Hushållning med mark & vatten, 2 : rapport 1979

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

med hushållning

mark a

vatten

2 DEL I

Överväganden

Sgwmszm

Statens

offentliga

?få % utrednipgar

1979:54 Fä

Bostadsdepartementet

med

hushållning

mark a

vatten

2 DELI

Överväganden

_ Rapport 1979 utarbetad inom bgstadsdepartementet

lSBN 91 -38-05060-9 ISSN 0375-250X

och omslag Nils A. Peterson Teckningar Kartografi bostadsdepartemontet Tryck LiberTryck 1979

Soparatkartor i kartong: bostadsdopartementet och LiberKartor Kartografi LiberTryck 1979 Tryck

Förord

År 1971 gav dåvarande civildepartementet ut rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten, med en redovisning av förarbeten för fysisk reriksplanering. Rapporten missbehandlades. lämnade i Regeringen proposition 1972:1 ll bilaga 2 förslag till riktlinjer för med hushållning mark och vatten och till hur arbetet med en fortlöpande fysisk riksplanering skulle läggas upp. Riksdagen i allt väföljde sentligt regeringens förslag (CU 1972:35, rskr 1972:348). I enlighet med riksdagens beslut har arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten omfattat ett programskede och ett planeringsskede. Programskedet redovisades i proposition l975/76:l (CU l975/76:l, rskr 1975/76 :45). Planeringsskedet har redovisats i proposition 1978/791213 som riksdagen avser att behandla under hösten 1979. Arbetet i kommuner och län under program- och planeringsskedena har gjort det möjligt för statsmakterna att successivt för förtydliga riktlinjerna hushållning med mark och vatten och att ange uppläggning och tidsplan för de närmaste årens arbete med att fullfölja uppställda riktlinjer. Den rapport som nu presenteras redovisar överväganden för det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering. Rapporten behandlar främst de mera som långsiktiga frågeställningar kan behöva uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen. Exempel på sådana frågeställningar är framtida energiförsörjning och samt vattenhushållning havsområdenas behandling i planeringen. Förslagen till åtgärder bygger på dels de erfarenheter som har vunnits under det hittillsvarande arbetet under program- och dels resultaplaneringsskedena, tet av nya studier och utredningar rörande anspråk och tillgångar på fysiska resurser av nationell betydelse. Rapporten har utarbetats inom bostadsdepartementets enhet för fysisk riksplanering. Stora delar av underlagsmaterialet har publicerats i bostadsdepartementets serie Underlag för fortsatt Detta fysisk riksplanering. material har till stor del remissbehandlats. Samråd har skett med företrädare för statsrådsberedningen, närmast berörda fackdepartement och ämbetsverk samt med den som utredningsman (Bo 1978:07) skall lämna förslag till ny plan- och byggnadslag. En rådgivande med representanter expertgrupp för bl.a. myndigheter, kommuner och forskningsinstitutioner har getts möjlighet att diskutera de förslag som nu läggs fram. Efter remissbehandling förutses komma att ta regeringen ställning till rapportens förslag.

E] 3

består av två delar jämte tre separatkartor.

Rapporten och förslag till redovisas i del I. Del

Överväganden åtgärder

mera redovisningar av det material

II innehåller ingående som ligger till grund för åtgärdsförslagen.

Stockholm i bostadsdepartementet juni 1979.

4 D

Innehâü

Förord

Bakgrund

Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen l.2 Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll 1.3 Den fysiska arbetssätt

riksplaneringens och styr-

medel

Anspråksbilden 21

2.l Inledning 2l 2.2 De areella näringarnas 21 anspråk 2.3 Ansprâk på vissa områden 22 2.4 Anspråk på energi- och mineralrâvaror 24 2.5 Ansprák på sötvattenresurser 30 2.6 Ansprák på havsresurser 3l

Inriktningen av den fortsatta

fysiska riksplaneringen 33

Areella näringar och bevarande-

intressen 41

4.l Utgångspunkter 4l 4.2 Problem och åtgärdsförslag 42 4.2.1 Jordbruk 42 4.2.2 Skogsbruk 45 4.2.3 Renskötsel 47 4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt 48 4.2.5 Särskilt utsatta 48 naturtyper 4.2.6 Vissa samordningsfrågor 50

Fritidsboende och turism 57

5.1 57 Utgångspunkter 58 5.2 Problem och åtgärdsförslag 5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska 58 riktlinjer Markresurser för fritidsboende i inlandet 59 5.2.2 5.2.3 Primära rekreationsområden 61

Tätorter och infrastruktur 67

6.1 67 Utgångspunkter 69 6.2 Problem och åtgärdsförslag 6.2.1 69 Transporter 6.2.2 71 Energidistribution 6.2.3 av samhällets investeringar i Samordning infrastruktur 72 6.2.4 Tätorter 75 6.2.5 Försvar 76

Energi

7.1 81 Utgångspunkter 7.2 Problem 83 och åtgärdsförslag 7.2.1 anläggningar 83 Kraftproducerande 7.2.2 88 Nya energislag

Industri 101

8.1 101 Utgångspunkter 102 8.2 Vissa åtgärdsförslag 8.3 104 Lägen för FRP-industri 8.3.1 Allmänt 104 105 8.3.2 Södra Sveriges kuster 8.3.3 Norrlandskusten 108 8.3.4 Inlandet 109

Mineralråvaror 115

9.1 115 Utgångspunkter 9.2 Utvecklingstendenser

9.3 Problem och átgärdsförslag 120 9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem 120 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 121 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden 126

11.2 Problem och åtgärdsförslag 152 11.2.1 Föroreningar 152 11.2.2 Konflikter med riksintressen 154 11.2.3

Övriga problem 156

11.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering 157

Miljöpåverkan av olika föroreningar 161

12.1 Inledning 161 12.2 Försurning 161 12.3 Kväve 165 12.4

13.1.4 Älvdalarna l3.l.5 Vänerområdet 13. l .6 Sydbillingen 13.1.7 Primära rekreationsområden 13.1.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärk-

13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårdseller friluftslivsvärden 182 13.3.3 Tätorter och infrastruktur 183

13.4 Områden med särskilda förutsättningar för vissa näringar 183

14 av riktlinjerna 189

Lagreglering

14.1 Geografiska riktlinjer 190 14.1.1 De obrutna kusterna 190 l4.l.2 De högexploaterade kusterna 191 14.1.3 kuster 191

Övriga

14.1.4 De obrutna fjällområdena 192 14.l.5 Älvar och älvsträckor 192 14.1.6 De primära rekreationsområdena 193 14.1.7 Försurningskänsliga områden 194 14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer 194 l4.2.1 Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv 194 l4.2.2 Vissa sammanhängande områden med eller sammanfallande intressen för väsentliga naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv 195 14.2.3 Jordbruksmark 195 14.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller 196 rennäringen l4.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster 196 14.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för flygplatser, hamnar och ledningar 196

15 Former för fortsatt fysisk

riksplanering 199

15.1 lnledning l 99 15.2 Ansvarsfördelning 200 15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer 202 15.4 Underlag för fysisk riksplanering 203 15.5 Samordning med länsplaneringen 206 15.6 Tidsplan 208

d M4

› *x så?

i A - › *49* i.

v»

t_ Elli-n

I; _..- :äs

\\\\\

114111014: rm 1//m1n\\\\\\\

1 Bakgrund

l Olika verksamheter ställer anspråk, ibland sinsemellan

oförenliga, på mark och vatten. Det är viktigt att på ett planmässigt sätt hushålla med våra naturresurser. Den fysiska riksplaneringen

skall de önskemål som riktas

kartlägga långsiktiga mot mark och andra naturtillgångar. Den fysiska riksplaneringen skall också analysera konflikter mellan olika och anspråk klarlägga

3konsekvenserna av alternativa sätt att utnyttja naturresurserna. I den mån det är motiverat av

riksintresse skall den fysiska

riksplaneringen dra upp riktlinjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen eller som är särskilt

känsliga för miljöpåverkan.

“m” S ..

“täkt tåt.!\\x“f:åxå\gå L\ - i

1 Bakgrund

1.1 Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen 1.2 Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll 1.3 Den fysiska riksplaneringens arbetssätt och styrmedel

1.1 Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen

Arbetet med den fysiska riksplaneringen i slutet påbörjades av l960-talet. Bakgrunden var bl.a. att det i vissa delar av landet hade uppstått knapphet på vissa typer av naturtillgångar och konflikter om deras För att lösa användning. sådana konflikter i syfte att hushålla med landets mark- och vattentillgångar krävdes ställningstaganden från nationella utgångspunkter. De konflikter i större skala som var av gjorde sig gällande olika slag. De stora som industrilokaliseringar på västkusten aktualiserades under 1960-talet berörde områden som också var attraktiva för naturvärden och friluftslivet. Utvecklingen inom skogsnäringen visade att såväl anspråken på mark i samband med utbyggnad av skogsindustrier som skogsbrukets driftsformer kan medföra betydande markanvändningskonflikter. Tätorternas tillväxt skedde i vissa områden på goda åkerjordar. En fortsatt lokalisering av den växande fritidsbebyggelsen enligt tidigare mönster skulle allvarligt försvåra den allmänna tillgängligheten till framför allt attraktiva fjäll- och kustområden. Också mellan rekreationsintressen och riksintressen för naturvård uppstod ibland skilda meningar om hur olika områden borde utnyttjas. Efter vissa metodstudier tillsattes år 1969 en särskild arbetsgrupp inom dåvarande civildepartementet för att närmare utreda behovet av och fornáerna för en fysisk riksplanering. Utredningsarbetet redovisades i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. Rapporten innehöll inventeringar och planöverväganden om vissa naturresurser samt underlag för ställningstaganden till dels hur en fortlöpande fysisk riksplanering borde bedrivas, dels vilka planeringsriktlinjer som behövdes för att få ett långsiktigt lämpligt utnyttjande av landets naturresurser. I en särskild departementspromemoria lämnades förslag till vissa lagändringar. Rapporten remitterades till myndigheter, kommuner och organisationer.

E] I3

Regeringen redovisade i proposition 1972:11 1 bilaga 2

förslag till riktlinjer för hushållning med mark och vatten och till former för en fortlöpande fysisk riksplanering. Riktlinjerna var översiktliga och skulle fullföljas och vidareutvecklas i efterföljande planeringsarbete främst i kommunerna. Förslagen i propositionen godtogs i allt väsentligt av riksdagen i december 1972 (CU 1972:35, rskr 1972:348). Arbetet har

därefter gått vidare i ett programskede och ett planeringsske-

de.

Under programskedet redovisade kommuner och länsmyn-

digheter hur man avsåg att följa upp den fysiska riksplaneringens intentioner i främst den kommunala planeringen. Efter yttranden från verk och myndigheter tog regeringen i

beslut län för län ställning till programförslagen. I proposi-

tion 1975/76:1 redovisade regeringen resultatet av programskedet. Riksdagen hade inga erinringar mot programarbetets

resultat och godkände de av regeringen förslagna principer-

na för det fortsatta arbetet (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45).

Erfarenheterna från planeringsskedet har redovisats av sta-

tens planverk i Rapport 44:1978. I bostadsdepartementets för fortsatt har redovisats

serie Underlag fysisk riksplanering

resultat från en studie utförd vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet om arbetsmetodiken i den fysiska

riksplaneringen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:11). För en ingående beskrivning av erfarenheterna hänvisas till dessa publikationer. Mer allmänt kan sägas att

arbetet har lett till påtagliga resultat och medfört något av ett

genombrott för kommunomfattande översiktlig fysisk plane-

i landet. Alla kommuner har numera någon form av ring

dokument som redovisar kommunens syn på planeringsfrå-

gorna inom hela kommunens område.

Regeringen har i proposition 1978/792213 tagit ställning

till arbetet i kommuner och län under planeringsskedet. Re-

geringen har i sitt ställningstagande funnit att planeringsar-

betet i huvudsak ligger i linje med riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. För vissa områden anges dock att betydande planerings- och säkerställandeåtgärder återstår att Uppläggning och tidsplan för det fortsatta arbe-

genomföra.

tet under de närmaste åren med att fullfölja uppställda rikt-

linjer redovisas. Riksdagen avser att behandla propositionen

under hösten 1979.

14 El

1.2 Den fysiska och in-

riksplaneringens syfte

nehåu

I proposition 1972:111 angavs tre huvuduppgifter för en fortlöpande fysisk riksplanering. En sådan är att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressen riktar mot mark och andra naturtillgångar, dels de tillgångar som svarar mot anspråk som kan förutses. En andra huvuduppgift är att analysera i vilken utsträckning det föreligger konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att utnyttja naturresurserna. Den tredje huvuduppgiften är att, i den mån det är motiverat av riksintresse, dra upp riktlinjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli av skilda intressen efterfrågade eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Inom ramen för dessa huvuduppgifter skall den fysiska riksplaneringen bidra till att skapa nationell överblick över naturresurserna. Frågor som gäller användningen av mark och vatten som påverkar miljösituationen i stort och som statsmakterna har ett övergripande ansvar för i samhällsplaneringen skall särskilt uppmärksammas. En god framförhållning är härvid nödvändig vilket ställer krav på konsekvensanalyser som kan visa på framtida problemområden och konfliktrisker. Den fysiska riksplaneringen skall mot bakgrund av analyser av olika utvecklingstendenser föreslå åtgärder vad gäller den långsiktiga användningen av fysiska resurser av nationellt intresse. Det kan ske t.ex. genom att formulera riktlinjer för hur konflikter mellan olika anspråk på mark- och vattenresurser som är av betydelse från rikssynpunkt skall förebyggas eller begränsas och genom att föreslå handläggningsrutiner som underlättar som ställningstaganden syftar till att användningen av fysiska resurser av riksintresse skall ske på ett ändamålsenligt sätt. I många fall måste överväganden av detta slag ske i en samlad bedömning varvid aspekter som andra övergripande planeringsformer företräder måste beaktas. Regionalpolitik och är i näringspolitik sådant sammanhang av särskild betydelse. För att i den fysiska riksplaneringen kunna åstadkomma en långsiktig hushållning med naturresurserna med avseende på såväl bevarande som utnyttjande blir det i praktiken ofta fråga om en avvägning mellan olika intressen. Skyddet av jordbruksmark gentemot bebyggelseexpansion samt fjälloch vildmarksområden mot en oplanerad utveckling av fritidsbebyggelsen är exempel på avvägningar som skall förhindra en alltför kraftig exploatering av vissa områden.

Överväganden som syftar till att åstadkomma en rationell

användning av landets produktiva tillgångar måste göras i

El 15

mellan bl.a. näringspolitik och fysamspel regionalpolitik, sisk Exempel på kartläggningar av produktionsreplanering. surser kan svara för är de som den fysiska riksplaneringen för viss industri som har angetts i lägen med förutsättningar den fysiska riksplaneringen. Andra exempel är att kartlägga av särskilt intresse för landet eller områråvarufyndigheter den som är särskilt lämpade för visst slag av energiproduktion så att råvaruutvinning resp. energiproduktion inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras. Den fysiska riksplaneringen skall vidare medverka till att centralt underlagsmaterial av för sektorövergripande planering och för betydelse långsiktig beslutsfattande på såväl central som regional och kommunal nivå ställs samman på ett rationellt sätt. Av för hushållningen med naturgrundläggande betydelse resurserna är kunskap om och hänsynstagande till de ekologiska sammanhangen. Riksdagen har uttalat att den fysiska skall baseras på en ekologisk grundsyn. Som riksplaneringen för tillämpningen av en sådan grundsyn har utgångspunkt bl.a. angetts att skall ske inom de ramar samhällsutvecklingen som naturresurserna och naturmiljön anger. Centrala inslag i denna strävan är att visa på hur mångformighet i naturen skall bevaras, hur i naturmiljön skall hållas under störningar kontroll, hur av resurser skall kunna förbrukning ändliga och hur en balanserad förbrukning av förnybara begränsas resurser skall åstadkommas. Fortlöpande studier av naturtillstånd och är som miljöns känslighet exempel på underlag erfordras för att de ramar som naturmiljön anger skall kunna förtydligas och göras hanterbara i praktisk planering. Kommuner och svarar för en väsentlig del av länsstyrelser för den i form av inventeunderlaget fysiska riksplaneringen och planstudier m.m. Det är ytterst i den kommunala ringar planeringen som den fysiska riksplaneringen förverkligas fullföljande och vidareutveckling av riktlinjerna för genom hushållning med mark och vatten. Den bidrar till att stärka samhälfysiska riksplaneringen lets över av mark och vatten och får inflytande användningen inverkan människors planer och önskemål. Avpå enskilda mellan och bevarandeintressen kan vägningen utbyggnadst.ex. medföra att fritidshus inte får byggas på en plats om en samlad bedömning att frilutslivs-, naturvårdsger vid handen eller kulturminnesvårdsintressen bör gå före. Behovet att exen viss resurs kan på motsvarande sätt behöva gå ploatera före ett bevarande. Det är viktigt att det finns ett starkt i planeringen. Genom sambandet melmedborgarinflytande lan den fysiska riksplaneringen och den kommunala fysiska är det att medborgarinflytandet i första planeringen naturligt hand sker via den kommunala beslutsprocessen. Den fysiska

l6 D

riksplaneringen skall i detta sammanhang medverka genom

att i olika skeden av planeringsarbetet informera om underlagsmaterial, om förslag till åtgärder, om hur planeringen går vidare, om hur den kan påverkas osv. Det svenska samhällets utveckling och användning av naturresurser måste ses i ett internationellt sammanhang. Av intresse i den fysiska är särskilt sambanden

riksplaneringen

med miljöpolitiken i andra länder. Även den svenska ekonomins stora utlandsberoende är av intresse genom att utveck-

lingen på världsmarknaden kan medföra förändringar i anspråken på naturresurser för olika produktionsanläggningar.

Exempel på detta är effekter på den svenska produktionsap-

paraten till följd av förändringen på den internationella

marknaden för energiråvaror. Insikter om olika länders starka beroende av varandra i strävandena att skydda miljön föranledde Sverige att i slutet av 1960-talet ta initiativ till en bred internationell diskussion om miljöproblemen, vilket ledde fram till 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön. lnsikterna och kunskaperna

om miljöproblemen har kommit att uppmärksammas i allt

fler länder under l970-talet. Konventioner och överenskommelser av skilda slag och mellan olika har ländergrupper

ingåtts för att komma till rätta med de gränsöverskridande

föroreningarna. I det mellanstatliga samarbetet om har utvecklingsfrågor användningen och fördelningen av jordens resurser, t.ex.

mark, vatten, mineraltillgångar, olja m.m., fått ökad upp-

märksamhet. lnsikten om behovet av en nationell resurshus-

hållning har vunnit insteg i de flesta länder under 1970-talet,

bl.a. som resultat av flera stora temainriktade FN-konferen-

ser om bl.a. miljö, befolkning, livsmedel, boende- och bebyg-

gelse, sysselsättning, vatten och ökenutbredning.

Konsekvenserna för Sverige av den strävan mot en ny

ekonomisk världsordning, som har vuxit fram under 1960-

och l970-talen är självfallet svåra att överblicka. Pâ den långa

sikt som den fysiska riksplaneringen omfattar kan föränd-

ringar av produktionsmönster m.m. få effekter på den svenska resursanvändningen, både med avseende på resurser som

importeras, t.ex. bränslen, och på ianspråkstagande av in-

hemska resurser, t.ex. mark, vatten, mineraltillgångar m.m.

E] 17

1.3 Den fysiska riksplaneringens arbetssätt

och styrmedel

Den fysiska riksplaneringens uppgift att skapa nationell

överblick över naturresurserna och att analysera behovet av åtgärder för en resurshushållning förutsätter en

långsiktig systematisk kunskapsinsamling. Kartläggning och analyser

av anspråk som från skilda verksamheter och intressen ställs på bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartläggningar av naturtillgångar av olika slag och studier av naturresursernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga inslag i den fysiska riksplaneringen. Underlag av detta slag har även stor betydelse för den fortlöpande fysiska planeringen och för beslutsfattandet i kommuner och län. Enligt de arbetsformer för den fysiska riksplaneringen som har lagts fast av statsmakterna ankommer det i första hand på de myndigheter som företräder olika sektorsintressen att redovisa de anspråk av betydelse från rikssynpunkt som ressektor ställer på landets mark- och vattentillgångar.

pektive

Dessa anspråk har kommit att betraktas som riksintressen

från den ifrågavarande sektorns synpunkt. Mot bakgrund av

bl.a. sådana redovisningar av riksintressen har regering och

riksdag utgångspunkter för planeringen i vissa områ-

angett den, samt angett riktlinjer för hur vissa

geografiska riktlinjer, sektorintressen bör behandlas i planeringen, verksamhetsan-

knutna riktlinjer. De geografiska riktlinjerna kan när det gäller områden vara relativt preciserade, som t.ex. begränsade

riktlinjer om att i vissa områden avsätta mark för eventuellt

framtida industriellt utnyttjande. När det gäller större områ-

den kan de vara mer allmänna, som t.ex. riktlinjer om att beakta naturvårdens intressen i vissa värdefulla skärgårdsområden. Exempel på sektorer som omfattas av verksamhetsanknutna riktlinjer är jordbruk, skogsbruk, naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och viss industri. Riktlinjerna är av översiktlig natur och förutsätter precisering och vidareutveckling genom fortsatt planering, främst i kommunerna. Som tidigare har nämnts har de av statsmakterna år 1972 fastlagda riktlinjerna av länsstyrelser och kommuner vidare-

utvecklats i ett program- och planeringsarbete.

De former som har valts för den fysiska riksplaneringen medför att planeringsarbetet engagerar ett stort antal myn-

digheter på olika nivåer. Kommunerna har grundläggande

uppgifter genom att riktlinjerna till stor del förutsätts bli

behandlade i ett kommunalt programarbete och komma till uttryck i kommunernas fysiska planläggning. Ämbetsverkens

uppgifter består i att framställa underlagsmaterial för planeringen, delta i samråd och ställa samman och analysera de

l8 E]

kommunala planerna. Länstyrelserna har viktiga

uppgifter

som förmedlande länk mellan kommunerna samt regeringen och de centrala myndigheterna. Länsstyrelserna har också ansvar för rådgivning till kommunerna och för samordning av planeringen mellan kommunerna. Som framhålls i proposition 1978/79:2l3 är de

riktlinjer som anges i den fysiska riksplaneringen inte förenade med

några omedelbara rättsverkningar. Riktlinjerna skall emellertid vara vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser (KU 1977/78135, s. 23). De riktlinjer som ställs

upp i den fysiska riksplaneringen får således inverkan på

efterföljande planering och beslut. Väsentliga avsteg från

riktlinjerna förutsätts inte ske utan riksdagens hörande. I arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning övervägs hur riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall regleras i

lagstiftningen. Enligt 136 a§ byggnadslagen skall regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med

energi, med träfiberråvara eller med landets samlade markoch vattentillgångar. (SFS 1976:213)

El l9

2 Anspråksbilden

2.1 Inledning 2.2 De areella näringarnas anspråk 2.3 Anspråk på vissa områden

2.4 Anspråk på energi- och mineralråvaror

2.5 Anspråk på sötvattenresurser 2.6 Anspråk på havsresurser

2.1 Inledning

l detta kapitel sammanfattas viktigare anspråk på att använ-

da mark- och vattenresurserna i landet. Utförligare beskrivningar av olika anspråk redovisas i följande kapitel och i rapportens del Il. Naturmiljöns tillstånd, konsekvenserna för miljön av olika verksamheter och tillgången på olika naturresurser måste beaktas vid ställningstaganden till användningen av markoch vattenresurserna. Hänsyn måste härvid tas till de kretsoch de samband mellan olika ekosystem som lopp av ämnen finns i en del av naturmiljön får i naturmiljön. Störningar återverkningar på andra delar.

2.2 De areella näringarnas anspråk

En betydande del av landets areal berörs i större eller mindre

omfattning av de areella näringarna jordbruk, skogsbruk,

fiske och renskötsel. De har bedrivits under så lång tid att det kulturlandskap de har format lätt kan uppfattas som ett naturlandskap. Särskilt uppodlingen har inneburit en omfattande förändring av det tidigare landskapet, vilket ofta utgjordes av skog. De areella näringarna ställer endast i mindre omfattning anspråk på nya markområden. Exempel på sådana anspråk är viss nyodling inom jordbruket samt skogsbruk på myrmar-

ker och i områden ovan skogsodlingsgränsen. För de areella

näringarna är det i stället i stor utsträckning frågan om att försöka bibehålla de mark- och vattenresurser som näringar-

l] 2l

milj kg na redan disponerar, när andra verksamheter gör anspråk på dem. Avvägningar gentemot andra intressen underlättas om näringarnas anspråk är avgränsade. För jordbruket finns en avgränsning av primära intresseområden och för renskötseln har avgränsats viktiga intresseområden. En översiktlig kartläggning har också gjorts av skogsbrukets viktigaste produk-

tionsomrâden, se separatkarta l. För fisket har påbörjats ett

fosfor arbete att ta fram viktiga fiskeribiologiska produktionsområ- 50 __AA _, _

den, se vidare separatkarta 2.

0 | l I Formerna för de areella näringarnas mark- och Vattenut- 1960 1965 1970 73 74 75 76

särskilt och skogsbrukets, har förändrats nyttjande, jord- Figur2:1.Jordbrukets användning

starkt under 1900-talet, från ett utnyttjande av kväve och fosfor i form av handelsgöd s

mångsidigt å

1960-1977. g den naturliga avkastningen till ett mer industriellt utnyttjan- l de. Genom bl. a. ökat utnyttjande av handelsgödsel, se fig. Handelsgödseln dominerar som gödsel l medel inom jordbruket. stallgödsel 2:1, kemisk bekämpning av ogräs och insekter, växtförädbetydelse har avtagit sedan l920-tal _ ling, dränering och bevattning har avkastningen höjts avse- Den totala årliga förbrukningen av kväq och fosfor i jordbruket uppgår f.n. till a värt. Som framgår av 2 i rapportens del II kan dock detta

kap. 350 milj. kg respektive 75 milj. kg. S

leda till effekter på mark- och vattenresurserna som på sikt vidare fig. 2:4 i rapportens del ll,

kan skada själva, liksom leda till begränsning i näringarna Källa: Jordbruksekonomiska meddelan

möjligheterna att mark- och vattenresurserna för den, 1978:1.

utnyttja andra ändamål. Den ofta ensidiga stråsädesodlingen och de

tunga maskinernas inverkan på bördigheten är exempel på

detta. Ett annat exempel är de risker kvävegödslingen kan

medföra för möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten.

2.3 Anspråk på vissa områden

I den finns en rad intressen och verk-

fysiska riksplaneringen

samheter som måste uppmärksammas därför att de ställer krav på vissa områden.

Naturvården och kulturminnesvården ställer anspråk på att vissa mark- och vattenområden bevaras i naturligt skick

eller i ett visst kulturtillstånd, bl. a. för att ett urval av områden som är för landets natur- och kulturland-

representativa

skap skall kunna säkerställas. Viktiga motiv är också att det bör finnas referensområden för framtida forskning och för uppföljning av förändringar i naturen. Det behöver vidare finnas lämpliga naturmiljöer för att garantera växters och djurs fortbestånd. Flera naturtyper är eller kan väntas bli utsatta för betydande anspråk på att få utnyttjas för olika verksamheter. Det gäller bl.a. olika slag av våtmarker, strömvatten, vissa havsområden, ädellövskogar och naturskogar. Förändringar i bebyggelse och markanvändning kan leda till

22 El

n *xx-J \\1 igur 2:2. Områden av riksintresse för Figur 2:3. Större områden av riksintresse Figur 2:4. Områden av riksintresse för aturvärden. för kulturminnesvârden. friluftslivet. ,ällaz Naturvårdsverket, 1977. Källa: Riksantikvarieämbetet, 1979. Källa: Naturvårdsverket, 1977.

att viktiga kulturbygder i landet förlorar sin karaktär. Exempel på detta är jordbrukets utveckling och betydelsen därav för de från kulturminnesvårdssynpunkt värdefulla odlingsbygderna. Såväl för naturvärden som för kulturminnesvården har redovisats områden av riksintresse, sefig. 2:2 och 2:3. Olika former av friluftsliv har speciella krav på naturmiljön vad gäller egenskaper och belägenhet. Intresset för friluftsliv ökar både i tätorternas närhet och i särskilt attraktiva områden som fjällen, skärgårdarna, kusterna, älvdalarna och vissa insjöar. Under senare år har intresset för vandring, kanotfärder, båtliv och fritidsfiske ökat starkt. Områden av riksintresse för friluftslivet finns redovisade, se fig. 2:4. Vi-

dare har riksdagen fattat beslut om s. k. primära rekreations-

områden där samhällets åtgärder skall samordnas för utveckling av turism och rekreation, sefig. 2:5.

Särskilt attraktiva för fritidsbebyggelse är kust- och skärgårdsområdena, de sjörika inlandsomrádena, Öland, Got-

El 23

land, fjällen i Dalarna, Härjedalen och Jämtland samt områden kring de större tätorterna, se fig. 2:6. Fritidsbebyggelsens anspråk riktas ofta mot sådana områden som även är av stort intresse för naturvård och friluftsliv. Som en följd av den ökade restriktiviteten mot fritidsbebyggelse vid vissa kuster kan det förväntas att anspråken på mark för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden kommer att öka. Inom vissa områden kan tillgången på sötvatten vara begränsande för fritidsbebyggelsens utveckling. Industrins belastning på naturmiljön kan väntas fortsätta att minska till följd av ny renings- och processteknik, som bringar ned utsläppen av föroreningar. Krav på speciella naturresurser och risker för tillfälliga utsläpp av föroreningar torde dock innebära att lokaliseringar av vissa industrityper även framgent blir av betydelse för hushållningen med markoch vattenresurserna i landet. Vissa typer av industri har t. ex.

behov av områden med speciella egenskaper, t. ex. möjligheter att ordna djuphamn eller tillgång på stort recipientutrym-

me, vilket begränsar lokaliseringsmöjligheterna. Etablering av sådan industri medför ofta risk för miljöstörningar och för

konflikter med markanvändning. Denna av

pågående typ Figur 2:5. De primära rekreationsområ»

f. n. endast dena. industri ställer små anspråk på nya etableringsområden. Detta kan till viss del bero på de rådande konjunkturförhållandena.

2.4 Anspråk på energi- och mineralråvaror

Den svenska energipolitiken inriktas på att åstadkomma en

ökad försörjningstrygghet genom en successiv övergång till

uthålliga, helst förnyelsebara och inhemska, energikällor och energiråvaror. Detta kan under de närmaste decennierna komma att leda till anspråk på landets mark- och vattenresurser. Det kan gälla vattenkraftutbyggnad, uranbrytning, torvbrytning, energiskogsodling, utnyttjande av annan

skogsrävara och uppförande av vindkraftverk, sefig. 2:7 och

2:8. Även soluppvärmning av bostäder och annan bebyggelse kan bli ytkrävande. Konsekvenserna för markanvändning och miljö av dessa verksamheter kan bli betydande. Mot bakgrund av de bedömningar som kan göras f. n. torde det dock ñnnas områden med stora energiresurser som kan tas i

anspråk utan att allvarliga konflikter med motstående mark-

användnings- eller miljöintressen behöver uppstå.

24 El

i . . Figur 2:6. Nettoförändring i fritidshusbe- Å EA: 711,37 T0. ståndet under perioden oktober 1970 december 1975. Varje symbol representerar ett område om 5 › 5 km motsvarande ett biad av en ekonomiska kartan. 5- 19 fritidshus 20-49 fritidshus - 50-99 fritidshus . 100 fritidshus och mera fritidshusens antal har minskat Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:9.

w ,WÅU ?IL 432kr- JLL 7 FM:,. JIEf.,

SOU l979:54 El 25

Figur 2:7. Torvens ungefärliga utbred- Figur 2:8. Områden med en medelvindning i Sverige. hastighet av 6 meter per sekund eller högre. mycket glest mellan torvmarkerna |:| I de angivna områdena kan förutsätttätare. men ganska Små afeaief ningar finnas för vindenergiproduktion. samt enstaka stora arealer Källa: Vindenergi i Sverige, NE 1977:2,

-tätt,

Nämnden för energiproduktionsforsksammanhängande torvdi- ning.

-stora

strikt Källa: Atlas över Sverige, myrmarker

Industri och byggnadsverksamhet förbrukar en rad inte

förnyelsebara mineralråvaror. Stora inhemska tillgångar på mineralråvaror finns i vissa områden. Inom de svenska malmprovinserna sker en omfattande brytning av järn- och sulñdmalmer. Några nya stora malmgruvor eller nya anrikningsverk torde inte bli aktuella inom överskådlig tid. Industrimineral förekommer i stora delar av landet. Ökad utvinning kan bli aktuell för flera olika industrimineral, t. ex. kvarts, kvartsit, fosfor, kalium och kaolin. Även vissa ytnära

26 D

Figur 2:9. Områden med alunskiffer. Källa: Alunskiffer, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:1. Havet, naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7.

och lághaltiga förekomster av t. ex. nickel och vanadin

kan bli ekonomiskt Av särskilt

utvinningsbara. intresse kan de

svenska alunskiffrarna bli, 2:9. Dessa

sejig. innehåller främst energirávarorna kerogen och uran men även flera mineral

som t. ex. aluminium och Även magnesium. havsområdenas

bottnar innehåller mineralråvaror, se 2:10. fig.

E) 27

Figur 2:10. Mineralråvaror i havet. Kartan visar områden av intresse för pr spektering av mineraler. och grusprospektering

-Sand-

Malmprospektering

i

Utförda propekteringsborrningar eft olja och kolväten av OPAB:s tiilstånd för bor

SLäget

ning 0 Borrhål @ Borrhål, i vilket olja påträffats Områden där sand- eller grustäkt ägt ler äger rum, totalt uttagen volym t 0 1976. 10000 m3 10000-100000 m3 0 100 000-200 000 m3 0 200 000-1 000 000 m3 0 10O0000m3 A områden som varit eller är före för sand- eller grusprospekterin å Källa: Marin verksamhet och ansprâki den marina miljön. bostadsdepartemei

tet, Underlag för fortsatt fysisk rikspQ

nering 1978:6.

ä 4 å 4

28 CJ

Möjligheterna att utvinna små mineralförekomster som

ligger nära markytan och innehåller av mineral låga halter

har förbättrats. Brytning kommer därför i framtiden i större

utsträckning än f. n. sannolikt att ske i dagbrott, vilket som

regel medför större miljöproblem än traditionell gruvbrytning. Anspräken på sand och grus är särskilt stora i storstads-

regionerna. Brist sandpå närbelägna och grusförekomster

föreligger i vissa delar av landet. Ett fortsatt ökat behov av

naturgrus kan medföra anspråk på områden som har stora

bevarandevärden.

Flgurz 12 Vatten : . II gång permv nare á . gur 2:11, Lågvattenföring mindre än na/sekund Vattentillgângen avser förhållandena vid i I f onng oc anges h lt l (ar/person lgvattenföringen bestämmer storleken i utnyttjande! av vattenresurserna, igvattenföringen inträffar i Syd- och som m d ellansvarige under sommarhalvåret då - :språken är störst. 800_4 000 ”på - 2 m3/5°k““d

I 4 000-a 000 l/p.d.

2-5 m3/sekund 3 000 |/p_d_

l

illa: Falkenmark M, Vatten. Resurser- I: uppgift saknas p.g.a. reglering ispråk-problem. Ett försök till hydrogisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8. Källa: SMHI.

D 29

2.5 Anspråk på sötvattenresurser

sötvattenresurser är som helhet mycket goda både

Sveriges vad vattnets kvalitet och kvantitet.De anspråk från gäller

kommuner, jordbruk osv. som riktas mot vattentillgångarna

trots att fördelningen av

kan i stor utsträckning tillgodoses

Endast 20 °/0 av tillgångarna över landet är mycket ojämn. finns söder om Daläven, där 80 % av bevattentillgångarna bor. Variationerna över året i vattentillgången är folkningen

stora. inträffar regelmässigt under sommar- Lågvattennivån

i vissa områden kan vara särskilt månaderna, då efterfrågan

av t.ex. bevattning inom jordbruket. Det kan

hög till följd i vissa områden. Se därför vara befogat att tala om vattenbrist

vidare fig. 2.11 och 2.12. kommer vattenkonsumtionen i industrin och hus-

Troligen

hållen inte att förändras nämnvärt under de närmaste åren.

Däremot kan en ökning av jordbruksbevattningen betydande

förutses. Den areal som skulle behöva bevattnas vid torrår motsvara areal än den som beräknas en tre gånger större bevattnades år 1975. Ytvattenområdena har som recipient för avbetydelse

loppsvatten från kommunala reningsverk, spridd bebyggelse

och industrier. 4

Insjöar och vattendrag utnyttjas för friluftsliv i form av Figur 2:13. Värdefulla vatten för fritids;

fiske.

t.ex. båtsport och fiske, se jig. 2:13. För det yrkesmässiga

och kustvatten av

insjöfisket är särskilt de stora sjöarna av betydelse. -sjö/vattendrag

riksintresse

Förutsättningarna för fiske har i olika hög grad påverkats av förorenande utsläpp, vattenkraftutbyggnader, (ovan odlingsgränsen) där

negativt område

samtliga för fritidsfiske upplåtna etc. Särskilt har de strömmande vatten är av riksintresse

vattenavledningsföretag vattnen påverkats med sina bestånd av lax och öring. I några för yrkesñsket viktiga kustområden och insjöar har fiskemöj- Källa: Fisket i kommunernas planering,

till av s. k. svartlistningar, dvs. planverket, rapport 44 del 8, 1978. ligheterna begränsats följd förbud mot av fångst. Fritidsfisket har framför försäljning

allt påverkats negativt av den tilltagande försurningen. Genom i den fysiska riksplaneringen har vissa

riktlinjer älvarna och älvsträckorna i norra delar av de i dag outbyggda

Sverige undantagits från vattenkraftutbyggnad, se fig. 2:14. I

för har re-

prop. 1978/79:1 15 med riktlinjer energipolitiken

en av de outbyggda älvarna

geringen föreslagit utbyggnad

vattenkraften år 1990 med 65 som innebär ett bidrag från

TWh.

30 D SOU l979z54

2.6 Anspråk på havsresurser

Möjligheterna till svenskt fiske i Nordsjön har under de

senaste åren minskat. Östersjöns betydelse för fisket har som

en följd härav ökat. Vidare kan noteras ett växande intresse för odling av fisk och skaldjur. Mot bakgrund härav ökar kraven på att närliggande havsområdens biologiska produk-

tionsförmåga inte försämras genom vattenföroreningar, stör-

ningar på lek- och uppväxtområden eller utñskning.

I Östersjöns har under

djupområden vissa perioder syrefria bottenförhållanden med åtföljande

svavelvätebildning

Indalsälven Ljungan utbrett sig över stora arealer. Orsaken är framför allt det begränsade vattenutbytet med Västerhavet, men även den ökade biologiska produktionen i ytvattnet till följd av tillförseln av organiskt material, kväve och fosfor, har haft betydelse. Under vissa förhållanden kan det finnas risk för att vatten innehållande svavelväte från de djupa områdena når ytvattnet och därmed skadar den och

biologiska produktionen förutsättningarna för fiske, se fig. 2:15. Riskerna är i detta

hänseende mindre för Bottniska viken och Västerhavet. Livet i havet är rikast i kustområdena. De kustnära områ-

dena har ofta den högsta biologiska produktionsförmågan. Samtidigt får de ta emot föroreningar från tätorter, industrier

och floder. Vid kuster med dessa områ-

skärgårdar fungerar

iur 2:14. Från vattenkraftbyggnad un- den som filter för av från kust till

transport föroreningar

ntagna vattendrag enligt riksdagens uthav. slut (prop. 1977/78257, CU 1977/7831, Ett oroande tecken i främst kustområdenas men även .r1977/78:100) uthavens är de halterna

ekosystem höga av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter. Detta har exempel-

vis medfört förbud mot att saluföra torsklever från

Östersjö-

området. Ett omfattande internationellt arbete inom en rad miljökonventioner pågår för att skydda den marina miljön. Som

exempel kan nämnas konventionen om skydd av Östersjö-

områdets marina miljö. Vissa transporter som sker på havet och i de större insjöar-

na, exempelvis frakt av farligt gods-oljeprodukter, syror, bekämpningsmedel, radioaktivt avfall m. m., är en fara för

vattenmiljön genom bl. a. olycksrisken. Sådana frakter sker

bl. a. genom viktiga produktionsområden för fisk och skal-

djur och genom områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. I rapporten Havet - naturförhållanden och utnytt-

jande (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7) kon-

stateras att arbetet med i våra havsom-

sjösäkerhetsfrågorna

råden behöver intensifieras och samordnas i ett övergripande

sjösäkerhetssystem. Härvid föreslås bl. a. att en plan utarbetas avseende lämpliga farleder och hamnar

för oljetrafiken

och sjötrafiken med farligt gods.

D 31

Figur2:15.Redoxförhållanden i Öster sjöområdet.

Redoxstatusen ger en uppfattning o syretillgângen i djupvattnen. Kartan visa områden där bottensedimenten sakna eller löper risk att bli utan syre unde längre perioder. Reducerat (syrefritt) 90 0/0 a året

Reducerat i genomsnitt 50% a året

Reducerat 10% av året, elle riskzon

Oxiderande förhållanden 100 0/0a

g

året

Källa: Marin ekologi, sedimentologi oc marina miljöföroreningar, bostadsde partementet, Underlag för fortsatt fysis riksplanering 1978:5.

32 El SOU l979z54

3 den fortsatta

Inriktningen

av

fysiska riksplaneringen

Enligt regeringens beslut med anledning av planeringsskedet återstår betydande arbetsuppgifter för att fullfölja beslutade riktlinjer för med mark och vatten. hushållning Tyngdpunkten i de närmaste årens arbete med detta bör läggas vid att upprätta områdesplaner för tätorter vars expansion kan komma att beröra jordbruksmark, att upprätta mer preciserade planer beträffande fritidsbebyggelsens utveckling i vissa områden samt att fortsätta arbetet med att säkerställa naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Det arbete som under program- och planeringsskedena har utförts av kommuner och myndigheter har medfört nya kunskaper om mark- och som inte har kunvattenanvändningen nat beaktas i regeringens beslut med av anledning planeringsskedet. Mot bakgrund av dessa och det nya underkunskaper lagsmaterial som har tagits fram i arbetet med denna rapport har i kap. 2 de dominerande som riktas mot naturanspråk resurserna i olika delar av landet beskrivits Den översiktligt. redovisade motiverar anspråksbilden att vissa frågor, som i sina beskrivs i huvuddrag följande åtta punkter, särskilt uppmärksammas i den fortsatta utvecklingen av den fysiska riksplaneringen.

I Begränsa miljöföroreningarna

Belastningen på naturmiljön som en följd av de stora utsläppen av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de allvarligaste miljöproblemen i vårt land. År 1975 uppskattades antalet sura sjöar till 10 000. Sannolikt har anomkring talet fördubblats till i dag. Även marken och de rinnande vattnen påverkas av försurningen. kan medfö- Försurningen ra problem både för naturmiljön och människans hälsa, bl.a. genom en ökad utlösning av i vattnet. skadliga tungmetaller Utsläppen av kväve har ökat under l970-talet. Jordbruket svarar för ca 2/3 av kväveutsläppen. används ca

Årligen

230 000 ton kväve i handelsgödsel inom jordbruket. Kväveutsläppen medför att växtproduktionen i vattendrag, sjöar och hav ökar samt att grundvattnet kan bli som olämpligt dricksvattenresurs. Även av tungmetaller utsläppen och svårnedbrytbara ämnen medför skador på naturmiljön och människors hälsa. Från ekologiska utgångspunkter bör utsläpp av förorenan-

E] 33

de ämnen undvikas. Den grundläggande handlingslinjen i

den fysiska riksplaneringen är att stor försiktighet måste iakt-

tas när det gäller att tillåta ytterligare påfrestning på naturmiljön. De utsläpp av föroreningar som kan behöva medges skall ske så att störningarna begränsas. Som framgår av föreliggande rapport finns regionala variationer i naturmiljöns känslighet för olika typer av miljöföroreningar. Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att klarlägga och i överväganden rörande mark- och vattenanvändningen beakta dessa regionala variationer.

Miljöföroreningarna behandlas främst i kap. 4 Areella nä-

ringar och bevarandeintressen, kap. 8 Industri samt i kap. 12

Miljöpåverkan av olika föroreningar.

I Skydda vattenresurserna

Inom vissa områden finns vattenbrist eller många konkurrerande intressen vad gäller sötvattentillgångarna. Det är

främst den ökade jordbruksbevattningen som i vissa områ-

den och under vissa perioder har medfört stor brist på vatten. Idag kan ca 100 000 ha jordbruksmark bevattnas under ett torrår. År 1985 beräknas denna areal ha fördubblats. Vattnets kvalité har starkt försämrats av förorenande utsläpp från bl.a. jordbruk och industri. I åtskilliga sjöar och havsområden har

förbud införts mot försäljning av fisk.

Långsiktiga åtgärder för vård och utnyttjande av sötvatten-

resurserna är angelägna. I vissa områden behövs ett plane-

ringsarbete. Se vidare kap. l0 Sötvatten. I flera havsområden finns ett flertal delvis oförenliga an-

språk. Transporter av miljöfarliga ämnen och utsläpp av föroreningar kan medföra svåra skador på den marina miljön. Som exempel kan nämnas att mellan 30 000 - 60 000 ton

olja årligen släpps ut i Östersjön från olika källor. Oljeutsläp-

pen påverkar bl.a. förutsättningarna för friluftslivet och na-

turvärden. Hamnutbyggnader, muddringsverksamhet, utvinning av sand och grus samt ledningsdragningar kan också vålla betydande skador på den marina miljön och hamna i konflikt med riksintressen. Fisket behöver skyddas från förorenade utsläpp och olika typer av exploatering i havet. Det

är nödvändigt att planera utnyttjandet av havets resurser. Se

vidare kap. ll Havet.

34 El

I Ökad vaksamhet beträffande miljöutveck-

Iingen i stort

De areella näringarnas brukningsformer förändras i riktning

mot ett mer industriellt utnyttjande av mark- och vattenresurserna. Detta medför bl.a. att möjligheterna att samutnyttja jord- och skogsbruksmarken för friluftsliv blir mindre. Vidare finns anspråk från de areella näringarna på att få utnyttja områden som är av väsentlig betydelse för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Under senare år har t.ex. intresset för skogsbruk på myrmark och på svårföryngrade marker ovan skogsodlingsgränsen ökat. Utvecklingen inom

jordbruket med bl.a. borttagning av odlingshinder och sam-

manläggning av brukningsenheter påverkar natur- och kulturmiljön, bl.a. förändras förutsättningarna för djurlivet. Ett ökat hänsynstagande till faunan från de areella näringarna är

vidare nödvändigt för att slå vakt om mångformigheten i

naturen.

Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen

att bedöma omfattningen av de miljöförändringar i stort som

åstadkoms av utvecklingen inom de areella näringarna. Se vidare kap. 4 Areella näringar och bevarandeintressen.

I Fortsatt satsning på friluftsliv och alterna-

tiva fritidsboendeformer

Konflikterna mellan friluftslivets intressen och fritidsbebyg-

gelsens utveckling har blivit allt påtagligare under senare år. Under perioden 1970-75 tillkom ca 90 000 fritidsbostäder.

Årligen tillkommer f.n. ca 15 000 fritidsbostäder. Antalet fri-

tidsbostäder kan f.n. beräknas uppgå till ca 640-650 000. Fri-

tidsbebyggelsens utveckling och behovet av mark för frilufts-

livet både i tätorternas närhet och på större avstånd från bostadsorten kräver fortsatt uppmärksamhet i den fysiska

riksplaneringen. Det långsiktliga samhällsintresset att bevara en god miljö och ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till

de många människornas förfogande bör väga tungt i förhål-

lande till kortsiktiga och enskilda intressen. Det är angeläget

att mark reserveras för fritidsboende i sådana former som gör

de attraktiva rekreationsområdena iillgängliga för så många

människor som möjligt. Se vidare kap. 5 Fritidsboende och turism.

E] 35

I inför introduktion av

Handlingsberedskap

nya energikällor.

Energiproduktion av olika slag medför ofta betydande anspråk på mark och andra resurser. För att ge handlingsfrihet beträffande den framtida energiförsörjningen bör i den fysis-

ka riksplaneringen klarläggas de fysiska förutsättningarna

för och konsekvenserna av skilda energiproducerande anläggningar, energidistribution och utvinning av energiråvaror. Den fysiska planeringen blir härigenom också ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en god beredskap inför introduktion av nya Ett ökat utnyttjande i framtiden av energikällor. inhemska energikällor ställer stora krav på planering för att resurser av riksintresse skall kunna reserveras och lämpliga för att tillräckliga hänsyn skall kunna tas till annan markanvändning och kraven på en god miljö. Se vidare kap. 7 Energi.

I Bättre överblick över och reservation av resurser för produktion.

Det kan förutsättas att det även i framtiden kommer att ställas betydande krav på utnyttjande av speciella naturresurser för industri och gruvverksamhet även om utvecklingen inom dessa näringar får en annorlunda inriktning än under 1960- och 1970-talen. Eftersom osäkerheten om den framtida utvecklingen är stor är det viktigt att en rimlig handlingsfrihet upprätthålls vad gäller skilda produktionsförutsättningar och lokaliseringsmöjligheter. Naturresurser och andra fysiska tillgångar av särskilt värde för industri och gruvverksamhet bör så långt möjligt skyddas för sådana förändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. Lokaliseringsförutsättningarna för dessa verksamheter bör vidare bedömas samlat och med hänsyn till bl.a. annan markanvändning och naturmiljöns tillstånd och känslighet för föroreningar och annan påverkan. Se vidare kap. 8 Industri och kap. 9 Mineralråvaror.

I Bättre samordning i samhällsplaneringen av och viktigare in-

bebyggelseutveckling vesteringar i transport- och energidistribu-

tionssystem

Den byggda miljön har läng livslängd. Gjorda investeringar är starkt styrande för utvecklingen av landets bebyggelse-

36 El

struktur. Kompletteringar av den befintliga bebyggelsen och transport- och energidistributionssystemen förstärker de I vissa fall kan ny bebyggelse och långsiktiga bindningarna. infrastruktur ha betydande konsekvenser för markanvändning och miljö. För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett transport- och energidistributionssystem som både skapar goda produktionsförutsättningar i olika delar av landet och kraven pâ sysselsättning och service samt tillgodoser hushållning med mark och vatten på lång sikt bör samordmellan den fysiska riksplaneringen och den regionalningen och den därtill anknutna regionala trapolitiska planeringen stärkas. Se vidare kap. 6 Tätorter och infrafikplaneringen struktur.

I Förenkling av arbetsformema

Formerna för att i planerings- och utredningsarbetet på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har successivt utvecklats i samband med fullföljandet av de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Ansvaret för att genomföra statsmakternas intentioner i den fysiska riksplaneringen bör liksom hittills i första hand ligga på kommunerna. Det bör vara att i ökad i det möjligt utsträckning fullfölja riktlinjerna planerings- och utredningsarbete som sker inom löpande olika och på kommunal nivå. Se vidare statliga myndigheter kap. 15 Former för fortsatt fysisk riksplanering.

El 37

_ *äfø-Xâi: sm v; x

“utan _; å

IV *J . 4 V10» \JI.›!\\:2* _.;\;_:_*t--- . ,pg »os

4 Areella och bevarandeintressen

näringar

En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa näringar har format innehåller stora värden för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Särskilt jord- och skogsbrukets brukningsmetoder kan medföra

konflikter med olika bevarandeintressen i kulturlandskapet och få betydande konsekvenser för

naturmiljön. Bland de problem som uppmärksammats under senare år kan nämnas konsekvenserna för naturmiljön av användningen av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel inom

jord- och skogsbruket, konsekvenserna för friluftslivet av i tätorternas skogsavverkningen närhet samt konsekvenserna för bl.a. naturvärden av det ökade intresset inom skogsbruket för

avverkning av bl.a. svårföryngrade skogsbestånd. Även kulturminnesvårdens intressen påver-

kas av jord- och skogsbrukets brukningsmetoder. I samband med rationaliseringssträvandena inom jordbruket kan t.ex. borttagande av gamla odlingshinder och uppförande av nya lant-

bruksbyggnader hamna i konflikt med kulturminnesvârdens intressen.

l l

4 Areella och bevarande-

näringar

intressen

4.1 Utgångspunkter 4.2 Problem och åtgärdsförslag 4.2.1 Jordbruk 4.2.2 Skogsbruk 4.2.3 Renskötsel 4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt 4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper 4.2.6 Vissa samordningsfrågor

4.1 Utgångspunkter

De areella näringar som behandlas i detta är kapitel jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Fisket, som brukar hänföras till de areella näringarna, tas upp i rapportens kap. 10 Sötvatten och kap. ll Havet. I detta kapitel behandlas även bevarandeintressena naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Motivet för att behandla de areella näringarna och bevarandeintressena i samma kapitel är att peka på de nära samband som finns mellan de areella näringarnas brukningsmetoder och möjligheterna att tillgodose olika bevarandeintressen. I det hittills genomförda arbetet med den fysiska riksplaneringen har ett omfattande arbete gjorts för att långsiktigt säkra tillräckliga och lämpliga markarealer för biologisk produktion. Det har skett t. ex. genom att kommunerna i de värdefullaste jordbruksområdena har upprättat jordbruksmarksprogram för att hushålla med åkermarken. Ett viktigt led i arbetet har också varit att de areella kartlägga näringarnas viktigaste produktionsområden, vilket förbättrar näringarnas ställning vid avvägningar gentemot andra markanvändningsintressen. Särskilt långt har detta kartläggningsarbete kommit vad gäller jordbruket, där det nu finns en avgränsning av de primära intresseområdena. Även i fortsättningen måste stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen ägnas åt de areella näringarnas behov av mark. Som framgår av kap. 2 i rapportens del II kan begränsningar i den areella produktionen även föranledas av

El 4l

andra företeelser än direkt ianspråktagande av mark, t. ex. genom förekomst av giftiga ämnen i marken. Från resurshushållningssynpunkt är det väsentligt att uppmärksamma sådana förhållanden lika mycket som det direkta utnyttjandet av marken för andra ändamål än areell produktion. En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa näringar har format innehåller stora värden för naturvärden,

friluftslivet och kulturminnesvården. Möjligheterna att bevara dessa värden hänger i stor utsträckning samman med de

areella näringarnas brukningsmetoder. Därför är det angeläget att utvecklingen av nya produktionsmetoder inom de areella näringarna sker med hänsyn till bevarandeintressena

i kulturlandskapet. Åtgärder inom ramen för den fysiska

riksplaneringen kan endast till en del begränsa de oönskade konsekvenserna för markanvändningen och miljön av de

areella näringarnas brukningsmetoder. I huvudsak måste därför dessa problem lösas i närings- och miljövårdspoliti-

ken. Under planeringsskedet har många remissinstanser före-

slagit förändringar i lagstiftningen för att stärka naturvärden,

friluftslivet och kulturminnesvården. Vissa lagstiftningsfrågor har behandlats i riksdagens beslut om ny skogsvårdslag (prop. l978/79:l 10, JoU l978/79z30, rskr 1978/792387). Bl. a. utvidgas de krav på naturvårdshänsyn som måste tas av

skogsbruket. Möjligheterna att i annan lagstiftning införa

motsvarande bestämmelser om att olika verksamheter skall ta hänsyn till bevarandeintressena behöver övervägas.

4.2 Problem och åtgärdsförslag

4.2.1 Jordbruk

Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande arbete med syfte att minska iangenomförts

språktagandet av för andra ändamål, framför

jordbruksmark

allt tätortsutbyggnad. Ett 80-tal kommuner i landets viktigas-

te sammanhängande jordbruksbygder har arbetat fram pro-

gram för hushållningen med jordbruksmark. Kommunerna fortsätter arbetet med en planering som ska minska åtgången på jordbruksmark. I regeringens beslut om fullföljande av de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten

läggs stor vikt vid att kommunerna upprättar områdesplaner

för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter

42 D

med jordbruksintressena kan befaras (prop. 1978/791213). Riksdagen antog hösten 1977 nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78110, rskr 1978/ 79:l03). Enligt dessa riktlinjer bör den brukningsvärda jordbruksmarken skyddas från exploatering för andra ändamål. Den nuvarande åkerarealen skall bibehållas i huvudsak i sin nuvarande omfattning. Regeringen har med av anledning riktlinjerna för jordbrukspolitiken vissa föreslagit förtydliganden av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för hushållningen med jordbruksmarken (prop. 1978/79:2l3). Dessa innebär att inte bör få tas i brukningsvärd jordbruksmark anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark. Det finns tecken som tyder på att jordbruksmarkens förmåga och lämplighet för livsmedelsproduktion är på väg att försämras som av bl.a. tillförsel följd av tungmetaller, användning av tunga jordbruksmaskiner, ensidig stråsädesodling och bruk av kemiska se deIII avsnitt bekämpningsmedel, 2.2.3. Större effekter på produktionen kommer sannolikt inte att kunna avläsas förrän på längre sikt, men risk kan då föreligga att markens inte helt kan återproduktionsförmåga ställas. Därför är det viktigt att fortlöpande följa utvecklingen för att i tid kunna överväga behovet av åtgärder för att slå vakt om jordbruksmarkens till förmåga biologisk produktion. Det ankommer på de som har ansvaret för myndigheter jordbruket och miljövården att göra detta. Genom att av åkermark nedläggningen under senare år har avtagit väsentligt har riskerna för vissa i odförändringar lingslandskapet, t.ex. minskat. igenväxning, Den lag om skötsel av jordbruksmarken som har riksdagen antagit (prop. l978/79:l63, JoU 1978/89:33, rskr l978/79:402) syftar bl. a. till att begränsa av åkermark och ytterligare nedläggning kultiverad betesmark. Endast när särskilda omständigheter föreligger bör jordbruksmark tillåtas att tas ur produktion. Odlingslandskapet förändras emellertid även om inte någon nedläggning sker och produktionen alltså fortsätter. Rationaliseringssträvandena leder bl. a. till större fält, täckdikning, igenfyllnad av vattenhål och av olika odborttagande lingshinder. Nya typer av lantbruksbyggnader förändrar karaktären hos äldre

bebyggelsemiljöer. Åtgärderna får ogyn-

samma konsekvenser för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård, se vidare avsnitt 2.2.4 i rapportens del II. Som anförs i propositionen med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark (prop. l978/79:l63) bör hänsyn tas till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen i all verksamhet som avser utnyttjande av naturresurser, således även ijordbruket. Enligt propositionen finns anledning att ytter-

E] 43

bl. a. hur samarbetet mellan lantbruksnämnligare överväga derna i dessa frågor skall kunna effektioch länsstyrelserna viseras. Därvid torde kunna tas upp frågan om allmänna i som ett Allmänna hänsynsregler

hänsynsregler bör införas jordbrukets lagstiftning

till naturvårdslagen på motsvarande sätt som jordbrukets lagstiftning. komplement har skett i Som exempel på hänsyn som

skogsvårdslagen.

borde kunna tas i jordbruket kan nämnas bevarande i rimlig av öppna diken, våtmarker, odlingsrösen och omfattning åkerholmar.

av inom jordbruket har ökat Användningen gödselmedel

under de senaste årtiondena. Under de senaste fem kraftigt nivå. Anåren har dock användningen legat på en konstant av har bidragit till bättre skördere-

vändningen gödselmedel

sultat men har även medfört störningar i naturmiljön. De inom kommunerna

satsningar som har gjorts på miljöskydd

och industrin har lett till minskad tillförsel av växtnäring till sjöar och vattendrag. Tillförseln av växtnäring från jordbruoch havsområden motverka ket kan i vissa sjöar, vattendrag utvecklingen mot bättre förhållanden. av medför risker för

Användningen kvävegödselmedel

av med nitrat, vilket kan utgöra ett

förorening grundvattnet hälsoproblem. För spädbarn är dricksvatten med hög nitrat-

halt och kan leda till kvävning. Risken för utlak-

hälsovådligt

till är särskilt stor i områden med

ning av nitrat grundvatten

odlade sandjordar. lnom flera sådana områden, se fig. 4:1,

har nitrathalter som innebär att grundvattnet inte

uppmätts kan användas som dricksvatten. Figur 4:1. Odlade sandjordsområden Hallands, Kalmar, Blekinge, Gotland

lnom områden med odlade lätta jordar såsom sandjordar

Kristianstads, Malmöhus, Östergötlanl av i *

är det därför angeläget att användningen gödselmedel och Skaraborgs län.

så att inte förstörs som

jordbruket anpassas grundvattnet

Källa: Joelsson, Nitrat i brunnsvattel

dricksvattenresurs. Det är en uppgift för lantbruksnämnder- jordbruksomráden, naturvårdsverkd

PM 927.

na att genom rådgivning och information verka för att jord-

bruket bedrivs med hänsyn härtill. Även hälsovårdsnämn- Härutöver finns

derna har en viktig uppgift på detta område.

det behov av att belysa kvävefrågorna, dels de

ytterligare hälso- och miljömässiga konsekvenserna av intensiv tillförsel Anpassning av användningt

av växtnäring, dels att ta fram totala kvävebalanser. Ett så- av gödselmedel så att grunt dant arbete har vid lantbruksuniversitetet och na- vattnet inte förstörs so

påbörjats

turvårdsverket. dricksvattenresurs.

Användningen av kemiska medel ijordbruket för bekämp-

och svampar har ökat starkt under ning av ogräs, insekter Under de senaste åren har användningen av efterkrigstiden. nivå. Vidare har de

bekämpningsmedel legat på en konstant

Användningen av kemiska

giftigaste preparaten förbjudits.

leder som regel till att även djur och

bekämpningsmedel

växter för bekämpas. Från

som inte är skadliga jordbruket

bör därför användningen av kemiska naturvårdssynpunkt

44 El

bekämpningsmedel undvikas. Även för jordbruket kan de

kemiska

bekämpningsmedlen få ogynsamma effekter genom

att markens organismer kan påverkas så att produktionsförmågan försämras. Lantbruksuniversitetet och naturvårdsver-

ket har upprättat ett forskningsprogram rörande konsekven-

egränsning av serna av av kemiska

användning- användningen bekämpningsmedel. Det

1 av kemiska ankommer

bekämpnings- på de myndigheter som har ansvaret för jordbru-

nedel ijordbruket. ket och att föreslå miljövården lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de problem som förorsakas av använd-

ningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket.

Den bevattnade jordbruksarealen har i stort sett fördubblats under de senaste fem åren. Den utgör nu ca tre procent av landets åkerareal. Särskilt omfattande är bevattningen i Blekinge och Kristianstads län. Till följd av den starkt Ökan-

de bevattningen inom jordbruket kan för

olägenheter uppstå

tidigare etablerade förbrukare som kraftproducenter, indu-

strier och kommuner samt för fisket, i synnerhet fritidsfisket. Behovet av åtgärder för att åstadkomma en vat-

planmässig

tenanvändning redovisas i kap. l0 Sötvatten.

4.2.2 Skogsbruk

Riksdagen har under våre i 1979 beslutat om för

riktlinjer skogspolitiken (prop. 1978/79:| IO, JoU l978/79z30, SkU 1978/79:49, rskr. dessa bör 1978/79387). Enligt det övergripande målet för vara

skogsbruket att skogsmark och skog på

sådan mark genom av markens

lämpligt utnyttjande virkesproducerande förmåga skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas

till naturvårdens och andra allmänna intressen. Skogsbruket har ägnats ett ökat intresse under den fysiska

riksplaneringens planeringsskede. Genom att en översiktlig kartläggning av skogsbrukets intresseområden har

tagits

fram har möjligheterna förbättrats att i den kommunala

pla-

neringen beakta näringens behov av mark med

goda egen-

skaper för skogsbruk. Även i framtiden får man räkna med att vissa arealer skogsmark kommer att behöva för

utnyttjas andra ändamål än Som av avsnitt

skogsproduktion. framgår

2.3.3 i rapportens deIII kommer de största anspråken sannolikt från tätorter, och

fritidsbebyggelse kraftproduktion (kraftledningar och vattenmagasin). Vidare kan förordnande

enligt naturvårdslagen komma att innebära att skogens för-

måga att producera virke i vissa begränsade områden inte utnyttjas till fullo.

En begränsning i till kan möjligheterna skogsproduktiox:

komma att orsakas av den av mark

pågående försurningen

och vatten. Hittills har inte av b :roende

några försurningen

SOU l979zj4 El 45

kunnat fastslås.

förändringar i skogens produktionsförmåga

i vår del av världen är i regel mycket stabila eko- Skogarna och det kan ta lång tid innan försurningen får effekter system, på skogsproduktionen.

I riktlinjerna för skogspolitiken framhålls att, när det gäller

av skogsmark för andra ändamål än skogs-

ianspråktagande produktion, måste förändringen föregås av översiktlig pla-

där man försöker nå lösnering på lokal och regional nivå,

att inte tas i anspråk för andra ningar som innebär skogsmark ändamål, om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämp-

kan åstadkommas. I första hand bör sådan

ligare lösningar

mark som från bäst kan

väljas skogsproduktionssynpunkt

undvaras.

Iden kommunala finns möjligheter att minska planeringen intrånget i skogsbruket genom att välja utbyggnadsriktningar och exploateringsområden för tätorter och fritidsbebyggelse så att för skogsbruket värdefull skogsmark sparas så långt

möjligt. Ett behov föreligger dock av mer detaljerade grade-

av värde som underlag för planeringen. ringar skogsmarkens Detsamma gäller vid planeringen av kraftledningsdragning-

ar. Det med samråd med

är angeläget tidiga skogsbrukets

företrädare för att kunna diskutera alternativa sträckningar

och olika tekniska lösningar, se vidare avsnitt 6.2.2 Energi-

distribution.

Företeelser som kalavverkning, hyggesplöjning, skapan-

införandet av främmande trädslag, dikdet av monokulturer,

samt användning av olika gödselmedel och kemiska

ning har medfört att möjligheterna till samut-

bekämpningsmedel

av för naturvård, friluftsliv, rensköt-

nyttjande skogsmarken

sel m.m. i vissa områden har blivit mindre. De nya brukningsmetoderna förändrat de ekologiska förhar mer än tidigare se vidare del II, avsnitt 2.3.4. hållandena, rapportens bör stärka naturvårdens, frilufts-

Den nya skogsvårdslagen

livets och kulturminnesvårdens ställning. Den nuvarande

skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser har kompletterats

med bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighe-

ter att vidta om om natur-

tvångsâtgärder förelägganden vårdshänsyn m. m. inte uppfylls. För att förhindra negativ inverkan har föreskrifter införts om dragning

på naturmiljön

av skogsbilvägar. I avvaktan på naturvårdsverkets pågående

skall numera våtmarksdikning anmälas våtmarksinventering

via till länsstyrelsen för samråd enligt

skogsvårdsstyrelsen

får möjlighet att meddela före-

naturvårdslagen.Skogsstyrelsen

skrifter som användningen av främmande trädbegränsar slag. Skogsstyrelsen har vidare fått i uppdrag att göra en

översyn av gränserna för svårföryngrad skog och skydds-

skog.

46 D

Av betydelse för kommunernas att påverka

möjligheter tillämpningen av skogsvårdslagen är att skogsvårdsstyrelsen

skall samråda med kommunen i skogsbruksfrägor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Kommunernas översiktliga planer bör kunna utgöra underlag för bedömningar av för vilka områden sådant samråd bör ske. I regeringens proposition med redovisning av planeringsskedet i

den fysiska riksplaneringen (prop. 1978/792213) framhålls

att det är angeläget att kommunerna vidareutvecklar sina

kommunöversikter och markanvändningsplaner så att de i Ökad utsträckning kan ge underlag för tillämpningen av hän-

syns- och samrådsreglerna i skogsvårdslagen och naturvårds-

lagen.

4.2.3 Renskötsel Skogsbruk bedrivs i stor utsträckning i rennäringens vinterbetesmarker. Skogsbruket kommer därvid ofta i konflikt med renskötselns intressen. Det är angeläget att vinterbetesmarkerna ges bättre skydd eftersom vinterbetet är en grundför-

utsättning för renskötseln. Detta kan ske på frivillig väg genom att skogsbruksåtgärderna inom vinterbetesområdena

lokaliseras i tid och rum så att betesområ-

sammanhängande den alltid finns tillgängliga för varje sameby i tillräcklig omfattning. Inom ramen för hänsynsregeln i skogsvårdsweskrifter om skogsbrukets lagen bör Skogsstyrelsen i samråd med

lantbruksstyrelsen

insynstagande till rensköt- meddela föreskrifter om skogsbrukets bedrivande

på platser In. som är av betydelse för renskötseln, såsom rastbetesplatser,

samlingsplatser, renskötselanläggningar m. m. Samråd mellan skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna i sam-

band med anmälningar om kan medverka till

avverkningar att skogsbruksåtgärderna anpassas till renskötselns intressen. Den kartläggning av samebyarnas vinterbetessituation som

lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra kommer

att ge ett förbättrat underlag för att göra lämpliga avväg-

ningar mellan skogsbrukets och rennäringens anspråk inom

vinterbetesområdena. Mellan renskötsel och olika former av turism, friluftsliv

och fritidsbebyggelse föreligger konflikter över i stort sett hela renskötselområdets fjällregion. Det är angeläget att

kommunerna strävar efter att lokalisera anläggningar för rekreation och turism på sådant sätt att renskötselns intressen

skadas sä lite som möjligt. Anläggningarnas storlek bör an-

passas efter den påverkan som renskötseln kan förutsättas i en och

ltlinje ny plan- tåla.

om hänsynsta- Det kan behöva

pgnadslag övervägas att införa en riktlinje i en ny

hde till rennäringen. plan- och byggnadslagstiftning om att områden av väsentlig

El 47

betydelse för rennäringen bör skyddas i samband med planoch tillståndsbeslut.

4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt

Kunskaperna om landets natur- och kulturvärden har ökat väsentligt sedan urvalet av områden av riksintresse för natur-

vården, kulturminnesvården och friluftslivet gjordes. Läns-

styrelserna har exempelvis genomfört översiktliga naturin- Översyn av urvalet av riksin-

venteringari betydande områden. Inventeringar saknas nu tressen för naturvård, kulture främst i norra Sverige. När det gäller kulturminnesvården har minnesvärd och friluftsliv. kommit fram vissa nya intresseområden. Det gäller bl. a.

marina fornlämningar såsom skeppsvrak m. m. Möjligheter-

na att göra ett mera systematiskt urval bland områdena av riksintresse för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården har också ökat. Numera finns exempelvis en natur-

geografisk regionindelning gemensam för de nordiska län-

derna som underlag framför allt för att välja ut representativa naturområden. Kunskaperna om hotade växt- och djurarter har också ökat. De ökade kunskaperna i olika avseenden motiverar en översyn av urvalet av riksintressen. För en ut-

förligare redovisning av objekt och områden av riksintresse

för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård hänvisas till rapportens del II kap. 3.

4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper Vissa naturtyper är mer än andra utsatta för anspråk på att få

utnyttjas för skilda ändamål, exempelvis skogsbruk och ener-

Det bl. a. våtmarkema, naturskogen och

giproduktion. gäller

ädellövskogen. Som en följd av att vissa naturtyper har mins-

kat i omfattning har även bl. a. en del djurarter fått väsentligt

sämre livsmiljöer. Vissa arter är direkt utrotningshotade.

Våtmarker Ett allt större intresse riktas mot att få exploatera våtmarkerna för olika ändamål. Främst gäller det utnyttjande av torv-

marker för skogsodling samt energiskogsbruk och torvbryt-

ning för framställning av energi. Vidare finns inom jordbruket ett visst intresse för nyodling, vilket bl. a. kan innebära en del och sjösänkningar. I rationaliseringssyfte invallningar fylls också många smärre vattensamlingar i jordbrukslandoch andra torrläggningsåtgärder in-

skapet igen. Utdikning nebär att våtmarken som naturtyp oåterkallerligen förstörs. Beslutet m. m. innebär att

om riktlinjer för skogspolitiken

införs att anmäla våtmarksdikning via skogs-

skyldighet

vårdsstyrelserna till länsstyrelsen för samråd. Detta ger bättre

möjlighet än f. n. att följa utvecklingen och att göra ingripan-

de i de fall naturvårdsvärden är hotade.

48 El

Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att översiktligt inventera våtmarkernas naturvärden. En första av etapp denna inventering har redovisats under år 1979. Verket har också utarbetat en plan för fortsatt om våtmarkerutredning na. Naturvårdsverkets fortsatta och pågåvåtmarksutredning ende inventeringar av olika energikällor med till anknytning våtmarker kommer att ge underlag för mera konkreta avvägmellan de olika intressen ningar som gör anspråk på att få utnyttja våtmarkerna.

Naturskog Naturskog, dvs. skog som är opåverkad av senare tiders skogsbruk, utgör numera endast 80 000 ha eller 0,35% av landets produktiva skogsareal på 23,5 milj. ha. Naturskogen är väsentlig att bevara, bl. a. som och som skoglig genbank livsmiljö för de växter och djur vilkas fortbestånd kräver andra skogsmiljöer än våra kulturpåverkade skogar. Förekomsten av naturskog redovisas översiktligt på separatkarta l. Naturvårdsverket har i samarbete med och Skogsstyrelsen länsstyrelserna påbörjat en inventering av landets naturskogar. Projektet syftar bl. a. till att närmare precisera behovet av naturskogar i landet och framlägga förslag till skyddsvärda naturskogar. Projektet beräknas vara avslutat år 1982. Genbanksutredningen har i ett betänkande (Ds Jo 1978:12) föreslagit att skogsområden bör avsättas för att säkerställa och bevara den ärftliga variationen hos Variaskogsträden. tionen är bl. a. en för nuvarande och framtida förutsättning skoglig forskning. nmräd i samband med pla- ovan Skogen skogsodlingsgränsen utgörs i betydande ut- ›rad awerkning av natur- av eller sträckning naturskog naturskogsbetonad skog. Ovan- :h ädellövskog. för har det bedömts skogsodlingsgränsen som biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva Den ökade skogsbruk. efterfrågan på virke har emellertid lett till ett ökat intresse att utnyttja fjällskogen för skogsproduktion. Kunskaperna om naturvärdena i dessa skogsområden är som regel bristfälliga. Det är angeläget att utvecklingen vad gäller naturskogarna följs noggrannt av berörda länsstyrelser. För områden med naturskog är det angeläget att länsstyrelserna utnyttjar möjligheten till samråd om ev. 20 § naturavverkningar enligt vårdslagen.

Ãdellövskøg

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket har minskraftigt kat arealen ädellövskog, dvs. skog som domineras av ek, lind, ask, alm, bok eller lönn. Arealen beståndsbildande ädellöv-

SOU 1979254 E] 49

skog uppgår nu endast till ca 13 000 ha, exklusive bokskogen. har stor betydelse för fauna, flora och land-

Ädellövskogen

i södra och mellersta Sverige. Förekomster av ädel-

skapsbild redovisas översiktligt på separatkarta l.

lövskog

Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att under-

söka behovet av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogar. Det är angeläget att länsstyrelserna till samråd om ev. avverkningar enutnyttjar möjligheterna . ligt 20 § naturvårdslagen.

ruAvJ-ZI_

«..

Områden av betydelse för faunan

De flesta i faunan kan hänföras till männiförändringarna

J-LmJXX,17Zp

skans utnyttjande av mark och vatten. Bland ryggradsdjuren

har hittills under 1900-talet nio arter försvunnit. För närvarande bedöms 15 arter av och fåglar vara akut

däggdjur

medan 24 bedöms som sårbara och 23 bedöms vara hotade, att endast små kan innebära

så sällsynta miljöförändringar

är hotade. Några insekter

risk för utrotning. Många grodarter

finns endast i vissa Se vidare avsnitt 1.3

naturskogsomrâden.

i rapportens del Il. Ett internationellt samarbete för att skyd-

da fauna och flora pågår inom FN och Europarådet.

är säkerställandet av de En viktig del av artbevarandet hotade arternas livsnödvändiga miljöer. Därmed avses skydd kontroll som är nödvändiga för att en eller av de biotoper minimistam av den hotade arten skall att överges möjlighet

leva under förhållanden. Eftersom de åtgärder som

naturliga

krävs för art måste man i planeringen ta är speciella varje

särskild hänsyn till var art för sig. Vissa är mer för faunan än andra.

biotoper betydelsefull

Det t.ex. biotoper med ett stort antal olika djurarter gäller eller med en fauna knumed en ovanlig artsammansättning

ten till mer eller mindre orörda eller ursprungliga förhållan-

den. För faunan är också områden som fungerar som rugg-

ningsområden, rastlokaler, yngelplatser, övervintringsområden, övernattningsplatser etc. av speciell betydelse. att till faunan i den fysis- Förstärkt hänsynstagande till Det är angeläget hänsynstagande

ka förbättras. Det är en för naturvårds- faunan i fysisk planering.

planeringen uppgift

verket att i samråd med bör ske.

planverket ange hur detta

Särskilt väsentligt är det att beakta behovet av skydd för hotade arter och vård och skydd av för faunan särskilt betydelsefulla områden.

4.2.6 Vissa samordningsfrågor

Mellan naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården finns starka sammanfallande intressen när det gäller vården

I inventerings-, planerings- och säker-

av kulturlandskapet.

50 El

ställandearbetet på olika nivåer finns möjligheter att bättre samordna de olika verksamheterna. En ökad samordning mellan naturvärden och kulturminnesvården är angelägen bl.a. i samband med bildande av naturreservat och naturvårdsområden. Skälet är bl.a. att kulturminnesvården saknar en egen lagstiftning för områdes-

skydd. Naturvårdslagen lägger inga hinder i vägen för en

samordning. Bestämmelserna i naturvårdslagen är dock inte tillämpliga för fall då behovet av skydd för landskapsbilden huvudsakligen betingas av från historisk och konstnärlig synärskild lagstiftning med punkt värdefulla byggnader och anläggningar. För de fall där .öjlighet att bilda kulturre- naturvårdsintresset är otillräckligt för att utnyttja naturvårds- :rvat eller kulturminnes- fordras en särskild lagens instrument lagstiftning med möjlrdsområden. lighet att bilda kulturreservat eller kulturminnesvårdsområden. När det gäller ekonomiska resurser för att säkerställa oms råden och objekt av intresse för såväl naturvärden som kulturminnesvården bör de resurser som knyts till tillämpningen

av naturvårdslagen även i fortsättningen fördelas av natur-

Nedre rátgngaien

vårdsmyndigheterna. Formerna för samarbete mellan natur-

Nedre Kalixälvdalenä* vården och kulturminnesvården i kulturlandskapet utreds f.n. av berörda myndigheter.

”m

Vindalälvdulen

hledne ä: resurser kan användas Kulturminnesvårdsmyndigheternas

abvgdeniáäêi l ;f för åtgärder som tillgodoser mer renodlade kulturhistoriska i Ai Storsjöbvgden Höga kusten intressen, t.ex. kvalificerad byggnadsvård, som kan aktuali- 11:75? seras i anslutning till byggnadsminnen inom ett naturreservat :E: *Hälsingabvgden eller ett naturvårdsområde. Siljansiwsden

- Nedçe Dalälven I bland annat vissa odlingsbygder inom de s.k. större om-

rådena av betydelse för kulturminnesvården, se fig. 4:2, finns

Kim u «, sammanfallande intressen mellan naturvården, friluftslivet

oürmlandsbygden

nä_ ,LW p och kulturminnesvården. För dessa områdens helhet behövs

Nuslüdan osigölailâm

Falbygden

ett skydd mot förändringar av landskapets karaktär. Det är

?Gotland att föreslår vilka som be-

angeläget länsstyrelserna åtgärder

la - Bjär alvön p Öland höver vidtas med stöd av byggnadslagen, naturvårdslagen V:nä:

Södra Skåne och annan lagstiftning för att områdena skall erhålla erfor-

derligt skydd mot förändringar. Områdenas karaktär kan

|ur 4:2. Exempel på för kulturminnesrden värdefulla odlingsbygder med påverkas av t.ex. utvecklingen inom de areella näringarna ›ra naturvårds- eller friluftsvärden. liksom av och Det är

mineralutvinning energiproduktion.

angeläget att kommuner och länsstyrelser uppmärksammar

detta i samband med tillståndsprövning enligt speciallagstiftningen för dessa verksamheter. Även aktiva åtgärder är an-

gelägna för att behålla områdenas karaktär. Ett levandejord-

bruk är t.ex. grundläggande för att kunna bibehålla område-

nas karaktär. Det är viktigt att berörda brukare informeras

Lydd mot förändringar av om vilka hänsyn som är angelägna. mdskapets karaktär inom På regional nivå administreras den statliga stödverksamhet ;sa odlingsbygder. som har till uppgift att vara ett näringsstöd eller ett stöd till

D 51

inom en bygd eller en ort. Det gäller bl.a. sysselsättningen stöd till och skogsbruket, turism och rekreation samt jordmedel till beredskapsarbeten för landskapsvård, upprustning av kulturhistoriska byggnader samt iordningställande av fomminnesområden. Behandlingen av ärenden av denna typ har karaktären av kreditprövning eller sysselsättningsstödför att åstadkomma eller bygga under en jande åtgärder önskvärd regional struktur. Det är angeläget att stödet så Hänsynstagande till riktlinjeranvänds så att även strävandena i na för hushållning med

långt som det är möjligt mark;

den vad säkerställande och och vatten vid fördelning av, fysiska riksplaneringen gäller vård av riksintressanta och områden för naturvärden, statligt stöd m.m. objekt friluftslivet och kulturminnesvården understöds. Se vidare avsnitt 15.5 Samordning med länsplaneringen.

52 El

\ mm M0 _ vbämu“-Yém\u..n|uuu V _ A- - * u.. alwwv-

.““'““'““ “fdmliil il “omm 1“*\(Å.“..ll.|å1:'{:{,='_“ nu

. 4:.- ( Ã. k J! 1 - . www* *

J71 i

i -- . * . _ \ nutYc-Eff- . .

5 Fritidsboende och turism

Fritidsbebyggelsen kan i stora delar av landet utvecklas utan att komma i konflikt med anna

av riksintresse. Anspråken på mark för fritidsbebyggelse riktas emellerti

markanvändning

ibland mot områden som har stort intresse även för andra verksamheter, främst naturvårde:

friluftslivet och kulturminnesvården. Det gäller särskilt vid kusten och insjöar samt i älvdal:

och fjällområden. Bilden visar ett fjällområde, där fritidsbebyggelsens utveckling även ka hamna i konflikt med intresset att reservera mark för anläggningar för övernattning främ

form av korttidsuthyrning samt anläggningar för rekreation och turism såsom vandringseder och skidliftar. I vissa fjällområden kan fritidsbebyggelse och utbyggnaden av anläggninglr för rekreation och turism komma i konflikt med rennäringens intressen. En alltför intensiv Itveckling av fritidsbebyggelse och turism i små orter kan innebära att ortens försvinsärprägel ier samtidigt som svårigheter uppstår att hantera vatten- och avloppsfrågorna med den begränlade kapacitet som ofta finns i de lokala vattenförsörjnings- och reningsverken.

5 Fritidsboende och turism

5.1 Utgångspunkter 5.2 Problem och åtgärdsförslag 5.2.l Fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer 5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet 5.2.3 Primära rekreationsområden

5.1 Utgångspunkter

Fritidsbebyggelsen i Sverige har utvecklats snabbt. I vissa delar av landet har medfört konflikter med utvecklingen motstående markanvändningsintressen. Det gäller särskilt vid kuster och insjöar samt i älvdalar och fjällområden där konflikter med i första hand friluftslivets intressen har gjort sig gällande. I stora delar av landet som är attraktiva för fritidsbebyggelse torde dock denna kunna utvecklas utan att konflikter med annan behöver markanvändning uppkomma. Detta, liksom angelägenheten av att förutsättskapa goda ningar för andra boendeformer än enskilt fritidsboende och för turism, förutsätter att fritidsbebyggelsen utvecklas planmässigt. Med hänsyn till har i den markanvändningskonflikterna hittillsvarande fysiska riksplaneringen fritidsbebyggelsens utveckling vid kuster, fjäll och älvdalar ägnats betydande uppmärksamhet. Regeringen har vid sin granskning av resultatet av arbetet under planeringsskedet funnit det att befogat förtydliga hur fritidsbebyggelsen bör utvecklas i vissa områden som i särskilt är hög grad känsliga för påverkan eller efterfrågade för friluftsliv. Resultatet av regeringens granskning redovisas i proposition 1978/79:2l3 av Redovisning planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Regeringen har hemställt att riksdagen skall godkänna den föreslagna utformningen av riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten vad avser i områden fritidsbebyggelse med geografiska riktlinjer. Den fortsatta planeringen för södra Hal- Bohuskusten, landskusten, Skånekusten, Blekingekusten, Bråviken, kusterna i Stockholms och Södermanlands län, delar av kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gotlandskusten bör enligt regeringens beslut för län inriktas ifrågavarande på utbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende än enskilda fritidshus. Enskild fritidsbebyggelse bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av

D 57

Liknande uttalanden gör regeringen för

befintlig bebyggelse. vissa insjöområden och primära rekreationsområden. Likaså beslut för norra

bör enligt regeringens planeringen

kusten, Sil-

Bohuskusten, Småland-Östgöta skärgård, Höga

och det södra inriktas på fritids-

jansbygden fjällområdet

boende i andra former än enskilda fritidshus, så att områdena av befolkningen som inte kan utnyttjas även av de grupper I dessa områden bör turismen och friluftsliäger fritidshus. vets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med att

tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse. Även inom övriga kust- och insjöområden, fjällområden

beslut att

och älvdalar är det enligt regeringens angeläget enskild fritidsbebyggelse bara om man överväger ytterligare

naturvårdens och friluftslivets intressen samtidigt kan tillgodoses. I strandnära områden och på de öar som har stort

värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Som framgår av kap. 4 Fritidsboende och turism i rapportens del II kan en fortsatt hög efterfrågan på fritidsbostäder

och övernattningsanordningar förutses. För att skapa under-

i berörda kommuner är det en

lag för en god planberedskap att inom ramen för den fortsatta fysiska väsentlig uppgift riksplaneringen kartlägga i vilka delar av landet som anspråoch turism kan uppkomma i

ken på mark för fritidsboende

framtiden. Med till bristen på mark för ytterligare

hänsyn enskild fritidsbebyggelse i kustområdena i södra Sverige samt på Öland och Gotland finns det särskild anledning att uppmärksamma i vilken utsträckning anspråk på mark för fritidsboende i olika inlandsområden och om kan uppkomma

dessa anspråk är förenliga med andra markanvändningsin-

bör vidare liksom hittills

tressen. Den fysiska riksplaneringen

medverka till att mark i attraktiva områden skyddas till förmån för friluftslivet och turismen.

5.2 Problem och åtgärdsförslag

5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer

Som framgår närmare av rapportens del II kap. 4 Fritidsboende och turism har fritidsbebyggelsens absoluta tillväxt under 1970-1975 varit inom flertalet om-

perioden betydande råden med riktlinjer, dvs. kuster, större insjöar, geografiska älvdalar och fjäll. Mot bakgrund härav har som tidigare nämnts funnit att det är befogat att inta en mer regeringen

av enskild fri-

restriktiv inställning till utveckling ytterligare tidsbebyggelse i vissa områden med geografiska riktlinjer

58 E]

som i särskilt hög grad är känsliga för påverkan eller efterfrågade för friluftsliv. För några av de områden som har uppmärksammats särskilt i den fysiska riksplaneringen, har lantmäteriverket sammanställt uppgifter om under fritidsbebyggelsens utveckling åren 1976 och 1977. Lantmäteriverkets inventering visar bl.a. att i fjällkommunerna i och Jämtlands län har Kopparbergs ökningen av antalet fritidshus ca 900 stigit från i genomsnitt fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1300 under åren 1976 och 1977 eller med ca 45 °/o. är särskilt

Ökningen

stor i län. I det södra finns Kopparbergs fjällområdet dessutom omfattande planer enskild på ytterligare fritidsbebyggelse och anläggningar för turism och rekreation. En fortsatt kraftig tillväxt av den enskilda fritidsbebyggelsen kan komma i konflikt med naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens riksintressen i det södra fjällområdet, som dessutom har utpekats som ett primärt rekreationsområde. Med hänsyn till fritidsbebyggelsens tillväxt och kraftiga det nationella intresset att skydda natur- och kulturvärdena samt turismens och friluftslivets intressen är det angeläget att :egeringen uppmärksammar regeringen särskilt uppmärksammar markanvändningsprob- 1arkanvändningsproblemen i lemen i det södra fjällområdet. Mot av vad som bakgrund et södra fjällområdet. framkommer vid närmare utredning och planering kan regeringen vid behov förelägga till riksdagen förslag kompletterande riktlinjer för med mark och vatten så att hushållning erforderliga förutsättningar skapas för att bevarandeintressena samt turismens och friluftslivets intressen skall tillgodoses i planeringen. I rapportens del II kap. 4 redovisas fritidsbebyggelsens utveckling i olika delar av landet. Därav att den framgår relativa ökningen av antalet fritidshus under åren 1970-1975 har varit betydande i flera områden i inlandet. Det gäller bl.a. i Skaraborgs län, delar av och Kalmar Kronobergs län, Blekinge län samt delar av de mellansvenska länen. Flera av dessa områden ligger på avstånd som veckoslutsmöjliggör pendling från de större tätorterna i landet. Av redovisningarna framgår också att anspråken på mark för fritidsboende i inlandet utanför områdena med geografiska riktlinjer kan komma att öka. Det finns därför anledning att klarlägga vilka markresurser för fritidsboende som finns i inlandet.

5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet Fritidsbebyggelsen kan även i vissa inlandsområden komma i konflikt med annan av riksintresse. Det markanvändning gäller främst i områden som omfattas av starka bevarandeintressen från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdssynpunkt. Även i skogs- och jordbruksdominerade områden

EI 59

kan att lokalisera fritidsbebyggelse vara be-

möjligheterna

gränsade med hänsyn till de motstående markanvändnings-

intressena. för fritidsboende i inlandet kan för- Anspråken på mark väntas uppkomma främst i områden med goda naturliga förutsättningar för fritidsboende som är välbelägna i förhållande till storstadsområdena och de större tätorterna. De områden i inlandet som på detta sätt är särskilt attraktiva för fritidsboende av rapportens deIII avsnitt 4.4. framgår Markresurserna förefaller för ytterligare fritidsbebyggelse totalt sett vara stora. på mark är emellertid olika Anspråken

stora i olika delar av landet. Till följd av befolkningsfördel-

ningen är anspråken särskilt stora i södra Sverige, samtidigt å som för fritidsbebyggelse är mindre i tillgången på mark Restriktivitet mot enskild

denna del av landet. Inom vissa områden i inlandet finns det fj

att vara restriktiv när det gäller utveckling av ytter- tidsbebyggelse i inlandsoå

anledning råden av intresse för naturvâ ligare enskild fritidsbebyggelse. Det gäller, som har nämnts främst inom områden som är av intresse för natur- den, kulturminnesvården ot tidigare, s kulturminnesvården och friluftslivet. Områden nära friluftslivet. vården, de medelstora och större tätorterna med goda rekreationshar ofta stor betydelse för friluftslivet och detta möjligheter lämpliga för utveckling av enskild fritidsbegör dem mindre

medelstd

områden redovisas i rappor- Områden nära de byggelse. Exempel på sådana tens del II avsnitt 4.4. och större tätorterna med områden kan fritidsbe- da rekreationsmöjligheter h

I skogs- och jordbruksdominerade

komma i konflikt med de areella näringarna till reserveras för friluftslivet. byggelsen av fritidshusen. Om enstaka följd av olämplig lokalisering fritidshus eller fritidshus i mindre lokaliseras i angrupper slutning till befintlig bebyggelse eller på mindre produktiv mark behöver något väsentligt intrång ijord- och skogsbrufrämst i form av friket inte uppkomma. Fritidsbebyggelse tidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd till jordbruksnäringen. Det gäller särskilt i vissa skärgårds- samt

Oanvända jordbruksbyggnader kan till glesbygdsområden.

viss del användas som fritidshus, vilket kan vara till fördel

både från landskaps- och bebyggelsevårdssynpunkt.

vid behov initierar en Ökad planberedskap för Det är angeläget att kommunerna av markanvändningen i områden där möta en förväntad ökad efh

översiktlig planering

fritidsbebyggelse kan förväntas tillkomma. En god planbe- frågan på fritidsbebygge för att efterfrågan särskilt i storstädernas n redskap i sådana områden är angelägen på fritidshus skall kunna och för att övriga intressen, het. tillgodoses bl.a. friluftslivet skall förutsättningar. I omges erforderliga råden där en utveckling av fritidsbebyggelsen kan medföra konflikter med andra intressen, måste tätare former av friom även andra intressen skall kunna tidsbebyggelse väljas

Behovet av en god planberedskap torde vara tillgodoses.

störst i storstädernas närhet. I rapportens del II avsnitt 4.4.

00 El

redovisas för att bedöma inom vilka områden i

underlag

inlandet där det med hänsyn till naturliga förutsättningar och förväntade anspråk finns särskild anledning för kommuner-

na att uppmärksamma behovet av god planberedskap för att

möta en ökad efterfrågan på fritidshus.

5.2.3 Primära rekreationsområden

Utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är det f.n. mest påtagliga markanvändningsproblemet inom de primära re-

kreationsområdena. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen finns en betydande andel av landets fritidshus inom dessa områden. Tillväxttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i dessa områden än i

landet i övrigt. Se vidare kap. 4 i rapportens delll. En fortsatt

kraftig tillväxt inom vissa av landets primära rekreationsområden innebär ett hot mot områdenas natur- och rekreationsvärden. I den promemoria som bifogas regeringens beslut om full-

följande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten

förutsätts att planeringen för de primära rekreationsområde-

na fullföljs i enlighet med de program som har upprättats.

Enligt regeringens beslut skall länsstyrelserna år 1982 lämna en särskild redovisning av planeringsläget m.m. inom de

primära rekreationsområdena. För flera områden, bl.a. södra

fjällområdet, bör enligt besluten samordnade planeringsprogram för bl.a. turismens och fritidsbebyggelsens utveck-

ling upprättas. Vidare betonas att fritidsbebyggelsen i områ-

dena bör utvecklas i sådana former som gör områdena tillgängliga för så många människor som möjligt. Vissa rekreationsområden kan emellertid mot bakgrund av den begränsade tillgången på mark för friluftsliv behöva planeras i huvudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. De utgångspunkter för den fortsatta planeringen för bl.a. de primära rekreationsområdena som regeringen således har angett i sina beslut för varje län torde väl svara mot de syften som statsmakterna har angett beträffande dessa områden. Några ytterligare riktlinjer för markanvändningen inom de

primära rekreationsområdena behöver inte anges nu. Riksdagen har för budgetåret 1979/80 anvisat 5 kr. milj.

för planering i de primära rekreationsområdena (prop. 1978/79:l00, bil. 13, KrU 1978/79:22, rskr 1978/792229). Dessa medel bör kunna utnyttjas för att bl.a. upprätta program för turismens utveckling inom olika områden. Sådana program kan utgöra ett viktigt stöd för arbetet i kommuner och länsstyrelser med markanvändningsplaneringen. Från många håll har framförts att det statliga stödet till

utbyggnad av anläggningar för fritidsboende och rekreation

EI 61

och för markförvärv för sådana ändamål måste förbättras om de målsättningarna skall kunna förverk-

rekreationspolitiska

ligas. Rekreationsberedningen har i sitt betänkande lagt fram

i dessa hänseenden (Ds Jo 1978:2). Frågor av detta

förslag

slag behandlas också av fritidsboendekommittén (Bo

har ställt belopp till förfo-

1978:01). Regeringen betydande

inom Åre-området. Vidare tor-

gande för utvecklingsåtgärder de de medel som regeringen har anslagit för sysselsättnings-

i Vindelådalen och Norrbotten komma att

skapande åtgärder

till en del för som främjar turism och

utnyttjas åtgärder

rekreation. Riksdagen har uttalat (CU l978/79:26, rskr att markförvärvslån till förvärv av sådan mark 1978/ 79:250)

som i konkret har visat sig lämpad för utbyggnad planering

av turism och rekreation inom i första hand de primära rekreationsområdena bör kunna lämnas med förmånligare å

I huvudsak skall gälla de villkor som a;

amorteringsvillkor.

rekreationsberedningen har föreslagit. Ett ytterligare statligt

stöd måste byggas ut i den takt som det samhällsekonomiska Härvid bör man sträva efter att finna utrymmet medger. former för samlade insatser som bedöms som på de områden mest angelägna.

62 D

ä”. ›w _ _W_ i . \ *

&

»...133 uu! . un xn..«..:-›--«::.. V... u i :m:

_ _ “hi-WW” I m ulu . \ .u

§l1|lI\'.';ll':,'.i':

:.-..,k..

, \ \ \ \ \\\\ \\ \\\\\\ \\ \“\ \ x x \\ \ \ \\\ \\ \\\\\\ \ \\\\\ \\\ \\\\\\\\\\x\ \\\ x \\\ \ . .i \\\ \\\\\ \\\\ \ * x x p \\\ \\\ \\\\\\ \\\ \ \\\\\ \\\ \\ \\\

6 Tätorter och infrastruktur

och av större infrastrukturanläggningar såsom huvudvägar Tätortsutbyggnaden utbyggnaden terminalanläggningar, större kraftledningar och rörledninga hamnar, flygplatser, järnvägar,

konsekvenser för mark- och vattenområden. Tätortsutbyggna

har ofta betydande omgivande den hamnar i vissa fall i konflikt med intresset att hushålla med jordbruksmarken

exempelvis mark som dl

Vissa anläggningar såsom vägar och kraftledningar tar i anspråk samtidigt

I ._. man , & .. un. »- u . uu

“v u - huéuakn V,...

2:3_ .utsatta l .““ “kni .\\| tum_ “man i gif*

. . _\_“_“"t= «u\«\\““› wøm. \ “WW \ütia..'.'““txmx“lll åkt* . amma.. “nu .. Hou_ :gåta \ *NM- \\1 uum ““ \ \\ m Wuwmhhtqwgii »..\;a“.°-h%“^ & m,

åt_ Nmu“““^“« “ü-Qz.. »ur/Ita-

| váwükw | 4_ i ||\*L\Aül\(§sh\ m

Xwüli; ”dm

.. \ \ \\ \ \\\\\\ \\\\\\\ \ \\\\\\\ \\ \\\

erkar landskapsbilden. Gjorda investeringar i bebyggelsen och infrastrukturen är starkt

rande för utvecklingen samtidigt som marginella tillskott och förstärker de

kompletteringar gsiktiga bindningarna. För att bedöma konsekvenserna av planerade investeringar, bl.a.

d hänsyn till markanvändningen, är det därför nödvändigt att arbeta med ett långt tidsper-

ktiv i den samhällsplanering på olika nivåer som berör tätortsutbyggnaden och investering-

a i infrastrukturen.

6 Tätorter och infrastruktur

6.1 Utgångspunkter 6.2 Problem och åtgärdsförslag 6.2.1 Transporter 6.2.2 Energidistribution 6.2.3 Samordning av samhällets i infrastruktur investeringar 6.2.4 Tätorter 6.2.5 Försvar

Utgångspunkter

Frågor som gäller tätorternas utbyggnad och utbyggnaden av vissa infrastrukturanläggningar har central främst betydelse i den regionalpolitiska utplaneringen. Transportsystemets veckling behandlas i den regionala trañkplaneringen och i den planering för vägar, hamnar och som sker i flygplatser särskild ordning. Inom den nationella är fråenergipolitiken gor som gäller energidistributionssystemet av väsentlig betydelse. Motiven för att i den fysiska behandla riksplaneringen tätorterna och vissa infrastrukturanläggningar (huvudvägar, större hamnar, flygplatser, termijärnvägar, interregionala nalanläggningar och energidistributionssystem) är främst följande. D Vissa anläggningar, exempelvis djuphamnar, ledningar och flygplatser har särskilda krav på naturresurser eller andra fysiska av speciellt förutsättningar slag. De måste därför beaktas i den fysiska planeringen på olika nivåer. D Vissa anläggningar, exempelvis större och större vägar kraftledningar, kan komma i konflikt med de areella näringarna och riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. D Tätortsutbyggnad kommer i vissa fall i konflikt med angelägna intressen som exempelvis önskemålet att hushålla med jordbruksmarken.

Förändringar i bebyggelse och infrastruktur kan ske endast långsamt. Gjorda investeringar är starkt styrande för utvecklingen och marginella tillskott och till den kompletteringar befintliga bebyggelsen och infrastrukturen förstärker de långsiktiga bindningarna. I vissa fall kan ny bebyggelse och investeringar i transport- och energidistributionssystem ha betydande konsekvenser för markanvändning och miljö.

D 67

Den lokala och regionala fördelningen av dessa investeringar bestäms i första hand i den övergripande kommunala planeringen och i olika statliga organ. För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett transport- och energidistributionssystem som både skapar goda samt tillgodoser de regionalpoliproduktionsförutsättningar tiska strävandena och kravet på hushållning med mark och vatten är det angeläget att dessa samband beaktas i den samhällsplaneringen på nationell, regional och Övergripande lokal nivå. Detta sker på den nationella nivån inom ramen för samlade ansvar för samhällsplaneringen. På regeringens nivå behandlas dessa frågor i länsstyrelsernas arbete regional med den trafikplaneringen och länsplaneringen, regionala På lokal nivå har kommunerna den fysiska riksplaneringen. det samlade ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur. för en närmare samordning mellan den Förutsättningarna fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planeringen när det gäller tätortsutbyggnad har förbättrats genom att den redovisning av vissa markhushållningsfrågor i den fysiska riksplaneringen som skall ske år 1980 har anknutits till redovisningen av länsplanering 1980. Därmed ges såväl kommuner, länsstyrelser och landsting som statsmakterna möjlighet att göra vissa samlade ställningstaganden till den fysiska resp. den regionalpolitiska planeringen. Enligt riksdagens beslut om ny trafikpolitik (prop. 1978/ 79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/792419) skall en övergriav hamnverksamheten komma till pande nationell planering stånd. skall utarbeta en perspektivplan för ut- Sjöfartsverket vecklingen av det svenska hamnväsendet. För närvarande pågår ett arbete med flygplatsplanering. Lufttransportutred- (Dir. 1978:46) skall lämna förslag beträffande de ningen framtida stor- och länsflygplatserna. Regeringen har givit länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en övergripande av de mindre Länsstyrelsernas mateplanering flygplatserna. rial skall redovisas senast den l januari 1980. till regeringen Genom denna utbyggnad av hamn- och flygplatsplaneringen för en bättre samordning mellan den skapas förutsättningar

fysiska riksplaneringen och trafikplaneringen. Samordning-

en mellan vägplaneringen och den fysiska planeringen på olika nivåer har vidare förbättrats genom den nya handlägg-

ningsordning för arbetet med flerårs- och fördelningsplaner

för som gäller sedan år 1978 (prop. 1977/ vägutbyggnader 78:10, TU 1977/78:10, rskr 1977/78:95).

68 E]

6.2 Problem och

åtgärdsförslag

6.2.1 Transporter Transportsystemet har stor betydelse för olika regioners förutsättningar för att utveckla näringslivet. Det blir därigenom starkt styrande för näringslivets och befolkningens regionala fördelning samt bebyggelseutvecklingen och markanvändningen. Utbyggnaden av transportsystemet kan medföra konflikter med olika riksintressen vilket motiverar att dessa frågor ägnas uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. Förbättrade samordningsrutiner kan vidare behövas för att anläggningar av nationell betydelse skall beaktas i den fysiska planeringen.

Vägnätet Utbyggnaden av vägnätet kan ge upphov till intressekonflikter bl.a. med de areella näringarna, friluftslivet naturvärden, och kulturminnesvärden. Dessutom medför trafiken ofta betydande miljökonsekvenser i form av buller och utsläpp av förorenande ämnen. kan emellertid även Väganläggningar leda till minskade miljöstörningar genom att en avlastning av trafiken sker på det befintliga vägnätet. Det är angeläget att det underlag rörande olika markanvändningsintressen som tas fram i den fysiska riksplaneringen utnyttjas för de avvägningar mellan olika intressen som skall göras i samband med att flerårs- och fördelningsplaner upprättas för vägbyggandet.

Järnvägsnätet Utbyggnadsbehovet när det gäller järnvägsnätet avser i huvudsak bandelar av En viss utbyggnad anslutningskaraktär. av bl.a. rangerbangårdar och godsterminaler kan förutses. Sett i riksperspektiv torde detta inte medföra några allvarligare konflikter med markanvändningen.

Hamnar Hamnutbyggnader och följdinvesteringar i vägar, järnvägar, terminaler och upplagsplatser har ofta betydande markanvändnings- och miljökonsekvenser. I första hand påverkas fiskets, naturvárdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. I samband med muddringar, utfyllnader och fördjupningar av farleder kan även naturmiljön utsättas för störningar. Lägen för aktualiserade ny- och utbyggnader av hamnar framgår av hg. 6.1. En utförligare redovisning av de olika hamnarna lämnas i rapportens del II avsnitt 5.2.5.

SOU l979l54 EJ 69

Utbyggnad av importhamnar för kol kan få aktualitet om

kol i större skala introduceras i energiförsörjningen. En stor

kolhamn ställer krav på speciella djuphamnsförutsättningar och medför omfattande miljöstörningar till följd av utsläpp

av bl.a. stoft till luft och i form av buller. Ställningstai Sverige av eventuell importhamn för ganden till lokalisering

kol måste föregås av ingående studier av förutsättningarna för lokalisering. Regeringen har givit tilläggsdirektiv till

delegationen för solvärme och bränsle som kan ersätta oljan

(I 1979:01) att bl.a. redovisa behovet av särskilda kolhamnar i Sverige och översiktligt bedöma lokaliseringsförutsättningarna för sådana kolhamnar. Om etablering av en terminal för import av flytande naturgas aktualiseras i framtiden kan anspråk komma att ställas på markresurser på västkusten för hamn och lag-

betydande ringsanläggningar samt för ett utgående rörledningsnät.

rörande olika mark- och Det är angeläget att det underlag

vattenanvändningsintressen som utarbetats för den fysiska riksplaneringen utnyttjas vid den hamnplanering som enligt

riksdagens beslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr

1978/79:419) skall bedrivas på nationell, regional och lokal nivå. I samband med att sjöfartsverket utarbetar en perspek-

tivplan över hur hamnsystemet bör utvecklas är det angeläget

att hänsyn tas till olika hamnutbyggnaders konsekvenser för

olika motstående mark- och vattenanvändningsintressen av riksintresse.

Hygplatser

Flygets betydelse i transportsystemet och för samhällsutvecklingen i stort har successivt ökat. Planerade och diskuterade

utbyggnader av nya länsflygplatser framgår av fig. 6:1. Se

vidare avsnitt 5.2.4 i rapportens del II. Utbyggnaden av flygplatser kan medföra omfattande kon-

sekvenser för olika markanvändningsintressen, främst jord-

bruket, naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Större områden berörs av buller- och riskzoner. Riksdagen

har tidigare uttalat (CU 1973:1 l) att flygplatsfrågorna bör

behandlas i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till de

konsekvenser flygplatsutbyggnader kan få för motstående

markanvändningsintressen. Enligt riktlinjerna för länsstyrel-

sernas pågående flygplatsplanering skall länsstyrelserna

beakta markanvändnings- och miljöaspekterna vid sin be-

dömning av vilka orter som lämpligen bör anknytas till flygtrafiknätet och i angelägenhetsgraderingen av föreliggande

utbyggnadsplaner.

70 El

6.2.2 Energidistribution

Kraftledningar Kraftledningar tar i anspråk mark för fundament och transformatorstationer och kan genom förledningsdragningarna svåra annan verksamhet. Konflikter kan uppstå med främst kulturminnesvården, naturvärden, det rörliga friluftslivet, jordbruket, skogsbruket och rennäringen. har ut- Riksdagen talat att kraftledningarna bör uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till kraftledningarnas konsekvenser för motstående markanvändningsintressen, bI.a. de areella näringarna och bevarandeintressena (CU 1976/ 77:24, CU 1978/79:1). Om starka motstående intressen beträffande viss föreligger ledningssträckning är det angeläget att alternativa ledningsdragningar utreds närmare innan markreservation sker i den kommunala planeringen. I rapporten Kraftledningar i fysisk planering (Statens planverk Rapport 46 år 1978) har planverket, industriverket, naturvårdsverket och vattenfallsverket lämnat till förslag handläggningsordning vid planeringen av kraftledningar. I bostadsdepartementets PM 1978-09-07 Fysisk riksplanering. Fullföljande av fastlagda framhålls att den riktlinjer föreslagna handläggningsordningen bör tjäna som vid vägledning planering av kraftledningar. För utbyggnader av stamlinjenätet som är av nationell betydelse är det väsentligt att erforderliga markreservationer

iKraftföretagen redovisar pla- sker i den kommunala planeringen. För att ge underlag för

.nerade kraftledningar till in- av behovet av markreservationer bedömningar i riksskala är

ldustriverket.

Industriverket det lämpligt att industriverket sammanställer planer på kraft- “redogör för planerna till rege- ledningar av stamlinjekaraktär och i samråd med bI.a. plany ringen. verket och naturvårdsverket till redovisar sådana regeringen kraftledningar som är av intresse från rikssynpunkt. Mot bakgrund av en sådan skulle redovisning regeringen kunna av skilda pröva angelägenheten projekt och uppdra åt berörda länsstyrelser att i samråd med kommuner och kraftföretag föreslå lämpliga ledningssträckningar. För att garan- Regeringen bedömer angelä- tera att riksviktiga kommer till stånd föreslås ledningar regegenheten av större kraftledringen få möjlighet att föreskriva att mark för viss ledningsningsprojekt och uppdrar åt sträckning skall reserveras i den kommunala planeringen. länsstyrelserna att samråda Det som framkommer i samråden underlagsmaterial på cen- .med bI.a. kommuner och tral och regional nivå bör kunna användas även vid konceskraftföretag om lämpliga led- sionsprövningen enligt lagen (l902:7l) innefattande vissa

ningssträckningar. bestämmelser om elektriska m.m.

anläggningar (el-lagen), som sker på ett senare stadium.

El 71

Gas- och hetvattenledningar Under 1970-talet har ett omfattande arbete bedrivits för att klargöra förutsättningarna för import av naturgas och anläg-

gande av naturgasledningssystem i Sverige. Enligt propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:1 15)

torde en introduktion i större skala av gas f. n. inte vara aktuell. Även överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk via rörledningar och tunnlar till storstadsområdena har utretts. Planerna omfattar överföring av hetvatten från kärnkraftverken i Ringhals, Barsebäck och Forsmark. Förläggning av ledningar ovan jord i öppna diken etc. kan medföra störningar för bl.a. jordbruket. Om ledningar förläggs under jord utgör de sannolikt inte större hinder för

jordbruket. Dras ledningarna genom skogsmark kan skogs-

bruk förhindras eller försvåras i närheten av ledningarna. Konflikt med naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen kan också uppstå. Om starka motstående intressen föreligger beträffande en

viss ledningssträckning är det angeläget att andra alternativ utreds innan mark reserveras i den kommunala planeringen.

Det finns därför anledning att liksom för kraftledningar

överväga en handläggningsordning där planer på större gas- Planer på större gas- eller het-

sammanställs av industriverket som redovisas till eller hetvattenledningar vattenledningar i samråd med bl.a. planverket och naturvårdsverket till rege- industriverket. Industriverket ringen redovisar sådana rörledningar som är av intresse från redogör för planerna till rege-

rikssynpunkt. Berörda länsstyrelser föreslås mot bakgrund ringen. av regeringens ställningstaganden samråda med bl.a. kom-

muner och berörda företag om lämplig ledningssträckning.

föreslås få att föreskriva att mark för Regeringen bedömer angelä-

Regeringen möjlighet

viktigare ledning skall reserveras i den kommunala plane- genheten av större projekt. Det underlag som framkommer i samråden på central

ringen.

och regional nivå bör kunna ha betydelse även vid koncessionsprövningen enligt rörledningslagen.

6.2.3 Samordning av samhällets investeringar i infrastruktur

I föregående avsnitt har redovisats vissa utbyggnadsplaner

för transportanläggningar och anläggningar för energidistri-

bution. De viktigaste planerna för utbyggnad av hamnar,

flygplatser, kraftledningar (800 kV-nät), gasledningar och hetvattenledningar sammanfattas i fig. 6:1. Av figuren fram-

går även i vilka delar av landet som väg- och tätortsutbyggnaden kan komma i konflikt med jordbrukets markanvänd-

ning.

Utbyggnadsplanerna är till betydande del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om pla-

nerna fullföljs kommer den befintliga orts- och infrastruktu-

72 El

Figur 6:1. Planerad eller diskuterad ut- , i W TFH! ECMLFD , JE* 1 *F* MIG LW] BW 0,00l U l 21W:F: M* Zl lgütl byggnad av vissa infrastrukturanlägg- n

v f”

hingar. __ 61/1/ 7 0 Ä än), w H

6%

M D / nylokalisering av flygplats förtung j D iettrafik

n Önfç*

L. *(9 å?? q /s I utbyggnad av flygplats för tung jettrafik GJ

ro gås

%/ I nylokalisering av större hamn 19 j, . __ 7

I 17

år

utbyggnad av befintlig hamn

A kärnkraftverk °

u a 20%*

. 47f /

planerat 800-kv-nät 25/ .r

7--

jy/

u . . . . F* u.. 4-- planerat gasledmngsnat (Syd- u ç (W N gasprojektet) _

:-- planerat gasledningsnät 13 7 13 (Väst- J) / s V \ N gasprojektet) of! // 22 n:

;äga 5% g “

;om planerad hetvattenledning _gçå . ._ - u 11

,5 j

vw ev. hetvatten per båt ,4 « ^ -J

IHJ

primär jordbruksmark som berörs av planerad vägdragning, tätortseller fritidsbebyggelse

storstad

primärt centrum

behov av överväganden i regional skala om markhushållning enligt prop. 1978/792213.

områden för vilka länsstyrelserna

E! .

bör tillhandahålla ett samlat mate- ” rial om hushållning med jordbruksmark enligt prop. 1978/79:213.

Källa: Länsstyrelsernas och centrala ämbets- . verkens redovisning av den fysiska riks- . * planeringens planeringsskede. Prop. 1978/792115om riktlinjer för energipolitiken. Prop. 1978/792213redovisning av planeringsstadiet i den fysiska riksplaneringen. Sydgas- och Västgasprojekten.

D 73

ren att ytterligare förstärkas och ge upphov till markanvänd-

ningskonflikter. Det gäller särskilt Mälardalen, Göteborgs-

området, Skåne och Halland där konflikterna mellan jordbrukets markanvändning och väg- och tätortsutbyggnaden är särskilt framträdande. I rapportens del II avsnitt 5.3 görs en mer ingående bedömning av de samlade konsekvenserna för

markanvändningen av de i dag kända utbyggnadsplanerna

för transport- och energidistributionssystemen. Det är angeläget att bättre samordna samhällets investe-

ringari infrastrukturen med hänsyn såväl till kraven på hus-

hållning med mark och vatten som till kraven på att skapa

gynnsamma lokaliseringsförutsättningar för näringslivet och

den offentliga sektorn. På den nationella nivån kan detta ske

i samband med ställningstaganden till inriktregeringens ningen av den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen, den regionala trañkplanering och den plane-

ring för vägar, hamnar och flygplatser som sker i särskild

ordning. Regeringens ställningstaganden torde underlättas om markanvändnings- och miljöfrågorna behandlas i läns-

planeringen, den regional trafikplaneringen, vägplaneringen

samt hamn- och flygplatsplaneringen på det sätt som har

i detta kapitel. Som underlag för regeringens ställ-

föreslagits

kan det även finnas behov av särskilda studier

ningstaganden

av de tendenserna i orts- och infrastrukturen och

långsiktiga konsekvenserna därav för den regionala utvecklingen och

hushållningen med mark och vatten. På den nivån behandlas konsekvenserna av olika

regionala

investeringar inom ramen för länsstyrelsernas samlade an-

svar för den regionalpolitiska planeringen, den regionala tra-

fikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. Det är här-

vid av betydelse att konkurrensen om markanvändningen uppmärksammas i den fortlöpande länsplaneringen på det

sätt som föreslås i avsnitt 15.5 Samordning med länsplaneringen. Det är vidare angeläget att effekterna av tätortsut-

byggnad och investeringar i transportanläggningar och energidistributionssystem beaktas i det arbete med markhushåll-

ningsprogram som enligt regeringens beslut med anledning av planeringsskedet bör utföras i Skåne, Halland samt Göteborgs- och Stockholmsregionerna. Även på regional nivå finns behov av att på ett samlat sätt följa upp förändringarna i tätorternas och infrastrukturens utveckling och konsekven-

serna därav för de regionalpolitiska strävandena och hushåll-

ningen med mark och vatten. Formerna för att förbättra

denna uppföljning övervägs lämpligen inom länsstyrelserna. På lokal nivå har kommunerna ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur. Ge-

nom kommunala redovisningar av byggandets fördelning i

74 El

olika orter kan utifrån kommunal synvinkel behovet av samordning av statliga insatser konkretiseras när det gäller utbyggnad av service, vägar, hamnar flygplatser samt teknisk försörjning för att åstadkomma en lämplig regional utveckling och hushållning med mark och vatten.

6.2.4 Tätorter Det är i första hand en uppgift för kommunerna att i den fysiska planeringen mot bakgrund av de övergripande bedömningar som görs inom ramen för den regionalpolitiska planeringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen göra bedömningar av tätorternas utveckling. I den fysiska riksplaneringen är tätortsutvecklingen av intresse främst med hänsyn till kravet på hushållning med jordbruksmark. Även naturvärden, kulturminnesvården och friluftslivet berörs på skilda sätt av tätortsutvecklingen. I en promemoria (1978-09-07) upprättad inom bostadsdepartementet angående fullföljandet av fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten uttalas att planeringsarbetet för tätorter där konflikt föreligger med intresset att bevara jordbruksmark bör innefatta överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika orter inom respektive kommun. Det är angeläget att kommu- I redovisningar i den kommunomfattande planeringen av nerna analyserar tätortsstruk- kommunens om av överväganden fördelningen byggandet turen. mellan skilda orter i kommunen bör kunna hur klargöras kommunen har beaktat olika statliga och markanvändningsbebyggelseintressen i samband med tätortsplaneringen. Sådana redovisningar bör även tjäna som för komunderlag munernas aktiva medverkan i länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen, vägplaneringen samt den särskilda hamnoch flygplatsplaneringen. Förutom överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika tätorter torde det för kommunerna därför även vara av intresse att bedöma behovet av statliga investeringar i tekniska system, service samt vägar, hamnar och flygplatser. lnom vissa delar av landet I vissa delar av landet finns behov av interkommunal samfinnsbehovavinterkommunal verkan vid planeringen av tätortsutvecklingen. Enligt prop. samverkan vid planering av 1978/792112 om kommer regionalpolitik regeringen att ge tätorts- och infrastruktur. i länsstyrelserna uppdrag att avgränsa s.k. pendlingsregioner inom vilka det finns ett mer uttalat samband mellan kommunerna vad gäller arbetsplatsernas i förhållande lokalisering till bostäderna. Länsstyrelserna bör i enligt propositionen samband med länsplaneringen peka på behovet av samordning av den kommunala inom planeringen pendlingsregioner där flera kommuner ingår. De kommuner som i en ingår pendlingsregion bör själva överväga i vilka former ett inter-

El 75

kommunalt samarbete t.ex. i samband med bebyggelseplaneringen bör bedrivas. De inventeringar som ingår i underlaget för den fysiska

riksplaneringen liksom de studier av lokala arbetsmarknader som länsstyrelserna utför som ett led i länsplaneringen kan

bli ett väsentligt underlag för kommunernas arbete med tätortsutvecklingen. Även det material som tas fram inom ra-

men för den regionala trafikplaneringen och den särskilda

hamn- och kan vara värdefullt i detta

flygplatsplaneringen

sammanhang.

6.2.5 Försvar Försvarets verksamhet medför betydande anspråk på mark

och vatten. Försvarets markanspråk och omgivningspåver-

kan kommer ofta i konflikt med t.ex. naturvårdens och det friluftslivets intressen. Försvarets intressen och komrörliga munernas intresse att utveckla bebyggelsen hamnar ibland i motsatsställning.

I statsmakternas ställningstagande till vissa organisations-

frågor m.m. rörande försvaret (prop. 1977/78:65, FöU 1977/

78:11, rskr. 1977/78:173) ges vissa allmänna utgångspunkter

för hur konflikter mellan försvaret och andra intressen bör

hanteras. Bl.a. framhålls att i möjligaste mån behov av yttermark skall tillgodoses komplettering av de övligare genom

nings- och som finns. Vidare sägs att möjligheterna

skjutfält

skall tas till vara att samutnyttja övnings- och skjutfält oberoende av vilken försvarsgren förbanden tillhör.

Försvarets fredsorganisationsutredning har undersökt be-

hovet av mark för militära övningsändamål fram till år 2000

(Ds Fö 1976:1, 1977:3 och 1978:3). Dessa undersökningar har

visat att behov av övningsomráden föreligger huvudsakligen

för förband inom armén. Det ytterligare anspråk på mark för militära ändamål, som

kan komma att resas inom överskådlig tid, torde huvudsak-

lingen komma att avse förbättrade övningsmöjligheter för vissa arméförband i Norrland.

76 E1

Kärnkraft

Energiskog

Energi

andskapen på detta uppslag söker åskådliggöra effekter på mark och vatten vid elproduktion m 6 TWh

per år från några olika energislag. I figuren jämförs olika energislags anspråk på

iark. Ur varje liten bild har därför

en markyta lyfts ut som motsvarar arealbehovet vid en

roduktion av 6 TWh Eftersom arealerna elenergi (tårtbiten”). är ytproportionella blir det

nöjligt att översiktligt uppskatta hur skiftar mellan olika markåtgången energislag. Varje liten

ild visar även var mark kan tänkas komma att tas i anspråk för energiproducerande anlägg-

ingar, kraftledningar etc. Samtliga elproducerande anläggningar utom Vattenkraftverk förläggs normalt i anslutning

ll kusterna där konflikter lätt uppstår med bl.a. naturvård, och

friluftsliv, fritidsbebyggelse ske. Torvutvinning och energiskogsodling skulle kunna komma att medföra konflikter främst

led friluftslivs- och naturvårdsintressen

samt med jord- och skogsbruk. Vattenkraftsutbygg-

ader medför som regel konflikter med främst rennänaturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, ng, fiske och skogsbruk.

D 79

7 Energi

7.1 Utgångspunkter 7.2 Problem och åtgärdsförslag 7.2.1 Kraftproducerande anläggningar 7.2.2 Nya energislag

7.1 Utgångspunkter

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla vissa kraftproducerande anläggningar och energiråvaror är i huvudsak följande.

D Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt intresse från energisynpunkt bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar av som markanvändningen omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. D Risker för miljöstörningar av större och för omfattning konflikter om mark av riksintresse till följd av lokalisering av kraftproducerande anläggningar eller ianspråktagande av energiråvaror bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstâende intressen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för kraftproducerande anläggningar och för exploatering av energiråvaror som studeras i den fysiska riksplaneringen kan mot bakgrund av dessa motiv sammanfattas pá följande sätt.

D Behov av naturresurser eller andra fysiska förutsättningar med speciella läges- och/ eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exempelvis vissa energiråvaror och stora mängder kylvatten. D Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till miljö eller människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna. D Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från ändarikssynpunkt angelägna mål.

l den fysiska studeras stora riksplaneringen följaktligen kraftproducerande anläggningar. Även energislag som torv,

SOU [979154 D 8l

vindkraft som i framtiden kan komma att och energiskog introduceras i större skala bör uppmärksammas. Andra nya

energislag som kan ställa omfattandeikrav på mark och vat-

ten men för vilka en introduktion i landet är mera osäker behandlas i rapportens del II, kap. 6.

Diskussionen i det följande utgår till stor del från de rikt-

för som har i proposition linjer energipolitiken angetts 1978/79:1 15, bilaga l. Det har inte varit möjligt att i denna beakta riksdagens beslut (NU l978/79:60, rskr rapport 1978/79:429) med anledning av energipropositionen. I propositionen framhålls tre grundläggande krav på energipolitiken, nämligen att försörjningstryggheten inom energiområdet bör ökas, att riskerna för människornas hälsa och miljö måste bemästras samt att handlingsfriheten inom energiområdet bör bevaras. I likhet med energikommissionen anser att den centrala energipolitiska frågan är att föredraganden minska stora Som en allmän inrikt- Sveriges oljeberoende. ning av energiförsörjningen bör enligt propositionen gälla att helst förnybara och inhemska energikällor med uthålliga, minsta bör utnyttjas. Vidare frammöjliga miljöpåverkan hålls behovet av att hushålla med energi. bör enligt energipropositionen ut- Energitillförselsystemet formas så att det i största möjliga utsträckning kan anpassas och förändrade förhållanden. Flera starka skäl till ny teknik för att man bör eftersträva en enertalar enligt propositionen giproduktion som består av många olika energislag. Lagring och distribution bör och utformas med hänsyn till väljas dessa krav på anpassning och flexibilitet. Mot av dessa riktlinjer för energipolitiken är det bakgrund väsentligt att i den fysiska planeringen så långt möjligt bevara handlingsfriheten när det gäller energiproducerande anläggningar, energidistribution och utvinning av energiråvaror. Skulle den framtida annorenergipolitiken ges en väsentligt i lunda inriktning än vad som föreslås energipropositionen t.ex. om en snabb avveckling av kärnkraften skulle genomföras - blir av de i det följande redovisade been förändring sannolikt nödvändig. Bl.a. torde ett ökat behov dömningarna av mark för för elproduktion behöva tillgodoanläggningar ses. och lagstiftningen om kommunal Byggnadslagstiftningen för att intentioenergiplanering är viktiga medel genomföra nerna i på lokal nivå. I riksdagens beslut energipolitiken med förslag till lag om kommunal angående propositionen m.m. (prop. 1976/772129, NU 1976/77:39, energiplanering rskr l976/77:338) framhålls bl.a. att de intressen som behandlas i den skall beaktas i den fysiska riksplaneringen kommunala energiplaneringen.

82 El

7.2 Problem och

åtgärdsförslag

Under förarbetena till denna och under rapport den fysiska

riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande underlagsmaterial rörande energiområdet utarbetats av bl.a. indu-

Berörda myndigheter förut- striverket, planverket och naturvårdsverket. Det är angeläget sätts följa utvecklingen inom att berörda verk inom

fortlöpande följer utvecklingen ener-

energiområdet. giområdet och aktualiserar detta Industri-

underlagsmaterial.

verket förutsätts av göra regeringen uppmärksam på projekt

intresse i den fysiska riksplaneringen rörande utvinning av

energiråvaror, utbyggnad av energiproducerande anlägg-

ningar samt utbyggnad av kraftledningar och annan energi-

distribution.

7.2.1 Kraftproducerande anläggningar

Utbyggnad av konventionella vattenkraftverk medför omfat-

tande förändringar i och fauna överdämlandskap genom ning av mark samt av älvfåror och forsar. Till torrläggning följd av utbyggnad av vägar och medför utkraftledningar

byggnad av vattenkraft påverkan på och natur.

landskap Större överdämningar kan även lokalt förändra klimatet

ge-

En mera omfattande ytterliga- nom ökad dimbildning. Med hänsyn till det stora värdet för e utbyggnad av vattenkraften bl.a. naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske är det

:kulle komma i konflikt med väsentligt att kvarvarande älvar

outbyggda inte exploateras.

:tarka motstående intressen.

Riksdagen lade år 1975 och år 1977 fast riktlinjer för ut-

byggnad av vattenkraften (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202, prop. 1977/78:57, CU 1977/78:91, rskr 1977/

78:l00). I den nyligen framlagda propositionen om riktlinjer

för den framtida energipolitiken (prop. 1978/79 :l 15) slås fast att vattenkraften inte bör byggas ut över den nivå som svarar

mot dessa riktlinjer. Riktlinjerna avseende vattenkraften i den fysiska riksplaneringen ligger således fast.

Enligt en studie utarbetad av Centrala

Driftledningen

(CDL) år 1975 finns i anslutning till vissa älvar och större

insjöar förutsättningar för utbyggnad av pumpkraftverk. Byg-

gande av pumpkraftverk skulle i flera av de redovisade lägena medföra konflikter med motstående intressen. Det gäller bl.a. lägen vid vissa norrlandsälvar, samt vid Vänern, Vättern ltbyggnad av pumpkraftverk och Ivösjön. Om byggande av pumpkraftverk kommer att årutsätter att olika tänkbara aktualiseras får det förutsättas att redovisar

kraftföretagen igen redovisas. ytterligare inventeringar av olika tänkbara som underlägen lag för bedömningar av lämpliga lokaliseringsplatser.

Kondenskraftverk eldade med olja, kol eller andra fossila

bränslen medför med nu teknik omfattande ut-

tillgänglig

okalisering av stora kustförlagda värme- släpp till luft av bl.a. försurande ämnen, stoft, tungmetaller aftverk, CDL 1972. Lokalisering av kust- samt till vatten av uppvärmt kylvatten. Enligt CDL erfordras rlagda koleldade värmekraftverk, CDL 178. för kondenskraftverk

lägen vid kust som medger intransport

E] 83

_h-»m du. m

Kolkondenskraftverk Ett kolkondenskraftverk kräver ett läge vid kust för intransport av kol samt för utsläpp av uppvärmt kylvatten. I anslutning till kraftverket erfordras områden för av kol, lagring områden för deponering av kolaska och slagg samt mark för vägar och kraftledningar. Ett kolkraftverk medför vidare utsläpp till luften av försurande ämnen och tungmetaller samt till vatten av uppvärmt kylvatten.

av olja eller kol. Kolkondenskraftverk kräver också ansenli-

ga ytor för lagring och deponering av kol, slam och aska.

Områden för deponering av aska och slam måste vara så täta att läckage av föroreningar förhindras. CDL har redovisat

lägen lämpade för kolkondenskraftverk. Dessa lägen be-

handlas närmare i rapportens del II kap. 6. För den närmaste

tioårsperioden förordas i propositionen om riktlinjer för

energipolitiken att kol återinförs som en betydande energi-

källa i landet. En förutsättning för att kol skall kunna utnytt-

jas i den omfattning som föreslås i energipropositionen är

enligt föredraganden att miljöproblemen kan bemästras. Nå-

gon utbyggnad av oljeeldade kondenskraftverk torde enligt regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken inte

komma i fråga.

Kolkondenskraftverk är att betrakta som särskilt resurs-

krävande och miljöstörande industri. Med utgångspunkt i

riktlinjer för hushållning med mark och vatten be-

gällande

handlas vissa av CDL redovisade lägen närmare i det följande. Etablering och utbyggnad av kondenskraftverk med myc- Kondenskraftverk med ut« ket omfattande utsläpp av försurande ämnen föreslås med släpp av försurande ämner hänsyn till riskerna för av mark och vatten inte ske föreslås inte få lokaliseras til

försurning på västkusten, i Karlshamn eller i Norrköping. Försurningen västkusten, i Karlshamn ellei av mark och vatten behandlas närmare i kap. 12. i Norrköping. Åsehorn på Kalmarkusten skulle från den fysiska rikspla-

neringens utgångspunkter kunna komma i fråga för etable- Vid vissa platser längs ostkusi

ring av kolkraftverk under förutsättning att kol som energi- ten är det angeläget att handkälla kan accepteras från miljösynpunkt. Det är därför ange- lingsfriheten för etablering ai

läget att handlingsfriheten tills vidare bevaras i den kommu- koleldade kondenskraftveri

nala planeringen för eventuell lokalisering av ett kolkon- bevaras.

denskraftverk genom att förändringar av markanvändningen

som kan försvåra möjligheterna till en sådan lokalisering undviks.

Tunaberg vid Bråvikens mynning har i den fysiska riksplaneringen angetts som läge för miljöstörande industri. Tunaberg har i CDL:s rapport prioriterats som ett lämpligt läge för

kolkondenskraftverk. I den utredningsrapport om den över-

siktliga planeringen i Bråvikenområdet som berörda kom-

muner och länsstyrelser har låtit utarbeta förordas emellertid att något markområde för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Kommunerna har ännu inte tagit ställning till förslaget.

slutlig

Enligt proposition 1978/79 :213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör ställningstagande till frågan om förändrade riktlinjer för något industriläge

vid södra Sveriges kuster avvakta remissbehandlingen av

denna rapport. Föredraganden förutsätter att handlingsfrihet

86 El

beträffande den framtida markanvändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som rapporten kan komma att föranleda. l Vid södra Norrlandskusten har CDL prioriterat Sunnäs, söder om Söderhamn, som ett läge tänkbart för ett kolkon-

denskraftverk. Övriga lägen som enligt CDL är tänkbara för

lokalisering av kolkondenskraftverk längs södra Norrlandskusten är Vallvik, Sundsmarsnâset och Lindön. Berörda länsstyrelser har studerat förutsättningarna för till lokalisering Norrlandskusten av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. I dessa studier har Sunnäs inte redovisats.

jYtterligare

studier av tänkba- Om etablering av kolkondenskraftverk på Norrlandskus- ?ra lägen för kolkraftverk längs ten blir aktuell förutsätts ytterligare studier ske av lägen vid lNorrIandskusten förutsätts ske. Norrlandskusten som kan komma i för en eventuell fråga lokalisering. Lokalisering av kondenskraftverk till Öland och Gotland skulle medföra starka konflikter med naturvårds- och friluftslivsintressen av rikskaraktär till följd av i landingrepp skapet och utsläpp till luft och vatten. Förslag till nya riktlinjer för markanvändningen på Öland och vid Gotlandskusten behandlas i kap. 13. Sammanfattningsvis kan sägas att koleldade kondenskraftverk f.n. är förenade med betydande miljöproblem. Ett omfattande arbete pågår för att lösa dessa problem. Bl.a. har regeringen nyligen gett vattenfallsverket i uppdrag att visa hur miljöproblemen vid skall kunna lösas. På sikt koleldning bör resultatet av pågående arbete medföra ökade lokaliseringsmöjligheter för kolkondenskraftverk. I regeringens proposition om för riktlinjer energipolitiken anges utbyggnaden av kärnkraft fram till år 1990 till samman- Markreservationer för even- lagt 12 aggregat i befintliga Från den fysiska kärnkraftlägen. tuella hetvattenledningar och förutsätts att markreservariksplaneringens utgångspunkter ytterligare kraftledningar från tioner för ytterligare och eventuella hetvattenkraftledningar

befintliga kärnkraftlägen för- ledningar från befintliga kärnkraftlägen beaktas i den korn-

utsätts bli beaktade i den munala avseende sådana ledplaneringen. Planeringsfrågor kommunala planeringen. ningar behandlas närmare i 6. kap. Större kraftvärmeverk har krav på samma typ av och lägen medför samma typ av luftutsläpp och ingrepp i landskapet som kondenskraftverk. För kraftvärmeverk gäller vidare att närhet till värmeunderlag är en väsentlig lokaliseringsfaktor. Det är angeläget att kommu- Mot bakgrund av att propositionen om riktlinjer för energi- 1er med större tätorter över- förutsätter en omfattande av kraftvärpolitiken utbyggnad :äger behovet av markreser- meverk är det angeläget att kommuner med större tätorter i

lationer för kraftvärmeverk. sin behovet av mark-

markanvändningsplanering överväger reservationer för sådana kraftverk. Industriverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om fjärrvärmenätets försörj-

E] 87

ning med värme i Storstockholmsomrádet med särskild in-

riktning på den södra delen av regionen. (Storstockholms

SIND PM 1979:4).

fiärrvärmeförsörjning,

Genom av t.ex. kol, torv, biomassa eller skiffer

förgasning i en förgasningsanläggning kan brännbara gaser framställas.

I tillverkningsprocessen erhålls betydande mängder aska, vilket medför behov av mark för askdeponering. Mark för

lagring av kol eller annan råvara erfordras också i anslutning

till anläggningen. Kolhantering kan föra med sig omgiv-

problem i form av buller och damm. Utsläpningshygieniska pen från anläggningen av bl.a. svaveldioxid och stoft beräk-

nas bli förhållandevis små. I en metanolproduktionsanlägg-

metanol ur naturgas eller ur gas framställd i en ning utvinns Framställningsprocessen medför ut-

förgasningsanläggning.

metaller och svaveldioxid. En sådan ansläpp av bl.a. stoft, kan komma att lokaliseras i anslutning till en för-

läggning gasningsanläggning. I om riktlinjer för energipolitiken framhålls propositionen

att det är att försök med alternativa driv-

mycket angeläget medel kommer igång för att ge ytterligare underlag för even-

tuella beslut i början av om att introducera synte-

l9_80-talet

tiska drivmedel. Om drivmedel introduceras i stör-

syntetiska re skala får nämnda anläggningstyper ökad aktualitet. Verk-

samheterna kan komma att kräva mark vid en kolhamn, ett kolkraftverk eller ett rafñnaderi, i anslutning till torvutvin-

ning eller odling av energiskog.

7.2.2 Nya energislag

senare introduktion i stor Under år har frågan om framtida

skala av energislag baserade på inhemska energikällor aktua-

I om för an- Tabell 7:1. Nya energislags roll i elprt

liserats. propositionen riktlinjer energipolitiken

duktionssystemet år 1990. förs att framtidens energisystem så långt möjligt bör baseras och inhemska Torv Kol, torv, flis 3 -4 TW på uthålliga, helst förnybara energikällor. Kol (kondens) 0- 3 TW

och skogsavfall bör enligt propositionen användas i större

Vindkraft O-l TW än f.n. Enligt kan odlad

utsträckning energipropositionen

energiskog komma att ge möjlighet att ersätta olja på längre Källa: Riktlinjer för energipolitiken, pr0| 1978/79:115. sikt. När eventuella till den det gäller vindkraftens bidrag framtida framhålls att det ännu är för

energiförsörjningen

att göra en närmare bedömning. Beträffande naturgas Tabell 7:2. Fasta bränslen och solvärm

tidigt

i fjärrvärmesystemet är 1990. att kostnaderna är alltför höga för

sägs i energipropositionen att en introduktion f.n. skall vara försvarlig. Naturgas som Kraftvärmeverk

(fasta bränslen) 6- 8 TW

ersättning för skulle kunna medföra betydande fördelar olja Hetvattencentraler från miljösynpunkt. Sträckningen av gasledningar skulle (fasta bränslen) 4- 5 TW

Solvärme 1 - 2 TW sannolikt påverka vissa framtida industrilokaliseringar.

Energiutvinning ur skiffrar, vågkraftverk samt solenergi

Källa: Riktlinjer för energipolitiken, proi behandlas översiktligt i rapportens del II, avsnitt 6.3.1 l. 1978/79:115.

88 Cl

I förordas

energipropositionen en satsning på att ta tillvara

solenergi för uppvärmning. Användning av solvärme är önskvärd också från den fysiska

riksplaneringens utgångs-

punkter, eftersom solvärme i viss utsträckning kan minska behovet av bl.a. kraftproducerande anläggningar.

Anläggningar för solvärme, t.ex. stora solfångare eller andra anord-

ningar för insamling och lagring av solenergi, kan innebära

påverkan på landskapet och ställa anspråk på stora mark-

arealer. Statens planverk har på bostadsdepartementets uppdrag

utarbetat förslag till program för en regional metodstudie

rörande av torv, vind och biomassa utnyttjande för energiändamål samt av dessa energislag

behandlingen i den fysiska

planeringen. Arbetet har bedrivits i samråd med bl.a. nämnden för ener-

giproduktionsforskning, statens industriverk och statens na-

turvårdsverk. Syftet med arbetet är att förbättra

underlagsmaterialet för att belysa förutsättningarna för och konse-

kvenserna av att använda nya i olika delar av

energikällor

landet och metodiken för att behandla dem i den

fysiska

planeringen.

Det program för forskning och utveckling inom energiområdet m.m. som riksdagen har beslutat om för budgetåren

1978/79-1980/8l (prop. l977/78:ll0, NU 1977/78:68, rskr 1977/782341) förutsätts också tillföra den fysiska riksplane-

ringen ytterligare underlagsmaterial om markanvändnings-

och miljökonsekvenser av nya energislag.

Torv

l Sverige finns betydande arealer torvmark. Dessa represen-

terar teoretiskt en energipotential motsvarande ca 100 års

oljeförbrukning på nuvarande nivå. I rapportens del II, kap.

6 redovisas ett mera detaljerat underlag avseende torv.

Markbehovet för att producera l TWh/ år (terawattimme

per år) med nu tillgänglig teknik för torvupptagning, den s.k.

frästorvsmetoden, är ca 20 kmÄ Täkt av torv medför att den ursprungliga förnaturtypen svinner. De hydrologiska förhållandena påverkas av den ut-

dikning som är nödvändig vid täkt, eftersom myrarna har

betydelse för vattenbalansen. Vidare kan konflikter vid ut-

vinningen uppstå med naturvård och rörligt friluftsliv. Utvin-

ning av torv i större skala kan vidare medföra miljöproblem i form av vattenföroreningar, damm och buller.

Utsläppen av rökgaser från torvkraftverk kan i flera avseenden när det gäller utsläppens sammansättning jämföras Markanvändning och framtida energimed utsläppen från kraftverk som eldas med fossila bränslen. system, Underlag för fortsatt fysisk riks-

planering 1977:12. Askmängder erhålls i samma storleksordning som vid kolför-

EJ 89

bränning. Torvutvinning i större skala kan påverka lokaliseav kraftverk och anläggningar för förgasning och ringen

metanolproduktion. Om torven skall transporteras medför att torvkraftverk av ekonomiska skäl

dess låga energiinnehåll

sannolikt inte kan förläggas längre bort än ca 10 mil från torvförekomsten. Eventuellt kan längre transporter bli aktuella om torven transporteras med järnväg. För att det skall kunna avgöras om utvinning av torv i större skala kan ske på vissa platser måste torvtillgångarna

bedömas närmare från såväl produktions- som bevarande-

synpunkter. Naturvårdsverket inventerar landets våtmarker. Inventeringens syfte är att ge ökad kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse. Arbetet beräknas

kunna slutföras inom en femårsperiod. Sveriges geologiska

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta-

undersökning,

tens vattenfallsverk kartlägger f.n. förekomster av torv. Det att samråd mellan berörda sker

är angeläget myndigheter

beträffande de arbeten som bedrivs för att kartlägga landets

tillgångar på torv, bl.a. för att ge underlag för överväganden

i den fysiska planeringen. I 7:2 redovisas större sammanhängande torvområden fig.

i landet. För dessa områden anges dels var det torde finnas förutsättningar för torvutvinning utan konflikter med mot-

stående markanvändningsintressen av rikskaraktär (enligt

karta 2 till prop. l975/76:l som redovisar sektorsmyndighe- Figur 7:1 Torvens ungefärliga utbred

ternas beskrivning av riksintressanta områden), dels var ut- ning i Sverige.

talade konflikter med annan markanvändning skulle upp-

mycket glest mellan torvmarkerna E komma vid torvutvinning. Redovisningen belyser emellertid tätare, men ganska små arealer inte myrarnas torvvolym. Även i andra delar av landet kan tätt, samt enstaka stora arealer

det finnas förutsättningar för utvinning av torv, men tillgång- i K

arna där är av mindre omfattning (jmf. fig. 7:1). stora sammanhängande torv- 2

av torv i större skala torde med till distrikt

Utvinning hänsyn

gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten inte Källa: Atlas över Sverige, myrmarker. kunna komma i fråga inom obrutna fjällområden och obrutna kustområden. Inom områden i landet som förefaller ha goda förutsätt- l områden med goda förutav torv utan avgörande konflikter med för ningar för utvinning sättningar torvutvinning

annan markanvändning erfordras ytterligare studier av för- erfordras ytterligare studier.

och restriktioner. Behovet av riktlinjer i den

utsättningar

fysiska avseende utvinning av torv behöver

riksplaneringen

övervägas ytterligare för att det närmare skall kunna avgöras

var torvtäkt kan ske. Det är vidare angeläget att möjligheter-

na till användning av utbrutna torvmossar, t.ex. för skogs-

plantering, jordbruk eller odling av energiskog, studeras ytterligare.

90 El

E Figur 7:2. Större områden med förutsättingar för torvutvinning.

orv förekommer i i varierande mängd i myrmarker. Enligt riksskogstaxeringen “ finns det ca 5,4 milj hektar myrmarker i Sverige. I Götaland och Svealand utom Dalarna finns till viss del tillfredsställande inventeringar. För Dalarna och Norrland har endast begränsade undersökningar gjorts. De största kända kvantiteterna bränntorv finnsi Kronobergs, Älvsborgs och Skaraborgs län. .Torvråvaran innehåller ca 90% vatten, vilket ger den ett lågt energiinnehåll som _v medför vissa restriktioner vad gäller ut- :vinning och transporter. Områden där åutvinning kan övervägas bör innehålla ?torv av viss mäktighet och utbredning.

gvissa bedömningar pekar på att uppe-

25 % av den totala torvkvantiteten i

imot

;södra Sverige finns tillgänglig i utvináningsbara enheter. För norra Sverige är enna andel lägre. l Norrland föreligger egränsande faktorer som t. ex.topografi ch blockighet. Torvskiktet är i regel tungnare i Norrland än i södra Sverige.

figuren redovisas vissa större torvområden. Enligt Atlas över Sverige finns i ;dessa områden stora sammanhängande ltorvdistrikt samt områden där det är tätt ;mellan torvmarkerna eller förekommer Åenstaka stora torvmarksarealer. Inom ;stora delar av dessa förefaller det finnas ”förutsättningar för torvproduktion utan allvarliga konflikter med motstående vriksintressen.

förefaller finnas

:Förutsättningar 1

för torvutvinning utan allvarliga konflikter med motstâende riksintressen

Förutsättningar finns för torvutvinning men motstående riksintressen föreligger. ,i øv--t Källa: Bearbetning av Atlas över Sverige, ;i myrmarker. Karta 2 i prop. 1975/7611. r »d i.

D 91

.. Fu .

“Mum *41*ma..

n

,t \-.

** \. ik - .z ., §- .vx v. › w \\ › sä x K

ümváagüâvüm*

, u . \ \\\ . sx

numsv“

= * s» *u L”

vindkraftverk vid kust

Vindkraftverk lokaliserade som gruppstationer kan komma att förändra den visuella upplevelsen av Efter-

landskapet.

som skyddszoner behövs runt varje aggregat skulle vid etablering av sådana gruppstationer betydande arealer komma

att påverkas. Mark erfordras också för mindre kraftledningar

och transformatorstation.

Vindkraft

I sina olika energibalansalternativ anger energikommissio-

nen till 6-12 TWh år 2000. Energin

vindkraftsproduktionen från vindkraft skulle kunna utnyttjas dels i nätanslutna sy-

stem bestående av flera dels i anläggningar för aggregat,

lokala behov. När det gäller vindkraftaggregat av en storlek

som bedöms vara av intresse från energiförsörjningssyn-

befinner vindkraften om rikt-

punkt sig enligt propositionen

linjer för i dag på utvecklings- och försökssta-

energipolitiken diet. Enligt propositionen är det därför för tidigt att göra en

närmare bedömning av vindkraftens eventuella bidrag till

den framtida energiförsörjningen. I rapportens del II, kap. 6

redovisas ett mera detaljerat underlag avseende vindkraft. Om vindkraften skall få större betydelse för landets ener-

giförsörjning kan det bli aktuellt att placera vindkraftaggre-

som består av flera vindkraftaggregat gat i gruppstationer anslutna till en transformatorstation varifrån strömmen ma-

tas ut i distributionsnätet. Sådana gruppstationer skulle in-

nebära av markanvändning och

betydande förändringar

utarbetad av

landskapsbild. Enligt en rapport på uppdrag nämnden för energiproduktionsforskning (Sjöbaserade

mars 1979, Svensk industris vindkraftverk, resultatrapport

konstruktions och beräkningskontor AB) kan sjöbaserade i gruppstationer utgöra ett altervindkraftaggregat placerade nativ till landbaserade vindkraftverk om en mycket kraftig

satsning skulle ske för att ta tillvara vindenergi. Enligt rap-

är bl.a. havsomrâden runt Öland och Gotland lämpporten

liga för bottenplacerade vindkraftverk. I 7:3 redovisas för produktion av fig. förutsättningarna

vindkraft i vissa delar av landet. Inom områden som förefal-

ler ha förutsättningar för produktion av vindkraft anges goda

dels var torde kunna ske utan konflikter med

produktion av riksintresse (enligt karta 2 till prop.

markanvändning

1975/76 :l som redovisar sektorsmyndigheternas beskrivning

av riksintressanta dels var uttalade konflikter med områden), av riksintresse eller primära intresseområmarkanvändning I områden med förut

den för jordbruket kan föreligga. Ytterligare studier av möj- goda

av sättningar för etablering ax

ligheterna till och konsekvenserna vindkraftproduktion

förutsätts ske i områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverkerfordrasytterliav vindkraft om en större aktualiseras gare studier.

produktion utbyggnad

i framtiden. Konflikter mellan av vindkraft och andra mot-

utbyggnad stående erfordrar ytterligare bemarkanvändningsintressen handling i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Om en större

introduktion av vindkraft aktualiseras i framtiden kan behoavseende vindvet av riktlinjer i den fysiska riksplaneringen 1Energitillförsel, Energikommissionens al kraft behöva närmare. behandlingen i riksövervägas Enligt ternativ (Ds I 1978:2).

94 El

Figur 7:3. Områden med en medelvindhastighet av 6 meter per sekund eller högre.

l rapportens del lI, kap 6, redovisas vindförhållandena i olika delar av landet närmare.

Sverige har relativt god tillgång på vindanergi. Enligt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är vindenergitillgången störst utefter Götalands- och Svealandskusten, Skåne, Öland och Gotland, slättlanden kring Vänern och Vâttern, Mälardalen, Uppland samt Västerbottens kustland. Betydande Dsäkerhet föreligger emellertid i kunskaperna om vindstyrkor i olika delar av landet, bl a mot bakgrund av att vindhastigheten uppmätts på 10 m höjd och beräknats för högre höjder.

figuren kan sådana sammanhängande ,Smrådenurskiljas där det sannolikt finns “örutsättningar för vindenergiprodukrlon. Inom vissa delar av dessa förefaller iet finnas förutsättningar för sådan pro- :luktion utan allvarliga konflikter med motstående riksintressen.

förefaller finnas

!Förutsättningar

för vindkraftproduktion utan allvarliga konflikter med motstående riksintressen eller primära intresseområden för jordbruket.

Förutsättningar finns för vindkraftproduktion men motstående riksintressen eller primära intresseområden för jordbruket föreligger.

kust.

S: iobruten

Källa:Bearbetning av Vindenergi i Sveri- |e, Resultatrapport juni 1977, nämnden ör energiproduktionsforskning (NE l977:2). Karta 2 i prop. 1975/76:1.

E] 95

dagen av motion 1977/78:852 (CU l978/79:l) bör byggande av vindkraftverk föregås av ytterligare översiktliga studier

och bedömningar av intressekonflikter. för av vindkraft blir sannolikt

Gruppstationer produktion

av sådan betydelse för hushållningen med mark och vatten

att tillstånd krävs enligt 136 a § byggnadslagen.

Energiskog m.m.

kan bl.a. användas för produktion av värme och

Energiskog el samt bränslen De växter som har

syntetiska (t.ex. metanol).

bedömts vara mest intressanta för odling av energiskog är olika samt al. Lämpliga marker för sälg- och poppelarter sådan odling är främst våtmarker och nedlagd åkermark. Som framgår av rapportens del II, kap. 6 kan även skogsav-

vass och halm bli av framtida intresse. I propositionen

fall,

om för den framtida energipolitiken anförs att odriktlinjer

och eventuellt även annan odlad biomassa på lad energiskog

att ge möjlighet att ersätta olja. Enligt

längre sikt kan komma

är dock osäkerheten om hur stort energibidrapropositionen

förverkligas f.n. i flera viktiga get kan bli och när det kan

avseenden Visst ytterligare underlag beträffande betydande. energiskog m.m. redovisas i rapportens del II, kap. 6. och som erfordras vid plantering Dikning vattenreglering och odling av energiskog skulle leda till att den ursprungliga försvinner. Användning av gödsel kan leda till

naturtypen av

risker för övergödning av närbelägna sjösystem. Odling skulle kunna komma att kräva betydande mark-

energiskog områden. Vidare skulle sådana odlingar skapa barriärer i Odlingarna kan därigenom medföra konflikter landskapet. kulturminnesvård och naturvård. Odmed rörligt friluftsliv, lingar av energiskog kan vidare komma att dra till sig älg, Områden av intresse för

rådjur och smågnagare. energiskogs-

bruk för

kan i många fall även vara av intresse skogsbruk.

Vid förbränning av biomassa från energiskog är proble-

men med och aska ungefär desamma som vid förrökgaser

bränning av torv.

ställningstaganden till lämpliga områden för energiskogs- Konsekvenserna av odling av

bruk kräver att konsekvenserna för markanvändning och energiskog behöver utredas miljö utreds. Med hänsyn till gällande riktlinjer ytterligare.

ytterligare för med mark och vatten torde odling av energihushållning skala inte kunna komma i fråga inom obrutna

skog i större

fjällområden och obrutna kustområden.

96 El

..__ \._.;1*§*ä5«7=. *Q4

WWW

8 Industri

Etablering av den typ av industri som behandlas i den fysiska

riksplaneringen påverkar i betydande utsträckning det områ-

de dit den lokaliseras. Bilden visar en industri eller ett industrikombinat vid kusten som tar i anspråk mark för tillverk-

nings- och lagerytor, hamn, vägar, järnvägar samt för kraft-

ledningar. Vidare sker vissa utsläpp av föroreningar till luft

och vatten. Industrin alstrar också buller. Denna typ av industri kan medföra konflikter med bl.a. bebyggelse, naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Utsläpp till vatten av

föroreningar eller kylvatten kan vidare medföra konflikter

med fiske. Till följd av anspråk på mark och utsläpp av

luftföroreningar kan jord- och skogsbruket påverkas nega-

t1vt.

8 Industri

8.1 Utgångspunkter 8.2 Vissa åtgärdsförslag 8.3 Lägen för FRP-industri 8.3.1 Allmänt 8.3.2 Södra Sveriges kuster 8.3.3 Norrlandskusten 8.3.4 Inlandet

8.1 Utgångspunkter

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla lokaliseringsfrågor för vissa typer av industri (i det följande benämnd FRP-industri) äri huvudsak följande.

D Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt värde för industri bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. D Risker för miljöstörningar av större och för omfattning konflikter om mark av riksintresse till följd av lokalisering av industri bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstående markanvändningsintressen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för industrityper som studeras i den fysiska riksplaneringen kan mot av dessa mobakgrund tiv sammanfattas på följande sätt.

D Behov av naturresurser eller andra fysiska förutsättningar med speciella läges- och/ eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exempelvis vissa råvaror, djuphamnsförutsättningar samt stora mängder sötvatten och kylvatten. D Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till eller miljö människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna. D Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från rikssynpunkt angelägna ändamål.

D 10!

De industrityper* vilkas lokalisering bör omfattas av övervä-

gandena i den fysiska riksplaneringen måste fortlöpande anpassas till förändringar av industriproduktionen och till pro-

duktions- och utveckling. Produkter och

miljövårdsteknikens produktionsmetoder kan tillkomma och medföra att nya in-

dustrityper blir av intresse i den fysiska riksplaneringen. För-

bättrade reningsmetoder och förändrade produktionsmeto-

der kan å andra sidan medföra att en viss industrityp blir av mindre intresse. I den fysiska riksplaneringen kan inte ställning tas till enskilda lokaliseringsfrågor utan dessa måste behandlas från fall till fall. I detta syfte infördes en särskild lagstiftning, 136 a § byggnadslagen, i samband med att riksdagen år 1972 lade fast riktlinjer för hushållning med mark och vatten?

8.2 Vissa åtgärdsförslag

i det tekniska miljöskyddet har under senare år Förbättringar

medfört att de specifika utsläppsmängderna av förorenande

ämnen från många typer av industrier har minskat avsevärt. har emellertid ökat om den skadliga inverkan Kunskaperna och natur som utsläpp av föroreningar har. på människor Detta liksom växande storlek och risker för

anläggningarnas

vid driftstörningar och för utsläpp vid tillfälliga utsläpp

medför dock att det från föroreningssynpunkt är

transporter motiverat studera lokalise-

att i den fysiska riksplaneringen

ringsfrågorna för vissa industrier.

I den fysiska riksplaneringen kan bara göras översiktliga

l bedömningar av vilka platser som är lämpliga för lokalise-

ring av FRP-industri. Dessa bedömningar behöver komplet- Ytterligare naturundersöknii

teras med mera undersökningar av möjligheterna ar behöver genomföras. utförliga

till och konsekvenserna för naturmiljön av olika typer av tillsatt industrietableringar på en viss plats. En arbetsgrupp av dåvarande civildepartementet har i rapporten Förslag till Principprogram för undersökningar av Naturförhållanden B 1974:2) lämnat till

vid vissa Industrilägen (PNI) (Ds förslag program för undersökningar av detta slag. Frågan om finan-

1Gruvindustrin behandlas i kap. 9 Miner och avseende PNI har redovisats i en

siering organisation råvaror. Energiproducerande anläggning

särskild rapport* som f.n. remissbehandlas. behandlas i kap. 7 Energi.

I samband med tillståndsprövning finns enligt gällande ?Enligt 136 a 5 byggnadslagen skall tl

komsten och lokaliseringen av industri att göra av en

lagstiftning möjlighet konsekvensbedömningar eller liknande verksamhet som är av v

industrietablerings effekter på människor och natur. Det gäl- sentlig betydelse för hushållningen ml

landets samlade mark- och vattentillgán

ler bl.a. i samband med prövning enligt 136 a § byggnadsla-

ar, med energi eller med träfiberråva och vattenlagen. Regeringen torde i prövas av regeringen. gen, miljöskyddslagen samband kun-

med ansökningar enligt 136 a §byggnadslagen aorganisarion och finansiering av Princi

direkta eller indirekta program för undersökningar av Naturfi na ställa krav pá att alla viktigare hållanden vid vissa Industrilägen (Ds l miljöeffekter redovisas av det tillståndssökande företaget. 1979:1).

102 El

Frågan om utökade bedömningar av miljökonsekvenser i

samband med prövning av en verksamhet enligt miljöskydd-

slagen har övervägts av miljöskyddsutredningenk Utred-

ningen föreslår utvidgad skyldighet för det tillståndssökande

företaget att beskriva de miljöeffekter som verksamheten

medför eller kan befaras medföra. OECD-ländernas miljöministrar har vid ett möte i maj 1979 rekommenderat att

bedömningar av miljökonsekvenser integreras i planeringen

av viktiga projekt. I rapportens del II, kap. 9 redovisas ett bakgrundsmaterial om bedömningar av miljökonsekvenser. För att onödigt omfattande undersökningar skall undvikas är det vid tillämpningen av

miljökonsekvensbedömningar angeläget att dessa begränsas till viktigare effekter på miljön som en lokalisering kan medföra och att för bedömningarna

relevanta faktorer studeras. Några mera utarbetade systematiska former för

miljökonsekvensbedömningar i den fysiska planeringen på olika nivåer och vid årendeprövning finns

inte i Sverige. Det är angeläget att frågan övervägs om vilka bedömningar av miljökonsekvenser som är angelägna och formerna för dessa för att

tillräckliga ekologiska hänsyn skall

kunns tas i den fysiska och vid

planeringen ärendeprövning. Någon fördröjning av beslutprocessen torde i normalfallet

inte behöva ske till följd av en systematisering av bedöm- Naturvårdsverket föreslås ut- ningarna av ett visst projekts Naturmiljökonsekvenser. veckla innehåll i och form för vårdsverket föreslås mot denna i samråd med andbakgrund

miljökonsekvensbedömning- ra berörda myndigheter utveckla innehåll i och form för

Iaf.

miljökonsekvensbedömningar.

Som underlag för överväganden rörande behovet av mark för FRP-industri och för av konflikter

bedömningar möjliga

om mark med andra intressen har industriverket haft i upp-

drag att i samarbete med bl.a. industrins branschorganisatio-

ner utreda vissa industribranschers

långsiktiga lokaliserings-

anspråk och krav på naturresurser. På grund av den osäkerhet som råder beträffande framtida har

industrilokaliseringar industriverket och branschorganisationerna i flera fall inte

gjort bedömningar på längre sikt ån 10 år. Av industriverkets rapporter framgår att merparten av de uppskattade produk-

tionsökningarna förväntas ske genom kapacitetsökningar i och utbyggnader av befintliga anläggningar. De remissin-

stanser som har yttrat sig över branschstudierna delar i stort

industriverkets uppfattning om industrins utbyggnadsbehov.

Det kan emellertid inte uteslutas att behov av platser för

nyetableringar kan uppkomma i ett annat konjunkturläge än

då verkets studier utfördes. Vidare kan behov av nyetableringar uppkomma i samband med Vid

strukturförändringar.

sidan av de industribranscher som industriverket har studerat

;Bättre miljöskydd I (SOU 1978:80). finns det anledning att i den fysiska riksplaneringen upp-

E] 103

märksamma vissa andra typer av industriella verksamheter som i framtiden kan komma att ställa omfattande anspråk på mark, miljö och naturresurser. Dessa, liksom industriverkets branschstudier, redovisas närmare i rapportens del II, kap. 7.

För överväganden i den fysiska riksplaneringen och för

ställningstaganden till lokaliseringsfrågor som aktualiseras

är det angeläget att utredningsunderlaget avseende den framtida industriutvecklingen hålls aktuellt och att konsekvenser

för markanvändning och miljö av olika utvecklingsalternativ

Industriverket förutsätts utan så långt möjligt belyses. Det är mot denna bakgrund angelääven fortsättningsvis utarbetar underlag beta underlag beträffand get att industriverket beträffande den framtida utvecklingen av sådan industri som den framtida industriutvecl behandlas i den fysiska riksplaneringen i samarbete med bl.a. lingen. planverket, naturvårdsverket, styrelsen för teknisk utveck-

ling och berörda branschorgan. När det gäller bedömningar av utvecklingen på längre sikt kan myndigheternas och

branschorganens underlag behöva kompletteras med andra långsiktiga bedömningar utförda av ”fristående” organ. En samordning av studier om industriutvecklingen mellan den

fysiska riksplaneringen och andra planeringsformer bör ef-

tersträvas.

Utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industri-

områden (UMI) har i sitt slutbetänkande (SOU 1978:25) att planverket i samråd med andra berörda myn-

föreslagit digheter och organisationer får till uppgift att fortlöpande

ställa samman och redovisa erfarenheter från i

etableringar

och utformning av större industriområden. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Statens planverk anser att uppgiften ankommer på verket.

Det kan därför förutsättas att planverket i samråd med andra Planverket svarar för erft

berörda myndigheter och organisationer utan särskilt upp- renhetsâterföring i samban drag svarar för den erfarenhetsåterföring som UMI har före- med industrietableringar.

slagit.

8.3 Lägen för FRP-industri

8.3.1 Allmänt

Osäkerheten om lokaliseringsanspråken för framtida nyanoch av industri är ofta betydande. läggningar utbyggnader

om markbehoven för industri är därför i stör-

Överväganden

re utsträckning villkorliga än för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv för vilka som regel är markanspråken

mera definitiva. Detta innebär att markreservationer för industri i den fysiska därför kan behöva om-

riksplaneringen

prövas med vissa tidsmellanrum. del II, be-

Av rapportens kap. 7, där olika industrityper

handlas närmare, framgår bl.a. att särskilt varvs- och off-

l04 El

shoreindustrin* samt cementindustrin och den i kap. 8 Mineralråvaror behandlade gruvindustrin ställer krav på speciella fysiska förutsättningar, nämligen djupvattenläge resp. närhet till råvaruförekomst. Detta medför att endast ett fåtal områden i landet kan bli aktuella som för lokaliseringsplatser

dessa industrityper. Övrig industri som har behandlats i in-

dustriverkets studier skulle om lokaliseringar blir aktuella i princip ställa krav på lägen av den typ som har pekats ut vid södra Sveriges kuster. Av det föregående har framgått att även vissa andra industriella verksamheter än de som har behandlats i industriverkets studier kan bli aktuella inom tid. Några av överskådlig dessa verksamheter kan kräva platser eller områden i landet som uppfyller andra lokaliseringskrav än de lägen för FRP-industri som har pekats ut vid södra Sveriges kuster. Ett fördjupat underlag för bedömningar av framtida behov av mark för skilda industrityper och industrikombinat bör kunna erhållas genom de framtida utredningsinsatser som har föreslagits i avsnitt 8.2. Figur 8:1. Lägen för FRP-industri vid södra Sveriges kuster. I kap. 7 Energi behandlas sådana energiproducerande anläggningar som ställer krav på lägen samma av typ som den i industriverkets studier behandlade industrin. Det gäller i första hand kondenskraftverk, större kraftvärmeverk samt eventuella framtida förgasningsanläggningar och metanolfabriker.

8.3.2 Södra Sveriges kuster Konkurrensen om marken vid kusterna i södra Sverige, som var motiv för att särskilda lägen för FRP-industri har anvisats i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, kvarstår. Som framgår närmare av rapportens del II, kap. 7, där en närmare beskrivning ges av varje industriläge, har konstaterats vissa begränsningar i lokaliseringsförutsättningarna. Med u-tgångspunkt i de som nu kan göras av bedömningar industrins lokaliseringsanspråk torde emellertid lokaliseringsmöjligheterna i de anvisade lägena vara tillräckliga. Det finns således inte motiv att f.n. överväga förändringar av gällande riktlinjer för lokalisering av industri till södra Sveriges kuster. Även fortsättningsvis finns det starka skäl till att de obrutna kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. Vid de högexploaterade kusterna bör av etablering miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till i den fysiska riksplaneringen anvisade lägen (Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn, Norrköping, Oxelösund- Inom offshoreindustrin tillverkas bLa. oljeutvinningsplattformar och komponen- Tunaberg och Nynäshamn). I Landskrona bör djuphamnster till havsbaserad verksamhet. krävande men inte miljöstörande industri tillåtas. Lokalise-

El 105

ring till västkusten bör liksom hittills endast tillåtas om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för sådan lokalisering. Vid övriga delar av södra Sveriges kuster bör lokalisering i många fall kunna ske utan större konflikter med motstående markanvändningsintressen. I det följande redovisas vissa slutsatser av särskilda studier som har utförts beträffande de i den fysiska riksplaneringen anvisade lägena vid södra Sveriges kuster. De utförda studierna behandlas närmare i kap. 7 i rapportens del ll. Moti- l samband med ansökninga ven för de förslag som lämnas nedan framgår närmare av om industriutbyggnad är de framhävs särskilt de att vissa nämnda kapitel i del II. I det följande angeläget miljökon redovisningar av miljökonsekvenser som föreslås utöver vad sekvenser uppmärksamma som vanligen sker f.n. särskilt. Vad gäller Brofjorden är det väsentligt att Gullmarsfjorden och det obrutna kustområdet i norra Bohuslän inte allvarligt påverkas av föroreningar. Som framgår närmare av kap. 12 finns det starka skäl till att luftföroreningarna i västra Sverige vad avser försurande ämnen nedbringas. Med hänsyn härtill föreslås för och att miljökonsekvenserna Gullmarsfjorden det obrutna kustområdet i Bohuslän samt konsekvenserna av utsläpp av försurade ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om industriutbyggnad vid Brofjorden. Beträffande Stenungsund är det angeläget att föroreningarna i vattenrecipienten nedbringas vad avser kolväten, tungmetaller och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten samt att luftföroreningarna vad avser kolväten

Vidare det närmare av kap. 12 att det är nedbringas. framgår att minska luftföroreningarna i västra Sverige vad angeläget avser försurande ämnen. Det är därför väsentligt att konse-

kvenserna av utsläpp till vatten och luft noga redovisas i

samband med ansökningar om industriutbyggnad i Stenung-

sund. För att inte försvåra eventuell utbyggnad av den befintliga

petrokemiska industrin finns det, med hänsyn till det begrän-

sade recipientutrymmet, skäl att bedöma planer på att etablera annan FRP-industri i restriktivt. Behovet av

Stenungsund en särskild miljöundersökning avseende Stenungsund över-

vägs f.n. inom regeringens kansli.

Inför ytterligare industrietableringar i Värö är det angelä- I detta sam-

get att vattenförsörjningen uppmärksammas.

fmns att överväga av manhang det anledning regleringen vattnet i Viskan, liksom effekterna av skilda alternativ för mot b1.a. denna bakvattenöverföring. I kap. 10 behandlas

behovet av vattenplanering inom Viskans avrinningsgrund

område. Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftföroi västra Sverige vad avser försurande ämnen nedreningarna Det är därför väsentligt att konsekvenserna av sådabringas.

106 El

na utsläpp noga redovisas i samband med ansökningar om

lokalisering till Värö.

I en utredning som har utförts av Varbergs kommun be-

döms att djuphamn kan anläggas i Väröområdet. re-

Enligt geringens beslut de 15 februari 1979 beträffande fullföljande

av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Hallands län bör frågan om hamnutbyggnad i Väröområdet övervägas

inom ramen för den samordnade

hamnplaneringen.

Säkerhetskraven från kärnkraftverket i Ringhals kan i vissa fall tänkas försvåra eller förhindra av annan etablering verksamhet i Värö, bl.a. verksamheter som kan innebära brand- eller explosionsrisker. I bostadsdepartementets promemoria den 7 september 1978 Fysisk fullföl-

riksplanering,

jande av fastlagda riktlinjer har föreskrivits att rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42 år 1978) bör tjäna som vägledning för den

fortsatta planeringen i områden med kärnkraftverk.

Mot bakgrund av de goda för

förutsättningar lokalisering

av FRP-industri som

föreligger i Värö är det - trots de speciella problem som finns i Värö - angeläget att möjligheterna till

framtida industrietablering bevaras.

Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftförorening-

arna i sydöstra Sverige vad avser försurande ämnen nedbringas. Det är därför väsentligt att konsekvenserna av utsläpp av sådana ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om till Karlshamn.

lokalisering l regeringens beslut den 7 december 1978 om fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Blekinge län understryks att vissa förändringar i fiskbeståndet i Pukaviksbukten ger anledning till att iaktta särskild försiktighet

med att tillåta förorenade utsläpp till vattnet. l beslutet före-

skrivs vidare att omrâdesplaneringen för Sternö-Stilleryd-

Vekerumområdet i Karlshamn bör samordnas med en utvär-

dering av miljösituationen i syfte att närmare klargöra förut-

sättningarna för att till området lokalisera sådan industri som

behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Det är angeläget att försiktighet iakttas beträffande ut-

byggnad i Norrköping av industri med utsläpp av föroreningar till Bråviken. Som framgår av kap. 12 bör luftföroreningarna i Norrköping och dess omgivningar vad avser för-

surande ämnen nedbringas. Mot denna är det väbakgrund sentligt att konsekvenserna av utsläpp av till

föroreningar

vatten och av utsläpp till luft av försurande ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om till

lokalisering Norrköping och att härvid miljökonsekvenserna för Kolmår-

den, Svensksundsviken och det obrutna kustområdet söder om Bråviken särskilt uppmärksammas.

El 107

För Oxelösund- Tunaberg är det angeläget att vattenförorenedbringas vad avser svårnedbrytbara ämnen och ningarna

ämnen som kan lösa ut tungmetaller ut bottensedimenten.

Konsekvenserna av utsläpp av sådana ämnen föreslås noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till området liksom för Kolmården och det

miljökonsekvenserna obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. I den

om den översiktliga planeringen i Bråvi-

utredningsrapport kenområdet som har utarbetats på uppdrag av berörda kommuner föreslås reserveoch länsstyrelser inget markområde BRÅVIKEN -

rat för FRP-industri på Tunabergshalvön.

Gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riks- 1979. Ett reservområde för FRP-industri fö-

planering, juni reslås i rapporten vid Frankhyttan norr om Tunabergshalv-

f.n. av berörda kommuön. Utredningsrapporten övervägs

med anledning av planeringsner. l regeringens proposition skedet i den fysiska riksplaneringen förutsätter föredragan-

den att beträffande den framtida markan-

handlingsfrihet vändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som rapporten

kan komma att föranleda. Figur 8:2. Tånkbara platser för FRP-i utanför dustri vid norra Svealands- och NOI Det är angeläget att vattenföroreningarna Nynäs- Iandskusten. vad avser svårnedbrytbara ämnen och ämhamn nedbringas nen som kan lösa ut ur bottensedimenten. Kon- (Utöver dessa platser finns ytterliga

tungmetaller

flera orter med befintlig industri vid vill sekvenserna av utsläpp av sådana ämnen bör noga redovisas lokaliseringar sannolikt i vissa fall kl i samband om lokalisering till komma i fråga).

med ansökningar Nynäshamn.

av olika föroreningar behandlas närmare i

Miljöpåverkan på Norrlandskusti

-kuststräckor

som föreslås bli undantagna fn kap. 12. etablering av FRP-industri

höga kusten (obruten kust)

8.3.3 Norrlandskusten i

Många områden vid Norrlandskusten har goda förutsättför lokalisering av FRP-industri. Etableringar vid ningar

Norrlandskusten är önskvärda från regionalpolitisk utgångs-

punkt. Med hänsyn till markkonkurrensen längs södra Sveriges

kuster är det också från den fysiska riksplaneringens utgångs-

punkter angeläget att FRP-industri förläggs till Norrlandskusten. gällande får lokalisering av FRP-industri

Enligt riktlinjer

inte ske till kusten-området. Det finns starka skäl att Höga från etablering av FRP-industri undanta även vissa andra kuststräckor med litet inslag av miljöstörande industri och där det finns starka bevarandeintressen. Det gäller Haparan- FRP-industri föreslås inte 1 da- och Luleåskärgârden utom tätorterna Kalix, Luleå och etableras vid vissa större i Piteå, Västerbottenkusten mellan Skellefteå tätort och Umeå FRP-industri opåverkade dl uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tät- lar av Norrlandskusten.

ort. Eventuella framtida nedläggningar av industri kan inne-

108 El

bära att vissa ytterligare större sammanhängande kuststräckor blir av betydande intresse för annan markanvändning. Förutsättningarna för lokalisering av FRP-industri vid norra Svealands- och Norrlandskusten har studerats av berörda länsstyrelser och kommuner. I rapportens del Il, kap. 7 behandlas dessa studier närmare. Studierna har bedrivits på ett mellan länsstyrelserna något varierande sätt. Exempelvis har länsstyrelsen i Norrbottens län helt koncentrerat sig på orter med befintlig industri medan övriga norrlandslänsstyrelser även har redovisat områden som saknar industri. Det är därför inte möjligt att på grundval av länsstyrelsernas kartläggningar dra några omedelbara slutsatser om var det är mest angeläget eller rimligt att industrilokalisering sker. Som framgår av fig. 8.2 visar studierna att det vid de kuststräckor som inte föreslås bli från etablering undantagna av FRP-industri av bevarandeskäl finns ett flertal platser som har förutsättningar för eller av sådan utvidgning nyetablering industri. Industrilokalisering torde på flera av dessa platser kunna ske utan större konflikter med motstående intressen. Det gäller i många fall platser där FRP-industri finns. Utöver dessa finns det ytterligare orter med befintlig industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter. Konkurrensen om mark är sålunda generellt sett inte lika stor vid Norrlandskusten som vid södra Sveriges kuster, även om det lokalt kan föreligga starka konflikter om markanvändningen. Det finns därför från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter f.n. inte anledning att vid Norrlandskusavarad handlingsfrihet på ten anvisa särskilda lägen för FRP-industri. Det är angeläget atser med goda förutsätt- att i den kommunala att planeringen möjligheterna övervägs ngar för Iokalisering av bevara vid Norrlandskusten handlingsfriheten på de platser lP-industri. för vilka utförda studier visar att för goda förutsättningar lokalisering av FRP-industri föreligger genom att sådana förändringar av markanvändningen undviks som kan försvåra en framtida industrietablering. Med hänsyn till hushållningen med mark och vatten är det emellertid att viktigt etablering av FRP-industri i första hand sker i anslutning till platser med befintlig industri och att nya områden endast tas i anspråk om förutsättningarna för lokalisering i områden med befintlig industri är otillräckliga.

8.3.4 Inlandet Lokalisering av industri till inlandet är angelägen såväl av regionalpolitiska skäl som för att avlasta kusterna. I likhet med Norrlandskusten gäller att konkurrensen om mark i inlandet inte är lika stark som vid södra Sveriges kuster, även om det självfallet lokalt kan föreligga starka markanvänd-

D 109

Det finns därför från den fysiska riksplane-

ningskonflikter.

inte f.n. anledning att anvisa särskil-

ringens utgångspunkter

da lägen för FRP-industri i inlandet. för lokalisering av Förutsättningar för lokalise- För att klarlägga förutsättningarna till inlan- FRP-industri till inlandet behöver vissa frågor studeras ytter- ring av FRP-industri vissa och konflikter det behöver studeras.

ligare, exempelvis recipientförhållanden

med motstående intressen. I bostadsdepartementets promemoria den 7 september 1978 Fysisk riksplanering, fullföljanhar föreskrivits att fortsatta studier de av fastlagda riktlinjer av förutsättningarna för att lokalisera FRP-industri till Berg-

och Vänerområdet bör genomföras. Berörda länssty-

slagen relser skall under år 1982 till regeringen redovisa hur långt

arbetet då har fortskridit. Beträffande Norrlands inland är det som ett första steg

att inom ramen för den regionalpolitiska och induangeläget planeringen närmare klarlägga förutsättningarstripolitiska

na för lokalisering av industri med hänsyn bl.a. till förekomster av olika råvaror, t.ex. malm och industrimineral samt skilda till utveckling och diffe-

energiråvaror. Möjligheterna

industri och av befintli-

rentiering av befintlig nyttiggörande

i Norrlands inland är också av bega samhällsinvesteringar tydelse i detta sammanhang.

ll0 El

. - .4

* V V

muifw*

uu» u n › ._ (gill

.ümäwñ

äüfiâláéükülgülüudlwüiüüun

_

*iC{ám..:.\:?;› 4

wtxtiñ*“““lfn V L

»“\\\A\

\ mk ; m . m

;Shu

9 Mineralråvaror

Utvinning av mineralråvaror är ofta förenad med betydande ingrepp i landskapet och av utsläpp föroreningar till i första

hand vatten.

Utvecklingen på mineralbrytningens område kan på sikt komma att leda till att utvinning i större utsträck-

ning inriktas på stora låghaltiga fyndigheter som bryts i dagbrott. Utvinning kan bli aktuell även i andra delar av landet

än i traditionella Härvid kommer bl.a.

gruvbygder. frågor om efterbehandling att få stor betydelse.

9 Mineralråvaror

9.1 Utgångspunkter 9.2 Utvecklingstendenser 9.3 Problem och åtgärdsförslag 9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden

9.1 Utgångspunkter

Motiven för att behandla vissa frågor om mineralråvaror i den fysiska riksplaneringen är i huvudsak följande.

D Utvinning och av mineralråvaror kan i det enförädling skilda fallet medföra omfattande krav på mark och vatten samt betydande miljökonsekvenser och bör därför på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med till mothänsyn stående markanvändningsintressen och ekologiska förhållanden. El Mineralråvaruförekomster av särskilt intresse i ett långsiktigt, nationellt perspektiv bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar i som markanvändningen omöjliggör eller allvarligt försvårar en framtida utvinning.

Såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för den regionalpolitiska och industripolitiska är det av planeringen vikt att bevarandeintressen och så exploateringsintressen långt möjligt är kända så att av olika sammanvägningar intressen kan ske. Ianspråktagande av mineralfyndigheter regleras främst genom minerallagen, gruvlagen och naturvårdslagen. Minerallagen ger möjlighet att väga olika intressen översiktligt mot varandra innan om tillstånd till undersökfrågor ning och brytning avgörs. Villkor för tillgodoseende av allmänna intressen kan föreskrivas i samband med att tillstånd lämnas. Beslut enligt minerallagen fattas av regeringen. Prövning annan enligt lagstiftning sker som regel på ett senare stadium. Gruvlagen reglerar i första hand inmutarens gruvinresp. nehavarens förhållande till Beslut markägaren. enligt gruvla-

El ll5

i berört Vid

gen fattas av bergmästare bergmästardistrikt.

av ansökningar om inmutning el-

prövning enligt gruvlagen finns inte samma till övergripande be-

ler utmål möjlighet

som minerallagen. Avvägningen mellan dömningar enligt

intresset och motstående intressen sker för mineralutvinning

som i samband med prövning enligt regel på ett sent stadium andra främst byggnadslagen och miljötillämpliga lagar

skyddslagen. och utmål utgör dock inte hinder för planlägg- Inmutning

tillståndsprövning enligt byggnadslagen. I yttran-

ning och Förbättrat vid handden över rapporten informationsutbyte

av (Statens planverk, Meddeläggningen gruvlagsärenden landen om fysisk planering, Dnr R 1356/77) och över Alun-

skifferutredningen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering

framhåller flera remissinstanser behovet av en mera 1978:1) inom mineralomrädet och förordar bl.a.

enhetlig lagstiftning

av Alunskifferutredningen som

en översyn gruvlagen. Enligt har utarbetats av industriverket erfordras ett betydande lag-

för att verkets förslag i utredningen skall

stiftningsarbete

Även i över den fysiska riks-

kunna genomföras. yttranden

har flera myndigheter fram-

planeringens planeringsskede

hållit att inom mineralomrädet bör ses över.

lagstiftningen

(MPU) överväger i sitt arbete

Mineralpolitiska utredningen bl.a. om det finns anledning till vissa ändringar i gällande

gruvlagstiftning. 18§ reglerar från främst naturskydds-

Naturvârdslagens t.ex.

synpunkt vissa mineral som markägaren förfogar över,

sten, grus, sand, lera och torv. Beslut enligt naturvårdslagen fattas av länsstyrelsen i första instans. Naturvårdslagen ger att väga in önskemål om hushållning med f.n. inte möjlighet varken i riksskala eller i skala. Na-

mineralråvaror regional

turvårdskommitten har i sitt betänkande Naturvård och täkt-

verksamhet (SOU 1979: 14) lagt fram förslag som syftar till att i om täktverksamhet förstärka de medel som samhället

fråga behöver för att genomföra en rimlig resurshushållning på sikt. Betänkandet bereds f.n. i regeringens kansli. lång

att

Regeringen har enligt 136 a § byggnadslagen, möjlighet mineralutvinningsprojekt som är av väsentlig betydel-

pröva se för landets hushållning med mark och vatten. Om inte annat anges utgörs underlaget för bedömningarna i detta av följande källor: Industrin i den fysiska kapitel

Gruvindustrin, Underlag för fortsatt fysisk riksplanelringen

1977:1; lndustriverkets syn på industri-,

riksplaneringen och mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens energi-

statens industriverk, PM 1977:15; lndustri-

planeringsskede, mineral, Mineralpolitiska utredningen (SOU 1977:75);

inom svensk mineralindustri, Mi- Forskning och utveckling

ll6 Cl

neralpolitiska utredningen (Ds l 1978:13); Icke förnyelsebara råvaror, Sveriges geologiska undersökning 1979; Den fysiska riksplaneringens statens planeringsskede, planverk,

rapport 44 del l år 1978.

9.2 Utvecklingstendenser

Malmutvinning med inriktning på delsjärnmalm, dels sulfid-

malmer (de s.k. basmetallernas malmer, t.ex. koppar, bly och zink) har under tid lång spelat en viktig roll för landets ekonomi. Inom den svenska mineralindustrin kan man f.n. iaktta ett visst ökat intresse för andra malmer och för industrimineral. Den svenska järnmalmsproduktionen beräknas inenligt

dustriverket i ett tioårsperspektiv inte öka nämnvärt. Det är

enligt verket för närvarande inte aktuellt att öppna nya större

järnmalmsgruvor. Många vilande fyndigheter har låg järnhalt, hög svavelhalt och så liten utbredning att de sannolikt

inte kan exploateras var för sig. Enligt industriverket är det tänkbart att vissa av dessa i framtiden skulle

fyndigheter

kunna brytas parallellt med de som är i

järnmalmsgruvor

drift. lndustriverket bedömer att den tekniska

utvecklingen kan leda till sådana brytnings- och transporttekniker

att öppnande av mindre gruvor kan bli möjlig.

Beträffande suljidmalmsgruvor, som i allmänhet är mindre än järnmalmsgruvor, bedömer industriverket att vissa mindre gruvor kan tillkomma som ersättning för utbrutna gruvor.

Den tekniska utvecklingen förefaller vidare medföra att sto-

ra, ytnära och låghaltiga kan bli ekonomiskt fyndigheter

utvinningsbara.

Pâ grund av de höga kostnaderna för att uppföra anrikningsverk blir enligt industriverket några nya anrikningsverk

sannolikt inte aktuella inom den närmaste

tioårsperioden. Befintliga verk kan i många fall betjäna flera mindre

gruvor på avstånd upp till 5-10 mil. Nya kan i

sulfidmalmsgruvor

första hand förväntas i närheten av de verken.

befintliga

Vid sidan av de nämnda traditionella malmerna finns ana-

ra malmer, mineral och bergarter som redan har eller kan få

stor ekonomisk betydelse. Enligt industriverket kan intresset

för utvinning alltmer komma att riktas mot andra malmer än

järnmalm samt mot industrimineral. Liksom för sulfidmaldustrimineral är sådana mineral som mer kan den tekniska utvecklingen för

ns för andra ändamål än för sitt innehåll legeringsmetallernas

metall eller energiråvara. malmer medföra att även vissa och före-

ytnära låghaltiga

E1 ll7

Figur 9:1. Järnmalm. Figur 9:2. Sulfidmalm.

malmprovins malmprovins

A gruva A gruva

I utmâl utanför malmprovins I utmål utanför malmprovins

O fyndighet utanför malmprovins O fyndighet utanför malmprovins

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979. 1979. Malmer, industriella mineral och bergar- Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977. ter, SGU 1977.

komster i framtiden kan bli ekonomiskt utvinningsbara. Som

exempel kan nämnas nickelförande bergarter i fjällkedjan,

Källa: Kalksten och dolomit, Undei

vanadinhaltiga s.k. titanjärnmalmer i t.ex. Taberg, Kramsta, för fortsatt fysisk riksplanering 1977:

Alunskiffer, underlag för fortsatt fy: De många observationer av Routevaare och på Ulvöarna. riksplanering 1978:1.

industrimineralförekomster som har gjorts antyder enligt Havet - naturförhållanden och utn

jande, Underlag för fortsatt fysisk r utredningen (MPU) att flera olika mineral mineralpolitiska planering 1978:7. kan bli aktuella att utvinna eller för ökad utvinning, t.ex. Malmer, industriella mineral och berg ter, SGU 1977. olivin, m.f1. Eventuell utvinning av fosfor, kalium, kaolin, Icke förnyelsebara råvaror, SGU 197!

alunskiffer kan komma att aktualisera nya anrikningsverk. Industrimineral, SOU 1978:75.

118 E]

Figur 9:3. lndustrimineral och legeringsmetaller samt undersökningskoncessioner i havet

lndustrimineral är mineral som bryts för andra ändamål än för sitt innehåll av metaller eller energirâvaror. Man skiljer mellan s k ballastmaterial (sand, grus, krossad sten) byggnadssten, Ieror och s k kvalificerade industrimineral (t ex kalksten, dolomit och kvarts). 2B Ferrolegeringsämnen ger stålet dess värdefulla egenskaper och är av stor betydelse för stålindustrin. Det enda av järnets legeringsmetaller som i dag bryts i Sverige är volfram vid Yxsjöbergs gruvor.

lndustrimineral:

kaolin

kvansit

diabas

-dolomit

alunskiffer 4 olivinutvinning Ö olivinfyndighet O nefelinsyenitfyndighet › magnesitfyndighet områden av intresse för sand- och grusprospektering i havet.

Legeringsmetaller: C fyndighet

A utvinning

I utmål Wo wolfram °°

M0 molybden g

*li nickel (l7

ri titan J C” / vanadin

J uran

Jndersökningskoncessioner i havet:

sulfidmalmer l

E

olja och kolväten _ -*- ,l L m sa .om L alla: Se motstående sida.

._.,.›.._..m _Xjl m) m I m I iÖY yTTÖ I WTWTW TWVHD

El ll9

Alunskiffer finns i bl.a. Närke, Jämtland, på Billingen och i Österlen.

Sand- och grustillgångarna i landet är ojämt fördelade. I flera områden är tillgången på naturgrus begränsad. I bl.a.

sådana bristområden är att utvinna sand och

möjligheterna

av intresse. Tillgångar av sand grus i sjöar och havsområden och grus på havsbotten förefaller finnas bl.a. i Kattegatt,

Öresund, utanför Skånes sydkust och norr om Gotland.

Efterhand som rika och gynnsamt belägna malmfyndighe-

ter på land uttöms kan även förekomster av malmer på havsbotten komma att utvinnas. F.n. bedöms främst sand- och men även vissa andra mineral

grusfyndigheter på havsbotten och malmer kunna bli av intresse. Prospektering pågår efter

sulfidmalmer i Skellefteåfáltets förmodade fortsättning i Bottenviken samt efter olja och gas bl.a. i områden söder och

öster om Gotland. Kartering av de lösa avlagringarna på

havsbotten har utförts för Öresund och pågår för området kring norra Gotland. De kunskaper som finns om områden

som kan komma att beröras av framtida utvinning visar att i

många fall flera motstående intressen förekommerk I rapporten del II, kap. 8 beskrivs förekomster av skilda mineralråvaror närmare.

9.3 Problem och åtgärdsförslag

9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem Utvinning av mineralråvaror kan medföra miljöstörningar

i landskapet och utsläpp av olika föroreninggenom ingrepp

av olika ämnen till vatten. Även påverkan

ar, särskilt utsläpp

på grundvatten kan uppstå. Verksamheten innebär som regel

även att omfattande transporter måste ske. Verksamhetens och därmed storlek kan komma

omfattning naturingreppens

succes-

att öka ytterligare till följd av en för vissa mineralslag

till av mer förekomster.

siv övergång utvinning låghaltiga Vidare kan möjligheterna att exploatera svårtillgängliga fyn-

komma att förbättras, varvid tillträdet till områden digheter

med starka motstående intressen kan vålla betydande skada. av brytnings- och anrikningsteknik kan å andra

Utvecklingen sidan bidra till att förbättra möjligheterna till efterbehandling av landskapet efter avslutad brytning. Påverkan skiljer sig mellan under- och ovanpå miljön

Den senare brytningsmetoden medför i regel jordsbrytning. genomgripande förändringar av landskapet, särskilt vid bryt-

Haven Naturförhâllanden och utnyttjt mineralförekomster, varvid mycket stora

ning av lågvärdiga de, Underlag för fortsatt fysisk riksplal

tas ut. medför mindre in- ring 1978:7.

bergmassor Underjordsbrytning

l20 D

grepp i landskapet men rasriskområdenas utbredning på

markytan ökar allteftersom gruvorna fördjupas, ett problem som är känt från t.ex. och Malmberget. Gemen-

Grängesberg samt för de båda brytningsformerna är förorening av vatten och anspråk på mark för uppläggning av restmassor. Utsläp-

pen till vatten består i huvudsak av länshållningsvatten från gruvor och dagbrott, processvatten från anrikningsverk samt dag- och dräneringsvatten från gruvområdet och från upplag av olika slag. De stora mängderna avfallssand från anrikningen som förs till sandmagasin är i många fall ett mycket stort till av de betydande

problem följd markytor som deponeringen upptar samt till följd av risken för utlakning av bl.a.

tungmetaller. Enligt naturvärdsverket bedrivs i flera fall mi-

neralråvaruutvinning som verket inte finner acceptabel från

miljösynpunkt. Tidigare har utvinning av mineralråvaror i huvudsak varit

koncentrerad till de traditionella malmprovinserna i Norrbotten, Västerbotten och Bergslagen. Inom dessa områden förekommer i vissa fall konflikter med främst tätortsutbygg-

nad, rennäring samt miljö- och naturvård. Om intresset för

utvinning av mineralråvaror i större utsträckning riktas mot områden utanför de traditionella kan, främst till av

följd betydande ingrepp i landskapet, konflikter även med andra

intressen väntas öka, t.ex. med jordbruk, friluftsliv och fiske.

Exempel på i olika tidsperspektiv tänkbara utvinningsområden är fjällkedjan, Billingen och Österlen samt delar av havs-

botten i Bottenviken, Östersjön och Öresund.

9.3.2 Förslag rörande verksamheten

Det är angeläget att utvinning av mineralråvaror på ett mer

tillfredsställande sätt än f.n. behandlas i den fysiska plane-

ringen. En förutsättning är att beträfplaneringsunderlaget

fande mineralråvaror förbättras. Som framgår närmare av

kap. 8 i rapportens del Il är, mot bakgrund av tänkbar framtida efterfrågan samt och markanvändnings- miljöaspekter

de mineralråvaror som f.n. bedöms vara av stö re intresse i

den fysiska riksplaneringen, främst industrimineral som

kalksten, kvartsit, kaolin och diabas samt alunskiffer. Även om varje täkt ofta är relativt begränsad finns det vidare anledning att uppmärksamma grus och sand främst p.g.a.

mångfalden täkter. Även underlaget för den fysiska planeringen avseende framtida tänkbar utvinning av sulfidmal-

mer, legeringsmetaller och järnmalmer behöver förbättras i vissa avseenden.

Av grundläggande betydelse för att mineralintresset

på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna beaktas i den

fysis-

D 121

ka planeringen är att kunskaperna om landets geologiska

förutsättningar för mineralförekomster redovisas på översiktliga geologiska kartor. Industriverket föreslås få i upp-

att i samråd med Sveriges geologiska undersökning Industriverket föreslås i sam

drag och andra berörda myndigheter genom en råd med andra berörda myn

(SGU), planverket

försöksverksamhet i ett lämpligt län utarbeta förslag till en digheter utarbeta förslag til översiktlig karta över de geologiska förutsättningarna för en översiktlig karta över geo mineralförekomster. Liknande kartor, har utarbetats för vis- logiska förutsättningar för mi sa områden i bl.a. Kanada och Västtyskland. neralförekomster. Prospektering sker huvudsakligen genom några större privata företag samt genom statliga företag och myndigheter.

Denna splittrade prospektering försvårar i vissa fall möjlig-

heterna till samlade avvägningar mellan olika markanvänd-

ningsintressen. En ökad samordning av prospekteringsverk-

samheten mellan olika intressenter skulle ge ett bättre underlag för samlade avvägningar mellan mineralrávaruutvinning och andra markanvändningsintressen. Regionala prospekte-

ringsplaner har på regeringens uppdrag av nämnden för sta-

tens gruvegendom upprättats för Norrbottens län och påbörjats för Västerbottens och Jämtlands län. Förutsättningarna och formerna för mellan olika in-

prospekteringssamarbete tressenter övervägs inom mineralpolitiska utredningen

(MPU). När prospekteringsplan föreligger för en viss region

finns det anledning att i den fysiska planeringen i berörda

kommuner bl.a. överväga vilka motstående markanvänd-

ningsintressen som finns i regionen och hur eventuella kon-

flikter skulle kunna lösas. Omfattande kunskaper om mineralförekomster finns i dag

hos gruvbolagen. Vissa uppgifter av detta slag som finns hos

SGU är sekretessbelagda.

Det är angeläget att kommunen i den fysiska planeringen pä ett tidigt stadium ges möjlighet att beakta eventuell fram-

tida utvinning av mineralråvaror. Pä detta sätt kan ändamålsenliga avvägningar göras mellan mineralråvaruintresse och olika motstående markanvändningsintressen. F.n. får berörda kommuner och länsstyrelser som regel del Viktigare undersökningsresul från tat föreslås redo

av undersökningsresultat prospektering på ett sent sta- fortlöpande

dium. För att skall förbättras föreslås visas till berörd kommun ocl

planeringsunderlaget

att viktigare undersökningsresultat i samband med prospek- länsstyrelse.

tering fortlöpande delges kommuner och länsstyrelser. Det

finns anledning att i beslut om tillstånd till undersökningskoncession och inmutning föreskriva skyldighet för sökan-

den att inom viss tid redovisa undersökningsresultat av bety- Föreskrift i gruvkungörelse

delse för fysisk till kommun och länsstyrelse. Vi- vad gäller redovisning ti

planering

dare kan det finnas skäl att i föreskriva att länsstyrelse och kommun a

gruvkungörelsen bergmästare i samband med inmutning får förelägga planer för undersökningsai

sökanden att till länsstyrelse och kommun lämna in en plan betets bedrivande.

122 D

för undersökningsarbetets bedrivande.

Genom redovisning av underlag om tänkbar framtida rå-

varuutvinning skulle viktigare råvaruintressen efter viss av-

vägning på riksnivå kunna preciseras i den kommunala pla- Industriverket föreslås i sam- neringen. Industriverket föreslås därför i samarbete med arbete med SGU samman- SGU sammanställa och till regeringen fortlöpande redovisa

ställa underlag om framtida underlag beträffande råvaruintressen för att möjligheterna

rävaruintressen. att bedöma långsiktiga anspråk skall förbättras. Vissa

frågor

av detta slag Övervägs även inom MPU. Det kan vara ett riksintresse att vissa mineralråvaror kan utvinnas i framtiden. Det finns mot denna bakgrund anled-

ning att en ny plan- och byggnadslagstiftning gör det möjligt

att skydda sådana områden som från rikssynpunkt är särskilt

lämpade för utvinning av mineralråvaror. Det kan vidare finnas anledning att i lagstiftningen införa bestämmelser bl.a.

om att råvaruutvinning inte bör ske i vissa områden med

hänsyn till andra särskilt starka mark- och vattenanvänd-

ningsintressen. I Sverige finns för närvarande drygt 4 800 utmâl av vilka

huvuddelen utgör järnmalmsuppslag som tillkommit före

1974 års gruvlag. Detta innebär att det i vissa kommuner finns stora utmålslagda områden där intresset för mineralut-

vinning är oklart. En av om dessa utvärdering kunskaperna

utmål sker f.n. inom MPU. För att

klarlägga förutsättningarna för markanvändningen i berörda områden är det angelä-

get att resultatet av denna utvärdering delges berörda länssty-

relser och kommuner. De ekonomiska möjligheterna till ut-

Det kan finnas att är som regel större i närheten

anledning vinning av befintliga anrik-

industriverket utvärderar ut- en radie till ningsverk (inom upp 10 mil). Det kan därför mâl inom anrikningsverkens finnas till att industriverket för områden i anrik-

anledning

närzoner. ningsverkens närzoner, sedan MPU har slutfört sin utvärde-

ring, fördjupar det av MPU utförda arbetet.

Inom vissa områden förekommer mineralråvaror, främst industrimineral, med varierande kvalitet. I många fall utnytt-

jas endast de mest högvärdiga förekomsterna, varför det i

vissa områden finns ett stort antal skilda

brytningsplatser.

Det är angeläget att möjlighe- För att begränsa naturingreppen och hushålla med mineralter till brytning i redan öppna- råvaror är det i områden med stark markkonkurrens angelä-

de gruvor och täkter över- get att möjligheterna till brytning i redan öppnade gruvor och

vägs. täkter Övervägs innan nya öppnas. För mineral som prövas enligt naturvårdslagen har naturvårdskommittén i sitt betänkande Naturvård och täktverksamhet (SOU 1979:14) föresla-

git ändring i naturvårdslagen så att sådan möjlighet ges.

Industrimineral finns i vissa fall i samma fyndigheter som malmer eller energiråvaror. Med hänsyn till mineralutvinningens inverkan på landskapet och till hushållningsaspek-

ten är det angeläget att vid utvinning så långt möjligt utvinna

E] 123

Figur 9:4. Motstående intressen inom järn- och sulfidmalmsområden.

Râvaruintresseområdena utgörs av dels malmprovinser där sannolikheten att påträffa järn och sulfidmalmer är stora, dels områden där avståndet till anrikningsverk är mindre än 5 mil. inom de sistnämnda områdena kan

prospektew

ringen enligt SIND förväntas vara intenq sivare än utanför. j Inom råvaruintresseområdena redovisasj dels områden med ett motstående riks-I intresse, dels områden med rvá eller flel; ra motstående riksintressen. Vidare re-; dovisas de s k obrutna fjällområdena en-i ligt riksdagens beslut angående propp 1977/7831. g

malmprovins område med ett motstående riks intresse

område med två eller flera motstå-å

- ende riksintressen I

obrutna fjällområden

område inom 5 mils avstånd från.:

anrikningsverk för sulfidmalm eller, järnmalm. j

Källor: Icke förnyelsebara råvaror, SGU; 1979 (delvis kompletterad inom enheteq* för fysisk riksplanering, bostadsdeparte-l mentet). I Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75. Riktlinjer i den fysiska riksplaneringeq

för vissa s k obrutna fjällområden, proq

1977/78231. l 1

i

l

m \\ .

J \ . 01 *\ i A_ l 1 .XS4 , \ .1 . . , . om “ My 1 210 g 31D? 4EI SW) sno 7H› l am J 91h olKi * |L› ,l l mans...m.

124 El

Figur 9:5. Motstående intressen inom områden med industrimineral.

Inom förekomstområdena på land redovisas områden med emesp två eller flera motstâende riksintressen. Dessutom anlges de s k obrutna fjällområdena enligt åriksdagens beslut angående prop 1977/ §78:31. Inom råvaruintresseomrâdena i _Ehavetredovisas områden med ett resp ltvá eller flera motstáende sektorsintres- l en enligt havsmiljöutredningen.

område med industrimineral

l_

med ett motstående riks-

i-område intresse

3 i med två eller flera motstå-

D:område

ende riksintressen

Jobrutna fjällområden

ällor: Kalksten och dolomit, Underlag ör fortsatt fysisk riksplanering 1977:7. lunskiffter, Underlag för fortsatt fysisk fiksplanering 1978:1. avet - naturförhållanden och utnyttande, Underlag för fortsatt fysisk riks- Ianering 1978:7.

g/Ialmer. industriella mineral och bergar-

er, SGU 1977. ushållning med mark och vatten, SOU 971:75.

Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen

för vissa s k obrutna fjällområden, prop (5977/78231.

*

?S

/Lüx

t. . 42W, ;W 9 j, .ss , , , ,m , , 1 I I om ma)[ NC)1 31m | ua SlF),l 6(6)1 m0 F em ] sm I 000 l nu 21ml XlN) I.. 1...»

E] |25

sådana biprodukter direkt eller ur restmassor. Som exempel till av Möjligheter utvinning kan nämnas ett planerat apatitverk i Kiruna för utvinning av och

biprodukter återvinning

fosfor ur Det finns även anledning att

fosforrikajärnmalmer. är väsentliga att beakta.

beakta möjligheterna till av råvaror i större ut-

återvinning sträckning. Exempel på detta är möjligheterna att ur masugnsslagg utvinna råvara för mineralullsframställning och att

genom rening av rökgaser från oljeeldade kraftverk återvinna vanadin. Med främst till

hänsyn omgivningspåverkan och ingrep-

pen i landskapet är det angeläget att följderna av skilda stadium -

mineralutvinningsprojekt övervägs på ett tidigt

bl.a. mot bakgrund av i den översiktliga fysiska planeringen

gjorda bedömningar - innan tillståndsfrågan prövas. Innan

prövning enligt tillämpliga lagrum sker av planer på mineral-

råvaruutvinning är det väsentligt att bl.a. miljökonsekvenser

av betydelse, omhändertagande av överskottsmassor och

restprodukter samt lämplig efterbehandling av brytningsom-

rådet redovisas. Detta sker redan f.n. men av Naturvårdsverket föreslås läm-

redovisningar

nämnt slag bör ske mera systematiskt och med särskild inriktna förslag till konsekvensananing på de mest betydelsefulla aspekterna. Det kan mot den- Iys avseende mineralutvinning. na bakgrund finnas anledning att naturvårdsverket i samråd

med andra berörda myndigheter lämnar förslag till innehåll

i och form för konsekvensanalys avseende skilda av

typer Undersökningsprogram avsemineralutvinning. Vidare kan undersökningsprogam avseen- ende m.m.

miljöförhällanden de miljöförhållanden m.m. behöva upprättas för områden kan behöva upprättas för visdär aktualiseras.

mineralutvinning sa områden. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med uppgift

att från hälso- och miljösynpunkt studera och utvärdera ge-

nomförda undersökningar och tekniska metoder rörande

uranutvinning. Utredningen skall vidare ange vilken teknik

och vilka åtgärder som erfordras för att eventuell uranutvinning i Sverige skall ske på ett sätt som är acceptabelt från

hälso- och miljösynpunkt.

9.3.3 Förslag rörande geografiska områden

Alunskzffer finns endast inom ett fåtal områden i landet.

Genom Alunskifferutredningen för fortsatt (Underlag fysisk riksplanering 1978:1) har bl.a. konflikter till följd av eventuell utvinning av alunskiffer belysts. Som framgår närmare av kap. 8 i rapportens del II kan av alunskiffer utvinning ge

upphov till olika slags negativ påverkan på naturmiljön. För att kunna göra avvägningar mellan intresset för råvarutuvin-

ning och olika miljö- och markanvändningsintressen är det

därför angeläget att för och kon-

klarlägga förutsättningarna

sekvenserna av utvinning i olika områden med alunskiffer.

Enligt proposition 1978/79:1 15 om riktlinjer för energipoli-

126 El

,sm MW, ”i KÄ Ö; 4 r\_ )

5 im zrc» 13753 I ua 307 ma: 71m om vw 115m 1(LI 7,/ zicr 34m i 44a sfñ me» 70-0

9:6 Motstående intressen av riks- Figur49s7 Motstående intressen av riks-

är i områden med alunskiffer. karaktär i områden med kalksten.

område med alunskiffer med kalksten

-område

:mråde med ett motstående in- med ett motstáende in-

:resse .område

tresse

:mráde med två eller flere motstå- område med två eller flera motståmde intressen ende intressen

El 127

tiken bör av alunskiffer i första hand riktas

prospektering

förekomstområden där konflikter med annan Prospektering av alunskiffer mot sådana av riksintresse är mindre uttalade. Som föreslås i första hand riktas markanvändning närmare alunskifferområ- mot förekomsterna i Närke framgår av del II, kap. 8 förefaller dena i Närke och Jamtland vara sådana områden. och Jämtland. Vad gäller Billingen, där uttalade intressen att utvinna alunskiffer finns och där de motstående intressêna är starka, studerats särskilt under den har markanvändningsfrågorna

I regeringens befysiska riksplaneringens planeringsskede. slut den 21 december 1978 angående fullföljande av riktlinjer

för hushållning med mark och vatten i Skaraborgs län anförs f.n. inte torde vara erforder-

att ytterligare planeringsinsatser liga med hänsyn till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Genom till proposition [977/ riksdagens ställningstagande

78:l24 1977/78169, rskr 1977/78:342) har fastlagts att (NU ingen skifferbrytning bör startas i Billingen - med undantag för -

av den brytning som erfordras forskningsverksamhet innan en fullutvinningsprocess har- utvecklats. I proposition 1978/791213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska anförs att ställningstagande till en riksplaneringen

eventuell framtida uranbrytning i Ranstad bör avvakta slut-

förandet av den utredning som regeringen avser tillkalla och

som skall studera och utvärdera tekniska metoder för råvasamt föreslå för att en eventuell sådan

ruutvinning åtgärder

skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt ac-

utvinning

för utvinning ur ceptabelt sätt. Först när förutsättningarna än uranet I awaktan förutsättalunskiffer av andra komponenter har klarlagts, på att markanvänd- ningarna klarläggs för utvin-

kan ställning tas till frågan om den långsiktiga

Fram till dess bör med hänsyn till starka ning av flera komponenter i ningen på Billingen. motstående intressen alunskiffern inte utnyttjas alunskiffern bör alunskiffern på Billingen

för annat än forskningsändamål. på Billingen inte utnyttjas.

Även av kalksten kan - som framgår närmare av

utvinning rapinrtens del II - ge upphov till betydande påverkan på

naturmiljön. Genom Kalksten och dolomit i den rapporten (Underlag för fortsatt fysisk rikspla-

fysiska riksplaneringen

neringen 1977:7) har bl.a. utvecklingstendenser vad gäller det industriella behovet av kalk och konflikter till följd av utvinning av kalksten och dolomit belysts. Efterfrågan på kalk Behovet av kalk för bl.a. jord-

bl.a. för och miljövårdens behov kan i framtiden bruks- och miljövårdsändajordbrukets

förväntas öka starkt, vilket motiverar en närmare bedömning mål behöver övervägas ytterav detta. Industriverket föreslås därför i samråd med SGU, ligare. lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och berörda länsstyrelser, i ett närmare belysa de framtida ansprå-

riksperspektiv

till områden för utvinning av

ken och ge förslag lämpliga

kalksten och dolomit för andra ändamål än cementtillverk-

ning. Vissa råvaror, t.ex. kvarts och kaolin, är av betydelse i den

128 D

fysiska riksplaneringen främst med hänsyn till att de bl.a.

förekommer i områden där utvinning skulle komma i kon-

flikt med annan markanvändning av riksintresse. För dessa

industrimineral saknas ett sådant underlag som rapporterna

Alunskifferutredningen, Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen och Diabasutredningenutgör för resp. råva-

ra. Bl.a. med hänsyn till tänkbara konflikter med riksintressen erfordras riksöversikter som visar i vilka delar av landet råvaror förekommer, vilka motstående intressen som

föreligger och vilken efterfrågan som kan förväntas. Sådana över-

sikter föreslås bli utarbetade av industriverket i samråd med andra berörda myndigheter för kvarts och kvartsit samt för Riksöversikter föreslås för kaolin. Riksöversikter kan i framtiden komma att erfordras kvarts, kvartsit och kaolin. även för andra mineral. Vissa mineral och bergarter förekommer i stora delar av landet, t.ex. diabas, gabbro samt sand och grus. De enskilda

täkternas omgivningspåverkan och ingrepp i landskapet är i allmänhet av mindre omfattning. Det stora antalet sand- och

grustäkter i landet - f.n. över 9 000 täkter med tillstånd - utgör dock ett påtagligt

sammantaget ingrepp i naturmiljön. Täkt

av sand och grus i hav och insjöar kan vidare medföra betydande konflikter med motstående intressen. Med hänsyn till den allmänna förekomsten bör det som regel vara möjligt att

inrikta utvinning av sand och grus mot områden där konflik-

terna med andra mark- och är

vattenanvändningsintressen

små. Som framhålls av naturvårdskommittén i Naturvård och täktverksamhet (SOU 1979:14) bör täkter lokaliseras till områden där de gör minst skada från naturvårdssynpunkt. I vissa områden har dock sand och grus på grund av omfattan-

de användning i anslutning till vissa tätorter och transport-

känslighet börjat bli en bristvara. Det gäller i första hand

Göteborg-Göta älvsområdet, delar av Blekinge och runt Bråviken.

För att tillståndprövningen av täkter skall bli effektiv från hushållningssynpunkt är det väsentligt att länsstyrelsen har tillgång till ett beslutsunderlag som gör det möjligt att bedö-

ma den enskilda täkten i ett regionalt perspektiv. För i första :ör vissa bristområden före- hand de nämnda bristområdena föreslås att regionala grus-

slås att regionala grusförsörj- försörjningsplaner upprättas av länsstyrelsen varvid såväl

iingsplaner upprättas. alternativa förekomster på land - inklusive bergtäkter eller täkter av grov morän - som förekomster i sjöar och hav bör behandlas.

Vid beredning av täktärenden är det angeläget att länsstyrelsen för att främja hushållning med naturgrus verkar för att

behovet av sand och grus i större utsträckning än för närva-

rande tillgodoses med bergkrossmaterial och grov morän.

Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 978:1,1977:7 och 1977:13. Den inom statens industriverk pågående

grusutredningen,

D 129

som har redovisat en översikt över grustillgängarna, behand-

lar enligt uppgift i sitt fortsatta utredningsarbete bl.a. möjlig-

heterna att ersätta naturgrus med andra material.

Frågan om kartering av havsområdenas sand- och grusförekomster övervägs närmare av grusutredningen vid industri-

verket. Kartering av sand- och grusförekomster i Kattegatt, Kartering av vissa grusföre-

utanför Skånes sydkust, i Blekingeskärgården och i Gotska komster på havsbotten före-

sjön bör prioriteras för att möjliggöra en avvägning mot slås.

andra intressen. För områden där kartering av havets sand-

och grusförekomster redan har skett finns det anledning att

mot andra intressen. Detta föreslås ske för göra en avvägning Öresund och området norr om Gotland, där konflikterna med motstående intressen är betydande. Arbetet torde lämpligen kunna ske inom ramen för det planeringsarbete avseen- Awägning mellan sand- och de bl.a. nämnda havsområden för vilka berörda länsstyrelser grusutvinning och andra infå i uppdrag att ta fram i samråd tressen bör ske i vissa havs-i i kap. 11 föreslås program med kommuner och centrala verk. områden.

Figur 9:8. Områden som omfattas av åtgärdsförslag beträffande sand- och grusförsörjningen. -7-_5_ områden för vilka regionala grusförsörjningsplaner bör tas fram. där kartering av sand-

zomráden

och grusförekomster bör priorite- 1: ras g områden där avvägning av sand- -* i och grusintressen mot andra intressen i första hand bör ske.

130 E1

10 sötvatten

Anspråken på utnyttjande av vatten i floder och sjöar samt grundvatten har ökat i takt med den industriella utvecklingen

och den höjda levnadsstandarden. Anspråken omfattar utnyttjande av vatten för dricksvattenförsörjning, som process-

och kylvatten, för bevattning, för energiproduktion, som bä-

rare och mottagare av föroreningar, för sjöfart, fiske, rekreation m.m. Också krav på skydd av värdefulla vattenmiljöer har vuxit sig allt starkare. Olika slag av intressekonflikter

uppstår till följd av mer eller mindre oförenliga anspråk på samma vattenresurser. Så kan t.ex. utsläpp av föroreningar

begränsa användningen av vattnet för kommunal vattenför-

sörjning, för rekreation och fiske. Konstbevattning kan i

vissa områden komma i konflikt med efterfrågan på dricksvatten. Byggandet av småbåtshamnar kan leda till konflikter

med yrkesfisket. Reglering och förorening av vatten är oftast oförenligt med naturvårdens intressen. I vissa sjöar och vat-

tendrag är redan i dag konflikterna så påtagliga att behov av planering av vattnens utnyttjande föreligger.

10 Sötvatten

10.1 Utgångspunkter

10.2 Vattenanknutna problem

10.3 Planmässig vattenanvändning

10.1 Utgångspunkter

Detta avsnitt på naturvårdsverkets PM nr l 120 bygger främst Användningen av Sveriges vattentillgångar och på Ds Jo - -

1979:8, Falkenmark, M, Vatten. Resurser anspråk pro-

blem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn. I separatkarta 2 redovisas vissa uppgifter om tillgång och

och i kap. 1 i rapportens del II behandlas anspråk på vatten vissa frågor om vatten närmare. Jämfört med flertalet andra länder i Europa har Sverige stora vattenresurser. Av det totala vattenflödet gemycket nom landet används för direkt förbrukning inte fullt 3 °/o. Den som behövs för att ut utsläppen av av-

vattenvolym späda

loppsvatten kan beräknas till närmare 20 % av vattentillgång-

en 10: 1). Vattnets geografiska fördelning liksom (fig. ojämna

också fördelningen över årstiderna medför dock vattenhus-

hållningsproblem i vissa områden. Markanvändningen påverkar på olika sätt grundvatten,

kan nämnas av vattendrag och sjöar. Som exempel dikning av större arealer och bebyggelse som

våtmarker, kalhuggning

Vattenbeskaffenheten hindrar bildning av grundvatten. på-

verkas vidare av t.ex. användning av gödselmedel ijordbru-

ket och nedfall av luftföroreningar.

Kommunalt uttag

gevannmg[

i_ [Industriuttag

1 Avlednmgsanspråk 30/0 Avnnmng 175 kmvar | | | = 10090 E; avlett vatten 97 0/0

Fig_ur 10:1. Utnyttjande av Sveriges vattenresurser. l Källa: Falkenmark M, Vatten, Resurser -

l

anspråk - problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

El 135

Några begrepp beträffande vatten

Vattenresurs vattenresurs Begreppet kan delas upp i vattentillgång och vattenförekomst.

Vattentillgång Vattentillgång betecknar en strömningsresurs där takten i förnyelsen eller flödet är den centrala egenskapen även om vattnets beskaffenhet har viss betydelse.

Vattenförekomst Vattenförekomst betecknar den platsbundna vattenresursen i vilken främst vattenbeskaffenheten år av intresse även om kvantitativa egenskaper har betydelse.

Vattenföring I framställningen relateras anspráken ofta till vattentillgången som beskrivs med uppgifter om flödet i vattendragen eller i grundvattenförande formationer och uttrycks i volym per tidsenhet, vanligen m3/sek. För att kunna beskriva de stora variationer som finns i svenska vattendrag utnyttjas begreppen - den

medelvattenföring

volym vatten som genomsnittligt under flera år passerar en viss punkt - och Iågvattenföring - den genomsnittligt lägsta vattenföringen vid en viss punkt under de torraste perioderna under flera år.

Avrinningsområde Avrinningsomráden avgränsas från varandra genom vattendelarna. All avrinning som bildas innanför ett avrinningsomrádes vattendelare samlas via ytliga och underjordiska till det eller dräneringssystem de vattendrag som avvattnar hela området.

136 D SOU l979z54

Som utgångspunkter för överväganden rörande hushåll-

ning med vattenresurser kan anges följande: E] Vattendrag eller sjöar bör inte utsättas för föroreningsbe-

lastning eller andra så att den

förändringar biologiska produktionsförmågan väsentligt förändras. EI Grundvatten, vattendrag eller sjö av betydelse för vatten-

försörjning bör inte utsättas för elföroreningsbelastning

ler andra förändringar så att risker för människans hälsa uppstår eller

vattentillgången begränsas.

El Vattenförekomster av väsentlig betydelse för naturvård och friluftsliv bör ges

erforderligt skydd.

El Planering för vård och utnyttjande av vatten bör samord-

nas med markanvändningsplaneringen.

10.2 Vattenanknutna problem

l0.2.l Inledning I detta avsnitt behandlas främst anspråk på vatten från industri och jordbruk samt för konsumtion. Flera andra verksamheter och intressen ställer direkta eller indirekta krav på vatten. De viktigare behandlas under respektive verksamhetsavsnitt. För yrkesfisket är främst de stora sjöarna av riksintresse. För fisket är det vidare angeläget att

vandrings-

ñsken kan komma upp för vissa älvar och åar. I flertalet

gur 10:2. Översvämningsbenägna avrinningsområden finns riksintressen för naturvård och fri-

öar och vattendrag, luftsliv. I flera av dessa riksintressanta områden är vattnet älla: SMHI. huvudorsaken till skyddsvärdet. Inom vissa områden (lig. 10:2) kan un-

högvattenföringen

der t.ex. vårfloden bli så stor att översvämningar inträffar.

Särskilda utredningar har genomförts bl.a. för Emån och

Västerdalälven. Inom vissa områden är föroreningar av sjöar

och vattendrag ett problem. Det gäller framför allt försurning och förorening med tungmetaller och svårnedbrytbara äm-

nen med gifteffekter.

lO.2.2 Vattenförsörjning

Uttag för industri och bebyggelse De stora kvantitativa anspråken på vatten kommer från industrier och kommuner. Industriernas anspråk har genom vattensnålare processer starkt minskat under senare år. Denna utveckling antas fortsätta. Bristsituationer förekommer inom vissa områden. Exempelvis finns problem med vatten-

försörjningen i Värö på Hallandskusten vid lågvattenföring.

Eventuella mer omfattande utbyggnader av industrierna i Brofjorden och Nynäshamn kan svårligen ske utan vattenöverledning från andra områden.

El l37

Hushållens vattenanvändning per person ökar mycket långsamt. Det totala kommunala behovet av hushållsvatten täcks till ca hälften genom uttag av ytvatten. Främst gäller detta större orter. Nästan 80 °/o av landets kommunala vattenverk använder grundvatten. För kommunerna, men även för vissa industrityper t.ex. livsmedelsindustrin, är kraven på Vattenkvalitet mycket höavser såväl vattnens bakteriologiska som kemiska ga. Kraven beskaffenhet, t.ex. innehåll av järn och mangan. Dessutom

finns gränsvärden för hur höga halter av spår- och giftämnen

och kadmium som får förekomma i dricksvatav typ koppar ten. områden med stora uttag i förhållande till Fig. 10:3 visar Några svårartade bristsituationer har inte

lågvattenföringen. uppstått, men i vissa områden krävs omfattande regleringar

för att trygga Mest

och överledningar vattenförsörjningen.

känd är den beslutade överledningen från sjön Bolmen i Småland till Skåne. Inom flera andra områden längs västkusten och ostkusten samt på Öland och Gotland är problemen

med Vattenförsörjning påtagliga. Stora uttag i förhållande till

innebär förutom en konkurrenssituation risker tillgångarna för att vattnets kvalitet försämras bl.a. genom att kapaciteten av avloppsvatten minskar. I kustområden kan för utspädning

för stora uttag av grundvatten medföra risker för att saltvat-

ten tränger in i de grundvattenförande lagren.

Figur 10:3. Områden med stora vatten Eftersom kvalitetskraven på hushållsvatten är mycket höga tag till samhällen och industrier i förh lande till Iågvattenföringen. måste särskild vikt läggas vid vården av sådana vatten som utnyttjas som råvattentäkter. Även markanvändningen i de 50 0/0 av Iågvattenföringen områden som omger dessa sjöar måste hållas under noggrann 10-50 % av lågvattenföringen av föroreningar som minskar vattnets uppsikt så att spridning Källa: Bearbetning av Användningen användbarhet förhindras. Vänern, Vättern och Mälaren intar Sveriges vattentillgången statens nat

en särställning att de är råvattentäkter för en mycket vårdsverk, PM 1120, 1978.

genom stor befolkning. Detsamma gäller Bolmen, som i början av 1980-talet kommer att förse sydvästra Skåne med konsum-

tionsvatten. Fartygstrafik med farlig last på Vänern och Mä-

laren bör endast få ske enligt särskilda regler. Förslag om sådana utarbetas av kommittén för miljörisker vid regler sjötransporter (Jo 1978:05). Fritidsbebyggelsen ligger ofta i områden med liten vatten- Fritidsbebyggelsen används dessutom främst under tillgång. sommaren när vattentillgången är som lägst. Flera av de rekreationsområdena ligger också i områden med primära Utvecklingen inom flera av dessa områringa vattentillgång. den, liksom inom områden där mer omfattande fritidsbebygmåste därför ske med särskilt beaktande av gelse planeras, möjligheterna till vattenförsörjning.

138 E]

Bevattning Bevattningen inom jordbruket har ända till de senaste åren varit förhållandevis liten. Under 1970-talet har emellertid bevattningen ökat mycket starkt och en fortsatt ökning är att vänta. På grund av nederbördsförhållandena är behovet av bevattning störst i södra och östra kusttrakter. Av Sveriges betydelse för bevattningsbehovet är också jordarten och typen av gröda. Sandjordarnas lägre vattenhållande förmåga ökar bevattningsbehovet. På lättare jordar odlas också ofta grödor vars tillväxt ökar snabbt med god tillgång på vatten, t.ex. potatis och vallväxter. Problemen till följd av bevattning uppstår framför allt genom att bevattningen är intensivast i områden som har små vattentillgångar och att anspråken är störst under sommaren då vattendragen normalt har den lägsta vattenföringen. Därtill kommer att huvudparten av det vatten som avleds för bevattning inte återvänder till sjö eller vattendrag utan tas upp av vegetationen eller avdunstar direkt. Den vattenmängd som nyttjas till kan sålunda inte av andra bevattning nyttjas intressenter, t.ex. nedströms liggande kraftverk. Fig. 10:4 visar områden med förhållandevis små vattentillgångar och omfattande bevattning. I vissa fall kan bevattning inte ske i önskad För att kunna lösa omfattning. problemen med vattenbrist kan förutses växande önskemål om överledning av vatten och begränsade regleringar av sjöar alternativt gur 10:4. Områden med stora uttag för vattning inom jordbruket. byggande av mindre dammar. om behand- Frågor bevattning las även i kap. 4 och i rapportens del II, l och 2. kap. stora uttag

problem med vattentillgângen i l0.2.3 Vattenbeskaffenhet flera uttag Beskaffenheten av vatten i sjöar och bestäms förvattendrag Ila: Bevattning inom lantbruket 1976, utom av naturgivna förhållanden, som t.ex. geologi, nedertbrukshögskolan, avdelningen för börd och i vattnet, främst tbrukets hydroteknik, stenciltryck nr processer av utsläpp men även av , Uppsala 1977. markanvändningen. De största härrör utsläppsmängderna från industrin. Fig. 10:5 visar bl.a. att landets kustområden i stor utsträckning mottar utsläpp av syreförbrukande material, bl.a. från skogsindustrin. Dessa utsläpp sänker syretillgången i vattnet, vilket bl.a. kan påverka ñskebeståndet. Ännu allvarligare från är effekterna miljösynpunkt av utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med giftkaraktär som upplagras i levande varelser. Vilka effekter på längre sikt utsläpp av dessa ämnen får är dåligt kända. Separatkarta 2 visar omfattningen av s.k. svartlistade vatten från vilka fisk inte får saluföras på grund av för högt innehåll av gifter. Den tilltagande försurningen av svenska vatten är ytterst oroande. Omkring 20 % av landets sjöar har ett mer eller mindre onormalt tillstånd i fråga om surhet och motståndskraft mot försurande föroreningar. Försurningsproblemet

El 139

behandlas närmare i kap. 12 och i kap. l i rapportens del Il.

De kommunala utsläppen domineras av närsalterna kväve och fosfor, vilka ökar i vattnet och orsakar

näringstillgången en snabbare igenväxning av sjöarna vilket i sin tur medför

förändringar i artsammansättning och försvårar användningen av vattnet. Fig. 10:6 visar områden med hög växtnä- Det bör dock noteras att näringstillgången delringstillgång.

vis är naturligt betingad, särskilt gäller detta lerslättsjöar. Som framgår av kap. 4 har inom vissa sandjordsområden kvävegödsling orsakat en höjning av nitrathalten i grundvatt-

net till en sådan nivå att det är hälsovådligt för spädbarn att

dricka vattnet. Eventuella långtidseffekter på vuxna är inte

klarlagda. Fig. 10:7 anger inom vilka områden förhöjda kvävehalter har uppmätts. Även om nitrattillförseln helt upphör, kommer det att ta lång tid innan nitrathalten i grundvattnet

har sjunkit till acceptabel nivå. Åtgärder för att begränsa

denna form av grundvattenförändring behandlas i kap. 4.

De kommunala och industriella utsläppen står i direkt proportion till uttagen för vattenförsörjningen. Fig. 10:3 kan därför även sägas visa områden med stora utsläpp i förhållande till lågvattenföringen. Som en enkel regel anges ibland att vattenföringen i recipienten bör vara 10 gånger större än mängden avloppsvatten för att kunna späda ut avloppsvattnet tillräckligt. Detta värde kan sägas illustrera recipientanspråket. Som framgår av separatkarta 2 kan detta recipient- Figur 10:5. Stora utsläpp av syreförbn ställen inte tillfredställas, särskilt inte kande material i förhållande till Iågv anspråk på många tenföringen. under perioder med låg vattenföring. kustnära vatten inlandsvatten :J

10.3 Planmässig vattenanvändning Källa: Användningen av Sveriges vatt

tillgångar, statens naturvårdsverk, inte sådana 1120, 1978. l merparten av landets avrinningsområden finns

att särskilda planeringsåtgärder är motiverade.

problem Inom vissa områden är dock vattenproblemen så komplice-

rade att och planmässiga åtgärder för vård och långsiktiga

utnyttjande av vattenresurserna är angelägna. I dessa områ-

den är det önskvärt att åtgärdsprogram upprättas och sam-

ordnas med den fysiska planeringen. I ett begränsat antal av dessa är problemen av sådan art och

avrinningsområden

att ett mer direkt torde bli nöd- Inom vissa områden finns

omfattning planeringsarbete

behandlas ett antal områden där vat- dana problem att Iångsikti vändigt. I det följande förefaller särskilt svåra. I dessa områden be- och planmässiga åtgärder tenproblemen behoven vård och av v höver av åtgärder preciseras. Framställningen byg- utnyttjande Användningen tenresurserna är angeläg ger till stor del på naturvårdsverkets rapport

av Sveriges vattentillgångar (SNV PM 1120). Vattenplane- Vattenplaneringskommitté

att lägga fram utreder formerna för vatt ringskommittén (Jo 1977:06) har i uppdrag förslag till former för vattenplanering och dess administra- planering.

140 El

10:6. Områden med hög växtnä- Figur 10:7. Förhöjda kvävehalter i grund- Figur 10:8. Områden med särskilda platillgång. vattnet. neringsbehov.

äxtnäringstillgâng medför en snab- Kartan visar platser, där från hygienisk där vattenproblemen till

igenväxning och situationer med -Omrâden

synpunkt anmärkningsvärda halter kvä- stora delar hänger samman med veföreningar i grundvattnet har påträf- markanvändningen. fats. Av kartan framgår att hittills kända : Användning av Sveriges naturtill- kväveproblem framförallt koncentre- mråden där vattnets kvalitet för ar, statens naturvárdsverk, PM ras till jordbruksbygder, särskilt omrâdricksvattenförsörjningen är sär- 1978. den med sandjordar och ytligt sprickig skilt angelägen att bevara. berggrund. --- Floder där särskilt uttalade lokala

problem föreligger En observation flodomrâde o Flera observationer I:

gräns för huvudflodomräde

Ey

Källa: Översiktlig beskrivning av grundvattentillgángari Sverige, Sveriges geo- gräns för delflodomrâde

E3

logiska undersökning, 1977. . Skåne Öland . Gotland . Vänern med Göta älv

cølb§lpiülåwfo4

. Vättern med Motala ström Mälaren-Hjälmaren Bolmen Fyrisån . Hedströmmen-Kolbäcksån . Svartån-Kumlaån . Tidan . Viskan . Mörrumsân

D l4l

tion. Kommitténs förslag väntas komma under sommaren 1979. Slutlig ställning till omfattningen av en framtida vatten-

planering kan inte tas förrän en sammanfattande bedömning

föreligger av naturvårdsverkets rapport, förslagen i vatten-

planeringsutredningen och förslagen i föreliggande rapport.

De områden svåra kan Omrädena med vattenprodär problemen förefaller särskilt blem kan delas in i större om

efter huvudtypen av problem delas in i tre olika kategorier:

D Den första omfattar större där vatten- råden där problemen ofta ä kategorin områden, till stora delar samman med markan- knutna till markanvändning problemen hänger be- fö vändningen t.ex. genom intensivt åkerbruk, dikning, en, sjöar av stor betydelser Inom områdena råder även dricksvattenförsörjningen oc vattning. speciella bergför med lokalt särskil

grundsförhållanden. Grundvattnet har stor betydelse vattendrag

vattenföring är ofta uttalade problem av skild vattenförsörjningen. Vattendragens liten, vilket medför försämrad utspädning av föroreningar slag. och problem i samband med bevattning. Till denna kategori hör Skåne, Öland och Gotland.

Den andra kategorin omfattar större sjöar och vattendrag,

där i första hand vattnets kvalitet för dricksvattenförsörjning är angelägen att bevara, men där även andra vattenintressen konkurrerar med varandra om vattnets användning t.ex. sjöfart, fiske, naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård. Dessa sjöar och vattendrag är av stor betydelse som råvattentäkter för flera samhällen i tätbefolkade regioner. Samtidigt har anspråken på dessa vatten från andra intressen vuxit sig allt större och konkurrerar många gånger med varandra. Vänern, Göta älv, Mälaren, Hjälmaren, Vättern-Motala ström och Bolmen hör till denna grupp.

Den tredje kategorin omfattar vattendrag där lokalt sär-

skilt uttalade problem av skilda slag föreligger. En del av dessa vattendrag mynnar i Vänern och Mälaren-Hjälma-

ren och har därmed betydelse även för vattenanvändningen i dessa sjöar. Dessa vattendrag är ofta av stor betydelse för kommunal Vattenförsörjning samtidigt som anspråken på vatten för bevattning, vattenkraft eller som recipient är stor. Fyrisån, Svartån-Kumlaån, Hedströmmen-Kolbäcksån, Tidan, Viskan och Mörrumsån hör till denna kategori.

Skåne Skåne karakteriseras av små med små I Skåne, Mörrumsån, Ölan

avrinningsområden och är som helhet Lågvattenföringen Gotland, Mälardalen, Väne vattendrag sjöfattigt.

torrmånader Vättern, Viskan o under sommarens är mycket låg. Grundvattnet området, De skånska Bolmen förefaller vattenpr har spelat en stor roll i Skånes Vattenförsörjning. vattnen i mycket stor utsträckning och bedöms blemen särskilt svåra. Beh har utnyttjats inte täcka behoven skall därför överföras vet av vattenplanering i des på lång sikt. Vatten från Bolmen i Småland. Stora utsläpp förekommer i vatten- områden behöver preciser

l42 E]

dragen som sommartid inte har tillräcklig för att vattenföring ge en önskad utspädning. Bevattningen har under många år varit hög, särskilt på Kristianstadsslättens lätta jordar. I viss utsträckning är fortfarande utdikningar aktuella. Dessa och andra ingrepp kan störa stora bevarandeområden. Vissa åar har för betydelse vandringsfiskens reproduktion.

Tillgången på grundvatten i Skåne är svårbedömd men beräkningar av tillgången är för viktiga bedömningar av möjligt uttag. Det är betydelsefullt att grustäkt inte genomförs så att störs.

grundvattenförsörjningen Föroreningarna

behöver så långt möjligt begränsas med tanke på den lägre vattenföringen under sommarmånaderna. Möjligheterna att öka resurserna för kan behöva bevattning kartläggas. Fortsatta dikningsföretag bör undvikas.

Av tillgängligt material framstår bl.a. Kävlingeåns och Skräbeåns avrinningsområden som de mest problemfyllda. Med hänsyn till den bilden komplexa i hela Skåne torde dock behovet av närmare vattenplanering behöva preciseras och eventuella kopplingar till

markhushållningsprogrammet där-

vid beaktas.

Mörrumsån

Mörrumsån rinner upp på det sjörika småländska höglandet. Vattenföringen är tämligen växlande. Mörrumsån är skyddsvärd från

bevarandesynpunkt och för laxreproduktion och

fritidsfiske. På

regeringens uppdrag har kammarkollegiet an-

sökt om ändrad tappningsplan för sjön Åsnen för att tillgodose bl.a. naturvårdens krav. Den föreslagna tappningsplanen påverkar naturligtvis förhållandena i Mörrumsån. Hän-

syn till fisket m.m. i Mörrumsån och i Hanöbukten har därvid tagits. Förutom ett visst kommunalt uttag sker ett omfattande industriellt har starkt uttag. Utsläpp påverkat vattenbeskaffenheten i sjöar och men vattendrag även i angränsande kustområden. Delar av Mörrumsån är svartlistade. Försurningen av sjöarna har på senare år blivit ett allvarligt problem i Blekinge och Småland. Behoven av planering behöver närmare preciseras för Mörrumsåns avrinningsomráde och eventuella samband med planering av Hanöbukten belysas (se kap. ll Havet).

Öland och Gotland

Öland och Gotland består av ett antal små avrinningsområden med låga vattenföringar särskilt sommartid. Sediment-

bergarternas spricksystem medför att grundvattennivån på sina håll är extremt varierande. Öarna är och sjöfattiga byggs upp av en kalkrik vilket berggrund, har givit naturligt näringsrika vatten. På Gotland förekommer på vissa håll höga

SOU l979z54 D 143

nitrathalter i Utnyttjandet av vatten har domigrundvattnet.

nerats av kommunala uttag och bevattning även om vissa industriuttag förekommer. Flera områden är av riksintresse för naturvård, friluftsliv och fiske. De omfattande

rörligt

som förekommer har starkt konkurrerat med utdikningar dessa intressen. kan antas komma att öka vilket liksom fort- Bevattningen farande aktuella skärper problemen. Båda

dikningsprojekt

öarna semesterområden vilket accentuerar vattenär viktiga under sommarmånaderna. De har

försörjningsproblemen

också som primära rekreationsområden. Behoven utpekats av för Gotland och Öland behöver närmare

vattenplanering

preciseras.

Mälardalen - Mälaren. Hjälmaren, Fyrisân, K olbäcksån, Hedströmmen. Kumlaån, Närkes Svartå Området omfattar Mälardalens flodområde som sträcker sig

ända upp till Dalarna och norra Västergötland. Det domine-

och Mälaren. Utanför de stora är ras av Hjälmaren sjöarna mycket låg. l de mindre vattendragen som leder sjöprocenten är under som-

till Hjälmaren och Mälaren lågvattenföringen maren ofta mycket liten. Vattnet har genomgående en hög

beroende såväl på naturliga förhållanden näringstillgång av närsalter. att utvinna som på förorening Möjligheterna

grundvatten är som helhet begränsad men i vissa områden,

koncentrerat till rullstensåsar, är tillgången god. Mälaren är råvattenreservoar för större delen av Mälardalens befolkning. Inom Stockholmsområdet tar mer än l milvatten från Mälaren. Den mångsidiga vattenjon människor användningen med olika typer ger även stora avloppsutsläpp De svåraste förekommer i av föroreningar. föroreningarna västra Mälaren, men vattenbeskaffenheten är mycket skiftande i Mälarens olika delar. och vård av Mälarens vatten- En planering för utnyttjande resurser behöver i första hand värna om Mälaren som täkt för hushållsvatten. Särskild hänsyn till vattenkvaliteten för uttag av råvatten måste tas vid planering av markanvändningen i Mälarens närmaste omgivningar och vid transporter av far-

ligt gods på Mälaren. (Beträffande transporter av farligt gods

se vidare kap. ll.) En utvärdering har inletts av Mälarkommitténs utredningsarbete. Det är önskvärt att detmångåriga

ta slutförs så att det kan utgöra underlagsmaterial för en

eventuell framtida vattenplanering. Arbetet med vattenpla-

har påbörjats av Mä-

nering för Mälarens avrinningsområde

larkommittén i samarbete med berörda länsstyrelser och kommuner.

Inom vissa avrinningsområden i Mälardalen är problemen

l44 El SOU l979z54

akuta. Det gäller bl.a. Fyringsåns avrinningsområde som måste betecknas som ett bristområde där konkurrensen om vatten för bevattning och kommunal är Vattenförsörjning

stark. Överledning av vatten från Dalälven via Tämnaråns

flodområde har diskuterats. Problemen är av liknande omfattning i Närkes Svartås, Kumlaåns, Hedströmmens och Kolbäcksåns avrinningsområden. Behoven av vattenplanering behöver närmare preciseras.

Väneromrâdet - Vänern, Göta älv, Tidan Vänerns storlek och det stora flodområdet medför mycket stora vattenföringar i Göta älv även under torrtid. Vänerns vattenutbyte är ca 9 år. Västgötaslätten långsamt, har låg sjöprocent och låg vattenföring. att utvinna Möjligheterna grundvatten är i området som helhet och ringa. Slättsjöarna vattendragen i Västergötland har normalt en hög näringstillgång. Vatten från Vänern och Göta älv täcker det kommunala vattenbehovet för närmare l miljon människor. Dessutom är uttaget av processvatten till industrin omfattande. Föroreningsbelastningen har på sina håll varit mycket omfattande, vilket bl.a. har medfört av delar av Vänern. svartlistning Ett omfattande yrkesfiske förekommer framför allt i Vänern. Fritidsfisket är omfattande i stora delar av området. Sjöfarten är intensiv och omfattar bl.a. transporter av farligt gods. (Se vidare kap. ll). Kommunerna kring Vänern har i en rapport i april 1978 lämnat en av sammanfattning planeringsunderlag och riktlinjer för fortsatt i Vänerområdet planering (Vänerredovisningen, slutrapport april 1978). I rapporten föreslås bl.a. särskilda riktlinjer för det centrala i Väskärgårdsområdet nern. Förslaget innebär att industri miljöstörande helt bör undvikas, att stor restriktivitet mot ytterligare bebyggelse på öar och vid stränder skall tillämpas och att attraktiv mark för turismens och det rörliga friluftslivets reserveanläggningar ras. Vidare framhålls att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas. I regeringens länsvisa beslut i av anledning planeringsskedet slås fast att Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskilt att naturvårangeläget dens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses. Vidare framhålls att naturvårdsintressena är särskilt markerade i det centrala I skärgårdsområdet. fråga om ytterligare enskild fritidsbebyggelse förordas restriktivitet. I kap. 13 görs en närmare av analys av behovet riktlinjer för Vänerområdet mot bakgrund av de överväganden som har

D 145

gjorts av berörda kommuner och i regeringens länsvisa beslut

i anledning av planeringsskedet.

Det kommunala utredningsmaterialet torde tillsammans med Vänervattenkommitténs arbete Vänern - en naturresurs

(Statens naturvårdsverk) utgöra grundmaterial för fortsatt

planering av Vänerns vattenresurser. Av särskild vikt i en sådan är att Vänerns och Göta älvs vatten hålls i

planering

sådant skick att det även framdeles kan användas som konsumtionsvatten. Detta innebär att stor hänsyn till vattenfrå-

gorna måste tas vid planering av markanvändningen kring

Vänern och i Göta älvs dalgång. Särskilda planeringsinsatser har aktualiserats för Tidans

avrinningsområde där konkurrensen mellan olika intressen

är stark. Det gäller bl.a. bevattning kontra vattenkraft. En

sammanställning av underlagsmaterial har gjorts genom

länsstyrelsens i Skaraborgs läns försorg efter samråd med

vattenplaneringskommittén. Behoven av vattenplanering be-

höver närmare preciseras.

Vättern - Motala ström

Vättern har ett litet avrinningsområde men bidrar ändå till att

ge en hög vattenföring i Motala ström även under torrtid. Vättern har ett extremt långsamt vattenutbyte, cirka 70 år. Vättern utgör vattentäkt för flertalet av de större tätorterna

vid Vättern samt för Falköping, Skara och Skövde. Vättern kan eventuellt bli aktuell som vattentäkt för Norrköping,

Linköping och Mjölby samt för Hallsberg-Örebroregionen. I

sådant fall torde vid sekelskiftet ca 500 000 personer försörjas

med råvatten från Vättern. Inom vissa områden förekommer betydande industriut-

släpp, som dock minskat under senare år. På Östgötaslätten

uppvisar grundvattnet på vissa håll så höga kvävehalter att

det är hälsovådligt att dricka. Yrkesfisket är betydande i

Vättern och Roxen. Flera skyddsvärda objekt från natur-

vårdssynpunkt och för fritidsfiske finns inom regionen.

Ett omfattande utredningsarbete har utförts av kommittén

för Vätterns vattenvård, vilket redovisades 1978 i rapporten ”Vättern Vatten Vård. Tillägg till 1970 års vattenplan”. Detta arbete torde kunna ligga till grund för en eventuell framtida planering av Vätterns vattenresurser. Av vikt vid en sådan planering är att bevara Vätterns höga kvalitet som konsumtionsvattentäkt. Behovet av vattenplanering behöver närmare preciseras för i första hand Vättern och Motala ström men även eventuella problem inom andra avrinningsområden som hör till Vätterns flodområde behöver belysas.

146 E]

Viskan Viskan har en i förhållande till anspråken begränsad vatten-

föring, särskilt under sommarmånaderna. Vattnet är starkt förorenat med svartlistning som följd. Längs vissa sträckor av

vattendraget föreligger risk för översvämning.

Anspråken är av mycket skiftande art. Väröhalvön är ett i

den fysiska riksplaneringen utpekat industriläge. Möjlighe-

terna att utnyttja detta kan komma att begränsas av låg vat-

tentillgång. Skogsindustrin i Värö har under tiden för lågvattenföring svårigheter att erhålla tillräcklig mängd processvat-

ten. Behoven av för Viskans

vattenplanering avrinningsom-

råde behöver närmare preciseras.

Bolmen

Sjön Bolmen i Lagans avrinningsområde är av särskilt intres-

se eftersom vatten från Bolmen skall överföras till Skåne för att förse västra delarna av Skåne med konsumtionsvatten. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot vård och utnyttjande av vattenresurserna i syfte att bevara vattnets kvalitet

med avseende på de höga kraven på råvatten för konsumtion.

Behovet av för Bolmen behöver närmare

vattenplanering

preciseras.

SOU l979z54 El 147

g M m i V u

2,17/ .M77 “I” ,

.

u/Vxh

I f m *set , t / / . ”map o 7/ d: ,

;r /,.

«/I/éti/L//l

m

441144154.. fb

c .

11 Havet

Under senare år har intresset för havet och dess tillgångar

blivit allt mer uttalat. Ur våra havsomrâden ñnns möjligheter

att utvinna mineralrávaror, livsmedel, energiråvaror, energi m.m. Prospektering efter bl.a. olja och naturgas pågår i flera

havsområden. Farvattnen kring Sverige tillhör jordens tätast

trafikerade havsområden. Den ökade levnadsstandarden har

inneburit av det båtburna friluftslivet och en kraftig ökning

kustzonens betydelse för friluftslivet som helhet har ökat. Samtidigt har emellertid utsläpp och tillförsel av

föroreningar, utsläpp av olja, överñskning, industri- och tätortsutbygg-

nad, nedskräpning m.m. orsakat störningar i den marina

miljön och lett till insikten att även havets resurser är begränsade. Vissa marina miljöer behöver skyddas. Anspråken på havets resurser är särskilt uttalade i de kustnära områdena. Konkurrensen mellan olika intressen är här påtaglig och leder ofta till konflikter.

11 Havet

1 1.1 Utgångspunkter 1 1.2 Problem och åtgärdsförslag 1l.2.1 Föroreningar 1l.2.2 Konflikter med riksintressen

ll.2.3 Övriga problem

1 1.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering

11.1 Utgångspunkter

I havet finns stora resurser i form av livsmedel, mineralråvaror, kemikalier och förnyelsebar energi. Vetenskap och teknik utvecklas för att utnyttja dessa resurser. Effekterna av

havsföroreningar och den kraftiga ökningen av bl.a. fiske och

sjötransporter med farligt gods har lett till insikten att havets resurser är begränsade.

Från att tidigare huvudsakligen ha avsett sjöfartens, fiskets och försvarets intressen har anspråken på att utnyttja havet

och dess tillgångar vuxit sig allt starkare från andra intressen.

Naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, anläggningsverk-

samhet, mineralutvinning, utvinning av energi m.m. är exempel på verksamheter och intressen, vars anspråk har blivit mer uttalade. Konkurrensen mellan olika former av havsutnyttjande har sålunda blivit påtagligare och den kan förväntas öka i fram-

tiden. Samordning och avvägning mellan olika verksamheter

och intressen i syfte att hushålla med havets tillgångar har mot denna bakgrund framstått som allt mer angelägen. Härvid är sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i angränsande havsområde särskilt viktiga att uppmärksamma. För att uppnå bättre planering och samordning av havsresursernas användning har nyligen inrättats en delegation för samordning av havsresursverksamheten. Denna skall bl.a. verka för samordning av verksamheter och intressen som innefattar utnyttjande, skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet. Som utgångspunkter för överväganden rörande hushållning med landets havsresurser kan anges följande.

E] Utsläpp och tillförsel av föroreningar till samt transport av

farligt gods i våra havsområden måste med hänsyn till

konsekvenserna för livet i havet ses i ett långsiktigt per-

spektiv

EJ 151

Områden av väsentlig betydelse för den marina naturvår-

den och kulturminnesvården samt för friluftslivet skall ges erforderligt skydd Viktiga lek-, uppväxt- och fångstområden för fisk får inte utsättas för sådana ingrepp att fiskproduktionen äventyras, eller att fångst av fisk förhindras eller försvåras Sjöfart och utvinning av mineralråvaror får inte onödigtvis förhindras eller försvåras genom annan havsanknuten verksamhet

Skyddet av våra havsområden mot föroreningar förutsät-

ter förutom egna insatser ett vidgat internationellt samarbete med andra berörda kuststater.

Inom bostadsdepartementet har en arbetsgrupp som underlag för den fysiska riksplaneringen sammanställt material om de svenska havsomrádenas naturmiljö och de anspråk som riktas mot havets resurser. Arbetsgruppen har även lämnat förslag till åtgärder för att lösa vissa av de problem som finns i svenska havsområden. En rapport från arbetsgruppen Ha-

vet - naturförhållanden och utnyttjande, Underlagsmaterial

för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7, har remissbehandlats under hösten 1978.

I rapportens del Il avsnitt 1.6 redovisas miljöförhållanden i olika havsområden och de anspråk som riktas mot havets

resurser samt de problem som föreligger i vissa havsområden till följd av konkurrerande intressen.

11.2 Problem och åtgärdsförslag

ll.2.l Föroreningar De allvarligaste problemen i de svenska havsområdena hänger samman med den besvärliga föroreningssituationen. Re-

sultaten av föroreningarna är ökad näringsrikedom, försäm-

rade syreförhållanden och utbredning av svavelväte i djupvattnen och i områden med lågt vattenutbyte, förhöjda halter

av miljögifter i organismer och sediment, förändring av flo-

rans och faunans sammansättning, nedsmutsning och nedskräpning av bottnar och stränder m.m. Trots avsevärda förbättringar vad gäller rening av kommunala och industriella utsläpp under senare år tillförs fortfarande stora mängder föroreningar till våra havsområden. Allt större andel av föroreningarna tillförs havet via floderna. Som exempel kan nämnas att våra floder för närvarande bidrar med 70 % av den svenska belastningen av fosfor på

Östersjöområdet mot 40 % 1969. Den totala svenska belast-

152 E]

ningen av kväve på Östersjöområdet har ökat med l0 % under 1969- 1977. Ökningen beror

perioden till stor del på att handelsgödsel, som i ökad används i jord- och utsträckning skogsbruket, med floderna förs ut i havet. De allvarligaste miljögifterna är sådana ämnen som svårligen bryts ner i naturen. DDT-halterna i våra havsområden har minskat medan PCB-halterna fortsätter något, att stiga eller ligga på en mycket hög nivå. Bland metallerna har förutom kvicksilver även bly och kadmium stor benägenhet till Halterna av tungmetaller i sediment anrikning. och organismer är höga i vissa delar av våra havsområden. Så länge syresituationen i bottenvattnen är goda hindras i allmänhet en utlösning av miljögifter från sediment till vatten. Uppskattningsvis släpps mellan 30-60 000 ton olja ut per år

i Östersjöområdet från olika källor t.ex. lastfar-

tankfartyg, tyg, färjor, trålare, fritidsbåtar, rafñnaderier och kraftverk. Av dessa utsläpp svarar oljeutsläpp som följd av fartygsolyckor endast för en mindre del. En stor del kommer från rengöring av fartygstankar. Föroreningarna utgör ett allvarligt hot för i första hand fiskets och naturvårdens intressen i såväl kustområden som i uthav. Genom anrikningen har halterna av olika miljögifter kommit att ligga mycket nära den kritiska nivå, där olika slag av skador utvecklas hos I vissa fall har de organismerna. kritiska nivåerna redan överskridits. I vissa delar “av våra havsområden är t.ex. gifthalterna i somliga fiskarter så höga att förbud råder mot av fisk eller delar av fisk. I saluföring framtiden kan ytterligare restriktioner bli nödvändiga. Säl-

stammarna i Östersjön har så höga gifthalter i att de hotas

sig av utrotning. Den Ökande frekvensen av svavelvätebildning i djupa vatten kan leda till ständigt syrefria bottenförhållanden och risk för återkommande uppvällningar av svavelväte till ytvattnen samt till återcirkulation i de biologiska kretsloppen av vissa miljögifter som finns i sedimenten. De akuta skador som oljan orsakar är frskdöd, fågeldöd, nedoljade båtar, ñskredskap och stränder m.m. De långsiktiga skadorna är allvarligare och omfattar förgiftning under lång tid av t.ex. bottenorganismer, som är av betydelse som för näring många fisk- och fågelarter. För närvarande utgör oljehalten i vattnet inget akut hot men närheten till de kritiska nivåer som orsakar störningar motiverar stränga krav på skyddsåtgärder. amordning av kontrollpro- För övervägandena i den fysiska är det riksplaneringen ram för utsläpp av förore- att väsentligt fortlöpande få kunskap om miljösituationen i ingar, utsjömätningar och våra havsområden. Det är därför angeläget att arbetet inom

rogram för övervakning av naturvårdsverket med att få fram för mätenhetliga principer

liljökvalitet är angelägen. ning av förorenande utsläpp till havet fortsätter och att sam-

D 153

av kontrollprogrammen för utsläpp av föroreordningen

inrapporteringj

samt för övervakning av Ett enhetligt

ningar, utsjömätningar program som också utarbetas av naturvårdsverket, ut- system för utsläpp och tillföl miljökvalitet, vecklas. Det är vidare angeläget att ett enhetligt inrapporte- sel av föroreningar upprätta

av föroreningar på central nivå. ringssystem för utsläpp och tillförsel upprättas på central nivå. Transportlederna till havs går ofta nära eller rakt igenom

känsliga områden i vilka utsläpp av miljöfarliga ämnen kan

orsaka allvarliga störningar. Exempel på sådana områden är

produktions- och uppväxtomráden för vissa fiskarter, marin-

intressanta miljöer och områden av intresse för biologiskt friluftslivet. Behovet av för att minska miljöriskerna I vissa områden är miljöriske

åtgärder

uttalat i vissa kust- och na vid transport av farlig”

vid transport av farligt gods är särskilt * östra stora.

skärgårdsområden i Bohuslän, Öresund, Blekinge, gods särskilt

Svealand, Höga Kustenområdet och i Norrbotten, se fig. l 1.1

Genom den alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön

har risken för ökat för den svenska västkus-

oljeföroreningar

ten. kan nämligen med Jutska strömmen

Oljeföroreningar föras in i och påverka i första hand Bohusläns Skagerrak

kust.

till åtgärder för att minska miljöriskerna och för-

Förslag bättra sjösäkerheten vid transporter av farligt gods har nyli-

gen lämnats av Utredningen om miljörisker vid sjötransporter i betänkandet 1979:43) Ren tur-program för miljö-

(SOU

säkra sjötransporter. Även Sjöövervakningskommittén (Dir. behandlar om förbättrad Sjösäkerhet bl.a. i 1977:28) frågor samband med gift- och brandolyckor till sjöss.

l1.2.2 Konflikter med riksintressen av mineralråvaror från havsbotten och vissa andra Utvinning

former av havsanknuten verksamhet t.ex. sjöfart, industrioch anläggningsverksamhet och utkraftverksanläggningar,

vinning av energi från havet kan utgöra ett hot mot särskilt värdefulla och marina miljöer med hänsyn till

skyddsvärda

naturvårdens, miljövårdens, fiskets, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Geovetenskapligt och marinbiolo-

giskt intressanta bottnar och vattenområden, viktiga lek-, och fångstområden, värdefulla rekreationsområ-

uppväxt-

den och kulturhistoriskt intressanta skeppsvrak och hamn-

kan förorenas, förstöras eller skadas. Hoten mot bemiljöer varandeintressen av rikskaraktär kan förväntas öka i takt med att intresset för utvinning av havets mineral och energiresurser och ökar och då det uppstår behov av större hamnar nya farleder.

154 D

ynpumuw-anm

Slow Midüllülund

“utsett” Im - Midsjnheanavvvz u, p l . u . ›_ sim.*vhhjkgn VÄ_ v

Figur 11:1. Områden i vilka åtgärder för Figur 11:2. För fisket särskilt betydelseatt minska miljöriskerna vid transport av fulla områden. farligt gods är särskilt angelägna. För fisket viktiga områden varierar för Områden med större oljehamnar (mer än olika fisksorter och ärför vissa fiskart.ex. 100 000 ton lossad och lastad olja per år). torsk och skarpsill, som leker i den fria Farlederna in till hamnarna är livligt tra- vattenmassan, svåra att avgränsa. För de fikerade. Utsläpp av farligt gods i dessa flesta kustområden, som generellt är av områden skulle kunna få särskilt allvarli- stort fiskeribiologiskt intresse, har för ga följder med hänsyn till fiskets, natur- närvarande inte gjorts någon utvärdering vårdens och friluftslivets starka intresav för fisket särskilt betydelsefulla områsen. Bl.a. skulle viktiga lek- och uppväxt- den. l uthavet har emellertid en utvärdeområden för fisk allvarligt kunna skadas ring redan påbörjats och exempel på för liksom turistnäringen i områdena. fisket särskilt viktiga områden har redovisats för sill i Västerhavet och Östersjön Områden utan större trafik med farligt samt för siklöja i Bottenviken. Lekplatser gods men med näraliggande farleder där för strömming i Bottniska viken är dåligt omfattande transporter av bl.a. farligt kända. gods sker. Vid olyckor i dessa leder skulle utsläppta miljöfarliga ämnen snabbt Källa: Havet - Naturförhållanden och kunna föras in mot kusten och orsaka utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk störningar i områdena, där starka intres- riksplanering, 1978:7, bostadsdepartesen för fisket, naturvärden och frilufts- mentet. Iivet föreligger.

oljehamn

intensivt trafikerad farled

Intresset för utvinning av råvaror är för närvarande kon-

centrerat till av sand

utvinning och grus i bl.a. Öresund, norr

om Gotland och i Kattegatt. Därutöver

pågår prospektering

efter sulñdmalmer i Bottenviken utanför Skellefteå och efter

olja och kolväten i Östersjön och södra

Kattegatt. Utvinning

El 155

av energi ur havet kan eventuellt komma att ställa anspråk på havets resurser bl.a. för produktion av marin biomassa, för energiproduktionsanläggningar och för energilagring. Hamnutbyggnader, muddrings- och utfyllnadsföretag är former av anläggningsverksamhet som i vissa fall tar i anspråk och påverkar mycket stora vatten- och markområden med negativa effekter på bevarandeintressena i havet. Kunskaperna om resurser och naturförhållanden i våra fö

Ansvariga myndigheter

havsområden är till stora delar bristfälliga. Det medför att bättrar

planeringsunderlag

avvägningar mellan olika intressen är svåra att göra. Det är inom sina intresseområden. angeläget att för olika sektorer ansvariga myndigheter förbättrar planeringsunderlaget bl.a. genom att avgränsa sina intresseområden. Statens naturvårdsverk har inom projektet Marina reservat bl.a. tagit fram förslag till skyddsvärda kustoch havsområden. Statens industriverk utreder i den s.k. Grusutredningen -74 vissa frågor rörande utvinning av sand och grus, bl.a. från havsområden. Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna för fiskepolitiken (prop. 1977/78:1 12, JoU 1977/78:25,rskr1977/781272) ankommer det på fiskeristyrelsen att utföra en löpande pla-

nering av fiskets omfattning och inriktning. Enligt riksdags-

beslutet är en sådan planering en förutsättning för att näring-

en skall kunna ta tillvara de fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan. Det är i detta sammanhang angeläget att Fiskenämnderna i samarbete med Fiskenämnderna redovisar

bl.a. kommuner och länsstyrelser och som ett underlag för samråd med kommuner o

den översiktliga fysiska planeringen redovisar de kust- och länsstyrelser de kust- o havsområden, som är av särskild betydelse för fisket samt havsområden som är av s lämnar förslag till åtgärder för att skydda och utveckla dessa skild betydelse för fisket. resurser. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i angivande av särskilda områden där samråd med fiskeriintendent och fiskenämnd bör förekomma i samband med tillståndsprövning enligt byggnadslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen etc. Härvid får givetvis beaktas vilka typer av föroreningar som vållar de största problemen för fisket. Exempel på för fisket särskilt viktiga områden i UthaVCt redovisas ifig. 11.2. För att ge skydd åt områden som är av väsentlig betydelse Riktlinjer i en ny plan- o för fisket kan det behöva övervägas att i en ny plan- och byggnadslag om hänsyns byggnadslagstiftning införa en riktlinje om att hänsyn skall gande till fisket. tas till vissa fiskeintressen i samband med plan- och tillståndsbeslut.

l1.2.3 Övriga problem

Utöver föroreningarna och vissa konflikter med riksintressen finns en rad andra problem och konflikter som i sig kan vara

allvarliga men som i allmänhet är av mer lokal karaktär och

156 E]

till stor del kan lösas i den kommunala

planeringen. Härut-

l l över kan det konstateras att det i vissa kustområden råder i stor oklarhet om den administrativa

indelningen av havsom-

b administrativa gränserna i rådena. Det är därför av betydelse för den fysiska

planeringlra havsområden klarläggs. en att kommunernas gränser i havet klarläggs.

Den stora av antalet

ökningen fritidsbåtar innebär bl.a. problem i vissa skärgårdsområden. I särskilt intensivt

trafi-

kerade farleder uppstår för

störningar sjöfarten, småbåts-

hamnar tar värdefulla

ianspråk lek- och uppväxtområden för

fisk, störningar uppkommer i

djurskyddsområden, på musselodlingar, m.m. Det är därför att angeläget länsstyrelser

rad uppmärksamhet och kommuner

kring uppmärksammar konsekvenserna av det

hsekvenserna av det ökade ökade innehavet av fritidsbåtar och av bl.a.

utbyggnaden _tidsbåtinnehavet_ fritidsbåtshamnar i kustområdena.

I vissa farvatten utgör den intensiva sjötrafiken, omfattan-

de såväl som

handelsfartyg fritidsbåtar, ett stort_ sjösäkerhets-

problem. Behovet av

hastighetsbegränsningar, trañköver-

vakning och bör därför trañkledning uppmärksammas. För

att förbättra sjösäkerheten och underlätta det båtburna fri-

luftslivet finns även behov av särskilda fritidsbåtsleder.

Andra verksamheter, som lokalt kan orsaka stora problem,

är hamnutbyggnader,

utfyllnadsföretag, muddringsverksam-

het, ledningsdragningar m.m. Det

är angeläget att dessa pro-

blem uppmärksammas av kommunerna och

länsstyrelserna i den löpande planerings- och beslutsprocessen.

ll.2.4 Behov av och

åtgärdsprogram planering

För att komma till rätta med

de problem som föreligger vad

gäller våra havsområden och bättre hushålla med havets remer medveten surser

planering behöver olika åtgärder vidtas och en mer medveten

:samordning av olika havs-

planering och samordning av olika verksamheter komma till

:nutna verksamheter. stånd.

För närvarande saknas emellertid både instrument för och

erfarenhet av en samordnad Den

havsplanering. fysiska planeringen för havsområden bör emellertid i princip fungera

på liknande sätt som för markområden. Problem av mer lokal

karaktär bör i första hand lösas i den ordinarie

planeringsoch beslutsprocessen

på kommunal och regional nivå. Andra

problem har en sådan karaktär att de kräver i

bedömning större regional eller i nationell skala. Det är

en väsentlig

uppgift för den fysiska

riksplaneringen att ange inom vilka

områden sådana bör komma

bedömningar till stånd. Som framgår av rapportens del II avsnitt

l.6 är anspråken

från olika havsanknutna verksamheter särskilt uttalade inom

vissa havsområden.

Av jig.l 1.3 och l 1.4 framgår att det i 19 områden föreligger mer eller mindre uttalade konflikter

mel-

El l57

Figur 11:3. Havsområden där länsstyrel- Figur 11:4. Havsområden, där planeserna närmare skall analysera proble- ringsbehoven sett från rikssynpunkt är men och upprätta åtgärdsprogram mest framträdande och där en försöksverksamhet bör inledas för att finna 1 . Klosterfjorden lämpliga former för behandling av havs- 2 . St. och L. Middlegrund frågor i den fysiska planeringen. 3 . Laholmsbukten 4. Skälderviken 1. Bohusläns och norra Hallands skär- 5 . Skånes sydkust gärdsområde 6. Hanöbukten 2 . Öresund 7 . Blekinge skärgård 3. Området norr om Gotland 8 . Kalmarsund 4. Upplands och Södermanlands skär- 9 . Gudingen gårdar . Bråviken . Gävlebukten Källa: Havet - Naturförhållanden och . Harmångersfjärden utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk . Husum riksplanering 1978:7, bostadsdeparte- . Rönnskärsomrádet mentet. . Norrbottens skärgård

lan skilda intressen. Det krävs ytterligare studier innan överkan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för

väganden resursutnyttjandet i havet. Det är därför angeläget att berörda länsstyrelser i samråd med kommuner och centrala verk med Länsstyrelserna skall öve

i underlagsmaterial närmare analy- ga behovet av planering utgångspunkt tillgängligt

serar problemen inom dessa 19 havsområden och arbetar havsresursernas utnyttjand fram åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. vissa delar av havsområde

158 D

Formerna för att i behandla samhällsplaneringen olika hushållningsfrågor rörande havet är som nämnts outvecklade. För att ge underlag för ställningstaganden till lämpliga former för att i den fysiska behandla planeringen havsfrågorna är det önskvärt att en inleds försöksplanering i några områden. Delegationen för av havsresursverksamordning samheten föreslås få i uppdrag att svara för en sådan försöksverksamhet i samråd med bl.a. statens stanaturvårdsverk, tens planverk, fiskeristyrelsen och statens industriverk. Den föreslagna planeringen bör i första hand komma till stånd i Bohusläns och norra Hallands i skärgårdsområde,

Öresund, i ett område norr om Gotland

samt i Upplands och Södermanlands skärgårdar, där sett från planeringsbehoven irsöksverksamhet i vissa rikssynpunkt är mest 1.4. I dessa områframträdande, sejig.l Ivsområden för att finna for- den är de flesta havsanknutna verksamheter och intressen er för planering av havsre- representerade och i områdena föreligger uppenbara konflikirsernas utnyttjande. ter med riksintressen. I Bohusläns och norra Hallands skärgårdsomráde finns mycket starka bevarandeintressen för fiske, naturvård och friluftsliv. I området ligger landets största oljehamnar. Utsläpp och tillförsel av föroreningar tillsammans med utgör omfattande transporter av hamnar farligt gods till och från ett hot mot bevarandeintressena, främst i kustområdet mellan Uddevalla och Göteborg. Fisk som i vissa delar av fångas området får inte bjudas ut till försäljning. Av övriga problem märks den av det kraftiga ökningen båtburna friluftslivet, som medfört ett intensivare utnyttjande av skärgårdslandskapet och krav som på anläggningar t.ex. marinor, uppläggningsplatser för båtar m.m. Småbåtstrafiken har medfört i för fisket värdefulla lek- och ingrepp uppväxtområden och ökad förslitning av naturmiljön. Den orsakar under sommaren även problem för handelssjöfarten i vissa intensivt trafikerade farleder. Militära intressen utgör restriktioner för annat vattenutnyttjande i vissa områden. Olika slag av är och orsakar anläggningsverksamhet vanlig ofta mer eller mindre omfattande problem för bevarandeintressena inte minst kulturminnesvården. I området finns flera skeppsvrak och ett stort antal förlisningar registrerade. Öresund tillhör jordens mest trafikerade sund. Den intensiva genomgående handelssjöfarten och den korsande färjetrafiken orsakar särskilda Förorenin sjösäkerhetsproblem. gssituationen utgör ett stort problem i vissa vattenområden och förbud mot saluföring av fisk råder bl.a. i delar av Lundåkrabukten. Föroreningarna utgör problem för i första hand fiskets intressen. Ett hot mot fiskets och naturvårdens intressen orsakas även av anspråken på utvinning av sand och grus som finns i sundet. Vissa sandbottnar i sundet är viktiga

D 159

lekområden för bl.a. sill. Andra bottenområden är av geovetenskapligt och marinbiologiskt intresse. Längs den tätbefolkade Öresundskusten finns anspråk på stora hamnutbyggnader och utfyllnader som om de kommer att genomföras, liksom av ett eventuellt tunnelprojekt, skulle genomförandet orsaka stora skador i den marina miljön bl.a. för fiskets och kulturminnesvårdens intressen. Andra med det ökade småbåtsinproblem hänger samman nehavet. Småbåtarna orsakar trañksäkerhetsproblem och ställer för bl.a. småbåtshamnar. Fiske anspråk på utrymme med fasta nät utgör delvis ett problem för sjöfarten. I området norr om Gotland finns mycket stora potentiella sand- och Intresset för utvinning av sand och grustillgångar. grus i området har ökat under senare år. SGU gör f.n. en av områdets sand- och grusförekomster. Områkartläggning det är också till stora delar av mycket stor betydelse för fiskets och naturvårdens intressen. Det relativt grunda omrâdet rymmer viktiga lekområden för bl.a. strömming och skrubbskädda. Bottenområdena främst kring Gotska Sandön är även av stort naturvårdsvärde med hänsyn till bl.a. bottnarnas geolooch deras För vissa fågelarter utgör de gi organismvärld. grundare områdena viktiga provianteringslokaler. och Södermanlands skärgårdar är landets största Upplands skärgårdsområde med mycket starka besammanhängande varandeintressen. I de större farlederna transporteras stora och Behovet av att förbättra sjösämängder olja farligt gods. kerheten i farlederna år påtagligt. Hela skärgårdsomrádet är vilket är till men för yrkesñskets, naturföroreningspåverkat, och friluftslivets intressen. Förbud råder mot att

vårdens

saluföra fisk eller delar av fisk som är fångad i vissa delar av Stockholms skärgård. Olika former av anläggningsverksamhet t.ex. ledningsdragningar och muddringsarbeten är vanlibevarandeintressena mer eller mindre påtagga och påverkar ligt. Området har mycket stor betydelse för friluftslivet. Det båtburna friluftslivet är mycket omfattande och i vissa farleder utgör fritidsbåtstrañken ett problem för handelssjöfarten och färjetrafiken. Marinor och uppläggningsplatser för fritidsbåtar som anläggs i allt större utsträckning utgör problem för fisket. I skärgårdsområdet finns ett stort antal registrerade skeppsvrak av intresse för kulturminnesvården. Naturvården har många intresseområden som måste samordnas med bl.a. och friluftsliv ute i skärgårdarna. skogsbruk, bebyggelse Även försvaret har intresseområden, som ibland kommer i konflikt med andra verksamheter.

160 El

12 olika

Miljöpåverkan av föroreningar

12.1 Inledning 12.2 Försurning 12.3 Kväve 12.4 Tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen

12.1 Inledning

Olika föroreningsproblem har i redovisats föregående kapitel med utgångspunkt i skilda verksamheter och medier. Många miljöproblem till följd av föroreningar har samband med flera verksamheter och berör såväl luft som mark och vatten. I det följande sammanfattas sådana som har miljöproblem samband med av mark och vatten och bedöms användning som särskilt allvarliga.

12.2 Försurning

Belastningen på miljön av de stora tillskotten av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de milallvarligaste jöproblemen. Utsläppen till luft av svaveldioxid vid förbränning av olja och kol samt vid olika industriella är processer huvudkällorna för försurande ämnen. 80 % av det Omkring försurande nedfallet i Sverige beräknas härröra från utländska källor. Även en och kväveföreningar utgör väsentlig troligen ökande andel av det sura nedfallet. Den ökade barrskogsplanteringen samt användningen av sura gödselmedel har vidare diskuterats som orsaker till den försurbidragande ning som sker vid sidan av den En naturliga utlakningen. omfattande skogsgödsling framför allt med urea skulle kunna få försurande effekter jämförbara med nedfallet av svavelföroreningar. De försurande ämnena medför att markens och vattnens kemiska balans rubbas vilket leder till påverkan av växter och djur. En ökad försurning hämmar den biologiska aktiviteten, vilket bl.a. innebär att näringsämnen blir för tillgängliga växterna i minskad Med ökande reomfattning. försurning duceras antalet organismer i ekosystemen. I t.ex. en starkt försurad saknas och djur- och växtvärlden sjö fiskar, i övrigt är tydligt förändrad.

D 161

Figur12:1,M0tståndskraft mot försurning i sjöar.

Alkalinitet är ett mått på motståndskraften mot försurning och anges vanligen i mekv/l. Värden under 0,1 mekv/I anger dålig motståndskraft. I dessa områden är sjöarna redan till stor del försurade. Endast sjöar med högre värden än 0,5 mekv/I torde ha tillräcklig naturlig motståndskraft för att undgå försurning med nuvarande belastning av försurande ämnen på naturmiljön. I första hand drabbas små sjöar av försurning. Inom de starkast försurade områdena är även stora sjöar tydligt påverkade. Kartan bygger på uppgifter om alkaliniteten i ca 8 000 sjöar vid olika årsti› der under 1975-1978.

0,1 mekv/I

0,1-0,5 mekv/I

1:]

0,5 mekv/l

m

KäIIa:Dicks0n W, Alkalinitet och pH i svenska vatten 1975-1978, statens naturvårdsverk, PM 1106, 1978.

162 El

Figur 12:2. Förändring av pH-värdena i sjöar i Kronobergs län. pH förändrats mindre än 5 9b j: pH sjunkit 5-10 % - pH sjunkit mer än 10 % Kartan visar förändringen av pH-värden mellan åren 1971 och 1977. Ju mer pH-värdena sjunker desto surare blir vattnet i sjöarna. Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län.

Miljöns motståndskraft mot försurande ämnen varierar i

olika delar av landet men är för huvuddelen av landet liten. Inom mer än en femtedel av landets yta har sjöarna sommar-

tid starkt begränsad motståndskraft (fig. 12:1). Under snö-

smältningen, då det under en sura

längre period upplagrade

nedfallet rinner ut i sjöar och motsvarar arealen

vattendrag,

med en begränsad motståndskraft säkert en fjärdedel av lan-

dets yta. År 1975 uppskattades antalet sura sjöar till omkring

10 000. Sannolikt kan f.n. ca 20 000 sjöar i samband med

snösmältningen få så låga pH-värden från vattenytan och ner till två meters djup att den biologiska produktionen störs.

Denna del av sjöarna inkluderar strandzonen som är den

viktigaste från biologisk synpunkt. Även vissa rinnande vatten är starkt påverkade av försurningen.

Utvecklingen i landet de senaste åren pekar mot att allt flera vatten kommer att försuras. pH-värdena under åren 1977 och 1978 har sålunda ofta varit 0,5 enheter lägre än fem

år tidigare. Av fig. 12:2 över situationen i Kronobergs län framgår den allt allvarligare situationen. Utvecklingen för

t.ex. Bolmen pekar mot att dess motståndskraft mot försurande nedfall kan komma att vara förbrukad vid mitten av l990-talet. Försurningen påverkar även markens ekosystem. Inom områden nära större utsläpp av försurande ämnen kan mär-

kas direkta skador på vegetationen i form av begränsad tillväxt eller i svåra fall att vegetationen dör. En Ökning av

markens syraförråd leder vidare till av t.ex. alumi-

utlakning nium och vissa tungmetaller, vilket i sin tur medför föroreningar av yt- och grundvatten.

Försuringens effekt på skogsproduktionen har inte kunnat klarläggas bl.a. på grund av den långa tid det tar för skogens

ekosystem att reagera på påverkan av försurande ämnen. De områden där effekterna först kan bli märkbara i större skala torde återfinnas inom vissa områden på västkusten, där man finner en kombination av hög humiditet, hög syradeposition

och känsliga skogsjordar.

El 163

Brukningsmetoderna inom de areella näringarna kan spela en viktig roll för utvecklingen av försurningsförhållandena. Särskilt inom jordbruket hanteras stora mängder kalk och gödselmedel som påverkar markens och vattnens motståndskraft mot försurning. Inom skogsbruket kan bl.a. trädvalet påverka försurningen i marken.Det har t.ex. visat att om sig granskog planteras på tidigare lövskogs- och åkermark kan påtagliga markförändringar i försurande riktning ske. En motåtgärd mot försurning är kalkning av sjöar och vattendrag och ibland även av markområdena kring vattnen. Försök med kalkning pågår men dess effekter på lång sikt på mark och vatten är inte klarlagda. Under de senare åren har av statliga medel avsatts 10 miljoner kronor per år för kalkning. Detta beräknas motsvara ungefär en tiondel av det verkliga behovet. Bl.a. mot bakgrund av den snabbt ökande försurningen under de senaste åren har fiskeristyrelsen och naturvårdsverket fått i uppdrag att sammanställa och utvärdera hittills utförd verksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag. I detta sammanhang skall även fortsatta åtgärder övervägas bl.a. för att samordna behoven av åtgärder för olika anspråk såsom fiske, naturvård och kommunal vattenförsörjning. För att minska belastningen av försurande ämnen infördes i slutet av 1960-talet bestämmelser om svavelhalt begränsad i eldningsolja. Under den gångna IO-årsperioden har bestämmelserna successivt och till att omfatta alla skärpts utvidgats svavelhaltiga fossila bränslen. I Götaland och stora delar av Svealand är f.n. den tillåtna svavelhalten i tung eldningsolja begränsad till l %. Hela landet kommer att omfattas av samma bestämmelse fr.o.m. år 1984. För att nedbringa den stora del av det sura nedfallet i Sverige som kommer från andra länder krävs aktiva insatser på det internationella planet. Sverige driver sedan slutet av 1960-talet dessa frågor såväl i olika internationella organisationer främst OECD, FN:s Ekonomiska Europakommission (ECE) och FN:s miljöprogram (UNEP) som i bilaterala sammanhang. I mars 1978 tillkallade regringen en kommitté för samordning av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar (Jo 1978:03). Arbetet inom kommittén har inriktats på förberdelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa inför ett miljövårdsmöte omkring årsskiftet 1979/80 som bl.a. skall behandla problemet med långväga transporter av luftföroreningar. Vid detta möte skall beslutas om en mellanstatlig konvention inom vars ram en av Belastningen på miljön av förminskning svavelutsläppen i Europa kan ske. surande ämnen behöver re- Belastningen på miljön av försurande ämnen behöver re- duceras ytterligare.

164 EJ

duceras ytterligare för att de redan allvarliga försurningsproblemen inte skall förvärras och spridas. Det är angeläget att det vid tillståndsprövning av verksamhet med utsläpp av försurande ämnen ställs särskilda krav på rening. Detta gäller särkilt inom områden där såväl mark som vatten har ringa motståndskraft mot försurning och av försuranbelastningen de ämnen redan i dag är hög, dvs. i första hand västra och sydöstra Sverige. Omprövning av enligt miljöskyddslagen tillståndsgiven verksamhet kan ske om betydande olägenhet, som inte förutsågs när tillståndet lämnades, uppkommer genom miljöfarlig verksamhet (25 § En riktmiljöskyddslagen). linje i den fysiska riksplaneringen vad avser påverkan av Försurande utsläpp föreslås försurande utsläpp från är vidare motiverad. De nya källor inte bli tillåtna om de i områden inom vilka väsent- en sådan riktlinje bör gälla har bedömts lig utsträckning påverkar om- med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot råden i Kronobergs, Blekinge, försurning) men av praktiska skäl har närliggande länsgräns

Hallands, Älvsborgs samt Gö- använts för av områdena. Som föreslås

avgränsning riktlinje teborgs och Bohus län. gälla att försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas om de i väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga områden i Kronobergs, Blekinge, samt

Hallands, Älvsborgs

Göteborgs och Bohus län.

12.3 Kväve

Utsläppen av närsalter och syreförbrukande organiskt material medför att halterna av dessa ämnen i många vattenrecipienter väsentligt överstiger de normala halterna. Detta medför att balansen i många vattenekosystem rubbas allvarligt. Kväve som härvid spelar en viktig roll behandlas närmare i det följande. Belastningen på naturmiljön av olika kväveföreningar från mänsklig verksamhet har visat en tydlig ökning under de senaste decennierna. Så har t.ex. det atmosfäriska nedfallet av ökat med kväveföreningar omkring 5 °/o årligen sedan l950-talet. Inom det moderna jordbruket hanteras betydande mängder kväve i form av handelsgödselmedel. av kväve Urlakning bl.a. från jordbruket orsakar ökad växtproduktion i vattendrag, sjöar och hav. Detta leder till att balansen i de berörda ekosystemen rubbas, vilket bl.a. yttrar sig i förändrad artsammansättning. Vid mycket hög belastning har bl.a. omfattande fiskdöd konstaterats i mindre sjöar och Inom vattendrag. vissa odlade sandjordsområden i södra Sverige har urlakningen av kväve lett till så höga nitrithalter i grundvattnet att detta blivit olämpligt som dricksvatten och för små barn direkt hälsovådligt.

El 165

Figuri2z3. Förändring av kvävebelastningen på Östersjöomrádet under 1969-1977.

Källa: Til|försel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem, bostadsdepartementet, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:9.

Borrenvikâixxxx

Floder \ \ Kommuner Industrier \_\ TQTALT 3

orréiiiHAvign-J -\-\ I

.

Floder V7“^\+ 19%

\ Kommu r

WndustrieÃf

& 0/0 +

TbjALT °/o ._

Å_ l

srênåtñon/IRADET

Ioder + 23 0/0 Kommuner - 35% Industrier -- 23 °/0 TOTALT + 9°/0

166 E1

Fig. 12:3 visar förändringen i kvävebelastning på Östersjö-

området från svenska källor under åren 1969-1977. Genom stora insatser för rening av kommunala och industriella utsläpp har kvävebelastningen på vattenrecipienterna från dessa källor minskat. Trots en nästan oförändrad kväveanvändning inom jordbruket har den belastning som härrör från floderna ökat under den redovisade perioden. Orsakerna till detta, bl.a. urlakningseffekter, behöver utredas. Stora mängder kväveföroreningar tillförs luften genom utsläpp från bilar och förbränningsanläggningar. Utsläppen av kväveoxider till luften kan tillsammans med olika kolväten vid vissa leda till att s.k. fotokemisk väderlekstyper smog bildas. I många utländska storstäder utgör detta ett mycket besvärande hälsoproblem. Fenomenet har inte konstaterats i Sverige men föroreningsnivån och de klimatiska betingelserna för fotokemisk smog finns även här. Vissa kväveföreningar bryter troligen ned det ozon som finns i de övre luftlagren och som skyddar de levande organismerna mot skadlig ultraviolett strålning. Inom ramen för FN :s miljöprogram och inom OECD pågår studier om påverkan på ozonlagret av olika utsläpp och om omfattning, spridning och kontrollåtgärder beträffande bl.a. kväveoxider. Kväveföroreningar har stor betydelse för försurningen. Av de försurande ämnena beräknas 1/3 vara kväveungefär föreningar. Det är väsentligt att utlaknin- Det är viktigt att pågående ansträngningar att minska utgen av kväve frân jordbruket av kväve lakningen från jordbruket intensiñeras bl.a. genom minskas. att utveckla driftformer som med det ger god hushållning tillförda kvävet och genom och information. Utrådgivning Utvecklingen av nitrathalten i vecklingen av nitrathalten i grundvattnet i områden känsliga grundvattnet i känsliga områ- behöver följas av berörda

myndigheter. Åtgärdsförslag i sam-

den behöver av berörda band följas med problem med utlakning av kväve till vatten bemyndigheter. handlas närmare i kap 4 och kap. lO.

12.4 Tungmetaller och

svårnedbrytbara äm-

nen

Många tungmetaller, t.ex. kvicksilver och kadmium, samt svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter, t.ex. klorerade kolväten, påverkar miljön på en mångfald sätt i ett komplext samspel med andra ämnen. Bl.a. kan den ökade försurningen leda till urlakning av olika metaller i sådan grad att giftverkan uppstår på organismerna. Tungmetallutsläpp förekommer främst från järn-, stål- och metallverk, gjuterier samt ytbehandlingsindustrier. Även fos-

D 167

sila bränslen innehåller avsevärda mängder av vissa tungmetaller som frigörs vid bl.a. förbränning. Förutom genom utsläpp från punktkällor sker omfattande tungmetallutsläpp från annat än punktvisa källor, s.k. diffus spridning. Kadmium i gödselmedel och bly i bensin är exempel på sådana diffusa spridningskällor. Någon rikstäckande genomgång av vattenkvaliteten med avseende på giftämnen finns inte men det står dock klart att i flera vattensystem är halten av vissa miljögifter starkt förhöjd. Även beträffande landområdena är kunskaperna om belastningen av tungmetaller mycket bristfällig. I närområdet till större utsläpp av metaller har spårats starkt förhöjda halter i marken. I vissa fall har tydliga störningar av omsättningen av näringsämnen i marken kunnat iakttas. Problemen med tungmetallerna hänger samman med att metaller som kommer in i en organism inte avsöndras tillräckligt effektivt och att därför en successiv lagring sker. Ju högre upp i näringskedjan en organism återfinns desto större är riskerna att lagringen leder till skadliga koncentrationer. På liknande sätt sker anrikningen av svårnedbrytbara ämnen såsom klorerade kolväten, av vilka särskilt DDT och under senare år alltmer PCB har uppmärksammats p.g.a. stark giftverkan. Anrikningen av tungmetaller och vissa svårnedbrytbara ämnen har lett till att s.k. svartlistning, dvs. saluförbud för fisk eller fiskdelar, har utfärdats för vissa vattenområden. Hanteringen av kvicksilver, DDT och PCB är strängt reglerad. Användningen av DDT är helt förbjuden i Sverige och PCB får endast nyttjas i begränsad omfattning. Hanteringen av kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel och användning av kvicksilver i industriella processer har successivt skärpts. Produktkontrollnämnden har föreslagit att betydande restriktioner skall införas även beträffande användningen av kadmium. Till följd av tidigare användning och framför allt genom spridning i atmosfären förekommer DDT och PCB allmänt i våra omgivande havsområden. Inom OECD antogs âr 1973 beslut om kontrollâtgärder för PCB och en rekommendation om åtgärder för att minska utsläppet av kvicksil-

ver. Årliga informationsutbyten har ägt rum för att bedöma

vilken effekt dessa rekommendationer har haft. Även om halten av DDT i våra havsområden har minskat kvarstår

svartlistningen av torsklever för hela Östersjön. Vad gäller

PCB-halten finns inga uppgifter som klart visar att någon

nedgång har inträffat i Östersjöområdet. Det är därför viktigt Det är angeläget att utsläpatt varje form av utsläpp av PCB till Östersjön upphör. Om pen av PCB till Östersjön upp-

detta inte sker förefaller en relativt snabb utrotning av sälen hör. vara oundviklig och en begränsning av fiskemöjligheterna till följd av för höga miljögifteri fisk skulle kunna bli aktuell. För

168 El SOU l979z54

yrkesñskets del skulle detta medföra allvarliga avbräck med

tanke på Östersjöområdets ökade betydelse för svenskt fiske.

Utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen av

giftkaraktär är helt oförenliga med en ekologisk grundsyn. Det är inte heller i ett längre tidsperspektiv försvarligt att

et finns starka skäl till fort- försöka ange områden som är mer toleranta än andra mot

att utveckling av program för utsläpp av dessa ämnen. Det är därför synnerligen angeläget

tt eliminera utsläpp av tung- att intensifiera det arbete som framför allt sker inom naturetaller m.m. samt ned- vårdsverket med att vidareutveckla program för att dels eliuringa hanteringen av sådana minera utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen

mnen. med giftkaraktär, dels nedbringa hanteringen av dem.

El l69

13 Sammanfattande

geografiska

överväganden

13.1 Nuvarande och föreslagna riktlinjer 13.2 Områden som regeringen bör uppmärksamma

13.3 Övriga frågor som bör uppmärksammas

13.4 Områden med särskilda för vissa näförutsättningar ringar

I detta kapitel lämnas en sammanfattande av redovisning sådana inom ramen överväganden för den fysiska riksplaneringen som rör med naturresurser hushållningen av riksintresse i olika delar av landet. Redovisningen bygger dels på de riktlinjer för med mark och vatten hushållning som riksdagen fattade beslut om år 1972 och det arbete som därefter har genomförts under den fysiska riksplaneringens programoch planeringsskeden, dels på de analyser och överväganden som görs i föreliggande rapport. De geografiska övervägandena i propositionen år 1972 angående hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111, bilaga 2) omfattade främst havskusterna, Öland och Gotland, fjällen samt vissa älvdalar och insjöområden. Dessa delar av landet, där markanvändningskonflikterna var mest akuta, har under den fysiska riksplaneringens program- och planeringsskeden blivit föremål för ett omfattande och utredningsplaneringsarbete i den kommunala planeringen och genom särskilda åtgärder från statsmakterna. Detta har gett en betydande kunskap om dessa områden och har lett till åtgärder som i väsentliga avseenden garanterar en långsiktig hushållning med resurser som har bedömts vara särskilt värdefulla. Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har vidare efter beslut av regeringen särskilda planeringsåtgärder m.m. vidtagits beträffande områden några större där planeringsproblemen är särskilt Det komplicerade. gäller Hogdalsnäset, Vänerområdet, Sydbillingen, Skåne och Bråvikenområdet. I regeringens beslut för varje län angående den fysiska riksplaneringens planeringsskede hari några fall förtydliganden gjorts av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Bl.a. dessa har redovisats förtydliganden för riksdagen genom prop. 1978/79:2l3 med av planeredovisning ringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Det arbete som kommuner och statliga myndigheter har

E] l7l

genomfört under planeringsskedet har också gett ökad kun-

skap om och bättre planberedskap i sådana delar av landet

som tidigare inte har övervägts i den fysiska riksplaneringen.

Bl.a. gäller detta flera av de primära rekreationsområdena och landets slättområden. I arbetet med föreliggande rapport om hushållning med mark och vatten har utförts studier och överväganden vad gäller såväl områden med gällande riktlinjer som andra delar av landet. Bl.a. har de svenska havsområdena, landets sötvattenresurser och tillgångarna på mineralråvaror behandlats mera ingående än tidigare. Verksamheter som har behandlats

utförligt redan tidigare såsom fritidsboende och industri har också på nytt övervägts i rapportarbetet.

Såväl de kunskaper som kommit fram i program- och planeringsskedena som arbetet med föreliggande rapport har föranlett förslag om vissa nya och förändrade riktlinjer, program- och metodarbeten samt om att särskilda problem bör

uppmärksammas i vissa delar av landet. Gällande och föreslagna riktlinjer samt vissa andra geo-

grafiskt avgränsade överväganden redovisas på separatkarta 3.

13.1 Nuvarande och föreslagna riktlinjer

13.l.l Havskusterna Enligt de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen har beslutat bör de obrutna kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna

utnyttjas allsidigt för fritidsändamål. Vetenskapliga natur-

värden bör skyddas.

Enligt proposition 1978/79 2213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör som riktlinje i den riksplaneringen gälla att fritidsbebyggelse endast fysiska bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kultur-

minnesvårderns intressen och om bebyggelsen sker i former

som möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rek-

reation och turism.

Vid de kusterna bör enligt gällande rikthögexploaterade

linjer miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till områden där sådan industri redan förekommer. Attraktiva strandområden för turism och friluftsliv bör göras mer och mark reserveras för dessa ändamål. Mark för

tillgängliga de typer av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör vid de högexploaterade kusterna reserveras i an-

slutning till Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn,

l72 El

Norrköping, Oxelösund-Tunaberg och Nynäshamn. Lokali-

sering till västkusten skall tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan lokalisering. Enligt proposition 1978/ 792213 bör som i den riktlinje fysiska riksplaneringen gälla att enskild i fritidsbebyggelse princip bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Vid kuster övriga bör enligt riksdagens beslut lokalisering av de behandlade av industri kunna typerna ske på ett flertal platser utan större konflikter med naturvårds- och fritidsintressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har särskilt stora naturvärden är det dock att angeläget skydda. Som riktlinje i den fysiska beträffanriksplaneringen de fritidsbebyggelse bör enligt proposition 1978/79:2l3 gälla att återhållsamhet med att tillåta bör iakttas fritidsbebyggelse och att sådan endast bör bebyggelse medges om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om naturvårdens, friluftslivets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Det kan konstateras att riktlinjerna för havskusterna i huvudsak har tillgodosetts i under planeringsarbetet den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Som framgår av kap. 7 i rapportens del II och 8 i del kap. I har för de särskilda lägena vid södra kuster för Sveriges sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (s.k. FRP-industri) konstaterats vissa i lokalibegränsningar

seringsförutsättningarna. Mot bakgrund av de bedömningar

som f.n. kan göras torde emellertid inte några nya lägen vid södra Sveriges kuster behöva övervägas. Enligt gällande riktlinjer får lokalisering av FRP-industri till Norrlandskusten inte ske till Höga kusten-området, som hör till de obrutna kusterna. Som av 8 föreslås framgår kap. att FRP-industri inte heller skall få etableras vid vissa andra större av FRP-industri opåverkade delar av Norrlandskusten. Det gäller Haparanda- och Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tätort. De i rapporten redovisade studierna av

lokaliseringsfömtsâttningar för FRP-industri

vid Norrlandskusten visar att det finns goda förutsättningar för lokalisering på flera platser. Utöver av länsstyrelserna redovisade platser finns det med ytterligare platser befintlig industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter. I Centrala Driftledningens (CDL) rapport Lokalisering av kustförlagda koleldade värmekraftverk redovisas en invente-

El l73

vid den svenska kusten. B1.a.

ring av lägen för kolkraftverk sådana kraftverk behandlas närmare i kap. 6 i del II och kap.

7 i del I. Under förutsättning att kol som energikälla kan

från bedöms lokalisering av ett accepteras miljösynpunkt

kolkondenskraftverk kunna ske vid Norrlandskusten. Om etablering av ett sådant kraftverk blir aktuell erfordras dock studier av vilka lägen vid Norrlandskusten som

ytterligare

kan komma bedöms i fråga. Även Åsehorn vid Kalmarkusten

med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållning med mark

och vatten kunna komma i fråga för en etablering av ett kolkondenskraftverk. Tunaberg har i CDL:s rapport prioriterats som ett lämpligt läge för kolkondenskraftverk. I den

utredningsrapport om den översiktliga planeringen i Bråvi-

kenområdet som har utarbetats på uppdrag av kom-

berörda

muner och länsstyrelser förordas emellertid att något markområde vid kusten för särskilt resurskrävande och miljöstö-

rande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Enligt proposition 1978/79 :213 förutsätts att handlingsfrihet beträf-

fande den framtida markanvändningen i Tunaberg bevaras

i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av

riksdagen som denna rapport om hushållning med mark och vatten kan komma att föranleda.

l3.l.2 Öland och Gotland

Öland och Gotland berörs av flera olika markanvändnings-

intressen av rikskaraktär. För Öland och Gotland är det

enligt proposition 1972:1 l 1 angående hushållning med mark

och vatten angeläget att planera för att möta anspråken från en Ökande turism och för att bevara öarnas speciella karaktär. Planeringsarbetet har påbörjats och regeringen har i beslut beträffande fullföljande av riktlinjer för hushållningen med mark och vatten för Kalmar och Gotlands län angett utgångs-

punkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Öland och Gotland är båda primära rekreationsområden. Stora delar av Öland har betecknats som område av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård. Detsamma gäller

Gotlandskusten med Fårö, Sudret och Östergarnslandet.

Starka anspråk på fritidsbebyggelse föreligger. Beträffande fritidsbebyggelse förordas i proposition 1978/792213 att sam-

ma riktlinjer bör gälla som vid de obrutna kusterna. Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kultur-

minnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Got- För hela Öland, Gotlandsku

land finns det starka skäl för att samma riktlinjer som gäller ten utom Slite samt Får

för de obrutna kusterna även skall gälla för hela Öland och Sudret och Östergarnsland Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet föreslås riktlinjerna för obr

men med undantag för Slite. Det innebär att nylokalisering ten kust gälla. av miljöstörande verksamhet inte bör tillåtas. Områdenas

174 El

speciella landskapsbild och dess värden för bl. a. naturvård och kulturminnesvård bör bevaras.

l3.l.3 Fjällen De riktlinjer som riksdagen beslutade med anledning av proposition 1972:111 omfattade bl.a. vissa väglösa områden i fjällvärlden, för vilka det föreskrivs att de skulle skyddas mot tyngre exploatering. Riksdagens beslut angående propositionen om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden (prop. 1977/78:31, CU l977/78:8, rskr 1977/78:99) innebär att 14 områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering. Regeringen har gett berörda länsstyrelser i uppdrag att senast den l januari 1980 lämna förslag till närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena. Fjällvärlden är en av landets stora resurser för turism och rekreation. I beslut regeringens angående den fysiska riksplaneringens planeringsskede anges att det är angeläget att framtida utbyggnad för dessa ändamål sker utan att störa väsentliga naturvärden eller förutsättningar för rennäringen. Genom nämnda beslut har även meddelats vissa preciseringar beträffande den framtida användningen av mark och vatten även för fjällområdet utanför de obrutna fjällområdena. Bl.a. förordas att de områden som är mest för tillgängliga friluftslivet och har störst naturvärden i så stor utsträckning som möjligt bör bevaras Tillkommande obebyggda. bebyggelse bör styras till områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden utan dominerande bevarandeintressen och som i är lämpade för övrigt bebyggelse bör i första hand reserveras för som tillanläggningar godoser turismens och friluftslivets behov. 1 proposition 1978/792213 förordas att som riktlinje i den fysiska riksplaneringen för fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena bör gälla att fritidsbebyggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna fjällområden och i andra områden som har särskild betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring. I de områden bebyggelse kan medges bör i första hand sådana former för bebyggelsen väljas som ett medger högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Eventuella förslag till ytterligare riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, exempelvis beträffande skogsbrukets bedrivande, bör avvakta det utredningsarbete som f.n. sker på länsnivå.

l3.l.4 Älvdalarna De år 1972 fastlagda riktlinjerna för med mark hushållning och vatten innebar bl.a. att av vattenkraftutbyggnader opå-

E] 175

huvudälvar och källflöden i norra Norrland skulle verkade bevaras opåverkade. Genom riksdagens ställningstagande m.m. undantogs vissa till prop. 1975:30 om energihushållning i södra Norrland och norra Svealand för vilka älvsträckor tills vidare beslut om vattenkraftutbyggnad borde fattas. inga åter i samband med riksdagens ställ- Frågan prövades till 1977/ 78:57 (CU 1977/ 78:9, rskr ningstagande prop. i den för 1977/782100) om riktlinjer fysiska riksplaneringen i norra Svealand och Norrland. Enligt beslutet vattendrag att ändra det tidigare beslutet att de finns det inte anledning huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och outbyggda Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad. Vidare skall beslutet undantas vissa av de s.k. skogsälvarna enligt samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan 1978/79 :l 15 om riktlinjer för den har byggts ut. I proposition framtida framhålls att vattenkraften inte bör energipolitiken mot dessa riktlinjer. byggas ut över den nivå som svarar 1978/791213 förordas att som riktlinje för I proposition älvdalar och större bör att man bör iaktta återhållsjöar gälla samhet med att tillåta fritidsbebyggelse och att sådan bebygbör bara om den inte minskar strändernas tillgelse medges och om friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesgänglighet vårdens och de areella intressen samtidigt kan näringarnas tillgodoses.

l3.l.5 Vänerområdet Vänern är dricksvattentäkt för en stor region i vilken bl.a. Göteborg ingår. Farleden genom Göta älv medger fartyg med om 5,3 meter. I jämförelse med de hamnresurser djupgående vid havskusterna som har reserverats i den fysiska riksplaneringen är sålunda vänerhamnarna relativt grunda. Fartygstrañken till och från Vänern innebär emellertid att relativt kan Vidare är Vänerns stora fartyg nå långt in i landet. vattenmiljö en resurs för insjöñske. De många öarna, vassvikarna och stränderna är av stort värde för naturvård och friluftsliv. Vänern är mycket känslig för tillförsel av förore-

ningar. är ett av de områden i landet för vilket Vänerområdet i samband med sina ställningstaganden till arbetet regeringen under den programskede föreskrev fysiska riksplaneringens att berörda länsstyrelser skulle lämna en särskild redogörelse till regeringen. Länsstyrelserna i berörda län har gemensamt till redovisat det interkommunala planeringsarberegeringen tet för Vänerområdet. Kommunerna vid Vänern har därefter våren 1978 redovisat en gemensam rapport om det översiktliga planeringsarbetet för Vänerområdet (Vänerred0visningens Vid samma tid publicerade statens naturslutrapport).

l76 Cl

vårdsverk rapporten Vänern - en naturresurs i vilken sam-

manfattas resultaten av hittillsvarande och forskning undersökningar samt lämnas vissa förslag till åtgärder. Vänern har även behandlats i 10. kap. Vänern omfattas av flera strand- och skärgårdsområden som tillsammans utgör en betydande tillgång av varierande beskaffenhet. Det finns därför skäl att med utgångspunkt i Vänerkommunernas förslag göra en av Vänerkusindelning ten och skärgårdsområdena efter skilda kuststräckors karaktär.

Det centrala skärgárdsomrâdet inrymmer skärgårdarna i

Åmåls, Säffle, Lidköpings och Mariestads kommuner och är

ett sammanhängande skärgårdsområde med mycket stora värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Området är inte direkt påverkat av miljöstörningar från tätorter Det centrala skärgârdsområ- och industrier. I enlighet med Vänerkommunernas förslag let i Vänern föreslås omfattas finns det skäl att i den fysiska riksplaneringen låta detta v riktlinjerna för obruten område omfattas av samma riktlinjer som de obrutna havsust. kusterna.

Värmlandsskärgården är i dag hårt belastad av påverkan från tätorter och industrier och har karaktären av högexploaterad kust. Fritidsbebyggelse har redan stora delar tagit av stränderna i anspråk. Med i Vänerredovisutgångspunkt ningens slutrapport föreslås som riktlinje i den fysiska riks-

planeringen gälla att återstående resurser av värde för naturör kustomrädena mellan vård och friluftsliv bevaras. Kustområdena mellan Grums irums tätort och Kristine- tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och amns tätort utom Karlstads föreslås därför Skoghall undantas från etablering av miljöitort och Skoghall föreslås störande industri. Det finns skäl att dessa områden även i ktlinjerna för högexploate- omfattas av övrigt riktlinjerna för högexploaterad kust. Id kust gälla. Goda förutsättningar för lokalisering av FRP-industri förefaller finnas på åtminstone ett par platser vid Vänern. Som nämnts i kap. 8 är för

lokaliseringsförutsättningarna ny-

etablering av F RP-industri i inlandet f.n. inte klartillräckligt lagda. I bostadsdepartementetets den promemoria 7 september 1978, fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer, har föreskrivits att fortsatta studier av förutsättningarna för att lokalisera FRP-industri till Vänerområdet och Bergslagen bör genomföras.

l3.l.6 Sydbillingen Även Sydbillingen är ett av de områden för vilket regeringen vid sina till ställningstaganden arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede föreskrev en särskild redogörelse till regeringen från berörda länsstyrelser. I proposition 1978/ 79:1 15 om riktlinjer för energipolitiken slås fast att av alunskiffer i första prospektering hand bör

El 177

riktas mot sådana förekomstområden där konflikter med

annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade kap. 9). Enligt proposition 1978/79:2l3 bör ställnings- (jmf.

till en eventuell framtida brytning i Ranstad avvakta

tagande att den utredning slutförs som regeringen avser tillkalla för

att studera och utvärdera tekniska metoder för uranutvinning samt föreslå åtgärder för att en eventuell sådan utvinning

skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt acceptabelt

sätt. I överenstämmelse med nämnda propositioner och riks-

dagens ställningstagande till proposition 1977/78 : 124 om lån

för forskningsverksamhet i Ranstad bör alunskiffern på Billingen inte utnyttjas för annat än forskningsändamål i avvaktan på att förutsättningarna klarläggs för utvinning ur alunskiffer av andra komponenter än uran.

13.l.7 Primära rekreationsområden Genom riksdagens beslut angående proposition 1975:46 om

planering och samordning av samhällets insatser för rekrea-

tion och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda

förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära

rekreationsområden. Riksdagen uttalade därvid (CU 1975/ 76:2) att för de primära rekreationsområdena gäller som

särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen

skall utgå från syftet att områdena skall kunna på ett ändasätt användas för rekreation och turism. Detta

målsenligt syfte måste vägas mot riksplaneringens övriga riktlinjer för

dessa områden.

I proposition l978/79:100, bilaga 13 (KrU 1978/79:22,

rskr 1978/ 792229) uttalas att utvecklingsprogram skall upp-

rättas av kommunen för de primära rekreationsområdena. Dessa program skall redovisas till regeringen under år 1982.

I prop. 1978/ 79 :213 uttalas att för de primära rekreationsområden som inte omfattas av den fysiska riksplaneringens

geografiska riktlinjer i övrigt bör gälla att fritidsbebyggelse

bör medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kultur-

minnesvårdens intressen samtidigt kan tillgodoses och om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rek-

reation och turism.

13.l.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärksamhet med hänsyn till naturmiljön

Beträffande försurningskänsliga områden och områden med lätta jordar lämnas i rapporten förslag till restriktioner för

vissa verksamheter inom vissa geografiskt avgränsande om-

råden. I rapportens kap. 12 konstateras att de mest vidsträckta områdena med den svagaste motståndskraften mot försur-

l78 D

ning finns i västra och sydöstra Sverige, Värmland, gränsområdet mellan Dalarna och Härjedalen samt i Västernorrlands och Västerbottens kustland. Västra och sydöstra är Sverige redan nu så hårt belastade av försurande föroreningsnedfall att ytterligare belastning av betydelse kan få allvarliga effekter. Målet beträffande svavelhalter i är att år 1985 eldningsolja ha bringat ned de totala av svaveldioxid i landet till utsläppen samma nivå som i början av 1950-talet, dvs. 400 000 omkring ton svaveldioxid per år. En riktlinje i den fysiska riksplaneringen som undantar de hårdast belastade områdena från väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor har därutöver bedömts vara motiverad. Det område inom vilket en sådan riktlinje bör gälla har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot men försurning), av praktiska skäl har närliggande länsgräns använts för avgränsning av områdena. Som föreslås riktlinje gälla att försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas om de i väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga områden i Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Göte-

borgs och Bohus län. Användningen av kvävegödselmedel inom främst jordbruket medför risker för förorening av grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett Områden hälsoproblem. med lätta jordar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kvävegödsling. Odlade sandjordområden förekommer företrädesvis i Skånelänen och Halland samt i och Öster- Skaraborgs götlands län. Inom områden med odlade lätta jordar såsom sandjord föreslås att användningen av gödselmedel i jordbruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricksvattenresurs. Tillräckligt underlag finns f.n. inte för att man skall kunna föreslå i den i riktlinjer fysiska riksplaneringen syfte att skydda grundvattnet inom områden med odlade sandjordar.

13.2 Områden som bör regeringen uppmärksamma

Inom vissa delar av landet med särskilt komplicerade planeringsproblem finns det anledning att särregeringen ägnar skild uppmärksamhet åt mark- och vattenanvändningen. Mot bakgrund av vad som framkommer vid närmare utredning och planering inom dessa områden kan regeringen behöva överväga behovet av att ge närmare utgångspunkter för

D 179

planeringen eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer.

l3.2.l De fem särskilda redovisningsområdena I den har fem områden i fysiska riksplaneringen angetts landet där mark- och vattenanvändningsförhållandena är så komplicerade att de särskilt bör uppmärksammas av regenämligen Skåne, Hogdalsnäset i norra Bohuslän, ringen, Sydbillingen, Vänerområdet samt Bråvikenområdet. I regeringens beslut för varje län med anledning av planehar ringsskedet i den fysiska riksplaneringen givits utgångsför det fortsatta planeringsarbetet i de fem särskilda punkter i detta kapitel har det funredovisningsområdena. Tidigare nits anledning att närmare behandla Vänerområdet och Sydbillingen. Betydande mark- och vattenanvändningsproblem återstår att lösa i de fem redovisningsområdena och därför bör de uppmärksammas av regeringen även i fortsättningen.

l3.2.2 Södra fjällområdet Frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling och omfattning samt olika problem i samband med fritidsbebyggelse har behandlats utförligt av många kommuner under plane- I länsvisa beslut och i regeringens ringsskedet. regeringens redovisning av till riksdagen (prop. 1978/ planeringsskedet 792213) ges utgångspunkter beträffande den fortsatta planeav utveckling. Regeringen har ringen fritidsbebyggelsens åt länsstyrelserna att under år 1982 lämna redovisuppdragit ning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller fritidsbebyggelsefrågor. Vidare har regeringen angett att länsstyrelserna i samband med redovisningen av länsplanering 1980 bör lämna en redogörelse bl.a. för vissa frågor som rör fritidsutveckling i vissa områden som har ett nära bebyggelsens samband med länsplaneringen. Med hänsyn till fritidsbebyggelsens kraftiga ökning i det södra i Kopparbergs och Jämtlands län har fjällområdet regeringen föreskrivit att samordnade planeringsprogram skall upprättas för dessa områden och att berörda länsstyrelser skall redovisa resultatet av det fortsatta planeringsarbetet år 1980 och 1982. De kompletterande studier som har utförts i anslutning till arbetet med föreliggande rapport ger vid handen att markanvändningsproblemen är så komplicerade i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län, varför dessa områden bör uppmärksammas av regeringen även i fortsättningen.

l3.2.3 Vissa områden med mineralråvaror Av rapportens del II, kap. 8 framgår att det i vissa områden i landet med förekomst av mineralråvaror föreligger motstå-

180 D

ende markanvändningsintressen av rikskaraktär. Bl.a. Sydbillingen och vissa områden i Skåne har denna karaktär. Beträffande Sydbillingen och Skåne föreskrev regeringen i

samband med sina ställningstaganden till arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede att berörda länssty-

relser skulle lämna en särskild redogörelse till regeringen för resultatet av planeringen. Enligt regeringens beslut skulle

länsstyrelsen i Skaraborgs län med förtur behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressen och önskemål om brytning av kalk, diabas och uran. I regeringens beslut beträffande Skaraborgs län med an-

ledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

anförs att ytterligare planeringsinsatser f.n. inte torde vara

erforderliga med hänsyn till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Mineralutvinningsintressena på Sydbillingen har i denna rapport om hushållning med mark och vatten tidigare behandlats i kap. 9 och i avsnitt 13.1. I regeringens beslut beträffande de båda Skånelänen med

anledning av planeringsskedet understryks att arbetet med

att upprätta ett markhushållningsprogram bör bedrivas skyndsamt. Det finns anledning att vissa mineralfrågor övervägs närmare av länsstyrelser och kommuner när arbetet med

markhushållningsprogram är avslutat.

Också på Öland föreligger mineralutvinningsintressen

(bl.a. karbonatsten och alunskiffer) som står i konflikt med naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen av

rikskaraktär. Av förslaget i avsnitt l3.l.2 om att bl.a. Öland bör omfattas av de riktlinjer som gäller för de obrutna kusterna följer att mineralutvinning som är miljöstörande inte bör

tillåtas.

l3.2.4 Sötvatten

I rapportens kap. 10 om sötvatten konstateras att merparten

av landets avrinningsområden inte innehåller sådana problem att särskilda åtgärder för att hushålla med vattenresurserna behövs. Inom vissa områden är dock vattenproblemen så så komplicerade att långsiktiga åtgärder för vård och utnytt-

jande av vattenresurserna är angelägna. Inom l3 områden föreslås att länsstyrelserna i samråd med kommunerna upp-

rättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenre-

surserna. I ett begränsat antal av dessa områden är proble-

men av sådan omfattning och art att ett planeringsarbete

torde bli nödvändigt.

l3.2.5 Hav Nuvarande kunskaper om havet har sammanfattats i rappor-

tens del II. Det krävs ytterligare studier innan överväganden

SOU l979i54 CJ l8l

kan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för resursutnyttjandet i havet. I rapportens kap. ll om havet har föreslagits att berörda länsstyrelser inom 19 områden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med havsresurserna. Bland dessa områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplicerade problem. Inom dessa är det särskilt angeläget att en planering av havsresurserna kommer till stånd. Det torde i första hand vara för dessa områden som det

kan ñnnas anledning för regeringen att särskilt uppmärksamma olika frågor som rör resursutnyttjandet. Det gäller områ-

dena Göteborgs- och Bohusläns kustområde, Öresund, ett område norr om Gotland samt skärgårdsområdet i Stock-

holms och Södermanlands län.

13.3 Övriga frågor som bör uppmärksammas

l3.3.l Sand och grus Sand och grus har blivit en bristråvara i vissa delar av landet. I första hand gäller detta Göteborg - Göta älvsområdet, delar

av Blekinge och området vid Bråviken. För dessa områden

föreslås i kap. 9 att regionala grusförsörjningsplaner upprät-

tas av respektive länsstyrelse. Sandtäkt på havsbotten har aktualiserats i vissa havsområden. Konflikter i samband härmed bör studeras i samband

med de utredningar som föreslås i kap. l l. Kartering av sand och grusförekomster föreslås i kap. 9 främst ske för Kattegatt,

Skånes sydkust, Blekingeskärgården och Gotska sjön. För

områden där kartering av sand- och grusförekomster har

skett föreslås närmare avvägning mot andra intressen ske, i första hand för Öresund och området norr om Gotland.

13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårds- eller

friluftslivsvärden

I rapportens kap. 4 om areella näringar och bevarandeintres-

sen konstateras att vissa s.k. odlingsbygder med sammanfal-

lande bevarandeintressen bör ges ett visst skydd mot föränd-

ringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster.

Även aktiva åtgärder är angelägna för att behålla områdenas

karaktär. Ett levande jordbruk är t.ex. grundläggande för att

kunna bibehålla områdenas karaktär. Det är viktigt att berör-

da brukare informeras om områdets värden och vilka hänsyn

som är angelägna. Möjligheter kan också finnas att utnyttja statliga stödformer för landskapsvård, av kulupprustning turhistoriska byggnader samt iordningställande av fornmin-

nesområden.

182 D

l3.3.3 Tätorter och infrastruktur I rapportens kap. 6 redovisas vissa utbyggnadsplaner för

och energidistributionssystem. Vidare transportanläggningar görs en bedömning av i vilka delar av landet tätortsutbygg-

naden kan komma i konflikt med intresset att hushålla med

jordbruksmarken.

De utbyggnadsplaner som har redovisats beträffande

och energidistributionsnätet är till transportanläggningar

stor del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs innebär detta dels en

direkt förstärkning av den befintliga strukturen, dels en in-

direkt förstärkning genom de följdinvesteringar av olika slag som kan komma till stånd. Den sammanlagda effekten av

utbyggnader av transportanläggningar och energidistribu-

tionssystem kan därför bli betydande och ge upphov till betydande markanvändningskonflikter inom berörda områden. Konflikterna med jordbruksmarksintressen torde komma att förstärkas i första hand i storstadsområdena samt i Skåne och Halland. Det är angeläget att de sammanlagda effekterna av tätorts-

utbyggnad och investeringar i transportanläggningar och

energidistributionssystem beaktas i den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen samt i den kom-

munala fysiska planeringen. Möjligheterna bör prövas både på nationell, regional och lokal nivå att åstadkomma en bättre samordning av samhällets investeringar som tar hänsyn såväl till kraven på hushållning på mark och vatten som

till kraven på att skapa gynnsamma lokaliseringsförutsättningar för näringslivet och den offentliga sektorn. Se vidare

kap. 6 Tätorter och infrastruktur.

13.4 Områden med särskilda förutsättningar

för vissa näringar

Av rapportens del II och de föregående kapitlen i del I har det framgått att det i olika delar av landet finns resurser som kan

bli av stort intresse med hänsyn till behovet av framtida handlingsfrihet i energi- och industripolitiken och för syssel-

vissa delar av landet finns sättningen i vissa delar av landet. I det följande och ifig. 13:1

esurser som kan bli av intres- och 13:2 redovisas samlat dels områden som förefaller ha

e i framtiden. för torvutvinning, vindkraftproduktion och förutsättningar

mineralbrytning, dels rekreationsområden med för-

primära utsättningar för f järrturism, f jällområden med svårföryngrad skog, vissa odlingsbygder samt vissa områden i inlandet med

goda förutsättningar för fritidsboende.

El 183

I om Tue) 1 :to SQ JJÅQ, §12, 6(6) 7(Hl 80) 91 J J 0(Kl VÄ*l] V Figur13:1.0mråden som förefaller, förutsättningar för torvutvinning, vi kraftproduktion resp. viss mineralu ning

:Förutsättningar förefaller fin ” för torvutvinning utan allvarl konflikter med motstående riks tressen

Förutsättningar finns för torvu ning men motstående riksintr; sen föreligger.

_Förutsättningar förefaller fin4 för vindkraftproduktion utan all liga konflikter med motstäe riksintressen eller primära intr seområden för jordbruket.

Förutsättningar finns för vi kraftsproduktion men motståe f riksintressen eller primära int seområden för jordbruket före ger.

Förutsättningar kan finnas för _

vinning av vissa mineralråv (karbonatsten, alunskiffer, ka samt kvarts och kvartsit) utan varliga konflikter med motståe riksintressen.

[“““_lFörutsättninger _ kan finnas för vinning av mineralrävaror i motstående riksintressen eller = mära intresseområden för jord ket föreligger.

Källa: Se fig. 7:2, 7:3 och 9:3.

184 El

__1__og›]“› ITQLTT?:go ;m3j :TFEWT 5451,rçgg» m-n nu) I, om T0 uj * T0 i “ 7

ur 13:2. Vissa primära rekreationsom- .. r vvs ä 7 :TFF

d en, fjallområden med svârforyngrad n _ og och vissa odlingsbygder. 31 Vissa primära rekreationsomráden - Fjällområden med svårförvngrad skog Vissa för kulturminnesvården värdefulla odlingsbygder med stora naturvårds- eller friluftsvärden “zIla: Avsnitt 4.5, 2.3 och 3.3 i del Il.

un) Ii«:$T'“':o›T'«s› sm sus)Im» W_l9u› Eng/taxin]

E] 185

till I kap. 6 i del II och kap. 7 i dell har belysts möjligheter i olika former. Bl.a. redovisas översiktligt

energiproduktion

för vindkraft och torvutvinning. Som fram-

förutsättningar

kapitel föreligger det motstående markangår av nämnda

vändningsintressen av rikskaraktär, exempelvis naturvårds-,

kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen, inom vissa områden med förutsättningar för torvutvinning och vindkraft- Det finns emellertid betydande områden som

produktion.

saknar sådana motstående intressen. I rapportens del II ges även exempel på områden som kan vara av intresse för odling av energiskog. I 8 i del II och i kap. 9 i dell redovisas bl.a. vissa

kap.

områden med mineralråvaror (karbonatsten, kaolin, kvarts och kvartsit samt alunskiffer) som kan tänkas vara möjliga att utvinna i framtiden. Även beträffande flera av dessa områden motstående markanvändningsintressen av föreligger rikskaraktär. I nämnda kapitel har även behandlats vissa

andra mineralråvaror, som kan vara av intresse i den fysiska

riksplaneringen.

Genom riksdagens beslut angående proposition 1975:46

har som tidigare nämnts 25 primära rekreationsomräden pe-

kats ut. Dessa behandlas i 4 i del II. Flertalet av dessa är

kap. särskilt lämpade för fjärrekreation. I fig. 13:2 redovisas de

rekreationsområden som har denna karaktär. Bl.a. primära vindkraft och enskild fri-

torvutvinning, mineralbrytning,

kan i vissa fall innebära konflikter med tidsbebyggelse

rekreationsintressen inom primära rekreationsområden.

Inom vissa fjällområden med svärföryngrad skog finns

till visst

enligt kap. 2 i del II och kap. 4 i del I möjligheter under förutsättning att långtgående anpassning skogsbruk

sker till tillväxtbetingelser och andra natugförutsättningar samt naturvårdens krav. Detta torde innebära krav på ett mer

sysselsättningsintensivt skogsbruk. I vissa där såväl jordbruks- kulturminnesodlingsbygder

vårds- och naturvårds- samt friluftslivsintressena är av bety-

delse i ett kan ett rationellt jordbruk under riksperspektiv

till kulturminnesvårdens och

tillräckliga hänsynstaganden naturvårdens intressen enligt kap. 2 i del II och kap. 4i dell

vara av stor för att bevara områdenas karaktär av

betydelse

Inom dessa områden är gammal odlings- och kulturbygd. ekonomiskt stöd i många fall vilket har

statligt angeläget, behandlats närmare i nämnda kapitel. I vissa områden i inlandet finns det goda förutsättningar vilket har beskrivits närmare i kap. 4 i del

för fritidsboende,

II och i kap. 5 i del I. I skogs- och jordbruksdominerade

områden kan fritidsbebyggelse komma i konflikt med

spridd

de areella behöver dock

näringarna. Spridd fritidsbebyggelse

186 E!

inte alltid medföra konflikter med andra intressen. Enstaka fritidshus eller fritidshus i mindre grupper kan t.ex. lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelse eller mindre produktiv mark utan att detta behöver medföra ett väsentligt intrång ijord- eller skogsbruket. Fritidsbebyggelse främst i form av fritidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd för jordbruksnäringen. Kartredovisningen ifig. 13:1 och 13:2 visar sammanfattningsvis att det i vissa delar av landet finns förutsättningar för näringar som f.n. inte bedrivs i den som bör omfattning kunna vara möjlig. En samverkan mellan olika näringar förefaller för vissa områden kunna vara av stort intresse från samhällsekonomiska utgångspunkter och från sysselsättningssynpunkt.

E] 187

14 av riktlinjerna Lagreglering

14.1 Geografiska riktlinjer

l4.1.l De obrutna kusterna

l4.l.2 De högexploaterade kusterna

l4.l.3 Övriga kuster

l4.l.4 De obrutna fjällområdena

l4.1.5 Älvar och älvsträckor l4.l.6 De primära rekreationsområdena

l4.l.7 Försurningskänsliga områden

14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer l4.2.l Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv

l4.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller

sammanfallande intressen för naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv Jordbruksmark Områden av väsentlig betydelse för fisket eller rennäringen Vissa områden med råvaruförekomster

Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade

för flygplatser, hamnar och ledningar

De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushållning

med mark och vatten är av två slag, nämligen geografiska

riktlinjer och verksamhetsanknutna riktlinjer.

Genom de geografiska riktlinjerna anges hur markanvändningen inom geografiskt avgränsade områden bör utvecklas i sina huvuddrag. För vissa av dessa områden innebär riktlinjerna att en avvägning gjorts mellan olika mark- och vatten-

användningsintressen. Beträffande andra områden är riktlinjerna mer allmänt hållna och innefattar krav på särskild

planering och redovisning.

Verksamhetsanknutna riktlinjer är sådana riktlinjer som

utan närmare geografisk precisering anger hur vissa sektors-

intressen av rikskaraktär skall beaktas i den fysiska plane-

ringen på olika nivåer och i olika plan- och tillståndsbeslut.

Enligt det förslag till ny plan- och byggnadslag som läggs

fram av utredningen om ny byggnadslagstiftning (Bo

1978:07) kommer riktlinjerna för hushållning med mark och

vatten i fortsättningen att regleras i lag. I detta kapitel lämnas

en redovisning av innehållet i de bestämmelser i den föreslagna plan- och byggnadslagen som svarar mot riktlinjerna. En närmare redogörelse för innebörden av denna lagreglering av riktlinjerna lämnas i kap. 15.

El 189

De i förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslagna bestämmelserna om geografiska riktlinjer för hushållning

med mark och vatten omfattar endast de av statsmakterna

redan beslutade riktlinjerna. Som framgår av kap. 13 föreslås

i denna rapport vissa nya och förändrade riktlinjer. .I propo-

sition 1978/792213 med redovisning av planeringsskedet fö-

reslås vidare vissa anpassningar och förtydliganden av gällande riktlinjer. I anslutning till redovisningen av förslaget

till av gällande riktlinjer lämnas förslag till de lagreglering

kompletteringar av lagbestämmelserna som kan komma att behövas om nämnda förslag i proposition 1978/79:2l3 och

rapporten genomförs.

14.1 Geografiska riktlinjer

Gemensamt för de bestämmelser i den nya plan- och bygg-

som motsvarar riktlinjerna för vissa geografiskt

nadslagen

områden är att tillämpningsområdena ges en avgränsade

i lagtexten, medan den detaljerade av-

grov avgränsning av områdena skall göras av regeringen i en gränsningen särskild Därigenom ges riksdagen ett avgörande

förordning. över vilka områden i landet som skall omfattas av

inflytande

riktlinjerna och hur dessa områden skall avgränsas i stort.

l4.l.l De obrutna kusterna

till plan- och byggnadslag skall särskilt

Enligt förslaget ny beaktas att de obrutna kustområdenas karaktär och naturoch kulturvärden bevaras och att områdena kan nyttjas för fritidsändamål på ett allsidigt sätt. Vidare krävs att ny fritidsskall vara med turismens och friluftsli-

bebyggelse förenlig vets intressen. Gällande riktlinje att industriell eller liknan-

de verksamhet som är inte får komma till stånd

miljöstörande

kommer också till uttryck i lagtexten. I lagen anges såsom obrutna kustområden kusten i norra Bohuslän, norra Småsöder om Bråviken samt huvuddelen av

land, Östergötland kusten i Ångermanland.

1978/79 :213 med

Som framgår av kap. 13 har i proposition redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen som riktlinje för bl.a. de obrutna kustområdena föreslagits

att fritidsbebyggelse endast bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och av områdena för

om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande

rekreation och turism. I kap. 13 föreslås dessutom att riktlin-

l9O El

jerna för de obrutna kustområdena även skall gälla för hela Öland och Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite samt för Vänerskär-

gården. Ett genomförande av dessa förslag torde kräva kompletteringar av den föreslagna lagbestämmelsen för de

obrutna kustområdena i fråga om såväl kravet på fritidsbe-

byggelsens utveckling som de geografiska tillämpningsområ-

dena.

l4.l.2 De högexploaterade kusterna Beträffande de högexploaterade kusterna skall enligt förslaget till ny plan- och byggnadslag särskilt beaktas att allmänhetens möjligheter att nå och utnyttja attraktiva kustområden ökas och att natur- och kulturvärden bevaras. Vad gäller ny

fritidsbebyggelse får enligt lagförslaget sådan bebyggelse in-

te motverka turismens och friluftslivets intressen. De riktlinjer som gäller för miljöstörande industri innebär att sådan industri får komma till stånd endast i särskilt anvisade områ-

den. Denna inskränkning framgår likaledes av lagtexten. I

lagen anges som högexploaterade kustområden kusten i södra Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, Södermanland och

Uppland samt kusten vid Bråviken i Östergötland. Som plat-

ser där miljöstörande industri får komma till stånd anges

Brofjorden i Lysekil, Stenungsunds tätort, Värö i Varberg,

Karlshamns tätort, Norrköpings tätort, Tunaberg i Nyköping, Oxelösunds tätort och Nynäshamns tätort.

Enligt proposition 1978/79:2l3 bör som riktlinje för de

högexploaterade kusterna gälla att enskild fritidsbebyggelse i princip bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. I kap. 13 föreslås att för riktlinjerna

de högexploaterade kusterna även skall omfatta kustområdena i Vänern mellan Grums tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och Skoghall. Om dessa förslag för-

verkligas bör den föreslagna riktlinjen beträffande enskild fritidsbebyggelse införas i den föreslagna bestämmelsen om högexploaterade kuster i den nya plan- och byggnadslagen

och de i lagen angivna kustområdena kompletteras med de i

rapporten föreslagna områdena.

l4.l.3 Övriga kuster

De för övriga kustområden fastlagda riktlinjerna uttrycks i

förslaget till ny plan- och byggnadslag så att naturvårdens,

friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen skall särskilt

beaktas inom dessa områden. I lagförslaget ges också en

E] l9l

bestämmelse av innebörd att miljöstörande industri inte får komma till stånd inom sådana delområden som äri huvudsak opåverkade av industriell verksamhet. Några preciseringar av sådana områden görs dock inte i lagtexten. I 1978/79 :2l3 föreslås, som framgår av kap. proposition 13, att som riktlinje för bl.a. de övriga kusterna skall gälla att återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse bör iakttas och att sådan bebyggelse endast bör medges om den inte minskar strändernas och om naturvårdens, fritillgänglighet luftslivets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Om riksdagen godtar denna bör den föreslagna bestämmelsen om övriga riktlinje kuster i en ny plan- och byggnadslag kompletteras på lämpligt sätt. att miljöstörande industri inte skall få I kap. 8 föreslås etableras vid vissa av sådan industri opåverkade delar av Norrlandskusten som hör till övriga kuster. Om detta förslag bör dessa områden, nämligen Haparanda- och genomförs Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tätort, i den föreslagna plan- och byggnadslagen anges som sådana områden inom vilka miljöstörande industri inte får komma till stånd.

14.l.4 De obrutna fjällområdena I förslaget till ny plan- och byggnadslag anges att inom obrutna får markanvändningen inte förändras i såfjällområden dan omfattning att områdenas karaktär avsevärt påverkas och att naturvårdens och friluftslivets intressen särskilt skall beaktas. Som obrutna fjällområden anges i lagen områdena Rogen, Skäckerfjällen, Burvattnet, Hotagen, Frost- Sylarna-Helags, viken, Ransaren, Tärna-Graddis, Sarek-Pite, Keb- Artfjället, nekaise, Råsto-Tsåktso och Pessinki. för de obrutna omfattar även Riktlinjerna fjällområdena Muddus nationalpark. Med hänvisning till de uttalanden i samband med att dessa riktlinjer lades som riksdagen gjorde sid. 10) har Muddus inte fast (CU 1977/78:8, nationalpark med i den föreslagna bestämmelsen om obrutna fjälltagits områden i den nya plan- och byggnadslagen.

l4.l.5 Älvar och älvsträckor De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för vissa större älvar och längre sammanhängande älvsträckor regleras i för-

192 El

slaget till en ny plan- och byggndslag genom en bestämmelse

som säger att sådana älvar och älvsträckor inte får ut

byggas

för vattenkraftändamål. I lagen betonas också att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen särskilt skall beaktas. I den

föreslagna lagbestämmelsen anges de vattendrag som inte får byggas ut enligt gällande riktlinjer. Dessa vattendrag

är följande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv, Vindelälven, Vapstälven, Moälven, Lögde älv, Öre älv, Bure älv och Byske älv samt följande älvsträckor, nämligen Klarälven mellan Kärrbackstrand och Edebäck, Västerdalälven

uppströms Hummelforsen, Österdalälven uppströms

Trängslet, samt Dalälven mellan Näs och

Hedesundafjärdarna, Härjedalsljusnan mellan Hede och Svegsjön, Mellanljusnan

mellan Laforsen och i Indalsälven

Arbråsjöarna, Åreälven,

Ammerån ovan

Överammer, Storån-Dammån och Hårkan

uppströms Hotagen, i Ångermanälven Lejarälven, Storån

uppströms Klumpvattnet, Långseleån- Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren och Vojmån uppströms

Vojmsjön, i Umeälven Tårnaån och Girjesån, Juktån

uppströms Fjosokken och Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan, i Skellefteälven källflödena uppströds

Sädvajaure resp. Rebnisjaure, i Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure,

Lilla Lule älv uppströms Skalka och

Tjaktjajaure samt Pärl-

älven och i Råne älv Rörån-Livas älv.

l4.l.6 De primära rekreationsområdena

I anslutning till beslutet att avsätta

25 s.k. primära rekreationsområden uttalade

riksdagen (prop. 1975:46, CU 1975/

76:2, rskr 1975/ 76:46), att arbetet med planeringen av mark-

användningen i de primära rekreationsområdena borde in-

ordnas i det arbetet

övriga med den fysiska riksplaneringen. Med hänsyn till de speciella markanvändningsproblem som

finns i de primära rekreationsområdena och intresset av att

tillförsäkra riksdagen ett inflytande över i dessa utvecklingen

områden finns det skäl för att införa en särskild lagbestämmelse för de primära rekreationsområdena. Av lagbestäm-

melsen bör framgå att områdena skall så att nadisponeras turvårdens, kulturminnesvårdens, friluftslivets och turismens

intressen Vidare

tillgodoses. bör i lagen uttryckas den riktlinje beträffande fritidsbebyggelse inom de rek-

primära reationsområdena som förordas i prop. 1978/79:2l3, nämli-

gen att fritidsbebyggelse bör medges bara om naturvårdens,

friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen

samtidigt kan tillgodoses och om den ett möjliggör allsidigt utnyttjande

av områdena för rekreation och turism.

D 193

l4.1.7 Försurningskänsliga områden

Som framgår av kap. 12 föreslås i denna rapport som en ny

riktlinje i den fysiska riksplaneringen att försurande utsläpp

från nya källor inte bör tillåtas om de i väsentlig grad påver-

kar vissa områden. Ett genomförande av försurningskänsliga

förslaget kräver en bestämmelse i den nya plan- och bygg-

nadslagen. I lagen bör lämpligen föreskrivas att anläggning

med stora utsläpp av förorenande ämnen inte bör lokaliseras på ett sådant sätt att område som har ringa motståndskraft

mot sådana ämnen till följd av utsläppen påverkas i väsentlig

utsträckning. I bestämmelsen bör anges de i kap. 12 föreslagna områdena, nämligen Kronobergs, Blekinge, Hallands, samt Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs

14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer

l4.2.l Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv bör naturvårdens och Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna kulturminnesvårdens intressen tillmätas stor tyngd som restriktion vid av andra verksamheters markanvänd-

planering

bl.a. därför att de representerar värden som inte kan ning, När det återskapas eller ersättas om de en gång förstörs. friluftslivets intressen slås i bl.a. fast att det

gäller riktlinjerna samhällsintresset att bevara en god miljö och att långsiktiga ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de många män-

till kort-

niskornas förfogande bör väga tungt i förhållande

och enskilda intressen. I riktlinjerna framhålls också siktiga

behovet av ökad samordning vid planering för den veten-

naturvârdens, kulturminnesvårdens och friluftsli-

skapliga

vets intressen.

Som underlag för arbetet under den fysiska riksplanering-

ens redovisade naturvårdsverket ett antal om-

programskede

råden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Riksantikvarieämbetet redovisade sätt ett antal milpå motsvarande

samt vissa större områden av betydelse för

jöer av riksintresse kulturminnesvården. Redovisningen av de riksintressanta

områdena revideras fortlöpande av naturvårdsverket resp.

riksantikvarieämbetet. finns bestämmel-

I förslaget till ny plan- och byggnadslag ser som att riksintressanta områden och objekt för

anger kulturminnesvård och friluftsliv särskilt skall naturvård, beaktas i plan- och tillståndsbeslut.

194 E]

l4.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller sammanfallande intressen för naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv Inom vissa större sammanhängande områden finns väsentliga eller sammanfallande intressen vad gäller naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv. För dessa områden, stränderna vid de större sjöarna, älvdalarna samt fjällvärlden utanför

de obrutna fjällområdena skall enligt förslaget till ny plan-

och byggnadslag finnas en bestämmelse som anger att naturvårdens, friluftslivet och kulturminnesvårdens intressen särskilt skall beaktas

I proposition 1978/79 :213 föreslås vissa förtydliganden av

riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i ifrågavaran-

de områden. För de stora sjöar och älvdalar som omfattas av

den fysiska riksplaneringens riktlinjer bör som riktlinje gälla att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyg-

gelse och att sådan bebyggelse bör medges bara om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Vad gäller fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena föreslås gälla att fritidsbe-

byggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till

obrutna fjällområden och i andra områden som har särskild

betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring. Om riksdagen godkänner de föreslagna förtydligandena av riktlinjerna för fritidsbebyggelsens utveckling i ovan-

nämnda områden bör den föreslagna bestämmelsen i en ny

plan- och byggnadslag kompletteras så att dessa förtydligan-

den framgår av lagtexten.

l4.2.3 Jordbruksmark

Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna bör, vid en konflikt mellan jordbruksintressen och tätortsutbyggnad, högvärdig

jordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelseändamål

om en från samhällsbyggandets synpunkt likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre värdefull

mark. I proposition 1978/79:2l3 föreslås att riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark anpassas till de förhållanden som numera råder sedan riksdagen beslutat om nya riktlinjer

för jordbrukspolitiken (prop. l977/78:19, JoU 1977/78:10,

rskr 1977/78:l03). Enligt proposition 1978/791213 bör som riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att brukningsvärd jordbruksmark inte bör tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark.

D 195

I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestämmelse till skydd för jordbruksmark som b1.a. grundas på riksdagens uttalanden i samband med att de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken antogs.

l4.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller rennäringen I den till regeringens länsvisa beslut i anledning av planeringsskedet fogade promemorian (1978-09-07) understryks att det är angeläget att för fisket värdefulla vattenområden skyddas och att fiske som näring och fritidssysselsättning ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vatten-

användning. I fråga om rennäringen framhålls att genom

utvecklingen i fjällregionen har de för rennäringen viktiga störningsfria områdena successivt minskat i såväl antal som

storlek. Det är därför angeläget att berörda kommuner kon-

tinuerligt beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvid-

gade etableringar för turism och friluftsliv.

Av kap. 4 framgår att det förekommer konflikter mellan

rennäringen och andra intressen. Som framgår av kap. 10 och

ll kan även för fiskets vidkommande kravet från andra

intressen komma att påverka möjligheterna för näringens

utövande.

Mot bakgrund av de angivna förhållandena finns det skäl

som talar för att det i en ny plan- och byggnadslagstiftning

införs en bestämmelse som ger möjlighet att skydda sådana områden som är av väsentlig betydelse för fisket eller rennä-

ringen.

l4.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster

I kap. 9 framhålls att det kan vara ett riksintresse att vissa

mineralråvaror kan utvinnas i framtiden och att det mot den

bakgrunden kan finnas anledning att den nya plan- och möjligt att skydda sådana områden byggnadslagen gör det

som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för utvinning av mineralråvaror.

I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestäm-

melse till skydd för b1.a. områden av ovan angivet slag.

l4.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade

för flygplatser, hamnar och ledningar

I kap. 6 föreslås att det i framtiden bör kunna formuleras riktlinjer inom ramen för den fysiska riksplaneringen när det

196 D

gäller markreservationer för från rikssynpunkt angelägna hamnutbyggnader, flygplatser och ledningar. Sådana riktlinjer bör regleras i en ny plan- och byggnadslagstiftning. Förslaget till ny plan- och byggnadslag upptar en bestämmelse som syftar till att trygga tillkomsten av sådana flygplatser, hamnar och ledningar som kan bedömas vara av nationell betydelse.

SOU [979254 D 197

15 Former för fortsatt fysisk riks-

planering

15.1 Inledning 15.2 Ansvarsfördelning 15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer

15.4 Underlag för fysisk riksplanering

15.5 Samordning med länsplaneringen 15.6 Tidsplan

15.1 Inledning

I det hittillsvarande arbetet med den fysiska

riksplaneringen

har utvecklats metoder för inventering och analys i riksskala av naturresurserna och användningen av mark och vatten.

Formerna för att i planerings- och utredningsarbete på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har utvecklats successivt i samband med fullföljandet av de

av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning

med mark och vatten. De erfarenheter som har vunnits bör nu kunna ligga till grund för överväganden i syfte att närmare reglera formerna

för den fysiska riksplaneringen vad gäller ansvarsfördelning, uppföljning av riktlinjer o.d., kunskapsförsörjning och samordning med länsplaneringen. Utgångspunkten vid behand-

lingen i detta kapitel av dessa frågor är att ansvaret för att

fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark

och vatten skall ligga på kommunerna och länsstyrelserna

samt att olika moment av arbetet i ökad utsträckning förenk-

las och förs in i det löpande planerings- och utredningsarbete som sker inom olika statliga myndigheter och på kommunal

nivå.

Innebörden av de förslag som lämnas i det följande vad

gäller formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen redovisas schematiskt ifig. 15.1.

El 199

Figur 15:1. Former för fortsatt fysisk riksplanering

Faststaller riktlinjer Riksdag Uppdrag om Forslag ull Trllampnungs- Beslut u redovisningar riktlinjer föreskrifter enskilda arenden Regenng

Redovis- SPV, SNV ningar Havsresursdelegationen

Ämbetsverk Rapportering om _ planenngslaget och Overprovsarsknlda problem ning Länsstyrelse Samråd Kommun FULLFÖLJER RIKTLINJERNA l DEN FORTLÖPANDE PLANERINGEN M.M,

15.2 Ansvarsfördelning

De former som har tillämpats i den fysiska riksplaneringen

för att fullfölja statsmakternas intentioner innebär att kom-

munerna har grundläggande uppgifter. De riktlinjer som be-

slutas av statsmakterna förutsätts sålunda till sin huvuddel bli

vidareutvecklade i ett kommunalt programarbete och fullföljda i kommunernas fysiska planering. Länsstyrelsen har viktiga uppgifter för att förmedla information mellan kom-

munerna samt regeringen och ämbetsverken. Länsstyrelsen skall i arbetet med den fysiska riksplaneringen bl.a. utarbeta underlag för den kommunala planeringen samt övervaka

fullföljandet av beslutade riktlinjer i plan- och tillståndsfrågor. Länsstyrelserna har ansvar för samordning av planering-

en mellan kommuner. En väsentlig uppgift för länsstyrelser-

na är vidare att förmedla erfarenheter och synpunkter till regeringen vad gäller fullföljandet av intentionerna i den

fysiska riksplaneringen och behovet av kompletterande riktlinjer för hushållning med mark och vatten.

I samband med redovisningen till riksdagen av program-

skedet i den fysiska riksplaneringen behandlades de grundprinciperna i fråga om ansvarsfördelningen i den läggande fysiska riksplaneringen pâ central statlig nivå (prop. 1975/ 76:1, CU 1975/76:1, rskr 1975/76:46). De principer som

lades fast innebär att de nationella intressena vad gäller hus-

200 El

hållning med mark och vatten skall komma till uttryck och fullföljas inom ett system med tre ansvarsnivåer. Riksdagen skall på förslag av regeringen besluta om för husriktlinjer hållningen med mark och vatten. Ãmbetsverken skall svara för dokumentation och av utifrån den enskilda bevakning sektorn riksintressanta områden. Regeringen skall uppmärksamma områden där är särmarkanvändningsförhållandena skilt komplicerade och inom dessa områden överväga behovet av att föreskriva närmare utgångspunkter för planeringen, t.ex. genom tillämpning av 10 a § BL, eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer. Principerna för ansvarsfördel- Erfarenheterna av de för ansvarstillämpade principerna ning ligger fast. fördelningen i den fysiska riksplaneringen har varit goda och det kan konstateras att de vunnit ett allmänt stöd bland kommuner och berörda Dessa kan myndigheter. principer därför utgöra den grundläggande utgångspunkten i överväganden om formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten har inga direkta rättsverkningar. I samband med att riktlinjerna beslutades år 1972 förutsatte emellertid statsmakterna att de utan uttryckligt lagstadgande skulle bli vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid beslut om markanvändning i enskilda fall och att de även skulle fullföljas vid kommunala beslut om markanvändningen. Väsentliga avsteg från riktlinjerna förutsattes vidare inte kunna ske utan hörande av riksdagen. Alla statliga myndigheter har anbefallts att beakta riktlinjerna för hushållning med mark och vatten (SFS 1973:15). I förslaget till ny plan- och behandlas byggnadslagstiftning iktlinjer för hushållning med formerna för att i lag reglera riktlinjerna. Genom en lagregark och vatten i den nya lering att skapa överblick ges bättre möjligheter över gällande lan- och byggnadslagstift- riktlinjer. Dessa återfinns nu i skilda och utpropositioner ingen. skottsbetänkanden. Kommunerna och olika myndigheter skulle också härigenom lättare kunna förutse riktlinjernas innebörd och anpassa sina plan- och tillståndsbeslut efter vad riktlinjerna kräver. Beslut om användningen av mark och vatten fattas inte enbart med stöd i byggnadslagstiftningen. Viktiga mark- och vattenanvändningsfrågor tillståndsprövas av olika myndigheter enligt annan lagstiftning, t.ex. vad gäller vägbyggnad, byggande av kraft- och rörledningar, vattenbyggnadsföretag samt gruv- och täktverksamhet. Det är därför angeläget att i en ny plan- och byggnadslagstiftning klarlägga samordningen med annan lagstiftning vad gäller betydelsen av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i samband med olika tillståndsbeslut. I förslaget till ny plan- och bebyggnadslag

El 201

handlas samordningen med annan lagstiftning bl.a. i dessa avseenden. Ett införande av riktlinjerna i den nya plan- och byggnads- Riksdagen tar ställning till

lagen innebär att riksdagen kommer att ta ställning till dessa riktlinjerna.

i egenskap av lagstiftare. Ändringar av gällande riktlinjer och

nya riktlinjer måste sålunda underställas riksdagen. Härigenom regleras den hittills tillämpade ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering när det gäller beslut om riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Bestämmelserna i lagen om riktlinjerna kan av naturliga skäl inte vara särskilt detaljerade. I förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslås

att regeringen närmare skall ange riktlinjernas innbörd.

15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer

Arbetet med att i den kommunala fysiska planeringen preci-

sera innebörden av och fullfölja beslutade riktlinjer för hus-

hållning med mark och vatten har skett i två steg, ett pro-

gramskede och ett planeringsskede. Under såväl programsom planeringsskedet har kommunerna samtidigt redovisat sina förslag till länsstyrelserna. Länsstyrelserna har redovisat

kommunernas program och planer till regeringen. Regering-

en har efter hörande av berörda ämbetsverk m.fl. i beslut till

varje länsstyrelse tagit ställning till utfört arbete och angett utgångspunkterna för det fortsatta arbetet. De översiktliga planer som kommunerna har arbetat fram under program- och planeringsskedena torde komma att

fortlöpande revideras. De former för kommunal planering

som har vuxit fram i samband med den fysiska riksplanering-

en föreslås att i sina av i

i förslaget till ny plan- och byggnadslag Fullföljande riktlinjerna huvuddrag stadfästas och regleras i lagstiftningen. Med en kommunernas fortlöpande

rullande översiktlig kommunal planering av det slag som nu planering. har utvecklats kan behovet av att följa upp hur intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala planeringen tillgodoses på ett enklare sätt än hittills. I den mån statsmakterna beslutar om ändrade eller nya riktlinjer för hushållning med mark och vatten torde dessa kunna inordnas i den ordinarie planeringsprocessen varvid fortlöpande samråd med länsstyrelse och olika regionala myndigheter förutsätts ske. Önskemål från kommunerna om ändringar i riktlinjerna kan likaledes föras vidare genom de samråd m.m. som sker med länsstyrelserna.

I den fortsatta fysiska riksplaneringen finns det därför inte

samma behov av att som hittills ställa krav på samlade redovisningar av kommunala program och planer för hur beslu-

202 D

tade riktlinjer fullföljs. Uppföljning av att olika typer av riktlinjer tillgodoses i plan- och tillståndsbeslut torde i första hand kunna ske av länsstyrelserna i den ordinarie planeringsprocessen. I de fall kommun och länsstyrelse inte är överens om fullföljandet av riktlinjerna ankommer det på länsstyrelsen att underställa plan- och tillståndsbeslut regeringens prövning. Utredningen om ny plan- och byggnadslagstiftöjlighet till överprövning av ning har föreslagit att en sådan underställningsmöjlighet Ian- och tillståndsbeslut. skall finnas i en ny plan- och Ytterst är byggnadslagstiftning. det dock regeringen som har ansvar för att statsmakternas intentioner fullföljs varför regeringen bör har möjlighet att själv begära underställning av visst plan- och tillståndsbeslut. Endast i undantagsfall har regeringen behövt använda de möjligheter som finns att förelägga kommun att upprätta generalplan enligt 10a § byggnadslagen. För att när så krävs kunna hävda de riktlinjer som har beslutats måste dock finnas bestämmelser som ger regeringen möjlighet att ge direktiv till kommunerna om viss planering. I ett systern utan krav på större samlade redovisningar av planeringsarbetet behöver regeringen ha möjlighet att följa upp att intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala översiktliga planeringen. En lämplig form för detta kan vara att i den årliga rapport som skall lämnas till regeringen om länsplaneringen också behandla planeringsläge och särskilda problem vad gäller frågor i den fysiska riksplaneringen. Innehållet i en sådan rapportering torde i edovisning av länsstyrelser- stor utsträckning kunna avgöras av resp. länsstyrelse utifrån a i den ärliga rapport som förhållandena i länet. Genom att på detta sätt vidga länsplaall lämnas till regeringen neringsrapporten till en mer allmän om rapport samhällsplam Iänsplaneringen. neringen som utarbetas inom hela planeringsavdelningen på länsstyrelsen får länsstyrelsen en möjlighet att samlat uppmärksamma regeringen på olika problem och frågeställningar. Länsstyrelsernas fortlöpande samråd med kommunerna och de statliga sektormyndigheterna på nivå kan regional förutsättas ge tillräckligt underlag för rapporteringen. De här tillkommande uppgifterna i rapporteringen är av så begränsad omfattning att de bör kunna fullgöras av den befintliga organisationen vid länsstyrelserna.

15.4 Underlag för fysisk riksplanering

Kartläggningar och analyser av mark- och vattenanvändningen samt naturmiljöns tillstånd och känslighet för förändringar är nödvändiga inslag i den fysiska riksplaneringen. Syftet med dessa kartläggningar och analyser är främst att ge

El 203

underlag för ämbetsverken att bedöma vilka naturresurser som är av riksintresse sett från resp. samhällssektors synpunkt och för statsmakternas överväganden beträffande den

långsiktliga hushållningen med mark och vatten i landet.

Materialet är vidare till stor del värdefullt bedömningsunderlag i den löpande planerings- och beslutsprocessen på olika

nivåer. Genom bl.a. det arbete som har skett i samband med den fysiska riksplaneringen har samlats ett omfattande kunskapsmaterial om mark- och vattenanvändningen och miljösituationen i landet. Materialet har till stor del tagits fram genom särskilda inventerings- och utredningsinsatser som har utförts av ämbetsverk och länsstyrelser. För att vidmakthålla

den kunskapsbank som sålunda har byggts upp är det ange-

läget att sådant material som bedöms vara värdefullt som underlag för den fysiska planeringen och i samband med

tillståndsbeslut hålls aktuellt. Detta torde med utgångspunkt i befintligt material i flertalet fall kunna ske utan särskilda

utredningsinsatser. Som underlag för kommunernas arbete med att fullfölja

och vidareutveckla beslutade riktlinjer för hushållning med

mark och vatten och för att utvecklingen av mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet skall kunna följas på ett rationellt sätt föreslås att berörda centrala myndigheter ajourhåller Översikter på riksnivå - riksöversikter - Översikter på riksnivå över över olika verksamheter och intressen som är av särskild olika verksamheter och inbetydelse för hushållningen med mark och vatten. Det kan tressen. Lex. gälla Översikter över områden som är av riksintresse för

naturvärden eller har särskild betydelse för utvinning av

råvaror.

Vid sidan av de centrala myndigheterna har länsstyrelser-

na viktiga uppgifter i den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning. Länsstyrelserna svarade bl.a. för de länsinventeringar som i samtliga län under perioden 1969upprättades

1972 som underlag för den fysiska riksplaneringen. Länssty-

relsernas roll som förbindelselänk mellan riksnivån och den Länssammanställningar över lokala nivån gör det angeläget att sammanställningar över förhållanden av betydelse för förhållanden av betydelse för den fysiska riksplaneringen den fysiska riksplaneringen. hålls aktuella hos länsstyrelserna. Sådana länsvisa samman-

ställningar kan tjäna som underlag för de centrala verkens

riksöversikter och för fullföljandet av den fysiska riksplane-

ringens intentioner i den kommunala planeringen.

Innehållet i och formerna och av planverket om för föreslagna riksöversikter Utredning

länssammanställningar behöver utredas närmare. Planverket formerna för den fysiska riks-

som enligt sin instruktion skall verka för samordning mellan planeringens kunskapsför-

myndigheterna när det gäller insamling och bearbetning av sörjning. kunskaper som rör hushållningen med mark och vatten bör

204 E]

få i uppdrag att i samarbete med berörda ämbetsverk och länsstyrelser svara för en sådan utredning. Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang också utvärdera den försöksverksamhet som statens planverk, statens lantmäteriverk, statistiska centralbyrån och länsstyrelsen i Skaraborgs län bedriver för att med hjälp av ADB-metoder göra kvantitativa analyser på riksnivå av de som länskartredovisningar styrelserna har lämnat i samband med sin redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Försöksverksamheten finns redovisad i lägesrapport från nämnda myndigheter daterad 1979-01-18. För att ge statsmakterna överblick och möjlighet att följa utvecklingen beträffande mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet torde det även i fortsättningen Samlade av finnas behov redovisningar av att göra mera samlade redovisningar av hushållningen med mark och dessa frågor. De erfarenheter liksom de som har kunskaper vatten. arbetet byggts upp i det hittillsvarande med den fysiska riksplaneringen och som i enlighet med vad som i det föreslagits föregående bör hållas aktuella ger förutsättningar för att framtida faktasammanställningar och redovisningar i ökad utsträckning görs på myndighetsnivån. Innehållet i redovisningarna och vid vilka tidpunkter de skall göras behöver inte läggas fast på förhand utan kan bestämmas av regeringen och få formen av uppdrag till berörda myndigheter. Statens planverk har ett samordnande avsvar på myndighetsnivå när det gäller insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten. Statens naturvårdsverk har ett övergripande ansvar för att följa upp förändringar i miljösituationen av betydelse från rikssynpunkt. Den nyligen inrättade för delegationen samordning av havsresursverksamheten har vissa samordnande uppgifter när det gäller resursutnyttjandet i havsområdena. I denna uppgift kan anses ingå att ha en överblick över resursutnyttjandet i havet. Planverket, naturvårdsverket och havsresursdelegationen bör i fortsättningen fortlöpande följa och ha översikt över mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet. Det är därför naturligt att dessa myndigheter får i uppdrag att svara för de redovisningar av dessa frågor som kan bli aktuella i den fysiska riksplaneringen och att mot bakgrund av dessa lämna regeringen förslag till ev. åtgärder. Även i övrigt torde det ankomma på dessa myndigheter att redovisa sådana frågor som med hänsyn till utvecklingen bör uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen samt lämna förslag till åtgärder för att främja en god hushållning med landets mark- och vattentillgångar.

D 205

15.5 Samordning med länsplaneringen

Den fysiska riksplaneringen är en av flera sektorövergripande planeringsformer. Behovet av samordning av de långsiktiga överväganden beträffande hushållning med mark och vatten som görs i den riksplaneringen med överväfysiska ganden som görs inom andra sektorövergripande planeringsformer är särskilt påtagliga i förhållande till den regionalpolitiska planeringen och den därtill anknutna regionala trafikplaneringen. De målen för sysselsättning och service i regionalpolitiska olika delar av landet är en väsentlig utgångspunkt för den fysiska riksplaneringen och överväganden om hushållning med naturresurserna måste ske mot denna bakgrund. Den fysiska riksplaneringen kan bidra till att klarlägga de fysiska och miljömässiga förutsättningarna för utveckling av olika verksamheter i vissa områden. Avvägningar mellan olika mål för samhällsutvecklingen måste ske i regering och riksdag. Den planeringen har sin tyngdpunkt i regionalpolitiska den för vilken länsstyrelserna har statliga länsplaneringen huvudansvaret. Fullföljandet av den fysiska riksplaneringen sker i huvudsak inom ramen för kommunernas översiktliga fysiska planering. Erfarenheterna visar att samordningen mellan de båda behöver vidareutveckplaneringsformerna las. Bl.a. framhåller flera länsstyrelser och centrala ämbetsverk detta i sina över planeringsskedet i den fysiska yttranden riksplaneringen. för en vidareutveckling av samordning- Förutsättningarna en mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planeringen är bäst på regional och lokal nivå, eftersom intentionerna i de båda planeringsformerna konkretiseras främst på dessa nivåer. Det är angeläget att länsstyrelserna i enlighet med länsstyrelseinstruktionen verkar för att samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen vidareutvecklas på lokal och regional nivå både i de fall det föreligger samverkande intressen och konflikter mellan de båda planeringsformerna. Samrådet enligt byggnadsstadgan i anslutning till den kommunala fysiska planeringen bör kunna utnyttjas för att stärka samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen på lokal nivå. Även i samband med prövning av ärenden finns det anledning för länsstyrelserna och andra länsmyndigheter att uppmärksamma behovet av samordning mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Det kan t.ex. gälla i samband med fördelning av statligt stöd till jord- och skogsbruk, turism och rekreation samt andra näringar.

206 C]

Länsstyrelseinstruktionen och arbetsordningen för länsstyrelserna lämnar stort utrymme för den enskilda länsstyrelsen att internt finna lämpliga arbetsformer för samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Det har visat sig föreligga stora skillnader mellan länsstyrelsernas sätt att organisera arbetet härvidlag. Det är angeläget att Formerna för att stärka sam- länsstyrelserna utvecklar formerna för samordning när det ordningen mellan den fysiska gäller såväl samråd med kommunerna, handläggning av riksplaneringen och länspla- ärenden och utredningsarbete som fullföljande av de uppneringen utvecklas. drag som regeringen givit länsstyrelserna i samband med länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. Exempel på möjligheter att på länsnivå vidareutveckla samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen är att de kartläggningar av olika naturresurser och mark- och vattenanvändningen som görs i den fysiska riksplaneringen kan läggas till grund för studier av möjligheterna att utnyttja olika naturresurser för att skapa sysselsättning och stårka underlaget för samhällsservice inom områden med sysselsättningsproblem. Kartläggningar och studier som har gjorts i anslutning till arbetet med föreliggande rapport (se vidare 13.4) redovisar sålunda vissa outnyttjade naturresurser. I landet finns exempelvis stora resurser som kan utnyttjas för produktion av förnyelsebar energi. Det finns mineralråvaror i områden där de motstående markanvändningsintressena är mindre framträdande. Vissa områden har goda naturliga förutsättningar för fritidsboende och turism. Ett annat exempel på möjligheter att på länsnivå utveckla samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen är att studera förhållanden som kan utgöra restriktioner för åtgärder av regionalpolitisk betydelse. Exempel på förhållanden som kan utgöra restriktioner är naturområden med störningskänsligt växt- och djurliv, kulturhistoriska miljöer som inte tål omfattande ingrepp, brukningsvärd jordbruksmark och högproduktiv skogsmark som i möjligaste mån bör reserveras för pågående markanvändning, brist på vatten och recipienter. Som har framgått av det föregående är det i första hand angeläget att samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen sker fortlöpande i planeringsoch genomförandearbetet på lokal och regional nivå. För att underlätta avvägningen mellan olika intressen och stärka Ökad tidsmässig samordning samverkan där detta är väsentligt kan det emellertid vara till av besluts- och redovisnings- fördel om en ökad tidsmässig av besluts- och samordning tillfällen. redovisningstillfällen kan åstadkommas. Ett första steg i denna riktning har tagits genom att länsstyrelserna i anslutning till redovisningen av länsplanering 1980 till regeringen även

EJ 207

skall redovisa vissa frågor med anknytning till den fysiska riksplaneringen. Förslaget i avsnitt 15.3 att länsstyrelsernas årliga rapport om länsplanering skall utvidgas så att där också ges möjlighet att behandla frågor inom den fysiska riksplaneringen torde kunna medverka till att regeringen får ett mer allsidigt beslutsunderlag i frågor som berör både den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen och den regionala trañkplaneringen.

15.6 Tidsplan

Regeringen har i besluten för varje län med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen angett utgångspunkter för att i den kommunala fysiska planeringen fullfölja de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Besluten innebär att planeringsskedet förlängs med en andra etapp. Arbetet förutsätts i huvudsak ske enligt av kommunerna uppprättade åt- En fördjupad planering föreskrivs för vissa gärdsprogram. områden. Planeringsarbetet bedöms i huvudsak kunna vara genomfört under år 1982. Regeringen har uppdragit åt länsstyrelserna att under detta år lämna regeringen en redovisning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller - av och behandling jordbruksmarks- fritidsbebyggelsefrå- 807. planering för vissa områden som särskilt anges i regeringens beslut för varje län och för primära rekreationsområden fortsatta studier av områden i inlandet för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen samt andra frågor som länsstyrelserna bedömer att regeringen bör informeras om. Regeringen har vidare angett att länsstyrelserna i samband med redovisningen till regeringen år 1980 av länsplaneringen bör lämna en redogörelse för vissa frågor som rör hushållning med fritidsbebyggelsens utveckling i jordbruksmarken, vissa områden samt andra markanvändningsfrågor som har ett nära samband med länsplaneringen. Därutöver har regeför vissa län föreskrivit att länsstyrelserna vid detta ringen tillfälle också skall redovisa vissa andra frågor med hänsyn till deras betydelse för hushållningen med mark- och vattenresurserna eller till behovet att skapa klarhet för kommunernas fortsatta åtgärder vad gäller fullföljandet av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

208 El

Under de närmaste åren har sålunda många kommuner ett betydande arbete med att fullfölja det under planeringsskedet påbörjade arbetet. Vissa kommuner vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner med utgångspunkt i regeringens beslut i samband med planeringsskedet. De arbetsinsatser som särskilt prioriteras i regeringens beslut skall i huvudsak vara slutförda under år 1982. Även kommer länsstyrelserna att i betydande utsträckning behöva arbeta med att fullfölja den fysiska riksplaneringens planeringsskede, i första hand fram till år 1982, men sannolikt även i betydande utsträckning därefter. Det torde dock vara möjligt för länsstyrelserna att under tiden fram till âr 1982 medverka i visst metodarbete samt vissa förberedande studier när det gäller nya som i planeringsfrågor föreliggande rapport har föreslagits skall behandlas i den fysiska riksplaneringen. Erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen har visat att när nya planeringsfrågor introduceras i den fysiska riksplaneringen är det att lämpligt Nya programdiskussioner be- förbereda dessa genom programdiskussioner mellan staten höver förberedas genom me- och kommunerna där problemen och behovet av avgränsas todstudier. konkretiseras. Som åtgärder framgår av de i tidigare kapitel redovisade förslagen torde programdiskussionerna behöva förberedas genom metodstudier i vissa län och kommuner. Med härtill och till hänsyn att betydande arbetsuppgifter återstår för att fullfölja planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör sådana programdiskussioner inte inledas före år 1982 då resultatet av kommunernas fortsatta planeringsarbete kan överblickas. Först under senare delen av 1980-talet torde programdiskussionerna leda fram till åtgärdsförslag som kan genomföras i planerings- och säkerställandearbetet på lokal och regional nivå. Bland de planeringsfrågor som behandlas i föreliggande rapport torde det i första hand vara angeläget att behandla sötvatten och hav efter vissa metodstudier i programdiskussioner mellan staten och kommunerna. En grov tidsplan för det fortsatta arbetet i den fysiska riksplaneringen redovisas i Jfzg. 15.2.

U 209

Propositionomplaneringsskedetidenfysiskariksplaneringen(1978/792213). Eostadsdepanementets rapportHushållningmedmarkoch vattenll Utredningsförslagtill ny plan- och byggnadslagstiftning

Länsstyrelsernas redovisningi anslutning till länsplanering1980 M°°d5“di°' Propositionom fortsatt fysisk riksplanering Eventuellabeslutav regeringenmed an› ledningav Iänsstvrelsernas redovisning

Länsstyrelsernas redovisningavvissafrågor till regeringen Programdiskussioner _ __ Eventuellabeslutmed anledningav lansstyrelsernasredovisning

NyaFRP-frågorkanintroducerassuccessivt i den fortlöpande planeringsprocessen

ll

Figur 15:2 Tidsplan för de närmaste årens arbete med den fysiska riksplaneringen

210 D

Statens offentliga 1979 utredningar

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skyddmot höga vard- och Iäkemedelskoat . S. . Naturmadel för injektion. S. . Regional laboratorieverksamhet. Jo.

awmplbun-

. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn7. H. . Polisen. Ju. . Tandvården i början av 80-talet. S. , Löntagarna och kapitaltillvâxten l . Löntagarlonder ›bakgrund och problemenalys. E. . Löntagaruu och kapitaltillvñxten 2. Den svenska fu: , hatsfördelningens utvecklingen. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E. . Löntagerna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditat i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analye. E. , Löntagarna och kapitaltillväxtan 4. Lantbrl L L _, rationen - ideologi och verklighet. E. . Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. . Konkurs och rätten att idka näring. Ju . Naturvård och täktverksemhet. Jo . Naturvård och täktverksarnhet. Bilagor. Jo . Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A . Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. . Museijärnvägar. U. . Jaktvårdsområden. Jo . Anhöriga. S. . Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. . Barn och döden. S. . Avgifter i staten - nuläge och I* cklings .öjligheten B. . Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. . Nya namnregler. Ju. . Sjukvårdens inre uiganisati I - en idepromemoria. S. . Sysselsattningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. . Barnolyckafall. S. . Lotteri och spel. H, . Lotteri och spel. Bilagor. H. . Bättre mellan “ och l , 4 * . Kn. , Fastighetstaxering. 8 1. B. . Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. . Bilarna och Iuftföroreningarna. Jo. , Retionellare girohantering, E. . Konsumanttjänstlag. Ju. . Aktivt boende. Bo, . Lagerstöd. A. . Vattenkraft och miljö 4. Bo. . Melmer och metaller. l. . Barnen i framtiden. S. . Vår säkerhetspolitik. Fö. . Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. . Ren tur. Program för miljöaikra sjötransportar. Bilagor l-B. Jo. ä . Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. . Koncernbegreppet m m. Ju. . Dokumentation och statistik om högakoleuth” ,. U. . Arbetstiderna inför 80-talet. A.

$3$9888SS

. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. . Huvudmannaskapet för specialskolan. U. . Öst Ekonomiska Byrån. H. . Viltskador. Jo. . Nytt skördeskadeskydd. Jo, . Hushållning med mark och vatten 2. Del l. Overviiganden. Bo.

El 21l

Statens 1979

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Avskildhetoch gemenskapinomkrininalvården.[4] Svsselsâttningsutredningen. 1. Ökad sysselsäuliug. Finansiella Polisen.[6] effekteri offentliga sektorn.[16] 2. Sysselsättningspolitikför ar- Konkursoch rätten att idka näring.[13] beteåt alla.[24]3.Sysselsâttni_ , -Iitikför arbeteåtalla.Bilaga- Nyanamnregler.[25] del. [27] Konsumenttjänstlag.[36] Lagerstöd.[38] Koncernbegreppetm m. [46] Arbetstidernainför 80-talet.[48] Grundlagsskyddadyttrandefrihet.[49] Bostadsdepartementet Försvarsdepartementet Aktivt boende.[37] Vår säkerhetspolitik.[42] Vattenkraftoch miljö 4. [39] Hushållningmed markoch vatten2. Del I. överväganden.[54] Socialdepartementet lndustridepartementet utbyggt skyddmot högavård-och lâkemedelskostnader.[1] Naturmedelför injektion.[2] Malmeroch metaller.[40] Tandvårdeni börjanav80-talet.[7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Kommundepartementet slutskede.1.Anhöriga.[20]2. Plötsligoch oväntaddöd - anhö- Svenskakyrkansgudstjänst.Band4. Evangelieboken.[12] Bättre rigassjuklighet och psykiskareaktioner.[21] 3. Barnoch döden. kontaktermellanenskildaoch myndigheter.[31] 22

[Siulkvårdans inre organisation- en idépromemoria.[26]

Barnolyckstell.[28] Barneni framtiden. [41]

Ekonomidepartementet Utredningenom löntagarnaoch kapitaltillväxten.1. Löntagarna ochkapitaltillvâxten.1.Löntagarfonder- bakgrundochproblemanalys. [8] 2. Löntagarnaoch kapitaltillvåxten2. Den svenska förmögenhetstördelningensutveckling.Löntagarfonderoch aktiemarknaden- en introduktion.internationellakoncerneroch Iöntagerfonder.[9] 3. Löntagarnaoch kapitaltillväxten3. Löner, lönsamhetoch soliditeti svenskaindustriföretag.Vinstbegreppet. DenlokalaIönebildningenochföretagetsvinster - en preliminär analys.[10]4.Löntegarnaochkapitaltillväxten4. Lantbrukskooperationen- ideologi ochverklighet.[11] Rationellaregirohantering.[35]

Budgetdepartementet Avgifter i staten - nulägeoch utvecklingsmöjli. ^ . [23] 1976års fastighetatexeringskommitté.l. Fastighetstaxering8 1. [32]2. Fastighetstaxering8 1. Bilagor.[33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistoriskbebyggelse- vårdett vårda.[17] Museijârnväger.[18] Dokumentationoch statistikom högskoleutbildning.[47] Huvudmannaskapetför specialskolan.[50]

Jordbruksdepartementet Regionallaboratorieverksamhet.[3] Naturvårdskommittén.1. Naturvårdoch tåktverksamhet.[14] 2. Naturvårdoch täktverksamhet.Bilagor.[15] Jakt- och viltvårdsberedningen1.Jaktvârdsområden.[19]2.Viltskador.[52] Bilarnaoch Iuftföroreningarna.[34] Miljöriskervid sjötransporter.1. Rentur. Programför miljösâkra sjötransporter. [43] 2. Rentur. Programför miljösâkrasjötransporter. Bilagor 1-8. [44] 3. Rentur. Programför miljösäkrasjötransporter.Bilagor9-13.[45] Nytt skördeskadeskydd.[53]

Handelsdepartementet Konsumentinflytandegenominsyn?[5] Lotteriutredningen.1.Lotterieroch spel.[29]2. Lotterieroch spel. Bilagor.[30] Öst EkonomiskaByrån.[51]

212 EJ

i 1 ti

tilGl m.) an; 01.» 01k) nu aux/n ;um Separatkarta

;.17 gp; .arm mi»

Översikt över markens

användning

Jordbruk

Under den senaste 30-årsperioden har en omfattande rationalisering ägt rum

inom jordbruket. Antalet jordbruk har minska kraftigt, medan företagens storlek ökat. Till största delen är det åkermark i skogsbygderna och i norra; Sverige som lagts ned. Nedläggningen är nu mycket liten. Viss nyodling har skett under de senaste åren.

Jordbruksarealen är f.n. 3,3 milj. ha, varav 3 milj. ha åker. Jordbruksproduktionen har sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, där hälften av landets åkerareal finns. Endast 10 °/o av årearealen finns i Norrland. Jordbruksproduktionens värde uppgick år 1978 till ca 14 miljarder kr.

Totalt sysselsattes 1977 ca 190 000 människor inom jordbruket inkl. trädgårdsnäringen. Förädlingen av jordbrukets produkter sysselsatte år 1974 knappt 21 000 personer. Produktionsvärdet uppgick till 10 miljarderzkr.

Underlaget för redovisningen avjordbrukets primära intresseomrâden har hämtats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Skogsbruk

Landets produktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha, vilket motsvarar 57 °/o av Sveriges landyta. Därav finns 13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i Götaland.

Virkesförrådet, dvs. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 milj. skogskubikmeter (m3sk) varav hälften finns i Norrland och en fjärdedel vardera i Svealand och Götaland. Gran utgör 48 °/o av förrådet, tall 38 % och lövträd 14 °/o. Medeltillväxten per år uppgår f.n. till ca 75 milj. mlsk varav ca 32 milj. mlsk i Norrland, 20 milj. m3sk i Svealand och 23 milj. m3sk i Götaland. För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten.

År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogsindustrin ca 172 000 personer. Underlaget för redovisningarna av skogsbrukets viktigaste produktionsområden har hämtats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplanering- › ens planeringsskede.

Ädellövskog j

Ädellövskogen, dvs. skogen som domineras av ek, lind, ask, alm, bok och lönn,

har betydelse som ett karaktäristiskt inslag i södra och mellersta Sveriges landskap. Den utgör livsmiljö för en rik flora och fauna som är anpassad till sådan skog. Den är också attraktiv för rekreation.

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket med minskat skogsbete och favorisering av barrträden har lett till att ädellövskogen har minskat kraftigt i omfattning. Arealen beståndsbildande ädellövträd exkl. bokskog uppgår f.n. till ca 13 000 ha enligt den översiktliga inventering som naturvårdsverket har genomfört. Endast en mindre andel av bestånden är skyddade som nationalpark, naturreservat eller domänreservat.

Källa för av ädellövskog är Inventering av urskogar och ädel-

redovisningen

lövskogar, del 2 Adellövskogar, naturvårdsverkets PM 802.

Naturskog

Naturskogen eller urskogen har egenskaper som är viktiga för bl.a. fauna och flora och som den av skogsbruket präglade kulturskogen saknar. Ett exempel är det för naturskogen typiska inslaget av gamla träd. Naturskogen har också en viktig funktion som genbank för skogsförädling.

Endast 0,35 % eller 80 000 ha av landets 23,5 milj. ha produktiv skogiär enligt

en översiktlig inventering som naturvårdsverket har gjort opåverkad av skogsbruk. Naturskogar är betydligt vanligare i norra Sverige än i södra. Norr om Dalälven utgörs ca 0,5 °/o av den produktiva skogen av naturskog. Caz95 % är skyddad i form av nationalpark, naturreservat eller domänreservat. I södra Sverige utgörs endast 0,06 % av den produktiva delen av naturskog. Omkring 30 °/o av naturskogen i södra Sverige är skyddad. Ovan nämnda siffror omfattar inte skogen ovan skogsodlingsgränsen i Norrland. Fjällbarrskogen, som till stora delar är orörd, omfattar ca 568 000 ha.

Källa för redovisningar av naturskog är Inventering av urskogar och ädellövskogar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704.

Svårföryngrad skog i fjällområdet

Efterfrågan på skogsråvara har medfört ett ökat intresse för skogsavverkningar i fjällområdets barrskogar. Dessa områden har tidigare inte varit av intresse för det ekonomiska skogsbruket.

Eftersom inget normalt skogsbruk har bedrivits inom fjällskogsområdet utgörs en stor del av skogen av naturskog. Betydande naturvårds- och friluftslivsintressen finns därför i området.

Renskötsel Rätten att bedriva renskötsel i Sverige är förbehållen samerna. I renskötselrätten ingår även rätt till jakt och fiske samt att ta virke för vissa ändamål. Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens län ovanför odlingsgränsen och nedanför denna gräns på vissa marker som utnyttjas för skogsrenskötsel samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län. Vintertid får renskötsel bedrivas på sedvanerättsmarkerna utanför dessa områden.

Renskötselområdet omfattar 150 000 kml. Omkring 2 500 personer är helt eller delvis beroende av renskötsel för sin försörjning. Det totala antalet renar uppgår till ca 210 000 djur. Antalet varierar år från år beroende på betestillgång och andra omständigheter. Renskötseln avkastar ca l 400 ton renkött per år, vilket motsvarar produktionsintäkter på ca 28 milj. kr, inkl. prisstöd och ersättning för förlorade renar.

Underlaget för redovisningen av renskötselns intresseomrâden har hämtats från länsstyrelsens redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede och Samebyarnas redovisning av renskötselns markanvändning 1974. En sam- , manställning av dessa redovisningar finns i planverkets rapport 44, del 5, i kartbilagan.

Fritidsbebyggelse

4 har tagit i anspråk stora markarealer. Främst gäller det Fritidsbebyggelsen områden vid kusterna, välbelägna insjöar, i fjällen men också områden i , å anslutning till de större tätorterna.

Vid slutet av år 1975 fanns 590 000 fritidshus i landet. Den årliga ökningen av antalet fritidshus under början av 1970-talet var i genomsnitt 18 000 hus per år. Den dominerande formen av fritidsboende i Sverige är boende i eget fritidshus. Ca 40 % av Sveriges befolkning hade under 1975 tillgång till fritidsbostad. Ca l 20 % hade tillgång till eget fritidshus. Den andel av fritidshusbeståndet som

f

korttidsuthyrs beräknas uppgå till ca 5 %. Antalet fritidshus som hyrs ut på årsbasis uppskattas till omkring 90 000 hus.

för redovisningen av den koncentrerade fritidsbebyggelsen har Underlaget hämtats från länsstyrelsernas redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Områden med goda vindförhållanden

Vissa områden kan ev. vara av framtida intresse med goda vindförhållanden för lokalisering av vindkraftverk.

Hamnar och flygplatser inom med ökad trafik och större fartyg med Utvecklingen sjöfartsnäringen ökat medför att växande krav ställs på hamnars och farleders 0 djupgående Kraven och ökat utrymme kommer att få som 1 kapacitet. på större vattendjup

GPPWSKÖÃ E

o , följd att en allt större del av hamnverksamheten förläggs i uthamnslägen.

en funktionsuppdelning av I en nyligen påbörjad hamnplanering eftersträvas D 5 hamnarna. En första skiss till hamnsystem har redovisats i Planering av de svenska Ds K 1975:09. På kartan redovisas diversifierade hamnar hamnarna, och specialhamnar utifrån detta material samt vissa andra större hamnar. Flertalet civila i landet uppvisar för närvarande kapacitetstrañkflygplatser överskott när det gäller utnyttjandet av banorna. Utbyggnaden av större flygplatser bedöms i det närmaste som avslutad. len nyligen påbörjad flygsplatsplanering eftersträvas en funktionsuppdelning har redovisats i av flygplatserna. En första skiss till ett sådant flygplatssystem av de svenska flygplatserna, Ds K 1975:10. På kartan redovisas stor-, Planering läns- och regionsflygplatser utifrån detta material.

il!? flik”

E ;- v _ jordbrukets primära intresseomrâde

;§53

KUNGSHAMNa , _ _

_ ny: t y - 1 . L ., . , . g -

BROFJORDENñ _ _ . _ . j I. VV viktigaste produktionsområden

LYSEKV1. skogsbrukets

ädellövskog

naturskog -"_ o _ skogsodlingsgräns MARSYRAND? . i gräns för svårföryngrad skog Renskötselns intresseområden

OCKEROQQ_ 4”.-

särskilt viktiga områden

gräns för renbetesområde koncentrerad fritidsbebyggelse _ _ (hussamling om minst 10 fritidshus, såvida avståndet mellan husen inte överstiger 200 m)

TlTl

områden med goda vindförhållanden (medelvindhastighet 26 m/sek)

befintliga kraftledningar i stamlinjenätet

® hamnar

storflygplatser

»áaâiâw

© Iänsflygplatser i regionflygplatser

tätorter Fvägar -- järnvägar HÖGANÄS I, . j. sjöar, vattendrag 4 .

ii 5:13 ä,

kalfjäll

HELSlN v

i av r riksgräns

Q LA SKRONA - - - ›\ Iänsgräns 1979.01.01 KÅV -«- v »i - 1979.01.01 kommungräns

Skala 1:2 milj (a 50 20:1 l l 1 l l l

Rutnättgt ;anger lularilrwdelninçj for OROHOIYllSlKi) lozartzm och lopogjrafiskst lçartlzzrwr;

storruta tekotxouruskt Varje liten rutan tackor en yta av 5X5 km och motssvcirsar ett i kartblatl Referens till wss 5X5 km ruta (görs qenonl t›t2t-2o1<xlir=<;ar:ia for storrutetr: enligt kartmarglrtalen plus betecknmgarna for rutan lnoru :lotta tznligjt exempe:l1 kartbjldens nedre lwögra horn. EXf-llllpfäl Helsmglmrgj 03231 lzäldre beteoknançj 03 C 3131 Altl :mh Ulki) 7lH) till) EÃILJ: OlKl w v I LiberTryck Stockholm 1979 E N 834069

LiberKartor

-

om 1(9) 2(0) 3(0) ___{1_(_E›, mig_ s_ggr›_gg g i g g__›ec› Separatkarta 2 till

_ A9(J.)m_› __

Utsläpp och tillförsel av föroreningar

Utsläpp och tillförsel av fosfor, kväve, organiskt material och vissaügiftiga substanser

till våra havsområden från tätorter, industrier och floder sammanraknad och fordelad Översikt över vattnets användning.

32 kommunvis. l tillförseln från tätorter och industrier har endast sådana med direktut- 32 släpp i havet tagits med. u - - i « ›› . i Forsfor Kvave o k | Vissa giftiga __

mrägaråitasnqt glâgeçlkae_ substanser sotvatten

misksyr asför- _ _ brukning Kartan visar mått t . några viktiga på vattentillgång och vattenanspråk i Sveri-

1 _10 ton 50-499 ton 000-9 999 ton ges 299

D O A1 :få : Iáijckswer r°d°YjS_g5°måd°“;

cd = kadmium Medelvattenførmgen (MQ), visar den under en längre period maximalt till-

m

11-50 ton 500-999 ton 10 000-49 999 ton = 31 inom

31] O A c; = gängliga vattenmängden redovisningsområdet. Den beror på två saker:

- - Skillnaden mellan nederbörden och avdunst p. = fjuond ningen inom området som ger

l

999 ton * ton 000-2499 ton

:51-100 01 Asoooo-ss 0 = One den lokala avrinningen_

V = vinylklorid - av vatten via från Tillrinningen

i

101 _200 ton 2 500-4 999 ton 100 000_ 199000 ton vattendrag uppströms redovis-

i

liggande Ö ningsområden (redovisas särskilt på kartan). 201 ton 5 000 ton 200 000 ton Områden med nederbörd och/eller

I . Å hög låg avdunstning och med stora, långa

30 30 floder har därför stora Så är det

Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem och Havet - vattentillgångar. i Norrland, nordvästra

naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering, Svealand och kring Vänern - Göta älv. I större delen 1978:9och 7. av Götaland och i .. ,, ,, _ Svealand ar förhållandena de motsatta och vattentillgången är betyd-

lsydostra

Bottenviken Haparanda Kalix Luleå Piteå Skellefteå Umeå lgt mmdre-

Pier

cd Cd F] medellâgvatrenföringen (LQ) ger ett mått

Denunaturliga

F O Pb Cd Hg FO på den genomsnittligt 29 29 tillgängliga vattenmängden under årets mest kritiska period. Under extrema B h t

Ngâtgâlinâveörnsköldsvik Kramfors Härnösand Timrå Sundsvall ton-perioder kan Vattentingången vara ännu mindre

Skillnaden mellan MQ och LQ är ett mått på vattenföringens och ojämnhet Hg Hg Hg FVFI storlek beror bl a på antalet

dess

naturliga magasin i form av sjöar, som kan

_ Större förändrar helt natur-

Söderhamn Gävle dampa vatteinforingsvariationerna.

de

Hudiksvall

Nordanstig Tierp Nomälje regleringar

28 28 liga vattenforingsvariationerna och LQ-vardet förlorar då sin mening som

A Ö mått på vattentillgången. Detta

gäller bl a de utbyggda norrlandsälvarna och H 9 de stora mellansvenska sjöarna.

Östersjön __ i__ j_ _ g__ j_ ___ 3*°°kh°m “Ylläsham” $°d°“all° NVk°pm9 N°k°p9 S°d°k°p9 Totala vattenavledningen är störst kring de stora tätorterna och där den vatten

l förbrukande massaindustrin ligger (fra längs bottenhavskusten). Bara i ett

F o Pb Cd OF Cr HgCd PbCrO kommer storleken i närheten

27 27 fåtal områden på vattenavledningen av LQ, och

an mindre MQ. och delar u Uppsalaslätten, örebroområdet av sydvästra Skåne Valdemarsvik Gotland Västervik Oskarshamn Monsterås Kalmar är exempel på områden där vattenavledningen dock överstiger 50 % av LQ Ett

O är bevattningen i lantbruket, som oftast är störst specielltproblem

| då vatten- Cr Cd Cr Cr är - under extrema torrår då vattenföringen

tillgången minst speciellt betyd-

kan underskrida

ligt Om vi till avledningen lägger spädningsansprâket blir

:i u N LQ.

Karlskrona Ronneby Karlshamn Bromolla bilden g Öland Sölvesborg -- genast allvarligare. I många områden i Götaland, Svealand och längs 291 26 .. . .. . . sodra norrlandskusten

i U overstiger spadningsanspråket LQ och i en del fall även

j Pb Cd H Pb Cd Pb Detta att här måste särskild

innebar

Cr crHg

vattenföroreningarna ägnas upp-

marksamhet, om inte brist på vatten av god kvalitet skall

l; uppstå.

Öresund

l Kristianstad Simrishamn Ystad Skurup TFSNGÖOFQ Malmö

l Det bör understrykas att denna karta inte kan ge en ”sann” bild av vattensitua-

tionen i varje enskilt Ett vattenfattigt

l

redovisningsområde. område kan gränsa H Pb Cr g .r 25 till ett vattenrikf område, varifrån det är lätt att överleda vatten. 25j j g t j i Förorenings- *i “ i

s Kattwatt . w ---- «- - -› situationen påverkas av ,vattenanvändningen i redovisningsområdena

_ __ ., i upp Landskmna Hehmgbwg H°ganas Ångelhmm Båstad Lahmm

i

ströms. Kustområden med många små vattendrag kan ha svårare att utnyttja

l sina vattentillgångar än inlandsområden. Den ger en översiktlig uppfattning av

J clcd H9 F H9 F

i Cad förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på naturresursen vatten och var

skagerrak problem finns eller kan uppstå. Halmstad Falkenberg Varberg Kungsbacka Göteborg Stenungsund 24 24;

l H.CrF i=v

Andelenav som tillrinner till

c l c Cr Cd 9 Hg medelvattenföringen

l redovisningsomradet utifrån, från uppströms liggande redovisningsområden. Tjörn Orust Uddevalla Lysekil Munkedal Sotenäs › ; LU. A 9 ___ __ = medelvardet av vat-

/ .i Medelvattenforingen (MQ)

Hyr- tenforingen ut ur redovisningsområdet. i Pb F / L . 23

23, jg/ = me- Denriaturliga medellågvattenföringen.(LO)

Strömstad Kommuner varifrån utsläpp och tillförsel av föroreningar understiger de delVardet

l/ ?V flera 375_ E3959 Vattenforlqgar- los?

I dar vattenfo-

|äg5ta redovisade mängderna är e; redovisade L_Q saknas de_ redovisningsområden

Under Stockholm redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: 7200 “ngen a kramgt reglerad)

_WM hä v,

Värmdö, Nacka,Tyresö, Haninge, Lidingö och Vaxholm j Totala vattenavledningen = summan av vattenav- Under Öland redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: ledningarna till kommunerna, industrin och bevatt- Borgholm och Mörbylånga ningen i lantbruket.

22_ g O Spädningsansprâket = ett ungefärligt mått på den vattenmängd som åtgår för att spä ut utsläppen från kommuner och industrier till en acceptabel föroreningsnivå. Här räknat som 10 x (kommunernas avledning + industrins utsläpp av processvatten).

21 Gräns för avrinningsområde

Anm. De redovisningsområden som direkt gränsar till de tre stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren kan utöver sina egna vattentillgångar sägas dela på den gemensamma vattenmängd som hela sjöns avrinning utgör. Detta förhållande redovisas genom speciella cirklar placerade ute i Vänern och Vättern, samt för Mälaren genom cirkeln med sektor i stockholmsområdet.

20 Hav

Anspråken på havets tillgångar och dess miljö har ägnats ökad uppmärksam-

het under senare år. Det är många olika intressen som ställer krav på havsre-

surserna och behovet av planering av havsutnyttjandet har framstått som

särskilt angelägen i vissa områden. Många intressen har sina anspråk riktade i första hand mot de kustnära områdena och det är till dessa som konflikter

mellan olika intressen i huvudsak är knutna. Särskilt uttalade är konflikternai

landets större skärgårdsområden längs Bohusläns kust och Svealandskusten. I

dessa finns intensivt trafikerade farleder till och från tätorter och industrier.

Muddringsföretag, utfyllnader och andra typer av anläggningsverksamhet fö-

rekommer allmänt. Skärgårdsområdenas grunda vatten är av betydelse som

lek- och uppväxtområden för många fiskarter och för kustfisket. De utgör även

värdefulla friluftsmiljöer för befolkningen i de tätbefolkade kustområdena. I de mest intensivt utnyttjade delarna av våra havsområden är också behovet av

skydd för den marina miljön särskilt uttalat. Det gäller i första hand särskilt

värdefulla marina miljöer med hänsyn till naturvårdens, fiskets, kulturminnes-

vårdens och friluftslivets intressen. Ökat skydd mot utsläpp och tillförsel av

föroreningar från tätorter, industrier, floder och fartyg är också mycket ange-

läget. 17 Utsläppen av föroreningar från tätorter, industrier och floder har samman-

ställts kommunvis. Den största föroreningsbelastningen redovisas för kommu-

WO ner med stora tätorter och i vilka floder mynnar. Sammanställningen ger en år 5 . uppfattning om belastningens storlek, vad avser redovisade föroreningar,

längs våra kuster. De tillförda föroreningarna påverkas på olika sätt när .de kommer ut i havsvattnet tas upp av organismer, bryts ner, sjunker till botten.

Successivt sker en transport av föroreningar med vågor och kustströmmar från

kust till uthav. Härvid fungerar våra skärgårdsområden som filter och fördrö-

jer denna transport. Till de allvarligaste föroreningarna i våra havsområden

hör de som är svårnedbrytbara och som anrikas i organismerna. PCB och DDT

är exempel på sådana föroreningar. Medan man kunnat skönja en viss ned-

p 9 . j gång av DDT-halterna i främst Östersjön så har någon minskning vad avser

i t) i “ V 75 › « . . l inte kunnat

l g i i i _ v j” PCB-halterna registreras. De höga PCB-halterna i Östersjöns vat-

ten utgör ett akut hot mot bl a sälstammarna i havsområdet.

Genom den ökande näringstillgången i Östersjön sker en ökad produktion i

ytvattnen. Detta orsakar en ökad sedimentation av organiskt material, som vid

nedbrytning kräver syre. Härvid uppstår lätt syrebrist i djupvattnen. Risken för

14 syrebrist (eller reducerade bottenförhållanden) föreligger under en stor del av

året för stora delar av djupområdena i Östersjön. Om syrefria bottenförhållan-

den och åtföljande svavelvätebildning utbreder sig över stora områden under

längre tid finns risk för att svavelväte genom uppvällning kan komma upp till

ytvattnet och där orsaka akuta förgiftningar av organismer. Östersjöns djup-

vatten kan inte tillföras syre från ytan. Den stora salthaltsskillnaden mellan

ytvattnet och djupvattnet förhindrar ett utbyte mellan de båda Vattenmassor-

na. Syre kan endast tillföras djupvattnen genom inströmning av nytt syrerikt

vatten genom Bälten och Öresund.

Område av intresse för

naturvård

kulturminnesvård

friluftsliv

fiske

försvar

Sjöfart: farled med antal passager per år

tungtrafikkorridor

trafiksepareringsplats

prospektering av mineralråvaror

föroreningspåverkan till följd av utsläpp av eutrofierande ämnen

föroreningspåverkan till följd_av större utsläpp av metaller och/eller andra giftiga ämnen

Syrebrist i östersjöområdets djupvatten i 0/0 av året ^ (angivet som redoxstatus)

syrebrist under mer än 90 °/o av året

syrebrist under omkring 50 °/o av året

syrebrist under mindre än 10 °/0 av âret

l övriga djupvatten finns syre under hela året

svartlistade vattenområden

Utöver redovisade områden råder förbud mot försäljning av lever från lake i Stockholms skärgård på grund av för hög halt av PC__B och DDT. Förbud mot försäljning råder även för lever från torsk från hela Ostersjön och Bottniska viken på grund av för hög halt av DDT.

residensstad

O_ sjöar, vattendrag

kalfjäll

- 1979.01.01 länsgräns

kommungräns 1979.01 .01

Skala 1:2 milj

0 50 100km l l - a l r l

Rutnätet anger bladindelning för ekonomiska kartan och topografiska kartans . n _ storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt _ _ _. i i i i i _l_. . . . i i * - kartblad. Referens till viss 5X5 km-ruta beteckningarna för storrutan

. . i i i u, w (i görs genom

kartmarginalen plus beteckningarna for rutan inom detta enligt exempel i enligt kartbildens nedre högra hörn, Exempel: Helsingborg 03231 (äldre beteckning 03 C 3 b).

i LiberTryckStockholm1979

MN LiberKartor

3 till

01A) HB) 2(0) 3(0) Separatkarta

i

l onot l för fortsatt arbete med markhushållnings- och fritidsboende- Geografiska överväganden

Utgångspunkter av den fysiska riksplaneringens På denna karta sammanfattas tidigare gjorda och i förevarande rapport förefrågor enligt regeringens beslut med anledning l planeringsskede. De fem s.k. särskilda redovisningsområdena har också mar- slagna överväganden i den fysiska riksplaneringen som rör markens och vattkerats på kartfiguren (se prop. 1978/79:213). nets användning i olika delar av landet. Även landets nationalparker redovisas.

illustration av innehållet i regeringens Gällande geografiska riktlinjer

Figuren utgör en sammanfattande beslut. Redovisningen är schematisk. De obrutna kusterna bör enligt fastlagda riktlinjer (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348; prop. 1975/76:l, CU 1975/76:l, rskr l975/76:45) helt . . i regional skala Y Fritidsbebyggelse bör övervä- undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna utnyttjas “ll överväganden i - om markhushållning Å\\ gas endast om naturvårdens allsidigt för fritidsändamål, och vetenskapliga naturvärden bör skyddas. Återoch friluftslivets intressen ka tlll9°d°$°5- l g hållsamhet förutsätts då det gäller lokalisering av enskild fritidsbebyggelse. ,I Områden för vilka Iånsstvrel- Samtidigt “ä” Sema bör tlllhattdahålla ett §ad"aa °“âd°.'.l °°h På d? vissa områden bör ändå ytterligare fritidsbebyggelse kunna rymmas efter omstort _ _

samlat material om hushåll- oar som har varde forfn- f n p ane 1 fin g. Strand a erna få r in e as 1 anspr t t åk av b b e ygge se. 1

rmmsbe- sorgs u ning med jordbruksmark

tmshvret Y99° se U V as bordepkskud . .. .. . .. . . . .

Vid de hogexploaterade kusterna bor miljostorande industri inte tillåtas annat Mana-ingen bör inriktas på ut. r 30

Å N V än i anslutning till områden där sådan industri redan förekommer. Attraktiva

39, bY99“°d av “Hd” W211? fal Sfaülrrmrcâçagrea frlrfrgägfssñrâr;

för och friluftsliv bör mer tillgängliga och mark

ijåtågâlåäâgifseé Eerfsirjd fr: årrtrdsgebygéysens uweck_ strandområden turism göras

reserveras for dessa andamål. Återstående relativt opåverkade områden, t.ex. tidsbebyggelse bör tillåtas en- Ing bor uppfattas 301713 de l f°“ f°nsatta planenngsar ytterskärgårdarna, bör skyddas mot exploatering. Mark för de typer av industri

daft Såg?

av e n 9 e ygge irl ?Tr$l°bk%mpl°t| som i bör vid de tszrmga n _ u _ behandlas riktlinjerna liöugexploaterade kusterna _reserverasni

for en anslutning till Lysekil, Stenungsund, Varo, Karlshamn, Norrköping, Oxelo-

srarskzlrlrtt

r

vilka

--

« Planeringen bör inriktas på ut- ü Orâwrâden re ovisning aV P 3097M95 ,29 sund/Tunaberg och Nynashamn.

29* - betet har skett f byggnad av aqdra former a), l Vid övriga kuster bör lokalisering av de behandlade typerna av industri kunna

liåtåilâiaiâgâisea.nstâllilååiraliii

4 ä a (- ske på ett flertal platser utan större konflikter med naturvårds- och fritidsin-

met _bö, gäua med agtrti||åta ”m”

Ytterllgare enskild frmdsbe- tressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har stora byggelse naturvärden bör skyddas mot exploatering. Kustavsnittens relativa brist på områden som är attraktiva för friluftsliv motiverar en omsorgsfull planering som tar sikte på att hushålla med de värdefulla resurser som ännu står till förfogande, bl.a. genom en väl avvägd fördelning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens intressen.

För Öland och Gotland är det särskilt angeläget att planera för att möta anspråken från en ökande turism samtidigt som öarnas speciella karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage förhindras.

En planering som tar sikte på att hushålla med värdefulla markresurser, bl.a. genom att möta anspråken från turism och fritidsboende och bevara värdefulla natur- och kulturintressen, är angelägen också för vissa insjäar och sjörika områden i inlandet, för vissa älvdalar, andra värdefulla kulturlandskap, âsar m.m.

lüällvärlden har stor betydelse för friluftslivet och den vetenskapliga naturvården. En översiktlig planering är angelägen för stora delar av fjällområdet i syfte att reservera mark för friluftslivets och naturvårdens behov samt för att åstadkomma en lämplig utveckling för dessa intressen.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällomrâden (prop. 1977/ 78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) innebär att 14 områden i fjällvärlden är undantagna från tyngre exploatering som t.ex. vägbyggnad, vattenkraftutbyggnad, gruvdrift och i förekommande fall skogsbruk.

Enligt riksdagens ställningstagande till regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland bör de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:l00). Enligt beslutet skall vidare undantas vissa av de s.k. skogsälvarna samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut.

Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära rekreationsområden (prop. 1975:46, CU 1975/ 76:2, rskr 1975/76 :46). Riksdagen uttalade därvid att för de primära rekreationsområdena gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå från syftet att områdena skall kunna användas på ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism. Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande områden kan behöva avsättas för friluftslivet men även för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård.

Regeringens ställningstagande till planeringsskedet i den

fysiska riksplaneringen (se den särskilda kartfiguren)

Regeringen hari prop. 1978/79 :213 med redovisning av planeringsskedeti den fysiska riksplaneringen redovisat de utgångspunkter som bör gälla för det fortsatta arbetet i län och kommuner med att fullfölja uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Propositionen bygger på de länsvisa beslut som regeringen har fattat under perioden december 1978-mars 1979 med anledning av nämnda planeringsskede. Riksdagen föreslås bl.a. godkänna vissa anpassningar till nu rådande jordbrukspolitiska förutsättningar av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark och vissa förtydliganden av riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i vissa områden som berörs av de

/ geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Vidare redovisas i pro-

4 STRÖMSUND positionen utfallet av planeringsarbetet och behovet av ytterligare ställningstaganden till markanvändningen i de fem områden i landet som i samband med regeringens ställningstagande till arbetet under programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. l975/76zl, CU l975/76:1, rskr 1975/76:45) utpekades särskilt därför att markanvändningsfrågorna där bedömdes vara speciellt komplicerade. Propositionen skall behandlas av riksdagen under hösten 1979.

En sammanfattning av de utgångspunkter som regeringen har angett för fortsatt arbete med markhushållnings- och fritidsboendefrâgor redovisas på den

mindre kartñguren här intill. På kartñguren har också markerats de fem sär-

skilda redovisningsomrâdena.

Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer

Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Gotland föreslås att samma riktlinjer som gäller för obruten kust skall gälla för hela Öland samt för Gotlandskusten SVENST

inklusive Eårö, Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite. Även

det centrala skärgârdsomrädet i Vänern, som utgör ett sammanhängande område med mycket stora värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv, föreslås få samma riktlinjer som obruten kust.

Värmlandsskärgården i Vänern som är hårt belastad av påverkan från tätorter, fritidsbebyggelse och industrier föreslås omfattas av riktlinjerna för högexploaterad kust.

Enligt gällande riktlinjer får lokalisering till Norrlandskusten av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen inte ske till Höga Kustenområdet, som har betecknats som obruten kust. I rapporten föreslås att sådan industri inte heller skall få etableras vid vissa andra delar av Norrlandskusten.

För de mest försurade områdena i landet föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas. Områdena har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas motståndskraft mot försurning. På kartan har av praktiska skäl närliggande länsgräns angetts som områdesgräns.

Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås

Användningen av kvävegödsel inom främst jordbruket medför risker för föroav grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. Områrening den med lätta jordar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kväve- Inom områden med odlade lätta jordar föreslås att användningen av VjDALEN gödsling. gödselmedel i jordbruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricksvattenresurs. i vissa delar av landet. För områden med Sand och gnis har blivit en bristråvara av brist på sand och grus föreslås att regionala grusförsörjningsplaner upprättas resp. länsstyrelse. Inom vissa avrinningsområden behövs långsiktiga åtgärder för vård och utnyttjande av vattenresurserna. Inom 13 områden föreslås att länsstyrelserna i / . “ samråd med kommunerna upprättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande . *vx K av vattenresurserna. / \ LÅNGSHWTAN .. i t Beträffande i havet föreslås att berörda länsstyrelser inom 19 \ resursutnyttjande havsområden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. Bland dessa 19 områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplicedessa är det angeläget att en övergripande av \\\ rade problem. Inom planering resursutnyttjandet kommer till stånd. l l HAGFORS Sandtäkt i vissa havsområden har aktualiserats. Kaitering av sand- och grus- › förekomster föreslås ske inom vissa havsområden för att ge bättre underlag för avvägningar mellan olika intressen. Särskilt för vissa områden där kartering l har skett finns det anledning att genomföra en avvägning mot andra intressen NORRTÄLJE för att det skall kunna avgöras om sand- och gnisutvinning kan accepteras.

Nationalparker

Gällande geografiska riktlinjer

Obrutna kuster xvj, a_- _ Högexploaterade kuster .__ nÃiLlaFoksNÅs/

Övriga kuster, Öland och Gotland, insjöområden, älvdalar och fjällomrâden Obrutna fjällomrâden

Älvar och älvsträckor som undantagits från vattenkraftutbyggnad

Primära rekreationsområden

I

Plats för lokalisering av särskilt resurskrävande och/eller miljöstörande industri

›I

Plats med befintligt kärnkraftverk

Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer

Områden som föreslås bli betecknade kuster (Öland och

som obrutna

lllllll Gotland samt centrala skärgârdsomrädet l Vanern)

Område som föreslås bli betecknat som högexploaterad kust (Värmlands-

||l|ll| skärgården i Vänern)

Områden som föreslås bli undantagna från etablering av miljöstörande ä industri Områden för vilka föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas 1 l, L,

Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås

rfwtcczmro BODAFORS

.SKILLINGARÄYD x ,_ n, behöver l 1 w sAvsJo Områden där användningen av gödselmedel ijordbruket anpassas med hänsyn till grundvattnet som dricksvattenresurs Områden för vilka regionala grusförsörjningsplaner behöver upprättas i vARNAMo där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar Avrinningsområden åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna Havsområden där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar åtgärdsprogram för en långsiktig hushållning med havets resurser Havsområden där det är angeläget att en övergripande planering av g ...g resursutnyttjandet kommer till stånd Havsområden där kartering av sand- och grusförekomster är angelägen eller awägning mellan skilda intressen att utnyttja förekomsterna foreslås

Q- tätorter

vägar w--+?^-o-*-4- järnvägar

:ÅA sjöar, vattendrag

kalfjäll a riksgräns - - - 1979.01.01 länsgräns - -«-- - kommungräns 1979.01 .01

Skala 1:2 milj 0 50 100 km l l - L i | l

Rutnátet anger bladindelning for ekonomiska kartan och topografiska kartans storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt kartblad. Referens till viss 5X5 km-rula görs genom beteckningarna för storrutan enligt kartmarginalen plus beteckningarna for rutan inom detta enligt exempel i kartbildens nedre högra hörn. Exempel: Helsingborg 03231 (äldre beteckning 03 C 3 bl. T h LiberTryck Stockholm 1979 834069

HN LlberKartor