Prospekteringspolitik

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

PROS EKTER NG P0 Betänkande av mineralråvarukommittén 0% Happortqel .Hut hl_J:lJ.:iJ.J:Ltt: 9636864

(9

Statens utredningar offentliga

ww 1989:93

E5 Industridepartementet

Prospekteringspolitik

Rapportdel

Betänkande av

rgneralråvarukommittén

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 Stockholm. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt) 08/763 10 05 12.00-16.00 (endast internt)

Omslagets framsida Bild I Aitik är ett av Europas största dagbrott med produktion av sliger innehållande koppar, guld och 2 silver. (Foto: Boliden Mineral AB) 1 Bild 2 Via Narvik levereras huvuddelen av LKABzs järnmalmsprodukter. Hamnen tillåter lastning av fartyg på upp till 350 000 dwt (Foto: Kiruna-Bild) Bild 3 Vid The London Metal Exchange (LME) sätts dagligen priser för ett antal metaller. (Foto: Boliden Mineral AB) 3 Mineralindustrins produkter förädlas till bl.a. olika slag av material såsom t.ex. byggnadsmaterial, funk- 4 tionella material och konstruktionsmaterial. Dessa utgör viktiga förutsättningar för modernt samhällsbyggande. Följande exempel illustrerar detta: Bild 4 Energiproduktion. (Foto: Sydkraft AB) Bild 5 Byggnadsverksamhet. (Foto: NCC Nordic Construction Company AB) 6 Bild 6 Transporter. (Foto: SAS Scandinavian Airlines System) 5 Bilden på omslagets baksida Vid Rönnskärsverken produceras ett femtontal olika metaller och kemikalier ur sliger och skrot från Sverige och utlandet. (Foto: Boliden Mineral AB)

ISBN 91-38-10438-5 ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1990

Förord

Mineralråvarukommittén har bl.a. haft i uppdrag att studera marknadsförutsättningarna för olika mineralråvaror. Kommittén har anlitat ett antal experter för att utarbeta rapporter inom resp. ämnesområde. De namngivna författarna har haft huvudansvaret för resp. rapport. De har i sitt arbete i varierande grad varit beroende av information från myndigheter, organisationer och företag. Kommittén vill rikta ett tack till alla som har medverkat i arbetet med föreliggande rapporter. Rapporterna har presenterats för kommittén, men författarna svarar själva för innehållet.

Innehållsförteckning

Bilaga 1 Järnmalm av direktör Rut Götharson, AB . . . . . . tidgare Malminformation

Bilaga 2 Koppar av bergsingenjör Mati Sallert, Boliden Mineral AB . . . . . . . . . . . . 89

Bilaga 3 Bly Mati Sallert, Boliden Mineral AB . . . . . . . . . . . . 123 av bergsingenjör

Bilaga 4 Zink Mati Sallert, Boliden Mineral AB . . . . . . . . . . . . 149 av bergsingenjör

Bilaga 5 Guld Mineral AB . . . . . . . . . . . . 177 av bergsingenjör Mati Sallert, Boliden

Bilaga 6 Silver Mati Sallert, Boliden Mineral AB . . . . . . . . . . . . 199 av bergsingenjör

Bilaga 7 Platinagruppens metaller av tekn dr Sven Arvidsson, Sveriges geologiska undersökning . . . 217

Bilaga8 Nickel Mattias Axel Johnson Ore & av försäljningsingenjör Rapaport, Metals AB 249

Bilaga 9 Kobolt av bergsingenjör Curt Dahlin och tekn lic Kaljo Käärik, tidigare Sandvik AB 273

Bilaga 10 Volfram

av bergsingenjör Curt Dahlin och tekn lic Kaljo Käärik, tidigare Sandvik AB 313

Bilaga 11 Vanadin Erik Bengtsson, Svenskt Stål AB . . . . . . . . . . . . . . 357 av civilingenjör 12 Sällsynta jordartsmetaller - Rare Earths Bilaga av överingenjör Knut Sörensen, LKAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389

Bilaga 13 Andalusit, kyanit och sillimanit av FoU-chef Mats Gräsberg, Svenska Mineral AB . . . . . . . . . . . . . 413

Bilaga 14 Apatit av civilingenjör Sven-Eric Dahlgren och civilingenjör Bo Hedenäs, Kemira Kemi AB

6 Innehåll SOU 198993

Bilaga 15 Diamant av professor Bertil Aronson, AB Sandvik Hard Materials, och docent Peter Kresten, Sveriges geologiska undersökning, . . . . . . . 451

Bilaga 16 Karbonatstenar av docent Erik Högberg, Cementa Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . 469

Bilaga 17 Fältspat av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 499

Bilaga 18 Grafit

av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 515

Bilaga 19 Grafit

av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 533 Bilaga 20 Kvartsmineral av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 547

Bilaga 21 Litiummineral av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 567 Bilaga 22 Olivin av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 585

Bilaga 23 Talkmineral av direktör Kurt Beckius, Ahlsell Mineral AB . . . . . . . . . . . . . . . . 601

Bilaga 24 Wollastonit av produktchef Jan-Willy Gustafsson, Ernström Mineral AB . . . . 615

Bilaga 25 Faktorer som styr användningen av konstruktionsmaterial av professor Rolf Sandström, Institutionen för materialteknologi, KTH . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 629

Bilaga 26 Geologiska förutsättningar för utvinning av metallbärande mineral i Sverige av direktör Lars-Göran Ohlsson, Sveriges Geologiska AB . . . . . . 679

Bilaga 27 Geologiska förutsättningar för utvinning av koppar, zink, bly, guld och silver i Sverige av chefsgeolog Ivan Isaksson, Boliden Mineral AB . . . . . . . . . . . . 683

Bilaga 28 Geologiska förutsättningar för utvinning av industriella mineral och bergarter i Sverige av direktör Naz Ahmed Shaikh, Sveriges geologiska undersökning 691

?

Bilaga I

.J ärnmalm

Rut Götharson, Malminforrnation

.av direktör tidigare

AB

Innehållsförteckning

1 Faktabeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 J ärmalmsmineral/järnmalm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 på malm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Tillgång 1.3 för järnmalm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Användningsområden 1.3.1 Malm för järn- och stålframställning . . . . . . . . . . . . . . 12 1.3.2 Järnmalm för andra ändamål än jäm- och stålfram- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 ställning 1.4 Järnmalm som handelsvara . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 1.5 Konkurrerande råvaror/andra Fe-bärare . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Ågarestruktur

1.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Prisbildningsmekanismen 1.8 Kontraktsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 1.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Samarbetsorganisationer

2 Marknadsutvecklingen fram till aktuell tid och betydelsen där-

av för den svenska järnmalmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.1 Stålindustrins - och verklighet . . . . 23 utveckling förväntningar 2.1.1 Den ekonomiska utvecklingen/stålintensiteten . . . . . 25 2.1.2 Stålkonsumtionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 2.1.3 Stålproduktionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 2.2 Konsekvenserna för järngruveindustrin av stålproduktionsut- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 vecklingen 2.2.1 Malmbehov/-konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 2.2.2 Malmutbud/-produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 2.2.3 Internationell handel med järnmalm . . . . . . . . . . . . . . 41 2.2.4 Prisutvecklingen på järnmalm fram till 1988 . . . . . . . 50 2.3 Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 1 2.3.1 Stålförbrukningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 2.3.2 Stål- och råjärnsproduktionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 2.3.3 Skrot- och järnmalmskonsumtionen . . . . . . . . . . . . . . 54 2.3.4 Den mellansvenska gruvdöden efter 1965 . . . . . . . . . 55 2.3.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Järnmalmsexporten

8 Bilaga I

Prognoser för järnmalmsbehovet år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 3.1 Stål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 61 3.2 Malmbehovet och den internationella handeln med järnmalm 62 3.3 Kostnader/konkurrenskraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 3.4 Prisprognoser för tiden fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Den svenska järnmalmens framtida marknadsförutsättningar 73

4.1 Kvaliteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 4.2 LKABs framtida kvalitetsoch produktval . . . . . . . . . . . . . . . 75 4.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 4.4 Kostnader och lönsamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 4.4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Energiförbrukning/-kostnader 79

4.4.2 Effektivisering av . . . . . . . . . . . . . 80

underjordsbrytning

4.4.3 Miljöproblem vid tillverkning av pellets . . . . . . . . . . . 82 4.4.4 Lönsamhet . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

Järnmalmsprospektering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

Bilaga 1 9

Faktabeskrivningar

1 .1 J ärnmalm

ärnmalmsmineral/j

Jordskorpan beräknas ha en genomsnittlig järnhalt av ca 4-5 %. Den rikaste koncentrationen av järn i naturen, ren magnetit, håller drygt 72 % järn, men koncentrationer ned till endast 20-30 °/o kan röna kommersiellt intresse beroende på tillgängligheten. Begreppet järnmalm är därför delvis en kommersiell definition. Malmmineralen är en kemisk förening av järn, Fe, och företrädesvis syre. Även andra järnföreningar kan i rikare koncentrationer rubriceras som järnmalm t.ex. karbonater (sideriter) och järnsulfider (pyriter). Även silikater (t.ex. chamonit) hör till jämbärande material. Gemensamt för järnsyreföreningarna är att de ger utrymme för högre koncentrationer Fe än de

övriga järnföreningarna.

Mer än tre fjärdedelar av världens järnmalmstillgångar utgörs av järnsyreföreningar, med hematitmalm som dominerande. Så t.ex. är malmema i Brasilien huvudsakligen hematiter liksom i Australien, där också betydande limonitfyndigheter förekommer. De svenska malmer som nu bryts är däremot så gott som uteslutande magnetiter, s.k. svartmalmer. Mineralerna förekommer sällan i rent tillstånd i naturen. I malmen uppträder regelmässigt andra mineral som kemiska komponenter. Vissa komponenter kan vara uppskattade beroende på sammansättningen av övriga råvaror som den enskilde köparen arbetar med. Ofta är emellertid inslagen av andra beståndsdelar oönskade och betraktas som föroreningar. Kalk och kvarts (kiselsyra) är nödvändiga för slaggbildningen i masugnen. På liknande sätt fungerar aluminium och magnesium. Generellt kan sägas att dessa slaggbildare är önskvärda i malmen eller oförargliga i måttliga mängder. En brist kan lätt kompenseras med i allmänhet billiga, lättillgängliga tillsatser. Svavel i malmen har miljöförstörande effekter. Av de svenska malmema har Dannemora förhållandevis hög svavelhalt. Svavlet är en av svårigheterna att utnyttja malmen i Kaunisvaara i Tornedalen.

Klor och fluor är andra miljöförstörare (se avsnitt 4.4.3).

Alkali (natrium och kalium) ger driftstörningar i masugnen. De svenska lapplandsmalmerna liksom malmen i Grängesberg håller betydande halter alkali.

Magnetit Fe3O4 med teoretiskt max-värde 72,4 °/› Fe, hematit, Fe2O3 med teoretiskt max-värde 69,9 % Fe, götit/limonit, Fe203 - H20 med med teoretiskt max-värde 62,9 % Fe. Högsta teoretiska järnvärdena hos karbonater, järnsulfider och silikaater ligger mellan 42 och 48 %.

10 Bilaga 1

Titan och vanadin finns i huvudparten av de svenska malmerna i sådan omfattning att malmen är olämplig som råvara för vissa känsliga ståltyper. De svenska malmerna har endast försumbara halter av andra metaller som t.ex. koppar, bly, zink, nickel, tenn osv., som är klart oönskade inslag i järnmalmen och svåra att avlägsna. Även om olika metaller senare i stålprocessen tillsätts som legeringsämnen i noga avpassade mängder försvårar eller omöjliggör dessa inslag i malmen en tillverkning av stål i storskalighet.

Fosforhalten i många av de svenska malmerna har spelat en viktig roll på

gott och ont. Från att närmare ett sekel ha varit ett plus när fosforn tillvaratogs som ett uppskattat gödningsämne (thomasfosfat) har fosforns roll under de senaste årtiondena åter vänts i negativ riktning bl.a. på grund av miljö- och kvalitetsskäl samt utvecklingen av andra, komplexa gödningsämnen. Vissa spanska och Chilenska malmer uppvisar höga fosforhalter. En betydande del av de australiska malmreserverna har fosforhalter som anses ligga på gränsen till vad som kan tolereras. Stora fyndigheter i Algeriets öken ligger outnyttjade bl.a. på grund av fosforhalten.

1.2 malm

Tillgång på

Svårigheterna att finna en internationellt enhetlig definition för vad man menar med malmreserv gör det omöjligt att med någon större exakthet ange storleken av världens kända malmreserver. För praktiskt bruk räcker det med att från olika uppskattningar som gjorts i FNs regi och av andra större institutioner konstatera att nu kända tillgångar av järnmalm kommer att räcka minst 200 år. De senaste större beräkningarna av världens järnmalmstillgångar ger

följande fördelning?

1. Drygt 40 °/o finns inom de utvecklade marknadsekonomierna. 2. Ca 30 °/o finns inom Sovjetunionen och de övriga socialistiska länderna i Europa. 3. Närmare 25 % finns inom utvecklingsländerna med marknadsekonomi. 4. Ca 5 °/o finns inom det socialistiska Asien. Förutsättningarna att finna nya stora malmreserver inom de avancerade ekonomierna ter sig i dag begränsade. Australien utgör undantag och har under de senaste decennierna bidragit till ökningen av kända reserver, medan t.ex. Europa och Nordamerika ur geologisk synpunkt är tämligen väl kartlagda. Tillgångarna i utvecklingsländerna kan däremot komma att uppvärderas efter noggrannare geologisk kartläggning. Ny teknik inom brytning, malmbehandling och slutlig järnutvinning liksom inom transportområdet kan komma att omvärdera i dag ointressanta mineraliseringar till potentiella eller för brytning aktuella reserver.

2 UNCFAD 1984

I 11

Bilaga

Väsentliga faktorer för huruvida bedömningen om en malmkoncentration skall betraktas som intressant är storleken, kvaliteten och tillgängligheten. Enbart storleken av en fyndighet är inte avgörande för att den skall visa sig kommersiellt intressant. Kvaliteten är ett mångfacetterat begrepp där både malmens kemiska sammansättning och mekaniska beskaffenhet spelar sin roll. Varje transformering av ett icke fullgott material till högre kvalitet innebär som regel kostnader. Malmens tillgänglighet såväl brytningstekniskt som geografiskt kan avgöra om en mineralkoncentration är brytvärd eller ej. Synen på det rent geografiska läget har under de senaste decennierna undergått en förändring. Tidigare tydligt regionala bindningar mellan produktionsställe och konsumtionsställe har försvagats med utvecklingen på transportområdet både till lands och sjöss. Möjligheterna att praktiskt/ekonomiskt utnyttja malmkoncentrationer har därmed undergått stor förändring under kort tid. Fyndigheter, tidigare ointressanta eller okända på grund av sitt läge, har blivit attraktiva objekt. Utvecklingen under de senaste årtiondena har generellt sett inneburit att de svenska järnmalmstillgångarna förlorat något av sin tidigare attraktivitet. Om man strikt går efter definitionen att en mineralisering skall vara av sådan beskaffenhet för att kallas malmreserv att en brytning blir långsiktigt lönsam måste de svenska malmresurserna omvärderas. Malmtillgångarna i Mellansverige betraktas i dag inte längre lönsamma att bryta. Detsamma gäller många av malmkoncentrationerna i Lappland.

Tabell 1:1 Uppskattning av järnmalmstillgångarna i Norrbotten (1986), Mt

Mertainen/

Reserver klassade som tillredda uppgår i Norrbotten till ca 350 Mt och i Mellansverige till 10 Mt.

1.3 för

Användningsområden järnmalm

Järnmalm används så gott som uteslutande för metallurgiska ändamål.

Övriga användningsområden måste betraktas som mycket marginella.

Ca 95 % av den totala världskonsumtionen av järnmalm reduceras till

12 Bilaga 1

järn i masugnar, ca 3 % används för framställning av järnsvamp (DRI), en allt mindre kvantitet används för färskning och kylning i stålugnar, främst SM-ugnar. Mindre än 1 °/o finner användning utanför järn- och stålframställningen.

1.3.1 Malm för järn- och stålframställning

Järnmalm omvandlas till järn antingen i masugn, vilket alltjämt är det helt dominerande förfaringssättet, eller med s.k. direktreduktion. Järnmalmen tillförs masugnen som styckemalm, sinter eller pellets (se avsnitt 1.4). Vid direktreduktion övergår malmen aldrig till flytande form utan reduceras vid lägre temperatur. Direktreduktionsmetoderna används företrädesvis där billig naturgas finns att tillgå. Processer baserade på kol har varit mindre framgångsrika. Direktreduktionsugnarna beskickas med pellets eller styckemalm.

Figur I :I Från järnmalm till stål - enkelt flödesschema

Fines

l _Imårsinterverk l Ipsmmgn -5

F

_ l I

Y s tyc emam k | g Syrgaskon- *

ta

-meww

verter

ø Masugid

l+skrotl n d - DRI e - Elektro- Penets g Direktre- ____› ___. --- duktlonsverk a. stålugn .L__*.. f-l-skrgt)

1.3.2 Järnmalm för andra ändamål än järn- och

stålframställning

Ca hälften av produktionen av tekniskt järnpulver framställs i dag genom reduktion av höganrikad jämmalmsslig. Av reduktionsmetoderna är Höganäs-metoden alltjämt den dominerande. Den svamp som framställs vidarebehandlas i olika Anläggningen i steg till press-, svets- och skärpulver. har en kapacitet på ca 200 000 ton järnpulver. LKAB är huvud- Höganäs leverantör av järnråvaran. _ Den totala världskapaciteten för järnpulver baserad på höganrikad järnmalmsslig ligger på ca 300 000 ton. Höganrikad magnetitslig används i begränsade mängder för suspensionsav kol (metoden bygger på att kol och bergart, som har olika anrikning täthet, skils åt i en suspension innehållande fina magnetitpartiklar) och för framställning av katalysatorer för ammoniaksyntes bl.a. hos Norsk Hydro. Små mängder järnoxid används vid framställning av syntetiska material,

SOU l989z93 1 13

Bilaga

mediciner, tapes av olika slag etc. Förbrukningen av järnrâvara för dessa ändamål är helt försumbar kvantitativt sett. Marknaden för järnmalm som tungmateriel är starkt fluktuerande beroende på utbyggnadstakten för oljeplattformar 0.d. Gynnsamma år kan försäljningen från svenska gruvor uppgå till inemot 300 000 ton. Järnmalm nyttjas också som strålningsdämpande isoleringsmedel t.ex. för röntgenrum i sjukhus. LKAB har sedan våren 1988 ett separat dotterbolag för specialprodukter avsedda för andra ändamål än metallurgiska, vari också ingår marknadsföringen av apatit.

1.4 J ärnmalm som handelsvara

Malmköparna värderar inte bara malmens kemiska sammansättning. Också malmens styckestorlek har stor betydelse. Alltför finfördelad malm täpper igen masugnen och reduktionsgasen kan inte passera. Motsatt om malmstyckena är för stora kommer gasen inte åt malmens inre. Den svenska malmen är en hård och tät magnetit som medför att reduktionsprocessen blir svårare än för de tropiska, porösa bergarterna. I gengäld kan användarna tillgodoräkna sig det kemiska energiinnehållet som magnetiten ger i sintringsprocessen. Kraven på god analys och rätt styckestorlek hos malmen är en av orsakerna till malmproducenternas ökade investeringar i malmbehandlingsanläggningar. Järnmalm förekommer i naturen alltifrån hård fast klyft till starkt nedvittrade material. Så gott som all malm undergår någon form av behandling innan den lämnar producenten för leverans till förbrukaren. Enkla former av malmbehandling vid gruvorna är tvättning, krossning, sovring och siktning. Run-of-mine (direktmalm) är en produkt som i det närmaste obehandlad går vidare till användaren. Från att tidigare ha utgjort en stor del av malm i internationell handel har mängden run-of-mine-malmer successivt minskat på grund av marknadens krav på jämn kvalitet. Som direktmalm uppvisar den de variationer som finns i naturmalmen (med malmbehandling styr man mot jämnare kvaliteter). Numera säras vid siktning styckemalm och mull (naturliga fines). Styckemalmen används för uppsättning direkt på masugnen krossad till anpassad styckestorlek (vanligen 6-30 mm) och måste ha god transporthållfasthet, inte alltför snabbt falla sönder i masugnen under reduktionsprocessen men samtidigt vara lättreducibel. Tillgången på goda styckemalmer i marknaden är begränsad. Högklassig styckemalm från några få gruvor i Australien, Indien och Sydafrika används parallellt med pellets också för direktreduktion. Från Sverige säljs fosforlâg styckemalm endast från Dannemora. Fosjforrik styckemalm har numera en begränsad marknad inom EG. Smärre

lkvantiteter säljs också till Polen och Östtyskland och används vid fram-

ställning av gjuteritackjärn.

14 Bilaga 1

Mull eller naturliga fines är tillsammans med koncentrat råvara för till-

verkningen av sinter. I de fall där Fe-halten i råmaterialet är för låg mals materialet ner i kvarnar till sådan kornstorlek att de järnbärande partiklarna blir frilagda och kan säras ut. År materialet magnetiskt kan detta ske i magnetseparatorer. Omagnetiskt material anrikas med metoder som bygger på olika täthet hos järnkornen och omgivande material. Slutprodukten är ett koncentrat med högre järnhalt. Naturliga fines är i allmänhet grövre i kornstorlek än koncentrat. Mull och koncentrat sintras före uppsättning på masugnen. Sinter tillverkas med endast få undantag hos konsumenten, eftersom produkten lätt faller sönder vid transport. Pellets, kulsinter, är liksom den traditionella sintern ett agglomerat. För pelletisering används mycket finkorniga fines s.k. pellet feed, som, generellt sett, inte är lämpade för sintring enligt traditionella metoder. Pellets framställs huvudsakligen hos malmproducenten och kan betraktas som en industriprodukt där producenten inte endast avlägsnat icke önskvärda komponenter i den ingående malmråvaran utan också genom tillsatser av önskade ingredienser kan förbättra produktens egenskaper inom vissa gränser. Sålunda tillverkar LKAB pellets med olivintillsats (ett magnesiumsilikat) som minskar kulornas sönderfall i masugnen (höga mjuknings- och smälttemperaturer), ökar reduktionsgraden och förlänger livslängden på masugnens infordring. Olivinpellets placeras därmed i en klass för sig prismässigt. LKAB är tämligen ensamt om att tillverka olivinpellets. Det dominerande utbudet av pellets på marknaden utgörs av sura silikapellets. Basiska pellets har hittills visat kvalitetsdefekter och har därför en begränsad marknad (t.ex. brasilianska CVRD har i sitt breda sortiment även basiska pellets). Pellets används både för masugnsbruk och för framställning av järnsvamp. I USA vann pellets insteg som beskickningsmaterial i masugnarna i stor skala under 1950- och l960-talen, framtvingat av den ytterst finkorniga malmråvaran. Inom den europeiska och japanska ståltillverkningen dominerar alltjämt användningen av traditionell sinter. Pellets betraktades länge som ett komplement när den egna sintringskapaciteten inte var tillräcklig och blev därmed en starkt konjunkturkänslig produkt. Först under senare år har pellets vunnit insteg som basrâvara även i europeiska masugnar. I Luleå kör SSAB sina masugnar med 100 % pellets med god ekonomi. Framställning av pellets hos förbrukaren förekommer i Europa i större skala endast hos det holländska stålverket i Ijmuiden. LKAB bygger för närvarande ut sin kapacitet till närmare 10,5 Mt, varur 10 Mt prima pellets kan erhållas med viss flexibilitet mellan olivinpellets och DR-pellets. Ytterligare utbyggnad har beslutats. Pelletisering är en energikrävande process. LKAB har med sitt utvecklingsarbete och med fördelen av att ha en magnetit som rågods kunnat

uppnå mycket låg förbrukning av olja vid bränningen av kulorna jämfört

med många andra pelletsproducenter. Aktuellt är att också utnyttja kolpulver vilket ytterligare sänker LKABs produktionskostnader. Pellet feed kan vara ett mycket finkornigt koncentrat eller naturliga ultrafines” (finns t.ex. i Brasilien). Eftersom huvudparten av pelletspro-

Bilaga 1 15

duktionen sker hos producenten är marknaden för pellet feed mycket begränsad, vilket påverkar priset negativt. Produkten kan i undantagsfall i små kvantiteter sättas upp på traditionella sinterband.

1.5 Konkurrerande råvaror/andra Fe-bärare

Vid sidan av råjärn och järnsvamp, framställt ur jungfrulig järnmalm, är skrotet den enda större Fe-råvaran för framställning av stål.

Övriga Fe-bärare består huvudsakligen av cirkulationsgods

vid järnverken och av obetydliga mängder Fe ur pyriter och andra järnföreningar som oftast lokalt finns tillgängliga som biprodukter från annan verksamhet. Kravet på effektivitet och kvalitet gör i dag dessa Fe-bärares betydelse i det närmaste försumbar. Skrotet år i världsekonomin att betrakta som en cirkulationsråvara antingen i direkt omlopp inom stålverken eller med kortare (processkrot) eller längre (insamlingsskrot) tidsmässig fördröjning i cirkulationsförloppet. Grovt skattat återvinns inemot 50 % av stålet/järnet som skrot. Ett effektivare tillvaratagande av skrot skulle sålunda minska järnmalmsbehovet. Skrotförbrukningen kan i stort utläsas ur relationen mellan produktion av råjärn och råstål. Denna förenklade härledning blir emellertid framöver mindre rättvisande på grund av mängden järnsvamp, som ur användningssynpunkt är en parallellprodukt till skrot.

Tabell 1:2 Skrotkonsumtionen indikerad ur relationen stål/råjärn. Världen totalt

Källa: ECE 0 IlSI Enligt tabell 1:2 skulle tendensen vara att råjärnet får lämna plats för en växande andel skrot/järnsvamp. Ur statistik över skrotkonsumtionen i väst-

världens industriländer och Östeuropa inkl. Sovjetunionen kan man emel-

lertid inte utläsa någon förändring av skrotpraxis under den senaste tioårsperioden. Användningen av skrot varierar mellan olika stålprocesser. Utnyttjandet av martinprocessen, som teoretiskt tillåter en skrotbeskickning upp till 100 °/o, har i det närmaste upphört i västvärlden medan den fortfarande har en betydande förankring i de planekonomiska länderna. Huvudparten av dagens stål framställs i syrgasblåsta konvertrar (LD/BOF) som primärt beskickas med råjärn men som har en tämligen vid variationsmöjlighet när det gäller skrotomsmältning. Slutligen elektrostålet där skrotet dominerar

16 1

Bilaga

som råvara med konkurrens från vanligen upp till 100 % men regionalt järnsvamp. varierar starkt och förbrukningen påverkas märkbart i hög- Skrotpriset resp. lågprislägen. Cirkulationsskrotet har hittills så gott som uteslutande använts inom det Cirkulationsskrotet kan jämställas med DRI-produkter, där egna verket. hög renhet i stålbadet är ett krav. Processkrotet är externt skrot med återvinningsvägar ofta av karaktären bindningar. Mängden processkrot är beroende främst av vidarelångsiktiga omfattning. Processkrotet är i allmänhet av hög kvabearbetningsindustrins litet med låg nedsmutsningsgrad. gammalt skrot, är beroende av den teknisk-ekonomis- Insamlingsskrotet, hos produkter med stort järninnehåll, konsumtionen av stål ka livslängden vid den tillbakaräknade tidpunkt som skrotcykeln motsvarar, återvinningsmöjligheterna (graden av nedsmutsning kemiskt och mekaniskt såsom legeringar etc.) och kostnaden härför. Utbudet är därmed starkt prisberoende. Kvaliteten på insamlingsskrotet är starkt varierande. För EG-IO har en skattning angetts med fördelningen 40 % cirkulationsskrot, 35 % processkrot och 25 °/o insamlingsskrot. Fördelningen är grov men visar den ungefärliga styrkefördelningen. Miljö- och energifrågorna har bidragit till ökat intresse för skrot. Skrotet innehåller redan från tidigare produktionsled accumulerad energi och är därmed en förhållandevis energisnål råvara, som teoretiskt endast kräver omsmältning. Den ökade tillämpningen av stränggjutning minskar andelen cirkulationsskrot. Andelen stränggjutet stål i västvärlden har ökat från 18 % 1975 till 75 % 1987, i Sverige 83,6 °/o 1987. Minskningen i skrotfallet beräknas till 10-15 % vid stränggiutning jämfört med konventionell framställning. Balansen mellan och förbrukning av skrot påverkas, sammantillgång fattat, främst av: - av stålproduktionen totalvolymen stålproduktionens fördelning på processer - flexibiliteten i syrgasprocessema råjärn/skrot - kvalitetskrav andelen stränggjutning - och basvolym insamlingsskrotets omloppstid priset.

Den internationella handeln med skrot har under senare år legat vid 30 M årston. I Sverige är skrotförbrukningen hög på grund av den höga andelen som svarar för inemot hälften av råståltillverkningen. Skrotimelektrostål, porten har ökat snabbt under de senaste åren. Importen ligger numera runt 900 000 ton om året (1988: 784 000 t). Exportförbud råder (sedan 1927), men en fortsatt inte minst stålindustanpassning av det svenska näringslivet,

Bilaga I 17

rin till EGs regler kan komma att sätta exportförbudet i fråga. Totalt förbrukar Sverige mer än 3 Mt skrot årligen.

Ägarestruktur

Ägareförhållandena inom järngruvenäringen undergår ständiga förändring-

ar. Historiskt funnits mellan och konsuhar en klar bindning producent inom exportgruvesektom under 1950ment. Den stora exploateringsvågen och 1960-ta1en flyttade förbrukamas intressen från hemmagruvoma till nya Latinamerika och Canada. Under 1970-talet kom så gruvor i främst Afrika, intresse hos många av utvecklingsländerna att naett politiskt/ekonomiskt tionalisera bl.a. järngruvenäringen. I Västeuropa av staten eller via ägs så gott som alla järnmalmsgruvor som i sin tur är helt eller till stor del statsägda. Den enda stålföretag järnmalmsgruvan i Sverige med privat ägareinslag är numera Dannemora. I Nordamerika år jårnmalmsgruvorna ägda av amerikanska och kanadensiska malmförbrukare, i undantagsfall av fristående företag oftast som del i övrig råvaru- och transportverksamhet. I Latinamerika år de statliga intressena dominerande. I Venezuela, Chile under 1970-talet. I Brasilien dominerar och Peru förstatligades gruvorna Rio Doce-koncernen eller indirekt över en stor (till 60 % statsägt) direkt del av malmproduktionen. Vid sidan därom förekommer förbrukarägda gruvor liksom gruvor med diversifierad ägarstruktur.

I Afrika är järngruveindustrin numera statligt dominerad antingen helägd

eller genom en majoritetsandel. I Liberia finns en gruva med konsumentintresse från europeiska stålindustrins sida. I Australiens gruvor förekommer inget statligt ägande. Vid sidan av den inhemska Broken Hill-koncernen finns vissa smärre konsumentintressen sida. I övrigt är gruvindustrin fristående. från den japanska stålindustrins Ca två tredjedelar av världens järnmalmsproduktion kan uppskattas ske i Även i privatägda gruvor förekommer statstatligt ägardominerade gruvor. ligt inflytande med direkta eller vägledande direktiv (t.ex. i Goa och Aust- Den nordamerikanska får betraktas som den från ralien). gruvindustrin statligt inflytande mest fristående. som tillvaratar det allmännas intresse. I alla länder finns en lagstiftning

Prisbildningsmekanismen

fastställs helt övervägande direkt mellan säljare och Priset på järnmalm mellanhänder är oftast knutna till endera köpare (se avsnitt 1.8). Eventuella parten. För den europeiska marknaden har under de senaste decennierna prismönstret på fines räknat & Rotterdam varit normgivande för övrig prisbildning. Fram till mitten av 1970-talet var det den svenska malmens pris i Rotterdam för andra malmer. Från som utgjorde basen för kalkylerna

18 Bilaga 1

mitten av 1970-talet är det brasilianska fines som fungerar som måttstock de facto även om brasilianarna inte alltid varit först med sin prisuppgörelse och inte heller motparten alltid varit med Rotterdam köpare som mottagarhamn. Från detta riktpris i Rotterdam varierar de individuella & allt efter kvalitet, där såväl den kemiska analysen som den mekaniska beskaffenheten påverkar prissättningen. Höga sjöfrakter på grund av långa transportavstånd, små exporthamnar, mindre effektiv lastning etc. påverkar resp. säljares fob-pris negativt. För styckemalm betalas allt efter kvaliteten ett styckemalmspåslag till frnespriset, 1989 med runt 7 c/u (US cent per Fe-procent) för goda styckemalmer, medan malm av mindre god beskaffenhet prissätts lika med fines. För pellets betalas en pelletspremie som under de senaste åren från ett bottenläge strax under 9 c/u åter kommit upp i storleken 20 c/u. För LKABs olivinpellets betalas en premie på 23 c/u 1989.

Priset på det fosforrika sortimentet på exportmarknaden

(så gott som uteslutande svensk malm), får vidkännas ett prisavdrag jämfört med de fosforlåga malmerna. Kvantiteten är liten sett i den totala världshandeln och uppgörelserna om priset är individuellt med resp. köpare. För malm som landas i hamnar som endast tar emot fartyg av medelstorlek kan malmen komma att betinga ett högre & än det jämförande Rotterdam-priset. Järnmalm på exportmarknaden noteras så gott som uteslutande i US dollar, vilket gör att priset i såväl säljarens som köparens valuta varierar allt efter förändringarna i relationen USD/egen valuta. Försök från olika säljares sida att använda annan valuta har kategoriskt awisats av köparsidan också i de fall när avsteget endast skulle gälla del av priset. Endast få undantag från denna regel är kända. Priset sätts numera i allmänhet årsvis även för kontrakt med längre löptid än ett år. I sådana kontrakt förekommer stundom klausuler som knyter priset till prisutvecklingen på andra råvaror, energi, annan malm eller korg av malmer etc. Det har emellertid visat sig att sådana prisbindande konstruktioner snart förlorar mycket sin förankring i verkligheten och att parterna därför som regel snabbt kommer i ett omförhandlingsläge. Även svenska har till och från skrivit malmsäljare in prisklausuler i speciella kontrakt.

1.8 Kontraktsformer

Järnmalm prissätts normalt för en 12-månadersperiod. Däremot kan kvantitetsöverenskommelser gälla för längre perioder, s.k. långkontrakt. I undantagsfall säljs malm på spot-marknaden. Kontraktsformerna kan listas efter längd: - Långkontrakt omspännande mer än ett år. Exempel på kontrakt omspännande tio år och mer finns. Tre â fem år är vanliga långkontraktsperioder.

1 19

Bilaga

Årskontrakt- gäller oftast kalenderår inom Atlantzonen, medan t.ex. Japan tillämpar ett verksamhetsår med början 1 april Spot sales - är till sin omfattning begränsade och priset tenderar att ligga nära gällande årspris. Som exempel på annan typ av kontrakt kan nämnas: Bytesavtal - Counter-trade eller Barter-deal” med motprestation i varor. Formen förekommer främst i handeln med östeuropeiska köpare. Till varje kontraktsform och i synnerhet till långkontrakten kan fogas en option för köparen att inom kontraktets löptid öka resp. minska den överenskomna årskvantiteten. En vanlig optionsstorlek är 1 i 10 % , med andra 0rd en flexibilitet på 20 %. I ett långkontrakt kan också stipuleras att köparen skall garantera säljaren en viss andel av köparens totala malmintag. Kvantiteten varierar därmed med konjunktursvängningarna. Över huvud måste ett långkontrakt innehålla överenskommelser som täcker ett bredare utvecklingsmönster för marknaden, ofta oförutsebart vid kontraktstecknandet.

1.9 Samarbetsorganisationer

Vid mitten av 1970-talet bildades efter mångåriga diskussioner Association des Pays Exportateurs de Minerai de Fer (APEF), som ett organ för ömsesidig information och diskussion om problem inom jämgruvebranschen, med medlemsländernas regeringar som huvudmän. Organisationen hade som mest tio medlemmar. Sverige var med från starten och är tillsammans med Australien de enda industriländer som varit representerade. Två så stora järnmalmsexportörer som Brasilien och Canada ville inte medverka i samarbetsorganisationen. Verksamheten fick inte den slagkraft som tillskyndarna (främst Indien och Venezuela) avsåg och arbetet bidrog knappast till någon Stabilisering av marknaden. Önskemålet att innefatta även konsumenterna, vilket var ett krav från flera exportörer för medlemskap, vann inte gehör hos de stålproducerande länderna. Inte heller kunde organisationen attrahera de malmexportörer som stod utanför arbetet. Tvärtom visade medlemsbasen tendenser att krympa bl.a. på grund av gruvnedläggningar. Svag betalningsförmåga hos flera av medlemmarna bidrog till att undergräva ekonomin. Organisationens arbete upphörde därför under år 1989. Ursprungligen uppstod önskemålet om ett speciellt järnmalmsorgan därför att järnmalmen inte ansågs få tillräckligt utrymme i UNCTAD. Diskussioner pågår i det nu uppkomna läget att aktivera UNCTADs arbete inom järnmalmsområdet på det internationella planet. Vissa producentgrupper är intresserade av en permanent funktion för järnmalm inom UNC- TAD, medan andra tillsammans med användarsidan inte ser något större

20 1

Bilaga

behov och visar ett förhållandevis svalt intresse även för en sådan variant för regelbundet informationsutbyte om utvecklingen inom järnmalmsområdet. Andra FN-organ än UNCTAD, som t.ex. ECE och UNIDO, har till och från utarbetet studier inom ämnesområdet men utgör inget forum för organiserat agerande i handeln med järnmalm. Även OECD behandlar i sin stålgrupp råvarufrågan. Någon motsvarighet till stålindustrins IISI (se nedan) finns inte för järnmalmsproducenterna. Ett fastare samarbete säljarna emellan stöter inte endast på en rad praktiska och ekonomiska svårigheter inom en mycket med olika ekonomiska förutsättningar, utan heterogen grupp exportörer också på formella hinder som t.ex. bestämmelserna inom GATT etc. Järnmalmsmarknaden är måttligt komplicerad och förhållandevis lätt Behovet av information täcks förutom av facktidskrifter o.d. i genomlyst. stor utsträckning av direkta kontakter inom branschen både mellan säljare och köpare. Stålindustrin har institutionaliserat en rad organ inom vars ramar även frågor rörande järnmalm ur användarnas synpunkt faller. Alla större stålproducenter i västvärlden är anslutna till lISl. Förutom att fungera som ett allmänt kontaktskapande fomm har IISI en långt driven faktainsamlande och utredande funktion, vars material i stor utsträckning är tillgängligt även för utomstående. Stålföretagen inom EG är medlemmar i Eurofer, som bl.a. fungerar som i kontakterna med EG-kommissionen. Också EG-organen i diskussionspart sig är kontaktskapande. Alla här nämnda organisationer har särskilda råvarugrupper. Inget av nämnda organ agerar dock aktivt i förhandlingarna med säljarna.

1989:93 Bilaga 1 21

sou

2 fram till aktuell

Marknadsutvecklingen

tid och därav för den

betydelsen

svenska

järnmalmen

i fyra svenska gruvor. För två av dessa I dag pågår järnmalmsbrytning föreligger beslut om nedläggning. För tjugo år sedan var drygt 30 gruvor i produktion. Som mest har Sverige uppvisat en årsproduktion på över 36 Mt malm. 20 Mt. Järnmalmsexporten, som i leveransklar 1988 producerades sitt maximum översteg 33 Mt, stannade 1988 under 18 Mt.

Figur 1:2

Slollar

Staffans

anwmummnñc

mr mannar-he»

wammnmhm-

nmwmmn.

marknadsläge i Man kan placera in den svenska järnmalmens förändrade det stora ekonomiska sammanhang som under de senaste decennierna förändrat stålindustrins förutsättningar och lokalisering i världen i sin helhet förändrat och och som i sin tur genomgripande malmförsörjningsmönstret konkurrensen inom järngruveindustrin. Det finns alltså en kedja av orsakssammanhang som styr malmbehovets storlek, lokalisering och täckningen av detta behov.

1. Ekonomisk utveckling - stålintensiteten

Den ekonomiska utvecklingen, mätt traditionellt i BNP-tillväxt, har inom länderna Av de högindustrialiserade dämpats under de senaste årtiondena. stor betydelse för stålbehovet är att stålintensiteten (stålinnehållet i BNP) är sjunkande i de avancerade ekonomiema. Industriländerna har samtidigt stadiet med stora stålkrävande investeringar i infrastruktur och passerat

22 Bilaga 1

investeringsaktiviteten styrs mot en utveckling av högteknologi, service och information. Utvecklingsländema uppvisar ett brett spektrum beträffande ekonomiska framsteg från 0-tillväxt till årliga ökningar på 8-10 %. Stålintensiteten har varit snabbt stigande där stålkrävande basinvesteringar skall lägga grunden för en fortsatt industriexpansion i länder som står på tröskeln till ett industrisamhälle, medan andra länder ännu befinner sig i ett ekonomiskt utvecklingsskede med begränsat stålbehov.

CPE-Iänderna i Östeuropa som

uppvisar ungefär samma utvecklingstrend den övriga industrialiserade världen, alltså en nedgång eller utplaning av stålintensiteten. Trots en fortsatt uppgång av stålproduktionen även under 1980-talet ligger tillväxten lägre för stålet än för industrin totalt. För de asiatiska CPE-länderna kan förmodas att stålet har en tung del i BNPtillväxten.

2. Stålkonsumtionen

Utrymmet för en ökning av stålkonsumtionen, som under tidigare decennier främst noterades hos de avancerade industriländerna men där förbrukningen nu tenderar att stagnera, har förskjutits och finns företrädesvis hos de utvecklingsländer som är på väg att omvandlas till industrisamhällen. En betydande tillväxtpotential finns av samma skäl också hos de asiatiska CPE-ländema. Förutom den minskade stålintensiteten strukturellt inom de utvecklade ekonomierna har stålproduktionen, mätt i kvantitet, av bl.a. att dämpats högre stålkvaliteter möjliggjort lägre specifik stålåtgång per produkt, att

säkrare hållfasthetsberäkningar gjort mindre

säkerhetsmarginaler möjliga och att därmed minskad materialåtgång uppnåtts, att nya produktionstekniska metoder som t.ex. stränggjutningsförfarandet liksom ökad precision inom vidarebearbetningsleden inneburit stora materialbesparingar etc.

3. stålproduktionen

Den regionala förskjutningen av konsumtionen har successivt lett till en förändring av den geografiska fördelningen av stålproduktionen. Raden av olika kostnadsfaktorer har bidragit till den förhållandevis snabba förändringen: tillgång på järnmalm och energi, arbetskraftskostnader, miljöfaktorer etc. Alternativ användning av kapital med högre avkastning i länder med rikt diversifierat näringsliv påskyndar förändringen. Politiska aspekter skall inte förbises.

4. Järnmalmsbehov

Järnmalmsbehovet påverkas av stålproduktionens storlek. Järnmalm och skrot är de enda jämbärande råvaror som (med marginella undantag) utnyttjas för framställning av stål. Användningen av skrot som järnråvara

1 23

Bilaga

innebär bl.a. en energibesparing, men kravet på renhet hos råvaran för att nå hög och jämn stålkvalitet, nödvändigt för stålet i konkurrensen med möjliga substitut, talar för att järnmalmen håller sin ställning även på längre sikt.

5. Importbehovet - världshandeln med järnmalm

Malmbehovet uppstår där stålet tillverkas. En minskning av stålproduktionen har skett i de tidigt industrialiserade länderna, som successivt i ökad omfattning förlitat sig på importerad järnmalm, medan expansionen av stålproduktionen i många fall nu sker i länder med egen malmråvara. Det ökade behovet av importmalm i länder med växande stålproduktion men med knapphet/brist på järnmalm har under den senaste 10-årsperioden dock i stort uppvägt den minskade importen till framför allt USA, Japan och EG. Samtidigt som den internationella handeln med järnmalm stagnerat har utbudet ökat. Obalansen mellan utbud och efterfrågan har lett till en press på järnmalmspriserna. 1989 års priser är inte högre nominellt än priserna för tio år sedan._

2.1 Stålindustrins -

utveckling och

förväntningar

verklighet

Under hela efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet hade konsumtionen av stål i världen stigit. Efter stålboomen 1973/74 bröts denna ökningstrend och stålförbrukningen stagnerade eller sjönk. Detta uppfattades i ett första skede som en tillfällig konjunkturföreteelse. Inte förrän några år efter trendbrottet vaknade insikten om att marknaden var inne i en strukturell förändring och först i början av 1980-talet började prognosmakarna beakta det ändrade behovsmönstret för stål och förväntningarna om en fortsatt obruten stålkonsumtionsökning omprövades. Detta gällde i stort världen i sin helhet men i synnerhet de avancerade ekonomierna, då främst Västeuropa, USA och Japan. Alla dessa tre områden har traditionellt varit stora importörer av järnmalm. Förändringarna påverkade därför i hög grad järngruveindustrins förutsättningar både regionalt och globalt. 1970-talets prognoser skapade stora förväntningar hos stål- och järngruveindustrierna och det uppfattades av branschmän och politiker som nödvändigt att snabbt rusta sig för att möta de kommande kraven på stålindustrin. Vid lISIs årsmöte i Johannesburg hösten 1973 var den dominerande frågan hur tillräckligt stort kapital skulle kunna tas fram för att finansiera erforderlig kapacitetsökning inom stålindustrin, som då förfogade över ca 800 Mt i råstålkapacitet men som skulle behöva ökas med 20 % fram till 1980 och 45 ä 50 °/o till 1985 för att motsvara det beräknade stålbehovet. I detta klimat föddes och utvecklades bl.a. planerna på ett 4 Mt ämnesverk i Luleå, ”Stålverk 80”.

24 I

Bilaga

Figur 1:3 Världens râstålproduktion 1960-1990

- - - = Internationella prognoser från mitten av 1970-talet

---= 1980-1981 . - . - - , IISIS prognoshösten1986 1.500

1.300 _ ,m

/1 1

l_|

/z »LI

P1 .r

1.100 _1 I_

/7| I | | f.

,r ,m

I ja: f.. ...› | i

7 900 1_ I l I l 1 I 700 TI_ I I / 1 1 .a * I 1 - /z I I_ 500 , | |

z al I I

z I l 300 -_l I :_. | l | l | I . | l o . . . . . . . . l | ä 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990

emellertid motsvarade tidigare för- Figur 1:3 visar hur föga verkligheten när det gäller utvecklingen för stålet. I stället för att öka med väntningar accelererande hastighet, som all världens stålexpertis förväntat sig i synnerhet under början av 1970-talet men i stort sett ända in på 1980-talet,

stagnerade stålbehovet. Skillnaden mellan den reella konsumtionsutvecklingen för stål under senare hälften av 1970-talet och första hälften av 1980-talet och de samtidigt över stålbehovet för 1980-talet är så stor att det kan gjorda prognoserna måste ha kommit mycket snabbt och tyckas som om marknadsförändringen överraskande. Med möjligheten till tillbakablick finner man dock att det är mindre en fråga om överraskningsmoment än en fråga om ett sent accepte-

rande av en utveckling som hade varit på gång länge. Parallellt med en minskad stålintensitet i industriländema hade den teksom niska utvecklingen gjort det möjligt att spara material i en omfattning

tidigare inte förutsetts.

Bilaga 1 25

2.1.1 Den ekonomiska utvecklingen/stålintensiteten

Den ekonomiska inom OECD låg under 1960-talet vid ett ökningstakten (1958- 1968 i årsårligt genomsnitt på ca 5,5 % mätt som BNP-tillväxt 1970-talet sjönk ökningstakten till mindre än genomsnitt 5,4 %). Under 4 % (1968-1978 3,8 %). Under 1980-talet har ökningstakten ytterligare dämpats (1978- 1988 2,7 % i årsgenomsnitt). Den ekonomiska har visserligen under de senaste åren ökningstakten varit medioker, för OECD i sin helhet runt 3 °/o och något lägre för OECD i men stabiliteten har främjat en lugn utveckling inom stålsektom. Europa, Det kan dock konstateras att ju mer diversifierad en ekonomi är desto mindre stålkonsumtionen av de ekonomiska svängningarna. Förpåverkas för stål

enklat kan sägas att för att nå höga produktions/konsumtionstal

men en god allmänkonjunktur leder inte krävs en god allmänkonjunktur alltid till högre stålproduktion. I efterhand kan konstateras att energichockema hösten 1973 och 1978/79, när tendenser till en ny ekonomisk acceleration kvävdes, endast utlöste något som i vilket fall som helst skulle ha varit oundvikligt: en uppbromsen oavbruten ekonomisk tillväxt under hela efterning eller rekyl efter krigstiden. Europa och andra krigsskådeplatser var återuppbyggda. Kapaciteten på olika områden inom samhället hade byggts ut med breda marginaler för att möta nya förväntade behov. De tidigt industrialiserade länderna var mot slutet av 1960-talet mogna att lämna den stora stålkrävande investeringsfasen när det gäller infrastrukturen i samhället. Utvecklingen kom i stället in i en period när investeringsaktiviteten inriktades på ett informations- och servicesamhälle. Att en hög industriell utveckling skapar något av en mättnadsgrad för stål framgår bl.a. av per capitakonsumtionen av stål.

Tabell 1:3 Per capitakonsumtionen av stål, kg (råstålviktf

IISls prognos 1972 avseende 1985 737 751 1 103 (avser Europa 6)

3 Den internationella statistik som publiceras för per capitakonsumtionen definie-

ras som tillförsel av stål (produktion plus import minus export) och visar dels den egna slutliga förbrukningen av stål men också förbrukningen av stål för framställförsöningen av produkter som sedan exporteras, s.k. indirekt export. Det senaste ket att på internationell basis söka bestämma förbrukningen inklusive indirekt imliknande port och export daterar sig från 1982. IISI arbetar nu med ett försök till bedömning för 1985. Den vanligen använda definitionen (se ovan) är emellertid den mest intressanta för järnmalmsförbrukningen i ett land.

26 Bilaga 1

Industriländerna visar därför en stagnerande eller vikande stålkonsumtionskurva trots fortsatt positiv BNP-tillväxt medan (figur 1:4) flera utvecklingsländer inom den ekonomiska ligger fas där de tunga investeringarna i infrastruktur såsom vägar, broar etc. en järnvägar, hamnar, spelar väsentlig roll, förstärkt av en mer intensiv industribyggnation. Detta i gäller länder i Latinamerika och Fjärran Östern som nu uppvisar en hög synnerhet stålintensitet i sin tillväxtekonomi (konsumtionen av stål som andel i den ekonomiska tillväxten).

2.1.2 Stålkonsumtionen

För världen i sin helhet sammanfaller i stort stålkonsumtionen med stålproduktionen med vissa smärre alltefter variationer förskjutningar i lagerhållningen. Från en stålkonsumtion mer än 300 Mt på litet i början av 1960-talet fördubblades konsumtionen fram till början av 1970-talet. Efter stålboomen 1973/74 nåddes ett nytt maximum 1979 (runt 750 Mt) som sedan inte kom att överskridas förrän 1988. Stålkonsumtionens utveckling sedan mitten av 1970-talet inom olika ekonomier med de olika som den industriella och ekonomiska förutsättningar utvecklingen gett illustreras i figur 1:5.

Figur 1:4 BNP-tillväxt och stålkonsumtion

Index 1950 = 100

350 BNP ,M

300 Stål Konsu mtion 250

102950 1960 1970 1980 1990

sou 1989:93 1 27

Bilaga

Figur 1:5 Stå/konsumtionens utveckling 1976-1988

Index 1976 = 100

160 _

- Utvecklingsländerna 140 d /-^°\_Z-

/_k--\_\

_Z *\/Z . _/ v / 0 ° . . . -- 120 _ o cpE ,o ø/ -o°--- _

/ o_..---.-___\\ J”-

100 › - ...-*““=..

Därav EG-10 60 -

I I I I I l 197.6 77 78 79 ao 81 82 83 84 85 86 87

Källa: IISI-statistik

Den avancerade industrivärlden står ännu för ca 45 % av världens stålkonsumtion. Planekonomierna svarar för i runda tal 40 % av konsumtionen. Resterande 15 % konsumeras inom utvecklingsländerna med kraftiga variationer mellan de som ibland nämns som nyindustrialiserade länder och de länder där utvecklingen ännu inte påbörjats i nämnvärd omfattning. En bidragande orsak till den stagnerande stålkonsumtionen i industriländerna är den materialbesparing som högre stålkvaliteter, högre grad av precision inom vidarebearbetningsledet och förfinade hâllfasthetsberäkningar möjliggjort. Högre stålkvaliteter har inte bara ökat stålets livslängd utan också gjort det möjligt att ur varje ton stål utvinna väsentligt mer färdigproduktion än tidigare inom t.ex. verkstads- och anläggningsindustrierna. Smäckrare stålkonstruktioner inom byggnadsindustrin, tunnare plåt vid bilproduktionen osv. innebär betydande stålbesparingar. har tekniken Samtidigt vad gäller hållfasthetsberäkning utvecklats. Tidigare vida marginaler för att uppnå full säkerhet i konstruktionerna har i dag kunnat krympas utan att äventyra säkerheten. Inte heller den effekt på kvantiteten producerat råstål som de tekniker fått vilka utvecklats och i ökad omfattning inom stålindustrin tillämpas

28 1 SOU l989:93

Bilaga

världen över beaktades till sitt fulla värde i 1970-talets prognoser. Detta stränggjutringstekniken. Besparingsfaktorn mellan gäller främst färdigt stål framställt på tidigare konventionellt sätt i kedjan masugn färdigt stål jämfört med stränggjutet stål ligger runt 10-15 %. Andelen stränggjutet stål av världsproduktionen med undantag för Kina och Nordkorea stannade 1975 vid 14 °/o. Motsvarande procenttal hade ökat till 30 % 1980 och 55 % 1987. Stränggjutningen har i vissa länder kommit upp till i närheten av 100 °/o, medan man i andra länder ännu har outnyttjade möjligheter att inom detta teknikled Stränggjutet stål i USA omfattade sågöra materialbesparingar. lunda 60 % av produktionen (1987) medan den västeuropeiska stålindustrin kommit upp till drygt 81 % och man i Japan passerat över 90 °/o (1987: 93 %). Inom stålindustrin i Sovjetunionen stränggjuts knappt 15 % (1987) av stälproduktionen.

2.1.3 Stålproduktionen

Under mer än ett kvartssekel efter kriget steg världsproduktionen av stål nära nog oavbrutet. 1951 passerades för första gången 200 Mt som årsproduktion. 1960 producerades mer än 300 Mt. Utvecklingen under de första åren av 1970-talet riktigheten av bedömningarna att värltycktes bekräfta den stod inför en fortsatt kraftig stålexpansion. 1973/74 producerades drygt

700 Mt råstål (figur 1:3). Därmed var emellertid en mer än 25-årig ex-

pansionsperiod slut. 1975 föll världsproduktionen kraftigt (l975z645 Mt). Därefter pendlade produktionen med stora amplituder från en högsta produktion 1979 på 746 Mt till en lägsta produktion 1982 på 645 Mt, en spännvidd på 100 Mt. Produktionen kunde under en tioårsperiod beskrivas som utplanande, centrerad kring 700 Mt eller strax däröver. 1986 producerades 714 Mt räknat i råstålvikt och 1987 735 Mt. Först 1988, när 780 Mt råstål producerades, överträffades 1979 års rekordproduktion och man kan därmed skönja en tendens till ett nivålyft för världens stålproduktion. sett från mitten av Samtidigt som stålproduktionen stagnerade globalt 1970-talet ändrades det geografiska mönstret för produktionen och därmed också försörjningsmönstret för järnmalm (se avsnitt 2.2 ff). I de tidigt industrialiserade länderna har Stålproduktionen gått tillbaka, medan de mer avancerade bland utvecklingsländerna visar en expansiv stålproduktionsutveckling.

sou 1989:93 Bilaga 1 29

Tabell 1:4 Stålproduktionens fördelning på ekonomiska regioner, Mt o Ar Industri- Utvecklings- Länder med Totalt länder länder planekonomi 1974 463 66 % 31 4 % 209 30 °/o 703 100 %

1988p Källa: IISI lndustriländerna med marknadsekonomi svarar nu för inte mer än hälften av världens stålproduktion (figur 1:6).

Figur 1:6 Stålproduktionen

Mt

500 lndustriländer med marknadsekonomi

300 _ Planekonomier ,0 * U “ I so

.,o

°

200 o x

° 10

Utvecklingsländer .øur/

øciláøi/

0 ---___.__.--*____' . 1

. , . . . . . . . 1 . 1980 1988 1952 1970

Regional utveckling - industriländer med marknadsekonomi Relaterade trender med minskad stålintensitet, högre stålkvaliteter och bättre utnyttjande av stålet samt i någon mån användning av andra material som substitut för stål har ändrat utvecklingen för stålkonsumtionen inom industriländer med marknadsekonomi jämfört med vad man fram gruppen

30 Bilaga I

till början av detta decennium allmänt förväntade sig. Konsumtionen mätt i råstålvikt har minskat, nettoexportmöjligheterna har försvårats och produktionen av stål har gått tillbaka.

Tabell 1:5 [ndustriländer med marknadsekonomi

1971 1976 1980 1987 Stålkonsumtion 348 374 361 329 Stålproduktion 373 414 407 361 Andel stränggjutet stål av totalprod. 21,1 % 39,4 % 77,3 % Källa: IISI Tydligast har denna utveckling varit i de tre traditionellt stora stålområdena EG, USA och Japan. Även Sverige hör till de stålländer som fått uppleva ändrade förutsättningar för sin stålindustri (se avsnitt 2.3 ff).

EG Under stålboomen 1973/74 producerade man inom EG-9 150- 156 Mt råstål. Åren 1986/87 låg produktionen vid 112-113 Mt. 1988 producerades 124 Mt. Förväntningarna på den framtida stålproduktionen inom EG var vid mitten av 1970-talet stora (runt 200 Mt för 1985) men saknade som det senare skulle visa sig all verklighetsgrund. Industrins kapacitetsanpassning till förväntad produktion och den verkliga behovsutvecklingen med stort kapacitetsöverskott som följd skapade en krissituation inom EG som blev märkbar redan 1977 och som hösten 1980 krävde rigorösa regleringsåtgärder. Först under den senaste tiden efter tio års produktionsbegränsningar och prisregleringar har EGs stålindustri närmat sig en balanssituation som möjliggjort en successiv avreglering och ett friare spelrum för marknadskrafterna. Den långtgående regleringen av marknaden, som i initialskedet avsåg att förhindra ett kaotiskt priskrig, fick från 1983 ett fördjupat syfte att skapa ett arbetsklimat som skulle göra det möjligt att genomgripande omstrukturera EGs stålindustri.

sou 1939:93

Bilaga 1 31

Tabell 1:6 EG-9: Kapacilets- och stålproduktionsutveckling, Mt

Region Produktions- Produktion kapacitet 1980 1987 1974 1980 1987 1974- 1987

127,2 113,2 -27 % Antal anställda inom stålindustrin 800 000 400 000

Enligt beräkningar 1986 2 1980, strejkår, produktion 1981 15,6 Mt

Från att tidigare i stor omfattning ha baserat

stålframställningen på fos-

forråjärn har stålindustrin i huvudsak gått över till lågfosforprocesser, vilket inte minst påverkat den svenska malmens

marknadsförutsättningar (se av-

snitt 2.3.5).

USA

Stålproduktionen i USA pendlade åren 1982-1987 mellan 67 och 84 Mt råstål. 1988 producerades 90 Mt (jfr 1973: 136 Mt). USA är liksom EG exempel på hur det utvecklade samhället ändrar sitt behovsmönster när det gäller

stålförbrukningen. Från en per capitakonsum-

tion på över 700 kg under boomperioden ligger dagens förbrukning vid 400-450 kg (1987: 422 kg). Dessutom kom USA under en rad av år på 1980-talet att bli tummelplats för allt överskottsstål på den internationella marknaden. Under 1980-talet har mellan 30 och 40 Mt i kapacitet skurits bort. Aktuell redovisas kapacitet till drygt 100 Mt i råstål räknat (OECD 1988).

Japan

Produktionen i Japan har under de senaste åren pendlat kring 100 Mt räknat i råstålvikt jämfört med en högsta årsproduktion på drygt 119 Mt (1973). 1988 producerades 105 Mt. Förväntningarna kring den japanska var sto-

stålproduktionsutvecklingen

ra i början av 1970-talet med prognoser på en produktion på mer än 200 Mt för början av 1980-talet. llSI bedömde 1972 att per capitakonsumtionen i Japan skulle komma upp till 1 103 kg stål 1985. Som utvecklingen senare visat har det moderna samhället emellertid man kommit långt innan upp till sådana tal nått mätt- Med nadsgränsen. en förbrukning under senare år på 600 kg per invånare ligger Japan ändå främst bland länderna i västvärlden.

32 Bilaga

Den japanska stålindustrin, som ännu i slutet av 1970-talet i det närmaste saknade konkurrens i Fjärran Östern, har under 1980-talet i ökande omfått vidkännas krav på marknadsutrymme från den snabbt växande fattning stålindustrin i främst Sydkorea och Taiwan. på en hög nivå och ca en tredjedel av Stålexporten ligger dock fortfarande kommer en den japanska stålproduktionen gick 1987 på direkt export vartill omfattande indirekt export. för bortfall på den I Kina har japanskt stål funnit en ersättningsmarknad marknaden, inte minst USA där marknadsmotståndet övriga internationella ökat. Från praktiskt taget ingen import alls av stål har intaget av externt stål ökat snabbt under senare år och uppgick 1987 till ungefär 8 % av tillförseln. Dagens kapacitet uppskattas till 150 Mt (OECD 1988). Först under våren att en bättre balans mellan behov och resurser var en 1987 deklarerades överlevnadsfråga för industrin och en awecklingsplan avpassad för en produktion på en nivå på 90 Mt aktualiserades.

Övriga länder med marknadsekonomi (exkl. Norden)

inte Sett för rubricerade länder i sin helhet har utvecklingen på stålområdet avvikit från totalmönstret för stålindustrin i världen; de mer avancerade ekonomierna med en tidigt etablerad stålindustri har stagnerat i sin kvantimedan länder med ett senare utvecklat industriellt näringsliv tetsutveckling, ännu befinner sig i ett expansionsskede. Sett ur järnmalmssynpunkt är några länder inom denna grupp mer intressanta än som malmförbrukare. Australien, som jämmalmsexportörer nådde ett Canada och Sydafrika, alla tre länder stora järnmalmsexportörer, 1979/1980 (1980 tillsammans 33 Mt maximum i sin stålproduktion kring råstål, 1988 30 Mt). Av de västeuropeiska länderna har de traditionella stålproducenterna som t.ex. Österrike och Spanien (numera ett av de 12 EG-länderna) stött på ekonomiska och strukturella svårigheter, medan t.ex. den jugobetydande slaviska och turkiska stålindustrin är på frammarsch.

Regional utveckling - utvecklingsländerna i västvärlden

Utvecklingsländerna befinner sig sinsemellan på vitt skilda plan i ekonomisk standard och tillväxt liksom stålintensitet i samhället. De mer avancerade länderna ”nyindustrialiseradé” och har ges stundtals beteckningen ett konsumtionsmönster som liknar industriländernas när det gäller stål; och konsumtionstrend mot ökad andel platta produkter, högre stålkvaliteter De mindre ekonomiskt utvecklade länderna har efterfrågan på specialstål. främst behov av långa produkter av enklare kvaliteter. Totalt konsumerades 1988 115 Mt råstål inom utvecklingsländerna, varav en fjärdedel i Latinamerika och mer än hälften i Asien (exkl. Mellanöstern), ca 20 % i Mellanöstern och Afrika tillsammans.

Bilaga 1 33

Spännvidden mellan percapitakonsumtionen är från Okg till mer än 360 kg (Sydkorea). I Latinamerika har Venezuela kommit längst med 190 kg, medan man i t.ex. Peru förbrukar mindre än 40 kg per invånare (1987). Folkrika länder som t.ex. Indien har en relativt utvecklad stålindustri men förbrukningen per invånare ligger ändå så lågt som 20 kg (jfr. Kina 70 kg). Trots senare års snabba kapacitetsutbyggnad inom stålindustrin med en produktionsökning inom gruppen till 97 Mt 1988 (= 12 % av världsproduktionen) mot endast hälften 1978 (årlig ökningstakt drygt 7 %) är utvecklingsländerna, sedda som grupp, i behov av import. Även här är emellertid skillnaderna stora med länder vars växande nettoexport rubbar tidigare internationella handelsmönster. Framför allt har uppbyggnaden av en egen industri i dessa länder inneburit ett bortfall av marknadsmöjligheter för stål från bl.a. Västeuropa.

Regional utveckling - länder med planekonomi

Inom gruppen av länder med planekonomi är ur extern malmförsörjningssynpunkt utvecklingen av stålindustrin i främst de Östeuropeiska randstaterna och Kina av intresse. Sovjetunionen, världens största stålproducent (21 % av världsproduktionen 1988) och som sådan världens största jämmalmskonsument, är mest intressant ur aspekten hur mycket järnmalm som kan avvaras för export. Medan CPE-länderna i Europa i sin ekonomiska utveckling hör till gruppen industriländer räknas Kina och Nordkorea till utvecklingsländerna.

Tabell 1:7 Planekonomiema i Östeuropa, Mt

1971 1976 1980 1987 Stålkonsumtion 158 204 209 219 Stålproduktion 163 199 209 224 Andel stränggjutet stål av totalprod. 6,9 % 10,4 °/o 17,3 °/o

Källa: IISI Stålkonsumtionen per capita är genomgående hög med Tjeckoslovakien som toppar listan för världen i sin helhet. Den tunga industrin spelar fortfarande en stor roll i dessa länder. Materialåtgången är hög och bebör kunna göras både inom stålframställningen och tydande besparingar inte minst inom vidarebearbetningsleden med mer avancerade tekniker.

mot en modern stålindustri i Östeuropa har framskridit i en

Utvecklingen takt länderna emellan. En eftersläpning vidlåder de tidigt stora ojämn stålproducenterna Tjeckoslovakien och Polen.

34 Bilaga 1

Tabell 1:8 Planekonomierna i Asien (Kina och Nordkorea), Mt

1971 1976 1980 1987 stålproduktion 22 24 37 66 Stålkonsumtion 26 30 43 85

Källa: IISI Stålbehovet i Kina har ökat i takt med moderniseringen av samhället och har avancerat snabbt under 1980-talet. Stålförbrukningen per capita har fördubblats under de senaste tio åren men ligger ännu så lågt som vid 70 kg (råstålvikt). En modern stålindustri är under uppbyggnad, delvis lokaliserad till kustområdena. I dag producerar Kina 60 Mt råstål/år och är därmed världens fjärde stålproducent i storlek. Den fortsatta utbyggnaden av ståltillverkningen blir inte minst avhängig försörjningen med järnråvara.

2.2 Konsekvenserna för av

jämgruveindustrin

stålproduktionsutvecklingen

En stålproduktion i storleken 1,1 Gt, som IISI i början av 1970-talet förutsade skulle bli nödvändig för att täcka stålbehovet i världen 1985, ansågs överslagsvis kräva minst lika mycket järnmalm eller mer, inemot 1,3 Gt. Ännu 1979 bedömdes enbart västvärldens behov av importmalm 1985 till mer än 500 Mt, vartill skulle läggas 50-70 Mt för planekonomiernas räkning, och så sent som 1980 angavs i en japansk studie att risk förelåg för ett underskott på 80 Mt i den internationella handeln med järnmalm vid mitten av årtiondet. Den verkliga utvecklingen visade att den totala internationella handeln med järnmalm vid mitten av 1980-talet pendlade runt 360-370 Mt. Överkapaciteten hos exportgruvorna bedömdes 1982/83 till 100 Mt och ännu fem år senare, våren 1987 till 50 Mt praktisk kapacitet och långt över 100 Mt i teoretisk? Trots ett nära nog konstant överutbud av järnmalm på exportmarknaden sedan slutet av 1950-talet tycks stålindustrins för en framtida farhågor jämmalmsbrist inte ha släppt förrän in på 1980-talet. Stålindustrin har under hela efterkrigstiden fram till aktuell tid funnit det angeläget att själv med ägareskap, lån eller långsiktiga köpkontrakt initiera tillkomsten av ny kapacitet. Detta gällde markant vid skiftet mellan 1950- och 1960-ta1en men i betydande omfattning även under 1970-talets första hälft. T.o.m. den kortvariga boomen 1978/79 var Stålindustrin både inom EG och, med viss tveksamhet i Japan beredd att finansiellt stödja det brasilianska Carajasprojektet (planerad kapacitet fullt utbyggt 45-50 Mt) med lån samtidigt som man tecknade mångåriga köpkontrakt. Ett längre perspektiv från 1950 och framåt visar den kraftiga tillväxten av järnmalmshandeln fram till mitten av 1970-talet. Mest iögonenfallande är ° Metal Bulletins järnmalmssymposium, april 1987.

Bilaga 1 35

den snabba ökningen av importen till Japan och exporten från Brasilien och Australien (figur 1:7 a-d). Den historiska utvecklingen ger alltså en förklaring till de förväntningar som tycktes vara berättigade inom 1960- och 1970-talets järngruvenäring beträffande fortsatt tillväxt av järnmalmsbehovet och förutsättningarna för en ökad järnmalmshandel.

Figur 1:7 a-b Järnmalmshandeln 1950 och 1965

Malmproduktion

36 Bilaga 1 sou 1989:93

Figur 1:7 c-d lämmalmshandeln 1975 och 1985

Malmproduktion

De felslagna förväntningarna inom stålindustrin gav upphov till en överdimensionerad produktionskapacitet inom järngruvenäringen med överutbudets naturliga följdverkningar: avsättningsbekymmer, lågt kapacitetsutnyttjande och pressade priser.

Bilaga I 37

2.2.1 Malmbehov/-konsumtion

Eftersom järnmalm används huvudsakligen vid framställningen av råjäm och järnsvamp för produktion av stål är järnmalmsbehovet direkt knutet till svängningarna i stålkonjunkturen och till den långsiktiga utvecklingen av stålkonsumtionen. Mängden förbrukad malm påverkas dessutom av hur järmik malmen är och i vilken omfattning andra Fe-bärare utnyttjas. J ärnrikare malm har i ökad omfattning ställts till förbmkamas förfogande under de senaste årtiondena. Det genomsnittliga järninnehållet i världsproduktionen, som 1955 beräknades till 48 °/o, ökade till 56 % i början av 1970-talet och nådde 60 % i mitten av 1980-talet.5 Av andra Fe-bärare är det endast skrotet som i den globala försörjningen med järnråvara spelar en betydande roll vid framställningen av stål vid sidan om järnmalm (se avsnitt 1.5). Järnmalmsförbrukningen uttryckt som behov av Fe ur järnmalm kan beräknas ur produktionen av råjäm. Härtill skall läggas malm för svamptillverkning och direktinsats i stålugnar/konvertrar samt inom gjuteriindustrin.

Tabell 1:9 Konsumtion av Fe ur järnmalm i masugnar, Mt, (schablomnämigt räknat som 90 °/o av råjärnsproduktionen)

Region ø 1971-75 ø 1981-85 1988 1988jfrt ø 1971-75 115,6 100,9 98,2 - 17 Yästeuropa

Källa: IISI Medan det globala malmbehovet i stort sett varit oförändrat har omfördelningen av konsumtionsmönstret mellan olika regioner varit betydande. Detta ter sig än mer markerat om man ser på världen ekonomiskt/politiskt indelad.

5 J .E.Astier, 1986. Med största sannolikhet är inte den extremt lågjärnhaltiga kine siska malmen medräknad.

38 Bilaga 1

Tabell 1:10 Förbrukning av Fe ur järnmalm i masugnar med fördelning på ekonomiska områden (schablonmässig beräkning)

Källa: IISI Därtill kommer att det är främst i utvecklingsländerna som järnmalm förbrukas för tillverkning av järnsvamp (DRI). De stora svamptillverkarna finns i Mellanöstern och Sydostasien samt i Latinamerika. I Europa tillverkas svamp för vidarebearbetning till stål endast i Hamburger Stahl-

werke. Övriga två storskaliga verk är inte i drift (det ena verket kört under

mycket kort tid, det andra aldrig satt i produktion). Energikostnaderna i de flesta industiiländerna gör det svårt att få en svamptillverkning lönsam. Den totala förbrukningen av järnmalm för svamptillverkning beräknas till 20 M malmton eller ca 3 % av den totala järnmalmsproduktionen (1987).

Malmutbud/-produktion

Årsproduktionen av järnmalm har under den senaste tioårsperioden pend-

lat kring 950 Mt, enligt statistik på adderingar av resp. länders byggd angivelser av produktionen! En betydande spännvidd i järninnehåll uppvisas mellan olika malmer. Järnmalmen är en utrymmeskrävande vara i förhållande till sitt värde. Konsumenterna undviker eller har i många fall inte fysisk möjlighet att lagra större mängder. En lagerökning även hos producenten innebär både en räntebelastning och betydande extra hanteringskostnader. Produktionen anpassas därför i stort till avsättningsmöjligheterna/förbrukningen. Under de senaste decennierna har möjligt malmutbud vida överstigit marknadens behov. Obalansen mellan utbud och efterfrågan på järnmalm och den därmed följande svaga prisutvecklingen gjorde gruvnäringen i den fria världen mindre lönsam. En gruva med tillhörande infrastruktur är en kapitaltung verksamhet som endast i extremlägen lägger ner driften. Många gruvor är därtill belägna i länder med i övrigt outvecklat näringsliv, där gruwerksamheten står för en stor del, i några länder den helt dominerande delen av exportinkomstema. En sanering av olönsam kapacitet blir därför en långt utdragen process. Hittills har driften sålunda lagts ner så gott som uteslutande i gruvor i länder som har ett rikt diversifierat näringsliv och som därför har ett större 6 En klar statistisk tveksamhet utgör t.ex. Kinas redovisning som ställd mot produktionen av råjäm och järnmalmsimport ter sig onormalt hög i den statistik som publicerats de senaste åren.

Bilaga I 39

utrymme för alternativ sysselsättnig för kapital och arbetskraft. Produktionen har upphört i en rad gruvor i USA, främst avsedda för hemmamarknaden (kapaciteten sjönk från 93 Mt 1979 till 60 Mt 1986) liksom inom EG (kapacitet EG-9 1979: 65 Mt, 1986: 19 Mt) där huvud-

parten av den egna malmproduktionen bestått av fosforhaltig järhmalm.

och kapacitetsminskningar inom exportsektorn har huvud- Nedläggningar sakligen skett i Canada (kapacitetsminskning från 65 Mt 1979 till 47 Mt 1986), Sverige och Sydafrika, med andra 0rd länder med avancerad ekonomi. Geografiskt närliggande exempel på en ökande tveksamhet under senare tid inför en fortsatt drift är nedläggningsbesluten för de sista mellansvenska gruvorna i Grängesberg och Dannemora, Rautaruukkis gruva i Rautuvaara (Finland), österrikiska Voests gruva i Steiermark, Maxhüttes Leonie-gruva (Västtysklands sista egentliga järnmalmsgruva) m.fl. Därtill kommer senareläggningen eller frysningen av kapacitetsökande investeringar i gruvor i Latinamerika, Afrika och Australien. En järnmalmsgruvas kapacitet är svår att ange eftersom flexibiliteten med marginellt ökade insatser är betydande i synnerhet i dagbrott med okomplicerade malmer som kräver ringa behandling. Skillnaden mellan momentant tillgängligt utbud och utbud möjligt efter viss tids varsel kan därför vara betydande. I en australisk beräkning våren 1987 anförs t.ex. att överkapaciteten på exportmarknaden skulle ha varit 130 Mt i mitten av 1980-talet men att den kortsiktigt praktiskt stannade vid mindre än hälften. Så länge de stora tunga basinvesteringama i järnvägar, hamnar, större behandlingsverk etc. ger möjlighet till en väsentligt större produktion än den aktuella föreligger latent, vilande kapacitet som kan aktiveras med förhållandevis måttliga insatser. Även om efterfrågan i goda konjunkturlägen når sådan nivå att marknaden känner något av ett knapphetsläge, definierat så att varje köpare inte kan få önskad kvalitet i önskad omfattning vid önskad tidpunkt, råder ingen jämmalmsbrist i egentlig mening sett över en längre period. Håller efterfrågan i sig tas delar av den latenta kapaciteten i bruk när prisnivån blir tillräckligt attraktiv för att stimulera till ökad aktivitet.

Tabell 1:11 Världens jämmalmsproduktion i Mt

Källor: FN, IISI och APEF

40 Bilaga 1

Kvantiteterna inom parentes med höjda kinesiska siffror, se fotnot 6. Facktidskriften Skillings Mining återger i februari 1989 amerikansk statistik, som för 1987 anger världsproduktionen till 880 Mt och för 1988 preliminärt 930 Mt. Sovjetunionen är i dag världens överlägset största jämmalmsproducent med en produktion på 250 M årston av varierande kvalitet. Bland västvärldens järnmalmsproducenter placerar sig Sverige i dag som numro sju (se vidare avsnitt 2.3 ff).

Tabell 1:12 De största jämmalmsproducenterna i västvärlden, Mt

Källor: FN, IISI och APEF Produktionen inom EG har starkt decimerats från 70 Mt 1974 till 12 Mt 1988 (EG-9). I dag produceras järnmalm endast i Frankrike, medan produktionen i övriga EG-9 i det närmaste helt upphört. Den franska produktionen av fosforrika minetter har minskat med 80 % sedan mitten av 1970-talet.

Årsproduktionen av pellets i världen totalt ligger nmt 200 Mt

(1987:205 Mt). Sovjetunionen svarar för 33 %, USA/Canada för 35 % och Brasilien för 12 % därav. Sveriges andel av världsproduktionen uppgår till något mindre än 5 %. USAs tidigare dominans (1979:73 Mt) bröts i början av 1980-talet med omfattande kapacitetsnedskärningar. Vid mitten av 1960-talet låg världsproduktionen av pellets kring 45 Mt och i mitten av 1970-talet vid 130 Mt. Om man räknar på Fe-innehållet i järnmalmsproduktionen, med andra ord ser på andelen i världsförsörjningen med järn ur järnmalm, svarar industriländerna i västvärlden, utvecklingsländerna och de socialistiska län-

derna i Östeuropa för ungefär lika stora andelar, runt 30 °/o var. De asiatis-

ka socialistländerna, Kina och Nordkorea, svarar för ungefär 10 °/o tillsammans. För 15 år sedan, när den omfattande kapacitetsnedskämingen inom EG var i ett initialskede och i USA just påbörjats, svarade västvärldens industriländer för närmare 40 °/o. Det tillskott som Australien bidragit med under samma tid har inte förmått att helt kompensera bortfallet i Europa och USA. Uppskattningsvis kommer tre fjärdedelar av dagens produktion från dagbrott. Underjordsbrytning sker i betydande omfattning i Sovjetunionen. Så gott som alla exportgruvor med undantag för de svenska bryter sin malm i stora dagbrott.

1 41

Bilaga

Ca två tredjedelar av världens järnmalmsproduktion kan uppskattas ske i statligt ägaredominerade gruvor (se avsnitt 1.6).

2.2.3 Internationell handel med järnmalm

Medan stålindustrin i ett tidigt utvecklingsskede baserade sin produktion på inhemska järnmalmstillgångar, växte ett nytt försörjningsmönster fram efter andra världskriget. Självförsörjningsgraden hos de stora stälproducerande länderna har successivt sjunkit (figur 1:8), samtidigt som en ny stålindustri vuxit fram i länder som saknar egna järnmalmstillgångar eller har otillräckliga egna resurser.

Figur 1:8 Självfärsörjningsgrad av järnmalm MT Fe EG-9 USA Japan 100 -

75 -

[§32

›:1: :j:

50 - 55:5

:E1:

25 -

5.21.

0 _

8 i 8 8 å 8 8 E 8 °° 92 E2 fi” 92 S2 E2 S” få

Svart stapel = egen malm Mönstrad stapel = importmalm

I dag är 40 â 45 % av den malm som förbrukas föremål för internationell handel räknat på malmton. Räknat på innehåll järn är andelen över 50 %. 1974 nådde den internationella handeln med järnmalm ett maximum med ca 400 Mt. Därefter har handeln pendlat mellan 350 och 375 Mt med undantag för 1979 (390 Mt) och 1983 (300 Mt), två extremår. Inte förrän 1988 kom handeln med järnmalm åter upp i 1974 års nivå.

42 Bilaga 1

Järnmalmsimporten Dagens stora importberoende stålproducenter återfinns i Väst- och Östeuropa samt i Fjärran Östern. Tabell 1:13 Järnmalmsimporten fördelad på de stora importblocken 1988

Källa: SGU, Malmexport AB Tabell 1:14 De största enskilda importländerna 1988

Källa: SGU EG-IO, den ur skandinavisk synvinkel mest intressanta marknaden, minskade sitt intag av extern järnmalm från 133 Mt 1974 till som lägst 110 Mt 1986. Att minskningen trots den betydande nedgången av stålproduktionen (1974: 156 Mt, 1986: 113 Mt) inte blev större förklaras av att EGs egen järnmalmsproduktion decimerades kraftigt. Effekten av det ändrade behovs- och försörjningsmönstret för järnmalm på avsättningsmöjligheterna för den svenska malmen blev kännbar (se avsnitt 2.3.4).

sou 1989:93 Bilaga 1 43 Tabell 1:15 EG-12: Import av järnmalm (exkl. intern handel med minetter)

1,8 Mt styckemalm, 5,4 Mt mun/koncentrat, 4,5 Mt pellets 2 Därav 1974 2,8 Mt och 1988 1,9 Mt import från Spanien till övriga EG. Källa: SGU USAs nuvarande järnmalmsimport, runt 16-17 Mt de senaste åren med en ökning till 20 Mt 1988 är långt mindre än hälften av importkvantiteten vid mitten av 1970-talet, trots att det minskade järnmalmsbehovet på grund av den lägre stålproduktionen gått hårt fram över den egna gruvnäringen. USA är den enda större järnmalmsimportören som samtidigt står för en export att räkna med. Den totala nettoimporten ligger därför i storleken 10-15 Mt (1985 resp. 1988) att jämföras med 40 å 45 Mt vid mitten av 1970-talet.

Östeuropa exkl. Sovjetunionen importerar ca 90 °/› av sitt malmbehov.

Sovjetunionen täcker två tredjedelar. Övrig import sker i högre grad än

annorstädes på basis av bytesavtal. Aktuell import från Sverige är obetydlig,0,7 Mt, varav 0,2 Mt pellets (1988). Japan är till nära 100 % beroende av importmalm. Den snabbt expanderande japanska stålindustrin under 1960- och 1970-talen var förutsättningen för den australiska järngruveindustrins utveckling och vice versa. Den japanska stålindustrin är världens i särklass största järnmalmsimportör med en årlig import på numera 115 å 120 Mt (1974: 142 Mt). Sverige exporterar 1 Mt järnmalm, huvudsakligen fines, till Japan mot långkontrakt.

Nya importområden finns främst i ITjärran Östern, där Sydkorea (1988: 18

Mt importmalm) nu tillhör de stora importländerna, liksom Kina (1988: 10 Mt), som växer fram som en allt större marknad. Världshandeln med järnmalm fördelad på större köp- och säljområden framgår av tabell 1:17.

Järnmalmsexporten Samtidigt som köparmönstret förändrats och marknaden under en lång följd av år gick tillbaka, har gruvexpansionen i Brasilien och Australien krävt ökat marknadsutrymme. År 1988 svarade dessa båda giganter för mer än hälften av den total järnmalmsexporten i världen.

44 Bilaga 1 Tabell 1:16 Världens största jårnmalmsexportörer 1988

Källa: SGU Se vidare tabell 1:17. Tabell 1:17 Vårldshandeln med järnmalm 1988 i Mt (Preliminära uppgifter) Import- EG-12 Övriga Öst- USA Japan Övriga Övriga Totalt områden Väst- Europa Fjärr. resp. Export- Europa Östern ospec. områden

Sovjetunionen Västafrika 21,0 0,2 1,2 0,4 0,5 0,2 0,2 23,7 4,5 1,4 - - 4,9 - 0,1 10,9 Sydafrika

Källa: sammanställt av SGU från såväl import- som exportstatistik Med dagens möjligheter att i stora fartyg frakta malm till förhållandevis låga kostnader över stora transportavstånd har säljarna blivit mindre regionalt beroende för sin avsättning än tidigare. Dessa tendenser har förstärkts av köparnas intresse att förankra sina köp från källor med viss spridning. Utvecklingen har dock inte lett till någon mer markerad frigörelse från det regionala beroendet. För Sverige gäller dock en påtaglig förändring.

1 45

Bilaga

Tabell 1:18

Av totalexporten från gick till 1974 1987 Sverige EG-IO 84 °/› 65 °/o Australien Japan 80 % 56 % men Australien Fjärran Östern tot. 81 °/o 78 % Indien Japan 82 % 68 % men Indien Fjärran Östern tot. 82 °/o 80 °/o Ett ökat regionalt samband visar Sovjetunionen Östeuropa 86 % 94 % Västafrika EG-10 79 % 84 °/o Ett byte av huvudmarknad visar Canada USA 57 % 30 % EG-10 31 % 55 °/a

Sveriges minskade beroende av EG-10 är egentligen en fråga om en total kvantitetsminskning. Sveriges export till länder utanför EG var jämförelseåren 1974 och 1987 i stort sett densamma, 5,3 Mt resp. 5,7 Mt (1988: 5,8 Mt). Brasilien är världens största järnmalmsexportör och uppfyller de huvudsakliga kriterierna för att vara en stor malmsäljare: stora rika, lättbrutna tillgångar av högkvalitetsmalm och med ett geografiskt läge för utskeppning med visserligen ingen direkt närmarknad men med acceptabel tillgänglighet till världens två stora avsättningsområden, Västeuropa och Japan. Brasilien har en fördelning av sin järnmalmsexport utan slagsida. Den enda påtagliga nackdelen är att avståndet mellan gruvor och hamnar i många fall är betydande. Brasilien anses kunna räkna med en förhållandevis stabil politisk utveckling i en i övrigt på många håll labil situation i Sydamerika. Vilken regim framtiden än kommer att uppvisa kommer järnmalms- och stålindustrin med stor sannolikhet att prioriteras. Gruvarbetarna hör i dag till de mer välbetalda i samhället och fackliga aktioner har hittills varit sällsynta.

46 Bilaga 1 Tabell 1:19 Brasiliens järnmalmsexport 1988

Källa: Brasiliansk officiell exportstatistik Australien har liksom Brasilien en stor järnmalmspotential som tillåter en betydande utbyggnad av aktuell järnmalmsproduktion/export. Delar av reserverna är emellertid störande höga i fosfor. Australien har ett fördelaktigt läge geografiskt nära den stora japanska marknaden och den expanderande marknaden i Fjärran Östern, inte minst Kina som med sina dåliga hamnförhållanden är beroende av en näraliggande leverantör. Avsättningen till EG-12 innebär långa sjötransporter, tio gånger längre än Narvik/Rotterdam, men trots detta avsätts dubbelt så mycket australisk malm som svensk inom EG. De australiska exportgruvorna har sedan driftsstarten i slutet av 1960talet haft problem med stor personalomsättning och frekventa strejker. Under senare år har arbetsklimatet stabiliserats, även om fackliga ageranden fortfarande till och från medför kortare eller längre stopp. Sovjetunionen har under efterkrigstiden varit huvudförsörjare av malm

till övriga Östeuropa. Exporten till den s.k. kapitalistiska världen har pe-

riodvis uppgått till ca 10 °/o av totalexporten men är i dag av blygsam omfattning. Exporten måste balanseras mot den egna stålindusstrins behov av järnmalm. Andra problem är bl.a. kvaliteten på både standardmalm och liksom (Sovjetunionens järnvägar bredpellets transportmöjligheterna spåriga). Indien uppger sig ha en betydande brytningskapacitet på 60-70 Mt, som skulle kunna tillåta en ökad export. Det största hindret för en ökning utöver dagens leveranser är av strukturell och brytningsteknisk natur med bl.a. många små gruvor. Canada förfogar huvudsakligen över anrikningsmalmer och ca tre fjärdedelar av exporten utgörs av pellets. Minskade avsättningsmöjligheter i USA har tvingat den kanadensiska malmen ut på andra marknader i ökad omfattning, främst Europa. Närmast i storlek som järnmalmsexportör kommer Sverige som behandlas separat, se avsnitt 2.3.5.

sou 1989:93 1 47

Bilaga

En översikt över de större exportgruvorna i världen lämnas nedan.

Figur 1:9 Liten gruvguide - större exportgruvor

Max Avstånd Avstånd Leveranser 1000dwt (km) (na) till 1000ton Företag Gruva Hamn tonnage gruva-hamn Rotterdam 1988

lron Oreof CarolLake SevenIslands 250 428 2 916 14768 Canada(IOC) WabushMine Scully PonteNoire 80 447 2 914 6035 QuebecCartier Mt Wright PortCartier 150 449 2 960 13770 (OCM)

CVG CerroBolivar Puerto-Ordaz 60 146 4 220 Fcrromincra { Sanlsidro ; 17368 OrinocoCA El Pau Palua 60 57 4 219 HierroPeru Marcona SanNicolás 160 16 10050KH 4 733 (Minpeco) 6.420P CVRD ltabira Tubaräo 275 541 4 974 1 Victoria 40 69287 I CVRD Carajás Pontada 300 390 4 108 Madeira SAMITRI Alegria Tubaráo 275 625 4 974 5 500 FERTECO Fabrica› Tubarâo 275 716 585 4 974 7 082 Fcijao SAMARCO Germano Pontado Ubu 150 396 4 995 8 238 (pipeline) \ › MBR 275 AguasClaras SepetibaBay 640 5 289 16451 CMP Algarroho Huasco 160 85 9 240KH Romeral 125 39 7 180P 6 397 Guoyacan

SNIM Tazadit Nouadhibou 150 650 2 262 10004 LAMCOJV Nimba Buchanan 90 265 3 316 6 516 BONG Bong Monrovia 100 80 3 265 7 187 ISCOR Sishen SaldanhaBay 250 861 6 150 9630

MMTC Bailadilam fl Vizagpatnas 120 300-500 7 575S 14708(1986) 11243G Goa 14exportörer Marmagoa 120 40-90 6 350S 14347(1986) (pråmtrpt) 10635G KIOC Kudrcmsukh Mangalore 70 69 6 450S 4 610 (pipeline) 10535G

Hamcrsle y TornPrice , 288 Paraburdoo› Dampter 210 11339G 41 187 386 Mt GoldsworthyShayGap m 11 PortHcdland 150 186 11414G 3 5(1) Mt Newman Mt Whalcback PortHedland 200 426 11414G 33190 RobeRiver Deepdalem fl CapeLambert 220 168 11345G 19311 BHP YampiSound KoolanIsland 100 - 3 095 7 150 m 11 (t Japan) Savage River Savage River PortLatta 120 90 4 910 2 428

5G (pipeline) (t Japan)

Grängcsbcrgs gruvorAB Grängesberg Oxelösund 75 255 1045B Dannemora 20 2 210 SSAB Hargshamn 40 875K Sydvarangcr Björnvatn Kirkenes 150 8 1559 1236

Källa:MlPO

km = kilometer P = via Panamakanalen na = nautiskamil = 1852m KH = via KapHurn S = viaSuczkanalen K = via Kiclkanalen G = viaGodahoppsuddcn B = viaStoraBält

48 I

Bilaga

Transporter En viktig konkurrensfaktor för en järnmalmsproducent är transportavståndet mellan gruva och användarverk i kedjan gruva-utskeppningshamn-lossningshamn-förbrukarverk. Det enda större undantaget från ovanstående mönster gäller malm från Sovjetunionen till några av de östeuropeiska grannländerna och Finland, dit malmen går på järnväg (alt. skeppning över Svarta Havet). För transportledet lossningshamn-förbrukarverk gäller generellt samma från vilken leverantör malmen än kommer. LKAB arbetade under problem början av 1980-talet med ett projekt att presentera köparna en komplett transportlösning från gruva till mottagarverk. Den svenska malmen är både avseende järnvägssträcka och sjötranstill Europa-marknaden förhållandevis gynnad. Å andra sidan portavstånd kan det också sägas att vi är missgynnade med vårt läge i ytterkanten på avsättningsområdet inom Atlant-zonen utan naturlig alternativmarknad.

Järnvägstransporter sker dominerande per järnväg. Undantag är s.k. Transporten gruva-hamn

slurrytransporter där malmen pumpas i rörledning till lastningshamnen.7

Vidare förekommer från mindre flodgående båtar till större omlastning oceangående. Avståndet gruva-lastningshamn varierar från direkt närhet till inemot 900 km (se Liten gruvguide, figur 1:9). varierar med avståndet, terrängförhållanden, ut- Transportkostnaderna nyttjande av banan för andra transporter, ägareförhållanden etc. I många fall äger gruvföretagen själva järnvägen. Mätt internationellt är den Transportkapaciteten per tågsätt varierar. svenska kapaciteten låg.

Tabell 1:20 Iransportkapacitet

Region Sträcka Ton/tåg Kiruna-Narvik 4 500 Sverige Västafrika Guelb-Nouadhibou 15 000 Västafrika Nimba-Buchanan 8 000 Canada Carol Lake-Seven Islands 20 0()0 Brasilien Itabira-Tubarâo 11 0()0 Brasilien Carajas-Ponta de Madeira 15 000 Australien Mt Tom Price-Dampier 17 000 Sishen-Saldanha Bay 17 500 Sydafrika

7 Inom LKAB diskuterades slurrytransporter i samband med Kaunisvaara-projektet i början av 1970-talet.

sou 1989:93 1 49

Bilaga

Sjötrarzsporter Världens sjöburna handel med järnmalm har under 1980-talet varit tämligen konstant och i genomsnitt uppgått till ca 300 Mt per år, som mest 321 Mt 1985 nära 1974 års maximum på 330 Mt, som minst 257 Mt 1983, ett år med kraftig lageraweckling. Preliminär statistik visar att 1988 års sjöbuma handel överstigit tidigare rekord från 1974 (1988: prel. 350 Mt). Medan den skeppade kvantiteten förändrats obetydligt har det tonnage som transporterar malmen undergått stora förändringar. Främst gäller detta storleken på fartygen och, mindre, den tekniska delen med undantag för framdrivningsmaskineriet, som starkt effektiviserats. År 1975 skeppades 63 % av malmen i fartyg understigande 100 000 dwt. 1988 svarade dessa fartygsstorlekar för endast 31 % av malmtransportema.

Tabell 1:21 Skeppad kvantitet

Storleksklasser kdwt 60 60-100 100 Summa Relativ 1975 37 26 37 100 % fördelning 1987 12 19 69 100 °/o Skeppad 1975 108 76 108 292 Mt kvantitet 1987 38 61 220 319 Mt Källa: Fearnleys, World Bulk Trades, 1975 och 1989 Den förändrade har gått parallellt med den tonnagesammansättningen malmförande flottans utbyggnad (bulkcarriers och kombinationsfartyg) såväl volym- och storleksmässigt. Mellan 1975 och 1989 har flottan ökat från 138 till 229 Mdwt (+66 %).

Tabell 1:22 Järnmalmsforande tonnage, 1975 och 1989 (1 januari)

Storleksklasser kdwt 60 60-100 100 Summa

Källa: Fearnleys, World Bulk Fleet, jan. 1975 och jan. 1989 På traden Brasilien-Rotterdam utnyttjas numera nästan enbart fartyg över 200 000 dwt. I januari 1987 sattes världens största malmfartyg, 365 000 dwt, in på traden Ponta da Madeira-Rotterdam. Narvik kan ta emot så gott som allt stortonnage med undantag för det fåtal extremtonnage som förekommer på långa trader. Luleå och Oxelösund

kan anlöpas av det tonnage som passerar in i Östersjön.

Transportavståndet lastningshamn-lossningshamn varierar i betydelse allt efter fraktsituationen. Vid lågfraktlägen krymper Narviks närhetsfördel till Europamarknaden, medan .fördelen att ligga nära marknaden ökar i lägen

50 Bilaga I

när frakterna är stigande (exempel: skillnaden i kalkylfrakt Narvik-Rotteri 1980 års högfraktläge = dam resp. Tubarâo-Rotterdam $ 3.70, motsvarande skillnad i 1986 års lågfraktläge = $ 1.80).

Sjötransportavståndet lastningshamn-Rotterdam som mottagarhamn

framgår av uppställningen i Liten gruvguide, figur 1:9.

2.2.4 fram till 1988

Prisutvecklingen på järnmalm

Efter en vågdal för järnmalmspriserna alltsedan slutet av 1950-talet bröts mönstret vid mitten av 1970-talet och 1973/1974 års stålboom gav utslag i prisstegringar.

Figur 1:10 Prisutveckling för sinterfines/koncentrat & Rotterdam

clu 40 Två serier löpande priser

i* s

\ 30 \ Pg. Q \ 20

12 4 o 4 J g 4 -L J 1956 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1960

Källa: MIFO Efter reaktionen på försvagningen av stålkonjunkturen åren 1976-1977 med efterföljande prisnedgång blev 1978 och 1979 nya goda stålår och 1980-talet kunde inledas med järnmalmspriser & Rotterdam som i nominella tal i US-dollar stod högre än någonsin både tidigare och senare. Många gruvföretag gick med full kostnadstäckning och flera visade acceptabla vinstresultat. Gruvor som gick med förlust hade i många fall en stor rationaliseringspotential. Efter stålindustrins allvarliga bakslag 1982 kunde köparsidan med viss rätt hävda att medan gruvnäringen i stort stod på plus bokslutmässigt gick stålindustrin med kraftiga förluster. Farhågorna från tidigt 1970-tal för en framtida järnmalmsbrist, om inte priserna stimulerade till ersättnings- eller nyinvesteringar, blev som bortblåsta under 1980-talskrisen. Någon långsiktig försörjningsplanering kunde inte stålindustrin ägna sig åt på grund av sin ekonomiska situation, inte heller tycktes en sådan planering vara nödvändig. Marknaden karaktäriserades alltjämt av ett överutbud. Efterfrågan på järnmalm förbättrades 1984-1985. Många gruvor arbeta-

I 51

Bilaga

de med leveransprogram som låg över deras momentant lätt tillgängliga kapacitet. Latent låg visserligen en kapacitetsreserv, som många gruvor dock tvekade att aktivera. Malmprishöjningar uteblev emellertid vilket sannolikt får tillskrivas att leveransstarten för Carajas-malmen i Brasilien låg inom räckhåll. Det kan sägas vara signifikativt för perioden 1980-1986 att brasilianska CVRD som på grund av sin storlek borde ha varit den naturlige prisledaren, inte fungerade som först avslutande part. För fyraårsperioden 1983-1986 gjordes i stället de första avsluten upp av svaga säljare i kvantitetsnöd, som prioriterade en volymvinst före priset. Med 1987 års prisuppgörelse kan en ny kutym ha knäsatts: det första mönsterbildande prisavslutet gjordes upp mellan den japanska stålindustrin och en australisk leverantör. Det samma upprepades, både när 1988 och 1989 års priser skulle läggas fast. Den japanska stålindustrin är ojämförligt världens största jämmalmsimportör och täcker i det närmaste hälften av sitt malmbehov från Australien. Logiskt bör denna konstellation köpare/säljare ha ett betydande inflytande på malmprissättningen. Tidigare hade emellertid förskjutningen i löptiden för kontrakten/prisuppgörelserna med periodslut i Europa i allmänhet vid kalenderårets utgång och i Japan först den 31 mars (fiscal year) motiverat att de europeiska förhandlingarna legat före i tiden. Vid 1987 års prisförhandlingar dokumenterades en vändning för pelletsmarknaden och pelletsprisema kunde höjas i en i övrigt fallande marknad. Marknadsförutsättningen för pellets markerades ytterligare i såväl 1988 som 1989 års prisuppgörelser. På tre år hade prisskillnaden mellan fines och pellets (pelletspremien) kunnat höjas till 20-21 c/u fob för sura pellets från 9-10 c/u. För LKABs olivinpellets kunde prispåslaget över fines höjas till 23 c/u eller till i närheten av de prisskillnader som noterades under pelletsboomen vid mitten av 1970-talet. Hela prisnivån & Rotterdam höjdes 1988, men prishöjningarna på annan malm än pellets åts mer än väl upp av höjda sjöfrakter och samtliga leverantörer av standardprodukter, med undantag för de svenska med sitt närläge, fick se sina fob-priser sjunka. Prissänkningen fob blev för många säljare så mycket mer kännbar som dollarn sjunkit i värde relativt andra valutor. Först med 1989 års prishöjningar kunde gruvindustrin generellt tillgodoräkna sig högre fob-priser. I figur 1:10 illustreras prisnivån för fines & Rotterdam i löpande priser från 1970 och framåt. (se även figur 1:14)

2.3 Sverige

Sverige är i dag ett litet land som stålproducent och rollen som dominerande försörjare av importmalm till den västeuropeiska stålindustrin har upphört. Vår storhetstid som järnproducent inföll för ett par hundra år sedan. Vår roll som världsmarknadens stora malmleverantör ligger bara 40 år bakåt i

52 Bilaga I

tiden. I slutet av 1940-talet svarade Sverige för mer än 40 % av den internationella handeln med järnmalm, räknat i Fe-innehållf* jämfört med 5 °/o i dag. Som stålproducent är betydelsen nere i 0,6 % av världsproduktionen. Den svenska järngruvenäringen är historiskt knuten till järnbruken, men de genom åren stora gruvorna byggdes för ca 100 år sedan upp för export. Detta gäller såväl norrbottensgruvorna som Grängesbergs Exportfält. Av den totala järnmalmsproduktionen i Sverige har därför endast en mindre del gått till hemmamarknaden (1960:ca 10 %, 1988: 18 %).

2.3.1 Stålförbrukningen

Konsumtionen av stål i Sverige visar på samma sätt som förbrukningen i övriga industriländer i världen ett trendbrott vid mitten av 1970-talet. Sverige tillhör gruppen tidigt avancerade ekonomier som redan har ett stort accumulerat stålinnehåll i samhället och där behovet av stora stålkrävande basinvesteringar är ett passerat stadium. Samhälls- och näringsliv är inne i ett skede som prioriterar högteknologi och service, där stålet spelar en mindre roll än tidigare eller där förfinade kvaliteter och tekniska landvinningar ger materialsparande effekter. Per capita-konsumtionen av stål i Sverige ligger numera något över 420 kg, genomsnitt 1981-1986: 415 kg (motsvarande genomsnitt 1973-1976 750 kg). I prognoser från början av 1970-talet väntade man sig att konsumtionen skulle stiga till 1 125-1 325 kg per invånare fram mot sekelskiftet.” Sverige har alltså även det gemensamt med andra tidigt industrialiserade länder att prognoser från tidigt 1970-tal föga överensstämmer med den verkliga utvecklingen.

2.3.2 Stål- och råjärnsproduktionen

Med en lägre konsumtion än väntat har tidigare målsättningar och planer för stålproduktionen legat på helt andra nivåer än dagens verkliga produktion. Redan före idéerna runt ett ”Stålverk 80, vars tänkta produktion till stor del var avsedd för export, ansågs en produktion på 11-13 Mt räknat i råstålvikt som nödvändig för att möta behovet i slutet av seklet. Aktuell produktion ligger mellan 4 och 5 Mt (1988: 4,8 Mt råstål). Som mest har Sverige producerat 6 Mt (1974). Stålkapaciteten byggdes mellan 1970 och 1975 ut med i runda tal drygt 1 Mt. Som mest hade den svenska stålindustrin att hantera en överkapacitet teoretiskt på inemot 3 Mt råstål, praktiskt ungefär 2,5 Mt. Planerna på ”Stålverk 80 avskrevs genom beslut i riksdagen 1976. 1977 tillsattes en handelsstålutredning som vid denna tidpunkt dock inte kunde förutse vidden av förändringen i stålanvändningen framöver men som insåg vilken riktning utvecklingen höll på att ta. Efter en omfattande produktsanering i samverkan verken emellan under

“ ECE: The World Market for Iron Ore, 1968 9 Jemkontorets Forskning: Svensk stålindustri 1970-2000, 1970

Bilaga I 53

slutet av 19t60-talet och början av 1970-talet kom under 1970-talets andra hälft och umder 1980-talet raden av fusioner. För järngruveindustrin var sammanslagningen av landets tre stora malmbaserade handelsstålverk till ett företag, det 1978 bildade SSAB, av största betydelse. Nuläget för svensk stålindustn är att malmbaserad ståltillverkning endast förekommer hos SSABs verk i Oxelösund och Luleå. För tio år sedan tillverkades råjärn för specialstålframställning i Fagersta, SKF, Surahammar och Uddeholm. Längst pågick produktion i Spännarhyttan där sista råjämet slogs ut 1981. I Sverige har under senare år 2,3 å 2,5 M årston råjärn tillverkats (som mest 3,3 Mt 1975) främst för framställning av stål i syrgasblåsta processer. Fördelningen mellan syrgasstålet och elektrostålet är i Sverige nära 50/50 med en liten övervikt för den förstnämnda processen (1988:2,48 syrgasblåst, 2,30 Mt elektrostål). Beträffande framtiden för svenskt stål har från Industriförbundetw framförts bedömningar som här nedan sammanfattas: Energiprisutvecklingen är av väsentlig betydelse för de svenska stålverkens konkurrenssituation både gentemot verken på kontinenten och gentemot övriga verk i Norden. För specialstålet kommer en höjning av energipriserna med 30-50 % att göra situationen mycket allvarlig. På handelsstålsidan drabbas i synnerhet den skrotbaserade tillverkningen medan den malm-stål-integrerade delen är mindre känslig för en energiprisstegring. De skrotbaserade stålverken svarar sammanlagt för drygt 80 % av den totala elförbrukningen inom stâlindustrin. Jernkontoret anger att 1987 betalade stålindustrin totalt ca MSEK 920 för sin elkonsumtion. Om elprisema blir 4 öre/kWh högre 1989-1996 och 15 öre/kWh högre 1997-2009 kommer merkostnaden för stålindustrin att öka successivt fram till 1996 med ca SEK 170 M/år och fram till 2009 med ca SEK 900 M/år. Vid Jernkontorets diskussionsmöte i september 1989 sammanfattades i

inledningsanförandet (Lennart Grånäs, Fundia AB) att om diskuterade

höjningar av elpriserna och föreslagna miljöavgifter på tillsammans 3,3 GSEK per år ställs i relation till den vinst stålföretagen gjort under 1980talet, räcker vinsterna inte för att täcka kostnadshöjningarna. Även högkonjunkturår som 1988 och 1989 skulle större delen av vinsten försvinna. Lönekostnadsutvecklingen och inflationstakten är med dagens aktuella utveckling relativt omvärlden ogynnsam. Malmråvaran och försörjningen därmed kommer som framtidsbilden i dag ter sig att långsiktigt hämtas från norrbottensgruvorna. Sett ur nationell synpunkt har svensk ståltillverkning fördelen av ett närläge till malmråvaran med ingen eller kort sjötransport, Härtill kan kommenteras att stålindustrins verkliga kostnad kommer att bli beroende av den prispolicy som utformas mellan LKAB och SSAB, med den prisidé LKAB 1988 presenterade

° Nordic Steel System - utopier eller verklighet, Lars Nabseth januari 1988 Stålindustrin och elkraften, Jernkontoret, våren 1988

54 Bilaga 1

om differentierade högre fob-priser på Östersjö-marknaden relativt

övriga marknader. Volymmässigt förutses inte någon ökning av den malmbaserade stålproduktionen i Sverige.

2.3.3 Skrot- och

järnmalmskonsumtionen

Med den stora andelen elektrostål förbrukar den svenska stålindustrin mer skrot än den egna marknaden genererar. I Sverige råder sedan 1927 exportförbud för skrot, medan importen av skrot under senare år legat mellan 700 000 och 800 0()0 ton (1985 t.o.m. 885 000) av en total konsumtion på 1,4-1,5 Mt köpskrot. Försörjningen av järnmalm sker från norrbottensgruvorna i Kiruna och Malmberget samt gruvorna i Grängesberg och Dannemora, så länge de sistnämnda två är i drift. Den sammanlagda malmkonsumtionen hos SSAB uppgick 1988 till 3,7 M malmton. I Luleå förbrukas pellets från LKABs gruvor. Pannsinterverket i Luleå används endast kampanjvis för att nyttiggöra Fe-bärande avfall. I Oxelösund finns sinterverk som behandlar fines från Dannemora och s.k. granuler från Grängesberg. Oxelösund köper också pellets från LKAB.

Tabell 1:23 Leveranser av malm för hemmakonsumtiou i magsugn 1988, 1000 ton

Fines Styck Pellets Totalt Från LKAB

Från Grängesberg till Oxelösund 790 - - 790 Från Dannemora till Oxelösund 320 140 - 460 Totalt 1 110 140 2 500 3 750 Källor: LKAB och Grängesbergs Gruvor AB I Höganäs förbrukas höganrikad magnetitslig för pulvertillverkning. Årskvantiteten rör sig om 150 000 ton från LKAB och Rana Gruber, Norge. Med nedläggningen av en stor del av råjärnsproduktionen i Mellansveriges bergslag upphörde förutsättningarna för en rad efter dagens mått små järnmalmsgruvor att nå lönsamhet. Den månghundraåriga jämgruvenäringen omfattades av vad som rubricerats som gruvdöden.

Bilaga I 55

2.3.4 Den mellansvenska gruvdöden efter 1965

1964 producerades för första gången mer än 6 Mt leveransklar malm i Mellansverige. I slutet av 1960-talet var 26 gruvor i produktion (1969-01-01). Man talade om exportgruvor och bruksgruvor. 1969 gick 3,5 Mt på export och resten, 3 Mt, levererades till tio förbrukarställen i Mellansverige. Samarbetet mellan gruva-masugn/järnsvampverk var ömsesidigt en förutsättning för en malm- resp. järnhantering. Av 13 masugnar i drift 1975 återstår i dag två, båda i Oxelösund. Av 18 gruvor i drift 1975 återstår i början av 1989 två, Grängesberg och Dannemora. Under de senare åren av 1960-talet hade verksamheten upphört i ett 10-tal järnmalmsgruvor. Huvudorsaken var bristande kostnadstäckning till av låga malmpriser. Vid ingången till 1970-talet konstaterade induföljd

stridepartementetz” För de järnmalmsgruvor som kan komma att ned-

läggas under 1970-talet blir i flertalet fall sinande malmtillgångar nedläggningarnas orsak. Man trodde också att driften i tidigare nedlagda gruvor skulle komma att återupptas. Redan i en utredning 1963/64” hade konstaterats att endast tre gruvor skulle kunna upprätthålla en lönsam export, sett på sikt, förutom Grängesberg och Dannemora också Idkerberget (apatitmalm, produktionen nedlagd 1977). När signalerna kom i mitten av 1970-talet att den malmbaserade râjärnstillverkningen kunde komma att upphöra i Fagersta, Hofors och Domnarvet blev läget ohållbart även för merparten av bruksgruvorna. I handelsstålsutredningen” 1976-1977 räknades med olika alternativa malmförsörjningsmönster för framtiden och i ett lägre alternativ kom man fram till att en kapacitet på 3,5 Mt vid gruvoma skulle klara det framtida malmbehovet i Mellansverige och ge utrymme för en export i storleken 0,7 Mt. Kapaciteten i de mellansvenska järnmalmsgruvorna låg när bedömningen gjordes vid ungefär 5 Mt. Ur en rapport från Ingenjörsvetenskapsakademin 1987” kan citeras: ”Utvecklingen för gruvoma blev dock än dystrare än vad Handelsstålsutredningen befarade. 70-talets inflation kunde inte som under de två föregående decennierna kompenseras av en stark stegring av produktiviteten. Detta gällde såväl gruvoma som bruken. För gruvornas del steg kostnaderna för malmproduktionen till en nivå som av kunderna betraktades som oacceptaoch importerat) medförde att bel. Tillgången på billigt skrot (inhemskt alternativet elektrostålugnar chargerade med skrot blev gynnsammare än de traditionella masugnarna.

Z SOU 1970:51 3 Boris Serning, dåvarande direktör för Gränges Gruvor “ SOU 1977:16 15 IVA: De mellansvenska järnmalmsgruvorna 1930-1980, en teknikhistorisk studie” (Serning, Björkstedt, Westlund)

56 Bilaga 1

Under 1970-talet tvingades sålunda ytterligare ett 20-tal gruvor att upphöra med driften. Under de första åren på 1980-talet togs fyra av de kvarvarande gruvoma ur produktion och våren 1989 produceras järnmalm endast i två gruvor i Mellansverige.

Tabell 1:24 Nedlâggningsförlopp

År Storleksordning Ägare Gruva färdiga malmprodukter, kton 1971 Forsbogruvan 50- 100 Ställbergsbolaget 1972 SkÖtt-Mossgruvefältet 25- 50 SKF 1973 Finnmossgruvan 25- 50 Uddeholm Bodåsgruvan 25- 50 Sandviken Storbergsfältet 25- 50 SKF 1974 Ingen nedläggning 1975 Ramhällsfältet 50-100 STORA 1976 Kallmorafältet 25- 50 Surahammar 1977 Persberg 50- 100 Uddeholm Ställberg-Haggruvan 100- 150 Ställbergsbolaget Stripa 200- 250 Ställbergsbolaget Idkerberget 100-150 Ställbergsbolaget 1978 Bastkäm 50-100 Fagersta m.fl. Mimer (Norberg) 25- 50 Surahammar Vintjärn 100-150 STORA 1979 Riddarhyttan 150-200 Fagersta m.fl. Smältarmossen 50-100 Fagersta m.t1. Blötberget 150-200 SSAB Håksberg 250-300 SSAB 1980 Värmlandsberg 50-100 Ställbergsbolaget Bondgruvan 25- 50 Surahammar Vingesbacke 50-100 SKF 1981 Stråssa ca 500 SSAB

Källa: IVA - De mellansvenska järnmalmsgruvorna 1930-1980, en teknikhistorisk studie, 1987

I slutet av 1960-talet sysselsatte de mellansvenska gruvoma drygt 3 000 anställda (arbetare och tjänstemän). Vid månadsskiftet i juli/augusti 1988 var antalet sysselsatta nere i 670 fördelat med 515 på Grängesberg och 155 på Dannemora.

Bilaga 1 57

I en redogörelse av gruvdöden kan också erinras om att även gruvdriften i Norrbotten fått vidkännas nedläggningar. 1981 upphörde driften i Tuolluvaara, där produktionen som mest uppgått till drygt 1 Mt leveransklar malm. Malmbrytningen i Svappavaara, som togs upp så sent som 1964, lades ned 1981. I Svappavaara var produktionen som mest uppe i över 4 Mt. Även brytningen i Luossavaara-gruvan har upphört. Gruvan användes under sina sista år som försöksgruva för bl.a. nya produktionsmetoder i storskalighet. Malm har inte brutits i Haukivaara och Nukutusvaara sedan 1972 resp. 1975. Samtliga dessa gruvor ligger inom Kiruna-området och administrerades vid tiden för nedläggningen av LKAB.

2.3.5 J ärnmalmsexporten

Sveriges dominerande ställning som järnmalmsexportör under de närmaste årtiondena efter kriget baserade sig inte minst på den fosforrika järnmalmen i norrbottensgruvoma och i Grängesberg. Nya stålprocesser som både tillgodoser marknadens krav på stål av hög och jämn kvalitet och som bättre anpassar sig till samhällets miljökrav har lett till att avsättningsmöjlighetema för fosforrika jämmalmer successivt beskurits. Utvecklingen påskyndades eller i vissa fall initierades av att den egna produktionen av fosforrika malmer på den europeiska kontinenten (Frankrike/Luxemburg, Västtyskland och även England) kom att bli olönsam. I dag framställs fosforråjäm endast i några få verk inom EG, delvis eller helt baserat på svensk malm. Fosforrik malm används i viss omfattning också för framställning av gjuteritackjärn.

Tabell 1:25 sammansättningen av svensk jâmmalmsexport till EG-9, Mt

1960 1974 1980 1987

Källa: LKAB och Grängesbergs Gruvor AB

Den starka minskningen av främst den fosforrika malmen har inneburit

att svenskmalmens ledarställning inom EGs totalimport av järnmalm gått förlorad. Denna förändring har medfört att Sverige sedan mitten av 1970talet inte längre är prisledande på marknaden. Med sitt fosforlåga sortiment har de svenska malmexportörema att möta hela världsmarknadens stora utbud av malm, övervägande av hög kvalitet. Sverige blev på 1950-talet den första producenten av pellets för export. Sverige har varit bland de ledande inom utvecklingsarbetet när det gällt att höja kvaliteten och bredda användningen för pellets. Pelletsverk finns i dag i Malmberget, Kiruna och Svappavaara, med en

58 Bilaga 1

gemensam kapacitet i nuläget på knappt 10 Mt. Kallbundna kulor (cement som bindemedel) tillverkades under åren 1969- 1976 i Grängesberg både för hemmamarknaden och för export. I dag används anläggningen för framställning av s.k. granuler som går till sinterverket i Oxelösund. Granultillverkningen upphör under 1989.

Figur 1:11 LKABs järnmalrruleveranser fördelade på produktslag

\ \ \

Exporten av järnmalm från Sverige nådde sitt kvantitetsmaximum under stålboomen 1974 (drygt 33 Mt) och var då dubbelt så stor som 1987. De

stora kvantitetsbortfallen har skett i handeln med EG och Östeurcpa.

Några år på 1950-talet var USA en betydelsefull marknad för svensk järnmalm, men under 1960- och 1970-talen gick så gott som all malm till

Väst- och Östeuropa. EG-länderna var de dominerande köparna och är så än i dag men väsentligt mindre accentuerat. Östeuropa hade förutsänningar

att bli en betydande marknad men trots omfattande flerårskontrakt under 1970-talet kunde kunderna aldrig uppfylla sina köpåtaganden fullt. I dag är

Östeuropa-marknaden blygsam för svenskt vidkommande.

Svenska direktreduktionspellets är sedan länge etablerade i Mellanöstern och numera också i Sydostasien. Under andra hälften av 1980-t1let har sinterfines levererats till Japan mot ett flerårskontrakt. Sinterfines har på grund av sitt lägre förädlingsvärde svårare än pellets att bära långa frakter.

1 59

Bilaga

Tabell 1:26 Sveriges jämmalmsexport länderfördelad, Mt

Källa: SCB

60 Bilaga 1

3 för år

Prognoser jämmalmsbehovet

svårigheterna att göra förutsägelser om ett utvecklingsförlopp över en längre tid kommer klart till uttryck med de prognoser som presenterats under senare tid. Skillnaden mellan fristående bedömares syn på stålets och därmed järnmalmshandelns framtida expansionsmöjligheter och de direkt branschanknutna prognosernas långt försiktigare syn på utvecklingen är markant. En liknande skiljelinje går också mellan de två kategoriernas prognoser när det gäller benägenheten, villigheten att mer radikalt ändra uppfattning från tidigare prognostillfällen. Det är aldrig lätt att avgöra om inträffade förändringar är av kortsiktig natur eller innebär en mer bestående marknadsförändring. Institutioner, som inte har en direkt marknadsansvarig position, är mer benägna att pröva nya strömningar, vars bärkraft ännu är oviss. Även om spännvidden mellan optimistiska resp. mer återhållsamma prognoser är stor, har de dock det gemensamt att de finner att stålindustrin även under det kommande decenniet kommer att vara väl försörjd med järnmalm. Någon malmknapphet, annat än tillfällig, kommer inte att uppstå. Ny kapacitet kommer att tas i produktion när gapet mellan utbud och efterfrågan tenderar att minska, konstateras i en australisk studie. Att göra en kapacitetsbestämning för gruvindustrin är förenat med stora svårigheter med den elasticitet som produktionen kan uppvisa med viss tids varsel. I dag aktiv kapacitet är dock inte tillräcklig för behovet vid sekelskiftet. En aktivering av vilande kapacitet eller en kapacitetsutbyggnad blir därför nödvändig under 1990-talet. Med dagens förbättrade priser på järnmalm är sannolikheten stor för att något eller några av de gruvprojekt, som diskuterats och förberetts under många år, kommer att realiseras. Världsbanken summerade senhösten 1986 kapaciteten i sådana vilande projekt till mer än 200 Mt i olika långt drivna planeringsstadier. En utbyggnad av kapaciteten i en redan aktiv gruva kan ske på en jämförelsevis kort tid. Tillräckligt med malm på marknaden även i högefterfrågelägen innebär att en överutbudssituation kommer att råda under större delen av en konjunkturcykel. Därmed kommer det att bli svårt att uppnå en jämn och tillfredsställande stor prishöj ning att balansera kostnadsstegringarna. Under senare decennier har köparsidan kunnat dra fördel av att stå mer enad vid malmprisförhandlingarna än säljarsidan.

Bilaga I 61

3.1 Stål

Till grund för alla behovsbedömningar för järnmalm ligger prognoser över stålproduktionen. De senast tillgängliga prognoserna, daterade senhösten 1988 och våren 1989, ger ingen entydig bild av utvecklingen av världens stålproduktion fram till sekelskiftet. Därtill är spännvidden alltför stor mellan angivna produktionstal. Så t.ex. räknar Världsbanken i sin prognos från november

1988 (Price Prospects for Major Primary Commodities) med att världspro-

duktionen av råstål skall ha nått upp till 908 Mt år 2000, medan en av världens största malmexportörer, brasilianska CVRD (J .C.Ditzel: Iron Ore Pricing, april 1989) stannar i en senare daterad prognos vid 810 Mt, sålunda 100 Mt lägre. Denna divergens betyder omräknat i behov av järnmalm minst 100 Mt eller inte mycket mindre än Australiens hela nuvarande järnmalmsproduktion. Världsbanken ser ingen bestående ökning av stålkonsumtionen i indu-

striländerna under 1990-talet, inte heller i Östeuropa exkl. Sovjetunionen. Ökningen ligger helt på övriga länder med planekonomi och utvecklings-

länder med marknadsekonomi. Grovt räknat fördelar sig den förväntade konsumtionsökningen med 30 Mt på Sovjetunionen, 70 Mt på Kina (ungefär en fördubbling) och 35 Mt på utvecklingsländerna i Fjärran Östern och Latinamerika. Världsbankens filosofi är att varken utvecklingsländerna eller Kina kan öka sin stålproduktion i takt med behovsökningen och att det måste bli industriländerna och främst USA som kommer att täcka det ökade importberoendet. USA kommer att bli en av de ledande nettoexportörerna av stål år 20()0, menar Världsbanken. Den amerikanska stålindustrins stora problem under de senaste 15 åren har annars varit den omfattande nettoimporten, som regeringen med olika importreglerande åtgärder sökt komma till rätta med. USA har inte i dag kapacitet för en produktion i den storlek som Världsbanken förväntar sig i framtiden. Världsbanken har radikalt ändrat sin syn på stålets marknadsförutsättningar sedan presentationen av en motsvarande studie 1986/87, när man kalkylerade med en världsproduktion på 810 Mt år 2000 (samma kvantitet som CVRD nu räknar med). Enbart omvärderingen av den japanska och amerikanska stålproduktionen innebär en ökning på 65 Mt från nämnda tidigare prognostillfälle.

Övriga tillgängliga prognoser av sent datum avseende tiden fram till år

2000 är väsentligt försiktigare. I synnerhet gäller detta bedömningen av stålproduktionsutvecklingen inom OECD-området. Den genomgående uppfattningen är att industriländerna alltjämt riskerar en stagnerande konsumtionsutveckling (1988: 370 Mt, 1995: trend 344 Mt, peak 370 Mt enligt llSIs bedömning oktober 1989) och att de därtill kan komma att förlora delar av sin exportmarknad på grund av att många utvecklingsländer bygger upp en egen stålindustri och ökar sin egen självförsörjningsgrad. Det kan t.0.m. bli fråga om en ökad stålexport från vissa länder, t.ex. Brasilien.

62 Bilaga 1

Sammanfattat kan sägas att den stora skillnaden i synen på stålets framtid mellan Världsbankens prognos och övriga tillgängliga prognoser ligger i förväntningarna beträffande den internationella handeln med stål, som i sin tur fotas på olika uppfattningar om konsumtionstillväxten i utvecklingsländerna och dessas egen försörjningsförmåga. Härvid intar Kina och tillväxttakten för stålkonsumtionen där något av en nyckelställning. Världsbanken för däremot samma resonemang som är gängse inom branschen rörande de materialsparande faktorer, som så starkt bidragit till de senaste 10-15 årens stagnation av stålproduktionen. Inte heller övriga aktuella prognoser antyder att marknaden skulle närma sig en punkt, när ytterligare materialbesparingar blir svåra att uppnå. Tankegångar i den riktningen har däremot framförts i den svenska diskussionen om stålets framtid. Viktigt är också att notera att stålindustrin i de traditionella stålländerna undergått och fortfarande undergår en hårdhänt strukturrationalisering, som lett fram till ett bättre konkurrensläge för stålet gentemot andra material. Industrin kan i dag framställa bättre stål till lägre relativkostnader än tidigare.

3.2 Malmbehovet och den internationella handeln

med

järnmalm

Någon större teknisk processförändring vid framställningen av stål under tiden fram till sekelskiftet har inte signalerats. Möjligen vinner direktreduktionsprocesserna terräng, vilket skulle innebära att efterfrågan på pellets och goda styckemalmer ökar. En skärpning av miljökraven i de hårdetablerade industriområdena och strukturomvandlingen inom den europeiska stålindustrin talar likaså för en ökad användning av pellets. Däremot är ett stagnerande eller avtagande intresse för pellets i Japan möjligt, eftersom man där har en väl utbyggd sintringskapacitet i förhållande till aktuell stålproduktion. Japanerna har aldrig varit entusiastiska pelletsanvändare. Pelletskapaciteten bedöms visserligen vara tillräcklig, men i högkonjunkturlägen krävs att driften vid vilande verk aktiveras, alternativt ersätts av ny, modern kapacitet. En fortsatt minskning av stålframställningen baserad på fosforråjärn är sannolik fram till sekelskiftet, men torde inte helt komma att upphöra. Utvecklingen bestämmer avsättningsmöjligheterna för fosforrika malmer, på exportmarknaden så gott som uteslutande svenska malmer. Fines kommer även i fortsättningen att svara för minst två tredjedelar av malmbehovet. Tillgången på fines överstiger och kommer även fortsättningsvis att överstiga marknadens behov. Förhållandet malm relativt skrot som råvara vid stålframställningen kommer inte heller att globalt förändras i någon mer påtaglig omfattning under den närmaste tiden. Tendenser till ökad elektroståltillverkning talar för en ökad skrotomsmältning samtidigt som kravet på renhet i råvaran motverkar

l 63

Bilaga

ökad användning av insamlingsskrot på bekostnad av jungfruligt råmaterial. Ingen tillgänglig prognos räknar med någon utslagsgivande förändring i relationen skrot/råjärn globalt sett.

Ökningen av stålproduktionen i världen bör därför ge en motsvarande

ökning av järnmalmsbehovet. Den ökning av stålproduktionen som förutses är till betydande del lokaliserad till länder med egen malmråvara som t.ex. Brasilien och andra länder i Latinamerika, Indien, Sydafrika m.fl., men en ökning kommer också att ske i områden som är beroende av importerad malm, främst i Fjärran Östern. I aktuell prognosflora råder delade meningar om hur malmbehovet kommer att utvecklas i industriländerna. Den risk för fortsatt minskning av malmbehovet i de stora traditionella importområdena, som några prognoser räknar med, skulle kunna innebära en stagnation av den internationella handeln med järnmalm. Andra scenarier räknar emellertid med en ökad handel jämfört med dagens under förutsättning att observerade utvecklingstrender i framför allt utvecklingsländerna visar sig motsvara förväntningarna.

Figur 1:12 Internationell handel med järnmalm - några prognoser Mt .-4 __ Varldsbanken 1988

CVRD våren 1985 CSR Consultants 1985 Gibson Shipbroker 300 - våren 1988 Ocean Shipping Consultant 4 1987 Sjöburen handel

200 ..

å?

1975 80 85 90 95 2060

Källa: Egen sammanställning

64 Bilaga 1

Här nedan relateras slutsatser i fyra prognoser som offentliggjorts under senhösten 1988/våren 1989, alla avseende tiden fram till år 2000. De representerar var och en olika typer av upphovsmän: Världsbanken med ställning som överstatlig institution, Roskill Information Service som fristående marknadsinstitut, CVRD som en av de ledande järnmalmsexportörerna i världen och E.A.Gibson Shipbrokers Ltd som representant för sjötransportsidan (figur 1:12). Världsbankens prognos över det framtida järnmalmsbehovet baserar sig utveckling för världens stålproduktion. År 2000 förväntas på en optimistisk det totala järnmalmsbehovet ha ökat med 25 % jämfört med 1986/87. 40 °/o av malmbehovet vid sekelskiftet måste täckas med importmalm. Överraskande med denna prognos är bl.a. förväntningarna på en nytändsom år 2000 anses behöva importera mer än ning inom USAs stålindustri, dubbelt så mycket järnmalm som 1986/87 (en ökning med 130 %) trots bibehållen egen malmproduktion på nuvarande nivå. Så gott som en i övrigt tämligen enig kår av marknadsbedömare ser med stor tvekan på möjligheten till en mer omfattande expansion i USA. EG-marknaden förväntas inte i nämnvärd grad ändra sin nuvarande Världsbanken anser att den tyska industrin kommer att behöva importnivå. öka sin import, medan man däremot har mindre tilltro till den under senare år så framgångsrika brittiska stålindustrin. Banken ser positivt på utvecklingen av den japanska stålindustrins framtida malmbehov. Sedan Världsbanken sålunda något överraskande lagt närmare hälften av ökningen av behovet av importmalm fram till år 2000 på industriländerna, fördelar man övrig behovsökning med 40 % på utvecklingsländerna och

resterande ca 10 % på Östeuropa och Kina.

Det ökade importbehovet av järnmalm kommer enligt Världsbanken att täckas med ökade leveranser från främst Brasilien och Australien men också från Asien, där dock Indien skulle svara för en förhållandevis blygsam del av kvantitetsökningen. Världsbanken syns räkna med en ny asiatisk exportkälla av betydande storlek (i 10 Mt-klassen), som man dock inte närmare definierar. Inom pelletssegmentet nämns särskilt Canadas möjligheter att spela en växande roll när det gäller att täcka behovet i Europa. Världsbanken talar här om behovet att ersätta obsolet pelletskapacitet i Europa. Till detta kan kommenteras att pelletsproducenterna i Europa är mycket få och förhållandevis små med undantag för LKAB. CVRD bedömer att den sjöburna handeln med järnmalm kommer att öka med 9 °/o mellan 1988 och seklets slut. CVRDs filosofi är att jämgruveindustrin i samråd och samarbete med stålindustrin alltid kommer att vara rustat för att täcka malmbehovet även vid högkonjunkturlägen. Om järngruveindustrins kapacitet skulle vara anpassad för att endast möta ett normalbehov skulle stålindustrin på grund av råvarubrist inte kunna dra fördel av en högkonjunktur, vilket skulle kunna få omfattande sekundäreffekter för stålförbrukande industrier. En ofrånkomlig följd skulle bli att priserna

I 65

Bilaga

på järnmalm tillfälligt skulle pressas upp och ge incitament till mer eller mindre hasardbetonade utbyggnader inom gruvsidan. Detta samspel mellan utbud och toppefterfrågan leder till ett nära nog konstant överutbud på marknaden med undantag för de få åren av extrem högkonjunktur. Detta skulle industrin kunna leva med, menar CVRD, om inte malmproducenterna under lågperioderna bygger upp sina lager i sådan omfattning att de i högkonjunkturtillfällena förtar högefterfrågeeffekten. Även om CVRD syns vara övertygad om att jåmgruveindustrin kommer att ha tillräcklig exportkapacitet för att möta behovet även under kommande decennium reserverar CVRD sig för slutsatsen att detta också skulle innebära att tillgången på olika malmkvaliteter skulle vara tillräcklig. Man ser knapphetstendenser för vissa produktkategorier, främst pellets. För de första åren på 1990-talet befarar CVRD att övemtbudet på malmmarknaden åter blir tryckande i samband med en försvagad stålkonjunktur. Samma tankegång ligger sannolikt bakom Världsbankens indikationer om en prisförsvagning. En australisk studie för tiden in på 1990-talet ser samma risk. Medan CVRD räknar med en ökning av den sjöbuma handeln med järnmalm med 9 % fram till år 2000 jämfört med nuläget, befarar E.A.Gibson Shipsbrokers Ltd (John M.Vening: Developing in Iron Ore Freight Markets, april 1989) en lika stor nedgång, alltså en minskning med 9 %. Orsaken till denna negativa utveckling skulle enligt Gibson vara stagnationen eller tillbakagången av stålbehovet inom OECD-ländema. Utvecklingsländerna kommer i ökad omfattning att själva producera sitt stål och många av dessa länder baserar sin produktion på egna malmer.

1987 presenterade Ocean Shipping Consultants (Iron Ore and Coking

Cool Market to 2000), också i syfte att bedöma transportbehovet, en mycket detaljerad studie, där man i ett högalternativ låg mycket nära Gibsons aktuella bedömning. OSC såg svagheter främst i handeln på de traditionella stålproduktionsländerna inom OECD. Importen till USA skulle sålunda komma att bli endast några få miljoner ton (se ovan Världsbankens motsatta uppfattning) och även EGs och Japans import skulle gå tillbaka. Till en viss del skulle dessa minusposter uppvägas av det ökade importbehovet

hos stålindustrin i Fjärran Östern, där några av de mer expanderande

producenterna har otillräcklig eller helt saknar egen malmbas. OSC såg i sin studie knappast någon vinnare på exportsidan. Endast Latinamerika skulle kunna bibehålla och marginellt öka sina leveranser över 1985 års nivå i OSCs mediumalternativ. OSC är det producen- Enligt terna i högkostnadsländerna med alternativt näringsliv parat med malmtillgångar som kräver en förhållandevis komplex malmbehandling för att produkterna skall accepteras på marknaden, som kommer att förlora marknadsandelar: Canada, Skandinavien och Sydafrika. För att de skandinaviska gruvorna inte skall drabbas av en nedskärning på upp till en tredjedel av nuvarande export, OSCs mediumalternativ, krävs enligt studien att stålproduktionsutvecklingen blir gynnsam inom närmarknaden EG.

66 Bilaga 1

Roskill Information Service Ltd (Peter Farr: Iron Ore, 1973 to 2000:

stagnation or growth? Våren 1989) ser risker för en stagnation av den internationella handeln med järnmalm. Hopp om en ökning av handeln kan knytas enbart till ökat behov hos låg- och medelekonomierna i världen, däremot knappast till dagens högindustrialiserade ekonomier. Förväntningar kan ställas på utvecklingen i Kina och möjligen till en öppnare handel om relationerna mellan Öst och Väst fortsätter att mjukas upp. När det gäller exportsidan menar Roskill att expansionskraften hos gruvindustrin i såväl Brasilien som Australien kan komma att mattas. Detta skulle eventuellt kunna skapa bättre exportförutsåttningar för övriga malmsäljare. Ovan relaterade prognoser ger sammanfattat en splittrad bild av förväntningarna beträffande jämmalmshandelns utveckling fram till sekelskiftet. Hela skalan från en betydande tillväxt, över ett status quo till en nedgång finns representerad. Den mest optimistiska prognosen, Världsbankens, är ensam om att knyta stora förhoppningar till en mer markerad återhämtning av järnmalmsbehovet hos de avancerade ekonomierna, enkannerligen USA, medan andra befarar att kräftgången i de traditionella

stålländema ännu inte avslutats. Övriga prognoser sätter sin tillit främst till

de nyindustrialiserade länderna, inte minst Kina och ytterligare två-tre länder i Östasien. Tidigare förväntningar på den östeuropeiska marknaden tycks ha dämpats i den senaste generationen prognoser. Endast i en av ovan relaterade studier sägs klart att här finns en potentiell marknad, vars tillgänglighet dock ännu är oklar. Gemensamt för alla prognoser är att ingen tycks tveka om möjligheten att täcka det behov av exportmalm, som respektive prognos förutser. Det är främst Latinamerika, och då Brasilien, som anses ha möjligheter att öka sin malmproduktion/-export. Likaså påtalas Australiens stora potential. En prognos ställer sig emellertid tveksam till de två giganternas möjlighet att gå så mycket längre i sin exportökning. Fortfarande råder det genomgående tveksamhet om Indiens möjlighet att leva upp till tidigare ambitiösa exportplaner. Sverige är numera ett land bland flera medelstora exportländer, som inte ges särbehandling, men i de fall där vi specifikt omnämns räknar prognosmakarna med sjunkande kvantiteter eller i bästa fall status quo. Till ovanstående kan kommenteras att det även i dagsläget (våren 1989) är svårt att se någon större expansion av malmbehovet inom de högindustrialiserade länderna. Efter de kraftiga nedskärningarna av produktionskapaciteten för stål under 1980-talet finns inte utrymme för någon större ökning utan nya investeringar i bastillverkningen. Sådana satsningar ter sig inte sannolika. Den i tidigare prognoser ofta mycket pessimistiska synen på den framtida importen av järnmalm till dessa länder med fortsatt nedgång kan däremot förhoppningsvis vara mogen för en moderering. Den genomgående positiva bedömningen av behovsutvecklingen i Fjärran Östern torde få stå oemotsagd så länge det gäller berörda marknadsekonomier. Däremot vore en viss försiktighet på plats när det gäller Kina. Alltför många frågetecken finns ännu kvar beträffande den ekonomiska och

Bilaga 1 67

politiska nyordningen. Det måste i vilket fall som helst bli en fråga om en resursprioritering både vad gäller investeringsmedel och i förlängningen valutatilldelning för råvaruimport. Det är visserligen ännu mer än tio år fram till sekelskiftet, men det förefaller befogat att, som de flesta prognoserna också gör, visa en viss när det gäller att dra växlar på en breddning av marknaden i försiktighet

Östeuropa. Mycket talar härför, inte minst problemen med miljön förutom

övergripande ekonomiska problem.

Övriga världen står i dag som mottagare av en tämligen liten del av den

internationella handeln med järnmalm. Av speciellt svenskt intresse är emellertid Mellanöstems framtida utveckling på stålsidan, eftersom den även fortsättningsvis förutsätts bli baserad på direktreduktionsprocessema, där svenska pellets har ett gott konkurrensläge, inte minst vad gäller kvaliteten. Från svensk sida bedöms Brasilien vara det land som har den stora exportpotentialen. Brasilien kan på sikt komma att välja att i ökad omfattning exportera sin järnmalm indirekt i bearbetad form som stålämnen. Australien har betydande fyndigheter som tillåter en omfattande utbyggnad men får sannolikt räkna med vissa marknadsproblem. De australiska gruvorna för numera en aggressiv prispolitik för att öka exportleveransema och vinna kostnadsfördelar genom ett bättre utnyttjande av tillgänglig kapacitet. Australien har förutsättningar att bli Kinas naturliga partner som malmförsörjare på grund av det geografiska läget och Kinas svårigheter med djuphamnar. Omvärldens bedömning om en krympande avsättning av den svenska järnmalmen under kommande tioårsperiod kan sannolikt hänföras till nedläggningsbesluten för de mellansvenska gruvorna. Det kan sålunda snarare vara en fråga om en resursbedömning än ett antagande om avsättningssvårigheter.

3.3 Kostnader/konkurrenskraft

För att kunna göra en jämförelse av kostnaderna för olika leverantörers malmer måste bedömningen göras i enhetlig valuta. USD ligger därvid närmast till hands. Vill man också studera malmemas konkurrenskraft på marknaden måste sjöfrakterna beaktas och jämförelsen göras i en och samma mottagarhamn. Vanligen används Rotterdam som jämförelsepunkt. Med de stora och snabba förändringar som olika valutors relation till USD undergår, är kostnadsjämförelser dock något av en ögonblicksbild. Kostnadsjämförelser gjorda inom branschen kan presenteras på följande sätt: Den internationella handeln med järnmalm omfattar årligen sjöburna drygt 300 Mt (1988: 350 Mt). Ur denna kvantitet kan man särskilja tre stora principiella produktionsblock med olika kostnadsscenarier. Lågkostnadsblocket representeras av Sydamerika och liknande områden

68 Bilaga 1

som kännetecknas av låg lönenivå, lättillgänglig malm i den bearbetade malmkroppen och en stor potential för ökad produktivitet. Förutom gruvorna i Latinamerika kan hit räknas gruvor i Indien och vissa afrikanska gruvor. Denna grupp producenter representerar mer än 150 Mt malm. Mellankostnadsblocket, dit bl.a. Australien räknas, svarar för ca 100 Mt. Högkostnadsblocket representeras främst av Norden och Canada och svarar för 50 M årston. En mycket grov skiss över respektive blocks driftskostnader fob redovisas nedan. Här upprepas påpekandet om svårigheten med valutarelationerna vid omräkning av kostnadskomponentema i olika valutor till USD som gemensam räkneenhet.

Tabell 1:27 Driftskostnader för sinterfines 1987 - grov beräkning i USD, Mt

Lågkostnads- Mellankostnads- Högkostnads-

Summa driftskostnader fob 8-10 11-14 14-18

Fob-priset på ñnes/koncentrat 1989 från gruvor runt Atlanten ligger i storleken 17 i 3 USD beroende på hamnförhållanden, transportavstånd och kvalitetsskillnader. De stora variationerna i oljeprisema påverkar påtagligt kostnaderna för järnmalm & mottagarhamn. Ett lågt oljepris gynnar malmer med längre transportavstånd relativt sett mer än de närbelägna malmerna. Följande mycket schematiska skiss visar ungefärliga kostnadsförändringar i sjöfrakterna till Rotterdam vid höga resp. låga oljepriser från några utskeppningshamnar:

Tabell 1:28 Kostnadsforändringar i sjöfrakterna till Rotterdam, USD/ton Tubaräo Buchanan Seven Narvik Australien Islands Lågläge - 0,75 - 0,40 - 0,15 - 0,15 - 1,15 Mellanläge jämförande O-Iäge l-lögläge + 0,80 + 0,40 + 0,10 + 0,10 + 1,15 = 10/barrel Lågläge bunkerpr. USD 75/t0n motsv. ung. = ” 18/barrel Mellanl 130/ton ” ZS/barrel Högläge = 180/ton Också Världsbanken har i en studie från hösten 1986 sökt bilda sig en uppfattning om kostnadsläget och därmed konkurrensförmågan hos olika producenter. Slutresultatet sett i stort är snarlikt den här tidigare relaterade kostnadsblocksmodellen (figur 1:13)

1 69

Bilaga

Figur 1:13 År 2000 Totalkostnader för fines i europeisk mottagarhamn inkl. vinst 15 % i 1984 års penningvärde

C/u . q 30 30 - __ urop Beräkningav Världsbankenhosten1986 7

%.| Nordamerika15W Afrika 5

20 , 20 › Oceanien 14% Sydamerika 6 Indien 5 Nordamerika 1

Brasilien 19% Oceanien 14 Indien 4 Afrika 10

Brasilien 9 % Övr Svdamerika

3 %

I . A 0 0 A ;J I å h-v-l S7* 12 % 32 33 26 % 20 % 7 % 3 % Av totalt. utbud

I sin studie från november 1988 gör Världsbanken ingen egen jämförande

kostnadsstudie utan citerar en bedömning från 1987 gjord av det amerikan-

ska prognosinstitutet Paine Webber enligt nedan:

Kostnader för sinterñnes fob i USD/ton

Kostnader för pellets fob i USD/ton

Resultatet av en studie från 1987 utförd av LKAB över driftskostnaderna & Rotterdam, illustreras i figurerna 1:15 och 1:16. Det korta sjötransportavståndet för svenskmalmen gör en & gynnsammare än en fob-kostnadsjämförelse.

70 Bilaga 1

3.4 för tiden fram till år 2000

Prisprognoser

Här tidigare relaterade utbuds- och behovsprognoser för järnmalm förutsäger alla en tillräcklig eller mer än tillräcklig tillgång på järnmalm på den internationella marknaden seklet ut. Världsbanken konstaterar att outnyttjad kapacitet kommer att finnas tillgänglig i betydande omfattning även hos gruvor med relativt låga kostnader, och att detta kommer att ha en prishämmande effekt. CVRD konstaterar, att individualism och kortsiktigt handlande hos den enskilde malmexportören innebär att köparsidan kommer i underläge i prisförhandlingama med en mer sammanhållande och disciplinerad köparsida. Världsbanken ser i sitt prisscenario att den prisnivå som uppnåtts under slutåren av 1980-talet i stort sett kommer att vara oförändrad i nominella tal under första hälften av 1990-talet. Under den senare hälften av 1990-talet finns, enligt Världsbanken, utrymme för en prishöjning i löpande priser. Världsbanken gör sin studie utifrån amerikansk synvinkel och använder därför i sin bedömning av realprisutvecklingen gängse amerikanska deflatorer. Det resultat man då kommer fram till är att efter en kännbar realprissvacka i mitten av 1990-talet skall marknaden ha återhämtat sig fram till sekelskiftet och realpriserna åter vara i nivå med dagens priser. CVRD liksom ansvariga för övriga prognoser, som här relaterats, avstår från att närmare precisera sin uppfattning om prisutvecklingen under den kommande tioårsperioden. CVRDs huvuduppfattning är emellertid att ett tillräckligt utbud av malm kommer att finnas tillgängligt även i högefterfrågelägen. Marknaden kommer därför att karakteriseras av ett mer eller mindre markerat överutbud under normal- och lågkonjunkturperioder. Branschen i sin helhet vinner inget på en lågprisprofilering i lågkonjunktur. Den totalt konsumerade kvantiteten järnmalm ökar inte med lägre priser. Den enskilde malmsäljaren kan dock med en aggressiv prispolitik vinna marknadsandelar men drar därmed samtidigt ner hela världsprisnivån. CVRD efterlyser större insikt (och mindre kortsiktig egoism) hos malmsäljarna om marknadseffekterna, samtidigt som man skulle vilja se att köparsidan tog på sig en del av prisansvaret eftersom köpare och säljare står i ett så starkt beroendeförhållande till varandra. CVRD anser att båda parter har» att vinna på en mer stabiliserad prisutveckling i stället för de kastningar som marknaden nu uppvisat under ett par decennier. Det finns emellertid ingenting för dagen som talar för en mer disciplinerad prisutveckling och det förefaller därför sannolikt att priskurvan kommer att följa samma hoppande mönster som hittills figur 1:14).

Bilaga 1 71

Figur 1:14 Fines: prisnivå i Rotterdam USC/FEUNIT 40

35 \_ _- .sänkt

“W

1._

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1994

Världsbankens serie avseende priset & tysk hamn Världsbankens serie man i fast pris (1985 års penningvärde) med US GNP som deflator Priser c8f Rotterdam baserade på feb-överenskommelser och kalkylhakter vid förhandling:tillfället

Däremot finns skäl att anta att de större prisskillnader mellan olika huvudkvaliteter järnmalm, som under senare år etablerats på marknaden, kan komma att bestå och eventuellt också Öka. Den premie över finespriset som pellets nu tillgodoräknar sig är mer än dubbelt så hög som under lågprisperioden för ett par år sedan. Även om det kan invändas att dagens prisskillnad inte är större än för 15 år sedan, har pellets nu en helt annan förankring på marknaden än i början av 1970-talet. Pellets är numera att betrakta som en basråvara vid järnframställningen. Den europeiska stålindustrin har i ökad utsträckning valt att köpa sin malm i agglomererad form som pellets i stället för att själv svara för sintringen. Stålindustrins egen sintertillverkning är dock alltjämt dominerande. Pellets är att betrakta som en industriellt framställd produkt med klara kapacitetsramar, medan kapacitetsgränserna för den totala malmproduktionen är mer diffusa. Det borde därför vara lättare att överblicka balanssituationen för pellets, i synnerhet som antalet pelletsproducenter också är mer begränsat. Därmed finns förutsättningar för att pelletsmarknaden skall kunna bli mer disciplinerad än järnmalmsmarknaden i sin helhet. Vad som talar emot ett sådant antagande är att de stora investeringar, som en pelletsproduktion innebär, kräver ett så högt kapacitetsutnyttjande som möjligt. Även om försök gjorts att förutsäga prisutvecklingen på kort och lång sikt är vanskligheten i sådana räknestycken med så många obekanta stor.

72 Bilaga 1 sou 1989:93

Här nedan listas några faktorer som påverkar framtidens malmpriser förutom den dominerande balansfaktorn mellan totalutbudet och behovet sett i stort. a) Den ekonomiska utvecklingen allmänt och i synnerhet utvecklingens påverkan på stålkonsumerande branscher. Väsentliga delfrågor är ränteläget oljeprisema, inte minst för bedömningen av OPEC-ländernas köpkraft - skuldbörda tredje världens - världshandeln/valutarelationerna - skillnader i olika länders struktur- och inflationsutkonjunktur-, veckling. b) Stålkonsumtionens/stålproduktionens regionala utveckling i synnerhet med observation av handeln inte bara med stål utan även med stålbärande produkter inom komponentindustrin. En vidareförädling av malm till stål och stålprodukter i halvfabrikatsledet, som sedan blir föremål för internationell handel, motverkar en expansion av den totala handeln med järnmalm. c) Järnmalmsutbudets priskänslighet, med betydande variationer mellan olika regioner. Relationen utbud/efterfrågan och därmed överkapacitetens omfattning blir beroende av priskänsligheten hos utbudet, vilken inte är lika stor över världen i dess helhet. Inom vissa länder/regioner kan av skilda skäl betydande förluster accepteras för att hålla gruwerksamheten i gång. Därtill kommer att relationen kostnader/priser utvecklas olika från land till land beroende på individuella variationer i inflationstakt, valutakurser m.m. d) Sjöfrakternas utveckling. Stora fartyg, stora hamnar och förhållandevis låga bunkerkostnader fortsätter att gynna global handel med järnmalm. Även vid låga sjöfrakter föreligger dock betydande närhetsfördelar.

sou 1989:93 1 73

Bilaga

4 Den svenska framtida

jämmalmens

marknadsförutsättningar

Förutsättningen för en framtida svensk jämgruveindustri är avhängig kvalitet, pris, kostnad och miljökrav. I sin utredning Mineralteknik 2000” (våren 1989) konstaterar MinFo

(Stiftelsen Mineralteknisk Forskning): En fortsatt produktutveckling krävs

för att ta fram järnmalmsprodukter med acceptabel renhet avseende alkali, fosfor och svavel samt tillräcklig reduktionshållfasthet och reducibilitet. Dagens svenska malmprodukter är dock i stort av god eller acceptabel kvalitet jämfört med marknadens övriga utbud och bör kunna finna avsättning inom nuvarande produktionsramar under förutsättning att priserna anpassas till konkurrerande material med de avvikelser som de olika kvaliteterna kräver resp. tillåter. Ett undantag utgör fosformalmen, vars avsättning är direkt beroende av några få köpare och dessas val av stålprocesser. Eventuellt kan också köpmotstånd drabba fineskvalitetema hos speciellt kvalitetskänsliga kunder. I tidigare internationella bedömningar har man med viss skepsis sett på de skandinaviska malmernas konkurrens- och marknadsförutsättningar. Världsbanken placerade 1987 våra malmer i det kostnadsblock som antas inte kunna uppnå lönsamhet på 1990-talets marknad. Även andra prognoser ställer sig tvekande till möjligheterna för Sverige att hålla uppe aktuell leveransnivå i en marknad som sannolikt kommer att präglas av ett fortsatt överutbud med den svaga prisutveckling som därmed följer. Detta gäller i synnerhet fines, medan pelletsutbudet åtminstone under de närmaste åren förefaller komma att ligga bättre i linje med behovet eller temporärt kan bli en knapphetsvara. LKAB kan visserligen vara med och påverka prisnivån på marknaden men kan inte med sin numera begränsade marknadsandel räkna med något större inflytande annat än på pelletspriset. LKABs förutsättningar att bemästra lönsamhetsproblemet ligger till någon del på valet av produktsammansättning och kunder men framför allt gäller det att kunna hålla kostnaderna på en konkurrenskraftig nivå. Situationen för övriga svenska gruvor, där beslut om att upphöra med driften föreligger, berörs inte här.

4.1 Kvaliteter

Kvalitetsmässiga för- och nackdelar för LKABs produkter med jämfört marknadens övriga utbud kan summeras: LKABs masugnspellets hör till marknadens bästa. Genom sin olivintill-

74 I

Bilaga

sats tillåter den en beskickning med upp till 100 °/o i relativt stora masugnar. Stora besparingar nås av användarna på grund av möjligheten till extremt slagglåg och bränslesnål drift. En beskickning med 100 % olivinpellets anses innebära en kostnadsbesparing i storleken 4-6 c/u (beräkning av LKAB 1987) jämfört med en beskickning av sura silisiösa pellets eller en mix av sinter och sura pellets. Störande faktorer är vissa spårämnen som nickel, vanadin och titan. Efterfrågan på LKABs olivinpellets tenderar i dag att överstiga produktionen. Mycket talar för att olivinpellets även under överskådlig framtid kommer att ha en god marknad i Europa (miljöskäl, strukturrationaliseringar etc.). LKAB har här kunnat utnyttja kvalitetsfördelen och uppnå ett högre pris på marknaden än priset för ordinära sura pellets. Prisskillnaden mellan pellets och sinterfines pelletspremien, har dock en smärtgräns, i synnerhet hos köpare med tillräcklig egen effektiv sintringskapacitet. Valet av köpare bör därför vara selektivt och inriktat på kunder med otillfredsställande egen sintringskapacitet, -kvalitet och -kostnad, LKAB-pellets relativa kostnadsläge 1987 framgår av diagram 1:13. LKABs direktreduktionspellets är i dag kvalitetsledande på marknaden. För direktreduktionspellets finns endast en liten marknad i Västeuropa. För den huvudsakliga avsättningen måste LKAB söka sig till förbrukare i Mellanöstern och Sydostasien. Därmed kan inte LKABs pellets tillgodoräkna sig någon kostnadsfördel fraktmässigt jämfört med konkurrerande material, snarare tvärt om.

LKABs fosforlåga fines är behäftade med kvalitetsproblem, främst kon-

centrerade till alkalihalten i Kiruna fines och granulometrin hos Malmberget fines. Alkalihalten, som i slutet av 1970-talet blev en accentuerat kännbar kvalitetsnackdel, har under 1980-talet reducerats med framgång hos båda kvaliteterna. LKABs fineskvaliteter värderas för närvarande av marknaden som inte riktigt fullt jämförbara med mönsterbildande kvaliteter, vilket renderar till ett prisavdrag. Granulometrin hos Malmberget fines förbättras emellertid successivt och målsättningen är att produkten skall jämställas med marknadens ledande kvaliteter. Det naturliga avsättningsområdet är Europa-marknaden, men LKAB har av konjunkturstrategiska skäl sökt bredda sin marknad att omfatta även andra stora importområden. Mot denna riskspridning måste vägas att den transportmässiga närhetsfördelen till Europa-hamnarna byts mot en fraktnackdel. Driftskostnaderna & Rotterdam för Kiruna fines ligger förhållandevis acceptabelt i jämförelse med konkurrerande produkter medan Malmberget fines ligger högt i kostnadsskalan, se diagram 1:12. För segmentet högfosformalm kan internationella jämförelser inte göras. Trots en nära nog monopolställning inom sin produktgrupp måste prissättningen gå balansgång för att stimulera till ett bibehållande av fosforråjärnshanteringen. Även om LKAB-malmen går mot högre andel fosforlåg råmalm i fast klyft är det ändå i hög grad önskvärt att nedbringa den andel av produktionen som måste fosforrenas. En fortsatt avsättning av fosforhög

1 75

Bilaga

malm på marknaden är därför angelägen. Priserna är inte fullt jämförbara med priserna på fosforlåga produkter. Kvarvarande fosformalmsköpare finns i Västtyskland, Belgien/Luxemburg och Frankrike och är i dag mindre än halvdussinet.

4.2 LKABs framtida kvalitets- och

produktval

För ett par decennier sedan hade LKAB i sitt sortiment ett tjugotal kvaliteter, mångfalden motiverad dels av kundernas specialönskemål, dels av marginalmalmer vid produktionen i tre gruvor. I dag omfattar sortimentet ett tiotal produkter. I framtiden kan produktsortimentet komma att begränsas till ett fåtal kvaliteter, mest extremt men därför inte helt osannolikt till endast pellets med några få specialprodukter därutöver. En än större än för närvarande skulle för LKABs del pelletssatsning innebära att man ytterligare specialiserade där sig till det produktområde man i dag intar en ledande ställning. LKABs pellets, både dess masugnspellets (numera till 100 % olivinpellets) och direktreduktionspellets (lågsilisiösa pellets), klassas bland de bästa på marknaden. Tack vare att malmråvaran är en magnetit, lätt att anrika till höga järnhalter, är LKAB tämligen ensamt om att kunna framställa ett extremt järnrikt utgångsmaterial för pelletstillverkningen. Därmed skapas ett utrymme att tillföra pelletsråvaran tillsatser som höjer produktens egenskaper utan att järnhalten blir oattraktivt låg. För masugnspellets gäller detta t.ex. olivin som, fördelaktigt, finns tillgänglig inom landet. Ett ytterligare plus med magnetitmalmen är att den kräver lägre energiåtgång i än motsvarande pelletiseringsprocessen hematit/götitråvaror hos huvudparten av konkurrerande pelletstillverkare. Dagens pelletskapacitet i Lapplandsgruvorna ligger närmare 10 Mt. Med av nuvarande utbyggnad tre verk kan en kapacitet på drygt 11 Mt nås. Om i ett framtida perspektiv ytterligare skulle komma kapacitet ifråga måste LKAB investera i ett helt nytt pelletsverk med det betydande språngvisa kapacitetstillskott detta innebär. Frågan är om och i så fall när marknaden blir mogen för ett sådant utbudstillskott utan att prisnivån påverkas negativt. Ett nytt pelletsverk kostnadsberäknas i dag till mer än 1 GSEK. En sådan investering går inte att motivera företagsekonomiskt med dagens pelletspriser. Ett annat läge kan uppstå bl.a. om miljökraven för sinterverken ute i Europa skärps liksom att åldersstrukturen successivt kommer att kräva förnyelse av sinterverken. Om stålindustrin på sikt sålunda ställs inför valet mellan stora egna kapitalinvesteringar eller en ökad användning av köpta pellets kan det sistnämnda alternativet komma att te sig mer attraktivt. I det längre tidsperspektivet skulle det sålunda kunna komma att skapas ett prisklimat som gör det motiverat med ytterligare utbyggnader av pelletskapaciteten. I dagsläget bedöms emellertid att en produktion av enbart

76 Bilaga 1

pellets skulle ge ett sämre ekonomiskt resultat för LKAB än en fortsatt produktion med dagens produktsammansâttning. LKAB kommer att möta fortsatta krav på kvalitetsförbättringar. För nuvarande sortiment gäller det lägre fosforhalt, lägre alkalihalt i synnerhet i Kiruna fines, lägre halter spårämnen etc. Kraven på kvalitetsjämnhet skärps successivt.

4.3 Priser

LKAB kan i dag endast i obetydlig grad påverka den framtida malmprisnivån. Den svenska malmen var prisledande fram till mitten av 1970-talet, när de svenska malmsäljarna representerade ett utbud i storleken 45 Mt, Gränges International Minings Liberia-malm inräknad. I dag är den brasilianska Rio Doce-koncernen och två av de australiska gruvföretagen de stora inom branschen. LKAB har dock ett prisinflytande när det gäller pellets både i kraft av en förhållandevis stor kvantitet, obunden av ägareintressen från förbrukarnas sida och av hög kvalitet. Pelletspriset är emellertid ännu till sin huvuddel beroende av finespriset på marknaden. Såvitt det går att bedöma i dagsläget talar både utbuds- och behovsmönstren för en fortsatt svag prisutveckling som långsiktigt får svårt att hålla jämna steg med kostnadsutvecklingen. Prisförbättringen 1989, med sannolik höjning även 1990, har emellertid skapat ett bättre utgångsläge för kommande år än tidigare väntat. Stålindustrin inte bara i Europa utan också i Japan och USA, som haft stora lönsamhetsproblem, utnyttjar varje möjlighet att pressa kostnaderna. Ett utvecklat kontaktnät köparna emellan stärker deras position vid förhandlingarna om malmpriserna. Ungefär hälften av exportmalmen kommer från lågkostnadsproducenter och ytterligare en tredjedel från mellankostnadsgruvor. Högkostnadsgruvorna kommer inte att vara de prisbestämmande. Tvärtom ligger det i lågkostnadsgruvornas intresse att i lågkonjunkturlägen vinna marknadsandelar för att kunna utnyttja sin fulla kapacitet.

sou 1989:93 1 77

Bilaga

4.4 Kostnader och lönsamhet

Figur 1:15 Driftskostnader 1987 & Rotterdam. Sinterfines

Sinterfines _ _ US centlFe-unit 35 Malmberget fines 30 .

25 - Kiruna fines 20 - ___JJ

15 . V

år

1b 20 36 4b 5b sö Mt ackumulerade lev till EG 1986

Figur 1:16 Driftskostnaden 1987 & Rotterdam. Pellets 55 . UScent/Fe-unit

451 LKAB 40

3s- _I_-

25-

I u I i I 5 10 15 20 25 Mt Ackumulerade leveransertili EG 1986

78 Bilaga 1

Det relativa för LKABs av kostnadsläget pellets och fines 1987 framgår & Rotfigurerna 1:15 och 1:16. Figurerna visar bedömda driftskostnader terdam för leveranser till EG från så gott som alla större aktuella leverantörer. Av kostnadsfiguren för fines framgår att Kiruna fines ligger i mitten av kostnadsfältet medan Malmberget fines toppar kostnadstrappan. Kostnaderna för LKAB pellets ligger på den högre delen av kostnadstrappan med så gott som hela marknadens övriga utbud till lägre kostnader fram till mottagarhamn. Senare kostnadsstudier indikerar emellertid ett bättre kostnadsläge för LKAB. Den hjälp från externa utvecklingstrender, som den svenska malmen har kunnat tillgodoräkna sig för att förbättra sitt relativa kostnadsläge räknat hos malmköparna, gäller främst sjöfrakterna. Under både 1988 och 1989 har sjöfrakterna legat högre än när relaterade kostnadsstudie utfördes 1987, vilket varit till fördel för de svenska malmerna med dessas korta transportavstånd. En återgång till högre oljepriset i en eventuellt politisk lugnare arabvärld skulle också fördyra malm med längre sjötransport mer än den svenska malmen. Vad gäller tonnagestorleken går utvecklingen fortfarande den svenska malmen emot. Även om tidigare spekulationer om mycket stora fartyg inte ser ut att bli verklighet i någon större omfattning tenderar genomsnittstonnaget att ständigt öka till större relativ fördel för de långväga malmerna med närmarknadens malmer. jämfört En sammanfattning av några av de faktorer som är kostnadsmässigt negativa för LKAB jämfört med konkurrenterna ger följande: - men Höga lönekostnader (högt relativt löneläge och stor bemanning, långtgående rationaliseringar förbättrar successivt läget) - Underjordsdrift (bl.a. begränsning av maskinstorlekar) - Hårda malmer - Hög energiförbrukning - Diversifierat sortiment som delvis kräver komplex malmbehandling - Höga tonkilometerkostnader för järnvägstransporten (ca 300 “Vo-ig nivå jämfört med huvudkonkurrenterna) - Långtgående miljökrav. Mot dessa nackdelar kan bl.a. följande fördelar ställas: - att framställa Möjligheter mycket höganrikade produkter - Energibesparing vid pelletisering på grund av magnetitråvaran - Närheten till Europa-marknaden.

Bilaga 79

Figur I :l 7 Järnmalmsgruvorna i_ Norrbotten - ungefärlig kosmadsfärdelning

Gruvor, administration försäljning

Löner och främmande tjänster

Övrigt

Hamnar

Järnvägsfrakter

Källa: LKAB

Energiförbrukning/-kostnader

Energiförbrukningen inom den svenska industrin har under senare tid stått i n fokus för intresset. Energikostnaderna för den svenska järngruveindustrin betecknas som höga jämfört med flera andra industrigrenar resp. jämfört med den internationella konkurrensen inom branschen. Eftersom LKAB bryter sin malm under jord i ett arktiskt klimat blir den specifika energiförbrukningen hög. För Kiruna+Svappavaara fördelar sig energiåtgången i stora drag med 35 % på vardera brytning (fram t.0.m. sovring) och anrikning och med 20 °/o på pelletisering, vilket lämnar drygt 10 °/o för övrigt. SJs energiförbrukning för nedtransporten till hamn är inte inkluderad. Energiåtgången i ledet brytning-sovring kommer att successivt öka på grund av ökat uppfordringsdjup, ökad vattenuppumpning och utökad ventilation (+ ca 5 °/› per år). Energiförbrukningen vid anrikning år proportionell till kvantiteten. I pelletsprocessen finns eventuellt möjligheter att ytterligare reducera den redan låga oljeförbrukningen per ton. Genom att råvaran är en magnetit tillgodogörs malmens egen värmepotential vid pelletiseringen. Energibesparande åtgärder är också bättre värmeåtervinning från gruvluft, gruvvatten och olika processer. I ett längre perspektiv, om energin blir en ännu högre kostnadspost än i dag, kommer energisnålare metoder, maskiner och processer att prioriteras.

80 1

Bilaga

Dagens energislag är el, olja och kol. Nya energislag som gasol och gas (norsk) kan tänkas bli aktuella i en framtid. Det finns en strävan att öka elenergianvändningen eftersom den inte bara är effektiv utan också miljövänlig. Dieselgaser är ett miljöhot i gruvan. Samhällets målsättning att minska elförbrukningen och att därvid använda priset som styrmedel innebär en kostnadshöjning som inte har någon motsvarighet hos konkurrenterna. Därmed skulle gruvornas kostnadsläge komma att försämras relativt andra malmer. Redan med dagens elpriser ligger den specifika elförbrukningen för LKABs produkter räknat i kr/ton fyra gånger högre än för Brasilien och sex å sju gånger högre än för Australien (1988). för LKABs effektivisering av underjordsdriften innebär att Programmet energikostnaderna kommer att få en än större betydelse i framtiden. Fram till 1995 beräknas energiåtgången öka med 20-25 °/o och fram till år 2000 med 40 °/o över nuvarande förbrukning (1988).

4.4.2 av underjordsbrytning Effektivisering

LKABs gruvor i Kiruna och Malmberget har i dag den högsta produktiviteten av alla underjordsgruvor i världen. Vid en jämförelse med konkurrerande stora moderna dagbrott är dock produktiviteten låg räknat i ton/mantimme. Ser man däremot på produktiviteten räknat i ton Fe/mantimme hävdar sig LKAB tillfredsställande mot många dagbrott, som tvingas bryta stora mängder gråberg för att komma åt malmen eller har relativt låg Fe-halt in situ. Många av dessa gruvor kommer med stor sannolikhet att slås ut i framtiden och effektivitetskravet kommer att öka väsentligt för LKAB för överlevnad in på 2000-talet. För att möta framtidens effektiviseringskrav satsar LKAB stora resurser på den gruvtekniska utvecklingen bl.a. i ett stort program i samarbete med andra svenska gruvföretag, tillverkare av gruvutrustning, staten via STU och högskolor. Totalt satsas 350 MSEK under en femårsperiod med målsättning att bidrag till en halvering av brytningskostnaderna år 2000. Några viktiga punkter i programmet är: förenkling, storskalighet, god tids- och kapitalutnyttjning, automatisering och datorisering. Ur programmet, som går under beteckningen G 2000, citeras:

UTBLICK MOT ÅR 2000 Järnmalmsgruvorna utnyttjar i hög grad storskaliga massbrytningsmetoder som ger avsevärt lägre kostnader än i dag. På grund av det höga utnyttjandet av maskiner och system, minskar behovet av arbetsplatser. Sammantaget med robotiseringen innebär detta en kraftig reduktion av personalbehovet under jord utan att kapitalkostnaderna ökar. Underhållsarbetet har effektiviserats markant även om en relativt stor stab behövs för skötsel av den komplicerade utrustningen. Gruvorna utnyttjar till stor del elektriska drivsystem. Detta förbättrar gruvmiljön radikalt och minskar behovet av dyrbara ventilationsanläggningar. Dyra fasta anläggningar i form av huvudnivåer håller på att ersättas med mobila installationer i kommunikationstunnlar nära malmerna. Krossning

I 81

Bilaga

eller primär autogenmalning och efterföljande av malmen till pumpning har införts i flera dagen gruvor. Dessa åtgärder har sänkt gruvbrytningens kapitalkostnader markant. Driften av gruvan år 2000 kräver mycket hög kompetens hos bl.a. malmgeologer, bergmekaniker, bergtekniker och underhållstekniker. Nästan all personal arbetar med robotiserade maskiner eller med datoriserade planeringssystem och designhjälpmedel. Sprängningen sker med reglerbara sprängämnen och sprängkapslar som ger önskad fragmentering med större säkerhet och mindre skador på omgivande berg. Laddningen sker med halvautomatiska laddutrustningar. Instrument för kontroll av borrning (håldjup, hålavvikelse) laddning (tändarfunktion, laddningsmängd) och sprängning (detonerade laddningar, detonationsförlopp) utnyttjas regelmässigt. Därmed ökar driftsäkerheten. Bergförstärkning utförs enligt i förväg uppgjorda prognoser och utförs med mycket hög kapacitet. Förstärkning är vanlig. Lastning och transport utförs regelmässigt dygnet runt med ñärrmanövrerad eller automatisk Elektrisk drift utrustning. är vanlig på de stora produktionsmaskinerna. Tung utrustning övervakas med mikrodatorbaserade diagnosmetoder. Nästan allt underhåll sker under planerade stopp då snabba komponentutbyten genomföres i bra arbetsmiljö.

LKABs viktigaste gruvtekniska äri utvecklingsprojekt dag: 1. Framtida produktionssystem i Kiruna basen för hur (FPS) som utgör brytning och transport skall utföras under nuvarande huvudnivå i Kiruna. Redan nu kan sägas att investeringskostnaderna oavsett transportsystem kan begränsas till storleksordningen halva nuvarande transportsystem. 2. Utveckling av den storskaliga skivrasbrytningen. Utvecklingspotentialen bedöms som mycket stor. 3. Maskinutvecklingsprojekt inriktade på stora driftsäkra elektriska maskiner som arbetar med hög precision och som delvis är automatiserade. Rationaliseringsmöjligheterna bedöms som goda. Personalbehovet kommer att minska kraftigt och personalprofilen ändras radikalt. Energikostnaden kommer att få en större i framtiden betydelse och stora energibesparingsåtgärder blir allt viktigare. En koncentration av brytningen till de största och rikaste malmerna är en sannolik utveckling för framtiden. LKAB bryter i dag malm i Kiruna och Malmberget. Kiruna har malmresurser som är tillräckliga för en långvarig produktion i aktuell omfattning för hela LKABs behov. Med andra ord skulle, om det visar sig kostnadsmässigt riktigt, brytningen i Malmberget kunna upphöra. Malmbehandlingsanläggningarna i Malmberget skulle i så fall tillföras råvara från Kiruna, en parallell till Svappavaara i dagsläget. Dock står i Malmberget en ny huvudnivå, M 85, i det närmaste klar. En ny huvudnivå i Kiruna blir aktuell före slutet av århundradet.

82 1

Bilaga

4.4.3 vid tillverkning av pellets Miljöproblem

Sverige ligger före andra länder i sin miljöpolitik. De svenska gruvorna tvingas därför tidigare än konkurrenterna att minska påverkan på den yttre miljön. Aktuella problem hos LKAB gäller främst utsläppen av fluor och svavel vid tillverkningen av pellets. Fluorproblemet sammanhänger med att LKABs malmer håller höga fosforhalter (apatitmalmer). Eftersom marknaden huvudsakligen efterfrågar produkter med låg fosforhalt är det närmast en överlevnadsfråga för LKAB att konvertera högfosformalmen till attraktiva lågfosforprodukter. Omvandlingen sker genom krossning, malning och starkmagnetisk separering. För rågodset från Kiirunavaara krävs också ett ytterligare steg med flotation för att nå tillräckligt låga fosforhalter. Apatiten håller kalciumfosfat till vilket fluormolekyler finns associerade. Eftersom apatiten är svårlöst i vatten blir det inte fråga om ett vattenföroreningsproblem utan fluoret går ut med rökgaserna vid den starka uppsom sker i pelletsprocessen. Utan reningsinsatser blir fluoret hettningen tillgängligt för bl.a. växter och djur. Koncessionsnämnden för miljöskydd har satt gränsvärden för fluorutsläpp från LKABs pelletsverk enligt nedan:

Tabell 1:29 Gränsvärden för fluorutslåpp

I Kiruna används ett rågods med högre fosforhalt (KD-malm) medan Svappavaara-verkets rågods utgörs av en mellanprodukt med lägre fosforhalt.

Koncessionsvillkoren innebär att LKAB måste rena rökgaserna i Kiruna och Svappavaara före utsläpp. I Kiruna finns sedan några år en reningsanläggning i drift. I Svappavaara togs en renare i bruk hösten 1988. I april 1989 beslutade LKAB om ytterligare en rad miljöförbättrande investeringar i Malmfälten, dels i en utbyggnad och förbättring av stoffreningen i kulsinterverket i Svappavaara, dels i en utbyggnad av rökgasreningen i kulsinterverket i Kiruna. Besluten innebär en investering runt 60 MSEK och en väsentlig årskostnad för drift och underhåll. LKABs konkurrenter har ingen motsvarande miljöpålaga. Hittills har LKAB inte behövt införa speciell svavelrening tack vare successivt minskad oljeförbrukning vid pelletstillverkningen (t.ex. i bandugnsverket i Vitåfors ner till så låga åtgångstal som 5 l per ton pellets). Svavlet i eldningsoljan (alt. kolet) och i kulsinterrågodset avgår vid upphettningen i pelletsprocessen. LKAB har lägre svavelutsläpp än sina konkurrenter. Inte heller dessa har ålagts några reningskrav.

J 83

Bilaga

Under det senaste året har blyföroreningar vid driften i Höganäs uppmärksammats. Delar av blyet härrör sig från malmråvaran men avskiljs enklast hos förbrukaren.

4.4.4 Lönsamhet

LKAB har i en strategisk utredning, presenterad för industridepartementet sommaren 1987, gjort en genomgång av möjliga kostnadsbesparande åtgärder. I denna utredning konstateras att om de i många stycken mycket ambitiösa effektiviseringsinsatserna går att genomföra hundraprocentigt finns förutsättningar att nå lönsamhet i ett längre perspektiv, om inte en alltför negativ utveckling av de yttre betingelserna som priser och efterfrågan från för LKAB mest gynnsamma marknader inträffar. LKAB står inför en svår uppgift att fortlöpande hålla nere kostnaderna så att man även med en svag eller fallande realprisutveckling kan uppnå lönsamhet. Konkurrerande gruvor arbetar hela tiden med omfattande besparingsprogram. En viss roll på gott och ont spelar LKABs känslighet för dollarkursens variationer. Många konkurrenter har valutor mer följsamma dollarn. När LKAB under andra hälften av 1970-talet började visa förlustresultat fanns en mycket betydande rationaliseringspotential. Mycket av denna är numera utnyttjad. Personalstyrkan har sålunda halverats och detsamma gäller också järnvägsfrakterna.

Figur 1:18 Resultatutveckling för LKAB - moderbolaget - efter avskrivningar men före finansiella poster

MKR . 600 -

500 - / °\ 400 300 \ - / 200 - \ \

100 \ \ 0 -100 «

-200 « //.\/J -300 - / -400 « . :

-500 -

-600

84 1

Bilaga

ärnmalmsprospektering

J

J ärnmalmsprospekteringen har en mycket gammal historia i Sverige. Redan under 1600-talets första hälft anställdes av staten en fast stab av malmletare. Vid sidan om den statligt organiserade malmprospekteringen har under alla tider även privat malmletning förekommit. Under årens lopp har metoderna att söka efter malm utvecklats från mer eller mindre okulära metoder för ca 800 år sedan, då man började använda järnmalm ur fast klyft, över den revolutionerande gruvkompassen på 1600talet med nål rörlig inte bara i horisontalled utan också i vertikalled, till dagens förfinade metoder. Numera används i allmänhet flera metoder i kombination för att kartlägga en malmförekomsts läge, storlek, mineralhalt etc. Våra svenska järnmalmer, som huvudsakligen utgörs av magnetitmalmer, kan betraktas som stora magneter och kan därför lokaliseras med magnetiska mätningar. Med dagens känsliga magnetometrar kan även mycket djupbelägna magnetitmalmer lokaliseras. Intensivare malmletning i storskalighet med magnetiska mätningar från luften genomfördes i Bergslagen under slutet av 1940-talet och i Norrbotten under 1960-talet. Vid 1960-talets malmundersökningar i Norrbotten användes också exempelvis gravimetermätningar (grundade på malmens högre specifika vikt än omgivande bergarter), som ger möjlighet att identifiera även icke magnetiska blodstensmalmer. Kombinationen av magnetiska och gravimeteriska mätningar liksom användningen även av andra geofysiska metoder ökar säkerheten av undersökningsresultaten. Ytterligare steg i prospekteringsarbetet är mer omfattande diamantborrningar, schaktsänkningar och drivning av sökningsorter på olika nivåer. Det malmtillskott man funnit under den mer intensiva undersökningsperioden mellan andra världskrigets slut och fram till början av 1970-talet har huvudsakligen legat i anslutning till redan befintliga gruvor och bildar fortsättning på redan tidigare kända malmkroppar. Beträffande järnmalmen i Bergslagen kan sägas, att berggrunden redan under äldre tid blivit effektivt genomletad. Den norrbottniska berggrunden har kartlagts mer noggrant under detta sekel. Under senare årtionden har prospekteringsarbetet till stor del varit inriktat på att söka finna djupare belägna malmer. Den senaste större prospekteringskampanjen riktad mot järnmalm utfördes i Norrbotten under perioden 1963-1973 av SGU i skydd av ett 10-årigt inmutningsförbud för andra än staten. Kostnaderna för denna uppgick till 30 ä 35 MSEK i 1962 års penningvärde, Undersökningen omfattade bl.a.

1 85

Bilaga

flygmätning kompletterad med uppborrning av flera fyndigheter. Det totala tillskottet malm som kunde påvisas uppskattades till något mer än 1,1 Gt av varierande kvalitet, varav huvuddelen i anslutning till fyndigheterna kring gruvorna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. Helt nympptäckta fyndigheter begränsades till ca 125 Mt med i allmänhet lägre järnhalter än hos de redan bearbetade malmerna. Under den senaste IS-årsperioden har LKAB i samband med den långsiktiga brytningsplaneringen genomfört mer omfattande undersökningar i redan lokaliserade fyndigheter. Bland de större arbeten som utförts kan nämnas undersökningarna av Luossajärvimalmen, den s.k. sjömalmen - en fortsättning ät norr av Kiirunavaaramalmen - som i en större omfattning avslutades 1977, men som även under 1980-talets senare hälft undersökts genom bl.a. ortdrivning i hängväggen och ett betydande diamantborrningsprogram. I Malmberget bekräftades vid djupborrningar från dagen, som avslutades förekomst 1977-1978, av malm på stora djup. I viss begränsad omfattning påträffades smärre inte tidigare kända lokaliseringar (t.ex. vid Tingvallskulle 1978). I Mellansverige gjordes en större malminventering 1967, när det konstaterades att malmen skulle räcka i 35 å 50 år med då aktuella brytningsplaner. Prospekteringsaktiviteten under senare år har av naturliga skäl varit mindre omfattande. I Dannemora konstaterade man i början av 1980-talet att tidigare års intensiva undersökningsarbeten tillfredsställande resultat begett mycket träffande malmtillgångens storlek och att med hänsyn till den numera goda kännedomen om malmen kunde borrningsprogrammen begränsas. I Grängesberg startades så sent som 1983 ett djupborrningsprogram med omfattande borrningar delvis från nydrivna orter för att utröna de geologiska förutsättningarna för fortsatt avsänkning i gruvan. Som sammanfattning kan sägas att med den moderna prospekteringsteknik. som numera torde alla större järnmalmer används, i Sverige vara kända till läget, och även om de inte undersökts i detalj med t.ex. diamantborrning, också till sin mäktighet. Några nya omfattande prospekteringsplaner i storskalighet inom sektorn järnmalm föreligger därför inte. Aktuellt prospekteringsarbete är direkt knutet till produktionsplaneringen på kort och lång sikt vid nu arbetande gruvor.

86 Bilaga 1

6 och slutsatser

Sammanfattning

J ärnmalmsmarknaden har under de senaste decennierna karaktäriserats av ett överutbud med endast tillfälliga förbättringar i balansen mellan tillgång och efterfrågan (1974, 1979 och 1988/89 års stålboomar) som kunnat leda till prishöjningar. Priset & Rotterdam i dollar räknat är även med 1989 års betydande höjningar lägre än för tio år sedan i löpande pris trots dollarns kraftiga värdeminskning på valutamarknaden under senare år. Med 1989 års prisnivå går LKABs malmrörelse med vinst, men uppnår inte tillfredsställande avkastning på arbetande kapital. För att nå denna senare målsättning skulle en ytterligare prishöjning på ca 5 % krävts. Prisutvecklingen sett ur den enskilda producentens resp. konsumentens synvinkel blir kraftigt avhängig olika valutors relation till USD, eftersom järnmalmen på exportmarknaden genomgående noteras i sistnämnda valuta. Generellt har emellertid gällt att utvecklingen för realpriserna länge varit trendmässigt negativ. Även i ett tidsscenario fram till sekelskiftet finner internationella bedömare att järngruveindustrin har svårt att bestående vända denna trend. Prognoser över behovet av järnmalm fram till år 2000, presenterade under hösten 1988/våren 1989, visar stora divergenser sinsemellan, i hög grad beroende på olika bedömares syn på utvecklingen av stålbehovet huvudsakligen i Kina. Försiktiga bedömare ser risker för en stagnation eller t.o.m. minskning av den internationella handeln med järnmalm grundat på uppfattningen att stålproduktionen i de hittills stora järnmalmsimporterande industriländerna kommer att fortsätta att minska, medan andra aktiva inom branschen ser möjligheter till en ökning av handeln i storleken mindre än 1 %/âr. Samtliga bedömare anser att marknaden kommer att vara väl försörjd med järnmalm under det kommande decenniet, även i högefterfrågelägen. Dock kan tillfälligt knapphet uppstå för vissa attraktiva kvaliteter. Investeringar i ny kapacitet resp. viss aktivering av vilande kapacitet blir nödvändiga under 1990-talet. Några projekt är redan under uppbyggnad, stimulerade av den senaste stålboomens ökade efterfrågan. Svensk gruvnäring valde i början av detta decennium att söka banta sig ur den ekonomiska krisen. Aktuell export (1988) är närmare 50 % lägre än 1974 års maximum. Beslut har fattats om att upphöra med driften i kvarvarande två gruvor i Mellansverige. LKAB transformerar i ökande omfattning den inte längre lika attraktiva fosforrika malmen till fosforlåg pellets och bryter nu malm endast i Kiirunavaara och Malmberget. Några planer på en mer markerad höjning av dagens produktionsnivå vid Lapplandsgruvorna

Bilaga 1 87

har inte annonserats. LKAB inriktar sina ansträngningar på att genom ökad effektivisering kunna hålla kostnaderna på en internationellt acceptabel nivå. De svenska malmerna svarar i stort sett mot marknadens kvalitetskrav. LKABs pellets hör till marknadens bästa. Kvalitetsförbättringarna av fines från såväl Malmberget som Kiruna har varit framgångsrika. LKABs fosformalmer står i en särklass inom sitt smala segment. Framtidsproblemet för svenskmalmen är sålunda främst ett lönsamhetsproblem. Med det prospekteringsarbete i storskalighet som genomförts under sena› re årtionden i såväl Norrbotten som i Mellansverige är de i dag ekonomiskt tillgängliga malmreserverna väl kända. Någon brist på malmråvara föreligger inte under överskådlig tid. En genom fortsatt prospektering ökad detaljkännedom om de fyndigheter som är föremål för brytning resp. berörs av den långsiktiga brytningsplaneringen ingår i de aktiva gruvornas normala verksamhet.

Bilaga 2

Koppar

av Mari

bergsingenjör Sallert, Boliden Mineral AB

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 1.1 Koppar, kopparmineral . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . v 91 1.2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 1.3 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 1.4 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 1.5 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 1.6 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 1.7 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 1.7.1 Presentation av större gruvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1.8 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 1.9 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105

1.10 Ägarstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

1.11 Konkurrerande råvaror/material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 1.12 Forskning, utveckling, internationellt samarbete . . . . . . . . . . 108

2 Marknadsutvecklingen under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 110 2.1 Kopparindustrins utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110 2.2 Konsekvenser för kopparindustrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114

3.1 Internationella prognoser och kommentarer till dessa . . . . . 114 3.1.1 Generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 3.1.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 3.1.3 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 3.1.4 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 3.1.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122

sou 1989:93 2 91

Bilaga

1 Faktaavsnitt

Koppar, koppannineral

Koppar, kemisk beteckning Cu, är den viktigaste av de s.k. basmetallerna (koppar, zink, bly, m.f1.). Den egenskap som gör koppar särskilt värdefull är den goda elektriska ledningsförmågan. Motståndskraft mot korrosion, hög hållfasthet, böjlighet, smidbarhet och icke-magnetisk är andra viktiga egenskaper. Koppar legeras ofta med andra metaller, till t.ex. monel, mässing eller brons. Det finns ett stort antal kopparförande mineral. Bara några få används dock för kopparframställning och viktigast av dessa är kopparkis (CuFezS) och kopparglans (CuZS). Koppar bryts både i dagbrott och underjordsgruvor. Under framför allt 1970-talet utvecklades s.k. porfyry ores, dvs. malmer där kopparsulfidmineral ligger spridda i oftast granitbergarter och som sprickfyllnad i dessa och i sidoberget. Dessa fyndigheter, som nu bryts i framför allt USA och Chile, är ofta mycket stora och bryts i dagbrott i stora kvantiteter även om kopparhalten är mycket låg (ner till ca 0,4 %). Kopparkis och kopparglans uppträder ofta tillsammans med andra sulfidmineral, t.ex. zink, bly och molybden. Vid flera koppargruvor utvinner man också ädelmetaller som guld och silver. En del av världsproduktionen av koppar utvinns också ur oxidmalmer, där malmmineralen är olika oxider av koppar.

Råvarutillgångar

Världens upptäckta tillgångar av koppar beräknas till ca 500 miljoner ton. Av denna kvantitet beräknas ca 350 miljoner ton vara brytvärd. Av tabell 2:1 framgår att över hälften av de brytvärda tillgångarna finns i Nord- och Sydamerika.

92 Bilaga 2

Tabell 2:1 Världens kopparreserver, Mt Region Totala reserver Ekonomiskt utvinnbara reserver Nordamerika

Sydamerika

Afrika Zaire 30 26 34 30 ;ambia Ovriga 7 4

Summa Afrika 70 60

Asien

Oceanien Australien 16 8 14 6 lfapua Nya Guinea

Summeringarna är avrundade Källa: USBM

1.3 Sveriges tillgångar

De upptäckta brytvärda tillgångarna i Sverige uppskattas innehålla ca 2 De finns uteslutande i sulfidfyndigheter i form miljoner ton kopparmetall. av kopparkis. Fyndigheterna är koncentrerade till Norrbottens län, Skelleftefältet och Bergslagen.

2 93

Bilaga

I Norrbottens län finns flera fyndigheter. De enda som bryts i dag är Aitik nära Gällivare och Viscaria utanför Kiruna. Aitikmalmen håller mycket låg kopparhalt, ca 0,4 °/o, och anses vara en av de fattigaste kopparmalmerna som bryts i världen. Den är mycket stor; det totala kopparinnehållet uppskattas till ca 700 000 ton. Den under 1970-talet upptäckta Viscariamalmen har en kopparhalt på ca 1-2 %. I fjällkedjan finns några kopparfyndigheter, av vilka den viktigaste är Stekenjokk, där brytningen inleddes år 1976. Stekenjokkmalmens storlek bedömdes då vara ca 15 miljoner ton malm med 1,5 % koppar och 3 % zink. Av denna var dock bara ca 8 miljoner ton brytvärd malm. Stekenjokkgruvan lades ned under 1988. I Skelleftefältet finns ett stort antal kopparfyndigheter. Ett tiotal gruvor producerar kopparmalm. De viktigaste av dessa (vad beträffar kopparproduktionen) är Kristineberg, Rävliden och Långsele. I Bergslagen finns bl.a. Falu gruva, som ända till slutet av 1800-talet var världens största koppargruva och den gruva som producerat mest under sin Produktionen är numera liten. Härutöver livslängd. mycket finns några andra mindre gruvor. De totala svenska koppartillgångarna upptäckta och brytvärda skulle räcka för ungefär 15-20 års produktion vid nuvarande produktionsnivå. För kopparn som finns i komplexmalmen är dock tillgångssitutionen för andra metaller, främst bly och zink, viktig. Den andelen har dock minskat i betydelse.

Framställningsteknik

Principerna för kopparframställning ur sulfidmalm framgår av flytschemat i figur 2:1. Processerna är olika för sulfidmalm och oxidmalm. Sulñdmalmen anrikas, sedan den genomgått krossning och finmalning, genom flotation. Härigenom erhålls ett koncentrat, slig, med en kopparhalt på 20-40 °/o. Efter rostning och smältning eller direktsmältning med syrgas (flash-smältning) av sligen erhålls skärsten (eng: matte), som därefter oxideras till blisterkoppar (råkoppar) i en konverter. Blisterkopparn raffineras och anpassas till form och kvalitet till marknadens behov.

94 Bilaga 2

Figur 2:1 Huvuddragen av køpparfranzställning ur sulfidmalm. HandeLwaror markeras genom understrykning.

Proass- = L - Sidoproass Produkt Rävarorodi r Iyp lilsatscr

ilüdmln Krosmgodi

Arwimiw

I

m. ““°

(ns, ZnS) * WWW* - Reagan: Grábugsmilmi .nu

Kamerun! (slag) Råmolal- + lnmslål- _ _ Lull Rusning (av)

,m9 503033

i man

me

55m! \ Smållninq ElJuaR slagg t

dbránd/ +

I” m?”

*W935 Slagluming

l i

Slulsl agg Slzål- Konvonu- (M m g. . 99 Blandjmd M

Kvans l l m

i \ Konvenerinq (ko) (5l399l7l3$i9l m* SO,-gas (enl. ovan) Lu / Konverterdamm Bislertoøpav (ZnO. Pbso.)

t

R ll “ Sh” Ralñnorhg

:jimmy LU - Iorra vinn

Roduklionsmod/

Anodslam

l lm Il r

Sanna j

Ejgktrgmkam;

Källa: K. Tekniska Högskolan; Processmetallurgi

sänkts genom reduktion till Sedan syrehalten (polning) gjuts kopparn plattor (anoder). Genom elektrolys renas kopparn ytterligare. I detta proockså ädelmetaller, dvs. guld och silver. De katoder som cessteg avskiljs framställs vid elektrolysen kan antingen säljas direkt eller gjutas till ämnen,

vanligen trådämnen (s.k. wire bars). På senare år har det blivit allt vanligare att man slopar steget över trådämnen och i stället antingen säljer katoder

eller smälter ned dessa och producerar valstråd direkt för avsalu.

2 95

Bilaga

Energiâtgången vid kopparframställning är givetvis beroende av malmens insitu halt. Ett ”normalvärde om 12 000 kWh/ton kan dock användas. Av dessa utgörs gruvbrytnings- och anrikningsdelen av omkring 8 000 kWh och smältning och raffinering av ca 4 000 kWh. Oxidmalmerna behandlas, sedan de krossats, i en lakning med syror. Därefter sker utfällning genom elektrolytisk reduktion som till resultat ger katoder av liknande slag som de som erhålls när utgångsmaterialet är sulfidmalmer.

1.5 Användningsområden

Det mest betydande användningsområdet för kopparn finns inom den elektriska industrin. Mellan en tredjedel och hälften av konsumtionen förbrukas i någon form i denna sektor. Dess andel har dock minskat något till följd av fiberoptikens intåg inom telekommunikationsområdet och att viss substitution av aluminium skett speciellt inom

högspänningsöverföringen. Kop-

parns elledande förmåga är dock överlägsen och något ordentligt hot finns endast av silver. En vidare användning av silver kan dock till följd av dess betydligt högre pris inte förväntas. Det näst största användningsområdet finns inom byggnadssektorn, där den huvudsakliga applikationen är kopparrör för Vattenförsörjning och distribution, centralvärmeanläggningar, Varmvattenberedare, hushållsmaskiner samt för takplåt. Här skall dock påpekas att viss statistik kan vara svårtydbar, ty elektriska hushållsmaskiner kan vara klassade som elindustriprodukter men förbrukas inom byggnadssektorn. Det andra viktiga användningsområdet är transportsektorn, där bilindustrin är en stor förbrukare, bl.a. bilkylare. Den marina sektorn har ökat markant i betydelse under de senaste åren. Kopparns formbarhet, korrosionsbeständighet och som additivi bätfärger, som förhindrar algtillväxt, är egenskaper av betydelse. Off-shore-industrins utveckling under 1970- och 1980-talen har också öppnat nya användningsområden för koppar. Kopparn legerad med zink, nickel och tenn till mässing, monel och brons resp. kommer till användning inom ett stort antal områden.

1.6 Konsumtion

Världens totala konsumtion av koppar uppgick år 1985 till 9,7 miljoner ton, varav 7,4 miljoner ton i västvärlden. Konsumtionens fördelning framgår av tabell 2:2. En stagnation kan här förmärkas mellan åren 1980 och 1985. Här är det endast Sydkorea som mer än fördubblat sin konsumtion.

96 Bilaga 2 Tabell 2:2 Världskonsumtionen, kt rafflnerad koppar

?sttyskland

Källa: WBMS

sou 1989:93 2 97

Bilaga

1.7 Produktion

Fördelningen av gruvproduktionen av koppar på olika länder framgår av tabell 2:3. Den svenska gruvproduktionen framgår av tabell 2:3 a. Tabell 2:3 Världens gruvproduktion av koppar, kt kopparinnehñll

Källa: WBMS Tabell 2:3 a Svenska kopparproducerande gruvor Gruva Produktion, kt 1978

84,6

98 Bilaga 2

USAs produktion fortsätter att minska, medan länder såsom Chile, Peru och Mexico kraftigt ökat sin produktion. Världens produktion av oraffinerad koppar (blisterkoppar) framgår av tabell 2:4. Även här visar USA en minskning och Chile, Peru kraftig ökning. En ny producent här är Filippinerna. Bland planekonomiema visar Polen den största ökningen.

Tabell 2:4 Världens produktion av oramnerad blisterkoppar, kt

Filippinerna 57 56 101 Sverige

Källa: WBMS

sou 1989:93 2 99

Bilaga

Raffinadkopparproduktionen framgår av tabell 2:5. Bilden här är densamma som för blisterkoppar. Tabell 2:5 Världens produktion av raffinerad koppar, kt

Källa: WBMS Den generella trenden har varit att den industrialiserade världen i reala ton räknat ligger kvar på samma blister- och raffinadproduktion eller minskat något, medan utvecklingsländerna, som har råvaruresursema, i högre grad integrerat framåt och har byggt ut sin smältnings- och raffineringskapacitet. År 1985 utgjorde sekundärproduktionen ca 1,1 Mt eller ca 15 % av västvärldens raffinadproduktion om 7,3 Mt. Sekundärmaterialet kommer huvudsakligen från el- och elektronikskrot, bilkylare, slagg från metallbearbetningsverk, hushållsapparater och telefoner m.m. Energiåtgången vid framställning av koppar ur skrot är ca 1 500 KWh/ ton. Ytterligare ca 2,6 Mt koppar cirkulerade år 1985 i form av skrot som inte omsmälts och raffinerats. Sådant skrot karaktäriseras av att det återanvänds i den form som det ursprungligen framställts i, som exempelvis mässing. Sveriges produktion av raffinerad sekundärkoppar utgjorde år 1985 ca 26 kt. I Sverige råder f.n. exportförbud på skrot.

100 2 sou 1989:93

Bilaga

1.7.1 Presentation av större gruvor

En sammanställning framgår av tabell 2:3 b.

Tabell 2:3 b Presentation av större gruvor

Land Gruva Företag Prod 1986 kt

Afrika Sydafrika Palabora Palabora 116 Zambia Nchanga ZCCM 260 Mufulira ZCCM 80 Oceanien Australien Mount Isa Mount Isa Mining 159 Papua Nya Guinea Bouganville Bouganville Copper 173 Asien Indonesien Ertzberg Freeport 97 Filippinerna Sipalay Maricalum Mining 41 Cebu Atlas Consolidated 70 Europa Sverige Aitik Boliden 38 Jugoslavien Majdanpek RTB Bor 50 Sydamerika Brasilien Jaguarari Caraiba 30 Chile Andina Codelco 112 Chuquicamata Codelco 548 El Salvador Codelco 95 El Teniente Codelco 380 Manatos Blancos Mantos Blancos 79 Mexico Cananea Cananea 60 La Caridad Mexicana de Cobre 132 Peru Cuajone SPCC 138 Toquepala SPCC 107 Tintaya Tintaya 48 Nordamerika Kanada Timmins Kidd Creek Falconbridge 109 Island Copper Utah Mines 56 Lornex Highland Valley 95 USA Ray Asarco 88 Bagdad Cyprus Minerals 76 Sierrita/Esp Cyprus Minerals 78 Pinto Valley Magma Copper 81 San Manuel Magma Copper 96 Chino Phelps Dodge 104 Morenci/Metcalf Phelps Dodge 253 Tyrone Phelps Dodge 144

1.8 Handel

vilka är föremål för handel, är slig, råkoppar (blister) och Kopparråvarorna, raffinerad metall. Handelsmönstret är olika för de olika produkterna. Av tabell 2:6 framgår handel med koncentrat. De huvudsakliga exportörerna är Kanada, Chile och Papua-Nya Guinea. Mexico är relativt ny som däremot, som tidigare varit en av de större exexportör. Filippinerna

sou 1989:93 2 101

Bilaga

portörerna, har minskat sin export kraftigt, sedan landet fått egen smältverkskapacitet. Tabell 2:6 Internationella handelsströmmar, koppar i slig, kt Land 1975 1980 1985 Export

Import

Källa: WBMS Av importländerna svarar Japan för över hälften av den totala mängden. Japan, som har en mycket utvecklad industri, saknar egna inhemska tillgångar och kommer sannolikt att behålla sin ställning som den ledande importören. Miljökrav och höga arbetskraftskostnader kan tvinga japanska smältverk att stänga. Av nya länder som sligimportörer märks här Sydkorea. Handeln med blisterkoppar domineras bland av utveckexportörerna lingsländerna med egna råvarutillgångar, som anlade vidareförädtidigt lingssteg i landet, tabell 2:7. De dominerande exportörerna är Zaire, Chile och Peru. Importörerna äri huvudsak de stora västeuropeiska industrinationerna, Belgien, Västtyskland och Storbritannien.

Källa: WBMS

sou 1989:93 2 103

Bilaga

Handeln med raffinerad koppar, som framgår av tabell 2:8, domineras av exportörer såsom Chile, Zambia, Kanada, Zaire och Belgien. Kraftiga ökningar har här skett i Peru och Filippinerna.

Tabell 2:8 Internationella handelsströmmar, ralTmerad koppar, kt Land 1975 1980 1985 Export

Import

Källa: WBMS

Importörerna finns här i huvudsak också bland västvärldens industriländer, noterbart är ökningen för USA och Japan. I USA har en del smältverk stängts på grund av miljöskäl och konsumtionen har därför fått täckas upp av inköp av raffinerad koppar. Japans rafñnadimport ökar samtidigt som dess sligimport också ökat. Handeln med öststaterna utgjordes år 1987 av en nettoexport till öst om ca 70 kt koppar i slig av en nettoexport till öst om ca 20 kt blisterkoppar av en nettoimport till väst om ca 110 kt raffinerad koppar.

Handeln med koncentrat har visat en svag ökning under 1980-talet, medan handeln med blister minskat. Den kraftigaste svängningen har skett

104 Bilaga 2

inom handeln med raffinerad koppar. Handeln med öststaterna är svårförutsägbar och betingas ofta av nettoförsäljningar under katastrofår för att på så sätt erhålla utländsk valuta. Statistikuppgifter på produktion och konsumtion är inte lättillgängliga, varför någon prognos för framtida handel är svår att göra. Det är dock rimligt att anta att en viss infrastrukturuppbyggnad kommer att leda till en ökande konsumtion i öst. Gruvutbyggnader i Kina framför allt kan medföra en snabbare utveckling av produktionen än konsumtionen. För den närmaste tiden förutses inte någon nämnvärd ändring av öst/ västbalansen. Sverige är en nettoimportör av koppar. Beroendet har dock minskat i takt med att Aitikgruvan byggts ut och Viscaria tagits i produktion. Importen och exporten av sliger är nästan lika stor och sammanhänger med kvalitetsolikheter i sligerna och hur de passar till de olika smältverken. Sveriges balans framgår separat av tabell 2:9, och handeln med de nordiska länderna av tabell 2:10.

Tabell 2:9 Sveriges balans, kt

1975 1980 1985 Produktion

Import

Export

Kt kopparinnehåll där inte annat angives Källa: MG, Metallstatistik

2 105

Bilaga

Tabell 2:10 Sveriges handel med övriga nordiska länder

Sveriges import 1985 Totalt 57800 Raffinerad koppar från Norge 5900 Danmark Finland 3009

Sveriges export 1985 Totalt 12 700 Raffincrad koppar till Norge 632 Danmark Finland 1 882

Import kopparkoncentrat 1985 Totalt 106 000 från Norge 22 570 Danmark Finland

Export kopparkoncentrat 1985 Totalt 109 000 till Norge 2 050 Danmark Finland 57000

Källa: MG, Metallstatistik

1.9 Priser,

prissättning

Koppar kostade i slutet av år 1988 ca 22 000 kr per ton. Det absolut sett högsta priset någonsin. Prisutvecklingen under 1980-talet framgår av figur 2:2.

Figur 2:2 Koppar LME

1 6000

12000 J

“i

aÄ

4000 1981 82 83 84 85 86 87 88 89 1990

106 Bilaga 2

I de flesta avtal om kopparleveranser är priset knutet till prisnoteringarna på LME. Även om bara en mindre del av världshandeln fysiskt passerar LME är LME-priset ändå normgivande. På de inhemska marknaderna i USA och Canada förekommer dock s.k. producentpris, vilka fastställs av de dominerande företagen. Detta går oftast till så att en av producenterna tar initiativ till en prisändring och att de andra därefter justerar sina priser. Härigenom etableras en gemensam prisnivå. Under normala förhållanden följer producentpriset i USA ganska väl prisutvecklingen på LME. Följden skulle annars bli en omfattande transatlantisk handel med koppar, som skulle utjämna prisskillnaderna. De viktigaste orsakerna till de betydande prisfluktuationerna är variationer i efterfrågan. Eftersom koppar används mest i investeringsvaror, dvs. maskiner och byggnader, samt i tunga konsumtionsvaror, t.ex. bilar och hushållskapitalvaror, kan efterfrågan variera ganska kraftigt från år till år. Strejker och andra händelser, t.ex. avbrott på transportleder, som leder till produktionsbortfall, har också tidvis lett till stora prishöjningar. Eftersom det i stort sett inte förekommer några långtidskontrakt med fasta priser (undantaget är handeln mellan Comecons medlemsländer), och priset fastställs varje dag på LME, uppstår dessutom betydande kortsiktiga variationer. Härutöver förekommer ett visst mått av spekulation på LME, vilket har betydelse framför allt i tider med hög efterfrågan. Priset kan då stiga mycket snabbt. Prisvariationerna förstärks dessutom av att LME är en residualmarknad, där säljare kan göra sig av med överskott utöver kontrakterad produktion och köpare kan täcka oplanerade behov. Lagersituationen brukar vara en viktig prisindikator. De totala kopparlagren i världen uppgick år 1983 till ca 2,1 Mt och hade till år 1988 sjunkit till en nivå om ca 700 kt motsvarande fem veckors konsumtion. Lagerrationaliseringarna har i huvudsak under denna tid skett hos producenter och konsumenter, men även LME-lagren har sjunkit och är nu på en nivå som allmänt betraktas som den lägsta nivån utan att menliga störningar på marknaden skall inträffa.

SOU 1989: 93 2 107

Bilaga

1.10 Ägarstruktur

Ägarstrukturen framgår av tabell 2:11.

Tabell 2:11 Ägarstruktur januari 1988

Land Företag Ägare Afrika Namibia Tsumeb GFSA/Newmont/BP Sydafrika Palabora RT7JNewmont Okiep Newmont/GFSA Zambia ZCCM Staten/ZCI/ITM Zaire Gecamines Staten Oceanien Australien Mount Isa Mount Isa Mines Holdings Papua Nya Guinea Bouganville Staten/CRA/Privat Asien Indien Hindustan Copper Staten Indonesien Freeport Freeport McMoran Filippinerna Atlas Consolidated Soriano Corp Europa Sverige Boliden Trelleborg Spanien Apirsa Boliden Rio Tinto Minera UERT/RTZJlokala intressen Jugoslavien RTB Bor Staten Latinamerika Brasilien Caraiba Metais Staten Chile Codelco Staten Enami Staten Disputada Exxon Mantos Blancos Anglo American Mexiko Com de Cananea Staten/Privat Mexicana de Cobre Mexicana de Cobre Peru SPCC Asarco/Marmon/PD/ Newmont Centromin Staten Nordamerika Kanada Cominco/Lornex/Tech Highland Valley Hudson Bay Inspiration Resources INCO INCO Kidd Creek Falconbridge Utah International Broken Hill Property Noranda Noranda USA Asarco Asarco Chino Mines PD/MC Minerals Cyprus Minerals Cyprus Minerals Magna Copper Magma Copper/ Newmont Phelps Dodge Phelps Dodge Washington Corp Washington Corp Kennccott Standard Oil

108 Bilaga 2 SOU 1989: 93

1.11 Konkurrerande råvaror/material

Kopparn kan ersättas av aluminium i flera tillämpningar, där dess elektriska ledningsförmåga har betydelse. Inom högspänningsområdet har en sådan substitution i stort genomförts. Av tekniska skäl är det dock svårt att ersätta kopparn i ledningar med klenare dimensioner som t.ex. i bilar, maskiner och bostäder. Vid de nuvarande prisrelationerna, där aluminium och koppar i det närmaste betingar samma pris, sker dock ingen övergång till aluminium. Inom telekommunikationen har fiberoptiken i stora delar ersatt kopparledningar vid signalöverföring mellan huvudteleväxlarna. Distributionsnätet vidare till hushållen har fortfarande kopparledningar och en ersättning där är inte lika given. Inom transportmedelsindustrin används koppar främst i elektriska system och i bilradiatorer. Medan det är tämligen svårt att ersätta kopparn i det elektriska systemet i bilar, har en övergång till aluminium som material i radiatorer till stora delar redan skett. Orsaken till detta har varit den ogynnsamma prisrelationen under mitten av 1970-talet och viljan från bilindustrin att minska vikten. Vid nuvarande prisförhållande har dock denna utveckling hejdats. Skulle denna prisrelation bestå kan en reverserad substitution komma till stånd på sikt. En ytterligare bidragande orsak till att kopparn kan konkurrera med aluminium i bilkylare är det utvecklingsarbete, som utförs vid Gränges Metallverken i avsikt att minska radiatorvikten genom produktion av tunna kopparband och en ny fogningsteknik.

Inom byggnadsindustrin används koppar framför allt för vattenledningar.

Ett visst intrång på den marknaden har gjorts av plaströr. Det har emellertid visat sig att plasterna inte haft riktigt god åldringsbeständighet och sålunda har en viss reverserad substitution förmärkts. Kopparn har vidare en bakteriedödande effekt till skillnad från plasten. Som takbeklädnad har kopparn en mera utsatt position, där ett stort antal alternativa material existerar. Prisfrågan här är av avgörande betydelse, även om affektionsvärdet alltid kommer att hålla en viss konsumtion vid liv.

1.12 internationellt

Forskning, utveckling,

samarbete

Chile, Peru, Zaire och Zambia bildade år 1967 Conseil Intergouvernemental de Pays Exporteur de Cuivre (CIPEC) i syfte att förbättra prisstabiliteten och uppnå högre priser på koppar. Organisationen existerar fortfarande och har utökats med ett antal nya medlemmar och associerade medlemmar. Dess betydelse har dock minskat i att den inte på ett märkbart sätt kunnat bidra till Stabilisering av kopparpriset. Svårigheterna synes bero på .att man inom konstellationen inte kan uppnå enighet. Flera CIPEC-länder agerar i dag självständigt och detta försvagar CIPEC°s roll. CIPEC har sitt säte i Paris.

2 109

Bilaga

Inom UNCTAD pågår sedan en längre tid diskussioner om bildandet av en s.k. studiegrupp för koppar, vars uppgift skulle vara av samma slag som den existerande motsvarigheten inom bly och zink. Av CIPEC-länderna verkar i dag Chile vara den som har de största förväntningarna på UNCTAD. År 1959 bildades INCRA, International Research Copper Association, av ett antal producenter. Detta var ett uttryck för flera av producenternas vilja att markera sitt intresse för att vidareutveckla och utöka användningen av koppar. Genom den långa kedjan av mellanhänder från producent till konsument och där producenterna producerar och konsumenterna koppar köper en funktion, där koppar ingår i varierande former, är det producenterna som i första hand har intresse att följa hela ledet av kopparn i kedjan till den slutliga produkten. Mellanleden kan i flera fall ändra produktions- och materialval och är således inte lika beroende av koppar. lNCRAs arbete utförs på global basis och de medverkande producenterna betalar i proportion till sin kopparproduktion. lNCRAs uppgift är att 1. utveckla nya teknologier, produkter och processer, som kan skapa nya användningsområden för koppar, 2. förbättra befintlig i avsikt att förstärka i teknologi kopparns position förhållande till substitut, 3. utveckla och anamma som grundläggande vetenskapliga kunskaper, kan användas i slutmarknaden för kopparprodukter och processer.

lNCRAs administrativa säte är i New York. Ett lokalt Europakontor finns i London. Inom de olika regionerna i världen finns ett antal lokala Market Development Associations, MDA-s. Deras uppgift är att marknadsföra idéer från bl.a. INCRA och verka för att dessa får en användning, samt i Övrigt vara en sammanhållande instans för marknadsinformation inom regionen. Dessa organ kan också utföra lokala kampanjer. I början av 1989 omorganiserades INCRA och bytte namn till ICA, International Copper Association. Under mitten av 1980-talet genomfördes en Copper Image Campaign stödd av producenter med intresse och försäljning på Europamarknaden. Kampanjen utfördes som en annonskampanj i England, Tyskland, Frankrike och Italien och hade till syfte att öka allmänhetens och i synnerhet beslutsfattarnas allmänna finansierades kunskaper om koppar. Kampanjen av ett femtontal större producenter.

110 Bilaga 2

2 under 1970- och

Marknadsutvecklingen

1980-talet

2.1 utveckling Kopparindustrins

Konsumtionen av koppar i världen steg oavbrutet fram t.0.m. år 1979. Därefter skedde en kraftig avvikelse från expansionstakten; konsumtionen minskade under några år för att år 1986 åter komma upp till 1979-års nivå. Prognoserna, som utfördes under mitten och slutet av 1970-talet, indikerade en fortsatt konsumtionstillväxt med samma styrka som tidigare (ca 5 % per år). Dessa prognoser angav konsumtionen år 1985 till ca 13 miljoner ton. 1985 års utfall blev ca 9,7 miljoner ton (inkl. östblocket). Orsakerna till det trendbrottet står att finna i det förändrade konsumtionsmönstret, som inträdde efter oljekriserna 1974 och 1978-79. Ekonomisering och energibesparing blev honnörsord. Härtill skall läggas teknikgenombrott inom telekommunikationsområdet samt inträdet av plaster och kompositer på traditionella kopparmarknader. förekommer värda att notera. Under hela Vissa regionala skillnader 1980-talet har konsumtionen i Europa, USA och Japan legat stilla, medan är de länder som

den har stigit något i övriga Asien. Taiwan och Syd-Korea

egentligen visar någon trendskillnad. Det kraftiga trendbrottet, som till en början (1975) såg ut som en vanlig av en kraftig uppgång igen åren 1978-79. Ökcyklisk nedgång, åtföljdes ningstakten var därvid så kraftig, att flera bedömare trodde att den tidigare skulle kunna nås relativt snart. När kurvan år 1980 åter projektionskurvan var ett faktum. Den pekade nedåt, stod det ganska klart att trendbrottet tidigare oro, som funnits om att världens malmreserver inte skulle räcka till, var inte längre befogad. Av figur 2:3 framgår den prognostiserade konsumtionen och det verkliga utfallet för koppar.

2 111

Bilaga

Figur 2:3 Västvärldens kopparkonsumlion åren 1950-1985

10000 *-

1000 - o Matris tonnes l00Osl n aooo - o .1- Acmal consumtion 7000 - -N-ø- Proiecled consumtion on1960-lrend 6000 l-

5000 ›-

4000 -

_3000-

2000 liiLiliiiil11111iiiulniiiluiiilirii; 1950 55 50 65 70 75 90 35 Källa: John Tilton och MG, Metallstatistik Före och under den kraftiga uppgången skedde betydande ägarförändringar inom gruvindustrin och speciellt inom den kopparproducerande delen. Oljebolagen, som genom de kraftiga prishöjningarna under andra hälften av 1970-talet hade accumulerat stora vinster, såg sig om efter alternativ till diversifiering och möjligheter till investeringar i företag med förlustavdragsmöjligheter. Deras tro att de kunde behärska mineralutvinning baserad på sin oljeutvinning, gjorde att ett stort antal oljebolag världen över engagerade sig i mineralindustrin. Stora finansiella resurser kom härvid mineralindustrin till godo.

2.2 Konsekvenser för

kopparindustrin

Den kontinuerliga konsumtionstillväxten fram t.o.m. år 1979 hade skapat en situation för producenterna, där en ständigt ökande produktion var nödvändig för att möta efterfrågan. Priset på koppar bestämdes av den nytillkommande produktionens drifts- och kapitalkostnader. Med den expansiva utsikten pågick malmletning och utbyggnadsplanering utgående från denna prinivå. l och med att ökningen i konsumtionen upphörde, fr.o.m. år 1979, och sedan höll sig på samma nivå flera år, uppstod en överkapacitet i det att produktionskapacitet fanns latent i ett antal olika utbyggnadsprojekt. Den utvecklingen kunde pågå några år innan industrin blev varse trendbrottet. Under denna tid hann ett betydande överskott i produktionskapaciteten uppstå. Av detta följer naturligtvis, att all planering i industrin var inriktad med

112 2

Bilaga

som kunde täcka drifts- och kapitalkostnader för en långsiktig prisnivå, varje nyetablering. Sålunda skedde också prospektering efter nya fyndigheter med denna riktpunkt. Betydande insatser gjordes också av de oljebolag, som nyligen förvärvat mineralföretag - och hade man inte förvärvat något bolag, så byggde man upp egna organisationer som började arbeta med mineralprospektering. När det i början av 1980-talet stod klart, att de tidigare konsumtionsförutväl kunde tillsägelserna inte gällde och att världens kopparkonsumtion kunde kapitalkostnadselementet utegodoses med existerande kapacitet, slutas ur de kostnader som var vägledande för prisbildningen. Eliminering-

en av kapitalkostnaden medförde att produktionskostnadskalkylerna sjönk

med ca 20-25 cent per lb koppar. Effekten av detta blev för länder med marknadsekonomier att ett stort antal projekt i utvecklingsstadiet kunde läggas i malpåse. Enär kopparproduktionen domineras av länder, där de marknadsekonomiska krafterna inte är förhärskande, kunde en fortsatt expansion pågå oberoende av om full kostnadstäckning erhölls eller inte. Sådana länder är framför allt de afrikanska med statsägd kopparindustri eller de sydamerioch där konkurrenskraftsjusteringar kan utkanska statsägda industrierna föras genom devalveringsåtgärder. i början av 1980-talet följde en förstärkning av USA-dollarn Samtidigt och även analogt en förstärkning av Canada-dollarn. Nämnda situation lade en särskild press på den amerikanska kopparindustrin, som i början av 1980-talet hade driftskostnader i storleksordningen 80 cent per lb. åren 1983-1985 rationaliseringsprocess in- Under pågick en omfattande om den amerikanska Stora ingrepp gjordes i bl.a.

koppargruvindustrin.

Lönerna omförgråbergsbrytning, ingående halter och bemanningsplaner. handlades, varvid baslönenivån sänktes kraftigt, COLA (cost of living adjustment), en slags indexuppräkningsklausul, togs bort. I gengäld infördes ett bonussystem, som skulle utfalla därest priserna på koppar åter skulle stiga. Teknologiska landvinningar inom lakningstekniken öppnade nya möjligoch heter att billigt utvinna koppar. Metoden lämpar sig väl i ökentrakter i USA och Australien har kunnat nyttja sig av den några producenter tekniken. Resultaten av dessa rationaliseringar och teknikförändringar medförde att produktionskostnaderna i USA kunde sänkas med upp till ca 20 cent per av USAs produktion kommer lb, och i vissa fall med ännu mer. Huvuddelen sålunda i dag fram till en kostnad kring 50-60 cent per lb. USAs kopparindustri gjorde under början av 1980-talet aggressiva försök att förmå den amerikanska staten att införa någon form av protektionistiska försvara den inhemska proåtgärder, allt i akt och mening att försöka duktionen. Reagan-administrationen lät sig dock aldrig övertalas. Situationen i Sverige var lik den i övriga Europa. Värdet av den starka USA-dollarn medförde att priserna i USD-prissatta råvaror var låga men höga i europeis-

Bilaga 2 113

ka valutor, och svenska kronor i synnerhet efter den kraftiga devalveringen hösten 1982. Den sedan år 1985 fallande dollarkursen har emellertid medfört, att även den svenska kopparindustrin fått erfara effekterna av rationaliseringar i de prisdominerande länderna och att en bibehållen konkurrenskraft endast har kunnat åstadkommas genom rationaliseringar och sänkningar av driftskostnaderna.

114 Bilaga 2

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Internationella prognoser och kommentarer till

dessa

3.1.1 Generellt Följderna efter den dramatiska nedgången på världens börser i oktober 1987 har inte blivit så dramatiska som flera befarat. Dock kan förmärkas en viss avmattning och därefter en måttligare ökningstakt i OECD-länderna. Det är framför allt osäkerheten, som lett till att flera länder har justerat sina siffror vad beträffar GNP-tillväxten. Framför allt USA räknar med en GNP-tillväxt på 1-2 % under början av l990-talet, för att sedan återkomma till en nivå av ca 2,5 å 3,5 °/o. Japan och Västtyskland beräknar dock få en jämnare utveckling och beräknar tillväxten till ca 3 resp. 2 % per år. Problemen för USA accentueras ytterligare av de stora underskotten i bytesbalansen. De åtgärder som måste vidtas för att minska denna, kommer sannolikt att pressa räntorna uppåt och vara inflationsdrivande, varför en allmän lägre tillväxt i början av 1990-talet kan förutses. Andra halvan av 1990-talet beräknas åter en ökning i tillväxttakten. Den lägre tillväxttakten i USA får effekter i flera länder, speciellt i Europa och Canada. Japan beräknas dock kunna vidmakthålla sin position, då den inhemska efterfrågan beräknas vara stark under hela perioden. Oljepriset beräknas inte kunna stiga dramatiskt, varför en måttlig inflation kan generellt förutses i OECD-länderna.

3.1.2 Konsumtion Västvärldens konsumtion uppgick år 1987 till strax under 8 miljoner ton. Fram till mitten av 1990-talet väntas denna endast stiga med 0-1 °/o per år. Härav svarar Nordamerika och Australien med en nedgång av ca 0,5 °/›. Endast Asien och Sydamerika förutser en väsentlig ökning, ca 2 resp. 1,5 °/o. Kopparn, som är ett moget material, har funnit sina applikationer i den industrialiserade delen av världen. I denna del har sedan en tid en ekonomisering skett, innebärande att den tekniska och ekonomiska utvecklingen medfört att en viss funktion kan klaras med en mindre råvaruinsats. Förbrukningen mätt i form av per capita minskar således. I regioner som Nordamerika och Europa, där inte någon större befolkningstillväxt sker,

2 115

Bilaga

erhålls sålunda en gradvis stagnerad eller t.0.m. avtagande konsumtion. Avvikelser från denna trend kan endast ske om nya applikationsområden kan identifieras. Omvänt gäller att, vid höga priser på koppar, substitution inträffar speciellt inom priskänsliga användningsområden. Detta förmärktes speciellt inom takplåtsmarknaden i Italien, som under våren 1988 drabbades kraftigt. En fortsatt prisnivå kan komma att få nög menliga effekter på konsumtionen. Inom områden, där Substitution delvis redan skett, som Lex. bilkylare, kan en oförmånlig prisrelation mellan koppar och aluminium endast påskynda processen. Eftersom aluminium-, nickel- och plastpriserna under senare tid också stigit kraftigt, har kopparns relation till dessa material inte försämrats. Kopparpriset kan således bestå på en hög nivå en tid utan att företag, som har möjlighet att välja material, föredrar ett alternativ - speciellt om det då är förenat med investeringar.

3.1.3 Trender hos slutförbrukare

Byggnadssektorn Kopparkablar för elförsörjning i byggnader svarar för ca 15 % av hela kopparbehovet. Denna sektor har också ökat under senare år till följd av den ökade aktiviteten inom byggnadssektorn. Denna sektor har ännu inte nått sin mättnad, varför en viss ytterligare Ökning är att vänta under 1990talet. Substitutionshotet från aluminium är dock begränsat även vid ogynnsamt direktprisförhållande. Rörinstallationer, uppvärmningssystem är ett annat viktigt område för koppar. Efterfrågan beräknas vara relativt stabil under 1990-talet. Den tidigare substitutionen av plaster har under senare år kunnat stävjas och t.0.m. en viss re-substitution har förkommit, till stor del på grund av att kopparn varit relativt billig och plaströren nu börjat visa en dålig åldringsbeständighet. Prisrelationen mellan koppar och plast kommer alltid att vara avgörande för materialvalet. Den viktiga marknaden för Varmvattenberedare och luftkonditioneringsanläggningar beräknas öka. Substitutionshotet är där ringa. Marknaden för koppartak har vuxit kraftigt i Västtyskland och Italien, som ett resultat av promotionaktiviteter samtidigt med lågt pris på koppar. Substitution kan mycket lätt inträffa, då det finns ett stort antal material att välja på då det gäller takbeklädnad. Nuvarande höga priser har redan trängt ut koppar från vissa marknader.

116 2

Bilaga

Elektriska artiklar Kopparanvändningen inom telekommunikationssektorn förutses falla ytterligare. Telenätet är utbyggt i den industrialiserade världen och anläggningar av nya linjer planeras med nyare tekniker, bl.a. fiberoptik. Det är i huvudsak långdistansöverföringen som kommer att ersättas med fiberoptik. Den stora mängd koppar, som dock finns i det lokala teledistributionsnätet, förblir dock i stort sett intakt. Behovet av koppar i kraftkablar, transformatorer och generatorer kommer gradvis att minska, eftersom det nationella försörjningsnätet åtminstone i den industrialiserade världen är utbyggt. Elektroniksektorn och övriga kontaktorer kan visa en viss ökning, men det kompenseras av tillverkarnas strävanden till kvalitetsförbättringar och miniatyrisering. Den stora utvecklingspotentialen för kraftöverföring synes ligga i ”supraledare”. Utvecklingen här är emellertid inte färdig och i det korta/medellânga perspektivet synes någon substitutionsrisk inte föreligga.

Transport Inom bilindustrin förväntas konsumtionen av koppar minska i kylare, men av en ökad användning av elektriska utrustminskningen kompenseras ningar i standardbilar, något som tidigare endast varit förbehållet lyxbilar. I USA steg medelkvantiteten koppar i bilar med 35 °/o till 22 kg mellan åren 1980 och 1986. Av dessa svarade kylare för 5,7 kg år 1980 och 3,1 kg år 1986. Mängden koppar i elutrustningar steg under samma period från 4,4 kg men multiplexingtekniken kommer till 9 kg. Denna trend väntas fortsätta, på sikt att vända trenden.

3.1.4 Produktion Nuvarande konsumtionsbehov har kunnat tillgodoses vid en prisnivå på koppar i spannet 65-75 cent per lb. som US Bureau of Mines, USBM, utfört visar att pro- Beräkningar duktion från nu i gång varande gruvor i marknadsekonomierna ger 4,5 miljoner ton per år till en kostnad, som är lägre än 65 cent per lb. Den potentiella utvinningsbara metallmängden i marknadsekonomierna, som kan till en kostnad lägre än 65 cent per lb, är ca 100 produceras ton. Med av kapitalet är motsvarande kvantitet miljoner 15 °/o förräntning ca 85 miljoner ton. En utförd av US Bureau of Mines, som omfattar 10 i undersökning varande i USA, visar att det i dessa gruvor finns :n produktion gruvor potentiell metallmängd på ca 12 miljoner ton koppar i kostnadssegmentet 65-75 cent per lb. Hittills under 1980-talet har den årliga ökningen av gruvproduktionen varit till den låga konsumtionstillväxten har så mycket låg. En anpassning

2 117

Bilaga

småningom skett. För den omedelbara framtiden ser dock bilden annorlunda ut. Ett antal nya projekt, som varit under utveckling en tid, planerar sin produktionsstart under år 1988. Ok Tedi i Papua Nya Guinea ökar till full kapacitet och Neves Corvo i Portugal och Olympic Dam i Australien börjar producera. Härutöver finns ett antal planer på ökningar i befintliga anläggningar; Chuquicamata i Chile och ett flertal lakningsprojekt i USA. Mot mitten av 1990-talet förutses en ny kraftig ökning av produktionen och då främst genom det planerade öppnandet av La Escondida i Chile. I tabell 2:12 framgår några störe nya projekt och väsentliga gruvutbyggnader. Av tabell 2:13 framgår de gruvor, som under de närmaste åren sannolikt kommer att stängas på grund av att malmreserverna har sinat.

Tabell 2:12 Planerad ny gruvkapacitet A. Nya projekt

Land Företag Projekt Prod kap Prod start Australien Roxby Services Olympic Dam I 50 1988 Olympic Dam [I 150 1991 Portugal Somincor Neves Corvo 120 1988 Brasilien CVRD Solobo 40 1991 Chile Min Escondida La Escondida 300 (+) 1991? Kanada Minnova Ansil 33 1988

B. Planerade utbyggnader av befintliga gruvor

Land Företag Projekt Tillkommande Prod start kapacitet kton koppar Indonesien Freeport Ertsberg 25 1991 Papau N G Ok Tedi Ok Tedi III 140 1988

118 Bilaga 2

Tabell 2:13 Gruvor som sannolikt kommer att stängas till följd av uttömda malmreserver

Av bilagorna framgår det att den kapacitet som bortfaller i påtaglig grad har kommit från relativt små gruvor i de traditionella gruvdistrikten. Den nya kapaciteten däremot väntas komma från förhållandevis stora enheter och också med en viss geografisk förskjutning. Andelen från Afrika medan Oceanien koppar minskar, ökar kraftigt. Sydamerika ökar också sin andel något. Tabellerna 2:14 och 2:15 illustrerar förskjutningarna.

Tabell 2:14 Regionala andelar av gruvproduktionen

Källa: CRU

sou 1989:93 2 119

Bilaga

Tabell 2:15 Regionala andelar av raffinadproduktionen

Källa: CRU Vad beträffar raffinadproduktionen beräknas två betydande regioner minska produktionen, Asien och Europa. I dessa regioner är lönekostnaderna höga och miljökraven också höga. Latinamerika ökar sin andel raffinerad koppar och något snabbare än gruvproduktionsökningen. Detta skall ses som en trend i en ökad integration framåt. Denna trend har varit synlig men kommer under 1990-talet sannolikt tidigare, att få sitt praktiska genomförande. De mineralrika områdena i utvecklingsländerna kommer att vilja integrera framåt och efter att ha varit exportörer av mineralkoncentrat under en tid, kommer de att bygga ut sin smältverkskapacitet och bli exportörer av raffinerad koppar i stället. Detta kommer att leda till en minskad handel med koncentrat. Ett scenario, som kommer att förstärkas av att ”custom smelters i den industrialiserade världen har sökt och kommer att söka joint venture-partners i de mineralrika utvecklingsländerna och på så sätt försäkra sig om råvaruleveranser. I takt med att koncentrathandeln minskar kommer handeln med raffinerad koppar att öka, då de stora konsumentländerna fortfarande finns i den industrialiserade världen. Länderna med de största utvinningsbara resurserna är Chile med 79 Mt och USA med 57. De Chilenska malmernas medelhalt är ca 1 °/o men är i avtagande. Resurserna räcker väl till att bygga ut kapaciteten, så att produktionsnivån skall kunna upprätthållas. De chilenska gruvorna har i allmänhet produktionskostnader omkring 40 cent per lb och bedöms kunna hävda sig väl, även om kopparpriset skulle gå ned till 60 c-nivån igen. Produktionskostnaderna kan dock beräknas stiga, då materialet från gruvorna måste från allt större Lönekostnaderna transporteras djup. är låga och strejker kan inte uteslutas. Produktionskostnaden bedöms mot denna bakgrund kunna bli högre under 1990-talet. Det är dock troligt att kostnadsstegringen i den lokala valutan kommer att devalveras, så att ökning i USD inte kommer att bli märkbar. USA var fram till år 1982 den ledande i världen. kopparproducenten Sedan dess har ett stort antal gruvor stängt på grund av ekonomiska svårig-

120 Bilaga 2

heter. De som överlevt har rationaliserat sin verksamhet och kan i dag producera till kostnader kring 60 cent per lb. Dessa ingrepp medförde dock att livslängden förkortades väsentligt och sannolikt kommer ett antal producenter mot slutet av 1990-talet att få vidkånnas stora kostnader att exempelvis avrymma gråberg för att göra de kvarvarande malmreservema tillgängliga för brytning. Detta kan dock endast ske om priset på koppar är väsentligt högre än 60-70 cent per lb. Medelhalten i USAs reserver bedöms vara ca 0,65 %. De afrikanska gruvorna i Zambia och Zaire, vilka tidigare hört till de större producenterna, har sett sina malmreserver krympa samtidigt som halterna varit något i avtagande. Produktionstekniska problem, sammanhängande med svårigheter att rekrytera kvalificerad arbetskraft, bidrar till att hämma produktionen. Utan väsentliga nyfynd eller högre priser, så att marginalmalmer kan nyttjas, kommer Zambias malmreserver att vara uttömda före år 2000. Zaire synes dock kunna fortsätta produktionen efter år 2000.

3.1.5 Kostnadsstruktur Effekterna av de rationaliseringar, som inleddes under första hälften av 1980-talet i USA och följdes av övriga, framför allt Europa efter år 1985, har ännu inte slagit fullt ut. Den genomsnittliga produktionskostnaden för koppar sjönk med ca 10 cent per lb mellan 1983 och 1986. 1983 kunde ca 3,5 Mt produceras till en kostnad understigande 65 cent per lb. Motsvarande kvantitet 1986 var ca 5,3 Mt. Fortsatta kostnadsreduktioner kan sålunda förväntas de närmaste åren. Den ytterligare kapacitet, som tillkommer när Ok Tedi, Olympic Dam, Neves Corvo och La Escondida är utbyggda, är ca 600 000 ton koppar per år fr.o.m. första halvan av 1990-talet. Denna kapacitet har en driftskostnad, som är väsentligt lägre än 65 cent per lb. Expansionen i Chuquicamata och reaktiveringen av Bingham Canyon adderar ytterligare ca 300 000 ton koppar, som också produceras till kostnader väsentligt under 65 cent per lb. Ytterligare fyra pågående moderniserings- och utbyggnadsprojekt i Magma, Morenci, Cananea och Highland Valley kommer att förstärka mellankostnadssegmentet i kostnadshierarkin och rationaliseringen får effekt på ca 850 000 ton koppar, som får sina kostnader sänkta väsentligt under 55 cent per lb. Härutöver pågår en ständig utveckling av kostnadsbesparande åtgärder, huvudsakligen av teknisk natur såsom installation av krossar i dagbrott med transportbandsuppfordring, övergång till lakningsteknik m.m. Speciellt i ökenområdena i USA har tekniken med lakning utvecklats och en allt ökande mängd koppar kan i dag framställas hydrometallurgiskt. I takt med att tekniken utvecklas ytterligare och till att anpassas även för icke ökenklimat, kan det förväntas att framgent en ökande mängd koppar framkommer genom lakningstekniken. Ca 10 % av västvärldens produktion

2 121

Bilaga

framställs i dag genom lakning. De producenter, som kunnat anamma tekniken, har i allmänhet kunnat sänka sina driftskostnader till under 50 cent per lb. De senaste årens kraftiga rationaliseringar har emellertid också medfört att många gruvor förbättrat sin nuvarande position på bekostnad av framför allt livslängd. Detta gäller speciellt i USA, där dagbrotten nu bryts med en gråbergsavrymning, som är lägre än för några år sedan. Därest denna eftersläpning inte snart kompenseras, är det stor risk för att dessa gruvor måste stänga en bit in på 1990-talet, då malmen inte längre är åtkomlig annat än om omfattande resurser sätts in för att avlägsna gråbergsmassorna. För några större gruvor i Sydamerika (Chile) beräknas halterna in på 1990-talet sjunka. Detta innebär då att kostnaden per producerad enhet koppar kommer att öka. Detta kan dock sannolikt kompenseras med ytterligare ökat uttag.

122 Bilaga 2

4 och slutsatser

Sammanfattning

Sammanvägs dessa faktorer, kommer i det korta perspektivet (5 år) sannolikt en tillräcklig mängd koppar att finnas till kostnader under 65 cent per lb. Endast en väsentligt högre konsumtion än förutsatt förmår då hålla priset på en högre nivå. För att priset skall förmås att nå en nivå om ca 80 cent per lb krävs att konsumtionen vid mitten av 1990-talet är ca 1 Mt högre än i dag. Detta motsvaras av en årlig konsumtionstillväxt av omkring 2 %. I perspektivet år 1995-2000 är prognosen betydligt svårare att göra. Det alltmer kortsiktiga tänkandet i industrin har gjort att data och planer i huvudsak saknas eller år väldigt diffusa. Under förutsättning att kopparpriset fram till mitten av 1990-talet inte är så högt att det har konkurrerat ut sig själv och att konsumtionstillväxten har hållit sig omkring 1 °/o, kommer behovet att vara ca 8,5 Mt per år raffinerad koppar i västvärlden. Med hänsyn till att de i dag tillredda malmreserverna sannolikt har sinat i Afrika, USA och Europa, kommer nya fynd att erfordras för att ersätta den kapacitet som gått förlorad. Sådana nya fynd kommer inte till stånd om kostnaderna för dessa inte kan täckas. Med hänsyn till den teknologi som i dag finns och den indikerade utvecklingen kommer en framtida rationell hantering att vara mera energisnål och mindre kostnadskrävande än dagens, varför det av det skälet inte finns någon anledning att förutsätta ett högre pris. Däremot om det visar sig att haltmässigt de nya fynden är fattigare, så kommer produktionskostnaderna att öka. Vissa tendenser tyder på att så är fallet, varför det är rimligt att anta att priset under slutet av 1990-talet kan vara något högre än under aörjan av 1990-talet. Sveriges situation karaktäriseras av en sjunkande malmbas och en avtagande produktion. Denna trend kan dock temporärt brytas genom den nyligen beslutade utbyggnaden av Aitik. Denna utbyggnad ger också för Aitikfyndigheten en lägre produktionskostnad, som gör att den bör ha bättre förutsättningar att klara en kommande prisnedgång. Förutsättningarna för smältverken i Norden kan te sig något annorlunda. De ligger i områden, där arbetskraften är dyr, miljökraven är höga och inga skyddstariffer existerar. Överlevnaden är helt beroende av smältverkens egen förmåga att genom effektiv organisation producera koppar til konkurrenskraftig kostnad ur produkter som har mervården. Skall härtill läggas en ökad energikostnad kanske detta inte är tillräckligt.

Bilaga 3

Bly

av Matz Boliden

bergsingenjör Sallert, Mineral AB

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 1.1 Bly, blymineral . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 1.2 Råvarutillgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 1.2.1 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 1.3 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 1.4 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 1.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 1.6 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 1.6.1 Gruvproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 1.6.2 Raffinerad produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 1.6.3 Sekundärproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 1.6.4 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 1.7 Miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 1.8 Internationell handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 1.9 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135

1.10 Ägarstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

1.11 Konkurrerande råvaror/material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 1.12 Internationellt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 1.13 Forskning och utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137

2 Marknadsutvecklingen under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 138 2.1 Svenska gruvors situation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140

3.1 Internationella prognoser och kommentarer till dessa . . . . . 140 3.1.1 Generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 3.1.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 3.1.3 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 3.2 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 3.2.1 Gruvproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 3.2.2 Raffinerad primärproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 3.2.3 Sekundärproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 3.3 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

sou 1939:93 Bilaga 3 125

1 Faktaavsnitt

1.1 Bly, blymineral

Bly, kemisk beteckning Pb, är en tung, mjuk och lättbearbetad metall med låg mekanisk hållfasthet. Smältpunkten är 327°C och densiteten 11,3 kg/ dm? Ledningsförmågan för värme resp. elektricitet är endast ca 10 % av den hos koppar. Kombinationen hög densitet och låg elasticitet gör bly till ett av de bästa ljudisolerande materialen. Den höga densiteten medför också att absorptionsförmågan för olika former av strålning, t.ex. radioaktiv, är mycket hög. En färsk snittyta av bly är glänsande blå-vit, men överdras snart i luften av en oxidhinna med matt blå-grå färg. Denna oxidhinna skyddar metallen väl från fortsatt angrepp. Blyets förmåga att bilda svårlösliga täta ytfilmer ger för övrigt metallen mycket god beständighet mot atmosfär och många kemikalier. Det enda primära mineralet av betydelse för blyframställningen är blyglans, PbS. Detta mineral förekommer ofta tillsammans med silver. Blyglans uppträder i ett flertal olika malmtyper. har gångformi- Tidigare ga förekomster haft stor betydelse, men numera är impregnations- eller förträngningsmalmer långt viktigare. De största av dessa förekomster uppträder oftast i sedimentära bergartserier. Bly förekommer dessutom ofta i komplexmalmer tillsammans med sulfider av zink och koppar. Drygt 60 % av all blymalm bryts i gruvor där bly förekommer tillsammans med zink. 30 % härstammar från rena blymalmer och återstående 10 % utvinns som biprodukt vid brytning av malmer innehållande koppar, zink eller andra metaller. Tendensen att bryta rena blymalmer viker i förhållande till de båda andra typerna.

1.2 Råvarutillgång

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 97 miljoner ton bly. Med dagens brytningstakt beräknas dessa räcka i ca 25-30 år. I tabell 3:1 sammanfattas vissa uppskattningar av de brytvärda tillgångarna.

126 Bilaga 3

Tabell 3:1 Världens blytillgångar, Mt blyinnehåll Region Reserver Ekonomiskt utvinningsbara tillgångar Nordamerika

Sydamerika 3 2

lferu

Ovriga 1 0,5

Summa 4 2,5

Europa

Afrika

Asien

Källa: USBM De upptäckta brytvärda tillgångarna har minskat sedan mitten av 70talet. Denna utveckling beror på att inga separata insatser inom prospekteringsområdet gjorts för bly. Malmreservtillskotten har kommit från mineraliseringar med huvudsakligen zinkinnehåll.

Sveriges tillgångar

Längs fjällkedjans östra rand är ett hundratal olika blymineraliseringar kända. Den mest betydelsefulla är Laisvall, som är en av Europas största

3 127

Bilaga

blygruvor och håller ca 4 % bly. Nuvarande malmmängd beräknas vara ca

20 miljoner ton. Härutöver finns ca 10-15 Mt under sjön Laisan. Övriga

tillgångar, vilka är av mindre betydelse, finns i gruvor vars huvudsakliga värdekomponent år zink.

1.3 Framställningsteknik

Större delen av blymalmer bryts i underjordsgruvor. Huvuddragen i den vanligaste blyframställningsmetoden framgår av figur 3:1. Blykoncentratet rostas på ett sinterband, där svavlet avrostas som svaveldioxid (S02). Sintern smälts i en schaktugn med koks. Råblyet raffineras sedan i ett flertal steg, varvid föroreningar såsom koppar, arsenik, silver och vismut frånskiljs.

Figur 3:1 Flytschema för blyframställning enligt rostreduktionsmetoden

69121112 ggg 1.0!!

l

âlgggbi/dare ... 50x93; Sintermaskin

Sinter nu H2 somabnk

.l l

Siktning Fin s/nter | retur

Ölgâå (eV- schaktugn ä Lufr - Smaltning Cd-utvinning ur flygslofll / (verkbly) till Zn-utvinning Raffinerung

grayfgnemlgs

(Bomagande av koppar med svavel av amnmon m. m. genom oxidation av silver med zink av zink genom vakuumbehandling av vismut med kaIciumm-iagnesiuml Raffznadb/y:

UDDQJUIHIDQ i lackar Giutmaskin

I |

Källa: K.Tekniska Högskolan; Processmetallurgi

l Sverige sker blyframställning med en annan metod, som Boliden utvecklat och har i drift i smältverket i Rönnskär. Där sker ingen sintring utan blysligen flamsmälts direkt i en elektrisk ugn. Råblyet från ugnen blir emellertid då svavelhaltigt, varför det först behandlas i en konverter innan

128 Bilaga 3 SOU 1989 :93

det sedan raffineras. I konvertern avsvavlas råblyet genom blåsning med luft. Genom raffinering av råblyet i flera steg kan man avlägsna och tillvarata en rad andra metaller såsom silver, antimon och vismut. Efter raffineringen gjuts blyet till tackor. En mindre del av det färdiga blyet används för blyoxidtillverkning. Man oxiderar därvid smält bly till oxid (blyglete), och rostar gleten satsvis i en ugn. Genom att variera rostningstiden och efterbehandlingen kan man framställa blymönja. Blyframställning kräver ca 4 000 kWh/ton vid produktion från primärt material och ca 500 kWh/ton vid produktion från sekundärt material.

Användningsområden

Bly används i form av ren metall eller legerad och i kemisk form som oxid. Det ojämförligt största användningsområdet är inom batterier (SLI-batterier), startbatterier. Denna sektor har varit stadigt i ökande i takt med bilismens utveckling. Blybatteriernas tillförlitlighet och tålighet har medfört att ett antal nya applikationsområden för batterier under senare tid har ökat i betydelse. Här kan nämnas ökad användning av batterier för fritidsändamål i båtar, nödkraftkällor i sjukhus och stora dator- och teleanläggningar, inom industrin i gaffeltruckar, på flygplatser i bagagefordon och transportfordon mellan terminaler etc. Ett annat intressant område, där försök nu utförs, är inom energilagring i blybatterier inom områden där stora dygnsvariationer i elförbrukning förekommer. Ett tidigare mycket viktigt användningsområde har varit bly som tillsatsmedel i bensin för att motverka knackning. Av miljöhänsyn har dock denna användning kraftigt minskat när motorer utvecklats att klara bränsle med en minskad, eller ingen, blytillsats. Byggnadssektorn har tidigare varit en stor förbrukare av bly i olika former. Användningen har dock minskat under senare år. Fortfarande används bly som takbeklädnad i vissa regioner. Blyets ljudisolerande funktion har emellertid uppmärksammats hos arkitekter och byggare i det att mark blivit allt dyrare i storstadsområden. Genom att anbringa tunna blyfolier i väggar på hotell och kontor etc. har man på så sätt kunnat minska på väggtjockleken och i stället erhållit golvyta, för vilken man har kunnat ta bra betalt. Blyets strålskyddande egenskaper gör att det har en stabil marknad inom sjukhus och laboratorier, där röntgenutrustning används, samt inom kärnkraftsindustrin. Bly är också ett alternativt material användbart wd lagring av kärnkraftsavfall. Den kemiska industrin använder bly som ett korrosionsskyddande material i transportkärl och för miljögiftslagring. Nyligen utförda prov med bly som vibrationsdämpare och chockabsorberare i byggnader och konstruktioner inom latenta jordbävningsområden har visat så goda resultat att en viss kommersiell utveckling påbörjats.

3 129

Bilaga

Mantling av kablar har tidigare utförts huvudsakligen av bly. Denna marknad har dock till stor del övertagits av plaster. I vissa korrosiva miljöer har det dock visat sig att plasterna inte klarar kraven och därför har en återgång till blymantlad kabel skett. Undervattens- och markkablar utläggs således i dag endast blymantlade. Kablar för ovanjordsbruk är däremot i stort sett helt plastmantlade. Blyoxider är mycket vanliga som färgämnen och korrosionsskydd inom byggnads- och transportsektorn. Blymönja är en välkänd primer för jämkonstruktioner. Risker Bly används vidare som tillsats till glas och keramik. för förgiftningar vid oriktig hantering vid emaljering gör att användningen minskar. För finare kristallsorter kommer dock blytillsatsen att bestå. Ca 75 % av allt bly som går till glasindustrin går till framställning av färg-TVrör. Inom förpackningsindustrin används blyfolie i dag enbart för förvaring av radioaktivt material samt förpackning av röntgenfilm. Tandkrämsförpackningar och liknande är numera helt i plast. Däremot förekommer fortfarande att färger för konstnärsbruk förpackas i tuber av bly. Fritidssektorn förbrukar bly i ammunition, sänken för fiskeredskap och som kölar i segelbåtar. Bly som stilmetall i tryckerier har i stort sett försvunnit, dels beroende på att tryckeritekniken förändrats och dels på att andra material ersatt bly. Härutöver finns en del smärre användningsområden som tillsatser i gummi, färger och plaster. På grund av blyets höga densitet lämpar det sig också som motvikt och ballast. Blyet kan legeras med kalcium, antimon, tenn eller arsenik för att förbättra gjutbarhet, hårdhet eller styrka. Blyets betydelse som lödmaterial är dock på grund av dess giftighet begränsad.

1.5 Konsumtion

Konsumtionens länderfördelning under 1975-1985 av tabell 3:2. framgår De stora industrinationerna har som synes inte någon förändring under 1980-talet. Den mest markanta ökningen härstammar från övriga västvärlden. Det är i huvudsak länder med en låg absolut förbrukning, men ökningstakten är desto mer anmärkningsvärd. Dessa länder är Taiwan, Sydkorea och övriga Asien.

130 Bilaga 3 Tabell 3:2 Världens konsumtion av ramnerat bly, kt

Källa: WBMS Västvärldens förbrukning fördelad på användningsområden framgår av tabell 3:3. Ca 60 °/o av förbrukningen går i dag till startbatterier mot ca 45 °/o för 10 år sedan.

Tabell 3:3 Blyforbrukning i västvärlden fördelad på viktigare användningsområden %

Kemi/färger Ovrigt 7 6 100 100 Källa: ILZSG

1.6 Produktion

1.6.1 Gruvproduktion

Världens totala produktion av gruvbly uppgick år 1985 till 3,56 miljoner ton, varav 2,54 miljoner ton i västvärlden. Gruvproduktionen, som fram till i början av 1970-talet ökade med ca 4,2 % per år, har sedan dess helt stagnerat. Produktionsutvecklingen framgår av tabell 3:4. USA och Kanada svarar för den kraftigaste neddragningen i produktionen under perioden 1974-1985.

3 131

Bilaga

En presentation av större blygruvor återfinns i tabell 3:4 a. Tabell 3:4 Världens gruvproduktion av bly, kt

Källa: WBMS

Tabell 3:4 Världens gruvproduktion av bly, kt

Land/gruva Företag Ägare Kapacitet kt bly 1985 Australien NBHC & CRA (RTZ 49%) 150 Elura EZ ind North Broken Hill 45 Read Roseberry EZ ind North Broken Hill 35 North Broken Hill North Broken Hill North Broken Hill 60 Europa lrland Navan Tara Outokumpu 70 % 40 Irländska staten Sverige Laisvall Boliden Boliden 60 Latinamerika Mexico Real de Angeles Minero Frisco MinFrisco/Com 50 de Formento/ Placer Dev Peru Cerro de Pasco Centromin Staten 50 Nordamerika Kanada Brunnswick Brunnswick MSS Noranda 60 % 90 Sullivan Cominco Cominco 100 Faro Curragh Res 84 Curragh/Giant Res/Boliden USA Buick Doe Run St Joe/Homestake 130 Fletcher Doe Run St Joe/Homestake 82 Viburnum Doe Run St Joe/Homestake 113

132 Bilaga 3 sou 1939:93

1.6.2 Raffinerad produktion

Världens totala produktion av raffinadbly uppgick år 1985 till 5,7 miljoner ton, varav 4,3 miljoner ton i västvärlden. Produktionen, som framgår av tabell 3:5, domineras av de stora industrinationerna. Tabell 3:5 Världens produktion av raffinerat bly, kt

Källa: WBMS

1.6.3 Sekundärproduktion

Sekundärbly återvinns_huvudsakligen från blyskrot bestående av returbatterier, kablar, rör och plåt. Till följd av allt striktare kvalitetskrav på det saluförda blyet raffineras i stort sett allt sekundärbly. Eftersom i dag mer än ca 60 °/o av allt bly som produceras används inom batterier, är tillgängligheten av skrot god då batterier är relativt lätt att återvinna. Skrotandelen av den totala raffinadproduktionen i västvärlden framgår av tabell 3:6.

Tabell 3:6 Västvärldens produktion av ralfmerat bly

Källa: WBMS

SOU 1939:93 3 133

Bilaga

1.6.4 Sveriges produktion

Brytning av blymalm sker i Sverige i ett fåtal gruvor. Laisvall är den största med ett årligt blyinnehåll i koncentrat om ca 60 000 ton. I Laisvall liksom i de övriga blyproducerande gruvorna utvinns även zink och silver. Den totala gruvblyproduktionen i Sverige år ca 90 000 ton bly i koncentrat och framgår av tabell 3:7.

Tabell 3:7 Sveriges gruvproduktion av bly, kt

Av denna kvantitet smålts ca 60 000 ton till raffinadbly i Rönnskär. Överskottet exporteras i huvudsak till Västtyskland och Frankrike. Vid Boliden Bergsöes anläggningar i Landskrona produceras årligen ca 30 000 ton blymetall från i huvudsak batteriskrot.

1.7 NIiljö

Blyets egenskaper att det i vissa former kan vara miljö- och hälsofarligt gör att dess användning och hantering är omgärdad med strikta bestämmelser. Dessa omständigheter har varit en bidragande orsak till att blyet i dag eliminerats från vissa användningsområden såsom bensintillsats och färgpigment vid inomhusmålning. Dessa användningsområden är också sådana där ingen återanvändning har förekommit. Däremot ökar blyanvändningen inom batterisektom och där är återanvändningen hög, vilket ur miljösynpunkt är tilltalande.

1.8 Internationell handel

Den internationella handeln med bly sker huvudsakligen med blykoncentrat och blymetall i form av tackor. Handeln med halvfabrikat är obetydlig. Handel med raffinadbly dominerar över handel med koncentrat, då raffinering i huvudsak utförs i gruvproducentländerna och dessa är i stor ut-

134 Bilaga 3 sou 1989:93

sträckning de industrialiserade länderna. De ledande exportländerna för koncentrat år 1985 var Peru, Sydafrika och Australien med Japan, Västtyskland och Frankrike som större mottagare, tabell 3:8.

Tabell 3:8 Internationell handel med blykoncentrat, kt blyinnehåll i slig Region 1985 Export

Import

Källa: ILZSG Export av raffinerad blymetall sker huvudsakligen från Australien, Kanada, Västtyskland och Mexico, medan USA, Italien och Västtyskland är de större importörerna, tabell 3:9. Tabell 3:9 Internationell handel (västvärlden) med raffmerat bly, kt Region 1975 1980 1985 Export

Import

Källa: WBMS

sou 1989:93 Bilaga 3 135

Sveriges produktions- och handelsbalans framgår av tabell 3:10. Tabell 3:10 Sveriges blybalans 1987, kt blyinnehåll

Källa: MG, Metallstatistik Handeln med öststatema är av relativt ringa omfattning, vilket dock inte hindrar att den från tid till annan ändå påverkat västvärldens produktions/ konsumtionsbalans. Nettoexporten från Öststaterna av bly i koncentrat var under år 1987 12 kt bly. Under tidigare 1980-tal var Öststaterna nettoimportörer med ca 40-50 kt bly. Öststaterna var år 1987 nettoimportörer av rafñnerat bly med 14 kt. Importen har minskat under senare år, från ca 70-80 kt per år.

1.9 Priser,

prissättning

Blynoteringarna på metallbörsen i London (LME) ligger till grund för övervägande delen av prisuppgörelserna inom västvärldens råvaru- och metallhandel liksom även för öst-västhandeln. Avsluten sker mestadels direkt mellan producenter och konsumenter och i regel på basis av månadsgenomsnitten för de dagliga LME-noteringarna. Endast en obetydlig del av handeln med fysisk metall går över Londonbörsen. i I USA tillämpas ett producentpris, som ändras allt eftersom större ändringar inträffar i marknadssituationen. Initiativ till ändring tas i regel av någon av de ledande producenterna, varpå de andra följer efter. Producentpriset har oftast legat över LME-priset, vilket beror på USAs importtull samt på fraktkostnaden mellan USA och Europa. Priset på bly var vid årsskiftet 1988-1989 ca 4 300 kr per ton eller 390 GBP per ton. Den historiska prisutvecklingen framgår av figur 3:2.

136 Bilaga 3

Figur 3:2 Bly LME

ll n . l

4000 U

V

L

\

m, x

m]

2000 1981 82 83 84 85 86 87 88 89 1990

1.10 Ägarstruktur

Huvuddelen av blygruvorna finns i den industrialiserade västvärlden och är i privat ägo. Produktionskapacitetens fördelning per region återfinns i tabell 3:11. Statskontrollerade gruvor återfinns i Zambia, Zaire, Indien, Irland och Peru och svarar för en mycket liten del av produktionen.

Tabell 3:11 Gruvkapacitet per region år 1987, kt bly per år i koncentrat

1.11 Konkurrerande råvaror/material

Åtskilliga andra metall- och materialkombinationer kan användas som sub-

stitut för blybatterier i applikationen energilagring. Bland dessa kan nämnas bränsleceller och batterier, som nyttjar olika elektrodkombinationer såsom nickel-järn, nickel-zink, zink-brom, zink-kl0rid, blyklorid, litiumklorid, m.m. De flesta av dessa kombinationer är jämbördiga med eller överträffar blybatteriets elektriska Att egenskaper. dessa inte har kommit till kommersiell användning beror på att komponenterna är dyra, driftsäkerheten inte fullt tillfredsställande och att de inte heller går lätt att återvinna.

Bilaga 3 137

På grund av blyets giftighet används det inte längre såsom färgpigment vid målning inomhus. Även i färger för utomhusbruk har blyet ersatts med pigment av zink och titan. Som rostskyddsmedel i marina applikationer och som markeringsfärg på vägar används dock huvudsakligen blykomponentfärger. Blyet har till stor del ersatts av plaster som kabelmantling. Blymantlade kablar kommer dock även i fortsättningen att ha en marknad och då i korrosiva miljöer som mark- och undervattenskablar. I motvikter och ballast kan bly ersättas med gjutjärn och utbränd uran. Utbränd uran och stål är också användbara som strålskyddsmedel och transportbehållare för radioaktivt material. I byggnadskonstruktioner finns ersättningar för bly framför allt av plast, aluminium, koppar och galvaniserad plåt. Blyets användning som korrosionsbeständigt material i den kemiska industrin kan ersättas med rostfritt stål, titan, plaster och cement. I förpackningsindustrin har blyet i stort sett ersatts med plast, tenn, aluminium och glas.

1.12 Internationellt samarbete

International Lead and Zinc Study Group (ILZSG) bildades 1959 i avsikt att ge möjligheter till reguljära konsultationer nationerna emellan avseende den internationella handeln med bly och zink. Arbetet är i huvudsak inriktat på statistikfrågor och kontinuerlig uppföljning av tillgångs- och efterfrågesituationen. Studiegruppens medlemmar består av representanter för regeringarna i såväl producent- som konsumentländerna. Studiegruppens generalförsamling träffas som regel en gång per år. Ländernas delegationer består därvid förutom av regeringsrepresentanter också av rådgivare från industrin.

1.13 Forskning och utveckling

Västvärldens bly- och zinkproducenter bildade år 1958 en gemensam organisation, International Lead Zinc Research Organization (ILZRO), för finansiering och administration av utvecklingsarbete ämnande till att identifiera nya applikationsområden såväl som att bevara och utveckla existerande användningar. ILZRO har sitt säte i Research Triangle Park, North Carolina, USA. Ett 30-tal västföretag är i dag medlemmar och diskussioner förs med öststaterna om eventuellt tekniskt samarbete. ILZROs årliga budget omspänner ca 6 milj. USD för både bly och zink. De mest betydande insatserna under senare år har inom ILZRO koncentrerats till batterier för energilagring, utveckling av system för lagring av utbränt kärnbränsle samt de med bly förenade hålso- och miljöriskerna.

138 3

Bilaga

2 under 1970- och

Marknadsutvecklingen

1980-talet

Det förhållandet att en betydande del av produktionen kommer från länder med marknadsekonomier har varit en bidragande orsak till att det inte förekommit någon subventionerad överkapacitet, som fallet har varit för koppar. Blyets miljöpåverkande faktorer har gjort att vissa användningsområden har varit utsatta för kraftiga försök till substitution, t.ex. bly i bensin och bly i kemikalier för färger. Inom andra områden har konkurrerande substitut visat sig ha överlägsna tekniska och ekonomiska egenskaper, varför en ersättning av bly från exempelvis kabelmantlingsmarknaden varit möjlig. Dessa faktorer har också bidragit till att utvecklingen av nya marknader inte alltid har varit så lätt. Framför allt miljöfrågorna har gjort att utvecklingen av blyprodukter inom nya applikationsområden inte varit särskilt offensiv. I samband med oljekrisen vidtog en allmän ekonomisering. Tydligast märktes denna inom bilindustrin. Bilarna gjordes mindre, lättare och mer bensinsnåla. För blyet innebar detta att batterier utvecklades att ge samma effekt vid mindre blyinnehåll och bensinförbrukningen minskade samtidigt som blyinnehållet i bensinen minskade. Denna utveckling har präglat större delen av 1970- och 1980-talen. Utvecklingen har också varit klar för gruvproducenterna, varför prospekteringen under nämnda period i stort sett varit obefintlig. De tillskott som ändå kommit fram har i stort kommit som fynd av zinkmineraliseringar med bly som biprodukt. En betydande faktor för blyproduktionen är skrotcirkulationen och sekundärblytillverkningen. Tillgängligheten av skrot har ökat till följd av att batterianvändningen har ökat. Bly från batterier är lätt att återanvända. Det är förmågan att få dessa till smältverket som är avgörande för tillgången. Den relativt goda tillgången på gruvbly under perioden har medfört att prisbildningen för bly har varit avhängig kostnaden för produktion av sekundärbly. Denna har, beroende på kostnaden för insamling, som medel under perioden legat kring 18-20 cent per lb. Vid den lägre gränsen har dock ett visst motstånd märkts, då det där har varit svårigheter att få in tillräckligt med returbatterier. Är priset för lågt ligger de urladdade batterierna kvar i garagen. Den ojämförligt högsta sekundärkapaciteten fanns under 1970- och 1980talen i USA. Den skärpta amerikanska miljölagstiftningen har emellertid medfört att

3 139

Bilaga

en stor del av USAs kapacitet har tvingats att stänga. Kostnaden att renovera verken till godtagbar standard har varit för hög och till följd av de låga blypriserna har det inte gått att få dessa moderniseringar lönsamma. Amerikanska beräkningar har indikerat att kostnaderna för USAs blyindustri skulle öka med ca 4 cent per 1b därest man skulle uppfylla miljökraven på bly i luft. Ytterligare ca 2 cent per lb skulle det kosta att få ner SOZ-emissionerna till godtagbara nivåer. Stagnationen i sekundärproduktionen under 1980-talet syns i tabell 3:6.

2.1 Svenska situation gruvors

För svenska blygruvor innebar 1970- och 1980-talen tider med låga blypriser i svensk valuta räknat. Undantaget var år 1979, då priset på bly var extremt högt till följd av tillförselproblem till marknaden, kopplat med hög export till öst. Produktionen har kunnat vidmakthållas genom rationaliseringar i produktionsledet samt produktionsökningar, så att kostnaden för att producera bly har kunnat hållas jämförbart med konkurrenterna.

140 Bilaga 3 SOU l989:9)3

3 fram till år 2000)

Marknadsutvecklingen

3.1 Internationella och kommentarer tilll prognoser dessa

3.1.1 Generellt

Följderna efter den dramatiska nedgången på världens börser i oktobeer 1987 har inte blivit så dramatiska som flera befarat. Dock kan en visss avmattning förmärkas, varefter ökningstakten under 1988 varit måttligare: i OECD-länderna. Det är framför allt osäkerheten som lett till att flerra länder har justerat sina siffror vad beträffar GNP-tillväxten. Framför alllt USA räknar med en GNP-tillväxt på 1-2 °/o under början av 1990-talet föir att sedan åter komma till en nivå av ca 2,5 å 3,5 %. Japan och Västtysklamd beräknar dock att få en jämnare utveckling och bedömer tillväxten till ca ;3 resp. 2 °/o per år. Problemen för USA accentueras ytterligare av de stora underskotten i bytesbalansen. De åtgärder, som måste vidtas för att minska denna, komimer sannolikt att pressa räntorna uppåt och vara inflationsdrivande, varföir en allmänt lägre tillväxt i början av 1990-talet kan förutses. Andra halvan atv 1990-talet beräknas åter en ökning i tillväxttakten. Den lägre tillväxttakten i USA får effekter i flera länder, speciellt i Europa och i Canada. Japan beräknas dock kunna vidmakthålla sin posiition, då den inhemska efterfrågan beräknas vara stark under hela periodem. Oljepriset beräknas inte kunna stiga dramatiskt, varför en måttlig imflation kan generellt förutses i OECD-länderna.

3.1.2 Konsumtion Västvärldens konsumtion av bly år 1987 uppgick till 4,1 miljoner ton. Denna väntas öka med 0,5-1 % per år under 1990-talet. Något långsamimare i början av 1990-talet för att därefter öka något. Konsumtiorsökninig kan förväntas i de flesta regioner, men vissa lokala variationer kommer attt förekomma. Den industrialiserade världen förväntas ha något lägre tilllväxttakt än genomsnittet, medan utvecklingsländerna och där speciellt Sydlostasien väntas ha den största ökningstakten. Den ökade motoriseringem samt bil- och bilbatteritillverkningen i regionen bidrar till denna utxecklingg. Därest försöken med energilagring slår väl ut kan blyanvändningen få em positiv utveckling och då speciellt i industriländerna. I USA, där batterier svarar för ca 80 % av blykonsumtionen, är givetviis

3 141

Bilaga

utvecklingen av bilindustrin av betydelse. Nybilstillverkningen förväntas dock inte öka nämnvärt, varför ersättningsbatterier kommer att svara för den stora marknaden och säsongsvisa variationer kommer fortsättningsvis att vara avgörande för efterfrågan. I Europa, liksom i USA, förväntas biltätheten inte öka nämnvärt. Negativa effekter på blyförbrukningen kan förväntas, då EG-regler kommer att påskynda elimineringen av blyet ur bensintillsatserna. En större ökning av biltätheten än den som förutses i USA och Europa kan däremot väntas i Japan. Trots den starka yenen synes den japanska industrin gå bra och biltätheten förväntas öka och därmed också blykonsumtionen.

Övriga delar av världen och då speciellt Sydostasien har haft en konsum-

tionsökningstakt om ca 6-7 °/o per år. Den ökande batteri- och bilproduktionen i området har bidragit till detta. Som en följd av ökat välstånd har också den inhemska konsumtionen i dessa länder ökat och i takt med detta

en ökning av antalet motorcyklar och fordon. En stark ökning av konsum-

tionen under 1990-talet kan förutses, dock inte så hög som den varit hittills under 1980-talet. I de latinamerikanska länderna har konsumtionen under 1980-talet minskat till stor del som följd av den kraftiga inflationen och ökande skuldbördan, som haft en dämpande effekt på den ekonomiska utvecklingen. Man kan dock förutse en viss återhämtning även om det kommer att ske långsamt.

3.1.3 Trender hos slutförbrukare

Batterisektorn Denna sektor förväntas svara för hela blykonsumtionstillväxten under 1990talet i västvärlden. Denna sektor svarade 1987 för ca 2,6 miljoner ton. Till mitten av 1990-talet har denna stigit till ca 2,8 miljoner ton. Andelen bly som går till batterier ökar sålunda och kommer under mitten av 1990-talet att svara för över 65 °/o av den totala blykonsumtionen. Större delen av ökningen väntas komma från Sydostasien. Startbatterier förbrukar ca 80 °/o av allt bly som går_till batteriindustrin. En totalt ökande fordonspark i världen kommer att kräva en kontinuerlig tillförsel av batterier. Stationära batteriers betydelse förväntas öka i det att tekniken för krafttoppsutjämning kommer att utvecklas. Efter oljekriserna i början och slutet av 1970-talet gjordes stora ansträngningar från batterifabrikanterna att minska batterivikten utan att försämra egenskaperna. Denna utveckling har nu kulminerat i det att det i dag inte bedöms som möjligt att minska vikten ytterligare utan att ge avkall på funktionen. Dagens och de förutsedda bränslepriserna har också minskat intresset för ytterligare viktbesparingar. Det är snarare att förvänta en

142 Bilaga 3

ökning av blyinnehåll i batterier, eftersom utvecklingen av bilarna gått därhän att man i dag har en uppsjö av elektroniska finesser som kräver mer ström, t.ex. luftkonditionering, radio, stereo, bandspelare, eluppvärmda rutor, elektriska fönsterhissar, datorstyrda tänd- och uppvärmningssystem. allt detta bidrar till att man inom bilindustrin i dag överväger att installera ytterligare ett batteri som försörjer allt utom själva startmotorn, vilket det ordinarie batteriet är avsett för.

Bly i kemikalier Konsumtionen av bly inom denna sektor har stadigt minskat huvudsakligen till följd av miljöproblematiken. Blyet har ersatts av andra material och reverserad substitution är knappast att förutse. Det enda område där blyoxider har en potentiell marknad är för glas till den elektroniska industrin, TV-rör och liknande. Här är det återigen utvecklingen i Sydostasien som är av betydelse då elektronikindustrin/sektorn växer snabbt där. Större delen av produktionen exporteras emellertid och man är sålunda beroende av efterfrågan i väst. Den substitution som pågår gör att mängden bly per enhet kommer att minska, varför totalt sett en måttlig tillväxt under 1990-talet förutses.

Bensintillsats

Blyfri bensin har funnits sedan länge i USA. Ca 28 000 ton bly förbrukades inom USA-marknaden år 1986, denna kvantitet beräknas försvinna helt under 1990-talet. Utvecklingen i Europa har gått något långsammare. I dag finns blyfri bensin att tillgå i Skandinavien, Schweiz, Österrike och Västtyskland. Fr.o.m. 1990 beräknas dock att blyfri bensin skall finnas att tillgå i samtliga EG-länder. EG har bestämt att blyfri bensin skall finnas tillgänglig fr.o.m. oktober 1989 och att samtliga nytillverkade bilar skall kunna använda blyfri bensin. Den europeiska förbrukningen av bly för bensintillsats uppgick 1987 till ca 30 000 ton. Den har beräknats att bli halverad en bit in på 1990-talet för att helt bli eliminerad mot slutet av 1990-talet. Ytterligare ca 40 000 ton blyinnehåll i bensin exporteras från Europa. Denna kvantitet kommer att successivt minska i takt med ökad miljömedvetenhet i den övriga världen. Denna process kommer dock att gå långsammare.

Kabel Inom denna sektor har substitutionen av plaster redan skett. Inom de områden där blymantlade kablar används, i huvudsak undervattenskablar, kan man räkna med att blyet även i fortsättningen kommer att bibehålla sin

sou 1989:93 3 143

Bilaga

andel. Denna marknad är i dag ca 25 000 ton per år i USA och Japan tillsammans och ca 130 000 ton i Europa. Denna marknad betraktas som relativt stabil och några väsentliga förändringar väntas inte.

Plåt Blyplåt används som takbeklädnad huvudsakligen i England och även något i Belgien och Västtyskland. Denna marknad följer byggkonjunkturen. Konkurrensen är dock hård, då det finns en mängd olika material att välja på. Någon expansion är inte att förutse.

Övrigt

Övriga användningsområden för bly är som lödmetall, i ammunition, strål-

skyddsmaterial och som ljudisoleringsmaterial. Dessa områden är var för sig relativt små. USA och Italien är stora förbrukare av ammunition. Blyanvändningen väntas emellertid öka som strålskyddsmaterial och för förvaring av utbränt kärnkraftsavfall. Potentialen bedöms vara ca 70 000 ton per år mot slutet av 1990-talet. Inom ILZRO utförs försök med bly additivt till asfalt. Speciellt i mycket varma trakter visar asfalten en tendens att bli hård och och spricka upp. Genom blyadditiv kan en asfalt skapas som är mera elastisk. Potentialen i denna användning bedöms vara upp till ca 100 000 ton per år mot slutet av 1990-talet. Ett ILZRO-projekt, som snabbt har kommit till kommersiell användning, är nyttjande av bly som chockabsorberare i byggnader och konstruktioner inom latenta jordbävningsområden. Efter en mycket kort utvecklingsperiod finns redan ett flertal installationer i hus och broar i Japan, USA och Nya Zeeland.

3.2 Produktion

3.2.1 Gruvproduktion

Trots att i stort sett obefintliga insatser gjorts inom prospekteringen av bly under den senaste tiden synes tillgången på råvara ändå vara god. Världens totala reserver har dock minskat något, men med hänsyn till den förväntade konsumtionen kan knappast någon brist förutses fram till år 2000. De stora nytillskotten av zinkmalm som identifierats innehåller i många fall också bly och sålunda kommer nya kvantiteter bly fram utan att någon specifik prospektering för bly behöver utföras. Västvärldens gruvproduktion år 1987 uppgick till 2,4 miljoner ton. Denna väntas stiga till ca 2,7 miljoner ton under mitten av 1990-talet. Detta med hänsyn tagen till planerad och existerande produktion samt de planerade

144 Bilaga 3

tillskotten och nedläggningarna. l tabell 3:12 framgår några väsentliga nya projekt. Tabell 3:12 Planerat tillskott av blyproduktion. Nya gruvor Land Gruva Kap kt Pb Prod start i slig, mitten av 90-talet

Källa: CRU, ILZSG Expansionsmöjligheter i existerande gruvor kommer härutöver att öka tillgången på material, men ändå till synes balansera mot den kapacitet som försvinner med nedläggning och uttömda gruvor. Förväntade gruvnedläggningar finns i tabell 3:13.

Tabell 3:13 Förväntade gruvnedläggningar

Källa: CRU , ILZSG

3 145

Bilaga

3.2.2 Raffinerad

primärproduktion

Västvärldens raftinerade primärproduktion uppgick år 1987 till 2,2 miljoner ton och väntas stiga till ca 2,6 miljoner ton under mitten av 1990-talet. Denna ökning leder till att kapacitetsutnyttjandet speciellt i Europa och Japan kommer att närma sig sitt tak. Korea Zinc planerar emellertid ett nytt smältverk med en kapacitet om ca 80 000 ton bly. Verket beräknas vara i produktion 1990-91 och kan tillsammans med Hindustan Zincs planerade 30 000-tons ta hand om det växande kapacitetsutbyggnad sligöverskottet från Australien.

3.2.3 Sekundärproduktion

Västvärldens sekundärproduktion uppgick år 1987 till 1,95 miljoner ton och förväntas under 1990-talet att vara omkring 1,85 miljoner ton per år i genomsnitt. Av tabell 3:14 framgår den prognostiserade fördelad produktionen på regioner.

Tabell 3:14 Sekundärproduktion

Den amerikanska miljölagstiftningen med Super fund har en negativ effekt på produktionen i USA. Detta leder till en export av batteriskrot till speciellt Sydkorea och Taiwan. 1987 års sekundärproduktion får anses som extrem och har att göra med att blypriset var relativt högt jämfört med tidigare under 1980-talet. Det höga priset drev fram kvantiteter som tidigare lagrats, då det inte var lönsamt att samla in och smälta om gamla batterier. En stor del av detta lager har nu bearbetats. Batteriemas alltmer ökande andel av marknaden att andelen lätt gör återvinningsbart material kommer att öka. För att dessa skall kunna insamlas krävs dock att priset på bly håller sig över ca 24 cent per lb. En annan faktor är den amerikanska miljölagstiftningen, som gör att leverantörer till sekundärverk i dag är betydligt försiktigare med att lämna ifrån sig material. Environmental Protection Agency (EPA) arbetar för närvarande med pilotfall, där leverantörer till ett sekundärsmältverk, som gått i, konkurs skulle göras ansvariga för uppstädningskostnaderna.

146 3

Bilaga

3.3 Kostnadsstruktur

Vägledande för priset på bly har varit kostnaden för att producera bly ur sekundmaterial. Sekundärproduktionen har också utgjort swing capacity, då denna har en mycket kortare ledtid - det har gått snabbare att få igång sekundärproduktion än primärproduktion. Kostnaden att producera sekundärbly år betydligt mer lika producentema emellan än kostnaderna för att producera primärbly. Variationer förekommer givetvis men är avsevärt mindre. Dagens prisnivå torde vara ca 24 cent per lb med hänsynstagande till miljökostnadema. Produktions- och konsumtionsbalansen under 1990-talet pekar under de beskrivna i slutet av 1980-talet och ett antagandena på ett visst överskott underskott i början av 1990-talet, som mot 1995 har balanserats. Denna balans skulle leda till att priset som medel skulle vara 24 cent per lb i Europa. Priset i USA beräknas ligga ca 6 cent per lb över det europeiska. Detta som följd av att USA är nettoimportör av bly och att transport och tullar betingar ca 6 cent per lb. erhåller en kostnadstäckning vid ett Ca 90 % av primärproduktionen blypris om 24-25 cent per lb. som kan komma att förändra kostnadsstrukturen kan vara

Åtgärder

av batterier. Subventionen för att myndighetsingripanden i returneringen Totalöka âtervinningen kan förbilliga råvaran för sekundärproducenterna. kostnadema minskar då. I det längre perspektivet är prognosen svårare att utföra. Konkreta planer för gruvföretagens investeringar saknas för perioden bortom 1993-1995. får man dock även för den perioden räkna Vad gäller blyproduktionen kommer från bly-zinkmalmer. En med att den huvudsakliga försörjningen för zink kommer att automatiskt förse markpositiv marknadsutveckling naden med bly. Den goda tillgången på mineraliseringar gör att separata prospekteringsinsatser för bly sannolikt inte kommer att vara nödvändiga. Utsiktema framför allt inom batterisektorn för en stadig konsumtion synes goda, varför nyetablering av gruvor kommer att erfordras för att möta konsumtionsbehovet. Det är sannolikt att en sådan nyetablering kan ske vid ett varaktigt blypris om ca 25 cent per 1b. Denna nivå ger en erforderlig kredit vid zinkproduktionen för att denna skall kunna etableras och då med åtföljande blyproduktion.

sou 1989:93 Bilaga 3 147

4 och slutsatser

Sammanfattning

Blyets hälso- och miljöpåverkande faktor har under en längre tid verkat negativt för utveckling av produkter med innehåll av bly. Striktare miljögränser har också påverkat produktionen av bly. Ytterligare skärpningar kan inte uteslutas. Rätt hanterat och använt, har dock bly en mycket viktig roll i människans strävan att ständigt åstadkomma en förbättring av välståndet. Under 1970- och 1980-talen har förskjutning i användningsområdena skett. Sålunda har blyets användning i kemikalier och som bensintillsats kraftigt minskat, medan användningen i batterier ökat markant. Ur miljöaspekter en positiv utveckling, då möjligheterna att recirkulera bly ökar och en allt mindre del släpps ut i naturen. Produktionsanpassning till detta konsumtionsmönster har till stora delar redan skett. Endast en kraftigt ökande zinkproduktion skulle kunna förse marknaden med överskottskvantiteter av bly. Härvid skulle situationen för de rena blygruvoma kunna bli besvärande. Med hänsyn till den förväntade konsumtionsbilden synes dock möjligheten att möta denna med en motsvarande primär och sekundär produktion under 1990-talet att vara god. Det kommer sannolikt inte att behöva vidtas några speciella prospekteringsinsatser för bly. Det förväntade nytillskottet bör kunna tillgodoses med det bly som följer med zinkproduktionen, samt från produktionsutbyggnad av de mineraliseringar som i dag är kända. Kostnaden för att producera bly kommer sannolikt att styras av kostnaden för sekundärproduktionen. Endast under tider av produktionsunderskott kommer priset som medel att väsentligt avvika från denna nivå. Prisnivån bör som medel under 1990-talet vara över 25 cent per lb. Myndighetsingripanden i retursystem för batterier kan leda till att marknadskrafterna sätts ur spel och priset kan därvid bli lägre.

sou 1989:93 149

Bilaga 4

Zink

av Mari Boliden Nlineral

bergsingenjör Sallert, AB

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 1.1 Zink, zinkmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 1.2 Råvarutillgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 1.3 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 1.4 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 1.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 1.6 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 1.6.1 Gruvproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 1.6.2 Zinkmetallproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 1.6.3 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 1.7 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 1.8 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162

1.9 Ägarstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

1.10 Konkurrerande råvaror/material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 1.11 Internationellt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 1.12 Forskning och utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165

2 under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 166 Marknadsutvecklingen 2.1 Svenska gruvors situation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

3 Marknadsutvecklingen till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168

fram

3.1 Internationella prognoser och kommentarer till dessa . . . . . 168 3.1.1 Generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 3.1.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 3.1.3 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.1.4 Gruvproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 3.1.5 Smältverksproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 3.1.6 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175

4 151

Bilaga

1 Faktaavsnitt

1.1 Zink, zinkmineral

Zink, (kemisk beteckning Zn), är en smidig, plastisk formbar metall med smältpunkten 420°C och tätheten 7,1 kg/dm3. Värmeledningsfönnågan är ca 30 % och den elektriska ledningsförmågan ca 10 % av koppams. De mekaniska egenskaperna av zink är ungefär desamma som för koppar. Till färgen är zink blåvit, men den överdras snabbt i luft av en oxid eller karbonatfilm som ger metallen ett matt gråvitt utseende. Denna ytñlm är i sin tur förhållandevis beständig mot normala atmosfärsangrepp och utnyttjas praktiskt till zinkens viktigaste användningsområden som korrosionsskydd för järn och stål. Det viktigaste malmmineralet för zink är zinkblände som är en zinksulfid. Detta mineral uppträder ofta tillsammans med andra sulñdmineral, en särskild viktig följeslagare är blyglans. De viktigaste förekomstema är vanligen olika typer av impregnationer.

Råvarutillgång

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 170 miljoner ton zink. Tabell 4:1 sammanfattar vissa tillgångsuppskattningar. US Bureau of Mines (USBM) anger att ungefär 70 % av nämnda 170 miljoner ton är utvinningsbart efter förluster i brytning och vidareförädlingsledet.

Totalsiffrorna är avrundade. Källa: USBM Med en brytningstakt av omkring ca 7 miljoner ton zink per år räcker nämnda tillgångar i ca 25 år. Ca 20 % av världens zinkproduktion kommer från dagbrottsgruvor. Underjordsgruvor är oftast små och med en brytning på högst 1 miljon ton råmalm.

4 153

Bilaga

1.3 Framställningsteknik

Huvuddragen i zinkframställningen framgår av figur 4:1. Efter brytning krossas och anrikas malmen genom s.k. selektiv flotation varvid man får

fram relativt rena koncentrat, sliger, av de ingående sulfidmineralen. De zinkkoncentrat som erhålles håller normalt 50-60 °/o zink.

Figur 4:1 Zinkfranrställning

(Z - nehåll Markorar prod kt-

Zn-malm mnehåller blyl Uxw_

L, §96, matning_

strukna markerar ,- _ ____--_..--_, slutproduktcr |

LBrytnrng “ “ “ J

f Markcrar stog i

______T______

l

:framställning:-

pKrossning, matning, anrik | 910008800

Irving (ofta selektiv flota- -o BIvs/Iy L c :l uulniannknmg)

L______l

(ln-innehåll normalt 50-60 96)

1 n!! dioxid - svavelsyra

lövâfrtöring

. :_. __._. ---- ---

(Zinkp- Ton: vägen- “EE-Små vara vägen (Zink-

destillationll elektrolvs)

i l

r-----_---r_-A--, Pb é--.-----_1 Lakmng. separation . Upphettmng/smaltnrnm ,__ 5,599 _ÃJ Cu -

L*_°°.*.*_°_ auvzkeiü I.: L392 _.. _ .I ca

-T

Zinkánga | [Cellsyrag |: Zinksulfatlösnmg 1

l ------- - - w v- ------- - v r- -1

5321?” _-J

LEE°:@;°_L___.° LEÅKTIXST..i

Zinkkatoder

l

Flytande zink 1

a...7..:g1-"7

L . .Lj;..:.:g""

__-_T_____i

i

Pb = bly, Cu = koppar Cd = kadmium. Anm: Per ton producerad zink framställs 1,5 ton svavelsyra.

Källa: K. Tekniska Högskolan; Processmetallurgi

Genom rostning överförs mineralet först till oxidform. Därefter framställs zink antingen genom termisk reduktion och borttagande av syre (genom

upphettning tillsammans med koks) och kondensation av den bildade zinkångan eller genom lakning och elektrolys. Elektrolysmetoden har på senare

154 Bilaga 4

år blivit helt dominerande och svarar för närvarande för mer än 2/3 av världskapaciteten mot endast 45 % år 1960. Denna utveckling beror på att högre kvalitet erhålls med elektrolysmetoden samt på att biproduktutvinning och miljöskydd underlättas. Elektrolysmetoden har också visat sig något fördelaktigare med hänsyn till utbyte och driftskostnader. Kadmium är en viktig biprodukt. Denna metall utvinns nästan uteslutande tillsammans med zink. Bland biprodukterna till zink är silver också viktig. Man räknar med att ca 15 % av allt silver kommer från zinkmalmer och ca 60 °/o från zink- och blymalmer. Svavelsyra är en oundviklig biprodukt vid framställning av zink ur sulfidmineral. För varje ton zink måste man framställa 1,5 ton svavelsyra. Zink säljs i flera kvaliteter och för olika ändamål. Man mäter normalt zinkproduktionen i raffinadzink som är ett samlingsbegrepp för nettoproduktionen i termiska verk och elektrolysverk. En viss zinkhalt finns nästan alltid i bly- och kopparsliger. Vid smältning av dessa går zinken över i slaggen. Om slaggen behandlas med kolpulver i ugn, s.k. slagfuming, koncentreras zinken som oxid i ett stoft som överförs i s.k. zinkklinker. Denna, som innehåller ca 70 % zink, lakas före utvinning av zinkinnehållet. Som senare visas används nästan hälften av all zink för förzinkning och i Denna zink återvinnes i regel inte. Däremot är återanvändning av pigment. zink från gjutgods, mässing och andra legeringar betydande. Den totala återvinningen av zink som zinkmetall uppskattas av US Bureau of Mines (USBM) till 9 % av den totala globala tillförseln av metall, eller ca 0,6 miljoner ton per år. Detta är en väsentligt lägre återvinningsandel än för t.ex. koppar och bly, (15 resp. 40 %). Med en ökad användning av zink inom galvaniseringssektom, där återvinningen är i stort sett obefintlig, beräknas återvinningsgraden inte kunna öka väsentligt. Framställning av zink kräver 6-7 000 kWh per ton zink, varav 1/4 förbrukas för gruvbrytning och anrikning till slig och 3/4 för metallframställning ur slig.

1.4 Användningsområden

Zink är en mycket vanlig komponent som används i ett flertal applikationer, där dess låga smältpunkt medger formning och gjutning. Den har vidare goda elektrokemiska egenskaper som lämpar sig som ytbeläggning på järn och stål i korrosionsskyddande syfte. Zink kan vidare med lätthet legeras och är en av huvudkomponenterna i mässing (65 % koppar, 35 % zink). Västvärldens förbrukning inom de olika användningsområdena framgår av tabell 4:2. Dessa användningsområden finns representerade inom följande sektorer. Byggnadssektom är en stor användare av zinkbaserade produkter. Galva-

SOU l989z93 Bilaga 4 155

niserad plåt och stål används i byggnadskonstruktioner. Takplåt, tankar, ventilationsrör och luftkonditioneringsanläggningar är ofta utförda i galva-

niserad plåt. Övriga galvaniserade produkter av betydelse är stängsel, linor,

wire, spik, skruvar, bult och muttrar. I utomhuskonstruktioner som lednings- och belysningsstolpar, vägräcken och trafikmarkeringar är galvaniserade produkter mycket vanliga. Pressgjutna detaljer av zink används i dörrar och fönster som beslag och handtag. Zinkkomponenter i färgpigment är ett vanligt korrosionsmedel för järnkonstruktioner. Mässingsprodukter är vida använda i arkitektoniska konstruktioner och i handtag, kranar, hängare, m.m. Zinkplåt används även som takbeklädnad i vissa länder i Europa. Transportsektom är den näst största förbrukaren av zink. Pressgjutna detaljer finns här i handtag, reglage, kylargrillar, instrument, paneler m.m. Användningen inom dessa områden är dock på nedåtgående då de lätt kan ersättas med andra material, plaster t.ex. Ett område där zinkanvändningen ökar är inom bilindustrin, där ett flertal tillverkare under senare år börjat galvanisera först underredet och sedan även hela karosser. Mässing används i kylare, rör och emblem. Cirka hälften av den totala konsumtionen av zinkoxid används inom gummiindustrin och där huvudsakligen i bildäckstillverkning. Bland övriga applikationsområden kan nämnas galvaniserade gjutjärn och pressgjutna detaljer i hushållsmaskiner och elektriska anordningar samt kontorsutrustning. . Valsade zinkprodukter i form av band, plåt, linor och stång har ett flertal användningsområden. Bland dessa kan nämnas mynt i USA, torrbatterier, tätningslister och takbeläggning. Zink-compounder används i korrosionsskyddande färger, flussmedel vid svetsning, i fluorescerande material i katodrör, radarskärmar och som additiv i smörjoljor och fetter. Ferriterna, som används inom elektronikindustrin för transformatorer, spolar och motorer innehåller också zink-compounder. En produkt som nyligen utvecklats av International Lead and Zinc Research Organization (ILZRO) är galfan. Denna legering håller 90 % zink, 5 % aluminium och en mindre mängd sällsynta jordartsmetaller. Denna produkt har visat sig ha överlägsna korrosionsegenskaper jämfört med traditionell galvanisering och produkten galvalume som introducerades av Betlehem Steel år 1976. Galfan har vidare den fördelen att den kan produceras i för den traditionella galvaniseringen existerande anläggningar. Endast smärre ändringar erfordras medan en anläggning för galvalume kräver omfattande investeringar. Introduktionen av galfan har märkbart bidragit till att zinkanvändningen ökar.

156 Bilaga 4

Tabell 4:2 Zink - huvudsakliga användningsområden i västvärlden 1985 kt Andel °/a

Källa: ILZSG

1.5 Konsumtion

Världens totala konsumtion av zink uppgick år 1985 till 6,5 miljoner ton, varav 4,7 miljoner ton i västvärlden. Konsumtionens länderfördelning och utveckling framgår av tabell 4:3. Tabell 4:3 Världens zinkkonsumtion, kt

Källa: WBMS Under slutet av 1970-talet var ökningen av konsumtionen mest märkbar i Japan, Västtyskland och övriga världen, medan USA de facto svarade för en liten nedgång. USA redovisar däremot den kraftigaste konsumtionsökningen under 1980-talet medan resten av världen i stort stagnerat. Den amerikanska konsumtionsnedgången under 1970-talet har sin orsak i efterverkningarna av oljekrisen. Ekonomisering och miniatyriseringen eliminerade stora mängder zink från bilindustrin. Kylaremblemen försvann, handtag, reglage och instrument utförades i smäckrare design sedan thinwalV-teknikens genombrott och det stora spillet i pressgjutningarna kunnat bemästras. ”Thin-walP-tekniken innebär att man med en förbättrad gjut-

Bilaga 4 157

ningsteknik kan utföra konstruktionerna betydligt tunnare. Flertalet av zinkapplikationerna ersattes också med plast.

1.6 Produktion

1.6.1 Gruvproduktion

Världens gruvproduktion av zink uppgick år 1985 till 6,9 miljoner ton, varav 5,2 miljoner ton i västvärlden. Från att ha legat ganska stilla under slutet av 1970-talet har gruvproduktionen av zink åter ökat under början av 1980talet. Bland de länder som kraftigt ökat sin produktion märks Peru och Mexiko, medan länder såsom USA och Canada har uppvisat en minskande produktion. Produktionsutvecklingen länderfördelad framgår av tabell 4:4. En presentation av större gruvor framgår av tabell 4:4 a.

Tabell 4:4 Världens gruvproduktion av zink, kt zinkinnehåll

Källa: WBMS

158 Bilaga 4

Tabell 4:4 a Presentation av större gruvor 1986, zinkinnehåll i slig

Land/gruva Företag Ägare Prod kap

Sydafrika Aggeneys Black Mt Goldfields 55%, PD 45% 25 Zaire Kipushi Gecamines Staten 75 Australien Cobar & CRA (RTZ 49%) 30 NBHC & CRA (RTZ 49%) 210 Read Roseberry E-Z Ind North Broken Hill 100 Elura E-Z Ind North Broken Hill 90 Mt isa Mines Mt Isa Mines Asarco 44% 240 North Broken Hill North Broken Hill North Broken Hill 55 Woodlawn Denehurst Denehurst Ltd 65 Japan Kamioka Mitsui Mitsui & 60 Thailand Mae Sod Padeng VM 30%, Thai 70% 65 Danmark Black Angel Greenex Boliden 65 Irland Navan Tara Outokumpu 75% 220 Finland Vihanti Outokumpu Outokumpu 42 Sverige Vielle Montagne Vielle Montagne 65 Zinkgruvan Spanien Aznacollar Apirsa Boliden 55 Rubiales Exminesa Cominco 47% 80 Brasilien Vazantes Min Metals Cia Mines de Metais 100 Honduras El Mochito Rosario American Pacific Mining 40 Mexico Charcas IMMSA Asarco 34%, Mexican 66% 42 San Martin Ind Minera Mex Asarco 34%, Mexican 66% 85 Santa Barbara Ind Minera Mex Asarco 34%, Mexican 66% 40 Real de Angeles Min Frisco Min Frisco/Com de Formento Placer Dev 40 Chihuana Min Frisco Min Frisco 40 Peru Cerro de Pasco Centromin Peruanska staten 145 Mahr Tunnel Centromin Peruanska staten 40 San Vicente IGNAClO Ignacio de Monorocna 80 Canada Polaris Arvik Mines Cominco 120 Mines Selbaie BP Selco BP 55/o/ESSO 25°/ofFCPL 10% 30 Brunswick Brunswick & Noranda 63% 264 Sullivan Cominco Cominco 95 Faro Curragh Res Curragh/Giant Res/Boliden 165 Kidd Creek Kidd Creek Falconbridge 230 Matagami Lake Noranda 31%,Cantex Plac 27% 60 Matagami Nanisvik Nanisvik Min Min Resources Int 70 Westmin Westmin Res 50 Myra Falls USA Asarco Tenn Asarco Asarco 60 Gordonsville Jersey Miniere Union Miniere 46 Balmat Edwards St Joe St Joe 60

4 159

Bilaga

Tabell 4:4 b Sveriges zinkproduktion 1987, zinkinnehåll i slig

1.6.2 Zinkmetallproduktion

Världens totala produktion av zink uppgick år 1985 till 6,8 miljoner ton, varav 5,0 miljoner ton i västvärlden. Det är de stora industrinationerna som dominerar, Japan, Canada, Västtyskland och USA. Produktionens länderfördelning framgår av tabell 4:5.

Tabell 4:5 Världens produktion av metallisk zink, kt

lfinland

Källa: WBMS

160 Bilaga 4

1.6.3 Sveriges produktion

Brytning av zinkmalm sker i ett flertal gruvor i Sverige. Boliden bedriver brytning i Skelleftefältet och i Bergslagen, medan det belgiska bolaget

Vieille Montagne har verksamhet i Åmmeberg i Närke. Sveriges produk-

tion framgår av tabell 4:4 b. I Sverige finns inget smältverk för zink, varför all zinkslig exporteras. Huvudsakliga mottagarländer är Norge, Finland, Belgien, Frankrike och Västtyskland. Boliden äger tillsammans med Rio Tinto Zinc (RTZ) zinkverket Norzink i Odda vid Hardangerfjorden i Norge. RTZ förvärvade sin andel från BP Minerals under 1989. Ur slagfumingen från koppar och blysmältningen vid Rönnskärsverken utvinns s.k. zinkklinker som vidareförädlas i Norzink. Zinkdamm från stålverk samt skrot i form av mässing utgör andra råvarukällor för zink. Dessa källor liksom skrotzink utgör dock inte någon betydande del av zinkförsörjningen i Sverige. Försök har dock gjorts i Sverige att återvinna zink ur damm och askor och en anläggning härför finns i Scan Dust i Landskrona.

1.7 Handel

Zinkens huvudsakliga handelsvaror är i form av metall eller slig. Vissa mindre kvantiteter av zinkklinker och zinkföreningar är också föremål för handel. Den är dock av underordnad betydelse. På grund av att zink huvudsakligen används inom galvanisenngen är stora mängder zink ej lätt återvinningsbara, varför användandet av zinkskrot och följaktligen handeln med skrot är av mindre betydelse. Handeln med zinkkoncentrat framgår av tabell 4:6. Bland importörema märks Japan, Belgien och Frankrike, medan Australien, Kanada och Peru är betydande exportörer. Sverige med sina 211 kt zinkinnehåll l slig intar här en fjärdeplats bland exportörerna i den internationella statistiken.

sou 1939:93 4 161

Bilaga

Tabell 4:6 Handel med zinkkoncentrat, zinkinnehåll i slig, kt Region 1985 Import

Export

Källa: ILZSG

Betydande exportörer av zinkmetall är Kanada, Australien, Belgien och Holland. Samtliga med undantag för Belgien har också ökat sin export under 1970- och 1980-talen. USA, Västtyskland och Storbritannien är stora importörer av zinkmetall. Kinas stora västimport 1985 är också väsentlig. Handeln med zinkmetall återfinns framgår av tabell 4:7. Sveriges zinkbalans i tabell 4:8.

Tabell 4:7 Handel med zinkmetall, kt

Region 1975 1980 1985 Export

Import

Källa: WMBS

162 4 sou 1939:93

Bilaga

Tabell 4:8 Sveriges zinkbalans 1987, ton

Källor: MG, Metallstatistik lLZSG Handeln med östblocket har för närvarande inte någon större omfattning. Nettoimporten av sliger till öst år 1987 var 103 kt metall i slig (125-22 kt). Nettoimporten av metall till väst år 1987 var 13 kt (177-164 kt). Trenden under 1980-talet har varit att östländerna minskat sin och från att ha varit nettoimportörer av metall är de 1987 koncentratimport nettoexportörer - om än små. Statistik och planer från östländema är dock svåråtkomliga, varför någon för framtida utveckling är svår att göra. Svängningar i balansen är prognos dock av betydelse och följs nogsamt av analytiker i väst.

1.8 Priser,

prissättning

Zinkpriset var vid årsskiftet i början av 1989 det högsta någonsin i absoluta termer både i SEK, 13 400 per ton, och i USD, 2130 per ton. Den historiska prisbilden framgår av figur 4:2.

sou 1939:93 Bilaga 4 163

Figur 4:2 Zink LME

1 4000

1 2000

1 0000 l M

6000 r-w/“R [f

J

MJ?

Far

VX”

4000 J

2000 1981 82 83 84 85 86 87 88 89 1990

Mellan åren 1964 och 1988 existerade ett producentpris för försäljning i Europa. Detta pris sattes av de ledande producentema. Parallellt noterades zinken också på London Metal Exchange (LME), men endast en mindre del av samtliga zinktransaktioner var relaterade till LME-priset. Sedan den 1 januari 1989 sker all prissättning utanför USA baserat på LME-noteringen. Transaktioner inom USA regleras av ett amerikanskt producentpris. Vid betalning av zinkslig beaktas sligens zinkhalt, beräknat utbyte vid metallframställning samt kostnaderna för denna, s.k. smältlön. Genom denna priskonstruktion följer priset på zinkslig i stort sett priset på zinkmetall. Lagersituationen brukar vara en viktig prisindikator. De totala zinklagren i världen uppgick i december 1988 till 1,2 Mt och hade till 1988 sjunkit till ca 500 kt, motsvarande ca fem veckors konsumtion. Det är i huvudsak producenterna som har minskat sina lager. Denna nivå betraktas allmänt som en mycket låg nivå och störningar i produktionslcdet tenderar att ge effekt på priset relativt snart då buffertnivån i lagren inte är stor nog att förmå absorbera svängningarna.

Ägarstruktur

Huvuddelen av världens gruvkapacitet av zink finns i den industrialiserade världen och är privatägd. De större företagen och dess produktion av zink i koncentrat framgår av tabell 4:9.

164 Bilaga 4

Tabell 4:9 Ãgarstruktur

Företag Land Prod 1985, kt zink i slig Mount Isa Mines Ltd Australien 417 Falconbridge Kanada 251 Brunswick Mining and Smelting Kanada 238 Centromin Peru 233 Cominco Kanada 221 Australian Mining and Smelting Ltd Australien 209 Tara Exploration Irland 192 Electrolytic Zinc Australien 174 Pine Point Mines Ltd Kanada 161 Boliden AB Sverige 138

företag kan dock äga andelar i producerande

.Dessa gruvor i andra länder, varför

vissa foretags totalproduktion kan awika från ovan angivna värden. Källa: ABMS

1.10 Konkurrerande råvaror/material

Zinkens huvudsakliga konkurrenter år aluminium, plast och magnesium. Aluminium och magnesium konkurrerar i applikationer där vikt, temperaturtoleranser och ytfinish är viktiga egenskaper. Även plaster har funnit och utvecklingen av plastbelagda material har några användningsområden under senare år gått starkt framåt. Zinkindustrins av tekniken med thin wall samt de egen utveckling som åstadkommits vid pressgjutningar genom att elimimaterialbesparingar nera onödigt spill har dock förbättrat zinkens position i ett flertal applikationsområden inom transport-, konsumtions- och prylsektom. För detaljer där funktionen kan uppfyllas av såväl zink, pressgjutna aluminium som plast kommer dock priset att vara av avgörande betydelse. Inom finns i dag inget bra alternativ för de stora galvaniseringssektom bulkkvantitetema som korrosionsskydd för järn och stål. För tunnplåt lanserades galvalume år 1976 som innehåller 55 % aluminium och 43 % zink. Denna visade sig emellertid inte ha några bestående kvalitetskomposition fördelar och ersätts i dag alltmer av den av ILZRO framtagna produkten galfan. Beläggning av stål och plåt med plaster och färger används för enklare konstruktioner och där kraven på korrosionsbeståndighet ej är utpräglade. rostfritt stål och plaster har ersatt avsevärda kvan- Aluminiumlegeringar, titeter mässing inom byggnads- och marinsektorn. Aluminium och plastöverdraget aluminium med stålplåt konkurrerar med galvaniserad plåt som takbeklâdnad, durkplåt och höljen.

4 165

Bilaga

1.11 Internationellt samarbete

International Lead and Zinc Study Group (ILZSG), med säte i London, bildades år 1959 i avsikt att ge möjligheter till reguljära konsultationer nationerna emellan avseende den internationella produktionen, konsumtionen och handeln med bly och zink. Arbetet är i huvudsak inriktat på statistikfrågor och kontinuerlig uppföljning av tillgångs- och efterfrågesituationen. Studiegruppens medlemmar består av representanter för regeringama i såväl producent- som konsumentländema. Studiegruppens generalförsamling träffas som regel en gång per år. Ländernas delegationer består därvid förutom av regeringsrepresentanter också av rådgivare från industrin.

1.12 och

Forskning utveckling

Västvärldens bly- och zinkproducenter bildade år 1958 en gemensam organisation International Lead and Zinc Research Organization (ILZRO) för finansiering och administration av utvecklingsarbete ämnande till att identiñera nya applikationsområden såväl som att bevara och utveckla existerande användningar. Ett 25-tal västföretag är i dag medlemmar och diskussioner förs med öststater om eventuellt tekniskt samarbete. ILZROs årliga budget omspänner ca USD 6 miljoner för både bly och zink. ILZROs operativa säte ligger i dag i Research Triangle Park i North Carolina, USA. De mest betydande insatserna från ILZROs sida under de senaste åren har varit lanseringen av det tidigare beskrivna ytbeläggningsmaterialet galfan samt det arbete som tillsammans med pressgjutama lett till att zinken åter blivit konkurrenskraftig gentemot aluminium och plaster. Regionalt i världen förekommer lokala marknadsutvecklingsorganisatio-

ner, MDAs (Market Development Associations). Deras uppgift är att inom

sin region svara för marknadsstödjande aktiviteter och kampanjer samt att implementera idéerna som framtagits genom ILZRO.

166 Bilaga 4

2 under 1970- och

Marknadsutvecklingen

1980-talet

Huvuddelen av zinkproducenterna finns i den industrialiserade världen och är privatägd. När framför allt under slutet av 1970-talet priset sjönk till följd av den allmänna nedgången efter oljekriserna, drabbades zinken av de generella trenderna av ekonomisering och miniatyrisering. Dels hade priset tidigare under 1970-talet varit relativt högt visavi andra konkurrerande material, varför substitutionsmaterial var på väg att överta zinkens marknadsandelar, dels påverkades zinkkonsumtionen av de reducerade bilvikter-

na, då speciellt de pressgjutna detaljerna ordes mindre eller eliminerades

helt. Zinkindustrin som på grund av ägarstrukturen är marknadsresponsiv hade förmågan att själv rationalisera sig och lägga ned den olönsamma överkapaciteten. Detta var framför allt fallet i USA. Zinkindustrin där var omodern och drog höga kostnader. Ett genomgående drag i OECD-länderna har varit att när industriproduktionen har fallit så har också zinkkonsumtionen fallit, och det kraftigare. När sedan industriproduktionen stigit har zinkkonsumtionen också stigit, men då betydligt långsammare. Sålunda har ett gap uppstått som under 1970- och 1980-talen hela tiden har vidgats. Den industriella tillväxten sker sålunda ej med samma andel zink utan med betydligt lägre proportioner. Andra material har sålunda kunnat ersätta zink. Denna tendens har varit mest markant i USA, Japan och Storbritannien. Under senare år har dock en viss återhämtning i zinkkonsumtionen förmärkts så att gapet synes inte vidgas mer. Två länder svarar dock för en något annorlunda bild, Italien och Västtyskland. Sedan 1982 har i dessa länder zinkkonsumtionen stigit kraftigare än industriproduktionen. Detta kan tolkas som att en fortsatt minskning av vikterna inte låter sig lätt göras samt att substitutionen har avstannat eller t.0.m. reverserat.

2.1 Svenska situation gruvors

Zinkpriset var uttryckt i USD under slutet av 1970-talet och under 1980talet relativt konstant. Uttryckt i svenska kronor har det dock varit en märkbar ökning i det att svenska kronan försämrats gentemot USA-dollarn, speciellt under 1980-talet. Härtill kommer den kraftiga devalveringen hösten 1982. De svenska zinkgruvorna har således inte varit utsatta för samma pris-

sou 1939:93 Bilaga 4 167

som speciellt de amerikanska. Den svenska gruvproduktionen har press under 1975-1985 fördubblats. Dollarfallet efter 1985 samtidigt med ett lägre zinkpris i dollar medförde en kraftig sänkning av priset i svenska kronor. Detta medförde en kraftig lönsamhetsförsämring för de svenska gruvorna.

168 Bilaga 4

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Internationella och kommentarer till prognoser dessa

3.1.1 Generellt Följdema efter den dramatiska nedgången på världens börser i oktober 1987 har inte blivit så dramatiska som flertalet befarat. Dock kan förmärkas en viss avmattning och därefter en måttligare ökningstakt i OECD-länderna. Det är framför allt osäkerheten som lett till att flera länder har justerat sina siffror vad beträffar GNP-tillväxten. Framför allt USA räknar med en GNP-tillväxt på 1 å 2 % under början av 1990-talet för att sedan åter komma till en nivå på ca 2,5 å 3,5 %. Japan och Västtyskland väntas dock få en jämnare utveckling och beräknar tillväxten till ca 3 resp. 2 % per år. Problemen i USA accentueras ytterligare av de stora underskotten i bytesbalansen. De åtgärder som måste vidtas för att minska dessa kommer sannolikt att pressa räntorna uppåt och vara inflationsdrivande, varför en allmän lägre tillväxt i början av 1990-talet kan förutses. Andra halvan av 1990-talet beräknas åter en ökning av tillväxttakten. Den lägre tillväxttakten i USA får effekter i flera länder, speciellt i Europa och Canada. Japan beräknas då kunna vidmakthålla sin position då den inhemska efterfrågan beräknas vara stark under hela perioden. Oljepriset beräknas inte kunna stiga dramatiskt, varför en måttlig inflation kan generellt förutses i OECD-länderna.

3.1.2 Konsumtion

Världskonsumtionen uppgick år 1985 till 6,5 miljoner ton, varav 4,7 miljoner ton i västvärlden. Västvärldens konsumtion ökade under 1986 och 1987 med 3,7 resp. 2,5 %. Den genomsnittliga årliga ökningen till mitten av 1990-talet beräknas ligga omkring 0,5-2 °/o. Den största ökningen beräknas inträffa i kategorin övriga länder, huvud-

sakligen i Sydostasien. Ökningen där balanserar väl den långsammare ök-

ningstakten i USA. I Europa och Japan beräknas konsumtionen t.o.m. sjunka något. Det är sannolikt att en ökning i industriproduktionen framgent kommer att innebära en högre ökningstakt i zinkkonsumtionen än vad som varit fallet tidigare. Detta beror till stor del på att substitutionen nu avstannat

sou 1989:93 4 169

Bilaga

samt att tekniken med thin-walP-giutningen och galvaniseringsskiktens tjocklek nu nått till den nivån, där ytterligare materialbesparingar endast kan ske till priset av försämrade egenskaper.

3.1.3 Trender hos slutförbrukare

Galvanisering Galvanisering är en sektor där zink bedöms ha en god framtid. Galvaniserad plåt beräknas har en god efterfrågan i OECD-länderna, framför allt inom byggnads- och bilindustrin. I NIC (Newly Industrialized Countries) och LDC-länderna är det framför allt i samband med av uppbyggnaden infrastrukturen som galvaniserade produkter kommer till användning, såsom belysnings- och ledningsstolpar samt vägräcken m.m. Konstruktions- och byggnadssektorn förutses emellertid visa starkt varierande utveckling under 1990-talet. Av OECD-länderna beräknas USA visa upp den svagaste utvecklingen. Efter oktoberraset på aktiemarknaderna synes byggnadsaktiviteten vara svag. Farhågor om vad som kommer att ske efter valet bidrar till osäkerheten och det synes vara motvilligt som människor vill dra på sig stora lån för husköp. Däremot verkar konsumtionsvarusidan inte ha stagnerat - man köper och kommer att köpa prylar i oförminskad takt. Mot mitten av 1990-talet kan man se förutånyo sättningar för att byggnadsaktiviteten skall kunna öka. l Japan förväntas byggandet öka under början av 1990-talet. Framför allt nâgra stora statliga projekt såsom broar, hamnar, hamnen i Tokyo och flygplatsbyggen, kommer att öka aktiviteten på den japanska byggmarknaden. Detta bör kunna medföra en hög zinkkonsumtion. I Europa förväntas byggnadsaktiviteten öka mest i Frankrike och Storbritannien fram till 1990. Västtyskland beräknas uppvisa kraftiga variationer men genomsnittligt en relativt hög byggaktivitet. Italien kommer sannolikt att ha nolltillväxt inom byggnadssektorn. En mera svårbestämd utveckling är dock den i utvecklingsländerna. Här finns clock den största potentialen och en ökning av levnadsstandarden är också kopplad till en hög industriell aktivitet. Detta framför allt de gäller s.k. NIC-länderna, Sydkorea, Brasilien och Indien. för

Förutsättningarna

tillväxt i dessa länder är dock frånvaron av naturkatastrofer som t.ex. torkan i Indien. Några bra alternativ till galvaniserade produkter för byggnadsindustrin, undantaget takplåt, finns inte och några större hot synes inte heller finnas. Hotet mot zinken kan i så fall komma från zinken själv i att produkten galvalume innehåller endast halva zinkmängden mot vanlig galvanisering och galfan, som förvisso innehåller nästan bara zink men där tekniken med tunnare skikt gör att mängden zink minskar. Detta skall dock kunna kompenseras med att produkterna har bättre egenskaper och på så sätt kan finna en vidare användning så att totalkonsumtionen ändå ökar. Framför allt

170 Bilaga 4

inom bilindustrin där denna potential finns. I USA har galvaniserade chassis och karosser fått en stor genomslagskraft, medan det i Europa än så länge endast är högprissegmentet som har galvaniserade karosser. Bilisternas ökade intresse för ökad livslängd hos bilar pressar dock tillverkarna att i större utsträckning även galvanisera karosser hos billigare och mer vanliga bilar. Det måste bedömas som sannolikt att zinkanvändningen i Europa kommer att öka vad avser galvaniserad plåt för bilindustrin. Den japanska bilindustrin har dock redan en så hög andel zink att den knappast kan öka mer. Nya tekniker med tunnare beläggning kan snarare leda till en lägre total konsumtion. Utsikterna för bilindustrin måste dock betraktas globalt sett som inte alltför ljusa. Av de tre huvudsakliga produktionsregionerna synes Europas bilproduktion kunna bestå på en hög nivå, medan det är mera tveksamt om USA och Asien förmår att hålla produktionen högt. Eftersom bilindustrin är den största potentiella marknaden där en ökning av galvaniserad plåt är möjlig kommer en total nedgång av bilproduktionen ändå att leda till en total konsumtionsökning av zink i bilindustrin till följd av att andelen zink per bil ökar.

Mässing Mässingsförbrukningen är av vitalt intresse för zinkkonsumtionen men den är också den svåraste att bedöma. Handelsrestriktionerna i USA 1986 mot importerad mässing har haft avsedd verkan. Nedgången i USA-dollar har gett ytterligare hjälp åt den amerikanska industrin. Den alltmer stängda USA-marknaden har medfört allvarliga konsekvenser för bl.a. mässingstillverkare i Europa. De europeiska mässingstillverkarna får anpassa sin produktion till marknaden i Europa. De enskilda största områdena för mässingsanvändning är inom konstruktions-, byggnads-, bil- och elindustrin. Utsikterna bedöms dock inte vara alltför ljusa.

Pressgiutning Utsikterna för pressgjutna zinkdetaljer har förbättrats markant under de senaste åren och förutspås en fortsatt tillväxt. De pressgjutna zinkdetaljerna hörde till en av de mest utsatta områdena när biltillverkarna efter oljekrisen försökte minska bilvikten. Substitution och viktminskningsprocess beräknas ha nått sin gräns och pressgjutna zinkdetaljer kan i dag bättre konkurrera med alternativa material.

Övriga områden där pressgjutna detaljer har haft en kraftig tillbakagång

är för leksaker och för höljen och hållare till hushållsmaskiner, radio, tv, video och övriga elektriska apparater. Även inom denna sektor har trenden vänt och konsumtionen beräknas öka under 1990-talet.

4 171

Bilaga

Valsad zink Denna produkt används som takplåt i norra Europa, som batterihölje för torrbatterier och i mynt. Användningen inom dessa sektorer har minskat och bedöms göra så även i fortsättningen. Användningen inom torrbatterier kommer sakta att försvinna då alkalinebatterier med stålhöljen har betydligt bättre livslängd. I mynt kan zinkanvändningen bestå ännu en tid. Som takplåt har zink endast en begränsad marknad och den beräknas inte öka.

3.1.4 Gruvproduktion

Västvärldens gruvproduktion av zink som 1987 uppgick till 5,4 miljoner ton förväntas sjunka något de närmaste åren till följd av stängningen av några gruvor, bl.a. Pine Point i Canada och några andra smärre nedläggningar i Europa och Afrika. Fr.o.m. 1990 förväntas däremot produktionen stiga kraftigt då ett antal nya projekt kommit i produktion. Dess kapacitet är väsentligt högre än den kapacitet som försvinner från planerade nedläggningar. Vid mitten av 1990-talet beräknas gruvproduktionen till ca 6 miljoner ton i västvärlden. Av tabell 4:10 framgår nya gruvprojekt som är planerade de närmaste 5 åren och av tabell 4:11 de gruvor som kommer att läggas ner. Under samma period planerar existerande och i produktion varande gruvor att öka kapaciteten med ca 400 000 ton. I tabell 4:12 sammanfattas förändringar i gruvkapacitet samt de regionala förändringarna under den kommande S-årsperioden.

172 4 sou 1989:93

Bilaga

Tabell 4:10 Nya gruvprojekt 1988-1993, kt zink i slig

Period Gruva Land Sannolik produktion 1988 - 1989 Cadjebut Australien 40 Lady Loretta I Australien 45 Australien 85 Hellyer Caribou Kanada 40 Winston Lake Kanada 50 Isle Dieu Kanada 50

1990-1991 Lady Loretta II Australien 35 Thalanga Australien 45 Midway Kanada 15 Rampura Agucha Indien 70 Ambamata Indien 13 Ray de Plata Mexico 15 Iscaycruz Peru 50 Aljustrel Portugal 20 Santa Barbara Spanien 15 Cayelli Turkiet 50 Ward USA 17 Red Dog l USA 190 Övriga __1_0 545

1992- 1993 Benambra Australien 40 Blendevale Australien 120 Golden Grove Australien 100 Bolivar Bolivia 40 La Cienega Mexico 10 Gamsberg Sydafrika 60

570 Källa: CRU

Bilaga 4 173

Tabell 4:11 Gruvnedlâggningar 1988-1993, kt zink i slig

Period Gruva Land Kvantitet 1988-1989 Pine Point Kanada 240 Matagami Kanada 60 Black Angel Grönland 65 Rammelsberg Västtyskland 40 Grund Västtyskland 20 Stekenjokk Sverige 10 Saxberget Sverige 10 Beltana Australien 20 Cuale Mexico 10 Prieska Sydafrika 60 Kabwe Zambia i 570 1990- 1991 Daniels Harbour Kanada 40 Mattabi Kanada 50 Flin Flon Kanada 30 Vihanti Finland 40 Les Malines Frankrike 20 Silicatos Spanien 25 Madrigal Peru 10 Santander Pem j_ 230 1992-1993 Ruttan Kanada 25 Snow Lake Kanada 20 Ascaro Tennessee USA 50 Saint Salvy Frankrike 20 Meggen Västtyskland 30 Woodlawn Australien i 190

Källa: CRU

Tabell 4:12 a Förändringar i gruvkapacitet, kt zink i slig

Period Nya gruvor Expansion i Gmvned- Nettobefintliga läggningar förändring gruvor

Tabell 4:12 b Regionala förändringar av gruvkapaciteten, kt zink i slig

174 Bilaga 4 SOU 1989: 93

Av tabellen framgår också att det är i huvudsak de industrialiserade västländerna som dominerar produktionen och att den planerade nyproduktionen i allt högre grad kommer från dessa länder.

3.1.5 Smältverksproduktion

Västvärldens år 1987 uppgick till ca 5 miljoner ton smältverksproduktion och väntas öka till 5,5 miljoner ton under mitten av 1990-talet. Huvuddelen av ökningen härrör från expansioner av befintliga smältverk, några nya smältverk av betydelse vara aktuella. Fyra mindre intesynes knappast i Indien, Iran, Turkiet och Peru kan möjligen komma till grerade projekt stånd under början av 1990-talet. Deras tillkomst i de miljöer där de är belägna kan knappast påverka marknadsbilden i världen.

3.1.6 Kostnadsstruktur Cirka 77 °/o av västvärldens gruvor beräknas ha fått täckning för sina driftskostnader under år 1987 vid ett genomsnittligt zinkpris om 37,6 cent per lb eller ca 830 USD per ton. Andelen gruvor som sålunda fick kostnadstäckning steg med ca 10 % mellan 1986 och 1987, huvudsakligen till följd av högre biproduktskrediter. Med hänsyn till att USA-dollarn försvagats har kostnaderna för producenterna framför allt i Europa och Japan, uttryckt i dollar, stigit. Ca 7 % av världens har en produktionskostnad som är zinkproduktion mindre än noll. I de fallen har biprodukterna ett värde som täcker hela produktionskostnaden. Denna produktion brukar betecknas som fatal, ty den framkommer oberoende av zinkpriset. Avtalskonstruktionen mellan gruvor och smältverk är dock sådan, att vid en prisuppgång ca 40 % av prisökningen tillfaller smältverket. Denna får då betalas av gruvan som får en högre smältlön. En prisuppgång på zink medför sålunda automatiskt en kostnadsökning för gruvan. som kommer i produktion under de Den planerade nya kapaciteten närmaste 5 åren beräknas ha en produktionskostnad understigande 30 cent per lb exkl. kapitalkostnaden. Den nya kapaciteten har antingen högre i de fall det rör sig om polymetalliska zinkmalmer eller biproduktsvärde i fallet rena malmer än de existerande kapaciteterna. Den högre zinkhalt nya kapaciteten kommer sålunda att medföra att en större mängd kommer att komma fram till lägre kostnad än 1987.

sou 1939:93 4 175

Bilaga

4 och slutsatser

Sammanfattning

Med hänsyn till den förväntade konsumtionen bör en balans i marknaden till mitten av 1990-talet kunna hållas med zinkpriset i ett intervall kring 45 â 55 cent per lb motsvarande USD 1 0()0-1 200 per ton. Enbart en väsentligt högre konsumtion skulle kunna hålla priset på en högre nivå. Förutsättningarna för en högre konsumtion är avhängigt av prisutvecklingen. En alltför hög prisnivå under en längre tid, enligt LDA över 1 300 USD per ton, kommer att ånyo medföra substitution speciellt inom de pressgjutna detaljerna. I det längre perspektivet är dock prognosen svårare att göra. Företagens alltmer kortare framförhållning har gjort att tillgänglig malmbas i befintliga gruvor i världen ser ut att minska påtagligt under senare delen av 1990-talet. De nu kända och aviserade utbyggnaderna kommer att få effekt under första hälften av 1990-talet. För att därefter tillgodose konsumtionsbehovet krävs nyfynd. Dessa nyfynd måste då ha halter som ligger i paritet med nu kända fynd. Det finns dock skäl att anta att prisnivån mot slutet av 1990talet kommer att öka då brytningen kommer att ske från större djup och att en viss haltförsämring är trolig. Ökade energi- och miljökostnader kommer sannolikt också att pressa produktionskostnaderna Fortsatt uppåt. produktion kommer härvid att kräva ett högre pris - sannolikt högre än USD 1 100 i 1988 års penningvärde.

Bilaga 5

Guld

av Matz Sallert, Boliden Mineral AB

bergsingenjör

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 1.1 Guld, guldmineral . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 1.2 Råvarutillgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 1.2.1 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 1.3 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 1.4 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 1.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 1.5.1 Industriell efterfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 1.5.2 Investeringsefterfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 1.5.3 Offentliga sektorns transaktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 1.6 Tillförsel av guld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 1.6.1 Gruvproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 1.6.2 Guldskrot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 1.7 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 1.8 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 1.9 Internationellt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191

2 Marknadsutvecklingen under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 192

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194

3.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 3.2 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 3.2.1 Juvelerarändamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 3.2.2 Tandvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 3.2.3 Elektronik och övrig industriell användning . . . . . . . 194 3.2.4 Investeringssektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 3.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 3.4 Förändringar i tillgång och efterfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197

sou 1939:93 5 179

Bilaga

1 Faktaavsnitt

1.1 Guld,

guldmineral

Guld, med den kemiska beteckningen Au, är en mycket tung och mjuk metall med låg mekanisk hållfasthet. Smältpunkten är 1 063°C och densite-

ten 19,3 kg/dm3. Formbarheten är den kanske bästa för alla metaller och

medger t.ex. valsning till så tunna folier som en tiotusendels mm tjock. Ledningsförrnågan för värme och elektricitet är ca 90 % av koppams. Guld har en mycket stor härdighet mot kemikalier och angrips över huvud taget inte av atmosfären. Guld uppträder vanligen i naturen som gediget guld alltid tillsammans med varierande mängder silver eller andra metaller (koppar och järn). Bland andra viktiga guldmineral kan tellurider nämnas. Guld förekommer även i små mängder i andra mineral, vanligen i halter mindre än 5 g/ton, t.ex. i blyglans samt koppar- och arsenikkis. Guldförekomster indelas oftast i två grupper, nämligen primära och sekundära malmer. De primära malmerna utgörs dels av olika former av guldförande gångar, dels av impregnationer i hårdberg, där guldet uppträder tillsammans med andra mineraler. De sekundära malmerna utgörs av vaskbergsavlagringar. Den senare typen av malmer är globalt sett de viktigaste.

Råvarutillgång

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 40 kt. I tabell 5:1 sammanfattas en uppskattning gjord av USBM. Av tabellen framgår också tillgångarnas länderfördelning.

180 5

Bilaga

Tabell 5:1 Världens tillgångar i guld Region Reserver, ton Ekonomiskt Totalt utvinningsbart Nordamerika

Sydamerika

Europa Sovjetunionen 6 200 7 800 300 300 Övriga Totalt 6 500 8 100

Afrika

Övriga Totalt 24 500 26 100

Asien Japan 300 300 600 600 Eilippinerna Övriga 400 600 Totalt 1 300 1 500

Oceanien 800 900

Australien

Källa: USBM

1.2.1 Sveriges tillgångar

Guldförande gångar spelar en obetydlig roll i Skandinavien. Den viktigaste malmtypen för Sveriges del är ädelmetallförande sulfidmalmer, där guldet oftast förekommer i koppar, bly- och zinkmalm. Till denna typ hör flertalet av Skelleftefältets och Bergslagens komplexmalmer. De flesta malmerna håller mindre än 1 gram guld per ton, Holmtjärnsgruvan i Skelleftefältet däremot ca 9 g/ton. Sekundärt anrikade vaskbergsavlagringar saknar helt betydelse i Sverige. Endast enstaka fynd av guld i bäckar m.m. har rapporterats.

5 181

Bilaga

Aitikmalmen håller endast 0,2 gram guld per ton i genomsnitt, men på grund av den stora malmbrytningen produceras årligen ca 1 500 kg. Detta är den största kvantitet som kommer fram i någon enstaka gruva i Sverige. Den av Boliden ägda kvartsfyndigheten Enåsen håller nära 3 g/ton och bryts sedan 1984. 1988 togs Björkdalgruvan i drift. Denna ägs av Terra Mining. En exakt bedömning av den svenska guldreserven ter sig svår att göra, då den huvudsakligen förekommer som biprodukt i komplexmalmer.

1.3 Framställningsteknik

Den utan jämförelse viktigaste metoden för guldutvinning är s.k. cyanidlakning. Den finmalda malmen behandlas med utspädd natriumcyanidlösning, varvid en lösning bildas ur vilken guld utfälls med zinkpulver, se figur 5:1.

Figur 5:1 Flytschema över guldurvinning i Sydafrika

Guldmalm

l

Krossnung malmng

Lakrest till i

eventuell Cvanidlakmng uranutvmmng Lösning Zmkstoft __ Lösning

Ráguld Sslverklondslagg Krav ti sllverutvmnmg Fcnguld

Källa: Privat I behandling av sulfidiska malmer som innehåller koppar eller bly samlas guldet tillsammans med dessa metaller och utvinns vid deras raffinering genom elektrolys. Den svenska guldproduktionen utvinns uteslutande med denna metod.

182 5

Bilaga

Användningsområden

Den äldsta och mest omfattande användningen av guld är för juvelerarändamål. Guldets inerta egenskaper gentemot de flesta substanser gör det speciellt lämpat till juvelerarändamål, men även inom den dentala sektorn. Guldet har vidare en mängd viktiga industriella applikationer, såsom i elektroniska instrument och i korrosionsresistenta material i kemiska processer. Guldets goda elektriska egenskaper gör det synnerligen lämpligt i kontaktorer och tryckta kretsar och allmänt i den miniatyriserade elektroniska världen. Moderna datamaskiner arbetar med låga spänningar och strömmar och är därför beroende av att kontaktytorna är fria från oxiderande skikt. Inom detta område finner sålunda guldet en viktig användning. Guld legerat med palladium t.ex., används i elektronikindustrin och för tillverkning av mätinstrument för höga temperaturer i processindustrin och jetmotorer. Guldets egenskaper som reflektor för infraröd strålning kommer till användning för tillverkning av värmeskyddande glas till byggnader och för rymdfarkoster. För dekorativa ändamål används tunna guldfilmer inom boktryckeri och som utsmyckning av byggnader. Porslin och glas dekoreras ofta med guld. För investerarändamål finns guld i form av medaljer, mynt och tackor.

1.5 Konsumtion

Konsumtionen av guld kan normalt uppdelas i två kategorier, den industriella efterfrågan och investeringsefterfrågan. Tidvis kan dock dessa begrepp vara något förvirrande då investeringar också blivit alltmer vanligt bland privatpersoner sedan en liberalisering av handeln med obearbetat guld inträtt. Med investeringsändamål i det följande menas i huvudsak det guld som absorberas av centralbanker, institutioner och traders.

1.5.1 Industriell efterfrågan

Den industriella efterfrågan av guld var 1 590 ton under 1987. Efterfrågeutvecklingen per användningsområde framgår av tabell 5:2 och per region/land av tabell 5:3.

5 183

Bilaga

Tabell 5:2 Förbrukning av guld, ton Region/ändamål 1975 1980 1985 De industrialiserade länderna

Utvecklingsländerna

Källa: Consolidated Gold Fields

184 5

Bilaga

Tabell 5:3 Konsumtionsfördelning på regioner/länder, industriell förbrukning Region/länder 1975 1980 1985 Europa

Sverige Övriga Europa 78,2 30,6 38,4 Totalt Europa 337,5 292,5 430,9 Nordamerika

Latinamerika

Mellanöstern

Indiska halvön

Asien

Thailand

Ovriga Asien 0,8 -5,6 17,1 Totalt Asien 96,1 0,1 251,8 Afrika

Källa: Consolidated Gold Fields

5 185

Bilaga

Den kraftiga nedgången under 1980 är speciellt märkbar för juvelerarändamål. Det höga priset under slutet av 1979 och 1980 resulterade i ett motstånd från marknaden. Utvecklingsländerna visar dessutom en negativ konsumtion, man har sålunda sålt tillbaka.

1.5.2 Investeringsefterfrågan

Stora delar av den guldefterfrågan som traditionellt avgränsas som industriell förbrukning är av investeringskaraktär. Investeringsefterfrågan på guld beskrivs ofta som den restpost, vilken uppkommer som skillnaden mellan den totala årliga nytillförseln av guldmetall och den industriella efterfrågan, se diagram i figur 5:2. Den differens som anges av det streckade fältet i diagrammet skulle normalt sett ha varit ett uttryck för en kraftig lageruppbyggnad eftersom tillförseln sedan år 1973 nästan varje år överstiger förbrukningen. Vad gäller guldmetall är denna skillnad dock snarare en indikation på investeringar i obearbetat guld respektive år. Prisstegringarna på guld var som kraftigast åren 1973-74, 1977-79, 1980 samt 1983. Av figur 5:2 och tabell 5:4 framgår att även differenserna/investeringarna var som störst dessa år. Innebörden är i huvudsak att vid kraftiga prisstegringar på guld viker den industriella förbrukningen tillbaka (främst vad gäller guldsmedsvaror), men i gengäld ökar investeringsefterfrågan lika mycket eller mera.

Figur 5 :2 Förbrukning av guld, ton

_ Tillförsel 500 nytt guld . . . _. . . . . . . _. . . . . . . . 400.. . . .:. . . .j. _,_ Industriell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . förbrukning 200. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 n A 1 n 1 I 1 I n 1 I I 73 74 75 7a 77 7a 79 ao 81 82 33 84 es

Källa: SGU

186 Bilaga 5

Tabell 5:4 Utbud, förbrukning och investeringsefterfrågan for obearbetat guld åren 1973-85, ton

Tillförsel exkl. skrot. Källa: SGU Fr.o.m. 1968 släpptes guldpriset i princip fritt i och med att tio-gruppens medlemmar tillät en privatmarknad med fri prissättning på guld. Därmed ökade möjligheterna för privatpersoner i en del länder att lagligt inneha obearbetat i prisändringar. Under 1970-talet medförde guld och spekulera accelererande inñation och politiska omvälvningar att intresset för guld som värdebevarare och spekulationsobjekt ökade. Att äga guldtackor ger emellertid i form av räntor eller utdelningar, snarare kostnader ingen förtjänst för förvaring, osv. Trots detta har periodvis investeringar i guld förefallit vara bästa skyddet mot t.ex. inflation, devalveringar, valutakursändringar och svängningar i konjunkturen.

1.5.3 sektorns transaktioner

Offentliga

Med den offentliga sektorn avses här centralbanker och organ direkt kontrollerade av regeringar samt internationella organisationer som t.ex. IMF

(International Monetary Fund), BIS (Bank for International Settlements)

och EMCF Monetary Co-operation Fund). Västländernas of- (European sektor innehar i storleksordningen 35 000 ton guld, vilket kan fentliga jämföras med det ca 100 000 ton guld som sammanlagt producerats genom tiderna eller den årliga gruvproduktionen i väst om ca 1 200 ton guld. De flesta länder strävar normalt sett fortfarande efter att försvara sina guldreserver och säljer guld endast när stora finansiella svårigheter uppstår. Länder som USA, Kanada och Sydafrika har dock större möjligheter att (på grund av sina stora guldreserver). Även om u-länderagera som säljare nas växande skuldbördor tvingat fram vissa krisförsäljningar av guld har dessa länder särskilt stort intresse att behålla eller öka sina guldreserver, bl.a. för att användas som säkerhet vid internationell upplåning. Sovjet har vid tider av missväxt och andra krissituationer sålt guld till väst

5 187

Bilaga

_

825m. mm|mm2

m: m: u 2+

mT m?

82+

mêuå mmaomm_

mmn

m+ m+ m: .i

mm: om:

mmT

_mu

mmm: mmm+ mmT

.. .

mmaäm_

mmmu

mêmmvm

v2 mm+ om:

mmmmu

_mvT 2T

mm+

msT

mmm» 2m| mmm: _mm+ m8» :mn Em+ m8:

:+ :+

m8m+

+

mmm m8 m8 mmm mmm Amm_ mmm

Smm Emm

m8 _mm :m _m_

mmmmm

m2m mäm ämm 82 82 m3.. 2mm 88m

mmm_ 2mmm

v

mmm mmm mmm mmm am.

mmmm

mmm

mtm Smm Emm mmmm

m8 8 88 _mm :m

ämm 82 m8_ Emm 88m

.m2 _mmmm m_mmm

v

mmm mmm am.

mmmm

m8 m8 m8 _mm mm.. mmm :m mmm

22m ämm ämm :om 82 m82 _mmm 2mm 88m

mmm. 83m _mmmm

v

mmm mmm mmm am_ mmm

Emm

m8 m8 m8 _mm mm.. :m

xvmmm

:mm oäm ämm ämm 82 82 .mmm 2mm 88m

mmm_ :mmm

v

:å

22_ mmm mmm mmm mmm

mmmm

m8 m8 88

am:

_mm mm.. :m

:mm ämm .ämm :om 82 82 _mmm Emm 88m

:t _mm_ 88mm 88m

mmm mmm m8 mmm em.. mmm mmm mmm

Emm am:

m8 ?m

mmmmm

:usa:

_mmm ämm ämm ämm 82 82 m_mm 2mm 88m

mmm_ m8mm

.. -

..

mmm mmm

mmmm mmmm mmmm Amtv mmmm mmmm

m8 m8 mä m3 m_m

88m m2m mmm_ 82 mm:

2.2 ämmm

mamzzmtouå_

A

u

.. .. ..

sm mmm

mmmm

m.m mm.. mm_ 22 mm_ _m_

vmmmm

98m mmm. mm: mm2 äm_ 2.2 ämm 82m

82 mmmm.

v

mmimmm_ . m m -

smv

mm .. mm .. ..

mmm mmm mmm mmm mmm

mmmm mmmm

mmmmm

m:

82 E

mmm_

mmm_ 28mm

uoxøuømøu-...zu

av av cv Amv av mv av

se

:v S

s: c Am: .mc :av Am: Ev m5

E338

_mammans_

:moiom

mum :om

nâzmmcmvä :emasceoem wwåcoaO

Emme. müsâm »mamman 8:2_ msec: :oâom :ämm 082.020 _amêâ Neuss. Exsam =m=su= mmEmumm Ammcämv mmEo mmvzamm .musa ...se .mama

:å: å: §2 ms: m5

188 5

Bilaga

för att sålunda erhålla västvaluta för inköp av förnödenheter. Under det senaste året har efterfrågan från Sydostasien varit hög. Taiwan och Sydkorea bl.a. har ett intresse i att placera de senaste årens överskott och har valt att göra det i guld. Den offentliga sektorns guldreserver framgår av tabell 5:5.

1.6 Tillförsel av

guld

1.6.1 Gruvproduktion

Gruvproduktionens utveckling framgår av tabell 5:6. Den helt dominerande producenten är Sydafrika. Dess andel är dock minskande, dels beroende på en absolut sett minskande produktion och dels att övriga länder kraftigt ökat sin produktion. Kanada, USA, Australien, Colombia och Brasilien är länder som på senare tid visat de största produktionsökningarna. Det är ett resultat av den alltmer omfattande prospekteringen som under senare år ägnats åt guld. Detta har möjliggjorts av det ökade priset, vilket medfört att tidigare identifierade låghaltiga mineraliseringar kunnat snabbt utvecklas till ekonomiskt bärkraftiga fyndigheter samt att potentialen för nyfynd ökat.

Tabell 5:6 Världens gruvproduktion av guld, ton

Sverige

Källa: WBMS Förteckning över större gruvor En förteckning av de större guldgruvorna i västvärlden framgår av tabell 5:6 a. Sveriges produktion framgår av tabell 5:7.

Bilaga

Tabell 5:6 a Förteckning över större guldgruvor Land/Gruva Produktion 1987, ton produktionskapacitet Sydafrika

USA Carlin 18 Kanada Golden Giant, Hemlo 12 Australien Telfer 7 Källa: Shearson Lehman Tabell 5:7 Sveriges guldproduktion 1987 Gruva Kg

190 5 Bilaga

1.6.2 Guldskrot

Huvuddelen av allt det guld som brutits i världen finns kvar, och detta till följd av att guldet alltid värderats högt. Med skrotguld avses här i huvudsak färdiga produkter med guldinnehåll till marknaden. Detta har betingats av att produkterna är som återförts eller att ett högt guldpris har motiverat försäljning. Exempel på uttjänta är utrangerade datorer och privatägda guldföremål. sådana produkter Historisk statistik för denna typ av recirkulation saknas. Consolidated fr.o.m. 1980. Resultatet av Gold Fields har dock utfört vissa beräkningar dessa framgår av tabell 5:8.

Tabell 5:8 Tillforseln av guldskrot, ton

1980 1981 1982 1983 1984 1985 Region 37,7 23,2 39,4 45,0 40,7 38,8 Europa

Källa: Consolidated Gold Fields

Statistiken visar en följsamhet till guldpriset i det att utbudet på skrot är av extremt höga guldpriser. Under 1980 kom den stora högt under perioder från utvecklingsländerna huvudsakligen från Mellanösmängden guldskrot tern.

1.7 Priser, prissättning

Den officiella prisnoteringen, som utgör basen för den fysiska handeln, är den s.k. guldfixen i London. av the Guldfixen bestäms genom konsensus hos de fem medlemmarna London Gold Market”. Detta sker två gånger per dag och är en procedur som ombud som utgår från föregående dags prisfix och där medlemmarna, indikerar Därest samtliga för sina uppdragsgivare, köp eller säljintresse. fem indikerar köpintresse höjs priset tills både köpare och säljare finns. Säljarna anger då kvantiteterna och om dessa kan placeras fastställs denna prisnivå som fix. Guldprisets rörelser under 1980-talet framgår av figur 5:3.

sou 1989:93

Bilaga 5 191

Figur 5:3 Guld, London morning fix

1 1 0000

90000 U

M

H

l

80000 v

xx]

70000 k] u

60000 w

1981 82 83 84 85 86 87 88 89 1990 Källa: Consolidated Gold Fields

1.8 Substitutionsförhållanden

Guldets samtliga egenskaper kan svårligen kopieras i ett och samma substitut, varför insatsen i kostnadsbesparande syfte framför allt i industriapplikationer inriktats på materialbesparing. Platina och palladium kan ersätta guld i vissa applikationer. Prisrelationen här är dock avgörande samt att konsumenterna föredrar guld. I elektronikindustrin kan guldkvantiteterna minskas genom ersättning av kontaktorerna med tenn, nickel, palladium eller palladium/silver och då enbart med ett oxidationsskyddande tunt lager av guld. Silver kan i vissa applikationer ersätta guld men är inte lika resistent mot korrosion. Inom tandvården har flera alternativ till guld utvecklats. Många tandläkare föredrar dock fortfarande att hellre arbeta med guld, då de legeringar som används är lättbearbetade. Substitut innehållande bl.a. nickel har visat sig ge allergiska effekter och miljöproblem i laboratorierna.

1.9 Internationellt samarbete

Producenterna av guld och guldprodukter har en gemensam intresseorganisation The Gold Institute med säte i Washington, USA. Organisationens huvudsakliga uppgift är att bearbeta statistik över produktion och konsumtion, distribuera information avseende marknaden samt i viss mån också delta i promotionaktiviteter.

192 5

Bilaga

2 under 1970- och

Marknadsutvecklingen

1980-talet

Guldet som numera även fått en viss industriell användning är annars ansett som den av ädelmetallerna som har det överlägset bästa långsiktiga samoch större delen av larvärdet. Det ansågs länge som huvudsaklig myntmetall tackorna och de producerade gick till lager i kassavalv hos centralbanker stater. Sedan slutet av 1950-talet har dock industrianvändningen och privata konsumera av industrinatioplacerare börjat guld och 1968 beslöt flertalet med att ytterligare Priset nerna att temporärt upphöra fylla på kassavalvet. som dittills hållits konstant tilläts nu fluktuera påverkat av marknadskrafterna. Det sedan 1934 rådande förbudet i USA för privatpersoner att inneha guld upphävdes 1975. Sedan dess har USA-marknaden expanderat kraftigt. USA-marknaden expanderat kraftigt. Det under lång tid fixerade priset vid 35 USD/oz fick till effekt att många mot slutet av 1960-talet med stigande kostnader hade svårt att producenter upprätthålla produktionen. 1973-74 och 1979, I samband med oljekriserna steg inflationen kraftigt och då som värdesäkrare. Priset steg kraftigt. Guldet guldet fungerade nådde sin högsta topp över 800 USD/oz under 1980. Sedan 1980 har inflationstakten i världen varit lägre samtidigt som oljepriset sjunkit tillbaka kraftigt. Guldpriset har också följt denna trend och under 1980-talet fluktuerat mellan 300 och 500 USD/oz. Den avsevärt förhöjda prisnivån jämfört med den som rådde under 1970talet har lockat nya resurser till prospektering efter guld. Detta samtidigt då

Den stora majoriteten av gruvföre-

övriga metaller visat en svag pristrend. från framför allt tag världen över allokerade om sina prospekteringsresurser basmetaller till guld. Den kraftiga prisökningen har dock ännu inte givit något stort utslag i ökad produktion. Produktionen var relativt jämn mot slutet av 1970-talet och har stigit något under 1980-talet. Tillförseln av skrot till marknaden har ökat under år med höga priser. Sålunda tillfördes 940 ton under 1980 då priset var som medel 600 USD/oz, blev 240 medan år 1982 vid ett medelguldpris på 375 USD/oz skrottillförseln ton. Guld har varit känt för att vara den metall där fundamentalia såsom konsumtions- och produktionsbalansen inte påverkar priset. Det spekulati- - dess värdesäkerhet i va elementet samt mystiken kring affektionsvärdet av tider av oro, har hållit priset på guld klart ovan den nivå som betingas produktionskostnaderna.

sou 1989:93 5 193

Bilaga

Ett område där dock en klar priselasticitet förmärks är inom juvelerarindustrin. sambandet Figur 5:4 illustrerar konsumtion-pris. Vid mycket höga priser som t.ex. under 1980 sjönk konsumtionen kraftigt. Inom vissa regioner som t.ex. utvecklingsländerna var konsumtionen t.0.m. negativ.

Figur 5:4 Jewellery demand/price relationship

consumption

(Thousandsl

jewellery

Tonnes

I I 100 300 500 700 Real 1986 SDR gold price per OZ Källa: Consolidated Gold Fields

194 Bilaga 5

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Konsumtion

Bedömningar av guldmarknadens utveckling är svåra att göra. Bedömare såsom US Bureau of Mines och Shearson Lehman m.fl., räknar med att världen under 1990-talet i genomsnitt kommer att behöva tillföras ca 1 300-1 500 ton/är av primärmaterial för att täcka det industriella och spekulativa behovet.

3.2 Trender hos slutförbrukare

3.2.1 J uvelerarändamål Denna marknad kan betraktas som en mogen marknad. Efterfrågan per capita har varit relativt stabil såväl i industrinationerna som i utvecklingsländerna. Guldets unika egenskaper gör att substitutionshotet från alternativa material är ringa. Dess historiska priselasticitet indikerar dock att man även fortsättningsvis bör räkna med att efterfrågan till stor del kommer att avgöras av prisnivån. Vid varaktiga prisnivåer över 500 USD/oz avtar konsumtionen markant. Vid prisnivåer under 350 USD/oz upplevs guldet som billigt och konsumtionen ökar åter.

3.2.2 Tandvård Denna sektor borde vara relaterad till befolkningsantalet i världen. Den förbättrade hygienen samt den utveckling av alternativa material som skett gör att denna sektor sammantaget är relativt konstant.

3.2.3 Elektronik och industriell användning övrig

i denna sektor korrelerar inte med övriga ekonomiska in- Efterfrågan dikatorer. En fortsatt ökning kan dock förväntas, då sofistikerad elektronisk utrustning är beroende av goda och korrosionsfria ledare. Guldet har den unika egenskapen. De små mängder som åtgår ger vid fluktucrande guldpris inte något nämnvärt utslag i priset för totalprodukten.

Bilaga 5 195

3.2.4 Investeringssektorn

Denna sektor har ökat framför allt i USA sedan 1975, då det blev tillåtet för privatpersoner att fritt äga guld. Denna sektor bedöms ha en fortsatt intressant utveckling. Här är dock den generella ekonomiska utvecklingen av betydelse. Under tider av oro tenderar guldet att ha en god attraktionskraft som värdebeständigt investeringsobjekt. Konkurrens finns här från aktier och obligationer.

3.3 Produktion

US Bureau of Mines räknar med att guldproduktionen fram emot år 2000 kommer att vara ca 1400 ton/år. Den sydafrikanska andelen beräknas minska till förmån för andra regioner, företrädesvis USA, Kanada och Australien. Ett varaktigt ökat guldpris kan dock få som konsekvens en ökad prossom så småningom bör leda till en ökad produktion. Tekpekteringsinsats nologiska utvecklingar som leder till att lakningsprocesser kan pågå året runt i områden med kallt vinterklimat kan också komma att bidra till en ökad årsproduktion. Faktorer som motverkar en ökad produktion är att den senaste tidens identifierat en stor mängd lättillgängliga mineraliseprospekteringsinsatser ringar som kan brytas i dagbrott. När dessa är utbrutna är det inte säkert att ersättningstonnaget kommer från dagbrott. En del fyndigheter kan möjligen fortsätta produktion men då från underjordsgruvor, men med högre produktionskostnader. I dag identifierad mineralbas räcker dock för produktion med ovan skisserat uttag i mer än 20 år.

3.4 i och efterfrågan

Förändringar tillgång

Åtgärder som kan leda till att marknaden får tillskott i form av investerings-

tackor nationer. Sålunda inträffade är försäljning från vissa skuldtyngda dylika försäljningar under de kraftiga inflationsåren 1979 och 1980. Planekonomierna har vid dåliga skördeår också varit nödsakade att sälja ut guld eller använt det som betalning för import av säd m. m. Guldets roll som monetärt instrument har i stort sett övergivits av samtinträffade fall av ekonomiska svårigheter, internatioliga nationer. Nyligen nella konflikter och fundamentala förändringar i världens handelsmönster, efter oljekrisen 1973, har dock medfört en generell omvärdering av speciellt guldets monetära roll. Tankar i riktning mot att använda guld som medel för återinförande av fasta växelkurser har förekommit. Ett av argumenten för detta anges av USBM vara att 1 oz guld i dag har samma köpkraft av varor och service som den hade år 1863. Effekten av en sådan åtgärd är dock svårbedömbar.

196 Bilaga 5 sou 1989:93

Det privata ägandet av guld är dock föremål för undersökning i ett antal länder. Restriktioner i eller förbud mot privat innehav skulle få en dämpande effekt på priset.

3.5 Kostnadsstruktur

Kostnaden för att producera guld framgår av figur 5:5. Även om guldprisutvecklingen inte är strikt beroende av produktionskostnaderna tjänar ändå denna information sitt syfte i det att man kan få en uppfattning om en nedre gräns, vid vilket pris producenterna inte får täckning för sina kostnader. Av figur 5:5 framgår att det vid ett guldpris om ca 325 USD/oz erhåller ca 90 % av produktionen kostnadstäckning.

Figur 5:5 Gold production cost curvex. Cash costs including royalty payment.:

lW7

price plICG price

1985531732/01 1987254465301 1986153510110:

j??? |$5

Average Avance Avance

Cumuluivø production of gold (ovanliga terms) NI) , _ ,

av

o. Cans in dollars per ounee (actual money terms) Källa: Consolidated Gold Fields

sou 1989:93 Bilaga 5 197

4 och slutsatser

Sammanfattning

Guldets roll kommer sannolikt under 1990-talet inte att omvärderas. Detta innebär att dess roll som en säker investering gentemot inflation bör bestå. Som sådan bör priset som medel befinna sig på en nivå över produktionskostnaden. Vid prisnivåer under 325 USD förväntas producentcrna respondera med minskat uttag och vid prisnivåer över 500 USD visar det största förbrukningsområdet, juvelerarändamål, tendenser till minskning. Det är således rimligt att anta att guldpriset bör kunna hållas vid en nivå mellan 350 till 500 USD/oz. Det temporära överskott som i en fluktuerande marknad förekommer absorberas av investeringssektorn. Vid tider av stabilitet i världen och med låga inflationstal kan guldet förväntas röra sig i intervallet under 400 USD, medan det i tider av oro och med högre inflationsförväntningar bör röra sig i intervallet över 400 USD. Prospekteringsinsatserna under 1980-talet bör kunna resultera i att tillräcklig produktion kan upprätthållas att motsvara efterfrågan under 1990talet.

sou 1989:93 199

Bilaga 6

Silver

av Mari Sallert, Boliden Mineral AB

bergsingenjör

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 1.1 Silver, förekomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 1.2 Råvarutillgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 1.3 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 1.4 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 1.5 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 1.6 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 1.7 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205

1.8 Återvinning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208

1.9 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 1.10 Pris, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 1.11 Substitut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 1.12 Marknadssituationen i Indien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

2 Marknadsutvecklingen under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 211

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213

3.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 3.2 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 3.2.1 Foto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 3.2.2 Lödmetall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 3.2.3 Juvelerarändamål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 3.2.4 El, elektronik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 214 3.2.5 Mynt. minnesmedaljer och övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . 214 3.3 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215

sou 1939:93 6 201

Bilaga

1 Faktaavsnitt

1.1 Silver, förekomst

Silver, med den kemiska beteckningen Ag, är en vit, smidig och relativt tung metall med den bästa ledningsförmågan av alla metaller för såväl värme som elektricitet. Smältpunkten är 960°C och densiteten 10,5

kg/dm3.

De mekaniska egenskaperna hos silver liknar kopparns. Korrosionshärdigheten i såväl atmosfär som mot kemikalier är mycket stor och det är praktiskt taget endast fuktiga halogener och varma oxiderande syror som ger påtagliga angrepp. Svavel och svavelföreningar ger svarta ytfilmer av silversulfid, men denna verkar skyddande för fortsatta angrepp. Vissa silversalter sönderdelas av såväl synlig som osynlig strålning, vilket bl.a. möjliggiort deras användning i fotografisk teknik och praktisk användning av röntgen. Silver förekommer i naturen dels som gediget silver, dels i ett 60-tal silvermineral. Det viktigaste förekomstsättet är ingående i andra malmmineral som blyglans, kopparkis och zinkblände. Silverförekomster kan därför indelas i två huvudtyper, dels den viktigaste gruppen; malmer där silver ingår som biprodukt, dels malmer där silver är huvudbeståndsdel.

Råvarutillgång

Världens upptäckt av brytvärda tillgångar beräknas till ca 243 000 ton silver. I tabell 6:1 sammanfattas uppskattningar av USBM. Av tabellen gjorda framgår också tillgångarnas länderfördelning. Med nuvarande konsumtion beräknas dessa räcka i ca 20 år.

202 Bilaga 6

Tabell 6:1 Världens silvertillgångar 1985, kt Land Totala Brytvärda tillgångar tillgångar Nordamerika

Sydamerika

Europa 50 44 Sovjetunionen

Källa: USBM

Sveriges tillgångar

I Skelleftefältets malmer är den genomsnittliga Silverhalten ca 80 g/ton, men halterna varierar från ca 20 g/ton i några gruvor till 160 gton i Renströmsgruvan och ca 200 g/ton i Långdalgruvan. Silverhalten följer i stort sett blyhalten. Fjällrandens blymalmer har en silverhalt av omkring 10 g/ton. De silverförande blyglansgångarna i fjällen typ Nasafjäll, Olden liksom blyfyndigheten i Sala har en omkring 10 gånger så stor silverhalt. Dessa gångar har också tidigare brutits på silver. Även fjällkedjans komplexmalmer för avsevärda silvermängder. Silverhalten i Stekenjokk var t.ex. 40 g/ton. Bergslagens komplexmalmer är liksom Skelleftefältets malmer vanligen i varierande grad. Garpenberg Norra är t.o.m. så silverrik att silverhaltiga fyndigheten kan betraktas som en silvermalm med bly och zink. Den rikaste kända silvermalmen är Hällefors (nedlagd år 1978) som bröts på ett genomsnitt av ca 200 g silver/ton. Mellan Garpenberg och Garpenberg Norra har under 1980-talet Dammsjöfyndigheten påträffats. Silverhalterna beräknas till omkring 130 g/ton. Omfattande undersöknings- och utredningsarbete har nedlagts på Dammsjöfyndigheten. Fyndighetens belägenhet under Dammsjön och närheten till samhället Garpenberg medför att vid en eventuell exploatering omfattande miljöingrepp måste vidtas. Kostnaderna för dessa -tillsammans

Bilaga 6 203

med dagens prisnivå på silver - gör det för närvarande inte möjligt att bygga ut fyndigheten till produktion. En exakt beräkning av Sveriges totala tillgångar är inte enkel att utföra, då huvuddelen av silvret finns som biprodukt och dess åtkomlighet är beroende av prisutvecklingen för andra metaller, främst koppar, bly och zink.

Framställningsteknik

Silver erhålls på olika sätt ur silverhaltiga malmer beroende på de övriga mineral som finns i malm. De gruvor som betraktas som rena silvergruvor är i regel små underjordsgruvor. Vid smältning av blyslig samlas silvret i råblyet. För att utvinna silvret tillsätter man zink, varvid en legering erhålls som kan skummas av och pressas samman. Zinken avdestilleras och ett rikbly blir kvar, ur vilken silvret framställs genom avdrivning, dvs. oxiderande smältning i ugn. Detta silver raffineras vidare genom fortsatt avdrivning vid högre temperatur och slutligen genom elektrolys. Vid smältning av silverhaltig kopparslig samlas silvret i skärstenen och följer med i blisterkopparn. När denna raffineras genom elektrolys samlas

silvret i ett slam, ur vilket råsilver erhålls som sedan raffineras på samma

sätt som silver ur blymalm. För malmer utan koppar- eller blyvärde används hydrometallurgiska processer, vanligen cyanidlakning.

Användningsområden

Silvret har förutom en dekorativ användning också en stor industriell sådan. Den mest betydande av de industriella användningarna är inom fotoindustrin. Silvret används vid framställning av filmer, fotopapper, fotokopieringspapper, röntgenfilm och i andra ljuskänsliga produkter. Silver är den metall som har den bästa elektriska ledningsförmågan. Denna, tillsammans med god korrosionsbeständighet, gör det till en mycket användbar metall inom elektronikindustrin. Det är huvudsakligen inom lågspänningselektroniken som silver används i kontaktorer. I applikationsområden där bättre hållfasthetsegenskaper erfordras nyttjas oftast silverlegeringar. Sådana legeringar består av silver/koppar eller silver/ palladium. Silver kan vidare användas i batterier. Dessa batterier ger en mycket hög energi per enhet vikt och storlek, men är i gengäld mycket kortlivade. Sådana batterier används t.ex. inom rymdindustrin, där låg vikt och hög kapacitet och tillförlitlighet är avgörande. För små silver/zink-knappceller ökar användningen inom användningsområdet minikalkylatorer och hörapparater.

204 6 SOU l989z93

Bilaga

Det äldsta användningsområdet för silver är sannolikt för juvelerarändamål. Silver används här för smycken och bordssilver. Alpacka (nysilver) är en legering ofta använd till bordssilver, då den är väsentligt billigare än rena silverprodukter. I luftkonditioneringsanläggningar och kyl- och frysskåp används silverlegerade bronser och mässing, på grund av dessa ämnens vätningsförmåga basmetaller under deras respektive smältpunkt. Denna gentemot övriga legering lämpar sig således som lödmetall i ovan nämnda applikationer. Silver används vidare i speglar, katalysatorer, mediciner, tandfyllningar (amalgam), lager, mynt och medaljer.

1.6 Konsumtion

Västvärldens konsumtion uppgick år 1985 till ca 12 000 ton. Ca 40 % av denna konsumtion förbrukas av den fotografiska sektorn. Eloch elektroniksektorn svarar för ca 30 °/o, medan 5 °/o förbrukas till juvelerarändamål. Konsumtionen för juvelerarändamål och matsilver har under den senaste lO-årsperioden sjunkit från ca 20 till 5 % år 1985. Silvrets användning i mynt är också i avtagande. Konsumtionens länderfördelning framgår av tabell 6:2. USAs resp. Japans silverförbrukning illustreras i tabell 6:3 a resp. 6:3 b.

Tabell 6:2 Västvärldens silverkonsumtion 1985, ton

Källa: ABMS

o 205

Bilaga

Tabell 6:3 a Silverfárbrukningen i USA, ton

Källa: USBM Tabell 6:3 b Silverlörbrukningen i Japan, ton

206 Bilaga 6

1.7 Produktion

Världens produktion av silver framgår av tabell 6:4. De stora dominerande nationerna här är Mexiko och Peru som också svarat för stora ökningar under den senaste IO-årsperioden. Tabell 6:4 Världens gruvproduktion av silver, ton silverinnehåll

lfolen

Ovriga planekonomier 252 240 490 Summa planekonomierna 2 252 2 556 2 941 Källa: WBMS Presentation av större gruvor i världen återfinns i tabell 6:5. Sveriges produktion illustreras i tabell 6:6.

6 207

Bilaga

Tabell 6:5 Presentation av större gruvor Land/Gruva 1984 ton Mexico

Peru

USA

Kanada

Australien

Chile Chuquicamata 172 Sydafrika Black Mountain 127 Honduras El Mocnito 81

Källa: ABMS, Shearson Lehman

208 Bilaga 6 Tabell 6:6 Sveriges gruvproduktion av silver 1987, ton

Återvinning

1.8 Återvinning av silver utgör en viktig tillgångskälla för silver. Tillgången på

recirkulationsskrot är dock avhängigt priset. I tider med höga silverpriser tenderar återförseln av gamla silverföremål och bruksmynt öka. Även elektronikskrotet återför betydande mängder silver till marknaden. Enligt USBM utgjordes 44 % av 1983 års konsumtion i västvärlden av sekundärmaterial.

1.9 Handel

Den huvudsakliga handelsvaran är silver bullions. tackor, men även andra former förekommer. Vissa mängder silver följer med handeln av kopparoch blykoncentrat. De dominerande av silver är Australien, Kanada, Mexiko exportörerna och Peru, medan de största importörerna är Belgien, Luxemburg, Västtyskland, Japan, Storbritannien och USA.

1.10 Priser,

prissättning

Prissättningen sker på bl.a. Comex och påverkas från tid till annan starkt av den omfattande spekulationshandeln. På utbudssidan inverkar särskilt sporadiska leveranser av silver från Indien och Kina. Prisets fluktuationer under 1980-talet framgår av figur 6:1.

6 209

Bilaga

Figur 6:1 Silver, London spot

V”

H

2000 m-L

1000 1981 82 83 84 85 86 87 88 89 1990

1.11 Substitut

Inom fotoindustrin har utvecklats svart/vita filmer som i stort sett är silverfria. Xerox-tekniken har ersatt fotokopieringstekniken. Videotekniken har ersatt konventionell filmteknik i många applikationer. Dess jämförelsevis höga pris hindrar för närvarande en vidare spridning inom den breda allmänheten. Rostfritt stål kan ersätta silver vid framställning av bruksföremål såsom bestick, m.m. Guld eller platinagruppens metaller kan ersätta silver inom el- och elektronikindustrin. Utveckling av nya batterier baserade på litium kan komma att medföra att silver i knappceller kan ersättas. Koppar/nickel och koppar/zink/nickel och aluminium har redan ersatt silver i mynt.

1.12 Marknadssituationen i Indien

Situationen vad beträffar silver i Indien är något speciell. Ädelmetaller och då speciellt silver spelar en betydligt större roll hos privatpersoner i Indien än på något annat håll. Det rör sig här inte om en privilegierad liten grupp utan hela befolkningen, som har en tradition i att äga ädelmetaller. Det är en del av den sociala strukturen. Det är i huvudsak att betrakta som ett sparande och ett underlag för hemgifter. Totalt beräknas åtminstone ca 100 000 ton silver finnas i privatpersoners ägo i Indien. Detta skall jämföras med de totala börs- och privatlagren i USA, London och Zürich, som uppgår till ca 30 000 ton i form av investeringstackor. Traditionellt har Indien varit en exportör av silver. Mellan 1964 och 1985 fanns silver i överskott på den indiska marknaden. Under missväxtår hjälpte

210 Bilaga 6 sou 1989:93

försäljningen av silver att förse landet med valuta. Mellan 1974 och 1979 var export av silver tillåten. Under övrig tid har silvret smugglats ut ur landet. För närvarande är silver en bristvara och detta har lett till att priset i Bombay är ca dubbla Comex-noteringen.

sou 1939:93 Bilaga 6 211

2 under 1970- och

Marknadsutvecklingen

1980-talet

Utvecklingen av silverpriset var odramatiskt fram till slutet av 1970-talet. Silvrets delvis industriella prägel och delvis som investeringsmetall betalades med ca 3-5 USD per oz. Det traditionella tänkandet med en relativt fast relation mellan guld och silver fick givetvis också sin grund i detta förhållande, där bägge metallerna hade en relativt lugn utveckling. Oljekriserna under 1970-talet, som fick guldpriset att reagera, fick också följdeffekter på silverpriset, som visade en tendens till fluktuationer. När bröderna Hunt i Texas under 1979 försökte skaffa kontroll över världens silvermarknad medförde detta en mycket kraftig prisuppgång. Från ett årsmedelvärde om ca 4,5-5,5 USD per oz steg priset som högst till 28 USD per oz under 1979 och till 48 USD per oz under 1980. Bröderna Hunts försök misslyckades dock och priset har härefter sjunkit tillbaka till en nivå omkring 6 å 7 USD per oz. Den bestående effekten av denna aktion blev en kraftig konsumtionsnedgång, framför allt inom fotoindustrin och bordssilver. Under åren med högt silverpris 1979-1980 omvärderade gruvbolagen sin framtida syn på silver och flera justerade upp sina långsiktiga förväntningar. Detta medförde att ett antal marginella projekt blev lönsamma eller att silver som biproduktkredit kunde förmå förbilliga produktionen av andra metaller. Följden av detta blev att gruvproduktionen av silver har ökat kraftigt. Det temporärt höga silverpriset medförde vidare att stora mängder mynt, matsilver och övriga bruksföremål omsmältes och bidrog till att öka utbudet. Den sålunda ökande produktionen och minskande konsumtionen har lett till en successiv lageruppbyggnad. Lagren i dag motsvarar ca 3 års konsumtion med nuvarande takt. Med dessa stora lager finns metall i dag lätt tillgänglig för omedelbar leverans. Det spekulativa intresset har härmed förlorat något av sin betydelse och silvret har under en följd av år uppfört sig som en industriell råvara, dvs. produktionskostnaden har varit vägledande för priset. Endast under tider av ekonomisk oro och då andra alternativa placeringar/investeringar såsom guld, aktier och obligationer uppfattas som dyra har silver förmått att attrahera investerare. Priset har därmed lyfts något över nivån 5-6 USD/oz. Genom det höga pris som rådde 1979-1980 finns det fortfarande mycket silver kvar som hanterades i prisnivåer Så fort kring 10 USD och däröver. priset närmar sig den nivån ökar utbudet kraftigt och verkar ånyo prispres-

212 Bilaga 6

sande.

Producenterna som oftast erhåller silver som biprodukt, eller som Peru

och Mexiko, vilka är beroende av inkomsterna från silver, har sålunda inte varit benägna att reducera silveruttaget att motsvara en minskande konsumtion. Svenska gruvors situation har präglats av samma bild. Silverprisets nedgång i USD har dock inte förmärkts i Sverige, då USA-dollarn stärktes i förhållande till svenska kronan och speciellt i samband med den svenska devalveringen 1982. Sedan 1985 har dock USA-dollarn försvagats samtidigt som priset i USD sjunkit. Prisfallet i svenska kronor har sålunda haft en fördröjd effekt. Den negativa trenden kopplat med miljömässiga svårigheter har medfört att Dammsjöfyndigheten inte har exploaterats.

sou 1939:93 6 213

Bilaga

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Konsumtion

3.2 Trender hos slutförbrukare

3.2.1 Foto Videotekniken har redan ersatt vissa delar som var att betrakta som traditionella filmsektorer. Möjligheterna med video att direkt återspela inspelade sekvenser utan att använda komplicerade kemiska bad kopplat med en tidsaspekt gör att marknaden för film sannolikt kommer att minska. För stillbildsfotografering kommer dock marknaden för silver att bestå liksom för röntgenfilm. Denna sektor bedöms t.o.m. kunna öka något.

3.2.2 Lödmetall Denna sektor har varit på tillbakagång, då aluminium och plaster har ersatt kopparrör. En resubstitution till kopparrör som under senaste åren förmärkts samt att kylskåps- och luftkonditioneringsanläggningarna ökar i antal gör att marknaden för silverlegerade lödmetaller synes kunna komma tillbaka. Förbättrad lödningsteknik medför dock att mängden lödmetall kommer att minska.

3.2.3 Juvelerarändamål Prisrelationen till andra objekt är en avgörande faktor för hur denna sektors konsumtion kommer att utvecklas. Med modesta prisantaganden för platina och guld finns det en relativt god potential för silver. En annan faktor är mera modebetingad. I USA spekuleras huruvida ”babyboomen” kan få någon märkbar effekt på konsumtionen. Äldre generationer brukade samla till bordssilver, som ju ansågs vara en god investering. Den stora potentialen bedöms vara de ungdomskullar, som nu nått mogen ålder och då förväntas ha behov att prestigemässigt lyfta standarden och övergå från rostfria bestick till silverbestick. Med dagens prisnivå är en sådan utveckling mycket möjlig.

214 Bilaga 6 sou 1989:93

3.2.4 El, elektronik

Den industri- och hushållsutrustning som i dag innehåller silverhaltigt elektronikmaterial tillhör den mogna marknaden och bedöms inte ha någon tillväxtpotential. Knappceller som innehåller silver kommer troligtvis att utföras med litium, som ger batterierna samma egenskaper som med silver, men till betydligt lägre kostnad.

3.2.5 Mynt, minnesmedaljer och övrigt

Denna sektor förväntas uppvisa stora årliga variationer, då den är beroende av hur olika länder lanserar minnesmedaljer och mynt och hur de reglerar silverinnehållet i mynten. Det torde dock inte förrnärkas någon minskning.

3.3 Kostnadsstruktur

Huvuddelen, eller ca 2/3 av silvret produceras som biprodukt ur malmer med företrädesvis bly, zink och koppar. Produktionskostnaderna för silver är sålunda i hög grad beroende av prisnivån för övriga metaller. Metallprisuppgången under 1987 har emellertid medfört att för de gruvor, där biproduktskrediterna utgör en betydande del (enligt CRU ca 5 000 ton) har kostnaden att producera silver sjunkit med 2 USD per oz jämfört med 1986 års nivå. Detta har lett till att ca 80 °/o av allt silver som produceras i dag har en kostnad som är lägre än 6 USD per oz.

sou 1989:93 Bilaga 6 215

4 och slutsatser

Sammanfattning

Silvret kommer en tid framåt att befinna sig undanskymt, sannolikt betraktat som en industriell metall och bestämd av relationen tillgång och efterfrågan. Med de höga lagren och de måttliga utsikterna för konsumtionstillväxt kommer en bristsituation knappast att föreligga under 1990talet. Under tider av ekonomisk oro i världen kan dock silverpriset tidvis vara förhöjt och då huvudsakligen beroende på att övriga investeringsobjekt såsom guld, aktier och obligationer uppfattas som dyra. Priset långsiktigt kan förväntas röra sig i spannet 6-8 USD per oz. Kortvariga rörelser utanför dessa ramar kan dock förekomma. Det är dock osannolikt att priset över en längre period skulle kunna hålla sig över 10 USD per oz, då det sannolikt skulle utlösa stora utförsäljningar från de silverlager som handlades till priser över denna nivå 1979 och 1980. Vid prisnivåer under 5 USD per oz kommer en stor del av produktionen att förlora pengar och justeringar av produktionsapparaten blir troliga. De stora dominerande nationerna Peru och Mexiko har vid olika tillfällen försökt höja priset genom att strypa leveranserna. Detta har dock misslyckats, då dessa länder är beroende av intäkter för silver. Dylika åtgärder kan inte heller framgent väntas få någon betydelse, framför allt så länge lagren är höga.

Bilaga 7

metaller

Platinagruppens

av tekn dr Sven

Arvidsson, Sveriges geologiska undersökning

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 1.1 Allmänt om platinametallerna, deras egenskaper och förekomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 1.2 Tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220 1.2.1 Tillgångar i världen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220 1.2.2 Tillgångar i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 1.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 1.3.1 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 1.3.2 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 1.3.3 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 1.4 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 1.4.1 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 1.4.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 1.4.3 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 1.4.4 Behov i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 1.5 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 1.5.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 1.5.2 Öst/västhandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 1.5.3 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 1.6 Internationellt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231

2 Marknadsutvecklingen under modern tid till nutid . . . . . . . . . 232 2.1 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 2.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 2.3 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234

3 Marknadsutvecklingen till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236

fram

3.1 Internationella prognoser och kommentarer till dessa . . . . . 236 3.1.1 Generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 3.1.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 3.1.3 Trender hos slutförbrukare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 3.1.4 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 3.1.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 243

218 Bilaga 7 4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247

sou 1989:93 Bilaga 7 219

1 Faktaavsnitt

1.1 Allmänt om deras

platinametallerna,

och förekomst

egenskaper

Platinametallerna är en grupp om sex grundämnen som står nära varandra i det periodiska systemet och därmed har ungefär samma egenskaper. De kan indelas i två grupper - lätta och tunga. Till de lätta med densiteter

omkring 12 g/cm3 hör rutenium (kemisk beteckning Ru), rodium (Rh) samt

palladium (Pd). Gruppen av tunga platinametaller utgörs av osmium (Os), iridium (Ir) och platina (Pt). Densiteten i den tyngre gruppen är 21-22 g/cm3. Platinametallerna är ädelmetaller och uppvisar därmed stor resistens mot korrosion och oxidation. De är praktiskt taget opåverkade av de flesta syror och alkalier. Utmärkande egenskaper är även hög smältpunkt och god formbarhet. Metallerna uppvisar sinsemellan skillnader i densitet, hårdhet och smältpunkt som framgår av tabell 7:1.

Tabell 7:1 Fysiska och mekaniska egenskaper hos platinametallerna Platina Iridium Osmium Palladium Rodium Rutenium

Täthet g/cm” 21,45 22,65 22,61 12,02 12,41 12,45 Smältpunkt °C 1769 2443 3050 1554 1960 2310

Rutenium är silvervit, spröd och lätt pulvriserbar. Vissa föreningar är giftiga. Den används sällan olegerad. Rodium är silvervit, kan lätt formas plastiskt, och har god katalytisk fönnåga. Palladium är vitgrå till silvervit, och är den mest lättsmälta och mjukaste av platinametallerna. Den kan som palladiumsvamp absorbera väte upp till 850 gånger sin egen volym. Palladium utgör därvid katalysator vid hydrering. Den är den minst ädla av platinametallerna, men även den som lättast kan legeras. Osmium är gråblå, spröd och hård och är tillsammans med iridium det tyngsta grundämnet av alla. Den är mest svårsmält och den mest sällsynta. Vissa föreningar är giftiga. Iridium är silvervit med dragning mot gult. Den är spröd och mest korrosionsresistent av alla metaller. Rent iridium används mest i deglar som

22() Bilaga 7

används vid smältning av vissa legeringar över 2000°C. Platina är grå till silvervit, något mörkare än silver. Den är mjuk och kan lätt kallbearbetas utan att bli spröd. Platina i finfördelad form kan liksom palladium binda stora mängder väte. Längdutvidgningen vid upphettning är mycket liten. Den elektriska resistensen är relativt hög. Platinametallerna följs vanligen åt i naturen. Halterna är låga i jordskorpan (ofta under 0,01 g/ton), men beräknas vara högre ijordens inre. Platinametallerna förekommer främst i metallfaser, men i mindre utsträckning även i sulfidfaser. I metallfas är de ofta legerade med varandra och med järn, stundom med guld. Värdbergarterna är vanligtvis basiska till ultrabasiska (olivinrika eller pyroxenrika) och för i många fall kromit eller nickelsulfidmineral (främst pentlandit). De senare innehåller på sina ställen platinametaller i fast lösning. De tidigaste brutna fyndigheterna var s.k. vaskavlagringar - dvs. värdbergarten har brutits ned och frilagda platinametaller förekom ofta tillsammans med guld i flodbäddar. Brytvärda förekomster av platinametaller är begränsade till relativt få länder i världen. Sydafrika och Sovjetunionen är jämte Kanada de länder, där de mest betydelsefulla fyndigheterna har påträffats.

Tillgångar

1.2.1 i världen

Tillgångar

De största kända reserverna av platinametaller finns i Sydafrika, som har över 80 % av världens reserver och över 97 °/o av västvärldens reserver. I Kanada och Sovjet utvinns platinametallerna som biprodukt vid nickelproduktion. Reserverna i USA hänför sig till Stillwater Complex i Montana, som innehåller palladium, platina, krom och nickel. Potentiella reserver i USA är även Duluthgabbron samt vaskavlagringarna vid Goodnews Bay i Alaska, där utvinning av platinametallerna pågick t.o.m. 1982. En sammanfattning av reservernas länderfördelning avseende platinametallerna finns i tabell 7:2. (Se även figur 7:1).

Tabell 7:2 Reservernas länderfördelning

sou 1989:93 Bilaga 7 221

Figur 7:1 Fördelningen av platinametaller i världen - metallinnehåll i brytbar malm

1 000 ton

2, 1 000- 5 000 ton

O 5 00010 000 ton 10 0O0*50 000 ton O

I Sydafrika utvinns platinametallerna inom det s.k. Bushveldkomplexet i Transvaal. Metallerna är koncentrerade i ett mycket vidsträckt lager kallat Merensky Reef. Det består av pyroxenit som normalt håller ett eller flera tunna lager med kromit och sulfidmineral 50m impregnation. Mäktigheten varierar från 10 cm till 7,5 m på olika ställen inom Bushveld. Lokalt är mäktigheten relativt konstant. Halterna av platinametaller är ca 4-15 gl ton. lnom Rustenburgomrâdet har de inbördes halterna mellan platinametallerna (inkl. guld) angivits till: Pt 60 %; Pd 27 %; Ru 5 °/o; Rh 2,7 %; Ir 0,7 °/o; Os 0,6 % samt Au 4 %. Merensky Reef är känt över en sammanlagd längd av 25 mil, varav gruvor finns över ca 8 mil. Genom borrningar har man påvisat fortsättning av detta lager ner till ett vertikalt djup av 1 900 m. Platinametallerna finns dessutom i ytterligare två rev inom Bushveld: Platreef och UG 2. UG 2 (Upper Group Chrome) är i likhet med Merensky Reef ett kromitförande lager. UG 2 ligger 35-45 m under Merensky Reefi norra delarna av Bushveldkomplexet vid Amandelbult och Union, medan avståndet är större - ca 160 m - i söder vid Rustenburg. Platreef har påträffats i de norra delarna i Potgietersrusområdet. Det är en zon med mineraliseringar av sporadiska fläckar till mer uthålliga skikt med sulfider, som finns i pyroxenit och harzburgit. Zonen är över 60 km lång och upp till 200 m mäktig. I Kanada och Sovjetunionen är de ekonomiskt betydelsefulla fyndigheterna av platinametaller knutna till nickelmalmer. Sudburyområdet i

222 Bilaga 7

Ontario står för huvuddelen av den kanadensiska produktionen av platinametaller. Halterna är ca 0,7-0,9 g/ton med 38 °/o Pt, 40 % Pd, 1,2 °/o Ir, 2,9 °/o Ru och 1,2 % Os, 3,3 °/o Rh, samt 13,5 °/o Au (guld). De viktigaste produktionsområdena för platinametallerna i Sovjet är nickelmalmerna vid Norilsk (öster om Jenisej) i Sibirien med metallhalter omkring 4 g/ton och följande halter: 25 % Pt, 67 % Pd, 2 % Ir, 3 °/o Rh, 2 % Ru och 1 % Os, samt på Kolahalvön, Pechenga (Petsamo) och Monchegorsk med ca 0,6 g platina per ton och ca 0,5 g palladium per ton. Under 1987 startades brytning i Stillwater i Montana, USA. Det är ett inte olikt Bushveld. Malmen förekommer i ett ca 2 m lagrat komplex mäktigt lager med mellan 0,5 och 2 % metallsulfider och platinametaller. Halterna av de senare är i genomsnitt 4,9 g/ton Pt och 17,1 g/ton Pd. Lagret i Stillwater är 40 km långt.

1.2.2 Tillgångar i Sverige

Några reserver av platinametallerna har ännu inte upptäckts i Sverige. Nämnden för statens gruvegendom (NSG) startade 1985 en prospektering som var kunskapsuppbyggande. Målet var att utnyttja erfarenheter från andra länder tillsammans med vår egen kunskap om Sveriges berggrund till att identifiera områden som kan innehålla fyndigheter av platinametallerna. Dessa metaller förekommer oftast associerat med metallerna krom, järn och nickel. Det är främst i basiska och ultrabasiska bergarter som malmer har upptäckts. Särskilt intressant är lagrade intrusioner där platinametallerna kan förekomma koncentrerat i specifika lager, som fallet är i Bushveld i Sydafrika. För Sveriges del kan konstateras att basiska och ultrabasiska bergarter finns på många håll. De finns bl.a. i fjällkedjan i utbredda peridotitkroppar. Genom den kunskap som byggts upp inom NSGs platinaprojekt har flera av dessa förekomster undersökts och kunnat konstateras vara lagrade intrusioner. Provtagning av dessa och av äldre insamlat material har påbörjats. Hittills har platinametaller kunnat påvisas i enstaka prover, men ingen samlad malmkropp har påträffats.

1.3 Produktion

1.3.1 Framställningsteknik

Den malm ur vilken platinametallerna utvinns bryts nästan undantagslöst i underjordsgruvor. Ett metallkoncentrat framställs med konventionella anrikningsmetoder (flotation och våtmekanisk anrikning). Koncentratet genomgår en smältprocess med påföljande elektrolys, då bl.a. medföljande nickel utvinns. Anodslammet från elektrolysen innehåller platinametaller, som kan särskiljas och utvinnas i en vätske-våtske-extraktionsprocess (VVX).

7 223

Bilaga

l Bolidens smältverk i Rönnskär kan platinametaller (om de förekommer i ingående gods) erhållas i anodslammet, vilket kan säljas för extraktion. Det förekommer ett par smärre extraktionsanläggningar i landet, som främst utvinner platina ur skrot.

1.3.2 Produktionens

länderfördelning

Produktionen av platinametallerna är i hög grad koncentrerad till ett fåtal länder. Sydafrika stod 1988 för över 91 % av platinaproduktionen i västländerna, Kanada stod för 5 % och USA för 2 °/o. Hur stor produktionen av platina är i Sovjetunionen har inte offentliggjorts, men exporten till västländerna beräknas uppgå till drygt 12 ton, dvs. det motsvarar ca 15 % av Sydafrikas produktion. Palladiumproduktionen i väst är visserligen störst i Sydafrika, som står för 71 °/o, men tillförseln från Sovjet är större än den totala produktionen i väst. Sovjets andel av tillförseln var 1988 53,8 ton, vilket är nära 53 °/o.

Tabell 7:3 Produktion av platina och palladium 1988 i västvärlden (ton)

Källa: Johnson Matthey

Företagsstruktur

Utvinningen av platinametaller domineras av ett fåtal företag, varav de största finns i Sydafrika. Dessa, jämte huvudsaklig ägarstruktur, gruvor samt produktion av platinametaller finns sammanställt i tabell 7:4.

224 Bilaga 7

Tabell 7:4 Företag som utvinner platinametaller

Företag Större ägare Gruvor Beräknad gruv-

produktion 1987, ton metall - Uion. 43,5 Rustenburg Pla- Johanesburg Rustenburg, tinum Mines Ltd Consolidated Amandelbult investment - Anglo American Corp lmpala Platinum - Gencor fyra gruvor i 37.3 Mines Ltd Rustenburg Western Platinum Ltd - L0nhr0 Ltd Western 5,3 Lebowa Platinum - Lebowas regering, Atokz Mines - Rustenburg Platinum Lebowas produktion inkluderad i Rustenburg 2 Har tidigare tillhört Rustenburg

I Kanada kommer den största mängden platinametaller från lnco och Falconbridge, som biprodukt från nickelproduktionen, i Sudburyområdet. Viss mängd kommer även från Thompson-gruvan i Manitoba. Tillsammans beräknas dessa båda företag ha producerat 13,5 ton platinametaller 1987. Andelen palladium är något större än platina. I USA har produktionen av platinametaller (palladiumdominerad) startat i Stillwater, Montana av Stillwater Mining Company, som ägs av Chevron och Manville. Produktionen sker från fyra stollar, och beräknas under 1988 kunna ge 3,4 ton palladium och 1 ton platina.

1.4 Konsumtion

1.4.1 Användningsområden

Platinametallernas användningsområden är knutna till de speciella egenskaper som dessa metaller har - korrosionsmotstånd, hög smältpunkt, smidbarhet, glans, katalytisk förmåga m.m. I jämförelse med guld har platinametallerna mycket stor användning inom industrin, medan användningen till smycken eller som penningplacering hittills är mera begränsad. Användningen inom olika branscher för resp. metall under år 1987 i USA framgår av tabell 7:5.

sou 1989:93 Bilaga 7 225

Tabell 7:5 Platinametallernas användning inom olika industrisektorer, 1987, kg

Platina Palladium Iridium Osmium Rodium Rutenium

Bilindustri 35 454 6 376 62 7 029 Kemisk 6 065 1 241 217 40 684 1 866 Dental 0 medicin 521 30 945 4 120 Elektrisk 5 598 50 227 32 467 2 706 Glas 3 732 5 1 467 Smycken/lnvest. 42 918 5 132 24

Källa: US Bureau of Mines/Johnson Matthey och SGU Tabellen visar att platina och palladium är de platinametaller, som används i störst omfattning och som har funnit användning inom många olika näringsgrenar. Det är värt att notera att platina har störst användning inom bilindustrin, samt som investeringsobjekt och för smycketillverkning främst i Japan, medan palladium används mest inom dentaltekniken, dämäst följt av elektrisk-elektronisk industri samt först på tredje plats inom bilindustrin. Användningsmönstret för rodium är likt det för platina, men med betydligt mindre mängder involverade. Rutenium används huvudsakligen i kemisk och elektrisk industri, iridium används i små mängder inom flera olika industrigrenar medan osmium med sin begränsade mängd helt används inom medicin/dentalindustrin och kemisk industri.

Figur 7:2 Platina (Pl): Användningsområden i västvärlden år 1987

Övrigt 3 % Petroleumind. 2 %

Bilind. (netto) 35 % Smycken 30 %

Kemisk ind. 6 % Elektrisk ind. 5 % |nvesteringar 15 %

226 Bilaga 7 sou 1989:93

Figur 7:3 Palladium (Pd): Användningsområden i väsrvärlden år 1987 Bilind. (netto) 6 % Dental 31 %

Övrigt 8 % _ Elektrisk ind. 50 % Smycken 5 %

Figur 7:4 Rhodium (Rh): Användningsområden i västvärlden år 1987 Övrigt 10 % . _Vq

Glas 5 % ».,s:e›«:?$::-

Elektr. ind. 5 % . . å .32 IIII... \ 3-: J] .,_ Kemiindustri 7 % _

Bilindustrin (netto) 73 %

Figur 7:5 Iridium (lr): Användningsområden i västvärlden år 1987

Elektrokem. ind. 13 % Petroleum 12 % Övrigt 59 % Deglar 9 % Katalysatorer 7 %

Bilaga 7 227

Figur 7:6 Rutenium (Ru): Användningsområden i västvärlden år 1987

Övrigt 11 % Elektrokem. ind. 36 %

Elektronik 53 %

1.4.2 Konsumtionens

länderfördelning

Platinametallerna används nästan uteslutande inom industriländema. De flesta användningsområdena har högteknologisk prägel. Konsumtionen av platina har under de senaste åren ökat mycket markant i Japan beroende på ökad användning inom smyckeindustrin, för investeringsändamål och för avgasrening på bilar. Detta gör att Japan numera konsumerar hälften av platinat i världen, medan 27 % används i Nordamerika. Den branschvisa fördelningen på regioner framgår av tabell 7:6.

Tabell 7:6 Platinaefterfrågan branschvis i Nordamerika, Japan samt övriga västvärlden, 1987 Nordamerika Japan Övriga västvärlden inkl. Europa kg °/o kg °/o kg °/›

Källa: Johnson Matthey Materialet utgör uppskattningar av den branschvisa användningen av platina.

228 Bilaga 7

1.4.3 Substitutionsförhâllanden I de flesta nu förekommande tillämpningar har inte platinametallerna några konkurrerande råvaror. I vissa fall förekommer möjlighet till inbördes utbyte av platinametaller, och i några fall kan andra metaller ersätta, men då med betydligt sämre resultat. Försöken att ersätta de dyra platinametallerna med andra billigare råvaror har pågått under lång tid. Detta gäller i hög grad inom bilindustrin, där man sökt billigare lösningar för avgasrening, men där trevägskatalys med platina och rodium har fått ett starkt fotfäste.

1.4.4 Behov i Sverige

l Sverige används platina och rodium i avgasrenare för bilar. Det förekommer även stora processkatalysatorer inom kemisk industri och i petroleumindustrin, vilka inte utbyts i sin helhet varje år, men som måste göras om med vissa intervall och då ersätts den metall som förbrukats eller skadats. Små mängder platina och större mängder palladium används inom dentaltekniken. Även inom glasindustrin och på kemiska laboratorier används deglar och termoelement som innehåller platinametaller. Totalt uppskattas det årliga behovet av platina till ca 1,5 ton per år i Sverige. En stor del av detta köps som färdiga produkter eller halvfabrikat.

1.5 Handel

1.5.1 Internationell handel De platinaproducerande gruvföretagen i världen är alla mer eller mindre integrerade företag, som har inflytande på metallframställning och handel. De flesta har egna raffinaderier och säljer metall direkt till större kunder eller via agenter, banker och börser. Börshandel äger rum i New York och Tokyo. Agenter i ursprungligen London och Zürich har kommit överens om en gemensam standard för handeln med platina och palladium. Till denna standard har agenter från ett tiotal länder anslutit sig. Bruttohandelsströmmarna av platina från gruva till användare har illustrerats i figur 7:7.

sou 1989:93 Bilaga 7 229

Figur 7:7 Flöde: av platina från gruva till användare

1.5.2 Öst/västhandel

Sovjetunionen producerar platinametaller från två gruvområden, Norilsk och Kolahalvön. Dessa fyndigheter innehåller mest palladium av platinametallerna. Följaktligen är palladiumproduktionen störst. Hur stor den är har inte offentliggjorts, men exporten till västvärlden uppgick 1988 till 53,8 ton. Någon handel med palladium i andra riktningen, dvs. till östländerna har inte rapporterats för 1988. Mängden platina som exporteras från öst till väst uppgick 1988 till 12,4 ton. Samma år uppgick exporten i motsatt riktning till 1,2 ton. Detta innebär att nettoexporten av platina från öst till väst under 1988 uppgick till 11,2 ton.

1.5.3 Priser, prissättning

Priset på platina och palladium anges av börserna, men även av några större producenter. Dessutom ger Metal Bulletin priser på fria marknaden i Europa och USA baserat på spothandeln och producentpriser, för alla platinametallerna utom osmium. I London ges dagligen två priser på platina och palladium vid London Platinum and Palladium Market. Priset sätts där av åtta deltagande agenter på samma sätt som gäller för guld. Även för rodium och iridium anges baspriser av större producenter. I Sverige förekommer prisnoteringar för platina och palladium i dagspressen som vanligtvis utgörs av Londonfixingen. Priset på platina varierar relativt mycket och visar en tendens att följa guldets rörelser, även om prisnivån vanligtvis är högre för platina. Priset för platina är vid halvårsskiftet 1989 något över 500 dollar per uns, vilket är ca 106 kr per gram.

230 Bilaga 7

Den historiska prisutvecklingen för platina framgår av figur 7:8.

Figur 7:8 Platina- och guldpris 1986-1988 USD/oz

A/VW /\,/V\^

\/ n_ \

n/

,.\___--.-r

300 | 1986 1987 1988 -1 Plalina

Guld

Källa: Metal Bulletin

Palladiumpriset ligger omkring 150 dollar per uns, vilket är ca 33 kr per gram. Prisutvecklingen framgår av figur 7:9. Priset på rodium är ca 1 280 dollar per uns (270 kr/g). Ruteniumpriset är ca 65 dollar per uns och iridiumpriset är ca 315 dollar per uns (65 kr/g).

Osmiumpriset låg under 1988 strax under 600 dollar per uns (126 kr/g).

Figur 7:9 Prisutvecklingen för platina januari 1988-15 maj 1989 (veckomedeltal basis London)

650 120000

0110000 e00__ I \ _› 100000 t

f l

. * 1 90000 550 y ç a * 11- * f §4

USD/oz Klia V *lt-HV 080000 Sek/kg

;EJ

l

som., f *r f; 070000

4. (USD)

k* 4

9 . __ J* 60000 450 --50000

400 40000

:::::::::::::::namn-nun:nunnan::::4m:::1§§§:4:::n::::

1234567891111111111222222222233333333334444444444555123456789111111111 8123456789012345678901234567890123456789012 0123456789 Vecka

Källa: SGU

7 231

Bilaga

Figur 7:10 Prisutvecklingen för palladium januari 1988-15 maj 1989 (veckomedeltal basis London)

180 .. 30000 wo. .. 34000 160 \-- 32000 150 - 30000 140 .› 23000 USD/oz 130 - 20000 Sek/kg 120 .. 24000

12345672191111111i11222222222233333333334444444444555123456789111111111 8123456789012345678901234567890123456789012 Ol 23456789 Vecka Källa: SGU

1.6 Internationellt samarbete

Industrin som sysslar med platinametallerna har i många år varit mycket hemlighetsfull och har hållit så mycket information som möjligt dold för andra. Något samarbete annat än mellan eljest samverkande företag synes inte ha förekommit. På de senaste 5-10 åren har dock en större öppenhet förmärkts, vilket bl.a. tagit sig uttryck i mera publicerat material. Det finns även ett International Precious Metals Institute med säte i Allentown, Pennsylvania, USA. Det anordnar bl.a. årliga konferenser och publicerar där framlagt material.

232 Bilaga 7

2 under modern

Marknadsutvecklingen

tid till nutid

2.1 Produktion

Produktionen av platinametaller har ökat stadigt under 1970- och 1980-talet

och har i stort sett följt efterfrågan. Ökningen i västvärlden har huvud-

sakligen skett i Sydafrika, det enda landet som under perioden producerat platinametaller som inte utgjort biprodukt till andra metaller. Av de tre stora gruvföretagen i Sydafrika har Western Platinum haft hela sin uppbyggnad under den senaste tjugoårsperioden, då verksamheten startade först 1971. Det näst största företaget Impala började bryta platinaförande malm 1969 och har expanderat starkt under denna sin första tjugoårspeñod. Sovjets produktion har inte redovisats officiellt, utan beräkningar har tillgripits för att få en uppskattning av produktionen. Eftersom platinametallema är biprodukter till nickel-koppar, som produceras i Norilsk och på Kolahalvön, kan en viss ledning erhållas från nickelproduktionen. Det är känt att Sovjet förfogar över modernaste teknik för utvinning av platinametallerna. Raffinering sker i Krasnojarsk vid den transsibiriska järnvägen. Den uppskattade produktionen av platinametaller i världen under perioden 1967-1985 framgår av figur 7:11. Mönstret för platina resp. palladium ser likartat ut, eftersom metallerna följer varandra åt.

Figur 7:11 Produktion av platinametaller åren 1967-1985 240 .a ton 220 . 200-. 180 160 Kanada 140 - 120 - Sydafrika 100-- 80 60 40 Sovjetunionen 20. r v r 1 v vi u v r v v 1 v v r u v r 1967 70 75 80 85 Ar

Källa: SGU

Bilaga 7 233

2.2 Konsumtion

Konsumtionsmönstret av platina har ändrats väsentligt under tiden efter andra världskriget. l slutet av 1940-talet användes nästan hälften av allt platina för smyckeändamål. Då var världskonsumtionen (västvärlden) 11,5 ton platina. Under 1950-talet introducerades platina i reformeranläggningar som katalysator vid bensintillverkning. Konsumtionen i västvärlden ökade under 1950-talet och nådde upp till 21 ton 1960. Under senare delen av 1960-talet hade välståndet stigit i Japan så att man började köpa smycken av platina, som av tradition är den populäraste smyckemetallen. Konsumtionen av platina nådde 1970 upp till 42 ton. Nästa dekad, 70-talet, präglades av tillämpningar för avgasrening inom bilindustrin, som först började i USA och i Japan. Platinakonsumtionen nådde en topp 1979 på 88,6 ton. Därpå föll konsumtionen under 1980 och påföljande år för att först 1985-86 åter nå upp till 88 ton. De senaste åren har konsumtionen stigit ytterligare till 112,6 ton 1988 beroende på användning som bilavgasrenare i allt fler länder, ökad användning av platinasmycken i Japan samt ökad investering i små tackor och medaljonger av platina. Utvecklingen under perioden 1975-1988 framgår av figur 7:12.

Figur 7:12 Platinakonsumtiønen i västvärlden

TON/ÅR l 120 *r 100 r 80 -- 60 --

Q0 -- 20 .. fuiyv1i1irrrr* 1975 1980 1985

Palladiumkonsumtionen visar en likartad utveckling som platina. Användningen är dock något annorlunda. Mer än hälften av all palladium används inom den elektroniska industrin, främst som komponent i integrerade kretsar. Ca 30 % används inom tandvården i olika legeringar bl.a. i tandställningar och bryggor. Även palladium har användning i bilavgasreningen, men ger inte lika hög reningsgrad som platina-rodiumkatalysatorer. Konsumtionsmönstret framgår av figur 7:13.

234 Bilaga 7

Figur 7:13 Palladiumkønsumlionen i västvärlden

TON/ÅR

120 -l

100 -

80 60-

U0-

1 1 v I I | v I 1 ll 1980 1985

2.3 Handel

Marknaden för platinametallerna har expanderat och antalet konsumenter har ökat, till följd av att nya tillkommit. Expansionen i producentledet har till stor del skett genom ökad produktion i befintliga anläggningar. Under 1980-talet har antalet producenter varit konstant i Sydafrika, Kanada och USA. I USA har utvinningen från vaskavlagringarna vid Goodnews Bay i Alaska lagts ner, men brytningen har i stället påbörjats i Stillwateri Montana. Platina har flera unika egenskaper som gör användandet_mångfacetterat. Ursprungligen användes platina för smyckeändamål, men åtskilliga industriella tillämpningar har efter hand tillkommit. Prissåttningen på platina influeras delvis av platinats tidiga anknytning till guld och därmed dess inordning i ädelmetallsektorn. Gemensamt för metallerna är att de är sällsynta (platina mera sällsynt än guld) och att de är bestående vackra och därmed används för tillverkning av smycken. För platina finns en konkurrens från industrin, som står för 55 % av konsumtionen. Producentstrukturen för platina är synnerligen koncentrerad med 90-95 % av produktionen förlagd till Sydafrika och Sovjetunionen. Dessa faktorer synes göra platina för såväl insynnerligen känsligt flatoriska tendenser som störningar i produktionsledet. har Platinapriset därför oftast legat högre än guldpriset, då priserna varit höga, och lägre vid låga nivåer. Platinats strategiska aspekter och historiskt oroliga uppträdande på marknaden gör att metallen blir föremål för spekulativ aktivitet då marknaderna börjar visa rörelse. Londonnoteringen har sannolikt stärkt sin position att antalet genom handelshus som deltar i prisfixeringen under 1989 har utökats från två till åtta. Marknaden under senare år har karakteriserats av högre konsumtion än produktion, något som kan kompenseras med lagerminskningar. Platina

Bilaga 7 235

lagerförs av börser, vissa banker, handelshus, slutanvändare och av producentföretagen. Eftersom platinametallerna i vissa tillämpningar inte förbrukas eller inte ens rörs, finns alltid mer eller mindre dolda reserver som vid lämpligt pris kan komma ut på marknaden.

236 Bilaga 7

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Internationella och kommentarer till prognoser dessa

3.1.1 Generellt

Den makroekonomiska utvecklingen i världen förväntas generellt vara god under hela 1990-talet. Tillväxttakten i BNP för industriländerna förväntas ligga i intervallet 2,5-3,5 %. Många prognosinstitut varnar dock för att USA under början av 1990-talet kan få en något sämre utveckling i BNP än de flesta övriga industriländer. Det beror främst på USA:s problem med bytesbalansen och budgetunderskottet. Den största utvecklingspotentialen finns i Stilla havsområdet, där Japan förväntas ligga med en tillväxt i BNP kring 3,5 °/o per år, vissa år kanske ännu högre. Taiwan förväntas ha en högre tillväxttakt än Japan. I Europa torde BNP visa något lägre tillväxttal under inverkan av USA:s problem under början av perioden.

3.1.2 Konsumtion Konsumtionen av platina i västvärlden beräknas ha varit ca 99 ton under 1988. Den väntas öka med ca 5 °/o per år till mitten av 1990-talet. En markant ökning av konsumtionen har under de senaste åren ägt rum i Japan. Denna trend förväntas fortsätta, dock inte så markerat som tidigare. Platina har som ädelmetall med katalytiska egenskaper applikationer såväl inom industrin som inom andra områden och har inte alltid något enkelt samband med makroekonomin. Exempel på den senare kategorin är platinats användning som investeringsobjekt. För många tillämpningsområden gäller att marknaden är mättad och stagnant (exempelvis inom petroleumbranschen). Andra marknadssegment har fortfarande stor marknadspotential och visar kraftig marknadstillväxt. Ett exempel på den senare kategorin är katalysatorer för avgasrening i bilar. Där har en starkt växande medvetenhet om de miljöproblem, som avgaserna utgör, tvingat fram lagstiftning om avgasrening. Den tekniska lösning, som valts i de flesta fall, innefattar katalytisk förbränning av avgaserna med platina och rodium som katalysatorer. Det relativt höga priset på platina medför dock att andra tekniska lösningar prövas inom flera områden. I de flesta fall är det dock bara de andra platinametallerna, som kan substituera platina, och de inbördes utmärkan-

Bilaga 7 237

de egenskaperna avgör vilken av dem som väljs. kan snabbt förändra konsumtionsmönstret för Nya tillåmpningsområden platina. Exempel på ett sådant område är inom energisektorn, där platina används i bränsleceller. Dessa har ännu inte utvecklats till ekonomiskt konkurrenskraftiga energikällor, men den forskning som pågår i bl.a. USA och Japan syftar till att om några år få fram bränsleceller på över 1 MW. Om kan platinakonsumtionen avoch när den forskningen lyckas, påverkas sevärt förutsatt att platina då fortfarande ingår i cellerna. Ungefär samma mönster som för platina gäller även för övriga platinametaller. Möjligen kan osmium undantas. Den metallen (som oxid) har endast en användning av betydelse, nämligen som kontrastmedel vid elektronmikroskopi av bl.a. cellprover.

3.1.3 Trender hos slutförbrukare

Bilindustrin

Det marknadssegment, som rönt störst intresse under den senaste tioårsperioden, är avgasrenare för bilar. Där har statsmakternas agerande för renare luft i olika länder, alltsedan om renare avgasutsläpp infördes i lagstiftning Kalifornien 1973, drivit fram en stadigt stigande efterfrågan på platina. Eftersom platina är dyr har försök gjorts för att ersätta denna metall med alternativ, varvid främst palladium har nämnts. Dessa försök har billigare oftast inte varit framgångsrika, då palladium kräver högre temperatur för att fungera och är svagare katalysator än platina. Ford meddelade dock i slutet på 1988 att man lyckats finna en tillfredsställande ersättare till platina i katalysatorer. Ryktesvis skulle ersättningen utgöras av palladium. Det är tre gaser som anses vara farliga: ofullständigt förbrända kolväten (de oxideras till koldioxid och vatten), kväveoxider (de reduceras till kväve) och kolmonoxid (den oxideras till koldioxid). Om alla dessa tre gaser skall Den sker oftast i en katalysator med renas talar man om trevägsrening. och rodium, där rodium står för den reducerade effekten. Mycket platina har också ägnats försöken att ta fram motorer, som har en mera forskning fullständig förbränning, så att renare avgaser erhålls. Man vill därigenom helt slippa att använda katalysatorer. Med utgångspunkt från förväntad biltillverkning i världen och offentliggjorda avgasreningskrav kan den framtida platinaförbrukningen prognosticeras.

238 Bilaga 7

Tabell 7:7 Platinaanvändning i bilkatalysatorer 1985-1993 (ton) 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Nordamerika 19,5 20,1 18,0 17,9 18,1 18,3 18,3 18,9 19,7

Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo För rodium gäller att användningen inom denna sektor troligen kommer att utgöra 20-25 % av platinat, motsvarande andelen rodium i trevägskatalysatorerna. Palladium kan komma att få ökad användning inom bilindustrin om man lyckas använda den som fullgod ersättning för platina. För närvarande används ca 6 % (6 ton) av producerat palladium inom bilindustrin.

Kemisk industri Inom den kemiska industrin används platina som katalysator för oxidering av ammoniak till salpetersyra. Denna tillämpning står för ungefär 213 av platinaförbrukningen inom denna sektor. Salpetersyran i sin tur är bas för framställning av gödselmedel. Den framtida avsättningen av platina inom denna bransch beror således till stor del på den framtida jordbrukspolitiken i världens länder.

Tabell 7:8 Platinaanvändning inom kemisk industri 1985- 1993 (ton)

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Nordamerika 2,3 2,0 1,7 1,7 1,8 1,8 1,9 2,2 2,2

Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo Katalysatorerna för salpetersyraframställning är vanligtvis legerade med rodium. Efterfrågemönstret för platina bör således gälla även för rodium, .med varning för att andelen rodium kan komma att minska om rodiumpriset fortsätter att vara avsevärt högre än platinapriset. Rutenium och iridium används som anodbeläggning i kloralkaliindustrin. Användningen av klor och natronlut styr således efterfrågan på rutenium och iridium inom den kemiska sektorn. Utvecklingen har varit svag under slutet på 1980-talet, och väntas som helhet för 1990-talet vara svag. Vissa år kan dock visa ökad konsumtion då nya fabriker byggs.

7 239

Bilaga

Petroleumindustrin Petroleumindustrin använder i likhet med den kemiska industrin stora processkatalysatorer av platina. De används för att bryta sönder kolkedjorna i råolja för att få en högre andel av den lättare fraktionen. Katalysatorerna räcker länge innan de behöver renoveras. Det är således endast den kvantitet, som behöver tillsättas vid renoveringen för att återställa funktionen, som anges i förbrukningen. Därutöver tillkommer den nettomängd, som installeras i nyuppförda raffinaderier. Nedläggning av raffinaderier tillför platina till marknaden (redovisas som minuspost i tabell 7:9).

Tabell 7:9 Platinaanvändning inom petroleumindustrin 1985-1993 (kg)

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Minuspost innebär utförsäljning av metall Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo Iridium används i vissa katalysatorer inom Den petroleumindustrin. framtida användningen beror på vilken process, som används i raffinaderierna. Sannolikt kommer användningen att vara oförändrad.

Elektrisk och elektronisk industri Användningen av platina inom elektrisk och elektronisk industri förväntas förbli på ungefär oförändrad nivå. Det är som termoelement för användning vid höga temperaturer som platina används mest inom den elektriska industrin. Inom den elektroniska sektorn används platina i kontakter för kretsar samt som tunnfilmsbeläggning. Palladium med lägre pris och något sämre egenskaper kan konkurrera med platina liksom koppar i vissa kontakttilllämpningar.

Tabell 7:10 Platinaanvåndning inom elektrisk-elektronisk industri 1985-1993 (ton)

1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Nordamerika 2,5 2,0 2,0 2,1 2,1 2,2 2,3 2,4 2,4

Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo

240 7

Bilaga

Palladium finner sin största använding inom elektroniksektorn. Det är som tunna lager i integrerade kretsar och kapacitorer som metallen används. Totalt förbrukades under 1987 drygt 50 ton palladium (50 %) inom denna sektor i västvärlden. Antalet enheter förväntas öka ytterligare, medan mängden metall per enhet visar en minskande trend. Totalt förväntas användningen fortsätta att öka under början av 1990-talet, främst i Japan. Rutenium används liksom palladium i integrerade kretsar. Mer än hälften (27 ton) av metallen går till denna sektor. Även i detta fall är Japan en expansiv marknad, medan Europa och USA visar avtagande tendens. Sammantaget förväntas användningen av rutenium minska något inom elektroniksektorn. Rodium används i termoelement och ugnar. I båda fallen påverkas utvecklingen av stålindustrins behov. Användningen uppgår till ca 500 kg/år och trenden är avtagande.

Glasindustrin Platina används inom glasindustrin vid framställning av glasfiber, där egenskaper som hög smältpunkt och stort motstånd mot vätning och korrosion utnyttjas. Även inom denna sektor är det på grund av det höga priset en tendens att minska mängden platina som används. Platina kan återanvändas och redovisade kvantiteter är endast de mängder, som behövs som ersättning för det som förbrukats.

Tabell 7:11 Platinaanvändning inom glasindustrin 1985-1993 (ton) 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Nordamerika 1,2 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8

Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo Ca 500 kg rodium används årligen i glasindustrin. Rodium används legerat med platina och trenden för de båda metallerna är likartad.

Smyckeindustrin Ett av de största användningsområdena för platina är i smyckeindustrin, främst i Japan där platina har en mycket stark ställning sedan över 200 år. På 1660-talet infördes bestämmelser om att rikare människor inte fick visa sin rikedom utåt. Guld kunde därför inte bäras som smycken, medan däremot platina, som mer liknade järn, kunde användas.

sou 1989:93 Bilaga 7 241

Tabell 7:12 Platinaanvändning inom smyckeindustrln 1985- 1993 (ton) 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Japan 21,0 21,5 25,5 39,0 31,1 32,0 29,8 31,0 32,3 Västtyskland 0,8 0,9 0,9 1,0 1,1 1,1 1,2 1,2 1,3 Övriga Europa 0,6 0,5 0,5 0,6 0,6 0,6 0,6 0,7 0,7

Källa: Shearson, Johnson Matthey, Sumitomo

Investerare Platina har under den senaste tioårsperioden rönt ökat intresse från investeringssynpunkt. Det finns tackor av olika vikt att köpa, men även mynt och medaljonger har utgivits i många länder. Det är främst i småtackor och medaljonger som handel har skett. Det enda gångbara mynt som funnits har varit The Noble, som gavs ut på Isle of Man i november 1983. Under 1988 gavs två nya mynt ut: The Koala i Australien och The Maple Leaf” i Kanada. Av ”The Koala beräknas ca 3 ton säljas under det första året. Ungefär samma mängd räknar man med att sälja av The Maple Leaf”. Skillnaden mellan medaljonger och mynt är att den senare kategorin har status av legalt betalningsmedel, vilket den förstnämnda saknar. Platina placerad i kategorin investering förbrukas inte, utan förvaras i enskilda lager, varifrån det åter kan komma ut på marknaden. Styrande för köp och försäljningar är priset samt behovet hos investeraren att omsätta platinat i någon annan form av tillgång.

Tabell 7:13 Platinatillforsel for investeringsändamål (ton)

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Japan Små 0,2 0,5 1,1 1,1 1,9 3,7 Storaz 2,0 4,7 5,3 -3,93 8,6 8,1

Nordamerika Små 1,2 0,9 4,0 9,3 2,6 3,9

Ovriga Små 1,4 3,9 3,0 3,6 2,2 3,6 Summa 4,8 10,0 13,4 10,1 15,3 19,3 1 Små investeringar är långsiktigt innehav av metall i form av tackor och mynt, som väger 10 oz eller mindre (dvs. under 310 g). 3 “Stora” investeringar är tackor på 500 g och l kg i Japan. 3 Minuspost innebär utförsäljning av metall.

Källa: Johnson Matthey

242 Bilaga 7

Medicin-dental Platina används i små mängder i cancerhämmande läkemedel som heter cisplatin och carboplatin. Det är relativt små mängder som förbrukas för detta ändamål. Det är dock exempel på ett användningsområde, som snabbt kan få ökad betydelse om forskningen t.ex. finner flera effektiva likartade mediciner på platinabas. Betydligt större är dentalmarknaden, där främst palladium används i olika legeringar i s.k. tandguld. Totalt beräknas ca 31 ton palladium användas inom detta område under 1987. Detta innebär att denna sektor är den näst största med avseende på palladiumkonsumtion. Den står för 31 °/o av förbrukningen i västvärlden. Av det palladium som används inom dentalsektorn går 41 °/o till USA. Det konkurrerar med guld, som är tyngre och ca tre gånger så dyrt. Det är i USA som en ökning har noterats, medan marknaden i Europa och Japan är stagnerande. Denna marknad är i likhet med avgasrening utsatt för styrning från myndigheter. I detta fall gäller det bl.a. utformning av tandvårdsstöd. Totalt förväntas denna marknad ha en fortsatt tillväxtpotential.

3.1.4 Produktion Konsumtionsbehovet av platina i västvärlden har under senare år inte fullt kunnat mättas med gruvproduktion, skrot och import från Sovjet. Skillnaden, som har varit 1-16 ton/år, har tagits ur existerande lager, som finns hos gruvföretag, handelshus, börser, banker och slutanvändare. De flesta av dessa redovisar inte sina lager och det är därför inte möjligt att bedöma hur mycket platina som är tillgängligt på marknaden ur dessa lager. Känt är att USA har ca 14 ton platina i sitt strategiska lager, vilket motsvarar ca 6 veckors platinaproduktion i västvärlden. Investerare kan uppskattas ha ca 100 ton platina i lager, vilket motsvarar ett års behov inom industrin. En del av detta material kan komma tillbaka på marknaden, om produktionen inte kan tillfredsställa efterfrågan. En stor andel av investerarlagren finns i Japan. Uppskattningsvis över 30 ton utgörs av spekulativa lager av större tackor, som lätt kan återföras till marknaden. Småtackor, mynt o.d. kommer sällan tillbaka på marknaden och kan därför inte antas användas av industrin. Gruvproduktionen visar en stigande trend under resten av detta århundrade. Sydafrika stod 1988 för 92 % (79 ton) av västvärldens gruvproduktion av platina. Kanada beräknas ha bidragit med 5 °/o. Kända expansionsplaner i Sydafrika visar på en ökning om 31 °/o (24 ton) av gruvproduktionen till 1993. Detta åstadkoms främst genom att nya gruvor öppnas, och i ett fall genom att produktionen ökas i befintlig gruva. Gruvproduktionen i Kanada är huvudsakligen beroende av utvecklingen

Bilaga 7 243

på nickelmarknaden, då platinametallerna är biprodukt vid nickelframställningen. Endast en måttlig ökning förutspås under början av 1990-talet med ca 750 kg platina/år. Detta härrör från fyndigheten Lac des Iles, som är en ny gruva med platinametallerna som primär värdebeståndsdel. Bland övriga fyndigheter kan den nyligen öppnade gruvan i Stillwater, USA, nämnas. Den är palladiumdominant, men producerar även platina. Prospekteringsaktivitet i flera länder har identifierat ett antal målområden i främst Kanada, Australien och Zimbwabwe. Någon eller några av dessa borde ge upphov till nya gruvor under 1990-talet. Sannolikt är det mindre gruvor som öppnas, med undantag för Zimbwabwe, där det finns potential för större malmer inom the Great Dyke, en lång sprickzon fylld med bergarter liknande dem som finns i Bushveldkomplexet i Sydafrika. Under kommande år kommer även återvunnet platina och rodium från skrotade avgasrenare att tillföras marknaden. Mängden kan förutsägas med kännedom om mängden katalysatorförsedda bilar i världen samt beräknad livslängd för katalysatorerna. Prognosen påverkas dock i viss mån av priset på platina och rodium. I marknadsbalansen ingår även handeln med östländerna. Sovjetunionen säljer årligen 6- 10 ton platina och 45-50 ton palladium till västländema. Det innebär att Sovjet dominerar palladiummarknaden med 55-60 % av tillförseln. För platinamarknaden innebär Sovjets tillförsel ca 10 °/o av västmarknaden. Denna andel förväntas minska något under kommande år beroende på ökat behov av metallen inom östblocket.

3.1.5 Kostnadsstruktur Producenterna av platinagruppens metaller kan delas in i två grupper: primära-och sekundära producenter. Viktigast bland de primära producenterna är de sydafrikanska företagen. Dessa är vanligtvis relativt förtegna med uppgifter om kostnader, men vissa uppskattningar kan dock göras med hjälp av årsredovisningar, uppskattad produktion samt iakttagelser av branschkännare. Bland de tre stora producenterna i Sydafrika har Western Platinum under många år ansetts vara effektivast och ha den modernaste utrustningen. Rustenburg har ansetts vara den som kommer dämäst och Impala har ansetts vara den minst lönsamma av de tre. Efter hand som brytningen djup i gruvoma kommer går mot större kostnaderna att öka. För att möta denna har främst Rustenburg förvärvat nya områden, där de malmförande lagren går i dagen. Impala förvärvade under 1988 Messina, som planerar att påbörja brytning av både Merensky Reef och UG2 som går i dagen. Av betydelse för den framtida kostnadsbilden för dessa företag är kursutvecklingen av randen i förhållande till dollarn. Randens värde halverades mot dollarn från 1983 till 1985 och har sedan dess varit relativt stabilt. Uppskattningsvis bör såväl Western som Rustenburg kunna klara produktionen vid ett platinapris ner mot ca 300 dollar/troy ounce. Impala bör

244 Bilaga 7

sannolikt ha något högre pris för att täcka sina kostnader. Till de sekundära producenterna hör de som producerar platinametaller som biprodukt. I Kanada är det Inco och Falconbridge, som är de största producenterna. i båda fallen är det nickelpriset som är styrande. Samma förhållande torde gälla i Sovjetunionen, som producerar främst palladium som biprodukt från nickelgruvorna i Pechenga (f.d. Petsamo) och Norilsk. Möjligen kan behovet av västvaluta i någon mån påverka situationen.

sou 1989:93 Bilaga 7 245

4 och slutsatser

Sammanfattning

Större delen av världens reserver av platinametaller finns i Sydafrika. Därnäst i storlek kommer Sovjetunionen. Intensiv prospektering har pågått under ett tiotal år. Ett antal fyndigheter har upptäckts, av vilka Stillwater i USA var först att tas i drift (1987). Nämnden för statens gruvegendom (NSG) påbörjade en kunskapsuppbyggande prospektering i Sverige 1985. Ett antal mineraliseringar har undersökts, men ingen har hittills befunnits brytvärd. Platinametallerna har flera industriella tillämpningar, men utnyttjas även som investeringsobjekt. Industriellt är största användningen för platina och rodium som katalysatorer inom bilindustrin. Katalysatorer används även inom kemisk industri och i petroleumindustrin (platina, palladium, rodium, iridium, rutenium). Inom elektrisk-elektronisk industri används platina, palladium, rodium och rutenium bl.a. som skikt i integrerade kretsar. Glasindustrin använder platina-rodium i dysor och kärl. Medicinskt-dentalt används bl.a. palladium i tandguld. Dessutom används platina och palladium i smycken. Nya användningsområden för platina kan bli i energisektorn som katalysatorer i bränsleceller och inom bilindustrin för partikelrening av dieselavgaser. Konsumtionen av platina visar en stigande tendens med en årlig ökningstakt om 5,7 °/o/år till 1993. Produktionen av platina domineras av Sydafrika, som står för drygt 92 °/o av västvärldens gruvproduktion av platina (drygt 81 % av västvärldens tillförsel av nyproducerad platina inkl. Sovjets export till väst). Palladiumtillförseln domineras av Sovjet (56 °/o) och Sydafrika (36 °/o). Gruvföretagen har egna raffinaderier, som tillverkar metaller i tackor och som svamp samt metallsalter. Större kunder köper platinametallerna direkt från producenterna under långtidskontrakt. I övrigt sker handeln via handelshus och banker. Börshandel förekommer i New York och Tokyo. Produktionen har under de senaste åren inte förmått mätta efterfrågan på platina. Metallen har under dessa år även tagits från lager. I Sverige finns inget raffinaderi, som kan skilja alla platinametallerna åt. Skrot och biprodukter från vissa malmer kan dock behandlas av Boliden Mineral i Rönnskär. Där erhålls ett slam, som för platinametaller. Detta slam måste för närvarande sändas utomlands för att framställa metallerna. Ur rent skrot kan dock platina och palladium skiljas åt i en svensk anläggning. Det finns två företag i landet, som bearbetar platinametaller, till

246 Bilaga 7

exempelvis tråd och plåt. Kunskapen om hur platinametallerna förekommer i samband med vissa mineral och bergarter utvecklas hela tiden. Speciellt förväntas mycket nya rön komma fram under den senaste tidens prospekteringskampanjer i världen. Dessa rön bör fångas upp även i Sverige. I Norge och Finland pågår prospektering efter platinametaller. Den norska prospekteringen har främst inriktats på tjällkedjans bergarter, där man söker kromitförande lager. Några fyndigheter har påträffats. Dessa är dock inte brytvärda. I Finland har man funnit platinagruppens metaller i urberget. Prospektering pågår där sedan många år. Man utvinner även dessa metaller, i internationellt sett liten skala, som biprodukt från nickelproduktion från Hituragruvan. Fyndigheter har påträffats i norra Finland, som med nuvarande priser inte bedöms som brytvärda. Sannolikheten att påträffa platinametaller i Sverige kan ses mot bakgrund av fynden i Norge och Finland. De norska fynden har knappast följts upp alls i Sverige. De finska fynden har delvis följts upp i Sverige, där ekvivalenta bergartsled har undersökts. Även den ñnska forskningen ger nya resultat. Nya ideér och uppfattningar om hur platinametallerna förekommer framläggs efter hand. NSG startade 1985 en prospektering, som var kunskapsuppbyggande. Erfarenheter från andra länder skulle, parade med vår kunskap om Sveriges berggrund, identifiera målområden för närmare undersökning. Ungefär samma målsättning bör gälla även för framtiden. Vi bör således ha och underhålla en kunskap om platinametallernas geologiska uppträdande, som kan tillämpas på svenska förhållanden. Detta bör vara en bas för prospekteringen. Sedan bör man vara flexibel med resurserna som satsas på denna prospektering. Om man identifierar målområden, som kräver ingående undersökningar, bör nödvändiga medel kunna allokeras för detta ändamål när så behövs.

sou 1989:93 Bilaga 7 247

Referenser

1. Annual Review of the World Platinum Industry 1988. Shearson Lehman Brothers, London 2. Arvidsson, S. 1986 Platinagruppens metaller. SGU PM 1986:2, 56 s. 3. Arvidsson, S. 1989 Tema: Platinagruppens metaller, i Mineralmarknaden. Tertialrapport januari 1989 s. 24-40 SGU PM 1989:1, samt löpande i Mineralindustrin - SGUs tertialrapporter 4. Loebenstein, J.R. 1985 Platinum-group Minerals; i Mineral Facts and Problems. USBM Bull. 675 s. 595-616

Mai? är fhxrk I

xtgw$nzv›

5759.

5331; etaiieráas Makan. Detta

m

mámm»

dt*

sou 1939:93 249

Bilaga 8

Nickel

av Mattias Axel Johnson

försäljningsingenjör Rapaport,

Ore & Metals AB

Innehållsförteckning

1 Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 1.1 Nickelmineral, kort historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 1.2 Tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 1.2.1 Malmtyper och tillgångar i världen . . . . . . . . . . . . . . . 251 1.2.2 Svenska tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 1.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 1.3.1 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 1.3.2 Avgörande faktorer för lönsam produktion . . . . . . . . 254 1.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 1.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 1.4 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256 1.4.1 Användningsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256 1.4.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 1.4.3 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 1.4.4 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 1.5 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 1.5.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 1.5.2 Öst/väst-handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 1.5.3 Priser, prissättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 1.6 Forskning, utveckling, internationellt samarbete . . . . . . . . . . 261 1.7 Nickellegerat skrot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261

2 Marknadsutvecklingen under modern tid till nutid . . . . . . . . . 262 2.1 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 2.2 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 2.3 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267

3.1 Generellt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 3.2 Konsumtion per användningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 3.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270

250 Bilaga 8 sou 1989:93 4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272

Bilaga 8 251

1 Faktaavsnitt

1.1 Nickelmineral, kort historik

Nickel spelar en betydande roll inom stålindustrin och har haft stor betydelse för utvecklingen inom kemi- och flygindustrin. Som legeringsmetall tillför nickel järn eller andra metallbaser korrosionsbeständighet, hållfasthet och motstånd mot höga temperaturer. Nickel har i flera avseenden sin vagga i Norden. Den svenske kemisten A.F. Cronstedt upptäckte 1751 i Los gruvor i Hälsingland ett nytt grundämne, som han tre år senare gav namnet nickel. Knappt 100 år senare upptäcktes i den norska malmfyndigheten Espedalen ett nytt Fe-Ni-mineral, pentlandit (Fe, Ni).,S,,, det särklassigt viktigaste och vanligaste Nimineralet i dagens nickelsulfidmalmer. Norge var också världens största producent av nickel åren 1861-1875. Garnierit, ett slags Ni-serpentin, från Nya Kaledonien var den viktigaste nickelråvaran från 1875 till 1905, varefter sulfidmalmerna i Sudbury, Kanada, började dominera. Den totala nickelproduktionen från svenska gruvor, mellan 1845 och 1945, var ca 4 000 ton Ni. Knappt hälften kom från gruvorna i Kleva (Småland), Kuså och Slåttberg (Dalarna), samt ytterligare några små förekomster i södra Sverige. Den största gruvan var Lainijaur (Västerbotten), som producerade ca 2 000 ton Ni under andra världskriget.

Tillgångar

1.2.1 Malmtyper och tillgångar i världen

Två huvudtyper av nickelmalmer är av ekonomiskt intresse i dag, dels sulfidmalmer, som svarar för ca 60 °/o av nickelproduktionen (1986) men bara för 20 % av världens identifierade tillgångar, dels lateritmalmer, som ger ca 40 °/o av världens nickel i dag men utgör 80 % av de globala reserverna. Sistnämnda typ bildas i områden med tropiskt klimat genom kemisk vittring av ultramafiska bergarter, varvid nickel anrikas i järnoxid (oftast i goethit) och/eller magnesiumsilikat (garnierit). Oxidmalmen, som vanligen innehåller 0,8-1,5 % Ni, är den vanligaste och bryts på Kuba, Dominikanska Republiken, Filippinerna m.fl. Silikatmalmen är vanligtvis rikare med 2-4 °/o Ni och bryts framför allt på Nya Kaledonien. Nickelsulfidmalmerna kan grupperas i två klasser: (1) dunit-peridotitklassen, vilken omfattar malmer associerade med komatiitiska bergarter

252 Bilaga 8

och som underindelas i en intrusiv dunitgrupp och en vulkanisk peridotitgrupp; och (2) gabbroida klassen, som underindelas i intrusiva mafiskaultramafiska komplex, stora lagrade intrusioner och Sudbury-intrusivet. Malmer tillhörande den gabbroida klassen utgör den viktigaste källan för Ni, även om världens största nickelmalm, Sudbury i Kanada, undantas. Världens näst största nickelmalm, i Norilsk-området i Sovjet, hör till undergruppen mafiska-ultramafiska komplex liksom Pechenga (Kolahalvön), Jinchuan (Kina) och finska malmerna Kotalahti, Laukunkangas och Vammala. Till den första klassens dunitgrupp räknas de stora malmerna Agnew i Australien och flera förekomster i Thompson Belt i Kanada. Till den vulkaniska peridotitgruppen räknas Kambalda och Mt. Windarra i Australien, Shebandowan och Ungava District i Kanada samt några malmer i Zimbabwe. Världens identifierade nickelmineraliseringar i malmer med 1 % Ni beräknas till ca 110 miljoner ton Ni. Tillgångarna med lägre nickelhalter är mycket stora. Nickelförande mangannoduler som är utbredda på havsbottnarna, speciellt i Stilla Havet, beräknas inte ge något nämnvärt tillskott till världsproduktionen av nickel under detta århundrade.

Tabell 8:1 Upptäckta brytvärda tillgångar samt kända mineraliseringar, tusen ton nickelinnehåll

Brytvärda Andel °/o Kända minera- Andel %

Källa: USBM. preliminära uppgifter utgivna 1989

1.2.2 Svenska tillgångar

De kvalitetsmässigt bästa nickelfyndigheterna i Sverige finns i Västerbotten. De är Lappvattnet, Brännorna, Mjödvattnet, Rörmyrberget och Njuggträskliden. Samtliga utgörs av ultramafiska lagergångar och räknas till dunit-peridotit-klassen. Halterna varierar mellan 0,6 % Ni och 1,3 % Ni och tonnaget mellan 0,17 och 4,2 miljoner ton malm med gränshalt av 0,4 °/o Ni. l Lappvattnet genomfördes en gruvundersökning fram till 1982, varvid man skattade innehållet till 11,000 ton Ni och 2,300 ton Cu men dock oekonomiskt att bryta. I Rörmyrberget beräknas summan av flera nickelmineraliseringar innehålla 26,000 ton Ni. Samma nickelinnehåll som Lappvattnet

SOU l989z93 Bilaga 8 253

har Kukasjärvi och Fiskelträsk i Norrbotten, men nickelhalter och sulfid-

faskvaliteter är oekonomiska. Kopparfyndigheten Älgliden i Västerbotten

har samma nickelinnehåll som Rörmyrberget, men även här är nickelhalten

låg i såväl bergart som i sulfidfas. Ett 70-tal nickeluppslag är kända i Västerbotten och södra Norrbotten,

varav mindre än hälften har undersökts i varierande grad. Några av de största kända mafiska-ultramafiska kropparna undersöks för närvarande med konventionella prospekteringsmetoder.

Figur 8:1 De viktigaste kända nickelmineraliseringama i Sverige

i., f?” I u = å I ,31 l . 55 .

Kartblankett

,, l I 3 . VÄSTER- 4%” l l

l a BOTTENS LÄN

l i l :\ \ .

“ . -ul- . i l i l .

. › › §OI$HIÅ \\ 1 , l STÖRRE NlCKfL i ; MlNERALlSfRlNüAR

.vi l “x i 3 2 l

:Ä Z l - . I _ . \ l \ l › l › , a.. l l l .. ,* _. __ \ . l ?vx i ,.› t al” i \\ › l \a e . l l n ö.” * .. \ ;4 4x_ q_ “rss k.. I 71. _ / .7\\ l l LAP z Lnøovønnev / r ._ › RÖE = Rörmyrbcrqei

l x i a

*t J l :uu: Njuggvrhsklnden

LAI : Lolnuøur

-__ (Manu ---- Iøwvwørnt iuguhnøqdu

nu; Ino-ucu- nam nu... u luwnuunnwøa...

Ilut |OOWO u 4a u.) l 1 I I v

Källa. SGAB, 1989

1.3 Produktion

1.3.1 Framställningsteknik

Nickelbrytning sker både under jord och i dagbrott. Av sulfidmalmerna bryts ca 20 % under jord och resterande 20 % i dagbrott. I huvudsak alla lateritmakner bryts i dagbrott. Metoder har utvecklats för att utvinna nickel

ur djuphavsnodulerna (Continous Line and Bucket system, CLB, av Sumitomo sanxt hudraulisk teknik av Deepsea Ventures) men ingen används ännu i kommersiell drift.

254 8

Bilaga

Sulfidmalmerna anrikas genom flotation. Den erhållna sligen rostas normalt och smälts till skärsten som blåses i konverter, varvid man erhåller koncentrationsskärsten som innehåller sulfider av koppar och nickel. Efter långsam avsvalning, nedkrossning och malning kan koppar och nickelsulfiderna särskiljas genom flotation. Ur dessa koncentrat framställs resp. metall vanligen genom elektrolys, varvid man erhåller nickeln som katoder. Inco renframställer även nickel gasmetallurgiskt, där koncentratet under tryck reagerar med koloxid och bildar nickelkarbonylgas som sedan reduceras till högrena nickelpellets. De erhållna nickelprodukterna utgörs främst av katoder, briketter, pellets, pulver, ferronickel (20-50 % Ni) och nickeloxid (75-90 % Ni). De två senaste kallas klass 2 nickel genom sitt lägre nickelinnehåll, medan de förra kallas klass 1 nickel och håller minimum 99,5 °/o nickel. Samtliga nämnda produkter är primärnickelprodukter och skiljs i fortsättningen från sekundärnickel som är producerat ur skrot. Nickelframställning är mycket energikrävande. Framställning av nickelkatoder ur sulfidmalm med 1 % nickel kräver i storleksordningen 40 000 kWh/ton nickel. Nickelframställning ur lateritmalmer kräver 2-3 ggr så mycket energi som framställning ur sulfidmalmerna, beroende på att lateritmalmerna innehåller upp till 35 °/o fukt. I dessa är nicklet dessutom så finfördelat i malmen att vanlig anrikning blir omständig och kostnadskrävande. Vanligen smälts därför lateritmalmerna (ca 80 %) direkt till ferronickel. Ur miljösynpunkt är nickelproduktion relativt belastande. Största problemet är emissionen av svaveldioxid från rostning och smältning vid framställning av koncentrationsskärsten. lncos Copper Cliff-anläggning i Kanada sägs vara en av världens största enskilda källa till svaveldioxidutsläpp, 1985 uppskattades att 1 °/o av världens utsläpp kom från denna anläggning. Även vid renframställningen genom elektrolys sker utsläpp av klorhaltiga kolväten.

1.3.2 faktorer för lönsam

Avgörande produktion

De faktorer, som avgör hur lönsam produktionen av nickel vid en anläggning blir, kan sägas vara energikostnad, malmkvalitet, malmtonnage, produktivitet och utvinningsgraden hos processen. Den uppräknade ordningen speglar ganska väl den inbördes vikten av dessa faktorer. Eftersom

förådlingsgraden i nickelmetall eller ferronickel till stor del utgörs av tillförd

energi är det dominerande kriteriet kostnaden för energin till rostning, smältning och elektrolys. Naturligtvis är även malmkvaliteten avgörande, där en lägre nickelhalt än 1 % i dag kan sågas vara en nedre gräns för vad som är intressant att bryta. lnvesteringskostnaderna i brytnings- och produktionsanläggningar är mycket stora, varför kapaciteten och tonnaget processat material också är avgörande för lönsamheten. Processens effektivitet och utvinningsgrad är

8 255

Bilaga

naturligtvis också viktig, där dock dessa faktorer till stor del står i motsatsförhållande till krav på miljövänlig produktion. En viktig aspekt för lönsamheten är även möjligheten att utvinna biprodukter ur nickelproduktionen. De vanligaste biprodukterna är koppar, kobolt och ädelmetaller. Man kan dock inte inbördes generellt ge några förhållanden mellan metallinnehållen i olika malmer, utan dessa är olika från fall till fall. Vid direktsmältning av lateritmalmer till ferronickel kan dock endast järn utvinnas som biprodukt.

1.3.3 Produktionens

länderfördelning

Nickelproduktionen har på senare år blivit spridd i ett större antal länder, för närvarande sker nickelproduktion i någon form i ca 25 länder. Fortfarande domineras världsproduktionen av Kanada, Sovjetunionen, Nya Kaledonien och Australien.

Tabell 8:2 Världens gruvproduktion av nickel, tusen ton nickelinnehåll

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft Tabell 8:3 Världens produktion av rafñnerad nickel, tusen ton nickelinnehåll

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft

1.3.4 Företagsstruktur

Kanadensiska lnco och Falconbridge, franska SLN samt australiensiska Western Mining dominerar västvärldens produktion av nickel. Tillsammans har man ca 60 % av västvärldens produktion av alla primärnickelprodukter.

256 Bilaga 8

International Nickel Ltd, Inco, är och har varit den absolut dominerande nickelproducenten under all tid. Företaget har en långt gången vertikal integration och är således aktivt inte bara inom nickelproduktion utan även inom högnickellegeringar, nickelbatteriproduktion m.m. Man producerar även de nickelrelaterade metallerna koppar, kobolt samt ädelmetaller. Man har en egen världsomspännande försäljningsorganisation. Nickelbrytningen sker huvudsakligen i Kanada (sulfidmalmer), varför produkterna i huvudsak är klass 1 nickel. 1987 stod Inco för 34 % av västvärldens produktion av nickel. Falconbridge Limited utgör tillsammans med sitt dotterbolag Falconbridge Dominicana (66 °/o) i Dominikanska Republiken västvärldens näst största nickelproducent. Produktionen är delad i två oberoende segment; klass 1 nickelprodukter baserade på kanadensisk sulfidmalm och ferronickel i en helt integrerad anläggning i Dominikanska Republiken baserad på lateritmalm. Falconbridge äger ett nickelverk i Kristiansand i Norge, som producerar elektrolytnickel baserad på kanadensisk skärsten. 1987 producerade detta verk 44 000 ton nickel och totalt stod Falconbridge för 13 % av västvärldens produktion av nickel. Societe Metallurgique le Nickel, SLN, är helägt dotterbolag till franska ERAMET-SLN som är statskontrollerat i ägandet. SLN står för större delen av brytningen på Nya Kaledonien. Där producerar man ferronickel samt skärsten som exporteras till eget nickelverk i Sandouville, Frankrike, för produktion av klass 1 nickel. 1987 stod SLN för 7.5 °/o av västvärldens nickelproduktion. Western Mining Corporation är Australiens största nickelproducent och är i samma storleksordning som SLN på världsmarknaden. 30-35 % av den totala produktionen går direkt till Japan, största delen i form av nickelkoncentrat, resten sprids jämnt i västvärlden. 1987 stod Western Mining för 7,5 °/o av västvärldens nickelproduktion.

1.4 Konsumtion

1.4.1 Användningsområden

Rostfritt stål: Det absolut viktigaste anvåndingsområdet för nickel är som

legering i rostfritt stål. Nickel tillsammans med krom ökar kraftigt motståndet mot och ökar även stålets hållfasthet. Rostfria industrin

korrosion

svarar för närvarande för ca 60 % av världens nickelkonsumtion. Kommersiellt förekommer rostfria stål med nickelhalter på mellan 1,25 % och 37 %. För oss mest bekant är det s.k. 18/8-stålet, som är legerat med 18 °/o krom och 8 % nickel. Typiska användningsområden för rostfritt stål är som valsad plåt till rör och cisterner inom kemi- och livsmedelsindustrin, till vitvaruindustrin, som höghållfasta element inom flyg-, lastbils- och järnvägsindustrin, som fästelement etc., samt en mängd användningsområden, där motståndskraft mot korrosion samt hög hållfasthet är nödvändigt.

sou 1989:93

Bilaga 8 257

Högnickellegeringar: Legeringar med 60-70 °/o nickel, så kallade ”super alloys. Dessa har mycket hög hållfasthet och motstår extrema temperaturer och används därför till turbinblad i jetmotorer, gasturbiner, i ventiler etc. Förnickling: Allt s.k. ”krom” på bilar och andra produkter är en förnicklad bas som är kromtäckt. Största användningsområdet finns just inom bilindustrin. Även förnickling inom olika typer av industri tillämpas som korrosionsskydd och skydd mot föroreningar. Konsrruktionsstål: Nickel kan ingå med upp till 9 % som legeringselement i olika konstruktionsstål. Järn- och stålgjutgods: kan innehålla Nickellegerade gjuteriprodukter 13-36 % nickel och används bl.a. i pump- och ventilhus.

Övrigt: Mässingsprodukter, kemiska produkter m.m.

Tabell 8:4 Förbrukningen av primärnickel i västvärlden fördelad på viktiga användningsområden

andel %

Konstruktionsstål och gjutgods 9 Ovrigt 6

Källa: SLN. 1987

Figur 8:2 Nicke/förbrukning per nickelprodukt i USA 1986

FCIN Other lorms (1 %) Nickel sens (2 % Nickel oxide (7 %› .ni

V ir h,.MM and pellets Briquets ana 53 °/°J powder: (19 %l

107,062 short tons

Källa: USBM Minerals Yearbook, 1986

258 8

Bilaga

1.4.2 Konsumtionens

länderfördelning

Västvärldens totala konsumtion av primårnickel 1987 var ca 640 000 ton och är den högsta någonsin. Totala världskonsumtionen 1987 var ca 850 000 ton. Konsumtionen har sedan 1976 ökat med i genomsnitt ca 2 % per år.

Tabell 8:5 Världens konsumtion av primärnickel, länderfördelad

1965 1975 1987 ton andel % ton andel °/› ton andel %

Totalt västvärlden 321 74 422 72 637 75 Sovjetunionen inkl. övriga planekonomier 110 26 167 28 210 25 Totalt hela världen 431 100 589 100 847 10()

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft

1.4.3 Substitutionsförhållanden Ersättningsmaterial finns för de flesta av nicklets användningsområden med undantag för vissa högnickellegeringar. I rostfritt stål kan man tillsätta mer krom och mangan. I andra legerade stål kan molybden, kobolt, vanadin och krom delvis ersätta nickel. l de flesta fall sker dock en substitution på bekostnad av produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper. Möjligheterna för ett stålverk att på grund av rådande marknadssituation snabbt substituera nickel med någon annan metall år dock kraftigt begränsad, eftersom man är bunden till de normer stålet skall följa och som är garanterade mot kund. Detta faktum får ökande betydelse i och med de allt hårdare försäkringskrav slutanvändare ställer på sina underleverantörer. Allt oftare utför stålkonsumenter s.k. quality audits, OA, hos sina leverantörer och certifierar dessa sedan de uppfyllt en mängd krav på sina processer, sin kvalitetskontroll och sina legeringsleverantörer. Stålkonsumenterna kan i sin tur ha QA-certifikat att uppfylla mot sina kunder. Hela kedjan stramas åt från råvara till färdigprodukt vad gäller möjligheter att vara flexibel i materialval av legeringar och stål. Nya material såsom plaster, keramer etc. bör här också nämnas, eftersom dessa i vissa fall kan substituera rostfria stål- och nickellegeringar och på så vis påverka nickelkonsumtionen.

Bilaga 8 259

1.4.4 Sveriges förbrukning

Sveriges totala förbrukning av primärnickel var 1987 ca 19 000 ton och utgör ca 3 °/o av västvärldens totala konsumtion. De stora förbrukarna är de rostfria producenterna Avesta AB och AB Sandvik Steel, där Avesta uppskattas stå för cirka hälften av Sveriges förbrukning. Importen till Sverige kommer främst från Storbritannien (Inco), Canada, Norge (Falconbridge) och Finland. Betydande kvantiteter kommer även från tid till annan från Sovjetunionen.

1.5 Handel

1.5.1 Internationell handel En uppskattning baserad på 1987 års nickelproduktion och snittpris ger att handeln under året omsatte 3,7 miljarder USD. På grund av produktionens geografiska fördelning omsätts en mycket stor del av produktionen i internationell handel. De former nickel handlas i är malm (min 1 % Ni), koncentrat (slig 8-12 °/o Ni, skärsten 20-30 °/o Ni och andra mellanprodukter), nickeloxidsinter (75-90 % Ni), ferronickel (20-50 % Ni) samt nickelmetall (min 99,5 °/o Ni). Nickelmetallexporten domineras av Canada. Stora kvantiteter exporteras

även av Norge (Falconbridges verk) och Storbritannien (Incos verk). Även

Finland (Outokumpu Oy) är exportör av nickelmetall. Ferronickelexporten kommer främst från Nya Kaledonien, Dominikanska Republiken, Grekland, Jugoslavien, Colombia och Indonesien. Av detta går från Nya Kaledonien huvudparten till Frankrike och övriga EG, Japan, Sverige och USA. Från Dominikanska Republiken går exporten främst till USA och EG, från Grekland och Jugoslavien främst till Västtyskland, Frankrike, Storbritannien och Sverige, från Colombia främst till Europa, Japan och USA och från Indonesien huvudsakligen till Japan. De största exportörerna av nickelskärsten är Kanada, Australien, Indonesien, Botswana och Nya Kaledonien. Av exporten går det största tonnaget från Indonesien och Australien till Japan. Från Nya Kaledonien går huvudparten till Frankrike och från Kanada till Incos resp. Falconbridges nickelverk i England resp. Norge.

1.5.2 Öst/väst-handel

Östblocket har under 1970- och 1980-talet varit en nettoexportör av nickel till väst. Man har haft en överproduktion i förhållande till egen konsumtion och har därför låtit nickel generera västvaluta. Exporten kommer främst från Sovjetunionen och Kuba, men även mindre kvantiteter från Kina. Vissa år har detta medfört ganska betydande störningar av marknadsbalansen i

260 Bilaga 8

väst. Under 1987 uppgick flödet av nickel från öst till väst till ca 50 000 ton nickel, men har tidigare under 1980-talet legat kring mellan 20 000 till 30 000 ton/år.

1.5.3 Priser, prissättning

Traditionellt har nickelpriset kontrollerats av de stora producenterna, främst Inco. Detta har gjort att priset i reala termer har varit relativt stabilt under modern tid, med undantag för en nickelbrist åren 1969- 1970. Men sedan 1979 handlas nickel på metallbörsen i London, London Metal Exchange (LME), där även koppar, aluminium, bly och zink handlas. Numera är de flesta nickelpriser, både hos producenter och handlare, knutna till LME:s fixeringar av nickelpriset. På LME handlas nickelkontrakt, där varje kontrakt representerar 6 ton (1 l0t) LME-godkänt nickel. Handeln sker via mäklare som har medlemskap i LME. Ursprungligen är denna börs skapad som ett instrument för konsumenter att säkra sin exponering i råvarupriser (s.k. hedging) genom handel med leverans på termin (future contracts). Dessutom är tanken att börsen skall fungera som en barometer på utbud/efterfrågan i den totala marknaden. Till börsen finns lager, vilka skall garantera att man alltid kan ta leverans på sitt kontrakterade material och därigenom skall LME:s pris representera ett marknadspris. Inslag av spekulation och manipulation saknas dock inte. Generellt kan sägas att nickelpriserna fluktuerat väsentligt mer sedan introduktionen på LME (se vidare kapitel 2.3). På LME omsätts en bråkdel av världens nickelhandel, men som ovan nämnts är trots det nickelpriset i de flesta affärer relaterat till ett LME-pris. LME-kontraktet representerar klass 1 nickel i klippta katoder eller pellets, men priset används som bas för de flesta olika former av nickel.

Figur 8:3 Nicke/priset i 1987-års konstant USD .redan 1970 Price of nickel in constant 1987 UYSD/lb

197071 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 62 83 84 85 86 87 Dellaled by the US GNP dellator Källa: SLN 1987

8 261

Bilaga

1.6 internationellt samarbete

Forskning, utveckling,

Nickel Development Institute, NiDi, i Toronto, Kanada, är primärnickelindustrins intresseorganisation för marknadsutveckling och forskning kring nickel och dess användningsområden. Man ger regelbundet ut tidskriften Nickel. där det redogörs för forskningsframsteg och utveckling av nya produkter inom nickellegeringar, rostfritt, elektronik etc. Vidare deltar man i konferenser etc. för att redogöra för/marknadsföra nickel och nickelhaltiga material. Organisationen är inte aktivi kommersiella frågor gällande nickel, inte heller för man offentlig statistik eller gör prognoser för nickelkonsumtion/prisutveckling etc. l sammanhanget kan också nämnas kromproducenternas intresseorganisation Chromium Association och Chromium Centre, som tillsammans med NiDi aktivt samarbetar med den rostfria industrin.

1.7 skrot

Nickellegerat

Denna rapport har koncentrerat sig på primärnickel. Dock även utgör nickellegerat skrot i olika former, s.k. sekundärnickel, en viktig nickelkälla. Skrotet förekommer både som nytt fall direkt från bearbetningsfabrik och som gammalt skrot från rivningar av olika anläggningar. Nickelhalten varierar kraftigt. från 0,5-1 % Ni i Iåglegerat stål, från 7-13 °/o Ni i olika typer av rostfritt material upp till olika typer av högnickellegerat skrot med 75-80 °/o Ni-innehåll. Den fysiska beskaffenheten kan variera alltifrån styckeskrot och spånskrot till slipspånpulver, katalysatorrester etc. Sekundärnickel svarar inom den rostfria industrin för mellan 25-30 % av nickelbehovet. Världens största exportör av nickellegerat skrot är USA, vars export senare år legat kring 175 000 ton material per år. Av detta går ca 60 % till Europa och 30 °/o till Japan och Korea. Priset på nickel i legerat skrot följer i princip priset på primärnickel, men beroende på form och analyser förekommer en stor variation av rabatter på sekundärnicklet. Sveriges rostfria producenter är i hög utsträckning skrotbaserade och tillgodoser därmed sitt nickelbehov till relativt stor del genom sekundärnickel jämfört med andra rostfria producenter. 1988 importerades till Sverige 122 000 ton rostfritt skrot, främst från Västtyskland, Nederländerna, USA och Danmark. Importen har kraftigt ökat från att under slutet på 1970-talet ha varit ca 20 000 ton per år.

262 8

Bilaga

2 under modern

Marknadsutvecklingen

tid fram till nutid

2.1 Produktion

På 1950-talet stod Inco, Falconbridge och SLN för över 95 % av västvärldens produktion av nickel och man formade därigenom ett producentoligopol. De kanadensiska företagens dominans hänger historiskt samman med tillgången på de ekonomiskt förmånligare sulfidmalmerna i landet. Den kanske viktigaste förändringen av nickelmarknaden sedan dess är de nya former nickel, som har blivit tillgängliga för förbrukarna. Som tidigare nämnts finns i dag nickel som handelsvara i över tiotalet olika produkter, förutom nickelmetall såsom ferronickel, nickeloxid, nickelsinter etc., s.k. klass 2 nickel (skiljt från nickelmetall som kallas klass 1 nickel). De nya producenterna sedan 1950-talet är främst producenter av klass 2 nickel. Somliga är ägda av de ovan nämnda tre, men i de flesta fall är det nya, oberoende producenter som kommit i marknaden. Vad som främst möjliggjort etableringen av de nya producenterna är en utveckling av metallurgin för utvinning av nickel ur lateritmalmer samt en real minskning av energikostnaderna under 1960-talet, vilket gjorde den mer energikrävande utvinningen ur dessa malmer lönsam. Bland de nya ferronickelproducenterna kan nämnas Feni och Ferronickel Pristina i Jugoslavien, Larco i Grekland, Aneka Tambang i Indonesien och Falconbridge Dominicana i Dominikanska Republiken. För briketter och katoder kan nämnas Western Mining och Queensland Nickel i Australien, Outokumpu i Finland, Rustenburg och Impala i Sydafrika, Bindura Nickel i Zimbabwe m.fl. Dessutom är ett nickelverk i Albanien nyligen taget i drift. De ovan nämnda ”stora tre är fortfarande de dominerande producenterna, men deras andel av västvärldens totala produktion ligger nu kring 50 %.

sou 1989:93 Bilaga 8 263

Figur 8:4 Världens gruvprodukrion, proportionelll länderfördelad

EXPLANATION Australia Canada Cuba

Indonesia New Caledonia

PRODUCTION

D9°oc a Philippines . . ..' South Atnca

NICKEL

\C 5 SovietUnIOñ e o UmtedStates

WORLD

Albania Botswana.Brazil. OF China, Colombia, Dominican Republic, Finland, Greece, Guatemala. Venezuela.Yugo-

PERCENT

slavna.Zimbabwe. and olhe (above) countnes Wllh matar nickeldeposlts ann dustnctsthat had less than three percent o! world mckelproduction during unaueated year m Countries that produce nicke!but that do not havedeposuts listed In the ISMi nicke mventorv

1940 1950 1950 mousse VEAR Källa: U.S. Geological Survey, 1985 Viktigt för utvecklingen av den ökade marknaden för klass 2 nickel på konsumentsidan är en utveckling av metallurgin inom stålindustrin. där man lärt sig använda mindre ren nickel än högren nickelmetall. I dag utgör klass 2 nickel ca 50 % av världens nickelkonsumtion.

2.2 Konsumtion

Från andra världskriget fram till början av 1970-talet växte nickelkonsumtionen med hela 6,5 % i genomsnitt per år. Sedan dess fram till mitten på 1980-talet stagnerade konsumtionen för att under de senaste årens högkonjunktur åter öka markant. Under perioden 1970 till mitten av 1980-talet minskade de facto förbrukningen i industriländer som USA. Storbritannien. Sverige m.fl. Orsaken härtill kan bl.a. knytas till oljekrisen och den allmänna låga konjunkturen och investeringsnivån i industriländerna. Dock kan även ett ökat användande av ersättnings- och konkurrerande material ha

264 Bilaga 8

haft betydelse, vilket framgår av en proportionellt större ökning av an-

vändningen av sådana material.

Figur 8:5 Väslvärldens nickelkonsumtion, historisk utveckling

:Hm

\|!\\|\|\\\0|

m

Mnqnhmütnü

z

xâuwüusmämxkwünm.

a

\l\n\i\iliñ\\.lh\h\\l\h4

mao...

__._q_

.m m 9.:.

...E02 \|\\i|||\

U\N| . \ \\ .o 2 m

nnnnnnnnnnnn

ccccccccccccccccccccc

› » .cs

mucømzoz»

.. 1 m ..

\\\\\\\\\\\\\x

\\u§\\\\\\\\

OK ..\ m _

NON-SOCIAUST WORLD NICKEL CONSUMPTION Nickel Dowtopcnont Institute October 1985

- - - ° 6.5 Porcont Trond Line Historical Figure: 1947-1983 Mocnllgosellschalt AG. o-o--o--oo- 1084-1985 Esllmuu

Källa: Nickel Developement Institute. October 1985

Bilaga 8 265

Figur 8:6 Konrumlionstillväxl för några valda material, historisk utveckling

India (5 Year moving average) Base 1969 100 ./

,_ i /Z

/.

cusA.›/

zm_

/_f

O/. O!

Oz

./ ,_

,__r,

O

:ity/Z,

/ / I I I--o--O --0---. --u- ./ ,/ / nu.: I ,z

100-4 Tlunium summan l r l I I I 1 1 r I m I I 1 1 1069 1972 1074 me 1070 mao 1932 nu Vu: Källa: Nickel Development Institute. 1985

2.3 Handel

Generellt kan sägas att handeln med nickel har koncentrerats till ett färre antal aktörer, men att dessa är betydligt större och starkare. Samma sak gäller på konsumentsidan, där det nu finns färre men betydligt större nickelkonsumenter. Exempelvis fanns inom OECD 89 rostfria stålproducenter i mitten på 1970-talet, medan det i slutet av 1987 fanns 48. Den förmodligen största förändringen vad gäller nickelhandeln under modern tid är de kraftiga prisfluktuationer och de prissättningsmekanismer, som uppträtt sedan nickeln år 1979 introducerades på metallbörsen i London, London Metal Exchange (LME). Innan dess har nickelpriserna legat förhållandevis stabila och har i princip styrts av Inco och anpassats av de övriga marknadsdominanterna. Men i och med att deras marknadsandel sjunkit från 95 °/o till kring 50 % har en betydande frimarknad skiljd från dominanternas producentmarknad utvecklats. I början av 1980-talet existerade dessa marknader till viss del parallellt, dvs. man köpte nickel både till frimarknadspriser satta av LME och producentpriser satta av Inco. De stora producenterna vägrade först acceptera LME som prisinstrument och detta skall ses mot bakgrund av de kraftigt pressade priserna från mitten av

266 Bilaga 8

197()-talet till första åren på 1980-talet, främst beroende på en betydande överkapacitet. Man menade att LME skulle bli ett instrument för spekulation och för att hålla priserna nere och att utbud/efterfrågebalansen kraftigt överdrivs av ett instrument som LME. Konsumenterna menade att LME är en utmärkt barometer på utbud/ efterfrågan i marknaden. 1983 började Inco agera på börsen och LME accepterades således motvilligt av dem. l början av 1987 uppskattades att 70 % av västproducenternas långtidskontrakt med konsumenter baserades på LME-priser. Under 1987 och 1988 har utvecklats närmast en bristmarknad på nickel, driven av den kraftiga konjunkturen på rostfritt stål. Priset på nickel har under perioden flerdubblats. Ovan beskrivna situation kan därför sägas vara den omvända, där exempelvis Inco under 1988 rekommenderade nickelkonsumenterna att utnyttja LME. Att gå tillbaka till det gamla producentpriset är förmodligen inte längre möjligt och förmodligen inte önskat av vare sig konsumenter eller producenter. Ingendera part hävdar att marknaden är under deras kontroll, utan att LME speglar den aktuella marknaden.

sou 1989:93 Bilaga 8 267

3 fram till år 2000

Marknadsutvecklingen

3.1 Generellt

Sett över den senaste 20-årsperioden har nickelförbrukningen i västvärlden ökat i stort sett i samma takt som industriproduktionen, i genomsnitt med 3,7 °/o/år. Inom resp. användningsområde har det rostfria stålet hela tiden ökat sin andel av konsumtionen, förnicklingsindustrin har minskat sin andel och nickellegeringar inom elektriska industrin har ökat sin. Förändringarna inom de två sista sektorerna har i stort sett kompenserat varandra. För att få möjlighet att få en sammanhängande bild av marknadsförutsättningarna för nickel bör man titta på några enskilda användningsområden och försöka bedöma marknadsförutsättningarna för dessa. I nicklets fall är den absolut viktigaste och klart avgörande marknaden den för rostfritt stål. Det rostfria stålet har stått för en kontinuerligt växande del av den totala förbrukningen av nickel och står nu för ca 60 % av nickelkonsumtionen i västvärlden. Eftersom nickel för stålindustrin är en strategisk råvara finns en mängd personer och företag specialiserade på nickelmarknaden. Denna bevakning är dock oftast koncentrerad på den aktuella marknaden, med en tidshorisont på några månader framåt. Detta är nödvändigt i det fall man gör dagliga affärer, vare sig som konsument, producent eller handlare. Prognoser med fleråriga tidshorisonter är dock få och naturligtvis mycket vansk- Iiga att göra. Dessutom kan nämnas att den nickelboom som upplevts under 1987 och 1988 har sin bakgrund i en klassisk kombination av en lång högkonjuktur, speciellt för rostfritt stål, allt lägre nickellager och en nickelproduktion nära kapacitetstaket. Trots detta förutsade nästan ingen aktör på nickelmarknaden den extrema prisökning som skedde.

3.2 Konsumtion

per användningsområde

Rostfritt stål: Västvärldens konsumtion av rostfritt stål har växt med i

genomsnitt 5,7 %/år under den senaste 20-årsperioden, med störst tillväxt i utvecklingsländer i Asien, Afrika och Latinamerika. Konsumtionen har också ökat mer än OECD:s industriproduktionsindex under denna period. Det rostfria stålets unika egenskaper innebär med säkerhet att vi får se en fortsatt ökning av konsumtionen av rostfritt stål i förhållande till industriproduktionens tillväxt. Transportindustrin kommer med stor säkerhet att vara en tillväxtmarknad för rostfritt stål. Inom bilindustrin kommer ökade krav på katalytisk

268 Bilaga 8

avgasrening att medföra en ökad konsumtion av rostfritt stål, då katalysatorerna är kapslade i rostfritt stål. Vidare ökar användningen av rostfria avgassystem, främst i USA men även på övriga marknader. Även andra komponenter gjorda i gjutjärn ersätts med rostfritt. I USA har innehållet av rostfritt stål per byggd bil ökat från 11,8 kg 1977 till 14,5 kg 1987. nära 25 %. Även vid konstruktion av bussar och tågtunnelbane/spårvagnar ökar användningen av rostfritt markant, som konstruktionsmaterial för både chassin och karosser. Förutom minskade underhållskostnader har rostfritt stål en mycket hög energiupptagningsförmåga som ger ökad säkerhet vid kollisioner. [nom energi- och miljösektorn kan man vänta en ökad användning av rostfritt. Modern reningsteknik förutsätter relativt stor användning av rostfritt stål. Off shore-plattformar borrar på större djup, vilket innebär en korrosivare miljö som i sin tur innebär en ökad konsumtion av rostfria rör. Kärnkraftsindustrin är en mycket intensiv konsument av rostfritt stål och trots en stagnation av utbyggnaden i många västländer under senare år sker en betydande nybyggnation i Indien, Sovjet, Kina, Frankrike, Japan m.fl. Konsumentvaror som innehåller rostfritt såsom diskbänkar, spistoppar, hushållsapparater etc. är i industriländerna ofta mogna produkter, medan det i länder som Taiwan, Indien, Brasilien m.fl. är produkter i en expanderande marknad. Denna sektor kan därför globalt sett vara en tillväxtsektor. Ett tillämpningsområde med en mycket stor potential för tillväxt finns inom entreprenad och arkitektur. Hittills har rostfritt vid byggnation mest använts som dekorativa element. Men om ett genombrott kommer för rostfria konstruktionselement, som balkar, strukturer, plåtar etc., kan en verklig rostfri boom skönjas. Slutligen bör beaktas att det finns en noggrann bevakning av marknaden för rostfritt stål från de rostfria producenternas sida, i form av bevakning av konkurrerande material och tillämpningar, egna material- och tillämpningsutvecklingar etc. Stora resurser satsas på att vinna nya marknader och behålla gamla. Rapporter och prognoser från Commodities Research Unit (CRU), Roskill, Alloy Metals & Steel Research och Chromium Centre visar att konsumtionen av rostfritt stål i västvärlden kommer att öka med mellan 3 % och 3,5 %/år fram till år 2000, där det mest optimistiska scenariot visar en ökning med 4,7 “Vo/år. Konsumtionsökningen av nickel inom rostfria industrin väntas dock bli något lägre, 2,5 °/o-3 %/år, främst beroende på teknologiska framsteg medförande ökat utbyte i stålprocesserna. Vidare medför en ökad användning av stränggjutning ett minskat behov av samtliga ferrolegeringar per ton färdigt stål på grund av ett högre utbyte av färdigt stål i förhållande till råstål. Högnickellegeringar: Produktionen av högnickellegeringar ökade från 1960 till 1985 med i genomsnitt 4,4 %/år, vilket är något högre än nickelkonsumtionen totalt ökade. Dock visade de traditionella användningsområdena såsom turbiner och motorkomponenter en svagare tillväxt, medan

Bilaga 8 269

högnickellegeringar inom elektroniken visat en betydligt starkare tillväxt. Utvecklingen av gasturbiner och motorer är i mycket avhängig utvecklingen av nya material med högre värme- och korrosionsbeständighet samt högre hållfasthet. Högnickellegeringarna har ju i dessa tillämpningar en mycket stark ställning. Men dessa är relativt mogna produkter och man tror i dag inte på nya legeringar som drastiskt kommer att förbättra de kritiska egenskaperna. Samtidigt finns heller inte konkurrerande material (keramer, kompositer) mogna för att ersätta nickellegeringar inom överskådlig tid. En sådan ersättning kommer förmodligen att kräva nykonstruktioner från grunden, vilket ytterligare kommer att förlänga tiden tills kommersiell tillämpning är möjlig. Vidare behöver en väntad god marknad för både militär och civil flygindustri inte innebära en ökad konsumtion av högnickellegeringar, eftersom utvecklingen där är mycket koncentrerad till ökat materialutnyttjande och viktbesparingar. lnom kemisk och petrokemisk industri kommer det förmodligen att finnas ett ökat behov av högnickellegeringar. Utvecklingen inom dessa industrier gär ofta mot höjda processtemperaturer och behandling av mer korrosiva och krävande råvaror, vilket ställer krav på Ökad resistens hos strategiska komponenter. Som nämnts har det stora uppsvinget för högnickellegeringar funnits inom elektrisk och elektronisk industri. Här måste man dock vara väldigt försiktig med att utfästa en prognos, därför att nickellegeringarna inte alls har samma särställning inom sina tillämpningar utan har en mängd konkurrerande material att möta. Materialutvecklingen sker ju också mycket snabbt inom denna industrigren. Att dra några slutsatser hur konsumtionen här kommer att påverkas genom att basera sig på en prognos för elektronikindustrins utveckling är därför mycket vansklig. Totalt kan man anta att konsumtionen av högnickellegeringar fram till år 2000 inte drastiskt kommer att avvika från den tidigare utvecklingen, dvs. i stort följa industriproduktionens tillväxt. Förnickling: Nickelkonsumtionen inom denna sektor har markant minskat under de senaste 15 åren, i USA med i genomsnitt 1,4 °/o/år mellan 1973-1986. Detta beror främst på den kraftigt minskade användningen av förkromade stötfångare och lister inom bilindustrin. Här har plasten konkurrerat ut kromen på grund av produktionskostnadsfördelar, säkerhetskrav (bättre energiupptagningsförmåga möjlig), underhållsfördelar etc. Förnickling är ju det tillämpningsområde för nickel som snabbast och lättast påverkas av ändrade marknadsförutsättningar, eftersom det först och främst är en dekorativ tillämpning. En potentiell tillväxt av användningen av förnickling ligger i möjligheten att substituera rostfritt stål med förnicklat och förkromat kolstål i tillämpningar, där det rostfria stålets ytegenskaper år de väsentliga. Detta sker ju i så fall på bekostnad av konsumtionen av rostfritt stål, varför nickelkonsumtionen förmodligen påverkas negativt. Konsumiionen av nickel i samband med förnickling kommer förmodligen även fram till år 2000 att minska.

270 Bilaga 8

Konstruktionssrâl, jäm- och stâlgjutgods samt övriga tillämpningsområden: Nickelkonsumtionen inom dessa sektorer har i princip följt ökningen av den totala nickelkonsumtionen under modern tid. Några drastiska förändringar eller nya tillämpningsområden för nickel synes inte uppträda före år 2000. Man kan således anta att nickelkonsumtionen inom dessa sektorer i stort sett kommer att följa industriproduktionens tillväxt. För att sammanfatta och ge en prognos för den totala nickelkonsumtionen fram till år 2000 vill vi säga, att inga direkta tecken eller förutsättningar synes föreligga för att man skall se en drastisk förändring av konsumtionen. Mönstret att den rostfria sektorn kommer att öka sin andel av nickelkonsumtionen, förnicklingsindustrin att minska sin, medan de övriga områdena i princip kommer att behålla sin kommer med sannolikhet att fortråda. Denna självbalanserade effekt bör få till följd att nickelkonsumtionen även fram till år 2000 ungefär bör följa tillvåxttakten hos industriproduktionen.

3.3 Produktion

Nickelproduktionen ligger för närvarande i västvärlden nära kapacitetstaket. För att höja kapaciteten krävs betydande investeringar, enligt en kanadensisk uppskattning skulle en ny kapacitet på 50 000 ton nickelproduktion/år kräva en investering i storleksordningen 800 miljoner USD. Dessutom dröjer det minst 5 år från projektstart till full produktion vid en

sådan investering. För närvarande pågår inte något betydande nickelprojekt

som kommer att märkbart öka västvärldens produktionskapacitet. Den strategiska frågan är förstås varifrån en ökad nickelkonsumtion skall balanseras av en ökad produktion. Av stor vikt är då statshandelsländernas framtida agerande. De få redovisade siffror som finns vad gäller produktion, konsumtion och reserver i exempelvis Kina och Sovjetunionen måste tas med en stor nypa salt. Även initierade nickelanalytiker vågar inte säga om de skall justeras uppåt eller nedåt med 50 % eller mer. Som tidigare redovisats finns betydande reserver i världen, men distributionen av dessa är ur västvärldens synpunkt tämligen strategisk. Baserat på USBM:s siffror finns hela 48 % av de i dag uppskattade reserverna på Kuba och i Sovjetunionen, medan Västeuropa och Nordamerika tillsammans har 23 °/o. Vidare finns mycket stora tillgångar på nickel i de nickelförande mangannodulerna utbredda på havsbottnarna. Som nämnts finns metoder utvecklade för utvinning ur dessa, men storleken på kostnaderna för en sådan utvinning gör det svårt att se detta som en potentiell nickelkälla inom överskådlig tid.

sou 1989:93 Bilaga 8 271

4 och slutsatser

Sammanfattning

Marknadsförutsåttningarna för nickel förblir fram till år 2000 goda. En stabil efterfrågan. främst driven av den rostfria industrin, kommer att kvarstå på nickel. Totalt sett bedömer vi att efterfrågan kommer att öka i samma takt som industriproduktionen. Eftersom nickelproduktionen för närvarande ligger nära kapacitetstaket kommer en ökad efterfrågan på sikt att mötas av ny/utbyggd produktion, vilket bör innebära en ur producenternas synvinkel förhållandevis stabil marknad och därmed en prisnivå på en för dem lönsam nivå. Vad priser beträffar är det dock mycket vanskligt att ge en prognos för nickel, eftersom nickel är en börsmetall och priset därför ofta speglar en överreaktion på rådande nickelmarknad i ett kort perspektiv. Förutsättningarna att framgångsrikt bryta/producera nickel i Sverige bedömer vi mot bakgrund av i dag kända fakta dock som mindre goda. Som redovisats är de viktigaste förutsättningarna för en lönsam produktion ett lågt energipris, en hög malmkvalitet och tillgång till ett stort malmtonnage. Dessa förutsättningar föreligger för närvarande inte i Sverige. Vidare kan man räkna med att miljöaspekter både vad gäller nickelbrytning och nickelproduktion kan vålla avsevärda problem vid framtida eventuella inhemska nickelprojekt. Som positiva faktorer bör dock framhållas den bedömda goda efterfrågan på nickel samt den stora närmarknaden som finns genom Sveriges rostfria producenter. Dock är nickel en så pass global handelsvara att det är svårt att bedöma om detta faktum skulle innebära någon betydande konkurrensfördel. Eftersom nickel har ett relativt högt kilopris är inte frakten en avgörande faktor ur konkurrenssynpunkt, varför man även i Sverige alltid får räkna med full priskonkurrens från samtliga nickelproducenter. Ur försörjningsstrategisk synvinkel är en inhemsk nickelproduktion för vår stålindustri en fördel. Emellertid kommer man fortfarande att förbli helt beroende av import av andra legeringsmetaller såsom krom och molybden m.fl.

272 Bilaga 8

Referenser

Australian mineral industry annual review 1987; Australian Government Publishing Service, 1989 Bureau of Mines Minerals Yearbook 1986; USBM, 1987 First global market development - Forum for stainless steel; Cromium Association 1988 International Strategic Minerals Inventory, Summary report - Nickel; US Geological Survey, 1985 - A vital task for every raw material supplier - Market Development How the nickel industry does it; J.P.Schade, Nickel Development Industry, 1985 Mineralmarknaden, översikt första tertialet 1988; SGU 1988 Mining annual review - Nickel 1988 Mineral facts and problems; USBM, 1985 Mineral facts and problems, preliminary summary 1988; USBM, 1989 . Nickel; Rudolph Wolf & Co. Ltd, 1983 . Price prospects for major primary commodities, Nickel; World Bank, 1988 . The economics of Nickel; Roskill Information Services, 1988 . The changing face of the nickel trade; Patrick Klein, Comsup Trading S.A., 1984 14. The changing face of the nickel marketing; John Gillies. Falconbridge Ltd, 1987 15. Vidare har använts årsredovisningar, en mängd artiklar i branschtidskrifter, nyhetsbrev, marknadsanalyser etc. (Metal Bulletin, CRU, Metals Week, Heinz H. Pariser, McGraw-HilVs Metal Price Report och liknande) samt information hämtad från många samtal med producenter, konsumenter, analytiker, traders och andra aktörer initierade i nickelmarknaden.

sou 1989:93 273

Bilaga 9

Kobolt

av Curt Dahlin och tekn lic

bergsingenjör Kaljo Käärik, tidigare Sandvik AB

Innehållsförteckning

Faktaavsnitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 1.1 Egenskaper och användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 1.1.1 Kemiska egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 1.1.2 Fysikaliska och metallurgiska egenskaper . . . . . . . . . 275 1.1.3 Farmaceutiska egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276 1.2 Förekomstsätt och geologiska förutsättningar . . . . . . . . . . . . . 276 1.2.1 Mineralogi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276 1.2.2 Geologiskt uppträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 1.2.3 Svenska koboltmineraliseringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 1.2.4 Sveriges förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278 1.3 Råvarutillgångar i världen och i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 1.3.1 Reserver (Iandbaserade) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 1.3.2 Identifierade reservers livslängd (landbaserade) . . . . 281 1.4 Konkurrerande råvaror/material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 1.5 Framställningsteknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 1.5.1 Sulfid- och oxid-kopparmalm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 1.5.2 Sulfidiska nickelmalmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 1.5.3 Lateritiska malmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 1.5.4 Extra finkornigt Co-pulver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284 1.6 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 1.6.1 Förädlad kobolt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285

1.6.2 Återvinning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287

1.7 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287 1.8 Prissättning, priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 1.9 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292 1.9.1 Västvärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292 1.9.2 Väst- och östvärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 1.9.3 Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296

1.10 Försörjning/Behov - balans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297

1.11 Ägarstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297

1.12 Forskning, utveckling och internationellt samarbete . . . . . . . 298

274 Bilaga 9

2 Marknadsutvecklingen under 1970- och 1980-talet . . . . . . . . . 299 2.1 Koboltindustrins . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299 utveckling 2.2 Konsekvenser för koboltindustrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300

3 Marknadsutvecklingen fram till år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

3.1 Prognoser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301 3.2 Bedömning av världens konsumtion år 2000 . . . . . . . . . . . . . . 304 3.2.1 Legeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304 3.2.2 Kemikalier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 3.2.3 Magneter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 3.2.4 Keramik . . . . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 3.2.5 Hårdmetall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 3.2.6 Sveriges förbrukning år 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 3.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 3.4 Pris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306

4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 4.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 4.2 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309

Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311

sou 1939:93 9 275

Bilaga

1 Faktaavsnitt

Kobolt var känd redan för 4000 år sedan, då kobolt användes för att färga glas och keramik. Metallisk kobolt framställdes första gången år 1735 av den svenske kemisten Georg Brandt. Först på 1900-talet har kobolt fått större ekonomisk och strategisk betydelse genom dess användning till hårdmetall, legerat stål, superlegeringar, permanentmagneter och produkter för el- och elektronikindustrin, kemikalier samt ammunition.

1.1 och

Egenskaper användning

Kobolt, kemisk beteckning C0, tillhör tillsammans med järn och nickel den s.k. järngruppen. Kobolt har många unika kemiska, fysikaliska och metallurgiska egenskaper, som gör den mycket användbar för olika tillämpningar.

1.1.1 Kemiska

egenskaper

Kobolt kan vara dels 2- och dels 3-värd och övergången mellan dessa sker med lätthet. 2- resp. 3-värd kobolt bildar inte bara stabila föreningar och salter utan även ett ovanligt stort antal komplexer med olika ligander såsom syre, kväve, kol och svavel. Exempel på industriell användning av dessa egenskaper är kemikalier, katalysatorer, s.k. sickativer (föreningar med organiska syror) för att underlätta torkning av tryck- och målarfärg, speciella föreningar som polymeriseringstillsats för plaster. Kobolt bildar med syre dels oktaedriska (6 ligander) och dels tetraedriska (4 ligander) komplexer, som har helt olika egenskaper beträffande absorption och utstrålning av ljus. Detta utnyttjas för framställning av färgämnen från rosa till kraftigt blå (koboltblå) för färgning eller avfärgning av glas och keramik.

1.1.2 Fysikaliska och metallurgiska egenskaper

Kobolt har en förhållandevis hög smältpunkt, 1495°C, och den mjuknar inte nämnvärt före smältning (som järn och nickel). Tillsats av kobolt i legeringar av olika slag ökar deras temperatur- och korrosionsbeständighet, exempelvis superlegeringar. Vidare tillsätts kobolt till vissa legeringar för att få konstant utvidgningskoefficient inom ett visst temperaturområde; andra legeringar med kobolt har ingen utvidgning med temperaturen eller har konstant elasticitetsmodul.

276 Bilaga 9

Kobolt har också utmärkta magnetiska egenskaper och har den högsta curiepunkten, 1121°C, av alla grundämnen. Järns curiepunkt ligger vid 770°C. Kobolt är det enda grundämne, som kan öka järns mättningsmagnetism. Kobolt används i legeringar för många magnetiska tillämpningar som elektromagneter, permanentmagneter och dessutom på senare år för att förbättra koerciviteten för järnoxid som belagts på video- och ljudband samt för att öka minneskapaciteten hos skivminnen i datorer. Kobolt har bara en isotop, som förekommer i naturen. Denna är inte radioaktiv. Genom att utsätta kobolt för strålning i en atomreaktor kan ytterligare 12 isotoper framställas, av dessa är Co-60 den viktigaste. Denna har fått användning för teknisk radiografi, såsom felsökning i metallföremål och för medicinska ändamål såsom bestrålning av tumörer och sterilisering av preparat samt för bestrålning av livsmedel (för att oskadliggöra bakterier, mögelsporer och ohyra). Genom användning av C0-60 har betydligt mindre och billigare utrustningar kunnat användas. Kobolt har stor löslighet för karbider vid temperaturer mellan 1300-1500°C, vilket är väsentligt för framställning av hårdmetall. De upplösta karbiderna utskiljs sedan vid avsvalning och en tillräckligt seg bindemetall erhålls.

1.1.3 Farmaceutiska

egenskaper

För såväl människor som djur är kobolt en väsentlig tillsats i födan. Vitamin B-12, som innehåller kobolt (4,4 %), är nödvändig för blodbildningen i benmärgen. För idisslare är kobolt helt nödvändig för matsmältningen.

Brist på kobolt leder till allvarligabristsjukdomar för människor och djur.

Många preparat, som tillverkas av veterinär-, jordbruks- och läkemedelsindustrierna, innehåller också kobolt.

1.2 Förekomstsätt och

geologiska förutsättningar

Källa: Manuskript: Lars Göran Ohlsson, SGAB Viss geologisk nomenklatur har förklarats i ordlistan i slutet av bilagan. Kobolt har påträffats på alla kontinenter.

Mineralogi

De ur ekonomisk synpunkt viktigaste koboltmineralen är: Linneait Co3S4, carrollit, (variant av linneait) Kobolt-nickel pyrit (C0,Ni,Fe)3S4 Bravoit (Ni,Fe,Co)S2 Koboltglans CoAsS Safflorit CoAsz Skutterudit CoAs3 Smaltit (C0,Ni)As3_x

Asbolan (C0,Ni)O MnO nHZO

9 277

Bilaga

Geologiskt uppträdande

Generellt kan koboltförekomster delas upp i fem huvudtyper: 1. Likvidmagmatiska pyritrika nickel-kopparmalmer är knutna till basiska intrusiv. Merparten av kobolten i dessa malmer är bundet till andra sulfidmineral. Viktiga fyndigheter finns bl.a. i Sudbury-distriktet (Kanada) och Kalgoorlie-Kambalda-distriktet (Australien). 2. Nickel-kobolthaltiga lateritmalmer bildas genom vittring av ultrabasiska bergarter (Nya Kaledonien, Kuba och Filippinerna samt i Syd- och Mellanamerika). 3. Koboltförande gångar är oftast knutna till svaghetszoner i berggrunden. Två huvudtyper kan särskiljas: - Arsenik-koboltförande gångar (Blackbird-regionen i USA). - Komplexa arsenik-nickel-koboltgångar i vilka silver, uran samt vismut ofta ingår (Cobolt-distriktet och Great Bear Lake området i Kanada). 4. Merparten av världens koboltproduktion kommer från sedimentära koppar- och koboltfyndigheter. De mest betydande gruvorna ligger i Centralafrika (Zaire och Zambia). Koppar uppträder normalt i kopparkis eller bornit och kobolten som linneait eller carrolit samt i pyriten. 5. De pollymetalliska nodulerna, som finns på havsbottnen, kan i framtiden bli en viktig källa för bl.a. kobolt.

1.2.3 Svenska

koboltmineraliseringar

Merparten av koboltmineraliseringarna i Sverige är kända sedan långt tillbaka och bröts ursprungligen som kopparfyndigheter. Som resultat av den legeringsmetallinriktade prospekteringen under perioden 1975-1985 lokaliserades ett antal nya mineraliseringar. Venafältets koppar-koboltmineraliseringar bröts redan i slutet av 1700talet. Mineraliseringarna är knutna till ett antal parallella impregnationsstråk. Malmmineralen utgörs av magnetkis, svavelkis, kopparkis, koboltglans. arsenikkis, smaltit och vismutglans. Kopparmalmsbrytningen i Gladhammar påbörjades redan på 1400-talet. Mot slutet av 1700-talet konstaterades att fyndigheten också höll kobolt. De malmförande zonerna uppträder stratiformt i en vulkanisk/sedimentär bergartssekvens. Dominerande malmmineral är magnetit, hematit, svavelkis, kopparkis, bornit, linneait och koboltglans. Bäsinge koppar-koboltmineralisering upptäcktes under senare hälften av 1500-talet. Mineraliseringen är knuten till en hornbländeskiffer och utgörs av magnetkis, koboltförande svavelkis samt kopparkis. Tunabergs koppar-koboltfyndighet bröts redan under 1400-talet. Förekomsten av kobolt i malmen konstaterades i slutet av 1700-talet. Mineraliseringarna är knutna till en i gnejser inlagrad karbonatstenshorisont. Håkansboda koppar-koboltfyndighet bröts på koppar under 1400-talet.

278 Bilaga 9

Mineraliseringarna är knutna till ett karbonatstensstråk. Dominerande malmmineral är svavelkis, magnetkis, kopparkis och zinkblände. I underordnad mängd ingår bl.a. koboltglans. Fyndighetens djupare delar har, med negativt resultat, undersökts i början av 1980-talet. Inom Riddahyttefältet finns ett flertal sulñdförande järnmalmer, i vilka kobolt uppträder som såväl separata mineral (koboltglans) som i svavelkisen och magnetkisen. Ingelsby koppar-koboltmineralisering har brutits i mindre omfattning. De dominerande malmmineralen är svavelkis, kopparkis och koboltglans. Såggårdens koboltmineralisering upptäcktes 1980. Den uppträder i Larsboseriens sediment nära kontakten mot vulkaniterna. Mineraliseringen domineras av pyrit (ca 2 % C0) och magnetkis (ca 1,6 % Co). I underordnad mängd ingår arsenikkis och koboltglans. Från Los-gravfält har kobolt utvunnits sedan i mitten av 1700-talet. Paragenesen omfattar mineral innehållande Cu, Fe, Co, Ni, Bi, U, As och S. Mineraliseringarna är knutna till en relativt smal sprickzon i en amfibolitiserad basalt. I modern tid har kobolt utvunnits ur malmer i Skelleftefältet. Nickelfyndigheten Lainijaur håller i vissa delar över 1 % Co. I Bolidengruvan bröts under krigsåren arsenikkismalm, vilken höll ca 0,6 % Co. Även i Adakgruvan förekom noterbara kobolthalter. I Lindsköldsgruvan och Lavergruvan finns karbonatfyllda sprickor med As-Ag-Co-Ni-mineraliseringar. I slutet av 1970-talet konstaterades att svavelkisen i Kiskamavaara var koboltförande (0,3-1,3 % ). Mineraliseringen uppträder som impregnation eller sprickfyllnader i en kraftigt breccierad finkornig fragmentförande vulkanit.

Sveriges förutsättningar

I MPU-utredningen 1979 hade man förhoppningar om utvinning av nickel (Ni) med kobolt som biprodukt ur peridotiterna i fjällkedjan. Fyndigheterna har stor volym, men är fattiga, Ni: ca 0,2 % och C0: ca 0,01 °/o. Ni förekommer i huvudsak bundet som silikat och är då inte ekonomiskt utvinnbart. I de serpentiniserade peridotiterna förekommer Ni delvis som sulfid. Ur dessa är det möjligt att producera Ni-koncentrat med höga

Ni-halter med relativt gott utbyte. Även kobolt (Co/Ni 1/20) är utvinnbar till

ungefär samma utbyte som nickel. Den utvärdering, som gjordes under 1970-talet, visade att fyndigheterna inte var brytvärda förrän vid ett betydligt högre nickelpris än det då aktuella. Det finns andra stora peridotitfyndigheter i världen, USA och Kanada, med högre halter än de svenska. Dessa kan förväntas bli brytvärda vid ett lägre pris än de svenska peridotiterna, vilket skulle betyda att priset inte torde stiga till en för de svenska fyndigheterna tillräcklig nivå. Ur miljösynpunkt är det också tveksamt om tillstånd skulle fås för brytning, då fyndigheterna är belägna i obrutna fjällområden. På Cu-Co-fyndigheten i Kiskamavaara (Norrbotten) har utmål erhållits.

Bilaga 9 279

Co finns i svavelkis. Anrikningsförsök har visat att mineraliseringens koppar- och koboltinnehåll kan utvinnas i separata koncentrat med högt utbyte. En utvärdering, som gjordes år 1984, visar dock att Cu och Co inte kan utvinnas till kostnader som gör fyndigheten brytvärd förrän priserna blivit väsentligt högre. I dag bedöms det intressant att undersöka om bakterielakning är möjlig att tillämpa. Processkostnaderna förväntas då bli betydligt lägre. Av de fem huvudtyper koboltförekomster, som redovisats under Geologiskt uppträdande ovan, är det endast de likvidmagmatiska och möjligen sedimentära som kan tänkas finnas i den svenska berggrunden i ekonomiskt intressanta kvantiteter. Förutsättningarna att finna brytvärda fyndigheter i Sverige bedöms dock som mindre gynnsamma. Det bör emellertid understrykas att någon prospektering riktad direkt mot kobolt inte genomförts, varför kunskapen är låg. De i Sverige funna koboltmineraliseringarna har påträffats som resultat av prospektering efter andra metaller. Flera geofysiska anomalier som undersökts på basmetaller har t.ex. visat sig vara massiva pyritkroppar med noterbara kobolthalter. I dessa mineraliseringstyper är kobolten bunden till pyriten, vilket medför att malmvärdet blir lägre på grund av ett kraftigt smältavdrag. Det bör generellt påpekas att kobolt ofta uppträder likartat med t.ex. nickel, vanadin och koppar. Vid prospektering efter fyndigheter med dessa metaller bör således även koboltinnehållet beaktas. De intressantaste områdena för C0 är Bergslagen och Norr» resp. Västerbotten.

Nodulförekomster i Bottenviken och Östersjön har undersökts i mindre

omfattning. C0-halten är emellertid för låg, mindre än 0,1 % i Bottenviken

och ännu lägre i Östersjön, för att vara av ekonomiskt intresse.

1.3 i världen och i

Råvarutillgångar Sverige

1.3.1 Reserver (landbaserade)

Uppskattningar av världens reserver, även uppdelade på olika länder, publiceras av USBM, US Bureau of Mines, vart 5:e år. Reserver definieras som ekonomiskt brytbara vid tidpunkten för bestämningen. Reservbas omfattar även de marginellt ekonomiskt brytbara.

280 Bilaga 9 sou 1989:93

Tabell 9:1 Världens reserver, 1000 ton Co)

År Reserv Reserv- Källa bas 1968 2 180 USBM: Minerals Facts and Problems 1970 1973 2 450 USBM: Minerals Facts and Problems 1975 1976 3 665 8 120 Bundesanstalt für Geowisscnschaften Kobalt, 1978 1978 2 400 5 430 USBM: Minerals Facts and Problems 1980 1983 3 630 8 340 USBM: Minerals Facts and Problems 1985 1985 8 350 USBM: Bulletin 692, 1987 1988 3 630 8 350 USBM: Opublicerat, 1989 (2 430) (6 265) I marknadsekonomiländerna

Reserver och reservbas har ökat fram till 1983, därefter redovisas ingen ökning. I tabell 9:2 har olika länders reserver resp. reservbas sammanställts.

Tabell 9:2 Världens landbaserade reserver och reservbas av kobolt l978, 1983 och 19883, 1000 ton Co

Land Reserver Reservbas 1978 1983 °/o 1978 1983 °/o 1988 1988 Nordamerika:

Sydamerika:

Europa:

Jugoslavien Totalt 245 180 5 270 430 5 Afrika:

Uganda Zaire 1 180 1 360 37 1 400 2 090 25 Zambia 360 360 10 590 540 7 Zimbabwe - 5 - - 5 -

Totalt 1 640 1 755 48 2 120 2 755 33

sou 1989:93 Bilaga 9 281

Land Reserver Reservbas 1978 1983 % 1978 1983 % 1988 1988 Asien:

Oceanien:

Nya Guinea/Papua

Källa: USBM. Mineral Facts and Problems 1980,2USBM, Mineral Facts and Problems 1985, 3USBM, Mineral Commodity Summaries 1989 Tabell 9:3 Länder med de Reserver i länder med största reserverna

Sverige, Norge och Finland har inga brytvärda fyndigheter.