifrågasätta, huruvida beträffande avkastning och räntabilitet, särskilt när det gäller jordbruksfastighet, en återgång till de förhållanden, som i sådant hänseende voro gällande beskattningsåren 1932 och 1935, kan vara att räkna med. Av det anförda synes mig i varje fall följa, att med bibehållande av gällande garanti-

284 skattesystem för närvarande och sannolikt jämväl i fortsättningen täckning för procentavdrag och andra avdrag bör vara att räkna med i väsentligt större utsträckning än beredningen förutsatt, att detta system sålunda icke kan anses motivera en objektskattebelastning tillnärmelsevis så hög som den avberedningen föreslagna samt att från dessa utgångspunkter det icke kan framstå såsom skäligt att för överskådlig tid framåt genomföra ett nytt system för fastighetsbeskattning, varigenom fastigheterna belastas långt utöver vad som kan anses betingat av det förhandenvarande läget. Av det anförda följer ock, att en fortsatt tillämpning av gällande garantiskattesystem kan förutsättas komma att medföra, att fastighet, särskilt jordbruksfastighet, endast i undantagsfall vid snabba och starka förskjutningar i konjunkturerna kommer att utgöra en mera betydande garanti med avseende å kommunernas behov av skatteunderlag, såsom av mig ovan avsetts, samt att en sådan ordning, principiellt sett, jämväl måste anses vara i överensstämmelse med garantiskattens begrepp och syfte. Jag har vidare gjort gällande, att en objektbeskattning icke låter sig väl försvara vare sig ifråga om fastighet eller ifråga om andra beskattningsföremål samt att med hänsyn härtill strävandena måste gå ut på att icke blott mildra utan om möjligt helt avskaffa även den nu gällande garantibeskattningen av fastighet. Ett naturligt led i en sådan strävan synes mig då vara, att repartitionstalen vid denna beskattning omedelbart nedsättas till maximum 003 för alla slag av fastighet, därvid jämväl, såsom ock beredningen föreslagit, skogsaccisen borttages. Av beredningen verkställda utredningar måste anses giva vid handen, att en nedsättning av repartitionstalen, på sätt här föreslagits, icke gärna kan medföra större olägenheter eller risker för kommunernas ekonomi. En sådan nedsättning skulle ock inrymma möjligheter till vinnande av erfarenheter för eventuellt fullföljande av den av mig såsom principiellt riktig framförda tanken på garantibeskattningens av fastighet definitiva avveckling. I förevarande sammanhang bör också uppmärksammas, att beskattningen, även den kommunala, numera nått en sådan höjd, att den måste, så långt möjligt, anknyta till den verkliga skatteförmågan. Den sålunda inträdda stegringen av skattebelastningen har näppeligen förutsatts eller kunnat förutsättas vid tidigare ståndpunktstaganden till hithörande spörsmål. Beredningen måste sålunda även med hänsyn härtill, oavsett att densamma, såsom ovan antytts, beräknat fastigheternas andel för närvarande i den kommunala repartitionen för högt, anses hava gått utöver gränsen för det skäliga, då den vid utformningen av sitt förslag om införande av en fristående objektskatt å fastighet förutsatt, att fastigheternas andel i den kommunala beskattningen i relation till andra beskattningsföremål skall bliva densamma som tidigare. Av här antydda skäl synes repartitionstalet enligt beredningens förslag bort hava satts väsentligt lägre, exempelvis till 001 eller 0015. Beredningens förslag ifråga om fastighetsbeskattningen genom övergång från det nu gällande garantiskattesystemet till en fristående objektskatt avstyrkes alltså av mig. Härvid förutsätter jag garantiskattesystemets bibehållande åtminstone tillsvidare såsom ock bäst överensstämmande med den

285 hävdvunna ordningen för fastighetsbeskattningen. Bepartitionstalet för alla slag av fastighet föreslås av mig till maximum 003, därvid jag i likhet med beredningen förutsätter, att skogsaccisen skall utgå ur skattesystemet. Av principiella skäl anser jag slutligen att en objektbeskattning av fastighet eller andra beskattningsföremål över huvud icke bör ifrågakomma och att sålunda jämväl den nuvarande garantibeskattningen bör, om möjligt, så snart som därför erforderliga undersökningar verkställts och erfarenheter vunnits, helt avskaffas. Familjebeskattningen. Beredningens förslag ifråga om ortsavdragens avvägning känneteckas av stor varsamhet, beroende främst därpå, att beredningen ansett sig böra eftersträva att kommunernas skatteunderlag bibehålles i stort sett oförändrat. För en skattedifferentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbörda och dyrortsförhållanden har med denna beredningens utgångspunkt funnits ett mycket begränsat utrymme. Beredningens uppfattning härutinnan delas av mig. Den frågan inställer sig emellertid i detta sammanhang, huruvida det kan vara någon större mening med att över huvud bibehålla ortsavdragen vid den kommunala beskattningen, då desamma på intet sätt kunna anses motsvara ett skäligt existens- eller levnadskostnadsminimum. Såsom känt hava också statsmakterna sett sig föranlåtna att genom särskilda subventionsåtgärder söka förbilliga vissa livsmedel för de lägre och lägsta inkomstskikten. När så skett och av olika skäl, efter allt att döma, sannolikt jämväl i fortsättningen måste ske, torde kunna ifrågasättas, huruvida icke ortsavdragen borde helt avskaffas och ersättas med ett enhetligt system, grundat på verklig behovsprövning, med syfte att bringa de i ekonomiskt hänseende svagast ställda inkomstskikten nödiga lättnader i deras försörjningsbörda. Det må jämväl i förevarande sammanhang erinras därom, att ortsavdragen särskilt vid den kommunala beskattningen både enligt gällande grunder och såsom de av beredningen utmätts icke i nämnvärd utsträckning bidraga till ett befordrande av skatteförmågeprincipen samt att de i storlek långt understiga, vad som vid försök att i exekutiv ordning uttaga skattskyldig påförd skatt regelmässigt betraktas såsom icke utmätningsbar inkomst. Uppenbart är ock att, så känsligt som det kommunala skatteunderlaget måste anses vara, möjlighet icke föreligger att genom en reglering av ortsavdragen tillgodose befolkningspolitiska eller familjesociala synpunkter, därest nu över huvud möjlighet förefinnes att vid en avvägning av beskattningen främja dylika synpunkter. Slutligen kan tilläggas, att ett borttagande av ortsavdragen skulle innebära en betydande rationalisering av beskattningen samt jämväl från vidare diskussion, såvitt angår beskattningens område, avföra den omstridda frågan om dyrortsgrupperingens avvägning resp. avskaffande. Beredningen har uttryckligen angivit, att dess förslag i förevarande hänseende icke innebär något ställningstagande till frågan om den nu gällande dyrortsgrupperingens riktighet, varjämte beredningen, under hänvisning till

286 av Kungl. Maj:t anbefalld undersökning av levnadskostnadsolikheterna i riket, anfört att, om resultatet av denna undersökning skulle leda till mera avsevärda förändringar beträffande grunderna för skattegrupperingen, den omedelbara följden därav givetvis måste bliva en ändrad avvägning av ortsavdragen. Till denna uppfattning har även jag anslutit mig. Mot bakgrunden därav har det emellertid icke synts mig påkallat att, på sätt skett, redan i förevarande sammanhang och oberoende av resultatet av den anbefallda utredningen och den faktiska spänning mellan intervallerna, som denna kan komma att utvisa, förorda att, i motsats till vad nu gäller, intervallerna i avdragsserien för grundavdraget skola bestämmas olika mellan ortsgrupp I och II å ena sidan samt övriga ortsgrupper å den andra. Enligt min uppfattning hade nämligen dessa intervaller bort bestämmas till lika belopp, antingen 30 kronor eller 40 kronor, därav jag närmast velat förorda det förra av dessa alternativ. B e s k a t t n i n g s f ö r e m å l e n s fördelning m e l l a n k o m m u n e r n a . Beredningen har i förevarande avsnitt av betänkandet föreslagit en utvidgning av beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål till att jämväl omfatta den å vederbörande försäkringstagare belöpande delen av den skattepliktiga inkomsten av inländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse, monopolföretagens inkomster av monopolrörelsen, Aktiebolaget Tipstjänsts och Svenska Penninglotteriet Aktiebolags rörelseinkomst samt fysisk persons resp. dödsbos sammanlagda inkomster i hemortskommunen av tjänst, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet — med undantag av realisationsvinst å fastighet — överstigande 100 000 kronor. Därest detta förslag hade tillämpats exempelvis taxeringsåret 1941, hade då för gemensamt kommunalt ändamål sannolikt kommit att tagas till beskattning cirka 700 000 skattekronor, vartill skolat läggas inkomsten från Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet Aktiebolag. Bortsett från sistnämnda tvenne företag skulle sålunda med den av beredningen föreslagna skattesatsen av 9 kronor för skattekrona skatteintäkten hava uppgått till 6 å 7 miljoner kronor. Utan att, såvitt angår den vidgade interkommunala beskattningen, närmare ingå på av beredningen anförda mera allmänna synpunkter beträffande beskattningsföremålens fördelning, torde dock kunna sägas, att omfattningen av den för kommunerna i sådant hänseende gällande rätten framstår såsom historiskt betingad. En rubbning av denna rätt, som på grund av utvecklingen kommit att framträda såsom naturlig och ändamålsenlig, kan icke vara påkallad utan att de starkaste skäl kunna anföras till stöd därför. Även om kommunerna icke kunna anses äga några i sakens natur grundade anspråk på att få förfoga över alla inom deras resp. områden befintliga skattekällor och även om den nu gällande ordningen från principiella utgångspunkter icke kan betecknas såsom i allo följdriktig, blir konsekvensen icke nödvändigtvis den, att denna ordning måste ersättas med någon annan. I varje fall måste vid bedömande därav den största varsamhet iakttagas. Be-

redningens förslag med den begränsning, det i förevarande sammanhang formellt givits, kan måhända sägas vara präglat av sådan varsamhet. Mera reellt sett kan dock näppeligen så anses vara fallet. Förslaget rubbar i större eller mindre omfattning de hävdvunna grundvalarna för den kommunala hushållningen. Dess genomförande minskar i många fall kommunernas skatteunderlag, samtidigt som det ökar utdebiteringsprocenten och därmed belastningen såväl av skatteunderlaget som individuellt. Det härigenom försämrade läget för vissa kommuner uppväges icke av förbättrade ekonomiska möjligheter för andra. Klart är nämligen, att genomförandet av en skälig skatteutjämning icke får antagas vara beroende av den av beredningen nu förordade vidgade beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål. Förslaget är ägnat att medföra osäkerhet och ovisshet ifråga om den kommunala beskattningsrätten och försvårar därigenom upprättandet av nödvändiga ekonomiska kalkyler även på kortare sikt. Den mest vägande invändningen mot förslaget är dock måhända den, att detsamma måste anses utgöra inledningen till en möjligen i och för sig effektiv skatteutjämning, som dock uppbygges på den kommunala beskattningens egen grund och därmed utgör ett allvarligt hot mot den kommunala självstyrelsen, önskvärt är visserligen, att alla kommuner erhålla ett för deras uppgifter avpassat skatteunderlag. Om och i den mån fördelningen av skattekällorna mellan de olika kommunerna verkställes huvudsakligen med sådant syfte samt därigenom ojämnheterna beträffande tillgången på skatteunderlag undanröjas, aktualiseras dock frågan om lämpligheten eller nödvändigheten av att överhuvud taget bibehålla en fristående kommunal beskattningsrätt. Jag har u r sålunda antydda synpunkter funnit mig icke kunna biträda beredningens förslag i förevarande hänseende. Ett ytterligare skäl för denna min ståndpunkt vid sidan av de rent principiella har varit det faktum, att den ifrågasatta vidgade beskattningen för gemensamt kommunalt ändamål icke skulle tillföra statsverket mer än cirka 7 miljoner kronor, ett visserligen i och för sig betydande belopp men som dock, även om det skulle något utökas, i förevarande sammanhang icke kan tillerkännas någon större vikt i förhållande till de olägenheter och risker, som med förslagets genomförande skulle vara förenade. Vad särskilt de s. k. statliga monopolbolagen angår, torde med hänsyn till arten av deras verksamhet och ställning i övrigt den största frihet föreligga att vid regleringen av deras skatterättsliga ställning anlägga lämplighets- och skälighetssynpunkter. Speciella k o m m u n a l s k a t t e r o c h k o m m u n a l a avgifter. Då riksdagen så sent som under innevarande år haft att taga ställning till frågan om nöjesskattens förstatligande, har jag inom beredningen ansett, att skäl näppeligen förelåge för beredningen att framlägga något förslag i ämnet.

288 Särskilt yttrande av beredningens ledamot herr

Werner.

Såsom av beredningen framhållits, giver den hittills gällande ordningen för den kommunala skattebördans fördelning såväl mellan kommunmedlemmarna inbördes som mellan olika slag av beskattningsföremål anledning till allvarliga erinringar. Även efter ett antagande av beredningens förslag synes mycket starka invändningar kunna resas emot den högre belastning, som, ehuru bättre anpassad till den skattskyldiges förmåga, allt fortfarande kommer att åvila fastigheterna. Denna särskilda merbelastning framstår så mycket mera omtvistlig som fastigheterna enligt förslaget skola förbli de enda beskattningsföremål, vilka träffas av objektskatt. Beredningen har under sitt arbete icke funnit någon framkomlig väg att utvidga underlaget för objektbeskattningen till att omfatta andra värdeföremål, exempelvis penningkapital eller näringsföretag. Då det synes mig riktigt att de direkta skatterna så långt sådant är möjligt uttagas efter de skattskyldigas förmåga, d. v. s. efter inkomstens storlek och med en för alla skattskyldiga likartad avdragsrätt för försörjningsplikt m. m., kan jag principiellt icke acceptera en särskild beskattning av själva fastighetsvärdena. I den allmänna diskussionen rörande fastighetsskatten har till stöd för densamma anförts, att fastigheterna skulle äga en större bärkraft än andra kommunala skatteobjekt, att skatten äger historisk hävd, att en särskild intressegemenskap skulle förefinnas mellan fastigheterna och kommunen samt att det vore nödvändigt att åt kommunerna trygga ett vid konjunkturväxlingar mera bestående skatteunderlag. Emot dess avskaffande har vidare invänts, att fastighetsvärdena därigenom skulle stiga och att fastighetsägarna sålunda komme att beredas en obehörig vinst. I likhet med beredningen kan jag icke finna, att någon i själva fastighetsobjektet inneboende, i vanlig ordning ej utnyttjad skattekraft skulle förefinnas eller att sådan svårighet att uppskatta ur fastigheten härflytande inkomst föreligger, vilken i och för sig skulle utgöra bärande skäl för en särskild beskattning av fastighetens taxerade värde. Ej heller kan jag tillmäta fastighetsskattens historiska hävd eller den uppfattningen att fastigheterna skulle äga en särskilt förpliktande intressegemenskap med kommunen något verkligt värde i detta sammanhang. Skatten tillkom på en tid då fastigheterna praktiskt taget voro det enda gripbara skatteobjektet inom sockenbildningarna. Jordbruket utgjorde också den huvudsak-

289 liga näringen, genom vars avkastning det allmännas skattebehov direkt eller indirekt måste tillgodoses. Fastighetsskatten var därför säkerligen en för sin tid naturlig skatteform. Genom den industriella och kommersiella utvecklingen ha dock numera andra näringar uppstått, vilka icke alls eller endast i mindre mån drabbas av fastighetsskatten. Denna har därigenom i viss mån fått karaktär av en särbeskattning å jordbruksnäringen. Därvid må framhållas att, medan beträffande annan fastighet skatten kan övervältras å konsumenterna genom höjning av produktpriser respektive hyror, samma möjlighet icke föreligger inom jordbruksnäringen. Även i andra hänseenden synes fastighetsskatten framstå såsom en kvarleva från en tid, då förhållandena voro helt annorlunda än nu. Med den skattskyldighet, som då åvilade fastigheterna, följde även rätt för ägarna att så gott som ensamma utöva bestämmanderätten över kommunens angelägenheter. Detta samband mellan skyldigheter och rättigheter, vari kan sägas tidigare ha legat en intressegemenskap mellan fastighetsägarna såsom sådana och kommunen, är nu fullständigt avvecklat. En särskild förpliktelse för fastigheterna kan alltså icke grundas därpå att innehavaren är tillförsäkrad någon merbestämmanderätt i den kommunala samfälligheten. Ej heller i andra avseenden torde kunna urskiljas någon påtaglig intressegemenskap. Att fastigheterna äro oskiljaktigt förbundna med kommunen och således icke kunna undandragas kommunens skattebelastning, synes icke rimligen kunna utgöra grund för den särbeskattning varom här är fråga. Genom samhällslivets revolutionerande utveckling har, samtidigt som statsmakterna i stigande tempo ålagt kommunerna ökade skyldigheter, framförallt av socialvårdande innebörd, tillkommit en mångfald nya skatteobjekt, vilka ofta tillskynda kommunerna direkta kostnader och risker. Vid kriser, då dessa risker aktualiseras, måste fastighetsägarna, såsom erfarenheten visat, genom sin större och under krisen stigande andel i repartitionen övertaga en ökad skattebörda för arbetslöshet, fattigvård m. m., en övervältring snarast i motsatt riktning mot det föreliggande intressesammanhanget. Dessa förhållanden äro icke ägnade att stärka skälen för fastighetsskattens uppbyggande på intresseprincipens grund. Att ett slopande av fastighetsskatten skulle tillföra fastighetsägarna en oförtjänt värdeökning vore riktigt, därest den nuvarande garantiskatten haft en nedpressande verkan på fastighetsvärdena. Det föreligger emellertid icke något bevis för att så skulle vara fallet. Vid övergång till fristående objektskatt kan däremot befaras, att en sänkning av ifrågavarande värden sker. För övrigt må erinras om att merbelastningen å fastigheterna till stor del tillkommit genom höjning i utdebiteringarna under senare tid och att den knappast torde ha förekommit före 1921. Garantiskattens införande medförde en förskjutning i skattebelastningen, som — inberäknat ortsavdragens inverkan — för landsbygdens del innebar en genomsnittlig ökning av fastigheternas andel i den kommunala skattebördan från 188 till 330 procent (se kommunalskattekommitténs betänkande SOU 1924: 53 sid. 214). Såsom skäl för fastighetsskattens bibehållande har slutligen framhållits, att i en del kommuner inkomstskatteunderlaget är alltför svagt för att kunna 19—427S75.

290 bära hela utdebiteringsbehovet, i synnerhet vid lågkonjunkturer, då de skattskyldigas inkomster nedgå, medan kommunernas utgifter stiga. Detta förhållande kan emellertid icke utgöra någon verklig eller rättvis grund Iför fastighetsskatten. Den blotta omständigheten att det allmänna behöver m e d e l kan icke i och för sig rättfärdiga att dessa medel uttagas med bortseende f r å n rättvisa och likartade normer för fördelningen av skattebördan mellan de skattskyldiga. Såsom beredningen framhållit, kan emellertid icke förnekas, att särskilt kommunerna på landsbygden svårligen skulle kunna upprätthålla sin ställning såsom självständiga hushållningsenheter med ett endast på inkomstten vilande skatteunderlag. Anledningen härtill är den att invånarna i dessa koimmuner i regel icke äga så stor skatteförmåga att de kunna bära de skatter, s<om föranledas av de kommunerna ålagda uppgifterna. Dessa uppgifter äro särskilt inom landstingen till övervägande del av statlig natur. Med hänsyn härtill h y ser jag den principiella uppfattningen att det bör ankomma på staten att genom övertagande av vissa kommunala uppgifter, ändringar av grunderna för de speciella statsbidragen, utbyggande av en effektivare skatteutjämning eller på a n nat sätt bereda kommunerna nödiga ekonomiska förutsättningar för att k u n na fullgöra sina åligganden. Intill dess att så skett, synes emellertid fastighetsskatten icke kunna undvaras. Ehuru jag såsom ovan anförts i princip u n derkänner fastighetsbeskattningen, enär den icke vilar på rättvis eller hållbar grund, har jag därför icke velat reservera mig mot beredningens förslag om fastighetsskattens bibehållande. Jag förutsätter emellertid därvid, att en bättre ordning framdeles skall kunna vinnas. Då det slutligen gällt att taga ställning till utformningen av fastighetsskatten, endera genom bibehållande av det nu gällande garanti skattesystemet med procentavdrag eller genom införande av en fast objektskatt med ett lägre repartitionstal, har jag anslutit mig till det sistnämnda, av beredningen förordade systemet. Denna min anslutning har emellertid skett med en viss tvekan och under mycket bestämda förbehåll. Nu gällande garantiskattesystem äger ur kommunernas synpunkt den fördelen att detsamma, om man bortser från den enskilde skattskyldige och betraktar fastighetsägarna såsom en grupp, på ett smidigare sätt anpassar den merbelastning, d. v. s. objektskatt, som varje fastighetsbeskattning och alltså även garantiskatten måste innebära, efter kommunens behov av att uttaga objektskatt. Under goda konjunkturer minskas objektskatteunderlaget, medan det ökas då inkomstskattekronornas antal nedgår. Denna fördel för kommunen kan å andra sidan sägas innebära en nackdel för fastighetsägarna, i det att de drabbas hårdast av objektskatten, när deras inkomster äro låga. Av de inom beredningen verkställda provtaxeringarna av vissa kommuner framgår sålunda, att taxeringsåret 1933 drygt två tredjedelar (—j av den garanterade inkomsten, för jordbruksvärde utgörande 5 procent av värdet, icke motsvarades av någon verklig inkomst utan var föremål för ren objektskatt. medan motsvarande del för taxeringsåret 1936 utgjorde mindre än hälften I — |.

Härav framgår att den nuvarande fastighetsbeskattningen vid en kon-

291 junkturförsämring i stigande omfattning kommer att verka som en objektskatt. Systemets allvarligaste brister framträda emellertid i det sätt, varpå skattebördan fördelas mellan fastighetsägarna. Medan den som är ekonomiskt bärkraftig och åtnjuter sådan inkomst från sin fastighet, att han kan utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag, icke erhåller någon merbelastning genom garantiskatten utan endast skattar för sin inkomst, kan däremot garantiskatten för den mindre bärkraftige innebära en objektbeskattning, ofta till garantiskattens hela procenttal. Garantiskatten är sålunda ägnad att medföra en hård belastning för den som på grund av ålder eller andra skäl kan insätta endast ringa egen arbetskraft i sitt jordbruk. Likaså tynges den hårt som eljest har ett mindre gott utbyte av sin fastighet eller saknar andra inkomster eller har att utgöra en tyngande gäldränta och framför allt den som har en stor familj att försörja. Garantiskatten verkar alltså i en mot principen om skatt efter förmåga rakt motsatt riktning. Denna felaktighet i systemet kvarstår även vid en eventuell sänkning av garantins procenttal. Emot en fast objektskatt kan, bortsett från att invändningar kunna riktas emot fastighetsskatten såsom sådan, anmärkas att den till sin karaktär är en grundskatt i mera renodlad form än garantiskatten. Då jag det oaktat sett mig föranlåten att i valet av skatteform ansluta mig till beredningens förslag härutinnan, har detta skett under den bestämda förutsättningen att, innan den föreslagna övergången genomföres, från det kommunala skatteunderlaget avlyftas vissa uppgifter enligt förslag som beredningen avgivit eller kommer att framlägga. Till dessa uppgifter höra, förutom vägväsendet, vilket enligt beslut av 1942 års riksdag skall övertagas av staten, även vissa landstingen åliggande kostnader, såsom för folkpensionering, sinnesslövård och vård av fattiga sjuka. Vidare bör tingshusbyggnadsskyldigheten, såsom rätteligen tillhörande den statliga rättsvården, övertagas av staten och kostnaderna för densamma bestridas av statsmedel. Denna fråga har ur kommunalskattesynpunkt fått en vidgad betydelse efter den av riksdagen beslutade rättegångsreformen, vilken torde komma att medföra betydligt ökade krav på tingshus och kanslilokaler m. m. En ytterligare förutsättning för min anslutning till förslaget om en objektskatt är att den statliga skatteutjämningen erhåller en sådan utformning att kommunernas nu mycket skiljaktiga ekonomiska förutsättningar att fylla sina uppgifter så långt möjligt utjämnas. Därigenom skulle fastighetsskatten bli mindre betungande och verka mera likformigt för skattedragarna i olika kommuner. Då jag, vid övervägande av frågan om en övergång till en fast objektskatt, bestämt hävdar, att belastningen å det kommunala skatteunderlaget bör minskas, grundas mitt ståndpunktstagande på såväl praktiska som principiella skäl. Sålunda k a n jag icke medverka till att den botteninteckning i fastighetsvärdena, som objektskatten i själva verket utgör och vars enda försvarliga uppgift är att giva en viss stadga åt primärkommunernas skatteun-

292 derlag, skall utlämnas för täckande av vitt skilda samhällsuppgifter, vilka till sin karaktär äro sådana att de rätteligen borde bestridas av staten. Med hänsyn härtill hyser jag även starka betänkligheter emot att fastighetsskatteunderlaget skall få tagas i anspråk av landstingen. Landstingens uppgifter äro huvudsakligen av socialvårdande natur och fullt jämförbara med dem som handhavas av staten. Landstingens inkomstskatteunderlag är dessutom av sådan omfattning och styrka, att en utfyllnad eller ett stabiliserande av detsamma genom fastighetsskatt icke kan sägas vara behövligt. Med den syn på fastighetsskatten, varåt jag i det föregående sökt giva uttryck, torde det ha varit riktigare att låta primärkommunerna ensamma tillgodogöra sig denna skatt. Vad angår procenttalet för den fristående objektskatten har detta av beredningen föreslagits till 25 (repartitionstal för fastighetsvärde 0025 mot 10 för inkomst). Vid valet härav har utgångspunkten varit att objektskatten skulle tillföra kommunerna lika stort skatteunderlag som genom ett avskaffande av garantiskatten skulle bortfalla. Såsom grundval för bedömandet av garantiskattens nuvarande effekt har lagts provtaxeringar i ett antal kommuner för taxeringsåren 1929, 1930, 1932, 1933 och 1936. Av dessa provtaxeringar synas endast de för år 1936 kunna tjäna till någon verklig ledning, varemot provtaxeringarna för de tidigare åren avse alltför avlägsna eller abnorma förhållanden inom näringslivet för att kunna läggas till grund för ett bedömande av fastigheternas nuvarande belastning. Enligt undersökningen för år 1936 skulle i de provtaxerade kommunerna genomsnittligen ha behövts en objektskatt med procenttalet 23 för att ersätta det skattetillskott, som den nuvarande garantiskatten giver. Det torde emellertid böra understrykas att, såsom beredningen omnämnt, detta tal på grund av vissa förhållanden vid taxeringarna måste antagas vara högre än det som i verkligheten skulle erfordrats. Jag befarar på grund därav, att beredningens förslag skulle komma att medföra en ytterligare övervältring av skattebördan på fastighetsägarna genom en hårdare objektbeskattning av fastigheterna än den som förelåg 1936, en skärpning som bleve än starkare, därest fastigheternas taxeringsvärden skulle komma att höjas. Under förutsättning att beredningens förslag om statens övertagande av eller större delaktighet i förut angivna uppgifter genomföres, har jag emellertid — för att man skall nå den bättre anpassning till de skattskyldigas förmåga och därmed den större rättvisa, som med den fristående objektskatten avses — anslutit mig till beredningens förslag om ett procenttal av 25. På grund av förhållanden, som inträffat efter beredningens ståndpunktstagande, kan dock antagas att detta procenttal nu är för högt. Innan förslaget genomföres, synes därför en omprövning böra ske på grundval av undersökningar rörande det procenttal, som för senare år skulle ha erfordrats för att ersätta garantiskatten. Skulle dessa undersökningar bestyrka det här ovan gjorda antagandet, synes en jämkning böra företagas på så sätt att procenttalet sänkes eller ock därigenom att fastigheterna befrias från skyldigheten att utgöra underlag för landstingsskatt.

293 Beredningens förslag rörande de dyrortsgrupperade kommunala ortsavdragen har jag icke kunnat biträda. Innan jag motiverar denna min ståndpunkt anser jag mig böra något beröra de svårigheter, som föreligga att infoga ortsavdragen i det kommunala beskattningssystemet. Dessa svårigheter hänföra sig bl. a. till det förhållandet att det kommunala beskattningsunderlaget utgöres av två huvudbeståndsdelar, nämligen fastighet och inkomst. Avdragen ifråga k u n n a endast anbringas å inkomsten och utnyttjas av inkomsttagarna. Objektskatten å fastighet däremot utgår utan hänsyn till fastighetsägarnas försörjningsbörda. Varje ökning av avdragens belopp medför därför en minskning i inkomstskatteunderlaget och därmed en övervältring av skattebördan från inkomstskatteunderlaget på fastigheterna. Härvid uppstå två uppenbara orättvisor, nämligen för det första att en ökad beskattning utkräves av fastighetsinnehavaren vid sidan av hans inkomstbeskattning och för det andra, att den för fastigheten skattskyldige icke på ett likvärdigt sätt kan utnyttja inkomsttagarens obestridda rätt till allmänna avdrag och ortsavdrag, alltså rätt till avdrag för skuldräntor och familjeförsörjning m. m. Det vore därför önskvärt om exempelvis familjeavdragen helt kunde avföras från den kommunala beskattningen och familjeförsörjaren erhålla kompensation för sin försörjningsbörda på annat sätt. I vart fall lärer det icke vara möjligt att på den kommunala beskattningens område åvägabringa en önskvärd lättnad för den försörjningspliktige. Ovan angivna förhållanden synas mig därför lägga bestämt hinder i vägen för varje påtänkt förstoring av de kommunala ortsavdragen. Börande beredningens förslag till avdragens anpassning till nu rådande dyrortssystem må anföras följande. Enligt förslaget skulle skillnaden mellan ortsavdragens storlek i olika dyrortsgrupper bli avsevärt större än för närvarande. Visserligen har i fråga om grundavdraget för annan än ensamstående intervallen mellan ortsgrupp I och ortsgrupp V minskats från 160 kronor (500 — 340) till 140 kronor (400 — 260), men denna minskning har föga att betyda vid sidan om den ökning, som motsvarande intervall beträffande familjeavdragen undergått, nämligen från 40 kronor (200 — 160) till 140 kronor (400 — 260). Till stöd för beredningens förslag härutinnan har anförts, att intervallerna överensstämma med skillnaderna i de indextal, som gälla för olika ortsgrupper enligt de nuvarande grunderna för dyrortsgrupperingen. Dessa indextal kunna emellertid icke, i varje fall numera, sägas vara ett riktigt uttryck för skillnaden mellan levnadskostnaderna å olika orter. Den undersökning av levnadskostnaderna å olika orter, som socialstyrelsen framlagt i underdånig skrivelse den 20 maj 1942, visar också betydligt mindre prisskillnader än den utredning, vara den nuvarande grupperingen är grundad. Såsom en sammanfattning av undersökningens resultat har socialstyrelsen i skrivelsen uttalat, att sammanpressningen av prisskillnaderna vore så betydande att nu gällande ortsgrupperingar icke längre kunde bibehållas oförändrade. Den omedelbara följden av ovannämnda undersökning måste givetvis bli en annan avvägning

294 av ortsavdragen än den beredningen föreslagit, vilket även beredningen synes ha förutsatt. Ändock är denna undersökning enligt min mening icke så lagd att den ger ett rättvisande resultat. Vid densamma synes sålunda icke tillräcklig hänsyn ha tagits därtill att vissa för levnadskostnadernas storlek mycket viktiga varugrupper alltmer prisutjämnats och ej heller till att kvarstående skillnader i de faktiska levnadskostnaderna olika orter emellan i hög grad äro betingade av olikheter i levnadsstandard eller att förmåner i form av möjligheter till skolutbildning, förströelse m. m. äro så olika å landsbygden mot i städer och andra samhällen. Skulle en undersökning företagas, varvid dessa omständigheter i full utsträckning beaktades, torde sannolikt icke några större skillnader framkomma utom sådana som förorsakas av den nuvarande ortsgrupperingen och därav beroende olika löner. Om högre levnadskostnader skulle visa sig föreligga å vissa orter, torde de uppvägas av förmåner, som icke kunna direkt uppskattas i penningar och därför icke kunna komma till uttryck i undersökningens resultat. I själva verket torde icke heller beredningens förslag i förevarande hänseende bero p å en strävan att vinna anslutning till den nuvarande dyrortsgrupperingen utan därpå att den föreslagna minskningen av avdragen för ensamstående med högre inkomster medgivit en större höjning av familjeavdragen i de högre dyrortsgrupperna än i de lägre utan att därigenom kommunernas nuvarande skatteunderlag rubbas. Detta skäl har ock av beredningen anförts (sid. 156) när det gäller den nämnda minskningen av avdragen för ensamstående. Denna minskning sker vid förhållandevis högre taxerade belopp i de högre ortsgrupperna än i de lägre, vadan skillnaden i ortsavdragen för ensamstående blir ännu större än en jämförelse med den nuvarande dyrortsgrupperingen skulle ge vid handen. Ehuru ortsavdragens höjd vid den kommunala beskattningen i första hand är en fråga om skattebördans fördelning mellan de skattskyldiga inom varje kommun för sig, är saken dock av mycket stor vikt för ernående av rättvisa mellan de olika kommunerna och deras invånare. Om beredningens förslag genomföres, kommer sålunda landstingsskatten att medföra en hårdare belastning i kommuner tillhörande lägre dyrortsgrupper än i andra kommuner och kommer alltså icke att bli rättvist fördelad. Utdebiteringen i kommunerna kommer icke heller att ge ett riktigt uttryck för skattetrycket och därmed behovet av skatteutjämningsunderstöd, eftersom vid samma verkliga skattetryck den nominella utdebiteringen i de »dyrare» kommunerna på grund av de höga ortsavdragen och därav föranledd minskning i skatteunderlaget blir högre än i kommuner tillhörande de lägre dyrortsgrupperna, där skattetrycket sålunda framstår såsom lägre än det verkligen är. Skulle, på sätt beredningen föreslagit i sitt den 14 november 1940 avgivna utlåtande över folkskolans besparingssakkunnigas förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m., de speciella statsbidragen till kommunerna komma att utmätas under hänsynstagande till kommunernas skatteunderlag per invånare, bleve det av än större vikt att ortsavdragen vore förhållandevis lika stora i alla kommuner.

295 Dyrortsgrupperingens kvarvaro i det allmänna skattesystemet måste ur dessa och även andra synpunkter vara principiellt oriktig, då härigenom skyldigheten att erlägga skatt för inkomst av samma storlek utmätes efter väsentligt olika grunder medborgarna emellan. Det kan icke betraktas såsom tillfredsställande att en inkomsttagare som bor centralt å en s. k. dyrort med dess många förmåner skall erhålla en betydande skattelindring, då däremot den som bor i en lägre ortsgrupp med långa avstånd och dyrare frakter för samma inkomst måste erlägga ett betydligt högre skattebelopp, samtidigt som vissa förnödenheter ställa sig för honom t. o. m. dyrare. Ofta är i de lägre dyrortsgrupperna den kommunala uttaxeringen väsentligt högre än i de s. k. högre dyrorterna, vilket tillsammans med den skärpta progressionen å ett kvarstående högre beskattningsbart belopp till den statliga beskattningen ytterligare ökar skattetrycket för den skattskyldige å lägre dyrort och därmed även skillnaden i den totala skattebelastningen. Enligt min uppfattning hade beredningens förslag rörande familjebeskattningen bort inriktas på att avföra dyrortssystemet från den kommunala beskattningens område.

296 Särskilt yttrande av beredningens ledamot herr

Bergstedt.

Ehuru jag icke funnit skäl anmäla avvikande mening från kommunalskatteberedningens förslag rörande fastighetsbeskattningen, har jag ansett lämpligt att i korthet angiva min ståndpunkt i denna fråga. Den nuvarande garantibeskattningen har framför allt motiverats med kommunernas behov av ett fast, av konjunkturernas växlingar oberoende skatteunderlag. Den s. k. garantitanken har emellertid, såvitt jag kunnat finna, i vår beskattning erhållit en mindre följdriktig utformning. Garantin å fastighet har fått tagas i anspråk även i sådana fall, då något behov att förstärka inkomstskatteunderlaget ej förelegat. Detta överensstämmer icke med själva garantibegreppet, som endast innefattar en subsidiär ansvarighet. Måttet för garantin, nämligen ett skatteunderlag motsvarande viss procent av fastigheternas taxeringsvärde, synes sålunda enligt nuvarande ordning icke vara rationellt bestämt. En sådan garanti är av mycket växlande betydelse i de olika kommunerna och kan därför icke fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Ett bättre uttryck för kommunernas behov av garantitillskott torde exempelvis antalet skattekronor per invånare vara. Den gällande garantiskattens ojämna och slumpartade fördelning av skattebördan mellan fastighetsägarna är även en mycket allvarlig brist i systemets konstruktion, som utförligt berörts i beredningens betänkande. En teoretiskt bättre utformning skulle garantitanken erhålla genom ett system med s. k. kollektiv garanti, som närmare behandlats i betänkandet, men de praktiska olägenheter, som äro förknippade med ett sådant system, synas vara betydande. Även beredningens förslag om bibehållande av en kommunal fastighetsbeskattning har i första rummet motiverats med kommunernas behov av skatteunderlag. Detta skäl synes mig dock numera icke böra vara avgörande, bl. a. med hänsyn till den mera begränsade betydelsen av fastighetsgarantin i det nuvarande samhällets hushållning. Beredningen har vid sin argumentering för fastighetsbeskattningens bibehållande vidare framhållit, att en dylik beskattning åtminstone ifråga om jordbruksfastigheter åstadkommer en allmän sänkning av fastighetsvärdena och att den därför i längden icke kommer att utgöra någon börda för fastighetsägarna. En sådan tankegång, vars riktighet i och för sig icke synes mig kunna bestridas, leder närmast till den ståndpunkten att en fastighetsskatt icke bör införas i det kommunala skattesystemet men att skäl saknas för att upphäva en redan införd fastighetsskatt, vars verkningar till fullo inträtt. Med denna uppfattning blir emellertid det spörsmålet av stor betydelse, huruvida och i vad mån den alltsedan år

297 1921 gällande garantiskatten verkat såsom en objektskatt å fastighet och övat inflytande på fastighetsvärdena i nedåtgående riktning. I detta avseende måste, särskilt med hänsyn till garantiskattens rörlighet, alltid råda en viss tvekan, som icke kan undanröjas genom några undersökningar. Då det dock måste antagas, att en sänkning av fastighetsvärdena skett i viss utsträckning, har jag ansett mig kunna biträda beredningens förslag om bibehållande av en särskild objektbeskattning å fastighet. Beträffande formen för den särskilda fastighetsbeskattningen delar jag helt beredningens mening att en fristående objektskatt är att föredraga framför den nuvarande garantiskatten. Ett avgörande skäl för mitt ställningstagande har därvid varit att den bristande jämlikhet i beskattningen av fastighetsägarna, som garantiskatten innebär, icke förekommer vid en fristående objektskatt. Jag har sålunda ansett mig i förhandenvarande läge böra ansluta mig till beredningens förslag om garantiskattens ersättande med en fristående objektskatt å fastighet, ehuru jag därvid icke förbisett, att vissa av de erinringar, som framställts mot garantiskatten, kunna riktas jämväl mot den fristående objektskatten.

BILAGOR

301 Bilaga A.

P. M. angående skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga vid olika former av kommunal skatterepartisering. Såsom fastighetsägare behandlas i det följande skattskyldiga, som hava förvärvskällor, vari fastighet ingår. I inkomst av fastighet inbegripes all inkomst av sådan förvärvskälla, vari fastighet ingår, sålunda även inkomst av rörelse, som bedrives å rörelseidkaren tillhörig fastighet. Med fastighetsägarnas skattebörda avses deras belastning på grund av dessa förvärvskällor. Hava fastighetsägare inkomst av andra förvärvskällor, hänföras de beträffande dylik inkomst till övriga skattskyldiga, d. v. s. icke-fastighetsägare. Skattebördans fördelning vid olika former av repartitionsskatt skall här belysas med utgångspunkt från förhållandena vid en ren inkomstskatt.

Fördelningen vid ren inkomstskatt. Vid en ren inkomstskatt ingå skattekronor, som härröra av fastighetsinkomst, och skattekronor, som härröra av annan inkomst, med lika värde i repartitionen och bilda tillsammans kommunens skatteunderlag. Om en kommuns uttaxeringsbehov är u, antalet skattekronor av fastighetsinkomst f och antalet skattekronor u av annan inkomst a, skall per skattekrona utdebiteras — — . Den absoluta skatteä "T- i

belastningen blir då för fastighetsägarna

f

—

och för

övriga skattskyldiga

a - ———. Skattebördan fördelas mellan dessa båda grupper skattskyldiga i direkt a + f proportion till deras inkomster. Merbelastning av vissa skattskyldiga förekommer sålunda ej vid ren inkomstskatt.

Fördelningen vid fristående objektskatt. Vid ett system med fristående objektskatt tillskjuta fastighetsägarna utöver sitt skatteunderlag vid ren inkomstskatt ett bestämt antal objektskattekronor. Är detta antal o, blir skatteunderlaget i kommunen a + f + o och utdebiteringen per skattekrona . Den absoluta skattebelastningen blir då för fastighetsägarna, som a + f + o tillskjuta f + o skattekronor till skatteunderlaget, (f + o) • och för övriga { skattskyldiga a . Det är tydligt, att ju större värdet är på o eller f, desto J ° a + f +0 större blir värdet av det första uttrycket (fastighetsägarnas absoluta skattebelast-

302 ning) och desto mindre värdet av det senare uttrycket (övriga skattskyldigas absoluta skattebelastning), samt att ju större värdet är på a, desto mindre blir värdet av det första uttrycket och desto större värdet av det senare uttrycket. Skattebördan fördelas likaså vid fristående objektskatt mellan de båda grupperna i proportion till det antal skattekronor var och en av dem tillskjuter till skatteunderlaget. Skillnaden mellan fastighetsägarnas absoluta skattebelastning vid fristående objektskatt och vid ren inkomstskatt blir

(f + o ) -a — 4 — -t+ f + o

u

a + f

(a + f) • (a + f + o)'

Detta uttryck angiver, huru mycket mera fastighetsägarna i kommunen få betala i skatt vid fristående objektskatt än vid ren inkomstskatt, d. v. s. deras absoluta merbelastning

i kronor räknat. I uttrycket betecknar

utdebiteringen ner r a + f+o ° skattekrona vid fristående objektskatt och —— följaktligen det antal objektskatteä T" I

kronor, som bär den absoluta merbelastningen. Av hela skattebördan i kommunen a*o bära fastighetsägarna ensamma en viss del, nämligen rr—; , samt dess(a + f) • (a + f + o) utom så stor del av skattebördan, som skulle falla på dem vid ren inkomstskatt, f nämligen ——— . Uttrycket för den absoluta merbelastningen angiver även den a -f- i absoluta lättnaden för övriga skattskyldiga. Skillnaden mellan fastighetsägarnas och övriga skattskyldigas absoluta skattebelastning är sålunda vid fristående objektskatt förskjuten till fastighetsägarnas nackdel i jämförelse med förhållandena vid ren inkomstskatt lika mycket som dubbla den absoluta merbelastningen. Genom att beräkna, i vilken proportion fastighetsägarnas absoluta skattebelastning vid ren inkomstskatt ökas genom införande av fristående objektskatt, erhålles ett uttryck för fastighetsägarnas relativa merbelastning vid den senare skatten. Relationen mellan den absoluta merbelastningen vid fristående objektskatt och den absoluta skattebelastningen vid ren inkomstskatt blir a •o•u f•u a•o (a + f) • (a + f + o ) ' a + 1 — f • (a + f + o ) ' På liknande sätt erhålles följande uttryck för övriga skattskyldigas relativa lättnad i förhållande till deras belastning vid ren inkomstskatt: a •o u a- u _ o (a + f) • (a + f + o ) ' a ~ T l — a + f + ö ' Ur uttrycket för den relativa merbelastningen kan härledas det förhöjda repartitionstal för skattekronor av fastighetsinkomst, som merbelastningen av fastighetsägarna motsvarar. Om repartitionstalet vid ren inkomstskatt sättes till l o , motsvarar fastighetsägarnas absoluta skattebelastning vid fristående objektskatt, om den tankes fördelad på endast skattekronor av fastighetsinkomst, ett repartitionstal av . a •o (f + o) • (a + f) „ .. .: . 1 i- —7 = -— ^—. Repartitionstalet för skattekronor av annan y f • (a + f + o) f • (a + f + o) inkomst än fastighetsinkomst blir under samma förutsättning 1 —

a + f+ o a+f +o Detta uttryck erhålles direkt på ett enklare sätt såsom kvoten mellan icke-fastighetsa ägarnas andel i hela skattebördan vid fristående obiektskatt och vid ren a + f + o a inkomstskatt :. a + f

303 En bättre jämförelsegrund erhålles dock genom att sätta repartitionstalet för inkomstskattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst vid fristående objektskatt till lo. Repartitionstalet för skattekronor av fastighetsinkomst blir då u • (f + o) u•f o a + f + o"a + f + o ~ f' Detta uttryck visar direkt förhållandet mellan fastighetsägarnas och icke-fastighetsägarnas skattetryck vid fristående objektskatt. För att belysa merbelastningens växlingar vid vissa vanligen förekommande relationer mellan a, f och o återgivas i nedan intagna diagram växlingarna i merbelastningens storlek i procent av kommunens hela uttaxeringsbehov respektive av belastningen vid ren inkomstskatt. Av vartdera av de båda förut återgivna uttrycken för fastighetsägarnas merbelastning vid fristående objektskatt i jämförelse med dea • o•u ras belastning vid ren inkomstskatt, det ena ; TT—-, r för den absoluta mer6 (a + f) • (a + f + o) a •o belastningen (aritmetiska förhållandet) och det andra j—-. • •. för den relativa merbelastningen (geometriska förhållandet), kan emellertid direkt utläsas den verkan en ändring av antalet objektskattekronor eller av antalet inkomstskattekronor av fastighet har på storleken av fastighetsägarnas merbelastning. Förutsattes, att a, f och o äro större än 0, vilket är det enda alternativ, som äger praktisk betydelse, gäller följande, ö k a s värdet på o, blir värdet av de båda uttrycken större, d. v. s. den merbelastning av fastighetsägarna, som de angiva, ökas (se diagram 1 och 4). Om värdet på f ökas, minskas däremot båda uttryckens värden, d. v. s. den merbelastning, som uttrycken angiva, nedgår (se diagram 2 och 5). ö k a s värdet på a, blir alltid värdet av uttrycket för fastighetsägarnas relativa merbelastning större (se diagram 4). Däremot åstadkommer en ökning av a icke alltid en stegring av fastighetsägarnas absoluta merbelastning (se diagram 3). Å ena sidan kommer faktorn , d. v. s. det antal objektskattekronor, som bära merbelastningen, att ökas. a +f A andra sidan kommer faktorn

; , d. v. s. utdebiteringen per skattekrona, a + f+ o att minskas. Har en ökning av värdet på a till följd att värdet av den förra faktorn ökas i högre grad än värdet av den senare minskas, inträffar en ökning av den absoluta merbelastningen. Väger minskningen av utdebiteringen förhållandevis tyngre, minskas fastighetsägarnas absoluta merbelastning. Resultatet beror alltså på om utdebiteringens minskning genom tillkomsten av nya skattekronor har större verkan än ökningen av övriga skattskyldigas andel i den genom objektbeskattningen uppkommande lättnaden för inkomstskattekronorna. Undersökes den absoluta merbelastningens storlek vid olika antal skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst, finner man, att merbelastningen stiger med dessa skattekronor upp från noll till ett maximum, varefter den långsamt sjunker och blir noll, då antalet sådana skattekronor är oändligt stort. Med utgångspunkt a•o•u från uttrycket för den absoluta merbelastningen , , erhålles genom derivering det värde på a, vid vilket den absoluta merbelastningen når sitt maximum, nämligen a = V f - (f + o ) . Eftersom samtliga häri ingående storheter äro positiva, måste a vara större än f, innan maximum uppnås. Diagram 3 åskådliggör, huru den absoluta merbelastningen stiger från noll upp till maximum för att därefter sjunka, långsammare ju mera a ökas. Belastningskurvan, som efter maximum till en början är konvex, övergår i en inflexionspunkt till konkav och ansluter sig därefter asymptotiskt till x-axeln.

304 Ändringar av u påverka icke den relativa men väl den absoluta merbelastningen. Denna senare är direkt proportionell mot uttaxeringsbehovet och ändras alltså rätlinjigt med detta.

Fördelningen vid garantiskatt. Vid ett garantiskattesystem lämna fastighetsägarna, utöver skattekronor av fastighetsinkomst, bidrag till skatteunderlaget i form av s. k. effektiva garantiskattekronor, d. v. s. skattekronor, som icke hava någon motsvarighet vid ren inkomstskatt. Till skattekronor av fastighetsinkomst måste härvid räknas icke blott de inkomstskattekronor, som vid garantiskatt belöpa å fastighetsinkomst, utan även de fastighetsskattekronor, som motsvara till följd av procentavdrag bortfallna inkomstskattekronor. Är de effektiva garantiskattekronornas antal e, blir skatteunderlaget i kommunen a + f + e och utdebiteringen per skattekrona

: , varvid f lika + f + e som ovan betecknar antalet skattekronor av fastighetsinkomst vid ren inkomstskatt och alltså oinfattar såväl de icke effektiva fastighetsskattekronorna vid garantiskatt som de därvid å fastighetsinkomst belöpande inkomstskattekronorna. De sistnämnda, vilka sålunda ingå i f, äro lika med f + e — o, om o betecknar antalet objektskattekronor vid en fristående objektskatt med samma repartitionstal som för garantiskatten. Den absoluta skattebelastningen blir då för fastighetsägarna, som tillskjuta f + e skattekronor, (f + e) och för övriga skattskyldiga a. a+i + e a -T- i -t- e Den absoluta merbelastningen vid garantiskatt i jämförelse med förhållandena a •e * u vid ren inkomstskatt blir -—; och den relativa merbelastningen ö (a + f) • (a + f + e) a •e f-(a + f + e) Då garantiskatten kan betraktas såsom en objektskatt med årligen växlande genomsnittligt repartitionstal för fastighetsägarna såsom grupp och därmed växlande antal objektskattekronor, gälla i tillämpliga delar de ovan förda resonemangen angående merbelastningen vid fristående objektskatt. Det är dock att märka att f och e som regel icke ändras oberoende av varandra utan förskjuta sig inbördes i olika riktning. Därigenom förstärkes den verkan, som en ändring av f har på såväl den absoluta som den relativa merbelastningen. Så länge inkomsten av fastighet vid ren inkomstskatt (nettointäkten) icke överstiger skattepliktsgränsen eller summan av allmänna avdrag och ortsavdrag och det från skatteplikt undantagna inkomstbeloppet respektive avdragen icke motsvaras av inkomst av andra förvärvskällor, 1 finnas ej skattekronor av fastighetsinkomst 1 Vid garantiskattesystemet komma allmänna avdrag och ortsavdrag att i första hand utnyttjas mot annan inkomst än fastighetsinkomst, eftersom sistnämnda inkomst helt eller delvis konsumeras av procentavdrag. Vid en jämförelse med förhållandena vid ren inkomstskatt (respektive fristående objektskatt) kunna i anslutning härtill beträffande fastighetsägare med såväl inkomst av fastighet som annan inkomst allmänna avdrag och ortsavdrag anses i första hand avgå från annan inkomst än fastighetsinkomst. Detta innebär, att skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst (a) ej uppkomma, förrän dylik inkomst överstiger summan av allmänna avdrag och bänkade ortsavdrag och att fastighetsinkomsten ej skall minskas genom allmänna avdrag eller ortsavdrag, så länge annan inkomst än fastighetsinkomst överstiger summan av allmänna avdrag och bänkade ortsavdrag. En annan möjlighet är att vid bestämning av f och a fördela allmänna avdrag och ortsavdrag å inkomsterna av olika förvärvskällor proportionellt i förhållande till dessa inkomsters storlek. De ovan intagna formlerna gälla givetvis oberoende av huru gränsen mellan f och a dragés.

305 (f). En ökning av fastighetsinkomsten under dessa gränser påverkar varken f eller e. Hava genom fastighetsinkomstens ökning eller de allmänna avdragens och ortsavdragens bättre utnyttjande mot annan inkomst dessa gränser överskridits så att skattekronor av fastighetsinkomst (f) föreligga vid ren inkomstskatt, måste varje ytterligare ökning av fastighetsinkomsten och därmed av f medföra en minskning av e, såvida ökningen icke avser skattskyldiga, som förut kunnat helt utnyttja sina procentavdrag samt allmänna avdrag och ortsavdrag. Värdet av e kan, såsom ovan antytts, även vara avhängigt av värdet på a. Då a omfattar fastighetsägarnas inkomstskattekronor av andra förvärvskällor än de, vari fastighet användes, kan en ökning av fastighetsägarnas inkomster av dylika förvärvskällor och därmed av a hava till följd ett bättre utnyttjande av allmänna avdrag och ortsavdrag samt följaktligen föranleda en minskning av e. Denna minskning kan i vissa lägen hava en kraftigare verkan än ökningen av a, så att den relativa merbelastningen sjunker. Då a växer från 0, motverkar minskningen av e till en början ökningen av den absoluta merbelastningen och bidrager därefter till densammas nedgång. Maximum för den absoluta merbelastningen kommer på grund härav att inträffa vid ett lägre värde på a, om e minskas genom ökningen av a än om e är oförändrat.

Förhållandena vid övergång från garantiskatt till fristående objektskatt. En övergång från garantiskatt till fristående objektskatt med samma repartitionstal innebär beträffande skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och övriga skattskyldiga detsamma som en ökning av antalet objektskattekronor vid en fristående objektskatt. Fastighetsägarnas såväl absoluta som relativa merbelastning ökas utom i det blott teoretiskt tänkbara fallet att alla garantiskattekronor äro effektiva, då merbelastningen blir oförändrad. Skillnaden mellan den absoluta belastningen av fastighetsägarna vid fristående objektskatt och vid garantiskatt blir (f + o) • 8

v

;

a + f + o

(f + e) • " a

v

= + f + e

a • (o —e) • u 7—r~i~.—N-7 ; ö varvid f liksom förut betecknar antalet skattekronor av (a + f + o ) - ( a + f + e) fastighetsinkomst vid fristående objektskatt eller ren inkomstskatt. Detta uttryck angiver sålunda, huru mycket mera fasighetsägarna hava att erlägga i skatt vid det förra systemet än vid det senare, d. v. s. skillnaden i absolut merbelastning mellan de båda systemen. Värdet av uttrycket är i hög grad beroende av värdet på o—e, vilket i sin tur är avhängigt av bl. a. de repartitionstal, som gälla för fastighetsbeskattningen vid de båda systemen. Dessa tal förutsättas här, såsom ovan angivits, vara lika. Under denna förutsättning blir värdet av o alltid större än e utom i det tänkta fall att garantiskattesystemet når sin högsta effekt. Från detta sistnämnda fall, då o—e är lika med noll och någon skillnad i belastningen av fastighetsägarna vid de båda systemen således icke förekommer, bortses i det följande. Ju mindre värdet av e är och följaktligen ju större värdet av o—e är, desto större blir skillnaden mellan fastighetsägarnas absoluta merbelastning vid fristående objektskatt och vid garantiskatt. Storleken av o inverkar emellertid på värdet av e, vilket även är avhängigt av värdet på f och i någon mån av värdet på a. Då sålunda vid en analys av uttrycket -, : ;—; ; ; endast u kan varieras } J (a + f + o)-(a + f + e) oberoende av övriga storheter, kan ett allmängiltigt resonemang föras blott i avseende å ändringar av denna storhet. Det framgår omedelbart att en ökning av u åstadkommer en ökning av uttryckets värde. En ökning av o kommer till en bör-

=

20—42767:)

306 jan likaledes att öka uttryckets värde. Efter hand kommer emellertid en ökning av 0 att motsvaras av en lika stor ökning av e, och en minskning av uttryckets värde inträder. Därest f eller a ändras utan att värdet på e därigenom undergår ändring, kommer en ökning av f att minska skillnaden i absolut merbelastning, medan en ökning av a till en början ökar denna skillnad upp till ett maximum men därefter åstadkommer en minskning därav på samma sätt som ifråga om den absoluta merbelastningen vid fristående objektskatt. Dessa variationer i effekten av en ökning av a bero på att ökningen av det antal objektskattekronor, som bära merbelasta- (o—e) ningen, d. v. s. —, i olika grad motverkas av utdebiteringens minskning genom tillkomsten av nya inkomstskattekronor. Därest e, såsom i regel sker, undergår ändring samtidigt med f och a, inverkar detta givetvis på resultatet. En ökning av fastighetsinkomsten, som föranleder en ökning av skattekronor av fastighetsinkomst (f) vid ren inkomstskatt eller fristående objektskatt men vilken vid garantiskatt helt konsumeras av outnyttjade procentavdrag, allmänna avdrag eller ortsavdrag och sålunda ej vid sådan skatt föranleder någon ökning av antalet skattekronor, åstadkommer en lika stor minskning av e som ökningen av f utgör. Vid sådant förhållande kommer skillnaden i absolut merbelastning mellan fristående objektskatt och garantiskatt att bliva större vid en ökning av f. Allteftersom f ökas mera än e minskas, kommer ökningen av här ifrågavarande skillnad att bliva mindre för att så småningom övergå till en minskning. En ökning av a, som är förknippad med ett bättre utnyttjande av allmänna avdrag och ortsavdrag för fastighetsägare och sålunda föranleder en minskning av e, resulterar genomgående i en skillnad, som är större än om e förblir oförändrat. Den relativa merbelastningen vid fristående objektskatt i jämförelse med förhållandena vid garantiskatt blir (o - e) • a • u (f + e) • u _ a • (o —e) (a + f + e) • (a + f + o) ' a + f + e — (f + e) • (a + f + o ) ' 1 vad avser verkan av ändringar av f eller o—e gälla de ovan förda resonemangen rörande skillnaden i absolut belastning. En ökning av a kommer däremot alltid att öka den relativa merbelastningen. Det föregående resonemanget rörande verkningarna av en övergång från garantiskattesystemet till fristående objektskatt har utgått från den förutsättningen att repartitionstalet för fastighetsbeskattningen är lika vid de båda systemen. Om lägre repartitionstal sättes för den fristående objektskatten, innebär detta en nedgång av värdet på o. För de olika fastighetsägarna kan detta värde då ibland bliva högre och ibland lägre än värdet på e. Med andra ord skulle i de individuella fallen inträffa ibland högre, ibland lägre skattebelastning vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Genom undersökning av varje särskilt fall i en kommun kan framräknas, huru många effektiva garantiskattekronor som med garantiskattesystemet visst år funnits vid taxeringen i kommunen, och ett repartitionstal för den fristående objektskatten uträknas, som lämnar lika stort antal objektskattekronor. Med så beräknade repartitionstal för de båda systemen, varvid e blir lika med o, uppkommer för gruppen fastighetsägare i en kommun ingen merbelastning vid det ena systemet i jämförelse med det andra. Då emellertid värdet på e och därmed värderelationen mellan o och e varje år varierar för de olika fastighetsägarna och från år till år för samma fastighetsägare, uppkommer vid fristående objektskatt med fast repartitionstal varje år för vissa fastighetsägare högre och för andra lägre skattebelastning än vid garantiskattesystemet, liksom för samma fastighetsägare skillnaden i skattebelastning vid de båda systemen regelmässigt måste förete växlingar från det ena året till det andra. Stockholm i mars 1940. Carl Bergstedt.

307 D i a g r a m 1, u t v i s a n d e a b s o l u t m e r b e l a s t n i n g vid o l i k a a n t a l o b j e k t s k a t t e k r o n o r (o). Merbelastning i procent av uttaxeringsbehovet.

50 r

a=2f

a=(

a=f:2

1f

2f

3f Objektskattekronor.

4f

5f

6f

308 D i a g r a m 2, u t v i s a n d e a b s o l u t m e r b e l a s t n i n g vid o l i k a a n t a l s k a t t e k r o n o r a v f a s t i g h e t s i n k o m s t (f). Merbelastning i procent av uttaxeringsbehovet. JU

- \\ 30

\ 10

a = 2o a= o a = o:2

1o

2o 3o 4o Skattekronor av fastighetsinkomst.

So

D i a g r a m 3, u t v i s a n d e a b s o l u t m e r b e l a s t n i n g v i d o l i k a a n t a l s k a t t e k r o n o r av a n n a n i n k o m s t än f a s t i g h e t s i n k o m s t (a). Merbelastning i procent av uttaxeringsbehovet.

1f

2f

3f

4f

Skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst.

5f

309 Diagram 4, utvisande relativ merbelastning vid olika antal objektskattekronor (o) resp. skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst (a). Merbelastning i procent av belastningen vid ren inkomstskatt.

1f 2f 3f 4f Sf Objektskattekronor resp. skattekronor av annan inkomst än fastighetsinkomst.

310 Diagram 5, utvisande relativ merbelastning vid olika antal skattekronor av fastighetsinkomst (t). Merbelastning i procent av belastningen vid ren inkomstskatt. 140 r

1o

2o

3o

Skattekronor av fastighetsinkomst.

4o

5o

311 Bilaga B.

P. M. med beräkningar rörande merbelastningen å fastighetsinkomst enligt gällande ordning för kommunalbeskattningen samt rörande förskjutningar i skattebördan vid tillämpning av beredningens förslag. Enligt gällande ordning beskattas i vårt land fastighet kommunalt i tre ohka former, nämligen dels genom inkomstskatt, dels genom fastighetsskatt och dels, vad angår skogsfastigheter, genom skogsaccis. Av dessa skatteformer kan för landet i dess helhet blott skogsaccisen angivas till sitt exakta belopp för varje år. Ifråga om fastighetsskatten kan ur den officiella statistiken endast erhållas uppgift om det sammanlagda skatteunderlaget och ifråga om inkomstskatten endast om den s. k. uppskattade inkomsten av fastighet, d. v. s. den inkomst som återstår, efter det procentavdrag skett. Vill man söka bilda sig en uppfattning om den kommunala skattebelastningen å fastighet och fastighetsinkomst, kan resultatet därför endast bli approximativt. Det synes dock vara möjligt att göra uppskattningar, som ge en något så när riktig uppfattning om denna belastning. Inom kommunalskatteberedningen ha företagits vissa beräkningar rörande skattebelastningen å fastighet enligt olika alternativ. Dessa beräkningar ha haft till huvudsakligt syfte att beträffande de år som beredningens provtaxeringar omfattat, nämligen taxeringsåren 1933 och 1936, bestämma storleken av den merbelastning å fastighetsinkomsten, som gällande ordning medfört, samt de förskjutningar i skattebördan, som ett tillämpande av beredningens förslag skulle ha inneburit. Vid undersökningen ha vissa approximeringar måst göras, vilka huvudsakligen påverkat beräkningarna rörande den absoluta belastningen. Beträffande skillnaden i skattebelastning vid olika alternativ ha eventuella fel i uppskattningarna kunnat inverka endast i mindre grad. Till grund för beräkningarna, vid vilka landskommuner, landstingsstäder och ickelandstingsstäder behandlats var för sig, ha bl. a. legat uppgifter ur den officiella statistiken rörande taxeringsvärden, skatteunderlag och uttaxerade belopp. I den följande sammanställningen återgivas dessa uppgifter för landet i dess helhet enligt 1936 års taxeringar. Sammanställningen visar även de genomsnittliga utdebiteringarna per kommunalskattekrona för nämnda år. Det här angivna skatteunderlaget är det för primärkommuner 1 och landsting gällande. Ifråga o m vägdistrikten gälla från den allmänna kommunalbeskattningen delvis avvikande regler för skatteunderlagets bestämmande. Å ena sidan är vägdistriktens fastighetsskatteunderlag högre, nämligen 75 % beträffande växande skog och 50 % beträffande fastighet i övrigt, å andra sidan är deras inkomstskatteunderlag lägre, i det att fysisk person, vars beskattningsbara inkomst ej överstiger 300 kronor, icke påföres vägskatt för inkomst. Enligt 1936 års taxeringar utgjorde antalet vägskattekronor ungefär 18 894 000. Därav belöpte å fastighet 7 318 000 och å inkomst sålunda 11576 000 kronor. Vid jämförelse med det kommunala skatte1

Till primärkommuner räknas här liksom i fortsättningen även municipalsamhällen.

312 Landskommuner

Landstingsstäder

Icke-landstingsstäder

Samtliga

5 859 123 1 348 573 3 987 977 9847100

117 288 9 680 3 606 322 3 723 610

71063 1447 6 742 618 6 813681

6 047 474 1 359 700 14 336 917 20384391

2 795 1994 12126 16915

58 1803 9 699 11560

35 3 371 15 845 19 251

2 888 7168 37 670

93 246

148 224

Summa uttaxering

136 588 2 572 44 921 29 940 214021

378 058 2 572 74 701 29 940 485271

Utdebitering per kommunalskatlekrona (i kronor). Primärkommuner (inklusive municipalsamhällen) Landsting Vägdistrikt Sammanlagd utdebitering

Taxeringsvärde (i 1 000-tal kronor). Jordbruksfastighet Därav skogsvärde Annan fastighet Summa taxeringsvärde Antal skattekronor (i 1000-tal). Jordbruksfastighet Annan fastighet Inkomst Summa skattekronor Uttaxerade belopp (i 1 000-tal kronor). Primärkommuner Municipalsamhällen Landsting Vägdistrikt

29 780 123026

14S2i4

8-23 2-65 1-77

8-07 2-57

7'70

12-65

10-64

7-70

47 726

7-98 1-56 0-63 1017

underlaget i n o m l a n d s k o m m u n e r n a finner man, att vägdistriktens inkomstskatteu n d e r l a g v a r u n g e f ä r 550 000 s k a t t e k r o n o r lägre. U t ö v e r o v a n n ä m n d a u t t a x e r a d e b e l o p p t i l l k o m m a dels skogsaccis, vilken för t a x e r i n g s å r e t 1936 u t g j o r d e 3-2 m i l j o n e r k r o n o r , o c h dels vissa till t i n g s l a g e n u t t a x e r a d e m e d e l . U t t a x e r i n g a v t i n g s h u s m e d e l v e r k s t ä l l e s till en del g e m e n s a m t m e d k o m m u n a l u t s k y l d e r n a o c h till en del d i r e k t till tingslagen. D e n f ö r r a delen i n g å r i d e n o v a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g e n . N å g r a u p p g i f t e r o m d e för t a x e r i n g s å r e t 1936 u t t a x e r a d e t i n g s h u s m e d l e n s s t o r l e k f i n n a s icke tillgängliga. P å g r u n d v a l av för s e n a r e å r f ö r e l i g g a n d e s t a t i s t i k h a r e m e l l e r t i d a n s e t t s k u n n a a n t a g a s , att f ö r å r 1936 u t d e b i t e r a t s t i n g s h u s m e d e l d i r e k t till t i n g s l a g e n m e d i a v r u n d a t tal 1 000 000 k r o n o r , v a r a v i s t ä d e r u n g e f ä r 80 000 k r o n o r . F ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 m o t s v a r a d e s k o g s a c c i s e n 19 ö r e i n o m l a n d s k o m m u n e r n a o c h 7 ö r e för l a n d e t i d e s s h e l h e t s a m t de till t i n g s l a g e n d i r e k t u t t a x e r a d e m e d l e n 5 ö r e i n o m l a n d s k o m m u n e r n a och 2 ö r e för h e l a l a n d e t , allt p e r s k a t t e k r o n a r ä k n a t . S å s o m n ä m n t k a n a n t a l e t i n k o m s t s k a t t e k r o n o r , h ä r r ö r a n d e av fastighet, i c k e a n givas. E x a k t a siffror för d e t t a a n t a l k a n ö v e r h u v u d t a g e t icke b e s t ä m m a s , e n ä r fastighetsägare åtnjuta i n k o m s t även av a n d r a förvärvskällor än sådana, vari fastighet i n g å r , s a m t a l l m ä n n a a v d r a g och o r t s a v d r a g ske f r å n den s a m m a n r ä k n a d e i n k o m s t e n . N ä r m a s t till h a n d s skulle ligga a t t f ö r d e l a n ä m n d a a v d r a g i p r o p o r t i o n till d e n u p p s k a t t a d e i n k o m s t e n a v de olika f ö r v ä r v s k ä l l o r n a . F ö r å r 1936 s k u l l e d e n u p p s k a t t a d e i n k o m s t e n a v fastighet (d. v. s. av f ö r v ä r v s k ä l l o r , v a r i fastighet i n g å r ) då m i n s k a s m e d u n g e f ä r 50 %>. E m e l l e r t i d k o n s u m e r a a v d r a g e n en p r o c e n t u e l l t s t ö r r e del av i n k o m s t e n , j u m i n d r e d e n n a är. E f t e r s o m den u p p s k a t t a d e i n k o m s t e n av fastighet, s å s o m o v a n f r a m h å l l i t s , r e d a n u n d e r g å t t r e d u k t i o n , n ä m l i g e n g e n o m p r o c e n t a v d r a g e t , k a n d ä r f ö r a n t a g a s , a t t a l l m ä n n a a v d r a g och o r t s a v d r a g i n n e b ä r a e n

313 T a b e l l A, u t v i s a n d e för t a x e r i n g s å r e t 1936 d e n b e r ä k n a d e s a m m a n l a g d a k o m m u n a l a s k a t t e b ö r d a n å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t e n l i g t g ä l l a n d e o r d n i n g . Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner Jordbruksfast ighet. Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Annan

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

303 8-3 0-2 7-9

0-5 0-1 0-0

31-1 9-0 0-2 7-9

47-3

0-6

48-2

16-4 5'3 01 4-6

146 4-6 00

25-9

56-9 9-9 0-1 4-6

26-4

25-9

71-5

46-7 14-2 0-3 12-5

15-1 4-7 0-0

26-2

73-7

26 2

88-0 18-9 0-3 12-5 1197

fastighet.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Samtliga

landstingsstäder

fastigheter.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa

s t ö r r e m i n s k n i n g för d e u p p s k a t t a d e f a s t i g h e t s i n k o m s t e r n a ä n för ö v r i g a i n k o m s t e r . S ä r s k i l t gäller d e t t a ifråga o m f a s t i g h e t s ä g a r e , s o m å t n j u t a i n g e n eller r i n g a i n k o m s t av a n d r a förvärvskällor. D e n u p p s k a t t a d e i n k o m s t e n a v j o r d b r u k s f a s t i g h e t u t g j o r d e för t a x e r i n g s å r e t 1936 i n e m o t 200 m i l j o n e r k r o n o r , v a r a v e n d a s t en obetydlig del h ä r r ö r d e från s t ä d e r n a . Ä g a r e a v d y l i k fastighet h a i s t o r u t s t r ä c k n i n g i n k o m s t e n b a r t a v fastighet. Det h a r h ä r a n t a g i t s , a t t a v d e n u p p s k a t t a d e i n k o m s t e n av j o r d b r u k s f a s t i g h e t s k u l l e å t e r s t å u n g e f ä r 25 °/o, s e d a n a l l m ä n n a a v d r a g o c h o r t s a v d r a g skett. D e t t a p r o c e n t t a l h a r f u n n i t stöd i de i n o m b e r e d n i n g e n f ö r e t a g n a p r o v t a x e r i n g a r n a o c h h a r ä v e n a n v ä n t s vid t i d i g a r e b e r ä k n i n g a r a v l i k n a n d e slag. Med d e n n a f ö r u t s ä t t n i n g k a n a n t a let s k a t t e k r o n o r , h ä r r ö r a n d e av i n k o m s t f r å n j o r d b r u k s f a s t i g h e t , f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 u p p s k a t t a s till u n g e f ä r 500 000. D e t t a a n t a l h a r i sin h e l h e t h ä n f ö r t s till l a n d s bygden. B e t r ä f f a n d e a n n a n f a s t i g h e t k u n n a n å g r a m o t s v a r a n d e b e r ä k n i n g a r icke g ö r a s . D e n efter p r o c e n t a v d r a g k v a r s t å e n d e delen av i n k o m s t från s å d a n fastighet r e d o visas i i n k o m s t t a x e r i n g s l ä n g d e r n a s å v ä l u n d e r r u b r i k e n a n n a n fastighet s o m u n d e r r u b r i k e n r ö r e l s e m . m . U n d e r s i s t n ä m n d a r u b r i k införes e m e l l e r t i d ä v e n i n k o m s t a v rörelse, s o m ej b e d r i v e s i n ä r i n g s i d k a r e n tillhörig fastighet. Det h a r d ä r f ö r icke k u n n a t u t r ö n a s , h u r s t o r u p p s k a t t a d i n k o m s t s o m s a m m a n l a g t b o r t h ä n f ö r a s till a n n a n fastighet, u t a n u n d e r s ö k n i n g e n h a r för d y l i k fastighets v i d k o m m a n d e m å s t i n s k r ä n k a s till d e t s k a t t e u n d e r l a g , s o m enligt g ä l l a n d e o r d n i n g b l i r f ö r e m å l för fastighetsbeskattning. S e d a n f a s t i g h e t s ä g a r n a s t o t a l a s k a t t e u n d e r l a g för t a x e r i n g s å r e t 1936 .på a n t y t t s ä t t b e s t ä m t s , h a r d e n s a m m a n l a g d a s k a t t e b e l a s t n i n g e n d ä r å e r h å l l i t s g e n o m a t t för olika slag a v k o m m u n b i l d n i n g a r m u l t i p l i c e r a s k a t t e u n d e r l a g e t m e d den g e n o m s n i t t l i g a u t -

314 T a b e l l B, u t v i s a n d e f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 d e n b e r ä k n a d e s a m m a n l a g d a k o m m u n a l a skattebördan å fastighetsinkomst vid r e n inkomstskatt. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner Jordbruksfastighet. Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt

Annan Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt

Samtliga

landstingsstäder

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

19-6 6-0 0-1 4-4

0-3 0-1 0-0

0-2

Summa

0-4

8-5 2-8 0-0

11-6

29-7 5-8 0-1 21

Summa

9-6 3-0 0-1 2-1 14 8

11-3

8-8 2-9 0-0

11-8

49-8 11-9 0-2 6-5

Summa

29-2 9-0 0-2 6-B 44-9

11-8

68-4

20-1 6-1 01 4-4

faslighet.

fastigheter.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt

debiteringsprocenten. F ö r att därvid minska felmöjligheterna ha beräkningarna skett länsvis. R e s u l t a t e t av b e r ä k n i n g a r n a i v a d a v s e r b e l a s t n i n g e n enligt g ä l l a n d e o r d n i n g för t a x e r i n g s å r e t 1936 r e d o v i s a s i tabell A. D ä r a v f r a m g å r , a t t d e n s a m m a n l a g d a b e l a s t n i n g e n å fastighet och f a s t i g h e t s i n k o m s t för n ä m n d a å r u t g j o r t o m k r i n g 120 m i l j o n e r k r o n o r , v a r a v 62 % å l a n d s b y g d e n . Ser m a n till de o l i k a slagen a v fastighet, f i n n e r m a n att s k a t t e b ö r d a n för a n n a n fastighet m e d u n g e f ä r 50 % överstigit s k a t t e b ö r d a n för j o r d b r u k s f a s t i g h e t . E f t e r s o m a n n a n fastighets t a x e r i n g s v ä r d e översteg j o r d b r u k s f a s t i g h e t s t a x e r i n g s v ä r d e m e d 138 %>, v a r t y d l i g e n j o r d b r u k s f a s t i g h e t d o c k relativt h å r d a r e b e l a s t a d , vilket ä v e n f r a m g å r av de ovan å t e r g i v n a u t debiteringarna. Vid b e d ö m a n d e t av de i tabellen r e d o v i s a d e s i f f r o r n a b ö r a b e a k t a s vissa förhåll a n d e n , s o m k u n n a t p å v e r k a r e s u l t a t e n och för vilka r e d o g ö r e s l ä n g r e f r a m i d e n n a b i l a g a (se sid. 318 ff). D e i n o m b e r e d n i n g e n f ö r e t a g n a p r o v t a x e r i n g a r n a för t a x e r i n g s å r e t 1936 h a givit till resultat, a t t i n o m de u n d e r s ö k t a 77 l a n d s k o m m u n e r n a l i k s o m d e 4 l a n d s t i n g s s t ä d e r n a en f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t å fastighet m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 2-31 skulle h a givit ett lika s t o r t s k a t t e u n d e r l a g s o m enligt g ä l l a n d e o r d n i n g . Vissa u n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e a n n a n fastighet i S t o c k h o l m , Göteborg o c h M a l m ö h a givit vid h a n d e n , att s k a t t e u n d e r l a g e t s k u l l e i dessa s t ä d e r h a förblivit o f ö r ä n d r a t v i d ett r e p a r t i t i o n s t a l a v 3-0. D e u n d e r s ö k t a k o m m u n e r n a h a av b e r e d n i n g e n a n s e t t s r e p r e s e n t a t i v a för l a n d e t s s a m t l i g a k o m m u n e r , och det h a r d ä r f ö r antagits, a t t den del a v garantis k a t t e u n d e r l a g e t , s o m u t g ö r rent o b j e k t s k a t t e u n d e r l a g , m o t s v a r a s av r e p a r t i t i o n s 1

Repartitionstalen uttryckas i denna bilaga i procenttal.

315 Tabell C, u t v i s a n d e f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 d e n b e r ä k n a d e s a m m a n l a g d a m e r b e l a s t ningen å fastighetsinkomst enligt gällande ordning. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner

lands tingsstäder

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

Jordbruksfastighet. Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Annan

0-2 0-0 00

0-1

11-0 2-9 0-1 3-5

0-2

0-1

17-5

6-8 2-3 0-0 2-5

61 1-8 0-0

14-3

27-2 41 0-0 2-5

7-9

175 52 0-1 6-0

6-3 1-8

14-4

38-2 7-0 0-1 6-0

51-3

fastighet.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Samtliga

10-7 2-9 0-1 3-5

fasligheter.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa

O-o

28-8 8-1

talet 2-3 för s a m t l i g a l a n d s k o m m u n e r och l a n d s t i n g s s t ä d e r s a m t a v t a l e t 3 o för s a m t l i g a i c k e - l a n d s t i n g s s t ä d e r . Med u t g å n g s p u n k t f r å n dessa r e p a r t i t i o n s t a l k a n f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 b e r ä k n a s s k a t t e u n d e r l a g e t vid en r e n i n k o m s t s k a t t l i k s o m ä v e n s k a t t e b e l a s t n i n g e n d ä r å . I f r å g a o m v ä g d i s t r i k t e n m å s t e d ä r v i d b e a k t a s , att v ä g s k a t t u t g å r å ett o b j e k t s k a t t e u n d e r l a g , s o m ä r s t ö r r e ä n för p r i m ä r k o m m u n e r och l a n d s ting. H u r u v i d a den t i d i g a r e o m n ä m n d a s k a t t e f r i h e t e n för fysisk p e r s o n , vilkens b e s k a t t n i n g s b a r a i n k o m s t ej ö v e r s t i g e r 300 k r o n o r , p å v e r k a r s k a t t e u n d e r l a g e t s s t o r lek p å ett a n n a t sätt vid r e n i n k o m s t s k a t t ä n vid g a r a n t i s k a t t , k a n icke a v g ö r a s u t a n betydligt m e r a o m f a t t a n d e u n d e r s ö k n i n g a r ä n d e s o m k u n n a t företagas i n o m b e r e d n i n g e n . Det s y n e s d o c k icke f i n n a s a n l e d n i n g a t t r ä k n a m e d n å g o n m e r a avsev ä r d s k i l l n a d i detta a v s e e n d e . Vad b e t r ä f f a r det i n k o m s t s k a t t e u n d e r l a g f r å n j o r d b r u k s f a s t i g h e t , s o m f ö r e f i n n e s u t ö v e r g a r a n t i n o c h vilket s å s o m n ä m n t s i n o m p r i m ä r k o m m u n e r n a u p p s k a t t a t s till 500 000 s k a t t e k r o n o r , h a r n å g o n s ä r s k i l d u p p s k a t t n i n g för v ä g d i s t r i k t e n s del icke a n s e t t s e r f o r d e r l i g . R e s u l t a t e t av b e r ä k n i n g a r n a i v a d a v s e r b e l a s t n i n g e n vid r e n i n k o m s t s k a t t å t e r finnes för t a x e r i n g s å r e t 1936 i tabell B. B e l a s t n i n g e n å f a s t i g h e t s i n k o m s t e n ä r p å g r u n d a v o b j e k t s k a t t e u n d e r l a g e t s b o r t f a l l a n d e givetvis lägre vid r e n i n k o m s t s k a t t ä n vid g a r a n t i s k a t t . E m e l l e r t i d u t g ö r s k i l l n a d e n icke ett lika s t o r t b e l o p p s o m d e n faktiska b e l a s t n i n g e n å o b j e k t s k a t t e u n d e r l a g e t vid g a r a n t i s k a t t u t g ö r . D e n ö k n i n g av utdebiteringen, som skatteunderlagets minskning åstadkommer, d r a b b a r nämligen även de av f a s t i g h e t s i n k o m s t h ä r r ö r a n d e s k a t t e k r o n o r n a , vilka alltså bli h å r d a r e b e l a s t a d e ä n vid g a r a n t i s k a t t . Av tabell B f r a m g å r , att d e n s a m m a n l a g d a b e l a s t n i n g e n å f a s t i g h e t s i n k o m s t vid r e n i n k o m s t s k a t t skulle h a u t g j o r t c i r k a 70 m i l j o n e r k r o n o r . L a n d s b y g d e n s a n d e l d ä r i utgör 66 °/o m o t 62 vid g a r a n t i s k a t t e n . S k a t t e b ö r d a n för a n n a n fastighet över-

316 Tabell D, utvisande för taxeringsåret 1936 den beräknade sammanlagda kommunala skattebördan å fasUghet och fastighetsinkomst vid ett system med fristående objektskatt å fastighet efter repartitionstalet 2ö, där skogsaccis ej utgår och den allmänna väghållningen samt tingshusbyggnadsskyldigheten åvilar staten. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner

landstingsstäder

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

Jordbruksfastighet.

Annan

Samtliga

0-5 0-2

0-3

Summa

28-9 9-2 38-1

0-3

15-0 4'8 198

23-8

55-3 10-2

Summa

16-6 5-4 21-9

23-8

45-4 14-6

15-5 5-0 20-5

24-1

85-0 19-6

29-7 9-4 39 1

fastighet.

fastigheter.

Summa

stiger skattebördan för jordbruksfastighet med ungefär 25 % mot 50 vid garantiskatt. Ett upphävande av den gällande garantibeskattningen skulle för taxeringsåret 1936 sålunda ha inneburit relativt större fördelar för fastighet i städerna än för fastighet å landsbygden och större fördelar för annan fastighet än för jordbruksfastighet. Detta beror dels på icke-landstingsstädernas relativt större objektskatteunderlag vid gällande garantiskattesystem och dels på det relativt ringa antalet skattekronor, som inom jordbrukskommunerna härrör från annan inkomst än fastighetsinkomst. Någon mera betydande övervältring på sistnämnda skatteunderlag kan i dylikt fall icke uppkomma. Storleken av den på fastighetsinkomsten vilande merbelastningen vid gällande garantiskaltesystem erhålles såsom skillnaden mellan skattebördan vid garantiskatt och vid ren inkomstskatt. Merbelastningen för taxeringsåret 1936 finnes redovisad i tabell C. Såsom ovan i betänkandet framhållits, förutsätter beredningen en avlyftning från det kommunala skatteunderlaget av kostnaderna för den allmänna väghållningen samt för tingshusbyggandet. Vidare föreslår beredningen, att garantiskatten skall ersättas med en fristående objektskatt å fastighet efter repartitionstalet 25. Tabell D redovisar för taxeringsåret 1936 belastningen å fastighet och fastighetsinkomst enligt detta beredningens förslag. De ändringar av ifrågavarande belastning, som beredningens förslag skulle ha inneburit för taxeringsåret 1936, utvisas av tabell E. Av tabell D, jämförd med tabell A, kan utläsas, att landsbygdens andel i belastningen å fastighet och fastighetsinkomst skulle vid ett tillämpande av beredningens förslag ha nedgått från 62 till 57 %. Förhållandet är likartat beträffande jordbruksfastighet, vars andel i denna belastning skulle ha nedgått från 40 till 37 %>.

317 T a b e l l E , u t v i s a n d e f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 d e n b e r ä k n a d e ö k n i n g e n e l l e r m i n s k n i n g e n a v d e n 7 s a m m a n l a g d a s k a t t e b ö r d a n å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t vid ö v e r g å n g till e t t s y s t e m m e d f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t å fastighet efter r e p a r t i t i o n s talet 2-5, d ä r s k o g s a c c i s e j u t g å r o c h d e n a l l m ä n n a v ä g h å l l n i n g e n s a m t t i n g s h u s byggnadsskyldigheten åvilar staten. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner

landstingsstäder

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

Jordbruksfastighet. + -

1-4 0-3 0-2 7-9 9-2

+ + Summa

-

Summa

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Annan

0-0

1-4 0-4 0-2 7-9 9-1

+ 0-1 -0-0 + 01

•0-0

0-1 01 0-1 4-6

+ 0-4 + 0-2 -O-o

-2-1

4-6

+ 0-6

-2-1

-

6-0

- 1-3 + 0-4 03 - 12-5 -13 7

+ 0-4 + 0-3 -00

-21

-

3-0

+ 0-7

-2-1

-151

fastighet.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Samtliga

+ o-o

1-6 0-3 0-1 4-6

fastigheter.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt

+ 0-7 - 0-3 -12-5

Av t a b e l l E f r a m g å r , a t t b e r e d n i n g e n s förslag för det u n d e r s ö k t a å r e t s k u l l e m e d f ö r t en l ä t t n a d f ö r f a s t i g h e t e r n a s del m e d u n g e f ä r 15 m i l j o n e r k r o n o r , v a r a v h u v u d p a r t e n b e l ö p e r å l a n d s b y g d e n . Av l ä t t n a d e n b e r o u n g e f ä r 13 m i l j o n e r k r o n o r på avlyftningarna från det k o m m u n a l a skatteunderlaget. Den minskning som i övrigt f ö r e k o m m e r b e r o r för j o r d b r u k s f a s t i g h e t s v i d k o m m a n d e p å a v s k a f f a n d e t a v s k o g s accisen. D e n n a , v i l k e n s å s o m i k a p . V o v a n u t v e c k l a t s i n n e b u r i t en h ö g r e b e l a s t n i n g ä n avsetts, skall visserligen enligt förslaget e r s ä t t a s m e d f a s t i g h e t s s k a t t , d o c k icke till sitt h e l a b e l o p p . F ö r a n n a n fastighets v i d k o m m a n d e b e r o r d e n å t e r s t å e n d e m i n s k ningen p å den m e d n u v a r a n d e o r d n i n g h ö g a effektiva g a r a n t i s k a t t e n i n o m i c k e landstingsstäder. F ö r j ä m f ö r e l s e n s skull m å h ä r n ä m n a s att, e f t e r s o m a v l y f t n i n g e n f r å n det k o m m u n a l a s k a t t e u n d e r l a g e t i sin h e l h e t s k u l l e f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 h a u p p g å t t till ungefar 31 m i l j o n e r k r o n o r , ä v e n övrigt s k a t t e u n d e r l a g skulle h a e r h å l l i t en l ä t t n a d , vilken alltså k a n u p p s k a t t a s till u n g e f ä r 16 m i l j o n e r k r o n o r . Det h a r i n o m b e r e d n i n g e n i f r å g a s a t t s en m o d i f i e r i n g av det f ö r e l i g g a n d e förslaget, såtillvida a t t f a s t i g h e t s b e s k a t t n i n g e n till l a n d s t i n g e n skulle u p p h ä v a s o c h i s a m b a n d d ä r m e d f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t till p r i m ä r k o m m u n e r n a u t t a g a s efter ett r e p a r t i t i o n s t a l a v 3 o . H u r s t o r b e l a s t n i n g e n å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 i så fall s k u l l e h a blivit o c h h u r d e n n a skulle h a f ö r d e l a t sig, å s k å d l i g g ö r e s i tabell F . Av d e n n a t a b e l l , j ä m f ö r d m e d tabell D, f r a m g å r a t t n å g r a s t ö r r e f ö r s k j u t n i n g a r i d e n s a m m a n l a g d a b e l a s t n i n g e n å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t u t ö v e r vad b e r e d n i n g e n s f ö r s l a g i n n e b u r i t icke skulle h a å s t a d k o m m i t s g e n o m en s å d a n

318 Tabell F, utvisande för taxeringsåret 1936 den beräknade sammanlagda kommunala skattebördan å fastighet och fastighetsinkomst vid ett system med fristående objektskatt å fastighet efter repartitionstalet 30 inom primärkommunerna och ren inkomstskatt inom landstingen, enligt vilket system skogsaccis ej utgår och den allmänna väghållningen samt tingshusbyggnadsskyldigheten åvilar staten. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner

landstingsstäder

icke-landstingsstäder

samtliga kommuner

Jordbruksfastighet. 30-5 6-0 Summa Annan

36 5

0-3 0-3

31-3 6-1 87-4

fastighet. 17-7 30

Samtliga

05 0'1 06

Summa

2<r7

16-2 28 19-0

Summa

48-2 9-0 57-2

16-7 2'9 196

25-9

26-2

25-9

59-8 5-8 65-6

fastigheter.

26-2

91-1 11*8 1030

modifikation. Denna skulle givetvis ha haft till effekt att primärkommunernas andel i nämnda belastning ökats på landstingens bekostnad. Enligt beredningens förslag skulle av denna belastning 81 % belöpt å primärkommunerna och sålunda 19 °/o å landstingen, medan vid den angivna modifikationen motsvarande procenttal utgjort 88 och 12. Vilka ändringar som enligt det modifierade förslaget skulle uppkommit i jämförelse med belastningen enligt gällande ordning, belyses i tabell G. De ovan redovisade uppgifterna om belastningen å fastighet och fastighetsinkomst kunna såsom redan framhållits icke vara exakta. De uträkningar som gjorts måste i vissa avseenden grunda sig på uppskattningar och bygga dessutom på medeltalssiffror. Bland de förhållanden, som varit ägnade att göra resultaten i viss grad osäkra, må följande närmare beröras. 1. Det å fastighetsinkomst belöpande skatteunderlaget vid garantiskatt — utöver vad som ingår i garantin — kan bestämmas blott uppskattningsvis. Ett fel i en dylik uppskattning, vilken f. ö. här företagits endast beträffande jordbruksfastighet, har såsom nämnts betydelse, huvudsakligen då det gäller att bilda sig en uppfattning om skattebördans absoluta storlek, och endast i ringa grad, då fråga är om en jämförelse mellan olika alternativ. Beträffande annan fastighet har någon dylik uppskattning ej kunnat ske. Den absoluta belastningen å annan fastighet är följaktligen för lågt beräknad. Merbelastningen och förändringarna däri äro däremot för högt beräknade, eftersom en del av den lättnad på grund av objektskatteunderlagets förhandenvaro, som skulle räknats inkomst av annan fastighet tillgodo, vid beräkningarna i stället hänförts till annan inkomst. 2. Det i garantin liggande objektskatteunderlaget är beräknat på grundval av genomsnittliga repartitionstal för ett antal provtaxerade kommuner. I den mån medeltalet för dessa avviker från medeltalet för landets samtliga kommuner, kunna

319 T a b e l l G, u t v i s a n d e f ö r t a x e r i n g s å r e t 1936 d e n b e r ä k n a d e ö k n i n g e n e l l e r m i n s k n i n g e n av d e n s a m m a n l a g d a s k a t t e b ö r d a n å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t vid ö v e r g å n g t i l t e t t s y s t e m m e d f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t å fastighet e f t e r r e p a r t i t i o n s talet 3 0 i n o m p r i m ä r k o m m u n e r n a o c h r e n i n k o m s t s k a t t i n o m l a n d s t i n g e n , e n l i g t v i l k e t s y s t e m s k o g s a c c i s ej u t g å r o c h d e n a l l m ä n n a v ä g h å l l n i n g e n s a m t t i n g s h u s byggnadsskyldigheten åvilar staten. Skattebelopp i miljoner kronor inom landskommuner Jordbruksfastighet. Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt

+ Summa

Annan

icke-landstingsstäder

+ 0-0 -O-o

+ 0-0

+ -

±0o

-10 8

+ -

0-2 2-9 0-2 7-9

-0-0

-108

samtliga kommuner

0-2 2-9 0-2 7-9

-00

fastighet.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa Samtliga

landstingsstäder

+ -

1-3 2-3 0-1 4-6

+ 1-6 -1-8 -0-0

+ 00

-

5-7

-02

+ 0-0

5-9

+ 1-5 - 5-2 - 0-8 -12-5

+ 1-6 - 1-8 -O-o

+ 0-o

-16 5

-0-2

+ Oo

+ 3-1 - 7-0 - 0-8 - 12-5 -16 7

2-9 4-1 0-1 4-6

fastigheter.

Primärkommuner Landsting Tingslag Vägdistrikt Summa

r e s u l t a t e n a v u n d e r s ö k n i n g a r n a bli felaktiga. E t t fel h ä r u t i n n a n i n v e r k a r d o c k icke å b e r ä k n i n g a r n a a v b e l a s t n i n g e n enligt g ä l l a n d e o r d n i n g . 3. U t d e b i t e r i n g s p r o c e n t e n ä r i a l l m ä n h e t h ö g i de k o m m u n e r d ä r i n k o m s t s k a t t e u n d e r l a g e t ä r r e l a t i v t litet, d. v. s. k o m m u n e r d ä r f a s t i g h e t e r n a b i l d a d e n s t ö r r e delen a v s k a t t e u n d e r l a g e t . F ö r l a n d e t i dess h e l h e t u t g ö r e m e l l e r t i d f a s t i g h e t s s k a t t e u n d e r l a g e t e n d a s t en m i n d r e del a v det s a m m a n l a g d a s k a t t e u n d e r l a g e t . P å g r u n d h ä r a v k o m m a de h ö g a u t d e b i t e r i n g a r n a i n ä m n d a slag av k o m m u n e r a t t få en r e l a t i v t r i n g a i n v e r k a n å d e n g e n o m s n i t t l i g a u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t e n . F ö l j a k t l i g e n bli d e siffror för b e l a s t n i n g e n å fastighet, s o m b y g g a p å g e n o m s n i t t s u t d e b i t e r i n g e n , för låga, s å s o m även framgår av följande exempel:

Kommun

Skattekronor av fastighet och lastighetsinkomst

A B

800 800

A + B

1600 Övriga skattekronor

Summa skattekronor

Uttaxeringsbehov

Utdebiteringsprocent

200 3 200 3 400

1000 4 000 5000

10 000 32 000 42000

10 8 8-40

S a m m a n l a g d s k a t t för A o c h B å fastighet o c h f a s t i g h e t s i n k o m s t b l i r 8 000 (800 X X 10) + 6 4 0 0 (800 X 8) = 14 400 k r o n o r . E n l i g t d e n g e n o m s n i t t l i g a u t d e b i t e ringsprocenten b l i r s a m m a s k a t t 1 600 X 8-40 = 1 3 440 k r o n o r .

320 Det här sagda gäller framförallt ifråga om jordbruksfastigheter, vilka i ett betydande antal kommuner bilda en mycket stor del av skatteunderlaget. 4. Oavsett utdebiteringens höjd kommer i kommuner av typen A en relativt ringa övervältring mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare att äga rum, vare sig repartitionstalet sättes högre eller lägre än genomsnittstalet. Man finner exempelvis, att om antalet skattekronor av fastighet och fastighetsinkomst i den nyssnämnda kommunen A undergår en så betydande minskning som från 800 till 600, d. v. s. med 25 %, så minskas fastigheternas skattebörda endast från 8000 till 7 500 kronor, d. v. s. med 6-25 °/o, beroende på det ringa antal inkomstskattekronor, på vilka övervältring kan ske. Sifferresultaten här ovan, som grunda sig på en likartad fördelning av olika slags skatteunderlag i de skilda kommunerna, visa därför större differenser mellan belastningen enligt gällande garantiskattesystem och övriga undersökta alternativ än som egentligen skulle ha varit för handen. 5. De här angivna felkällor, för vilka tendensen kunnat klart bestämmas, ha i allmänhet verkat i samma riktning. Emellertid har vid beräkningarna måst bortses från skatteutjämningsbidragen till kommunerna. Detta är ägnat att motverka den felkälla, som angivits under 3. här ovan, eftersom skatteutjämningen nedbringar de höga utdebiteringarna och dylika utdebiteringar framförallt förekomma i kommuner, där fastighet bildar en stor del av skatteunderlaget. Förhållandet har vidare bidragit till en relativ minskning av differensen vid olika undersökta alternativ. De högre utdebiteringar, som föreligga vid en ren inkomstskatt eller en objektskatt med lågt repartitionstal, nedbringas nämligen genom skatteutjämningen förhållandevis mer än utdebiteringarna vid en objektskatt med ett högre repartitionstal. Därigenom har även den felkälla som angivits under 4. motverkats. Huruvida den absoluta differensen vid olika alternativ blir större eller mindre, kan däremot ej angivas. Detta beror huvudsakligen på utjämningsskalan. Även rörande taxeringsåret 1933 ha verkställts vissa beräkningar i förevarande avseende. Undersökningsmaterialet för detta år är av mindre omfattning än för taxeringsåret 1936, och någon uppdelning av materialet länsvis har icke ansetts böra ske. De erhållna resultaten äro därför mera approximativa för år 1933. Den totala belastningen å fastighet för taxeringsåret 1933 har uppskattats till drygt 130 miljoner kronor. Ehuru för annan fastighet antalet skattekronor var ungefär en halv miljon kronor lägre för år 1933 än för år 1936, samtidigt som för jordbruksfastighet antalet skattekronor var ungefär detsamma för de båda åren, var sålunda för fastighets vidkommande skattebördan avsevärt större för det förra året. Detta sammanhänger framförallt med att dåvarande bestämmelser stadgade en betydligt större delaktighet för fastighet i vägbeskattningen än de för taxeringsåret 1936 gällande bestämmelserna. Vidare var inkomstskatteunderlaget för år 1933 ungefär 7 miljoner skattekronor eller inemot 20 % lägre än för år 1936. Garantiskatteunderlaget kom därigenom att för år 1933 utgöra 31 °/o av hela skatteunderlaget i primärkommuner och landsting mot endast 21 % för år 1936. Fastigheternas anpart i de uttaxerade beloppen, vilka belopp för båda åren voro sammanlagt ungefär lika stora, var sålunda större år 1933, även om man bortser från den högre belastningen av fastighet i vägdistrikten sistnämnda år. Merbelastningen å fastighetsinkomsten genom garantibeskattningen kan beräknas för taxeringsåret 1933 ha utgjort ungefär 70 miljoner kronor. Därav torde p å jordbruksfastighet ha belöpt ungefär 30 miljoner kronor och på annan fastighet ungefär 40 miljoner kronor. Att skillnaden i merbelastning mellan de båda åren sålunda är större än skillnaden i absolut belastning, beror på att garantin togs i anspråk i högre grad beträffande år 1933 än beträffande år 1936. Stockholm i mars 1940. Oscar

östman.

321 Bilaga C.

Redogörelse för vissa skattestatistiska undersökningar rörande fastighets- och familjebeskattningen. För att utröna verkningarna av de av kommunalskatteberedningen övervägda reformerna på fastighets- och familjebeskattningens område ha inom beredningen företagits omfattande skattestatistiska undersökningar, vilkas innebörd och resultat skola h ä r närmare beröras. Provtaxeringar ha ägt rum beträffande 33 landskommuner och 1 stad för såväl taxeringsåret 1933 som 1936 samt beträffande ytterligare 44 landskommuner och 3 städer för taxeringsåret 1936, för sistnämnda år sålunda beträffande sammanlagt 77 landskommuner och 4 städer. Dessa provtaxeringar ha hänfört sig till såväl fastighets- som familjebeskattningen. Därutöver ha undersökts beträffande enbart annan fastighet sammanlagt 11 taxeringsdistrikt i Stockholm, Göteborg och Malmö samt beträffande enbart ortsavdragen 8 städer i sin helhet och vidare sammanlagt 7 taxeringsdistrikt inom Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa undersökningar avse huvudsakligen taxeringsåret 1936 men delvis även 1935. Utöver det ovan angivna materialet har beredningen till sitt förfogande haft tidigare, delvis för annat ändamål sammanbragta uppgifter, vilka inom beredningen bearbetats för att för fastighetsbeskattningens del kunna göra jämförelser med andra år än de nu provtaxerade. Dessa uppgifter avse 24 landskommuner för taxeringsåren 1929 och 1932 samt 110 landskommuner för taxeringsåret 1930. De inom beredningen provtaxerade kommunerna äro utvalda i avsikt att få ett så allsidigt material som möjligt. Samtliga län äro representerade för såväl år 1933 som å r 1936. För år 1933 ha provtaxerats inom Malmöhus län 3 landskommuner, inom vart och ett av Södermanlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län 2 landskommuner samt inom vart och ett av övriga län 1 landskommun. Den för 1933 provtaxerade staden är Örnsköldsvik. För år 1936 ha provtaxerats inom Malmöhus län 5 landskommuner, inom vart och ett av Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Västerbottens län 4 landskommuner, inom Kristianstads län 2 landskommuner samt iuom vart och ett av övriga län 3 landskommuner. De för detta år provtaxerade städerna äro Katrineholm, Simrishamn, Örnsköldsvik och Haparanda. Uppgifter om kommunernas karaktär med avseende å den huvudsakligen utövade näringen inom kommunen samt om dyrhet, folkmängd och ytinnehåll lämnas i de särskilda tabellerna 7 för år 1933 och 5 för år 1936. Sammanställningar rörande nämnda förhållanden finnas i de nedan intagna texttabellerna I—IV. Folkmängden var lägst i följande av de provtaxerade landskommunerna (1933 års siffror inom parentes, om kommunen provtaxerats för båda åren), nämligen Holm med 152, Virke med 205 (228) och Nianfors med 277 invånare samt högst i Timrå med 9 369, Sunne med 8 910 och Burlöv med 5 415 invånare. Det kan framhållas, att samtliga provtaxerade kommuner med mindre än 500 invånare äro utpräglade jordbrukskommuner, medan av de största landskommunerna Timrå och 21 — 427675.

322 Tabell I, utvisande de för åren 1933 och 1936 provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å huvudnäringen i jämförelse med för hela riket gällande siffror enligt 1930 års folkräkning. A n t a l

l a n d s k o m m u n e r

Kommuntyp l

provtaxerade för år inom hela riket

Samtliga

1133 828 331 126

18 9 4 2

34 18 16 9

1 Uppgifter om kommunernas hllvudnäring äro hämtade ur »Folkräkningen den 31 december 1930» del III. Kommunerna i lppdelas där i fyra typer, nämligen: A = kommuner med minst 75 % av befolkningen inom gruppen jordbruk med binäringar, B = kommuner med 50—75 % a v befolkningen inom nämnda grupp, C = kommuner med mindre än 50 % av befolkningen inom nämnda grupp och ej boende i tätort samt D = kommuner, där minst s /s ^ t befolkningen bor i tätort.

Tabell II, utvisande de provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å dyrortsförhållandena i jämförelse med för hela riket gällande siffror enligt Årsbok för Sveriges kommuner 1934 resp. 1937. Antal landskommuner inom ortsgrupp * Taxeringsår II

I

1933 1936

24 53

1933 1936

1918 2 012

9 (1) 20 (1)

Provlaxerade

kommuner.

— 4

V

IV

III

— —

Samtliga landskommuner i riket. 452(62) 1 38(44) 1 6 (5) 348(56) 46(33) 4(8)

1 |

— —

1 |

2(2) —(1)

1 Kommun, som tillhör två ortsgrupper, är här redovisad såsom tillhörande den lägre av dessa, varjämt< i den del av kommunen, som tillhör den högre ortsgruppen, därunder redovisats inom parentes.

Burlöv äro utpräglade industrikommuner. Sunne är av mera blandad typ men med tyngdpunkten på jordbruket och dess binäringar. Bland de provtaxerade kommunerna befinna sig 6 köpingar. Dessa tillhöra samtliga gruppen med högst 5 kvkm, undantagandes Hässelby villastads köping, som h a r en areal av 5-3 kvkm. Förutom köpingarna finnes i den nämnda gruppen Smögen inom Göteborgs och Bohus län, vilken kommun kan sägas utgöra två municipalsamhällen med gemensam kommunalförvaltning. Störst till arealen äro helt naturligt norrlandskommunerna, bland vilka Arjeplog med sina inemot 13 000 kvkm ä r större än de övriga 76 kommunerna sammantagna.

323 Tabell III, utvisande de provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å folkmängden i Jämförelse med för hela riket gällande siffror enligt 1930 års folkräkning. Antal

landskommuner

Antal invånare

provtaxerade för år inom hela riket

Högst 500 501— 1000 1 001— 1 500 1501— 2 000 2 001— 3 000 3 001— 5 000 5 001—10 000 över 10 000 Samtliga

450 652 446 267 284 190 106 23

4 14 4 5 3 3

9 25 16 13 4 7 3

2 418

77 Tabell IV, utvisande de provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å arealen i jämförelse med för hela riket gällande siffror enligt 1930 års folkräkning. Antal Areal, k v k m inom hela riket

Över

»

Högst 5 5 t. o. m. 20 20 » 50 50 > 100 100 » 200 200 > 500 500 i 1000 1000 > 5000.. över 5 000 Samtliga

52 454 752 510 357 172 56 56 9 2418

landskommuner provtaxerade för år 1933

2 5 10 4 5 4 1 1 1

6 15 17 16 10 7 3 2 1 77

83 Ett speciellt problem vid undersökningarna har skogsaccisen erbjudit. I det nuvarande beskattningssystemet, vilket i huvudsak varit gällande fr. o. m. år 1929, ingår denna såsom ett komplement till fastighetsskatten. Skogsaccisen var enligt 1928 års lagstiftning avsedd att ersätta så stor fastighetsskatt, som motsvarades av skillnaden mellan repartitionstalet för skogsvärde, 4, och repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde, 6 1 . Ehuru någon ändring ifråga om skogsaccisen icke skedde, då repartitionstalet för jordbruksvärde genom beslut år 1932 sänktes till 5, torde skogsaccisen även för närvarande få anses vara avsedd att motsvara den föreliggande skillnaden i repartitionstal. Vid framläggande av förslag till 1932 års riks1 Repartitionstalen uttryckas i denna bilaga liksom i tabellerna för enkelhetens skull i procenttal, alltså exempelvis 4 i stället för 0-04.

324 dag om sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde uttalade nämligen departementschefen, i anledning av yrkanden om samtidig sänkning av repartitionstalet för skogsvärde, att olika omständigheter talade för att skogsaccisen vore lågt beräknad. Då beredningens undersökningar gått ut på att belysa dels innebörden av det nuvarande systemet för fastighetsbeskattning, varav skogsaccisen sålunda får anses utgöra en del, och dels verkningarna av en omläggning av den nuvarande ordningen, har vid undersökningarna hänsyn givetvis måst tagas till skogsaccisen. Emellertid föreligga så stora skiljaktigheter mellan en fastighetsskatt och en skogsaccis att en direkt sammanslagning av skattebeloppen icke lämpligen kunnat ske. Sålunda utgår fastighetsskatt inom varje slag av kommun, medan skogsaccis utgår endast till borgerlig kommun, församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle och ej till municipalsamhälle, tingslag, vägdistrikt eller landsting. Vidare har fastighetsskatten såsom objekt det taxerade skogsvårdet, vilket är grundat på den beräknade avkastningen vid uthålligt skogsbruk, medan objektet för skogsaccisen i stort sett är det under beskattningsåret ur skogen faktiskt uttagna virket, oavsett om uttaget är större eller mindre än den faktiska eller beräknade tillväxten. Om sålunda virkesförrådet å en fastighet definitivt ökas, blir ökningen föremål för fastighetsskatt men ej skogsaccis, medan om en definitiv förrådsminskning äger rum, minskningen blir föremål för skogsaccis men ej fastighetsskatt. Slutligen föreligger den skiljaktigheten att den beräknade tillväxten värderas efter genomsnittspriset för ett antal år närmast före fastighetstaxeringstillfället, medan det faktiska uttaget vid taxering till skogsaccis värderas efter de under beskattningsåret rådande virkespriserna. Det föreligger även en annan omständighet, som i detta sammanhang ä r av betydelse. Det framgår av en inom beredningen utarbetad statistik (se tabell 34), att skogsaccisen under perioden 1929—1940 varit vida större än som motsvarar skillnaden mellan repartitionstalen för skogsvärde och för andra taxeringsvärden. Beredningen har emellertid icke funnit skäl att vid sina överväganden utgå från en belastning å skog, som skiljer sig från belastningen å fastighet i övrigt. Av denna anledning har skogsaccisen icke ansetts böra vid undersökningarna medräknas till sitt fulla belopp. Beredningen har då utgått från den förutsättningen att skogsaccisen icke skolat uppväga mer än belastningen å de skattekronor, som så att säga bortfallit genom att repartitionstalet för skogsvärde satts lägre än för övriga taxeringsvärden. I anledning härav ha de för taxeringsåren 1933 och 1936 undersökta kommunerna blivit omtaxerade enligt ett garantiskattesystem, där repartitionstalet för skogsvärde varit detsamma som för annat taxeringsvärde, d. v. s. 5. Det sålunda erhållna skatteunderlaget har fått bilda utgångspunkt för nedan angivna beräkningar såväl ifråga om storleken av den nuvarande belastningen å fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare som beträffande de förändringar, vilka skulle uppkommit vid ändring av de nuvarande grunderna. I samband med höjningen av repartitionstalet för skogsvärde har uttaxeringsbehovet inom primärkommunerna, vilket erhållits såsom en produkt av utdebiteringsprocenten och antalet faktiska skattekronor enligt Årsbok för Sveriges kommuner, ökats med det belopp som motsvarat skogsaccisen. Då i den officiella statistiken rörande kommunerna uppgifter icke lämnas om de skogsaccismedel, som kommunerna i verkligheten tagit i anspråk, utan endast om de till skogsaccis utdebiterade beloppen, har måst räknas med dessa senare istället för de i anspråk tagna beloppen. Beträffande de för taxeringsåren 1929, 1930 och 1932 undersökta kommunerna har en dylik evalvering av skatteunderlag och uttaxeringsbehov icke ägt rum, då en så ingående analys av skatteförhållandena för dessa år icke ansetts vara av samma intresse. Under ett tidigt stadium av undersökningarna har dock ägt rum en omtaxering av dessa kommuner efter ett repartitionstal å jordbruksvärde av 5 istället för 6.

325 Det må redan här påpekas, att såväl i den följande redogörelsen som i de tabeller, till vilka redogörelsen hänför sig, begreppet fastighetsägare givits en i visst avseende speciell innebörd. Beträffande utarrenderad jordbruksfastighet kan som bekant s. k. procentavdrag åtnjutas antingen av ägare eller — där arrendekontrakt upprättats före år 1929 — av brukare. I de alltmer sällsynta fall, där brukaren sålunda åtnjuter procentavdrag, har denne i statistiken medtagits i stället för ägaren och sålunda fått ingå under rubriken fastighetsägare. Den verklige ägaren har i dylikt fall, eftersom hans skatteunderlag icke påverkas av de ändrade bestämmelser om fastighetsskatten som beredningen föreslår, behandlats såsom icke-fastighetsägare. Även åt begreppen fysiska och juridiska personer har givits en innebörd, som i vissa avseenden avviker från den vedertagna. En uppdelning av de skattskyldiga efter ifrågavarande grunder förekommer framförallt i samband med behandlingen av frågan om familjebeskattningen. Därvid har, liksom även i andra sammanhang, såsom fysisk person behandlats skattskyldig, som äger åtnjuta ortsavdrag, varigenom till denna grupp kommit att räknas även vissa dödsbon. Såsom juridisk person har behandlats skattskyldig, vilken ej äger åtnjuta ortsavdrag i vederbörande kommun. Inom sistnämnda kategori rymmas följaktligen även de fysiska personer, som äro mantalsskrivna i annan kommun än den undersökta.

326 Fastighetsbeskattningen. Garantiskatt. Såsom i beredningens betänkande närmare utvecklas, innebär garantibeskattningen, att varje fastighet inom en kommun garanterar åt kommunen ett visst minimiskatteunderlag från fastigheten, oavsett om inkomsten från fastigheten varit lägre än detta underlag motsvarar. Detta innebär i sin tur, att fastighetsägarna, såsom grupp betraktade, erhålla en hårdare belastning än som motsvarar deras inkomster, medan icke-fastighetsägare erhålla en motsvarande lättnad. För att kunna utröna garantiskattens betydelse ur de synpunkter, som ovan berörts, måste jämförelser ske med förhållandena vid ren inkomstskatt. Garantiskattens betydelse för kommunerna. Ur kommunernas synpunkt framträder garantiskattens betydelse därutinnan att kommunerna genom garantiskatten tillförsäkras ett större skatteunderlag än de skulle ha till sitt förfogande vid en ren inkomstskatt och att på grund härav utdebiteringen per skattekrona kan hållas lägre än om garantiskatt ej uttoges. Eftersom garantin tages i anspråk i högre grad, då fastighetsinkomsten sjunker, är en dylik skatteform av betydelse framförallt under dåliga konjunkturer. Detta framgår av tabell 1, vilken för taxeringsåren 1933 och 1936 utvisar den procentuella minskning av skatteunderlaget och den ökning av utdebiteringsprocenten till primärkommunen, som vid oförändrat uttaxeringsbehov skulle uppkommit inom de provtaxerade kommunerna vid ett borttagande av fastighetsbeskattningen, ävensom av nedan intagna texttabell V, vari uppgifterna i tabell 1 blivit sammanställda. Såsom framgår av dessa tabeller, kunna ändringarna av utdebiteringen per skattekrona vara mycket olika under skilda år och i skilda kommuner. Beträffande landskommunerna har den största ökningen för år 1933 iakttagits för Ådalsliden med 14 kronor 71 öre, varefter följa Järstad med 13 kronor 60 öre och Silte med 13 kronor 2 öre, samt den minsta för Mörbylånga köping med 45 öre, Medelplana med 58 öre och Villstad med 1 krona 11 öre. För 1936 äro motsvarande högsta ökningar att finna hos Hålanda med 15 kronor 2 öre, Järstad med 12 kronor 57 öre och Karl Gustav med 11 kronor 99 öre samt de lägsta hos Våmb med 13 öre, Kopparbergs köping med 26 öre och Medelplana med 28 öre. Den procentuella minskningen av skatteunderlaget är beträffande landskommunerna för är 1933 störst för Silte med 49-4, S:t Sigfrid med 46-2 och Näs med 45-4 % samt minst för Mörbylånga köping med 7 i , Medelplana med 111 och Smögen med 13-7 %. För år 1936 är samma minskning störst för Hålanda med 46-0, Järstad med 40-3 och Bottna med 31-9 % samt minst för Kopparbergs köping med 3G, Våmb med 3-7 och Norra Vram med 5-1 %. Beträffande städerna föreligga icke så stora skiljaktigheter som ifråga om landskommunerna. Minskningen för år 1936 av skatteunderlaget blir relativt sett minst för Örnsköldsvik med 5-5 % och högst för Haparanda med 7 s %. Utdebiteringsökningen blir lägst för Simrishamn med 40 öre och högst för Haparanda med 1 krona 68 öre per skattekrona. År 1933 föreligga för Örnsköldsvik ungefär samma förhållanden som år 1936.

327 Tabell V, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, den genomsnittliga procentuella minskningen av skatteunderlaget och den därav föranledda ökningen av utdebiteringsprocenten vid övergång till ren inkomstskatt från en garantiskatt, vid vilken repartitionstalet är 5 och vid vilken skogsaccis ej utgår. Taxeringsår

Taxeringsår

1933 Procentuell ökning minsk- Utde- därav ning biteAntal Antal vid Grund för kom- prov- skatte- därav rings- övermunfördelningen taxe- kronor vid progång rade vid övercent till ren vid kom- garanti- gång inmuner skatt till ren garan- komstin- tiskatt skatt komstskatt

1936 Procentuell Ökning minsk- Utde- därav Antal Antal ning bitevid prov- skatte- därav rings- övertaxe- kronor vid progång rade vid övercent till ren kom- garanti- gång vid inmuner skatt till ren garan- komstin- tiskatt skatt komstskatt

28 364 42 031 40 613

Sam ti. kommuner

9 16 8 33

111 008

245 23-6 35-2 28-1

9-40 913 15-84 1147

3-05 2-83 883 4-48

21 39 17 77

138 928 205 686 155 427 500041

15-2 13-3 12-7 136

7-94 6-91 12-93 9-07

1-43 1-06 1-87 1-43

b. Fördelning efter huvudnäring1. Kommuntyp A . . > B.. ' C. D..

18 9 4 2

33 726 41594 26 450 9 238

359 32-1 18-0 10-3

1263 13-29 8-40 7-83

7-09 6-29 1-84 0-89

34 18 16 9

84 681 107 265 167 700 140 395

18-9 18-0 12-4 8-5

11-97 10-40 9-08 6-29

2-78 2-29 1É28 0-59

24 9

58172 52 836

30-9 25-0

10-71 12-31

4-78 410

53 20 4

205 564 240 665 53 812

17-6 10-3 13-4

8-16 9-47 1074

1-74 1-08 1-66

4 14 4 5 3 3

3 556 25 620 11680 31860 17 585 20 707

42-0 29-7 27-2 22-7 310 30-0

12-22 10-90 8-11 9-70 1239 15-90

8-84 4-60 3-03 2-84 5-57 682

—

—

—

—

—

9 25 16 13 4 7 3

8 889 69 395 75810 96 243 52 598 66 942 130154

16-2 16-7 15-2 11-8 12'7 15-3 11-7

11-35 7-29 7-68 8-76 9-16 11-65 9-52

2-19 1-46 1-39 117 1-33 2-11 1-27

1 a. Fördelning efter landsdel.

c. Fördelning efter ortsgrupp*. Ortsgrupp I > II.... III.... d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv. 501— 1 000 . 1 001— 1 500 » 1501— 2 000 » 2 001— 3 000 » 3 001— 5 000 > 5 001—10 000 >

l [yl Unge kommun, vilki >n tillhö r såväl ortsgru jp I som II, äi • i vad Jfr sid. 322. — avser antalet kom muner hänförd till ortsgrupp I men i övrigt fördelat l mellan de bå( la ortsgrupperna. 1

De genomsnittliga ändringarna för de undersökta landskommunernas del framgå av tabell V, d ä r en uppdelning skett med hänsyn till kommunernas läge inom olika landsdelar samt deras huvudnäring, dyrortsförhållanden och folkmängd. Av tabellen framgår, att garantiskatten i allmänhet varit av mycket stor betydelse för

328 kommunerna, särskilt beträffande år 1933. Medan den totala minskningen av skatteunderlaget i de provtaxerade landskommunerna vid ett borttagande av garantibeskattningen för år 1936 skulle utgjort 13-6 %, innebärande en genomsnittlig ökning av utdebiteringen per skattekrona med 1 krona 43 öre, skulle för år 1933 skatteunderlaget ha minskats med 28-1 %, motsvarande en ökning av utdebiteringen med 4 kronor 48 öre. Härvid är att märka, att utdebiteringen per skattekrona inom de provtaxerade landskommunerna för år 1933 var i genomsnitt 11 kronor 47 öre eller 2 kronor 40 öre högre än för år 1936. Av uppdelningen i tabell V under a. framgår, att utdebiteringsökningen skulle ha blivit störst i Norrland för såväl å r 1933 som år 1936, medan Svealand och Götaland sinsemellan icke visa någon utpräglad olikhet. Norrlands framträdande ställning härutinnan beror till viss del därpå att skatteunderlaget där icke är så stort och att utdebiteringsprocenten är mycket hög redan vid garantiskatten, cirka 60 % högre i genomsnitt än i de övriga landsdelarna. Utgångsläget för en avlyftning av objektskatten är fördenskull oförmånligare för Norrlands del. Den synnerligen stora ökningen för år 1933 beror dock till största delen p å att fastighetsskatteunderlaget relativt sett ä r större och inkomstskatteunderlaget alltså relativt mindre än i övriga delar av landet. Detta framgår bl. a. av att den procentuella minskningen av skatteunderlaget vid ett borttagande av garantiskatten för år 1933 utgör i genomsnitt ungefär 35 % i Norrland men endast ungefär 24 % i de övriga landsdelarna. Av tabell V b. framgår tydligt att garantiskatten är av betydelse framförallt i jordbrukskommunerna. Detta gäller för såväl år 1933 som år 1936. F ö r år 1933 ä r som synes skillnaden mellan de kommuner, där 50 % eller mera av befolkningen ägna sig åt jordbruk (kommuntyperna A och B), och de övriga kommunerna mycket framträdande, vare sig man ser till minskningen av skatteunderlaget eller till storleken av utdebiteringsprocenten och ändringarna däri. Delta sammanhänger delvis med att de taxerade inkomsterna i jordbrukskommuner äro förhållandevis små och att fastighetsskatteunderlaget därför får större betydelse i dylika kommuner än i de övriga. Då avkastningen av jordbruket var mycket låg år 1932, vilket år 1933 års taxeringar avse, togs år 1933 garantin i anspråk i mycket hög grad. Uppdelningen under V c. efter ortsgrupper synes icke kunna motivera någon bestämd slutsals. Eftersom de flesta jordbrukskommunerna tillhöra ortsgrupp I, kunde annars väntas, att en tydlig skillnad skulle finnas mellan kommuner i ortsgrupp I och övriga kommuner. När så icke är förhållandet, torde detta ha sin huvudsakliga förklaring däri att de provtaxerade kommuner, som tillhöra högre ortsgrupper, huvudsakligen äro norrlandskommuner. Uppdelningen efter folkmängd under V d. visar till en början en tydlig tendens — framförallt för år 1933 — i riktning mot en minskad betydelse av garantiskatten, allteftersom antalet invånare i kommunen stiger. Det torde också förhålla sig så att en kommun med litet antal invånare icke har så stort inkomstskatteunderlag och att fastighetsskatten därför är av relativt större betydelse i dylika kommuner. Att därutöver draga några slutsatser av denna sammanställning torde icke vara motiverat. Garantiskattens betydelse för de skattskyldiga. Verkningarna för de skattskyldiga av en garantiskatt med repartitionstalet 5 för all fastighet i jämförelse med en ren inkomstskatt belysas i tabellerna 2, 3 och 4. Tabell 2 utvisar för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare den procentuella andelen i skatteunderlaget och därmed i skattebelastningen bl. a. vid garantiskatt och vid ren inkomstskatt. Tabell 3 utvisar för de båda grupperna bl. a. de repartitionstal för den beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, som skulle ha givit

329 samma belastning som vid garantiskatt, samt de repartitionstal, som fastighetsägarnas faktiska belastning vid garantiskatt motsvarar, om icke-fastighetsägarnas belastning vid garantiskatt sättes lika med 1. Av de sistnämnda talen kan direkt utläsas i h u r hög grad fastighetsägarna inom varje kommun äro merbelastade i förhållande till icke-fastighetsägarna. Tabell 4 utvisar den utdebiteringsprocent, som hade erfordrats å fastighetsägarnas skatteunderlag vid ren inkomstskatt, för att belastningen skulle ha blivit densamma som vid garantiskatt. Såsom nämnts ha de skattskyldiga i tabellerna 2—4 uppdelats i fastighetsägare och icke-fastighetsägare. Denna uppdelning har befunnits nödvändig för att överhuvudtaget kunna ge någon bild av garantiskattens verkningar. Garantiskatten är nämligen i hög grad en personlig skatt, och dess effekt beror till stor del på fastighetsägarens inkomster av andra förvärvskällor än sådana, vari fastighet ingår, samt på hans försörjningsbörda m. m. Att för garantiskattens vidkommande göra en uppdelning med bortseende från de subjektiva momenten låter sig därför icke göra. Av tabell 2 framgår, att vid garantiskatt fastighetsägarnas andel i belastningen (kol. 4) alltid är större och icke-fastighetsägares andel (kol. 7) alltid mindre än respektive andelar vid ren inkomstskatt (kol. 3 resp. 6). Skillnaden är som synes stundom ganska betydande, framförallt för år 1933, då garantin togs i anspråk i högre grad. Av särskilt intresse är en jämförelse mellan de kommuner, som provtaxerats för både 1933 och 1936. En sådan visar i huru ringa grad garantibeskattningens resultat står i överensstämmelse med skatteförmågeprincipen. Fastighetsägarnas andelar i skatteunderlaget vid ren inkomstskatt (inkomstskatteandelar) ha i allmänhet stigit från år 1933 till år 1936. Deras andelar däri vid garantiskatt (garantiskatteandelar) förete långt ifrån så markanta stigningar och ha i vissa fall t. o. m. sjunkit. I Rasbokil har inkomstskatteandelen stigit med 26 enheter men garantiskatteandelen med endast 7. Motsvarande tal äro för Bergshammar 16 och 1, Virke 20 och 2, ö n n a r p 15 och 1, Ramsjö 26 och 3, Näs 16 och 1 samt Arjeplog 15 och 1. I Sättna och ö r t r ä s k ha inkomstskatteandelarna stigit med 11 enheter, medan garantiskatteandelarna äro oförändrade. I Gottröra har inkomstskatteandelen stigit med 9 enheter men garantiskatteandelen sjunkit med 6 enheter. Motsvarande tal äro för Edestad 16 och 1, Norra Vram 12 och 4 samt Ådalsliden 14 och 2. Å andra sidan äro inom Silte inkomstskatteandelarna lika under de båda åren, men garantiskatteandelen har för år 1936 dock sjunkit med 10 enheter. För de provtaxerade städerna är skillnaden mellan inkomst- och garantiskatteandelarna överallt lika stor samt utgör endast 4 enheter. En sammanställning av resultaten av denna undersökning med hänsyn till läge, huvudnäring, dyrortsförhållanden samt antal invånare för olika kommuner återfinnes i texttabell VI. Jämför man de olika grupperna kommuner för de båda åren, finner m a n en praktiskt taget genomgående ökning från 1933 till 1936 av fastighetsägarnas andel i skatteunderlaget vid ren inkomstskatt. Det oaktat blir garantiskatteandelen år 1936 i de allra flesta fall mindre än år 1933. Tabell 3 belyser ytterligare de förhållanden, som avspeglas i tabell 2. Kol. 3 och 4 utvisa direkt förhållandet mellan fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares belastning vid garantiskatt och vid ren inkomstskatt. När sålunda dessa kolumner för t. ex. Vätö innehålla T28 resp. 0-75, innebär detta, att för taxeringsåret 1936 fastighetsägarna i Vätö på grund av garantibeskattningen måst erlägga 028 — d. v. s. 28 % — mer i skatt än fallet skulle varit vid ren inkomstskatt, medan icke-fastighetsägares belastning av samma anledning sjunkit till 075, d. v. s. med 25 %. Den relativa merbelastningen för fastighetsägarna och den relativa lättnanden för icke-fastighetsägare var givetvis i allmänhet större för år 1933 än för år 1936. Beträffande landskommunerna visar tabellen följande. För 1933 gav garantiskatten för fastighetsägarna det

330 Tabell VI, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares procentuella andel i skatteunderlaget vid ren Inkomstskatt samt vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Taxeringsår

1933 Taxeringsår

S k a t t e u n d e r l a g e t Grund för kommunfördelningen

fastighetsägare vid

icke-fastighetsägare vid

för

fastighetsägare vid

icke-fastighetsägare vid

ren ren ren ren inkomst- garanti- inkomst- garanti- inkomst- garanti- inkomst- garantiskatt skatt skatt skatt skatt skatt skatt skatt i procent av totala skatteunderlaget i kommunen •l

B

9 Norrland Samtl. kommuner

44 45 51 47

58 58 68 62

56 55 49

49 49 53 50

56 56 59 57

51 51 47 50

44 44 41

42 42 32 38

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A . . . . . B.... . C... > D....

54 45 41 47

71 63 52 52

46 55 59 53

29 37 48 48

63 54 48 44

70 62 54 49

37 46 52 56

30 38 46 51

45 48

62 61

55 52

38 39

50 50 50

59 55 57

50 50 50

41 45 43

52 47 57 39 41 56

72 63 69 53 59 69

48 53 43 61 59 44

28 37 31 47 41 31

62 52 55 47 48 52 48

68 60 62 54 55 59 54

38 48 45 53 52 48 52

32 40 38 46 45 41 46

l

a. Fördelning efter landsdel. Svealand

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I . II . III d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv... 501— 1 000 . . . 1 001— 1 500 . . . 1 501— 2 000 . . . 2 001— 3 000 . . . 3 0 0 1 - 5 000 . . . 5 001—10 000 . . .

största utslaget i Norra Vram med 90 % merbelastning samt därnäst i Gottröra med 84 och Näs med 74 % merbelastning. Den relativa lättnaden för icke-fastighetsägare var störst i Silte med 49 %, varefter följde S:t Sigfrid med 46 samt östervallskog och Näs med 45 %. För år 1936 var den relativa merbelastningen i förhållande till en ren inkomstskatt störst i Hålanda, där den utgjorde 81 °/o. De närmast efter Hålanda följande kommunerna voro Södra Åsarp med 45 och Brastad med 44 % merbelastning. Den relativa lättnaden för icke-fastighetsägare var detta år störst i Hålanda med 46, Järstad med 40 och Bottna med 32 %.

331 Kol. 7 utvisar förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa belastning vid garantiskatt. När sålunda i denna kolumn för Vätö finnes angivet 1-70, innebär detta, att fastighetsägarna i Vätö relativt sett belastades 70 % hårdare än icke-fastighetsägarna genom garantiskatten. Fastighetsägarnas relativa merbelastning vid garantiskatt i jämförelse med icke-fastighetsägares belastning var för 1933 störst i Gottröra med 226, Näs med 219 och Ramsjö med 194 °/o samt för 1936 i Hålanda med 234, Järstad med 108 och Brastad med 95 %>. Bortsett från Hålanda är sålunda även här skillnaden mellan 1933 och 1936 betydande. Det må framhållas att för år 1933 fastighetsägarnas relativa belastning översteg icke-fastighetsägarnas med 100 % eller mer i ej mindre än 20 av de 33 provtaxerade landskommunerna. För de provtaxerade städernas vidkommande ger denna undersökning icke stora utslag. Båda åren inberäknade är, jämfört med förhållandena vid ren inkomstskatt, den största merbelastningen för fastighetsägarna 13 och den minsta 8 °/o samt den största relativa lättnaden för icke-fastighetsägare 8 och den minsta 6 °/o. Fastighetsägarnas relativa belastning överstiger icke-fastighetsägares med högst 21 och lägst 16 °/o. En sammanställning av uppgifterna i tabell 3 har skett i texttabell VII, där kommunerna fördelats på samma sätt som i tabellerna V och VI. För år 1936 äro som synes resultaten i stort sett likartade. Beträffande år 1933 må påpekas skillnaden under b. mellan å ena sidan kommuner av typ A och B (minst 50 % jordbruksbefolkning) och å andra sidan övriga kommuner. Vad angår samtliga undersökta landskommuner framgår av sammanställningen att genomsnittstalen förete avsevärda skiljaktigheter mellan 1933 och 1936. I jämförelse med en ren inkomstskatt förelåg för det förra året en relativ merbelastning å fastighetsägarna av 32 % (kol. 2) och en relativ lättnad för icke-fastighetsägare av 28 % (kol. 4), varigenom fastighetsägarna relativt sett voro 84 % hårdare belastade än icke-fastighetsägarna (kol. 6). För det senare året voro merbelastningen och lättnaden i förhållande till en ren inkomstskatt båda 13 % (kol. 3 och 5), varigenom fastighetsägarna relativt sett belastades 31 % hårdare än icke-fastighetsägare (kol. 7). I tabell 3 har visats med vilken kvotdel (eller multipel) fastighetsägares skatteunderlag vid ren inkomstskatt skall ökas och icke-fastighetsägares underlag minskas, för att belastningen skall bli densamma som vid garantiskatt. Förhållandet kan också åskådliggöras på det sättet att man beräknar den utdebiteringsprocent, som för respektive grupp skattskyldiga skulle erfordras vid ren inkomstskatt för att åstadkomma samma belastning som vid garantiskatt. För icke-fastighetsägare blir då utdebiteringsprocenten lägre vid garantiskatt än vid ren inkomstskatt, såsom ock tabell 1 visar, medan den för fastighetsägare blir högre. Vilken utdebiteringsprocent som därvid skulle erfordras för fastighetsägare redovisas i tabell 4, där för jämförelsens skull icke-fastighetsägares faktiska utdebitering upprepas. Såsom synes äro talen där i vissa fall utomordentligt höga. Detta är i och för sig icke ägnat att förvåna. Utdebiteringsprocenten måste alltid vara högre för fastighetsägarna än vid ren inkomstskatt, d. v. s. högre än de tal, som redovisas i tabell 1. Skillnaderna i förhållande till skattesatserna vid garantiskatt måste sålunda även de vara högre än de i tabell 1 redovisade. Tänker man sig vidare att garantiskatt kan utgå även då ingen inkomst av en fastighet finnes och då följaktligen vid ren inkomstskatt ingen skatt alls skulle utgå, inser man lätt att utdebiteringsprocenten för den enskilde fastighetsägaren kan bli hur hög som helst med ett tillvägagångssätt för beräkningen som det här använda. När såsom här skett de genomsnittliga talen för samtliga fastighetsägare inom en kommun uträknats och dessa i vissa fall äro så höga, synes detta dock anmärkningsvärt, helst med tanke på att talen icke omfatta landstings- och vägskatt samt att skatteutjämningsun-

332 T a b e l l VII, u t v i s a n d e f ö r d e p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a , f ö r d e l a d e elter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, dels fastighetsägares resp. ickef a s t i g h e t s ä g a r e s r e l a t i v a b e l a s t n i n g vid g a r a n t i s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 5 i jämf ö r e l s e m e d r e n i n k o m s t s k a t t , d e l s o c k f ö r h å l l a n d e t m e l l a n dessa relativa belastningar.

Grund för kommunfördelningen

Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, Förhållandet mellan motsvarande belastningen vid fastighetsägares och ickegarantiskatt, för fastighetsägares relativa belastning vid garantiicke fastighetsskatt fastighetsägare ägare 1933

5 a. Fördelning efter landsdel. Svealand Götaland Norrland Samtliga kommuner

1-31 1-29 1-84 1-32

116 114 1-11

0-75 0-76 065

0-85 0*7 0-87

1-74 1-69 207

0-72

0-87

1-84

137 1-31 1-27 1-31

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A . B » C . D

1-30 1-40 1-25 1-12

111 1-16 114

0-64 0-68 082 0-90

0»l 0-82 0-88 091

2-04 206 1-63 125

137 1-41 1-30 121

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I . II » III

1-37 1-27

1-17 1-10 113

0-69 0-75

0-82 090 0-87

1-98 1-70

1-42 1-23 1-31

d. Fördelning efter Högst 500 inv 501— 1000 . 1 001— 1500 . 1 501— 2 000 . 2 0 0 1 - 3 000 . 3 001— 5 000 . 5 001—10 000 .

1-39 138 1-21 1-35 1-45 1-24

1-10 115 1-13 113 1-13 115 112

0-58 0-70 0-73 0-77 069 070

0-84 0-83 0-85 0-88 087 0-85 0-88

rn

folkmängd. 1-31 1-38 1-33 1-28 1-30 1-85 1-28

d e r s t ö d e n u t g å i f ö r h å l l a n d e till d e för i c k e - f a s t i g h e t s ä g a r n a g ä l l a n d e l ä g r e u t d e biteringarna. B e t r ä f f a n d e l a n d s k o m m u n e r n a ä r o de h ö g s t a u t d e b i t e r i n g a r p e r s k a t t e k r o n a , s o m p å d e t t a sätt e r h å l l a s , för 1933 52 k r o n o r 93 ö r e i Å d a l s l i d e n , 49 k r o n o r 35 ö r e i N ä s o c h 47 k r o n o r 52 ö r e i J ä r s t a d s a m t f ö r 1936 58 k r o n o r 92 ö r e i H å l a n d a , 56 k r o n o r 47 ö r e i K a r l G u s t a v o c h 3 9 k r o n o r 10 ö r e i J u n o s u a n d o . S k i l l n a d e n i f ö r h å l l a n d e till i c k e - f a s t i g h e t s ä g a r e s u t d e b i t e r i n g ä r för å r 1933 s t ö r s t i Ådalsliden m e d 34 k r o n o r 16 ö r e , N ä s m e d 33 k r o n o r 88 ö r e o c h G o t t r ö r a m e d 30 k r o n o r 76 ö r e s a m t för 1936 i H å l a n d a m e d 41 k r o n o r 28 ö r e , K a r l Gustav m e d 22 k r o n o r 4 ö r e och J ä r s t a d m e d 20 k r o n o r 9 ö r e . D e l ä g s t a s k i l l n a d e r n a i u t d e b i t e r i n g p e r s k a t t e k r o n a f ö r e l i g g a f ö r å r 1933 i M e d e l p l a n a m e d 93 ö r e , M ö r b y l å n g a k ö p i n g m e d 1 k r o n a 15 ö r e o c h Villstad m e d 2 k r o n o r 94 ö r e , vilket m o t s v a r a r en s k a t t e sats för f a s t i g h e t s ä g a r e å r e s p . 5 k r o n o r 59 öre, 7 k r o n o r 20 ö r e o c h 7 k r o n o r 84 ö r e p e r s k a t t e k r o n a . F ö r å r 1936 ä r o s k i l l n a d e r n a m i n s t i V å m b m e d 2 1 , Medel-

333 Tabell VIII, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, den utdebiteringsprocent till primärkommunen å icke-fastighetsägares resp. fastighetsägares skatteunderlag vid ren inkomstskatt, som motsvarar belastningen vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Skillnaden mellan utdebiteringsprocenten för fastighetsägare och för icke-fastighetsicke- fastighetsicke- fastighetsägare fastighets- ägare fastighetsägare taxeringsåret ägare ägare Utdebiteringsprocent å skatteunderlag vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid garantiskatt, för

Grund för kommunfördelningen

i

9-40 9-13 15-34

7-94 6-91 12-93 9-07

1088 9-05 16-42 11-88

6-96 6-30 16-41 9-63

2-94 2-14 3-49

16-36 15-43 31-75 21-10

1263 1329 8-40 783

25-77 27-38 12-85 9-79

11-97 1O40 9-08 6-29

16-40 i486 11-80 7-61

1314 1409 4-4 5 1-96

443 4-26 2-72 1-32

10-71 12-31

21-21 20-93

8-16 9-47 1074

11-59 1165 1407

1050 862

343 2-18 3-33

12-22 10-90 811 9-70 12-39 1590

29-33 20-60 13-46 16-98 2602 28-14

11-35 7-29 7-68 8-76 9-16 11-65 9-62

1487 10-06 1021 11-21 11-91 15-73 1219

17-11 9-70 5-35 728 13-63 12-24

3-52 2-77 2-53 2-45 2-75 408 267

taxeringsåret 1933 1

taxeringsåret 1936

a. Fördelning efter landsdel.

Samtliga kommuner

2-81

b. Fördelning efter huvudnäring. .

B C D

,

c. Fördelning efter orlsgrupp. .

II

>

in

d. Fördelning efter Högst 500 inv 501—1000 . 1001—1500 . 1 5 0 1 - 2 000 . 2 001—3 000 . 3 001—5 000 . Över 5 000 .

folkmängd.

plana med 51 och Kopparbergs köping med 63 öre, vilket motsvarar en utdebitering för fastighetsägarna å resp. 3 kronor 74 öre, 4 kronor 43 öre och 7 kronor 63 öre per skattekrona. Beträffande städerna är motsvarande skillnad lägst 86 öre för Simrishamn och högst 3 kronor 80 öre för Haparanda, i båda fallen för år 1936. En uppdelning av kommunerna med hänsyn till läge, huvudnäring, dyrortsförhållanden och folkmängd (se texttabell VIII) företer i förevarande avseende i stort sett samma förskjutningar som föregående sammanställningar. I den hittillsvarande framställningen ha garantiskattens verkningar berörts med avseende å fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare såsom grupp. Därigenom ha åskådliggjorts de genomsnittliga verkningarna inom en kommun för nämnda grupper av skattskyldiga. Däremot har icke framgått, hur skattebördan fördelar sig mellan de enskilda skattedragarna. För att belysa detta ha gjorts vissa beräkningar rörande den kommunalskatt, som å ena sidan en fastighetsägare och å andra sidan en icke-

334 fastighetsägare skulle ha att erlägga vid olika alternativ beträffande inkomster, gäldränta och familjestorlek. För de olika alternativen liksom för förutsättningarna i övrigt redogöres i tabell 17, där resultaten av de gjorda beräkningarna framläggas. Skattens storlek vid garantiskatt med repartitionstalet 5 utvisas i kol. 2 för ickefastighetsägare och kol. 3 för fastighetsägare. Beträffande garantiskatt med repartitionstalet 4 återfinnas motsvarande skattebelopp i kol. 5 resp. 6. Skillnaden mellan fastighetsägarens och icke-fastighetsägarens skatt utgör den effektiva garantiskatten. Denna redovisas i kol. 4 resp. 7. Av tabellen framgår, att icke-fastighetsägarens skatt regelmässigt blir mindre, ju mindre inkomsten (efter ev. avdrag för gäldränta) är eller ju större hans försörjningsbörda är. Till en början gäller vid garantiskatt detta även för fastighetsägaren. Så småningom blir emellertid fastighetsägarens skatteminskning mindre än ickefastighetsägarens för att slutligen helt upphöra. Den effektiva garantiskatten i sin tur, vilken till en början är 0, blir större, ju sämre fastighetsägarens ställning är, och utgår sålunda i omvänd proportion mot fastighetsägarens skatteförmåga. Det här sagda gäller, vare sig repartitionstalet för garantiskatten är 5 eller 4, ehuru storleken av den effektiva garantiskatten givetvis blir mindre vid talet 4. Repartitionstalen för den effektiva garantiskatten. A.

Landskommuner.

I tabellerna 5—10 angivas för olika år och kommuner de repartitionstal för taxeringsvärdena å fastighet, som motsvara underlaget för den effektiva garantiskatten. Dessa s. k. erforderliga repartitionstal utgöra sålunda de tal, som vid en fristående objektskatt hade erfordrats, för att denna jämte en ren inkomstskatt skulle h a givit ett lika stort skatteunderlag för fastighetsägarnas del som den garantiskatt undersökningarna avsett. Då icke-fastighetsägares skatteunderlag överhuvudtaget icke påverkas av ändringar i fastighetsbeskattningen, innebär detta, att hela kommunens skatteunderlag vid dessa tal skulle ha förblivit oförändrat. I tabellerna ha vissa uppgifter intagits, som ansetts kunna belysa kommunernas karaktär, såsom antal invånare och taxeringsvärde å fastighet av olika slag. För de mera ingående undersökta kommunerna (taxeringsåren 1933 och 1936) lämnas även uppgifter om kommuntyp samt ytinnehåll (tabellerna 5 och 7). En särskild kolumn är i tabellerna ägnad ej deklarerade fastigheter. Till dessa ha räknats endast sådana ej deklarerade fastigheter, för vilka ingen inkomst av fastighet varit upptagen. Har, ehuru deklaration icke avgivits, taxeringsnämnd uppskattningsvis påfört fastighetsägare inkomst av fastighet, h a r sådan fastighet behandlats såsom deklarerad. Det måste förutsättas att åtminstone en del av de såsom ej deklarerade betecknade fastigheterna lämnat avkastning, som taxeringsnämnderna dock underlåtit att upptaga eller infordra uppgift om, i vetskap om att avkastningen icke varit tillräckligt stor för att, efter det procentavdrag skett, lämna beskattningsbar inkomst. Någon uppfattning om den siffermässiga betydelsen härav har ej kunnat erhållas, och någon nettointäkt från dessa fastigheter har följaktligen ej beräknats. Sannolikheten talar naturligtvis för att ju större den procentuella andelen ej deklarerade fastigheter är, desto mera avvika de beräknade siffrorna från de riktiga. Allmänt kan sägas, att förekomsten av ej deklarerade fastigheter torde ha haft den verkan, att de uträknade erforderliga repartitionstalen blivit för höga. Det för en kommun erforderliga repartitionstalets storlek ger såsom nämnts uttryck åt storleken av den garanti som tages i anspråk, d. v. s. av den effektiva garantiskatten. Därmed är sagt, att ju större inkomsten av en fastighet är, desto lägre blir under i övrigt lika förhållanden det erforderliga repartitionstalet, och omvänt. Repartitionstalets storlek är därför i hög grad beroende av inkomsttaxeringens

335 effektivitet. Dessutom påverkas storleken av taxeringsvärdenas nivå. Äro taxeringsvärdena genomgående lägre i en ort än i en annan, så motsvara lika stora nettointäkter av fastigheterna en högre procentuell andel i den förra orten. Detta betyder att garantin där tages i anspråk i mindre grad och att sålunda vid fristående objektskatt ett lägre repartitionstal erfordras. Rörande dessa förhållanden må h ä r endast uttalas, att deklarationsmaterialet för år 1936 tyder på en effektivare inkomsttaxering än motsvarande material för år 1933. I tabell 5 angivas, särskilt för varje kommun, erforderliga repartitionstal för 77 landskommuner och 4 städer enligt 1936 års taxering. Beträffande 33 landskommuner och 1 stad föreligga motsvarande siffror i tabell 7 enligt 1933 års taxering. 1936 års landskommuner äro i tabell 6 länsvis sammanslagna med repartitionstal uträknade i medeltal för de inom varje län provtaxerade kommunerna. Dessa medeltal äro vägda sådana, 1 vilka erhållits på så sätt att de provtaxerade kommunerna inom länet sammanslagits och behandlats såsom en enda kommun. Detta innebär att den större kommunen fått påverka medeltalet med större tyngd än den mindre kommunen. Medeltalet för samtliga för år 1936 provtaxerade landskommuner är 2-30. De enskilda kommunerna kunna avsevärt avvika från detta medeltal, som framgår av texttabell IX. Tabell IX, utvisande de för år 1936 provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å erforderliga repartitionstal. A n t a 1

k o m m u n« r

Repartitionstal

Under 1 0 10—1-49 1-5—1-99 20—2-49.. 2-5—2-99 30—3-49 3-5 3-99 Samtliga

Svealand

Götaland

Norrland

Samtliga

2 7 5 2 4 1

1 2 7 8 13 4 4

2 2 1 4 4 3 1

3 6 15 17 19 11 6

15 24

8 9

36 41

Därav: ö v e r detta tal

8 Det erforderliga repartitionstalet är sålunda lägre än 1-0 i 3 av de för år 1936 undersökta kommunerna, nämligen Nianfors med 0-87 samt Norra Vram och Ramsjö med 0-93. Repartitionstal överstigande 3-50 erfordras inom 6 kommuner, nämligen Vätö med 3 93, Hålanda med 3-88, Brastad med 387, Karl Gustav med 3-72, Södra Åsarp med 365 och Vinnerstad med 3-62. De låga talen bero i allmänhet på förekomsten inom kommunerna av fastigheter, tillhöriga juridiska personer, vilka fastigheter på grund av skogsavverkningar, rörelse m. m. givit så stora inkomster att procentavdraget helt eller till största delen kunnat utnyttjas. Eftersom i dylika fall inga ortsavdrag påverka resultatet, betyder det fulla utnyttjandet av procentavdraget, att någon objektbeskattning ej förekommit. På grund härav och då i de ifrågavarande kommunerna dessa juridiska personer inneha en mycket betydande del av fastighetsbeståndet, erfordras ett genomsnittligt mycket lågt repartitionstal, även om för övriga fastighetsägare 1 Detta gäller samtliga i redogörelsen eller tabellerna angivna medeltal.

336 Tabell X, utvisande för taxeringsåren 1933 och 1936 beträffande ett antal provtaxerade landskommuner genomsnittliga repartitionstal för den effektiva garantiskatten vid en uppdelning av fastighetsägarna i olika kategorier. Tabellen omfattar 33 kommuner för taxeringsåret 1933 och 51 kommuner för taxeringsåret 1936.

Kategorier fastighetsägare

9 10 11

Fysiska personer. A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen): a. Ägare, som själv brukar fastighet med åkerareal under 5 har » av 5—30 . . över 30 » b. Ägare, som arrenderar ut fastigheten men själv har procentavdraget c. Brukare med procentavdrag och åkerareal under 5 har . av 5—30 . » över 30 » Summa jordbruksfastighet B. Annan fastighet (huvudsakligen) C. Rörelse (huvudsakligen) Summa fysiska personer

12 13 14 15 16

Juridiska personer. A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen) B. Annan fastighet (huvudsakligen) C. Rörelse (huvudsakligen) Summa juridiska personer Summa fastighetsägare

Repartitionstal för den effektiva garantiskatten taxeringsåret 1933

3-9 3-4 3-6

31 2-3 1-8

2-7

41 3-4 3-2

3-5 2-7 1-1

3-6

2-4

3-6

3-5 1-8

1-6 35

2-7

3-3 4-6 2-4

1-7 3-9 1-0

3-3

1-6

2-2

skulle behövts ett mera normalt och sålunda högre tal. De höga talen för Vätö och Brastad bero till stor del därpå att det därstädes relativt stora antalet ägare av annan fastighet utgöres av sådana personer med smärre inkomster, vilka vid garantiskatt ej kunnat utnyttja sina ortsavdrag. Inom Vätö inverkar 'även förekomsten av ett stort antal sommarstugor, för vilka ingen inkomst redovisats inom kommunen, medan för Brastad tillkommit, att förlust uppstått för ett inom kommunen beläget större industriföretag. Det sistnämnda gäller även ifråga om Södra Åsarp. Inom Hålanda påverkas resultatet för kommunen i hög grad av en enda fastighetsägare. Inom Karl Gustav äro fastighetsinkomsterna i allmänhet mycket små. Inom Vinnerstad bestämmes repartitionstalets storlek huvudsakligen av en Kungl. Vattenfallsstyrelsen tillhörig fastighet med ett taxeringsvärde av c:a 4 miljoner kronor. För övriga delar av kommunen skulle det erforderliga repartitionstalet vara ungefär 2. (Jfr i detta sammanhang även tabellerna 12 och 13.) I syfte att söka utröna i vad mån olika omständigheter, såsom läge, huvudnäring, dyrortsförhållanden och folkmängd, kunna inverka på repartitionstalets storlek ha kommunerna sammanförts i olika grupper, varefter det för varje grupp erforderliga repartitionstalet uträknats (se texttabell XIV, kol. 6 och 11). Emellertid har denna undersökning icke visat sig ägnad att ge någon ytterligare belysning åt denna fråga. Några tydliga utslag i ena eller andra riktningen ha icke kunnat utläsas ur denna sammanställning, och några slutsatser ha därför icke kunnat dragas därav.

337 Beträffande ett antal för taxeringsåren 1933 och 1936 provtaxerade landskommuner har vidare i samband med en kategoriuppdelning av fastighetsägarna enligt grunder, för vilka redogöres längre fram (sid. 354 ff), företagits en undersökning för att utröna i vad mån olika grupper av fastighetsägare varit olika hårt drabbade genom garantibeskattningen. Resultatet härav för de undersökta kommunernas vidkommande kan utläsas i texttabell X. Skillnaden mellan 1933 och 1936 ä r som synes i allmänhet mycket utpräglad. Mera markanta avvikelser under båda åren från medeltalen för samtliga grupper (rad 16) visa å ena sidan rörelseidkare (raderna 10 och 14) med låga repartitionstal och å andra sidan juridiska personer, som inneha annan fastighet (rad 13), med höga repartitionstal. I övrigt äro talen för 1936 betydligt mera varierande än för 1933. Särskilt lägger man för 1936 märke till den olika belastningen för jordbrukare med en åkerareal av å ena sidan under 5 har (raderna 1 och 5) och å andra sidan över 30 har (raderna 3 och 7). De i tabell 8 angivna kommunerna äro ursprungligen provtaxerade för 1930 års kommunalskatteberednings räkning för att utröna verkningarna av sänkta repartitionstal för jordbruksfastighet. Det är här följaktligen fråga huvudsakligen om utpräglade jordbrukskommuner. Detta framgår av följande uppgifter om den procentuella fördelningen av taxeringsvärdena inom ifrågavarande kommuner:

Summa

Svealand

Götaland

Norrland

Samtliga

59-7 27-7 12-6

72-3 16-3 11-4

48-5 43-0 8-5 lOOo

60-9 28-2 10-9 1000

Beträffande undersökningen rörande de för år 1930 provtaxerade landskommunerna är att märka, att jämförelse med ren inkomstskatt skett med utgångspunkt från en garantiskatt, vid vilken repartitionstalet för jordbruksvärde utgjort 5 i stället för 6 men repartitionstalet för skogsvärde 4. Det har vid undersökningen förutsatts, att för skogsvärde skall vid fristående objektskatt gälla ett repartitionstal, som med l o understiger repartitionstalet för annat taxeringsvärde. Det genomsnittliga repartitionstalet för de 110 för år 1930 provtaxerade landskommunerna ä r 2-8 för annat taxeringsvärde än skogsvärde och 1-8 för sistnämnda värde. Kommunernas spridning med avseende å erforderligt repartitionstal framgår av texttabell XI. Då vid jämförelse mellan antalet kommuner under och över medeltalet för samtliga provtaxerade kommuner framgår, att flertalet (c:a 60 %) ligger över medeltalet, visar detta att de större kommunerna, vilka påverkat detta tal i högre grad än de mindre, ha repartitionstal, som genomsnittligen ligga under medeltalet. Primärmaterialet beträffande de för åren 1929 och 1932 provtaxerade 24 landskommunerna, för vilka uppgifter om erforderliga repartitionstal lämnas i tabellerna 9 och 10, är insamlat i samband med undersökningar rörande bl. a. jordbrukarnas ekonomiska ställning, vilka undersökningar företagits för 1930 och 1933 års riksdagars särskilda utskotts räkning. De vid dessa undersökningar upplagda längderna äro icke av den art, att de på samma sätt som de inom beredningen utarbetade kunna tjäna h ä r ifrågavarande utrednings syfte. Sålunda äro uppgifter om annan fastighet och ägare därav medtagna endast i den mån sådan fastighet varit i jordbrukares ägo. Det framgår av tabellerna (kol. 5 jämförd med kol 7), att av denna anledning en avsevärd del av kommunernas fastighetsbestånd kommit att ligga utom 22—427675.

338 Tabell XI, utvisande de för år 1930 provtaxerade landskommunernas fördelning med avseende å erforderliga repartitionstal för annat taxeringsvärde än skogsvärde. A n t a 1 Repartitionstal

2-0 2-5

2'49 299 .

3B

3-99 Samtliga kommuner

Därav: Under medeltalet för samtliga

k o m m u n t r

Svealand

Götaland

Norrland

3 6 7 5 6 4

2 3 8 12 16 15 4

3 3 3 4 4 2

6 17 22 25 25 10

67 Samtliga

undersökningens ram. Det har det oaktat ansetts vara av ett visst intresse att bearbeta även detta material, helst som så kunnat ske utan något omfattande arbete. Emellertid måste uttryckligen framhållas, att av resultaten icke kunna dragas några bestämda slutsatser beträffande kommunerna i deras helhet. Det har här ovan framhållits, att vid beräknandet av erforderliga repartitionstal å ena sidan ställts fastighetsägare och å andra sidan icke-fastighetsägare samt att det villkoret uppställts, att dessa båda grupper, var för sig tagna, skulle vid fristående objektskatt erhålla samma totala skattebelastning som enligt en garantiskatt med repartitionstalet 5. Vid undersökningen rörande 1929 års och 1932 års kommuner har tydligen denna ordning icke kunnat följas. Istället ha i vardera gruppen måst placeras å ena sidan ägare av jordbruksfastighet samt å andra sidan dels ickefastighetsägare och dels ägare av enbart annan fastighet. I den mån denna sistnämnda grupp (ägare av annan fastighet) företer andra förhållanden än ägare av jordbruksfastighet i vad avser möjligheten att utnyttja de olika avdragen, bli tydligen resultaten felaktiga. Med stöd av erfarenheter, som gjorts vid de inom beredningen företagna provtaxeringarna för övriga år, torde i denna fråga följande allmänna uttalanden kunna göras. Tabell XII, utvisande för taxeringsåren 1929, 1930, 1932, 1933 och 1936 de mot den effektiva garantiskatten svarande genomsnittliga repartitionstalen för samtliga provtaxerade landskommuner. Svealand Taxeringsår

1929 ' 1930' 1932' 1933 1936

Götaland

Summa

Norrland

Antal kommuner

Repartitionstal

Antal kommuner

Repartitionstal

Antal kommuner

Repartitionstal

Antal kommuner

Repartitionstal

3 31 3 9 21

2-8 2-9 3-2 31 2-6

18 60 18 16 39

3-2 30 3-8 3-4 2-4

3 19 3 8 17

2-2 2-7 31 3-7 2-0

24 110 24 33 77

2-9 2-8 3-6 3-4 2-3

1 De angivna reparti tionstalen för detta ir avse ar nat taxeri ngsvärde i n skogsvä rde. sistnämnda v ärde gälla tal, som äro 1 0 läj;re.

För

339 T a b e l l XIII, u t v i s a n d e d e m o t d e n e f f e k t i v a g a r a n t i s k a t t e n s v a r a n d e r e p a r t i t i o n s t a l e n f ö r ett antal l a n d s k o m m u n e r , v i l k a blivit p r o v t a x e r a d e för flera å r .

K o m m u n

och

Taxeringsår

län

Gottröra, Stockholms Rasbokil, Uppsala Bergshammar, Södermanlands. Hyltinge, Södermanlands Järstad, Östergötlands Villstad, Jönköpings Uråsa, Kronobergs S:t Sigfrid, Kalmar Mörbylånga köping, Kalmar Silte, Gotlands

'1930

33 1-4 2-6

3-9 3-3 3-6 41 3-2

2-8 11 2-4 38 2-9

3-2 2-3 3-7 2-9 3-5

2-3 1-9 25 2-9 2-7

40 3-8 3-5 31 3-3

21 22 09 10 1-5

3-5 3-7 3-3 3-2 3-9

2-6 30 2-8 39 2-7

3-7 25 2-5 30 1-8

2-3 1-8

2o

3-6 37 4-2 43 2-7

0-9 2-4 2-6 3-5 2-1

2-9 4-3 3-7 3-4 3-5

1-2 1-9 3-7

2-3 1-7 2-9 2-8

Edestad, Blekinge Ingelstorp, Kristianstads Norra Vram, Malmöhus Virke, Malmöhus Önnarp, Malmöhus

3-2 30 3-6

Tönnersjö, Hallands Smögen, Göteborgs och Bohus. Bottna, Göteborgs och Bohus . Hålanda, Älvsborgs Medelplana, Skaraborgs

3-4

östervallskog, Värmlands. Norrbyås, Örebro Hubbo, Västmanlands . . . Frösthult, Västmanlands . Malingsbo, Kopparbergs.. ,

3-3 2-6

Ramsjö, Gävleborgs Sättna, Västernorrlands Ådalsliden, Västernorrlands , Näs, Jämtlands Mala, Västerbottens örträsk, Västerbottens . . . Arjeplog, Norrbottens . . . Karl Gustav, Norrbottens. Medeltal för 33 landskommuner > > 23 >

3-8

2-8 31

3-0 1-2 3-2 2-8 3-7 2-3 1-8

2-7

15 1-6

2-2 20

1 De angivna repartitionstalen för detta år avse annat taxeringsvärde än skogsvärde. För sistnämnda värde gälla tal, som äro 1 0 lägre.

I n k o m s t a v a n n a n fastighet (ej a n v ä n d i rörelse) v i s a r icke s a m m a v a r i a t i o n e r m e l l a n g o d a och dåliga å r s o m i n k o m s t a v j o r d b r u k s f a s t i g h e t . Det s y n e s v a r a en a v s e v ä r d t r ö g h e t i h y r e s v ä r d e n a o c h d ä r t i l l k o m m e r , att k o s t n a d e r för r e p a r a t i o n e r och dylikt till s t ö r r e delen s y n a s l ä g g a s p å de år, d å i n k o m s t e n ä r s t ö r r e . Ägare av a n n a n fastighet h a r , s å s o m r e d a n t i d i g a r e p å p e k a t s , i a l l m ä n h e t ä v e n a n d r a i n k o m s t e r ä n av fastighet, och d e s s a ä r o a v d e n s t o r l e k e n , att o r t s a v d r a g e n ofta k u n n a helt u t n y t t j a s r e d a n vid g a r a n t i s k a t t . P å g r u n d h ä r a v ger en b e r ä k n i n g av det erforderliga r e p a r t i t i o n s t a l e t för a n n a n fastighet u n g e f ä r s a m m a r e s u l t a t för goda s o m för dåliga å r . Men h ä r a v följer o c k s å , att a n n a n fastighet u n d e r för j o r d b r u k e t goda

340 år i allmänhet åstadkommer en höjning av det erforderliga repartitionstalet, medan den under för jordbruket dåliga år verkar i motsatt riktning. Ser man på tabellerna 9 och 10 ur dessa synpunkter, får man antaga, att 1929 års reparlitionstal i allmänhet borde vara något högre och 1932 års något lägre än tabellerna utvisa. Det är vidare sannolikt, att denna verkan blir mera påtaglig, ju större del av det totala fastighetsbeståndet som utgöres av annan fastighet. Ifråga om undersökningen för taxeringsåren 1929 och 1932 gälla i övrigt samma förutsättningar som ovan angivits rörande undersökningen för taxeringsåret 1930. Beträffande 1929 och 1932 års kommuner framgår av tabellerna 9 och 10, att de erforderliga repartitionstalen voro lägre år 1929 i samtliga kommuner utom örberga, Svanshals, Asmundtorp och Hällum. De för dessa kommuner höga talen år 1929 bero på att ett fåtal dominerande fastigheter lämnat ingen eller mycket ringa nettoavkastning, övriga fastigheter inom dessa kommuner ha genomsnittligt lämnat större avkastning 1929 än 1932. För att ge en bättre överblick av resultaten för de olika år provtaxeringarna omfattat lämnas i texttabell XII en sammanställning av de genomsnittliga repartitionstal, som enligt provtaxeringarna inom olika landsdelar varje år svara mot den effektiva garantiskatten. Vidare angivas i texttabell XIII repartitionstalen för de 33 landskommuner, som provtaxerats för såväl 1933 som 1936, och de 23 av dessa kommuner, som provtaxerats jämväl för 1930. Vid ett studium av dessa tabeller bör ihågkommas, att repartitionstalen för taxeringsåren 1929, 1930 och 1932, på grund av förhållanden som tidigare (sid. 324) berörts, icke äro direkt jämförbara med de för taxeringsåren 1933 och 1936 angivna. De genomsnittliga repartitionstalen för de olika åren avspegla, som synes av texttabell XII, direkt konjunkturernas utveckling. Bland de olika landsdelarna befinner sig Norrland lägst alla år utom ett, medan Götaland är högst alla år utom ett. Siffrorna för de enskilda kommunerna i texttabell XIII förete i stort sett samma tendenser som medeltalen för åren. Det mest påtagliga undantaget härifrån är Hålanda. B.

Städer.

Bland de provtaxerade kommunerna finnas 4 städer. Dessa förete sinsemellan icke stora differenser. Den för både 1933 och 1936 undersökta staden Örnsköldsvik fordrar samma repartitionstal båda åren, nämligen 2-30, vilket även utgör medeltalet för de provtaxerade städerna. Vad tidigare framhållits beträffande annan fastighet, bekräftas av undersökningen rörande dessa städer. Emellertid har det befunnits önskvärt att göra speciella undersökningar beträffande annan fastighet inom några av de större städerna. Att beträffande dessa göra fullständiga provtaxeringar skulle dock ha blivit alltför tidsödande och har ej heller ansetts nödvändigt. Det har av en inom beredningen företagen undersökning, för vilken redogöres nedan (sid. 342 ff), framgått att ägare av annan fastighet i stor utsträckning kunna vid garantiskatt utnyttja sina allmänna avdrag och ortsavdrag, beroende på att de ha även andra inkomster än från fastighet. Det har synts föreligga skäl till det antagandet, att inom de större städerna med deras större fastigheter endast i enstaka fall skulle finnas fastighetsägare, som kunde utnyttja sina ortsavdrag bättre vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Under denna förutsättning har utredningen kunnat inriktas på fastigheten med bortseende från ägaren. Det har med andra ord varit tillräckligt att undersöka fastighetsbilagorna. I tabell 11 föreligga resultaten av en enligt berörda metod verkställd undersökning för taxeringsåret 1936 beträffande sammanlagt 11 taxeringsdistrikt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Distrikten äro utvalda med tanke på att olika typer

341 av fastigheter — ifråga om storlek, läge och användning — skola vara representerade. Där en fastighet till en del använts såsom bostadsfastighet och till en del i av ägaren utövad rörelse, har varje del behandlats som en fristående fastighet. I förevarande undersökning framkommer repartitionstalet som en skillnad — uttryckt i procent av taxeringsvärdet — mellan nettointäkten och procentavdraget, i den mån den förra icke överstigit 5 %> av taxeringsvärdet. Det inom varje distrikt erforderliga genomsnittliga talet framgår av kol. 19. Såsom synes har i Stockholm garantin tagits i anspråk i högre grad än i såväl Göteborg och Malmö som övriga provtaxerade städer. Detta förhållande har föranlett dels en uppdelning av undersökningsmaterialet efter olika ägarkategorier och dels en undersökning av bruttointäktens och omkostnadsavdragens sammansättning. Därvid ha följande iakttagelser gjorts. Bruttointäkten av hyresfastighet har icke varierat avsevärt (i förhållande till taxeringsvärdet) de olika distrikten emellan. Däremot har det fastighetsbestånd, som äges av bostadsföreningar av olika slag, företett en viss särprägel. Det föreliggande materialet synes tyda på att hyresvärdet å dylika fastigheter icke legat i nivå med i allmänna marknaden gällande hyror. Bland omkostnaderna ha gäldräntorna visat sig spela en mycket stor roll. Det övervägande flertalet av de undersökta fastigheterna ha varit gäldbelastade, ej sällan till belopp, som legat tätt intill taxeringsvärdet. Gäldräntornas storlek framgår av kolumnerna 5, 9 och 13 för där ifrågavarande kategorier. Beträffande rörelse har det icke varit möjligt att ur deklarationerna få uppgift om hur stor gäld som belöpt å fastighet, övriga avdrag ha i allmänhet visat likformighet. Förefintliga skiljaktigheter mellan de för olika kategorier erforderliga repartitionstalen (kol. 4, 8, 12 och 16) torde härmed delvis ha fått sin förklaring. För fastigheter tillhöriga bostadsföreningar ligga repartitionstalen genomgående högre än for ovnga fastigheter. För fastigheterna inom Stockholm, vilka ha en procentuellt högre gäldränta, äro talen också höga. Beträffande framförallt enskilda fastigheter ligger nettointäkten, om man bortser från gäldränteavdragen, i allmänhet nära 5 %. Att procentavdraget för annan fastighet, som användes i av ägaren bedriven rörelse, kan utnyttjas i högre grad än för annan fastighet i övrigt, är ett allmänt känt förhållande. Detta är för övrigt helt naturligt, eftersom i rörelsens resultat ofta ingår avkastning av kapital, som ägaren nedlagt i rörelsen som sådan och ej endast av vad han kan ha nedlagt i fastigheten. Rörelsens netto kan ju även omfatta avkastning av arbete, men detta torde för här ifrågavarande större fastigheter endast undantagsvis vara fallet. För Göteborgs del förryckes medeltalet för rörelse av att en industri med ett taxeringsvärde av över 5 miljoner kronor lämnat underskott. Medräknas ej denna industri, blir medeltalet för rörelse i Göteborg 1 7 i stället för 2-4. För att ge en uppfattning om garantiskattens betydelse för städerna skola här lämnas en del uppgifter rörande städernas skatteunderlag m. m. Enligt »Skattetaxeringarna» år 1936 funnos detta år i riket sammanlagt 47 907 641 skattekronor, varav i städerna 30 902 119 och å landsbygden 16 974 785 (samt i gemensamma taxeringsdistriktet c:a 31 000). Då sålunda större delen av skatteunderlaget (1936 inemot 2/s) finnes i städerna, kan det tyckas, att spörsmålet om ändrad fastighetsbeskattning skulle behöva lösas med synnerligt hänsynstagande till städerna. Beaktar man emellertid sammansättningen av skatteunderlaget, finner man, att av de nämnda skattekronorna de som belöpa å fastighet utgöra inom städerna 17o % och å landsbygden 28-2 °/o av respektive skatteunderlag. Fastighetsbeskattningen ä r sålunda, ur kommunernas synpunkt, av större betydelse för landsbygden än för städerna, allra helst som andelen fastighetsskattekronor i många landskommuner vida överstiger nyssnämnda procenttal. I Stockholm, Göteborg och Malmö utgör fastighetsskatteunderlaget enligt 1936

342 års taxeringar resp. 183, 16i och 157 °/o av totala skatteunderlaget. Taxeringsvärdet å de undersökta fastigheterna i nämnda städer utgör i avrundade tal resp. 453, 169 och 70 miljoner kronor eller resp. 11, 13 och 11 %> av taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i dessa städer. Även om sålunda relativt sett endast en mindre del av fastighetsbeståndet undersökts, torde denna vara tillräckligt stor för att de siffror, som grunda sig därpå, skola anses representativa. Man torde därför äga rättighet antaga, att de erhållna repartitionstalen äro i stort sett riktiga medeltal. Det för Stockholm erhållna erforderliga repartitionstalet är 3-3. Det nyssnämnda procenttalet för fastighetsskatteunderlaget i Stockholm — 18-3 — är uträknat efter 5 procents garantiskatt. Den å fastigheterna vilande effektiva garantiskatten, d. v. s. 3'3 objektskatten, utgör — av belastningen på grund av påförda fastighetsskattekronor och objektskatteunderlaget — eller 12-1 °/o av totala skatteunderlaget. * o Detta innebär, att skatteunderlaget inom Stockholm år 1936 skulle ha varit c:a 12 % lägre, om ingen fastighetsbeskattning förekommit. Repartitionstalet för Göteborg är 2-7. Det från fastigheterna härrörande objektskatteunderlaget för år 1936 representerar 8-7 % av hela skatteunderlaget. Erforderligt repartitionstal för Malmö är 2-2 eller ungefär detsamma som i de provtaxerade mindre städerna. Detta tal motsvarar ett objektskatteunderlag å fastighet, som för år 1936 uppgår till 6-9 % avhela skatteunderlaget. Utnyttjandet vid garantiskatt av procentavdrag, allmänna avdrag och ortsavdrag. Vid tillämpning av garantiskattesystemet uppkommer ren objektskatt, s. k. effektiv garantiskatt, i den mån fastighetsägaren därigenom erhåller ett högre skatteunderlag än om ren inkomstskatt utgått. För att fastighetsägaren skall undgå objektskatt erfordras dels att fastighetsinkomsten täcker procentavdraget, dels att den efter procentavdraget återstående inkomsten tillsammans med fastighetsägarens övriga inkomster är så stor att allmänna avdrag och ortsavdrag kunna helt utnyttjas. Därvid må framhållas, att ortsavdraget icke kan anses utnyttjat i och med att den taxerade inkomsten uppgår till samma belopp som ortsavdraget. På grund av den s. k. bankningsregeln når avdraget sitt maximum först då den taxerade inkomsten är lika med dubbla ortsavdraget, och först då är alltså ortsavdraget helt utnyttjat. Beredningen har låtit företaga en särskild undersökning för att erhålla en uppfattning om vilken roll de olika avdragen spela för den effektiva garantiskattens storlek. Denna undersökning har tillgått på följande sätt. För varje kommun har uträknats den sammanlagda uppskattade inkomsten vid garantiskatt och vid ren inkomstskatt. Skillnaden mellan dessa inkomster utgör det belopp, varmed procentavdrag kunnat utnyttjas. Genom jämförelse med det totala procentavdraget inom kommunen har därefter erhållits beloppet för icke utnyttjade procentavdrag. Vidare har för allmänna avdrag och ortsavdrag uträknats skillnaden mellan de belopp, varmed dessa avdrag kunnat utnyttjas vid ren inkomstskatt och vid garantiskatt. De belopp av sammanlagd inkomst, som efter åtnjutande av allmänna avdrag legat under skattepliktsgränserna, ha härvid behandlats såsom utnyttjade ortsavdrag. På angivet sätt ha för vart och ett av de tre avdragen erhållits belopp, vilkas summa motsvarar det för kommunen uträknade erforderliga repartitionstalet. Detta tal h a r slutligen fördelats å de olika avdragen i proportion till de icke utnyttjade beloppen. Denna undersökningsmetod, vilken torde vara den enda möjliga, ger icke en fullt riktig bild av de olika avdragens betydelse. Detta beror på att avdragen alltid utnyttjas i en bestämd ordning med procentavdraget först och ortsavdraget sist. Om

343 sålunda en fastighetsägare icke i någon mån kunnat utnyttja sitt procentavdrag, har genom metoden hela hans objektskatt hänförts till det bristande utnyttjandet av procentavdraget, ehuru objektskatt kunnat föreligga även om han kunnat utnyttja hela procentavdraget. De erhållna repartitionstalen äro alltså för höga i vad gäller objektskatt på grund av icke utnyttjade procentavdrag och för låga i vad gäller icke utnyttjade ortsavdrag. Detta förhållande skall ytterligare beröras längre fram. Undersökningens resultat föreligger i tabell 12. Därav framgår till en början (kol. 4 och 8), att de allmänna avdragen oftast icke påverka den effektiva garantiskattens storlek i nämnvärd grad men att denna inverkan i undantagsfall kan vara betydande. Sålunda utgöra de repartitionstal, som motsvara de icke utnyttjade allmänna avdragen, 1-44 för Södra Åsarp, 0-47 för Sunne och 0 42 för Norra Vram, alla för år 1936. När samtidigt det högsta talet för år 1933 med dess visserligen färre antal undersökta kommuner är endast 0i3, nämligen för Hyltinge, ehuru fastighets- och övriga inkomster detta år voro lägre, synas de för år 1936 föreliggande avvikelserna icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Utom de här näninda kommunerna är det för båda åren räknat endast 2, som förete högre repartitionstal på grund av icke utnyttjade allmänna avdrag än Oio. Av tabellen framgår däremot (kol. 5 och 9), att de icke utnyttjade ortsavdragen spela en betydande roll för objektskattens storlek. Det visar sig, såsom ock kunnat förutses, att ortsavdragens betydelse är större för det ur inkomstsynpunkt sämre året 1933. Bland de för både 1933 och 1936 provtaxerade kommunerna är det endast ett fåtal, som icke företer högre siffror för å r 1933. De för sistnämnda år högsta repartitionstal, som motsvara icke utnyttjade ortsavdrag, äro att finna hos Silte med 2-65, Bottna med 1-89 och S:t Sigfrid med leo, medan motsvarande högsta tal för å r 1936 gälla Silte med 1-94, Kareby med 1-77 samt Bottna och Nysätra med 1-60. Å andra sidan ha de icke utnyttjade ortsavdragen varit av ytterst ringa betydelse i en del kommuner, framförallt sådana där fastighetsbeståndet huvudsakligen utgjorts av annan fastighet eller där fastighetsägarna till största delen utgjorts av juridiska personer. Som exempel på kommuner av det förra slaget må nämnas Mörbylånga köping med ett repartitionstal för ifrågavarande objektskatt av 0-03 för år 1933 och 005 för år 1936. I denna kommun ha fastighetsägarnas övriga inkomster i avsevärd grad minskat den sammanlagda objektskatten. Såsom exempel på kommuner av det senare slaget må nämnas Holm med enbart juridiska personer såsom fastighetsägare och ingen objektskatt för år 1936 för icke utnyttjade ortsavdrag, Nianfors, vars ifrågavarande repartitionstal för år 1936 utgör Ooi, samt Malingsbo med ett repartitionstal av 006 för år 1933 och O03 för år 1936. Det kunde tänkas att de här redovisade kommunerna med höga repartitionstal för icke utnyttjade allmänna avdrag respektive ortsavdrag genomgående skulle vara sådana som ha en sammanlagt hög objektskatt och tvärt om. Så är emellertid icke fallet. Sålunda har Norra Vram för år 1936 ett av de högsta talen för icke utnyttjade allmänna avdrag men samtidigt det näst lägsta sammanlagda repartitionstalet för detta år. Det föreligger i själva verket en betydligt större både relativ och absolut skillnad mellan de olika kommunernas repartitionstal för icke utnyttjade procentavdrag än mellan den totala objektskattens repartitionstal. Icke utnyttjade procentavdrag (kol. 3 och 7) orsakade för år 1933 en objektskatt, som var högst i Arjeplog med ett däremot svarande repartitionstal av 386, Ådalsliden med 3-57 och Ramsjö med 354 samt lägst i Silte med 0 90, Bottna med 1-38 och Uråsa med 1-42. Motsvarande högsta och lägsta tal för å r 1936 återfinnas hos Vinnerstad med 3-42, Mörsil med 3-17 och Vätö med 307 samt Norra Vram med 0-32, Rasbokil med 0-59 och Litslena liksom Virke med 0-62. Den största omkastningen från år 1933 till 1936 finner man hos Norra Vram, där talet sjunkit från 303 till nyssnämnda 032. En sammanställning av kommunerna efter samma fördelningsgrunder som tidigare tillämpats har i förevarande avseende skett i texttabell XIV. Beträffande samtliga

344 Tabell XIV, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, de repartitionstal, som motsvara icke utnyttjade procentavdrag, allmänna avdrag och ortsavdrag.

Grund för kommunfördelningen

Summa icke utnyttjade avdrag, kr.

Repartitionstal, motsvarande icke utnyttjade

Summa icke utproallnyttjade cent- männa orts- sum- avdrag, m a a v avavavkr. drag drag drag drag taxeringsår 1933

2 112 280 2 728 650 1 969 660

1-8 1-8 1-6

0-1 01 0-0

07 05 0-4

2-« 2-4 2-0

1-7

2-3

0-7 0-6 0-3

3-2 3-7 3-4 3-4

1 597 520 1 935 460 2 076 570 1 201 040

1-4 1-7 1-9 2-0

00 0-1

0-8 0-8 0-3 0-2

2-2 2-6 2-2 2-2

10 0-6

3-5 3-4

3 620 040 2 469 710 720 840

1-7 1-6 2-3

0-8 0-3 0-4

2f, 1-9 2-7

144020 1 156 870 1 155 480 1135 810 667 830 1 026 630 1 523 950

10 1-7 1-9 2-0 2-8 1-8 1-4

06 0-6 0-6 0-3 0-4 0-9 0-4

1-6 2-4 2-5 2-4 2-7 2-7 1-9

fi

695 420 991 590 1 429 850 Samtl. kommuner 3116 860

2-3 2-3 3-0 2-6

o-o

0-8 1-1 0-7

31 3-4 3-7

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A .. 1 212 070 > B . . 1 335 960 > C . 475 140 > D.. 93 690

2-2 30 2-7 31

0-0 00 0-1

l-o

2-5 2-8

a. Fördelning efter landsdel. Svealand Götaland

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I . . . . 1 796 870 I I . . . . 1 319 990 III.... d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv. 501— 1000 • 1001— 1500 » 1 501— 2 000 » 2 001— 3 000 > 3 001— 5 000 » 5 001—10 000 >

o-o Oo

o-o

proallcent- männa orts- sumav- maavavavdrag drag drag drag taxeringsår 1936 8 9 in

1 Repartitionstal, motsvarande icke utnyttjade

Oo O-o

01 00

0-o

0-o 149 190 761 300 317 730 721 390 545 510 621 740

20 22 2-7 30 2-7 2-9

o-o o-o

1-2 l-o 0-9 0-4 1-0 0-7

3-3 3-2 3-6 3-4 3-7 36

Oo 01 0-0 0-1

Oo Oo 01

0-0

o-o 0 0 den använda undersökningsmetoden i genomkommuner framgår därav, att enligt snitt ungefär tre fjärdedelar av fastighetsägarnas totala objektskatt inom kommunerna skulle vara beroende på icke utnyttjade procentavdrag och ungefär en fjärdedel på icke utnyttjade ortsavdrag. I övrigt är framförallt sammanställningen b. av intresse. Det framgår tydligt av denna, att objektskatten för fastighetsägare inom kommuner med mer än 50 % jordbruksbefolkning (typerna A och B) i högre grad än inom övriga kommuner bestämmes av de bristande möjligheterna att utnyttja ortsavdragen. Av sammanställningen c. synes kunna utläsas att tendensen är sådan även för kommuner i ortsgrupp I i jämförelse med övriga kommuner. Nyssnämnda undersökning omfattar samtliga fastighetsägare i kommunerna. Vill man ytterligare klarlägga frågan om möjligheterna att utnyttja ortsavdragen, måste en undersökning som den förevarande ske med bortseende från de juridiska perso-

345 nerna, vilka icke åtnjuta några avdrag från den taxerade inkomsten (utom i den mån man dit räknar belopp under skattepliktsgränsen). Beredningen har låtit företaga en dylik undersökning, varav resultatet redovisas i tabell 13. Då emellertid repartitionstal för den effektiva garantiskatten icke uträknats särskilt för fysiska och för juridiska personer, har i denna tabell endast angivits, huru stora kvotdelar av objektskatten som motsvara respektive procentavdrag, allmänna avdrag och ortsavdrag, som icke kunnat utnyttjas. Kvotdelarna äro angivna i procent av totala objektskatten. Av tabell 13 framgår, att förhållandena äro ytterst växlande inom olika kommuner. Medan objektskatten på grund av icke utnyttjade ortsavdrag (kol. 9) inom Mörbylånga köping motsvarade endast 1-3 % för år 1933 och 2-4 % för år 1936 av hela objektskatten, var motsvarande högsta andel för år 1933 79i %, nämligen inom Silte, och för år 1936 78-6 %, nämligen inom Rasbokil. Låga procenttal i övrigt förete för år 1933 Medelplana med 111 och Smögen med 14-5 samt för år 1936 Grästorps köping med 7-2 och Medelplana med 89. Höga procenttal gälla beträffande år 1933 för örträsk med 73-2 och Bottna med 62-2 samt beträffande år 1936 för Stengårdshult med 76-5 och Silte med 73-9. Betraktar man i stället objektskatteandelen på grund av icke utnyttjade procentavdrag (kol. 7), finner man ytterlighetsfallen representeras av samma kommuner som ifråga om ortsavdragen, ehuru låga tal för ortsavdragens del givetvis motsvaras av höga tal för procentavdragens del och tvärtom. Den högsta andelen objektskatt, motsvarande icke utnyttjade procentavdrag, återfinnes sålunda hos Mörbylånga köping med 98-6 % år 1933 och 97-6 % år 1936. Motsvarande lägsta procenttal utgöra 1933 för Silte 20 8 och 1936 för Rasbokil 21-4. Beträffande de icke utnyttjade allmänna avdragen (kol. 8) synes framgå av tabell 13, jämförd med tabell 12, att de genomsnittligen äro av mindre betydelse för de fysiska än för de juridiska personerna Av de ovan i anslutning till tabell 12 nämnda kommuner, för vilka höga tal gälla i detta avseende, kvarstår endast Norra Vram för år 1936, d ä r dock hela 50-2 % av objektskatten beror på de allmänna avdragen. Avståndet är stort till de för detta år närmast följande kommunerna, för vilka motsvarande tal äro 10-6 och 2-5, nämligen för Södra Råda och Svinhult. Högsta tal för 1933 är 3-2, nämligen för Ådalsliden. En sammanställning av kommunerna ur ifrågavarande utgångspunkter har skett i texttabell XV. Enligt densamma skulle för samtliga kommuner i genomsnitt drygt en tredjedel av objektskatten vara att tillskriva de outnyttjade ortsavdragen (kol. 9). I denna tabell kunna tydligare än i de tidigare utläsas bestämda tendenser. Framförallt gäller detta sammanställningen b. För kommuner, där mer än 75 % av befolkningen ägna sig åt jordbruk och dess binäringar, beror ungefär halva objektskatten på att procentavdragen ej kunnat utnyttjas (kol. 3 och 7) och den andra hälften på att ortsavdragen ej kunnat utnyttjas (kol. 5 och 9). Den förra andelen stiger därefter och den senare sjunker, i samma mån som jordbruksnäringen blir av mindre betydelse och kommunerna få mera samhällskaraktär. Det torde vara samma förhållande som gör sig gällande i sammanställningen c. Såsom ovan framhållits, har den undersökningsmetod, som här tillämpats, på grund av att avdragen utnyttjas i viss ordning icke kunnat ge ett rättvisande uttryck åt de olika avdragens betydelse för den effektiva garantiskatten. I själva verket torde inom flertalet kommuner de icke utnyttjade ortsavdragen böra tillskrivas en betydligt större andel i den faktiska objektskatten än som framgår av de redovisade tabellerna. Denna uppfattning bestyrkes av en visserligen mycket begränsad undersökning, som ytterligare företagits i förevarande avseende. Beträffande Vätö, i vilken kommun den effektiva garantiskatten för taxeringsåret 1936 var mycket hög, har en särskild provtaxering ägt rum. Därvid ha de faktiska taxeringarna jämkats på sådant sätt att nettointäkt av fastighet upptagits

346 T a b e l l XV, u t v i s a n d e f ö r de p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a , f ö r d e l a d e efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, i vad m å n o b j e k t s k a t t e n för f y s i s k a p e r s o n e r m e d fastighet f ö r o r s a k a t s a v i c k e u t n y t t j a d e p r o c e n t a v d r a g , a l l m ä n n a avdrag samt ortsavdrag. Taxeringsår 1933 Grund för kommunfördelningen

Taxeringsår 1936

Procentuell andel i objektProcentuell andel i objektSumma skatten på grund av icke Summa skatten på grund av icke utnyttjade icke uticke ututnyttjade nyttjade nyttjade avdrag, avdrag, allallprocentortsprocentortskr. kr. männa avdrag avdrag avdrag avdrag männa avdrag avdrag

Fördelning efter landsdel. Svealand 389 495 787 320 Götaland 663 440 Norrland Samtl. kommuner 1840 255

58-9 61-0 61-5 60 7

05 0-5 0-7 06

40-6 38-5 37-8 3S-7

4 240900

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A . . . . > B.... C .... > D....

52-8 59-7 77-8 89-4

0-5 0-8 0-2 00

46-7 39-5 22-0 10-6

59-2 63-6

0-8 0-1

55-5 535 611 77-5 55-1 635

1-1 0-5 0-6 01 13 0-1

827 675 639 940 296 525 76115

c. Fördelning efter orisgrupp. 1 201 500 Ortsgrupp I. II. 638 755 III.

59-7 649 65-7

0-6 1-6 0-3 0-9

39-7 33-5 340 85 6

1080 225 1 236 990 1135 315 788 370

48-7 50-9 75-7 86-1

0-4 0-7 1-8 0-7

50-9 48-4 22-6 13-2

400 36-3

2 296 640 1514515 429 745

53-7 745 77-1

1-3 0-5 0-3

45-0 25-0 22-6

43-4 46-0 38-3 22-4 43-6 364

99 775 679 845 705160 639 650 410 850 703 940 1 001 680

45-5 555 59-3 76-7 745 521 688

0-5 0-4 1-1 2-9 01

540 441 39-6 20-4 25-4 47-5 30-6

1 332 240 1 720 105 1188 555

d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv. 501— 1 000 1001— 1 500 1 501— 2 000 2 001— 3 000 3 001— 5 000 5 0 0 1 - 1 0 000

128 095 534 820 207 575 329 870 330 595 309 300

0-4 0-6

till m i n s t 5 % av t a x e r i n g s v ä r d e t . D ä r n e t t o i n t ä k t e n vid t a x e r i n g a r n a u p p t a g i t s till 5 °/o a v t a x e r i n g s v ä r d e t eller h ö g r e b e l o p p , h a r n å g o n ä n d r i n g d ä r e m o t i c k e skett. Avsikten m e d d e n n a u n d e r s ö k n i n g h a r varit att u t r ö n a , h u r stor effektiv g a r a n t i s k a t t s o m s k u l l e h a förelegat, d ä r e s t för v a r j e fastighet p r o c e n t a v d r a g e t v a r i t till fullo u t n y t t j a t . Den u n d e r dessa förutsättningar å t e r s t å e n d e effektiva g a r a n t i s k a t t e n för Vätö m o t s v a r a r b e l a s t n i n g e n e n l i g t e t t r e p a r t i t i o n s t a l för f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t a v 1-73. Det föreligger s å l u n d a en avsevärd skillnad i jämförelse m e d d e n tidigare b e r ä k n a d e effektiva g a r a n t i s k a t t e n , vilken m o t s v a r a r ett r e p a r t i t i o n s t a l a v 3-93. D e t o a k t a t ä r d e n k v a r s t å e n d e o b j e k t s k a t t e n — vilken efter de f ö r e t a g n a å t g ä r d e r n a helt ä r a t t tillskriva icke u t n y t t j a d e o r t s a v d r a g — m e r ä n d u b b e l t så s t o r s o m i t a b e l l 12 (kol. 9) angives.

347 Låter man undersökningen omfatta enbart fysiska personer, blir tendensen densamma. Det erforderliga repartitionstalet för år 1936 beträffande dylika fastighetsägare i Vätö är 3-79. Enligt tabell 13 belöper därav 31 °/o, d. v. s. 1-17, å icke utnyttjade orlsavdrag. Vid en ökning av nettointäkten av fastighet på sätt ovan sagts komma fastighetsägare, som utgöras av fysiska personer, att ensamma bära hela objektskatten, och denna motsvarar då för dem ett repartitionstal av 2-38. Även i detta fall erhåller man alltså ett mer än dubbelt så stort repartitionstal. Den sist beskrivna metoden att bestämma ortsavdragens betydelse för den effektiva garantiskatten har avsett att åskådliggöra den missvisande tendens, som kan förekomma i de redovisade tabellerna och som med gällande bestämmelser för de olika avdragen är ofrånkomlig. Icke heller denna metod kan göra anspråk på att vara rättvisande, då den s. a. s. låter ortsavdragen (jämte de allmänna avdragen) komma i första hand. Emellertid visar den tydligt, att ortsavdragen i förevarande avseende äro av stor betydelse. Fristående objektskatt. Den fristående objektskatten å fastighet är helt oberoende av fastighetsägarens inkomster och grundas enbart på objektets, d. v. s. fastighetens, värde. Dess verkningar bli därför i vissa avseenden helt olika garantiskattens. Medan garantiskatten åstadkommer en objektbeskattning, som är av varierande storlek i olika kommuner och under olika år, får den fristående objektskatten en mera fast karaktär. I det följande skola redovisas vissa undersökningar rörande den fristående objektskattens betydelse, motsvarande de tidigare redovisade undersökningarna rörande garantiskatten. För att jämförelser skola kunna göras mellan de båda skatteformerna, har även beträffande den fristående objektskatten skett en uppdelning av de skattskyldiga i fastighetsägare och icke-fastighetsägare. Den fristående objektskattens betydelse för kommunerna. Därigenom att den fristående objektskatten utgår efter ett fast, av fastighetsägarens personliga förhållanden oberoende repartitionstal, erbjuder den icke samma säkerhet för kommunerna mot konjunkturväxlingar som garantiskatten. Detta framgår av tabell 14, som utvisar bl. a. ökning eller minskning av skatteunderlaget och därmed av utdebiteringsprocenten vid övergång från garantiskatt till fristående objektskatt med olika repartitionstal. Såsom synes av tabellen, ger i allmänhet garantiskatten ett högre skatteunderlag under år 1933 men den fristående objektskatten ett högre under år 1936. Betraktar man de enskilda kommunerna med utgångspunkt från ett repartitionstal för den fristående objektskatten av exempelvis 2-5, finner man de procentuellt räknat största minskningarna av skatteunderlaget (kol. 4) för år 1933 i Näs, Ådalsliden och Edestad med resp. 18-9, 18o och 16-2 % samt för år 1936 i Hålanda, Vätö och Brastad med resp. 16-4, 9 l och 9 i %. ökning av skatteunderlaget vid repartitionstalet 2-5 föreligger för år 1933 endast beträffande tre kommuner, nämligen Malingsbo, Uråsa och Hubbo med resp. 95, 2-3 och 03 °/o, men för år 1936 beträffande flertalet kommuner. Störst blir ökningen detta år för Nianfors med 192, Virke med 17-8 och Litslena med 14-2 %. De högsta ökningarna av utdebiteringen per skattekrona (kol. 7) återfinnas för år 1933 hos Ådalsliden med 4 kronor 11 öre, Näs med 3 kronor 61 öre och Sättna med 2 kronor 84 öre, varigenom utdebiteringarna höjas till resp. 22 kronor 88 öre, 19 kronor 8 öre och 22 kronor 44 öre, samt för år 1936 hos Hålanda med 3 kronor 45 öre, Karl Gustav 3 kronor 19 öre och Brastad 1 krona 58 öre, varigenom utdebiteringarna bringas upp till resp. 21 kronor 9 öre, 37 kronor 62 öre och 17 kronor 37 öre. Minskningen av utdebiteringen vid repartitionstalet 2 5 för de tre kommu-

348 Tabell XVI, utvisande lör de provtaxerade landskommunerna, fördelade etter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, genomsnittliga ändringar av skatteunderlaget vid övergång från garantiskatt med repartitionstalet 5 till fristående objektskatt med repartitionstalet 2, 2'5 eller 3.

Grund för kommunfördelningen

Procentuell ökning ( + ) eller minskning (—) av skatteunderlaget vid övergång till fristående objektskatt med repartitionstalet 2

2-5

2-5

taxeringsår 1933 1 a. Fördelning efter del.

taxeringsår 1936

ti

- 8-8 - 9-6 -16-1

-

0-9 2-6 6-6

- 3-6 - 2-1 + 0-3

-118

- 48 - 61 -11-3 - 7-7

-

3-6

-

1-8

-13-5 -15-0 - 7-2 - 42

- 7-8 -10-7 - 4-6 - 2-7

-

2-2 64 1-9 l-l

-

1-5 4-1 11 09

+ 2-8 - 0-7 + 1-7

+ l-o

+ 7-2 + 2-8 -t- 4-5 + 2-9

-13-2 -10-2

-

8-8 6-5

-

43 28

- 3-9 + 0-4 - 3-6

- 0-4 + 3-0 - 1-2

+ 3-0 + 5-7 4 1-3

-16-3 -10-9 -12-0 - 9-5 -14-4 -13-3

- 9-8 - 6-2 - 8-2 - 6-2 -10-3 - 91

-

3-4 1-5 44 2-9 61 4-9

+ +

+ 8-6 + 0-9

+13-4 + 4-4 + 3-2 + 3-0 + 1-5 + 2-0 + 6-9

lands-

Götaland Norrland Samtl. kommuner

+ + +

0-7 0.7 3-5 1-2

+ 2-3 + 3-4 + 6-7 + 4-1

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A > B C > D c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I . II > III d. Fördelning efter mängd. Högst 500 inv 501— 1 000 . 1 001— 1 500 . 1 501— 2 000 » 2 001— 3 000 » 3 001— 5 000 » 5 0 0 1 - 1 0 000 i

folk3-5 2-6 2-9 1-9 3-8 3-8 07

+ o-i + +

0-6 0-9 0-9 3-8

nerna Malingsbo, Uråsa och Hubbo utgör för år 1933 resp. 79, 30 och 3 öre, varigenom utdebiteringen nedbringas till resp. 8 kronor 36 öre, 12 kronor 87 öre och 9 kronor 97 öre per skattekrona. För år 1936 blir minskningen störst för Nianfors med 1 krona 33 öre, Ramsjö med 1 krona 32 öre och Litslena med 1 krona 17 öre, varigenom utdebiteringarna nedbringas till resp. 6 kronor 94 öre, 10 kronor 62 öre och 8 kronor 24 öre per skattekrona. Av städerna visar Haparanda en ökning med 19 öre per skattekrona och de övriga en minskning med ett fåtal ören. De undersökta landskommunerna ha sammanställts ur ifrågavarande synpunkter i texttabellerna XVI och XVII. Tendenserna i dessa sammanställningar överensstämma helt med dem som kunna utläsas i tabell XIV (kol. 6 och 11). Genom att jämföra den effektiva garantiskattens repartitionstal med det ifrågasatta repartitionstalet vid en fristående objektskatt kan man direkt se, huruvida objektskatten medför ökning eller minskning av skatteunderlaget med därav följande ändring av utdebiteringsprocenten.

349 Tabell XVII, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, genomsnittliga ändringar av utdebiteringsprocenten vid övergång från garantiskatt med repartitionstalet 5 till fristående objektskatt med repartitionstalet 2, ä'5 eller 3. Ö k n i n g (4-) eller m i n s k ö k n i n g ( + ) eller m i n s k UtdebiteUtdebiten i n g ( —) d ä r a v v i d övern i n g ( —) d ä r a v v i d överringsproringsprog å n g till f r i s t å e n d e o b j e k t g å n g till fristående o b j e k t cent vid cent vid skatt med repartitionstalet skatt med repartitionstalet garantigarantiskatt skatt 2 2-5 3 2-5 3 2

G r u n d för kommunfördelningen

t a x e r i n g s å r 1936

t a x e r i n g sår 1933 1 a. Fördelning landsdel.

9-40 9-13 15-34

+ 0-90 + 0-98 4- 2 9 4

+ 0-48 + 0-60 + 195

4- 0 0 8 4- 0 2 6 4- 1-07

794 6-91 12-93

4- 0-30 + 0-15 -004

4- 0 0 6 -0-04 - 0-44

-017 - 0-23 - 082

+ 1-53

4- 0-96

4-0-43

4- 0 1 6

— 0 11

-0-36

1263 1329 8-40 7-83

4- 1-97 4- 2-34 + 0-65 + 0-34

4- 1-08 4- 1-59 + 0-40 + 0-21

4- 0-29 4- 0-91 -t- 0 1 6 + 0-09

11-97 10-40 908 629

4 018 4- 0-45 4- 0-io 4- 0 0 6

- 0-34 . 4- 0 0 7 -015 -006

-0-81 - 0-28 - 0-39 -018

1071 12-31

4- 1-03 4- 1-40

4- 1 0 8 + 086

4- 0-49 4-0-36

816 9-47 1074

-f 0-33 -004 4- 0-40

4- 0-03 -0-28 + 0-12

-0-24 - 051 -014

12-22 10-90 8-11 9-70 12-39 1590

+ 2-37 + 1-33 + 11! + l-oi + 2-08 4- 2-43

4- 1-33 4- 0-72 4- 0-73 -1- 0-63 + 1-41 + 1-59

4- 0-43 4- 0-16 4- 0-38 + 0-28 4- 0-80 4- 0-82

11-35 7-29 7-68 8-76 9-16 11-65 9-52

- 0-38 4- 0-20 4- 0-24 4- 0 1 7 4- 0-31 4- 0-46 4-006

- 0-89 - 006 4- 0-00 - 005 + 008 4- 0-11 -0-34

— 1-S4 -0-30 -0-23 -0-26 -013 - 0-2 i -0-61

efter

Samtl. kommuner b . Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp > » >

A B C D

c. Fördelning orlsgrupp.

efter

> »

.. .. .. ..

II. III. .

d. Fördelning folkmängal.

efter

Högst 500 i n v . 5 0 1 — 1 000 » 1 0 0 1 — 1 500 > 1 5 0 1 — 2 000 > 2 0 0 1 — 3 000 > 3 0 0 1 — 5 000 > 5 0 0 1 — 1 0 000 .

Jämföres den fristående objektskatten med en ren inkomstskatt, vilket ock sker i tabell 14, finner man, att objektskatten icke har samma stabiliserande verkan på utdebiteringarna som garantiskatten (jfr sid. 326 ff). Inom kommuner med relativt ringa inkomstskatteunderlag är den dock av avsevärd betydelse. De största skillnaderna mellan fristående objektskatt och ren inkomstskatt ifråga om utdebiteringarna förete för år 1933 Järstad, Silte och Ådalsliden med resp. 11 kronor 59 öre, 10 kronor 72 öre och 10 kronor 60 öre samt för år 1936 Hålanda, Järstad och Karl Gustav med resp. 12 kronor 96 öre, 10 kronor 41 öre och 8 kronor 80 öre per skattekrona. De lägsta skillnaderna förete för år 1933 Medelplana, Mörbylånga och Villstad med resp. 39, 40 och 91 öre samt för år 1936 Medelplana, Våmb och Södra Åsarp med resp. 26, 26 och 34 öre per skattekrona. Det må nämnas att med undantag för Södra Åsarp de här nämnda kommunerna återfinnas bland dem som bilda ytterlighetsfallen ifråga om garantiskatten.

350 Tabell XVIII, utvisande för de provtaxerade landskommunerna, fördelade efter landsdel, huvudnäring, ortsgrupp och folkmängd, genomsnittliga minskningar av utdebiteringsprocenten vid övergång från ren inkomstskatt till fristående objektskatt med repartitionstalet 2, 2'5 eller 3. Utdebite- Minskning därav vid över- Utdebile- Minskning därav vid överringspro- gång från ren inkomstskatt riligspro- gång från ren inkomstskatt cent vid till fristående objektskatt cent vid till fristående objektskatt ren inren inmed repartitionstalet med repartitionstalet komstkomst2 skatt 2-5 skatt 3 2 2-5 3

Grund för kommunfördelningen

taxeringsår 1933 1

taxering sår 1936 7 8

12-45 11-96 23-67 15-95

2-15 1-85 5-39 2-95

257 223 638

2-97 2-68 7-26

9-87 7-97 14-80

1-13 0-91 1-91

8-52

4-05

10-60

1-27

2-31 1-54

19-72 19-58 1024 872

512 395 119 0-65

601 470 1-44 0-68

6-80 538 1-68 0-80

14-75 1269 10-36 6-88

2-60 1-84 1-18 0-53

312 222 1-43 0-66

3-59 2-57 1-67 0-77

15-49 16-41

315 2-70

3-76 324

4-29 3-74

9-90 10-55 1240

1-41 112 1-26

1-71 136 1-54

1-93 1-69 1-80

21-06 15-60 1114 12-54 17-96 22-72

647 327 192 1-83 349 4-89

7-51 388 2-30 2-21 4-16 528

8-41 4-44 2-65 2-56 477

13-54 8-75 9-07 9-93 10-49 13-76 1079

267 1-26 116

3-08 1-62 1-39 I'M 1-25 200 1-61

3-53 1-76 1-62 1-43 1'46 233 1-88

a. Fördelning efter landsdel. Götaland Norrland Samtl. kommuner

1-37

no

1-60 1-29 2-69 1-79

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A > B > C » D

.. .. .. ..

•

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I > II » III d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv. 5Ö1— 1000 > 1 001 - 1 500 » 1 501— 2 000 » 2 001— 3 000 . 3 001— 5 000 > 5 001—10 000 »

6-oo

l-oo 1-02 1-66 1-33

För städerna är berörda skillnad lägst 46 öre, nämligen för Simrishamn, och högst 1 krona 49 öre, nämligen för Haparanda. I texttabell XVIII har skett en sammanställning av landskommunerna med angivande av de genomsnittliga skillnaderna vid fördelning av kommunerna efter olika grunder. Den fristående objektskattens betydelse lör de skattskyldiga. Verkningarna för de skattskyldiga av en fristående objektskatt med givet repartitionstal i jämförelse med en ren inkomstskatt åskådliggöras, såvitt angår fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare såsom grupp, i tabellerna 2, 3 och 4 jämsides med garantiskattens verkningar (jfr sid. 328 ff).

351 Tabell XIX, utvisande för de p r o v t a x e r a d e landskommunerna, fördelade efter Iandsidel, huvudnäring, o r t s g r u p p och folkmängd, fastighetsägares resp. Ickefastigfhetsägares procentuella andel i skatteunderlaget vid r e n inkomstskatt samt vid fristående objektskatt med repartitionstalet 2'5. S k a t t fastighetsägare vid Grund för koimmuniördelningen

B u

n d e r 1a a et

icke-fastighetsägare vid

fö r

fastighetsägare vid

icke-fastighetsägare vid

frifrifrifriren ren ren ren stående stående stående stående inkomst- objekt- inkomst- objekt- inkomst- objekt- inkomst- objektskatt skatt skatt skatt skatt skatt skatt skatt i proce nt av totala skatteunderlaget i kommunerna taxeringsår 1936

taxering sår 1933 2

i

44 45 51

56 55 64

Samtl. kommuner

56 55 49 53

44 45 36 42

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A .. > B .. C .. . D ..

54 45 41 47

68 58 49 51

46 55 59 53

45 48

59 58

52 47 57 39 41 56

69 60 66 50 55 66

l

|

49 49 53

56 56 61

51 51 47

44 44 39

32 42 51 49

63 54 48 44

71 62 55 49

37 46 52 56

29 38 45 51

55 52

41 42

50 50 50

59 57 56

50 50 50

41 43 44

48 53 43 61 59 44

31 40 34 50 45 34

62 52 55 47 48 52 48

71 61 62 54 54 59 56

38 48 45 53 52 48 52

29 39 38 46 46 41 41

a. Fördelning efter landsdel.

c. Fördelning efter orlsgrupp. > >

II , III

d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv. 5 0 1 - 1000 « 1 0 0 1 - 1 500 » 1 501— 2 000 > 2 0 0 1 - 3 000 » 3 0 0 1 - 5 000 . 5 001-10 000 »

Av tabell 2 framgår att skillnaden mellan fastighetsägarnas andel i skatteunderlaget vid fristående objektskatt med repartitionstalet 25 (objektskatteandel) och fastighetsägarnas andel däri vid ren inkomstskatt (inkomslskatteandel) icke företer så stora variationer som motsvarande skillnad vid garantiskatt. Vidare kan beträffande de kommuner, som undersökts för två år, iakttagas att objektskatteandelen praktiskt taget alltid ändras i samma riktning som inkomstskatteandelen, vilket ofta icke är fallet med garantiskatteandelen. Undantag utgöra Silte, där inkomstskatteandelen båda åren är 54 % men objektskatteandelen sjunker från 73 till 67 %, samt Norrbyås och Hubbo, där inkomstskatteandelarna år 1936 äro 1

352 T a b e l l XX, u t v i s a n d e för d e p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a , f ö r d e l a d e efter l a n d s del,' h u v u d n ä r i n g , o r t s g r u p p o c h f o l k m ä n g d , d e l s f a s t i g h e t s ä g a r e s r e s p . icke-fastigh e t s ä g a r e s r e l a t i v a b e l a s t n i n g v i d f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 2'5 ij Jämförelse m e d r e n i n k o m s t s k a t t , d e l s o c k f ö r h å l l a n d e t m e l l a n d e s s a r e l a t i v a belastningar.

Grund för kommunfördelningen

Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid fristående objektskatt, för fastighetsägare

icke-fastighetsägare

Förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa belastning vid fristående objektskatt

a. Fördelning efter landsdel. Svealand Götaland Norrland

1-26 1-23 1-26

115 114 1-13

0-79 0-81 0-73

1-25

1-14

0-78

1-59 1-51 1-73 1-61

1-35 1-33 1-35

Samtliga kommuner

0-85 0-86 0-85 0-86

1-34

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A B » C D

1-26 1-29 1-20 lOD

112 115 116 1-12

0-70 0-76 0-86 0-92

0-79 0-82 0-86 0-91

1-81 1-70 1-40 1-18

1-42 1-40 1-34 1-24

1-29 1-22

1-17 113 1-12

0-76 0-80

0-83 0-87 0-88

1-71 1-52

1-41 1-80 1-28

1-33 1-28 116 1-27 1-33 1-18

1-14 116 113 1-14 1-13 1-14 1-16

0-64 0-75 0-79 0-82 0-77 0-77

0-77 0-83 0-85 0-88 0-88 0-85 0-85

2-07 1-71 1-46 1-55 1-74 1-53

1-47 1-40 1-33 1-30 1-28 1-33 1-36

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I > II > III d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv 501— 1000 » 1 001— 1 500 » 1501— 2 000 » 2 001— 3 000 > 3 001— 5 000 » 5 0 0 1 - 1 0 000 »

e n h e t s t ö r r e m e n o b j e k t s k a t t e a n d e l a r n a 1 r e s p . 2 e n h e t e r m i n d r e . Vid e n j ä m förelse m e d g a r a n t i s k a t t f i n n e r m a n a t t o b j e k t s k a t t e a n d e l e n för å r 1933 ä r m i n d r e ä n g a r a n t i s k a t t e a n d e l e n f ö r de a l l r a flesta k o m m u n e r n a , b e r o e n d e p å a t t d e t erf o r d e r l i g a r e p a r t i t i o n s t a l e t d e t t a å r i a l l m ä n h e t ä r h ö g r e ä n 2-5. F ö r å r 1936 ä r objektskatteandelen än högre och ä n lägre ä n garantiskatteandelen. Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n i t e x t t a b e l l X I X f r a m g å r b e t r ä f f a n d e f a s t i g h e t s ä g a r n a a t t d e n g e n o m s n i t t l i g a i n k o m s t s k a t t e a n d e l e n för s a m t l i g a u n d e r s ö k t a l a n d s k o m m u n e r ä r 3 e n h e t e r l ä g r e för å r 1933 ä n för å r 1936 (47 m o t 50 %) m e n a t t o b j e k t s k a t t e a n d e l e n f ö r d e b å d a å r e n ä r lika s t o r (58 % ) . H ä r m e d m å j ä m f ö r a s f a s t i g h e t s ä g a r n a s g a r a n t i s k a t t e a n d e l , vilken u t g j o r d e 62 % för å r 1933 o c h 57 % f ö r å r 1936. T a b e l l 3 u t v i s a r bl. a. f a s t i g h e t s ä g a r n a s r e l a t i v a s k a t t e ö k n i n g o c h i c k e - f a s t i g h e t s ä g a r n a s r e l a t i v a s k a t t e m i n s k n i n g p å g r u n d a v en f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t m e d r e -

353 partitionstalet 2-5. Den största ökningen för fastighetsägarna i jämförelse med förhållandena vid ren inkomstskatt (kol. 5) förete för år 1933 Norra Vram med 69, Gottnöra med 64 samt Ramsjö med 56 % merbelastning och för år 1936 Hålanda med 62 samt Brastad, Södra Åsarp och Viksjö med 32 % merbelastning. Den relativa lättnaden för icke-fastighetsägare (kol. 6) är störst för å r 1933 i Silte med 41 samt S:t Sigfrid och Virke med 37 % och för år 1936 i Järstad med 37, Hålanda med 35 samt Bottna med 30 %. Härmed må jämföras förhållandena vid garantiskatt, som utvisar en högsta relativ merbelastning av 90 % för å r 1933 och 81 % för år 1936 samt en högsta relativ lättnad av 49 resp. 46 %. I kol. 8 utvisas förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa belastning vid fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5. I jämförelse med icke-fastighetsägares belastning föreligger för fastighetsägarna en högsta relativ merbelastning för år 1933 av 146 % i Gottröra, 134 % i Ramsjö och 128 % i Näs samt för år 1936 av 151 % i Hålanda, 93 % i Järstad och 78 % i Viksjö. Motsvarande högsta procenttal vid garantiskatt äro 226 för år 1933 och 234 för år 1936. Sammanställningen i texttabell XX visar för år 1933 en genomgående mindre merbelastning för fastighetsägarna (kol. 2) och lättnad för icke-fastighetsägarna (kol. 4 i förhållande till en ren inkomstskatt än som förelåg vid garantiskatt (jfr texttabell VII). För år 1936 (kol. 3 och 5) äro relationerna däremot i stort sett lika för de båda skatteformerna. Variationerna mellan de båda åren bli följaktligen betydligt mindre vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Detta framgår tydligast av talen för förhållandet mellan fastighetsägarnas och icke-fastighetsägares relativa belastning (kol. 6 och 7). År 1933 voro fastighetsägarna i genomsnitt 84 % hårdare belastade än icke-fastighetsägarna vid garantiskatt, medan procenttalet är 61 vid fristående objektskatt. För år 1936 äro motsvarande tal resp. 31 och 34. I tahell 4 redovisas bl. a. de utdebiteringar per skattekrona (kol. 7 och 9), som skulle ärfordras å fastighetsägarnas skatteunderlag vid ren inkomstskatt, för att belastnngen skulle bli densamma som vid fristående objektskatt med repartitionstalet 2i. Dessa utdebiteringar äro stundom mycket betydande, ehuru de icke uppgå till så löga tal som vid garantiskatten (kol. 3 och 5). De största skillnaderna vid friståerde objektskatt mellan fastighetsägarnas sålunda uträknade utdebiteringar och icle-fastighctsägarnas faktiska utdebiteringar förefinnas för år 1933 beträffande Ådalsliden med 24 kronor 48 öre, Näs med 24 kronor 42 öre och Järstad med 24 kroior 22 öre per skattekrona, vilket för fastighetsägarna innebär en utdebitering av resj. 47 kronor 36 öre, 43 kronor 50 öre och 45 kronor 47 öre per skattekrona, samt fir år 1936 beträffande Hålanda med 31 kronor 85 öre, Järstad med 18 kronor 38 öre och Kari Gustav med 16 kronor 18 öre per skattekrona, vilket för fastighetsägarna innebär en utdebitering av resp. 52 kronor 94 öre, 38 kronor 14 öre och 53 kronor 80 öre per skattekrona. Vid garantiskatt utgjorde de största skillnaderna :'ör år 1933 34 kronor 16 öre och för år 1936 41 kronor 28 öre och motsvaranle högsta utdebiteringar 52 kronor 93 öre resp. 58 kronor 92 öre. De minsta skillnalerna vid fristående objektskatt utgjorde för år 1933 63 öre, 98 öre samt 2 kronor3 öre, nämligen för resp. Medelplana, Mörbylånga köping och Smögen, samt för år 1936 37, 47 och 84 öre, nämligen för resp. Våmb, Medelplana och Mörbylånga töping. Av lammanställningen i texttabell XXI framgår, att den genomsnittliga skillnaden i itdebitering per skattekrona för samtliga provtaxerade landskommuner utgör fö: 1933 7 kronor 58 öre och för 1936 3 kronor 5 öre. Motsvarande skillnader vid garantiskatt äro 9 kronor 63 öre och 2 kronor 81 öre per skattekrona (jfr texttabell /III). Verkungarna för de särskilda skattskyldiga av en fristående objektskatt torde i och fö' sig icke behöva särskilt belysas, enär inkomstbeskattningen sker efter samma 23—-27675.

354 Tabell XXI, u t v i s a n d e f ö r de p r o v t a x e r a d e l a n d s k o m m u n e r n a , f ö r d e l a d e efter landsdel, h u v u d n ä r i n g , o r t s g r u p p o c h f o l k m ä n g d , d e n u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t å fastighetsä g a r e s r e s p . i c k e - f a s t i g h e t s ä g a r e s s k a t t e u n d e r l a g vid r e n i n k o m s t s k a t t , som mots v a r a r b e l a s t n i n g e n vid f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 2-5. Utdebiteringsprocent å skatteunderlag vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen Skillnad mellan utdebiteringsprocenten vid fristående objektskatt, för för fastighetsägare och Grund för kommunfördelför icke-fastighetsningen icke-fastig- fastighets- icke-fastig- fastighets- ägare taxeringsåret hetsägare ägare hetsägare ägare taxeringsår 1933

taxeringsår 1936

a. Fördelning efter landsdel. Svealand Götaland Norrland

9-88 9-73 17-29 12-43

8-oo 6-87 1249 8-96

10-80 914 16-86 12-01

5-83 4-96 12-62 7-58

2-80 2-27 437

Samtliga kommuner

15-71 1469 29-91 20-01

b. Fördelning efter huvudnäring. Kommuntyp A > B C » D

13-71 14-88 8-80 8-04

2482 25-30 12-32 9-49

11-63 893 623

16-51 1466 11-97 7-73

11-11 10-42 3-52 1-45

4-88 4-19 3-04 1-50

11-74 13-17

20-08 20-0-2

8-19 919 10-86

11-55 11-96 13-90

8-34 6-85

336 2-76 3-04

13-55 11-02 8-84 10-83 13-80 17-49

28-05 19-87 12-91 16-ot 2401 26-76

10-46 17-23 7-68 8-71 9-24 11-76 9-18

15-38 10-12 1021 11-32 11-83 1564 12-48

14-50 18-25 4-07 5-68 1021 927

492 2-89 253 261 2-69 3-88 3-30

c. Fördelning efter ortsgrupp. Ortsgrupp I > II » III d. Fördelning efter folkmängd. Högst 500 inv 501— 1000 > 1 001— 15U0 » 1 501— 2 000 > 2 0 0 1 — 3 000 » 3 001— 5 000 > 5 001—10000 »

10-47

g r u n d e r för f a s t i g h e t s ä g a r e n s o m för i c k e - f a s t i g h e t s ä g a r e n , o c h o b j e k t s k a t t e n u t g å r efter enhetliga g r u n d e r för olika f a s t i g h e t s ä g a r e . Av i n t r e s s e ä r e m e l l e r t i d en j ä m förelse m e d g a r a n t i s k a t t e n . I d e t t a a v s e e n d e h ä n v i s a s till d e n t i d i g a r e o m n ä m n d a tabell 17. Övervältring av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga ä n d r a d e g r u n d e r för fastighetsbeskattningen.

vid

T a b e l l e r n a 15—18 a v s e a t t visa s k a t t e ö v e r v ä l t r i n g e n m e l l a n o l i k a k a t e g o r i e r s k a t t s k y l d i g a dels vid b i b e h å l l e n g a r a n t i s k a t t m e n ä n d r a d e r e p a r t i t i o n s t a l o c h dels .vid fristående objektskatt m e d olika repartitionstal. Vid b i b e h å l l e n g a r a n t i s k a t t h a r r ä k n a t s m e d s ä n k n i n g a v r e p a r t i t i o n s t a l e t till dels 4 och dels 3. Vid f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t h a r r ä k n a t s m e d r e p a r t i t i o n s t a l e n 3, 2-5 och

355 2. Vid samtliga dessa alternativ har räknats med lika repartitionstal för all fastighet Då det, som tidigare framhållits, ligger i garantibeskattningens natur att storleken av den objektskatt, som i varje särskilt fall uttages, icke står i någol bestämt förhållande till värdet eller storleken av skatteobjektet, d. v. s. fastigheten, utan även är beroende av den fastighetsbeskattades inkomster och andra personliga omständigheter, har undersökningen inriktats på att utröna vilka förändringar, som inträffa för de skattskyldiga. De skattskyldiga ha i första hand uppdelats i fastighetsägare och icke-fastighetsägare samt fastighetsägarna i fysiska och juridiska personer. Beträffande jordbruksfastigheter, tillhöriga fysiska personer, har skett en indelning efter fastigheternas åkerareal, vilken syftat till att få fram en visserligen grovt schablonmässig uppdelning av jordbruken i småbruk, bondehemman och gods. Därigenom torde i någon mån betydelsen av ägarens respektive brukarens egen arbetsinsats belysas. Det har dock ej ansetts behövligt att göra en uppdelning efter arealen för de ägare, som ej bruka sina fastigheter, enär för sådana fastigheter ägarens egen arbetsinsats icke påverkar nettointäktens storlek. Det har nyss påpekats, att undersökningarna måste gälla de skattskyldiga. Därav följer, att uppdelningen efter olika slag av fastighet eller fastighetsinnehav samt efter åkerareal icke kunnat strängt genomföras, enär samma person kan vara ägare av en fastighet och brukare av en annan eller ägare av olika slag av fastighet etc. I sådana fall h a r den eller de fastigheter, som varit åsatta det högsta taxeringsvärdet, fått avgöra till vilken kategori fastighetsägaren skolat hänföras. På ovan antytt sätt ha undersökts samtliga för taxeringsåret 1933 provtaxerade kommuner, nämligen 33 landskommuner och 1 stad (med avseende å verkningarna av sänkta repartitionstal vid bibehållen garantiskatt dock endast 10 landskommuner), samt för taxeringsåret 1936 51 landskommuner och 4 städer. I tabell 15 framlägges resultatet för var och en av de på ifrågavarande sätt undersökta kommunerna. Tabell 16 innehåller för taxeringsåret 1933 resp. 1936 sammandrag dels för samtliga undersökta landskommuner och dels för de 10 kommuner, som beträffande år 1933 blivit undersökta för utrönande av verkningarna av sänkta repartitionstal vid bibehållen garantiskatt. Tabellerna ange index för skattebelastningen. Hänsyn har sålunda tagits till den ändring i utdebiteringsprocenten, som skulle ha följt av ett ändrat skatteunderlag. Den relativa storleken av skatteförskjutningarna framgår av kol. 10—14. Index för skattebelastningen vid garantiskatt med repartitionstalet 5 är 100. Om sålunda någon av dessa kolumner innehåller talet 90, betyder detta, att vederbörande kategori fålen genomsnittlig skatteminskning å 10 % (100—90), medan ett indextal av exempelvis 110 betyder en genomsnittlig skatteökning å 10 % (110—100). För atl ge en föreställning om den kvantitativa betydelsen av övervältringarna har för varje kategori i tabellerna intagits uppgifter om antal fastighetsägare, taxeringsvärden samt antal skattekronor vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Beträffande enbart indextalen för skattebelastningen finnes sammandrag i texttabell XXII för de undersökta landskommunerna. Betraktar man först de genomsnittliga verkningarna för landskommunerna, finner man, att en sänkning av repartitionstalet vid bibehållen garantiskatt (tab. XXII kol. 7 och 8 samt tab. 16 kol. 10 och 11) medför en skatteövervältring från fastighetsägare, såsom grupp betraktade, till icke-fastighetsägare. Detta är helt naturligt, eftersom de fastighetsägare, som icke vid nuvarande garantiskatt kunnat utnyttja procentavdrag, allmänna avdrag och ortsavdrag, få sänkt skatteunderlag, samtidigt som icke-fastighetsägares skatteunderlag förblir oförändrat. Hur stor förskjutningen blir för vardera av dessa grupper synes av raderna 16 och 17. Därav framgår att övervältringen är mindre under det bättre året 1936 än under det sämre året 1933. Att ett sänkt repartitionstal åstadkommer en skattesänkning för fastighetsägarna

356 Tabell XXII, utvisande för taxeringsåret 1933 beträffande 33 landskommuner och för taxeringsåret 1936 beträffande 51 landskommuner förskjutningar i skattebelastningen för olika kategorier skattskyldiga vid ändrade grunder för fastighetsbeskattningen. Index för skattebelastningen (garantiskatt med repartitionstalet 5 = 100) vid

Kategorier skattskyldiga

1 I.

9 B. Annan fastighet (huvudsak-

10 11

C. Rörelse (huvudsakligen) .. Summa fysiska personer

ligen)

13 14 15 16 17

2. Juridiska personer. A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen) B. Annan fastighet (huvudsakligen) C. Rörelse (huvudsakligen) .. Summa juridiska personer Summa fastighetsägare //.

|

|

|

|

91-5 88-5 96-4 91-7 97-7 96-7

85-3 86-7 95-7

96-5 95-0 967

92-5 940 920 89-8 901 1042 100-6 96-7 95-0 107-5 105-7 103-8

94-5

90-4

86-0

92-9

86-2

88-8 95-5 100-8 954

85-7 82-4 95-0 89-6 83-2 92-2 95-5 89-6 97-7 91-9 88-1 95 7

3 | 2-5 | 2 3 taxeringsår 1933 3

|

|

3 3 | 2-5 | taxeringsår 1936 8

|

|

|

2 u

Fastighetsägare.

1. Fysiska personer. A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen): a. ägare, som själv brukar fastighet med 1 åkerareal under 5 har 2 > av 5—30 > 3 > över 30 > b. Ägare, som arrenderar ut fastigheten men själv 4 har procentavdraget .. c. Brukare med procentavdrag och 5 åkerareal under 5 har 6 > av 5—30 > 7 > över 30 > 8 Summa jordbruksfastighet

garantigarantiskatt med 'ristående objekt- skatt med ristående objektskatt med reparti- reparti- skatt med repartirepartitionstalet tionstalet tionstalet tionstalet

Icke-fastighetsägare

98-8

95-0

90-9

881 89-8 86-9 83-8 84-6 100-0 95-3 90-2 95-7 119-9 116-9 11.3-7 91-5 1016 98-8 958

100-6 102-1 103-9 99-6 98-9 92-4 92-9 93-4 112-4 114-2 116-2 101-7 102-9 101-2 101-9 102-5 9 7 5 95 7 93-8 97-5 95-0 97-7 964 95-0

97-4

92-t

86-3

73-2 66-7 59-6 114-0 110-1 105-8 98-0 92-8 87-1 97 7 94 8 917

96-7

93-5 111-4 108-2 1047

87-9 749 80-1 74-S 68-1 98-7 99-7 121-9 119-0 115-9 96 8 94-6 1134 HOo 106 5 97-3 94-8 103 5 1014 99 2

103 8 108-3 1134 1040 107-6

97-9 1012

betyder icke, att varje enskild fastighetsägare eller ens varje grupp sådana får sin skatt sänkt. Såsom framgår av rad 10 och i någon mån rad 14, få rörelseidkare en skattehöjning trots sänkningen av repartitionstalen. De ha tydligen redan vid garantiskatt med repartitionstalet 5 kunnat utnyttja sina avdrag i relativt stor utsträckning, och minskningen i skatteunderlaget blir icke så stor för dem att den uppväger effekten av utdebiteringsprocentens höjning.

357 Mera märkligt kan det förefalla, att ägare av annan fastighet (rad 9), vilken fastighet i allmänhet icke lämnar så stor nettointäkt att procentavdraget täckes, få en högre belastning vid ett lägre repartitionstal, låt vara att detta gäller endast för år 1933. Orsaken är emellertid, att den inkomst från andra förvärvskällor, som ägare av annan fastighet i flertalet fall ha, är av sådan omfattning, att den ökning, som iill följd av utdebiteringens höjning uppkommer å dessa fastighetsägares inkomstskattekronor, blir större än minskningen i skattebördan å fastighet. Inkomstskattekronornas större betydelse för ägare av annan fastighet framgår av tabell 16 (kol. 8 jämförd med kol. 7). Vid fristående objektskatt (texttab. XXII kol. 4—6 resp. 9—11 samt tab. 16 kol. 12—14) föreligga betydligt större variationer än vid garantiskatt med sänkta repartitionstal. Av raderna 16 och 17 framgår, att repartitionstalet 3 år 1933 och 2 år 1936 ge resultat, som någorlunda ansluta sig till resultaten vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Detta sammanhänger med att de för de undersökta kommunerna erforderliga genomsnittliga repartitionstalen närmast överensstämma med talen 3 resp. 2. Den övervältring som sker måste sålunda vid nämnda tal i huvudsak vara till finnandes inom gruppen fastighetsägare. Bland fysiska personer, som inneha jordbruksfastighet, intager den å rad 4 redovisade gruppen en särställning, i det att i nettointäkten för dessa personer icke ingår något eget arbete. Att nettointäkten på grund härav tenderar att vara lägre inom denna än inom andra grupper är naturligt. Detta förhållande har även tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Bland annat ha förslag förelegat, som gått ut på en uppdelning av procentavdraget mellan ägare och arrendator. Att det för dessa ägare blir en skatteminskning vid fristående objektskatt, är således endast vad som kunnat förutses. Att denna minskning ej blivit ännu större, torde bero på att de flesta inom denna kategori ha tillräckligt stora andra inkomster för att redan vid garantiskatt kunna utnyttja ortsavdragen. Det har tidigare uttalats farhågor för att ägare av mindre fastigheter vid en övergång till fristående objektskatt skulle erhålla en ökad skattebörda, eftersom i deras nettointäkt allmänt inginge även avkastningen av eget arbete — vilket för mindre fastigheter hade relativt större betydelse — och nettointäkten på grund härav i allmänhet kunde antagas vara större än procentavdraget. Dessa farhågor ha emellertid icke besannats av de verkställda undersökningarna. Såväl ägare som brukare av fastigheter med en åkerareal av högst 5 har (rad 1 resp. 5) få vid fristående objektskatt sänkt skatt, och skattesänkningen är större för dem än för ägare och brukare av större fastigheter (raderna 2 och 3 resp. 6 och 7), i de fall dessa få en sänkning. Orsaken härtill är berörd tidigare. Ägarna till de mindre fastigheterna ha oftast små inkomster. En övergång till fristående objektskatt medför för dem ett bättre utnyttjaide av ortsavdragen. Även om deras taxerade inkomst därvid ökas med hela proceitavdraget, kan deras nya sammanlagda skatteunderlag bli mindre. Därigenom att orlsavdragen kunna bättre utnyttjas, behöver nämligen ökningen i inkomstskatteunderaget icke bli så stor som minskningen i fastighetsskatteunderlaget. Beträffande ägare och brukare av jordbruksfastigheter med en åkerareal överstiganle 5 h a r (raderna 2 och 3 resp. 6 och 7) framgår, att deras skattebelastning närnure följer konjunkturerna vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. År 1933 llir det sänkning vid samtliga repartitionstal och för samtliga grupper utom brukare EV fastighet med mer än 30 har åker, vilka få en obetydlig höjning vid repartitions Ulet 3. År 1936 blir det för fastigheter med mer än 30 har åker genomgående ökninf, medan de medelstora fastigheterna få minskning vid repartitionstalet 2 och delvis ökning vid repartitionstalet 3. Ifråga om annan fastighet, som äges av fysiska personer, förete siffrorna en betydligt avvikande tendens i förhållande till jordbruksfastighet, vare sig det gäller hyres- och bostadsfastigheter (rad 9) eller sådana fastigheter, i vilka ägaren driver

358 rörelse (rad 10). Förhållandena äro beträffande annan fastighet i stort sett desamma som vid garantiskatt med sänkta repartitionstal. Inkomstskattekronornas större betydelse för ägare av annan fastighet har till följd att skatten stiger, då repartitionstalet för fastighet sjunker. Juridiska personer, som inneha jordbruksfastighet (rad 12), få som synes vid varje repartitionstal minskning 1933 men ökning 1936, medan dylika personer, som driva rörelse (rad 14), få höjning båda åren och vid varje repartitionstal. Dessa skattskyldiga ha tydligen till avsevärd del kunnat utnyttja sina procentavdrag vid garantiskatt, och denna har för dem endast till ringa del inneburit en objektbeskattning. Beträffande rad 13, som anger förhållandena för juridiska personer med annan fastighet, bör hållas i minnet, att enligt den tidigare angivna indelningsgrunden till gruppen juridiska personer hänförts jämväl fysisk person, som är bosatt i annan kommun. Bad 13 avser huvudsakligen sådana skattskyldiga, nämligen innehavare av sommarstugor o. dyl. Det torde vara vanligt, att dessa deklarera för sina fastigheter endast i hemortskommunen. När då taxeringsmyndigheterna i fastighetskommunen känna till, att fastigheten i vart fall ej ger mer i nettointäkt än 5 % av taxeringsvärdet, sakna de anledning att infordra deklaration. På grund härav äro de flesta å rad 13 redovisade fastighetsägarna påförda enbart fastighetsskattekronor, och den kraftiga skalteminskningen vid fristående objektskatt med lägre repartitionstal än vid garantiskatt är sålunda förklarlig. övergår man till att granska siffrorna i tabell 15 för de enskilda landskommunerna, finner man givetvis betydande avvikelser från de medeltal, som förekomma i tabell 16. Den allmänna tendensen är dock densamma i de båda tabellerna, och de mera anmärkningsvärda avvikelserna hänföra sig praktiskt taget undantagslöst till sådana grupper skattskyldiga, vars fastighetsinnehav varit mycket obetydligt. Beträffande städerna synas inga utförliga kommentarer nödvändiga. Det är givetvis endast annan fastighet och i rörelse använd fastighet, som där äro av någon betydelse, och siffrorna för dessa grupper ge överallt endast mindre utslag. Det bör härvid påpekas, att i samtliga undersökta städer belastningen å annan fastighet och rörelse blir lägre vid en sänkning av repartitionstalen (i motsats till förhållandet inom landskommunerna), huvudsakligen beroende på att i städerna det skatteunderlag, som bildas av fastigheterna, utgör en relativt mindre del av det totala underlaget än fastighetsskatteunderlaget inom landskommunerna. Såsom förut framhållits, ha undersökningarna rörande fastighetsbeskattningen måst inriktas på fastighetsägarna, från vilkas sammanlagda inkomst allmänna avdrag och ortsavdrag göras, i stället för på fastigheterna och den rena fastighetsinkomsten. I den mån fastighetsägarnas inkomster från andra förvärvskällor än fastighet varit betydande, ha givetvis de redovisade siffrorna påverkats därav. Detta gäller framförallt den senast redovisade undersökningen, vid vilken uppdelning skett i ett större antal kategorier, och vid denna undersökning särskilt ägare av annan fastighet. För att få en föreställning om hur stor avvikelsen kan vara, h a r beredningen låtit företaga följande undersökning för taxeringsåret 1936 beträffande Villstads kommun. Allmänna avdrag samt ortsavdrag ha i förekommande fall uppdelats mellan inkomst av fastighet och inkomst av annan förvärvskälla i proportion till de uppskattade inkomsterna vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Härigenom h a r erhållits ett visst antal skattekronor för inkomst av fastighet, vilket tal ökats med antalet fastighetsskattekronor, samt ett visst antal skattekronor för inkomst av andra förvärvskällor än sådana, vari fastighet ingår. Sistnämnda antal h a r ansetts vara oberoende av ändringarna i fastighetsbeskattningen och har sålunda bibehållits oförändrat. Varje ökning av inkomstskatteunderlaget i samband med ändring av grunderna för fastighetsbeskattningen har följaktligen ansetts härröra från fastighet.

359 Detta tillvägagångssätt, som synes vara det enda möjliga, är dock även det behäftat! med vissa felaktigheter dels på grund av bankningssystemet vid avdragens beräknande och dels därför att vissa ortsavdrag understiga skattskyldighetsgränsen. Följande exempel härå må anföras. T r e personer A., B. och C. ha vardera en fastighet med ett taxeringsvärde av 20 00O kronor. Deras inkomst- och beskattningsförhållanden framgå av följande uppställning. C.

Nettointäkt av fastighet Uppskattad inkomst vid garantiskatt med repartitionstalet 5: av fastighet av andra förvärvskällor summa Ortsavdrag Beskattningsbar inkomst Uppskattad inkomst vid fristående objektskatt: av fastighet av andra förvärvskällor summa Ortsavdrag Beskattningsbar inkomst

0 1000 1000 500 250

0 600 600 500 50

590 590 500

1000 1000 2 000 500 1250

400 600 1000 500 250

10 590 600 500 50

o

A. får sålunda vid fristående objektskatt sin uppskattade inkomst ökad med 1 000 kronor och sin beskattningsbara inkomst likaledes med 1 000 kronor, medan motsvarande ökning för B. blir 400 resp. 200 kronor samt för C. 10 resp. 50 kronor. Resultatet av den på angivet sätt verkställda undersökningen redovisas i texttabell XXIII. I tabellen ingår resultatet från den tidigare redovisade undersökningen i kol. 2—6, medan resultatet av här ifrågavarande undersökning ingår i kol. 7—11. I sistnämnda del av tabellen gälla indextalen sålunda endast det skatteunderlag, som h ä r r ö r av fastighet, och därtill, för varje rad, endast ett slags fastighet. Raderna 1—7 däri upptaga icke annan fastighet, som kunnat ägas gemensamt med jordbruksfastighet, medan å andra sidan raderna 9 och 10 icke upptaga den jordbruksfastighet, som kunnat ägas gemensamt med annan fastighet. Motsvarande gäller ifråga om juridiska personer för raderna 12—14. Vad beträffar summaraderna gäller däri rad 8 enbart jordbruksfastighet men raderna 11 och 15 all fastighet, tillhörande fysiska resp. juridiska personer. Som synes förete för de flesta kategorier de båda metoderna ungefär samma resultat. Utslagen bli helt naturligt större enligt den senare metoden, vid vilken fastighetsägarnas inkomst från annan förvärvskälla än fastighet ej motverkar förskjutningarna. Största differensen kan, såsom från början var att förutse, iakttagas beträffande annan fastighet (rad 9). Inkomstskattekronornas dominerande betydelse vid den förra metoden framträder här tydligt. Även ifråga om utarrenderad fastighet, för vilken ägaren åtnjuter procentavdrag (rad 4), torde liknande förhållanden spela in.

360 Tabell XXIII, utvisande för taxeringsåret 1936 beträffande Villstads kommun förskjutningar i skattebelastningen å dels fastighetsägarnas totala skatteunderlag, dels det skatteunderlag, som härrör av enbart fastighet, vid olika former av fastighetsbeskattning. Index för skattebelastningen (garantiskatt med repartitionstalet 5 = 100) å fastighetsägarnas totala skatteunderlag vid

skatteunderlag, som härrör av fastighet, vid

Kategorier fastighetsägare garanti- fristående objekt- garanti- fristående objektskatt med skatt med skatt med reparti- reparti- skatt med repartirepartitionstalet tionstalet tionstalet tionstalet 4 i

1. Fysiska personer. A. Jordbruksfastighet: a. Ägare, som själv brukar fastighet med åkerareal under 5 har ] > av 5—30 > 2 > över 30 > 8 b. Ägare, som arrenderar ut fastighet men själv •1 har procentavdrag . . . . c. Brukare med procen Lavdrag och åkerareal under 5 har 5 » av 5—30 » fi > över 30 > 7 Summa jordbruksfastighet 8

|

2-6 |

|

|

2-5

10 | 11

92-7 94-8

86-0 104-7 99-3 93-6 90-8 119-0 113-7 108-8

56-0

81-9

62-7

90-4 93-4

81-6 88-9 83-5 77-8 86-2 115-2 109-1 102-7

89-8 92-7

80-5 88-5 82-7 76-6 84-7 116-6 109-8 102-8

94 6

89-9 1062 1020

93-0

86-7 108-4 102 9 97 i

94-6 95-9

89-7 103-0 990 949 92-8 115-2 111-1 106-9

86-1

71-4

69-4

62-8

97-7

62-0

53-3

44-2

98-9 97-8 97-6 97-2 96-8 87-1 75-4 97-0 89-4 81-5 102-1 103-9 105-8 106-2 106-6 102-3 104-5 106-1 106-7 107-8 Summa fysiska personer 97-3 94-8 1016 99 7 97-7 93 2 87-1 105 0 105 1 94 9 2. Ju ridiska personer. 92-5 85-8 100-8 95-3 89-6 92-6 85-8 100-8 95-8 89-6 ii A 81-9 62-7 58-5 49-7 40-5 81-9 62-7 58-5 49-7 40-5 13 B. Annan fastighet 14 101-6 103-1 112-6 111-9 111-2 101-7 103-1 112-3 111-7 111-1 C. [5 Summa juridiska personer 98-6 97-0 106 2 1041 1020 98-6 97( 1062 104i 1020 16 Totalsumma 97-6 95-3 102-7 100-7 98-7 976 95 3 102 7 100 7 98-7

9 B.

in 11

C.

Den undersökning beträffande Villstad, som här redovisats, har visat sig vara betydligt mera tidsödande än kategoriundersökningarna enligt förut beskriven metod. Då vidare de båda undersökningsmetoderna, förutom beträffande annan fastighet, givit i stort sett samma sifferresultat, har det icke ansetts behövligt att utsträcka den sist angivna undersökningen till ytterligare kommuner.

Vid bedömandet av det material, för vilket här redogjorts, har beredningen huvudsakligen tagit sikte på taxeringsåret 1936. Detta års taxeringar grunda sig på inkomsterna för år 1935, vilket år ansetts vara av ungefär genomsnittlig karaktär. Det har ovan framhållits, att ifråga om landskommunerna det erforderliga repar-

361 titionstalet till mycket stor del påverkas av jordbruksfastigheternas avkastning. Någon statistik, som direkt utvisar denna, finnes icke. Man kan dock bilda sig en uppfattning om avkastningens växlingar under olika år genom att taga del av siffrorna för »uppskattad inkomst» av jordbruksfastighet. Beloppen härför ange vad som återstår, sedan procentavdrag skett. Eftersom nettointäkten för en fastighet kan stiga avsevärt utan att dock nå över procentavdraget, är skillnaden mellan olika år sannolikt större än som nedan kommer till synes. Enligt »Skattetaxeringarna:» har den uppskattade inkomsten av jordbruksfastighet för inkomståren 1930—1940 inom hela riket uppgått till följande belopp: Ar 1930 1931 1932 1933

Miljoner kronor 171-2 111-5 86-9 110-7

t 1934 1935 1936 1937

Miljoner kronor 165-9 198-2 229"2 316-3

. 1938 1939 1940

Miljoner kronor 3074 299'4 395.1

Om man bortser från det senaste av dessa år, vilket torde vara påverkat av krisförhållandena, synas ovanstående siffror tyda på att inkomståret 1935 och alltså taxeringsåret 1936 ur jordbruksnäringens synpunkt kan betraktas som ett genomsnittsår.

362 Familjebeskattningen. Nuvarande ortsavdrag. Vid taxering till kommunal inkomstskatt i den skattskyldiges hemortskommun åtnjuter skattskyldig för närvarande dels för egen del grundavdrag, som i resp. ortsgrupp I—V utgör 340, 380, 420, 460 och 500 kronor, och dels för envar av hustru och barn, mot vilka han fullgör försörjningsplikt, familjeavdrag, som i resp. ortsgrupper utgör 160, 160, 180, 180 och 200 kronor. Inom landskommun, tillhörande ortsgrupp I eller II, åtnjuter den skattskyldige dessutom ett extra avdrag å 20 kronor, därest av hans taxerade inkomst ej återstår mera än 500 kronor efter åtnjutande av ortsavdrag. Storleken av de nu gällande ortsavdragen belyses av följande sammanställning: Kategorier skattskyldiga

Ortsavdrag i kronor inom ortsgrupp I

II

III

IV

V

420 500 580 660 820 980 1140

460 540 620 700 860 1020 1180

500 600 680 780 960 1140 1320

540 640 720 820 1000 1180 1360

600 700 800 900 1100 1300 1500

Skattskyldig, som utom grundavdrag åtnjuter: 1 I1/»

> »

y

3 4 5

> » »

Av sammanställningen framgår att halvt familjeavdrag i samtliga ortsgrupper utom den femte är lika stort, nämligen 80 kronor, ehuru det hela familjeavdraget är större i ortsgrupperna III och IV än i ortsgrupperna I och II. Detta sammanhänger med den s. k. bankningen vid avdragens tillämpande, varigenom avdragets grundbelopp höjes med högst 50 procent. Bankningen underlättas, om det obankade avdraget är jämnt delbart med 20. På grund därav är föreskrivet att halvt familjeavdrag skall avrundas nedåt till jämna tjugutal kronor. Det halva familjeavdraget i ortsgrupperna III och IV skall därför avjämnas från 90 till 80 kronor. Storleken av intervallerna mellan de olika ortsgrupperna belyses av följande sammanställning: Kategorier skattskyldiga

Ensamstående Skattskyldig, som utom grundavdrag åtnjuter: Va familjeavdrag 1 lVi 2 3 4 5

Avdragsintervaller i kronor mellan ortsgrupperna I—II

II—III

III—IV

IV—V

40 40 40 40 40 40 40

40 60 60 80 100 120 140

40 40 40 40 40 40 40

60 60 80 80 100 120 140

363 Äv en de här framträdande ojämnheterna bero på önskemålet att få avdragen jämnt delbara med 20. Familjeavdragen skulle eljest i respektive ortsgrupper ha satts till 160. 170, 180, 190 och 200 kronor.

Av beredningen undersökta avdragsalternativ. Beredningen har låtit utreda verkningarna av ändrade ortsavdrag enligt ett betydande antal alternativ, av vilka en del skola redovisas i det följande. Undersökningarna h a i första hand inriktats på förhållandena i kommuner inom ortsgrupperna I och II, vilka kommuner till antalet äro de ojämförligt flesta (jfr ovan sid. 322). Den följande sammanställningen anger för nämnda ortsgrupper ortsavdragens storlek enligt 10 undersökta alternativ: O r t s g r u p p Avdragsalternativ

O r t s g r u p p

I

Familjeavdrag för

Grundavdrag

hustru

varje barn

Nuvarande

1G0

K r 160

1 g 3 4 5

320 320 300 280 280

320 240 300 280 220

6 7 8 9 10 ( - beredningens förslag)

x(300) x(280) x(260) x(260)

300 280 260 260 260

x(260)

Grundavdrag

II

Familjeavdrag för hustru

varje barn

240 240 200 220 220

340 340 320 320 320

340 240 320 320 240

240 240 200 240 240

200 280 260 260

x (380) x(320) x(300) x(290)

320 320 300 290

220 320 300 290

x(280)

o

n o r

Av ovanstående alternativ innebära 6—10 en avvikelse för de ensamståendes vidkommande från nu gällande system vid kommunalbeskattningen. Enligt dessa alternativ skola nämligen de ensamstående särbehandlas efter en metod (under beredningens arbete kallad x-linjen), som motsvarar den genom 1938 års reform införda ordningen vid statsbeskattningen, x-linjen innebär i princip, att avdraget sjunker vid stigande taxerad inkomst för att, då denna nått ett visst belopp, helt försvinna. För familjeförsörjare betyda nämnda alternativ ingen dylik ändring utan grundavdrag skall för dessa utgå med de i resp. kolumner angivna beloppen. Beträffande samtliga föreliggande alternativ må ytterligare nämnas, att det nu under vissa förutsättningar utgående extra avdraget å 20 kronor förutsatts skola försvinna och sålunda icke medtagits vid utarbetandet av den statistik, som i det följande skall redovisas. Den ovannämnda metoden med särbeskattning av ensamstående (enligt x-linjen) har av beredningen icke ansetts kunna ifrågakomma vid bibehållen garantiskatt. Det skulle nämligen vara föga följdriktigt att på ett så detaljerat sätt som metoden förutsätter söka göra avdragets storlek beroende av skatteförmågan, om denna skulle komma att för fastighetsägaren mätas efter den taxerade inkomst, som återstode, sedan procentavdrag skett.

364 Verkningarna av ändrade ortsavdrag enligt alternativen 1—5. För att jämförelser skola kunna göras mellan garantiskatt och fristående objektskatt med avseende å verkningarna av ändrade ortsavdrag, skola alternativen 1 5, som ansetts kunna ifrågakomma vid båda skatteformerna, behandlas skilda från övriga alternativ. Undersökningarnas resultat beträffande nämnda alternativ föreligga i tabellerna 18—22. Av dessa omfatta tabellerna 18—21 såväl taxeringsåret 1933 som taxeringsåret 1936, nämligen 10 kommuner för det förra och 37 kommuner för det senare året. Tabell 22 avser sammanlagt 9 kommuner för taxeringsåret 1936. Tabell 18 utvisar hur skatteunderlaget inom var och en av de undersökta kommunerna skulle förändrats vid olika alternativ, dels för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare såsom grupp betraktade, dels för kommunen i dess helhet. Tabell 19 anger hur skattebelastningen för nämnda grupper skulle förändrats inom varje kommun. Tabellerna 20 och 21, i vilka för samtliga undersökta kommuner åskådliggöras de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget resp. skattebelastningen, redovisa särskilt inkomstskatteunderlaget för de fysiska personerna. Detta är i dessa tabeller uppdelat med hänsyn till de skattskyldigas olika försörjningsbörda. I tabell 22 slutligen, som utvisar förändringar i skattebelastningen, är det sammanlagda skatteunderlaget uppdelat med hänsyn till de skattskyldigas olika försörjningsbörda. I denna tabell behandlas varje kommun för sig. Här ifrågavarande tabeller behandla endast verkningarna av ändrade ortsavdrag, däremot ej av övergången från garantiskatt till fristående objektskatt. Förskjutningarna i skatteunderlag och skattebelastning redovisas alltså, beträffande varje skatteform för sig, med utgångspunkt från förhållandena enligt gällande ortsavdrag, oavsett att skatteunderlag och skattebelastning redan med gällande avdrag regelmässigt äro andra vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Vid bedömandet av undersökningarnas resultat bör beaktas, att grupperna fastighetsägare och icke-fastighetsägare äro mycket olika sammansatta i vad gäller antalet skattskyldiga, som åtnjuta familjeavdrag. Medan för fastighetsägarna i genomsnitt ungefär 80 % av inkomsttaxerade fysiska personer i de undersökta kommunerna utgöras av familjeförsörjare, är motsvarande procenttal för icke-fastighetsägare endast ungefär 30. De för familjeförsörjarna ifrågasatta lättnaderna böra därför i första hand komma gruppen fastighetsägare till godo. Avdragens storlek i kronor enligt de ifrågavarande alternativen vid olika familjeförhållanden belyses närmare genom följande sammanställning: Ortsavdrag i kronor enligt alternativ Kategorier skattskyldiga

Äkta makar > > med 1 b a r n . . > » »

» i i

> i >

2 3 4

> » i

.. .. ..

320 640 880 1120 1360 1600

320 560 800 1040 1280 1520

Ortsgrupp I 300 600 800 1000 1200 1400

280 560 780 1000 1220 1440

280 500 720 940 1160 1380

340 680 920 1160 1400 1640

340 580 820 1060 1300 1540

320 640 880 1120 1360 1600

320 560 800 1040 1280 1520

Orlsgrupp II. Äkta makar > > med 1 b a r n . . >

»

» >

2 3

i >

>

>

» 4 >

.. ..

320 640 840 1040 1240 1440

365 Av tabell 18 framgår, att för praktiskt taget samtliga kommuner alt. 1 åstadkommer minskning av det sammanlagda skatteunderlaget och alt. 5 ökning. Den största minskningen enligt alt. 1 vid garantiskatt föreligger för såväl 1933 som 1936 beträffande Norra Vram med 9-8 resp. 9-2 %. Vid fristående objektskatt företer enligt samma alternativ Silte båda åren den största minskningen med 12-2 resp. 11-2 %. Den största ökningen enligt alt. 5 vid garantiskatt uppkommer för Tönnersjö år 1933 med 8-2 och för Stengårdshult år 1936 med 8-8 % samt vid fristående objektskatt för summa kommuner med resp. 9 i och 8 i %. Jämföras förhållandena vid garantiskatt och fristående objektskatt, finner man de största skiljaktigheterna vid alt. 1. Av tabell 18 framgår, att detta alternativ åstadkommer en större nedgång i skatteunderlaget vid fristående objektskatt beträffande samtliga kommuner utom Holm, Norra Vram och Malingsbo för å r 1936, för vilka k o m m u n e r skillnaden dock utgör högst 0-5 %. Beträffande det stora flertalet av ifrågavarande kommuner, där avdragen enligt alt. 1 således skulle k u n n a bättre utnyttjas vid fristående objektskatt, föreligga betydligt större skiljaktigheter. Störst är denna ifråga om Silte, där för år 1933 nämnda alternativ åstadkommer en minskning av skatteunderlaget med 3 i % vid garantiskatt mot 122 % vid fristående objektskatt. För år 1936 äro motsvarande procenttal 5o resp. 11-2. Beträffande alt. 5, som för familjeförsörjarnas del endast i ringa grad avviker från de nuvarande avdragen, är skillnaden mellan de båda skatteformerna obetydlig, nämligen för år 1933 högst 2 i % inom örträsk och för år 1936 likaledes högst 2-1 % inom Emmislöv. E h u r u såsom ovan nämnts familjeförsörjarna äro betydligt talrikare företrädda inom gruppen fastighetsägare än inom gruppen icke-fastighetsägare, inträffar i icke så få fall en större minskning av skatteunderlaget för de senare. Till en del sammanhänger detta med att fastighetsskatteunderlaget icke påverkas av de ändrade ortsavdragen. Vid garantiskatt tillkommer även det förhållandet att fastighetsägarna sämre kunna utnyttja sina ortsavdrag, sedan procentavdrag först skett. Ur tabell 18 kan utläsas, att icke-fastighetsägarna vid alt. 1 få en större minskning av skatteunderlaget än fastighetsägarna inom 2 av de 10 för 1933 undersökta kommunerna vid fristående objektskatt och inom 4 av dessa kommuner vid garantiskatt, medan motsvarande antal för år 1936 är 10 resp. 13 av sammanlagt 37 kommuner. Mest framträdande ur denna synpunkt ä r Norra Vram. För år 1933 utgör vid alt. 1 fastighetsägarnas minskning i denna kommun endast 1 % vid garantiskatt och 2-4 % vid fristående objektskatt mot icke-fastighetsägarnas 16-2 %, och för år 1936 utgör vid samma alternativ de förras minskning resp. 05 och 1 % mot 14-4 % för de senare. I denna kommun spela de juridiska personerna en betydande roll bland fastighetsägarna, vilket förklarar den ringa nedgången av de senares skatteunderlag vid höjda ortsavdrag. Det här berörda förhållandet gör sig mindre gällande, ju mindre de nya avdragen skilja sig från de nu gällande. Vid alt. 4 och 5 är det sålunda endast Norra Vram som företer en fördelaktigare situation för icke-fastighetsägarna, och skillnaden utgör vid nämnda alternativ endast ungefär 1 %. Tabell 19 ger ett tydligare uttryck för hur förhållandena gestalta sig för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare vid ändrade ortsavdrag, i det att i denna tabell hänsyn tagits jämväl till den ändring, som uppkommer i utdebiteringsprocenten, och en ökning eller minskning av skattebördan därigenom direkt kan utläsas. I denna tabell faller det omedelbart i ögonen att, oavsett om fastighetsskatten har form av en garantiskatt eller en fristående objektskatt, resultatet av höjda familjeavdrag lätt kan bli motsatt mot vad därmed åsyftats. Betraktar man indextalen för alternativen i ordning 1—5, finner man i det övervägande antalet fall för fastighetsägarna sjunkande men för icke-fastighetsägarna stigande tal. Eftersom alt. 1 i genomsnitt ger de högsta familjeavdragen och dessa därefter sjunka så att alt. 5 i genomsnitt ger de lägsta avdragen, innebär nämnda tendens, att icke-fastighetsägarna i förhållande till sin försörjningsbörda draga den större fördelen av en ökning av orts-

366 avdragen. Fastighetsägarna, som till ett betydligt större antal utgöras av familjeförsörjare, komma inom de flesta kommunerna i en bättre ställning vid alt. 5 än vid något av de övriga alternativen, oaktat alt. 5 åstadkommer den minsta ökningen av ortsavdragen. Den övervältring av skattebördan å fastighetsskatteunderlaget, som vid ökade ortsavdrag uppkommer på grund av minskningen i det totala skatteunderlaget, blir i vissa lägen uppenbarligen så stor, att den överväger lättnaden å fastighetsägarnas inkomstskatteunderlag. Detta förhållande har föranlett beredningen att å ifrågavarande område gå fram med den allra största försiktighet. Det har dock, såsom även visas av tabell 19, befunnits att den fristående objektskatten icke innebär lika stora risker i förevarande avseende som garantiskatten. De genomsnittliga verkningarna av ändrade ortsavdrag inom de undersökta kommunerna belysas i texttabell XXIV. Denna utvisar närmast, att alternativen med de högsta avdragen äro för fastighetsägarna ofördelaktigare för det mindre gynnsamma året 1933 än för år 1936. Tabell XXIV, utvisande för ett antal provtaxerade landskommuner vid dels garantiskatt med repartitionstalet 5 och dels fristående objektskatt med repartitiontalet 2*5 de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget och skattebelastningen enligt ortsavdragsalternativen 1—5. Garantiskatt med repartitionstalet 5

Taxeringsår Ortsgrupp (F = fastighetsäga re, I = icke-fastighetsägare)

Fristående objektskatt med repartitionstalet 2'5

Index vid nedanstående alternativ (nuvarande ortsavdrag = 100) 1

1933, ortsgrupp I . . .. F (6 kommuner) I Summa

96-8 92-5

98-0 99-5

98-6 103-5

98-1 96-2 97-2

1933, ortsgrupp I I . . . . F (4 kommuner) I

94-4 97-7 95-8

97-0 101-4 98-8

951 95-7 95-4

1936, ortsgrupp II F (4 kommuner) I Summa

93-8 97-8

5 Skatteunderlaget. 99-7 92-9 106-7 92-5 92-7 100-9 102-9

95-6 96-2

95-7 99-5

96-9 103-5

99-4 106-7

95-9

100-2

96-6 1031 99-4

95-5 101-7

92-3 97-7 94-7

95-9 101-4

95-6 103-1 98-8

94-0 101-7 97-3

97-0 104-7

971 98-6 97-8

97-1 101-4

99-6 107-7 103-2

930 95-7 94-2

95-8 98-6 97-0

95-9 101-4 98-3

97l 105-2

100-0

100-0 105-2 101-2

99-4 107-7 1031

96-4 102-2 98-8

951 101-0 97-6

97-5 103-6 100-0

92-6 978 94-8

95-6 961 101- o 102-2 98-3 98-1

94-2 101-0 97-0

97-1 103-6

95-5

96-6 101-0 98-5

1933, orlsgrupp I . . .. F I

1021 97-5

100-9 98-9

99-3 100-8

Skaitebeh stningen. 97-8 96-9 100-2 99-7 102-6 103-6 99-8 100-3

98-1 102-6

96-7 103-3

96-5 103-6

1933, ortsgrupp I I . . . . F I

98-5 102-0

98-1 102-G

97-3 103-8

97-4 103-6

97-1 104-0

97-5 103-2

97-6 103-1

96-6 104-4

96-6 104-ö

96-7 104-4

1936, ortsgrupp I

99-7 100-3

99-3 100-9

98-1 102-4

96-8 1040

96-6 104-4

98-8 101-6

98-7 101-7

97-6 103-2

96-5 104-6

965 1046

98-1 97-6 102-5 103-4

97-5 103-5

97-4 103-5

97-7 103-2

97-9 102-9

97-2 103-9

97-1 104-1

97-3 103-8

Summa 1936, ortsgrupp I . . . . F (33 kommuner) I Summa

F I

1936, ortsgrupp I I . . . . F 98-2 I 102-5

98-7

98-1

97-7 104-7 100-7

98-3

100-6

100-4

99-8

367 De i tabellerna 18 och 19 redovisade verkningarna av ändrade ortsavdrag ha avsett iförhållandena för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare såsom grupp betraktade. För den förra gruppen har sålunda fastighetsskatteunderlaget och för båda grupperna juridiska personers inkomstskatteunderlag fått utöva inflytande på resultaten. För att i renodlad form få fram betydelsen av de ändrade ortsavdragen för det därav direkt berörda skatteunderlaget, nämligen det som bildas av fysiska personers inkomster, ävensom belysa verkningarna för personer med olika stor försöirjningsbörda har i tabellerna 20 och 21 en uppdelning av skatteunderlaget ägt rum. Denna har dock icke ansetts böra ske för varje kommun för sig utan endast omfattta kommunerna sammanslagna efter ortsgrupp och år. De procentuella ändringarna i skatteunderlaget äro för icke-fastighetsägare givetvis desamma vid garantiskatt som vid fristående objektskatt. Tabell 20 visar emellertid även för fastighetsägarnas del en anmärkningsvärd överensstämmelse i detta avseende mellan de båda skatteformerna. Därav må emellertid icke dragas den slutsatsen, att de båda skatteformerna skulle, i motsats till vad tidigare framhållits, vara likvärdiga med avseende å ortsavdragens utnyttjande. Ändringarna i inkomstskatteunderlaget måste ses mot bakgrunden av den helt skilda sammansättningen av skatteunderlaget vid ifrågavarande system för fastighetsbeskattningen. Fastighetsägarnas inkomstskatteunderlag är alltid större vid fristående objektskatt än vid garantiskatt, och en procentuellt lika stor ökning eller minskning därav betyder alltså absolut taget mera vid den fristående objektskalten. Hur stor skillnaden är beträffande här ifrågavarande kommuner och år framgår av texttabell XXV. Även tabell 21, som särskilt utvisar ändringarna i belastningen å inkomstskatleunderlaget, företer i stort sett samma resultat vid fristående objektskatt som vid garantiskatt. Vad nyss sagts om tabell 20 gäller även denna tabell. I tabell 22 har beträffande taxeringsåret 1936 för 9 kommuner i ortsgrupp I företagits en uppdelning av fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares totala skatteunderlag, så att fysiska personer behandlats för sig och juridiska personer för sig. De fysiska personernas sammanlagda skatteunderlag är vidare uppdelat efter den skattskyldiges försörjningsbörda. Tabellen utvisar medelst indextal förskjutningarna v skattebelastningen å nämnda underlag enligt olika avdragsalternativ vid garantiskatt med repartitionstalet 5 och vid fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5. Av denna tabell framgår att, vare sig fastighetsbeskattningen varit ordnad såsom garanliskatt eller fristående objektskatt, ökning av skattebelastningen skulle ha uppkommit för ensamstående (raderna 1 och 10) enligt praktiskt taget alla alternativ samt för juridiska personer (raderna 8 och 17) enligt alt. 1 och 2. I den förra gruppen skulle ökningen blivit större för icke-fastighetsägare än för fastighetsägare i samtliga kommuner utom Malingsbo. I allmänhet skulle för båda de nämnda grupperna ökningen ha blivit större vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. Tabellen utvisar för såväl ensamstående fastighetsägare som ensamstående icke-fastighetsägare den största ökningen enligt alt. 4, nämligen för den förra gruppen inom Malingsbo med 15-8 % vid garantiskatt och 20 9 % vid fristående objektskatt samt för den senare gruppen inom östervallskog med resp. 35-7 och 35-9 %. Bortsett från Malingsbo visar emellertid för samtliga kommuner alt. 1 den största ökningen för ensamstående, som inneha fastighet. För de juridiska personerna hade ortsavdragens höjning medfört den största skatteökningen enligt alt. 1. Mest framträdande är ifråga om dessa Litslena med en ökning enligt alt. 1 av 5-7 % vid garantiskatt och 7 l % vid fristående objektskatt. Gruppen familjeförsörjare (raderna 7 och 16) företer givetvis en minskad belastning vid ökade ortsavdrag. Eftersom vid höjda ortsavdrag hela skatteunderlaget undergår sänkning för icke-fastighetsägare — bortsett från juridiska personers underlag — men endast en del av skatteunderlaget, nämligen inkomstskatteunderlaget, minskas för fastighetsägare, blir skatteminskningen i allmänhet relativt sett större

368 Tabell XXV, utvisande skatteunderlaget enligt gällande ordning för ortsavdragen vid garantiskatt med repartitionstalet 5 resp. fristående objektskatt med repartitionstalet 2*5 för de landskommuner, beträffande vilka undersökningar verkställts rörande verkningarna av ändrade ortsavdrag enligt alternativen 1—5.

Ortsgrupp Taxeringsår Skatteform (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Inkomstskattekronor för nedanstående katej. 0 rier skattskyldiga

Fastig- Summa Samt- Juri- hets- skatte6 och En2 3 4 5 liga skatte- kronor sam- perper- per- per- flera famil- diska kronor perstå- soner soner personer soner soner jeförende soner sörjare 6

958 421 351 326 4 484 1169 1414 759 4 835 2127 1835 1085

91 446 537

94 1890 413 4 201 507 6091

621 1595 740 584 Fristående objektskattF 759 I 4 484 1169 1415 Summa 5105 2 764 2155 1343

178 446 624

145 3 242 1236 3 897 8 996 412 4 201 235 8 920 557 7 443 1471 3897 17 916

1 Ortsgrupp I. Taxeringsår 1933 (6 kommuner) Garantiskatt F I Summa

n

353 7 793 10 387 235 8 920 588 7 793 19 307

Taxeringsår 1936 (33 kommuner) 567 17 394 4 049 34 860 60 460 Garantiskatt F 4157 7 912 5 222 2 580 1113 517 18 230 3 331 47 419 I 25 858 7 615 5 485 2 938 1675 35624 7 380 34S60 107 879 30015 15527 2 788 1084 10 707 5518 Summa Fristående objektskattF 6 876 12 051 7 911 3 653 1676 1004 26 295 10 730 17 430 61331 518 18 231 3 331 I 25 858 7 615 5 485 2 938 1675 47 420 32 734 19666 1522 44526 14061 17 430 108 751 13 396 6 591 3351 Summa Ortsgrupp II. Taxeringsår 1933 (4 kommuner) 151 6 343 10 502 546 7 602 697 6313 18104

861 698 1495 3 261 1648 1096 3959 3143 1957

430 432 862

415 458 873

109 3 310 161 3 795 270 7105

964 1881 1015 Fristående objektskattF I 3 261 1649 1096 Summa 4225 3530 2111

533 432 965

495 458 953

170 4 094 1693 3171 9 922 160 3 795 546 7 602 330 7 889 2 239 3171 17 524

913 1983 1745 881 4 209 1672 1564 874 5122 3 655 3 309 1755

336 316 652

232 5177 1553 6 354 13 997 102 4 528 1525 10 262 334 9 705 3078 6354 24259

Fristående objektskattF 1313 2 581 2 089 1059 I 4 209 1672 1564 874 Summa 5522 4 253 3 653 1933

427 316 743

319 6 475 3 601 3177 14 566 102 4 528 1525 10 262 421 11003 5126 3177 24 828

I Summa

Taxeringsår 1936 (4 kommuner) Garantiskatt F I Summa

369 för den förra gruppen. Det enda undantaget härifrån bland de ifrågavarande komm u n e r n a företer Öjaby, där vid fristående objektskatt familjeförsörjare, som inneha fastighet, få en obetydligt större skatteminskning. Bland alternativen visar sig alt. 4 v a r a det förmånligaste för fastighetsägare och alt. 1 för icke-fastighetsägare. Stengårdshult utvisar den relativt största skatteminskningen för familjeförsörjare. Enligt alt. 4 uppgår denna för fastighetsägare till 12-6 % vid garantiskatt och 153 % vid fristående objektskatt, medan motsvarande procenttal för icke-fastighetsägare utgöra enligt alt. 1 resp. 4 1 i och 39-5. Ser man till de olika grupperna familjeförsörjare, finner man för några av dessa en ökad skattebelastning. Beträffande familjeförsörjare, som icke inneha fastighet, kan sådan ökning förekomma endast för äkta makar enligt alt. 5 (rad 11). Detta alternativ ger för äkta makar samma avdrag som enligt gällande ordning, med den skillnaden att s. k. 20-kronorsavdrag icke utgår. Beträffande familjeförsörjare, som inneha fastighet, kan ökad skattebelastning uppkomma även vid alternativ, som innebära höjda ortsavdrag. Detta blir framförallt förhållandet, då redan de gällande avdragen konsumera fastighetsägarens inkomst och denne sålunda endast erlägger fastighetsskatt. I sådant fall får fastighetsägaren icke del av den lättnad, som uppkommer genom ortsavdragens höjning. Istället drabbas hans fastighetsskatteunderlag, som förblir oförändrat, av en höjd utdebitering, om de ändrade ortsavdragen medföra en minskning av det totala skatteunderlaget. Ett dylikt förhållande kan givetvis vara för handen vid såväl garantiskatt som fristående objektskatt, såsom även tabell 22 utvisar. Det ligger dock i sakens natur att den taxerade inkomsten oftare är så låg att den ej överstiger ortsavdraget vid en garantiskatt, där inkomsten reduceras av procentavdraget, än vid en fristående objektskatt. Under förutsättning att inkomsttaxeringen sker omsorgsfullt torde man med de relativt låga belopp, vartill de kommunala ortsavdragen uppgå, vid fristående objektskatt endast undantagsvis behöva räkna med en dylik skatteökning för familjeförsörjare. I tabell 22 finner man för äkta makar, som äro fastighetsägare (rad 2), inom Virke och Malingsbo en skatteökning enligt alt. 1 och 2, vilken emellertid är mycket obetydlig. För äkta makar med 3 barn (rad 5) förekomma ökningar inom Litslena och östervallskog vid såväl garantiskatt som fristående objektskatt, ökningarna enligt alt. 1, vilket ger det största utslaget, uppgå för Litslena till resp. 5-7 och 7 l % och för östervallskog till resp. 4-7 och 5-9 %. En jämförelse mellan nämnda skattskyldiga och de juridiska personerna i dessa kommuner (raderna 8 och 17) utvisar samma indextal för de båda kategorierna. Då de juridiska personernas skatteunderlag icke påverkas av ändrade ortsavdrag, innebär denna överensstämmelse, att ej heller de ifrågavarande fysiska personernas skatteunderlag ändrats. Detta innebär i sin tur, att sistnämnda skattskyldiga endast erlägga fastighetsskatt. Procentuellt sett äro, såsom av ovanstående siffror framgår, nyssnämnda ökningar större vid fristående objektskatt än vid garantiskatt. I absoluta tal räknat gäller emellertid ett motsatt förhållande, eftersom ifrågavarande grupper skattskyldiga i Litslena och Östervallskog endast ha fastighetsskatteunderlag och detta är dubbelt så stort vid garantiskatt som vid fristående objektskatt. Av tabellen framgår vidare, att äkta makar med två barn (rad 4) inom Gottröra och med 4 eller flera barn (rad 6) inom Näs skulle vid garantiskatt ha fått sin belastning ökad enligt alt. 1. Vid fristående objektskatt hade däremot uppkommit minskning. En sammanställning av de i tabell 22 redovisade kommunerna har skett i texttabell XXVI. Denna visar genomgående en större minskning av skattebelastningen vid ökade familjeavdrag, ju större antalet barn är. Den visar också, att familjeförsörjare, som äro fastighetsägare, få större minskning vid fristående objektskatt än vid garantiskatt men vid båda skatteformerna mindre än familjeförsörjare, som icke inneha fastighet. 24—427675

370 Tabell XXVI, utvisande för 9 provtaxerade landskommuner, tillhörande ortsgrupp I, vid dels garantiskatt med repartitionstalet 5 och dels fristående objektskatt med repartitionstalet 2'r, de genomsnittliga förskjutningarna i fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares skattebelastning enligt ortsavdragsalternativen 1—-5 efter fördelning av de fysiska personernas sammanlagda skatteunderlag med hänsyn till försörjningsbördan. Taxeringsår 1936. Garantiskatt med repartitionstalet 5 Kategorier skattskyldiga

/. Fastighetsägare. A. Fysiska personer. Ensamstående 1 2 personer a 3 » 3 4 » 4 5 » 5 6 6 > och flera .. Samtliga familjeför7 sörjare 8 B. Juridiska personer.. 9 Samtliga fastighetsägare

Fristående objektskatt med repartitionstalet 2 6

Index för skattebelastningen vid nedanstående alternativ (nuvarande ortsavdrag = 100)

105-4 96-8 93-8 93-0 91-7 91-0

103-2 98-7 94-9 93-4 91-9 905

103-3 95-5 93-8 93-6 930 91-5

102-5 953 92-6 91-6 90-3 88-7

100-6 107-8 1049 105-8 105-4 105-1 96-7 95-3 98-2 94-3 947 96-9 93-7 89-8 92-7 91-6 90-7 92-8 920 86-1 87-9 89-1 86-9 88-6 90-6 85-8 87-0 89-0 86-4 87-3 88-2 77-3 78-7 84-6 80-1 81-3

95l 103-4

96-3 101-2

94-s 100-0

93-6 97-7

94-6 91-7 94-3 924 960 104-9 1021 100-9

99- e

99-2

9T3

96-s

96-t

113-6 85-3 78-7 73-9 642 52-2

111-2 93-9 85-8 79-2 68-9 560

116-5 87-4 85-0 82-1 74-7 66-2

1208 90-7 85-1 80-2 71-4 59-9

118-6 115-3 1122 117-6 121-6 119-0 97-9 86-5 94-7 88-1 91-3 98-2 903 79-9 86-6 85-5 85-7 90-6 84-8 75-0 79-9 82-8 80-8 85-1 76-1 65-1 69-5 75-4 71-9 76-4 64-6 52-9 56-5 66-8 60-4 64-s

84-e

90- s 797 86-4 84-7 960 104-9 1021 100-9

98-9

98-8

97 6

91-s 98-4

93-8

96-i

96i

96-3

//. Icke-fastighetsägare. 10 11

få 13 14 15 16

A. Fysiska personer. Ensamstående 2 personer 3 > 4 » 5 > 6 > och flera .. Samtliga familjeförsörjare

17 B. Juridiska personer.. Samtliga icke-fastig18 hetsägare

85-2

90-8

98-4

96-3

78 6

85-7

84-0

103-4

101-2

100-0

97-7

100-7

106-6 107-3 102-4 102-s 104-9 107-3 1076

Avdragsalternativen 6—10. För alternativen 6—10 ha vissa undersökningar företagits även beträffande kommuner tillhörande högre ortsgrupp än II. Följande sammanställning visar avdragens storlek enligt dessa alternativ inom ortsgrupperna III—V (jfr sammanställning å sid. 363). De nämnda alternativen innebära samtliga en särbehandling av de ensamstående enligt den s. k. x-linjen. Denna x-linje har för alla dessa alternativ varit av samma konstruktion. En utförlig beskrivning av densamma återfinnes i betänkandet (se sid. 153 ff). Alternativen 6—10 företräda två skilda typer (jfr sid. 363). Alt. 6 ger ett

371 Ortsgrupp Avdragsalternativ

Grundavdrag

III

Familjeavdrag för

Ortsgrupp

Grundavdrag

IV

Ortsgrupp

Familjeavdrag för

hustru

varje barn

x (340) x (360) x (340) x (320)

340 360 340 320

240 360 340 320

x (360) x (400) x (380) x (350)

x (320) 10 ( = beredningens förslag)

x(360)

360 400 380 350 360

hustru

Familjeavdrag för

Grundavdrag

varje barn

V

hustru

varje barn

260 400 380 350

x (380) x (440) x (420) x (380)

380 440 420 380

280 440 420 380

x(400)

400 K r o n o r Nuvarande 6 7 8 9

lika stort avdrag för vardera av äkta makar men ett lägre avdrag för varje barn. Alt. 7—10 ge däremot lika stora avdrag för var och en av äkta makar och barn. Alt. 8—10 sammanfalla som synes i ortsgrupp I. Skillnaden mellan sistnämnda alternativ, vilken kommer till synes först i de högre ortsgrupperna, ligger däri att intervallerna mellan ortsgrupperna äro olika stora. Alt. 9 företer i ortsgrupp II och IV den avvikelsen från övriga alternativ att det i vissa fall ger avdrag, som icke äro jämnt delbara med 20, nämligen för äkta makar med ett antal barn av 1, 3, 5 o. s. v. Detta medför att det bänkade avdraget för taxerade inkomster vid eller över bankningsgränsen icke kommer att sluta å helt 10-tal kronor. För exempelvis äkta makar med ett barn i ortsgrupp II utgör det obankade avdraget 870 kronor och det hankade 1 305 kronor. Denna konsekvens, som tidigare ansetts böra undvikas, är förenad med vissa olägenheter. Dessa ha dock icke ansetts vara så stora, att alternativet icke varit förtjänt av en undersökning. Samma förhållande råder för övrigt vid de övriga alternativen liksom vid nuvarande avdrag ifråga om taxerade inkomster, som ligga under bankningsgränsen och sluta å udda 10-tal kronor. Därvid avrundas den beskattningsbara inkomsten nedåt, varigenom ett »extra» avdrag å 5 kronor erhålles. Alternativ 10 utgör del av beredningen förordade alternativet och kommer därför att i vissa avseenden behandlas utförligare än de övriga alternativen. Avdragens storlek enligt beredningens förslag för skattskyldiga med olika stor försörjningsbörda belyses närmare av följande sammanställning (jfr sammanställning å sid. 362). Ortsavdrag i kronor inom ortsgrupp Kategorier skattskyldiga

Ensamstående Skattskyldig, som utom grundavdrag åtnjuter: Va familjeavdrag 1 > IVJ > 2 3 > 4 5 >

I

II

III

IV

V

X

X

X

X

X

380 520 640 780 1040 1300 1560

420 560 700 840 1120 1400 1680

480 640 800 960 1280 1600 1 920

540 720 900 1080 1440 1800 2160

600 800 1000 1200 1600 2 000 2 400

372 Storleken av avdragsintervallerna mellan de skilda ortsgrupperna för skattskyldiga •med olika försörjningsbördor belyses av följande sammanställning (jfr sammanställning å sid. 362). Avdragsintervaller i kronor mellan ortsgrupperna Kategorier skattskyldiga

Ensamstående Skattskyldig, som utom ortsavdrag åtnjuter: 7» familjeavdrag 1

iy»

»

»

3 4

. .

»

I—II

II—III

III-IV

IV—V

40 40 60 60 80 100 120

60 80 100 120 160 200 240

60 80 100 120 160 200 240

60 80 100 120 160 200 240

Intervallerna mellan ortsgrupperna II och III, III och IV samt IV och V äro, som av sammanställningen framgår, sinsemellan lika stora, medan intervallerna mellan ortsgrupperna I och II endast äro hälften så stora som de förstnämnda. För skattskyldig, som åtnjuter halvt avdrag föreligger en avvikelse härutinnan, beroende på att halvt avdrag i ortsgrupp I, vilket egentligen utgör 130 kronor, skall avrundas nedåt till 120 kronor, för att avdragsbeloppet skall vara jämnt delbart med 20. Verkningarna

av ändrade ortsavdrag enligt alternativen 6—10 beträffande landskommunerna.

De av beredningen undersökta alternativen 6—10 ha, som ovan nämnts, icke ansetts kunna ifrågakomma vid garantiskatt. De i det följande behandlade undersökningsresultaten bygga därför på en fristående objektskatt, för vilken i överensstämmelse med beredningens förslag repartitionstalet utgjort 2-5. I tabellerna 23—27 föreligga för alternativen 6—10 uppgifter motsvarande dem i tabellerna 18—22 för alternativen 1—5. Tabellerna 23—27 omfatta dock ett större antal kommuner, nämligen samtliga av beredningen för taxeringsåren 1933 och 1936 undersökta kommuner. Rörande verkningarna av alt. 10, som utgör beredningens förslag, föreligger i tabell 28 beträffande samtliga provtaxerade kommuner vissa mera specificerade uppgifter. För att erhålla en bakgrund för de i denna tabell liksom i tabellerna 23—26 föreliggande resultaten ha slutligen i tabell 29 intagits vissa närmare uppgifter om de undersökta kommunernas skatteunderlag. Tabell 23 utvisar medelst indextal förskjutningarna i skatteunderlaget vid ändrade ortsavdrag. Av tabellen framgår, att minskning skulle ha uppkommit för samtliga de undersökta landskommunerna och på en kommun n ä r vid samtliga alternativ. Undantaget utgöres av Kopparbergs köping inom ortsgrupp II, vilken vid alt. 10, d. v. s. beredningens förslag, skulle ha haft ett oförändrat skatteunderlag. Beträffande alternativen 7—10 kan man utan närmare undersökning sluta sig till att inom ortsgrupperna I—III alt. 7 måste ge det lägsta och alt. 10 (jämte de avdrag som i ortsgrupp I resp. III sammanfalla därmed) det högsta skatteunderlaget. Vid alt. 6 föreligger, som av tabellen framgår, alltid en mindre nedgång av skatteunderlaget än vid alt. 7 men — med ett obetydligt undantag — en större nedgång än vid alt. 10. För kommuner inom ortsgrupp I ansluter sig enligt tabellen alt. 6 i en del fall närmare till alt. 7 och i andra närmare till alt. 10. Inom kommuner tillhörande ortsgrupp

373 II ansluter sig all. 6 alltid närmare till alt. 10 än till alt. 7. Resultaten enligt alt. 6 visa där en mycket god överensstämmelse med resultaten enligt alt. 9. Inom kommuner tillhörande ortsgrupp III slutligen företer alt. 6 alltid den minsta rubbningen av de undersökta kommunernas skatteunderlag. Den största minskningen enligt alt. 7 föreligger inom ortsgrupp I beträffande Silte med l l o % för år 1933 och 10 3 % för år 1936, inom ortsgrupp II beträffande Karl Gustav för år 1933 med 11-4 % och beträffande Hasslö för år 1936 med 184 % samt inom ortsgrupp III beträffande Karl Gustav, som för år 1936 tillhörde denna ortsgrupp, med 10i %. Såsom i betänkandet framhållits har beredningen vid sina överväganden rörande ändrade orlsavdrag sökt åstadkomma en ordning, varigenom skatteunderlaget i kommunerna i möjligaste mån förblir oförändrat. Alt. 10 är, som av det föregående framgår, i allmänhet ägnat att åstadkomma de minsta rubbningarna. Detta synes framförallt gälla för kommuner i ortsgrupp I. Beträffande denna ortsgrupp ha undersökts 24 landskommuner för år 1933 och 53 landskommuner för år 1936, däri för båda åren inberäknad den del av Hyltinge kommun, som tillhör denna ortsgrupp. Av dessa förete 13 kommuner för år 1933 och 36 kommuner för år 1936 en minskning av högst 3 %. För kommuner tillhörande ortsgrupp II, vilka undersökts till ett antal av 10 för år 1933 och 21 för år 1936 (del av Hyltinge inräknad), visa resp. 2 och 9 kommuner en minskning av högst 3 %. Av kommuner tillhörande ortsgrupp III ha 4 kommuner undersökts för år 1936. För 3 av dessa blir minskningen mer än 3 %. Den största minskningen enligt alt. 10 visar inom ortsgrupp I Silte med 7-o % år 1933 och 7 i % år 1936 samt inom ortsgrupp II Karl Gustav för år 1933 med 11-4 och Hasslö för år 1936 med 10-5 %. Bland de för år 1936 undersökta kommunerna inom ortsgrupp III visar Karl Gustav den största minskningen enligt alt. 10 med 6-5 %. Betraktar man grupperna fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare var för sig, finner man i ett fåtal fall ökning av underlaget. För år 1933 är ökningen störst för den förra gruppen i ö n n a r p med 0 7 % och för den senare i Ingelstorp med 2-8 %.. För år 1936 återfinnas motsvarande högsta ökningar i Norra Vram och Stengårdshult med resp. Oi och 3-2 %. De uppkommande minskningarna äro i allmänhet större för fastighetsägare än för icke-fastighetsägare. För år 1933 föreligger den största minskningen för den förra gruppen i Bottna med 87 % och för den senare i Norra Vram med 9-9, medan motsvarande procenttal för år 1936 äro 11 2 för Järstad och 15-5 för Hasslö. Tabell 24 utvisar för samma kommuner som förekomma i tabell 23 och under de förutsättningar som för denna tabell angivits index för skattebelastningen. Av tabell 24 synes framgå, att några mera betydande olikheter mellan de skilda alternativen med avseende å verkningarna för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare såsom grupper betraktade icke förefinnas. Särskilt för de undersökta kommunerna, tillhörande ortsgrupp I, föreligger en nära överensstämmelse mellan de olika alternativen, i det att skillnaden mellan alternativen endast undantagsvis överstiger 1 %. Beredningens förslag (alt. 10) skulle enligt tabell 24 i flertalet fall ha inneburit en övervältring av skattebördan från fastighetsägare till icke-fastighetsägare. I allmänhet skulle övervältringen dock ha varit relativt obetydlig. För år 1933 skulle minskningen i fastighetsägarnas skattebelastning vid tillämpning av alt. 10 ha utgjort högst 3-3 %, nämligen i Bottna, och för år 1936 högst 5-6 %, nämligen i Hasslö. Icke-fastighetsägare i dessa kommuner skulle ha fått sin belastning ökad med resp. 4-6 och 12-3 %. Å andra sidan föreligga även fall då fastighetsägarnas belastning skulle ha ökats vid tillämpning av alt. 10. De högsta talen för dylik ökning föreligga för bala åren beträffande Norra Vram med 61 % för år 1933 och 42 % för år 1936. Däremot svarar en minskning av icke-fastighetsägares belastning med resp. 3-6 och 3 i %.

374 Tabell XXVII, utvisande för de provtaxerade landskommunerna vid fristående objektskatt med repartitionstalet I'« de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget och skattebelastningen enligt ortsavdragsalternativen 6—10. Taxeringsår

1933 Taxeringsår

1936 Index vid nedanstående alternativ (nuvarande ortsavdrag = 100)

Ortsgrupp (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare) 6

i

10 (Beredningens förslag)

10 (Beredningens förslag)

Skatleui idcrlug et. Ortsgrupp I (24 resp. 53 kommuner eller kommundelar) F I

960 97-8 96-8

95.2 96-6 95-8

97-1 98-8 97-8

97-1 98-8 97-8

971 98-8 97-8

96-4 96-6 96-5

94-2 93-3 93-8

95-6 95-4 95-5

96-3 96-5 96-4

971 97-7

Ortsgrupp III (4 kommuner) F

960 98-6 97-1

93-2 96-2 94-5

94-9 97-7 96 1

94-9 97-7

Summa

91.6 94-7 930

Summa Ortsgrupp II (10 resp. 21 kommuner eller kommundelar) F I Summa

Ortsgrupp I Ortsgrupp II Ortsgrupp III

F I F I F I

96-7 97-4 97-0

96-7 97-4 97-0

96-7 97-4

94-7 91-6 93-8 961 92-9 94-9 95-3 92-1 940

94-3 95-9 950

95-3 97-2

95-8 96-3 960

94-9 94-7 94-9

99-8 100-1 99-7 99-7 100-3 99-9 100-4 100-4 99-4 99-4 99-3 99-3 100-9 10O8 101-0 1010

97-0

961 Vkattebeltstnini len. 99-2 99-4 99-3 99-3 99-7 100-4 101-1 100-9 101-1 101-1 99-9 100-4 100-1 99-9 99-2 101-1 1001 99-4 99-9 100-1 98-8 98-5 98-6 98-7 101-5 101-9 1018 101-6

97-4

96-1

99-3 101-1 99-3 100-4 98-7 101-6

I texttabell XXVII visas de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget och i skattebelastningen vid ändrade ortsavdrag enligt alternativ 6—10 beträffande de landskommuner, som redovisas i tabellerna 23 och 24. Den i genomsnitt minsta minskningen i skatteunderlaget föreligger som synes för ortsgrupperna I och II enligt beredningens förslag och för ortsgrupp III enligt alt. 6. Vad angår skattebelastningen förete de olika avdragen endast obetydliga skiljaktigheter. Tabellerna 25 och 26 utvisa medelst indextal de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget resp. skattebelastningen enligt alternativen 6—10 för olika ortsgrupper och taxeringsår. I dessa tabeller har beträffande de fysiska personernas inkomstskatteunderlag skett en uppdelning med utgångspunkt från olikheter i försörjningsbördan (jfr tabellerna 20 och 21). Jämföras i dessa tabeller resultaten av de olika alternativen, finner man att alt. 6 genomgående ger lägre skatteunderlag och skattebelastning än övriga alternativ för äkta makar (2 personer). Inom ortsgrupperna I och II gäller detta även för äkta makar med 1 barn (3 personer). För skattskyldiga med större försörjningsbörda blir däremot minskningen i jämförelse med nuvarande ordning större enligt övriga alternativ än enligt alt. 6. Skillnaden mellan de olika alternativen liksom mellan dessa och nuvarande avdrag framträda tydligast för gruppen »6 och flera personer».

375 Tabell 27 utvisar för taxeringsåret 1936 beträffande 13 kommuner i ortsgrupp I och 4 kommuner i ortsgrupp II förskjutningar i skattebelastningen för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare. De skattskyldiga äro i denna tabell uppdelade i fysiska och juridiska personer, och de fysiska personernas sammanlagda skatteunderlag är dessutom uppdelat med hänsyn till de skattskyldigas försörjningsbörda (jfr tabell 22). Inom de ifrågavarande kommunerna skulle ensamstående (raderna 1 och 10) ha fått ökning i sin skattebelastning enligt samtliga alternativ, dock icke i Malingsbo, där för ensamstående fastighetsägare skulle ha inträtt en minskning med 0-8 %. Ökningen är inom ortsgrupp I i flertalet fall större för ensamstående fastighetsägare än för ensamstående, som ej inneha fastighet, medan i ortsgrupp II ett motsatt förhållande råder. Den största ökningen för ensamstående föreligger i samtliga kommuner vid alt. 7, vilket sammanhänger med att detta alternativ åstadkommer den största minskningen av kommunernas totala skatteunderlag och därmed den största ökningen av utdebiteringen. Enligt beredningens förslag (alt. 10) hade ökningen för ensamstående blivit störst i Timrå med I l s % för fastighetsägare och 13-4 % för icke-fastighetsägare. Beträffande juridiska personer (raderna 8 och 17) föreligger ökning för samtliga kommuner och alternativ, bortsett från Kopparbergs köping, där vid alt. 10 belastningen hade blivit oförändrad. Den största ökningen enligt alt. 10 för nämnda skattskyldiga utvisar Stenkumla med 5-7 %. De båda grupperna »samtliga familjeförsörjare» (raderna 7 och 16) skulle ha fått minskad belastning i samtliga kommuner, och denna minskning är överallt större för icke-fastighetsägare. De största utslagen för dessa grupper finner man i Stengårdshult ined en minskning enligt alt. 10 av 8-5 % för fastighetsägarna och av 20-6 % för icke-fastighetsägarna. För äkta makar (raderna 2 och 11) visar tabell 27 i flertalet kommuner en ökad belastning vid tillämpning av beredningens förslag, ökningen, som i allmänhet icke är avsevärd, är störst i Virke med 96 % för icke-fastighetsägare. För äkta makar med barn föreligger i två fall en obetydlig skatteökning, nämligen i Litslena och Östervallskog, i båda kommunerna beträffande äkta makar med 3 barn (rad 5). Av tabellen framgår, att ifrågavarande skattskyldigas skatteunderlag vid garantiskatt var mycket obetydligt för år 1936 samt att detsamma utgjorde enbart fastighetsskatleunderlag (jfr index för juridiska personer) och alltså var oberoende av ortsavdragens ändringar. En sammanställning av uppgifterna i tabell 27 återfinnes i texttabell XXVIII. I tabell 28 lämnas för samtliga av beredningen provtaxerade kommuner uppgifter om verkningarna av beredningens förslag rörande ortsavdragen (alt. 10). De fysiska personerna äro i denna tabell i avseende å sitt inkomstskatteunderlag uppdelade med hänsyn till försörjningsbördan. Tabellen anger förskjutningarna i skattebelastningen. Vid ett studium av densamma kunna jämförelser lämpligen ske med uppgifterna i tabell 29 rörande skatteunderlagets storlek för de skilda grupperna av skattskyldiga. Av tabell 28 fraimgår, att resultaten för de enskilda kommunerna kunna avsevärt skilja sig från de i tabell 26 redovisade genomsnittliga resultaten. Framförallt gäller detta för familjeförsörjare med flera barn, beroende på att i flertalet kommuner dessa skattskyldiga representera endast en ringa del av skatteunderlaget. En i absoluta tal obetydlig ökning av avdragen kan för dem innebära en procentuellt räknat avsevärd skatteminskning. Tabellen visar ock för flera kommuner en minskning ned till 0 beträffande vissa grupper familjeförsörjare. Om man ser till fastighet och juridiska personers inkomst, finner man överallt en ökad belastning därå, vilket innebär, att utdebiteringsprocenten stiger i samtliga undersökta kommuner vid ett tillämpande av beredningens förslag om ändrade ortsavdrag. Den sålunda inträdande utdebiteringsökningen är i huvudsak orsaken till att belastningen för äkta makar i allmänhet blir något högre än enligt nuvarande avdrag.

376 Tabell XXVIII, utvisande för ett antal provtaxerade landskommuner vid fristående objektskatt med repartitionstalet fi de genomsnittliga förskjutningarna enligt ortsavdragsalternativen 6—10 i fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares skattebelastning etter fördelning av de fysiska personernas sammanlagda skatteunderlag med hänsyn till försörjningsbördan. Taxeringsår 1936. Ortsgrupp I (13 kommuner)

Ortsgrupp II (4 kommuner)

Antal Index för skatte- A n t a l skatte- belastningen vid skattekronor nedanstående alter- kronor Index för skattebelastningen Kategorier skattskyldiga vid ga- nativ (nuvarande vid ga- vid nedanstående alternativ ranti- ortsavdrag = 100) ranti- (nuvarande ortsavdrag = 100) skatt skatt med 8—11) med 10 reparrepar(Bered(Bered7 6 7 8 9 titions- 6 titionsningens ningens talet 5 förslag) talet 5 förslag) / . Fastighetsägare. A. Fysiska personer. 1

%

2 personer 3 » 4 > 5 » 6 > och flera..

3 4 5 6 7

5 613 110-1 111-3 9 251 96-6 1008 4144 92-6 904 2 424 90-1 83-0 1419 900 80-5 1243 89-7 78-3

108-9 101-8 93-1 86-1 83-6 80-3

3191 111-9 1150 112-9 111-9 9139 97-1 99-8 100-8 1012 4 786 89-9 84-1 87-3 88-8 2 398 82-6 68-9 73-6 76-0 860 78-9 61-7 65-7 68-1 703 77-1 55-3 59-2 62-5

110-7 101-6 907 78-4 709 650

Samtliga familjeförsörjare 18481 93-9 93- 1 95-0 17886 91-6 87-9 90-2 91-4 927 8 B. Juridiska personer .. 9 384 103-9 105-1 102-8 34130 103-9 106-8 1048 103-9 102-8 9 Samtliga fastighetsägare 33^78 99-4 99-e 99-s 55207 100-4 1014 100-6 100-3 100-0 II.

Icke-fastighetsägare.

A. Fysiska personer. 10 11 3 > 12 4 . 18 5 > 14 6 > och flera.. 15 16 Samtliga familjeförsörjare

9 377 109-7 110-9 2 056 901 97-1 2 009 88-0 84-5 1220 84-9 74-8 399 77-8 62-2 255 82-6 60-1

108-5 100-9 89-3 80-0 68-2 65-7

5 939 872

89-0 26848

84-3

14 729 113-2 116-3 1142 1132 11763 96-5 99-1 100-4 101-0 9 014 89-5 83-5 86-8 88-5 3 989 87-1 76-3 79-8 81-6 1022 77-1 58-9 63-6 66-1 1060 88-4 78-6 80-5 81-4

112-0 101-5 900 83-5 68-9 82-3

91-s

93-2

2 507 103-9 106-8 104-8 103-9 17 B. Juridiska personer .. 1396 103-9 105-1 102-8 IS Samtliga icke-fastighetsägare 16 712 101-2 lOlo 101-1 44 084 99-e 98-e 99-s 99-e 19 Totalsumma 50190 100 0 1000 1000 99291 100 0 100 0 100 0 100 o

102-8

91-1

88-4

90-6

100-0 1000

I övrigt inträder med beredningens förslag ökning av skattebördan i stort sett endast för ensamstående. I ortsgrupp l föreligger för dessa skattskyldiga den största ökningen för år 1933 i Norra Vram med 142 % och för år 1936 i Silte med 12-3 %. För kommuner tillhörande ortsgrupp II äro motsvarande högsta procenttal att finna i Hubbo med 138 och Hasslö med 167. Sistnämnda tal är det högsta även inom de för år 1936 provtaxerade kommunerna i ortsgrupp III och gäller där Karl Gustav. Minskning av skattebelastningen för samtliga ensamstående visar icke någon av de undersökta kommunerna. Däremot ger tabellen vid handen, att för år 1933 ensamstående icke-fastighetsägare i ö n n a r p skulle ha fått en skatteminskning med 0-7 %

377 och alt för år 1936 ensamstående fastighetsägare i Malingsbo skulle ha fått en lättnad med 1-6 %. För gruppen samtliga familjeförsörjare inträder en genomgående skatteminskning. Man finner dock beträffande Norra Vram, att de familjeförsörjare, som utgöras av fastighetsägare, få en skatteökning med 1-7 % för år 1933 och 2-3 % för år 1936 samt beträffande Medelplana, att för år 1936 samma grupp får en skatteökning med 0-1 %. Beträffande sistnämnda kommun finner man f. ö., att samtliga grupper av familjeförsörjare få skatteminskning för nämnda år utom äkta makar med 1 barn, för vilka uppstår ökning med 08 %. Ett dylikt förhållande råder beträffande Medelplana även för å r 1933, ehuru den grupp av familjeförsörjare, som får ökning för detta år, ä r äkta makar med 2 barn. Förklaringen till skatteökningen för de nämnda grupperna är att de, såsom framgår av tabell 29, ha ett betydande skatteunderlag. Detta minskas visserligen vid ett tillämpande av alt. 10, men minskningen blir föga betydande i förhållande till skatteunderlagets storlek och uppväger icke skatteökningen till följd av utdebiteringsprocentens höjning på det återstående skatteunderlaget. Den största skattelättnaden för gruppen samtliga familjeförsörjare visa i ortsgrupp I Ådalsliden för år 1933 med 14-2 % samt Holm och Viksjö för år 1936 med 18-8 %. I ortsgrupp II är lättnaden störst i örträsk för år 1933 med 15-2 % och Junosuando för år 1936 med 200 %. I ortsgrupp III finner man det största utslaget för Karl Gustav, där ifrågavarande grupp får en lättnad med 15-2 %. I texttabell XXIX har skett en sammanställning rörande samtliga de i tabell 28 redovisade landskommunerna. Denna sammanställning visar, att i de undersökta landskommunerna skulle enligt alt. 10 ha uppkommit en genomsnittlig ökning av skattebelastningen för ensamstående med ungefär 10 % och för äkta makar utan barn med 1 å 2 %. För övriga familjeförsörjare hade uppkommit en minskning i skattebelastningen, vilken minskning för äkta makar med 1 barn uppgått till ungefär 10 %, för äkta makar med 2 barn till inemot 20 %, för äkta makar med 3 barn till ungefär 25 % och för äkta makar med 4 eller flera barn till över 30 %. I genomsnitt skulle för familjeförsörjare ha uppkommit en skatteminskning med inemot 10 %. Tabell XXIX, utvisande för de provtaxerade landskommunerna vid fristående objektskatt med repartitionstalet 8'B de genomsnittliga förskjutningarna i skattebelastningen enligt beredningens förslag rörande ortsavdragen (alt. 10). Index för skattebelastningen (nuvarande ortsavdrag = 100) å Taxeringsår

fastighet och 6 Samt- juridiska summa och liga flera familje- persopersoför- ners inner sörjare komst

nedanstående fysiska personers inkomst

(F = fastighetsägare, I = icke-fastighets2 Ensamägare) persoståner ende

3 personer

4 personer

5 personer

10 Taxeringsår 1933 . . F I

108-9 109-4

Summa

102-4 102-3 102 4

88-6 90-6 89-7

85-9 77-0 82-5

72-3 75-4 73-8

60-0 65-5 621

90-1 90-4 903

103-6 103-6 103 6

99-5 100-7 100 o

Taxeringsår 1936.. F I

1111 109-8 110 i

1011 101-1 1011

91-7 90-1

82-1 81-9 82-0

643 75-1 69 2

92-2 91-7 92-0

1026 102-6

90-9

75-1 75-3 75-2

99-4 100-7 100-0

Summa

102 6

378 Verkningarna

av ändrade ortsavdrag enligt alternativen 6 - 1 0 städerna.

beträffande

Rörande de inom beredningen provtaxerade städerna lämnas uppgifter om ortsavdragens verkningar i tabellerna 23, 24 och 28. Av tabell 23 framgår att nå»on större minskning av skatteunderlaget skulle ha uppstått endast i Haparanda, där alt 7 hade nedbringat skatteunderlaget med över 9 %. Även med beredningens förslå» hade minskningen varit relativt stor eller 6ä %. Av tabell 24 framgår, att någon bestämd tendens för övervältringarna mellan grupperna fastighetsägare och ickefastighetsägare icke kan sägas framträda. Skatteökningen eller skattelättnaden överstiger merendels icke 1 %. Beträffande Haparanda visar denna tabell en oförändrad skattebelastning för såväl fastighetsägare som icke-fastighetsägare. Tabell 28, vilken såsom nämnts behandlar endast alt. 10, visar för ensamstående den största' skatteökningen i Haparanda med 13s %. För år 1936 återfinnes även den största skattelättnaden för gruppen samtliga familjeförsörjare i denna stad med 7-5 %. Örnsköldsvik visar dock för år 1933 en något större lättnad för sistnämnda grupp nämligen med 7-9 %. Beträffande enbart ortsavdragens verkningar ha ytterligare undersökts sammanlagt 7 taxeringsdistrikt i de tre största städerna samt därutöver 8 städer i sin helhet. Resultaten av dessa undersökningar föreligga i tabell 30. I denna tabell, som omfattar samtliga ortsgrupper, återspeglas den ökning av intervallerna mellan ortsgrupperna, som de ifrågavarande alternativen innebära. Tabellen visar nämligen en större minskning av skatteunderlaget i de högre ortsgrupperna. Minskningen av skatteunderlaget för de i sin helhet undersökta städerna, vilken är störst ifråga om Boden med 5 s %, är dock mindre än i flertalet av de undersökta landskommunerna. Beträffande de större städerna må framhållas, att minskningen av skatteunderlaget, där sådan förekommer, givetvis skulle varit procentuellt räknat mindre, därest hänsyn tagits även till skatteunderlag från fastighet och juridiska personers inkomster i de ifrågavarande distrikten.

379 De sammanlagda verkningarna av beredningens förslag rörande omläggning av fastighets- och familjebeskattningen. Såsom i tabell 14 visats, medför övergången från garantiskatt med repartitionstalet 5 till fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5 för vissa kommuner ökning och för andra minskning av skatteunderlaget. Antalet av de förra kommunerna överväger i denna tabell. Beredningens förslag om ändrade grunder för familjebeskattn i ngen medför, såsom i tabell 23 visats, nedgång i skatteunderlaget för samtliga provtaxerade kommuner. Av de sålunda ifrågasatta båda åtgärderna ger för de flesta kommunerna fastighetsbeskattningens omläggning de största utslagen. Ser man till de sammanlagda verkningarna, kommer därför övergången till fristående objektskatt att mest påverka resultaten. I tabell 31 utvisas för fastighetsägare resp. icke-fastighetsägare förskjutningarna i såväl skatteunderlag som skattebelastning vid övergång från garantiskatt med repartitionstalet 5 och nuvarande ortsavdrag till fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5 och ortsavdrag enligt alt. 10. Tabellen, som omfattar samtliga av beredningen provtaxerade kommuner, anger även antalet skattekronor vid garantiskatt. Ändringarna i skatteunderlag och skattebelastning åskådliggöras i kol. 3 och 4 för taxeringsåret 1933 samt kol. 6 och 7 för taxeringsåret 1936. Beträffande ickefastighetsägare visa kol. 3 och 6 endast verkningarna av ortsavdragens omläggning, för vilka verkningar ovan redogjorts. För år 1933 visar tabell 31 den största nedgången av fastighetsägarnas skatteunderlag bland kommuner i ortsgrupp I för Näs med 30 5 % och bland kommuner i ortsgrupp II för Arjeplog med 263 %. Den största nedgången i det totala skatteunderlaget för detta år visar tabellen ifråga om ortsgrupp I för Näs med 19-8 % och ifråga om ortsgrupp II i Ramsjö med 16l %. ökning av skatteunderlaget förekommer för år 1933 endast i en kommun, nämligen Malingsbo, där fastighetsägarnas underlag ökas med 13-2 % och hela underlaget med 89 %. För år 1936 företer fastighetsägarnas skatteunderlag en högsta ökning beträffande ortsgrupp I i Nianfors med 28o % och beträffande ortsgrupp II i Ramsjö med 17 4 %, medan i ortsgrupp III ökning icke föreligger i någon kommun. Största minskningen av detta skatteunderlag finner man beträffande ortsgrupp I för Hålanda med 27-2 %, beträffande ortsgrupp II för Brastad med 23-8 % och beträffande ortsgrupp III för Karl Gustav med 20 8 %. Totala skatteunderlaget ökas mest för ortsgrupp I i Nianfors med 17-7 % och för ortsgrupp II i Ramsjö med 9-2 % men för kommunerna i ortsgrupp III icke i något fall. Den största minskningen för detta skatteunderlag finner man inom resp. ortsgrupper i Hålanda med 18o %, Brastad med 15i % och Karl Gustav med 144 %. Fastighetsägarnas skattebelastning blir för år 1933 högre i endast en kommun, nämligen Malingsbo, där den stiger med 40 %, vilket för icke-fastighetsägarna motsvaras av en minskning med 10-2 %. Den största minskningen för fastighetsägarna visar detta år bland kommuner i ortsgrupp I Näs med 13-3 % och bland kommuner i ortsgrupp II Ramsjö med 6-4 %. För icke-fastighetsägarna återfinnas motsvarande högsta skatteökningar i Näs med 26o % och i Arjeplog med 20-2 %. För år 1936 äro de högsta procenttalen för fastighetsägarnas skatteökning i resp. ortsgrupp I—III att finna i Norra Vram med 17-9, Ramsjö med 7-5 och Arjeplog med 0 i simt de största skatteminskningarna för icke-fastighetsägarna i Nianfors med 18-7,

380 Tabell XXX, utvisande för de provtaxerade landskommunerna de genomsnittliga förskjutningarna i skatteunderlaget och skattebelastningen vid övergång från garantiskatt med repartitionstalet 5 och nuvarande ortsavdrag till fristående objektskatt med repartitionstalet 2s och ortsavdrag enligt beredningens förslag (alt. 10). Taxeringsår

O r t s g r u p p (F = fastighetsägare, I = icke-fastighetsägare)

Taxeringsår

6 F I

36 201 21971

83-2 97-4

88-5

121 667 83 890 205557

96-6 98-8

Summa

93-9 1100 1000

I

32142 20694

85-1 97-1

Summa

89-8

94-8 108-1 100 0

132 936 107 731 240667 30568 23 243 53811

I Summa

1936 Index för Index för Antal Antal skatteskattebeskatteskattebeskattekroskattekronor vid underlaget lastningen nor vid underlaget lastningen garantigarantiskatt med vid fristående objekt- skatt med vid fristående objektskatt med repartirepartirepartiskatt med repartitionstalet tionstalet 2 5 och orts- tionstalet tionstalet 2-5 och orts5 och nu- avdrag enligt alt. 11 5 och nu- avdrag enligt alt. 10 varande (garantiskatt med re- varande (garantiskatt med reortsavdrag partitionstalet 5 och ortsavdrag partitionstalet 5 och nuvarande ortsavdrag nuvarande ortsavdrag = 100) = 100) 2

t Ortsgrupp I

t

99-0 101-4 100 o

102-5 97-7

10-2-1 97-4

100-3

100 o

92-9 97-7 950

97-8 102-9 1000

Ramsjö med 14-3 och Karl Gustav med Oi. De högsla procenttalen för fastighetsägarnas skatteminskningar visa resp. Hålanda med I l s , Brastad med 10 2 och Karl Gustav med 7-5 och för icke-fastighetsägarnas skatteökningar Hålanda med 21c, Hasslö med 16 9 och Karl Gustav med 14 a. Beträffande städerna föreligga endast smärre förskjutningar utom för Haparanda, där skatteunderlaget företer en nedgång med 7 4 %. Vad beträffar skattebördans fördelning mellan fastighetsägare och icke-fastighetsägare föreligga överallt endast små skiljaktigheter. De genomsnittliga verkningarna för de provtaxerade landskommunerna av en övergång från garantiskatt med repartilionstalet 5 och nuvarande avdrag till fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5 och ortsavdrag enligt alt. 10 visas av förestående texttabell XXX. På grund av fastighetsbeskattningens stora betydelse visar denna tabell för år 1933 en avsevärd skatteminskning för fastighetsägarna, medan för år 1936 någon mera betydande omfördelning av skattebördan icke uppkommer. Stockholm i juli 1942. Oscar

östman.

381 Bilaga D.

P. M. med beräkningar rörande den ökning av repartitionstalet för en fristående objektskatt å fastighet, som erfordras för att merbelastningen å fastighetsinkomst skall bliva oförändrad, dels i primärkommunerna vid ett borttagande av fastighetsskatten till landstingen och dels i primärkommunerna och landstingen vid ett förstatligande av vägväsendet samt tingshusbyggandet. Kommunalskatteberedningen har, såsom av betänkandet framgår, beslutat föreslå dels ett borttagande av skogsaccisen såsom skatteform, dels ett förstatligande av vägväsendet samt tingshusbyggandet och dels ett utbytande av gällande garantiskatt mot en fristående objektskatt till primärkommuner 1 och landsting. Vid beredningens överväganden rörande fastighetsbeskattningen har såsom ett alternativ till den föreslagna ordningen ifrågasatts en fristående objektskatt enbart till primärkommunerna och alltså en ren inkomstskatt till landstingen. Förutsättningen har därvid varit att den kommunala skattebördan å fastighet och fastighetsinkomst skall bli i stort sett densamma, oavsett om fastighetsbeskattning sker i såväl primärkommuner som landsting eller enbart inom de förra. För att någon ändring i belastningen av fastighet och fastighetsinkomst icke skall uppkomma, är givetvis ett högre repartitionstal erforderligt i det senare fallet än i det förra. Inom beredningen ha företagits vissa beräkningar för att utröna, hur stor ökning av det beträffande taxeringsåret 1936 för landskommuner och landstingsstäder beräknade genomsnittliga repartitionstalet för en fristående objektskatt till primärkommuner och landsting, som för primärkommunernas del hade erfordrats för att uppväga ett borttagande av fastighetsskatten till landstingen. De av beredningen förordade avlyftningarna från det kommunala skatteunderlaget av kostnaderna för den allmänna väghållningen samt för tingshusbyggandet innebära en relativt större lättnad för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga, eftersom fastighetsägarnas skatteunderlag enligt gällande ordning omfattar såväl fastighet som inkomst men övriga skattskyldigas underlag endast inkomst. Beträffande den absoluta storleken av merbelastningen å fastighetsinkomsten för väghållning och tingshusbyggande ha inom beredningen företagits vissa beräkningar, för vilka redogjorts i bilaga B. Emellertid har det synts beredningen vara av intresse att även från andra utgångspunkter bilda sig en uppfattning om denna merbelastnings betydelse. För detta ändamål har undersökts, hur stor ökning av det beräknade repartitionstalet för taxeringsåret 1936 som skulle erfordrats inom landsting och primärkommuner, därest ifrågavarande merbelastning skulle vid ett förstatligande av vägväsendet och tingshusbyggandet ha bibehållits i form av en ökad objektbeskattning till primärkommuner och landsting. Eftersom de för taxeringsåret 1936 företagna provtaxeringarna givit ett erforderligt repartitionstal för icke-landstingsstäder, som betydligt avviker från talet för landskommuner och landstingsstäder, ha vid beräkningarna förstnämnda städer icke medtagits. 1

Till primärkommuner hänföras i denna bilaga även municipalsamhällen.

382 Vid provtaxeringarna har, såsom framgår av bilaga C, skogsaccisens borttagande kompenserats genom höjning av repartitionstalet för skogsvärde från 4 till 5 1 . I de följande beräkningarna har så stort belopp, som motsvarar gällande utdebitering till primärkommuner och landsting å det sålunda tillkomna skatteunderlaget, inberäknats i uttaxeringsbehovet i stället för den debiterade skogsaccisen. För de olika alternativen skola först framläggas de matematiska sambanden, varvid följande beteckningar användas:

Uttaxeringsbehov i kronor Skattekronor av fastighet och fastighetsinkomst enligt gällande ordning Därav objektskattekronor Skattekronor av fastighetsinkomst vid ren inkomstskatt . . . . Skattekronor av annan inkomst Summa skattekronor enligt gällande ordning Summa skattekronor vid ren inkomstskatt Tillkommande skattekronor vid höjning av garantiskattens repartitionstal för skogsvärde från 4 till 5

Primärkommuner och VägdistrikL landsting U + L v F O Fj A S I

f o f, a s i

C

Fastighetsbeskattningen till landstingen. Enligt den angivna förutsättningen skall objektskatteunderlaget inom primärkommunerna tillföras ett så stort tillskott, att den sammanlagda belastningen å fastighet och fastighetsinkomst inom primärkommuner och landsting blir densamma efter ett borttagande av fastighetsbeskattningen inom landstingen som enligt gällande ordning. Betecknas detta tillskott av skattekronor med x, erhålles följande samband: (F + C) • (U + L) = (F + C + x) • [U - (S + C) + L -_C] S S • (S + C + x) •+ Ur denna ekvation erhålles x = L-S-[(F-I-FX-S) + C-g-FQ] UI(S-F)-L(F-I-F1.S) '

J^vL I •'

Eftersom någon avlyftning från det kommunala skatteunderlaget icke här ifrågasattes och då enligt gällande ordning skatteunderlaget bestämmes på samma sätt för landstingen som för de till landstingen hörande primärkommunerna, kan man även utgå från belastningen å annan inkomst än fastighetsinkomst, vilken belastning likaledes skall förbli oförändrad. Beräkningarna bli därvid enklare, därför att det skatteunderlag, som härrör av dylik inkomst, är detsamma vid garantiskatt som vid ren inkomstskatt och man följaktligen endast behöver tillse, att den sammanlagda genomsnittliga utdebiteringen per skattekrona icke ändras. Sambandet blir då följande: (U + L) U ( S + C) + L - C L ^ = —g ,c , A q- + v. varur erhålles S S • (S + C 4- x) I L • S • [ ( S - I ) + C] U I - L ( S - I ) ' 1 Repartitionstalen uttryckas i denna bilaga i procenttal.

383 E n ä r I = S — O, Fi = F - O samt S — F = A, är F • I — F , • S = O • A. Vidare är I — F1 = A och S — I = O. De föreliggande uttrycken för x kunna därför förenklas, vilket för båda ger samma värde för x, nämligen L-S-(O-rC) U-I—L-0 ' Betecknas det mot tillskottet i skatteunderlag svarande repartitionstalet för fristående objektskatt å fastighet med y och taxeringsvärdet å fastigheterna, uttryckt i 10 000-tal kronor, med T, gäller följande: y • T = x; — L ' S - (O + C) y ~T-(UI—LO)' Sätter man i detta uttryck in siffrorna för taxeringsvärden (T), uttaxeringsbehov (U resp. L) och sammanlagda antalet skattekronor (S) inom primärkommunerna (landstingen) för taxeringsåret 1936 enligt den officiella statistiken ävensom för det på grundval av beredningens provtaxeringar för samma år beräknade antalet objektskattekronor (O) och skattekronor, som motsvara skillnaden vid garantiskatt mellan repartitionstalen 4 och 5 för skogsvärde (C), samt sammanlagda antalet skattekronor vid ren inkomstskatt (I), erhåller man som resultat ett värde för y av 0-90. Med utgångspunkt från beredningens provtaxeringar, enligt vilka ett repartitionstal vid fristående objektskatt å fastighet av 2-30 skulle för taxeringsåret 1936 ha givit oförändrat skatteunderlag inom landskommuner och landstingsstäder, får sålunda antagas, att en ren inkomstskatt inom landstingen samt en fristående objektskatt inom de nämnda primärkommunerna med repartitionstalet 3-20 icke skulle ha föranlett någon ändring i belastningen å fastighet och fastighetsinkomst. ökningen av repartitionstalet med 0-90 skulle inom primärkommunerna ha åstadkommit en genomsnittlig sänkning av utdebiteringen med 33 öre per skattekrona, varmed alltså utdebiteringen till landstingen måst i genomsnitt höjas.

Fastighetsbeskattningen till vägdistrikten. Skatteunderlaget inom vägdistrikten skiljer sig från skatteunderlaget inom primärkommuner resp. landsting såväl i vad avser fastighet som inkomst. Merbelastningen å fastighetsinkomsten är relativt större inom vägdistrikten än inom primärkommunerna och landstingen. Spörsmålet om ett bibehållande av vägskattens merbelastning å fastighetsinkomsten vid ett förstatligande av vägväsendet kan därför icke behandlas utan ett föregående klargörande av vilken merbelastning som åsyftas 1 . Ett bibehållande av den absoluta merbelastningen innebär, att fastighetsinkomsten blir, i kronor räknat, lika mycket hårdare belastad i förhållande till belastningen vid en ren inkomstskatt som före avlyftningen av vägskatten. Lättnaden för fastighetsägarna genom avlyftningen uppgår i dylikt fall till samma belopp som vägskattebördan å fastighetsinkomsten vid en ren inkomstskatt. Ett bibehållande av den relativa merbelastningen innebär, att fastighetsinkomsten blir procentuellt sett lika mycket merbelastad inom primärkommuner och landsting efter avlyftningen som inom dessa jämte vägdistrikten, innan avlyftning skett. Lättnaden för fastighetsägarna genom en avlyftning av vägskatten blir större i det senare fallet än i det förra, nämligen procentuellt räknat så mycket som — innan avlyftning skett •—• beloppet av fastighetsägarnas totala skattebörda inom primärkommuner, landsting och vägdistrikt överstiger motsvarande skattebelopp vid en ren inkomstskatt. För ett bibehållande av den absoluta merbelastningen kan anföras det skälet, att borttagandet av en objektskatt kan vara ägnad att höja beskattningsföremålets 1

Angående begreppet merbelastning jfr bilaga A.

384 värde och sålunda innebära en obehörig vinst för ägaren. Häremot kan invändas, att objektskatten enligt gällande ordning är rörlig, bl. a. beroende på ändringar i uttaxeringsbehovet, och att dess inverkan å fastighetsvärdena därför är mycket oviss. Betraktas primärkommuner, landsting och vägdistrikt såsom en kommun, innebär avlyftningen av vägskatten endast en nedskärning av uttaxeringsbehovet och bör då föranleda samma ändring i fastighetsinkomstens belastning som varje annan ändring av detta behov. Detta blir förhållandet, om den relativa merbelastningen bibehålles. Sistnämnda betraktelsesätt, tillämpat enbart å vägdistrikten, leder givetvis till att icke något av merbelastningen inom vägdistrikten bör bibehållas. Den följande utredningen tager icke ställning i denna fråga utan avser endast att visa resultatet av ett bibehållande av det ena eller andra slaget av merbelastning. Det erforderliga repartitionstalet vid fristående objektskatt för taxeringsåret 1936, vilket år utredningen närmast avser, är detsamma för landskommuner som för landstingsstäder, nämligen 2-30. Beräkningarna rörande vägskattens ifrågavarande merbelastning ha skett under den förutsättningen att såväl landstingsstäders som landskommuners fastigheter skola taga del däri. Betydelsen av den absoluta merbelastningen låter sig enklast beräkna med utgångspunkt från en bibehållen vägbeskattning å enbart inkomstskatteunderlaget. Den sammanlagda belastningen å fastighet och fastighetsinkomst skall då efter ett avlyftande av objektskatten inom vägdistrikten vara lika stor som enligt gällande ordning. Det under denna förutsättning erforderliga tillskottet av objektskattekronor inom primärkommuner och landsting (x) erhålles ur följande ekvation: (F + C) • (U + L) f j j = (F + C + x) • (U + L) • (S + C) i, -v + S " s S • (S + C + x) i ' v - S - ( f - i - f 1 - s ) - ( S + C) s • i • (U + L) • ( S - F ) - v • S • (f • 1—£x • s)" Liksom ifråga om landstingen kan beräkningen även grunda sig på belastningen å annan inkomst än fastighetsinkomst, varvid sambandet blir följande: A • (U + L) aj_y = A • (U + L) • (S + C) a v + S " s S • (S + C + x) i ." Därur erhålles (sedan s — i satts = o): v • S . o • a • (S + C) x = s-i(U + L ) A - v S - o Eftersom i = s — o, f, = f — o och s — f = a, är f • i — f, • s = o • a. Vidare är S — F = A. Insättas dessa värden i det förra uttrycket för x, bringas detta i överensstämmelse med det senare. Betecknas taxeringsvärdet å fastigheterna, uttryckt i 10 000-tal kronor, med T, erhålles det mot tillskottet i skattekronor svarande repartitionstalet (v) ur ekvationen: _ x De tillgängliga siffrorna för taxeringsåret 1936 ge med utgångspunkt från detta uttryck ett värde för y av Osa. Det får sålunda antagas, att en fristående objektskatt inom primärkommuner och landsting efter repartitionstalet 2-86 (2-30 + 0-56) skulle för nämnda år ha givit ungefär samma absoluta merbelastning å fastighetsinkomsten som gällande ordning. Genom tillskottet av objektskattekronor till primärkommunernas och landstingens skatteunderlag skulle den sammanlagda utdebiteringen till dessa kommunbildningar ha nedgått med ungefär 28 öre per skattekrona.

385 För att den relativa merbelastningen å fastighetsinkomst skall vara lika stor efter en avlyftning av vägskatten som före avlyftningen, måste förhållandet mellan å ena sidan den sammanlagda belastningen å fastighet och fastighetsinkomst vid objektbeskattning av fastighet samt å andra sidan belastningen å fastighetsinkomst vid ren inkomstskatt vara detsamma i primärkommuner och landsting efter avlyftningen som i primärkommuner, landsting och vägdistrikt före avlyftningen. Erforderligt tillskott av objektskattekronor till primärkommuner och landsting (x) erhålles då ur följande ekvation: f(F + C) • (U + L) S

m

f • v i (F 4- C + x) • (U + L) • (S + C) _ s S • (S + C + x) f F i • (U + L) • (S + C) f f V l F i -(U i + L) • (S + C) SI

~L _ X -

si

i J•"

v • S • [i • f • Fi • (S + C) - s • ft • I • (F + Q ] i • s • F x • (U + L) • ( S - F ) + v • S • (s • f, • I - i • f • Fi) -

Med samma beteckningar som tidigare erhålles det mot tillskottet i skattekronor svarande repartitionstalet även här ur ekvationen: x Den på detta sätt uträknade erforderliga ökningen av repartitionstalet inom primärkommuner och landsting utgör On och den däremot svarande minskningen i utdebiteringen till primärkommuner och landsting 9 öre per skattekrona.

Fastighetsbeskattningen till tingslagen. Såsom i bilaga B framhållits, ingår det för tingslagens behov uttaxerade beloppet till en del i uttaxerad allmän kommunalskatt. Av tabell C i nämnda bilaga framgår vidare, att de i annan ordning uttaxerade tingshusbyggnadsmedlen föranlett en merbelastning å fastighetsinkomst, som kan beräknas till omkring Oi miljoner kronor, d. v. s. ungefär 2 % av vägskattens absoluta merbelastning. Med utgångspunkt härifrån kan repartitionstalet för det objektskatteunderlag, som för taxeringsåret 1936 behövt tillskjutas i primärkommuner och landsting för att bibehålla merbelastningen å fastighetsinkomsten oförändrad vid ett förstatligande av tingshusbyggandet, beräknas utgöra endast ungefär Ooi. Stockholm i april 1940. Oscar

25—427G75.

östman.

386 Bilaga E.

P. M. r ö r a n d e näringsbeskattningen. Näringsskattefrågans tidigare behandling. I anledning av väckta motioner med begäran om utredning av kommunalskatlefrågan anförde sammansatta bevillnings- och lagutskottet vid 1903 års riksdag — sedan det uttalat sig för objektbeskattning å fastighet — att, om man accepterade en sådan objektbeskattning, några principiella skäl icke syntes kunna anföras mot att också utsträcka objektbeskattningen till sådana näringar, som vore lokalt bundna vid kommunen och vilkas intressen alltså kunde anses i väsentliga punkter sammanfalla med kommunens. I utlåtandet utvecklade utskottet ytterligare, huruledes principen om skatt efter intresse talade för att näringsföretag skulle bära objektskatt utöver den, som utginge för i näringen eventuellt använd fastighet. De s. k. kommunalskattesakkunniga (Eiserman och von Wolcker) hade under utarbetande av sitt år 1917 avgivna förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet gjort frågan om objektskatt å näring till föremål för särskilda undersökningar men ansett sig böra låta detta uppslag förfalla. Anledningen härtill torde bl. a. hava varit svårigheter vid näringsskatteobjektets utformning och dess värdesättning, vanskligheter vid skatteskalans avvägning och i övrigt svårigheter av skatteteknisk art, ävensom den omständigheten att skatteformen innebure en nyhet på skattelagstiftningens område i vårt land och därigenom kunde befaras komma att te sig alltför främmande för här invanda föreställningssätt. De sakkunniga, som föreslogo en allmän avkastningsskatt, framhöllo, att en sådan icke kunde ifrågasättas i ett system, som upptoge näringsskatt. Emellertid hade förslagsställarna i en särskild promemoria, som bilades deras betänkande och som innehöll en redogörelse för deras undersökningar angående objektskatt å näring, även framlagt ett utkast till författning i ämnet. I detta författningsutkast upptogos såsom skattepliktiga näringar dels sådan affärsverksamhet, som medförde skyldighet att föra handelsböcker, dock med undantag för viss av staten driven verksamhet, dels ock jordbruksnäring, varunder inbegrepos kreatursskötsel, trädgårds- och skogsskötsel ävensom jordbrukets binäringar. Näringsskatteunderlaget skulle bildas med hänsyn till dels värdet av vissa i näringen nedlagda tillgångar (den näringsskattepliktiga förmögenheten), dels näringens avkastning, i vad den överstege viss procent av de i näringen nedlagda tillgångarnas värde (meravkastningen). I den näringsskattepliktiga förmögenheten skulle inräknas alla i näringen nedlagda tillgångar med undantag av sådana, som inginge i fast egendoms taxeringsvärde, samt av aktier, såvida dessa icke vore att anse såsom varor i affärsverksamhet. Kontanta penningar och utestående fordringar ävensom värdehandlingar, vilka icke vore att anse såsom varor i affärsverksamhet, skulle räknas till näringsskattepliktig förmögenhet allenast i den mån dessa tillgångars sammanlagda värde överstege det i affärsverksamheten upplånade rörelsekapitalet. Såsom upplånat rörelsekapital skulle anses alla i affärsverksamhet åsamkade skulder, som icke belöpte å de till stadigvarande bruk i bokföringspliktig verksamhet nedlagda tillgångar, å fast egendom eller å aktier, som ej vore att anse såsom varor i affärsverksamhet.

387 Förmögenhet, vars värde icke kunde uppskattas till minst 6 000 kronor, skulle icke vara underkastad näringsskatt. Såsom avkastning skulle räknas affärsverksamhetens driftöverskott utan avdrag för andra skuldräntor än dem, som belöpt å det skuldbelopp, som fått avdragas vid beräknande av värdet av kontanta penningar, utestående fordringar och värdehandlingar. Därest avkastningen överstigit 6 2 / 3 procent av den näringsskattepliktiga förmögenheten med tillägg av bokförda värden å till näringen hörande fast egendom och aktier, skulle den överskjutande delen av avkastningen, den s. k. meravkastningen, kapitaliseras efter vissa grunder. Om affärsverksamheten drivits av aktiebolag, solidariskt bankbolag, kommanditbolag, försäkringsbolag eller förening, skulle meravkastningen kapitaliseras genom att multipliceras med 10, men om affärsverksamheten drivits av annan näringsidkare, skulle meravkastningen kapitaliseras efter viss skala, anordnad på sådant sätt, att, ju större den näringsskattepliktiga förmögenhetens uppskattade värde tillsammans med bokförda värdena å till näringen hörande fast egendom och aktier vore, desto större bleve det tal, varmed meravkastningen skulle multipliceras; och utgjorde det lägsta talet 0-1 vid ett sammanlagt värde understigande 10 000 kronor, och det högsta 10 vid ett sammanlagt värde av 480 000 kronor och därutöver. Summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och den kapitaliserade meravkastningen eller det s. k. näringsskattekapitalet skulle bilda underlaget för näringsskatten. Vid taxering av affärsverksamhet, som drivits av stat eller kommun, skulle hänsyn icke tagas till meravkastningen. Fördelning av näringsskattekapitalet, när näring bedrivits inom flera kommuner, skulle ske efter särskilda regler. Det av landskamreraren O. V. Landén samtidigt framlagda betänkandet om allmänna grunder för den kommunala skattereformen upptog en objektskatt för lös egendom, som, ehuru den knappast torde böra uppfattas såsom en fullt utbildad näringsskatt, dock var ägnad att i viss omfattning medföra en starkare skattebelastning av näringsföretagen. Denna skatt skulle utgå dels för sådan lös egendom, som utgjorde beståndsdel av anläggning för näringsdrift, nämligen för de för näringsdriften gjorda anläggningar och inrättningar, som ej vore att hänföra till fast egendom, de till sådan anläggning hörande kraftledningar och andra ledningar, motorer, maskiner, kärl, redskap och inventarier, av vad slag de vara månde, även om de skulle enligt allmän lag vara att hänföra till fast egendom (dylik egendom skulle enligt Landéns förslag ej taxeras såsom fastighet), samt jordbrukets fasta och lösa inventarier, dels ock för fartyg samt hästar, åkdon och automobiler, även om de icke utgjorde beståndsdelar av en anläggning för näringsdrift. I sitt utlåtande över Eiserman—von Wolckcrs och Landéns förslag uttalade kammarrätten, att det icke kunde anses principiellt oriktigt, att fast egendom och näringsdrift underkastades objektskatt till kommunen, avpassad efter avkastningens belopp, men ställde sig kammarrätten avvisande till tanken att jämväl andra beskattningsföremål och då i synnerhet den personliga arbetskraften skulle göras till föremål för sådan avkastningsbeskattning vid sidan av inkomstskatt. Sedan kammarrätten avvisat Landéns förslag om skatt å lös egendom samt jämväl framställt vissa anmärkningar mot det av Eiserman och von Wolcker uppgjorda utkastet till bestämmelser angående näringsskatt, uttalade kammarrätten vidare rörande spörsmålet om formerna för en näringsbeskattning, att såsom objekt för en sådan skatt även kunde tjäna näringsföretags avkastning utan kombinering med det i näringen använda kapitalet. Även om avkastningen såsom sådan icke i varje särskilt fall gåve ett fullt tillförlitligt uttryck för näringsföretagets omfattning och dess intressegemenskap med kommunen, torde dock i allmänhet så vara förhållandet. För övrigt syntes, enligt kammarrättens åsikt, aldrig ett näringsskatteobjekt kunna så konstrueras, att detsamma skulle i varje fall precisera graden av denna intressegemenskap. Avkastningen såsom objekt för näringsskatt erbjöde visserligen icke samma stabilitet som det i näringsföretaget in-

388 vesterade kapitalet, men även detta kunde vara underkastat nog så starka fluktuationer; och för övrigt syntes i ett skattesystem, som upptoge en så stabil objektskatt som fastighetsskatt, till nu ifrågavarande synpunkt icke behöva tagas avgörande hänsyn. Den i Eiserman—von Wolckers förslag upptagna avkastningsbeskattningen kunde, i vad densamma träffade det rent personliga arbetet, icke principiellt godtagas av kammarrätten. Emellertid syntes en ändring av förslaget kunna vidtagas i sådan riktning, att avkastningsbeskattningen komme att drabba allenast avkastning av jordbruksfastighet och rörelse eller yrke men eftergivas beträffande övriga förvärvskällor; och skulle därmed föreligga en i sina huvuddrag angiven reell näringsskatt. Då emellertid i näringsföretags avkastning inginge värdet av näringsidkarens eget arbete, borde detta värde enligt kammarrättens mening bortelimineras ur avkastningen, ty den egna arbetsförtjänsten skulle eljest bliva föremål för dubbelbeskattning, i det att densamma beskattades dels genom näringsskatten och dels genom inkomstskatten, vilken senare skatt under alla förhållanden måste ställas vid sidan av objektskatterna. Vilken metod än anlitades för värdesättande av näringsidkares personliga arbete, vore dock uppenbart, att detta värde icke kunde i de olika näringsföretagen och med den större eller mindre grad av arbetsduglighet, som av företagaren presterades, till siffran konstateras. Det kunde icke undvikas, att värdesättandet finge ske på grundval av generella antaganden, som i stort sett borde leda till skäliga resultat. Under sådana förhållanden syntes det kammarrätten, som om någon annan metod för uppskattning av näringsidkares eget arbete icke behövde användas, än att detsamma finge antagas motsvara viss procent av avkastningens belopp. Därjämte behövde möjligen stipuleras något maximibelopp för värdesättningen ävensom något minimibelopp, exempelvis 2 000 kronor, som alltid finge komma i betraktande såsom företagarens egen arbetsförtjänst. Uppginge avkastningen icke till mer än 2 000 kronor, skulle således ingen näringsskatt ifrågakomma, och utgjorde avkastningen 20 000 kronor, skulle därifrån avdragas dels 2 000 kronor och dels viss procent av återstående 18 000 kronor. Vad aktiebolag beträffade, hade redan vid avkastningens uppskattning såsom omkostnad avdragits det belopp, som i enskilda näringsföretag motsvarade värdet av företagarens eget arbete, och bolagets avkastning skulle således kunna utan reducering läggas till grund för näringsskatten. Stundom inträffade emellertid, att aktiebolag, däri aktierna ägdes av ett fåtal personer, läte vinsten till större eller mindre del utgå i form av löner, tantiemer o. dyl., ett förfarande, som givetvis skulle än mera efterföljas vid en näringsskatt av nu antydd art. Det syntes därför lämpligast, att det sätt för beräkning av värdet utav företagarens eget arbete, som skulle gälla ifråga om enskilda näringsföretag, jämväl tillämpades, då företagen innehades av aktiebolag eller andra juridiska personer. Vid uppskattningen av deras avkastning skulle i sådant fall avdrag för de kostnader, som belöpte å affärsledningen, icke få äga rum. En näringsskatt, byggd uteslutande på avkastningen, syntes kammarrätten erbjuda den fördelen framför en näringsskatt, där skatteobjektet huvudsakligen utgjordes av det i företaget insatta kapitalet, att med den förra icke skulle införas något för vår skattelagstiftning främmande moment och ej heller vara förenade skattetekniska svårigheter. För övrigt kunde, såsom Eiserman och von Wolcker jämväl påpekat, en näringsskatt icke enbart grundas å det i näringen nedlagda kapitalet, utan borde detta vid skatteobjektets bildande eller värdesättande kombineras med avkastningen, arbetspersonalens storlek eller annat. En ledamot i kammarrätten var i denna punkt skiljaktig samt uttalade att, därest den i Eiserman och von Wolckers förslag upptagna avkastningsskatten, såsom i kammarrättens utlåtande ifrågasatts, utbyttes mot en näringsskatt, denna syntes böra anordnas på i huvudsak följande sätt. Till näringsskatt underkastad verksamhet skulle hänföras dels sådan verksamhet, som medförde skyldighet att föra handelsböcker, dels ock jordbruk och dess binäringar. Skogsbruk borde undantagas

389 från denna beskattningsform och skogsaccisen bibehållas. Skatten borde träffa det i rörelsen nedlagda kapitalet, oberoende av dettas avkastning. Efter det ytterligare utredningar verkställts, framlades i 1920 års kommunalskatteproposition förslag till näringsskatt, utformat i huvudsaklig anslutning till det av Eiserman och von Wolcker utarbetade utkastet. I förslaget gavs objektet för näringsskatten en i viss mån annan omfattning än tidigare ifrågasatts. Bl. a. undantogs från sådan skatt jordbruk med binäringar. I stället skulle vid fastighetsskatten repartitionstalet för jordbruksvärde så avvägas, att i fastighetsskatten för jordbruksfastighet inginge icke blott skatt å fastigheten utan jämväl å den på fastigheten drivna jordbruksnäringen. Det värde, varmed ett näringsföretag skulle ingå i repartitionen, det s. k. näringsskattekapitalet, skulle beräknas med hänsyn till dels det i företaget nedlagda lösa kapitalet, i förslaget benämnt den näringsskattepliktiga förmögenheten, dels storleken av meravkastningen, dels ock antalet i företaget anställda personer. Till näringsskattepliktig förmögenhet skulle räknas alla till näringen hänförliga tillgångar, vare sig de tillhörde näringsidkaren eller annan, däremot ej näringsidkarens privata förmögenhet. Till dessa till näringen hänförliga tillgångar skulle räknas såväl tillgångar för stadigvarande bruk i näringen, såsom maskiner och övriga inventarier (anläggningskapitalet), som tillgångar, vilka vore avsedda att i näringen omsättas och förbrukas, såsom lager av varor och förbrukningsartiklar, utestående varufordringar o. dyl. (driftskapitalet). I näringsskattepliktiga förmögenheten skulle icke inräknas fastighet, som enligt förslaget vore underkastad fastighetsskatt, ej heller aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter eller andelar i ekonomiska föreningar eller rederier, såvida dessa aktier, lotter eller andelar icke vore att anse såsom varor i affärsverksamhet. Vid den näringsskattepliktiga förmögenhetens beräkning finge emellertid från värdet av de tillgångar, som sålunda skulle däri inräknas, avdragas dels skulder, dock ej till högre belopp än som motsvarade det i den näringsskattepliktiga förmögenheten inräknade värdet av kontanta penningar, fordringar och värdehandlingar, som icke vore att anse såsom varor i affärsverksamheten, dels ock innestående del av årets vinst. Värdesättningen av den näringsskattepliktiga förmögenheten, som skulle hänföra sig till viss bestämd tidpunkt, skulle ske efter de grunder, som i då gällande förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt föreskrivits för uppskattning av förmögenhet. Då emellertid denna uppskattning av den näringsskattepliktiga förmögenheten skulle hänföra sig till en viss tidpunkt, vilken för övrigt näringsidkaren genom omläggning av räkenskapsåret för näringen kunde inom tämligen vida gränser själv bestämma, kunde det inträffa, att uppskattningen ledde till ett för näringen onormalt högt eller lågt belopp. I syfte bl. a. att vinna ett korrektiv häremot hade vid näringsskattekapitalets beräkning införts en faktor, benämnd meravkastningen, varmed avsågs det belopp, med vilket den faktiska avkastningen av en näring, för år räknat, överstege den såsom normal ansedda avkastningen. Uträkningen av meravkastningen förutsatte sålunda en beräkning av avkastningens belopp. Såsom avkastning av näring skulle räknas inkomsten av näringen med tillägg, i stort sett, av vad som vid denna inkomsts beräknande avdragits för hyra för annan tillhörig, i näringen använd lös egendom, för arrende av näringen samt för avlöning till näringens ledning (affärsledningen). Meravkastningen av ett näringsföretag utgjorde det belopp, varmed den sålunda beräknade avkastningen, för helt år räknat, överstege sex procent av den näringsskattepliktiga förmögenheten med tillägg av taxeringsvärdet å i näringen använd, näringsidkaren tillhörig fast egendom, men med avdrag av skulder, som icke, enligt vad ovan sagts, fått avdragas redan vid den näringsskattepliktiga förmögenhetens beräknande. Av meravkastningen skulle emellertid en viss del anses utgöra avkastning av arbetsinsats antingen av näringsidkaren själv eller av den, som i näringsidkarens ställe utförde på

390 denne normalt ankommande arbete (affärsledningen). Avdrag för beräknad lön till näringsidkaren finge nämligen icke göras vid beräkningen av avkastningen av näringen, och, för vinnande av likställighet i det fall, att affärsledningen utövades av annan, skulle, såsom förut anmärkts, till denne utbetald avlöning tilläggas vid avkastningens beräkning. Den del av meravkastningen, som kunde anses belöpa på den arbetsinsats, näringsidkaren normalt finge antagas göra i näringsföretaget, vare sig detta arbete i realiteten utfördes av honom själv eller av annan i hans ställe, i förslaget benämnd näringsidkarens eller affärsledningens arbetsförtjänst, skulle enligt förslaget icke göras till föremål för näringsbeskattning. För sådant ändamål hade i förslaget intagits stadgande att från meravkastningen skulle avräknas vad som motsvarade denna arbetsförtjänst. Av meravkastningen skulle den del, som icke överstege 1 000 kronor, anses i sin helhet utgöra arbetsförtjänst, medan arbetsförtjänstens andel i den detta belopp överstigande meravkastningen skulle beräknas efter en fallande skala, enligt vilken andelen utgjorde högst 8 /io vid meravkastning överstigande 1 000 men icke 3 000 kronor och lägst Vio vid meravkastning överstigande 300 000 men icke 1 000 000 kronor. Den efter avräkning av arbetsförtjänsten återstående delen av meravkastningen skulle kapitaliseras efter en såsom skälig ansedd räntefot av 10 procent; det härvid uppkommande beloppet benämndes meravkastningens kapitalvärde. Såsom en tredje faktor vid beräkningen av näringsskattekapitalet hade i förslaget införts det s. k. arbetarkapitalet. Denna faktor var avsedd att tjäna som regulator i de fall, då enbart de två faktorerna näringsskattepliktig förmögenhet och meravkastningens kapitalvärde icke gåve utrymme för skäligt hänsynstagande till antalet i näringen anställda arbetare och de kostnader, dessa kunde förorsaka kommunen. Arbetarkapitalet, i kronor uttryckt, uträknades på så sätt att antalet i näringen anställda personer, vilka i medeltal haft sysselsättning i näringen under beskattningsåret, multiplicerades med 2 000. I de anställda skulle dock icke inräknas bl. a. näringsidkaren själv eller i näringens ledning sysselsatt person. Arbetarkapitalets reglerande inverkan vid näringsskattekapitalets beräkning framgår av de i förslaget meddelade reglerna för den slutliga uträkningen av näringsskattekapitalet. Härom stadgades att utav summan av den näringsskattepliktiga förmögenheten och meravkastningens kapitalvärde den del, som icke överstege arbetarkapitalet, skulle upptagas till sitt hela samt den överskjutande delen till sitt halva belopp. Vad som sålunda erhölles, skulle sammanläggas med arbetarkapitalet. För vissa slag av näringsverksamhet, nämligen bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse och försäkringsrörelse, samt för kooperativa föreningar lämnades särskilda bestämmelser angående näringsskattekapitalets beräkning. Näringsskatt skulle utgå blott för den del av näringsskattekapitalet, som överstege 5 000 kronor. Vidare meddelades i förslaget föreskrifter rörande fördelning av näringsskattekapitalet, då näringsföretag skulle taxeras till näringsskatt inom flera kommuner, m. m. 1920 års riksdag avböjde i nu ifrågavarande del helt Kungl. Maj:ts förslag. Kommunalskatteprovisoriet upptog därför icke särskild beskattning av näring. Skälen härför voro dels de mot de nya intresseskatterna framförda principiella betänkligheterna, dels ock anmärkningar mot näringsskattens tekniska utformning. I sistnämnda hänseende anförde andra särskilda utskottet, att det funnit de uttalade betänkligheterna i flera avseenden förstärkta vid en närmare granskning. Kammarrätten hade med hänsyn till svårigheterna vid tillämpningen av de invecklade bestämmelserna icke vågat förorda förslaget med nuvarande organisation avtax eringsarbetet, och utskottet måste även för sin del redan av denna grund stanna vid samma omdöme. Därjämte ansåge sig utskottet ej kunna lämna oanmärkt, att det torde vara tvivel underkastat, huruvida förslagets kombination av »meravkast-

391 ning», »arbetarkapital» och »näringsskattepliktig förmögenhet» för beräkning av det näringsskattepliktiga kapitalet, om den också läte sig teoretiskt motivera, kunde anses praktiskt lycklig eller riktig. Vad meravkastningen anginge, vore att märka, att densamma i betydande omfattning föresloges till särskild beskattning även genom den kommunala progressivskatten; i propositionen hade icke anförts tillräckliga skäl för att under sådana förhållanden införa denna särbeskattning också inom näringsskatten. Den plats, som arbetarkapitalet erhållit vid beräkningen av näringsskattekapitalet, föranledde, att av två företag med samma förmögenhet och meravkastning det, som sysselsatte ett större antal arbetare, bleve hårdare beskattat, vilket icke syntes kunna anses ur någon synpunkt sakligt berättigat. Den invecklade konstruktionen av grunderna för näringsskattekapitalets beräkning hade för övrigt givit upphov till oklarheter och tvivelaktiga punkter även i detaljerna av detta kapital; såsom exempel kunde nämnas, att reglerna för beräkning av antalet i näringen anställda personer för många fall syntes vara otillräckliga och att bestämmelserna om avdrag från meravkastningen av näringsidkarens eller affärsledningens arbetsförtjänst måste betecknas såsom tämligen godtyckliga. Från alla dessa synpunkter hade utskottet icke kunnat undgå att finna att, även frånsett de principiella invändningarna mot en fristående näringsskatt, propositionen i denna del företedde sådana svagheter i sin allmänna läggning och utformning, att den icke borde av riksdagen godtagas. Utav de av 1921 års kommunalskattekommitté utarbetade förslagen till ordnande av den kommunala beskattningen upptogo de s. k. A- och B-förslagen en särskild näringsbeskattning; A-förslaget i form av objektskatt, B-förslaget i form av garantiskatt. I den allmänna motiveringen för förslagen i denna del utgick kommittén från att inom kommunen lokaliserad näring i väsentliga hänseenden intoge en med fastighet likartad ställning till kommunen och dess anordningar. Det vore ganska rimligt och skäligt att näringsföretag finge i lämplig mån bidraga till de kommunala utgifterna även under år, då inkomsten därav varit ringa eller ingen. Om fastighet belades med objekt- respektive garantiskatt, fordrade därför konsekvensen, att även näring underkastades en likartad beskattning. Den objektskatt respektive garantiskatt, som i kommitténs nämnda förslag förekom, var emellertid — vilket kommittén kraftigt betonade — av helt annan art än den, som förut ifrågasatts av Eiserman—von Wolcker, kammarrätten och Kungl. Maj:t. Kommittén avstod alldeles ifrån att söka konstruera fram ett näringsskatteobjekt, som skulle vara ett uttryck för näringens — såsom totalitet betraktad — »intressegemenskap» med kommunen. I stället utgick kommittén därifrån, att materiella tillgångar, som användes i produktionens tjänst och som vore lokaliserade inom kommunen, kunde och av förut angivna skäl även borde göras till föremål för objekt- respektive garantibeskattning, och detta evad dessa tillgångar vore fastighet eller lös egendom. Liksom alltså fastighetsskatt utginge efter fastighetens taxeringsvärde, kunde och borde en näringsskatt utgå efter det taxerade värdet av det materiella produktiva underlag för näringen, som vore av lös egendoms natur. I överensstämmelse härmed kunde såsom näringsskatteobjekt uppställas värdet av de lösa realtillgångar, som vore nedlagda i näringen och med vilka den stadigvarande dreves. Principiellt sett stodo de båda inom kommittén utarbetade förslagen i denna punkt på samma grund som Landéns förslag, men de skilde sig från detta därutinnan, att de till näringsskatteobjekt räknade icke blott till näringsdriften hörande maskiner, inventarier o. dyl., d. v. s. anläggningskapitalet, utan även därutöver driftkapitalet eller det kapital, som omsattes i näringen. Enligt A- och B-förslagen, vilka i fråga om näringsbeskattningen skilde sig från varandra endast så till vida, att näringsskatten i det förra förslaget anordnats såsom

392 fristående objektskatt och i det senare som garantiskatt med därav betingad olikhet ifråga om repartitionstalen, skulle till föremål för näringsskatt göras jordbruk med binäringar samt rörelse eller yrke, som drivits med .invändande av i rörelsen eller yrket nedlagt kapital eller avlönad arbetskraft. Från näringsskatt undantogos dock vissa slag av näringsverksamhet, bl. a. de s. k. fria yrkena. För skogsbruk skulle ej heller utgöras näringsskatt, då enligt förslagen realbeskattningen av detta näringsfång ägde rum delvis genom skogsskatt (accis) å det avverkade virket och vid bestämmande av skogsskattens belopp hänsyn tagits även därtill, att skatt för näring ej skulle utgå för skogsbruk. Näringens skattevärde, efter vilket denna skulle deltaga i den allmänna repartitionen, utgjorde — med undantag för vissa näringar — sammanlagda värdet av de lösa realtillgångar, som vore nedlagda i näringen och med vilka den stadigvarande dreves, oavsett huruvida dessa tillhörde näringsidkaren själv eller ägdes av annan. Till sådana tillgångar hänfördes dels s. k. anläggningsmedel, d. v. s. sådan lös egendom, som vore avsedd till stadigvarande bruk i näringen, såsom levande och döda inventarier m. m. sådant, dels ock s. k. rörelsemedel, d. v. s. i främsta rummet sådan lös egendom, som omsattes och förbrukades i näringen, såsom varulager, råvaror, råmaterial, förbrukningsartiklar, hel- och halvfabrikat och andra produkter. Därest näringsidkare till avyttring innehade kommissionslager eller eljest förde i handel annan tillhörigt gods, vore detta att betrakta såsom rörelsemedel i den av honom bedrivna näringen och skulle sålunda inräknas i dennas skattevärde. Därest ägaren av dessa varor själv vore näringsidkare, skulle i följd härav värdet av samma varor icke ingå i skattevärdet å den av denne bedrivna näringen. Vidare skulle vid beräkning av närings skattevärde medräknas fordringar i den löpande driften, såsom tillgodohavanden för i näringen försålda eller levererade varor, för utförda arbeten m. m. dylikt, ävensom för näringen avsedda kontanta, å bank insatta eller för tillfället i obligationer eller på annat sätt placerade medel. Dylika likvida tillgångar, som vore avsedda för näringsdriftens vidare fortgång och i sinom tid skulle användas för förvärv av nya varor, råmaterial, förbrukningsartiklar o. dyl., ansågos i själva verket vara endast en tillfällig form för det kapital, varmed näringen arbetade, och skulle därför enligt förslagen, så länge de tillhörde näringen, ingå vid beräkningen av skattevärdet. I skattevärdet skulle icke inräknas värdet av aktier, lotter i solidariska bankbolag, kommanditlotter, andelar i ekonomiska föreningar eller förlagsfordringar, som kunde finnas bland näringsföretags tillgångar. De värden, som låge bakom sådana andelar i eller fordringar hos främmande företag, komme nämligen till beaktande vid bestämmande av dessa företags näringsskattevärden. Principiellt skulle vid skattevärdets beräkning avdrag icke få ske för skulder. Härifrån gjordes dock i förslagen undantag för vissa skulder, nämligen varuskulder, omkostnadsskulder, annan tillfällig skuld för omedelbart behov i den löpande driften samt mottagna förskotter å arbeten under utförande. Detta undantag motiverade kommittén därmed alt dessa skulder vore av tillfällig natur och avsedda att hastigt avvecklas under driftens fortgång. Understundom inginge motvärdet till sådan skuld bland de tillgångar, som skulle räknas med vid skattevärdets bestämmande. Det kunde t. ex. hända att en näringsidkare av konjunkturförhållanden kunde finna sig föranlåten att inköpa större varulager eller större förråd av råmaterial än som vanligen vore fallet i näringen och finansiera inköpet genom tillfälliga varuväxlar eller annan kredit eller att han hade likvida medel innestående i bank i stället för att med dem betala varuskuld. Samtliga dessa skulder vore av sådan art att ett riktigt skattevärde å näringen, sådant detta enligt kommitténs mening borde bestämmas, icke kunde erhållas utan att avdrag för ifrågavarande slag av skulder medgåves. Emellertid hade med hänsyn till verkan i vissa fall av nyssnämnda rätt till avdrag för skuld ansetts erforderligt att stadga viss minimigräns för näringsskattevärdet. Det måste nämligen, enligt kommitténs motivering för detta stadgande, beträffande

393 en del näringsföretag — särskilt handelsrörelse — möta svårigheter att särskilja skulder i den löpande driften från skulder, som hade karaktär av i näringen fast investerat kapital, därest företaget finansierades huvudsakligen med varukrediter och växlar på kort tid. Ehuru dessa skulder till utseendet vore löpande skulder, vore det dock givet att näringen icke kunde drivas utan att en stor del av dessa medel faktiskt vore i rörelsen fast investerade. Sålunda måste det anses utan vidare självklart, att det kapital, som vore nedlagt i lös egendom till stadigvarande bruk i näringen, finge betraktas såsom i rörelsen fast investerat. Men därjämte syntes det icke vara möjligt för näringsidkaren att driva sitt företag utan att för den lösa egendom. som vore avsedd att i näringen omsättas och förbrukas, ständigt disponera något kapital, vilket sålunda bleve att anse som fast investerat i näringen. Med hänsyn härtill ansåg kommittén, att såsom i näringen fast investerat kapital alltid borde räknas åtminstone hälften av värdet å den lösa egendomen av nyss angivet slag, och upptog därför i förslagen såsom minimigräns för skattevärdet hela värdet av den lösa egendom, som vore avsedd till stadigvarande bruk i näringen, och halva värdet av den lösa egendom, som vore avsedd att däri omsättas eller förbrukas. Beräkningen av skattevärdet å näring skulle hänföra sig till förhållandena vid beskattningsårets utgång och tillgångarna i näring värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av näringsverksamhet, däri tillgångarna vore nedlagda. Kommittén förutsatte, att beskattningsmyndigheterna hade att vid skattevärdets bestämmande utgå från vederbörlig balansräkning men att beträffande ett stort antal näringsföretag balansräkningarna vore så uppställda att upplysningar i et! eller annat hänseende därur icke kunde hämtas rörande förhållanden, varom kännedom vore erforderlig för näringsskattevärdets beräkning. I anledning härav var i anvisningarna till förslagens lagtext intaget ett schema över de olika specifika uppgifter rörande fördelningen av tillgångar och skulder på olika poster, varmed skattskyldig skulle hava att till ledning för skattevärdets beräkning komplettera uppgifterna i balansräkningen för näringen. För vissa slag av näringsverksamhet gåvos i förslagen särskilda regler rörande skattevärdets beräkning. I jordbruk med binäringar räknades såsom skattevärde sammanlagda värdet av kreatur, jordbruksmaskiner, motorer, inventarier och annan för driften avsedd lös egendom och detta även om sådan egendom använts jämväl för å jordbruksfastigheten drivet skogsbruk. Däremot skulle vid skattevärdets bestämmande hänsyn icke tagas till inneliggande gröda eller andra alster av jordbruket med binäringar, ej heller till förbrukningsartiklar, råvaror eller råmaterial. Vid nu angivna begränsning av den egendom, som skulle medtagas vid beräkningen av skattevärdet å jordbruk, ansåg kommittén, att avdrag för skuld därvid icke kunde medgivas. Beträffande vissa slag av näringsföretag, som understundom kunde drivas utan något avsevärt däri fast investerat kapital men dock i ganska stor omfattning, ansåg kommittén hänsyn till vederbörande kommuns berättigade intresse kräva, att vid skattevärdets bestämmande antalet i näringen sysselsatta personer finge i viss utsträckning inverka. I anledning härav intogs i förslagen ett stadgande av innebörd att, om i entreprenad- eller byggnadsverksamhet, sten-, torv- eller tegelindustri, stuverirörelse eller därmed jämförlig näring varit under beskattningsåret i medeltal anställt så stort antal personer — dock minst fem — alt det belopp, som uppkomme, då sagda antal multiplicerades med 2 000, överstege det belopp, vartill näringens skattevärde, beräknat efter de för näring i allmänhet föreslagna grunder, uppginge, nyssnämnda på arbetarantalet grundade belopp skulle anses såsom näringens i kronor uttryckta skattevärde. Särskilda regler angående skattevärdets beräkning lämnades jämväl för vissa andra slag av näringsverksamhet, nämligen försäkringsrörelse, bank- och annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med värdepapper, samt för av staten driven rörelse av beskaffenhet att böra åsättas skattevärde.

394 Om skattevärdet å näring, beräknat på sätt nu antytts, icke uppginge till 2 000 kronor, skulle enligt förslagen skatt icke utgå därå. Mot den av kommittémajoriteten föreslagna näringsskatten anfördes reservationer. Huvudreservanterna, som förordade det s. k. C-förslaget, uttalade mot A- och Bförslagen i denna del bl. a., att de, oberoende av frågan om en särskild näringsskatts berättigande överhuvud taget inom kommunalbeskattningen, hade funnit, att det av majoriteten framlagda förslaget till sådan skatt ej bort ingå i kommitténs förslag till kommunalskattelag. Denna avvisande ståndpunkt berodde på den föreslagna skattetypens konstruktion och därmed förbundna svårigheter för såväl en rättvis fördelning av skattebördan som själva det tekniska genomförandet av taxeringen. Då rådande förhållanden inom näringslivet inbjöde enligt reservanternas mening ej heller på något sätt till en lagstiftning i förevarande riktning. En reservant, som icke haft något att erinra mot befogenheten i princip av en näringsbeskattning och den lösning av frågan om denna beskattnings ordnande, som framlagts av kommittémajoriteten, hänvisade till rådande ogvnnsamma konjunkturförhållanden, särskilt för industrin, och till de tekniska svårigheter, taxeringen till nanngsskatt kunde förväntas åtminstone till en hörjan förorsaka, samt förordade, att med införande av en sådan beskattning finge tills vidare anstå. 1927 års proposition (nr 102) med förslag till kommunalskattelag upptog icke någon näringsskatt. I den vid propositionen fogade motiveringen anförde föredragande departementschefen härom bl. a., att det alltid måste bliva svårt att finna en sådan utformning av näringsskatten att denna bleve någorlunda jämnt verkande samt att i allt fall tiden ej vore mogen för införande av en sådan skatt, vilket syntes framgå också därav att även de, som vore anhängare av en sådan skatt, visat sig hysa mycket olika uppfattningar om huru densamma borde gestaltas. Å andra sidan uttalade departementschefen, att ur principiell synpunkt någon invändning knappast syntes kunna framställas mot en komplettering av objektbeskattningen å fast egendom med en objektbeskattning å lös egendom men att de principiella skälen för en näringsskatt ej syntes äga full giltighet annat än vid en omvandling av vårt beskattningsväsen överhuvud taget. Departementschefen berörde även de svårigheter, som förelåge att överblicka verkningarna av en särskild näringsskatt. Då kommunalskattefrågan år 1928 genom proposition (nr 213) ånyo förelades riksdagen, fanns i det framlagda förslaget till kommunalskaltelag icke inrymd någon näringsskatt. I den skrivelse (nr 344), med vilken 1928 års riksdag anmälde sina beslut i kommunalskattefrågan, gjorde emellertid riksdagen tillika framställning att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om vissa utredningar på beskattningsväsendets område. Av de frågor, däri utredning sålunda av riksdagen påkallades, torde, såsom varande av betydelse i förevarande sammanhang, böra omnämnas frågan i vad mån och på vad sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattningsföremål kunde komma att utöver fastighet vila å även andra beskattningsföremål, såsom näringsföretag och penningkapital, samt likaledes frågan hur vid en sådan beskattning hänsyn skulle kunna tagas till de skattskyldigas olika skatteförmåga. Den 30 juli 1930 tillkallade chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande, särskilda sakkunniga, 1930 års kommunalskatteberedning, med uppdrag att inom departementet biträda med utredning rörande frågan om den kommunala skattebördans fördelning mellan olika beskattningsföremål. Denna utredning hade föranletts icke endast av nyssberörda skrivelse av 1928 års riksdag utan även av en av 1930 års riksdag avlåten skrivelse (nr 340). I denna senare skrivelse åberopade riksdagen bevillningsutskottets av riksdagen godkända betan-

395 kände (nr 36), vari framhållits, att på kommunalbeskattningens område kvarstode åtskilliga spörsmål, som krävde sin lösning, samt att samtidigt med då pågående utredningsarbete rörande en utjämning av skattetrycket inom kommunerna borde undersökas, i vad mån och på vad sätt en jämnare fördelning av den kommunala skattebördan mellan olika beskattningsföremål kunde åvägabringas. Därvid borde enligt utskottets mening, förutom andra spörsmål, även den ännu ej slutligt avgjorda frågan om en näringsskatt å rörelse, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier för olika slag av rörelseidkare, bliva föremål för ytterligare utredning. Något slutgiltigt resultat av det 1930 års kommunalskatteberedning anförtrodda utredningsuppdraget i sistnämnda fråga blev beredningen icke i tillfälle framlägga, då jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1932 beredningens arbete skulle vila och icke upptagas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Beredningens uppdrag blev sedermera återkallat. Genom motion (II: 10) vid 1935 års riksdag framfördes åter frågan om tryggande ål kommunerna av fasta beskattningsunderlag. I bevillningsutskottets betänkande (nr 54), däri utskottet behandlade, förutom andra motioner, avseende ändringar beträffande den kommunala beskattningen och i sammanhang därmed stående frågor, jämväl nyss nämnda motion, erinrade utskottet, att den i motionen berörda frågan, som rörde den principiella gestaltningen av kommunalbeskattningen, tidigare överlämnats åt 1930 års kommunalskatteberedning att utreda. Det syntes utskottet desto mera angeläget att denna fråga undersöktes, som åtgärder i syfte att tillgodose önskemal, vilka framförts i flera av de i betänkandet behandlade motionerna, kunde medföra minskning av beskattningsunderlaget. I sammanhang härmed hade utskottet velat framhålla, att det därvid kunde bliva nödvändigt att undersöka, huruvida garantiskattesystemet borde frångås eller modifieras. I skrivelse (nr 282) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville föranstalta, att utredningen på kommunalbeskattningens område måtte återupptagas samt att därvid mätte beaktas de synpunkter, som bevillningsutskottet i sitt betänkande framhållit. Då frågan om en objektbeskattning av näring först framfördes, synes, såsom av den förut lämnade redogörelsen torde framgå, på denna beskattningsform hava anlagts sådana synpunkter, som betingats av intresseprincipen. Under den fortsatta utvecklingen av spörsmålet om objektbeskattningen synes en viss förskjutning av den principiella frågeställningen med avseende å motiveringen av denna skatteform hava ägt rum. Denna tog sig uttryck redan i andra särskilda utskottets vid 1920 års riksdag av riksdagen godkända utlåtande (nr 1) över den då framlagda propositionen i kommunalskattefrågan. Däri uttalade utskottet rörande principen om »intresset» såsom grund för eu särskild kommunal beskattning, att vid utskottets överläggningar en märkbar tendens' visat sig bland det kungl. förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intresseteorien såsom varande synnerligen vansklig att omsätta i praktiska skattebestämmelser och i dess ställe låta begreppet »objektbeskattning» träda i förgrunden genom att identifiera de olika slagen av särskilt »intresse» inom kommunen med vissa »objekt» för särskilda skatteformer samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av fasta skattekällor, som vore oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas personliga inkomster, dels med den särskilda skattekraft, som kunde antagas följa av innehavet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet förklarade dock, att det icke torde kunna principiellt bestridas att en viss objektbeskattning i kommunerna kunde vara behövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst. 1921 års kommunalskattekommitté uttalade, såsom förut antytts, rörande den av kommittén föreslagna näringsskatten, att kommittén alldeles avstode ifrån att söka konstruera fram ett näringsskatteobjekt, som skulle vara uttryck för näringens — såsom totalitet betraktad — »intressegemenskap» med kommunen. I stället utgick kommittén därifrån, att materiella till-

396 gångar, som användes i produktionens tjänst, kunde och — då konsekvensen fordrade, att näring liksom fastighet underkastades en av kommunens garantibehov betingad beskattning — borde göras till föremål för objektbeskattning. I motiveringen till 1927 års proposition i kommunalskattefrågan uttalade föredragande departementschefen, i anslutning till nyssberörda, av 1920 års särskilda utskott avgivna betänkande, att en praktiskt taget fullständig enighet torde råda därom att objektbeskattning i någon form vore nödvändig inom kommunerna för att dessa skulle kunna under dåliga inkomstår vara tryggade i avseende å tillgången till beskattningsföremål. Även finge en ganska enhällig mening anses råda därom, att denna objektbeskattning måste, åtminstone i främsta rummet, avse fastigheter. Under de senaste årens diskussion om kommunalbeskattningen hade också frågan om intresseprincipens berättigande i allmänhet lämnats utom räkningen. Kommunalskattekommiltén hade själv förklarat, att den ej uppställt nämnda princip såsom rättesnöre. Den förskjutning av den principiella frågeställningen, som 1920 års särskilda utskott funnit önskvärd, syntes departementschefen sålunda hava inträtt.

Synpunkter och alternativ ifråga om utformandet av en näringsskatt. Alldeles oavsett om näringsskatten motiveras med intresseprincipen eller, med bortseende från denna princip, med kommunernas behov av att fasta beskattningsföremål utöver fastigheter deltaga i den kommunala skattegarantin, framstår såsom det centrala problemet vid utformningen av en näringsskatt att utfinna en jämförelsegrund, som, under uppfyllande av de krav, som måste ställas på en objektbeskattning, kan tjäna såsom underlag för en rimlig avvägning av den av näringsskatt föranledda skattebördan dels mellan olika näringsföretag inbördes, dels gentemot fastighetsskattebördan och dels i förhållande till den å inkomst vilande skattebelastningen. Såväl det i 1920 års proposition som det av kommunalskattekommittén framlagda förslaget till ordnande av näringsbeskattningen hava såsom sådan jämförelsegrund betjänat sig av ett värde ä näringen, som i huvudsak grundat sig på värdet av de däri nedlagda tillgångarna, i det förra förslaget inom vissa gränser ökat med hänsyn till avkastningen av näringen och antalet i denna anställda arbetare och i det senare förslaget för .vissa slag av näringsföretag ökat med hänsyn till förenämnda arbetarantal. Den utväg, som utom de redan angivna lämpligen synes kunna ifrågasättas för att finna en på näringsföretags värde grundad jämförelsenorm, torde — då övriga i sådant sammanhang nämnda faktorer, såsom företags omsättning, arbetarantal, beloppet av de i företaget utbetalda lönerna eller hyror eller andra sådana omständigheter icke lära kunna tillmätas självständig utan endast supplementär betydelse såsom beräkningsgrund för värdet — vara att utgå från näringsföretagets avkastning. En sådan beräkningsmetod överensstämmer i själva verket nära med den som ofta användes för uppskattning av fastighets taxeringsvärde. Härom stadgas i 9 § av gällande kommunalskattelag beträffande fastighet i allmänhet, att taxeringsvärde skall åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet). Anvisningar till lagrummet lämnas rörande olika alternativa metoder för bestämmande av detta värde. I första hand föreskrives, att man vid denna värdering kan utgå från de köpeskillingar, som uppnåtts vid representativa fastighetsförsäljningar. Detta innebär, att köpare och säljare verkställa en kalkyl rörande påräknelig avkastning av fastigheten och att den köpeskilling, som fnimräknats såsom resultat av denna mer eller mindre medvetet gjorda avkastningskalkyl, tages till utgångspunkt för taxeringsmyndigheternas värdering av den försålda och jämförliga fastigheter. Detta så att säga indirekta tillvägagångssätt är det vid taxering av jordbruksfastighet normala. För taxeringen av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, gives anvisning på en värderingsmetod, som innebär en direkt ka-

397 pitalisering eller, rättare, diskontering av den av taxeringsmyndigheterna uppskattade för framtiden påräkneliga avkastningen av fastigheten. De särskilda regler, som lämnas för värdering vid fastighetstaxeringen av skogsmark och växande skog, innebära en direkt värdesättning efter den påräkneliga, framtida avkastningen under förutsättning av ett efter rationella grunder drivet skogsbruk. Principiellt grundar sig sålunda den vid fastighetstaxering verkställda värdesättningen av faslighet på en diskontering av beräknelig framtida avkastning. Ur teoretisk synpunkt synes hinder icke möta för att begagna en motsvarande beräkningsmetod vid värdesättningen av näringsföretag. Ett sådant företags värde är i normala fall lika med det diskonterade värdet av de beräkneliga framtida årsavkastningarna av näringen. Det är givetvis regelmässigt icke möjligt att till beloppet fastställa dessa. Möjligen skulle man dock kunna erhålla ett i allmänhet tillräckligt noggrant resultat genom att utgå från företagets förhandenvarande årliga avkastning eventuellt medeltalet av några års avkastning. Det är att märka att vid en beräkning av avkastningsvärdet genom en diskontering av påräkneliga framtida årsavkastningar i de i en mera avlägsen framtid liggande årsavkastningarna inverka i betydligt mindre grad på resultatet än de i tiden mera näraliggande, vilka normalt få anses kunna beräknas med större grad av säkerhet. Det m å även framhållas att, om en sådan värdesättning verkställes årligen, hänsyn kan tagas till de för vart åT inträffade fluktuationerna i avkastningen samt att sålunda den felkälla, som ett års onormalt höga eller låga avkastning skulle innebära, skulle i längden utjämnas. På grund av sådana fluktuationer i avkastningen från ett år till ett annat skulle en näringsbeskattning, grundad på avkastningen, bliva varierande till sitt belopp och såunda icke innefatta så stort mått av garanti som om den utginge efter mera oföränderliga grunder. Såtillvida torde en näringsbeskattning, grundad på värdet av de i näring nedlagda tillgångarna, vara för kommunerna förmånligare, att den i allmänhet torde erbjuda ett fastare skatteunderlag, även om — då värdebestämningen vid en sä anordnad näringsskatt av praktiska skäl torde få hänföra sig till förhållandena vid en viss tidpunkt och icke, såsom vid en beräkning av avkastningsvärde, till ett beskattningsår — den skattskyldige torde åtminstone i vissa slag av näringsverksamhet kunna genom egna dispositioner påverka värderingens resultat. Å andra sidan torde en näringsbeskattning, vid vilken hänsyn tages till fluktuationerna mellan de olika årens avkastning, ställa sig för de skattskyldiga mindre kännbar. Den större rörlighet, som en så utformad näringsskatt skulle innebära, torde icke heller kunna betecknas såsom för kommunerna enbart oförmånlig. Vid en inkomstskatt kan skatten regelmässigt icke bliva högre än att den täckes av nettoinkomsten, medan någon sådan begränsning principiellt icke föreligger för en objektbeskattning. En alltför hård näringsbeskattning av ett företag, vilken kan tänkas inträffa, då ett företag i en kommun med hög utdebitering på grund av ogynnsamma konjunkturer lämnar ringa eller ingen nettoinkomst, kan tvinga till upphörande av företagets verksamhet. I varje fall är ett näringsföretag ofta rörligt och kan, vid alltför hög skattebelastning i en kommun, helt eller delvis flyttas till en annan kommun med lägre skattetryck. Denna fara, som föreligger redan ifråga om inkomstbeskattningen, torde vid en näringsskatt ökas. Med hänsyn härtill skulle det ligga nära till hands att utforma näringsbeskattningen såsom en fast kvotitetsskatt (ej såsom en repartitionsskatt), eventuellt med lika utdebitering i alla kommuner. I vilket fall som helst tala berörda omständigheter för en sådan anordning av objektskatten på näring, att densamma tillätes i någon mån följa ändringarna i näringens räntabilitet, även om detta sker på bekostnad av kommunens intresse av ett fast skatteunderlag från näringen. Vid undersökning av frågan huru avkastningen av näring skall beräknas torde det vara lämpligt att utgå från nettointäkten av respektive nettounderskottet å rörelse enligt gällande regler för inkomstbeskattning, därvid emellertid är att märka,

398 att begreppet näring vid avkastningsbeskatlning icke behöver sammanfalla med begreppet rörelse vid inkomstbeskattning. I det följande kommer att talas allenast om nettornrä/cfen av rörelse men motsvarande gäller i tillämpliga delar nettounrferskottet å sådan förvärvskälla. (Frågan huruvida jordbruk bör underkastas särskild näringsskatt, skall i det följande närmare behandlas.) Huvudbestämmelserna rörande beräkningen av nettointäkt av rörelse innehållas i 28 och 29 §§ samt 30 § 1—4 mom. av gällande kommunalskattelag, däri angives vad som ä r att hänföra till intäkt av rörelse (bruttointäkten) och vilka avdrag som få göras vid beräkning av nettointäkten. I den män avdrag, som medgives vid nettointäktens beräkning, icke bör tillåtas vid beräkningen av avkastningen, måste vid avkastningsberäkningen till nettointäkten läggas motsvarande belopp. Därest intäkt, som medtages vid nettointäktens beräkning, icke skall tagas i betraktande vid beräkningen av avkastningen, eller utgift eller omkostnad, för vilken avdrag vid beräkning av nettointäkten ej medgives, bör tillåtas gå i avdrag vid avkastningens beräkning, skall för erhållande av avkastningens belopp nettointäkten minskas i motsvarande mån. Av näringsbeskattningens egenskap av objektbeskattning följer, att vid avkastningens beräkning, såvitt möjligt, bör bortses från dels nettointäktens belopp påverkande faktorer, som hänföra sig icke till objektet för beskattningen (näringen) i och för sig utan till näringsidkarens person (gäldränta, hyra), dels ock den del av näringens avkastning, som får anses härfluten av sådana produktionsfaktorer, som i annan ordning göras till föremål för objektskatt (fastighet) eller äro av den beskaffenhet att de icke böra utgöra föremål för sådan skatt (näringsidkares egen arbetsinsats i näringen). Huruvida avkastningen av en näring härrör av näringsidkarens eget kapital eller upplånat sådant bör vid utmätande av objektskatt å näringen, avsedd att träff? företagets värde, icke tillmätas betydelse. Principiellt bör därför vid avkastningens beräkning avdrag icke medgivas för gäldräntor. Beloppet av de gäldräntor, för vilka avdrag medgivits vid beräkningen av nettointäkten, bör sålunda tilläggas sagda intäkt. Det bör emellertid ej förbises, att en sådan regel ej är fritagen från invändningar. Det finnes nämligen möjlighet att finansiera affärstransaktioner, som egentligen äro i sak likartade, antingen med eller utan ränteberäkning. Vägran av ränteavdrag betyder, att dylika fall i beskattningsavseende bliva olika behandlade. 1 Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att med avseende å gäldräntors behandling i nu ifrågakomna hänseende göra skillnad mellan s. k. fasta skulder och skulder för den löpande driften, d. v. s. samma distinktion, som gjorts i 1921 års kommunalskattekommittés förslag till näringsskatt. Med fasta skulder skulle då åsyftas upplånat kapital, som nedlagts i näringen såsom anläggningsmedel, d. v. s. i för stadigvarande bruk i näringen avsedda tillgångar (exempelvis fastighet, maskinutrust1 Man kan tänka sig det fall att en handlande sålt en vara mot växelaccept och omedelbart diskonterat växeln. Handlanden torde vara skyldig att såsom intäkt upptaga växelns nominella belopp samt att upptaga diskontoavdraget å intressekonto såsom ränteutgift. Han har t. ex. kreditiv i en bank, uttager å detta 9 500 kr. och köper för detta belopp en vara, sam han säljer mot en tremånadersaccept å 10 000 kr., varefter han diskonterar växeln för 9 800 kr., vilket belopp han investerar i sitt varulager för återstoden av året. Därest alla dessa transaktioner medhunnits på en dag, utgör hans vinst 300 kr. med avdrag av en dags ränta å 9 500 kr., men avkastningen, därest intet som helst skuldränteavdrag (diskontot) vid dess beräkning medgives, blir 500 kr. Om köparen i stället för växeln utfärdade en med ränta löpande skuldsedel å 9 800 kr. och säljaren överläte denna skuldsedel (eller om köparen betalade 9 800 kr. kontant), skulle säljarens nettointäkt uppgå till 300 kr. samt avkastningen till likaledes 300 kr., då någon ränteutgift av beskaffenhet att böra tilläggas nettointäkten för honom icke uppkommit i samband med affären,

399 ning), och med skulder i den löpande driften skulle förstås upplånat kapital, som investerats i näringen såsom rörelsemedel för bestridande av utgifter för den löpande driften (löner, inköp av varor och förbrukningsartiklar m. m. dylikt). Emellertid torde, såsom vid behandlingen av 1921 års kommunalskattekommittés förslag framhållits, en sådan uppdelning icke låta sig genomföra. Även upplånat kapital, som är nedlagt i näringen såsom rörelsemedel, torde understundom (t. ex. i en handelsrörelse) få anses vara i näringen fast investerat. Någon bestämd åtskillnad mellan fasta skulder och skulder i den löpande driften synes sålunda icke kunna göras. Även om en sådan uppdelning i fasta skulder och skulder i den löpande driften kan ur teoretisk synpunkt försvaras, torde den av taxeringstekniska skäl icke kunna upprätthällas. Den skulle nämligen förutsätta efterforskningar och utredningar beträffande varje särskilt skuldbelopp, varmed varken de skattskyldiga eller taxeringsmyndigheterna rimligtvis kunde betungas, utredningar, som för övrigt ofta ej skulle undanröja tvivelsmålen. Det har vidare ifrågasatts, alt ränta å gäld skulle få kvittas mot eventuellt förefintlig ränta ä fordran (jfr 1920 års förslag om beräkning av den näringsskattepliktiga förmögenheten). Såsom skäl härför har anförts, att verklig skuld icke kunde anses föreligga om eller till den del den uppvägdes av fordran. En sådan kvittningsmöjlighet skulle emellertid i det stora flertalet fall bliva betydelselös, då några fordringsräntor av väsentlig betydelse i allmänhet ej torde finnas. För övrigt skulle taxeringen komma att bliva beroende av det sätt, varpa kreditgivningen anordnats. 1 Sammanfattningsvis torde kunna konstateras, att de olika metoder för en uppdelning av gäldräntorna i avdragsgilla och ej avdragsgilla, som övervägts, visat sig olämpliga. Dä återstår endast att ej medgiva några avdrag, ett förfaringssätt, som är såtillvida mindre olämpligt ifråga om skuldräntor vid en avkastningsskatt än beträffande skulder vid en skatt å näringsskattepliktig förmögenhet att fråga i det förra fallet blir om verksamheten under hela året, medan det vid förmögenhetens fastställande blir fråga om ställningen vid en viss tidpunkt, vid vilken mer eller mindre tillfälliga och onormala förhållanden kunna råda. Beträffande rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen vid bestämmande av nettointäkten av rörelse stadgas i 29 § 1 mom. kommunalskaltelagen, att vid nettointäktens beräkning avdrag må göras för bl. a. ränta å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen. så ock å gäld, som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen. I 44 § samma lag föreskrives vidare, att för den händelse skattskyldig är berättigad till avdrag för ränta å upplånat kapital och utredning ej kan vinnas om huru stor del av samma kapital hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, kapitalet i och för räntans fördelning skall hänföras till de olika förvärvskällorna i förhällande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångarna. Denna bestämmelse lärer ofta av de skattskyldiga tillämpas så, att de vid inkomstberäkningen fördela sina gäldräntor pä fördelaktigaste sätt. (Att m ä r k a är att i en rörelseidkares bokföring rätteligen skola upptagas alla gäldräntor, även sädana för gäld, som gjorts för hans privata behov.) Vid inkomsttaxeringen är frågan om gäldrsntornas fördelning av stor betydelse med hänsyn till möjligheten att utnyttja procenlavdrag. Men dessutom äger denna fråga betydelse för det fall, att skattskyldig skall taxeras för inkomst av olika förvärvskällor i skilda kommuner, då han 1 Ei handlande, som säljer varor på kredit, erhåller exempelvis, då betalning erlägges å förfalhdagen, ingen ränta i vanlig mening, ehuru han erhåller gottgörelse i den form, att köpeskillingen är högre än den skulle varit vid kontanlförsäljning. I detta fall erhåller han icke avdrag för ränta å skuld, som han åsamkat sig för att möjliggöra kreditens lämnande. Gåves däremot affären den form, att försäljningen skedde per extra kontant med rätt för köparon att erhålla anstånd viss tid mot erläggande av ränta, skulle kvittning av räntorna kunna äga rum. I de i not å sid. 398 anförda exemplen blir vid avkastningens beräkning resultatet detsamma, om avdrag för gäldräntor helt förvägras eller om kvittningsrätt medgives, vilket också i sin mån visar, att den ifrågasatta kvittningsrätten ej skulle avhjälpa de olägenheter, som uppstå, om gäldränteavdrag ej medgives.

400 kan hava intresse av att underskott icke uppstår i annan kommun än hemortskommunen (enär han vid taxeringen till kommunal inkomstskatt i hemortskommunen icke får avdraga underskott i annan kommun), att han blir satt i tillfälle åtnjuta fullt ortsavdrag men att taxeringen eljest till så stor del som möjligt sker i kommun med låg utdebitering. För övrigt är vid inkomsttaxering sättet för gälds fördelning i huvudsak betydelselöst, eftersom i regel avdrag för underskott å viss förvärvskälla får ske fullt vid statsbeskattningen och även vid den kommunala taxeringen får göras från inkomst, som taxeras i samma kommun. De fall, då avdrag för underskott å förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet icke må göras samt då vid taxering av svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar avdrag icke får ske för ränta å sådant upplånat kapital, som nedlagts i aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska föreningar, torde vara av mera begränsad praktisk betydelse. De antydda olägenheterna av den skattskyldiges frihet att fördela gäldräntorna torde bliva större i samma mån som avkastningen och därmed skuldräntornas fördelning får ökad betydelse vid taxeringen. Någon mera bestämd gräns mellan, å ena sidan upplånat kapital, som är nedlagt i viss rörelse, och å andra sidan sådant kapital, som nedlagts i annan den skattskyldiges rörelse eller annan förvärvskälla, torde svårligen kunna dragas. Beträffande vissa slag av rörelse, nämligen försäkringsrörelse, bankrörelse och penninghandel torde särskilda regler med avseende å gäldräntor vara erforderliga för avkastningens beräkning. Rörelseidkare, som driver rörelse i egen fastighet, är jämlikt stadgande i 29 § 4 mom. kommunalskattelagen vid beräkningen av nettointäkten av rörelsen icke berättigad till avdrag för hyra av fastigheten. Men fastigheten är såsom sådan redan genom fastighetsskatten underkastad objektskatt. I den mån fastighetens avkastning genom anknytning till rörelsens nettointäkt inräknades i avkastningen av näringen, skulle den sålunda drabbas av dubbel objektskatt. Den närmast till hands liggande utvägen att undvika detta vore måhända att befria fastighet från fastighetsskal t, om och i den m å n den användes i näring. En sådan lösning skulle emellertid bliva rättvisande endast under förutsättning att näringsskatt och fastighetsskatt så avvägdes, att deras belopp i varje särskilt fall exakt motsvarade varandra. Detta lärer emellertid icke vara möjligt. Någon annan godtagbar metod att undvika dubbelbeskattning i nu nämnt avseende torde därför icke stå till buds än att vid beräkning av avkastningen av näringen medgiva avdrag för den avkastning av fastigheten, som genom fastighetsskatten kan anses beskattad. Om man exempelvis utginge ifrån att nu gällande repartitionstal för annan fastighet motsvarade fastighets genomsnittliga årliga avkastning, skulle alltså nettointäktens belopp minskas med 5 procent av det taxeringsvärde, som åsatts fastigheten eller belöper å den del av fastigheten, som användes i näringen. Rörelseidkare, som driver rörelse i förhyrd fastighet, äger vid beräkningen av nettointäkten av rörelsen göra avdrag för erlagd hyra. Det kunde möjligen anses, att han för åstadkommande av likställighet med en näringsidkare, som driver rörelsen i egen fastighet, skulle fingeras vara ägare av den förhyrda fastigheten. I så fall skulle avdrag för hyran förvägras vid avkastningens beräkning, men i stället avdrag medgivas honom dels för de avskrivningar och omkostnader — utom gäldräntor — för fastigheten, vilka han hade fått avdraga vid inkomsttaxeringen, därest han varit ägare, dels för vad genom den av ägaren erlagda fastighetsskatten blivit beskattat. En sådan lösning synes emellertid bl. a. av taxeringstekniska hänsyn icke kunna accepteras. Det lärer, synnerligast om näringsidkaren förhyr allenast del av en fastighet (butikslokal el. dyl.), vara nära nog ogörligt att beräkna, huru stora fastighetsägarens avdragsgilla omkostnader för den förhyrda fastigheten eller delen av fastigheten hava varit. Den mest rationella utvägen att förhindra dubbelbeskattning torde vara att vid avkastningens, liksom vid nettointäktens beräkning medgiva avdrag för verkligen erlagd hyra. För övrigt torde resultatet i längden bliva i stort sett detsamma, vilkendera vägen som än väljes. Hyresbeloppet får nämligen i regel antagas motsvara dels av-

401 skrivningar och omkostnader för fastigheten, för vilka ägaren erhåller avdrag vid inkomsttaxeringen, och dels fastighetens normala avkastning (5 procent å taxeringsvärdet), för vilken näringsidkare, som driver näring i egen fastighet, får göra avdrag vid bestämmandet av näringens avkastning. Då en objektbeskattning skall hänföra sig till objektet, bör, såsom förut framhållits, vid avkastningens beräkning bortses från vem som är ägare till de i näringen nedlagda tillgångarna. Näringsidkare, som hyr lös egendom för näringen, bör sålunda vid avkastningens beräkning i allo försättas i samma situation, som om han vore ägare av denna egendom. Han bör sålunda ej ha rätt till sådant avdrag för hyra för den lösa egendomen, som gjorts vid nettointäktens beräkning, d. v. s. nettointäkten bör vid fastställande av avkastningen ökas med motsvarande belopp. Däremot bör han erhålla sådana avdrag för egendomen, vartill han skulle varit berättigad, om han varit ägare. Då förhyrd lös egendom i näring i regel torde vara uthyrd på sådana villkor, att den, som hyr densamma, har att svara för alla med denna förenade omkostnader, för vilka han äger göra avdrag redan vid nettointäktens beräkning, synes det i detta avseende merendels icke bliva fråga om annat än avdrag för värdeminskning av den lösa egendomen. Till sådant avdrag kan vid nettointäktens beräkning väl ägaren men icke den, som hyr, vara berättigad. Rätteligen borde, vid avkastningens beräkning, jämväl ifråga om värdeminskningsavdraget den, som hyr lös egendom, likställas med ägare och nettointäkten därvid alltså minskas med det belopp, varmed ägaren kunde anses berättigad till avdrag för värdeminskning. En sådan anordning vore emellertid måhända av praktiska skäl mindre lycklig. Det torde nämligen vara förenat med vissa svårigheter för en näringsidkare, som hyr lös egendom, att prestera erforderlig utredning angående anskaffningsår, anskaffningsvärde och övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för bedömandet av skäligheten av avdraget. Olägenheterna kunna förstoras därigenom, att samma egendom uthyres än till en, än till en annan näringsidkare. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke vid beräkning av avkastningen av näring, däri förhyrd lös egendom användes, kan bortses från avdrag för värdeminskning av sagda egendom, ehuruväl detta innebär ett avsteg från det principiellt riktiga. Vad nu sagts angående förhyrd fast eller lös egendom gäller även för det fall att en näring med därtill hörande fast och lös egendom upplåtes på arrende. Utgivet arrendebelopp borde vid avkastningens beräkning följaktligen tilläggas nettointäkten. I sådant fall torde svårigheter kunna uppstå vid bedömande av frågan hur stor del av arrendet som utgör ersättning för nyttjande av den fasta egendomen —• vilken ersättning icke skall tilläggas vid avkastningens beräkning —• och hur stor del som utgör gottgörelse för upplåtelsen i övrigt (företrädesvis av lös egendom, däri inbegripet värde av good wills natur), vilken gottgörelse skall läggas till nettointäkten vid beräkningen av avkastningen. Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas för upplåtaren som intäkt av rörelse. Det lärer dock knappast kunna komma ifråga att göra en och samma näring till objekt för näringsbeskattning två gånger, nämligen dels på grund av den avkastning, upplåtaren har genom upplåtelsen, dels ock på grund av den avkastning, näringsidkaren, som arrenderar näringen, må hava. Näringen synes böra drabbas av näringsbeskattning i den sistnämndes hand, då det är denne, som faktiskt, enligt allmänt föreställningssätt, driver näringen. Detta står även i bättre överensstämmelse med grundsatsen, att vid avkastningens beräkning den, som arrenderar näring, skall sättas i ägares ställe och därför principiellt icke bör erhålla avdrag för arrendet. Utdelningar å aktier och andelar i ekonomiska föreningar, vars innehav utgör ett led i en rörelse, skola — dock med vissa undantag för undvikande av kedjebeskattning —• vid taxeringen till kommunal inkomstskatt inräknas i intäkten av rö26—427675.

402 relsen. Dylika utdelningar härröra emellertid av andel i rörelse, för vilken aktiebolaget eller föreningen erlägger avkastningsskatt. Det synes därför riktigast att ej ånyo beskatta dem till avkastningsskatt hos delägaren. Vid beräkning av nettointäkten av rörelse äger rörelseidkare icke göra avdrag för värdet av sin egen arbetsinsats i rörelsen, eller vad man skulle kunna kalla egen arbetslön. I avkastningen av näringen skulle sålunda, om inkomstbeskattningens regler följas, komma att ingå avkastningen av den produktionsfaktor, som näringsidkarens i näringen nedlagda arbete utgör, vilken del av avkastningen i det följande kommer att betecknas näringsidkarens arbetsförtjänst. Denna avkastning av näringsidkarens arbetsinsats torde närmast vara att jämställa med en löntagares arbetsförtjänst och synes icke böra göras till föremål för objektbeskattning. Den del av avkastningen, som härrör av näringsidkarens egen arbetsinsats, bör sålunda utskiljas från avkastningen i dess helhet, så att kvar står endast vad i det följande benämnes den del av avkastningen, som belöper å näringen. I näring, som drives av fysisk person, varierar givetvis den andel av avkastningen, som är att tillskriva näringsidkarens egen arbetsinsats, i mycket hög grad vid jämförelse icke endast mellan företag, tillhörande olika branscher, utan även mellan de individuella företagen. I ett näringsföretag gör kanske dess innehavare ingen annan arbetsinsats än att han övar en allmän kontroll över detsamma, inom ett annat utför innehavaren större delen av däri förekommande arbete. Då det icke rimligtvis kan ifrågasättas att å taxeringsmyndigheterna överlåta att i varje särskilt fall uppskatta värdet av avkastningen, ligger det därför i sakens natur, alt beräkningen av näringsidkares arbetsförtjänst måste ske efter schablonmässiga grunder. Beräkningsgrunden skulle kunna hänföra sig till olika faktorer, vilka kunna antagas allmänt sett angiva arbetsförtjänstens och den å näringen belöpande avkastningens inbördes storleksförhållande. Såsom sådan faktor skulle möjligen kunna ifrågakomma värdet av de i näringen nedlagda tillgångarna. I vissa fall förhåller det sig otvivelaktigt så, att ju mindre detta värde är, desto större är arbetsförtjänstens andel i näringens totalavkastning. Emellertid ingår merendels, jämte näringsidkarens egen arbetsinsats, även anställdas arbete såsom produktionsfaktor i näringen. I en näring med litet kapital kan en förhållandevis hög avkastning bero icke så mycket på näringsidkarens arbetsinsats som därpå, att i näringen är anställt ett stort antal arbetare. Antagandet att i olika företag storleken av andelen i den totala avkastningen av näringsidkares arbetsförtjänst står i omvänt förhållande till totalvärdena av de i de olika företagen nedlagda tillgångarna äger följaktligen icke allmängiltighet. Härtill kommer, att, om arbetsförtjänstens belopp skulle ställas i relation till värdet av i näringen nedlagda tillgångar, sagda värde skulle vid näringsskattens beräkning införas såsom en helt ny faktor och därtill en mycket svårbestämbar sådan. Det torde i detta sammanhang endast behöva erinras om att frågorna om rätt värdering av inventarier och lager skulle resa mycket stora svårigheter för en i detta sammanhang godtagbar beräkning av värdet av i näring nedlagda tillgångar, vilka svårigheter man velat undvika genom att söka grunda näringsbeskattningen å avkastningen. Samma svårigheter skulle uppkomma vid en sådan ordning för bestämmandet av arbetsförtjänstens relativa storlek, att denna göres beroende av det belopp, varmed avkastningen överstiger viss såsom normal ansedd avkastning av de i näringen nedlagda tillgångarna (jfr 1920 års proposition). Den enklaste utvägen torde vara att ställa arbetsförtjänstens beräknade belopp i relation till avkastningens belopp, så att ju mindre avkastningen är, desto större blir arbetsförtjänstens andel däri. Därest avkastningen icke uppnår ett visst såsom skäligt ansett lägre belopp, torde den få anses hava i sin helhet utgjort arbetsförtjänst, varigenom en minimigräns för näringsskatteplikt skapas. Likaså torde det vara nödvändigt att införa ett visst absolut maximum för arbetsförtjänstens belopp. En så konstruerad skala för beräkningen av arbetsförtjänstens andel i totalavkast-

403 ningen äger fördelen av stor enkelhet men giver anledning till invändningar i andra avseenden. Det måste sålunda betecknas såsom en oegentlighet, att en näringsidkares arbetsförtjänst beräknas till ett högre belopp det år, då avkastningen av näringen är hög, än det år, då avkastningen är låg. I verkligheten kan näringsidkarens arbetsinsats vara lika stor det senare året som det förra eller än större. På längre sikt komma emellertid dessa variationer mellan de olika åren att uppväga varandra. Variationerna i arbetsförtjänstens absoluta storlek komma även att verka utjämnande på avkastningens storlek olika år, ett förhållande som med hänsyn till kommunernas intresse av ett jämnt skatteunderlag torde få anses icke vara enbart oförmånligt. Den ifrågasatta beräkningsmetodens ojämna verkningar torde starkast giva sig tillkänna vid tillämpning på de små företagen och i allmänhet på näringar av sådan beskaffenhet och art att arbetsgivarens arbetsinsats däri spelar en betydelsefull roll. De svåraste olägenheterna härav torde emellertid kunna undanröjas genom en minimigräns för näringsskattepliktens inträdande samt genom undantagande från näringsskatteplikt av de s. k. fria yrkena, varför jämväl andra skäl tala. Det bör emellertid ej lämnas obeaktat, att, om den ifrågasatta, schablonmässigt verkande normen för utskiljandet av näringsidkarens arbetsförtjänst kommer till användning, avkastningens användbarhet såsom beskattningsgrund för enskilda näringsidkare i viss grad förminskas. Därest arbetsförtjänstens belopp bestämmes enbart efter avkastningen, kan också uppkomma en annan, mera speciell oegentlighet. Om näringsidkaren icke gör någon nämnvärd egen arbetsinsats i sitt företag, utan överlåter åt en hos honom anställd, exempelvis en disponent, att uträtta det arbete han vid arbetsförtjänstens beräkning presumeras själv utföra, kommer näringsidkaren vid avkastningens beräkning i åtnjutande av avdrag ej blott för sin egen presumerade arbetsinsats utan dessutom för den lön, som utbetalts till den som verkligen gjort arbetsinsatsen. Såsom korrektiv häremot torde det vara nödvändigt att i dylikt fall vid avkastningens beräkning förvägra avdrag för lön till anställd, som utfört sådant arbete, som får anses ankomma på näringsidkaren själv. Det torde svårligen kunna frånkommas att införa en bestämmelse i denna riktning, ehuru med fog kan erinras, att det lärer vara vanskligt att i det särskilda fallet avgöra om eller i vilken utsträckning arbete, som ankommer på näringsidkaren, utförts av annan. Då utbetalda löner i regel icke specificeras i den till ledning för taxeringen avlämnade deklarationen med tillhörande handlingar, skulle också taxeringsmyndigheterna betungas med efterforskningar icke endast rörande näringsidkarens egen arbetsinsats och beskaffenheten av anställdas arbetsuppgifter utan även, i vissa fall, rörande de utbetalda arbetslönerna. Det förhållandet att avkastningen av enskild näringsidkares arbetsinsats ingår i den totala avkastningen av näringen, skulle enligt det nu anförda närmast böra föranleda därtill att vid beräkning av näringens avkastning finge från nettointäkten dragas det belopp, vartill näringsidkarens arbetsförtjänst beräknades, men att i förekommande fall i stället borde tilläggas vid nettointäktens beräkning avdraget belopp av avlöningar, utbetalda till anställda, vilka måste anses hava utfört på näringsidkaren ankommande arbete i näringen. Därest man beträffande av enskild näringsidkare driven näring stadgade, att från avkastningen alltid finge avdragas exempelvis 8 000 kronor och att avdrag för värdet av personlig arbetsinsats finge göras i den mån detta värde, beräknat efter viss fastställd schablon, överstege sagda belopp, bleve svårigheterna vid avkastningsskatt å sådan näring i viss grad reducerade. Till förtydligande av hur en sådan schablon kan tänkas anordnad må såsom exempel intagas följande uppställning:

404 Avkastningen (utan avdrag för värdet av egen arbetsinsats) Högst 30 000 kronor 30 001—50 000 kronor

.... , .

... . ,, . .. ™nngsidkarens arbetsinsats 40 procent därav; 12 000 kronor för 30 000 kronor och 30 procent av återstoden; 50 001—80 000 kronor 18 000 kronor för 50 000 kronor och 20 procent av återstoden; över 80 000 kronor 24 000 kronor för 80 000 kronor och 10 procent av återstoden; dock avdrages minst 8 000 och högst 50 000 kronor. Vardet av

Beträffande aktiebolag och andra juridiska personer kan någon näringsidkarens egen arbetsinsats i näringen formellt sett icke förekomma. Emellertid uppställer sig beträffande dessa skattskyldiga ett annat spörsmål i samband med arbetsförtjänstens inverkan pä avkastningens belopp. Ju högre avlöningarna till anställda personer sättas, desto lägre blir avkastningen. Redan enligt nu gällande skattelagstiftning kan till undvikande av dubbelbeskattning av aktieutdelning en sådan anordning, varigenom utdelningen uttages i form av avlöning (»förtäckt aktieutdelning»), vara för de skattskyldiga förmånlig. Det skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida icke vid beräkningen av avkastningen av en utav juridisk person bedriven näring borde ifråga om arbetslönerna förfaras på motsvarande sätt som nyss ifrågasatts beträffande en av fysiska personer driven näring. Då det emellertid kan förutsättas, att de fall, då möjlighet föreligger att nedbringa avkastningen av en utav juridisk person driven näring genom onormalt höga arbetslöner, äro undantagsfall — en förutsättning härför torde i regel vara att aktiemajoriteten ligger i ett fåtal händer — kan man betvivla lämpligheten av att utforma huvudregeln med hänsyn till dessa undantagsfall. Det synes mera ändamålsenligt att vid avkastningens beräkning räkna med de faktiskt utbetalda arbetslönerna, d. v. s. i princip medgiva de vid nettointäktens beräkning därför gjorda avdragen, än att till nettointäkten lägga dessa avlöningar samt därefter avräkna arbetslöner med efter schablonmässiga grunder konstruerade värden. I de förhållandevis mera sällsynta fall, då avlöningarna kunde antagas hava utmätts till högre belopp än skäligt och avkastningen därigenom nedbragts, skulle justering av avlöningsbeloppen kunna göras efter prövning i varje särskilt fall på sätt som sker beträffande s. k. förtäckt aktieutdelning. Ett mera speciellt problem, som vid avkastningsberäkningen uppställer sig ifråga om avdrag för arbetslöner, torde i detta sammanhang böra beröras. Jämlikt stadgande i 20 § kommunalskattelagen må vid beräkning av nettointäkten av en förvärvskälla avdrag icke ske för värdet av arbete, som i förvärvskällan utförts av den skattskyldiges make, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen. Hemmavarande barn i sist angivna ålder, som deltagit i den skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses ej tillhöra arbetspersonalen, med mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 § samma lag. Om vid avkastningsberäkningen avdrag för värdet av sådant arbete icke medgåves, skulle i den uträknade totalavkastningen av ett näringsföretag komma att inga även vad som belöpte å dessa personers arbetsinsats och i annat fall skolat konsumeras av arbetslön. Det skäl, varmed denna inskränkning i avdragsrätten vid inkomsttaxeringen torde hava huvudsakligen motiverats, nämligen hänsynen till hela familjens sammanlagda skatteförmäga, äger icke giltighet, då fråga är om en objektskatt. Följdriktigt synes därför vid avkastningsberäkningen avdrag böra medgivas för värdet av sådan arbetsinsats. Det skulle emellertid bliva mycket vanskligt för taxeringsmyndigheterna att avgöra, i vad mån sådan arbetsinsats under beskattningsåret förekommit i ett näringsföretag, samt att, därest sä skulle hava varit fallet, värdesätta denna arbetsinsats.

405 Det torde redan av den nu endast i huvuddrag antydda metoden för beräkningen av avkastningen av näring framgå, att en sådan beräkning inrymmer ett flertal problem, vilka torde vara svära att lösa på ett tillfredsställande sätt, samt att en tillämpning av denna metod med all sannolikhet skulle komma att i olika avseenden erbjuda betydande taxeringstekniska olägenheter. Vissa sådana olägenheter hava redan i det föregående berörts. Sålunda har förut vid behandlingen av avdrag för gäldräntor och arbetslöner lämnats redogörelse för de svårigheter, som beträffande dessa speciella avdrag skulle möta vid en avkastningsberäkning. De taxeringstekniska svårigheterna vid tillämpningen äga emellertid en betydligt större räckvidd, överhuvud taget torde kunna fastslås, att, om en pä avkastningen grundad beskattning av näring infördes, varje åtgärd, som innebure en överflyttning antingen från näringen av i avkastningen rätteligen ingående intäkt eller till näringen av en rätteligen till annan förvärvskälla hänförlig utgift (utom skuldräntor och hyror, som skola tilläggas vid avkastningsberäkningen), kunde vara ägnad att nedbringa näringsbeskattningen. Av sådan anledning skulle det vara av synnerlig vikt att åstadkomma en klar och otvetydig avgränsning av näring gentemot övriga förvärvskällor. Av den följande behandlingen av frågan om objektet för näringsskatt kommer att framgå att en sådan gränsdragning erbjuder vissa svårigheter. Även om detta problem kunde erhålla en tillfredsställande lösning, skulle dock kvarstå olösta frågor beträffande vissa intäkter och avdrag, vilka på grund av sin natur skulle vid tillämpningen vara svära att rätt placera. Tidigare hava omnämnts gäldränteavdrag. Såsom exempel bland intäkterna må anföras ränteintäkter. Gränsen mellan inkomst av rörelse och inkomst av kapital torde vara vansklig att draga beträffande ränta å näringsidkares tillgångar i kontanta penningar, aktier och andra värdehandlingar (se punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen), synnerligast som bokföringspliktig näringsidkare är skyldig att upptaga sina tillgångar och ränteinkomster i räkenskaperna, även om de icke äro att i taxeringsavseende hänföra till näringen. Vidare skulle, även vid en klar avgränsning av begreppet näring, en näringsidkare, som driver olika slag av förvärvsverksamhet, av vilka en är hänförlig till näring, vari produceras nyttigheter åt eller tillgodogöras nyttigheter från annan näringsidkarens förvärvsverksamhet, kunna tillämpa sådan prissättning vid debitering och kreditering av dessa nyttigheters värde att avkastningen av den till näring hänförliga förvärvskällan obehörigen nedbringades. Sammanfattningsvis torde kunna konstateras att de taxeringstekniska svårigheter, som möta vid tillämpningen av gällande lagstiftning beträffande inkomstberäkningen för en rörelse, skulle i allmänhet förstoras vid en avkastningsberäkning och att nya svårigheter skulle tillstöta vid sistnämnda beräkning. Omfattningen av objektet för en näringsskatt måste bliva i viss mån beroende av de grunder, efter vilka skatten skall utmätas. Vid bestämmandet av objektet för en särskild näringsbeskattning, vilken grundar sig på avkastningen, torde kunna undantagas sådan näring, vars avkastning huvudsakligen härrör av produktionsfaktor, som redan i annan ordning är underkastad objektskatt (fastighet) eller av sådan produktionsfaktor, som ej bör underkastas objektskatt (näringsidkarens egen arbetsinsats). Inom jordbruksnäringen härrör avkastningen, i varje fall av mindre jordbruk, vilka icke äro förenade med binäring av någon betydelse, regelmässigt till större delen från fastighet och näringsidkarens eget arbete. Om näringsbeskattning av jordbruk utformades som en avkastningsskatt, skulle det bliva nödvändigt att renodla den återstående delen av avkastningen, huvudsakligen härrörande från levande och döda inventarier, vilket måste bliva en vansklig uppgift. Visserligen skulle, om en icke alltför låg minimigräns för näringsskattepliktens inträdande sattes, ett stort antal jordbruk fritagas från näringsskatt. En mindre lycklig konsekvens av en sådan minimigräns för jordbrukets näringsbeskattning skulle emellertid bliva att, då intäkterna

406 och utgifterna inom ett jordbruk icke alltför sällan variera starkt från ett år till ett annat, även ett litet jordbruk, som regelmässigt skulle vara befriat från näringsbeskattning, något år kunde bliva underkastat sådan skatt. Såsom en utväg att undvika dylika svårigheter kan även tänkas att, i stället för att göra jordbruksnäringen till föremål för särskild näringsbeskattning, åvägabringa en motsvarande ökning av skattebelastningen för jordbruk genom en lämplig avvägning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde. En sä anordnad näringsbeskattning av jordbruket äger givetvis företrädet av enkelhet vid tillämpningen. Mot densamma kan emellertid med fog riktas den anmärkningen att avkastningen av de produktionsfaktorer, som man på detta sätt vill träffa med näringsbeskattning, för de olika jordbruken icke alltid står i samma förhållande till jordbruksvärdet. Måhända skulle dock denna felkälla, särskilt om de mindre jordbruken kunde undantagas frän särskild näringsbeskattning, icke giva anledning till större ojämnheter än en för övriga slag av näring pä avkastningen grundad beskattning, vilken även den måste bliva i viss mån ojämnt verkande. En särskild svårighet, som yppar sig vid en i fastighetsbeskattningen infogad näringsbeskattning av jordbruk, är den, som möter vid anordnandet av en minimigräns för skattepliktens inträdande, vilket likställigheten med annan form av näringsverksamhet kräver. Den utväg, som ligger närmast till hands och måhända är den enda praktiskt användbara, nämligen att låta det förhöjda repartitionstalet tillämpas först vid visst högre jordbruksvärde, synes bl. a. med hänsyn till debiteringsarbetet mindre tilltalande. Det torde på grund av de nu anförda svårigheterna att finna en lämplig form för näringsbeskattning av jordbruk kunna tagas under övervägande, huruvida en sådan beskattning av denna näringsverksamhet lämpligen skulle kunna helt avvaras. Såsom förut antytts, lärer, om näringsbeskattningen principiellt grundas på avkastningen, ifråga om jordbruksnäringen icke kunna annat än i undantagsfall förväntas återstå någon avkastning att göra till föremål för beskattning, sedan därifrån frånräknats dels den del därav, som belöper på produktionsfaktorerna fastighet och näringsidkares egen arbetsinsats, och dels det belopp, som på grund av den allmänna minimigränsen för näringsskatteplikts inträdande finnes böra undantagas från beskattning. Det må emellertid beaktas att, därest med avseende å näringsbeskattningen olika regler komma att gälla för å ena sidan jordbruk med binäringar och å den andra övriga slag av näring, gränslinjen mellan dessa olika former av näringsföretag, vilken understundom kan vara ganska vansklig att draga, skulle erhålla ökad betydelse. Med hänsyn till den oftast stora andel av totalavkastningen, som inom de s. k. fria yrkena belöper å näringsidkarens egen arbetsinsats, torde det vara lämpligt att i viss utsträckning befria sådan förvärvsverksamhet från näringsskatt, detta även med hänsyn till att därigenom svårigheterna vid särskiljandet av näring och tjänst synas kunna förminskas. Såsom medbestämmande faktor vid gränsdragningen mellan skattefritt och skattepliktigt fritt yrke, torde kunna tjäna genomsnittliga antalet under beskattningsåret i verksamheten anställda (eller eventuellt sysselsatta) personer. I samband härmed måste ställning tagas till frågan, huruvida näringsidkare själv skall inräknas i detta antal så att, om flera personer utöva fritt yrke i enkelt bolag, dessa skola medräknas. Vidare torde det kunna ifrågasättas att från skatteplikt undantaga viss allmännyttig förvärvsverksamhet, såsom drift av till allmän trafik upplåten kanal, järnväg och spårväg, linjetrafik med omnibus, rederirörelse, verksamhet, som avser produktion och distribution av elektrisk kraft, vidare statens bank- och försäkringsrörelse, av staten driven post-, telegraf- och telefonrörelse samt rundradioverksamhet liksom sådan statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov. För undantag från skatteplikt i vissa av de nu uppräknade fallen, exempelvis ifråga om flertalet kommunikationsanstalter och verksamhet för produktion och distribution av elektrisk kraft, talar även den omständigheten att det torde vara

407 ett allmänt intresse, att taxorna för kommunikationsmedlens begagnande och priset pä elektrisk energi hållas så låga som möjligt. Näring, varav inkomsten jämlikt 53 § 1 mom. d) av gällande kommunalskattelag icke är skattepliktig, synes ej böra göras till föremål för näringsbeskattning. Det h a r även ifrågasatts, att vissa näringar, som äro direkt eller indirekt belastade med särskilda pålagor, t. ex. nöjesskatt, skulle fritagas från näringsbeskattning. Det berättigade i en sådan skattefrihet synes dock kunna ifrågasättas. Om förvärvsverksamhet, som är belastad med särskilda pålagor, gäller ju, att speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna äro avdragsgilla vid nettointäktens beräkning. Vad särskilt nöjesskatt beträffar, erlägges den understundom även av företag, i vilka nöjesskatt underkastad verksamhet utgör endast ett moment av näringsdriften (exempelvis restaurangrörelse). Att utskilja den del av verksamheten, som är belagd med nöjesskatt, från den övriga delen torde knappast låta sig göra. Vid begränsningen av objektet för en näringsbeskattning måste givetvis alltid gränsfall uppstå. Sådana hava berörts i samband med frågan om skattefrihet för jordbruksnäring och de fria yrkena och lära icke kunna helt undvikas. Särskilda svårigheter erbjuda emellertid de fall, då en förvärvskälla innefattar flera förvärvsgrenar, av vilka viss eller vissa äro sådana att de skola vara befriade från näringsskatt. Sålunda torde det understundom förekomma, att rederinäring drives gemensamt med annan näring såsom en förvärvskälla (gruvdrift, träförädling, tillverkning av socker, cement m. fl. Se vidare R. 1931 ref. 73: Inkomst av gruv- och järnvägsdrift och av rederiverksamhet samt intäkt av royalty från gruvbolag ansedd i beskattningsavseende såsom härfluten ur en och samma förvärvskälla). Då företag i dylika fall använder sina egna kommunikationsmedel för transport av varor till leveransorten, torde det vara vanskligt att avgöra, i vad mån den totala avkastningen belöper på den ena eller den andra verksamhetsgrenen. Innan spörsmålet om inordnande av en eventuell avkastningsskatt i skattesystemet upptages till behandling, torde det vara lämpligt att något beröra frågan om den plats i systemet, som givits inkomstbeskattningen av aktiebolag (och med dessa likställda ekonomiska föreningar, vilka dock ej komma att särskilt omnämnas i det följande). Av aktiebolag förvärvade inkomster beskattas för närvarande såväl statligt som kommunalt, i den mån de utdelas, två gånger, nämligen dels hos aktiebolaget och dels hos den som uppbär utdelningen. Huru denna dubbelbeskattning rättast bör motiveras torde ej vara fullt klart. De motiveringar, som kunna anföras beträffande statsbeskattningen (se härom bolagsskatteberedningens betänkande, del I, SOU 1931: 40, sid. 118 ff), äga knappast samma räckvidd i fråga om kommunalbeskattningen. Det oaktat innebär den kommunala dubbelbeskattningen nu ofta en förhållandevis kraftigare merbelastning av aktiebolagsinkomsterna än den statliga beskattningen, enär såväl aktiebolagens som aktieägarnas inkomster gå med i den kommunala repartitionen efter fullt jämförelsetal, medan statsskatten å aktiebolagens inkomster i genomsnitt torde utgå efter lägre skattesats än aktieägarnas skatt för utdelningarna. Beträffande den kommunala beskattningen har väl den tankegång, som fört till dubbelbeskattning, snarast varit den, att skatteförmågeprincipen ansetts kräva, att utdelningarna beskattas hos dem som mottaga utdelningarna, medan det ansetts vara ett »berättigat intresse» för kommunen att få beskatta aktiebolag, som bedriva verksamhet inom densamma (jfr anf. bet. sid. 120). Vad som ligger bakom den senare motiveringen torde väl vara just den omständigheten, att det finns en nära gemenskap mellan kommunen och företaget, särskilt märkbar i sådana fall då en bebyggelse vuxit upp kring ett större företag på landsbygden. Det skulle nog anses orimligt, om kommunen ej finge beskatta företaget, då detta varit en anledning till den kommunala verksamhetens utsvällning. Men detta är just en sådan motivering som

408 plägar anföras för en näringsskatt. Det synes också vara mycket svårt att förneka, att den nuvarande kommunalskatten å aktiebolag (och ekonomiska föreningar) i viss utsträckning innefattar en näringsbeskattning i inkomstskattens form. Detta gäller dock närmast sådan inkomst som utdelas. Den ej utdelade inkomsten beskattas icke hos delägarna, varför aktiebolagens beskattning av denna inkomst utgör ett led i den vanliga inkomstbeskattningen. Vid ett övervägande av det anförda uppställer sig frågan, huruvida det är riktigt att i full utsträckning behälla den kommunala dubbelbeskattningen av aktiebolagsinkomster, därest en fristående näringsskatt av någon betydenhet införes för aktiebolag. Rörande frågan om inordnandet i skattesystemet av en näringsbeskattning mä till en början framhållas, att, om man använder avkastningen såsom beskattningsnorm för denna, det icke är nödvändigt att först kapitalisera avkastningen och räkna med ett repartitionstal för det sålunda erhållna kapitaliserade värdet; repartitionstalet kan i stället fastställas direkt för avkastningen. Näringsbeskattningen kan vidare ordnas antingen såsom en garantibeskattning i likhet med vad som nu gäller för beskattningen av fastighet eller såsom en fristående objektbeskattning. Om en fristående objektbeskattning av fastighet genomfördes, låge det väl närmast till hands att anordna en fristående näringsskatt i form av en avkastningsskatt så att för avkastning av näring fastställdes ett visst repartitionstal, avvägt mot det repartitionstal, som kunde fastställas för den fristående fastighetsskatten. Bleve det stadgat exempelvis att för jordbruksfastighet 3 procent av taxeringsvärdet skulle vid den kommunala repartitionen likställas med beskattningsbar inkomst, och skulle denna skatt anses inkludera även en skatt på avkastning av jordbrukets inventarier, kunde det resonemangsvis summariskt antagas, att fastighetsskatten utginge å omkring hälften av avkastningen av jordbruksfastigheten och dess inventarier. Det skulle då ligga nära till hands att beträffande avkastningsskatten för näringsföretag komma till det slutet att halva avkastningen skulle vid den kommunala repartitionen likställas med inkomst. Om vid en dylik avkastningsskatt full inkomstskatt behölles för rörelseinkomster, skulle detta medföra en ökad sammanlagd skattebelastning för näring, vilken framför allt för aktiebolagens del bleve svår att motivera. Det är nämligen att märka, att redan införande av en fristående fastighetsskatt torde för flertalet näringsföretag, i vilka användes näringsidkaren tillhörig fastighet, betyda en ökad skattebelastning, enär vid rörelseinkomsternas beskattning enligt nuvarande grunder det s. k. procentavdraget i allmänhet lärer kunna helt eller till största delen utnyttjas, vilket betyder, att den i fastighetsskatten liggande garantin av sådana fastigheter, allmänt sett, endast i ringa utsträckning tages i anspråk och att sålunda för närvarande dessa näringsidkare endast i ringa utsträckning erlägga objektskatt. Vid en fristående fastighetsskatt skulle de få betala denna objektskatt fullt, vilket redan detta för deras del ofta skulle betyda en ej obetydlig skärpning i jämförelse med den nuvarande beskattningen. Komme därtill en fristående avkastningsskatt efter ovan angivna grunder, skulle antagligen den sammanlagda effekten bliva en betydande ökning av näringsföretagens repartitionsunderlag. Huruvida en dylik skatteökning skulle bliva lika kännbar för enskilda rörelseidkare som för aktiebolag må tillsvidare lämnas därhän; svaret torde bliva beroende av hur beskattningen i sina detaljer utformades, bl. a. ifråga om avdrag från avkastningen av värdet av näringsidkarens eget arbete. För de enskilda näringsidkarna kunde väl skatteökningen teoretiskt motiveras, vilket däremot, som nyss anförts, skulle ställa sig svårare för aktiebolagens vidkommande, om nuvarande inkomstskatt för dessa i sin helhet bibehölles. Ett konsekvent fullföljande av den utvecklade tankegången synes leda till att man i samband med införande av en näringsskatt — eventuellt i form av avkastningsskatt — borde undanröja den dubbla inkomstbeskattningen för aktiebolags inkomst.

409 Följdriktigt borde väl detta ske så, att av den nuvarande inkomstskatten å aktiebolag behölles endast skatten å den vinst, som ej utdelades. Det låge måhända nära till hands att söka uppnå detta resultat pä det sätt att bolagen vid sin kommunala inkomstbeskattning finge avdraga utdelad vinst. Om just denna anordning vore särskilt lycklig kan emellertid dragas i tvivelsmäl. Därest ett bolag något år skulle utdela mer än vinsten, exempelvis beroende på att tidigare års vinst fonderats eller att i räkenskaperna verkställts värdeminskningsavdrag med mindre belopp än som medgives vid taxeringen, bleve den överskjutande utdelningen i förra fallet dubbelbeskattad och i det senare fallet inkomstbeskattad, oaktat den inneburit ett kapitaluttag. Det råder följaktligen ej en sådan överensstämmelse i avseende å bolagets och aktieägarnas beskattning, att inkomsten på nu antytt sätt kan bliva rätt beskattad en gång. Man ledes därför lätt in på tanken att åstadkomma i huvudsak samma resultat på ett mera schablonartat sätt, t. ex. genom att behålla aktieägarens skatt å utdelningar men låta bolaget skatta endast för viss enhetligt bestämd kvotdel av sin inkomst, t. ex. en tredjedel eller möjligen hälften. Antagligen skulle, till och med om kvotdelen sattes så lågt som till en tredjedel, mer än den outdelade vinsten i genomsnitt beskattas. Emellertid borde vid kvotdelens bestämmande lämpligen viss hänsyn tagas även till hur stor näringsskatt som skulle ifrågakomma. Beskattades halva avkastningen genom avkastningsskatt, låge det exempelvis nära till hands att låta bolagens nettoinkomst av näringen jämväl beskattas till hälften. Vid frågans bedömande borde beaktas lämpligheten av att avsteget från nu gällande beskattning ej bleve alltför stort. Skulle den anförda tankegången genomföras på nu antytt sätt, d. v. s. genom beskattning av halva avkastningen genom avkastningsskatt och halva inkomsten genom inkomstskatt, skulle avvikelsen från vad som nu gäller ej bliva synnerligen avsevärd; dock skulle en viss ökning av beskattningsunderlaget komma till stånd. Beträffande enskilda näringsidkare skulle sålunda den nuvarande inkomstbeskattningen i sin helhet bibehållas, och därtill skulle komma avkastningsskatten. Denna skulle ju beräknas efter i princip samma grunder som för aktiebolag, men med den betydelsefulla praktiska skillnaden att avdrag skulle ske för värdet av näringsidkarens personliga arbetsinsats. Olika sätt kunna, såsom förut antytts, tänkas att bestämma detta värde, men gemensamt för dem alla synes böra vara, att värdet av det egna arbetet är förhållandevis större för ett litet företag än för ett stort. Avkastningsskatten kan därför väntas bliva rätt obetydlig för en näringsidkare med ett mindre näringsföretag men mera betydande för en näringsidkare med ett större sådant. Det kan måhända anses vara önskvärt att bestämma värdet av den egna arbetsinsatsen så, att näringsskatt för flertalet mindre näringsföretag helt eller i det närmaste undvikes. Söker man bilda sig en uppfattning om den merbelastning, som genom nu angivna beskattning skulle åstadkommas för aktiebolag och enskilda näringsidkare i jämförelse med nuvarande förhållanden, förefaller det sannolikt, att de flesta aktiebolag få någon skatteökning, att denna skatteökning blir stor för skuldbelastade bolag men antagligen ringa för de ej skuldbelastade (enär halva nettoinkomsten och halva avkastningen för dem regelmässigt bliva nästan lika) samt dessutom relativt sett tämligen oberoende av företagets storlek, att ökningen av skattebördan blir avsevärt större för enskilda näringsidkare än för bolag, att skillnaden mellan stora och små enskilda företag blir av mycket stor betydelse, i det de senare på grund av avdrag för värdet av näringsidkarens egen arbetsinsats och minimigräns för näringsskattepliktens inträdande kunna helt undslippa näringsbeskattning eller åtminstone bliva lindrigt drabbade av sådan skatt, samt att dessutom skatteökningen liksom för aktiebolagen blir relativt större för de skuldbelastade enskilda näringsidkarna än för de skuldfria. Det må understrykas, att den omständigheten att näringsskatten komme att i hög grad träffa de skuldsatta företagen är betingad av dess karaktär av objektskatt. Vill man taga större hänsyn till skatteförmågan, kan man vid ett

410 system med fristående objektskatter nöja sig med den merbelastning, som den fristående fastighetsskatten å fastighet vanligen kommer att medföra för näringsidkarna, och eventuellt därjämte hava en avkastningsskatt av mindre tyngd. I så fall bör givetvis en större andel av aktiebolagens nuvarande inkomstbeskattning bibehållas. Ju mindre avkastningsskatten blir, dess mindre blir också förskjutningen av skattebördan över på enskilda näringsidkare. Många variationer äro tänkbara. Det bör dock beaktas, att ju mera avkastningsskatten inskränkes, desto mindre är också anledningen att underkasta sig de skattetekniska svårigheter, som oundgängligen äro förenade med en sådan skatt. Vad nu anförts rörande olika tänkbara sätt att inordna en näringsbeskattning i skattesystemet har huvudsakligen avseende å en fristående objektbeskattning. Tänker man sig avkastningsskatten inkopplad i ett system med fastighetsskatten bibehållen som en garantiskatt, bör även avkastningsskatten i sak erhålla motsvarande karaktär. Detta ställer sig åtminstone tekniskt tämligen enkelt. Man synes kunna nöja sig med att införa bestämmelser om att nettoinkomsten av rörelse eventuellt av jordbruksfastighet (d. v. s. nettointäkten i förekommande fall minskad med procentavdrag) alltid skall beräknas till minst viss kvotdel (t. ex. 1 / 2 eller 2/3) av avkastningen, och meddela regler om huru avkastningen skall bestämmas. Det bör dock uppmärksammas, att garantins inkopplande på detta sätt kommer att för enskilda näringsidkare betyda något annat än beträffande fastighetsskatten. Vid fastighetsskattens beräkning få som bekant skattefria avdrag (allmänna avdrag och ortsavdrag) icke åtnjutas. Om näringsbeskattningen infördes såsom en garanterad minimibeskattning, på sätt nu antytts, skulle sådana avdrag få åtnjutas även från den garanterade inkomsten. Sistnämnda resultat kunde man dock, om man ville hava reell likställighet med vad som nu gäller beträffande fastighetsbeskattningen, undvika genom att stadga, att även den beskattningsbara inkomsten alltid skall utgöra minst det belopp, varmed rörelseinkomst garanteras. Mot en dylik anordning kunna framställas delvis samma anmärkningar som mot den nu gällande garantibeskattningen av fastighet; dock bliva olägenheterna från de skattskyldigas synpunkt något mindre (från kommunernas synpunkt tvärtom), därför att avkastningen i viss män följer konjunkturerna. Man kan givetvis ej acceptera metoden med mindre m a n är beredd att finna sig i dessa olägenheter. Det bör slutligen även framhållas, att det naturligtvis ej möter hinder att, även om en fristående objektskatt införes för fastighet, stadga, att rörelseidkares inkomst skall beräknas till minst viss kvotdel av avkastningen. Anordningen skulle i själva verket innebära ett hänsynstagande till de önskemål, som framfördes i 1928 års riksdagsskrivelse, utan att en särskild skatt behövde införas. Metoden medför, om man anlägger skatteförmågesynpunkten, en sämre skattefördelning mellan näringsidkarna inbördes än ett system med en obetydlig fristående avkastningsskatt vid sidan av en inkomstskatt, men den innebär en mjukare anpassning till nuvarande system och skulle väl därför betraktas som en mindre uppseendeväckande nyhet. Man kan emellertid alltid fråga sig, huruvida anordningen är värd det besvär den skulle förorsaka. Detta besvär blir dock mindre, om man kan begränsa beskattningen till att avse större näringsföretag. Till belysande av här antydda alternativa lösningar av frågan om inordnandet även på avkastningen grundad näringsbeskattning i skattesystemet hava här nedan intagits schematiska framställningar av dessa. Den framställning rörande objektskatt å näring, som i det föregående lämnats, är givetvis långt ifrån fullständig. Vissa frågor, bl. a. om skattens fördelning, då ett och samma näringsföretag drives inom flera olika kommuner, hava ej alls berörts. En mera ingående undersökning torde ock giva vid handen, att vid försök till utformandet av en praktiskt tillämplig näringsbeskattning ett stort antal svårlösta detaljspörsmål skulle möta. Det synes emellertid kunna antagas, att det anförda

411 giver tillräcklig ledning för bedömande av huruvida en näringsskalt överhuvud taget är önskvärd och, i så fall, vilken metod för utformning av en sådan skatt lämpligast bör användas. Stockholm i april 1939. Jarl

Fröberg.

Schematisk framställning av olika alternativ för inordnande i skattesystemet av en på avkastningen grundad näringsbeskattning. Metod för avkastningens beräkning. Nettointäkt (nettounderskott) av rörelse. Tillkommer: gäldränta, hyra för förhyrd lös egendom. Avgår: aktieutdelning, 5 procent av taxeringsvärdet ä egen i näringen använd fastighet. Återstår: skattepliktig avkastning för annan näringsidkare än fysisk person. Avgår ytterligare för enskild näringsidkare: egen arbetsförtjänst (reducerad med arbetslöner åt personer, som utfört på näringsidkaren ankommande arbete). Återstår: skattepliktig avkastning för enskild näringsidkare.

Metoder för bestämmande av beskattningsunderlaget av inkomst och avkastning. Antagande: Den skattskyldige har endast inkomst av rörelse och inga allmänna avdrag. Alternativ I. Fristående objektskatt. A.

Enskild

näringsidkare.

Beskattningsunderlag = beskattningsbar inkomst (nettointäkt — ortsavdrag) + halva avkastningen. Exempel 1. Skuldfri näringsidkare, som i näringen använder endast egen fastighet och egna inventarier, har utdelning å till näringen hörande aktier samt själv utför pä företagsledaren ankommande arbete i näringen. Avkastningen = nettointäkt — aktieutdelning — 5 procent av taxeringsvärde å egen fastighet — egen arbetsförtjänst.

412 Beskattningsunderlaget i följande tre fall: Beskattningsunderlag 0 0 beskattningsbar inkomst + 1 / 2 • (nettointäkt — aktieutdelning — 5 procent av taxeringsvärde — arbetsförtjänst). Exempel 2. Skuldsatt näringsidkare utan egen fastighet och med förhyrda inventarier arbetar ej själv i näringen. Avkastningen = nettointäkt (resp. underskott) + gäldränta + hyra för lös egendom — (arbetsförtjänst -— utbetald arbetslön för affärsledningen). Beskattningsunderlaget i följande tre fall:

a) nettointäkt = 0 b) nettounderskott c) nettoöverskott

a) nettointäkt = 0 b) nettounderskott c) nettoöverskott

Beskattningsunderlag Vt • (gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + utbetald arbetslön). ^ • (gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + utbetald arbetslön — nettounderskott). beskattningsbar inkomst + l /t " (nettointäkt + gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + utbetald arbetslön). B. Aktiebolag

och ekonomisk

förening.

Beskattningsunderlag = nettointäkten av fastighet i näringen + halva nettointäkten av näringen + halva avkastningen av näringen. Exempel 1. Skuldfritt bolag, som i näringen använder endast egen fastighet och egna inventarier. Avkastningen = nettointäkt av hela förvärvskällan — 5 procent av taxeringsvärde å egen fastighet. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: a) nettointäkt = 0 b) nettounderskott c) nettoöverskott

Beskattningsunderlag 0 0 nettointäkten av förvärvskällan.

Exempel 2. Skuldsatt bolag utan egen fastighet, med förhyrda inventarier. Avkastningen = nettointäkt (resp. underskott) + gäldränta + hyra för lös egendom. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: a) nettointäkt = 0 b) nettounderskott c) nettoöverskott

Beskattningsunderlag V2 • (gäldränta + hyra). V* ' (gäldränta + hyra — nettounderskott). nettointäkt + Vt • (gäldränta + hyra).

Alternativ II. Garantiskatt. .4. Enskild

näringsidkare.

Beskattningsunderlag =.= nettointäkten efter eventuellt procentavdrag, dock minst s/3 av avkastningen å näringen, — ortsavdrag eller = nettointäkten — eventuellt procentavdrag — ortsavdrag, dock minst = 2 /s av avkastningen å näringen.

413 Exempel 1. Samma förutsättningar som i alt. I. A. ex. 1. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: Beskattningsunderlag a) nettointäkt = 0 0 b) nettounderskott 0 c) nettoöverskott nettointäkt —• 5 procent av taxeringsvärde — ortsavdrag, eventuellt minst 2/3 • (nettointäkten — aktieutdelning •—• 5 procent av taxeringsvärdet). Exempel 2. Samma förutsättningar som i alt. I. A. ex. 2. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: Beskattningsunderlag a) nettointäkt = 0 */» ' (gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + utbetald arbetslön) — ortsavdrag. 2 3 b) nettounderskott / ' (gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + arbetslön — nettounderskott) — ortsavdrag. c) nettoöverskott nettointäkt — ortsavdrag; dock minst 2 / 3 ' (nettointäkt + gäldränta + hyra — arbetsförtjänst + utbetald arbetslön) — ortsavdrag. (Eventuellt intet ortsavdrag i något fall.) B.

Aktiebolag

och ekonomisk

förening.

Beskattningsunderlag = nettointäkten efter eventuellt procentavdrag, dock minst */s av avkastningen å näringen. Exempel 1. Samma förutsättningar som i alt. I. B. ex. 1. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: Beskattningsunderlag a) nettointäkt = 0 0 b) nettounderskott 0 c) nettoöverskott nettointäkt — 5 procent av taxeringsvärde. (I detta exempel erhålles ingen garantiverkan utöver den nuvarande.) Exempel 2. Samma förutsättningar som i alt. I. B. ex. 2. Beskattningsunderlaget i följande tre fall: Beskattningsunderlag 2 3 a) nettointäkt = 0 / ' (gäldränta + hyra). 2 b) nettounderskott /o • (gäldränta + hyra — nettounderskott). c) nettoöverskott nettointäkten; dock minst Vs ' (nettointäkt + gäldränta + hyra).

414 Bilaga F.

Redogörelse för vissa undersökningar rörande verkningarna av en näringsskatt. I anslutning till kommunalskatteberedningens överväganden av frågan om inordnande i det kommunala repartitionsskattesystemet av en på avkastningen grundad näringsbeskattning hava företagits statistiska undersökningar beträffande 8 landskommuner och 4 städer. Ändamålet därmed har varit alt utröna, h u r u stort skatteunderlag som genom en näringsskatt av ifrågavarande slag skulle hava tillförts kommunerna för taxeringsåret 1936 och vilken inverkan detta skulle hava haft å deras utdebiteringar. Undersökningarna hava grundat sig på dels inom vederbörande kommuner av rörelseidkare år 1936 avgivna självdeklarationer och dels från samma skattskyldiga införskaffade uppgifter enligt särskilt formulär. Den skattepliktiga avkastningen av de undersökta näringsföretagen har beräknats sålunda att till nettointäkten (nettounderskottet) av rörelse lagls gäldränta och hyra för förhyrd lös egendom samt därifrån avdragits utdelning å till näringen hörande aktier, 5 procent av taxeringsvärdet å egen fastighet i näringen och värdet av näringsidkarens egen arbetsinsats. I de fall av de inhämtade uppgifterna framgått, att näringsidkaren icke alls eller endast i mycket ringa utsträckning deltagit i arbetet, har dock intet avdrag för egen arbetsinsats verkställts. Då det gällt att uppskatta värdet av ägarens personliga arbetsinsats, har använts följande schablon. Avkastningen (utan avdrag för Värdet av egen arbetsinsats egen arbetsinsats) Högst 30 000 kronor 30 001—50 000 » Över

50 000

»

30 procent därav; 9 000 kronor för 30 000 kronors avkastning och 20 procent av återstoden; 13 000 kronor för 50 000 kronors avkastning och 10 procent av återstoden;

dock utgör arbetsinsatsen: enligt alternativ A minst » » B » s> » C » » » D »

2 000 kronor och högst 20 000 kronor, 4 000 » >, » 25 000 » , 6 000 » » » 30 000 » och 8 000 » » » 4 0 000 » .

Vid uppgörandet av statistiken har alternativt räknats med tre olika repartitionstal för avkastningen, nämligen 04, 0-5 och 0-6. Dessa tal hava valts med utgångspunkt från den skattebelastning, som i form av objektskatt kunnat antagas åvila fastighet. Om man utgår från en kapitaliseringsprocent av 5, motsvara de nämnda talen repartitionstalen 0-02, 0025 och 003 (i procent 2, 2-5 och 3) vid fristående objektskatt å faslighet. Undersökningarna hava såtillvida inskränkts att de icke omfattat sådana näringsföretag som drivit rörelsen inom mer än en kommun. Orsaken till att dessa utelämnats har varit svårigheten att på ett riktigt sätt fördela avkastningen mellan de berörda kommunerna. För undersökningarnas resultat synes den gjorda begräns-

415 Tabell

A, u t v i s a n d e a n t a l e t t i l l k o m m a n d e s k a t t e k r o n o r v i d i n f ö r a n d e t a v e n p å avkastningen grundad näringsskatt enligt olika alternativ. Taxeringsår 1936.

Kommun

Antal skattekronor enligt gällande ordning

0-4

0-6

0-K

0-4

0-5

0-6

0-4

0-5

0-6

0-4

0-5

OO

8 219 12 720 508 1244 7 573 21544 57113

346 432 518 865 1081 1297

253 729

316 379 912 1094

192 625

240 781

288 938

163 566

204 707

215 849

9 46 145 157

16 40 81

20 49 102

24 59 122

8 13 71

10 16 89

12 19 106

9 63

11 79

13 94

Antal tillkommande skattekronor enligt nedanstående alternativ och repartitionstal för avkastningen D

C

B

A

Landskommuner. Mariannelunds Villstad Silte

Timrå

6 31 97 104

8 38 121 131

Städer. Katrineholm . . . 92 467 1925 2 406 2 887 1439 1798 2158 1077 1346 1615 851 1063 1276 29 812 1022 1277 1533 780 975 1170 593 741 889 440 550 660 Simrishamn Örnsköldsvik . . 6413C 3 076 3 845 4 614 2 570 3 213 3 855 2 237 2 796 3 356 1989 2 487 2 984 15 829 460 575 690 33b 420 504 233 292 350 161 202 242 Haparanda

T a b e l l B, u t v i s a n d e a n t a l e t t i l l k o m m a n d e s k a t t e k r o n o r p e r i n v å n a r e v i d i n f ö r a n d e t av e n p å a v k a s t n i n g e n g r u n d a d n ä r i n g s s k a t t e n l i g t o l i k a a l t e r n a t i v . Taxeringsår 1936.

Kommun

Antal skatte- Antal tillkommande skattekronor per invånare enli gt nedanstående kronor alternativ och repartitionstal för avkastningen per invånare enligt D C B A gällande ord- 0-4 0-5 0-6 04 0-5 0-G 04 Oo 0-8 0-4 0-5 0-6 ning

Landskommuner. 0-06

0-08

0-04

0-05

0-04

0-05

0-oo 003 004 005

5-82 0-24 4-11 0-28 1-65 3-56 0-02 2-11 0-01 2-45 001 6-10 0-01

0-31 0-36

0-37 0-42

0-18 0-24

0-22 0-30

0-27 0-36

0-14 0-20

0-17 0-25

0-20 0-30

0-12 0-18

0-14 0-23

0-17 0-27

0-02 0-01 001 0-oi

0-03 0-01 002 002

O-oo Ooi 0-oo 0-oi

—

—

—

—

—

—

—

—

0-01

9-59 0-20 11-44 0-39 11-69 0-56 6-01 017

0-25 0-49 0-70 0-22

0-30 0-69 084 0-26

0-15 0-30 0-47 013

5-45 Mariannelunds Villstad Silte

Timrå

—

0-oo 0-oo o-oo — — — 0-oo 0-oo 0-oo 0-oo 0-oo 0-oo

0-oi 0-oi 0-oi

0-01

Ooi

0-01

0-oi

0-01

Ooi

0-19 0-37 0-59 0-16

0-22 0-45 0-70 0-19

0-11 0-23 0-41 009

0-14 0-28 0-51 0-11

0-17 0-34 0-61 0-13

0-09 0-17 0-36 0-06

0-11 0-21 0-45 0-08

013 0-2h 0-54 OOH

Städer. Katrineholm . . . Simrishamn . . . Örnsköldsvik . . Haparanda .

416 Tabell C, utvisande minskning av utdebiteringsprocenten inom primärkommunen vid införandet av en på avkastningen grundad näringsskatt enligt olika alternativ. Taxeringsår 1936. Utdebiteringsprocent enligt gällande ordning

0-4

0-5

0-4

0-5

0-6

0-4

0-5

0-G

0-4

0-5

0-6

7-30

0-08

0-io 0-12 006

0-05

0-or. 007

0-04

0-06

7-10 5-00 18-10 10-10 15-17 10-50 13-00

029 0-32

0-35 0-39

0-42 0-46

021 0-27

0-26 0-33

0-31 0-40

016 0-23

0-20 0-29

0-24 034

0-14 0-21

0-17 026

0-21 0-31

005 006 0-05 002

0-06 008 006 003

007 0-09 0-07 004

003 0-02 002

004 002 0-02

0-05 003 003

002 001 0-02

0-02 0-01 002

0-02 0-01 002

0-oo O-oo 0-oo o-oo 0-01 001 0-01

002 Katrineholm . . . 7-60 Simrishamn . . . 5-37 Örnsköldsvik... 7-40 Haparanda . . . . 2000

0-15 0-18 0-34 0-56

019 0-22 0-42 0-70

0-23 0-26 0-50 0-84

0-12 0-14 0-29 0-42

014 017 0-35 0-52

017 0-20 0-42 0-62

0.09 010 0-25 0-29

0-11 013 0-31 0-36

013 0-16 0-37 0-43

0-07 0-08 0-22 0-20

009 0-10 0-28 0-25

010 0-12 0-33 0-30

Kommun

Minskning därav vid nedanstående alternativ och repartitionstal lör avkastningen A

B 0-6

C

D

Landskomm uner. Mariannelunds Villstad Silte

Städer.

ningen hava haft föga att betyda. Endast ifråga om Timrå kommun samt städerna Katrineholm och Örnsköldsvik torde den hava haft någon märkbar inverkan på den redovisade förskjutningen av utdebiteringsprocenten. Vid undersökningarna hava vidare undantagits utövare av de s. k. fria yrkena, exempelvis konstnärer, advokater, läkare m. fl., enär för dessa skattskyldiga praktiskt taget hela avkastningen ansetts belöpa å den personliga arbetsinsatsen. Där emellertid t. ex. en läkare innehaft privatklinik, har sådant företag ansetts vara för handen att näringsskatteplikt skolat ifrågakomma. Resultatet av undersökningarna framgår av tabellerna A—C.

417 Bilaga G.

Grafisk framställning av beredningens förslag rörande de kommunala ortsavdragen. Diagram 1, utvisande beskattningsbar inkomst i ortsgrupp I enligt beredningens förslag vid olika taxerade inkomster. 3500

600 ' 1000

27—42 7675.

3000 4000 Taxerad inkomst, kr.

S000

418 Diagram 2, utvisande beskattningsbar inkomst i ortsgrupp II enligt beredningens förslag vid olika taxerade inkomster.

Taxerad inkomst, kr.

419 Diagram 3, utvisande beskattningsbar inkomst i ortsgrupp III enligt beredningens förslag vid olika taxerade inkomster. 4400

4000 CD

=•

too

tooo

3000 4000 Taxerad inkomst, kr.

420 Diagram 4, utvisande beskattningsbar inkomst i ortsgrupp IV enligt beredningens förslag vid olika taxerade inkomster. 5.000

3000 4000 Taxerad inkomst, kr.

6 000

421 Diagram 5, utvisande beskattningsbar inkomst i ortsgrupp V enligt beredningens förslag vid olika taxerade inkomster.

Taxerad inkomst, kr.

.

422 Bilaga H.

Tablåer över aktiebolaget vin- & spritcentralens samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolets taxering år 1941 till kommunal inkomstskatt för inkomst av handel med rusdrycker respektive tillverkning och försäljning av tobaksvaror (avseende inkomsten under år 1940). Aktiebolaget vin & spritcentralen. Nettointäkt, beräknad enligt för rörelse i allmänhet gällande grunder 10 945 249 kronor. Skattepliktig nettointäkt, beräknad enligt 30 § 4 mom. kommunalskattelagen till 5 % å försäljningssumman för under å r 1940 försålda rusdrycker (utom skattefri sprit) 3 338 665 kronor Avgår procentavdrag för i rörelsen använda fastigheter 1 072 775 » Återstår till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst . . . .

2 265 890 kronor.

Fördelningen av denna inkomst mellan de kommuner, där rörelsen bedrivits, skedde enligt följande grunder (jfr R. 1933 Fi. 582). Kommun, där huvudkontoret var beläget, tilldelades 5 % av inkomsten eller 113 295 kronor. Återstående 2 152 595 kronor uppdelades i förhållande till omsättningen i vinst å varor av egen tillverkning, 1 392 514 kronor (64-69 % ) , och vinst å importerade varor, 760 081 kronor (3531 %). Av vinsten å den egna tillverkningen ansågs 25 % eller 348 129 kronor utgöra handelsvinst och återstående 75 % eller 1 044 385 kronor tillverkningsvinst. Vinsten å importerade varor ansågs i sin helhet utgöra handelsvinst. Av handelsvinsten dels å importerade varpr, 760 081 kronor, och dels å tillverkade varor, 348 129 kronor, eller tillsammans 1 108 210 kronor hänfördes 50 % eller 554 105 kronor till huvudkontoret i Stockholm och återstoden fördelades mellan de kommuner, där försäljning ägt rum, i förhållande till handelsomsättningen. Tillverkningsvinsten fördelades mellan tillverkningskommunerna efter tillverkade varors värde. Fördelningen blev då i avjämnade tal följande: Huvudkontors- Handelsvinst, andel, kronor kronor

K o m m u n

113 000 Södertälje Åhus köping Fleninge Eslöv Sundsvall Samtliga

858 000 98 000 6 000 86 000 16 000 2000 42 000 1108000

Tillverkningsvinst, kronor

Summa kronor

300 000 63 000

1271000 161000 6000 36 000 380 000 157 000 31000 153 000 71000 2 266000

36 000 380 000 71000 15 000 151000 29 000 1045000

423 Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. N e t t o i n t ä k t , b e r ä k n a d enligt för r ö r e l s e i a l l m ä n h e t g ä l l a n d e grunder 4 217 9 7 9 k r o n o r (5 % a v f ö r ä l j n i n g s s u m m a n för u n d e r å r 1940 f ö r s å l d a t o b a k s v a r o r u t g j o r d e 10 755 510 k r o n o r ) A v g å r p r o c e n t a v d r a g f ö r i r ö r e l s e n a n v ä n d a fastigheter 1 042 4 2 4 » Å t e r s t å r till k o m m u n a l

inkomstskatt

skattepliktig inkomst

....

3 175 5 5 5 k r o n o r .

F ö r d e l n i n g e n a v d e n n a i n k o m s t m e l l a n de k o m m u n e r , d ä r r ö r e l s e n b e d r i v i t s , s k e d d e enligt f ö l j a n d e g r u n d e r (jfr R. 1938 F i . 260). K o m m u n , d ä r h u v u d k o n t o r e t v a r beläget, tilldelades 10 % a v i n k o m s t e n eller 317 555 k r o n o r . Av å t e r s t å e n d e 2 858 000 k r o n o r h ä n f ö r d e s 75 % eller 2 143 500 k r o n o r s å s o m t i l l v e r k n i n g s v i n s t till k o m m u n e r , d ä r f a b r i k e r f u n n i t s , o c h 25 % eller 714 500 k r o n o r s å s o m h a n d e l s v i n s t till k o m m u n e r , d ä r t o b a k s k o n t o r för f ö r s ä l j n i n g och d i s t r i b u t i o n f u n n i t s . T i l l v e r k n i n g s v i n s t e n f ö r d e l a d e s m e l l a n t i l l v e r k n i n g s k o m m u n e r n a efter t i l l v e r k a d e v a r o r s v ä r d e och h a n d e l s v i n s t e n m e l l a n h a n d e l s k o m m u n e r n a efter h a n d e l s o m s ä t t n i n g e n s s t o r l e k . F ö r d e l n i n g e n blev d å i a v j ä m n a d e tal f ö l j a n d e : Huvudkontorsandel, kronor

K o m m u n

Stockholm Göteborg Malmö Karlskrona Jönköping Norrköping Södertälje Örebro Arvika Eda Gävle Hudiksvall Härnösand Östersund Luleå

318 000

Handelsvinst, kronor

,

232 000 109 000 88 000 26 000 25 000 38 000

, ,

31000 32 000

Tillverkningsvinst, kronor 745 000 100 000 77 000 56 000 397 000

33 000 12 000 40 000 17 000 31000 Samtliga

231000 12 000 50 000 476 000

2144 000

Summa kronor 1295 000 209 000 165000 82 000 25 000 38 000 397 000 31000 263 000 12 000 83000 12 000 516 000 17000 31000 3176000

424 Bilaga J.

P. M. angående fördelningen av rörelseinkomst mellan flera kommuner vid övergång från garantiskatt till fristående objektskatt å fastighet. Såsom i betänkandet framhållits, medför en övergång från garantiskatt till fristående objektskatt å fastighet i allmänhet vissa förändringar av skatteunderlaget för förvärvsverksamhet, vari fastighet användes. Å ena sidan blir efter övergången till fristående objektskatt fastighetsskatteunderlaget mindre, eftersom vid en dylik skatt måste förutsättas ett lägre repartitionstal än vid garantiskatt. Å andra sidan åstadkommer procentavdragets bortfallande i allmänhet en ökning av inkomstskatteunderlaget. Beträffande rörelse, som bedrives inom flera kommuner och i någon av dessa i egen fastighet, måste därför inträda vissa förskjutningar i de andelar av rörelsens skatteunderlag, som tillkomma de olika kommunerna. I det följande skola utredas förutsättningarna för att fastighetskommuns respektive icke-fastighetskommuns andel i dylik rörelses skatteunderlag skall efter en övergång till fristående objektskatt bliva oförändrad. Då med bibehållande vid fristående objektskatt av de nu gällande reglerna för fördelning av rörelseinkomst mellan flera kommuner respektive andelar i många fall icke skulle bliva oförändrade, skall även räknas med det alternativet att fastighetskommun tillföres viss, i förhållande till taxeringsvärdet bestämd andel i rörelsens nettointäkt, innan vidare fördelning av denna intäkt sker. Då fastighetskommun vid såväl garantiskatt som fristående objektskatt tillförsäkras visst av förvärvskällans nettointäkt oberoende fastighetsskatteunderlag och i fall, som här avses, dessutom erhåller viss andel i det inkomstskatteunderlag, som vid sidan härav kan förefinnas, blir dylik kommuns sammanlagda andel i det totala skatteunderlaget för rörelsen i hög grad beroende av förhållandet mellan nettointäkten av rörelsen och taxeringsvärdet å i rörelsen använda fastigheter. På grund härav föras resonemangen i det följande med utgångspunkt från olika värden å rörelsens nettointäkt. Därvid bortses helt från verkningarna av allmänna avdrag och ortsavdrag, vilka i allmänhet äro av mindre betydelse beträffande rörelse av sådan storleksordning att den bedrives i flera kommuner. För enkelhetens skull antages, att rörelsen bedrives i endast två kommuner och att rörelseidkaren tillhörig, i rörelsen använd fastighet förekommer i blott en av dessa kommuner. Följande beteckningar användas: n = det procenttal, som nettointäkten av rörelsen utgör av i rörelsen använd fastighets taxeringsvärde. e = det procenttal av fastighets taxeringsvärde, efter vilket fastighetsskatt utgår vid garantiskattesystem (repartitionstal). o = det procenttal av fastighets taxeringsvärde, efter vilket fastighetsskatt utgår vid ett system med fristående objektskatt (repartitionstal). f = procenttalet för den s. k. fastighetsandelen, d. v. s. det procenttal av i rörelsen använd fastighets taxeringsvärde, efter vilket fastighetskommunen vid fristående objektskatt får del av rörelsens nettointäkt, innan vidare fördelning av denna intäkt sker. p = det procenttal, efter vilket fastighetskommunen erhåller del i den efter procentavdraget återstående nettointäkten av rörelsen vid garantiskatt och i den efter fastighetsandelens avräknande återstående nettointäkten vid fristående objektskatt.

425 Alternativ A. Vid fristående objektskatt gälla samma regler för fördelning av rörelsens hela nettointäkt som för fördelning av den procentavdraget överskjutande nettointäkten vid garantiskatt. 1. Fastighetskommunens absoluta andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om ii < (e — o), blir fastighetskommunens andel vid fristående objektskatt alltid mindre än vid garantiskatt, eftersom av fastighetsskatteunderlaget bortfaller mera än hela det nytillkommande inkomstskatteunderlaget. b) Om n !s (e — o) men =3 e, gäller följande samband: o + £ — = e. ~ 100 Därur erhålles: _ 100 • (e — o) c) Om n > e, gäller följande samband: p-n p • (n — e)

° + IÖÖ = e+-löö—• Därur erhålles: _ 100-(e—o) I fallen b) och c) blir vid övergång till fristående objektskatt fastighetskommunens andel oförändrad, då p har de angivna värdena. Andelen ökas, då p har ett större värde, och minskas, då p har ett mindre värde. 2. Icke-fastighetskommunens absoluta andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om n 2= e, gäller följande samband: (lOO-p)-n 100 Därur erhålles: p = 100. b) Om 11 > e, blir sambandet följande: (100 — p) • (n — e) = (100— p) • n 100 ~ 100 Denna ekvation satisfieras av värdena p = 100 eller e = 0. Om p understiger 100 eller e överstiger 0, blir värdet av det högra ledet större än värdet av det vänstra. En övergång från garantiskatt till fristående objektskatt leder alltså i dessa fall till en ökning av icke-fastighetskommunens andel i rörelsens skatteunderlag, så snart överhuvud taget någon fördelning äger rum. 3. Fastighetskommunens relativa andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om n S e, får fastighetskommunen vid garantiskatt beskatta rörelsens hela skatteunderlag. För att samma fördelning skall uppnås vid fristående objektskatt, måste alltså p vara lika med 100. b) Om n !s e, gäller följande samband: p-n 0 +

löÖ = o -f- n

p • (11 — e) e +

, -1Q0 n

426 Löses ekvationen med avseende å p, erhålles p = 100. Även i detta fall måste alltså, för a t t fördelningen skall bliva oförändrad, p vara lika med 100. Är p mindre, d. v. s. är det överhuvud taget fråga om någon fördelning, blir alltid fastighetskommunens relativa andel mindre efter övergång till fristående objektskatt. 4. Icke-fastighetskommunens relativa andel i rörelsens skatteunderlag. Beträffande icke-fastighetskommunens relativa andel i rörelsens skatteunderlag gäller givetvis, a t t denna blir oförändrad under samma förutsättningar som fastighetskommunens relativa andel samt a t t den ökas, då fastighetskommunens andel minskas, och tvärtom. Alternativ B. Vid fristående objektskatt till/öres fastighetskommunen i första hand viss andel av rörelsens nettointäkt, varefter återstoden fördelas efter samma regler som den procentavdraget överskjutande nettointäkten vid garantiskatt. 1. Fastighetskommunens absoluta andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om n < (e — o), blir, såsom under alternativ A konstaterats, fastighetskommunens andel alltid mindre vid övergång till fristående objektskatt. b) Om n > ( e — o) men ^ e, gäller följande samband:

Därur erhålles: f =

100-(e — o ) — p - n 100

Är n = e — o, blir även f = e — o, och det är i dylikt fall alltså utan betydelse, vilket värde p har. Är n större än e — o, blir f mindre än e — o, såvida icke p är 0. J u större n är vid ett visst värde å p och j u större p är vid ett givet värde å n, desto mindre blir f. c) Om n > e, gäller följande samband: e +

p-(n—e) _

p • ( n — f)

loo ~ ~ ° + f + —Too— •

Därur erhålles: f

=

1 0 0 - ( e — o ) — p -e 100

Av ekvationen framgår, a t t nettointäktens storlek saknar betydelse, sedan denna intäkt vuxit till e. J u större p är, desto mindre behöver f vara, och t v ä r t o m , för a t t fastighetskommunens andel skall bliva oförändrad. 2. Icke-fastighetskommunens absoluta andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om n ^ e, gäller följande samband: (100 — p ) - ( n — f ) = 0. 100 Därur erhålles: / P = 100, (f = n . Icke-fastighetskommunens andel blir oförändrad, så länge f ej understiger n. b) Om n > e, blir sambandet följande: (100 — p ) • (n — e) _ ( 1 0 0 — p ) - ( n — f) — 100 100

427 Därur erhålles: (p = 100, \t = e . Om vid fristående objektskatt f sättes till e, kommer alltså icke-fastighetskommunen att få samma andel i rörelsens skatteunderlag som vid garantiskatt. Sättes fastighetsandelen lägre, kommer denna kommun alltid att få ökad andel, så snart någon fördelning äger rum. 8. Fastighetskommunens relativa andel i rörelsens skatteunderlag. a) Om n ^ e, erhåller fastighetskommunen hela skatteunderlaget vid garantiskatt. För att fastighetskommunens andel skall vara densamma vid fristående objektskatt, måste alltså f vara lika med n. b) Om n W e, gäller följande samband: „ , t i P'(n—f) p • (n — e)

° + f + —löö— o+ n

e

+ — iöö~~ n

Därur erhålles: o - e + n - ( e — o) n Vid angivna värde å f blir fastighetskommunens andel densamma vid de båda skatteformerna. Storleken av p är som synes utan betydelse. Av uttrycket framgår vidare, att ju större n är, desto mindre blir f, och tvärtom. 4. Icke-fastighetskommunens relativa andel i rörelsens skatteunderlag. Förutsättningarna för att den relativa andelen i rörelsens skatteunderlag skall bliva oförändrad äro desamma för icke-fastighetskommunen som för fastighetskommunen (se 3 under detta alternativ). En ökning av den ena kommunens relativa andel medför givetvis en minskning av den andra kommunens andel. Till belysande av vissa av de ovan behandlade fallen anföras följande exempel, vari e antages hava samma värde som vid nuvarande garantiskatt, nämligen 5, och o samma värde som i betänkandet föreslås för den fristående objektskatten, nämligen 2-5. Alternativ A. Samma fördelningsregler vid fristående objektskatt som vid garantiskatt. 1. Fastighetskommunens andel blir absolut taget oförändrad, därest nettointäkten överstiger 2-5 men ej 5 procent av taxeringsvärdet, vid ett 250 procenttal för fastighetskommunens andel i nettointäkten av , således i ytterlighetsfallen n = 2-5 resp. n = 5 vid 100 resp. 50 procent, samt därest nettointäkten uppgår till minst 5 procent av taxeringsvärdet, vid ett procenttal för fastighetskommunens andel i nettointäkten av 50. 2, 3 och 4. Kommunernas relativa andelar i skatteunderlaget liksom ickefastighetskommunens absoluta andel däri bliva, såsom förut angivits, oförändrade endast i det fall att fastighetskommunen tillföres hela nettointäkten. Alternativ B. Fastighetskommunen tillföres vid fristående objektskatt i första hand viss fastighetsandel och därefter andel i den återstående nettointäkten. 1. Fastighetskommunens andel blir absolut taget oförändrad, därest nettointäkten överstiger 2-5 men ej 5 procent av taxeringsvärdet, vid ett värde å fastighetsandelen av —-777: 100 — p

procent av taxeringsvärdet, d. v. s.

428 om n = 3 och p = 25 vid » n = 3 p =50 t, n = 3 p = 75 » n = 3 83 i P a ~~ n = 4 p = 25 » n = 4 p = 50 n = 4 » p = 62 }

— 91

= 2, = 1, = 0, = 2, = 1, = 0 samt

därest nettointäkten överstiger 5 procent av taxeringsvärdet, vid ett värde å 5 • (50 — p) procent å taxeringsvärdet, d. v. s. fastighetsandelen av 100 om p = 10 vid f = 2 § , » p = 25 i = i2 p = 40 » f = |1 3»och 50

0.

2. Icke-fastighetskommunens absoluta andel i skatteunderlaget blir oförändrad vid f = 5. 3 och 4. Kommunernas relativa andelar i skatteunderlaget bliva oförändrade, därest nettointäkten icke överstiger 5 procent av taxeringsvärdet, vid en fastighetsandel, som är lika med nettointäkten, och därest nettointäkten överstiger 5 procent av taxeringsvärdet, vid e t t värde å 2-5-(5 + n ) procent av taxeringsvärdet, d. v. s. fastighetsandelen av n om n = 15 vid f = 3 ^ , om n = 5 vid f = 5, » n = 20 i) f = 3 f, n = 61 f = 4, i) n = 25 » f = 3, H f = 3f, » n = 50 » f = 2 | och 10 f = 3i, » n = 100 » f = 2f. 121 De förskjutningar i skatteunderlaget, som i olika fall kunna inträffa, åskådliggöras genom härefter intagna tabell, vilken omfattar tre skilda typer av företag. Stockholm i maj 1940. Carl

Bergstedt.

429 Tabell, utvisande fördelningen under olika förutsättningar av ett företags skatteunderlag mellan en kommun (F), där tillverkning sker i egen fastighet, och en kommun (I), där huvudkontor finnes och försäljning sker i förhyrda lokaler. I. Företag, omfattande såväl tillverkning som handel, beträffande vilket fördelningen enligt nuvarande regler antages vara sådan att 5 % av den efter procentavdrag återstående inkomsten tillfaller kommun, där huvudkontoret är beläget, varefter återstoden fördelas med 75 % på tillverkning och 25 % på handel. Fristående objektskatt med repartitionstalet 2'5 Nuvarande Nuvarande Fastighetskommunen äger att i första hand beskatta Nettogarantiskatt fördelningsden inkomst, som ej överstiger nedanstående prointäkt i och fördel- regler tillämcenttal av taxeringsvärdet, varefter nuvarande procent av ningsregler fördelningsregler tillämpas pas å hela taxeringsnettovärdet 4-0 3-5 intäkten 30 2-5

30 25 20 15 10 8 5

a*-*

4 3 2 1 0-5

5-n

19;» 15-7 1%-1 8-fi 7-1 5-0 5-0

7.2 5-8 43 2-9 1-4 0-9

— ,

5-n 5n 5-0

—

760 770 78-4 80-8 8"rB 89-2 1000

240 23-0 21-6 19-2 14-4 10-8

Skatteunderlaget 24-6 23-9 8-6 21-0 7-2 20-3 17-6 5-7 16-8 13-9 13-2 43 10-3 9-6 2-9 8-9 2-3 8-2 6-8 1-4 6-1 6-1 5-4 1-1 5-4 4-6 0-9 4-6 0-6 39 3-5 3-2 0-8 3-0 01 2-9

Skatteunderlaget 30 25 20 15 10

4 3 2 1 0-5

1000 1O0-0 100-0 100-0 1000

, —

73-5 73-9 74 4 75-4 77-0 78-1 80-8 82-3 84-3 87-2 91-8 95-2

26-6 26-1 25-8 246 230 21-9 19-2 17-7 157 12-8 8-2 48

i procent av laxerim jsvärde 24-9 7-8 24-7 7-9 6-6 212 6-3 213 17-6 49 17-8 5-0 3-6 141 34 14-2 2-2 10-5 20 10-6 9-1 1-4 9-2 1-6 0-7 6-9 0-6 7-1 6-4 0-3 6-2 0-4 5-6 5-5 o-i — 4-5 4-5 — — 3-6 3-6 — — 30 30 — —

i procent av förelagets hela 23-9 76-1 24-3 75-7 76-4 23-6 77 0 23-0 22-4 78-3 21-7 77-6 79-5 20-5 80-3 19-7 82-8 17-2 83-9 16-1 13-7 84-9 15-1 8G-3 9-6 92-3 7-7 90-4 4-4 95-6 93-4 6-6 97-4 2-6 100-0 — 1000 .— 100-0 — 100 0 — 100-0 — 100-0 — 100-0 —

7-6 6-2 4-7 3-3 1-9 1-3 0-4 01

— — — —

25-0 21-5 17-9 14-3 10-8 9-4 7-2 65 5-6 4-6 3-6 3-0

skatteunderlag. 23-4 77-0 76-6 77-5 22-5 78-0 78-9 21-1 79-6 81-1 18-9 81-9 85-1 14-9 86-2 87-7 12-3 89-0 94-3 5-7 98-2 2-2 100-0 97-8 100-0 — 100-0 100 0 — 100 0 100-0 — 1000 100-0 — 1000

7-5 6-0 4-6 3-2 1-7 1-1 0-3

23-0 22-0 20-4 18-1 13-8 11-0

430 II. Företag, omfattande såväl tillverkning som handel, beträffande vilket fördelningen enligt nuvarande regler antages vara sådan att 5 % av den efter procentavdrag återstående inkomsten tillfaller huvudkontorskommunen, varefter återstoden fördelas med 50 % på tillverkning och 50 % på handel. Fristående objektskatt med repartitionstalet 2'5 Nuvarande Nettogarantiskatt Nuvarande Fastighetskommunen äger att i första hand beskatta intäkt i den inkomst, som ej överstiger nedanstående prooch fördel- fördelningsprocent av ninucrdrflpr regler tillämcenttal av taxeringsvärdet, varefter nuvarande pas å hela taxerings- . " " & . fördelningsregler tillämpas nettovärdet 2-6 intäkten 3-0 3-5 4-0 1

30 25 20 15 10 8 5 4 3 2 1 0-6

30 25 20 15 10 8 5 4 3 2 1 0-5

*-&•"-*

F

I

16-9 14-6 12-1 9-8 7-4 6-4 5-0 5-0 5-0 50 5-0 5-0

13-1 10-6 7-9 5-2 2-6 1-G

56-2 58-0 60-6 65-0 73-8 80-4 1000 1000 1000 100-0 1000 100-0

F

— — .— — — —

I

F

Skatteunderlaget 16-7 15-8 18-1 14-4 13-1 15-7 12-0 10-5 13-3 9-6 7-9 10-9 7-3 5-2 8-6 K-S 4-2 7-6 4-9 2-6 6-2 4-4 2-1 5-7 3-9 1-6 5-2 3-5 10 45 3-0 05 3-fi 2-7 OS 3-0

Skatteunderlaget 51-5 43-8 48-6 42-0 52-3 47-7 39-4 53-3 46-7 35-0 55-0 45-0 26-2 58-0 42-0 19-6 600 40-0 — 65-0 350 _ 323 67-7 — 71-4 286 — 76-7 23-3 — 850 15-0 8-7 — 91-3

I

F

I

F

I

i procent av taxeringsvärde , 14-4 18-3 14-2 18-6 13-9 11-8 15-9 11-6 16-2 11-8 9-2 13-6 8-9 13-8 8-6 6-6 11-2 6-3 11-5 6-0 3-9 8-8 9-1 3-7 3-4 2-9 7-9 2-6 8-1 2-4 1-3 6-5 10 67 0-8 0-8 6-0 0-5 6-2 0-3 0-3 5-5 — 5-6 — 45 .— 4-5 — 3-6 — 3-5 — 30 — 30 —

i procent av företagets hela 55-6 44-4 56-4 43-6 57-0 43-0 580 42-0 59-2 40-8 60 3 39-7 62-5 37-6 640 360 68-5 31-6 70-6 29-4 72-6 27-5 75-0 250 82-5 17-6 86-0 14-0 919 87-9 121 8-1 95-2 4-8 100-0 — 1000 — 1000 — 100-0 100-0 — — 100-0 — 100-0 —

F

I

18-8 16-5 14-1 11-7 9-4 8.4 7-0 6-5 5-5 4-5 3-5 3-0

13-7 11-0 8-4 5-8 3-1 2-1 0-5

58-0 59-9 62-7 670 74-8 800 93-0 100-0 100-0 1000 100-0 100-0

42-0 40 1 37-8 33 0 25-2 20 0 7-0

_ . . —

skatteunderlag . 57-2 59-0 61-5 65-5 72-7 77-5 89-6 96-0 100-0 100-0 100-0 100-0

42-8 41-0 386 34-6 27-3 22-5 10-6 40

— —

_ „ _

—

431 III. Kraftverksföretag, beträffande vilket fördelningen enligt nuvarande regler antages vara sådan att den efter procentavdrag återstående inkomsten fördelas med 25 % på kraftverkskommunen samt (10 -f- 65 = ) 75 % på huvudkontors- och distributionskommunen. Fristående objektskatt med repartitionstalet 2"5 Nuvarande Nuvarande Fastighetskommunen äger att i första hand beskatta Nettogarantiskatt intäkt i fördelningsden inkomst, som ej överstiger nedanstående proprocent av regler tillämcen ttal a\ taxeringsvärdet, varefter nuvarande taxerings- inugMegiei pas å hela fördelningsregler tillämpas värdet nettointäkten 2-5 3-0 3-5 40 F

1 F

30 25 20 15 10 8 5 4 3 2 1 0-5

11-2 10-0 8-8 7-5 6-3 5-8 5-0 5-0 5-0 5-0 5-0 50

18-8 15-0 11-2 7-5 3-7 2-2

10-0 8-7 7-5 6-3 5-0 4-5 3-8 3-5 3-3 30 2-8 2-6

30 25 20 15 10 8 5 4 3 2 1 0-6

37-6 40-0 43-8 50-0 62-5 71-9 100-0 100-0 1000 100-0 100-0 100-0

— — — — —

I

F

I

F

I

F

I

Skaltew iderlage [ i procent av taxeringsvärdet. 20-6 12-2 12-6 19-9 22-5 11-9 20-3 18-8 10-6 16-9 110 16-6 11-4 16-1 15-0 13-1 9-8 12-7 101 12-4 9-4 8-B 11-2 8-1 9-4 8-5 9-0 8-9 7-5 6-9 5-6 7-3 52 7-6 49 6-0 6-4 4-1 6-8 37 71 3-4 3-7 5-6 6-0 1-5 6-4 1-1 1-a 6-1 30 5-4 l-i 5-8 0-7 0-4 22 5-1 0-4 5-6 — 5-5 — 1-5 4-6 — 4-5 — 4-5 — 0-7 3-5 — 3-5 — 3-6 — 0-4 3-0 30 — 3'0 — —

i ikatteunderlage t i proi enl av förelagets hela 62-3 36-5 37-7 62-5 30-8 69-2 635 60-0 31-8 68-2 38-6 61-4 40-0 60-0 56-2 33-3 66-7 41-7 58-3 43-3 56-7 500 35-7 64-3 46-4 53-6 48-6 51-4 37-5 40-0 60-0 55-0 45-o 580 42-0 57-1 60-7 39-3 64-3 35-7 28-1 42-9 75-0 25-0 80-0 200 — 50-0 500 82-7 17-3 11 6 53-8 46-2 88-6 591 40-9 93-2 6-8 100-0 — — 66-7 33-3 100-0 — 100-0 — 78-6 21-4 1000 1000 — — — 87-5 12-5 1000 1000 — — —

F

I

130 11-7 10-6 9-3 80 7-5 68 6-5 5-5 4-5 3-5 3-0

19-6 15-8 12-0 8-2 4-6 30 0-7

skatteunderlag. 38-8 40-0 61-2 41-4 58-6 42-7 450 55-0 46-7 50-7 49-3 52-9 61-0 39-0 64 0 67-9 32-1 71-4 85-0 15-0 90-0 5-8 100-0 94-2 1000 — 100-0 100-0 — 10(1-0 100-0 — 1000 100-0 — 1000

— — — — — 600 57-8 53-8 47-1 360 28-6 10-0

— — — —

Bilaga K.

Redogörelse för den kommunala fastighetsbeskattningen i vissa främmande länder m. m. Skatt å fastighet d. v. s. å mark (grundskatt) och å byggnader (byggnadsskatt) har intill modern tid i allmänhet utgjort den viktigaste formen för direkt beskattning. På statsbeskattningens område har emellertid fastighetsbeskattningen i de flesta länder försvunnit eller kommit att intaga en undanskymd plats i och med utvecklingen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. En förnyelse har skatteformeu såsom statsskatt undergått endast i vissa utomeuropeiska länder med stora outnyttjade jordområden, såsom Australien, Nya Zeeland, Canada och Argentina, där under senare hälften av 1800-talet började införas skatt å fastighets råmarksvärde, d. v. s. värdet av marken i ouppodlat och obebyggt skick. Dylika skatter ha utformats delvis i jordpolitiska och sociala syften och använts i växande utsträckning. Även i en del europeiska länder, t. ex. Danmark, har fastighetsskatten alltjämt en viss betydelse i statens budget. Inom kommunalbeskattningen däremot förekommer fastighetsskatt i nästan alla stater och har där fått en växande betydelse i och med den ökning av kommunernas inkomstbehov, som synes vara en för de flesta kulturländer gemensam företeelse. I de anglosaxiska länderna, England med dess dominions samt Amerikas förenta stater, synes fastighet ha blivit mest utnyttjad såsom kommunalt skatteobjekt. Minsta betydelsen torde fastighetsbeskattningen ha i de nordiska länderna utom Danmark. I de nordiska länderna är kommunernas ekonomi huvudsakligen grundad på inkomstbeskattningen, vilken eljest icke alls eller i ringa utsträckning användes såsom kommunal skatteform. I det följande skall en kort redogörelse lämnas för fastighetsbeskattningens utformning och ekonomiska betydelse i ett antal främmande länder. I samband därmed skall även angivas, vilka andra skatteformer som ställts till kommunernas förfogande och hur kommunernas hushållning eljest finansierats. För att den ekonomiska betydelsen av fastighetsskatten i skilda länder skall kunna bedömas må nämnas, att det kommunala inkomstbehovet i de undersökta länderna i allmänhet icke synes skilja sig från det i Sverige på ett sätt, som utesluter jämförelser. Beträffande de nordiska grannländerna ha förhållandena på förevarande område ansetts äga särskilt intresse, varför redogörelsen för dessa länders kommunala inkomstkällor gjorts mera utförlig än för övriga länder. Framställningen hänför sig i stort sett till tiden före det nuvarande krigets utbrott. Finland. De viktigaste kommunala enheterna i Finland äro städer, landskommuner och köpingar. Kommuner av högre ordning finnas icke (utom landskapet Åland). För sin medelsanskaffning äga kommunerna tillgång till praktiskt taget endast en skatteform, den allmänna kommunalskatten, som är en proportionell inkomstskatt. Huvudbestämmelserna angående denna finnas i en förordning av år 1873 angående kommunalförvaltning i stad och en förordning av år 1898 angående kommunaiför-

433 valtning på landet. Dessutom märkes en författning av är 1922 angående kommunalbeskattning i landskommunerna, vilken innehåller bestämmelser om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Ifråga om skattskyldighetens omfattning må nämnas, att ideella föreningar och stiftelser utgöra skatt endast för inkomst av fastighet och av rörelse och att enskilda järnvägar äro befriade från skatt. Staten är skattskyldig för inkomst från fastigheter, som icke användas för allmänna ändamål, varvid inkomst av skogsbruk i regel upptages endast till sjt av sitt verkliga belopp, samt för halva nettoinkomsten av industriell och annan rörelse, vilken är jämförlig med privata företag. För inkomst från järnvägar eller från andra produktiva företag, vilka huvudsakligen äro i verksamhet för tillgodoseende av statsinrättningarnas behov-, erlägger staten icke skatt. Beträffande beskattningsorten gäller i huvudsaklig överensstämmelse med de svenska reglerna att inkomst av fastighet beskattas i den kommun, där fastigheten är belägen, inkomst av rörelse i den kommun, där rörelsen bedrives, och andra inkomster i den skattskyldiges hemortskommun. Då rörelse bedrives i mera än en kommun, lärer enligt praxis inkomsten fördelas mellan de kommuner, inom vilka rörelsen bedrives på ett självständigt sätt [jfr den upphävda svenska bevillningsförordningens uttryck i § 14 c): »på mera självständigt sätt eller i avsevärd omfattning»]. Inkomst av jordbruksfastighet beräknas icke enligt samma grunder som inkomster av andra slag. Såsom inkomst av jordbruksfastighet skall nämligen anses den nettoinkomst, vartill genomsnittsavkastningen från likartade fastigheter inom kommunen under beskattningsåret uppgått, med beaktande av å orten gängse drift- och underhållskostnader, arbetslöner samt skälig värdeminskning. Taxeringsnämnden har att redan före utgången av oktober månad under beskattningsåret fatta beslut om »till vilka belopp nettoavkastningen per hektar av odlad mark och naturlig äng skall uppskattas efter indelning dels enligt jordens beskaffenhet och ägornas läge samt dels, där det befinnes nödigt, enligt fastighetens läge med hänsyn till trafik- och konsumtionsorter, ävensom till vilka belopp olikartade och i skilda delar av kommunen belägna skogsmarkers nettoavkastning per hektar bör uppskattas». Detta beslut angående grunderna för taxeringen får särskilt överklagas och kan, oberoende av huruvida besvär anförts, ändras av landshövdingen. Sedan beslutet vunnit laga kraft, åligger det taxeringsnämnden att enligt de fastställda grunderna och med stöd av uppgifter, som erhållits från de skattskyldiga eller av nämnden på annan väg införskaffats, uppskatta varje lantbruksfastighets nettoavkastning. Har fastighetens avkastning nedgått i följd av frost, översvämning, hagelfall eller annat dylikt, skall detta skäligen beaktas vid uppskattningen. Såsom inkomst skall ytterligare räknas från trädgård, fiskevatten, betes- och jaktmarker samt övriga därmed jämförliga förmåner erhållen nettoinkomst ävensom värdet av den skattskyldiges inom lanthushållningen utförda arbete (husbondelönen), vilket uppskattas till det belopp, som för detta arbete bort erläggas åt en avlönad person. Såsom inkomst anses vidare värdet av bostadsförmån samt av hemmavarande barns (men icke hustrus) arbete. Avdrag får ske för erlagt arrende och för räntor, för de senare dock endast i viss utsträckning (se nedan). I förordningen angående kommunalbeskattning i landskommunerna är n ä r m a r e föreskrivet, hur taxeringen av inkomst från jordbruksfastighet skall' ske. Vid lastställandet av de ovannämnda grunderna för taxeringen skola odlade marker och naturliga ängar indelas i olika klasser. Den odlade jorden klassificeras som regel efter den beräknade mängd havre, som kan erhållas per hektar. För varje klass bestämmes medelnettoavkastningens värde per hektar, eventuellt för olika zoner inom kommunen. Pä motsvarande sätt förfares med skogsmarken. Skogsmark skall hänförts till någon av fem i lagstiftningen närmare beskrivna godhetsklasser. F ö r 28—427675.

434 varje kommun eller zon bestämmes trävarors medelpenningvärde per kubikmeter under beskattningsåret, varefter på grundval av det sistnämnda värdet och vissa i lagen fastställda produktionsmedeltal för de olika klasserna samt normala kostnader för drivning m. m. fastställes penningvärdet för medelnettoavkastningen av skogsmark per hektar i varje klass, likaledes zonvis. Produktionsmedeltalen äro för de olika skogsmarksklasserna angivna för olika trakter i landet. De högsta medeltalen, gällande i vissa härad, äro i respektive klasser 4, 3, 2, 1 och 0-5 kubikmeter per hektar. Beräkningen av inkomst av skogsbruk ansluter sig alltså till skogsmarkens produktionsförmåga. Däremot tages icke hänsyn till den växande skogens beskaffenhet, än mindre till huruvida produktionen uttages genom avverkning. Skogsbeskattningen säges därför vara en arealbeskattning. I viss mån gäller detsamma även om inkomstberäkningen beträffande jordbruk. Angående vad som skall anses såsom skattepliktig inkomst må anmärkas, att kommunen är tillförsäkrad beskattningsrätt beträffande vad som genom arv, gåva eller testamente tillfallit annan än make eller arvinge i rätt upp- och nedstigande led. Avdrag för räntor får vid inkomstbeskattningen ske endast i viss utsträckning. Sålunda får avdrag åtnjutas för räntor å ointecknade skulder men å intecknade skulder till ett belopp av högst 1 500 mark, där dessa räntors belopp understiger 3 000 mark, och i annat fall till hälften, dock högst 15 000 mark. Denna inskränkning i avdragsrätten torde vara avsedd att trygga kommunernas skatteunderlag. Samma syfte tjänar en särskild bestämmelse om taxering efter skön. Om uppskattning av inkomsten av rörelse eller av annan fastighet än jordbruksfastighet utfallit så, att endast ringa eller alls ingen behållen inkomst uppstått, men dylik uppskattning med avseende å beskaffenheten och omfattningen av verksamheten icke anses kunna godkännas såsom grund för utgörande av kommunalskatt, tillhör det taxeringsmyndigheten alt, efter sorgfälligt övervägande av alla omständigheter, som böra tjäna till ledning vid sakens bedömande, prövningsvis bestämma det belopp, på vilket skatt skäligen skall beräknas. Vid sådan taxering, kallad omfångstaxering, lärer i främsta rummet rörelsekapitalets storlek böra tjäna till ledning. Motsvarar den uppskattade inkomsten skälig ränta å rörelsekapitalet, skulle metoden alltså icke kunna användas. Underskott i en förvärvskälla får icke avdragas från inkomst av annan förvärvskälla, även om denna beskattas i samma kommun. Från den sammanlagda inkomsten av olika förvärvskällor äger fysisk person i hemortskommunen åtnjuta grundavdrag och barnavdrag. På landet utgör grundavdraget, då inkomsten icke överstiger 6 000 mark, minst 1 500 mark och högst 2 500 mark i enlighet med vad kommunen för varje år beslutar. Vid stigande inkomst minskas det beslutade grundavdraget med viss kvotdel så att det då inkomsten överstiger 6 000 mark men icke 8 000 mark är reducerat till 9/io> då inkomsten överstiger 8 000 mark men icke 10 000 mark till 8/io e t c - o c n vid inkomst överstigande 18 000 mark helt bortfaller. Vid bedömandet av inkomstens storlek medräknas även inkomst i annan kommun än hemortskommunen. Barnavdraget bestämmes likaledes av kommunen och skall på landet vara lägst 500 mark och högst 1 200 mark för varje barn under 15 år, som den skattskyldige på grund av sin försörjningsplikt försörjt. Det utgår oberoende av hur stor den skattskyldiges inkomst är. I stad gälla motsvarande regler, ehuru avdrag och inkomstgränser där äro högre. Hustru taxeras särskilt för inkomst, varöver hon enligt lag råder, och åtnjuter därvid eget grundavdrag. Taxeras icke hustrun, tillgodoföres ej mannen något familjeavdrag för henne, men å andra sidan är värdet av hustruns arbete i mannens förvärvsverksamhet ej föremål för taxering. Eftersom de skattefria grundavdragen och barnavdragen inom angivna gränser bestämmas av varje kommun för sig, kunna kommunerna i viss mån anpassa

435 skatteunderlaget till utdebiteringsbehovet och skatteförmågan i orten. Därigenom vinnes viss trygghet för ett tillräckligt skatteunderlag i varje kommun. Härtill torde också bidraga begränsningen i rätten till avdrag för gäldränta och den s. k. omfångstaxeringen av inkomst av rörelse och av annan fastighet. På grund av att grundoch barnavdragen icke äro enhetligt bestämda för alla kommuner kan skatteunderlaget per invånare icke utgöra en fullt riktig måttstock på skattekraften i olika kommuner och ej heller utdebiteringen alldeles rätt angiva skattetrycket i kommunerna. Utdebiteringen i de olika kommunerna framgår av följande spridningstabell, avseende budgetåret 1937. Antal kommuner, där utdebiteringsprocenten utgjorde

Landskommuner . . . .

högst 4

41—6

6-1—8

73 3 1

146 10 11

8-1—10 10-1—I i 12-1-14 över 14 172 11 19

SO 2 7

13 Summa kommuner 537 26 38

I landskommunernas budgeter för år 1937 var den debiterade kommunala inkomstskatten upptagen till sammanlagt 499-6 miljoner mark och andra skatter (hundskatt) till 5-3 miljoner mark. I övrigt täcktes utgifterna huvudsakligen genom statsbidrag å tillhopa 322-8 miljoner mark, därav 4-6 miljoner mark för allmän finansiering och resten för speciella uppgifter, huvudsakligen undervisningsväsendet. I städernas budgeter för samma år var den debiterade kommunala inkomstskatten upptagen till 564-4 miljoner mark och andra skatter (hundskatt och tomtskatt) till 2-3 miljoner mark. De kommunala affärsföretagen lämnade betydande överskott, elektricitetsverken å 86-2 miljoner mark och vattenledningsverken å 258 miljoner mark. Statsbidrag utgingo med tillhopa 98-2 miljoner mark. I köpingarna utgjorde den debiterade kommunala inkomstskatten samma år 53-3 miljoner mark och övriga skatter 0-4 miljoner mark. Statsbidragen utgjorde 12-6 miljoner mark. Norge. Primärkommunerna utgöras i Norge av landskommuner, s. k. herreder, och städer. Inom herrederna förekommer dock en delning av den kommunala förvaltningen. Varje herred består nämligen av ett eller flera sogn, som handha de kyrkliga angelägenheterna och som kunna anförtros även andra uppgifter. Sognet har egen beskattningsrätt, men dess utgifter och inkomster ingå i herredets budget. Kommuner av högre ordning, motsvarande våra landsting, äro fylkena, till antalet 18. Fylkena omfatta icke städerna utan endast landsbygden. De kommunala skatteformerna äro fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, inkomstskatt och skatt på banktillgodohavanden. Sistnämnda skatt tillkom genom en särskild lag av år 1936. De övriga skatterna äro reglerade genom två år 1911 utfärdade lagar, »skattelov for landet» och »skattelov for byerne». Av dessa skatter äga fylkena utnyttja endast fastighetsskatten, vilken dock täcker blott en mindre del av fylkenas inkomstbehov. Besten fylles genom en repartitionsskatt å herredskommunerna. Denna repartitionsskatt belastade budgetåret 1938/1939 herredernas utgiftsstater med tillhopa 27-8 miljoner kronor. Å nedan intagna tablå A återfinnes en specifikation över de kommunala skatterna i Norge för budgetåret 1938/1939.

436 Tablå A, utvisande de i Norge debiterade kommunala skatterna, avseende inkomståret 1937 (grundad å .Skattestatlstlkken lör budsjettåret 1938/1939»).

Skatteform

Herreder och sogn

Fylken Miljone

1-9 161 131-9 (2-1) 4-8 Fylkenas repartitionsskatt å herrederne Summa

158-7

3-7

(27-8) 37

Städer

Samtliga

kronor 2(1-2 131 150-7 (6-4) 3-9

25-8 i 9-2 284- r, (8-5) 8-7

187-9

348-3

Skatten på banktillgodohavanden utgår med 25 procent av ränteavkastningen o i bank insatta medel, dock med minst 3 promille av det vid beskattningsårets utgång innestående tillgodohavandet. Den åvilar insättarna men betalas för deras räkning av banken. Den uppbäres av staten och tillföres en skaltefördelningsfond. Hälften av de medel som varje år inflyta till denna fond tilldelas primärkommunerna i förhållande till de i varje kommun av insättarna uppgivna banktillgodohavandena. Den andra hälften fördelas av vederbörande departement mellan primärkommunerna efter regler, som fastställas av stortinget. Den har hittills använts till skatteutjämning. Banktillgodohavanden och ränta därå äro icke föremål för kommunal inkomst- eller förmögenhetsbeskattning. Den som påförts skatt å banktillgodohavande kan av vederbörande kommun erhålla gottgörelse för densamma, därest han även med inberäknande av bankräntan skulle hava saknat till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Fastighetsskatt (eiendomsskatt) utgår i städerna med viss promille av fastighets taxeringsvärde. Pä landet utgår skatten efter den »skyldmark» (jfr vårt mantal), som åsatts fastighet. Jordbruksfastigheternas skyld är angiven i en jordebok (»matrikkelen»), vilken utarbetats under åren 1863—1886. För annan fastighet uträknas skyiden efter sädana grunder, att annan fastighet blir ungefär lika hårt belastad som jordbruksfastighet. Herred kan uttaga fastighetsskatt med intill 4 kronor per skyldmark. Fylke skall uttaga i regel minst 2 kronor och högst 5 kronor per skyldmark. Stad skall uttaga i regel minst 2 och högst 7 promille av taxeringsvärdet. Inom de nu angivna gränserna bestämmer vederbörande kommun, efter vilken skattesats fastighetsskatt skall utgä. I stad får emellertid för fastigheter, å vilka jordbruk bedrives, skatt icke uttagas med mera än 4 promille av taxeringsvärdet. Med finansdepartementets medgivande kan stad föreskriva, att för fastigheter i vissa delar av staden eller för jordbruksfastigheter endast en del av taxeringsvärdet skall tagas till beskattning ävensom att olika skattesatser skola gälla för bebyggd och obebyggd mark eller för fastighets byggnadsvärde och dess markvärde och att nyuppförda bostadsfastigheter under viss tid skola vara helt eller delvis skattefria. F ö r budgetåret 1938/1939 har skatten i de flesta fylken och herreder uttagits med maximum och i städerna med skattesatser, som i genomsnitt ligga närmare maximum än minimum. I det samlade kommunala skattetrycket ingick fastighetsskatten för nämnda budgetår med ungefär 10-7 procent i städerna och ungefär 3-3 procent på landsbygden. Inkomstskatten och förmögenhetsskatten äro fristående från varandra. Vissa regler, t. ex. beträffande skattskyldighet och beskattningsort, äro emellertid gemensamma och kunna därför lämpligen behandlas i ett sammanhang.

437 Skattskyldighetsreglerna för dessa skatter förete bl. a. den avvikelsen från motsvarande svenska bestämmelser om skattskyldighet för inkomst, att skattefrihet är stadgad beträffande företag för försäljning av vin, sprit och öl (vinmonopolet erlägger dock en mot skatten svarande avgift för allmännyttiga ändamål, som fördelas mellan fylken och städer efter folkmängd), järnvägar med allmän trafik (»til alminde lig avbenyttelse»), vattenledningar med bassänger och dammar, som tillhöra någon kommun, ävensom sammanslutningar av mjölkproducenter i prisreglerande syfte (mjölkcentraler). Beskattningsorten bestämmes av två huvudregler, vilka i stort sett överensstämma med vad i Sverige gäller om beskattningsort beträffande inkomst. När det gäller fastighet eller anläggning eller ock rörelse, som är anknuten till fastighet eller anläggning, skall såväl förmögenhet som inkomst beskattas i den kommun, där fastigheten eller anläggningen är belägen. Annan förmögenhet och inkomst beskattas i kommun, där den skattskyldige bor. Inkomst av rörelse beskattas sålunda i allmänhet endast i kommun, där rörelsen utövas från fast driftställe. Beträffande fördelningen emellan flera sådana kommuner gäller följande allmänna regel. Driver skattskyldig tillverkning i förening med försäljning från kontor eller lager av de tillverkade varorna och är kontoret eller lagret beläget i annan kommun än den där tillverkningen äger rum, skall den sammanlagda inkomsten beskattas med 8 / 10 i tillverkningskommun, Vio i den kommun, där kontoret är beläget, och Vio i den kommun, där lagret är. För vissa slag av rörelse finnas specialregler. Om rederibolag, såväl aktiebolag som partrederier, gäller att dess förmögenhet och inkomst beskattas hos bolaget i de kommuner, där bolagets delägare (aktieägare eller partredare) bo. Taxeringsmyndigheten i den ort, där bolaget h a r sitt huvudkontor, åsätter taxeringen och fördelar därefter den taxerade förmögenheten och inkomsten på de kommuner, där delägarna bo, i förhållande till den andel delägarna i varje kommun ha i bolagets förmögenhet och inkomst. Bederibolags inkomst och förmögenhet beskattas efter skattesatser, som årligen fastställas av central myndighet och äro lika för hela landet. Beträffande mejerier, som drivas av aktiebolag och uteslutande eller huvudsakligen behandla produkter från aktieägarnas jordbruk, gäller att förmögenheten och inkomsten skola tagas till beskattning hos aktieägarna, där dessa bo. Bolaget är alltså icke skattskyldigt. Motsvarande regel gäller för andelsmejerier. Detaljerade bestämmelser äro även givna angående fördelning av inkomst av sparbanker och kraftverk samt av företag för distribution av elektrisk kraft. Ifråga om inkomstskatten må närmare beröras bestämmelserna om beräkning av inkomst av jordbruk och skogsbruk. För taxeringen av inkomst av jordbruk finnas två olika system, nämligen dels s. k. direkt ligning, d. v. s. uppskattning av den verkliga inkomsten, och dels s. k. procentligning. Den direkta uppskattningen sker antingen på grundval av räkenskaper, om sådana förts i enlighet med givna föreskrifter (regnskapsligning), eller på grundval av den skattskyldiges uppgifter och andra upplysningar efter taxeringsnämndens skön (skjönnsmessig ligning). Procentligning innebär, att avkastningen upptages till viss procent av det beräknade värdet av fastighetens jordbruk samt döda och levande inventarier med tillägg av skäligt belopp för värdet av jordbrukarens och hans familjs arbete och med avdrag för gäldränta. Procentsatsen bestämmes årligen för varje taxeringsdistrikt på grundval av en undersökning av intäkten från vissa särskilt utvalda fastigheter. Procentligning får ske endast om herredskommunen det beslutar. Taxeringsåret 1934 förekom procentligning i något mer än en tredjedel av landets 759 taxeringsdistrikt. Den som företer nöjaktiga räkenskaper kan undvika procentligning genom att påkalla, att räkenskaperna skola läggas till grund för taxeringen. För skogsbruket gäller procentligning såsom obetingad regel utom för vissa allmänna skogar. Såsom intäkt av skogsbruk upptages en viss procent av ett den väx-

438 ande skogen och skogsmarken äsatt gemensamt taxeringsvärde, vilket skall motsvara skogens värde vid uthålligt skogsbruk. Procenttalet fastställes årligen för varje taxeringsdistrikt eller del av sådant distrikt på grundval av en uppskattning av skogstillväxtens normala storlek samt under hänsynstagande till gällande virkespriser under beskattningsåret. Procentberäkningen anses inbegripa alla intäkter av skogsmarken och den växande skogen samt praktiskt taget alla utgifter utom gäldräntor, för vilka avdrag får ske från den procentuellt beräknade avkastningen. Värdet av ägarens och hans familjs personliga arbete med huggning, körning m. m. är ej inräknat i den fastställda avkastningen utan taxeras särskilt. För statens och vissa andra allmänna skogar skall nettoavkastningen beräknas frän fall till fall med utgångspunkt från verkliga intäkter och utgifter, d. v. s. genom direkt ligning. Finnes å fastighet skog endast till husbehov, medräknas värdet av det under beskattningsåret uttagna virket vid fastställandet av jordbrukets avkastning, varför i sådant fall någon inkomst av skogsbruk icke upptages. Inkomst av jordbruk — men ej av skogsbruk — samt fiske och bokföringspliktig rörelse skall, då näringen drivits minst tre år, upptagas till beskattning med ett belopp, motsvarande genomsnittsinkomsten under de tre senaste åren, varvid emellertid iakttages, att gäldränta icke ingår i genomsnittsberäkningen utan avdrages med det belopp, som den utgjort under beskattningsåret. Denna genomsnittsberäkning bereder de skattskyldiga möjlighet att erhålla avdrag för ett års underskott från ett annat års vinst och medför överhuvud en inkomstutjämning. Uppkommer underskott i en förvärvskälla, får avdrag härför åtnjutas endast från inkomst i samma kommun. Av den taxerade inkomsten i hemortskommunen skall för fysiska personer en viss del vara skattefri (skattefritt belopp). Storleken av detta belopp, motsvarande ortsavdraget i den svenska kommunalbeskattningen, beror på försörjningsbördan och inkomstens storlek. För beloppets beräkning är fastställd en normaltabell för landet och en normaltabell för städerna. Dessa tabeller upptaga olika klasser skattskyldiga. Till klass 1 höra ensamstående, till klass 2 skattskyldiga med 1 person att försörja, till klass 3 skattskyldiga med 2 personer att försörja o. s. v. Vilka personer som skola räknas såsom försörjda, bestämmes av varje kommun för sig. Dock skall till sådana personer alltid räknas den skattskyldiges arbetsoförmögna föräldrar samt barn, som äro under 15 år eller oförmögna till arbete, där de verkligen försörjas av den skattskyldige eller taxeras gemensamt med denne. Om m a n och hustru taxeras gemensamt, såsom skall ske utom i vissa undantagsfall, anses den ena maken såsom försörjd. Normaltabellen för landsbygden har för de två första klasserna följande utseende: Skattefritt belopp Hela skiktet 5 /e av > */« » » s /« » » V6 » » 1 e > »

Inkomstskikt i klass 1, kronor 0— 200 200— 360 360— 520 520— 680 680— 840 840—1 000

Inkomstskikt 1 klass 2, kronor 0— 350 350— 570 570— 790 790—1 010 1 010—1 230 1 230—1 450

Den del av inkomsten, som överstiger 1 000 kronor i klass 1 och 1 450 kronor i klass 2, tages helt till beskattning. Det skattefria beloppet uppgår sålunda till högst 600 kronor i klass 1 och 900 kronor i klass 2. Intervallerna mellan de följande klasserna äro desamma som mellan klasserna 1 och 2. För ensamstående person med en inkomst av 800 kronor utgör det skattefriabeloppet enligt tabellen ( 2 0 0 + | • 1 6 0 + £ • 1 6 0 + § • 160 + g • 120 = ) 560 kronor.

439 Någon indelning av kommunerna i dyrortsgrupper finnes icke. Kommunerna kunna emellertid var för sig besluta om ändring av normaltabellen, så att dess tal höjas eller sänkas med viss för alla klasser enhetlig procentsats. Huvudregeln är att sådan ändring icke får överstiga 50 procent. Under vissa förutsättningar k u n n a även andra avvikelser från normaltabellen ske. Vid fastställandet av s. k. reduktionstabell skall kommunen eftersträva en sådan avvägning av avdragen att för kommunens invånare de beskattningsbara inkomsternas summa icke blir mindre än 40 procent och icke mera ä n 70 procent av de taxerade inkomsternas summa. Skattefritt avdrag åtnjutes i bostadskommunen. Dock äger skattskyldig rätt att efter ansökning istället erhålla sådant avdrag i annan kommun. Med myndighets tillstånd kan kommun besluta, att inkomster understigande vissa belopp icke skola föranleda skattskyldighet. Dessa belopp äro maximerade så att de i landskommuner icke få överstiga 600 kronor för skattskyldig i klass 1, 800 kronor för skattskyldig i klass 2, 1 000 kronor för skattskyldig i klass 3 o. s. v. F ö r städerna gäller som maximum 1 000 kronor i klass 1 med 200 kronors intervaller mellan klasserna. För att hindra att vid dylika skattepliktsgränser (jfr 600-kronorsgränsen i den svenska kommunalbeskattningen) en inkomst, som med ett ringa belopp överskjuter gränsen, föranleder en skatt, som är större än det överskjutande beloppet, är föreskrivet, att skattebeloppet till kommunen icke får sättas högre än att det såsom skattepliktsgräns bestämda beloppet blir obeskuret av skatten. Inkomstskatten ä r proportionell. Utdebiteringsprocenten får normalt ej överstiga 12. Dock får å inkomstskatteunderlaget utdebiteras lika stort sammanlagt belopp som nästföregående år, såvitt icke därigenom utdebiteringen bringas att överstiga 15. Med finansdepartementets tillstånd må också högre utdebiteringsprocent än 12 fastställas. Är det fråga om högre procent än 15, erfordras i regel för sådant tillstånd, att herredstyre (bystyre) med 2 / 3 majoritet beslutar anhålla därom, att grund e r n a för taxeringen äro skäliga, att en lämplig reduktionstabell för de skattefria beloppen användes samt att övriga skatteformer äro försvarligen utnyttjade. Departementet kan i samband därmed låta underkasta taxeringen en närmare prövning, varvid omtaxering kan ske efter ändrade grunder. Sedan 1918 ha kommuner med en utdebitering för inkomstskatten av minst 10 procent ägt möjlighet att uttaga en kommunal tilläggsskatt hos skattskyldiga med beskattningsbar inkomst över 12 000 kronor. Denna skatt är progressiv och uträknas på det sätt att hela den beskattningsbara inkomsten ökas med vissa procent enligt • en tabell. Enligt denna tabell tillägges 1 procent, om den beskattningsbara inkomsten överstiger 12 000 kronor men icke 20 000 kronor, och 15 procent, om inkomsten överstiger 20 000 kronor men icke 30 000 kronor. Tillägget ökas därefter så att det för inkomster över 150 000 kronor uppgår till 5 procent. Tabellens tilllägg kunna av kommunerna ökas till det femdubbla, vilket är det vanligaste förhållandet. Är utdebiteringen i en kommun 15 procent och utgår tilläggsskatten med maximum, blir tilläggsskatten för en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor (Vioo • 20 000 • 15/ioo = ) 150 kronor. Detta kan även uttryckas så, att skatten ökas med 5 procent (från 3 000 till 3 150 kronor). Tilläggsskatten utgör alltså en progressiv påbyggnad å inkomstskatten, varigenom denna kan ökas med högst 25 procent. Förmögenhetsskatten utgår med viss promille av nettoförmögenheten vid beskattningsårets utgång. Föreligger enligt reglerna om beskattningsort (se ovan) skatteplikt för förmögenhet i flera kommuner, anses gäld i regel belöpa proportionellt på tillgångarna. Rätten till avdrag för gäld är i vissa avseenden begränsad. I landskommun får sålunda aktiebolag eller utom kommunen boende person från värdet av jordbruksfastighet avräkna gäld motsvarande högst V4 av fastighetens värde. Kommun och (i landskommun) staten kan kräva avdrag för gäld med 7 2 av tillgångarnas värde. Andra särregler äro givna för Norges bank, utlänningar och bolag, som driva industriell verksamhet. Kommun äger besluta, att mindre förmögenheter, nämligen u p p till 3 000 kronor på landet och 6 000 kronor i stad, skola vara skattefria. I all-

440 mänhet får förmögenhetsskatt av herreds- och stadskommuner icke uttagas med mindre än 1 eller mer än 3 promille av förmögenheten. Då inkomstskatteprocenten överstiger 10, får dock höjning ske enligt vissa regler till högst 4 promille. Ett iögonfallande drag i de norska skattelagarna är den frihet, som lämnats primärkommunerna att ordna sin beskattning. Sålunda finnas tre olika skatteformer, nämligen fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och inkomstskatt, mellan vilka varje kommun äger att fördela skattebördan genom fastställande av skattesatserna för de olika skatterna. Vidare kunna kommunerna beträffande varje särskild skatteform i betydande utsträckning påverka skatteunderlagets sammansättning och därmed fördelningen av det skattebelopp, som skall genom skatteformen uttagas, nämligen ifråga om förmögenhetsskatten genom att från skattskyldighet undantaga mindre förmögenheter och ifråga om inkomstskatten framför allt genom reglering av de skattefria avdragens belopp samt genom införande av skatlskyldighetsgränser och kommunal tilläggsskatt. I praktiken synes denna frihet vara begränsad på grund av bestämmelsen att inkomstskatt icke utan finansdepartementets tillstånd får uttagas med mera än 12 procent. Av rikets 759 skattedistrikt hade för budgetåret 1938/1939 endast 71 en lägre skatteprocent än 12 och ej mindre än 574 hade högre utdebitering än det i lagen förutsatta högsta maximum 15 procent (efter erhållet skatteutjämningsbidrag). Endast 41 distrikt hade dock högre utdebitering än 18 procent. Att skattesatser över detta tal icke äro vanligare beror väsentligen på statens ingripande. En stor del av kommunerna ha nämligen från och med budgetåret 1936/1937 fått skatteutjämningsbidrag under den förutsättning att de icke tillämpade högre utdebitering än 18 procent. För budgetåret 1935/1936 låg utdebiteringen över denna procentsats i 262 distrikt. Reduktionstabellerna voro budgetåret 1938/1939 endast i 14 landsbygdsdistrikt gynnsammare för de skattskyldiga än normaltabellen, medan 334 dylika distrikt tilllämpade den strängaste tabellen (med avdrag 50 procent lägre än normaltabellens). Före år 1936 tillämpade ett stort antal kommuner ännu lägre avdrag, men även i detta hänseende har staten ingripit, och budgetåret 1936/1937 utgavs 2-3 miljoner kronor i ersättning till kommunerna för den skatteminskning, som föranletts av höjningar av avdragen till de i lagen angivna minimibeloppen. Genom val av reduktionstabéll har kommunen möjlighet att anpassa skattebördans fördelning mellan de skattskyldiga med hänsyn till levnadskostnadenia i kommunen och med hänsyn till skattetrycket. I allmänhet tillämpas tabell med låga avdrag i kommuner, där utdebiteringen ä r hög, och en mindre sträng tabell i kommuner, där utdebiteringen är låg. För budgetåret 1936/1937 utgjorde den beskattningsbara inkomsten cirka 65-5 procent av den taxerade. (I Sverige var motsvarande tal taxeringsåret 1938 67-7 procent.) Tilläggsskatt på högre inkomster utlogs budgetåret 1938/1939 i de flesta städer och som regel i större herreder. Förmögenhetsskatt uttogs för samma år i samtliga primärkommuner med i genomsnitt 3-8 promille. Kommunernas inkomster utöver skatteintäkterna ha varit av mindre betydelse. Hundavgifter, avgifter för biografföreställningar m. ta. inbringade budgetåret 1937/ 1938 tillhopa omkring 6-9 miljoner kronor, varav större delen tillföll städerna. I städerna gåvo elektricitetsverk samt kommunala biografer nämnda budgetår ett överskott å cirka 7 miljoner kronor. Å landet visade däremot elektricitetsverken betydande underskott.

Danmark. Danmark är i kommunalt hänseende indelat i stads- och landskommuner. Bland stadskommunerna, 87 till antalet (år 1935), intaga Köpenhamn och Frederiksberg, som ingå i »Storköpenhamn», en särställning. Landskommunerna äro 1 304 (år 1935) och kallas sognekommuner. Sognekommunerna inom varje amt bilda tillsammans en amtskommun. Antalet amtskommuner är 25.

441 De viktigaste kommunala skatterna äro fastighetsskatt enligt »Lov om kommunale Ejendomsskatter» av är 1933, jordvärdestegringsskatt enligt »Lov om Grundstigningsskyld» av år 1933 samt personlig skatt enligt »Lov vedrörende personlig Skat till Kommunen» av år 1937. Den härnedan (sid. 447) intagna tablån B innehåller vissa statistiska uppgifter rörande de olika skatterna för budgetåren 1935/1936 och 1940/1941. Fastighetsskatten. I enlighet med »Lov om Beskatning till Staten af fäste Ejendomme» av år 1922 sker allmän värdering av fastigheter vart femte år. Därvid åsättes varje fastighet, såväl jordbruksfastighet som annan fastighet, dels ett totalvärde (Vurderingssumme til Ejendomsskyld), som skall motsvara allmänna saluvärdet, dels ett markvärde (Grundvserdi), varmed menas värdet av marken i obebyggt skick, Fastighetsskatt till kommunen utgår dels såsom grundskgld, dels såsom ejendomsskyld. Grundskylden bestämmes till viss promille av fastighetens markvärde. Ejendomsskylden utgår i primärkommunerna med viss promille av ett med nedannämnda avdrag reducerat byggnadsvärde. Byggnadsvärdet erhålles genom att minska fastig^ hetens totalvärde med markvärdet. Avdraget utgöres dels av ett belopp av 1 000 kronor för varje bostadslägenhet med kök, som fastigheten innehåller utöver en, dels ock av ett för alla fastigheter i kommunen lika belopp, som skall vara lägst 3 000 kronor och på landet högst 5 000 kronor, i Köpenhamn högst 10 000 kronor och i övriga städer högst 8 000 kronor. Inom dessa gränser bestämmes sistnämnda belopps storlek av varje kommun för sig för fyra år i sänder. Dock fordras godkännande beträffande sognekommunerna av amtsrådet och beträffande övriga kommuner av inrikesministern. I amtskpmmunerna utgår ejendomsskylden med viss promille av det belopp, som återstår sedan totalvärdet minskats med dels dubbla markvärdet, dels ett belopp av 5 000 kronor för varje fastighet och dels 1 000 kronor för varje lägenhet med kök, som fastigheten innehåller utöver en. Skattesatsen för ejendomsskylden står i visst fast förhållande till skattesatsen för grundskylden. I amtskommunerna skall sålunda ejendomsskylden utgå med 3 /s och i primärkommunerna med 3 / 4 av grundskyldens skattesats. Är grundskylden i en sognekommun 10 promille, skall ejendomsskylden sålunda utgå med 7-5 promille. Skattesatserna bestämmas av vederbörande kommun. Därvid skola iakttagas vissa regler till skydd för fastighetsägarna. Sålunda gäller för Köpenhamn, att grundskylden icke ma utgå med mera än 7-S promille. I övriga stadskommuner är begränsningen anordnad på annat sätt. Beträffande sognekommunerna gäller, att i varje kommun den debiterade fastighetsskatten skall stå i ett visst förhållande till den debiterade personliga skatten. Detta förhållande bestämmes av amtsrådet för fyra år i sänder. Det den 1 januari 1904 (då viss reglering av fastighetsbeskattningen genomfördes) bestående förhållandet mellan fastighetsskatten och de personliga skatterna får dock icke ändras till nackdel för fastigheterna, med mindre sådan ändring beslutas av majoriteten av sognerådets ledamöter samt tre fjärdedelar av amtsrådets ledamöter. Om alltså i en sognekommun för budgetåret 1903/1904 de debiterade skatternaä sammanlagda belopp till 40 procent utgjordes av fastighetsskatter och till 60 procent av personliga skatter, måste beslut om att en större andel än 40 procent skall få uttagas genom fastighetsskatt fattas i den ordning som nu nämnts. De.i promille, varmed grundskylden skall utgå till amtskommunen, bestämmes av amts:ådet. För nedbringande av den amtskommunala grundskylden lämnar staten ett b.drag till amtskommunerna, som står i visst förhållande till jordbrukets förräntringsprocent, sådan denna beräknats i den offentliga statistiken. Vissa kategorier fastigheter äro undantagna från fastighetsskatt. Därutöver äger kommun besluta, att vissa slag av fastigheter skola helt eller delvis vara befriade från sådan skatt. Å andra sidan äger kommun med inrikesministerns tillstånd bestämna, att för fastigheter, som jämlikt lag äro undantagna från skatteplikt, skall utgå en särskild avgift såsom bidrag till kommunens utgifter för vägar och gator, renhållning, belysning m. m.

442 Jordvärdestegringsskatten (Grundstigningsskylden) är gällande endast i sådana kommuner, som beslutat om införande av sådan skatt (intill år 1937 62 städer och 147 sognekommuner). Den utgår med 2 procent för år av det belopp, varmed fastighets markvärde efter avdrag för förbättringar överstiger det värde — med nedan nämnda tillägg — som tagits till utgångspunkt (nollpunkt) för värdestegringens beräkning. Nollpunktsvärdet är i regel det markvärde, som åsatts vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1932. Efter varje följande allmän fastighetstaxering beräknas den procent, varmed markvärdet av samtliga fastigheter i hela landet överstiger fastigheternas sammanlagda markvärde den 1 januari 1932. För tiden till nästa allmänna fastighetstaxering gives varje fastighet ett tillägg till nollpunktsvärdet med den genomsnittliga värdestegringsprocenten. Om det alltså vid en fastighetstaxering visar sig, att markvärdena för hela riket sedan senaste fastighetstaxering stigit med genomsnittligen 5 procent, skall nollpunktsvärdet för varje fastighet (eller, om nollpunktsvärdet höjts i samband med tidigare fastighetstaxeringar, detta högre värde) höjas med 5 procent. Har en viss fastighets markvärde stigit frän 10 000 kronor till 12 000 kronor, skall sålunda för fastigheten årligen erläggas värdestegringsskatt med 2 procent av (12 000 — 10 000 — 500 = ) 1 500 kronor eller med 30 kronor. Det i varje kommun influtna skattebeloppet delas i regel lika mellan staten och kommunen. Budgetåret 1940/1941 inbringade skatten sammanlagt ungefär 1-3 miljoner kronor. De personliga skatterna utgöras av skatt till hemortskommunen (Opholdskommunen), skatt till förvärvskommunen (Erhvervskommunen) och skatt å bolag (Skat af Aktieselskaber m. fl.). Tillsammans kunna de sägas motsvara den kommunala inkomstskatten i Sverige. Bolagsskatten är en särbeskattning för aktiebolag och vissa andra juridiska personer, vilka icke drabbas av hemortskommunsskatt eller förvärvsskatt. Skatten till hemortskommunen är den utan jämförelse viktigaste av de personliga skatterna (se tablå B). Taxering till personlig kommunalskatt åsättes i regel med utgångspunkt från den beräkning av varje skattskyldigs inkomster, som äger rum genom taxeringen till statlig inkomstskatt. Taxeringen sker på grundval av ett gånget års förhållanden men avser ett kommande år. Senast den 31 januari (för bokföringspliktiga senast den 15 februari) ha de skattskyldiga att avgiva självdeklaration för det senaste kalenderåret (räkenskapsåret). Den därpå följande taxeringen avser emellertid det nästkommande »skatteåret», vilket löper fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 31 mars. Taxeringen sker alltså under det principiella antagandet att det gångna årets inkomst ger ett rätt uttryck för den skaltskyldiges skatteförmåga under det följande skatteåret. Detta antagande frångås endast i vissa undantagsfall. Hustru och barn under 18 å r taxeras i regel icke särskilt utan tillsammans med mannen. Allmän taxering sker under tiden den 15 februari—den 31 mars. Särskild taxering kan äga rum senare under året. Hemortskommunsskatten. Skattskyldighet till hemortskommunen åligger envar som har stadigt hemvist (»fast Ophold») i någon kommun i riket och avser all den skattskyldiges inkomst. Flyttar en person under skatteåret, övergår rätten att beskatta honom till inflyttningskommunen fr. o. m. det följande kalenderkvartalet. Om en person har stadigt hemvist i mera än en kommun samtidigt, sker en fördelning av beskattningsrätten mellan de ifrågavarande kommunerna. Vistelse under kortare tid än tre månader grundar i regel icke beskattningsrätt. Bestämmelser äro emellertid givna för att även personer, som sakna eller ofta byta hemvist, skola bli beskattade. Hemortskommunsskatten i Köpenhamn och Frederiksberg är en ren progressiv inkomstskatt, vars storlek den enskilde skattebetalaren själv kan beräkna. I övriga kommuner utgår skatten »efter Formue og Lejlighed» (jfr det svenska uttrycket »råd och lägenhet»; ordet Formue betyder här icke förmögenhet utan förmåga), vilket innebär, att varje skattskyldigs andel i skattebördan bestämmes av taxeringsmyndigheten efter ett allmänt bedömande av hans skatteförmåga, varvid den taxerade inkomsten åtminstone teoretiskt endast tjänar såsom utgångspunkt för bedömandet. I praktiken h a r taxeringsmyndigheternas frihet vid prövningen av skatteförmågan blivit alltmera

443 kringskuren, så att särskilt i de större städerna principen om skatt »efter Formue og Lejlighed» finnes kvar endast till namnet. För varje kommun utom Köpenhamn och Frederiksberg utfärdas vissa beskattningsfcireskrifter (en »Skattevedtaegt»), som kommunen har att följa vid taxeringen. Gemensamma sådana föreskrifter fastställas särskilt för städerna och vissa andra k o m m u n e r av inrikesministern och särskilt för landskommunerna i varje amt av amtsrå det, allt efter förslag av kommunerna. För sådana kommuner, där säregna förhållanden råda, kan undantag göras från de allmänna föreskrifterna. Som ovan nämnt är man vid den kommunala taxeringen, som handhaves av kommunala organ, bunden av den av statens myndigheter åsatta, till statsskatt taxerade inkomsten. Skulle denna efter klagomål ändras, skall den kommunala taxeringen jämkas i enlighet därmed. Beträffande dem som icke äro taxerade till statsskatt sker för taxeringen till kommunalskatt en särskild beräkning av inkomsten. Sedan den för varje skattskyldig taxerade inkomsten blivit fastställd, skall denna underkastas ytterligare behandling, innan den till hemortskommunsskatt beskattningsbara inkomsten föreligger. Angående denna behandling lämnas regler i de nyssn ä m n d a beskattningsföreskrifterna. I dessa föreskrifter kan bestämmas, att inkomster av vissa förvärvskällor skola höjas, inkomst av kapital — däri inräknat ränta å eget kapital, som är nedlagt i egen fastighet eller rörelse — med högst 50 procent, inkomst av fastighet efter avräknande av ränta å i fastigheten insatt eget kapital med högst 35 procent, livränta med högst 25 procent samt pension och med pensionsrätt förenad inkomst av tjänst med högst 15 procent. Tillägg skall ske med samma procent för alla inkomster av s a m m a slag i kommunen. Denna s. k. »Kildeartsbeskatning» användes numera icke i städerna eller i landskommuner med stadsliknande bebyggelse men däremot allmänt i landsbygdskommuner. Sedan denna förhöjning ägt rum, skall avdrag ske för underhåll av barn. Avdraget ä r normalt 200 kronor men kan efter kommunens bestämmande i landsbygdskomm u n e r sänkas till lägst 100 kronor och i städer och stadsliknande samhällen höjas till högst 300 kronor. Avdrag åtnjutes för varje barn under 15 år, som icke har medel att bekosta sitt uppehälle. Den därefter återstående inkomsten kan slutligen höjas eller nedsättas efter »Lejlighed». I kommuner, där föreskrift finnes om inkomstens förhöjning efter förvärvskälla, må förhöjningar efter »Lejlighed» ske med högst 40 procent och i andra komm u n e r med högst 50 procent. Nedsättningar få icke företagas med mera än 70 procent. Enligt samtliga utfärdade beskattningsföreskrifter lärer utnyttjandet av lagens maximigränser för höjningar och nedsättningar vara tillåtet. Beträffande inkomster under 1 900 kronor i städerna och under 1 500 kronor i landskommunerna kunna emellertid större nedsättningar ske, dock icke så att fullständig befrielse vinnes (då försvinner även rösträtten). Bland omständigheter, som kunna föranleda förhöjning efter »Lejlighed», nämner lagen förhållandevis stora inkomster, liten familj, särskilt stor vinst sista året och särskilt gynnsamma verksamhetsförhållanden, medan såsom omständigheter ledande till nedsättning nämnas förhållandevis små inkomster, stor barnskara, ålderdom, sjukdom och stora förluster under senaste året. Ett riktigt användande av denna rätt att bedöma varje persons skatteförmåga förutsätter en ingående kännedom hos den taxerande myndigheten om samtliga skattskyldigas förhållanden, och denna förutsättning torde numera på sin höjd föreligga i småkommuner. Taxeringsmyndigheten äger också använda av kommunen fastställda regler (skalor) för höjning och nedsättning efter »Lejlighed». Enligt en dylik skala skall t. ex. den beskattningsbara inkomsten för en familjeförsörjare utan barn utgöra, vid 2 000 kronors återstående inkomst (d. v. s. till statsskatt taxerad inkomst sedan förhöjning efter förvärvskälla och avräknande av barnavdrag skett) 600 kronor, vid 2 100 kronors återstående inkomst 650 kronor, vid 4 000 kronors återstående inkomst 3 000 kronor, vid 10 000 kronors återstående inkomst 12 000 kronor o. s. v. Förhöjning eller nedsättning av inkomsten skall vara densamma för skattskyldiga med motsva-

444 rande inkomster, dock så att avvikelser kunna ske, då i lagen angivna särskilda förhållanden göra detta berättigat. Sedan de till hemortskommunsskatt beskattningsbara inkomsterna bestämts, kan utdebiteringsprocenten (ligningsprocenten) omedelbart uträknas, ty kommunens budget är då redan fastställd. Såsom mått på skattetrycket användes förutom ligningsprocenten även den s. k. skatteprocenten, som uttrycker förhållandet mellan summan av de debiterade skattebeloppen och summan av de taxerade inkomsterna i en kommun. Genom att höja och nedsätta inkomst efter »Lejlighed» kan skatten till hemortskommunen göras progressiv. Köpenhamns ligningsskala, vilken som nämnt är i lag fastställd, är ganska starkt progressiv, i det att skatten i procent av inkomsten där varierar från I-s till 25, beroende på inkomstens storlek. Förvärvsskatten. Bland dem som äro skattskyldiga till sådan skatt skiljer lagen mellan en grupp, som har stadigt hemvist i någon kommun i riket och sålunda där har att erlägga hemortskommunsskatt (egentlig förvärvsskatt), och en grupp, som saknar stadigt hemvist i riket men erlägger förvärvsskatt (oegentlig förvärvsskatt). Då den egentliga förvärvsskatten i princip avräknas från skatten i hemortskommunen, kan den icke anses såsom en självständig skatt utan snarast såsom ett medel att åstadkomma en fördelning av den personliga skatten mellan den kommun, där inkomsten förvärvas, och den kommun, där den skattskyldige bor. Skattskyldig till egentlig förvärvsskatt är den som har stadigt hemvist i någon kommun i riket och samtidigt i en annan kommun driver rörelse, brukar, äger eller uppbär avgift från fastighet eller utövar tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. Såsom förutsättning för skattskyldigheten gäller dock, att vederbörande i förvärvskommunen haft en inkomst av minst 1 000 kronor och i hemortskommunen är taxerad till statlig inkomstskatt för ett belopp av minst 3 000 kronor (om förvärvskommunen är Köpenhamn, Frederiksberg eller Gentofte 4 000 kronor). För att en rörelse skall föranleda skattskyldighet i en förvärvskommun fordras att den genom driftslokal, fast arbetsplats eller på annat liknande sätt ä r knuten till kommunen. För inkomst av fastighet erlägges förvärvsskatt i den kommun, där fastigheten är belägen, Beträffande inkomst av tjänst har skattskyldigheten i förvärvskommunen genom lagstiftning år 1937 betydligt utvidgats. Den avser numera dels i staten eller förvärvskommunens tjänst anställd, som har sin arbetsplats i denna kommun, dels den som har fast anställning, d. v. s. anställning med minst 14 dagars uppsägningstid, eller har stadigvarande sysselsättning vid någon i förvärvskommunen bedriven förvärvs- eller annan privat verksamhet och har sin arbetsplats i denna kommun, dels ock den som är medlem av »Bestyrelse, Reprsesentantskab eller lignende» för en i förvärvskommunen bedriven verksamhet. Skatten till förvärvskommunen utgår på den under nästföregående kalenderår eller räkenskapsår i kommunen förvärvade inkomsten. Bedrives rörelse i flera kommuner eller har skattskyldig fast anställning vid en i flera kommuner bedriven verksamhet, sker fördelning av inkomsten mellan förvärvskommunerna efter överenskommelse mellan dessa. Kan sådan överenskommelse ej träffas, bestämmes fördelningen av en för riket gemensam nämnd, såvitt möjligt under beaktande av de regler som gälla beträffande fördelning av bolagsskatten (se nedan). Beräkningen av förvärvsskatten är synnerligen invecklad. I huvudsak tillgår därvid på följande sätt. Först uträknas det skattebelopp, som den skattskyldige skulle erlägga i förvärvskommunen för hela sin till statsskatt taxerade inkomst, därest han hade stadigt hemvist i förvärvskommunen. Härav tages sedan sä stor del som inkomsten i förvärvskommunen utgör av hela inkomsten. Det sålunda erhållna beloppet nedsattes om den till statsskatt taxerade inkomsten utgör 3 000— 4 950 kronor med 100 procent, 5 000— 6 950 » . > 70 * , 7 000— 8 950 , » 60 » , 9 000—10 950 » > 50 > och 11 000 kronor och därutöver med 40 >

445 Ncdsättningen må dock icke överstiga respektive 100, 70, 60, 50 eller 40 procent av den del av skatten i hemortskommunen, som svarar mot inkomsten i forvarvskommunen. F r å n den i hemortskommunen debiterade skatten göres avdrag med sa stor del av dess belopp som svarar mot den enligt skalan reducerade, förvärvsskattepliktiga inkomsten. . äm . . Såsom ovan nämnts, är syftet med den egentliga förvärvsskatten att tordela beskattningsrätten mellan d e n k o m m u n , där inkomsten förvärvas, och den kommun, där den skattskyldige bor. Av den lämnade redogörelsen framgår att denna fördelning är ordnad på ett sätt, som i flera avseenden skiljer sig från förhållandena i Sverige. I Sverige är inkomst av tjänst helt förbehållen hemortskommunens beskattningsrätt, medan inkomst av rörelse och inkomst av fastighet helt beskattas i förvärvskommunen. I Danmark åter har förvärvskommunen beskattningsrätt till viss del av samtliga nämnda slag av inkomster. Storleken av denna del är beroende av den skattskyldiges sammanlagda inkomster, överstiga dessa inkomster 11000 kronor, utgör delen 60 procent under förutsättning att skatteprocenten i hemortskommunen är densamma som i förvärvskommunen. Understiga de sammanlagda inkomsterna 5 000 kronor, erhåller förvärvskommunen under samma förutsättning icke någon beskattningsrätt. Personer, som icke hava stadigt hemvist i någon kommun i landet, liksom offentliga institutioner, stiftelser och oskifta dödsbon, som icke äro underkastade bolagsskatten, äro skyldiga att erlägga förvärvsskatt för inkomst av rörelse och inkomst av fastighet (oegentlig förvärvsskatt). För staten och statliga institutioner föreligger dock skattskyldighet endast beträffande inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av fabriksrörelse. Skatten debiteras efter förvärvskommunens ligningsprocent utan förhöjning eller nedsättning av något slag. Skatten är sålunda proportionell. Bolagsskatten åvilar aktiebolag, föreningar och vissa andra juridiska personer (här nedan alla kallade bolag), vilka äro fritagna från skatt till hemortskommun och förvärvskommun. Skatten beräknas i regel på grundval av den till statsskatt taxerade inkomsten och utgår med kommunens tekniska skatteprocent (d. v. s. den procent, som den debiterade hemortskommunsskatten i en kommun utgör av de taxerade inkomsternas summa), dock med minst 4 och högst 5 procent. Om ett bolag driver rörelse eller har inkomst i flera kommuner, skall debitering i regel ske efter den i dessa kommuner gällande högsta skatteprocenten, dock icke efter mera än 5 procent. Taxeringen sker i bolagets hemortskommun. Om ett bolag har inkomst från flera kommuner, fördelas den debiterade skatten mellan dessa kommuner efter det förhållande, vari inkomsten kan anses ha uppkommit i kommunerna (»maa anses for att vaere faldet i dem»), varvid iakttages, att inkomsten anses hava uppkommit i de olika kommunerna beträffande försäkringsrörelse i samma förhållande som bruttointäkterna, beträffande detaljhandel i samma förhållande som omsättningen och beträffande andra slags företag som regel i förhållande till summan av de löner, som under senaste räkenskapsår utbetalats till vid företaget i var och en av vederbörande kommuner sysselsatta personer, dock så att ingen lön medräknas med högre belopp än 6 000 kronor. Om ingen av dessa fördelningsregler anses användbar, äger inrikesministern fastställa, i vilket förhållande inkomsten skall anses ha uppkommit i de olika kommunerna. Fördelningen synes sålunda, trots den allmänna regelns ordalag, icke ske i förhållande till den inkomst, som kan anses ha uppkommit i varje kommun, utan snarare i förhållande till omfattningen av bolagets verksamhet i kommunerna. Som uttryck för omfattningen har man för försäkringsföretag valt bruttointäkten, för detaljhandelsföretag omsättningen och för andra företag löneutbetalningarna. Avsikten med regeln om fördelning efter avlöningarnas summa har varit att tillförsäkra kommuner med många lågt avlönade arbetare en förhållandevis stor del av skatten för att därigenom uppväga de ökade sociala ut-

446 gifter, som den av ett bolag inom en kommuns område utövade rörelsen lätt åsamkar kommunen. Före år 1937 gällde i viss mån andra regler. Då var den kommun, där bolagets huvudkontor fanns eller styrelsen hade sitt säte, tillförsäkrad 10 procent avskatten, varjämte de kommuner, där bolaget hade inkomst av fastighet (varunder dock icke inbegreps beräknad hyra för i rörelsen använd fastighet) tillfördes ett mot fastighetsinkomsten svarande skattebelopp. Till de kommunala skatterna böra måhända även räknas skatter till den mellankommunala uttaxeringsfonden enligt »Lov om en faelleskommunal Udligningsfond» av är 1937. Dessa skatter äro dels mellankommunal grundskyld och ejendomsskyld, dels mellankommunal inkomstskatt och dels mellankommunal förmögenhetsskatt! De utgå efter samma grunder för hela landet. Ur fonden utgå bidrag till kommunerna. Förutom fastighetsskatt och personliga skatter förekomma en del speciella kommunala skatter och avgifter, såsom nöjesskatt, omsättningsskatt å starka drycker, hundskatt samt automobilavgifter. Sistnämnda avgifter uppgingo för alla kommuner budgetåret 1935/1936 till 38-9 miljoner kronor och övriga speciella skatter och avgifter till 12-3 miljoner kronor. I övrigt bestrida städerna sina utgifter till avsevärd del genom överskott å affärsdrivande verk. Enbart elektricitetsverken lämnade sålunda budgetåret 1935/1936 ett överskott av 32-7 miljoner kronor. Såsom framgår av specifikationen över de kommunala skatterna å tablå B, uttogs år 1940/1941 i fastighetsskatt 126 miljoner kronor eller nästan hälften så stort belopp som i personliga skatter. Härutöver belastas fastigheterna av skatterna till staten och den »faelleskommunale Udligningsfond», vilka utgå med 6 promille av markvärdet och 4 5 promille av byggnadsvärdet (minskat med 10 000 kronor per fastighet och 2 000 kronor per lägenhet utöver en) och vilka nämnda budgetår inbringade 51-8 miljoner kronor. Denna skattebörda å fastigheterna av tillhopa u n gefär 177-8 miljoner kronor är ojämnt fördelad. I de flesta städer och en del landskommuner understiger sålunda den sammanlagda grundskylden 1 5 procent av markvärdet, medan den i vissa landskommuner kan överstiga 4 procent. Med hänsyn till fastighetsskatternas indirekta verkningar har det framstått såsom önskvärt att undvika ändringar i skatternas tryck. Sålunda har man sökt stabilisera belastningen genom att bestämma ett visst maximum. Detta har då satts med hänsyn till det tryck fastighetsbeskattningen vid tiden för stabiliseringen (år 1903 i landskommunerna och år 1926 i städerna) utövade i de olika kommunerna. Bl. a. genom den rätt att förhöja och nedsätta de taxerade inkomsterna »efter Lejlighed», som tillkommer kommunerna, finnes en vidsträckt möjlighet att fördela inkomstskattebördan på sätt som befinnes lämpligast med hänsyn till ortsförhållanden och konjunkturer. En nackdel med detta rörliga system är att man liksom i Norge saknar ett sådant objektivt mått på skattekraft och skattetryck i de olika kommunerna, som antalet skattekronor per invånare och utdebiteringen utgöra i Sverige. Anmärkningar

till tablå B.

1. Under huvudstaden inbegripas skatteåret 1940/1941 stadskommunerna Köpenhamn och Frederiksberg samt landskommunen Gentofte. Skatteåret 1935/1936 redovisas under huvudstaden endast Köpenhamn och Frederiksberg, varemot Gentofte då redovisas bland sognekommunerna. För Gentofte må lämnas följande uppgifter för skatteåret 1940/1941: Grundskyld 0-3 miljoner kronor, Grundskyldspromille 1-9, hemortskommunsskatt 15-6 miljoner kronor, ligningsprocent 7-2, skatteprocent 7 o och fastighetsskatternas belopp i procent av fastighetsskatternas och hemortskommunsskattens sammanlagda belopp 4-4.

447 Tablå B, utvisande debiterade kommunala skatter samt fastighetsskatter till staten i Dammark s k a t t e å r e t 1935/1936 (grundad på .Statistiske Meddelelser> 4 Raekke 97 Biitd 3 Haefte) och s k a t t e å r e t 1940/1941, (grundad p å »Statistiske Meddelelser> 4 Rsekke 112 Bind 3 Haefte). Övre rad avser skatteåret 1935/1936. 1Jndre rad avser skatteåret 1940/1941. Fastighetsskatt till mel- FastigSamt- Amts- lankom- hetsskatt munala till Sogne- liga priHuvud- Övriga kom- ma r- kom- ultaxe- staten mu- ringsfonstaden 1 städer muner kommuner den Direkta skatter till kommur lerna

Skatteformer m. m.

Fastighetsskatt. 10-2 11-2 61 «5'6 46 42

53-1 57-2 12-4 »12-6 8-5 8-9

83-9 93l

| 1128 812 ) 1 565 1077 528 | 1049 Beskattningsbar inkomst, milj. kr...... 1 1467 778 67-2 Hemortskommunsskatt (etter avdrag för / 70-3 \ 104-6 83-1 1 6-7 12-7 Ligningsprocent (utdebiteringsprocent) \ 7-1 •10-7 8-3 Skatteprocent (skatten i procent av 1 6-2 \ 6 7 8 7" 7 Fastighetsskatternas belopp i procent av fastighetsskatternas och 1 22-7 13-2 hemortskommunsskatternas sam- 1 190 Mll-8

1342 1577 1232 1424 736 79-3 60 '5-6 5-5 »5-0

3 282 4 219 2 809 3 669 211-0 267-0 7-5 7-3 6-4 6-3

41-9 "411

1 20-6 Sammanlagd fastighetsskatt, milj. kr." \ 247 1 7-6 Grundskyld, 0/M av Grundvserdi \ 7-0 0 Ejendomsskyld, jm av resp. Ejendoms- 1 5-8 \ 52

21-4 32-9 6-8 8-3 5-G 7-3

13-8

1-6

1-2

3-3

—

—

—

—

—

—

• —

—

28-5 25-6

—

—

—

0-6

6-9

—

—

—

0-1

1-0

—

—

—

3-3

0-9

14-1

—

=

9-8 6-2

Hemorlskommunsskatl.

—

1 Förvärvsskalt.

f

Bolagsskatt, milj. kr

\ \

3-2 0-8

{

9-9

2. Uppgifterna om amtskommunernas fastighetsskatt avse denna skatt, sådan densamma utgått efter de bidrag från uttaxeringsfonden och staten, som anvisats till lindrande av fastighetsskatten till amtskommunerna. För skatteåret 1940/1941 uppgingo dessa bidrag till 15-4 miljoner kronor. 3. Av de direkta skatterna till kommunerna, uttaxeringsfonden och staten, för skatteåret 1940/1941 tillhopa 911 miljoner kronor, utgjorde fastighetsskatterna, uppgående till sammanlagt 177-8 miljoner kronor, omkring 20 procent. Skatteåret 1939/ 1940 var fastighetsskatternas andel högre, nämligen över 23 procent, vilket sammanhänger med att den statliga inkomstbeskattningen då var lägre. 4. Grundskyldspromillen understiger 4 i 11 städer och överstiger 8 i 7 städer.

448 5. Grundskyldspromillen understiger 5 i 41 sognekommuner och överstiger 20 i 70 sognekommuner. 6. Ligningsprocenten understiger 10 i 25 städer och överstiger 14 i 8 städer. 7. Ligningspocenten understiger 4 i 332 sognekommuner och överstiger 10 i 99 sognekommuner. 8. Skatteprocenten understiger 6 i 8 städer och överstiger 10 i 4 städer. 9. Skatteprocenten understiger 4 i 403 sognekommuner och överstiger 8 i 64 sognekommuner. 10. Fastighetsskatternas andel av de sammanlagda debiterade skatterna är mindre än 10 procent i 32 städer och över 20 procent i 3 städer. 11. Fastighetsskatternas andel av de sammanlagda debiterade skatterna är mindre än 20 procent i 44 sognekommuner och mera än 80 procent i 5 sognekommuner. I Maribo amt, omfattande 68 kommuner, är medeltalet 67 procent.

Tyskland. I Tyskland ingår i det kommunala beskattningssystemet en fastighetsskatt (Grundsteuer), vilken är reglerad genom en lag av den 1 december 1936 (Grundsteuergesetz). Enligt denna lag äro kommunerna berättigade upptaga fastighetsskatt å de inom deras områden belägna fastigheterna. Till fastighet (Grundbesitz) räknas dels i jordbruk och skogsbruk använd egendom (land- und forstwirtschaftliches Vermögen), omfattande mark och byggnader, levande och döda inventarier samt normalt lager, dels annan fastighet (Grundvermögen), som icke användes i jordbruk eller näring, däri inbegripet byggnader och tillbehör, dels ock i näring använd egendom (Betriebsvermögen), såvitt den består av mark. Fastighetsskatten avser sålunda icke all fastighet i vår mening, i det att byggnader, som användas i näring, äro undantagna, men träffar å andra sidan jämväl lös egendom, som användes för drivande av jordbruk och skogsbruk. Detta sammanhänger därmed att vid sidan av fastighetsskatten finnes en näringsskatt, vilken normalt utgår i förhållande till närings avkastning och i densamma nedlagt kapital och vilken icke träffar jordbruk och i princip ej heller avkastningen eller värdet av i näring använd mark. Fastighetsskatten utgår i förhållande till fastigheternas värden, vilka skola fastställas vart sjätte är. Fastighetsskatten är en repartitionsskatt och repartitionstalet är som regel 10 / 1000 av värdet. Central statlig myndighet kan dock för särskilda grupper av skatteobjekt bestämma lägre repartitionstal. Beträffande jordbruk och skogsbruk lärer hava fastställts ett repartitionstal av 8 / 1000 för den del av värdet å varje brukningsdel, som understiger 10 000 mark. Skattesatsen bestämmes årligen av kommunen och skall vara densamma för alla jordbruksfastigheter (land- und forstwirtschaftliche Betriebe) inom kommunen. Däremot kan utdebiteringsprocenteu för jordbruksfastighet avvika från utdebiteringsprocenten för annan fastighet, och central statlig myndighet kan bestämma, i vilket förhållande utdebiteringarna skola stå till varandra. Skattskyldigheten åvilar i regel ägaren. Även om byggnader eller inventarier å jordbruksfastighet tillhöra annan än jordägaren, är denna skattskyldig för hela egendomen. Fastighetsskatt och näringsskatt, de s. k. realskatterna, ha sedan länge haft mycket stor betydelse för kommunerna. Intill första världskrigets slut utgjorde visserligen inkomstskatten deras viktigaste inkomstkälla. Av kommunernas sammanlagda skatteintäkter år 1913 härrörde sålunda 52 procent från inkomstskatt, 25 procent från fastighetsskatt och 11 procent från näringsskatt. I enlighet med bestämmelser i Weimarförfattningen förbehöll sig emellertid riket att ensamt upptaga skatt på inkomst och förmögenhet samt vissa andra skatteobjekt, varvid viss kvotdel av skatteintäkterna av riket överlämnades till delstaterna, som i sin tur avstodo en

449 del därav till kommunerna (Oberweisungssteuern). Då kommunerna icke ägde bestämma över storleken av dessa överlåtna skattemedel, blevo realskatterna den huvudsakliga rörliga faktorn i kommunernas inkomster, vilket hade till följd, att realskatterna särskilt under lågkonjunkturen i början av 1930-talet undergingo en mycket stark stegring. Bl. a. för att hejda denna stegring och återskänka kommunernas ekonomi en del av dess förlorade elasticitet infördes år 1930 en medborgarskatt (Biirgersteuer), vilken från början var tänkt såsom en personskatt på alla röstberättigade medborgare i kommunen men efter hand utvecklades i riktning mot en i huvudsak proportionell inkomstskatt, ehuru i allmänhet även den som saknade inkomst hade att utgöra skatt för ett, om än lågt, skatteunderlag, så snart han uppnått 18 års ålder. Räkenskapsåret 1936/1937 uppgingo skatteintäkterna för kommunerna (däri icke inräknat »die Länder» d. v. s. de forna delstaterna) till följande belopp: Miljoner mark Fastighetsskatt 1 053-7 Näringsskatt 846 - 5 Från riket överlåtna skattemedel (Oberweisungssteuern).... 1294-2 Medborgarskatt 473*2 Övriga skatter 693*1 Summa 4 360 7

Procent 24-2 19-4 29? 10-8 15"9 100-o.

De från riket överlåtna skattemedlen fördelades till en början huvudsakligen i förhållande till de skattebelopp, som influtit i varje kommun. Numera sker fördelningen mellan kommunerna under beaktande av deras behov, varför medlen icke kunna sägas för kommunerna ha karaktär av skattemedel utan närmast utgöra allmänna statsbidrag med skatteutjämnande syfte. Före Österrikes anslutning till Tyska riket voro de kommunala beskattningsförhållandena i Österrike reglerade genom de österrikiska förbundsländernas lagar och växlade därför i olika landsdelar. I alla förbundsländer förekommo realskatter å mark och byggnader, främst grundskatt (Grundsteuer) och byggnadsskatt (Gebäudesteuer). Grundskatten åvilade i regel all till jordbruk eller skogsbruk användbar mark och utgick i förhållande till nettoavkastningen sådan den var angiven i en kataster (jordebok). Blott formella ändringar kunde göras i denna kataster, och allmänna omtaxeringar förekommo alltså icke. I de flesta landsdelar var skatten stigande med egendomens storlek. Skattskyldigheten åvilade ägaren, och skatten tillkom förliundsländerna men med rätt för kommunerna att upptaga tilläggsskatt. Tilläggen visade benägenhet att oavbrutet stiga trots försök att nedbringa dem. År 1933 utgick grundskatten i genomsnitt med 106 procent av den i katastern angivna nettoavkastningen; större delen tillföll kommunerna. Byggnadsskatten utgick i förhållande till förkrigshyresvärde, rumsantal el. dyl. och åvilade antingen ägaren eller innehavaren (vid uthyrning hyresgästen). I staden Wien ålåg skatten innehavaren och utgick i förhållande till förkrigshyresvärdet efter en progressiv skala. Skatten utgjorde sålunda 3 Groschen per Krone å de första 600 Kronen, 6 Groschen per Krone å nästa 600 Kronen o. s. v. upp till 40 Groschen per Krone i högsta förekommande skikt beträffande bostäder och 20 Groschen beträffande affärslokaler. Även byggnadsskattens tryck visade en stark stegring. I övrigt förekommo en mångfald skatter av växlande slag, såsom förbrukningsskatter å elektrisk ström och gas, å närings- och njutningsmedel, nöjesskatt, skatt för näringsidkare å utgivna arbetslöner (Fursorgeabgabe) o. s. v. Till avsevärd del bestredos kommunernas utgifter genom andelar i förbundsstatens skatteintäkter av samma art som i Tyskland (Uberweisungssteuern). 29—427675.

450 Nederländerna. I Nederländerna finnes en grundskatt, som utgår till staten å värdet av den genomsnittliga avkastningen av mark. Skattskyldig är ägaren. Den genomsnittliga avkastningen är fastställd efter uppskattningar, som skett år 1879 för obebyggd och år 1894 för bebyggd mark. Skatten utgår för bebyggd mark med 4-86 procent och för obebyggd mark med 6 procent av avkastningen. Till denna statsskatt upptaga provinserna och kommunerna tillägg, vilka äro maximerade till vissa procent av statsskatten. Utom tillägg till den statliga grundskatten äga kommunerna såsom bidrag till kostnaden för byggande och underhåll samt belysning och renhållning av allmänna vägar. gator och kanaler upptaga en väg- och gatuskatt, som utgår för mark vid eller i närheten av dylika trafikleder. Vidare förekommer en personlig kommunalskatt, utgående efter den skattskyldiges bostadshyra, personliga egendom i möbler e t c , antal personliga tjänare, hästar, motorfordon m. m., ävensom en näringsskatt, som utgår i förhållande till genomsnittliga arbetarantalet, en förmögenhetsskatt, som utgör tillägg till den statliga förmögenhetsskatten, samt nöjesskatt, hundskatt och vissa andra kommunala skatteformer. Före år 1929 hämtade kommunerna ungefär tre fjärdedelar av sina skatteintäkter ur en inom varje kommun utgående inkomstskatt. Sagda år infördes emellertid istället för denna skatt en för alla kommuner gemensam progressiv inkomstskatt. Intäkterna av denna skatt tillföras en centralt administrerad fond, ur vilken kommunerna erhålla bidrag i förhållande till deras invånarantal, inkomstförhållanden och beräknade utgifter för vissa ändamål. De enskilda kommunerna äga av sina invånare upptaga tillägg till den gemensamma inkomstskatten. Av de kommunala skatterna år 1934 å tillhopa 275-1 miljoner floriner härrörde 3 3 i miljoner från grundskatt, 18-3 miljoner från väg- och gatuskatt, 72 miljoner från den personliga skatten och 120-6 miljoner från skatt till den gemensamma kommunala fonden.

Frankrike. I Frankrike erhålla departementen och kommunerna en stor del av sina inkomster genom att upptaga tillägg till en statlig fastighetsskatt. Till grund för denna skatt låg ursprungligen en jordebok, som upprättades åren 1807—1850. Numera utgår skatten med viss procent å värdet av fastighets genomsnittliga avkastning, vilket erhålles genom att minska hyres- respektive arrendevärdet med ett schablonmässigt avdrag för värdeminskning, underhåll m. m. Avdraget utgör för bostadshus 25 procent av hyresvärdet. Italien. Även i Italien äro kommunerna berättigade att debitera tillägg till en statlig fastighetsskatt. Denna utgår med viss procent å värdet av fastighets avkastning, vilket uppskattas med vissa års mellanrum. England. I England härröra kommunernas skatteintäkter nästan uteslutande från en repartitionsskatt å fastighet (the general rate). Denna skatt, vars historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, är enhetligt ordnad genom lagar av år 1925 och 1929 (»rating and valuation act» av år 1925 och »local government act» av år 1929). Den utgår å fastighets årliga nettovärde, motsvarande den genomsnittliga nettoavkastningen. För bostadsfastigheter fastställes detta värde med utgångspunkt från bruttoavkastningen,

451 vilken icke nödvändigtvis motsvarar det faktiska beloppet av utgående hyra utan skall ansluta sig till den hyra, som fastigheten rimligen kan väntas giva år efter år med de.'n användning fastigheten har. Nettovärdet erhålles genom att minska bruttovärdet med vissa schablonmässigt beräknade belopp, som äro angivna i skatteförfattningarna. Beträffande en annan kategori fastigheter, huvudsakligen sådana som användas i rörelse, uppskattas nettovärdet direkt såsom den hyra fastigheten rimligen kan väntas giva år efter år, om hyresgästen bär kostnaden för reparationer, försäkring och andra utgifter, som äro nödvändiga för att hålla fastigheten i sådant skick att den fortfarande kan betinga samma hyra. Uppskattning av fastigheternas årliga nettovärde sker vart femte år. Jordbruksfastighet, d. v. s. mark som användes för jordbruk eller skogsbruk jämte därtill hörande byggnader, är icke underkastad faslighetsskatt, och beträffande industrifastighet erlägges skatt endast för en fjärdedel av det ärliga nettovärdet. Ursprungligen förelåg full skattskyldighet för alla slags fastigheter. I olika omgångar minskades emellertid jordbruksfastigheternas repartition, och år 1929 genomfördes den nuvarande ordningen. Syftet med skattenedsättningen var att främja näringslivet, särskilt i de genom arbetslöshet och höga skatter betungade kommunerna. Skatlskyldig är i allmänhet fastighetens innehavare, d. v. s., om fastigheten är uthyrd, hyresgästen. Taxeringsmyndighet kan dock bestämma, att beträffande fastigheter, vilkas taxerade värde understiger visst mindre belopp och för vilka hyran erlägges oftare än en gång i kvartalet, skattskyldigheten skall åvila ägaren, och beträffande varje fastighet, för vilken hyran betalas oftare än kvartalsvis, kan överenskommelse träffas mellan myndigheterna och ägaren att den senare skall svara för skatten mot viss nedsättning i densamma. Anledningen till denna anordning lärer vara svårigheter att upptaga skatt av alla dem som i storstäderna hyra per vecka och ofta flytta. Skatten kan nedsättas eller eftergivas på grund av den skattskyldiges fattigdom. Är fastighet icke använd, utgår icke heller skatt. Förutom med fastighetsskatt bestrida kommunerna sina utgifter huvudsakligen medelst statsbidrag. De kommunala affärsverken lämna i stort sett icke överskott, ulan deras inkomster och utgifter gå i allmänhet jämnt ut. Budgetåret 1936/1937 uppgingo i England och Wales kommunernas intäkter av fastighetsskatten till ungefär 173 miljoner pund och statsbidragen till ungefär 136 miljoner pund. Skattesatserna utgjorde budgetåret 1927/1928 i medeltal nära 13 shilling per pund eller mera än 60 procent av årliga nettovärdet. De voro dock ganska växlande och överstego i några kommuner 30 shilling per pund, d. v. s. 150 procent av årliga nettovärdet. Även i de brittiska dominions Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Canada utgör skatt å fastighet en betydelsefull inkomstkälla för kommunerna. Formerna växla i olika delstater och provinser inom de olika dominions. Sålunda förekommer liksom i England skatt å fastighets årliga nettovärde. I Canada förekominer även en allmän egendomsskatt (jfr Förenta staterna). I Australien och Nya Zeeland upptages, såsom ovan berörts, skatt till staten å fastighets råmarksvärde. X underlaget för denna skatt äga i vissa delstater kommunerna verkställa utdebitering.

Förenta Staterna. I Förenta staterna utgör en allmän egendomsskatt (the general property tax) den huvudsakliga inkomstkällan för kommunerna. Denna egendomsskatt, vilken är av stor betydelse även för delstaterna, är något olika utformad i skilda stater. I regel utgår den proportionellt å all gripbar egendom, såsom fastighet, inventarier, lager, personligt lösöre m. m. Huvudsakligen vilar skatten å fastighet. År 1932 utgjordes sålunda 77 procent av skatteunderlaget av fastighetsvärde. Skatteunderlaget är i stort sett gemensamt för staten och kommuner av olika ordning inom densamma. Egendomen i en kommun kan t. ex. ett visst år hava att bära 30 cent i statsskatt, 50

452 cent i skatt till kommun av högre ordning, 75 cent i skatt till primärkommun och 25 cent i skatt till skoldistrikt, allt räknat per 100 dollars värde. Av samtliga kommunala skatteintäkter torde under senare tid omkring 90 procent ha härrört från egendomsskatt. År 1926 tillförde denna skatt samtliga städer med över 30 000 invånare 63-8 procent och delstaterna ungefär en fjärdedel av deras sammanlagda inkomst. I staten New-York gav skatten ar 1932 831 miljoner dollar av en sammanlagd inkomstsumma för stat och kommuner av 1 087 miljoner dollar. Övriga kommunala skatteformer äro av växlande slag. I en del stater förekommer inkomstbeskattning ehuru i ganska ringa omfattning. Av den ovannämnda totala inkomstsumman i New-York år 1932 inbringade inkomstskatten cirka 41-7 miljoner dollar. Stockholm i januari 1942. Kurt

Björklund.

TABELLER

454 T a b e l l 1, u t v i s a n d e f ö r ett a n t a l p r o v t a x e r a d e k o m m u n e r m i n s k n i n g a v s k a t t e u n d e r l a g e t s a m t d ä r a v f ö r a n l e d d ö k n i n g a v u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t e n till p r i m ä r k o m m u n e n vid ö v e r g å n g till r e n i n k o m s t s k a t t från e n g a r a n t i s k a t t , v i d v i l k e n r e p a r t i t i o n s t a l e t u t g ö r 5 f ö r allt t a x e r i n g s v ä r d e o c h vid v i l k e n skogsaccis ej utgår. Tabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner och 4 städer för taxeringsåret 1936. Utdebiteringsprocenten och ändringarna däri ha beräknats med utgångspunkt från ett uttaxeringsbehov, vilket erhållits genom att öka den uttaxerade allmänna kommunalskatten med så stort belopp som den debiterade skogsaccisen utgjort. Ökning av utdebiteringsproTaxecenten ringsvid överår gång till i abso- per i pro- garan- ren in- ren ininvå- i absoluta tal nare luta tal cent tiskatt komst- komstskatt skatt 3 4 6 •i 5 7 8 9 Antal skattekronor vid garantiskatt

Kom m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

1 Minskning av antalet skatteUtdebitekronor vid över- ringsprocent gång till ren vid inkomstskatt

Landskommuner. Vätö,

Stockholms län

»

,

>

1936 1933 1936

»

Hässelby villastads köping, III, Stockholms län 1936 Litslena, Uppsala län 1936 Holm, > > 1936 1933 1936 Bergshammar, Södermanlands län 1933 » , » > 1936

4101 1405 1594 22 067 3 042 423 2183 2 420 1471 1850

3-07 2-06 2-55

611 394

9-39

3 776

329 2-78

298 74

3-04 3-40 233

776 203

Hyltinge, I, II,

»

»

9 077

3-05 536

» ,1,11, österåker,

> >

> >

6-27

1936 Kimstad, II, Östergötlands l ä n . . 1936 Vinnerstad, > > .. 1936 Järstad, > J . . 1933

4 688 10175

3-45 5-34

9 039

7-19 1-88

,

>

698 681

Svinhult,

»

2 369

»

» .. 1936 > . . 1936 Mariannelunds kpg., Jönköpings 1936 Stengårdshult, Jönköpings län .. 1936 Villstad, > > .. 1933 >

,

>

» .. 1936

8 222 1082 8 305 12 789

558 372 1606 1351 637 1243 2 372

1-84 3-56

289 275 437

2-60 2-93 4-23

165 1534 1158

24-9 43-6 24-7

9-23 1361

12-80 2408

11-98

17-1 9-8

7-38 9'41 1626

17-5 35-6 8-4 37-9 20-1

8-90 10-43 19-71 1492

307 10-47 394 1-52 1-02 3-45 5-30 0'78

9-62 843 1432

9-21 2308

14-05 6-50

1759 7-90

653 5-76 7-47

7-58 6-65 8-51

5-00 19-24

6-78 32-84

40-3 18-4

18-60

3117 9-11

12-57

9-0 15-2

7-10 7-93 4-90 501

7-81 9-86

0-71

17-7 13-3 13-6 12-2 26-2 41-4

18-5 91

7-48

876 3-54 1-40

MO 090 104 1-78 13-60 1-68

6-01

1-43 1-11

5-51

0-50

455 T a b e l l 1 (torts.) ökning Minskning av av utUtdebiteantalet skattedebitekronor vid över- ringsprocent ringsprovid gång till ren Taxecenten inkomstskatt ringsvid överår gång ren inper i abso- invå- i abso- i pro- garan- komst- till ren luta tal nare luta tal cent tiskatt skatt inkomstskatt 7 9 6 5 4 8 2 8 Antal skattekronor vid garantiskatt

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

1933 Kalmar lä n . .

Rumskulla, S:t Sigfrid, > » ,

>

» ,11,

i

»

» .. 1933 > .. 1936 > .. 1933 » . . 1936 1936 1936 1933 1936 1936

> >

Mörbylånga kpg., II,

1933 1936 1936 1933

Ingelstorp, Kristianstads län >

j

>

1936 1936

»

Emmislöv, » > Norra Vram, Malmöhus län > > , > > Virke, >

>

1936 1936 1936 1936

1933 1936

»

1933 1936

,

i

Burlöv, II, Rang,

> »

» >

1936 1936

Önnarp, > ,

> »

» >

1933 1936 1933

1936 1936 1936 Kareby, Göteborgs och Bohus län 1936 Brastad, II, > > ». » 1936 Smögen, II,

>

>

»

>

1158 1194 3 229 2 683 4186 1003

1-98 206 4'48 204 2-91

294 244 456 816 641

25-4 20-4 14-1 30-4 15-3

1-67 1-93

46-2 28-4

8-62

315 335

6 015 10-19 3-04 1590 208 937 1-41 401 1-68 507 1-21 1847

391 276 161 198 146 300

17-4 17-2 49-4 28-8 16-2

2 088 2 658 4 233

232 302 4-18

888 435 734

42-5 16-4 17-3

2 415

2-61

850 517

358 18-8 17-8

1111 4 735

2 751 2 423

2 97 2-53

431 1437 346 525

7-1 6-5

25-6 51 421

5 606 6 781 1246

3-21 4-20 546

5-89

9-43 7-37

3 943 1881 481 194

311 39-7 15-6

40-1

585 1646 242

27-8 226 28-6 24-4

6 051 1211 1247 1789 2106

357 3-59 2-18 2-62

7 292

4-28

847 2 015

1-45

7 537 4 503

1-98 2-02 2-64

491 1944 615

12-0 7-7

25-8 13-7

4-48 3-38 0-66 306

17-65 16-56

4-02 7-01 11-77 1240

1007 13-90 23-04

2-13 10-64

17-09 6-50

485 0-45

6-38 596 8-73 7-22 14-24 17-19 13-35 26-37 1814 25-48 16-33 19-50 13-73 23-89 9-51 7-95 6-41 530

0-42 1-51 2-95 13-02

10-97

3-86 1-67

12-24 6-05

7-11 7-20 8-09 12-70 9-22 8-17 7-69

4-68

8-87 9-85 17-08 9-72 1412 8-74

5-41 499 5-69 392 11-96 20-25 10-08 11-93 11-28 18-84 1555 9-67 7-48 1485 20-79 1432 18-94 15-79 21-27 9-71 11-24

11-23

7-34 3-17 1016 1-56 1-11

1-76 4'88 0-50 5-95 105 0-42 1-77 8-29 1-85 7-56 4-32 219 5-94 4-62 5-48 1-53

456 Tabell 1 (forts). Ökning Minskning av av utantalet skatteUtdebitekronor vid över - ringsprocent debiteringsproTaxe gång till ren vid centen rings inkomstskatt vid överår gång i abso- per i abso- i pro- garan- ren in- till ren invåkomstluta tal nare luta tal cent tiskatt skatt inkomstskatt Antal skattekronor vid garantiskatt

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

l

2 Smögen, II, Göteb. o. Bohus län 1936 Bottna, > > > > 1933 > , II, > > > > 1936 Edsleskog, Älvsborgs län 1936 Hålanda, > > 1933

'

,

Södra Asarp,

>

> .. ..

«

>

1936 1936

Grästorps kpg., Skaraborgs l ä n . . 1936 Medelplana, » > . . 1933 » • » .. 1936 Våmb, II, , > .. 1936 Södra Råda, Värmlands län 1936 Östervallskog, > > . . . . 1933 » » > . . . . 1936 Sunne, > » . . . . 1936 Änsta, Örebro l ä n . . 1936 Norrbyås, » > .. 1933 J

»

.,

>

> .. 1936

Kopparbergs kpg., II, »

> .,

1936 Medåker, Västmanlands län 1936 Hubbo, II, > » .. .. 1933 » , H , > » . . . . 1936 Frösthult, > > .. .. 1933

»

,

»

>

1936 Aspeboda, Kopparbergs l ä n . . . . 1936 Malingsbo, > » ' . . . . 1933

>

,

>

»

1936 Bjursås, > » . . . ' . 1936 Högbo, II, Gävleborgs län 1936 Ramsjö, II, > > . 1933

.-;

5 615 845

338 1-41

630 2 223 1204

117 3-80 1-41

9-5

259 217

30-7

7-10 2304

436 505

31-9 19-6 41-9

1-54

4 583 8 628 4 824

5-38 7-64

562 429 615

4-69

5 970 10 885

6-22 8-70

3 078 1961

2-92 1-77

398 401 529 877

44-7

2 216 21946

2-02 2-46

24-0

7-10 2-71 3-40

6 340 601

28-9 9-7

25-3 15-3 3-6

2 288 2 661 20 043 2 840 6 943 9 778 1483

9-95 2-72 4-30 587

406 716 378 1169

460 9-4 7-1 11-1 6-7 3-7 17-2

13-3 16-8 10-2

353 7-16 10-88 10-60 10-95 403 8-03 7-51 7-00 797 1000

524 4-20 3-66 8-65 19-68 1395 15-41 447 10-75 8-87 7-26 9-20 1203

27-7 9-8 25-4

10-95 8-02

23-6 17-7 9-5

915 1212 6-07 6-70 11-44

19-68

11-94

12-89

8-27 19-60

9-22

294 4-17

2 868 1553

3-83 256

729 367

1750 13 253 8 532

311 4-01

309 1264

5-51 323

1036 2 399

363 314

10-3

Sättna, II, Västernorrlands l ä n . . 1933 » . II, » » . . 1936 Timrå, II, > > .. 1936

3 527 3 828

1-66 1-87

1393 863

6-10

4 956

39-6 22-5 8-7

. , .

0-74 10-18 8-50 1-80 12-32

12 1 41-9 7-3

> >

7-84

917 17-05 29-37 1764 32-66 4-68 516 8-16 8-78 4-66 392

7-03 15-58

18-92 13-02

33-22 26-65

1000 411

5 731 6 397

» , II, Nianfors,

18-16 7-37

783 21-55 1214 10-75 11-99 1472 6-71 7-68

32-39 24-42 1426

1502 0-48 0-62 0-58 0-28 0-13 1-49 8-80 3-35 4'46 0-44 272 1-36 0-26 1-23 203 0-80 5-97 11» 2-73 2-84 2-60 0-64 0-93 8-24 0-95 0-95 12-79 5-50 1-24

457 T a b e l l 1 (forts.) Ökning Minskning av av utantalet skatteUtdebitedebitekronor vid över- ringsprocent ringsprogång till ren vid Taxecenten inkomstskatt ringsvid överår gång ren inper i abso- invå- i abso- i pro- garan- komst- till ren luta tal nare luta tal cent tiskatt skatt inkomstskatt Antal skattekronor vid garantiskatt

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

9 Västernorrlands l ä n . . 1936 Ådalsliden, > > .. 1933

2 000

1-67 212

589 2 528

29-5

26-72 33-48

7-87 14-71

> . . 1936 1933 1936

6 660 1997 2 358 6 649

2-41 1-71

1323 907

18-86 18-77 15-95

19-90

700 1259 1022 1745

15-47 16-32 10-32

28-34 23-21

12-87 689

12-73 1319 17-43

2-41 2-00

2 Viksjö, >

,11,

>

Näs,

Jämtlands län

» ,

»

>

1936 Mörsil, II, > > 1936 Ytterhogdal, II, > > Nysätra, Västerbottens l ä n . . 1936 Mala, II, > > . . 1933 1936 > ,11, » . . 1936 > .. 1933 1936 Norrbottens län 1933

Lycksele kpg., III, > Örträsk, II, > » , II, Arjeplog, II, » , III, Karl Gustav,

> >

» »

5 753

6 733

412 404

6 250 6 538

1-65 1-70

9 515 14147

2-31 7-87

2 898 4 638 9S80 13 694

4 289 1933 3 904 > » , III, > > 1936 2119 Junosuando, II, > » 1936 Samtliga landskommuner 1933 111008 > » 1936 500041 II,

3-76 251 3-82 1-43 1-24 1-37 2-59 4-15

1894 1568 845 855 354

43-9 19-9 454 29-7 18-9 15-2 27-9 29-0 16-5 6-0

1119 12-67 11-38 12-82 699 6-91 8-99

16-02 15-36 7-43 9-81

3 386

29-5 7-6 343

1579 938 1008

11-5 21-9 25-8

24-99 34-43

287 31181 68079

13-5 28-1 13 6

32-81 1147 9-07

37-37 15-95 10-50

6 552 2 054 3181

71 6-9 6-4 5-5

7-60 5-87

8-18 5-77

7-60

8-12

7-40 2000 8-18

21-68 8-76

14-94 1327

486 464 2-53 044 2-90

9-74 22-73

0-75 7-79

1500 3199

1-73 7-00 11-99 5-06 4-48 1-43

46-42

Städer.

>

, in

1936 1936 1933 1936 1936

92 527 29 812 50 026 64115

11-37 H-41

606 10-80

Samtliga städel 1936 202280

9-63 11-94

3 543 1228 13377

7-8 6-6

7-83

058 0-40 0-52 0-43 1-68 068

458 T a b e l l 2, u t v i s a n d e f ö r ett a n t a l p r o v t a x e r a d e k o m m u n e r f a s t i g h e t s ä g a r e s r e s p . icke-fastighetsägares procentuella andel i skatteunderlaget vid olika skatteformer. Tabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner och 4 städer för taxeringsåret 1936. Skatteunderlaget fastighetsägare vid K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxerings-

för

icke-fastighetsägare vid

fristågarantiende garantiskatt objektskatt ren ren med skatt med ininrepartimed komstkomst- repartitions- reparti- skatt tionsskatt talet 5 tionstatalet 5 let 2-5 procent av totala skatteunderlaget i kommunen

Landskomm uner. Vätö, Stockholms län . Gottröra, > > .

1936 1933 1936

47 34 43

Hässelby villastads kpg., III, Stockholms län 1936 Litslena, Uppsala län 1936 Holm, » » 1936 Rasbokil, » i 1933 1936 Bergshammar, Södermanlands län .. 1933 » , » » .. 1936 Hyltinge, I, II, > , .. 1933 > . I, II, > » .. 1936 Österåker, > > .. 1936 1936 Kimstad, II, Östergötlands län 1936 Vinnerstad, > > 1933 Järstad, » > 1936 » , . , 1936 Svinhult, » > Mariannelunds kpg., Jönköpings län 1936 1936 Stengårdshult, » > 1933 Villstad, » , 1936 » . > » 1933 Uråsa, Kronobergs län 1936 ' , > > 1936 Öjaby, > , 1936 Agunnaryd, » > 1936 Rumskulla, Kalmar län

51 70 46 42 68 36 52 34 43 53 47 39 48 63 69 50 67 38 44 64 63 33 54 65

60 63

56 56 56

59 73 56 63 70 61 62 46 50

58 76 58 59 73 56 62 42 48

59 54 55 69 78 75 54 72 49 49 73 70 47 68 70

60 54 51 66 76 76 55 74 47 49 74 72 46 66 72

49 30 54 58 32 64 48 66 57 47 53 61 52 37 31 50 33 62 56 36 37 62 46 35

66 57

40 37 43 41 27 44 37 30 39 38 54 50 41 46 45 31 22 25 46 28 51 51 27 30 53 32 30

Tabell 2 (forts.\ S k a t t e u n d e r l a g et fast ghctsägare vid

för

icke-fastighetsägare vid

friståfristågaranti- ende ende garantiTaxe- ren objektskatt objekt- ren skatt rings- inskatt med skatt inmed år komst- repartimed med komst- repartitions- repartitions- reparti- skatt skatt talet 5 tionstatalet 5 tionstalet 2-6 let 2 5

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

i procent av totala skatteunder] aget i kommunen

>

,

Mörbylånga kpg., Il, > > , II,

Silte

>

»

»

.

-'

55 70 40

76 79 44

78 43

24 21

28 22

43 66

46 72

30 60 57 34

56 54

1936 1933 1936 1936

65 54 54 64

71 77 67 70

73 73

1933 1936 1936

67 66 63 69 73

61 67 63 67 74

58 42

57 37

43 67 76 51

1933 1936

Ingelstorp, Kristianstads län

»

» . . . 1933 > . . . 1936 1936

» »

>

i

>

4 Kalmar län . . . 1933 > » . . . 1936

S:t Sigfrid,

»

o

»

» .

» , Rang,

»

>

»

•

»

>

»

Önnarp,

>

>

>

>

»

,

1936 1933 1936 1933 1936 1936 1933 1936

1933 1936 1936 1936 Kareby, Göteborgs och Bohus län 1936 Brastad, II, » • • » > » 1936 Smögen, II, » > > > 1933 > , II, Bottna,

> »

> ,

» »

» >

1936 1933

59 56 53 67 48 22 31 48 68 45

70 72 49

67 69

57 54 28

35 46 46 36

29 23 33 30

27 27 33 31

33 34 37

39 33

31 27 42

33 26 43

58 62 30 28 51

63 57 33 24 49

26 25 31 28 42 26 35

29 22

52 41

41 44 47 33 52 78 66 52 32 55

74 75 69

78 71 78 65

31 44 29

72 58 74 65

72 56 74 65

39 54 36 46

54 60

61 64

48 59

63 46

40 56

69 56 71 48 61 46 64

39 36 39

35 28 44 26 35

37 42

460 T a b e l l 2 (forts). S k a 11 e u n d e r l a g e t fastighetsägare vid K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsår

•>

för

icke-fastighetsägare vid

friståfristågarantiende garantiende ren skatt objektren skatt objektinmed skatt inmed skatt komst- repartimed komst- repartimed skatt tions - reparti- skatt tions- repartitalet 5 tionstatalet 5 tionstalet 2-5 let 2-5 i procent av totala skatteunderlaget i kommunen

Bottna, II, Göteborgs och Bohus län 1936 Edsleskog, Älvsborgs län 1936 Hålanda, > > 1933 1936 Södra Åsarp, » > ... 1936 Grästorps kpg., Skaraborgs län 1936 Medelplana, > > 1933 > , > > 1936 Våmb, II, > > 193C 1936 Södra Råda, Värmlands län . 1933 Östervallskog, > > 1936 1936 Sun ne, Ånsta, Örebro län . . . 1936 1933 Norrbvås, 1936 1936 Kopparbergs kpg., II, > > .. 1936 Medåker, Västmanlands län 1933 Hubbo, II, > > 1936 > ,H, » > 1933 Frösthult, > i 1936 » , > » 1936 Aspeboda, Kopparbergs län 1933 Malingsbo, > > 1936 » , > » 1936 Bjursås, > > 1936 Högbo, II, Gävleborgs län Ramsjö, II, > ,11, Nianfors, Sättna, II, » , II,

> » >

> > >

Västernorrlands län .

1933 1936 1936 1933 1936

63 58 56 36 17 41 62 56 69 65 60 72 54 45 55 56 42 62 49 50 48 54 41 63 54 34 39 37 63 64 48 59

67 75 66 25 46 66 59 70 71 78 79 67 51 66 63 44 67 58 55 62 58 56 72 62 41 47 63 66 68 68 68

74 69 72 59 22 46 65 59 71 72 74 80 65 51 66 65 45 70 58 56 60 61 53 74 66 40 46 58 69 73 64 69

37 42 44 64 83 59 38 44 31 35 40 28 46 55 45 44 58 38 51 50 52 46 59 37 46 66 61 63 37 36 52 41

33 25 34 75 54 34 41 30 29 22 21 33 49 34 37 56 33 42 45 38 42 44 28 38 59 53 37 34 32 32 32

26 31 28 41 78 54 35 41 29 28 26 20 35 49 34 35 55 30 42 44 40 39 47 26 34 60 54 42 31 27 36 31

461 T a b e l l 2 (forts). Skatteunderlaget fastighetsägare vid

Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

för

icke-fastighetsägare vid

friståfristående garantiende garantiobjekt- ren skatt objektskatt ren skatt med skatt med ininmed med komst- repartikomst- repartitions- reparti- skatt tions- repartiskatt talet 5 tionstatalet 5 tionstalet 2-5 let 2-5 procent av totala skatteunderlaget i kommunen

I

>

1936 Västcrnorrlands län

Timrå, II, Viksjö, Ådalsliden,

1936 1933 1936 1933

II, Jämtlands län

Näs, Mörsil, II, Ytterhogdal, II, Nysätra, Mala, II,

> » . > » . Västerbottens län > >

» , n, Lycksele kpg., III, Örträsk, II, > , II, Arjeplog, II,

> > » > > > Norrbottens län

, III. Karl Gustav, II, > > , III.

> »

> >

Junosuando, II, > > Samtliga landskommuner

1936 1936 1936 1936 1933 1936 1936 1933 1936 1933 1936 1933 1936 1936 1933 1936

Städer. Katrineholm, III Simrishamn

1936 1936

Örnsköldsvik, IV > ,111 Haparanda, IV

1933 1936 1936

.* Samtliga städer

50 45 43 57 38 54 42 69 61 69 73 35 55 66 49 64 52 55 75 47 50

54 61 68 66 66 67 53 74 72 78 78 39 68 68 67 68 62 66 78 62 57

57 59 61 65 58 64 50 74 70 77 78 40 67 70 61 69 59 63 78 58 58

40 46 33 33 44 39

44 50 37 37 48 43

45 51 37 37 48 43

07 43 62 46 58 31 39 31 27 65 45 34 51 36 48 45 25 53 50

46 39 32 34 34 33 47 26 28 22 22 61 32 32 33 32 38 34 22 38 43

43 41 39 35 42 36 50 26 30 23 22 60 33 30 39 31 41 37 22 42 42

60 54 67 67 56 61

56 50 63 63 52 57

55 49 63 63 52 57

462 Tabell 3, utvisande för ett antal provtaxerade kommuner dels fastighetsägares resp. icke-fastighetsägares relativa belastning vid garantiskatt med repartitionstalet 5 och vid fristående objektskatt med repartitionstalet 2-5 i jämförelse med en ren inkomstskatt, dels ock förhållandet mellan dessa relativa belastningar. Tabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner och 4 städer för taxeringsåret 1936. Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxe rings-

garantiskntt, för

Förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa fristående objektskatt, för belastning vid

fastighetsägare

ickefastighetsägare

fastighetsägare

ickefastighetsägare

garantiskatt

1-28

1-20 1-64 1-31

0-83 0-67 0-77

1-70 326 1-77

1-13 109 1-2G 1-41 1-08 1-52 119 1-23 1-14 113 114 1-31 1-38 1-22 110 110 111 1-25 1-1*2 116 1-15 1-21 1-22

0-8C 0-79 0-77 0-70 0-88 0-70 0-79 0-88 0-90 0-85 088 0-80 0-65 0-63 0-78 0-90 0-78 0-85 0-90 0-73 0-75 0-87 0-74

1-41 116 1-4G 232 1-14 267 1-48 1-63 1-36 1-30 1-29 1-92 2-47 208 1-33 1-20 1-27 1-60 1-28 1-53 1-41 1-43 1-81

1 Landskommuner. Vätö, Stockholms län Gottröra, > i » , >

1936 1933 1936

1-33

0-75 0-57 0-75

1936 1936 1936 1933 1936 Bergshammar, Södermanlands län .. 1933 1936 Hyltinge, I, II, 1933 l , I, II, 1936 österåker, > 1936 Kimstad, II, Östergötlands län 1936 Vinnerstad, 1936 Järstad, 1933 1936 1936 Svinhult, 1936 Mariannelunds kpg Jönköpings län. 1936 Stengårdshult, 1933 Villstad, 1936 1933 Uråsa, Kronobergs län 1936 s , > , 1936 Öjaby, • » 1936 Agunnaryd, J »

117 1-04 1-20 1-49 1-04 1-66 1-18 1-34 118 1-12 114 1-41 1-45 1-24 108 109 1-07 1-31 1-11 1-14 1-12 1-28 1-26

0-83 0-90 0-82 0-64 092 0-62 0-80 0-82 0-87 086 0-88 0-74 0-59 0-60 0-82 0-91 0-85 0-82 0-91 0-75 0-80 0-86 0-70

Hässelby villastads kpg., III, Stock holms län

Litslena, Uppsala län Holm, > > Rasbokil, > > > . » »

1-84

463 Tabell 3 (forts.). Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

t

l

Rumskulla,

Kalmar län .. 1936 > > .. 1933 > s , > y . . 1936 Mörbylånga kpg., II, > > .. 1933 1936 > , II, 1936 1936 1933 1936 1936 Hasslö, II, Blekinge län 1933 Edestad, > >

S:t Sigfrid,

»

,

»

» » Emmislöv, »

' >

» ,

.

' >

»

Rang, »

»

'

1936 1933 1936 1936

>

>

>

1-08 1-37

0-85 0-54 0-72

111 1-30

0-80

1-28

1-40

0-68 0-72

2-56 1-56

0-94 0-94 0-82 0-78 0-69 0-73 0-87

11»

206 1-55 1-16

1-16 1-32 1-32 2-81 1-74 1-80

114 1-33 1-43 2-27 1-69 1-23

2-78

2-07 1-39 1-34

118 Hl

111 1-09

1-09

0-93 0-94

109 1-09 1-42 1-24 1-09

0-83 0-83 0-51 0-71 084

1-57

0-57

1-42

1-11 1-14

084 0-83

Hi

1-31 1-09 1-19

0-65 0-81 082 0-74

107 1-09 111 1-35 1-23 107

069 0-81

118 1-26

0-84

111 119 1-69 1-24

079 0-82 0-80 0-88 0-63

0-71

1-33 1-38 2-03 1-35

1-77 1-40 1-44

1-46 2-56 116

2-10 1-42

2-61 1-20

2-20 1-50

119 1-65 2-17

1-28 1-55 1-89

1-26

1-43 2-00

1-35 118 1-22 116

0-76 0-74

1-20

0-76

1-60

1-61 1-50 1-61 1-57

1-32 1-08

0-82

1-95 1-29

1-61 1-20

117 2-00

1-14 1-76

1936 Göteborgs och Bohus län .. 1936 Brastad, II, > > > » . . 1936

Bottna,

0-60 0-72 0-77 0-72

1933 1936

>

1-43

*

»

fristående objektskatt

0-67 0-77 0-G7 0-73 0-81 0-72

»

>

garantiskatt

069 0-60 0-85

>

>

ickefastighetsägare

1-14 1-31 106

>

>

fastighetsägare

1-10

>

ickefastighetsägare

0-58 0-88 092

Karety,

, [II,

fastighetsägare

1-90

»

fristående objektskatt, för

1933 1936 1933 1936 1936

1933 1936

Smögen, II,

garantiskatt, för

Förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa belastning vid

> . . 1933 » . . 1936 > • • 1933

110 1-45 1-06

118 1-26 116 1-21 1-44 111 106 1-39

0-95

086 0-91 0-69

1-39 1-12 1-14 1-11 1-26 1-09

1-05 1-32

0-75 089 072

0-90 0-92 075

2-39 1-63 1-63 1-62

464 T a b e l l 3 (forts.). Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxerings-

garantiskatt, för fastighetsägare

•

Älvsborgs län » >

>

»

»

Södra Åsarp, > > Grästorps kpg., Skaraborgs län . . . . Medelplana, » > .. ..

>

,

>

>

Våmb, II, > > .. .. Södra Råda, Värmlands län Östervallskog, » >

•

,

Sunne,

»

»

•>

>

Anstå, Norrbyås,

>

Örebro l ä n . . > > ..

,

>

» ..

Kopparbergs kpg., II, > Medåker, Västmanlands län Hubbo, II, » J > , II, Frösthult, ,

T

Aspeboda,

>

>

y

>

> ..

Kopparbergs län

Malingsbo,

>

>

>

>

>

,

Bjursås, > > Högbo, II, Gävleborgs län Ramsjö, II, > > » i II. ' > Nianfors, > » Sättna, II, Västernorrlands län > , II, Timrå, II,

ickefast ighetsägare

fastighetsägare

ickefastighetsägare

0-G8 0-80 0-58 0-54 0-91 0-93 0-89 0-93 096 0-83 0-65 0-76 0-71 0-90 0-75 0-85 0-96 0-87 0-83 0-90 0-72 0-90 0-75 076 0-82 0-90 0-88 0-58 0-92 0-90 0-61 0-77 0-91

1-18 1-18 1-28 1-62 1-32 1-11 1-05 1-05 1-03 1-12 1-24 110 1-20 114 1-21 1-16 107 112 1-18 1-12 1-26 113 1-30 1-18 1-21 117 1-16 1-56 1-10 1-14 1-34 1-16 1-16

0-70 074 0-64 0-65 0-93 092 0-93 0-94 0-93 078 0-64 0-74 076 0-89 0-75 0-80 0-95 0-80 0-83 0-88 0-76 0-85 0-79 0-70 0-75 0-91 0-90 0-67 0-82 0-75 0-69 0-76 0-84

garantiskatt

a

Bottna, II, Göteborgs och Bohus län Edsleskog, Hålanda,

Förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa fristående objektskatt, för belastning vid

> >

>

1936 1936 1933 1936 1936 1936 1933 1936 1936 1936 1933 1936 1936 1936 1933 1936 1936 1936 1933 1936 1933 1936 1936 1933 1936 1936 1936 1933 1936 1936 1933 1936 1936

1-19 114 1-33 1-81 1-45 110 1-07 1-05 1-02 1-09 1-80 1-09 1-25 1-12 1-21 1-12 1-05 1-08 1-17 1-10 1-30 1-08 1-37 114 1-15 118 1-19 1-71 1-03 1-06 1-43 1-16 1-09

1-75 1-42 2-28 3-34 1-61 1-19 1-20 1-13 106 1-32 234 1-44 1-76 1-24 L62 1-32 109 1-25 1-41 1-23 1-80 1-20 1-83 1-49 1-40 1-31 1-35 2-94 1-13 1-18 236 1-49 1-19

465 T a b e l l 3 ( forts

•)•

Repartitionstal för beskattningsbara inkomsten vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsår

1 Viksjö,

Västernorrlands län

Ådalsliden, Ådalsliden, II, Näs,

garantiskatt, för fastighetsägare

ickefastighetsägare

fastighetsägare

ickefastighetsägare

garantiskatt

fristående objektskatt

1 36 1 68

0-71

1 32 1 42

>

>

1936 1933

>

>

1 15

1933 1936

Jämtlands län

Mörsil, II,

>

>

Ytterhogdal, II,

>

»

1936 1936

1 74 1 26 1 26 1 07

Nysätra, Mala, II,

Västerbottens l ä n . . > > ..

1936 1933

1 18 1 13

1936 > .. 1936 > .. 1933

1 06 1 11

>,

>

>

> , II, Lycksele kpg., III, Örträsk, II,

> >

> , II, Arjeplog, II,

> > . . 1936 Norrbottens län 1933 » , III, > » . . . . 1936 Karl Gustav, II. > > 1933

> > , III, Junosuando, II,

> »

» . . . . 1936 > .. .. 1936 Samtliga landskommuner 1933

> Katrineholm, Simrishamn Örnsköldsvik,

1 24 1 04

066 0-80 0-55 0-70 0-81 0-85 0-72 0-71 083 0-94 0-70 092

1 35 1 06 1 21

0-66

1 21 1 06 1 32

0-74 0-87 072

089 0-78

1 15 1 53

1-93

0-68 0-81

2-82 1-44

1-78 2-07 1-42

0-67

319 1-79

2-28 1-57

1 20 1 20

1 08

0-82 076 0-73

1-64

081 093 0-73

1 15 1 12 1 07 1 12 1 22 1 08 1 24 1 08 1 15 1 16 1 04

0-85

0-86 0-77 0-86 0-84 0-81

1-56 1-26 1-59 1-27 1-76

1-41 1-81 1-52 1-54 1-32 1-20

118 206

1-66 1-25 1-61

110 1-54

1-26 1-37

1-64

1 25

0-87 0-78

>

1-18

0-87

1-14

0-86

1-31

1-43 1-20 1-61 1-34

0-93 0-93 0-94 0-94 0-92 0-93

1-11 1-09 1-14 1-12 1-09

0-92 0-92 0-98 0-94 0-93 0-93

lie

119 1-22 1-20 117

Samtliga städer

1936 1936 1933 1936 1936 1936

Städer. III IV

> , III Haparanda, IV

30-427675.

fristående objektskatt, för

Förhållandet mellan fastighetsägares och icke-fastighetsägares relativa belastning vid

1 08 1 13 1 11 1 10 1 10

1 11

1-11 1-84

1-21 118 119 118

1-20

466 Tabell 4, utvisande för ett antal provtaxerade kommuner den utdebiteringsprocent till primärkommunen å icke-fastighetsägares resp. fastighetsägares skatteunderlag vid ren inkomstskatt, som motsvarar belastningen vid dels garantiskatt med repartitionstalet 5, dels fristående objektskatt med repartitionstalet SM. Tabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner och 4 städer för taxeringsåret 1936. Utdebiteringsprocent å skatteunderlag vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid fristående objektskatt, för

garantiskatt, för ickeicke- fasfasfasfastigtigtighets- tig- hetshets- ägare hets- ägare ägare ägare

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

ickefasfastigtighetshels- ägare ägare

ickefasfastigtighets- hetsägare ägare

taxeringsåret 1933

1933 2

39-56

1016 12-31

1473 20-80 1012 11-37

Landskommuner. 9-23

15-69

11-98

21-20

7-38 9-41 16-26

10-41

7-67

1092 23-74

8-24 1529

22-32

8-48

9-61

38-23 10-60

1406 6-53 5-75 7-47

20-79 888

5oo 18-60

9-60 38-69

7-43 7-10

9-88 8-62

7-93 5oi 13-18 402

13-61 4437 Hässelby villastads kpg., III, Stockholms

962 Bergshammar, Södermanlands län . . . . 1432 660 Hyltinge, I, II, > > Österåker, > -•> Kimstad II, Östergötlands län

. • ..

Vinnerstad, > > 1924 Järstad, > > Svinhult, » * Mariannelunds kpg., Jönköpings län . . Stengårdshult,

>

> ..

Villstad,

>

> ..

4-90 13-17

47-52

7-84 20-15

7-01 Rumskulla,

11-77

Kalmar län

S:t Sigfrid,

>

>

12-40

12-24

6-05

7-20

5-96 7-22

Silte,

J

>

13-35

37-51

1424 18-14

10-60 1616

21-00 3507

6'98

9-70

1507 19-09 6-91 953

21-25

45-47

7-50

5-10 12-87

20-83

1453 6-10

29-93 7-08

19-76 7-15 7-02

15-65

35-53

24-92 9-97 20-93 8-57 7-57 964 8-87 3814 10-01 8-63

7-32 10-39 618 498 12-45 1892 4-0 7 5-66 7-50 12-23 1106 12-31 6-02 7-19 13-42

18-80 31-56

1395 6-75 5-66 7-45 5-44

7-48 9-71

616 18-58 5-75 12-69

7-67

18-55

15-48 19-08 686 9-56 1919 3135

467 Tabell 4 (forts.). Utdebiteringsprocent å skatteunderlag vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid garantiskatt, för

fristående objektskatt, för

ickeickeickeickefasfasfasfasfasfasfasfastigtigtigtigtigtigtigtighetshetshets- hets- hets- hets- hcts- hetsägare ägare ägare ägare ägare ägare ägare ägare

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

taxeringsåret 1933

8 Hasslö, II, Edestad,

Blekinge län > >

16-33 13-73 37-48

7-95 5-30

Ingelstorp, Kristianstads län Emmislöv, > ,

7-11

7-20

Norra Vram Malmöhus län Virke, > , Burlöv, II, , » Rang, , ,

12-70

32-51

8-17

20-51

8-09 9-22 7-69

Önnarp,

11-96 11-28

Sölvesborgs '.k.,

>

»

,

499 392

,

Tönnersjö, Hallands län Söndrum, > , Krogsered,

>

25-95 26-96

>

Kareby, Göteborgs och Bohus län . Brastad, II, > , > , Smögen, II, Bottna,'

> »

, >

> ,

» . ,

9-71 2304

46-08

Edsleskog, Älvsborgs län Hålanda, > , Södra Åsarp, > ,

17-05

38-87

Grästorps kpg., Skaraborgs län Medelplana, > , Våmb, II, » ,

4-66

5-59

Södra Råda, Värmlands Östervallskog > Sunne, > Ånsta, Norrbyns, Kopparbergs kpg., II,

> > ,

8-03

25-46

13-01

>

Medåker, Väitmanlands län 1

Tillhörd} ortsgrupp I år 1933 och II år 1936.

16-38

33-91

7-31 9-72

7-78

13-77

13-73 894

28-83 19-67

11-73 10-70 9-23 5-94 6-47 12-70

1008 11-23 18-30 7-48 1219 14-85 2406 1432 22-91 15-79 3079 7-10 8-31 18-15 31-76 7-37 10-47 17-64 58-92 468 7-53

13-24 12-71

25-02 2542

10-15 24-86

12-18 43-75

9-71 485

15-26

12-69

8-03

7-00 7-97

5-48

916 11-31 7-86 1449 1737 721 18-73 21-09 482 8-09 394 3-40

19-27

5-oo 9-91 763 996

6-80 18-85 37-51

443 o /4 9-45

403 7-51

8-49

392 3-63 10-60 10-95

16-99 7-72 5-39 6-99 8-12

4-82 4-12

8-16

7-16

Örebro län > , >

12-53

21-23 10-57

6-77 10-34 11-75 3-96 7-11 6-87 7'36

468 Tabell 4 (forts.). Utdebiteringsprocent å skatteunderlag vid ren inkomstskatt, motsvarande belastningen vid fristående objektskatt, för

garantiskatt, för icke- fas- ickefasfasti<*tighets- tighets- ägare hetsägare ägare

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

icke- fasicke- fasfasfastigtigtighetshets- tighets- ägare hets- ägare ägare ägare

fastighetsägare

taxeringsåret

1 Aspeboda, Kopparbergs

10-00

15-58

28-04

865 1314

9-15

13-63

7-03 10-95 8-02 12-12 6-07

7'9ö 9-05

>

Bjursås, > Högbo, II, Gävleborgs

Timrå, II, Viksjö,

|

' >

> »

6-70 11-44

33-63

19-60

46-26

• » 18-77

Näs,

15-47

Jämtlands »

Ytterhogdal, II, Nysätra,

52-93 49-35

> > Västerbottens län . .

Mala, II, Lycksele kpg., III,

> >

Örträsk, II,

>

|

» • • 11-38 > •• » • • 6-91 1494

18-09

1933 2

|

|

|

|

9-97

14-16

6-87

8-79

16-40

27-22

10-30 8-51

1370 1396

8-36

14-13

11-08 61!

1468 16-97

783 888

11-94 8-27 18-92

13-49 976

13-16

30-79

10-62 6'94

1423 1048

28-19

22-44

43-31

1302 18-86

1549 36-38

1870 1206

28-42 16-52

1595 16-32 10-32

23-04 22-88 29-21 19-08

47-36 43-60

19-77 16-06 17-79

3519 22-81 27-93

10-87

11-19

16-10 14-10

14-28

12-57 12-82

20-61 16-28

6-99

11-65

17-94

1324 2012 12-45 16-43 6-94 8-33

11-94 28-13

8-34 1284

1043 16-18

36-

3762 3246

53-80 38-95

8-96

12-oi

755 531

914 632 8-82 2362

1216 3078

8-99 1327

8-25 1016 15-92

24-99 38-48 Karl Gustav, II, 2 > > Junosuando, II, > > Samtliga landskommuner 1147 21-10

56-47

7-19 17-47 26-90

32-31 9-07

39-10 11-88

12-43

7-60 5-37

904 6-23

7-40

873 23-80

7-57

9-24

9-65

20-19 | 8-13 9-24

Städer.

7-60 Samtliga städer

7-60

9-20 9-20

20-00 8-18

9-76

2 Tillhörde ortsgrupp I år 1933 och II år 1936. — Tillhörde ortsgrupp II år 1933 och III 3 år 1936. — Tillhörde ortsgrupp IV å r 1933 och III år 1936. 1

469 Tabell 5, utvisande för taxeringsåret 1936 beträffande 77 landskommuner och 4 städer de re>artitionstal för en fristående objektskatt, som erfordrats för att uppväga förlusten i skattekronor vid borttagande av en garantiskatt med repartitionstalet 5.

FolkKom- mängd mun- den typ 1 1 jan. 1936

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

l

Ej deklarerade Erfor- faslighederligt ters taxerepar- ringstivärde i % Därav tions- av summa växan- Annan Därav tal taxeringsde fastighet i rörelse värde skog

Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor Areal land, km 2

Jordbruksfastighet

61-9

278-2

51-1

1 280-9

205-3

1 248-9 127-0

D A A A A

2 350 925 152 712 606

5-3 63-8

2 725-2 406-2 1554 8

472-8 14-2 436-7

1 389-3

202-9

C A

2 138-5

648 3 497-7

3 G A

8 SI

75-6

39 2-8

7-6 3-4

32 1-0 1-8 11

8-6 5-3

Landskomm uner. Gottröra, » > Hässelby villastads kpg., III Stockholms län Litslena, Uppsala län Rasbokil, > > Bergshammar, Södermanlands län Hyltinge, I, II, Österåker, » > Kimstad, II, Östergötlands län Vinnerstad, > >

C

1358 1906

>

C A

1257 370

Svinhult, > > Mariannelunds kpg., Jönköpings län

A D

666 1404

Stengårdshult,

>

A

»

416 3 020 580

>

B A C

Kalmar l ä n . .

A A

Järstad,

»

>

Villstad, Öjaby,

> >

Rumskulla,

721 1318 1440

S:t Sigfrid,

>

» ..

A

Mörbylånga kpg., II,

>

> ..

n

576 590

B A

523 451 302 1522

> .... > ....

A B B G

Ingelstorp, Kristianstads l ä n . . . . Emmislöv, > > ....

B B

Stenkumla,

>

Silte, Hasslö, II,

> > Blekinge l ä n . . . .

lidestad, Sölvesborgs lk.,

>

> >

Jfr bilaga C sid. 322.

879 1012 927 957

8-7 751 32-1 65 9 55-7 62-1 18-9 10-9 137-4 2-7 88-3 158-2 25-6 27-7

2 372-0 2 617-4

577-3 73-9 1432-5 36-1 8911 1 981-4 1168-6 15-3 95-3 953-5 2 967-4 1128-9

447-1 799-1 85-4

11 737-8 1 724-7 197-3 33-7 222-2

21-7

151-4 1921-2

7-0 704-0 66-8

506-6 2 489-9

553-8 5116-5 4 629-8 51-7 5-0 133-9 3 267-8 69-8 2 010-9 125-3

120-1 159-1

773-2 201-9 699-4 2 328-8 3 390-7 1878-5

897-8 232-5

44-3

1083-8

210-9

154-4

0-3 387

566-1

31-4 25-9 8-1 33-4 16-4 15-8 29-1

— 828-1 524-2 325-8

241-1

— 1 334-3 170-8 123-6 56-9

—

12-8

220 979-2 200 676-5 37-5 284-8 66-6 12-3 24-8 325-6

565-0 42-3 14-4

94-1 5-0

—

1 640-7 1401-8

195-7 325-9

581-8 426-2 1 235-6

21670 1232-8

—

234-2

13-9 27-0 179-5 44-4

188-6

464-1

87-7

2-4 3-3

o-o 2-5 6-7 5-8

2-2 24

8-9 66

3-6

20 2-8

2-9 2-1 2-2 1-6

2-8 6-2 6-8

23 1-9 2-7 3-2 1-8

20-5 13-4

2-5 2-9 2-4

10-9 9-7

1-8 2-7 3-3

150 11-4 35-2

2-1

146 9-8 40 10-4

2-8 2-2 2-5

80 10-5 5-7

470 T a b e l l 5 (forts.).

FolkKom- mängd mun- den typ 1 1 jan. 1936

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

1 Norra Vram, Malmöhus l ä n . . . . Virke, > Burlöv, II, > Rang, > Önnarp, > Tönnersjö, Hallands län Söndrum,

»

> .... > .... > .. .. > .. . .

:•

Kareby, Göteborgs och Bohus län Brastad, II, » > > > Smögen, II, > > » > Bottna, II, Edsleskog, Hålanda,

> » > > Älvsborgs l ä n . . . . > > .. ..

Södra Åsarp,

>

> ....

Grästorps kpg., Skaraborgs l ä n . . Medelplana, > > .. Våmb, II, > > .. Södra Råda, Värmlands l ä n . . . . Östervallskog, Sunne, Ånsta, Norrbyås,

» > .... > » .... Örebro l ä n . . > > ..

Kopparbergs kpg,, II, >

> ..

Medåker, Västmanlands l ä n . . . . Hubbo, II, > > .. .. Frösthult, » > Aspeboda, Kopparbergs län . . . . Malingsbo, > > .... Bjursås, > > .... Högbo, II, Ramsjö, II, Nianfors, 1

Gävleborgs l ä n . . . . > » .. .. >

Jfr bilaga C sid. 322.

> ....

Ej deklarerade Erfor- fastighederligt ters taxereparringsti- värde i % JordDärav tions- av summa fa ruks- växan- Annan Därav tal taxeringsde fastighet i rörelse fastigvärde skog het Taxeringsvärde i 1 C00-tal kronor

Areal land, km 2

!<

1 301-3 1140-0

0-9

25-4 3-7 — — 19 4312 8345-4

l-o

1-8 0-8

i

i

6 C A D

36-3 70 16-4

2 402-9

137-4

2 587-6

5-6 116-3 35-5 74-3

1164-5 2 163-4 2 498-4 922-2

36-4 51-2

2 216-9

27-9 930

32-9 137-0 2 813-5

—

—

1 762-0

653-4

17-2

133-4

2 433-3 1421-5

530 1198

B

A A C A B C D B

205 5 415 821 347 805 1703 584 1044 3 724 1662 581 673 794

A A D D

852 1130

C C B A B

960 1251 1053 1097 8 910

C B D

871 782

A C A B A B C B A

2 015 1044 1666 466 860 563 3 308 1549 1764 277

17-9 90-2 73-9 16-5 2-3

1417-1 3 748-6

1 732-3

1327-1 471-5

11-8

3 759-5

—

108-6 118-4

469-6 921 370-2

308-9 230-1

—

22-7

257-4 1 277-9

15-3 43-6 137-6 516-3

710-4 1 556-6 380-8 2 150-6 1120-1 14 6350 4 460-6

19-0 28-7 4-6 61-7 25-0 23-2 78-2

1 362-7 1917-1 117-7 2 269-8 1198-7

169-2 59-2

170-1 130-9 20-4 343-9 110-3

2 698-5

7031 2 509-7

216-3 25-0 34-2 120-6 3-5 11-4 115-4 118-5 30-0

1-7 3-0 1-6 2-6 3-2 25 2-6 3-9 30 2-8

—

1-8

7-0 434-7

3-9 36

431-1

212-0 75-0 2 509-4 1 782-6 1 264-5 1036-0 21-0 200-0

2-7 1-2

4 820-3 2 781-9 1501-6 519-5 136-2 314-7

3-3

4 2460 1313-0 211-5 30 3 679-3 1818-1 173-1 42-0

1-6 1-5 20

125-0

1081-1 68-5 1879-0 594-4 1 848-9 1 241-7

152-1 97-5

2 803-1 1 994-8

775-7 616-6

1 852-3 1 510-7

726-5 119-0

4 739-4 3 201-7 1021-7 687-7

311-3 7-7

373-6 50-8

1-9 2-3 2-1 1-8

31 18-3 3-8 1-7 11-6 12-7 4-4 5-9 21-6 2-8 2-2 13-9 3-4 12-7 2-3 6-6 1-4 13-2 9-8 2-8 3-7 6-4 4-7

1-6

4-9 6-7

32 1-6

10-4 1-4

2-7

11-4

63-1

0-9

—

0-9

97 5'7 1-7

66-9 2-5 964-4

471 T a b e l l 5 (forts.).

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

FolkKom mängd mun- den typ 1 1 jan. 1936

l

•i

3 Sättna, II, Västernorrlands län Timrå, II, > > Viksjö, > > Ådalsliden, II, > > Näs, Jämtlands l ä n . . Mörsil, II, > > .. Ytterhogdal, II, » > .. Nysätra, Västerbottens län Mala, 11, s » Lycksele kpg., III, » > Örträsk, II, > » Arjeplog, III, Norrbottens län Karl Gustav, III, > » Jimosuando, II, » > Samtliga landskommuner

A

2 044 9 369 1195

G A B A C A A A D A B B A

2 761 1162 1614 1665

Ej deklaErfor- rerade derligt fastigherepar- ters taxeringsti- värde i * Därav tionsväxan- Annan Därav av summa de fastighet i rörelse tal taxeringsskog värde

Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor Areal land, km 2

Jordbruksfastighet

211-4 98-6 2420 494-1 121-6 247-4 759-4 382-6 1637-1

3 324-5 3 016-4 1 913-9

3 798 4 112 1798 1-9 1233 467-4 4130 12 967-2 3159 448-1 1547 1 2200

735-9 306-6 50-8 683-8 35 015-2 27 979-1 968-0 69-4 17-7 3 676-7 1 547-3 1 4340 129-5 1 812-8 434-3 210-9 82-6 1 365-3 602-2 2 320-6 1 782-2 4 622-2 2 960-6 180-1 22-0 5 170-2 836-6 6 908-7 3 9650 29-5 0-5 2 640-5 1 467-6 6 402-4 3 005-7 329-4 2 390-5

547-5 468-6 3 710-4 223-4

105-8 49-5 888-8

70-4 1 723-6 1 008-0 319-8 47-0 977-7 346-4 132-5 4-5 120503 23 5721 154359 8 45 225-5 141410 3 64 602 5

2-4

9-8

1-3 30 2-6 3-6 3-4 2-1 31 2-1 2-3 1-2 1-9 3-7 2-6 2-3

31 5-4 4-2 18-5 12-2 12-2 5-5 8-5 11-7 2-1 20-7 38-4 22-4 7-7

Städer. 8140 2 613 Örnsköldsvik, III Samtliga städer 1

Jfr bilaga C sid. 322.

5 372 2 610 18 735

9-0 2-9 7-9 2-8

262-5 252-9 155-3 158-8

829-5

40-2 28 226-5 6 740-3 9 348-3 2 409-6 18-1 15 584-2 2 537-9 4161-7 550-1 58-3 57 320 7 12 237 9

2-3 2-1 2-3 2-8 2-3

7-3 4-8 1-8 20-9 6-4

472 Tabell 6, utvisande länsvis för taxeringsåret 1936 beträffande 77 landskommuner de genomsnittliga repartitionstal för en fristående objektskatt, som erfordrats för att uppväga förlusten i skattekronor vid borttagande av en garantiskatt med repartitionstalet 5.

T a x e r i n g Antal Folkunder- mängd sökta den 1 komjan. muner 1936

Landsdelar Län

1000-t a 1 Jordbruksfastighet

Därav växande skog

Sj deklarerade Erfor- faslighek r o n o r derligt ters taxrepar- eringsti- värde i % av sumAnnan D ä r a v tions- ma taxfastig- i rörelse tal eringshet värde s v ä r d e

i

8 Svealand

21 3

4 313 1789

2 631-0 4 686-2 5899-8

483-5

34 7999 13113-7 419-5

11350-7 1 813-0 55-4

26 33

2 5791 6 284-8

777-8

Stockholms Uppsala

län >

Södermanlands

>

Värmlands

>

Örebro Västmanlands Kopparbergs

> > >

3 3 3 3

3 397-5 4 549-6

321-4

6 062-3

3 668 3176

3 838-9 1968-7

522-7

4 731

6 531-0

2 611-8

4063-9 2 276-6

1863-1 1 033-8

1-8 2-6

5-1 9-0

45002 4199

56315-4 6 922-4 4 016-2

10663-2

58118-2 20973-9 7 792-0 5 210-6 5 348-5 1 675-7

24 2-9

72 42

2-2 2-8 2-2

13-9 10-4 7-6 16o 15-7 6-6 3-6

län >

Kronobergs

>

3 Kalmar

>

Gotlands Blekinge Kristianstads

> > >

3 3

Malmöhus

>

>

Norrland Gävleborgs Västernorrlands

län >

Jämtlands Västerbottens

i >

Norrbottens

> Samtliga

1-1 2-8 3-0 1-8

18 342-1

39 4 3

Skaraborgs

1348-9 5 961-0

74 7-9 3-9 7-0 9-1 46

3 587 11060

Götaland Östergötlands Jönköpings

Hallands > Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs >

923-7

4 840 2 619 2 606

4 230-9 4 474-5

1 855-9 1 261-5 986-7 2 089-4

1276 3 413 1884

1 918-4 3 368-3 3 399-8

351-3 521-6 188-6

8 402 3092

11320-7 5 5840

149-2 932-0

7 011 2 319 3 341

4 602-6

138-1 1 960-5

17 3

3 590

15 369 4 441 10 941

7 755-9 11 931-5 7 800-3

3 2 5 3 4 3 3

3 4 3 77

4 231-9 2 245-7

228-4

1 255-6 1 729-8 621-7 2 243-6 698-3 24 6260 2 849-8 4 845-9 875-9 5 231-1

388-9 362-7 991 220-4 1321 9 730-4 158-3 275-3 431-7 2 288-7

22389-3 4 5060

48492-2

3 9350

36 8251 28177-1 1886-7 2 711-6 1114-5 4 949-9

1 829-7

32337-9 1001

3 997-1 6 269-7 14 748-9 1059-5 2 175-9 3 681-5 9 770-6 8836 120503 154 359 8 45 225 5 141410 3 64662 5

23 2-6 2-3 1-8 29 34 2-8

90 8-4

1-9

5-8 8-0

2o

S-4

1-7 1-6 2-8 2-3 2-4 2-3

6-8 3-8 13-4 7-3 25-9 7-6

473 Tabell 7, utvisande för taxeringsåret 1933 beträffande 33 landskommuner och 1 stad de repartitionstal för en fristående objektskatt, som erfordrats för att uppväga förlusten i skattekronor vid borttagande av en garantiskatt med repartitionstalet 5.

K o in m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

FolkKom- mängd mun- den 1 jan. typ1 1933

1 Ej deklarerade Erfor- fastigderligt heters repar- taxeringstiJordDärav Annan Därav tions- värde i % fa ruks- växan- fastigtal av sumfastig- de skog het ma taxerörelse het ringsvärde i 8 5 6 9 10 Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor

Areal land, km 2

4 A A

683 718

51-1 1 467-9 75-1 2 188-3

282-5 941-3

113-4 181-0

31-6 15-0

3-9 3-3

3-6 2-2

A

32-1 1 435-7

188-8

126-3

14-0

3-6

7-1

C

65-9 2 085-2

509-2 1866-0

851-6

8-6

10-9 652-5 158-2 3 205-0 25-6 1170-1

39-9 3-5 40-3 854-2 1 634-4 408-7 310 113-0 1161 278-9 118-0 17-2

3-2 3-2 2-3

101 19-2 9-5

3-7

18-7 13-7 24-1

Landskomm uner. Gottröra, Stockholms län Rasbokil, Uppsala län . Bergshammar. SöderHyltinge, I, II, SöderJärstad,

Östergötlands A

372 Villstad, Jönköpings län

B

Uråsa, Kronobergs län S:t Sigfrid, Kalmar län

A A

2 833 585 602

Mörbylånga kpg., II, Kalmar län Silte, Gotlands län . . . .

D A

Edestad, Blekinge l ä n . . Ingelstorp, Kristianstads län Norra Vram, Malmöhus län Virke, Malmöhus län . . önnarp, > » .. Tönnersjö, Hallands län Smögen, II, Göteborgs Bottna, Göteborgs och Bohus län Hålanda, Älvsborgs län

44-3 11461

1151-6 12-3

335-7

557 293-3

410-7

6-5

2-9 3-5 4-0

15-9 2 322-7

238-0

53-0

3-3

8-0

36-3 2 719-9

1-7 2-5

A

228 339 841

168-6 1348-0 1177-0 26-3 11 5 112-3 16-0 —

3-5

7-0 1 639-7 5-6 1342-4

D

45 B A

599 851

663-1 17-9 73-9 1 445-6

17-7 359-6

C

22-7 1171-4

A B

1105 G

B

285 901

0-3 25-9 544-6 33-4 1 788-3

B

924 C A A

27-2

31 3-S 3-5

— 1 662-6

44-4

3-7

21-6

123-2

3-3

115-5

26.0 18-5

3-2

11-5 12-8

207-5

3-9

10-5

137-6 2178-1 1199-7 128-2 28-7 2 024-7

214-0 288-4

12-5 128-0

3-7 2-5

843 1616

25-0 13161

141-2 3 454-9 1739-8

2-5

8-4

116-3 1 978-0

—

295-0

Medelplana, Skaraborgs Östervallskog, VärmNorrby ås, Örebro l ä n . . Hubbo, II, Västmanlands 1

Jfr bilaga C sid. 32 2.

11-6

3-1 2-4

7-4

474 Tabell 7 (forts.).

Kommuner Ortsgrupp (annan än I)

FolkKom- mängd mun- den 1 jan. typ1 1933

1 Ej deklarerade Erfor- fastigderligt heters repar- taxeringstiJordAnnan Därav tions- värde i % Därav bruksav sumtal ma taxefastig- växan- fastigde skog het rörelse ringshet värde 8 5 6 7 9 10 Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor

Areal land, km 2

4 A

23-2 1 180-7

88-0

1691 A

125-0 2 007-8 1 345-2

550 B

726-5 6 362-6 4 3533

242-9

A

211-4 3 506-4

B A

2 708

A

3 856

1 637-1 6 606-9 3 S46-5

A

1214 Frösthul t, Västmanlands 25-1

3-0

8-4

1-8

0-5

37-0

3-6

3-4

281-4

53-9

3-7

9-5

494-1 4 658-9 2 267-7 1 3200 121-6 1919-3 505-4 192-4

70-5 50-0

4-2

7-0

4-3

30-2

359-7

27-5

2-7

16-7

467-4 2 811-9 1 691-0

163-3

40-0

2-9

3-9

B

3 930 12 967-2 7 202-6 3 710-5

129-4

13-7

B

3 004

217-6

70-9

3-7

32-1

42 573 18235 8 73 257 5 24930 8 17 269 3 5 566-0

2-3

3-5

Malingsbo, Kopparbergs Ramsjö, II, Gävleborgs Sättna, II, Västernorr854-4

Ådalsliden, VästernorrNäs, Jämtlands l ä n . . .. Mala, II, Västerbottens

1168 Örträsk, II, VästerbotArjeplog,

II,

Norrbot-

Karl Gustav, II, Norrbottens län Samtliga landskommuner

4481 2 315-0

244-8

Stad. Örnsköldsvik, IV 1

Jfr bilaga G sid. 32 2.

7-9

175-3

26-9 13 368-0 2 108-4

475 Tabell 8, utvisande för taxeringsåret 1930 beträffande 110 landskommuner de repartitionstal för en fristående objektskatt, som erfordrats för att uppväga förlusten i skattekronor vid borttagande av en garantiskatt med repartitionstalet 4 för skogsvärde och 5 för annat taxeringsvärde. Det förutsattes, att vid fristående objektskatt repartitionstalet för skogsvärde skall med 1-0 understiga repartitionstalet för annat taxeringsvärde.

K o ra m u n c r Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor Jordbruks fastighet

Därav växande skog

Ununge, Stockholms län Gottröra, > > Östuna, > i Sånga, II, > »

1 772-6 1 467-9 1 6336 1 905-9

Håbo-Tibble, Uppsala län Litslena, > » Arno, > > Dalby, > > Rasbokil, . >

2 994-6 688-5 1109-0

518-2 282-5 3750 1846 363-7 602-6 187-7 81-3 941-3 188-8 428.0 528-6 167-1 472-7 355-8 146-9 3-5 39-9

Erforderligt repartitionstal för annat taxeringsAnnan värde än fastighet skogsvärdc

l

1 £09-0

Bergshammar, Södermanlands län Hölö, , , Taxinge, » , Råby-Rekarnc, Lerbo,

> >

> ,

Börrum, Östergötlands län Gårdeby, > > Lillkyrka, Järstad, Svinhult,

> > >

» > >

Öggestorp, Jönköpings län Bottnaryd, > » Sandvik, > » Kävsjö, , , Furuby, Uråsa,

Kronobergs län > >

Södra Ljunga, Annerstad,

> >

> »

2 188-3 1435-7 3 058-9 1 442-0 801-3 2 506-6 1 063-9 1079-1 387-0 851-5 19541 1441-1 2 564-1 558-2 1 078-5 2 510-1 1169-(i 2 168-7 1807-9

Rumskulla, Kalmar län Kristvalla, > > S:t Sigfrid, > > Sandby, > >

3 829-0 2 146-9 1146-1

Hall, Gotlands län Hangvar, > ? Gothem, > >

376-4

Norrlanda,

>

:

11443 350-6 1187-6 379-9 3147 1 356-5 1161 375-2 5386

89-4 121-7 1 042-2 134-3 185-4 52-5 133-4 170-0 87-0 836-9 160-7 28-8 146-1 59-6 46-1 240 37-8 118-9 160-2 151-9 6-5 287-9 201-0 110-5 78-9 3530

2 241-1

173-6

794-8 278-9

170-3 1148

692-9 1127.9 1 0231 457-4

593-7

150-8 2842 280-0 123-2

27-9 33-3 251-4 61-1 13-5

4-5 3-3 4-2 3-9 4-1 3-2 4-1 2-2 1-4 2-6 O. T

o t

2-4 2-7 38 36 3-6 2-8 2-3 31 4-2 2-2 1-4 3-2 2-4 1-7 3-1 3-8 22 2-8 2-9 20 4-2 4-0 3-7 3-5

476 T a b . 8 (forts.). Erforderligt repartitionstal för annat taxeringsAnnan värde än fastighet skogsvärde

Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

355-8 833-2 544-6 1 3049

Träkumla, Gotlands län . . . . Stenkumla, > > Silte, > > Hablingbo, > > Torhamn, Blekinge län Edestad, > > Öljehult, > » Ysane, > > Ingelstorp, Kristianstads län. Vä, Emmislöv,

> >

2 030-4 1 786-0 1 239-5 18561 2 322-7 2 592-1 1 360-7 1130-2 4 2149

> . > .

Matteröd, > > . Jonstorp, II, Malmöhus län.

2 721-9 2 5171 2 0911

Norra Vram, Lyngby, Fru Alstad, Dalköpinge,

Därav växande skog

437 135-2 55-7 134-0 123-2 293-3 393-5 52-5 19-0 196-3 140-4 51 168-6 5-5

927-9 1 342-4

Önnarp,

2972 1372-7

Björka, Norra Rörum, Tönnersjö, Hallands län Krogsered, Hunnestad, Gödestad,

Jordbruksfastighet

> > >

1967-1 859-9 1548-1 1 045-6

> > >

Landa, » • Kareby, Göteborgs och Bohus län. Ödsmål, > > » »• Sanne, > > Bottna, > > Mo, Älvsborgs län Hålanda,

>

>

Ornunga, Karl Gustav,

> »

> >

Älekulla, > > Särestad, Skaraborgs län Gillstad,

>

Varv, Högstena,

> >

» > i

> >

>. >.

7371 1840-1 1 982-5 765-7 660-1 1 633-8 1444-6 509-7 751-0 430-6 1 610-6 805-9 477-7 503-2

49-8 163-9 295-0 299-9 0-5 1-3 0-3 149 115-6 940 17-7 556-4 359-6 35-6 150-1 68-5 25-9 71-5 24-2 1-8

15-8 23-2 12-3 97-6 594-2 395-2 220-1 419-8 238-0 408-9 434-7 67-5 949-3 1 340-7 206-3 106-9 171-7 112-3 35-3 186-2 84-2 321 122-9 31-6 30-8 91-6 659-6 41-4 119-1 398.6 100-3 5-0 15-0 7-5 34-9 79-3 351-1 21-2

477 T a b e l l 8 (forts.). Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Jordbruksfastighet

'/

1 Tived, Skaraborgs län

1566-6

Ölme, Värmlands län I luggenäs, » »

5 705-7 1 061-2 2 176-2 1380-8

Östervallskog, Bogen,

> >

» >

Östmark, > Kil, Örebro län

>

Norrbyås, > Kräklinge, »

> J

Viker,

>

»

>

>

Malingsbo, > > Våmhus, II, > > Årsunda, Gävleborgs län Trönö, > > Ramsjö, II, Ilsbo,

i »

Ådalsliden,

>

>

Bodum, II,

>

>

Näs,

Jämtlands län

Aspå, > Marby, > Storsjö, II, >

> > >

>

420-6 1 486-3

1 063-2 1180-7

209-3 88-0

828-1 1 489-7 6 671-5 6 5340

Lövånger, Västerbottens län Mala, II, > » Tärna, II,

2 5616 3 2655

4 974-8 1101-6 4 600-8 4 983-0 1919-2 2 247-5

Ljustorp, II, Västernorrlands län Sånga, > ,

1 3291 6 1130 7137-8

>

Fredrika, II, > > Arjeplog, II, Norrbottens län Nedertorneå, II,

>

>

Tärendö, II,

>

> Samtliga

121-3 1198-3 1083-7 4011-9

168-7 1145-8

5 538-7 2 5630 6 8520 793-8

> ,

41-3 457-7

4 785-7 2 0232 2 403-2 2 226-0

2 208-9 2 563-8 2 138-5 3165-8

Aspeboda, Kopparbergs län Silvberg, > >

739-4 1 025-8

20-7 210-6 32-5 228-8 2148 2776 1681 6040 190-9 2 335-3

6 297-6

Medåker, Västmanlands län Ramnäs, > s Kungsåra, > > Frösthult,

Därav växande skog

Erforderligt repartitionstal för annat taxeringsAnnan värde än fastighet skogsvärde

2 7951 2 636-9 225246 5

975-4 128-2

7058 1 213-4 1475-9 1636-9 1784-9 852-4 4 788-5 126-8 2 239-6 466-6 2 254-6 3 2545 512-8 852-3 115-0 884-4 1298-6 3 846-5 64-8 4 3961 3 700-4 489-3 1 512-6 71172 5

33-8 215-1 1 071-7 550 178-0 5437 376-2 241-8 39-6 830-7 27-4 1191-7 340-2 196-7 96-9 23-5 6-0 566-1 4210 lll-o 189-3 561-9 803-5 62-9 27 657 4

478 T a b e l l 9, u t v i s a n d e för t a x e r i n g s å r e t 1929 beträffande 24 j o r d b r u k s k o m m u n e r de r e p a r t i t i o n s t a l f ö r e n f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t , s o m e r f o r d r a t s för att u p p v ä g a f ö r l u s t e n i s k a t t e k r o n o r vid b o r t t a g a n d e a v e n g a r a n t i s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 4 f ö r s k o g s v ä r d e o c h 5 för a n n a t t a x e r i n g s v ä r d e . Undersökningen omfattar annan fastighet endast i den mån sådan varit i jordbrukares ägo. Det förutsattes, att vid fristående objektskatt repartitionstalet för skogsvärde skall med 1-0 understiga repartitionstalet för annat taxeringsvärde. ErforTotala derligt taxeringsrepartiFolktionstal värdet å mängd för annat annan fas den Annan tighet än taxe1 jan. JordDärav fastighet rings- jordbruks1929 bruks växande i jord värde än fastighet i fastighet skog brukares skogs1000-tal kronor ägo värde Taxeringsvärde i 1000-tal kronor

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

6 Kuddby, Östergötlands län Lillkyrka, > > Skeda, > > Örberga, > > Svanshals, » > Bjälbo, > >

1218 166 1422 656 950

Björka, Norra Rörum, Hällum, Sone, Hovby, Medelplana, Saleby,

>

>

>

>

1653 560 401 374

3 661-3 2 369-6 1 342-4

178 928 278

297-2 1 369-2 808-3 8330

Skaraborgs län > > > >

> >

1009 1352

> >

Björskog, Västmanlands län Medåker, > > Dingtuna, > > Järbo, Gävleborgs län Årsunda, > > Lövånger, Västerbottens län Samtliga

3 177-8 2 153-8 3 020-9 2 471-3 4 915-2 4111-2

717 1268

Asmundtorp, Malmöhus län Vellinge, II, > > Bösarp, > > Hemmesdynge, J > Önnarp, > >

3 456-1 387-0

1451 1164 1744

1359-5 1171-4 3 251-5 3127-0 2 561-6 3 901-4 3 6590

272 3 481 3 56 19 0

18-5 3-4 26-8 9-1 7-0 7-0 55-2 1319 18-0 5-8

49-8 173-2 45-4 102 154-1 1-7 127-5

420-6 283-0 2 334 957-8 2128 5 542-3 1 784-9 4 619 6 674-5 1 2980 27 655 65 622 5 6142 7

46-2 65 59-8 112-0 2-0 131 138 123 16 14 653 120 75 1781

4-2 3-3 3-2

37 39 2'2 4-1 2-6 31 30 3-8 30 2-6 41 3-2 3-1 2-3 30 2-9 2-5 31 2-0 3-0 1-5 3-0

285-7 24-0 232-7 110-9 165-6 39-4

899-5 2 786-2 129-2 209-3 112-3 35-3 183-7 1120 39-9 106 207-5 324-5 6885 189-9 280-0 2 061-4 526-6 565-1 10 219 8

479 T a b e l l 10, u t v i s a n d e för t a x e r i n g s å r e t 1932 beträffande 24 j o r d b r u k s k o m m u n e r de r e p a r t i t i o n s t a l f ö r e n f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t , s o m e r f o r d r a t s f ö r att u p p v ä g a förlusten I s k a t t e k r o n o r vid borttagande av en garantiskatt med repartitionstalet 4 för skogsvärde och 5 för annat taxeringsvärde. Undersökningen omfattar annan fastighet endast i den mån sådan varit i jordbrukares ägo. Det förutsattes, att vid fristående objektskatt repartitionstalet för skogsvärde skall med Lo understiga repartitionstalet för annat taxeringsvärde.

Folkmängd den 1 jan. 1932

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Erforderligt repartitionstal för annat taxeDärav Annan ringsväxan- fastighet värde än i jordde skogsskog brukares värde ägo

Taxeringsvärde i 1 000-tal kronor

Jordbruksfastighet

6 Kuddby, Östergötlands län Lillkyrka, « »

1162 158

Skeda,

>

> ....

Örberga,

>

> ....

Svanshals, Bjälbo,

> >

> .... » ....

1397 653 950

Asmundtorp, Malmöhus län. Vellinge, II, Bösarp, Hemmesdynge, Önnarp, Björka, Norra Rörum, Hällum, Sone, Hovby,

Skaraborgs l ä n . . . . > > .... > > ....

Mcdelplana, Saleby,

> >

» ,

Järbo, Gävleborgs l ä n . . . . Årsunda, > » .... Lövånger, Västerbottens län Samtliga

387-0 3 178-8 2 153-8 3 023-6

707 1266 1705

2 474-8 4 934-0 4 091-7

3 629-1

400 355

2 369-6 1 342-4

272-3 3-5

25-0

466-9 3-3

6-8

56-1 19-6

19-0

0-2

297-2

49-8

922 275 473

1 374-7

163-9

601 1006

1 359-6 1171-4 3 293-6 3 1270

1302 Björskog, Västmanlands län. Medåker, > > . Dingtuna, > > .

3 456-6

1447 1062 1710 2 420 2129 4 612

808-3 833-0

45-4 10-2 154-1

7-0 66-5 1131 17-6 5-8 48-9 7-6 33-0 112-0 2-7

127-5 420-6

132-6 148-0 29-2 37-7

283-0 946-8 5 5360 1 774-1

633-3 81-6

2 562-4 3 8942 3 640-4

1-7

6 675-9 1 298-6 93-6 27 395 65 614 9 6 097-5 1631 9

4-5 4-3 3-7 3-6 3-8 31 3-8 3-4 4-3 4-4 4-1 4-7 3-5 3-6 4-1 3-6 3-3 3-2 3-1 2-8 3-5 3-6 3-6 2-5 8-5

480 Tabell 11, utvisande för taxeringsåret 1936 beträffande delar av Stockholm, Göteför att uppväga förlusten i skattekronor F a s t i g

he ter

1 i 1 1-

fysiska personer (även mantals- bostads- och bostadsrättsföreningar samt bostadsaktiebolag skrivna å annan ort) S t ä d e r

GäldGäldTaxeTaxeErfor- ränta Antal rings- Erfor- ränta Antal ringsderligt i % av derligt i % av fastig- värde i reparti- taxe- fastig- värde i reparti- taxe1 000-tal heter heter 1 000-tal ringsringskronor tionstal värdet kronor tionstal värdet

D i s t r i k t

1 Stockholms

22 484-0 27 325-0

36 33

3-1

29 5460 45 970-8

stad.

1 Sofia 2:a taxeringsdistrikt.. » 2 Oscars 4:e

> 8 Klara l:a 4 Klara 2:a > 0 Adolf Fredriks 2:a taxerings-

12 14

6 833-0 10 5550

2-8

4-7

3-7

2-7

26 2-8 3-2

— —

— —

— —

— —

3-0

8 562-0

2-9

25 9500

4-5 45

2-9

26 354-4 151 680-2

6 2930

2-4

40 85

11 662-5 24 609-5

2-1 20 1-8

2-9 1-2

15 5

3 775-0 3 5950 1845-0

4-3 4-4

36 3-2

2-8

2-2

1-6

4 1450

4 296-0 46 861-0

1-9

1-9

13 3600

40 4-3

2-9 3-2

12 680-4

2-0

1 2950

2-4

11769-4 116 24 449-8 261 734 2229910

1-9 2-0

2-7

2-7

2-7

2 102

1 2950 40605 0

4-6 4-4

2-4 32

43 42 65 69

6 Samtliga

3-2

Göteborgs stad. 7 Del av Johannesbergs försam8 Del av Vasa församling 9 Del av Domkyrkoförsamlingen 10 Del av Gamlestadens försam11

Sam tliga Malmö stad.

12 l:a taxeringsdistriktet(Gamla 13 3:e taxeringsdistriktet(Gamla

14 Samtliga

15 Totalsumma

2-9

481 borg och Malmö de repartitionstal för en fristående objektskatt, som erfordrats vid ett borttagande av garantiskatten. h ö r i g a fastighets-, fastighetsägare- och bygg Fastighet, som an' 'ändes i nadsföreningar, fastighetsbolag samt av ägaren bedrivei rörelse övriga juridiska personer

Antal fastigheter

GäldTaxerings- Erfor- ränta värde i derligt i % av Antal 1 000-tal reparti- taxe- fastigkronor tionsta rings- heter värdet

Samtliga fastigheter

Taxerings- ErforTaxerings- Erforvärde i derligt Antal värde i derligt fastig1 000-tal reparti1 000-tal repartiheter kronor tionstal kronor tionstal

14134-0 24 4400

3-8 44

3-7

3-6 4-1

16 2 25

72 917-0 77 833-5

31 2-4 2-9

50 234

28 3660 217 690-5

3-3

45 19

16 923-7 7 6640

98 27

4 4840

2-4

1 620-0 28 484-0

3-0

47 9350 63 9400

0-6

105 88 143

1 2 3

12 726-7

1-0

1309470 136 5310

3-6 39 2-8 33

15 72

10583-5 57 898-2

2-2

2-8

154 626

453 218-9

32 38

5 6

4-6 3-8

3-6 2-7

480-0

0-8

—

—

—

27 471-7 22 921-5

39 34

7 8

51923-4

2-4

2-5

22 046-1

1-8

74 244

100 4240

2-0

3 480-0 79 991-1

6 64

58752 28 401-S

46 2-4

17 796-2

31 2-8

168 613-4

3-6 2-7

10 11

7 995-7

3-4

3-3

3 5250

0-4

25496-1

12 036-9

2-1

15561-9 101861 4

1-2 16

225 425 1557

44 703-5

79 215

70199-6 6920319

21 2-2

13 14

8-0

29 76

20 897-2

2-6

83 506

28892-9

2-8

2-3 2-6

326574 5

3-6

2-8

31—427675.

1-2

73 865-9

482 Tabell 12, utvisande för ett antal provtaxerade landskommuner dels de belopp, varmed vid garantiskatt med repartitionstalet 5 procentavdrag icke kunnat utnyttjas, samt de belopp, varmed vid ren inkomstskatt allmänna avdrag och ortsavdrag kunnat bättre utnyttjas än vid sådan garantiskatt, dels ock de mot dessa icke utnyttjade avdrag svarande repartitionstalen för en fristående objektskatt. Tabellen omfattar 33 landskommuner för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner för taxeringsåret 1936. Belopp i kronor av icke utnyttjade

Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsår

2 K o m m u n e r

1936 1933 1936 Hässelby

villastads

kpg.,

1936 1936 1933 1936 Bergshammar, Södermanlands län 1933 » , » » 1936 Hyltinge, I, II, » * 1933

•

,

22 240 102170 3-1 14 030 61090 3-0 10 240 39 420 2-1

O-o

0-8

0-o

0-9

3-9 3-9 2-8

40 66C

19 980

377 630 3-0 29 830 0-6 7430 1-8 77 650 2-4 20 590 9 730 20300 0-6 55 800 2-1 22190 17 200 37180 1-3

0-0

3-5 2-9

0-1

224150 16 920

86C 38C 35C

15 860 124 340 12 660 237 190 11630 28 900

15 990 33 050

31C 67C

11180 9 980

1936 1936

62 280 6 590

90C

74 380

5C

9 910

91100 78 600 18 230 12 750

32C 8C

62 010 37 080 11040 11860

153 430 115760 29 410

9C

9 050

24 610 45 610

49110 44330

200 110

32 290 19 680

81600 64120

»

» • • • 1933

»

»

» . . . 1936 1933 1936 1936 1936 1936

136 080 117 540 45 760 107 620

14C

25 960 11750

13 470 135 100 17 950 63 710

Villstad,

,

4 09C

Svinhult, > Mariannelunds kpg„ Jönköpings Stengårdshult, Jönköpings län. . .

130 220

29180 351 580 18 080 7 430 57 020 10570 32 950

19 920 160 640

» • • - 1933 » . . . 1936 » • • • 1936

»

79 800 46 840

ortsavdrag

pro- allsummän- orts- ma centsumma na av- avavdrag av- av- drag drag drag drag

4 64C

» , I, II, » » 1936 österåker, » » 1936 Kimstad, II, Östergötlands län. . . 1936 Vinnerstad, » » • • • 1936 »

3 III, 1936

Järstad,

proallrcent- männa avdrag avdrag

Repartitionstal, motsvarande icke utnyttjade

1-6 21 3-4

1-1 27 480 1-7 43 7O0 1-6

0-7

0-0

0-2 0-4

3-2 1-0

0-9

1-8 3-3

0-5 0-1

1-4

—

1-1 0-5 0-3

0-1

— 0-o O-o 0-o O-o 0-0

0-6 0-3 0-2 1-8 1-2

1-1 3-6 2-4 4-1 3-3 2-2 2-4 3-6 3-2

0-5

2-9 2-1

1-9 0-6

Oo 0-0

0-3

2-2

0-1

1-9 1-6 1-4 1-0

O-o 0-o O-o

1-3

1-6 3-2 2-3

2-2

0-0

0-7 0-9 0-9

2-3

1-9

O-o

1-3

1-9 2-7 3-2

1-2

O-o

0-6

1-8

0-A

483 Tabell 12 (forts.). Belopp i k r o n o r a v icke u t nyttjade Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än

I)

2 S:t Sigfrid,

K a l m a r län

procentavdrag 3

all-

Repartitionstal, motsvarande icke u t nyttjade allpromän cent avavdrag drag

avdrag

summa avdrag

i

0-o O-o

1-6

3-7

25 980

20 270

2-1

.,

»

»

17 870

13 570

1-4

Mörbylånga kpg., II,

»

»

33 460

2-9

»

»

r

•

»

» , II,

Ardre,

Gotlands län

summa drag avdrag orts-

ortsavdrag

1-1

2-5

0-0

2-9

38 440

2-9

0-0

2-9

7 050

27 640

1-8

0-6

2-4

Stenkumlu,

»

»

16 050

1-1

Silte,

»

» .

4 980

14 780

19 770

0-9

»

»

4 070

14 550

0-8

1-9

2-7

— —

8 020

29 970

2-4

0-9

3-3

» , Hasslö, II,

Blekinge län

O-o

0-7

1-8

2-6

3-5

Edestad,

»

»

75 850

12 910

88 820

3-4

O-o

0-6

4-0

»

,

»

»

12 200

4 3 650

1-5

0-0

0-6

S ö l v e s b o r g s lk.,

.>

»

2-1

Ingelstorp, Kristianstads län

*

.

Emmislöv,

*

»

.

2-3

0-r.

2-8

46 460

3 7 760

84 990

1-8

1-5

3-3

1-n

2-2

»

»

. . . . 1936

28 070

1-2

O-o 0-o

»

»

....

27 010

1-6

0-0

0-n

2-5

123 370

19 960

143 670

3-0

O-o

0-5

3-5

N o r r a V r a m , Malmöhus län

Virke,

1936 1933

*

»

.. . . 1936

15 600

34 620

0-3

0-4

0-2

»

»

....

0-9

36 480

52 450

2-2

0-9

3-1

0-4

1-0

0-2

1-7

0-3

3-o 3-3

•

»

8 890

5 580

14 560

0-6

Burlöv, II,

»

»'..:.

346 390

3 810

394 320

1-5

0-o 0-o Oo

Rang,

»

»

170 590

188 070

2-7

0-0

i

»

....

3 3 850

13 830

48 070

2-3

0-o

1-0

»

»

. . . . 1936

12 000

19 430

0-9

0-0

0-fi

1-5

3 9 340

32 250

1-9

1-6

3-5

•

i

önnarp,

*

>

Tönnersjö, Hallands län

9 620

14 450

1-0

O-o 0-o O-o 0-o

K a r e b y , Göteborgs och B o h u s län

15 580

3 3 090

0-8

0-0

1-8

Brastad, II,

»

»

»

»

2-6

139 860

53 580

194 430

2-8

0-o

1-1

Smögen, II,

»

t

,>

,

3-9

52 490

60 230

3-2

0-5

3-7

»

»

»

— —

7 740

»

4 970

55 070

2-7

0-3

»

*

»

»

3-o

10 900

14 850

25 890

1-4

1-9

3-3

»

»

i)

»

1-6

2-8

»

» .

27 820

30 360

58 540

1-2

Söndrum,

»

>

»

»

146 680

17 000

164 590

2-8

Krogsered,

.

»

»

,11,

Bottna, •

,11,

Edsleskog, Hålanda,

Älvsborgs län »

»

9 040

12 600

1-2

34 970

—

8 620

4 3 590

1-4

26 6 9 o |

2 3 740

50 520

1-7

O-o O-o 0-o

1-4

2-6

0-4

3-2

1-5

2-5

0-4

1-8

1-5

3-2

484 Tabell 12 (forts). Belopp i kronor av icke utnyttjade K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsår

l

o

proallcent- männa avdrag avdrag :i

fi

ii

17 600

56190 2-7 42 850 2-1 61540 2-1

0-0

1-3 0-1 0-1

3-9

53 890 3-s 39 860 2-5

0-0 O-o

40 070 0-9 52 890 0-8 87 720 2-6

—

0-4 0-2 0-3

3-9 2-7 1-2

0-2

0-9

0-0

1-1 0-9

1-9 3-7 2-3 3-3

38 580 24 630

10 16 890

Grästorps kpg., Skaraborgs län . . 1936 Medelplana, » » • • 1933 1936 » , i » . • Våmb, II, » » • • 1936

58 090 48 750

—

Södra Råda, Värmlands län . . . . 1936 Östervallskog, » » . . . . 1933

22 290 62170 32 220

,

,

»

»

1936 » » . . . . 1936 Örebro län . . 1936 » » . . 1933

Suime, Ånsta, Xorrbyås,

» •• 1936

»

Kopparbergs kpg., II, » » • • 1936 Medåker, Västmanlands län . . . . 1936 1933 Hubbo, II, » » » ,11, » » . . . . 1936

170 50

— 4 850

1330 3450 4 970 3180 8 760 25 750 24 930

620 53 230 1-4 20 700 310 318 360 91790 223 870 634 020 1-6 53 850 — 6 270 60120 1-9 36 780 80 20 900 57 760 1-6 12 780 40 620 1-2 27 830 10 65350 — 6 300 71650 1-8 37 820 0-7 19190 18350 280 20 530 116 940 2 0 96 380 30 12 750 99 980 1-8 87 220 10

. . . . 1933 » , » » . . . . 1936 Aspeboda, Kopparbergs län . . . . 1936

26 290

15340 48390

—

. . . . 1933 1936 1936

35 590 30340

— —

3 640 24 430 1140

75 970 82160

6 760

233 880 42180

210 Frösthult,

»

»

Malingsbo,

»

»

»

•

»

,

Bjursås, » » Högbo, II, Gävleborgs län Ramsjö, II, » ,11,

» »

» »

1936 1933 1936

1936 Sättna, II, Västernorrlands län. . 1933 » , II, » » • • 1936 Timrå, II, » » • • 1936 Viksjö, » » • • 1936 Ådalsliden, » » • • 1933 ,11,

1936 1933 1936

pro- all- orts- summänma summa cent- na avavdrag av- av- drag avdrag drag drag

1936 1936

36 630 31310

ortsavdrag

Repartitionstal, motsvarande icke utnyttjade

453 60C 52 60C 213 40C 101 85C 74 09C 48 27C

30 930

1-6 126 400 1-6 14 650 103 570 2-4 6 030 239 910 3-5 4 610 47 000 0-8 8 990 0-9 110 47140 139 280 2-4

180 880

44 080 41130

11C 3 97C

8 880 92130 42 010

41090 1-9 18 980 1-2 72 870 2-1 36 730 1-7

8C 56C 42C

590 50140

35 430 30 350 16 01C 2133C

86 270 495 610 58 890 252 800

1-2 1-2 2-7 3-6 2-0

132 280 90 660 3-5 70 02C 2-1

1-4

—

Oo 0-5

3-6 2-2

O-o

1-2 0-2 0-9

O-o

0-6

—

0-1

1-8 1-6

Oo O-o

0-8 0-5 0-2

1-5 2-5 2-0

11 0-3

3-0 1-.5 3-2

—

O-o O-o

— 0-0

— —

0-1 O-o

0-0 0-2

l-i 0-1

— —

0-1 0-1 0-0

0-o

1-3

O-o 0-0

1-2

O-o

O-o 0-o Oo O-o 0-0

0-1 0-3 0-6 0-6

2-1 2-5

1-8 1-6 2-7 3-0 3-6 0-9 0-9 3-7 2-4 1-3 3-0 4-2

0-8

2-6 4-3

1-1

3-ä

Tabell 12 (forts.). Belopp i kronor av icke utnyttjade Ortsgrupp (annan än I)

Taxeringsår

2 K o m m u n e r

Mörsil, II, Jämtlands län Ytterhogdal, II, » »

proallortscent- männa avdrag avdrag avdrag 3

5 Repartitionstal, motsvarande icke utnyttjade

pro- allsumsumma cent- män- orts- ma na avavdrag avavdrag av- drag drag drag 0

1936 116 810 190 8 940 125 940 1936 92 480 9 760 102 240 Nysätra, Västerbottens län . . . 1936 81920 950 91680 174 550 Mala, II, » , . . . 1933 139 770 70 49 540 189 380 • > II, » » . . . 1936 118 380 10 38 370 156 760 Lycksele kpg., III, » » . . 1936 74310 710 9 460 84 480 Örträsk, II, » » . . 1933 50340 350 34 770 85 460 » , II, • » . . 1936 21080 35 420 14340 Arjeplog, II, Norrbottens län . . 1933 301 620 3 830 33160 338 610 i ,111, » » . . 1936 120 930 420 36 560 157 910 Karl Gustav, II, » » 1933 63 270 140 30340 93 750 » » , III, » » . . 1936 73 310 90 27 420 100820 Junosuando, II, t t .. 1936 22 770 6140 28 910 Samtliga 1933 2 383120 19 420 714320 3116 860 » 1936 5 132 850 157 450 1520 290 6 810590

s

!)

3-2 1-9 1-5

0-o

0-2 0-2 1-6 0-7 0-5 0-3 1-2 0-5 0-4 0-4 1-2 1-0 0-6 08 05

3-4 2-1 3-1

2-0 1-6 2-0 1-7 0-7 3-9 1-5 2-ä 2-7 2-0 2-6 1-7

Oo Oo 0-0 Oo O-o

0-o 0-0 0-0 O-o

0o 0-1

2-7 3-1 2-3 2-9 1-2 4-3 1-9 3-7 3-7 2-6 34 2-3

486 Tabell 13, utvisande lör ett antal provtaxerade landskommuner beträffande fysiska personer, som inneha fastighet, de icke utnyttjade proeentavdragen, allmänna avdragen och ortsavdragen vid garantiskatt med repartitionstalet 5. Tabellen omfattar 33 landskommuner för taxeringsåret 1933 samt 77 landskommuner för taxeringsåret 1936.

Belopp i kronor av icke utnyttjade Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

1936 1933 Hässelby

villastads

Bergshammar, Södermanlands län

49 380 23 385

22 240 13 950

1936 1936

203 950 13 950

13 085 2 645

1936 1933

»

Hyltinge, I, I I , » , I, II,

» »

» »

1936 1933 1936

Österåker,

»

71750 68-8 37 555 62-3 22 975 55-4

0-2 0-6

31-0

24 040 228 080 89-4 25700 54-3 11750

10-5

10 240

12 735

ii

,

ortsavdrag

1936 1933

»

allmänna avdrag

kpg-, I I I ,

Litslena, Uppsala län

—

23130 8330 54 980

660 120 10 80 860

17 930 15 590

17 200 19830 13170

»

1936 Kimstad, II, Östergötlands län. . .

1936 Vinnerstad, Järstad, » ,

» » »

s ... » . .. « . . .

1936 1933

35 610 13 810

380 350

12 660 11630

1936 Svinhult,

»

«...

14740 16115

310 670

11080 9850

46 035 3 000 57 930

900 50 320

10 910 9 910 61840

56 485 12 855 11595

80 140

37 050 11040 11860

—

Mariannelunds kpg., Jönköpings

Villstad, » ,

» »

Uråsa, Kronobergs län

» ... « . . .

1936 1936 1933 1936 1933 1936 1936 1936 1936

— 20590 9730 22170

39 025 34 310 63 845

Stengårdshult, Jönköpings l ä n . . .

allpro- män- ortssumma cent- na avavdrag av- av- drag drag drag

procentavdrag

220 Procentuell andel i objektskatten på grund av icke utnyttjade

18180 33 225 19 960

8 910

20C 11C

32 250 19100

—

37-1 44-6

— 45-7 — —

33 715 38-8 12 375 21-4

0-1

61-1

45960 50-3 25 650 32-5 74820 73-5 52 275 74-7 52 240 65-7 80295 79-5

1-4 0-5 0-0

78-6 48-3 67-0 26-5

0-1

25-2

48 650 73-2 25 790 53-5 26130 56-4 26 635 60-5 57845 79-6 12 960 23-1 120 090 48-2 93 61E 60-3 2403E 53-5 23 45E 49-4

— 34-3 Il 0-8 1-4

19-4 26-0 45-1

1-2 2-5

42-4

1-5 0-4 0-3

18-9 76-5

0-1 0-6

2718C 66-9 65 67E 50-6

0-3 0-3

3917C 50-9

0-3

37-0

51-5 39-6 45-9 50-6 32-8 49-1 48-8

487 Tabell 13 (forts.). Belopp i kronor av icke utnyttjade Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

l S:t Sigfrid,

»

Kalmar län

» ,

»

»

Mörbylångajkpg., II, » t , II,

» »

» »

Ardre, Gotlands län Stenkumla, » » Silte, » »

» ,

»

Hasslö, II, Blekinge län Edestad, » »

»

»

Sölvesborgs lk., »

»

,

»

Ingelstorp, Kristianstads län

•

,

»

»

Emmislöv, » • Norra Vram, Malmöhus län

*

» ,

procentavdrag

allmänna avdrag

ortsavdrag

12 980 22 415

60 30

20260 13470

44 605 54-4

1936 1933 1936 1936

28080 13 770

—

6420 3 885

1933 1936

»

....

37 230

1936 1936

19585 33185

1933 1936 1936

38390 23 375 18430

»

. . . . 1936

Virke,

»

»

....

»

>

>

»

....

1933 1936

Burlöv, II,

»

»

. . ..

1936 Rang,

»

»

Önnarp,

»

r

....

1936 1933

»

»

. . . .

Tönnersjö, Hallands län

3 710 17385

1936 1933

»

y

Procentuell andel i objektskatten på grund av icke utnyttjade

1936 1933 1936

—

10 480 7 950 12 910

60 600 80 740 430

4185 90 239 470 3 810 39 740 130 26 535 390 5280 70 22155 180 14 785 360

1936 1936 1936

65 820

Brastad, II, Smögen, II,

» »

» »

» »

» i)

60 970 45 630

* , II, Bottna,

» »

» >

» K

»> »

1936 1933 1936 1933

• , II, » » » Edsleskog, Älvsborgs län

»

1936 1936

6740 5880

260 75500 340 8330 15 600 26 905 670

Söndrum, » » Krogsered, » » Kareby, Göteborgs och Bohus län

5 620 12 820

35 755 8 895 7 850 8 095

300 680

12120 11700 37 680 23 060 15690 19 960 7170 15300 5580 43420 17 210 13830 7250 32 250 30310

910 100

16 210 14 430

33000 53 430 7 740

— — 140 60

4970 14 850 12 590

—

8 540

pro- allsumma cent- män- ortsna avavdrag avdrag av- drag drag 7

0-2 0-2

45-4 50-8

26 510 49-0 22 745 98-6

0-1

1-3

28760 97-6

—

20 510 67-1 12 300 52-2 18 675 20-8 14190 26-1 25335 68-6

0-1

2-4 32-9 47-8 79-1 73-9

50200 74-2 32 305 60-6 44 965 73-8 76 810 50-0 46 865 49-9 34380 95 800 31100 42 875

53-6

0-1

31-4 25-7

1-9 0-2 1-0

37-5 26-0 49-0

0-9

49-2 45-6

0-8 0-4

78-8 26-8 50-2 62-7 1-6 9 855 42-5 0-9 286 700 83-5 1-3 57 080 69-6 0-2 40 755 65-1 1-0 12 600 41-9 54 585 40-6 45 455 32-5

0-6 0-3 0-8

82 940 79-4

1-1 0-5

20150 27-9 46 210 27-7 115 390 52-8 53 370 85-5 40 725 87-8 23 885 37-2 20 500 38-3 16 635 48-7

0-9 0-9

— — 0-6 0-3

—

20-8 23-0 35-7 56 6 152 30-2 33-9 57-5 59-1 66-7 19-5 71-6 71-4 46-3 14-5 12-2 62-2 61-4 51-3

488 T a b e l l 13 (forts.). Belopp i kronor av icke utnyttjade Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

procentavdrag

allmänna avdrag

ortsavdrag

Procentuell andel i objektskatten på grund av icke utnyttjade

allpro- män- ortssumma cent- na avavdrag av- av- d r a g draa drag

l

80 10 — — 170 50 —

23 740 17 600 1330

24 685

Grästorps kpg., Skaraborgs län

1933 1936 1936 1936

Medelplana,

»

»

»

»

»

1936 1936

39 455 32135 19 810

Södra Råda, Värmlands län .

15 435 4 850

3130 8 760 25 530

östervallskog,

1933 1936 1936

18 775 13 235

310 310

24 830 20 630

Hålanda,

Älvsborgs län

, Södra Åsarp,

.

»

....

»

•

....

,

Våmb, II,

» »

Sunne, Ånsta, Norrbvås,

» »

Örebro län

1933 1936

Kopparbergs kpg., II, » » . Medåker, Västmanlands län Hubbo, II, » , II, Frösthult,

•

,

» » »

» » »

»

,

•• • ••• •• •

» ..

Aspeboda, Kopparbergs län Malingsbo, » »

»

»

»

.. ..

..

Bjursås, » • Högbo, II, Gävleborgs län . . . Ramsjö, I I , » «... » ,11, » » .. . Nianfors, » » ... Sättna, II, Västernorrlands län

13160 3115 44 485

45 815 33-7 10-6 43 915 42-8 0-7

34175 38-7 222 650 420 845 46-8 31030 80-3 6120 80 20 830 42 570 50-9 10 12 520 26 430 52-6 — 6 210 45 660 86-4

196 855 1340 — 24 910 21660

13 900 39 450

1936 1933 1936

6 970 60 870 59 095

1933 1936 1936 1933

12 290 7195 12105 1430

1936 1936 1936

2190 39 855 67 595

1933 1936

18 540 14 945

1936 1933

40 010

, II,

»

»

25 080

Timrå, II, Viksjö, Ådalsliden, » , II,

» » » »

» » » »

1936 1936 1933

252 815

37 590

»

3 450 4 970

0-2 O-o — — 44 595 88-5 0-4 35 315 91-0 0-1 28 570 69-3 —

48 505 50-9 30 770 42-8 4 445 70-1 47 935 92-8

280 30 10 470 — 50 — — 40 — — 10 — 10 110 660

7 530 84 095 3 970

19190 20 410 12 380 14 320 3 560 24160 1140

230 49 930 14 480 6 030 4 570

26 440 26-4 81310 74-9 71485 82-7 27 080 45-4 10 755 66-9 36 315 33-3 2 570 55-6 2 420 90-5 89 825 44-4 82 075 82-4 24570 75-5 19 525 76-5 985 88-8

87160 45-9 43 930 69120 36-3 40 660 294 135 86-0 13 710 54-9 6180 35 280 123 345 68-2 47140

67 990 55-3

48-9 57-2 29-9

7-2 ll-i

8-9 30-7 55-7 56-5 60-4

0-9 0-3 52-9 19-7 — 0-2 48-9 0-o 47-4 — 13-6 1-0 72-6 00 25-t 0-0 17-3 1-7 52-9 — 33l 0-2 66-5 — 44-4 9-5 — O-o 55-6 — 17-6 — 24-5 0-1 23-4 — 11-2 0-o 54-1 0-2 63-5 0-2 13-8 — 45-1 3-2 28-6 0-1 44-6

T a b e l l 13 (forts.). Belopp i kronor av icke utnyttjade Taxeringsår

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

l

Näs,

2 Jämtlands län

» ,

»

Mörsil, II,

»

»

»

Ytterhogdal, II, »

»

Nysätra, Mala, II,

Västerbottens län . » » ..

» , II, » Lycksele kpg., III, » Örträsk, II, > » , II, Arjeplog, II,

i . • » ..

» » . Norrbottens län . .

» , III, Karl Gustav, II,

» »

» .. » ..

» » , III, Junosuando, II,

» >

» .. » .. Samtliga t

procentavdrag

allmänna avdrag

ortsavdrag

l

5 Procentuell andel i objektskatten på grund av icke utnyttjade

pro- allsumma cent- män- ortsna avdrag av- av- avdrag drag drag

fi

56 750 1933 380 15 970 73100 77-6 34 980 1936 420 21320 56 720 61-7 29100 1936 190 8 870 38160 76-3 38 085 1936 47 815 79-7 9 730 66 440 1040 1936 91510 158 990 41-8 81220 1933 70 49 540 130 830 62-1 54 295 1936 10 38 370 92 675 58-6 38 210 1936 700 9 310 48 220 79-2 11965 1933 350 33 650 45 965 26-0 10 950 1936 25 290 43-3 14 340 66 540 1933 10 99 480 66-9 32 930 33 815 1936 420 70 795 47-8 36 560 48550 1933 140 78 990 61-5 30 300 55230 1936 82 650 66-8 90 27330 13 560 1936 19 700 68-8 6140 1933 1117 825 10440 711990 1840 255 60 7 1936 2 693 750 38 690 1508 460 4 240900 635

0-5 0-7 0-5

21-9 37-0 23-2 20-3 57-6 37-9

0-6 00 0-0 1-5 0-8

41-4 19-3 73-2 56-7

0-0 0-6 0-2 0-1

33-1

0-6 0-9

38-7

51-6 38-3 33-1 31-2 356

490 T a b e l l 14, u t v i s a n d e l ö r ett a n t a l p r o v t a x e r a d e k o m m u n e r ä n d r i n g a v s k a t t e u n d e r lag o c h u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t till p r i m ä r k o m m u n e n vid ö v e r g å n g f r å n g a r a n t i s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 5 till f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t m e d r e p a r t i t i o n s t a l e t 2, 2 5 e l l e r 3 ä v e n s o m s k i l l n a d e n m e l l a n u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t e n vid e n d y l i k f r i s t å e n d e o b j e k t s k a t t o c h vid r e n i n k o m s t s k a t t . Tabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret 1 333 samt 7 1 landskommuner och 4 städer 'ör taxeringsåret 1936. Skillnad mellan utdebiteringsprocenten vid H skatteunderlaget ren inkomstutdebiteringsB •y. skatt och vid procenten (procentuellt) re fristående objektskatt era vid övergång till fristående objektI/a med repartip. skatt med repartitionstalet -1 tionstalet ökning ( + ) eller minskning (—) av

K c m m u n e r

()rtsgr upp (annan än I)

2 2

2-5 4

3 5

|

fi

2-5 7

3 8

2-5

il

2-14 8-oo 3-61

2-49 9-oo 4-14

1-23

1-43 2-52

Landskommuner. 1936 —12-2 — 9-1 — 5-9 +1-29 + 0-93 + 0-58 1-78 1933 —21-0 —15-4 — 9-8 +3-62 +2-47 + 1-47 6-85 1936 — 7-9 — 2-6 + 1-8 +0-91 + 0 3 3 —0-20 3-03 Hässelby villastads Stockho

kpg.,

III,

1936 — 6-5 — 3-8 — 1-2 +0-51 +0-29 +0-09 1-01 1936 + 9-4 +14-2 + 19-0 —0-81 —1-17 —1-50 1-83 1936 + 1-7 + 6-4 + 11-1 —0-26 —0-97 —1-62 3-71 Holm 1933 —13-8 — 8-4 — 3-0 +1-54 + 0-88 +0-30 3-76 1936 + 6-3 +10-0 -1-13-6 —0-50 —0-76 —1-01 1-28 Bergsham mar, Södermanlands län 1933 —16-7 —11-4 — 6-1 +2-87 + 1-84 + 0-93 5-89 & , i) i 1936 — 3-5 + 0-7 + 4-9 +0-51 —0-10 —0-65 3-03 Hyltinge, I, 11, » » 1933 — 9-0 — 6-8 — 4-6 -r-0-64 + 0-48 +0-32 0-76 » , I, II, » » 1936 — 5-3 — 3-3 — 1-3 +0-36 +0-22 +0-08 0-64 österåker, » » 1936 — 1-3 + 1-7 + 4-8 -I-0-07 —O-io —0-27 0-83 Kimstad, II, Östergötlands l ä n . . . 1936 — 2-2 + 0-3 + 2-8 +0-17 —0-02 —0-20 0-87

2-19 4-42 4-42 1-54 6-92

5-07 5-00 1-79 7-83

3-64 0-92

4-19 1-08

0-78 1-00 1-06

0-92 1-17 1-24

Vinnerstad, » « . . . 1936 —11-7 — 8-1 — 4-5 -I-0-67 +0-44 +0-24 1-11 1-34 1-54 Järstad, » « . . . 1933 —15-9 — 9-5 — 3-0 +3-64 +2-oi +0-60 9-96 11-59 13-oo » , » » . . . 1936 —12-8 — 5-9 + 1-0 +2-72 + 1-16 —0-19 9-85 11-41 12-76 Svinhult, » » . . . 1936 — 0-6 + 3-9 + 8-4 -r-0-04 —0-28 —0-57 1-64 1-96 2-25 Mar lannelunds kpg., Jönköpings 1936 — 0-9 + 1-2 + 3-2 +0-06 —0-08 —0-22 0-65 0-79 0-93 lä Ster gårdshult, Jönköpings l ä n . . . 1936 + 3-6 + 8-3 +13-0 —0-28 —0-61 —0-91 1-71 2-04 2-34 Villstad, » * . . . 1933 — 6-8 — 3-9 — 0-s -r-0-36 +0-20 +0-05 0-75 0-91 1-06 0-7 -r-2-63 +0-07 —0-03 —0-13 0-43 0-53 0-63 » , » i) . . . 1936 — 1-3 + 1933 — 3-2 + 2-3 + 7-9 +0-43 —0-30 —0-96 4-05 4-78 5-44 1936 + 0-6 + 5-9 -t-11-1 —0-08 —0-73 —1-33 3-46 1936 — 3-8 — 1-2 + U -I-0-16 +0-05 —0-05 0-50

4-11 4-71 0-61 0-71

491 T a b e l l 14 (forts.). Skillnad mellan utdebiteringsprocenten vid skatteunderlaget utdebiteringsren inkomst(procentuellt) skatt och vid procenten fristående objektskatt vid övergång till fristående objekt med repartiskatt med repartitionstalet tionstalet Ökning ( + ) eller minskning (—) av

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

2-5

2-5 9

Agunnaryd, Kronobergs län . . . 1936 —11-3 — 6-6 — 1-8 + 0-89 +0-49 + 0-12 2-17 Rumskulla, Kalmar län 1936 + 2-0 + 6-4 +10-7 —0-24 —0-71 —1-14 2-37 S:t Sigfrid, » 1933 —20 —14-7 — 8-4 +3-29 +2-13 + 1-14 7-35 1936 — 6-1 — 0-5 + 5-o +0-80 +0-07 —0-58 4-05 1933 Mörbylånga kpg., II, 2-2 — 1-0 + 0-3 +0-13 + 0-05 —0-02 0-32 , II, 1936 2 1 — 1-0 + 0-1 +0-13 + 0-06 ±0-0 0-29 Ardre, Gotlands län 1936 3-2 + 0-4 + 4-0 +0-24 —0-03 —0-28 1-27 Stenkumla, » » 1936 f 1-4 + 6-1 + 10-8 —0-20 —0-82 —1-39 3-15 Silte, » > 1933 21-7 —14-7 — 7-7 +3-70 +2-30 +1-12 9-32 1936 — 7-5 — 2-2 + 3-2 + 1-47 +0-41 —0-55 5-87 1936 — 6-3 Hasslö, II, Blekinge län 3-9 — 1-5 + 1-10 + 0-66 + 0-24 2-07 1933 -21-5 —16-2 —10 +3-75 +2-65 + 1-69 6-41 Edestad, » » 1936 — 0-9 + 3-o + 6-9 + 0-08 —0-23 —0-51 1-48 1936 • 4-9 — 1- + 1-3 + 0-27 +0-09 —0-07 0-84 Sölvesborgs lk., » » 1933 14-0 — 8-7 — 3-4 + 1-15 +0-67 + 0-25 2-71 Ingelstorp, Kristianstads län 1936 » , » » 1-3 + 3-o + 7-4 +0-10 —0-21 —0-49 1-57 1936 — 3-8 — 0-3 + 3-2 +0-32 +0-03 —0-25 1-44 Emmislöv, » » 1933 —11-1 — 7-5 — 3-9 + 1-59 + 1-03 +0-51 2-79 Norra Vram, Malmöhus län 1936 + 5-8 + 8-6 + 11-3 0-51 —0-73 0-93 1-01 » » , » » 1933 15-3 — 8-7 — 2-0 + 1-48 + 0-77 + 0-17 4-47 Virke, » » 1936 + 11-8 + 17-8 +23-8 0-81 •1-16 1-47 1-! » , » » 1936 + 1-4 + 3-6 + 5-9 0-06 0-17 —0-28 0-48 Burlöv, II, » » 1936 —10-1 — 4-9 + 0-4 +0-44 +0-20 0-01 1-33 Rang, » » 1933 15-7 Önnarp, » » 9-7 — 3-6 +2-22 +1-28 + 0-45 6-07 1936 + 4-8 f 9-9 +15-1 —0-47 —0-92 —1-32 2-32 » , » » 1933 —17-0 11-3 — 5-5 +2-31 1-43 + 0-66 5-25 Tönnersjö, Hallands län 1936 — 6-1 0-7 + 4-7 +0-73 +0-08 —0-51 3-59 1936 - 8-2 • 4-8 — 1-2 +0-68 + 0-38 +0-10 1-51 Söndrum, » » .. 1936 Krogsered, » » .. 0-4 + 5-3 +0-95 + 0-05 0-75 4-99 6-0 +0-17 1936 Kareby, Göteborgs och Bohus län 1-1 + 3-5 +0-88 - 5-8 0-48 3-74 +1-58 1936 +2-24 Brastad, II, » » i • —12-5 9-1 — 5-8 + 0-96 3-24 Smögen, II, » » » i 1933 - 6-2 . 4.4 — 2-6 + 0-64 + 0-44 +0-25 0-89 » , II, » » » » 1936 3-2 1-6 ± 0-o +0-23 0-11 ±0-0 0-51 1933 Bottna, * i » J -12-0 — 7-3 2-7 + 3-12 + 1-82 +0-64 7-06

| 10

492 Tabell 14 (forts). Skillnad mellan utdebiteringsprocenten vid ren i n k o m s t utdebiteringsskatteunderlaget s k a t t och vid procenten (procentuellt) fristående objektskatt v i d ö v e r g å n g till f r i s t å e n d e o b j e k t - m e d r e p a r t i skatt med repartitionstalet tionstalet Ö k n i n g ( + ) eller m i n s k n i n g (—) a v

J»

•y. O)

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än

-t

I)

era C/5

5>

l

1933 —16-0 -

2-5

«

2-5

il

2-6 + 1-75 + 0 - 5 8 —0-47 6-75

7-92

8-97

8-3 + 13-9 —0-20 —0-57 —0-90 2-00

2-37

2-70

2-7 +

2-5

|

B o t t n a , I I , G ö t e b o r g s o. B o h u s lär 1936 — 8-8 — 3-1 + 1936 +

3 5

9-6 -

|

3-1 + 3-26 + 1-80 + 0-54 9-06 10-52 11-78

1936 —22-3 —16-4 —10-5 + 5-05 + 3 - 4 5 + 2 - 0 6 9-97 11-57 12-96 Södra Åsarp,

»

»

1936 — 4-2 — 3-9 — 1-8 + 0-21 + 0 - 1 4 + 0 - 0 8 0-27

0-34

0-40

2-5 + 0 - 0 6 —0-07 —0-20 0-56

0-69

0-82

1933 — 5-4 — 4-0 — 2-5 + 0 - 2 7 + 0 - 1 9 + 0-12 0-31

0-39

0-46

1936 — 1-7 — 0-4 +

0-8 + 0 - 0 7 + 0-02 —0-03 0-21

0-26

0-31

Grästorps kpg., Skaraborgs län .

1936 — 0-7 +

Medelplana,

»

»

»

*

&

»

»

,

.

0-9 +

.

1936 +

2-2 +

3-7 +

5-2 —0-08 —0-13 —0-18 0-21

0-26

0-31

Södra Råda, Värmlands län . . .

1936 +

1-1 +

5-7 + 10-3 —0-08 —0-39 —0-67 1-57

1-88

2)6

östervallskog,

6-99

7-84

Våmb, II,

»

,

Sunne,

»

»

...

1933 —20-3 —14-2 — 8-1 + 2 - 7 8 + 1-81 + 0 - 9 6 6-02

i>

»

. . .

7-8 + 0-31 —0-26 —0-77 3-04

3-61

4-12

« . . .

1936 —11-2 — 6-7 — 2-3 + 1-38 + 0-80 + 0-26 3-08

3-66

4-20

Örebro län .

0-51

0-60

»

Anstå,

1936 — 0-5 +

1-9 +

1933 — 5-0 ±

0-o +

5-1 + 0 - 4 3 ± 0 - 0 0 —0-39 2-29

2-72

3ll

5-7 +

9-9 —0-11 —0-40 —0-67 1-47

1-76

2-03

0-8 +

1-9 +

3-0 —0-06 —0-13 —0-21, 0-32

0-39

0-46

4-2 +

8-5 + 12-9 —0-31 —0-62 —0-91 1-54

1-85

2-14

3-8 + 0 - 3 2 — 0 0 3 —0-36 1-71

2-06

2-39

4-7 + 0-02 — 0 1 6 —0-32 0-78

0-96

1933 — 9-5 — 5-o — 0-5 + 1-64 + 0 - 8 2 + 0 - 0 7 4-33

5-15

5-90

9-6 —0-33 —0-65 —0-96 1-52

1-84

2-15

. . . . 1936 — 9-7 — 5-8 — 1-8 + 0 - 8 6 + 0-49 + 0-15 1-87

»

»

»

»

>> .

Kopparbergs kpg., II, »

»

Medåker, Västmanlands län H u b b o , II, i

i II,

»

»

»

.

... ...

»

1936 + 1936 + 1936 +

1-5 +

1933 — 3-1 +

. . . . 1936 — 0-2 +

Frösthult,

»

« . . .

»

ft

» . . .. 1936 +

,

2-5 +

4-2 + 0 - 0 2 —0-07 —0-16 0-42

Norrbyås,

,

1936 — 2-8 +

3-1 +

0-3 + 2-3 +

6-3 +

2-24

2-58

Malingsbo,

»

« . . . . 1933 +

2-9 +

9-5 + 1 6 - 2 —0-25 —0-79 —1-27 3-09

3-63

»

&

»

4-0 +

9-4 + 14-9 —0-46 —1-04 —1-57 3-06

3-64

4-17

i

« . . . . 1936 — 2-5 — 0-8 +

l-o + 0-16 + 0-05 —0-06 0-48

0-59

0-70

Högbo, II, Gävleborgs län

. . . . . 1936 — 3-9 — 1-9 +

0-2 + 0 - 2 7 + 0 1 3 —0-01 0-66

0-80

0-94

Ramsjö, II,

1933 —18-8 —13-1 — 7-3 + 2 - 6 6 + 1-72 + 0-90 5-58

6-52

7-34

8-4 + 12-4 + 16-4 —0-93 —1-32 —1-68 1-88

2-27

2-63

. 1936 + 1 3 - 3 + 19-2 + 2 5 - 1 —0-97 —1-33 —1-66 1-92

2-28

2-61

Aspeboda, Kopparbergs län

,

Bjursås,

»

,11,

Nianfors,

. . . . 1936 +

»

»

....

»

»

. . . . . 1936 +

»

»

S ä t t n a , I I , V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n . . 1933 —18-0 —12-6 — 7-3 + 4-30 + 2-84 + 1-54 8-49 »

5-9 + 0 - 7 0 —0-22 —1-06 4-80

5-72

6-56

8-o + 11-3 —0-57 —0-96 —1-32 1 81

2-20

2-56

0-3 + 2 - 0 0 + 0 - 9 2 —0-06 5-87

6-95

7-93

, II,

»

t . . 1936 — 3-6 +

Timrå, II,

»

» . . 1936 +

Viksjö,

•>

» . . 1936 — 9-6 — 4-6 +

4-6 +

9-95 11-25

1-2 +

493 Tabell 14 (forts.). Skillnad mellan utdebiteringsprocenten vid H skatteunderlaget utdebiteringsren inkomst•y. (procentuellt) procenten re skatt och vid —. fristående is objektskatt v. vid övergång till fristående objektmed repartiskatt med repartitionstalet tionstalet Ökning ( + ) eller minskning (—) av

K o m m u n e r Ortsgrupp (annan än I)

2 l

'2

2-5 4

3 5

2-5

2-5

11 Ådalsliden, Västernorrlands län . . 1933 —23-2 —18-0 —12-8 +5-66 +4-11 + 2-75 9-05 10-60 11-96 »

* . . 1936 — 4-5 — 0-7 + 3-2 + 0-75 + 0-11 —0-49 3-20 3-84 4-41 1933 —24-2 —18-9 —13-6 + 4-95 + 3-61 +2-44 7-92 9-26 10-43 1936 —12-6 — 8-3 — 4-0 + 2-35 + 1-47 + 0-68 4-54 5-42 6-21 Mörsil. II, » » 1936 — 7-9 — 5-1 — 2-3 +0-88 + 0-55 +0-24 1-53 1-86 2-17 Ytterhogdal, II, » » 1936 — 0-9 + 2-6 + 6-2 +0-10 —0-29 —0-65 1-90 2-29 2-65 Nysätra, Västerbottens län . . . 1936 — 9-6 — 5-1 — 0-5 + 1-34 +0-67 +0-06 3-52 4-19 4-80 Mala, II, » . . . . 1933 — 7-6 — 2-3 + 3-0 +0-94 +0-27 —0-33 3-70 4-37 4-97 » , II, » 9 . . . 1936 — 1-0 + 2-9 + 6-8 + 0-12 —0-37 —0-82 2-41 2-90 3-35 Lycksele kpg., III, » « . . . 1936 — 0-7 + 0-6 + 2-o +0-04 —0-05 —0-14 0-40 0-49 0-58 Örträsk, II, » » . . . 1933 — 9-0 — 3-8 + 1-3 +0-69 +0-28 —0-09 2-21 2-62 2-99 » , II, » » . . . 1936 + 4-7 + 7-8 + 10-9 —0-40 —0-65 —0-88 115 1-40 1-63 Arjeplog, II, Norrbottens län . . 1933 —18-4 —14-5 —10-5 +3-27 +2-53 + 1-75 4-42 5-26 6-04 » , III, » » . . 1936 + 0-3 + 3-3 + 6-3 —0-05 —0-43 —0-79 1-78 2-16 2-52 Näs,

, II, » Jämtlands län

Karl Gustav, II,

»

» » , III, Junosuando, II,

» »

» . . 1933 —10-0 — 7-1 — 4-1 + 2-80 + 1-91 + 1-08 4-20 5-09 5-92 » . . 1936 —12-0 — 8-5 — 5-0 +4-68 + 3-19 + 1-81 7-31 8-80 10-18 » . . 1936 — 3-1 — 0-5 + 2-2 + 1-04 +0-15 —0-69 4-02 4-91 5-75 Samtliga landskommuner 1933 —11-8 — 7-7 — 3-6 + 1-53 + 0-96 + 0-43 2-95 3-52 4-05 » » 1936 - 1-8 + 1-2 + 4-1 +0-16 —0-11 —0-36 1-27 1-54 1-79

Städer. Katrineholm, I I I

1936 — 0-9 + 0-6 + 1936 — 0-4 + 1-2 + Örnsköldsvik, IV 1933 — 0-9 + 0-4 + » ,111 1936 - 0-6 + 0-6 + Haparanda, IV 1936 — 2-3 - 0-9 + Samtliga städer 1936 - 0-9 + 0-6 +

Simrishamn

2-2 +0-07 —0-05 —0-16 0-51 0-63 2-8 + 0-02 —0-06 —014 0-38 0-46 1-8 +0-07 —0-03 —0-13 0-45 0-55 1-8 +0-04 —0-05 —0-13 0-39 0-48 0-4 + 0-47 +0-19 —0-09 1-21 1-49 2-0 +0-07 —0-05 —0-16 0-51 0-63

0-74 0-54 0-65 0-56 1-77 0-74

494 T a b e l l 15, u t v i s a n d e t ö r e t t a n t a l p r o v t a x e r a d e k o m m u n e r f ö r s k j u t n i n g a r i fastighetsTabellen omfattar 33 landskommuner och 1 stad för taxeringsåret Vätö, Stockholms (Kommuntyp C.

Kategorier

Erforder-

skattskyldiga

l

I.

Fastighetsägare 1. Fysiska personer A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen) a) Ägare, som själv brukar fastighet med åkerareal under 5 har >

av 5—30

»

» över 30 > b) Ägare, som arrenderar ut fastigheten men själv har procentavdraget 6 0 7

c) Brukare med procentavdrag och åkerareal under 5 har > av 5 - 3 0 » >

över 30

> Summa jordbruksfastighet

8 9

B. Annan fastighet (huvudsakligen)

10 C. Rörelse (huvudsakligen) Summa fysiska personer

2. Juridiska personer A. Jordbruksfastighet (huvudsakligen)

13 B. Annan fastighet (huvudsakligen)

14 C. Rörelse (huvudsakligen) Summa juridiska personer Summa fastighetsägare

15 16 17 IS

II. Icke fastighetsägare (inklusive eftertaxering) Samtliga skattskyldiga

skattebelastningen för olika kategorier skattskyldiga vid ändrade grunder för beskattningen. 1933 samt 51 landskommuner och 4 städer för taxeringsåret 1936. l ä n , 1936. ligt repartitionstal 3'9.) Antal skattekronor vid Index för skattebelastningen garantiskatt med reparti- (garantiskatt med repartitionstionstalet 5 för talet 5 = 100) vid

Taxeringsvärden å Antal fastighetsägare

jordbruksfastighet

därav annan skogs- fastig- därav i rörelse het värde fastighet inkomst summa

garantiskatt

1 000-ta 1 kronoi

23 31

119-0 466-4

11-7 86-7

2-3 15-0

202-8

47-5

12-5

9 1

162-7 62-2

_

1 0131

30-7 25-4 2020

204 4 284

18-2

1-5

— 1 031-3

— 203-5

17 38

318-8 —

— 318-8 1 3501

— 387-2 74-7 278-2 1 248-9

48-8 75-5

—

—

1350i

— — 278-2 1 248-9

75-5

fristående objektskatt

med repartitionstalet 3

2-5

10 |

60-65 240-70

39-40 42-80

100-05 283-50

93-7 90-6

86-8 85-9 81-2 102-2

82-2 96-5

78-3 90-3

107-65

21-70

129-35

91-2

85-2 109-9 104-6

98-9

85-65 31-10

89-9

80-4

84-1

B

84-9 90-9

67-6

73-5 88-5

1 2

a

58 342

—

81-35

4-30

— 29-8

— —

31-10 521-45

— 108-20

796-9 35-0

6-0 20-7

861-7

26-7

978-50 1 386-05 100-1 100-0 20-20 37-70 98-0 95-6 946-50 1 106-90 2 053-40 97-2 9 4 1

74-7

20-5

—

169-65

—

317-9 48-8

— 48-8

158-95 24-40

—

629-65

98-7 89-4

91-6 81-5

82-1 100-1