Betänkande med förslag angående skogsvårdsstyrelserna

''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1945:58

JOBDBBUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA AVGIVET AV

1944 års

skogsvårdsstyrelseutredning

S T O C K H O L M 1 9

4 5

Statens offentliga utredningar 1945 K r o n o l o g i s k

fl) r t é c k

11 I 11 g

B e t ä n k a n d e ined förslag till utlänningslag och lag 30 U t r e d n i n g a r angåendo ekonomisk efterkrigsplanj angående omhändertagande a v utlänning i a n s t a l t ring. 9. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från kommi eller förläggning. Norstedt. 169 s. J u . sionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 3. B e t ä i B e t ä n k a n d e med förslag.till organisation av en luftk ä n d e angående den svenska handelspolitiken efté fartsstyrelse m . rn. Norstedt. 68 s. K. kriget m . m . Marcus. 124 s. F i . B e t ä n k a n d e rörande särskilda åtgärder vid åter31 Utredningar angående ekonomiskefterkrigsplanering förandet till civil verksamhet a v till beredskaps10. Sysselsättningsundersökningar. Marcus. 224 s. H tjänstgöring inkallad personal. Hreggström. 74 s. Fö. 32 B e t ä n k a n d e a n g å e n d e dyrortsgrupperingen. Hfiegj B e t ä n k a n d e angående d e n husliga utbildningen. ström..400 s. Fi. B e c k m a n . 167 s. S. 33 . B e t ä n k a n d e angående yrkesutbildningen i Norrland Sv. Tryckeri A B . 301 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående 34 . B e t ä n k a n d e m e d förslag angående kommissionärd yrkesutbildning a v sjöfolk a v manskapsgrad s a m t väsendet vid s t a t e n s förvaltningsmyndigheter m. ni å t g ä r d e r till höjande a v sjöfolkets a l l m ä n n a och V. P e t t e r s o n . 160 s. S. medborgerliga bildning. I d u n . 370 s. K. 35 . 1944 å r s s k a t t e s a k k u n n i g a . 1. B e t ä n k a n d e med föl Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskslag angående vissa spörsmål p å den a l l m ä n n a koni ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsm u u a l b e s k a t t n i n g e n s o m r å d e . V. Petterson. 231 s. Fj medelsforskningens o r d n a n d e . Heeggström. 150 s. H. 36 . U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplanfl e t ä n k a n d e rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. 7. BDel ring. 11. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från koni 1. Allmänna s y n p u n k t e r . I d u n . 109 s. K. missiouen för ekonomisk efterkrigsplanering. 4. Bä B e t ä n k a n d e rörande Sveriges smalspåriga j ä r n v ä g a r . 8. Del t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa arbetsmarknadsfrågor trf 2. Blekingenätets j ä r n v ä g a r . I d u n . 124 s. 1 pl. K. m . Marcus. 91 s. Fi. 9. Promemoria ined förslag till arrendebestämruelser 37. B e t ä n k a n d e angående revision a v k o m m u n a l a fond] för k o m m u n a l jord. Marcus. 56 s. Jo. bildningslagen in. m. Heeggström. 80 s. Fi. 10. B e t ä n k a n d e och förslag rörande effektivisering a v 38. K o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n . 2. B e t ä n k a n d e mej skyddshemselevernas e f t e r v å r d m . m . Marcus. 158 8. S. förslag till riktlinjer för e n revision av "rikets irl 11. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplanedelning i borgerliga p r i m ä r k o m m u n e r . Heeggströra! ring. 8. Framställningar och u t l å t a n d e n från kom342 s. S. missionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Be- 1 39.K o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n . 3. Bilagor till k o n i t ä n k a n d e med förslag til) vissa åtgärder i syfte a t t munindelningskommitténs b e t ä n k a n d e med förslå] u n d e r depression stimulera avsättningen a v varaktill riktlinjer för en revision av rikets indelning i bon tiga konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. Fi. gerliga p r i m ä r k o m m u n e r . Haeggström. 124 s. S. ] 12 Investeringsutredningens b e t ä n k a n d e med förslag I 40.Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskl till investeringsreserv för b u d g e t å r e t 1945/46av ningens ordnande. 8. S l u t b e t ä n k a n d e med utredninjj Statliga, k o m m u n a l a och statsunderstödda anläggom silikatkemisk forskning och läderforskning ni. ml ningsarbeten. Marcus, viij, 350 s. Fi. Ha;ggström. 94 s. H. 13 Bilagor till investeringsutredningens betänkande 41 1941 å r s rcuinatikervårdssakkunnigas betänkande] * Del 3. Utredning om r e u m a t i k e r v å r d e n s u t b y g g a n d l med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 a v statliga, k o m m u n a l a och statsunderoch v i d t a g a n d e i övrigt a v å t g ä r d e r för de reumal s t ö d d a anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. Fi. tiska sjukdomarnas bekämpande. I d u n . 194 s. S. ] 14 Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Frågeställ42. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane ningar och riktlinjer. Av C. Welinder. Beckman. ring. 12. Framställningar och u t l å t a n d e n från kom] 113 s. S. missionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 5. Be« 15 Stadsplancutreduingen 1942. 3 . Förslag till byggt ä n k a n d e angående övervakning a v konkurrensbe] uadslag m . m . V. Petterson. 660 s. J u . gränsande företeelser inom näringslivet. Marcus 16.. B e t ä n k a n d e med förslag till nyorganisation av kyr175 s. Fi. koniusikerbcfattningarna m. m. Del 1. Hreggström 43 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar] 210 s. K. Bilaga 5. Skolungdomens vägledning till utbildnind 17.. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till och y r k e . Av E . N e y m a r k . I d u n . 277 s. K. följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 44 . 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar 5. Tiden juli 1943—juni 1944. I d u n . 484 s. Fo. Bilaga 4. Lärjungurvalet till studielinjer med den nu 18.. Normalbrandordning förstäder, köpingar och muniv a r a n d e realskolans m å l . A v E . Dahr. Idun. 123 s. K cipalsamhällen. Norstedt. 21 s. K. 45 . 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar, 19.. N o r m a l b r a u d o r d n i u g för landskommuner. Alter5. Skolans betygssättning. I d u n . 89 s. K. n a t i v 1. F ö r kommuner med bygdebrandförsvaret 46, . Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 1 1 . Utredning och skogsbrandförsvaret s a m o r d n a d e . Norstedt. 21 och förslag angående revision a v lagen om folkpens. K. sionering. V. P e t t e r s o n . 304 s. S. 20.. N o r m a l b r a n d o r d n i n g för landskommuner. Alterna47. B e t ä n k a n d e om skolmåltiderna. Beckman. 322 s , 1 tiv 2. F ö r kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret bil. S. o r d n a t s för sig. Norstedt. 22 s. K. 48. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 1. Den na21. B e t ä n k a n d e och förslag rörande upplysningsverkturvetenskapliga forskningens behov a v personal, ans a m h e t om och inom försvaret. K a t a l o g - o. Tidslag och lokaler. Förslag om i n r ä t t a n d e av e t t n a t u r skriftstryck. 142 s. Fö*. vetenskapligt forskningsråd. Beckman. 243 s. E. 22. U n g d o m e n och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommit49. B e t ä n k a n d e mod förslag till förordning om vissa téns b e t ä n k a n d e del 3. Hseggström. 372 s. J u . investeringsfonder m . m . Marcus. 129 s. Fi. 23. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 10. Statistisk 50. B e t ä n k a n d e om förlossningsvården. Beckman 186 s. undersökning angående folkpensiouärernas bostadsförhållanden m. m. Beckman. 108 8. S. 51. B e t ä n k a n d e om a k a d e m i k e r n a s amorteringsproblem 24. B e t ä n k a n d e angående grundpenningviisendet. MarBeckman. 67 s. S. cus. 64 s. H. 52. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående reglering a v den 25. B e t ä n k a n d e och förslag angående statsbidrag till territoriellaförsamlingsindclningen i Göteborg. Elänbyggnader för folkskoleväsendet. Hreggström. 83 s. K. der, Göteborg. 107 s., 2 kartor. K. ' 2 0 K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra b e t ä n k a u d e n . 53. Statistiska undersökningar kring befolkningsfrågan Bilaga n r 1. Riktlinjer för skapande a v socialväBeckman. 419 s. S. sendets forskningsorganisation. Av H j . Cederströin. 54. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplaneI d u n . xx, 296 s. 4 p l . S. ring. 13. Sysselsättningen u n d e r och n ä r m a s t efter 27. 1944 å r s uppbördsberednings . b e t ä n k a n d e med förkriget. A v E . Westerlind. Marcus. 247 s. Fi. slag till omläggning a v uppbördsförfarandet. Mar55. B e t ä n k a n d e om å t g ä r d e r för beredande av vila och cus. 589 s. Fi. rekreation å t m ö d r a r och b a r n . Beckman. 173 s. S. 28. Straffrättskommitténs b e t ä n k a n d e med förslag till 56. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående ä n d r i n g a r a v strafflagen för krigsmakten i vad den läkarutbildningen. 3. Utbildningeu efter medicine berör b r o t t mot s t a t e n och a l l m ä n h e t e n . N o r s t e d t . licentiatexamen. Hceggström. 171 s. K. 85 s. J u . .57. Overarbetning a v förslag angående läkarutbild29. Straffrättskominitténs b e t ä n k a n d e med förslag till ningen. HiPggström. 109 s. K. ä n d r a d lagstiftning om ä m b e t s b r o t t a v präst. "NorB e t ä n k a n d e med förslag angående skogsvårdsstyrelstedt. 26 s. J u . serna. Marcus. 287 8. J o . l , n t « A ^ m 8 ; r s ^ 1 . a , t r y f ° r t G l &n^os> **• t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t - ö r a b e g y n n e l s e , bokstäverna till det departement, uudtT vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdeDarfceinenfe^ iÅt i n Ä ! 1 ' 1 ? f U e p a r t e , , n e i ^ t - E u \ i 8 t . ^ " - p r e l s e n <Je.i 3 four. I922 ang. statens offentliga u t rZu u S S S f t Ä l " m n a r s (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t ° ** ä a n o r d n i n g

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1945:58 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA A V G I V E T AV

1944 års

skogsvårdsstyrelseutredning

STOCKHOLM

1945 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 458673

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Med stöd av Kungl. Ma,j:ts bemyndigande den 17 mars 1944 har dåvarande chefen lör kungl. jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, tillkallat generaldirektören E. V. Sverne, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren L. E. Andersson, Hedensbyn, länsskogvaktaren E. Björkman, Alingsås, direktören W. Ekman, Gävle, ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren G. K. Heilbacken, Hallbäcken, byråchefen i skogsstyrelsen F. L. H. Johansson, länsjägmästaren O. R. Liibeck, Uppsala, statskommissarien R. E. Norberg samt ledamoten av riksdagens första kammare bruksdisponenten C. G. Sundberg, Överum, med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa utredning och avgiva förslag angående finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m. Till sekreterare åt de sakkunniga har utsetts förste amanuensen N. P. J. Edling. De sakkunniga ha antagit benämningen 1944 års skogs vårdss ty relseutredning. Genom särskilda beslut har departementschefen förordnat taxeringsledaren hos skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län jägmästaren A. Jansson, direktören för statens pensionsanstalt T. B. Kjellén samt överkontrollören hos domänstyrelsen jägmästaren G. F. N. Olhammar att såsom experter biträda de sakkunniga vid behandlingen av vissa med utredningsuppdraget sammanhängande spörsmål. Utredningen har hållit 12 plenisammanträden, varjämte ett inom utredningen tillsatt arbetsutskott vid skilda tillfällen sammanträtt för preliminär behandling av olika frågor. Under arbetet ha överläggningar ägt rum med representanter för länsjägmästareföreningen, Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonals förening och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund samt för Skogssällskapet. Med vederbörligt tillstånd ha ordföranden, ledamoten Norberg och sekreteraren deltagit i en av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anordnad studieresa genom styrelsens område och därjämte i studiesyfte besökt skogsvårdsstyrelsekanslierna å följande orter, nämligen ordföranden i Jönköping och

4 Kalmar, ledamoten Norberg i Falun, Karlstad, Uddevalla och Borås samt sekreteraren i Luleå och Nyköping. Från Kungl. Maj:t infordrade utlåtanden ha avgivits 1) den 20 juni 1944 i ärende angående ifrågasatt lönereglering för en assistent hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län; 2) den 20 juni 1944 i ärende angående lönereglering för biträdande länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län; 3) den 20 juni 1944 i ärende angående anslag till skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län för anställande av ytterligare e. o. länsskogvaktare; 4) den 9 november 1944 i ärende angående lönereglering för en assistent hos skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län; 5) den 9 november 1944 i ärende angående inrättande med pensionsrält av vissa befattningar vid skogsvårdsstyrelser m. m.; 6) den 9 november 1944 i ärende angående inrättande av två dikningsförmansbefattningar hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län; 7) den 9 november 1944 i ärende angående lönereglering för två expeditionsbiträden hos skogsvårdsstyrelsen i Hallands län; 8) den 12 december 1944 i ärende angående tillfällig löneförbättring för skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal; 9) den 12 december 1944 i ärende angående anslag av lotterimedel till skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län; 10) den 19 januari 1945 i ärende angående tillfällig löneförbättring för hos skogsvårdsstyrelserna anställda länsskogvaktare; 11) den 1 oktober 1945 i ärende angående återbesättande av befattningen såsom biträdande länsjägmästare hos skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingsområde; 12) den 6 november 1945 i ärende angående förslag till anvisningar för skogsvårdsstyrelsernas revisorer; 13) den 26 november 1945 i ärende angående anslag av lotterimedel till skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län. Utredningen har den 29 januari 1945 avgivit av chefen för jordbruksdepartementet infordrat yttrande över norrlandskommitléns förslag till vissa åtgärder för främjande av skogsvård och betesförbättring i norra Sverige. I samband med utredningsuppdragets meddelande ha till utredningen för att tagas i beaktande vid uppdragets fullgörande överlämnats handlingarna i ärenden angående 1) 1936 års skogsutrednings den 26 november 1938 avgivna betänkande nr 2 (SOU 1938:58); 2) skogsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943 rörande finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m.; 3) skogsstyrelsens den 20 januari 1944 till Kungl. Maj:t avlåtna promemoria rörande skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings- och lönevillkor m. m. Härjämte ha till utredningen för dess beaktande från Kungl. Maj:t överlämnats

5 1) genom Kungl Maj.ts beslut den 7 juli 1944 handlingarna i ärende angående ifrågasatt ökning av till skogsvårdsslyrelsen i Älvsborgs län utgående anslag av statsmedel; 2) genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 juli 1944 handlingarna i ärende angående ifrågasatt lönereglering för en assistent hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län; 3) genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1944 handlingarna i ärende angående ifrågasatt lönereglering för en assistent hos skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län; 4) genom Kungl. Maj:ts beslut samma dag handlingarna i ärende angående ifrågasatt återbesättande av en dikningsassistentbefattning hos skogsvårdsslyrelsen i Västerbottens län; 5) genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1944 handlingarna i ärende angående ifrågasatt inrättande av två dikningsförmansbefattningar hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län; 6) genom Kungl. Maj :ts beslut samma dag handlingarna i ärende angående ifrågasatt löneförhöjning åt två expeditionsbiträden hos skogsvårdsstyrelsen i Hallands län; 7) genom Kungl. Maj.ts beslut den 8 december 1944 handlingarna i ärende angående ifrågasatt återbesättande och nyinrättande av länsskogvaklarebefattningar hos skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län; 8) genom Kungl. Maj:ts beslut samma dag handlingarna i ärende angående fördelning av det för budgetåret 1944/45 anvisade anslaget till Skogsvård m. m.: Sanering av vissa skogsvårdsstyrelsers ekonomi; 9) genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 december 1944 handlingarna i ärende angående ansökan av skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län om inrättande av tre länsskogvakiarbefattningar m. m.; 10) genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 januari 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt pensionsreglering av en extra länsskogvaktarbefattning hos skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingsområde; 11) genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt löneförbättring för länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län; 12) genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 mars 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt löneförbättring för en e. o. länsskogvaktare hos skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län; 13) genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 april 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt återbesättande av befattningen såsom biträdande länsjägmästare hos skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län; 14) genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 april 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt löneförbättring för läns jägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län; 15) genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt inrättande av en länsskogvaktarbefattning hos skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län;

6 16) genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 augusti 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt återbesättande av en assistentbefattning hos skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län; 17) genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 augusti 1945 handlingarna i ärende angående ifrågasatt befordran av ett kvinnligt kontorsbiträde hos skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län. De sålunda överlämnade handlingarna, vilka beaktats vid utredningsuppdragets fullgörande, återställas härmed. Utredningen får härmed vördsamt överlämna belänkande med förslag angående skogsvårdsstyrelserna. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden dels av ledamoten Ekman, dels av ledamoten Hellbacken, dels av ledamöterna Hellbacken, Liibeck och Sundberg gemensamt, dels ock av ledamoten Norberg. Stockholm den 4 december 1945. ERIC SVERNE LARS E. ANDERSSON WILH. EKMAN FOLKE JOHANSSON E. NORBERG

ERIC RJÖRKMAN GUST. K. HELLBACKEN R. LUBECK CARL SUNDBERG / Nils

Edling

KAP. 1.

Skogsvårdsstyrelserna och deras verksamhet. Utredningsuppdraget. I.

H u v u d d r a g e n av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s hittillsvarande organisation och verksamhet-

Den grundsats, på vilken gällande skogsvårdslagstiftning kan sägas vara uppbyggd, formulerades av 1896 års skogskommitté sålunda: »För att skogsmarken skall kunna anses skyddad mot förödelse fordras, att skogsägaren är förpliktad såväl att bedriva avverkning på ett för skogens reproduktion ändamålsenligt sätt som att därefter vidtaga de åtgärder, vilka med hänsyn till förhållandena erfordras, för att fullgod återväxt skall inom kortaste tid komma till stånd. I intet av dessa avseenden leder det till målet att uppställa en abstrakt regel till skogsägarens efterrättelse. Skall samhällets krav på skogsmarkens bevarande tillgodoses, och på samma gång den enskildes frihet att lämpa sin hushållning ej mindre efter skogens beskaffenhet än efter sina egna ekonomiska förhållanden ej oskäligt inskränkas, så måste i stället för den döda regeln sättas ett levande samfundsorgan, som övervakar den enskilda skogshushållningen och på samma gång kan understödjande ingripa däri.» Kommittén föreslog, att de organ, vilkas verksamhet sålunda borde ersätta »den döda regeln», skulle vara för varje län tillsatta skogsvårdsstyrelser, åt vilka den närmaste uppsikten över att skogsägaren iakttoge sina i lag angivna skyldigheter skulle vara anförtrodd. Uppdraget att ha tillsyn och kontroll över skötseln av de enskilda skogarna skulle icke vara skogsvårdsstyrelsemas och deras biträdens enda eller ens betydelsefullaste uppgift. Fastmera skulle dessa styrelser söka främja och understödja den enskilda skogshushållningen på alla sätt, som kunde anses lämpliga. I sådant avseende kunde exempelvis anföras sådana åtgärder som att utbreda kunskap angående rationell skogsvård, att bevilja bidrag, med eller utan återbetalningsskyldighet, för avdikning av skogsmark, hyggesrensning, skogsodling, bildande eller utvidgning av härads- eller sockenallmänning, att anställa tjänstemän och betjänte med uppgift att lämna enskilda jordägare bistånd och råd vid skogsskötseln, att tillhandahålla skogsfrö och plantor m. m. Då skogsvårdsstyrelsen alltså skulle bliva det egentliga organet för det »kommunala» arbetet i skogshushållningens intresse, borde den ock omhänderha och förvalta alla medel, som ansloges för detta ändamål.

8 Kommitténs förslag lades i huvudsak till grund vid utformningen av hit hörande bestämmelser i 1903 års skogsvårdslagstiftning. De i förslaget uttalade principerna äga i stort sett giltighet även enligt nu gällande författningar på området. De allmänna bestämmelserna om skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet återfinnas — förutom i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 213) — i den med riksdagen beslutade skogsvårdsstyrelseförordningen den 30 maj 1941 (nr 350) — tidigare förordningar den 24 juli 1903 och den 15 juni 1923 — samt i reglementen, fastställda av Kungl. Maj:t för varje särskild styrelse. Verksamhetsområden. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden skulle, såsom nämnts, enligt skogskommitténs förslag följa länsindelningen. Denna punkt jämkades i anledning av motioner vid 1903 års riksdag därhän, att styrelsernas verksamhetsområde alltid skulle utgöra landstingsområde. Kalmar län kom därigenom att få två skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelser skulle enligt 1903 års skogsvårdslag icke finnas i Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka skogar voro undantagna från lagens tillämpning. Detsamma gällde även enligt 1923 års skogsvårdslag. Denna lags tillämpningsområde har emellertid undan för undan utvidgats, och i samband härmed ha skogsvårdsstyrelser tillkommit i Västerbottens och Norrbottens län (kustlandet från och med år 1925 och lappmarkerna från och med år 1934). Gotlands län, för vilket särskild skogsvårdslag gällde ända till år 1926, erhöll skogsvårdsstyrelse år 1908 genom en särskild förordning. För närvarande finnas alltså 25 skogsvårdsstyrelser. Deras säte bestämmes i reglementet och är i regel förlagt till länets residensstad. Styrelsernas sammansättning. Enligt skogskommitténs förslag skulle skogsvårdsstyrelse utgöras av landshövdingen såsom ordförande och i regel två ledamöter, den ene vald av landstinget och den andre av hushållningssällskapet. Förslaget om landshövdingen som självskriven ordförande mötte erinringar och blev i anledning härav icke genomfört. I stället föreskrevs i 1903 års skogsvårdsstyrelseförordning, att ledamöterna skulle utses, ordföranden av Kungl. Maj:t och de övriga till halva antalet av landstinget och till halva antalet av vederbörande hushållningssällskap. I Västerbottens och Norrbottens län utse sedan år 1934 landsting och hushållningssällskap vardera två ledamöter. Suppleanter för ledamöterna skulle enligt 1903 års förordning utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa; enligt praxis utsågs ingen suppleant för ordföranden. Motsvarande bestämmelser om styrelsernas sammansättning gälla alltjämt, dock att i 1941 års skogsvårdsstyrelseförordning införts uttryckligt stadgande, att suppleant skall utses även för ordföranden. Ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelse åtnjuta icke ersättning för sitt uppdrag. Vid resor utgår dock resekostnads- och traktamentsersätt ning.

9 Arbetsuppgifter. Skogsvårdsstyrelserna ha alltsedan sin tillkomst haft den dubbla uppgiften att å ena sidan övervaka skogslagarnas efterlevnad och påtala överträdelser samt å den andra genom positiva åtgärder, såsom upplysning, undervisning och biträde e t c , befordra den enskilda skogsvården. Hur 1896 års skogskommitté såg på styrelsernas uppgifter är redan nämnt. Genom tid efter annan meddelade författningar och genom praxis kan styrelsernas verksamhet sägas i huvudsak ha grupperats på följande sätt: 1) upplysning och undervisning, 2) biträdesverksamhet, 3) bidragsverksamhet, 4) övervakande av skogslagarnas efterlevnad och 5) övrig verksamhet. Gränserna äro dock flytande, och de olika arbetsuppgifterna gripa in i varandra. U p p l y s n i n g s - o c h u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h c t e n, som under skogsvårdsstyrelsernas första tid torde ha bedrivits i ganska ringa omfattning, har under senare år skjutits alltmera i förgrunden. Den ledande synpunkten torde härvid ha varit, att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet bör syfta till att i allt högre grad göra skogsägarna kapabla att själva sköta sina skogar på ett tillfredsställande sätt. Verksamheten bedrives i många skiftande former, såsom kurser vid fasta undervisningsanstalter, fristående kursverksamhet, föredrag, skogsdagar. Härtill kommer den personliga upplysningsverksamhet, som bedrives i samband med förrättningar av olika slag. B i t r ä d e s v e r k s a m h e t e n är den gren av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som efter hand kommit att taga huvudparten av styrelsernas resurser i anspråk. Biträde lämnas för planläggning och utförande av olika skogsvårds- och skogshushållningsåtgärder: skogsodling, skogsdikning, skogsvägbyggnad, betesanläggning samt utstämpling för avverkning. Från början torde biträdesverksamheten främst ha inriktats på skogsodling, men efter tillkomsten av 1915—1917 års lagstiftning mot skövling av ungskog och 1923 års skogsvårdslag har biträdet vid stämpling alltmera kommit i förgrunden. Under de senaste årens krissituation har biträde vid den extraordinära vedavverkningen tagit en stor del av styrelsernas arbetskraft i anspråk. Ersättning för biträde uttages enligt taxa, som varje skogsvårdsstyrelse själv äger fastställa; i vissa fall lämnas biträdet fritt. B i d r a g s v e r k s a m h e t e n består huvudsakligen i förmedling av statsbidrag ur de särskilda anslag, som under de senaste två årtiondena och i ökad omfattning beviljats för olika skogsvårdande ändamål: statens skogsutdikningsanslag (från och med budgetåret 1927/28), statens skogsodlingsanslag (från och med budgetåret 1930/31), anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo (från och med budgetåret 1938/39), norrländska skogsproduktionsanslaget (från och med budgetåret 1940/41) samt anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar (budgetåren 1932/ 33—1934/35 och 1938/39). Syftet med dessa anslag (de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen) har varit dels att skapa en bredare bas för strävandena att höja landets skogsproduktion och dels att bereda ökade arbetstillfällen inom skogsbruket under tider av arbetslöshet. Skogsvårdsstyrelsernas befattning med anslagen omsluter i huvudsak upprättande av plan eller förslag till skogsvårdsföretaget i fråga, beviljande av bidrag samt kontroll över arbetets ut-

10 förande. Under bidragsverksamheten kan vidare hänföras beviljandet av bidrag ur skogsvårdsstyrelsernas egna medel samt tillhandahållandet av frö och plantor gratis eller till reducerat pris. Den verksamhet för ö v e r v a k a n d e a v s k o g s l a g a r n a s e f t e r l e v n a d , som genom skogsvårdslagstiftningen ålagts skogsvårdsstyrelserna, fick redan enligt 1903 års skogsvårdslag en annan omfattning än vad 1896 års skogskommitté avsett. Kommittén hade nämligen föreslagit, att styrelserna icke skulle få någon befogenhet att direkt ingripa gent emot den som gjort sig skyldig till vanskötsel av skogsmark, utan att detta borde tillkomma länsstyrelserna på anmälan av skogsvårdsstyrelserna; förfarandet skulle enligt kommitténs förslag ske i administrativ ordning. Häri vidtog 1903 års riksdag den ändringen, att beslutanderätten överflyttades från länsstyrelsen till domstol, och i samband därmed tillerkändes skogsvårdsstyrelserna exklusiv initiativrätt i fråga om åtgärder mot skogsägaren. Dessutom intogs i skogsvårdslagen en anvisning för skogsvårdsstyrelserna att i första hand söka träffa godvillig överenskommelse med vederbörande om vidtagande av för ålerväxtens betryggande erforderliga åtgärder. Såsom motiv härför anfördes, att det vore av största vikt, att lagens ändamål såvitt möjligt vunnes på övertygelsens väg utan användande av tvångsmedel, vilka lätt kunde väcka motvilja mot lagen och minska det allmänna intresset för skogens vård (andra särskilda utskottets uti. nr 5). I korthet kunna skogsvårdsstyrelsernas hithörande huvudsakliga uppgifter enligt skogsvårdslagen angivas sålunda: Skogsvårdsstyrelse skall övervaka, att avverkning ej sker mot lagens föreskrifter, och eventuellt meddela avverkningsförbud. Styrelsen äger meddela tillstånd till avverkning i vissa fall, där avverkning eljest icke får ske. I fråga om återväxtåtgärder skall styrelsen söka träffa överenskommelse med markägaren, där sådana åtgärder finnas påkallade, och i sista hand stämma in saken till domstol. Lika med allmän åklagare äger skogsvårdsstyrelse åtala förseelser mot skogsvårdslagen och med beslag belägga virke, som kan dömas förbrutet. Beträffande vissa slags skogar, för vilka särbestämmelser gälla, såsom skyddsskogar, svårföryngrade skogar och skogar inom lappmarkerna samt Särna och Idre socknar i Dalarna, äro styrelsernas fiskaliska åligganden mera omfattande. Skogsvårdsstyrelserna utöva vidare viss tillsyn över vården av häradsallmänningar och allmänningsskogar. Till gruppen ö v r i g v e r k s a m h e t äro att hänföra åtskilliga uppgifter av skilda slag. Skogsvårdsstyrelserna och deras tjänstemän ha sålunda att taga befattning med skogsbrandskydd, fastighetstaxerings- och beskattningsfrågor, ärenden rörande fastighetskrediter samt skogliga utredningar och undersökningar m. m. Personal. Enligt uttalande av 1903 års riksdag med anledning av förslaget till skogsvårdsstyrelseförordning borde skogsvårdsstyrelserna erhålla största möjliga frihet att med hänsyn till förhållandena inom deras olika verksamhetsområden själva avgöra, i vad mån de för fyllande av sin uppgift be-

hövde biträde av särskilt anställda tjänstemän och tiilsyningsmän, huru dessa skulle vara kvalificerade och avlönade samt på vad sätt göromålen borde dem emellan fördelas. Den enda tvingande föreskrift i detta hänseende, som intogs i 1903 års förordning, innebar, alt hos skogsvårdsstyrelse skulle såsom biträde vara anställd en forstligt bildad man. I övrigt ägde styrelserna enligt förordningen fria händer att antaga erforderlig personal och utfärda instruktioner för denna. Angående personalens löneförhållanden stadgades endast, att avlöning skulle ske med omhänderhavda medel. Ännu enligt 1941 års skogsvårdsstyrelseförordning ha styrelserna i princip samma frihet i fråga om antagande och avlönande av personal. Den enda inskränkning, som införts i sistnämnda förordning, ligger däri att besvärsrätt stadgats över skogsvårdsstyrelses tillsättningsbeslut. Självbestämningsrätten i personalhänseende har emellertid på andra vägai avsevärt inskränkts. I de reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställts för skogsvårdsstyrelserna, ha bestämmelser meddelats om anställningsformen — kontrakt på viss tid med bestämd uppsägningstid — samt om skyldighet att genom kungörelse ledigförklara vissa befattningar Sedan skogsvårdsstyrelserna från och med år 1921 anslutits till statens pensionsanstalt, ha styrelsernas stadigvarande befattningar reglerats i fråga om minimilön och i vissa andra avseenden, i ändamål att få befattningarna förenade med pensionsrätt i anstalten. Under de senaste åren ha statsmakterna därjämte såsom villkor för utlämnande till skogsvårdsstyrelserna av medel från vissa statsanslag meddelat föreskrifter rörande antalet befattningar och personalens anställnings- och avlöningsvillkor, varigenom styrelsernas självbestämningsrält ytterligare inskränkes. Det forstligt bildade biträde, som enligt vad nyss sagts skulle finnas vid varje skogsvårdsstyrelse, benämndes alltifrån styrelsernas tillkomst länsjägmästare. För verksamheten ute i fältet anställdes därjämte redan från början länsskogvaktare med skogsskole- eller motsvarande utbildning, vilka regelmässigt fingo svara för var sitt distrikt av styrelsens område. De växande arbetsuppgifterna ha sedermera medfört, att skogsvårdsstyrelserna undan för undan måst utöka personalen. På vissa håll har närmast under länsjägmästaren och vid dennes sida inrättats en befattning som biträdande länsjägmästare, och i de största länen ha många av länsjägmästarens uppgifter delegerats till distriktsjägmästare. Därjämte ha såsom biträden anställts skogshögskoleutbildade assistenter och vidare ledare av speciella verksamhetsgrenar. Vad angår den skogsskoleutbildade personalen har utvecklingen medfört dels en minskning av tjänstgöringsområdenas omfattning och en motsvarande ökning av antalet länsskogvaktare med eget område och dels anställandet av en del länsskogvaktare utan eget område, s. k. extra eller extraordinarie länsskogvaktare. Förutom nu angivna förrättningspersonal ha skogsvårdsstyrelserna i växande omfattning anställt särskild personal för kansliarbetet (kamrerare, kontorsbiträden etc, benämningarna variera).

12 Vissa grenar av skogsvårdsstyrelseverksamheten, framför allt biträdet vid stämpling och skogsodling, äro mer eller mindre säsongbetonade. Detta har medfört, att skogsvårdsstyrelserna utöver den fasta förrättningspersonalen i stor utsträckning måst anlita tillfällig arbetskraft (arbetsledare och förmän) för att leda biträdesförrättningar. Finansiering. Skogsvårdsstyrelsernas sammanlagda u t g i f t e r , som under den första femårsperioden 1905—1909 uppgingo till i medeltal 778 000 kronor per år, ha sedermera ökats till mer än tio gånger detta belopp. De utgjorde under perioden 1936—1940 i medeltal 5 665 000 kronor samt år 1943 8 412 000 kronor. Ökningen sammanhänger delvis med utvidgning av skogsvårdsstyrelseorganisationen — tillkomsten av nya styrelser i Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län — men framför allt med de ökade och intensifierade arbetsuppgifter, som styrelserna med tiden erhållit. Av de genomsnittliga utgifterna för åren 1936—1943 belöper inemot hälften på vad som i skogsvårdsstyrelsernas bokföring uppförts såsom utgifter för de olika verksamhetsgrenarna (huvudsakligen förrättningskostnader: löner och arvoden till tillfällig personal, rese- och traktamentsersättningar), nära 40 procent på posten löner (till pensionsberättigad personal och en del årsanställd personal ulan pensionsrätt) och bidrag till pensionsavgifter samt återstoden eller 12 procent på övriga utgifter. De m e d e l , som stå till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för bestridande av dessa kostnader, utgöras huvudsakligen av skogvårdsavgifter samt anslag av staten. Därjämte erhåller ett flertal skogsvårdsstyrelser anslag till sin verksamhet från landsting och hushållningssällskap. Härförutom ha emellertid skogsvårdsstyrelserna vissa egna inkomster dels genom ersättningar för lämnat biträde vid utförande av skogsvårdsåtgärder, dels genom försäljningar av frö, plantor m. m., dels ock genom avkastning av fastigheter och kapital m. m. Rörande dessa inkomstkällor må i detta sammanhang följande nämnas. Skogsvårdsavgifterna tillkommo genom beslut av statsmakterna i samband med 1903 års lagstiftning rörande de enskilda skogarna. Man utgick därvid från att den som avverkade skog borde vidkännas en speciell avgift för åstadkommande av medel till skogsåterväxtens förkovran å enskilda marker. Någon möjlighet fanns emellertid ej för det dåvarande att lägga avgälden direkt på avverkaren. I stället valdes utvägen att indirekt uttaga avgiften, som erhöll benämningen skogsvårdsavgift, genom att låta exportör av trävaror och trämassa i första hand vidkännas densamma. Samtidigt fastslogs principen, alt skogsvårdsavgifter, som erlagts för virke avverkat inom en ort, skulle komma samma orts skogsbruk till godo. Den första förordningen om skogsvårdsavgift utfärdades den 24 juli 1903. Sedan skogsaccisen införts år 1909, vidtogs den ändringen i fråga om skogsvårdsavgifterna, att dessa i stället skulle utgå för avverkat virke i förhållande till dettas värde. Ny förordning om skogsvårdsavgift utfärdades den 11 oktober 1912 (nr 275). I denna förordning, vilken alltjämt är gällande,

13 s t a d g a s , att 90 p r o c e n t av avgiftsmedlen f r å n varje s k o g s v å r d s s t y r e l s e o m r å d e skola t i l l h a n d a h å l l a s s k o g s v å r d s s t y r e l s e n i n o m o m r å d e t och a t t 10 p r o cent av a v g i f t s m e d l e n skola i n l e v e r e r a s till s t a t s k o n t o r e t att fördelas m e l l a n s t y r e l s e r n a efter d e r a s b e h o v . Ur m o t i v e r i n g e n till Kungl. Maj:ts p r o p o s i t i o n i ä m n e t (nr 208) till 1912 å r s r i k s d a g m å f r a m h å l l a s följande. Det kunde icke undgås, att avgifterna komme att fördela sig tämligen ojämnt på olika landsdelar och icke alltid på sådant sätt, att de motsvarade behovet. Visserligen kunde behovet av skogsvårdsmedel i stort sett mätas efter avverkningarnas storlek i olika landsdelar, men behovet av medel för skogsodling å gamla kalmarker ävensom för sumpiga skogstrakters utdikning stode ingalunda i förhållande till avverkningarnas storlek och av dessa beroende inkomster av skogsvårdsavgift. Ofta vore behovet av medel till dylika ändamål störst, där avverkningarna vore minst. Det vore därför av synnerlig vikt, att särskilda medel funnes att tillgå för ett undanröjande av omnämnda olägenhet. I skogsvårdsavgiften inginge medel, som avsåge virke, avverkat såväl å enskildas som å kronans skogar. Den del, varmed virke från kronans skogar eller de skogar, vilkas avkastning tillfördes statsverkets skogsmedel, bidroge till skogsvårdsavgiftssumman, hade beräknats till 10 procent av denna. Över det belopp, denna procentsats motsvarade, borde staten äga en friare dispositionsrätt än i fråga om den del av skogsvårdsavgifterna, som härrörde från virke å övriga skogar. För att frigöra denna kronans andel i skogsvårdsavgiften, som ansåges behövlig för fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna efter deras olika behov, stadgades sålunda, att 10 procent av skogsvårdsavgiften alltid, var den än inflöte, skulle redovisas särskilt och ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Domänstyrelsen hade ifrågasatt riktigheten av att skogsvårdsavgift utginge för virke, avverkat å kronans skogar. Enär skogsvårdsavgifter icke till någon del finge användas för dessa, syntes det styrelsen, att denna extra avgift icke skäligen borde påläggas denna del av statens affärsverksamhet. S e d e r m e r a h a vid u p p r e p a d e tillfällen förslag v ä c k t s och u t r e d n i n g a r verk ställts dels o m h ö j n i n g av s k o g s v å r d s a v g i f t s p r o c e n t e n och dels o m h ö j n i n g av u t j ä m n i n g s a n d e l e n (se utförlig h i s t o r i k i 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g s bet ä n k a n d e n r 2, SOU 1 9 3 8 : 5 8 , s. 2 7 6 — 2 8 1 ) . Särskilt m å i detta h ä n s e e n d e n ä m n a s b e t ä n k a n d e avgivet å r 1927 av tillkallade s a k k u n n i g a för u t r e d n i n g a n g å e n d e statliga å t g ä r d e r för t r y g g a n d e av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s e k o n o m i (SOU 1927: 1) s a m t b e t ä n k a n d e avgivet å r 1929 av c e n t r a l r å d e t för skogsvårdsstyrelsernas förbund angående undersökning om utjämningsandelen. N å g o n ä n d r i n g i o v a n a n g i v n a g r u n d e r för s k o g s v å r d s a v g i f t e r n a s u t t a g a n d e och fördelning h a r emellertid icke vidtagits. F ö r n ä r v a r a n d e gäller s å l u n d a , att för a v v e r k a t virke, s o m t a x e r a t s till skogsaccis, skall erläggas skogsvårdsavgift m e d 1,3 p r o c e n t av virkets taxer a d e r o t v ä r d e att fördelas p å sätt o v a n angivits. I m e d e l t a l u n d e r å t t a å r s p e r i o d e n 1936—1943 h a r den s a m m a n l a g d a ink o m s t e n av s k o g s v å r d s a v g i f t s m e d e l u p p g å t t till 2,6 miljoner k r o n o r , vilket m o t s v a r a r 42 p r o c e n t av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s g e n o m s n i t t l i g a totalutgifter u n d e r s a m m a period. Statsanslagen till s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s v e r k s a m h e t h a u t g å t t i olika form e r . Alltsedan slutet av 1880-talet beviljade r i k s d a g e n årligen ett anslag, u r s p r u n g l i g e n å 25 000 k r o n o r , för skogsodlingens b e f r ä m j a n d e att tilldelas

14 landsting och hushållningssällskap. Efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst höjdes anslagets belopp till 100 000 kronor, och anslaget tilldelas i princip skogsvårdsstyrelserna. Under åren 1904—1920 beviljade riksdagen därjämte ett årligt anslag å 60 000, sedermera 67 500 kronor till bestridande av kostnaderna för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. År 1920 sammanslogos nämnda båda anslag till ett å 150 000 kronor, benämnt anslaget till skogsvårdens befrämjande. Detta anslag ökades sedermera och uppfördes sålunda för vart och ett av budgetåren 1930/31—1933/34 med 830,000 kronor. Sedan lappmarksskogarna från och med år 1934 ställts under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, ökades anslaget till ungefär det dubbla. Från och med budgetåret 1939/40, då lappmarksmedlen brötos ut till ett särskilt anslag (se nedan), till och med budgetåret 1945/46 har å anslaget till skogsvårdens befrämjande årligen anvisats i medeltal 730 000 kronor. Kostnaderna för lappmarksverksamheten (lappmarksskogar, allmänningsskogar samt vissa skyddsskogar och svårföryngrade skogar) ha från och med budgetåret 1938/39 bestritts från ett särskilt anslag (»lappmarksanslaget») om i medeltal 800 000 kronor. För befattningen med bidrags verksamheten ur de särskilda skogsvårdsanslagen åtnjuta skogsvårdsstyrelserna förvaltningsbidrag med belopp, som bestämmas antingen schablonmässigt till viss procent å medel, som anvisats för utdelning såsom bidrag till skogsägare, eller efter uppskattning av styrelsens s. k. merkostnader för verksamheten. Åren 1936—1943 ha skogsvårdstyrelserna i förvaltningsbidrag och vissa andra bidrag ur dessa anslaguppburit i medeltal 228 000 kronor årligen. Härjämte ha under de senaste åren anvisats särskilda statsanslag för vissa av krisen förorsakade kostnader. Å anslaget till ersättning åt skogsvårdssty reiser för visst biträde vid virkesavverkning m. m. har anvisats för budgetåren, 1940/41—1945/46 respektive 150 000, 150 000, 200 000, 300 000, 500 000 och 400 000 kronor. Såsom ersättning för kostnader föranledda av inskränkningar med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog ha för budgetåren 1943/44 —1945/46 anvisats respektive 34 000, 84 000 och 60 000 kronor. Slutligen ha de senaste åren anvisats medel för sanering av Västernorrlands och Västerbottens skogsvårdsstyrelsers ekonomi. Sammanlagt har i form av statsanslag och förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen under vart och ett av åren 1936—1943 till skogsvårdsstyrelserna influtit i medeltal 1 941 000 kronor, vilket motsvarar 31 procent av skogsvårdsstyrelsernas genomsnittliga totalutgifter under samma period. Anslag av landsting och liushållningssällskap beviljades i många fall redan före skogsvårdsstyrelsernas tillkomst för befrämjande av skogsodling å enskild mark. Motsvarande anslag ha sedermera lämnats skogsvårdsstyrelserna, med eller utan särskilda villkor angående användningen. Beloppen av dessa s. k. ortsbidrag ha varierat starkt från län till län och i allmänhet minskat under de senaste åren. I medeltal ha ortsbidragen under perioden 1936—1943 utgjort cirka 114 000 kronor årligen, vilket motsvarar 2 procent av skogsvårdsstyrelsernas genomsnittliga totalutgifter under perioden.

15 Inkomsterna av biträdesersättningar, av ersättningar för syner och rättegångar samt av försäljningsmedel för frö och plantor m. m. ha under perioden 1936—1943 uppgått till i medeltal 1 184 000 kronor årligen, vilkel motsvarar 19 procent av de årliga totalutgifterna. Inkomster av kapital och fastigheter ha under åren 1936—1943 för skogsvårdsstyrelserna utgjort i medeltal 343 000 kronor årligen, motsvarande 6 procent av totalutgifterna. Revision. Den lokala revisionen av skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning har alltsedan deras tillkomst utövats av särskilda revisorer, utsedda av Kungl. Maj:t, landsting och hushållningssällskap enligt samma grunder, som gälla för styrelsernas ledamöter. Rätt att bevilja eller vägra ansvarsfrihet tillkom enligt 1903 års skogsvårdstyrelseförordning endast landsting och hushållningssällskap men har sedermera uttryckligen tillerkänts även Kungl. Maj:t. 1937 års riksdag beslöt att såsom villkor för ställande av statsmedel till förfogande åt skogsvårdsstyrelserna föreskriva, att riksdagens revisorer skulle äga granska styrelsernas förvaltning och räkenskaper. Central tillsyn över skogsvårdsstyrelserna. Redan några år efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst utvecklades ett för styrelserna gemensamt organ, det s. k. skogsvårdsstyrelsemötet, med uppgift bl. a. att åstadkomma bättre samverkan mellan styrelserna och större enhetlighet i deras lagtillämpning. Fråga uppkom emellertid snart om anordnande av central tillsyn över styrelserna och deras verksamhet. Härom må nämnas följande. 1911 års skogslagstiftningskommitté, som uppgjorde förslag till 1923 års skogsvårdslag och skogsvårdsstyrelseförordning, framhöll i sitt år 1918 avgivna betänkande, att den grund, vara skogsvårdsstyrelserna byggts enligt 1903 års lagstiftning, och de riktlinjer, som i denna uppdragits för deras verksamhet, torde vara av det värde, att institutionen borde bibehållas i dess dåvarande gestaltning. Den självständighet, som varje skogsvårdsstyrelse hade inom sitt verksamhetsområde, till fromma för där rådande säregna förhållanden, borde icke heller rubbas. För åvägabringande av en fullständigare överensstämmelse mellan styrelserna beträffande statistiska förhållanden, bokföring, organisation samt därmed sammanhängande bestämmelser och dylikt föreslog emellertid kommittén, att inom jordbruksdepartementet skulle anställas en skogsvårdsinspektör. I den proposition (nr 160), vari förslag till ny skogsvårdsstyrelseförordning förelades 1923 års riksdag, framhöll föredragande departementschefen, att det torde vara givet, att någon rubbning av grundlinjerna för den dittillsvarande skogsvårdsstyrelseorganisationen ej borde ske. I stället för den av skogslagstiftningskommittén föreslagna anordningen med en skogsvårdsinspektör vore det enligt departementschefens mening naturligt, att de för den önskade enhetligheten erforderliga åtgärderna inordnades uti domänstyrelsens verksamhet. I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört upptogos i

16 det vid propositionen fogade förslaget till skogsvårdsstyrelseförordning bestämmelser om befogenhet för domänstyrelsen att meddela föreskrifter om de grunder, enligt vilka skogsvårdsstyrelsernas årliga redovisningar skulle vara avfattade m. m., ävensom därom, att yttrande från domänstyrelsen skulle infordras, innan reglemente för skogsvårdsstyrelse av Kungl. Maj:t fastställdes. I det utlåtande, som särskilda utskottet vid 1923 års riksdag avgav över propositionen, underströk utskottet vikten av att skogsvårdsstyrelsernas självständighet bibehölles genom att framhålla, att styrelserna i saknad av självständighet icke skulle vid skogsvårdslagens tillämpning äga möjlighet till den smidiga anpassning efter mötande förhållanden, som vore en nödvändig förutsättning för att deras verksamhet skulle bliva till det därmed avsedda gagnet för vården av landets skogar. Utskottet anmärkte emellertid mot propositionen, att de av Kungl. Maj:t däri föreslagna förändringarna i syfte att vinna ökad enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas arbeten avsåge endast formella och statistiska frågor samt revisionsfrågor. Enligt utskottets mening vore det önskligt, att större enhetlighet vunnes även i skogsvårdsstyrelsernas lagtilllämpning och bättre samverkan mellan dem på detta område. I överensstämmelse härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten och sättet att med bevarande av skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma bättre samverkan och större enhetlighet i deras lagtillämpning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Därjämte hemställde utskottet, att den befattning, som enligt förslaget till skogsvårdsstyrelseförordning skulle tillkomma domänstyrelsen med vissa däri angivna frågor, i stället skulle uppdragas åt Kungl. Maj:t. Vad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagen. Med anledning av 1923 års riksdagsbeslut föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 182) till 1925 års riksdag, att riksdagen måtte anvisa visst anslag för bestridande av kostnaderna för en sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna med uppgift att verka för större enhetlighet i styrelsernas tillämpning av lagar och författningar, som anginge vården av enskilda skogar. Propositionen bifölls av riksdagen. I anslutning till vad i 1925 års proposition föreslagils beslöto skogsvårdsstyrelserna vid möte 1925 att bilda en sammanslutning med benämning skogsvårdsstyrelsernas förbund samt att antaga stadgar för förbundet. Enligt dessa stadgar, som fastställdes av Kungl. Maj:t, utgjorde förbundet det centrala organet för skogsvårdsstyrelserna, och hade förbundet i denna egenskap till uppgift att bevaka och främja styrelsernas gemensamma intressen, att verka för erforderlig enhetlighet i styrelsernas lagtillämpning samt att åstadkomma samverkan mellan styrelserna m. m. Förbundet skulle ej äga att utöva någon administrativ myndighet över styrelserna, utan dessa bibehöllos vid den oberoende ställning, som tillerkänts dem i 1923 års skogsvårdsstyrelseförordning. 1936 års skogsutredning tog sedermera i sitt förut omnämnda betänkande upp frågan om översyn av skogsvårdsstyrelseorganisationen. Utredningen anförde i fråga om styrelsernas allmänna ställning följande.

17 De arbetsuppgifter, som utredningen ansåge böra tillkomma skogsvårdsstyrelserna, vore synnerligen maktpåliggande och betydelsefulla. För att de skulle kunna på liästa sätt fullgöras krävdes enligt utredningens mening, att styrelserna ägde erforderlig handlingsfrihet och utrymme för initiativ. Såvitt utredningen kunnat finna, hade nämligen en av de bidragande orsakerna till att skogsvårdsstyrelserna under de gångna åren i stort sett haft framgång i sitt arbete varit, att de kunnat verka relativt fritt och självständigt. Då det för dem gällt att med hänsynstagande till lokala faktorer finna framkomliga vägar för skogsvårdsarbetet, hade denna obundenhet varit av synnerligt värde. Därförutan hade det icke låtit sig göra att på sätt som skett anpassa åtgärderna efter rådande förhållanden. Icke heller hade det initiativ och ansvar, som präglat skogsvårdsstyrelsernas gärning, kunnat göra sig i samma grad gällande. Vid den prövning rörande behovet av ändring i skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning, varom fråga vore, borde därför så långt möjligt aktgivas på att sådana förslag ej bringades å bane, som såtillvida rubbade skogsvårdsstyrelsernas rörelsemöjligheter beträffande skogsvårdsarbetets bedrivande, att deras intresse för sitt uppdrag därigenom kunde tänkas bliva förminskat. S k o g s u t r e d n i n g e n f ö r o r d a d e s å l u n d a ett b i b e h å l l a n d e i h u v u d s a k av d e n d i t t i l l s v a r a n d e s k o g s v å r d s s t y r e l s e o r g a n i s a t i o n e n . U t r e d n i n g e n tog emellertid bl. a. u p p f r å g a n o m i n r ä t t a n d e a v ett statligt c e n t r a l o r g a n för det e n s k i l d a s k o g s b r u k e t och i s a m b a n d d ä r m e d vissa a n g e l ä g e n h e t e r , som a v s å g o förh å l l a n d e t m e l l a n detta c e n t r a l o r g a n och s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a . Ur u t r e d n i n g ens förslag i d e n n a del m å följande a n t e c k n a s . Det syntes utredningen påtagligt, att om vårt enskilda skogsbruks framskridande skulle av statsmakterna kunna mest ändamålsenligt främjas, så krävdes härför en centralmyndighet, fastare uppbyggd än skogsvårdsstyrelsernas förbund. Likväl torde denna organisation besitta så många värdefulla egenskaper, att vid tillskapandet av ett lämpligt centralorgan på det skogliga området så långt möjligt borde byggas på den grund, detta förbund bildade. Detta organ benämnde utredningen statens skogsstyrelse. Skogsstyrelsen borde stå i nära kontakt med skogsvårdsstyrelserna, äga från dem infordra yttranden och upplysningar, liksom å andra sidan hålla skogsvårdsstyrelserna underrättade om sådant, som kunde vara av vikt för befordrande av deras ändamål. Skogsstyrelsen borde också äga meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen, som berörde deras verksamhet. I vad anginge skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för fullgörande av statsuppdrag borde skogsstyrelsen tillika vara tillsyns- och besvärsmyndighet. I proposition (nr 94) till 1941 å r s r i k s d a g i a n l e d n i n g av s k o g s u t r e d n i n g e n s förslag a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n i fråga o m s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s allm ä n n a ställning följande: »I likhet med utredningen anser jag någon mera genomgripande ändring av skogsvårdsstyrelserna icke vara behövlig. Alltsedan sin tillkomst ha dessa styrelser på ett i stort sett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sin ofta svåra uppgift att å ena sidan befrämja skogsvården och utveckla intresset för densamma och å andra sidan såsom fiskalisk myndighet bevaka statsintresset i fråga om skogsskötseln å de enskilda skogarna. Styrelserna ha vid handhavandet av sina uppgifter åtnjutit stor handlingsfrihet och fritt utrymme för det egna initiativet. Detta torde även i framtiden böra bliva förhållandet. Att inpressa skogsvårdsstyrelserna i byråkratiska former eller försätta dem i någon beroende tjänstemannaställning i förhållande till staten bör icke ifrågakomma. Styrelserna böra vara ett uttryck för det samlade skogsvårdsintresset i orten och böra därför så långt det är möjligt och lämpligt verka fritt och självständigt.» 2—458673.

18 Beträffande den föreslagna skogsstyrelsen uttalade departementschefen, att den i förhållande till skogsvårdsstyrelserna borde ha framförallt en vägledande verksamhet samt att den såsom skogsutredningen framhållit torde böra meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen, som berörde deras verksamhet. Vid ärendets riksdagsbehandling framhöll jordbruksutskottet (uti. nr 31) bland annat, att en förutsättning för att skogsstyrelsen skulle erhålla den betydelse för skogsbruket, som förutsatts, vore att ömsesidigt gott samarbete komme till stånd mellan centralmyndigheten och skogsvårdsstyrelserna. Propositionen bifölls av riksdagen. Skogsvårdsstyrelsernas förbund har därefter upplösts.

II. Utfallet av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. framförda önskemål och förslag.

Tidigare

Ehuru skogsvårdsstyrelseinstitutionen tillskapats av statsmakterna, finansieras väsentligen med allmänna medel samt har i uppdrag att utöva kontroll över skogsvårdslagarnas efterlevnad och även i andra hänseenden fullgör offentliga uppgifter, ha skogvårdsstyrelserna förlänats en inom svensk statsförvaltning osedvanligt självständig ställning. Denna obundenhet torde ha tilldelats styrelserna, för att de skola på ett smidigt och effektivt sätt kunna utöva sin av lokala förhållanden beroende, ofta ömtåliga verksamhet. Vid institutionens utbyggande synes man avsiktligt ha strävat efter att finna en sådan form för organisationen, som skulle kunna mötas med förståelse av skogsägarna själva samt giva så få friktionspunkter som möjligt vid en tjänsteutövning, vilken ej sällan innebär ett ingrepp i den personliga äganderätten. Skogsvårdsstyrelserna blevo i sådant syfte anordnade som lokalt betonade organ, sammansatta av betrodda män i respektive orter. För att ytterligare understryka institutionens karaktär gjordes ledamotskapet till ett oavlönat förtroendeuppdrag. Det torde allmänt erkännas, att de mål, man med denna organisationsform sökt vinna, även i det väsentliga uppnåtts. Skogsvårdsstyrelserna ha haft en rörelsefrihet, som ansetts ha verkat höjande på deras initiativkraft och arbetslust samt befrämjat deras anpassning till de olika förhållanden, som råda inom verksamhetsområdena. Å andra sidan saknas icke uttryck för den meningen, att självständigheten medfört en mindre lämplig olikformighet i skilda styrelsers lagtillämpning, personalorganisation och arbetsmetoder samt i ett eller annat fall erbjudit en lockelse till väl långtgående befattningstagande med skogsägarnas göranden och låtanden. Det oaktat förefaller det, som om ett generellt omdöme om skogsvårdsstyrelserna går ut på att styrelserna nu för skogsägarna mera framstå som representanter för de spontana skogsvårdssträvandena än som en statens kontrollmyndighet. De direkta fiskaiiska ingripandena representera också en förhållandevis liten arbetsinsats i jämförelse med skogsvårdsstyrelsernas övriga, på positiva uppgifter inriktade

19 verksamhetsgrenar; år 1944 motsvarade arbetet med övervakandet av skogslagarnas efterlevnad sålunda blott 11,8 procent av samtliga i skogsvårdsstyrelseverksamheten använda rese- och förrättningsdagar. Som regel torde också skogsägarnas förståelse för skogsvårdsstyrelserna och deras uppgifter efter hand ha vidgats. Även om gällande skogslagstiftning och därigenom tillskapade tillsyningsorgan i vida kretsar bedömas som i stort sett ändamålsenligt utformade, så äro dock därmed icke alla förutsättningar för ett fruktbart skogsvårdsarbete för handen. Lagbestämmelserna äro i och för sig icke tillfyllest för att driva fram en aktiv skogsvård, som höjer produktionen och därmed ökar försörjningsmöjligheterna inom skogsbruket. En dylik aktiv skogsvård, som även får betecknas som ett statsintresse, följer flera vägar. Den innebär, att skogsbestånd i olika utvecklingsstadier underkastas en rationell behandling, varigenom deras avkastning stegras, att sedan gammalt vanvårdade marker genom förbättringsåtgärder sättas i full produktion, att ny mark vinnes för skogsbörd genom att därför lämpade försumpade marker utdikas, att den för skogarna skadliga betesgången bringas att upphöra m. m. Sådana åtgärder åvägabringas främst genom skogsägarnas frivilliga medverkan. Från många håll har betygats, alt resultaten på detta område av skogsvårdsstyrelsernas arbete varit gott, sett mot bakgrunden av deras ekonomiska resurser. Styrelsernas insatser för spridande av upplysning och undervisning om skogsvård ha varit betydande. Personalen har i stor utsträckning tagits i anspråk för planläggning av arbeten tillhörande skogsskötseln, såsom utsyning av gagnvirke och vedskog, hyggesröjning, skogsodling och avdikning av vattensjuka marker. Fröklängningsanstalter och plantskolor ha anlagts av skogsvårdsstyrelserna. Vidare märkas styrelsernas strävanden att, till båtnad för skogsvården, införa en ordnad beleskultur och att lösa skogarnas Iransportfråga genom anläggande av bilvägar. En god uppfattning om de olika verksamhetsgrenarnas utveckling får man av den riksstatistik för skogsvårdsstyrelserna, som årligen sammanställes. Enligt samstämmiga uttalanden har skogsvårdsstyrelsernas verksamhet givit goda resultat. Överlag vitsordas att under de senaste decennierna den enskilda skogsvården tack vare, bland annat, styrelsernas insatser gjort påtagliga framsteg, vilket också bestyrkes av riksskogstaxeringarnas uppgifter. Skogstillståndet i dag måste därför, sett i det stora hela, betecknas såsom betydligt bättre än då styrelserna började sin verksamhet. Trots denna förbättring torde enighet råda därom, att skötseln av landets enskilda skogar icke uppnått en i allo tillfredsställande standard samt att fordringarna på framtidens skogsvårdsarbete följaktligen måste ställas mycket höga. Många krafter, ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och andra, ha förvisso samverkat till stimulerande av skogsvårdens utveckling under de senaste decennierna. Som i det föregående antytts skulle en viktig del häri represen-

teras av skogsvårdsstyrelsernas arbete. Samtidigt som man hävdat, att efter omständigheterna styrelsernas verksamhet i huvudsak bedrivits ändamålsenligt och tjänat skogsvården till fromma, har det dock understrukits, att verksamhetens hittillsvarande utformning icke utesluter förekomsten av vissa kännbara brister, sammanhängande med, bland annat, att arbelsresurserna ej utvecklats i takt med uppgifternas växande omfattning. Så skulle särskilt vara fallet i fråga om fast, väl utbildad personal. Bland olägenheterna härav har framhållits, att många skogsvårdsstyrelser i alltför stor utsträckning nödgats ägna sig åt löpande ärenden, såsom utsyningar och statsunderstödda skogsvårdsarbeten, vilket i sin tur kan leda till att den allmänna upplysningsverksamheten eftersattes. Den lämpliga avvägningen mellan å ena sidan upplysnings- och undervisningsverksamhet samt, å den andra, direkt biträdesverksamhet uppfattas därför som en fråga av så stor principiell betydelse, att den bör ingående övervägas. Vad själva utsyningsarbetet beträffar, har man riktat uppmärksamheten på de risker, som äro förknippade med en stor tillfällig personal, nämligen att en del förrättningsmän icke äga önskvärd kompetens och duglighet. Anhopning av förrättningar har lätt kunnat medföra en alltför stor schablonisering av arbetet och mindre tid för nyttig instruktionsverksamhet bland skogsägarna, i samband med pågående arbeten eller eljest. Ett avtrubbande av skogsägarnas intresse för själva förrättningarna och deras utförande förmenas kunna bli en följd härav. Det är en gängse uppfattning, att skogs vårdsstyrelserna i många fall icke endast lidit av alltför snävt begränsade medelsresurser, utan även att de stora skiftningarna i inkomsterna från år till år inneburit mycket kännbara svårigheter. Såsom orsak härtill har framhållits det faktum, att skogsvårdsavgifterna äro synnerligen konjunkturbetonade och att statsanslagen ej kompenserat skiftningarna i avgifterna. Av, bland andra, skogsstyrelsen har framhållits, att skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska ställning i stor utsträckning försämrats genom krisförhållandena i samband med det senaste kriget. Visserligen hade skogsvårdsavgifterna stegrats och särskilda krisanslag tillkommit, men den härav föranledda inkomstökningen hade icke kompenserat den genom arbetsuppgifternas ansvällning och höjning av arbetslönerna m. m. förorsakade kostnadsökningen. Det har från skilda håll framhållits som en avsevärd olägenhet, att skogsvårdsstyrelserna i personalhänseende icke blivit organiserade efter enhetliga grunder. Det har därvid hänvisats till såväl att antalet befattningar (fast anställd och tillfällig personal; högre och lägre grader) varit relativt sett olika vid skilda skogsvårdsstyrelser, som att betydande olikheter styrelserna emellan vidlåda bestämmelserna om personalens anställnings- och avlöningsförmåner. Det har ofta understrukits, att den medelsbrist och det ekonomiska osäkerhetstillstånd, som under de gångna åren karakteriserat flertalet skogsvårdsstyrelser, återverkat på personalorganisationen och dess förhållanden och jämväl bidragit till ojämnheterna styrelserna emellan. Löneförmåner och andra

21 anställningsvillkor ha i de flesta fall varit avsevärt sämre än för befattningshavare i statlig tjänst med närmast motsvarande uppgifter. Den meningen har allmänt hävdats, att flertalet styrelser nödgats arbeta med i relation till behovet alltför små personalstater, framför allt i fråga om de fast anställda befattningshavarna, att otillräckliga medelsresurser ha framtvingat ett ökat utnyttjande av tillfälligt anställda samt att detta medfört otillfredsställande befordringsgång, stagnation och rekryteringssvårigheter. I sammanhang med angivna fundamentala frågor rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, finanser och personal ha vissa andra spörsmål framkommit, vilka särskilt under senare år blivit aktuella: indelningen i skogs vårdsstyrelseområden och styrelsernas organisation i stort, styrelsernas allmänna ställning och sammansättning, den lokala och centrala tillsynen över styrelsernas verksamhet och medelsförvaltning samt ansvarigheten för sistnämnda förvaltning. Förslag ha i olika sammanhang framförts om botande av de brister, varmed skogsvårdsorganisationen i vissa avseenden ansetts vara behäftad. Härom må i korthet nämnas följande. 1936 års skogsutredning framlade i sitt ovannämnda betänkande vissa synpunkter rörande skogsvårdsstyrelsernas framtida verksamhet. I fråga om finansieringen innehöll skogsutredningens nämnda betänkande ett förslag, som syftade till förbättrad och stabiliserad medelsförsörjning. Sedermera har skogsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943 framlagt ett förslag till provisorisk lösning av finansieringsfrågan, byggt på skogsutredningens förslag. Beträffande skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden ha detaljerade förslag framlagts av skogsstyrelsen dels i nyssnämnda skrivelse den 12 mars 1943 (ordinarie personal) och dels i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1944 (huvudsakligen icke-ordinarie personal). Skogsstyrelsen har emellertid i dessa icke närmare prövat styrelsernas personalbehov utan i princip utgått från det nuvarande antalet befattningar såsom ett minimum. Indelningen i skogsvårdsstyrelseområden och styrelsernas organisation i stort ha gjorts till föremål för utredning och förslag av Sveriges länsskogvaktareförbund, överlämnade av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund till skogsstyrelsen med skrivelse den 11 mars 1943. I fråga om styrelsernas cdlmänna ställning och sammansättning har 1936 års skogsutredning gjort vissa uttalanden i ovannämnda betänkande. Detsamma gäller taxorna för biträdesersättning. Den lokala granskningen av skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och redovisning behandlas i ett av skogsstyrelsen med skrivelse den 6 juni 1945 tili Kungl. Maj:t överlämnat, såsom provisoriskt betecknat förslag till anvisningar för styrelsernas revisorer. Över skogsutredningens förslag samt skogsstyrelsens båda förslag av åren 1943 och 1944 ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och institutio

22 ner, d ä r i b l a n d de s ä r s k i l d a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a , s t a t s k o n t o r e t , r i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t , a l l m ä n n a l ö n e n ä m n d e n och statens p e n s i o n s a n s t a l t . D ä r j ä m t e h a y t t r a n d e n och skrivelser r ö r a n d e styrelsernas p e r s o n a l f ö r h å l l a n d e n i olika s a m m a n h a n g avgivits av o r g a n i s a t i o n e r för skilda b e f a t t n i n g s h a v a r e g r u p p e r .

III. Utredningsuppdraget och dess utförande. Direktiven för 1944 å r s s k o g s v å r d s s t y r e l s e u t r e d n i n g i n n e f a t t a s i a n f ö r a n d e av chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t P e h r s s o n - B r a m s t o r p , till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t den 17 m a r s 1944, d ä r i d e p a r t e m e n t s c h e f e n , efter s a m r å d m e d chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , e r i n r a t o m tidigare förslag — av 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g och av skogsstyrelsen — till lösning av s p ö r s m å l e n o m s k o g s v å r d s s t y r e l s e v e r k s a m h e t e n s finansiering ä v e n s o m löne- och a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a för s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s p e r s o n a l s a m t a n f ö r t b l a n d a n n a t följande: »Under de senare åren har den ekonomiska ställningen för vissa skogsvårdsstyrelser starkt försämrats. Av den utredning och de undersökningar som företagits rörande styrelsernas ekonomiska förhållanden framgår, att det nu tillämpade finansieringssystemet för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet icke är tillfredsställande. Inkomsterna skifta i stor utsträckning från år till år, vilket försvårar för styrelserna att med någon större grad av säkerhet ur ekonomiska synpunkter planlägga sin verksamhet. De hittills framkomna förslagen till avhjälpande av berörda missförhållanden hava icke ansetts på ett i allo tillfredsställande sätt hava löst de föreliggande problemen. En utredning av förevarande spörsmål synes med hänsyn härtill böra komma till stånd. Vid denna utredning torde möjligheterna att tillförsäkra skogsvårdsstyrelserna en jämnare och för fullgörande av deras verksamhet tillräcklig medelstillgång böra undersökas. För att förslag härutinnan skall kunna framläggas synes erforderligt att en undersökning verkställes rörande omfattningen av de skogsvårdsstyrelserna åvilande arbetsuppgifter, vilka äro av den art, att kostnaderna för desamma böra täckas av allmänna medel. Vid utredningen bör beaktas det av kommunalskatteberedningen ifrågasatta borttagandet av skogsaccisen. I betraktande av storleken av de allmänna medel, som ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande, torde till övervägande även upptagas frågan om det lämpligaste sättet för ordnandet av den centrala och lokala tillsynen över styrelsernas medelsförvaltning. Även skogsvårdsstyrelsepersonalens löne- och anställningsförhållanden böra underkastas en närmare utredning. De av skogsstyrelsen framlagda förslagen avse att för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare få till stånd bestämmelser i förevarande hänseenden, som så nära som möjligt ansluta sig till gällande statliga avlöningsreglementen. Ehuru vissa skäl kunna åberopas för en dylik anordning, synes densamma dock medföra så stora olägenheter vid den praktiska tillämpningen, att den ej i första hand torde böra ifrågakomma. Det synes snarare böra övervägas att i anslutning till det avlöningssystem som tillämpas i fråga om hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare införa ett system med bestämda bidragsbelopp till avlönandet av även skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän. För undvikande av de nuvarande ojämnheterna i befattningshavarnas löneförhållanden vid skilda skogsvårdsstyrelser torde emellertid böra undersökas i vad mån föreskrifter kunna utarbetas rörande bestämda maximilöner för de olika tjänstemännen. För skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare bör eftersträvas en lönenivå, som i stort sett sammanfaller med befattningshavarnas i statlig tjänst i motsvaran-

de ställning. Skogsvårdsstyrelsernas pensionsförhållanden förtjäna i detta sammanhang även att uppmärksammas. Under utredningen bör även upptagas till övervägande frågan om de olika skogsvårdsstyrelsernas personalbehov och i anslutning härtill upprättas personalstater för styrelserna. Vid utredningen bör beaktas, att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ställning i möjligaste mån lämnas orubbad. Något förstatligande av styrelserna synes sålunda icke böra komma i fråga. I samband med utredningen bör även upprättas förslag till de författningar, som kunna finnas påkallade i anledning av utredningens förslag.» Enligt direktiven har 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning således att behandla frågorna om skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering och vad därmed sammanhänger samt om skogsvårdsstyrelsepersonalens avlönings- och pensionsförhållanden. För att kunna fullgöra detta uppdrag har utredningen funnit erforderligt att först till behandling upptaga frågorna om skogsvårdsstyrelsernas allmänna ställning, verksamhetsområden och sammansättning samt om omfattningen av de särskilda styrelsernas arbetsuppgifter. I anslutning till sistnämnda spörsmål har utredningen föranstaltat om en särskild undersökning rörande behovet av skogsvårdsåtgärder av olika slag på enskildas skogar inom varje skogsvårdsstyrelseområde. Därefter har utredningen ingått i bedömande av frågorna om styrelsernas personalbestånd och personalbehov samt därmed sammanhängande avlönings- och pensionsförhållanden. Efter ställningstagandet till dessa frågor har utredningen slutligen övergått till att behandla frågan om skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering.

24 KAP. 2.

Skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning och sammansättning m. m. I.

S k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s å s o m l o k a l a o r g a n för den enskilda skogsvården.

De utomordentligt stora nutids- och framtidsvärden, som ur hela det svenska samhällets synpunkt äro förbundna med skogsnäringen, göra det angeläget, att skogarna och skogsbruket på allt sätt konsolideras och förkovras. Möjligheterna till framsteg härutinnan kunna betecknas som mycket betydande. Liksom varje annat sunt ekonomiskt företag bör skogsbruket därvid, för att vinna i styrka och anpassningsförmåga, i görligaste mån bygga på egen inneboende kraft. Det torde likväl vara nödvändigt och lämpligt, att det allmänna, framdeles som hittills, genom produktionsbefrämjande och andra åtgärder underlättar en ändamålsenlig utveckling av denna näringsgren. Sagda åtgärder kunna vara av inånga olika slag; i första hand böra de avse vad som regelmässigt brukar hänföras till statliga uppgifter. Hit hör främst en efter förhållandena avpassad lagstiftningsverksamhet. Ser man till föranstaltanden av mera positiv natur, bör det allmänna medverka till att i nöjaktig omfattning målmedveten forskning, upplysning och undervisning bedrivas i skogliga ämnen. Det ligger också staten nära att, särskilt inom det mindre skogsbruket, stimulera användningen av skogsvårdsplaner lör ett systematiskt höjande av skogsavkastningen ävensom tillse, att skogsägarna till rimliga kostnader kunna skaffa sig erforderlig fackmannahjälp. Vidare bör staten ej ställa sig avvisande mot att direkt ekonomiskt understödja vissa för skogsägaren betungande skogliga förbättringsföretag. Det allmänna synes jämväl böra ombesörja en tillfredsställande lösning av frågor, som anknyta till själva grunden för skogsbrukels utövande, exempelvis fastighetsbildningen, ävensom beredande av skydd mot skadegörelser, d. v. s. skogseld, skadliga skogsinsekter m. m. Alldeles oavsett hur denna statliga skogspolitik utformas i detaljerna, torde ett genomgående ledmotiv för densamma böra vara att ej genom alltför rigorösa ingripanden eller regleringar avtrubba den enskilda företagarens intresse för sin skog och dess skötsel. I samma mån som skogsägarnas förståelse för betydelsen av en god skogsvård och kännedom om vägarna härför ökar, skapas förbättrade betingelser för en höjning av virkesproduktionen på bred

25 front. Lagstiftningen liksom övriga åtgärder på förevarande område böra sålunda gestaltas under beaktande av att skogsägarens fria handlande — under ansvar — städse skall främjas. Erfarenheten visar, att för omhänderhavande av de produktionssporrande åtgärder, som av staten vidtagas med omedelbar inriktning på de skogsägande befolkningsgrupperna, krävas för detta syfte väl rustade, lämpligt uppbyggda lokala organ. De starkt växlande skogliga förhållandena i landet nödvändiggöra, därest hithörande värv skall kunna fullgöras på rätt sätt, att dessa organ ha god lokal förankring och utrymme för ortsintressena. Uppdraget har hittills ankommit på skogsvårdsstyrelserna. Det ständigt förbättrade samarbetet mellan styrelserna och den skogsägande allmänheten samt det goda resultatet i övrigt av deras strävanden tala på ett övertygande sätt för att skogsvårdsstyrelseinstitutionen bibehålies såsom lokalmyndighet för den skogsvårdsbefrämjande verksamhet, vilken ingår som ett led i den allmänna näringspolitiken. Behovet av en enhetlig och planmässig, central ledning av denna verksamhet tillkommer det närmast skogsstyrelsen att fylla.

II.

Skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande främst i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) samt förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser. För skogsvårdsstyrelserna äro bestämmelser meddelade jämväl i andra författningar, bland annat lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Skogsvårdsstyrelserna torde intaga en i vissa avseenden unik ställning i svensk förvaltningsrätt. De ha tillkommit och fått sig sina uppgifter ålagda genom beslut av statsmakterna; det syfte, de skola tjäna, uppfattas således såsom offentligt. Styrelsernas ledamöter och tjänstemän äro också underkastade tjänstemannaansvar (9 § skogsvårdsstyrelseförordningen). Varje styrelse har sin egen ekonomi och sin egen personal under länsjägmästaren som chef. De medel, som stå till styrelsens disposition för verksamheten, benämnas skogsvårdskassan (4 och 6 §§ skogsvårdsstyrelseförordningen). Vid sidan av skogsvårdskassan förvaltar styrelsen medel, som anvisats ur de särskilda skogsvårdsanslagen för utdelning i form av bidrag till skogsägare. Styrelsen har i fråga om dessa medel närmast ställningen av bidragsförmedlare. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är bunden till områdena för de kommunala enheter, som landstingen utgöra. Deras medelsförsörjning är likaledes delvis anknuten till samma områden, såtillvida som det bestämts, att varje styrelse äger tillgodonjuta 90 procent av de skogsvårdsavgifter, som uppburits inom styrelsens område. Styrelsernas »kommunala» karaktär h a r ofta framhållits.

26 Styrelserna äro dock icke anordnade såsom organ för landstingen eller däremot svarande »skogsvårdskommuner». De bygga överhuvud icke på något medlemskap och företräda icke någon sammanslutning av fysiska eller juridiska personer utan synas närmast ha karaktären av speciellt för skogsvårdsverksamheten inrättade, fristående anstalter. I ekonomiskt avseende intressenter i dessa anstalter äro dels staten, som årligen anvisar medel till verksamhetens uppehållande, dels skogsägarna inom respektive landstingsområde, vilka bidraga därtill genom erläggande av skogsvårdsavgifter, och dels vederbörande landsting och hushållningssällskap, i den mån de bevilja bidrag till verksamheten. Detta intressentskap har i viss mån fått sitt uttryck i bestämmelserna om styrelsernas sammansättning. Staten representeras genom den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden samt landstinget och hushållningssällskapet genom de ledamöter, som av dem utses. Motsvarande förhållande gäller i fråga om styrelsesuppleanter och revisorer. På Kungl. Maj:t, landstinget och hushållningssällskapet ankommer det att bevilja eller vägra styrelsen ansvarsfrihet (8 § skogsvårdsstyrelseförordningen). Ur privaträttslig synpunkt äro skogsvårdsstyrelserna numera erkända såsom juridiska personer. Genom 106 § i lagen den 12 maj 1917 om expropriation har rätt att expropriera kalhuggen eller på annat sätt ödelagd skogsmark tillerkänts bland andra skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet. Lagfart å fastighet, som inköpes för skogsvårdsstyrelses medel, meddelas också regelmässigt för styrelsen. Skogsvårdsstyrelserna ha vidare av banker och andra penninginrättningar godtagits såsom låntagare. Skogsvårdsstyrelseutredningen instämmer med 1936 års skogsutredning, som i sitt betänkande i fråga om skogsvårdsstyrelsernas ställning uttalat, att det vore av största vikt, att skogsvårdsstyrelserna ägde erforderlig handlingsfrihet och utrymme för initiativ samt att styrelsernas administrativa ställning ej rubbades på sådant sätt, att deras intresse för skogsvårdsarbetet därigenom kunde tänkas bliva minskat. I och för sig kan det ur olika synpunkter anses önskvärt, att skogsvårdsstyrelsernas rättsliga ställning bringas i bättre överensstämmelse med vad som gäller för likartade organ inom andra områden av samhällslivet. De alternativ, som härvid kunna tänkas, äro att antingen förändra styrelserna till kommunala organ eller till rent statliga myndigheter. Det senare bör enligt direktiven ej komma i fråga, och utredningen är också av den uppfattningen, att ett försiatligande av skogsvårdsstyrelseverksamheten icke vore ändamålsenligt. Skulle styrelserna å andra sidan göras till kommunalorgan, ligger det med hänsyn till verksamhetsområdena närmast till hands att anknyta till landstingen, vilket emellertid av flera skäl icke lämpligen synes böra komma i fråga. En annan möjlighet vore att bilda en halvkommunal korporation av skogsägare inom varje landstingsområde, motsvarande hushållningssällskapen för jordbrukets del. Därigenom skulle det intressentskap, som hitintills tagit sig uttryck i att skogsvårdsavgifterna från ett landstingsområde i huvudsak tillfalla skogsvårdsstyrelsen inom samma om-

27 rade, komina att förstärkas till ett huvudmannaskap i förhållande till styrelsen. Vissa skäl kunna anses tala för en sådan anordning, men då skogsvårdsstyrelserna i nuvarande form torde ha fungerat tillfredsställande, anser sig utredningen icke böra förorda någon ändring härutinnan, detta så mycket mindre som utredningen i det följande av finansiella skäl kommer att föreslå, att de avgifter på skogsbruket, som skola uttagas i fortsättningen, redovisas och fördelas centralt för hela landet. Utredningen utgår således från att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande offentligrättsliga ställning bibehålles.

III. Besvärsrätt mot styrelsernas beslut. I viss utsträckning ha bestämmelser meddelats om att skogsvårdsstyrelsernas beslut besvärsvägen kunna dragas under högre myndighets prövning. I 30 § skogsvårdslagen upptagas bestämmelser, att besvär över vissa av skogsvårdsstyrelse jämlikt denna lag meddelade beslut må anföras hos skogsstyrelsen (före skogsstyrelsens tillkomst var länsstyrelsen besvärsmyndighet). Dessa belut avse frågor, som angå tillstånd till avverkning eller omläggning av skogsmark, avverkningsförbud eller meddelande av föreskrifter om avverknings utförande eller vidtagande av återväxtåtgärder. Samma besvärsrätt föreligger jämlikt 28 § lappmarkslagen beträffande skogsvårdsstyrelses enligt denna lag meddelade beslut. Jämlikt 71 § lagen om häradsallmänningar och 64 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna må besvär över skogsvårdsstyrelses enligt dessa lagar meddelade beslut anföras hos Konungen, där besluten ej på grund av särskild föreskrift skola underställas Konungens prövning. Gemensamt för de beslut, som avses i nu angivna fullföljdsbestämmelser, är att de tillhöra området för skogsvårdsstyrelsernas fiskaliska verksamhetsutövning. Här avsedda fullföljdsbestämmelser ha år 1941 kompletterats i ett speciellt avseende. Med anledning av förslag i proposition (nr 94) till 1941 års riksdag infördes nämligen i skogsvårdslagen (30 §) och lappmarkslagen (28 §) bestämmelser därom, att klagan över skogsstyrelsens beslut i anledning av besvär jämlikt dessa författningar må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat eller upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut. Det må anmärkas, att den fullföljdsrätt, som härigenom införts, bryter mot den princip, att underinstans ej kan överklaga av överinstans meddelat beslut, som gäller inom statsförvaltningen och som ansetts böra tillämpas även å den kommunala självförvallningen. Ändringen motiverades i propositionen därmed, att det med den uppgift skogsvårdsstyrelserna hade att dels i statens intresse övervaka skogsvårdens handhavande och dels meddela beslut i dylika frågor syntes ändamålsenligt, att de även ägde rätt att föra talan hos Kungl. Maj:t över skogsstyrelsens beslut; dittills tillämpad motsatt praxis medförde, att viktiga skogsvårdsfrågor under vissa förhållanden icke kunde bringas under Kungl. Maj:ts prövning.

28 Vid 1941 års riksdag väcktes motioner dels därom, att klagorätt över skogsvårdsstyrelses beslut överhuvud taget skulle medgivas, och dels därom, att länsskogvaktarna skulle medgivas klagorätt hos skogsstyrelsen respektive Kungl. Maj:t i alla administrativa ärenden. Dessa motioner föranledde följande uttalande av jordbruksutskottet: »Att medgiva en mera allmän klagorätt över styrelsernas beslut utöver vad redan nu i gällande skogsvårdslagar eller eljest finnes upptaget anser utskottet innebära ett alltför långt gående ingrepp i styrelsernas självständiga ställning. Därest styrelserna ta vederbörlig hänsyn till skogsstyrelsens uppfattning i olika deras verksamhet berörande frågor, vilket utskottet förutsätter att skogsvårdsstyrelserna komma att göra, torde den i motionerna föreslagna utvidgningen av klagorätten icke vara behövlig. » Den föreslagna utvidgningen blev icke genomförd. Däremot intogs i 1941 års skogsvårdsstyrelseförordning (2 § tredje stycket) ett stadgande om besvärsrätt hos Kungl. Maj:t över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande av befattning hos styrelsen. I princip torde få antagas gälla, att besvärsrätt beträffande skogsvårdsstyrelses beslut icke föreligger i andra fall än där sådan rätt finnes stadgad i lag och författning. 1 Det bör särskilt anmärkas, att den omständigheten, att Kungl. Maj:t fastställt reglemente för skogsvårdsstyrelse, icke lärer kunna medföra, att ett beslut av styrelsen skulle kunna överklagas på den grund att det strider mot reglementet. Någon motsvarighet till det slags besvär, som avses i 32 och 33 §§ kungörelsen den 8 juni 1923 med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation, finnes således icke här. Skogsvårdsstyrelseutredningen anser det bäst förenligt med skogsvårdsstyrelsernas allmänna ställning, att någon generell rätt att fullfölja talan mot styrelsernas beslut icke införes. På en punkt har utredningen dock ansett sig böra taga upp frågan om utvidgad besvärsrätt, nämligen i förhållandet mellan skogsvårdsstyrelserna och deras befattningshavare. Då denna fråga nära sammanhänger med spörsmålet om befattningshavarnas anställningsform, kommer den att upptagas i samband härmed nedan i kap. 6. IV.

Skogsvårdsstyrelseområdena.

Skogsvårdslagen föreskriver (1 §), att för varje landstingsområde skall finnas en skogsvårdsstyrelse samt att området för stad, som icke deltar i landsting, skall tillhöra verksamhetsområdet för det omgivande landstingsområdets skogsvårdsstyrelse. Skogsvårdsstyrelser finnas således för närvarande en i varje län med undantag för Kalmar län, vars båda landstingsområden ha var sin styrelse. 1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 mars 1936 har motsvarande fråga beträffande beslut av styrelse för lantmannaskola prövats. Besvär hade anförts hos lantbruksstyrelsen över skolstyrelsens beslut alt utse föreståndare. Lantbruksstyrelsen lämnade besvären utan avseende. enär styrelsen saknade befogenhet att upphäva eller ändra beslut av lantmannaskolas styrelse. Kungl. Maj:t gjorde ej ändring häri.

29 Skogsvårdsstyrelseområdena sammanfalla med hushållningssällskapens områden utom i Älvsborgs län, som har två hushållningssällskap. Då skogsvårdsstyrelsernas områden sammanfalla med landstingsområdena, måste uppenbarligen deras storlek, mätt i åtgärdsbehovet på enskilda skogar, bli mycket olika. Med hänsyn härtill ha vid skilda tillfällen förslag framkommit om sammanslagning av vissa mindre skogsvårdsstyrelseområden till ett. De områden, som närmast varit ifrågasatta till sammanslagning, äro Kalmar läns norra och södra samt Kristianstads och Malmöhus läns. Planerna på sammanslagning ha emellertid mött så starkt motstånd i respektive orter, att de hittills icke ansetts böra genomföras. 1936 års skogsutredning uttalade också, att det av flera skäl syntes lämpligt, att skogsvårdsstyrelsernas distrikt alltjämt anslötes till den kommunala indelningen av landet i landstingsområden. Sveriges länsskogvaktareförbund har i skrivelse till skogsstyrelsen den 11 mars 1943 lagt fram ett förslag till organisation av skogsvårdsstyrelseverksamheten, som på väsentliga punkter skiljer sig från den nuvarande ordningen. Skrivelsen innehåller härom i huvudsak följande. Förbundet utginge från att skogsvårdsstyrelserna arbetade under alltför olikartade förutsättningar, beroende dels på olika uppfattning hos skilda styrelser och dels på att den till landstingsområdena anknutna indelningen i verksamhetsområden varit olikformig och i skilda hänseenden mindre ändamålsenlig. En enhetlig arbetsorganisation inom naturligt avgränsade och, beträffande arbetsuppgifterna, i storlekshänseende någorlunda jämförbara verksamhetsområden skulle underlätta och rationalisera skogsvårdsarbetet och samtidigt skapa förutsättningar för en bättre och klarare överblick från statsmakternas sida angående lönestater och medelsbehov. Mindre skogsvårdsstyrelseområden borde därför sammanslås till organisationsenheter (skogsvårdsområden), som till sin storlek vore mera jämförbara. I de fall, då dessa områden komme att omfatta två eller flera län, borde varje län ha sin egen skogsvårdsstyrelse, medan skogsvårdsområdet skulle utgöra enheten för personalorganisation och verksamhet. Skogsvårdsverksamhelen inom ett skogsvårdsområde borde ledas av en skogsvårdsdirektör med en biträdande skogsvårdsdirektör vid sin sida. För varje område borde finnas en central huvudexpedition och fältarbetet uppdelas på två linjer, en allmän och en speciell (teknisk). Skogsvårdsstyrelseutredningen anser väl, att den nuvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden, vilken fastslagits i skogsvårdslagen och innebär, att områdena bli av mycket växlande storleksordning, ur rationell synpunkt kan ge rum för vissa erinringar. Utredningen tänker därvid mindre på olikheterna i skogsvårdsarbetets allmänna inriktning och intensitet, vilka snarare torde bero på andra faktorer än på områdenas storlek. I den mån dessa olikheter bero på ojämn medelstillgång, synes det dock utredningen, att de nedan i kap. 9 framlagda finansieringsförslagen skola åstadkomma en förbättring, och i övrigt torde resultatet av den undersökning rörande det framlida behovet av skogsvårdsåtgärder inom skilda skogsvårdsstyrelseområden, »skogsprogrammet», som verkställts inom utredningen (kap. 4), komma att leda till viss utjämning av styrelsernas verksamhet. Den största olägenheten med nuvarande områdesindelning synes utredningen ligga däri, att personalorganisationen med nödvändighet blir olikformig.

1 ett stort skogsvårdsstyrelseområde blir sålunda proportionen mellan antalet högre och lägre befattningshavare en annan än i ett litet område, vilket innebär, att styrelsen i det senare området, under förutsättning av i övrigt jämförbara förhållanden, blir i viss mån överorganiserad. Sålunda måste exempelvis länsjägmästaren vid en mindre skogsvårdsstyrelse handlägga jämväl vissa uppgifter, som vid en större styrelse åvila underordnade befattningshavare. Vidare blir länsjägmästarens ansvar i ekonomiskt och annat avseende mindre betungande vid en liten än vid en stor skogsvårdsstyrelse. I viss mån synes nu angivna olikformighet kunna kompenseras genom en gradering av lönerna, exempelvis så att befattningarna i lönehänseende indelas i olika grupper alltefter skogsvårdsstyrelsernas storlek. Utredningen är väl medveten om alt en dylik gradering icke kan göras så noggrann som önskvärt vore med hänsyn till arbetets art men har ändå funnit denna väg framkomlig. Avgörande för utredningen vid dess ställningstagande till indelningsfrågan har varit, att den nuvarande, i stort sett sedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gällande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden torde ha skapat en känsla av samhörighet hos skogsägarna inom ett och samma område, vilken måste anses vara av värde för skogsvårdsstyrelseverksamheten och som av allt att döma skulle äventyras, därest två eller flera områden sammansloges till större enheter. Vad särskilt beträffar de skogsvårdsstyrelseområden, vilkas sammanslagning tidigare varit på tal, nämligen Malmöhus och Kristianstads läns områden respektive Kalmar läns norra och södra landstingsområden, kan givetvis lämpligheten av den nuvarande indelningen särskilt starkt ifrågasättas. Utredningen har emellertid icke ens i dessa fall funnit tillräckliga skäl föreligga att förorda ändring av den hävdvunna indelningen. Ä andra sidan har utredningen icke heller funnit sig böra förorda ett framkommet förslag om uppdelning av de allra största skogsvårdsstyrelseområdena, ehuru de ur vissa synpunkter kunna betecknas som alltför omfattande. Vad angår den av Sveriges länsskogvaktareförbund föreslagna anordningen med sammanförande av mindre skogsvårdsstyrelseområden till skogsvårdsområden med gemensam personalorganisation, följer av vad ovan sagts, att den eftersträvade utjämningen av medelstillgång och verksamhet torde kunna vinnas på enklare sätt genom realiserande av utredningens finansieringsförslag (kap. 9) och tillämpande av »skogsprogrammet» (kap. 4). För övrigt synes förbundets förslag medföra risk för att skogsvårdsstyrelserna själva skjutas åt sidan och den faktiska bestämmanderätten i allt högre grad lägges i tjänstemännens (skogsvårdsdirektörernas) händer, en utveckling som utredningen icke kan finna lycklig.

31 V.

Skogsvårdsstyrelsernas sammansättning.

Jämlikt skogsvårdsstyrelseförordningen gäller beträffande styrelses sammansättning m. m. i huvudsak följande. Skogsvårdstyrelse skall bestå inom vart och ett av Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom annat landstingsområde av tre i skogsbruk förfarna, med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t samt de övriga till halva antalet av landstinget och till halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, skall dock för varje sällskap utses en ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen äro. Suppleanter för ordföranden och envar av ledamöterna skola utses för samma tid och på enahanda sätt. Därest landstingsområde ej sammanfaller med verksamhetsområdet för ett eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Maj:t med iakttagande, i den mån sådant kan ske, av förut nämnda grunder, huru med utseende av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras. För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att styrelsen är fulltalig. Äro vid omröstning meningarna delade, blir den mening gällande, varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden. Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelse att ställa sig till efterrättelse det reglemente, som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag fastställer. Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse äro oavlönade men äga för de resor, som av deras uppdrag föranledas, ur skogsvårdskassan erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I B i gällande resereglemente. Styrelseledamöterna äro i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordförande och övriga ledamöter gemensamt. I fråga om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning uttalade 1936 års skogsutredning bland annat följande. Därest skogsvårdsstyrelserna skulle kunna verksamt fylla sin maktpåliggande uppgift att vara ett skogsägarnas biträdes- och hjälporgan i olika hänseenden, vore det av största vikt, att styrelserna stode den skogsägande allmänheten nära. Detta krav kunde icke tillgodoses med mindre styrelserna hade stark lokal förankring. Därjämte vore det angeläget, att de i möjligaste mån bleve representativa för skilda former av enskilt skogsbruk i så måtto, att inom styrelserna i lämplig omfattning företräddes de i orten förekommande större kategorierna enskilda skogsägare. Ett omsättande i praktiken av denna regel borde alltså komma att medföra, att exempelvis i landstingsområden där, bortsett från allmänna skogar, i nämnvärd utsträckning endast funnes hemmans- och bolagsskogar, personer representerande dessa utsåges

32 till styrelseledamöter. I ett annat landstingsområde förekomme kanske i huvudsak endast hemmans- och godsskogar. Ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen borde då utses med hänsyn tagen därtill. I betraktande av att skogsvårdsstyrelserna jämväl skulle handhava betydande och ansvarsfulla uppgifter av statlig karaktär, borde vid styrelsernas uppbyggnad tillika iakttagas, att Kungl. Maj:t kunde öva behörigt inflytande på deras arbete. Med nu angivna utgångspunkter syntes ordförande i skogsvårdsstyrelse fortfarande böra utses av Kungl. Maj:t. I övrigt borde ledamöterna till halva antalet utses av vederbörande landsting samt till halva antalet av de enskilda skogsägarna inom distriktet. Som valkorporation för skogsägarna torde hushållningssällskapen tillsvidare kunna tjänstgöra. Dock borde gälla att i de områden, där sammanslutning av skogsägare funnes, som kunde anses nöjaktigt företräda skogsägarnas intressen inom området, Kungl. Maj:t finge förordna, att den hushållningssällskapet tillkommande valrätten skulle utövas av sammanslutningen. Förekomme inom distriktet mer än en sådan sammanslutning, finge Kungl. Maj:t förordna, att den hushållningssällskapet tillkommande rätten skulle utövas av föreningarna gemensamt. Suppleanter för de ordinarie ledamöterna skulle väljas i enahanda ordning. 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g tog d ä r j ä m t e u p p f r å g a n o m b e r e d a n d e av särskilda a r v o d e n , u t ö v e r r e d a n s t a d g a d e r e s e e r s ä t t n i n g a r , åt s t y r e l s e r n a s ledam ö t e r och s u p p l e a n t e r . U t r e d n i n g e n a n f ö r d e h ä r o m följande. Väl vore det sant, att uppdraget såsom ledamot av skogsvårdsstyrelse vore att anse som en förtroendepost. Å andra sidan syntes det i betraktande av de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som åvilade dessa funktionärer, samt uppdragets arbctskrävande och i övrigt fordrande natur ömkligt att tillerkänna styrelseledamöterna åtminstone någon ersättning i form av arvode. S k o g s u t r e d n i n g e n föreslog h ä r u t i n n a n , a t t för v a r j e s a m m a n t r ä d e s d a g skulle u t g å a r v o d e till o r d f ö r a n d e n m e d 18 k r o n o r och till a n n a n l e d a m o t m e d 12 k r o n o r . I s a m b a n d m e d att s k o g s u t r e d n i n g e n s förslag i vissa d e l a r förelades 1941 å r s r i k s d a g (prop, n r 94) a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n b e t r ä f f a n d e d e n av s k o g s u t r e d n i n g e n först b e r ö r d a f r å g a n o m r ä t t för s k o g s ä g a r e f ö r e n i n g a r n a alt utse l e d a m ö t e r i s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a följande. Ehuru skäl kunde anföras för en dylik anordning, ansåge departementschefen sig dock icke för det dåvarande böra förorda densamma, då skogsägarnas organisationer flerstädes ännu icke torde nått den anslutning, som borde anses erforderlig härför. Vidare borde resultatet av pågående utredning om hushållningssällskapens organisation avvaktas, innan slutlig ståndpunkt toges till denna fråga. B e t r ä f f a n d e förslaget att t i l l e r k ä n n a s k o g s v å r d s s t y r e l s e l e d a m ö t e r n a särskilda a r v o d e n u t t a l a d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n , att n å g o t ö v e r t y g a n d e s k ä l för s k o g s u t r e d n i n g e n s förslag icke a n f ö r t s och att förslaget icke h e l l e r syntes v a r a p å k a l l a t av o m s t ä n d i g h e t e r n a . I n g e n d e r a f r å g a n blev således förelagd r i k s d a g e n . Skogsvårdsstyrelseutredningen h a r övervägt frågan o m ä n d r a d e bestämmelser a n g å e n d e r ä t t att utse l e d a m o t i s k o g s v å r d s s t y r e l s e m e n s t a n n a t för att icke föreslå n å g o n ä n d r i n g i n u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n . U t r e d n i n g e n vill emellertid f r a m h å l l a vikten av a t t till o r d f ö r a n d e och l e d a m ö t e r i skogsvårdsstyrelse s a m t s u p p l e a n t e r för dessa utses p e r s o n e r , s o m verkligen ä r o

förfarna i skogsbruk och väl förtrogna med skogsförhållandena i orten (1 § skogsvårdsstyrelseförordningen). I all synnerhet gäller detta den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden, vilken bland annat i viss utsträckning torde böra följa skogsvårdsstyrelsens löpande arbete även mellan sammanträdena. En lämplig sammansättning av styrelsen med hänsyn till skogsägarna inom området bör givetvis eftersträvas. Utredningen har vidare tagit under övervägande frågan, om icke ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelse böra tillerkännas särskilt arvode för sina uppdrag. Otvivelaktigt äro dessa uppdrag förtroendeposter av förnämlig karaktär och uppfattas också allmänt så. Såsom 1936 års skogsutredning framhållit, äro uppdragen arbetskrävande. De fordra också av sina utövare särskilda kvalifikationer, framförallt i skogligt hänseende. Med hänsyn härtill synes det utredningen skäligt, att ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelse, utöver traktamente och reseersättning, tillerkännas arvode för sitt uppdrag. Utredningen föreslår, att dessa särskilda arvoden bestämmas till 1 000 kronor för år till ordförande samt 20 kronor för varje sammanträdesdag till annan ledamot och till suppleant för ordförande och ledamot.

VI.

Skogsvårdsstyrelsernas revisorer.

Jämlikt 8 § skogsvårdsstyrelseförordningen utses årligen revisorer för granskning av skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och redovisning. Av revisorerna för varje styrelse utses en av Kungl. Maj:t och de övriga till antal och enligt de grunder, som föreskrivas om ledamöter i styrelsen, dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hushållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Den av Kungl. Maj:t utsedde revisorn är i allmänhet gemensam för två eller flera skogsvårdsstyrelser. Sålunda funnos för granskning av 1943 års. förvaltning och redovisning vid samtliga skogsvårdsstyrelser sammanlagt elva av Kungl. Maj:t utsedda revisorer. I regel anlita revisorerna biträde av särskilda siffergranskare, vilka stundom utöva fortlöpande kontroll av skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper. Revisorerna skola jämlikt 7 § andra stycket skogsvårdsstyrelseförordningen erhålla ersättning ur skogsvårdskassan enligt de grunder Kungl. Maj:t bestämmer. Detta stadgande tillkom på förslag av 1936 års skogsutredning, som ansåg anordningen befogad med hänsyn till såväl växlingarna i omfattningen m. m. av det arbete, revisorerna hade att nedlägga, som önskvärdheten av att i behörig utsträckning kunna anlita auktoriserade revisorskrafter och härav betingat behov av större obundenhet med avseende å ersättningsmöjligheterna. Förslag till provisoriska bestämmelser om ersättning till revisorerna har av skogsstyrelsen överlämnats till Kungl. Maj:t. Skogsvårdsstyrelseutredningen h a r funnit, att den på ovan angivet sätt organiserade lokala revisionen icke fungerat på ett i allo tillfredsställande 3—458673.

sätt. Anledningen härtill torde främst vara att söka i det förhållandet, att man icke alltid i tillräcklig grad beaktat de kvalifikationskrav, som måste ställas på revisorer för en så speciell verksamhet, som den av skogsvårdsstyrelserna utövade. Enligt utredningens uppfattning bör antalet revisorer för varje skogsvårdsstyrelse vara tre. Av dessa bör en vara av handelskammare godkänd granskningsman eller auktoriserad revisor och två vara med länets skogliga förhållanden väl förtrogna och i allmänna värv beprövade personer. Den förstnämnde synes lämpligen böra utses av länsstyrelsen, medan de båda övriga i anslutning till vad som nu gäller torde böra utses, den ene av vederbörande landsting och den andre av länets hushållningssällskap. Inom Älvsborgs län torde revisor böra av de båda hushållningssällskapen utses gemensamt. För att lämpliga personer skola kunna förvärvas för uppdraget och i syfte att markera uppdragets vikt och betydelse synes det utredningen angeläget, att arvode och traktamentsersättning utgår enligt icke alltför snävt utmätta grunder. Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skogsstyrelsen meddela närmare bestämmelser härutinnan. Revisorerna böra dessutom äga rätt att för fortlöpande sifferrevision anställa särskild siffergranskare, för vilken ersättning bör utgå av skogsvårdskassan efter därom av skogsstyrelsen meddelade anvisningar. I jämförelse med nuvarande ordning för revisorernas utseende skulle bland annat den förändringen inträda, att samtliga revisorer utses av de lokala länsorganen, varav följer, att någon av Kungl. Maj:t utsedd, för flera skogsvårdsstyrelser gemensam revisor icke vidare skulle ifrågakomma. Utredningen h a r nämligen ansett riktigare att genom begränsning av revisionsuppdragets omfattning skapa bättre förutsättningar för revisionens effektiva bedrivande och samtidigt förutsatt, att de fördelar man velat vinna med en gemensam revisor för flera skogsvårdsstyrelser — bland annat ur jämförelsesynpunkt — numera stå att vinna på ett bättre och fullständigare sätt genom skogsstyrelsens centrala tillsynsverksamhet. VII.

S k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s f ö r h å l l a n d e till v i s s a s a m m a n s l u t n i n g a r s a m t k o m m u n a l a o c h statliga o r g a n .

Såsom ovan i kap. 1 nämnts sammanslötos skogsvårdsstyrelserna år 1925 till skogsvårdsstyrelsernas förbund. Enligt stadgarna, som fastställdes av Kungl. Maj:t, skulle förbundet företrädas av ett centralråd. Vissa av centralrådets uppgifter ha numera övertagits av skogsstyrelsen, och härefter ha såväl centralrådet som förbundet upplösts. I samband härmed ha emellertid samtliga skogsvårdsstyrelser utan statlig medverkan sammanslutit sig till en förening, benämnd F ö r e n i n g e n Sveriges s k o g s v å r d s s t y r e l s e r . Denna förenings ändamål är enligt stadgarna alt vara ett organ för samarbete mellan rikets skogsvårdsstyrelser i syfte att tillvarataga de intressen och främja de uppgifter, skogsvårdsstyrelserna fått

35 sig anförtrodda. Föreningens angelägenheter handhavas, förutom av stämman, av en styrelse, bestående av ordförande och fyra ledamöter. Tre länsjägmästare utses att utan beslutanderätt men med skyldighet att anmäla avvikande mening närvara vid styrelsens sammanträden och deltaga i dess överläggningar. De gemensamma utgifterna för föreningen skola enligt stadgarna, i den mån icke medel i annan ordning ställas till förfogande, bestridas genom utdebitering å samtliga till föreningen anslutna skogsvårdsstyrelser i förhållande till varje styrelses inkomster i skogsvårdsavgifter samt anslag från stat, landsting och hushållningssällskap under året närmast före utdebiteringen. Föreningens styrelse har fungerat såsom skogsvårdsstyrelsernas förtroenderåd vid överläggningar med skogsstyrelsen i skogliga ärenden. En redogörelse för föreningsrörelsen bland landets skogsägare har lämnats i 1936 års skogsutrednings betänkande nr 2 (s. 151—159), till vilket här må hänvisas. Sedan betänkandet avgavs, ha s k o g s ä g a r e f ö r e n i n g a r n a s omfattning och verksamhet avsevärt ökats. Det sammanlagda medlemsantalet i skogsägareföreningarna, som under arbetsåret 1936/37 utgjorde 14 200, har stigit till över 80 000 år 1944. Den representerade skogsmarksarealen har samtidigt stigit från omkring 1,4 till nära 4,5 miljoner hektar och värdet av de genom föreningarna omsatta skogsprodukterna från 23 till inemot 208 miljoner kronor. Av skogsägareföreningarnas riksförbunds årsberättelse 1943 inhämtas att föreningarna i allt större utsträckning kunnat ägna sig åt undervisande och rådgivande verksamhet bland föreningsmedlemmar samt att intresset för studier och demonstrationer ute i fältet också visat en stigande tendens. I sistnämnda hänseende märkes, att föreningarna dels i samverkan med skogsvårdsstyrelserna och dels i egen regi anordnat skogsdagar. Några av föreningarna ha anordnat särskilda apteringskurser och medverkat vid av ungdomsorganisationerna anordnade gallringstävlingar. S v e r i g e s s k o g s ä g a r e f ö r b u n d har till ändamål att sammansluta landets skogsägare och deras representanter i syfte att verka för skogshanteringens befrämjande och utövande efter sunda ekonomiska principer samt att därvid tillvarataga skogsägarnas intressen i skogs- och jordpolitiska frågor. Medlemmarna bestå av huvudparten av Sveriges skogsägande aktiebolag och större privata skogsförvaltningar samt vissa skogsägande kommuner och stiftelser. Antalet medlemmar uppgick år 1942 till 180, representerande en areal produktiv skogsmark av 5 630 000 hektar. Bland sammanslutningar med uppgift att främja skogsvården märkas vidare S v e n s k a s k o g s v å r d s f ö r e n i n g e n och N o r r l a n d s s k o g s v å r d s f ö r b u n d. S k o g s s ä l l s k a p e t har till främsta ändamål att verka för bildande av kommunala skogsallmänningar, främst genom tillvaratagande för ändamålet av ljunghedar och eljest vanvårdade skogsmarker. Därjämte har Skogssällskapet bland annat till uppgift att ägna dessa skogar en sådan bestående skötsel, att de bliva ett föredöme för god skogsvård och ett eggande exempel

36 för andra att taga väl vara på den naturtillgång skogen för vårt land innebär. Sällskapets förvaltningsverksamhet omfattar ej endast handhavandet av skogar i landstings, socknars och städers ägo utan även stiftelseskogar samt skogar, som ägas av i allmännyttigt syfte verkande sammanslutningar och föreningar. Verksamheten är begränsad till södra Sverige. Skog, som äges av Skogssällskapet eller vars vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sällskapet, kan jämlikt 2 § 3 mom. skogsvårdslagen av Konungen på ansökan undantagas tillsvidare från tillämpningen av skogsvårdslagens bestämmelser och därigenom från skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. Något förordnande av sådant innehåll har emellertid icke meddelats, och Skogssällskapets skogar stå alliså formellt under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. Till Skogssällskapet voro år 1943 anslutna 239 skogar, de flesta tillhörande primärkommuner, med en sammanlagd areal av 86 662 hektar. Med S v e n s k a v a l l - o ch m o s s k u l t u r f ö r e n i n g e n ha de norrländska skogsvårdsstyrelserna träffat överenskommelser om att biträda vid skogsskötseln och med skogsbokföringen å vissa mönstergårdar. Enligt 5 § skogsvårdsstyrelseförordningen kunna i vissa fall tillsättas kommunala s k o g s v å r d s k o m m i t t e e r för att medverka vid skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och biträdesverksamhet. Beträffande skogsvårdsstyrelsernas förhållande till e g n a h e m s - , v ä g - , k r e d i t - m. fl. o r g a n må här allenast påpekas, att detta betingas dels av skogsvårds-, dels ock av andra intressen. Genom lagen om begränsningav rätten att avverka skog å intecknad fastighet äro skogsvårdsstyrelserna inkopplade på uppgiften att övervaka säkerhet för lån. L a n d s t i n g e n äro enligt skogsvårdsstyrelseförordningen valorgan vid utseende av ledamot i skogsvårdsstyrelse. Flertalet landsting ha ställt medelsanslag till skogsvårdsstyrelsernas förfogande, i enstaka fall till förhållandevis betydande belopp. Jämväl h u s h å l l n i n g s s s ä l l s k a p e n fungera som valorgan med avseende å skogsvårdsstyrelserna och ha, ehuru i mindre utsträckning, beviljat medel åt dessa. Därjämte må framhållas, att sällskapens verksamhet i stor utsträckning är inriktad på samma klientel som skogsvårdsstyrelsernas, nämligen lanthushållningens utövare. På grund härav och då vid ett ändamålsenligt bedrivande av denna näring vederbörlig hänsyn givetvis bör tagas till dess olika grenar, är det uppenbart, att ett samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och sällskapen måste i åtskilliga hänseenden bliva fruktbringande. Sådan samverkan h a r ock i tämligen stor omfattning ägt m m särskilt vad gäller frågan om kreatursbetets rationella ordnande. Upplysnings-, undervisnings- och biträdesverksamhet i kulturbetesangelägenheter bedrives i några fall av sällskap och styrelse gemensamt, i enstaka fall har skogsvårdsstyrelsen väsentligen åtagit sig denna uppgift. Skogsvårdsstyrelsernas insatser på området äro betingade av en strävan att möjliggöra skogsbetets upphörande och därigenom befrämja skogsvården. Jämlikt skogsvårdslagen skall i vissa fall vid omläggning av skogsmark till bete skogsvårdsstyrelser-

37 nas tillstånd inhämtas. I anledning av den utvidgning av tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget, som beslutats innevarande år, torde samarbetet i betesfrågor mellan skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen bli ännu mera omfattande. 1936 års skogsutredning betonade önskvärdheten av att skogsvårdsstyrelserna samarbetade med hushållningssällskapen beträffande kulturbeteslrågor överhuvud samt nödvändigheten av sådant samarbete, då fråga vore om utläggande av kulturbete å skogsmark. Utredningen ansåg vidare, att skogsvårdsstyrelserna borde medverka i fråga om de statliga stödåtgärderna för underlättande av betesförbättringar. Hushållningssällskapsutredningen (SOU 1942: 32) anförde i samband med utredningens förslag till bestämning av hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden följande. Utredningen ville framhålla betydelsen av ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna ävensom mellan dessa två organ och skogsvårdsstyrelserna. Samtliga dessa organ hade i sin verksamhet många beröringspunkter, och även om en uppdelning av arbetsuppgifterna verkställdes, torde icke kunna undvikas, att verksamhetsgrenarna stundom ingrepe i varandra. För undvikande av irritationsmoment vore det under sådana förhållanden nödvändigt att lokalt söka åstadkomma samarbete. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar och vid olika tidpunkter torde det knappast vara möjligt att organisera detta samarbete efter enahanda linjer. Utredningen ville emellertid rekommendera sammankomster mellan representanter för de nämnda organen för dryftande av skilda angelägenheter. I proposition (nr 172) till 1944 års riksdag med förslag angående hushållningssällskapens organisation och verksamhet förklarade sig departementschefen godtaga den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden samt anförde i detta sammanhang: »Jag vill starkt understryka utredningens uttalande, att det är av största vikt med ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelserna. Såsom icke minst betydelsefullt framträder ett dylikt samarbete i frågor rörande tillvägagångssättet för förstärkning av ofullständiga jordbruk, exempelvis i valet mellan tillskottsjord, grundförbättringar eller åtgärder på skogsskötselns område. Härutinnan bör samråd mellan sagda organ åvägabringas för åstadkommande i de enskilda fallen av den ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt mest ändamålsenliga lösningen av föreliggande problem. På vad sätt samarbetet lämpligen bör ordnas är beroende av de lokala förhållandena och den framtida utvecklingen. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Möjligheter torde finnas för landshövdingarna att medverka till att ett gott samarbete kominer till stånd mellan de på ifrågavarande områden verksamma lokala organen.» Enligt jordbruksutskottets utlåtande i anledning av motionen samt riksdagens beslut borde frågan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden i vissa avseenden hållas öppen. Vad departementschefen anfört om förhållandet till skogsvårdsstyrelserna föranledde intet uttalande från riksdagens sida.

38 I 56 § 2 mom. av Kungl. Maj:ts stadga för s t a t s u n d e r s t ö d d a l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r den 21 juni 1940 (nr 724) stadgas följande: Samarbete bör i största möjliga utsträckning anordnas mellan vederbörande hushållningssällskap och skolstyrelse rörande skolans undervisningskurser och verksamhet i övrigt Samarbete bör jämväl av skolstyrelsen sökas med skogsvårdsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsernas och deras tjänstemäns sakkunskap i skogliga frågor anlitas ofta av l ä n s s t y r e l s e r n a . En ändamålsenlig fastighetsbildning är en viktig förutsättning för skogsvårdsarbetet. I jorddelningsfrågor, utbrytning av betes- och skogsfångsservitut m. m. ha skogsvårdsstyrelserna därför ett direkt intresse. Samarbetet med l a n t m ä t e r i m y n d i g h e t e r n a torde hittills ha gestaltat sig rätt olika inom skilda landstingsområden. S k o g s s t y r e l s e n utgör den centrala myndighet, som från statsmakternas sida utövar tillsyn över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, i främsta rummet i vad densamma avser verkställigheten av de åt skogsvårdsstyrelserna anförtrodda åtgärderna inom styrelsernas verksamhetsområden. Enligt skogsstyrelsens instruktion den 3 januari 1942 (nr 13) skall styrelsen stå i oavbruten förbindelse med rikets skogsvårdsstyrelser och äger av dem infordra erforderliga handlingar, yttranden och upplysningar. Skogsstyrelsen bör hålla skogsvårdsstyrelserna underrättade om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av deras arbetsuppgifter, samt meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen, som beröra deras verksamhet. Tilllika skall skogsstyrelsen utöva tillsyn över användningen av de medel, som för skogsbrukets stödjande stå fill skogsvårdsstyrelsernas förfogande. I skogsvårdsstyrelseförordningen stadgas, att skogsvårdsstyrelse skall tillhandagå skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som av skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Skogsvårdsstyrelseutredningen anser, att F ö r e n i n g e n Sveriges s k o g s v å r d s s t y r e l s e r ur allmän synpunkt har en uppgift att fylla såsom forum för diskussion om gemensamma angelägenheter och utbytande av erfarenheter. Med hänsyn särskilt till att skogsvårdsstyrelsernas och därmed även föreningens kostnader praktiskt taget helt bestridas av allmänna medel, förutsätter utredningen, att ett nära samarbete mellan föreningen och skogsstyrelsen upprätthålles. Att en anknytning bör finnas mellan skogsvårdsstyrelserna och s k o g s ä g a r e f ö r e n i n g a r n a synes uppenbart. Föreningarna ha hittills ägnat den helt övervägande delen av sina krafter åt försäljningen av medlemmarnas skogsprodukter och därmed i första hand förbundna problem; så torde sannolikt även bliva fallet under den närmaste framtiden. Skogsbruket, om stort eller litet, bör drivas som ett ekonomiskt företag, även om från denna regel stundom måste göras avsteg, förestavade av nödvändigheten att taga hänsyn till faktorer av ej rent ekonomiskt ursprung. En riktig planläggning

39 av skogsbruket samt en tillfredsställande lösning av de vid näringens bedrivande mötande frågorna, såsom i avseende å skogens skötsel och omvårdnad samt skogsprodukternas tillredning och avsättning, äro utslagsgivande för skogsbrukets lönsamhet. Härför erforderliga föranstaltanden och åtgärder böra vidtagas under behörigt uppmärksammande av skogsägarens privatekonomiska intressen. Det är då endast helt naturligt, att ett nära samband föreligger mellan skogsvårdsstyrelserna — i synnerhet beträffande deras biträdesverksamhet vid utövande av praktisk skogsskötsel men även i andra hänseenden — och skogsägareföreningarna. Signifikativt är att flera skogsägareföreningar i sin första ideella form (numera äro samtliga ekonomiska föreningar) tillkommit på initiativ av skogsvårdsstyrelser. I vissa fall råder för närvarande ett nära samarbete i många olika former mellan dessa organ. Här bör uppmärksammas, att enligt skogsvårdsstyrelseförordningen ingår bland styrelsernas uppgifter att stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens befrämjande. ^ Utredningen, som anser ett nära samarbete på olika punkter mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna nödvändigt för att styrelserna med åsyftat resultat skola kunna fullgöra sitt uppdrag, finner för sin del varken behövligt eller lämpligt, att detta samarbete författningsmässigt regleras. Vad beträffar skogsvårdsstyrelsernas förhållande till S k o g s s ä l l s k a p e t torde anledning saknas att i detta sammanhang föreslå någon ändringav nuvarande bestämmelser. Utredningen, som vitsordar att Skogssällskapet handhaft sina uppgifter på ett förtjänstfullt sätt, förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna icke skola lägga hinder i vägen för sällskapets fortsatta verksamhet utan i stället medverka till verksamhetens fullföljande. Detta torde så mycket lättare låta sig göra, som de rena förvaltningsuppgifterna i skogsbruket regelmässigt falla utanför skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält. En inbördes reglering av skogsvårdsstyrelsernas och h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s verksamhet torde främst gälla åvägabringande av en samverkan i ärenden, där detta är av betydelse. Nödvändigheten härav understrykes av de riktlinjer för den statliga förbättringsverksamheten inom jordbruket, vilka numera i princip godtagits. Avsikten lärer vara att för det enskilda jordbruket upprätta en allmän plan över erforderliga förbättringar, varigenom de olika åtgärderna komma att ses i samband med jordbruket i dess helhet. En sådan allmän planläggning för en jordbruksfastighet bör lämpligen omfatta även skogen; här möter en uppgift för skogsvårdsstyrelserna. Utredningen förutsätter därför, att samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen kommer att utvidgas. Frågan om gränsdragningen på vissa punkter mellan skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen, särskilt beträffande betesfrågor, behandlas i samband med styrelsernas arbetsuppgifter nedan i kap. 3. Förhållandet mellan s k o g s s t y r e l s e n och skogsvårdsstyrelserna kan karakteriseras dels som ett samarbete rörande den skogsvårdande verksamheten och dels såsom tillsyn från skogsstyrelsens sida över skogsvårdsstyrelsernas befattningstagande med denna verksamhet. I vissa hänseenden har

40 skogsstyrelsen en ledande uppgift. För att skogsstyrelsen skall kunna på ett framgångsrikt sätt fylla dessa sina uppgifter, måste givetvis förutsättas ett synnerligen nära samarbete mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna för åstadkommande av enhetlighet rörande verksamhetens planläggning och bedrivande ävensom överläggning i frågor av gemensamt intresse. Även det förhållandet, att skogsvårdsstyrelserna åtnjuta eller förmedla understöd av allmänna medel till betydande belopp, motiverar en fortlöpande tillsyn från statsmakternas sida närmast genom skogsstyrelsens försorg. Denna tillsyn bör lämpligen ske på ort och ställe samt kombineras med upplysningar, råd och anvisningar. Ur statsmakternas synpunkt är det givetvis angeläget, att tillsynsverksamheten icke inskränkes till blott någon slags efterhandsgranskning av ingivna redogörelser. Hithörande spörsmål beröras nedan i kap. 9 och 10.

41 KAP. 3.

Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. I. Allmänt. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter angivas instruktionsmässigt i 4 § skogsvårdsstyrelseförordningen. Enligt detta författningsrum har skogsvårdsstyrelse till uppgift att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds- och andra författningar ankomma på styrelsen. Till fullgörande av sin uppgift har styrelsen enligt samma stadgande att verka för utbredande av kunskap om skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervisnings- eller upplysningsverksamhet; lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt; stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens befrämjande; bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder; medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld; samt vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning. Skogvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter gruppera sig alltså ganska naturligt i följande fem verksamhetsgrenar: 1) upplysning och undervisning, 2) biträdesverksamhet, 3) bidragsverksamhet, 4) övervakande av skogslagarnas efterlevnad, 5) övrig verksamhet. Såsom tidigare framhållits utgör skogslagstiftningen grunden för skogsvårdsstyrelsernas arbete. Vid övervägande av de framtida riktlinjerna för detta arbete bör då uppmärksammas, att inom skogsstyrelsen för närvarande pågår en av Kungl. Maj:t anbefalld, allsidig revision av denna lagstiftning. Vilka resultat revisionen kan komma att leda till låter sig naturligtvis icke på förhand med någon säkerhet bedöma. Skogsvårdsstyrelseutredningen anser sig emellertid kunna utgå från att en i större eller mindre utsträckning reviderad skogslagstiftning ej kommer att medföra några mera avsevärda omläggningar av de allmänna principerna för skogsvårdsverksamheten.

42 Vid sådant förhållande har utredningen funnit sig böra behandla frågan om skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter utifrån den inställning till den enskilda skogsvården, som kommit till uttryck i nu gällande lagstiftning på området, och den skogspolitik i övrigt, som hittills förts. Skogsvårdsstyrelsearbetet bör därför till den del det icke är av enbart övervakande natur läggas så, att skogsägarna å ena sidan göras alltmera kapabla att själva sköta sina skogar och å den andra vid behov erhålla erforderligt biträde och understöd. Med användande av ett från det sociala området lånat slagord kan man säga, att den ledande synpunkten vid skogsvårdsstyrelsearbetet bör vara att bereda skogsägarna hjälp till självhjälp. Detta innebär i princip ingen förändring i styrelsernas hittillsvarande arbetsuppgifter. Vissa uppgifter, såsom undervisning och upplysning samt skogsodling, torde dock böra skjutas i förgrunden, icke på de övrigas bekostnad men i samband med en allmän utvidgning av verksamheten.

II.

Undervisning och upplysning.

Undervisnings- och upplysningsverksamheten har från en ringa början fått alltmera vidgad omfattning. Verksamheten torde i stort sett ha aktiviserats i samma mån som skogsägarna visat intresse och mottaglighet för skogliga kunskaper. Inom vissa län torde dock bland annat bristen på personal och på ekonomiska resurser ha utgjort hinder för en tillräckligt brett upplagd upplysningsverksamhet. Under senare år har verksamheten i större eller mindre omfattning vid skogsvårdsstyrelserna bedrivits i nedan angivna, från ort till ort växlande former. Undervisningen i skogshushållning vid lantbruks- och lantmannaskolor ombesörjes ofta av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. Skogsupplysning meddelas även genom styrelsernas försorg i åtskilliga folkhögskolor samt vid folkskoleseminarier och andra fasta läroanstalter. Undervisning per korrespondens förekommer också. Därjämte anordnas fristående kurser för att bibringa skogsägare m. fl. insikter i skogshushållningens grunder och färdighet i vanligen förekommande skogliga göromål. Genom specialkurser utbildas förmän för odlings-, röjnings-, gallrings- o. dyl. arbeten. Vid särskilda tillfällen, såsom jordbruksdagar, hembygds- och småbrukarkurser, utställningar m. m., hållas föredrag i skogsvård. Ett antal skogsvårdsstyrelser har med Kungl. Maj.ts tillstånd förvärvat demonstrations- och övningsskogar, till vilka kursverksamheten kunnat förläggas. Dessa skogsvårdsgårdar nyttjas jämväl i övrigt för befordrande av skogsvården i orten. Som led i upplysningssträvandena ingå vidare exkursioner, praktiska övningar och redskapsdemonstrationer, radioföredrag samt framställning och visning av skogsfilmer. Av skogsvårdsstyrelserna hållas tilllika s. k. skogs- och planteringsdagar för såväl skolungdom som äldre. I publicistiskt hänseende verka styrelsernas tjänstemän medelst bidrag i fackoch allmän press samt i hushållningssällskapens tidskrifter, genom radio-

43 föredrag ä v e n s o m g e n o m u t a r b e t a n d e a v h a n d b ö c k e r , b r o s c h y r e r o. dyl. I p r o p a g a n d a s y f t e s p r i d a s t y r e l s e r n a t r y c k a l s t e r gratis eller till n e d s a t t kostn a d . Av s ä r s k i l d betydelse t o r d e v a r a d e n personliga u p p l y s n i n g , s o m a v styrelsernas personal direkt meddelas vederbörande skogsägare i s a m b a n d m e d f ö r r ä t t n i n g a r av olika slag u t e i m a r k e r n a . S a m a r b e t e i s k o g s u n d e r v i s a n d e syfte u p p r ä t t h å l l e s i viss u t s t r ä c k n i n g m e d s k o g s ä g a r e f ö r e n i n g a r , h u s h å l l s k r e t s a r o c h -gillen, j o r d b r u k a r u n g d o m e n s k l u b b a r m . fl. I fråga o m de o v a n o m n ä m n d a s k o g s v å r d s g å r d a r n a h a r u t r e d n i n g e n f r å n s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a i n h ä m t a t , att s å d a n a g å r d a r a n s k a f f a t s av 12 skogsvårdsstyrelser, nämligen Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, K a l m a r n o r r a , K a l m a r södra, Blekinge, H a l l a n d s , K o p p a r b e r g s , Gävleborgs, V ä s t e r n o r r l a n d s , J ä m t l a n d s och V ä s t e r b o t t e n s l ä n s styrelser. D ä r j ä m t e d i s p o n e r a r styrelsen i Göteborgs och B o h u s l ä n för s a m m a ä n d a m å l en g å r d , s o m emellertid äges a v länets h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p . S a m t l i g a s k o g s v å r d s g å r d a r ä r o b e b y g g d a m e d u n d a n t a g av g å r d a r n a i K a l m a r läns s ö d r a l a n d s t i n g s o m r å d e och i V ä s t e r n o r r l a n d s län. T a x e r i n g s v ä r d e n a å g å r d a r n a v a r i e r a m e l l a n 4 500 k r o n o r ( K a l m a r s ö d r a ) och 141 000 k r o n o r ( K o p p a r b e r g s l ä n ) . 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g (SOU 1938: 58) u p p d r o g h u v u d l i n j e r n a för skogsv å r d s s t y r e l s e r n a s u p p l y s n i n g s - och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t , s å d a n d e n e n ligt s k o g s u t r e d n i n g e n b o r d e b e d r i v a s . S k o g s u t r e d n i n g e n a n f ö r d e d ä r v i d i h u v u d s a k följande. Vid sidan av skogsundervisningen vid fasta läroanstalter borde bedrivas en intensiv och planmässig skoglig upplysningsverksamhet, ej endast som påbyggnad på den fasta undervisningen utan även i viss mån som ersättning för denna. Till denna upplysningsverksamhet borde det allmänna medverka genom skogsvårdsstyrelserna, i främsta rummet för att åstadkomma ett förbättrat tillgodogörande av skogsmarkernas avkastningsförmåga och ett effektivare uttag av virkesskörden, men även genom en mera allmän, populärt lagd propaganda. Skogsvårdsstyrelserna borde med tjänliga medel söka åstadkomma, att ungdomsverksamheten i skogsbygderna alltmera inlänkades på skogliga uppgifter exempelvis genom att tillhandahålla studie- och tävlingsledare samt instruktörer. Upplysningsverksamhet borde bedrivas bland de till mera mogen ålder komna jordbrukarna, genom kurser och andra undervisningsformer. Utredningen utgick från att ett livligt samarbete i detta hänseende ägde rum mellan skogsvårdsstyrelserna och olika intressenters sammanslutningar. Med hänsyn till de lokala faktorernas betydelse för undervisningens omfattning, utformning och inriktning borde skogsvårdsstyrelserna ha full frihet att, under den tillsyn statsmakterna kunde komma att föreskriva, planlägga och genomföra upplysningsverksamheten. Vidare borde skogsarbetare genom skogsvårdsstyrelsernas försorg bibringas vissa elementära kunskaper om skogsvård, varjämte styrelserna borde genom särskilda kurser utbilda en kategori arbetare, som kunde — exempelvis såsom förmän — självständigt verkställa enklare skogsvårdsåtgärder (exempelvis kulturer, röjningar och rensningsgallringar) och för övrigt uträtta olika arbeten av mer eller mindre krävande beskaffenhet (såsom aptering och tillsyn vid avverkning av gagnvirkessortiment) . Skogsvårdsstyrelserna borde äga att av anvisade medel förvärva skogsvårdsgårdar för användning såsom undervisnings-, demonstrations- och propagandaobjekt. Exkursioner och även längre studieresor utanför hembygden borde anordnas för skogsägare.

44 N o r r l a n d s k o m m i t t é n h a r i sitt å r 1945 a v g i v n a b e t ä n k a n d e a n g å e n d e yrk e s u t b i l d n i n g e n i N o r r l a n d (SOU 1945: 33) tagit u p p f r å g a n o m d e n skogliga y r k e s u t b i l d n i n g e n och i d e n n a del lagt f r a m förslag, som i flera a v s e e n d e n beröra skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Norrlandskommittén har därvid a n f ö r t b l a n d a n n a t följande. Kommittén ansåge sig böra framlägga sina förslag till olika åtgärder för effektivisering av den skogliga utbildningen utan hänsynstagande till om motiven för förslagen utgjorde något för de norrländska förhållandena speciellt utmärkande eller ej. Kommittén hade nämligen utgått från att vad som i fråga om yrkesutbildningen vore önskvärt med avseende å den betydande del av landets skogsbruk, som norrlandslänen representerade, borde vara avgörande för vad som kunde anses lämpligt i landet i dess helhet. Lärlingsutbildning föresloges anordnad dels vid lärlingsgårdar under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn, dels i form av praktiska lärlingskurser, anordnade av skogsvårdsstyrelserna och med medverkan av styrelsernas tjänstemän, dels genom korrespondensundervisning under medverkan av undervisningskonsulent hos skogsvårdsstyrelse och dels genom tjänstgöring som skogselev, varvid skogsvårdsstyrelserna borde fungera som förmedlande organ. Yrkesutbildning i skogsarbete föresloges bedriven huvudsakligen i tre former: skogsvårdskurs för utbildning av blivande skogsägare och arbetare, kurs i arbetsteknik och redskapsvård samt instruktörsverksamhet. Skogsvårdskurser borde i det väsentliga följa de riktlinjer, som uppdragits av 1936 års skogsutredning och i därvid fogat förslag till normalplan. Kurserna borde anordnas av skogsvårdsstyrelserna i den omfattning, anslutningen av elever kunde föranleda. Kurser i arbetsteknik och redskapsvård borde avse utbildning av korare och anordnas på initiativ av större skogsägare, av skogsägareföreningarna och av skogsvårdsstyrelserna. Instruktörsverksamheten borde avse utbildning av huggare i arbetsteknik och redskapsvård. Såsom instruktörer borde kunna anställas förmän, vilka under sommarhalvåret vore anställda hos skogsvårdsstyrelser för olika arbetsuppgifter. Kommittén betonade vidare vikten av skogsägarnas utbildning i skogsbruk och framhöll som önskvärt, att undervisningen i skogliga ämnen i Norrland tillmättes ett större utrymme vid lantmannaskolorna än vad som för närvarande i allmänhet vore fallet. Vidare förordades försök med specialkurs i skogsbruk vid skogsvårdsgård samt intensifiering av skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och rådgivande verksamhet. Fackutbildning för instruktörer, förmän och skogvaktare (skogsarbetsledare) föresloges även äga rum med i viss utsträckning skogsvårdsstyrelsernas medverkan. S k o g s v å r d s s t y r e l s e u t r e d n i n g e n anser, att u n d e r v i s n i n g och u p p l y s n i n g ä r en av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s a n g e l ä g n a s t e a r b e t s u p p g i f t e r och a t t v e r k s a m h e t e n i d e n n a del b ö r u t v i d g a s och intensifieras. E n a l l m ä n h ö j n i n g av skogsv å r d e n o c h d ä r m e d ett f ö r b ä t t r a t u t b y t e av s k o g s b r u k e t t o r d e n ä m l i g e n i väsentlig m å n v a r a b e r o e n d e av s k o g s ä g a r n a s k u n n i g h e t i s k o g s b r u k , i vilket a v s e e n d e s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a h a ett m a k t p å l i g g a n d e u t b i l d n i n g s v ä r v att fullgöra. J ä m v ä l den s ä r s k i l d a u t b i l d n i n g e n av vissa i n s t r u k t ö r e r o c h f ö r m ä n av olika slag tillhör s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s arbetsuppgifter. U t r e d n i n g e n a n s e r sig alltså i p r i n c i p k u n n a i n s t ä m m a i v a d 1936 å r s skogsu t r e d n i n g och n o r r l a n d s k o m m i l t é n i dessa h ä n s e e n d e n anfört.

45 Vad angår de av norrlandskommittén föreslagna formerna för den skogliga utbildningen i Norrland och skogsvårdsstyrelsernas medverkan därvid, anser utredningen kommitténs förslag i stort sett vara väl grundade och ändamålsenliga. Såvitt utredningen kan bedöma, äro dock, såsom norrlandskommittén antytt, de föreslagna utbildningsformerna lämpliga och behövliga även inom övriga delar av landet, om än vissa modifikationer kunna visa sig nödvändiga. I fortsättningen har utredningen därför räknat med att skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet kommer att utvidgas och över hela landet bedrivas efter i huvudsak de linjer, som norrlandskommittén uppdragit. Utvidgningen torde dock icke kunna ske med en gång utan först successivt. Undervisnings- och upplysningsverksamheten i övrigt synes liksom hittills lämpligen böra bedrivas i skiftande och efter de lokala förhållandena anpassade former, varvid det är särskilt angeläget, att verksamheten utvidgas hos de skogsvårdsstyrelser, där den hittills av ekonomiska eller andra orsaker blivit eftersatt. Särskild hänsyn härtill måste enligt utredningens mening tagas vid bedömandet av skogsvårdsstyrelsernas personal- och medelsbehov. I likhet med 1936 års skogsutredning anser utredningen angeläget, att de skogsvårdsstyrelser, som ännu ej anskaffat skogsvårdsgårdar, beredas möjlighet att förvärva sådana fastigheter. Å skogsvårdsgårdarna kunde då vissa delar av styrelsernas undervisningsverksamhet bedrivas. Samtliga de skogsvårdsstyrelser, som ännu ej anskaffat skogsvårdsgård, med undantag dock för styrelsen i Gotlands län, ha också för utredningen framhållit, att det för dem vore angeläget, att de finge tillfälle att anordna dylika gårdar. Vad angår frågan, hur medel för anskaffande av skogsvårdsgårdar skola beredas, får utredningen erinra om att skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län nyligen genom beslut av Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 av lotterimedel erhållit ett bidrag av 100 000 kronor till sin skogsvårdsgård å Kratte Masugn, en utväg, som torde vara tänkbar även för andra skogsvårdsstyrelser. Styrelser, som ha egna kapitaltillgångar, torde åtminstone i viss utsträckning böra anlita dessa. Hur eljest medel för ändamålet skola anskaffas, torde, då frågan för en skogsvårdsstyrelse blir aktuell och av styrelsen närmare utretts, kunna upptagas till bedömande i samband med styrelsens årliga medelsäskanden.

III.

Biträdesverksamhet.

Biträdandet av de enskilda skogsägarna vid planläggning och utförande av olika skogsvåldsåtgärder har efter hand blivit den mest arbetskrävande av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. Då styrelserna började sin verksamhet, gällde det framförallt att taga hand om sedan gammalt kala och vanvårdade marker. Biträdesverksamheten inskränkte sig då huvudsakligen till att hålla förmän vid skogsodlingarna; skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare anlitades även från början något för stämplingar. Denna verksamhet har sedan kontinuerligt vidgats. Största stegringen i stämplingsarbetet har skett efter tillkomsten av 1918 och 1923 års skogsvårdslagar samt 1932 års lappmarkslag. Under senare åren har skogsvårdsstyrelsernas biträdesverk-

46 samhet kommit att omfatta allt flera åtgärder. Biträde lämnas huvudsakligen å enskilda skogsbruk, tillhörande hemmansägare eller andra mindre jordbrukare. Skogsvårdsstyrelsernas nuvarande biträdesverksamhet kan i stort sett uppdelas i följande grupper: a) Lämnande av råd och anvisningar. b) Biträde avseende beståndsvård och avverkning (stämpling, röjning). c) Biträde vid utförandet av olika återväxtåtgärder, såsom hyggesrensning, markberedning, bränning och skogsodling. d) Biträde vid upprättandet av skogsindelnings- och skogsvårdsplaner. e) Biträde vid upprättandet av planer för kulturbetesanläggningar. f) Biträde vid planläggning av företag, till vilka statsbidrag utgå. Råd och anvisningar (gruppen a) lämnas angående tillämnade avverkningar eller i avseende å skogsmarkens rationella behandling. Inom vissa län utövas s. k. årlig tillsyn enligt särskilda avtal, som träffats mellan skogsvårdsstyrelsen och markägarna. Biträde avseende beståndsvård och avverkning (gruppen b) lämnas främst genom stämpling. Detta är en av skogsvårdsstyrelsernas huvuduppgifter. Största omfattningen har verksamheten fått under innevarande kristid i samband med de stora vedavverkningarna. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet rörande tillämnade avverkningar m. m. åren 1928—1944 framgår av följande tablå. Anvisning för beståndsvård och avverkning

Antal förrättningar

1928' 1929 ] 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1

24 246 29 561 33 675 26 846 19 953 31631 51399 49 550 55 283 67 935 50160 50 978 64 434 72 363 85135 77 388 58 667

Medelst stämpling eller annan utmärkning för Utan stämpling eller annan gallring i annan utmärkning Summa yngre skog avverkning ha ha ha ha 95 700 106 700 117 805 69 539 46 837 69 276 122 396 135 310 177 028 248 440 166 991 158 431 276 908 308 401 359 662 323 995 181 271

Delvis approximativt beräknade uppgifter, och stavaskog m. m.

138 230 179 134 182 321 91495 45 463 104 088 279 269 246 898 339 719 462 070 224 483 229 535 195 147 244 401 324 070 325 071 177 199 8

233 930 285 834 300 126 161 034 92 300 173 364 401665 382 208 516 747 710 510 391474 387 966 472 055 552 802 683 732 649 066 358 470

15 469 23 048 27 014 23 627 33 647 95 097 107 446 106 624 34 355 11473 14 313 40 260 21263 13178 11380 15 328 5 463

Fr. o. m. år 1936 jämväl röjning i ung-

47 Särskilt vid avverkningar till avsalu har det blivit allt vanligare att anlita stämplingshjälp. Förhållandena äro rätt olika inom skilda delar av landet. Skogsägarna i de sydligaste landsdelarna anlita sålunda stämplingshjälp i förhållandevis mindre utsträckning än vad fallet är i norra och mellersta Sverige. Å skogar inom lappmarkerna med flera områden, som lyda under 1932 års lappmarkslag, samt å skyddsskogar och svårföryngrade skogar råder utsyningstvång, och skogsvårdsstyrelserna ha där skyldighet att utföra stämplingsförrättningar. Stämplingsförrättningarna ha utförts av såväl fast som tillfälligt anställda tjänstemän. Mycket stora variationer förekomma mellan de skilda länen i fråga om förrättningsdagarnas fördelning å tjänstemannakategorier. Den årsanställda skogshögskoleutbildade personalens andel varierar sålunda från 1—17 procent, länsskogvaktarnas andel varierar från 12—85 procent och de tillfälliga förmännens andel från 1—84 procent. För biträde vid stämplingar har i medeltal per år under tiden 1936—1939 åtgått 77 358 dagar. Biträde avseende beståndsvård och avverkning lämnas därjämte vid röjningar och med anvisningar. Biträde vid utförandet av röjningar i plantoch ungskogar har hittills huvudsakligen lämnats inom Norrland, där statsbidrag utgått för röjningar i stavaskog och tätväxande ungskog med dålig skiktningsförmåga. I stället för utsyning och stämpling lämnas i vissa fall anvisningar om huru avverkningar och röjningar skola utföras. Denna gren av biträdesverksamheten har ringa omfattning, och inom vissa län tillämpas den ej alls. Biträde vid utförande av återväxtåtgärder (gruppen c) lämnas framförallt vid skogsodlingar. Under åren 1905—1944 ha skogsodlingar utförts i följande omfattning: Period och år

1905—1909 medeltal per år 1910—1914 » » , 1915—1919 » » » ., 1220—1925 » > » 1926—1930 » > , 1931—1935 » > , . 1936—1938 » > > 1939 1940 1941 1912 1943 1944

Under skogsvårdsstyrelses ledning ha

Under jordägares ledning

Summa

ha

ha

14 620 17 217 22 862 22123 11799 8 431 8 019 8139 4186 6 798 4 879 5107 5 458

11176 16 615 17 322 18 514 17 359 12182 8 049 6 844 6 023 7 306 7 381 4 646 3117

25 796 33 772 40184 40 637 29158 20 613 16 068 14 983 10 209 14104 12 260 9 753 8 575

Vid utförandet av skogsodlingar anlita de enskilda skogsägarna i mycket stor utsträckning arbetsförmän, som tillhandahållas av skogsvårdssty-

relserna. Verksamheten har emellertid avtagit under de senaste decennierna, trots att sedan år 1930 särskilda statsbidrag utgått för skogsodlingsåtgärder. Detta sammanhänger med att i stor utsträckning tillämpats avverkningsmetoder, vilka beräknats medföra naturlig föryngring. Som arbetsledare vid skogsodlingarna tjänstgöra i regel tillfälliga förmän (plantörer). Utförandet av hyggesrensningar efter verkställda avverkningar är, åtminstone i Norrland, en nödvändig förutsättning för att m a n skall kunna erhålla naturlig föryngring. Skogsägarna ha alltmer börjat inse betydelsen av denna åtgärd och ha därför mestadels vid arbetenas utförande anlitat förmän från skogsvårdsstyrelserna. Det är egentligen endast skogsvårdsstyrelserna inom norrlandslänen samt inom Kopparbergs och Värmlands län, som i större utsträckning lämnat biträde vid hyggesrensningar. Biträde vid utförandet av markberedningar h a r förekommit i mindre omfattning, huvudsakligen inom norrlandslänen. Omfattningen av de åren 1936—1944 under skogsvårdsstyrelsernas ledning verkställda hyggesrensningarna och markberedningarna redovisas i följande tablå. Å r 1936 1937 1938 1939 1940 1941 194a 1943 1944

Hyggesrensning ha

Markberedning ha

27 916 32 042 37 224 36 933 26 748 24 016 24 951 19 072 25 693

920 1357 1278 2 014 1168 949 2 088 1746 1463

Biträde vid skogsindelning och skogsuppskattning (gruppen d) har lämnats i mycket olika omfattning inom de skilda länen. Del är egentligen särskilt intresserade skogsägare, som låtit upprätta skogshushållningsplaner. Köp och försäljningar av fastigheter ha också varit anledningen till att skogsuppskattningar verkställts. Ifrågavarande verksamhet har haft förhållandevis största omfattningen inom Östergötlands, Jönköpings och Älvsborgs län. Inom tre län har ej lämnats något biträde för dylika förrättningar. I Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län avser verksamheten huvudsakligen skogar lydande under 1932 års lappmarkslag, där skogsindelning är obligatorisk för de flesta fastigheter. Inom enstaka län ha skogsvårdsstyrelserna — dock endast i ringa omfattning _ även biträtt skogsägarna med att upprätta enklare skogsvårdsplaner. Biträde vid upprättande av planer för kulturbetesanläggningar (gruppen e) har under senare åren lämnats dels av skogsvårdsstyrelserna själva och dels av styrelserna i samarbete med hushållningssällskapen. Denna gren av bi-

49 trädesverksamheten har bedrivits i mycket olika omfattning inom länen. Inom Norr- och Västerbottens läns lappmarker, där bidrag utgår till betesanläggningar från norrländska skogsproduktionsanslaget, ha skogsvårdsstyrelserna helt övertagit betesverksamheten från hushållningssällskapen. Inom övriga delar av landet är det framförallt skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län, som sökt biträda skogsägarna med att få betesfrågan ordnad. Biträde lämnas slutligen för planläggning av företag, till vilka statsbidrag utgå (gruppen f), såsom dikning, skogsodling å gamla kalmarker m. m. ävensom skogsvägbyggnader. Skogsvårdsstyrelserna ha för här ifrågavarande företag biträtt markägarna med upprättande av planer och kostnadsförslag. Över områden, där bidrag utgått från norrländska skogsproduktionsanlaget, h a även upprättats fullständiga skogsvårdsplaner. För planläggning av dikningsföretagen ha assistenter och länsskogvaktare anlitats i ungefär samma utsträckning. Skogsodlingsföretagen ha oftast planlagts av länsskogvaktare. Vägplanerna ha i regel upprättats av yngre jägmästare och länsskogvaktare, vilka genomgått särskilda vägkurser. Rörande skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor, vilka för närvarande i regel äro beroende av varje särskild skogsvårdsstyrelses beslut, hänvisas till den redogörelse, som lämnas nedan i kap. 9. För planläggning av företag, till vilka statsbidrag utgå, erlägga markägarna i regel enligt författningarnas bestämmelser en femtedel av kostnaderna. Planläggning av företag, som understödjas från norrländska skogsproduktionsanslaget, är kostnadsfri. 1936 års skogsutredning uttalade i fråga om skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet bland annat följande. Biträdesverksamheten borde i princip fortgå i samma former som dittills. Samtidigt borde tillses, att den icke hindrade den utveckling på längre sikt, som enligt utredningens mening borde understödjas och som syftade till att sätta skogsägarna i stånd att genom bildande av samfälligheter eller på annat lämpligt sätt själva förvalta sina skogar. För varje någorlunda stort skogsbruk borde en viss planläggning av skogsvården ske, med biträde av skogsvårdsstyrelserna. Styrelserna borde vidare biträda vid skogsvården i egentlig mening. Det vore sålunda angeläget,^ att den icke fackkunnige skogsägaren i fråga om de enklare åtgärder, som han på egen hand borde kunna utföra, av skogsvårdsstyrelsernas personal erhölle anvisningar rörande deras riktiga utförande, och att han beträffande mera krävande förrättningar kunde erhålla sakkunnigt biträde av plantörer, röjnings-, gallrings-, stämplings- och dikningsförmän m. fl. vid arbetets förberedande och verkställande. Därjämte borde styrelserna tillhandahålla frö- och plantmaterial, för skogsvården erforderliga redskap och andra hjälpmedel, vilka skogsägaren själv icke rimligen borde anskaffa. Skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet borde i fråga om virkesavkastningens nyttiggörande icke utsträckas längre än till att styrelserna på begäran tillhandahölle stämplingslängd. Därefter borde skogsägareföreningarna taga vid. 4—458673.

50 Skogsvårdsstyrelseutredningen utgår från att det kommer att dröja förhållandevis lång tid, innan huvudparten av skogsägarna på ett nöjaktigt sätt själva kunna sköta sina skogar. Inom överskådlig framtid torde därför de bästa resultaten erhållas, om skogsvårdsstyrelserna beredas tillfälle att ställa kompetenta biträden till skogsägarnas förfogande. Biträdesverksamheten har även betydelse ur andra synpunkter. Bland annat kan propaganda och upplysningsverksamhet bedrivas samtidigt med förrättningarnas utförande. Den personliga kontakt, som härvid erhålles med skogsägarna, förstärker anknytningen mellan dessa och skogsvårdsstyrelserna. Även denna omständighet bidrager till ökade krav på att förrättningsmännen äro väl kvalificerade och väl insatta i de lokala förhållandena samt att de åtnjuta skogsägarnas förtroende. Vidare blir behovet av särskilda åtgärder för övervakande av skogslagarnas efterlevnad mindre, om framförallt stämplingsbiträdet utföres av kvalificerad arbetskraft. Tillfällig arbetskraft bör således ej anlitas i större utsträckning än som är absolut ofrånkomligt med hänsyn till arbetenas säsongartade karaktär. Därest väl avvägda biträdestaxor komina att tillämpas, kan det förväntas, att skogsägarna även i framtiden komma att visa sig angelägna om att få sakkunnig hjälp från skogsvårdsstyrelserna. I den mån skogsägarnas skogliga kunskaper ökas, är det emellertid angeläget, att de själva utföra framförallt enklare åtgärder. Ett aktivt deltagande i skogsvårdsarbetet kan nämligen förväntas medföra ökat intresse från markägarens sida för skogarnas rätta skötsel. I fråga om huru den framtida biträclesverksamheten bör gestalta sig för olika slag av åtgärder, må anföras följande. Skogsägarna ha i regel givetvis ej samma förmåga som fackmännen att överblicka sina fastigheters produktionsförmåga och de faktorer, som inverka härpå. Det är därför angeläget, att skogsvårdsstyrelserna i största möjliga utsträckning kunna tillhandagå skogsägarna med råd och upplysningar angående planläggning av skogsvårdsarbetet. Bästa resultat torde erhållas, om detta sker muntligen. Skogsägarna böra även kunna erhålla anvisningar rörande de åtgärder, som de själva kunna utföra. Det är av största betydelse att stämplingarna bliva utförda på ett nöjaktigt sätt. Dessa arbeten kräva i regel sådan yrkesskicklighet och erfarenhet, att skogsägarna behöva anlita sakkunnig hjälp. Skogsvårdsstyrelserna böra därför ha möjligheter att i behörig utsträckning kunna ställa erfaren och för detta ändamål väl utbildad personal till förfogande. Styrelserna ha på grund av otillräckliga ekonomiska resurser och under de senaste åren även på grund av brist på personal i vissa fall måst anlita alltför oerfarna förrättningsmän vid stämplingarna. Det kan ej anses tillfredsställande, att — som medeltal för landet — mer än hälften av stämplingsförrättningarna utförts av tillfälligt anställd personal, ofta med obetydlig utbildning och erfarenhet. Skogsägarna ha rättighet fordra, att dessa betydelsefulla förrättningar anförtros åt kunniga och ansvarskännande personer. Det torde vara en allmän önskan hos skogsägarna att vid begärda stämplingar liksom vid

51 övriga förrättningar erhålla biträde av den ordinarie länsskogvaktaren inom distriktet. Dessa tjänstemän ha också sådan erfarenhet och kännedom om skogarna, att de äro särskilt lämpade för att utföra stämplingarna. Många andra ej mindre viktiga förrättningar måste emellertid utföras av länsskogvaktarna, varför de givetvis ej helt kunna biträda vid stämplingarna. Stämplingsarbetets säsongbetonade karaktär nödvändiggör också, att tillfällig arbetskraft måste anlitas i viss utsträckning; detta gäller särskilt i de norra delarna av landet. Röjningsgallring i plantskogar är en åtgärd, som ej direkt ger något ekonomiskt netto och som därför i stor utsträckning blivit eftersatt. Det är emellertid ur skogsvårdssynpunkt av vikt, att röjningar utföras och att skogsvårdsstyrelserna kunna ställa sakkunnig hjälp till förfogande. Den form av biträdesverksamhet, som består i anvisningar för avverkning, torde även framdeles böra tillgodoses. Såsom förut framhållits ha avverkningarna under de senaste årtiondena bedrivits på ett sådant sätt, att man räknat med att slippa vidtaga mera omfattande återväxtåtgärder. Man har emellertid mångenstädes varit alltför optimistisk i fråga om möjligheterna att erhålla naturlig föryngring, och skogsodlingarna ha därför blivit i hög grad eftersatta. Förutom de marker, vara reproduktionsplikt föreligger, tillkomma stora arealer av ålder kala marker samt marker med otillfredsställande skogsbestånd, å vilka återväxtåtgärder också äro erforderliga. Till sistnämnda slag av marker räknas restskogar, uppkomna efter starka dimensionshuggningar, förvildade hagmarker samt skräp skogar av annat slag. Den stora förekomsten av kalmarker och skräpskogar inom vissa skogsvårdsstyrelseområden torde vara den mest framträdande bristen i fråga om det nuvarande tillståndet å enskildas skogar. Stora värden gå till spillo på grund av att produktionen endast delvis eller ej alls utnyttjas å vidsträckta arealer. En av skogsvårdssiyrelsernas viktigaste framtidsuppgifter blir att föranstalta om dessa markers försättande i produktivt skick. Det torde ligga i skogsägarnas intresse, att en enkel skogsuppskattning gores å deras fastigheter. Även ett allmänt intresse, t. ex. vid fastighetstaxeringarna, tillgodoses genom att uppgifter om virkesförrådets storlek och sammansättning, skogsmarkens bonitet m. m. erhållas. För att åstadkomma en rationell skogsskötsel även å mindre fastigheter skulle det vara önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna kunde tillhandahålla skogsägarna enkla skogsvårds planer, i vilka anvisningar lämnas om åtgärder, som böra komma till utförande under den närmaste framtiden. Till sådan skogsvårdsplan bör även höra en enkel kartskiss. Erfarenheterna ha utvisat, att innehavet av dylika planer ökat skogsägarnas intresse för en ordnad skogsskötsel. Den framtida verksamheten med lämnande av biträde för upprättande av skogsindelnings- och framförallt skogsvårdsplaner torde därför böra få väsentligt ökad omfattning. Skogsvårdsarbetet är inom de flesta län försvårat på grund av att betesfrågan ej är ordnad. En stor del produktionsbefrämjande åtgärder kan icke

52 komma till utförande förrän betesdjuren kunna tagas bort från skogen. Det är därför av största vikt, att betesfrågan snarast löses. Då bidragsverksamheten till betesförbättringar redan handhaves av hushållningssällskapen, torde det vara lämpligast, att dessa organ även i framtiden ombesörja ifrågavarande verksamhet. Härvid förutsattes, att hushållningssällskapen samråda med skogsvårdsstyrelserna, så att de skogliga synpunkterna bliva beaktade. Vid verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget ha vunnits vissa erfarenheter rörande betesfrågan, till vilka i tillämpliga delar hänsyn torde böra tagas, då det gäller att åstadkomma betesfred inom andra delar av landet. I samband härmed må framhållas, att inom tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget enligt gällande bidragsbestämmelser skogsvårdsstyrelserna skola även i framtiden handha betesverksamheten och biträda markägarna med upprättandet av planer. Verksamheten med planläggning av diknings-, väg- och skogsodlingsföretag torde i framtiden liksom hittills komma att tillhöra skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. I samband med frågan om planläggning av företag, till vilka statsbidrag utgå, kan det vara anledning att något beröra verksamheten med anskaffning av skogsodlingsmaterial. Med hänsyn till det stora behov av skogsodlingsåtgärder, som föreligger, måste denna verksamhet ägnas största uppmärksamhet. Det gäller ej enbart, att avsevärt större kvantiteter frö och plantor ställas till förfogande utan även att detta material fyller vissa kvalitetsfordringar. Det har nämligen visat sig, att en förbättrad skogsproduktion erhålles, om fröet hämtas från trakter, där skogen är av god kvalitet. Av nu nämnda orsaker torde arbetsåtgången i framtiden för denna verksamhet bli avsevärt större än hittills. Frågan om ersättning för lämnat biträde, vilken fråga är av betydelse bland annat för biträdesverksamhetens omfattning, har av utredningen upptagits till särskilt övervägande. I detta hänseende hänvisas till den redogörelse, som lämnas nedan i kap. 9 avd. II.

IV.

Bidragsverksamhet.

Jämlikt 4 § skogsvårdsstyrelseförordningen har skogsvårdsstyrelse, såsom ovan nämnts, att till fullgörande av sin uppgift bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder. Tidigare förekom i icke ringa utsträckning, att man beviljade kontanta bidrag ur skogsvårdskassan, och under hela verksamhetstiden torde det ha varit vanligt med det slags naturabidrag ur kassan, som utgår i form av tillhandahållande av skogsfrö och plantor gratis eller till pris, som understiger styrelsens självkostnad. Det område av bidragsverksamheten, som numera är av störst betydelse, utgöres emellertid av skogsvårdsstyrelsernas befattning med de särskilda statliga skogsvårdsanslagen.

53 Skogsvårdsstyrelserna ha av omhänderhavda medel i viss omfattning kunnat bevilja kontanta bidrag till sådana åtgärder som exempelvis röjning, skogsodling och skogsutdikning, varvid såsom villkor brukat meddelas föreskrifter om planläggning och kontroll av arbetena. Allteftersom styrelsernas ekonomiska förhållanden under de senaste åren försämrats, har ifrågavarande bidragsverksamhet måst inskränkas och styrelsernas därmed sammanhängande arbetsuppgifter minskats. Under år 1943 ha bidrag av detta slag lämnats endast av enstaka styrelser och i mycket obetydlig omfattning. Huruvida verksamheten åter skall kunna utvidgas, blir främst beroende på medelstillgången. I sammanhang med biträdesverksamheten för skogsodling tillhandahålla skogsvårdsstyrelserna skogsodlingsmaterial (skogsfrö och plantor) enligt av styrelserna fastställda taxor. Omfattningen av utlämnat skogsodlingsmaterial framgår av följande siffror: Period och år 1905—1909 medeltal per år 1910—1914 » * > 1915—1919 » > » 1920—1925 » - > 1926—1930 » « » 1931—1935 * » » 1936—1938 » > » 1939 1940 1941 1942 1943 1944

Skogsfrö kg

Skogsplantor 1000 st.

16173 18 739 27 656 23 568 21993 15 777 8101 6 371 11846 7 649 7 478 14 202 17143

24 557 38 259 62 505 81987 57 902 45 725 36 943 42 378 23 031 35 074 22 474 28 745 37 721

I syfte att befordra utförandet av skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar ha statsmakterna anvisat bidrag utan återbetalningsskyldighet direkt till skogsägarna (statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till väg- och flottledsbyggnader å enskilda skogar, norrländska skogsproduktionsanslaget samt under tidigare arbetslöshetsperioder anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar). Skogsvårdsstyrelsens befattning med ifrågavarande bidragsverksamhet består enligt meddelade föreskrifter huvudsakligen i följande. Sedan ansökan om statsbidrag inkommit, upprättar styrelsen förslag eller plan för utförande av företaget. Styrelsen prövar och avgör härefter frågan om beviljande av bidrag, uppgör kontrakt med sökanden om utförande av företaget, tillser att företaget utföres i enlighet med kontraktet samt utanordnar medlen när företaget slutförts och godkänts. Av följande uppställning framgår, vilka belopp som från och med budgetåret 1936/37 beviljats å ifrågavarande anslag:

54 Budgetår

Skogsutdikningsanslaget

Skogsodlingsanslaget

kr.

kr.

Anslaget till väg- och flottledsbyggnader kr.

900 000 700 000 600 000 500 000 200 000 200 000 200 000 200 000 200 000 200 000

350 000 400 000 160 000 100000 100 000 100000 100000 150 000 150 000 175 000

350 000 100 000 1 000 000 2 800 000 3 000 000 500 000 1 000 000 2 000 000

1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

Norrländska skogsproduktionsanslaget kr.

Tillfälliga anslaget kr.

1 500 000 1 000 000 500000

1000 000

Omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbete med upprättande av planer för skogsutdiknings-, skogsodlings- och vägbyggnadsföretag har berörts i sammanhang med biträdes verksamheten. Till belysning av verksamhetens omfattning lämnas i nedan intagna tablåer uppgifter om antalet av skogsvårdsstyrelserna kontrakterade samt avsynade och godkända skogsutdiknings- och skogsodlingsföretag åren 1933 och 1938 ävensom motsvarande uppgifter rörande vägföretag åren 1942 och 1943. Under innevarande kristid ha skogsutdikning och skogsodling utförts endast i mycket ringa omfattning. Skogsutdikningsiöretag med stöd av statens skogsutdikningsanslag. Avsynade och godkända företag

Kontrakterade företag Å företagen planlagd Antal

Båtnadsareal ha

2 791 2 603

23 519 15 881

Å r

1933 1938

nydikning 1000 m

bäckrensning 1000 m

3 433 2 717

280 205

Antal

Båtnadsareal ha

2 099 1707

16 954 12 361

Å företagen utförd bäcknydikning rensning 1000 m 1000 m 2 523 1940

Skogsodlingsföretag med stöd av statens skogsodlingsanslag. Kontrakterade företag Å r

1933 1938

Avsynade och godkända företag

Antal

Areal, ha

Antal

Areal, ha

2 681 2 080

19 241 15 977

2146 1735

15 659 13 478

208 136

55 Vägbyggnadsföretag med stöd av anslaget till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo. Kontrakterade företag

Avsynade och godkända företag

Å r

1942 1943

Antal

Våglängd, 1000 m

Antal

Våglängd, 1000 m

332 303

799 779

98 188

219 427

P å g r u n d a v k r i s t i d e n och d ä r a v följande brist p å a r b e t s k r a f t h a r b i d r a g s v e r k s a m h e t e n i a n l e d n i n g av n o r r l ä n d s k a s k o g s p r o d u k t i o n s a n s l a g e t fått n ä m n v ä r d o m f a t t n i n g e n d a s t i V ä s t e r b o t t e n s l ä n s l a p p m a r k . G e n o m statsm a k t e r n a s b e s l u t i n n e v a r a n d e å r h a r b e s t ä m t s , a t t t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t för detta a n s l a g s k a l l u t s t r ä c k a s till att gälla s a m t l i g a e n s k i l d a s k o g a r i N o r r l a n d s a m t att v e r k s a m h e t e n f o r t f a r a n d e skall a n k o m m a p å s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a . I p r o p o s i t i o n e n i ä m n e t till 1945 å r s r i k s d a g (nr 145) a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s chefen i fråga o m b e t e s a n l ä g g n i n g a r m e d stöd av s k o g s p r o d u k t i o n s a n s l a g e t bl. a. f ö l j a n d e : »Jag förutsätter emellertid, att ett intimt samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen kommer att äga rum vid behandlingen av dessa frågor. Skogsvårdsstyrelserna böra för planläggningen av betesanläggningar där så är möjligt i första hand anlita hushållningssällskapens tjänstemän och endast i de fall, där detta icke låter sig göra eller skogsvårdsstyrelserna redan ha egen personal, som äger sakkunskap i förevarande hänseende, själva ombesörja planläggningen.» J o r d b r u k s u t s k o t t e t u n d e r s t r ö k vid ä r e n d e t s r i k s d a g s b e h a n d l i n g a n g e l ä g e n h e t e n av a t t det f ö r u t s a t t a s a m a r b e t e t m e l l a n s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a o c h h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n i v a d anginge betesregleringsfrågor verkligen k o m m e till s t å n d (uti. n r 69). 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g föreslog i n f ö r a n d e av enhetliga b e s t ä m m e l s e r o m s t a t s b i d r a g till s k o g s p r o d u k t i o n e n s h ö j a n d e . U t r e d n i n g e n u p p d r o g d ä r v i d g r ä n s e r n a för b i d r a g s v e r k s a m h e t e n p å följande sätt. Bidrag finge utgå allenast under förutsättning, dels att båtnaden av det företag, som avsåges, beräknades minst motsvara kostnaderna därför, dels ock att skogens ägare icke antoges kunna inom skälig tid täcka kostnaden för företaget genom att tillgodogöra sig nyttan av detsamma. Bidrag finge icke utan synnerliga skäl utgå till åtgärd, som någon enligt lag eller författning vore pliktig vidtaga. Några bestämmelser om företräde för särskilda slag av åtgärder av angiven beskaffenhet ansåge utredningen icke böra meddelas. Det borde i stället i första hand ankomma på skogsvårdsstyrelserna, vilka skulle handhava verksamheten, att pröva behovet av olika slag av åtgärder och tillse, att de angelägnaste främst underlättades. Innan ansökning om bidrag beviljades av skogsvårdsstyrelse, skulle plan för företaget ha upprättats samt granskats och godkänts av styrelsen. I regel torde skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän komma att anlitas för uppgörande av planen, varvid ersättning borde utgå enligt för biträdesverksamheten gängse grunder. Kontrakt angående företagets utförande skulle härefter upprättas med bidragstagaren. Det borde åligga skogsvårdsstyrelsen dels att öva tillsyn å arbetets utförande och dels att meddela slutligt godkännande av arbetet.

5(5 För att tjäna till ledning för skogsvårdsarbetet, särskilt för bidragsverksamheten, borde 'skogsvårdsstyrelserna upprätta skogsvårdsplaner för sitt område. Dessa planer skulle granskas av skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelseutredningen torde ej ha anledning att närmare uppehålla sig vid bidragsbestämmelserna. Vissa härmed sammanhängande förhållanden, som kunna inverka på skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet, skola dock i korthet beröras. Den nuvarande bidragsverksamheten har — om man undantar den som utövas med anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget — varit tämligen splittrad och har avsett vissa skogsvårdsföretag utan direkt samband med varandra. Något planmässigt arbete för stegring av produktionen på de särskilda fastigheterna har därigenom knappast befrämjats. Det vill synas, som om ifrågavarande statliga understöd skulle kunna få betydligt vidgad effekt, därest en fastighet och dess totala behov av olika grundförbättrande och andra hithörande åtgärder bedömdes i sin helhet, med utgångspunkt från en på undersökning av skogen uppgjord skötsel- eller skogsvårdsplan. I anslutning till en sådan plan skulle statsbidrag kunna lämnas med hänsyn till en målmedveten, successiv förstärkning av de å fastigheten förefintliga produktionsmöjligheterna. Vid sidan av ett dylikt, på fastigheterna individuellt inriktat stödsystem skulle eventuellt kunna, där förhållandena så tillstädja, bedrivas en motsvarande verksamhet, som jämväl avser ett planmässigt befattningstagande med två eller flera fastigheter som en grupp. E n sådan utformning av den statliga bidragsverksamheten, byggd på sunda ekonomiska principer och överspännande ett antal mera långsiktiga förbättringsåtgärder utan annan inbördes avvägning än angelägenhetsgraden, torde över hela landet kunna smidigt anpassas efter de lokala förhållandena och visa sig ändamålsenligare än den nuvarande metoden, där skogsdikning är en verksamhet för sig, skogsodling å gammal kalmark en annan o. s. v. Den antydda ordningen behöver givetvis icke utesluta, att även enstaka, fristående förbättringsföretag må omfattas av bidragsverksamheten. Man har erfarenheter åtminstone i vissa hänseenden av ett på nu skisserat sätt rationaliserat skogsvårdsarbete från verksamheten med anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget, vilka synas peka i gynnsam riktning. Det är också en gammal tanke att genom en sammanslagning av de olika s. k. ordinarie anslagen till ett enda och en revision av bidragsbestämmelserna ytterligare öka nyttan av de för ändamålet anvisade medlen. Skogsvårdsstyrelseutredningen, som finner denna fråga i hög grad beaktansvärd, förutsätter, att skogsstyrelsen upptar densamma till ingående behandling. Denna översyn bör göras allsidig och omfatta samtliga anslag. Hänsyn bör därvid tagas till rådande förhållanden på olika orter. Fast frågan om beviljande av bidrag till kulturbetesanläggningarna ej direkt berör skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, torde det vara på sin plats att här erinra om den stora betydelsen ur skogsvårdssynpunkt av att denna bidragsverksamhet aktiviseras. Det finnes anledning antaga, att såväl för-

57 h ö j d a s t a t s b i d r a g till k u l t u r b e t e n som ä n d r i n g a r i n u g ä l l a n d e ä g o f r e d s lag s k u l l e k u n n a leda till att betesfrågan k o m m e r att o r d n a s p å ett m e r a tillfredsställande sätt.

V. Verksamhet för övervakande av skogslagarnas efterlevnad. S k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s viktigaste h i t h ö r a n d e uppgifter f i n n a s a n g i v n a i s k o g s v å r d s l a g e n (nr 212/1923) och i l a p p m a r k s l a g e n (nr 180/1932). D ä r j ä m t e h a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a ålagts vissa uppgifter j ä m l i k t l a g a r n a o m h ä r a d s a l l m ä n n i n g a r (nr 107/1932) och o m a l l m ä n n i n g s s k o g a r i N o r r l a n d o c h D a l a r n a (nr 297/1938) s a m t enligt vissa k r i s t i d s f ö r f a t t n i n g a r . Enligt skogsvårdslagen gäller följande. Skogsvårdsstyrelsen har att i vissa fall meddela tillstånd till avverkning. Sålunda får enligt skogsvårdslagens 4 och 5 §§ under vissa förutsättningar avverkning icke ske ulan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. På ansökan av skogsägare skall styrelsen avge yttrande, huruvida viss skog är att anse såsom yngre och alltså underkastad de restriktivare bestämmelserna om avverkning av yngre skog eller hur avverkning bör företagas utan att lagens bestämmelser bli överträdda (6 §). Finner skogsvårdsstyrelsen förutgående undersökning på marken vara behövlig för prövning av fråga om tillstånd eller yttrande, skall sådan undersökning verkställas av länsjägmästaren eller på annat sätt, som styrelsen förordnar. Under angivna förutsättningar kan styrelsen meddela förbud mot att utan styrelsens tillstånd verkställa avverkning inom visst område (8 §). Beträffande skogar, som jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande skola anses som svarföryngrade eller utgöra skyddsskogar, samt skogar inom Gotlands län och på Öland gäller, att avverkning för annat ändamål än husbehov och i vissa fall även avverkning till husbehov får ske endast efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. I allmänhet skall därvid ske utsyning och stämpling, som verkställes av länsjägmästaren eller annan av styrelsen förordnad person, eller ock anvisning av viss trakt, därå avverkningen får företagas (18—20 §§). I visst fall äger skogsvårdsstyrelsen medge skälig begränsning av skogsägares skyldighet att vidtaga åtgärder för återväxlens betryggande (10 § 2 mom.). Styrelsen skall bevaka att, därest åtgärder för återväxtens betryggande äro påkallade, sådana åtgärder vidtagas. I första hand åligger det styrelsen att — eventuellt efter undersökning genom av skogsstyrelsen förordnad sakkunnig person jämte två gode män — söka träffa överenskommelse härom med den eller dem, som äro ansvariga för återväxtens betryggande (12 §), men kan ej överenskommelse träffas, skall styrelsen stämma in saken till domstol (13 §). Om anledning därtill förekommer, äger skogsvårdsstyrelsen verkställa besiktning genom länsjägmästaren eller annan av styrelsen förordnad person jämte två gode män för att undersöka, huruvida återväxtåtgärd fullgjorts inom avtalad eller avdomstol föreskriven tid. Befinnes det, att åtgärden icke fullgjorts, skall styrelsen på den eller de ansvarigas bekostnad föranstalta om vidtagande av den eftersatta åtgärden (15 och 16 §§). Under viss förutsättning äger skogsvårdsstyrelsen vid avverkning påfordra, att vederbörande ställer säkerhet för kostnaden för erforderliga återväxtåtgärder. Ställes ej sådan säkerhet på anfordran, må styrelsen meddela avverkningsförbud (17 §). Beträffande svårföryngrade skogar och skyddsskogar samt skogar inom Gotlands län och på Öland gäller bl. a. att skogsvårdsstyrelsen, då tillstånd till avverkning meddelas, tillika skall föreskriva erforderliga återväxtåtgärder (21 §).

58 För omläggning av skogsmark till trädgård, åker, byggnadstomt, väg e. d. ellei för anordnande medelst röjning eller andra särskilda åtgärder av betesmark för varaktigt betesbruk eller äng fordras i vissa fall tillstånd av skogsvårdsstyrelsen (23 §). Om markägare, mot vilken framställes påstående om vidtagande av åtgärder för återväxtens betryggande, vill omlägga skogsmark till sådan användning som nyss sagts, äger skogsvårdsstyrelsen avfordra honom förbindelse att inom viss tid vidtaga härför erforderliga åtgärder. Lämnas ej förbindelse, skall styrelsen stämma in saken till domstol för att få erforderliga föreskrifter meddelade (24 §). Skogsvårdsstyrelsen är vid sidan av allmän åklagare behörig att åtala förseelser mot skogsvårdslagens föreskrifter och att med beslag belägga virke som kan dömas förbrutet (26 §). Om skogsstyrelsen efter besvär ändrat eller upphävt beslut, som jämlikt skogsvårdslagen meddelats av skogsvårdsstyrelsen, kan skogsvårdsstyrelsen genom besvär draga frågan under Kungl. Maj:ts prövning (30 §). E n l i g t lappmarkslagen gäller följande. För all avverkning för annat ändamål än husbehov och i vissa fall även för avverkning till husbehov fordras i regel skogsvårdsstyrelsens tillstånd (5 och 6 §§). Tillstånd till avverkning skall i allmänhet meddelas enligt avverkningsplan, som för varje fastighet upprättas genom skogsvårdsstyrelsens försorg, där ej fastighetsägaren själv ombesörjt upprättandet. Avverkningsplanen skall granskas och fastställas av styrelsen (7 «§). Då tillstånd till avverkning meddelas enligt avverkningsplan, skall i princip utsyning verkställas av länsjägmästaren, biträdande länsjägmästaren eller annan av skogsvårdsstyrelsen förordnad sakkunnig person. De utsynade träden skola därvid stämplas genom förrättningsmannens försorg (10 §). Skogsvårdsstyrelsen kan för vissa fall meddela kontrollföreskrifter rörande avverkningen (12 §) och förbud mot avverkning utan styrelsens tillstånd (13 §)., I fråga om skogsvårdsstyrelses befattning med återväxtåtgärder gälla enligt lappmarkslagen i huvudsak motsvarande bestämmelser som enligt skogsvårdslagen (15 —21 §§)• För omläggning av skogsmark medelst röjning eller andra särskilda åtgärder tdl betesmark för varaktigt betesbruk eller äng fordras skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Vid behov äger skogsvårdsstyrelsen för prövning av ansökan om sådant tillstånd verkställa undersökning och inhämta utlåtande från i lanthushållning sakkunnig person (22 §). I fråga om åtals- och beslagsrätt samt besvärsrätt gälla motsvarande bestämmelser som enligt skogsvårdslagen (24 §). E n l i g t häradsallmänningsoch allmänningsskogslagarna gäller följande. För skogar under dessa lagar skall finnas hushållningsplan. Förslag till sådan plan skall underställas skogsvårdsstyrelsens prövning och fastställelse. Har förslag till hushållningsplan ej inkommit till styrelsen inom stadgad tid eller h a r fastställelse vägrats, skall styrelsen låta upprätta förslag till sådan plan (26 § resp. 25 §). Skogsvårdsstyrelsen äger föreskriva särskilda åtgärder för skogens skötsel, som kunna bliva erforderliga i anledning av överträdelse av vad som föreskrivits i hushållningsplan eller motsvarande bestämmelser (29 § resp. 28 §), ävensom hos länsstyrelsen påkalla vitesföreläggande för allmänningsstyrelsen att företaga eftersatt åtgärd (30 § resp. 29 •§). Innan Kungl. Maj:t fastställer reglemente för häradsallmänning eller allmänningsskog, skall skogsvårdsstyrelsen höras i ärendet (40 § resp. 38 §). Skogsvårdsstyrelsen är jämte allmänne åklagaren behörig att åtala vissa förseelser (avverkning eller annan åtgärd i strid mot hushållningsplan eller av skogsvårdsstyrelsen meddelad föreskrift) ävensom att med beslag belägga virke, som kan dömas förbrutet (67 § resp. 61 §).

59 Enligt vissa kristidsförfattningar med begränsad giltighetstid ha skogsvårdsstyrelserna slutligen ålagts vissa ytterligare uppgifter. Jämlikt lagen om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog (nr 458/1943) kan sålunda länsstyrelse för visst fall meddela förbud mot att utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverka skog inom område som länsstyrelsen bestämmer (1 §). Sådant tillstånd må meddelas endast om det kan ske utan väsentligt men för försvaret (2 §) och kan förknippas med erforderliga villkor om utsyning. Jämlikt lagen om avverkningsskyldighet (nr 493/1942) har skogsvårdsstyrelsen vidare att biträda kristidsstyrelsen vid bestämmandet av avverkningsskyldighet samt att i händelse av tvångsavverkning utsyna den för avverkning bestämda myckenheten eller anvisa avverkningstrakt. Rörande den hittillsvarande omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för övervakande av skogslagarnas efterlevnad meddelas här i nedanstående tablå intagna uppgifter. Period och år

1905—1909 medeltal per år 1910-1914 > > » 1915—1919 » . > 1920-1925 » » > 1926—1930 » » > 1931—1935 » » » 1936—1938 » » » 1939 1940 1941 1942 1943 1944

Besiktningar å avverkningstrakter Antal

Meddelade avverkningsförbud Antal

Anhängiggjorda rättegångar Antal

44 381 46 424 42 667 45 760 48199 51547 49 925

19 22 224 365 374 161 287 240 256 322 266 293 252

30 29 27 48 49 31 41 45 41 75 85 56 61

Skogsvårdsstyrelseutredningen anser sig icke ha anledning föreslå någon mera avsevärd intensifiering av nu ifrågavarande verksamhet. Snarare borde man kunna räkna med att behovet av fiskaliska åtgärder minskas med ökad upplysning om skogsvård och ökad biträdesverksamhet. VI.

Övrig v e r k s a m h e t .

I övrigt ha skogsvårdsstyrelserna och deras tjänstemän att taga befattning med flera frågor av olika slag. Enligt 4 § skogsvårdsstyrelseförordningen skall skogsvårdsstyrelse medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld. Detta stadgande intogs i förordningen på förslag av 1936 års skogsutredning, som ansåg skogsvårdsstyrelsernas medverkan önskvärd beträffande brandberedskapsåtgärder och utbildning av skogsbrandbefäl.

GO

Vissa skogsvårdsstyrelser, huvudsakligen i norra Sverige, intresserade sig redan före år 1939 för brandbevakningsåtgärder. Aren närmast före krigsutbrottet förekom det också, att skogsvårdsstyrelser logo initiativ till kurser i skogsbrandsläckning, avsedda för brandfogdar. Sedermera blevo dessa uppgifter överflyttade på länsstyrelserna (lagen den 7 maj 1937 om förekommande och släckning av skogseld, 7 §). Även därefter ha emellertid skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare i slor utsträckning kommit alt anlitas. De länsskogsbrandchefer, som finnas inom samtliga län, äro i regel vederbörande länsjägmästare eller biträdande länsjägmästare, och det är ej ovanligt, att distriktsjägmästare eller länsskogvaktare utsetts till distriktsbrandfogdar. Dessa befattningshavare, som avlönats av länsstyrelsen ur anslaget för släckning av skogseld, ha under kriget bedrivit ett mycket intensivt arbete genom inspektion av skogsbrandfogdarna samt genom undervisning och ha sålunda utgjort organ för kontroll av att skogsbrandskyddet varit väl ordnat. I vad mån denna organisation skall bibehållas efter tillkomsten av brandlagen den 15 juli 1944, är ännu en öppen fråga. Skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän medverka vid handläggningen av vissa frågor rörande virkestaxering och fastighetstaxering. Sålunda skall skogsvårdsstyrelse jämlikt 8 § 6 mom. taxeringsförordningen utse ett ombud (skogsvårdsombud) med rättighet att vid virkestaxering deltaga i vederbörande taxeringsnämnds överläggningar. Till skogsvårdsombud brukar utses någon av skogsvårdsstyrelsens befattningshavare. Skogs vårdsstyrelsetjänstemän bruka också fungera såsom skogssakkunniga vid allmän fastighetstaxering. Jämlikt 21 § lagen den 30 juni 1943 om vägnämnder och länsvägnämilder skall skogsvårdsstyrelse utse ledamot i länsvägnämnd. Den utsedde ledamoten skall vara förfaren i skogsbruk och väl förtrogen med skogsförhållandena inom länet. Enligt lagen om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet (nr 202/1930) ankommer det på skogsvårdsstyrelse att föreskriva, att mellan långivare och fastighetsägare överenskommen inskränkning i rätten att avverka skog på fastigheten skall lända till tillrättelse (1 §). Uppsikt över att meddelad föreskrift efterleves utövas av skogsvårdsstyrelsen efter grunder, som överenskommas med långivaren (4 §). Vidare anlitas skogsvårdsstyrelserna och deras befattningshavare i stor utsträckning för skogliga utredningar och undersökningar av olika slag, och styrelsernas yttranden inhämtas av skogsstyrelsen och andra myndigheter i ärenden, som beröra skogsvårds- och därmed sammanhängande intressen. Slutligen kunna under denna övriga verksamhet hänföras styrelsernas åtgärder för utbildning av den egna personalen, såsom anordnandet av studieresor och exkursioner. Omfattningen av nu ifrågavarande verksamhet, till den del den kommer till synes i statistiken, är i förhållande till övriga verksamhetsgrenar rätt obetydlig. Det må nämnas, att det i skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser redovisade sammanlagda antalet rese- och förrättningsdagar för denna verk-

61 samhet år 1936 utgjorde 6 668 eller 3,5 procent av totala antalet och år 1943 10 465 eller 5,1 procent. Vissa hithörande arbetsuppgifter, särskilt befattningen med utredningar och remisser samt virkes- och fastighetstaxering, torde dock ofta utföras på tjänsterummet och på grund härav icke bli redovisade såsom förrättningar. Skogsvårdsstyrelseutredningen vill här erinra om att enligt 2 § i brandlagen den 15 juli 1944, som trätt i kraft den 1 januari 1945, det åligger länsstyrelse att tillse, att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat. Av förarbetena framgår, att länsstyrelserna i dessa avseenden skola biträdas av länsbrandinspektörer och i regel även av länsinspektörer för skogsbrandförsvaret (motsvarande länsskogsbrandcheferna i nuvarande organisation). Det skall emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, i vilken utsträckning och på vad sätt brandtekniskt sakkunniga biträden skola ställas till länsstyrelsernas förfogande. Beslut härom har ännu icke meddelats. Genom beslutet torde komma att avgöras, huruvida distriktsbrandfogdarna skola kvarstå; brandförsvarsutredningen förutsatte, att så skulle bli fallet åtminstone under en övergångstid. Skogsbrandskyddet är uppenbarligen ett skogsvårdsintresse av första ordningen, och det synes ändamålsenligt, att skogsvårdsstyrelsernas erfarenhet i detta hänseende även i fortsättningen utnyttjas. Styrelserna äro säkerligen också beredda att medverka härtill. Utredningen förutsätter därför, att skogsbrandförsvarets blivande organisation ger möjlighet för skogsvårdsstyrelserna och deras befattningshavare att verksamt bidraga till att göra det så funktionsdugligt som möjligt. I detta sammanhang vill utredningen framhålla angelägenheten av att skogsvårdsstyrelserna icke åtaga sig uppdrag, som ligga utanför deras i skogsvårdsförfattningarna angivna arbetsuppgifter. Styrelserna böra sålunda icke befatta sig med rena förvaltningsuppgifter. Till frågan om befattningshavarnas rätt att åtaga sig uppdrag vid sidan av tjänsten återkommer utredningen nedan i samband med behandlingen av skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings- och avlöningsvillkor (kap. 6).

02 KAP. 4.

Förslag till normalprogram för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet (»skogsprogrammet»). I föregående kapitel har utredningen redogjort för de olika grupper av arbetsuppgifter, som höra till skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält. För att erhålla en objektiv grundval för sina bedömanden angående skogsvårdsstyrelsernas personalbehov och verksamhetens finansiering har utredningen ansett sig böra söka uppskatta den kvantitativa omfattningen av dessa arbetsuppgifter, för varje särskild skogsvårdsstyrelse och för alla styrelserna tillsammantagna. Det kan härvid synas ligga närmast till hands att utgå från den hittillsvarande omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Att — som i andra sammanhang kan förekomma — bedöma denna omfattning efter antalet diarieförda ärenden låter sig icke göra, eftersom verksamheten till sin huvudsakliga del består i fältarbete, som icke står i proportion till ärendenas antal. Däremot finnas rätt goda möjligheter att bedöma styrelsernas hittillsvarande arbetsbörda med ledning av deras årsberättelser och den tryckta riksstatistiken över skogsvårdsstyrelseverksamheten. Vissa ur riksstatistiken hämtade uppgifter ha meddelats i föregående kapitel. Med hänsyn till det kända förhållandet, att intensiteten och den allmänna inriktningen av verksamheten växlat starkt mellan skilda skogsvårdsstyrelser, anser emellertid utredningen givet, att den hittillsvarande omfattningen av styrelsernas verksamhet icke utan vidare bör vara normerande i fråga om styrelsernas personalorganisation och medelsbehov. Utredningen har på grund härav funnit nödvändigt att föranstalta om en såvitt möjligt på föreliggande skogliga förhållanden grundad undersökning angående skogsvårdsstyrelseverksamhetens normala framtida omfattning hos olika skogsvårdsstyrelser under förutsättning, att verksamheten bedrives efter enhetliga linjer och i stort sett lika intensivt på skilda håll. Uppenbarligen är den samlade massan av arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelserna mycket olika inom skilda skogsvårdsstyrelseområden. Detta beror i första hand på växlingarna i storlek mellan de särskilda förvaltningsområdena men sammanhänger i betydande utsträckning även med lokala förhållanden och faktorer av annat slag. Vid olika bedömanden, avvägningar och jämförelser i samband med skogsvårdsstyrelserna och deras verk-

(»3

samhet måste man tydligen taga vederbörlig hänsyn till nu antydda särskilda omständigheter. Då dessa äro avsevärt mindre lättillgängliga än exempelvis uppgifterna om skogsmarksarealen, är ett sådant hänsynstagande förenat med vissa svårigheter. Även om en dylik undersökning rörande skogsvårdsstyrelseverksamhetens omfattning till följd av bland annat bristande kännedom om skogstillståndet på enskildas skogar med nödvändighet blir approximativt och därför endast kan bli vägledande i de stora dragen, torde den kunna tjäna flera viktiga syften. För alla skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna bör undersökningen resultera i ett slags riksprogram för skogsvården, vilket kan vara till viss ledning vid statsmakternas ställningstagande till medelsanvisningen åt skogsvårdsstyrelserna och andra åtgärder för skogsbrukets främjande. Med avseende på de särskilda styrelserna bör undersökningsresultatet kunna bilda underlag för bedömanden angående styrelsernas personalorganisation och medelsbehov samt arbetets fördelning på de olika verksamhetsgrenarna. Dessutom torde undersökningen vara ägnad att lämna vissa värdefulla upplysningar angående skogstillståndet på skogar i enskild ägo. Tidigare försök att, främst ur synpunkten av skogsvårdsstyrelsernas personal- och medelsbehov, skapa en värdeskala styrelserna emellan och därigenom tillgodose vissa av ovan angivna syften saknas icke. Sålunda kan erinras om det sedan lång tid tillbaka använda förfarandet att mellan skogsvårdsstyrelserna repartisera en viss del (»för skogsvården i allmänhet») av anslaget till skogsvårdens befrämjande efter en relativserie, avsedd att återspegla arbetsuppgifternas omfattning. Denna serie har åstadkommits genom att den under varje skogsvårdsstyrelses uppsikt stående produktiva skogsmarksarealen med användande av vissa koefficienter korrigerats efter ägarekategorier, storleksgrupper och areal svårföryngrade skogar, varjämte hänsyn jämväl tagits till landstingsområdenas medelbonitet (markens produktionsförmåga) . Den sålunda erhållna produkten (korrigerad areal gånger bonitet) borde rätteligen utgöra ett användbart jämförelsetal för skiftande ändamål. De använda koefficienterna, på vilka metodens utfall helt och hållet hänger, äro emellertid tämligen godtyckligt valda och ha veterligen aldrig underkastats någon reell prövning. Från skogsvårdsstyrelsernas sida ha också efter hand riktats allt starkare erinringar mot repartiseringsnormen, och åtskilliga förslag om koefficientändringar och andra justeringar ha framlagts. Så yrka exempelvis skogsvårdsstyrelser i södra delen av landet, att vid korrigeringsoperationen icke blott boniteten utan även avkastningens värde bör få inverka. Skogsvårdsstyrelser i Norrland anse däremot, att endast arealen bör ingå i korrigeringen (ej bonitet eller värde) samt att glesbebyggelse och långa avstånd böra medtagas som speciella faktorer. Den av skogsvårdsstyrelseutredningen föranstaltade undersökningen rörande omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har jämlikt statsrådets och chefen för jordbruksdepartementet bemyndigande utförts av taxeringsledaren hos skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län, jägmästaren Anders Jansson. I bilagda promemoria (bil. 1) har utredningsmannen re-

dogjort för de metoder, som tillämpats vid undersökningen, och resultaten av densamma. Sammanfattningsvis må i dessa hänseenden anföras följande. Med ledning huvudsakligen av resultaten från riksskogs taxeringarna och vedskogsinventeringar samt av uppgifter, som inhämtats från skogsvårdsstyrelserna, har gjorts en beräkning av åtgärdsbehovet å olika kategorier avenskildas skogar. Denna beräkning har bland annat skett under förutsättning, att åtgärder av engångsnatur skola i sin helhet vara utförda inom vissa antagna tidsperioder. Sålunda har förutsatts, att man för genomförande aveftersatta, i lag föreskrivna återväxtåtgärder, vilka givetvis måste vidtagas med det snaraste, dock för hela landet måste räkna med omkring 20 år samt att erforderliga återväxtåtgärder å av ålder kala marker och marker med otillfredsställande skogstillstånd, röjningar i stavaskogar och tätväxande ungskogar ävensom erforderliga skogsdikningar och skogsvägar skulle kunna vara fullbordade inom 50 år. För att utröna omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har därefter verkställts en utredning angående den hittillsvarande arbetsåtgången för skogsvårdsstyrelsernas del för utförandet av olika åtgärder. Arbetsåtgången har redovisats i antal rese- och förrättningsdagar för olika kategorier av tjänstemän. Med ledning av det konstaterade åtgärdsbehovet och uppgifterna om arbetsåtgången har upprättats ett »normalprogram» (skogsprogram) för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, vilket angiver den beräknade arbetsåtgången per år inom varje landstingsområde, uttryckt i antalet rese- och förrättningsdagar. För att möjliggöra en jämförelse mellan den arbetsåtgång, som normalprogrammet beräknats kräva, och arbetsåtgången för skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande verksamhet under normala förhållanden har slutligen, med stöd av uppgifter i skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser samt i »rikstabellerna», undersökts antalet rese- och förrättningsdagar i medeltal per år under perioden 1936—1939. Vid utförandet av undersökningen ha råd och upplysningar i stor utsträckning inhämtats från olika myndigheter och institutioner, framför allt från statens skogsforskningsinstitut. Under arbetets gång ha dessutom vissa länsjägmästare och andra experter biträtt i olika avseenden. Slutligen må antecknas, att utredningsmannen i redogörelsen understrukit, att resultaten av undersökningen under alla omständigheter måste betraktas som en tämligen grov kalkyl, som vid jämförelser och bedömanden endast kan vara vägledande i de stora dragen. Som ytterligare reservation har anförts, att undersökningen beträffande den beräknade framtida fördelningen av förrättningsdagar å olika kategorier av tjänstemän är schablonmässig, såtillvida som den bygger på samma inbördes fördelning mellan fast och tillfällig personal inom samtliga landstingsområden. Utredningsmannen har dessutom framhållit, att programmet med hänsyn till skogsvårdens snabba utveckling givetvis icke utan ändringar kan beräknas äga giltighet någon längre tid framåt, samt uttalat som önskvärt, att programmet med icke alltför långa mellanrum revideras. Undersökningens resultat ha sammanfattats i nedan intagna tabell, vari angivits beräknad arbetsåtgång för normalprogrammets genomförande inom

05 varje skogsvårdsstyrelseområde samt den härå grundade ordningsföljden mellan de olika skogsvårdsstyrelserna. För jämförelse har därjämte i tabellen upptagits arealen produktiv skogsmark under varje skogsvårdsstyrelses uppsikt. Summa beräknat antal rese- och förrätt ningsda |ar enligt normalprogrammet Landstingsområde 1*

2*

3*

4*

'2

5 Malmöhus läns Gotlands » Uppsala > Västmanlands » Göteborgs o. Bohus > Örebro » Blekinge > Södermanlands » Hallands » Stockholms > Kalmar läns södra . . Skaraborgs läns Kristianstads » Kalmar läns norra . . Östergötlands läns Kronobergs » Gävleborgs > Värmlands » Jönköpings » Älvs b orgs » Västernorrlands > Kopparbergs > Jämtlands > Norrbottens •> Västerbottens »

189 342 408 519 561 694 499 586 675 635 587 853 802 628 815 1221 1282 1607 1465 1671 1574 1914 2125 2 360 2 906

1084 1835 1886 2 322 2 450 2 837 2 805 2 976 3 288 3 629 3 698 3 903 3 871 4100 4 744 5 973 6 517 6 802 7 961 8 353 9 437 9 473 12 679 12 807 15 801

Areal produktiv sko ismark under 1923 års skogsvårdslag och 1932 års lappmarkslag, ha

Skogar Skogar Summa utan egen med egen förvaltförvaltning ning

Summa

9 H

X

1337 13 2 623 42 800 22 000 64 800 2 066 28 4 271 122 600 — 122 600 2139 42 4 475 133 800 103 200 237 000 54 2 531 5 456 193 700 96 200 289 900 3 024 6 071 36 154 900 2 200 157 100 2 968 68 6 567 209 700 222 000 431 700 69 3 370 6 743 158 100 14 700 172 800 68 3 588 7 218 205 800 90 500 296 300 87 4 088 8138 188 700 9 400 198 100 4 311 52 8 627 303 300 53 C00 356 300 73 4 444 8 802 229 000 16 500 245 500 4 369 55 9180 261 600 45 800 307 400 101 4 690 9 464 199 200 41000 240 200 65 4 969 9 762 273 500 32100 305 600 86 5 334 10 979 344 900 135 000 479 900 122 6 780 14 096 406 800 97 000 503 800 129 7 530 15 458 626 700 603 800 1 230 500 134 7 324 15 867 669 200 509 500 1178 700 134 9 353 18 913 581 900 25 000 606 900 138 9138 19 300 592 600 29 500 622 100 105 10 375 21491 893 700 861 200 1 754 900 172 10 894 22 453 955 900 609 400 1 565 300 149 13 533 28 486 1182 100 1 214 200 2 396 300 206 14 219 29 592 1 264 700 411200 1 675 900 268 17 296 36 271 1290 000 751100 2041100 Summa 26 948 141231 2 454 159 670 330 303 11485 200 5 995 500 17 480 700

1 * Årsanställda b jfattnin gshavare med skogshögskoleutt »ildning. — 2 * Åi sanställda befattningshavare mecl skogs äkoleutbi Idning — 3 * Tillfäll!g personal med skog shögskoleutbildning. — 4 * Til Ifälliga förmän.

Med beaktande av de reservationer, som anförts i promemorian, har utredningen funnit den utförda undersökningen och det därå grundade normalprogrammet kunna tjäna till ledning vid utredningens ställningstaganden i fråga om skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation och medelsbehov. Redan en överslagsberäkning har emellertid givit vid handen, att skogsprogrammets genomförande i dess helhet skulle kräva en utökning av den nuvarande skogsvårdsstyrelseorganisationen, som främst av finansiella skäl 5—458673.

66 icke torde kunna komina i fråga (jämför nedan i kap. 5). Ehuru en nedskärning av normalprogrammet bland annat medför förlängning av de ovan angivna, i och för sig långa »ransoneringstiderna» för vissa skogsvårdsåtgärder av engångsnatur, har utredningen efter överväganden stannat för att räkna med skogsprogrammets genomförande till ungefär 65 procent såsom en tills vidare möjlig och rimlig linje. Jämfört med förhållandena under åren 1936—19395 alltså relativt normala år före den krisbetonade ansvällningen av skogsvårdsstyrelsernas biträde vid vedutstämpling, innebär detta en rätt avsevärd utökning av antalet förrättningsdagar för skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna (215 000 dagar emot 170 000 dagar i medeltal för åren 1936— 1939). Ökningen är förhållandevis starkare i fråga om årsanställd än tillfällig personal. År 1943 däremot, då vedutstämplingen'synes ha nått sin höjdpunkt, var antalet rese- och förrättningsdagar för tillfällig personal något större än som beräknats åtgå för genomförande av normalprogrammet till 65 procent. Sammanlagda antalet rese- och förrättningsdagar år 1943 uppgick dock ej till mera än omkring 205 000. Utredningen utgår från att under perioder av arbetslöshet särskilda medel komma att anvisas för skogsvårdsstyrelseverksamheten, varigenom vissa skogsvårdsåtgärder skola kunna genomföras snabbare än det reducerade normalprogrammet medger. I samma riktning torde det också komma att verka, om bidrag till skogsvårdens befrämjande i enlighet med framkomna förslag anvisas av prisutjämningsmedel. Genom statsmakternas beslut innevarande år har tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget, vilket tidigare varit begränsat till Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt vissa delar av Jämtlands och Kopparbergs län, utsträckts till att gälla samtliga enskilda skogar i Norrland. Detta torde för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas del komma att medföra, att arbetsåtgången och personalbehovet blir större än vad som förutsatts i det till 65 procent reducerade normalprogrammet. Utredningen får i detta hänseende särskilt erinra om att skogsvårdsstyrelserna ålagts befattning med betesfrågor i en utsträckning, som programmet icke räknat med. Utredningen har emellertid funnit goda skäl tala för att verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget tillsvidare icke inräknas i den ordinarie skogsvårdsstyrelseverksamheten utan, såsom även torde ha förutsatts vid statsmakternas ställningstagande till anslagsfrågan, finansieras av medel, som beviljas under skogsproduktionsanslaget. Detta anslag skiljer sig väsentligt från övriga s. k. särskilda skogsvårdsanslag dels genom sin storleksordning — enligt de beräkningar, som verkställts av norrländska skogsproduktionsutredningen, har anslagsbehovet för de fyra nordligaste länen uppskattats till ett belopp, som närmar sig 100 miljoner kronor under en 20-årsperiod — och dels därigenom att anslaget icke avser hela landet utan huvudsakligen är begränsat till norrlandslänen. Vidare faller skogsvårdsstyrelsernas genom anslaget ålagda befattning med betesfrågorna utanför vad som enligt utredningens mening normalt bör handhavas av styrel-

serna (se kap. 3 avd. III ovan). Därtill kominer, att det ännu är ovisst, vilken omfattning anslagsverksamheten kommer att få. Bland annat är verksamheten, på ett helt annat sätt än skogsvårdsstyrelsernas befattning med de övriga särskilda skogsvårdsanslagen, beroende av samverkan mellan skogsägare, vilket medför, att den framtida omfattningen av verksamheten blir särskilt svår att bedöma. Utredningen, som här nedan har för avsikt att föreslå, att förvaltningsbidragen ur de övriga särskilda skogsvårdsanslagen upphöra att utgå och inarbetas i skogsvårdsstyrelsernas ordinarie budget, förutsätter alltså, att skogsvårdsstyrelsernas personal- och medelsbehov i anledning av befattningen med norrländska skogsproduktionsanslaget liksom hittills bestridas genom förvaltningsbidrag från anslaget samt att storleken därav årligen prövas i samband med beviljandet av skogsproduktionsanslaget. Detta innebär, att den för anslagsverksamheten erforderliga personalen tillsvidare icke kommer att inräknas i skogsvårdsstyrelsernas fasta personalstyrka (jämför kap. 5 nedan). Utredningen vill emellertid betona, att detta bör betraktas som ett provisoriskt arrangemang. Verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget torde inom några år ha stabiliserats. Utredningen anser också för sin del, att de principer, som fått uttryck i detta anslag, böra erhålla tillämpning även inom övriga delar av landet; ett steg i denna riktning utgör den av utredningen i annat sammanhang förordade sammanslagningen av övriga särskilda skogsvårdsanslag till ett anslag. Med tiden torde alltså förutsättningar föreligga för att inarbeta den verksamhet, som föranledes av norrländska skogsproduktionsanslaget, i den ordinarie skogsvårdsstyrelseverksamheten. Vad beträffar norrlandskommitténs år 1945 avgivna förslag angående formerna för den skogliga utbildningsverksamheten i Norrland, har utredningen i annat sammanhang tagit ställning till dessa förslag och deras inverkan på skogsvårdsstyrelsernas personalbehov (jämför kap. 3 och 5).

08 KAP. 5.

Skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation. I.

Nuvarande organisation.

I varje skogsvårdsstyrelseområde finnes en 1 ä n s j ä g m ä s l a r e med uppgift bl. a. att utöva allmän ledning och översyn av skogsvårdsarbetet inom området samt att vara föredragande vid skogsvårdsstyrelsens sammanträden och chef för styrelsens övriga personal. På vissa håll är länsjägmästaren tillika kassaförvaltare. I flertalet län finnes därjämte en b i t r ä d a n d e l å n s j ä g m ä s t a r e , vilken i regel är medhjälpare åt länsjägmästaren och handhar en del av dennes arbetsuppgifter. Stundom saknas bestämd gränslinje mellan länsjägmästarens och biträdande läns jägmästarens uppgifter, men i andra fall har den senare fått vissa bestämda arbetsområden sig anförtrodda (vissa delar avlänet eller vissa verksamhetsgrenar). D i s t r i k t s j ä g m ä s t a r e finnas anställda i de nordligaste länen. Inom sitt distrikt utövar distrikts jägmästaren flertalet av de uppgifter, som eljest ankomma på länsjägmästaren. I Västerbottens och Norrbottens län äro anställda t a x e r i n g s och d i k n i n g s l e d a r e . Dikningsledare finnes även anställd inom Jämtlands län. Utöver nu angivna befattningshavarekategorier ha de flesta skogsvårdsstyrelserna för olika uppgifter antagit skogshögskoleutbildade a s s i s t e n t e r , dels »ordinarie» och dels »extraordinarie» eller »extra» (benämningarna variera). Hos de styrelser, som icke ha biträdande läns jägmästare, handhar assistenten i stort sett samma uppgifter som en biträdande läns jägmästare, stundom med tillägg av vissa specialuppgifter, såsom upprättande av planer för skogsodlings- och skogsutdikningsföretag etc. Distriktsjägmästarna ha i vissa fall assistent såsom medhjälpare. Vidare ha ofta anställts assistenter uteslutande för speciella uppgifter: undervisnings- och upplysningsverksamhet, dikning, vägbyggnad, planläggning av kulturbeten etc. Skogsvårdsstyrelseområdena äro genomgående indelade i större eller mindre distrikt i allmänhet benämnda skogsvårdsdistrikt eller skogsvårdsområden. Varje sådant distrikt förestås av en skogsskoleutbildad »ordinarie» l ä n s s k o g v a k t a r e , som har till uppgift att — med hjälp av biträden, förmän m. fl. — utöva den direkta stämplingsverksamheten och annan biträdesverksamhet, att övervaka skogslagarnas efterlevnad samt att i samband

09 med förrättningar av skilda slag bedriva upplysnings- och undervisningsverksamhet bland skogsägarna. Hos enstaka skogsvårdsstyrelser har inrättats en särskild befattning såsom f ö r s t e l ä n s s k o g v a k t a r e för särskilt förtjänta länsskogvaktare. Vid sidan av dessa »ordinarie» länsskogvaktare finnas hos de flesta skogsvårdsstyrelserna anställda »extra ordinarie» eller »extra» länsskogvaktare, vilka i regel icke förestå eget område utan antingen äro stadigvarande indelade såsom biträde åt en eller flera »ordinarie» länsskogvaktare eller också stå till skogsvårdsstyrelsens förfogande för att sättas in där behov uppkommer. Vissa skogsvårdsstyrelser ha härjämte annan årsanställd personal för olika grenar av styrelsernas biträdes verksamhet: stämplingsförmän, gallringsförmän, dikningsförmän e t c , utbildade vid skogsskola eller vid kurser, som skogsvårdsstyrelsen anordnat. Slutligen har på vissa håll särskild personal anställts för skötseln av klängstugor, större plantskolor, skogsvårdsgårdar och andra speciella anläggningar. För ledning av göromålen å kanslierna ha vid flertalet skogsvårdsstyrelser inrättats särskilda k a m r e r a r - eller k a s s ö r s t j ä n s t e r , vilka i enstaka fall innehavas av kvinnliga befattningshavare. I övrigt utgöres kanslipersonalen av e x p e d i t i o n s b i t r ä d e n , k o n t o r s b i t r ä d e n och skrivbiträden. I några fall äro dessa biträden manliga. Kansliarbetets fördelning mellan olika befattningshavare är mycket växlande. På sätt framgår av redogörelsen för skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden (kap. 6 nedan) innehar stommen av styrelsernas årsanställda personal befattningar, som äro förenade med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, medan återstoden saknar pensionsrätt. På grund av att skogsvårdsarbetet delvis är säsongbetonat eller eljest av tillfällig art, ha skogsvårdsstyrelserna blivit nödsakade att utöver den stadigvarande anställda personalen anlita t i l l f ä l l i g förrättningspersonal. Tillfällig skogshögskoleutbildad personal anlitas i vissa fall för speciella uppgifter. Särskilt skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län ha anställt tillfälliga assistenter för arbetet inom lappmarkerna. Dessa assistenter torde huvudsakligen ha sysselsatts med taxeringar och stämplingar. Vid flertalet skogsvårdsstyrelser ha därjämte tillfälliga assistenter anställts för dikningsverksamheten och under de senaste åren i allt större utsträckning för skogs vägbyggnader. Den säsongbetonade karaktären av skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet särskilt för stämpling och skogsodling har medfört, att styrelserna framförallt i de norra delarna av landet i mycket stor omfattning måst anlita tillfällig personal för den direkta ledningen av dylika arbeten, enär den erforderliga personalstyrkan i allmänhet icke kunnat sysselsättas hela året. Denna personal har antingen erhållit skogsskoleutbildning eller också utbildats av skogsvårdsstyrelserna själva. En del av dem som erhållit skogsskole-

utbildning äro att betrakta såsom rekryteringspersonal till befattningar som länsskogvaktare. I övrigt sysselsättas på detta sätt personer tillhörande skilda kategorier, såsom innehavare av mindre jordbruk, tummare etc. Till skogsvårdsstyrelsernas tillfälliga personal får vidare räknas de arbetare, som finnas anställda vid vissa av styrelsernas anläggningar, såsom skogsvårdsgårdar och plantskolor. Rörande befattningshavarnas åligganden ha skogsvårdsstyrelserna i allmänhet utfärdat vissa föreskrifter i form av tjänstgöringsinstruktioner etc.

II.

T i d i g a r e framförda ö n s k e m å l o c h förslag.

19 3 6 å r s s k o g s u t r e d n i n g föreslog i sitt år 1938 avgivna betänkande, att till ledning för beräknande av anslaget till skogsvårdsstyrelsernas administration och beviljade medels fördelning skulle tjäna av styrelserna var för sig upprättade personal- och statförslag, som skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning. Skogsutredningen förutsatte, att vid denna prövning komme att utövas nödig tillsyn därå, att staterna gåvos den utformning och omfattning, som med hänsyn till omständigheterna vore i varje fall skäligt och lämpligt. Sedan de för skogsvårdsverksamhetens bedrivande efter förhållandena ändamålsenligaste organisationsformerna väl ernåtts, torde enligt skogsutredningen några större förändringar i staterna från ett år till ett annat knappast behöva förekomma. Statförslagen kunde då utarbetas och granskas med stöd av skogsvårdsstyrelsernas kostnader under nästföregående år. Hinder för jämkningar borde dock icke resas för såvitt av vederbörande skogsvårdsstyrelse ådagalats, att godtagbara motiv för sådan ändring vore till finnandes. I samband härmed framhöll skogsutredningen nödvändigheten av att skogsvårdsstyrelserna förfogade över tillräckliga personalresurser. Under de senaste åren hade styrelserna i allmänhet nödgats arbeta med i relation till behovet alltför små personalstater. Orsaken härtill vore väsentligen att söka i medelsbrist och det ekonomiska osäkerhetstillstånd, som det hittillsvarande sättet för finansiering av styrelsernas verksamhet inneburit. Med de krav, som enligt skogsutredningens förslag skulle ställas på styrelserna, vore det uppenbart, att de måste ha till sin disposition en väl utbildad och för sina uppgifter intresserad personal av erforderlig storlek. Det sagda gällde självfallet samtliga kategorier anställda, högre som lägre. Utredningen ansåge sig dock böra framhålla, att arbetsresultaten i hög grad komme att vara beroende på länsskogvaktarna, vilka ute i bygderna i första linjen skulle stå till skogsägarnas förfogande. Vid en ökning av styrelseverksamheten både till bredd och intensitet framstode därför behovet av en vidgad stat av årsanställda befattningshavare med förstärkt skärpa. Skogsutredningen ansåg nödvändigt, att en omprövning komme till stånd rörande skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation, indelningen i länsskog-

71 vaktaredistrikt m. m. En dylik prövning syntes emellertid böra ske erfarenhetsmässigt och efter en ingående undersökning av härpå inverkande faktorer inom skogsvårdsstyrelseområdena, såsom den nuvarande organisationens gestaltning och effektivitet, förekomsten av olika skogsägare- och skogskategorier, brukningsenheternas storlek och antal, skogsvårdens allmänna nivå och rådande möjligheter för höjning därav o. s. v. Utredningen hade icke ansett sig böra verkställa en sådan undersökning, som i viss m å n torde vara av fortlöpande natur, enär utvecklingen inom skogsbruket torde påfordra översyn i ett eller annat hänseende av organisationen med icke alltför långa mellanrum. I skrivelse till 1936 års skogsutredning föreslogo s k o g s v å r cl s s t y r e l s e n i S t o c k h o l m s l ä n och S v e r i g e s l ä n s s k o g v a k t a r e f ö r b u n d, att benämningen länsskogvaktare i skogsvårdsstyrelseförordningen skulle utbytas mot skogs (vårds) konsulent. Utredningen ansåg sig emellertid ej böra förorda någon ändring av hittillsvarande bestämmelser i detta hänseende. Frågan om ändrad tjänstebenämning har sedermera i skilda sammanhang ånyo tagits upp av länsskogvaktareförbundet, senast i skrivelse till 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning den 15 maj 1945. I denna skrivelse har förbundet på anförda skäl hemställt, att benämningen länsskogvaktare måtte utbytas mot skogsvårdskonsulent eller, alternativt, skogsvårdsmästare. Skogsutredningens tanke, att kostnaderna för den egentliga skogsvårdsstyrelseadministrationen, däribland för löner till styrelsernas årsanställda personal, borde åvila staten samt att dessa kostnader lämpligen borde prövas av statsmakterna, togs upp av s k o g s s t y r e l s e n i dess år 1943 och 1944 avgivna förslag till lönereglering för den ordinarie och extraordinarie skogsvårdsstyrelsepersonalen. Skogsstyrelsen utgick i dessa förslag i stort sett från den nuvarande organisationen men framhöll, att olika organisationsspörsmål borde undersökas, innan man kunde taga definitiv ställning till frågan om skogsvårdsstyrelsernas personalbehov. På anförda skäl fann emellertid skogsstyrelsen uppenbart, att de nuvarande ordinarie befattningarna vid skogsvårdsstyrelserna utgjorde det minimiantal sådana tjänster, som för landet i dess helhet komme att erfordras jämväl efter krigets slut. Härvid förutsattes, att befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse, även om han vore ordinarie tjänsteman, skulle vara skyldig att i samband med en omorganisation låta förflytta sig till annan skogsvårdsstyrelse. Skogsstyrelsens förslag innebar bland annat, att nya ordinarie tjänster icke skulle kunna inrättas utan att Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat medgivande därtill. I likhet med vad som nu gäller beträffande ordinarie befattningar inom statsförvaltningen, borde sådana tjänster hos skogsvårdsstyrelserna vid uppkommande vakanser icke få återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Icke-ordinarie pensionsreglerade befattningar borde icke heller få inrättas utan särskilt tillstånd, vilket skogsstyrelsen emellertid syntes kunna erhålla befogenhet att meddela. Vad som anförts beträffande rätten att vid uppkommande vakanser återbesätta ordinarie tjänster ansågs järn-

7-2 väl böra gälla ifråga om de icke-ordinarie pensionsreglerade befattningarna. Dessa borde sålunda icke få återbesättas utan särskilt tillstånd, vilket skogsstyrelsen borde få befogenhet att meddela. I enlighet med de uttalade principerna lade skogsstyrelsen fram förslag till personalförteckningar avseende ordinarie och icke-ordinarie pensionsreglerade befattningar. Den skogligt utbildade personalen upptogs i dessa personalförteckningar till ett antal, som svarade mot de nuvarande förhållandena, dock att antalet ordinarie befattningar utökades med 10 (2 assistenter i lönegrad A 22, 2 assistenter i lönegrad A 20 och 6 ordinarie länsskogvaktare) och antalet extra ordinarie befattningar med 4 (2 assistenter och 2 länsskogvaktare) . Beträffande kontorspersonalen ansåg emellertid skogsstyrelsen, att en viss minimiorganisation av denna omedelbart borde fastställas för varje skogsvårdsstyrelse, även om detta i en del fall skulle innebära en viss utökning av antalet ordinarie befattningar. Vid varje skogsvårdsstyrelse borde sålunda finnas inrättad en kassörstjänst, för att jägmäslarepersonalen icke skulle belastas med kassagöromål och annat kontorsarbete. Härutöver borde vid de större skogsvårdsstyrelserna finnas ett kanslibiträde, som kunde tjänstgöra såsom kassörens ställföreträdare och utföra andra mera kvalificerade kontorsgöromål. Tillika borde vid varje skogsvårdsstyrelse finnas en kontorsbiträdesbefattning. De avvikelser från de hittillsvarande förhållandena, som i övrigt föreslogos, inneburo i huvudsak, att biträdande läns jägmästarebefattningar i de mindre länen i de södra delarna av landet ävensom dikningsledarebefattningarna (i Västerbottens och Jämtlands län) utbyttes mot assistenttjänster i lönegrad A 22 samt att de nuvarande s. k. förste länsskogvaktarna med flera befattningshavare upptogos såsom länsskogvaktare i personalförteckningarna. I yttranden över skogsstyrelsens förslag framlades åtskilliga erinringar såväl av principiell som av speciell natur. I principiellt avseende uttalades i skrivelse den 30 mars 1943 från ett antal skogsvårdsstyrelseordförande och länsjägmästare bland annat, att omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas framtida verksamhet och det därav följande personalbehovet icke kunde under rådande kristid med någon högre grad av säkerhet bedömas och att personalbehovet dessutom ytterst bleve beroende av den omfattning, som den ifrågasatta revideringen av skogsvårdslagstiftningen komme att få. I skrivelsen hemställdes, att förslaget icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Ett flertal skogsvårdsstyrelser anslöto sig till vad som anförts i nämnda skrivelse. De mera speciella erinringarna mot skogsstyrelsens personalorganisationsförslag inneburo, att ett flertal skogsvårdsstyrelser gjorde gällande behov av flera befattningar av olika slag än vad som upptagits i förslaget. Med sin förut i kap. 2 omnämnda skrivelse till skogsstyrelsen den 11 mars

73 1943 h a r Sveriges l ä n s s k o g v a k t a r e f ö r b u n d lagt f r a m en o r g a n i s a t i o n s p l a n för s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a , s o m i väsentliga a v s e e n d e n skiljer sig f r å n d e n nu gällande ordningen. Förslaget innehåller i detta hänseende i h u v u d s a k följande. Skogsvårdsarbetet inom varje skogsvårdsområde — i vissa fall bestående av flera län med var sin skogsvårdsstyrelse — skulle ledas av en skogshögskoleutbildad .skogsvårdsdirektör, vars uppgift vore i stort sett jämförbar med den som en verkställande direktör bekläder inom större företag. Såsom assistent och expeditionschef skulle denne ha en likaledes skogshögskoleutbildad biträdande skogsvårdsdirektör, vilken skulle fungera som sekreterare och föredragande för i skogsvårdsområdet ingående skogsvårdsstyrelser och dessutom borde omhänderhava ett mindre skogsvårdsrevir. För varje skogsvårdsområde skulle finnas en central huvudexpedition, där biträdande skogsvårdsdirektören till sitt förfogande borde ha en kamrer och övrig expeditionspersonal. Den skogliga verksamheten borde uppdelas på två linjer, en för de allmänna skogsvårdsuppgifterna och det vanliga skogsarbetet samt en för speciella uppdrag, såsom dikning, vägbyggnader, indelningar, försöksverksamhet m. m. Såsom chef för den allmänna avdelningen skulle för varje län finnas en skogshögskolebildad länsjägmästare med lokal expedition (skrivbiträde). Assistent åt länsjägmästaren skulle vara en förste skogsvårdskonsulent (i större län två). Till denna befattning skulle befordras en särskilt lämplig och erfaren länsskogvaktare (skogsvårdskonsulent). De nuvarande länsskogvaktarna skulle motsvaras av skogsvårdskonsulenter med något större distrikt. Såsom biträden åt skogsvårdskonsulent skulle finnas en eller flera skogsvårdsinstruktörer, likaledes på ordinarie stat, samt tillfälliga biträden efter behov (rekryteringspersonal). Den speciella avdelningen skulle förestås av en skogsvårdsingenjör med skogshögskoleutbildning, vilken i allmänhet skulle handlägga sådana tilfälliga arbeten, som utföras med statsbidrag. Skogsvårdsingenjören skulle biträdas av en skogshögskoleutbildad skogsvårdsassistent och ett skogsvårdsbilräde med lägst skogsskoleutbildning, båda på extra stat, samt tillfällig personal i mån av behov. Antalet befattningshavare torde enligt förbundet komma att något överstiga skogsvårdsstyrelsernas nuvarande personalstyrka. Några mera ingående beräkningar i denna del hade dock icke gjorts. I norrlandskommitténs betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland h a r k o m m i t t é n i s a m b a n d m e d d e förslag, s o m f r a m l a g t s r ö r a n d e d e n skogliga y r k e s u t b i l d n i n g e n , tagit u p p f r å g a n o m vissa o r g a n i s a t o r i s k a f ö r h å l l a n den. K o m m i t t é n h a r i d e n n a del a n f ö r t följande. Den betydande utökning av skogsvårdsstyrelsernas bestyr med utbildningsfrågor, som skulle bliva följden av ett genomförande av kommitténs förslag angående utbildning i skogsarbete och skogsbruk samt fackutbildning av instruktörer och förmän, syntes nödvändiggöra, att de norrländska skogsvårdsstyrelsernas personal förstärktes med en särskild befattningshavare, åt vilken skulle anförtros de arbetsuppgifter, som sammanhängde med upplysnings- och utbildningsverksamheten. Såvitt kommittén funnit, kunde dessa arbetsuppgifter tillfredsställande lösas, endast om en befattningshavare odelat kunde ägna sig däråt inom varje län. Den ordning, som hittills övervägande tillämpats, att utbildningsbestyren ingått bland andra arbetsuppgifter i skogsvårdsstyrelsernas arbetsprogram och fördelats på de olika befattningshavarna, hade på grund av skogsvårdsstyrelsernas växande arbetsbörda medfört, att arbetsuppgifter, som rörde skogsvårdens direkta utövande och skogslagarnas tilllämpning, alltmer tagit personalens tid i anspråk till förfång för utbildningsverksamheten. Inom Gävleborgs län, där den av skogsvårdsstyrelsen bedrivna utbild-

74 ningsverksamheten redan fått en jämförelsevis mycket stor omfattning, hade det även visat sig behövligt att vidtaga särskilda åtgärder för tillgodoseende av utbildningsfrågorna, och denna skogsvårdsstyrelse hade därför sedan något år haft anställd en särskild befattningshavare med uppgift att svara för utbildningsverksamheten samt tillsvidare även frågor, som rörde anskaffningen av skogsfrö. Kommittén ansåge det på angivna grunder nödvändigt, att hos varje skogsvårdsstyrelse inom Norrland anställdes en särskild befattningshavare — undervisningskonsulent — med uppgift att planlägga, leda och övervaka utbildnings- och upplysningsverksamheten. Med hänsyn till länens storlek i Norrland och till omfattningen av skogstillgångarna därstädes syntes behovet av här åsyftad utbyggnad av skogsvårdsstyrelsernas organisation vara speciellt motiverad för Norrlands del. Kommittén hade ej anledning att uttala sig rörande behovet av motsvarande anordningar inom övriga skogsvårdsstyrelser i landet. — Undervisningskonsulenten borde erhålla lön, motsvarande 22 lönegraden för statliga befattningshavare. III.

U t r e d n i n g e n s y t t r a n d e o c h förslag.

Ordinarie personal samt extra och tillfällig personal. Såsom framgår av vad utredningen ovan i kap. 2 anfört, har utredningen icke funnit skäl förorda den radikala omläggning av skogsvårdsstyrelseorganisationen, som föreslagits av Sveriges länsskogvaktareförbund. Därav följer att utredningen icke heller anser sig kunna tillstyrka det förslag till personalorganisation, som förbundet i sammanhang därmed framlagt. Utredningen har i stället ansett sig böra bygga på styrelsernas nuvarande personalorganisation, vilken i stort sett torde ha fungerat tillfredsställande. Utredningen har härvid utgått från att den nuvarande anställningsformen — kontraktsanställning med viss uppsägningstid — bibehålies för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare (jämför kap. 6 nedan). Det har då synts riktigast att icke laborera med »ordinarie» och »extraordinarie» personalgrupper i hittillsvarande mening utan behandla den personal, som under alla förhållanden kan anses motsvara skogsvårdsstyrelsernas stadigvarande behov av årsanställd personal — den fasta personalen — såsom en enhet. Denna personal är avsedd att erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt och benämnes i det följande skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal. Jämfört med nuvarande förhållanden motsvarar denna personalgrupp såväl pensionsberättigad — »ordinarie» och »extraordinarie» (»extra») — personal som styrelsernas årsanställda personal utan pensionsrätt eller åtminstone huvudparten därav. Återstoden av skogsvårdsstyrelsernas personal hänföres till extra och tillfällig personal. Olika slag av ordinarie befattningar. Vad först angår d e n s k o g s högskoleutbildade personalen bör hos varje skogsvårdsstyrelse finnas anställd en länsjägmästare med uppgift såsom hittills att leda skogsvårdsarbetet samt vara föredragande inför styrelsen och chef för dess övriga personal. Vid de större skogsvårdsstyrelserna torde behov föreligga av en biträdande länsjägmästare, på vilken skulle kunna överflyttas en del av länsjägmästa-

75 rens arbetsuppgifter och som vid behov kan vikariera för denne. Det h a r emellertid synts utredningen angeläget, att denne befattningshavare behåller den direkta kontakten med fältarbetet och icke blir alltför bunden vid expeditionen. Utredningen har därför tänkt sig, att befattningshavaren samtidigt skulle vara chef för ett distrikt av skogsvårdsstyrelseområdet, därvid förutsatts, att detta distrikt icke göres alltför stort. Vissa större skogsvårdsstyrelseområden äro för närvarande uppdelade på distrikt, vart och ett under en distriktsjägmästare såsom chef. Enligt utredningens uppfattning är detta en organisationsform, som är av stort värde i sådana län, där arbetsuppgifternas mängd och de stora avstånden hindra länsjägmästaren att själv hålla erforderlig kontakt med skogsägarna och länets skogliga förhållanden. Utredningen tänker sig sålunda distriktsindelning genomförd även inom vissa skogsvårdsstyrelseområden, där distriktsjägmästare nu icke finnas. Distriktsjägmästarens uppgifter bli i stort sett jämförliga med vad som åligger länsjägmästaren i ett mindre län, med den skillnaden att distriktsjägmästaren icke arbetar fullt självständigt utan sorterar under en länsjägmästare, som utövar den allmänna ledningen av skogsvårdsarbetet. Distriktsjägmästaren ä r icke heller föredragande inför skogsvårdsstyrelsen. För att ändamålet med distriktsindelningen helt skall vinnas, synes distriktsjägmästaren böra vara bosatt inom distriktet, om ej särskilda skäl föranleda till annat. Därigenom undvikas onödiga resor såväl för distriktsjägmästaren som för övriga befattningshavare inom distriktet, och även skogsägarna torde vinna på att icke h a för lång väg till den högste skogsvårds tjänstemannen på orten. Dessa fördelar torde få anses uppväga olägenheten av att vissa distriktsjägmästare bli bosatta på annan ort än länsjägmästaren och icke i samma utsträckning som eljest kunna anlita huvudexpeditionens kanslipersonal. Utredningen förutsätter, att länsjägmästaren på lämpligt sätt sörjer för att arbetet inom de olika distrikten bedrives på ett enhetligt sätt och att distriktsjägmästarna få tillfälle att utbyta erfarenheter såväl med honom som sinsemellan. Detta synes kunna ske exempelvis i den formen, att distriktsjägmästarna — såsom för närvarande på vissa håll praktiseras — med regelbundna mellanrum kallas till sammanträde inför länsjägmästaren. Vid de största skogsvårdsstyrelserna torde det även i fortsättningen vara lämpligt att organisera arbetet så, att en särskild tjänsteman anställes såsom ledare för sådana särskilt krävande skogstekniska uppgifter som diknings-, skogsvägbyggnads- och taxeringsverksamhet. Såsom sammanfattande benämning för dessa befattningshavare föreslår utredningen skogsteknisk ledare. Den skogshögskoleutbildade biträdespersonal, som i övrigt behövs för skogsvårdsstyrelsemas arbetsuppgifter, föreslår utredningen uppdelad på två kategorier, förste assistenter och assistenter. I de län, där biträdande länsjägmästare saknas, kommer förste assistenten delvis att ersätta denne, dock utan att förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelseområdet; i övrigt torde han böra användas för andra kvalificerade uppgifter, såsom ledning av un-

dervisnings- och upplysningsverksamhet, diknings- och vägbyggnadsverksamhet och dylikt. Assistenter slutligen torde böra sysselsättas med likartade uppgifter på det sätt, som inom varje särskilt skogsvårdsstyrelseområde befinnas mest ändamålsenligt. I vissa fall synes en assistent lämpligen kunna indelas till tjänstgöring på ett eller flera distrikt såsom biträde åt distriktsjägmästare. Till den av norrlandskommittén väckta frågan om inrättande av särskilda befattningar såsom undervisningskonsulent återkommer utredningen här nedan. Betydande olikheter råda för närvarande i fråga om skogsvårdsstyrelsernas organisation, i vad gäller p e r s o n a l m e d skogsskoleutbildn i n g. Olika skogliga förhållanden, arbetsuppgifternas mer eller mindre säsongbetonade karaktär samt skogsvårdsstyrelsernas olika ekonomiska resurser torde ha varit de främsta orsakerna härtill. Organisationen har utformats på sätt, som varje skogsvårdsstyrelse funnit mest ändamålsenligt. Vissa skogsvårdsstyrelser ha sålunda endast haft anställda ordinarie länsskogvaktare, under det att inom andra styrelser även varit inrättade ett par eller ett flertal befattningar för extra länsskogvaktare. En brist i organisationen har också varit, att länsskogvaktarna ej haft någon som helst möjlighet till befordran. Denna omständighet torde även ha inverkat ogynnsamt vid rekryteringen av personal med skogsskoleutbildning. Några mera genomgripande förändringar i den nuvarande länsskogvaktareorganisationen torde ej vara påkallade. Den ordinarie personalen bör alltså till huvudsaklig del utgöras av länsskogvaktare med eget tjänstgöringsområde och biträdande länsskogvaktare. I detta sammanhang vill utredningen taga upp frågan om ändrad tjänstebenämning för denna personalkategori. Mot den vedertagna benämningen länsskogvaktare, vilken i allmänhet begagnats alltsedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst, ehuru den icke fastslagits i författning förrän genom 1923 års skogsvårdsstyrelseförordning, har från befattningshavarnas sida riktats en bestämd kritik, som går ut på att det i benämningen ingående ledet skogvaktare dels icke motsvarar deras arbetsuppgifter utan ger en oriktig föreställning om dessa och dels numera i mycket stor utsträckning användes av personer utan någon som helst utbildning och därför verkar deklasserande på länsskogvaktarekåren. Därjämte har framhållits, att tendensen under senare år inom andra områden varit att införa andra tjänstebenämningar för skogsskoleutbildad personal (exempelvis »skogsinspektorer» hos skogsägareföreningarna och »yrkeslärare» inom skogsundervisningsväsendet samt sedan lång tid tillbaka »kronojägare» hos domänverket). Utredningen finner, att denna kritik i stort sett är välgrundad och att de föreslagna nya benämningarna skogs (vårds) konsulent och skogsvårdsmäslare båda synas vara i sakligt avseende att föredraga framför den nuvarande. Detta gäller i än högre grad, om examen från statens skogsmästarskola såsom utredningen här nedan (kap. 6) förordar, uppställes såsom önskvärd för ifrågavarande personal. Av

77 de föreslagna benämningarna har utredningen för sin del stannat för benämningen skogsvårdskonsulent. Vissa av de arbetsuppgifter, som kunna utföras av skogsvårdsstyrelsernas skogsskoleutbildade personal, äro särskilt kvalificerade. Detta gäller exempelvis viss undervisningsverksamhet, lämpligen förenad med föreståndarskap för skogsvårdsgård, och vidare speciella uppgifter såsom planläggning av väg- och dikningsföretag etc. Med hänsyn härtill och då utredningen anser önskvärt, att styrelsernas personal med skogsskoleutbildning beredes bättre befordringsmöjligheter än vad nu är fallet, har utredningen funnit sig böra föreslå, att ett antal befattningar inrättas med högre löneställning än skogsvårdskonsulent, nämligen såsom förste skogsvårdskonsulent och såsom skogsteknisk konsulent. En förste skogsvårdskonsulent avses liksom skogsvårdskonsulenterna förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelsens område men därjämte vara föreståndare för skogsvårdsgård eller i övrigt handhava mera kvalificerade uppgifter, särskilt i fråga om undervisning. Skogs teknisk konsulent torde böra sysselsättas uteslutande med sådana speciella skogstekniska arbetsuppgifter, som nyss nämnts. Någon förmansställning i förhållande till skogsvårdskonsulenterna skulle icke tillkomma vare sig förste skogsvårdskonsulent eller skogsteknisk konsulent. Utredningen har övervägt tre olika alternativ till typorganisation beträffande skogsvårdsstyrelsernas skogsskoleutbildade personal. Det första alternativet innebär, att tjänstgöringsområdena göras så små som möjligt. Inom varje område skulle då i princip tjänstgöra endast en skogsvårdskonsulent. Därjämte måste dock hos varje skogsvårdsstyrelse finnas anställda ett mindre antal skogsskoleutbildade befattningshavare, motsvarande de nuvarande extra eller extraordinarie länsskogvaktarna, med uppgift bland annat att tjänstgöra såsom vikarier vid skogsvårdskonsulenternas tjänstledighet och semester. Detta alternativ har vissa fördelar. Sålunda skulle skogsvårdskonsulenterna tack vare områdenas ringa storlek kunna bättre lära känna skogar och skogsägare inom området, och vidare skulle de i förhållandevis stor utsträckning själva hinna utföra en del viktiga förrättningar såsom stämplingar och dylikt. Resekostnaderna skulle också bli relativt låga. Å andra sidan skulle skogsvårdskonsulenterna få mindre biträde och — på grund av bundenhet vid förrättningar — ej hinna med att tillräckligt verka för skogsupplysning. Systemet är också mindre smidigt, eftersom relativt få ersättare för skogsvårdskonsulenter skulle finnas att tillgå. Befordringsförhållandena komme att bli mindre goda, och lönenivån för skogsvårdskonsulent komme måhända att bli relativt låg; det torde därför bli svårt att få en tillfredsställande rekrytering. Enligt det andra alternativet skulle inom varje område tjänstgöra en skogsvårdskonsulent och en biträdande skogsvårdskonsulent. Den förstnämnde befattningshavaren skulle med denna organisation kunna ägna nödig tid åt upplysning och propaganda samt insamla biträdesansökningar och dylikt. Lokalt orienterad vikarie skulle vid behov stå till förfogande. Befordringsförhållandena bleve goda. Detta alternativ har emellertid också vissa näck-

78 delar. Sålunda måste områdena bli större än för närvarande i genomsnitt är förhållandet, vilket skule medföra att skogsvårdskonsulenterna finge svårare att förvärva den önskvärda grundliga kännedomen om skogar och skogsägare. En del dubbelresor torde också bli oundvikliga. Det tredje alternativet slutligen överensstämmer i princip med den organisation, som för närvarande tillämpas inom flertalet län. Det innebär sålunda, att en skogsvårdskonsulent skulle finnas inom varje område och därjämte biträdande skogsvårdskonsulenter tjänstgörande på i medeltal tre områden. En fördel med detta alternativ är, att det torde komma att visa sig smidigt, i det att de biträdande skogsvårdskonsulenterna kunna placeras där behovet av arbetshjälp för tillfället är störst, medan skogsvårdskonsulenterna skulle hinna utföra en del viktiga förrättningar. Befordringsmöjligheterna synas tillfredsställande. Å andra sidan har systemet den nackdelen, att skogsvårdskonsulenterna icke skulle få samma tid för upplysning och propaganda m. m., som enligt det närmast föregående alternativet. Utredningen har funnit en typorganisation enligt det tredje alternativet vara att föredraga såväl med tanke på skogsvårdsverksamheten som ur befordrings- och rekryteringssynpunkt. Utredningen föreslår således en organisation, enligt vilken områdena förestås av förste skogsvårdskonsulent respektive skogsvårdskonsulent, varjämte för ungefär vart tredje område finnes anställd en biträdande skogsvårdskonsulent. Sistnämnda befattningshavare avses emellertid icke genomgående vara knutna till vissa områden utan böra kunna sättas in där behov yppas, även om det torde vara till fördel för arbetet, om alltför täta ombyten av verksamhetsfält undvikas. Vid sidan av nu angivna personal, vilken huvudsakligen är avsedd för det allmänna skogsvårdsarbetet, föreslår utredningen, i enlighet med vad ovan anförts, inrättande av ett antal befattningar såsom skogsteknisk konsulent med samma löneställning som förste skogsvårdskonsulent. Det synes önskvärt, att dessa skogstekniska konsulenter göras behöriga att handlägga syneförrättningar rörande vissa företag enligt 7 kap. vattenlagen. I fråga om k a n s l i p e r s o n a l e n har utredningen utgått från att organisationen bör vara sådan, att den skogligt utbildade personalen såvitt möjligt odelat kan ägna sig åt fältarbetet. Sålunda synes den på sina håll alltjämt förekommande anordningen, att länsjägmästaren tillika är kassaförvaltare, böra avvecklas, och vidare torde exempelvis siffermässiga utredningar i större utsträckning kunna verkställas av befattningshavare inom kansliet. Självfallet bör skogligt utbildad personal icke handha diarieföring och dylika göromål. Även om en sådan uppdelning av arbetet, som här avses, blir genomförd, torde icke kunna undvikas att länsjägmästarna i deras egenskap av föredragande och sekreterare hos skogsvårdsstyrelserna i viss omfattning bli bundna av skrivbordsarbete. Särskilt gäller detta sådana ärenden, där skogsvårdsstyrelsernas yttranden inhämtas av skogsstyrelsen och andra myndigheter. Detta förhållande understryker angelägenheten av att länsjägmästarna i så stor utsträckning som möjligt befrias från sådana kansligöromål, som kunna handläggas av personal utan skoglig utbildning.

79 De huvudsakliga arbetsuppgifter, som normalt synas böra åvila skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal, kunna i huvudsak angivas sålunda: diarieföring av inkommande och utgående post; förande av liggare över företag med bidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen; bokföring avseende såväl skogsvårdskassan som de särskilda anslagen; bokslut; granskning av reseräkningar och andra räkningar; utbetalningar; statistik; siffermässiga utredningar; uträkning av stämplingslängder; renskrivning av avverkningsplaner och skogsvårdsplaner samt planer för särskilda skogsvårdsföretag; kartritning; maskinskrivning i övrigt; stenograf i. Vidare måste någon befattningshavare på kansliet kunna hjälpa allmänheten till rätta vid telefonförfrågningar och besök. I likhet med vad på sina håll redan tillämpas synes därjämte om möjligt böra på grundval av uppgifter från överlantmätaren eller häradsskrivare upprättas och föras kortregister över skogsvårdsstyrelseområdets samtliga skogsfastigheter över en viss storleksgräns, med angivande av förekommande åtgärder från styrelsens sida m. m. Det ligger i sakens natur, att en rationell arbetsfördelning mellan skogligt utbildad personal och kanslipersonal är lättare att genomföra vid skogsvårdsstyrelsen i ett stort län än vid en mindre styrelse. Utredningen h a r berört denna fråga ovan i samband med skogsvårdsstyrelseområdenas storlek. Man torde allså få räkna med en viss organisatorisk olikformighet i förevarande hänseende. Utredningen anser emellertid behov föreligga för inrättande vid samtliga skogsvårdsstyrelser av särskilda befattningar för ledning av kansliarbetet. Innehavaren av en dylik befattning, förslagsvis benämnd kansliföreståndare, skulle närmast under länsjägmästaren vara chef för kansliets övriga personal och svara för kansliarbetets behöriga gång. Kansliföreståndaren torde därjämte normalt böra handha kamerala uppgifter: ansvara för bokföringen och kassaförvaltningen samt utföra statistiska och andra sifferutredningar. Enligt utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning kommer kansliföreståndaren vidare att kontrasignera och jämte länsjägmästaren ansvara för utanordningar av medel från skogsvårdsstyrelsen. För att biträda med bokföringen och kassaförvaltningen samt för att föra styrelsens diarier synes erforderligt att vid de större skogsvårdsstyrelserna inrätta en befattning såsom kanslibiträde. Vid de största styrelserna torde arbetets omfattning motivera att därjämte en befattning såsom kansliskrivare inrättas, i främsta rummet för kamerala uppgifter och kassagöromål. Övrig erforderlig ordinarie kanslipersonal vid skogsvårdsstyrelserna torde böra anställas såsom kontorsbiträden. Det förutsattes därvid, att skogsvårdsstyrelserna få ekonomiska resurser att anställa extra och tillfällig arbetskraft för skrivgöromål i erforderlig utsträckning. Antalet ordinarie befattningar. När det gällt för utredningen att bedöma storleken av skogsvårdsstyrelsernas personalbehov, h a r utredningen, såsom närmare framgår av vad i kap. 4 anförts, ansett sig kunna i huvudsak bygga på den verkställda undersökningen angående åtgärdsbehovet och det därpå

80 grundade s. k. normalprogrammet. Detta gäller dock endast den skogligt utbildade personalen; beträffande kanslipersonalen har normalprogrammet givetvis endast indirekt kunnat tjäna till ledning. Såsom i kap. 4 framhållits skulle ett fullständigt genomförande av normalprogrammet kräva en främst ur ekonomisk synpunkt alltför stark ökning av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation i jämförelse med nuvarande förhållanden, varför utredningen i fråga om såväl ordinarie som extra och tillfällig personal stannat för att förorda en organisation, som skulle möjliggöra genomförande av normalprogrammet till ungefär 65 procent. Detta medför, såsom nämnt, att skogsvårdsstyrelsernas personalbestånd kommer att ökas i jämförelse med de hittillsvarande förhållandena. Ökningen blir starkast i fråga om den fasta personalen; antalet förrättningsdagar för tillfällig personal blir högre än medeltalet för förkrigsåren 1936—1939 men något lägre än år 1943. För genomförande av normalprogrammet till 65 procent skulle vid skogsvårdsstyrelserna erfordras 95 befattningshavare med s k o g s h ö g s k o l e u t b i l d n i n g (för närvarande är antalet pensionsreglerade jägmästarebefattningar vid skogsvårdsstyrelserna 87). Av dessa skulle en komma på skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län samt två på envar av skogsvårdsstyrelserna i Gotlands, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Blekinge, Södermanlands, Hallands och Stockholms län, Kalmar läns södra landstingsområde, Skaraborgs och Kristianstads län samt Kalmar läns norra landstingsområde. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län skulle behöva tre befattningshavare och skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län fyra. Fem skulle erfordras i Gävleborgs, Värmlands, Jönköpings och Älvsborgs län, sex i Västernorlands, sju i Kopparbergs, åtta i Jämtlands, nio i Norrbottens samt elva i Västerbottens län. Detta gäller enligt en någorlunda strikt tillämpning av normalprogrammet. Emellertid föreligga inom vissa län speciella omständigheter, som skulle kunna åberopas till stöd för inrättande av ytterligare någon jägmästarebefattning. I detta avseende må särskilt framhållas den starka ägosplittringen inom Kopparbergs och vissa andra län och tillämpningen av norrländska skogsproduktionsanslaget inom norrlandslänen. Beträffande Västerbottens och Norrbottens län — de enda, där skogsproduktionsanslaget hittills tilllämpats i större omfattning — tillkommer den omständigheten, att skogsvårdsstyrelserna inom dessa län endast verkat i omkring 20 år (kustlandet) respektive 10 år (lappmarken), varför förhållandevis mera intensivt arbete fordras för att kunna stimulera skogsägarna till att bedriva rationell skogsvård och för att bringa skogstillståndec å enskildas skogar i nivå med förhållandena i andra delar av landet. Vid övervägande av nu anförda förhållanden har utredningen stannat för att förorda, att den på grundval av normalprogrammet beräknade personalstyrkan för skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län utökas med vardera en skogshögskoleutbildad befattningshavare.

81 I fråga om de särskilda befattningshavarekategorierna innebär utredningens förslag följande. En länsjägmästare föreslås för varje skogsvårdsstyrelse. En biträdande läns jägmästare, tillika distriktsjägmästare, föreslås vid var och en av de elva större skogsvårdsstyrelserna, från och med Östergötlands till och med Västerbottens län. Lägst en och högst fem distrikts jägmästare föreslås för de tio större skogsvårdsstyrelserna, från och med Kronobergs län. På denna punkt skiljer sig förslaget mera avsevärt från den nuvarande ordningen, i det att distriktsindelning för närvarande finnes genomförd endast i Västernorrlands, Kopparbergs, Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län. En skogsteknisk ledare föreslås anställd vid vardera av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län. En befattning såsom förste assistent torde erfordras vid varje skogsvårdsstyrelse utom i Malmöhus län. Assistenter slutligen föreslås anställda vid de nio största skogsvårdsstyrelserna från och med Gävleborgs län, till ett antal av tre i Västerbottens, två i Norrbottens och en i övriga län. I bilagda tabell (bil. 2) upptages dels antalet föreslagna jägmästarebefattningar vid de särskilda skogsvårdsstyrelserna och dels till jämförelse skogsvårdsstyrelsernas jägmästareperonal år 1944. Antalet befattningar för s k o g s s k o l e u t b i l d a d p e r s o n a l — tillsvidare bortses från de skogstekniska konsulenterna — skulle för genomförande av normalprogrammet till 65 procent behöva ökas från nuvarande 293 (pensionsreglerade) till omkring 370. För de särskilda styrelserna utgör det erforderliga antalet lägst 3 (i Malmöhus län) och högst 42 (i Västerbottens län). Jämfört med det föreslagna antalet jägmästarebefattningar motsvarar detta lägst 2,5 (i Uppsala län) och högst 5,5 (i Kalmar läns norra landstingsområde) samt i medeltal 4 befattningar per jägmästare, vilket torde få anses vara en rimlig proportion. Med tillämpning av nu angivna grunder föreslås för de särskilda skogsvårdsstyrelserna inrättande av befattningar såsom förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent till det antal, som framgår av bilagda tabell (bil. 3). I tabellen upptages jämväl styrelsernas länsskogvaktarepersonal år 1944. Till de befattningar, som nu angivits, komma enligt utredningens förslag 20 befattningar såsom skogsteknisk konsulent, vilka föreslås inrättade en vid varje skogsvårdsstyrelse utom i Malmöhus, Gotlands, Uppsala, Västmanlands samt Göteborgs och Bohus län, där full sysselsättning icke torde kunna beredas dylika specialister. Vid de ovan anförda beräkningarna av personalbehovet ha dessa befattningar — ehuru avsedda för skogsskoleutbildad personal — med hänsyn till sina kvalificerade arbetsuppgifter inräknats till hälften såsom skogshögskole- och till hälften såsom skogsskoleutbildad personal. 6—458673.

82 Vad härefter angår k a n s l i p e r s o n a l e n , torde såsom ovan nämnts befattningar såsom kansliföreståndare böra inrättas vid samtliga skogsvårdsstyrelser. Kansliskrivarebefattningar föreslås inrättade en vid vardera av skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län. Kanslibiträdesbefattningar föreslås inrättade vid skogsvårdsstyrelserna från och med Östergötlands län till och med Västerbottens län. Kontorsbiträdesbefattningar föreslås inrättade 3 vid skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län och 2 vid vardera av skogsvårdsstyrelserna från och med Gävleborgs till och med Norrbottens län samt en vid övriga skogsvårdsstyrelser. I bilagda tabell (bil. 4) upptages dels antalet föreslagna kanslibefattningar vid de särskilda skogsvårdsstyrelserna och dels till jämförelse antalet årsanställda befattningshavare år 1944. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har norrlandskommittén föreslagit inrättande vid skogsvårdsstyrelserna av särskilda befattningar såsom undervisningskonsulent. Med anledning av detta förslag får utredningen anföra följande. I normalprogrammet har räknats med en ökning av antalet förrättningsdagar för undervisning och upplysning från något över 5 000 dagar till nära 20 000 dagar, för samtliga skogsvårdsstyrelser tillsammantagna. Även efter en reduktion av normalprogrammet till 65 procent blir alltså utökningen av arbetskraft för ifrågavarande verksamhet avsevärd. Utredningen utgår från att denna utökning skall sätta skogsvårdsstyrelserna i stånd att på ett tillfredsställande sätt handha den utvidgade verksamhet, som utredningen i det föregående förordat, och styrelsernas befattning med den skogliga utbildningen kommer således enligt utredningens förslag att ingå i deras allmänna verksamhet. Delvis torde handhavandet av undervisnings- och upplysningsverksamheten komma att falla på de av utredningen föreslagna befattningarna såsom förste skogsvårdskonsulent, vilka avses inrättade minst en vid varje skogsvårdsstyrelse. Vid de mindre skogsvårdsstyrelserna är det givetvis i allmänhet uteslutet att anställa en särskild jägmästare uteslutande för undervisning och upplysning; verksamheten får anförtros åt någon därtill lämpad befattningshavare vid sidan av andra arbetsuppgifter. Vid större skogsvårdsstyrelser torde däremot vara lämpligt att verksamheten uppdrages åt en skogshögskoleutbildad befattningshavare, som odelat får ägna sig åt densamma. Vilken organisationsform som än väljes, är det angeläget, att en befattningshavare har ansvaret för verksamheten. Av det anförda framgår, att utredningen — i olikhet mot norrlandskommittén — icke finner påkallat, att särskilda befattningar såsom undervisningskonsulent inrättas vid skogsvårdsstyrelserna. För varje skogsvårdsstyrelse har utredningen här ovan angivit det antal ordinarie befattningar av olika slag, som kan antagas vara erforderligt för att inom alla skogsvårdsstyrelseområden erhålla en verkningsgrad av skogs-

83 vårdsarbetet, som i huvudsak motsvarar 65 procent av skogsprogrammet. I anslutning härtill har utredningen uppgjort förslag till personalförteckningar lör skogsvårdsstyrelserna (se kap. 8 nedan). Givetvis innebär förslaget icke, att samtliga skogsvårdsstyrelser skulle vara skyldiga att omedelbart besätta alla i förteckningarna upptagna befattningar, och ej heller, att styrelserna under alla omständigheter skulle vara förhindrade att inrätta ytterligare befattningar. Förslaget är emellertid avsett såsom ett slags normalstater för skogsvårdsstyrelserna, som de så snart förhållandena det tillåta böra fylla ut och som de å andra sidan icke få överrskrida utan att särskilda omständigheter visas föreligga, som motivera en sådan åtgärd. Om en skogsvårdsstyrelse i något fall skulle få färre ordinarie befattningar enligt utredningens törslag än de motsvarande icke vakanta pensionsreglerade befattningar, som styrelsen för närvarande har, torde styrelsen böra berättigas att övergångsvis behålla de övertaliga befattningshavarna. Utredningen återkommer till denna fråga i samband med övergångsbestämmelserna i allmänhet (kap. 11 nedan). Den personal, som erfordras för verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget, torde såsom utredningen tidigare anfört tillsvidare icke böra inräknas i skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personalbehov. Såsom förut i kap. 4 framhållits kan normalprogrammet icke utan ändringar beräknas äga giltighet någon längre tid framåt. Bland annat torde särskilda förhållanden, såsom t. ex. att arbetsuppgifterna kunna vara mera sasongbetonade vid vissa skogsvårdsstyrelser än vid andra, i framtiden vid den praktiska tillämpningen kunna motivera jämkningar i programmet. Det ar icke uteslutet, att jämväl ändringar i personalstaterna på grund härav kunna visa sig erforderliga. I kap. 4 har också framhållits, att utredningen utgår från alt i händelse av arbetslöshetsperioder i framtiden liksom hittills särskilda anslag komma att ställas till förfogande, som möjliggöra, att vissa åtgärder under dylika perioder kunna utföras i snabbare takt än det reducerade normalprogrammet medger. Såsom sammanfattning av utredningens förslag angående antalet ordinarie befattningar hos skogsvårdsstyrelserna må hänvisas till nyssnämnda, i kap. 8 intagna förslag till personalförteckningar. Extra och tillfällig personal. Utöver ovan angivna ordinarie befattningar torde skogsvårdsstyrelserna framför allt ur rekryteringssynpunkt bli tvungna att antaga såväl skogshögskole- och skogsskoleutbildad personal som kanshpersonal med årsanställning. I den mån denna personal får mera stadigvarande anställning, torde den böra betecknas såsom extra personal. Arbetsuppgifterna för denna extra personal torde i stort sett komma att bli desamma som för assistenter, biträdande skogsvårdskonsulenter respektive kontorsbiträden. Utredningen föreslår, att dessa befattningshavaregrupper erhålla tjanstebenämningarna extra assistenter, extra skogsvårdsbiträden och extra kontors- eller skrivbiträden.

84 Av skogsvårdsstyrelsearbetets delvis säsongbetonade karaktär följer, att styrelserna liksom hittills i stor utsträckning komma att bli hänvisade att anlita tillfällig arbetskraft utan årsanställning. Detta gäller särskilt den skogsskoleutbildade eller av skogsvårdsstyrelserna själva utbildade personal, som erfordras för stämpling, skogsodling etc. Det ligger i sakens natur, att denna personal, till den del den äger skogsskoleutbildning, i viss utsträckning är att betrakta såsom rekryteringspersonal. Vid bedömande av det för varje skogsvårdsstyrelse erforderliga antalet extra och tillfälliga skogliga befattningshavare kunna, såsom tidigare nämnts, det s. k. normalprogrammets uppgifter angående antalet förrättningsdagar för denna personal tjäna till ledning. Enligt normalprogrammet, reducerat till 65 procent, är sistnämnda antal för hela landet avsevärt högre än årsmedeltalet 1936—1939 och något lägre än år 1943. Ser man till de särskilda skogsvårdsstyrelserna, äro förhållandena mycket varierande. För vissa styrelser upptar normalprogrammet långt flera förrättningsdagar för tillfällig personal än som hittills förekommit. Endast inom Värmlands och Gävleborgs län har antalet förrättningsdagar för tillfällig personal under längre tid överstigit det beräknade dagantalet, sedan normalprogrammet reducerats till 65 procent. Det får anses önskvärt, att den framtida verksamheten inom nämnda län får bedrivas i samma utsträckning som hittills. Under de närmaste åren torde de skogsvårdsstyrelser, där stor personalökning föreslagits, endast successivt kommer att utöka sin verksamhet. Under sådana förhållanden torde kunna finnas möjligheter att bevilja medel i sådan utsträckning, att nyssnämnda två skogsvårdsstyrelser ej skola behöva nämnvärt inskränka sin verksamhet. I kap. 9 anvisas även en annan utväg att lösa denna fråga. Genom att skogsvårdsstyrelsernas befattning med norrländska skogsproduktionsanslaget enligt utredningens förslag tillsvidare icke inräknas i deras ordinarie verksamhet utan finansieras av förvaltningsbidrag ur anslaget kommer antalet extra och tillfällig förrättningspersonal för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas del med all säkerhet att bli betydligt större än vad som följer av normalprogrammet. Det antal extra och tillfälliga befattningshavare, som erfordras for kansliarbetets behöriga utförande, är svårare att bedöma. Utredningen räknar med möjligheten, att detta antal kommer att bli större än som enbart ur rekryteringssynpunkt vore motiverat. I den mån så blir fallet och ett stadigvarande behov av kanslibefattningar utöver de ovan föreslagna således visar sig föreligga, kan givetvis frågan om inrättande av nya ordinarie befattningar tagas under omprövning. Med hänsyn till den starka ökning i förhållande till det nuvarande antalet pensionsreglerade befattningar, som utredningens organisationsförslag innebär — 73 befattningar emot 43 för närvarande besatta — är det dock enligt utredningens mening icke motiverat att for närvarande inrätta flera ordinarie befattningar än som ovan föreslagits. Skogsvårdsstyrelsernas behov av extra och tillfällig personal torde fa underkastas årlig prövning av skogsstyrelsen i samband med granskningen av skogsvårdsstyrelsernas statförlag.

85 KAP. 6.

Personalens anställnings- och avlöningsvilikor. I.

Allmän översikt.

Principiellt äga skogsvårdsstyrelserna — inom ramen för sin medelstillgång — fria händer i fråga om personalens anställnings- och avlöningsförhållanden. Såsom tidigare anförts, har detta medfört, att förhållandena i många avseenden variera från den ena styrelsen till den andra. Vissa normerande föreskrifter ha dock meddelats. Gällande reglementen för skogsvårdsstyrelserna innehålla i 7 § regler om anställningssätt och anställningsvillkor för styrelsernas personal. Länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, iänsskogvaktare och kontorspersonal skola enligt dessa regler anställas av styrelsen för viss tid, högst fem år. Om ej uppsägning sker senast sex månader före tidens utgång, skall anställningen anses förlängd för lika lång tid som den först angivna. Övrig för styrelses verksamhet erforderlig personal anställes av styrelsen på sätt och under villkor, som av styrelsen beslutas. Kungörelse om ledigbliven befattning såsom länsjägmästare eller biträdande länsjägmästare skall införas i Post- och Inrikes tidningar. Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380) ha skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare anslutits till statens pensionsanstalt. Närmare redogörelse för innebörden härav lämnas nedan i kap. 7. Såsom förut framhållits ha under senare år såsom villkor för erhållande av bidrag ur anslaget till skogsvårdens befrämjande m. fl. statsanslag meddelats föreskrifter, som inskränka skogsvårdsstyrelsernas självbestämmanderätt i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden för viss personal. Skogsvårdsstyrelse skall sålunda vid ingående av löneavtal med befattningshavare följa av skogsstyrelsen upprättade normalavtal eller godkända bestämmelser (fr. o. m. budgetåret 1942/43). Emellertid har skogsstyrelsen i cirkulärskri velse (nr 52/1942) till samtliga skogsvårdsstyrelser meddelat, att några särskilda åtgärder på grund av denna föreskrift icke borde vidtagas i avvaktan på då pågående utredning angående bl. a. anställningsvillkoren för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare och att alltså dittills gällande lönevillkor kunde provisoriskt tillämpas. Utan Kungl. Maj:ts medgivande äger skogsvårdsstyrelse icke inrätta nya ordinarie eller icke-ordinarie pensionsregrade befattningar eller återbesätta befattningar, vilka äro förenade med pen-

86 sionsrätt, eller höja till innehavarna av sådana befattningar utgående löneförmåner (fr. o. m. budgetåret 1943/44). Vid medgivande att inrätta eller återbesätta befattning skall Kungl. Maj:t fastställa de löneförmåner, som må utgå till befattningshavaren. I fråga om resekostnads- och traktamentsersättning åt skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare gäller, att skogsvårdsstyrelserna icke äga befogenhet att utbetala högre ersättningar än enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet och i ett för skogsvårdsstyrelserna särskilt utfärdat besparingsreglemente den 14 december 1934 (nr 602), ändrat den 19 juni 1942 (nr 597). Detta besparingsreglemente innebär bland annat, att ersättning utgår med nedsatt belopp för tjänsteförrättning »inom eget tjänstgöringsområde». Vidare har skogsvårdsstyrelse beträffande resor, som av befattningshavare företagas med eget motorfordon, berättigats medgiva, att resekostnadsersättning må, efter särskilda av skogsvårdsstyrelsen fastställda beräkningsgrunder, utgå jämväl i form av fast resekostnadsanslag för månad eller år, även i fall, då förrättningsmannen icke enligt allmänna resereglementet skulle ha varit berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Ersättningen skall i dylikt fall beräknas efter vad som kan anses motsvara de verkliga kostnaderna, dock att beräkningsgrunderna skola så fastställas, att ersättningen må antagas ej komma att överstiga den i 2 § 1 mom. allmänna resereglementet stadgade. Pensionsreglerade befattningar. Det stora flertalet av skogsvårdsslyrelsernas mera fasta befattningar utgöras av s. k. ordinarie tjänster, vilka i regel äro förenade med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Därjämte finnas vid vissa skogsvårdsstyrelser »extra» eller »extraordinarie» befattningar, vilka likaledes äro förenade med pensionsrätt. Att en befattning betecknats extraordinarie (extra) innebär emellertid icke, att den är mindre fast än en s. k. ordinarie tjänst. För att en befattning skall förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt gäller nämligen såsom grundläggande krav, att den skall vara erforderlig för styrelseverksamheten icke blott tillfälligt utan stadigvarande. Icke heller kunna beteckningarna sägas motsvara någon olikhet i befattningshavarnas rättsliga ställning. Såväl ordinarie som extraordinarie (extra) befattningshavare vid styrelserna äro anställda genom kontrakt i regel på viss tid, och någon motsvarighet till ordinarie statstjänstemäns fasta ställningfinnes icke för innehavarna av de s. k. ordinarie tjänsterna hos skogsvårdsstyrelserna. Den enda reella skillnaden mellan ordinarie och extraordinarie (extra) pensionsreglerade befattningar vid styrelserna, bortsett från att tjänstgöringsförhållandena äro i viss mån olikartade, består däri, att de extraordinarie (extra) befattningarna äro lägre avlönade än motsvarande ordinarie. På grundval av de uppgifter, som återfinnas i bilaga IV till skogsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943 angående finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m. och i bilaga F till skogsstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t den 20 januari 1944 i samma ämne, ävensom vissa uppgifter, som av 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning infordrats från skogsvårdsstyrelserna, lämnas här nedan en sammanfattande redogörelse för de

87 h u v u d s a k l i g a a n s t ä l l n i n g s - och avlöningsvillkor, vilka n u gälla för skogsvårdsstyrelsernas pensionsberättigade personal. 1. Anställningsvillkor. Enligt gällande kontrakt äro länsjägmästarna i allmänhet anställda för en tid av 3—5 år med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. Anställningstiden för de biträdande länsjägmästarna växlar från 1 till 5 år med 3—6 månaders uppsägningstid. Distrikts jägmästare äro i regel anställda för 3—5 år med 6 månaders ömsesidig "uppsägningstid. Taxerings- och distriktsledare äro anställda för en tid av högst 5 år med 6 månaders ömsesidig uppsägning. De ordinarie assistenternas anställningsvillkor äro växlande. Vid två skogsvårdsstyrelser tillsättas de tillsvidare med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. En skogsvårdsstyrelse anställer sin assistent för ett-årsperioder. Vid övriga skogsvårdsstyrelser sker anställning för längre tid, upp till fem år. — Pensionsreglerade extraordinarie assistentbefattningar finnas endast vid en skogvårdsstyrelse och till ett antal av tre. För närvarande äro alla vakanta, varför de i detta sammanhang lämnas å sido. De ordinarie och extraordinarie länsskogvaktarna anställas för perioder om 1—5 år, i regel med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. De ordinarie kanslitjänstemännen äro i regel anställda på viss tid — intill fem år — med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. I några fall gäller anställningen tillsvidare med uppsägningstid upp till sex månader. 2. Grundlöner. De kontanta avlöningsförmånerna utgöras av grundlön, dyrortstillägg, hyresbidrag, särskilda lönetillägg och ålderstillägg (fasta löneförmåner) samt barntillägg, rörligt tillägg, dyrtidstillägg och kristillägg (rörliga löneförmåner). Beträffande storleken av angivna fasta löneförmåner för länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare, taxeringsledare och dikningsledare samt kanslipersonal hänvisas till bifogade tabeller (bil. 5). Såsom framgår av tabellerna, är bristen på enhetlighet skogsvårdsstyrelserna emellan påfallande. I fråga om ordinarie assistenter samt ordinarie och extraordinarie (extra) länsskogvaktare ha lönerna vid praktiskt taget alla skogsvårdsstyrelser reglerats i enlighet med bestämmelser som rekommenderats av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i skrivelse den 14 juni 1938 och den 28 januari 1941 (bil. 6). Detta innebär för assistenterna en begynnelselön, som ligger något under begynnelselönen för ordinarie statstjänsteman i 17 lönegraden, men en slutlön, som överstiger slutlönen för ordinarie statstjänsteman i 18 lönegraden, allt med tillämpning av den statliga dyrortsgraderingen. För de ordinarie länsskogvaktarna har den genomförda regleringen medfört en begynnelselön som något understiger och en slutlön som överstiger motsvarande löner för ordinarie statstjänsteman i 9 lönegraden. För extra länsskogvaktare ha lönerna på motsvarande sätt anpassats efter 4 lönegraden i civila avlöningsreglementets löneplan A. Jämväl länsskogvaktarnas löner äro i regel dyrortsgraderade; hos vissa skogsvårdsstyrelser ha de dock genomgående beräknats efter en och samma dyrortsgrupp. I samband med medgivande att nyinrätta eller återbesätta befattningar har Kungl. Maj:t under de senaste åren (jämför ovan) föreskrivit, vilka löneförmåner som skola vara förenade med befattningarna. Vid medgivande till återbesättande ha i vissa fall tidigare utgående löneförmåner tillsvidare bibehållits, medan i andra fall definitiv fastställelse ägt rum (för en expeditionsbefattning hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda definitivt föreskrivits en löneställning, som motsvarar lönen enligt lönegrad A 4 i civila avlöningsreglementet). Vid medgivande att inrätta nya assistentbefattningar hos skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län har Kungl. Maj:t föreskrivit en löneställning, som motsvarar lönen enligt lönegrad A 22 i civila avlöningsreglementet.

88 3. Särskilda lönetillägg. De särskilda lönetillägg, som i stor utsträckning tillerkänts personal av olika kategorier, ha i vissa fall ursprungligen beviljats såsom personliga förmåner för nuvarande tjänstinnehavare. Så har en länsjägmästare erhållit dylikt tillägg i anledning av förtjänstfulla insatser i styrelsens verksamhet. Vid några 'skogsvårdsstyrelser ha länsjägmästarna haft erbjudande om andra, förmånligare anställningar och med hänsyn därtill beviljats lönetillägg. En länsjägmästare har erhållit tillägget såsom kompensation för upphävt tillstånd att innehava agentur för skogsförsäkring inom länet. I allmänhet ha emellertid lönetilläggen motiverats därmed, att arbetsbördan vuxit efter grundlönens fastställande eller att utgående grundlön ansetts väl låg i jämförelse med den allmänna lönenivån för liknande tjänster. Av det särskilda lönetillägget för distriktsjägmästaren i Västerbottens läns kustland utgår ett belopp av 500 kronor i arvode för undervisning vid lantmannaskola. Dikningsledaren i Västerbottens län åtnjuter av samma skäl ett arvode å 500 kronor. De till distriktsjägmästarna i Västernorrlands och Norrbottens län utgående lönetilläggen hava tilldelats dem i avbidan på genomförandet av ny lönereglering. En av assistenterna hos skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län erhåller ett årligt lönetillägg å 300 kronor i egenskap av föreståndare för frölager och plantskola. Till envar av de ordinarie länsskogvaktarna i Stockholms län utgår tillägg med 250 kronor om året för befattningshavare, bosatt å ortsgrupp B eller C, och med 125 kronor för befattningshavare å E-ort »för att lönerna skola bringas i nivå med de verkliga levnadskostnaderna». På vissa håll utgå tilläggsarvoden till länsskogvaktare, som förestå försöksgårdar eller plantskolor. I andra län åtnjuta länsskogvaktarna provision å rekvirerad skogsodlingsmaterial. Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har beviljat kassören och registratorn lönetillägg för att avlöningen skulle bringas mera i nivå med lönerna för domänstyrelsens kansli- respektive kontorsbiträden. Kontorsbiträdet vid skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län har erhållit sitt lönetillägg på grund av »personliga egenskaper». I Hallands län har det ena av de båda kontorsbiträdena tillerkänts lönefyllnad med 700 kronor om året för omhänderhavandet av kassa och bokföring, i anledning av ökad tjänstgöring och för åstadkommande av större jämställdhet med liknande befattningshavare i andra län. Kamreraren vid skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har erhållit personligt lönetillägg på grund av långvarig tjänstgöring samt därunder ådagalagd plikttrohet och förtjänstfullt utförande av ålagda arbetsuppgifter. Avsaknaden av enhetliga principer vid lönetilläggens utmätande är som synes påfallande. 4. Barntillägg. Barntillägg utgå vid vissa skogsvårdsstyrelser enligt de för statens reglerade verk fastställda bestämmelserna (9 kronor per månad och barn intill 10 års ålder för barn födda före XU 1939), vid andra skogsvårdsstyrelser enligt de för statens oreglerade verk gällande grunderna (10 kronor per månad och barn intill nyssnämnda ålder). Äter andra skogsvårdsstyrelser följa de av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund den 14 juni 1938 förordade bestämmelserna (100 kronor per år och barn under 10 års ålder). Vissa styrelser slutligen bevilja barntillägg även för barn födda efter den 31 mars 1939. 5. Rörligt tillägg m. m. Dyrtidstillägg, rörligt tillägg och kristillägg ha i allmänhet reglerats i anslutning till vad som stadgats för statens tjänstemän. Sålunda utgå till vissa befattningshavare rörligt tillägg och krislillägg enligt statens grunder (f. n. 15 procent rörligt tillägg och 10 procent kristillägg å ett belopp av högst 900 kronor för månad). I andra fall utgå dyrtidstillägg och kristillägg enligt i stort sett samma grunder, som gälla vid statens reglerade verk (f. n. 20 procent dyrtidstillägg och 10 procent kris-

89 tillägg). Vidare förekommer att motsvarande tillägg utgå enligt vad som gäller för statens oreglerade verk (44 procent dyrtidstillägg och 10 procent kristillägg). Ramavtalet har 'varit normerande för beräknande av dyrtidstillägg (f. n. 20,7 procent) för vissa befattningar. Smärre avvikelser från de här angivna huvudgrunderna för de rörliga förmånernas beräknande förekomma på vissa håll. Av bilagda tabell (bil. 7) framgår i huvudsak vilka regler som tillämpas beträffande tillägg till länsjägmästares, biträdande länsjägmästares, distriktsjägmästares, taxerings- och dikningsledares samt kanslipersonalens löner. I fråga om de reglerade lönerna till ordinarie assistenter samt ordinarie och extraordinarie länsskogvaktare tillämpas överlag statliga grunder för rörligt tillägg och kristillägg. Assistenten hos skogsvårdsstyrelsen i Hallands län åtnjuter dock dyrtids- och kristillägg enligt bestämmelserna för oreglerade verk och dikningsassistenten hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län enligt bestämmelserna för reglerade verk. 6. Avlöning under tjänstledighet. Avlöning utgår ej blott under tjänstgöring utan även i vissa fall — enligt därom utfärdade regler — under tjänstledighet. Närmare bestämmelser härom saknas emellertid vid vissa skogsvårdsstyrelser. Beträffande innehållet av de vid övriga skogsvårdsstyrelser antagna bestämmelserna må följande anföras. Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län tillämpar föreskrifterna i civila avlöningsreglementet. Flertalet övriga skogsvårdsstyrelser ha antagit vissa av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund den 13 juni 1941 rekommenderade grunder, avseende avlöning under tjänstledighet i anledning av olycksfall i tjänsten, sjukdom m. m. Enligt dessa grunder förekomma liksom i civila avlöningsreglementet tre slag av tjänstledighetsavdrag, A-, B- och C-avdrag. För A-avdraget gälla två olika skalor, den ena avseende befattningshavare, vilkas lön reglerats i enlighet med vissa av centralrådet den 14 juni 1938 förordade grunder, och den andra befattningshavare med oreglerad lön. Det för befattningshavare med oreglerad lön bestämda A-avdraget är dyrortsgraderat. Dyrortsgraderingen innebär, att för årslöner av samma nominella storlek löneavdraget är större å billigare och mindre å dyrare ort. Å A-ort varierar sålunda A-avdraget mellan 90 öre och 12 kronor per dag, medan å I-ort A-avdraget utgör lägst 50 öre och högst 10 kronor per dag. A-avdraget är för samtliga inkomstlägen avvägt till största möjliga överensstämmelse med de i civila avlöningsreglementet för motsvarande löner å löneplan A stadgade avdragsbeloppen. B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget, och C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. Enligt centralrådets bestämmelser av år 1941 utgår för ordinarie och extraordinarie tjänstemän vid tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten likställes under vissa förutsättningar i tjänsten ådragen sjukdom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fal! utgår oavkortad lön under visst antal dagar per kalenderår, nämligen för länsjägmästare, biträdande läns jägmästare, distriktsjägmästare och jämställda under 10 dagar samt för assistenter, länsskogvaktare och kontorspersonal under 21 dagar. För tid därutöver tillämpas A-avdrag. Ledighet för svag hälsa betingar B-avdrag, och kvinnlig befattningshavare äger för havandeskap eller barnsbörd åtnjuta ledighet under 120 dagar mot A-avdrag. Med avseende å tjänstledighet av andra anledningar, t. ex. på grund av offentligt uppdrag och för enskilda angelägenheter, ha flertalet skogsvårdsstyrelser icke utfärdat generella bestämmelser utan besluta från fall till fall. Vad speciellt angår ledighet för militärtjänstgöring ha emellertid vissa skogsvårdsstyrelser meddelat föreskrifter med tillämpning av grunder, som rekommenderats av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i cirkulärskrivelse den 19 december 1939 och som i huvudsak ansluta sig till vad som gäller för statens tjänstemän. Sålunda gäller exempelvis vid skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, att oavkortad lön under dylik ledighet

90 skall utgå under en månad från dnryckningsdagen, att därefter gift eller försörjningspliktig befattningshavare må uppbära sjuttio procent och ogift femtio procent av lönen men att, om de civila och militära löneförmånerna sammanlagt skulle överstiga den normala lönen från skogsvårdsstyrelsen, överskjutande belopp skall återbäras till skogsvårdskassan. Liknande bestämmelser om att civil och militär lön sammanlagt icke får överstiga den oavkortade civila lönen förekomma även på åtskilliga andra håll. Vissa skogsvårdsstyrelser tillämpa av skogsvårdsstyrelsernas förbund den 16 april 1931 godkända bestämmelser angående ersättning vid olycks-, sjukdoms- och dödsfall. Enligt dessa utgör A-avdraget 20 procent, B-avdraget 40 procent och C-avdraget hela lönen. Bland viktigare skiljaktigheter i jämförelse med 1941 års förut omförmälda bestämmelser må bemärkas, att oavkortad lön vid olycksfall i tjänsten utgår endast under sex månader, varefter A-avdrag tillämpas, om ej skogsvårdsstyrelsen finner gott medgiva, att avdrag icke skall ifrågakomma. Vid sjukdom uppbäres oavkortad lön under högst 30 dagar per år, under därpå följande fem månader minskas lönen med A-avdrag och sedan med B-avdrag. Sammanfattningsvis kan sägas, att 1931 års bestämmelser genomgående äro mindre fördelaktiga för befattningshavarna än 1941 års. 7.

Semester.

Semesterrätten är icke enhetligt reglerad för här ifrågavarande befattningshavare. Vissa skogsvårdsstyrelser tillämpa samma semestertid, som enligt civila avlöningsreglementet gäller för närmast jämförliga statstjänstemän. Vid andra skogsvårdsstyrelser har en i viss mån skiftande praxis utbildat sig. För länsjägmästare förekomma sålunda semestertider på 28, 30 och 35 dagar före fylda 40 år och 40, 42 eller 45 dagar efter nyssnämnda ålder. För biträdande länsjägmästare variera semestrarna mellan 21 och 30 dagar före 40 år samt mellan 30 och 45 dagar efter fyllda 40 år, för distriktsjägmästare mellan 20 och 30 respektive 30 och 40 dagar; för assistenter mellan 15 och 21 respektive 25 och 30 dagar, för länsskogvaktare mellan 14 och 20 respektive 20 och 30 dagar. För kanslipersonalen utvisa semestertiderna betydande variationer. 8. Sjukvård

och

begravningshjälp.

Flertalet skogsvårdsstyrelser följa de av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund den 13 juni 1941 godkända ersättningsbestämmelserna. Enligt dessa bestämmelser erhåller befattningshavare läkarvård på skogsvårdsstyrelsens bekostnad vid olycksfall i tjänsten och vid i tjänsten ådragen sjukdom. Vid annan sjukdom bestrides kostnaden för läkarvård till 90 procent av skogsvårdsstyrelsen, dock att tjänstemannens andel i kostnaden aldrig må understiga en krona. Den av skogsvårdsstyrelse bekostade läkarvården skall ombesörjas av läkare, anställd hos stat eller kommun, eller ock av annan läkare, som styrelsen godtar. Rörande sjukhusvård överensstämma centralrådets bestämmelser praktiskt taget helt med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Detsamma gäller om specialistvård, läkemedel, bad- och massagebehandling m. m. I den mån så prövas skäligt, ersättas även resekostnader för anlitande av läkare — även specialist — eller för resa till och från sjukvårdsinrättning. Begravningshjälp utgår i princip med 400 kronor till avliden tjänstemans dödsbo. Vissa skogsvårdsstyrelser tillämpa emellertid centralrådets tidigare bestämmelser av år 1931, vilka äro för befattningshavarna mindre gynnsamma. Enligt dessa bestämmelser delas läkarkostnaden lika mellan skogsvårdsstyrelsen och befattningshavaren, då fråga icke är om olycksfall i tjänsten. Kostnaden för sjukhusvård beräknas alltid efter avgiften för vård å allmän sal, specialistvård bekostas endast vid olycksfall i tjänsten o. s. v. Begravningshjälp utgår med ett belopp, motsvarande en

91 tiondel av den avlidnes oavkortade årslön, dock lägst 300 kronor och högst 800 kronor. Bestämmelser rörande sjukvårdsersättning och begravningshjälp saknas helt vid skogsvårdsstyrelsen i Örebro län. 9. Naturaförmåner. Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län tillhandahåller sina länsskogvaktare kostnadsfri uniform enligt vissa regler. En ordinarie länsskogvaktare i Gotlands län vilken ar plantskoleföreståndare, åtnjuter förmånen av fri bostad om två rum och kok. En extraordinarie länsskogvaktare i Gävleborgs län, vilken tillika är föreståndare for styrelsens fröklängningsanstalt och plantskolor, åtnjuter likaledes förutom den kontanta lönen förmånen av fri bostad om två rum och kök. 10. Vikariatsersättning. Föreskrifter om ersättning åt vikarier saknas vid de flesta skogsvårdsstyrelserna. Endast styrelserna i de fyra nordligaste länen ha i sina avlöningsreglementen bestämmelser i detta ämne, baserad på de regler, som före den sista löneregleringen (1939) galide för statens befattningshavare med avlöning enligt kommunikationsverkens lönesystem. Personal utan pensionsrätt. Såsom ovan nämnts, ha skogsvårdsstyrelserna inom ramen för tillgängliga medel frihet att själva bestämma angående anställnings- och avlöningsvillkor för icke pensionsberättigad årsanställd och tillfällig personal, vilket medfört, att förhållandena blivit i hög grad oenhetliga. Ehuru utredningen icke ansett sig böra ingå på någon närmare undersökning rörande dessa frågor, må följande antecknas. Extra assistenter torde åtminstone i de båda nordligaste länen i allmänhet vara anställda tills vidare under året utan viss uppsägningstid. De åtnjuta lön och traktamente, ehuru med något lägre belopp än pensionsberättigade assistenter. En stor grupp av skogsvårdsstyrelsernas icke pensionsberättigade personal utgöres av skogsskoleutbildade årsanställda extra länsskogvaktare. Löner och anställningsförhållanden för denna personalgrupp äro i allmänhet reglerade enligt de av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund den 14 juni 1938 och den 28 januari 1941 rekommenderade bestämmelserna (jämför ovan angående löner för pensionsberättigad personal), dock att länsskogvaktarna vid en del skogsvårdsstyrelser oavsett bostadsorten åtnjuta lön enligt A-ort. En annan grupp utgöres av årsanställda eller tillfälliga arbetsledare och förmän, dels med och dels utan skogsskoleutbildning. Anställnings- och löneförhållandena för denna personalgrupp variera avsevärt från den ena styrelsen till den andra. I vissa fall utgår hela lönen i form av månadslön, i andra utbetalas en låg månadslön jämte dagarvode för varje förrättningsdag. Beträffande tillfällig personal torde det vanligaste vara, att avlöningen helt och hållet utgår i form av dagarvoden, stundom så beräknade, att de innefatta såväl arvoden i egentlig mening som traktamenten och reseersättningar. Sammanlagt äro avlöningsförmånerna för ifrågavarande personal rätt avsevärt lägre än för de extra länsskogvaktarna. Av den icke pensionsberättigade kanslipersonalen utgöres en stor del av relativt stadigvarande anställda biträden med månadslön.

92 Beträffande skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal har styrelsen för Föreningen Sveriges Skogsvårdsstyrelser vid överläggningar med skogsstyrelsen den 27 november 1943 beslutat tillstyrka, att kollektivavtalsförhandlingar tillsvidare skola föras lokalt mellan varje skogsvårdsstyrelse för sig och vid densamma anställd personal. Tillika tillstyrktes, att vid förhandlingarna en representant för skogsstyrelsen skulle beredas tillfälle att närvara samt att, innan ett kollektivavtal definitivt accepterades av en skogsvårdsstyrelse, avtalet skulle underställas skogsstyrelsen för granskning.

II.

S k o g s s t y r e l s e n s l ö n e r e g l e r i n g s f ö r s l a g av å r e n 1943 o c h samt däröver avgivna yttranden.

1944 Skogsstyrelsen. 1936 års skogsutredning uttalade som sin mening, att kostnaden för den egentliga skogsvårdsstyrelseadministrationen, däribland för löner till styrelsernas årsanställda personal, borde åvila staten samt att dessa kostnader lämpligen borde prövas av statsmakterna. Denna skogsutredningens tanke togs upp av skogsstyrelsen i dess skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943, varvid styrelsen emellertid tillsvidare endast föreslog, att kostnaden för den ordinarie personalens löner skulle uppföras på riksstaten. I samband härmed föreslog skogsstyrelsen, att Kungl. Maj:t och riksdagen skulle fastställa avlöningsreglemente och personalstater för ifrågavarande personal. Sedermera framlade skogsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1944 motsvarande förslag även beträffande extraordinarie pensionsreglerade befattningar. Skogsvårdsstyrelsepersonalens l ö n e f ö r m å n e r borde enligt skogsstyrelsens åsikt i princip överensstämma med dem, vilka tillkomme statligt anställda tjänstemän med närmast motsvarande arbetsuppgifter. Med utgångspunkt härifrån syntes det lönesystem, som tillämpades inom domänverket, vara ur alla synpunkter lämpligast såsom normerande. Dels förefunnes i organisatoriskt avseende stora likheter mellan domänverket och skogsvårdsstyrelseadministrationen, och dels vore arbetsuppgifterna i vissa hänseenden jämförbara, om än väsentliga olikheter förelåge. I sistnämnda hänseende anförde skogsstyrelsen bland annat följande. Både skogsvårdsstyrelsernas och domänstyrelsens befattningshavare hade att vinnlägga sig om en god skogsvård, varmed givetvis sammanhängde, att åtgärder, som föresloges eller utfördes, borde vara ekonomiskt berättigade och i sådant hänseende gagnande för skogens ägare. Härför krävdes först och främst av all skogspersonal insikter och erfarenhet i skogliga och ekonomiska ting. I detta hänseende kunde de båda personalgrupperna anses likvärdiga, då de ju hade samma utbildning och därmed ägde samma förutsättningar att tillägna sig nödig erfarenhet. Vid den praktiska tjänsteutövningen vore för båda parter utgångspunkten densamma, nämligen bedömandet av behovet av åtgärder och bestämmandet av dessas art. När det därefter gällde åtgärdernas utförande, vore beträffande kronoskogarna verkställandet endast beroende av huruvida enligt gällande förvaltningsförslag medel funnes tillgängliga för ändamålet. Detta innebure ej annat än val av tidpunkten för utförandet. Skulle vidtagandet av åtgärder bliva eftersatt, kunde detta på administrativ väg

93 bliva rättat. För vården av enskilda skogar bleve förhållandet ett annat. Här måste skogens ägare övertygas om att föreslagna åtgärder vore lämpliga och på längre sikt rantabla, vartill komme, att skogsägaren i vissa fall enligt gällande lagbestämmelser vore skyldig att utföra, vad som av skogsvårdsstyrelsen ålades honom. I det ena fallet gällde det att söka förmå skogsägaren att frivilligt ikläda sig kostnader eller andra uppoffringar till gagn för framtida produktion, i det andra fallet åter måste med stöd av gällande lagbestämmelser åtgärderna framtvingas. Det borde därjämte ihågkommas, att de hushållningsplaner, som funnes upprättade för samtliga kronoskogar, vore till avsevärd hjälp vid planläggandet och utförandet av alla förvaltningsåtgärder å dessa skogar. I enskilt skogsbruk saknades dylikt hjälpmedel i mycket stor omfattning, i det att hushållningsplaner i regel funnes upprättade endast för större skogskomplex i en ägares hand eller, såsom fallet vore i lappmarken, för vissa skogar på grund av särlagstiftning. Befattningshavarna i domänverket hade ett stort personligt ansvar för statlig egendom och toge i olika mån befattning med den omfattande försäljningsverksamhet, som åtföljde avyttrandet av kronoskogarnas produkter. Dessa försåldes — då fråga vore om skogsprodukter i egentlig mening — antingen på rot eller upphugget. I det senare fallet ombesörjdes virkets upparbetande och uttransport av reviren, vilket medförde en betydande utökning av dessas arbetsbörda och i stor skala förde in verksamheten på speciella områden i fråga om organisation, arbetsledning, arbetarfrågor, avtalsförhandlingar m. m. Ombesörjandet av virkets avverkning och utdrivning förutsatte även behärskandet av speciella tekniska frågor och medförde därjämte en mycket omfattande bokföring av såväl statistisk som ekonomisk art. Den senare vore ej minst för kronojägarepersonalen mycket betungande. Inom skogsvårdsstyrelsernas verksamhet funnes ingen motsvarighet till nu nämnda arbeten inom domänverket. På kronoskogarna förekomme ett stort antal upplåtelser avolika slag. Sålunda funnes i Norrland kronotorp, odlingslägenheter, skogstorp och kolonat, ofta till mycket stort antal inom ett revir, och i övriga landet skogsjordbruk m. m., alla övriga upplåtelser, som icke avsåge jordbruksarrenden, onämnda. Med skötseln av arrendeärenden följde inånga speciella uppgifter såsom handläggandet av byggnadsfrågor, bidragsfrågor, syner och besiktningar m. m., vilka fordrade särskilda kunskaper och, där upplåtelserna vore många, krävde mycket arbete. Ej heller i fråga om denna verksamhet funnes någon motsvarighet inom skogsvårdsstyrelsernas arbetsfält. Om skogsvårdsstyrelsepersonalens verksamhet sålunda icke omspände alla grenar av skogsförvaltning, vore den i stället i vissa hänseenden så mycket mera niaktpåliggande. övervakandet av skogslagarnas efterlevnad ävensom rådgivning, upplysning och propagandaverksamhet rörande snart sagt alla frågor, som kunde uppkomma inom skogsbruket, innebure ett synnerligen ansvarsfullt arbete, som krävde kunnighet, skicklighet och måhända även en särskild läggning hos de tjänstemän, som hade sig ålagda dessa uppgifter. De åtgärder, som av skogsvårdsstyrelsepersonalen vidtoges eller rekommenderades, kunde innebära ingripanden i den enskildes förfoganderätt över sin egendom ävensom vara av avgörande betydelse för hans ekonomi. I betraktande av att ej mindre än omkring 75 °/o av landets skogsmark vore i enskild ägo, varav omkring 2/3 ägdes av andra än aktiebolag, framstode klart den oerhörda betydelsen av att vården av dessa skogar leddes på ett i bästa mening sakkunnigt och auktoritativt sätt. Något skäl för a n t a g a n d e t , a t t det e n a a r b e t s f ä l t e t skulle k r ä v a ett h ö g r e m å t t av k u n s k a p e r eller duglighet h o s p e r s o n a l e n ä n det a n d r a , k u n d e enligt skogsstyrelsens m e n i n g ej anses föreligga. Skogsstyrelsen a n s å g e det d ä r f ö r u r a l l m ä n s y n p u n k t angeläget, att m ö j l i g h e t e r n a till förvärv av d u g a n d e a r b e t s k r a f t vore lika goda i n o m dessa två v e r k s a m h e t s o m r å d e n av det s v e n s k a

91 s k o g s b r u k e t . F ö r den u n g e s k o g s m a n n e n b o r d e s å l u n d a valet av a r b e t s f ä l t icke v a r a b e r o e n d e av d e n b ä t t r e eller s ä m r e u t s i k t e n till försörjning u t a n f a s t m e r a h a n s personliga intresse och läggning. Utgående från dessa s y n p u n k t e r f r a m l a d e skogsstyrelsen d e t a l j e r a t förslag till l ö n e s ä t t n i n g för de o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r n a h o s s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a . H ä r v i d a n s å g sig skogsstyrelsen emellertid icke k u n n a u n d e r l å t a a t t i vissa fall j ä m k a l ö n e g r a d s p l a c e r i n g a r n a m e d h ä n s y n till den löneställning, v e d e r b ö r a n d e b e f a t t n i n g s h a v a r e n u intoge. P å g r u n d av det statsfinansiella läget och det s. k. lönestoppet a n s å g skogsstyrelsen o f r å n k o m l i g t att i vissa fall föreslå en n å g o t lägre l ö n e g r a d s p l a c e r i n g ä n v a d som eljest enligt s k o g s s t y r e l s e n s m e n i n g skulle h a varit m o t i v e r a t . Detta v o r e fallet m e d vissa l ä n s j ä g m ä s t a r e , b i t r ä d a n d e l ä n s j ä g m ä s t a r e och d i s t r i k t s j ä g m ä s t a r e i N o r r l a n d s a m t m e d l ä n s skogvaktarna. Skogsstyrelsen r e d o g j o r d e för d e olika b e f a t t n i n g s h a v a r n a s å l i g g a n d e n h o s d o m ä n v e r k e t s a m t e r i n r a d e , a t t för d o m ä n v e r k e t s p e r s o n a l j ä m l i k t b e s l u t av s t a t s m a k t e r n a å r 1942 gällde följande l ö n e g r a d s p l a c e r i n g : Befattning Överjägmästare Jägmästare i första klassens revir > andra

»

» > tredje » Biträdande jägmästare > » Skogstaxator Dikningsledare Kronojägare » > Biträdande kronojägare

»

Lönegrad A 29 A 26 + 1 320 kr. per år A 26 -f 660 kr. per år A 26 A 22 A 20 A 24 A 24 A 12 A 10 A 9 A 7

R ö r a n d e d e s ä r s k i l d a b e f a t t n i n g a r n a vid s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a skogsstyrelsen h ä r e f t e r i h u v u d s a k f ö l j a n d e :

anförde

1. Skoglig personal. A. Länsjägmästare. Medan skogsstyrelsen beträffande övriga skogsvårdsstyrelsetjänstemän föreslog lika fast anställning som gäller för sådana skogsstatstjänstemän, vilka tillsatts genom konstitutorial, ansåg styrelsen sig böra förorda, att länsjägmästarna tillsattes genom förordnande på viss tid (i allmänhet 6 år) och placerades i en löneplan motsvarande civila avlöningsreglementets löneplan C. Styrelsen ansåg alla skäl tala för att länsjägmästarna i stort sett jämställdes med överjägmästarna i lönehänseende. Med hänsyn till skiljaktigheter i arten och omfattningen av länsjägmästarnas arbetsuppgifter borde de emellertid hänföras till olika lönegrader. Till lönegrad C 6 hänförde skogsstyrelsen länsjägmästarna i de sex nordligaste länen jämte Värmlands län. övriga 18 läns jägmästare borde placeras i lönegrad C 4. Med hänsyn till nödvändigheten att undvika löneökningar föreslog skogsstyrelsen emellertid lönegrad C 3 för de flesta av dessa 18 länsjägmästare. Endast för länsjägmästarna vid skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län föreslog styrelsen placering i lönegrad C 4. — Alternativt

95 u PPgjorde skogsstyrelsen ett förslag till placering av länsjägmästarna i lönegrad A 29, därvid särskilda tilläggsarvoden föreslogos böra utgå till länsjägmästarna i de största och skogrikasle länen. B. Biträdande länsjägmästare. Skogsstyrelsen ansåg en gradering av befattningarna såsom biträdande länsjägmästare vara påkallad. Inom de större skogsvårdsstyrelseområdena (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands), där distriktsorganisation i egentlig mening funnes inrättad, kunde biträdande länsjägmästarens tjänsteåligganden i allmänhet närmast jämföras med domänverkets revirförvaltare. Dessa biträdande länsjägmästare måste dock enligt skogsstyrelsens mening anses äga en betydligt högre grad av förmans- och chefsställning än revirförvaltarna, då de hade under sig ej blott distriktsjägmästare utan även självständigt arbetande taxerings- och dikningsledare med jägmästareutbildning. Med hänsyn härtill syntes lönegrad A 27 vara den som närmast borde komma i fråga för nu nämnda befattningar. Då emellertid tjänstemännen i fråga i allmänhet för närvarande kunde sägas innehava en löneställning motsvarande lönegrad A 26, syntes av förut anförda skäl denna lönegrad böra fastställas för befattningarna. övriga 7 befattningar såsom biträdande länsjägmästare (hos skogsvårdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län) föreslogos placerade i lönegrad A 24. C. Distriktsjägmästare måste enligt skogsstyrelsens mening med hänsyn till arten och omfattningen av de med deras befattningar förenade göromålen närmast få anses jämförbara med domänverkets revirförvaltare, ehuru det måhända kunde ifrågasättas, huruvida det i samtliga fall vore motiverat att de erhölle lika hög löneställning som dessa. Då distriktsjägmästarna för närvarande i allmänhet hade en löneställning, som närmast torde kunna sägas motsvara lönegrad A 24, syntes de dock böra inplaceras i denna lönegrad. Beträffande distriktsjägmästarna i Västerbottens läns lappmark uttalade skogsstyrelsen bl. a. följande. Dessa befattningshavare arbetade otvivelaktigt under mera krävande förhållanden än övriga distriktsjägmästare. Detta berodde främst dels på omständigheter som sammanhängde med lappmarkslagens tillämpning, dels på den markerade självständighet och oberoende ställning, som åtföljde den långt bort från skogsvårdsstyrelsens säte boende och verkande representanten. Av denna anledning funne skogsstyrelsen skäligt, att de fyra distriktsjägmästarna i lappmarken bereddes något större löneförmåner än övriga distriktsjägmästare. En sådan förbättring borde med hänsyn till den pågående revisionen av skogsvårdslagarna få provisorisk karaktär. Skogsstyrelsen föreslog för ifrågavarande distriktsjägmästare ett särskilt lönetillägg i likhet med vad som vore fallet beträffande vissa revirförvaltare inom domänverket. Detta tillägg föreslogs att utgå med 660 kronor för år. D. Taxeringsledare och dikningsledare. På grund av taxeringsledarnas fullt självständiga verksamhet och då de som regel hade under sig ett antal assistenter m. fl. biträden, syntes det lämpligt, att denna befattning såsom fallet vore med domänverkets skogstaxatorer placerades i lönegrad A 24. Dikningsledarna borde enligt skogsstyrelsens mening icke förekomma på ordinarie stat. Dikningsverksamheten borde nämligen icke intaga någon särställning i förhållande till annan skogsvården främjande verksamhet, för vilken statsbidrag kunde utgå, utan i stället anknytas till denna, varvid förrättningarna kunde handläggas av icke specialiserade assistenter. E. Assistenter. De lönegrader, som kunde komma i fråga för de ordinarie assistenterna, vore A 22 och A 20, i vilka lönegrader domänverkets biträdande jägmästare vore placerade. Till den högre lönegraden syntes böra hänföras dels assistent, som tjänstgjorde direkt under länsjägmästaren i skogsvårdsstyrelseområden, där biträdande länsjägmästare ej funnes, och som sålunda skulle vara länsjägmästarens ställföreträdare, dels assistent, som omhänderhade särskild verksamhet av större omfattning såsom dikningsverksamhet, betesanläggningsverksamhet eller

96 dylikt. Övriga assistenter, såsom distriktsassistent, skogsvårdsassistent ävensom eventuellt förekommande andre assistent i fall, där biträdande länsjägmästare ej funnes, borde hänföras till lönegraden A 20. De extraordinarie assistenterna föreslog skogsstyrelsen placerade i lönegrad motsvarande civila icke-ordinariereglementets lönegrad Eo 19, varvid såsom skäl åberopades, att domänverkets e. o. assistenter vore inplacerade i nämnda grad. F. Länsskogvaktare. I uttalanden av olika skogsvårdsstyrelser hade allmänt framhållits de stora krav, som ställdes på länsskogvaktarna. I samband härmed hade också betonats, att länsskogvaktarnas arbete vore mera ansvarsfullt, mera krävande såväl andligt som kroppsligt och mera självständigt än kronojägarnas i domänverket. Det vore på denna grund, synnerligast med tanke på rekryteringsmöjligheterna, nödvändigt att länsskogvaktarna bereddes en bättre löneställning än för närvarande samt skäligt att de placerades i högre lönegrad än vad fallet vore med kronojägarna. Skogsstyrelsen vitsordade i huvudsak de uttalanden, som gjorts i detta avseende, men framhöll, att länsskogvaktares och kronojägares arbetsfält icke till alla delar täckte varandra. Att rätt avväga vikten av de olika tjänstemannagruppernas arbetsuppgifter i de delar, de ej sammanfölle, vore en mycket svårbedömd fråga. I ett avseende förelåge dock enligt skogsstyrelsens mening en påtaglig skillnad, nämligen därutinnan, att länsskogvaktarnas verksamhet vore och även borde vara mera självständig än kronojägarnas. Kronojägarbefattningarna hade uppdelats på tre olika klasser allt efter arbetsbördans art. Tanken att på motsvarande sätt gradera länsskogvaktarnas tjänstgöringsområden hade diskuterats. Skogsvårdsstyrelserna hade emellertid så gott som enhälligt förklarat, att en sådan anordning icke utan allvarliga olägenheter kunde genomföras. Skogsstyrelsen delade denna uppfattning och erinrade om de svårigheter som förelåge, då det i detta fall skulle gälla en gradering mera efter arbetsmängden än såsom i domänverket efter förekomsten av arbeten av olika beskaffenhet och ekonomisk vikt. — Skogsstyrelsen ansåg, att de ordinarie länsskogvaktarna icke borde placeras i lägre lönegrad än A 11. I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943 uttalade skogsstyrelsen, att då länsskogvaktarna i allmänhet innehade en något lägre löneställning än den som motsvarade nämnda lönegrad, de tillsvidare borde inplaceras i lönegrad A 10. Med anledning av framställda erinringar förordade emellertid skogsstyrelsen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1944, att länsskogvaktarna skulle placeras i 11 lönegraden redan i samband med införandet av de nya lönereglementena. Beträffande de extraordinarie länsskogvaktarna föreslog skogsstyrelsen placering i lönegrad motsvarande civila icke-ordinarie reglementets lönegrad Eo 8, vilket innebure att länsskogvaktarna placerades en lönegrad högre än de e. o. kronojägarna. Skogsstyrelsen åberopade härvid samma skäl, som föranlett styrelsen att föreslå att åt de ordinarie länsskogvaktarna måtte beredas en i förhållande till den ordinarie kronojägarepersonalens något högre löneställning. 2. Kanslipersonal. A. Kamrerare. Vid varje skogsvårdsstyrelse borde enligt skogsstyrelsens förslag i princip finnas en befattningshavare, som skulle förestå kontorsarbetet samt utföra eller leda allt arbete, som sammanhänger med medelsförvaltningen och bokföringen hos skogsvårdsstyrelserna, ävensom ansvara för förekommande registratorsgöromål av skilda slag. Med hänsyn till omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning och det förhållandevis betungande arbetet med denna förvaltning ansåg skogsstyrelsen en relativt hög lönegradsplacering skälig för ifrågavarande befattningshavare. Skogsstyrelsen föreslog, att befattningen vid skogsvårdsstyrelserna i de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län skulle placeras i 17

97 lönegraden och vid övriga skogsvårdsstyrelser i 14 lönegraden. Flertalet befattningar skulle sålunda placeras i samma lönegrad som vissa registrators- och kassörstjänster i statsförvaltningen. Innehavarna av samtliga nu ifrågavarande befattningar borde i likhet med närmast motsvarande befattningar inom statsförvaltningen i övrigt benämnas kassörer. — Skogsstyrelsen uttalade, att kassörsbefattningarna icke borde få tillsättas utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t och innan utredning verkställts i varje särskilt fall för utrönande av huruvida vederbörande skogsvårds*^ styrelse i fråga om kontorsgöromålen borde anpassas efter den föreslagna organisationen. Det förutsattes sålunda, att personalorganisationen i denna del först successivt skulle genomföras. Provisoriskt borde dock skogsvårdsstyrelserna efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall kunna utse annan befattningshavare att mot skäligt arvode fullgöra de göromål, som vore avsedda för innehavarna av kassörsbefattning. B. Övrig kansli personal. Skogsstyrelsen ansåg sig vid upprättandet av förslag på detta område böra iakttaga stor återhållsamhet och tillsvidare i tjänsteförteckningen upptaga endast sådana befattningar, som under alla omständigheter borde finnas inrättade inom skogsvårdsstyrelseorganisationen. I förslaget upptogos endast kontorsbiträdesbefattningar i 4 lönegraden och kanslibiträdesbefattningar i 7 lönegraden. Kontorsbiträden borde finnas vid varje skogsvårdsstyrelse. Därjämte torde det vid de största skogsvårdsstyrelserna vara nödvändigt att inrätta befattningar i kanslibiträdesgraden, bland annat för att möjliggöra befordran av biträde, som anförtroddes mera kvalificerade göromål än de övriga biträdena. De nuvarande s. k. manliga expeditionsbiträdesbefattningarna borde enligt skogsstyrelsens mening tillsvidare icke uppföras i skogsvårdsstyrelsernas tjänsteförteckning och personalförteckningar. Andra löneförmåner ä n d e k o n t a n t a a v 1 ö n i n g s b e 1 o pp e n b o r d e enligt skogsstyrelsens förslag i görligaste m å n a n p a s s a s efter v a d s o m gällde för b e f a t t n i n g a r n a vid d o m ä n v e r k e t . I enlighet h ä r m e d h a d e s k o g s s t y r e l s e n u p p g j o r t förslag till a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e a v s e e n d e den o r d i n a r i e s k o g s v å r d s s t y r e l s e p e r s o n a l e n , vilket förslag i allt väsentligt överenss t ä m d e m e d civila a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t . D e b e s t ä m m e l s e r i förslaget, som icke ä g d e n å g o n m o t s v a r i g h e t i eller a v v e k o f r å n civila avlöningsreglementet, voro väsentligen f ö r a n l e d d a av a t t r e g l e r n a a n g å e n d e a n s t ä l l n i n g s f o r m e n , d. v. s. a n s t ä l l a n d e o c h e n t l e d i g a n d e a v b e f a t t n i n g s h a v a r e , av n a t u r l i g a skäl m å s t e e r h å l l a en a n n a n u t f o r m n i n g ä n d e n som gällde för »i s t a t e n s tjänst direkt anställda» tjänstemän. B e t r ä f f a n d e a n s t ä l l n i n g s f o r m e n för de o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r e , s o m enligt förslaget skulle i n p l a c e r a s i en l ö n e p l a n m o t s v a r a n d e l ö n e p l a n A i civila a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t — alla u t o m l ä n s j ä g m ä s t a r n a — a n f ö r d e skogsstyrelsen bl. a. följande. Skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare syntes böra erhålla lika fast anställningsform som statens tjänstemän. Skulle skogsvårdsstyrelsepersonalen i löneavseende jämställas med statens befattningshavare, syntes den omständigheten att de utnämndes av vederbörande skogsvårdsstyrelse icke böra medföra en mindre tryggad ställning för de enskilda befattningshavarna hos skogsvårdsstyrelsen. Härvid vore att märka, att gällande bestämmelser i fråga om anställandet och entledigandet av befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse icke grundade sig på någon enhetlig princip. Sålunda finge beslut om tillsättande av befattning överklagas hos Kungl. Maj:t, medan klagorätt över beslut om entledigande icke förelåge. Detta hade i praktiken visat sig medföra konsekvenser, som knappt kunde anses tillfredsställande. 7—458673.

98 Med hänsyn härtill borde gällande bestämmelser ändras så, att ordinarie befattningshavare tillförsäkrades samma förmåner som sådana statstjänstemän, vilka tillsatts genom konstitutorial. I fråga om länsjägmästarna, vilka enligt skogsstyrelsens förslag skulle placeras i en löneplan motsvarande löneplan C i civila avlöningsreglementet och sålunda endast skulle förordnas för viss tid, borde regeln om besvärsrätt över beslut om entledigande endast gälla den tid vederbörande förordnande avsåge. Utformningen av avlöningsreglementet för skogsvårdsstyrelsernas ickeordinarie befattningshavare hade skett i huvudsaklig anslutning till civila icke-ordinariereglementet. I skogsstyrelsens förslag till icke-ordinariereglemente hade upptagits bestämmelser icke blott för extraordinarie befattningshavare utan även för extra tjänstemän m. fl. Någon utredning hade icke verkställts rörande lönevillkoren beträffande andra befattningar än de icke-ordinarietjänster, d. v. s. assistent- och länsskog vaktarebefattningar, som för närvarande vore pensionsreglerade. Då aspiranter till assistent och länsskogvaktartjänster m. fl. befattningar uppenbarligen borde avlönas efter i huvudsak samma grunder som motsvarande personal i statsförvaltningen, hade det dock synts ändamålsenligt att i icke-ordinariereglementet även intaga lönebestämmelser för extra tjänstemän m. fl. Yttranden över skogsstyrelsens förslag. Under förarbetena till skogsstyrelsens förslag angående skogsvårdsstyrelsepersonalens avlöningsförhållanden såväl som i yttranden över dessa förslag framställdes önskemål och erinringar från de särskilda s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a . Ur dessa uttalanden, vilka återfinnas såsom bilagor till skogsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 12 mars 1943 och den 20 januari 1944, må antecknas att de föreslagna lönegradsplaceringarna på många punkter ansågos för låga. Sålunda anfördes från olika skogsvårdsstyrelser bl. a., att länsjägmästarna borde placeras i lönegraderna C 5—C 7 och ordinarie länsskogvaktare i lönegraden A 13 eller A 12. Ur de yttranden, som i föreliggande frågor avgivits av vederbörande p e rs o n a 1 o r g a n i s a t i o n e r, må följande antecknas. Länsjägmästareföreningen föreslog beträffande jägmästarepersonalen följande lönegradsplaceringar: Befattning

Läns jägmästare Bitr. länsjägmästare Distriktsjägmästare Taxeringsledare Assistent i län där bitr. länsjägmästare saknas Övriga assistenter

Lönegrad

B 7, 6, 5 A 27, 26, 25 A 26, 25 A 24 A 23 A 22, 20

Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund anförde i avgivet yttrande bl. a., att länsskogvaktarna borde placeras i lägst 13 lönegraden. Skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonals förening hemställde bl. a., att den föreslagna minimiorganisationen måtte omfatta följande befattningar:

99 Befattning

Lönegrad

Kamrer

A 20 vid skogsvårdsstyrelserna i de norr ländska länen samt Kopparberg och Värmlands län A 18 vid övriga skogsvårdsstyrelser A 7 v i d s a m t l i g a skogsvårdsstyrelser A 4 v i d s a m t l i g a skogsvårdsstyrelser.

r, *,,'"' Kanslibitrade Kontorsbitrade

Statskontoret tillstyrkte provisorisk lönereglering för skogsvårdsstyrelsernas årsanställda personal i dess helhet samt anförde bland annat följande i fråga om detaljutformningen av de föreslagna löneföreskrifterna Ämbetsverket ansåge i likhet med skogsstyrelsen, att föreskrifterna i stort sett borde ansluta sig till de för ordinarie statstjänstemän gällande bestämmelserna. I betraktande av att regleringen enligt statskontorets mening skulle ha karaktären av ett provisorium, syntes emellertid befattningshavarna icke bora beredas en så fast anställning som skogsstyrelsen föreslagit, d. v. s i fråga om länsjägmästarna sexårsförordnande och beträffande övriga tjänsteman konstitutorialställning. I stället borde efter utgången av löpande konraktstider eller vid frivillig övergång dessförinnan till det nya reglementet kontrakt avslutas för ett år i sänder med sex månaders ömsesidig uppsägning. Därav följde, att endast en löneplan behövde komma till användning Denna plan borde motsvara den dyrortsgraderade A-löneplanen i civila avoningsreg ementet. Vid befattningshavares inplacering å löneplanen borde beaktas, att det väsentliga skälet för regleringens vidtagande vore önskemålet att vinna enhetlighet i fråga om lönevillkoren för skogsvårdsstyrelsernas personal Radande statsfinansiella svårigheter gjorde det vidare nödvändigt att statsverkets totalutgifter för styrelserna holies inom oförändrad ram' Därjämte borde tillses, att de olika befattningshavargrupperna icke erhölle förmånligare placering än som gällde för närmast jämförbara tjänstemän

taTkonrare^tS

Sk gsförvaltni

;

^

M

ed dessa utgångspunkter och då

statskontoret, sa länge den dåvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområ den ägde bestånd, icke ville motsätta sig en viss differentiering i önegrad or befattningar av samma slag vid olika skogsvårdsstyrelser, föreslag £ betsverket följande lönegradsplaceringar, nämligen för länsjägmästare 26 e ^ « J : ^ ^ " f T 1 S G r n a 2 8 : C ' f Ö r d ^ ^ t j j l g m ä s t a r e och axenngsledaie 24:e, for biträdande jägmästare högst 22:a, för assistenter 8.e, for lansskogvaktare 9:e, för befattningshavare, som närmast under 3 Uae " t T T 1 6 ^ k 0 n t 0 r S a r b e t e t ' 1* eller vid de stoTsta styrel Ipn \ t for kontors- och skrivbiträden 4:e respektive 2:a lönegraden. Skogsstyrelsens förslag, att de fyra distriktsjägmästarna i V ä s t e r o fens lans lappmark skulle erhålla ett särskilt lönetillägg å 660 kronor om året kunde statskontoret icke understödja. - Statskontoret hade intet aU erinra mot att loneföreskrifterna för de icke-ordinarie b e f a f t n i n g s h a v a r ^ a ^ u t f ö r a i överensstämmelse med civila icke-ordinariereglementet men ansåge atTe o assistenter borde placeras i 18 lönegraden samt att för de icke-ordfnarie läns-' skogvaktarna borde tillämpas samma befordringsgång som för kronojäga -

100 na nämligen anställning såsom extra tjänsteman i lönegrad Ex 5 samt befordran efter 3 år till e. o. tjänsteman i 7 lönegraden. A l l m ä n n a l ö n e n ä m n d e n ifrågasatte, huruvida den av skogsstyrelsen beträffande flertalet tjänster gjorda jämförelsen med lönegradsplaceringarna inom domänverket vore fullt hållbar, samt anförde i fråga om de särskilda befattningarna bl. a. följande. Den högst avlönade gruppen av länsjägmästarna borde placeras i lönegrad C 5 i stället for C 6. Beträffande biträdande länsjägmästarna och distriktsjägmästarna anslöte sig lonenamnden i huvudsak till förslaget. Beträffande taxeringsledarna ifrågasatte lonenämnden, om icke inplacering i 22 lönegraden vore tillfyllest. Åtminstone ulls vidare borde samtliga ordinarie assistenter hänföras till 20 onegraden. De ordinarie länsskogvaktarna syntes närmast böra placeras i 11 lönegraden. Lönenämnden kunde icke ansluta sig till förslaget om inplacering av vissa kassörer i 17 lönegraden och ansåge lämpligt att med inrättande av ordinarie kassörstjänster och av kanslibiträdestjänster finge anstå tillsvidare. - brasan om de ordinarie befattningshavarnas anställningsform borde enligt lonenämndens mening tagas under ytterligare övervägande i samband med utarbetandet av erforderliga instruktioner och reglementen m m D o m ä n s t y r e l s e n anförde bland annat, att den jämförelse, som skogsstyrelsen gjort mellan arbetsuppgifterna för skogsvårdsstyrelsernas och fomänverkets tjänstemän, i vissa fall innebure en undervärdering av de S S e ^ p p g i f t e r , som åvilade de senare. I fråga om de särskilda befattningarna ansåg domänstyrelsen, att läns jägmästarna borde ™ " " ^ ~ löneställning mellan jägmästare och över jägmästare med skäliga tillagg i t ö n t och mera svårskötta skogsvårdsstyrelseområden, att biträdande lansagmästarna borde placeras högst i lönegrad A 24 med tillagg ! • « * * £ betskrävande län samt att kassörstjänsterna med hansyn till ^ **«? sade kassarörelse, som skogsvårdsstyrelserna hade, placerats i alltior hog ^ T k l r ä k e n s k a p s v e r k e t erinrade bland annat beträffande förslaget att inrätta kassörstjänster vid samtliga skogsvårdsstyrelser, att det i ett flertal fall icke konstaterats något behov av dylik befattning samt att det icke vore tillrådligt att i sådana fall inrätta ordinarie beiattmngar.

III.

U t r e d n i n g e n s y t t r a n d e o c h förslag.

Den ordinarie personalen. Såsom utredningen tidigare i olika sammanhang framhållit, äro skogsvårdsstyrelsepersonalens nuvarande loneforriallanden icke tillfredsställande. Bristen på enhetlighet är påfallande. Det ar också Påtagligt, att den genomsnittliga lönenivån beträffande flertalet befattningar är för låg i förhållande till de arbetsuppgifter, som äro förenade med befattningen, och de kompetenskrav, som synas böra upprätthallas. Behovet av en allmän lönereglering är uppenbart.

101 En lönereglering för den ordinarie personalen kan i förevarande fall tänkas utformad på olika sätt. Rörande de olika lönesystem, som synas kunna komma ifråga, får utredningen anföra följande. En möjlighet är att, på sätt skogsstyrelsen föreslagit, för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare söka få till stånd bestämmelser beträffande löneoch anställningsförhållanden, som så nära som möjligt ansluta sig till gällande statliga avlöningsreglementen (cdtemativ I). I direktiven anvisas emellertid i förslå hand till övervägande att i anslutning till det avlöningssystem, som tillämpas i fråga om hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare, införa ett system med bestämda bidragsbelopp till avlönandet av även skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän, eventuellt kompletterat med föreskrifter rörande bestämda maximilöner (alternativ II). För närvarande föreligga, såsom nämnt, avsevärda ojämnheter i befattningshavarnas löneförhållanden vid de skilda skogsvårdsstyrelserna. Med hänsyn till att styrelsernas verksamhet så gott som helt finansieras av allmänna medel, torde det allmänna ha intresse av att dessa ojämnheter i samband med en lönereglering såvitt möjligt undanröjas, i den mån de icke befinnas vara motiverade av olikheter i arbetsuppgifterna eller andra särskilda förhållanden. Om ett avlöningssystem med bestämda bidragsbelopp till avlönande av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare införes (alternativ II) torde det på grund härav i varje fall bliva erforderligt att genom föreskrifter om maximilöner inskränka skogsvårdsstyrelsernas frihet att bevilja lönetillägg utöver minimilön. Det kan emellertid starkt ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger att ens med denna inskränkning bibehålla skogsvårdsstyrelsernas möjlighet att variera lönerna. Det kan med skäl befaras, att beviljandet av lönetillägg i alltför hög grad komme att bliva beroende av vederbörande skogsvårdsstyrelses finansiella ställning och andra faktorer, som icke böra vara utslagsgivande. Vill man helt undvika de nuvarande ojämnheterna i lönesättningen för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, torde således enligt utredningens mening i praktiken ingen annan utväg finnas än all fixera lönerna. Om lönerna fixeras även enligt alternativ II, kominer tydligen den sakliga skillnaden mellan de båda alternativen helt att bero på utformningen av de löneplaner och de avlöningsbestämmelser i övrigt, som i båda fallen bli erforderliga. Här nedan skall till frågans belysning lämnas en redogörelse för de huvudsakliga skiljaktigheter, som i dessa hänseenden föreligga mellan civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) och de i statsbidragskungörelsen den 5 september 1942 (nr 807) för lantbruksundervisningsanstalterna meddelade bestämmelserna. Tillika skola i detta sammanhang beröras de skäl, som kunna tala för och emot skogsvårdsstvrelsernas anknytning t dl det ena eller andra systemet. En allmän jämförelse visar, att avlöningsreglementets bestämmelser äro avsevart mera detaljerade än statsbidragskungörelsens. Detta torde i vissa iall kunna medföra större besvär vid tillämpningen, men å andra sidan får

102 man räkna med den styrka, som ligger i tillgången till en fullständigare författningsreglering och vid sidan därav en rikt utvecklad praxis inom statsförvaltningen. Erfarenheten har för övrigt visat, att tolkningssvårigheter ofta uppkomma även med statsbidragskungörelsens enklare lönesystem. Beträffande lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare har till stöd för det gällande avlöningssystemet anförts, att dessa anstalter med hänsyn till befordringsgången borde tillämpa samma avlöningssystem som folkhögskolorna. I viss mån torde samma skäl anses gälla även för hushållningssällskapens befattningshavare. För skogsvårdsstyrelserna är läget ett annat. Visserligen intaga skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen organisatoriskt och förvaltningsrättsligt en likartad ställning och ha uppgifter, som ligga varandra nära och delvis gripa in i varandra. Men ur befordringsgångens synpunkt torde intet större behov föreligga att för dem tillämpa ett och samma avlöningssystem, enär cirkulation av befattningshavare mellan skogsvårdssiyrelser och hushållningssällskap knappast kan tänkas förekomma. Däremot vore det ur en närliggande synpunkt fördelaktigt, om skogsvårdsstyrelsepersonalens löne- och anställningsförhållanden ordnades i huvudsaklig överensstämmelse med civila avlöningsreglementet. Därigenom skulle det nämligen bli lättare att avväga befattningshavarnas löneställning i förhållande till statliga befattningshavare. Under de första anställningsåren kan dessutom tänkas förekomma viss cirkulation mellan domänverkets och skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, vilket skulle underlättas genom anordningen i fråga. Samma sak gäller det personalutbyte mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen, som redan börjat praktiseras och som ur flera synpunkter torde böra eftersträvas. Löneplanen är enligt civila avlöningsreglementet (här avses endast löneplan A) dyrortsdifferentierad, medan statsbidragskungörelsen avser enhetslöner. Anordningen med enhetslöner kan i detta fall härledas tillbaka till löneregleringen för folkhögskolorna, där den motiverats med, bland annat, att befattningshavarna utöver lönen skulle åtnjuta förmånen av fri bostad och bränsle. Bostadskostnaden synes ha ansetts representera så stor del av de från ort till ort variabla levnadsomkostnaderna, att någon differentiering av lönen i övrigt icke funnits erforderlig. Enhetslöner ha likaledes föreslagits beträffande hushållningssällskapens befattningshavare. Dessa åtnjuta icke bostadsförmån. Mot den statliga dyrortsgraderingen kan bland annat invändas, att den är alltför fingraderad för skogsvårdsstyrelsernas behov. 1943 års dyrortskommitté har dock numera föreslagit minskning av antalet dyrortsgrupper från nio till fem. För själva principen om dyrortsgradering av löner tala emellertid starka skäl (jämför dyrortskommitténs betänkande, SOU nr 1945: 32, s. 45 och 129). Bland annat måste det för den enskilde befattningshavaren framstå som rättvist, att samma reallön betalas till befattningshavare i samma ställning oavsett bostadsorten. Under en kristid som den nuvarande kunna visserligen prisreglering och dylika statliga ingrepp medföra, att om-

103 kostnadsskalans spännvidd, d. v. s. skillnaden mellan dyr och billig ort, minskas; dyrortskommitténs utredningar visa dock, att för närvarande en olikhet består mellan dyraste och billigaste ort — bortsett från extrema fall — av omkring 20 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Denna skillnad gäller i första hand tjänstemän i lägre löneklasser och upp till omkring 11 :e löneklassen. För högre placerade tjänstemän torde skillnaden vara mindre (i 28:e löneklassen 15 procent enligt dyrortskommittén). Om man i fråga om statens befattningshavare accepterar dyrortsgraderingens princip med samma reallön oavsett bostadsorten, förefaller det utredningen rimligast att tillämpa denna princip även beträffande skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. I detta sammanhang bör anmärkas att en dyrortsdifferentiering, som bygger på det statliga systemet, i huvudsak redan genomförts beträffande den största personalkategorien hos skogsvårdsstyrelserna, nämligen länsskogvaktarna, och även exempelvis för flertalet assistenter. Att för skogsvårdsstyrelsernas del utarbeta ett förenklat dyrortssystem torde icke lämpligen böra komma i fråga. Bland annat torde ändringar i den statliga dyrortsgrupperingen kräva successiva jämkningar även av ett dylikt förenklat system. Om man icke vill tillämpa det statliga systemet, synes alltså den enda utvägen vara att bestämma enhetslöner. Reglerna om löneklassuppflyttning enligt civila avlöningsreglementet motsvaras i statsbidragskungörelsen av regler om ålderstillägg. Denna olikhet är emellertid av helt och hållet formell art. Regler om semester, tjänstledighet, tjänstledighetsavdrag och vikariatsersättning äro olika utformade i civila avlöningsreglementet och i statsbidragskungörelsen, i det att civila avlöningsreglementets bestämmelser här äro avsevärt mera detaljerade. Några viktigare principiella olikheter föreligga dock icke. Reglerna om kallortstillägg, felräkningspenningar, övertidsersättning, ackord eller beting samt ersättning för särskilda uppdrag m. m. enligt civila avlöningsreglementet sakna motsvarighet i statsbidragskungörelsen. I civila avlöningsreglementet finnas intagna bestämmelser om sjukvård och begravningshjälp, som sakna motsvarighet i statsbidragskungörelsen. Härvid är emellertid att märka, att bestämmelser i detta hänseende, som i stort sett motsvara civila avlöningsreglementets, redan gälla för flertalet skogsvårdsstyrelsebefattningar. Vid sammanträden inför utredningen med representanter för länsjägmästareföreningen, Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonals förening samt Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och i skrivelser, som avlåtits till utredningen i anslutning till sammanträdena, ha dessa organisationer bestämt yrkat tillämpning av ett lönesystem, som bygger på det statliga, samt motsatt sig genomförande av statsbidragskungörelsens lönesystem. Vid bedömande av frågan om lönesystemet för skogsvårdsstyrelsernas be-

104 fattningshavare har utredningen också för sin del funnit övervägande skäl tala för att, i likhet med vad skogsstyrelsen föreslagit, reglerna om löne- och anställningsförhållanden nära anslutas till civila avlöningsreglementet. Utredningen vill därför i det följande lägga fram ett förslag till lönereglering enligt denna linje (alternativ I). Emellertid har utredningen med hänsyn till ovan åberopade uttalande i direktiven ansett sig böra, alternativt, utarbeta ett förslag till löneplan enligt det system, som tillämpas beträffande lantbruksundervisningsanstalterna och hushållningssällskapen (alternativ II). Frågan om löneutgifternas finansiering lämnas i detta sammanhang åsido. Den kommer att behandlas nedan i kap. 9. Alternativ I. Den nuvarande anställningsformen, kontrakt på viss tid med uppsägningsrätt, ger skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare ingen trygghet att få bibehållas vid befattningen efter kontraktstidens utgång, enär styrelserna ha ovillkorlig frihet att genom uppsägning bringa kontraktet att upphöra. Någon besvärsrätt mot skogsvårdsstyrelses uppsägningsbeslut finnes icke. E n annan sak är, att befattningshavaren stundom indirekt kan få uppsägningens sakliga berättigande prövat i högre instans, nämligen i samband med besvär över tillsättningsbeslut. En mindre fast anställningsform kan ur skogsvårdsstyrelseverksamhetens synpunkt möjligen anses motiverad i fråga om länsjägmästarna, med tanke på deras ställning såsom chefstjänstemän, men däremot icke beträffande skogsvårdsstyrelsernas övriga ordinarie befattningshavare. För dessa .senare ha personalorganisationerna hos utredningen framfört krav på en fastare anställningsform. Utredningen anser dessa krav väl grundade. Det synes utredningen, som om de ordinarie befattningshavarna — tillsvidare bortses då från länsjägmästarna — skulle få sina berättigade anspråk på fastare anställning tillgodosedda genom följande anordning: Befattningarna tillsättas alltjämt genom kontrakt eller på motsvarande sätt, men ej för viss tid utan tillsvidare. Viss uppsägningstid stadgas, förslagsvis sex månader. Uppsägning från styrelsens sida skall dock icke kunna äga rum, med mindre befattningshavaren gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller ock befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt sköta densamma. Besvärsrätt medgives mot beslut om anställning och uppsägning, om förordnanden samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. I samband härmed får utredningen föreslå, att tillsättande av ordinarie befattning hos skogsvårdsstyrelse föregås av kungörelse i fackpressen med en ansökningstid av 30 dagar. Vad angår länsjägmästarna är, såsom nämnt, läget i viss mån olikartat. I och för sig kan det synas önskvärt, att den nuvarande lösligare anställningsformen bibehålies för dessa chefsposter. Den möjlighet att efter utgången av viss kontraktstid utse ny innehavare av en dylik befattning, som denna anställningsform ger skogsvårdsstyrelserna, torde nämligen få anses vara lämplig med hänsyn till befattningens art. I fråga om en rent statlig befattning skulle detta skäl närmast talat för förordnande på viss tid och inplacering i

105 civila avlöningsreglementets löneplan C, d. v. s. den anordning, som skogsstyrelsen föreslagit beträffande länsjägmästarna. Emellertid har denna anordning för skogsvårdsstyrelsernas del visat sig möta svårigheter ur pensionssynpunkt. Om förordnandet för en länsjägmästare skulle utgå, innan han nått pensionsåldern, och icke förlängas, torde det endast undantagsvis kunna komma i fråga att bereda honom reträttplats i någon lägre befattning hos skogsvårdsstyrelse. Fråga uppkommer då, vilken pension han kan beräknas erhålla på grund av anställningen som länsjägmästare. Någon motsvarighet till de förmånliga bestämmelserna om pensionering av rent statliga förtroendeämbetsmän i motsvarande situation (23 och 24 §§ allmänna tjänstepensionsreglementet, 14 och 15 §§ allmänna familjepensionsreglementet) finnes icke i reglementet för statens pensionsanstalt. Endast i ett särskilt fall, där speciella motiv föreligga, ha dylika bestämmelser meddelats i fråga om befattning, som är ansluten till statens pensionsanstalt, nämligen beträffande cheferna för de kungliga teatrarna. Utredningen har sig bekant, att omorganisation av pensionsväsendet för närvarande är under behandling inom 1944 års pensionsutredning. Härvid torde komma att upptagas till behandling frågan om införande av ändrade bestämmelser i nu förevarande hänseende. Det lärer med hänsyn härtill icke kunna komma i fråga att med avseende å länsjägmäslarna genomföra dylika bestämmelser, innan pensionsutredningens arbete slutförts. För närvarande måste man alltså utgå från att en länsjägmästare, som avgår före uppnådd pensionsålder, icke kan påräkna att erhålla mer än en starkt avkortad s. k. uppskjuten pension. Den olägenhet för den enskilde befattningshavaren, som detta skulle innebära, är så avsevärd, alt man har anledning räkna med, att bestämmelsen om uppsägningsrätt kommer att stanna på papperet och att alltså de fördelar, som ur allmän synpunkt kunna vara förenade med den lösligare anställningen, komma alt utebli. Då därtill kommer, att det måste anses önskvärt, att även länsjägmästarnas löner bli graderade med hänsyn till dyrort och tjänstgöringstid, vilket icke är förhållandet med G-planens löner, har utredningen ej ansett sig böra föreslå, att länsjägmästarna beredas annan anställningsform än skogsvårdsslyrelsernas övriga befattningshavare. Såsom ovan nämnts innebär detta möjlighet att uppsäga en befattningshavare, som utan att ha gjort sig skyldig till tjänstefel visat sig icke kunna sköta sin tjänst på ett tillfredsställande sätt. I fråga om löneställningen lör skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare uttalas i direktiven, att en lönenivå bör eftersträvas, som i stort sett sammanfaller med befattningshavarnas i statlig tjänst i motsvarande ställning. I likhet med skogsstyrelsen har utredningen funnit, att skogsvårdsstyrelsepersonalen i detta hänseende med beaktande av förefintliga skiljaktigheter i fråga om arbetsuppgifterna i stort sett bör kunna jämföras med domänverkets personal. Vid jämförelser av nu angivet slag måste givetvis tagas med i beräkningen såväl anställningsform som alla förmåner av löne- och pensionsnatur, således icke endast kontantlönen. Om anställningsformen blir den ovan för-

106 ordade, blir den något mindre last än konstitutorialanställning för statstjänstemän. Den viktigaste återstående faktorn, utom kontantlönens storlek, synes vara pensionsrätten. De regler, som i detta avseende gälla beträffande befattningar, som förenats med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, äro för närvarande i vissa avseenden mindre förmånliga än de statliga pensionsreglerna, detta särskilt beträffande storleken av familjepension samt i fråga om principerna för avkortning av pension, när fulla tjänstår ej uppnåtts. Rörande lönegradsplaceringen av de särskilda befattningarna får utredningen anföra följande, därvid utredningen hänför sig till en löneplan motsvarande civila avlöningsreglementets löneplan A. Vad först angår kompetenskraven för skogsvårdsstyrelsernas skogshögskoleutbildade personal synas böra uppställas samma fordringar, som för närvarande enligt skogsvårdsstyrelseförordningens 2 § gälla beträffande länsjägmästare. I första hand bör alltså krävas fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs, men i särskilt fall synes kunna antagas den som avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs. I likhet med skogsstyrelsen anser utredningen, att till riktpunkt för länsjägmästarnas lönegradsplacering i stort sett bör kunna tagas den löneställning, som domänverkets överjägmästare inneha. Särskilt vill utredningen framhålla, att länsjägmästarna med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas organisation ha en synnerligen självständig och ansvarsfull ställning. Inom de större länen är detta förhållande särskilt påtagligt. Med den nuvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden torde det bliva oundgängligt, att länsjägmästare i lönehänseende graderas alltefter arten och omfattningen av dem åvilande arbetsuppgifter. Denna gradering synes lämpligen böra ske i den formen, att länsjägmästarna i de större länen placeras i högre lönegrad än i de mindre. Utredningen föreslår sålunda, att länsjägmästarna i de elva större länen (från och med Östergötlands enligt den antagna ordningsföljden) inplaceras i 30 lönegraden, medan övriga länsjägmästare inplaceras i 28 lönegraden. De förra komma därigenom en lönegrad högre och de senare en lönegrad lägre än överjägmästarna, vilket enligt utredningens uppfattning får anses skäligt. För biträdande läns jägmästare, vilka enligt utredningens förslag, utöver uppgiften att biträda länsjägmästaren, skola förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelsens område, synes någon gradering av lönerna icke erforderlig. Samtliga biträdande länsjägmästare böra enligt utredningens mening inplaceras i 27 lönegraden, d. v. s. erhålla ungefär samma lön som domänverkets revirförvaltare i andra klassens revir. Beträffande distriktsjägmäslarna anser utredningen jämförelsen med revirförvaltarna motivera inplacering i 26 lönegraden, vilket innebär, att distriktsjägmästarna erhålla samma lön som revirförvaltare i tredje klassens revir. Befattningarna såsom skogsteknisk ledare motsvara i stort sett dikningsledare och skogstaxatorer i domänverket. Hos skogsvårdsstyrelserna äro visserligen tjänstgöringsområdena mindre än för motsvarande tjänstemän i domänverket, men å andra sidan äro tjänsterna mera självständiga och arbets-

107 uppgifterna mera varierande. På grund härav synes skäligt, att befattningarna placeras i 24 lönegraden eller samma lönegrad, som gäller för nämnda tjänster hos domänverket. Det ligger i sakens natur, att jämförelsen med domänverkets befattningshavare i än högre grad blir tillämplig, då det gäller den skogshögskoleutbildade biträdespersonalen i lägre befattningar. Förste assistenterna och assistenterna synas sålunda böra erhålla samma löneställning som domänverkets biträdande jägmästare, d. v. s. placeras i 22 respektive 20 lönegraden. Direkt motsvarighet till de föreslagna befattningarna såsom skogsteknisk konsulent och såsom förste skogsvårdskonsulent saknas i domänverket. Beträffande kompetenskraven för dessa befattningar torde böra gälla vad som här nedan sägs om skogsvårdskonsulenternas kompetens. Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle åvila skogstekniska konsulenter och förste skogsvårdskonsulenter, synas befattningarna böra placeras i 16 lönegraden. Detta motsvarar den löneställning, som inom andra statens verk (exempelvis vägväsendet, statens järnvägar, telegrafverket m. fl.) kan uppnås av personal med motsvarande eller lägre utbildning. Beträffande skogsvårdskonsulenterna ligger det närmast till hands att göra en jämförelse med domänverkets kronojägare. Skogsstyrelsen har i sitt löneregleringsförslag efter en allmän jämförelse mellan länsskogvaktarna och kronojägarna framhållit svårigheten att rätt bedöma vikten av de olika tjänstemannagruppernas arbetsuppgifter i de delar, de ej sammanfölle, men uttalat att i ett avseende en påtaglig skillnad förelåge, nämligen därutinnan att länsskogvaktarnas verksamhet vore och även borde vara mera självständig än kronojägarnas. Utredningen anser för sin del, att denna skillnad är av väsentlig betydelse. Utredningen vill i detta sammanhang åberopa, att styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt i sitt betänkande den 7 december 1934 angående skogsundervisningens omorganisation (SOU 1935:9, s. 91) anfört följande: »Dessa (länsskogvaktarna) komma • i sin rådgivande verksamhet i ständig beröring med vitt skilda såväl skogliga som ekonomiska förhållanden, och skola de därvid kunna giva vederbörande skogsägare råd och anvisningar av större värde, fordras härtill ett större mått av kunskaper och en bättre anpassningsförmåga efter växlande förhållanden än som i regel fordras av den på en begränsad bevakning arbetande skogvaktaren.» I remissyttrande år 1942 i skogsundervisningsfrågan har skogshögskolans styrelse ånyo framfört dessa synpunkter. Om skogsvårdsstyrelsernas undervisnings- och upplysningsverksamhet skall ytterligare utvecklas, varom utredningen i kap. 3 uttalat önskemål, ställer detta ökade krav även på den viktiga form av upplysning och undervisning, som meddelas i samband med förrättningar av olika slag, och därmed på skogsvårdskonsulenternas kunskaper och pedagogiska förmåga. Frågan om skogsvårdskonsulenternas kompetens torde i detta sammanhang få beröras. Länsskogvaktarna besitta för närvarande genomsnittligt högre utbildning

än övriga skogsskoleutbildade tjänstemannakårer. I förhållande till antalet inrymmer kåren drygt dubbelt så många tjänstemän med högre fackutbildning än skogsskola som övriga skogsskoleutbildade kårer. Om man medräknar två forstmästare, som inneha länsskogvaktaretjänsi, besitta enligt en ar 1943 verkställd undersökning 13,1 procent av samtliga länsskogvaktare (43 av 327 uppgiftslämnare) högre fackutbildning än skogsskola, medan motsvarande siffra för domänverket är 7 procent (42 av 594) och för aktiebolag 3 3 procent (25 av 754) .* Av skogsvårdsstyrelsernas skogsskoleutbildade personal ha därjämte 23 procent förskaffat sig högre allmänbildande underbyggnad än folkskola och antingen studerat vid gymnasium, avlagt realexamen eller examinerats från folkhögskola, ungefär lika många genomgått fortbildningskurser i betesanläggning och betesvård eller vägbyggnad samt 8 procent utexaminerats från tekniska skolor, handelsskolor eller liknande läroanstalter. 2 Flertalet av de ordinarie länsskogvaktarna torde vidare ha genomgått särskilda fortbildningskurser i skogliga ämnen. Under senare år ha från olika håll framställts önskemål om utökad utbildning för länsskogvaktarna. I svar till 1943 års skogsundervisningsutredning uttalade sålunda Ilertalet skogsvårdsstyrelser, att förbättrad skogsskoleutbildning för länsskogvaktarna vore erforderlig eller önskvärd. Skogsundervisningsutredningen anförde i fråga om behovet av en ny utbildningsform i det skogliga undervisningssystemet (den blivande skogsmästarskolan) bland annat följande. Det förefölle som om god användning borde förefinnas på åtskilliga områden för sålunda utbildad arbetskraft. Icke minst torde detta vara fallet när det galide skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. De mycket betydelsefulla länsskogvaktartjansterna rekryterades bland skogsskoleutbildad personal, men en avsevärd del av denna personal hade redan nu utbildning utöver skogsskola. Med de mångsidiga och i stor utsträckning självständiga uppgifter en länsskogvaktare hade att skota torde den nuvarande ettåriga utbildningen vid skogsskola vara ett väl knappt tillmätt kompetenskrav för anställning som länsskogvaktare. I yttrande över förslaget att inrätta en högre skogsskola uttalade Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bland annat. Sådana skogsmän, som ginge till tjänst i enskilt skogsbruk, exempelvis länsskogvaktare samt skogvaktare i skogsägareföreningarnas tjänst, hade bland sina övriga arbetsuppgifter även att ge skogsägarna upplysningar, hjälp och råd i alla de skogliga frågor, som berörde ett enskilt skogsbruk. Undervisningen vid statens skogsskolor som i huvudsak berörde de elementära grunderna i skogsbruket, kunde enligt riksförbundets mening icke vara tillfyllest för att ge den allmänna kunskapsmognad och inställning till alla med skogsnäringen sammanhängande problem som måste fordras av dessa kategorier tjänstemän. Behovet av vidare utbildning borde kunna bli tillgodosett genom den föreslagna högre skogsskolan. 1

Behovet av skogligt utbildad personal. Statistisk undersökning, utförd av statens arbetsmarknadskommission. Sthlm 1944. Sid. 20. 2 PM med utredning och förslag angående införandet av en mellanform i det skogliga undervisningssystemet, avgiven år 1943 av B. Näsgård (maskinskr.), bil. 2: II (uppgifter sammanställda av skogsstyrelsen).

109 Sveriges skogsägareförbund uttalade i yttrande över förslaget, alt förbundet, vad anginge de befattningar, som cle från högre skogsskolan utexaminerade borde kunna aspirera på, särskilt ville peka på länsskogvaktaretjänsterna. Departementschefen anförde vid förslagets framläggande (prop, nr 184/ 1944) i fråga om behovet av en högre skogsskola bland annat följande. Mellan de skogsskoleutbildade kronojägarna och skogvaktarna, vilka för övrigt numera syntes kunna betecknas mera som arbetsledare än som arbetsförmän, och de skogshögskoleutbildade jägmästarna torde finnas god plats för en ny kategori med en utbildning av i stort sett den typ, som utredningsmannen föreslagit • —. Inom domänverket förelåge, enligt vad domänstyrelsen meddelat, visst behov av befattningshavare med en utbildningsnivå liggande mellan skogsskolans och skogshögskolans. Detsamma torde också vara fallet speciellt vid skogsvårdsstyrelserna, icke minst i fråga om de betydelsefulla länsskogvaktartjänsterna, samt vid skogsförsöksanstalten. Utredningen anser i och för sig önskvärt, att skogsskoleutbildningen beträffande de krävande skogsvårdskonsulentbefattningarna kompletteras med examen från statens skogsmästarskola. Detta gäller i än högre grad befattningarna såsom skogsteknisk konsulent. En annan fråga är, huruvida skogsmästareexamen skall uppställas som kompetenskrav. Det är givet, att en person med enbart skogsskoleutbildning tack vare personliga förutsättningar och lång erfarenhet många gånger kan vara väl kvalificerad för att sköta skogs vår dskonsulentbefattning. Med hänsyn härtill och då resultatet av skogsmästarskolans verksamhet ännu ej torde vara tillräckligt prövat, har utredningen icke funnit tillräckliga skäl föreslå, att skogsmästareexamen för närvarande uppställes som kompetensvillkor för skogsvårdskonsulent. Utbildningstidens längd torde för en länsskogvaktare för närvarande i regel kunna beräknas uppgå till inemot 6 år (praktik inklusive kolarskola omkring 4 7 2 år, skogsskola 1 år). Lägges härtill utbildning vid skogsmästarskolan (1 år, vartill kommer 3 månaders frivillig tentamensperiod), blir den normala utbildningstiden för en skogsvårdskonsulent således inemot 7 år. Fordringarna på skogspraktik före skogsskolan kunna dock givetvis komma att sjunka under perioder med låg elevtillströmning; den författningsenliga praktiktiden är 2 år. Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande skogsvårdskonsulenternas arbetsuppgifter och utbildning synes det utredningen skäligt, att skogsvårdskonsulenterna i lönehänseende placeras något högre än kronojägarna. Utredningen föreslår, att de placeras i 13 lönegraden. Till jämförelse må nämnas, att detta innebär samma löneställning som vägmästarna vid de statliga vägförvaltningarna. I konsekvens med vad som föreslagits beträffande skogsvårdskonsulenterna synas de biträdande skogsvårdskonsulenterna skäligen böra placeras i 8 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än biträdande kronojägare. I fråga om kanslipersonalen synas särskilda kompetensfordringar böra uppställas endast beträffande kansliföreståndarebefattningarna. För dessa befattningar torde böra krävas examen från handelsgymnasium eller däremot

110 svarande teoretisk utbildning, varjämte det synes lämpligt, att befattningshavarna äga någon skoglig utbildning eller praktik. Arbetsuppgifterna för de kansli föreståndarebefattningar, som föreslås inrättade vid skogsvårdsstyrelserna, torde bli endast obetydligt mindre ansvarsfulla än de uppgifter, som åvila kamrerare vid hushållningssällskapen. För dessa ha statsmakterna i princip godtagit en löneställning, som motsvarar 19 å 20 lönegraden (sex hushållningssällskap) och 17 å 18 lönegraden (övriga sällskap). Då en motsvarande gradering av kansliföreståndarebefattningarna med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas skiftande storlek måste anses motiverad, har utredningen funnit sig böra föreslå, att kansliföreståndarna vid de mindre skogsvårdsstyrelserna (från och med Malmöhus län till och med Kalmar läns norra landstingsområde) inplaceras i 16 lönegraden och vid övriga skogsvårdsstyrelser i 18 lönegraden. Enligt vedertagna grunder torde kansliskrivare böra placeras i 11 lönegraden, kanslibiträden i 7 lönegraden och kontorsbiträden i 4 lönegraden. I bilagda tablåer (bil. 8 och 9) har gjorts en sammanställning av nuvarande och enligt alternativ I föreslagna totallöner för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie (pensionsberättigade) personal. Till frågan om andra avlöningsförmåner för den ordinarie personalen än de kontanta lönebeloppen återkommer utredningen här nedan i samband med spörsmålet om avlöningsreglemente för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. För jämförelse med de ovan av utredningen framlagda förslagen angående löneställning för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare får utredningen här meddela, att de av personalorganisationerna hos utredningen framställda yrkandena i dessa hänseenden gå ut på följande lönegradsplaceringar. Befattning Lönegrad Länsjägmästare i grupp I C 5 » » » II G 6 » » » III C 7 Biträdande länsjägmästare A 27 Distriktsjägmästare A 26 Skogstekniska ledare i grupp I A 24 » » » > II A 26 Assistenter i län, där biträdande länsjägmästare saknas A 23 Förste assistenter A 22 Assistenter A 20 Skogstekniska konsulenter och förste skogsvårdskonsulenter A 16 Skogsvårdskonsulenter A 13 Biträdande skogsvårdskonsulenter A 9 Kamrerare i grupp I A 18 » » » II A 20 Biträdande kamrerare (motsvarande kansliskrivare enligt utredningens förslag) A 14 Kanslibiträden A 7 Kontorsbiträden A 4 Skrivbiträden A 2

Ill Alternativ II. Detta alternativ innebär, såsom framgår av det föregående, ett system med fixerade enhetslöner byggt på det lönesystem, som tillämpas för lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens befattningshavare. Beträffande anställningsformen torde gälla vad som anförts ovan under alternativ I. Anställningsformen blir alltså densamma enligt båda alternativen. Löneställningen för de olika befattningarna synes böra bestämmas enligt samma grunder som lönegradsplaceringen enligt alternativ I. Begynnelselönen för varje befattning torde sålunda böra ungefär motsvara lönen på medeldyr ort (E-ort) inom lägsta löneklass av den lönegrad, som avsetts för befattningen, och slutlönen E-ortslön inom högsta löneklass av samma lönegrad. Ålderstilläggen beräknas på så sätt, att skillnaden mellan slutlön och begynnelselön divideras med antalet motsvarande löneklassuppflyttningar. Förutsättningarna för erhållande av ålderstillägg torde böra bestämmas i enlighet med vad som gäller för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare. Alternativ I och II. Sammanfattningsvis innebära de av utredningen här ovan behandlade två alternativen i fråga om befattningshavarnas löneställning följande. Alt. I Befattningshavare

Länsjägmästare grupp I (Malmöhus län — Kalmar läns norra landstingsområde) Länsjägmästare grupp II (övriga län) . . . Biträdande länsjägmästare Distriktsjägmästare Skogsteknisk ledare Förste assistent Assistent Skogsteknisk konsulent Förste skogsvårdskonsulent Skogsvårdskonsulent Biträdande skogsvårdskonsulent Kansliföreståndare grupp I (Malmöhus län — Kalmar läns norra landstingsområde) Kansliföreståndare grupp II (övriga län) Kansliskrivare Kanslibiträde Kontorsbiträde

Alt. II

löneställning begynnelseålderstillägg motsvarande lön lönegrad kr. kr.

A 28 A 30 A 27 A 26 A 24 A 22 A 20 A 16 A 16 A 13 A 8

10100 11100 9 600 9100 8100 7 200 6 400 5 000 5 000 4 300 3 400

3 å 500

A 16 A 18 A 11 A 7 A 4

5 000 5 700 3 800 3 200 2 700

4 å 350 4 å 375 4 å 225 4 å 150 4 å 150

å 466: 67 å 400 å 350 ä 350 å 250 å 150

slutlön kr.

11600 12 600 11100 10 600 9 600 8 600 7 600 6 400 6 400 5 300 4 000

6 400 7 200 4 700 3 800 3 300

112 Avlöningsreglemente vid genomförande av alternativ I. 1 fråga om andra avlöningsförmåner än de kontanta lönebeloppen synas vid en lönereglering enligt det av utredningen förordade alternativ I böra tillämpas i huvudsak samma grunder, som enligt civila avlöningsreglementet gälla för statliga befattningshavare. Detta innebär exempelvis, att i tillämpliga delar bestämmelser motsvarande de statliga meddelas om förflyttningsskyldighet, om förening av tjänster, om semester och tjänstledighet, om fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, om rörligt tillägg samt om sjukvård och begravningshjälp. Det synes lämpligt, att samtliga hithörande bestämmelser intagas i ett avlöningsreglemente för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare, som fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag av skogsstyrelsen. Utkast till dylikt avlöningsreglemente, utarbetat under hänsynstagande till erinringar, som mot ett tidigare utkast framställts bland annat av allmänna lönenämnden, finnes bifogat skogsstyrelsens förut omnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 januari 1944. I huvudsaklig anslutning härtill har utredningen uppgjort bilagda utkast till avlöningsreglemente för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare (bil. 10). Reglementet har avseende på ordinarie befattningshavare. Vad som avses härmed, angives i 1 § av reglementet. Då innebörden av den hänvisning till reglementet för statens pensionsanstalt, som brukat intagas i liknande avlöningsreglementen, icke är fullt klar, har i utkastet (2 § 3 mom.) införts bestämmelse om skyldighet för skogsvårdsstyrelses befattningshavare att avgå ur tjänsten vid uppnådd pensionsålder. I likhet med skogsstyrelsen har utredningen ansett sig böra föreslå (4 § 2 mom.), att skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare icke utan tillstånd få åtaga sig vissa uppdrag vid sidan av tjänsten. Det bör enligt utredningens mening ankomma på skogsvårdsstyrelsen att meddela dylikt tillstånd. Reglerna om begravningshjälp ha omformulerats med hänsyn till gällande bestämmelser om familjepension i statens pensionsanstalt. Om pågående utredning angående stålens pensionsanstalt resulterar i nytt eller omarbetat reglemente för anstalten, torde reglerna om begravningshjälp i samband därmed böra överses. 1 övrigt ha vissa förenklingar och redaktionella ändringar vidtagits i utkastet. I anslutning till frågan om avlöningsreglemente vill utredningen fästa uppmärksamheten på en annan fråga, som rör befattningshavarnas löneförmåner, nämligen spörsmålet om ersättning under tjänstledighet på grund av i tjänsten ådragen yrkessjukdom. Civila avlöningsreglementets bestämmelser härom hänföra sig till den bestämning av begreppet yrkessjukdom, som givits i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Då vissa sjukdomar, som ofta ådragas under skogsvårdsarbetet och faktiskt torde få anses vara yrkessjukdomar, icke falla under denna bestämning, ifrågasätter utredningen, huruvida icke en ändring av försäkringsiagen på denna punkt borde (ivervägas.

113 Utredningen vill vidare i detta sammanhang föreslå, att skogsstyrelsen bemyndigas utfärda normerande föreskrifter angående ersättning för hållande av tjänsterum och skrivmaskin, vilka föreskrifter icke lämpligen torde böra intagas i avlönings reglementet. Utredningen förutsätter, att de för statens befattningshavare gällande bestämmelserna om kristillägg göras tillämpliga även å skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal samt att detta iakttages även beträffande provisorisk höjning av övertidsersättningar, provisoriska lönetillägg och barntillägg e t c , som beviljats eller kunna komma att beviljas statliga befattningshavare. Om civila avlöningsreglementet ändras, torde detta böra föranleda granskning av avlöningsreglementet för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. Den extra oeh tillfälliga personalen. Skogsvårdsstyrelsernas extra årsanställda personal synes böra komma i åtnjutande av högst den löneställning, som tillkommer ordinarie befattningshavare med jämförliga arbetsuppgifter. Utredningen förutsätter, att skogsstyrelsen såväl i detta hänseende som beträffande den extra personalens anställnings- och avlöningsförhållanden i övrigt bemyndigas att fastställa vissa grunder avsedda att tilllämpas av skogsvårdsstyrelserna. Beträffande avlöningen av tillfälliga förrättningsmän synas några allmängiltiga bestämmelser icke böra meddelas, eftersom bland annat förhållandena på den lokala arbetsmarknaden här torde motivera en viss rörlighet. Helt allmänt må dock uttalas det önskemålet, att såväl själva anställningsformen som principerna för ersättningens beräknande och såvitt möjligt även ersättningsbeloppen göras mera enhetliga än de för närvarande äro. Därvid synes lämpligen en intim samverkan böra äga rum såväl mellan skogsvårds styrelserna inbördes som mellan dem och skogsstyrelsen. Utredningen har sig bekant, att denna fråga är föremål för utredning inom skogsstyrelsen. Resekostnads- oeh traktamentsersättning. I nära sammanhang med skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings- och avlöningsvillkor står frågan om resekostnads- och traktamentsersättning till styrelsernas befattningshavare. Från skogsvårdsstyrelsepersonalen har framställts vissa erinringar mot de ersättningsbestämmelser, som gälla enligt besparingsreglementet. Sålunda har framhållits, att radien för den enligt reglementet gällande traktamentslösa zonen, 8 kilometer, borde minskas till 3 kilometer, att uttrycket »eget tjänstgöringsområde» beträffande länsskogvaktare med eget distrikt borde tolkas såsom avseende detta distrikt och icke skogsvårdsstyrelsens område samt att länsskogvaktarna måtte uppflyttas från rese- och traktamentsklass III F till II E. Vidare har fråga väckts om utfärdande av enhetliga bestämmelser om ersättning för resor, som företagas med motorfordon, som icke tillhandahållas av vederbörande skogsvårdsstyrelse utan tillhör befattningshavaren själv. Utredningen har icke funnit anledning att i detalj taga ställning till de väckta ändringsförslagen ulan förutsätter, att dessa frågor, vilka icke kunna 8—458673.

114 avgöras utan ingående undersökning, komma att upptagas till behandling av skogsstyrelsen. Vad särskilt angår ersättningen för resa med egen bil har utredningen föranstaltat om viss undersökning rörande behovet och möjligheterna att införa enhetligare bestämmelser. Denna undersökning har på utredningens uppdrag verkställts av överkontrollören i domänstyrelsen jägmästaren Gösta Olhammar, vilken av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställts till utredningens förfogande såsom expert. Undersökningsresultatet har sammanfattats i två promemorior, som överlämnats till utredningen. Av dessa promemorior framgår i huvudsak följande. De regler i förevarande hänseende, som för närvarande tillämpas av skilda skogsvårdsstyreiser, äro i hög grad varierande. Om man överlag övergår till att med domänverkets ersättningsregler som förebild beräkna ersättningen efter vissa bestämda biltyper och låta den utgå i form av fast anslag för tjänstemannens fasta bilkostnader och rörlig ersättning — exempelvis kilometerersättning — för de rörliga kostnaderna, vinnes icke blott en utjämning styrelserna emellan utan sannolikt även en besparing av skogsvårdsstyrelsernas sammanlagda ersättningskostnader. På grundval av vad vid undersökningen framkommit har utredningen ansett sig böra framhålla såsom särskilt angeläget, att de skiftande bestämmelser rörande bilersättning, som för närvarande tillämpas, ersättas av mera enhetliga regler. Utredningen föreslår, att en blivande reglering baseras på att ersättning skall beräknas efter en och samma biltyp för alla skogsvårdsstyrelsetjänstemän utom länsjägmästarna, vilka senare med hänsyn till verksamhetsområdets stora omfattning och till skyldigheten att representera skogsvårdsstyrelsen lämpligen synas böra få räkna med större bil än övriga tjänstemän. Det kan dock givetvis befinnas lämpligt att använda en annan biltyp i de övre norrlandslänen än inom landet i övrigt. Utredningen föreslår vidare, att ersättningen genomgående bestämmes efter »tvåprissystem», d. v. s. med fast anslag för tjänstemannens fasta bilkostnader och rörlig ersättning i form av kilometerersättning för de rörliga kostnaderna. Med hänsyn bland annat till att en del nya befattningar inrättats hos skogsvårdsstyrelserna torde även besparingsreglementets bestämmelser om traktamentsersättningar böra upptagas till prövning av skogsstyrelsen, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om minskning av den traktamentslösa zonen.

115 KAP. 7.

Personalens pensionering. I.

Gällande p e n s i o n s b e s t ä m m e l s e r .

De lör pensiionrätt åt befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna gällande bestämmelserna återfinnas i I—III och VII kapitlen i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Bestämmelserna ha i huvudsak följande innehåll. För att befattning hos skogsvårdsstyrelse skall kunna förenas med pensionsrätt för innehavaren fordras, att befattningen av skogsvårdsstyrelsen reglerats med avseende å behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning, att regleringen godkänts av skogsstyrelsen (före skogsstyrelsens tillkomst av domänstyrelsen), att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar hos skogsvårdsstyrelsen, som kunna förenas med pensionsrätt enligt anstaltens reglemente och enligt skogsstyrelsens beprövande lämpligen böra regleras, samt att samtliga sålunda reglerade befattningar av skogsvårdsstyrelsen anmälas för erhållande av pensionsrätt. Tjänstepensionsunderlaget (beloppet av hel tjänstepension för befattningshavaren) utgör regelmässigt a/s av den vid regleringen fastställda minimiårsavlöningen i högsta lönegraden (alla ålderstillägg alltså däri inräknade); pensionsunderlaget får dock icke överstiga 6 000 kronor. Om emellertid det på detta sätt beräknade tjänstepensionsunderlaget skulle bliva så högt, att det anses icke stå i skäligt förhållande till pensionsunderlaget för jämförlig befattning med statligt ordnad pensionering, skall underlaget av pensionsanstalten i erforderlig omfattning minskas. Familjepensionsunderlaget (beloppet av hel änkepension) utgöres av 300 kronor samt 20 procent av tjänstepensionsunderlaget. Efterlämnar befattningshavare förutom änka även barn eller efterlämnas endast barn, bestämmes pensionen efter barnantalet enligt vissa i pensionsreglementet närmare angivna regler. Pensionsåldern är 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare. Dock må vid befattningens reglering, på framställning av skogsvårdsstyrelsen, bestämmas en pensionsålder av 62 år för manlig befattningshavare, där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd.

116 För att hel tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder skall kunna erhållas, fordras av manlig befattningshavare 33 och av kvinnlig 30 tjänstår. Om befattningshavare inträtt i tjänst vid så hög ålder, att det för hel pension erforderliga antalet tjänstår ej kunnat till pensionsåldern intjänas, beräknas såväl tjänste- som familjepension försäkringstekniskt. Detta beräkningssätt medför, särskilt i fråga om tjänstepensionen, i regel en starkare avkortning av pensionsbeloppet än om minskning skulle ske proportionellt mot det antal tjänstår, som fattas i det för hel pension fordrade antalet. Förutom vid avgång eller uppnådd pensionsålder kan genast börjande tjänstepension erhållas i vissa fall av förtidsavgång på grund av sjukdom eller invaliditet. Jämväl vid förtidsavgång av annan anledning förefinnes viss rätt till pension, men sådan s. k. uppskjuten tjänstepension får lyftas först vid pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffad varaktig oförmåga till arbete. Vid befattningshavares avgång i förtid bevaras även viss familjepensionsrätt. Befattningshavarens årliga pensionsavgift utgör 3 1 / 3 procent av tjänstepensionsunderlaget samt för man 18 procent och för kvinna 1 procent av familjepensionsunderlaget. Huvudmannen har att i årsavgift erlägga 3Vs procent av tjänstepensionsunderlaget. Å tjänstepension, avpassad efter underlag som bestämts på grundval av en före den 1 juli 1926 beslutad reglering, utgår s. k. pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Å tjänstepension jämte eventuell pensionsförhöjning utgår dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275) ävensom kristillägg. Familjepension ulbytes enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) mot »ny familjepension», vara utgår procentuellt tillägg enligt samma kungörelse samt kristillägg. 427 befattningar vid skogsvårdsstyrelserna äro för närvarande förenade med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Av dessa äro 398 manliga och 29 kvinnliga. För de 174 länsskogvaktarna hos 15 skogsvårdsstyrelser gäller en pensionsålder av 62 år. För de övriga 10 skogsvårdsstyrelsernas 118 länsskogvaktare är pensionsåldern 65 år. Pensionsrätt för s. k. extraordinarie eller extra länsskogvaktare har erhållits av 13 skogsvårdsstyrelser med sammanlagt 32 sådana befattningshavare (dessa äro inräknade i de här förut angivna siffrorna).

II.

T i d i g a r e framförda ö n s k e m å l o c h förslag.

Skogsstyrelsen har i sina ovan omnämnda förslag av åren 1943 och 1944 framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas personal beträffande pensionsförmånerna borde jämställas med i statstjänst anställda befattningshavare. I avvaktan på utredning angående pensioneringen för de till statens pensionsanstalt anslutna personalgrupperna har skogsstyrelsen emellertid ansett sig böra före-

117 slå allenast sådana ändringar i gällande pensionsbestämmelser, som äro direkt påkallade av skogsstyrelsens löneregleringsförslag. I fråga om länsskogvaktarna ha dock förslagen gått något längre, i det att för dessa befattningshavare förordats dels en enhetlig pensionsålder av 62 år, dels en nedsättning av tjänståldern för hel pension från 33 till 30 år. I övrigt ha förslagen begränsats till att, med tillämpning av nuvarande i pensionsreglementet meddelade huvudgrunder, avse en anpassning av pensionsbeloppen efter de föreslagna höjda lönerna jämte reglering av vissa därmed sammanhängande övergångsspörsmål. I yttrandena över skogsstyrelsens förslag har starkt understrukits, att likställighet i pensionshänseende med domänverkets personal vore önskvärd och att därför en nära anpassning efter allmänna tjänste- och familjepensionsreglementenas bestämmelser borde ske. Bland de ändringar i pensionsvillkoren, som ansetts särskilt angelägna, ha framhållits förbättring av familjepensionsunderlagen, sänkning av tjänståldern till 30 år, detta åtminstone för länsskogvaktarna, möjliggörande av högre tjänstepensionsunderlag än 6 000 kronor, utbyte av den nuvarande försäkringstekniska beräkningen av avkortade pensioner mot ett beräkningssätt, där pensionerna minskades i direkt proportion till antalet felande tjänstår, samt slutligen öppnande av möjlighet till tjänstårsberäkning för tjänstgöring i icke pensionsreglerad befattning hos skogsvårdsstyrelse. Även en allmän sänkning av pensionsåldrarna för de manliga befattningshavarna har från vissa håll ifrågasatts för vinnande av överensstämmelse med vad som gäller inom domänverket. Önskemål ha också uttalats om beredande av pension åt vissa extra befattningshavare, som ofta sedan lång tid tillbaka stadigvarande varit anställda hos skogsvårdsstyrelser. Detta gäller särskilt ett antal extra assistenter hos skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län. III.

U t r e d n i n g e n s y t t r a n d e o c h förslag.

Såsom ovan i kap. 5 framhållits avser utredningen, att skogsvårdsstyrelsernas fasta personal — den ordinarie personalen — skall ha pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Om löneförmånerna för den ordinarie personalen, såsom utredningen föreslår, fastställas i författning, blir enligt pensionsanstaltens reglemente denna personal obligatoriskt ansluten till anstalten, och pensionsrätten blir således ej, såsom för närvarande är fallet, beroende av särskild tjänstereglering. Förutom av den ordinarie personalen skall enligt utredningens förslag tjänstemannapersonalen bestå av extra och tillfällig personal. Då dessa senare kategorier av anställda närmast utgöra en motsvarighet till statsförvaltningens extra tjänstemän, aspiranter eller tillfälligt anställda, vilka samtliga i princip sakna pensionsrätt, föreslår utredningen för dem icke någon obligatorisk pensionsrätt i pensionsanstalten. Om det emellertid i något fall på grund av särskilda omständigheter skulle befinnas skäligt, att jämväl en extra befattningshavare erhåller pensionsrätt, kan enligt de nu gällande bestämmelserna för pensionsanstalten dylik pensionsrätt efter en tjänstereglering tillerkännas en

118 sådan befattningshavare efter därom gjord ansökan. Tjänsteregleringen skall emellertid i sådant fall godkännas av skogsstyrelsen. I betraktande härav k a n man utgå från att nödig försiktighet och återhållsamhet iakttages i fråga om genomförande av dylika pensionsregleringar för icke-ordinarie personal. Utredningen räknar med att den nu angivna utvägen bland annat skall kunna komma till användning för beredande av pensionsrätt åt vissa sedan lång tid anställda extra befattningshavare, därest dessa icke i samband med omorganisationen erhålla ordinarie anställning. Hos skogvårdsstyrelserna finnas härjämte vissa arbetare och dem närstående anställningshavare. Pensionering för dessa är ej ordnad. Statens pensionsanstalts reglemente saknar för närvarande pensionsbestämmelser för arbetarpersonal, men 1944 års pensionsutredning, som är sysselsatt med en revidering av grunderna för anstaltens verksamhet, lärer ha att taga ställning till frågan om ett eventuellt införande av dylika pensionsbestämmelser. Under sådana förhållanden har skogsvårdsstyrelseutredningen ansett sig icke nu kunna med utsikt till förverkligande framlägga något förslag om statligt ordnad pensionering för skogsvårdsstyrelsernas arbetarpersonal och har ej heller funnit sig böra pröva, i vad mån en sådan borde genomföras. Det torde få ankomma på varje skogsvårdsstyrelse för sig att besluta, huruvida någon pensionering bör anordnas. Där sådan finnes böra äga rum, torde pensionsstyrelsens frivilliga försäkring eller enskild försäkringsanstalt få anlitas, såvida ej i stället väljes utvägen att först i samband med aktuella pensionsfall fatta beslut om pension. Utredningens huvudalternativ i fråga om löneregleringen har utformats i nära anslutning till civila avlöningsreglementet. Om detta löneregleringsalternativ genomföres, vore det naturligast, om även pensionsbestämmelserna anpassades efter de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. En dylik anpassning skulle emellertid innebära en så genomgripande omgestaltning av pensionsvillkoren, att utredningen med hänsyn till dess konsekvenser och med beaktande jämväl av, bland annat, de uttalanden, som gjorts i samband med riksdagsbehandlingen av frågan om omorganisation av hushållningssällskapen, icke ansett sig kunna föreslå en sådan. Vid ett genomförande av utredningens andra löneregleringsalternativ torde det vara helt uteslutet, att en övergång till de nämnda reglementenas pensioneringsgrunder skulle vara möjlig. Vid utarbetande av sitt förslag till den med löneregleringen följande pensionsregleringen har utredningen därför måst anknyta till de nu gällande pensioneringsgrunderna. En pensionsreglering efter dessa mera begränsade linjer förordar utredningen emellertid allenast såsom ett provisorium i avvaktan på den allmänna revision av pensionsanstaltens reglemente, som är förestående. Utredningen anser sig härvid böra starkt understryka det angelägna i att snarast sådana ändringar vidtagas i anstaltens reglemente, att för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal komma att bli gällande pensionsbestämmelser, som så nära som möjligt ansluta sig till de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Tjänstepensionsunderlagen utgöra för statstjänstemän med avlöning enligt löneplan A i civila avlöningsreglementet ungefär Va av slutlönen för ortsgrupp

119 C. Enligt vad utredningen inhämtat, lärer statens pensionsanstalt vid fastställande av tjänstepensionsunderlag numera anknyta till den nämnda, för statstjänstemän gällande relationen mellan pension och lön, dock med viss modifikation i anledning av att de dyrtidskompenserande tilläggen till pensioner enligt anstaltens reglemente (dyrtidstillägg och kristillägg) äro konstruerade på annat sätt än motsvarande tillägg till statstjänstemännens pensioner (rörligt tillägg och kristillägg). I det levnadskostnadsläge, där intet tillägg erhålles å en pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, utgår nämligen å en tjänstepension enligt pensionsanstaltens reglemente dyrtidstillägg med regelmässigt 12 procent, och vid högre levnadskostnadslägen förefinnes en ungefär likartad skillnad i dyrtidskompensationen. Med anledning härav har pensionsanstalten för befattningshavare med lön, bestämd enligt civila avlöningsreglementets principer, plägat beräkna tjänstepensionsunderlaget till icke 66 Va procent utan ungefär 60 procent av slutlönen för ortsgrupp C. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att om det nu framlagda huvudalternativet för löneregleringen blir antaget, tjänstepensionsunderlagen för skogsvårdsstyrelsepersonalen bestämmas till 60 procent av de för vederbörande befattningar avsedda slutlönerna på C-ort. I bilagda tablå (bil. 11) angivas de på detta sätt beräknade pensionsunderlagen samt motsvarande årliga pensionsavgifter för de av utredningen föreslagna befattningarna. Det andra löneregleringsalternativet upptager enhetliga, icke ortsdifferenlierade löner, som nära överensstämma med den civila A-löneplanens Eortslöner. Skulle löneregleringen komma att genomföras enligt detta alternativ, torde, i betraktande av att lönerna på C-ort utgöra omkring 93 procent av E-ortslönerna, tjänstepensionsunderlagen böra fastställas till 55 procent av slutlönerna. Såsom av det föregående framgår ha vissa skogsvårdsstyrelser, men ej alla, begagnat sig av den enligt pensionsreglementet medgivna möjligheten att för länsskogvaktare få pensionsåldern nedsatt till 62 år. Skogsstyrelsen har i sina tidigare förslag intagit föreskrift om att denna lägre pensionsålder skall gälla för länsskogvaktarna hos samtliga skogsvårdsstyrelser. Även utredningen föreslår, att en föreskrift av sådan innebörd meddelas. Med den nu framlagda planen för personalorganisationen, där för vissa befattningar ändrade benämningar skulle komma till användning, bör 62 års pensionsålder bliva gällande för skogstekniska konsulenter, förste skogsvårdskonsulenter, skogsvårdskonsulenter samt biträdande skogsvårdskonsulenter. I samband med den sålunda föreslagna pensionsåldern för den ordinarie skogsskoleutbildade personalen föreslår utredningen, att för denna personal hel tjänstepension vid avgång efter uppnådd pensionsålder skall kunna erbållas med 30 tjänstår. De av utredningen här ovan framlagda förslagen till pensionsvillkor nödvändiggöra, om de bifallas, att vissa ändringar vidtagas i reglementet för statens pensionsanstalt.

. KAP. 8.

Personalstater. Med t i l l ä m p n i n g av de förslag a n g å e n d e s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n s a m t p e r s o n a l e n s a v l ö n i n g s - och pensionsvillkor, s o m f r a m lagts i k a p . 5—7 ovan, h a r u t r e d n i n g e n i enlighet m e d d i r e k t i v e n u p p r ä t t a t n e d a n s t å e n d e förslag till p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g a r och a v l ö n i n g s s t a t e r för d e s ä r s k i l d a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a ä v e n s o m ett s a m m a n d r a g av dessa s t a t e r bet r ä f f a n d e s a m t l i g a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r . F ö r varje b e f a t t n i n g h a r angivits den l ö n e g r a d , i vilken b e f a t t n i n g e n föreslagits i n p l a c e r a d . D e n d ä r v i d b e g a g n a d e l ö n e p l a n s b e t e c k n i n g e n Sa m o t s v a r a r civila a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e t s l ö n e p l a n A. S å s o m i k a p . 5 n ä m n t s ä r o förslagen till p e r s o n a i f ö r t e c k n i n g a r e n d a s t a t t a n s e s å s o m n o r m e r a n d e . J ä m v ä l de föreslagna a v l ö n i n g s s t a t e r n a ä r o a t t b e t r a k t a s å s o m n o r m a l s t a t e r , a v s e d d a att utvisa d e b e r ä k n a d e kostn a d e r n a för p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n , s e d a n d e n n a blivit fullt u t b y g g d . D e b e l o p p , s o m angivits u n d e r p o s t e n a v l ö n i n g a r till o r d i n a r i e t j ä n s t e m ä n , utg ö r a s av löner enligt n ä s t h ö g s t a l ö n e k l a s s e n för de i r e s p e k t i v e p e r s o n a l förteckning upplagna befattningarna, u n d e r antagande att befattningshav a r n a t i l l h ö r a m e d e l d y r ort ( o r t s g r u p p E) s a m t m e d n å g o n f ö r h ö j n i n g för v i k a r i a t s e r s ä t t n i n g a r . P o s t e r n a för rörligt tillägg och kristillägg ä r o b e r ä k n a d e p å m o t s v a r a n d e sätt. P o s t e n för b i d r a g till pensionsavgifter slutligen h a r b e r ä k n a t s i s a m r å d m e d den till u t r e d n i n g e n s förfogande ställde experten, d i r e k t ö r e n för statens p e n s i o n s a n s t a l t T. B. Kjellén. Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län.

Personalförteckning:

Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 förste skogsvårdskonsulent. . Sa 16 3 skogsvårdskonsulenter Sa 13 1 biträdande skogsvårdskonsulent Sa 8 kansliföreståndare Sa 16 kontorsbiträde Sa 4

1 länsjägmästare Sa 28 1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 1 skogsvårdskonsulent Sa 13 1 biträdande skogsvårdskonsulent Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän., kronor 36 000 2. Rörligt tillägg » 5 200 3. Kristillägg » 5 600 4. Bidrag till pensionsavgifter » 700 Summa kronor 47 500.

Avlöningsstat: Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . kronor 54 000 2. Rörligt tillägg 7 900 3. Kristillägg 8 500 4. Bidrag till pensions avgifter 1 100 Summa kronor 71 500.

121 Skogsvårdsstyrelsen

i Uppsala län.

Avlöningsstat:

Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 förste skogsvårdskonsulcnt. . Sa 16 3 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. . kronor 62 000 2. RÖTligt tillägg » 9 300 3. Kristillägg » 9 900 4. Bidrag till pensionsavgifter ._LL. >> 1 300

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän., kronor 58 000 2. Rörligt tillägg 8 500 3. Kristillägg » 9 100 4. Bidrag till pensionsavgifter •— — ^ » 1 200 Summa kronor 76 800.

Personalförteckning:

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 förste skogsvårdskonsulent. . Sa 16 4 skogs vårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . kronor 62 000 2. Rörligt tillägg » 9 300 3. Kristillägg » 9 900 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1 300 Summa kronor 82 500. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 4 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4.

Summa kronor 82 500. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län.

1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulent. . Sa 16 4 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän., kronor 69 000 2. Rörligt tillägg » 10 200 3. Kristillägg » 10 800 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1400 Summa kronor 91 400 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulcnt. . Sa 16 -! skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . kronor 69 000 2. Rörligt tillägg » 10 200 3. Kristillägg » 10 800 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1 400 Summa kronor 91 400.

122 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsnlent.. Sa 16 5 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: Avlöningar till ordinarie tjänstemän., kronor 73 000 Rörligt tillägg » 10 900 Kristillägg » 11600 Bidrag till pensionsavgifter » 1 500 Summa kronor 97 000. Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulent. . Sa 16 5 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 i kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. . kronor 73 000 2. Rörligt tillägg » 10 900 3. Kristillägg » 11 600 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1 500 Summa kronor 97 000. Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare 1 förste assistent 1 skogsteknisk konsulent

Sa 28 Sa 22 . . . . Sa 16

1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 6 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 2. Rörligt tillägg » 3. Kristillägg » 4. Bidrag till pensionsavgifter »

78 000 11 600 12 400 1 600

Summa kronor 103 600. Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingsområde. Personalförteckning: t läns jägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 6 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 78 000 2. Rörligt tillägg » 11 600 3. Krislillägg » 12 400 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1 600 Summa kronor 103 600. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län. Personalförteckning: 1 läns jägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 7 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4

123 Avlöningsstat: Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 83 000 12 400 Rörligt tillägg . . . . » 13 200 Kristillägg » Bidrag till pensions1 700 avgifter Summa kronor 110 300. Skogsvårdsstyrelsen i Kristiansstads län. Personalförteckning: l länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulent.. Sa 16 7 skogsvårdskonsulenter Sa 13 2 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 83 000 2. Rörligt tillägg » 12 400 3. Kristillägg » 13 200 4. Bidrag till pensionsavgifter » 1 700 Summa kronor 110 300. Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra landstingsområde. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 28 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulcnt. . Sa 16 7 skogsvårdskonsulenter Sa 13 3 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 16 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 2. Rörligt tillägg » 3. Kristillägg » 4. Bidrag till pensionsavgifter _»_

Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 30 i biträdande länsjägmästare . . Sa 27 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 1 förste skogsvårdskonsulcnt. . Sa 16 8 skogsvårdskonsulenter Sa 13 3 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat: i. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 108 000 2 Rörligt tillägg » 16 000 3. Kristillägg » 17 100 4. Bidrag till pensionsavgifter 2 200 Summa kronor 143 300.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län. Personalförteckning: 1 länsjägmästare Sa 30 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 1 distriktsjägmästare Sa 26 1 förste assistent Sa 22 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 2 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 10 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 3 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 1 kontorsbiträde Sa 4. Avlöningsstat:

t. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 134 000 2. Rörligt tillägg » 19 900 3. Kristillägg » 21 200 4. Bidrag till pensionsavgifter » 2 700

Summa kronor 115 600.

Summa kronor 177 800.

87 000 13 000 13 800

124 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Personalförteckning:

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län. Personalförteckning:

1 länsjägmästare Sa 30 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 Sa 26 1 distriktsjägmästare Sa 22 1 assistent Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 2 förste skogsvårdskonsulenler Sa 16 1 skogsvårdskonsulentcr . . . . Sa 13 4 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 Sa 4.

1 länsjägmästare Sa 30 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 1 distriktsjägmästare Sa 26 1 förste assistent Sa 22 1 assistent Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 2 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 14 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 5 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 2 kontorsbiträden Sa 4.

Avlöningsstat:

Avlöijingsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 153 000 2. Rörligt tillägg » 22 800 ;.;. Kristillägg » 24 300 4. Bidrag till pensionsavgifter » 3J00

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 172 000 2. Rörligt tillägg 25 600 3. Kristillägg > 27 300 4. Bidrag till pensionsavgifter . : » 3 500

Summa kronor 203 200.

Summa kronor 228 400.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län.

Personalförteckning-

Personalförteckning:

Sa 30 1 länsjägmästare 1 biträdande läns jägmästare . . Sa 27 Sa 26 1 förste assistent Sa 22 Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 2 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 2 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 4 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 Sa 7 2 kontorsbiträden Sa 4.

1 länsjägmästare Sa 30 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 1 distriktsjägmästare Sa 26 1 förste assistent Sa 22 1 assistent Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 2 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 15 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 6 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 2 kontorsbiträden Sa 4.

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 158 000 2. Rörligt tillägg > 23 500 3. Kristillägg » 25 100 4. Bidrag till pensionsavgifter . » 3 200

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 181 000 2. Rörligt tillägg » 26 900 3. Kristillägg » 28 700 4. Bidrag till pensionsavgifter » 3 700

Summa kronor 209 800.

Summa kronor 240 300.

125 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län. Personalförteckning. Sa 30 1 länsjägmästare 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 2 distriktsjägmästare Sa 26 1 förste assistent Sa 22 1 Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 3 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 6 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 6 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 2 kontorsbiträden Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 202 000 2. Rörligt tillägg » 30 100 3. Kristillägg » 32 100 4. Bidrag till pensionsavgifter » 4 200 Summa kronor 268 400. Skogsvårdsstyrelsen i län.

Kopparbergs

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län. Personalförteckning: Sa 30 1 länsjägmästare 1 biträdande länsjägmästare . . Sa 27 3 distriktsjägmästare Sa 26 1 skogsteknisk ledare Sa 24 1 förste assistent Sa 22 Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 3 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 22 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 8 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 1 kansliföreståndare Sa 18 1 kanslibiträde Sa 7 Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 259 000 2. Rörligt tillägg » 38 600 3. Kristillägg » 41 100 4. Bidrag till pensionsavgifter » 5 300 Summa kronor 344 000. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län.

Sa 30 1 läns jägmästare 1 biträdande läns jägmästare . . Sa 27 2 distriktsjägmästare Sa 26 1 skogsteknisk ledare Sa 24 1 förste assistent Sa 22 Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 3 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 16 skogsvårdskonsulenter Sa 13 7 biträdande skogsvårdskonsulenter Sa 8 Sa 18 Sa 7 1 kanslibiträde Sa 4.

Personalförteckning: Sa 30 1 länsjägmästare 1 biträdande länsjägmästn re . . Sa 27 Sn '>6 1 skogsteknisk ledare . . . Sa 24 SH 22 2 assistenter Sa 20 1 skogsteknisk konsulent Sa 16 3 förste skogsvårdskonsu enter Sa 16 23 skogsvårdskonsulenter Sa 13 8 biträdande skogsvårdsk onsulenter Sa 8 Sa 18 1 kansliföreståndare . . . 1 kansliskrivare Sa 11 1 kanslibiträde Sa 7 Sa 4. 2 kontorsbiträden

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 215 000 2. Rörligt tillägg » 32 000 3. Kristillägg » 34 100 4. Bidrag till pensionsavgifter » 4 400

Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 285 000 2. Rörligt tillägg » 42 600 3. Kristillägg » 45 400 4. Bidrag till pensionsavgifter » 5 900

Summa kronor 285 500.

Summa kronor 378 900.

Personalförteckning:

126 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län. Personalförteckning: Sa 30 1 biträdande länsjägmästare .. Sa 27 5 distriktsjägmästare Sa 26 1 skogsteknisk ledare Sa 24 1 förste assistent Sa 22 Sa 20 1 skogsteknisk konsulent . . . . Sa 16 4 förste skogsvärdskonsulenter Sa 16 8 skogsvårdskonsulenter Sa 13 0 biträdande skogsvärdskonsulenter Sa 8 Sa 18 1 kansliföreståndare 1 kansliskrivare Sa 11 1 kanslibiträde Sa 7 3 kontorsbiträden Sa 4. Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 344 000 2 Rörligt tillägg » 51 400 3. Kristillägg » 54 800 4. Bidrag till pensionsavgifter » 7 000 Summa kronor 457 200.

Samtliga skogsvårdsstyrelser. Personalförteckning: 14 länsjägmästare i grupp I . . Sa 28 11 länsjägmästare i grupp I I . . Sa 30 11 biträdande länsjägmästare. . Sa 27 21 distrikts jägmästare Sa 26 Sa 24 24 förste assistenter Sa 22 12 assistenter Sa 20 20 skogstekniska konsulenter. . Sa 16 41 förste skogsvårdskonsulenter Sa 16 241 skogsvårdskonsulenter . . . . Sa 13 91 biträdande skogsvärdskonSa 8 14 kansliföreståndare i grupp I Sa 16 11 kansliföreståndare i grupp II Sa 18 2 kansliskrivare Sa 11 11 kanslibiträden Sa 7 Sa 4 Avlöningsstat: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän kronor 3 176 000 2. Rörligt tillägg . . » 472 800 3. Kristillägg > 504 000 4. Bidrag till pensionsavgifter . . > 65 000 Summa kronor 4 217 800.

127 KAP. 9.

Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. I.

Nuvarande förhållanden.

T i d i g a r e reformförslag.

Utgifter. Huvuddelen av skogsvårdsstyrelsernas utgifter utgöres av personalkostnader: löner, bidrag till pensionsavgifter samt resekostnads- och traktamentsersättningar. Återstoden omfattar dels vissa utgifter under de olika verksamhetsgrenarna, såsom kontanta bidrag och omkostnader för fröoch plantanskaffning, dels ock utgifter för styrelse och revision, för fastigheter och inventarier, för tjänstelokal, expenser m. m. samt för räntor. Personalkostnadernas storlek framgår icke direkt av styrelsernas bokföring, enär såväl löner till en del årsanställd personal och till tillfällig personal som resekostnads- och traktamentsersättningar till all personal redovisas bland övriga utgifter under de särskilda verksamhetsgrenarna. För åren 1938 och 1943 ha emellertid infordrats uppgifter härom från skogsvårdsstyrelserna, och en sammanställning för dessa år skall lämnas i det följande. Följer man den tryckta skogsvårdsstyrelsestatistikens uppställning, som ansluter sig till styrelsernas bokföring, erhålles en uppdelning av utgifterna på dels utgifter under de särskilda verksamhetsgrenarna och dels övriga utgifter. De senare fördela sig i sin tur på styrelse och revision, löner och bidrag till pensionsavgifter, fastigheter och inventarier, tjänstelokal och expenser m. m. samt räntor. Av de genomsnittliga årliga utgifterna åren 1936—1943 eller 6 160 000 kronor belöpa 3 046 000 kronor eller i det närmaste hälften på vad som i bokföringen uppförts såsom utgifter för de olika verksamhetsgrenarna samt 2 365 000 kronor eller nära 40 procent på posten löner (till pensionsberättigad personal och en del årsanställd personal utan pensionsrätt) och bidrag till pensionsavgifter. Det ligger i sakens natur, att den förra utgiftsposten — utgifter för verksamhetsgrenarna — i högre grad än den senare är underkastad tillfälliga växlingar. Detta förhållande belyses av följande avrundade siffror:

128 ^

Utgifter för verksamhetsgrenarna kr.

Löner och bidrag till pensionsavgifter kr.

1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

2 322 000 2 796 000 2 577 000 2 708 000 2 577 000 2 866 000 3 862 000 4 478 000 3 767 000

1 855 000 1 914 000 2 052 000 2 247 000 2 408 000 2 629 000 2 815 000 2 995 000 3 036 000

Övriga utgifter ha under åren 1936—1943 utgjort i medeltal cirka 749 000 kronor eller 12 procent av den totala utgiftssumman. Dessa utgifter ba enligt riksstatistiken fördelat sig på följande sätt: Är

SvMon Ch

1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

kr. 84 500 40 900 43 300 40 300 38 400 39 600 48 900 53 800 50 800

Fastigheter och inventarier underhåll nyanskaftning kr. kr. 112 300 134 500 130 000 60 900 113 200 188 900 155 500 186 000 138 100 216 400 272 800 148 100 223 500 111 500 239 200 206 200 277 600 331 600

Tjänstelokal och expenser m - mkr. 359 100 805 300 310 200 386 000 349 300 370 600 896 200 415 600 438 500

Räntor kr. 11000 8 200 13 000 11 400 16 700 17 900 15 100 24 000 28 000

För närmare undersökning angående skogsvårdsstyrelsernas personalutgifter har utredningen från styrelserna såsom nämnt inhämtat uppgifter angående löner och bidrag till pensionsavgifter samt resekostnads- och traktamentsersättningar till personal av olika kategorier. För att icke onödigtvis betunga styrelserna ha dessa uppgifter inskränkts till åren 1938 och 1943, d. v. s. ett relativt normalt år före kriget och ett krisbetonat år. Undersökningen har gällt de inemot 90 procent av styrelsernas utgifter, som bokförts såsom utgifter för de olika verksamhetsgrenarna samt för löner och bidrag till pensionsavgifter. Avsikten har varit att klarlägga, hur stor del av denna sammanlagda utgiftssumma, som belöpt på löner (och bidrag till pensionsavgifter) till pensionsberättigad och annan årsanställd personal, hur mycket som avsett resekostnads- och traktamentsersätlningar till denna personal, hur mycket som avsett kostnader för tillfällig personal och hur mycket som belöpt på annat än personalkostnader. Att kostnaden för tillfällig personal därvid tagits som en enhet beror på att hos de flesta styrelserna ersättningen till tillfällig förrättningspersonal utgår med visst belopp per dag utan särskiljande av lön (arvode) och annan ersättning. I enstaka fall gäller detsamma även viss årsanställd personal, men därvid har uppskattningsvis en fördelning av kostnaden gjorts.

129 Undersökningens resultat för varje särskild skogsvårdsstyrelse har sammanställts i bilagda tabeller (bil. 12 och 13). För skogsvårdsstyrelserna sammantagna må följande uppgifter lämnas:

År

1938 1943

Pensionsberättigad och övrig årsanställd personal ResekostnadsLöner och och traktabidrag till penmentsersättsionsavgifter ningar kr. kr.

2 071 508 3 001 342

1 085 638 1 533 539

Summa kr. 3 157 146 4 534 881

Tillfällig personal Summa kostnader kr.

Andra under verksamhetsgrenarna redovisade utgifter än personalkostnader kr.

986 806 1 929 159

4 9 0 660 1 009 8 6 5

Inkomster. Såsom tidigare nämnts ha skogsvårdsstyrelserna för att täcka sina utgifter följande inkomstkällor: skogsvårdsavgifter, statsanslag i olika former, anslag av landsting och hushållningssällskap (ortsbidrag) samt »egna» inkomster (biträdesersättningar etc. och räntor). Här nedan lämnas en summarisk redogörelse för inkomsterna under dessa olika titlar åren 1936—1943. S k o g s v å r d s a v g i f t e r n a ha uppgått till följande belopp: År 1936 År 1941 kr. 2 129 000 kr. 1 679 000 > 1937 » 1942 » 3 153 000 1 844 000 » 1938 » 1943 » 3 433 000 1 836 000 » 1939 medeltal 1936—1943 » 2 598 000 3 333 000 > 1940 3 373 000 Under år 1944 ha i skogsvårdsavgifter influtit 4 269 000 kronor. Såsom även tidigare nämnts tillfalla 90 procent av uppburna skogsvårdsavgifter vederbörande skogsvårdsstyrelse, medan 10 procent redovisas och fördelas centralt. Sistnämnda fördelning sker numera samtidigt med och efter samma grunder som fördelningen av anslaget till skogsvårdens befrämjande. S t a t s a n s l a g e n , inberäknat förvaltningsbidrag och vissa andra bidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen, ha uppgått till följande belopp: 1936 1937 1938 1939 19401

kr. i 774 000 » 1 859 000 » 2 154 000 » 1 936 000 > 1 744 000

Åi

19412 . . kr. 2 064 000 19423 . . 1 766 000 19434 . . 2 248 000 medeltal 1936—1943 1 943 000

Rörande fördelningen av statsanslagen må nämnas följande. Vid fördelningen av anslaget till skogsvårdens befrämjande har Kungl. Maj:t från och med år 1927 i huvudsak förfarit på följande sätt. Sedan av anslagsmedlen till vissa skogsvårdsstyrelser utgått belopp med hälften av de bidrag, vilka respektive skogsvårdsstyrelser erhållit såsom ortsbidrag 1

Beträffande vedutsyningsanslaget: budgetåret 1940/41. » : » 1941/42. 9 » : > 1942/43. 4 » » : 1943/44. 9—458673. 2

130 från landsting och hushållningssällskap (»anslag för ortsbidrag»), samt eventuella extra anslag till särskilda styrelser beräknats, ha de skogsvårdsstyrelser, vilkas genomsnittliga och på visst sätt utjämnade administrationskostnader under de tre sista åren — utgiftsposterna 1) skogslagarnas övervakande, 2) styrelse och revisorer, 3) löner och andel i pensionsavgifter samt 4) tjänstelokal och expenser — överstigit medeltalet av de till styrelserna under samma år direkt influtna skogsvårdsavgifterna, av återstoden av dessa medel tilldelats bidrag, motsvarande skillnaden mellan nämnda kostnader och avgifter (»anslag till administrationens upprätthållande»). Därefter återstående anslagsmedel har fördelats mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i förhållande till arealerna av de skogar, över vilka styrelserna öva tillsyn (»anslag för skogsvården i allmänhet»). Då sistberörda fördelningsgrund åsyftat att möjliggöra en fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna av medlen efter omfattningen av det arbete, som med avseende å nämnda skogar åvilat de särskilda styrelserna, ha skogarna vid fördelningen ej upptagits till sin verkliga areal utan till en efter vissa grunder beräknad sådan. Arealen har sålunda korrigerats med hänsyn till såväl olika ägarekategorier och skogens natur av svårföryngrad eller icke som markens produktionsförmåga. Från och med budgetåret 1943/1944 har emellertid hela anslaget till skogsvårdens befrämjande i stället fördelats med ledning av stater, som de särskilda skogsvårdsstyrelserna uppgjort över sina beräknade inkomster och utgifter. Syftet med denna ändrade fördelningsgrund har varit att mera effektivt kunna tillgodose de styrelser, vilkas ekonomi särskilt behövt stödjas. Metoden har bland annat medfört, att vissa skogsvårdsstyrelser, som kunnat påräkna exceptionellt höga inkomster i form av direkt inflytande skogsvårdsavgiftsmedel, icke tilldelats något bidrag ur anslagen eller de centralt redovisade skogsvårdsavgifterna. Anslaget till skogsvårdens befrämjande avser skogsvårdsstyrelseverksamheten under det kalenderår, då anslaget beviljas (sålunda avser exempelvis anslaget för budgetåret 1945/46 verksamheten under år 1945). Anslaget till ersättning för kostnader föranledda av lappmarkslagen m. m. fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med ledning av särskilda inkomst- och utgiftsstater, som styrelserna upprätta för den del av sin verksamhet, för vilken anslaget är avsett. Lappmarksanslaget avser liksom anslaget till skogsvårdens befrämjande skogsvårdsstyrelseverksamheten under det kalenderår, då anslaget beviljas. Beträffande de mera extraordinära anslagen må nämnas, att anslaget till ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning m. m. fördelas efter uppskattning av skogsvårdsstyrelsernas merkostnader i anledning av befattningen med den extraordinära vedavverkningen. Varje skogsvårdsstyrelses inkomster av förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen stå i proportion till bidragsverksamhetens omfattning. Enligt vedertagen praxis utgår förvaltningsbidrag ur statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag och anslaget till understödjande av

131 vissa tillfälliga s k o g s v å r d s å t g ä r d e r å e n s k i l d a s s k o g a r m e d i regel högst 18 procent å d e t b e l o p p , som a n v i s a t s till v a r j e s ä r s k i l d skogsvårdsstyrelse för u t d e l n i n g s å s o m s t a t s b i d r a g . F ö r v a l t n i n g s b i d r a g e n u r anslaget till vissa vägoch f l o t t l e d s b y g g n a d e r å e n s k i l d a s s k o g a r (för s t ö r r e vägföretag) och anslaget till å t g ä r d e r för ö k a d s k o g s p r o d u k t i o n i N o r r l a n d m. m. utgå d ä r e m o t för s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s s. k. m e r k o s t n a d e r (rese- och t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g a r åt fast a n s t ä l l d p e r s o n a l , alla k o s t n a d e r b e t r ä f f a n d e övrig p e r s o n a l ; lön e r n a till fast a n s t ä l l d p e r s o n a l b e s t r i d a s alltså helt av a n d r a m e d e l ) . I förv a l t n i n g s b i d r a g e n u r n o r r l ä n d s k a s k o g s p r o d u k t i o n s a n s l a g e t i n g å r också ers ä t t n i n g för h ä g n a d s t r å d och s k o g s o d l i n g s m a t e r i a l , vilka av skogsvårdsstyrelse k o s t n a d s f r i t t ställas till m a r k ä g a r e s förfogande. Ur skogsodlingsanslaget inflyta till s k o g s v å r d s k a s s a n ä v e n vissa a n d r a medel. Ortsbidragen h a u p p g å t t till följande b e l o p p . Anslag av År landsting kr. 1936 93 000 1937 91 500 1938 85 300 1939 81 700 1940 81 300 1941 80 500 1942 73 500 1943 73 200 medeltal 1936—1943 . . 82 500

A s 1 h

" . ,t g . av ^™gS' kr. 33 800 36 300 36 300 32 300 30 300 31 300 25 300 24 300 31 200

Summa kr. 126 800 127 800 121 600 114 000 111 600 111800 98 800 97 500 113 700

Dessa o r t s b i d r a g ä r o ofta f ö r k n i p p a d e m e d villkor a n g å e n d e m e d l e n s a n v ä n d n i n g . S å l u n d a föreskrives i s ä r s k i l d a fall, att m e d l e n skola d i s p o n e r a s för u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t e n , för u n d e r s t ö d j a n d e av s k o g s å t e r v ä x t å t g ä r d e r å m i n d r e fastigheter, för f r ä m j a n d e av skogsodling, u t d i k n i n g och betesvård. I ett fall h a r för b i d r a g från h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p u p p s t ä l l t s villkoret, att s k o g s v å r d s s t y r e l s e n beviljar h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t b i d r a g å s a m m a b e l o p p . Ö v r i g a i n k o m s t e r k u n n a betecknas såsom skogsvårdsstyrelsernas »egna» i n k o m s t e r , såtillvida s o m s t y r e l s e r n a själva m e r eller m i n d r e k u n n a b e s t ä m m a i n k o m s t e r n a s storlek. U n d e r p e r i o d e n 1936—1943 h a dessa ink o m s t e r u p p g å t t till följande b e l o p p : Biträdesersättningar

1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 medeltal 1936—1943

m. m. kr. 883 000 1 047 000 933 000 862 000 838 000 1 328 000 1 578 000 2 013 000 1 185 000

Inkomst av kapital

Summa

kr. 319 000 300 000 285 000 283 000 323 000 458 000 382 000 395 000 343 000

kr. 1 202 000 1 347 000 1 218 000 1 145 000 1 161 000 1 786 000 1 960 000 2 408 000 1 528 000

132 Den kraftiga stegringen av biträdesersättningar m. m. under åren 1941— 1943 torde ha sin huvudsakliga grund i dels att antalet förrättningsdagar ökat till följd av skogsvårdsstyrelsernas befattning med den extraordinära vedavverkningen och dels att biträdestaxorna hos de flesta skogsvårdsstyrelserna höjts rätt avsevärt. Närmare redogörelse för de hittills tillämpade taxorna lämnas nedan i avd. III av detta kapitel. Med ledning av den tryckta riksstatistiken över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, kompletterad med uppgifter ur styrelsernas årsberättelser angående de särskilda skogsvårdsanslagen, ha bifogade sammanställningar gjorts över de särskilda skogsvårdsstyrelsernas inkomter under fyraårsperioderna 1936—1939 och 1940—1943 (bil. 14 och 15). Ur dessa sammanställningar kan bland annat inhämtas följande. Skogsvårdsavgiftsmedlen ha för hela landet representerat 40 procent av den totala inkomstsumman under perioden 1936—1939 och 44 procent under perioden 1940—1943. För de särskilda styrelserna ha motsvarande siffror varierat avsevärt. Om man endast tar i betraktande den del av skogsvårdsavgifterna, som influtit till skogsvårdsstyrelserna direkt, ha procenttalen varierat mellan 6 och 69 under den förra perioden samt mellan 12 och 71 under den senare. De lägsta siffrorna ha i båda fallen skogsvårdsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Gotlands län, medan de högsta representeras av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län. Statsanslagen ha i genomsnitt för hela landet representerat 35 procent av inkomstsumman under perioden 1936—1939 och 28 procent under perioden 1940/1943. Under den förra perioden ha motsvarande siffror varierat mellan 9 procent (Värmlands och Gävleborgs län) och 51 procent (Göteborgs och Bohus län), samt under den senare mellan 9 procent (Värmlands och Gävleborgs län) och 44 procent (Gotlands län). Inom Västerbottens och Norrbottens län, där på grund av stämplingstvånget i lappmarken speciella förhållanden råda, ha dock statsanslagen uppgått till 62 respektive 64 procent under den förra perioden och 57 respektive 58 procent under den senare. Ortsbidragen, som under båda perioderna i medeltal utgjort 2 procent av totalinkomsten, har för skogsvårdsstyrelserna i Hallands och Göteborgs och Bohus skogfattiga län betytt väsentligt mera än på andra håll (12 respektive 16 procent under den förra samt 11 respektive 9 procent under den senare perioden). Skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster — biträdesersättningar etc. samt inkomst av kapital — ha för hela landet uppgått till 23 procent av totalinkomsten under den förra samt 27 procent under den senare fyraårsperioden. Variationerna mellan de särskilda styrelserna äro här något mindre än för andra inkomsttitlar och hålla sig mellan 13 procent (Göteborgs och Bohus, Västerbottens och Norrbottens län) och 40 procent (Hallands län) under den förra samt mellan 15 procent (Norrbottens län) och 41 procent (Kristianstads län) under den senare perioden. De låga siffrorna för Väster-

133 bottens och N o r r b o t t e n s l ä n s a m m a n h ä n g a m e d att s t ä m p l i n g a r n a i l a p p m a r k e n ä r o avgiftsfria. Sammanställning över i n k o m s t e r och utgifter. Ser m a n till s k o g s v å r d s s t y r e l s e o r g a n i s a t i o n e n som h e l h e t , k ä n n e t e c k n a s p e r i o d e n 1936—1943 av e n kraftig och relativt j ä m n s t e g r i n g av utgifterna, vilken stegring till största delen faller p å p o s t e r n a b e s t å n d s v å r d och a v v e r k n i n g s a m t löner. Samtidigt h a i n k o m s t e r n a ö k a t s i u n g e f ä r m o t s v a r a n d e grad, e h u r u ö k n i n g e n fördelats m i n d r e j ä m n t p å d e olika å r e n . D e n väsentligaste delen av i n k o m s t ö k n i n g e n faller p å s k o g s v å r d s a v g i f t s m e d l e n . I m e d e l t a l för å r e n 1936—1943 h a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a t i l l s a m m a n t a g n a enligt r i k s t a b e l l e r n a 11 och 10 haft följande utgifter o c h i n k o m s t e r . Utgifter: De olika verksamhetsgrenarna Styrelse och revision Löner och bidrag till pensionsavgifter Fastigheter och inventarier Tjänstelokal, expenser m. m Räntor

Inkomster: Skogsvårdsavgifter direkt influtna till statskontoret redovisade Statsanslag allmänna förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen Ortsbidrag anslag av landsting » » hushållningssällskap De olika verksamhetsgrenarna Räntor Fastigheter och inventarier

kr. 3 048 308 42 465 2 364 377 329 585 361 475 14 641

kr. 3 048 308

Summa

6 160 851

2 338 024 259 382

2 597 406

1 713 731 229 397

1 943 128

3 112 543

83 910 31 234 1 182 207 126 442 216 619

1 525 268

Summa

6 180 946

Överskott

20 095

115144 B l a n d r i k s t a b e l l e r n a över s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s v e r k s a m h e t å t e r k o m m e r årligen en tabell (nr 12) a n g å e n d e v e r k s a m h e t e n s r e s u l t a t i e k o n o m i s k t h ä n seende. D e n n a tabell, som u t g ö r ett slags vinst- och f ö r l u s t r ä k n i n g , ä r p å g r u n d av sin u p p s t ä l l n i n g k n a p p a s t i detalj a n v ä n d b a r u r n u f ö r e v a r a n d e s y n p u n k t . E n bild av f ö r h å l l a n d e t m e l l a n i n k o m s t e r och utgifter k a n m a n dock e r h å l l a g e n o m de i tabellen i n t a g n a årliga u p p g i f t e r n a o m ö k n i n g r e s p e k t i v e m i n s k n i n g i s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s k a p i t a l . F ö r s a m t l i g a styrelser t i l l s a m m a n t a g n a m å följande siffror a n f ö r a s :

134 Verksamhetsår 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943

Nettoökning — — 53 701 849 992 749 008 — — —

Nettominskning 129 672 210 952

443 668 540 285 24 189

En sammanställning av motsvarande siffror för de särskilda skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, upprättad efter rikstabell 12, bilägges (bil. 16). Av denna sammanställning framgår, att ojämnheten är påfallande såväl från år till år inom en och samma skogsvårdsstyrelse som mellan de skilda skogsvårdsstyrelserna inbördes. För flera skogsvårdsstyrelser (Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands och Jämtlands län) ha de sammanlagda utgifterna under perioden överstigit inkomsterna, medan i de övriga styrelserna motsatt förhållande ägt rum. Tillgångar och skulder. Belysande för skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska ställning är förhållandet mellan deras tillgångar och skulder. Med ledning av de uppgifter, som innehållas i rikstabell 13, har utredningen gjort vissa sammanställningar över styrelsernas tillgångar och skulder vid utgången av ett vart av åren 1936—1943. I fråga om tillgångarna har därvid skilts mellan å ena sidan disponibla tillgångar, vartill hänförts kontanta medel, inklusive banktillgodohavanden, ävensom värdehandlingar och fordringar, samt å den andra övriga tillgångar, nämligen fastigheter, inventarier och kartor samt skogsodlingsmaterial. De erhållna siffrorna korrespondera mot de vinst- och förlustsiffror, som meddelats i den ovan åberopade tabellen bil. 16. Summan av disponibla tillgångar respektive skulder samt överskottet av disponibla tillgångar för samtliga skogsvårdsstyrelser ha vid utgången av de särskilda åren utgjort: År

1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943

„ ... Disponibla tillgångar kr.

3 246 458 3 117 490 3 285 220 4 232 150 4 677 306 4 389 691 4 190 235 4 555 621

kr.

Disponibla tillgångar över skulder kr.

764 549 773 628 987 477 1 117 220 958 398 1097 256 1441907 1 994 542

2 481 909 2 343 862 2 297 743 3 114 930 3 718 908 3 292 435 2 748 328 2 561 059

Skulder

De disponibla tillgångarna ha således ökats från 3 246 458 kronor till 4 555 621 kronor eller med cirka 40 procent, medan skulderna ökats från 764 549 kronor till 1 994 542 kronor eller med cirka 161 procent. Beloppet av

135 disponibla tillgångar över skulder var vid utgången av år 1943 endast obetydligt högre än vid utgången av år 1936. Samtidigt ha skogsvårdsstyrelsernas ej disponibla tillgångar stigit från 1837 781 kronor till 2 215 680 kronor. Summan av skogsvårdsstyrelsernas samtliga tillgångar över skulderna utgjorde vid utgången av år 1936 4 319 690 kronor och vid utgången av år 1943 4 776 739 kronor och har sålunda under perioden ökats med 457 049 kronor. Det nu anförda gäller skogsvårdsstyrelseorganisationen som helhet betraktad. Ser man till de särskilda styrelserna, visar det sig, att förhållandena varit synnerligen ojämna. I detta avseende må nedanstående uppgifter anföras i fråga om styrelsernas ekonomiska ställning vid utgången av åren 1936 och 1943. 19 3 6. Överskjutande disponibla tillgångar kr.

Överskjutande skulder kr.

147 000—315 000

—

79 000— 97 000 28 000— 66 000

—

0— 22 000

— 21 000

Skogsvardsstyrelserna i nedan angivna län Södermanlands, Östergötlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens Stockholms, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Västerbottens Uppsala, Kalmar norra, Blekinge, Malmöhus och Göteborgs och Bohus Jönköpings, Kronobergs, Kalmar södra, Hallands och Älvsborgs Västernorrlands. 1 9 4 3.

564 000 220 000-322 000 83 000—158 000 34 000— 69 000 9

000 — — —

— —

Värmlands Östergötlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens — Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands. Kopparbergs och Västerbottens — Uppsala, Södermanlands, Kalmar norra. Kalmar södra, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus _ Stockholms 400— 7 000 Kronobergs och Hallands 33 000—50 000 Jönköpings och Älvsborgs 201 000 Västernorrlands.

Av skogsvårdsstyrelsernas inkomster inflyta skogsvårdsavgifterna i allmänhet i början av kalenderåret efter det år, då avgifterna uppburits, medan statsanslagen uppbäras först senare under året. Åtminstone i de län, där skogsvårdsavgifterna uppgå till relativt obetydliga belopp, blir det alltså nödvändigt för styrelserna att ha tillgång till rörelsekapital för verksamhetens behöriga uppehållande. I vissa fall har för detta ändamål avsetts särskilt

belopp av anvisade statsanslag. Detta är förhållandet med skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Den ekonomiska utvecklingen under senare år har medfört, att vissa styrelser varit nödsakade att upptaga lån för att erhålla nödvändigt rörelsekapital. I några fall har lån även upptagits för att bestrida de omkostnader, som icke kunnat täckas av under året inflytande verkliga inkomster. Följden härav har blivit, att statsmakterna vid upprepade tillfällen måst träda emellan för sanering av särskilda skogsvårdsstyrelsers finanser. Sålunda ha tidigare vissa belopp av anslaget till skogsvårdens befrämjande och lappmarksanslaget beräknats för sådant ändamål (till skogsvårdsstyrelsernas i Västerbottens, Jönköpings och Västernorrlands län). För budgetåret 1944/45 har ett särskilt anslag å 258 000 kronor beviljats för sanering av vissa skogsvårdsstyrelsers ekonomi. Av detta anslag avse 80 000 kronor Västerbottens läns kustland, 108 000 kronor Västerbottens läns lappmark och 70 000 kronor Västernorrlands län. Tidigare framförda finansieringsförslag. Frågan om förbättring och stabilisering av skogsvårdsstyrelsernas medelstillgång har länge varit föremål för uppmärksamhet, och förslag till åtgärder i sådant syfte ha tid efter annan framlagts. Sålunda uppehöllo sig d e å r 19 2 6 t i l l k a l l a d e sakkunniga för utredning angående statliga åtgärder för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi i sitt påföljande år avgivna betänkande (SOU 1927: 1 s. 58 f.) — förutom det att de sakkunniga föreslogo höjning av skogsvårdsavgiftsprocenten och utjämningsandelen — jämväl vid frågan om växlingarna i styrelsernas inkomster. De sakkunniga yttrade bland annat följande. Ett önskemål, som framställts från åtskilliga håll såsom varande av icke ringa betydelse, vore att åstadkomma större stabilitet i skogsvårdsstyrelsernas ekonomi, så att icke konjunkturernas växlingar bleve i tillfälle att utöva lika menligt inflytande, såsom dittills ibland skett, och som styrelserna med sina till stor del fasta utgifter saknade tillräcklig elasticitet att i erforderlig mån kunna möta. Då de medel, som i utjämningssyfte stode till Kungl. Maj:ts förfogande, skulle avsevärt ökas genom att de reserverade skogsvårdsavgifterna enligt de sakkunnigas förslag skulle utgöras av 15 procent utav ett med V13 höjt avgiftsbelopp, torde större möjlighet finnas att bispringa enskilda skogsvårdsstyrelser, som kunde i särskilt hög grad lida genom ofördelaktiga konjunkturväxlingar. Men i det stora hela erhölles dock icke på detta sätt någon utjämning mellan olika år. Därest åtgärder i dylikt syfte befunnes oundgängliga, ville det emellertid synas, som om de skulle nödvändigtvis föranleda ganska djupt ingripande förändringar i sättet för beredande av medel åt skogsvårdsstyrelserna. Den mest genomgripande åtgärden vore att helt indraga skogsvårdsavgifterna till statsverket och i stället tillgodose styrelserna medelst fasta statsanslag i anslutning till det (förfaringssätt, som tillämpats beträffande hushållningssällskap m. fl. i samband med brännvinsmedlens indragning till statsverket. En dylik anordning skulle emellertid för styrelsernas fria och livskraftiga verksamhet vara i så hög grad ofördelaktig, att man ingalunda kunde tillstyrka, att denna utväg tillämpades annat än av yttersta nödtvång. Något sådant företage dock icke. En annan utväg vore, att skogsvårdsavgifterna utdelades, icke med just det belopp, vartill de för ett år uppgått, utan efter medeltalet för

137 flera år, exempelvis en femårsperiod. Själva avgiften skulle alltjämt av avverkarna erläggas i mån av årets avverkning, men avgiftsbeloppen skulle utbetalas efter medeltalsuträkning såväl vad anginge den genom länsstyrelserna utanordnade direkta avgiftsandelen som beträffande de till statskontoret redovisade medlen. Då de sammanlagda utbetalningarna under en tillräcklig följd av år skulle genom utjämning motsvara inbetalningarna, borde någon egentlig fondbildning knappast behöva förekomma. Något utarbetat förslag enligt dessa riktlinjer hade de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra framlägga. Behovet av särskilda stabiliseringsålgärder hade nämligen starkt samband med de våldsamma växlingarna i konjunkturer och skogsvårdsavgiftsbelopp under kristiden och de därpå följande depressionsåren Under normala förhållanden kunde fluktuationerna antagas skola hålla sig inom jämförelsevis snäva gränser. I varje fall ansåge de sakkunniga att, intill dess erfarenheten ådagalagt, att även under mera normala tider särskilda stabiliseringsåtgärder vore oundgängliga, dylika åtgärder borde anstå. 19 3 6 å r s skogsutredning inhämtade yttranden i ämnet från s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a . I dessa y t t r a n d e n , vilka utförligare refererats i skogsu t r e d n i n g e n s å r 1938 avgivna b e t ä n k a n d e (s. 287 ff.), framhölls dels b e h o v e t av f o n d e r i n g av s k o g s v å r d s a v g i f t s m e d e l för u t j ä m n i n g av k o n j u n k t u r v ä x l i n g a r o c h dels b e h o v e t av ö k a d e s t a t s a n s l a g . Vissa styrelser u n d e r s t r ö k o , att en i görligaste m å n g e n o m f ö r d s j ä l v h u s h å l l n i n g vore ä g n a d att hos s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a b e f o r d r a f ö r u t s e e n d e och s u n d s p a r s a m h e t . S k o g s u t r e d n i n g e n a n f ö r d e i fråga o m s k o g s v å r d s s t y r e l s e v e r k s a m h e t e n s fin a n s i e r i n g i h u v u d s a k följande. Utredningen föreslog, att kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas administration skulle bestridas av ett särskilt statsanslag. Till dessa kostnader borde hänföras utgifter för styrelsernas ledamöter, revisorer och av de senare använda siffergranskare och andra revisionsbiträden, vidare löner — inklusive speciella förmåner av avlönings- eller pensionsnatur och styrelsernas bidrag till pensionsavgifter — för årsanställd personal å befattningar av mera stadigvarande slag samt slutligen kostnaderna för styrelsernas tjänstelokaler ävensom expenser. Till ledning för anslagsberäkningen och beviljade medels fördelning borde tjäna av styrelserna var för sig upprättade personal- och statförslag, som skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning. Skogsutredningen uppskattade ifrågavarande anslagsbehov till 3 miljoner kronor. Utredningen utgick från att förvaltningsbidragen ur de särskilda skogsvårdsanslagen skulle ingå i ifrågavarande anslag till skogsvårdsstyrelsernas administration. Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas icke stadigvarande personal, ävensom övriga utgifter för styrelsernas arbete i dess mångskiftande former, reseersättningar m. m., borde enligt skogsutredningen ej bestridas av staten. Det vore nämligen ändamålsenligt, att skogsvårdsstyrelserna i dessa delar av sin verksamhet hade största möjliga rörelsefrihet, och denna verksamhets finansiering borde därför vara mera obunden än vad som torde vara förenligt med statsmedels ianspråktagande och därmed förenade kontrollkrav. För anskaffande av de till detta syfte behövliga medlen fordrades alltså enligt skogsutredningens mening, att en särskild skogsvårdsavgift alltjämt uttoges. I princip borde skogsvårdsavgiftsmedlen tagas i anspråk endast för ändamål, som kunde sägas vara av samfällt intresse för skogsbruket och dess utövare i landet. För skogsvårdsavgiftsmedlen borde enligt utredningens förslag användas benämningen skogsvårdskassan. Ortsbidrag och styrelsernas inkomster genom räntor å kapital, avkastning från fastigheter, försäljning av skogsodlingsmaterial och dylikt borde i princip tillgodose enahanda syften som dem, vilka skogsvårdskassan vore ämnad att understödja. Skogsvårdsavgiftens storlek borde så avvägas, att de genom densamma inflytande medlen utgjorde den erforderliga utfyllnaden i skogsvårdsstyrelsernas budget och

138 därigenom bleve en med hänsyn till förhållandena tillrättalagd regulator i denna. Skogsvårdsstyrelsernas olika behov av rörelsemedel syntes göra uppenbart, att skogsvårdsavgiftsprocenten icke nödvändigtvis borde vara lika stor inom alla styrelseområden. Utredningen föreslog, att avgiftens storlek inom varje sådant område efter förslag av styrelsen skulle bestämmas av Kungl. Maj:t inom en av riksdagen fastställd ram (högst 2 procent av rotvärdet). Enligt skogsutredningens förslag skulle inflytande skogsvårdsavgiftsmedel i sin helhet användas för främjande av virkesproduktionen inom det skogsvårdsstyrelseområde, där det avgiftsbelagda virket avverkats. Den dittills gällande föreskriften om redovisning till statskontoret av en del av avgiften skulle således icke längre äga giltighet. Därigenom komme visserligen den utjämningstillgång, som de till statskontoret redovisade avgifterna dittills bildat, att försvinna, men andra fördelar vunnes. Det nu tillämpade tillvägagångssättet — med en fast skogsvårdsavgift samt utfyllnad av inkomsterna genom anslag — innebure i verkligheten, alt skogsvårdsstyrelsernas medelsförsörjning i sin helhet vore beroende av statsmakternas prövning samt därvid ofta måste bestämmas efter schematiska grunder. Detta hade medfört en viss stelhet i verksamheten innebärande, bland annat, att på sina håll skogsvårdsarbetet hållits tillbaka medan på andra håll för dylikt ändamål tillgängliga medel ej kunnat utnyttjas så effektivt som önskvärt varit. Genom den förordade omläggningen skulle uppnås, att beträffande de medel, med vilka skulle tillgodoses rörliga ändamål, jämväl användes ett smidigt anskaffningsförfarande. Upphörandet av föreskriften om speciell redovisning av viss procent av skogsvårdsavgiftsbeloppet vore ägnat att medföra en önskvärd förenkling av den nu rätt komplicerade anslagstilldelningen till skogsvårdsstyrelserna. Det innebure jämväl en mera rättvis ordning i fråga om uppbärandet av skogsvårdsavgift från enskilda och andra skogar. Något överflyttande av skogsvårdsavgifter från ett område till ett annat behövde nämligen icke ifrågakomma. För att belysa storleken av den erforderliga skogsvårdsavgiftsprocenten hade skogsutredningen verkställt en ungefärlig beräkning. Om de olika skogsvårdsstyrelserna skulle tillföras samma tillskott av skogsvårdsavgiftsmedel, som under år 1937 uppburits, skulle enligt de föreslagna grunderna ha erfordrats en utdebitering inom skogsvårdsstyrelseområdena, varierande mellan 1,2 och 2,6 procent. Om skogsvårdsstyrelserna i stället skulle tillföras det tillskott av skogsvårdsavgifter, som skulle erfordrats för bibehållande av oförändrad totalinkomst under samma år därest av utredningen förordade anslag utgått, skulle den erforderliga utdebiteringen ha varierat mellan 0,3 och 2,0 procent samt i medeltal utgjort 0,6 procent. F ö r stabilisering a v m e d e l s f ö r s ö r j n i n g e n från å r till å r föreslog skogsutr e d n i n g e n viss f o n d e r i n g av s k o g s v å r d s a v g i f t s m e d e l . D e n n a f o n d b i l d n i n g b o r d e äga r u m i n o m varje skogsvårdsstyrelse och g e n o m dess försorg. E n dylik a n o r d n i n g skulle, enligt s k o g s u t r e d n i n g e n , för s t y r e l s e r n a själva v a r a e n k l a s t och ä n d a m å l s e n l i g a s t, samtidigt som d e n icke m i n s k a d e d e r a s rörelsefrihet och efter h a n d , d å f o n d b i l d n i n g e n n å t t tillräcklig s t y r k a , b o r d e helt k u n n a tillgodose p å d e n s a m m a ställda f o r d r i n g a r . 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g tog o c k s å u p p f r å g a n o m n o r m a l i s e r i n g a v s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s b i t r ä d e s t a x o r . U t r e d n i n g e n s k i s s e r a d e vissa g r u n d e r för ersättningens b e s t ä m m a n d e s a m t u t t a l a d e i a n s l u t n i n g h ä r t i l l följande. En som önskvärd och lämplig betraktad jämnhet och likformighet i biträdesvillkoren borde i möjligaste mån iakttagas de olika åren och skogsvårdsstyrelserna emellan. Hinder borde dock ej föreligga för skogsvårdsstyrelse att vid bestämmande av dessa villkor taga hänsyn till krisberedskapssynpunkter på så sätt, att villkoren gjordes lindrigare under lågkonjunkturer.

139 Grunddragen i den finansieringsplan för skogsvårdsverksamheten, som skogsutredningen uppställt, biträddes i avgivna yttranden av de flesta s k o g s vårdsstyrelserna. Det uttalades, att styrelsernas medelsförsörjning härigenom skulle kunna ordnas effektivare och i övrigt mera tillfredsställande än vad dittills varit förhållandet, ävensom att förslaget rörande fondbildning skulle bidraga till att stabilisera styrelsernas ekonomi. I regel avstyrkte emellertid styrelserna förslaget om en rörlig skogsvårdsavgift eller ställde sig lveksamma till detsamma. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund fann i likhet med utredningen nödvändigt, att skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska resurser utökades, i vilket samband det syntes lämpligt att överväga sättet för medelsbehovets tillgodoseende. Centralrådet tillstyrkte, att kostnaderna för den mera fasta delen av styrelsernas administration bestredes från ett å riksstaten uppfört anslag, och hade ej heller något att erinra mot att till ledning för anslagsberäkningen och beviljade medels fördelning finge tjäna statförslag, som underställdes Kungl. Maj:ts prövning. Ett dylikt förfarande borde visserligen icke få leda till att styrelsernas befogenhet att anställa och avlöna sina tjänstemän inskränktes, men centralrådet förutsatte att önskvärd enhetlighet i löneavseende skulle kunna åvägabringas under hänsynstagande till de skiftande förhållandena inom olika skogsvårdsstyrelseområden. Beträffande skogsvårdsavgiften fann centralrådet åtskilligt tala för att den såsom utredningen föreslagit gjordes rörlig och att inkomsterna därav helt stannade inom vederbörande styrelses område, men centralrådet ansåg på anförda skäl tiden ännu icke vara inne för att i full utsträckning genomföra förslaget utan tillstyrkte för sin del följande anordning: Såsom nu borde skogsvårdsavgift utgöras för allt accispliktist virke. De genom avgiften inflytande medlen skulle i sin helhet disponeras av vederbörande skogsvårdsstyrelse att användas för befrämjande av virkesproduktionen inom det skogsvårdsstyrelseområde, där det avgiftsbelagda virket avverkats. I princip skulle bestämmas, att skogsvårdsavgiftsprocenten kunde vara olika inom olika skogsvårdsstyrelseområden för ernående av bättre anpassning efter skilda behov. Avgiften borde dock icke överstiga nuvarande belopp, alltså 1,3 procent av det till skogsaccis taxerade rotvärdet. Efter av skogsvårdsstyrelse gjord framställning skulle Kungl. Maj:t äga nedsätta skogsvårdsavgiftsprocenten, därvid denna skulle fastställas för en femårsperiod. Sådan sänkning borde dock icke medgivas med mindre skogsvårdsstyrelsens organisation vore av tillfredsställande omfattning och beskaffenhet i övrigt och den av styrelsen bedrivna verksamheten i allt väsentligt motsvarade behovet. Centralrådet räknade med att under en övergångstid ett antal år framåt någon nedsättning av skogsvårdsavgiften ej komme att vidtagas. Om förhållandena i framtiden därtill gåve anledning, borde en omprövning rörande avgiftens lämpliga maximistorlek komma till stånd. Då det vore att förvänta, att vissa i ekonomiskt hänseende sämre ställda skogsvårdsstyrelsers medelsbehov ej kunde tillgodoses medelst skogsvårdsavgifter, på sätt nu föreslagits, måste särskilda åtgärder vidtagas för att häremot råda bot. Dessa torde böra utformas sålunda. Vid beräkning av anslaget till skogsvårdsstyrelsernas administration skulle detta kompletteras med ett utjämningsanslag för dylikt ändamål. Sistnämnda anslag borde avvägas och fördelas efter Kungl. Maj:ts beslut mel-

140 lan skogsvårdsstyrelserna under hänsynstagande i första rummet till nyss berörda förhållande men även till att för skogsvårdsstyrelserna över huvud taget kunde göra sig gällande särskilda, mer eller mindre oförutsedda medelsbehov, som lämpligen borde täckas med tillskott från ett dylikt anslag. Av naturliga skäl vore det svårt att här närmare angiva den behövliga storleken av detta. Centralrådet ville dock tro, att ett belopp, räknat efter fem procent av de direkt till skogsvårdsstyrelsernas administration anslagna medlen, i regel skulle visa sig tillräckligt. Därest exempelvis i tider av svår arbetslöshet skogsvårdsstyrelserna skulle behöva särskilda medel för bidragsverksamhetens handhavande, torde sådana kunna utgå från ifrågavarande anslag. S t a t s k o n t o r e t a n f ö r d e i fråga o m s k o g s u t r e d n i n g e n s f i n a n s i e r i n g s förslag följande. Skogsvårdsavgiften utginge för närvarande med lika stor procent å värdet av avverkat virke, vare sig avverkningen ägt rum å statens domäner, bolagsskogar eller skogar i privat ägo. Emellertid belöpte kostnaderna för den verksamhet, till vilken skogsvårdsavgiftsmedlen vore anslagna, till större delen å sistnämnda slag av skogar. Delta medförde, att den procentsats, efter vilken avgiften vid förslagets genomförande skulle uttagas inom det särskilda skogsvårdsstyrelseområdet, bleve beroende på hur områdets totala skogsareal vore fördelad å de olika grupperna skogsägare. Om skogsarealen exempelvis till större delen utgjordes av statsskogar, skulle en förhållandevis låg avgiftsprocent inbringa tillräckliga medel för bestridande av även rätt höga å de privatägda skogarna belöpande skogsvårdskostnader. Den rättvisa, som skulle ligga däri, att de inom ett skogsvårdsstyrelseområde uppburna skogsvårdsavgifterna helt skulle användas till skogsvårdande åtgärder inom samma område, vore därför enligt statskontorets mening endast skenbar och torde i varje fall icke kunna uppväga nackdelen av den orättvisa, som växlingarna i avgiftsprocenten inom olika områden skulle föra med sig. Enligt statskontorets mening måste en tillfredsställande lösning av här ifrågavarande spörsmål innebära, att skogsvårdsavgiftsprocenten bestämdes enhetligt för hela landet och att influtna avgiftsmedel fördelas centralt med hänsyn till behovet inom de särskilda områdena. Mot invändningen, att detta behov därvid ofta måste bestämmas efter schematiska grunder, ville statskontoret erinra, att detta i mycket högre grad måste bliva fallet beträffande bedömningen av medelsbehovet vid fastställande enligt utredniingens förslag för ett flertal år framåt av skogsvårdsavgiftens procenttal för de olika områdena. Härutöver ville statskontoret framhålla, att de medel, som stode till skogsvårdsstyrelsernas förfogande, enligt ämbetsverkets mening måste betraktas såsom statsmedel, vare sig de inflöte till skogsvårdskassorna från riksstatsanslag eller .såsom skogsvårdsavgiftsmedel, och att styrelserna borde betraktas som statliga organ för den verksamhet, till vilken ifrågavarande medel utginge. Från denna utgångspunkt borde skogsvårdsavgifterna tillföras riksstatens inkomstsida och styrelsernas verksamhet helt bekostas av medel, som ställdes till deras förfogande genom anslag å riksstaten. Lika med utredningen ansåge statskontoret, att medel, som avsåges för skogsvårdsstyrelsernas administration, härvid borde hållas i sär från övriga medel. De borde dock enligt i sådant avseende eljest tillämpade grunder fördelas på ett avlönings- och ett omkostnadsanslag, varvid från det förra borde utgå samtliga ifrågakommande avlöningsmedel. De vid skogsvårdsstyrelserna anställda tjänstemännen borde i samband med denna omläggning erhålla lönereglering efter de grunder, som gällde för övriga statliga tjänstemannakårer. Därest det skulle anses lämpligt att bibehålla skogsvårdsavgiftsmedlens nuvarande anknytning till vissa utgiftsändamål, kunde detta givetvis ske genom anordnande av en specialbudget.

141 S k o g s u t r e d n i n g e n s förslag till lösning av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s finansieringsfråga h a r icke blivit förelagt r i k s d a g e n s p r ö v n i n g . S e d e r m e r a h a r s k o g s s t y r e l s e n tagit u p p f r å g a n i skrivelse till Kungl. Maj:t d e n 12 m a r s 1943. Skogsstyrelsen f ö r u t s a t t e d ä r v i d , att de av 1936 å r s skogsutredn i n g u p p d r a g n a r i k t l i n j e r n a b o r d e följas. Då emellertid s k o g s u t r e d n i n g e n s förslag o m ett särskilt s t a t s a n s l a g för t ä c k a n d e av de s. k. fasta a d m i n i s t r a t i o n s k o s t n a d e r n a j ä m t e en m i n d r e skogsvårdsavgift för e r h å l l a n d e av medel till övriga k o s t n a d e r för s k o g s v å r d s s t y r e l s e v e r k s a m h e t e n icke u n d e r r å d a n de statsfinansiella f ö r h å l l a n d e n k u n d e realiseras m e n å a n d r a s i d a n skogsv å r d s s t y r e l s e r n a s finansieringsfråga k r ä v d e en s n a b b lösning, f a n n skogsstyrelsen sig b ö r a lägga f r a m ett p r o v i s o r i s k t förslag, som i n n e b a r en m o d i fikation a v s k o g s u t r e d n i n g e n s förslag m e n vilade p å s a m m a g r u n d m o t i v som u t r e d n i n g e n anfört. Skogsstyrelsens finansieringsförslag i n n e b a r i kortbet följande. Staten skulle från och med kalenderåret 1944 bevilja anslag för bestridande av den ordinarie skogsvårdsstyrelsepersonalens löner, varför beräknats ett årligt belopp av 2 400 000 kronor. För att begränsa statens utgifter skulle emellertid av skogsvårdsavgiftsmedlen till statsverket inlevereras 50 procent. Återstoden skulle få disponeras av skogsvårdsstyrelserna för deras verksamhet. Det belopp, som skogsvårdsstyrelserna sålunda skulle äga disponera, finge dock icke understiga 1 800 000 kronor. Det nu utgående anslaget till skogsvårdens befrämjande borde indragas från och med budgetåret 1944/45. Varje skogsvårdsstyrelse skulle erhålla statsanslag och skogsvårdsavgiftsmedel till ett sammanlagt belopp, motsvarande 90 procent av det, vartill de inom respektive landstingsområde utfallande skogsvårdsavgifterna uppgått. Den föreslagna anordningen skilde sig från den nuvarande väsentligen däri, att staten garanterade skogsvårdsstyrelserna en jämn medelstillgång, som i högre grad än hittills gjordes oberoende av skogsvårdsavgifternas årliga storlek. Detta innebure ett mera vittgående och långsiktigt åtagande av staten och medförde, att skogsvårdsstyrelserna årligen komme att erhålla lägst 4 200 000 kronor i skogsvårdsavgifter och statsanslag till bestridande av den verksamhet, som här avsåges. Ett antal s k o g s v å r d s s t y r e l s e o r d f ö r a n d e o c h länsjägmäst a r e a n f ö r d e i e n m e d a n l e d n i n g av skogsstyrelsens förslag avgiven gemens a m skrivelse till Kungl. Maj:t b l a n d a n n a t följande. Ett avgörande skäl för avslagsyrkande på förslaget vore, att om detta jämte vissa andra av skogsstyrelsen bebådade förslag skulle realiseras, detta skulle medföra en stark beskärning av skogsvårdsstyrelsernas självstyrelse. Den hittillvarande lokala prövningen av ärendena skulle därjämte till väsentlig del komma att utbytas mot en central dylik — en utveckling, som med hänsyn till landets starkt växlande skogliga förhållanden och befolkningens olika inställning till de skogliga frågorna finge anses i högsta grad olycklig. Konsekvensen av skogsstyrelsens förslag innebure sålunda ett betänkligt avsteg från den av statsmakterna åt skogsvårdsstyrelserna utlovade självständighetsprincipen. Det föreslagna inlevererandet till statsverket av 50 procent av skogsvårdsavgifterna innebure innerst, att skogsägarna påfördes en statsskatt i stället för den hittills mera kommunalt betonade. Det ifrågasattes, huruvida denna princip ens provisoriskt borde tillämpas, i synnerhet som frågan om skogsvårdsavgifterna snart syntes bli föremål för statsmakternas prövning i annat sammanhang.

142 D e s ä r s k i l d a s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a anslöto sig i flertalet fall till vad som anförts i sistnämnda skrivelse. S t a t s k o n t o r e t framhöll, att ett godkännande av de av skogsstyrelsen föreslagna grunderna för skogsvårdsavgifternas disposition måste antagas medföra, att statens kostnad för skogsvårdsstyrelsernas administration bleve avsevärt större än för närvarande. Med hänsyn härtill och i betraktande av den samtidigt föreslagna löneregleringens karaktär av provisorium, ansåg statskontoret, att ändring tillsvidare icke borde ske i fråga om sättet för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas utgifter. R i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t anförde följande. Ett genomförande av skogsstyrelsens förevarande förslag skulle såväl för statsverkets vidkommande som för skogsvårdsstyrelserna medföra vittgående konsekvenser. I ekonomiskt hänseende innebure förslaget sålunda, att vid en nedgång av skogsvårdsavgiftsmedlen minskningen helt komme att drabba statsverket. Då skogsstyrelsen vid sina beräkningar utgått från inkomsterna av skogsvårdsavgifter under budgetåret 1941/42 och det knappast torde kunna förväntas, att avgifterna i fortsättningen komma att uppgå till sagda budgetårs höga nivå, kunde därför förslaget komma att medföra avsevärda merkostnader för statsverket. Det erinrades, alt skogsvårdsavgiftsmedlen budgetåret 1941/42 uppginge till 3,1 miljoner kronor, medan desamma för budgetåret 1940/41 uppginge till allenast 2,1 miljoner kronor samt i medeltal för budgetåren 1935/36—1937/38 till 1,8 miljoner kronor. Förslaget syntes vidare innebära, att avgörandet i vissa frågor rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation lades i statsmakternas hand och att i samband därmed staten i realiteten iklädde sig garanti för den ordinarie skogsvårdsstyrelsepersonalens löner. Med hänsyn till förslagets sålunda angivna konsekvenser i statsfinansiellt och organisatoriskt avseende funne riksräkenskapsverket sig icke kunna tillstyrka, att den av skogsstyrelsen föreslagna omläggningen genomfördes. Ärendet syntes för övrigt icke vara av så brådskande natur, att en provisorisk lösning borde eftersträvas. Utredningens sammanfattning av bristerna i finansieringssystemet. Redan de ovan angivna inkomst- och utgiftssiffrorna beträffande skogsvårdsstyrelseorganisationen som helhet betraktad ge vid handen, att det nuvarande finansieringssystemet icke fungerat tillfredsställande, i det att förhållandet mellan inkomster och utgifter varit underkastat alltför stora växlingar från år till år. Detta synes huvudsakligen bero på konstruktionen av skogsvårdsavgifterna, vilka representera den största och mest variabla posten på skogsvårdsstyrelsebudgetens inkomstsida (i medeltal 40 procent åren 1936— 1939 och 44 procent åren 1940—1943). Dessa avgifter äro ju så konstruerade, att de växla med konjunkturerna, i det de äro beroende av såväl rotvärdet (virkespriserna) som avverkningarnas omfattning. I den mån inkomstfluktuationerna motsvarades av konjunkturbetonade växlingar på utgiftssidan, skulle följden av avgifternas konstruktion endast bli en smidig anpassning efter medelsbehovet. Även om fordringarna på skogsvårdsstyrelsernas arbetsprestationer i viss mån också äro konjunkturbetonade och vissa inknappningar i den ordinarie verksamheten torde böra ske under depressionstider, synes det emellertid uppenbart, att de nu berörda inkomstväxlingarna icke kunna betecknas som proportionerliga.

143 Emellertid har ju varje skogsvårdsstyrelse sin egen ekonomi, och för att kunna bedöma, hur det nu tillämpade finansieringssystemet verkat, måste man därför se till varje styrelse för sig. Av de sammanställningar, som ovan gjorts angående ökning respektive minskning i varje särskild skogsvårdsstyrelses kapital under perioden 1936— 1943, kan utläsas, att de växlingar år från år i förhållandet mellan utgifter och inkomster, som konstaterats beträffande skogsvårdsstyrelseorganisationen som helhet, framträda ännu mer utpräglat inom en enskild skogsvårdsstyrelse. Detta torde vara en given följd av den nuvarande skogsvårdsavgiftens konjunkturkänslighet, så länge varje styrelse själv får tillgodonjuta huvuddelen av de avgifter, som inflyta inom styrelsens område. En annan väsentlig brist med det nuvarande finansieringssystemet framträder vid en jämförelse de olika skogsvårdsstyrelserna emellan. Utvecklingen under åren 1936—1943 har, enligt vad ovan gjorda sammanställningar visa, medfört, att de olikheter i förmögenhetsavseende, som redan vid periodens början förelågo mellan skilda styrelser, avsevärt ökats. Sålunda har exempelvis för skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län överskottet i disponibla tillgångar ökats från 247 000 kronor till 564 000 kronor, medan för vissa andra styrelser tidigare befintligt överskott reducerats och i några fall brist uppkommit. Skillnaden i förmögenhetshänseende mellan de bäst och sämst situerade styrelserna utgjorde vid utgången av år 1936 336 000 kronor och vid utgången av år 1943 765 000 kronor. Till någon del kunna dessa förhållanden vara en följd av olika grad av ekonomiskt förutseende hos olika styrelser. Men då inkomsterna för samtliga skogsvårdsstyrelser tillsammantagna under perioden överstigit utgifterna, förefaller det uppenbart, att orsaken i främsta rummet är att söka i inkomsternas fördelning mellan styrelserna. De inkomster, som härvid komma i fråga, äro skogsvårdsavgiftsmedel och statsanslag. De föreliggande ojämnheterna i ekonomiskt hänseende sammanhänga med att de regulatorer och utjämningsmöjligheter, som för närvarande finnas, äro otillräckliga för sitt ändamål. Rörande dessa utjämningsmöjligheter får utredningen till en början erinra om det förhållandet, att vissa medel stå till förfogande för central fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna (utjämningsandelen av skogsvårdsavgiftsmedel ävensom anslaget till skogsvårdens befrämjande). De särskilda skogsvårdsstyrelserna ha också vissa möjligheter att själva reglera sin budget. Det står sålunda varje skogsvårdsstyrelse fritt att i mån av tillgång reservera medel under goda år för att möta påfrestningarna under nedgångsperioder. Fonderingsskyldighet har icke föreskrivits, och å andra sidan saknas bestämmelser, som maximera eller på annat sätt reglera rätten att avsätta fond. Tidigare ha meningarna varit delade om lämpligheten av att skogsvårdsstyrelser reservera någon del av inflytande medel; en del styrelser ha av principiella skäl ansett sig böra omedelbart förbruka medlen för skogsvårdande ändamål. Numera torde dock erfarenheterna från upprepade lågkonjunkturer ha medfört, att önskvärdheten av en efter förhållandena an-

144 passad medelsavsättning blivit allmänt erkänd. Då sådan avsättning uppenbarligen förutsätter, att inkomsterna för året överstiga utgiftsbehovet, äro möjligheterna härtill mycket olika hos olika styrelser. En annan regulator, som slår skogsvårdsstyrelserna till buds, är möjligheten att ändra taxorna för lämnande av biträde vid olika skogsvårdande åtgärder. Dessa taxor fastställas årligen av varje styrelse. Genom en måttlig höjning av taxan för visst slag av biträde kan styrelsen måhända öka sina inkomster; en ytterligare höjning kan verka så, att skogsägarna avhållas från att begära biträde och att styrelsens utgifter således minskas. Under de senaste åren ha biträdestaxorna i rätt avsevärd grad växlat såväl mellan olika styrelser som från år till år hos en och samma styrelse. Sammanfattningsvis torde de påtalade bristerna i det nuvarande systemet för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet kunna angivas sålunda: de särskilda skogsvårdsstyrelsernas inkomster äro vid jämförelse styrelserna emellan uppenbarligen mycket ojämna i förhållande till styrelsernas medelsbehov; starka växlingar i inkomsternas storlek från år till år hindra styrelserna att med någon högre grad av säkerhet ur ekonomiska synpunkter planlägga sin verksamhet; för flertalet skogsvårdsstyrelser äro inkomsterna otillräckliga för att verksamheten skall kunna bedrivas så intensivt som önskvärt vore. I det följande kommer utredningen att närmare ingå på frågan om avhjälpande av de sålunda konstaterade bristerna i finansieringssystemet och därvid med beaktande av de i olika sammanhang framlagda, här ovan återgivna finansieringsförslagen föreslå vissa ändringar i fråga om finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

II.

Styrelsernas medelsbehov och bedömningen härav.

Skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov är beroende av styrelsernas arbetsuppgifter, sådana dessa i princip ålagts dem genom statsmakternas beslul. Det kan icke anses ändamålsenligt, att den ena styrelsen får sämre ekonomiska förutsättningar än den andra att fullgöra dessa uppgifter. Bruttomedelsbehovet blir lika med summan av de beräknade utgifterna för skogsvårdsstyrelseverksamheten. Man kan emellertid också tala om ett nettomedelsbehov, varmed då skulle avses summan av de beräknade utgifterna minskad med summan av styrelsernas »egna» inkomster: biträdesersättningar etc. och inkomst av kapital. Nettomedelsbehovet i denna mening blir ett uttryck för det anspråk, som ställes på det allmännas bidrag till verksamheten. Frågan om skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering avser enligt sakens natur i främsta rummet, i vilken utsträckning och under vilka former dessa bidrag böra lämnas. På grund härav har det synts lämpligt att i detta sammanhang låta framställningen taga sikte på nettomedelsbehovet, oaktat därigenom i viss mån föregripes det ställningstagande i fråga om styrelsernas »egna» inkomster, vartill utredningen nedan återkommer.

145 På vilket sätt finansieringsfrågan än skall lösas, torde det bli nödvändigt, att skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov årligen prövas av central myndighet. Utredningen utgår här nedan från att denna prövning liksom hittills närmast kominer att åvila skogsstyrelsen. Den nu avsedda centrala bedömningen av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov kan i princip tänkas ske på olika sätt: antingen efter förslag till utgifts- och inkomststater, som årligen upprättas av styrelserna själva, eller efter en gång för alla fastställda grunder i likhet med vad som gäller exempelvis för hushållningssällskapen. Anordningen med prövningen av medelsbehovet med stöd av upprättade statförslag har under de senaste åren tillämpats av skogsstyrelsen i fråga om anslaget till skogsvårdens befrämjande och lappmarksanslaget. En fördel med denna beräkningsgrund är, att den medför största möjliga hänsynstagande till varje läns eller länsdels speciella förhållanden, sådana de uppfattas av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Å andra sidan blir det nödvändigt att granska och eventuellt jämka på skogsvårdsstyrelsernas statförslag för att kunna jämföra medelsbehoven, och en sådan granskning torde vara förenad med åtskilliga svårigheter. Om medelsbehovet i stället prövas med direkt tillämpning av en på objektiva faktorer grundad norm, blir förfaringssättet enklare, och i mån av normens tillförlitlighet bör det giva ett mera objektivt rättvist resultat. Emellertid torde denna metod med nödvändighet bli mer eller mindre schablonmässig i tillämpningen, eftersom det knappast låter sig göra att konstruera en norm, som i erforderlig grad tar hänsyn till de från ort till ort och från år till år växlande förhållanden, som känneteckna skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. En tredje möjlighet är att sammanjämka de nu antydda metoderna så, att medelsbehovet visserligen bedömes med utgångspunkt från av skogsvårdsstyrelserna uppgjorda statförslag, men statgranskningen helt eller delvis verkställes med ledning av en sådan norm, som nyss sagts. Denna metod synes giva tillräckligt utrymme åt skogsvårdsstyrelsernas egna synpukter och önskemål, samtidigt som avvägningen skogsvårdsstyrelserna emellan underlättas. Den stelhet i tillämpningen, som kan befaras bli en följd om normen ensam lades till grund, skulle därigenom undvikas. Rörande de olika utgifts- och inkomstposter, som skola granskas för fastställande av skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov, får utredningen anföra följande. U t g i f t e r n a kunna lämpligen uppdelas i två huvudgrupper: »ordinarie-avlöningar» och övriga utgifter (i det följande betecknade »omkostnader»). Till »ordinarie-avlöningarna» synas böra hänföras löner samt rörligt tillägg, kristillägg, bidrag till pensionsavgifter för ordinarie personal ävensom arvoden till styrelseledamöter och revisorer. »Omkostnaderna» utgöras framförallt av förrättningskostnader. »Ordinarie-avlöningarna» representera relativt fasta utgifter, medan »omkostnaderna» till övervägande delen äro mera rörliga. 10—458673.

146 Den inom utredningen verkställda undersökningen rörande åtgärdsbehovet inom de skilda skogsvårdsstyrelseområdena och det därå grundade skogsprogrammet ha, såsom framgår av den tidigare lämnade framställningen, tjänat till ledning vid bedömande av skogsvårdsstyrelsernas personalbehov. Utredningen har sålunda tagit ställning såväl till skogisvårdsstyrelsernas ordningsföljd i personalhänseende som till varje särskild styrelses normalbehov av ordinarie personal. Därjämte har utredningen avgivit förslag i fråga om befattningshavarnas löneförmåner. Sedan personal- och avlöningsstater inom ramen för dessa förslag upprättats för skogsvårdsstyrelserna samt ersättningar till styrelse och revisorer fastställts, torde storleken av skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» vara given, såväl för varje styrelse för sig som för samtliga styrelser tillsammantagna. Skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» äro till sin storlek svårare att bedöma. Den större delen (åren 1938 och 1943 63 respektive 61 procent) av dessa utgifter har hittills utgjorts av resekostnads- och traktamentsersättningar till årsanställd personal ävensom arvoden, löner och ersättningar till tillfällig personal, alltså i huvudsak vad som kan betecknas såsom förrättningskostnader. Det är dessa förrättningskostnader, framför allt kostnaderna för den säsonganställda tillfälliga personalen, som utgöra den mest svårbedömda och variabla delen av ifrågavarande utgifter, beroende dels på det olika behovet av skogsvårdsåtgärder inom olika delar av landet och dels på att verksamhetens omfattning påverkas av konjunkturerna på virkesmarknaden. Ser man till de hittillsvarande förhållandena, torde jämväl växlingarna i skogsvårdsstyrelsernas finansiella ställning i hög grad ha inverkat på verksamhetens omfattning. Storleken av förrättningskostnaderna bestämmes å ena sidan av antalet rese- och förrättningsdagar och å den andra av ersättningen per iese- och förrättnings dag. I normalprogrammet har arbetsåtgången uttryckts i antal rese- och förrättningsdagar för fast och tillfällig personal. Normalprogrammet bör således jämte den allmänna kännedom om skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som skogsstyrelsen besitter och som bland annat genom ofta återkommande studiebesök i olika landsdelar torde komma att ytterligare fördjupas, kunna tjäna till ledning vid bedömandet av det antal rese- och förrättningsdagar för årsanställd och tillfällig personal, som normalt kan anses erforderligt för verksamhetens behöriga fullgörande vid varje särskild skogsvårdsstyrelse. De konjunkturbetingade variationerna i arbetsåtgången kunna givetvis icke alltid beräknas på förhand men böra å andra sidan knappast vara svårare att bedöma centralt än av varje skogsvårdsstyrelse för sig. Kostnaden per förrättningsdag varierar för närvarande åtskilligt mellan skilda styrelser. Vad angår den årsanställda personalen, har utredningen ovan i kap. 6 förordat införande av enhetligare bestämmelser om reseersättningar än dem som gälla för närvarande. Om dylika bestämmelser införas, torde följden bli en utjämning i kostnadshänseende mellan olika styrelser och sannolikt någon sänkning av den sammanlagda kostnaden för samtliga skogsvårdsstyrelser. I fråga om tillfällig personal är bristen på en-

147 hetlighet i dessa hänseenden ännu mer påfallande. Även om det givetvis vore önskvärt med enhetlig reglering även av den ersättning, som skall utgå till denna personal, torde den dock med nödvändighet bli mer eller mindre beroende av lokala förhållanden, läget på arbetsmarknaden etc. och sålunda knappast kunna regleras annat än i allmänna drag. Andra under verksamhetsgrenarna redovisade kostnader än förrättningskostnadenia utgöras till stor del av kostnader för frö- och plantanskaffningsverksamheten samt för upplysning och undervisning (böcker och broschyrer e t c ) . Den förra av dessa kostnadsposter är underkastad växlingar från år till år, beroende bland annat på tillgången av kött, men bör efter hand till största delen täckas av en motsvarande post på verksamhetens inkomstsida. Kostnaden för undervisning och upplysning torde i stort sett böra stå i proportion till antalet förrättningsdagar för denna verksamhetsgren. Återstoden av skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» utgöres av rese- och traktamentsersättningar för styrelse och revisorer samt utgifter för fastigheter, tjänstelokal och expenser ävensom sådana under verksamhetsgrenarna redovisade utgifter, som icke äro personalkostnader. Ifrågavarande omkostnader ha tillsammans med kostnaderna för frö- och plantanskaffning m. m. åren 1938 och 1943 uppgått till 37 respektive 39 procent av den del av skogsvårdsstyrelsernas utgifter, som överskjuter avlöningskostnaderna. Med hänsyn till arten av dessa omkostnader torde det icke möta några större svårigheter att bedöma skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov i denna del. Av skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster, vilka behandlas närmare här nedan i avd. III, äro inkomsterna av biträdesersättningar den största posten. Storleken av dessa inkomster beror på omfattningen inom varje skogsvårdsstyrelseområde av den biträdesverksamhet, för vilken ersättning utgår, samt på grunderna för ersättningens bestämmande. Biträdes verksamhetens omfattning torde såsom nyss sagts kunna bedömas med ledning av normalprogrammet. I fråga om ersättningsgrunderna må framhållas, att utredningen nedan kominer att föreslå normalisering av de för närvarande starkt skiftande taxorna. I den mån denna normalisering genomföres, torde således styrelsernas inkomster av biträdesersättningar kunna antagas komma att stå i en för hela landet ungefär lika proportion till förrättningskostnaderna för ifrågavarande verksamhetsgrenar. Inkomsterna av frö- och plantförsäljning torde såsom nyss nämnts kunna beräknas till största delen täcka utgifterna för denna verksamhetsgren. Inkomsten av kapital är för skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna en icke oväsentlig inkomstpost, ehuru den är ojämnt fördelad på de särskilda styrelserna. Utredningen anser för sin del skäligt, att kapitalinkomsten i likhet med inkomsten av biträdesersättnigar medtages vid beräknandet av skogvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov. Angående storleken av skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov må följande approximativa k a l k y l e r anföras. Med tillämpning av utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas personalbehov och befattningshavarnas löneställning och pensionsvillkor samt

148 om ersättning till styrelse och revisorer kunna kostnaderna för »ordinarieavlöningar» uppskattas på följande sätt: löner inklusive rörligt tillägg, kristillägg samt bidrag till pensionsavgifter 4 217 800 kronor arvoden till ordförande och ledamöter samt revisorer 69 000 » Summa 4 286 800 kronor. Då denna siffra avser skogsvårdsstyrelseorganisationen fullt utbyggd, torde man kunna räkna med att avlöningskostnaderna under en övergångstid hålla sig något lägre. Lönerna ha beräknats enligt det av utredningen förordade löneregleringsförslag, som betecknats alternativ I. Enligt alternativ II blir lönekostnaden ungefär densamma. Skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» och »egna» inkomster påverkas av många ovissa faktorer, och det är därför omöjligt att göra någon mera exakt kalkyl. De siffror, som i det följande anföras, äro givetvis endast att betrakta som mycket ungefärliga. Vad angår »omkostnaderna», kunna dessa uppskattas på följande sätt. Skogsvårdsstyrelsernas rese- och traktamentsersättningar till pensionsberättigad och annan årsanställd personal uppgingo år 1943 till 1,5 miljoner kronor. I proportion till det ökade antalet befattningshavare synas motsvarande kostnader för ordinarie personal enligt utredningens förslag kunna upptagas till 1,7 miljoner kronor. Kostnaderna för icke årsanställd förrättningspersonal uppgingo år 1943 till 1,9 miljoner kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig kostnad per förrättningsdag av 16 kronor 82 öre. Med det i normalprogrammet angivna antalet förrättningsdagar för tillfällig personal och nämnda kostnad per dag skulle de sammanlagda utgifterna för förrättningspersonal utan ordinarie anställning kunna beräknas uppgå till 1,8 miljoner kronor. Emellertid torde få antagas att ersättningen per förrättningsdag höjts något sedan 1943. Om man räknar med i genomsnitt 19 kronor per förrättningsdag, vilket innebär en höjning av 12 procent, skulle utgifterna i fråga kunna beräknas uppgå till 2 miljoner kronor. Härtill kominer kostnaden för extra och tillfällig kanslipersonal, vilken kostnad torde kunna beräknas till 150 000 kronor. Andra under verksamhetsgrenarna redovisade utgifter än personalkostnaderna uppgingo år 1943 till 1 miljon kronor. Av dessa utgifter utgjorde cirka 100 000 kronor förskotterade kostnader för uppförande av brandtorn, en utgiftspost som numera bortfallit. Omkring 150 000 kronor torde ha varit att hänföra huvudsakligen till verksamheten för upplysning och undervisning samt återstoden eller 750 000 kronor till kostnader för anskaffande av frö och plantor. Vad angår sistnämnda utgiftspost, utgår utredningen såsom nämnt från att verksamheten för tillhandahållande av frö och plantor är i stort sett självförsörjande. Med hänsyn härtill och då frötillgången växlar starkt från år till år, har utredningen funnit lämpligast att i detta sammanhang endast räkna med den nettoförlust, som av skilda anledningar, såsom värdeminskning vid längre lagringstid e t c , under alla förhållanden kan antagas uppkomma. Denna förlust torde uppskattningsvis kunna sättas till

J49 högst 200 000 kronor. Vad angår kostnaderna för undervisning och upplysning, torde utredningens utvidgningsförslag komma att föranleda viss ökning, förslagsvis uppskattad till 100 000 a 150 000 kronor. I enlighet med det nu angivna skulle skogsvårdsstyrelsernas utgifter under verksamhetsgrenarna — bortsett från personalkostnader — kunna beräknas uppgå till 0,5 miljon kronor. Övriga utgifter — för styrelse och revisorer (rese- och traktamentsersättningar), för underhåll och nyanskaffning av fastigheter och inventarier, för tjänstelokal och expenser m. m. samt för räntor — uppgingo år 1943 till inemot 950 000 kronor. Av dessa utgifter synas de, som avse styrelse och revision, tjänstelokal och expenser m. m. samt räntor, med hänsyn särskilt till ökade kostnader för tjänstelokal och expenser böra upptagas med något förhöjt belopp eller till 600 000 kronor mot nära 500 000 kronor år 1943. Posten nyanskaffning av fastigheter och inventarier om 206 000 kronor synes i vad den avser fastigheter i detta sammanhang kunna lämnas åsido. Dylika kapitalutgifter böra icke finansieras i skogsvårdsstyrelsernas driftsbudget; utredningen har tidigare berört frågan om anskaffande av skogsvårdsgårdar och återkommer till denna fråga nedan i avd. V av detta kapitel. Kostnaden för nyanskaffning av inventarier (redskap etc.) synes däremot böra upptagas till 100 000 kronor. Vad slutligen beträffar utgiftsposten underhåll av fastigheter och inventarier om 239 000 kronor, är att märka, att dessa utgifter även under normala förhållanden mer än väl täckts av skogsvårdsstyrelsernas inkomster av fastigheter och inventarier. Utredningen har på grund härav funnit sig kunna bortse från sistnämnda utgiftspost vid nu ifrågavarande kalkyler. Sammanlagt skulle alltså »övriga utgifter» kunna beräknas uppgå till 0,7 miljoner kronor. De gjorda beräkningarna angående skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» kunna sammanfattas sålunda: rese- och traktamentsersättningar till ordinarie personal kostnader för extra och tillfällig personal andra under verksamhetsgrenarna redovisade kostnader övriga kostnader

1,7 milj. kronor 2,15 » %• 0,5 » 07 » i> Summa

5,0 5 milj. kronor.

Även beträffande skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster har utredningen sökt göra vissa uppskattningar. Sammanlagt uppgingo dessa inkomster år 1943 till 2,4 miljoner kronor. Den största inkomstposten utgjordes av biträdesersättningar, inkomster vid försäljning av frö och plantor m. m., upptagna till sammanlagt 2 miljoner kronor. Av denna inkomstpost belöpte 0,5 miljoner kronor på inkomster vid försäljning av frö och plantor, vilka inkomster enligt vad ovan anförts icke medräknas vid nu ifrågavarande kalkyl. En inkomstpost om cirka 100 000 kronor, avseende ersättning för förskjutna brandbevakningskostnader, bortfaller. Återstoden eller 1,4 miljoner kronor härrörde huvudsakligen av taxeinkomster.

150 Storleken av skogsvårdsstyrelsernas taxeinkomster framdeles är svår att med någon säkerhet bedöma. Vissa hållpunkter finnas dock. Å ena sidan har antalet förrattningsdagar för den verksamhetsgren, som ger de största taxeinkomsterna, nämligen biträde vid stämpling, i det till 65 procent reducerade normalprogrammet minskats till cirka 70 000 från omkring 136 000 år 1943, medan totala antalet förrättningsdagar ökats något. Detta sammanhänger huvudsakligen med att den extraordinära vedavverkningen beräknats upphöra. Å andra sidan torde utredningens nedan föreslagna taxor för biträde såväl vid stämpling som vid skogsodling i medeltal komma att medföra en viss höjning av inkomsterna för biträde vid dessa åtgärder. Det finns emellertid många ovissa faktorer av ekonomisk och annan art, som kunna påverka storleken av ifrågavarande inkomster. Utredningen har, för att icke i en kalkyl sådan som denna räkna med för höga inkomster, ansett sig kunna uppskatta inkomsterna av biträdesersättningar till 1,2 miljoner kronor. Övriga inkomster år 1943 utgjordes av räntor (130 000 kronor) samt inkomster av fastigheter och inventarier (260 000 kronor). Av förut anförda skäl bortses i detta sammanhang från inkomsterna av fastigheter och inventarier. Den återstående inkomstposten, räntor, torde kunna beräknas icke understiga 100 000 kronor. Sammanfattningsvis skulle alltså skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster kunna uppskattas sålunda: inkomster av biträdesersättningar 1,2 milj. kronor inkomster av kapital 0, i » Summa 1,3 milj. kronor. Utredningen erinrar, att de nu anförda totalsiffrorna för omkostnader och »egna» inkomster icke genomgående äro bruttosiffror, i det att fröanskaffningsverksamheten endast upptagits med en nettoutgift samt posterna för underhåll och för inkomster av fastigheter och inventarier kvittats mot varandra. Skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov skulle enligt de nu gjorda beräkningarna kunna uppskattas till (9,34 — 1,3 = ) 8,04 miljoner kronor eller om man endast ser till »omkostnaderna» (5,05—1,8=) 3,75 miljoner kronor. Det nu anförda gäller skogsvårdsstyrelserorganisationen som helhet. Ser man till de särskilda styrelserna, bli kalkylerna i fråga om »omkostnader» och »egna» inkomster givetvis ännu osäkrare. Utredningen har emellertid ansett erforderligt att jämväl uppskatta de enskilda styrelsernas nettomedelsbehov. »Ordinarie-avlöningarna» torde därvid för varje skogsvårdsstyrelse kunna upptagas i enlighet med utredningens förslag angående personal- och lönestater. Av »omkostnaderna» synes den största delen, nämligen personalkostnaderna — uppskattade till 3,85 miljoner kronor — kunna fördelas i proportion till antalet förrättningsdagar enligt normalprogrammet. Detsamma gäller i stort sett även övriga ovan angivna utgiftsposter, tillhopa 1,2 miljoner

151 kronor, med undantag av rese- och traktamentsersättning för styrelse och revisorer samt för räntor. Med hänsyn till den relativt ringa storleken av sistnämnda båda poster •— sammanlagt omkring 80 000 kronor — synes försvarligt att vid denna fördelningskalkyl lägga normalprogrammet till grund beträffande samtliga omkostnader. Vad angår uppskattningen av de särskilda skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster, synes likaledes normalprogrammet kunna läggas till grund, oaktat inkomstposten räntor — 100 000 kronor — rätteligen är fördelad på annat sätt. De särskilda skogsvårdsstyrelsernas enligt nu angivna grunder uppskattade nettomedelsbehov belysas grafiskt i nedan åberopade diagram bilaga 22. Till jämförelse i fråga om relationerna skogsvårdsstyrelsema emellan har för varje skogsvårdsstyrelse å diagrammet därjämte angivits de faktiska utgiftsbeloppen i medeltal under perioden 1936—1943, med avdrag för styrelsens »egna» inkomster. Såsom synes av diagrammet, är det uppskattade nettomedelsbehovet genomgående avsevärt mycket större än sistnämnda faktiska utgifter. För samtliga skogsvårdsstyrelser tillsammantagna blir skillnaden icke mindre än (804 — 4,6 = ) omkring 3,4 miljoner kronor. Detta förklaras huvudsakligen av att dels avlöningskostnaderna för ordinarie (pensionsberättigad) personal till följd av utökad personalorganisation och för flertalet befattningar höjda löner ökats från 2,4 miljoner kronor i medeltal för åren 1936—1943 till 4,22 miljoner kronor eller med omkring 1,8 miljoner kronor och dels att nettoomkostnaderna av ovan anförda skäl upptagits till sammanlagt 3,75 miljoner kronor, medan åttaårsmedeltalet stannat vid 2,2 miljoner kronor och således varit inemot 1,6 miljoner kronor lägre. Om man i stället jämför det uppskattade nettomedelsbehovet med 1943 års siffror (avlöningar 3 miljoner kronor, omkostnader 5,4 miljoner kronor, »egna» inkomster 2,6 miljoner kronor), inskränker sig ökningen till omkring 2,2 miljoner kronor, därav omkring 1,2 miljoner kronor beror på ökad personal och höjda löner samt inemot 1 miljon kronor framförallt på den försiktigare beräkningen av styrelsernas förrättningskostnader och inkomster av biträdesersättningar.

III.

Utredningens överväganden rörande biträdesersättningar m. m., u t t a g a n d e a v s k o g s v å r d s a v g i f t e r o c h f o r m e r n a för statsbidrag.

Utredningen utgår från att skogsvårdsstyrelseverksamheten i fortsättningen liksom hittills kommer att delvis finansieras genom styrelsernas »egna» inkomster: biträdesersättningar m. m. och inkomster av kapital. Utöver dessa »egna» inkomster åtnjuta flertalet styrelser såsom tidigare nämnts ortsbidrag från landsting och hushållningssällskap. Det nettomedelsbehov, som återstår sedan skogsvårdsstyrelsernas totala medelsbehov minskats med deras »egna» inkomster, kan i huvudsak sägas

152 vara knutet till kostnaderna dels för själva skogsvårdsstyrelseadminist:ationen och dels till andra delar av verksamheten än sådan biträdesverksamhet, för vilken ersättning uttages av markägaren. Skogvårdsstyrelsernas ställning såsom det allmännas särskilda lokalnyndigheter på det enskilda skogsbrukets område synes motivera, att ifrågavarande nettomedelsbehov täckes av allmänna medel. Detta kan ske i dika former: antingen genom riksstatsanslag eller genom en särskild avgiit på skogsbruket som näring eller genom en kombination av båda dessa metoder. Utredningen kommer här nedan att närmare behandla de sålunda till buds stående inkomstkällorna för styrelseverksamheten och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Biträdesersättningar m. m. Bestämmelserna om biträdestaxor variera avsevärt inom de skilda länen. Flera olika orsaker ha bidragit härtill. Den frimsta anledningen till de oenhetliga bestämmelserna torde ha varit skogsvårdsstyrelsernas olika ekonomiska resurser. De styrelser, som haft god ekonom:, ha tillämpat låga taxor för att stimulera skogsägarna till att anlita sakkunnig hjälp, under det att andra skogsvårdsslyrelser sett sig nödsakade att sätte allt högre taxor för att få sin ekonomi att gå ihop. I samband med de ökade utgifter, som uppstått under kristiden, ha sålunda ett flertal styrelser varit tvungna att höja taxorna. Skogsvårdsstyrelsernas kostnader för biträdesförrättningarna ha också varierat åtskilligt, i det att i de nordligaste länen måst utbetalas högre löner till förrättningsmännen, varjämte även resekostnaderna blivit högre på grund av de större avstånden. Vid fixerandet av taxorna ha skogsvårdsstyrelserna också givetvis måst taga hänsyn till skogsägarnas ekonomiska förhållanden såtillvida, som det icke får göras alltför betungande för mindre bemedlade skogsägare att anlita sakkunnig hjälp. Ett annat förhållande, som torde ha beaktats, har varit skogsägarnas intresse och inställning till skogsvården samt förmåga att själva sköta sina skogar. I vissa landsdelar, där allmänna skogsvårdslagen först på senaste tiden börjat tillämpas, har förefunnits särskild anledning att genom låga taxor stimulera intresset för utförandet av skogsvårdsåtgärder. Inom starkt jordbruksbetonade län har också funnits särskilda skäl att söka öka intresset och förståelsen för en god skogsvård. Inom en del län har ansetts angeläget att befrämja utförandet av någon viss åtgärd, vilket skett genom tillämpning av kostnadsfritt biträde eller särskilt låga taxor för den åtgärd, som man ansett sig böra gynna. Under rubriken r å d o c h a n v i s n i n g a r ha hänförts förrättningar, vid vilka tjänsteman från skogsvårdsstyrelse på begäran av skogsägare lämnat råd och anvisningar angående tillämnade avverkningar eller i avseende på skogsmarkens rationella behandling. Ett flertal skogsvårdsstyrelser ha under senare år för denna form av biträde tillämpat en avgiftsfri dag varje år. Skogsvårdsstyrelserna i tvenne län ha lämnat två avgiftsfria dagar. Inom några län har lämnats avgiftsfritt biträde eller tillämpats lägre taxa för ägare till smärre fastigheter. Inom vissa

153 skogsvårdsstyrelser ha debiterats olika belopp beroende på om länsjägmästaren eller annan tjänsteman biträtt skogsägaren. De aritmetiska medeltalen (19 skogsvårdsstyrelser) för tillämpade taxor vid lämnande av råd och anvisningar utgjorde under år 1944 för första dagen 5,89 kronor och för andra dagen 9,58 kronor. Under år 1939 utgjorde motsvarande medeltal respektive 3,00 och 6,37 kronor. Lämnandet av biträde vid s t ä m p l i n g har blivit en av skogsvårdsstyrelsemas huvuduppgifter, som krävt ett allt större antal förrättningsdagar. För dylikt biträde har i regel ersättning debiterats, även om förrättningen endast varat en dag. Endast inom trenne län har lämnats fri stämpling under en dag. Inom två av dessa län ha lämnats två avgiftsfria dagar. Högsta avgift för såväl första som andra dagens stämpling har utgjort 15 kronor per dag. För stämpling under tredje dagen och efterföljande dagar har inom några län tillämpa Is en avgift av 20 kronor per dag. Mindre bemedlade skogsägare och ägare till fastigheter med lågt taxeringsvärde ha inom vissa län erhållit kostnadsfri stämpling eller nedsättning i avgiften. Inom flertalet län har tillämpats den principen, att högre ersättning debiterats för stämplingar, för vilka ansökningar inkommit efter viss datum på hösten. Denna förhöjning har motiverats av att kostnaderna för skogsvårdsstyrelserna bliva högre för dessa stämplingar, som ej kunnat utföras i samband med andra förrättningar. De aritmetiska medeltalen (24 skogsvårdsstyrelser) av taxorna för biträde vid stämpling av gagnvirke utgjorde för första dagen 8,48 kronor och för andra dagen 10,48 kronor. Motsvarande medeltal utgjorde år 1939 respektive 4,19 kronor och 7,73 kronor. Förutom ovannämnda kontanta kostnader tillkommer, att markägarna inom ett flertal län äro skyldiga att hålla fri kost och logi samt i vissa fall även fria resor. Dylika bestämmelser gälla inom vissa län även vid lämnandet av biträde för övriga här i fortsättningen omnämnda åtgärder. Inom flertalet län tillämpas samma taxa för biträde vid s t ä m p l i n g a v v e d s k o g m. m. som för g a g n v i r k e s s t ä m p l i n g a r . För att uppmuntra skogsägarna till att anlita sakkunnig hjälp vid stämplingar på grund av de omfattande vedavverkningarna ha vissa skogsvårdsstyrelser ansett lämpligt att tillämpa lägre taxor för dessa förrättningar. Även före kristiden har inom en del län tillämpats lägre taxor vid klenskogsgallringar och dylikt. De aritmetiska medeltalen (24 styrelser) av taxorna för biträde vid stämpling av vedskog m. m. utgjorde år 1944 för första dagen 6,27 kronor och för andra dagen 9,98 kronor. Motsvarande medeltal utgjorde år 1939 respektive 2,62 och 6,38 kronor. Med hänsyn till betydelsen av att h y g g e s r e n s n i n g a r och även r ö j n i n g a r i plant- och ungskogar bliva utförda ha ett flertal skogsvårdsstyrelser lämnat kostnadsfritt biträde för arbetsledning under en och i enstaka fall under flera dagar vid utförandet av ifrågavarande åtgärder. Andra styrelser ha tillämpat en låg taxa. Den högsta avgift, som debiterats

154 för första dagens förrättning, är 12 kronor, vilken taxa tillämpats inom ett enda län. Skogsvårdsstyrelserna ha även ansett sig böra stimulera utförandet av s k o g s o d l i n g a r . Under år 1944 ha sålunda åtta av styrelserna lämnat en eller flera dagar kostnadsfritt biträde för arbetsledning vid skogsodlingsföretag. Vissa styrelser ha lämnat kostnadsfritt biträde, då skogsodlingen avsett av ålder kala marker. Den högsta taxan för första dagens förrättning har utgjort 15 kronor. De aritmetiska medeltalen (25 styrelser) av taxorna för arbetsledning vid skogsodlingar utgjorde för första dagen 5,84 kronor och för andra dagen 8,08 kronor. Motsvarande medeltal utgjorde år 1939 respektive 3,10 och 5,10 kronor. Omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas biträde vid s k o g s i n d e l n i n g o c h s k o g s u p p s k a t t n i n g har varierat avsevärt inom de skilda länen. Det är huvudsakligen inom södra Sverige, som skogsägarna låtit verkställa skogsuppskattningar. Inom tre län har ej lämnats biträde för ifrågavarande förrättningar. För utförandet av skogsindelningar och skogsuppskattningar ha skogsvårdsstyrelserna i regel debiterat ersättning enligt styrelsernas självkostnader. Inom skogsvårdsstyrelserna i mellersta och södra Sverige gäller i regel, att markägarna äro skyldiga att hålla f r i k o s t o c h l o g i samt i vissa fall även f r i a r e s o r . Inom norrlandslänen förekomma ej dylika bestämmelser med undantag för Gävleborgs län, där markägarna i vissa fall äro skyldiga hålla fri kost och logi för icke ordinarie personal. Inom flera av norrlandslänen äro skogsägarna skyldiga att mot skälig ersättning hålla kost och logi. Ersättning för resorna ingå i allmänhet i taxorna. Inom några län måste dock skogsägarna ersätta skogsvårdsstyrelsen för resorna eller lämna förrättningsmännen fri skjuts. De varierande taxebestämmelserna ha medfört en hel del olägenheter särskilt i de fall, då väsentligt olika taxor tillämpats inom angränsande eller närbelägna län. Olägenheterna ha under senare tider ökat på grund av att en del skogsvårdsstyrelser av ekonomiska skäl sett sig nödsakade att höja taxorna avsevärt. Det är givetvis ej skäligt, att vissa skogsägare inom landet för ett och samma arbete få vidkännas avsevärt större kostnader än andra. Olägenheterna i dessa avseenden ha blivit ännu mera uppenbara därigenom, att de högsta taxorna tillämpats inom de landsdelar, där skogens rotvärde varit lägst. Det av utredningen i det följande förordade finansieringssystemet understryker också behovet av enhetligare taxor. Under sådana förhållanden får det anses angeläget, att åtgärder snarast vidtagas i syfte att åstadkomma större enhetlighet i detta hänseende. Lämpligheten av att för varje slag av åtgärd tillämpa exakt samma taxa för alla skogsägare inom landet kan emellertid diskuteras. Sålunda ställa sig biträdesdagarna olika dyra för de skilda skogsvårdsstyrelserna, beroende på

155 förrättningsmännens olika löner samt olika resekostnader m. m. Hänsyn måste även tagas till skogsägarnas ekonomiska resurser samt till deras intresse och förståelse för betydelsen av en god skogsvård. Ett annat förhållande, som bör beaktas vid fixerandet av taxorna, är, att rotvärdena å skogen variera avsevärt inom olika landsdelar. Den omständigheten, att någon gren av verksamheten kan behöva stimuleras inom någon viss landsända, motiverar också, att taxebestämmelserna böra anpassas efter de särskilda förhållanden, som kunna råda på olika håll. Ur de synpunkter, som här ovan framförts, synes ändamålsenligt, att en normaltaxa upprättas. För att denna skall kunna anpassas efter de olika förhållandena inom skilda län bör emellertid finnas möjligheter att göra de avvikelser, som kunna vara påkallade. I samband härmed må erinras om att hushållningssällskapsutredningen i sitt betänkande (SOU 1942: 32) framhållit önskvärdheten av att enhetliga taxor tillämpas i största möjliga utsträckning inom skilda hushållningssällskap. Nämnda utredning föreslår, att taxorna därför böra utarbetas och fastställas av lantbruksstyrelsen. En förutsättning för tillämpandet av enhetliga taxor inom skogsvårdsstyrelserna synes också vara, att skogsstyrelsen fastställer desamma. Bestämmelserna om att skogsägarna skola hålla förrättningsmännen fri kost och logi ha vållat mycket missnöje från tjänstemännens sida. Framför allt gäller detta i fråga om länsskogvaktarna, vilken personal hänförts till viss rese- och traktamentsklass enligt besparingsreglementet för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare. Länsskogvaktarna anse, att de likaväl som andra tjänstemän själva böra få fritt välja inkvarteringsställe samt åtnjuta de förmåner, som stadgas i resereglementet. Genom tvång att bo hos skogsägarna skulle tjänstemännen kunna komma i en icke önskvärd beroende ställning. Klagomål ha även framställts från andra grupper av förrättningsmän, vilka funnit de täta ombytena av logi vara en olägenhet. Vissa skogsvårdsstyrelser anse, att bestämmelserna om fri kost och logi böra bibehållas av den orsaken, att det blir mindre betungande för skogsägarna att hålla fri kost och logi än att göra kontanta utlägg. Andra skogsvårdsstyrelser önska å sin sida slopa bestämmelserna bland annat på grund av att de förorsaka åtskilligt besvär ur bokföringssynpunkt. För skogsägarna skulle vinsten, såsom förut framhållits, bestå i att det kontanta utlägget blir mindre. Många gånger torde det emellertid ställa sig olägligt för skogsägarna att hålla kost och logi, särskilt med hänsyn till svårigheterna för jordbrukarna att erhålla kvinnlig arbetshjälp. Förmånen för skogsägarna med ifrågavarande bestämmelser är kanske därför ofta skenbar. Förhållandena å landsbygden i fråga om bland annat kommunikationer och inkvarteringsmöjligheter ha förändrats avsevärt, sedan bestämmelserna om fri kost och logi infördes. Med hänsyn härtill och till de omständigheter, som ovan berörts, synes det önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser slopas, i första hand för den ordinarie personalen. Även i fråga om annan personal torde det av många orsaker vara angeläget, att dessa själva få ordna sin inkvartering. Endast på särskilt avlägsna trakter kunna någon

156 gång svårigheter härigenom uppstå. För sådant fall bör skogsvårdsstyrelsen äga påfordra, att skogsägaren mot ersättning tillhandahåller förrättningsmannen kost och logi. Beträffande ersättning av resekostnader synes det mest ändamålsenligt, att dessa inkluderas i biträdestaxorna. Fördelning av resekostnaderna å olika skogsägare skulle nämligen förorsaka avsevärt arbete utan motsvarande nytta. Avsikten med biträdesverksamheten är att genom kompetenta biträden hjälpa skogsägarna att sköta sina skogar på ett sakkunnigt sätt. Skogsägarna böra därför till överkomliga kostnader kunna få hjälp vid förrättningar, som äro så krävande, att de ej själva kunna utföra dem på ett tillfredsställande sätt, och taxorna böra avpassas så, att skogsägarna ej dra sig för att anlita biträde från skogsvårdsstyrelserna. Å andra sidan få taxorna ej sättas så låga, att skogsägarnas självverksamhet minskas. För sådana förrättningar som stämplingar, vilka lör skogsägaren i regel så gott som omedelbart medföra en inkomst, bör en förhållandevis hög taxa kunna debiteras. För skogsodlingar, hyggesrensningar och andra åtgärder, där nyttan av åtgärden först efter avsevärd tid kommer skogsägaren till godo, kan det vara motiverat att tillämpa låga biträdestaxor, eventuellt en avgiftsfri dag. För allmän rådgivning om skogens skötsel och vård samt för upprättandet av enklare skogsvårdsplaner och dylikt, vilka verksamhetsgrenar nära sammanhänga med skogsupplysning, kan det också vara lämpligt att bevilja en avgiftsfri dag eller tillämpa en förhållandevis låg taxa. Mindre bemedlade skogsägare, för vilka biträdesavgiften kan vara betungande, böra kunna erhålla biträdeshjälp till lägre kostnader. Inom trakter, där skogen har mycket lågt rotvärde, kan det finnas anledning tillämpa låga taxor. Lägre taxor kunna också tänkas tillämpade, om landsting eller hushållningssällskap bevilja skogvårdsstyrelse särskilda anslag för att skogsägarna skola kunna få sakkunnig hjälp. För att bättre kunna planlägga och organisera stämplingsarbetet kan det inom vissa län vara motiverat att tillämpa en högre taxa för biträdeshjälp, som avser ansökningar, vilka inkommit efter viss fixerad datum. Det är synnerligen önskvärt, ej enbart att enhetliga taxor utarbetas utan även att taxebestämmelserna i möjligaste mån förenklas. En förenkling torde kanske kunna åstadkommas därigenom att vissa grundtaxor införas, vilka kunna tillämpas för olika slag av åtgärder. Från dessa skulle kunna göras avdrag (rabatter) allt efter olika inverkande omständigheter. I vissa fall kunna särskilda tillägg vara motiverade. Slutligen må erinras om att skogsägarna under lång tid tillbaka vant sig vid de tillämpade taxorna och att en ändring, som skulle innebära oförmånligare taxor, därför måste genomföras successivt för att skogsvårdsintresset ej skall hämmas. På grundval av de sålunda angivna allmänna principerna för taxesätining har utredningen upprättat vid detta betänkande såsom bilaga fogad promemoria med utkast till normaltaxor och anvisningar rörande taxornas tilllämpning (bil. 17).

157 Utredningen har icke ansett sig böra taga ställning till hur de särskilda skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor skola vara utformade. Förslagets genomförande har utredningen tänkt sig kunna ske sålunda, att de särskilda styrelserna årligen antaga taxebestämmelser med tillämpning av normaltaxorna samt att taxorna granskas och fastställas av skogsstyrelsen. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för återväxtens befrämjande förutsätter bland annat, att styrelserna i ökad omfattning tillhandahålla skogsägare frö och plantor. För försäljning av dylikt skogsodlingsmaterial ha skogsvårdsstyrelserna hittills i regel betingat sig priser, som avsetts motsvara styrelsernas självkostnader. Någon anledning att frångå denna prissättningsprincip torde icke föreligga. Utredningen förutsätter således, att skogsvårdsstyrelserna vid försäljning av frö och plantor betinga sig priser, som täcka självkostnaderna. I dessa kostnader synas i förekommande fall böra inräknas sådana utgifter som andel i amortering och förräntning av anskaffningskostnad för plantskolor och klängstugor. Givetvis kunna särskilda förhållanden, såsom till exempel villkorsbestämmelser vid anslag från landsting eller hushållningssällskap, i vissa fall föranleda nedsättning av priset, men detta rubbar icke principen, att inkomster och utgifter för verksamheten böra balansera. Kostnaden för insamling av kött kan under goda fröår som det innevarande bli betungande för skogsvårdsstyrelserna. I syfte att de skogsvårdsstyrelser, som ha sämre ekonomi, icke på grund därav skola hindras att tillvarataga frötillgången, har skogsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 september 1945 hemställt, att för innevarande budgetår å tilläggsstat för kapitalbudgeten måtte anvisas ett reservationsanslag å 500 000 kronor under fonden för förlag till statsverket för anskaffning av barrträdsfrö. Ur denna fröfond skola enligt skogsstyrelsens förslag skogsvårdsstyrelserna kunna erhålla räntefria lån för fröanskaffning och vad därtill hörer. Proposition i ämnet har avlåtits till 1945 års höstriksdag. Inkomst av kapital. Såsom framgår av redogörelsen för skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ekonomiska förhållanden, ha flera styrelser för närvarande ganska betydande kapitaltillgångar. Utredningen föreslår nedan i avd. V, att styrelserna överlag beredas tillfälle att intill ett visst belopp reservera medel. Därjämte har utredningen uttalat önskemålet, att styrelserna i större utsträckning än för närvarande få möjlighet att anlägga skogsvårdsgårdar. Man torde alliså kunna räkna med att skogsvårdsstyrelserna även i fortsättningen komma att uppbära inkomst av kapital och fastigheter samt att med tiden en utjämning i detta hänseende de olika styrelserna emellan kommer att äga rum. Utredningen har för sin del funnit skäligt, att dessa inkomster i likhet med biträdesersättningarna medräknas vid uppskattningen av skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov. Ortsbidrag. Enligt utredningens mening måste det anses vara av värde för skogsvårdsstyrelsernas lokala förankring och skogsägarnas känsla av

158 samhörighet inom ett och samma skogsvårdsstyrelseområde, att landsting och hushållningssällskap, vilka alltifrån styrelsernas tillkomst bidragit till deras finansiering, icke avhållas från att även i fortsättningen bevilja dylika anslag. Med hänsyn härtill förordar utredningen, att beviljade ortsbidrag icke avräknas på skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov. Utredningen förutsätter, att ortsbidragen i regel komma att förknippas med särskilda villkor angående medelsanvändningen, såsom exempelvis att undervisningsverksamheten i visst avseende skall intensifieras eller att biträde å mindre fastigheter skall lämnas mot nedsatt taxa etc. Skogsvårdsavgifter. Under förutsättning att enligt kommunalskatteberedningens förslag (SOU 1942:34) skogsaccisen avskaffas, har beredningen uttalat, att det knappast kan ifrågakomima att endast för de relativt låga skogsvårdsavgifternas skull behålla en särskild virkestaxering. Kommunalskatteberedningen anser emellertid, att det icke bör möta några svårigheter att finna en annan grund för uttagande av skogsvårdsavgifter. Någon sådan grund har beredningen icke ansett sig behöva anvisa, närmast därför att beredningen utgått från att frågan därom skulle behandlas i samband med frågan om sättet för skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering. I det följande förutsattes, att, om skogsaccisen avskaffas, särskild virkestaxering enbart för skogsvårdsavgifternas del icke lämpligen kan bibehållas och att alltså andra utvägar för uttagande av skogsvårdsavgifter måste sökas, om sådana avgifter fortfarande skola utgå. Det förtjänar i detta sammanhang erinras om att virkestaxeringen tjänar som underlag för den nuvarande officiella avverkningsstatistiken och att virkestaxeringens upphörande ur statistisk synpunkt skulle innebära en väsentlig förlust. Utredningen har, då den sålunda haft att behandla frågan om skogsvårdsavgifterna, biträtts av överkontrollören i domänstyrelsen jägmästaren Gösta Olhammar, som av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställts såsom skatteexpert till utredningens förfogande. Enligt nu gällande grunder utgår skogsvårdsavgift å det rotvärde, som taxeras till skogsaccis. I princip är skogsaccisen en utbruten del av den kommunala fastighetsskatten på växande skog. Denna skatt har repartiserats så, att en del uttages i förhållande till 4 procent av det taxerade skogsvärdet, d. v. s. en beräknad, genomsnittlig avkastning, och resten (egentligen svarande mot 2 procent på skogsvärdet) uttages i form av accis på den verkliga avkastningen, då denna faller. Vid utformningen av denna princip för uttagande av skogsaccis har avkastningen emellertid icke bestämts såsom nettoavkastning efter skogsbrukets samtliga verkliga inkomster och utgifter, utan virkestaxeringen grundas på en avkastning — det taxerade rotvärdet — som beräknas efter normala bruttopriser och omkostnader i samband med avverkningen för virke till avsalu samt ny- eller ombyggnad. Det är sålunda en på visst sätt normaliserad bruttoavkastning, som ligger till grund för skogsaccisen. Den är i förhållande till nettoavkastningen ofullständig på inkomstsidan, där vissa mindre betydande inkomster av annat än virke (t. ex. upp-

159 låtelser av jakt, bete, slätter, grustäkt etc.) icke upptagas, och särskilt ofullständig på utgiftssidan, där bland omkostnaderna icke få avräknas allmänna förvaltningskostnader. Dessutom bör beaktas, att den del av avkastningen, som åtgår för fastighetens eller sambrukad fastighets behov av bränsle samt reparations-, slöjd- och stängselvirke, är undantagen från taxering till skogsaccis. Av praktiska och taxeringstekniska skäl har man dessutom gjort den begränsningen, att accisplikt inträder först, då det inom kommunen taxerade rotvärdet för den skattskyldige uppgår till 100 kronor. Även med de avvikelser från skogsbrukets nettoavkastning, som det taxerade rotvärdet sålunda uppvisat, torde detta värde som underlag för skogsaccisen och därmed även för skogsvårdsavgifterna likväl få anses ha karaktär av representativ avkastning, i den mån fastighets skogstiilgång realiseras genom avverkning. Detta förhållande är av viss betydelse, då det gäller att söka en annan taxeringsgrund för skogsvårdsavgifterna, om skogsaccisen bortfaller. Det ligger givetvis närmast till hands att då undersöka, om underlag för uttagande av skogsvårdsavgifter skulle kunna erhållas genom den vanliga inkomsttaxeringen och därvid lämnade uppgifter om skogsbrukets inkomster och utgifter, eventuellt med erforderliga kompletteringar. I inkomstdeklarationerna redovisas på de särskilda jordbruksbilagorna under vissa angivna rubriker kontantinläklerna av skogsbruk (för upphugget virke, för virke på rot och för skog i samband med fastighetsförsäljning), medan kontantutgifterna — frånsett skogsaccis och skogsvårdsavgift m. m. — icke särskiljas utan redovisas under gemensamma rubriker för jordbruk och skogsbruk (de viktigaste äro kontanta arbetslöner till fast anställd driftspersonal, till dagavlönade och till ackordsarbetare). I nuvarande skick äro dessa uppgifter i jordbruksbilagan icke användbara för beräkning av skogsbrukets nettoavkastning. Den naturliga gemenskapen med jordbruket, vad utgifterna beträffar, är därvid av avgörande betydelse. Detta förhållande har för olika skatteutredningar berett svårigheter vid ordnande av skogsbrukets inkomstbeskattning. Kommunalskatteberedningen anför sålunda från 1928 års kommunalskatteproposition (nr 213, s. 205) följande. Viktigast syntes emellertid vara de svårigheter, som mötte att i praktiken avskilja .skogsbruksinkomsten från den rena jordbruksinkomsten. Att urskilja, vilken bruttoavkastning som härrörde från det ena eller det andra, torde visserligen ej förefalla så svårt; annorlunda ställde det sig på utgiftssidan. En person med jordbruk och skogsbruk hade alltid i stor utsträckning gemensamma omkostnader, som måste fördelas: gemensamma dragare och övriga inventarier samt gemensam arbetskraft. Att avgöra vad som skulle anses belöpa på det ena och det andra kunde även för vederbörande själv vara svårt nog. Kommunalskatteberedningen har vid sina undersökningar också funnit, att man endast genom en schablonmässig bestämning av de på skogsbruket belöpande omkostnaderna skulle kunna särskilja resultaten för jordbruk och skogsbruk, men att en sådan bestämning skulle medföra så stor osäkerhet, att den icke kunde förordas för inkomstbeskattningens del. Därmed är dock icke sagt, att en liknande bestämning för erhållande av nettot för

160 virkesavkastningen icke skulle kunna i och för sig godtagas för uttagande av skogssvårdsavgifter. På ett underlag för de relativt låga skogsvårdsavgifterna behöver man nämligen icke ställa så stora fordringar på materiell riktighet och rättvisa, som när det gäller en progressiv inkomstbeskattning. Att genomföra en nettoberäkning med ledning av jordbruksbilagans bruttointäkter av virke och schablonmässigt bestämda omkostnader för samma virke, vilka omkostnader i regel äro sammanslagna med jordbrukets, är emellertid ganska komplicerat. Omkostnaderna för virket torde nämligen alltid behöva bestämmas för varje sortiment för sig, enklast kanske till viss procent av brutto för sortiment såsom skett vid taxering till krigskonjunkturskatt för skogsbruk. Då jordbruksbilagan upptager bruttointäkterna av upphugget virke i en gemensam summa, skulle denna alltså (liksom också värdet av virke till ny- eller ombyggnad) behöva uppdelas på bruttointäkter för varje sortiment, som ansågs böra särskiljas med hänsyn till omkostnadernas olika andel av bruttot. Ett sådant förfarande är praktiskt taget liktydigt med en ny virkestaxering, fastän i något enklare form än den nuvarande. Även om det på en sådan speciell taxering med en på lörhand fastlagd omkostnadsschablon skulle ställas mindre fordringar från taxeringsmyndigheterna och åsamkas mindre besvär för de skattskyldiga, skulle likväl ett taxeringsförfarande kvarstå, som för sitt ändamål torde förorsaka förhållandevis mycket arbete och besvär för alla berörda parter och dessutom skulle belasta det allmänna med särskilda kostnader. En lösning av den föreliggande frågan med utnyttjande av uppgifter till den vanliga inkomsttaxeringen anser därför utredningen icke förtjäna att närmare undersökas. En tänkbar möjlighet vore att uttaga skogsvårdsavgift i form av ett slags omsättningsskatt vid försäljning av virke. Detta skulle emellertid vara förenat med stora praktiska svårigheter. Bland annat växlar skogsinkomsten mycket för en och samma virkesenhet, beroende på om försäljning och leverans sker på rot eller upphugget, i senare fallet i skogen, vid väg eller flottled, på konsumtionsort eller vid fabrik etc, och olika procentsatser skulle därför behöva tillämpas på olika slags försäljningar. Om skatten skulle tagas ut av säljaren, finge man ett mycket stort antal skatte- och redovisningsskyldiga — dock givetvis mycket färre än om köparna skulle betala skatten. Vidare skulle krävas ett särskilt deklarations- och redovisningsförfarande, vilket torde vara omöjligt att kontrollera, då bokföringsskyldighet icke föreligger för skogsägarna. Även om man kunde bortse från felaktig och ofullständig redovisning, bleve förfarandet komplicerat och kostsamt i förhållande till de avgifter det gäller. Icke heller denna metod torde sålunda vara praktiskt användbar. Förslag har också framkommit att använda produkten av skogsmarksareal, bonitet och relativ skogstillgång såsom norm för uttagande av skogsvårdsavgifter, d. v. s. att uttaga avgifterna på virkesförrådet eller tillväxten. Detta skulle innebära, att man finge en kvantitativ mätare för avgiften, medan den hittills ansetts böra bestämmas efter avkastningens värde. Enligt utredning-

161 ems mening kan man icke utesluta värdefaktorn vid en jämförelse av detta shag fastigheter emellan. Det kan nämligen icke vara riktigt att belasta en sk;og, vars avsättningsläge är dåligt, med lika stora avgifter som en i övrigt likvadan skog med utmärkt avsättningsläge. Vid samma bonitet och relativa skcogstillgång kunna sålunda skogar exempelvis i Västernorrlands län och de: södra länen, såsom Göteborgs och Bohus län, icke rimligen taxeras till sannma skogsvårdsavgift. Detta gäller även om man anlägger intressesynpunkten!: skogarna i de sydligare länen kräva av många anledningar, som samimanhänga med deras större värdeproduktion, en mera ingående behandling o c h vård än skogsmarker av samma bonitet och bestockning i nordligare bedägna områden. Frånsett den sakliga svagheten i detta förslag medför det i ttekniskt avseende, att en ny ulräkning av ett avgiftsunderlag skulle behöivas. Med hänsyn till det anförda har utredningen icke ansett en närmare umdersökning erforderlig angående utformningen av en skogsvårdsavgift enlifgt denna linje. Skogsvårdsavgifternas nuvarande underlag, det till skogsaccis taxerade rotväirdet, representerar, såsom förut nämnts, skogens värdeavkastning i den niiån fastighets skogstillgång realiseras genom avverkning. Skulle denna avkaistning (bortsett då från det icke accispliktiga, mindre värdefulla husbehmvsvirket) utfalla jämnt, borde taxeringen bekvämare kunna ske på dess kaipitaliserade värde, sådant detta bestämts för skogen vid allmän fastigheitstaxering. Taxering av den årliga skogsavkastningen eller dess kapitaliseirade värde vid fastighetstaxering torde principiellt sett kunna anses innebäira samma sak. I det nuvarande systemet med skogsaccis är det ju ojämnh e t e r n a i skogsavkastningen, som varit ett mycket uppmärksammat motiv föir accisen såsom skatteform; skogsägaren och avverkaren ha haft medel attt betala skatten, då avkastningen faller. För skogsvårdsavgifternas del ha de3ssa ojämnheter icke haft gynnsamma verkningar utan tvärtom. Skogsvåirdsstyrelsernas ekonomi har därigenom blivit beroende av konjunkturväixlingarna på virkesmarknaden på ett sätt, som förorsakat svårigheter för ampassning av organisationen och avgränsningen av arbetsuppgifterna på läingre sikt. Om skogsaccisen bortfaller, borde man alltså för skogsvårdsavgiifterna sträva efter att få ett stabilare underlag än hittills. Med hänsyn härtilll böra skogsfastigheternas taxeringsvärden vara väl ägnade som sådant umderlag under förutsättning, att en debitering av skogsvårdsavgiften efter taxeringsvärdena även ur andra på frågan inverkande synpunkter kan befimnas ändamålsenlig och genomförbar. Mot de skogliga taxeringsvärdena som underlag för skogsvårdsavgifternas utttagande torde man i anslutning till vad här ovan nämnts icke kunna anföira några erinringar av principiell natur. En övergång från att belasta skcogsavkastningen med en viss avgift till att i stället taga ut motsvarande awgift på det kapitalvärde — taxeringsvärde — som kan anses vara bestämt a v samma avkastning, bör närmast vara att betrakta som en lämplighetsfriåga och en teknisk angelägenhet. Om det sålunda ansetts naturligt att ankmyta skogsvårdsavgifterna till accisen, så länge denna består, kan det vara 111 — 458673.

162 lika naturligt att, om accisen bortfaller, lägga skogsvårdsavgifterna på skogens taxeringsvärde. Skulle skogsvårdsavgifterna ha varit höga, hade det kanske varit ömtåligt att belasta skogsfastigheterna med årligen utgående avgifter, oavsett om skogen lämnar någon avkastning till gäldande av sådana avgifter eller ej. De vanliga betänkligheterna mot fastighetsbeskattning hade då kommit att inverka på frågans bedömning. Om skogsvårdsavgifterna, lagda på taxeringsvärdena, bibehållas på ungefär samma låga nivå som de hittillsvarande avgifterna, torde de icke komma att medföra någon sådan belastning på skogsbruket, som kan anses bliva för skogsägaren kännbar. Med hänsyn till de prestationer från skogsvårdsstyrelsernas sida, som skogsvårdsavgifterna skola utgöra ersättning för, kan det väl också med fog göras gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna är mera berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgifternas uttagande blev fastlagd. Skogsvårdsstyrelserna ha nämligen efter hand kommit att tilldelas ökade arbetsuppgifter i fråga om de enskilda skogarnas skötsel och vård. Utöver de grundläggande uppgifterna att kontrollera skogsvårdslagstiftningens efterlevnad och att biträda enskilda skogsägare framförallt vid skogsodlingsarbeten ha skogsvårdsstyrelserna så småningom kommit att omhändertaga övervägande delen av stämplingsarbetena på sådana enskilda skogar, där skogligt utbildad arbetskraft saknas. Härtill komma skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om röjnings- och markberedningsåtgärder, skogsdikningar, vägbyggnader, skogsbetesreglering m. m. samt deras handledning överhuvud taget, när det gäller de enskilda skogarnas skötsel och ekonomiska tillgodogörande på längre sikt. Det k a n med hänsyn härtill synas naturligt, att som motprestation från skogsägarna lämnas ett fortlöpande ekonomiskt stöd, som icke bör vara beroende av om avverkningarna ett visst år göras mindre eller större och av de växlande priserna på skogens produkter. I inånga fall torde det väl vara så, att skogar, som av olika anledningar icke kunna lämna någon avkastning eller endast obetydlig sådan, kunna vara i största behov av det biträde vid skogens återuppbyggnad, som särskilt åligger skogsvårdsstyrelserna. Det kan då knappast finnas något skäl för att, såsom fallet nu är, skogsägaren icke skall behöva lämna någon ersättning i form av skogsvårdsavgift, förrän sådana skogsmarker komma i det skick, att de på nytt giva beskattningsbar avkastning. I stället synes en årlig avgift även i sådana fall vara särskilt berättigad. Med ökad bestockning följa kontinuerliga arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelserna av alla övriga slag, som ovan nämnts, och en lämpligt avvägd årlig skogsvårdsavgift som ersättning härför torde överhuvud taget vara väl motiverad. Om skogsvårdsavgifterna skola debiteras på de skogliga taxeringsvärdena, har man som underlag att välja på antingen det taxerade skogsvärdet eller det taxerade skogsvärdet plus skogsmarksvärdet. Såsom tidigare framhållits kan det nuvarande underlaget för skogsvårdsavgifterna — rotvärdet vid skogsaccis — anses motsvara en rörlig del av skogsvärdet vid fastighets-

163 taxering. Detta förhållande skulle kunna tala för att debiteringen av skogsvårdsavgifterna borde ske på skogsvärdet. Emellertid är det ju så, att skogens taxeringsvärde fastställes genom en kapitalisering av den årliga avkastningen. Av det sålunda kapitaliserade värdet avskiljes skogsmarksvärdet efter vissa normer och resten utgör skogsvärde. Motsvarigheten till skogsavkastningen som underlag borde med hänsyn härtill närmast vara skogens totala taxeringsvärde, d. v. s. skogsvärde plus skogsmarksvärde. Vilket alternativ som väljes blir beroende av om skogsvårdsavgift lämpligen anses böra uttagas på skogsmarksvärdet. Under hänvisning till ovan omtalade fall, då skogar ha relativt ringa skogstillgång och följaktligen lågt skogsvärde, bör det med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas arbete på sådana skogar vara fullt befogat att debitera skogsvårdsavgifter även på skogsmarksvärdena. Det samlade taxeringsvärdet för skogsmark och skog torde nog få betraktas som det mest rättvisande underlaget för skogsvårdsavgifternas uttagande vid växlande skogstillgång. Att även medräkna taxeringsvärdet för »övrig mark» bör icke ifrågakomma; i viss utsträckning får dock även dylik mark nytta av skogsvårdsstyrelsernas skogsdikningsverksamhet. Till belysning av hur en debitering av skogsvårdsavgift på taxeringsvärdena skulle verka, ha gjorts sammanställningar om erforderlig avgift för erhållande av samma inkomst för varje län, som hittills uttagna skogsvårdsavgifter givit, i medeltal räknat under åren 1928—1942 med de för respektive perioder gällande taxeringsvärden som underlag, dels för samtliga skogar på landsbygden (bil. 18), dels för kronoskogar och ecklesiastika skogar (bil. 19). Beräkningarna åsyfta närmast att visa, vilken genomsnittlig utdebitering som erfordras för att skogsvårdsavgifterna skola hållas vid medeltalet för åren 1928—1942. Av den första av dessa bilagor framgår, att i de skilda länen en utdebitering av minst 0,5 och högst 1,5 promille motsvarar nämnda medeltal. I 8 län skulle utdebiteringen kunna hållas lägre än 0,8 promille, i 13 län skulle den växla mellan 0,8 och 1,2 promille och endast i 3 län skulle den behöva uppgå till 1,4 å 1,5 promille. För hela landet skulle den genomsnittliga utdebiteringen bli 1,1 promille. De framkomna talen bekräfta, att om skogsvårdsavgifterna uttagas på taxeringsvärdena för skog och skogsmark, komma utdebiteringarna att kunna hållas låga och i vart fall inom mycket rimliga gränser. I den senare av nyss nämnda bilagor visas utfallet av en skogsvårdsavgift, lagd på taxeringsvärdena för kronoskogar och ecklesiastika skogar. För åren 1928—1942 skulle en sådan avgift från dessa skogar ha givit för hela landet 280 000 kronor eller 14 procent av avgiften för samtliga skogar. Inom flertalet län är den procentuella andelen från krono- och ecklesiastika skogar lägre än 14 procent; av 4 län med högre procenttal är det endast i Västerbottens och Norrbottens län med 33 respektive 50 procent, som avgifterna från dessa skogar äro av särskilt stor betydelse. Storleken av den procentuella andel av en skogsvårdsavgift å taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog, som enligt det preliminära resultatet av 1945 års allmänna fastighetstaxering skulle komma att belöpa på kronoskogar, framgår av bilagda sam-

164 inanställning (bil. 20); motsvarande uppgifter beträffande andra allmänna skogar ha ännu ej stått att erhålla. I genomsnitt för hela landet skulle andelen uppgå till 10 procent; för Västerbottens och Norrbottens län skulle den utgöra 32 respektive 44 procent. Frågan, huruvida skogsvårdsavgifter böra uttagas från samtliga skogar eller endast från de skogar, som ligga under tillsyn och kontroll av skogsvårdsstyrelserna, får en ganska god siffermässig belysning i ovan nämnda sammanställningar, eftersom krono- och ecklesiastika skogar äro så helt dominerande utanför skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Domänstyrelsen har vid flera tillfällen gjort framställningar om sådan ändring i grunderna för nu utgående skogsvårdsavgifter, att dessa icke skulle utgå å virke från kronoskogarna. Dessa framställningar ha icke vunnit bifall. Vid en omläggning av sättet för avgifternas uttagande får frågan förnyad aktualitet. Från rent principiell utgångspunkt, d. v. s. att skogsvårdsavgiften ulgör ersättning till skogsvårdsstyrelserna för deras arbete på skogar under skogsvårdslagen, bör avgiften icke uttagas från andra än dylika skogar. För kronoskogar, ecklesiastika skogar, renbetesfjällens skogar, städers och andra allmänna skogar torde skogsvårdsavgifterna betraktas som en pålaga utan motprestation från det allmännas sida. Några tekniska hinder att undantaga dessa skogar från en skogsvårdsavgift, lagd på taxeringsvärdena, torde icke föreligga. Emellertid leder samma resonemang till att jämväl enskildas skogar under ordnad förvaltning, såsom bolags- och godsskogar, borde undantagas från skogsvårdsavgift, då ju skogsvårdsstyrelserna i regel icke taga annan befattning med dessa skogar än vad som hör till övervakandet av skogslagarnas efterlevnad. Detta gör, att en gränsdragning mellan avgiftsbelagda skogar och sådana skogar, som ur denna principiella synpunkt borde vara fria från avgift, i praktiken bleve besvärlig och underkastad ständiga förändringar. Med hänsyn härtill och då ett undantagande av de nämnda skogarna skulle medföra avsevärd merbelastning av övriga skogar, har utredningen ansett sig böra förorda, att om skogsvårdsavgift fortfarande skall utgå, avgiften liksom hittills skall utgöras lör alla skogar. För närvarande uttages icke (skogsaccis och) skogsvårdsavgift för avverkningen av virke dels till husbehov och dels till avsalu, då det taxerade rotvärdet inte uppgår till 100 kronor. Fråga blir då, huruvida motsvarande avgiftsfrihet bör beredas, om skogsvårdsavgift skall uttagas på taxeringsvärdena. Vad först beträffar husbehovsvirket, kan den nuvarande avgiftsfriheten icke sägas vara betingad av principiella skäl. Detta virke är avkastning lika väl som saluvirket, och om beskattningen skall läggas på avkastningen eller dess kapitaliserade värde, borde i princip värdet av husbehovsvirket även inräknas. Avgiftsfriheten torde närmast ha föranletts av hänsyn till de avgiftsskyldiga och till de praktiska svårigheter, som sammanhänga med deklarationsskyldighet och kontroll. Att med de skogliga taxeringsvärdena som grund för skogsvårdsavgift föreskriva motsvarande avgiftsfrihet synes varken vara lämpligt eller praktiskt. För sådant ändamål skulle behövas en

165 särskild uppskattning av värdet av skog för husbehov vid fastighetstaxeringen, vilket icke kan ske annat än med användande av grova schabloner, och detta skulle ytterligare komplicera taxeringen. Man kan nog utgå ifrån att en dylik anordning enbart för att åstadkomma ett redovisnings värde för skogsvårdsavgiften måste väcka liknande betänkligheter av taxeringsteknisk natur, som på sin tid restes mot att — med skogsvårdsavgift enligt nu gällande grunder — draga in husbehovsvirket under avgiftsplikt. På mindre skogsbruk ske uttagen för husbehov vanligen utan skogsvårdsstyrelsernas medverkan, men på medelstora och större skogsbruk torde de ofta ingå som ett naturligt led i stämplingsarbetet e t c Om de allra minsta skogarna kunde på ett enkelt sätt undantagas från taxering till skogsvårdsavgift, skulle därmed en viss hänsyn ha tagits till de förhållanden, som i nuvarande system medfört befrielse från skogsvårdsavgift för husbehovsvirke. Detta skulle åtminstone i viss mån kunna ske, om skogsvårdsavgift icke uttoges för fastigheter med taxeringsvärde för skog och skogsmark understigande ett visst minimivärde eller om en viss minimiavgift stipulerades lör debitering. Ett sådant undantag skulle sålunda även bli en motsvarighet till nuvarande befrielse från skogsvårdsavgift för lägre taxerat rotvärde än 100 kronor. Med hänsyn till arbetet med debitering och uppbörd torde en viss minimigräns för avgiftsplikt böra fastläggas, även om man utgår från taxeringsvärdena som underlag. Om man vid bestämmande av en sådan minimigräns väljer taxeringsvärdets storlek eller en viss minsta skogsvårdsavgift, beräknad efter ett fastställt promilletal, torde för debiteringen vara av mindre betydelse, då man ju även efter promille tal r ä k n a r ut vilket taxeringsvärde, som är gränsvärdet för minimiavgiften, och debiterar på alla överskjutande taxeringsvärden. Det vore givetvis önskvärt, om gräns dragningen kunde göras så, att samma fastigheter folie under gränsen oavsett ändringar i taxeringsvärdenas nivå eller i promilletalen för debitering av skogsvårdsavgift. Om en viss gräns fastslås, bör man emellertid sedermera vid ändringar i den skogliga taxeringsnivån eller promilletalen kunna, om så erfordras, taga hänsyn härtill och i görligaste mån förskjuta gränsen, så att alltför stora rubbningar undvikas i den grupp fastigheter, som därigenom undantages från skogsvårdsavgift. Med ledning av materialet från 1938 och 1945 års allmänna fastighetstaxeringar ha vissa kalkyler gjorts för erhållande av en lämplig gränsdragning. Utredningen har därvid antagit, att skogsvårdsavgiften utgår med 1,25 promille av taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog samt att allmänna skogar icke undantagas från avgiftsplikt. Vid 1945 års allmänna fastighetstaxering har skogsmark och växande skog åsatts följande taxeringsvärden enligt beredningsnämndernas förslagstaxering: Skogsmarksvärde Skogsvärde

698 192 700 kr. 2 432 940 000 » . Summa 3 131 132 700 kr.

166 Med en avgift på 1,25 promille skulle erhållas cirka 3,9 miljoner kronor. Med ledning av uppgifter från grundmaterialet till undersökningen om taxeringsutfallet vid 1938 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1943:23), avseende taxeringsvärden, areal skogsmark och taxeringsenheternas antal m. m. för enskilda skogar, kan en ungefärlig beräkning göras om huru stora avgiftsbelopp, som bortfalla, om de minsta skogsfastigheterna undantagas från avgiftsplikt. Den minsta grupp, som särskilts i nämnda utredning, omfattar fastigheter om 0—24,9 hektar skogsmark i Norrland och 0—9,9 hektar skogsmark inom Svealand och Götaland. Om man antager, att 1938 års taxeringsvärden för dessa små skogsfastigheter höjts i samma proportion som taxeringsvärdena för samtliga skogsfastigheter i respektive landsdelar, skulle deras andel i totala taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog kunna beräknas sålunda: Beräknat Enligt 1938 års taxering Genomsnittlig höj- taxeringsTaxeAreal Antal ringsvärde ning 1945 värde 1945 skogsmark taxerings1 000 kr. 1 000 kr. % 1000 ha enheter 35 010 34 26 127 398 35 6 0 1 32 594 70 19 173 154 32 357 44 581 51 29 524 222 47 596

I Norrland 0—24,9 ha I Svealand 0— 9,9 ha I Götaland 0— 9,9 ha Summa 1 1 5 5 5 4

74 824

—

112 185

365 468

22 271

2 064 532

—

3 131 133

32%

3,5 %

3,6 %

—

3,6%

Summa för alla skogsfastigDe minsta taxeringsenheter-

Eftersom hektarvärdet inom de angivna storleksgrupperna synes hålla sig vid ungefär 90 kronor i Norrland och 200 kronor i Svealand och Götaland, kan taxeringsvärdet per enhet grovt beräknas ligga mellan 2 000 och 2 500 kronor för de taxeringsenheter inom respektive grupper, som ha den största skogsmarksarealen. Om det lägsta taxeringsvärde, vara skogsvårdsavgift skulle utgå, sättes till 2 000 kronor eller eventuellt 2 400 kronor, vilket innebär en minsta avgift vid 1,25 promilles utdebitering av 2,50 kronor eller 3,00 kronor, torde detta medföra, att de totala avgifterna endast minskas med 3 å 4 procent, men att taxering, debitering och uppbörd icke behöva förekomma för 25 a 30 procent av alla taxeringsenheter. Minskningen kan anslås till 100 000 a 150 000 kronor för 90 000 å 110 000 taxeringsenheter. Under nu angivna förutsättningar torde sålunda få anses lämpligt, att den nedre gränsen för taxering till skogsvårdsavgift sättes vid ett sammanlagt taxeringsvärde för skogsmark och skog av 2 000 kronor. Det gränsvärde, som fastställes, synes böra avse en ägares samlade skogsinnehav inom en kommun. Det torde nämligen icke vara lämpligt att binda gränsvärdet till begreppet taxeringsenhet. En och samma person kan äga flera fastigheter, antingen med skilda taxeringsvärden eller med gemensamt värde för skogen. Nuvarande bestämmelser kunna i detta hänseende få olika tillämpning, och det vore därför önskvärt, om taxeringsvärdet å skogsinne-

167 havet inom kommunen och icke eventuellt uppdelade sådana värden bleve bestämmande för berörda gränsvärde. Med ledning av jordbruksräkningen 1937 och utfallet av 1938 års allmänna fastighetstaxering har utredningen gjort vissa uppskattningar för att utröna, hur stor belastning en skogsvårdsavgift av 1,25 promille på 1945 års taxeringsvärden av skog och skogsmark skulle komma att medföra för vissa typfastigheter i olika delar av landet. Av denna undersökning, för vilken närmare redogöres i bilagda promemoria (bil. 21), framgår bland annat följande. En fastighet med 15 hektar skogsmark har genomsnittligen 2—5 hektar åker i alla de län, för vilka uppskattningar gjorts. För en fastighet av denna storleksordning skulle ingen skogsvårdsavgift komma att utgå i Västerbottens län; inom övriga län skulle avgiften hålla sig mellan 3 och 5 kronor. En fastighet med 150 hektar skogsmark har genomsnittligen 10—20 hektar åker i Västerbottens län och 30—50 hektar åker i Kristianstads län. Skogsvårdsavgiften för en dylik fastighet skulle uppgå till cirka 10 kronor i det förra och cirka 66 kronor i det senare länet. Om skogsvårdsavgiften sättes högre än 1,25 promille, innebär varje ökning om 0,1 promille en förhöjning om 8 procent av de sålunda exemplifierade avgiftsbeloppen för olika fastigheter. Promilletalet för en skogsvårdsavgift på taxeringsvärdena torde kunna fastställas antingen enhetligt för hela landet eller för varje särskilt landstingsområde. I båda fallen kan fastställelsen avse löpande fastighetstaxeringsperiod eller kalenderår. Om enhetligt eller olika promilletal skall tillämpas, torde bero på hur finansieringen i övrigt skall ske med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas skiftande medelsbehov; från taxeringssynpunkt, som här närmast avhandlas, h a r det ingen betydelse, vilket sätt som befinnes lämpligt. Vad däremot angår frågan om fastställelseperiodens längd, skulle det underlätta taxering och debitering, om promilletalen bleve fastställda för den period av år, som taxeringsvärdena gälla. I detta sammanhang bör framhållas, att en omläggning av skogsvårdsavgiften till att utgå på taxeringsvärdena ur teknisk och kontrollsynpunkt innebär stora fördelar framför nuvarande system. Man får en taxering och debitering, som ger säkerhet för att varje avgiftsskyldig också blir påförd skogsvårdsavgift, vilket med nuvarande deklarationsförfarande är i hög grad beroende på hur kontrollen sker vid taxeringen, närmast genom där arbetande sakkunniga, vilka i regel äro länsskogvaktarna. Utövandet av denna kontroll torde på många håll vara förenat med svårigheter. En omläggning av skogsvårdsavgiften skulle sannolikt medföra avsevärda fördelar för skogsvårdsstyrelserna i detta hänseende. Skogsvårdsavgifterna intaga en särställning i skattesystemet. De ha ju tillkommit närmast som ett vederlag från skogsägarna för de tjänster, som i fråga om skogens skötsel och vård lämnas dem av skogsvårdsstyrelserna. Själva rättsgrunden för skogsvårdsavgifterna bygger alltså på intresseprincipen. Utredningen har ansett sig sakna anledning att taga ställning till den ter-

168 minologiska frågan, huruvida de nuvarande skogsvårdsavgifterna skola betecknas såsom skatter eller offentliga avgifter.1 Då avgiftsskyldigheten stadgats genom beslut av statsmakterna, torde inflytande avgiftsmedel i varje fall utgöra allmänna medel. Avgifterna kunna i viss mån sägas ha kommunal karaktär, nämligen såtillvida som avgiftsmedlen från ett landstingsområde enligt gällande bestämmelser till största delen tillfalla skogsvårdsstyrelsen inom samma område. Å andra sidan har varken skogsvårdsstyrelsen eller landstingskommunen den rätt att själv reglera inkomsten av avgiftsmedel, som normalt utmärker en kommunal pålaga. Det vill synas utredningen, som om skogsvårdsavgifternas ställning i skattesystemet icke skulle rubbas av en sådan ändring i taxeringsgrunden, att de utgå efter taxeringsvärdena. Samma princip som hittills bibehålles ju vid deras uttagande, och det förhållandet att taxeringsvärdena i stället bilda underlag för skogsvårdsavgifterna ändrar icke deras karaktär av speciell pålaga. Utredningen föreslår, att en avgift på skogsbruket alltjämt skall uttagas. Utredningen har övervägt fördelar och nackdelar av olika tänkbara metoder för uttagande av en dylik avgift. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att inga erinringar av principiell innebörd torde kunna göras mot en sådan omläggning av den nuvarande skogsvårdsavgiften, att avgiften uttages på taxeringsvärdena för skog och skogsmark. Av en sådan omläggning skulle vidare följa, dels att inkomsten av avgiftsmedel bleve stabilare och dels att förfarandet vid taxering, debitering och uppbörd bleve väsentligt mycket enklare och effektivare än lör närvarande. Utredningen finner därför, att den ovan skisserade avgiften på taxeringsvärdena av skog och skogsmark icke blott lämpligen kan ersätta den nuvarande skogsvårdsavgiften, om skogsaccisen avskaffas och grunden för uttagande av sistnämnda avgift därmed faller bort, utan att den är att föredraga framför den nuvarande avgiften, även för det fall att skogsaccisen skulle stå kvar. Statsbidrag. Statens ordinära bidrag till finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet lämnas, såsom tidigare berörts, för närvarande i skilda former: anslaget till skogsvårdens befrämjande, lappmarksanslaget samt förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen. Orsaken till att lappmarksverksamheten finansieras genom ett särskilt anslag torde vara, att det ansetts önskvärt att hålla verksamheten i lappmarkerna och andra områden, där motsvarande specialbestämmelser om skogsvården gälla, skild från styrelsernas övriga verksamhet. Anordningen med förvaltningsbidrag ur skogsvårdsanslagen sammanhänger bland annat med att skogsvårdsstyrelsernas bidragsverksamhet tillkommit och successivt utvidgats under de två senaste årtiondena samt att omfattningen av denna verksamhetsgren kanske mer än styrelsernas övriga verksamhet växlat från år till år och varit svår att beräkna på förhand. 1 Enligt Eberstein, Om skatt till stat och kommun enligt svensk rätt, måste skogsvårdsavgifterna betraktas såsom en kommunal pålaga, som kommer de offentliga avgifterna nära.

169 Såsom 1936 års skogsutredning funnit, torde tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla det nuvarande speciella anslaget till lappmarksverksamheten, särskilt icke om den nu gällande speciallagstiftningen beträffande lappmarkerna etc. upphäves eller mildras. Om denna verksamhet anses böra hållas i sär från övrig verksamhet, torde detta låta sig göra, även om finansieringen sker från samma anslag. 1936 års skogsutredning har vidare föreslagit, att förvaltningsbidragen ur de särskilda skogsvårdsanslagen skulle slopas; motsvarande åtgärd har för hushållningssällskapens del föreslagits av hushållningssällskapsutredningen. Med hänsyn till den växlande omfattningen av ifrågavarande bidragsverksamhet, vilken bland annat har till uppgift att bereda arbetstillfällen under perioder av arbetslöshet, kan det måhända ifrågasättas, om icke den nuvarande smidigare finansieringsformen borde bibehållas för denna verksamhet. Men då en viss utjämning torde komma att ske, om åtminstone vissa av dessa anslag — såsom torde vara lämpligt och i annat sammanhang berörts — sammanslås till ett anslag, lära inga starkare betänkligheter möta mot att avskaffa förvaltningsbidragen och låta skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för förmedling av statsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen finansieras på samma sätt som skogsvårdsstyrelseverksamheten i övrigt. Därigenom skulle finansieringen vinna i reda och överskådlighet. Det av utredningen framlagda skogsprogrammet förutsätter en viss jämnhet på arbetsmarknaden. Utredningen utgår emellertid från att verksamheten i anledning av de särskilda skogsvårdsanslagen kommer att under perioder av arbetslöshet utvidgas utöver vad som förutsatts i skogsprogrammet, och att de medel, som erfordras för den utvidgade verksamhetens handhavande, anvisas i särskild ordning. Såsom utredningen redan tidigare anfört, anser utredningen, att den verksamhet, som ålagts skogsvårdsstyrelserna genom norrländska skogsproduktionsanslaget, tillsvidare icke bör inräknas i den ordinarie skogsvårdsstyrelseverksamheten utan alltjämt finansieras genom förvaltningsbidrag ur anslaget. Utredningen räknar i det följande med att de statsmedel, som befinnas erforderliga för den ordinära skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering, skola beviljas i form av ett allmänt riksstatsanslag eller eventuellt två sådana anslag — ett för avlöningar och ett för omkostnader — beroende på hur avvägningen sker mellan skogsvårdsavgifter och statsbidrag. IV.

A v v ä g n i n g a v s k o g s v å r d s a v g i f t e r o c h statsbidrag.

Utredningen har tidigare som sin mening framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas ställning såsom det allmännas särskilda lokalmyndigheter på det enskilda skogsbrukets område motiverar, att styrelsernas nettomedelsbehov — totalutgifterna minskade med styrelsernas »egna» inkomster — täckes av allmänna medel, detta antingen genom riksstatsanslag eller genom skogsvårdsavgifter eller genom en kombination av statsanslag och avgifter.

170 Att tillgodose nettomedelsbehovet helt med statsanslag synes utredningen ej böra komma i fråga, eftersom det i realiteten skulle innebära ett förstatligande av skogsvårdsstyrelseverksamheten. Tänkbart är att uttaga en så hög skogsvårdsavgift, att inflytande avgiftsmedel kunna beräknas täcka skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov. Detta skulle emellertid innebära en så avsevärt ökad belastning på skogsbruket i förhållande till den nuvarande skogsvårdsavgiften — jämför nedan att utredningen icke anser sig kunna tillstyrka en lösning av finansieringsfrågan enligt denna linje. Den återstående utvägen är att täcka nettomedelsbehovet med såväl statsanslag som skogsvårdsavgifter. Till förmån för en sådan lösning, vilken överensstämmer med det finansieringssätt, som tillämpats alltsedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst, tala enligt utredningens mening goda skäl. Vissa av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter äro rent statliga. Detta gäller främst verksamheten för övervakande av skogslagarnas efterlevnad och befattningen med de särskilda skogsvårdsanslagen men även åtskilliga andra uppgifter. I andra delar är verksamheten, även bortsett från den biträdesverksamhet, för vilken ersättning uttages av markägaren, mera direkt inriktad på att stödja skogsbruket; utredningen hänvisar till vad härom anförts ovan i avd. III. En uppdelning av kostnaderna för verksamheten mellan staten och skogsbruket såsom näring måste således anses skälig. Om anslagsmedlen och avgiftsmedlen vid en sådan fördelning, som nu sagts, icke bindas vid vissa utgifter utan gemensamt få användas för att täcka hela nettomedelsbehovet, torde följden bliva, att avgiftsmedlen såsom den mer eller mindre fasta inkomstposten kommer att ligga »i botten», medan statsanslaget fungerar som den erforderliga utfyllnaden i inkomster. Detta medför i sin tur, att nettomedelsbehovet i sin helhet måste underkastas årlig prövning av statsmakterna, något som icke står i god överensstämmelse med skogsvårdsstyrelsernas fria och självständiga ställning. Om man däremot vid finansieringen förfar så, att statsanslaget bindes för vissa utgiftsändamål, exempelvis avlöningar, kommer statsanslaget att ligga »i botten» och avgiftsmedlen — under förutsättning att avgiften sättes tillräckligt hög — att fungera som den erforderliga utjämningen i inkomster. Med en sådan anordning skulle nettomedelsbehovet i sin helhet icke behöva varje år underställas riksdagens prövning. Utredningen anser starka skäl tala för finansieringsfrågans lösning enligt den sist angivna linjen och förordar alltså i princip en sådan anordning, att statsanslag beviljas för vissa fixerade utgiftsändamål och att så hög skogsvårdsavgift uttages, att den kan beräknas utan utfyllnad av statsanslag täcka skogsvårdsstyrelsernas återstående nettomedelsbehov. Med utgångspunkt från denna princip synes naturligt att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1936 års skogsutredning förordat, tänka sig en sådan avvägning av statsanslag och avgiftsmedel, att skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» bestridas av statsmedel, medan »omkostnaderna» skola täckas av förutom »egna» inkomster avgiftsmedel. Detta innebär med hänsyn till att en-

171 ligt ovan gjorda kalkyler avlöningskostnaderna komma att bli förhållandevis höga, att nettomedelsbehovet delas ungefär lika mellan staten och skogsbruket och att bådadera således få vidkännas andel i den utgiftsökning, som torde bliva en följd, därest skogsvårdsstyrelseutredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och personalförhållanden genomföras. En dylik repartisering anser utredningen skälig. Utredningen vill i det följande lägga fram vissa kalkyler, som avse att visa dels hur stor skogsvårdsavgift, som skulle behöva uttagas, om avgiftsmedlen skulle täcka skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov, dels storleken av den avgift, som skulle erfordras, om »ordinarie-avlöningarna» bestridas av statsanslag, och dels hur förhållandena skulle gestalta sig, om skogsvårdsavgiften bibehålles på sin hittillsvarande nivå. Utredningen har därvid först behandlat det fall, att den nuvarande skogsvårdsavgiften — i enlighet med vad utredningen i princip förordat — slopas och en avgift i stället uttages på taxeringsvärdena av skogsmark och växande skog för täckande, helt eller delvis, av skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov. Olika finanseringsmetoder under denna förutsättning angivas närmare här nedan under alternativ I. Då emellertid vissa skäl kunna anföras för att skogsvårdsavgiften i nuvarande form bör stå kvar, så länge som taxering till skogsaccis äger rum, behandlas här nedan såsom alternativ II finansieringsfrågans lösning enligt denna linje. Slutligen har utredningen under alternativ III, under förutsättning att det skulle komma att visa sig, att skogsvårdsavgifter icke i någon form böra uttagas, behandlat det fall, att finansieringen helt måste läggas på statsmedel.

Alternativ I: Den nuvarande skogsvårdsavgiften slopas; avgift uttages i stället på taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog. Såsom ovan nämnts är det tänkbart att bestämma så hög avgiftsprocemt, att inflytande avgiftsmedel kunna beräknas täcka skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov (alterncdiv I: 1). Enligt ovan gjorda uppskattningar skulle avgiften i så fall kunna antagas behöva inbringa 8,04 miljoner kronor. Då summan för hela landet av taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog av fastigheter, för vilka nämnda värden sammanlagt överstiga 2 000 kronor, enligt 1945 års taxering kan uppskattas till 3,0 miljarder kronor, skulle avgiften behöva fastställas till 2,7 promille på nämnda taxeringsvärden. Om man i stället vill säkra en inkomst av avgiftsmedel, som täcker skogsvårdsstyrelsernas till 3,75 miljoner kronor uppskattade »netto-omkostnader» (alternativ I: 2), måste avgiften bestämmas till 1,25 promille på taxeringsvärdena. Den nuvarande skogsvårdsavgiften har under perioden 1936—1943 i medeltal inbringat 2,6 miljoner kronor årligen. För att inkomsten av en avgift av det slag, som här avses, skulle uppgå till sistnämnda belopp (alternativ

172 /: 3), erfordras ej högre uttaxering än 0,9 promille. 1 Med detta promilletal återstår — bortsett från »ordinarie-avlöningarna» — ett utgiftsbelopp av (375 — 2,6 = ) 1,15 miljoner kronor att täckas genom statsanslag. De nu gjorda beräkningarna avse skogsvårdsstyrelseorganisationen som helhet betraktad. Beräkningarna förutsätta emellertid, att avgiftsmedlen fördela sig på de särskilda skogsvårdsstyrelserna i proportion till dessas arbetsuppgifter och uppskattade medelsbehov. Den nuvarande utjämningsandelen av skogsvårdsavgiften (10 procent) avser, såsom utredningen i kap. 1 angivit, att åstadkomma en utjämning av de olikheter i fråga om inflytande avgiftsbelopp, som kunde väntas uppkomma de särskilda skogsvårdsstyrelserna emellan, samt att ungefär motsvara vad som komme att inflyta från allmänna skogar, med vilka skogsvårdsstyrelserna ej hade att taga befattning Utredningen vill här till en början belysa, h u r det nuvarande utjämningssystemet skulle kunna antagas verka, därest skogsvårdsstyrelseverksamheten i fortsättningen helt eller delvis finansieras med avgiftsmedel enligt någon av de linjer, som nyss angivits. Nettomedelsbehovet för varje skogsvårdsstyrelse torde därvid kunna uppskattas enligt de grunder, som angivits ovan i avd. II av detta kapitel. I bilagda två diagram (bil. 22 och 23) belyses grafiskt för varje skogsvårdsstyrelse inkomsten av avgiftsmedel efter en uttaxering av 2,7, 1,25 respektive 0,9 promille på taxeringsvärdet i förhållande till de utgifter, som enligt det föregående (alternativ I: 1—3) skulle helt eller delvis bestridas av sådana medel. I diagrammen är den nuvarande utjämningsandelen om 10 procent markerad genom snedsträckning. Av bilaga 22 framgår, att enligt alternativ I: 1 inkomsterna med avdrag för den nuvarande utjämningsandelen skulle högst avsevärt överstiga utgifterna i vissa län, nämligen Uppsala, Västmanlands, Örebro, Södermanlands, Östergötlands, Gävleborgs, Värmlands och Kopparbergs län. Utjämningsandelen skulle således icke förslå att helt läcka de underskott, som diagrammet utvisar för flertalet övriga län. Bilaga 23 utvisar, att förhållandet skulle bli ungefär detsamma, om avgiften sättes till 1,25 promille och med inflytande avgiftsmedel skola bestridas styrelsernas omkostnader (alternativ 1:2). Av sistnämnda bilaga framgår vidare, att enligt alternativ 1:3, som förutsätter ett kompletterande statligt omkostnadsanslag, avgifterna skulle lämna mera avsevärt överskott endast i Örebro, Gävleborgs och Värmlands län. Vilkendera av nu angivna lösningar som än väljes, skulle således den nuvarande utjämnings andelen om 10 procent icke förslå till att åstadkomma fördelning av avgiftsmedlen efter varje skogsvårdsstyrelses behov. Detta sammanhänger bland annat med att skogsmarksarealer och virkestillgång icke 1

Av tabellen bil. 18 framgår, vilka promilletal som skulle erfordrats under taxeringsperioderna 1928-32, 1933—37 och 1938—42 för att uppnå samma inkomst som av hittillsvarande skogsvårdsavgift (jämför avd. III ovan). Tabellen utvisar, att det erforderliga promilletalet skulle ha utgjort 1,0, 0,8 respektive 1,3 samt under hela perioden 1928—1942 1,1.

173 alltid stå i proportion till skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. På grund av klimatiska och andra förhållanden blir arbetsåtgången för återväxtåtgärderna högst olika i olika delar av landet, och även behovet av övriga åtgärder växlar avsevärt. Flera olika utvägar kunna länkas för att åstadkomma en medelsfördelning, som bättre anpassar sig efter det beräknade behovet. Utredningen upptager här nedan till behandling två sådana utvägar nämligen: differentierad skogsvårdsavgift och höjd utjämningsandel. Differentierad skogsvårdsavgift. 1936 års skogsutredning har beträffande den nuvarande skogsvårdsavgiften föreslagit, att uljämningsandelen skulle slopas och varje styrelse uppbära hela det inom styrelsens område inflytande avgiftsbeloppet. Skogsutredningen har tänkt sig, att den erforderliga utjämningen i stället skulle åstadkommas på så sätt, att skogsvårdsavgiftens procenttal icke nödvändigt måste vara lika över hela landet ulan skulle kunna fastställas till olika belopp inom skilda skogsvårdsstyrelseområden. För en lösning enligt denna linje talar den omständigheten, att varje skogsvårdsstyrelse då finge behålla samtliga inom dess område uppburna skogsvårdsavgifter, vilket kan vara ägnat att stärka känslan av samhörighet mellan ortens skogsägare. Genom intensivt skogsvårdsarbete kunna skogsavkastningen och taxeringsvärdena inom området på lång sikt tänkas ökade, och den härav möjliggjorda sänkningen av avgiften skulle komma nämnda skogsägare till godo. Utsikten härtill skulle måhända verka stimulerande på skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Lösningen i fråga vore också i sin mån ägnad att understryka skogsvårdsstyrelsernas självständighet. Visserligen skulle enligt skogsutredningens förslag skogsvårdsavgiftsprocenten för varje skogsvårdsstyrelseområde bestämmas av Kungl. Majrt inom en av riksdagen fastställd ram, och det skulle således icke överlåtas på styrelserna att själva reglera avgiftens storlek, men årligt fördelningsbeslul av central myndighet bleve icke erforderligt beträffande skogsvårdsavgiftsmedlen. Å andra sidan skulle en differentiering av avgifterna enligt nu antydda förslag innebära en ojämnhet i allmänna uiskylder, vilken skulle kunna uppfattas sorn en orättvisa och stå i strid med de allmänna strävandena till skatteutjämning. Det bör i detta sammanhang framhållas, att kravet på kontroll från det allmännas sida över medlens användning torde med hänsyn till avgifternas natur av allmän pålaga göra sig gällande lika starkt, vare sig medlen i sin helhet tillfalla respektive skogsvårdsslyrelse eller disponeras på annat sätt. Frågan synes ligga något annorlunda till, om avgiftsmedlen skola täcka samtliga skogsvårdsstyrelsernas kostnader (alternativ I: 1) än om de endast avses för »omkostnader» (alternativen I: 2 och 3). I förra fallet skulle medlen till stor del användas för utgifter, som till sin natur närmast äro statliga, medan i det senare ortsintresset torde göra sig starkare gällande. Det torde med hänsyn härtill måhända kunna anses mera motiverat med avgiftsdifferentiering, om finansieringen sker enligt alternativen I: 2 och 3 än om den sker enligt alternativ I: 1.

174 För att man genom avgiftsdifferentiering för varje skogsvårdsstyrelse skulle erhålla en inkomst av avgiftsmedel, som helt täcker styrelsens motsvarande beräknade nettomedelsbehov, skulle med 1945 års taxeringsvärden nedan angivna promilletal behöva fastställas för de olika skogsvårdsstyrelserna enligt alternativen I: 1 och 1:2. Vad angår alternativ 1:3, som förutsätter ett kompletterande statsanslag, synes annan differentiering icke lämpligen kunna ifrågakomma, än att promilletalet i de län, där inflytande avgifter eljest skulle överstiga »omkostnaderna», nedsättes under 0,9. . „ ., Landstingsområde

Malmöhusläns Gotlands läns Uppsala läns Västmanlands läns Göteborgs och Bohus läns Örebro läns Blekinge läns Södermanlands läns Hallands läns Stockholms läns Kalmar läns södra Skaraborgs läns Kristianstads län Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs läns Gävleborgs läns Värmlands läns Jönköpings läns Älvsborgs läns Västernorrlands läns Kopparbergs läns Jämtlands läns Norrbottens läns Västerbottens läns

Beräknad skogsvårdsavgift, °oo A l t T. 2 A i t . i: 3

A l t > T. i

2'7 5*8 1*8 1'5 5'3 1*2 4*3 1*8 4'5 23 2'7 2'3 2'9 2"5 Is 2- 6 1'6 1*8 3"i 3-i 2'9 1"9 3" 7 6*7 5'5

l*o 2'3 07 0*7 2"4 0*5 1*9 0*8 2*2 l'i 1*3 11 1'4 1*2 0'8 1" 2 0'7 0'6 1"5 1'fi 1*4 0'9 1'8 3*1 2'6

0'9 0'9 0*7 0-7 0*9 05 0'9 0-s 0'9 0*9 0'9 0*9 0"9 0'9 0*8 0' 9 0'7 0*6 0-9 0'9 0*9 0"9 0*9 0*9 0*9

För att täcka medelsbehoven skulle alltså avsevärt olika utdebitering behöva äga rum inom olika skogsvårdsstyrelseområden. Det kan ifrågasättas, om det icke under alla förhållanden skulle visa sig nödvändigt att i analogi med vad skogsutredningen på sin tid föreslagit maximera avgiftsprocenten, exempelvis till 4 promille enligt alternativ I: 1 och 2 promille enligt alternativ 1:2. Därigenom skulle underskott uppkomma för skogsvårdsstyrelserna i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Blekinge (alternativ 1:1), Hallands, Norrbottens och Västerbottens län. Om detta underskott skall kompenseras, måste medel anvisas på annat sätt, t. ex. i form av ett statligt utjämningsanslag. Ändamålet med avgiftsdifferentiering vore ju, att varje skogsvårdsstyrelse i avgiftsmedel skulle uppbära just så mycket, som svarar mot dess beräknade nettomedelsbehov (totalt respektive efter frånräknande av »ordi-

175 narie-avlöningarna»). Då taxeringsvärdena kunna ändras och skogsvårdstyrelsernas nettomedelsbehov varierar, uppkommer frågan, för hur långa perioder promilletalet lämpligen bör bestämmas. 1936 års skogsutredning föreslog i detta avseende beträffande den nuvarande skogsvårdsavgiften av praktiska skäl, att avgiften försöksvis skulle fastställas för fem år i taget med hänsyn till behovet under en femårsperiod. Ju längre period fastställelsen avser, desto osäkrare blir beräkningen av medelsbehovet. Ä andra sidan torde det vara olämpligt med alltför täta ändringar av promilletalet, och genom att använda femårsperioder kan man erhålla anknytning till intervallerna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då promilletalet ändock torde böra omprövas. Hur noga medelsbehovet än kan beräknas, måste man räkna med att överskott eller brist kan uppkomma för enskilda skogsvårdsstyrelser. Med hänsyn härtill torde systemet med avgifts differentiering böra kompletteras med en föreskrift om avsättning av medelsreserv, avsedd att tillgripas om det aktuella medelsbehovet något år skulle överstiga inkomsterna av avgiftsmedel. Höjd utjämningsandel. Av det anförda framgår, att anordningen med differentierad avgift, som icke är invändningsfri ur principiell synpunkt, även i praktiken torde vara förenad med vissa svårigheter. En enklare utväg att åstadkomma eftersträvad utjämning skogsvårdsstyrelserna emellan är att höja den nuvarande utjämningsandelen. Då andelen torde böra vara procentuellt lika hög över hela landet, skulle denna metod för att bli fullt effektiv innebära, att i varje skogsvårds styrelseområde så stor del av uppburna avgiftsmedel, som motsvarar det störsla överskoll som på något håll beräknas uppkomma, redovisas centralt och fördelas mellan de styrelser, där behållna avgiftsmedel icke täcka utgifterna. Metoden med höjd utjämningsandel enligt det anförda innebär i realiteten till skillnad från differentieringsmetoden, att skogsvårdsavgiftsmedlen göras till en för skogsvården i hela landet gemensam inkomstkälla. Detta bryter mot den alltifrån skogsvårdsstyrelsernas tillkomst tillämpade principen, att varje styrelse skall tillgodonjuta de avgiftsmedel, som influtit från skogar inom styrelsens område, med vilka styrelsen har att taga befattning. Såsom motiv för den hittills tillämpade principen uttalades under förarbetena till den första förordningen om skogsvårdsavgift huvudsakligen, att det syntes bäst överensstämma med rättvisans fordringar, att de skogsvårdsavgifter, som erlagts för virke, avverkat inom en ort, komme samma orts skogshushållning till godo (se exempelvis 1896 års skogskommittés betänkande, s. 126). En häremot framställd anmärkning, att fördelningen då bleve mycket ojämn, ansågs visserligen i viss mån befogad men icke av sådan betydelse, att den borde föranleda ett avvikande från vad som erkänts vara riktigast från rättvisans synpunkt (andra särskilda utskottets utlåtande nr 5/ 1903). Vid sidan av rättvisesynpunkten har understrukits betydelsen av att skogs-

176 vårdsstyrelserna äro självförsörjande. Sålunda anförde skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län i ett yttrande, som återgivits i Kungl. Maj:ts proposition n r 211 till 1927 års riksdag, följande. Självförsörjningsprincipen vore för skogsvårdsstyrelserna den kraftigaste sporren till sparsamhet med omhänderhavda medel. Det torde ej kunna undvikas, att ju mer regleringen av dessa styrelsers inkomster gjordes beroende av högre myndighets beslut, desto mindre starkt bleve intresset för genomförandet av en sund hushållning med disponibla medel. Det har vidare gjorts gällande, att den hittillsvarande fördelningsgrunden stimulerar skogsvårdsstyrelserna till ett intensivt skogsvårdsarbete, enär styrelserna därigenom på lång sikt kunna höja skogsavkastningen och således även sina inkomster av skogsvårdsavgiftsmedel. Dessa synpunkter torde kunna anläggas, även om den nuvarande skogsvårdsavgiften ersattes av en avgift på taxeringsvärdet. Det är givetvis i och för sig mest rationellt, att de medel, som stå till förfogande för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten, således även skogsvårdsavgiftsmedel, fördelas mellan styrelserna i förhållande till deras behov. Frågan blir alltså i detta sammahang närmast, vilken vikt som bör tillmätas de motiv, som ligga till grund för den nuvarande fördelningsmetoden. Uppfattningen att rättvisan kräver en fördelning av skogsvårdsavgiftsmedlen, sådan som den nuvarande, torde ha ägt större fog vid tiden för skogsvårdsslyrelsernas tillkomst än för närvarande. Skogsvårdsstyrelsernas huvudsakligaste uppgift ansågs vid denna tid vara att befrämja återplantering av skog i den avverkade skogens ställe (i ett förslag år 1894 avsågs, att avgift på exporterat virke skulle erläggas till en för landet gemensam »skogsåterplanteringsfond»). Inflytande avgiftsmedel inom en ort — till sin storlek beroende bland annat av avverkningarnas omfattning — borde på grund härav i stort sett stå i proportion till behovet av skogsvårdsåtgärder inom samma ort. Numera, sedan skogsvårdsstyrelsernas uppgifter kommit att omfatta en mångfald olika åtgärder, är detta icke förhållandet, även om skogsvårdsavgifterna skulle bibehållas i sin nuvarande form. Det förefaller därför, som om rättvisan snarare skulle tala för att avgiftsmedlen komma hela landets skogsägare till godo genom fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna efter prövning av det totala åtgärdsbehovet inom varje styrelses område. I detta sammanhang må även framhållas, att omfattningen av allmänna skogar och bolagsskogar, d. v. s. sådana skogar, som enligt vad utredningen tidigare förordat, inbringa avgiftsmedel utan att alls eller i någon nämnvärd utsträckning kräva arbete från styrelsernas sida, varierar högst avsevärt inom olika delar av landet. Ser man endast till domänverkets skogar, kunna sålunda avgifterna av dessa med ledning av taxeringsutfallet 1945 inom olika skogsvårdsstyrelseområden beräknas växla mellan 2,3 procent (Värmlands län) och 44 procent (Norrbottens län) av samtliga skogsvårdsavgifter. I medeltal för hela landet torde avgifterna från allmänna skogar komma att utgöra inemot 15 procent av totala avgiftsbeloppet. För att i ge-

177 nomsnitt motsvara dessa avgifter borde utjämningsandelen således rätteligen utgöra 15 i stället för nuvarande 10 procent, men med hänsyn till de allmänna skogarnas ojämna förekomst vore icke heller en dylik höjning fullt tillfredsställande ur rättvisesynpunkt. Emellertid kan det ifrågasättas, om icke rättvisesynpunkten överhuvud i detta fall är mindre givande. Vilken fördelningsgrund som skall anses vara mest rättvis torde helt bli beroende på subjektiva bedömanden. Det ligger nära till hands att i stället lägga huvudvikten vid de praktiska synpunkter, som anförts i frågan. Mot de ovan anförda fördelarna av att skogsvårdsstyrelserna i fråga om tilldelningen av avgiftsmedel äro »självförsörjande», d. v. s. oberoende av central myndighets fördelningsbeslut, får alltså ställas olägenheten av att medelsfördelningen icke står i proportion till styrelsernas på objektiva grunder beräknade arbetsuppgifter. Det må särskilt framhållas, att i den mån skogsvårdsstyrelserna själva kunna påverka storleken av sina inkomster av skogsvårdsavgifter — vilket på lång sikt är tänkbart — kommer detta att ytterligare markera skillnaden i ekonomiskt avseende mellan olika styrelser och alltså motverka en utjämning. Möjligheterna att genom intensivt skogsvårdsarbete öka skogsavkastningen och därmed taxeringsvärdena och inkomsterna av avgiftsmedel äro givetvis större ju bättre utgångsläge en skogsvårdsstyrelse har och tvärtom. Av ovan åberopade båda diagram kan utläsas, att en effektiv utjämning enligt nu ifrågavarande metod — höjning av utjämningsandelen — icke kan åstadkommas, med mindre andelen höjes till 56 procent, om finansieringen skall ske enligt alternativ I: 1, till 60 procent enligt alternativ I: 2 och till 44 procent enligt alternativ 1:3 (jämför bilagorna 22 och 23: Örebro län). Under sådana förhållanden synas starka skäl tala för att skogsvårdsavgiftsmedlen i stället i deras helhet redovisas centralt och fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna enligt antagna grunder. I realiteten skulle detta ge samma resultat. En fördel vore, att tillämpningen bleve enklare, och därjämte torde finansieringen komma att fungera smidigare, enär tillfälliga lokala växlingar i medelsbehovet lättare kunde tillgodoses. Det nu förda resonemanget utgår från att de avgiftsmedel, som skola redovisas och fördelas centralt, ingå i en specialbudget för skogsvårdsstyrelseverksamheten, vilket torde låta sig göra, om det också i och för sig synes önskvärt att såvitt möjligt undvika dylika anordningar. Ur skogsvårdsstyrelsernas synpunkt vore det till fördel, om medelstillgången sålunda i vad avser skogsvårdsavgiftsmedlen göres oberoende av årliga riksdagsbeslut om beviljande av anslag. Man kan också tänka sig att, såsom bl. a. statskontoret föreslagit, låta avgiftsmedlen inflyta på riksstatens inkomstsida. Skogsvårdsstyrelsernas medelstilldelning blir då i samma mån en anslagsfråga. Vid nu anförda kalkyler (alternativ I) har såsom nämnt räknats med att fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde å skogsmark och skog ej överstigande 2 000 kronor skola undantagas från avgiftsplikt. Däremot har i fråga om medelsbehovet hänsyn endast tagits till skogsvårdsstyrelsernas net12—458673.

178 tomedelsbehov, sådant det uppskattats ovan i avd. II av detta kapitel, och således icke till att därutöver en viss marginal torde böra finnas för avsättningav medelsreserv (jämför avd. V nedan). Detta torde dock icke inverka på bedömningen av avvägningsfrågan på annat sätt än att för varje ökning av medelsbehovet med 300 000 kronor erfordras en höjning av skogsvårdsavgiftens promilletal med en tiondel. Alternativ II: Den nuvarande skogsvårdsavgiften bibehålles. Om skogsaccisen icke upphör och skogsvårdsavgift således kan uttagas på rotvärdet av avverkat virke, äro motsvarande tre möjligheter tänkbara, som angivits ovan under alternativ I. Den första möjligheten innebär, att skogsvårdsavgiften bestämmes så hög, att inflytande avgiftsmedel kunna beräknas täcka skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov {alternativ II: 1), uppskattat till 8,04 miljoner kronor. Med utgångspunkt från att den nuvarande skogsvårdsavgiften under åttaårsperioden 1936—1943 inbringat i medeltal 2,6 miljoner kronor årligen kan en höjning av avgiftsprocenten från 1,3 till 4,0 beräknas bli erforderlig. För att åstadkomma en inkomst, som täcker skogsvårdsstyrelsernas »nettoomkostnader» beräknade till 3,75 miljoner kronor (alternativ II: 2), skulle med samma utgångspunkt skogsvårdsavgift behöva uttagas med 1,9 procent. Antar man slutligen, att den nuvarande avgiftsprocenten 1,3 bibehålles (alternativ II: 3), torde avgiften såsom nyss nämnts kunna beräknas giva en genomsnittlig årsinkomst av 2,6 miljoner kronor. För att åskådliggöra, hur en skogsvårdsavgift enligt nu angivna linjer kan antagas utfalla inom de särskilda skogsvårdsstyrelseområdena, ha uppgjorts bilagda diagram (bil 24 och 25). Av dessa framgår, att disproportionen mellan inkomster och utgifter skulle bli lika påtaglig som med en avgift enligt alternativ I. Det må framhållas, att medan inkomstsiffrorna enligt sistnämnda alternativ äro relativt exakta, äro de i ovan åberopade diagram anförda inkomstsiffrorna för den nuvarande skogsvårdsavgiften beräknade och tämligen osäkra till sin absoluta storlek, även om relationen skogsvårdsstyrelserna emellan torde vara i stort sett riktig. Utjämning av medelstillgången skogsvårdsstyrelserna emellan kan även med skogsvårdsavgift i denna form tänkas ske antingen genom differentiering av avgiftsprocenten eller genom att viss del av inflytande avgiftsmedel undantages såsom utjämningsandel. Differentierad avgift. De synpunkter, som ovan anförts i fråga om differentiering av skogsvårdsavgiften, äga tillämpning även om sådan avgift uttages i sin nuvarande form. Eftersom storleken av inflytande avgiftsmedel i detta fall icke kan någorlunda exakt beräknas för mer än två år framåt, torde det dock bli svårare att undvika täta omregleringår av avgiftsprocenten. Nedan angivas de procenttal, som enligt medeltalen av influtna skogsvårdsavgifter 1936—1943 skulle behöva fastställas för varje skogsvårds-

179 s t y r e l s e o m r å d e , för att i n f l y t a n d e avgiftsmedel skulle t ä c k a respektive skogsv å r d s s t y r e l s e s b e r ä k n a d e m o t s v a r a n d e utgifter. Landstingsområde Landstingsområde Malmöhus läns Gotlands läns Uppsala läns Västmanlands läns Göteborgs och Bohus läns Örebro läns Blekinge läns Södermanlands läns Hallands läns Stockholms läns Kalmar läns södra Skaraborgs läns Kristianstads läns Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs läns Gävleborgs läns Värmlands läns Jönköpings läns Älvsborgs läns Väslernorrlands läns Kopparbergs läns Jämtlands läns Norrbottens läns Västerbottens läns

Beräknad skogsvårdsavgift, % n. 1 Ajt n . 2 Alt n. 3 5 2 2*o 1*3 16*3 6"5 1*3 3*6 1*4 l-3 3*0 1*3 1*3 13'o 5*s 1*3 2'4 l'i 1*1 8 3 3" 7 1*3 3*2 1*5 1*3 13o 6'3 1*3 5" o 2'4 1*3 5' i 2*5 1'3 4'7 2" 3 1*3 6*7 3'3 1*3 4*0 l-9 1*3 33 1*5 1*3 4*8 2*2 l-3 1*9 0*9 O-9 2*0 0" 9 0" 9 4" 9 2" 3 1*3 7' 4 3* 5 1*3 3' i l- 5 l- 3 2* 9 1' 3 1" 3 4- o l- 9 1' 3 7'4 3'5 1'3 5' o 2" 4 1*3

Alt

Att d ö m a av dessa siffror skulle alltså d e n erforderliga s k i l l n a d e n i u t d e b i t e r i n g olika s k o g s v å r d s s t y r e l s e o m r å d e n e m e l l a n bli ä n n u större ä n enligt a l t e r n a t i v I. H ö j d utjämningsandel. J ä m v ä l i f r å g a o m m e t o d e n a t t å s t a d k o m m a utj ä m n i n g s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a e m e l l a n g e n o m att viss del a v i n f l y t a n d e avgiftsmedel eller dessa m e d e l i sin h e l h e t redovisas och fördelas c e n t r a l t tord e i h u v u d s a k gälla v a d s o m h ä r o v a n a n f ö r t s u n d e r a l t e r n a t i v I. Av d i a g r a m m e n bil. 24 och 25 k a n u t l ä s a s , a t t effektiv u t j ä m n i n g g e n o m fastställande av s ä r s k i l d u t j ä m n i n g s a n d e l förutsätter, att d e n n a a n d e l b e s t ä m m e s till lägst 52 p r o c e n t enligt a l t e r n a t i v I I : 1, 55 p r o c e n t enligt a l t e r n a t i v I I : 2 och 31 p r o c e n t enligt a l t e r n a t i v I I : 3.

Alternativ III: Skogsvårdsavgift uttages icke i n å g o n form. E n l i g t detta a l t e r n a t i v m å s t e s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s n e t t o m e d e l s b e h o v i sin helhet t ä c k a s g e n o m statsanslag. I l i k h e t m e d v a d s o m gäller för lantb r u k s u n d e r y i s n i n g s a n s t a l t e r n a och j ä m v ä l föreslagits b e t r ä f f a n d e h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n t o r d e d e statsmedel, s o m d ä r v i d skulle ställas till förfogan-

180 de, böra uppdelas i ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Ur avlöningsanslaget synes böra bestridas vad som ovan betecknats såsom »ordinarie-avlöningar», d. v. s. grundlöner, rörligt tillägg och kristillägg till skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare samt arvoden till styrelse och revisorer. Omkostnadsanslaget torde tillsammans med skogsvårdstyrelernas »egna» inkomter böra täcka de utgifter, som icke avses skola bestridas ur avlöningsanslaget. Utredningens ställningstagande till alternativen. Skogsvårdsstyrelseutredningen har redan tidigare i princip tagit ställning till frågan om skogsvårdsavgiftssystem och därvid förordat övergång till avgift på taxeringsvärdena av skogsmark och växande skog, d. v. s. sådan avgift som avses i alternativ I ovan. Vid övervägande av de olika underalternativen har utredningen funnit alternativ 1:2 — statsanslag för »ordinarie-avlöningarna» och skogsvårdsavgift för »nettoomkostnaderna» — utgöra den bästa lösningen; den innebär å ena sidan en redig och lättillämplig fördelningsprincip och å den andra en belastning såväl på staten som på skogsbruket, som kan anses rimlig. Av de olika metoder för inkomstutjämning skogsstyrelserna emellan, som ovan diskuterats, anser utredningen, att anordningen med enhetlig skogsvårdsavgift, centralt redovisad, på anförda skäl bör givas företräde. Utredningen förordar i enlighet med vad sålunda anförts, att skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov täckes på följande sätt: 1) »Ordinarie-avlöningarna» (löner samt rörligt tillägg, kristillägg och bidrag till pensionsavgifter för ordinarie personal ävensom arvoden till styrelseledamöter och revisorer) bestridas med statsmedel i form av ett förslagsanslag. 2) För bestridande av skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» (övriga utgifter), i den mån de icke täckas av styrelsernas »egna» inkomster, uttages skogsvårdsavgift efter ett för hela landet lika promilletal på taxeringsvärdena av skogsmark och växande skog å sådan jordbruksfastighet, för vilken nämnda värden sammanlagt överstiga 2 000 kronor. Uppburna avgiftsmedel redovisas centralt. 3) Avlöningsanslaget ställes till statskontorets (eventuellt skogsstyrelsens; se kap. 10) förfogande för disposition i enlighet med statsmakternas beslut. Skogsvårdsavgiftsmedlen fördelas av Kungl. Maj:t med ledning av stater, som för ändamålet upprättats av skogsvårdsstyrelserna. Om de nuvarande skogsvårdsavgifterna skulle bibehållas, torde ett motsvarande finansieringssystem böra tillämpas (alternativ II: 2).

181 V.

Å t g ä r d e r för u t j ä m n i n g o l i k a år e m e l l a n av s t y r e l s e r n a s i n k o m s t e r in. m.

En av de svåraste bristerna i det nuvarande finansieringssystemet sammanhänger med växlingarna från år till år i skogsvårdsstyrelsernas inkomster av skogsvårdsavgiftsmedel, vilka försvåra för styrelserna att på längre sikt med någon större säkerhet planlägga sin verksamhet. Om skogsvårdsstyrelseverksamheten finansieras på det sätt, som avses i avd. IV ovan under alternativ I, d. v. s. så att den nuvarande skogsvårdsavgiften ersattes av en avgift på taxeringsvärdena av skog och skogsmark, torde de hittillsvarande växlingarna på inkomstsidan komma att elimineras. Särskilda åtgärder för utjämning av inkomsterna bli således icke erforderliga. Skall däremot den nuvarande skogsvårdsavgiften bibehållas (alternativ II), torde de påvisade växlingarna i inflytande avgiftsmedel nödvändiggöra en utjämning av något slag mellan olika år. Enklast torde detta kunna ske genom att medel avsättas för ändamålet, antingen centralt eller hos varje skogsvårdsstyrelse för sig. Om skogsvårdsavgifterna liksom hittills skola tillfalla respektive skogsvårdsstyrelser, synes det utredningen givet, att denna avsättning, på sätt 1936 års skogsutredning föreslagit, bör ske lokalt, hos de särskilda styrelserna. Låter man avgifterna i stället gå in till en gemensam kassa, synas vägande skäl tala för central medelsavsättning. Motivet för central redovisning och fördelning av avgiftsmedlen är ju, att man därigenom kan utjämna olikheterna i inkomsthänseende styrelserna emellan. Det måste då anses ändamålsenligt att utnyttja centraliseringen för att samtidigt utjämna inkomstväxlingarna år från år och hålla medelstilldelningen på jämn nivå. Den medelsreserv, som i så fall skulle uppläggas centralt, kunde därjämte tjäna andra för skogsvårdsstyrelserna gemensamma behov. Utredningen, som förordat övergång till skogsvårdsavgift å taxeringsvärdena för skogsmark och skog, anser alltså, att åtgärder för utjämning av växlingar på inkomstsidan icke behöva vidtagas. De årliga växlingar på utgiftssidan, som sammanhänga med konjunkturväxlingarna och som torde vara ofrånkomliga inom skogsvårdsstyrelseverksamheten, synas däremot i och för sig motivera en viss avsättning av skogsvårdsavgiftsmedel, vare sig avgiften uttages på taxeringsvärdet eller i nuvarande form. Vidare finnes ett visst behov av ytterligare medelsavsättning, nämligen för att bereda skogsvårdsstyrelserna möjlighet att i sådana fall, där andra medel icke stå till buds, kunna täcka större engångskostnader, såsom för förvärv av fastighet, vissa större inköp etc. För att skogsvårdsstyrelserna skola behålla önskvärd rörelsefrihet, synes det utredningen angeläget, att möjlighet icke betages styrelserna att själva reservera medel för nu angivna ändamål. Denna medelsavsättning torde således böra ske lokalt, hos varje särskild skogsvårdsstyrelse. Rätten att avsätta medel bör dock vara begränsad och medelsanvändningen underkastad vissa regler. Utredningen återkommer härtill nedan.

182 I utjämningssyfte torde emellertid därjämte för samma ändamål böra avsättas medel centralt. Dessa medel kunna då också användas för sådana för skogsvårdsstyrelserna gemensamma behov, som tid efter annan yppa sig. Om finansieringen lägges helt på statsanslag (alternativ III), torde ingen annan åtgärd i förevarande hänseende lämpligen kunna komma i fråga, än att ett visst belopp årligen undantages från fördelningen och reserveras centralt dels för gemensamma behov och dels för större engångsutgifter och för oförutsedda löpande utgifter vid enskilda skogsvårdsstyrelser. Under förutsättning att det av utredningen förordade alternativet för skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering (alternativ I: 2) genomföres, d. v. s. att skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» bestridas av statsanslag och »nettoomkostnaderna» av skogsvårdsavgifter å taxeringsvärdena för skogsmark och skog, föreslår utredningen i enlighet med vad nu anförts, att medel avsättas för följande ändamål: 1) hos varje särskild skogsvårdsstyrelse, i den mån icke befintliga disponibla tillgångar göra medelsavsättning överflödig, dels för täckande av oförutsedda ansvällningar på skogsvårdsstyrelsernas utgiftssida, dels för bestridande av sådana engångsutgifter, som föranledas av exempelvis fastighetsförvärv; 2) centralt, att användas dels för under 1) angivna ändamål och dels för bestridande av för flera skogsvårdsstyrelser gemensamma utgifter. Den lokala medelsavsättningen synes böra begränsas till ett belopp, som — inräknat redan befintliga disponibla tillgångar — motsvarar årsmedeltalet av vederbörande skogsvårdsstyrelses omkostnader de sista fem åren, samt åstadkommas på så sätt att varje styrelse berättigas att, då överskott något år uppkommer, reservera detta överskott utan avräkning på följande års medelsbehov, till dess nämnda belopp uppnåtts. I vissa fall torde även särskilda medel böra avsättas för ändamålet i skogsvårdsstyrelsens stat. Skogsvårdsstyrelserna torde böra äga att utan medgivande av högre myndighet för ovan angivna ändamål disponera viss del av dessa reservmedel, förslagsvis högst så mycket, att återstoden motsvarar hälften av nyssnämnda genomsnittliga årsomkostnadsbelopp. För att en skogsvårdsstyrelse skall komma i åtnjutande av bidrag från den centrala medelsreserven, förutsattes att styrelsen i första hand så långt möjligt anlitar sina egna reservmedel. Om skogsvårdsstyrelsen vill använda dessa medel för andra ändamål eller i större utsträckning än som ovan angivits, torde Kungl. Maj:ts medgivande böra inhämtas. Den centrala medelsavsättningen bör för att kunna fylla sitt ändamål icke vara alltför obetydlig. Utredningen föreslår, att av inflytande skogsvårdsavgiftsmedel minst 100 000 kronor årligen undantagas från fördelning skogsvårdsstyrelserna emellan och reserveras, intill dess de sålunda avsatta medlen uppgå till 500 000 kronor, varefter avsättning endast torde erfordras för utfyllnad. Uppkommer vid medelsfördelningen något år överskott utöver dessa 100 000 kronor, bör givetvis även sådant överskott reserveras.

183 Utredningen har i kap. 5 berört frågan om beviljande av medel till vissa skogsvårdsstyrelser för att undvika nämnvärd inskränkning av den tillfälliga förrättningspersonalen. I andra hand synas medel för detta ändamål kunna erhållas från respektive medelsreserver. Om den nuvarande skogsvårdsavgiften skulle bibehållas och finansieringen anordnas enligt alternativ II: 2 (statsanslag till »ordinarie-avlöningar», skogsvårdsavgifter till »nettoomkostnader»), föreslår utredningen, att reservmedel likaledes avsättas såväl lokalt som centralt. För den förra medelsavsättningen saknas anledning föreslå annan omfattning eller andra villkor än vad här ovan sagts. Den centrala medelsavsättningen däremot får med denna finansieringsmetod jämväl till uppgift att reglera uppkommande inkomstväxlingar och måste därför göras betydligt mer omfattande än om skogsvårdsavgiften omlägges. Utredningen föreslår, att den årliga centrala medelsavsättningen bestämmes till minst 200 000 kronor och att avsättningen skall fortgå till dess en miljon kronor sålunda reserverats. I avd. IV av detta kapitel har utredningen räknat med att en skogsvårdsavgift om 1,25 promille å taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog (alternativ I: 2) erfordras för att täcka skogsvårdsstyrelsernas till 3,75 miljoner kronor uppskattade »omkostnader». Om föreskrift meddelas rörande årliga medelsavsättningar i enlighet med vad här anförts, torde promilletalet böra höjas till 1,3, vilket med en ökning av 300 000 kronor för varje tiondels promille, kan beräknas medföra en ökning av den årliga avgiftsinkomsten med 150 000 kronor. För att »omkostnaderna» skulle täckas med skogsvårdsavgifter enligt nuvarande system (alternativ II: 2) har utredningen med stöd av medeltalet influtna avgifter åren 1936—1943 beräknat, att avgiftsprocenten skulle behöva höjas från nuvarande 1,3 till 1,9. En ytterligare höjning till 2,0 procent skulle enligt dessa beräkningar bli erforderlig för de medelsavsättningar, som härovan berörts med avseende å detta alternativ. Med det av utredningen förordade finansieringssystemet kan någon avsättning av medel för vad som ovan betecknats såsom »ordinarie-avlöningar» givetvis icke få förekomma. Skogsvårdsstyrelserna ha hittills haft fria händer att upptaga lån för olika ändamål. Då denna skuldsättning i realiteten medför förpliktelse för det allmänna att svara för förräntning och återbetalning, måste det anses berättigat, att lånerätten göres beroende av Kungl. Maj:ts godkännande. I skogsvårdsstyrelseförordningen torde alltså böra införas bestämmelse därom, att skogsvårdsstyrelses beslut att upptaga lån skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och icke blir gällande, förrän Kungl. Maj:t godkänt beslutet. Därvid förutsattes, att med det föreslagna finansieringssystemet upptagande av lån i regel icke skall bli erforderligt annat än för särskilda större engångsutgifter. Särskild upplåning för erhållande av rörelsekapital torde med det av utredningen förordade finansieringssystemet normalt knappast komma att bli erforderlig.

184 VI. Tillämpningen av det av utredningen finansieringssystemet.

förordade

Räkenskaps- och redovisningsår. I samband med att skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» i enlighet med utredningens förslag utbrytas för att bestridas av ett statligt avlöningsanslag, bör skogsvårdsstyrelsernas räkenskapsår i denna del omläggas, så att det sammanfaller med det statliga budgetåret. Anslagsmedel, som beviljas för ett visst budgetår, komma då att avse skogsvårdsstyrelsernas avlöningskostnader under samma budgetår och icke, såsom nu är fallet beträffande anslaget till skogsvårdens befrämjande m. fl. anslag, det kalenderår, vars senare hälft ingår i budgetåret i fråga. Vad beträffar »omkostnaderna» torde någon ändring av det nuvarande räkenskapsåret icke vara påkallad av utredningens förslag i och för sig. Emellertid måste det särskilt med hänsyn till redovisning och granskning anses olämpligt att ha olika räkenskaps- och redovisningsår för avlöningar och omkostnader. Det skäl för bibehållande av kalenderåret såsom räkenskapsår, som ligger däri, att storleken av inflytande skogsvårdsavgiftsmedel icke kan beräknas alltför långt i förväg, kommer att förfalla, därest utredningens förslag angående skogsvårdsavgifter genomföres. Utredningen föreslår på grund av vad sålunda anförts, att skogsvårdsstyrelsernas räkenskaps- och redovisningsår beträffande såväl avlöningar som omkostnader omlägges till att sammanfalla med det statliga budgetåret. I samband härmed torde motsvarande omläggning böra ske av skogsvårdsstyrelsernas statistik. Avlöningsanslaget. Förslag till avlöningsstat för skogsvårdsstyrelserna torde årligen böra upprättas av skogsstyrelsen på grundval av statförslag, som senast i juli månad uppgjorts av de särskilda styrelserna. I förslaget till avlöningsstat synas särskilda belopp böra upptagas för 1) avlöningar till ordinarie tjänstemän, 2) arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 3) rörligt tillägg, 4) kristillägg. Förslaget till avlöningsstat underställes härefter Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning tillika med därå grundad hemställan om avlöningsanslag. Sedan avlöningsstat godkänts och avlöningsanslag beviljats, torde det böra ankomma på statskontoret eller — om skogsstyrelsen erhåller ställning som huvudförvaltning, vartill utredningen återkommer nedan i kap. 10 -—• skogsstyrelsen att förvalta anslaget och på rekvisition ställa medel därur till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Detta synes lämpligen böra ske månadsvis. Sedan avlöningsstater en gång fastställts, torde några större förändringar i staterna icke vara att emotse från år till år.

185 Skogsvårdsavgifterna. I fråga om skogsvårdsavgifternas fastställande föreslår utredningen följande anordning, under förutsättning att avgifterna uttagas å taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog (alternativ 1:2). I förordningen om skogsvårdsavgift fastställes visst promilletal, efter vilket avgifterna skola kunna uttagas. Hur stor avgift, som inom denna ram skall utgå, bestämmes av Kungl. Maj:t på förslag av skogsstyrelsen. Normalt torde avgiften böra bestämmas för en period, som sammanfaller med tiden från en allmän fastighetstaxering till nästa, men ändringar torde undantagsvis kunna iörekomma även under löpande taxeringsperiod. Det må anmärkas, att ett liknande system tillämpas i fråga om fastställande av den allmänna kyrkoavgiftens årsbelopp. I 5 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond stadgas sålunda, att kyrkoavgiftens grundbelopp utgör 15 öre för skattekrona samt att Kungl. Maj:t årligen bestämmer, hur stor del av grundbeloppet skall för året uttagas. Det av riksdagen bestämda promilletalet bör enligt utredningens mening icke vara alltför snävt tilltaget, med hänsyn främst till att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter i framtiden kunna komma att utvidgas. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att utredningens förslag innebär reducering av det s. k. normalprogrammet till 65 procent och att alltså inom normalprogrammets ram finnas stora möjligheter till intensifiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten. Vidare bör erinras, att verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget i en framtid måhända finnes böra inordnas i skogsvårdsstyrelsernas ordinarie arbete och att de principer, som fått uttryck i detta anslag, kunna tänkas föranleda utvidgad bidragsverksamhet inom hela landet. Samtidigt som detta kan komma att medföra utökning av skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personalstat, torde »omkostnaderna» för verksamheten, i motsats till vad utredningen föreslagit beträffande norrländska skogsproduktionsanslaget, komina att läggas på skogsvårdsavgiftsmedel. Det synes utredningen angeläget, att skogsvårdsavgiftens maximum bestämmes så högt, att avgiften blir tillräcklig för sitt ändamål inom överskådlig framtid. Uppenbarligen måste avgiften med hänsyn härtill sättas högre än det belopp, 1,3 promille, som enligt utredningens tidigare gjorda kalkyler kan antagas vara erforderligt för att täcka skogsvårdsstyrelsernas nettoomkostnader för de närmaste åren, inräknat årlig medelsavsättning enligt utredningens förslag. Vissa skäl tala för att avgiftens maximum sättes så högt som till 2,0 promille; bland annat kan ökningen från 1,3 till 2,0 promille grovt sägas motsvara en intensifiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten från 65 till 100 procent av normalprogrammet. Efter övervägande av frågan har utredningen emellertid stannat för att icke föreslå högre avgift än 1,5 promille. Bestämmelse om detta maximala promilletal bör intagas i skogsvårdsavgiftsförordningen. Inom en sålunda av statsmakterna fastställd r a m synes skogsvårdsavgift böra av Kungl. Maj:t fastställas att utgå med det belopp, som såvitt nu kan bedömas blir erforderligt för att under den närmaste fastighetstaxeringspe-

186 rioden täcka skogsvårdsstyrelsernas beräknade »omkostnader», inberäknat årlig avsättning till central och lokal medelsreserv. Enligt ovan gjorda kalkyler skulle en skogsvårdsavgift om 1,3 promille vara tillräcklig för detta ändamål. Utredningen föreslår således, att skogsvårdsavgift för den närmaste fastighetstaxeringsperioden uttages med 1,3 promille på taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog å sådan fastighet, där nämnda värden sammanlagt överstiga 2 000 kronor. Detta motsvarar vad som med 1938 års taxeringsvärden skulle behövt uttagas för att erhålla den inkomst av skogsvårdsavgifter, som i medeltal influtit under åren 1938—1942.* Om den nuvarande skogsvårdsavgiften skulle bibehållas (alternativ 11:2), gälla i huvudsak samma synpunkter. Det synes dock mera angeläget att undvika rubbningar i avgiftsprocenten, om avgiften uttages på värdet av avverkat virke. Utredningen föreslår, att avgiftens maximibelopp i skogsvårdsavgiftsförordningen fastställes till 2,3 procent samt att Kungl. Maj:t för femårsperioder bestämmer, hur stor del av detta procenttal som skall uttagas. För den närmaste femårsperioden synes procenttalet enligt ovan gjorda kalkyler kunna bestämmas till 2,0. I fråga om den nuvarande skogsvårdsavgiften bör anmärkas, att avgiften under de senaste åren givit betydligt större inkomst än årsmedeltalet 1936— 1943. Med hänsyn till de starka växlingar, som kännetecknat inkomsterna av skogsvårdsavgiftsmedel, har utredningen emellertid funnit sig kunna vid sina beräkningar bygga på nämnda medeltal. Skogsvårdsavgifterna synas under förutsättning av oförändrat uppbördssystem liksom hittills böra uppbäras i samband med den första uppbörden av kronoutskylderna. Medlen torde därefter kunna redovisas av länsstyrelserna i början av januari året efter uppbörden. I likhet med vad som nu tilllämpas beträffande skogsvårdsavgifterna, synas redovisade avgiftsmedel böra förvaltas av statskontoret (skogsstyrelsen) under diversemedelstitel. Den del av avgiftsmedlen, som reserveras för utjämningsändamål, torde böra upptagas under en särskild dylik titel. Därest den i Kungl. Maj:ts proposition nr 370 till innevarande års riksdag föreslagna uppbördsreformen genomföres, blir läget i så måtto ett annat, att avgifterna torde böra uppbäras i samband med fastighetsskatten vid uppbördsstämmorna i november och januari och alltså icke lära kunna redovisas i sin helhet förrän i början av mars. Medel, som influtit genom skogsvårdsavgift, debiterad under ett visst kalenderår, böra disponeras för det budgetår, som börjar under påföljande kalenderår. Fördelningen av skogsvårdsavgiftsmedel förutsätter enligt utredningens förslag, att skogsvårdsstyrelserna årligen inkomma till skogsstyrelsen med förslag till inkomst- och utgiftsstater. Dessa stater, vilka lämpligen synas böra vara skogsstyrelsen tillhanda före den 1 april, böra upptaga skogsvårdsstyrelsernas beräknade »omkostnader» och »egna» inkomster under på1

Jämför bil. 18.

187 följande budgetår samt till jämförelse motsvarande faktiska siffror för de två närmast föregående räkenskapsåren. I dessa statförslag böra såväl inkomster som utgifter vara fördelade så, att överblick erhålles över de särskilda verksamhetsgrenarnas omfattning. Statförslagen böra vara motiverade. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att meddela närmare anvisningar rörande statförtslagens innehåll och uppställning. De inkomna statförslagen böra härefter med ledning av normalprogrammet och under hänsynstagande till övriga inverkande faktorer granskas av skogsstyrelsen, som äger vidtaga erforderliga jämkningar. Syftet med denna granskning är dels att för varje skogsvårdsstyrelse åstadkomma en medelsanvisning till de särskilda verksamhetsgrenarna, som är förenlig med de uppdragna huvudlinjerna för skogsvårdsstyrelseverksamheten, och dels att tillse, att medelsåtgången för alla styrelserna tillsammantagna icke överstiger det belopp, som återstår sedan från inflytande skogsvårdsavgiftsmedel undantagits den årliga avsättningen till central medelsreserv. Statförslagen torde härefter, tillika med förslag till fördelning av årets skogsvårdsavgiftsmedel, böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. Sättet för tillhandahållande av anslags- och avgiftsmedel. För att skogsvårdsstyrelserna icke skola behöva h a alltför stora kassor innestående synes lämpligt att beviljade medel icke omedelbart ställas till styrelsernas förfogande utan först i mån av behov och efter rekvisition. Utredningen förutsätter, att i fråga om avlöningsanslaget rekvisition kommer att ske månadsvis. Vad angår skogsvårdsavgiftsmedlen, synes rekvisition böra få göras för längre perioder, förslagsvis tre månader. Därest medelstilldelningen för skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» på detta sätt sker periodvis, får skogsstyrelsen en viss överblick över varje styrelses ekonomiska ställning under löpande räkenskapsår och möjlighet att i tid företaga en närmare undersökning p å någon punkt, om förhållandena skulle giva anledning därtill. Det förutsattes, att skogsvårdsstyrelsema själva skola motivera sina rekvisitioner, om dessa avse större belopp än som kan anses normalt enligt den fastställda staten, samt på begäran lämna skogsstyrelsen redogörelse för sin ekonomiska ställning och de övriga upplysningar, som skogsstyrelsen kan finna erforderliga. Skogsvårdsstyrelsernas medelsdisposition. I fråga om användningen av medel, som anvisats u r avlöningsanslaget, bli skogsvårdsstyrelserna enligt utredningens förslag bundna av fastställt avlöningsreglemente, reglementet för statens pensionsanstalt samt meddelade bestämmelser om arvoden till styrelseledamöter och revisorer. Vad angår dispositionen av anvisade skogsvårdsavgiftsmedel vill utredningen framhålla, att ett av huvudsyftena vid utredningens arbete varit att söka åstadkomma bättre överensstämmelse de skilda skogsvårdsstyrelserna emellan i fråga om skogsvårdsverksamhetens allmänna inriktning, än vad hittills

188 varit fallet, dock med hänsynstagande till lokala särförhållanden. Det inom utredningen utarbetade skogsprogrammet avser att med denna utgångspunkt angiva riktlinjerna för den framtida verksamheten. Skogsprogrammet har lagts till grund för utredningens förslag angående antalet ordinarie befattningar hos skogsvårdsstyrelserna och bör såsom ovan nämnts jämväl tjäna till ledning vid bedömandet av skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsstater. Ändamålet med granskning och fastställelse av dessa slater är enligt utredningens mening bland annat att tillgodose det allmännas intresse av ett jämnt och allsidigt utvecklat skogsvårdsarbete. För att detta ändamål skall vinnas, är det nödvändigt, att staterna åtminstone i sina huvuddrag följas och att skogsvårdsavgiftsmedel, som enligt staten för en skogsvårdsstyrelse anvisats för en viss verksamhetsgren, i största möjliga utsträckning komma till användning för denna verksamhetsgren. Emellertid kan givetvis medelsbehovet för varje verksamhetsgren icke exakt beräknas på förhand. Bland annat är skogsprogrammet i sig självt grundat på mycket osäkra uppgifter om skogstillslåndet på de enskilda skogarna, och oförutsedda händelser kunna också inträffa, som nödvändiggöra större utgifter under någon verksamhetsgren än som kunnat förutses vid omkostnadsstatens uppgörande. Exempelvis kan det förekomma, att stämplingsbiträde påkallas i större utsträckning än beräknat, att kottinsamling ett år kräver osedvanligt mycket arbete eller att en skogsvårdsstyrelse måste inköpa plantor från annat håll, därför att plantorna vid styrelsens egna plantskolor fördärvats av sjukdom. För dylika fall bör skogsvårdsstyrelsen i första hand tillgripa tillgängliga reservmedel. Man måste emellertid räkna med att det någon gång kan visa sig ändamålsenligt att i viss utsträckning även disponera medel från en verksamhetsgren för en annan. Om så blir fallet, torde skogsvårdsstyrelsen böra vara skyldig att i samband med sina medelsäskanden för nästa budgetår anmäla och förklara förhållandet för skogsstyrelsen, som på grund av sin ställning bör ha överinseendet över att de olika grenarna av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet av alla skogsvårdsstyrelser bedrivas i önskvärd omfattning. Det bör också ankomma på styrelsens revisorer att tillse, att avvikelser från fastställd omkostnadsstat icke skett utan fullgoda skäl. Givetvis böra omkostnadsstatemas totalbelopp i regel icke få överskridas. Skulle det emellertid av särskilda skäl visa sig oundgängligt alt överskrida fastställd stat, bör skogsvårdsstyrelsen såsom nämnt ha möjlighet att intill en viss gräns tillgripa sina egna reserverade medel. Om detta icke skulle förslå, torde skogsvårdsstyrelsen efter framställning till Kungl. Maj:t kunna berättigas att antingen disponera ytterligare en del av sina reserverade medel eller erhålla tillskott ur den centrala medelsreserven. För att omkostnadsbudgeten icke skall växa ut över den genom skogsvårdsavgiftens promilletal givna ramen, är det angeläget, att dylikt medgivande lämnas endast i undantagsfall.

189 VII.

Sammanfattning av utredningens

finansieringsförslag.

Utredningens finansieringsförslag syftar till att råda bot för de påtagligaste bristerna i den nuvarande ordningen för skogsvårdsstyrelsernas medelsförsörjning: starkt växlande inkomster såväl mellan de olika styrelserna som från år till år; för flertalet styrelser otillräckliga inkomster i förhållande till styrelsernas arbetsuppgifter. För sådant ändamål har utredningen i första hand sökt uppskatta skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov (avd. II). Utredningen har därvid av praktiska skäl delat upp styrelsernas utgifter i två grupper: »ordinarie-avlöningar» och »omkostnader». Till »ordinarie-avlöningar» hänföras löner, rörligt tillägg och kristillägg samt bidrag till pensionsavgifter för ordinarie personal ävensom arvoden till styrelse och revisorer. »Omkostnaderna» utgöras av övriga utgifter, framförallt förrättningskostnader. »Ordinarie-avlöningarnas» storlek följer av fastställd personalstat samt meddelade bestämmelser om ersättning åt styrelseledamöter och revisorer. Sammanlagt ha dessa kostnader av utredningen uppskattats till 4,29 miljoner kronor. »Omkostnaderna» har utredningen med ledning av normalprogrammet beräknat till sammanlagt 5,05 miljoner kronor. Tillhopa skulle alltså styrelsernas medelsbehov uppgå till 9,34 miljoner kronor. Om detta sammanlagda medelsbehov minskas med styrelsernas »egna» inkomster (biträdesersättningar e t c , inkomst av kapital, uppskattade till sammanlagt 1,3 miljoner kronor), återstår ett nettomedelsbehov om 8,04 miljoner kronor (»ordinarie-avlöningar» 4,29 miljoner kronor, »nettoomkostnader» 3,75 miljoner kronor) att täckas av andra medel. Det normala nettomedelsbehovet för varje särskild skogsvårdsstyrelse har utredningen uppskattat sålunda, att »ordinarie-avlöningarna» upptagits efter styrelsens personalstat och »nettoomkostnaderna» i proportion till antalet förrättningsdagar enligt normalprogrammet. Utredningen har särskilt betonat att det i sistnämnda hänseende givetvis blott är fråga om en mycket grov kalkyl. Utredningen har härefter övergått till frågan, vilka inkomstkällor, som stå till buds för täckande av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov (avd. III). Av styrelsernas »egna» inkomster har utredningen ägnat biträdesersättningarna särskild uppmärksamhet. Utredningen föreslår i denna del, att de för närvarande starkt varierande taxorna för biträdesersättning normaliseras enligt grunder, som utarbetats inom utredningen. Skogsvårdsstyrelsernas inkomster av kapital och fastigheter böra enligt utredningens förslag liksom biträdesersättningarna avräknas vid uppskattningen av styrelsernas nettomedelsbehov. Däremot föreslås, att ortsbidrag, d. v. s. anslag från landsting och hushållningssällskap, icke avräknas. Utredningen har ansett det motiverat, att skogsvårdsstyrelsernas återstående medelsbehov, nettomedelsbehovet, liksom hittills täckes av allmänna medel, antingen genom riksstatsanslag eller genom avgift på skogsbruket såsom näring (skogsvårdsavgift) eller genom en kombination av dessa metoder.

190 Frågan, i vilken form skogsvårdsavgift lämpligen kan uttagas, har aktualiserats genom kommunalskatteberedningens förslag om slopande av skogsaccisen och därmed av grunden för den nuvarande skogsvårdsavgiften. Utredningen har övervägt olika tänkbara utvägar att uttaga skogsvårdsavgift i annan form än den nuvarande och stannat för att förorda en avgift, som lägges på taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog, därvid fastigheter med ett sammanlagt dylikt värde, som icke uppgår till 2 000 kronor, avsetts vara fria från avgiftsplikt. Utredningen har vidare förordat, att avgiften uttages för alla slags skogar, således även för kronoskogar och ecklesiastika skogar. En skogsvårdsavgift på taxeringsvärdena skulle i motsats till den nuvarande skogsvårdsavgiften giva en stabil inkomst, lätt att beräkna på förhand, och förfarandet vid taxering, debitering och uppbörd bleve väsentligt mycket enklare och effektivare än för närvarande. Utredningen h a r därför funnit, att en dylik avgift icke blott lämpligen kan ersätta den nuvarande skogsvårdsavgiften, om skogsaccisen avskaffas, utan att den är att föredraga framför den nuvarande avgiften, även om skogsaccisen skulle stå kvar. I fråga om formerna för statsbidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, om sådant blir erforderligt, har utredningen föreslagit sammanslagning av de nu utgående bidragsformerna (anslaget till skogsvårdens befrämjande, lappmarksanslaget och förvaltningsbidragen ur de särskilda skogsvårdsanslagen) till ett allmänt riksstatsanslag. Utredningen har dock därvid förutsatt, att den verksamhet, som föranledes av norrländska skogsproduktionsanslaget, alltjämt kominer att finansieras genom förvaltningsbidrag ur detta anslag. Avvägningen av skogsvårdsavgifter och statsbidrag behandlas i avd. IV. Utredningen har i detta hänseende stannat för att såsom skälig förorda en uppdelning mellan staten och skogsbruket som näring av nettokostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten, så att »ordinarie-avlöningarna» bestridas av ett statligt avlöningsanslag och »nettoomkostnaderna» av skogsvårdsavgiftsmedel. Detta innebär, att staten och skogsbruket båda få vidkännas andel i den utgiftsökning, som torde bli en följd, om utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och personalförhållanden genomföras. Eftersom verkställda undersökningar visat, att taxeringsvärdena å skogsmark och skog inom olika skogsvårdsstyrelseområden icke — lika litet som värdet av avverkat virke — stå i proportion till respektive skogsvårdsstyrelsers uppskattade nettomedelsbehov, blir det nödvändigt att söka genom särskilda åtgärder åstadkomma utjämning av skogsvårdsavgiftsmedlen styrelserna emellan. Utredningen har funnit sig böra föreslå, att skogsvårdsavgift uttagas med ett för hela landet lika promilletal samt att den erforderliga utjämningen åstadkommes på så sätt, att inflytande skogsvårdsavgiftsmedel i sin helhet redovisas centralt och fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna efter uppskattning av deras nettomedelsbehov. Genom den sålunda föreslagna anordningen torde kunna åstadkommas en medelsförsörjning för de särskilda skogsvårdsstyrelserna, som står i propor-

191 tion till deras behov. De för närvarande förefintliga olikheterna i ekonomiskt avseende skilda styrelser emellan skulle således kunna bringas att upphöra. Med den föreslagna skogsvårdsavgiften följer även, att de nuvarande oberäkneliga växlingarna år från år i skogsvårdsstyrelsernas inkomster utebli. För att möta ofrånkomliga växlingar på skogsvårdsbudgetens utgiftssida har utredningen (avd. V) föreslagit, att viss medelsavsättning skall ske dels intill en viss gräns hos varje särskild skogsvårdsstyrelse, i den mån disponibla tillgångar saknas, och dels centralt. I fråga om tillämpningen av det föreslagna finansieringssystemet innebär utredningens förslag (avd. VI) i huvudsak följande. Skogsvårdsstyrelsernas räkenskaps- och redovisningsår omlägges till att sammanfalla med det statliga budgetåret. Till grund för avlöningsanslagets beviljande läggas förslag till avlöningsstater, som av skogsvårdsstyrelserna årligen ingivas till skogsstyrelsen. Storleken av det normalt erforderliga avlöningsanslaget kan enligt vad nyss sagts uppskattas till 4,3 miljoner kronor. Skogsvårdsavgiftens promille tal maximeras i skogsvårdsavgiftsförordningen och fastställes inom denna ram för viss period av Kungl. Maj:t. Vad angår avgiftens storlek har utredningen beräknat, att 1,3 promille skulle erfordras för att täcka skogsvårdsstyrelsernas uppskattade medelsbehov, inräknat ett skäligt belopp för medelsavsättning. Det har emellertid synts angeläget, att avgiftens maximum bestämmes så högt, att avgiften kan antagas bli tillräcklig för sitt ändamål inom överskådlig framtid. Utredningen h a r funnit vissa skäl tala för en så hög maximiavgift som 2,0 promille men stannat för att föreslå, att avgiften sättes till 1,5 promille. Den skogsvårdsavgift, som inom denna ram skulle uttagas för de närmaste åren — förslagsvis för samma period, som 1945 års allmänna fastighetstaxering gäller — h a r utredningen föreslagit till 1,3 promille, vilket med nuvarande taxeringsvärden kan beräknas innebära en sammanlagd inkomst av skogsvårdsavgiftsmedel om 3,9 miljoner kronor. Varje höjning av promilletalet med 0,1 promille medför en ökning av avgiftsinkomsterna med 300 000 kronor. Den årliga medelsanvisningen till skogsvårdsstyrelserna av influtna skogsvårdsavgiftsmedel skall enligt förslaget ske genom Kungl. Maj.t efter förslag av skogsstyrelsen. Till grund för fördelningen skola läggas av skogsvårdsstyrelserna upprättade förslagsstater, vilka granskats av skogsstyrelsen med ledning av skogsprogrammet och med hänsyn till övriga inverkande omständigheter. Att skogsvårdsstyrelserna måste vara skyldiga att följa fastställda avlöningsstater är uppenbart. Vad beträffar de för skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» anvisade skogsvårdsavgiftsmedlen har utredningen framhållit angelägenheten av att fastställda stater åtminstone i sina huvuddrag följas och att medel, som enligt staten för en skogsvårdsstyrelse anvisats för en viss verksamhetsgren, i största möjliga utsträckning komma till användning för denna verksamhetsgren.

192 KAP. 10.

Medelsförvaltning. Kontroll och tillsyn. Under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning stå dels skogsvårdskassan, som utgöres av de medel vilka genom skogsvårdsavgifter, statsanslag, biträdesersättningar o. s. v. inflyta för finansieringen av styrelsens verksamhet, dels ock de särskilda skogsvårdsanslagen, d. v. s. medel, vilka ställts till skogsvårdsstyrelsens disposition i huvudsak för utdelning i form av bidrag till skogsägare (statens skogsodlingsanslag, statens skogsutdikningsanslag, anslaget till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, anslaget till vissa väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo samt norrländska skogsproduktionsanslaget). Vissa medel ur de särskilda skogsvårdsanslagen inflyta emellertid till skogsvårdskassan, i främsta rummet förvaltningsbidrag men därjämte vissa andra bidrag (se kap. 9 avd. I ovan). Skogsvårdskassan och vart och ett av de särskilda skogsvårdsanslagen hållas i bokföringshänseende helt åtskilda. Rörande medelsförvaltningen finnas vissa allmänna föreskrifter meddelade i skogsvårdsstyrelseförordningen samt i gällande reglementen för skogsvårdsstyrelserna, varjämte beträffande de särskilda skogsvårdsanslagen vissa bestämmelser intagits i de författningar, som reglera villkoren för statsbidrag från samma anslag. De grundläggande bestämmelserna äro emellertid så allmänt hållna, att de lämna rum för en mycket skiftande tillämpning. I syfte att ernå större likformighet olika skogsvårdsstyrelser emellan har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund låtit utarbeta och den 6 mars 1936 fastställt särskilda anvisningar för skogsvårdsstyrelsernas statistik och bokföring. Med avseende å statistiktabellerna äro dessa anvisningar uppgjorda i anslutning till de av Kungl. Maj:t den 30 december 1935 fastställda formulären. I fråga om bokföringen lämna däremot anvisningarna viss valfrihet åt varje skogsvårdsstyrelse beträffande bokföringssyslemets närmare utformning. Erfarenheten har också visat, att centralrådets anvisningar icke varit tillfyllest för vinnande av den avsedda likformigheten, bl. a. beroende på anvisningarnas i vissa avseenden mindre lämpliga utformning, som givit anledning till misstolkningar och felaktigheter vid tillämpningen. Nu antydda förhållanden i förening med bidragsverksamhetens uppsplittring på en rad olika statsanslag har otvivelaktigt försvårat den jämförande överblicken över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och skogsstyrelsens uppgifter som central tillsynsmyndighet. Enligt skogsvårdsstyrelseutredningens

193 uppfattning är det därför angeläget, att skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning i fortsättningen ordnas efter mera enhetliga principer. Därest utredningens finansieringsförslag genomföres, komma skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» att bli avskilda från styrelsernas övriga utgifter och bestridas av medel ur det statliga avlöningsanslaget. Övriga utgifter för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet skola enligt utredningens förslag bestridas av skogsvårdsavgiftsmedel och av styrelsernas »egna» inkomster. Dessa medel synas lämpligen böra benämnas skogsvårdskassan. Vidare stå under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning medel ur de särskilda skogsvårdsanslagen. Enligt utredningens förslag skola förvaltningsbidrag till skogsvårdskassan i fortsättningen icke utgå ur dessa anslag med undantag för norrländska skogsproduktionsanslaget. Någon anledning att i fråga om de kamerala ärendenas behandling vid skogsvårdsstyrelserna tillämpa andra normer än de vid statliga institutioner vedertagna torde icke föreligga. Inkomsterna utgöras huvudsakligen av allmänna medel, statsanslag och skogsvårdsavgifter. Jämväl utgifterna bestämmas i stor utsträckning av föreskrifter, i huvudsak anslutande sig till statliga normer. Lämpligt synes fördenskull vara, att Kungl. Maj:t på förslag av skogsstyrelsen fastställer närmare föreskrifter angående skogsvårdsstyrelsernas kassarörelse m. m. i anslutning till de bestämmelser, som på motsvarande område finnas meddelade för olika statliga myndigheter. Skogsvårdsstyrelseutredningen vill här inskränka sig till att söka angiva de riktlinjer, efter vilka dylika föreskrifter enligt utredningens mening böra utformas. Inbetalningar. Icke minst ur kontrollsynpunkt är det av vikt, att den kontanta kassarörelsen hos skogsvårdsstyrelserna i möjligaste mån begränsas. Av denna anledning synes det lämpligt, att alla inbetalningar till skogsvårdsstyrelse ske över postgiro. En dylik anordning har ock av skogsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om utanordning av statsmedel till skogsvårdsstyrelserna. Enligt nu gällande bestämmelser skola medel, som anvisats till skogsvårdsstyrelse, i regel av statskontoret ställas till styrelsens förfogande genom insättande i riksbanken för styrelsens räkning eller, där styrelsen har sitt säte å ort, varest riksbankskontor ej finnes, efter rekvisition i mån av behov utanordnas till styrelsen. Statskontorets befattning med här ifrågavarande medelsförvaltning är av rent kameral och bokföringsteknisk natur. Att vid behandling av skogsvårdsstyrelsernas medelsrekvisitioner ingå på något bedömande av vare sig medelsbehovet eller medelsanvändningen ingår icke i statskontorets uppgifter. I 1927 års kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag (nr 270) stadgades visserligen ursprungligen, att medel ur anslaget skulle ställas till skogsvårdsstyrelses förfogande mot avlämnande av särskild, av styrelsen utfärdad och av statskontoret godkänd förbindelse att använda sagda medel enligt därom gällande föreskrifter, men denna bestämmelse ändrades redan 1930 (nr 273). Efter skogsstyrelsens tillkomst som central tillsynsmyndighet förefaller det 13—458673.

194 mer rationellt att låta denna styrelse övertaga statskontorets uppgifter med utanordning av skogsvårdsstyrelserna tillkommande medel från de för ändamålet anvisade statsanslagen. Detta förutsätter emellertid, att skogsstyrelsen beredes ställning som huvudförvaltning och utrustas med egen dragningsrätt å statsverkets checkräkning i riksbanken, vilket icke torde behöva möta några betänkligheter i betraktande av den ställning, skogsstyrelsen intager inom administrationen. Det kan också förutses, att en överflyttning av medelsfördelningen från statskontoret till skogsstyrelsen skall underlätta anslagsbokföringens smidiga anpassande efter skogsstyrelsens och de olika skogsvårdsstyrelsernas speciella uppgiftsbehov. Hittillsvarande system har i detta avseende visat sig behäftat med vissa brister, bl. a. då det gällt att snabbt få fram uppgifter rörande den till respektive skogsvårdsstyrelser hänförliga belastningen å skilda skogsvårdsanslag. Givetvis skulle den ekonomiska överblicken över verksamheten ytterligare underlättas genom sammanförande av de olika bidragsanslagen till ett gemensamt skogsvårdsanslag. Utredningen har tidigare i annat sammanhang berört denna fråga. Även inbetalningar från enskilda skogsägare synas så långt möjligt böra verkställas med anlitande av postgiro, på sätt redan nu tillämpas vid flera skogsvårdsstyrelser. Avsteg från denna regel bör knappast ifrågakomma i andra fall än då det för skogsägare, som bo långt från postkontor, skulle medföra mera påtagliga olägenheter, om de icke medgåves betala direkt till förrättningsmännen. Närmare anvisningar för reglering av dylika specialfall torde få ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse att utfärda. I enstaka fall eljest uppkommande olägenheter genom anlitandet av postgiro för inbetalningar till skogsvårdskassan uppvägas enligt utredningens uppfattning flerfaldigt av de fördelar ur redovisnings- och kontrollsynpunkt, som detta system skulle medföra. Utredningen torde jämväl få något beröra förfaringssättet vid mottagande och kvitterande av värdeförsändelser till skogsvårdsstyrelse. Alla allmänna medel som inkomma till skogsvårdsstyrelse — i kontanter, växlar, checker, postanvisningar eller i annan form — torde böra förtecknas i en av kansliföreståndaren under länsjägmästarens överinseende förd kontrollbok. Försändelserna kvitteras av länsjägmästaren och kansliföreståndaren, varpå växlar, checker, postanvisningar och kontanta medel överlämnas till kansliföreståndaren, som medelst sin signatur i kontrollboken har att erkänna deras mottagande. Kansliföreståndaren åligger sedan att ombesörja samtliga medels insättande å skogsvårdsstyrelsens postgirokonto. Länsjägmästaren bör i sin tur kontrollera, att i kontrollboken införda belopp behörigen redovisas. Utbetalningar. Förfaringssättet vid utbetalningar från skogsvårdsstyrelse är för närvarande mycket växlande vid olika styrelser, särskilt i vad avser ordförandens medverkan vid utanordningsbesluten. På vissa håll kräves ordförandens utanordningsbeslut för alla uttag från styrelsens bankräkning, varvid läns jägmästaren för löpande utbetalningar utrustats med en särskild förskottskassa, som successivt utfylles genom utfärdande av en av ordfö-

195 randen undertecknad samlingscheck på grundval av godkända utbetalningar. I andra fall gäller, att av skogsvårdsstyrelsens banktillgodohavande uttag från kapitalräkning sker efter utanordningsbeslut av styrelsens ordförande med kontrasignation av länsjägmästaren, medan länsjägmästaren ensam äger disponera över medel, som innestå å checkräkning eller postgiro. I åter andra fall inträder kamreraren i länsjägmästarens ställe som förvaltare av checkräknings- och giromedel. Vissa skogsvårdsstyrelser ha låtit teckna garantiförsäkring för länsjägmästarens resp. kamrerarens medelsförvaltning, andra ha ålagt sina medelsförvaltande befattningshavare att lämna ansvarsförbindelse i form av borgen eller annan säkerhet. I något fall har man träffat avtal med vederbörande bank, att banken mot särskild ersättning skall övertaga hela bestyret med förvaltning och utbetalning av styrelsens penningmedel på grundval av utanordningsbeslut, underskrivna av skogsvårdsstyrelsens ordförande och kontrasignerade av länsjägmästaren. För smärre utgifter tillhandahåller banken styrelsens expedition en handkassa på 500 kronor. Enligt avtalet skall banken även utkvittera alla penningmedel, som adresseras till skogsvårdsstyrelsen. Självfallet måste det vara förenat med betydande praktiska olägenheter att i den utsträckning, som hittills ägt rum, kräva ordförandens medverkan vid utanordningsbesluten. Särskilt framträdande bli dessa olägenheter, därest ordföranden är bosatt å annan ort än den, där skogsvårdsstyrelsen har sin expedition. Då ordföranden hittills icke ägt uppbära någon ersättning för det med uppdraget förenade arbetet och ansvaret, ter sig anordningen redan därigenom föga rimlig. Ordföranden är även i största utsträckning hänvisad till att utan närmare granskning förlita sig på riktigheten av de förslag till utanordningsbeslut, som föreläggas honom av skogsvårdsstyrelsens ansvarige tjänsteman. Enligt vad utredningen inhämtat förekommer det även, att ordföranden för tids vinnande stundom underskriver checker in bianco. Ett dylikt system kan icke ur någon synpunkt anses tillfredsställande. Lämpligare vore enligt utredningens mening, att länsjägmästaren erhåller befogenhet att jämte den för kassagöromålen närmast ansvarige kansliföreståndaren i enlighet med av skogsvårdsstyrelsen för medelsdispositionen givna direktiv meddela utanordningsbeslut. Dessa utanordningsbeslut kunna givetvis ske i enkel form genom att varje kassadags utgiftsposter uppföras på en härför avsedd förteckning, vilken påtecknas av länsjägmästaren och kansliföreståndaren. I de ovan omförmälda direktiven synes böra föreskrivas, att större belopp, som icke avse utgifter av löpande natur, icke få utanordnas utan särskilt beslut av skogsvårdsstyrelsen. Maximibeloppet för dylika engångsutgifter kan förslagsvis sättas till 500 kronor. Dessutom bör skogsvårdsstyrelsen vara skyldig att på länsjägmästarens föredragning meddela allmänna direktiv rörande verksamhetens omfattning inom olika verksamhetsgrenar, bl. a. genom fastställande av specificerad utgiftsstat. Länsjägmästaren bör sedan i enlighet med nu tillämpad ordning för skogsvårdsstyrelsen månatligen framlägga rapport angående den verksamhet, som bedrivits, samt om skogsvårdsstyrelsens ekonomiska ställning (kassarapport).

196 Därest så finnes påkallat, har skogsvårdsstyrelsen att på grundval av dessa rapporter vidtaga erforderliga ändringar i tidigare fastställda riktlinjer för verksamhetens bedrivande. Länsjägmästaren har att jämte kansliföreståndaren svara för att utbetalningarna ske i överensstämmelse med gällande bestämmelser och författningsföreskrifter samt enligt av skogsvårdsstyrelsen lämnade direktiv och fastställda stater. Medlens placering m. m. Skogsvårdsstyrelsernas rörelsekapital för löpande driftskostnader synes böra innestå å postgiro, och placering i enskdd bank som regel begränsas till reserverade medel och andra enskilda medel av natur att böra göras räntebärande. Om skogsvårdsstyrelserna i enlighet med vad utredningen i annat sammanhang förordat (kap. 9 avd. VI ovan) berättigas att rekvirera skogsvårdsavgiftsmedel kvartalsvis, torde styrelserna böra äga att ha jämväl dylika rekvirerade medel innestående hos enskild bank. Från postgiro- eller bankräkning böra icke uttagas större belopp, än som vid varje tillfälle är erforderligt, och någon kontant kassa bör icke finnas med undantag av en mindre förskottskassa å skogsvårdsstyrelsens expedition för smärre eller mera brådskande utbetalningar. Avlöningar till befattningshavare och annan personal torde i allmänhet böra utbetalas centralt från expeditionen; kontant till å platsen bosatta och eljest över postgiro. E n särskild fråga är, hur utbetalningar till plantskolearbetare m. fl. skola ske. Därest lönen befinnes icke lämpligen kunna utbetalas från skogsvårdsstyrelsens expedition, torde det enklaste vara, att vederbörande plantskoleföreståndare erhåller ett förskott, för vilket han får redovisa månads- eller halvmånadsvis, beroende på omfattningen av de sammanlagda veckoutbetalningama. Beträffande skogsvårdsstyrelsens förvaltning av reserverade medel synes i fråga om medlens placering böra gälla motsvarande bestämmelser, som bruka föreskrivas för betryggande placering vid statliga verk och inrättningar av fondmedel, som skola göras räntebärande, d. v. s. huvudsakligen i guldkantade obligationer, eller på depositions- eller liknande räkning i enskild bank. Bokföring. Utredningen vill särskilt framhålla vikten av att skogsvårdsstyrelsernas bokföring blir enhetligt ordnad, bl. a. för att kunna tjäna som underlag för statistiska uppgifter av olika slag, berörande samtliga styrelser. Åt skogsstyrelsen torde fördenskull böra uppdragas att utarbeta och fastställa de föreskrifter och räkenskapsformulär, vilka skola lända till efterrättelse vid bokföringen och ersätta centralrådets förut omförmälda anvisningar. Revision. Enligt 8 § skogsvårdsstyrelseförordningen åligger skogsvårdsstyrelse att före april månads utgång varje år till skogsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår. Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. Redo-

197 visningen skall vara avfattad enligt grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter. Sedan skogsvårdsstyrelsens förvaltning och redovisning granskats av de utsedda revisorerna, skall revisionsberättelsen, i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas, tillika med ovanberörda framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel till trycket befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, dels ock samtidigt insändas till Kungl. Maj :t och skogsstyrelsen. Nu anförda bestämmelser torde i första hand avse förvaltningen av skogsvårdskassan. Rörande granskningen av skogsvårdsstyrelsens redovisning beIräffande de särskilda skogsvårdsanlagen ha vissa bestämmelser intagits i de författningar, som reglera villkoren för bidrag från nämnda anslag. Ifrågavarande bestämmelser innebära i huvudsak följande. Skogsvårdsstyrelsen skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för bidragsverksamheten under varje särskilt anslag. Denna redogörelse skall bifogas den redovisning, som styrelsen har att avgiva jämlikt 8 § skogsvårdsstyrelseförordningen. Redogörelsen skall granskas av skogsvårdsstyrelsens revisorer samt tillika med revisorernas däröver avgivna berättelse före den 1 juli insändas till Kungl. Maj:t. Förslag till anvisningar för skogsvårdsstyrelsernas revisorer har numera utarbetats av skogsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrelsernas förtroenderåd och särskilt tillkallade sakkunniga. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 6 juni 1945 hemställde skogsstyrelsen om bemyndigande för ämbetsverket att såsom handledning för skogsvårdsstyrelsernas revisorer vid deras granskningsarbete — i avvaktan på resultatet av skogsvårdsstyrelseutredningens arbete — meddela provisoriska anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag. Över förslaget avgav skogsvårdsstyrelseutredningen den 6 november 1945 infordrat remissutlåtande och tillstyrkte därvid bifall till skogsstyrelsens hemställan. Kungl. Maj:t har den 23 november 1945 bemyndigat skogsstyrelsen att såsom handledning för skogsvårdsstyrelsernas revisorer vid deras granskningsarbete meddela anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse med det överlämnade förslaget. Skogsvårdsstyrelseutredningen anser, för sin del, att de av skogsstyrelsen föreslagna anvisningarna äro lämpliga även i avseende å den anordning i fråga om medelsförvaltning och revision, som utredningen ovan förordat. I samband med omläggningen av skogsvårdsstyrelsernas räkenkapsår böra tidpunkterna för avgivande av förvaltnings- och revisionsberättelser ändras. Förvaltningsberättelsen synes böra avgivas före oktober månads utgång och revisionsberättelsen före december månads utgång. Ansvarsfrihet. I ansvarsfrågan stadgas i 9 § skogsvårdsstyrelseförordningen följande. Ordförande och övriga ledamöter samt tjänstemän äro i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara styrelsens ordfö-

193 rande och övriga ledamöter gemensamt. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit i vederbörlig ordning godkänd eller ock natt och å r efter räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt. På landstinget och hushållningssällskapet ankommer enligt 8 § samma förordning att för deras del bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning under det år revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Maj:t om vidtagande av därav påkallade åtgärder. Ovan återgivna ansvarighetsbestämmelser torde i första hand syfta på förvaltningen av skogsvårdskassan. I författningarna angående de särskilda skogsvårdsanslagen finnas bestämmelser av innehåll, att om Kungl. Maj:t finner ansvarsfrihet i fråga om förvaltningen av dessa medel icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, Kungl. Maj:t förordnar om vidtagande av därav påkallade åtgärder. Någon viss klandertid finnes icke utsatt i dessa författningar. Stadgandena om skogsvårdsstyrelseledamöternas ansvar för medelsförvaltningen giva på väsentliga punkter rum för olika tolkning. Till en början är det oklart, när den i 9 § andra stycket skogsvårdsstyrelseförordningen stadgade klandertiden börjar att löpa. »Räkenskapens avlämnande» är en bestämning, som icke direkt anknyter till någon i förordningen meddelad föreskrift. Därmed kan avses antingen den tidpunkt, då skogsvårdsstyrelsen till skogsstyrelsen avger redovisning för sin förvaltning (8 § första stycket), eller den tidpunkt, då redovisningen överlämnas till revisorerna, eller slutligen den tidpunkt, då redovisning och revisionsberättelse tillställas ledamöterna i landstinget och i hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt insändas till Kungl. Maj :t och skogsstyrelsen (8 § andra stycket). Vidare saknas beträffande de särskilda skogsvårdsanslagen varje bestämmelse om klandertid, och det är ovisst, om skogsvårdsstyrelseförordningens stadgande härom är tillämpligt även beträffande denna medelsförvaltning. Slutligen lämna författningarna öppet, vad klanderrätten innebär, d. v. s. vilka åtgärder Kungl. Maj:t (liksom även landsting och hushållningssällskap) äger vidtaga, om ansvarsfrihet finnes icke kunna beviljas. Då denna fråga är av särskilt stor betydelse för bedömandet av skogsvårdsstyrelseledamöternas ansvarighet, skall den här något närmare beröras. I fråga om skogsvårdskassans medel har tidigare i ett aktuellt fall av justitiekanslersämbetet gjorts gällande, att Kungl. Maj:t saknade befogenhet att anställa klandertalan mot skogsvårdsstyrelse (utlåtande den 24 januari 1924 i ärende angående utredning rörande Kristianstads läns skogsvårdsstyrelses förvaltning år 1922). Denna uppfattning grundade ämbetet på skogsvårdsstyrelsernas kommunala karaktär och på att staten tydligtvis icke vid en klandertalan kunde yrka utbekommande av medel från skogsvårdsstyrelsen. Det naturligaste syntes ämbetet vara, att om det förelåge anledning till klandertalan mot en skogsvårdsstyrelse, Kungl. Maj:t och övriga vederbörande tillsatte ny styrelse samt att denna nya styrelse därefter anhängig-

199 gjorde klandertalan mot den gamla styrelsen med yrkande att till skogsvårdskassan utgiva icke redovisade belopp. Frågan blev icke föremål för domstols prövning i detta ärende, enär felande belopp ersattes av skogsvårdsstyrelsens förutvarande ordförande, men avskrift av ämbetets utlåtande skulle jämlikt Kungl. Maj:ts i ärendet den 11 april 1924 meddelade beslut tillställas skogsvårdsstyrelsen. — Det må anmärkas, att den av justitiekanslersämbetet anvisade utvägen att tillsätta ny styrelse icke synes vara praktikabel, bland annat med hänsyn till den stadgade korta klandertiden. Beträffande de särskilda skogsvårdsanslagen har justitiekanslersämbetet nyligen haft att taga ställning till motsvarande fråga med anledning av vissa förskingringar vid skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län (skrivelse den 26 maj 1945 till landsfogden i länet). Ämbetet har därvid ansett Kungl. Maj: t äga anställa talan vid domstol mot skogsvårdsstyrelsen och dess ledamöter med yrkande om förpliktande för ledamöterna att ersätta den brist, som uppkommit genom förskingringarna. Frågan är för närvarande föremål för domstols prövning. Enligt skogsvårdsstyrelseutredningens uppfattning kan det knappast anses ändamålsenligt eller rättvist att ålägga ledamöterna i skogsvårdsstyrelse ett så omfattande ansvar för medelsförvaltningen som nu gäller. Även om, på sätt utredningen i annat sammanhang föreslår, uppdraget såsom ordförande eller ledamot i skogsvårdsstyrelse förenas med visst arvode, måste en dylik ansvarsskyldighet förefalla orimligt betungande. Det synes i detta hänseende böra vara tillräckligt, att ordföranden och ledamöterna kunna ådömas ersättningsskyldighet för skada, som må hava åsamkats det allmänna genom av dem begånget tjänstefel. Redogöraransvar i inskränkt bemärkelse lärer däremot endast böra åvila de för medelsförvaltningen närmast ansvariga tjänstemännen hos skogsvårdsstyrelsen, d. v. s. länsjägmästaren och kansliföreståndaren. Hur detta ansvar skall utkrävas, är emellertid i viss mån oklart, liksom fallet är beträffande redogöraransvarets omfattning och innebörd inom statsförvaltningen. Utredningen förutsätter för sin del, att klarare riktlinjer härutinnan komma att uppdragas efter slutförandet av den utredning om hithörande frågor, som torde vara att emotse inom den närmaste tiden med anledning av riksdagens härom gjorda framställning (riksdagens skrivelse 1945:532). I överensstämmelse med denna principiella uppfattning kan utredningen ej heller finna påkallat att bibehålla de nuvarande formerna för ansvarsfrihets beviljande genom särskilda beslut av landsting och hushållningssällskap. I stället torde revisorernas berättelse över den av dem fullgjorda granskningen böra ingivas till skogsstyrelsen och samtidigt tillställas vederbörande länsstyrelse, landsting och hushållningssällskap för kännedom. I händelse berättelsen därtill ger anledning, lärer det få ankomma på skogsstyrelsen respektive länsstyrelsen, landstinget eller hushållningssällskapet att hos Kungl. Maj :t påkalla erforderliga åtgärder för ernående av rättelse. Dylik framställning bör ske så tidigt att Kungl. Maj:t inom natt och år från revisionsberättelsens avlämnande kan vidtaga dylika åtgärder. Något formellt beslut om ansvars-

200 frihet för visst års förvaltning skulle vid tillämpning av denna ordning ej bliva behövligt. Av den föreslagna anordningen torde utan uttryckligt stadgande följa, att Kungl. Maj:t äger vidtaga erforderliga åtgärder även med avseende å förvaltningen av skogsvårdskassans medel. Central tillsyn. På sätt utredningen i annat sammanhang närmare utvecklat förutsätter en central fördelning efter behovsprövning genom skogsstyrelsens försorg av bidragsmedel och inflytande skogsvårdsavgifter fastställandet av särskilda inkomst- och utgiftsstater för varje skogsvårdsstyrelse. Den ingående granskning av skogsvårdsstyrelsernas anslagsäskanden, som måste äga rum i samband med statbehandlingen, kräver uppenbarligen, att skogsstyrelsen är väl insatt i de olika skogsvårdsstyrelsernas förhållanden och verksamhet. Instruktionsenligt skall också skogsstyrelsen redan nu stå i oavbruten förbindelse med rikets skogsvårdsstyrelser och äger av dem infordra erforderliga handlingar, yttranden och upplysningar. Skogsstyrelsen skall å sin sida hålla skogsvårdsstyrelserna underrättade om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av deras arbetsuppgifter, samt meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen, som beröra deras verksamhet. Slutligen skall skogsstyrelsen utöva tillsyn över användningen av de medel, som för skogsbrukets stödjande stå till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Självfallet innebär sistnämnda föreskrift icke, att skogsstyrelsen skall i sin tillsynsverksamhet fungera som något slags överrevision i förhållande till de lokala revisionsorganen, utan styrelsen bör vid utövandet av sina granskande och kontrollerande uppgifter iakttaga, att skogsvårdsstyrelserna lämnas all den handlingsfrihet, som utgör förutsättningen för en initiativkraftig och under eget ansvar bedriven, framgångsrik verksamhet. Den befattning, som skogsstyrelsen enligt utredningens förslag kommer att få med statgranskning och medelstilldelning m. m., innebär viss utökning av styrelsens administrativa, kamerala och andra arbetsuppgifter. Det torde vara att förutse, att skogsstyrelsen icke utan en viss personalförstärkning kan fullgöra dessa arbetsuppgifter. Denna fråga torde dock icke kunna slutgiltigt bedömas, förrän det nya finansieringssystemet vunnit stadga. I arbetsbesparande riktning inverka på längre sikt bland annat de åtgärder för åstadkommande av större enhetlighet mellan skogsvårdsstyrelserna, som utredningen i olika sammanhang berört. På skogsstyrelsen lärer få ankomma att efter vunnen erfarenhet framlägga de förslag i personalhänseende, som må befinnas erforderliga. Utredningen utgår irån att skogsstyrelsen kominer att i samband med sitt utlåtande över utredningens förslag göra den framställning om tillfällig personalförstärkning för styrelsen, som omedelbart skulle föranledas av utredningens förslag.

201 KAP. 11.

Övergångsanordningar. I. Tillsättande av befattningar. I fråga om det stora flertalet befattningar vid skogsvårdsstyrelsema innebär utredningens organisationsförslag ingen annan mera avsevärd förändring än att antalet befattningar i vissa fall utökats. Den som vid ikraftträdandet av den nya organisationen innehar dylik befattning bör av skogsvårdsstyrelsen omedelbart kunna överföras å den motsvarande nya befattningen. Vissa av utredningen föreslagna befattningar sakna helt eller praktiskt taget helt motsvarighet enligt nuvarande organisation. Dessa befattningar böra, liksom nytillkomna befattningar tillhörande redan förefintliga kategorier, ledigförklaras och tillsättas i vanlig ordning. Intill dess så kunnat ske, synas skogsvårdsstyrelserna böra vara berättigade att besätta befattningarna med vikarier mot vikariatsersättning eller vikariatslön enligt skogsstyrelsens bestämmande. I andra fall saknar föreslagen befattning icke motsvarighet i den nuvarande organisationen, men dess karaktär har mer eller mindre ändrats. Detta gäller framförallt kansliföreståndarebefattningarna hos de skogsvårdsstyrelser, som hittills icke haft någon befattning med kamrers tjänsteställning. För dessa fall torde böra föreskrivas, att skogsvårdsstyrelse skall kunna utan ledigförklaring till innehavare av den nya befattningen utse en person, som vid organisationens ikraftträdande innehar närmast motsvarande befattning hos styrelsen, men att skogsstyrelsens medgivande härtill måste inhämtas. För de fall slutligen, att hos en skogsvårdsstyrelse det föreslagna antalet befattningar av en viss grad är lägre än nuvarande antalet motsvarande befattningar, synes skogsvårdsstyrelsen böra äga omedelbart å de nya befattningarna överföra den eller dem av de dittillsvarande befattningshavarna, som styrelsen finner böra äga företräda. Denna regel torde böra tillämpas även beträffande de föreslagna kanslibiträdestjänsterna. Den som därvid icke blivit överförd å ny befattning och icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut må kunna hos Kungl. Maj:t söka ändring däri genom besvär till jordbruksdepartementet.

202 II. Lönereglering. Skogsstyrelsen föreslog på sin tid, att övergången till det av skogsstyrelsen föreslagna lönesystemet för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelser borde vara frivillig och att tjänsteman, som önskade bibehållas vid de löneförmåner, som vid löneregleringens ikraftträdande tillkomme honom, icke borde tvingas att acceptera de nya lönebestämmelserna. Eftersom den av skogsvårdsstyrelseutredningen föreslagna löneregleringen medför lönförbättring för det stora flertalet av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, kan man räkna med att dessa befattningshavare omedelbart skola kunna överföras å ny befattning. Skulle i något fall på grund av befattningshavarens bestridande hinder därför föreligga, torde några betänkligheter icke möta mot att så snart, efter uppsägning, det för denne gällande anställningskontraktet utgått för honom tvångsvis genomföra löneregleringen. Kontantlönen respektive så stor del därav, som motsvarar den för befattningen föreslagna lönen, synes emellertid även i dylikt fall omedelbart böra bestridas av det statliga avlöningsanslaget. I sådana fall, där minskning av lönen för viss befattningshavare skulle uppkomma — detta gäller främst vissa av länsjägmästarna — synes vederbörande skogsvårdsstyrelse böra berättigas att även sedan det nya avlöningsreglementet, efter uppsägning, gjorts tillämpligt med avseende å befattningshavaren, av skogsvårdskassans medel till denne, så länge han kvarstår i sin befattning, utbetala ett särskilt lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan det lönebelopp, som han enligt nu gällande bestämmelser skulle erhållit, om dessa alltjämt tillämpats, och den avlöning han enligt det föreslagna avlöningsreglementet för skogsvårdsstyrelserna kommer att erhålla. Till befattningshavare, som vid tidpunkten för övergången till det nya lönesystemet åtnjuter barntillägg, synas skogsvårdsstyrelserna böra medgivas motsvarande rätt att i fortsättningen utbetala barntillägg enligt samma grunder, som för närvarande gälla. I överensstämmelse med skogsstyrelsens sista löneregleringsförslag föreslår utredningen, att befattningshavare för placering i löneklass skall äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han före den 1 juli 1946 oavbrutet innehaft motsvarande befattning hos skogsvårdsstyrelse. Samma anordning föreskrevs vid löneregleringen för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare och har även föreslagits beträffande hushållningssällskapens befattningshavare. Det synes utredningen, att motsatt princip i många fall skulle komma att giva orättvisa resultat. Om en skogsvårdsstyrelse i något fall skulle få färre ordinarie befattningar enligt utredningens förslag än det antal pensionsreglerade, icke vakanta befattningar styrelsen för närvarande har, böra innehavarna av överskjutande befattningar få bibehållas vid dessa och vid de därmed förenade löneförmånerna enligt nu gällande bestämmelser. Det bör dock åligga skogs-

203 vårdsstyrelsen att tillse, att befattningshavaren vid uppkommande ledighet snarast möjligt placeras på ordinarie befattning. Löneförmånerna till en dylik övertalig befattningshavare böra enligt utredningens mening icke bestridas av det statliga avlöningsanslaget, utan av skogsvårdskassans medel. Motsvarande regel bör gälla i det fall, att sammanlagda antalet föreslagna befattningar tillhörande en och samma kategori — exempelvis befattningar, avsedda för skogsskoleutbildad personal — visserligen icke minskas men förslaget inom denna kategori upptager proportionsvis färre befattningar av högre grad än som för närvarande finnas. Om exempelvis en skogsvårdsstyrelse, som nu har 5 »ordinarie» och 1 »extraordinarie» länsskogvaktare ; enligt förslaget skulle få 1 förste skogsvårdskonsulent, 3 skogsvårdskonsulenter och 2 biträdande skogsvårdskonsulenter, bör den av de »ordinarie» länsskogvaktarna, som icke erhåller befattning såsom förste skogsvårdskonsulent eller skogsvårdskonsulent, äga bibehållas vid sin dittillsvarande befattning och därmed förenade löneförmåner, medan tillsvidare endast den ena befattningen såsom biträdande skogsvårdskonsulent får besättas. I dylikt fall föreslår utredhingen, att så stor del av befattningshavarens lön, som motsvarar vad han skulle ägt uppbära såsom biträdande skogsvårdskonsulent enligt utredningens förslag, gäldas av avlöningsanslaget, samt att återstoden får bestridas av skogsvårdskassans medel, intill dess befattningshavaren kan beredas anställning såsom skogsvårdskonsulent. III.

Pensionsreglering.

Med avseende å erforderliga övergångsanordningar i pensionshänseende må följande anföras. De enligt utredningens i det föregående framlagda förslag för den ordinarie personalen beräknade tjänstepensionsunderlagen skulle i allmänhet bliva högre än de för närvarande gällande underlagen, i förekommande fall ökade med pensionsförhöjning I. För flertalet länsjägmästare skulle dock, på grund av pensionsreglementets bestämmelse om maximering av pensionsunderlagen, en försämring inträda, och detta skulle komma att bliva fallet även i familjepensionshänseende. Till förhindrande av en sådan konsekvens får utredningen, i likhet med skogsstyrelsen i det av denna år 1944 avgivna förslaget, förorda meddelandet av en föreskrift om att, därest befattningshavare eller hans efterlevande enligt de äldre pensionsbestämmelserna skulle kommit i åtnjutande av högre sammanlagda pensionsförmåner än med tillämpning av de nya bestämmelserna, pensionsförmånerna skola utgå enligt de äldre, förmånligare grunderna. När pensionsunderlagen höjas för en med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt förenad befattning, blir höjningen, om den sker i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering, utan erläggande av retroaktivavgift gällande även för den som vid tidpunkten för höjningen innehar befattningen. Detta innebär, att det högre underlaget bland annat vid beräkning av genast börjande tjänstepension får tillämpas

204 jämväl i fråga om tjänstetid i befattningen före höjningen. Utredningen får, liksom skogsstyrelsen i tidigare avgivna förslag, förorda, att föreskrifter meddelas till säkerställande av en sådan tillämpning vid den med löneregleringen för den ordinarie personalen följande höjningen av pensionsunderlagen. Enligt den nu framlagda planen för skogsvårdsstyrelsernas organisation är det avsett, att vissa befattningshavare skola omedelbart efter den nya organisationens ikraftträdande kunna överföras till av utredningen föreslagna ordinarie befattningar under förutsättning, att dessa befattningar icke mera avsevärt skilja sig från dem de förut innehaft. I sådana fall bör det anses, att en och samma befattning innehafts före och efter omorganisationens ikraftträdande och att en med organisationsändringen följande höjning av vederbörande befattningshavares pensionsunderlag alltså är att betrakta såsom en följd av lönereglering för befattningen och icke såsom en följd av erhållen befordran till högre befattning. Utredningen får även tillstyrka vissa av skogsstyrelsen föreslagna övergångsanordningar i samband med sänkningen av pensionsåldern för länsskogvaktarna. Sålunda bör för befattningshavare, som med tillämpning av den nya pensionsåldersbestämmelsen skulle bliva avgångsskyldig inom de närmaste tre åren efter ändringen, pensionsåldern inträda först vid utgången av denna treårsperiod, dock senast vid 65 års ålder. Vidare bör med tanke på förekommande försäkringstekniska pensionsberäkningar stadgas, att den införda lägre pensionsåldern skall anses hava gällt även under föregående tid, under vilken länsskogvaktarbefattning med pensionsrätt innehafts eller för vilken engångsavgift för tjänstårsberäkning erlagts av skogsvårdsstyrelse. För denna bakåtverkande tillämpning av den nya lägre pensionsåldern har skogsstyrelsen ifrågasatt, att viss engångsavgift skulle erläggas av skogsvårdsstyrelserna. Utredningen anser emellertid för sin del, att om, såsom utredningen tänkt sig, den ordinarie personalens löneförmåner helt bekostas av statsmedel, anledning ej föreligger att av skogsvårdsstyrelserna utkräva en sådan engångsavgift. I de tidigare av skogsstyrelsen framlagda förslagen har i fråga om länsskogvaktarna jämväl ingått en sänkning av den för hel pension erforderliga tjänståldern från 33 till 30 år, detta med hänsyn till att åldern för tillträde av reglerad befattning numera ligger så högt, att mycket få sådana befattningshavare ha utsikt att nå hel pension. Även om förhållandena härvidlag kunna väntas bliva förbättrade efter ett genomförande av utredningens organisationsplan, enligt vilken pensionsberättigande befattning skall kunna erhållas vid lägre ålder än nu är fallet, förefinnes dock enligt utredningens mening alltjämt behov av en sänkning av tjänståldern för dessa befattningshavare till 30 år. Sådan sänkning föreslås därför. I samband med denna sänkning bör — liksom ovan i fråga om nedsättningen av pensionsåldern föreslagits — med syftning på förekommande försäkringstekniska pensionsberäkningar föreskrivas, att den lägre tjänståldern skall anses ha gällt jämväl under tidigare tjänstår. Såsom nämnts bör med pensionsrätt förenad befattning av här sist ifråga-

205 varande slag i framtiden kunna erhållas vid lägre ålder än hittills. Många av dem som nu inneha eller först i samband med den nya organisationens ikraftträdande erhålla pensionsberättigande befattning, ha emellertid under avsevärd tid fått tjänstgöra i icke ordinarie befattningar utan pensionsrätt och få därför en stark avkortning av pensionsförmånerna. För undanröjande eller minskning av denna olägenhet föreslår utredningen, att för dessa befattningshavare öppnas möjlighet att, mot engångsavgift, få i pensionshänseende tillgodoräkna föregående tjänstetid i sådan icke ordinarie befattning, med vilken hädanefter pensionsrätt skulle kunna vara förenad. Dylik engångsavgift bör, i betraktande av den förordade ändrade ordningen för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, begränsas till att allenast motsvara de avgifter, som befattningshavarna själva skulle haft att erlägga under den retroaktivt tillgodoräknade tiden, om pensionsrätten redan då varit gällande. Utredningen biträder skogsstyrelsens förslag om att vid hänsynstagande till tjänstepensionsunderlag för tidigare frånträdd befattning detta pensionsunderlag skall ökas med därå eventuellt belöpande pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Utredningen vill i detta sammanhang framhålla såsom önskvärt, att åtgärder vidtagas för förbättring av tjänste- och familjepension på grund av tidigare frånträdd befattning hos skogsvårdsstyrelse, vilka pensioner för närvarande äro mycket låga. Utredningen förutsätter, att om i något enstaka fall en befattningshavare övergångsvis skulle bibehållas vid hittills innehavd pensionsreglerad befattning, denna befattning alltjämt skall vara förenad med pensionsrätt, så länge befattningshavaren kvarstår.

IV. Övergång till nytt finansieringssystem. Omläggningen av skogsvårdsstyrelsernas räkenskapsår till det statliga budgetåret synes icke lämpligen kunna ske förrän från och med budgetåret 1947/ 48. År 1946 blir då det sista räkenskapsår, som sammanfaller med kalenderår, och för verksamheten under tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 får särskild stat och särskilt bokslut uppgöras. Emellertid synes det utredningen angeläget, att skogsvårdsstyrelsepersonalens löne- och pensionsreglering genomföres snarast möjligt, och utredningen föreslår därför, att förslaget i fråga om personalorganisation samt anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden tillämpas redan från och med den 1 juli 1946 och att ett avlöningsanslag beviljas för bestridande av samtliga skogsvårdsstyrelsers »ordinarie-avlöningar» under budgetåret 1946/47. I sina petita för budgetåret 1946/47 har skogsstyrelsen hemställt om vissa belopp under anslaget till skogsvårdens befrämjande och lappmarksanslaget, avseende skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under år 1946. Till grund för dessa medelsäskanden ligga av skogsvårdsstyrelserna upprättade preliminära slater för sistnämnda kalenderår. Om ett särskilt avlöningsanslag beviljas för

206 tiden från och med den 1 juli 1946, innebär detta, att omkring hälften av de utgifter för löner och bidrag till pensionsavgifter, som upptagits i staterna för år 1946, bortfaller. En överslagskalkyl har visat, att återstående utgifter under år 1946 för vissa styrelser kunna antagas bli täckta av tillgängliga inkomster — skogsvårdsavgifter, bidrag från vedutsyningsanslaget etc. — medan för andra styrelser ett underskott torde uppkomma, som icke k a n täckas av skogsvårdsavgifternas centralt redovisade utjämningsandel. De skogsvårdsavgifter, som avse 1945 års avverkningar och som uppbäras i slutet av år 1946, förutsättas reserverade för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten under budgetåret 1947/48. Under första halvåret 1947 lärer alltså likaledes ett underskott uppstå, även om vissa styrelser kunna beräknas ha vinst att redovisa från år 1946. Utredningen uppskattar underskottet under sista halvåret 1946 och första halvåret 1947 till sammanlagt cirka 1,5 miljoner kronor. Såsom bidrag till skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» under denna övergångsperiod — tiden från och med juli 1946 till och med juni 1947 — föreslår utredningen, att anslaget till skogsvårdens befrämjande får utgå med ett belopp, som preliminärt kan beräknas till 1,5 miljoner kronor. Den här angivna anordningen förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna, i samband med att yttranden inhämtas över utredningens förslag, anbefallas att inkomma till skogsstyrelsen dels med förslag till avlöningsstater för tiden juli—december 1946 och januari—juni 1947 och dels med preliminära utgiftsoch inkomststater avseende »omkostnaderna» för första halvåret 1947, allt under förutsättning att utredningens förslag genomföras. För att så snart som möjligt erhålla ett stabilt ekonomiskt underlag för skogsvårdsstyrelseverksamheten är det enligt utredningens mening angeläget, att den av utredningen förordade skogsvårdsavgiften på taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog påföres redan år 1947, vilket icke torde vålla några principiella betänkligheter. Vid kronouppbörden i november 1946 kommer emellertid skogsvårdsavgift att inflyta enligt hittills gällande grunder. För att utredningens finansieringssystem efter övergångsåret 1946/47 skall kunna börja tillämpas under budgetåret 1947/48 förutsattes, att bestämmelse meddelas därom, att de år 1946 debiterade avgiftsmedlen redovisas och disponeras på samma sätt, som utredningen föreslagit beträffande den nya skogsvårdsavgiften.

207 KAP. 12.

Författningsförslag. Vissa av de av utredningen framlagda förslagen föranleda ändring av de bestämmelser, som finnas intagna i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser. Sålunda fordras för genomförande av utredningens förslag angående arvoden åt styrelseledamöter samt om sättet för utseende av revisorer (kap. 2 avd. V och VI) ändring av 7 § och 8 § andra stycket. Utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation samt personalens anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden skulle kunna tänkas genomförda i den formen, att villkorsbestämmelser härom bundes vid beviljandet av statsbidrag till »ordinarie-avlöningar». Då avsikten är, att de föreslagna anordningarna skola bli obligatoriskt bindande för skogsvårdsstyrelserna, synes det emellertid utredningen riktigast, att bestämmelser om skyldighet för skogsvårdsstyrelserna att följa fastställd personalförteckning och tillämpa fastställt avlöningsreglemente intagas i skogsvårdsstyrelseförordningen (2 §). Om så sker, torde särskild föreskrift om obligatorisk anslutning till statens pensionsanstalt icke vara erforderlig (jämför kap. 7). Utredningens förslag angående finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet (kap. 9) förutsätta, att 4 och 6 §§ skogsvårdsstyrelseförordningen erhålla ändrad lydelse. De förslag, som utredningen framlagt angående medelsförvaltning och medelskontroll (kap. 10), kräva slutligen ändring av 8 och 9 §§ skogsvårdsstyrelseförordningen. Det h a r därjämte synts utredningen lämpligt, att den i 4 § skogsvårdsstyrelseförordningen givna beskrivningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter kompletteras med en föreskrift om skyldighet för styrelserna att föranstalta om anskaffande av frö och plantor, motsvarande den bestämmelse härom, som funnits intagen i 1923 års skogsvårdsstyrelseförordning. De ändringar, som här berörts, ha av utredningen sammanförts i bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse av skogsvårdsstyrelseförordningen (bil. 26). I kap. 5 har utredningen förordat ändring av kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 274) om behörighet att handlägga syneförrättningar rörande vissa

208 företag enligt 7 kap. vattenlagen, i syfte att göra skogstekniska konsulenter behöriga att handlägga syneförrättning angående skogsutdikningsföretag. Utredningen har emellertid icke ansett erforderligt att nu utarbeta något ändringsförslag utan förutsätter, att frågan kommer att upptagas till fortsatt behandling inom skogsstyrelsen. Det torde, såsom tidigare anförts, få ankomma på skogsstyrelsen att upprätta förslag till avlöningsreglemente för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie befattningshavare. Det av utredningen uppgjorda utkastet till dylikt reglemente (bil. 10) bör därvid kompletteras med övergångsbestämmelser i anslutning till vad utredningen anfört i kap. 11 avd. II ovan. Vad utredningen i 7 kap. föreslagit med avseende å pensionering av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare föranleder ändring i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). De föreslagna övergångsanordningarna i pensionshänseende nödvändiggöra också ändring i övergångsbestämmelserna till detta reglemente. Förslag till kungörelse angående nu berörda ändringar bilägges (bil. 27). Utredningen förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna komma att utfärda tjänstgöringsinstruktioner för sina befattningshavare samt att skogsstyrelsen upprättar normerande föreskrifter i detta hänseende, så att tjänstgöringsinstruktionerna såvitt möjligt bli enhetliga skogsvårdsstyrelserna emellan. Utredningens förslag angående nya grunder för uttagande av skogsvårdsavgift (9 kap.) förutsätter, att förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift upphäves och ersattes med en ny författning. Förslagtill ny förordning om skogsvårdsavgift bilägges (bil. 28). Sistnämnda förslag medför, om det genomföres, att särskilda skogsvårdsombud vid virkestaxering icke längre erfordras. Utredningen har uppgjort förslag till förordning om härav föranledda ändringar i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), vilket förslag bilägges (bil. 29). Då frågan om uppbörd av den nya skogsvårdsavgiften blir beroende på statsmakternas ställningstagande till den nu aktuella uppbördsreformen, har utredningen icke ansett sig böra närmare överväga frågan om ändring av kungörelsen den 8 februari 1918 (nr 54) angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. Utredningens förslag om upphörande av förvaltningsbidragen ur de särskilda skogsvårdsanslagen (kap. 9 avd. Ill) förutsätter ändringar av gällande bidragsförfattningar. Det torde närmast ankomma på skogsstyrelsen att uppgöra förslag till dylika ändringar. Nu gällande reglementen för skogsvårdsstyrelserna äro i vissa avseenden föråldrade och böra dessutom med föranledande av utredningens förslag överses. Utredningen utgår från att detta kommer att ske genom skogsstyrelsens försorg. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas frågorna om kompetenskrav för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, om förfarandet vid tjänstetillsättning, om inbetalningar och utbetalningar till skogsvårdsstyrelse samt om skogsvårdsstyrelsens medelsplacering och bokföring.

209 Särskilda yttranden av herr

Ekman.

Såsom stöd för sitt organisationsförslag har utredningen uppgjort ett normalprogram i vilket samtliga skogsvårdsstyrelser skola inlemmas. Ett sådant program kan vara vägledande för utredningen, men får icke bli en schablon, efter vilken skogsvårdsstyrelserna skola inmönstras. Därför är det nödvändigt, att sedan normalprogrammet uppbyggts, justeringar göras efter de faktiska förhållandena. Annars kan programmet lätt i vissa fall nedskära den faktiskt föreliggande utvecklingen. Detta framgår bäst av en undersökning av den blivande organisationen i Gävleborgs och Värmlands län. I dessa län skulle biträdet vid stämpling enligt tabellen till bilaga 1 minskas i Gävleborgs län från 5 977 rese- och förrättningsdagar i medeltal under åren 1936—1939 till 4 923 som utredningen beräknat och i Värmlands län från tidigare 7 068 rese- och förrättningsdagar till 5 936, men då endast 65 °/o av detta dagantal föreslås, bli nu antalet föreslagna rese- och förrättningsdagar: i Gävleborgs län 3 200 mot tidigare 5 977 och » Värmlands » 3 858 » » 7 068, alltså en nedskärning av dessa skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som väl knappast k a n vara motiverad. För Värmlands län har alltid den tillfälliga skogsskoleutbildade personalens antal i jämförelse med den ordinarie personalens varit ovanligt stort, varför en jämförelse av organisationerna tidigare och nu inom detta län knappast kan ske. Tydligen måste dessa båda skogsvårdsstyrelser varje år återkomma med överskridna anslag för biträde vid stämpling, i den mån hänsyn till det större medelsbehovet icke tagits vid staternas upprättande och granskning. I Gävleborgs län funnos tidigare 15 ordinarie länsskogvaktare. Enligt förslaget inskränkes dessas antal till 11 stycken ordinarie och 4 biträdande skogsvårdskonsulenter, vartill komina en förste skogsvårdskonsulent med placering vid en skogsvårdsgård med större skola och ytterligare en med ett mindre distrikt. Jag vill föreslå, att de fyra biträdande skogsvårdskonsulenterna, som enligt utredningens förslag skulle tjänstgöra som biträden åt andra skogsvårdskonsulenter, i stället placeras som ordinarie skogsvårdskonsulenter på de distrikt, som endera skulle indragas eller besättas med andra än ordinarie skogsvårdskonsulenter. Likaså skulle detta län, i vilket vägbyggnaderna tagit större fart än i något annat län, och som nu har tvenne årsanställda tekniska ledare framdeles icke få någon. Det bör observeras, att inga tjänstemän, som anställts vid 14—458G73.

210 vägbyggen, hittills varit ordinarie. Nu skulle sådana tilldelas skogsvårdsstysstyrelsema i mån av behov. Jag tillåter mig föreslå, att en teknisk ledare på ordinarie stat, utom den den skogstekniska konsulent, som utredningen föreslagit, får anställas vid Gävle ävleborgs läns skogsvårdsstyrelse. Därigenom erhåller denna skogsvårdsstyrelsrrelse en i det närmaste lika god skogsteknisk organisation som tidigare här funnitsinits. Slutligen bör framhållas att den under byggnad varande skogsskolan vid vid Kratten, som skall lämna undervisning för 30 elever året runt, fast i olikaolika grupper, ej kan fungera med endast en förste skogsvårdskonsulent som lärare rare. Enligt den tidigare uppgjorda planen skulle här anställas en studieledaredare och en förste skogsvårdskonsulent, vilket är nödvändigt, om skolan skall fylh fylla det mått, som erfordras för att bli av verklig betydelse för länets skogsin-gsintresserade ungdom. Jag vill sålunda föreslå att skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län erhålleiåller följande personalstat: 1 länsjägmästare, 1 biträdande länsjägmästare, 1 distriktsjägmästare, 1 förste assistent, 1 assistent, 1 skogsteknisk ledare, 1 skogsteknisk konsulent, 2 förste skogsvårdskonsulenter, 15 skogsvårdskonsulenter, 1 studieledare, 1 kansliföreståndare, 1 kanslibiträde, 2 kontorsbiträden. Då jag saknar ingående kännedom om de värmländska förhållandena äia är jag icke i tillfälle framlägga ett liknande förslag för denna skogsvårdsstyre] yrelses organisation. av herr

Hellbacken.

Utredningen har föreslagit, att ordförande och ledamöter i skogsvårdsstylsstyrelse samt deras suppleanter skola åtnjuta ersättning för sina uppdrag oct och att arvodena skola bestämmas av Kungl. Maj:t. I fråga om arvodenas bes belopp h a r utredningen förordat. 1 000 kronor för år till ordförande och 20 kro kronor för sammanträdesdag till övriga. I likhet med majoriteten anser jag att arvodesbeloppen böra fastställas aas av Kungl. Maj:t. Jag kan däremot icke finna rättvist, att ersättningen till ord ordförande bestämmes till 1 000 kronor för år inom varje skogsvårdsstyrelscrelse. Då arbetsuppgifterna äro väsentligt olika alltefter styrelsernas växlande stor storlek, bör enligt min mening arvodet till ordförande icke utgå med ett oct och samma belopp utan anpassas efter omständigheterna.

211 av av herrar Hellbacken,

Lubeck och

Sundberg.

En Enär skogsvårdsstyrelseutredningens majoritet vid uppbyggandet av skogsvåröVårdsstyrelsernas organisation stöder sig på ett program, som innebär en enlignligt vårt förmenande alltför lång tidrymd för genomförandet av angelägna skogdcogsvårdsåtgärder, hava vi ansett oss nödsakade att i detta hänseende uttala vår a år avvikande mening. Ej heller med avseende på läns jägmästarnas löneställning ing hava vi kunnat förena oss med majoriteten. Vi önska därför i dessa frågcrågor göra följande uttalanden. Re Resultaten från senaste riksskogstaxeringen, som hittills endast föreligga för Norrilorrland och Kopparbergs län, hava utvisat, att skogstillståndet å enskilda skogdtogar i flera avseenden är otillfredsställande. Verkställda inventeringar och utredtredningar bestyrka, att ifrågavarande skogar även inom övriga delar av landemdet förete påtagliga brister. Vid den undersökning, som verkställts rörande omfamfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har också konstateraterats, att det totala åtgärdsbehovet å enskilda skogar har sådan omfattning, att eitt erforderliga åtgärder ej rimligen hinna utföras inom den tid, som skogliga cga och biologiska förhållanden påkalla. Under sådana förhållanden har ansetts stts nödvändigt att såsom riktlinje för skogsvårdsstyrelsernas framtida verksamhamhet upprätta ett normalprogram, som är grundat på att åtgärder av engångiångsnatur bliva utförda inom vissa, förhållandevis långt tilltagna tidsperioder, ier. Återväxtåtgärder å av ålder kala marker samt å marker med otillfredsställatällande skogstillstånd, röjningar i stavaskogar och tätväxande ungskogar ävensvensom erforderliga skogsdikningar och skogsvägar förutsättas sålunda vara fullballbordade inom 50 år. Dessutom har räknats med att det för landet i sin helheelhet torde dröja omkring 20 år, innan erforderliga åtgärder hunnit utföras å viss vissa marker, varest reproduktionsplikt föreligger. Sk( Skogsvårdsstyrelseutredningens majoritet har funnit, att genomförande av normormalprogrammet i dess helhet skulle kräva en utökning av den nuvarande skogskogsvårdsstyrelseorganisationen, som av finansiella skäl icke torde kunna komr.omma i fråga. Utan att närmare motivera sin ståndpunkt har majoriteten därföärför stannat för att räkna med skogsprogrammets genomförande till ungefär 6är 65 °/o. Så* Såsom förut framhållits hava vi icke kunnat förena oss med övriga sakkunnunniga i fråga om den kraftiga nedskärning av normalprogrammet, som föresöreslagits. Redan den begränsning i det skogliga återuppbyggnadsarbetet, som normormalprogrammet innebär, måste ur vissa synpunkter inge betänkligheter. Främrämst må framhållas den omständigheten, att de mest elementära bristerna, väldiiäldiga arealer av kalmarker och av marker bevuxna med klart undermåliga beståestånd, ej kunna bliva helt avhjälpta förrän inom 50 år. Genom den föreslagmagna nedskärningen av programmet blir denna tid avsevärt förlängd (77 år), k ) . Med den av majoriteten föreslagna framtida personalorganisationen kunna sia skogsvårdsstyrelserna enligt vårt förmenande icke åstadkomma någon nämnämnvärd aklivisering av verksamheten för förbättring av skogsvården å de ene enskilda skogarna. Detta påstående bestyrkes av en jämförelse med sty-

212 relsernas verksamhet under åren 1936—1939. För skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna uppgick antalet rese- och förrättningsdagar i medeltal per år under nämnda 4-årsperiod till 170 000 under det att motsvarande antal dagar enligt det föreslagna programmet utgör 215 000. Det torde vara ett känt förhållande, att flertalet skogsvårdsstyrelser under senaste tiden, även innefattande nämnda 4-årsperiod, på grund av bristande ekonomiska resurser ej kunnat bedriva sin verksamhet i önskvärd omfattning och i flera fall endast kunnat fullgöra de mest trängande arbetsuppgifterna. Den förhållandevis obetydliga personalökning, som nu föreslagits, motsvarar givetvis icke de krav, som komma att ställas på styrelserna. I förevarande sammanhang torde också böra omnämnas, att sedan undersökningen rörande skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter utförts, h a r tilllämpningsområdet för Norrländska skogsproduktionsanslaget utsträckts till att gälla samtliga enskilda skogar i Norrland. Dessutom har norrlandskommittén framlagt förslag rörande en betydande utvidgning av formerna för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Skogsvårdsstyrelseutredningen har räknat med att skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet kommer att över hela landet bedrivas efter i huvudsak de linjer, som norrlandskommittén uppdragit. Det bör observeras att genom utvidgning av tilllämpningsområdet för nämnda anslag och de vidgade formerna för utbildningsverksamheten hava tillkommit nya arbetsuppgifter, till vilka hänsyn ej tagits vid normalprogrammets uppgörande. Ersättning till extra och tillfällig personal, som handlägger förrättningar i anledning av produktionsanslaget torde visserligen liksom hittills komma att utgå från anslaget, men verksamheten kommer även att bidraga till en ökning av arbetet för den ordinarie personalen. Utvidgningen av utbildningsverksamheten torde främst komma att medföra ökat arbete för den skogshögskoleutbildade personalen. Med hänsyn till den ur olika synpunkter stora betydelsen av att den enskilda skogsvården förbättras anse vi det nödvändigt, att skogsvårdsstyrelserna få en personalorganisation, som möjliggör en mera intensiv verksamhet än den som majoritetens förslag medgiver. Under sådana förhållanden få vi föreslå, att normalprogrammet genomföres till 75 %>. Härför erforderlig organisation beräknas medföra följande utökning av antalet befattningar med skogshögskoleutbildning: 1 distriktsjägmästare inom vardera Västernorrlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt 1 assistent i vardera Skaraborgs, Kristianstads, Kalmar norra, Gävleborgs, Värmlands, Jönköpings och Älvsborgs län. Dessutom tillkommer 4 assistenter, vilkas tjänstgöring skulle fördelas på återstående län i den utsträckning, som för varje län kan befinnas lämpligt. Antalet befattningar för skogsskoleutbildad personal skulle utökas i följande omfattning

213 Antal befattningar Landstingsområde

1 Malmöhus läns Gotlands > .. . Uppsala s . Västmanlands > ... Göteborgs och Bohus > Örebro » ... Blekinge » Södermanlands > . Hallands > . Stockholms » . Kalmar läns södra Skaraborgs läns Kristianstads » .... Kalmar läns norra Östergötlands läns.... Kronobergs > . Gävleborgs > Värmlands » . Jönköpings > .... Älvsborgs > ... Västernorrlands » . Kopparbergs > ... Jämtlands > Norrbottens läns: Kustandet Lappmarken Västerbottens läns:

Summa

Skogsvårdskonsulenter

Biträdande skogsvårdskonsulenter

Summa

•i.

— — — —

— — —

o

'>

<> — 1 1 1 1 1

2 2 2 2 2 3 3 4

1 2 2

2 2 1 2 3 3 3 3 2 4 3 5

1 1 1 1 1

— 1

—

\

l

}

*

40 IG

56 Med hänsyn till att vissa av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter äro särskilt starkt säsongbetonade i övre Norrland, kan det vid närmare undersökningar eventuellt befinnas ändamålsenligt, att antalet ovan upptagna befattningar minskas något för skogsvårdsstyrelserna i nämnda landsdel och att dessa styrelser i stället få ökad medelstilldelning för anställande av tillfällig personal. Vid prövning av de av skogsvårdsstyrelserna upprättade staterna, torde det också komma att visa sig nödvändigt att vidtaga andra smärre jämkningar av utredningens förslag till personalstater. Följande sammanställning utvisar den ungefärliga ökning av medelsbehovet, som föranledes av vårt organisationsförslag. Ordinarie-avlöningar Omkostnader

kronor 500 000 » 400 000 Summa kronor 900 000.

214 Det ansvarsfulla värv, som är anförtrott länsjägmästarna, nödvändiggör att dessa befattningar besättas med personer med höga, för tjänsten särskilt lämpade kvalifikationer. Framgången i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är i hög grad beroende av att dessa chefstjänstemän äro icke blott framstående yrkesmän utan även initiativrika, företagsamma och i övrigt utrustade med goda chefsegenskaper. Det är därför angeläget såväl att dessa befattningar bliva förenade med sådana löneförmåner, som göra det möjligt att få dem besatta med särskilt dugliga personer, som även att kunna utan större svårigheter remplacera sådana innehavare, som visa sig icke uppfylla uppställda krav. Av denna anledning föreslog redan skogsstyrelsen, att länsjägmästarna skulle tillsättas genom förordnande på viss tid (6 år) och placeras i en löneplan, motsvarande civila avlöningsreglementets löneplan C. Även skogsvårdsstyrelseutredningens majoritet uttalar att det i och för sig k a n synas önskvärt att en lösligare anställningsform bibehålles för dessa chefsposter och att i fråga om en rent statlig befattning detta skäl skulle talat för inplacering i nämnda löneplan C. Utredningen anför dock, att denna anordning skulle innebära svårigheter ur pensionssynpukt och föreslår därför placering i en löneplan, motsvarande civila avlöningsreglementets löneplan A. Då det emellertid är att förutse att efter den noggranna prövning, som föregår ett förordnande av länsjägmästare, en remplacering före pensionsåldern skulle komma att mera sällan företagas, synes det föga ändamålsenligt att av denna orsak underlåta att giva åt läns jägmästarebefattningen den löneställning, som förhållandena i övrigt betinga. Det torde då vara mera ändamålsenligt att åstadkomma den ändring i pensionsbestämmelsema, som skulle möjliggöra en placering i den löneplan, som likvisst anses vara den önskvärda. Med hänsyn till den stora betydelsen av att chefsposterna vid skogsvårdsstyrelserna överlag bliva besatta med fullgoda tjänstemän anse vi oss kunna förutsätta, att denna pensionsfråga skall kunna lösas i samband med omorganisationen av pensionsväsendet. Befattningar i statliga verk, som närmast äro jämförbara med länsjägmästaretjänsterna, tillhöra redan C-planen eller äro föreslagna att inplaceras i denna plan. Inom finnsdepartementet tillkallade sakkunniga för revision av tjänsteförteckningen för statens affärsdrivande verk hava sålunda i sitt betänkande (SOU 1939: 5) föreslagit, att överjägmästarna borde hänföras till C-planen. Domänstyrelsen, som avgivit yttrande häröver, h a r framhållit, att denna anställningsform bäst tillgodoser statens intresse och ur vissa synpunkter även befattningshavarnas. Vidare hava vägdirektörerna, vilka med hänsyn till självständig ställning och åvilande ansvar också kunna jämföras med länsjägmästarna, inplacerats i G-planen. Vi få därför såsom vår mening uttala, att länsjägmästarna inplaceras i en löneplan motsvarande C-planen. Skiljaktigheterna beträffande arbetsuppgifternas omfattning och i vissa avseenden jämväl beträffande arbetets art synes motivera en uppdelning av tjänsterna på tre olika lönegrader. Läns jägmästaretjänsterna i Malmöhus, Gotlands, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs

215 och Bohus, Örebro, Blekinge och Södermanlands landstingsområden böra sålunda placeras i lönegrad C 4, i Hallands, Stockholms, Kalmar Södra, Skaraborgs, Kristianstads, Kalmar Norra, Östergötlands och Kronobergs landstingsområden i C 5 samt i Gävleborgs, Värmlands, Jönköpings, Älvsborgs, Västernorrlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landstingsområden i C 6. Det må erinras om att skogsstyrelsen i sitt löneförslag framhållit, att lägre lönegrad än C 4 principiellt icke bör komma i fråga för chefsbefattningar förenade med de synnerligen ansvarsfulla och självständiga upgifter, som åvila länsjägmästarna. I de större länen har skogsstyrelsen placerat länsjägmästarna i lönegrad C 6. Vårt förslag beräknas medföra en ökning av medelsbehovet för ordinarieavlöningar av omkring 38 000 kronor. av herr

Norberg.

Ehuru jag väl inser betydelsen av att skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare beredas avlöningsvillkor, som kunna säkerställa en fullgod rekrytering, måste dock enligt min mening tillses, att löneställningen icke blir sådan, att risk föreligger för en olämplig inbördes lönekonkurrens mellan skogsvårdsstyrelserna och domänverket. I båda fallen gäller det av statsmedel avlönade befattningshavare med likartade eller närbesläktade arbetsuppgifter. Skogsstyrelsen uttalade vid framläggande av sitt löneregleringsförslag år 1943, hurusom något skäl för antagandet, att det ena arbetsfältet skulle kräva ett högre mått av kunskaper eller duglighet hos personalen än det andra, ej kunde anses föreligga. Styrelsen ansåge det därför ur allmän synpunkt angeläget, att möjligheterna till förvärv av dugande arbetskraft vore lika goda inom dessa två verksamhetsområden av det svenska skogsbruket. Samma synpunkter torde ligga bakom departementschefens uttalande i utredningsdirektiven, att för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare borde eftersträvas en lönenivå, som i stort sett sammanfölle med befattningshavarnas i statlig tjänst i motsvarande ställning. Från ovan angivna utgångspunkter anser jag den av utredningens majoritet föreslagna löneplaceringen för vissa befaltningshavargrupper, tillhörande den skogligt utbildade personalen hos skogsvårdsstyrelserna, lämna rum för principiella erinringar. Enligt min mening kan det sålunda icke vara lämpligt att i något fall bereda läns jägmästare en högre löneställning än överjägmästarna vid domänverket eller att för skogsvårdskonsulenterna (länsskogvaktarna) tillämpa högre löner än den högsta för domänverkets kronojägare gällande. Även för mellanliggande personalgrupper torde en delvis annorlunda löneavvägning vara påkallad för ernående av en lämpligare lönerelation mellan, å ena sidan, befattningarna inbördes och, å andra sidan, jämförbara tjänster vid domänverket. Utan att därmed vilja taga ställning till frågan om avlöningens absoluta storlek kan anses vara den riktiga för skogstjänstens olika grenar — en omprövning av denna fråga förefaller tvärtom ur skilda synpunkter vara moti-

216 vprad, varvid emellertid domänverket och skogsvårdsstyrelserna böra behandlas i ett sammanhang — har jag med utgångspunkt från den nuvarande lönenivån inom domänverket ansett mig böra föreslå följande lönegradsplacering: länsjägmästare grupp I lönegrad A 27 » » II » A 29 biträdande länsjägmästare » A 26 1 distriktsjägmästare » A 26 skogsteknisk ledare » A 24 förste skogsvårdskonsulent » A 15 skogsteknisk konsulent » A 15 skogsvårdskonsulent » A 12 Den av utredningen förordade pensionsregleringen är, på sätt framhålles i betänkandet, att betrakta allenast såsom ett provisorium i avvaktan på den allmänna revision av reglementet för statens pensionsanstalt, som är förestående. Målet bör vara pensionsbestämmelser, som så nära som möjligt ansluta sig till de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Under beaktande härav finner jag det knappast lämpligt att under övergångstiden bestämma pensionsåldern för vissa personalgrupper till 62 år, en pensionsålder som saknar motsvarighet i allmänna tjänstepensionsreglementet. Valet bör enligt min mening stå mellan 63 och 60 år. Även på detta område synas förhållandena för jämförbara befattningshavargrupper vid domänverket kunna tagas till utgångspunkt vid bedömandet. I kapitlet om övergångsanordningar har bl. a. föreslagits, att vid löneregleringens genomförande befattningshavare skall för placering i löneklass äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han före den 1 juli 1946 oavbrutet innehaft motsvarande befattning hos skogsvårdsstyrelse. Efter slopande av den mer vidsträckta rätt att tillgodoräkna föregående anställningstid, som gällde före 1939 års allmänna lönereglering för statens befattningshavare, skall jämlikt 8 § 2 mom. civila avlöningsreglementet tjänsteman, som övergår från oreglerad till reglerad befattning, i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Särskilt i betraktande av att den för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare föreslagna löneregleringen för åtskilliga tjänstinnehavare innebär en betydande avlöningsförbättring, föreligga enligt min mening knappast skäl att frångå angivna huvudregel om löneklassplacering, även om såsom stöd för ett avsteg kunna åberopas vissa tidigare ställningstaganden av statsmakterna i samma riktning. Nämnda undantag torde vara dikterade av speciella förhållanden och knappast avsedda att vara prejudicerande. 1

Härtill bör komma ett särskilt lönetillägg å 600 kronor för år.

217 Bilaga 1.

PM a n g å e n d e u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. I. Möjligheterna att genomföra en undersökning angående skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. För verkställande av en utredning av ifrågavarande slag är det främst av betydelse, att den kan baseras på såvitt möjligt objektivt material, grundat på inventeringar och statistik. Dylikt underlag har i förhållandevis rikhaltig omfattning stått till buds vid undersökningens utförande. Främst har material kunnat hämtas ur resultaten från riksskogstaxeringarna och från de s. k. vedskogsinventeringarna. Vid första riksskogstaxeringen, utförd åren 1923—1929, har någon åtskillnad ej gjorts på skogar tillhörande olika ägarekategorier. Detta förhållande samt den omständigheten, att så lång tid förflutit sedan taxeringen verkställdes, har bidragit till att uppgifterna från denna taxering ej kunnat utnyttjas i så stor utsträckning. I södra Sverige har nämligen skogstillståndet undergått så avsevärda förändringar sedan taxeringen utfördes, att de flesta resultaten nu ej kunnat godtagas utan endast tjänat till ledning vid jämförelser m. m. Med ledning av uppgifter från senaste riksskogstaxeringen, påbörjad år 1938, från vilken resultat endast föreligga för Norrland och Dalarna, har kunnat konstateras tillståndet på skogar tillhörande olika skogsägaregrupper (allmänna, aktiebolags och övriga enskilda skogar). Detta förhållande har i hög grad underlättat undersökningen för nyssnämnda områden. Vid senaste riksskogstaxeringen har också bland annat redovisats förekomsten av kalmarker — fördelade å kalmarker, som äro äldre än 10 år, och sådana, som äro yngre — av rest- och stavaskogar samt av försumpad skogsmark och myrar. Dessutom har redovisats skogsmarkens fördelning å ålders- och huggningsklasser, vilket varit av betydelse vid utförandet av erforderliga avverkningsberäkningar. Inom fem spridda sydliga län har genom riksskogstaxeringsnämndens försorg verkställts vedskogsinventeringar. Från dessa ha kunnat erhållas uppgifter angående bland annat kalmarksarealer samt skogsmarkens fördelning å ålders- och huggningsklasser. Resultaten från inventeringarna ha varit av stor betydelse för undersökningen även därigenom, att tendensen av utvecklingen inom de enskilda skogarna i södra Sverige kunnat skönjas. Skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser och rikstabellerna utgöra också ett rikhaltigt material, som dock i vissa avseenden ej varit så användbart som man kunnat vänta, bland annat av den orsaken, att uppgifter avseende olika slags åtgärder i vissa fall gemensamt redovisats ii tabellerna. Vid undersökningen har det nämligen visat sig nödvändigt att utröna arbetsåtgången för varje särskild åtgärd. Undersökningen har, i den mån uppgifter ej kunnat erhållas från ovannämnda källor, baserats på upplysningar, som inhämtats direkt från skogsvårdsstyrelserna, vilka besvarat vissa utsända frågeformulär. Styrelserna ha i regel grundat sina svar på lokal statistik och i vissa fall på verkställda uppskattningar med ledning av vunnen erfarenhet. Vissa skogsvårdsstyrelser ha låtit verkställa inventeringar, vilka lämnat värdefulla upplysningar om skogstillståndet.

218 Uppgifter ha även kunnat erhållas från tidigare utförda statliga och andra utredningar, varjämte råd och upplysningar i stor utsträckning inhämtats från olika myndigheter och institutioner, framförallt från statens skogsforskningsinstitut. Under arbetets gång ha dessutom vissa länsjägmästare och andra experter biträtt i olika avseenden.

II. Undersökningens genomförande. Undersökningen har omfattat fyra olika etapper: A Beräkning av det framtida åtgärdsbehovet å enskilda skogar. B. Beräkning av arbetsåtgången för olika slag av åtgärder. C. Upprättandet av ett framtida arbetsprogram för skogsvårdsstyrelserna med ledning av undersökningarna angående åtgärdsbehovet och arbetsåtgången. D. Undersökning angående omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under en tidsperiod, då normala konjunkturer varit rådande. A.

Undersökning av det framtida åtgärdsbehovet å enskilda skogar.

Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter variera avsevärt å olika kategorier av skogar. Styrelsernas befattningstagande med skogar, som äro föremål för ordnad, sakkunnig skötsel, är sålunda relativt obetydligt och avser främst övervakandet avskogslagarnas efterlevnad. Bland andra styrelsernas arbetsuppgifter å ifrågavarande skogar må nämnas planläggning, kontroll och avsyning av företag, till vilka statsbidrag utgå. Å skogar utan egen förvaltning äro skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter mera vidsträckta, i det att styrelserna även måste tillhandahålla sakkunnigt biträde vid stämplingar, vid planläggning och utförande av skogsvårdsåtgärder och dylikt. Å svårföryngrade skogar och skyddsskogar samt å skogar under lappmarkslagen är skogsvårdsstyrelsernas arbete ännu mera omfattande. Å allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt å häradsallmänningar, som stå under uppsikt av respektive skogsvårdsstyrelser, är styrelsernas arbete återigen av förhållandevis ringa omfattning. För ifrågavarande undersökning har det varit nödvändigt att närmare undersöka arten och omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter å olika kategorier av skogar. Med hänsyn härtill ha skogarna uppdelats i följande sex kategorier. 1. Skogsbolagens, järnbrukens och likartade skogar med egen skoglig förvaltning och lydande under allmänna skogsvårdslagen. 2. Gods- och övriga skogar med egen skoglig förvaltning och lydande under allmänna skogsvårdslagen. 3. Skyddsskogar och svårföryngrade skogar (skogsvårdslagens 4 kapitel; ingå i viss utsträckning under kategorierna 1 och 2). 4. Övriga skogar under allmänna skogsvårdslagen. 5. Skogar under 1932 års lappmarkslag. 6. Allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt häradsallmänningar. Arealuppgifter ha i skogsvårdsstyrelsernas statistik funnits tillgängliga för de olika skogarna med undantag för kategorierna 1 och 2, för vilka uppgifter inhämtats frän skogsvårdsstyrelserna. Det framtida åtgärdsbehovet har, beträffande skogar tillhörande kategorierna 1—5, undersökts i fråga om följande verksamhetsgrenar: stämpling, röjning i plant- och ungskogar; återväxtåtgärder (reproduktionspliktiga); grundförbättrande åtgärder: 1. återväxtåtgärder på av ålder kala marker samt å marker med otillfredsställande skogstillstånd;

219 2. röjning i stavaskogar och tätväxande ungskogar; 3. skogsdikning; 4. skogsvägar (kategori 1—6). För att kunna utröna omfattningen av det framtida behovet av stämplingar har för samtliga landstingsområden verkställts en beräkning angående storleken av de arealer å enskilda skogar, som i medeltal per år böra bliva föremål för avverkning. Beräkningen har avsett närmaste tjuguärsperiod och uppgjorts under förutsättning, att avverkningarna ske i den omfattning, som skogliga och biologiska förhållanden påkalla. F ö r norrlandslänen har, med undantag för lappmarkerna, avverkningsberäkningen för första tioårsperioden direkt grundats på det åtgärdsförslag, som upprättats vid senaste riksskogstaxeringen. Avverkningsberäkningen för andra tioårsperioden har uppgjorts med ledning av bland annat den uppdelning i huggningsklasser, som skett vid senaste riksskogstaxeringen. För Västerbottens läns lappmark omfattar riksskogstaxeringens ätgärdsförslag en tjugoärsperiod. För denna länsdel beräknade arealer, som antagits bliva föremal för avverkning, överensstämma i stort sett med riksskogstaxeringens ätgärdsförslag. Senaste riksskogstaxeringen har ej berört Norrbottens läns lappmark. Riksskogstaxeringsnämnden har emellertid för denna länsdel låtit sammanställa material från bland annat domänverkets och skogsvärdsstyrelsens taxeringar. Härigenom har ett visst underlag erhållits för den för länsdelen nu verkställda avverkningsberäkningen, som i övrigt uppgjorts med ledning av erhållna resultat vid motsvarande beräkning för Västerbottens läns lappmark. I och för beräkning av avverkningarnas arealomfattning i de sydligare länen har, med stöd av uppgifter från vedskogsinventeringarna och från första riksskogstaxeringen, utrönts skogsmarkens nuvarande fördelning å åldersklasser. Andra faktorer, som legat till grund för avverkningsberäkningen, ha varit tidpunkterna för första gallringen och för slutavverkningen samt uppgifter om huggningsintervaller. Förslag avseende dessa faktorer ha upprättats för de olika landstingsområdena och för yttrande utsänts till respektive skogsvärdsstyrelser, vilka i de flesta fall godkänt desamma. Avverkningarnas framtida omfattning har därefter fastställts med ledning av ovannämnda uppgifter. Behovet av röjning i plant- och ungskogar, med undantag av stavaskogar och tätväxande ungskogar med dålig skiktningsförmåga, har för Norrland utrönts med ledning av vid senaste riksskogstaxeringen upprättat ätgärdsförslag och för övriga delar av landet med ledning av beräknade arealer för plant- och ungskogar. Beräkningen av dessa arealer har skett i samband med den för avverkningsberäkningen verkställda utredningen angående skogsmarkens fördelning å åldersklasser. För utredningen har det varit nödvändigt att beräkna behovet av reproduktionspliktiga åtgärder dels ä nuvarande föryngringsytor, vara tillfredsställande äterväxt ännu ej uppkommit, och dels ä i framtiden årligen uppkommande föryngringsytor. För Norrlands vidkommande ha uppgifter om nuvarande kalmarksarealen erhållits från senaste riksskogstaxeringen. Återväxtåtgärder ha emellertid även ansetts erforderliga inom vissa mycket glesa plantskogar. Vid beräkningen av nuyarande reproduktionspliktig föryngringsyta har därför medtagits ej enbart den del av kalmarksarealen, som ansetts reproduktionspliktig, utan även arealerna för de glesa plantskogarna (15 procent av arealen för huggningsklass B). För övriga delar av landet ha skogsvårdsstyrelserna lämnat uppgifter om den nuvarande föryngringsytans storlek inom respektive landstingsområden. Styrelserna torde i regel ha uppskattat ifrågavarande arealer med ledning av redovisad kalmarksareal vid vedskogsinventeringarna eller vid första riksskogstaxeringen. De erhållna uppgifterna ha sammanställts, varefter i vissa fall företagits justeringar. Från samtliga skogsvårdsstyrelser ha dessutom lämnats förslag om vilka skogsvårdsåtgärder, som anses böra vidtagas å ifrågavarande marker-

220 Storleken av den framtida årliga föryngringsytan har uppskattats i samband med avverkningsberäkningarna. Behovet av åtgärder ä dessa marker har fastställts efter samråd med experter från statens skogsforskningsinstitut och från skogsvårdsstyrelser inom olika delar av landet. Riksskogstaxeringarna lämna inga uppgifter om av ålder kala marker, d. v. s. kalmarker vara reproduktionsplikt ej föreligger. Omfattningen av dessa marker har därför fastställts med ledning av uppskattningar, som verkställts av skogsvärdsstyrelserna. Vid granskning av inkomna uppgifter har beträffande norrlandslänen kunnat göras vissa jämförelser med resultaten frän senaste riksskogstaxeringen, vilka, såsom förut framhållits, bland annat redovisa förekomsten av kalmarker äldre än tio är. För övriga delar av landet har kunnat göras jämförelser med tidigare beräkningar avseende omfattningen av ifrågavarande marker. Inom några av de sydligare länen ha skogsvärdsstyrelserna genom inventeringar skaffat sig närmare kännedom om förekomsten av olika slag av kalmarker. Totala arealen inom landet av de av ålder kala markerna har antagits uppgå till omkring 330 000 hektar. De marker med otillfredsställande skogstillstånd, för vilka åtgärdsbehovet utrönts, ha utgjorts av restskogar, förvildade hagmarker samt skräpskogar av annat slag. Några uppgifter grundade på inventeringar av förekomsten av dylika marker finnas endast för Norrland, där restskogar samt skräpskogar av annat slag redovisats vid senaste riksskogstaxeringen. I övrigt har uppgifter om förekomsten av ifrågavarande marker inhämtats frän skogsvårdsstyrelserna. Insamlat material har granskats bland annat genom jämförelser med vid första riksskogstaxeringen redovisade arealer för marker med dålig slutenhet och för hagmarker. Totala arealen inom enskilda skogar för marker med otillfredsställande skogstillstånd har beräknats uppgå till omkring 0,5 miljoner hektar. Förutom arealuppgifter för av ålder kala marker och marker med otillfredsställande skogstillständ ha skogsvårdsstyrelserna lämnat uppgifter om behovet av åtgärder å nämnda marker. Innan ätgärdsbehovet beträffande här ovan omnämnda olika slags marker fastställts, ha i samband härmed uppkommande frågor diskuterats med länsjägmästare frän olika delar av landet samt med experter vid statens skogsforskningsinstitut. Behovet av röjning i stavaskogar och tätväxande ungskogar med dålig skiktningsförmåga har beträffande stavaskogarna utrönts med ledning av redovisade arealuppgifter rörande denna skogstyp vid senaste riksskogstaxeringen. Arealerna för de tätväxande ungskogarna ha uppskattats av skogsvärdsstyrelserna. Ifrågavarande slag av skogar, som beräknats omfatta en totalareal av omkring 0,5 miljoner hektar, förekomma huvudsakligen i Norrland. Omfattningen av dikningsbara marker har för Norrlands del utrönts med ledning av vid senaste riksskogstaxeringen redovisade arealer försumpade marker. För övriga delar av landet ha uppgifter om arealerna för dikningsbara marker inhämtats från skogsvårdsstyrelserna. Styrelserna ha vid dessa uppskattningar haft stöd av vid första riksskogstaxeringen redovisad förekomst av dikningsbar mark. Sedan de inkomna uppgifterna sammanställts, ha vissa justeringar verkställts i samråd med föreståndaren för statens skogsforskningsinstituts botaniska avdelning. Resultaten av undersökningen utvisa att de dikningsbara markerna inom enskilda skogar omfatta en areal överstigande 1 miljon hektar, 1936 års skogsutredning har låtit undersöka behovet av skogsvägar å enskilda skogar. Då redovisningen till skogsutredningen från de flesta landstingsområdena endast avsett det närmaste behovet av skogsvägar, har nu befunnits nödvändigt att verkställa vissa kompletterande undersökningar angående skogsvägbehovet. En del skogsvärdsstyrelser ha under de senaste åren låtit upprätta särskilda utbyggnadsplaner för skogsvägnätet. Dessa ha varit till ledning vid bedömning av vägbehovet även inom angränsande områden, där förhållandena varit något så när likartade. Med stöd av nyssnämnda undersökningar har beräknats, att å enskilda skogar behöver anläggas omkring 3 600 mil nya skogsvägar.

221 B.

Beräkning av arbetsåtgången för olika slag av åtgärder.

För att kunna angiva omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har det varit erforderligt att verkställa undersökning angående skogsvårdsstyrelsernas arbetsåtgång för olika åtgärder. Härvid har det varit nödvändigt att studera varje skogsvärdsstyrelses prestanda per areal- eller annan enhet inom olika verksamhetsgrenar. Efter överväganden har det befunnits lämpligt att redovisa prestationstalen i antalet rese- och förrättningsdagar för olika kategorier av tjänstemän. Vid undersökningen har följande uppdelning i tjänslemannakategorier tillämpats: 1. Årsanställd personal med skogshögskoleutbildning. 2. Årsanställda länsskogvaktare. 3. Tillfällig personal med skogshögskoleutbildning. 4. Tillfälliga förmän. I den mån arbetsåtgången utrönts med ledning av skogsvårdsstyrelsernas statistik, har denna i regel avsett åren 1936—1939. Denna tidsperiod kan sägas inrymma sädana konjunkturer, att risk för större felbedömningar av betydelse för undersökningen ej torde föreligga. Arbetsåtgången för planläggning och avsyning m. m. av dikningsföretag har huvudsakligen utrönts med ledning av uppgifter i rikstabellerna. Prestationstalen för biträde vid röjning samt för planläggning m. m. av skogsvägbyggnader ha fastställts efter samråd med experter på respektive områden. Uppgifter om arbetsåtgången för övriga åtgärder, såsom biträde vid stämpling, sådd, plantering, hyggesrensning m. m., ha inhämtats från skogsvårdsstyrelserna. För varje slag av nyssnämnda åtgärder ha gjorts sammanställningar över från varje styrelse lämnade uppgifter om arbetsåtgången. Därefter ha de aritmetiska medeltalen för prestationstalen uträknats. För bedömande av frågor i samband med fastställandet av prestationstalen har samråd skett med länsjägmästare från olika delar av landet. Vid beräkning av arbetsåtgången i efterföljande arbetsprogram har för flera av de mest krävande åtgärderna, såsom stämpling, återväxtåtgärder och dikning, tilllämpats de aritmetiska medeltalen för av skogsvårdsstyrelserna lämnade uppgifter om prestationstal för respektive åtgärd. Inom de olika landstingsområdena råda emellertid speciella förhållanden, som i betydande grad kunna påverka olika slags arbeten. Växlande jorddelningsförhållanden — parcelleringen i större och mindre brukningsdelar — kunna sålunda vålla betydande skiljaktigheter i fråga om arbetssvårigheten, även skogsmarkens fördelning i de stora dragen över landstingsområdena, dess uppblandning med andra ägoslag m. m., spela in. Arbetsuppgifternas fullgörande påverkas vidare av glesbebyggelse och stora avstånd etc. Under sådana förhållanden har det ansetts nödvändigt att undersöka, huru stor arbetsåtgång genomförandet av ett visst skogsprogram skulle kräva för de olika skogsvärdsstyrelserna om beräkningen, för vissa av de mest arbetskrävande åtgärderna, baserades — i stället för pä aritmetiska medeltalen — direkt på de uppgifter om prestationstal för ifrågavarande åtgärder, som lämnats av skogsvårdsstyrelserna i respektive landstingsområden. Av resultatet av denna undersökning har emellertid framgått, att skiljaktigheterna i den totala arbetsåtgången enligt de båda olika beräkningsgrunderna för de skilda landstingsområdena äro så obetydliga — särskilt med hänsyn till övriga osäkra faktorer — att tillräcklig anledning ej finnes för att vid värdeskalans upprättande frångå den beräkning av arbetsåtgången, som, beträffande vissa slag av åtgärder, baserats pä de aritmetiska medeltalen. Ehuru rätt väsentliga skiljaktigheter olika landsdelar emellan i fråga om prestations talen för en och samma åtgärd visat sig föreligga, ha dessa skiljaktigheter knappast varit av den storleksordning, som man tidigare väntat. Detta kan måhända förklaras av den omständigheten, att varje åtgärd omfattar flera arbetsmoment och att en utjämning härigenom ästadkommes. I fråga om prestationerna vid lämnande av t. ex. stämplingsbiträde har

222 sålunda ej kunnat konstateras någon bestämd tendens inom olika delar av landet. Detta torde bero på, att den längre tid, som stämplingsarbetet kräver per arealenhet i södra Sverige pä grund av tätare bestånd, uppväges av att resorna till och mellan förrättningsställena här tar mindre tid i anspråk än vad fallet är i Norrland. C.

Upprättandet av ett framtida arbetsprogram för skogsvårdsstyrelserna m e d ledning av undersökningarna angående åtgärdsbehovet och arbetsåtgången för olika slag av åtgärder.

Avsikten hade från början varit att med ledning av det konstaterade åtgärdsbehovet och uppgifter om arbetsåtgången för olika slag av åtgärder upprätta ett program för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, enligt vilket erforderliga åtgärder skulle hinna bliva utförda inom den tid, som skogliga och biologiska förhållanden påkalla. Det visade sig emellertid, att genomförandet av ett dylikt »idealprogram» skulle kräva en skogsvårdsstyrelseorganisation, som så avsevärt skiljer sig från den nuvarande och den som i framtiden rimligen kan påräknas, att avsedda bedömanden angående de organisatoriska förhållandena ej skulle kunna ske. Under sådana omständigheter har i stället upprättats ett »normalprogram», vars genomförande ej skulle behöva medföra så genomgripande förändringar i skogsvårdsstyrelsernas organisation. Ett sådant program, som angiver arbetsåtgången per år, uttryckt i antalet rese- och förrättningsdagar, för varje skogsvårdsstyrelse, bör kunna utgöra ett bättre underlag för bedömanden rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m. Bifogade tablå avser att för de olika skogsvårdsstyrelsena belysa arbetsåtgången per år, såväl totalt som för olika slag av åtgärder, för genomförande av normalprogrammet. Till jämförelse har angivits det antal rese- och förrättningsdagar, som i medeltal per år under perioden 1936—39 åtgått för motsvarande åtgärder. Beräkning av arbetsåtgången för normalprogrammet har skett under nedan nämnda förutsättningar: Stämpling (kolumn 2). Arbetsåtgången har beräknats under antagande, att skogsvärdsstyrelserna lämna biträde med stämpling ä hela »avverkningsarealen» beträffande skogar under 1932 ärs lappmarkslag samt skydds- och svårföryngrade skogar och å 70 % av motsvarande areal för övriga skogar under allmänna skogsvärdslagen (med undantag för bolagens och godsens m. fl. skogar med egen skoglig förvaltning). Arbetsåtgången per arealenhet för biträde vid stämpling grundar sig för samtliga landstingsområden på aritmetiska medeltalen för uppgifter om arbetsåtgången, som lämnats av de olika styrelserna. En jämförelse utvisar, att beräknat antal rese- och förrättningsdagar i några fall är lägre än medeltalet för perioden 1936—1939. Nämnda förhällande kan bero på, att ifrågavarande skogsvårdsstyrelse under nämnda tidsperiod lämnat biträde vid stämpling i förhållandevis större utsträckning än som i framtiden förutsatts böra ske. I ett fall beror nyss relaterade förhällande på, att antalet dagar under perioden 1936—1939 även innefattar biträde vid röjning. Minskningen av antalet rese- och förrättningsdagar för lappmarkerna beror på att avverkningarna därstädes i framtiden beräknas få minskad omfattning. Inom nyssnämnda områden ha skogsvårdsstyrelserna hittills i viss utsträckning anlitat tillfällig personal med skogshögskoleutbildning för utförande av stämplingar. Vid beräkning av arbetsåtgången enligt normalprogrammet för denna verksamhetsgren har kalkylerats med att förrättningarna huvudsakligen skola utföras av personal med skogsskole- eller motsvarande utbildning. Återväxtåtgärder (kolumn 4—6). Reproduktionspliktiga åtgärder (kolumn 4). Den beräknade arbetsåtgången för ifrågavarande åtgärder avser samtliga skogar under allmänna skogsvärdslagen och 1932 års lappmarkslag med undantag för sko-

223 gar med egen förvaltning. Ä sistnämnda skogar biträda nämligen skogsvärdsstyrelserna i regel ej med arbetsledning vid utförandet av i lag föreskrivna åtgärder. Arbetsåtgången är grundad pä åtgärdsbehovet ä såväl nu befintliga marker, vara reproduktionsplikt föreligger, som å i framtiden uppkommande föryngringsytor. Ä förstnämnda slags marker böra givetvis erforderliga åtgärder bliva utförda med det snaraste. Ifrågavarande marker förekomma emellertid, särskilt i övre Norrland, i sä stor omfattning, att det av olika orsaker ansetts nödvändigt räkna med att det torde dröja omkring 20 år innan samtliga marker hunnit bliva behandlade. Uppgifterna om arbetsåtgången avse skogsvårdsstyrelsernas biträde vid ledning av hyggesrensningar, skogsodlingar och andra återväxtåtgärder. Beträffande hyggesrensningar har förutsatts, att biträde vid utförandet av denna åtgärd lämnas å 80 procent av hyggesarealen inom Norrland samt inom Kopparbergs och Värmlands län. Inom de sydligare delarna av landet har räknats med att biträde kommer att lämnas ii mindre utsträckning för denna åtgärd. För skogsodlingar däremot har kalkylerats med, att samtliga skogsvårdsstyrelser lämna biträde med arbetsledning å hela den areal, vara dylika åtgärder ansetts erforderliga. Grundförbältrande åtgärder (kolumn 5). Uppgifterna om arbetsåtgången avse planläggning, kontroll och avsyning samt arbetsledning för återväxtåtgärder å av ålder kala marker samt å marker med otillfredsställande skogstillstånd (restskogar, förvildade hagmarker samt skräpskogar av annat slag). Vid beräkning av arbetsåtgången för arbetsledning har förutsatts, att biträde härför endast kommer att lämnas å skogar, som ej ha egen skoglig förvaltning. Då anledning finnes antaga, att statsbidrag åtminstone under arbetslöshetsperioder torde komma att utgå för återväxtåtgärder även å bolagens skogar, har räknats med att planläggning, kontroll och avsyning kommer att verkställas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg å samtliga skogar under allmänna skogsvårdslagen och under 1932 års lappmarkslag. Arbetsåtgången för planläggning m. m. å skogar med egen förvaltning har emellertid reducerats med 30 procent, då bolagens och godsens skogsförvaltningar liksom hittills i rätt stor utsträckning antagas komma att biträda vid planläggningarna. Beräkningen av arbetsåtgången grundar sig vidare på den förutsättningen, att samtliga erforderliga åtgärder å ifrågavarande marker bliva utförda inom 50 år. Arbetsåtgången per arealenhet för arbetsledning har för såväl i lag föreskrivna som övriga återväxtåtgärder uträknats på motsvarande sätt som arbetsåtgången för biträde vid stämpling och som beskrivits under rubriken »Stämpling». Samma principer ha även tillämpats vid beräkning av arbetsåtgången för planläggning, kontroll och avsyning av återväxtåtgärder å marker, vara reproduktiionsplikt icke föreligger. Röjning (kolumn 8). Arbetsåtgången avser planläggning, kontroll och avsyning av röjningsföretag samt arbetsledning vid utförandet av röjningar i stavaskog och tätväxande ungskog. Liksom i fråga om i lag icke föreskrivna återväxtåtgärder omfattar arbetsåtgången för planläggning, kontroll och avsyning samtliga enskilda skogar under allmänna skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag, under det att arbetsåtgången för arbetsledning endast gäller skogar, som ej ha egen skoglig förvaltning. Av samma skäl, som nämnts under rubriken »Grundförbättrande åtgärder», har arbetsåtgången för planläggning m. m. å skogar med egen förvaltning reducerats med 30 procent. Kalkylen bygger på den förutsättningen, att erforderliga röjningar bliva utförda inom loppet av 50 år. Arbetsåtgången per arealenhet för arbetsledning har utrönts på motsvarande sätt, som tillämpats, dä det gällt att bedöma arbetsåtgången för biträde vid stämpling. För planläggning, kontroll och avsyning har arbetsåtgången bestämts med ledning av uppgifter, som lämnats av skogsvårdsstyrelserna i norrlandslänen.

224 Skogsdikning (kolumn 10). Den redovisade arbetsåtgången gäller planläggning, kontroll och avsyning av dikningsföretag å samtliga skogar under allmänna skogsvärdslagen och 1932 års lappmarkslag. Arbetsåtgången har beräknats på motsvarande sätt som skett beträffande biträde vid stämpling. Å skogar med egen förvaltning har arbetsåtgången reducerats med 30 procent. Beräkningarna äro grundade på den förutsättningen, att samtliga dikningsbara marker bliva behandlade inom 50 år. Skogsvägar (kolumn 12). Redovisad arbetsåtgång avser planläggning, kontroll och avsyning av skogsvägsföretag ä samtliga skogar under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt. Arbetsåtgången å skogar med egen förvaltning har reducerats på samma sätt som för vissa förutnämnda åtgärder. Vid beräkning av arbetsåtgången per år har förutsatts, att samtliga skogsvägar, som för närvarande ansetts erforderliga, bliva anlagda inom 50 är. Då vägverksamheten först under de senare aren nått större omfattning, har ej ansetts lämpligt att införskaffa uppgifter om arbetsåtgången från skogsvårdsstyrelserna, utan har densamma uppskattats i samråd med skogsstyrelsens vägkonsulent. Allmän upplgsning om skogsvård (kolumn 14). Den skogliga undervisningen är av sådan fundamental betydelse, att denna verksamhetsgren måste betraktas såsom en av skogsvårdsstyrelsernas viktigaste uppgifter. Med hänsyn härtill har kalkylerats med en avsevärt större arbetsåtgång i framtiden för undervisningsverksamheten än under aren 1936—1939. Undervisningen har förutsatts komma att bedrivas efter i allt väsentligt samma riktlinjer som hittills. Det fär också anses nödvändigt, att denna verksamhetsgren efter hand fär förhållandevis lika omfattning och når samma nivå inom samtliga län. Under nämnda förutsättningar har totala antalet rese- och förrättningsdagar beräknats bliva i det närmaste fyra gånger så stort som i medeltal under perioden 1936—1939. Fördelningen mellan landstingsområdena av antalet rese- och förrättningsdagar har skett efter antalet brukningsdelar samt efter arealen skogsmark för skogar utan egen förvaltning. Beståndsvård och avverkning med undantag för stämpling (kolumn 16). Arbetsåtgången avser lämnande av biträde med arbetsledning vid utförandet av röjningar i plant- och ungskogsbestånd å skogar, som ej ha egen förvaltning. Biträde beräknas lämnas å 50 procent av den areal, som är i behov av röjning. Skogslagarnas efterlevnad (kolumn 18). Denna verksamhetsgren har förutsatts kräva ungefär samma totala arbetsåtgång som i medeltal under åren 1936—1939. Fördelningen mellan landstingsområdena av antalet rese- och förrättningsdagar har skett efter arealen skogsmark samt efter antalet brukningsdelar. Verksamheten i övrigt (kolumn 20). Under denna rubrik har redovisats arbetsåtgången för skogsindelning och skogsuppskattning, ordnande av betesfred, kött- och fröinsamling, för arbetet med allmänningsskogarna samt för annan verksamhet. Verksamheten med skogsindelning och skogsuppskattning har beräknats få något större omfattning än vad förut varit fallet. Detta gäller emellertid ej för Norr- och Västerbottens läns lappmarker, där en avsevärd minskning av ifrågavarande verksamhet förutsatts. Fördelningen av antalet rese- och förrättningsdagar mellan de olika skogsvårdsstyrelserna har skett efter arealen för skogar utan egen förvaltning. Beträffande betesfredens ordnande har förutsatts, att denna verksamhet, med undantag för Norr- och Västerbottens läns lappmarker, huvudsakligen kommer att åvila hushållningssällskapen. Upptagna rese- och förrättningsdagar ha fördelats efter antalet brukningsdelar. Arbetsåtgången för kött- och fröinsamling, som på grund av utvidgad skogsodlingsverksamhet torde bliva avsevärt större i framtiden än hittills, är givetvis svår att beräkna. Det för denna verksamhet beräknade dagantalet har uppskattats med

225 ledning av uppgifter från vissa skogsvårdsstyrelser. För arbetet med allmänningsskogarna ha respektive skogsvårdsstyrelser uppskattat tidsåtgången. Annan verksamhet h a r antagits öka i samma mån som skogsvårdsstyrelsernas totala verkamhet beräknats få vidgad omfattning. Arbetsåtgången har uppskattats med ledning av statistik för åren 1936—1939. Totalsumma beräknat antal rese- och förrättningsdagar (kolumn 22—26). Dessa uppgifter angiva, huru beräknat antal rese- och förrättningsdagar (kolumn 2, 6, 8, 10, 12, 14, 16, 18, 20) fördelar sig å olika tjänstemannakategorier. Arbetet kommer att i förhållandevis större utsträckning åvila årsanställd personal än vad som varit fallet under åren 1936—1939. Det förhållandevis ringa dagantalet för tillfällig personal med skogshögskoleutbildning beror bland annat på att de arbetsuppgifter, som åvila den högskoleutbildade personalen ej äro så strängt säsongbetonade, varför arbetet huvudsakligen ansetts kunna utföras av årsanställd personal. Såsom framgår av det följande har verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget ej inräknats i normalprogrammet. De skogsvårdsstyrelser, som beröras av denna verksamhet, kunna erhålla medel från nämnda anslag för anställande av tillfällig personal med skogshögskole- eller annan utbildning. Därest, som från vissa håll föreslagits, aspiranter med skogshögskoleutbildning komma att anställas, få skogsvårdsstyrelserna ytterligare arbetskraft för utförande av arbeten, som äro lämpade för personal med högskoleutbildning. I fråga om arbetsåtgångens fördelning å olika kategorier av tjänstemän måste undersökningen betecknas såsom schablonmässig såtillvida, att den bygger på samma inbördes fördelning mellan fast och tillfällig personal inom samtliga landstingsområden. Med hänsyn till att vissa slag av arbeten äro mera säsongbetonade i övre Norrland än inom övriga delar av landet torde denna omständighet måhända böra uppmärksammas, då det gäller att bedöma skogsvårdsstyrelsernas organisatoriska förhållanden. Vid undersökningens utförande har förutsatts, att statsbidrag för understödjande av olika skogsvårdsåtgärder i framtiden komma att utgå i ungefär samma omfattning som hittills. Då verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget endast berör en viss del av landet och dessutom i någon mån även avser andra arbetsuppgifter än dem, som åvila skogsvårdsstyrelserna inom landet i övrigt, har emellertid ansetts lämpligast att icke inräkna arbetsåtgången för ifrågavarande verksamhet i normalprogrammet. 1 Genomförandet av normalprogrammet skulle innebära, att de grundförbättrande åtgärderna bleve fullbordade först inom en tidrymd av 50 år. Man torde emellertid kunna förutsätta att skogsvårdsstyrelserna under tider, då arbetslöshet råder, beredas möjligheter att bedriva dessa arbeten i snabbare takt än som här beräknats.

D.

Undersökning angående omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under en tidsperiod, då normala konjunkturer varit rådande.

Det har ansetts vara av intresse att jämföra den arbetsåtgång, normalprogrammet beräknats kräva, med arbetsåtgången för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under normala förhållanden. Av skäl som förut nämnts, har för denna undersökning valts tidsperioden 1936—1939. För vissa verksamhetsgrenar ha uppgifter om antalet reseoch förrättningsdagar kunnat erhållas direkt ur årsberättelserna och rikstabellerna. 1 Sedan denna undersökning utförts, har tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget utsträckts till att gälla samtliga enskilda skogar i Norrland. På grund härav torde arbetsåtgången i norrlandslänen bliva avsevärt större än som beräknats i normalprogrammet. Det bör även observeras, att norrlandskommittén framlagt förslag rörande en betydande utvidgning av formerna för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet; förslagens räckvidd torde sträcka sig även till andra delar av landet.

15—458673.

226 För andra verksamhetsgrenar har utrönts den areal, som i medeltal behandlats per år under nämnda tidsperiod, varefter arbetsåtgången har beräknats med ledning härav samt av uppgifter om prestationstalen. Resultaten av undersökningen framgå av bifogade tablå, kolumn 3, 7, 9, 11, 13, 15, 17, 19, 21 samt 27.

Sammanf attnin g. Utförandet av undersökningen har varit förenat med avsevärda svårigheter. Den bristande kännedomen om skogstillståndet, framförallt i de delar av landet, som ännu ej berörts av senaste riksskogstaxeringen, har varit en av huvudorsakerna härtill. I många fall ha dessutom betydelsefulla uppgifter ej kunnat baseras på inventeringar eller på statistik utan enbart på verkställda uppskattningar. Andra orsaker till svårigheterna ha varit de varierande förhållanden, som inom olika landsdelar råda i fråga om behovet av åtgärder, samt de skiljaktigheter, som förefinnas i fråga om arbetsåtgången. Slutligen må understrykas, att resultaten av undersökningen under alla omständigheter få betraktas som en tämligen grov kalkyl, som vid jämförelser och bedömanden endast kan vara vägledande i de stora dragen. Med hänsyn till skogsvårdens snabba utveckling bör också framhållas, att ett program för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet givetvis icke utan ändringar kan äga giltighet någon längre tid. Programmet borde därför om möjligt med icke allt för långa mellanrum underkastas mera ingående revision. Stockholm i november 1944. Anders

Jansson.

227 Tablå

Beräknat erforderligt antal rese- och förrättningsdagar i inedeltal per år för genomförande av normalprogrammet. rese- och förrättningsdagar i medeltal per år under tiden 1936—1939.

Biträde vid stämpling

Landstingsområde

Arbetsledning, planläggning, kontroll och avsyning m. m. av återväxtåtgärder

Summa 1

Skogsdikning

Röjning

Allmän uplysning om skogsvård

Skogsvägar

Beståndsvård och avverkning med undantag för stämpling

Skogslagarnas efterlevnad

463 693

371 336 424 307 969 312 622 864 779 467 660 830

156 584 1497 2 118 616 2 079 845 1243 789 1112 3 089 1214 1029 1686 2 364 2 583 5 977 7 068 5 754 3 022 3 407 4 261 6 224

939 959 1234 1179 967 1491 1207 1899 1 536 1637 1537 1756 i 1717 2 353 3 288 2 742 3 388 2 699 5 626 5 024

1179 768 1394 346 682 1537 1583 1206 1387 2 810

5 068 2 896

3 800 3 860

3102 3195

488 1740

3 590 4 935

3 620 5 285 111 619

3 251 7 730 77 358

3 649 5 404 64 606

994 2110 25 857

4 643 7 514 90463

4 922

* Årsanställd personal med skogshögskoleutbildning.

2*

529 513 287 281 678 345 467 306 1474 298 407 1 454 1483 494 746 777 1646

834 1029 1363 1266 2 203 1491 1589 2 355

941 1 882 1430 1955 1611 2 389 2 932 2 262 2 679 3 330 3 873 3 475 3 457 3 928 4 905 5 213 4 923 5 936 7 439 7 892 5 683 7 294 9 321

1 752 110 1

3 000 30 200

30 55 130 356 148 396 43 200 282 84 53 254 258 80 218 552 459 807 656 698 306 727 516

22 144 381 243 207 169 144 167 135 164 186 158 210 160 85 596 636 252 340 381 463 793 960

43 96 137 86 80 135 300 215 237 153 300 107 342 232 261 288 254 174 240 236 136 210 170

1342 995

1 800 700

520 128

641 64

80 60

882 1 003 7 825

800 1000 7 550

446 371 8 773

815 299 8 Slö

65 65

1986 2 366 2 196 2 467 2 229 2 935

2 485 3 747 3 634 3 424 4 925 4 282 6 832 6 309 7 834

1229 1201 1001 1016 424

i l

3 284

4 416J 25 135

4 702

13 Verksamheten i övrigt

Totalsumma beräknat antal rese- och förrättningsdagar per år kol. 2 + 6 + 8 + 10 + 12 + 14 + 16 + 18 + 20

17 8 1 44 54 17 29 1 30 23 2 20 26 19 16 4 26 7 17 37 32

1Q0 170 280 300 270 430 200 360 360 460 350 400 330 400 560 750 1200 950 900 1100 1600 1550 1800

71 96 369 351 92 235 85 197 262 591 345 91 275 420 783 703 1514 722 926

38 93 178 270 145 283 228 277 436 325 161 156 85 144 771 189 592 263 1193 536 819 929 585

189 342 408 549 561 694 499 586 675 635 587 853 802 628 815 1221 1282 1607 1465 1671 1574 1914 2125

1084 1835 1886 2 322 2 450 2 837 2 805 2 976 3 288 3 629 3 698 3 903 3 871 4100 4 744 5 973 6 517 6 802 7 961 8 353 9 437 9 473 12 679

13 28 42 54 36 68 69 68 87 52 73 55 101 65 86 122 129 134 134 138 105 172 149

2 623 4 271 4 475 5456 6 071 6 567 6 743 7 218 4 088 8138 4 311 8 627 4 444 8 802 4 369 9180 4 690 9 464 4 969 9 762 5 334 10 979 6 780 14 096 7 530 15 458 7 324 15 867 9 353 18 913 9138 19 300 10 375 21491 10 894 22 453 13 533 28 486

854 1480 2 863 3 440 2 239 3 370 1888 2 431 3 519 3 085 4 265 3 260 3 215 3 307 5 018 5 007 11022 11483 9 862

664 237

1300 1500

l 3118J

1016 2 005

2 51ö!

1251 1109

6 95S 5 849

110 96

7 607 6 612

15 926 13 666

164 179 9 809

1800 2 000 21 420

l

1206 2 506 30 538

3 769

1350 1 556

6 975 8 826

95 173

7 422 9 874

15 842 20 429

27 486

14 980 26948 141 231 2454 159 670 330 303

170 791

216 358 360 575 431 575 789 718 1364 862 933 789 1292 933 1078 1436 2 657 1939 2 083 2154 1 939 2 728 3 232

4 30 39 92 388 125 4 151 181 294 4 99 27 296 131 11 148 2 645 126 155 480 2 839 296

1000 500

2 010 647

1170 680 19 850

2 010 1005 35113

530 400 840 600 400 570 900

1000 1400 1060 1400 1200 1400 1300

Årsanställda länsskogvaktare. — 3 * Tillfällig personal med skogshögskoleutbildning.

5 208

4 * Tillfälliga förmän

2 593 1051 1483

4 453J 21505

381 465 778 601 510 718 750 842 697 848 956 854 902

1210 1273 1237 1610 1538 2 043 2125 2 630

1337 2 066 2 139 2 531 3 024 2 968 3 370 3 588

Landstingsområde

33 20 95 77 112 90 61 73 213 300 43 65 104 87 112 129 473 150 268 225 368 619 267

390 480

150 300 310 390 550 550 380

o *

9. *

Summa antal rese- och förrättningsdagar i medeltal per år Summa under tiden 1936-1939

1 Till jämförelse har redovisats antalet

BeAntal BeAntal BeAntal GrundförAntal BeAntal Antal BeAntal BeBeAntal Antal BeReSumma rese- och räknat rese- och räknat rese- och räknat rese- och räknat rese- och räknat rese- och räknat rese- och räknat rese- och bättrande räknat rese- och produkåtgärder erfordererforder- förrätt- erforder- förrätt- erforder- förrätt- erforder- förrätt- erforder- förrätt- erforder- förrätterforder- förrätttions- (icke repro- ligt antal förrätt- erforder- förrättnings- ligt antal nings- ligt antal nings- ligt anta) nings- ligt antal nings- ligt antal nings-' ligt antal nings- ligt antal ningsigt antal nings- pliktiga rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i rese- och dagar i duktionsrese- och dagar i åtgärder förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal förrätt- medeltal pliktiga) förrätt- medeltal nings- per år un- nings- per år un- nings- per år un- nings- per år un- nings- per år un- nings- per år un- nings- per år un- nings- per år unnings- per år un- Beräknat erforderdagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden dagar der tiden ligt antal rese- och per år 1936-1939 per år 1936-1939 per år 1936-1939 per år 1936-1939 per år 1936 -1939 per år 1936-1939 per år 1936-1939 per år 1936-1939 per år 1936-1939 förrättningsdagar 6

läns Malmöhus Gotlands » Uppsala > Västmanlands > Göteborgs o. Bohus » Örebro » Blekinge > Södermanlands » Hallands > Stockholms » Kalmar läns södra . Skaraborgs läns Kristianstads > Kalmar läns norra . Östergötlands > Kronobergs » Gävleborgs > Värmlands > Jönköpings » Älvsborgs > Västernorrlands > Kopparbergs > Jämtlands . Norrbottens läns: Kustlandet Lappmarken Västerbottens läns: Kustlandet Lappmarken

Planläggning, kontroll och avsyning samt (beträffande röjning) arbetsledning vid utförandet av övriga grundförbättrande åtgärder

till Bilaga

6 206 12148 11575 10 471

Malmöhus läns Gotlands > Uppsala > Västmanlands > Göteb. o. Bohus » Örebro » Blekinge > Södermanlands > Hallands > Stockholms > Kalmar läns södra Skaraborgs läns Kristianstads > Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs > Gävleborgs > Värmlands > Jönköpings » Älvsborgs > Västernorrlands » Kopparbergs > Jämtlands > Norrbottens läns: Kustlandet Lappmarken Västerbottens läns: Kustlandet Lappmarken Summa

229 Bilaga

2.

Jämförelse mellan föreslaget och nuvarande antal skogshögskoleutbildade befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna. Föreslaget antal ordinarie befattningar G

t-1

Landstingsområde

3 a

aa 3

» : HI ena p : CL

p: P

H

3 P y p: C rj. C P O >-]•

H Vt

C/3

ET

o H-oa

ra c/5 Q, r +

era' 3

1 a ra 3_

vi P

p

<-*•

Vi*

r*

ra

Vi

p en

C/3 C

ra 33 3 ra ra P 3 ra Cn

•i

1 1 1 1 1

2 3 4 5

1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Summa

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 1 — — 1 1 1 — 1 1 1 — x 1 — l 1 1 1 — 1 1 1 — 1 2 — 1 J l

s

Vi

__ — — — — — — — — — — — — — — —

,—.

pl ET 3H> pc: era p:

p: =

S-S p

ra

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 GM

<-i

Malmöhus läns.... Gotlands > Uppsala * Västmanlands » Göteborgs o. Bohus > Örebro > Blekinge » Södermanlands > Hallands » Stockholms » Kalmar läns södra .. Skaraborgs läns Kristianstads > Kalmar läns norra . . Östergötlands läns Kronobergs > Gävleborgs » Värmlands » Jönköpings > Älvsborgs > Västernorrlands > . Kopparbergs » . Jämtlands > . Norrbottens > . Västerbottens » .

>

ra

ra ra

Pensionsreglerade befattningar £T & 3 ^ > 3' cd Vi

*O:TJ

'

Distriktsjäglästare, taxerings- och ikningsledare

p: 3

Skogshögskoleutbildad personal 1944

3 g£=3

ra

1 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 4 1 5 1 5 1 5 1 5 1 6 1 7 1 8 2 10 3 12

1 1 1 1 — 1 — 1 — 1 1 1 — 1 5 1 1 — 1 1 1 51 1 — . 1 — 1 — 1 1 1 1 1 1 1 1 1 *1 1 1 1 41 1 1 1 1 1 '1 1 1

1 3 7 5 6

— — — — — . — ,—. — — — — — — — — — — — —

en. Vi'

VI

c

ra 3 3P 3 ra 1 1 2 1 2 1 — 4 1 2 — 2 1 2 1 3 1 2 — 2 — 2 1 2 1 2 1 2 s 4 2 — 2 1 3 1 3 6 4 6 5 1 3 3 5 — 3 2 7 2 9 s 7 15 31 87

—

Årsanställd personal utan pensionsrätt

— — — 1

— 1

— — — — — — — — 2

— 4

— — 2 1 4 7 22

Tillika distriktsjägmäs tare. — Skogstekniska bitr iden äro inräknade med ha lva 2 ntalet. 6 — 3 Därav en vakant. - - * Vakant, uppehålles på f()rorc nande. — 5 Vakant. Därav 7 3 e. o., alla fyra vaksinta Där av 2 vakf nta; upp mall as p£i för<irdnande.

230 Bilaga

3.

Jämförelse mellan föreslaget och nuvarande antal skogsskoleutbildade befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna. Skogsskoleutbildad personal 1944

Föreslaget antal ordinarie befattningar

Pensionsreglerade Årsanställd befattningar SkogsperMed äget distrikt Bitr. teksonal skogs- Sum- niska Förste Skogsskogs- vårds- Sum- vårds- ma konsu- »Ordi- > Ex- Sum- utan penlenter konsuvårdsnarie» tra > ma sionskonsu- ko nsu- ma lenter lenter rätt lenter Skogsvårdskonsulenter

Landstingsområde

Malmöhus läns.. .. Gotlands > Uppsala > Västmanlands > Göteborgs o. Bohus > Örebro » Blekinge » Södermanlands > Hallands » Stockholms » Kalmar läns södra .. Skaraborgs läns Kristianstads > Kalmar läns norra .. Östergötlands läns Kronobergs » Gävleborgs » Värmlands > Jönköpings » Älvsborgs » Västernorrlands > Kopparbergs > Jämtlands » Norrbottens » Västerbottens » Summa

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 2 2 3 3 3 3 4 41

1 3 3 4 4 4 4 5 5 6 6 7 7 7 8 10 11 12 14 15 16 16 22 23 28 241

2 4 4 5 5 5 5 6 6 7 7 8 8 8 9 12 13 14 16 17 19 19 25 26 32

1 1 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 b 3 4 4 5 6 6 7 8 8 10

3 5 6 7 7 7 7 8 8 9 9 10 10 11 12 15 17 18 21 23 25 26 33 34 42

— — — — — 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 20

2 3 6 7 4 7 4 8 5 7 6 7 5 6 8 8 14 10 13 16 18 19 22 19 35 259

— — — 3

— — 2

— 1 1 1

— — 2

— — 1

— 6 2 2

2 3 6 10 4 7 6 8 6 8 7 7 5 8 8 8 15 10 19 18 20

2 1

— — 3 9 4 1 5 7 4 1 3 3 2 4

— — 23 3 5

—

—

4 5 4 34

26 24 39 293

1 5 4 90

Beträffande den år 1944 anställda personalen ma anföras följande: Pensionsrätt har begärts, men icke erhållits, för följande antal ordinarie länsskogvaktarebefattningar: Västmanlands län 1, Blekinge län 2, Gävleborgs län 3, Jönköpings län 1 samt Norrbottens län 3 eller summa 10 st. Pensionsrätt har dessutom begärts, men ej erhållits, för 1 extra eller extra ordinarie länsskogvaktare i Stockholms, Kalmar södra, Gävleborgs och Kopparbergs län samt för 2 i Jönköpings, 3 i Älvsborgs, 5 i Västernorrlands, 3 i Jämtlands och 2 i Norrbottens län eller sammanlagt 19 st. I Älvsborgs län äro 2 pensionsreglerade ordinarie länsskogvaktarebefattningar vakanta. De pensionsreglerade extra länsskogvaktarebefattningarna i Blekinge län äro vakanta (återbesättande har begärts). Av de pensionsreglerade befattningarna avse 3 st. dikningsförmän, varav 2 i Jämtlands län och 1 i Västerbottens län.

231 Bilaga

4.

Jämförelse mellan föreslaget och nuvarande antal kanslibefattningar hos skogsvårdsstyrelserna. Föreslaget antal ordinarie befattningar Landstingsområde

Pensionsreglerade ÅrsKansli- KansliKonbefattningar anställd Kansliföretors- Sumskribipersonal stån- vare träden bima Kamre- Kon- Sum- utan dare torsbiträden rare och penma kassörer träden sionsrätt

Malmöhus läns... Gotlands » Uppsala » Västmanlands » Göteborgs o. Bohus » Örebro » Blekinge » Södermanlands » Hallands » Stockholms > Kalmar läns södra Skaraborgs läns Kristianstads » .... Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs » .... Gävleborgs » Värmlands » .... Jönköpings » .... Älvsborgs » .... Västernorrlands » .... Kopparbergs » .... Jämtlands » .... Norrbottens T> . . . . Västerbottens »

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

Summa

1 Kanslipersonal 1944

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 1 1 2

— — — — — — — — — — — — — 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 2 2 2 2 2 3

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 3 4 4 4 4 4 4 4 5 6

1 1 — 1 B l — — 1 — — 6 2 l 1 1 1 —

1 — — 2 1 2 *1 2 2 1 2 2 2 5 2

1 1 1 — 1 —

»1 1 2 2 1 3 1 *1 1 2 2 2

1 1 3 2 2 1 1 1 2 3 1 1 1 1 2 1 3 1 2 4 2 3 3 6 2

1 1 1 1 1 1 3 4 — 2 2 1 2 8

1 — 1 1 2 2 1 —

Tjänstgör hos skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län. — Därav 1 vakant; uppehålles icke på förordnande. — 3 Vakant; uppehälles på förordnande. — * Vakant; uppehålles icke på förordnande. — 5 Vakant; uppehälles av förste länsskogva ktaren. — 6 Vakanta (1 kamrerare, 1 kassör); uppehållas icke på förordnande. — 7 Därav 7 vakanta utan att uppehållas på förordnande.

232 Bilaga

5.

Nuvarande fasta avlöningsförmåner (rörliga förmåner icke medtagna). Fasta Landstingsområde

löneförmåner

Antal Ålderstillägg S:a av Dyr- Särbe- Grund- orts- 0. skilda col. 3--5 tidsfattlön hyres- löne- (begyn.- i n - nterä s:a ningar bidrag tillägg lön) tal vall kr. kr. år kr. kr. kr. kr. 2

1 Länsjägmästare. Malmöhus läns.. Gotlands * Uppsala > .. Västmanlands > .. Göteborgs o. Bohus > . . J Örebro Blekinge > .. ', Södermanlands > .. Hallands > .. Stockholms > .. Kalmar läns södra Skaraborgs läns.. . Kristianstads > ..

B

3 3 1

3 3 3

—

—

—

—

3 4 4 4 3 3

5 3 3 3 3 3

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

8 500 — — 240 2 800 6 500 423 7 000 — 6 000 — 3 200 9 500 — — 13 500 — — 8 000 — — 10 000 — — 6 500 — 1400 6 500 4 500 2 000 6 500 — 1000 8 000 — 1000 9 000 — — 9 500 — — 300 1000 6 500 6 500 — 2 800 11000 — 2 060 10 000 — 1500 9 500 — 2 500 10 500 9 000 — 2 000 11000 — 1500 11000 — 900 240 2 000 11000 11000 — 5 000

8 500 9 540 7 423 9 200 9 500 13 500 8 000 10 000 7 900 13 000 7 500 9 000 9 000 9 500 7 800 9 300 13 060 11500 9 500 13 000 11000 12 500 11900 13 240 16 000

B i t r ä d a n d e l ä n s j ä g m ä st a r e . 1 Gotlands läns.. 1 Örebro > .. Stockholms > .. 3 1 1 1 . Östergötlands läns.. 1 Kronobergs » .. 1 ! Gävleborgs > .. Värmlands > .. 2 1 1 j Jönköpings » .. Älvsborgs > .. 2 1 1 Västernorrlands > .. 1 Kopparbergs > .. Jämtlands > .. 2 1 1 Norrbottens > .. 1 Västerbottens » ..

5 580 — — 8 000 — — 4 500 2 000 — 5 550 — — 5 550 — 500 5 550 — — 8 000 — — 1500 7 000 — 7 500 — — 7 000 6 500 720 — 7 000 — 700 9 000 — — 9 000 240 1000 9 000 1300 —

5 580 8 000 6 500 5 500 6 050 5 550 8 000 8 500 7 500 7 000 7 220 7 700 9 000 10 240 10 300

Östergötlands Kronobergs Gävleborgs 1 Värmlands ; Jönköpings ' Älvsborgs Västernorrlands Kopparbergs •Jämtlands Norrbottens Västerbottens

läns.. > .. > .. > .. > .. » .. > .. » .. > .. > .. > ..

3 4 3 3 3 4 3 3 3 3 3 5

3 3 3 3 5 3 3 3 3 3 3 3

10 S:a av kol. 6 0. 10 (_siutlön) kr. 11

500 1500 10 000 500 1500 11040 3 000 3 000 10 423 — — 9 200 800 3 200 12 700 — — 13 500 1000 3 000 11000 500 2 000 12 000 500 1500 x 9 400 1000 3 000 16 000 500 1500 ^ 0 0 0 1000 4 000 13 000 500 1500 10 500 500 1500 11000 500 1500 9 300 500 1500 10 800 480 1440 14 500 600 3 000 14 500 ' 9 500 1000 3 000 16 000 1 750 3 000 14 000 500 2 000 14 500 750 3 000 14 900 500 1500 14 740 500 1500 17 500

540 2160

— 0

—

—

7 740

— 8 000

4 4 4 3 5

3 3 3 3 3 3

600 300 300 300 400 400

4 6 4 4 3 3

3 3 3 3 3 3

300 500 500 500 500 500

1800 8 300 1 200 6 750 1200 7 250 1200 6 750 1200 9 200 2 000 10 500 x 7 500 1200 8 200 3 000 10 220 2 000 9 700 2 000 11000 1500 11740 1500 11 800

— — — 1500

7 200 7 000 7 780 8 200 8 500

3 4 3 3 3

3 3 3 3 3

400 500 400 400 400

1200 2 000 1200 1200 1200

8 400 9 000 6 8 980 9 400 9 700

780 800

7 780 8 300

3 3

3 3

400 1200 400 1200

8 980 9 500

0 Distriktsjägmästare. l 3 4 1

7 200 7 000 7 000 8 200 7 000

1 1

7 000 7 500

44 Västerbottens läns lappm. » > kustl. .

—

— —

780 Taxeringsledare.

—

4 3 1 Provisorium. — 2 Va tant; uppehålles på förordnande. — Vakanl .. — Därav 2 vakanta; uppehållas på före rdnande. — 6 Provisorium beträffande en av b efattningarna.

233 Bilaga 5 (forts.). F a s ta

löneförmåner

Landstingsområde

Antal befattningar

Tjänstetitel

4 Kontorsbiträde Kamrer Expeditionsbitr. Kassör (mani.) Kontorsbiträde Kamrer o. kassör Kontorsbiträde

.. .. .. ..

1 1 1 1 1 1 »1 2 1 1 1 1

2100 3 000 1800 3 625 2 220 5 040 2 400 2 880 3 600 2 800 1800

— 600 — 1660 — 800 — 600 — — — — — — — — 200 — — — — 700

2 700 4 660 2 600 4 225 2 220 5 040 2 400 2 880 3 800 2 800 2 500

> ..

1800 3 300

60 — — 1000

2 300 3 500 2 000 5 200 4 500

— — — — —

700 500 800

Ålderstillägg Dyr- Sär- S:a av tidsGrund- orts- 0. skilda kol. 4—6 hyres- löne- (begyn.- an- interå s:a lön bidrag tillägg lön) tal vall kr. kr. kr. år kr. kr. 5

11 S:a av kol. 7 0. 11 (slutlön) kr. 12

Kanslipersonal. Gotlands Uppsala

läns.. > ..

>

> ..

Västmanlands

» ..

»

> ..

Göteborgs o. Bohus > . .

»

Örebro Blekinge Södermanlands Hallands

>

> » » >

»

»

1 1

»

»

1 1 1 1 1

Stockholms

Kalmar länds s ö d r a . . . . Skaraborgs läns.. Kristianstads > ..

>

>

Kalmar läns norra Östergötlands läns..

ni

»

> ..

i

Kronobergs Gävleborgs

> .. > ..

i i i

t

>

..

»

>

i

Jönköpings

> ..

2 Älvsborgs Västernorrlands

» .. > ..

>

> ..

2 1 1

Kopparbergs

» ..

> »

> .. » ..

Västerbottens

» ..

1 1 1 1 1 1 5 1

*

> ..

1 Jämtlands

>

Norrbottens y

> ..

> ..

> .. >

. .

>

Kamrer Expeditionsbitr. Kontorsbiträde (manlig) Kontorsbiträde Kassör och registrator (kvinnl.) Kontorsbiträde Kamrer Kontorsbiträde Kamrer Kontorsbiträde (manlig) Kamrer Kamrer (kvinnl. Kontorsbiträde (mani. extra) Kontorsbiträde Kamrer Kontorsbiträde (manlig) Kontorsbiträde Expeditionsbitr. (1 kassörska) Kontorsbiträden Kamrer Expeditionsbitr. (manlig) Kamrer Kontorsbiträde

»

Kamrer Expeditionsbitr. Kamrer Expeditionsbitr. l:a expeditionsbiträde 2:a expeditionsbiträde

3 4 3

3 3 3

200 170 100

600 680 300

3100 5 360 3 000 5 025 2 520 7 020 3 200 2 880 4 400 3 480 2 800

1860 4 300

3 3

3 5

100 300

300 900

2160 5 200

3 4 4

3 3 3

300 195 200

900 780 800

— —

3 000 4 000 2 800 5 200 4 500

— — —

—

—

3 900 4 780 3 600 5 200 4 500

4 800 1800 2 800

— — — 1500 — —

4 800 3 300 2 800

— —

—

300 700

4 800 3 600 3 500

1800 6 000 2 976

— — —

— — —

1800 6 000 2 976

4 3 4

3 3 3

2 814

— _

— __

2 814

2 000 4 500 3 200

600 360

2 800 4 860 3 200

4 4 5

3 3 3

200 800 500 2 000 150 750

3 600 6 860 3 950

5 670 2 300 2 300 4 500 3 006 4 000 3 000 3 000

— — — — —

4 4 4 4 4 3 4 5

3 3 3 3 3 3 3

382:50 1530 100 400 100 400 250 1000 711 240 720 150 600 150 750

7 200 3100 2 700 3 5500 3 717 7 079 3 840 3 750

3 720

2 200

— —

—

2 200

— —

— —

5 670 2 700 2 300 4 500 3 006 6 359 4 3 240 3 000

—

3 000

—

— — —

— — — — 4 3 4 4

3 3 3 3

— —

— — 3

400 700 400 200 800 100 300 495 1980 200 800

— —

—

100 400 2 200 400 1200 7 200 165669 3 645 168 162663 3 477 168 200 600 2 400

720 Vakant; uppehålles på för<>rdnande. — 2 Va kant. — 3 Provi sorium . — 4 Hä ri ir går kldlortsti llägg 2 40 kr.

234 Bilaga

6.

Löneplan för ordinarie och extra länsskogvaktare samt för ordinarie assistenter enligt centralrådets skrivelse den 14 juni 1938.

O r t s g r u p p

Å l d e r s

t i l l ä g g

Grundlön kr.

Antal st.

å kr.

Tidsintervall år

Summa kr.

4 500 4 680 4 860 5 040 5 220 5 400 5 580 5 760 5 940

4 4 4 4 4 4 4 4 4

450 465 480 495 510 525 540 555 570

3 3 3 3 3 3 3 3 3

1800 1860 1920 1980 2 040 2100 2160 2 220 2 280

3 000 3125 3 250 3 375 3 500 3 625 3 750 3 875 4 000

4 4 4 4 4 4 4 4 4

175 180 185 190 195 200 205 210 215

3 3 3 3 3 3 3 3 3

700 720 740 760 780 800 820 840 860

2 300 2 400 2 500 2 600 2 700 2 800 2 900 3 000 3100

4 4 4 4 4 4 4 4 4

150 155 160 165 170 175 180 185 190

3 3 3 3 3 3 3 3 3

600 620 640 660 680 700 720 740 760

Ordinarie assistenter. A B C D E F G H I Ordinarie länsskogvaktare. A B C D E F G H I Extra A B C D E F G H I

länsskogvaktare.

236 För närvarande tillämpade principer för beräknande av till viss skogsvårds-

Rö + kr = statliga grunder Dy + kr = oreglerade verk 1 Rö + kr = statliga grunder Speciellt dy; kr = statliga grunder Dy + kr = oreglerade verk Rö + kr = statliga grunder Rö + kr f. n. = statliga grunder Dy f. n. = ramavtalet Rö + kr = statliga grunder

Malmöhus Gotlands Uppsala Västmanlands Göteb. o. Bohus Örebro Blekinge Södermanlands Hallands Stockholms Kalmar läns söd Skaraborgs Kristianstads Kalmar läns nor ra Östergötlands

Kronobergs Gävleborgs Värmlands Jönköpings Älvsborgs Västernorrlands Kopparbergs

Bitr. länsjägmästare

Länsjägmästare

Landstingsområde}

»

>

t

Dy + kr = oreglerade verk 1 Rö + kr = statliga grunder Rö + kr = statliga grunder Dy + kr = oreglerade verk 1 Dy + kr = reglerade verk Rö + kr = statliga grunder

> »

5>

> >

Dy + kr = oreglerade verk

>

T)

>

Dy + kr = reglerade verk

» >

» >

> >

>

»

> >

>

»

Dy = ramavtalet Rö + kr = statliga grunder 1 Dy = ramavtalet Dy + kr = reglerade verk l >

>

>

Jämtlands

>

Norrbottens

Provisorium . —

»

Rö + kr = statliga grunder

Västerbottens 1

>

2 Dy = ramavtalet Rö + kr = statliga grunder 1 Rö + kr •= statliga grunder Dy + kr = reglerade verk

>

»

>

>

>

>

»

>

>

Rö + kr = statliga grunder

Provisorii im beträffande en av befattni tigarna.

237 Bilaga

7.

dyrtidstillägg (dy), rörligt tillägg (rö) och kristillägg (kr) styrelsepersonal. Distriktsjägmästare

Taxerings- och dikningsledare

Kontorspersonal Rö + kr = statliga grunder

»

»

>

> >

> >

> >

Tillägg med 23 % Rö + kr = statliga grunder Dy + kr = oreglerade verk Rö + kr = statliga grunder >

T>

>

> >

» >

» »

>

>

J

Kamreraren: rö = statliga grunder minskat m. 9 %; kr = statliga grunder Kontorsbitr.: rö + kr — statliga grunder Speciellt tillägg Rö + kr = statliga grunder

Rö + kr = statliga grunder Dy + kr = reglerade verk

>

>

>

Dy + kr = reglerade verk 2

Dy + kr = reglerade verk

Rö + kr = statliga grunder

Rö + kr = statliga grunder

Speciellt tillägg Rö + kr = statliga grunder Dy + kr = reglerade verk Kamreraren: rö + kr = statliga grunder Kontorsbitr.: dy + kr = reglerade verk Kamreraren: dy + kr = reglerade verk 1 Exp.bitr.: rö + kr = statliga grunder Kamreraren: dy + kr = reglerade verk Exp.bitr.: rö + kr = statliga grunder Dy -f kr = reglerade verk

•2Ö\)

Hi la g a 8.

Jämförelse mellan nuvarande och föreslagen löneställning (totallön exklusive barntillägg) för länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare, skogstekniska ledare samt kansliföreståndare (kamrerare) och övrig kanslipersonal.

Landstingsområde

Malmöhus

l ä n s . . ..

Gotlands

>•

Uppsala Västmanlands

> . > .

Göteborgs o. Bohus * . Örebro Blekinge Södermanlands Hallands

» > » »

Ortsgrupp Kallortsklass

F D

1 F 1)

13 244

I

15 015 14 358

E

- 1 1 272 13 244

Skaraborgs

läns

Kristianstads

>

C 1)

Kalmar läns norra . .

D

11479 12 655 11 790 12 949 12 442 12 949

Östergötlands

läns

F

11 572- 14 673

Kronobergs

>

C

12 490 13 952

> >

Jönköpings

>

F E

»

F G

Alvsborgs Västernorrlands Kopparbergs

>

E

Begynnelselön

14 718 15 348 14 943

13 735 14 67:5 12 445 14 448 15236 14 673 13 534 14 898 16 162 14 448

:!

—

-

—

—

FöreNuslagen varande

Begynnelselön

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

— —

—

—

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

— 10253

—

—

—

9 585 —

— —

—

— — —

37895 3 7 881

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

14 348 14 718 •3 942 16 173 14638 15 498

— 8 3 8 1 12 890 7 9 1 0 12 006

— 10 188 14 673 9825 13 952

—

—

— —

—

— 11 358

—

Slutlön

—

—

—

—

13 303

—

—

—

— 6 105

—

8 131

—

—

-

6 705

7 022

8 674

— —

—

-

—

6 583 9196

8 674

—

—

—

—

—

—

—

— — — —

—

s

—

5 323 5085

7 365

6 502

— —

7 860

—

— —

— —

—

6 107

9 487 8 402

—

6 485 6 044

—

—

6 264 6 264

—

—

7 671

4 992

8 131 S131 9 727

— —

— —

6 940

—

8 843

—

—

— 68i2

'•'6288 4 99 2 —

— -4 335 5 215 3 887 4 673

—

—

—

—

—

—

4 335

—

—

9 727 9 432

— —

—

— —

—

—

—

12 537

—

14 403

—

—

—

—

— 6462

9 727

16 534 16 398

14 673 5 13 162 14 898 9 334 13 185

--

7 671 7 428

—

—

— —

— —

4 185 4 335 4 484

18 162 15 948

13624 14 448

15 123 15 363

18562 16 623 18 402 16 863

12 662 13 480

16902 Västerbottens

>

GI

14 988

21 160 16 488

14 176 13 275

13 902 13 720

12 596

14662 15 123 15 402 15 363

12 831

12 662

14 628

11 060

13 071

14 868

11 535 11 775

12 182

13 480 13 720

15 676 14 988

11 552I 7 12 392 11 775'

13 2751 13 0621

14 328

12 149

11330 J3 349

13 275

—

7426 2

6 462

7 671

— —

7 915

9 334

7 428

8 103

8159 8 399

—

8 005

10 022

3 713 — 3420

•05895

—

13 893 14 178

H 11 111

3 561

-

»

» > >

—

—

>

Örebro

4 240

8 402

— —

Norrbottens

4 555

—

—

11 947 12 242

Jämtlands

3 686 3 435

— 3668

6 485

— —

—

•'• 2 880

—

12674 14 673 9825 14 448

10 650

—

i°3 — Jl 43050

4 335

13 893

Göteb. 0. Bohus >

—

—

12062 Västmanlands

4 240

—

—

11 947

4 555

4 192

—

9 727

10 339

3 301

3 435

6 485

9 432

10 746 12 596

3 686

3 144

—

7 671

2 908

—

16 173

Uppsala

— —

—

4 555

— —

—

9 825 12 596 9 1 7 0 12 890

3 93°

—

—

10 260 12 890

3 686

—

—

>

3 4c6

—

16735 16 173

Gotlands

8 131 8 402

—

12 445 15 948

läns

4 240

8 674

12 242

1 Malmöhus

—

12 242

12 862 14 673

11 481 12 890

4 555

3 437

5764 —

— 10 3 668

3 I0° 5 215 i 3686 l 3 899 — 5 215 5 034 3 122 3420 5 215 5 396

9 432

9 432

—

—

7 898 9 141

10316 10 556

5 817

— 7 031

4 185 5 034 J \ 4 633 5 577 4 873 5 817

—

5 486

6 669

4 574

"'4 595 3291 3 877 3 938 4170

5 486 1 4368 l 3 9°2

a 2 1 Lönen ändras efter tidsläj.;et och befattningshavarens ålder ocli kompetens. — Provisoriui 1. — Befattning m motsvarar förs eassistentbefattning enligt utredningens förslag. — ' Vakant: uppehälles på förordnande. 8 Vakant; uppeh dies av förste länsskogvaktaren. -- 10 F. n. manlig befattningshavare. ordnande. — 7 Antagen ortsgrup p F och kallortsklass II. — 8 F. n. kvinnlig befattningshavare. —

Landstingsområde

NuFörevarande slagen —

6 264

—

Slu tlön

3 686 3 435

6 705

—

—

—

— 4716

—

— —

—

—

—

—

8 674

— —

—

— — —

—

6 705

—

— —

6 705 6 264

6 264

— —

—

—

5 535

—

— —

Föreslagen Begynnelselön BegynSlutNuFörenelse- Slutlön lön varande slagen lön

—

—

Kontorsbilräde

Föreslagen

—

18 162 1.6 173

2 Slutlön

NuFöreFöreNuFöreNuFöreNuFöre- Begynslagen varande slagen varande slagen varande slagen varande slagen nelselön

—

18945 15 843 13 642 14 943 16528 14 493 • '3 755 14 7IS

2 Begynnelselön

Kansliföreståndare (kamrerare) Kansliskrivare Kanslibiträde

—

—

15 416 14 943

Skogstekniska ledare

Slutlön

10 139

—

15 662 14 673

F

Värmlands

16048 14 718 13 843 15 168

—

7 3'°

16597 15 168 13843 15 168

15 736 13 539 1 0 4 8 0 12 949 13 100 13 244

-12956

— 3

15 219 14 718

13 843 13 539 12445 12 919

Stockholms > Kalmar läns södra . .

Gävleborgs

13 100 15168

11 135 13 539 12 912 12 949 12667 13 539

F

E

Slutlön

Begynnelselön

Före-' NuFöreNuNuNuFöreNuFörevarande slagen varande slagen varande slagen varande slagen varande

F D

E

Slutlön

Begynnelselön

Distriktsjä gmästare

1 biträdande länsjägmästare

Länsjägmästare

>

4 559

4 398

Blekinge Södermanlands

3 561 1 4 596 l 3 542 4 064 4892

4 398

Hallands

>

5 026

Stockholms

>

3 561

4 398

Kalmar läns södra

4 083» 4 240 4 240

Skaraborgs

läns

Kristianstads

>

3 309 3 435 3 435 3 686 3 309

— 4468 5 895 — 4427 4223

4 555 4 083

Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs

>

Gävleborgs

>

4 555

Värmlands

>

4 398

Jönköpings Alvsborgs

> >

3 686 i 4 555 1 4 775 3 686 3 561 4i°3 3 683 4468 3 812 5672

4 555

3 561 1 3 877 l 4 452 3 938 4869

4 398

Kopparbergs

>

4 869 5 109

Jämtlands Norrbottens

> >/

4 802

Västerbottens

>

4 178

3 902 i 451S2 l 3 9°

Provisorium. — 6 Vakant. - -

4 555 4 712

6 Västernorrlands *

Vaki int; uppehälles på för-

II1

Biträdande skogsvårdskonsulenter (e. o. eller extra länsskogvaktare)

C

:0

h

~<

en

3 lo

fi

C

Jl fi

:0

fe *

13 M

Vi

>> se

n

ra

>

c

tD

U ^ en

X 3 2

i fi

:0

fe£

13 Vi

13 c C

;>>

fi

QO

^

c3 i>

Skogstekniska konsulenter och förste skogsvårdskonsulenter

ra c oo ""'

r i

Si

^ en C S 0 ~ :o CD ^ —H

:0

—

t/j

—

N

r

I ^ o o

h

u

n

O

^

t

^

O O

-H N

O

i*

Jn

fe^

•^-rriNHHOONOor^vO O O O N r t - v ö t ^ O N i - i r o

2 A

s O

N

O

O

i

O

r - O i T — I

H

O

CO

D

»o

T

i

!>•

i

H

<35

h

.

i—ICO

O-^-OOHHI^, OsmMDO C N O N ' ^ - u - . r ^ O s O N d-^-Tj-rj-TJ-Tt-ThO-lly-,

t ^ O \ w - N N c X ) - ^ - i - i t ^ - ^ -

C

H

en -^

N

£d

N

N

O

D

C

O

C

O

C

O

O

J

O

i

t D C O O C ^ - ^ t ^ C T S i — 1 )

O

O

t

C

c

D

t

D

O

t

O

C3

N

f

-

ra

rg

fi 03

O

CD en

"O

a CD

ÖD 03 CL) tH :0

i—1

7-1

T-H

Ii 3

O

C

O

O

O

O

N

O

N

O

N

O

M

O

O

y

C O O J O T - H C M ^ i O C O r ^ i-l CO '-O CO O t^ -ti i-l CO C O i O C O i — 1 ^fl tO OT N r)l

en ™ -3

N

eu

h

-

C

O

O

O

t

P

C

O

a

i

O

J

> - n 0 ^ 0 N 0 0 - 9 l - O > J ^ > - i O - T i v O O r ^ r ^ O - t - O O

fi

oo —'

O i o o 3 « a i * ( X ) m c o cN»-HOOCT>cscocorH rj( t~- O CM lO CO i-l " * O O O i — i i - i - ^ i — i <M (M

fci2 fi

ra ~ tn

3 CD

if 2 G £

i — I i — I i — I i — I i — I i — I i — l i H r - t C O C O C O r - C N t ^ c M C D ^ H I O H * I - * I C O C O C M S < ( I — 1

i-l

en en ^ oj

C M i o c o - i — i T f < i - - © e O i D C O C O C O O i c J S C T S O O O

^

H

^

Qn

^

03 tn

cu öb 4) tH

fe S?2 2 <2 a,

g

hH

N

M

GOi-HCH-iVOooOr*-)1-^^. L n ^ O v O M D V O t ^ t ^ t ^ r ^

> M

i—1

2 e en 13 tH "73 2 Jj

kS "

cor--(ni>-tMOiHcx>T-( -*lcOCOC<»CM—1—IOO CO-—1^1^-OCOOCTiCM c o c y > c T 3 O T o o o O ' — i

tn

i

i—1

S BP ra-S

?-)

tel) a>

5 Cj 'C ted

oc3

r o r ^ i - H ^ O O ^ o O r O O O L O v O O O C J \ H H N m u - , v O N i / - i C X > i - H U - , C O > - i T j - t ^ .

13 O a>

^ H O O < e O C O O t ~ - - * i — I C O M i O C O H r U c O f f i N r t l

en CL>

T3

*

:0 0) en

^ —

H

j , fi •o ^

en "en en

^ -ej tn c")

fe ra fi

1 U S> ^2

>

a>

CD +->

03 T f - O l L o ( ^ 00 O

en

M

feg

H o

CTSiéDCOOCOiOeMaiCO c c w c o ^ o i i n i H C D N

CL)

_3

Vi <D (H +-> en

t ^ N Q O N "tf" t/-\

M M

6b

"3 3

C ro

:Q

i i a i m t c

CD

i fi |2 >

c

00 I-H •"•

O N

» - i c o i n c o c o o s ^ - ^ i c D ( M i O a o - M ^ c O ' - H - ^ r ^ O CM rtf !>• Oi — i 1 -<# <X> CO

S-3

3 öo

taoS o O

U~i 0 \

O

CL>

v,

ON t^

r O T j - u - , ^ 3

•o C)D

ii

i t o h i B c o o

CL)

eu

3 iS

f t

en

13 c c

u

O f i n

< : r a u Q w f e o K M

-rt

K

242 Bilaga 10.

Utkast till reglemente angående avlöning till o r d i n a r i e befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse. 1 kap. Allmänna bestämmelser. 1 §• Tillämpningsområde m. m. 1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å de ordinarie befattningar, vilka finnas upptagna i en av Kungl. Maj:t fastställd vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning. 2 mom. Ordinarie befattning vid skogsvårdsstyrelse tillsättes genom skriftligt kontrakt, gällande tillsvidare med sex månaders uppsägningstid. Uppsägning från styrelsens sida får icke äga rum, med mindre befattningshavaren gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller ock befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt sköta densamma. 3 mom. För befattningar, som avses i detta reglemente, tillämpas i 5 § intagen löneplan Sa. A mom. Befattning, som avses i detta reglemente, kan innehavas endast av den, som uppnått 21 års ålder. 2 §• Avlöning. 1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente. Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. 2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, beror på skogsstyrelsens prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, ifrån och med den dag tjänsten enligt tillsättningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma. Skyldighet att avgå från befattning hos skogsvårdsstyrelse inträder för skogsteknisk konsulent, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent vid utgången av den kalendermånad, under vilken befattningshavaren fyllt 62 år, för annan manlig befattningshavare vid utgången av den kalendermånad, under vilken han fyllt 65 år, samt för kvinnlig befattningshavare vid utgången av den kalendermånad, under vilken hon fyllt 60 år. I fråga om befatt-

243 ningshavares rätt till pension gäller vad därom i reglementet för statens pensionsanstalt är eller varder stadgat. 4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. 3 §• Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m. 1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock pliktig underkasta sig, där särskilt tjänstgöringsområde ar för hans befattning bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet. Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst 3 månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad vid den skogsvårdsstyrelse han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara av Kungl. Maj:t föreskriven. 2 mom. Tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid den skogsvårdsstyrelse han tillhör.

4 §• Förening av tjänster m. m. 1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller jämförlig kommunal befattning, så framt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda beslutit. 2 mom. Innehavare av tjänst, som i detta reglemente avses, må ej utan tillstånd av vederbörande skogsvårdsstyrelse åtaga sig: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest h a r huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tillstånd må beviljas endast för såvitt uppdraget eller befattningen prövas icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. 3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles, att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

244 2 k a p . Löneplan o c h löneklassplacering. 5 §• Löneplan Sa. O r t s

Lönegrad nr

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Löneomfattar klass nr löneklasserna nr 1—5 2—6 3-7 4—8 5—9 6—10 7—11 8—12 9—13 10—14 11—15 12-16 13—17 14—18 15—19 16—20 17—21 18—22 19-23 20—23 21—24 22—25 23—26 24—27 25—28 26-29 27—30 28—31 29—32 30—33

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

A

B

g r u p p E

D

C

Årslön, 2 016 1938 2154 2 070 2 292 2 202 2 430 2 334 2 568 2 466 2 601 2 709 2 853 2 739 2 997 2 877 3 015 3141 3 285 3153 3 291 3 429 3 438 3 582 3 630 3 780 3 978 3 822 4 212 4 050 4 446 4 278 4 773 4 596 5 112 4 926 5 256 5 451 5 793 5 586 6135 5 916 6 525 6 300 6 975 6 750 7 455 7 230 7 725 7 950 8 445 8 220 8 715 8 940 9 435 9 210 9 705 9 930 10 200 10 425 10 695 10 920 11190 11415 i l 700 11925

2 094 2 238 2 382 2 526 2 670 2 817 2 967 3117 3 267 3 417 3 567 3 726 3 930 4134 4 374 4 614 4 950 5 298 5 646 6 000 6 354 6 750 7 200 7 680 8175 8 670 9165 9 660 10155 10 650 11145 11640 12150

2172 2 322 2 472 2 622 2 772 2 925 3 081 3 237 3 393 3 549 3 705 3 870 4 088 4 290 4 536 4 782 5127 5 484 5 841 6 207 6 573 6 975 7 425 7 905 8 400 8 895 9 390 9 885 10 380 10 875 11370 11865 12 375

F

G

H

I

k r o n o r

2 250 2 406 2 562 2 718 2 874 3 033 3195 3 357 3 519 3 681 3 843 4 014 4 230 4 446 4 698 4 950 5 304 5 670 6 036 6 414 6 792 7 200 7 650 8130 8 625 9120 9 615 10110 10 605 11100 11595 12 090 12 600

2 328 2 490 2 652 2 814 2 976 3141 3 309 3 477 3 645 3 813 3 981 4158 4 380 4 602 4 860 5118 5 481 5 856 6 231 6 621 7 011 7 425 7 875 8 355 8 850 9 345 9 840 10 335 10 830 11 325 11820 12 315 12 825

2 406 2 574 2 742 2 910 3 078 3 249 3 423 3 597 3 771 3 945 4119 4 302 4 530 4 758 5 022 5 286 5 658 6 042 6 426 6 828 7 230 7 650 8100 8 580 9 075 9 570 10 065 10 560 11055 11 550 12 045 12 540 13 050

2 484 2 562 2 658 2 742 2 832 2 922 3 006 3102 3180 3 282 3 357 3 465 3 537 3 651 3 717 3 837 3 897 4 023 4 077 4 209 4 257 4 395 4 446 4 590 4 680 4 830 4 914 5 070 5184 5 346 5 454 5 622 5 835 6 012 6 228 6 414 6 621 6 816 7 035 7 242 7 449 7 668 7 875 8100 8 325 8 550 8 805 9 030 9 300 9 525 9 795 10 020 10 290 10 515 10 785 11010 11280 11505 11775 12 000 12 270 12 495 12 765 12 990 13 275 13 500

6 §• Lönegrader och löneklasser. Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i tjänsteförteckningen. För tjänsteman fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

245 7 §• Begynnelselön och löneklassuppflyttning. 1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, att såframt ej annat följer av föreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass: a) att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan tjänst hos skogsvårdsstyrelse eller statlig befattning, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller i 14 §; b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. A mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 8 §• Löneklassplacering vid befordran m. m. 1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från icke-ordinarie befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t eller skogsstyrelsen fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön å ordinarie tjänst. 2 mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses, eljest i statens eller det allmännas tjänst utfört arbete eller fullgjort uppdrag, som skäligen finnes böra tagas i betraktande vid bestämmandet av hans placering i löne16—458673.

246 klass, må skogsstyrelsen, på framställning av vederbörande skogsvårdsstyrelse, kunna medgiva, att tjänstemannen placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras. 3 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan vid samma eller annan skogsvårdsstyrelse erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. A mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten. 9 §• Undantagsbestämmelser om löneklassplacering. Undantagsvis och där vederbörande skogsvårdsstyrelses intresse sådant påkallar, må skogsstyrelsen för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehållande vid tjänsten kunna på framställning av skogsvårdsstyrelsen medgiva att till honom må utgå lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras. Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger skogsstyrelsen under enahanda förutsättning medgiva att lön må utgå enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande. 10 §. Avlöning vid förflyttning m. m. 1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering han vid förflyttningen innehade. Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden. Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen före förflyttningen gällande. 2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden. 3 kap. Semester o c h tjänstledighet. 11 §• Semester. 1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar: Intill det år, Från och med det under vilket år, under vilket tjänstemannen tjänstemannen fyller 40 år fyller 40 år Tjänsteman, tillhörande lönegraderna Sa 1—10 20 dagar 30 dagar » > » » 11—23 25 » 35 » » » » » 24—30 35 » 45 >

247 2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. 3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. A mom. Såvitt ej vederbörande skogsvårdsstyrelse finner, skäl annat medgiva, må tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst hos skogsvårdsstyrelse eller statlig befattning eller fullgjort uppdrag för statens eller skogsvårdsstyrelses räkning. 5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande skogsvårdsstyrelse. 12 §. Tjänstledighetsavdrag. För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke skogsstyrelsen finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och Cavdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller: Löneplan Sa. Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

0:80 0:90 1: — 1:10 1:20 1:30 1:40 1:50 1:60 1:70 1:80 1:90 2: — 2:10 2:20 2:40 2:60

1:60 1:80 2:2:20 2:40 2:60 2:80 3:3:20 3:40 3:60 3:80 4: — 4:20 4:40 4:80 5:20

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

2:80 3: — 3:20 3:40 3:60 3:90 4:20 4:50 5: — 5:50 6: — 6:50 7: — 7:50 8: — 8:50

5:60 6 — 6 40 6 80 7 20 7 80 8 40 9 — 10 — 11 — 12 — 13 ,— 14 — 15 — 16 — 17 —

C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl andra med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

248 13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m . 1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller att vara riksdagens revisor; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag). 2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller under vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring. 3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skogsvårdsstyrelse användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna vederbörande skogsvårdsstyrelses intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs anordnad av skogsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelse, skall han äga åtnjuta oavkortad lön. A mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag. 14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. / mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 15 •§. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än i 14 § avses skall tjänsteman a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

249 för tjänstemän, tillhörande lönegraderna Sa 1—10 » » » » » 11—23 » » » > > 24—30

25 dagar 20 » 10 »

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning. 2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag. 3 mom. Såvitt ej vederbörande skogsvårdsstyrelse finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst hos skogsvårdsstyrelse eller statlig befattning eller fullgjort uppdrag för statens eller skogsvårdsstyrelses räkning. A mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90:e dagen från förlossningen; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 16 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet. Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst 3 dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för vederbörande skogsvårdsstyrelse eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning hos skogsvårdsstyrelsen, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad; c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; samt e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs. 17 §. Nedsättning av tjänstgöringstid. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. 18 §. Avstängning från tjänstgöring m . m . 1 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Finnes avstängnings-

250 åtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. 1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat. 2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

4 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 19 §. Kallortstillägg. Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen för kallortsklass I 90 kronor » > II 150 » » » III 240 » » » IV 360 » » » V 540 > > » VI 720 > Angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna gälla de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelats för statens befattningshavare med avlöning enligt civila avlöningsreglementet. 20 §. Vikariatsersättning och vikariatslön. / mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan Sa, vilken erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad till vilken den uppehållna befattningen är hänförd och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre om dagen. Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

0:60 0:70 0:80 0:90 1:05 1:20 1:35 1:50 1:65 1:80

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

1:95 2:15 2:35 2:55 2:80 3:05 3:35 3:65 4: — 4:35

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

4:70 5:05 5:65 6:25 6: 85 7:45 8:05 8:70 9:35 10:-

251 2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre belopp än i 1 mom. föreskrives. 3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 mom., väntas bliva av längre varaktighet, äger skogsstyrelsen medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet i förekommande fall efter kungörande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen. Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp. För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller skolat utgå. A mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3 mom. avses bestämmes av skogsstyrelsen. 21 §. Reseersättning. Angående ersättning vid resa för förrättning i skogsvårdsstyrelses ärenden gäller vad därom är stadgat i särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter. 22 §. T j änstgörings traktam ent e. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. 23 §. Ersättning för flyttningskostnad. Tjänsteman må åtnjuta ersättning för flyttningskostnad i enlighet med vad därom finnes stadgat för statens befattningshavare med avlöning enligt civila avlöningsreglementet. 24 §. Övertidsersättning. 1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna Sa 1—11, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:

252 Vid övertidsarbete å befattning inom lönegrad nr

Kronor

1 2 3 4 5 6

1:30 1:35 1:40 1:45 1:50 1:60

Vid övertidsarbete å befatt- Kronor ning inom lönegrad nr 7 8 9 10 11

1:70 1:80 1:90 2:00 2:10

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22 och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas såsom en och en halv timme. 2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Med fastställd arbetstid förstås den av vederbörande skogsvårdsstyrelse för befattningen bestämda tjänstgöringstiden. 25 §. Ersättning för särskilda uppdrag m. m. 1 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman därest medel för sådant ändamål finnas anvisade. 2 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande skogsvårdsstyrelse åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Maj:t för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänsteutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 5 kap. Rörligt lönetillägg. 26 §. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår rörligt tillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, som gälla för statens befattningshavare med avlöning enligt civila avlöningsreglementet.

6 kap. Sjukvård o c h begravningshjälp. 27 §. Allmänna b e s t ä m m e l s e r om sjukvård. 1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman oå vederbörande skossvårdsstyrelses bekostnad läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbets-

253 förmågans höjande eller eljest till lindrande av menlica följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas. Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. 2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 § 2 mom. 28 §. Läkare. Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av skogsvårdsstyrelses medel, skall, där ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av läkare, som anvisas av vederbörande skogsvårdsstyrelse (skogsvårdsstyrelsens läkare). I övrigt skall beträffande här avsedda läkare i tillämpliga delar gälla vad om verksläkare vid den civila statsförvaltningen finnes särskilt föreskrivet. 29 §. Läkarvård och läkarintyg. 1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita skogsvårdsstyrelsens läkare för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjänstemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av skogsvårdsstyrelsens läkare, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av vederbörande skogsvårdstyrelses medel. Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må bestridas av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel även i de fall, då tjänsteman uppehåller sig å sådant ort, att han icke lämpligen kan anlita skogsvårdsstyrelsens läkare, eller då vid trängande behov av läkarvård skogsvårdsstyrelsens läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till någon av staten eller av kommunen anställd läkare. 2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av skogsvårdsstyrelsens läkare eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad av skogsvårdsstyrelsens läkare, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. 30 §. Sjukhusvård. 1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel, under förutsättning att skogsvårdsstyrelsens läkare eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 29 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän avdelning. Prövar skogsvårdsstyrelsens läkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren

254 den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum, eller finner skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal. Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag av skogsvårdsstyrelses medel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av skogsvårdsstyrelsen högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning. Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II :s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. 2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av skogsvårdsstyrelses medel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skogsvårdsstyrelsens prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än nu sagts. 31 §. Specialistvård. 1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel, under förutsättning att skogsvårdsstyrelsens läkare eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelser i 29 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt skogsvårdsstyrelsens läkare antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist. Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 27 § 1 mom. andra stycket. 32 §. Läkemedel. 1 mom. Av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen av skogsvårdsstyrelsens läkare eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 29 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 31 § 1 mom. hänvänt sig. 2 mom. Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av skogsvårdsstyrelsens läkare, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

255 33 §. Bad, m a s s a g e m . m . 1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av skogsvårdsstyrelsens läkare ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. 2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. 3 mom. I de fall, då vederbörande skogsvårdsstyrelse finner skäl anordna vaccination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av skogsvårdsstyrelsens medel. 34 §. Resor och sjuktransporter. I den mån så prövas skäligt, må av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att skogsvårdsstyrelsens läkare eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 29 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling. Likaledes må av skogsvårdsstyrelsens medel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses i 33 § 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 33 § 2 mom. Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. 35 §. Begravningshjälp m. m. 1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga, som enligt gällande pensionsbestämmelser äro berättigade till familjepension på grund av tjänstemannens anställning hos skogsvårdsstyrelse, och överstiger tjänstemannens lön för månad jämte därå löpande rörligt tillägg den familjepension jämte dyrtidstillägg därå, som beräknas utgå för tiden från ingången av månaden näst efter dödsfallet till och med den dag, då en månad förflutit från dödsfallet, skall dock begravningshjälpen ökas med ett belopp, motsvarande skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension och dyrtidstillägg skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. 1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen anses inbegripen. 2 mom. Avlider tjänsteman under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter vederbörande skogsvårdsstyrelses bestämmande i förekommande fall av skogsvårdsstyrelsens medel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till stationeringsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till stationeringsorten.

256 7 kap. Reglementets tillämplighet m. m. 36 §. 1 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar m. m., om vilka förmälas i 3 kap. 13 § 2 mom. och 21—24 §§ samt 6 kap. 27—34 §§ av reglementet. 2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i löneplan Sa upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1946.

257 Bilaga

11.

Pensionsunderlag och årliga pensionsavgifter för ordinarie befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser vid tillämpning av skogsvårdsstyrelseutredningens huvudalternativ för lönereglering. Årlig pensionsavgift, kronor Befattning

>

>

II

Distriktsjägmästare

Skogsteknisk konsulent

Bitr. skogsvårdskonsulent Kansliföreståndare, grupp I » > II Kansliskrivare Kanslibiträde

Lönegrad

Tjänstepensionsunderlag, kronor

Familjepensionsunderlag, kronor

Sa 28 Sa 30 Sa 27 Sa 26 Sa 24 Sa 22 Sa 20 Sa 16 Sa 16 Sa 13 Sa 8 Sa 16 Sa 18 Sa 11 Sa 7 Sa 4

6 000-— 6 000 — 6 000-— 6 000 — 5 499 — 4 905-4 320 — 3 600-— 3 600-— 2 970-— 2 235-60 3 600-— 4 050-— 2 624-40 2 140-20 1 870-20

1 500-— 1 500-— 1 500 — 1 500-— 1 399-80 1 281-— 1164-— 1020-— 1 020-— 894-— 747-12 1 020-—

i no-— 824-88 728-04 674-04

från befattningsfrån havaren skogsvårdsstyrelsen manlig kvinnlig 200-— 200-— 200'— 200-— 183-30 163-50 144-120-— 120-— 99-— 74-52 120-— 135-— 87-50 71-34 62-34

470-— 470-— 470-— 470-— 435-26 394-08 353-52 303-60 303-60 259-92 209-303-60 334-80 235-98

—

— — — — — — — — — —

130-20 146-10 95-75 78-62 69-08

258 Bilaga

12.

Skogsvårdsstyrelsernas personalkostnader 1938.

Landstingsområde

L

Malmöhus läns. .. Gotlands läns . . . . Västmanlands läns Göteborgs och Bo-

Besekostnads och traktamentsersättningar till Kostnapensionsbe- der för rättigad o. tillfällig annan års- personal anställd personal kr. kr.

Summa personalkostnader kol. 4 + 7

kr.

kr.

kr.

kr.

20 323 24 526 38 848 47 452

5187 2 932

20 323 29 713 41780 47 452

8 325 12 712 18 707 18 962

3 394 9 617 8188 10 309

11719 22 329 26 895 29 271

32 042 52 042 68 675 76 723

12,755 56 790 17 772 24 993 23 235 24 752 22 424 26 458 21088 28 799 37 466 1 54 558 37 907 38 024 82 388 43 816

4 621 145 1226 9 765 1784 23 821 803 48 820 10 905 31285 5 835 87 518 75 857 30 342 18 964

17376 56 935 18 998 24 993 33 000 26 536 46 245 27 261 69 908 39 704 68 751 60 393 125 425 113 881 112 730 62 780

59 925 111583 54 807 86 434 87 200 99 630 89 791 74 586 116 513 87 785 128 727 131 332 222 900 179 449 236 954 148 673

78 718 59 686 42 352 177 285 245 566

145 067 109 566 127 590 301 751 393 340

294 150 240 680 299 346 493 195 670 810

— —

2 800 7 759 2180 1 1 5 3S9 3 485 1216 22 278 5 400

42 549 54 648 35 809 61441 54 200 73 094 43 546 47 325 46 605 48 081 59 976 70 939 97 475 65 568 124 224 85 893

146 034 116 149 161814 172 044 246 198

3 049 14 965 9 942 19 400 31272

149 083 131114 171 756 191 444 277 470

66 349 49 880 85 238 124 466 147 774

Summa 1873282

198 226

1085 638

Kopparbergs läns. Jämtlands l ä n s . . . Norrbottens läns . Västerbottens läns

Summa kol. 5 + 6

kr.

42 549 42 648 25 600 40 511 54 200 65 261 43 546 47 325 43 805 40 322 57 796 55 550 93 990 64 352 101 946 80 493

Örebro läns Blekinge läns . . . . Hallands läns . . . . Södermani. l ä n s . . Stockholms l ä n s . . Kalmar läns södra Skaraborgs läns . . Kristianstads läns Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs l ä n s . . Gävleborgs läns .. Värmlands läns .. Jönköpings l ä n s . . Älvsborgs läns . . . Västernorrlands

1 Löner och bidrag till Löner pensionsavgifter till annan Summa årsankol. för penställd 2 + 3 sionsbepersonal rättigad personal

12 000 10 209 20 930

— 7 833

— —

(i

—

986 806 2 072 444 4143 952

Av totalkostn aden för » annan år sanställd aersonab, 30 778 kr., hi\v uppskat tningsvis hälften förts under kol. 3 och hälften u nder kol. 5.

259 Bilaga

13,

Skogsvårdsstyrelsernas personalkostnader 1943.

Landstingsområde

Löner och bidrag till Löner pensionsavgifter till annan Summa årsankol. för penställd 2 + 3 sionsberättigad personal personal kr.

kr.

8 Malmöhus l ä n s . . . Gotlands läns . . . . Uppsala läns Västmanlands läns Göteborgs och Bo-

22109 46155 68 544 67 422

6 442 3 773 5 786 3 012

46 895 62 079 48 260 62 346 62 699 84 994 65 462 55 252 59 469 53 303 85 548 85 795 124 186 87 413 109 324 111166

182 860 158 545 213 886 242 050 377 777 Summa 2 583 539

Blekinge läns . . . . Hallands läns . . . . Södermani. läns .. Stockholms läns.. Kalmar läns södra Skaraborgs läns .. Kristianstads läns Kalmar läns norra Östetgötlands läns Kronobergs l ä n s . . Gävleborgs läns .. Värmlands läns .. Jönköpings läns .. Älvsborgs läns . . . Västernorrlands läns Kopparbergs läns. Jämtlands l ä n s . . . Norrbottens läns . Västerbottens läns 1

kr.

Besekostnads och traktamentsersättningar till Kostnapensionsbe- der för rättigad 0. tillfällig annan års- personal anställd personal kr. kr.

Summa kol. 5 + 6

Summa personalkostnader kol. 4 + 7

kr.

kr. 8

28 551 49 928 74 330 70 434

17 075 15143 15 617 23 944

2 386 12 550 17 350 30 822

19 461 27 693 32 967 54 766

48 012 77 621 107 297 125 200

10 740 28 021 13 664 18 215 15 719 23 667 6 923 12 499 9 300 13 988 2 640 1 1 1 255 7115 10 700 24 508 7 601

57 635 90100 61924 80 561 78 418 108 661 72 385 67 751 68 769 67 291 88188 97 050 131 301 98113 133 832 118 767

24 224 102 805 28 047 36 574 30 798 49 493 27 672 30 078 37 841 40 643 50 798 1 61 067 54 721 64 312 137 340 70 090

23 795 3 738 14 068 2 315 31079 22 649 31407 26 695 80 906 29 401 67 046 35 300 213 536 138 747 61657 99 565

48 019 106 543 42115 38 889 61877 72 142 59 079 56 773 118 747 70 044 117 844 96 367 268 257 203 059 198 997 169 655

105 654 196 643 104 039 119 450 140 295 180 803 131 464 124 524 187 516 137 335 206 032 193 417 399 558 301172 332 829 288 422

23 626 16 085 16 636 61134 64 754

206 486 174 630 230 522 303 184 442 531

484 000 416 964 453 202 636 680 965 911 1533 539 1 929 159 3 462698 6464 040

|

417 803 3 001342

107 059 70 472 94 989 161 378 181 359

170 455 171 862 127 691 172 118 342 021

277 514 242 334 222 680 333 496 523 380

Av totalkostn aden för annan år sanställd personal», 22 510 kr., h lr uppskal tningsvis hälften förts unde r kol. 3 ocli hälften iinder kol. 5.

260 Skogsvårdsstyrelsernas genomsnittliga

Landstingsområde

1 Malmöhus läns

Västmanlands läns Göteb. o. Bohus läns Örebro läns Hallands läns Södermanlands läns Stockholms läns .. Kalmar läns södra Skaraborgs läns . . Kristianstads läns.. Kalmar läns norra Östergötlands läns Kronobergs läns . . Gävleborgs läns .. Värmlands l ä n s . . . . Jönköpings läns . . . Älvsborgs läns Västernorrlands läns Kopparbergs läns.. Jämtlands läns Norrbottens läns .. Västerbottens läns

Skogsvårdsavgifter

Statsanslag

Andel i till statskontoret redovisade

Förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen 2

Direkt influtna

Summa

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

*

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

| 9

12 248 21 6 032 9 33 532 34 44 348 40 8 367 9 62 421 43 16 331 18 10 613 6 51840 52 31788 24 37 920 37 40 715 34 25 648 19 58 479 48 82 704 49 63 519 35 206 133 68 181 943 69 84 806 30 51661 26 180 605 50 185 009 56 183 651 48 103 488 18 192 268 22

Summa 1956069 36 1

Allmänna anslag 1

Summa

3 203 5 7 304 11 6 573 6 5 791 5 9145 11 6 972 5 7 496 8 11005 7 5 249 6 10 640 8 6 076 6 8185 7 8 604 6 4 888 4 5 099 3 8 761 5 4173 2 5 226 2 12 811 5 13 407 7 12 612 3 7 573 2 8 883 2 20 008 3 17 059 2 216 743

15 451 26 13 336 20 40105 40 50139 45 17 512 20 69 393 48 23 827 26 21618 13 57 089 58 42 428 32 43 996 43 48 900 41 34 252 25 63 367 52 87 803 52 72 280 40 210 306 70 187 169 71 97 617 35 65 068 33 193 217 53 192 582 58 192 534 50 123 496 21 209 327 24

13 549 23 30 373 45 28 049 29 25 609 23 38 289 45 31652 22 31331 34 46 214 28 23 298 24 44 831 34 26 518 27 35 377 29 36 492 27 22 666 18 22 540 13 38 574 21 16108 5 19 949 7 49 361 17 57 473 29 42 768 12 54 552 17 99 006 26 357 496 61 490 676 57

4 2172812 40 1682 751 31

2 731 5 2 710 3 5 721 5 2 881 2 5175 6 4 805 3 7 048 7 11579 7 2 993 2 4 220 2 6 462 6 4152 4 10 048 7 5 203 4 5 297 3 22 292 12 11140 4 5 153 2 13 898 5 3 583 2 26 324 7 11171 3 13 789 3 16136 3 43 371 5 247 882

16 280 28 33 083 48 33 770 34 28 490 25 43 464 51 36 457 25 38 379 41 57 793 35 26 291 26 49 051 36 32 980 33 39 529 33 46 540 34 27 869 22 27 837 16 60866 33 27 248 9 25102 9 63 259 22 61056 31 69 092 19 65 723 20 112 795 29 373 632 64 534 047 62

4 1930633 35

Anslaget till sk()gsvårdens be Tämjande sar at anslaget ti 1 ersättning 'ör kostna der föranledda av understödjande av v issa tillfälliga skogsvån Isåt gärder å ensk ildas skogar s amt ansk iget till vissa väg-

261 Bilaga

14.

årsinkomster under perioden 1936—1939. Anslag av

Landsting

Hushållningssällskap

%

Kr.

%

1H

4 500 3 625 3 000 1000 7 500 3 500 2 750 15 000

8 5 3 1 9 2 3 9

5 000 1000

4 1

Kr.

—— 4 000 1000 2 00i) 3 000

3 1 1 2

— — 10 000 5 000

4 2

— —

— — 750 1375 6 000 600 2 200 4 250

1 1 7 1 2 3

l 125 1000 7 250 875 1000

1 1 6 1 1

— — 3 000

— — 3 750

>Egna> inkomster

Summa

Kr. 18

6125 2 000 7 250 4 875 2 000 2 000 6 000

Inkomster av fastigheter och inventarier

Räntor

Summa inkomster Summa

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

lw

2d

rå

tb

2«

4 500 8 3 625 5 3 750 4 2 375 2 13 500 16 4100 3 4 950 5 19 250 12 5 2 6 4 2 1 3

— —

1 13 750 — — 5 000

— —

Biträdesersättningar m. m.

5 2

— —

21718 37 11324 18 1910s! 20 23160 21 9 534 11 20 637 15 18 522 20 54 787 34 10 560 11 29 794 23 20151 21 21325 18 49 069 36 26 786 22 42414 25 40 497 22 42 405 14 19 02^ 7 89 887 33 60 4i9 31 81972 23 39 136 12 55 620 15 70 003 12 47 353 5

1000 — 500 — 1500 — 2 820 1 — — 2 820 1 iOOlM) 2 — — 10 000 2 5 000 1 1000 — 6 0UO 1 90695 2 34 675 — 125 370 2 925197 17

348 461 1 22 527 38 58 758 UK) 2 914 4 3 805 5 18 043 27 68 087 100 791 1 1215 1 21108 22 98 73:i 100 3 307 3 4 472 4 30 939 2» 111943 100 1157 2 50 — 10 741 13 85 217 100 5175 4 7 966 5 33 778 24 143 728 100 5 542 6 1307 2 25 371 28 92 527 100 209 — 9 457 6 64 453 40 163114 100 3 428 3 1538 2 15 526 16 98 906 100 3 600 3 1983 1 35 377 27 132 981 100 288 — 1565 1 22 004 22 100 980 100 2 910 2 23 — 24 258 20 119 937 100 1602 1 — —. 50 671 37 136 338 100 821 1 1084 1 28 691 24 121 927 100 7 396 5 1499 1 51309 31 168 949 100 297 — 2117 2 42 911 24 182 057 luO 15 860 5 6144 2 64 409 21 301 963 100 11084 5 20 417 8 50 523 20 262 794 100 630 —. 14 462 5 104 979 38 279 605 ion 4 856 2 1 10.J2 66 327 34 197 451 100 4 891 1 14 856 4 101719 2» 364 028 100 8 825 3 23 503 7 71464 22 331 269 100 11618 3 10 868 2 78 106 20 386 255 100 3 570 1 904 — 74 477 13 581 605 UiO 7112 1 57 762 7 112 227 13 861 601 100 103996 2 192 745 4 1 221 938 23 5 450 753 100

lappmarksla gen m. m. — 2 Statens skogsutdikr ingsanslag, s tätens skogs odlingsanslag, anslaget till och flottled; byggnader å enskildas skogar.

17—458683.

262 Skogsvårdsstyrelsernas genomsnittliga

Landstingsområde

1 Skogsvårdsavgifter

Statsanslag

Andel i till statskontoret redovisade

Förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen 2

Direkt influtna

1 Summa

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

| 3

| 7

| 9

| 1 1

2 280 473 4 487 3 840 2 633 10385 6 786 6 702 4180 4 378 5 563 3 785 6 334 7 057 5 028 6 579 11620 9 816 5 966 501 8 241 17 518 10 441 10 048 56 270 210911

23 272 30 11537 13 52160 39 71227 51 Västmanlands läns 19 300 15 Göteb. o. Bohus läns 102 623 56 31696 22 23 905 13 Hallands läns . . . . 80 915 53 Södermanlands läns 63 540 34 Stockholms läns . . Kalmar läns södra 56 596 43 Skaraborgs l ä n s . . . . 66 368 46 Kristianstads l ä n s . . 51013 27 Kalmar läns norra 76 514 52 Östergötlands läns 111 758 52 Kronobergs läns . . 104 335 50 Gävleborgs läns . . 258 911 57 Värmlands l ä n s . . . . 276 186 71 Jönköpings läns . . 130 249 37 94 641 35 Älvsborgs läns Västernorrlandsläns 207 238 47 Kopparbergs läns.. 258 943 55 Jämtlands läns . . . . 210608 47 Norrbottens läns . . 123 962 21 Västerbottens l ä n s . 212 482 21 Summa 2 719979 39 Malmöhus l ä n s . . . . Gotlands läns . . . .

Allmänna anslag 1

Summa

29 065 37 14 496 19 5 793 7 40 962 44 15 219 16 26 756 29 32 257 24 11875 9 64 035 48 19177 14 6 063 5 77 290 56 41513 33 16 624 13 35 924 28 4 936 3 107 559 59 22 772 12 14 051 10 45 747 32 37 616 26 19 638 11 43 543 24 50 286 27 4 442 3 18589 12 85 357 56 13 338 7 45 915 25 76 878 41 23 883 18 64 541 49 7 945 6 29 474 20 75 411 52 9 043 6 64 791 35 38 735 21 13 778 8 80 670 55 19 742 13 4156 3 21150 10 5 375 2 117 133 54 23 082 11 6 484 3 110 819 53 31526 7 6 603 1 265 514 58 24 829 6 8 390 2 284 576 73 49155 14 11838 3 142 087 40 63 412 23 19 036 6 113 677 41 66 695 15 20 087 5 227 325 52 60 243 12 9 313 2 268 256 57 8156 2 218 764 49 116 501 26 31434 5 155 396 26 340 085 56 28 404 3 240 886 24 512 616 51 802 021 5 3022 000 44 1744 711 25

3 3 2 6 5 4 3 2 4 3 3 5 2 3 2 3 2 2 4 2 2 6 3

16 776 22 41435 44 36 744 27 23 017 17 44146 35 33157 18 44 402 31 56 988 31 22 769 15 50 293 27 29 446 22 33 259 23 45 069 24 26 799 18 26178 12 29 661 14 43146 9 34 645 9 55121 16 63 913 23 74 936 17 77 761 16 126 942 28 350 133 58 568 886 57 1955622 28

Anslaget till skogsvårdens befrämjande, anslaget till ersättning för kostnader föranledda av lappverkningen m. m. — 2 Statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till underledsbyggnader å enskildas skogar samt norrländska skogsproduktionsanslaget.

263 Bilaga

15.

årsinkomster under perioden 1940—1943. Anslag av

Landsting

»Egna> inkomster

Hushållningssällskap

Summa

Biträdesersättningar

Inkomster av fasligheter och inventarier

Räntor

m. m.

inkomster

Summa

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

%

| 15

1 27

1 29

2 401 6 257 1086 7 553

3 7 1 5

1750 3 368 — 4 000 — — — 3 000 3 500 — 1000 1 500 — 7 500 6 4 000 3 3 375 2 600 — 3 000 2 2 700 1 15 000 8 4 500 3

2118 3 4 000 4 3 500 3 1500 1 11500 9 3 975 2 5 700 3 19 500 11

26 627 34 12 839 14 27 273 20 24 528 18 33 586 27 21590 12 27 364 19 54 54V 30 31204 20 52 955 28 31843 24 27187 19 73 934 40 33 640 23 60 694 28 50 773 24 114 909 25 24 977 7 124 389 35 89 405 32 120 273 28 87 052 18 56 051 13 82 285 14 149 297 15

2 783 2 1782 1 4 561 3 1526 1 8 490 5 2 764 2

15 7 616 4 18 743 13 7 653 4 11892 8

29 987 38 77 946 100 21879 23 94 070 100 30141 22 134 420 100 36 642 26 138 449 100 35127 28 126 697 100 37 696 21 182 387 100 48 871 34 144720 100 62 347 34 182 378 100 44 990 29 153 116 100 57 073 30 189 244 100 36 674 27 132 661 100 32 318 22 145 738 100 75 514 41 186 249 100 38 333 26 147 802 100 70 983 33 216 294 100 62 057 30 208 537 100 153 184 33 461 844 100 68 098 18 387 319 100 141 840 40 352 048 100 100 162 36 277 752 100 136 238 31 438 499 100 125 640 27 473 157 1.00 102 591 23 448 297 100 89158 15 604 687 100 191 055 19 1 006 827 100

152 — 1 5 000 2 5 000 2 — — 2 506 1000 1 1000 1 2 000 2 522 — 4 309 3 4 750 3 — — 4 750 3 5 069 3 62 — 500 — 375 — 875 — 1450 1 130 1000 — 1000 — 2 000 1 2 228 1 2 465 2 2 000 1 2 000 1 — — 8129 4 2160 1 3 000 2 3 000 1 6 000 3 457 — 10 827 6 17 569 4 20 706 4 — — — — — — 20 902 5 22 219 6 10 000 3 3 000 1 13 000 4 674 — 16 777 5 8 222 3 2 535 1 6 193 1 — — — — — —9 772 2 1000 — 1500 — 500 — 10 278 3 28 310 6 19 538 4 27 002 6 10 000 1 10 000 1 — — 6 344 1 529 — 5 000 — 1000 — 6 000 — 12 790 1 28 968 3 77125 2 27 793 — 104 918 2 1439 217 21 148888 2 240 4931 311828 598 26 16911138 100 1894 3 612

markslagen m. m. samt anslaget till ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavstödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, anslaget till vissa väg- och flott-

26,4

Ökning respektive minskning av skogsvårds-

Landstingsområde

ökning

kr. 2

5 042 1595 3 530

3 524

—

— 6 366

— — —

Västmanlands läns . . Göteborgs och Bohus

Kristianstads läns . . . Kalmar läns norra .. Östergötlands l ä n s . . . Kronobergs läns . . . . Värmlands läns Älvsborgs läns Västernorrlands läns Kopparbergs läns Norrbottens kustl » lappm. . Västerbottens kustl. .

1 Höjda

lappm. Summa

10 567 8 487

— —

2 967

—

7 344

—

10 441

—

7 407

3 376 2 614 5 993

7 272 11802 20 030 5 968

7 973 12 372 9 686 2 960

3 392

—

3 910

—

— — —

1051 10168 6 000

—

— — — —

493 4 372 12 684 5 383

— — — —

8 848 1750 1405 10 874

— — — —

— — — — — — — —

11622 11470 6 975 3 997 7 852 83 882 24 455 25 827

— —

19 997 24 281

7 360

—

—

3 726

—

—

10 769

5 442 11307

— —

— —

42 779 15 853

3 645

—

— — —

33 476 7 210 28 651

221 405

50 541

25 135

— — — —

16 377 26 706

— 15 225 — — — — — 10 189 27 912 — 22 458 — 2 069 1088 9 675 13 428

41975 135 891 121636 38 039

• —

— — —

—

25 411

13 732

— —

37 507

126 302

59 664

—

266 542

212 841 875 93G 25944

5 836

-

7 600 6157 10 172 8 211

— —

\ 36 514

}

kr.

minskning kr.

22 306 22 770 9 576

— —

Södermanlands läns . Stockholms läns Kalmar läns södra ..

ökning

kr.

minskning kr.

ökning

2 043 20 963

>

kr.

3 701

Malmöhus läns Gotlands läns

minskning kr. 5

minskning kr.

ökning

19 3 9

19 3 8

19 3 7

1 9 3 6

—

—

94 617

11469 6 510

— —

149 730 70 879 92 537

taxeringsvärden — 2 Där av 2180C i kronor genom 1löjning a.y7 taxerinj^svärdet å

265 Bilaga

16.

styrelsernas kapital under åren 1936—1943. 1 94 0

19 4 1

1 94 2

19 4 3

S u m m a 1936—43

ökning

minskning

ökning

minskning

ökning

minskning

ökning

minskning

ökning

minskning

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

5 549 11069 22 876 18 849

_ — — —

39 646 35 411 21762 8 961

— —

57 926 46140

— — —

93105 55 956 70 842

4174 29196

— —

10 290

3 555 24 375 3 304

— —

—

9 712 3 461

18 968 16 001

— —

— — — —

4 478 21185 18 291 3 949

4 567

—

—

18 702

14 351 14 451 19 076 74 660 219 365 2 269

— — — — — —

—

66 942 20 256 92 626

— — —

179 532

—

76 209

—

— — —

7 834 2 605 14 856

— — —

— —

4 420 6164

—

3 406 9 769

6 884

—

6 026

—

3 931 6 964 19 208

— — —

16 280 14 480 21523

8 079 2 982

—

9 315

—

4 960

—

—

—

22 556

2 278 15 907 15 645

— — —

— — —

3 637 2 661 32 177

18 490

—

—

9 531

—

—

35 770

— — 710

3 945 9115

4 039

—

—

20 939

— 438 —

19 584

10 302

—

—

—

34 336

59 705

—

— — — —

66 535 5 435

— —

— —

30 261 11130

39 233 24 000 1686 177 289 266 162

— —

55 226 149 811

9 896

—

— — — —

8 641 9 467 77 385 15811 69 294/

9 301

— —

— — — — — —

68 719 10187 35 471 92173 55 859 27 345

114 982

fastigheter.

5 325

79 6 808

—

— —

105 861 3 908 10 024 56 791 93 045

59183 29 540

271934 296123

{ z

—

—

— 8 793

3 718

19179 25 758 83 752

— •

=}

— — —

•

—

—

' — 16 954 81675 245 928

9 331

—

—

73 396

172 021 53 416 986354 682419

266 Bilaga 17.

Förslag till

normaltaxor för skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet. Med hänsyn till åtgärdernas olika art samt till de omständigheter, som inverka på taxornas storlek, föreslås, att skilda taxor fixeras för nedannämnda grupper av åtgärder: A. Allmän rådgivning om skogens skötsel och vård. B. Biträde vid stämpling. G. Arbetsledning vid hyggesrensning och röjning i plant- och ungskog. D. Arbetsledning vid skogsodling. E. Biträde vid skogsindelning och skogsuppskattning. F. Biträde vid upprättandet av skogsvårdsplaner. Följande grundtaxor och rabatter synas lämpligen böra tillämpas: kostnadsfritt; grundtaxa A = 15 > B = 10 rabatt 1 = 5 > II = 1 0 » III = 15

kronors avgift per biträdesdag » » > » » avdrag » » » » » » » » > >

Då särskilda skäl förefinnas, kunna även vissa tilläggsavgifter tillämpas. A.

Allmän rådgivning o m skogens skötsel och vård.

Arbetet härmed är en form av skogsupplysning, och med hänsyn härtill får det anses ändamålsenligt, att en skogsägare i den mån skogsvårdsstyrelsens ekonomi det medger gratis får konsultera skogsvårdsstyrelsens tjänstemän en dag varje år. För ytterligare hjälp sker debitering enligt grundtaxa B. B.

Biträde vid stämpling.

Inom vissa län haT hittills tillämpats olika taxor för biträde vid gagnvirkesstämplingar och vid vedstämplingar. Vid förrättningarna förekommer emellertid ofta att utstämplingen omfattar såväl gagnvirke som vedskog. Det synes därför lämpligast, att en gemensam taxa tillämpas för alla slag av stämplingar. Biträde med stämpling är en ren hjälp åt skogsägaren och bör därför endast i enstaka undantagsfall lämnas kostnadsfritt. Stämplingsbiträde debiteras enligt grundtaxa A. C.

Arbetsledning vid hyggesrensning och röjning.

Utförandet av byggesrensning är i regel förutsättning för att naturlig föryngring skall kunna erhållas. Böjning är av stor betydelse för åstadkommande av ökad virkesproduktion. Arbetsledningen bör debiteras enligt grundtaxa B. Vissa skogsägare böra erhålla möjlighet att få avdrag å denna taxa.

267 D.

Arbetsledning vid skogsodling.

En av skogsvårdsstyrelsernas viktigaste framtida arbetsuppgifter blir att försöka försätta nuvarande stora kalmarksområden i produktivt skick. Det får därför anses synnerligen angeläget att skogsodlingar utföras i största möjliga utsträckning. För arbetsledning vid skogsodling synes lämpligen böra tillämpas samma taxa, som föreslagits för biträde vid hyggesrensning och röjning. E.

Biträde vid skogsindelning och skogsuppskattning.

Skogsindelningsplaner underlätta skogarnas rationella skötsel samt utgöra värdefulla underlag vid exempelvis fastighetstaxeringarna. Skogsvårdsstyrelserna böra därför, i den mån personaltillgången det medgiver, biträda skogsägarna vid upprättandet av dylika planer. Ersättning för dessa arbeten bör så nära som möjligt överensstämma med skogsvårdsstyrelsernas självkostnader. Särskilda taxor böra uträknas för upprättandet av olika typer av skogsindelningsplaner. F.

Biträde vid upprättandet av skogsvårdsplaner.

Upprättandet av enkla skogsvårdsplaner med lättfattliga anvisningar angående skogarnas skötsel och vård får anses som ett av de mest effektiva medlen att åstadkomma ordnad skötsel å de enskilda skogarna. Denna verksamhet, som kan sägas nära ansluta sig till skogsvårdsstyrelsernas upplysningsverksamhet, torde böra stimuleras, genom att skogsägarna i den mån skogsvårdsstyrelsens ekonomi det medger erbjudas en kostnadsfri biträdesdag. För ytterligare dagar debiteras enligt grundtaxa B. Även expeditionsarbetet med planens upprättande inräknas i dagantalet. För biträdesförrättningar åt mindre bemedlade skogsägare eller å fastigheter med lågt taxeringsvärde kan i vissa fall befinnas skäligt att bevilja rabatter. Låga rotvärden kunna inom vissa trakter utgöra motiv för nedsättning av normaltaxan. Det kan också vara ändamålsenligt att tillämpa rabatter för att stimulera utförandet av någon viss åtgärd. Tillägg till grundtaxorna kunna bland annat tänkas tillämpas för förrättningar, för vilka ansökan inkommit efter den stipulerade tiden. Genom att variera bestämmelserna om rabatter och tillägg för olika län kan åstadkommas erforderlig anpassning efter lokala förhållanden. Slutligen må följande siffror meddelas för jämförelse mellan nuvarande taxor och föreslagna normaltaxor:

Råd och anvisningar Stämpling Arbetsledning vid skogsodling

ritmetiskE i medeltalen för 1944 års taxor, kronor Första Andra dagen dagen 5:89 9:58 8:48 10:48 5:84 8:08

Föreslås na normaHaxor, kronor Första Andra dagen dagen fritt 10: — 15: — 15: — 10: — 10: —

Vid jämförelse mellan ovan angivna taxor bör observeras, att för 1944 års taxor tillkommer att skogsägarna inom vissa län äro skyldiga hålla fri kost och logi samt fria resor. Medeltalen för föreslagna normaltaxor torde bliva lägre än vad ovan angivits på grund av, att rabatter komma att medgivas i viss utsträckning. Att med någon säkerhet bedöma, hur den föreslagna taxeregleringen påverkar skogsvårdsstyrelsernas inkomst av biträdesersättningar, låter sig icke göra.

Bilaga

18.

Erforderlig avgift i promille av skogsmarkens värde resp. växande skogens värde och summan av dessa värden för uppnående av samma inkomst som av hittillsvarande skogsvårdsavgift. V ä x a n d e skogens värde

Skogsmarkens värde

Skogsmarkens+växande skogens v ä r d e

Län 1928 1933 1938 1928 1928 1933 1938 1928 1928 1933 193ö - 3 2 - 3 7 — 4 2 —42 —32 — 3 7 - 4 2 —42 —32 - 3 7 — 4 2 1

Gotlands

Göteborgs o. B o h u s . . . Örebro Blekinge Södermanlands Stockholms Skaraborgs Kristianstads Kronobergs

Kopparbergs Jämtlands

Medeltal

3-0 2-0 4-6 3-2 1-8 41 1-7 1-5 55 3-0 2-8 4-0 2-1 3-3 2-6 53 5-0 32 2-5 6-5 4-8 7-4 2-3 3-0

2-7

31 2-5 5-4 5-6 2-1 5-5 3-1 1-7

2-9 2-0 4-6 4-0 1-7 42 2-2 1-4 5-2 3-3 3-5 3-5 22 4-1

4-0

3 4

18 4 0 3 2 1 3 2 9 1 8 0 9 3 6 2 7 2 6 2 3 17 3 3 2 3 5 2 4 2 28 17 4 7 4 0 4 5 3 3 3 8

63 4-1 52 4-0 2-6 5-6 4-5 8-4 7-5 4-8 31 6-9 7-6 7-4 6-2 7-2 5-8

1928 —42

9 Ki

l.s

0-9

0-7 0-5 0-9 0-9 0-6 0-9 07 0-5 l-o 0-7 09 08 0-7 0-9 0-9 1-4 1-1 0-9 0-7 1-5 1-2 1-5 l-o 1-1 1-1

1-1

1-0

1-2

0 7 1 2 10 0 8 1 2 0 8 0 9 15 0 9

0 8 14 1 4 1 0 15 1 3 0 9 15 1 2 1 6 1 2 1 1 15 16 2 2 1 9 1 5 1 1 2 2 81 2 3 2 1 2 3

l-o 0-7 1-2 1-1 08 1-2 l-o 0-8 1-3 0-9 1-2 1-1 l-o 1-2 1-2 1-8 1-4 1-3 l-o 2-0 1-5 2-0 1-3 1-4

0-8 0-5 0-9 0-8 0-6 0-9 06 0-6 1-2 0-7 0-8 l-o 0-7 0-8 0-8 1-2 l-o 0-9 0-8 1-5 1-1 1-7 0-6 0-7

0-7 0-4 0-8 0-7 0-4 0-6 0-5 0-3 0-7 0-6 0-7

3-1 63 56 36 24 6-1 5-5 65 3-9 4-7

1 1 14 1 0 1 0 1 1 1 G 1 3 1 2 12 2 0 l 4 2 3 0 9 0 9

0 5 1 1 0 9 0 c 0 8 0 8 0 5 0 8 0 8 0 9 0 7 0 8 0 9 0 9 15 1 0 10 0 7 15 1 1 14 10 1 1

0-8 0-8

0 1 1 1 1 0 6 1 2 0 9 0 fi 1 2 0 9 12 0 9 0 8 12 12 1 7 1 5 1 2 0 8 17 16 1 7 1 6 17

1 3

1 0

1 8

l-o

1 3

Oo 0-5 0-7 0-6 1-1 0-8 0-7 0-5 1-1 0-9

ro

270 Utfallet i tusental kronor för krono- och ecklesiastika skogar av resp. växande skogens värde och summan av dessa värden. procent av det sammanlagda Växande

Skogsmarkens värde Län 1928 - 3 2

%

Göteborgs o. B o h u s . . . .

Skaraborgs

Summa

1 1 3 4 1 9 1 1 5 2 9 10 2 7 6 12 9 9 5 17 25 16 30 29 214

8 9 5 9 10 12 3 8 6 5 11 17 9 9 9 6 4 9 7 7 12 7 49 28 15

1933—37

% 1 1 2 3 1 5 1 1 3 2 7 4 2 5 4 10 6 5 3 10 13 8 27 33 157

8 9 5 10 9 11 4 8 6 6 11 15 9 9 9 7 4 9 7 8 11 6 45 30 11

1938 - 4 2 2 1 3 9 1 12 1 1 6 4 15 9 3 10 8 17 12 11 6 16 29 16 61 73 326

%

9 10 5 14 8 13 4 7 8 7 11 15 9 9 8 6 4 9 7 7 11 7 43 30 12

1928—42 1 1 2 5 1 9 1 1 4 2 10 8 3 8 6 13 9 8 4 14 22 13 40 45 230

%

8 9 5 11 9 12 4 8 7 6 11 16 9 9 9 6 4 9 7 7 11 7 46 29 11

1928—32 1 1 3 5 1 11 1 1 7 3 14 13 4 8 10 17 12 13 8 25 25 25 31 34 273

% 9 11 6 11 12 14 6 11 9 6 18 22 14 10 15 9 6 14 13 11 12 11 52 33 14

271 Bilaga

19.

en tänkt ny skogsvårdsavgift utgående å skogsmarkens värde, Skilda promilletal för olika län (jfr bil. 18). Procenttalen ange utfallet för alla skogar. skogens värde 1933-37

Skogsmarkens-}-växande skogens värde 1938—42

% 1 1 2 4 1 6 1 1 4 2 11 7 3 7 6 13 8 10 5 13 15 12 32 37 202

9 12 7 13 11 14 7 13 8 7 18 23 14 11 15 9 6 15 13 10 12 9 52 34 14

192*5-42

% 2 1 3 11 1 16 2 2 9 4 23 14 6 14 15 22 18 18 10 21 31 21 72 81 417

11 11 7 17 10 16 7 12 11 8 17 23 14 12 15 8 6 15 13 9 12 9 51 33 15

1928—32

% 1 1 3 7 1 11 1 2 6 3 16 11 4 9 10 18 13 14 8 20 23 19 45 51 297

9 12 7 14 11 15 6 13 9 7 17 23 14 11 15 9 6 15 13 10 12 9 52 34 14

1933—37

% 1 1 3 4 1 11 1 1 6 3 13 12 3 8 9 16 11 12 7 23 25 23 31 33 258

9 11 6 11 12 14 5 10 8 6 16 21 12 10 14 8 5 13 11 10 12 10 51 32 13

1 1 2 4 1 6 1 1 3 2 10 6 3 6 6 12 8 9 4 13 14 11 31 36 191

%

9 11 6 13 10 13 6 11 8 7 16 21 12 11 13 8 6 13 12 10 11 8 51 33 14

1938—42

2 1 3 11 1 15 2 2 8 4 21 13 5 13 13 21 17 16 9 20 30 20 70 79 396

%

11 11 6 16 8 16 6 11 11 8 16 22 13 11 13 8 6 13 11 9 11 8 49 33 14

1928-42

1 1 2 6 1 10 1 1 6 3 15 11 4 9 9 17 12 12 7 19 23 17 44 49 280

%

9 11 6 13 10 14 5 11 9 7 16 21 12 10 13 8 6 13 11 10 11 9 50 33 14

272 Bilaga

20.

Taxeringsvärdena å skog och skogsmark för skogar under domänstyrelsens förvaltning enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering. Landstingsområde

Samtliga skogar, 1 000 kr.

Domänverkets skogar, 1 000 kr.

Kol. 3 i % av kol. 2

30 850-7 21 944-5 74 062-8 98 957-3 30 419-6 143 745-0 41 456-8 107 015-9 44 439-0 91 325-7 79 595-3 100 089-5 79 633-1 93 809-9 156 328-7 136 767-5 244 427-0 310 504-6 148 451-2 154 603-2 188 315-0 290 969-7 187 515-9 111 249-2 164 6o5 6 3 131132 7

2 582-6 1026-3 1 897-6 13 207-8 2 243-8 20 4193 1 502-5 7 567-3 3 231-7 4 065-8 9594-6 15418-8 7 371-5 12 048-5 12 506-8 9 965-0 13 638-7 7 158-3 10 169 6 9 666-3 9 437-3 22 881-1 12 810-5 48 948-8 52 562-3

8-4 4-7 2-6 13-3 7-4 14-2 36 7-1 7-3 4-5 12-1 15-4 9-3 12-8 8-0 7-3 5-6 2-3 6-9 6-3 5-0 7-9 6-8 44-0 31-9 100

Gotlands

>

Västmanlands > Göteborgs o. Bohus > Örebro > Blekinge >

Kalmar läns södra Kristianstads » Kalmar läns norra

Gävleborgs Värmlands

» >

Älvsborgs Västernorrlands Kopparbergs Jämtlands Norrbottens Västerbottens

> » » » > » Totalt

311922 8

273 Bilaga 21.

PM med exempel på verkan av en skogsvårdsavgift på 1 7-i %o, lagd på taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog. För exemplifiering ha valts värdena på skogar om 15, 75 och 150 ha skogsmark enligt genomsnittet för olika storleksgrupper av enskilda skoear vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. Hektarvärdena ha hämtats från undersökningen om taxeringsutfallet 1938. Dessa värden ha sedan höjts för att motsvara 1945 års nivå med samma procenttal som i genomsnitt erhållits för länen vid beredningsnämndernas taxering 1945. För att belysa verkningarna i olika delar av landet ha beräkningarna för de valda typerna av enskilda skogar utförts för Västerbottens, Gävleborgs, Södermanlands, Jönköpings och Kristianstads län. För resp. län har med ledning av uppgifterna i Jordbruksräkningen 1937 angivits den storleksgrupp på åkerarealen, som i regel torde finnas på brukningsdelar med de angivna skogsmarksarealerna. Därigenom kan man lättare avläsa resultaten för de mindre och medelstora jordbruk med skog, som exemplen avse. En sammanställning av beräkningarna visar följande: L ä n För en genomsnittsfastighet om

åker 2—5 ha

Södermanlands åker 2 - 5 ha

Jönköpings åker 2 - 5 ha

Kristianstads åker 2—5 ha

900 3 050 3 950

850 2 300

600 1975 2 575

1300 2 250 3 550

Ej tax.

3-21

4-94

3-94

åker 5 - 1 0 ha

åker 5—10 ha

åker 20—30 ha

åker 5—10 ha

åker 20—30 ha

1100 3 000 4100

3 000 10 700

4 600 16 400

4 300 12 700

13 700

17 000

17-63

26-25

21-25

6500 16 300 22 800 28-50

Västerbottens åker 2—5 ha

Gävleborgs

15 ha skogsmark. Värde enl. 19^8 års taxering, förhöjt enl. 1945 års länsmedeltal lör skogs250 600 Summa

75 ha skogsmark. Motsvarande värden för skogsmark... Summa l 1 ' 4 °/oo skogsvårdsavgift

5-12

åker åker åker åker åker 1 0 - 2 0 ha 1 0 - 2 0 ha 30—50 ha 2 0 - 3 0 ha 30—50 ha 150 ha skogsmark. Motsvar nde värden för skogsmark... växande skog

2 000 5K)0

5 700 21500

9 500 34 200

8 600 25 000

Summa

7 800

27 200

43 700

33 600

13 300 39 700 53000

9-73

34-00

54-63

42-00

66-26

ll/< °/00 skogsvårdsavgift

274 Bilaga 22.

Landstingsområde Malmöhus

läns

Gollands

Diagram utvisande förhållandet mellan å ena sidan skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala kostnader ("ordinarie-avlöningar" + "neltoomkostnader") och å andra sidan beräknade inkomster av skogsvårdsavgifter efter 2.7°/„, på 1945 års taxeringsvärden för skogsmark och skog (alternativ 1:1). Till jämförelse ha angivits totala nettokostnaderna för verksamheten i medeltal per år under tiden 1936—1943.

Uppsala

ieteckningsschema Nettokostnader I m tal per år under ti 1936— 1943

Västmanlands

.eräknade totala kostnader (ovlönln9or + nettoomkostnader)

Göteb. o'. Bohus

Örebro

Blekinge

Södermanlands

Hallands

Stockholms

Kalmar läns södra

Skaraborgs

läns

Kristianstads

,.

Kalmar läns norra

Östergötlands

läns

Kronobergs

Gävleborgs

Värmlands

Jönköpings

Älvsborgs

Västernorrlands

Kopparbergs

Jämtlands

Norrbottens

"i

Beräknad avgift efter 2.7 %. pä taxeringsvärdet av skogsmark och skog

275 Bilaga

Landstingsområde Malmöhus

Diagram utvisande förhällandet mellan å ena sidan skogsvårdsstyrelsernas beräknade "nettoomkostnader" och å andra sidan beräknade inkomster av skogsvårdsavgifter efter L l s V ^ respektive 0.9°/^ på 1945 års taxeringsvärden för skogsmark och skog (alternativ 1:2 och 3).

I läns H III I

Gotlands

Beteckningsschema

Uppsala

Beräknad avg.fi efter 1 " -• Pä toxeringsvordet ov skogsmark och skog.

Västmanlands

Göteb. o. Bohus

Örebro

Blekinge ill I Södermanlands

Hallands

Stockholms III Kalmar läns södra

l II III

Skaraborqs

läns

Kristianstads

..

I n III

Kalmar läns norra

I H III

Österqötlands

l II III

läns

II in

I Kronobergs

Gävleborgs

Värmlands

Jönköpings

Älvsborgs

Västernorrlands

Kopparbergs

Jämtlands

Norrbottens

Västerbottens

JZ)

Q"

Beräknad e "nettoomkostn åder"

Beräknad avgift eft 0.9'w pä taxerings vordet ov skogsma och skog.

23.

276 Bilaga 2A.

Landstingsområde Malmöhus

Diagram utvisande-förhållandet mellan å ena sidan skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala kostnader ("ordinarie-avlöningar" + "neltoomkostnader") och å den andra beräknade inkomster av skogsvårdsavgifter efter 4 % å avverkat virkes rotvärde, årsmedeltal -1936 —1 943 (alternativ 11:1).

läns

Gotlands leteckningsschemi Uppsala Beräknade kostnader (avlöningar + omkostnader)

cräknade skogsvärds, ovgifler efter 4 %

Västmanlands

Göteb. o Bohus

TTJ Örebro

Blekinge

TT

Södermanlands

Hallands

TT

Stockholms

!

Kalmar läns södra

Skaraborgs

läns I

Kristianstads

••

Kalmar läns norra

TT"

I

'

Östergötlands

läns I

Kronobergs

••

i

Gävleborgs

"

'

Värmlands

••

'

Jönköpings

"

'

Älvsborgs

••

'

Västernorrlands

••

'

Kopparbergs

••

i

Jämtlands

"

'

Norrbollens

••

I

HT3

musniM I^^^M

LTTTTJ

LT.TT.J T;::TT

277 Bilaga 25.

1 Landstings-

Diagram

område l n ni

Malmöhus

läns

Gollands

••

" in

Uppsala

••

' l " ni

Göteb. o. Bohus

••

l " ni

Örebro

••

i n Hl

Blekinge

••

l u ni

Södermanlands

••

l n ni

Hallands

••

l N in

Stockholms

»•

TT

i M

ni

K a l m a r läns s ö d r a

" in

Skaraborgs

läns

» in

Kristianstads

••

n in

K a l m a r läns n o r r a

i II

Östergötlands

läns

II

Kronoberqs

••

l i

Gävleborgs

Värmlands

Jönköpings

Älvsborgs

Västernorrlands

Kopparbergs

Jämtlands

Norrbottens

Västerbottens

18—458673.

sidan

skogs-

"nettoomkostnader" och å

den

inkomster

av skogsvårdsavgifter efter

1.9%

1.3%

ä

avverkat

(alternativ

II:2

virkes och

rotvärde, 3).

i e t e c k n i n g s s c h e m a

••

il

å ena

beräknade

beräknade

Beräknade skogsvårdsavgifter eflcr \.l".'.

Västmanlands

mellan

vårdsstyrelsernas

1936-1943

i

förhållandet

andra

respektive

l

[ utvisande

årsmedeltal

278 Bilaga

26.

Förslag till

förordning angående ä n d r a d lydelse av 2 och 4 samt 6—9 §§ förordningen den 30 maj 1941 ( n r 350) a n g å e n d e skogsvårdsstyrelser. Härigenom förordnas, att 2 och 4 samt 6—9 §§ förordningen den 30 maj 1941 angående skogsvårdsstyrelser skola erhålla följande lydelse: 2 §• Hos skogsvårdsstyrelse skola vara anställda ordinarie befattningshavare i enlighet med för styrelsen gällande personalförteckning. Befattningshavares anställningsoch avlöningsvillkor skola av styrelsen bestämmas enligt av Kungl. Maj:t utfärdat avlöningsreglemente. Skogsvårdsstyrelse må därjämte i mån av behov och tillgång på medel anställa övrig erforderlig personal. Vid bestämmande av anställnings- och avlöningsvillkor för denna personal skall styrelsen ställa sig till efterrättelse de normerande föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skogsstyrelsen meddelas. över skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande av eller entledigande från befattning hos styrelsen, om förordnande å sådan befattning samt om tillämpning av de för befattningshavare gällande avlöningsföreskrifterna må klagan föras hos Kungl. Maj:t inom trettio dagar efter den dag, då beslutet tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal. 4 §• Skogsvårdsstyrelsen skall på styrelsen. Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift verka för — eller upplysningsverksamhet; föranstalta därom, att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig tillgång på skogsfrö och plantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet; lämna sakkunnigt förbättrad skogshushållning. Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till styrelsen; antaga och med för ändamålet avsedda medel avlöna den i 2 § om förmälda personalen samt utfärda instruktioner för denna; tillhandagå skogsstyrelsen skogsvårdstyrelsens verksamhet; samt fastställa visst — — — allmän kännedom. Skogsvårdsstyrelse skall äga att med tillämpning av fastställda normaltaxor föreskriva de villkor, under vilka styrelsen lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård och skötsel i övrigt. Vid fullgörande — förslag fastställer. 6 §• Skogsvårdsstyrelses årsräkenskaper skola upprättas för tiden 1 juli—30 juni. Skogsvårdsstyrelse skall i enlighet med av skogsstyrelsen utfärdade anvisningar årligen inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, till skogsstyrelsen inkomma med för-

279 slag till stater dels för avlöningar och bidrag till pensionsavgifter avseende ordinarie befattningshavare samt arvoden till styrelseledamöter och revisorer (avlöningsstat), dels för styrelsens utgifter och inkomster i övrigt (skogvårdskassans stat), allt avseende nästföljande räkenskapsår. De i skogsvårdskassan inflytande medlen må ej användas för andra skogar än dem som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn eller för andra uppgifter än sådana, som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser tillhöra området för skogsvårdsstyrelses verksamhet. Skogsvårdsstyrelse, vars likvida behållning, inräknat tidigare befintliga likvida tillgångar, vid utgången av ett räkenskapsår icke uppgår till ett belopp, som motsvarar skogsvårdskassans genomsnittliga årsutgifter de sist förflutna fem åren, må utan avräkning på medelstilldelningen för följande räkenskapsår reservera uppkommande överskott, intill dess beloppet uppnåtts. Av sålunda reserverade medel äger skogsvårdsstyrelse för oförutsedda utgifter och för större engångsutgifter disponera över så stor del, att återstoden motsvarar hälften av det genomsnittliga årsutgiftsbeloppet. F ö r användning av medlen för annat ändamål eller till större del än nu sagts erfordras Kungl. Maj:ts medgivande. Skogsvårdsstyrelse må förvärva fastighet, som är Ull gagn för styrelsens verksamhet. Avtal om sådant köp må dock, ändå att styrelsen enligt vad ovan sagts äger förfoga över erforderliga medel, ej av styrelsen slutas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller förbehåll om sådant medgivande. Skogsvårdsstyrelse må ej utan Kungl. Maj:ts medgivande upptaga lån. 7 §• Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ävensom de i 8 § omförmälda revisorerna äga att av därför avsedda medel åtnjuta arvode för sitt uppdrag enligt de grunder Kungl. Majrt bestämmer. De skola därjämte vid resor, som föranledas av deras uppdrag, av skogsvårdskassan erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I B i gällande resereglemente. 8 §• Skogsvårdsstyrelse åligger att före oktober månads utgång varje år till skogsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående räkenskapsår. Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. Denna redovisning och framställning skall vara avfattad enligt grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsens förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer, utsedda för ett räkenskapsår i sänder, en av länsstyrelsen i länet och de övriga till antal och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet, dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hushållningssällskap skall äga att utse endast en revisor samt att inom Älvsborgs län landstinget äger att utse en och hushållningssällskapen tillsammans en revisor. Den av länsstyrelsen utsedde revisorn skall vara auktoriserad revisor eller av handelskammare godkänd granskningsman, och de båda övriga med ortens skogliga förhållanden väl förtrogna och i allmänna värv beprövade personer. Revisionsberättelsen skall ingivas till skogsstyrelsen före december månads utgång. Såväl revisionsberättelsen som redovisningen och därvid fogad framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel skola befordras till trycket och för kännedom tillställas länsstyrelsen samt ledamöterna i landstinget och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. I den händelse revisionsberättelsen därtill ger anledning, ankommer det på skogsstyrelsen, länsstyrelsen, landstinget eller vederbörande hushållningssällskap att hos

280 Kungl. Maj:t påkalla erforderliga åtgärder för ernående av rättelse. Framställning härom skall göras i så god tid, att dylika åtgärder kunna vidtagas inom natt och år från revisionsberättelsens avlämnande. 9 §• Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses tjänstemän äro i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. I fråga om övergången skall gälla följande: Med avseende å kalenderåret 1946 skola 6 och 8 §§ i deras hittillsvarande lydelse äga tillämpning. Vad i förordningen stadgas rörande räkenskapsår skall äga motsvarande tillämpning å tiden 1 januari—30 juni 1947. Med skogsvårdskassans årsutgifter likställes i fråga om tiden före den 1 januari 1947 den del av skogsvårdskassans verkliga årsutgifter, som icke utgöres av löner och bidrag till pensionsavgifter för ordinarie och annan årsanställd personal.

281 Bilaga 27.

Förslag till

kungörelse angående ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878). Härigenom förordnas, att §§ 70, 72 och 73 av reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 skola hava den ändrade lydelse, som av det följande framgår, samt att till övergångsstadgandena till kap. VII av reglementet skola fogas nya bestämmelser av nedan angivna lydelse. § 70. 1. För föreståndare beräknade värde. 2. För innehavare av befattning, för vilken avlöning utgår enligt avlöningsreglementet den (nr . . . . ) för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal, är tjänstepensionsunderlaget 60 °/o av den i löneplanen för ortsgrupp C upptagna lönen i högsta löneklassen inom den lönegrad, befattningen tillhör. 3. Om avlöningen till befattningshavaren (lika med nuvarande mom. 2). § 72. Pensionsåldern är 62 år för hos skogsvårdsstyrelse anställd skogsteknisk konsulent, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent, 65 år för annan manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare, dock att vid reglering av befattning, för vars innehavare pensionsåldern sålunda skall vara 65 år, en pensionsålder av 62 år må på framställning av huvudmannen bestämmas, där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. § 73. För hel tjänstepension fordras 30 tjänstår för hos skogsvårdsstyrelse anställd skogsteknisk konsulent, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent, för manlig ordinarie rektor eller lärare vid bergsskolorna i Filipstad och Falun samt för ombudsman vid sjömanshus, 33 tjänstår för annan manlig befattningshavare och 30 tjänstår för kvinnlig befattningshavare. övergångsstadganden. För envar, som den 1 juli 1946 äger pensionsrätt enligt detta reglemente såsom innehavare av hos skogsvårdsstyrelse inrättad befattning såsom skogstekniskt biträde, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent eller biträdande skogsvårdskonsulent, må retroaktiv tillämpning av reglementet enligt § 6 medgivas. Där engångsavgift härför enligt § 9 skall erläggas, skall avgiften utgå med det belopp, för vilket huvudmannen enligt mom. 2 i samma paragraf må uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. 18f—458673.

282 Där den, som äger pensionsrätt enligt detta reglemente såsom innehavare av befattning hos skogsvårdsstyrelse, utan föregående ansökning hos samma skogsvårdsstyrelse från den 1 juli 1946 blir innehavare av befattning, för vilken avlöning utgår enligt det i § 70 mom. 2 avsedda avlöningsreglementet, skall, om tjänstepensionsunderlaget är högre för denna befattning än för den därförut innehavda, vid tillämpning av detta reglemente så anses, som om tjänstepensionsunderlaget för sistnämnda befattning höjts i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Om befattningshavare, som i föregående stycke avses, skulle vid avgång från befattningen hava enligt de före den 1 juli 1946 gällande pensioneringsbestämmelserna, bestämmelserna om pensionsförhöjning däri inbegripna, kommit i åtnjutande av högre tjänstepensionsbelopp för befattningen än med tillämpning av de sagda dag ikraftträdda pensioneringsbestämmelserna, skall tjänstepensionen utgå med det högre beloppet. Om efterlevande till befattningshavare, som i andra stycket här ovan avses, enligt de för befattningshavaren före den 1 juli 1946 gällande familjepensionsbestämmelserna, bestämmelserna om ny familjepension däri inbegripna, skulle hava kommit i åtnjutande av högre familjepensionsbelopp än med tillämpning av de sagda dag ikraftträdda pensioneringsbestämmelserna, skall den enligt reglementet utgående familjepensionen bestämmas till belopp, som enligt bestämmelserna om ny familjepension svarar mot nämnda högre familjepensions belopp. Där på grund av bestämmelserna i § 24 mom. 1 c) eller § 76 andra stycket vid pensionsberäkning för befattningshavare, som efter den 1 juli 1946 innehaft med pensionsrätt enligt detta reglemente förenad befattning hos skogsvårdsstyrelse, hänsyn skall tagas till sådant tjänstepensionsunderlag för dylik befattning, som fastställts på grund av före den 1 juli 1926 verkställd reglering enligt § 5, skall räknas med sistnämnda tjänstepensionsunderlag, ökat med pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Vad nu stadgats skall med avseende å här avsedd befattningshavare äga motsvarande tillämpning vid beräkning av engångsavgift enligt § 9 ävensom vid försäkringsteknisk pensionsberäkning utom i fall, där högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas än den avgift, som ålegat befattningshavaren enligt reglementet. För innehavare av hos skogsvårdsstyrelse inrättad befattning såsom skogsteknisk konsulent, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent eller biträdande skogsvårdskonsulent, som är född före den 30 juni 1887 och för vilken i hans egenskap av länsskogvaktare den 30 juni 1946 gällde en pensionsålder av 65 år, skall pensionsåldern inträda den 30 juni 1949, dock senast då befattningshavaren uppnått 65 års ålder. I fråga om sådan innehavare av i föregående stycke avsedd befattning, för vilken pensionsåldern från och med den 1 juli 1946 blivit nedsatt, skall vid försäkringsteknisk pensionsberäkning den lägre pensionsåldern anses hava varit gällande under den tid dessförinnan, under vilken befattningshavaren innehaft med pensionsrätt enligt reglementet förenad länsskogvaktarbefattning eller för vilken retroaktiv tjänstårsberäkning enligt § 6 medgivits honom i dylik befattning. Såvitt angår skogsteknisk konsulent, förste skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent skall det för hel tjänstepension fordrade antalet tjänstår anses hava utgjort 30 även under tid, som avses i föregående stycke.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.

283 Bilaga 28.

Förslag till

förordning om skogsvårdsavgift. Härigenom förordnas som följer: 1 §• Skogsvårdsavgift skall erläggas för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, och utgå med det promilletal, högst en och en halv promille, å summan av dessa värden, som Kungl. Maj:t för viss tid fastställer. Uppgår för viss avgiftsskyldig summan av taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog för fastigheter inom en och samma kommun icke till tvåtusen kronor, äro fastigheterna fria från skogsvårdsavgift. 2 §• Skogsvårdsavgift skall erläggas av den, som enligt lag är skyldig att erlägga fastighetsskatt för fastigheten. 3 §•

Skogsvårdsavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning Kungl. Maj:t därom föreskriver. 1 4 §• Genom skogsvårdsavgift influtna medel skola redovisas till statskontoret (eventuellt skogsstyrelsen) för att av Kungl. Maj:t disponeras för skogsvårdsstyrelsernas behov.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947, från och med vilken dag förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift upphör att gälla. Vad i 4 § stadgas äger tillämpning jämväl å medel, influtna genom skogsvårdsavgift, som debiterats år 1946. 1

Därest uppbördsförfarandet omlägges enligt Kungl. Maj:ts förslag till innevarande riksdag, bör denna paragraf erhålla annan lydelse.

284 Bilaga

29.

Förslag till

förordning angående ändrad lydelse av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379). Härigenom förordnas, att 8 § 6 mom., 82 § och 146 § 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 56 § 2 mom., 87 §, 118 § och 123 § 4 mom. samma förordning skola erhålla följande lydelse: 56 §. 2 mom. I fråga om ningen.

vederbörande beskattningsnämnder deltaga i gransk87 §.

Såvitt ej — — — valda ledamöterna. Ordföranden åligger tillkommer jämväl tillkallad sakkunnig nedlagd förmögenhet. Det åligger nämndens beslut. 118 §. över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras: a) i fråga om taxering av fastighet: av ägare och landsting; b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet: av skattskyldig kommunal inkomstskatt; c) i fråga om taxering för avverkat virke: av skattskyldig — — — vederbörande kommun. 123 §. A mom. Rätt till kommun, municipalsamhälle och landsting, i den mån taxeringsnämnds beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

285 Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet Kap. 1. Skogsvårdsstyrelserna och deras verksamhet. Utredningsuppdraget I. Huvuddragen av skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande organisation och verksamhet Verksamhetsområden, s. 8. Styrelsernas sammansättning, s. 8. Arbetsuppgifter, s. 9. Personal, s. 10. Finansiering, s. 12. Revision, s. 15. Central tillsyn över skogsvårdsstyrelserna, s. 15. II. Utfallet av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Tidigare framförda önskemål och förslag III. Utredningsuppdraget och dess utförande Kap. 2. Skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning och sammansättning m. m I. Skogsvårdsstyrelserna såsom lokala organ för den enskilda skogsvården II. Skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning III. Besvärsrätt mot styrelsernas beslut IV. Skogsvårdsstyrelseområdena V. Skogsvårdsstyrelsernas sammansättnng VI. Skogsvårdsstyrelsernas revisorer VII. Skogsvårdsstyrelsernas förhållande till vissa sammanslutningar samt kommunala och statliga organ Kap. 3. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter I. Allmänt II. Undervisning och upplysning III. Biträdesverksamhet IV. Bidragsverksamhet V. Verksamhet för övervakande av skogslagarnas efterlevnad VI. Övrig verksamhet Kap. 4. Förslag till normalprogram för skogsvårdsstyrelsernas versamhet (»skogsprogrammet») Kap. 5. Skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation I. Nuvarande organisation II. Tidigare framförda önskemål och förslag III. Utredningens yttrande och förslag Ordinarie personal samt extra och tillfällig personal, s. 74. Olika slag av ordinarie befattningar, s. 74. Antalet ordinarie befattningar, s. 79. Extra och tillfällig personal, s. 83.

3 7 7

18 22 24 24 25 27 28 31 33 34 41 41 42 45 52 57 59 62 68 68 70 74

286 Sid.

Kap.

6. Personalens anställnings- och avlönings villkor I. Allmän översikt

85 85

Pensionsreglerade befattningar, s. 86. Personal utan pensionsrätt, s. 91.

II. Skogsstyrelsens löneregleringsförslag av åren 1943 och 1944 samt däröver avgivna yttranden

92 Skogsstyrelsen, s. 92. Yttranden över skogsstyrelsens förslag, s. 98.

III. Utredningens yttrande och förslag

100 Den ordinarie personalen, s. 100. Den extra och tillfälliga personalen, s. 113. Resekostnads- och traktamentsersättning, s. 113.

Kap.

7. Personalens pensionering I. Gällande pensionsbestämmelser II. Tidigare framförda önskemål och förslag III. Utredningens yttrande och förslag

115 115 116 117

Kap.

8. Personalstater

120 Kap.

9. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet I. Nuvarande förhållanden. Tidigare reformförslag

127 127

Utgifter, s. 127. Inkomster, s. 129. Sammanställning över inkomster och utgifter, s. 133. Tillgångar och skulder, s. 134. Tidigare framförda finansieringsförslag, s. 136. Utredningens sammanfattning av bristerna i finansieringssystemet, s. 142.

II. Styrelsernas medelsbehov och bedömningen härav 144 III. Utredningens överväganden rörande biträdesersättningar m. m., uttagande av skogsvårdsavgifter och formerna för statsbidrag 151 Biträdesersättningar m. m., s. 152. Inkomst av kapital, s. 157. Ortsbidrag, s. 157. Skogsvårdsavgifter, s. 158. Statsbidrag, s. 168. IV. Avvägning av skogsvårdsavgifter och statsbidrag 169 Alternativ I: Den nuvarande skogsvårdsavgiften slopas; avgift uttages i stället på taxeringsvärdet å skogsmark och växande skog, s. 171. Alternativ II: Den nuvarande skogsvårdsavgiften bibehålles, s. 178. Alternativ III: Skogsvårdsavgift uttages icke i någon form, s. 179. Utredningens ställningstagande Ull alternativen, s. 180.

V. Åtgärder för utjämning olika år emellan av styrelsernas inkomster m. m 181 VI. Tillämpningen av det av utredningen förordade finansieringssystemet 184 Räkenskaps- och redovisningsår, s. 184. Avlöningsanslaget, s. 184. Skogsvårdsavgifterna, s. 185. Sättet för tillhandahållande av anslags- och avgiftsmedel, s. 187. Skogsvårdsstyrelsernas medelsdisposition, s 187.

VII. Sammanfattning av utredningens finansieringsförslag Kap. 10. Medelsförvaltning. Kontroll och tillsyn

189 192

Inbetalningar, s. 193. Utbetalningar, s. 194. Medlens placering m. m., s. 196. Bokföring, s. 196. Revision, s. 196. Ansvarsfrihet, s. 197. Central tillsyn, s. 200.

Kap. 11. Övergångsanordningar I. Tillsättande av befattningar II. Lönereglering

201 201 202

287 Sid.

III. Pensionsreglering IV. Övergång till nytt finansieringssystem Kap. 12. Författningsförslag Särskilda yttranden

203 205 207 209

Bilagor: 1. PM angående undersökning rörande skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter (jämte bilagd tablå) 217 2—4. Tabeller angående nuvarande och föreslaget antal befattningar 229 5—g. Tabeller angående nuvarande och föreslagna löneförmåner 232 10. Utkast till avlöningsreglemente 242 11. Tabell angående föreslagna pensionsunderlag och pensionsavgifter.... 257 12—16. Tabeller angående skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande ekonomiska förhållanden 258 17. Förslag till normaltaxor för skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet 266 18—21. Tabeller och PM angående skogsvårdsavgift på taxeringsvärdena för skogsmark och skog 268 22—25. Diagram angående skogsvårdsavgifter och medelsbehov 274 26. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av skogsvårdsstyrelseförordningen 278 27. Förslag till kungörelse angående ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt 281 28. Förslag till förordning om skogsvårdsavgift 283 29. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av taxeringsförordningen 284

Statens offentliga utredningar 1945 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . | Betänkande med förslag till utlänningslag och lag ang. omhändertagande av utlänning i anstalt eller förlägg-

Allmänt näringsväsen.

Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten. [28] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. [29]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. [9]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. dyrortsgrupperingen. [32] Betänkande med förslag ang. kommissionärsväsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. [34] Komimalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag m. m. [16] Kommunindelningskommittén. 2. Betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [38] 3 . Bilagor till kommunindelningskonimitténs betänkande mod förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [39] S t a t e n s ocli k o m m u n e r n a s finansväsen. 1944 ärs uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. 127] 1944 ärs skattesakkunniga. 1. Betänkande med förslag ang. vissa spörsmål på den allmänna komniunalbesuattuingens område. [35] Betänkande ang. revision av kommunala fondbildningslagen m. m. [37] Betänkande med förslag till förordning om vissa investeringsfonder m. ni. [49] Politi. Normalbrandordning för städer, köpingar och municlpalsanihällen. [18] Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativ 2. [20] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. den husliga utbildningen. [41 Betänkande och förslagrörandeeffektiviseringavskyddshemselevernas eftervård m. m. 110] Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 8. [11] 9. [30] 10. [31] 11. [36] 12. [42] 13. [54] Investeringsvtreduingens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, komnmnala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [12] Bilagor. [13] Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] Statsmakterna och fol kimshållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. [17] Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning äng. folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. [23] 11. Utredning och förslag ang. revision av lagen om-folkpensionering. [46] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation. [26] Betänkande om skolmåltiderna. [47] Betänkande om förlossningsvården. [50] Betänkande om akademikernas amorteringsproblem. [51] Statistiska undersökningar kring befolkningsfrågan. [53] Betänkande om åtgärder för beredande av vila och rekreation å t mödrar och barn. [55] H ä l s o - ocli s j u k v å r d . 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. [41]

Vattenväsen. Skogsbruk. B e r g s b r u k . Betänkande med förslag angående skogsvårdsstyrelserna. [58] Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. [6] 8. Slutbetänkande med utredning om silikatkemisk forskning och läderforskniug ni. m. [40] Handel och sjöfart. Betänkande ang. grundpenningväsendet. [24] K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekingenätets järnvägar. [8] B a n k - , kredit- ocli penningväsen.

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. [16] Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommittéus betänkande del 3. [22] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. [25] Betänkande ang yrkesutbildningen i Norrland. [33] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar 5. Skolans betygssättning. [45] Bilaga 4. Lärjungurvalet till studielinjer med den nuvarande realskolans mål. [44] Bilaga 5. Skolungdomens vägledning tillut• bildning och yrke. [43] Naturvetenskapliga forskningskommittén. 1. Don naturvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler. Förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd. [48] Betänkande med förslag ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. [52] Betänkande med utredning och förslag angående läkarutbildningen. 3. Utbildningen efter medicine licentiatexamen. [56] Överarbetning av förslag ang. läkarutbildningen. [57] Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. [3] Betänkande och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. [21] Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .

Marcus Boktr.-A.-B., Sihlni 4586: