Industrimineral : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Industrimineral

Delbetänkande utredningen mineralpolitiska av

Statens offentliga utredningar E§I% 1977:75

§1 Industridepartementet

Industrimineral

Delbetänkande av utredningen

rnineralpolitiska

Stockholm 1977

Omslagsbild av Sten Didrik Bellander, föreställande flusspat med kalcit, kvarts (ametist) och svavel Omslagsarrangemang Jan Boman Omslagstryck Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-03493-X ISSN 0375-25OX Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för

industridepartementet

Kungl. Majzt bemyndigade den 23 mars 1974 chefen för industridepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Med stöd härav tillkallades den 17 april 1974 såsom sakkunniga landshövdingen i Skaraborgs län Karl Frithiofson, tillika ordförande, generaldirektören Gunnar Ekevärn, riksdagsmännen Erik Glimnér och Gustav Lorentzon, kommerserådet Thorsten Neyman, riksdagsmännen Tore Nilsson och Arne Nygren, kanslirådet Gunnar Ribrant samt riksdagsledamöterna Karl- Erik Strömberg och Gudrun Sundström. Såsom sakkunniga tillkallades vidare den 10 mars 1977 direktören Sven Johansson, förbundsordföranden

2 Rättelser

Sid rad tabell 2 skall vara tabell 3.

287, 9:

Sid rad l97h skall vara l975. x

häl, 23:

“ i 1985. rad 25: årtalen tablån skall vara 1975 resp.

1975 tekn. dr Lars Lidström. Som sekreterare förordnades den 1 september 1974 departementssekreteraren Åke Sundström. Som biträdande sekreterare med huvudsaklig uppgift att svara för utredningsarbetet rörande industrimineralen förordnades den 8 november 1974 byrådirektören Kerstin Anell. Vid slutjusteringen av detta delbetänkande har också deltagit direktören Jan Boman som förordnades som expert den 27 juni 1974. Stockholm i november 1977

Karl Frithiofson

Gunnar Ekevärn Erik Glimnér Sven Johansson Gustav Lorentzon Thorsten Neyman Tore Nilsson Arne Nygren John Näs/und

Åke Palm Gunnar Ribrant Karl-Erik Strömberg Gudrun Sundström /Åke Sundström K erstin- Ane/l

Omslagsbild av Sten Didrik Bellander, föreställande flusspat med kalcit, kvarts (ametist) och svavel Omslagsarrangemang Jan Boman Omslagstryck Jernström Offsettryck AB lSBN 91-38-03493-X lSSN 0375-25OX Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för

industridepartementet

l l Kungl. Majzt bemyndigade den 23 mars 1974 chefen för industridepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Med stöd härav tillkallades den 17 april 1974 såsom sakkunniga landshövdingen i Skaraborgs län Karl Frithiofson, tillika ordförande, generaldirektören Gunnar Ekevärn, riksdagsmännen Erik Glimnér och Gustav Lorentzon. kommerserådet Thorsten Neyman, riksdagsmännen Tore Nilsson och Arne Nygren, kanslirådet Gunnar Ribrant samt riksdagsledamöterna Karl- Erik Strömberg och Gudrun Sundström. Såsom sakkunniga tillkallades vidare den 10 mars 1977 direktören Sven Johansson, förbundsordföranden John Näslund samt direktören Åke Palm. De sakkunniga har antagit namnet mineralpolitiska utredningen. Utredningens arbete har i en första etapp enligt direktiven inriktats på att i särskild rapport redovisa prognoser över Sveriges förbrukning och försörjning

i med mineraliska råvaror. På grund av ämnesområdets omfattning sker denna

redovisning i två delbetänkanden, ett avseende metaller, ett avseende industrimineral, vilket hänned överlämnas. Som experter med huvuduppgift att biträda utredningen i dess arbete rörande industrimineralen förordnades den 19 augusti 1974 avdelningsdirektören Naz Ahmed Shaikh samt den 27 september 1974 direktörema Olof Asplund, Tommy Bergdahl, Magnus Blomkvist, Göthe Fernheden och Walter Wredenfors. Efter Olof Asplunds bortgång förordnades den 3 december 1975 tekn. dr Lars Lidström. Som sekreterare förordnades den 1 september 1974 departementssekreteraren Åke Sundström. Som biträdande sekreterare med huvudsaklig uppgift att svara för utredningsarbetet rörande industrimineralen förordnades den 8 november 1974 byrådirektören Kerstin Anell. Vid slutjusteringen av detta delbetänkande har också deltagit direktören Jan Boman som förordnades som expert den 27 juni 1974. Stockholm i november 1977

Karl F rithiofson

Gunnar Ekevärn Erik Glimnér Sven Johansson Gustav Lorentzon

Thorsten Neyman Tore Nilsson Arne Nygren John Näslund Åke Palm Gunnar Ribrant Karl-Erik Strömberg Gudrun Sundström /Åke Sundström Kerstin A nell

Innehåll

Sammanfattning

2 . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Utredningsarbetet 2.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Utredningsarbetet

3 Introduktion, målsättning och prognosförutsättningar . . . . 39 3.1 introduktion till industrimineralsektorn . . . . . . . . 39 3.2 Definitioner och avgränsningar . . . . . . . . . . . 42 3.2.1 Definition av industrimineral och avgränsning gentemot MPU:s arbete betr. malmer . . . . . . . . . 42 3.2.2 gentemot sand- och grusutredningen . 43 Avgränsning 3.3 . . . . . . . . . . . . . 43 Mål för utredningsarbetet 3.4 utrednings- och prognosmetodik . . . . . . 44 Tillämpad . . . . . . 45 3.5 Några av utgångspunkterna för prognoserna 3.6 . . . . . . . . . . . . . . 48 Förbrukningsbegrepp

4 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . . 49 4.1 lndustrimineralen . . . 49 i den globala mineralproduktionen 4.2 Kvalificerade industrimineral i världens mineralproduktion 49 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 49 4.2.2 Den globala mineralproduktionen 1973 och dess utveck- . . . . . . . . . . . . . . 50 ling sedan 1950 4.2.3 De kvalificerade industrimineralens produktionsvärden 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 4.3 struktur . . . . . . . . . . . 51 Världsproduktionens 4.4 fördelning på Iändergrupper . . . . 53 Världsproduktionens 4.5 . . . . . . . . . . . 53 Den globala tillgångssituationen 4.5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Inledning 4.5.2 Industrimineraltillgångarnas tillräcklighet . . . . 55 4.5.3 Prognos och utfall - ett par illustrativa exempel . . 59 4.5.4 . . . . . . . . . . . 61 Ett långsiktsperspektiv 4.5.5 Koncentrationen av brytvärda industrimineraltillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 4.5.6 priskänslighet . . . . . . . . . 65 Tillgångarnas 4.6 till substitution inom industrimineralsektorn 67 Möjligheter

6 Innehåll sou 1977:75

Sveriges _lörbrukning av indusrriminera/ . . . . . . . . . 79 5.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.2 Kemikalie- och gödselmedelsindustrin . . . . . . . . 81 5.2.1 Kemikalieindustri . . . . . . . . . . . . . 82 5.2.2 Gödselmedelsindustri . . . . . . . . . . . . 83 5.3 Cellulosa- och pappersindustri . . . . . . . . . . . 85 5.3.1 Industrimineralens funktion . . . . . . . . . 85 5.3.2 . . . . . . . . . . . . . 86

i

Råvaruforbrukning 5.3.3 Råvaruforsörjning . . . . . . . . . . . . . 87

l

5.4 Järn-,stål-, metallverk och gjuteriindustrin . . . . . . 87 5.4.1 Industrimineralens funktion . . . . . . . . . 87 5.4.2 Råvarulörbrukning . . . . . . . . . . . . . 88 5.4.3 . . . . . . . . . . . . . 90

i

Råvaruforsörjning 5.5 Glasindustri . . . . l . . . . . . . . . . . . . 90

5.5.1 lndustrimineralens funktion . . . . . . . . . 90 i

5.5.2 Råvaruforbrukning . . . . . . . . . . . . . 91 5.5.3 Rávaruforsörjning . . . . . . . . . . . . . 92 5.5.4 Glasull och glasñber . . . . . . . . . . . . 92 5.6 Porslins- och lergodsindustri . . . . . . . . . . . . 93 5.6.1 Industrimineralens funktion . . . . . . . . . 93 5.6.2 Råvaruforbrukning . . . . . . . . . . . . . 93 5.6.3 Råvaruförsörjning . . . . . . . . . . . . . 94

i

5.7 Färgindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94

l

5.7.1 Industrimineralens funktion . . . . . . . . . 94 l 5.7.2 Råvaruforbrukning . . . . . . . . . . . . 96 ä 5.7.3 Råvaruförsörjning . . . . . . . . . . . . . 96 5.8 Byggnads- och anläggningsverksamhet . . . . . . . . 97 5.8.1 Ballast . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 5.8.2 Cement . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 5.8.3 Byggnadstegel . . . . . . . . . . . . . . 98 5.8.4 Lättbetong och kalksandste . . . . . . . . . 98 5.9 Eldfasta produkter . . . . . . . . . . . . . . . 98 5.9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 98 5.9.2 Aloxidprodukter . . . . . . . . . . . . . 100 5.9.3 Chamotteprodukter . . . . . . . . . . . . 101 5.9.4 Silikaprodukter . . . . . . . . . . . . . . 101 5.9.5 Basiska produkter . . . . . . . . . . . . . 102 5.9.6 Specialprodukter . . . . . . . . . . . . . 103 5.9.7 Sveriges tillförsel och försörjning med eldfasta produk-

5.9.8 Råvaruförbrukning för inhemsk produktion . . . . 104 5.9.9 Råvaruförsörjning . . . . . . . . . . . . . 104 å 5.10 Industrimineralrávaror i svensk miljövår . . . . . . . 105 l

6 Sveriges försörjning med industriminera/ . . . . . . . . 109 i

i

6.1 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 6.2 Import . . . . . . . . . . . . . . . . 111 l 6.2.1 Importens omfattning och fördelning . . . . . . 111 6.2.2 Importensländerfordelning . . . . . . . . . . 111

Innehåll 7

6.3 Export 6.3.1 omfattning och fördelning 113 Expertens 6.3.2 Mottagarländer för den svenska exporten 114 6.4 av industrimineraltillförseln 1974 114 Sammanfattning 6.5 Nettohandeln med förädlade produkter 1974 115 118 Tabellbilaga

7 av Sveriges _förbrukning och försörjning med Summan/lutning industrimineral - nuläge och prognos 1985 125 7.1 Alunskiffer 125 7.2 Asbest 125 7.3 126 ., Baryt 7.4 Bauxit 127 7.5 Bentonit . . 128 7.6 128 Borater (bormineral) 7.7 Diatomit (kiselgur) 129 7.8 Dolomit 129 7.9 130 Flusspat 7.10 Fosforråvaror (råfosfat och apatit) 131 7.11 132 Fältspat 7.12 133 Gipssten 7.13 Glimmer 134 7.14 Grafit 134 7.15 Kaliumsalter 135 7.16 Kalksten och krita 136 7.17 Kaolin 137 7.18 Koksalt . . . . . 137 7.19 Kvarts, kvartsit och kvartssand 138 7.20 Litiummineral 139 7.21 140 Magnesit 7.22 Mineralindustrins 141 restprodukter 7.23 Nefelinsyenit 141 7.24 Olivin 142 7.25 Perlit 142 7.26 Sillimanitmineral sillimanit, andalusit) 142 (kyanit, 7.27 Svavel 143 7.28 Talk 143 7.29 Titanmineral 144 7.30 Vermikulit 145 7.31 Wollastonit 145 7.32 Zirkon 145

avseende vissa industrimineral . 147 Bilaga 1 Tekno/ogiprognos l lndustrimineralen och deras relation till övriga mineralgrupper 147 2 från energiförsörjningen 150 Inflytande 3 aspekter 151 Geologiska 4 Ökad utvinning av biprodukter och restprodukter 153 5 Tekniska . . . . . 154 prognoser 6 Produktspeciñk teknisk utveckling

8 Innehåll sou 1977:75

Bilaga 2 Framtida industriminerai/örbrukning inom järn- och stå/indu-

1 Kort översikt över nuvarande teknologi . . . . . . . . 161 2 Synpunkter på den framtida . . . processutvecklingen . 163

Bilaga 3 Geologiska /örutsärtningarför utvinning av industriella mineral och bergarrer i Sverige . . . . . . . . . . . . . 167 l Utgångsläget lör en bedömning . . . . . . . . . 167 2 Synpunkter på behovet av ökade geologiska 168 undersökningar

Bilaga 4 Mineralöversikter l Uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 2 Internationellt och svenskt källmaterial av baskaraktär . . 172

Alunskiffer l Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 2 Återblick på utnyttjande! av svenska alunskiffrar . . . . 175 3 Alunskiffrarnas potential som råvaruresurs . . . . . . . 175 4 Översikt över Sveriges tillgångar av alunskiffer . . . . . 175 5 Översikt över aktuella objekt för ökat av svenska utnyttjande alunskifferförekomster . . . . . . . . . . . . . . 177 6 Internationell översikt över alunskiffrars förekomst och utnyttjande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

Asbest 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 184 2.1 Förbrukning och priser . . . . . . . . . . . . . . 184 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 184 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 186 3.1 Förbrukning och försörjning . . . . . . . . . . . . 186 3.2 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 186 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 188 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188

Baryt 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 192 2.1 Konsumtion och priser . . . . . . . . . . . . . . 192 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 193 ,å 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 193 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . 194 i

5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . 194 l

. Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

I

Bauxit - icke metallisk användning 1 Presentation . . . . . . . . . . . . -. . . . . . 198 2 De viktigaste produktionsländerna

Innehåll 9

användning . . . . . . . . . 199 2.1 Bauxitlöricke-metallisk och aluminiumoxid lör icke-metallisk 2.2 Aluminiumhydroxid . . . . . 200 användning Svensk marknadsöversikt 200 3 3.1 och priser 200 Förbrukning 202 3.2 Försörjningsstruktur 1985 202 4 Marknadsbedömning 4.1 Bauxit . . . . . 202 4.2 . . . . . . . . 203 Aluminiumhydroxid Aluminiumoxid korund) m. m. 204 4.3 (konstgjord 4.4 204 Prognossammanfattning 205 5 Den svenska tillgångssituationen 206 Tabellbilaga

1 Bentonit

. 209 1 Presentation i översikt 209 2 Internationell 210 2.1 Konsumtion och priser Produktion och tillgångar 210 2.2 211 3 Svensk marknadsöversikt och priser 211 3.1 Förbrukning 212 3.2 Försörjningsstruktur 1985 213 4 Marknadsbedömning 213 4.1 Kulsintertillverkning . . . . 214 4.2 Gjuterier 214 4.3 Övriga användningar 214 4.4 Prognossammanfattning 215 5 Den svenska tillgångssituationen 215 Tabellbilaga

Borater (bormineral) 1 Presentation . 217 översikt 218 2 Internationell Konsumtion . . . . . . 218 2.1 och priser 219 2.2 Produktion, tillgångar Svensk marknadsöversikt 220 3 220 3.1 Förbrukning och försörjning 3.2 221 Priser och prisutveckling 1985 221 4 Marknadsbedömning 223 5 Den svenska tillgångssituationen 223 Tabellbilaga

Diatomit (kiselgur) . 227 1 Presentation 2 Internationell översikt 227 2.1 . . . . 227 Förbrukning Produktion och tillgångar 228 2.2 3 Svensk marknadsöversikt 228

3.1 Förbrukning

10 Innehåll sou 197775

3.2 Försörjningsstruktur 229 4 Marknadsbedömning 1985 5 Den svenska tillgångssituationen 229 Tabellbilaga 230

Dolomit 1 Presentation . 231 2 Internationell översikt 232 3 Svensk marknadsöversikt 234 3.1 Förbrukning 234 3.2 Försörjningsstruktur 234 4 Marknadsbedömning 1985 235 4.1 Filleranvändning 235 4.2 Eldfasta stenar och massor 236 4.3 Jordbruk och miljövård . . . . . . . . . 238 4.4 Slaggbildningsmaterial inom järn-, stål- och metallverk m. m. 238 4.5 Glas- och mineralullstillverkning 233 4.6 Prognossammanfattning 239 5 Försörjningsprognos 239

Flusspat 1 Presentation . 241 2 Internationell översikt 243 2.1 Konsumtion 243 2.2 Produktion 245 2.3 Priser . . . . 248 3 Svensk marknadsöversikt 249 3.1 Sveriges tillförsel av lluor 1974 249 3.2 Försörjningsstruktur 250 3.3 Priser . . . . . 250 4 Marknadsbedömning 1985 251 4.1 Flusspat . . . . . . . 251

4.2 Övriga ñuorhaltiga produkter 252

4.3 Prognossammanfattning 253 5 Den svenska tillgängssituationen 253 Tabellbilaga 255

Fosforråvaror 1 Presentation . 259 2 Internationell översikt 260 2.1 Konsumtion . . . . . 260 2.2 Produktion, handel och tillgångar 262 2.3 Priser . . . . . 269 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . 270 3.1 Översikt över tillförseln och användningen av fosfor 1975 270 3.2 Försörjningsstruktur 271 3.3 Priser . . . . . 273 4 Marknadsbedömning 1985 274 4.1 Gödselmedel 274

4.2 Kemikalier . 4.3 277 Prognossammanfattning 5 278 Försörjnigsprognos Tabellbilaga

Fältspat l Presentation . 285 2 Internationell översikt 286 2.1 Produktion och handel 286 2.2 Internationella 286 prognoser 3 Svensk marknadsöversikt 286 3.1 286 Förbrukning 3.2 287 Försörjningsstruktur

289 Tabellbilaga

Gipssten l Presentation . 292 2 Internationell översikt 293 2.1 Produktion och handel 293 2.2 Internationella prognoser 293 3 Svensk marknadsöversikt 293 3.1 Förbrukning och priser 293 3.2 Försörjningsstruktur 294 4 Marknadsbedömning 1985 294 4.1 Gipssten 294 4.2 Gips . . . . . . 296 4.3 Prognossammanfattning 296 5 Försörjningsprognos 296 Tabellbilaga 299

Glimmer

Grañt 1 Presentation 307 1.1 Naturgrafit 307 1.2 Syntetisk grañt

12 Innehåll SOUl977:75

1.3 Substitut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 309 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 310 3.1 Förbrukning och försörjning . . . . . . . . . . . . 310 3.2 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310 4 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 310 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 312

Kaliumsalter 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 314 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 314 2.1 Konsumtion och priser . . . . . . . . . . . . . . 314 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 315 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 317 3.1 Översikt över tilllörseln av kalium 1974 . . . . . . . . 317 3.2 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 318 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 318 4.1 Kaliumsalter . . . . . . . . . . . . . . . . . 318 4.2 Andra kaliumhaltiga produkter . . . . . . . . . . . 320 4.3 Prognossammanfattning . . . . . . . . . . . . . 321 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 321 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323

Kalksten och krita 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 2 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 3 Sveriges förbrukning av kalksten . . . . . . . . . . 328 3.1 Förbrukningsstruktur 1974 . . . . . . . . . . . . 328 3.2 Förbrukningsutvecklingen 1960-1975 . . . . . . . . . 329 3.3 Prisutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 3.4 Utrikeshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . 332 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 332 4.1 Cement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332 4.2 Järn- och stålindustri . . . . . . . . . . . . . . 335 4.3 Cellulosaindustri . . . . . . . . . . . . . . . . 336 4.4 Jordbruk och miljövård . . . . . . . . . . . . . 337 4.5 Byggnadsämnesindustri . . . . . . . . . . . . . . 339 4.6 Kemisk industri . . . . . . . . . . . . . . . . 339

4.7 Övriga forbrukningssektorer . . . . .

(exkl. miljövård) . 339 4.8 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 340 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 341 5.1 Kalkstensforekomster i Sverige . . . . . . . . . . . 341 5.2 Brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . 342 5.3 MPU:s bedömning . . . . . . . . . . . . . . . 342 6 Krita . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 6.1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 6.2 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 344

Kaolin

2.3 Förbrukningsutveckling i Västeuropa 352 2.4 . . . . . 353 Tillgångar 3 Svensk marknadsöversikt 353 3.1 Förbrukning 353 3.2 Försörjningsstruktur 354 4 Marknadsbedömning 1985 355 4.1 Massa- och pappersindustrin 355 4.2 Eldfasta produkter 357 4.3 Porslinstillverkning . . . . 357 4.4 Fyllmedel i gummi, färger m. m. 358 4.5 358

Övrig förbrukning

4.6 Prognossammanfattning 358 5 Den svenska tillgångssituationen 359 Tabellbilaga 359

Koksalt (natriumklorid) 1 Presentation . 361 2 Internationell översikt 362

2.2 Marknadsstruktur och prisutveckling 364 2.3 Globala tillgångar 366 3 Svensk marknadsöversikt . 367 3.1 Sveriges natrium- och klorbalans 1974 367 3.2 368 Försörjningsstruktur 3.3 Priser . . . . . 368 4 Marknadsbedömning 1985 369 4.1 Koksalt 369 4.2 Natriumkarbonat 371 4.3 Prognossammanfattning 372 5 Den svenska tillgångssituationen . 373 Tabellbilaga 373

Kvarts, kvartsit och kvartssand

2.2 Kvartssand . . . . . 384 3 Den svenska tillgångssituationen 386 Leror

produkter Byggkeramiska produkter

14 Innehåll

2.3 Total lerforbrukning för eldfast och byggkeramisk 393 tillverkning 3 Svenska tillgångar och internationell forsörjningssituation . 394

Litiummineral 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 395 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 395 2.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 395 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 398 2.3 Priser och prisutveckling . . . . . . . . . . . . . 398 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 399

Magnesit l Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 401 2.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 401 2.2 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 403 3.1 Sveriges magnesiumtillforsel 1974 . . . . . . . . . . 403 3.2 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 404 3.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 405 4.1 Eldfast magnesit . . . . . . . . . . . . . . . . 405 4.2 Naturlig och bränd magnesit . . . . . . . . . . . . 407 4.3 Magnesiumsulfat . . . . . . . . . . . . . . . . 407 4.4 Magnesiumoxid . . . . . . . . . . . . . . . . 407 4.5 Prognossammanfattning . . . . . . . . . . . . . 408 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 408 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 410

Mineralindustrins restprodukter 1 Mineralberedningens restprodukter . . . . . . . . . 414 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 414 1.2 Restprodukternas omfattning . . . . . . . . . . . . 415 1.3 Användning av restprodukter . . . . . . . . . . . 415 2 Slagger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 416 2.1 Masugnsslagg . . . . . . . . . . . . . . . . . 416 2. 2 Stålverksslagg . . . . . . . . . . . . . . . . . 418 2.3 Kopparslagg (syntetiskt jämsilikat) . . . . . . . . . . 419 2.4 Utvecklingsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . 419

Nefelinsyenit 1 Presentation . . . . . . , . . . . . . . . . . . 420 2 Svensk marknadsöversikt . . , . . . . . . . . . . 420

Olivin 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 422 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 422 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 423 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 423

Perlit 1 Presentation . 425 2 Internationell översikt 425 3 Svensk marknadsöversikt

Sillimanitmineral (kyanit, andalusit, sillimanit) 1 Presentation . 428 2 Internationell översikt 428 2.1 Förbrukning 428 2.2 Produktion . . . 429 3 Svensk marknadsöversikt 430 3.1 Förbrukning och försörjning 430 3.2 Svenska tillgångar 430 l Svavel 1 Presentation . 43 l 2 Internationell översikt 431 2.1 Konsumtion 431 2.2 Produktion 432 2.3 Priser . . . . . 434 3 Svensk marknadsöversikt 435 3.1 Förbrukning 435 3.2 Försörjningsstruktur 437 3.3 Priser . . . . . 438 4 Marknadsbedömning 1985 438 4.1 Svaveldioxid 438 4.2 Svavelsyra . . . . . . . . . 439 4.3 Nya användningsområden för svavel 440 4.4 Prognossammanfattning 440 5 Försörjningsprognos 441 Tabellbilaga 443

Talk

Titanmineral 1 Presentation . 456 2 Internationell översikt 457 2.1 Konsumtion och priser 457 2.2 Produktion och tillgångar 459

16 Innehåll

3 Svensk marknadsöversikt 461 3.1 Förbrukning 46 l 3.2 Försörjningsstruktur 462 3.3 Priser . . . . . 462 4 Marknadsbedömning 1985 462 4.1 Titanmalm 462 4.2 Titanpigment . . . . 462 5 Den svenska tillgångssituationen 464 Tabellbilaga 466

Vermikulit l Presentation . 469 2 Internationell översikt 470 2.1 Konsumtion och priser 470 2.2 Produktion och tillgångar 470 3 Svensk marknadsöversikt 471 3.1 Förbrukning och försörjning 471 3.2 Framtidsutsikter 471

Wollastonit

Zirkon

Ordförklaringar

Hydroxider och karbonater av natrium och kalium samt numera även övriga alkalimetallerüitium, Cesium och rubidium) och ammonium. Alkalihydroxiderna har basisk (alkalisk) reaktion och bildar vattenlösliga föreningar med fettsyror (tvål).

Anrikning Ökning av halten av ett ämne i en blandning, t. ex. av

vissa mineral i en malm.

Aplit Mikrogranit med lin textur huvudsakligen bestående av kvarts och faltspat. Basisk bergart Bergart med låg kiselsyrahalt men hög halt av kalcium, magnesium och järn. Basisk = förmåga att binda syra. Bergart Ämne som utgör del av berg och är uppbyggt av ett eller flera mineral. Black Svärta för bestrykning av gjutform. Blästring Förbehandling (av yta) varvid ett kornigt material med stor hastighet blåses eller slungas mot ytan. Desoxidation Reduktion av syre i smält metall före gjutning

Eruptiv (Om bergart) bildad i samband med vulkanisk aktivitet. Flotation Avskiljande ur vätska av suspenderade partiklar eller llockar genom att de förs till ytan med hjälp av gasblåsor. Flussmedel Tillsats för att sänka smältpunkten eller öka flytbar- (iluss) heten hos slagg samt för att justera slaggsammansättningen. Vid svetsning: ämne som avlägsnar kvarva» rande oxider samt hindrar ny oxidering på metallytan. Oönskad bergart vid brytning.

18 Ordförklaringar

Inert Som inte reagerar vid kontakt Kalcinering l (inom kemi): värmning lång tid vid hög temperatur. 2 (inom metallurgi): värmning av malm för avdrivning av vatten och koldioxid. Katalysator Ämne som ökar hastigheten hos en kemisk reaktion och som efter reaktionens slut återfinns i oförändrad mängd Kokill Gjutform av tackjärn Kolloid Dispersion där partiklarna eller dropparna har storlek mellan l nm och 100 nm. Kolsvavla Kemisk förening av en kolatom och två svavelat- (koldisulfid) omer. Kristallin (Om fast ämne) som har atomer eller molekyler inordnade i ett regelbundet mönster. Finkornig metamorf bergart med kvarts och fáltspat. Leptit Magmatisk (Om bergart) bildad genom stelning av magma. Makadam Stenmaterial framställt genom krossning av vanligen utsprängt bergartsmaterial med kornstorlek över 8 mm. Malm Mineral eller mineralaggregat som är brytvärt på grund av sitt metallinnehâll. Metall Grundämne som kännetecknas av god ledningsförmåga for värme och elektricitet. Dessa egenskaper beror på att elektronerna i den yttre delen av elektronhöljet är mycket lättrörliga, de är s k ledningselektroner. Även den s k metallglansen, som uppkommer av att infallande ljus reflekteras nästan fullständigt, förorsakas av dessa ledningselektroner. De flesta grundämnen betecknas som metaller (ca 80 st). De övriga kallas icke-metaller. Någon skarp gräns mellan metaller och icke-metaller finns inte. Några grundämnen brukar därför betecknas som halvmetaller, t. ex. arsenik och antimon. Metamorf (Om bergart) bildad genom omvandling till följd av värme, tryck e d. Mineral Mineral är ämnen som har en inom vissa gränser bestämd kemisk sammansättning och karaktäristiska fysikaliska egenskaper, tex struktur, hårdhet, täthet, färg och ljusbrytningsförmåga. De är i regel oorganiska och kan uppträda som hela kristaller eller som sammangyttringar av ofullständigt utbildade kristaller.

Ordförklaringar 19

De kan också förekomma som amorfa, icke-kristalliniska, substanser. En del mineral består av rena grundämnen, tex guld, silver och kol, men de flesta utgörs av Föreningar mellan två eller flera grundämnen. Eftersom syre är det vanligaste ämnet i jordskorpan är dess föreningar med andra grundämnen, alltså oxiderna, de vanligaste. Mineralen kan betraktas som de enskilda byggstenarna i jordskorpan. Olika mineralsammansättningar ger olika bergarter, och eftersom man hittills känner till ungefär 2 500 mineral är kombinationsmöjligheterna oändligt många. De vanligaste bergarterna uppbyggs emellertid av ett knappt femtiotal mineral, av vilka de olika fáltspatmineralen är de viktigaste. Monolitisk Bestående av ett sammanhängande materialstycke. Plasticitet Egenskap att under inverkan av krafter undergå formförändring som kvarstår permanent sedan krafterna upphört att verka. Sedimentär Bergart bildad av sönderdelade äldre bergarter genom bergart inverkan av ett bindemedel eller genom sammanpressning. Sjunkbox. Stålram med infodring som placeras på kokill vid gjutning för att ta upp den metallmängd som krävs for att ersätta sjunkningen vid stelnandet.

Sintring Upphettning av pulver eller presskropp till en temperatur under huvudfasens smältpunkt vilket medför ökad hållfasthet. Stratigrañ Läran om de geologiska avlagringarnas inbördes åldersförhållanden och lägen. Ultrabasisk Bergart karakteriserad av mycket basiska beståndsdelar bergart (se basisk bergan). Vittring Kemisk och mekanisk sönderdelning och omvandling av berg och jord genom inverkan av klimat, mikroorganismer e d.

Källa: Tekniska Nomenklaturcentralen, Focus uppslagsverk m fl.

Sammanfattning

Med industrimineral menas sådana mineral som utvinns i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull. Industrimineralsektorn är den mindre kända grenen av mineralutvin- Ändå representerar industrimineralen (inkl s k ballastmaterial och ningen. som överstiger metallädelstenar) i dag globalt sett ett produktionsvärde råvarornas, och förbrukningen av industrimineral ökar snabbare än förbrukningen av metaller. industrimineralen har i det moderna industrisamhället en mycket vittförgrenad användning bl a som basråvaror för byggnads- och anläggningsverksamhet, som hjälpmedel i olika industriella processer, som bärare av de Iivsuppehållande näringsämnena fosfor och kalium och därmed av vital betydelse i gödselmedel förjordbruket. som huvudsakliga råmaterial för framställning av tex glas, porslin, eldfasta produkter och mineralull, som fyllmedel och pigment i papper, färg, gummi, plaster mm. Utredningsarbetet rörande industrimineral har haft sin tyngdpunkt på industrimineral i kvalificerad industriell användning och har koncentrerats kring följande frågeställningar: l hur används industrimineralen och vilken betydelse har de för svensk industri (kap. 3 och 5) 2 hur sker vår försörjning i nuläget (kap. 6) 3 vilken förbruknings- och produktionsutveckling kan vi förvänta under i första hand perioden fram till 1985 (kap. 7 och bilaga 4) 4 hur ser den långsiktiga försörjningssituationen ut i ett internationellt perspektiv (kap. 4) 5 vilken utvecklingspotential har industrimineralen i ett längre perspektiv (bilaga l) och vilka är de geologiska förutsättningarna i Sverige för utvinning av industrimineral (bilaga 3 och 4).

F örbrukningen Värdet av den svenska industrimineralförbrukningen kan för år 1974 uppskattas till ca 1900 miljoner kronor varav drygt 1000 miljoner avsåg s k ba//astmaterial (sand, grus, krossad sten) byggnadssten och leror, och knappt 900 miljoner s k kvalificerade industrimineral. Att närmare analysera sand- och grusförsörjningen ingår inte i utredningens uppdrag. De kvalificerade industrimineralen används främst inom massa- och pappersindustrin (225 mkr), gödselmedelsindustrin (200 mkr), järn- och

22 Sammanfattning

stålindustrin (180 mkr) och den kemiska industrin (l 10 mkr). Tillsammans svarar dessa fyra industrisektorer för 85 % av förbrukningen. l övrigt används industrimineral bl a för produktion av cement, glas. färg, porslin och glasull. De nu nämnda uppgifterna avser industrimineralens beräknade värde i råvaruform. Genom att de olika branscherna i många fall använder sig av bearbetade industrimineralprodukter med ett högt Förädlingsvärde blir förbrukningens bruttovärde väsentligt högre.

Produktion och utrikes/tande! Sveriges produktion av industrimineral omfattar bl a sand och grus. byggnads- och monumentsten, kalksten, dolomit, krita, leror, svavelkis, kvartsit och fältspat. Produktionsvärdet uppgick 1974 till ca l 260 milj kronor. Ballastmaterialen svarade för den helt övervägande delen, ca 1000 miljoner kronor. De kvalificerade industrimineralen stod för ca 200 milj, medan 60 milj kronor avsåg monument- och byggnadssten, tegelleror och liknande material. Antalet sysselsatta inom produktionen av kvalificerade industrimineral kan beräknas till uppskattningsvis 1 000 personer, vilket utgör mindre än 10 % av den totala sysselsättningen i gruv- och mineralindustrin exkl sektorn ballastmaterial. Importen av industrimineral i råvaruform uppgick 1974 till ca 625 milj kronor. Exportvärdet var 107 milj kronor vilket innebar ett importöverskott på 520 milj kronor. Med avseende på enbart kvalificerade industrimineral var värdet av nettoimponen 585 milj kronor. Tunga kostnadsposter i råvaruimporten är bl a fosforråvaror, koksalt, kaolin och kaliumsalter. Västeuropeiska länder dominerar som leverantörer av industrimineral till Sverige med en andel av importvärdet på ca 50 %. Sovjetunionen och andra planekonomier i Europa svarar för ytterligare 20 %. Afrika (främst Marocko) står for knappt 20 %. Exporten har sin tyngdpunkt på byggnadssten och småsten (krossad sten, grus etc) och är till 4/5 destinerad till närbelägna västeuropeiska länder. Vissa kvalitetsdifTerentierade produkter som tex kvartsit, fältspat och dolomit exporteras i begränsade mängder även till avlägset belägna länder. Tillforseln av industrimineral 1974 sammanfattas i följande tablå (milj kronor):

Importberoendet för de kvalificerade industrimineralen är stort, ca 80 %. Fig 1.1 sammanfattar importberoendet lör de viktigaste mineralen 1974. En tillförsel av industrimineral sker också i form av olika bearbetade pro-

sou 1977:75 Sammanfattning 23

Mineral lmportberoende % Viktigaste leverantörsländer (sammanlagd andel 80 % av importkvantiteten)

lQO 7_5 Sp 2|5 9

Koksalt _ Nederländerna, BRD, Storbritannien Grafit _ BRD, Kina, Österrike, Norge Bentonit _ Grekland, italien, Storbritannien Baryt m BRD, Frankrike Magnesit _ USSR, Österrike, Storbritannien Gipssten _ Polen, USSR, Spanien Asbest _ Canada, USSR, Cypern Glimmer _ Norge, Storbritannien, lndien, BRD Kryolit och chiolit _ Danmark Borater _ USA, Turkiet Flusspat j Kina, Frankrike. DDR Bauxit _ Australien, Grekland Titanmalm _ Australien Zirkonmalm _ Australien Olivin m Norge Kaliumsalter (värde) _ USSR, DDR, BRD, Frankrike Vermikulit m Sydafrika Perlit _ Grekland Litiummineral _ Uppgift Sakiias Fosforråvaror l_ Marocko, USSR Diatomit l_ USA, Danmark. land Kaolin E? Storbritannien

Kvarts 303715973”

Ta|k Norge, Osterrike, Belgien-Luxemburg Svavel i Polen, Norge» USA Kma Danmark, BRD, Frankrike Fältspat Finland, Norge Dolomit Norge Kalksten Storbritannien, Danmark Kvartsit l Figur 1.1 Sveriges import- 100 75 25 0 beroende 1974 med avse- 50 ende pa kvaliñcerade u Den svenska produktionen exporteras industrimineral.

dukter baserade på industrimineral. Importvärdet var 1974 för de viktigaste produktgrupperna ca 1,5 miljard kronor. exportvärdet ca 1 miljard kronor och nettoimportvärdet således ungefär 500 miljoner kronor. Råvaruvärdet på de ingående industrimineralen torde dock inte överstiga 20 %. Keramiska (framför allt eldfasta) kemikalier och glasprodukter dominerar produkter. värdemässigt i färdigvaruimporten (netto).

Förbrukningsurveck/ingenfram till 1985

Efterfrågeprognoserna för år 1985 är uppbyggda kring en analys av utvecklingen och råvarubehovet inom var och en av de för resp industrimineral viktigaste förbrukningssektorerna. Utredningens bedömningar sammanfattas i tabell 1.1. Utvecklingen väntas för flertalet mineral innebära en svag förbrukningstillväxt och i några fall en sjunkande förbrukning. För ett begränsat antal

24 Sammanfattning

sam.:

?_55

:ä

.uazoc

_Eoäczøuuz :_:V=E.o

åêâmm

_

83:5 E:O .iom

_oEEm

_

:E

maa-.. såna.:

.to Am n

»Ess .aoåmnas

:S nå.

.cuEwrämê

x _ S_

.EoEom coñmeO EEEEzE.

å

._8552

o...

:mmxoz

.Emm

fem .Sam .om 5.03_ 25_ ink cSEN .mamzmm czomv_ :ofñ 3.505

A .ä .om v

§25 axmzmzåm

:hum

_

»E55

mmåcmazâbo

...sâéøa

m.:u:__m.oo=:u:_E

am

EEEEEH

å

maa: :Eoäö Sto. E232 :EEoD Siv_

.l .ön å

_ vain

aa

_.:...=_E_§=_=._

_EoEE

._§om_o..o,_Em.aEom

»saga

:S

zmtwxäza>m EuEEaEEH

x .a

__2853_

mmm?

m

:Stam :såsom _mamåu_ cuümeo cuñäav_

:._=..§..__a:_

52m ...§0 _om>m även_ 82:3_

93m v 5a åå.

.E

32:32 mammans

ana?

UUCEmJCV

...t _oz_

_mccsx

_möEE::aE_=_m

cmezcucmäm

.§2

_ozimEocom

_suszeo .uêåzü ucmmmzmö_

0.:_

.samma :E035

=§___..u=_.=_.:ew.

.cEO :xsam

_owe_

2:80 _ S:

.cmäa

vtânøom_

.åäö

»_14 cåoav :E

Examen_

t.,

masse: :Stam :mocmmå

:E

_wonå §52 32m_ _ass_ _om>m

:u

_EuEE

:om:__xuo›.=mmc_:x=.5.mm

cowcExsktog

gu_8._uc

f_

...så aEmToem_ mmâéno_

BE..

En_

a :m: n

Sammanfattning 25

mineral kan en kraftig efterfrågetillväxt påräknas. Förbrukningsutvecklingen för de studerade mineralen styrs av faktorer som är specifika för vart och ett av dem och generaliseringar är vanskliga att göra. Allmänt kan dock noteras att den kraftiga produktionstillväxt som präglade utvecklingen under 1960-talet inom flera av de viktigaste avnämarsektorerna for industrimineral - och stål, cellulosa och bostadsbyggandeJärn papper, kemikalier och gödselmedel - nu förväntas bli ersatt av stagnation eller endast måttlig tillväxt. Självfallet påverkar detta starkt utvecklingen för berörda industrimineral i riktning mot en betydligt lägre konsumtionstillväxt än den vi upplevde under perioden 1960-1974. En viktig faktor för flera mineral är också den efterfrågepåverkande effekten av skärpta miljövårdskrav.

Mineral med sjunkande förbrukning

Vi har bedömt det som sannolikt att förbrukningen av asbest, salt, svavel, _/Iuor och magnesit kommer att minska under prognosperioden. För de fyra förstnämnda mineralen gäller att miljövårdsskäl är den pådrivande faktorn i denna utveckling. Speciell styrka har miljövårdskraven för asbest, vars användning omgärdas av förbud eller restriktioner utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen på grund av mineralets hälsovådlighet. Vi har antagit att en restförbrukning på högst ett par tusen ton asbest kommer att kvarstå 1985 jämfört med en nettoförbrukning under perioden 1960-l974 på 15 000-20 000 ton. Prognosantagandet betr svavel och salt utgår från att ökad recirkulation resp partiell övergång till nya blekningsmetoder kommer att ske inom den för bägge produkter dominerande användningssektorn, cellulosaindustrin. För svavel innebär detta en fortsättning på en process som inleddes redan för ett tiotal år sedan. För koksalt är det fråga om konsekvenserna av ökad blekning med bl a syrgas på bekostnad av klorblekning. Denna utveckling har nyligen inletts och dess genomslagskraft i tiden är svår att närmare förutse. Det framstår i alla händelser som sannolikt att vi står inför ett klan trendbrott i förbrukningen av koksalt som innebär att den sexprocentiga årliga tillväxten under perioden 1960-1974 ersätts av en minskning av storleksordningen 1-3 °/o per år fram till 1985. För _/I0ur, som tillförs landet i form av mineralet flusspat samt olika fluorhaltiga mellanprodukter, räknar vi med en förbrukningsminskning på genomsnittligt ca 1 % per år. Den förväntade utvecklingen förklaras av ett sannolikt förbud för freoner (fluorhaltiga drivgaser i sprayer), ökad recirkulation av fluor inom aluminiumindustrin samt stagnerande flusspatförbrukning inom järn- och stålindustrin. Förbrukningen av magnesitbaserade eld/asta stenar väntas efter en mycket kraftig ökning på ca 7 % per år under perioden 1960-1974 nu komma att minska. Trendbrottet förklaras delvis av att produktionen av råstål förväntas stagnera medan utvecklingen fram till 1974 präglades av kraftig produktlonstillväxt. Framför allt är det emellertid tekniska skäl som ligger bakom den förväntade utvecklingen, nämligen en övergång till andra ugnstyper för ståltillverkning. Dessa ugnar väntas normalt vara infodrade med eldfast dolomit eller blandningar av dolomit och magnesit i stället för med magnesit.

26 Sammanfattning

En ökad användning av magnesitmassor för s k avlagning i stålugnarna på bekostnad av inhemska dolomitmassor gör dock att förbrukningsminskningen uttryckt som magnesium begränsas till 1,5 % per år.

Mineral med svagt eller måttligt ökande förbrukning Till mineralen med en förväntat långsam förbrukningstillväxt ( 4 % per år) under prognosperioden hör bl a fosforråvaror och kaliumsalter samt kalksten, talk och titanbaserade produkter (titanpigment). Føsføtråvaror och kaliumsalter är försörjningsviktiga och på importsidan ekonomiskt tungt vägande mineral med huvudsaklig användning för gödselmedelstillverkning. Fjortonårsperioden fram till gödslingsåret 1973/74 präglades av en kontinuerlig ökning av förbrukningen av dessa växtnäringsämnen. Efter en relativt kraftig nedgång 1974/75, som föranleddes av höjda gödselmedelspriser och en viss eftersläpning i kompenserande höjda priser på väntas nu en långsam återhämtning till tidigare jordbruksprodukter, uppnådda högsta förbrukningsnivå. Inklusive viss förbrukning för kemikalieframställning antas den inhemska marknadens behov av fosfor öka med 0,8 % per år under perioden fram till 1985 och av kalium med 0,5 96. Dessa tillväxttal är betydligt lägre än de som hittills gällt (fosfor 3,3 %, kalium 2,7 %). Den förväntade utvecklingen indikerar att gödselmedelskonsumtionen i landet närmar sig ett visst mättnadstillstånd. Det fortsatta förbrukningsförloppet för kalksten, gipssren, talk och titanpigmem påverkas i hög grad av byggnadsinvesteringarnas utveckling genom till framför allt cement resp färg. Vårt antagande om oföranknytningen ändrad bostadsproduktion 1985 i förhållande till 1975 och en ökning av övriga byggnadsinvesteringar med 2 % per år innebär att en svag behovsär att förvänta för dessa produkter, som under 1960-talet med utveckling dess höga nivå på bostadsbyggandet upplevde en kraftig efterfrågetillväxt. Avgörande för kalkstensförbrukningen är också utvecklingen inom framför allt järn- och stålverk samt sektorn jordbruk och miljövård. Vi har antagit att den senare kommer att svara för en kraftigt ökad förbrukning under prognosperioden för att motverka den tilltagande försurningen av jordar och vattendrag. Järn- och stålverkens behov kommer däremot sannolikt att stagnera. Sammanlagt, inkl en mångfald övriga användningar med olika utvecklingstendenser, har vi bedömt det som sannolikt att kalkstensförbrukningen fram till år 1985 ökar med endast 0,2 % per år. Detta skalljämföras med den snabba förbrukningstillväxten under 1960-talet (4,3 % per år). Förbrukningen av krira väntas öka relativt kraftigt, framför allt inom pappersindustrin.

Mineral med starkt ökande förbrukning Vi räknar med en kraftig förbrukningsökning t 4 % per år) för bor och kaolin. Detta innebär en fortsättning på en utveckling som präglat också perioden fram till 1974 och som burits upp av, vad gäller bor, behovet för glasull- och glasfibertillverkning samt. för kaolin, av förbrukningen som filler och bestrykningsmedel inom pappersindustrin. Ökade produktionsvo-

Sammanfattning 27

Iymer inom resp förbrukningssektor och, när det gäller pappersindustrin, Ökad specifik förbrukning av kaolin som utdrygare av den dyrare och knappare pappersmassan, antas komma att medföra en årlig förbrukningstillväxt på 4 % för bor och på drygt 4.5 % för kaolin fram till 1985. Vi rälçnar också med att förbrukningen av nefe/insyenii, o/ivin, perl/I. vermiku/ir, zirkon och riranminera/ kommer att öka under prognosperioden. För flera av de nu nämnda mineralen har vi dock inte underlag för en mera exakt prognossiffra. Med undantag för olivin utmärks denna grupp mineral av att förbrukningen omfattar relativt små men i vissa fall (speciellt titanmineral och zirkon) betydelsefulla kvantiteter. Även dolomirhör till de sannolika tillvåxtmineralen med en förväntad behovsökning inom många av användningssektorerna bl a eldfasta dolomitstenar (eldfasta dolomitmassor antas dock minska betydligt), filleranvändning,jordbruk och miljövård samt glas- och mineralullstillverkning. Vi har räknat med en tillväxttakt på 2.2 % per år fram till 1985 för dessa användningar. En eventuell användning av dolomit is k basisk kulsinter och som slaggbildare i stålugnar kan dock ge en väsentligt högre förbrukningstillväxt.

Förbrukningsutvecklingen efter 1985

De detaljerade prognoserna för industrimineralen avser 1985. Utredningens möjligheter att på motsvarande sätt i siffror uttrycka en förväntad utveckling fram till år 2000 har varit begränsade. För några av de ekonomiskt och försörjningsmässigt viktiga mineralen gör vi dock vissa antaganden om den mera långsiktiga förbrukningsutvecklingen. Vi tror tex att förbrukningen av de försörjningsviktiga mineralen fosfor och kalium för användning i gödselmedel kommer att öka endast långsamt också efter 1985. För fosfor kan denna försiktiga ökning eventuellt komma att mer än kompenseras av en minskande produktion av fosforbaserade kemikalier på export. De substitut till tvättmedelsfosfater som nu håller på att utvecklas kan också komma att minska fosforbehovet. Trenden mot minskad svavel- och koksalrförbrukning inom den dominerande användningssektorn pappersmassaindustrin kommer sannolikt att fortsätta också efter 1985. När det gäller svavel påverkas förbrukningsutvecklingen även av kemikalieindustrins möjligheter till fortsatt avsättning på export av fosfater och sulfater i en situation av hårdnande internationell konkurrens för dessa produkter. Eventuellt kan emellertid nya användningar för svavel kompensera eller dämpa den sannolika nedgången inom etablerade

användningar.

lnsatsvarorna i övrigt från industrimineralsektorn i de tunga basindustrierna i Sverige -järn och stål samt massa och papper - kan i stort antas komma att följa produktionsutvecklingen inom dessa branscher. Marginellt får man räkna med att den tekniska utvecklingen ger minskad materialåtgång eller att substitution äger rum inom gruppen industrimineral. I stort styrs emellertid förbrukningen av produktionsutvecklingen inom resp bransch. Vi har inte haft underlag för att närmare bedöma utvecklingen inom dessa branscher och än mindre - vilket är nödvändigt för en meningsfull prognos - inom (ie/sektorer av branscherna fram till år 2000.

28 Sammanfattning

De nu nämnda branscherna är i hög grad exportorienterade. Andra viktiga avnämare av industrimineral, framför allt byggnadssektorn, är beroende av den inhemska marknaden. Behovet av cement, tegel, färg, isoleringsmaterial, glas, sanitetsporslin etc återverkar på förbrukningen av bl a kalksten. leror, talk, borater, kaolin, kvarts och faltspat. Sveriges befolkning ökar långsamt och landet har nått en förhållandevis hög behovstäckning när det gäller bostäder och grundläggande samhällelig service. I stort kan antas att utvecklingen efter 1985 kommer att innebära en endast svagt ökande industrimineralförbrukning inom de nu etablerade hemmamarknadsorienterade användningarna. Samtidigt kan den tekniska utvecklingen på sikt komma att innebära att nya användningar för industrimineralen kommer till och att industrimineralen därvid ersätter andra, nu använda material. De flesta industrimineral finns i riklig mängd på jorden. Flera av dem byggs upp av de ämnen som är vanligast förekommande ijordskorpan -tex kisel, aluminium och magnesium. De representerar därmed en naturresurs som i ökande utsträckning kan behöva utnyttjas om tillgångarna på tex metallråvaror minskar. Produkter baserade på industrimineral har vidare normalt ett lågt energiinnehåll, dvs energiåtgången vid mineralens förädling till färdig produkt är förhållandevis låg. Det går t ex att på basis av industrimineral framställa material med hög tryck- och brotthållfasthet, med god elektrisk ledningsförmåga eller med stor värmetålighet som eventuellt kan komma att ersätta mera energiintensiva eller mera knappa metaller. De här två aspekterna - den rikliga tillgången och möjligheten att framställa industrimineralbaserade, energisnåla material i en situation av tilltagande knapphet på energi - kan på längre sikt innebära att industrimineralen får ökad betydelse för samhällets materialförsörjning och att ökade insatser behöver göras både i fråga om geologisk och teknisk forskning inom området.

Försörjningssituatiønen i ett internationellt perspektiv Sveriges importberoende är stort för många viktiga industrimineral. Det har därför framstått som väsentligt att försöka analysera riskerna för framtida störningar i tillförseln av dessa mineral. Sannolikheten för sådana störningar, som primärt måste bedömas mot bakgrund av möjligheterna att ersätta mineralet med andra produkter, ökar om försörjningen sker från endast ett fåtal länder eller genom att de kända brytvärda tillgångarna på mineralet är knappa. I det senare avseendet bör understrykas att de flesta tillgångsuppskattningar är behäftade med så stora osäkerhetsmarginaler att de inte tillåter några säkra slutsatser. Med denna reservation sammanfattar vi i tabell 1.2 de försörjningsaspekter som nämnts ovan och som belyses närmare i kapitel 4. Vi hari tabellen med x (ja)eller-(nej) markerat om produktion och brytvärda tillgångar av mineralet är starkt koncentrerade, om mineralet är svårt att substituera och om de brytvärda tillgångarna är små i förhållande till förväntad efterfrågan fram till år 2000. Verkligheten är alltför komplicerad för att låta sig sammanfattas i en enkel tabell och några långtgående slutsatser beträffande risken för framtida störningar i försörjningen med mineralen går inte att dra utifrån denna

Sammanfattning 29

Tabell 1.2 Några viktiga försörjningsaspekter i ett internationellt perspektiv

Mineral Stark koncen- Stark koncen- Svårt att Lågt förhållantration av tration av substituera de brytvärda

världspro- brytvärda tillgångar/ duktionen. tillgångar. prognostiserad 5 länder eller 2 länder efterfrågan = färre svarar förfogar över fram ; för mer än mer än 2/3 till âr 2000 i 75 96 av produktionen

Asbest x x x x - - - x Baryt Bauxit (icke metallisk x - x (eldfast) användning) Bentonit - Na-bentonit x x - - Naturlig - - - - - Övrig Borater x x x x - - - Diatomit Dolomit - - - - - (x) xb Flusspat x x x - Fosforråvaror - - - Fältspat marginellt - - (x) X4 Gipssten (naturlig) Glimmer - blad x x - (-) - malen x - - (x) x - - Graftt (naturlig) uppgift saknas Kaliumsalter x x x - - Kaolin x x marginellt - - x - Koksalt i Litiumråvaror x x x x x - - Magnesit (naturlig) x x - - Nefelinsyenit x - - - Olivin x x - - Perlit x - - - Sillimanitmineral Svavel - - x (x)d - - - - Talk (exkl pyrofyllit) Titanråvaror

Vermikulit Wollastonit x x - x x - - Zirkon

a Tillräckliga mängder ñnns tillgängliga vid högre priser. b Biproduktlluor från fosforsyraframställning kan antas komma att tas fram i växande utsträckning. ”Tillräckliga mängder finns tillgängliga vid högre priser. Biproduktgips kan antas komma att utnyttjas i växande utsträckning. d kan snarare förväntas leda till Kraftigt ökat utbud av fatalt svavel (biproduktsvavel) utbudsöverskott. Anm. Kryss inom parentes markerar gränsfall.

30 Sammanfattning SOU l977z75

sammanställning. Uppgifterna i tabell 1.2 ger dock en sammanfattande överblick över några av de viktiga försörjningsaspekterna för de kvalificerade industrimineralen. Med utgångspunkt i analysen enligt tabell 1.2 har vi bedömt att följande industrimineral är motiverade att i högre grad än övriga uppmärksammas från långsiktig försörjningssynpunkt, nämligen asbesN. bauxii (för eldfast användning), borarenjføsforråvaror och ka/iumsalter. Dessa mineral utmärks dels av att de är svåra att ersätta eller oumbärliga (fosfor, kalium), dels av att produktion, handel och kända brytvärda tillgångar är starkt koncentrerade till ett fåtal länder. För asbest tillkommer att de kända brytvärda är tillgångarna begränsade. Tillgångssituationen för de övriga är däremot god eller mycket god. Något officiellt samarbete i form av länderkarteller för de berörda mineralen förekommer inte. Diskussioner om ett sådant samarbete har dock nyligen inletts av vissa fosforproducerande u-länder. Litiumminera/ bör också nämnas i detta sammanhang. Vi har inte velat jämställa litium med de övriga ovan nämnda råvarorna eftersom produkten ännu så länge har mycket begränsad betydelse i vårt land. Litium är emellertid ett mineral som kan komma att få stor framtida betydelse bl a i samband med en eventuell energiproduktion från bridreaktorer och möjligen också i batterier för eldrivna bilar. Tillgångarna är stora men försörjningsstrukturen snäv och substitutionsmöjligheterna begränsade. Betydelsen av en tryggad försörjning med framför allt fosfor och kalium och, i viss mån, även bor kan bl a motivera särskilda insatser för att undersöka möjligheterna att med inhemsk råvara tillgodose landets behov. Även om produktionen är vittförgrenad och tillgångarna stora finns också anledning att uppmärksamma försörjningen med koksalt som är av vital betydelse som födoämne och av väsentlig betydelse för bla pappersmassatillverkning.

Förutsättningar/ör ökad utvinning av industrimineral i Sverige Vår nuvarande kännedom om landets tillgångar av industriella mineral och bergarter är bristfällig. Det har inte funnits förutsättningar att inom ramen för detta utredningsarbete göra en mera ingående kartläggning och utvärdering av landets potential inom industrimineralområdet. Rikliga uppslag och indikationer på industrimineralförekomster finns bl a inom Sveriges geologiska undersökning. De har på grund av bristande resurser aldrig blivit sammanställda och utvärderade. På basis av de uppgifter som finns inom SGU och hos de mineralutvinnande företagen framstår emellertid från rillgângssynpunkt förutsättningarna för en ökad industrimineralutvinning i landet som goda. Detta gäller såväl de mineral som redan är föremål för utvinning som sådana som i nuläget helt eller delvis importeras. Restriktionerna är framför allt följande. K valirersaspekten (sammansättning och egenskaper) är ofta av avgörande l Den svenska asbestför- betydelse när det gäller möjligheterna att exploatera industrimineralförebrukningen förutses vis- komster. Olika ställer krav användningsområden specifika på renhet, serligen minska kraftigt. och annan kornstorlek, lyster osv. Genom tex fiotation behandling kan det Kvarstående asbestanvisserligen vara möjligt att uppnå vissa kvalitetsegenskaper, t ex viss renhet. vändningar avser dock asbestkvaliteter som tor- Sådan behandling kan emellertid vara så dyr att produkten inte har möjlighet de vara särskilt knappa. att konkurrera med naturligt förekommande renare råvaror. Transporrkost-

Sammanfattning 31

nads/aktorn och miljö/aktern kan också vara av stor betydelse liksom en ofta begränsad inhemsk marknad och svårigheter att vinna insteg på exportmarknader. Vi har i de flesta fall inte ansett oss ha tillräckligt underlag för ett bestämt antagande om möjligheterna att inom landet uppta produktion av sådana industrimineral som nu importeras eller öka utvinningen av de mineral som redan nu produceras. I tabell 1.3 redovisas dock en klassning av industrimineralen med avseende på möjligheterna till ökad inhemsk produktion. Tabellen baseras främst på geologisk information medan de ekonomiska aspekterna endast i begränsad omfattning kunnat beaktas. Som framgår av tabellen kan det finnas möjlighet att öka eller uppta produktion av flera industrimineral. Vi finner därför en försiktig optimism motiverad i fråga om Sveriges utgångsläge när det gäller en utökad inhemsk industrimineralförsörjning och därmed en ökad diversifiering av svensk mineralindustri. Ett par exempel kan få illustrera detta antagande. Förutsättningarna för ökad utvinning av kao/in i landet för främst lilleranvändning är för närvarande under prövning och kan eventuellt leda till en på sikt betydligt högre inhemsk behovstäckning än för närvarande. Sverige har betydande tillgångar på/bs/br i de apatitrika järnmalmerna. Apatitutvinning sker fn i begränsad omfattning endast i Grängesberg. Planer finns dock på att uppföra ett apatitverk i Kiruna. En eventuell utveckling mot ökad produktion av fosforrenad malm i malmfalten i Norrbotten kan skapa förutsättningar för en väsentligt ökad apatitproduktion i landet. Prisutvecklingen på imponerade fosforråvaror blir avgörande för om detta skall gå att realisera. Apatit finns också i anrikningssander från sulñdmalmsutvinning samt i vissa alunskiffrar. Bägge innehåller dessutom betydande mängder kalium. Planerade undersökningar avses bli inriktade bl a på kaliumutvinning. Kyanit. baryr och talk hör också till de mineral där en påbörjad eller utökad inhemsk utvinning eventuellt kan komma till stånd. Möjligheterna att på basis av inhemsk råvara förse stålindustrin med eldfasta basiska infodringsmaterial tilldrar sig intresse såväl med avseende på do/omit som magnesir. Undersökningar pågår. x/› x l den bedömning som redovisades i tabell 1.3 i fråga om den svenska

»57195 industrimineralpotentialen ingår delvis också restprodukter från mineralut-

vinning, mineralberedning och industrimineralbaserade förädlingsindustrier. Dessa restprodukter utgör en betydande råvaruresurs som hittills endast utnyttjats i begränsad omfattning. Intressanta exempel på utvinning av industrimineral ur restprodukter är bl a den tidigare nämnda apatiten från anrikningen av fosforhaltiga järnmalmer samt baryt, kaliummineral, talk, llusspat och bormineral ur anrikningssanderna från sulfidmalmsutvinning. Andra exempel är användning av masugnsslagg för cement- och mineralullstillverkning och kopparslagg för blästring. Delvis har ett nyttiggörande av restprodukterna redan inletts (t ex talk och i begränsad utsträckning apatit och slagger) eller är föremål för undersökning. Viktiga exempel på redan förekommande tillvaratagande av restprodukter är också svavel (ur smältverksgaser) samt gips och fluor (kemigips och lluorider från fosforsyraframställning). Generellt förefaller det som om ett nytt synsätt nu börjar tillämpas inom

32 Sammanfattning SOU l977z75

Eoâå

..s_snoa_nv

angenäm:

:oo

5.3.3_ amêmxmå :meoeos zum>m

.

:E å: w

:m

;EE

O: :m

:m

eozmmeazwv_

95:3

:oo

:EES

:asså 5:03.52

E059_

...êuzv

.ohgfEzzmz

u:_:=_›.=

asêxmazsx

:Bmmêm

aurammCaÖ_

:oo

amisw:

ucmmâa Cäozzüâ_

nånn? :EEOO namnen_ 325mm_ .oEEzü amcmâ_ azmtmâ_

.M53

v :Cum §03_ ..._25 ink

v55

.E

.acEêcEo

.E

:masa

mcixomagozon

a:._au=_=:mm=...m..

acne: 25.505

uamcfmøn

_w.ö:_EE:_:u_ :auzwczøgoz _w._o:_E::sE=__m

_

zcoña=o3

xwcözc_

__Eo_oo uzEoäå :E05: :gagna :mocwaå

.E20 xuou

a..

m §5_

mo:

.uâxmcaa

om

:m

va.:

_EoEE._om .::v:E._u

ACZNCCJÖ

:ovEN .mcmtzmm

:oo

.§2 :xsam

mEEov_

m

.otawöa

:EQEU

2:_

âcátoø

.to :E

.owcacEwzäå

.Ewan :oc:

:EEE 2:

.mmêczmmäxvç

.oEEoxoSL

m:_:v_._u__:m._ä._ogmo_

:coêå :zon:

a=o_=m=v:_

:SM

.uêEoxuög

.mm:_::mm::oç .mw:._::mm::o,_ .amciwgmâåøu

›a mmzmu

:otxsuâa

-m5

-Bram

_mmszczmmzzoç

:v.92:

.mmEczmmzzoç

:m:

mmzau

»Ecmmai :ocxåxza

_m__=:m:.

muom

xmfåmê

c

Sö»

:mEoEo_o

.§3

xmEozc_ comzEm. comzêm.

mm_mgv_suo._n_m..

m..

mmzmc mvow _§93_

_ozmmøcåzwv_ xmEnEEa

mms_

Cmmctmn_

vcmwmcmäv_

92mm:

:Emmnö

Cwzb.:

.Been ._om>m

mm_

:aaah o :tom a _ma_

sou 1977:75 Sammanfattning 33

mineralsektorn präglat av en strävan till “totalprospekteringf” och fullutvinning. l dessa begrepp ligger att inte bara ett mineral eller en metall är det primära intresset för en satsning utan alla de nyttiga beståndsdelarna i en mineralisering. Alunskiffrarna och en planerad forsöksutvinning av ett flertal mineral ur anrikningssanden från kopparmalmsproduktionen i Aitik är ett par aktuella exempel på detta synsätt. Från försörjningssynpunkt, med hänsyn till behovet av bedömningsunderlag i t ex lokaliseringsfrågor och med tanke på de potentiella möjligheterna att i sysselsättningssvaga regioner skapa nya arbetstillfällen talar starka skäl för att en bättre kännedom om landets industrimineralförekomster erhålles. En sammanställning av det omfattande grundmaterial som finns inom Sveriges geologiska undersökning kan ge utgångspunkt för en översiktlig inventering som i sin tur kan ligga till grund for mera ingående undersökningar. Vi-avser att i slutbetänkandet återkomma till denna fråga. En fortsatt utveckling av industrimineralsektorn kan motivera insatser från samhällets sida också i andra avseenden, bl a i fråga om teknisk forskning och utveckling samt andra former av stöd för att underlätta investeringar inom området. Den kan vidare motivera ändringar i den lagstiftning som reglerar mineralutvinningen. Dessa frågor tas upp i utredningens slutbetänkande.

2 Utredningsarbetet

2.1 Direktiven

Utredningens direktiv framgår av chefens för industridepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 29 mars 1974. Inledningsvis framförs följande: ”Sverige är förhållandevis rikt på malm och andra mineralresurser. De geologiska förutsättningarna i olika delar av landet, särskilt i övre Norrland och i Mellansverige, är gynnsamma för förekomster av både järn- och sulfidmal mer. Sverige är en betydande järnmalmsproducent och också en av de viktigaste exportörerna av järnmalm. Vad gäller andra mineralprodukter är Sveriges ställning mindre betydelsefull i ett internationellt perspektiv. Vån land är självförsörjande med avseende på bla bly- och zinkmalm. Förädling av zinkmalm till metall förekommer dock inte i Sverige. Brytningen av koppannalm tillgodoser en betydande del av Sveriges behov. Utvinningsbara tillgångar av t ex aluminium, tenn och krom saknas däremot. Värdet av den totala svenska malmexporten uppgick för år l97l till ca 1 500 milj kr. Vad gäller metaller är förhållandena något mer komplicerade. I Sverige förekommer produktion av metaller vilkas malmer inte bryts här. Såväl importen som exporten av obearbetade metaller är stor i förhållande till produktionen. Detta beror framför allt på att de olika metallerna förekommer i ett flertal olika varianter och som beståndsdelar i olika legeringar. Produktion av samtliga dessa varianter förekommer knappast i något enskilt land. Den svenska brytningen av sk industrimineral, dvs mineraliska ämnen utom malmer och mineralbränslen. kan fn inte tillgodose landets behov. lmportöverskottet inom denna varusektor är av storleksordningen 200 milj kr. Förutsättningarna för utvinning av industrimineral i Sverige liksom deras ekonomiska betydelse varierar starkt mellan olika mineral. Utrikeshandeln med mineraliska ämnen är betydande. Under den senaste tioårsperioden har utrikeshandeln med mineraliska ämnen och metallenexkl fossila bränslen, svarat för omkring 15 96 av såväl Sveriges utrikeshandel som den totala Världshandeln. För den svenska mineralpolitiken kan flera mål ställas upp. Det primära målet bör vara att åstadkomma en försörjning med mineralråvaror - genom exploatering av inhemska tillgångar eller genom import - som tillgodoser Sveriges behov på ekonomiskt mest förmånliga sätt. Frågan om återvinning är härvid av väsentlig betydelse. Ett annat mål bör vara att främja utnyttjande av inhemska fyndigheter och härigenom möjliggöra export av malm och produkter av bearbetade mineral. Vidare bör mineralpolitiken syfta till att låta samhället erhålla en del av mineralproduktionens värde. Det bör slutligen vara ett mål för mineralpolitiken att se till att utvinning och förädling sker på ett rationellt sätt och under hänsynstagande till kraven på en god arbetsmiljö. god yttre miljö och regional balans.

36 Utredningsarbetet sou 1977:75

Staten förfogar över en rad medel för att förverkliga de mål som nu aingetts. llit hör rättslig reglering och kontroll grundad på denna, stimulansåtgärder av olika slag samt statlig foretagsverksamhet.” Direktiven redogör därefter för de tre olika system som tillämpas i Sverige vad gäller rätten att utnyttja mineraltillgångar nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet ochjordäganderättssystemet, samt förde förändringar i lagstiftningen som vidtagits under senare år. Vidare lämnas en redogörelse för de myndigheter som under Kungl Majzt ansvarar för genomförandet av mineralpolitiken. Därefter anförs följande:

Genom förslagen till ny gruvrättslig lagstiftning och de nya statliga myndigheter med verksamhet på mineralområdet som inrättats under det senaste året har grunden lagts för en mer aktiv mineralpolitik. Möjligheterna att bedriva en aktiv politik med användande av de instrument som skapats härför är dock beroende av tillgången på grundläggande information om utvecklingen inom mineralområdet. Långsiktiga bedömningar av mineralresursernas utnyttjande i Sverige och i världen är en viktig del av denna information. Sådana bedömningar ger underlag för att bl a värdera riskerna för framtida knapphet beträffande olika mineral liksom de ekonomiska förutsättningarna för mineralexploatering. Som redan framgått, är Sverige beträffande många metaller och mineral hänvisat till import för täckning av inhemska behov. En allmän brist på något eller några av dessa mineral kan för Sveriges del innebära stora påfrestningar. Samtidigt spelar den inhemska mineralutvinningen en viktig roll som råvarubas för de inhemskajärn- och metallverken och den industri som arbetar med vidareföråidling av deras produkter. Det är nödvändigt att den inhemska utvinningen av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn till den framtida försörjningen är emellertid svårt att avgöra. Detta beror bl a på att uppskattningar av de exploateringsbara fyndigheternas storlek ständigt förändras genom att nya fyndigheter upptäcks. att brytnings- och anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att användningsområdena för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjligheterna att ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också. Av dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång sikt prövas fortlöpande. Beträffande såväl importerade mineral som mineral vilka utvinns i vårt land gäller att knapphet på ett visst mineral kan få en rad olika negativa effekter och motivera olika åtgärder i syfte att motverka dessa. lntensiliering av utvecklingsarbetet inom prospekterings-. brytnings- och anrikningsteknik och ökad forskning i syfte att återvinna tex en metall ur avfall m m och återföra den till produktionsprocessen är exempel på åtgärder som kan sättas in för att motverka bristsituationer. Vidare kan knapphet motivera besparingsåtgärder i syfte att begränsa åtgången av ett visst mineral. Besparingarna kan ta sig uttryck i att mineralet i vissa användningsområden ersätts med ett annat eller att produktionen av de varor för vilka mineralet behövs vid framställningen minskas. Ökad prospektering efter det aktuella mineralet är ytterligare en åtgärd som kan komma i fråga. Av det anförda framgår att det är en viktig uppgift att ta fram underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Enligt min mening bör särskilda sakkunniga tillkallas härför. Som en första uppgift bör de sakkunniga utarbeta en långsiktig prognosöver Sveriges försörjning med mineraliska råvaror. dels för den närmaste tioårsperioden. dels for tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning. import. export. förädling. användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse for Sveriges ekonomi. dock

Utredningsarbetet

inte nmeraliska energiråvaror eller sand och grus. En första prognosrapport bör föreligga vid utgången av år 1975. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde i prop. 1973:41 (s l44)om att statens industriverk bör ha till uppgift bl a att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Verket skall vidare svara för viss marknadsbevakning på mineralområdet. Sedan de sakkunniga gjort sina prognoser bör industriverket överta prognosarbetet på detta område. De sakkunnigas andra uppgift bör vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. l mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

Därefter följer en redovisning av vissa aspekter på lagstiftningen inom området som utredningen skall beakta i sin andra utredningsetapp. Betr industrimineral anförs följande: Som framgått tidigare, faller fn flera viktiga industrimineral helt utanför den gruvrättsliga lagstiftningen. Detta innebär att rätten att utnyttja mineralen tillkommer ägaren av den mark där de påträffas. Vid remissbehandlingen av gruvrättsutredningens betänkande Gruvrättslig speciallagstiftning har från några håll framförts önskemål om att den begränsade krets av industrimineral som i dag är inmutningsbara eller faller under koncessionslagstiftningen skall utvidgas, något som förutsätts kunna bidra till bättre utvinningsförhållanden och ökat intresse för prospektering. Det förslag till lag om vissa mineralfyndigheter som i dag remitterats till lagrådet bygger dock i detta avseende på gruvrättsutredningens förslag. De sakkunniga bör vara oförhindrade att överväga om exploateringen av industrimineral kan underlättas genom att de hänförs till gruvlagen eller koncessionslagstiftningen.

Utredningens direktiv framgår i sin helhet av Kommittéberättelsen 1975.

2.2 Utredningsarbetet

Arbetet har i den första utredningsetappen uppdelats på så sätt att metaller resp industrimineral behandlats som två delutredningar, vilka också redovisas separat. Tre arbetsgrupper har parallellt arbetat med olika aspekter på metallsektorn medan för industrimineralens vidkommande en samlad behandling skett inom ramen för en arbetsgrupp under ledning av ledamoten i utredningen, kommerserådet Thorsten Neyman. Arbetsgruppen hari övrigt bestått av de till utredningen knutna experterna Tommy Bergdahl, Magnus Blomkvist, Göthe Fernheden, Lars Lidström, Naz Ahmed Shaikh och Walter Wredenfors. Ett nära samarbete har skett med dessa experter, som representerar utvinning eller handel med industrimineral och geologisk sakkunskap inom området. Utredningens sekretariat har dessutom överlagt med företrädare för vissa branschorganisationer och institutioner samt for en rad företag med anknytning till industrimineralområdet. Synpunkter på teknologisk utveckling inom industrimineralsektorn och på de geologiska förutsättningarna för ökad utvinning av industrimineral i Sverige har på utredningens uppdrag redovisats av P G Kihlstedt, f d professor vid Tekniska högskolan Stockholm, respektive avdelningsdirektör N A Shaikh, Sveriges geologiska undersökning. Synpunkter på den framtida industrimineralförbrukmngen inomjärn- och

38 Utredningsarbetet sou 1977:75

stålindustrin har på utredningens uppdrag redovisats av teknologassistent Petter Boutz, avdelningen för jämets metallurgi, Tekniska högskolan Stockholm. En särskild enkätlörfrågan har verkställts med avseende på tilllörseln av eldfasta produkter 1974.

i

Samråd har skett med Överstyrelsen för ekonomiskt försvar i vad avser

offentliggörandet av utredningsmaterialet. i

Efter överlämnandet av denna delrapport kommer utredningens arbete i enlighet med direktiven att inriktas på diskussion och eventuella förslag till till industrimineralsektorn. mineralpolitiska åtgärder med anknytning Några konkreta förslag i detta avseende är alltså inte intagna i det här presenterade i

delbetänkandet. I;

i

i

J i

i l

3 Introduktion, målsättning och

prognosförutsättningar

3.1 Introduktion till industrimineralsektorn

industrimineral, industriella mineral och bergarter, icke-metalliska mineral begreppen är många och avgränsningarna glidande för den mineralgrupp som behandlas i denna delrapport. Gruppen brukar särskiljas från de två andra huvudkategorierna bland mineralen, nämligen metallmineralen och energimineralen. Genom uteslutningsresonemang kan alltså sägas att industrimineral är alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull. Detta ger en talrik restpost som omfattar allt ifrån sådana överallt förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj kronor. Denna heterogenitet är ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsektorn. Ett annat är den synnerligen varierande användningen av dessa mineral inom det moderna industrisamhället. Järn» och stålindustri, kemikalieindustri, cellulosa- och pappersindustri, färg- och gummiindustri - för att bara nämna några av de viktigaste - skulle inte kunna fungera utan industrimineral som byggstenar i tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som kräver tillskott av stora mängder av de livsuppehållande grundämnena kalium, fosfor och kalcium, är beroende av industrimineral som råvarukälla för dessa ämnen. Hus, vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt omger människan som tex glas och porslin utgår helt eller delvis från industrimineral som basråvara. lndustrimineralsektorn omfattar alltså ett mycket stort antal mineral av olika karaktär och med högst skilda användningar. Att ge en överskådlig och kortfattad presentation är därför svårt. En presentation av industrimineralen 1 Indelningen presenteras som här kan tjäna som introduktion till sektorn utgår från mineralens i Industrial Minerals, funktion i den slutliga användningen och drar en skiljelinje mellan kemika- Products, Companies, liska (chemical) och fysikaliska (physical) industrimineraL and opportunities av inom EJ Klift, Charles Cline De kemikaliska industrimineralen, som har sin främsta användning & Co Inc. Fairfield New kemikalie- och gödselmedelsindustri, keramisk industri och metallurgisk Jersey, föredrag hållet industri, används for sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare vid The First Internaav vissa grundämnen. De fysikaliska egenskaperna är mindre viktiga, tional lndustrial Mineeftersom materialet kemisk omvandling och inte rals Congress, London vanligen undergår 1974. Framställningen uppträder i den slutliga produkten i sin ursprungliga form. i det följande i detta De fysikaliska industrimineralen däremot utnyttjas direkt som de är eller avsnitt bygger på denna ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs specifika krav artikel.

40 Introduktion, målsättning och prognosforutsättningar

på produkten i fråga om kornstorlek och kornstorleksfördelning, kornform, lyster och andra egenskaper. I många fall förekommer skilda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpassning till olika kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska industrimineral,även om det även där förekommer olika sorter av materialen. Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande forbrukningskvantiteter for den enskilda konsumenten, t ex en kemisk basindustri eller ett stålverk, och som en följd därav är integration mellan forbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industrimineral, som präglas av en mycket differentierad avnämarstruktur med förhållandevis små forbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan integration mindre vanlig. Tabell 3.1 presenterar de viktigaste industrimineralen enligt denna klassificering. Det bör uppmärksammas att gränsdragningen i vissa fall är något oklar samt att det för flertalet mineral finns viktiga användningar utöver de som anges i tabellen. Förutom de naturliga mineralen har i tabellen också intagits olika typer av slagger från metallframställning. Slaggerna kan sägas vara ”syntetiska” mineralråvaror med faktiska eller potentiella användningsmöjligheter inom flera områden där de naturliga mineralen nu utnyttjas.

Tabell 3.1 De viktigaste industrimineralen uppdelade i kemikaliska resp. fysikaliska mineral

Kemikalie- Gödsel- Keramisk Metallurgisk industri medels- industri industri industri (flussmedel)

Kemikaliska industrimineral Bauxit x x x Borater x x x Dolomit x x x Eldfast lera - annan än kaolin x Flusspat x x x Fosforråvaror x x Fältspat x Gipssten x Kaliumsalter x x Kalksten x x x x Kaolin x Koksalt (natriumklorid) x Kromit x x Kvarts och kvartsit x x Kyanit x Litiummineral x x x Magnesit x x Masugnsslagg x Olivin x x Stålverksslagg x Svavel x x Talk x Titanmineral x Zirkon x Wollastonit

Introduktion, målsättning och prognos/örutsältningar 4l

Konstruktions- Fyllmedel Processmaterial och pigment hjälpmedel

Fysikaliska industrimineral Asbest x x Baryt X X Bentonit X X Byggnads- och monumentsten x Diatomit Dolomit x Gipssten x

XXXXXX

Glimmer Kalksten x Kaolin Kopparslagg x x Krita X Kvarts Masugnsslagg

XXXX

Perlit Sand, grus och makadam Talk x Vermikulit x X Wollastonit x Kvartssand Bentonit Gjuteri- Kromit industri Olivin Zirkon A Diamant Granat Smalagd Slipmedel _ Bauxit L och bläster- Pimpsten medel Slagger Olivin Kvartssand J Kvartskristaller Elektromi ne ral Glimmer ) Ädelstenar

Volymmässigt domineras världens industrimineralproduktion av sand och grus, byggnads- och monumentsten, krossad sten, kalksten, skiiTer, tegelleror och andra material med huvudsaklig användning som konstruktionsmaterial. De är skrymmande och billiga och kan bära endast begränsade transportsträckor. De bryts därför normalt bara För hemmamarknadens behov, och ofta För en lokalt avgränsad del av denna. De flesta andra industrimineral går i större eller mindre utsträckning i internationell handel och den geografiska räckvidden ökar med produktens värde. Flusspat, fosforråvaror, asbest, borater, kaliumsaltzirkon, bauxit (För

eldfasta ändamål). titanmineral och bladglimmer är några exempel på

produkter som går ut över stora delar av världsmarknaden. Andra exempel är speciella kvaliteter av vissa mineral som tex kaolin och talk som är unika

42 Introduktion, målsättning och prognos/örutsättningar

genom sin höga renhet eller särskilda egenskaper i övrigt och därmed når ut på en väsentligt större internationell marknad än de reguljärt förekommande kvaliteterna.

3.2 Definitioner och avgränsningar

3.2.1 Definition av industrimineral och avgränsning gentemot MPUcs

arbete betr malmer l inledningen till detta kapitel nämndes hur industrimineralen avgränsas från metallmineralen. Även om denna avgränsning i princip är klar uppstår, när man ser till användningsområdena, i vissa fall gränsdragningsproblem. Bauxit, kromit och titanmineral är otvetydigt metallråvaror men har också viktiga icke-metalliska användningar(for framställning av eldfasta produkter resp titanpigment). Omvänt hänförs tex kvarts, nefelinsyenit och baryt till industrimineralgruppen men används även som råvara för utvinning av metalliskt kisel, aluminium resp barium. Kaolin har i dag uteslutande ickemetalliska användningar men hör till de aluminiumrika mineral som betraktas som potentiella råvaror för aluminiumframställning och som i sådant läge skulle komma att klassificeras som metallråvara (malm). Vi har valt att för vårt arbete och för urvalet av studerade mineral stanna för följande definition av begreppet industrimineral. ”Som industrimineral betecknas sådana naturliga mineraliska ämnen samt likartade syntetiska produkter som kan utnyttjas industriellt. Undantag är fossila bränslen och,i regel, sådana mineral som brytes för framställning av metaller. Begreppet “likartade syntetiska produkter har intagits för att ge utrymme även för sådana produkter som tex slagger, svavelprodukter, kemigips och syntetisk flusspat som framkommer som biprodukt i olika industriprocesser och som i fråga om användning kan jämställas med de naturliga mineralen. Det avgränsningsproblem som ligger i beteckningen ”i regel har i utredningens arbete beaktats på så sätt att den metalliska resp icke metalliska användningen redovisas i metall- resp industrimineralrapporten. l utvecklingen på längre sikt ligger kanske att gränsdragningen mellan metallmineral och industrimineral blir mindre strikt. Den har, och kommer kanske också i framtiden att ha, viss betydelse t ex för den lagstiftning som reglerar mineralutvinningen. Bortsett härifrån är det emellertid knappast

meningsfullt att söka upprätthålla denna gränsdragning. Överlappningen

mellan de bägge grupperna i den bemärkelsen att vissa mineral utnyttjas både för metallframställning och andra industriella ändamål har redan nämnts som en av de faktorer som talar härför. Utvecklingen tycks vidare nu gå mot ett totalt tillvaratagande av de nyttiga mineralen i vår berggrund. Metallutvinning kan vara det primära intresset i en exploatering men i allt större utsträckning inriktar man sig på att finna tekniska/ekonomiska former för att nyttiggöra även andra beståndsdelar i det brutna materialet. Skärpta miljövårdskrav spelar också in i det här sammanhanget. På prospekteringssidan inriktar man sig också allt mer på inte bara ett mineral utan på s k fullprospektering. Det intresse, kapital och den tekniska forskning och prospektering som

Introduktion, målsättning och prognosförutsättningar 43

satsats på metallråvaror har långt överstigit motsvarande satsningar på de industriella mineralen och bergarterna, som i flertalet fall stått i skuggan av de mera glamorösa metallerna. insikten om industrimineralens växande tekniska och ekonomiska betydelse kommer emellertid sannolikt att leda till större likställdhet mellan de bägge grupperna och på det praktisk/psykologiska planet bidra till en utsuddning av gränserna dem emellan.

3.2.2 A vgränsning gentemot sand-och grusutredningen Statens industriverk fick 1974 av industridepartementet i uppdrag att utreda landets försörjning med sand och grus. Sand och grus har därför undantagits från utredningens arbete avseende industrimineral med undantag för sådan sand som har kvalificerad industriell användning. De bägge utredningarna har enats om följande gränsdragning mellan sina resp arbeten. Sand- och grusutredningen kartlägger landets försörjning med sand och grus för användning dels som överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsarbeten. dels som ballastmaterial i betong, betongelement och asfaltmassor, med avseende på tillgångarnas art och volym. geografiska fördelning, produktions- och konsumtionsutveckling samt eventuella ersättningsmaterial. Motsvarande frågor for kvalitetssand som råvara för olika industriella processer inom bl a keramisk, mekanisk och metallurgisk industri, behandlas av mineralpolitiska utredningen.

3.3 Mål för utredningsarbetet

Utredningens direktiv gör ingen åtskillnad mellan malmer och industrimineral. Den grundläggande uppgiften -att ta fram ett underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med landets mineralresurser innefattande bl a prognoser över mineralförsörjningen fram till år 2000 - är densamma. En viktig del av arbetet är att påvisa tänkbara problem mot bakgrund av relativ knapphet på mineraltillgångar, marknadsstörningar av ekonomisk eller politisk karaktär eller andra faktorer. Även om det inom industrimineralsektorn inte saknas exempel på mineral för vilka det kan föreligga risk för framtida knapphet, så gäller i stort att den långsiktiga försörjningssituationen i ett globalt perspektiv kan anses som betryggande. I stället för brist är det riklig tillgång - eller överflöd - som kännetecknar flertalet industrimineral. I detta förhållande ligger en försörjningsmöjlighet som i framtiden kan behöva tas tillvara på ett mera aktivt sätt än hittills skett. Inte minst ligger det intressanta utvecklingsmöjligheter i substitutionen av knappa metaller med industrimineralbaserade produkter. En annan viktig aspekt är att industrimineral inte bara utvinns aktivt och avsiktligt utan också kommer med på köpet när man bryter malm för utvinning av en eller flera metaller. Oftast blir industrimineralen kvar, outnyttjade. i gråbergsavfall, anrikningsrester och slagger. I en del fall finns de i rökgaser (t ex svavel och fluor), och måste tas bort av miljövårdsskäl, i andra åter faller de ut som biprodukt vid olika processindustrier (t ex gips vid tillverkning av fosforsyra). Det är från resurshushållningssynpunkt och från miljövårdssynpunkt angeläget att visa på och söka åstadkomma nyttiga

44 Introduktion, målsättning och prognos/örutsättningar

användningar för dessa typer av oavsiktligt mineralutbud. Utredningens arbete har också påverkats av det förhållandet att industrimineralsektorn är ett i Sverige relativt outforskat område som hittills varit mycket litet uppmärksammat i diskussionerna om landets mineralberoende. Målsättningen för utredningsarbetet har av dessa skäl blivit att i en relativt bred översikt över industrimineralsektorn, omfattande drygt ett trettiotal olika mineral och bergarter, i första hand presentera ett faktamaterial rörande produktion, handel och förbrukning. Denna redovisning kompletteras med en utblick, med tyngdpunkt på efterfrågesidan, över utvecklingen under i första hand den närmaste tioårsperioden. Det bristfälliga kunskapsunderlaget beträffande landets förekomster av industrimineral har i många fall gjort det svårt att göra prognoser på utbudssidan och att utvärdera landets tillgångssituation. Det kan dock redan här nämnas att de geologiska och teknologiska förutsättningarna för ökad utvinning av industrimineral i Sverige är goda och innebär att det finns möjligheter till ökad diversifiering av svensk mineralutvinning med därav följande positiva effekter på sysselsättning och självförsörjningsgrad. Det statistiska material som finns att tillgå när det gäller produktion och konsumtion av industrimineral i Sverige är ofullständigt och i flera fall vilseledande. Även det internationella statistiska materialet är i vissa fall bristfälligt. Detta faktum har avsevärt begränsat möjligheterna att dokumentera och analysera såväl den svenska som den internationella förbrukningsoch försörjningssituationen för industrimineralen.

3.4 Tillämpad utrednings- och prognosmetodik

Grundläggande för en prognos över framtida utveckling är en korrekt bild av g utgångsläget. Vi har ovan understrukit de svårigheter som förelegat när det statistiken få fram ett rättvisande material över l gällt att ur den officiella l industrimineralmarknaden i Sverige. Kartläggningen av nuläget har därför tagit en stor del av utredningsarbetet i anspråk. Genom kontakter med företag och institutioner har det varit möjligt att för flertalet viktigare mineral komplettera det befintliga statistiska materialet och få en acceptabel utgångspunkt för de framåtriktade bedömningarna. Prognoserna har sin tyngdpunkt på efterfrågesidan och är i flertalet fall begränsade till att avse 1985. Vad gäller den utveckling som ligger bortom 1985 anges i förekommande fall särskilda utvecklingsfaktorer som långsiktigt kan påverka förbruknings- eller försörjningsförloppet. Långsiktiga bedömningar med avseende pâ teknologisk utveckling inom industrimineralsektorn, framför allt vad gäller mineralteknik och mineralberedning, redovisas i bilaga l. Efterfrågeprognoserna för år 1985 är uppbyggda kring en analys av utvecklingen inom var och en av de viktigaste förbrukningssektorerna. De efterfrågebestämmande faktorer som studerats för respektive delsektor är A produktionsutveckling fram till 1985 B teknikfaktorn C substitutionsfaktorn

Introduktion, målsättning och prognosfdrutsättningar 45

Underlaget för bedömningarna betr dessa tre faktorer har i huvudsak inhämtats från aktuella långtidsprognoser (tex 1975 års långtidsutredning, handelsståls- och specialstålsutredningarna 1977), från enskilda industri- och handelsföretag samt från branschorganisationer och institutioner. Våra möjligheter att göra egna bedömningar med avseende på de efterfrågebestämmande faktorerna har varit begränsade och prognoserna kan därmed betraktas som en sammanfattning av de behov som på basis av befintliga långtidsprognoser och inhämtade bedömningar från företag, branschorganisationer och institutioner kan betecknas som sannolika. Vi har så långt möjligt relativt detaljerat redovisat de Förutsättningar som underbygger prognoserna. På så sätt kan revideringar ske när förutsättningarna förändras och en successiv uppföljning ske. Beträffande de under punkt A-C ovan nämnda efterfrågebestämmande faktorerna kan följande anföras. A Antagandena beträffande produktionsnivåerna 1985 måste för vissa industrigrenar omgärdas med reservationer. Ett exempel är järn- och stålindustrin. Ett annat är cellulosa» och pappersindustrin. För sådana mineral som går som insatsvaror till industrier med ett mycket osäkert antagande om produktionsutvecklingen är det speciellt väsentligt att se framtidsbedömningarna som illustrationer snarare än egentliga prognoser. Det är i de här fallen särskilt viktigt att försöka få en uppfattning om specifika åtgångstal (se nedan) och om eventuella förändringar i detta avseende. Dessa tal kan sedan, om utvecklingen så motiverar, appliceras på andra produktionsnivåer än dem som vi valt att utgå från.

B Övervägandena rörande framtida teknologiska förändringar har bl a

baserats på den teknologiprognos som på utredningens uppdrag utarbetats av professor P G Kihlstedt (se bilaga 1). Tekniska förändringar i avnämarsektorn har i övrigt bedömts i samråd med företag och institutioner. C Substitution -dvs övergång från en råvara till en annan -äger rum av olika skäl, tex genom att nya eller förbättrade material med speciella egenskaper kommer fram på marknaden eller genom relativa prisförändringar. Svårigheterna är stora att inom industrimineralsektorn förutse sådana förändringar och deras effekter på efterfrågan. Vår ambition i detta avseende har framför allt varit att beskriva de tekniska förutsättningarna för substitution för vart och ett av mineralen samt att i en jämförande bedömning indela mineralen i olika grupper allt efter graden av substituerbarhet (se vidare kap 4.6 samt mineralöversikterna). Effekterna av ny eller ändrad teknik, substitution och - vilket är relevant för fiera industrimineral skärpta miljövårdskrav uttrycks i prognoserna i form av ändrade specifika åtgångstal (specifik förbrukning).

3.5 Några av utgângspunkterna för

prognoserna

l det följande anges några av de förutsättningar på vilka vi grundat våra prognoser.

46 målsättning och prognosförutsättningar Introduktion,

Förändring Prognosvariabel

BNP (bruttonationalprodukt) + 21/4 96 per år 1975-1985 Befolkningsökning + 0,2 % per år 1975-1985 Bostadsinvesteringar Oförändrat 1985 i Förhållande till 1975 Övriga investeringar i byggnads- + 2 % per år 1975-1985 och anläggningsverksamhet Produktion av råjäm (tackjärn Produktionsnivâ 1985: 3.5 milj ton och järnsvamp) (3,0 milj ton 1974. 3.5 milj ton 1975) Produktion av råstâl Produktionsnivå 1985: 6,0 mi1j ton (6 milj ton 1974. 5.4 milj ton 1975) Produktion av kulsinter Produktionsnivå 1985: 12 mi1j ton (1974 9 milj ton) Produktion av gjutgods Oförändrat 1985 i förhållande till 1974 Produktion av pappersmassa Sulñtmassa Produktionsnivâ 1985: 1.3 milj ton (1,6 milj ton 1974) Sulfatmässa Produktionsnivå 1985: 6.8 milj ton Därav: (5,5 mi1j ton 1974) Blekta massor Produktionsnivå 1985: 4.5 mi1j ton (3,8 milj ton 1974) Oblekta massor Produktionsnivå 1985:16 mi1j ton (3,2 milj ton 1974) Anm Dessa siffror är beräknade på basis av senast tillgängliga kapacitetsplaner för massaindustrin, som avser 1980. och med utgångspunkt i 90 96 kapacitetsutnyttjande, Med hänsyn till råvaruförsörjningen kan realiserandet av dessa planer ligga längre fram i tiden än 1980. Vi utgår därför från att produktionsnivåerna 1985 inte överstiger dem som planerats för 1980.

Produktion av vissa papperskvaliteter obestruket och bestruket jour- Oförändrat 1985 i förhållande till 1974 nalpapper obestt-uket finpapper Produktionsnivå 1985: 440 000 ton l

(1974 3430001010 1

“ bestruket finpapper Produktionsnivâ 1985: 335 000 ton (1974 136000ton) bestruken kartong Produktionsnivå 1985: 485 000 ton (1974 253 000 ton) Anm Beträffande produktionen av dessa papperskvaliteter gäller samma förutsättningar som redovisats betr massaproduktion (prognosåret för industrins kapacitetsplaner är dock 1981)

Produktion av klor Produktionsnivä 1985 max 325 000 ton (1974 408 000 ton)

Motiven bakom betr utvecklingen av BNP, befolkning och antagandena redovisas mera utförligt i delrapporten rörande byggnadsinvesteringar metaller och återges därför inte här. Den antagna produktionsutvecklingen baserad på de bedömningar som redovisas i för råjärn och råstål är i huvudsak handels- resp specialstålutredningen. Vi har i övrigt haft kontakt med bl a Sveriges Kemiska Industrikontor, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen och Svenska Gjuteriföreningen för att få underlag för angivna prognosantaganden. I fråga om energifaktorn kan följande anforas. Normalt är utvinningen och

Introduktion, målsättning och. prognosfdrutsättningar 47

förädlingen av industrimineralen inte särskilt energikrävande, speciellt inte i jämförelse med metallmineralen. De grävs eller sprängs loss, sorteras, krossas, males och anrikas,dvs genomgår behandlingssteg som inte utmärks av någon större energiintensitet. Vissa mineral måste emellertid torkas (t ex kaolinleror, bentonit m fl), kalcineras (brännas vid höga temperaturer, tex magnesit och bauxit för eldfast tillverkning) eller behandlas i energikrävande L processer för att få en viss produkt (t ex borater for att erhålla vattenfri borax, i* koksalt för att genom elektrolys erhålla klor + natriumhydroxid, kalksten för att producera cement). Beträffande sådana mineral och produkter kan alltså energikostnadsutvecklingen ha viss efterfrågepåverkande betydelse. I allmänhet är dock energiinnehållet i industrimineralbaserade produkter lågt. Detta bör innebära att industrimineralen i en situation av knappare och dyrare energi tilldrar sig ökat intresse som potentiella substitut till de mera energiintensiva metallerna. Framställning av energisnåla material baserade på rikligt förekommande industrimineralråvaror kan bli en viktig utvecklingslinje för framtiden. Ökade miljövârdskostnader för utvinningen och bearbetningen av industrimineral framstår som sannolika både i fråga om yttre (återställande av miljön) och inre (damm. buller etc) miljö. Variationer mellan olika länder kan dock förväntas i tiden för genomförandet. Kraven på miljöförbättringar kan antas gälla generellt för praktiskt taget alla industrimineral och därmed inte påverka konkurrensförhållandena dem emellan i större utsträckning men kan också i vissa fall förväntas komma att ha särskild styrka. Det gäller t ex volymkrävande utvinning i dagbrott av mineral med väsentliga mängder restprodukter (t ex vissa leror och tungsandmineral). Det gäller också mineral med särskilda hälsorisker, t ex asbest och kvarts. Även användningen av dessa mineral liksom av bla svavel, klor och fluor - kan antas bli berörda av ökade miljövårdskostnader. Transportkostnadsutvecklingen är en viktig faktor för många industrimineralens konkurrensförmåga. Malmer och metaller har ofta höga tonpriser och är relativt okänsliga för variationer i transportkostnaderna när det gäller att konkurrera på världsmarknaden. För många industrimineral är situationen den omvända. Marginellt kan förväntas att rationellare hanteringsrutiner ger sänkta transportkostnader (tex bulktransporter av mineral som normalt transporterats i säckad form). Vi har eljest inte gjort något bestämt antagande om framtida fraktkostnadsnivåer och begränsar oss här till att generellt understryka det förhållandet att många industrimineral är fraktkänsliga och att ev förändrade transportkostnader kan påverka efterfrågans inriktning, handelsströmmar och produktionens lokalisering. I fråga om återvinning kan generellt nämnas följande. För många industrimineral gäller, i motsats till flertalet metaller, att förbrukningen är vad som på engelska kallas “consumptive. Mineralen används alltså i en form som inte medger att de kan återvinnas i ursprungligt skick och för samma primära användning. Undantag utgörs främst av vissa processkemikalier, tex kalk och svavel inom cellulosaindustrin, som till stor del kan recirkuleras i slutna processystem. Andra exempel är produkter som används inom gjuterierna som formsand och bindemedel för formsanden samt fluorhaltiga produkter inom aluminiumindustri. Möjligheterna att på detta sätt återanvända

48 Introduktion, målsättning och prognosfirutsättningar

industrimineralen är emellertid begränsade. Ett återutnyttjande måste normalt ske i andra f0rmer.

3.6 Förbrukningsbegrepp

Tillförseln av industrimineral till Sverige sker både i form av råvaror och mellanprodukter. Det har varit utredningens målsättning att försöka kartlägga den totala tillforseln av ett mineral, således även den som sker genom förädlade produkter. Det finns emellertid självfallet gränser för hur långt den kartläggningen kan drivas. Avgränsningen har gjorts från fall till fall och framgår närmare av mineralöversikterna i bilaga 4. Vad gäller sådana industrimineralbaserade produkter som i betydande grad exporteras har vi i regel försökt att redovisa dels råvarubehovet för inhemsk konsumtion. dels behovet för tillverkning av produkter på export (bruttoförbrukning resp nettoförbrukning).

l Det förekommer sålunda att industrimineral återanvänds i samma primära funktion men ijörändrad form. Exempel på detta är fosfor- och kaliumhaltigt rötslam från avloppsvattenrening (som jordförbättringsmedel), returpapper innehållande mineraliska fyllmedel. returglas som råvara för ny glasframställning m m. Vidare sker viss återanvändning av mineralen i nya Miriam/kombinationer och nya användningar (t ex kemigips från fosforsyraframställning, slagger från metallframställningl. l den mera okvaliñcerade änden av denna typ av nyttiggörande efter det att mineralet fyllt sin primära funktionligger användningen av armerad betong, tegel och liknande som ballastmaterial.

4 Internationell översikt

4.1 Industrimineralen i den globala mineralproduktionen

Den globala produktionen av industrimineral har ökat kraftigt under 1900talet. De främsta drivkrafterna har varit byggnads- och anläggningsverksamhetens samt gödselmedels- och kemikalieindustrins snabba tillväxt. Produktionsvärdet inom industrimineralsektorn har efter 1950 haft en ökningstakt som väsentligt överstigit både metall- och energimineralsektorns (figur 4.1). I absoluta tal har den snabba utvecklingen inneburit att värdet av den globala industrimineralproduktionen successivt närmat sig och efter 1960 överstigit värdet av metallproduktionen som under de fyra forsta decennierna på 1900talet låg 70-80 % över industrimineralproduktionens. Bränslena har under större delen av perioden 1900-1970 svarat for ett värde av ungefär samma storleksordning som summan av metall- och industrimineralproduktionen. Världens totala produktion av industrimineral, inkl sand, grus och andra varor for byggande, uppskattas 1970 ha uppgått till knappt 13 miljarder ton till ett värde av drygt 44 miljarder dollar. Byggnadsmaterialen svarade kvantitetsmässigt för den helt övervägande delen, 12 miljarder tomgödselmedel for 140 miljoner ton och övriga produkter for 420 miljoner ton. Värdemässigt blir relationerna naturligen andra. lndustrimineralråvaror för byggnadssektorn låg även här i täten men med en lägre andel (56 %), medan ädelstenar och diamanter kom in på andra plats med 25 % av produktionsvärdet. Gödselmedlen svarade för 11 % och övriga industrimineral för resterande 8 %. Av naturliga skäl måste uppgifter beträffande världens produktion av sådana industrimineral som exploateras lokalt for hemmamarknadens behov, t ex grus, sand, byggnadssten och liknande material, betraktas som mycket grova uppskattningar. Uppgifterna i det föregående får ses mot bakgrund av denna reservation och har redovisats här närmast for att ge en ungefärlig uppfattning om de stora kvantiteter och värden som industrimineralutvinningen omfattar.

lKällaz A Sutulov: Mine-

4.2 Kvalificerade industrimineral i världens mineral- rals in World Affairs.

produktion 1973 Uppgifterna i detta avsnitt är samtliga hämtade ur denna bok. Siffrorna 4.2.1 Inledning inkluderar vissa förädlade produkter såsom Framställningen i det följande rörande den globala industrimineralprodukcement, kalk och gödseltionen 1973 är koncentrerad kring industrimineral med kvalificerad industriell medel.

50 Internationell översikt sou 1977:75

Index ll

2 000 - 1 900 -

1 800 -

1 700 - 1 600 -

1 500 1 400-

1 300-

1 200 Energimineral 1 1 000- g: Metaller - I Figur 4.1 Utvecklingen 900 n I av världens mineralpro- _- I 800 _ duktion under 1900-talet. _- I Värdeindex 1900 = 100. I 700 .. .o

3;,

Anm. Denna figur åter- 600 __ ger skillnaden i Iiliväxt- .y takt för resp. mineral- 500 .. f] grupp. Figur 2 på sid. .I 149 i bilaga 1 visar pro- 400 n .duktionsutvecklingen i 4. a 300 absoluta tal. Källa: Baserat på uppgif- 200 7 ter redovisade i A. Sutu- 4 100 lov: Minerals in World 1 1 I | T I I Affairs. 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970

användning och med avsättning på de internationella marknaderna. Kvantiteter, värden och relativa andelar blir därför avsevärt mycket blygsammare än motsvarande siffror i föregående avsnitt som inkluderade bulkvaror med i huvudsak lokal avsättning för byggnadsändamål. Uppgifterna är hämtade ur en översikt över den globala mineralproduktionen 1973 i tidskriften Annales des Mines, december 1975. Översikten omfattar 51 olika mineral, varav 6 energiråvaror, 22 metalliska mineral och 23 industrimineral. Diamant ingår men inte andra ädelstenar. Zirkon, ilmenit och rutil har av Annales des Mines hänförts till metallgruppen men ingår i det i industrimineralgruppen med hänsyn till att de till övervägande del följande har icke-metallisk användning.

4.2.2 Den globala mineralproduktionen 1973 och dess utveckling sedan 1950 1 Värdet beräknat efter __ _ _ _ _ l av energimineral, metallmineral och metauvärdet på ma|m_ Vardet av den globala produktionen eller sligstadiet. kvalificerade industrimineral uppgick 1973 till drygt 159 miljarder dollar.

Internationell översikt 51

industrimineralen representerade 4,5 % av detta värde och knappt 20 % om energimineralen frånräknas. Produktionen av de studerade industrimineralen har enligt Annales des Mines” beräkningar ökat i volym med i genomsnitt 6,3 96 per år under perioden 1950-1973. Denna ökningstakt är högre än genomsnittet för mineralsektorn i dess helhet (5,6 % per år) och likaså högre än volymtillväxten inom gruppen metalliska mineral (4,5 % per år).

Ökningstakten har varit högre än industrimineralsektorns genomsnitt

(6,3 96) för kaliumsalter, fosforråvaror, elementärt svavel, flusspat och magnesit. Den har varit negativ för endast ett mineral, nitrat, som i växande utsträckning ersatts av syntetiska kväveprodukter (se tabellbilagan, tabell B45). Såväl kaliumsalter och fosforråvaror som svavel har sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin. Till viss del förefaller alltså den kraftigt ökade gödselmedelsförbrukningen i världen kunna förklara den relativt sett högre tillväxttakten för industrimineralsektorn.

4.2.3 De kvalificerade indusrrimineralens produktionsvärden 1973

Uppgifterna i tabell 4.1 visar hur industrimineralen placerade sig värdemässigt 1973 i förhållande till de metallbärande mineralen och hur de rangordnade sig värdemässigt sinsemellan. Koksalt, kaliumsalter och diamant placerade sig i täten med produktionsvärden överstigande 1 miljard dollar och kom därmed att inta 7-9 plats efter koppanjärn, guld, zink, nickel och bly. Det bör tilläggas att de mycket kraftiga prisökningarna på fosforråvaror sedan 1974 torde ha fört upp dessa på en fjärdeplats i tabellen.

4.3 Världsproduktionens struktur

Sand och grus, byggnadssten, Ieror, skiffrar, kalksten och andra råmaterial för byggnads- och anläggningsverksamhet produceras normalt inom varje land för den egna marknadens behov och den handel som förekommer över gränserna är marginell. En analys av världsproduktionens struktur för dessa mineral är därför meningslös. De största kvantiteterna produceras i de tätast befolkade och mest utvecklade industriländerna som lokalt anpassar sin g byggnadsteknik till de råvaror som är tekniskt-ekonomiskt tillgängliga? När det gäller de industrimineral som har kvalificerad industriell använd-

lTabellen upptar metallerna, inte deras moderrnineral. Värdet är beräknat efter metallvärdet på malm - eller sligstadiet. ?Härav skall emellertid inte dras slutsatsen att försörjningen med basråvaror för byggnads- och anläggningsverksamhet är problemfri. Ett par exempel kan här få illustrera. De naturliga tillgångarna på sand och grus i kontinentala Europa har begränsad omfattning och möjligheterna till försörjning utanför det egna landet har redan börjat prövas (t ex av BRD). l ett land som Bangladesh saknas i de tätbebyggda delarna hållfasta och slitstarka naturmaterial för vägbyggande och man använderi brist på bättre bränd och krossad lera.

52 Internationell översikt Tabell 4.1 Globala produktlonsvärden för metallbärande mineral och kvalificerade industrlmineral 1973

\O%\IO\RIIJÄUJI\)U-

Källa: Annales des Mines, dec 1975.

ning är situationen annorlunda. För några av dem gäller att ett fåtal länder är helt dominerande på marknaden (tabell B4.6). En hög grad av koncentration (mer än 75 96 av världsproduktionen för tre producentländer) gäller lör rutil, zirkon, fosforråvaror, bentonit, borater, kyaninasbest och glimmer. Samma koncentrationsgrad har flera mineral som

Internationell översikt 53

inte ingår i Annales des Mines undersökning, tex litiummineral, nefelinsyenit, olivin, perlit och vermikulit. Ilmenit, kaolin, elementärt svavel (inkl fatalt“ svavel), magnesit, kaliumsalter, diamant och grafit hör också till den grupp som utmärks av hög grad av koncentration. För dem gäller att fem länder svarar for 75 % eller mer av världsproduktionen.

4.4 Världsproduktionens fördelning på ländergrupper

Marknadsekonomiernas andel av produktionsvärdet for kvalificerade industrimineral var 1973 drygt 50 %. Planekonomierna svarade för 28 96. Enbart USA och Sovjetunionen, som är ungefárjämbördiga,svarade tillsammans för 40 %. i .s 2 U-ländernas andel av produktionsvärdet var 22 %. De värdemässigt 1 viktigaste mineralen var 1973 diamantochfosforrâvaror som svarade för 60 96 av u-ländernas produktionsvärde. Undantas dessa två produkter från totalen blir u-ländernas andel väsentligt mindre, ca 12 %. i 3. Förutom fosforråvaror och diamant är också _/Iusspat, bauxit för ickemetallisk användning,glimmer, graf?! och baryr viktiga mineral i u-ländernas produktion med betydelse också for den internationella marknaden. Förutsättningar för en u-landsdominerad kartellsamverkan föreligger knappast annat än i fråga om fosforråvaror och bauxit. Beträffande bauxit sker redan samverkan inom IBA, International Bauxite Association. Diskussioner pågår om en kartellbildning för fosforrâvaror (se vidare “Fosforråvaror“). De relativa andelarna av världsproduktionen måste givetvis betraktas mot bakgrund av bl a USA:s och Sovjetunionens storlek och höga befolkningstal och mot bakgrund av den låga industrialiseringsgraden i u-länderna. 1 takt med dessas utveckling är det rimligt att anta att deras relativa betydelse i fråga om industrimineralutvinning kommer att öka väsentligt. Det gäller naturligen i forsta hand sådana basmaterial som sand,grus, byggnadssten och leror för byggnads- och anläggningsverksamhet (som inte ingår i de här refererade uppgifterna). men också många andra industrimineral som blir aktuella att exploatera allt eftersom ekonomin expanderar och metallurgiska, kemiska och andra basindustrier byggs upp med nya krav på mineralråvaror. Tabell B4.7 visar hur produktionen av vissa industrimineral fördelade sig på olika ländergrupper 1973.

l En utförlig genomgång

4.5 Den globala tillgångssituationen görs också i rapporten

lcke-energimineral 4.5.1 utgiven av sekretariatet Inledning för framtidsstudier. projektgruppen ”Resurser Klassificeringen av mineraltillgångar och hela problematiken kring försöken och Råvaror. att i kvantitativa termer beskriva tillgångssituationen för enskilda mineral behandlas mera ingående i utredningens delbetänkande rörande metallen 1 2Den korrekta beteck-

ligur 4.2 sammanfattas några av de viktigaste begreppen. ningen är alltså upp-

Ibland används begreppet ”reserv” som synonym täckta brytvärda tillgångfor upptäckt brytvärd ar. För att kunna arbeta tillgång. Detta är en direkt översättning av det engelska uttrycket reserve. med ett mera hanterligt En liknande översättning görs ofta av engelskans ”resource”. Vi använder begrepp låter vi ordet här i fortsättningen begreppet ”brytvärda tillgångar” som svensk motsva- upptäckta utgå.

54 Internationell översikt

Upptäckta Oupptäckta

_ _ _ Brytvärda Figur 4.2_ Klassg/icerzng icke brytvärda av tillgångar

righet till ordet ”reserves. Genom upptäckt av nya förekomster förflyttas mineraltillgångarna från kolumnen oupptäckta till kolumnen upptäckta. Genom tex förbättrad teknologi eller prishöjningar rör de sig över gränslinjen mellan icke brytvärda och brytvärda tillgångar. Den totala tillgångsbilden har emellertid därigenom inte förändrats. De försök som görs att med sifTror beskriva tillgångssituationen och gruppera mineralforekomsterna i brytvärda och icke brytvärda tillgångar måste betraktas mot denna bakgrund. Den bild som tecknas vid en given tidpunkt har en giltighet på kanske något år. Den förändras ständigt genom att nya förekomster hittas, priserna förändras,effektivare utvinningsmetoder

Tabell 4.2 Medelhalt av vissa grundämnen 1 jordskorpan. Viktprocent

1 Barium 0,038 i Svavel 0,03 4 Klor 0,019 4 Vanadin 0.017 Zirkon 0.014 g Krom 0,00%

Zink 0,0082 l

Nickel 0,0072 Koppar 0,0058 l Kobolt 0,0028 5 Litium 0.002

a Aluminium används i betydande omfattning både metalliskt och icke-metalliskt. Källa: Brian G Skinner: Earth Resources.

Internationell översikt 55

används och Förbättrade geologiska kunskaper indikerar att nya områden rymmer mineraliseringar som potentiellt kan exploateras. De slutsatser som kan dras på grundval av uppgifter om de brytvärda (“reservernas“) storlek är därför begränsade. De är inte tillgångarnas tillräcklig grund för kategoriska uttalanden om att ett visst mineral ”tar slut” om ett visst antal år. Däremot kan de i olika avseenden fungera som varningssignal. Eftersom man brukar tala om brytvärda tillgångar med given teknik vid alternativa prisnivåer kan tillgångsuppskattningarna förvarna om kommande prishöjningar som är nödvändiga för att möjliggöra ett fortsatt utbud. (Prishöjningarna kan emellertid också motverkas genom ökade ansträngningar att tekniskt effektivisera utvinningen.) De kan också vara en signal till ökade prospekteringsinsatser för att bredda basen av brytvärda tillgångar.

4.5.2 Industrimineraltillgângarnas tillräcklig/tet

Debatten om mineraltillgångarnas ändlighet har inte så mycket rört industrimineralen. Några frågetecken har rests, men for det stora flertalet har den fysiska tillgängligheten bedömts som fullt betryggande under överblickbar framtid. Många industrimineral har som viktiga beståndsdelar sådana grundämnen som är representerade i riklig mängd i jordskorpan. Detta ökar naturligtvis sannolikheten för att ämnena koncentreras till olika mineral genom skilda geologiska processer. Tabell 4.2 visar en uppskattning av den genomsnittliga halten ijordskorpan av grundämnen som bygger upp vissa industrimineral. Den visar som jämförelse också siffrorna för metalliska grundämnen som normalt är representerade i jordskorpan i betydligt lägre halter. l tabell 4.3 har vi sammanfattat US Bureau of Mines” bedömningar avseende den globala efterfrågeutvecklingen för vissa kvalificerade industrimineral fram till år 2000 och relaterat dessa till samma källas uppskattning av de i kolumn 3 i tabellen är

E

brytvärda tillgångarnas storlek. Låga relationstal “varningssignaler” (se föregående avsnitt) - med reservation för den stora

f osäkerhet både på efterfråge- och tillgångssidan som de flesta av de här

l uppskattningarna måste omges med. l För det stora flertalet av de upptagna industrimineralen är tillgångssitual tionen fullt betryggande för överblickbar framtid. Asbest, baryt, llusspat, l gipssten och, på marginalen, svavel är de enda mineral for vilka de brytvärda tillgångarna enligt US Bureau of Mines” uppskattning inte fullt räcker till för att täcka den beräknade efterfrågan fram till år 2000.

F lusspat Flusspat har det lägsta relationstalet. De brytvärda tillgångarna täcker bara i knappt 30 % av den prognostiserade efterfrågan fram till seklets slut. De i övriga upptäckta tillgångarna hjälper upp situationen något men är ändå inte 5 tillräckliga. De ger tillsammans med de brytvärda tillgångarna 60 % behovstäckning. US Bureau of Mines har i sin globala efterfrågeprognos för flusspat utgått från en efterfrågetillväxt på genomsnittligt 4,4 % under perioden 1973-2000

56 Internationell översikt

Tabell 4.3 Förhållandet mellan brytvärda tillgångar och beräknad ackumulerad efterfrågan fram till år 2000

1 2 3 Ackumulerad global Brytvärda tillgångar Brytvärda tillgångar i efterfrågan 1974-2000. 1974. Milj short tons förhållande till acku- Milj short tons mulerad efterfrågan

a Härtill kommer betydande mängder “fatalt” fluor, kemigips och svavel. b En betydande uppräkning av de brytvärda tillgångarna har skett under 1976. Källa: Mineral Facts and Problems 1975.

som den mest sannolika i ett tillväxtintervall på 2,6-5,8 % per år. Även om förbrukningstillväxten skulle komma att ligga på den lägre nivån är det ett stort gap mellan behov och tillgång. De kända fluortillgångarna i flusspat räcker fram till seklets slut endast om man förutsätter nolltillväxt i efterfrågan i förhållande till 1973. Det förefaller inte troligt att efterfrågan skulle stagnera helt efter att ha ökat med drygt 6 % per år under den senare tjugofemårsperioden. De senaste årens utveckling på efterfrågesidan ger ändå anledning anta att behovet av lluor ur llusspat kommer att understiga det prognostiserade. Härför talar ökad recirkulation, minskad specifik förbrukning inom metallurgisk industri och effekter av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas miljöpåverkan. En förväntad övergång på längre sikt till processer för ståloch aluminiumframställning som inte kräver flusspat som hjälpmedel bidrar vidare till en bättre balans mellan efterfrågan och tillgång. Ett ännu större bidrag torde emellertid komma från urbudssidan i form av “fatalt” (ofrivilligt) tluor utvunnet som biprodukt vid fosforsyraframställning. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt ca 3 % fluor och lluorinnehållet i världens brytvärda fosfortillgångar är väsentligt större än i motsvarande tillgångar på flusspat. Huruvida denna lluorpotential realiseras beror bl a på vilket genomslag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder.

Internationell översikt 57

Långsiktiga försörjningsproblem för lluor framstår i alla händelser som mindre sannolika.

Asbest Relationstalet mellan brytvärda tillgångar och ackumulerad global efterfrågan på asbest är, som framgår av tabell 4.3, 0,9. l absoluta tal är “gapet” mellan beräknad tillgång och efterfrågan ca 25 milj ton. Enligt den vidare definitionen “upptäckta tillgångar finns det i och för sig tillräckligt med asbest for att klara efterfrågan under tjugofemårsperioden men relationstalet tillgångar/efterfrågan är inte större än 1,5 och marginalerna for fortsatt behovstäckning således små. Detta faktum kommer sannolikt att initiera både ökad prospektering efter asbest och ökade forskningsinsatser för att finna tillfredsställande substitut. Sådan forskning drivs också fram från arbetsmiljösidan. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som tex USA, England och Sverige och skärpta regler gäller beträffande minimihalter av asbestdamm i luften. Direkta förbud mot asbestanvändning motsvarande de som gäller i Sverige synes emellertid inte ha införts på annat håll. Asbesten har en unik kombination av egenskaper - den är stark, har hög motståndskraft mot kemiska angrepp, är brandsäker och samtidigt billig (i varje fall de kortare ñberkvaliteterna). Det är inte lätt att ñnna material som på samma sätt kombinerar dessa egenskaper. Det gäller också att få fram ersättningsmaterial som inte, t ex genom nålformig struktur, riskerar att på precis samma sätt som asbesten skada de mänskliga andningsorganen. När man försöker bedöma den långsiktiga forsörjningssituationen for asbest är det också viktigt att beakta att produkten marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med olika liberlängd som går till olika användningssektorer. Speciellt försörjningskänslig är t ex den långñbriga kvalitet med låg järnhalt som används bl a för isolering av elektriska kablar och produceras i endast två

länder. Rhodesia och Canada. Överhuvudtaget är den Iångfibriga asbesten av

s k “spinning grade mest knapp och också den som sannolikt är svårast att substituera.

Baryr

Försörjningen med baryt verkar inte behöva bli problematisk vare sig på kortare eller längre sikt även om relationstalet brytvärda tillgångar-beräknad efterfrågan enligt tabell 4.3 understiger l. De totala upptäckta tillgångarna är stora och förekomster finns över hela världen. Sannolikt ñnns det också högvärdiga tillgångar som inte påträffats ännu och som kan komma att hålla nere den prisökning på baryt som eljest förefaller sannolik for att få fram ett

tillräckligt stort utbud. På tillgångssidan bör man också räkna in den baryt

som uppträder tillsammans med vissa andra mineral bl a bly och zink och som kan tas fram som biprodukt till dessa. Skulle försörjningssvårigheter uppkomma går det för övrigt bra att ersätta baryt i borrvätskor, som är det viktigaste användningsområdet, med tex järnmalm och vissa syntetiska produkter. Försörjningen med baryt verkar alltså inte behöva bli problematisk vare sig på kortare eller längre sikt.

58 Internationell översikt sou 197775

G ipssten Liksom beträffande baryt finns ingen anledning att låta relationstalet 0,8 för gipssten inge betänkligheter för de framtida försörjningsmöjlighetema. De brytvärda tillgångarna är sannolikt större än vad som angivits (conservative estimate” enligt US Bureau of Mines), tillgångarna i vidsträckt bemärkelse är oerhört stora och fullt tillräckliga för att täcka världens behov under förutsebar framtid. Ökande mängder biproduktgips från fosforsyraframställning (kemigips) kommer dessutom sannolikt att utnyttjas inom naturgipsens traditionella användningsområden.

S va vel De svaveltillgångarna motsvarar nästan exakt den förväntade brytvärda ackumulerade på svavel fram till seklets slut. Reservbegreppet är efterfrågan här egentligen relevant bara för de traditionella svavelkällorna som utnyttjas för avsiktlig (natursvavel, svavelkis). Det “fatala” svavlet i svavelproduktion naturgas, olja, tjärsand och smältverksgaser tvingas fram oavsett prisnivån på svavel, antingen därför att svavlet måste bort från den primära råvaran för att den skall kunna användas eller därför att miljövárdsbestämmelser eljest kräver det. Detta fatala svavel ligger visserligen delvis med i US Bureau of Mines av brytvärda svaveltillgångar men sannolikt kommer uppskattning miljövårdskraven att tvinga fram ett ännu större svavelutbud än vad som innefattas i dessa uppskattningar. Naturgas, olja och tjärsand är de viktigaste oavsiktliga svavelkällorna kompletterade med smältverksgaser och, på sikt, kol i vilket mycket stora mängder svavel är bundet. I USA räknar man med att tekniken utvecklats så att svavel från kol kommer att svara för hela 40 % av den amerikanska svavelkonsumtionen år 2000. Den svavelpotentialen ingår över huvudtaget inte i uppgifterna om svaveltillgångarnas storlek enligt tabell 4.3. På den traditionella användningssidan måste man räkna med att miljövårdskraven delvis tvingar fram ökad recirkulation eller övergång till substitut och att detta kan ha en återhållande effekt på förbrukningstillväxten. Samtidigt pågår forskning för att finna nya användningar för svavel som kan suga upp det utbudsöverskott som sannolikt kommer att finnas på längre sikt, förutsatt att miljövårdskraven slår igenom. Sammanfattningsvis framstår därför den framtida försörjningen med svavel snarare som ett Överskottsproblem än ett försörjningsproblem. i

Fosfor och kalium

Fosfor- och kaliumråvaror hör till de industrimineral för vilka tillgångssituationen enligt tabell 4.3 är fullt tillfredsställande fram till seklets slut. Det kan ändå vara av intresse att vi uppehåller oss något vid den långsiktiga försörjningssituationen för dessa mineral. Till skillnad mot vad som gäller för de flesta industrimineral - och de flesta metaller - klarar sig mänskligheten inte utan fosfor och kalium. De är i ordets rätta bemärkelse icke nämligen substituerbara, vilket hänger samman med deras vitala roll som växtnäringsamne.

Internationell översikt 59

En fortsatt kraftig global befolkningstillväxt från ca 4 miljarder människor 1975 till drygt 6 miljarder år 2000 och en nödvändig höjning av näringsintaget hos de stora undernärda befolkningsmassorna i världen kommer att ställa stora krav på uppodling av ny mark och högre arealavkastning. Det skulle föra alltför långt i detta sammanhang att gå in på ett resonemang om alla de förutsättningar av ekonomisk, politisk, social och teknisk art som måste uppfyllas för att öka livsmedelsproduktionen till en tillfredsställande nivå. Helt klart är dock att gödsling är ett av de hjälpmedel som måste tillgripas och att behovet av handelsgödsel därmed kommer att öka kraftigt. Att såväl fosfor- som kaliumtillgångarna är mycket stora står helt klart och att några försörjningsproblem inte blir aktuella under det närmaste halvseklet från ren tillgångssynpunkt framstår också som säkert. Frågetecknet gäller alltså närmast det mycke! långa perspektivet. Kaliumråvaror kommer sannolikt att finnas tillgängliga i tillräcklig mängd även på mycke! lång sikt. Skulle den traditionella kaliumkällan sina, dvs kaliumsalter ur fasta avlagringar eller koncentrerade saltlösningar, återstår framför allt havet med dess kaliuminnehåll på drygt l milj ton KZO per kubikkilometer havsvatten och även vissa andra kaliumhaltiga mineral och bergarter som t ex glimmer och alunskiffer. När det gäller tillgångssituationen för fosforråvaror måste först göras en kraftig reservation. De uppskattningar som finns är inte samstämmiga och de är sällan jämförbara. Det är uppenbarligen mycket svårt att med någorlunda exakthet ange fosfortillgångarnas omfattning bl a därför att fyndigheterna är av olika typ och halterna varierar kraftigt. Förekomsterna är ofta sådana att man först efter mycket noggranna undersökningar kan värdera deras storlek. Enligt uppgifter redovisade i Mineral Facts and Problems 1975 uppgår världens brytvärda fosfortillgångar till 16 miljarder ton och de totala upptäckta tillgångarna till 76 miljarder ton. Det ger en livslängd vid oförändrad produktionsnivå på 160 resp 760 år. Om emellertid efterfrågeökningen i fortsättningen blir 5 % per år, så kan vi konstatera att taket för de kända tillgångarna enligt ovanstående uppskattning är nått kring år 2050. Om den globala efterfrågan skulle fortsätta att öka med 5 % per år fram till nästa århundrades slut skulle det behövas mer än en tiodubbling av tillgångarna för att täcka behovet. Den tiodubblade fosfortillgången finns sannolikt, om inte på land så i havet (fosfornoduler). Många bedömare ser optimistiskt på försörjningsmöjligheterna, men konstaterar att vi i framtiden får räkna med en successiv övergång till att utnyttja allt fattigare fyndigheter till högre kostnader. Och för den mycket långsiktiga försörjningen några århundraden in på 2000-talet stämmer det här perspektivet ändå till eftertanke.

4.5.3 Prognos och utfall - ett par illustrariva exempel

l avsnitt 4.5.2 utgick vi ifrån vissa bedömningar om global efterfrågeutveckling och global tillgångssituation och försökte utifrån dessa bedömningar analysera om knapphet eventuellt kan förutses för vissa industrimineral. Vi underströk den osäkerhet som sådana bedömningar måste omges med och vi ställde oss på några punkter tveksamma till de siffror som presenterats. Dessa reservationer utgör inte ett underkännande av det omfattande arbete

60 Internationell översikt

som läggs ned av vissa organisationer i försöken att blicka framåt. De understryker emellertid vikten av att inte övertolka sifferuppgifter, att se till de förutsättningar som ligger till grund för uppgifterna och att observera det som hänt under de senaste åren (den utvecklingen ändrar i många fall i grunden de uppgifter som var aktuella bara några år tillbaka). Vi vill med ett par exempel illustrera denna osäkerhet och gör det med en tjugofem år gammal prognos över förbrukningsutvecklingen fram till 1975 för asbest, flusspat och svavel. Denna prognos redovisades i rapporten ”Resources for Freedom” som utgavs i USA 1952 av The Presidenfs Materials Policy Commission. Prognos och utfall för förbrukningen i västvärlden sammanfattas i följande tablå (tusen ton).

Produkt Förbrukning Prognos Utfall Procentuell 1950 1975 1975 (ca) skillnad utfall - prognos

Asbest

l_._JSA 660 950 767” - 20

Ovriga västvärlden 245 350 2 100 +500 Flusspat (CaF2) DSA 335 960 1 100 + 15 Ovriga västvärlden 145 515 1 800 +250 Svavel 4 885 10 290 11000 + 7 DSA Ovriga västvärlden 6 800 14 340 21 000 + S0 a 1974. Källa: Resources for Freedom, The Presidenfs Materials Policy C0mmissi0n.juni 1952 samt US Bureau of Mines: Commodity Data Summaries 1977 m 11.

Som framgår av tablån överensstämde det faktiska utfallet realtivt väl vad gäller prognosen för USA. För västvärlden i övrigt innebar prognoserna emellertid en kraftig underskattning av behoven. Trots den låga tillväxtprognosen för flusspat borde 1952 års prognosmakare ha hyst vissa bekymmer för försörjningsmöjligheterna för detta mineral under perioden fram till 1975. De brytvärda lluortillgångarna uppskattades då till ca 6 milj ton F och kunde täcka det förväntade ackumulerade behovet till endast 70 %. i Verkligheten överträffade emellertid på tillgångssidan med god marginal förväntningarna. 1 dag uppskattas de brytvärda lluortillgångarna till ca 35 milj ton F, en llerdubbling i förhållande till 1952 års uppskattning trots de mycket

stora uttagen under den mellanliggande perioden. Återigen befinner vi oss

emellertid i motsvarande situation som prognosmakarna från år 1952: den förväntade ackumulerade efterfrågan på lluor under den närmaste tjugofemårsperioden överstiger väsentligt de beräknade fluortillgångarna i flusspat.

Internationell översikt 61

Histarien kommer kanske att upprepa sig med upptäckt av nya högvärdiga flusspattillgångar. Sker inte detta så ordnar sig försörjningen - som vi pekat på i avsni:t 4.5.2 - förmodligen ändå. Förbrukningsökningen blir sannolikt inte så kraftig som förväntat och biproduktfluor från fosforsyraframställning står beredd att träda in så snart de miljömässiga kraven eller ekonomiska incitamenten finns. De här exemplen har vi velat redovisa för att illustrera de stora osäkerhetsmarginalerna i tillgängliga prognoser. Att utifrån detta dra slutsatsen att dessa prognoser över huvud inte bör få vara utgångspunkt för framåtriktade bedömningar är självfallet fel. Lika litet bör de emellertid okritiskt få ha ett avgörande inflytande på analyserna. Om den faktiska utvecklingen skulle innebära att försörjningen med vissa mineral verkligen blir problematisk så kan man med ganska stor sannolikhet anta att de tekniska möjligheterna i flertalet fall finns att anpassa sig till alternativa produkter (jfr avsnitt 4.6). Kostnaderna för denna anpassning varierar från fall till fall. När det gäller industrimineralen kan vi konstatera att det framför allt är växtnäringsämnena (fosfor, kalium m fl) som definitivt

saknar substitut. Övriga mineral kan mer eller mindre lätt substitueras och

högre priser kommer vid behov att leda till substitution eller ökade ansträngningar att finna acceptabla ersättningsmaterial.

4.5.4 Ett Iângsiktsperspektiv

Vi har i det föregående diskuterat tillgångssituationen för industrimineralen utifrån frågeställningen: finns det någon risk för långsiktig resursknapphet? Med något eller ett par undantag är svaret: nej sannolikt inte. Inte ens med dagens högst ofullständiga kännedom om de globala industrimineraltillgångarna finns anledning till oro och än mindre anledning till oro finns med tanke på att stora områden av världen ännu inte undersökts med avseende på förekomster av industrimineral. Behovet av dessa mineral genereras av - av stålverk, kemisk induindustrialiseringen uppbyggnaden pappersbruk, stri etc - och samhällsbyggandet i övrigt. Man letar naturligen inte efter hjälpråvarorna för denna utvecklingsprocess förrän behoven gör sig påminda. I stället för att ställa frågan om det finns risk för resursknapphet skulle vi kanske i stället fråga: finns det möjlighet att utnyttja de normalt rikligt 1 Denna grova förenkling förekommande industrimineralen av forsörjningsforutsättmera aktivt för att därigenom minska värt behov av råvaror ningarna får naturligtvis som relativt sett är mera knappa eller eljest har en inte skymma det faktum problematisk försörjning? Frågeställningen är motiverad också därför att vi i att världen för sin försörjen situation - med tilltagande knapphet på den mest knappa råvaran energi ning med vissa industrikan tvingas använda mera energisnåla material. Det går att med förhållan- mineral också i fortsättningen sannolikt kommer

devis låg energiinsats framställa material på basis av industrimineral med t ex

att vara starkt beroende hög tryck- och brotthållfasthet och stor värmetålighet som tänkbart kan av ett fåtal leverantörsersätta mera energiintensiva metaller. länder(t ex för asbest. Frågan om samhällets anpassning till de rikligt förekommande och kaliumsalter, fosforråvaråvarorna berörs bl a i bilaga 1, Teknologiprognos avseende ror. rutil, zirkon, litium energisnåla och borater). I detta förindustrimineral.

vissa hållande ligger självfallet

Motsvarande resonemang - i ett mycket långsiktigt perspektiv - förs i en en ökad risk för störningartikel benämnd ”The Age of Substitutability or What do we do when the ar i försörjningen.

62 Internationell översikt

mercury runs out?“. Författarna till denna artikel är präglade av optimism i sina bedömningar om mänklighetens förutsättningar att överleva i en framtid av knapphet på många av de resurser som vi nu tär på i en accelererad takt, förutsatt att energi finns tillgängligt. Lösningen ligger i en fortgående anpassning till de råvaror som finns i praktiskt taget outtömliga mängder. Dessa råvaror representeras i många fall av det som vi i dagsläget kallar j industrimineralråvaror- kalksten, sand/sandsten, vatten. luft, gips, koksalt, l i leror m fl. Författarna anför bl a:

“Två skiljaktiga uppfattningar står emot varandra när det gäller den mycket långsiktiga framtiden för människan. Katastrofmakarna tror att jordens tillgångar snart är uttömda och att detta kommer att leda till samhällets totala sammanbrott. “Riklighetsanhängama hävdar att de flesta väsentliga råvaror finns i outtömliga mängder och att samhället, allt eftersom det tömmer tillgångarna på en råvara, anpassar sig till mera låghaltiga, outtömliga substitut. Till slut nås det stadium då samhället helt lever på förnyelsebara råvaror och på de grundämnen som är praktiskt taget outtömliga, som tex järn och aluminium. Enligt detta betraktelsesätt inrättar sig samhället till ett stadigvarande tillstånd av substitution och återvinning”. Detta samhälle kallas av författarna för “substitutionsåldern. Det är den tredje fasen i en fortgående process med uttömning av tillgångar och substitution. Fas 1 innebär en fortsättning av våra nuvarande förbrukningsmönster med avseende på ickeförnyelsebara råvaror; detta tillstånd varar i åtminstone 30 till 50 år till. l fas 2 är samhället fortfarande beroende av reducerat kol och väte i naturlig form - dvs kol -, oljan och naturgasen har praktiskt taget tagit slut, människan börjar gå över från att N till att i större utsträckning utnyttja legerat stål, « använda en del icke-järnmetaller aluminium, magnesium och titan. Fas 2 varari kanske flera hundra år. l fas 3 slutligen, l

substitutionsåldern, finns inga fossila bränslen kvar och samhället baserar sig nästan i

l uteslutande på material som är praktiskt taget obegränsade.

Författarna tror inte att levnadsförhållandena för människan i fas 3 kommer att vara 1

i

så mycket annorlunda än de nu är. Vi har de fysiska möjligheterna att leva i utan att drastiskt förändra vår sociala och ekonomiska struktur. l substitutionsåldern

Men för att förhindra sådana vittgående förändringar måste det till en insikt och i *

planering av hittills oprövad omfattning.

l

För att konkretisera sitt resonemang om råvarornas tillräcklighet har författarna räknat fram den kemiska sammansättningen på en molekyl av vad de kallar Deman-

i

dite, den genomsnittliga icke-förnyelsebara råvara som människan idag använder. l i (tabell 4.4). De har därvid utgått från alla grundämnen som utvinns från jordskorpan, havet och luften. Förnyelsebara råvaror, jordbruksprodukter, trä och vatten har exkluderats. De har sedan jämfört denna genomsnittliga råvara med den genomsnitt- , liga sammansättningen av jordskorpan, havsvatten och luft och finner att de flesta av de mineraliska råmaterial som i dag dominerar förbrukningen är representerade i j jordskorpan, vatten och luft i rikliga mängder. Merparten av de mest använda g 11-1 E Goeuer och Alvin grundämnena i Demandite plus några andra finns dessutom i nästan outtömliga M Weinberg: The age of mängderi olika naturliga koncentrationer. (Det är naturligtvis dessa koncentrationer vi SubSlitUlabiUW Of What i fortsättningen måste utnyttja för vår försörjning. Det torde knappast bli ekonomiskt/ d° We d° Whe” mer jordskorpa. Vår anm).

th? miljömässigt möjligt att utvinna mineral ur “genomsnittlig”

Cury m5 outn? Fmedrag Av de l3 mest använda grundämnena är det bara utvinningsbart kolväte och fosfor inför the United Kingsom inte är praktiskt taget outtömliga. Detta leder författarna till följande slutsats: med dom Science Policy F0_ - kan två viktiga undantag - fosfor och energialstrande fossila bränslen, dvs kolväte undaüon Fifth interna_ samhället fortleva med förhållandevis begränsad försämring av sin levnadsstandard på “Om” symposium --A outtömliga eller näst intill outtömliga råvaror. Ett sådant samhälle skulle i stor strategy for Resourcesñ Eindhoven, Holland. 18 utsträckning vara baserat på glas, plast. trä, cement,järn, aluminium och magnesium. sept. 1975. Frågan om detta samhälle kommer att likna det vi nu lever i beror på hur mycket vi kan

Internationell översikt 63 Tabell 4.4 DemanditeWI - den genomsnittliga sammansättningen i viktprocent av den icke förnyelsebara råvara som människan förbrukade 1968

mangan, barium, krom, fluor, titan, nickel, argon, tenn, bor, brom och zirkon)

a Exkl sekundärmetall. b Syre, inkl syre i kvarts (SiO2)och kalksten(CaCO3) utgör 15,6 % av ”Demandite och 58,8 % av jordskorpans översta kilometer.

producera av den knappaste råvaran - energi - och hur mycket energi kommer att kosta, både i pengar räknat och miljömässigt. Oxiderat kol (t ex i kalksten)0ch väteü vatten)är rikligt förekommande. Utvinningsbart kolväte. CHX Förekommer emellertid bara i en halt av 25-30 miljondelar i jordskorpans översta kilometer. Eftersom utvinningsbart kolväte svarar för 67 % av Demandite“ för världen totalt och för hela 80 96 av USA:s “Demandite är det detta kolväte som är den i särklass knappaste råvaran. Energi kan emellertid reducera koldioxid (C02) och vatten (H20) till kolväte (CHX). Den primära råvaruknappheten gäller alltså reducerat kolväte eller dess motsvarighet: energi. För de s k livsuppehållande grundämnena finns inga substitut. De viktigaste av dessa livsuppehällande grundämnen är väte. syre, kol och kväve. Därefter kommer kalcium. fosfor. klor. kalium, svavel, natrium och magnesium som bygger upp knappt

f

l % av levande varelser. Härtill kommer ca 13 spårämnen som ingår i obetydliga, men

E

oumbärliga mängder. Hit hör bl a kisel. vanadin. krom, mangamjärn. koppar. zink. kobolt. bor m ll. Av de kvantitativt viktigaste icke-substituerbara näringsämnena är det barafosfor i som inte ingår bland de outtömliga råvarorna. Det framhålls att kostnaderna för . jordbruket kan bli intolerabelt höga om samhället långsiktigt måste lita till den l z genomsnittliga fosforhalten i jordskorpan för sin försörjning. Författarna påpekar samtidigt att tillgångarna av högvärdiga fosforkoncentrationer är stora. De hypotetiska tillgångarna. om än ofullständigt kända, antas dessutom vara mycket stora (men väsentligt mindre än två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena. kväve och kalium). H G Wells hävdade för några år sedan att mänskligheten så småningom skulle bli tvungen att recirkulera ben för fosforgödslingsändamål. Det är en synpunkt som författarna till den här artikeln inte anser sig kunna motsäga. Vissa av spårämnena för jordbruket utgör också ett undantag från “regeln” om wåvarornas tillräcklighent ex koppar, kobolt och zink. Dessa kan under ganska lång tid framöver tillföras från oorganiska råvarukällor. På mycket lång sikt kan det emellertid bli nödvändigt att tillföra dem genom att fullständigt recirkulera jordbruks- och djuravfall.

64 Internationell översikt

Som ett konkret exempel för att illustrera möjligheterna att ersätta vissa metaller med andra material skall i korthet nämnas något om keramerna. Keramer(keramiska materiallär en beteckning för föremål av Oorganisk, icke metallisk karaktär framställda av oorganiska ämnen som formas vid vanlig temperatur och som därefter bränns vid högre temperaturer. l modern tid omfattar de keramiska produkterna oxider och karbider av ett stort antal grundämnen som hämtas även ur andra råvaror än de traditionella lerorna. Ett exempel på en mycket temperaturtålig och stark keram är kiselnitrid baserad på kvarts och kväve varav jordskorpan och luften innehåller outtömliga mängder. Den här typen av keram antas kunna vidareutvecklas till ett acceptabelt substitut till vissa metallegeringar (som t ex nickel-kromkobolt) med mera problematiska försörjningsförutsättningar. Kiselnitriden har lika hög hållfasthet som de bästa legerade stålen vid mycket hög temperatur, ca l 500°C mot ca 900°C för de bästa stålen. Den är vidare

Tabell 4.5 De två största tillgångsliindernas andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral

Andel av Land bytvärda tillgångar 96

Mycket hög koncentration (mer än 65 %) Fosforråvaror 76 Marocko. Spanska Sahara Kaliumsalter 70 Canada. DDR Asbest* 75 Canada. planekonomierna Bor* 77 Turkiet. USA Vermikulit (endast marknadsekonomier) 92 USA. Rep Sydafrika Litium 80 USA. Sovjetunionen + Kina Rutil 88 Brasilien. lndien Perlit* 89 Sovjetunionen. USA Bladglimmer” 93 Indien. Rep Madagaskar Malen glimmer” 72 Indien. USA/Rep Madagaskar Fältspat/ 89 USA. planekonomierna Hög koncentration (50-65 %) llmenit 60 Indien. Canada Sillimanitmineral 65 USA. planekonomierna Magnesit 60 Kina. Sovjetunionen Talkmineral* (inkl pyrofyllit) 64 USA, Japan Gipssten 64 Europa (ej spec). Canada Zirkon 60 Australien. USA Måttlig koncentration (3549 %) Baryt 41 USA, Kina Svavel 50 Mellanöstern. Canada Låg koncentration (mindre än 35 %) Flusspat 33 Mexico. Rep Sydafrika

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975. Commodity Data Summaries 1976 (markerat med*) samt Commodity Statements (markerat med **).

sou 1977:75 Internationell översikt 65

extremt tålig mot termiska chocker, är relativt seg och har stor hårdhet. En gasturbin av kiselnitrid som arbetar vid denna högre temperatur är mycket lätt. har mycket få delar och ger halva bränsleförbrukningen jämfört med bästa bensinmotor idag. Dessutom blir avgaserna rena och produktionskostnaderna låga. Möjliga användningsområden för kiselnitrid är bl a i gasturbiner, bilmotorer, kullager, kiselnitridblad for kraftverksturbiner, värmeväxlare i industriella processer m m. Aluminiumoxid är ett annat intressant keramiskt material med extremt stor hårdhet, mer än l0 gånger så stor som stål. Det börjar användas för skärande bearbetning som ett komplement till hårdmetall och snabbstål, och medger ännu högre avverkningstakt än de bästa hårdmetallkvaliteterna. Aluminiumoxiden har också föreslagits som behållare för utbrända kärnbränsleelement. Glaskeramer är en grupp keramer med lägre kvalitetskrav än högtemperaturkeramerna. Glaskeramerna diskuteras bl a för värmeväxlare för de motorer vars turbiner skall göras i kiselnitrid och som substitut till koppartråd. Råvarorna för glaskeramer är desamma som för glasindustrin, dvs kvarts och fáltspat samt magnesiummineral. Ett eventuellt genombrott i större skala för keramerna är svårt att närmare förutsäga men många anser att det är fråga om ”när” snarare än ”huruvida”.

4.5.5 Koncenrrarionen av brytvärda industrimmera/tillgångar

De brytvärda tillgångarna av kvalificerade industrimineral är i flera fall starkt koncentrerade till ett fåtal länder. Det framgår av tabell 4.5 som visar hur stor andel de två största tillgångsländerna har. Eftersom USA och planekonomierna - i realiteten närmast Sovjetunionen - ofta dominerar redovisas i tabell 4.6 fördelningen på de två största tillgångsländerna exklusive dessa. Fosforråvaror, glimmer, rutil och ilmenit, svavel, gipssten, kaliumsalt, asbest, borater, vermikulit, zirkon, ilmenit och flusspat är de viktigaste exemplen på kvalificerade mineral med betydande koncentration av de brytvärda tillgångarna i länder utanför USA och planekonomierna. Det kan noteras att Canada, Australien, Indien och republiken Sydafrika återfinns bland de stora tillgångsländerna i åtskilliga fall.

4.5.6 Tillgångar-nas priskänslighet

I det här avsnittet redovisas hur kvantiteten brytvärda industrimineraltillgångar förändras vid högre realpriser. Analysen bygger på uppskattningar gjorda av US Bureau of Mines 1973. Det måste återigen understrykas att uppgifterna i många fall måste betraktas som grova uppskattningar. De mått på tillgångarnas priskänslighet som här räknats fram på basis av US Bureau of Mines underlag torde dock i varje fall ge en förhållandevis bra bild av de relativa skillnaderna mellan olika industrimineral.

66 Internationell översikt

Tabell 4.6 Procentuell andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral för de tvâ största tillgångsländerna exkl USA och planekonomierna

Mineral Andel av de Land brytvärda tillgångarna. 96

Bladglimmer 93 lndien, rep Madagaskar Rutil 88 Brasilien. lndien Fosforråvaror 76 Marocko. Spanska Sahara Malen glimmer” 72 lndien, rep Madagaskar Gipssten 64 Europa (ej spec), Canada Kaliumsalter* Canada. Förbundsrepubliken 61 Tyskland llmenit 60 lndien. Canada Svavel 51 Mellanöstern, Canada Asbest* 49 Canada, rep Sydafrika Bor 48 Turkiet, Argentina Vermikulit 39 Rep Sydafrika Flusspat 33 Mexiko, rep Sydafrika Zirkon 32 Australien Talkmineral*(inlpyrofyllit) Japan. Finland/Frankrike/ltali- 28 en Litium 26 Afrika. Canada Sillimanitmineral* 10 Australien, lndien/Sydafrika Baryt Förbundsrepubliken Tyskland, 8 lrland Perlit 6 Grekland, Japan/Nya Zeeland Magnesit 5 Australien, Indien

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975. Commodity Data Summaries 1976 (markerat med *) samt Commodity Statements (markerat med **).

Tabell 4.7 nedan sammanfattar resultatet i en jämförande analys av industrimineraltillgångarnas priskänslighet. Som låg priskänslighet har betecknats en ökning av de brytvärda tillgångarna som är mindre än 1De antagna realprisökprisökningen eller upp till 1 1/2 gång så stor som denna, såsom reguljär, hög ningarna är olika för olika resp mycket hög en förändring som är upp till tre, sex resp mer än sex gånger mineral och spänner mellan +8 - +233 96 i förhål- så stor som prisökningen. lande till 1972 års priser. Som framgår av tabellen har US Bureau of Mines normalt använt sig av två alternativa prisnivåer i sin analysl. Priskänsligheten äri flera fall olika vid de 2 l förutsättningen för två alternativen. analysen ligger en till- Det är viktigt att understryka att priselasticiteten inte alltid är konstant. En lämpning av dagens teknik för utvinning av mi- ökning av de brytvärda tillgångarna med tex 100 % vid en prisökning på neralen. Tekniken kan 50 % (priselasticitet = 2) betyder inte självklart att en prisökning med 10 % naturligtvis förändras så ökar tillgångarna med 20 %. De mått på tillgångarnas känslighet för prisföratt i nuläget icke brytändringar som räknats fram bör därför egentligen bara relateras till precis de värda tillgångar blir brytvärda utan prisökning. prisförändringar som grundat analysen. Dessa siffror har sitt intresse därför Vidare kan inte uteslutas att de kan tas som ett mått på de framtida realprisförändringar som är att nya fyndigheter på- for att få fram ett ökat utbud om efterfrågan så nödvändiga på marknaden träffas av samma brytmotiverar? Det är rimligt att anta att de i många fall utgör tröskelvärden som värdhetsklass som de måste nå för att man ekonomiskt skall kunna utnyttja mera som nu klassificeras som priserna brytvärda. lågvärdiga eller av andra skäl mera svårexploaterade fyndigheter.

Internationell översikt

Tabell 4.7 Industrlmineraltillgångarnas relativa prlskänsllghet (priselasticitet) uttryckt som förhållandet mellan ökningen av de brytvärda tillgångarna och en given prlsökning

Läs Reguljär Hög Mycket hög

0,1-1,5 l,6-3,0 3,1-6,0 6,0 Asbest Fluor Fosf0r(l) Sillimanitmineral Zirkon (l) Bor Zirkon (2) Fältspat Vermikulit Barium llmenit (2) Diatomit Gipssten llmenit (l) Grañt (2) Perlit Magnesium Bladglimmer Talk Svavel (Da Kalium Malen glimmer Gralit (l) Svavel (2) Fosfor (2) a svavel utvunnet som natursvavel eller ur svavelkis och motsvarande. Avsiktligt Siffrorna inom parentes syftar på de två alternativa prisnivåer som legat till grund for tillgångsuppskattningarna. Saknas sifferangivelse ligger priskänsligheten i de bägge alternativen inom samma intervall. Källa: US Bureau of Mines: Commodity Statements, mineralöversikter fárdigställda 1973-1974. De här uppskattningarna är alltså av ett tidigare datum än de som legat till grund for analysen i avsnitt 4.5.2. Vi har emellertid inte tillgång till senare analyser av tillgångarnas priskänslighet.

Den slutsats som kan dras av materialet (varvid hänsyn också tagits till uppgifterna i avsnitt 4.5.2 om de brytvärda tillgångarnas livslängd) är att några mera betydande realprisökningar, här definierat som en ökning större än 25 % , inte är att förutse för flertalet mineral under i varje fall det närmaste halvseklet av den anledningen att _farrigare fyndigheter mäste utnyttjas. Till undantagen hör asbest och möjligen gralit (osäkert underlag), baryt, bladglimmer (osäkert underlag), gipssten och fluor (förutsatt att inte biproduktfluor tas fram i kraftigt ökande omfattning).

4.6 Möjligheter till substitution inom industrimineralsektorn

Många industrimineral möter konkurrens från andra mineral inom den ickemetalliska sektorn och utbytbarheten dem emellan är relativt stor (primär substitution). Talk som fyllmedel kan tex ersättas av kaolin, krita, bariumsulfat m fl. Magnesit kan i eldfasta produkter substitueras med dolomit. I några fall konkurrerar syntetiskt framställda mineral med de naturliga, t ex syntetisk industridiamant, syntetiskt kväve, syntetisk korund m ll. Många i. mineral kan vidare ersättas genom övergång till produkter baserade på andra ll i råmaterial som t ex metaller, plast och trä, eller genom ändrade produktionsi processer (sekundär substitution). Glas och porslin tillverkade på basis av i i kvartssand. kalksten, kvarts, fältspat m m kan sålunda ersättas av plast-. e l pappers- och plåtprodukter. Kalkstensbaserad cement kan ersättas med stål, ii Det behov av svavel aluminium, trä, tegel, plast och andra byggnadsmaterial. l som finns när man gör fosforsyra av fosforrâvarori den s k våta tillverkningsprocessen bortfaller om man i stället framställer fosforsyran genom elektrougnsmetod.

68 Internationell översikt

Graden av substituerbarhet är svår att mäta av många skäl. En alternativ råvara kan vara tekniskt acceptabel men inte bra; den kan vara ekonomiskt oacceptabel och/eller sakna förutsättningar för en betryggande försörjning; den kan vara användbar först efter betydande och tidskrävande omställningar i produktionsprocessen. l den sammanfattande bedömning av substitutionsmöjligheterna inom industrimineralsektorn,graderade enligt skalan l-3, som redovisas i tabell 4.8 har inte de här faktorerna kunnat vägas in. De har olika tyngd i varje enskilt fall och för varje enskilt substitut och omöjliggör alla försök till överskådlig Analysen grundar sig i stället på den substitution som är presentation. tekniskt möjlig, dvs ger ett tekniskt acceptabelt resultat. Som framgår av tabellen är flertalet studerade industrimineral lätta eller relativt lätta att substituera i de flesta av sina användningar. Det gäller framför allt de mineral som i den inledande presentationen betecknades som fysikaliska industrimineral - konstruktionsmaterial, filler - och pigmentmineral, processhjälpmedel av skilda slag m fl. Det är naturligt att det förhåller sig så eftersom man i dessa användningar söker en viss egenskap, förmågan att utföra en viss funktion. Den förmågan är sällan begränsad till ett enda mineral eller en enda produkt. De kemikaliska industrimineralen, hos vilka man söker ett visst grun- j dämne eller en viss kemisk sammansättning, är inte lika lätta att substituera. Å De grundämnen som söks kan i vissa fall över huvud taget inte ersättas. * Däremot kan andra mineral. som innehåller dessa grundämnen, vara substitut till det mineral som i nuläget är viktigast. Följande exempel belyser

detta. i

Kalium och fosfor är nödvändiga näringsämnen för all växtlighet och kan | inte ersättas. Ioch med att återforseln av dessa ämnen till jordarna på naturlig väg inte är tillräcklig för att kompensera det uttag människan gör via intensiv odling måste tillskott ske genom gödsling. I dag bryts kaliumsalter och råfosfat/apatit för framställning av kali- och fosforhaltiga gödselmedel. Det i finns emellertid andra mineral som innehåller fosfor och kalium, även om

inget av dem i nuläget är möjligt att utnyttja ekonomiskt. Fosfor och kalium j i har alltså inga substitut, men kaliumsalt och råfosfat/apatit (dock i väsentligt mindre mån) har det. i Det förhåller sig på samma sätt med de flesta av de industrimineral på vilka modern kemikalieindustri grundar sig. Natrium, klor, svavel och kalcium är i denna industri. traditionella svavelkällor

i

oumbärliga byggstenar Koksalt, och kalksten kan i princip ersättas av andra råvaror som innehåller dessa i ämnen. För att i dessa fall markera råvarans (grundämnets) betydelse och l icke-substituerbarhet har de i tabell 4.8 upptagits med grundämnet som beteckning (fosfor, kalium, etc). medan den viktigaste råvarukällan i dagsläget redovisas inom parentes. Vid sidan av fosfor, kalium, kväve, kalcium och svavel har bor och litium i tabellen markerats som mycket svårsubstituerbara. Bor kan inte ersättas i värmebeständigt glas, vissa specialglas och glasull/glasfiber. Litium har inga 2 substitut inom medicin och kärnkraft. ; i Asbest är något av ett gränsfall mellan grupp 2 och 3. De hälsorisker som är förknippade med asbest har lett till intensifierade försök att finna ersättningsmaterial och goda resultat har nåtts på flera punkter. I asbestcement används

Internationell översikt 69

Tabell 4.8 Möjligheter till substitution för enskilda industrimineral. (x) markerar gränsfall

l 2 3 Lätt, eller rela- Möjlig, men svår, Omöjlig eller syntivt lätt, att att substituera i nerligen svår att substituera i fler- många/vissa an- substituera i viktalet användningar vändningar tiga användningar. Möjlig i andra

Asbest X Baryt x Bauxit (icke-metallisk användning) x Bentonit x Bor (borater) X Diamant (industri) x Dolomit x Flusspat x Fosforuåfosfat/apatit) X Fältspat x Gipssten x Graftt x llmenit x Glimmer(blad) x Glimmer (rest) x Kalcium (kalksten) X Kalium (kaliumsalter) X Kaolin x (x) Natrium och klor (koksalt) x Litium X Magnesit x Olivin x Perlit x Rutil x (X) Sillimanitmineral x Svavel X Talk x Vermikulit x Wollastonit x Zirkon x

sålunda nu i växande utsträckning alkalieresistenta glasfibrer. l brand- och värmeisolerande produkter kan i viss utsträckning aluminiumsilikater, kalciumsilikater, mineralull, glasfiber, aromatisk polyamidfilter samt glimmer-, vermikulit- och zirkonproduktersubstituera asbest. l vissa friktionsmaterial 5_ kopplingsbelägg etc - uppges emellertid substitution vara svår och i vissa å isoleringsanvändningar, där mycket höga temperaturer och tryck förekomi mer, är det inte heller lätt att finna acceptabla substitut. En mera detaljerad genomgång av substitutionsmöjligheterna inom industrimineralsektorn finns i tabellbilagan, bilaga B4.8. Flera olika faktorer kan föranleda substitution. Nya eller förbättrade material med speciella egenskaper kommer ständigt fram och tar över marknadsandelar från redan etablerade produkter. Miljövårdskrav kan tvinga fram en övergång till alternativa produkter. Den relativa prisutvecklingen för konkurrerande material har självfallet stor betydelse. Resultatet av en sådan förändring är emellertid i många fall svårt att värdera. Konsumenternas

70 Internationell översikt

reaktion får förutsättas bygga på en bedömning av vilka effekter ett ändrat

materialval får på hela produktionskedjan fram till den färdiga produkten pa

plats i användningen. Den vägen kan vara lång och innebära att en rad hänsynstaganden inverkar på produktvalet förutom relativa priser. Genomslaget av ändrade priser kan också ta lång tid därför att konsumenterna är trögrörliga i sin anpassning av både tekniska och psykologiska skäl. På längre sikt är det emellertid rimligt att räkna med att marknaden fungerar enligt “den ekonomiska modellen” - ett väsentligt höjt pris på ett mineral relativt konkurrerande material på grund av begränsad tillgång, höjda energi- och miljövårdskostnader eller andra faktorer leder till en successiv övergång från denna knappare och dyrare produkt till andra råvaror eller annan teknik. Substitutionsmöjligheterna är som framgår av tabell B4.8i regel goda.

Internationell översikt 71

Tabellbilaga

Tabell B 4:1 Den globala mineralproduktionens värde 1973

lcke metalliska mineral (kvalificerade industrimineral) 7 150 4 Summa 159 200 100 Källa: Annales des Mines, dec 1975. Tabell B 4:2 Global volymtillväxt inom mineralsektorn 1950-1973 och 1968-1973. Procent per år

Källa: Annales des Mines, dec 1975. TabellB4z3 Världens produktion av kvalificerade industrimineral 1973 (värde) fördelad på geografiska områden. Procent

4 Varav USA 20 96. b Totalt värde 6 998 milj dollar (exkl zirkon, ilmenit och rutil). Källa: Annales des Mines, dec 1975.

72 Internationell översikt

Tabell 34:4 Värdet av den globala kvalificerade industrimineralproduktionen 1973

Milj dollar % av industrimineralproduktionens värde i

a Exkl konstruktionsmalerial såsom sand. sten, grus, byggnadssten, Ieror, gips, kalksten (även för kvalificerad användning), perlit, vermikulit, kvartssand m m. Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Internationell översikt 73

Tabell B 4:5 Världsproduktionen av vissa industrimineral 1950, 1968 och 1973 (kvantitet). Tusen ton

Mineral 1950 1968 1973 Ökningi % per år

1968- 1950- 1973 1973

Koksalt 48 000 127 151 3,5 5,1 600 700 Fosforrâvaror (P2O5) ca 7 300 27 300 32 200 3,4 6,6 Svavel (elementärt svavel) 5 800 18 500 31 600 11,3 7,6 4 600 15 600 21 600 Ka1iumsa1ter(s0m KZO) 6,7 7,0

Källa: Annales des Mines, dec 1975. Anm: Siffror inom parentes är uppskattade.

74 Internationell översikt sou 397775 TabellB4:6 Världsproduktionens länderkoncentration 1973 för kvalificerade industrimineral

Kyanit, andalusit och sillimanit (4 -

Magnesit (17 länder)

Baryt (33 länder)

a Siffran inom parentes anger antalet länder med produktionsvärden överstigande

$100 000 1973. i

i b Bladglimmer och malen glimmer.

Källa: Annales des Mines, dec 1975.

1 Tabell B 4:7 Procentuell fördelning av det globala produktlonsvärdet för kvaliñce-

Kyanit

Talk 55 13 26 100 å Baryt Gralit 14 50 36 100

Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Internationell översikt 75

Tabell B4:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut

Asbest Asbestcementprodukter Alkalieresistenta glasñbrer Friktionsmaterial Svårt att substituera. Ev jämpulver och kolñbermaterial Isoleringsmaterial Aluminium- och kalciumsilikater, mineralull, glasñber, aromatisk polyamidñlter, glimmer-, vermikulit- och zirkonprodukter. Svårt att ersätta järnfattig asbest av “spinning grade” Baryt Borrvätskor Järnmalm, celestit, syntetiska produkter (Fer-O-Bar) Pigment Titandioxid Bentonit Gjuterier (bindemedel lör Naturligt lerbunden sand. Keformsand) miskt bunden sand Kulsinter Cement, kalk,jämsulfat Borrvätskor OIjebaserade borrvätskor Borater Högtemperatur- och spe- lnga substitut cialglas. glasñber Glasñber och glasull Svårt att substituera Tvål-och tvättmedel Natriumkarbonat (soda) Bauxit (icke- Eldfasta produkter Sillimanitmaterial, eldfast lera metallisk användning) Cement Aluminiumhaltiga leror Kemikalier (för vattenre- Aluminiumhaltiga leror ning) Diatomit Filtrermedel Perlit, asbest, kvartssand Fyllmedel Talk, kvartsmjöl. glimmer, lera, perlit, vermikulit, krita, kalkstensmjöl Eldfasta isolerprodukter Vermikulit, asbest. perlit, mineralull Flusspat Flussmedel vid ståltill- Kan åtminstone partiellt substiverkning tueras med borater. bauxit, olivin, manganmalm, ilmenit Flussmedel vid glastill- Litium verkning Svetselektroder Svårt att substituera Aerosols Kväve Kylmedel Kväve. litiumbromid, litiumklorid Aluminiumtillverkning Delvis: litiumfluorid (minskar fluorátgången). Sekundärt substitut: nya icke fluorkrävande metoder för aluminiumframställning. Uranhexafluorid lnga substitut Fosfor Växtnäringsämne lnga Tvättmedel Citrater, NTA, zeoliter. Sekundära substitut: soda, tvål. Fältspat Glas och keramik Nefelinsyenit, aplit, talk, slagg. Sekundära substitut: plast, plåt, papper. Gipssten Cement lnga tillfredsställande substitut. Möjliga dock: kalciumklorid,

76 Internationell översikt SOU Il977:75

Tabell 84:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut

socker och andra organiska substanser. Sekundära substitut: Stål, trä, plast, aluminium. Gipsskivor Kalk- och cementbaserade produkter. Sekundära substitut: Trä, aluminium. glas, organiska libermaterial. Glimmer (blad Produkter baserade på restglimglimmer) mer. Aluminium, bentonit, glas, polystyren, kvarts, talk, tellon. nylon. Gralit Järn- och stålindustri Petroleumkoks, använda kolelektroder Gjuterier Olivin, zirkon, kvartsmjöl, syntetisk gralit. Smörjmedel Molybdendisulñd, talk, glimmer. Bromsband Molybdendisullid Eldfasta produkter Silicider, borider. nitrider m ll högeldfasta produkter. lndustridiamant Slipmedel Bornitrid. syntetisk korund, kiselkarbid. granat, naturlig korund, Smaragd, syntetisk industridiamant Kalcium (kalk Cement Wollastonit, glimmer. gips sten) Alkalireagent i vissa ke- Natrium-, magnesium- och kalimiska och industriella an- umlöreningar vändningar Växtnäringsämne Inga. Alternativ kalciumkälla bl a dolomit Jordförbättring, miljövård Dolomit. olivin, slagger Kalium (kalium Växtnäringsämne lnga. Alternativ kaliumkälla bl a salter) kalifaltspat, kaliglimmer, kalileptil Kemikalier l vissa användningar natriumeller litiumkemikalier Kaolin Fyllmedel Talk, krita, fällt bariumsulfat, silikater, titandioxid, gips Bestrykningsmedel Krita, plastpigment. fällt bariumsulfat, talk Eldfasta produkter Bauxit, sillmanitmineral, eldfast lera Porslin Inga substitut till vitbrännande kaolinlera Koksalt: klor Blekmedel för tex pap- Inga direkta substitut. Sekundärt persmassa substitut: syrgasblekning Plaster (t ex PVC) Sekundärt substitut: icke-klorbaserade plaster Vattenrening Brom,jod Processhjälpmedel lör Sekundärt substitut: direkta framställning avt ex tetra- framställningsmetoder som inte ethylbly använder sig av klor väghållning Kalciumklorid, aluminiumklorid Generellt lngen alternativ klorkälla utom

Internationell översikt 77

Tabell B4:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut

möjligen kaliumklorid (kaliumsalt) nalriunz Natriumbaserade kemika- lnga direkta substitut. Alternativ Iier natriumkälla bl a naturligt natriumkarbonat och natriumsulfat och möjligen natronfaltspat Kväve Växtnäringsämne lnga direkta substitut. Bakteriell kväveñxering direkt på jordarna potentiellt möjlig. Explosiva varor Sekundärt substitut: explosiva varor som inte innehåller kväve. Litium Värme- och chockresis- Svårt att substituera tent keramik Keramik och glas (fluss- Natrium- och kaliumhaltiga medel) flussmedel, llusspat Smörjmedel Barium-. kalcium- eller strontiumföreningar Medicin lnga substitut Kärnkraft lnga substitut Vätebärare Kalciumhydrid Batterier (primära) Zink-, aluminium-, kadmium eller kvicksilveranoder Batterier (sekundära) Anoder av natrium, ev även av järn, zink och aluminium Magnesit Eldfasta produkter Dolomit, kromit. zirkon. al-oxid, bauxit m fl Olivin Gjuterisand Kvartssand. zirkon. kromit Perlit Lättballast Exfolierad vermikulit, pimpsten. expanderad lera. skiffer och slagg lsoleringsmaterial Mineralull. diatomit. skumplast. asbest Filtrering Diatomit, kvartssand, organiska libermaterial Filler Talk, kvartsmjöl, lera. diatomit, krita, kalkstensmjöl Sillimanitmineral Eldfasta produkter Syntetisk mullit baserad på baux- (kyanit etc) it, kaolin och andra leror samt kvartssand. Under vissa förutsättningar: zirkon, magnesit. kromit. kiselkarbid Kakel Talk, wollastonit Svavel Flertalet kemikalier lnga direkta substitut Fosforsyraframställning Saltsyra, klorvätesyra. Sekundärt substitut: framställning av fosforsyra via elektrougnsmetoden Titandioxid Sekundärt substitut: framställning via kloridprocessen i stället för sulfatprocessen Betning av järn och stål Klorvätesyra Talk Filler Kaolin, krita, diatomit, gips, leror Keramik Fältspat, wollastonit. leror Elektroporslin Steatit (blocktalk) kan ersättas av talk bunden med magnesiumoxyklorid och av fosfatbunden eller hetpressad syntetisk glimmer.

78 Internationell översikt SOU l977z75

Tabell 34:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut

Talkmineralen är dock relativt svåra att ersätta. Titanråvaror: i/menit Pigment Primärt: rutil. sekundärt: zinkoxid, talk, leror, aluminiumoxid. kvarts (samtliga dock tekniskt och/eller ekonomiskt sämre alternativ) rutil Pigment Primärt: ilmenit, sorel slag och syntetisk rutil. l övrigt se ovan Svetselektroder I vissa fall inget substitut. I vissa ilmenit, sorel slag. titandioxid, natrium- och kaliumsilikater. kalksten, flusspat Vermikulit Lättballast Perlit, expanderad lera, skiffer, slagg. pimpsten Isolering Mineralull, skumplast. asbest, diatomit Jordbruk Torv, perlit, sågspån Zirkon Gjuterisand Kromit och vissa aluminiumsilikater. Kvartssand.

Eldfasta produkter Magnesium, dolomit, kromit, al-

oxider Keramik (glasyrer och Titanoxid. tennoxid emaljer)

Anm. Förteckningen ger några viktiga exempel på substitut men kan inte betraktas som uttömmande.

5 av industrimineral

Sveriges förbrukning

I det här kapitlet presenteras de viktigaste av de sektorer inom svensk industri som baserar sin tillverkning på industrimineral och produkter baserade på industrimineral eller eljest är starkt beroende av dem som hjälpmedel i tillverkningsprocessen. De olika mineralens funktion beskrivs kort. Vidare redovisas uppgifter om förbrukad kvantitet och råvarukostnad 1974 samt denna kostnads andel av branschens totala råvarukostnader och saluvärde? Den inhemska försörjningsgraden för resp mineral anges. Vi har försökt att så långt möjligt direkt relatera denna till berörd bransch. De skilda kvalitetskraven kan nämligen innebära att en viss sektor är helt beroende av importerad råvara fastän landets självförsörjningsgrad för mineralet kan vara relativt hög totalt sett. Även självförsörjningsgraden för mellanprodukter anges. Det bör observeras att råvaran för många mellanprodukter med hög inhemsk behovstäckning helt eller delvis importeras. Detta markeras i tabellerna genom parentestecken. Uppgifterna om förbrukade kvantiteter och inköpsvärden har normalt hämtats ur den officiella industristatistiken. Vissa mängduppgifter härrör

i

från privata källor. I de fall värdeuppgifter saknas har dessa beräknats efter det genomsnittliga importvärdet eller, för den inhemska produktionen, saluvärdet för det aktuella året.

i

Det bör tillfogas att redovisningen inte ger en fullständig bild av i branschernas Det kan finnas produktanvänd-

i

industrimineralförbrukning. ningar som inte är redovisade i statistiken eller som vi eljest saknar

i

i kännedom om. Vidare måste understrykas att uppgifterna i många fall på

l grund av det ofullständiga statistiska underlaget bygger på ungefärliga uppskattningar. Tyngdpunkten i framställningen ligger på s k kvalificerade industriminel Dessa uppgifter är hämral. Förbrukningen av övriga mineral,t ex ballastmaterial,behandlas summatade ur SOS Industri del riskt. l. Det bör noteras att dubbelräkning ibland förekommer därför att vissa produkter efter ett

5.1 Sammanfattning

första förädlingsled går som insatsvaror för vidare förädling inom en och I en jämförelse bransch för bransch är byggnads- och anläggningsverksamsamma bransch. Det het, cellulosa- och pappersindustri, kemikalie- och gödselmedelsindustri påverkar både uppgifsamt metallurgisk industri inkl kulsinterverk och gjuterier de fyra helt terna om råvarukostnaför industrimineral och produkter der och saluvärde.

dominerande användningssektorerna

80 Sveriges/förbrukning av industrimineral

baserade på industrimineral. Uppskattade värden på förbrukningen I974 inom de viktigaste branscherna framgår av tabell 5:1, kolumn 1. Ensummering av uppgifterna i denna kolumn skulle ge en felaktig bild av värdet av landets industrimineralförbrukning. Det beror på att en del industrimineralbaserade produkter som tillverkas inom landet går som insatsvara till andra branscher och därför dubbelräknas. Det gäller framförallt i kemikalier och eldfasta produkter. Siffrorna får inte heller ses som ett mått på värdet av mineralförbrukningen (råvaruvärdet) eftersom mellanprodukter med ett ofta högt förädlingsvärde är medtagna. 1 tabell 5:1, kolumn 2, redovisas därför också en uppskattning av industrimineralförbrukningen med hänsyn tagen till dessa två faktorer. Enligt denna uppskattning kan det sammanlagda värdet av industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) inom de viktigaste användningssektorerna i Sverige beräknas till ca 1,9 miljarder kronor 1974, varav knappt hälften för kvalificerad industriell användning. Cellulosa- och pappersindustrin, gödselmedelsindustrin och den metallurgiska sektorn svarar för tillsammans ca 75% av förbrukningen exkl ballastanvändning. Till det ovan redovisade kommer förbrukningen inom en rad andra branschert ex gummiindustri, plastindustri, tvättmedels- och toalettmedelsindustri, verkstadsindustri m fl. Det skulle emellertid föra för långt att här gå in i detalj i dessa sektorers mineralförbrukning.

l Tabell 5:1 Förbrukningen av industrimineral och vissa mellanprodukter 1974 inom de viktigaste användningssektorerna. Milj kronor

Användningssektor Bruttoför- Nettoför- Procent exkl brukning” brukningb ballastl (uppskattat) användning

l

Ballastanvändning ca 1 000 1 000

i

Cellulosa- och pappersindustri 588 225 26 Järn-, stål- och metallverk (inkl

U Mellanprodukterna är upptagna till sitt fulla inköpsvärde. Vissa industrimineral är inkluderade både som råvara och mellanprodukt. bSiffrorna avser det uppskattade värdet av industrimineralförbrukningen i råvaruform. Omräkning till râvaruvärde har alltså gjorts för mellanprodukterna. Vidare har den del av kemikalieindustrins och den eldfasta industrins råvaruförbrukning enligt kol 1 som används för tillverkning av insatsvaror till massa- och pappersindustrin, gödselmedelsindustrin och den metallurgiska industrin inte tagits med i siffrorna för de förra branschernas förbrukning. Uppgifterna i kol. 2 får ses som grova skattningar.

Sveriges _förbrukning av industriminera/ 81

5.2 Kemikalie- och gödselmedelsindustrin

Så gott som alla de viktiga industrimineralen används inom Oorganisk kemisk industri och gödselmedelsindustri. Några av dem - koksalt, svavel, fosfor- - i industrin. råvaror och kalksten utgör hörnstenarna Också den organiska kemiska industrin är beroende av industrimineral eftersom den använder oorganiska kemikalier baserade på industrimineral som insatsvaror i sina processer eller produkter. Figur 5:1-3 redovisar översiktligt det svenska produktions- och konsumtionsmönstret För

svavelsyrabaserad produktion fosforbaserad produktion av gödselmedel produktion ur koksalt av klor och alkali inkl löljdtillverkningar.

De produktgrupper som upptas i figur 5.1-3 representerar de viktigaste grenarna av den svenska oorganiska kemikalieindustrin (inkl gödselmedelstillverkning). Produktionen av tunga oorganiska kemikalier är i hög grad hemmamarknadsorienterad med jordbruket och cellulosaindustrin som kvantitetsmässigt helt dominerande lörbrukare. Den svenska fbrbruknings- och forsörjningsbilden avseende industrimineral inom den oorganiska kemiska industrin resp gödselmedelsindustrin redovisas översiktligt i avsnitt 5.2.1 och 5.2.2.

Figur 5:1 Svavelsyrabaserad produktion. i

l 4 cellulosaindustri NATRIUMSULFAT -

i

natriumklorid----› SALTSYRA stâlbetning mm.

fosforrávaror M A KALCIUMKLORID_ ...› dammbindning › f\ 3 DIKALCIUMFOSFAT kalk H minerawoder I

l mineralfoder

l

{MONOKALCIUMFOSFA_Tl-›

natriumhydroxid I h ID

i

___3_. NATRIUMFOSFATER tvättmedel,

mineralfoder

FOSFORSYRA * gödselmedel . ______.______.-a* FLUOROKISELSYRA al-fluorid

GWS byggmaterial

l

_--| | SVAVELSYRA I gödselmedel, | stálbetning mm. l ----?› ALUMINIUMSULFAT pappersindustrl f. j vattenrening bauxn m m svavelkis-_-› SVAVELDIOXID - cellulosaindustri /svavel

82 Sveriges _ förbrukning av industrimineral

svavelsyra

-T oUPERFOSFAT

PK

ammoniak--__á, ammoniumnitrat fosforrávaror FOSFORSYRA L. NP NPK

i ^-

TRIPPELSUPERFOSFAT f

ä ammoniak-J NpK K = ka rum |salpetersyra _

_Ãñ h-á] S - svavel

NP + KS

Figur5:2 Fosjorbaserad produktion av gödsø/Inede/

AMMONiAK gödselmedell kväve-:u VÄTE PEROXID cellulosaindustri VÄTGAS ånggenerering

jämskrot JÄRNKLOR|D

:lektronikindustri m

natrium- .. ;dorid stâlbetning m. m.

F-HSALTSYRAP

- IJ (

(koksalt) | KLOR k cellulosaindustri

cellulosaindustri borrâvara- tvättmedel NATmUM cellulosaoch _ HYDROXlD kemisk industri kvarts NATRlUMSILIKATE-R tvättmedel m. m.

Figur 5:3 Produktion ur koksalt av klor och alkali inkl .löljdlil/verkningar. Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor: Kemiska processindustrier i Sverige 1975-1985.

5. 2. 1 Kemikalieindusrri

Râvaruförbrukning

Förbrukningen av viktigare industrimineralråvaror och mellanprodukter 1974 inom svensk kemikalieindustri, i huvudsak Oorganisk kemisk industri, framgår av tabell 5:2. Det sammanlagda inköpsvärdet för upptagna råvaror och mellanprodukter, ca 250 milj kronor, representerade 23 % av den oorganiska kemiska industrins saluvärde 1974. Uppgift om branschens totala råvarukostnader finns inte tillgängliga. Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellanprodukternas värde kan industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) upp-

Sveriges förbrukning av industrimineral 83

Tabell 5:2 Kemikalieindustrins förbrukning av vissa industrimineralråvaror och mellanprodukter 1974 Tusen ton lnköpsvärde lnhemsk lör- Milj kronor sörjning Råvaror

Me/Ianprodukrer

a Uppskattat värde. Källa: SOS Industri 1974 samt privat källa.

skattas till ca 220 milj kronor. Merparten av den oorganiska kemikalieindustrins produkter används som insatsvara iefterföljande produktionsled, främst inom cellulosa- och pappersindustrin och gödselmedelsindustrin. Om förbrukningen av råvaror för framställning av kemikalier till dessa två branscher frånräknas, kvarstår en industrimineralförbrukning (râvaruvärdet) inom kemikalieindustrin på ca 110 milj kronor. Uppskattningsvis 50 % härav avsåg tillverkning på export.

R âvaruförsörjning

Landets råvarubehov avseende de inom kemikalieindustrin använda industrimineralen tillgodoses med inhemsk råvara endast vad gäller svavelkis (till övervägande del) och kalksten/kalk. Basråvarorna koksalt, fosforråvaror, kaliumsalter, bauxit och borater importeras i sin helhet. Detsamma gäller mellanprodukterna aluminiumhydroxid och soda. lnhemsk produktion av natriumhydroxid (baserad på importerat koksalt) täcker i princip större delen av landets behov men i detta fall kan det möjligen röra sig om importerad vara (importen av natriumhydroxid uppgick 1974 till 58 000 ton).

5. 2. 2 Gödselmedelsindusrri

R âvaru/örbrukning

Växtnäringsämnen tillförs jordarna genom gödsling för att kompensera den förlust som sker genom växternas näringsuttag och för att höja jordarnas

84 Sveriges _förbrukning av industrimineral

Tabell 5:3 Den svenska gödselmedelsindustrins förbrukning av industrimineralråvaror och mellanprodukter 1974

Tusen ton lnköpsvärde lnhemsk lör- Milj kronor sörjning

es z

Råvaror Fosforråvaror 447,9 120.1 0 Kaliumsalter

Mellanprødukrer

a Uppskattat värde. Källa: SOS Industri 1974 samt SCB kvartals- och l-*agerstatistiken.

avkastningsförmåga och grödornas kvalitet. Dessa näringsämnen indelas i tre huvudkategorier 1) primära ämnen (kväve. fosfor, kalium) 2) sekundära ämnen (kalcium, magnesium, svavel) 3) mikro- eller spårämnen (bor,järn, mangan, koppar, zink, molybden, klor m fl).

Gödselmedelsindustrin baserar sin tillverkning på främst ,f0s/brrâvaror, ka/iumsalrer samt kväve i form av ammoniak och salpetersyra (kväve behandlas dock inte här). Dessutom förbrukas stora mängder svavelsyra som i processen (för att överföra fosforråvaror till superfosfat och hjälpmedel

fosforsyra). Övriga ovan nämnda ämnen tillförs genom bl a kalksten, g

dolomit, magnesiumsulfat, natriumtetraborat och kalciumklorid. Den sammanlagda produktionen av gödselmedel i Sverige (exkl thomasfosfat) uppgick 1974 till ca 1,4 milj ton med ett saluvärde av ca 665 milj kr. För framställning av denna kvantitet gödselmedel förbrukades de mängder industrimineral eller produkter baserade på industrimineral (kväveprodukter ej inkluderade) som framgår av tabell 5:3. Dessa råvaror svarade 1974 för närmare 65 % av gödselmedelsindustrins totala råvarukostnad och för ca 40 % av dess saluvärde. Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellanprodukternas värde kan förbrukningen av industrimineral (råvaruvärdet) 4 inom gödselmedelsindustrin beräknas till ca 220 milj kronor.

Sveriges förbrukning av industrimineral 85

Råvarzçförsörjning

Gödselmedelsindustrin baserar sin tillverkning i allt väsentligt på importerade industrimineral. Det gäller fosforråvaror, kaliumsalter, borråvara och magnesiumsulfat samt, indirekt, fosforsyra och kalciumklorid (klordelen). . l Behovet av kalksten (helt) och talk (till övervägande del) tillgodoses med s ä inhemsk råvara. Produktionen av fosforsyra är baserad på importerad råvara ik medan tillverkningen av svavelsyra till övervägande del baseras på svensk svavelkis och av kalciumklorid delvis på svensk råvara (kalksten).

5.3 Cellulosa- och pappersindustri

5.3. l lndustrimineralensfunktion

Cellulosa- och pappersindustrin är värdemässigt den efter byggnads- och anläggningsverksamheten största förbrukaren i landet av industrimineral och produkter baserade på dessa. Förbrukningen sker dels i form av processhjälpmedel vid framställningen av massa och papper (främst i kokvätskan för upplösning av träfibrerna samt för blekning), dels i form av tillsatsmedel för att ge papperet eller massan vissa egenskaper eller visst utseende. l det följande redovisas kort de viktigaste industrimineralråvarornas användning inom massa- och pappersindustri.

Sulfitmassa

Kokvätskan vid framställning av sulfitmassa är i huvudsak baserad på svavel och magnesium. i vissa fall på natrium eller kalcium. De råvaror som erfordras för beredning av kokvätskan är svavel eller svavelkis för svaveldioxidberedning, alternativt färdigberedd flytande svaveldioxid. Dessutom erfordras magnesium (i form av magnesiumoxid eller magnesiumsulfat), natrium (i form av natriumhydroxid eller natriumsulfat) eller kalcium (i form av kalksten) beroende på vilket bisulfit som processen grundar sig på. Vad gäller svavelråvaran har utvecklingen kännetecknats av en trend från elementärt svavel till svavelkis och slutligen övergång till färdigberedd flytande svaveldioxid. Det viktigaste som hänt är emellertid att allt mindre svavel förbrukas för varje ton massa som produceras. Detta beror främst på ökad återvinning och har framtvingats av skärpta miljövårdskrav.

S alfa rmassa

Sulfatkokvätskan är alkalisk till skillnad från den sura sulfitkokvätskan. Den är baserad på främst natriumsulfat som täckningskemikalie. Den specifika Sullitmassan svarar för av natriumsulfat en mindre del (ca 15 96 förbrukningen har på grund av ökad återvinning genomgått 1976) av den totala kapasamma utveckling som sulfitprocessens svavel. citeten för massatillverk- Kalksten används som täckningskemikalie i den slutna kalkkrets där bränd ning och en ytterligare kalk återvinns (det sker genom s k mesaombränning). minskning är lörutsedd.

86 Sveriges förbrukning av industrimineral

Blekning För blekning av pappersmassa används klor, klordioxid, natriumhydroxid och syrgas. Användningen av klor som blekmedel dominerar i dagsläget. Av tekniska skäl och miljöhänsyn ökar emellertid användningen av klordioxid på kloranvändningens bekostnad liksom blekning med syrgas. Klar erhålles normalt från de i anslutning till cellulosaindustrin belägna klor-alkalifabrikerna som baserar sin tillverkning på koksalt. Som råvara för klordioxid används inom massaindustrin narriumk/orar, som också har sitt ursprung i koksalt. Narriumhydrøxid - framställd som samprodukt till klor vid elektrolys av koksalt - används vid blekningen tillsammans med klor, klordioxid eller syrgas for uttvättning av reaktionsprodukter.

A vh arrsning i pappersmassan vid massans förädling till För hög hartshalt ger problem papper. Talk, som absorberar hartsen och hindrar den från att klumpa ihop sig, är ett av de medel som används för avhartsning av massan.

Tillsatsmedel vid pappersri/Iverkning För att ge papperet de önskade egenskaperna tillsätts vissa ämnen såsom betmedel, fyllmedel, bestrykningsmedel och färgämnen. Som betmedel används aluminiumsulfar. Tillsatsen av detta ämne underlättar limningen och fárgningen. (Limningen har till uppgift att göra papperet ogenomträngligt for bläck eller tryckfärger. Dessutom får papperet genom limningen även andra egenskaper såsom motståndskraft mot vatten och större fasthet). Fyllmedlen har till uppgift att ge papperet större glans, större vithet och större opacitet (ogenomskinlighet). De kan också tillsättas for att delvis ersätta pappersmassa. Som fyllmedel används främst kaolin. Talk och krita används också men i betydligt mindre kvantiteter. Bestrykningsmedel används för vissa s k bestrukna papperskvaliteter, bl a finpapper och kartong, for att ge papperet bättre tryckegenskaper. I Sverige används vanligen kaolin. Mindre mängder krita och aluminiumhydroxid 5 används också. i Som vitt fárgpigment används framför allt tizanpigment.

5.3.2 Râvarujörbrukning

Svensk massa- och pappersindustris förbrukning 1974 av viktigare industrimineralråvaror och mellanprodukter framgår av tabell 5:4. Det sammanlagda inköpsvärdet for dessa råvaror och halvfabrikat, knappt 590 milj kr, utgjorde ca 8 % av branschens totala råvarukostnad och 3,4 % av dess saluvärde 1974. Mellanprodukterna, som är värdemässigt helt dominerande, baseras på relativt billiga råvaror (bl a koksalt och svavelråvaror; jfr avsnitt 5.2.1 kemikalieindustri). Uttryckt i råvaruvärde kan cellulosa- och pappersindustrins industrimineralförbrukning uppskattas till ca 225 milj kronor 1974.

Sveriges förbrukning av industrimineral 87

Tabell 5:4 Förbrukning av industrimineralråvaror och mellanprodukter inom svensk massa- och pappersindustri 1974 Tusen ton lnköpsvärde lnhemsk lör- Milj kr sörjning Råvaror

Me/lanprødtzkler

Källa: SOS industri 1974, SCB:s kvartals- och lagerstatistik samt privata källor.

5.3.3 R âvaru/örsödning

På råvarusidan tillgodoses behovet av kalksten och svavelkis samt krita helt eller till stor del med inhemsk vara medan kaolin och talk importeras liksom större delen av det elementära svavlet. Den inhemska behovstäckningen är i och för sig stor for många av mellanprodukterna -t ex klor/natriumhydroxid, aluminiumsulfat, klorater m 11 - men tillverkningen bygger på imponerad råvara. Råvaran För kalk och svavelsyra (i huvudsak) är dock inhemsk. Titanpigment och magnesiumråvaror imponeras i sin helhet.

5.4 Järn-, stål-, metallverk och gjuteriindustrin

5.4. 1 lndusrrimineralens _ funktion

Den moderna tekniken För framställning av järn, stål, aluminium och andra metaller är i väsentliga avseenden beroende av industrimineral som hjälpmedel i processerna. Industrimineralanvändningen inom metallurgisk industri kan lämpligen indelas i Följande huvudgrupper:

88 Sveriges förbrukning av industrimineral

Funküon Använda råvaror

slaggbildare Kalksten och kalk (renar metallsmältan från föroreningar Dolomit såsom svavel, fosfor, bly, zink m m) Olivin Bauxit Kvartssand Flussmedel Flusspat (sänker slaggbildarens smältpunkt) Colemanit (Kalciumborat) Hjälpråvaror för kulsintertillverkning Bentonit (bindemedel för kulorna, hållfasthetsreg- Kalk, cement lerare) Järnsulfat Kvartsit och kvartssand Hjälpråvaror vid aluminiumframställ- Naturlig och syntetisk kryolit ning Aluminiumfluorid Flusspat Eldfasta murstenar och massor Magnesit, dolomit, kromit, kvarts, kvartsit, bauxit, kaolin, sillimanitmineral, zirkon, olivin, kol, grañt, kiselkarbid Ytbehandling av metaller Fluorvätesyra, svavelsyra, saltsyra, salpetersyra

Ett tjugotal industrimineral spelar en viktig roll inom gjureriindusrrin. Sand och leror av olika typer är de viktigaste. De används vid tillverkning av de formar i vilka den smälta metallen gjuts. Tidigare användes naturligt

lerbunden sand. men denna har i stor utsträckning ersatts av ren kvartssand l

l med en tillsatt bentonit, som bindemedel. Denna syntetiskt l lera, vanligen bunden

lerbundna formsand har i sin tur delvis börjat ersättas av kemiskt l

sand med natriumsilikater (vattenglas), hartser, organiska estrar m m som

bindemedel. l

lerbunden 95 % l

Kvartssand och naturligt sand svarar för uppskattningsvis av behovet av form- och kärnsand. Speciellt inom stålgjuterierna. där processtemperaturerna är mycket höga, används emellertid också andra typer av kvalitetssand, främst zirkon-, kromit- och olivinsand. Miljövårdskrav och ekonomiska skäl gör att formsanden i allt större utsträckning âteranvänds i gjuterierna. ,i En rad olika industrimineral används som eldfast lärg- och bestrykningsmedel (s k black). Denna påförs gjutformens yta for att förhindra att metallen j penetrerar formen och i syfte att ge det färdiga gjutgodset en slät och fm yta. Grañt, zirkon, magnesit, kromit, olivin, kvarts, chamotte och talk m fl material används i detta syfte. Kalksten, kalk och flusspat används inom gjuterierna på samma sätt som vid järn- och stålframställning, dvs som slaggbildare och flussmedel. Grañt, naturlig eller konstgjord, tillsätts metallsmältan som kolhaltshöjare. Vermikulit, diatomit och perlit används som värmeisolerande material.

5.4.2 Râvaruförbrukning Förbrukningen av industrimineral i den metallurgiska industrin (inkl kulsinterverken) framgår av tabell 5:5.

Sveriges förbrukning av indusrrimineral 89

Tabell 5:5 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror och mellanprodukter vid järn-, stål- och metallverk 1974

Kvantitet lnköpsvärde lnhemsk för- Tusen ton Milj kr sörjning %

Slaggbildare och _llussmerlel Kalksten och kalk uttryckt

KuIsin/ring

k AIunziniumIi//verkning Fluorider. fluorsilikater 4,2 6,0 0 YIbehand/ing av :neta/ler

i

Summa 10,0 1 Eld/usla »uns/enar och massor

E

g Dolomitstenar 13,9 22,2

Bränd dolomit 25,1 5,7 E

i Summa 227,0 1 å lnköpsvärde totalt ca 326

a värden resp kvantiteter Uppskattade b Avser totala Försörjningen med kvanssand för kvalificerade ändamål. Källa: SOS Industri 1974 samt privata källor.

90 Sveriges förbrukning av industrimineral SOU l977:75

Några exempel på industrimineralförbrukning inom gjuteriindustrin lämnas i tabell 5:6. Den sammanlagda kostnaden för råvaror och produkter i tabell 5:5 och 5:6,

knappt 360 milj kronor, utgjorde drygt 4 % av järn-, stål- och metallverkens l

råvarukostnader 1974. Eftersom större delen av förbrukningen hänför sig till bör siffran närmast i järn- och stålframställning relateras till järn-, stål- och ferrolegeringsverkens totala råvarukostnader och ökar då till 7,4 %. Motsvarande siffror för andelen av saluvärdet var ca 2 resp 3 %. Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellanprodukternas värde kan industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) beräknas till ca 180 milj kronor.

5.4.3 Râvaru/örsödning Behovet av kalksten, cement, dolomit och kvartshaltigt material for de metallurgiska processerna och giuterisektorn tillgodoses helt eller till övervägande del med inhemska råvaror. Betr sektorn eldfasta produkter, som är den värdemässigt tyngsta posten. gör statistiska oklarheter att försörjningsbilden inte klart kan utläsas. Vi hänvisar betr försörjningsstrukturen for eldfasta produkter till avsnitt 5.9 i det följande som i detalj redovisar den totala tillforseln 1974 och dess ursprung.

Övriga i tabellerna upptagna råvaror och produkter importeras eller har sitt

ursprung i importerad vara med undantag av svavelsyra (till övervägande del). l l 5.5 Glasindustri

l

5.5.1 Industrimineralensfunktion

Glasmdustrm baserar sin tillverkning nastan helt på industrimineral. De ; viktigaste är kvartssand, natriumkarbonat (soda) och kalksten eller dolomit,

Tabell 5:6 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror- och produkter inom svensk giuteriindustrl 1974 l

Kvantitet Värde lnhemsk för- f Tusen ton Milj kr sörjning %

i

a Uppskattade värden. b Avser totala forsörjningen till landet med kvartssand for kvalificerade ändamål. Källa: Privata källor samt Svenska Gjuteriföreningen.

Sveriges förbrukning av industrimineral 91

men även natriumsulfat, tältspat, nefelinsyenit, borater och kaliumkarbonat förbrukas i relativt stora mängder. Kvarts är den egentliga glasbildande beståndsdelen i glasmassan medan övriga råmaterial har till syfte att sänka glasmassans smälttemperatur och göra den mera lättflytande, att ge det färdiga glaset vissa egenskaper som t ex låg värmeutvidgningskoeflicient, motståndskraft mot kemiska angrepp osv. att ta bort föroreningar i smältan eller ge glaset viss färg. En kort redovisning av de viktigaste industrimineralbaserade råmaterialen och dessas funktion vid glastillverkningen lämnas i det följande.

Kvarts Kvarts är den egentliga glasbildande substansen. Ingår i råvaran i varierande mängder från 50-80 % av massans vikt. Natriumkarbonat Ingår i vanliga hushållsglas (dricksglas, assietter osv) och (soda) fonsterglas. Sodan fungerar som llussmedel (ger lägre smälttemperatur) och minskar viskositeten hos glasmassan. Ingår med 10-20 % i råmassan. Kaliumkarbonat Ersätter eller kompletterar soda. Ger större klarhet, hårdhet och (pottaska) högre glans och används därför i finare glasvaror. Flusspat Flussmedel. Används också för att göra glas ogenomskinligt (s k opalglas). Kalksten (och do- Gör glaset glansigt och gör det motståndskraftigt mot inverkan lomit) av kemikalier. Dolomit används i vissa fall för att ge glaset viss magnesiahalt. vilket ytterligare ökar dess motståndskraft mot kemiska angrepp. lngår med ca 10 96 i vanligt glas. Natriumsulfat Motverkar skumbildning. (glaubersalt) Fältspat, nefelin- Höjer aluminiumhalten i glasmassan. Används bl a för förpacksyenit och andra ningsglas. Ökar glasets styrka, seghet och livslängd. Fältspat och aluminiumhaltiga nefelinsyenit ger förutom aluminium också ett tillskott av tillsatser kvarts, kalium och natrium till smältan. Borax och andra Ingår i mindre mängder i glasmassa för förpackningsglas och borföreningar hushållsglas och i större mängder (10-25 96 uttryckt som boroxid) i borosilikatglas (värmehärdigt glas). Ger glaset styrka och motståndkraft mot snabba temperaturlörändringar.

Utöver ovan redovisade råvaror används vissa andra som faller utanför den egentliga industrimineralsektorn, t ex blymönja (blyoxid) som används i kristallglas samt reningsmedel (arsenik och salpeter) för att befria glassmältan från gasblåsor.

5.5. 2 Râvaru/örbrukning

Svensk glas- och glasvaruindustri förbrukade år 1974 industrimineralråvaror och mellanprodukter med ett sammanlagt inköpsvärde på knappt 50 milj kr (tabell 5:7)

92 Sveriges _lörbrukning av industriminera/ SOU |977:75

Tabell 5:7 Förbrukning av vissa industrimineral och mellanprodukter inom svensk glas- och glasvaruindustri 1974 Kvantitet lnköpsvärde lnhemsk för- Ton Tkr sörjning

l

Råvaror

Mel/anprozltlklel

Källa: SOS Industri 1974 med korrigerad uppgift avseende kvartssand.

Dessa råvaror svarade För ca 35 96 av glasindustrins råvarukostnader 1974 och för knappt 8 % av dess saluvärde. Värdet av industrimineralForbrukningen i råvaruform kan beräknas till ca 30 milj kronor.

5.5.3 Râvaruförsöüning Inhemska råvaror täcker behovet av Fáltspat och ca 2/3 av behovet av kvartssand. Den svenska sanden är ofta uppblandad med olika föroreningar,

i

t ex jämFororeningar som gör att glaset Fárgas. Denna sand används därför till Färgat glas, tex buteljglas, medan glassand För tillverkning av ofärgat glas Genom tillkomsten 1976 av ny planglastillverkning inom måste importeras. landet är den inhemska behovstäckningen med avseende på kvartssand nu lägre, uppskattningsvis 40 %. lnhemsk tillverkning av natriumväsentligt

sulfat Förekommer baserad på bl a importerat koksalt. Övriga råvaror

importeras i sin helhet. Kvalitetskraven på kalksten och dolomit är höga och tillFredsställs För närvarande inte av de i Sverige producerade kvaliteterna.

5.5.4 Glasull och glasfiber l korthet skall också nämnas något om råvarorna För glasull- och glasñberframställning. Basråvarorna är desamma som för glastillverkning dvs sand, natriumkarbonat, kalksten/dolomit, som förbrukas i en kvantitet av ca 60 000-65 000 ton (sand). 15 000-20 000 ton (kalksten och dolomit) och 15 000-20000 ton (soda). Härtill kommer en Förbrukning av bl a borater (10 000-15 000 ton)och kaolin (ca 7 000 ton). Det sammanlagda inköpsvärdet För dessa råvaror och mellanprodukter kan beräknas till ca 20 milj kronor

S veriges _förbrukning av industrimineral 93

(1974 års priser) eller ca 15 milj kronor uttryckt som råvara. inhemska råvaror täcker behovet av sand, kalksten och dolomit medan borater, kaolin och natriumkarbonat importeras.

5.6 Porslins- och lergodsindustri

5.6. l lndustrimineralens funktion

Tillverkningen inom porslins- och lergodsindustrin omfattar främst sanitetsporslin, hushålls- och prydnadsporslin, elektroporslin samt keramiska plattor for golv-, vägg- och fasadbeklädnad. Valet av råvaror i tillverkningen är beroende av vilken huvudtyp av keramisk produkt som skall framställas och vilka egenskaper den färdiga varan skall ha. Huvudbeståndsdelen bland råvarorna vid all keramisk

tillverkning är lera. Övriga beståndsdelar av betydelse är fáltspat, kvarts eller

llinta samt, för benporslin, benaska. Fältspat och kvarts ökar formbarheten hos massan, underlättar bränningen och förbättrar utseendet. Tabell 5:8 ger exempel på råvarusammansättningen for olika produkter inom sektorn hushållsporslin. Ytterligare några industrimineral kommer till användning vid porslinsoch lergodstillverkningen. Gips används till formar, talk som Smörjmedel till formarna, som beståndsdel i elektroporslin och även som tillsats till porslinsmassa för att fungera som flussmedel. Även liriummineral har denna funktion. l glasyrer och emaljer används borsmältør, zirkonsilikat, praseodym (sällsynta jordartsmetaller) m m. Vattenglas minskar viskositeten (graden av trögflytenhet) hos porslinsmassan.

5.6.2 Râvaruförbrukning Råvaruförbrukningen inom svensk porslins- och lergodsindustri år 1974 framgår av tabell 5:9. Det sammanlagda inköpsvärdet för dessa råvaror, ca 14 milj kronor, motsvarade drygt 3 % av porslins- och lergodsindustrins Saluvärde 1974 och ca 15 % av dess råvarukostnadeH. Det kan tilläggas att importen av frittor, emalj- och glasyrmassor och liknande, for vilka förbrukningsuppgifter inte föreligger, år 1974 uppgick till drygt 17 milj kronor. En stor del härav förbrukas sannolikt inom porslins- och lergodsindustrin. 1 Saluvärde och råvarukostnader var sannolikt Tabell 5:8 Ungefárlig sammansättning av vissa råvaror i flintgods. fältspat- och något högre än angivet. benporslin i % Viss tillverkning av porslin- och lergods, främst

Fältspat Benaska - - 40 ningen kan dock inte utläsas.

94 Sveriges _lörbrukning av industrimineral

Tabell 5:9 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror inom porslins- och lergodsindustrin 1974

Kvantitet lnköpsvärde inhemsk för Ton Tkr sörjning %

i

Llppskattade värden.

Källa: SOS Industri 1974 samt privata källor.

5.6.3 Râvaru/örsödning

Porslins- och Iergodsindustrins råvarubehov tillgodoses helt eller så gott som helt med inhemsk råvara vad gäller ,skifferleron kvarts, iältspat, kalksten och dolomit. Kaolin importeras däremot i sin helhet. Merparten av de leror som finns inom landet gör skärven eller brun, medan de importerade

_grå

kvalitetema är vitbrännande. Likaså importeras merparten andra eldfasta leror samt all talk, bauxit, gips, llinta, Iitiummineral och krommalm.

5.7 Färgindustri

5.7.1 Industrimineralensfunktion

De flesta färger är sammansatta av bindemedel, lösningsmedel och pigment. Utöver dessa tre komponenter brukar också tillsättas vissa material som ger färgen särskilda egenskaper alltefter den förutsedda användningen. Till denna grupp material hänförs bl a s k fyllnadsmedel (utdrygare. liller), m m. Industrimineral har inom lärgindustrin sin viktigaste användning som pigment och jjI/lmedel.

Pigmenr Inom pigmentområdet blir gränsen mellan industrimineralen och de metalliska mineralen flytande. Titanpigment och dess råvaror ilmenit och rutil brukar traditionellt hänföras till industrimineralsektorn medan de övriga

Sveriges _förbrukning av industrimineral 95

pigmenten inom gruppen utgår från egentliga metallmineral. Det helt dominerande vita pigmentet i dagsläget är ritanpigment som successivt undanträngt sina främsta konkurrenter litopon, zinkoxid och vita blypigment. Nedgången i zinkoxid- och litoponförbrukning har främst berott på att titanpigment i flertalet användningar har bättre egenskaper. Blypigmentets minskade användning beror även på förbud eller begränsningar som införts från miljösynpunkt. De icke-vita fárgpigmenten omfattar ett stort antal metalliska Föreningar baserade på bla järn, bly. krom, kadmium, kvicksilver, zink. nickel, strontium och molybden. De hälsorisker som är förknippade med flera av dessa,t ex bly, kadmium och kvicksilver. har under senare år medfört restriktioner av varierande hårdhetsgrad och lett till omfattande forskningsarbete för att finna substitut. Detta gäller bl a blymönja, som används som korrosionsskyddspigment i färger. Zinkfosfat är ett av de substitut som utvecklats.

F yllmedel

Inom gruppen fyllmedel återfinns en rad material som mera direkt kan hänföras till industrimineralsektorn. Flera olika fyllnadsmedel används normalt vid färgtillverkningen, vart och ett för sina speciella egenskapers skull. Syftet kan tex vara att påverka viskositet. konsistens, glans, armeringsegenskaper m m. Ofta konkurrerar flera likartade material med varandra. Några av de viktigaste fyllmedlen anges här tillsammans med kommentarer rörande deras speciella egenskaper.

Kalciumkarbonat Särskilt den naturliga formen av kalciumkarbonat har - krita. kalcit fått stor användning i enklare färger av olika slag bl a på grund av lågt pris. l fälld form, som ger betydligt finare korn, används kalciumkarbonat endast i begränsad mängd. - Kalciummagnesium Har fått mycket stor användning bla på grund av karbonat - dolomit lättheten att få kvaliteter med bestämda kornstorleksgränser. Bariumsulfatfbaryt). Naturligt bariumsulfat (tungspat, baryt) har högre blanc fixe densitet än karbonat och används i specialfärger, tex korrosionsskyddsfärger. Fällt bariumsulfat - blanc fixe - har hög vithetsgrad och används i specialfärger. Silikat - talk Talk har mycket stor användning i de flesta färgtyper. kaolin, glimmer Kaolin är ett viktigt fyllnadsmedel med laminär struktur och med vars hjälp färgens teologiska egenskaper kan påverkas. Glimmer har struktur som kaoljn och används i stor utsträckning i spackel- och grundfärger. Oxider - kisel- Naturlig kiselsyra - kvarts - har endast begränsad dioxid användning i färger bl a på grund av miljöskäl - medan fälld kiselsyra med ytterst ringa kornstorlek fått stor användning som matteringsmedel. Detsamma gäller

96 Sveriges förbrukning av industrimineral

diatomacéjord (diatomit), en naturlig kiselsyra härrörande från kiselalger. Kiseldioxiderna i fälld form liksom vissa silikat (Bentonit, Bentone) används som viskositetsreglerande medel.

5. 7.2 Râvaruförbrukning Råvaruförbrukningen inom svensk färgindustri framgår endast delvis av den officiella statistiken. Uppgifterna i tabell 5:10 är därför delvis uppskattade. Kostnaderna för dessa råvaror utgjorde ca 8 96 av fargindustrins råvarukostnader 1974 och 4 % av dess saluvärde. Beräknat efter industrimineralråvarans ungefärliga andel av mellanprodukternas värde var förbrukningen ca 20 milj kronor. Det kan tilläggas att färgindustrin 1974 dessutom förbrukade ca 3 000 ton metallbaserade pigment (zinkvittjärnoxider. blyoxider etc) med ett inköpsvärde på knappt 8 milj kronor.

5.7.3 Râvaru/örsörjning

Färgindustrins behov av egentliga industrimineralråvaror -och produkter (metalliska pigment ej inbegripet) täcks med inhemsk produktion endast med avseende på kalk och krita (till övervägande del), medan övriga produkter importeras.

Tabell 5:10 Förbrukning av industrimineralråvaror och mellanprodukter inom svensk färgindustri 1974

Kvantitet lnköps- lnhemsk för-

Diverse kemikalier m m (fosforsyra, saltsyra, salpetersyra, natriumsulfat, natnumfosfat, kalciumkarbid m 11) ca 900 1 200

Summa inköpsvärde ca 42 000 a Uppskattade kvantiteter och värden. Källa: SOS Industri 1974 samt privata källor.

av industrimineral Sveriges _lörbrukning 97

5.8 Byggnads- och anläggningsverksamhet

Sektorn byggnads- och anläggningsverksamhet är den kvantitativt och värdemässigt helt dominerande förbrukaren av industrimineral i landet. Värdet av förbrukade industrimineralråvaror torde ligga på nivån 1,1 miljarder kronor. Detta förhållande kunde i och for sig motivera en mera utförlig beskrivning av råvaruforbrukningens omfattning och inriktning. Eftersom emellertid denna rapport koncentrerar sig på industrimineral i kvalificerad industriell användning görs här endast en kort presentation.

5.8.1 Bal/ast

Ballast är en samlingsbeckning på alla de i princip icke metallbärande och hydrauliska mineral, som används inom väg- och anläggningstekniken. Dessa material kan indelas i natur- och krossmaterial. Naturmateria/är sand, grus och singel som används dels i bearbetat skick (siktning och begränsad krossning), dels i obearbetat skick. Krossmareria/ är samtliga produkter framställda av utsprängt berg. Ballastförbrukningen i Sverige omfattar ca 100 milj ton material per år med i ett saluvärde av ca 1 miljard kr. Av dessa material är ca 25 milj ton i krossmaterial och ca 75 milj ton naturmaterial. Det uppskattas att ca 70 96 av ballasten används inom vägbyggnadssektorn, varav ca 20 % till asfalt. Ca 10 % faller inom betongområdet och resterande 20 % går till övriga markarbeten. Ytterligare ca 800-900 tusen ton krossmaterial utvinns for I avsättning på export, företrädesvis for asfaltändamål.

5.8.2 Cement

Framställningen av cement kan i korthet beskrivas som en ugnsprocess där finfordelad kalksten och lermaterial i form av slam eller torrmjöl genom upphettning bringas till kalcinering och sintring till en hård, delvis glasartad substans av kalciumforeningar kallad klinker. Genom finmalning av klinkern tillsammans med ca 5 96 gipssten, som tillsätts som bindetidsreglerare, erhålles s k portlandcement. Av cement (bindemedlet) plus sand (ballastmaterialet) plus vatten erhålles betong. 1 Definitioner och uppgifter är hämtade ur

Huvudbeståndsdelen i cement är kalksten. Övriga mineral finns i normala

”Ballastmarknad och fall som insprängda lerskikt i kalkstensformationerna, men kan i vissa fall i forsörjningsproblem behöva kompletteras genom tillsatser av smärre mängder bauxit, skiffer eller Sverige av Knut Wicklera. Även sand behöver i vissa fall tillsättas for att reglera den kemiska berg, Sabema Material AB. Svenska Gruvforsammansättningen. eningen, Gruvforskning- Cementindustrins förbrukning av de viktigaste råvarorna uppgick 1974 till en, Ballastdagar 21-22 följande: jan 1975.

98 Sveriges förbrukning av indusrrimineral

Kvantitet inköpsvärde Inhemsk for- Tusen ton Milj kr sörjning %

Kalksten och märgelkalksten 6415,5 31,1 100 196,3 7,3 0 Gipssten Bauxit 24.2 1,6 0

Summa inköpsvärde 40,0

Källa: SOS Industri 1974.

lnköpsvärdet för dessa industrimineral,40 milj kronor, utgjorde merparten av branschens totala råvarukostnader 1974 och ca 9 % av dess saluvärde. - material - Bulkvarorna kalksten/kalk, lermaterial och kvartshaltigt hämtas i sin helhet inom landet, medan gipssten och bauxit importeras. Beträffande gipssten är emellertid en utveckling nu på gång som medger att j inhemskt till stor del skall kunna ersätta importerad vara. biproduktgips

5.8.3 Byggnadsregel ;

råvaran for tillverkning av byggnadstegel är lera samt Den huvudsakliga i en kvantitet av j sand. som tillsätts de fetare lerorna som s k magringsmedel ca 5-10 96.

Årsförbrukningen av lera uppgår fn till ca 1,1 milj ton, med ett uppskattat

av ca 2,2 milj kr. De svenska tegellerorna är glacialleror som inköpsvärde bildats i istidens slutskede av fint slam som isälvarna fört med sig. De är vanligen järnrika och ger ett rött tegel. Märgellera är en kalkrikare lera, som ger ett gult gods vid bränningen.

5.8.4 Lätrberong och kal/sandsten är ett konstgjort stenmaterial som är lättare än betong. Det Lätrbetong tillverkas av cement och finmald sand eller av kalk och bränd skiffer eller fmmalen sandsten. Porositeten erhålles genom tillsats av aluminiumpulver. Kalksandsten tillverkas av sand och kalk som efter blandning och pressning autoklaveras. Bränning behöver alltså inte, i likhet med andra typer av fasadtegel, ske. Det saknas i stort sett uppgifter i den officiella statistiken om råvaruforoch värde inom de här nämnda grenarna av brukningens omfattning Försörjningsmässigt är dock bilden klar. Det är här byggnadsämnesindustrin. som helt baserar sin tillverkning på inhemska råvaror fråga om industrier frånsett möjligen vissa kemikalietillsatser.

5.9 Eldfasta produkter

5.9.1 Inledning Eldfasta produkter är oumbärliga hjälpmedel i alla processer som äger rum alltifrån av vid höga temperaturer, metallurgiska processer till tillverkning

Sveriges/örbrukning av industrimineral 99 glas, cement och keramiska varor. Förbrukningen av eldfasta produkter i Sverige representerar ett betydande värde vilket framgår av följande uppgifter (milj kronor): lnhemsk produktion

Merparten av förbrukningen sker inom den metallurgiska industrin (jfr avsnitt 5.4.2). Den eldfasta infodringen i stålugnar och andra ugnar består av ett s/itfoder av eldfast sten eller massa, som muras om efter ett for varje enhet karaktäristiskt antal charger* (livslängden är starkt beroende av tillverkningsprogram och körsätt) samt ett bak/oder (säkerhetsfoder) som repareras vid behov. l en del ugnsenheter lagar man av infodringen med eldfasta massor efter varje eller ett mindre antal Charger. Avlagningen görs numera i ökad utsträckning genom att en sprutmassa, eventuellt med tillsats av vatten, sprutas på de ställen där slitaget varit stort. Den eldfasta infodringen är ofta den ”svaga länken” i processen, som tvingar verken att ta ugnsenheten ur drift för omställning. Det är därför viktigt att stålindustrin och andra industrier alltid har tillgång till de rätta eldfasta materialen. Kostnaden på grund av produktionsforluster kan vid ett oavsiktligt stillestånd många gånger överstiga infodringskostnaden för en ugn. Produktionen av eldfasta produkter är baserad på ett stort antal olika industrimineral. De först tillverkade eldfasta materialen utgick från Ieror och kvartshaltiga mineral. Allt eftersom nya processer utvecklats med nya krav på det eldfasta materialet i fråga om eldfasthet och förmåga att motstå fysikaliska och kemiska angrepp, har råmaterialgruppen utvidgats till att omfatta en rad andra råvaror. De i dag viktigaste naturliga råvarorna är mineral med hög aluminiumhalt (t ex kaolin, bauxit och kyanit), magnesiumhaltiga mineral (magnesit, dolomit, olivin), kiselhaltiga mineral samt krommalm, grafit och zirkon. Under senare år har också ett antal syntetiska material fått ökad användning. bl a havsvattenmagnesit, kiselkarbid, syntetisk korund och mullit. De eldfasta materialen produceras i form av dels murstenar och andra formade produkter (i fortsättningen betecknade stenar“), dels murbruk och cementbruk, gjut- och sprutmassa, stampmassa samt mjukblock (i det följande kallade “massor“). Eldfasta stenar och massor brukar indelas i följande huvudgrupper: l En masugn kan gå i Aloxidprodukter (baserade på aluminium) tio år mellan ommur- (baserade på aluminium) ningar medan slitfodret Chamotteprodukter i en Kaldokonverter t ex Silikaprodukter (baserade på kisel) kan ha en hållbarhet av Basiska produkter (baserade på magnesium) ned till ca femtio char- Specialprodukter ger.

100 Sveriges förbrukning av indusrrimineral SOU l977z75

lnom de olika huvudgrupperna av eldfasta material finns flera sorter baserade på olika råvaror. De är i många fall substitut till varandra men skiljer sig åt beträffande bl a eldfasthet och motståndskraft mot fysikaliska och kemiska angrepp. Valet av eldfast kvalitet är beroende av dels processens speciella krav, dels på en sammanvägning av faktorer som livslängd och kvalitet kontra kostnad. En och samma ugn är i regel infodrad med flera olika produkter beroende på att ugnens olika delar är utsatta for varierande påkänningar. Generellt kan sägas att grundprocesserna vid stålframställning är två: den sura och den basiska. l den sura är grundbeståndsdelen i slaggen kiselsyra och infodringsmaterialet måste därför vara kiselsyrarikt (silikastenar). l den basiska processen är huvudbeståndsdelen i slaggen kalk (CaO) och ugnen måste infodras med kalciummagnesium- eller magnesiumhaltigt material (basiska stenar). Ett tredje sortiment eldfasta produkter har egenskaper som kan sägas ligga mitt emellan de tidigare nämnda. De kallas neutrala (främst aloxidstenar). De utgör inga egentliga substitut till de sura eller basiska stenarna utan används framför allt som komplement i speciella delar av stålugnarna och dessutom i masugnar och vid vidarebehandling av stål. Viss flexibilitet i användningen av sura, basiska och neutrala infodringsmaterial föreligger dock i princip om avkall görs på ekonomi och kvalitetskrav. Den eldfasta sektorn är relativt svåröverskådlig bl a till följd av mångfalden produkter. Därtill kommer att den officiella svenska statistiken på området är oklar. Redovisningen av förbrukningen av industrimineralråvaror för inhemsk tillverkning av eldfasta produkter har därför i det följande kompletterats med en generell presentation av råvarubasen för eldfast tillverkning, användningsområden. substitutionsförhållanden och Sveriges försörjning i stort med eldfasta produkter. Uppgifterna i tabell 5: 11 på sid 106 är baserade på en enkätförfrågan utsänd 1976 till de viktigaste producenterna och importörerna i landet.

5.9.2 Aloxidprodukter Aloxidprodukter har en halt av aluminiumoxid på minst 45 % (aluminium min 24 %) och är baserade på aluminiumhaltiga leror som t ex kaolin och s k ”ball clay” samt mineral med mycket hög aluminiumhalt som t ex bauxit och sillimanitmineral (kyanit. andalusit och sillimanit). Ju högre aluminiumhalt hos råvaran, desto högre eldfasthet hos den färdiga produkten. Eldfasta produkter framställda på basis av konstgjord korund har den högsta aluminiumhalten av materialen inom denna grupp. De är trots ett högt pris ofta den mest ekonomiska kvaliteten för processer med extrema påfrestningar på ugnsinfodringen. Syntetisk korund framställs av kalcinerad bauxit eller av aluminiumoxid, s k Bayer-alumina. Aloxidstenar användes inom järn- och stålindustrin för infodring av bl a masugnar, torpedskänkar, vakuumavgasningsanläggningar, ljusbågsugnsvalv, skänkar och värmeugnar. De användes också i brännkammare, 1 Aluminiuminnehållet cementroterugnar, olika ugnar inom glasindustrin samt inom den petrokei kalcinerad eldfast miska industrin. bauxit är ca 48 96, kyanit etc ca 33 % och i kaolin Förbrukningen av aloxidstenar har under de senaste tjugo åren ökat på (i rent tillstånd) 21 % AI. bekostnad av chamottestenar.(se nedan). Jämfört med chamottestenar har

SOU l 977: 75 av industriminera/ 101 Sveriges _förbrukning

aloxidmaterialen högre mjukningstemperatur, bättre temperaturväxlingsbeständighet samt högre slaggresistens och nötningshållfasthet.

5.9.3 Chamorteprodukter Chamottestenar framställs av aluminiumhaltiga eldfasta leror. De enklare kvaliteterna kan vara tillverkade av en enda lerkvalitet, men vanligen blandar man relativt oplastiska, högeldfasta leror med plastiska, bindande leror (t ex kaolin och “ball clay“). l alla högvärdiga stenkvaliteter ingår chamotte, dvs i förväg bränd lera, som före inblandningen krossas och klasseras till lämplig korngradering. Härigenom uppnås en minskad brännkrympning, vilket ökar måttnoggrannheten. Vidare kan motståndskraften mot temperaturväxlingar ökas väsentligt. I stort sett ökar eldfastheten i proportion till aluminiumoxidhalten. Emellertid är eldfastheten inte den enda viktiga faktorn, varför även produkter av leror med relativt låg aluminiumoxidhalt kan ha värdefulla egenskaper. En relativt ny typ av chamottesten är de s k superchamottestenarna. De framställs av högklassiga råmaterial med väl avpassad korngradering, pressas vid mycket högt tryck och bränns vid mycket hög temperatur. De utmärks av hög eldfasthet, stor måttnoggrannhet, låg porositet, stor hårdhet och hög slitstyrka. De mångsidiga egenskaperna liksom det relativt låga priset gör att chamotte, trots den ökade marknadsandelen för aloxidstenarna, är det kvantitativt dominerande eldfasta materialet inom gruppen aluminiumbaserade produkter. Större delen av chamottestenarna levereras till järn- och stålindustrin, där de används för bl a infodring av skänkar. värmugnar och brännkammare. Ståltappningsprodukter, som användes vid stigande gjutning. stoppare, tärningar och stopparstångsrör tillverkas huvudsakligen i chamottekvalitet. En stor del av chamotteprodukterna utgörs av sådana hjälpmedel vid ståltappning. De är i det sammanhanget ”engångsartiklar och byts ut efter varje tappning. Superchamottekvaliteterna används i de delar av de oljeeldade värmugnarna där man har de högsta temperaturerna. Kvaliteter med låg porositet och hög slitstyrka används i masugnar. schaktugnar och andra murverk utsatta för kraftig nötning. De lägre chamottestenkvaliteterna (“lågaluminiumchamotte) används till rökgaskanaler, rost- och tunnelugnar, kaminer och skorstenar.

5.9.4 S i/ikasten Silikastenar görs av kvartsit. De tål höga temperaturer men är känsliga för temperaturväxlingar i temperaturområdet 20-600° C. Till denna grupp räknas också kiselsyrehaltiga isolerstenar som är lätta och porösa och har isolerande egenskaper. Silikaprodukter används i sura martinugnar, ljusbágsvalv, induktionsugnanskänkanglasugnar m m. Den specifika förbrukningen har varit sjunkande bl a pågrund av miljövårdsskäl.

102 av industrimineral Sveriges förbrukning

5.9.5 Basiska produkter

De basiska eldfasta produkterna är de viktigaste eldfasta materialen på den svenska marknaden. Nittio procent av allt stål framställs i basiska ugnsprocesser. lntroduktionen av basiska ugnsinfodringsmaterial (då baserade på dolomit) skedde for ca hundra år sedan och var av synnerligen stor betydelse för den metallurgiska industrin. Den tidigare “sura” Bessemerkonvertern innebar framsteg eftersom den i och för sig också ett viktigt metallurgiskt snabb färskning av stora kvantiteter stål. Metoden forutsatte möjliggjorde rena malmer var emellertid med låg halt av bl a fosfor, varav tillgången År 1878 fick G S Thomas patent på infodring av Bessemerkonbegränsad. vertern med ett basiskt foder - bränd dolomit - som möjliggjorde en kalkrik basisk slagg. Detta gjorde det möjligt att basera ståltillverkning på fosforhaltiga malmer. Därmed lades grunden för de basiska infodringsmaterialens snabba Dolomiten kompletterades så mycket förbrukningsutveckling. med magnesit samt, i mindre utsträckning, olivin som småningom råvara.

Dolomitprodukter Dolomitstenar framställs genom pressning under högt tryck av krossad, bränd dolomit (vanligen med tjära som bindemedel) eller genom brän- j ning. j Dolomit är ett relativt mineral och finns i alla större stålproduce- i vanligt rande länder. Det är också ett billigt material vilket är en av anledningarna till även om den tekniska l att det fortfarande efter hundra år är konkurrensdugligt särskilt av stålprocesser som fordrar högre utvecklingen, utvecklingen temperaturer än tidigare, efter hand minskat dolomitens marknadsområde. l de nyaste stålprocesserna - LD for råstål och AOD för rostfritt - har emellertid en viss återgång skett till dolomit eller till blandningar av dolomit och magnesit (dolomagstenar). En ökad användning av dessa förutses.

M agnesitprodukrer

Magnesit började tidigt användas i Siemens-Martinugnar och efter hand ialla l

basiska ugnstyper, särskilt vid höga temperaturer. Magnesitens betydelse under den basiska stålproduktionens tidigare skeden var begränsad till följd I av l av dess sparsamma förekomst och därmed högre pris och på grund

l

materialtekniska svårigheter. Sedan man på 1930-talet löst problemen med l inblandning av kromit har magnesitkvaliteter utvecklats för stålprocesser med mycket höga temperaturer. Under andra världskriget tillkom magnesit utfälld ur havsvatten med dolomitkalk och så småningom utvecklades mycket rena högeldfasta kvaliteter. Magnesitbaserade eldfasta produkter har därför snabbt vunnit insteg och på många håll delvis konkurrerat ut dolomitprodukter. har hög eldfasthet, stor värmeledningsformåga men Magnesitprodukterna måttlig beständighet mot temperaturväxlingar. De framställs av sinterbränd ; 5 magnesit eller elektriskt smält magnesit utvunnen ur havsvatten. Den naturliga produkten och havsvattenprodukten har vissa skiljaktig-

Sveriges förbrukning av industrimineral 103

heter såväl i kemiskt som i fysikaliskt hänseende, men ett omfattande utvecklingsarbete under senare år har medfört att bägge kan tjänstgöra som råvara för framställning av eldfasta produkter. l framtiden anses dock havsvattenmagnesit bli den dominerande råvaran för högkvalitativa produkter. Magnesit används antingen ensamt för tillverkning av magnesitstenar eller också i kombination med krommalm för framställning av krommagnesit eller magnesitkromstenar. Dessa är mer motståndskraftiga mot temperaturväxlingar än magnesitstenarna.

Oliv/n Eldfasta stenar framställda på basis av olivin används i begränsad omfattning inom stål-, glas- och cementindustrin. l länder med reducerade eltariffer nattetid har olivin använts i form av eldfasta block för värmelagring under natten.

5.9.6 Specialprodukrer Kol- och grajilmaterial Grafit har en smältpunkt på 3 550° och kan därför användas vid extremt höga ugnstemperaturer. Den främsta nackdelen är den stora oxidationsbenägenheten.

Zirkon och zirkonia (zirkoniumoxid) Zirkon används framför allt som gjuterisand, men utnyttjas också inom eldfast tillverkning. Zirkon- och zirkoniaprodukter används bla inom stâlindustrin, vid glastillverkning, aluminiumraffrnering och smältning av ädla metaller. Zirkonmaterial har stor motståndskraft mot värmechocker och är extremt starka vid höga temperaturer.

K iselkarbia Kiselkarbid är ett material som inte förekommer i naturlig form. Det framställs genom att upphetta kvartssand och högren koks i elektriska ugnar. Eftersom processen är mycket energikrävande förekommer tillverkning främst i länder med tillgång på billig elkraft. Kiselkarbidstenar används bl a vid produktion av järnsvamp, inom kemisk industri samt i sopförbränningsugnar Till specialprodukterna hör också material baserade på bl a nitrider, borider och andra karbider än kiselkarbid.

5.9.7 Sveriges tillförsel och _försörjning med eldfasta produkter

Den officiella produktions- och handelsstatistiken ger en ofullständig bild av Sveriges tillförsel av eldfasta produkter, framförallt vad gäller eldfasta massor samt vissa stenkvaliteter. I syfte att kunna redovisa mera detaljerade

104 Sveriges förbrukning av industrimineral

uppgifter om vår tillförsel av olika typer av eldfasta material utsände MPU under 1976 en enkät till berörda produktions- och importföretag. De 25 uppgiftslämnande företagen (av 34 tillfrågade) torde svara för uppskattningsvis 95 % av tillförseln. sammanfattningen av enkätresultatet i tabell 5.11 på sid 106 bör dock läsas med denna begränsning i åtanke. Speciellt betr chamotte- och kiselkarbidprodukter är uppgifterna osäkra. Tabellen redovisar också den inhemska självförsörjningsgraden. Denna är hög eller relativt hög för aloxid-, chamotte-, dolomit- och kiselkarbidprodukter samt silikamassor. medan importberoendet är så gott som totalt för den värdemässigt tyngsta sektorn magnesitprodukter och for silikastenar. Det kan erinras om att benämningen “stenar” här även innefattar andra typer av färdiga produkter än egentliga murstenar tex block, plattor, stoppare. skålar m 11. Förbrukningen av eldfasta produkter brukar i regel ställas i relation till råstålproduktionen eftersom järn- och stålindustrin i industriländerna normalt svarar för 60-80 96 av förbrukningen. Utvecklingen har sedan 1950talet präglats av en sjunkande specifik förbrukning av eldfasta material. Anledningen är övergången till större ugnsenheter och till högre kvaliteter på det eldfasta materialet. Den kommande strukturrationaliseringen inom västeuropeisk stålindustri kommer sannolikt att medföra en totalt sett minskande konsumtion av eldfasta material eftersom förväntad ökning av stålproduktionen inte kan kompensera den sjunkande specifika förbrukningen. På grund av den ofullständiga svenska statistiken över tillförseln av eldfasta stenar och massor är det inte möjligt att exakt ange hur den specifika förbrukningen i vårt land utvecklats. Utvecklingen på dolomit-. chamotteoch silikaområdet har dock legat i linje med den ovan angivna. Däremot har magnesitförbrukningen ökat kraftigt beroende främst på det stora inslaget av Kaldokonvertrar i svensk handelsstålproduktiomen stålugnstyp med mycket stort slitage på den eldfasta infodringen. Som framgår närmare av bilaga 4 ”Magnesit” är dessa ugnar nu på väg ut ur produktionen och utvecklingen kommer därför framöver att präglas av en sannolikt kraftigt sjunkande magnesitförbrukning.

5.9.8 Râvaruförbrukning/ör inhemsk produktion

Råvaruförbrukningen för den inhemska produktionen av eldfasta stenar och massor framgår av tabell 5:12 (siffrorna är, framför allt vad avser värdena, uppskattade). Inköpsvärdet för dessa råvaror motsvarade knappt 20 % av branschens saluvärde 1974 (144 milj kronor).

5.9.9 Råvaruförsörjning

Den eldfasta tillverkningen är baserad på inhemsk råvara med avseende på dolomit, kvartsit och chamotteleror. För kaolin är självförsörjningsgraden ca

65 96. Övriga eldfasta leror, bauxit, kyanit, aluminiumoxid och aluminatce-

ment importeras i sin helhet. Det kan erinras om att försörjningen med magnesitprodukter sker helt genom import. Dock förekommer viss uppar-

SOU I977:75 av industrimineral 105 Sveriges _förbrukning Tabell5zl2 Råvaruförbrukning för inhemsk framställning av eldfasta stenar och massor 1974 Kvantitet lnköpsvärde lnhemsk for-

i

f Uppskattade värden.

betning av utrangerade magnesitstenar till massor. Sett i ett vidare europeiskt perspektiv gäller att erforderliga råvaror för tillverkning av chamotte- och silikaprodukter normalt finns tillgängliga över hela Europa. Däremot saknas i dagsläget så gott som helt högvärdiga råmaterial för aloxidmaterial. Bauxitfyndigheter har visserligen påträffats i Frankrike, Grekland, Jugoslavien mfl länder, men råvaran fyller inte I kvalitetskraven for eldfast ändamål. De europeiska länderna är därför hänvisade till import av kalcinerad bauxit från främst Guyana. Mindre i l leveranser kommer från Kina, USA och Guinea. Produktion av andalusit

l förekommer i Frankrike men merparten av erforderliga sillimanitmineral

importeras till Europa från Sydafrika, Indien och USA.

i

Till skillnad mot situationen inom aluminium-silikaområdet är Europa väl

i

l med l försörjt de viktigaste råmaterialen for basiska produkter, såväl med

l avseende på naturlig magnesit (Österrike, Grekland, Spanien, Turkiet) som

l l havsvartenmagnesil (bl a Storbritannien, Italien, Irland). Praktiskt taget all l l krommalm av eldfast kvalitet importeras emellertid, främst från Filippinerna r i samt i mindre mängder från Sydafrika och Turkiet. De viktigaste leverantö-

l rerna av högkvalitativ dolomir är Belgien, Italien och Norge. O/ivin bryts

främst i Norge och Sverige.

5.10 Industrimineralrävaror i svensk miljövård

Utnyttjandet av vissa industrimineral som hjälpmedel i miljövårdsarbetet . representerar ett relativt nytt och sannolikt expanderande användningsområde. Mineralen används inom vatten- och luftreningstekniken, som filtrermedel, som bakteriedödare m m. Användningen av kalciumhaltiga produkter, däribland kalksten/kalk och do/omir, som jordförbättringsmedel inom jordbruket fyller funktionen att .dels tillforajordarna kalcium som växtnäringsämne, dels höja jordarnas pH-

1 0 6 S w f .Wo e S Pl. m m n m a V .m .d U M .I .m .m e m I;

ions: uucuavañ

x

_oaêi

:oaxm

v3_

Cmvcêåv

:oas:

_Names_

:9

mowcuå cumsh .xauoi

CO:

.o§:vo._av_xo_ -xzuoäv_xo_

mxmümn

.asså mzmümm .u:_:vo._a .osâuci

;B

.EE

.Sug -man

.Emsvczüm .sncccoêou .Emsvczmä

.SR

âmäaaoxm .EoES .utmana

.Em.7v_.o_m.mo.§u_m

Emzvcñmñ

.nEwmoäzoo

,Emsni .vtuäxox

-mm:_=v:m: .Emswczzxuå

.to .to

uvfEo -Ewa .xånwmü Jorunn: .xânmmñ Emacs_ 40mm. .E3 .cñsuE

.Em 0:0 -EE VEE

2.5_ .ñcox

.zxzmn

05:8_

.to

.mäözoêmso

.åäö

mnbêmâm -._:aE__=m ._Eoc_E

busig...

5:05_ E03 95 :_82 :§5 Eu_ 02D

x x mm

Noa w..

x .x

.x_ .un

20:_

032mm? mlwmomä oméaomä

mm

:guvmucüm

.ä m

22m: 03m: moâaom

:m: 5:0 .§2

.umgås

825m

.oisuokgwgxojx .oäsvazaozoêmso .oc_:no._no:oEmcu

.u_v_:vo._av_xo_ -EaEEimmñ _szzuoamx___m

:a _ m

.ommmå .ommâz .ommså .ommmå .ommmå

aäcâvob*

.acmñ .mcäm :E05 .mcäm :E05

:så 33m 22m

1 I | I | n n n n |

Sveriges förbrukning av industrimineral 107

0 _ mm m0 m_ v...

oo_ oc_ 8_ 8_ 8_ 8_ 8_

Em 3 ...m

Qom

3. n

ämm n: vd_ mi. m2 oo

än o: så

._2.=_Em..s__::

:ah m

o u u n a u | u mä m a u n

GN om

omm mom

:ek

S

än 8.0 8.0 3. 3 0.2

n od_ m

ämm

.nämnas

WE oo

om

:ah 8

08 08

u u 8.0 | 3 u n Mmm ann?

m2 t?

om o_ u |

00m m: :ak m

coE

.o.v_=00ä:Eo_0D

ueozuaeox

:mocwmå _Bxacoa

0:0 0:0_ 0:a

_eäuoa

.äng .man

-äoEou

_zmauczcuEuu

mäéäu

cmzEtmE ._.:m=u:___=mm_m

(_1205 .E305 .E305

.mm_m.aEmmF_m..

m

.Emauc__üm

:oo

530:_ Eâoczsm .føååoê Emacs:

.25 .Em ...Em 200 0:0 0:a 0:3_ msn... 200 man...

._o5:0aE_

So_ :oo

_m0==m:9_.:N 0:28.32:

45:03_ 0.50.30_ :mucmmå :mucwaå :E02 :mocmaå :E02 :E0_0D

.Bcousuâm

mm mm om om :s

mwnmm

mm

E05 E5 owimw 03_

moäw 5:0 öm: How: ömå

:awütøewxco

.o§:u0.9cm._m

:

_uzxzuoäacoüzñocwnå .oizuokämocmaêEâz .o_x:00._av_n:3__um_v_

män:

.uløvoâämucwså 5§:00.n:E0_0O gmisvoåxzx0wmw .0§=00E:0v_.:N

.ucsuo.n_.a____m

:oo

_mcmxm _omåz :E05 _omâz .seem _omâz :E05 .ommså 232m .ommmå :E05 .ommaå :E05 .ommmå .seem .owmmå 5:8_

n s s u u - n n u r n | u u -_02 u n a

108 Sveriges _förbrukning av induslrimineral

värde som sjunker genom nedfallet av svaveldioxid från luften och den försurande verkan av vissa gödselmedel. Tilllörseln av kalciumhaltiga produktertilljordarna uppgick 1975, uttryckt i kalciumoxid (CaO). till 327 000 ton. Kalksten/kalk och andra kalciumbärande produkter används på motsvarande sätt för att motverka forsurningen i sjöar och vattendrag, som fällningsmedel vid avloppsvattenrening. För Stabilisering av det slam som bildas vid avloppsvattenrening och för rening av rökgaser. Uppgift om den sammanlagda kvantiteten kalksten/kalk som används För dessa ändamål i dagsläget finns inte tillgängliga. Som lällningskemikalie vid avloppsvattenrening förbrukas ca 8 000-10 000 ton kalk per år. A/uminiumsul/át, en kemikalie som i dag tillverkas på basis av bauxit. används också som Fállningskemikalie och är den nu i Sverige mest använda (ca 60 000-75 000 ton per år). Järnklorid (ca 10 000-20 000 ton) ochjärnszllfár (5 000-6 000 ton), bägge biprodukter från metallframställning, används också i samma syfte. Bariumk/orid och kaliumpernzanganat kan användas inom vattenreningsresp luftreningstekniken. Vi saknar uppgifter om den eventuella användningen av dessa produkter i Sverige.

6 med industrimineral

Sveriges försörjning

6.1 Produktion

Den svenska industrimineralproduktionen omfattar i huvudsak de mineral, kvantiteter och värden som är upptagna i tabell 6: 1 . Det sammanlagda värdet av produktionen torde ha uppgått till storleksordningen 1 260 tusen kronor 1974,? varav ballastmaterialen - sand, grus och krossmaterial - svarade för merparten, ca 1 miljard kronor. Den värdemässigt mest betydande utvinningen omfattade i övrigt främst kalksten (ca 83 milj kr), monument- och byggnadssten (30-50 milj kr), svavelkis (20 milj kr) och dolomit (16 milj kr). Det saknas uppgift om produktionsvärdet på bl a kvartsit och kvalitetssand vilket också torde ligga relativt högt (ca 12-15 milj kr vardera). Kvarts, krita, faltspat, apatit, thomasfosfat och eldfasta leror hör också till mineralen med (delvis uppskattat) relativt höga värden (5-6 milj kr). Produktionen av biproduktsvavel (svavel i produkter erhållna ur smältverksgaser m m) torde också kunna åsättas ett relativt högt “produktionsvärde. l tabell 6:1 har produktionen av biproduktsvavel och thomasfosfat inkluderats. Med undantag för mindre mängder elementärt svavel från oljerafñnering baseras dessa på inhemska råvaror och kan därför jämställas med primär industrimineralproduktion. Ytterligare en kategori inhemsk “industrimineralproduktion, som dock inte är relevant för år 1974, utgörs av bi- och restprodukter från förädlingen av importerade råvaror. Sedan 1975 tillvaratas t ex en del av den restproduktgips och lluor som framkommer vid produktion av fosforsyra. Tidigare har i landet förekommit utvinning i mindre skala av andra industrimineral än de nu nämnda, bl a asbest, granat, grañt, glimmer, andalusit, beryll, baryt, litiummineral och magnesit. Produktionens lokalisering vad gäller de ”kvalificerade” industrimineralen framgår av figur 6:6 på sid 124.

1 Den officiella statistiken över inhemsk utvinning av industrimineral har väsentliga luckor. Produktionen av naturlig sand och av leror är över huvud taget inte dokumenterad. Krosstensproduktionen för ballaständamål är endast till en mindre del redovisad. Både i fråga om kvantitet och värde är det emellertid just de här nämnda produktgrupperna som dominerar landets utvinning av industrimineral. Också i andra avseenden är statistiken ofullständig eller missvisande. 2 Det kan som jämförelse nämnas att saluvärdet på produktionen vid järnmalmsgruvor uppgick till knappt 2 miljarder kronor 1974 och vid icke-järnmalmsgruvor till 750 milj kronor.

110 Sveriges _försörjning med industrimineral Tabell 6:1 Sveriges uppskattade produktion av industrimineral 1974 Tusen ton” Milj kr (caW Kronor per ton Ballastmaterial (sand. grus och kross-

Svavel (svavelinnehâll i produkter utvunna ur smältverksgaser och vid

användning)

Kvarts ca

Alunskiffer (till andra ändamål än bränsle) 11 0.1 10 13 l - Övriga mineraliska ämnen

Summa ca 1 258

a Uppgifterna är i många fall uppskattade. Vid beräkningen av produktionsvärdet har bl a genomsnittliga importvärden eller redovisade värden på förbrukade råvaror använts som grund.

b En betydande skillnad mellan redovisade uppgifter i industri- resp utrikeshandels- l

statistiken Den högre siffran på l gör att vi inte anger några kvantitetssiffror. | produktionsvärdet är baserad på uppgifter för exportvärdet och är den som ingår i summa produktionsvärde sist i tabellen. Källa: SOS Bergshantering 1974. Knut Wickberg: Ballastmarknad och försörjningsproblem i Sverige. Svenska Gruvföreningen, Gruvforskningen. “Ballastdagar”. Privata källor samt egna beräkningar.

Den ofullständiga statistiken omöjliggör en närmare analys av industrimineralproduktionen med avseende på regional fördelning,

industristruktur,

sysselsättning osv. Antalet anställda inom produktionen -av kvalificerade industrimineral (exkl ballastmaterial, byggnadssten, tegelleror etc), är dock sannolikt relativt lågt, uppskattningsvis 1 000-l 500.

Sveriges .försörjning med industrimineral 111

6.2 Import

6.2.1 importens omfattning och ,fördelning Den svenska importen av industrimineral i råvaruform uppgick 1974 till ca 4,4 milj ton med ett sammanlagt importvärde av 627 milj kr. Den faktiska inforseln översteg väsentligt dessa tal, eftersom importen av mellanprodukter och färdiga produkter baserade väsentligen på industrimineral är omfattande. Framställningen här begränsar sig emellertid till råvaruledet. I avsnitt 6.5 lämnas en kortfattad redovisning av såväl importen som exporten av olika huvudgrupper av industrimineralbaserade produkter. Av de 25 värdemässigt viktigaste importmineralen med ett importvärde överstigande 2 milj kronor placerade sig, som framgår av figur 6:1, fosforråvaror med sina 172 milj kronor i täten med drygt 27 % av det totala importvärdet. Koksalt (99 milj), kaolin (68 milj)och kaliumsalter (66 milj) var de därnäst tyngsta posterna. De nu nämnda fyra mineralen svarade tillsammans för 65 % av importvärdet. Ytterligare exempel på industrimineral med betydande importvärden var elementärt svavel, gipssten och gips, bentoninasbest, bauxit, kvartssand, talk och borater med importvärden kring 10 milj kronor och däröver. Beträffande fosforråvarornas roll bör observeras, att importandelen 1974 och 1975 påverkades av de mycket höga priserna under dessa år. 1976 har fosforråvarornas andel av industrimineralimporten reducerats, och en fortsatt nedgång förväntas under 1977. En mera detaljerad redovisning av importvärden och importkvantiteter år 1974 återfinns i tabellbilagan, tabell B 6:1. Importen av industrimineralråvarorökade i volym med 130 % mellan 1960 och 1974. Konjunkturavmattningen 1975 bidrog till en volymminskning med

13 % 1974-1975. Det sammanlagda imponvärdet ökade under 1960-1974

resp 1960-1975 med 251 resp 303 %. Det genomsnittliga importvärdet ökade från 94 kr per ton 1960 till 143 kr 1974 och 188 kr 1975. Räknat i fast penningvärde (1975 års priser) innebär detta att industrimineralråvarornas genomsnittliga importvärde 1974 låg 25 % under 1960 års nivå. En betydande ökningi importvärdet mellan 1974 och 1975 innebar emellertid att skillnaden i realvärde 1975jämfort med 1960 reducerades till 8 %. Bland annat fick den mycket kraftiga prisökningen på fosforrâvaror ett stort genomslag på ökningen i importens realvärde mellan 1974 och 1975. Det bör observeras att 1 l dessa siffror ingår den här förenklade samtliga i kap 25 av tullanalysen av industrimineralprisernas utveckling på taxan upptagna produkimportsidan utgår från oförändrad relativ sammansättning av importen. I ter med undantag för

verkligheten har naturligtvis förändringar skett. Likaså har givetvis prisrö- cement samt därutöver

relserna varierat för de enskilda produkterna. kaliumsalter (pos 31.04), aktiverad bentonit (38.03.902), bauxit 6.2.2 importens Iänderförde/ning (26.01.350), titanmalm (26.0l.922) och zirkon- Västeuropa med Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Neder- malm (26.01.926). Vi har länderna i täten svarade 1974 för knappt 50 % av värdet av Sveriges inte inkluderat värdet (tabell B6:3). Därav från de av diamanter och ädelindustrimineralimport utgjorde importen stenar (ca 60 milj kronor nordiska grannländerna 9 %. Marockansk råfosfat svarade i allt väsentligt för 1974). Dessa behandlas Afrikas andraplacering med 18 % av importvärdet. De sovjetiska (12,5 %) inte heller i övrigt i denoch östeuropeiska (8,5 %) industrimineralleveranserna avsåg 1974 främst na rapport.

112 Sverigesförsörjning med indusrrimineral SOU l977:75

Fosforrâvaror

Figur 6:] De ivärdemässigl dominerande mineraler: i Sverige: import av induslriminera/ 1974.

apatit, kaliumsalter, svavel, gipssten och gips. Exempel på mera avlägset belägna leverantörsländer och importen därifrån är Kina (flusspat, grañt, bauxit, baryt och talk), Republiken Sydafrika (vermikulit, asbest, glimmer, ñusspat). [ndien (kyanit och glimmer) och Guyana (bauxit). Sammanlagt svarade länderna utanför Europa (inkl Sovjetunionen) För ca 30% av importvärdet 1974. Importstrukturen 1974 återges i figur 6:2.

Västeuropa

Övriga Sovjetunionen och Östeuropa USA och Canada

Figur 6:2 Importstrzikluren för indusrrimineral l 974 (värde).

Sveriges _försörjning med industrimineral 113

6.3 Export

6.3.1 Exporrens omfattning och _fördelning

Den svenska exporten av industriella mineral och bergarter uppgick 1974 till 2,9 milj ton med ett sammanlagt värde av 107 milj kronor. Det innebär att importöverskottet på rávarusidan belöpte sig till 522 milj kronor 1974. Av angivna 107 milj kronor utgjordes ca 3.5 milj kronor av reexport. Den aktiva exporten (reexport exkluderad) omfattar femton produkter jämte en övriggrupp Exporten domineras värdemässigt helt av byggnadssten och småsten (krossad sten, grus etc). Dessa två produktgrupper svarade tillsammans for 60 % av det samlade värdet av exporten (figur 6:3). Kvarts och kvartsit och kalksten hade bägge en andel av exportvärdet på ca 9 %

löljda av skiffer (4,4 96). apatit (4 96) och lältspat (3,4 96). Övriga exponmi-

neral - bl a krita och kvartssand - hade värden som understeg 1,6 milj kronor eller 1,5 % av exportvärdet (tabell B6:4). V Det bör tilläggas att en betydande export av cement ägt rum under senare år. Cementexporten representerade 1974 ett värde av drygt 35 milj kronor som inte ingår i ovan nämnda 107 milj kronor. l Det har inte gått att Exporten av industrimineral ökade i volym mellan 1960 och 1974 med utröna vad som döljer 256 %. Med 1975 som jämförelseår var ökningen något mindre, 224 %. sig under denna samlingsrubrik (pos Exportvärdet har i löpande priser ökat med i stort sett samma siffror, 247 resp 2532000). som 1974 238 96, varför exportens realvärde minskat betydligt under perioden. Här redovisar en export på gäller samma reservation betr exportens sammansättning etc som tidigare 19 600 ton med ett värde nämnts betr importen. av 2 milj kr.

Byggnadssten och småsten

Kvarts/ kvartsit

Kalksten

Figur 6:3 De värdemässigt dominerande mineralen Bla apatit, fältspat, krita i Sveriges export av indukvartssand, dolomit strimineral l 974.

114 Sveriges _försörjning med industrimineral

Västeuropa varav Norden 32,7 %

Övriga

Östeuropa exkl Sovjetunionen Figur6:4 EXp()IISlIll/(IllI'PI1 USA och Canada för industrimirzeral 1974 (Väldel Asien

6.3.2 Mottagarländer/ör den svenska exporten Den svenska exporten av industrimineral går i huvudsak till de närmast länderna i Europa. Detta är det traditionella handelsmönstret för angränsande industrimineral av den typ som vår inhemska produktion i helt övervägande grad är inriktad på. dvs skrymmande bulkvaror med i regel låga tonpriser. Västeuropa svarade 1974 för 81 % av exportvärdet (se figur 6:4 och tabell B 6:5) och för 97 % av exportkvantiteten. Enbart de nordiska grannländerna hade en andel på ca 33 resp 5l %. Förbundsrepubliken Tyskland var det enskilda mottagarlandet såväl kvantitativt som värdemässigt med viktigaste Danmark på andra plats (tabell B 6:6). När det gäller vissa kvalitetsdifferentierade produkter som tex kvartsit, fältspat, dolomit och krita är den geografiska räckvidden större än för de typiska bulkvarorna och begränsade exportkvantiteter når avlägsna delar av världen. Kvartsit exporterades tex 1974 till bl a Japan, USA, Canada. Latinamerika, Afrika, Oceanien och Asien. Även dolomitexporten var delvis destinerad till länder i Latinamerika och Afrika (se tabell B 6:7). Det kan i sammanhanget också nämnas att Japan 1974 svarade For drygt 7 % av Sveriges export (kvantitet) av byggnadssten, därmed utgörande ett viktigt undantag från huvudregeln att den ”tunga” exporten begränsas till

Europa med tyngdpunkt i länderna kring Östersjön och Nordsjön. Japans

andel av exportvärdet för denna produktgrupp var hela 30 %.

6.4 Sammanfattning av industrimineraltillförseln 1974

En sammanställning av uppgifterna i föregående avsnitt ger följande bild av den svenska industrimineralforsörjningen 1974:

SOU 1 977: 75

S veriges _ försörjning med industrimineral 115

Tabell 6:2 Tlllförsel av industrimineral i råvaruform 1974. Milj kronor

Råvaror Inkl ballast- Exkl ballastmaterial, byggnads- material, byggnads-

industrimineral var ca 80 %. Importberoendet för olika enskilda mineral illustreras i figur 6:5 som också redovisar de importländer som tillsammans svarar lör 80 % eller därutöver av leveranserna av respektive mineral. Av de 30 kvalificerade industrimineral som finns med i figuren har 20 en importandel på 100 %. För ytterligare 2 mineral är denna andel över 75 %. Endast när det gäller kalksten, dolomit och kvartsit är importandelen lägre än 25 %. Det bör tilläggas att de olika industrimineralen i flera fall salulörs i olika kvaliteter med skilda användningsområden. Detta gäller t ex talk och kaolin. l dessa fall kan importberoendet för speciella kvaliteter vara högre än det genomsnitt som anges i tabellen (jfr kap 5).

6.5 Nettohandeln med förädlade produkter 1974

l många fall importeras industrimineral till Sverige i form av en förädlad produkt. Vår import av magnesitt ex är relativt blygsam (importvärde 3,3 milj kr 1974) men importen av eldfasta magnesitstenar omfattande (97,5 milj kr). Titanmalm är ytterligare ett exempel med begränsad import av råvaran (4,8 milj kr) och betydande införsel av den viktigaste förädlade produkten, titanpigment (75,5 milj kr). På motsvarande sätt sker en betydande utförsel av industrimineral , både av sådana som utvinns inom landet (tex kalksten i form av cement) och av sådana som importeras (tex reexport av fosfor i form av natrium- och kalciumfosfater). I redogörelsen lör respektive mineral har vi försökt att så långt praktiskt möjligt uppskatta den mineraltillförsel respektive mineralutförsel som sker på detta sätt. Tabell 6:3 sammanfattar utrikeshandeln med de viktigaste produktgrupper som utgår från industrimineral. Värdet av nettoimporten var 1974 ca 500 milj kronor. Värdet av de ingående industrimineralråvarorna i dessa produkter går inte att närmare uppskatta eftersom det rör sig om en mångfald olika produkter med olika förädlingsvärde. Råvaruvärdet torde i alla händelser understiga 100 milj kronor.

116 med industriminera/ Sveriges _försörjning

Mineral lmportberoende % Viktigaste leverantörsländer (sammanlagd andel 80 % av importkvantiteten)

19° 7.5 5.° 2.5 9

Koksalt _ Nederländerna, BRD, Storbritannien Grafit _ BRD, Kina, Österrike, Norge Bentonit _ Grekland, ltalien, Storbritannien Baryt _ BRD, Frankrike Magnesit _ USSR, Österrike, Storbritannien Gipssten _ Polen, USSR, Spanien Asbest _ Canada, USSR, Cypern Glimmer _ Norge, Storbritannien, Indien, BRD Kryolit och chiolit _ Danmark Borater _ USA, Turkiet Flusspat _ Kina, Frankrike, DDR Bauxit _ Australien, Grekland Titanmalm _ Australien Zirkonmalm _ Australien Olivin” _ Norge Kaliumsalterlvärdel _ USSR, DDR, BRD, Frankrike Vermikulit j svdafrika Perlit _ Grekland Litiummineral _ Uppgift Sakllas Fosforråvaror _ Marocko, USSR Diatomit E_ USA, Danmark, Irland Kaolin l:- Storbritannien

Kvarts Spafllefl_

Ta|k Norge, Osterrike, Belgien-Luxemburg Svavel :i Polen, Norge, USA Krita Danmark, BRD, Frankrike Fältspat Finland, Norge Dolomit Norge Kalksten Storbritannien, Danmark Kvartsit

100 75 50 25 O

974 Figur 6.5 Sveriges imporrberoende med avseende pa kvalificerade indusIr/mineral I a Den svenska produktionen exporteras.

Sveriges försörjning med industrimineral 117

Tabell 6:3 Sveriges nettoimport 1974 av produkter i huvudsak baserade på industrimineral. Milj kronor

lmport Export Netloimport

Kemikaliera (ur kap 28) 373 225 148 Gödselmedelb (ur kap 31) 57 70 -l3 Keramiska (inkl eldfasta) produkter (kap 69 ur kap 38) 373 180 193 Glas- och glasvaror (kap 70) 408 288 120 Cement samt varor av sten, gips, cement, asbest, glimmer eller liknande material (kap 68, ur kap 25) 259 2l9 40

Summa l 470 982 488

a Avser ett urval av produkter baserade på kalcium, svavel, natrium, klor. bor, Fluor, bauxit, barium, kisel, fosfor, kalium, titan och magnesium. b Exkl enkla kvävegödselmedel.

118 Sveriges försörjning med industrimineral

Tabellbilaga

Tabell B 6:1 Sveriges import av industrimineral 1974” Produkt Tusen ton Milj kr Procent Kronor av import- per ton värdet

Naturlig sand annan än kvartssand och 352,6 2,7 0,4 8 i metallhaltig sand

, 1 l Summa 4 398,2 626,8 100,0 1 1

“I beräkningen ingår samtliga i kap 25 tulltaxan upptagna produkter (med undantag för cement) samt kaliumsalter(p0s 31.04),aktiverad bentonit(38.03.902),bauxit(26.0l.350),titanma|m(26.01.922)0ch zirkonmalm (26.0l.926). b Uppskattat. C Ur pos 25.32.000.

Sveriges _försörjning med industrimineral 119 Tabell B 6:2 De viktigaste produkterna från vissa länder i Sveriges industrimineralimport 1974 (kvantitet)

DDR

Norge

1 l 3 l ,8 21,0

i

Östeuropa därav:

l

i

Östtyskland Övriga Östeuropa 5,6 0,9 v 1

Nordamerika 45,1 7 .2

därav:

l

Summa

1 1

Sveriges _försörjning med industriminera/ 121

Tabell B 6:4 Sveriges export av industrimineral 1974” Produkt Tusen ton Milj kronor Procent Kronor av expon- per ton värdet Byggnads-och monument-

f Avser endast aktiv export, ej reexpon. b Den faktiska dolomitexporten var sannolikt ca 17 000 ton (se bilaga 4 D0lomit). Värdet av de ytterligare ca 12 000 ton som exporterades är sannolikt inkluderat i grus och krossad sten ovan.

TabellBözs Den svenska exporten av industrimineral 1974 fördelad på liindergrupper

% av export- 96 av exportvärdet kvantiteten

Västeuropa 81 ,O 97,0 därav Norden 32.4 50,9 Östeuropa (exkl Sovjet- E unionen 1,6 1,5 , Sovjetunionen 0 1 Nordamerika 2,0 0,2 därav USA 1,6 0,2 E Latinamerika 0,7 0,1 › Afrika 0,2 0.01 i g Asien 13,5 1,0 , därav Japan 13,2 1,0 Oceanien 0,5 0,1

Summa

122 Sveriges _försörjning med industrimineral Tabell B 6:6 Viktigaste mottagarländer för svensk export av industrimineral 1974 % av export- 96 av exportvärdet kvantiteten Förbundsrepubliken

Tabell B 6:7 Exporten av vissa industrimineral 1974 fördelad på viktigaste mottagarländer

100,0

Sveriges ,försörjning med industrimineral 123 Mottagarland % av exportkvantiteten Krira

100,0 Fä/Ispa/

100,0 Dolomiia

100,0 F os/brrâ varor

100,0 a Avser export redovisad under tulltaxenr 25.18 ”Dolomit” (jfr fotnot till tabell B 6:4).

124 med industrimineral SOU 15977275 Sveriges _försörjning

.vi s

Hopukka o i ,_- (Masugnsbyn) ® r 1 \ - 1 \

f . Niilivaara (D j /_/ \ ( l ä

.\ /4›\ x»

i-. 7

\ ! 7 . “x I ! R Id i

.I

./\\ Kristinzäérg-yrêuddfmgruvâ gruvan Iiebbersfors

/ \ Lapgselegruvan

g_ x m Bu“rträsk

\ QX J a

,AN ,I \\ xxx n

/ ç \ * Handöl L /\ _, *xjgvjLangsjo ullen

E

i S? I

,ø-J (. F å \ X ,. Alnön i “--x-- i FW

l i , 2

k. L- ,\.\ W "!__n

\_ Kallholn

___{ Qsmundsberg Ö hu_ k m a

\-\ St Draggängarna

“falu gruva .

3 a

(i Grängesberg ®G9F;?beâ!g

› _IY mb “Rudgrgvan |

f/Gåsgfååntaå%@^

®Sa|a n F wFqrshammar

x (Llnmbgrgsbo

;msk/gg -- - Giansharñmar F °$ b - A = | ams k.” e

Hallabnottet._\ V_

_ , CL = chamottelera

Ha||$lfif

Billingen Skvde o D =do|0mit .K - Ar DB =diabas

Uddagården j --j

* 5T°“95 . = diatomit 1 a... x 16_ DI i 5 , .ç Shte __ * F = faltspat , FL = flusspat

K = kalksten

KL = kaolin Figur 6.6 Viktigaste produklionsslä/lerz för /wali- KR = krita

.ficerade indusrrimirzeral Degerhamn KV :kvarts och kvartsit _ (1977) L = klinkrande Ieror L Skromberga 0 =o|ivin

Limhamn S = svavelkis

T =taIk och täljsten

7 och

Sammanfattning

av

Sveriges förbrukning

-

med industrimineral nuläge

försörjning

och prognos 1985

[särskilda mineralpromemorior, som intagits i bilaga 4, redovisas nuläge och utveckling i ett tioårsperspektiv för industriella mineral och bergarter i Sverige. En beskrivning av den internationella försörjningsbilden är också intagen. l det följande lämnas ett sammandrag av slutsatserna i dessa mineralpromemorior. Beträffande vissa allmänna förutsättningar för prognoserna samt använd

l prognosmetodik hänvisas till kap 3.

l I texten förekommer ibland begreppen brutto-resp nettoförbrukning. l Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukningen för tillverkning på export.

g

l Alunskiffer

l Utnyttjandet av de inhemska alunskiffrarna har numera blygsam omfatt-

l ning, ca 100 000 ton. Skiffern används för kalkbränning och gasbetongframställning. Höga förbrukningsnivâer nåddes däremot tidigare då skiffern l l utnyttjades för oljeframställning. Tillgångarna på alunskiffer i Sverige är mycket stora och representerar en rik råvaruresurs med innehåll av framförallt energiråvaror(kerogen och uran) men även tungmetaller (vanadin, molybden) och andra mineralråvaror (svavel, aluminium, kalium, fosfor, magnesium m fl). Förutsättningarna för en exploatering inriktad på fullutvinning av skifferns nyttiga beståndsdelar är under prövning. Ytterligare geologiska och tekniska undersökningar krävs för att kunna göra en utvärdering av alunskiffrarnas potential som energi-, metall- och industrimineralråvara. Med hänsyn bl. a. till annan pågående utredning har någon närmare analys av alunskiffrarna inte gjorts i detta delbetänkande.

7.2 Asbest Det obrännbara och starka ñbermineralet asbest används för asbestcementprodukter. i brand- och värmeisolerande packningar. tätningar, skyddskläder m m. i friktionsmaterial (kopplings- och bromsbelägg). i asfalt- och plastprodukter m m. Det kan i vissa användningar endast med svårighet substitueras. Asbest förbrukas i Sverige i bl a asbestcement-, plast-, farg- och asfaltpro-

126 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

dukter samt i bromsbelägg och isoleringsmaterial. Nettoförbrukningen har under den senaste femtonårsperioden uppgått till 15 000-20 000 ton per år. Ytterligare l 000-2 000 ton har använts för tillverkning på export. Förbrukningen minskar emellertid för närvarande snabbt genom de förbud och anvisningar som till följd av produktens hälsorisker utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen. Det behov som kan kvarstå 1985 kommer sannolikt inte att överstiga ett par tusen ton och avser då användningar där substitut är mycket svåra att finna. Liksom hittills varit fallet kan förutses att behovet av asbest 1985 kommer att tillgodoses genom import. Viktigaste importländer är i dag Canada och Sovjetunionen. Svenska asbestförekomster finns i de ultrabasiska bergarterna i norra delen av landet, men deras omfattning och lämplighet för industriell användning är inte närmare prövad. Den förutsedda marknadsutvecklingen i Sverige motiverar knappast närmare undersökningar av förekomsterna, som dock kan få betydelse i ett eventuellt avspärrningsläge. Den internationella asbestmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion och handel med Canada, Sovjetunionen och republiken Sydafrika i dominerande ställning. De brytvärda tillgångarna, framför allt av högre kvaliteter, är begränsade och ökar endast måttligt vid högre asbestpriser. Förutsättningar för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan föreligger därmed. Ett ev drastiskt globalt efterfrågebortfall som följd av hälsoriskerna kan givetvis förändra bilden. Trots miljöaspekterna bedöms emellertid en fortsatt relativt hög efterfrågan på asbest som sannolik. Tillgångssituationen och ökade miljövårdskostnader gör ett högre realpris på asbest sannolikt för framtiden.

7.3 Baryt

Baryt (bariumsulfat)används globalt framför allt i det s k spolmediet vid borrning efter olja och gas. Mineralet utnyttjas också som fyllmedel inom keramisk industri. färg-. pappers-, plastindustri m fl samt för kemikalieframställning. Produkten kan substitueras. Användningen i Sverige av baryt och barytbaserade produkter (fällt bariumsulfat, fällt bariumkarbonat och litopon) har de senaste åren uppgått till ca 6 600 ton uttryckt som barium. Tyngdpunkten i förbrukningen (80-90 %) ligger i dag på naturlig baryt och fällt bariumkarbonat, medan i början av 1960-talet det bariumhaltiga fárgpigmentet litopon svarade för 35-40 % av bariumtillförseln. En viss ökning av bariumförbrukningen inom sektorn ljudisolerande produkter samt mineralullstillverkning förklarar i huvudsak den ökning till ca 7 600 ton Ba som kan förväntas fram till 1985. Sveriges försörjning har hittills skett helt genom import såväl med avseende på råvaran som på mellanprodukter med Förbundsrepubliken Tyskland som huvudleverantör. Möjligheterna till inhemsk bariumförsörjning är emellertid goda, främst genom den baryt som i betydande mängder finns i restprodukterna från sulfidmalmsanrikning. Möjligheterna att utvinna mineralet håller på att prövas. Situationen på den internationella barytmarknaden ger inte anledning till särskild uppmärksamhet när det gäller de långsiktiga försörjningsmöjlighe-

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 127

terna. Tillgångarna är stora och produktionen fördelad på många länder (dock med ett betydande direkt eller indirekt amerikanskt inflytande). Tillgångarna ökar ytterligare genom möjligheterna att ta fram baryt som biprodukt vid annan mineralutvinning.

7.4 Bauxit Bauxit har sin viktigaste användning som råvara för aluminiumframställning. Den icke-metalliska användningen omfattar främst tillverkning av eldfasta produkter, kemikalieframställning samt slipmedels› och cementtillverkning. Möjligheterna till substitution är inom vissa ickemetalliska användningar begränsade. Den icke-metalliska förbrukningen i Sverige av bauxit och bauxitbaserade mellanprodukter (främst aluminiumhydroxid och konstgjord korund) uppgick 1974 till 38000 ton uttryckt som aluminium. Genom en relativt omfattande export av den på bauxit och aluminiumhydroxid baserade kemikalien aluminiumsulfat reducerades förbrukningen till netto ca 26 000 ton Al, vilket var ungefär fyra gånger så mycket som i början av 1960-talet. Utvecklingen fram till 1985 antas innebära en femtonprocentig ökning av bruttobehovet men, genom ökad kemikalieexport, en svag minskning av nettoförbrukningen till drygt 25 000 ton Al. Bruttoförbrukningen inom resp sektor antas utvecklas på följande sätt. Efter en i stort sett stadigvarande ökning sedan 1960 förväntas användningen av bauxit i Sverige 1985 något understiga 1974 års förbrukning på knappt 67 000 ton (ca 17 400 ton Al). Förbrukningen inom cementindustrin, den i dag dominerande användningssektorn, förväntas bortfalla men kompenseras av en ökad användning för kemikalietillverkning för avloppsvattenrening. Behovet för tillverkning av eldfasta produktensom i stort följer stålproduktionens utveckling, liksom användningen inom ferrolegeringsindustri kommer sannolikt att stagnera. Den sammanlagda bauxitförbrukningen prognostiseras till ca 63 000 ton 1985 (16 400 ton Al). För konstgjord korund, som används för eldfasta produkter och slipmedel. förutses pga stagnation i produktionen av råstål en i stort oförändrad förbrukning på ca 9 000 ton (4 700 ton Al). Förbrukningen av aluminiumhydroxid för tillverkning av aluminiumsulfat och aluminiumfluorid beräknas däremot öka under prognosperioden från 40000 ton 1974 till ca 60000 ton 1985 (20 400 ton Al). Sveriges bauxitbehov tillgodoses helt genom import med Grekland, Australien och Guyana som viktigaste leverantörer. Aluminiumhydroxid importeras från Förbundsrepubliken Tyskland. Det är inte sannolikt att några högvärdiga bauxitförekomster skall kunna påträffas i Sverige även om en del kaolinförekomster i Skåne visat sig innehålla vissa mängder bauxit. Fortsatt importberoende kan förutses för bauxit av eldfast kvalitet medan bl a kemikaliesektorn tänkbart kan utnyttja inhemska aluminiumhaltiga råvaror, t ex alunskiffer eller andra aluminiumhaltiga mineral och bergarter(kaolin, sillimanitmineral, glimmer. nefelinsyenit) som ersättning för importerad bauxit och aluminiumhydroxid. Generellt gäller att de icke-metalliska användningarna utgör ett icke oväsentligt tillskott till avsättningsmöjligheterna för den aluminiumoxid som potentiellt kan utvinnas ur ovan nämnda råvaror.

128 1985 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos

Världsproduktionen av bauxit av sådan kvalitet som är lämpad for eldfast tillverkning domineras helt av Guyana. Utvinningen av denna bauxitkvalitet är alltså mera koncentrerad än vad som generellt gäller för bauxit. Tillgångarna i stort av bauxit och andra aluminiumhaltiga råvaror är globalt sett mycket stora. l l . l l 7.5 Bentonit l Lermaterialet bentonit, som framför allt utmärks av sin vätskeuppsugande förmåga l (svällningsegenskaper). används i naturlig eller s k aktiverad (soda- eller syrabehandlad) form. De viktigaste användningssektorerna är som bindemedel för formsand i vid rening av fetter gjuterier och för kulsinter. Produkten används också i borrvätskor. och vätskor. for tätningsändamål m m. Den kan relativt lätt substitueras i flertalet användningar.

Bentonitforbrukningen i Sverige uppgick 1975 till ca 80 000 ton, sju gånger så ligger främst utbyggnaden av mycket som 1962. Bakom den snabba ökningen kulsintertillverkningen vid LKAB, en användning som nu svarar för ca 80 % svarar för större delen av resterande 20 %. En av förbrukningen. Gjuterierna viss kapacitetsutbyggnad for kulsinter kompenserad av lägre specifik åtgång av bentonit samt en stagnation för användningen inom gjuterierna förväntas inom de etablerade användningarna medföra en i stort sett oförändrad 1985 i förhållande till 1975. Nya användningar kan eventuellt förbrukning föra upp behovet till nivån 90 000 ton. Sverige importerar hela sitt behov av bentonit, som till 95 % utgörs av aktiverad bentonit i huvudsak från Grekland och Italien. Naturlig bentonit från dels USA (natriumbentonit), dels olika europeiska länder importeras (kalciumbentonit). De förekomster av bentonit som påträffats i kambrosilumen riska bergarter i Sverige kan möjligen få betydelse i ett avspärrningsläge, att landets behov också i fortsättningen kommer att eljest kan förutsättas tillgodoses genom import. natriumbentonit produceras i stort sett endast i ett land, USA. Naturlig Landets har emellertid inte nu samma betydelse som monopolställning natriumbentonit (sodaaktiverad kalciumbentonit) tidigare eftersom syntetisk av natriumbentonitens marknader. visat sig kunna konkurrera på flertalet Kalciumbentonit produceras i många länder.

7.6 Borater (bormineral)

i Borater och borprodukter används vid specialglas- och glasfiber/glasullframställning. inom glasyrer. som blekmedel i tvättmedel, i vissa armeringsmaterial, som flussmedel den metallurgiska sektorn, i raketbränslen m m. Det är svårt att ersätta bor framför allt i specialglas och glasfiber/glasull. av borater och boratbaserade mellanprodukter (renad Sveriges förbrukning borax och natriumperborat) för den inhemska marknadens behov har ökat från under 1 000 ton uttryckt som bor i början av 1960-talet till ca 3 200 ton per ett par hundra ton bor utnyttjas årligen for år 1973-1975. Ytterligare av perborater på export. Den snabba förbrukningsökningen har framställning burits upp framför allt av ökade behov för glasull- och glasfiberframställning, som nu svarar for ca 60 % av borförbrukningen (brutto), samt för tillverkning

Sammanfattning Sverige: naläge och prognos 1985 129

av tvättmedelsperborater (20 %). Bägge dessa avnämargrupper, med tyngdpunkt på den första, förväntas öka sitt behov kraftigt under prognosperioden. Inkl mellanprodukten renad borax, som används inom bl a gödselmedelsindustri, massa- och pappersindustri och kemisk industri, förväntas borförbrukningen brutto öka med 4 % per år fram till 1985 till nivån 5 200 ton bor. Nettoförbrukningen kan antas komma att ligga ca 10 96 lägre. Sveriges borförsörjning sker helt genom impon. USA och, med ökande betydelse, Turkiet svarar för leveranserna. Fortsatt försörjning genom import kan förutses, eftersom geologiska förutsättningar för inhemska boratförekomster av den typ som nu exploateras helt saknas. Produktens betydelse för glasfiber- och glasullframställning kan motivera undersökning av andra inhemska försörjningsmöjligheter. Sådana kan tänkbart finnas i bormineralet turma/in, som finns i vissa anrikningssander från sulfidmalmsutvinning, dock i relativt låga koncentrationer. Boratmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion, handel och tillgångaroch därmed av möjligheter till starkt marknadsinflytande. USA och Turkiet är de enda producentländerna av betydelse bland marknadsekonomierna. Från ren tillgångssynpunkt föreligger dock inga risker för begränsningar i försörjningen. Marknadsstrukturen och en sannolikt relativt låg priskänslighet hos efterfrågan gör ett högre realpris på borater sannolikt för framtiden.

7.7 Diat0mit(kise1gur)

Diatomit är ett kiselhaltigt poröst material som används bla för filtrering, som fyllmedel i färg, plast, papper m m och som isolerande ballastmaterial. Det finns lättillgängliga alternativa material till diatomit i de flesta av dess användningar. Förbrukningen av diatomit i Sverige kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under prognosperioden. l utgångsläget är förbrukningen 4000»5 000 ton med dominans för användningen som filtrerings- och absorbtionsmedel inom livsmedelsindustri och kemisk industri. En del av filtrermedelsmarknaden kan av arbetsmiljöskäl (silikosrisk) väntas gå över till alternativa material under perioden. inhemsk produktion svarar för ca 10 % av landets diatomitförbrukning medan merparten importeras från USA och Danmark. Geologiska förutsättningar för ökad inhemsk produktion finns, men under normala betingelser kan förutses att försörjningen i huvudsak sker genom import. USA, Danmark och Frankrike jämte ytterligare ett par länder bland marknadsekonomierna svarar för inemot 70 % av världsproduktionen. Konkurrensen från alternativa råvaror och den rikliga tillgången gör att den långsiktiga försörjningen torde vara tryggad. Ökade miljövårdskostnader på grund av silikosrisken kan eventuellt ge ett högre realpris på diatomit i framtiden.

7.8 Dolomit Kalciummagnesiumkarbonatet dolomit används vid tillverkning av eldfasta produkter samt glas och mineralull, som fyllmedel. ballastmaterial och jordförbättringsmedel, som hjälpmedel vid framställning av magnesit ur havsvatten m m. Produkten kan substitueras.

130 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

Sveriges förbrukning av dolomit i form av råvara och nettoimport av eldfasta produkter uppgick 1974 till ca 450 000 ton. Ytterligare knappt 20000 ton utvanns för avsättning på export. Förbrukningen domineras av eldfasta produkter för stålindustrins behov samt filleranvändning. Behovet inom den eldfasta sektorn antas minska under prognosperioden. En nedgång förväntas för de eldfasta massorna och den uppväger inte en förväntat kraftig ökning i användningen av murstenar av dolomit på bekostnad av magnesitstenar. Jordbruk och miljövård samt glas- och mineralullstillverkning antas däremot komma att svara för en relativt hög efterfrågetillväxt. Uttryckt som i dolomitråvara antas behovet. inklusive en ökande avsättning på export men l exklusive en eventuellt tillkommande förbrukning för kulsintertillverkning och i stålverk, öka med 35 % till ca 630 000 ton 1985. Sverige är i stort sett självförsörjande med dolomit. Importen avser bl a högren dolomit för glastillverkning som importeras från Norge. Dessutom importeras eldfasta dolomitstenar av hög kvalitet. De svenska dolomittillgångarna av nu utvunna kvaliteter är tillräckligt stora för att medge hög inhemsk behovstäckning under förutsebar framtid och även ge utrymme för export. Möjligheterna till inhemsk försörjning med högkvalitativ dolomit för egen tillverkning av eldfasta murstenar är under prövning. I dagens läge framstår det dock som tveksamt huruvida tillräckligt underlag finns för upptagande av en inhemsk produktion under prognosperioden. Större delen av det eldfasta dolomitbehovet kan därför förväntas bli täckt genom import. Dolomit förekommer rikligt över större delen av världen och produceras i många länder, normalt för en hemmamarknads eller för en näraliggande exportmarknads behov. Speciella dolomitkvaliteter är föremål för mera omfattande internationell handel. Energikostnadsfaktorn är väsentlig för den framtida realprisutvecklingen på eldfast dolomit.

7.9 Flusspat

Flusspat (kalciumfluorit) används främst som flussmedel inom stål-. glas- och svetselektrodindustri samt i form av mellanprodukter inom aluminiumindustri och kemikalieindustri (fluorklorkarboner för sprayer. kylmedel m m). Mineralet saknar tillfredsställande substitut i vissa användningar (tex svetselektroder. i någon mån också stål- och aluminiumframställning). Sveriges fluortillförsel i form av flusspat och olika mellanprodukter uppgick 1974 till drygt ll 000 ton F. Härav utgjorde flusspat ca 56 % medan resterande 44 96 fördelade sig relativtjämnt på naturlig och syntetisk kryolit, fluorider, fluorvätesyra och fluorklorkarboner. å Fluorförbrukningen har sedan mitten av 1960-talet visat en långsamt sjunkande tendens bl a genom lägre specifik åtgång inom stål- och alumini-

umtillverkning. En fortsättning på den trenden förväntas under prognospe-

rioden innebärande en fluorförbrukning 1985 som med ca 10 % understiger 1974 års. Inom stålindustrin förväntas konsumtionen visserligen bli oförändrad, ett av å ena sidan ett ökat specifikt behov på grund av en

resultat

inriktning mot högre stålkvaliteter, å andra sidan en partiell övergång av miljövårdsskäl till andra flussmedel. Inom aluminiumindustrin antas emellertid den nedåtgående trenden mot minskad specifik förbrukning fortsätta.

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 131

Vidare kan förväntas att användningen av fluorklorkarboner i drivgasen till sprayer av miljöskäl kommer att begränsas kraftigt. Landets försörjning med fluorhaltiga produkter sker helt genom import med Kina, DDR och Frankrike som huvudleverantörer. En relativt hög inhemsk försörjningsgrad är dock i framtiden sannolik dels genom tillvaratagandet av biproduktfluor vid fosforsyraframställning, vilket påbörjades i större skala 1976, dels genom produktion av flusspat som biprodukt till volfram (scheelit-)utvinning. Det senare äger rum sedan några år tillbaka, men produktionen har inte saluförts på grund av vissa anrikningstekniska problem. Det finns även andra naturliga flusspatförekomster i landet, som skulle kunna exploateras om avsättningsmöjligheter på export förelåg. Flusspat produceras i dag i ett flertal länder varav Mexico är viktigast. Ökad återvinning. substitution och, inom vissa sektorer. direkta förbud mot fluoranvändning kommer sannolikt att leda till en endast svagt ökande användning av flusspat i världen. På utbudssidan kan man räkna med att växande mängder biproduktfluor från fosforsyraframställning kommer fram på marknaden av miljövårdsskäl och kompletterar den naturliga flusspaten, vars kända brytvärda tillgångar är mycket begränsade och otillräckliga för att

l

täcka det förväntade globala behovet fram till år 2000.

l l Den framtida realprisutvecklingen är något osäker och beror främst på i

l vilken utsträckning ”fatalt fluor (biproduktfluor) kommer att dominera på

l

marknaden.

7.10 Fosforråvaror (râfosfat och apatit)

Fosforråvaror har som bärare av det nödvändiga växtnäringsämnet fosfor sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin. Fosforråvaror används också för tillverkning av olika fosfater (som sedan utnyttjas i fodermedel och tvättmedel), för ytbethandling av metaller, inom livsmedelsindustrin m m. l en del av dessa senare användningar kan substitution ske med lätthet. i andra endast med svårighet. Sveriges förbrukning av fosfor uppgick 1975 till netto ca 90 000 ton P. Tre fjärdedelar av förbrukningen avsåg gödsling medan merparten av resterande 25 96 användes i fosfater för tvättmedel och djurfoder. Ytterligare knappt 25 000 ton P användes för tillverkning av kemikalier och gödselmedel på export vilket gav en bruttoförbrukning på ll5 000 ton P. Nettoförbrukningen av fosfor ökade med ca 50 % mellan 1960 och åren 1973-1975. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökningstakt med 3 % , som burits upp framför allt av den ökade fosforgödslingen i landet. Den fortsatta tillväxttakten antas komma att bli väsentligt lägre, knappt 1 % per år fram till 1985. Förbrukningen av fosfor i gödselmedel väntas öka mycket långsamt från de sänkta nivåer som på grund av kraftiga prisstegringar gällde 1974-1975 och 1985 eventuellt ännu inte ha nått upp till den hittills högsta gödslingsinsatsen (1973/74). En mycket långsam behovstillväxt är också

förutsedd efter 1985. Övriga fosforanvändningar antas inte förändras nämn-

värt under prognosperioden. På längre sikt är det dock möjligt att användningen av tvättmedelsfosfater minskar. Nya substitut håller på att tas fram. Den sammanlagda förbrukningen (netto)antas uppgå till ca 100 000 ton P 1985 jämfört med ca 90 000 ton 1974. Härtill kommer behovet för produktion

132 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

av kemikalier på export. ca 20 000 ton P. Möjligheterna att på längre sikt upprätthålla exporten på denna nivå är osäkra. De angivna utvecklingstendenserna efter 1985 kommer sannolikt att leda till en stagnerande fosforförbrukning för den inhemska marknadens behov i förhållande till 1985 och en eventuellt minskande bruttoförbrukning genom vikande exportavsättning. Sveriges fosforförsörjning sker så gott som helt genom import i huvudsak i råvaruform. Marocko och Sovjetunionen dominerar som leverantörsländer. Sedan några år tillbaka förekommer viss utvinning av apatit ur restprodukterna från järnmalmsanrikning i Grängesberg. Sveriges apatitjärnmalmer utgör en potentiell, mycket stor råvarukälla för fosfor. Utvinning av apatit i samband med järnmalmsanrikning är redan nu tekniskt möjlig i väsentligt större utsträckning än som sker men har tidigare inte bedömts ekonomisk. Planer finns emellertid nu på uppförande av ett apatitverk i Kiruna med en ârskapacitet på 100 000-130 000 ton apatitslig (ca 16 000-Zl 000 ton P). Mängden potentiellt utvinningsbar apatit kommer att öka väsentligt om ökad fosforrening av de svenska järnmalmerna måste ske. Nu planerad apatitproduktion kommer sannolikt att avsättas på export. En eventuell framtida utvinning i större skala kan möjligen ge förutsättningar för vidareförädling inom landet. Den internationella fosformarknaden utmärks av att ett fåtal länder, däribland flera u-länder, dominerar produktion, handel och tillgångar (främst USA, Sovjetunionen, Marocko och, med växande betydelse, Spanska Sahara). Förutsättningar finns för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan och förstärks av att fosfor saknar substitut som växtnäringsämne. i

En kartellbildning mellan vissa producentländeri Afrika och Mellanöstern i

i l håller på att diskuteras. Chockartade prishöjningar efter 1973 har emellertid i › länder i syfte att öka den i stimulerat åtskilliga till ökade ansträngningar l inhemska försörjningen, och många befintliga producentländer har initierat i l I kraftiga kapacitetsökningar. Möjligheterna för en producentkartell att under i . I en längre tid hålla priser som väsentligt överstiger kostnadsnivån bedöms därför - och med hänsyn också till den i varje fall under den närmaste tillfredsställande tillgångssituationen i världen - som femtioårsperioden relativt små. Realpriset på fosforråvaror förutses därför knappast komma att ligga högre 1985 än det gjorde 1976 (efter att ha sänkts från toppnivån 1975), möjligen lägre. I det mycket långa perspektivet - det som ligger långt utöver det tidsperspektiv denna utredning omfattar - kan världens försörjning med det fosfor bli problematisk. Till skillnad mot kalium oumbärliga näringsämnet och kväve, två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena. saknar fosfor en outtömlig råvarukälla.

7.11 Fältspat

i Fältspat används som flussmedel inom glasindustri och keramisk industri samt mindre mängd som fyllmedel, slipmedel m m. Produkten kan relativt lätt ersättas. Sveriges förbrukning av fältspat har under den senaste femtonårsperioden uppgått till 20 000-30000 ton, dock med en sjunkande tendens under de

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 133

senaste åren. Den keramiska industrin är huvudförbrukare (60-70 %) med glasindustrin på andra plats. Förbrukningsnivån antas 1985 ligga i intervallet 25 000-35 000 ton. Den högre siffran i prognosintervallet förutsätter att faltspat tar över en del av den marknad inom glastillverkning som nu tillfaller nefelinsyenit. Sverige har under lång tid producerat faltspat och är i stort sett självförsörjande. Viss import sker dock från Finland och Norge. Exporten är relativt omfattande. Det finns sannolikt goda förutsättningar for fortsatt inhemsk försörjning samt produktion för export. Fältspat produceras i många länder, normalt för hemmamarknadens eller närbelägna marknaders behov. Speciella kvalitetskrav hos förbrukarna avseende råvarans sammansättning ger dock underlag för en internationell handel över längre sträckor. Detta gäller bland annat svensk lältspat. De globala tillgångarna på fáltspat är mycket stora.

7.12 Gipssten

Gipssten (vattenhaltigt kalciumsulfat) används främst som bindetidsreglerare i cement och för gipsskiveframställning. Gipssten för cementtillverkning kan endast med svårighet och till priset av miljöföroreningar ersättas med alternativa material. För gipsskivor finns sekundära substitut (andra skivmaterial). Sveriges tillförsel av gipssten sker dels i form av obränd (gipssten) och bränd (gips) råvara, dels, sedan 1970, i form av nettoimport av gipsskivor. Den sammanlagda förbrukningen, uttryckt som gipssten, var 1974 ca 490 000 ton. Ytterligare knappt 45 000 ton användes för produktion av gipsskivor och cement på export. Förbrukningsökningen var mycket kraftig under 1960-talet med en årlig tillväxt på ca 10 % föranledd av det omfattande bostadsbyggandet och ökad marknadsandel för gipsskivor på andra skivmaterials bekostnad. Under de senaste åren har emellertid förbrukningen minskat till följd av den dämpade byggkonjunkturen. Gipsstensförbrukningen för den svenska marknadens behov förväntas under perioden 1974-1985 öka relativt långsamt till ca 590000 ton 1985, en ökning med 1,7 % per år. Cementsektorns behov antas stagnera medan en viss ökning av gipsskiveförbrukningen förutses. En del nya användningar för gipssten förutses också. Genom planerad utbyggnad av den inhemska gipsskivetillverkningen och minskad fárdigvaruimport kommer dock behovet av gipssten i råvaruform att öka något snabbare. Förbrukningsnivån uppskattas till 525 000 ton 1985jämfört med 390 000 ton 1974, en ökning med 2,7 % per år. Eventuell gipsstensförbrukning för tillverkning av gipsskivor och cement på export är inte inkluderad i ovan angivna siffror. Naturliga förekomster av gipssten saknas i Sverige. Fram till 1975 har landets behov tillgodosetts genom import med leveranser av gipsstensråvara från framför allt Polen, Frankrike och Sovjetunionen och av färdiga gipsskivor från främst Danmark. En successivt ökad användning av inhemskt biproduktgips från fosforsyraframställning förutses emellertid. Det fortsatta utvecklingsarbetet kommer sannolikt att leda till att det prognostiserade behovet 1985 till största delen kommer att kunna täckas med denna inhemska gipsprodukt.

134 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

Den internationella marknadssituationen för gipssten ger inte anledning till särskilda kommentarer. Produktion förekommer i många länder och tillgångarna, framför allt om man inkluderar biproduktgips från fosforsyraframställning, är stora.

7.13 Glimmer Glimmer används i bladform inom elektroniken och i mald form som fyllmedel i bl a J Färg,gummi och plast,vid tillverkning av svetselektroder m m. Produkten kan numera j med lätthet ersättas. Bladglimmer betraktades dock tidigare som kritisk råvara för elektroindustrin. i Sveriges förbrukning av glimmer är blygsam (knappt 600 ton 1975). Mineralet , används bl a inom fárgindustri och svetselektrodindustri. Nya användningar, t ex som ersättning för asbest i golvmaterial, kan eventuellt realiseras under Förbrukningsutvecklingen inom etablerade användningar prognosperioden. torde bli måttlig. Glimmer importeras i sin helhet från bl a Norge, Indien, Förbundsrepubliken Tyskland, USA och Storbritannien. De geologiska förutsättningarna för inhemsk glimmerförsörjning är goda. Glimmer förekommer bland annat i relativt höga koncentrationer i restprodukterna från av sulñdmalmer. Användningsmöjligheterna är anrikning under prövning. Den mest intressanta är sannolikt att utnyttja den kaliumhaltiga glimmern en glimmeranvändning som såvitt känt ännu inte som gödselmedelsråvara, etablerats internationellt sett. En eventuell utvinning i detta syfte torde också kunna ge möjlighet till avsättning inom de traditionella användningsområkan tänkbart också dena för glimmer. Aluminiumhaltig muskovitglimmer vara intressant att studera som aluminiumråvara. Indien är dominerande producentland för bladglimmer och svarar också tillsammans med USA för en stor del av produktionen av malen glimmer. Betr bladglimmer är tillgångssituationen möjligen något osäker men substitutionsmöjligheterna (bl a syntetisk bladglimmer baserad på malen glimmer) gör att försörjningsproblem inte torde uppstå. Tillgångarna på malen glimmer (“scrap mica”) är stora.

7.14 Grafit

Grañt utnyttjas vid tillverkning av eldfasta produkter. som Smörjmedel, uppkolnlngsmedel, fyllmedel, för penntillverkning. batterier m m. Grañt kan ersättas men i många användningar endast till högre kostnad eller sämre tekniskt resultat. l 000 ton grafit används i Sverige per år som uppkolningsmaterial vid Drygt stålverk. för ytbehandling av gjutformar samt för tillverkning av bl a kolborstar och torrbatterier inom verkstadsindustrin. Någon större förbrukningsökning torde inte komma att ske fram till 1985. Försörjningen sker genom import från bl a Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike och Norge. De geologiska förutsättningarna för inhemsk utvinning av grafit är relativt goda med reservation dock för kvalitetsaspekten, som gör att användningsområdena kan vara begränsade. Den svenska marknaden är vidare relativt liten vilket dock i viss mån kan kompenseras av att grafit har

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 135

ett högt pris. Den internationella gralitmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion, handel och brytvärda tillgångar. Planekonomierna dominerar. Bland marknadsekonomierna är Mexico. Sydkorea, republiken Madagaskar och Sri Lanka de viktigaste producenterna. Kvalitetskraven varierar väsentligt i olika användningar och ger upphov till en differentierad marknad som försvårar analysen av forsörjningsläget. Tillgångssituationen kan leda till högre realpriser på grafit i framtiden för att få fram ett tillräckligt stort utbud.

7.15 Kaliumsalter Kaliumsalter har sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin som bärare av det for alla växter nödvändiga näringsämnet kalium. Kaliumsalter används också för tillverkning av olika kaliumkemikalier.

Sveriges nettoförbrukning av kaliumsalter och kaliumhaltiga mellanprodukter - kaliumnitrat och kaliumhaltiga gödselmedel, kaliumkarbonat uppgick 1974 till ca 110 000 ton uttryckt som kalium. Den helt dominerande användningen är i gödselmedel. Ytterligare ca 2 500 ton K användes för produktion av kaliumkemikalier på export. Förbrukningen har haft en genomsnittlig ökningstakt på drygt 3 % sedan början av 1960-talet uppburen framför allt av ökade behov av kalium för gödslingsändamål. De senaste åren har dock präglats av stagnation. En långsam ökning av nettoförbrukningen på ca 1 % per år antas nu komma att gälla fram till 1985. Vi har härvid räknat med oförändrade behov inom kemikaliesektorn medan gödselmedelssektorns kaliumanvändning långsamt ökar från den sänkta nivå som präglade 1974 och 1975. En låg ll forbrukningstillväxt antas komma att prägla också perioden efter 1985. l l Kaliumförsörjningen sker genom import i huvudsak i râvaruform (kalii umsalter). 1985 års beräknade behov (brutto) av kaliumsalter uppgår till l 250 000 ton jämfört med 210 000 ton 1974. Detta motsvarar en något högre tillväxttakt än den ovan för kalium angivna och förklaras av en antagen ökad inhemsk produktion av kaliumhaltiga gödselmedel och minskad fárdigvaruimport samt en något ökad avsättning av kaliumkemikalier på export. Importen av kaliumsalter sker från Sovjetunionen. Förbundsrepubliken Tyskland och DDR. Kaliumsaltförekomster av den typ som nu exploateras internationellt finns inte i landet. Av stort intresse for en eventuell inhemsk försörjning är emellertid kaliuminnehållet i alunskiffrar och i den glimmer som finns i betydande mängder i anrikningssander från sulfidmalmsutvinning. Beträffande såväl alunskiffern som anrikningssanden finns planer på försöksutvinning. Sovjetunionen och Canada svarar för hälften av världsproduktionen av kaliumsalter följda av Förbundsrepubliken Tyskland, DDR, USA och Frankrike. Dessa producentländer är de enda av betydelse i världen. Som ledande exportland och prisledare fungerar Canada. Förutsättningar för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan föreligger sålunda och förstärks av att kalium saknar substitut. Kända kaliumtillgångar i saltavlagringar är emellertid mycket stora och forsörjningssituationen kan från

136 1985 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos

råvarusynpunkt anses som betryggande under forutsebar framtid. Kalium i havsvatten, koncentrerade saltlösningar och vissa leror utgör dessutom en på längre sikt praktiskt taget outtömlig försörjningskälla.

7.16 Kalksten och krita

Kalksten (kalciumkarbonat) används för cementframställning, som slaggbildare inom metallurgisk industri och som jordförbättringsmedel. Vidare används kalksten inom cellulosaindustri, glasindustri, kemisk industri m m. Kalcium är oersättlig som tex växtnäringsämne och kalcium eller kalciumoxid är svårersättliga ämnen i många användningar. Andra kalcium- eller kalciumoxidhaltiga råvaror (t ex dolomit, krita) kan delvis substituera kalksten. Sekundär substitution är också delvis möjlig (tex cement, stål, trä m m). Krita är ett kalciumkarbonat av yngre ålder än kalksten. Det används framför allt som fyllmedel i gummi, papper m m samt i mindre mängd som skrivkrita.

Kalkstensförbrukningen i Sverige ökade kraftigt under 1950- och 1960-talen till som mest 9.4 miljoner ton 1968, en ökning som bars upp bland annat av och stålindustrins växande kalkstensbehov. Efter cementindustrins ochjärn- 1968 har förbrukningen med något undantag minskat till följd främst av lägre för cement. Den fortsatta utvecklingen antas innebära produktionsvolymer nu åter kommer att öka, måttligt. Nettoför-

att förbrukningen dock mycket

1985 (exkl behovet av kalksten för tillverkning av cement på brukningen export) uppskattas till ca 8,3 milj ton mot drygt 8,1 milj ton 1974. Den långsamma återhämtningen bedöms främst bero på en fortsatt svag utveckling inom cementindustrin som är den helt dominerande förbrukningssektorn i Sverige. En genomsnittligt lägre åtgång av kalksten per ton cement än av ändrad råvaruförsörjning i samband med som tidigare gällt, betingad förändringar i produktionens lokalisering, ger en lägre kalkstensförbrukning inom cementsektorn 1985 än 1974 trots den antagna i stort sett oförändrade Behovet inom järn- och stålindustri förväntas vara i cementförbrukningen. stort sett oförändrat 1985 i förhållande till 1974. Jordbruk och miljövård framträder som en allt viktigare förbrukningssektor med en förväntad kraftig under perioden. Inom övriga förbrukningsområden förbrukningsökning (cellulosa-, byggnadsämnes-, glas-, kemisk industri m il) antas kalkstensför-

brukningen stagnera eller öka endast måttligt. Inhemsk produktion täcker den helt övervägande delen av Sveriges behov. Importen är marginell och avser högrena kvaliteter för bl a glastillverkning. Samma försörjningsmönster kan förutses också för 1985. Export av metalkalksten har förekommit regelbundet under den senaste femtonårslurgisk av kalksten av ordinär eller lägre kvalitet perioden. Sveriges tillgångar för mindre användningar är mycket stora. De lämpade kvalitetskänsliga kända av naturligt högvärdig kalksten för tex metallurgisk tillgångarna är mera begränsade. Genom flotationsrening kan dock vid behov användning mera lågvärdiga fyndigheter utnyttjas. Kalksten och vi har är i övervägande grad ett hemmamarknadsmineral därför inte närmare det internationella försörjningsläget. Ökad analyserat för cement kan eventuellt komma att ske. importkonkurrens Den svenska kritförbrukningen uppgick 1975 till drygt 40000 ton och

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 137

väntas 1985 ha ökat till ca 65 000 ton, främst genom ökad användning inom pappersindustrin.

f 7.17 Kaolin l Det aluminiumhaltiga lermineralet kaolin används främst som fyllmedel inom

l av

pappers-, färga gummi- och plastindustri m ll och som råvara vid tillverkning porslin. keramiska plattor och eldfasta produkter. Alternativa material till kaolin ñnnsi å flertalet användningar. men marginellt kan produkten vara svår att ersätta.

i Den svenska kaolinförbrukningen, som 1974 uppgick till 280 000 ton, har i

det närmaste fördubblats sedan 1960 vilket innebär en genomsnittlig

i

ärlig i förbrukningstillväxt på 4,8 %. Bakom ökningen ligger framför allt en

i

väsentligt ökad förbrukning inom pappersindustrin, som svarar för nästan 80 % av konsumtionen. Pappersindustrins fortsatt ökande kaolinbehov kommer också i huvudsak att bära upp den förbrukningstillväxt på 63 96 (per år 4,5 %) mellan 1974 och 1985 som sammanlagt förväntas för kaolin. Bakom pappersindustrins ökade kaolinförbrukning ligger både större produktionsvolymer och en förväntad ökning av halten fyllmedel i vissa papperskvaliteter i . för att dryga ut den dyrare massaråvaran. En ökad förbrukning förväntas också för svetselektrod- och glasfibertillverkning, medan behovet inom den g eldfasta sektorn bedöms bli oförändrat.

i lnhemsk kaolinproduktion täcker i dag knappt 10 % av behovet. Importen

avser filler-, bestryknings- och porslinskvaliteter och kommer i huvudsak från Storbritannien, i mindre mån från USA och Tjeckoslovakien. De inhemska kaolinlerorna kan rymma användningsmöjligheter utöver de nu aktuella (eldfast tillverkning). Undersökningar i detta avseende pågår, inriktade främst på filleranvändning, och kan tänkbart leda till ett förändrat försörjningsmönster i framtiden. Kvalitetskraven på kaolin i olika användningar och de tekniska/ekonomiska möjligheterna till kvalitetsanpassning är emellertid av avgörande betydelse för ett ökat utnyttjande av de inhemska fyndigheterna och ytterligare undersökningar är nödvändiga för ett säkrare bedömningsunderlag. Produktion av kaolin sker i ett fyrtiotal länder. Den viktigaste internationella marknaden - kaolinkvaliteter för pappersindustrin - domineras emellertid av Storbritannien och USA. En något breddad leverantörsstruktur håller på att utvecklas genom bl a Brasiliens och vissa östeuropeiska länders inträde på marknaden. De globala tillgångarna på kaolin är betydande men ojämnt fördelade. De torde vara tillräckliga för överblickbar framtid. Ökade miljövårds- och energikostnader kan möjligen ge något högre realpris på kaolin i framtiden.

7.18 Koksalt (stensalt, havssalt, raffinerat salt m fl)

Koksalt (natriumk|orid)är det viktigaste natrium- och klorbärande mineralet. Det är en av basråvarorna för kemikalieindustrin (klor-alkali.soda.saltsyra. natriumsulfat m m), används som bordssalt och inom livsmedelsindustrin. utnyttjas som vägsalt. inom kyltekniken m m. En tryggad saltforsörjning måste betraktas som mycket väsentlig. Koksalt är oumbärligt som tillsatsämne i föda. Natrium och klor saknar i övrigt primära substitut i flertalet användningar. Andra natriumbärande mineral, tex naturligt

138 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

förekommande natriumkarbonat och natriumsulfat. kan delvis ersätta koksalt som natriumråvara. Kaliumsalter (kaliumklorid) kan möjligen betraktas som alternativ råvara för klor. Den svenska saltförbrukningen, dominerad av kemikalieindustri (främst tillverkning av klor-alkali) samt Vägunderhåll, har drygt fördubblats under perioden 1960-1974 med en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 5,6 %. Bakom ökningen ligger framför allt klor-alkalitillverkningens expansion för att täcka behoven inom svensk cellulosaindustri. Det fortsatta förbrukningsförloppet . l antas nu bli ett annat. En successiv l minskning av klorförbrukningen inom i .l cellulosaindustrin framstår av massatekniska och miljömässiga skäl som l l sannolik och antas leda till ett koksaltbehov . för klor-alkaliframställning som i l ligger 25-40 % under 1974 års nivå på drygt 700 000 ton. En förväntad l minskningav koksaltbehovet för natriumsulfatframställning uppvägs delvis av en ökning inom sektorn natriumklorat. En mindre ökning inom övriga, smärre användningssektorer kan möjligen förväntas. Den sammanlagda förbrukningen 1985 antas komma att ligga i intervallet 0,8-1,0 milj ton jämfört med 1,1 milj ton 1974. Förbrukningen av natriumkarbonat (soda), som mellan 1960 och 1974 ungefär fördubblats till ca 120 00Oton,antas komma att ligga 35 % högre 1985 än 1974, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt på 3 96. Den förväntade förbrukningsökningen bärs framför allt upp av ökade behov inom glassektorn samt massatillverkning. Ett ton soda motsvarar ungefär 1,20 ton koksalt. Sverige importerar hela sitt saltbehov från främst Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Soda importeras till 99 % (bl a från Frankrike). De geologiska förutsättningarna för inhemsk saltförsörjning är mycket små och fortsatt försörjning genom import kan därför förutses. Viss utvinning av natrium kan tänkbart ske i samband med tillvaratagande av andra beståndsdelar i vissa mineral och bergarter (t ex alunskiffer). Detta får dock betraktas som en marginell försörjningsmöjlighet. Salt finns i outtömliga mängder i världen, salt i havsvatten inbegripet. Endast få länder i världen, däribland Sverige, saknar saltförekomster. Från råvarusynpunkt finns därför ingen anledning att befara försörjningssvårigheter. De största och tätast befolkade länderna i världen är också de största saltproducenterna. l Västeuropa är Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland störst följda av Frankrike, Italien och Polen. Produktionen av raffinerat salt (vakuumsalt), den saltkvalitet som dominerar i den svenska importen, är starkt koncentrerad med Nederländerna som dominerande producent. Energikostnadsfaktorn väger tungt i den framtida prisbilden för raffinerat salt medan realprishöjningar på andra salttyper (t ex havssalt som utvinns med solvärme) framstår som mindre sannolika. Havssalt och stensalt kan därför eventuellt komma att öka i relativ betydelse.

7.19 Kvarts, kvartsit och kvartssand

Kvarts, kvansit och kvartssand har omfattande användning som ballastmaterial inom byggnads- och anläggningssektorn. Den kvalificerade industriella användningen

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

omfattar metallurgisk industri, keramisk industri, glasindustri. slipmedel. filtrering. kemisk industri m fl. Tekniskt sett kan kvarts, kvartsit resp kvartssand ersättas i flertalet användningar men normalt endast till väsentligt högre kostnader. Kvalitetskraven är mycket varierande i olika användningar. Kvarts är under vissa betingelser silikosframkallande. Stagnation av användningen inom området eldfast tillverkning, annan keramisk industri samt ferrokisel/kiseltillverkning och en ökning av förbrukningen för kulsinterframställning och för nya användningar förväntas bli utmärkande för utvecklingen av Avarrs- och kvartsirförbrukningen fram till 1985 och innebära en förbrukningsnivå på ca 550000 ton. Förbrukningen uppgick 1974 till uppskattningsvis 510000 ton, varav huvuddelen kvartsit. För kvartssand. som används för kvalificerade ändamål i en kvantitet av ca 800 000 ton. förutses för 1985 en i stort sett oförändrad förbrukning. Av arbetsmiljöskäl minskar förbrukningen inom gjuterier och som blästringssand medan användningen som glassand för såväl glasproduktion som glasull- och glasfibertillverkning ökar. Sverige är till övervägande del självförsörjande med de här behandlade produkterna. Import sker emellertid av kvarts för kiselmetallframställning (Spanien, Grekland), av högren glassand (Belgien), som det inte finns Förutsättningar för i Sverige, samt av vissa andra sandkvaliteter (Danmark, svenskägd utvinning). Tillgångarna på kvartsit för kvalificerad användning är koncentrerade till Dalsland. De är stora och kan antas ge förutsättningar för inhemsk behovstäckning och fortsatt export. Av miljöskäl kan verksamheten i vissa brott komma att upphöra och ersättas av drift i för närvarande vilande fyndigheter. Det torde också finnas potentiellt exploaterbara förekomster av ren kvarts i landet. Anrikningssanderna från jäm- och sulfidmalmsutvinning i landet utgör en betydande råvarukälla för kvarts. De består till största delen av finkornig kvartssand och framkommer årligen i en kvantitet av ca 18 milj ton. Transportekonomiska skäl är det viktigaste hindret för ett utnyttjande. Kvarts och kvartsit av metallurgisk kvalitet är föremål för internationell handel liksom högrena sandkvaliteter. Vi saknar underlag för en bedömning av den långsiktiga försörningssituationen. Det torde dock stå klart att fyndigheter av högren kvarts, kvartsit och kvartssand är relativt sparsamt förekommande. Ökade miljövårdskostnader kommer sannolikt att ge något högre realpriser i framtiden.

7.20 Litiummineral

Litiummineral, litiumkemikalier och litiummetall används inom glas- och keramisk industri, aluminiumtillverkning, luftkonditionering, metallurgisk industri, batterier, lugnande läkemedel m m. Nya användningar utvecklas successivt. En eventuell energiproduktion från bidreaktorer skulle ställa stora anspråk på litium liksom möjligen batterier för eldrivna bilar. l vissa av de nuvarande användningama är litium svårt att ersätta. Den svenska förbrukningen av litium sker i huvudsak i form av litiummalm som används i en kvantitet av några hundra ton inom glas- och glasfiberindustri samt porslinsindustri. En fördubbling av förbrukningen

140 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

fram till 1985 är förutsedd. Försörjningen sker genom import. Möjligheterna att påträffa potentiellt exploaterbara litiumkoncentrationer inom landet bedöms som relativt goda. Produktionen av litiummineral domineras helt av USA och Sovjetunionen. USA svarar för merparten av västvärldens försörjning. De kända litiumtillgångarna är stora men ojämnt fördelade. Brasilien och Zaire kan eventuellt utvecklas till storproducenter i framtiden.

7.21 Magnesit

Magnesit (magnesiumkarbonat) används främst för tillverkning av eldfasta produkter. Mineralet utnyttjas dessutom som råvara för olika magnesiumhaltiga kemikalier med användning inom bl a pappers-, läkemedels- och kemisk industri. Substitutionsmöjligheterna är goda. Sveriges magnesittillförsel sker i huvudsak i form av eldfasta HlagIIFS/In krommagnesir- och inagnesirkromprodtzkter för stål-, cement- och glasindustrins behov. Efter en kraftig forbrukningsökning för magnesitstenar mellan 1960 och 1974 från 23 000 till ca 60000 ton förväntas nu konsumtionen minska med ca 50 % fram till 1985. Stagnerande ståltillverkning, övergång till andra ugnstyper samt andra förändringar i metallurgisk praxis förklarar denna utveckling. Förbrukningen av magnesitmassor för avlagning väntas dock öka. Förbrukningen av magnesiumoxid och magnes/umsill/ar (ca 17000 ton vardera) väntas inte förändras under prognosperioden. Pappersmassaindustrin är den viktigaste avnämaren av bägge dessa produkter för den magnesiumbaserade sulfttmassaprocessen. Sammanlagt antas förbrukningen av ovan nämnda produkter, uttryckt i magnesium, minska från ca 55 000 ton Mg 1974 till 47000 ton 1985, en minskning med 14 %. Sverige är helt beroende av import för sin försörjning med magnesit och

magnesitbaserade produkter. Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och

- Storbritannien dominerar som leverantörer av den viktigaste produkten magnesitbaserade eldfasta murstenar. Magnesit förekommeri Sverige på flera ställen i ljälltrakterna dels i massiv av varierande renhetsgrad, dels i de s k peridotiterna, som i samband med en eventuellt nickelutvinning kan bli aktuella for magnesiautvinning. Underlag saknas i dag för ett antagande i fråga om upptagande av produktion inom det t; närmaste decenniet. Möjligheterna till inhemsk försörjning kan dock från tillgångssynpunkt och teknologisk synpunkt betraktas som relativt goda. Den globala produktionen av naturlig magnesit domineras av planekonomierna med en andel på ca 60-65 %. Österrike och Grekland är största producenter i västvärlden. Speciellt stark är Österrikes ställning genom den omfattande produktionen och exporten av eldfasta produkter. Naturligt högrena magnesitfyndigheter är relativt sparsamt förekommande. S k havsvattenmagnesit (MgO utvunnet ur havsvatten eller koncentrerade saltlösningar), som i växande utsträckning konkurrerar med den naturliga magnesiten, utgör dock en praktiskt taget outtömlig magnesiumråvara. Energikostnadsfaktorn är väsentlig för den framtida realprisutvecklingen för eldfasta magnesitkvaliteter.

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

7.22 Mineralindustrins restprodukter

En utveckling mot utökat tillvaratagande av mineralindustrins restprodukter under prognosperioden kan förväntas. Restprodukterna uppgår till bety-

dande kvantiteter. Årligen faller 45-50 milj ton i form av gråberg, anriknings-

sander och slagger. Utnyttjandet av denna mineralresurs har hittills haft mycket begränsad omfattning. Den nuvarande externa avsättningen av restprodukter som ballastmaterial motsvarar exempelvis inte mer än ca 2 % av den totala svenska ballastforbrukningen på ca 100 milj ton. Denna är därmed till övervägande del baserad på krossning av nytt berg eller sprängsten samt uttag från sand- och grusforekomster. Restprodukterna utgör en potentiellt betydande ballastråvara. Användningen hämmas dock ofta av långa transportavstånd. Vissa restprodukter kan också användas för framställning av olika byggnadsmaterial (masugnsslagg kan tex användas som råvara vid cementoch mineralullstillverkning), som jordförbättringsmedel (masugnsslagg, restprodukter från kalkstens- och dolomitbrytning), som sur slaggbildare och blästringsmedel (kopparslagg) m m. Restprodukterna representerar i många fall en nedlagd energi av icke oväsentlig omfattning vilket i den nuvarande energisituationen kan vara av särskilt intresse. Genom olika anrikningsforfaranden kan värdefulla beståndsdelar utvinnas ur anrikningssander frånjärnmalms- och sulñdmalmsutvinning (exempelvis apatit, baryt, ilusspat, glimmer, talk. granat och turmalin). Av speciellt intresse är apatit och glimmer som kan ge en inhemsk försörjning av fosfor och kalium till gödselmedelsindustrin. Denna baserar sin tillverkning i allt väsentligt på importerade råvaror. Det är inte osannolikt att produktion av flera av de nämnda mineralen kommer att upptas, i varje fall under perioden fram till år 2000. Det finns bl a planer på forsöksutvinning i Aitik, där årligen 6-7 milj ton anrikningssand faller med ett betydande innehåll av olika värdefulla mineral. Tillvaratagandet av olika värdefulla beståndsdelar i restprodukterna representerar en aktuell trend mot totalutnyttjande av den mineralråvara som bryts i forsta hand för sitt metallinnehålls skull. En sådan utveckling framstår från resursutnyttjandesynpunkt och av miljövårdsskäl som angelägen. Värdet av biproduktutvinningen kan också positivt bidra till möjligheterna att upprätthålla eller börja malmbrytning.

7.23 Nefelinsyenit

Nefelinsyenit (ett alkalialuminiumsilikat) används liksom faltspat och i konkurrens med denna vid glastillverkning och keramisk tillverkning. En förväntad expansion inom planglas- och mineralullstillverkning kan komma att föra upp den svenska förbrukningen av nefelinsyenit till nivån ca 16 000 ton 1985. Förbrukningen har hittills varit obetydlig. Produkten importeras i nuläget, sannolikt i sin helhet från Norge, som tillsammans med Canada och Sovjetunionen är de enda producenterna av nefelinsyenit i världen. De globala tillgångarna är stora. Nefelinsyenit förekommer också i Sverige.

142 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

7.24 Olivin Olivin (ett magnesiumsilikat) används bl a som slaggbildare i masugnar, som formsand i gjuterier (ersättande kvartssand) och som råvara för vissa eldfasta produkter. Produkten kan lätt ersättas. I nuläget sker substitution närmast till olivinens fördel eftersom användningen av kvartssand - det närmaste substitutet i vissa användningar - av arbetsmiljöskäl omgärdas med restriktioner eller förbud.

Blästring, miljövård, samt användningen som slaggbildare i masugnar och som råvara för energisnåla konstruktionsmaterial är områden med potentiell betydelse som kan föra upp den nuvarande förbrukningen av olivin i Sverige, 35 000-50 000 ton, till avsevärt högre nivåer. De inhemska försörjningsmöjligheterna är goda. Kostnads- och kvalitetsfaktorer kan dock ge vissa begränsningar. Dessa faktorer ligger bl a bakom dagens förhållande med en inhemsk produktion på ca 35 000 ton i huvudsak på export och en import av samma eller något högre storleksordning med ursprung i Norge. Olivin produceras ännu så länge i ett fåtal länder i världen med Norge, Japan, USA och Sverige som ledande producenter. Tillgångarna är mycket stora.

7.25 Perlit Perlit (ett aluminiumsilikat) är ett glasartat material med vulkanskt ursprung. Det l och som i används i expanderad form bla som isolerings- och lättballastmaterial f filtrermedel. Produkten kan lätt ersättas. i l 3 Perlit används i Sverige främst som filtrermedel som alternativ till diatomit. Förbrukningen uppgår nu till ca 700 ton och förväntas av arbetsmiljöskäl öka på bekostnad av diatomiten. Användningen som isolerings- och lättballastmaterial synes inte ha vunnit större insteg i Sverige men kan möjligen utgöra ett tillväxtområde. Försörjningen sker genom import med ursprung i Grekland. Geologiska förutsättningar för inhemsk utvinning saknas. Perlit produceras i 15-20 länder i världen med klar dominans dock för USA, Sovjetunionen och Grekland. Tillgångarna är stora.

7.26 Sillimanitmineral (kyanit, sillimanit, andalusit)

De aluminiumoxidhaltiga sillimanitmineralen används som råvara för eldfasta infodringsmaterial. De kan ersättas. 2 500-3 500 ton sillimanitmineral (i huvudsak kyanit) förbrukas i Sverige per år. Förbrukningen inom etablerade användningsområden (eldfasta produkter) väntas inte förändras nämnvärt. Indien, USA och Sydafrika svarar för leveranserna till Sverige. En eventuell exploatering av en betydande kyanitförekomst i Värmland kan komma att göra landet självförsörjande och även medge avsättning på export. Det finns också förekomster av andalusit och sillimanit i Sverige. Världsmarknaden kännetecknas av stark koncentration med USA, Indien och Sydafrika som ledande producent- och exportländer. Tillgångarna på högkvalitativ kyanit och sillimanit i styckeform är begränsade. Användningen av syntetiska motsvarigheter till sillimanitmineralen baserade på

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

aluminiumrika leror och bauxit gör dock att den långsiktiga forsörjningen kan anses som betryggande.

7.27 Svavel

Svavel (S) är en av de viktigaste basråvarorna inom den oorganiska kemiska industrin, som på basis av svavel framställer svavelsyra, svaveldioxid, natrium- och aluminiumsulfater m m. Dessa produkter användsi sin tur som hjälpkemikalier vid framställning av bland annat gödselmedel. cellulosa och textilfibrer. Svavel saknar primära substitut i flertalet användningar.

Sveriges förbrukning av svavel uppgick 1975 till 405 000 ton (1974 470000 ton) med cellulosaindustrin och gödselmedelsindustrin som viktigaste användningssektorer (drygt 50 resp 25 % av förbrukningen). Skärpta bestämmelser mot utsläpp av svavelföroreningar förutses komma att framtvinga en ökad återvinning av svavel och övergång till produkter eller processer som inte kräver svavel. Denna utveckling väntas på längre sikt orsaka en betydande nedgång i förbrukningen av svavelprodukter, i första hand inom cellulosaindustrin. Ett något ökat svavelbehov for tillverkning av fosforgödselmedel och kemikalier för vattenrening och mineralfoder l l kommer knappast att uppväga den förväntade nedgången inom andra l användningssektorer. Den totala svavelforbrukningen i Sverige antas

l

i därmed komma att gå ned till ca 375 000 ton S 1985. En ytterligare nedgång i

den svenska svavelforbrukningen efter 1985 framstår som sannolik. Utvecklingsarbete pågår for att finna användningar för de växande kvantiteter biproduktsvavel som förväntas framkomma på marknaden. Sveriges behov av svavelråvaror täcks till ca 2/3 av inhemsk produktion som fn i huvudsak är knuten till produktionen av icke-järnmetaller ur sulfidmalmer(svavelkis och svavel utvunnet ur rökgaser). Ökande mängder svavel kommer numera också fram genom avsvavling av olja. Uttaget av svavelråvaror som biprodukt vid den inhemska tillverkningen av icke-järnmetaller samt ur olja förväntas 1985 ha nått upp till drygt 400 000 ton S, ca 10 % mer än det förväntade behovet. Importbehovet kommer därmed i princip att bortfalla. Import sker i dag av svavelkis från Norge och av elementärt svavel från Polen, Finland och Frankrike. USA, Canada och Sovjetunionen svarar tillsammans för drygt 50 % av svavelproduktionen i världen. På den internationella marknaden dominerar leveranserna från de två förstnämnda jämte Mexico. Försörjningsmönstret för svavelråvaror förutses på lång sikt undergå stora förändringar. Produktionsutvecklingen kommer att karaktäriseras av ett starkt ökat inflytande av biproduktsvavel (”fatalt svavel) ur naturgas och smältverksgaser samt, i sannolikt kraftigt växande omfattning, ur högsvavlig olja och kol. Det finns risk för att svavelutbudet på sikt blir större än vad marknaden kan absorbera. Ett sjunkande realpris på svavel i förhållande till 1976 års nivå kan därför förväntas under senare hälften av 1980-talet.

7.28 Talk Talk, ett magnesiumsilikat, har sin viktigaste användning inom färg- och pappersindustri, keramisk industri, kosmetikaindustri och takpappstillverkning. Talk kan normalt med lätthet ersättas.

144 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

Den svenska talkförbrukningen, som under perioden 1960-1974 hade en tillväxttakt 5-6 % per år uppburen framför allt av ökade på genomsnittligt behov inom takpapps- och gödselmedelstillverkning, förväntas 1985 uppgå till ca 57 000 ton. Det innebär en väsentligt lägre ökningstakt (1 ,5 % per år) under prognosperioden än hittills. Användningen i takpapp förväntas fortsätta att öka medan behovet inom andra sektorer stagnerar. Inhemsk produktion, som utgörs dels av täljstensmjöl, dels av biprodukttalk från sulfidmalmsanrikning, täcker f n 50-60 % av behovet. Talk av högre kvaliteter importeras från bl a Norge, Österrike och USA. Flera talkforekomster är kända inom landet och gör en vidgad inhemsk försörjning potentiellt möjlig. Kvalitets- och transportkostnadsfaktorer är av avgörande betydelse. En utveckling mot anrikning till högre kvalitet av den inhemska produktionen har nyligen inletts. Talk produceras i många länder i världen. Genom speciell kvalitetsinrikthar vissa producentländer stor betydelse på den internationella markning naden. Möjligheterna att flotationsanrika och mikronisera mera lågvärdiga förekomster minskar dock beroendet av dessa länder. Den långsiktiga tillgångssituationen är betryggande.

7.29 Titanmineral

Titanmineralen ilmenit och rutil används framför allt för framställning av titanpig« ment. En mindre del används som flussmedel på svetselektroder och för framställning av titanmetall. Svetselektrodindustrin kan inte utan svårighet undvara titanhaltiga råvaror. På pigmentsidan kan sekundär substitution ske. i a l Sveriges förbrukning av titanmalm, med användning i huvudsak inom svetselektrodindustrin, förväntas öka med genomsnittligt 3,8 % fram till 1985. Detta är samma tillväxttal som gällt under perioden sedan 1960 och ger förbrukningsnivån ca 6 500 ton 1985. En relativt låg tillväxttakt för byggsamt prisfaktorn antas komma att medföra en endast nadsinvesteringarna förbrukningsökning för ritanpigment. Detta bör ses i relation till att måttlig förbrukningen under 1960-talet närmare fördubblades. Förbrukningsnivån antas 1985 inte överstiga 20 000 ton jämfört med 18 000 ton 1974. Sveriges försörjning med titanmalm (Australien, Indien) och titanpigment

(bl a Japan, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland, Finland) sker helt genom

import. Det är det sannolika mönstret också för framtiden. Utvinningsbara förekomster av rutil kan knappast påträffas i landet. Ilmenit förekommer i i vissa mineraliseringar, bl a i titanjärnmalmer, och ganska riklig mängd vidare i vissa tungsandsförekomster. Tekniska faktorer, miljöfaktorer och marknaden till den omfattande ilmenitutden begränsade (bl a med hänsyn i framför allt Norge och i mindre mån Finland) torde dock fjrsvåra vinningen en exploatering. Världsmarknaden för rutil domineras av Australien som har så gott som monopolställning med avseende på detta mineral. Den långsiktiga tillgångssituationen rymde tidigare en del frågetecken men förefaller gerom de väsentliga uppräkningar av tillgångarna i Indien och Brasilien som nyligen skett vara tillfredsställande. Rutilförsörjningen för vissa kvalitetskänsliga användningar kan dock bedömas som långsiktigt mera osäker. Tillgångarna på ilmenit är väsentligt större än på rutil. Producentstrtkturen

Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985 145

har för ilmenit också betydligt större bredd. Konkurrensen från anrikad ilmenit (syntetisk rutil) kan verka återhållande på fortsatta prisökningar på rutil för vilken Förutsättningarna för ett starkt från marknadsinflytande producentsidan föreligger.

7.30 Vermikulit Vermikulit (ett magnesium-aIuminium-järnsilikat) används framför allt i exfolierad form som isolerings- och lättballastmaterial. Det hör till de viktigare substituten till asbest i vissa isoleringsanvändningar. Det finns många alternativa material till vermikulit.

Sveriges förbrukning av vermikulit uppgår till ca 3 000 ton och avser främst användningen som isoleringsmaterial inom metallurgisk industri och, i l exfolierad form, inom byggnadsindustri. I användningen som brandisolerande material, bl a som ersättning för asbest, kan ligga en relativt stor förbrukningstillväxt. Vissa uppslag på förekomster av vermikulit inom landet finns men en fortsatt försörjning genom import- i dagsläget i huvudsak från | Sydafrika - kan förutses. l USA och Sydafrika har ett avgörande inflytande över västvärldens vermikulitproduktion. Den internationella handeln domineras helt av Sydafrika. En viss breddning av leverantörsstrukturen på världsmarknaden kan I g möjligen komma att ske (Kina, Sovjetunionen m fl). Den globala tillgångssituationen är betryggande.

i

l

7.31 Wollastonit Wollastonit, ett mineral innehållande kalcium och kisel och därmed i vissa användningar ett potentiellt substitut till t ex kalksten, krita och kvarts, används främst inom keramiska färg-, plast- och gummiindustri. Det anses ha intressanta utvecklingsmöjligheter.

Wollastonit har ingen större etablerad marknad i Sverige. Mineralet förekommer på flera ställen i landet. Om en marknad kan tillskapas föreligger sannolikt goda försörjningsmöjligheter. Produktion av wollastonit förekommer ännu endast på ett fätal platser i världen. USA och Finland dominerar som producentländer.

7.32 Zirkon Zirkon används i gjuterier som fonnsand och i blacker, inom keramisk industri for tillverkning av eldfasta produkter, inom svetselektrodindustrin som flussmedel, m m. Alkaliresistenta glasfiber (som asbestersättning i cement) utgör ett nytt växande användningsområde. Zirkon kan ersättas men i vissa användningar (gjuterier, svetselektroder) inte utan svårighet.

Förbrukningen i Sverige av zirkon som formsand inom giuterier och vid tillverkning av svetselektroder uppgår f n till ca 1 300 ton och förväntas öka l Exfoliera = veckla ut. inom bägge användningssektorer till sammanlagt ca 2 300 ton 1985. Ett lägre Vemlkllli bestå aV zirkonpris skulle sannolikt öka förbrukningen som formsand ytterligare

liksom lââegâghteáçâflålâgcfâ:

också användningen som råvara för eldfasta produkter, vilken i dag _ _ _ _ ut sig och ger en kraftig har obetydlig omfattning l Sverige. volymökning.

146 Sammanfattning Sverige: nuläge och prognos 1985

Behovet av zirkon täcks helt genom impon, huvudsakligen från Australien. Vissa förekomster är kända inom landet såväl i tungsandavlagringar som väl undersökta för att kunna bedöma de i fast berg. De är inte tillräckligt inhemska Dessa är dock sannolikt relativt små försörjningsmöjligheterna. och en fortsatt försörjning 1985 genom import framstår som sannolik. Australien har som ledande producent- och exportland ett avgörande inflytande på den internationella zirkonmarknaden. Zirkon utvinns där ur tungsand. Liksom för övriga tungsandsmineral har marknaden präglats av obalans med kraftiga svängningar mellan överskott- och bristsituationer och en oregelbunden prisutveckling. Zirkon produceras också i USA. Råvarubasen för utbudet av zirkon kan antas vara tillräcklig åtminstone under de närmaste decennierna. I bedömningen av försörjningssituationen den begränsade leverantörsstrukturen in liksom att speglar dock självfallet zirkon delvis utvinns som biprodukt där annan mineralutvinning är primärt styrande för utbudet. Sandförekomster i Nordsjön utgör en potentiellt mycket stor råvarukälla.

1 avseende vissa

Bilaga Teknologiprognos

industrimineral

Av Per Gudmar Kihlstedt

l Industrimineralen och deras relation till övriga

mineralgrupper

Den internationella mineralstatistiken i dess nuvarande form går i huvudsak tillbaka på den s k Paley-rapporten från år 1952 (l). USA:s brister i mineralförsörjningen blottades på ett dramatiskt sätt vid Koreakrisen och president Truman tillkallade i 1951 en utredningskommission som i

januari

juli 1952 framlade sin berömda rapport ”Resources for freedom. Den behandlade alla typer av resurser, men kom till sin huvuddel att penetrera världsförsörjningen med mineralråvaror. I figur l visas i sammandrag Paley-rapportens systematik över mineralråvaror (2). Då upptogs industrimineralen under beteckningen ”andra icke metalliska mineral”. De övriga två huvudgruppema av mineral utgjorde ”mineralbränslen” och ”malmer” dvs metallbärande mineral. Uppdelningen på malmer och industrimineral går tillbaka på äldre historia då metallemas egenskaper efter pyrometallurgisk framställning möjliggiorde en begynnande materiell kultur av det slag som blommat fram under det senaste seklets industrialism. Det oerhörda intresset för sådana konstruktionsmaterial, som utnyttjade de metalliska egenskaperna, kom att styra utformningen av denna materiella kultur under den tid då allt fanns i överflöd och allt i princip var möjligt att genomföra. Industrimineralen hade i allmänhet lägre status, ansågs spröda och svagare som konstruktionsmaterial och ägnades mycket mindre utvecklingsarbete och forskning. Huvuddelen av industrimineralen var sådana som fanns i överflöd omkring människan och som utgjorde merparten av de befolkade kontinenterna. Keramik, tegel, l p_G_ Kjhlstedt ä, fd sten och kalk hade emellertid använts under årtusenden och under 1800-talet professor vid Kungl Tekväxte en stor byggnadsmaterialindustri niska Högskola i 5t°°k° upp runt upptäckten av ponlandcehmm mentet och dess framställningsteknik. Det var alltså dels keramikens dels betongens kalkens a

AL203-SiO2-system, CaO-SiOZ-HZO-system jämte zTYPislfl å 190m

““de”5“g° mme

CaO-CO3 som byggde upp byggnadsmaterialen. De hämtade sina råvaror från

.. . .. . . . .. . lbe d dKTH lättillgängliga resurser till skillnad mot med dess

irådusrfriäâiållentogs

metallframstallningen malmer. upp till jämställd be- Av figur 2 kan man utläsa, att industrimineralen fram till efterkrigspe- handling med malmema m5 å 1956 °°h

rioden förde en avsevärt mer undanskymd tillvaro i världssammanhang än de m_

gör nu? Efter 1950 har emellertid en avsevärd förändring skett av världens

gncgltsráâiâgiñâfâilgfåska

mineralforbrukning. Industrimineralen har idag större ekonomisk betydelse undervisning ännu ej än metallerna. införts.

148 Bilaga I sou 1977:75

Exempel

V.. Järn Järnmalm Jarn- och ferro- Manganmiüm le erin smal g g Ferrolegeringar Metallurgisk kromit mer Molybdenmalm r Kopparmalm rMalmer Tunga metaller Tennmalm

T Kvicksilvermalm

Aluminiummalm Lätta metaller Magnesiumråvaror

i

Titanmalm J Guldmalm n järnmalmer Adla metaller Silvermalm

Llcke

Platinamalm

Uranmalm Sällsynta metaller Radiumråvaror

i Berylliumråvaror

rFlytande Vätskor Petroleum

och J Mineral

i

i gasformiga Gaser Naturlig gas i f . ..

i

Ä Anuacit

Ilxélriineralbrans- Hårda ko] Halv-antracit

Fasta i

Bituminösa kol . M.uka ko J i L Brunkol r i Sand, grus Byggnadsmaterial Sten Cementråvaror

Icke me- Svavel talliska Kemiska råvaror Salt lmineral Kemikaliekromit A

Bergfosfat i

Gödningsämnen Kali Nitrat

Lera Keramiska råmaterial Kvarts Fältspat

Kvarts “E Andra icke 4 Eldfasta råmaterial

laleäaeldfast

metalliska .

tmineral kvalitet x.

Sandsten Slipmedel Korund Industridiamanter

Magnesia Isoleringsmaterial Asbest Glimmer

09kr” Figur] Mineralrävaror- Färger och fyllnads- Leror nas sygemank_ ämnen Diatomit 33W* Källa: The mineral reso- * urces of the world, New Diamant (smyckes-) u Ymk* 1952* 5 1 Adla och halvädla Ametist Lstenar Bärnsten

sou 1977:75 1 149

13/1080

ll Miljoner US-dollar i 1972 års priser 100 000--

-n-:nn- mineralbränslen ._. ..- ...p metaller _ -----› industrimineral

10 000-

llll

Figur 2 Den globala mi- 1 000. [ I I I I l I new/produktionen 1900 10 20 30 40 50 so 70 År 1900-1970

Enligt en amerikansk undersökning från år 1971 (7) skulle världsproduktionen år 1969 av de viktigaste icke-metalliska mineralproduktema ha följande ungefärliga omfattning: Kvantitet Värde Milj. short tons Milj. US.d0llar Prydnadsmineral och

150 Bilaga 1

I USA hade industrimineralen redan före andra världskriget hunnit förbi metallerna i ekonomiskt hänseende och efterkrigstiden har utmärkts av att industrimineralproduktionen ökat väsentligt samtidigt som metallprodukökat. Mineralkonsumtionen i USA är nu tionen stagnerat och metallimporten till 25 % beroende av andra länder, en import som till 3/4 torde ligga på metallområdet (3). Amerikansk industri har visat sig mycket känslig för detta och har sökt lösningar såväl på plastområdet som med ökad omställning till industrimineralbaserade material, där så varit möjligt. Generell prognosbedömning l: I de högindustrialiserade länderna sker under fredstid, trots bristfälliga forskningsinsatser, en starkare kvantitativ utveckän av de metallbärande mineralen. Industriling av industrimineralsektorn mineralen är i högre grad fredstidens mineral och visar samhällets försiktiga anpassning av sin materiella kultur mot de i överflöd förekommande mineraltillgångarna. Import sker i många fall från mycket avlägsna och politiskt instabila länder. Industrimineral med hemmamarknadsförsörjning får också därigenom ökat intresse.

2 Inflytande från energiförsörjningen

l föregående avsnitt har framhållits att knapphet och kriser för försörjningen med metallbärande mineral har fått och i ännu högre grad kommer att få av industrimineralens användning i vår materiella inflytande på utvecklingen kultur. De välkända svårigheterna med världens och Sveriges energiförsörjning leder till samma typ av inflytande. I det inledande avsnittet nämndes att industrimineral som konstruktionsmaterial ansetts i princip sprödare och svagare och ägnats mycket mindre utvecklingsarbete och forskning än de metalliska mineralen. Man har bl a trott att draghållfastheten hos industrimineralen utgjort endast sig finna som däremot några procent upp till något tiotal procent av tryckhållfastheten, för vissa industrimineral visat sig väl utnyttjningsbar. De senaste årens tekniska och iakttagelser ger anledning starkt ifrågasätta dessa utveckling negativa antaganden, vilket kommer att beröras i de tekniska avsnitten längre fram. Följande tabell över den specifika framställningsenergin för olika typer av konstruktionsmaterial kan stämma till eftertanke.

Lerbunden keramik (t ex porslin) 5 Betong 0,6

Även om de metalliska egenskaperna också i framtiden på många punkter visar sig överlägsna och ej kan undvaras eller ersättas med nyutvecklade egenskaper hos direktframställda industrimineralbaserade material, torde det

SOU l977t75

stå klart att en viss andel av de energislukande konstruktionsmaterialen borde kunna ersättas om tillräckligt forskningsarbete insattes på utvecklingen och utformningen av de energisnåla materialen. Med industrimineralbaserade material framtagna efter nu skönjbara principer bör i flera fall konkurrenskraftiga egenskaper kunna uppnås med specifik framställningsenergi om endast några få MWh per m3 . Man kan bedöma att inflytandet från

l den ökande energiknappheten på mineralförsörjningen under åren fram till år

i 2 000 med nödvändighet måste bli mycket betydande.

Sambandet energi - mineralteknik har under senare år uppmärksammats i och livligt diskuterats (5). l de större industriländema har mycket stora

i mineraltekniska Den nyaste franska statio-

forskningsstationer tillskapats. nen i Orléans har speciellt inriktats mot industrimineral. Generell prognosbedölnning 2. De industrimineralbaserade materialen är i allmänhet väsentligt mindre energikrävande än metallerna. De har forskningsmässigt fått föra en relativt undanskymd tillvaro i jämförelse med metallerna. Med kända perspektiv på vår framtida energiförsörjning kan man bedöma att på sikt de industrimineralbaserade materialen ännu mer än hittills träder i förgrunden som bärare av vår materiella kultur. Sverige torde med sitt mycket höga energiimportbehov få stora påfrestningar i omställningen till andra försörjningsformer. För industrimineralen måste därför även i Sverige tillskapas mot behovet svarande forskningsresurser.

3 Geologiska aspekter

J ordskorpans principiella struktur framgår av figur 3. Jordens centrum antas vara en sorts järnkäma omgiven av tunga silikater i den s k manteln. Lättare bergarter bildar kontinenterna, som flyter på manteln på samma sätt som isberg flyter med bara en mindre del över vattenytan. Kontlnenternas lätta bergarter benämns Sial och har grundämnena kisel och aluminium som huvudbeståndsdelar. Kontinentbotten och havsbottenbergarterna är avsevärt tyngre och benämns Sima med kisel och magnesium som huvudbeståndsdelar. Manteln tycks utgöra en relativt homogen, extremt basisk järnmagnesium-silikatmassa.

KONTlNENT Km

/cm

lllllllllllllllllllll r uimiullillllllllll

w Figur 3 Jordskorpans sammansättning och » . å? 24.! nteln 3.3 - 10335_ . Anm. Vertikalsnittet di. “ skär över gränsen mellan _mlçazø _§93_ V .. mål . z :ruäâ-t en kontinent och ett Mohorovicics diskontinuitetsyta djuphavsområde.

152 Bilaga I sou 1977:75

Av intresse är att Sialbergarterna är sura till mycket sura (kvarts) medan Sima-bergarterna är basiska till mycket basiska (olivin, brucit). Till detta kommer kalcium- och ofta magnesiumrika karbonatstenar, vanligen utfállda och sedimenterade ur vatten samt i vatten avsatta slamsedimentbergarter och givetvis havsvattnet själv med sitt saltinnehåll. Berggrunden och jordsedimentavlagringar inom kontinenterna liksom avlagringarna på kontinentalsockeln är de i forsta hand tillgängliga geologiska formationerna som kan ge l råvaror till försörjningen med industrimineral. l 1 Följande tablå visar några av de viktiga mineralråvarorna från Sial-, Sima - l resp kalkbergarter. l

l Sial-berganernas ll Sima-bergarternas mineralråvaror mineralråvaror

Al. Sten, krossgrus Al. Olivimserpentinsten 2. Kvartsit 2. Talk,täljsten 3. FältspaLnefelinsyenit 3 Asbest 4. Kyanitgruppen

5. Glimmenvermikulit Bl. Brucit l

2. Magnesinbreunnerit l

Bl. Naturgrus, sand l

2. Kvartssand, kiselgur lII Kalkbergarternas mineralråvaror ä 3. Granat l 4. Ilmenitsand l I 5. Rutil A 1. Krita 6. Zirkon 2. Kalksten (i obränt tillstånd)

l

7. Monazitsand 3. Dolomit l Cl. Vanlig lera Bl. Kalk 2.4 Kaolin,ädelleronchamotteleror 2. Cement 3. Bentonit 3. Slagger 4. Bauxit Cl. Gipssten, gips D1. Lerskiffer l 1

Utöver ovan nämnda mineral och bergarter finns en rad andra, som har viktiga användningar framför allt som råvara för kemisk industri, inkl gödselmedelstillverkning. Hit bör bl a koksalt, kalisalt, borater, fosforråvaror, svavel/svavelkis, ilmenit och rutil, kromit (kemisk användning), llusspat, i barium- och strontiummineral m ll. Även kalk och magnesia ur kalksten resp magnesit (se tablån ovan) har viktiga användningar inom den kemiska industrin.

De Sialbetonade berganema består till ca 60 % av fáltspat (t ex KA lSi308)

och därjämte mycket kvarts. Fältspatmineralen bryts lätt ned under avgång av alkali, som går i lösning i vattnet. På så sätt tillförs världshaven nya alkalisalter. Återstoden av fáltspaten bildar kiselsyra- och aloxidgeler. soum i sin tur bildar ytterst ñnkorniga skivformiga vattenhaltiga lermineral i princip aluminiumsilikathydrat. Leroma har oerhörd betydelse både tekniskt och. för kontinentemas uppbyggnad och det sägs att de vattenmängder som. är bundna i lerorna är av storleksordning motsvarande oceanernas. I tropikerrna och i övrigt under alkaliska betingelser kan nedbrytningen fortsätta och äwen

kiselsyran lösas ut. Då återstår bauxit, Al203.nH20, som även har väsenitlig

teknisk betydelse. Då bergarterna krossas eller vittrar uppstår grus och szand som mellansteg. De tillhör våra viktigaste mineralråvaror. I bergarterna fitnns

många inerta mineral tex rutil, ilmenit och zirkon, som blir kvar vid vittringen och sedan kan ansamlas till tungsand genom flodernas och havsvågornas vaskning. Tungsandens betydelse för mineralförsörjningen tilltar hastigt. De Sima-betonade bergarterna har från jordens inre tillfört kontinenterna typer av malmer och industrimineral, som eljest inte skulle varit tillgängliga for oss. l t ex England och Tyskland, där mycket av vår materiella kultur utformats, är det ont om ultrabasiska bergarter, medan Skandinavien har extremt många genombrott från Sima- och mantelregionerna. Vi har alltså avsevärd industrimineralpotential oprövad, vilket kommer att fortsättningsvis beröras. Generell prognosber/örnnilzg 3: Under det närmaste årtiondet kommer kraftigt ökat intresse ägnas åt Skandinaviens ultrabasiska bergarter och den mineralforsörjning, som kan baseras på dem. Deras reaktivitet och redan utan bränning extremt basiska karaktär, liksom ett flertal tekniskt användbara mineralbildningar, motiverar kraftiga mineraltekniska forskningsinsatser liksom geologiska undersökningar. Generell prognosbedönzning 4: Mineralteknisk upparbetning av vittringssand kommer att bli av växande betydelse. Icke minst gäller detta tungsand med alla de viktiga industrimineral som kan utvinnas därur, sannolikt även i Sverige.

4 Ökad utvinning av biprodukter och restprodukter

Mineralutvinningens biprodukts- och restproduktfrågor, liksom återvinningssträvanden vid behandlingen av samhällsavfall, kommer under de närmaste decennierna att väsentligt påverka vissa industrimineralproduktioner. Vid avlägset belägna fyndigheter kan industrimineralutvinningar, som övervägs i samband med tex en malmbrytning, visa sig svårligen kunna betala transporterna till bebyggelsecentra, medan centralt belägna mineralproduktioner kan utnyttja restprodukterna för omfattande utvinning av biprodukter. Exempel kan tas från Laisvalls blygruva, där någon miljon ton rätt ren kvartssand årligen avskiljes. Den skulle kunna utgöra en värdefull mineralråvara om fyndigheten legat närmare bebyggelsecentra. Generell prognosbedömnlng 5: lndustrimineralen har i de flesta fall relativt låga tonpriser och utvinningarna koncentreras därför med hänsyn till transportkostnaderna till landets mer tätbebyggda delar. Vissa mineralråvaror kommer starkt att beröras av de avfallsupparbetningar och återvinningar som nu sätts igång. Med högre renhetsgrad följer högre tonpriser, vilket möjliggör biproduktutvinningar vid mineraltekniska anläggningar inom en vidare räjong. Ökat totalutnyttjande av de etablerade fyndigheterna kan komma att påverka indistrimineralproduktionen i den mån marginalkostnaderna för biproduktframställning kan täckas. Vissa industrimineral har höga tonkostnader och kommer därigenom i en internationell försörjningsklass, vilket ökar basen for en inhemsk produktion.

154 Bilaga 1 SOU l977z75

5 Tekniska prognoser

Koncenrrering och rening av industrimineral med /Ioration

För 100 år sedan framställdes årligen totalt i hela världen ca 150000 ton koppar genom direkt smältning av kopparmalmer hållande ca 3,5 % Cu. Idag bryter man kopparmalm hållande ca 0,4-0,7 % Cu, anrikar den till 25 a 30 % Cu och smälter koncentraten till metalliskt koppar för att årligen få fram drygt 7 miljoner ton metall. Det är huvudsakligen med den billiga och mycket effektiva flotationsmetoden som man lyckats klara utvecklingen mot allt lägre malmhalter utan väsentliga realprishöjningar. Att avlägsna värdelöst gråberg med flotation kräver bara cza 30 kWh/ton gråberg mot cza 2 000 kWh/ ton vid smältning. Metoderna for motsvarande koncentrering och rening av industrimineral har i princip varit kända och en mångfald av olika anrikningsmetoder har även i olika sammanhang utnyttjats. Följande mineral floteras for närvarande:

Fältspat och nefelinsyenit Talk Magnesit Fosforråvaror Flusspat Kaliumsalt Svavel och svavelkis llmenit Monazit En viktig anledning till att industrimineralen dock i de flesta fall ej renas är att produktionstekniken fortfarande grundar sig på hantering i styckeform dvs partikelstorlek om cza 1 cm och däröver, medan reningen och flotationstekniken fordrar panikelstorlek om cza 0,1 mm. Man har bränt kalk, dolomit och magnesit i schakt -eller roterugnar och kalcinerat gipssten etc i ugnar for grövre gods. Här har emellertid energikrisen framtvingat en utveckling av de s k bärgas- eller svävgasmetoderna till effektiv bränning av torra partikelsamlingar med partikelstorlek under 0,1 mm. Specifika energibehovet i cementindustrin torde därvid ha sänkts cza 30 % och bränningstiden minskats till en ringa bråkdel. De nya metoderna har haft en helt omdanande betydelse for cementindustrin och torde inom 10 år få det for ett flertal andra industrimineral. Denna utveckling har emellertid stort intresse även för möjligheten att låta mineralen undergå rening och koncentrering genom flotation. Om man exempelvis studerar kristallin kalksten, dolomit och magnesit har man med bekymmer konstaterat att vi i Sverige ej har fyndigheter med särskilt ren kalksten och dolomit och att den magnesit vi har möjligen finns i högfjällen i små orena fyndigheter. Får vi emellertid efter nedmalning flotationskoncentrera och rena mineralen kan vi i princip uppnå höga renheter och goda utbyten. Man skulle ej längre behöva bekymra sig så mycket om fyndigheternas primära renhet. Viktiga faktorer blir i stället lokalisering till avnämarområdet, sänkning av transportkostnaderna jämte specifika energibehovet. Våra troligen mycket stora, låghaltiga magnesitforekomster i fjällkedjan kan

sou 1977:75 Bilaga l 155

komma att bli av intresse från försörjningssynpunkt. Generell pr0gn0sbed›n7ning 6. Med ny teknik, utnyttjande finpartikulära mineral i stället för styckeformade, har vägen öppnats för flotationsrening av många industrimineral. Liksom redan håller på att ske för cementindustrin kommer detta att leda till omdanande förändringar med starkt ökande industrimineralpotential och möjligheter till lokalisering nära avnämarna.

Nya marerialsynreser genom/inma/ning och armering En betydelsefull del av materialframställningen omfattar sk lerbunden keramik. vilket kan vara tegel, porslin, eldfasta konstruktionsmaterial etc. Den sinter, som därvid framställs beror till sin hållfasthet på att naturens lerprodukter, som uppkommit genom årtusendens och årmiljonernas mekaniska nedbrytning och kemiska vittring till ytterst finpartikulära aluminiumsilikathydrater, har mycket speciella fysikaliska egenskaper som sammanhänger med partikelstorleksfördelningar under cza 0,005 mm och s k yttre specifika ytor om åtminstone cza 100 000 cm2/cm3. Eljest är dessa av naturen alstrade finmaterial relativt inerta. Artificiell nedmalning av mineral började komma till stånd vid sekelskiftet, vid denna tidpunkt särskilt på cementsidan, men nedmalning skedde då till avsevärt grövre partikelstorlek än vad lerorna representerar. Finmalningstekniken har emellertid under senare år utvecklats och enligt pågående mineraltekniska undersökningar synes extrem finmalning till i närheten av lerornas partikelstorlek kräva en energiåtgång på endast cza 200-500 kWh/ ton. Det framställda mineralstoftet synes därvid bli mycket aktivt och kan tänkas möjliggöra helt nya materialsynteser med intressanta hållfastheter och egenskaper. Undersökningarna har pågått cza 10 år och i sig även omfattat utnyttjande av fallande industriella stoft, tex från elektrofilter inom metallurgin. Det är uppenbart att en verkligt betydelsefull materialutveckling efter den här omtalade energisnåla linjen fordrar en helt annan frihet vad avser materialval än det tillhandahållande av relativt likformiga vittringsprodukter som naturen ger. En annan linje inom den mineraltekniska materialforskningen omfattar utvecklingen av de mineralbaserade konstruktionsmaterialens fiberarmering för att ge tillräcklig materialseghet. Här finns många möjligheter alltifrån alstringen av mullitfiber i porslinets glasfas till asbestarmeringen i de cementbundna eternitskivoma. Området är ännu mycket underutvecklat och det finns stort behov av den ”mineralografi” som prof Hedvall (8) på sin tid så starkt förordade. Generell prognosbedömning 7. Den fortskridande utvecklingen av industrimineralbaserade konstruktionsmaterial leder mot artificiell nedmalning av olika rena industrimineral som komplettering och ersättning för de relativt interta, ytterst finpartikulära vittringsprodukterna som naturen tillhandahåller i form av leror. Dylik nedmalning är i jämförelse med andra traditionella enhetsoperationer förvånansvärt energisnål och öppnar tillsammans med bl a fiberarmeringsforskningen och återanvändningen av industriella stoftmaterial en omfattande utveckling av nya energisnåla industrimineralbaserade konstruktionsmaterial med intressanta hållfastheter.

156 Bilaga 1

Övergång/län sintring till ângautoklavering öppnar nya perspektiv mot

energisnåla mineralbaserade konstruktionsmaterial

Den forsta utecklingen av sintrade, lerbundna material skedde for åtminstone 6 000 år sedan. Man smälte fram en glasfas som sedan armerade och band det keramiska materialet. Denna smältfasteknik har sedan starkt utvecklats och även kompletterats med torrsintring av högklassiga material. År 1907 upptäcktes möjligheten av materialframställning genom reaktion i vattenfas under autoklaveringsbetingelser vid cza 200 °C. Den kom att begreppsmässigt bindas till systemet och fick sedan mitten av 1920-talet en

CaO-SiOZ-HZO

snabb utveckling genom gasbetongen samt under 1960-talet genom kalksandstenen. Under 1960-talet vidgades området kraftigt genom forskningen vid Institutionen for mineralberedning vid KTH till den s k COBO-tekniken, som i princip omfattar agglomerering av de flesta industrimineral vid cza 200-250 °C under ångtryck. Genom vissa åtgärder löses mineralet partiellt upp i kondensationsfasen och fälls vid återgången till vanligt tryck ut igen och sammanbinder materialet. Autoklaveringen är mycket billigare och energisnålare än sintringen vid 1200-1800 °C. COBO-processen använder med viss fördel även industriella restprodukter. Helt nya typer av konstruktionsmaterial möjliggöres. Generell prognosbedömning 8. En komplettering av framställningsmetoderna for mineralbaserade konstruktionsmaterial med den nya, mer generella autoklaveringsteknik, som under de senaste 10 åren utvecklats i Sverige, kommer att möjliggöra produktion av energisnåla material av helt ny karaktär och med nya egenskapskombinationer. Detta kommer att väsentligt 1 underlätta utnyttjandet av ett vidare spektrum av industrimineral än vad som 1 t idag användes. 5 1 2

6 Produktspecifik teknisk utveckling

Sial-bergarternas minera/râvaror*

Ballast är den industriellt viktigaste mineralprodukten, som emellertid här behandlas mycket kort på grund av annan pågående utredning. Ballastproduktionen är på grund av miljöproblem och hastig industriell utveckling under omfattande nydaning kännetecknad av koncentrering till färre och större enheter. Vid lokaliseringen av dessa kommer bergarternas lämplighet som ballastmaterial att utforskas och hänsyn därtill tas i avsevärt högre grad än tidigare. Kvalitetsaspekterna for olika ändamål är givetvis helt olika. I hittillsvarande anläggningar har man i viss mån sökt kompromissa sig fram. Med hänsyn till däcksdubbarna har dock sega kvartsitmaterial fått allt större användning för asfaltbuma slitlager. Kvartsiten har därtill ofta hög ljushet. För betong- och bruksändamål har sandkvaliteten en begränsad men dock klar betydelse för betonghållfastheten. Även här är kvartsen i praktiken överlägsen, men forskningsmässigt synes andra sandmaterial öppna möjligheter till betydligt högre hållfastheter, i varje fall för specialändamål. Forsknings- och utredningsarbete pågår för utnyttjande av malmbrytningens och mineralberedningens restprodukter for ballaständamål (10).

sou 1977:75 Bilaga 1 157

Svårigheter med partikelstorleksfordelning och mineralfororeningar bromsar i betydande grad. Av det föregående har framgått att för ballaständamål kvartsir och /war/Ssand vinner alltmer ökat intresse. I egenskap av naturens egen mineralsyra kommer kiselsyran givetvis även att få vidgad betydelse som komponent i flera av de nyutvecklade konstruktionsmaterial som kan bedömas komma fram i produktionen om något decennium. Man torde kunna förutsätta att silikosproblematiken tekniskt sett då kommer att vara undanröjd. Tungsandmineralen kommer som framgått av det föregående, att få ökad kvantitativ betydelse och väsentligt påverka den tekniska utvecklingen. I tungsanden i norra Sverige finns bl a ren magnetit, hematit-ilmenit, monazit, zirkon, granat samt rutil och apatit. Huvuddelen av sanden torde finnas avlagrad på kontinentalsockeln. Kända förekomster i Norrbotten borde undersökas och prospektering insättas for att klarlägga Sveriges försörjningsmöjligheter på detta område. Vi har betydande tillgångar av kaolin i Skåne och utredningar pågår om upptagning av kaolinberedning i stor skala för pappersindustrins behov i Skandinavien. En viss bauxithalt har upptäckts vid borrningar. Eftersom det torde vara möjligt att flotationsvägen skilja kaolin och bauxit kan den skånska leran tänkas få betydelse även för vår bauxiz/örsö/jjning. Bränning och lakning av kolhaltig skånsk lera har under lång tid utnyttjats för framställning av alumirziumszzlfar, ett forfarande som visserligen lagts ned på 1960-talet, men som kan komma att åter bli aktuell i moderniserad form for aloxidproduktion. En betydande del av intresset for de skånska lerorna kommer även fortsättningsvis att knytas till deras användning for keramiska ändamål. Man kan inom lerområdet ej bortse från inflytanden från restprodukts- och återanvändningssynpunkter. Ökad användning av kol ger större mängder användbar aska, vilket är att betrakta som en bränd lerprodukt med hög aktivitet. Från samhällsavfallens brända återstoder kommer säkerligen användbara glas- och porslinsmassor att kunna särskiljas för återanvändning.

Denna teknik kommer troligen att vinna insteg under den närmaste IO-års-

perioden. Tekniskt sett kommer utvecklingen på agglomereringssidan troligen att på sikt minska bentonirbehovet, men det är svårt att sia om järnmalmsberedningens fortsatta utveckling i Sverige. Nya metoder och tankegångar förbereder därvidlag en omdaning.

Sima-be/garternas mineralråvaror

Sverige har mycket stora tillgångar av zilrrabasiska bergarrer i fjällkedjan, framför allt inom Jämtlands och Västerbottens län. Det har redan nämnts att under det närmaste årtiondet stort intresse kommer att ägnas dessa ultrabasiska bergarter. Liksom kvartsen är naturens egen mineralsyra utgör de ultrabasiska bergarterna naturens egna basmineral, vilket visar sig i mångfalden av framtida användningsmöjligheter. Nackdelen är det isolerade läget och transportavstånden. I Sverige är det endast vid anläggningarna i Handöl som industriell verksamhet bedrives, medan i Norge olivinen ägnas

158 Bilaga 1 sou 1977:75

större aktivitet. Just nu drar möjligheten till svensk nickelförsörjning ett intresse till de sk peridotiterna eller snarare serpentinstenarna i södra Lappland. Användningen av ra/kmiirera/ har stor spridning i industrin och i samhället. Förbrukningen av det viktigaste fibermaterialet, asbest, torde i Sverige ha upplevt ett hårt bakslag i samband med de yrkeshygieniska problem, som har uppdagats. Mineralfibermaterialen är emellertid mycket betydelsefulla för samhällsutvecklingen och kommer därför att återkomma med hög utveck- 1 lingstakt. Liksom för silikosen kommer man tekniskt att kunna lösa de yrkeshygieniska svårigheterna, och forska fram nya riskfria framkomstvägar. Det är sannolikt att den inhemska talkproduktionen kommer att utvecklas intensivare genom kombinerad prospektering och mineralteknisk utveckling.

i

Det kan utläsas ur statistiken en språngvis utveckling av den japanska användningen av magnesiumsi/ikaunineral, främst inom keramisk hantering. Möjligen kan detta innebära att japanerna redan slagit in på den väg man inom svensk forskning tror sig skönja. Detta avser dock ej eldfasta

material. i

l

Sverige importerar hela sitt magnesitbehov. Genom allt högre kvalitetskrav för att på det metallurgiska området klara processernas högre temperaturer,

liksom genom en snabb ökning av den kemiska förbrukningen har magne- l

sitmineralen blivit en av industrimineralens mest expansiva sektorer. Magnesiten kommer att få avsevärt större betydelse än för närvarande. Sverige saknar tillgångar av massiva magnesitfyndigheter, men torde ha mycket stora tillgångar av brucit - eller magnesithalriga serpeminsrenai med storleksordningen minst 20 % välkristalliserat värdemineral. Magnesiten syns gå att utvinna med flotation och även andra enkla reningsforfaranden synes vara tillämpliga. En detaljprospektering kombinerad med mineralteknisk forskning kan komma att öppna vägen för inhemsk försörjning och beredningsindustri på magnesiaområdet, särskilt om man kan kombinera den med nickelsulñdllotation.

i

Kalkbergarternas minera/râvaroi 1 i Ka/kbergarrernas mineralrâvaroz är utpräglade hemmamarknadsprodukter. Om man söker särskilja de moment som är av speciellt intresse för framtida , utvecklingstrender möter man särskilt aspekter rörande systemet CaO- s; såsom självhärdande bindemedel och bas för materialframställ-

SiOZ-HZO

ning, vidare den specifika energiförbrukningen för de slutliga konstruktionsmaterialen, och till sist miljösynpunkterna.

Det var ett oerhört framsteg för vår materiella kultur som skedde då portlandcementen upptäcktes under första hälften av 1800-talet. Att kunna bygga hela konstruktioner på plats med självhärdande bindemedel innebar en total ändring av byggnadstekniken. Under 1900-talet har sedan skett en kraftig utveckling av byggnadsmaterialindustrin, baserad på samma mineralbildande system och bl a med autoklaveringens hjälp. Från senare års , forskningar vid olika laboratorier ser vi emellertid att möjligheterna inom i

systemet CaO-Si02-H2O ännu är långt ifrån uttömda. Särskilt gäller detta

Förhållandet bindemedel - ballast där mångdubbelt ökade hållfastheter skymtar. l realiteten innebär detta bl a en kraftigt sänkt specifik energiförbrukning. En väsentligt ökad mineral-materialteknisk forskning torde här få effekter för framtiden. Till miljösynpunkterna hör i detta sammanhang en rationell återanvändning av restprodukter och avfallsmaterial (9,10). Redan tidigare har angivits den omfattande förändring av försörjningstekniken, som kan komma till stånd genom övergång till bär- eller svävgasmetoder för fortsatt beredning av mineralrâvaran. Denna teknik förutsätter en nedmalning av varan till ungefär 0,1 mm och därunder och därvid sker normalt en renkrossning av mineralkristallerna från varandra. För väl l kristalliserade bergarter kan llotationsanrikningen därefter användas för högrening av ka/kstensgruppens mineral och renare produkter erhållas efter bränning relativt oberoende av råstenens föroreningsgrad. Den snabba bränningsoperationen ger också en avsevärt aktivare kalk, vilket har betydelse särskilt for användningen i färskningsförloppet i stålverksprocesserna. Samtidigt blir bränningen jämnare och effektivare. Detta kommer i långa loppet att påverka lokaliseringen av kalkproduktionen, produktrenhetens storlek och specifika energibehovet. Slaggema innehåller höga energiinsatser som delvis kan återvinnas och nyttiggöras genom slaggernas användning som partiell ersättning för cementklinker vid cementnedmalningen. Den i slaggerna nedlagda smältenergin kan även återvinnas genom direkt användning som bindemedel i byggnadsmaterialproduktionen. Den svenska produktionen av gips som restprodukt från fosforsyraframställning torde komma att helt kunna tillgodogöras inom byggnadsmaterialproduktionen.

Övrig!

Sverige importerar for närvarande så gott som hela sitt behov av fos/brrávaror. I samband med järnmalmerna är Sverige rikt på apatit i Norrbotten och under andra världskriget utvanns där apatit för uppehållandet av det svenska jordbruket. l Grängesberg förekommer sedan 1974 viss apatitproduktion. Apatitllotation är en billig och numera ej särskilt besvärlig utvinningsprocess och en utökad svensk produktion skulle troligen kunna göras konkurrenskraftig.

Stockholm den 30 januari 1976.

160 Bilaga I

Litteratur

(1) Resources for Freedom, A Report to the President by the Presidenfs Materials Policy Commission, Vol 1-5. Washington 1952.

(2) P G Kihlstedt: Tillgodogörande av fattiga malmer. Problem rörande den framtida minerallörsörjningen. Jernkontorets annaler vol 141 1957 sid l-41. (3) Alexander Sutulov: Minerals in World Affairs. University of Utah, Salt l Lake City 1972.

i

(4) P G Kihlstedt: Mineralteknik i omstöpning. Svenska Gruvföreningens meddelande nr 119, volym 8, Stockholm 1967.

i

(5) P G Kihlstedt: Energy and Mineral Exploitation Techniques. Föredrag vid OECD:s internationella konferens: Technical Research in Applied Mineralogy and the Management of Mineral Resources, Orleans 1975. Scandinavian Journal of Metallurgy 4 (1975) 145-149.

(6) Bengt Loberg: Geologiska material och Sveriges berggrund. Norstedt & l l Söner, Stockholm 1973. l (7) Fredrick C Kruger: Worlds Nonmetallic Mineral Resources. Centennial 1 Volume of AIME 1971 sid 33-41.

(8) J Arvid Hedvall: Mineralografi är lika nödvändig som metallograñ. Chalmers tekniska högskolas handlingar Nr 306 1965.

i

(9) ”Ballastdagar” den 21-22 jan 1975. Svenska Gruvföreningen, Ämneskommitté IV. Stencil. Häft. i (10)”Mineralhanteringens restproduktproblem den 15-16 jan 1974. Svenska å Gruvföreningen, Ämneskommitté IV. Stencil. Inb.

Bilaga 2 Framtida industrimineralförbrukning inom järn- och stâlindustrin

Av Ferrer Boutz

1 Kort översikt över nuvarande teknologi

För stålframställning finns i huvudsak två råvaror, malm och skrot. Av malmen gör manjärn (tackjärn eller råjärn), vilket sedan forädlas, fárskas, till råstål. Skrot smältes till råstål. Råstålet rafñneras, legeringsmetaller tillsätts, en slutlig justering av temperatur och analys görs och därefter gjuts det färdiga stålet till göt eller ämnen. En betydande del av järnmalmen sintras före reduktionen i masugnen. Sintring innebär att man med luft oxiderar den svårreducibla oxiden Fe3O4 till den mer lättreducibla Fe2O3 vid en temperatur av ca l 00O°C. Vid pannsintring sugs luft genom en bädd bestående av slig, bränsle (kolstybb) och kalksten, varvid materialet sammanfogas till en kaka, vilken efter svalning krossas till lämpliga storlekar. Vid kulsintring förs den ñnkorniga sligen in i en roterande tallrik, där den under viss vattentillsats rullas till kulor. Kulorna sintras därefter i en särskild ugn, varvid deras hållfasthet väsentligt ökas. Viss tillsats av bindemedel Förekommer ofta vid kulrullningen,t exjärnsulfat eller bentonit. Med sintringen når man en agglomerering av den for masugnen alltför finkorniga sligen. Vidare finns det möjlighet att redan här tillsätta den kalksten, som behövs för att få rätt i masugnen.

Ca0/Si02-förhållande

Därigenom slipper man bränna kalkstenen i masugnemdär bränslet utgörs av relativt dyrbar metallurgisk koks. I masugnen varvas det järnbärande materialet med slaggbildare och koks uppifrån och sjunker ner genom schaktet. I nederdelen av masugnen finns hål. formor, där förvärmd luft blåses in. Denna förbränner koksen till koloxid under värmeutveckling och den bildade gasen strömmar uppåt genom det fasta materialet. l överdelen av ugnen sker en begynnande reduktion av sligen/sintern med koloxid. I den nedre delen, där temperaturen är mellan l 500 och 2000°C, sker en reduktion direkt med det fasta kolet och en smältning av det bildade järnet, vilket samlas i botten av ugnen. Järnet, som löser in ca 4 % kol och mindre halter av ämnen som fosfor, svavel, kisel och mangan, tappas genom utslagshål vid ugnsbotten och rinner via en ränna ner i en skänk. Även slaggen tappas ur ugnen på detta sätt. till tackor 1 Petter Boutz är tekno- Râjärnet gjuts antingen eller transporteras i skänkarna till logassistent vid avdelstålverket och kan där ofta mellanlagras i en blandare.som kan rymma ca 500 ningen för järnets metalton. lurgi, Tekniska Högsko- Istâ/verkerskall kolhalten sänkas genom fárskning, vilken sker i konvertrar lan i Stockholm.

162 2 SOU l977z75 Bilaga

av typerna LD, Kaldo och OBM genom att syre tillförs badet. Syret kan blâsas genom en lans mot badets yta som i LD och Kaldo,eller tillföras genom dysor i ugnsbotten som i OBM. i l konvertrarna tillsätts kalk som slaggbildare. Dess uppgift är att uppta de oxider som vid färskningen bildas av järnet och de i järnet lösta ämnena. Önskade egenskaper hos slaggen är: högt Ca0/Si02-forhållande - nödvändigt - för snabba för god svavel- och fosforrening-, god flytbarhet nödvändigt reaktioner - samt litet angrepp på den eldfasta infodringen i ugnarna. De ugnar som främst är avsedda för smältning är de oljeeldade martinugnarna och elektrostålugnarna. Dessa har skrot och legeringsmetaller i fast form som främsta råvarubas. Martinugnarna är långsamma men möjliggör en god kvalitetsmässig styrning. Stålet som produceras i dessa är, efter tappning i skänk, i regel färdigt för gjutning. Elektrostålugnar finns av två typer. ljusbågsugnar (LB) och induktionsugnar, främst av högfrekvenstyp (HF). l ljusbâgsugnarna tillförs elenergin via tre grafitelektroder, placerade ovanför godset, och utvecklar ljusbågar mellan dessa och godset. l induktionsugnarna passerar strömmen en spole som varvid elektriska strömmar uppstår i skrotet och värme omger ugnen, utvecklas. Även om ljusbågsugnarna kan producera ett stål, som är färdigt för . att använda dem för enbart nedsmältning l gjutning. är det mer ekonomiskt i av å och låta övriga steg ske i en för detta mer lämpad ugnstyp. Vid tillverkning á för smältning l rostfritt material använder man numera gärna ljusbågsugnen . av rostfritt och olegerat skrot samt kolhaltiga ferrolegeringar. Färskning och färdigställning görs därefter i tex en AOD- eller CLU-konverter. Samtliga nämnda ugnar är infodrade med eldfast material. Detta förslits. men med stor skillnad i förslitningshastighet. En masugn kan gå i 10 år mellan medan en konverter kan ha en hållbarhet av ca 50 ommurningar Charger. Syrgaskonvertrama är i regel infodrade med tjärimpregnerad dolomit- och sura martinugnar med silikasten och basiska martinugnar med magnesitsten, magnesitkromsten och stamp- och sprutmassor med dolomit eller magnesit. Ljusbågsugnarnas infodring består av dolomit- eller magnesitsten med inslag av högvärdigare material, t ex krommagnesit, i de delar av väggarna som är mest utsatta för strålningen från ljusbågarna. l AOD- och CLU-ugnar brukar ofta dolomit användas.

I Sverige finns fn (1975) 150 stålugnar med följande fördelning:

Ljusbågsugnar

Summa

en möjlighet att omvandla främst rika sliger till metalliskt järn

Ytterligare

finns i tillverkningen som ären reduktion utan smältning vid avjärnsvamp.

ca 1 000°C. Redaktionen sker med koloxid, vilken framställs ur koks antingen i själva reduktionsugnen eller i en separat anläggning, plus något kolväte. Den framställda järnsvampen är porös och ren. Utgående från höganrikad Malmbergs-slig fås en järnsvamp för tillverkning av järnpulver. Ur kulsinter fås en järnsvamp som används för ståltillverkning och då är jämförbar med skrot av mycket hög kvalitet. Det framställda råstålet undergår en serie behandlingar i ugnen antingen eller i en skänk som också används för transporten till gjutningen. Efter färskningen måste syreöverskottet avlägsnas genom desoxidation. Härvid tillsättes aluminium eller kisel. [anslutning härtill görs ibland en extra kraftig svavelrening med kalk och flusspat. Vidare kan stålet utsättas för vakuum för avlägsnande av lösta gaser som väte och kväve. Till sist görs den slutliga justeringen av analysen och temperaturen, vilken måste ligga inom ett snävt intervall vid gjutningen. Analysjusteringen innebär små tillsatser av ämnen som krom, nickel. mangan, molybden, vanadin och volfram. Stålet gjuts antingen i kokiller eller i stränggjutningsmaskin. Kokillgjutningen sker antingen fallande, då stålet rinner genom ett hål i skänkens botten, tärningen, direkt ner i kokillen, eller stigande, då stålet rinner ner genom ett vertikalt rör, gubbemgenom kanaltegel lagda i ett stigplan ut till de på stigplanet placerade kokillerna och fyller dessa underifrån. Stränggjutningsmaskinen består av en vattenkyld kopparkokill ur vilken stålämnet dras nedåt i samma takt som det stelnar. Man får här således en i princip oändligt lång sträng av färdigt stålämne. Vid gjutningen åtgår, förutom skänkens infodring, en inte obetydlig mängd specialtegel i form av tärning, stoppare samt för stiggjutning kanaltegel. ingjut. Dessa detaljer används nämligen bara en gång. Vid stränggjutning används en mellanskänk eller gjutlåda med tärning och stoppare förutom skänken. Dessa detaljer byts också efter varje gång. lnfodringen i ugnar. skänkar och gjutlådor utgörs av ett bakfoder. vilket i princip aldrig behöver repareras,ett slitfoder av stenar som muras om efter ett för varje enhet karakteristiskt antal charger(livslängden är starkt beroende av tillverkningsprogram och körsätt), samt gjut- eller stampmassa vilken repareras efter varje charge. Denna ofta förekommande s k avlagning görs genom att en sprutmassa, eventuellt med tillsats av vatten, sprutas på de ställen där slitaget varit stort.

2 Synpunkter på den framtida processutvecklingen

Sinrerverk och hyrta Masugnen förblir den huvudsakliga framställningsmetoden för metalliskt järn ur slig fram till 1985. Det är svårt att tänka sig några drastiska förändringar i masugnens drift under denna period -den präglasju redan nu av drift under relativt väl kända förhållanden. Ett par utvecklingslinjer framträder dock. Slaggmängderna kommer med säkerhet att minska ytterligare. Till viss del kan detta tänkas bero på att sligens andel av gångart minskar och därmed också behovet av slagg for upptagande av denna. Vidare kommer de arbeten som bedrivs beträffande olika störningar i masugnsdriftemt ex om inverkan av alkali. att ge till resultat att man med detaljerade kunskaper om

164 2 Bilaga

fenomenen har lättare att undvika sådana störningar även med minskad slaggmängd. Vi tror att slaggmängden kan minskas till cza 175 kg per ton råjärn från idag ca 300 kg. Med den CaO-halt. ca 40 % , som antagligen blir nödvändig_ dels ur metallurgisk synpunkt, dels för återanvändning av slaggen till metallurgiska och andra ändamål, fås en kalkmängd av ca 70 kg CaO per ton råjärn (varav en del finns med redan i sligens naturliga innehåll av CaO). Det är dessutom troligt att en del av denna kan cirkuleras i processen genom att masugnsslagg kan komma att användas som bindemedel vid kulrullning. En mycket viktig aspekt i detta sammanhang är svavelhalten i bränslena. Vid bibehållen eller ökad svavelhalt i kol, koks och olja, blir troligen inbesparingarna i total kalkmängd betydligt mindre än ovan angivits, beroende på behovet av en separat svavelreningsstation efter råjärnsframställningen. En annan som kan skönjas beträffande masugnen är en ökad linje användning av kallbundna kulor i beskickningen. ldag är detta problematiskt, men det finns ingen anledning att betvivla att man skulle kunna öka andelen kallbundna kulor till åtminstone 40 %. Det kan antas att ökade av den som nämnts om de störningar som kunskaper typ tidigare Förekommer komma att bidra till denna utveckling. En av idag kan av detta kan bli en minskad användning av kalksten till konsekvenserna i kulorna förmån för bränd kalk. Man bör fö kunna tänka sig att bindemedlet

till 75 % utgörs av recirkulerad slagg.

- krav På längre sikt kommer med säkerhet masugnens speciella nackdelar på agglomererad beskickning och metallurgisk koks - att göra smältreduktionsförfaranden mer ekonomiskt tilltalande. Ett exempel på detta - den s k INRED-metoden - har nyligen presenterats av Boliden. Ett par av förutsättningarna för utvecklingsarbetet med denna var just att finkornig slig skall liksom kol av sämre kvalitet. Liknande kunna användas utan agglomerering arbeten fast med andra tekniska lösningar bedrivs även på andra håll. Med de stora investeringar som gjorts i masugnar är det emellertid svårt att tro att smältreduktionen år 2000 skulle kunna svara för mer än 10-15 % av landets råjärnsförsörjning. l dessa metoder, där man med säkerhet kommer att lätt kunna styra reduktionen, bör man kunna komma ner i en slaggmängd av 100-150 kg/ton - ännu här kommer en efterföljande råjärn möjligen lägre. men även in i bilden. De slaggprodukter. som kan komma ur användsvavelrening ningen av ett billigare kol, inverkar naturligtvis också på slaggmängden.

.lärnsvamp litet tillskott av råvara för Järnsvampmetoderna ger idag ett mycket stâlproduktionen. Svamp kommer säkert även fortsättningsvis att utgöra en högklassig råvara i de fall där man har höga krav på renhet, men man kan inte att markant se några teknologiska framsteg som skulle kunna fåjärnsvampen öka i betydelse. Användning av nordsjögas forjårnsvamptillverkning skulle naturligtvis kunna få stor inverkan, men är huvudsakligen en ekonomisk fråga. Tekniken finns redan.

S râ/ri//verkning För färskning av råjärn till stål kommer det nuvarande beståndet av syrgaskonvertrar troligen att utökas med bottenblåsande konvertrar liknande OBM. samtidigt som detta förfarande vidareutvecklas under den närmaste tioårsperioden. Eftersom fria syrgasstrålar med hög hastighet,av den typ som förekommer i LD och Kaldo, medför betydande nackdelar är det troligt att inblåsning av syret under badytan kommer att te sig alltmer lockande i framtiden. Man bör ha i minnet att det för närvarande sker en utveckling av injektionsforfarandet för gaspulverblandningar på skilda håll, liksom att man i OBM redan har möjlighet att injicera kalk under färskningen. Det är högst sannolikt att denna tillsatsmetod för kalk (finkornig CaO) kommer att få en större betydelse. Man har då möjlighet att snabbt få en lättflytande färskningsslaggjust där den behövs, nämligen i oxidationszonemdärju också det nödvändiga värmet for upplösning av kalken utvecklas. Beträffande fárskningen är det ingen principiell skillnad mellan reduktion av finkornig slig genom injektion i ett kolhaltigt järnbad (alltså smältreduktion) och farskning av ett råjärnsbad genom injektion av slig som syrebärare. Metoden kräver visserligen att värme tillförs. eftersom sligupplösningen är värmekrävande. men uppenbarligen finns här utvecklingsmöjligheter. Slaggen i stålprocesserna måste betraktas som ett nödvändigt ont. Slaggbildare kostar pengar, flussmedel måste ibland tillsättas, slaggen orsakar förslitning på den eldfasta infodringen, fordrar energi for smältning och kan ofta inte tillgodogöras utan måste deponeras efter användandet. Den nödvändiga mängden slagg är alltså av betydelse liksom varje möjlighet till förbättring av dess egenskaper för raffinering av stålet. Man kan vänta sig att den viktigaste slaggbildarens, kalkens, egenskaper kommer att förändras. En finkornig kalk än den idag tillgängliga kan komma som

med högre reaktivitet

ett resultat av förändrade framställningsmetoder. (Det har konstaterats att finkornigheten i sig själv inte är någon garanti för hög reaktivitet. Ibland kan således styckekalk vara att föredra framför pulverkalk). En mer reaktiv kalk skulle kunna få en viss effekt på den minsta nödvändiga mängden, men den största vinsten skulle med säkerhet ligga i ett minskat slitage på infodringen i konvertrarna. Speciellt gäller detta LD-konvertrar där ett betydande slitage kan uppstå om man är tvungen att blåsa speciellt för att få en lämplig slagg. Man har ännu inte funnit något flussmedel lika effektivt som flusspat. Mängden av försök att finna ett ersättningsmaterial är dock ett tecken på att detta är ett problem som tilldrar sig ett stort intresse från metallurger på många håll. Man kan inte idag se någon möjlighet att finna ett enda material som skulle kunna ersätta llusspaten helt. men det bör i många fall vara möjligt att ersätta en del av den med en måhända större mängd av ett annat material eller kanske en kombination av flera material. llmenit är ett billigt material som kan komma att spela en viss roll. Fördelarna med en sådan förändring av driftspraxis att flusspatförbrukningen sänktes skulle kunna vara både miljömässiga och ekonomiska. För att minska slaggens angrepp på infodringen med bibehållen flytbarhet finns en möjlighet att ersätta en del av den tillsatta kalken med dolomit, men kostnaderna gör detta svårt.

166 Bilaga 2

De försök som har gjorts att vid fárdigställningen av stålet utnyttja injektionsteknik har gett mycket goda resultat och metoden kommer säkert att öka i omfattning. Så kan man till exempel nå extremt låga svavelhalter på kort tid genom inblåsning av kalk. Vidare uppnås mycket höga utbyten av inblåsta legeringsämnen.

Gjurning För handelsstål finns en klar tendens till ökad stränggiutning, och det förefaller logiskt att denna utveckling fortsätter så att om 25 år så gott som allt detta material stränggjuts. Då kommer den specifika förbrukningen av eldfast material i gjutlådor och gjutrör samt tärningar och stoppare att minska i och med att man gjuter i längre sekvenser och med ökad säkerhet. För höglegerade stål är stränggjutning inte alltid tillämpbar. Sådana material kommer huvudsakligen att gjutas stigande. Förbrukningen av kanaltegel m m kommer därför att knytas till produktionsutvecklingen för dessa stål. Den fallande gjutningen kommer att vara begränsad till enstaka restgöt.

Bilaga 3 Geologiska förutsättningar

för utvinning av industriella mineral

och i

bergarter Sverige

Av Naz Ahmed Shaikh

1 Utgångsläget för en bedömning

Kännedom om de geologiska förhållandena är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna spåra och utnyttja mineralförekomster. Varje mineraltyp förekommer i bestämda geologiska miljöer. I länder där berggrunden direkt kan observeras är det lätt att utreda dessa geologiska miljöer. l Sverige, där mer än 95 % av bergytan är täckt med lösa avlagringar, måste man förlita sig på indirekta metoder. En stor del av de industriella mineralen och bergarterna går -till skillnad från malmerna ej att spåra med befintliga geofysiska och geokemiska metoder. För industriella mineral och bergarter är följaktligen den geologiska karteringen av grundläggande betydelse. Vår nuvarande kännedom om Sveriges geologi är bristfällig. Vissa mineralrika områden är relativt väl undersökta, medan moderna geologiska kartor över en stor del av landet saknas. Geologins dåliga ställning i Sverige beror delvis på att man har haftförmånen av att tidigt ha tillgång till relativt lätt upptäckta och tämligen stora mineralförekomster. Problemen låg i att utveckla anriknings- och brytningstekniska metoder för att kunna utnyttja dessa mineralförekomster. l Finland tex, där man till övervägande del har liknande berggrund, blev utvecklingen annorlunda. Systematiska geologiska undersökningar ledde till upptäckter av mineralförekomster, och härigenom fick landet en geologisk tradition, vilket fö är den vanliga utvecklingen i övriga världen. Avsaknaden av systematiska kartläggningar av landets industrimineralförekomster gör att det saknas underlag för en realistisk bedömning av landets tillgångar inom denna sektor. Uppgifter om kvalitet och storlek är tämligen bristfälliga to rn för de kända industrimineralförekomsterna. De geologiska förhållandena i olika delar av landet är emellertid gynnsamma för förekomster av ett flertal industriella mineral och bergarter och ger därför anledning till en försiktig optimism. Av Sveriges totala yta på 450 000

kmz upptas omkring 350000 kmz av äldre bergarter tillhörande urberget medan återstående 100 000 kmz utgörs av yngre sedimentbergarter. Länder

med liknande geologisk uppbyggnad, tex Finland och Canada, är stora producenter av en rad industriella mineral och bergarter. Sveriges geologi och Naz Ahmed Shaikh är de många observationer av industrimineralförekomster som gjorts ger därför avdelningsdirektör vid anledning anta att man i landet torde kunna finna merparten av de minst ett Sveriges geologiska unhundra olika industriella mineral och bergarter som är attraktiva från dersökning (SGU).

168 Bilaga 3

ekonomisk synpunkt. I mineral- och bergartsöversikterna i bilaga 4 har intagits uppgifter for resp mineral om de allmänna förutsättningarna for förekomst i landet samt om vissa kända fyndigheter. En del av dessa ingick ursprungligen som en del av denna promemoria men upprepas inte här. Flera av de förekomster eller uppslag som nämns i bilaga 4 motiverar närmare undersökningar. Det gäller bl a vissa förekomster av asbest, baryt, bauxit, fáltspat, kaolin, kvartsit, nefelinsyenit, talk, vermikulit och zirkon. Exempel på mineral som vi inte kan vänta oss att finna i Sverige är främst gipssten/anhydrit, borater, kalium - och natriumsalter (dvs kalisalt och koksalt), perlit samt gediget svavel. Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9-10 96 E203 och datolit med omkring 22 96 E203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmetamorfa bergarter. Importbehovet av gipssren skulle kunna täckas genom kemigips som erhålls som restprodukt vid framställning av handelsgödsel. Kalium kan utvinnas tex ur alunskiffer, fáltspat, glimmer. leptit och nefelinsyenit. Fabrikation av elektrokali ur faltspat och fáltspatrika bergarter bedrevs i Sverige under åren 1912-15 vid Sandsta smältverk i närheten av Ludvika. Vissa bättre kvaliteter av leptit,s k kalileptit, kan innehålla 10-14 % KZO. Kalileptiter förekommer i vida större omfattning på ett antal platser i landet än tex ren fältspat. Mineralet glaukonit som bl a används for rening och avhärdning av vatten genom jonbyte och som i Sverige förekommer i tertiära, kretaceiska och kambriska - ordoviciska avlagringar, innehåller omkring 8 96 KZO. Alternativa material till per/it som kan finnas i Sverige är diatomit, expanderande lera och vermikulit. När det gäller svavel sker utvinning ur svavelkis. På grund av skärpta miljövårdskrav tillvaratas svavel även ur olja och smältverksgaser.

2 Synpunkter på behovet av ökade geologiska

undersökningar

Mineralutvinning i Sverige har anor från början av medeltiden. Verksamheten har under lång tid spelat en viktig roll for utveckling av näringslivet. Sverige har även i dag en stark ställning och gott rykte som producent av ett flertal mineral. För att mineralhanteringen i vårt land skall kunna vidmakthållas och en önskvärd expansion och diversifiering skall kunna äga rum krävs att kända mineraltillgångar undersöks ytterligare, och att dessa tillgångar successivt utökas genom upptäckt av nya förekomster. Vårt land har säkert många, i betydande utsträckning ännu outnyttjade, tillgångar av industriella mineral och bergarter. vars avkastning i många fall skulle vara bättre än for de traditionella malmerna. Från sysselsättningssynpunkt kan dessa mineralråvaror utgöra en viktig faktor och kan leda till en fortsatt expansion och diversifrering av mineralhanteringen i Sverige. Det finns rikligt med uppslag på industriella mineral och bergarter på SGU och på annat håll i landet. På grund av bristande resurser har detta material

sou 1977:75 Bilaga 3 169

tyvärr ej kunnat sammanställas. Det är angeläget att SGU får resurser dels för att sammanställa och utvärdera äldre informationsmaterial, dels för att systematiskt och kontinuerligt följa upp det omfångsrika material som verket varje år får in genom sina olika landsomfattande geologiska aktiviteter. Som exempel kan nämnas att SGU under de gångna sommarmånaderna har haft ca 400 personer (geologer, geokemister, geofysiker, extrageologer, assistenter och tekniker) ute i fält i olika delar av landet. Om man räknar mycket blygsamt med endast 2-3 uppslag per man under hela faltarbetets säsong blir det omkring l 000 uppslag. Det är viktigt att inkommande uppslag och prover snabbt och i nära samarbete med pågående karteringsverksamhet analyseras och följs upp. Forskning för att ta fram nya anrikningsmetoder eller alternativa råvarukällor bör stimuleras men inte alltid på det sätt som sker nu. För att nämna ett exempeL-bedrivs forskning for att utveckla anrikningsteknik for utvinning av magnesia (Mg0) ur ultrabasiska bergarter, medan befintliga och intressanta uppslag av det potentiellt viktigare mineralet magnesit ej har följts upp. En bättre samordning och en rimlig proportion mellan olika åtgärder på industrimineralområdet är önskvärd. Från samhällsekonomisk synpunkt är det av vikt att brytning koncentreras till mineralforekomster som med hänsyn till storlek, beskaffenhet, transportförhållanden, miljövård och möjligheter till samhällsservice erbjuder de bästa förutsättningarna for en lönsam drift. En Ökad utvinning av industriella mineral och bergarter bör därför planeras på grundval av ingående kunskaper om de geologiska förutsättningarna. Mineralutvinning utgör vidare en viktig faktor vid regional planering for de vidsträckta mineralforande områdena i Sverige. Kunskapen om industrimineraltillgångarna är sålunda en viktig förutsättning såväl for en rationell planering av bebyggelsen som for lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken i landet. Som underlag för ett rationellt utnyttjande av landets industrimineraltillgångar fordras en allmän och landsomfattande inventering av dessa mineral och bergarter. En sådan inventering skulle med all säkerhet ge en helt annan bild av tillgångarna än den vi nu har och skulle på så vis kunna skapa en grundval för en framtida utveckling av vår industrimineralproduktion och for en långsiktig planläggning och hushållning med råvaror av detta slag.

Mineralöversikter

Bilaga4

Inledning och källhänvisningar

1 Uppläggning Mineralöversikterna i det följande omfattar 33 industriella mineral och bergarter. Dessa Översikter utgör referensmaterial till de sammanfattningar och övergripande redovisningar som skett i kapitel 3-7. De är, så långt det med hänsyn till tillgängligt material varit möjligt. uppbyggda på ett likartat sätt med en inledande presentation, en internationell översikt som speglar global konsumtion, produktion, tillgångssituation och utvecklingstendenser samt en svensk marknadsäversikt som omfattar Sveriges förbrukning och försörjning i nuläget och en utblick över förväntad utveckling fram till 1985. Underlaget till den internationella översikten är i huvudsak hämtat ur olika amerikanska publikationer samt ur den engelska tidskriften Industrial Minerals. En förteckning över det viktigaste källmaterialet är intagen i avsnitt 2 nedan. Detta utgör ett värdefullt referensmaterial för den som är intresserad av ett fördjupat studium av industrimineralen. De översikter vi har lämnat i denna rapport gör självfallet inte anspråk på att vara heltäckande. utan har med nödvändighet fått göras korta och har koncentrerats kring endast vissa aspekter. De publikationer vi hänvisar till innehåller i sin tur mycket detaljerade källhänvisningar. Den svenska marknadsöversikten utgår från tillgängliga uppgifter i den offentliga statistiken. Denna är emellertid ofullständig och delvis vilseledande. Genom medverkan av de experter som varit knutna till utredningsarbetet och genom kompletterande kontakter med företag och institutioner har det varit möjligt att på viktigare punkter komplettera den tillgängliga statistiken. De tabeller som är intagna i mineralöversikterna återger i regel uppgifter om produktions- och importutveckling under perioden 1960-1976, förbrukningsstruktur, importens länderfördelning under vissa år samt importprisutvecklingen 1960-1976. Tabellnumreringen sker löpande inom varje mineralöversikt for sig. Vissa tabeller har för att inte onödigt tynga framställningen samlats i tabellbilaga efter resp översikt. Uppgifterna omförbrukningssrrukturen avser i flertalet fall 1974. Avvikelser förekommer dock och är då betingade av tillgången på relevanta uppgifter.

172 Bilaga 4 Minera/översikter

Vi använder i vissa fall två forbrukningsbegrepp i texten - brutto- resp nettqförbrukningJ Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukning for tillverkning av produkter på export medan nettoforbrukningen avser behov för inhemsk slutlig förbrukning. Vad beträffar prisutvecklingen bör följande framhållas. För ett stort antal industrimineral gäller att importen är sammansatt av olika kvaliteter av mineralet. Importvärdena från olika leverantörsländer spänner ofta över ett mycket brett intervall beroende på dessa kvalitetsskillnader. Uppgifterna om genomsnittliga importvärden bör läsas med denna reservation i åtanke. Rea/priset, dvs prisutvecklingen i fast penningvärde med inflationseffekten bortrensad, är uttryckt i 1975 års priser. Det har räknats fram genom att dividera det nominella priset med partiprisindex.

2 Internationellt och svenskt kål/material av baskaraktär

Följande publikationer har varit de huvudsakliga källorna för sammanställningen av mineralöversikterna:

United States Department ofthe Inte- Mineral Facts and Problems 1975 (har även rior. Bureau of Mines utkommit 1960. 1965 och 1970) Minerals Yearbook (årlig) Commodity Data Summaries 1974. 1975. 1976 och 1977 American Institute of Mining, Metal- Industrial Minerals and Rocks. Gärde upplalurgical and Petroleum Engineers, gan 1975 Inc, New York 1975 Metal Bulletin Ltd, 46, Wigmore Industrial Minerals (månatlig tidskrift utgi- Street London W 1 H OBJ ven sedan 1967) .å Proceedings ofthe First Industrial Minerals i International Congress, Londonjuli 1974 .l .i Proceedings of the Second ”Industrial Mine- I rals International Congress. München maj 1977 Engineering and Mining Journal. E/MJ. månatlig tidskrift med tonvikt på 1221, Avenue of the Americas. New metaller men även bevakning av industrimi- York, N.Y. 100 20 neral. Översikter över utvecklingen under det senaste året publiceras varje vår Annales des Mines. GEDIM, 19 Rue Annales des Mines (månatlig tidskrift). du Grand Moulin, 42029 Saint- Decembernumret 1975 upptar en global över- Etienne Cedex sikt över produktion och konsumtion av bl a industrimineral Sveriges Statistiska Centralbyrå SOS Industri SOS Utrikeshandel SOS Bergshantering

Enstaka uppgifter har också hämtats ur en rad andra böcker, tidskrifter och utredningar. Direkt hänvisning till dessa är i vissa fall intagen i mineralkapitlen. Översiktsverk på svenska över sektorn i dess helhet saknas; dock finns visst material sammanställt vilket också delvis utnyttjats t ex l I regel har vi inte kunnat beakta lagerforändringar. Till/ärseln (produktion + import- ex- Svenska GruvforeningemGruvforsk- Industriella mineral och bergarteri Sverige: port) används därför som ningen, forskningsuppgift 101/1965 flusspat, tungspat, apatit och fosforit. grafit, mått på förbrukningen. talk och täljsten

Bilaga 4 Mineralöversikter 173

Svenska Gruvlöreningen, Gruv- Användning av mineralberedningens restforskningen, forskningsuppgift 145/ produkter 1971 Lundegård Per H (Almqvist & Wik- Nyltosten i Sverige sell Förlag AB, Sthlm)

“Allmän och Oorganisk kemi” av Gunnar Hägg (Almqvist & Wiksell Förlag AB Stockholm) ger grunddragen i mineralens kemi, bildningssätt, förädling m m. Merparten av de statistiska uppgifterna baseras på de tre ovan nämnda publikationerna från US Bureau ofMines eller på den svenska produktionsoch utrikeshandelsstatistiken. Källhänvisningarna har därför begränsats till de fall där andra källor än dessa har utnyttjats.

174 Bilaga 4 Alunskijfer sou 197775

Alunskiffer

i

1 Presentation

i

Alunskifferzär en bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar i de kambriska och

ordoviciska systemen i Sverige. Alunskiffern är huvudsakligen uppbyggd av

kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika silikatmineral, bl a lermineral. Den bildades under den kambriska perioden för 500-600 milj år sedan då hav trängde in över stora låglänta delar av Sverige i vilka rester från

urberget avsattes genom vittring och erosion. Det bildade sand- och i

i lermaterialet fördes ut i havet och lagrades på botten ovanpå urberget. En del l l av de mineral och metaller, som ursprungligen fanns i urberget. löstes upp i vattnet och fördes också ut i havet. När de kemiska förutsättningarna blev gynnsamma fälldes dessa ut och sjönk till botten, där de blandades med där x förekommande fasta ler-, mineral- och sandpartiklar. Alunskiffern innehåller därför bl a uran samt ett stort antal metaller såsom aluminium, vanadin, molybden, volfram, koppar, nickel, zink. kobolt. lantanider m fl. Förutom detta innehåll av metaller och mineral finns i alunskiffrar också ett betydande bränslevärde som gör att alunskiffrarna utgör Sveriges största fossila brånslereserv med ett värmeinnehåll motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Skifferns bränslevärde är knutet till den organiska substans, kerogen. som utgör återstoden av den rika planktonfloran i ytvattnet i de grunda havsvikarna. Döda alger och växtrester sjönk ned i det syrefria bottenvattnet och omvandlades av bakterierna i gyttjan. så att huvudsakligen endast algfettet och bitumenartade rester återstod. Det är detta som nu föreligger i form av kerogen. Samtidigt extraherade bakterierna svavel ur havsvattnet, och detta utfálldes av lerslammets järn såsom svavelkis. Alunskiffern är j ^ därför förhållandevis rik på svavel. Alunskiffrarna har således ett innehåll av såväl energiråvaror (kerogen och uran) som tungmetaller (bl a vanadin, molybden) och andra viktiga mineralråvaror (svavel. aluminium. kalium, fosfor, magnesium m ll). De utgör en 1 Alunskiffern innehåller ett stort antal olika mineral. Alunskiffern som sådan skall alltså inte betecknas som ett mineral utan en bergart som råvara för mineralutvinning. . 3 Namnet alunskiffer härrör från den tid då kambnsk skiffer utgjorde råvaran vid . (alun är ett aluminiumsulfat). För de delar av alunskiffern, som r alunberedning innehåller utvinningsbara mängder kolväten. har benämningen oljeskiffer också ;.,»,-. använts. Detta namn är något missvisande eftersom olja i fri form inte förekommer i skiffern. Den substans som vid destillation avger olja och gas utgörs av kerogen och en

vmzwm-armwuav-.ç

mer adekvat beteckning är kerogenskiffer. Kerogen har ett bränslevärde av upp till 85 96 av råoljans.

sou 1977:75 Bilaga 4 Alunskif/er 175

råvaruresurs med potentiellt stor betydelse för inhemsk mineralutvinning, mineralteknik och mineralförsörjning. Starka motstående intressen gör sig gällande i flera av de områden som är aktuella för undersökningsarbete och eventuell exploatering. Bl a med hänsyn härtill har statens industriverk fått i uppdrag att utreda vissa frågor rörande brytning av alunskiffer i Sverige. Framställningen i det följande görs .y därför relativt kort. Mot bakgrund av alunskiffrarnas potentiella betydelse i som råvaruresurs och på basis bl a av det ytterligare bedömningsunderlag i som framkommer som ett resultat av industriverkets arbete avser vi att i slutbetänkandet återkomma med en Fördjupad analys av alunskiffrarna från mineralpolitisk synpunkt.

2 Återblick på utnyttjandet av svenska alunskiffrar

En omfattande utvinning av alunskiffer har ägt rum tidigare i Sverige. Skiffern har utnyttjats för oljeutvinning, som bränsle vid kalkbränning, som råvara för tillverkning av gasbetong och för alunframställning. Produktionen har haft sin tyngdpunkt i Västergötland (Kinnekulle) och Närke (Kvarntorp). Utvinningen för oljeframställning upphörde i mitten av 1960-talet. En successiv nedgång även av produktionen för kalkbränning och gasbetongframställning har skett under de senaste åren så att den sammanlagda utvinningen nu uppgår till knappt 100 000 ton jämfört med 3-4 milj ton i början av l960-talet. Produktionsvolymerna för den senaste femtonårsperioden framgår av tabell l på sidan 180.

3 Alunskiffrarnas potential som râvaruresurs

Som nämnts i det föregående innehåller alunskiffrarna ett stort antal nyttiga mineral. Tabell 2 visar hur höga de genomsnittliga halterna av vissa mineral är i Ranstad-, Närke- resp Skåneskiffern. Beträffande uran kan man med känd teknik räkna med ett utbyte av 60-80 % av innehållet. l vad avser det fossila bränslet, kerogenet. är tekniken fortfarande på ett tidigt utvecklingsstadium. Känd teknik medger ett energiutbyte av 30-40 %. Fortsatt utvecklingsarbete bedöms kunna ge ett betydligt högre utbyte av kerogen samt medge en ekonomisk utvinning av industrimineralen.

4 Översikt över Sveriges til/gångar av alunskiffer

De avlagringar som gett upphov till alunskiffer avsattes under delar av de kambriska och ordoviciska perioderna i det hav, som täckte större delen av

Syd- och Mellansverige, Östersjön samt fjällregionen med dess förland.

Alunskiffern går på många håll i dagen i de angivna områdena, men ligger även stundom på stora djup täckt av yngre sedimentära formationer. lnom delar av det primära utbredningsområdet har alunskiffern eroderats bort under de ca 500 miljoner år som förflutit sedan formationens yngsta delar avlagrades. Alunskiffern återfinns i dag i följande huvudområden:

176 Bilaga 4 Alunskiffer SOU l977r75

Skåne med angränsande delar av Östersjön Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

ONUI-Äåøäfxih-

Västergötland

Östergötland

Närke Fjällkedjan med förland

4.1 Skåne med angränsande delar av Östersjön

Alunskiffern i Skåne är känd framför allt från blottningar och brott i landskapets sydöstra del, där den tidigare bröts för alunframställning (Andrarum). Formationens mäktighet är där ca 80 m. Kerogenhalten i de skånska alunskiffrarna är betydligt lägre än i de mellansvenska likåldriga skiffrarna. Anledningen härtill är att skiffern genomsätts av diabasgångar. Alunskiffern har sålunda under ett visst tidsskede värmts upp varvid den organiska substansen sönderdelats. l borrningar i sydvästra Skåne har alunskiffer påträffats på över 2 000 m djup. Formationens mäktighet är där ungefär hälften mot vad som uppmätts i

sydöstra Skåne. Alunskiffer har även genomborrats i en borrning i Östersjön

söder om Skåne.

4.2 Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

Området tillhör det sedimentationsbäcken som sträcker sig till Baltikum och norra Polen. I detta bäcken är alunskiffer huvudsakligen utbildad ide västra delarna. På Öland har formationen sin största mäktighet i söder där alunskiffern i bormingen vid Ottenby uppgår till närmare 24 m. Mot norr kilar formationen ut och i bormingen vid Böda saknas den helt. Tidigare antog man att alunskiffern saknades under Gotland. Vid borrningar inom kolväteprospekteringens ram har formationen påträffats på öns mellersta och södra del. Mäktigheten för skiffem överstiger aldrig fem meter.

Formationen har även kunnat påvisas i borrningar i Östersjön söder om

Gotland.

4.3 Västergötland Alunskiffern finns representerad i Västgötabergen, där den sedan länge varit föremål för brytning. Formationens mäktighet uppgår maximalt till 23 m. Alunskiffern kännetecknas av hög orstenshalt. Den s k stora orstensbanken på Kinnekulle är ca 1 m tjock. En horisont av 3 m mäktighet innehåller mellan 250-300 g uran/ ton. Den representerar en urankvantitet av ca 300 000 ton och utgör därmed en av Europas största uranfyndigheter. . ,

4.4 Östergötland

1iv.._r:.-,›._-:.

Alunskiffern i Östergötland har en något mindre mäktighet än i Västergöt-

land, och uppgår till maximalt ca 20 m i motalatrakten. Formationens tjocklek avtar i sydostlig riktning.

Bilaga 4 Alunskijfer 177

4.5 Närke Alunskiffern har i Närke en maximal mäktighet på 19 m vid Yxhult. Formationen håller en lägre halt av orsten än motsvarande lager i övriga områden, medan Närkes alunskiffer karaktäriseras av en högre maximal och genomsnittlig halt av kerogen än i landet i övrigt, ca 20 %.

4.6 Fjällkedjan med förland

Alunskifferformationen kan i stort sett följas längs fjällkedjan från norra Dalarna till Torneträsk. Skiffern uppträder såväl i relativt ostörd miljö som i avsnitt där den starkt deformerats och omvandlats i samband med ljällkedjans bildning. l Storsjöområdet i Jämtland uppvisar skiffern ställvis en bergans- och lagringsbild som liknar den i Sydsverige, dvs i det närmaste horisontellt liggande alunskiffer med orstenslinser. Formationens mäktighet i norra Dalarna uppgår till ca 15 m och vid Brunflo i Jämtland uppgår den till ca 30 m. Mot norr blir mäktighetssiffrorna osäkra pga att formationen i allmänhet är kraftigt deformerad.

4.7 Tillgångarnas omfattning

Någon total inventering av storleken av de svenska alunskifferförekomstema har inte gjorts. Fyndigheterna är dock betydande. 1951 års Bränsleutredning uppskattade tillgångarna i mellersta och södra Sverige av alunskiffer med en kerogenhalt överstigande 10 % till 49 miljarder ton. Det kan noteras att de

stora tillgångarna av skiffer i Östergötland, Skåne och på Öland undersökts

endast i ringa omfattning. Totalt har på dessa fyndigheter utförts 20 diamantbergbormingar, varav huvuddelen på 1940-talet. Förekomsterna i ñällkedjan är än mindre kända. Figur 1 visar utbredningen av vissa större, kända förekomster av alunskiffer i landet.

5 Översikt över aktuella objekt/ör ökat utnyttjande av svenska

a/unskiHer/örekomsrer AB Atomenergi har sedan 1960 koncession enligt stenkolslagen för Ranstadsområdet i Västergötland. Denna koncession, som löper till utgången av år 1980, avser rätten att eftersöka och bearbeta alunskifferfyndigheten inom ett l 631 ha stort område för utvinning av uran eller uranförening. Det år 1965 fardigställda Ranstadverket tillkom för produktion av uran och användes for detta ändamål under de forsta driftsåren. Verket dimensionerades for en årskapacitet av 120 ton uran vid en bearbetning av ca 0,9 milj ton alunskiffer per år. Sedan 1969 har anläggningen använts för fortsatt utveckling av de tekniska processerna, avfallshanteringen och miljöfrågorna. Hösten 1972 inledde Atomenergi och Statens Vattenfallsverk arbetet på ett förprojekt för utvinning av uran i Ranstad i betydligt större skala (storleksordningen l 300 ton uran per år). Sedan årsskiftet 1974/75 har LKAB deltagit i projektet.

4 Alunskiffer SOU 1977375

Bilaga

Figur 1

Förekomster av 5 alunskiffer * i Sverige a

® Jämtland

® Västergötland i

® Närke i Q1) Östergötland © Öland ©

Anm: Alunskiffrarnas mäktighet (utbredning på djupet) framgår inte av figuren. l fjälltrakterna tex. är mäktighe- 100 200 300 km ten i regel ringa.

Bilaga 4 Alunsktøfer

I ansökan den 13 juni 1975 hemställde LKAB om regeringens tillstånd enligt 136 a §byggnadslagen att till Ranstad lokalisera verksamhet För en årlig utvinning av ca l 300 ton uran, ca 60 ton molybden, ca 500 ton vanadin och eventuellt 900 ton nickel. Skifferuttaget skulle härvid bli ca 6 milj ton per år och ske dels i det befintliga dagbrottsområdet och dess omgivningar, dels i en underjordsgruva som skulle sträcka sig in under Sydbillingen och dess utlöpare. Ansökningen avsåg också en i projektet ingående fabrik för en årlig tillverkning av 325 000 ton svavelsyra. Ansökan återkallades i november 1975. I ny ansökan i maj 1977 om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen har LKAB sökt tillstånd till en forsknings- och produktionsverksamhet i Ranstad med brytning av högst 1,1 milj ton alunskiffer per år. Det sökta tillståndet avser en i princip fullständig utvinning av aIunskifTems värdefulla beståndsdelar. Det anges att produktionen såvitt nu kan överblickas kommer att avse uran, molybden, näringsämnen, natriumsulfat, aluminiumprodukter och vanadin samt- ur överliggande bergarter - av kalk för jordbruksändamål och för kalkning av försurade sjöar. 1975 inlämnade Boliden AB ansökan om koncession för ett område i Närke och ett i Skåne. Området i Närke omfattar 3 684 hektar i Hallsberg, Kumla och Örebro kommuner i anslutning till den gamla skifferbrytningen i Kvarntorp och Bolidens pågående verksamhet där (Supra). Området i Skåne har en yta av 4 028 hektar och ligger inom Tomelilla kommun i Kristianstads län. I mars 1976 inlämnade LKAB tillsammans med Svenska Skifferoljebolaget koncessionsansökan for två områden i Närke varav det ena i stort sett överensstämmer med det som Boliden tidigare sökt för. Det andra området omfattar 4 948 hektar och ligger i västra Närke. De tre områden som omfattas av koncessionsansökningarna är de i nuläget bäst kända. Västergötland och Närke har relativt höga uranhalter; Närke dessutom den högsta halten av kerogen (20 %) i svenska skiffrar. Skåne har lägre halter av uran och kerogen men högre halter av vissa tungmetaller samt är betydligt mäktigare. Liksom LKAB:s senast ingivna ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen är Bolidens koncessionsansökningar, förutom på kerogenoch uraninnehåll, inriktade på en om möjligt total utvinning av skifferns mineralinnehåll för att trygga bolagets behov av råvaror för sin kemiska och metallurgiska industri. Utöver ovan nämnda områden omfattas relativt betydande arealer i Storsjöområdet i Jämtland av koncession eller inmutning. Även på Öland har inmutningar skett.

6 Internationell översikt över alunskiffrars förekomst och utnyttjande

Begränsas alunskifferbegreppet till olje- och kerogenskiffer (jfr fotnot på sid 174) kan man finna liknande bergartstyper på alla kontinenter bildade under olika tidsavsnitt underjordens historia. Likåldriga eller något yngre än vår alunskiffer är kerogenforande bergarter i Baltikum, i norra Sibirien och i centrala USA. De stora skifferforekomsterna (iratitskiffer) i Brasilien är av permisk ålder och albertaskiffern i Canada har daterats till tidig karbon.

180 Bilaga 4 Alunskjffer

Kerogenskiffrar frånjordens medeltid har stor utbredning i Kongobäckenet. Mörka skilTrar från jura och kritperioderna finns i Alaska. Canada, västra USA, Arabien och i Västeuropa. USA:s största skifferförekomst (Green River Formation) är av tertiär ålder och intar stora arealer i Colorado, Wyoming och Utah. F n är det endast en mycket liten del av de kerogenlörande bergarternas kolvätepotential som utnyttjas. Sovjetunionen har sedan länge brutit kuckersiten i Estland och kring Leningrad. 1973 bröts 26 milj ton vilket motsvarar ca 15 000 ton olja per dag. Huvuddelen av den brutna skiffern användes som bränsle i kraftverk. l USA har pilotprojekt genomförts i olika skalor i Green River Formation. Ett av projekten beräknas ge ca 40 000 ton olja per dag 1980. Även i Tyskland

och Spanien finns ett nyvaknat intresse lör bearbetning av alunskiffer. I g

Brasilien har en anläggning nyligen startat vilken beräknas ge 2 200 ton olja

i

per dag. Brytningen av skiffer för oljeframställning i Kina beräknas ligga mellan 35 och 50 milj ton per år och är därmed f n världens största.

Den brytning av alunskilTer som i dag förekommer internationellt är som g i

framgått inriktad i huvudsak på oljeutvinning. Något tillvaratagande av 1 andra nyttiga beståndsdelar i skiffern synes inte ännu förekomma.

Tabell 1 Produktion av alunskiffer i Sverige (l 000 ton)

» z Se»

%§Eoi\§ioiz\i*a21Um!é3Xá@iIWxx\-N-›”A:_L

Bilaga Alunskiffer

Tabell 2 Ungefärliga genomsnittliga halter av vissa mineral i alunskiffern i Ranstad, Närke och Skåne.

Genomsnittlig halt i skiffern

Ranstad Närke

Aluminium 6,6 96 6.5 % Bly 14 g/ton 50 g/ton Fosfor (som 13205) 0,19 % 0,18 96 Järn 6 % T Kalium 4 % 3 % Kobolt ? 100 g/ton Kol - kerogen 15,1 96 20 96 Koppar 110 g/ton 200 g/ton Krom 60 g/ton 100 g/ton Magnesium 0,5 96 0,5 96 Mangan 250 g/ton P Molybden 340 g/ton 200 g/ton Nickel 200 g/ton 200 g/ton Svavel 7 % 7 % Lantanider 410 g/ton 100 g/ton Titan 3 500 g/ton ? Uran 300 g/ ton 150 g/ ton Vanadin 750 g/ton 500 g/ton Zink 130 g/ton 200 g/ton Zirkonium T 100 g/ton

182 Bilaga 4 Asbest sou 197775

Asbest

1 Presentation Asbest är ett samlingsnamn för ett antal relativt sällsynta fibrösa silikatmineral, i allmänhet innehållande magnesium. När de krossas splittras de på längden och behåller sin ñberform. Fibrerna har uppkommit genom att det mellan de ingående skikten av magnesiumsilikat. Vid uppstått spänning kristallbildningen har dessa spänningar orsakat en hoprullning till mycket smala, parallellställda rör. Asbest är obrännbart samt har hög motståndskraft mot kemisk och fysisk påverkan. Denna kombination av egenskaper har gjort att mineralet fått en diversifierad och hittills kraftigt ökande industriell användning.

Det finns två huvudtyper av asbest, serpentin- resp amfiboltyp. Följande

asbestmineral ingår i dessa två huvudgrupper:

Serpentin Amlibol

Krysotil Krokidolit Amosit Antofyllit Aktinolit Tremolit

Asbest marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med fiberlängden som viktigaste indelningsgrund för kvalitetsgraderingen. För krysorilasbesr, som svarar för mer än 90 % av världens asbestproduktion, finns en indelning i sju grupper med följande viktigaste användningsområden: i Grupp l och 2 Har de längsta fibrerna och marknadsförs i mycket små kvantiteter för speciella isolerings- och brandskyddsändamål. Används av flamsäkra i Grupp 3 vid tillverkning textilprodukter, vävda bromsbelägg, kopplingsbelägg och isoleringsmaterial Grupp4 Används framför allt vid tillverkning av asbestcementrör Används vid tillverkning av asbestplattor och Grupp 5 lågtryckscementrör samt i vissa pappersprodukter för t ex rörisolering och packningar

Bilaga 4 Asbest 183

Grupp 6 Används framför allt for tillverkning av asbestcement, bromsbelägg, packningar och vissa plastprodukter Grupp 7 (“shorts“) Används i bl a golvplattor, bromsbelägg, kopplingsbelägg, asfaltprodukter, fogmassor och taktäckningsmaterial.

Amosirasbesl används bland an nat i ñltisoleringsmaterial. Lâng/ibrig krokidal/t (blå asbest) utnyttjas främst i vävda textilprodukter. De korta fibrerna används vid tillverkning av asbestcementrör. Tremo/it och anrofjøllir används i kemikalieresistenta filter, som hölje på svetselektroder och som fyllmedel i olika produkter. Byggnadsindustrin är den största avnämaren av asbest och uppskattas forbruka ca 70 % av asbestproduktionen i världen för framställning framför allt av asbestcementplattor och asbestcementrör. Asbest utvinns både i dagbrott och underjordsbrott. Det brutna berget krossas och torkas i flera etapper och efter varje sådan omgång avskiljs asbestfibrerna genom siktning och luftseparering. En högt utvecklad teknik krävs för att så litet som möjligt skada fibrerna. Energiförbrukningen är förhållandevis hög, ca l 500 kWh per ton asbest. Hälsorisker är förknippade med asbest i alla led från utvinning och anrikning till användning Inandning av asbestdamm kan leda till sjukliga förändringar främst i lungor och lungsäck. Lång tids exposition för asbesthaltigt damm kan medföra ökad risk för uppkomst av lungcancer. Också en kortvarig men intensiv exposition kan ha liknande effekter. Uppgifter tyder även på risker för uppkomst av mesotoliom, liksom cancer en elakartad tumörsjukdom. En annan form av förändring som man kunnat iakttaga hos asbestexponerade personer är lungsäcksförtjockningar. Asbest är ett material med en unik kombination av egenskaper och kan i vissa användningar inte, eller endast med stor svårighet, substitueras. Den ökade insikten om asbestens skadeverkningar har emellertid under de senaste åren lett till intensiñerade ansträngningar att finna acceptabla substitut och vissa framsteg i detta avseende har gjorts. Som isoleringsmaterial kan asbest sålunda ersättas av aluminiumsilikater, zirkoniumftbrer, glasfiberväv, aromatisk polyamidñlter, glimmermaterial, vermikulit, mineralull, kalciumsilikater m m. Möjligheten till substitution varierar emellertid med hänsyn bl a till de olika materialens värmetålighet. När det gäller asbest som förstärkningsmaterial i cement har nyligen introducerats en glasfiberkvalitet som är alkalibeständig, dvs den påverkas inte av alkaliinnehållet i cementen, vilket tidigare utgjorde ett problem. Glasfibern uppges vara tekniskt jämförbar med asbest i denna användning och kan därmed komma att utöva ett avgörande inflytande på marknaden i de länder där asbestanvändningen omgärdas av restriktioner. En av de asbestanvändningar som är svårast att substituera är sannolikt användningen som friktionsmaterial (broms- och kopplingsbelägg). Järnpulver uppges vara ett potentiellt substitut liksom vissa kolfiberförstärkta material (används bl a i Concordeplan och racerbilar). Vissa kvaliteter 1 Källa: Arbetarskyddslånglibrig asbest (“spinning grade) for isoleringsändamål är också svåra att styrelsens anvisningar ersätta. nr 52 Asbest.

184 Bilaga 4 Asbest sou 1977:75

Endast ett fåtal asbestprodukter (främst textilprodukter) innehåller mineralet i sådan form att det kan återvinnas. Miljövårdskraven har i vissa länder tvingat fram viss återvinning eftersom deponering inte tillåts.

2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning och priser

Den globala förbrukningen av asbest uppgår för närvarande till 4.5-5,0 milj ton. Den årliga förbrukningstillväxten har under perioden 1960-1974 varit ca

5 %. US Bureau of Mines räknar i sin senaste prognos med en fortsatt global

tillväxttakt på 3,2 % per år(USA 1,2 %, världen i övrigt 3,5 %)som den mest sannolika i ett prognosintervall på 2,2-3.8 % per år. Den ökade insikten om asbestens skadeverkningar jämte det faktum att tekniskt acceptabla substitut tagits fram i vissa användningar kan innebära att förbrukningstillväxten får ett något långsammare förlopp än det förutsedda. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som t ex USA. Storbritannien och Sverige, och skärpta regler gäller bl a beträffande minimihalten av damm i luften. Direkta förbud mot asbestanvändning motsvarande dem som gäller i Sverige synes inte ha införts på annat håll, men det kan naturligtvis inte uteslutas att sådana förbud införs. Realpriset på asbest, som varit sjunkande fram till 1974, har under senare år stigit kraftigt (se tabellbilagan, tabell 4). Skärpta krav på skyddsanordningar kan leda till ökade kostnader och högre framtida realpriser på asbest. De begränsade råvarutillgångama kan också väntas bidra till en sådan utveckling (se avsnitt 2.2). Detta kan göra en övergång till alternativa material ekonomiskt motiverad och ytterligare bidra till en långsammare forbrukningstillväxt än den av US Bureau of Mines förutsedda.

2.2 Produktion och tillgångar

Världens asbestproduktion utmärks av stark koncentration. Sovjetunionen och Canada är ledande producentländer med en sammanlagd andel av världsproduktionen på ca 75 % (figur l). Canadas ställning som dominerande producentland har under de senaste åren övertagits av Sovjetunionen. Asbest produceras också i republiken Sydafrika som är ensam producent av krokidolit- och amositasbest, men även utvinner en del krysotilasbest. Kina svarar för 3-5 % av världsproduktionen men levererar inga kvantiteter på världsmarknaden. Produktionen i Rhodesia är av begränsad omfattning, men viktig därför att den delvis utgörs av järnfattiga långa ñbrer av s k spinning grade. Denna typ av asbest utvinns endast på ett ställe till i världen. nämligen i British Columbia. Det kan nämnas att USA undantagit denna asbest från handelsembargot mot Rhodesia. I Europa förekommer produktion av asbest främst i Medelhavsområdet med Italien som viktigaste producentland. Fram till 1975 producerades asbest också i Finland. Fiberutbytet vid brytning av asbestförande berg i Canada har minskat lMineral Facts and pm- väsentligt under den senaste tjugoårsperioden. 1951 maldes 75 % av det blems 1975. brutna berget i asbestbrotten i Quebec och knappt 10 % därav utvanns som

sou 1977:75 Bilaga 4 Asbesi 185

Total asbestproduktion 1976 5,2 milj ton

Sovjetunionen

Canada

Figur l Asbestprødtrktiønens ländeIjörde/ning Afrika I 976.

asbestfiber. Tjugo år senare maldes endast 32 % med ett fiberutbyte på 6 %. Denna kostnadshöjande utveckling har uppenbarligen kunnat kompenseras av rationellare drift, som t o m medgett sjunkande realpris på asbest. Brytningen och bearbetningen av asbest är förhållandevis kapitalintensiv. Produktionen domineras av ett fåtal företag (t ex det amerikanska Johns- Manville Corp. som är den största asbestproducenten i Canada, samt engelska Turner & Newell Ltd med gruvor i Rhodesia, Sydafrika och Canada). Vertikal integrering mellan råvaruled och förädlingsindustri år vanlig. Ca 60 % av den totala asbestproduktionen exporteras med Canada som ledande exportland och prisledare. Sovjetunionen förbrukar större delen av sin produktion inom landet men exporterar också ca 400 000-500 000 ton. Sydafrikas produktion avsätts så gott som helt på export. Om efterfrågan ökar som förväntat kan kapaciteten på utbudssidan i västvärlden komma att vara otillräcklig i början på 1980-talet. Vissa kapacitetsutbyggnader förbereds i Canada men har ännu inte fått klartecken. Ytterligare ett osäkerhetsmoment har införts genom att provinsregeringen i Quebec uttalat intentioner om statlig kontroll över asbestindustrin i provinsen. De brytvärda asbesttillgångarna i världen uppskattades 1974 av US Bureau ofMines till 145 milj ton fördelade med 35 % på Canada,33 % på europeiska länder och 14 % på Afrika. Senare uppskattningarz anger endast knappt 90 milj ton. Den högre siffran understiger med 25 milj ton och den lägre med 80 milj ton (50 96) den av US Bureau of Mines beräknade ackumulerade efterfrågan fram till år 2000. Uppgifterna om övriga kända asbesttillgångar (icke brytvärda i dagsläget) varierar också mellan 100 milj ton i den tidigare .Mineral Facts and Pro_ prognosen och 50 milj ton i den senare vilket jämfört med flertalet andra Hems 1975_ industrimineral är, relativt sett, låga siffror. Med reservation för osäkerheten i 2 Commodily Dala Sum_ uppskattningarna torde det i alla händelser stå klart att kända asbesttillgångar maries 1977_

186 Bilaga 4 Asbest

är begränsade och att det föreligger ett starkt tryck både på utbudssidan att utöka prospekteringen och på efterfrågesidan att utveckla tillfredsställande substitut. [det senare avseendet föreligger, som framhållits i det föregående, ett starkt tryck också från miljösynpunkt.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Den svenska asbestforbrukningen (netto), som under perioden 1960-1975 uppgått till 15 000-20 000 ton per år med en svagt sjunkande tendens sedan mitten av 1960-talet, minskar för närvarande mycket snabbt på grund av de förbud och begränsningar som på grund av materialets hälsofarlighet utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen. 1975 uppgick tillförseln av asbest i råvaruform till drygt 15 300 ton. Dessutom infördes genom import av bearbetade asbestprodukter ca 3 400 ton asbest vilket gav en bruttoförbrukning på ca 18 700 ton. Genom export av asbestcementprodukter utfördes ca 2 650 ton. Nettoförbrukningen kan därmed beräknas till 16 000 ton med ett värde av ca 20 milj kronor (råvaruvärde). Användningen av asbest irâvaruform har under hela perioden sedan 1960 dominerats av asbestcementindustrin som 1975 svarade for 78 % av den av SCB redovisade förbrukningen på 15 800 ton (tabell S). Knappt 14 % användes samma år inom konstfiber- och plastindustrimsannolikt främst för tillverkning av golvmaterial. Asfaltindustri, färgindustri och annan kemisk industri samt glasindustri svarade för resterande 8 %. Vissa kvantiteter asbestråvara användes dessutom for tillverkning av bearbetade asbestprodukter som tätningar, packningar, bromsbelägg m m, men redovisas ej i SCB:s statistik. Produktionen av sådana bearbetade asbestprodukter uppgick 1975 till uppskattningsvis 1 500 ton. Ingen produktion av asbest förekommer i Sverige? och landet är alltså helt l Asbestinnehållet i olika och importberoende. De viktigaste importländerna är Canada, Sovjetunionen bearbetade asbestpro- Cypern (tabell 3). Importen av färdiga asbestprodukter har sitt ursprung i ett dukter är inte närmare känt frånsett asbestce- flertal, huvudsakligen europeiska, länder. mentprodukter som brukar innehålla ca 12 %. 3.2 Priser För övriga kategorier. (tabell 4). I .,._ isoleringsmaterial och Det genomsnittliga importvärdet på asbest var 1975 l 240 kr/ton -m bromsbelägg, har vi gjort likhet med många andra industrimineral är spännvidden stor i fråga om m... en grov uppskattning av från olika leverantörsländer. Skillnaderna speglar framför allt importvärdena

.LJALrJA

asbestinnehållet (35 resp de stora kvalitetsvariationerna mellan olika typer av asbest. m 45 %l. Som framhölls i avsnitt 2.1 kan högre realpriser på asbest förväntas i

:A200

2 Ett antal förekomster framtiden. på den svenska marknaden torde av amfibolasbest har Någon större efterfrågepåverkan emellertid detta inte ha. Utvecklingen bestäms, som framgår närmare av dock tidigare brutits i 2 Sverige (Gravmark i nästa avsnitt, av andra faktorer. ?i Västerbottens län, Katteratfjället intill Riksgränä. sen i Norrbottens län, 4 Marknadsbedömning 1985 Riksvardo och Gruteinvardo i nordligaste delen Den fortsatta förbrukningsutvecklingen for asbest i Sverige styrs av de regler av Jämtlands län). och anvisningar som utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen. Dessa

Bilaga 4 Asbest 187

innefattar dels en generell anvisning att asbest där så är möjligt skall ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara, dels direkta förbud riktade mot a)asbest i färg, lim.spackel, fogmaterial och liknande produkter; b)asbest i mattor eller dylikt som har baksida av latexbunden asbest eller liknande asbesthaltigt material; c) asbest i asbestcementprodukter. Beträffande asbestcementrör har dock undantag sedermera gjorts så att arbetstagare tills vidare får sysselsättas med installation av sådana rör tillverkade vid berörd svensk tillverkningsenhet. Forsknings- och utvecklingsarbete pågår for att få fram ett nytt fibermaterial for armering av cementrör och resultat från detta arbete förväntas bli klara senast under år 1980. Dessa begränsningar innebär att användningen av asbest for asbestcementtillverkning minskar radikalt, och 1985 sannolikt helt bortfallit. Asbestanvändningen i golvbeläggningsmaterial går också mot noll. Motsvarande utveckling kan förutses i de övriga användningar där substitutionsmöjligheter finns. Den förbrukning som på något längre sikt kan komma att finnas kvar avser de användningar där asbesten är mycket svår att substituera utan eftergifter på säkerhetssidan. Det är tänkbart att friktionsmaterialen (bromsbelägg o dyl) hör till dem, liksom vissa användningar som isoleringsmaterial vid mycket höga temperaturer och mycket höga tryck.

ll Tusen ton asbest Brutto (inkl. export) Netto (exkl. export) ------ Förbrukning inom asbestcementindustrin 26-

Figur 2 Sveriges järbrtrk ning av ashes! l 960-1976 sam! prognos 1985. Anm. De stora lluktuationerna vissa år beror L l Å O sannolikt på lagerforänd-

l llllllilll T l l llllLll I l

1960 1965 1970 1975 1980 1985 ringar.

188 Bilaga 4 Asbest

Asbestförbrukningen 1985 är svår att närmare ange. Sammanlagt, inkl importen i färdiga asbestprodukter, torde den dock knappast överstiga ca 2000 ton. Förutsatt att användningen av asbest i bromsbelägg och vissa isoleringsmaterial tillåtes, kan förbrukningen därefter långsiktigt komma att ligga kvar på denna nivå. Förbrukningsutvecklingen 1960-1976 samt prognosen för 1985 återges i figur 2.

5 Den svenska rillgângssiruarionen

Det finns förekomster av asbest l Sverige såväl av krysotil, som med upp till 2 cm långa tvärfibrer är känd från många platseri landet i ultrabasiska bergarter, som av amfibolasbest. Den förväntade inhemska forbrukningsutvecklingen ger knappast anledning att närmare undersöka dessa förekomster. Dock kan detta vara motiverat for eventuell inhemsk försörjning i ett avspärrningsläge.

Tabellbilaga

Tabell I Världsproduktionen av asbest 1960-1976. Tusen ton

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1975 och 1976

1975 1976

Tusen ton Procent Tusen ton Procent

Sovjetunionen 2 224 49 2 293 44 Canada 1 056 23 l 533 30 Afrika (främst Sydafrika och Rhodesia) 629 14 653 13 Europa (Italien. Turkiet

a Låg andel på grund av strejk. b Nivåskillnaden i förhållande till tabell 1 beror främst på olika uppfattningar om produktionen i Sovjetunionen. Källa: Engineering and Mining Journal, mars 1977.

4 Asbest 189

Bilaga

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges asbestimport. Ton

1960 1965 1970 1973 1975 Procent 1975

Canada 4 674 7 920 9 111 7 866 34,0 Sovjetunionen 4 046 4 406 5 433 6 879 4 813 31,0 Cypern 2 434 1417 1 815 2 676 2 722 17.5 Rep Sydafrika - 258 586 102 1 027 6,6 Förb rep Tysk-

Tabell 4 Asbest 1960-1976: Tillförsel, priser samt förbrukning i asbestcementindustrin. Tusen ton resp kronor per ton

År Asbest Nettoimport Genomsnittligt Förbrukning importvärde i asbestcementindustri Asbest Totalt Nomi- Realt i bear- nellt (1975 betade års produk- priser) - tera

a Beräknat asbestinnehåll: cementprodukter 12 %. bearbetad asbest (packningar, vävnader m m) 35 96 och bromsbelägg m m 45 96. De två senare siffrorna är grova uppskattningar.

190 Bilaga 4 Asbest

Tabell 5 Asbestförbruknlngen 1972 och 1975. Ton Sektor 1972 1975 Procent 1975

a Härtill kommer förbrukningen av asbest för tillverkning av bromsband, tätningar. packningar m m vilken inte redovisas i den officiella statistiken.

Bilaga 4 Baryt 191

1 Presentation

Barium (Ba) är ett ijordskorpan relativt vanligt förekommande grundämne (ca 0,1 %). Det helt dominerande bariummineralet är baryt (BaSO4) som också går under benämningen tungspat. Baryt är ett tungt, inert mineral, som i huvudsak används som tillsats till borrvätskor för att förhindra explosioner och ras samt smörja och kyla borrkronan. Högkvalitativ baryt utnyttjas vidare vidare för tillverkning av olika bariumkemikalier som tex bariumklorid, bariumhydroxid, bariumkarbonat och fällt bariumsulfat som används inom keramisk industri, glasindustri, elektroindustri m fl (figur 1). Fällt bariumsulfat används dessutom bl a som röntgenkontrastmedel. Finmalen baryt används som fyllmedel i färg-, plast- och gummiindustrin. Eftersom baryten skyddar mot röntgen- och gammastrålar används den också som ballastmaterial i betong fört ex kärnkraftverk, forskningslaboratorier, röntgenenheter på sjukhus m m. Figur l A nvändningsomrâden/ör ba/yr och barytbaserade produkter. 75 % Bar Yi Direkt Borrvätskor användning

fbarllåm

t Fyllmedel (färg- och fernissind., . . . golv-

ä, S519 0/0 Ba betongindustnn,

belaggningsind.) 25% Ko| Kemisk industri (barium: Natriumkar- föreningar) 4_ V

V bonat och Fällt Fällningsmedel för att

vattenhaltiga lös-

“Mt åjiçllám koldioxid: :âçsáfm rena

Pigment 811°/° Ba 69 60/0 Ba mngar L. (i färger, Flussmedel inom glas-,

Atgfâfäa °

tapeterm-m) Klorväte Kol emalj- och keramisk industri 1 1 Pigment B - B -

Fällt klaárliâfm Oâiäum

barium- 53°/ o Ba 89,6 °/ Ba o sulfat _ _ __ N X

58,3 0/0 3a Skaka (stabili-

Vatten

sa orer Plastindustn

.1 Smörjoljor (antioxide-

Fyllmedel lfärg-, plastind.)

Eaâfyçü

ringsmedel, ökar Vi_ Bestrykningsmedel (pappersindustri skositeten vid höga

86605 Ba

bl. a. fotografiskt papper) temperaturer) Kontrastmedel Pappersindustri (fällningsmedell

192 317080 4 Baryt sou 1977:75

Användningen av baryt i borrvätskor är betingad av materialets betydande densitet. Bland tänkbara ersättningsmaterial kan nämnas celestit (ett strontiummineral), järnmalm och galena (blyglans). Högre kostnader, lägre densitet eller vissa tekniska nackdelar har emellertid medfört att inget av dessa substitut används i någon större utsträckning. 1 användningen som pigment och fyllmedel finns flera substitut. Utvecklingen har här inneburit en successiv övergång från bariumprodukter till bl a titanpigment. Någon återvinning av baryt sker inte i dag i nämnvärd omfattning. Eventuellt skulle det kunna vara möjligt att återanvända borrvätskorna, som nu deponeras i dammar efter användning. I övriga användningar är det praktiskt taget omöjligt att tillvarata bariuminnehållet i den utnyttjade produkten. Baryt förekommer som förträngnings”malm” i kalksten, dolomitisk sandsten och lerskiffrar, uppträder i vissa sprickfyllnader och finns också ibland i vissa sulftdmalmer och flusspatförekomster. En del barytforekomster är så högvärdiga att bara krossning behöver tillgripas, men normalt sker j

nedmalning och anrikning med olika metoder, bl a llotation. l

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion och priser Den globala konsumtionen av baryt, uttryckt i barium, har under de senaste åren uppgått till ca 2,5 milj ton, vilket är knappt 60 % över 1960 års nivå (se tabellbilagan, tabell l). Efterfrågan förutses av US Bureau of Mines* komma i i att öka med i genomsnitt 3,5 % per år fram till år 2000. Andra bedömare anger den sannolika årliga tillväxten ca 2 %2. Ca 75 % av den globala bariumproduktionen används vid borrning efter olja och gas. Efterfrågan styrs sålunda främst av oljeprospekteringens V men › omfattning. Denna verksamhet har ökat snabbt under 1970-talet, i stagnerar nu och kan komma att sjunka fram till 1985. I så fall innebär troligen en överskattning av bariummarknadens tilläven den lägre prognosen växt. I viss utsträckning kan alternativa material komma att ersätta baryt i borrvätskor. En syntetisk produkt som erhålles ur restprodukterna från rostning av svavelkis och som innehåller 85 % järnoxid och 15 % aluminium-, zink- och kalciumsilikat är for närvarande föremål for försöksverksamhet och kan eventuellt i vissa regioner komma att förändra marknadsbilden. Baryt av borrvätskekvalitet kostar f n ca 250 kronor per ton. Den högsta kvaliteten, mikroniserad högren baryt, betingar ett väsentligt högre pris, ca l Mineral Facts and pm_ 700 kronor. Prisutvecklingen i USA har under perioden 1954-1974 inneburit blems 1975. svagt fallande realpriser(se även tabell 3). Det finns inga faktorer som tyder på kommer att undergå större 2 Man o” i Mining att realpriset på baryt några förändringar Annual Review 1976. framöver.

SOU l977:75 Bilaga 4 Baryt 193

2.2 Produktion och tillgångar Baryt produceras i många länder (ca 40). Exploatering av barytfyndigheter har normalt skett i nära anslutning till de stora förbrukningsområdena, och nya förekomster har successivt blivit aktuella för utvinning allt eftersom borrningen efter olja och gas fått ändrad geografisk tyngdpunkt. USA är den största producenten med en andel av världsproduktionen på 20-25 % (tabell 2). Vertikal integration mellan råvaruled och förädlingsled (t ex borrvätskor) är vanlig i USA. Amerikanska företag har också betydande intressen i barytproduktionen i bla Mexico, Peru, lrland och Grekland. Förbundsrepubliken Tyskland och lrland är de viktigaste producentländerna i Europa. Produktionen i USA, Mexico, Peru, Canada, lrland, Grekland och Marocko avser framför allt baryt för användning i borrvätskor, medan Förbundsrepubliken Tysklands, Frankrikes och Italiens produktion huvudsakligen används för andra ändamål. lrland, Peru, Mexico och Förbundsrepubliken Tyskland är de viktigaste exportländerna. Enligt senast tillgängliga uppgifter uppgår de brytvärda baryttillgångarna till 180 milj ton (ca 100 milj ton barium). Denna kvantitet är inte fullt tillräcklig for att täcka den av US Bureau 0fMines prognostiserade efterfrågan fram till år 2000. De potentiella tillgångarna är emellertid mycket stora och sannolikheten för upptäckt av ytterligare högvärdiga barytförekomster bedöms som relativt stor. Några långsiktiga försörjningsproblem behöver därför knappast befaras. Dessutom har det genom teknologiskt utvecklingsarbete under senare år blivit möjligt att ekonomiskt ta tillvara baryt ur anrikningsavfallet från utvinning av bl a basmetaller, vilket ytterligare förbättrat försörjningsmöjligheterna. Bl a på Irland har en sådan utvinning nyligen startats. Även i Sverige finns förutsättningar för sådan utvinning (se nedan).

3 Svensk Marknadsöversikt Sveriges tillförsel av barium sker i huvudsak i form av naturlig baryt, fällt bariumkarbonat, fällt bariumsulfat samt litopon. Mindre mängder tillförs i form av bariumklorid och, sannolikt, bariumhydroxid. Bariumtillförseln i form av de fyra förstnämnda produkterna uppgick 1975 till 6 450 ton varav 47 % i form av naturlig baryt och 43 % i form av fállt bariumkarbonat. . Med undantag för litopon saknas uppgifter i den officiella statistiken om förbrukningsstrukturen för baryt och barytbaserade produkter. Enligt inhämtade uppgifter används baryt för närvarande till ca 75 % för tillverkning av ljudisoleringsmaterial. Detta är en ny användning som introducerades kring 1973 och som i huvudsak förklarar den uppgång i tillförseln från ca 2 000 till 6 000 ton som skett mellan 1972 och 1976. Resterande mängder torde användas som fyllmedel och pigment inom färg-, plast- och gummiindustri. Baryt har också använts som inblandning i murbruk och enstaka gånger som ballast vid export av lastmaskiner. Små kvantiteter baryt används vidare i 1 US Bureau of Mines,

borrvätskor vid oljeborrningar i Östersjön.

Commodity Statements Fäl/t bariumsulfat används som Smörjmedel inom gjuteriindustrin, som 1976.

194 Bilaga 4 Baryt

pigment inom fargindustrin, som röntgenkontrastmedel och i någon mån sannolikt också inom plastindustri och vid tapettillverkning. Förbrukningen har under senare år sjunkit kraftigt beroende på minskad efterfrågan från pappers- och fárgindustri. Fállr baritlnrkarbmlal används inom jord- och stenvaruindustri, främst för tillverkning av mineralull samt tegel- och porslinsvaror. Litopon används främst inom färgindustrin. En mycket kraftig förbrukningsnedgång har ägt rum sedan 1960. Litopon har till stor del ersatts med titanpigment. Bariumtillförseln i de nämnda produkterna var i stort sett oförändrad under 1960-talet (tabell 3). En viss uppgång har präglat utvecklingen under de senaste åren. Någon inhemsk utvinning av baryt förekommer för närvarande inte. Försörjningen baseras till ca 80% på import från Förbundsrepubliken Tyskland (tabell 4).

4 Marknadsbedömn/“ng 1985 En viss ökning av barytförbrukningen i ljudisoleringsmaterial är förutsedd med stagnation därefter på nivån 5 000 ton. Någon större förändring av förbrukningen inom övriga sektorer är, med reservation för en eventuellt väsentligt ökad omfattning av borrningen efter olja, inte sannolik. Förbrukningsnivån för baryt kan med dessa förutsättningar uppskattas till ca 6 500 .. .. ton 1985 (ca 3 650 ton Ba). t, När det gäller bariumföreningarna är det statistiska underlaget så dåligt, att vi inte anser oss ha underlag för någon egentlig framtidsbedömning. Troligen har dock neddragningen av bariumanvändningen i fargindustrin nu i stort sett genomförts. Användningen av bariumkarbonat för mineralullstillverkning torde komma att öka något. En sammanvägning av dessa faktorer leder till slutsatsen att den totala bariumförbrukningen 1985 kan komma att uppgå till ca 7 600 ton,en ökning med 15 % i förhållande till genomsnittet för 1973/ 75. Förbrukningsutvecklingen för barium efter 1960 och prognosen för år 1985 återges i figur 2.

5 Den svenska ril/gângssiruationen

_›hsk\a_›1:\a4›_4.rpum2ü

Rikare sedimentära förekomster av baryt synes nästan helt saknas i Sverige. Enstaka större gångar av mer eller mindre ren baryt är kända från Alnön och Ultevistraktema i Jokkmokks kommun. Av större potentiellt intresse är den baryt som skulle kunna utvinnas som biprodukt vid anrikning av vissa sulftdmalmer. Blymalmen i Vassbo och Laisvall innehåller ca 1,1 % barium, kopparmalmen i Aitik ca 0,9 %. I förhållande till det svenska bariumbehovet, 7 000-8 000 ton per år, är de potentiella mängdema biproduktbarium mycket stora. Bariuminnehållet i baryten i anrikningssanden enbart från Aitik uppgår med nuvarande omfattning på brytningen till ca 60000 ton Ba per år (ca

100 000 ton baryt). Möjligheterna att utvinna baryten genom flotation är goda

1 På Alnön utanför i samtliga tre nämnda gruvor. Utvinning i kommersiell skala torde förutsätta Sundsvall bröts sammanmöjlighet till avsättning på export och/eller samtidig produktion av andra lagt ca 6 300 ton baryt åren 1945-1951. biprodukter ur anrikningssanden.

sou 1977:75 Bilaga 4 Baryr 195

1 L Ton barium 8 ggg_ _j_- Barium totalt -u-c- Barium i naturlig baryt 7 500- 7 .OOO - / 6 500* /

W

6 OOO- / 5 500- / 5 000- 4 500* 4 000« 3 500 - , 3 000 « / 2 500- / 2 000- 0

L.

1500-\. /\.

1000« .

\.v/-\__\ J

500- 1 1 g 7

O I I I i r I I I I I IIIIWIIT I T

11 I l 1960 1965 1970 1975 1980 1985 FÅQlI/“Z Sverigesförbrukning av barium 1960-1976 sam! prognos 1985.

196 Bilaga 4 Baryt sou 1977:75

Tabellbilaga

Tabell l Världsproduktionen av baryt [960-1975. Tusen ton

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1974

sou 1977:75 Bilaga 4 Baryr 197 Tabell 3 Barium 1960-1976: Tillförsel och priser. Ton vara om inte annat anges resp kronor per ton

i Bariumhalten i baryt uppskattas till 55,9 %, i fällt bariumsulfat till 58,8 %, i fällt bariumkarbonat till 69,6 % samti litopon till 41,5 %.

Tabell 4 Länderfördelningen av Sveriges barlumimport”. Ton 1960 1970 1975 Procent 1975

a Avser baryt. fällt bariumsulfat samt fällt bariumkarbonat (ton vara; omräkning till bariuminnehåll har ej gjorts).

198 Bilaga 4 Bauxit

Bauxit - icke metallisk användning

Den här översikten tar upp Förbrukning av bauxit och vissa mellanprodukter for andra ändamål än metallframställning. Redovisningen av bauxit som aluminiummalm och analysen av produktion och tillgångar behandlas i utredningens delbetänkande rörande metaller.

1 Presentation Bauxit är ett plastiskt, lerliknande material som i huvudsak består av aluminiumhydroxidmineralen gibbsit. diaspor och boehmit. Dess viktigaste användning är aluminiumframställning. Bauxit har emellertid också viktiga icke-metalliska användningar bl a inom eldfast tillverkning, kemisk industri och cementindustri. Världsproduktionen av bauxit uppgick 1974 till 70 milj ton. Av denna produktion användes 95 % till framställning av aluminiumoxid. Ca 90 % av aluminiumoxidproduktionen - som 1974 uppgick till totalt 24 milj ton användes sedan för utvinning av aluminium. Detta skulle innebära att den globala förbrukningen 1974 av bauxit för andra ändamål än metallframställdels ca 3,5 milj ton bauxit för direkt användning (oftast i ning omfattade kalcinerad, dvs bränd, form), dels ca 6,5 milj ton bauxit i form av och aluminiumoxid och produkter framställda från aluminiumhydroxid dessa. Figur 1 visar översiktligt hur bauxit används. Bauxitfyndigheter kan i princip bildas av alla bergarter och bergartsliknande mineral som innehåller aluminium. Det har dock visat sig att modermineralet till bauxiter i allmänhet är fältspater och alkaliska varianter av mörka mineral. Ur dessa mineral har sedan bauxit uppstått genom bl a vittring, upplösning och utfállning av aluminium. Bauxit som bildats på detta sätt kan sedan påträffas i anslutning till moderberget eller också borttransporterat med vatten till annan fyndplats. Det kan tillfogas att aluminium är ett av de vanligast förekommande elementen i jordskorpan (medelhalt ca 8 %) och att det förutom i bauxit förekommer kombinerat med silikater i leror (bl a kaolin och alunskiffrar), fältspater, sillimanitmineral och många andra mineral. För aluminiumframställning är bauxit den helt dominerande råvaran medan de andra aluminiumhaltiga mineralen främst har olika icke-metalliska användningar (se resp mineralöversikt). Flera av dem har dock diskuterats som potentiella råvaror för aluminiumframställning.

sou 1977:75 Bilaga 4 Bauxir 199

Aktiverad Övriga al-fÖralumina eningar

Aluminiumhydroxid Aluminiumoxid kalcinerad alumina

il

l l l I l Refractorv Abrasive . _ _ F d Aluminat-

Aktiverad alüåinag

Cgzrglca

grade grade kalcinerad Cemem baux” kalcinerad

gauxit syntetisk

bauxit bauxit korundr slipmedel m. m.

Aluminium- Aluminiumfluorid klorid

Figur I Användningssrruklur för bauxit. 2 De viktigaste produkrionsländerna

2.1 Bauxit för icke-metallisk användning Guyana är den största producenten i världen av kalcinerad bauxit för eldfast tillverkning med en årsproduktion på ca 800 000 ton. Merparten av produktionen exporteras till länder över hela världen, främst dock till Västeuropa, USA och Japan. Av den totala exporten 1972 på ca 662 000 ton gick 230 000 ton till USA och 107 000 ton till Storbritannien. Sverige importerade samma år 7 655 ton. Guyanas grannland Surinam har framför allt inriktat sin produktion på kalcinerad bauxit för slipmedelstillverkning. Denna kvalitet svarar för 2/3 av landets produktion av kalcinerad bauxit på ca 350 000 ton. USA importerar större delen av Surinams produktion. Till de viktigaste producentländerna av bauxit för icke-metallisk användning hör också USA (framför allt kemikaliekvaliteter), Kina (eldfasta och slipmedelskvaliteter), Australien (som är den viktigaste leverantören av slipmedelskvalitet till Västeuropa)0ch Frankrike (framförallt kemikaliekvalitet). Grekland. Jugoslavien, Ungern och Brasilien producerar också bauxit för icke-metallisk användning.

200 Bilaga 4 Bauxit SOU l977z75

2.2 Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid for icke-metallisk användning De stora bauxitproducerande länderna Australien, Jamaica, Surinam. Guyana. Guinea och Grekland har under senare år i allt större utsträckning inriktat sig på att förädla bauxiten till aluminiumoxid före export. Denna trend har emellertid så gott som enbart gällt bauxit och aluminiumoxid avsedda for metallframställning. Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid for icke-metallisk användning produceras fortfarande främst i de stora konsumentländerna (USA, Västeuropa och Japan). De sex stora företag i fyra länder (USA, Canada, Frankrike och Schweiz) som dominerar västvärldens aluminiumindustri är samtliga producenter av aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke-metallisk användning och av produkter härledda ur dessa.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av bauxit sker i främst följande former:

Produkt Källa Viktigaste användningsområde

Bauxit lmport Cementindustri. kemisk industri (tillverkning av aluminiumsulfat), eldfasta produkter, ferrolegeringar Aluminium- lmport Kemisk industri (aluminiumsulfat samt, hydroxid fro m 1975. aluminiumfluorid) Aluminiumoxid, lmport Slipmedel och eldfasta produkter konstgjord korund och “tabular alumina Eldfasta produk- Inhemsk produk- Järn- och stälindustri ter tion baserad på importerade råvaror. Viss import och export

Tillförseln av dessa produkter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

tabular alumina Eldfasta produkter 9,5 1,7 Summa ca 45.8 “Omräkningsfaktorerz Bauxit 26 % Al,aIuminiumhydroxid 34 % ALaluminiumoxid etc 53 96 Al, eldfasta produkter 18,0 96 Al (genomsnitt av olika kvaliteter). Omräknat till bauxitråvara motsvarar denna tillförsel ca 175 000 ton.

Bilaga 4 Bauxit 201

Genom nettoexport av aluminiumsulfat (som tillverkas av bauxit eller aluminiumhydroxid) utfördes ca 11600 ton Al, vilket gav en nettotillförsel av aluminium med ursprung i bauxit på ca 34 000 ton. En mycket kraftig förbrukningsökning for bauxit och bauxitbaserade produkter har präglat perioden 1960-1975 (se tabellbilagan, tabell 1). Bakom uppgången ligger främst en kraftigt ökad import av bauxit och aluminium- Det kan nämnas att en hydroxid for cement- och kemikalieframställning. Förbrukningsstrukturen betydande tillförsel av aluminium for icke-meför dessa två viktigaste produkter framgår av figur 2. tallisk användning också Tillforseln av bauxitråvara for tillverkning av eldfasta produkter är av sker i form av bl a kaolin vital betydelse med hänsyn till svensk stålindustris behov av ugnsinfod- och sillimanitmineral. lnringsmaterial. Bauxitbaserade produkter kan efter omställning av proces- klusive dessa torde aluminiumtillforseln 1974 serna ersättas av bl a produkter baserade på zirkon, men från ekonomisk ha uppgått till närmare synpunkt är sådan substitution inte realistisk. Det går också att delvis ersätta 100 0()0 ton (inkl tillförsel bauxit med kaolin eller chamotte. Detta minskar dock infodringsmaterialets av kaolin for tillverkning hållbarhet väsentligt. av främst papper på ex- [nom de andra stora användningssektorerna for bauxit i Sverige - port). Denna siffra kan cementindustri och kemikalieindustri - kan alternativa aluminiumhaltiga jämföras med Sveriges förbrukning av aluminimineral användas. um som metall som 1974 Det genomsnittliga importvärdet på bauxit var 1974 161 kr/ton, på uppgick till ca 140 000 aluminiumhydroxid 409 kr/ton och på konstgjord korund l 932 kr/ton. För ton.

Figur 2 förbrukningen av bauxit och aluminiumhydroxid 1974.

Total förbrukning av bauxit Total förbrukning av aluminium- 1974: 67000 ton hydroxid 1974: 40000 ton

Cementindustri

Övrigt

Järn-, Eld fasta stâl-, produkter och metallverk

Övrigt, bl a läkemedelslndustri och plastvaruindustri

202 Bilaga 4 Bauxit

bauxit gäller att genomsnittspriset är baserat på mycket olika priser for olika kvaliteter.

3.2 Försörjningsstruktur Grekland är huvudleverantör till den svenska marknaden av bauxit med Australien och Guyana på andra plats. Förbundsrepubliken Tyskland svarar för den helt övervägande delen av leveranserna av aluminiumhydroxid och dominerar ocksåaillsammans med USAJ fråga om konstgjord korund (tabell 2).

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Bauxit Sveriges bauxitforbrukning har ökat kraftigt sedan 1960 med stegvisa hopp i förbrukningen i anslutning till att nya användningar kommit till. Nettoim- 1974 till ca 96 000 ton. Detta år skedde emellertid en onormalt porten uppgick stor lageruppbyggnad. Den redovisade förbrukningen uppgick till 67 000 ton. 1975 följde en nedgång såväl i import som faktisk förbrukning. Den fortsatta forbrukningsutvecklingen kommer att variera väsentligt mellan de olika användningsområdena. Inom cementindzlslrin används vid ett tillverkningsställe (Limhamn) bauxit för att höja aluminiuminnehållet i cementen. Produktionen där kommer sannolikt att läggas ned. Om den skulle fortsätta torde en övergång till alternativa material, t ex inhemska leror eller kolaska, komma att ske för att erhålla tillsatsmaterial än bauxiten. ett billigare aluminiumhaltshöjande Därmed bortfaller sannolikt helt den användning för bauxit som under hela 1960-talet var den dominerande.

[nom den kemiska industrin används bauxit för tillverkning av en

specialkemikalie (aluminiumsulfat av något lägre kvalitet) för rening av avloppsvatten. Bauxitforbrukningen för detta ändamål har ökat från 2 100 ton 1971 till drygt 20000 ton 1974 och 25 000 ton 1976. En fortsatt ökning av förbrukningen till ca 40.000 ton 1985 bedöms som sannolik med stagnation därefter på denna nivå. Bauxit är en av huvudkomponenterna vid tillverkning av eldfasta stenar och massor med hög aluminiumoxidhalt ( 56 % Al203). Produkterna används i huvudsak inom järn- och stålindustrin och förbrukningsutveckkommer sannolikt att följa stålproduktionen. Med antagande om lingen oförändrad stålproduktion 1985 i förhållande till 1974 och om oförändrad exportandel, drygt 25 %, kan bauxitförbrukningen för eldfast framställning år 1985 uppskattas till ca 13 000 ton. Härav skulle knappt 10 000 ton avse den inhemska marknaden. Användningen av bauxit som slaggkonditioneringsmedel vid fena/egeringsverk, främst för framställning av ferrokrom. är det enda mera betydande användningsområdet utöver de nu nämnda. Förbrukningen beräknas inte komma att öka utöver 1974 års nivå (7 600 ton). En betydande minskning är tvärtom möjlig om pågående försök med att använda alternativa slaggbildningsmaterial ger ett positivt resultat.

sou 1977:75 Bilaga 4 Bauxir 203

Övrig redovisad Förbrukning, knappt 1500 ton 1974, innefattar bla

användning av bauxit inom svetselektrodindustrin där förbrukningen förväntas öka. Prognosbedömningarna sammanfattas i följande tablå samt i figur 3:

lferrolegeringsverk

4.2 Aluminiumhydroxid

Förbrukningen av aluminiumhydroxid i Sverige uppgick 1974 till ca 40000 ton. Produkten utnyttjas i huvudsak för tillverkning av aluminiumsulfat, en specialkemikalie som används som limmedel vid papperstillverkning och för vattenrening. Det är detta användningsområde som burit upp den snabba förbrukningsuppgången för aluminiumhydroxid efter 1967 från ca 5 000 till 40 000 ton. Ett par andra användningssektorer är redovisade - läkemedelsindustri och plastvaruindustri - men deras sammanlagda förbrukning är blygsam (ca 600 ton).

Tusen ton 11 100 -

90 -1

80 - Förbrukning 1974 70 x i a_ 1 i 1 i. eo - Bauxlt x f; f f 50- e . . _- Aluminiumhydroxid 40e -.

30-

20 Figur] Förbrukningsm- Konstgjord korund VPCk//NHPM/Ör bauxir, 10- O_ _ o§ __ _ __ _ _. _. .- aluminiumhydroxid och - -

204 Bilaga 4 Bauxit

Förbrukningen för framställning av aluminiumsulfat förväntas öka från 1974 års nivå (35 000 ton) till ca 40 000 ton år 1985. Det kan förutses att en betydande del av produktionen liksom hittills kommer att avsättas på export. g Från och med 1975 har tillkommit ett nytt användningsområde för aluminiumhydroxid, nämligen tillverkning av aluminiumfluorid (se även “Flusspat“). Tillverkningen är baserad på den lluorkiselsyra som framkommer som biprodukt vid fosforsyraframställning samt på aluminiumhydroxid. Vid fullt kapacitetsutnyttjande, 15000 ton aluminiumfluorid, kommer behovet av aluminiumhydroxid att uppgå till ca 13 500 ton. Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en femtioprocentig ökning av förbrukningen av aluminiumhydroxid från drygt 40 000 ton 1974 till ca 60000 ton 1985.

4.3 Aluminiumoxid (konstgjord korund) m m Aluminiumoxid (obränd al-oxid från Bayerprocessen) importeras i betydande mängder till landet Produkten används för framställning av aluminium och det år osäkert om den har någon användning utanför den metallurgiska sektorn. SCB:s korttidsstatistik anger visserligen en förbrukning 1974 på l 280 ton inom andra branscher än metallsektorn, men åtminstone delvis hänför sig denna förbrukning till vad som egentligen är bränd eller smält aloxid (tabular alumina och konstgjord korund). Nomenklaturen på området synes vara oklar. Förbrukningen av konstgjord korund uppgick 1974 till ca 9 000 ton. Den största förbrukningssektorn i landet är sllpmedelsindustrin som kan förväntas ändra sin produktion i takt med stålproduktionens utveckling. Med vårt antagande om oförändrad produktionsvolym skulle det ge en förbrukningsnivå 1985 på ca 5 000 ton. För tillverkning av eldfasta produkter forbrukades 1974 2 670 ton bränd aluminiumoxid (tabular alumina) som sannolikt tulltekniskt redovisas som konstgjord korund. Även här gäller att stålproduktionen är avgörande för förbrukningsutvecklingen. vilket således ger i stort oförändrad behovsnivå 1985. Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en stagnation i förbrukningen av konstgjord korund (inkl viss förbrukning inom andra områden än de ovan nämnda) på nivån 9 000 ton.

4.4 Prognossammanfattning

1 Den förbrukningsutvecklingen för bauxit och bauxitbaserade importen uppgick 1974 antagna till 147 000 ton. produkter framgår av följande tablå:

SOU |977:75 Bilaga 4 Bauxit 205

1974 1985 Förändring i Tusen Tusen Tusen Tusen procent ton vara ton Al ton vara

Tillkommer. nettoimport av aluminium i bauxitbaserade eldfasta produkter + 1,7 + 1.7 i 0

Avgår: export av aluminium i aluminiumsulfat och aluminiumflourid -l1,6 -18.0 +55

Summa aluminiumförbrukning (netto) 26,0 25.3 - 3

En förbrukningsökning på 16 % kan under perioden 1974-1985 beräknas för den bauxitbaserade aluminiumtillförseln i form av bauxit och de närmaste mellanprodukterna - och aluminiumoxid (främst som aluminiumhydroxid konstgjord korund). Ökad export av framför allt aluminiumfluorid och i någon mån också aluminiumsulfat kan emellertid förutses. Nettoförbrukningen, dvs förbrukningen för den svenska marknadens behov, antas därför minska med 3 % under prognosperioden. Denna nedgång förklaras främst av att bauxitbei hovet for cementframställning förväntas minska. Förbrukningsutvecklingen (uttryckt i ton vara) efter 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 3.

v

5 Den svenska tiIlgångss/tuationen

l for bauxit tex granit, nefelinsye- Många bergarter kan vara utgångsmaterial nit, anortosit, basalt, gabbro, skiffer, kaolinhaltig sandsten m fl. Bauxitbildning har ägt rum under flera olika geologiska perioder. 1 Sverige vet man tämligen litet om utbredning och omfattning av vittringen under dessa olika Produktionen av alumigeologiska perioder. Det framstår dock som mindre sannolikt att några . . _ H.

Väkâiráágéâgáe

högvärdiga bauxitförekomster skall kunna påträffas i Sverige, även om vissa borrprov från kaolinforekomster i Skåne visat sig innehålla vissa mängder på inhemska iero, (g Skå. bauxitmineral. ne). Eftersom dessa leror är h?

Däremot finns flera andra aluminiumhaltiga mineral och bergarter som åEPE 1517111319153

åtminstone i vissa användningar skulle kunna användassom alternativ till

:il ålázfaátügâfâåråi_

Kaolin och andra

umphydroxid

den nu importerade bauxiten eller dess mellanprodukter. än an ,ena aluminiumhaltiga leror är ett exempel. Alunskiffer är ett annat. de inhemska |eroma,

206 Bilaga 4 Bauxiz sou 1977:75

Speciellt om en inhemsk aluminiumoxidtillverkning skulle komma till stånd - antingen ur någon av de nu nämnda råvarorna eller ur andra aluminiumhaltiga mineral som t ex sillimanitmineral, nefelinsyenit , muskovitglimmer (ur anrikningssander) eller anortosit - kan man anta att större delen av aluminiumbehovet För icke- metallisk användning kan täckas med inhemska råvaror. l den nuvarande planeringen för forsknings- och utvecklingsarbete betr alunskiffrarna ingår bla att studera möjligheterna till aluminiumförsörjning För tillverkning av aluminiumsulfat. Figur 4 visar några av de viktigaste kända förekomsterna av ickebauxitiska aluminiumråvarorna i Sverige.

Tabellbilaga

Tabelll Sveriges nettolmport av aluminium i form av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1960-1975

a Omräkningsfaktor: bauxit 26 % A1,a1uminiumhydroxid 34 % AI. konstgjord korund 53 % A1, aluminiumsulfat 15,8 96 A1.

sou 1977:75 Bilaga 4 Bauxit 207

. Allmskiffer Figur4 förekomster av O Anorthos icke-bauxitiska alumini- A Kaolin umrávarør i Sverige. V Nephem Källa: N A Shaikh Sveri- I Kyamt ges geologiska under- + Andalusit sökning i Non-bauxite sources of alumina in Scandinavia and Finland. Föredrag hållet vid The 2nd International Industrial Minerals” Congress, München

208 Bilaga 4 Bauxit Tabe1|2 Sveriges import av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1975 Leverantörsland Ton % av importen Bauxil

A lumirzilnnhydrøxid

Konstgjord korund

Summa import

Bilaga 4 Bentonit 209

Bentonit

1 Presentation Bentonit är en lera som till största delen består av det aluminiumhaltiga silikatmineralet montmorillonit. De flesta större bentonitforekomster har uppkommit genom kemisk förvandling och vittring av vulkanisk aska och vulkaniska bergarter. Materialet sväller i kontakt med vatten. Det finns två huvudtyper av bentonit, natriumbentonit (Na-bentonit) och kalciumbentonit (Ca-bentonit), och graden av svällning är olika för dessa typer. Ren Na-bentonit sväller kraftigast, upp till tjugo gånger den ursprungliga volymen. Användningen av bentonit vid t ex kulsintertillverkning och i gjuterier för att binda formsanden bygger på denna egenskap. Aktiverad bentonit är den gemensamma benämningen på sodabehandlad och syraaktiverad Ca-bentonit. Vid sodabehandling har Ca utbytts mot Na vilket förbättrar bentonitens svällningsegenskaper och ger en produkt som i många användningar kan ersätta den naturliga Na-bentoniten. Produkten kalls därför i bland syntetisk natriumbentonit. Vid syrabehandlingen erhålles en produkt med stor specifik yta och syrakaraktär, som har god absorptionsförmåga och också kan fungera som katalysator.

Återvinning av bentonit är normalt inte möjlig. I gjuteriprocessen kan

bentonit visserligen användas flera gånger men förbrukas successivt genom den upprepade cirkulationen. Som avfallsprodukt ingår den i förbrukad formmassa varifrån den inte kan separeras. Bentonit i kulsinter omvandlas i masugnen till slagg. Några speciella miljörisker förknippade med bentonit är inte kända. Bentonit är i och för sig ett mycket finkornigt material. Hantering och bearbetning av torkad bentonit ger därför upphov till damm och filteranläggningar är nödvändiga vid anläggningar för bentonitfabrikation. Bentonit innehåller vidare någon eller några procent fri kvarts (upp till 10 % i vissa typer). Ingen silikos har dock kunnat konstateras hos arbetare i bentonitfabriker. Bentonit i gruvfuktigt tillstånd innehåller 30-35 % fukt. Vattenhalten sänks till max 10 % genom torkning i oljeeldade roterugnar, en behandling som genom oljeprisökningarna gett utslag i väsentligt höjda priser under de senaste åren.

2 Internationell översikt Den internationella statistiken över förbrukning, produktion och handel avseende bentonit är ofullständig. Det beror bl a på att olika länder tillämpar

M

210 Bilaga 4 Bentonit

olika definitioner på bentonit och närbesläktade leror. l. Det beror också på att bara ett begränsat antal länder redovisar statistiska uppgifter om bentonit separat. Uppgifterna i det följande bör ses mot denna bakgrund och får närmast syfta till att ange ungefärlig storleksordning.

2.1 Konsumtion och priser

Västvärldens förbrukning av bentonit var 1970 av storleksordningen 441,5 milj ton. Det är en liten Förbrukning jämfört med de flesta andra industriellt utnyttjade leror. Bentonit har emellertid speciella användningar och spelar i dessa en väsentlig roll. De viktigaste användningsområdena för de olika kvaliteterna är följande:

Användningsområde Bentonitkvalitet

Bindemedel för gjuterisand Na-bentonit. sodabehandlad Cat-bentonit el blandbentonit Pelletisering av bl a järnmalm Na-bentonit el sodabehandlad Cat-bentonit l borrvätskor vid oljeborrning Na-bentonit el sodabehandlad Ca-bentomt Tätningsändamål inom bl a byggnadsin- Na-bentonit dustrin Uppsugning av brandfarliga och andra Ca-bentonit vätskor Bärare av pesticider Ca-bentonit Raffinering och avfärgning av vätskor, Ca-bentonit el syraaktiverad Ca-bentooljor och fetter inom livsmedelsindu- nit strin

Det saknas tillförlitliga uppgifter om hur den totala förbrukningen fördelar sig på dessa användningsområden. Sannolikt svarar dock användningen inom gjuterisektorn för den dominerande delen av förbrukningen med pelletiseringssektorn på andra plats. Den sistnämnda användningen är den som under senare år ökat relativt sett mest i takt med den snabbt ökande produktionen av kulsinter i världen. Det är också den användning som förutses komma att öka mest i fortsättningen. Bentonit tillhör högprisprodukterna bland lerorna. Brytningskostnaderna är sannolikt låga medan den vidare behandlingen för att få fram en användbar produkt är relativt kostnadskrävande. Förädlingen av bentonit innefattar normalt vittring, torkning, malning, storleksgradering och granulering. För aktiverade kvaliteter tillkommer jonbyte. Prisnoteringarna i början av 1977 i tidskriften Industrial Minerals var för naturlig Na-bentonit från Wyoming ca 420 kr/ ton och för sodabehandlad Cal l vissa länder kallas kal- bentonit ca 240 kr/ton. ciumbentonit “Fullers Earth. Denna beteckning avser däremot i 2.2 Produktion och tillgångar USA attapulgit, ett annat lermaterial som i vissa Västvärldens produktion av bentonit uppgick 1970 till uppskattningsvis 4,5 .milj ton. Produktionens fördelning på å ena sidan naturlig Net-bentonit, å användningar konkurrerar med bentonit. andra sidan Ca-bentonit och sodabehandlad eller syraaktiverad Ca-bentonit

sou 1977:75 Bilaga 4 Bentonit 211

går inte att utläsa ur statistiken. Det är emellertid känt att USA är världens helt dominerande producent av naturlig Na-bentonit (s k Wyoming-bent0nit). Produktionen av denna bentonitkvalitet uppgick 1970 till ca 2 milj ton. Dessutom producerades i USA Ca-bentonit i en kvantitet av 600 000 ton. Totalt sett dominerar därmed USA världsproduktionen av bentonit med en andel på ca 60 %. l Europa förekommer produktion av Ca-bentonit i flera länder. Förbundsrepubliken Tyskland har den största produktionen, ca 600 000 ton l970, följd av Italien och Grekland. Tillsammans torde de nu nämnda länderna, inkl USA, ha svarat för 85 % av den totala bentonitproduktionen 1970. Det saknas fullständiga uppgifter om hur produktionsutvecklingen varit efter 1970. Det är dock känt att USA ökade sin produktion med närmare 500000 ton fram till 1974 och att Förbundsrepubliken Tyskland under samma period ökade sin med ca 100 000 ton. Den internationella handeln med bentonit omfattar uppskattningsvis 20 % av produktionen. USA är det ledande exportlandet. Dess dominans är ännu större om hänsyn bara tas till naturlig Na-bentonit av vilken USA, som nämnts ovan, är den enda kända betydelsefulla producenten i världen. Större delen av USA:s export går till Canada, främst till pelletiseringsanvändning. Ca 30 % av exporten var 1970 destinerad till Europa. Den intereuropeiska handeln med bentonit är dåligt dokumenterad i statistiken. Det är emellertid känt att såväl Italien, Grekland som Förbundsrepubliken Tyskland har en omfattande export av Ca-bentonit och soda- eller syrabehandlad Ca-bentonit.

Den omfattande bentonitproduktionen i bl a Förbundsrepubliken

Tyskland, Italien och Grekland innebär att Europa i princip är självförsörjande med bentonit. Naturlig Na-bentonit importeras dock från USA. I och med att det blivit tekniskt möjligt att behandla Ca-bentonit till syntetisk Nabentonit, som i många fall är ett fullgott substitut till den naturliga produkten, har dock beroendet av amerikanska leveranser minskat. Närmare uppgifter om bentonittillgångarnas omfattning i världen saknas. Eftersom bentoniten har sitt ursprung i vulkaniskt material är utbredningen emellertid geografiskt begränsad och flertalet konsumtionsländer torde få räkna med fortsatt importberoende för sin försörjning. Bentonit kan i flertalet användningar substitueras med andra material och en eventuell framtida knapphet kommer därför inte att få allvarliga återverkningar annat än marginellt. Det kan tilläggas att naturlig Na-bentonit förutom i USA påträffats också i Turkiet. Även Sovjetunionen antas ha förekomster av naturlig Nabentonit.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser Sveriges tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit uppgick 1975 till 79 100 ton. 95 % härav utgjordes av aktiverad bentonit, främst sodaaktiverad bentonit (syntetisk Na-bentonit). Redovisad förbrukning av naturlig bentonit (Na- och Ca-bentonit) uppgick

212 Bilaga 4 Bentonit

1975 till 3750 ton. Drygt 90% härav användes som bindemedel för gjuterisand vid järn- och stâlgjuterier och verkstadsindustrier. Bland förbrukarna fanns också färg-, gummi- samt jord- och stenindustri. Vidare användes vissa kvantiteter för tätningsändamål. Den redovisade förbrukningen av aktiverad bentonit uppgick 1975 till 75 300 ton varav 85 % användes för pelletisering av järnmalm, 14 % som bindemedel för gjuterisand, knappt l % inom livsmedelsindustrin för raffnering och avfärgning av fetter samt resterande mängder inom kemisk industri samt massa- och pappersindustri. Den sammanlagda förbrukningen av naturlig och aktiverad bentonit var

1975 ungefär sex gånger så stor som 1962. Ökningen i absoluta tal mellan

dessa år på 67 000 ton faller helt på användningen för kulsintertillverkning (+64 000 ton) och gjuterisektorn (+4000 ton). Förbrukningsutvecklingen sedan 1962 sammanfattas i figur l som också återger den uppskattade förbrukningsnivån 1985. Det genomsnittliga importpriset var 1975 på naturlig bentonit 530 kr/ton och på aktiverad bentonit 170 kr/ton (se tabellbilagan, tabell 2).

3.2 Försörjningsstruktur Sverige är helt beroende av import för sin tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit. Naturlig Na-bentonit importeras uteslutande från USA. En del av importen går emellertid via andra länder i Europa där viss förädling sker, bl a Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Naturlig Ca-bentonit

Tusen ton lt

100-

90- ,

80- o

70-

60-

50-

40-

Figur l Sveriges/örbrukning av bentonit (naturlig och aktiverad) 1962 - 1975

OrliiilllilirlitlIiiiiii:

samt prognos l 985 19621965 1970 1975 1980 1985

sou 1977:75 Bilaga 4 Bemonit 213

importeras bl a från Storbritannien, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern och Jugoslavien. Grekland och Italien svarar för största delen av Sveriges försörjning med aktiverad bentonit. Greklands andel av importen var 1975 46 %, Italiens 38 % (tabell 3).

4 Marknadsbedömning 1985 4.l Kulsintertillverkning Förbrukningen av sodabehandlad Ca-bentonit för kulsintertillverkning har ökat i takt med utbyggnaden av LKAB:s kulsintertillverkning från knappt 24 000 ton 1969 till 64 000 ton 1975. Avgörande för förbrukningens fortsatta utveckling är de förändringar som kan ske med avseende på kulsintertillverkning samt ev förändringar i fråga om specifik förbrukning (inkl substitution av bentonit med andra bindemedel). Det är osäkert hur stor produktionen av kulsinter kommer att vara 1985. Avgörande är om ökade krav ställs på fosforrening av den svenska exportmalmen. Vi har antagit att den totala kulsinterproduktionen i landet kommer att uppgå till ca 12 milj ton 1985 jämfört med 9,3 milj ton 1974. Av denna kvantitet torde ca 10 milj ton falla på LKAB. Förutsatt att bentonit även fortsättningsvis kommer att användas vid detta företag kan uppskattas att bentonitförbrukningen för pelletiseringsändamål 1985 uppgår till nivån l 65 000 ton. Häri ingår också ett antagande om något lägre åtgång av bentonit i per ton kulsinter vilket förklarar den i stort sett oförändrade förbrukningen trots förväntad produktionsökning. Enligt inhämtade uppgifter finns i nuläget inga planer på övergång från den I bentonitbaserade kulbindningsprocessen till alternativa metoder. Användningen av bentonit kan dock på längre sikt antas vara relativt priskänslig eftersom bentonitkostnaden svarar för en icke obetydlig del av priset på den färdiga produkten. 1974 utgjorde den uppskattningsvis 2-3 % av kulsinterns saluvärde. Realprishöjningar på aktiverad bentonit under de kommande åren

l är inte uteslutna. Ökade förädlingskostnader genom att soda, nyckelkemikal lien i aktiveringen av bentoniten, sannolikt kommer att bli dyrare samt,

eventuellt, energikostnadsfaktorn talar för en sådan utveckling. Från tillgångssynpunkt finns däremot ingen anledning befara några begränsningar för försörjningen eller pristryck uppåt. Det bör dock tillfogas l att ökade anspråk på de europeiska tillgångarna gör sig gällande från såväl l Canada som USA (östkusten) och att denna utveckling kan vara en viktig faktor för den internationella marknaden framöver. Det ovan anförda innebär i sammanfattning att det på längre sikt kan föreligga ett tryck från kostnadssidan att pröva andra kulbindningsmetoder än den bentonitbaserade. Bland alternativa metoder för kulbindning kan nämnas användning av järnsulfat samt cement och bränd kalk (enligt den s k kallbundna metoden). Det finns också processer som bygger på organiska bindemedel. l Japan har vidare utvecklats en process som bygger på vacuumbindning. En ökad framställning av framför allt kallbundna kulor framstår som en i det längre perspektivet sannolik utveckling. Metoden har en fördel i det att investeringskostnaderna är lägre, att billiga råvaror kan

;i

214 Bilaga 4 Bentonit sou 1977:75

användas som bindemedel (även recirkulerad slagg kan användas) och att den är miljövänligare. Det återstår dock väsentliga tekniska problem att lösa bl a när det gäller hållfastheten hos de kallbundna kulorna och ett större genomslag för metoden ligger sannolikt bortom 1985.

4.2 Gjuterier Huvuddelen av den till landet importerade naturliga Na-bentoniten och stora mängder -i huvudsak soda-aktiverad - Ca-bentonit förbrukas inom gjuteriindustrin. Den sammanlagda bentonitförbrukningen uppgick 1975 till ca 14 000 ton och har sedan 1970 legat på denna nivå eller något högre. Enligt bedömningar redovisade av Svenska Gjuteriföreningen kommer bentonitförbrukningen 1985 sannolikt att ligga kvar på nivån ca 15 000 ton. Bentonit kan substitueras i denna användning genom övergång till andra metoder, vilket emellertid kräver stora omställningar. Bentonit kan t ex ersättas av vattenglas eller hartser. Även återgång till äldre metoder som leror och natursand är tänkbar. Priskänsligheten är svår att närmare ange, eftersom den är beroende inte bara av kostnaden för alternativa material utan även av kostnaderna för omställning av processerna. Svårast att ersätta är den naturliga Na-bentoniten inom stålgjuterierna.

4.3 Övriga användningar

För tätningsändamâl. tex tätning av sopläckage, dammar, avlopp och liknande, användes i Sverige några hundra ton naturlig Na-bentonit 1975. En väsentlig tillväxt av förbrukningen förväntas enligt inhämtade bedömningar komma att ske. Konsumtionsnivån 1985 kan eventuellt nå 10 000 ton. Oljeborrningsverksamheten i Sverige har blygsam omfattning. Bentonitförbrukningen i samband med oljeborrning uppgick 1973 till ca 80 ton. Utvecklingen inom detta område kan inte närmare förutses. Livsmede/sindusrrins förbrukning av aktiverad bentonit är relativt liten (drygt 500 ton 1975). För rening och raffinering av vegetabiliska och animaliska oljor används emellertid också i något större kvantiteter s k blekjord, som i huvudsak importeras från Förbundsrepubliken Tyskland. Det saknas statistiska uppgifter om tillförseln av detta lermaterial. Sannolikt rör det sig dock om en bentonitprodukt som statistiskt redovisas under annat tulltaxenummer än bentonit eller aktiverad bentonit. Tillförseln av dessa leror som hjälpmedel i raffineringsprocesser är viktig för Iivsmedelsindustrin som saknar näraliggande substitut. Användning av bentonit förekommer också inom bl a tvättmedels- och toalettmedelsindustrin, färga läkemedels-, gummi- och keramisk industri. För denna övrigsektor, liksom för livsmedelsindustrin, med en sammanlagd redovisad förbrukning 1975 på drygt 900 ton torde en förbrukningstillväxt åtminstone i takt med befolkningsökningen kunna emotses.

4.4 Prognossammanfattning

Den förväntade förbrukningsutvecklingen för bentonit och aktiverad bentonit sammanfattas i Följande tablå.

Ovrig redovisad förbrukning (bl a livsmedels-, färga läkemedels-, tvättmedels- och keramisk industri) 940 1,2 l 000 + 6

Summa redovisad förbrukning 79 359 100,0 91 000 +15

Källa: Kol l och 2:SCB:kvanals- och lagerstatistiken samt privat källa.

5 Den svenska rillgângssitziarionen

Bentonit finns i kambrosiluriska bergarter på flera platser i Sverige. Bentonitlagren är ibland 1,5 m mäktiga. De kända förekomsterna är undersökta från mineralogisk synpunkt, men ingen systematisk undersökning för att utröna deras användbarhet och ekonomiska betydelse har blivit utförd. Förekomsterna kan möjligen få betydelse i ett avspärrningsläge men eljest framstår det som sannolikt att landets behov även i fortsättningen kommer att tillgodoses genom import.

Tabellbilaga

Tabell l Sveriges nettoimport av naturlig och aktiverad bentonit 1962-1975. Tusen ton

216 Bilaga 4 Bentanit Tabell 2 lmportprisutvecklingen på naturlig och aktiverad bentonit i Sverige 1962-1976. Kronor per ton

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges bentonitimport 1975. Ton

75 083

Bilaga 4 Borater 217

Borater (bormineral)

1 Presen ration Användningen av grundämnet bor har mycket gamla anor. Redan de gamla babylonierna använde borater vid tillverkning av guldsmycken och amuletter. I Egypten och Mesopotamien användes produkten bla vid mumifieringen av döda och i Kina framställdes boraxglasyr redan 300 år fKr. På 1200talet förde Marco Polo med sig borater till Europa från Mongoliet, Tibet, Kashmir och Iran, och användningen blev mera utbredd. Under 1800-talet började fyndigheter i Italien och Chile att exploateras liksom de fyndigheter i Turkiet och Californien som i dag är de viktigaste råvarukällorna för världens borförsörjning. _ Borater och borföreningar baserade på naturliga borater, tex borsyra och natriumtetraborat (vattenfritt borat) har i modem tid en mycket diversiñerad användning. I flera användningar är borets egenskaper unika och materialet därför svårt att ersätta. En tillsats av bori glas gör detta mindre känsligt for snabba temperaturförändringar pga att värmeutvidgningskoefñcienten sjunker. Det tillsätts därför glasmassan vid tillverkning av bl a sådant glas som används i tvättmaskiner, ugnsfast hushållsglas m m. Bortillsatsen uttryckt i 8203 kan variera mellan 0,5 och 23 %. Borater används vidare vid tillverkning av glasull för isoleringsändamål och glasfiber för armeringsändamål. l den senare användningen är bor en nödvändig beståndsdel i glasmassan for att uppnå den viskositet som tillåter glasñberdragning. B2O3-innehållet i de två nämnda produkterna brukar vara 5-9 %. l glasyr på keramiska produkter används borater för att nedsätta värmeutvidgningskoefficienten och för att förbättra emaljens lyster och styrka. Tvättmedelsindustrin förbrukar stora kvantiteter borprodukter som blekmedel. Bor har vidare god bakteriedödande effekt och används därför i rengöringsmedel. Ytterligare exempel på användningar är som mjukgörare av vatten, som växtnäringsämne och växtutrotningsmedel samt som brandhämmande substans i madrasser och stoppningar. Vissa borföreningar har stor hårdhet, hög smältpunkt och mycket god elektrisk Iedningsförmåga. Bornitrid och borkarbid används som armeringsmaterial i stål, bl a för militära ändamål (flygplan m m). På grund av sin höga neutronabsorbtionsförmåga utnyttjas bor eller bornitrid också i moderatorstavar för kärnreaktorer. Borhydrider (boraner) används i raketbränslen (de har bl a stort energiinnehåll per massa och volym) och i vissa fall även som tillsats till motorbränslen.

218 Bilaga 4 Borarer

lnom de basiska syrgasprocesserna för stålframställning kan bormineral ersätta flusspat som smältpunktsnedsättande flussmedel. I högtemperaturglas, specialglas och glasfiber finns fn inget acceptabelt ersättningsmaterial för borater eller andra borprodukter (t ex borsyra). Vissa substitutionsmöjligheter finns i andra användningar, som tex tvål och

tvättmedel, emaljer och jordbruk. Återvinning eller återanvändning av bor

förekommer inte. Bor förekommer med i genomsnitt ganska låg halt ijordskorpan (0,0003 %) och är alltid bundet till syre i borsyra och borat eller boratsilikat. Största mängden förekommer i turma/iner, komplicerade aluminiumboratsilikat av alkalimetaller och magnesium, som dock inte bildar brytvärda fyndigheter. Havet innehåller 5 mg bor per liter, som sannolikt tillförts genom utlösning av bergarter och, i form av flyktig borsyra, med vulkangaser från jordens inre. lndunstning av vatten från avstängda havsvikar och avloppslösa sjöar och utströmmande överhettad vattenånga i samband med vulkanisk verksamhet har skapat de boratkoncentrationer som nu exploateras. En förutsättning for att en brytvärd borfyndighet skall uppkomma är att klimatet är kontinuerligt torrt så att borinnehållet koncentreras och saltkoncentrationen kan bevaras (de flesta borater är nämligen lättlösliga i vatten). Tre stora områden i världen uppfyller dessa förutsättningar (jfr produktionsstrukturen):

1. Mojave-ökenområdet i Californien 2. Högplatån i Alperna-Himalayasystemet från Turkiet genom Sovjetunionen till Tibet och Kina. 3. Högplatåregionen i Anderna i Sydamerika.

Borhalten i nu exploaterade förekomster varierar mellan ca 8-12 % (ca 26-39 % 8203). Borater i fasta avlagringari USA utvinns i dagbrott, krossas, renas genom upplösning, förtjockas, tvättas och vakuumkristalliseras. Genom upprepad omkristallisering och torkning erhålles olika vattenfria borater som tex natriumtetraborat”. Detta förädlingsled är energikrävande. Följande tre bormineral är för närvarande av störst kommersiell betydelse: borax (tincal) natriumborat svarar för merparten av den globala produktionen colemanit kalciumborat utvinns i Turkiet och USA szaibelyite magnesiumborat utvinns i Sovjetunionen

l Borinnehållet i de olika brukar 2 Internationell översikt borprodukterna anges i % E203. Följan- 2.1 Konsumtion de halter anges: borax decahydrat: 36,5 96, bo- Den globala förbrukningen av borater uppskattas 1974 ha uppgått till ca rax pentahydrat (am. “Rasorit 46“): 47,8 96 300 000 ton uttryckt som bor. Förbrukningen har ökat kraftigt under den vattenfri borax (natrium- senaste tioårsperioden med ca 6,5 % per år (se tabellbilagan, tabell l) och en tetraborat, am. Rasorit fortsatt hög tillväxttakt på drygt 4 % per år är prognostiserad av US Bureau of 65): 69,2 96 kalcium- En av de stora tillväxtsektorerna Mines. är glasullframställning som kan borat (colemanit) 50,8 96, antas öka kraftigt till följd av ökade krav på isolering av byggnader. Även borsyra 56,3 96. Borinnehållet i 8203 är produktionen av glasfiber förväntas öka snabbt. Det finns vidare bedömare 31,1 96. som anser att borater komma att få en väsentligt ökad användning som

_kan

Bilaga 4 Borater 219

flussmedel inom stålindustrin. Produkten ersätter därvid flusspat som från miljösynpunkt har väsentliga nackdelar. Emellertid är sådana olägenheter också förknippade med bor och utvecklingen är svårbedömbar. Bor kan dock anses ha en stor utvecklingspotential och nya användningsområden kan sannolikt förväntas som ett resultat av pågående forskningsarbete. Bland sannolika tillväxtområden kan nämnas användningen i moderatorstavar för kärnreaktorer, jet- och raketbränslen och tillsatser till motorbränslen, vidare områdena värme- och strålningsskydd, stålhärdning och armering av starka men lätta byggnadsmaterial.

2.2 Produktion, tillgångar och priser USA, Turkiet och Sovjetunionen är de helt dominerande borproducenterna med andelar av världsproduktionen 1975 på 55, 34 resp 8 % (tabell 2). Den amerikanska produktionen omfattar i allt väsentligt endast natriumborater, den turkiska i huvudsak kalciumborat (colemanit). Borater utvinns också i begränsad omfattning i bl a Argentina och Kina. En stark koncentration på utbudssidan till ett fåtal länder är alltså utmärkande för boratmarknaden. Koncentrationen förstärks ytterligare genom den stora dominansen för ett enda företag - Rio Tinto Zinc Corporation. Företaget är majoritetsägare i US Borax (som svarar for ca 3/4 av produktionen i USA)och har dominerande intressen i den del av den turkiska boratexploateringen som inte sker i statlig regi. Dessutom har företaget betydande intressen i producent- eller raffineringsföretag i Argentina, Frankrike, Storbritannien, Spanien, Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Belgien. Turkiets boratproduktion har ökat kraftigt sedan början av 1950-talet, då den årliga produktionen uppgick till ca 15 000 ton. 1974 hade årsproduktionen ökat till ca 725 000 ton (ca 100 000 ton bor) och en fortsatt snabb produktionstillväxt är förutsedd. Större delen av Turkiets nuvarande produktion avser som tidigare nämnts kalciumboratet colemanit. Turkiet har emellertid även betydande tillgångar av natriumborat. Exploateringen av dessa fyndigheter har blivit fördröjd på grund av oklarheter i fråga om villkoren for de utländska företagens engagemang i exploateringen. Realpriset på borater sjönk kraftigt under perioden 1950-1972. Under de senaste åren har clock prisbilden förändrats. De generella råvaruprisstegringarna har påverkat även boratpriserna, men härtill kommer att marknaden kännetecknats av en viss bristsituation. På grund av höjda energikostnader har dessutom prisuppgången på vissa energikrävande borprodukter varit särskilt stark. En eventuell exploatering i ännu större skala av de turkiska boratfyndigheterna bör verka prisdämpande. Samtidigt kan konstateras att det förhållandet att i stort sett endast två producentländer och ett fåtal företag dominerar världsmarknaden ger förutsättningar för kartellprisbildning. Den höga energikostnadsposten vid framställning av förädlade borprodukter som t ex renad borax kan också komma att väga tungt i den framtida prisutvecklingen för dessa produkter. Världens borattillgångar är omfattande och tillräckligt stora för att möta efterfrågan under förutsebar framtid. De är emellertid starkt koncentrerade

220 Bilaga 4 Borarer

till endast tre betydande tillgångsländer, Turkiet. USA och Sovjetunionen. De senaste årens undersökningar har förändrat den relativa Fördelningen mellan dessa länder så att Turkiet nu framstår som det helt dominerande tillgångslandet med 45 % av uppskattade brytvärda tillgångar på ca 80 milj ton bor (drygt 5 gånger så mycket som den beräknade efterfrågan i världen under perioden 1974-2000). Det anses dessutom möjligt att de högvärdiga tillgångarna i Turkiet är flera gånger större än de nu angivna. USA och - med tilltagande betydelse - Turkiet kommer därmed även framdeles att vara de stora producenterna på världsmarknaden.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning Tillförseln av bor till Sverige sker i huvudsak i följande former:

Produkt Källa Huvudsakliganvändning

Naturliga borater(inkl lmpon Mineralull och glasfiber. naturlig borsyra) tillverkning av natriumperborat Natriumtetraborat(re- Import Gödselmedel. trävaruinnad borax) dustri. kemisk industri. glasindustri Natriumperborat lnhemsk produktion Blekmedel i tvättmedel baserad på importerad råvara. Viss export. Viss kompletterande import

Dessutom införs mindre kvantiteter bor i form av s k teknisk borsyra. Tillförseln av bor är svår att exakt ange, eftersom borhalten i produkterna varierar beroende på kvalitet och ursprung. Med utgångspunkt i ett genomsnittligt borinnehåll på l5 % i naturliga borater, 21,5 96 i natriumtetraborat och 7 96 i natriumperborat kan den svenska förbrukningen uppskattas till ca 3100 ton bor 1974. Ytterligare ett par hundra ton bor användes för tillverkning av natriumperborat på export. Tablån på sid 221 visar tillförseln och förbrukningen av bor i borater :och natriumtetraborat 1974. Siffrorna avser bruttoforbrukning; exponen av natriumperborat är alltså inte frånräknad. Uppgifterna är uttryckta i ton bor.

Borforbrukningen (netto) steg kraftigt under perioden 1960-1974 medl ca 12 °/o per år genom ökade behov av främst naturliga borater för glasulloch glasliberframställning samt perborattillverkning (tabell 3). Sverige är helt beroende av import för sin borförsörjning. USA har genomgående dominerat importen av naturliga borater (tabell 6) men Siffran är uppskattad. turkiska leveranser har under den senaste femårsperioden svarat för en Exportkvantiteten är ökande andel (1975 40 %). Viktigaste importländer för natriumtetraborat är inte redovisad i utrikeshandelsstatistiken. Turkiet och Frankrike.

Bilaga 4 Borater 221

Naturliga borater Renad borax (natriumtetraborat)

2 300 Nettoimport 500 Övrigt samt

L T ej redovisat

6 % Gbg_ 3300 ull och glasfiber gräs

O 19 % 2 /o Metall- och Natriumperborat verkstadsindustri 4 %

Gödsel- Övrig kemisk medel Trävaru- industri (främst industri tvätt- och toalettmedel)

3.2 Priser Från 1960-talets början fram till 1973 har de reala imponpriserna på borater sjunkit med mer än 50 % (tabell 3). Härefter har dock en realprisökning med 30 % ägt rum. Prishöjningen på natriumtetraborat har varit särskilt stor, vilket torde sammanhänga med det höga energiinnehållet. Det genomsnittliga importvärdet var 1975 för borater 640 kr/ton, för natriumtetrabörat l 665 kr/ton. Det sammanlagda importvärdet på de två bormaterialen var 1975 20 milj kr.

4 Marknadsbedömning 1985

En fortsatt ökning av förbrukningen av naturliga borater är sannolik.

Ökningen kommer framför allt att bäras upp av en expansion inom glasulls-

och glasfiberindustrin som enligt inhämtade uppgifter kan komma att förbruka ca 24 000 ton borater 1985 mot ca 13 000 ton år 1974 (tabell 4). En ökning av produktionskapaciteten för framställning av tvättmedelsperborat har nyligen skett och torde innebära en förbrukningsnivå på ca 6 000 ton jämfört med drygt 4 000 ton 1974. Den inhemska förbrukningen kan antas följa befolkningstillväxten förutsatt att några mera väsentliga förändringar inte sker i fråga om textilsortimentet (vittvätt-fintvätt) eller halten av perborat i tvättmedlen. Denna halt har tidigare ökat och utgör nu i de flesta vittvättmedel ca 20-25 %. Frågan om perboratets eventuella miljöskadlighet prövades 1970 av en utredningsgrupp inom IVAF Sammanfattningsvis kom Tvättmedel som miljögruppen till den slutsatsen att bor och dess föreningar inte syntes utgöra ett problem. Statens Naturakut hot mot miljön i dag men att vissa frågeställningar ytterligare borde vårdsverks publikationer belysas. 1970:4.

222 Bilaga 4 Borater

-áá Brutto (inkl. export) -o--u- Netto (exkl. export)

Figur I Sveriges _förbrukning av bor 1960-1976

11111111 1 i 1 1111111 1 1 1 1 1 1 i

sam! prognos 1985. 1965 1970 1975 1980 1985

Bilaga 4 Borater 223

Det ovan anförda indikerar att det inte finns några speciella faktorer som talar för ett inhemsktefterfrågeförlopp förtvättmedelsperborater som avviker från det som eljest är att förvänta med hänsyn till befolkningsutvecklingen. En relativt stor del av produktionsökningen torde därmed komma att avsättas på export (exportandelen är redan nu hög). Sammanlagt pekar utvecklingen inom de ovan berörda sektorerna på en forbrukningsökning för borater från ca 17 000 ton 1974 till ca 30 000 ton 1985, en ökning med ca 75 %. Användningen i Sverige av bormineral som flussmedel i stället for flusspat är ännu blygsam men kan eventuellt komma att öka. Pâdrivande i denna riktning verkar i första hand miljöfaktorn. En övergång på enbart tekniskekonomiska grunder är däremot mindre sannolik.eftersom borater är ungefär dubbelt så dyra (uttryckt i kostnad per effektenhet) som flusspat. Som framhållits i det föregående är emellertid även användningen av bor förknippad med olägenheter från miljösynpunkt. Vi saknar underlag för en närmare bedömning av det fortsatta efterfrågaförloppet för narriumretraborat. En anknytning till förväntad BNP-tillväxt skulle ge förbrukningsnivån ca 3 500 ton 1985jämfort med 2 600 ton 1974. Den sammanlagda borforbrukningen (brutto) i form av naturliga borater och natriumtetraborat skulle med dessa antaganden uppgå till drygt 5 200 ton B 1985 jämfört med 3 300 ton 1974. Genom nettoexport av tvättmedelsperborat kan nettoförbrukningen antas komma att ligga ca 400 ton lägre, dvs 4800 ton. Det motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt av nettoförbrukningen på 4.3 % under perioden 1974-1985. Prognosen återges i figur 1.

5 Den svenska ti/lgângssitzzationen

Geologiska förutsättningar saknas i Sverige för att pâträffa borförekomster av den typ som nu exploateras internationellt. Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9-10 % E203 och datolit med omkring 22 % 8203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmetamorfa bergarter. Sannolikheten för en ekonomisk utvinning ur dessa bergarter är emellertid mycket liten. Turmalin finns också i vissa anrikningssander. Halten är relativt låg. 1 detta fall kan möjligen förutsättningar finnas att ta tillvara turmalinen (i samband med annan mineralutvinning ur sanden).

Tabellbilaga

Tabell l Världsprodukfionen av borater 1963-1975. Tusen ton bor (B)

1975 ca 325” a Exkl Kina.

224 sou 1977:75 Bilaga 4 Borater Tabell 2 Den globala borproduktionens länderfördelning. Procent

47 Exkl Kina. Tabell 3 Sveriges tillförsel av borater och borprodukter samt prisutveckling på borater 1960-1976. Tusen ton vara såvida inte annat anges resp kronor per ton

a Beräknat efter följande uppskattade borinnehåll: borater 15 96, natriumtetraborat 21,5 %, natriumperborat 7 %. bUppgift om exportkvamiteten redovisas inte i utrikeshandelsstatistiken efter 1972. Siffrorna För 1972-1976 är därför uppskattade.

sou 1977:75 Bilaga 4 Borater 225

Tabell 4 Sveriges uppskattade förbrukning av naturliga borater (inkl ev naturlig borsyra) 1974

Ton % av tillförseln

Produktion lmport 18 903 Export

Ti/_I/örse/ Förbrukning Glasull och glasñber (ca) 13 000 69 Kemikalieindustri (natriumperborat), ca 4 200 22 Övrigt

Summa (ca) Ej redovisad förbrukning inkl ev lagerökning

Källa: SOS Utrikeshandel samt privata källor.

Tabell 5 Sveriges förbrukning av natriumtetraborat (renad borax) 1974

E

Ton 96 av för-

1 brukningen

Produktion 0 lmport 2 338 . Export 15 Lagerminskning 175

I ?

r 5 TiII/ärsel 2 493 Förbrukning

Källa: SOS Utrikeshandel samt ÖEF.

226 Bilaga 4 Borater Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av borater. Ton

Nederländerna - - 434 (ursprung USA) Övriga länder - l 28

Summa 112 2 445 11 066

Bilaga 4 Diatomit 227

Diatomit (kiselgur)

l Presentarion Diatomit är ett material av sedimentärt ursprung som bildats av de tunna kiselsyraskalen av små encelliga alger benämnda diatoméer. Mineralets färg, som är gulbrun till brun, ljusnar vid upphettning varvid samtidigt vattnet i diatoméskalens porer avgår. Det är framför allt diatomitens porositet och lätthet i torkat tillstånd som utnyttjas i olika industriella sammanhang. Den största användningen har diatomit fått som filtrermedel vid rening och raftinering av vätskor och organiska produkter som t ex syror, metallurgiska lösningar, olika drycker, vaxer, organiska oljor, margarin, industri- och dricksvatten m m. Diatomit används vidare som fyllmedel i bl a fárgenasfalt, papper och plaster och som lättballast i betong, särskilt för värmeisolering. Som isoleringsmaterial används mineralet också i bl a olika högtemperaturutrustningar som tex kokare, ugnar och destilleringsapparater. Diatomit används vidare som katalysatorbärare vid oljeraffinering och syratillverkning, som slipmedel och som råvara för reaktiv kiselsyra. Det finns alternativa material till diatomit ide flesta av dess användningar. För exempelvis filtreringsändamål konkurrerar diatomit med expanderad perlit, asbest och kiselsyrarik sand. När det gäller alternativ till diatomit som fyllmedel kan nämnas talk, lera, perlit, vermikulit. krita m fl. Som isoleringsmaterial .kan diatomit ersättas av bl a eldfast lera, asbest, mineralull, expanderad vermikulit och perlit.

2 Internationell översikt 2.1 Förbrukning Den globala förbrukningen av diatomit uppgick 1975 till ca 1,5 miljoner ton. Under de senaste åren har förbrukningen för liltreringsändamål ökat kraftigast. Detta kan exemplifieras med utvecklingen i USA där 1969 ca 40 % av förbrukningen utnyttjades för filtrering, medan motsvarande siffra i dag är omkring 60 96. Enligt US Bureau ofMines” bedömningar kommer den totala efterfrågan i världen på diatomit att under perioden 1973-2000 årligen öka med i genomsnitt 6,2 %. Denna förbrukningstillväxt skulle innebära att 1973 års globala konsumtion på drygt 1,3 miljoner ton kommer att öka till 2,6 miljoner år 1985 och till 6,5 miljoner ton år 2000. Det bör dock tillfogas att bearbetning och hantering av diatomit är

228 Bilaga 4 Diatomit sou 1977:75

förknippade med silikosrisk. Ökade arbetsmiljökrav kan därför tänkbart komma att innebära begränsningar som gör att den relativt optimistiska prognos som tecknas av US Bureau of Mines inte realiseras.

2.2 Produktion och tillgångar Världsproduktionen av diatomit uppgick 1975 till drygt 1,6 miljoner ton. Produktionen har under perioden 1963-1975 pendlat mellan 1,2 och 1,7 miljoner ton. Diatomit produceras i ett 30-tal länder med USA, Sovjetunionen, Danmark och Frankrike som största producenter. Deras sammanlagda andel av världsproduktionen 1975 var närmare 85 %. Förutom i dessa länder Förekommer utvinning av diatomit i bl a Italien, Förbundsrepubliken Tyskland, lsland, Costa Rica, Spanien och Mexico (se tabellbilagan, tabell l). l De viktigaste marknaderna för den internationella handeln med diatomit, som torde omfatta ca 20 % av den totala produktionen, är Västeuropa och Nordamerika. USA, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien är de största exportländerna. Å De brytvärda tillgångarna på diatomit är tillräckliga för att täcka behovet under överblickbar framtid. De största förekomsterna av diatomit i västvärlden finns i västra USA, främst i Californien. Stora fyndigheter finns också i Danmark av vilka de viktigaste ligger vid västra delen av Limfjorden på i 4 Jylland, samt i Nordtyskland. Dessutom finns mycket stora mängder diatomit längs USA:s atlantkust, förekomster som emellertid i dag ej är , ekonomiskt utvinningsbara. De utgör en potentiell råvarukälla vars utnytt- i utvecklas. Andra

jande bl a är beroende av att utvinningstekniken ytterligare l

länder med stora tillgångar är Sovjetunionen, Frankrike och Italien. l Trots att bearbetad diatomit ijämförelse med många andra industrimineral har ett relativt högt värde är i dag transportkostnaderna ett stort problem beroende bl a på produktens skrymdensitet. Med hänsyn till transportkostnadsfaktorn är det möjligt att nya fyndigheter som ligger närmare avsättningsmarknaderna kommer att börja bearbetas.

3 Svensk marknadsöversikr l l I 3.1 Förbrukning l Den svenska förbrukningen av diatomit (uttryckt som tillförseln) uppgick 1973 och 1974 nu ca 5 000 ton.

,Prisnomingen i lndu_ l

Fram till 1970 skedde en kontinuerlig ökning av diatomitförbrukningen till i mia, Minems febr 1977 I var E 150-200/ton d vs som mest ca 15 000 ton? följd av en kraftig nedgång och Stabilisering kring 1 100-] 500 kT/On- 4 000-5 000 ton., Förbrukningsnedgången beror framför allt på att den ZTiHfÖI-sdslalistiken ä, svenska gödselmedelsindustrin, som tidigare använde diatomit som ett osäker på grund av att medel för att förhindra att mineralkornen klibbade samman, under 1970-talet uppgifterna Om den in successivt minskat sin användning på grund av främst dammningsproblem. hemska pmduktmne Diatomiten har ersatts med andra produkter ” bl a talk är svårtolkade. Vi har svenska av som

därför inte intagit någon Den diatomitförbrukningen domineras nu användningen

sådan statistik i denna filtrerings- och absorptionsmedel inom livsmedelsindustri, sarskilt dryckesöversikt. varuindustrin, samt kemisk industri. Produkten används också som fyll-

Bilaga 4 Diatomit 229

medel i färger och som isoleringsmaterial vid giuterier. Vidare förbrukas mindre mängder diatomit vid tillverkning av sprängämnet gurit.

3.2 Försörjningsstruktur Behovet av diatomit tillgodoses till ca 90 96 genom import. För närvarande bedrivs diatomitutvinning endast i en fyndighet vid Burträsk i Västerbottens län. Produktionen uppgick l974 till ca 600 ton bränd diatomit som i huvudsak används som isoleringsmaterial vid gjutning i svenska stålverk. Under 1960talet utvanns diatomit ur torv i fyndigheter vid Ekträsk och Kamsjön, Vindeln, båda belägna i Västerbottens län. Under nämnda period producerade dessa fyndigheter tillsammans årligen mellan 3000 och 6000 ton diatomit, som i huvudsak förbrukades inom gödselmedelsindustrin. Dessutom har tidigare mindre kvantiteter utvunnits i en fyndighet vid Hasslaröd i Skåne. USA och Danmark är de ledande leverantörerna av diatomit till den svenska marknaden med en sammanlagd andel av importen 1974 på knappt 70 96. Import sker också från bl a Island och Spanien. Det sammanlagda importvärdet var 1974 3,6 milj kr vilket gav ett genomsnittligt importvärde på ca 740 kr/ ton (tabell 2). Realpriserna var under perioden 1964-1970 relativt stabila men har ökat kraftigt efter 1970.

4 Marknadsbedömning 1985 Förbrukningen av diatomit kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under den närmaste tioårsperioden. En viss ökning av behovet av filtreringsoch absorptionsmedel kan i och för sig förväntas. Med hänsyn till miljöfaktorn är det emellertid sannolikt att alternativa materiaLbl a perlit, kommer att täcka en stor del av det ökade behovet. Det finns dock vissa begränsningar i substitutionsmöjligheten. Vid filtrering av proteinhaltiga vätskor som tex öl och mineraloljor är det sålunda av tekniska skäl svårt att ersätta diatomit. Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningen av diatomit 1985 knappast överstiga nuvarande 4 000-5 000 ton.

5 Den svenska til/gângssituationen

Ett antal förekomster av diatomit i landet är kända, framför allt i Västerbottens län och Skåne, av vilka de viktigaste redan omnämnts i avsnitt 3.2. Diatomitlagren i Västerbottens län ligger alla i torvmarker eller sjöar. Förekomsterna i torvmarker uppnår i regel aldrig någon större mäktighet. vanligen någon dm, och inte heller någon större utsträckning i horisontalled. Däremot kan förekomstema i sjöar ibland nå mäktigheter upp till 3-4 m. I ett avspärrnings- eller bristläge torde en inhemsk behovstäckning kunna ske genom bearbetning av dessa förekomster men under normala betingelser kan förutses att den svenska marknaden även i fortsättningen kommer att förses i huvudsak genom import.

230 Bilaga 4 Diatomit

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av diatomit 1975

Spanien Mexico 23 l 59 4 Övriga marknadsekonomier Planekonomier främst USSR 408 25

Summa världsproduktion l 634 100

Tabell 2 Diatomit: import och importprisutveckling 1960-1976. Ton resp kronor per ton

821 892

Bilaga 4 Dolomit 231

Dolomit

1 Presentation Dolomit blev definierat som ett särskilt mineral av den franske geologen Dolomieu i slutet av 1700-talet. Den bergskedja i södra Tyrolen där han utförde sina arbeten blev sedan efter honom kallad Dolomiterna. Dolomit är det dubbla karbonatet av kalcium och magnesium och innehåller i rent

tillstånd 45,7 % MgCO3 och 54,3 % CaCO3(21,7 % MgO och 30,4 % CaO). l

praktiken varierar bergartens sammansättning något, ofta med en lägre halt

av MgO, som följd av blandning med kalcit CaCO3. Vid MgO-halter av

16-17 % och lägre brukar man normalt använda beteckningen dolomitisk eller dolomitförande kalksten i stället för dolomit. Dolomit uppträder dels primärt, dels sekundärt. Förekomster av den typen har bildats genom utfällning av en lösning av blandade primära kalcium- och magnesiumkarbonater. Den sekundära dolomiten, som är den vanligaste typen, utgörs av kalksten som påverkats av magnesiumhaltiga lösningar. Kalksten och dolomit är alltså besläktade och deras användningsområden också delvis sammanfallande. Eldfasta murstenar och massor baserade på dolomit används som infodringsmaterial i framför allt stålugnar som alternativ eller komplement till magnesitbaserade produkter. Dolomit används också inom metallurgisk industri som slaggbildare, delvis ersättande kalksten. Standardg/as har normalt en MgO-halt på 4-5 %. Dolomit är den billigaste magnesiumkällan vid tillverkningen och tillsätts ofta tillsammans med kalksten eller kalk i glassatsen. Kvalitetskraven är höga: halten av föroreningar som missfárgar glaset, tex järn, krom, mangan m m måste vara låg och MgO- och CaO-halten tillåts inte variera annat än inom mycket snäva granser. Dolomit av hög kvalitet hör till de vitaste av alla mineraliska jjtllmedel/ V pigment och har vidsträckt användning med denna funktion i bl a färger, m m. Material av lägre kvalitet kan också användas som plaster, gummi fyllmedel tex i asfalt, sandspackel och putsbruk. Vid framställning av magnesit ur havsvatten måste kalk eller bränd dolomit tillsättas för att magnesiumhydroxiden i vattnet skall fällas ut. Dolomit har en fördel framför kalksten i det att den också bidrar med ett tillskott av MgO (magnesiumoxid). Enligt ett exempel från Storbritannien krävs 1 milj ton bruten rå dolomit for framställning av 250000 ton magnesia (MgO). Av magnesiuminnehållet bidrar dolomiten med ca hälften. lnomjørdbruket används dolomit med det dubbla syftet att höja pH-värdet

232 Bilaga 4 Dolomit

och samtidigt gejordarna ett tillskott av magnesium. Magnesium finns bl a i den komplexa klorofyllmolekylen. det gröna pigment som är av vital betydelse for växternas fotosyntes. Brist på magnesium gör bl a att växterna gulnar. Metal/iskt magnesium kan framställas ur dolomit som reduceras med ferrokisel. (Ett alternativt sätt är elektrolys av magnesiumklorid som erhålls ur magnesiumhydroxid från havsvatten eller saltlösningar.) Inom byggnadsindustrin används dolomit dels i sin naturliga form som byggnadssten (Houses of Parliament tex är byggd med dolomitblock), en användning som dock minskar p g a materialets känslighet mot svaveldioxid i luften, dels som ballastmaterial vid vägbyggen, i betong m m. Bland övriga användningsområden för dolomit kan nämnas kemika/ieti/lverkning (bl a magnesiumkarbonat för användning inom glas- och keramisk industri samt tillsammans med asbest som isoleringsmaterial), mineralul/ och vattenrening.

2 Internationell översikt Statistiken rörande dolomitproduktion och dolomitanvändning i världen är ofullständig. Sannolikt dominerar normalt användningen inom metallurgisk industri, byggnadsindustri och jordbruk men särskilda faktorer kan lokalt medföra ett avvikande forbrukningsmönster. Dolomit förekommer rikligt över större delen av världen. Produktionen av högkvalitativ dolomit för industriell användning är dock koncentrerad till relativt få stora produktionsenheter som har tillgång till stora fyndigheter med goda kemiska och fysikaliska egenskaper och som är belägna nära konsumtionscentra. Ofta är den primära produktionsinriktningen järn- och stålindustrins behov av dolomit för infodrings- eller slaggbildningsändamål. Vid sidan av de stora produktionsenheterna finns också många mindre företag som producerar speciella dolomitkvaliteter for t ex glasframställning eller lilleranvändning och som ofta kompletterar med ballast- ellerjordbruksdolomit som samprodukt. Den globala årsproduktionen av dolomit överstiger sannolikt 100 milj ton. Säkra produktionsuppgifter finns som nämnts inte att tillgå bl a därför att många länder inte skiljer på dolomit och kalksten i sin statistik. Storbritannien är den största producenten i Europa (ca 8 milj ton 1974) följd av Förbundsrepubliken Tyskland (min 5 milj ton), Belgien (3 milj ton) och Frankrike (1,5 milj ton). Även Norges produktion är omfattande (ca 600 000 ton) liksom Sveriges (ca 500 000 ton). 1 Finland är produktionen -jämfort med andra nordiska länder - relativt liten, ca 80000 ton. Figur l återger de viktigaste produktionsområdena i Europa. Dolomit är en bulkvara med normalt lågt tonpris och hög fraktkänslighet. Handel över gränserna förutsätter antingen geografisk närhet till stora förbrukningscentra eller en produkt med särskilda kvalitetsegenskaper. Den belgiska exporten av över 1,5 milj ton dolomit till framför allt Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Frankrike är ett exempel på det förstnämnda. Exporten av spansk dolomit till den brittiska glasindustrin och exporten av ñllerdolomit från bl a Sverige och Norge till andra europeiska länder exemplifierar det senare.

Bilaga 4 Dolomit 233

O

Danmark Storbritannien

Neder

landerpa

T/eckos

lo Vakie FI .

g

. F ranknke Schweiz

Figur I : Viktigaste produkiionsomráden för dolomil i Europa.

Källa: W C Gilpin och FC Gilbert: Dolomite and its products. Ur Proceedings from the First Industrial Minerals” International Congress. London 1974. Metal Bulletin Ltd.

234 Bilaga 4 Dolomit

Den internationella handeln med dolomit äger framför allt rum mellan länderna i Europa. Vidare exporterar USA dolomit till Venezuela och Canada samt Sydkorea till Japan. Handeln är i övrigt sporadisk. Priset på dolomit varierar väsentligt med hänsyn till de många olika kvaliteterna. Ballastdolomit återfinns i den ena änden av prisskalan, högrena mikroniserade ñllerkvaliteter i den andra. I Storbritannien gällde följande priser i början av 1976 för några dolomitkvaliteter, vilka får belysa den stora prisdifferentieringen:

Kr/ton (fritt gruva om inte annat anges)

Ballastkvalitet, krossad och sorterad 8 Malen för användning inom jord-

Källa: Industrial Minerals. mars 1976.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning Den kvalificerade förbrukningen av dolomit i råvaruform uppgick till uppskattningsvis 434000 ton 1974. Härtill kommer användningen som vägbyggnadsmaterial (ca 125 000 ton). Dolomit hör till de industrimineral för vilka den statistiska täckningen är ofullständig och uppgifterna i tabell l på sid 235 beträffande tillförsel och förbrukningsstruktur får därför betraktas som ungefärliga. Differensen på 18 000 ton mellan förbrukning och tillförsel beror sannolikt på att en del restprodukter från brytningen använts för t ex jordförbättringsändamål. Den kan också förklaras av lagerminskning. Användningen som råvara för eldfasta massor och stenar samt lilleranvändning dominerar med tillsammans 70 % av förbrukningen. Filleranvändningen är mycket diversifierad. Den sträcker sig från högkvalitativ mikroniserad dolomit för t ex färger och latex via användningen i spackelmassor och fasadputser till mindre kvalitetskänslig avsättning som tex filler i betong. Förbrukningen som jordförbättringsmedel och användningen som slaggbildare vid järnframställning och i gjuterier svarar tillsammans för ca 25 96. En tillförsel av dolomit sker också genom nettoimport av eldfasta stenar och massor (ca 18 000 ton 1974 omräknat till dolomit). Uttryckt som dolomitråvara kan den inhemska förbrukningen därmed uppskattas till ca 450 000 ton 1974.

l Av denna anledning har vi inte kunnat redo- 3.2 Försörjningsstruktur visa utvecklingen Som framgår av tabell 1 är landet i stort sett självförsörjande med dolomit. 1960-1975 på det sätt Dolomit produceras i Sala, i Glanshammar utanför Örebro, i området som görs för många andra mineral. Viken-Storvålen samt i Fagerstatrakten. Exporten omfattar i huvudsak

Bilaga 4 Do/omir 235 Tabell] Sveriges uppskattade förbrukning av dolomit i industriell användning 1974

FIiIYJ/llkllilltf Filleranvâindning 167 38 Eldfasta massor och stenar 135 31 Jordbruk (iordförbättringsmedel och

Övrig mineralvaruindustri (främst mineralull) 15 3.5

Summa 434 100

“Härtill kommer en relativt betydande produktion av dolomit som avsätts som makadam (ca 125 000 ton 1974). Källa: SOS Industri. SOS Utrikeshandel samt privata källor.

fillerdolomit av hög kvalitet. Den har ökat kraftigt,speciellt under de senaste två åren. lmporten avser bl a dolomitkvaliteter av mycket hög renhet, som det är svårt att ta fram inom landet. Denna dolomit används främst inom glasindustrin. Norgevar huvudleverantör av de 26000 ton dolomit som importerades 1974. lmporten av eldfasta dolomitstenar sker i huvudsak från Förbundsrepubliken Tyskland. Den inhemska produktionsutvecklingen sedan 1960 för dolomit i industriell användning går inte att närmare utläsa ur statistiken. Några drag i utvecklingen är dock klara. Produktionen av dolomit för framställning av eldfasta massor har varit sjunkande till följd av konkurrensen från importerad dolomit och magnesit. Däremot har användningen som filler och, under senare år, för kalkningsändamål medfört ökade avsättningsmöjligheter för den inhemska produktionen. lmportkonkurrensen har emellertid börjat göra sig gällande även för t ex dolomit som kalkningsmedel (importen av dolomit uppgick 1976 till 62 000 ton jämfört med 26 000 ton 1974). Låga fraktkostnader (returfrakter) torde spela en betydelsefull roll.

4 A/Iarknadsbedömning 1985

4.1 Filleranvändning En närmare prognos över efterfrågeutvecklingen för ñlleranvändning är svår att göra. Det rör sig här om användningar där flera konkurrerande material

236 Bilaga 4 Do/omir sou |977;75

finns att tillgå (bl a kalksten) och där produkten konkurrerar inte bara med pris utan kanske framför allt på basis av särskilda kvalitetsegenskaper. Den svenska förbrukningen kan möjligen anknytas till byggnadsinvesteringarnas utveckling och skulle i så fall öka från 165 000 ton 1974 till ca 190 000 ton 1985.

4.2 Eldfasta stenar och massor Tillförseln av eldfasta dolomitprodukter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

Export Tillforsel 19.4 44,2

Källa: Enkätförfrågan 1976 till producenter och importörer av eldfasta produkter.

Merparten förbrukas i stålugnar och, i mindre mån, i cement- och kalkugnar samt vid framställning av järnsvamp. Förbrukningen av eldfasta dolomitstenar inom stålindustrin uppgick 1974 till ca 13200 ton, vilket motsvarade »en genomsnittlig specifik åtgång av 2,2 kg per ton stål. Härtill kommer förbrukningen av dolomitmassor. l Förbrukningen av dolomitbaseradeeldfasta material har efter 1966 visat en långsamt nedåtgående tendens Samtidigt har en kraftig ökning av magnesitförbrukningen ägt rum. Denna förändring av marknadsstrukturen för de basiska eldfasta materialen har flera orsaker, främst den tekniska utvecklingen inom stålindustrin och brist på goda råmaterial inom landet samt i viss mån på marknadsförhâllandena. Materialutvecklingen har gått mot kvaliteter med högre renhet och höjd eldfasthet under påverkan av krav från nya metallurgiska processer och ett alltmer effektivt utnyttjande av ugnarna. lnhemsk dolomit har därvid trängts tillbaka och ersatts av import av murstenar av bättre dolomit och av magnesit. En betydande del av magnesitens frammarsch i statistiken kan tillskrivas övergång från dolomit till magnesit i kaldougnarna i NJA och Oxelösund. Slitaget på fodret i dessa ugnar är emellertid osedvanligt stort, varför de nu utgår ur produktionen till förmån för LD och OBM, som till stor del infodras med dolomitprodukter. Behovet av dolomit ökar därmed åter. Vid de mindre stålverken har en övergång till högre kvaliteter skett. varvid doloblock och tjärdoloma ersatts l med dolomitsten eller magnesit. Under 1970-talet tillkom stenar tillverkade av blandningar av magnesit och dolomit (“dolomag) med förbättrad eldfasthet. Importen har genom dessa olika samverkande faktorer efter hand ° fått en dominerande ställning. 1B k es rivningen I man fl , . Följande faktorer är väsentliga för den framtida utvecklingen: de två stycken är i hu- -

ååâsükngågsxâfhuátäüij_

Den pågående övergången från Kaldougnar (magnesitinfodrade) till LDken AB; Ekjfasta basis_ konvertrar gynnar dolomit (eller “dol0mag“). Det betyder en trappstegska material i Sverige. vis nedgång av magnesitförbrukningen och en ökning av förbrukningen

Bilaga 4 Dolomir 237

av eldfasta dolomitstenar. - Den specifika förbrukningen av dolomitinfodring är lägre i de nya LDkonvertrarna än i äldre typer. En eventuell användning av dolomitkalk som slaggbildningsmaterial (se avsnitt 4.4) kan ytterligare minska den specifika förbrukningen. - Det finns en trend mot högre kvaliteter(högre täthet, större renhet) på det eldfasta materialet i ugnarna, därför att stålkvaliteterna höjs. Kostnaderna för de dyrare infodringsmaterialen blir då också lättare att bära. Denna

trend kan gynna magnesitbaserade produkter och/eller högkvalitativ

dolomit med magnesitinblandning(“d0lomag“). Den kan möjligen också förstärkas av att energikostnadsgenomslaget efter oljeprishöjningarna blivit relativt sett mest kännbart för de billigare dolomitprodukterna. - av rostfritt Efterbehandling stål från ljusbågsugnar i skänk eller konverter ft ex AOD eller CLU) för justering av legering och svavelrening är en aktuell utvecklingslinje. Detta ökar dolomitåtgången eftersom dolomit vanligen används i AOD- och CLU-konvertrar. Samtidigt minskar foderslitaget i ljusbågsugnarna, och den sammanlagda effekten torde bli en något sjunkande åtgång av eldfast dolomitfoder. Det finns alltså utvecklingslinjer som gynnar både dolomitstenar och magnesitstenar - eller en blandning av dem. En närmare uppskattning av förbrukningsnivån 1985 är därmed svår att göra. Utvecklingen medför dessutom att eldfast praxis snabbt kan ändras som följd av nya framsteg på det eldfasta eller metallurgiska området. Sammanfattningsvis pekar dock inhämtade bedömningar på en -trots den förutsedda stagnationen av stâlproduktionen - relativt kraftig ökning av den eldfasta doIomilsrens/örbrukningen fram till 1985. Den sammanlagda förbruk» ningen (inkl dolomitstenar till ugnar utanför stålsektorn) uppskattas till ca 27 000 ton 1985 jämfört med uppskattningsvis 16 000 ton 1974. en ökning med närmare 70 %. Den helt övervägande delen av denna kvantitet avser användning i stålugnar och innebär en ökning av den specifika förbrukningen från genomsnittligt ca 2,2 kg- per ton stål 1974 till ca 4,2 kg 1985. Ovan angivna 27 000 ton inkluderar ca 4 000-5 000 ton blandsten (dolomag). lnblandningen av magnesit i dessa stenar varierar väsentligt och det är osäkert om de skall klassificeras som dolomit- eller magnesitstenan Förbrukningen av dolomitmassor antas i motsats till stenförbrukningen komma att sjunka kraftigt. Den tilltagande användningen av sprutteknik (sprutmassor) vid reparation och avlagning i framför allt LD-ugnar innebär av tekniska skäl krav på omställning till andra material än ren dolomit (magnesit eller blandning av dolomit och magnesit). En av dolomitmassornas största avnämare, Siemens-Martinugnarna, tas vidare successivt ur produktion. I ljusbågsugnarna konkurrerar i ökande omfattning importerade magnesitmassor. Förbrukningen av dolomitmassor torde därför 1985 som mest komma att uppgå till 15 000 ton jämfört med 44000 ton l974och innebär därmed minskade Tulltekniskt redovisas avsättningsmöjligheter för den svenska produktionen. sannolikt ”dolomag” Sammanlagt innebär detta att förbrukningen av dolomit i form av eldfasta stenar med MgO-halt stenar och massor kommer att minska med ca 30 % under prognosperiopå mer än 50 96 som den. magnesitsten.

238 Bilaga 4 Dolomit

4.3 Jordbruk och miljövård

Användningen av dolomit inom jordbruk och miljövård har ökat kraftigt under de senaste åren och är en sannolik tillväxtsektor. Dolomit tillförs jordarna i det dubbla syftet att reglera pH-värdet och samtidigt ge ett tillskott av nåringsämnet magnesium. Dolomit kan också användas för att motverka av sjöar och vattendrag. En ökning av förbrukningen under forsurningen ton 1985 jämfört med 55000 ton prognosperioden till upp emot 150000 1974 och ca 90000 ton 1976 kan bedömas som sannolik. Nya krossvcrk för dolomit med en sammanlagd årskapacitet på ca 150000 ton har under 1976 och l977 tagits i bruk i Sala och i Glanshammar. Produktionen är framför allt inriktad på jordbruks- och miljövårdssektorns behov.

4.4 inom järn-, stål- och metallverk m m

Slaggbildningsmaterial

De 44 000 ton dolomit som enligt den officiella statistiken forbrukades l974 vid råjärnsframställning avser sannolikt användningen som slaggbildztre som alternativ eller komplement till kalksten. Ytterligare ca 10 000 ton användes i samma syfte inom giuterier. av Såvitt känt förekommer i Sverige ännu inte motsvarande användning dolomit vid stålframställning. Dolomitkalken har (i form av dolomitkalk) emellertid en fördel i det att den ger ett mindre slaggangrepp än kalk på det eldfasta i stålugnarna. Denna faktor kan komma att infodringsmaterialet tillmätas en växande betydelse i framtiden och leda till att dolomitkalk börjar användas vid stålframställning. Speciellt i LD-ugnar framstår detta som en sannolik Vi saknar dock underlag för ett bestämt antagande i utveckling. detta avseende. s k engående basisk kulsinter och De försök som pågår med att tillverka sker i kulsinterledet i som innebär att tillsatsen av slaggbildningsmaterial stället för i masugnen kan leda till en väsentligt ökad dolomitförbrukning Även om dolomit bedöms komma i fråga i första hand, kan emellertid tillsatsen av kalcium- och magnesiumhaltigt material ske genom andra material än dolomit -t ex kalksten, olivin och grönstenar - och osäkerheten

är också härvidlag för stor för ett bestämt antagande. är att denna typ av kulsinter, som till Väsentligt att notera i sammanhanget övervägande del skulle komma att avsättas på export, ökar behovet av svensk basisk vilken den sedan må bli. l nuläget sker tillsatsen av råvara, slaggbildningsmaterial vid de kontinentala järnverken.

4.5 Glas- och mineralullstillverkning

Glasindustrins dolomitförbrukning förväntas enligt inhämtade uppgifter öka kraftigt. Bakom ökningen ligger främst utbyggnaden av planglastillverkning. En ökning förväntas också inom mineralullstillverkning. Sammanlagt pekar 1 En produktion av tex inom inhämtade bedömningar på en förbrukning av ca 75 000 ton dolomit 3 milj ton basiska pellets glasindustri och mineralullstillverkning 1985 jämfört med ca 22 000 ton kan antas kräva drygt 100 000 ton dolomit. 1974.

Bilaga 4 Dolomir 239

4.6 Prognossammanfattning De prognosbedömningar för dolomit som redovisats i det föregående pekar sammanfattningsvis mot en relativt kraftig efterfrågetillväxt inom jordbruk och miljövård. glas- och mineralullstillverkning samt, potentiellnjärn- och stålframställning (som slaggbildare). Dolomitforbrukningen i eldfasta stenar antas också komma att öka medan användningen i massor går ned kraftigt. Uttryckt som dolomitråvara kan beräknas att det sammanlagda behovet. inklusive avsättning på export men exklusive den eventuellt tillkommande förbrukningen för pelletstillverkning och i stâlverk. uppgår till ca 630 000 ton 1985 jämfört med 470 000 ton 1974 (tabell 2).

5 F örsöxjningsprognos Förekomsterna av god dolomit i Sverige är koncentrerade till trakten av Sala, Viken-Storvålen-området och Glanshammar i Örebro län samt, i mindre omfattning. till Långban i Värmlands län och kringjärnmalmsförekomsten i Rudgruvan nordväst om Fagersta i Västmanlands län. Vissa mindre fyndigheter finns också på annat håll. Det finns vidare ett antal betydande förekomster i Norrbottens län. De bättre undersökta är Hietajokki, Isovaara och Masugnsbyn. Liksom är fallet med kalksten gäller for dolomit att Förekomsterna har skiftande sammansättning och renhetsgrad och att deras lämplighet för olika användningar därför varierar. Tillgångarna av sådana dolomitkvaliteter som

Tabell 2 Prognossammanfattning för dolomit. Tusen ton

Användning 1974 1985 Förändring i procent

Filler 167 190 + 14 Eldfasta produkter (dolomit-

framställning

a 1974 Beräkningen bygger på uppgifterna om tillförseln av eldfasta dolomitprodukter (se sid 236). För omräkning till dolomitråvara har antagits. att 1 ton eldfast produkt kräver 2.4 ton dolomit. Dessa siffror gällde 1974 for den svenska produktionen. b En stor del av dolomitbehovet kan antas avse produktion av glas (planglas) på

export. F Prognosen baserad på siffran för innevarande år (1977).

240 Bilaga 4 Dolomir sou |977;75

nu bryts för användning inom bl a metallurgisk industri, som liller/ ballastmaterial och som jordforbättringsmedel torde vara tillräckligt stora för inhemsk behovstäckning under förutsebar framtid och även liksom hittills kunna medge viss export. Förutsättningarna att inom landet tillverka s k kvalificerade dolomitstenar baserade på inhemska dolomitförekomster av hög kvalitet utreds sedan ett par år tillbaka med stöd av STU i Jernkontorets regi. l och med att Stålverk 80 skjutits på obestämd framtid har marknadsförutsättningarna för en sådan tillverkning förändrats och det framstår för närvarande som tveksamt huruvida tillräckligt underlag för produktion finns. En sådan torde förutsätta av storleksordningen 50 000 ton dolomitsten, alltså en produktionsvolym betydligt mer än den förväntade inhemska förbrukningen. Företagna undersökningar i samband med denna planerade tillverkning indikerar emellertid att kända tillgångar på högvärdig dolomit lämpad för tillverkning av kvalificerad dolomit är relativt stora. De kan dock inte till alla delar jämföras med utländsk råvara. Bl a är järnhalten något for hög. Ytterligare undersökningar av kända förekomster och ökad prospektering inom andra delar av de stora ofullständigt kända karbonatstensstråk inom vilka dessa ligger behövs för att få bättre kunskap om den inhemska råvarubasen för sådan högkvalitativ dolomit. 5 Mot bakgrund av det tidigare sagda framstår det som mest sannolikt att det tillkommande behovet av eldfasta dolomitstenar kommer att täckas genom och således inte medföra anspråk på inhemsk dolomit. Viss inhemsk import i produktion motsvarande den som nu sker kan dock tänkbart komma att upprätthållas. Vad gäller dolomitmassorna är det möjligt att en del av den N produktion som är integrerad med stålverken kan fortsätta, men eljest I framstår det som tveksamt om en inhemsk produktion kan upprätthållas för som förutses. Det ökade behovet för glasfram-

i

den låga förbrukningsnivå ställning kommer att täckas genom import medan mineralullsindustrin sannolikt använder inhemsk råvara. Detsamma torde komma att gälla för de andra dolomitanvändningarna. En ökning av importens andel av försörjningen från ca 10 till 20 96 kan dock sammanlagt förväntas.

sou 1977:75 Bilaga 4 Flusspat 241

F lusspat

l Presentation Grundämnet lluor, som förekommer med en genomsnittlig halt av 0,05 % i jordskorpan. är en ytterst reaktiv gas som aldrig Förekommer ensam i naturen utan förenas direkt med de flesta grundämnen. Det viktigaste lluormineralet är i dagsläget llusspat (kalciumlluorid). Något mer än hälften av världens flusspatförbrukning går i dag till stålindustrin och några andra branscher som i likhet med stålindustrin använder llusspat som smältpunktnedsättande så kallat llussmedel. Till de övriga branscherna hör bland annat glasindustri och svetselektrodindustri. Resterande del av llusspatproduktionen används i huvudsak för framställning av lluorvätesyra som erhålls när llusspat får reagera med svavelsyra. De största kvantiteterna fluorvätesyra genomgår vidare förädling och har då sin viktigaste användning vid aluminiumtillverkning och inom kemikalieindustri. Inom aluminiumindustrin används produkten i form av syntetisk kryolit | l och aluminiumfluorid vid elektrolysen av aluminium. Inom kemikalieindufluorklorkarboner som används i bl a

l stri är de viktigaste produkterna

kylmedel, sprejer, plaster och lösningsmedel. Fluorvätesyra används också i

i utan vidare förädling bl a som katalysator vid

i begränsad utsträckning av högoktaniga vid etsning av glas, betning av

i framställning llygbränslen,

metaller. flotation av fáltspat m m. En betydelsefull användning har l fluorvätesyran vid tillverkning av uranhexafluorid, som är utgångsmaterial

l vid anrikning av uran på den klyvbara isotopen U238_

i Olika .användningsområden kräver speciella kvaliteter flusspat. Den marknadsförs i tre olika kvaliteter. Kraven varierar men nedan redovisade halter kan anses utgöra de genomsnittliga kvalitetskraven:

l. Meta/Iurg/cal grade (används i bl a stålprocesser som flussmedel). Styckestorlek: 5-100 mm. Renhet: 85 % CaFz, 5 % SiOZ, 0,3 96 S. 2. Ceramic grade (i keramisk industri vid tillverkning av glas, glasyr och emalj samt vid tillverkning av svetselektroder). Renhet: 95 % CaFg, 3 % Si02. 1 96 CaC03 och låg Fe-halt. 3. Acid grade (framställning av lluorvätesyra, briketterad llusspat för stålindustrin, katalysatortillsatser for högoktanig bensin. tillsats till dricksvatten rn m). Renhet: 97-98 % CaFz, 3 % CaC03, l % SiOz. o _ _ l Betning = borttagande Flusspat av metallurgisk kvalitet (s k metspar) levereras normalt l stycke- av ytbeläggning på me_ form utan annan behandling efter brytningen än krossning till av kunden taller.

242 Bilaga 4 Flusspal

önskad storlek. De kända tillgångarna av flusspat av sådan kvalitet som är lämpad som metallurgisk flusspat är begränsade. l växande utsträckning används därför nu briketterade flotationskoncentrat som kan utgå från råvara med lägre halt av flusspat. Brytvärda flusspatlörekomster håller vanligen genomsnittligt lägst 20 % CaFg men mera lågvärdiga fyndigheter kan i vissa fall vara brytvärda tex genom speciella stordriftsfordelar eller möjligheten att ta tillvara biprodukter. Under senare år har metoder utvecklats för att tillvarata den/Iuorokise/syra som i stora mängder framkommer som biprodukt vid tillverkning av fosforgödselmedel. Syran används bl a för framställning av aluminiumfluorid och syntetisk kryolit. Skärpta miljövårdskrav gör det sannolikt att ökande mängder biproduktfluor kommer att tas tillvara i framtiden och sålunda komplettera llusspat som lluorråvara. Figur l ger en översikt över flusspatens beredning och huvudsakliga användningsområden. Figuren visar också hur fluor erhållen som biprodukt vid framställning av fosforgödselmedel används.

E! g m: F f os 0r- “5 Flusspat råvaror , i

Fosforgödsel- 4 medel Fosforsyra

Fluorokisel- Metallurgisk syra

-

g

Acid-grade Fluorvätesyra _ ll

o, Keramisk V i

.E å J å

* t--f Flotation

_ Pelletisering o. brikettering

. --/L--- “l __ l

F""""§_T___ F__1 _Vl_ j

i

äfálladâiln ?åiâçááfâk

i .Cemenr- .Kemisk Nummlum-

Industri industri Industri E gjuterier industri C . Fluorider

.gå Syntetisk kryolit

§ g Fluorkolväte Aluminiumfluorid Figur] U7 “l F/usspal: bered- Flour ning och förbrukning. F|uorp|aster

Bilaga 4 Flusspat 243

Substitutionsmöjligheterna är i vissa användningar begränsade, bl a inom svetselektrodindustrin och användningen i samband med tillverkning av uranhexalluorid. Som flussmedel vid bl a ståltillverkning kan llusspat åtminstone delvis - substitueras men kostnadsfaktorn och tekniska skäl försvårar en mera allmän övergång till alternativa material. Fluor är ett giftigt ämne och dess användning är på många områden ifrågasatt från miljösynpunkt. Miljöskyddskraven har bla lett till ökad recirkulering och försök att substituera flusspat (se vidare avsnitt 2.1).

2 Inremarione/l översikt 2.1 Konsumtion Världens förbrukning av ilusspat ökade mycket kraftigt under 1960-talet från 2 milj ton 1960 till ca 4.5 milj ton 1970. Det motsvarar en genomsnittlig Tusen_ ton ll 5100- 4 800- 4 500- Världen totalt 4 200- 3 900-u 3 600-. 3 300* 3 000- 2 700- 2 400-

1 800 I

1 soo--“*l

1 200- Planekonomier 00000 OO°.. ,o

300 Figur2 Världsprodukrio-

Iilrilllñiijr r nen av /Iusspar

1961 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 I 96 1-l 975 .

244 4 Flusspar Bilaga

förbrukningstillväxt på 9 % per år. Utvecklingen framgår av figur 2 som visar produktionen av flusspat i världen men som också fram till 1970 torde ge en riktig bild av konsumtionen. Efter 1970 är siffrorna mera osäkra. Produktionen har vissa år betydligt överstigit efterfrågan. Tillväxttakten in förbrukningen synes i alla händelser ha varit sjunkande. Det är också sanruolikt att den fortsatta förbrukningstillväxten kommer att bli väsentligt lägre än den som präglade l960-talet. inom stålindustrin per ton stål förmodas komma Flusspatförbrukningen att minska bl a förbättrad teknologi. En ökad användning av genom alternativa llussmedel kommer också att bidra härtill. Bakom de inten sifierade ansträngningarna under senare år att finna alternativa material till flusspat ligger både högre flusspatpriser. en befarad brist på metallurgisk flusspat av lämplig kvalitet och, kanske framför allt, skärpta miljövårdskrav. Mycket tyder på att det är svårt att helt ersätta flusspat. En möjlig utvecklingslinje är att flusspat partiellt substitueras med andra flussmedel. Borater, bauxit. fáltspat. olivin och manganmalm hör till de alternativa Resultaten av dessa försök är inte entydiga. Ett produkter som prövats. alternativ tillfredsställande från teknisk synpunkt är som synes fungera borater (colemaniLjfr “Borater“). Detta är emellertid ett dyrare mineral med begränsad råvarubas för de speciella kvaliteter som krävs och med endast få råvarukällor (för den europeiska marknaden i huvudsak endast Turkiet). Dessutom är miljöolägenheter förknippade även med bor. I utvecklingen på längre sikt ligger eventuellt en övergång inom stålindustrin till s k bottenblåsande syrgaskonvertrar. som kräver mycket liten och tänkbart ingen tillsats av flusspat i processen. Aluminiumindustrins fluorförbrukning (fluor ur flusspat) per ton aluminium kommer sannolikt att kraftigt minska. I ökande omfattning kommer och aluminiumfluorid framställda ur lluorokiselsyra att användas i kryolit stället för llusspatbaserade produkter. Vidare antas en kontinuerligt ökad återvinning av fluor från elektrolysprocessen komma att ske. På sikt kan fluorbehovet komma att täckas genom återvinning till 30-50 %. Eftersom metoder för aluminiumframställning dessutom är nya, icke lluorkrävande under kan förbrukningen att visa en

utvecklingK på längre sikt komma

nedåtgående trend. För den kemiska industrin är den framtida llusspatkonsumtionen oviss på av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas inverkan på grund ozonlagret. Det är framför allt aerosoler men även kylvätskor och skumbildare som kan drabbas av förbud och restriktioner. Eftersom klorlluorkarbonproduktionen för närvarande står för närmare 25 % av den totala flusspatförbrukningen kommer eventuella förbud att få ett starkt inflytande på Om sådana förbud inte aktualiseras förväntas förbrukningsutvecklingen. för framställning av lluorkarboner fortsätta att öka Alcoas nya aluminium- flusspatforbrukningen kloridprocess som prö- kraftigt, knappast lika snabbt som fram till 1974 då tillväxten låg på 9-10 % vats på försök sedan per år, men möjligen med ca 5 % per år. slutet av 1974. faktorer verkar starkt tillbakahållande i Ovan nämnda på den ökning 2 US Bureau of Mines: förbrukningen av flusspat som eljest skulle komma att ske som en följd bl a av stål- och aluminiumproduktionens tillväxt. US Bureau of Mines senaste Mineral Facts and Problems 1975. efterfrågeprognos för år 20002 bygger på en global årlig förbrukningstillväxt på

sou 1977:75 Bilaga 4 Flusspar 245

4,4 % som den mest sannolika i prognosintervallet 2,6-6,8 %. Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningstillväxten snarare komma att ligga kring det lägre värdet i detta prognosintervall, eventuellt ännu lägre.

2.2 Produktion Produktionen av flusspat uppgick 1974 till knappt 4,7 milj ton. Mexico är världens största flusspatproducent och dominerande exportland med en andel av världsexporten på ca 50 %. 1974 producerade Mexico drygt l milj ton vilket motsvarade 24 % av världsproduktionen (tabell 3). Andra stora flusspatproducenter i världen är Sovjetunionen, Thailand, Spanien, Frankrike, Kina, Italien, Mongoliet, Storbritannien och republiken Sydafrika. De nu nämnda länderna svarade 1974 för 80 % av världsproduktionen. Bortsett från Mexico är styrkefördelningen relativt jämn mellan dessa producentländer. Med hänsyn också till att antalet producentländer är förhållandevis stort bedöms förutsättningarna för kartellsamverkan som små. Den internationella handeln med flusspat omfattar ca 50 % av produktionen. De viktigaste handelsströmmarna (se figur 3) går från Mexico, Spanien och Italien till USA, från Thailand, Sydafrika och Kina till Japan och från Frankrike, Sydafrika och Spanien till Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa tre länderjämte Sovjetunionen svarar på importsidan för över 90 % av världshandeln. Utvecklingen på produktionssidan kommer att utmärkas av minskad marknadsandel för naturlig metallurgisk flusspat vars råvarubas är begrän-

sad. Ökningen kommer alltså att falla på flotationsanrikad flusspat. De

kapacitetsutvidgningar som skett under senare år innebär att efterfrågan väl kan mötas under de närmaste åren. Försörjningssituationen i ett mera långsiktigt perspektiv rymmer däremot vissa frågetecken när det gäller flusspat som fluorråvara. Amerikanska uppgifter om tillgångssituationen* indikerar en brytvärd råvarubas för knappt 30 års produktion av nuvarande storleksordning. Tillgångarnas länderfördelning framgår av tabellbilagan, tabell 4. Skulle efterfrågeutvecklingen gå snabbare krymper emellertid livslängdsmarginalen till en klart otillfredsställande nivå. Vid en efterfrågetillväxt på 4,4 % per år (jfr avsnitt 2. 1) täcker de brytvärda tillgångarna endast 30 % av behovet. Med tillägg för övriga kända flusspattillgångar blir behovstäckningen ca 60 % men den är alltså fortfarande klart otillräcklig. Som framgått av föregående avsnitt är det många faktorer som talar för att efterfrågetillväxten för flusspat får ett långsammare förlopp i framtiden och möjligen att konsumtionen på längre sikt stagnerar. En eventuellt tilltagande knapphet på flusspat kommer naturligtvis också att förstärka tendensen till ökad återvinning eller användning av alternativa produkter. Det största bidraget till förbättrad marknadsbalans torde emellertid komma från utbudssidan genom ökat tillvaratagande av iluor i samband med framställning av fosforhaltiga gödselmedel. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt 3 % fluor. När de överförs till superfosfat eller fosforsyra frigörs ca 40 % av fluorinnehållet och försvinner med avgaserna ut i luften, såvida inte fluoren lus Bureau of Mines: av miljöskäl måste tvättas bort ur gaserna. l några länder, däribland Sverige, Mmera. Facts and pm_ har man under senare år börjat ta tillvara fluoren i form av en produkt som blems 1975.

246 Bilaga 4 F/usspar

mv :m:

5._

5:a.:

mucuâzøo

0::

a.

.öåccaz

_v5_

;mnmmsi

.mcssuåâcuuøm

.E3

.Ecom

Euââxamä

:c

.Eamuucsm

.w:::um.o_mw_w:um:_»

:Eget

mini Hmzmv_

Bilaga 4 F Iusspat 247 Tabell l Globala tillgångar av fluor i dels flusspat. dels fosforråvaror Milj ton fluori

baserat på följande: reserver av fosforråvaror 16 miljarderton 68 % härav överförs till fosforsyra via våta processen = ll miljarderton fluorinnehåll 3 % = 330 miljoner ton fluor ca 22 96 härav är utvinningsbart som fluorvätesyra = 72 miljoner ton fluor

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

kan nyttiggöras. l USA svarade biproduktfluor för ca 7 % av lluorförbrukningen 1974. Det är i en fortsatt utveckling efter dessa linjer som den stora försörjningspotentialen for fluor sannolikt ligger. Tabell l visar hur stor lluorpotentialen är i fosforråvaror och i flusspat enligt US Bureau of Mines” beräkningar. Fluorinnehållet i de brytvärda fosfortillgångarna i världen är som framgår av tabellen mer än dubbelt så stora som fluorinnehållet i brytvärda flusspattillgångar. Angivna siffror får också betraktas som minimisiffror dels därför att de brytvärda fosfortillgångarna enligt senare uppgifter är väsentligt större än de som US Bureau of Mines grundat sina beräkningar på, dels därför att den utvinningsbara lluormängden från teknisk synpunkt torde ligga högre än angivna 22 %. Huruvida den stora fluorpotentialen i fosforråvaror förverkligas beror framför allt på vilket genomslag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder i världen. Prisutvecklingen på naturlig llusspat kan naturligtvis också spela en roll, men det är nog mera sannolikt att det blir miljövårdskraven som driver fram ett utbud av biproduktlluor oavsett vilket pris man kan få ut för produkten. Ett ökat tillvaratagande av fatalt“ fluor kommer att förändra det geografiska försörjningsmönstret for fluor. Tillgångarna på fosforråvaror har en stark koncentration till norra Afrika, främst Marocko och Spanska Sahara. Tendensen är nu att i ökande omfattning förädla råvaran vidare i ursprungsländerna (jfr “Fosforråvaror“) och därmed ”förflyttas” också möjligheterna att ta tillvara råvarans fluorinnehåll som samprodukt. Det kan tillfogas att en geografisk förskjutning av tyngdpunkten i produktionen av naturlig llusspat också är sannolik. inom en tioårsperiod bedöms de brytvärda flusspattillgångarna i bl a vissa europeiska länder vara i stort sett uttömda med nuvarande omfattning på produktionen. Republiken Sydafrika kommer sannolikt att successivt stärka sin ställning och enligt egna bedömningar bli den största producenten i västvärlden efter 1985. Sydafrika uppges (enligt egna beräkningar) besitta närmare 30 % av de globala brytvärda

248 Bilaga 4 F/usspat

flusspattillgångarna och dessutom förfoga över mycket stora i nuläget inte brytvärda tillgångar. Även Mexico, Spanien och Kina kommer sannolikt att ytterligare stärka sin ställning som leverantörer av flusspat om de traditionella europeiska producenterna bortfaller.

2.3 Priser

Efter Koreakrigets slut inleddes en period med sjunkande realpriser på llusspat. Priserna förblev sedan låga fram till år 1965. Den från och med 1964 kraftigt ökade efterfrågan på llusspat från såväl stålindustri som aluminiumindustri liksom även den kemiska industrin ledde emellertid sedan till forsta att priskurvan började vända uppåt. De låga priserna under sextiotalets hälft hade inte uppmuntrat till fortsatt prospektering och utbudet räckte inte till för att möta den ökade efterfrågan. Kraftiga prisstegringar under perioden 1965-1972 ledde till ökat utbud på marknaden och en intensifiering av Det blev lönsamt att också exploatera mera prospekteringsverksamheten. Efter 1972 har realpriserna åter varit sjunkande till lågvärdiga fyndigheter. följd av en mera dämpad efterfrågeutveckling och det ökade utbudet på världsmarknaden. Mexico i kraft av sin ställning som ledande producent- och fungerar exportland som prisledare på världsmarknaden. Avgörande för den framtida prisutvecklingen är bl a följande faktorer: - har initierats som följd bl a av de Flera nya eller utvidgade flusspatprojekt senaste årens intensifierade prospekteringsverksamhet världen över. Kapaciteten överstiger väsentligt den nuvarande efterfrågan. Detta bör verka återhållande på prisutvecklingen under de närmaste åren. - är inte av stor betydelse. En exploatering på sikt av Energikostnadsfaktorn mera lågvärdiga förekomster ger dock en relativ ökning av energibehovet for nedmalning och flotation. j - med 15-25 % i förhållande till 1974 års priser har En realprishöjning angetts som lönsamhetsgräns för framställning av flusspat och fluorvätesyra ur återvunnen fluor från fosforgödselframställning. Prishöjningar utöver denna nivå framstår av detta skäl som osannolika. - Fraktkostnadsfaktorn är av betydelse. Många llusspatfyndigheter är belägna på stort avstånd från förbrukningscentra och fraktkostnadernas andel av priset hos förbrukaren är höga. Utvecklingen på produktionssidan förväntas innebära en förskjutning av tyngdpunkten till geografiskt mer avlägsna länder. - anta att mera lågvärdiga förekomster Tillgångssituationen ger anledning som överstiger

i

på längre sikt måste exploateras till kostnader dagens. Detta förutsätter dock att tillvaratagandet av biproduktlluor inte når teoretiskt möjlig omfattning.

I sammanfattning tyder dessa faktorer på att realprisökningar på flusspat är sannolika förutsatt dock att inte miljövårdskraven och/eller utvecklandet av substitut som helt kan ersätta flusspat leder till ett kraftigt efterfrågebortfall, nya högvärdiga flusspatförekomster påträffas eller ett överskottsutbud på fatalt lluor kommer fram från fosforsyraframställning. Det kan tilläggas att Bureau of Mines 1973 förutsåg att realpriset på iluor

Bilaga 4 F Iusspal

i 1972 års dollar skulle komma att öka med drygt 100 % under den uttryckt närmaste tjugofemårsperioden. l förutsättningarna för dessa bedömningar låg emellertid bl a en efterfrågetillväxt som var väsentligt högre än den som att döma av nuvarande utvecklingstendenser är realistisk.

3 Svensk marknadsöversikr

3.1 Sveriges tillförsel av lluor 1974

Sveriges tluortillförsel sker i främst Följande former:

Källa Huvudsaklig användning

Råvaror Flusspat Import. Viss svensk Flussmedel vidjärn-, stål- och produktion som dock metallverk. Svetselektroder är lagerlagd Naturlig kryolit lmport Aluminiumframställning

Mellanprødzikrer Fluorvätesyra lmport Järn- och stålverk (rening och betning) Fluoriderürämstalumini- Import. Svensk pro- Aluminiumframställning umlluorid) duktion påbörjad 1975 Syntetisk kryolit Import Aluminiumframställning

Tilllörseln av fluor i form av dessa produkter uppgick 1974 till drygt 10 000 ton F varav:

Råvaror Ton vara Ton fluor % av fluortilllörseln

Råvaror Flusspat 14 021 6 169” 61 ,4 Naturlig kryolit 1 540 81617 8.1

MeI/anproduklel Fluorvätesyra 2 329 1 1655 11,6 Fluorider (främst aluminiumfluorid) 2 366 l 4679 14,5 Syntetisk kryolit 800 42417 4,2

10 041 - 100.0

a Beräknat utifrån en antagen genomsnittlig CaFg-halt på 90 96 =44 % F. b Beräknat efter 53 % F. C Beräknat efter 50 % F. d Beräknat som fluor i aluminiumfluorid = 62 96 F.

Fluortillforseln i form av llusspat dominerar alltså men icke oväsentliga mängder tillförs också i form av olika mellanprodukter. En viss tilllörsel av fluor sker också i form av lluorerade klorkolväten (fluorklorkarboner). Konsumtionen av dessa uppskattas uppgå till ca 5 000-6 000 ton per år varav ca 50 % används för aerosols och ca 25 % vardera för polyuretanskum och

250 Bilaga 4 Flusspat

kylmedel. Fluorinnehållet i fluorerade klorkolväten varierar men kan genomsnittligt uppskattas till ca 20 96. Det skulle innebära att ca l 000-l 200 ton fluor tillförs den svenska marknaden i denna form. Tabell 5 i tabellbilagan visarhurtilllörseln av olika lluorproduktenexkl fluorkolkarboner) utvecklats sedan I960.

3.2 Försörjningsstruktur Behovet av fluorhaltiga produkter i Sverige har sedan lång tid till övervägande del tillgodosetts genom import. Utvinning av flusspat ägde under andra världskriget rum vid ett antal fyndigheter i Skåne. Vidare producerades flusspat som biprodukt till volfram (scheelit)-utvinning under åren 1955-1963. Produktionen har sedan 1972 återupptagits i en kvantitet av ca 5 000 ton (CaFz-halt 95-97 %). Brytningen sker i Yxsjö gruvor i Örebro län i en fyndighet som håller ca 5-6 % flusspat (3 % fluor). ca 0,3 % volfram samt ca 0,2 % koppar. Flusspatslig och kopparkisslig utvinns genom flotation som biprodukter vid framställning av volfram (scheelit)sligen. Flotationsanrikningen av flusspaten är en svår process eftersom llusspat och scheelit har mycket likartade flotationsegenskaper. Scheelithalten i den floterade flussspaten är därför med nuvarande teknik ganska hög och produktionen har inte saluförts i avvaktan på att effektivare teknik utvecklats. I dagsläget är landet alltså helt beroende av import för sin flusspatlörsörjning. Frankrike, Kina och DDR var huvudleverantörer 1975 och har svarat för betydande leveranser under hela perioden sedan 1960, (tabell 6). Däremot har importen från republiken Sydafrika - som under periodens tidigare hälft var helt dominerande - markant. sjunkit i z Importberoendet har också fram till helt nyligen varit hundraprocentigt för övriga lluorhaltiga produkter. Under 1975 påbörjades emellertid produktion inom landet av aluminiumlluorid. Produkten tillverkas på basis av fluorokiselsyra (en biprodukt från fosforsyraframställning) samt importerad aluminiumhydroxid. Produktionskapaciteten, 15 000 ton, överstiger väsentligt den nuvarande förbrukningsnivån i landet. Även syntetisk flusspat kommer samtidigt att produceras i en kvantitet av ett par tusen ton. lmporten av fluorider kommer fn främst från Norge, Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. DDR är huvudleverantör av syntetisk kryolit. Naturlig kryolit importeras från Grönland, det enda land i världen där naturlig kryolit utvunnits (produktionen är numera nedlagd).

3.3 Priser Det genomsnittliga importvärdet på flusspat var 1975 373 kr/ton, nominellt drygt 160 % högre än 1960 (tabell 8). Räknat i 1975 års penningvärde har importvärdet ökat med 20 % mellan 1960 och 1975 och med knappt 10 % 1960-1976. Väsentligt högre realpriser noteras för åren 1970-1972. Det bör tilläggas att prisuppgången också kan spegla förändringar i importens kvalitetsmässiga sammansättning. Realprisuppgången 1965-1972 -jämte miljöfaktorn - har varit en pådrivande faktor i försöken att inom svensk stålindustri använda alternativa flussmedel liksom till försöken att tekniskt minska den specifika åtgången. Inom vissa gränser kan därför efterfrågans priskänslighet betecknas som

Bilaga 4 Flusspar 251

relativt stor. Tekniska faktorer sätter emellertid en övre gräns för flexibiliteten eftersom man i dag inte bedömer det som möjligt att finna ett material som skulle kunna helt ersätta flusspaten. Efterfrågan inom svetselektrodindustrin kan bedömas som okänslig för prisförändringar eftersom substitutionsmöjligheter inte föreligger i denna användning.

l 4 Marknadsbedömning 1985

l

l 4.1 Flusspat

l Järn-, stål- och metallverk dominerar användningen av flusspat i Sverige.

, Förbrukningen uppgick 1974 till drygt 12 000 ton vilket utgjorde 77 % av redovisad förbrukning (tabell 7). Trots en ökning av den totala råstålsproduktionen mellan 1961 och 1974 på l 60 % var flusspatförbrukningen 1974 endast 24 % högre än 1961. Det innebär

1 att den specifika förbrukningen har minskat från 2,7 kg flusspat per ton råstål

l l 1961 till 2,0 kg 1974. 1974 års siffra liksom siffrorna för 1970-1973 var dock l förbrukningen uppgick till endast 1,9 kg. högre än 1969 då den specifika Denna synbarligen motstridiga utveckling förklaras å ena sidan av tekniska förbättringar som minskat det specifika behovet av f1usspat,å andra sidan en övergång till andra stålugnstyper. Den uppgång i specifik förbrukning som

l skett de senaste åren kan sålunda sannolikt förklaras av att andelen

I syrgasugnar av LD-typ ökat. Genom den särskilda tekniken i dessa ugnar att i blåsa in olika tillsatsmaterial uppifrån försvinner en hel del fluori rökgaserna

innan den hinner göra nytta. Följande faktorer styr den fortsatta utvecklingen: råstålsproduktionens utveckling eventuella förändringar i den specifika förbrukningen förändringar i stålprocessernas fördelning substitution. Vi har utgått från att råstålsproduktionen 1985 uppgår till ungefär 6 milj ton, dvs samma kvantitet som 1974. Den specifika flusspatförbrukningen, som framför allt är beroende av ugnstyp och kvalitetskrav på det framställda stålet. synes i nuläget variera högst väsentligt mellan olika verk. Utan ingående utredning är det inte möjligt att förutse hur åtgångstalet kommer att utveckla sig. Ett ökat inslag av LD-konvertrar och en sannolikt ökad inriktning på kvalificerade stålsorter talar för en viss ökning i den specifika förbrukningen från 1974 års siffra på 2,0 kg till omkring 2,5 kg per ton råstål. Med bortseende tills vidare från substitutionsfaktorn ger dessa förutsättningar en uppskattad förbrukning av flusspat på ca 15 000 ton 1985 jämfört med 12 000 ton 1974. Det är emellertid sannolikt att alternativa flussmedel kommer att ta över en del av marknaden. Kostnadsfaktorn verkar pådrivande liksom också miljöfaktorn. Försöken att finna substitut tyder på att flusspat knappast kan ersättas helt. Däremot verkar det vara tekniskt acceptabelt att använda blandningar av llusspat och andra flussmedel. En rimlig hypotes kan vara att ca 20 % av flusspatkvantiteten därigenom kan ersättas. Som basprognos för

252 Bilaga 4 F/usspar sou 1977:75

flusspatförbrukningen inom järn-, stål- och metallverk 1985 sätts därför 12 000 ton, vilket skulle innebära ungefär oförändrad Förbrukning jämfört med 1974. Verkstadsindusrrin är den näst största flusspatforbrukaren i Sverige med en förbrukningsandel på drygt 20 96 1974 (ca 3 350 ton). Användningen hänför sig till övervägande del till tillverkning av svetselektroder. Flusspaten ingår som komponent i det skyddande hölje som omger svetstråden och fyller funktionen att vid svetsning ge slaggkakan viss viskositet. Något tillfredsställande substitut till flusspat i denna användning finns inte. Viss förbrukning av flusspat förekommer också inom gjuterierna. Vi har inhämtat synpunkter på den framtida forbrukningsutvecklingen från berörda tillverkare av svetselektroder. Bedömningarna tyder på att en ökning av storleksordningen 50 % i förhållande till 1975 kommer att ske fram l till 1985 vilket tillsammans med viss kvarstående, men sannolikt minskande,

i

förbrukning inom gjuterisektorerna skulle ge en flusspatförbrukning detta år på ca 4 500 ton. En osäkerhetsfaktor i prognosen är den eventuella l I övergången till mekaniserad svetsning samt förutsättningarna för avsättning på export. Användningen i Sverige av flusspat som flussmedel inom glasindustrin har visat en kontinuerligt nedåtgående tendens. Förbrukningen har sålunda minskat från 536 ton 1960 till 38 ton 1974 och 30 ton 1975. Förbrukningsnedgången förklaras av att industrin av miljöskäl övergått till andra smältkatalysatorer, bl a litium. Viss del av den hantverksmässiga glasframställningen, bla tillverkning av opalglas, behöver emellertid fortfarande använda flusspat i tillverkningsprocessen. Mot denna bakgrund kan glasindustrins förbrukning av flusspat förväntas komma att stagnera på ungefär den nivå som nu gäller, dvs ca 30 ton. å

.. l

4.2 Ovriga fluorhaltiga produkter

Fluorväresyra, som importeras från främst Förbundsrepubliken Tyskland och Tjeckoslovakien, har sin viktigaste användning inom metallurgisk industri för rening och betning av stål. Den svenska marknaden tillfördes 1974 ca 2 330 ton varav l 800 forbrukades inom denna sektor. Förbrukningen torde följa stålproduktionen och kan därmed antas uppgå till oförändrat ca 2 300 ton 1985. Fluorider och krya/ir har sin viktigaste användning i Sverige inom aluminiumindustrin. En mindre förbrukning förekommer inom andra industrigrenar, bl a av kryolit inom svetselektrodtillverkning. För en produktion av 82 000 ton aluminium uppgår nettoförbrukningen av lluor till 2 160 ton motsvarande, l uttryckt i flusspat, knappt 5 000 ton. Av denna kvantitet l svarar aluminiumfluorid för 61 %, kryolit för 34 % och natriumfluorid och l kalciumfluorid for resterande 5 %. Brurroförbrukningen av fluor uppgår till 2 850 ton vilket innebär att ca 24 % av fluorbehovet för närvarande tillgodoses genom återvinning, Ytterligare maximalt ca 20 % av nettoför- l brukningen bedöms vara potentiellt återvinningsbart. Med utgångspunkt i oförändrad produktion av aluminium och en maximal återvinning av fluor kan därmed antas att förbrukningen av fluorhaltiga produkter 1985 uppgår till ca 3 000 ton fluorider och kryolitjämfört med ca 3 800 ton 1974.

Bilaga 4 Flusspar 253

Eftersom ca 30 % av den potentiellt återvinningsbara mängden fluor är tekniskt svår att få fram bör ovanstående siffror betraktas som minimisiffror. Det framstår som sannolikt att användningen av fluorhaltiga drivgaser för aeroso/s kommer att förbjudas eller begränsas.

4.3 Prognossammanfattning

Ovanstående bedömningar pekar i sammanfattning på en ökning av från ca 15 600 ton 1974 (redovisad förbrukning) till ca

l flusspatförbrukningen

16 500 ton 1985, en ökning med ca 6 %. Förbrukningen av fluorvätesyra kan

i i

förväntas bli oförändrad medan förbrukningen av fluorhaltiga produkter inom aluminiumindustrin sannolikt kommer att minskat något till följd av ökad återvinning. Fluorförbrukningen i aerosoler (dvs i drivgasen i sprayer) kommer sannolikt att bortfalla. Sammanlagt innebär detta en sannolik av fluorförbrukningen i olika former med ca l0 % under

i minskning i prognosperioden.

efter

i

Utvecklingen av Sveriges lluorförbrukning (exkl fluorklorkarboner) 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 4.

5 Den svenska tillgângssiruarionen

att finna potentiellt koncentraå De geologiska förutsättningarna brytvärda tioner av flusspat i Sverige är goda. Mineralet förekommer i många skiftande bl a i barytgångar i alkalina bergarter. blyglansgângar i geologiska miljöer Skåne, kvartsiter i fjällranden och i volframmalmer. För närvarande tillvaratas llusspat endast i samband med anrikning av volframmalm. Yxsjöbergsfältet beräknas ha tillgångar för ytterligare ett par decenniers Prospektering pågår för att öka malmbasen. Flussproduktion. spaten från Yxsjöberg har, som tidigare nämnts, ännu inte saluförts på grund av att den innehåller för mycket svavel och att en del volframmalm finns kvar i koncentratet. nuvarande planer kommer emellertid två kvaliteter Enligt flusspatslig att på sikt produceras, nämligen acid grade (grövre och bättre kvalitet) och metallurgical grade (finare och sämre kvalitet). Metallurgical bli levererad i form av briketter och/eller pellets för grade planeras användning som flussmedel i stålprocesser. Den andra kvalitetemacid grade. är planerad att användas vid tillverkning av svetselektroder. En betydande mineralisering i arkos/sandsten/kvartsit i flusspatförande norra Sverige har varit föremål för relativt ingående undersökningar. Företagna borrningar har indikerat ca 23 milj ton mineraliserat berg med en

genomsnittlig halt av 14 % CaFz (3.18 milj ton CaFz eller ca 1.5 milj ton F).

Genom extrem finmalning och lämplig flotationsteknik bedöms utvinning från teknisk synpunkt vara möjlig. De marknadsmässiga förutsättningarna föreligger emellertid inte i dagens läge. Ytterligare en potentiell råvarukälla för flusspat i Sverige är restprodukterna från anrikningen av vissa blymalmer. fluorinnehållet i den inhemska förbruk- Det potentiellt utvinningsbara 1974 av fosforråvaror för framställning av gödselmedel kan ningen till ca 5 500 ton. Det motsvarar uttryckt i 90 % flusspatråvara ca uppskattas

254 Bilaga 4 Flusspat sou 1977:75

Tusen ton fluor

o

14 .1

l i i Figur 4 Sveriges .lluorjör- 0 brukning. exkl _Iluørklorkarboner, (mät: som lill/ör- sein) [960-1974 samt prog- 4 nos l985. Anm: De stora fluktuationerna vissa årberorsannolikt l ir

. cTlllliilllflll 1 1 1 I 1 l it 11 vi

på Iagerförändrlngar. 1960 1965 1970 1975 1980 1985

12 500 ton. Som tidigare nämnts har denna fluor nu börjat tas tillvara i form av l aluminiumfluorid samt flusspat. Kapaciteten motsvarar ett tillvaratagande av 6 500 ton fluor per år. Sammanfattningsvis kan anföras att planerad produktion av flusspat som

samprodukt till volframutvinning och som biprodukt från fosforsyrafram- i

ställning bör kunna ge en väsentligt ökad självförsörjningsgrad inom den

i

närmaste tioårsperioden. Full behovstäckning kommer i princip att fås för aluminiumfluorid. En reservation bör dock göras. Som framgått av avsnittet

i

rörande fosforråvaror är det en stark tendens inom de råvaruproducerande länderna att själva vidareforädla fosforråvaran till fosforsyra eller färdiga

sou 1977:75 255 Bilaga 4 Flusspar

gödselmedel. En förutsättning För en inhemsk fluorförsörjning via svensk gödselmedelsproduktion är därför att landet även fortsättningsvis Får tillgång till fosfor i råvara/orm antingen genom fortsatt import eller genom inhemsk apatitförsörjning. Exploatering av nya flusspatfyndigheter (som tex den ovan nämnda i Storuman i norra Sverige) kan ev förutsätta en större marknad än vad den svenska kan erbjuda.

Tabellbilaga

l Tabell 2 Världsproduktionen av flusspat 1960-1975. Tusen ton l 1960 1930

I 1961 2064

1962 2150 |

Tabell 3 Världsproduktionen av flusspat 1974

SOU |977:75 256 Bilaga 4 Flusspat

Tabell 4 Fördelningen av uppskattade globala tillgångar på fluor i flusspat 1974 % av brytvärda % av totala upp-

Sovjetunionen Storbritannien Spanien Thailand

oObawwLnw-buvuimxi Osbatxatvxiwrvooäouu

lndien Kenya ltalien Canada Frankrike Namibia Övriga

Totalt i milj ton F(l1uor1 34.2 68.1 i

av flusspat. kryolit, fluorvätesyra och fluorider 1960-1976. Ton vara om Tabell 5 Sveriges tillförsel (nettoimport) inte annat anges

1 a Fluorinnehållet beräknat efter följande uppskattade halter: flusspat 44 % F, naturlig och syntetisk kryolit 53 % F. 50 % F,l1uorider 62 96 F. Underlag saknas för beräkning av liuortillförseln i fiuorklorkarboner. ñuorvätesyra b lnkluderar svensk produktion av ca 3 000 ton ñusspat. 1975 och 1976 beror på att inhemsk produktion av aluminiumñuorid påbörjades då. Produktionen ?Nedgången exporteras.

4 257

Bilaga Flusspat

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av flusspat. Ton

i

0,4 Summa 12 467 20 883 16 126 15 802 13 357 100.0 å 1

z Tabe1|7 Förbrukningsstruktur för flusspat i Sverige 1974

1 Ton 96 av lörbrukningen i

i Till/örse/ 16 322 exkl inhemsk produktion i Förbrukning

J__0rd- Ovrig redovisad Förbrukning (tillverkning av

16 322 Källa: SCB kontidsstatistiken samt SOS Bergshantering.