Landskapsinformation under 1980-talet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

BETÄNKANDE AV LANDSKAPSINFORMATIONSUTREDNINGEN

Landskapsintormation

under

1980-talet

t å i! 33/

inagmym

\. f! /\

L...

Statens offentliga utredningar

lä? w 1981:73

§5] Bostadsdepartementet

Landskapsinformation

under 1980-talet

Betänkande av landskapsinformationsutredningen Stockholm 1981

Omslaget är utfört av Jan Bohman efter idé av Stig Oveland Flygfotografiet på omslaget godkänt ur sekretessynpunkt för spridning LMV 1981-09-16 Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06447-2 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

S()lJ 1981:73

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för boatt tillsätta en särskild utredare för stadsdepartementet att närmare vilka uppgifter lantmäteriet bör ha överväga som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation. skulle vara att åstadkomma en effektiv Syftet och rationella arbetsformer för insamling och organisation behandling av landskapsinformation.

Den 11 december 1978 tillkallades jag av departementschefen för att utföra detta uppdrag. Att som experter biträda förordnades samma dag tekniske direktören mig i arbetet Rune Olsson samt, den 30 januari 1979, stadsingenjören Nils Mellander (t.0.m. den Göran Lif, avdelningsdirektören 14 oktober Gösta Pellbäck, kansli- 1979), stadsingenjören rådet Söderström och regionplanedirektören Bo Bengt Wijkmark. Som sekreterare förordnades samma dag avdelningsdirektören Lars Hammar och departementssekreteraren Lars Johansson. Den 1 januari 1980 förordnades byrådirektören Jansson att vara sekreterare efter Lars Ingrid Johansson. Som sekreterare har även Lif fungerat.

S()lJ 1981:73

Utredningen har kallats Landskapsinformatioñsutredningen, (LINFO). Jag får härmed överlämna dess betänkande Landskapsinformation under 1980-talet. Inledningsvis vill jag redovisa några övergripande synpunkter på LINFO:s arbete.

En särskild svårighet har varit att begreppet landskapsinformation täcker ett mycket stort område. Detta har inneburit problem bl.a. när det gällt att utredavgränsa ningsuppdraget. I första hand behandlas här sådan småskalig landskapsinformation som är av kontinuerligt intresse för många olika kategorier användare. och för- Bedömningar slag hänför i huvudsak till sig de statliga insatserna för försörjningen med landskapsinformation. direk- Enligt tiven har därvid lantmäteriets roll särskilt uppmärksammats.

Värdet av en god landskapsinformation är svårt att mäta i pengar. Allmän enighet torde dock råda om att en väl fungerande försörjning med landskapsinformation är av stor betydelse för väsentliga delar av vårt samhällsliv. Ett exempel på detta är skogsnäringens stora behov av högklassiga data om skogsbestånd m.m. Ett annat är landskapsinformationens betydelse för möjligheterna att alutnyttja ternativa energikällor. direktiven får Enligt mina förslag inte innebära några anspråk på ökade Man måste anslag. emellertid vara medveten om att ökade insatser på en sektor bör kunna leda till kostnadsbesparingar på en annan. Inom ramen för totalt oförändrade bör såstatliga anslag ledes resurser kunna föras över från en myndighet till en annan. De finansiella problemen bör i första hand kunna lösas genom ökad avgiftsfinansiering.

Förändringar av sådan grundläggande landskapsinformation som här behandlas innebär ofta resurskrävande investeringar som tar mycket lång tid att Ett riksgenomföra. täckande kartverk kan exempelvis ta 30-40 år att produ-

S()lJ 1981:73

cera. Ställningstaganden måste därför grundas på successiva bedömningar av utvecklingen för långa tidsperioder framåt och på bredast möjliga användarbas. LINFO:s begäller i första hand inriktningen under 1980dömningar talet med utblickar mot sekelskiftet. Förslagen är på många punkter av principiell karaktär och kräver ett fortsatt, bredare arbete innan konkreta förändringar kan vidtas. Sedan statsmakterna efter sedvanlig remissbehandling tagit ställning till dessa principförslag förutsätts de bli föremål för försöksverksamhet och, i förekommande fall, förhandlingar mellan berörda intressenter.

Bl.a. de snäva samhällsekonomiska ramarna har medfört att förslagen måst bli en kompromiss mellan olika önskemål. Som exempel vill jag särskilt nämna förslagen i på detta kap. ll avseende den allmänna landskapsinformationen. De olika basprodukter som där skisseras utgör en avvägmellan olika krav - skalstorlek, dening på aktualitet, taljrikedom etc.

Under de dryga två år som LINFO arbetat har det parallellt skett ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete hos bl.a. olika statliga och kommunala organ. Som exempel må nämnas lantmäteriets insatser för att förbättra flygbildsförsörjningen. Former har också utvecklats för en framtida samverkan mellan lantmäteriet och den Förutsättningarna för LINFO:s statliga rymdorganisationen. arbete har därmed delvis förändrats under utredningsarbetets gång.

Av betydelse för vårt slutbetänkande är också att stats-

makterna under tiden för vårt arbete tillsatt några yt-

utredningar som direkt berör LINFO:s utredterligare ningsområde. I första hand gäller detta utredningen (Bo 1980:02) om det lokala lantmäteriet och utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken.

S()LI1981:73 Under utredningsarbete: har i huvudsak enighet kunnat uppnås med de deltagande experterna om de bedömningar och förslag som framförs här. Jag finner det därför naturligt att skriva detta betänkande i vi-form. Ett särskilt yttrande har lämnats av experten Rune Olsson. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i oktober 1981 SVEN JOHANSSON Rune Olsson /Lars Hammar Gösta Pellbäck Ingrid Jansson Bengt Söderström Göran Lif Bo Wijkmark

I SAMMANFATTNING OCH INLEDNING

1 SAMMANFATTNING

1.1 Uppdraget och arbetets bedrivande (Kap. 2)

Efter vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet tillsattes en särskild utredare och dess markdatagrupp för att studera vilka åtgärder som kunde (dir. 1978:97) behövas för att effektivera arbetsformer och organisation och av landskapsinformation. Med för insamling behandling avsågs därvid lägesbestämbara data, landskapsinformation sådana som traditionellt brukat redovisas dvs. uppgifter har bedrivits under namnet Landpå kartor. Utredningen skapsinformationsutredningen (LINFO).

har bedrivits i nära kontakt med producenter och Arbetet Det har främst omfattat användare av landskapsinformation. som har bred ansådan grundläggande landskapsinformation inom flera samhällssektorer. Lantmäteriets uppvändning samordnare och distributör av data gifter som producent, om landskapet har stått i centrum vad gäller utrednings-

förslagen.

1.2 med landskapsinformation i Sverige Försörjning (Kap. 3)

i LINFO:s arbete skulle enligt direkti- Det första steget ven till att över nuvarande produksyfta ge en överblick av samt hur antion och utnyttjande landskapsinformation kostnader fördelar mellan olika huvudmän. svar och sig

ansvar, inne- Ett flertal skilda författningar reglerar håll, upphovsrätt och sekretessförhållanden.

14 Sammanfattning

sou 193173

Inom den statliga sektorn produceras landskapsinformation i större omfattning vid ett trettiotal myndigheter. Till en grupp rena producenter hör, förutom lantmäteriet, CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och SCB. En annan grupp behandlar och framställer internt landskapsinformation för den egna verksamheten, t.ex. skogs- och jordbruksorganisationerna. Primärkommunerna bedriver en mycket omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av landskapsinformation. Ansvarsmässigt kan en gräns mellan stat och kommun dras vid skalan 1:10 där 000, statliga organ verkar inom det mera småskaliga området. Utanför den offentliga sektorn har kartproducerande och tekniska företag konsultföretag en omfattande produktion. Även orienteringsklubbarna gör kartor som har ett allmänt betydande intrese-

Produkterna består av bilder, kartor och av olika register slag. Tyngdpunkten utgörs av kartor men bildmaterial och datorlagrad information börjar utnyttjas allt mera. Bland den småskaliga produktionen har främst det allmänna kartmaterialet, sjökorten, de allmänna geologiska kartorna och fastighetsregistret ett brett intresse.

Liksom produktionen är och forsknings- utvecklingsverksamheten på området spridd på många organisationer.

Mellan producenter och användare finns i vissa fall permanenta samverkans- och kontaktformer olika kartexempelvis råd. Försvarets kartbehov skall vidare samordnas med de civila behoven via LMV. inom Organ producentlkonsumentgruppen utformar dock själva i stor sina utsträckning produkter utan externa kontakter.

Det är svårt att räkna ut för resursåtgången insamling, bearbetning och presentation av landskapsinformation bl.a. eftersom detta slag av informationsbehandling sällan särredovisas. Kostnaderna hos ett motsvaras också organ ofta av intäkter håll. på andra LINFO uppskattar de årliga

Sammanfattning 15

bruttokostnaderna i samhället (omslutningen) till ca 1,5 kronor om året. Siffran baserar sig på förhållmiljarder hos de studerade budgetåret 1978/79. Stat andena organen och kommun svarar vardera för ca 40 Z och enskilda företag för ca 20 Z. Trots en intensiv teknisk och organisationer utveckling är informationshanteringen mycket personalkrävande och kan uppskattas ta i anspråk ca 10 000 - 12 000 personår årligen.

en mera detaljerad beskrivning av nulä- I bilaga 2 finns get.

1.3 under 1980-talet Behov av landskapsinformation (Kap. 4)

Data används för vitt skilda ändamål om landskapet många, Behoven har kommit och i många olika presentationsformer. att förändras över tiden snabbare än förut, bl.a. genom ett större behov av data om natur och naturresurser samt helt tekniska att få fram sådan informanya, möjligheter tion. Detta svårt att redovisa en samlad bild av gör det de framtida behoven. Det synes också svårt för användarna att formulera sina behov på sikt då man är bunden av dagens ganska stela produktutbud.

behovsbild framträtt har vi Även om en ganska splittrad ansett oss kunna utläsa följande grunddrag beträffande informationsbehoven under 1980-talet:

o Höjd ambitionsnivå främst vad gäller fysisk planering med naturresurser medför ett växande och hushållning krav Delvis återspeglas detta på landskapsinformation. som nyligen trätt i kraft eller där förberedeli lagar searbetet befinner sig i ett framskridet stadium. - bl.a. datorstöd - inom de 0 Nya tekniska möjligheter fotogrammetriska och kartografiska områdena har gjort det att vissa latenta behov. möjligt tillgodose Användarnas behov av en mer flexibel basinformation som o för tematiska eller andra användarspecifika progrund

16 Sammanfattning

dukter ökar. Hit hör olika slag av flygbilder och andra fjärranalysprodukter, kartmaterial i form av deloriginal med varierande skalor och innehåll, nya lagringsoch presentationsmedia etc. Samtidigt kvarstår behovet av tryckta kartenhetliga serier för vissa kategorier användare t.ex. för allmänheten och försvaret. _ 0 Vad gäller den f.n. mest utnyttjade basinformationen, de allmänna kartorna och fastighetsregistret,föreligger dels brister i fråga om aktualiteten, dels önskemål om kompletteringar av datainnehållet. Däremot synes tillf gängligheten avsevärt ha förbättrats efter tillkomsten av de friare former för upplåtelse av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. som nyligen trätt i kraft.

1.4 Aktuell teknik (Kap. 5)

De aktuella tekniska trender som kan för hanteurskiljas ring av landskapsinformation har på uppdrag av LINFO belysts av en särskild expertgrupp. Gruppens finns i rapport bilaga 3. LINFO har inte i alla tagit ställning de frågor som behandlats i den. Vi bedömer emellertid för vår del att särskilt två ämnesområden kommer att stå i centrum för utvecklingen under 1980-talet nämligen

0 datorstödda (digitala) system för viss kartframställning och 0 ökad användning av fjärranalysinformation och - metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning, ortofototeknik m.m.).

ADB-tekniken synes, särskilt vad gäller inom tillämpningar storskalig kartframställning, kunna ge goda rationaliseringsmöjligheter. Främst gäller det i fråga om kartor som behöver revideras eller ajourföras med täta intervall eller önskas i flera varianter. Även ett effektivare utnyttjande av flygbildstekniken kan ge besparingscffekter på

Sammanfattning 17

relativt kort sikt. Den satellitbaserade fjärranalysen vår att få viss betydelse för kommer enligt uppfattning under 1980-talets senare del men först allmän kartläggning under 1990-talet kommer den att spela en mera betydelsefull roll. Under överskådlig tid kan den endast i begränsad omfattning ersätta registrering från flygplan.

För att dessa moderna tekniker skall få full genomslagsbehövs ett intensivare utvecklings- och kraft i praktiken måste därvid mer uppbyggnadsarbete. Besparingsaspekterna studeras och beaktas. En viss styrning av utän hittills bör ske till flygbildstekniken för att vecklingsresurserna förbättra till b1.a. bildtolkning och ortomöjligheterna fotoframställning.

1.5 Försörjning med landskapsinformation 1 några andra länder (Kap. 6)

Problem motsvarande dem LINFO haft att studera har även utomlands. LINFO ger därför en översiktlig uppmärksammats av sådana förhållanden rörande försörjning med landbild som vi ansett vara skapsinformation i några andra länder, av intresse i detta sammanhang.

av hur verksamheten är organiserad dels Beskrivningar görs där förutsättningarna liknar dem i i Norge och Finland, Sverige, dels i Storbritannien.

beträffande produktion, till- Vidare redovisas jämförelser och finansiering av allmänt kartmaterial samt gänglighet i ett antal europeiska länaktuella utvecklingstendenser der samt USA och Canada.

1.6 Utgångspunkter för överväganden och förslag_

(Kap. 7)

för de olika åtgärder som behövs för Som en gemensam grund att effektivera försörjningen med landskapsinformation i kap. 7. ställer LINFO upp vissa utgångspunkter

18 Sammanfattning

SOU 1981273

Den bakomliggande problembilden sammanfattas. Hit hör den ändrade efterfrågan och de nya tekniker som beskrivits ovan. Vidare att den offentliga sektorns ekonomi, som har avgörande betydelse för möjligheterna att möta de ökande kraven på landskapsinformation och erforderliga investeringar i utrustning m. m., försämrats. Denna utveckling har skärpts under utredningsarbetets gång och ytterligare strukits under genom särskilda Sammantilläggsdirektiv. taget kan huvudproblemet uttryckas så att samtidigt som behoven av landskapsinformation för olika ändamål växer torde samhället under tid inte komma att avöverskådlig sätta de ekonomiska resurser som skulle behövas för att tillgodose dessa behov på ett sätt som användarna förväntar sig.

I detta läge anser LINFO att det mest angelägna är att dra upp riktlinjer för ett system som kan bidra till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Ett sådant system bör främst bygga på ökad samverkan. Angelägna åtgärder är att

o samordna de statliga insatserna

på området, 0 anpassa nuvarande främst basinformation, lantmäteriets grundläggande kartläggning, till användarnas behov, 0 åstadkomma en produktionsmässig samverkan mellan olika organ - inte minst mellan stat och kommun - bl.a. genom ökat utbyte av data samt 0 införa och sprida ny, rationell teknik.

Inför en sådan ökad samverkan fastslår LINFO att användarna är ytterst ansvariga för att deras informationsbehov blir men att tillgodosett de samtidigt bör ha intresse av vissa gemensamma åtgärder. Vidare bör de ADB-politiska riktlinjer som statsmakterna dragit upp gälla även utnyttjande av ADB för behandling av landskapsinformation. I fråga om ekonomin måste ökade kostnader för det allmänna finansieras genom avgifter från användarna, något som också kan bidra till en bättre marknadsanpassning av produktionen.

Sammanfattning 19

Med hänsyn till problemområdets omfattning och annat påutredningsarbete avgränsar LINFO sitt arbete till gående åtgärder avseende viss grundläggande, småskalig landskapsinformation motsvarande de allmänna kartorna och kartredovisningen av fastigheter.

och andra utgångspunkter resulterar i Föreliggande problem en skiss till hur en framtida systemstruktur för landi samverkan borde vara uppskapsinformationsförsörjning Konkreta åtgärder för att nå detta mål utvecklas i byggd. kap. 8 - 14.

1.7 Satellitbaserad fjärranalys (Kap. 8)

LINFO har funnit en ökad användning av fjärranalysinformation och - metoder angelägen för att tillgodose vissa nya behov och uppnå rationaliseringsvinster vid insamling av data om landskapet.

Den satellitbaserade fjärranalysen, som under de närmaste åren endast undantagsvis bedömts kunna ersätta flygfotografering, utgör dock redan nu ett komplement för studium av förlopp som växtcykel och isläggning. Nästa generation satelliter, med bl.a. Landsat D och SPOT, skall bära remed betydligt högre upplösning än gistreringsutrustning och kan därigenom ändra dagens situation. dagens

I sammanhanget redovisas nuvarande organisation, verksamhet och planer avsende utnyttjande av satellitregistreför landskapsinformationsändamål närmare. ringar

Vi föreslår därvid inga formella ändringar av ansvarsfördelningen mellan LMV och rymdorganisationen i Sverige, statens för rymdverksamhet (DFR) och Rymdboladelegation Dock framhåller LINFO vikten av att den i DFR:s get (RB). satsningen på tillämpningar rönya långsiktsplan upptagna rande landskapsinformation i samarbete mellan rymdorganisationen och LMV fortsätter och successivt vidareutvecklas.

Sammanfattning sou 193103

Vi stryker även under vikten av att DFR vid resursfördelningen inom detta område medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl som kartvetenskapliga organs producenters behov av resurser, t.ex. utrustning.

De framtida formerna för m.m. av satellitbildarkivering material bör klarläggas av LMV och rymdorganisationen gemensamt. I avvaktan på resultaten av dessa överväganden föreslås att LMV som en serviceåtgärd tillhandahåller s.k. quick-lookbilder från sitt flygbildsarkiv. Det syns också naturligt att detta arkiv successivt byggs upp med andra lagringsmedia (CCT) omfattande av registreringar landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt för att kunna framställa bildprodukter på uppdragsbasis.

1.8 Flyghildsförsörjning (Kap. 9)

Fjärranalys via fotografiska bilder tagna från flygplan har använts sedan 1920-talet men alltmer fått en nyckelroll för försörjningen med landskapsinformation. Flygfotografering är av sekretesskäl strikt reglerad och LMV har i praktiken fått ett monopol att utföra sådan fotografering för kartläggningsändamål. Verksamheten består i omdrevsfotografering och olika slag av uppdragsfotografering.

Tunga grupper av användare har anfört kritik mot nuvarande ordning då genomförandet av omdrevsplanerna tidigare ofta brustit och då den anses innebära otillfredsställande beredskap och höga priser.

Mot den bakgrunden och för att bana väg för nya typer av tillämpningar och ett bredare utnyttjande har vi ansett det motiverat att se över nuvarande ordning.

Med utgångspunkt i att även fortsättningsvis

0 staten skall ha ansvar för omdrevsfotograferingen, o flygbildsmaterialet skall hållas allmänt tillgängligt och

Sammanfattning 21

0 skall krävas en statlig tillståndsprövning

har tre alternativa lösningar utformats och remitterats till lantmäteriet och vissa användare. LINFO har därefter vissa överväganden rörande konsekvengjort principiella serna av en friare tillståndsgivning för sekretesskyddet, för lantmäteriet och för användarna. Beträffande sekresom vi funnit avgörande, anser vi att den ej tessfrågan, torde ett avgörande hinder för en friare längre utgöra Hos dåvarande planministern har LINFO tillståndsgivning. en samlad översyn av såväl nuvarande kart- som begärt bildsekretessbestämmelser.

Vårt innebär att LMV:s nuvarande särställning förslag upphör så att

0 LMV fortsättningsvis svarar för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinformation Denna verksamhet utförs helt eller (omdrevet). delvis med egna resurser. 0 Andra än LMV under vissa förutsättningar producenter kan få tillstånd av regeringen att bedriva sådan flygfotografering som inte ingår i omdrevet.

som bör gälla 5-10 år, bör förenas med vill- Tillstånden, kor rörande sekretessbehandling, tillhandahållande av

flygbilder m.m.

Beträffande åtkomst föreslås att det centrala bildarkivet hos LMV bibehålls och att den som fått tillstånd till flygför blir skyldig att fotografering kartläggningsändamål dit leverera stråköversikter, papperskopior av regratis gistrerade bilder och, efter tre år, originalnegativen.

Beträffande föreslås t.v. endast små sekretessgranskning av nuvarande formella bestämmelser. All granskändringar av bilder för kartläggningsändamål bör således utning föras av LMV.

22 Sammanfattning

För att underlätta övergången till ny ordning föreslås LMV i huvudsak få behålla sin särställning i två år efter det att statsmakterna tagit ställning för att genomföra LINFO:s förslag.

LINFO pekar även på vissa andra åtgärder för att stimulera till ökad exempelvis att bildanvändning, r 0 komplettera det bildmaterial som OLM tillhandahåller, 0 rabattera bilder för forsknings- och utbildningsändamål och 0 att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i bildtolkning och annan bildanvändning.

1.9 Informationssökning (Kap. 10)

LINFO konstaterar att behoven att ställa samman olika data om landskapet som underlag för bl.a. fysisk planering och naturresurshushållning torde komma att öka i framtiden. F.n. är det svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor vilket kan föranleda egna omfattande och resurskrävande datainsamlingsaktiviteter i form av fältinventeringar och dylikt.

På grundval bl.a. av en förstudie som statskontoret gjort på uppdrag av LINFO, skissetas ett sammanhållet, regionalt baserat informationssökningssystem. Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsinformationsprodukter (bilder, kartor, register och rapporter) som kan vara av allmänt intresse.

För att få ett bättre beslutsunderlag för att införa ett sådant system föreslår LINFO uppbyggnad och drift under tre år av ett försökssystem i ett län. Som försökslän kan Västernorrland vara lämpligt eftersom en likartad verksamhet pågår där. Det förutsätts sedan ankomma på LMV att i enlighet med vad som nu gäller om investeringar i statliga

Sammanfattning 23 sou 1981:73

komma in till med förslag till ut- ADB-system regeringen av systemet även till andra län. vidgning

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem, rekommenderar vi att olika sektorsmyndigheter och andra som förvaltar landskapsinformation av allorganisationer mänt vidtar för att skapa och ajourhålintresse, åtgärder la en överblick över dessa källor och underlätta åtkomst.

1.10 Riktlinjer för samhällets försörjning med grundläggande landskapsinformation (Kap. 11)

11 behandlas och åtgärder avseende det all- I kap. problem männa kartmaterialet och registerkartan.

Denna landskapsinformation tillfredställer grundläggande användarnas behov av aktuella data. Ej heller ej längre datainnehåll och utförande kan möta kraven på användbarhet i olika Vad beträffar det allmänna kartmånga sammanhang. som nu förstagångsframställts i hela landet materialet, med vissa undantag 1 fjällen, är lantmäteriets produktion även i huvudsak inriktad mot nuvarande fortsättningsvis kartverk. att tillgodose användarnas tryckta Möjligheterna krav genom planerad revidering och ajourhållning synes alltmer försämras statsfinansiella läget. Detta genom det även registerkartverket som är i behov av upprustgäller särskilt de storskaliga delarna. Förhållandet kompning, liceras här genom sambandet med pågående fasytterligare Årskostnaderna för nu berörda protighetsregisterreform. dukter har till ca 65 milj. kr. (1979/80). uppskattats

LINFO finner det därför nödvändigt med en omprövning av insatser för produktion av såväl inriktningen på statens som finansieringen av grundläggande landskapsinformation densamma.

LINFO skisserar ett framtida system med följande huvud-

drag:

24 Sammanfattning

Samhället, via LMV, skall svara för av framställningen vissa basprodukter (allmän Dessa landskapsinformation). föreslås utgöras av ett sortiment produkter och tjänster omfattande geodetiska data, och annat höjddata, flygbilder fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på bestämda deloriginal.1 Som förlagsprodukter ingår en enkel ortofotokarta ett tryckt topografiskt kartverk samt en översiktskarta. Den allmänna landskapsinformationen finansieras till huvuddelen av anslagsmedel.

Den allmänna landskapsinformationen skall liksom nu kunna

utnyttjas endera självständigt eller som underlag för följdproduktion. För att trots begränsade resursramar kunna möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor föreslås vissa mekanismer för ökad marknadsanpassning. Genom avtal mellan LMV eller annat statligt och en eller producentorgan flera grupper av användare kan en kontinuerlig av visproduktion sa kartverk komma till stånd. Sådan kallar följdproduktion vi permanent följdproduktion. kan vara Exempel speciella kartversioner för försvaret, en tryckt ekonomisk karta eller motsvarande, en tryckt vegetationskarta m.fl. Den permanenta följdproduktionen finansieras i huvudsak av användarna.

LINFO jämför kostnaderna för det skisserade systemet (F2) med system i alternativa ambitionsnivåer, dels ett som 1 huvudsak motsvarar en produktion med dagens inriktning (0-alternativ) dels ett som 1 stort svarar mot användarnas krav f.n. (F1). Jämförelsen avser dels ett uppbyggnadsskede under vilket bl.a. av nuvarande material revidering görs, dels ett driftsskede.

1Med deloriginal avser vi en produkt som redovisar

någon eller nâgra typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller kompletteras med andra data. Förutom kart- och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. delorimagnetband, utgöra ginal.

Sammanfattning 25

Jämförelse mellan genomsnittskostnader i milj. årliga kronor

Alternativ Årskostnad under ett Ãrskostnad under reviderings- och upp- följande (av n år) driftsskede byggnadsskede O 66 - 79 (20 år) 57 F 1 101 - 107 (10 år) 72 (5 år) 70 F 2 82 - 87 (10 år) 59 (5 år) 57

För att i utsträckning möta användarnas behov har rimlig vi måst nuvarande ramar under ett revideringsgå utanför och Det system som LINFO skisserat synes uppbyggnadsskede. dock bäst svara mot kraven på att till lägsta kostnad snabbt få fram en aktuell och flexibel basinformation. Eftersom har principiell karaktär och på sikt kan förslaget innebära stora ändringar i arbetssätt m.m. bör det föregås av och försöksverksamhet. Lenna föreslås en utvecklingsav statsmakterna och genomföras av lantmäteriet i styras samråd med LMV:s kartråd, som av bl.a. detta skäl bör ut- LINFO anger vissa närmare riktlinjer för uppläggvidgas. av denna försöksverksamhet samt för lantmäteriets ningen arbete under de närmaste åren.

1.11 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning (Kap. 12)

För att successivt åstadkomma en ökad samverkan föreslås vissa nya administrativa instrument.

Vi anser att landskapsinformation som skall finansieras i större utsträckning bör bli föremål med anslagsmedel för och samlade beslut från statsmakternas sammanvägda sida- Ärenden av eller utrustning för gällande framtagning och som är kostnadskrävande, skall landskapsinformation alltid beredas i samråd med chefen för bostadsdepartemen-

26 Sammanfattning

sou 193173

tet. Myndigheterna skall särredovisa sådana i åtgärder sina anslagsframställningar. Kartrådets roll som rådgivande organ kan b1.a. i samband med denna rutin och förslagen rörande ny inriktning av allmän komma landskapsinformation att öka i betydelse. Rådet föreslås därför med reutvidgas presentanter för tekniska och konsultföretag kartproducerande företag.

För att sänka kostnaderna för att samla in landskapsinformation, höja aktualiteten hos produkterna och möjliggöra olika sammanställningar föreslås vissa i samband åtgärder med insamling och utbyte av data. Obligatoriskt samråd mellan myndigheter som planerar fältaktiviteter och lantmäteriet föreslås i syfte att skapa kontakter mellan olika intressenter och för att kännedom sprida om befintliga data. I stor utsträckning torde dessa kontakter komma att tas på regional nivå. Skyldigheten föreslås regleras genom en ny författning. En ökad normering av data bedöms nödvändig för att åstadkomma ett rationellt särdatautbyte, skilt vid ett ökat utnyttjande av ADB. En mera systematisk uppföljning och bevakning av dessa frågor bör ske från lantmäteriets sida och konkreta till förslag normeringsåtgärder utarbetas i samråd med berörda och kommyndigheter muner. Någon närmare bedöms dock varken reglering lämplig eller nödvändig.

För att åstadkomma en intensivare samverkan vad den gäller statliga sektorns satsningar inom främst teknikområdena flygbaserad fjärranalys resp. datorstödd kartografi föreslås ett tekniskt till utvecklingsråd knytas LMV med representanter för lantmäteriet, CFD, och FOA, universitetshögskoleväsendet, SGU, SMHI, Sjöfv, SCB samt berörda centrala personalorganisationer. Rådet bör verka för en närmare kontakt med utvecklingsarbetet inom den kommunala och enskilda sektorn.

Möjligheterna till anskaffning och utnyttjande av kostnadskrävande fotogrammetrisk och kartografisk utrustning

Sammanfattning

torde under tid begränsas av det statsfinanöverskådlig siella läget. LINFO finner nuvarande modell med myndighetsvisa i allt väsentligt lämplig men investeringsanslag anser att av räntabel utrustning-ej får föranskaffning svåras av att statsmakterna sätter för låga tak för an- Man bör samtidigt bli mera uppmärksam på möjligslagen. heterna att samutnyttja utrustning mellan flera myndigheter samt mellan forskningsorgan och myndigheter.

1.12 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation (Kap. 13)

Beträffande diskuteras motiven för en organisatorisk EE! lösning innebärande renodling av myndighets- resp. produktionsfunktionerna till skilda organ. LINFO anser emellertid att en sådan stor strukturändring inte bör göras t.v. Dock bör att föra över programansvaret för landövervägas från produktions- (P) till kartavdelskapsinformation ningen (K).

För att genomföra LINFO:s förslag erfordras inga ändringar av det centrala verkets organisationsstruktur. De föranleder dock:

0 viss förstärkning av K för samordnings- och utvecksamt, i avvaktan på begärd utredning av lingsuppgifter kart- och bildsekretessbestämmelserna, för sekretessgranskning av flygbilder, 0 minskat resursbehov inom P, sektionerna PSF och PSL, om LMV:s andel av marknaden för flygbilder minskar, samt ökat resursbehov inom PSA.

Underlag för att närmare bedöma de ytterligare organisatoriska konsekvenser som kan följa av förslagen till ny inriktning av produktionen av allmän landskapsinformation föreligger inte ännu.

Beträffande konstateras inledningsvis att nulänsorganen varande mellan lantmäteriet och integrerade organisation

28 Sammanfattning

länsstyrelsen inte är helt problemfri beroende depå det lade ansvaret för samt i viss fastighetsinformation mån olika administrativa rutiner. LINFO avstår dock för sin del från att ta upp denna fråga.

Kortsiktigt innebär LINFO-förslagen att ställlänsorganens ning som regionala informations- och samverkanscentraler för landskapsinformation stärks varvid

0 regionala kartråd bör inrättas och o samordningsresurserna, bl.a. för informationsförmedling förstärkas.

Liksom beträffande LMV saknas ännu underlag för att närmare bedöma de organisatoriska konsekvenserna på längre sikt av en ny produktionsinriktning. Personella förstärkningar torde dock behövas under ett reviderings- och uppbyggnadsskede för insamling, bearbetning och ajourhållning främst av deloriginal. I fråga om vegetationskartering bör närmare övervägas hur vissa befintliga resurser vid Stockholms universitet som nu arbetar med dylik produktion skall kunna knytas till lantmäteriets verksamhet.

1.13 Finansiering (Kap. 14)

LINFO:s förslag är i många fall principförslag. Därför är det inte möjligt att nu göra regelrätta kalkyler över kostnader och intäkter för olika åtgärder.

Avslutningsvis har vi inriktat oss på att de budbelysa getmässiga kostnadsändringar som kan uppstå och finansieringen av dessa. En utgångspunkt har därvid varit att några anslagsökningar ej kan påräknas.

En del åtgärder tar tid att lång genomföra. Kostnadsändringarna belyses därför fram till år 2000. På grund av den långa kalkylperioden och då kostnaderna måste baseras på dagens produktion och produktionsteknik är beloppen osäk-

SOU 1981273 Sammanfattning 29

ra. Den sammanlagda förändring som kan följa av LINFO-förslagen framgår av följande sammanställning:

Kostnadsändringar genom LINFO:s förslag 1982-2000. 1979/80 års anslagsnivå. Milj. kr.

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90

+ 4 + 4 + 4 + 21 + 21 + 22 + 22 + 22

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96-99/U0 därefter

+ 23 + 24 + 24 + 25 + 25 - 3/år - s/år

Följande källor att finansiera den förväntade kostnadsökningen diskuteras:

0 Teknisk och administrativ rationalisering 0 Omfördelning mellan anslag 0 Avgiftsfinansiering

Rationaliseringsmöjligheterna genom införande av ny teknik har som ovan framgått bedömts goda för vissa typer av tilllämpningar. Ökad uppmärksamhet måste då ägnas åt att kalkylera och införa sådan teknik som kan ge snabba besparingar. måste minst motsvara den procentuella, årli- Besparingarna ga nedskärning av anslagen som mot bakgrund av statsmakternas budgetpolitiska uttalanden kan förväntas även under de närmaste åren.

av anslag förutsätts såväl inom som utom Omfördelning lantmäteriet. Huvudregeln bör vara att varje användare/ myndighet för sig gör erforderliga omprioriteringar i samband med ökade avgifter för tillhandahållande av landskaps-

30 Sammanfattning

information. I vissa fall kan direkta anslagsöverföringar i samband med statsmakternas budgetbehandling vara administrativt enklare.

Huvuddelen av det ökade resursbehovet - ca genomsnittligt 15 milj. kr. - måste täckas genom ökade . avgiftsutta LINFO bedömer att detta kan ske genom att man avgiftsbelägger fastighetsregistreringen samt minst fördubblar intäkterna från allmän landskapsinformation i övrigt.

Ett ökat resursbehov förestår även med bibehållen produktionsinriktning om en nöjaktig aktualitet i materialet skall upprätthållas. De olika åtgärder som LINFO föreslagit syftar till att under en begränsad tid öka resursinsatserna för framtagning av delvis nya produkter och att åstadkomma ökad samverkan för att på sikt kunna nedbringa resursbehoven samtidigt som nyttan av den allmänna landskapsinformation blir större och indirekt kan ge bespa-

ringar i konsumentledet.

5(31) 1981:73 31

2 UPPDRACET OCH ARBETETS BEDRIVANDE

2.1 Uppdraget

Under åren 1977 och 1978 genomfördes vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet och dess markdatagrupp som visade det finns uppenbara risker för dubbelinpå att och dubbelarbete vad gäller utveckling och vesteringar av information om landskapet. Genom att ge produktion detta verksamhetsområde en mer samlad behandling borde

rationaliseringsvinster kunna uppnås.

Genom beslut den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för bostadsdepartementet att tillsätta en utredare med uppgift att föreslå åtgärder som skulle syfta till att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbetsformer för insamling och behandling av landskapsinformation. Därvid skulle lantmäteriets uppgifter som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation närmare

övervägas.

Som allmänna utgångspunkter för utredningen angav rege-

ringen (direktiv 1978:97) följande:

Lantmäteriet bör även i framtiden ha en central roll när det att samla in och lagra information om gäller Lantmäteriet bör liksom hittills tilllandskapet. handahålla viss grundläggande information om landmotsvarande nuvarande allmänna kartor. Olika skapet, bör tillförsäkras ett inflytande vid avnämargrupper lantmäteriets inom detta område. Detta sker planering om allmänna kartor främst genom det i dag i fråga till LMV knutna kartrådet.

Lantmäteriverket bör även fortsättningsvis ha vissa samordnande när det gäller delar av andra uppgifter av landskapsinformation samt myndigheters produktion ha till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan produktion.

För att kunna tillämpa de möjligheter som erbjuds av ny teknik bl.a. för insamling genom introduktion och bearbetning av information, är det viktigt att LMV ges möjlighet att bedriva utvecklingsarbete.

32 Uppdraget och arbetets bedrivande

Beträffande utredningens uppläggning och omfattning i övrigt anfördes i direktiven följande:

Ett första steg i utredningsarbetet bör vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Utredaren bör grovt ange huvuddragen i uppgiftsfördelningen mellan dels olika statliga myndigheter, dels statliga och kommunala Vidare bör myndigheter. en beräkning göras av kostnaderna för denna verksamhet fördelat på olika huvudmän.

Mot bakgrund av en sådan kartläggning bör utredaren översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resurser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstaterade behov. Utredaren bör vara oförhindrad att i den utsträckning som bedöms erforderlig föreslå sådana omprioriteringar inom nuvarande verksamhet som kan leda till ett effektivt utnyttjande av tilldelade statliga resurser. Utredaren bör överväga vilken typ av landskapsinformation som bör finansieras över statsbudgeten.

När det gäller den totala omfattningen av landskapsinformationsverksamhcten och vilken andel av denna som bör finansieras över statsbudgeten bör utredaren ange några alternativa ambitionsnivåer. Därvid bör gälla att något nämnvärt utrymme för av den ökning totala anslagsfinansierade volymen inte kan förutses under de närmaste åren.

Mot bakgrund av den översiktliga kartläggningen bör utredaren överväga vilka uppgifter som bör tillkomma lantmäteriet vad gäller och insamling, lagring distribution av grundläggande landskapsinformation. Utredaren bör härvid även överväga vilka mera speciella behov som med fördel kan tillgodoses av lantmäteriet genom uppdragsverksamhet. Utredaren bör ange de tekniska lösningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstadkomma ett samlat och flexibelt system för landskapsinformation som ger erforderliga möjligheter till samutnyttjande med annan information, t.ex. SCB:s statistik, och som gör det möjligt att ta fram varierande produkter i form av kartor, bilder, diagram etc.

Som en utgångspunkt bör gälla att grundläggande landskapsinformation som motsvarar nuvarande allmänna kartläggning huvudsakligen bör finansieras via anslag över statsbudgeten. Med hänsyn till bl.a. kostnaderna är det viktigt att väl definiera denna produktion. Lantmäteriet bör, förutom den statsfinan-

Uppdraget och arbetets bedrivande 33

sierade produktionen, inom ramen för sin uppdragsverksamhet tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Denna senare produktion bör finansieras av uppdragsgivaren, som därvid bör svara för såväl särkostnader som, i förekommande fall, andel i kostnader för basmaterialet. Sådan landskapsinformation bör så långt som möjligt samordnas med produktionen av den landskapsinformation som finansieras över statsbudgeten. På så sätt bör ett brett utbud och en effektiv produktion kunna erhållas.

Utredaren bör vidare överväga vilken samordnande roll lantmäteriet bör ha när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinformation samt vilka uppgifter LMV bör ha när det gäller att informera vissa avnämargrupper om sådan produktion. SCB:s roll som överordnat organ för samordning av statistikproduktion i Sverige måste härvid beaktas.

Utredaren bör särskilt bedöma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinformationen och mot bakgrund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i fråga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhandahållande.

Utredaren bör studera möjligheterna att i större utän för närvarande decentralisera delar av sträckning LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och härvid belysa frågan om teknisk utrustning- Overlantmätarmyndigheterna har med sin närhet till viktiga grupper av producenter och konsumenter av landskapsinformation goda förutsättningar att ta aktiv del i lantmäteriets verksamhet inom landskapsinformationens område. Detta bör tas till vara.

Utredaren bör studera LMV:s nuvarande kontakter med producenter och konsumenter av landskapsinformation och härvid föreslå de förändringar som erfordras för att ett effektivt informationsutbyte skall kunna erhållas. Utredaren bör särskilt överväga det till LMV knutna kartrådets funktion samt vilken roll som överlantmätarmyndigheterna bör spela.

Utredaren bör i sina överväganden beakta att landskapsinformation måste kunna tillhandahållas även under kris- och krigsförhållanden. Utredaren bör även beakta behovet av sekretessgranskning av kartor och annan landskapsinformation.

34 Uppdraget och arbetets bedrivande

Utredaren bör lämna förslag till de författningsändringar som föranleds av de förslag som utredaren i övrigt lämnar. Utredaren bör i sitt arbete med att belysa sambanden mellan olika producenter av landskapsinformation samråda med berörda myndigheter, organisationer och institutioner. I den mån utredarens överväganden kan förutses leda till större förändringar i organisations- eller personalhänseende bör samråd ske med personalorganisationerna. Utredaren bör även samråda med pågående utredning (Bo 1977:1) angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor samt med den av regeringen tillsatta kommittén (Jo 1978:7) med uppgift att utarbeta riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken. Utredaren bör samråda med den till bostadsdepartementet knutna markdatagruppen och i sin inledande kartläggning utnyttja det material som har tagits fram inom ramen för markdatagruppens arbete.

2.2 Arbetets uppläggning

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med producenter och användare av landskapsinformation inom olika samhällssektorer. Utredningen har bl.a. besökt olika lantstatliga mäterimyndigheter, CFD, SCB, SGU, delegationen för rymdverksamhet, Stockholms läns landsting och Malmö kommun samt hållit hearings med bl.a. företrädare för försvaret, naturvårdsverket, skogsstyrelsen och Svenska Konsultföreningen. Sekretariatet har genom intervjuer och enkäter inhämtat uppgifter och synpunkter från ett 30-tal myndigheter, företag m.fl. som i större utsträckning producerar eller utnyttjar landskapsinformation. Under arbetet har samråd ägt rum med vissa kommittéer och markdatagruppen informerats. Utredningen har även besökt Miljáverndepartementet och vissa intressenter av landskapsinformation i Norge samt Lantmäteristyrelsen i Finland. På utredningens uppdrag har vissa specialfrågor utretts av statskontoret samt särskilt tillkallade konsulter och experter. Utredarens överväganden avseende har reflygbildsförsörjning mitterats till LMV och de större användarna av flygbildsmaterial i landet.

och arbetets bedrivande 35 Uppdraget

Som ett led i att samordna hanteringen av landskapsinformation utredningen den 12 december 1980 en arrangerade konferens om fastighetsregistrering med särskild inriktrörande och I ning på frågor organisation registerkartor. företrädare för berörda statliga och konferensen deltog kommunala myndigheter och kommittéer.

Utredaren informerade den 14 maj 1981 de centrala per-

om sina överväganden och förslag. sonalorganisationerna

2.3 och därav föran- Begreppet landskapsinformation

ledda avgränsningar

Vårt innebär i korthet att kartlägga och föreslå uppdrag effektiveringar av försörjningen med landskapsmöjliga information, dvs. leden insamling, lagring, bearbetning

och presentation. Begreppet landskapsinformation har, främst inom lantmäteriet, kommit att användas som ett

för data om landskapet. I våra direktiv samlingsbegrepp har detta begrepp beskrivits som

lägesbestämd information om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord, vegetation, vatetc.) och dess konstgjorda företeelten, topografi ser byggnader, etc.). Be- (anläggningar, fastigheter, innefattar vidare sådana geodetiska och fogreppet data som utnyttjas för lägesbestämtogrammetriska av samt geografiska namn ning landskapsinformation och institutionella förhållanden m.m. I gränser, begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt om markanvändning. Landskapsinformationen kan utvärderas och presenteras efter olika verksamheters syften och behov.

har konstaterat att mera allmänt vedertagen ter- Vi någon område - ett förhållande minologi inte föreligger på detta som i upplevs som särskilt besväransamordningssammanhang de och därför bör mera i fortsättningen. Som uppmärksammas mer eller mindre synonyma begrepp används t.ex. markdata,

markinformation, terränginformation etc. geodata, Som allmän benämning på informationsbehandlingssystemen område brukas internationellt ofta termen land inom detta Vi kommer i denna rapport att använda information system. landskapsinformation som ett kollektivt begrepp begreppet

36 Uppdraget och arbetets bedrivande S()lJ 1981:73

för lägesbestämbara data. Beträffande i övrig rapporten använd terminologi hänvisar vi till i ordförklaringar bilaga 1.

Redan nu vill vi understryka att är utredningsområdet mycket omfattande då landskapsinformation används i olika former och 1 vitt skilda Det kan således i sammanhang. praktiken aldrig bli fråga om att utforma informaett tionssystem. Aktuellt är istället att utforma separata organisatoriska och tekniska åtgärder som kan medverka till en rationell försörjning med främst basinformation och därutöver även viss annan samverkan i resurssparande syfte. Vi har som bakgrund en relativt gjort omfattande kartläggning av nuvarande försörjning med landskapsinformation, behov m.m. Våra överväganden och har sedan förslag i huvudsak koncentrerats till sådan grundläggande landskapsinformation som kan ha en bred inom flera användning samhällssektorer. Uttryckt i karttermer rör det om sig småskalig landskapsinformation.

Det traditionella mediet att och lagra presentera landskapsinformation är kartan. Samhällets gemensamma åtgärder har hittilldags främst inriktats mot den s.k. grundläggande kartläggningen i form av produktion av kartryckta tor. B1.a. genom moderna tekniker för registrering, reproduktion och ADB har det blivit att hantera landmöjligt skapsinformation med samma metoder som andra slag av data. Landskapsinformation kommer alltmer att lagras och presenteras i form av bilder, kartor och som kan register kopplas med eller komplettera varandra. Vårt arbete omfattar således inte bara kartprodukter.

SOU 1981273 37

II NULÄGE OCH UTVECKLINGSTENDENSER

3 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE

3.1 Inledning

Ett första steg i utredningsarbetet skall enligt utredningens direktiv vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med att samla in, lagra och Härvid skall huvuddragen i sprida landskapsinformation. uppgiftsfördelningen anges dels mellan olika statliga myndigheter, dels mellan statliga och kommunala myndigheter. Vidare skall en beräkning göras av kostnaderna för denna verksamhet-

Vi tecknar i detta kapitel huvuddragen av nuvarande försörjning med landskapsinformation. En mera detaljerad redogörelse för de viktigare intressenternas befattning med landskapsinformation återfinns i bilaga 2.

Resurserna för att hantera landskapsinformation är ofta svåra att särskilja från övrig verksamhet. Vi har tillsammans med berörda organ försökt uppskatta resursinsatserna under ett normalår. De angivna kostnaderna får ses som relativt grova skattningar. Eftersom vissa producenter, främst inom enskild sektor, tar igen sina kostnader av avnämarna, speglar summan av kostnaderna den ekonomiska omslutningen i samhället för försörjning med landskapsinformation.

Som bakgrund till översikten redogör vi först för vissa övergripande regler som styr försörjningen med landskapsinformation i författningar och föreskrifter samt enligt praxis-

38 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

I avsnitt 3.3 om huvuddragen av produktionen och användningen ger vi en kortfattad sammanställning av ansvarsoch uppgiftsfördelningen beträffande främst den grundläggande landskapsinformationen samt en presentation av vissa viktigare produkter. Dessutom redogörs i korthet för viss forsknings- och utvecklingsverksamhet inom detta område.

Därefter redovisas vissa permanenta samverkans- och kontaktformer mellan intressenterna (avsnitt 3.4). Slutligen lämnas en översiktlig redovisning av resursinsatserna för att samla in, bearbeta och presentera landskapsinformation (avsnitt 3.5).

3.2 Gällande regler och bestämmelser

Samhället har sedangamma1t reglerat försörjningen med landskapsinformation framför allt i form av kartor. I detta avsnitt redovisas först vissa bestämmelser beträffande ansvarsuppdelningen vid kartproduktionen inom den offentliga sektorn. Därefter redogörs för vissa specialförfattningar rörande innehållet i kartor och kartkvalitet. Vidare behandlas bestämmelser rörande rätten att utnyttja bild- och kartmaterial samt bestämmelser om kart- och bildsekretess.

3.2.1 Ansvar för grundläggande mätning och kartläggning

Föreskrifter om den allmänna kartläggningen, som är av grundläggande karaktär, har tidigare utfärdats av statsmakterna i s.k. kartbrev (1961-06-30, 1966-06-16 med tilllägg 1973-06-29). I kartbreven preciserades vilka kartserier med enhetlig, systematisk, fast som bladindelning skulle vara allmänna kartor. beslut Enligt av regeringen har bestämmelserna i kartbreven upphört att den gälla 1 november 1980. Den allmänna nukartläggningen regleras mera av en mera allmän bestämmelse i lantmäteriinstruktionen (1980:753). Lantmäterimyndigheterna skall enligt denna instruktion ta befattning med de kartor som ingår

med landskapsinformation i Sverige 39 Försörjning

i allmänna kartserier och ha hand om lokal mätning och kartläggning av grundläggande natur. LMV skall årligen till plan för de allmänna kartarbetena upprätta förslag och utföra kartläggning samt ge ut kartor i grundläggande skalor, serier och versioner som är anpassade till samhällets grundläggande och kontinuerliga kartbehov i form av ekonomiska och topografiska kartor samt översikts- och flygkartor.

Vissa andra myndigheter vid sidan av lantmäteriet har också enligt sina instruktioner att svara för en systematisk framställning av sådana kartor som kan anses vara av grundläggande karaktär. Hit hör framställningen av geologiska kartor vid SGU och sjöfartsverkets sjökortsproduktion. Dessa kartor brukar vanligen inte avses med begreppet allmänna kartor.

Som grundläggande kartor får också räknas de registerkartor av statliga och kommunala fassom läggs upp och förs (FRM) i anslutning till fastigtighetsregistetmyndigheter Fastighetsregistreringen regleras f.n. av hetsregistren. olika äldre och nyare författningar.

De nuvarande jordregistren, som förs 1 större delen av landet, med tillhörande fastighets- och bestämmelsekartor, regleras främst av jordregisterförordningen (1908:74 ändrad 1971). De i områden med tätare bebyggelse upprättade stadsregistren regleras av stadsregisterkungörelsen (1971:1010) och fastighetsregisterförordningen (1917:281). (1974:1059 med änd- Enligt fastighetsregisterkungörelsen 1979:11) skall registerkartor av i kungörelsen defiring nierad standard höra till de ADB-baserade fastighetsregistren. CFD, lantmäteriet och domstolsverket har hittills genomfört av dessa register till ADB i Uppsala omläggningen län samt i vissa delar av Stockholms och Gävleborgs län. av koordinatsättning av alla fas- Denna omläggning föregås tigheter, samfälligheter och fornminnen.

40 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

Den grundläggande kartläggningen inom tätbebyggda områden sker vanligen genom upprättande av s.k. primärkartor i skalområdet 1:400-1:1 000. Med dessa kartor som underlag upprättas olika typer av följdprodukter. Sådana produkter används t.ex. vid redovisning av Översiktsplaner, planering av bebyggelseutveckling, ledningsarbeten, projektering och byggande. Framställningen sker genom kommunernas försorg endera genom egna mätningsorganisationer och/eller genom anlitande av konsulter.

Det primära ansvaret för den grundläggande kartläggningen i landet är således i praktiken delat mellan staten och kommunerna. Med utgångspunkt i de kartprodukter som skall framställas av vissa statliga myndigheter brukar ansvarsfördelningen ibland uttryckas så att staten svarar för skalområdena 1:10 000 och mindre (småskaliga kartor) och kommunerna för kartläggning i större skalor än 1:10 000 (storskaliga kartor). Denna principiella uppdelning av ansvaret för kartverksamheten betyder emellertid inte att gränserna för statens respektive kommunernas intressen i kartläggningen helt följer dessa linjer. Kommunerna har å ena sidan för bl.a. den översiktliga planeringen intressen i den allmänna kartläggningen och upprättar även småskaliga kartor. Staten har å andra sidan intressen i den storskaliga kartläggningen för bl.a. ajourhållning av allmänna kartor samt för fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamheten. Det statliga lantmäteriet deltar vidare i kommunernas för planering och framställning av storskaliga kartor inom ramen för sin uppdragsverksamhet.

3.2.2 Kartinnehåll

Den tidigare i kartbreven noggranna angivelsen av vilka kartskalor och versioner de allmänna kartorna skulle upprättas i har utgått vid ändringen av lantmäteriinstruktionen. Regeringsbeslut krävs dock alltjämt när en ny allmän kartserie skall fastställas eller om någon betydande ändring i en sådan serie skall göras. I bl.a. reglerings-

i Sverige 41 Försörjning med landskapsinformation

brev har regeringen möjlighet att precisera mer detaljera-

de åligganden.

föreskrifter om innehåll i registerkarta, fas- Detaljerade och (tätortskarta) finns i tighets-, stads- specialkarta nämnda jordregister- och de tidigare fastighetsregister-,

stadsregisterkungörelserna.

vissa krav på den fy- I byggnadslagstiftningen uppställs siska på grundkarta och nybyggnadskarta, på planeringen, kontroll av byggnadsläge m.m. Fastighetsbildningslagen i form av för- (1970: 988) reglerar landskapsinformation

rättningskartor.

och kartläggning en- För all författningsreglerad mätning bl.a. vattenvårds-, miljöskydds- och vägligt byggnads-, finns föreskrifter i mätningslagstiftningen grundläggande Detaljerade anvisningar för kungörelsen (MK) (l974:33). av MK finns 1 de av LMV utgivna tekniska förtillämpningen och (TFA). TFA innehåller inte klaringarna anvisningarna men det är förutsatt att samråd i bindande föreskrifter, allmänhet sker med ULM eller LMV när det gäller avsteg Beträffande kartor innehåller TFA från dessa anvisningar.

för skalor, kartformat, bladindelning, kartma-

riktlinjer terial, utförande och godkänd beteckningsstandard.

att verkställa mätning och kartläggning är enligt Behörig MK i första hand lantmäterimyndighet, som inte är fastigoch kommunalt mätningsorgan med hetsregistermyndighet, chef vissa behörighetskrav. Denna som uppfyller angivna till att upprätthålla kvalitên på mätbehörighet syftar nings- och kartläggningsarbetena.

3.2.3 Rätten att utnyttja bild- och kartmaterial

till kartor och bildmaterial Bestämmelser om upphovsrätt till litterära och konstnärfinns i lagen om upphovsrätt verk med senare ändringar) och i lagen om liga (1960:729 rätt till fotografisk bild (1960:730).

42 Försörjning med

landskapsinformation i Sverige

S.k. officiella kartor är upphovsrättsligt skyddade med stöd av bestämmelserna i upphovsrättslagen. Med officiella kartor avses kartor som det verkens enligt instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verk och myndigheter att och upprätta ge ut oberoende av om beställning föreligger eller ej (prop. Till de 1956:184). officiella kartorna kan därmed räknas inte bara de allmänna kartorna utan också t.ex. de geologiska kartorna vid SGU och sjökorten vid sjöfartsverket.

Upphovsrätten till de officiella och därmed även de allmänna kartorna tillkommer staten. Det upphovsrättsliga skyddet innebär att dessa kartor inte får eller återges mångfaldigas utan tillstånd av upphovsmannen. Detta skydd inskränks av vissa allmänna undantagsbestämmelser. Sålunda skall allmän karta hållas i den tillgänglig ordning som tryckfrihetsförordningen anger. Som exempel på inskränkningar i upphovsrätten kan även nämnas framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk och återgivning såsom citat eller i samlingsverk till bruk vid undervisning. Det kan också nämnas att det upphovsrättsliga skyddet för karta enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. 1960:17) självfallet inte kan avse de kartografiska elementen - av angivande orters och gränsers belägenhet osv. som sådana, utan endast det urval och den kombination av dessa som gjorts för den föreliggande produkten.

En speciell reglering fanns i de s.k. tidigare kartbreven beträffande de allmänna kartorna. LMV skulle svara för framställning och förläggning av dessa kartor samt tryckning efter anbudsförfarande. Liber Grafiska AB hade ensamrätt att utnyttja de allmänna kartorna och grundmaterialet till dessa för att framställa särtryck och andra följdprodukter.

I och med den nya förordningen om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion (1980:754) upphörde denna ensamrätt. När det gäller följdproduktionen är

i Sverige 43 Försörjning med landskapsinformation

den 1 november 1980 LMV som prövar frågan om det fr.0.m. av det allmänna kartmaterialet (allmänna kartor upplåtande till dessa). LMV skall därvid hålla grundoch deloriginal till allmänna kartor tillgängligt för användmaterialet när av kartan hålls tillgängliga för ning senast exemplar eller för annan spridning till allmänheten. försäljning Denna förordning ger således både lantmäterimyndigheterna andra att mot avgift utnyttja det allmänna och möjlighet kartmaterialet för följdproduktion. Vissa övergångsbestämdock under en treårsperiod beträffande sammelser gäller arbetet mellan LMV och Liber Grafiska AB.

3.2.4 Kart- och bildsekretess

förbud mot och utförsel av kartor Ett generellt spridning svenskt område i skalor större än 1:500 000, som ej över framställts eller granskats av LMV eller sjöfartsverket, Motsvarande skydd för finns i särskild lag (1975:370). som är att anse som allmän handling, utlämning av kartor, i och sekretesslagen (senast ges tryckfrihetsförordningen Av den sistnämnda framgår att sådana omtryckt 1980:100). handlingar som har upprättats av LMV eller sjöfartsverket kart- och flygbildmaterial av betydelse och som innehåller för rikets försvar, liksom data ur LMV:s geodetiska arkiv, får lämnas ut efter prövning av det verk som uppendast rättat handlingen.

andra och vissa fotografiska bilder Ej heller flygbilder får eller föras ut ur riket utan föregående spridas Denna granskning utförs i norgranskning (lag l97S:371). malfallet av OB. Sekretessreglerna i samband med flygfotobeskrivs mera utförligt i kap. 9. grafering

för regleras 1 Flygfotografering kartläggningsändamål \ (1957:297) och luftfartskungörelsen luftfartslagen (1961:558).

Närmare bestämmelser om sekretess vad gäller framställning av kart- och flygbildmaterial vid LMV och och utlämnande

44 Försörjning med

landskapsinformation i Sverige

sjöfartsverket ges i

kartsekretessförordningen (l975:372

med ändring 1977:1108).

3.3 Huvuddragen av produktion och utnyttjande av

____________________ landskapsinformation

Vi ger i detta avsnitt en översikt över främst produktionen av olika typer av grundläggande kartor, flygbilder och annan landskapsinformation. Dessutom redovisas översiktligt de viktigaste intressenterna när det gäller sådan information. I ett inledande avsnitt beskriver vi i korthet hur ansvar och uppgifter när det gäller försörjningen av landskapsinformation f.n. är uppdelad mellan olika myndigheter och organ. Lantmäteriets organisation och uppgifter redovisas i anslutning till detta avsnitt. Utförligare beskrivningar finns i bilaga 2.

3.3.1 av ansvar Fördelning och uppgifter

Organisationstablån, figur 3.1 ger en överblick över viktigare intressenter inom den offentliga sektorn.

3.3.1.1 Staten

På den statliga sidan berör frågor om landskapsinformation

många departement och myndigheter. Bostadsdepartementet, som b1.a. har att handlägga ärenden om lantmäteri- och kartväsendet, kan anses vara det departement som främst har ansvaret för grundläggande landskapsinformation men även ett flertal andra departement har anknytning till frågor rörande landskapsinformation via de myndigheter som tillhör dessa departement.

Inom bostadsdepartementets ansvarsområde är det framför allt LMV och den statliga lantmäteriorganisationen som inom ramen för sin mätnings- och kartläggningsverksamhet producerar information om landskapet. Eftersom lantmäteriet har en central roll när det gäller att samla in och

i Sverige 45 Försörjning med landskapsinformation

:i 5:0

.55

.aoâczåq

.v2

3.3.2?!

3:050.

.^m_gowmcozom_co9ovcäpxmm

P_ 5:0

.E230

:u: v_ oo

:§05: .c=_:.n0.m.

oofcmtø

2.

cmu

Eoc_

2. .

r _- .n u

sagan_

cozoE._ot:maoxmuco.

323::

.oczEêox

_ _. .

.om_o.›.wø:m._

a . .

utniteøncw.

. 0 . . 6.3 . .

5.

_mämmmmbc_

va.: . . .

.3o::u:ø_a_

-

_ J_

om

m._0o_t:

rm

L z, \

.Emm

å” sun... 0.3.0._ si:

,

46 med

Försörjning landskapsinformation i Sverige

lagra grundläggande landskapsinformation, ges här först en kortfattad presentation av dess organisation och uppgifter.

Lantmäterimyndigheter är statens lantmäteriverk (LMV), överlantmätarmyndigheterna (ULM), fastighetsbildningsmyndigheterna (FBM) och fastighetsregistermyndigheterna (FRM). LMV leder och utövar tillsyn över fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsmyndigheterna som kan vara statliga eller kommunala. Länsstyrelsen (lantmäterienheten) är fastighetsregistermyndighet (SFRM) utom i det trettiotal kommuner som medgivits att sköta själva fastighetsregistreringen för hela eller delar av kommunen (kommunala fastighetsregistermyndigheter (KFRM). Antalet anställda inom det statliga lantmäteriet är ca 2 900, av vilka ca 800 finns vid LMV. Hela lantmäteriets totala ekonomiska omslutning uppgick till drygt 410 milj.kr. 1979/80, varav ca 110 mi1j.kr. var statliga anslagsmedel. Grundläggande landskapsinformation produceras framför allt inom ramen för mätnings- och kartläggningsverksamheten vid lantmäteriet och omfattade samma budgetår ca 60 mi1j.kr. (program 3).

LMV är central myndighet för Verkets hulantmäterifrågor. vuduppgifter hänför sig till frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan och fastighetsregisttering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning.

ÖLM har länet som verksamhetsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid SFRM, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartläggningsverksamhet- Myndigheten skall också lämna medverkan i arbetet för framställning av allmänna kartor (bl.a. upprätta programplaner för stomnät grundläggande och kartläggning) och hjälpa FBM liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall ÖLM ge råd och upplysningar om och hjälpa till vid förmedling

tt__ i Sverige 47 Försörjning med landskapsinformation

lantmäteriet. ÖLM är organisatoriskt samordnad med länslantmäterienhet, främst genom att överlantmätastyrelsens ren är chef för båda organen.

Inom det lokala lantmäteriet har FBN hand om fastighets- För dessa verksamheter är landet bildningsverksamheterna. indelat i 87 statliga lantmäteridistrikt. Varje lantmäteridistrikt verksamhetsområde för en FEM. utgör

Härtill kommer 25 statliga specialenheter, varav 24 har som hänger samman med jordbrukets och skogsbruuppgifter kets och en handlägger frågor rörande tätrationalisering I 42 av landets kommuner finns bebyggelseutveckling. kommunala FBM (KFBM).

Lantmäteriet Verksamheten indelas tillämpar programbudget.

i följande program:2

1. Vissa allmänna myndighetsuppgifter 2. Förrättnings- och uppdragsverksamhet 3. Mätning och kartläggning 4. Försvarsberedskap

omfattar hantering av landskapsinforma- Samtliga program landskapsinformation är tion. Vad gäller grundläggande 3 av särskilt intresse. Detta program finansieras program med anslagsmedel och omfattar delprogrammenz 0 geodetisk verksamhet 0 i skalor större än 1:25 000 kartläggning och det ekonomiska kartverket) (omdrevsfotograferingen 1:25 000 - 1:100 000 (det topoo kartläggning 1 skalorna grafiska kartverket) 0 i skalor mindre än 1:100 000 (översiktskartläggning kartor)

beslutats av statsmakterna att gälla 2En ny indelning har från den 1 juli 1982.

48 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

Av centrala myndigheter i övrigt som producerar landskapsinformation kan nämnas CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och statistiska centralbyrån.

På regional nivå inom statsförvaltningen sker ett omfattande arbete med landskapsinformation främst vid länsstyrelserna. Inventeringar utförs t.ex. av olika natur- och kulturmiljöer samt kartläggningar av hur dessa resurser utnyttjas. Länsinventeringarna, som utgjorde underlaget för den hittills genomförda fysiska är riksplaneringen, exempel på detta. Vid länsstyrelsernas lantmäterienheter förs register med tillhörande över registerkarta fastigheter.

De centrala ämbetsverk, som hanterar landskapsinformation, har i många fall regionala organ.

Även den lokala medverkar i statsförvaltningen försörjningen med landskapsinformation eller utgör betydande intressenter. Som exempel kan nämnas de till lantmäteriet hörande statliga FBM samt lokala ortsombud eller distrikt son tillhör lantbruks- respektive skogsvårdsorganisationerna.

För att komplettera bilden bör också erinras om de offentliga utredningar som behandlar eller nyligen har behandlat frågor av betydelse för försörjningen med landskapsinformation:

0 Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittên (Ju - har 1979:07) (FADIR) utrett den fortsatta fastighetsdataverksamheten och därvid b1.a. prövat frågan om systemstruktur, organisation för uppbyggnad och drift samt införandetakt (betänkande DsJu 1981:1). 0 SMHI-utredningen (K har 1977:01) utrett SMHI:s verksamhet och organisation (slutbetänkande DsK 1980:11). 0 Statistikutredningen (E 1980:02) skall närmare se över den statliga statistikens innehåll och framtida inriktning.

Försörjning med landskapsinformation i Sverige 49

om ortnamnsverksamheten (U 1980:02) i riket Utredningen m.m. har bl.a. till uppgift att formulera allmänna riktlinjer för fastställande av ortnamn, gatu- och vägnamn samt föreslå regler om förfarandet vid namnsättning. Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) har utrett den statliga administrationen på skogsbrukets område (slutbetänkande Skogsvårdsstyrelsernas administration DsJ0 1980:01). Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) har utrett frågan om vattenplanering (slutbetänkande Vattenplanering SOU 1980:39). Naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01) skall utforma riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken. Kartutredning 78 (Bo 1977:01) har utrett vissa frågor angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor (slutbetänkande Allmänt kartmaterial DsBo 1980:01). Utredning om ny byggnadslagstiftning (PBL-utredningen) 1978:07) har lagt fram förslag till ny plan- och (Bo bygglag (SOU 1979:65 och 66) 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02) skall kartlägga den lokala lantmäteriverksamheten och dess organisation. om lantmäteritaxan (Bo 1980:03) skall se Utredningen över principerna för lantmäteritaxan och taxans konstruktion. Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) har utrett den långsiktiga hushållningen med mineralresurser (slutbetänkande Mineralpolitik SOU 1980:12). ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) skall behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehandmed anknytning till samhällsplanering inom länsling styrelserna m.m.

50 med

Försörjning landskapsinformation i Sverige

3.3.1.2 Kommunerna

Kommunerna, främst då primärkommunerna, har en omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av landskapsinformation. Huvudsyftet är att förse den egna verksamheten med beslutsunderlag. Kommunala produkter i form av kartor och register används också i stor utsträckning av allmänhet, privata företag och statliga myndigheter.

Grunden för kartläggningen i kommunerna utgörs av stomnät som i regel bygger på rikets nät i plan och höjd. På basis av stomnäten upprättas primärkartor som ofta ajourhâlls fortlöpande och utgör utgångsmaterial för kartor för bl.a. fastighetsbildning, projektering, redovisning och planering. Dessa kartor är också av betydande intresse för statliga myndigheter med ansvar för anläggningsverksamhet t.ex. vägverket och televerket (se schema över PRIMÅRKARTA i kommunalt kartprogram i bilaga 2).

Kommunerna utför huvuddelen själva av den grundläggande kartläggningen, men lägger också ut uppdrag rörande mätning och kartläggning på privata konsulter och på det statliga lantmäteriet. Det senare är vanligt bland de befolkningsmässigt mindre kommunerna. Därutöver utnyttjas också de allmänna kartorna och annat material översiktligt som underlag för kommunala följdprodukter.

Kommunerna har i byggnadslagstiftningen specificerade uppgifter beträffande mätning och kartläggning i samband med byggande t.ex. tillhandahållande av nybyggnadskarta och kontroll av byggnads läge.

I den kommunala mätnings- och kartläggningsverksamheten ökar särskilt behovet av information om undermarksförhållanden t.ex. geotekniska egenskaper och undermarksledningar.

Inom 42 av de större kommunerna i landet svarar KFBM för fastighetsbildningen, vilket i övriga kommuner sköts av

- Försörjning med landskapsinformation i Sverige 51

SFBM. Vanligen är denna verksamhet geografiskt uppdelad så att kommunerna svarar för verksamheten i de tätbebyggda delarna, medan det statliga lantmäteriet står för fastighetsbildningen i landsbygdsdelarna.

Fastighetsregistrering, som är slutåtgärd vid all fastigi

hetsbildning, är organisatoriskt skild från denna och

princip en statlig verksamhet. I 34 kommuner finns dock KFRM, som ajourhåller de manuellt förda eller datorbaserade fastighetsregistren, för registerkarta och sköter akt- och kartarkiv.

3.3.1.3 Enskilda företag och organisationer

Inom den enskilda sektorn är ett antal tekniska konsultföretag inriktade på geotekniska undersökningar och framställning av storskaliga kartor och specialkartor för olika ändamål på uppdrag av kommuner och olika företag.

Bland kartföretagen har Esselte Kartor och Liber Kartor en dominerande ställning i landet beträffande framställning av förlagskartor (t.ex. skärgårdskartor, fjällkartor, turistkartor och atlaser).

En stor kartproducent är också Svenska orienteringsförbundet och till detta förbund anslutna klubbar, som framställer orienterings- och fritidskartor i olika versioner och skalor. Denna verksamhet bygger i stor utsträckning på frivilliga insatser.

Skogs- och gruvindustrin är i betydande utsträckning beroende av landskapsinformation. Inom båda dessa branscher producerar företagen själva en avsevärd del av den information som erfordras (olika typer av skogskartor respektive gruvkartor och underlag för prospektering). I anslutning till de pågående översiktliga skogsinventeringarna har kartor upprättats såväl i samband med bolagsskogsbrukens skogsbruksplaner som de privata skogsägarnas olika fastighets- eller områdesplaner.

52 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

Landskapsinformation framställs och utnyttjas även av andra organisationer och företag bl.a. som informationsunderlag för transporter, resor o.d.

3.3.2 Produktion av landskapsinformation

I tabell 3:1 sammanfattar vi produktionen av landskapsinformation inom den offentliga sektorn. Av denna tabell framgår att landskapsinformation produceras av ett relativt stort antal myndigheter.

Syftet med produktionen av landskapsinformation varierar mellan de olika organisationerna. Vissa har till huvudsaklig uppgift att producera landskapsinformation för andra avnämares behov. De kan därför betecknas som rena producenter. Andra organisationer tar själva fram såregelmässigt dan landskapsinformation som de behöver för att bedriva sin verksamhet, dvs. de är både producenter och konsumenter. Underlaget för denna information kan dock basera sig på produkter som framställs av producentorganen. Den information som framställs inom en enskild kan ockmyndighet så samtidigt vara av intresse för och av andra utnyttjas avnämare.

Till den förstnämnda kategorin, som vi i fortsättningen betecknar som producenter, hör förutom LMV främst sjöfartsverket, SMHI, statistiska centralbyrån och SGU. Av dessa myndigheter har som nämnts UÅV, och sjöfartsverket SGU enligt sina instruktioner direkta åligganden att framställa kartor.

Till producenterna kan också räknas CFD, FRM och Rymdbolaget. Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet och institutionen för skogstaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet är universitetsorgan genom sitt arbete med vegetations- och geomorfologiska kartor respektive riksskogstaxeringar i detta kan betecknas sammanhang som producentorgan.

med landskapsinf ormation i Sverige 53 Försörjning

|

1:3

. um om on H H :M :M :M

.mon maa

om om :n x M M D

un:

umum

M M

:m3 Mau

| . M M x M M M

:va: m: :m: ma» :ou

u | M M M M M

-...23 mvmu

M M

:ma: m.:

n: m M x

Lmumm :oaumü

w

nu: . :a

u

:mm:

M

:in

w u

M M x M

|n: m.: :aux non

uwwoxm .Lax

:oqumsuowimmmxmvnma

...ou

1.533 :mona numx

M

:ou

:ouumx

:åEoM

M

13x3

m

|uww |HmM :ou

mwimxmwem

M M

:oquxsvoum

-Små chou Lax

.you

.

Aoxsuo

M M

.m0 :omm WHOE 3:3_ uou

mmfáö

mESuMmm

uuoxmmm

x M

.Houvkx uouumM .Hoxsoo

mmwauqmuwo

M

.Momo uumx uou

M

:mv

m Iouuo uouow numx nou

iwuxmm ...ouumM

M

uouumx

.. |uuo

:mwwuvviâm

numx

M M

:oxm »ou

m::wE§

uomoe nnmx

M

:ou

än nå

|..nmuøw:=

...wuxnnoum uoøwuøuwáv

räømuowåooduoä.. uåuuäuuwwmmm

Awinoxøumwoxn

:came Öumøm J33

:wuñwuauoum ummionueb.

§4 2.5 :mmm E8 :Em mom 515m uwu .um :Am :om :mmm §5_ §5_

54 Försörjning med landskapsinformation i Sverige S(OL 1981:73

izau

..._00

.man um: :mi uu: om mm x v_ M v_ x z S, om. om a H H :M a om

v

nmum ummu xau

. x x

. x

...§4 nwáw

x x

uuu

x x x

nu um...

rmwmn

x x x x x x x m x

unna. un: :wa :nam uwu

:Hmumm uuÃ. ...anamma øoCmE

nwxâw

x

:aan nov

x x x x x x x x x x x x x

|v= 1:3_

x

uou

w... x

umwoxm numx

x x

:oqumeuowawmmmxmvzwa

.Su

lumvmx» .among .Lax uou uouumv_ :zâuox :muuüm

m

|uwm ...aux ...ou .

:omuxauoum mwzmxmmeø

Immwwm sumu Lmv_ uou

.

.m0 ._0200 -..om wuoa amma_

mauouxum

§25

40år. .Hmxnuo 535mm

x

uouumu_

mmmxuamwuo

:Homo numx

x

uou

:av

w nouuo uouow :aux Hou

nmuxmm uouuwx uounmx

|nw©

cmwmnvv=az

.doxm :aux ...ou

mcømañz

ioaoe 1:3_

...ou

Ewa

I\

zoo

uwuxsvoum

§25? :xouoww

Tm

uaumumøm

-=m:ox..u=ou=voum: umxuwmuuwwuwsq -müsøzäwuvsm

.o .

:uuxmamumåumm .wuomvumåmoxm oxumâwvumiaumz umxumåuumsuøw

.

.wuomxannuøwu aomauuxummømq

o

uwxuumxmw

Gmz

Ömuuouv

...oucmuøvoum uøxuwømxm uaxuwxpømáon xxmwcuuuwxø pomümmmxxx

:mama

ømmuounøa mcoumum waoumum uouonam

. .

mxma:

.

hm 53 ?P 4

Försörjning med landskapsinformation i Sverige 55

framställer landskapsinformation för Många organisationer bruk eller för användning huvudsakligen inom en viss eget sektor. Vi har valt att i fortsättningen beteckna dessa Bland dem återfinns vissa som producent-konsumenter. försvarsmyndigheter, skogsvårdsorganisationen, lantbruksorganisationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, statens planverk, statens geotekniska institut, statens industriverk, statens vägverk och affärsdrivande verk som SJ,te1everket, luftfartsverket, domänverket och statens vattenfallsverk. Hit hör också olika kommunala organ och enheter inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Många företag, framför allt inom skogsbruket, har egen privata produktion av kartor och annan landskapsinformation.

En tredje grupp av intresse är de organ som främst sysslar med forskning och utvecklingsarbeten (FoU). Den omfattande forsknings- och utbildningsverksamhet, som utgör grunden för utvecklingsverksamhet, bedrivs vid lanmyndigheternas dets universitet och högskolor. Universitetsorganen arbetar för av nya metoder och ny kunskap som kan utveckling innebära produktion av landskapsinformation både för egen räkning och för andra avnämares behov. Vissa myndigheter med sektorsansvar har även särskilda medel för forskningsoch utvecklingsverksamhet. Till denna tredje grupp kan också räknas som miljödatanämnden med uppgift att organ utveckla och bygga upp ADB-system rörande yttre miljö.

En särställning intar de forskningsråd och motsvarande organ, som har till uppgift att initiera ny forskningsverksamhet och fördela statliga anslagsmedel till olika forskare och vid universitet och högskolor samt forskargrupper till andra och organisationer. De kan inte dimyndigheter rekt betecknas som konsumenter eller producenter av landskapsinformation utan får snarast ses som stödjande organ. Hit hör främst styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för byggnadsforskning, naturvetenskapliga forskningsrådet samt delegationen för samordning av havsresursverksamheten och statens delegation för rymdverksamhet.

56 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

Lantmäteriet har ansvaret för framställning av de allmänna kartorna. På uppdragsbasis produceras olika del- och följdprodukter, bl.a. ortofotokartor och flygbilder. Förstagångsutgivningen är nu avslutad av de tre stora allmänna kartverken, dvs. ekonomiska kartan 1 skala 1:10 000 (1:20 000 i vissa delar av Sverige), topografiska kartan i skala 1:50 000 (respektive 1:100 000 i vissa delar av fjällen) och översiktskartan i skala 1:250 000. LMV har därmed gått över från en uppbyggnadsfas till en revideringsoch ajourhållningsfas. Stora kvalitetsskillnader har uppstått mellan äldre och nyare kartblad i dessa serier. Även andra översiktskartor i mindre skalor har framställts (i skalorna 1:500 000 - 1:2 000 000) eller planeras framställas (en ny serie i skala 1:500 000).

Den ekonomiska kartan omfattar ca 80 Z av landets yta. Viss kompletterande kartläggning i denna serie har påbörjats i delar av fjälltrakterna. Tyngdpunkten i arbetet med ekonomiska kartan ligger för närvarande på revidering av de utgivna bladen. Årligen utförs fullständig revidering av ca 390 blad (E4-revidering) och partiell av revidering ca 140 blad (E2-revidering). De reviderade kartbladens detalj- och fastighetsoriginal avses härefter bli ajourhållna genom ÖLM:s respektive lantmäterienheternas försorg.

Den topografiska kartans resurser används till ca 85-90 Z för fullständig revidering (T3- och T4-revidering) och ca 10-15 Z för partiell revidering (T2-revidering). För närvarande revideras årligen ca 35 blad fullständigt och lika många partiellt. Enligt LMV:s planer kommer fr.o.m. budgetåret 1983/84 tyngdpunkten att läggas på partiell revidering.

I nuvarande plan också ingår framställning av provblad av en ny topografisk karta i skala 1:100 000.

Försörjning med landskapsinformation i Sverige 57

översiktskartorna pågår en utveckling mot När det gäller av kartdata med datorstödda metoder lagring och hantering koordinatsatt som startats inom projektet Sverigekarta vid Lunds universitet. Avsikten är av Miljödataprojektet att arbetet skall resultera i ett system för datorlagrad En successiv övergång i verksamheten från kartinformation. av enskilda kartblad till insamling, lagring produktion av kartdata i digital form kan bli en utoch bearbetning under förutsättning att resurser finns veckling på sikt (I bilaga 2, finns faktarutor om ekonomiska tillgängliga. och topografiska kartan samt olika översiktskartor.)

kartor i reguljära serier framställs vid SGU. Geologiska Dessa s.k. allmänna geologiska kartor redovisar främst berggrund, jordarter och grundvattenförhållanden (se fak- Av landets är hittills endast 8,5 Z taruta i bilaga 2). yta och ca 5,5 Z av jordartskartor i täckt av berggrundskartor skala 1:50 000. I genomsnitt har ca fyra till fem jordartsframställts per år under de serespektive berggrundskartor naste åren. En ny tioårsplan för den geologiska karteringen har fastställts som ifråga om jordartskarteringen i skala 1:50 000 innebär att med hjälp av ändrad metoproduktionen dik ökar till 7,5 blad/år. När det gäller berggrundskarteringen har en ny karttyp införts nämligen provisoriska i skala 1:250 000 i södra översiktliga berggrundskartor och mellersta Sverige. På vissa ställen av kontinentalsockeln utförs maringeologiska arbeten av SGU i samarbete med statens industriverk, vilka redovisas bl.a. i form av maringelogiska kartor.

kartor eller kartor med viss geologisk informa- Geologiska tion även av andra organ än SGU. I samband med produceras tar t.ex. gruvföretagen fram speciella malmprospektering Inom jord- och skogsbruk görs olika slag berggrundskartor. av markkartering av lantbruksnämnder och hushållningssällskap. Vidare tar skogsbolagen, skogsvårdsorganisationen och domänverket fram som bl.a. informerar om skogskartor

58 Försörjning med Iandskapsinformation i Sverige

jordarter och fuktighet m.m. Dessutom sker viss markkartering vid riksskogstaxeringarna vid lantbruksuni- Sveriges versitet. Vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har inom ramen för naturvårdsverkets fjällutredning försök gjorts med geomorfologisk kartläggning, där förutom ytformer även översiktlig redovisning\ görs av jordarter m.m.

Till geologiska kartor räknas också hydrogeologiska kartor som redovisar grundvattenförhållanden. Kännedom om större grundvattenförekomster och möjligheter till grundvattenuttag är väsentlig för de vattenöversikter som behövs i samhällsplaneringen enligt vattenplaneringsutredningen. SGU påbörjade regelmässig framställning av denna typ av kartor först 1969 och hittills har ett antal hydrogeologiska kartor främst i skala 1:50 000 givits ut över vissa delar av landet, där grundvattnet är av stor för betydelse kommunal Vattenförsörjning m. m. För att snabbare få fram översiktligt planeringsunderlag på länsnivå har nya översiktliga hydrogeologiska kartor i skala 1:250 000 börjat framställas.

Inom det geotekniska området har statens geotekniska institut ett ansvar för och dokumentation utveckling men bedriver också liksom ett antal privata konsultföretag uppdragsverksamhet. Denna sker till avsevärd del på kommunernas beställning.

På sjökort redovisar Sjöfartsverket regelmässigt den sjömätning och sjökartläggning som utförs inom svenska havsområden samt några större insjöar med handelssjöfart (Vänern och Mälaren). Syftet med sjökartläggningen är främst att tillgodose sjöfartens och försvarets behov av information om farlederna. Stora delar av mätningarna utanför farlederna är mindre tillförlitliga, eftersom de ofta baserar sig på äldre utförda före 1930 med mätundersökningar handlodning och mindre noggranna positionsbestämningar. Farlederna är numera uppmätta med moderna metoder.

SOU 1981273 Försörjning med landskapsinformation i Sverige 59

I den svenska sjökortsportföljen ingår allmänna sjökort, båtsportkort och vissa specialkort (se faktaruta i bilaga 2). Dessutom finns en särskild militär sjökortsportfölj samt ett antal beredskapssjökort. I genomsnitt produceras två helt Jämsides härnya kort per år av sjöfartsverket. rättelser och revideringar av ett med görs kontinuerliga antal befintliga sjökort (nytryck).

Mätningar av djupförhållanden i havet görs förutom av sjöfartsverket även av marinen och fiskeristyrelsen, vilka också utför hydrologiska och hydrografiska observationer. SMHI ansvarar för motsvarande verksamhet när det gäller främst för vilka institutet också har ett djupinsjöar, kartearkiv.

Hydrologiska kartor ger en bild av ytvattnets fördelning och variationer av olika hydrologiska element (nederbörd, vattenföring, sedimenttransport, avdunstning o.d.). Hydrokartor åskådliggör vattendata som samlats in, laglogiska rats och analyserats sätt. De kan därigenom vara på olika som underlag för bl.a. ett verktyg i planeringssammanhang Denna typ av kartor förekommer vattenresursbeskrivningar. i andra länder, men har hittills endast i mindre omfattning framställts i Sverige.

I samband med bl. a. oceanografisk forskningsverksamhet vid universiteten kan vissa hydrografiska och hydrologiska data i kartform, men någon regelmässig kartutpresenteras givning förekommer inte.

Inom delegationen för samordning av havsresursverksamheten arbete med att belysa och klargöra uppbyggnad och inpågår av nuvarande havsforsknings- och kartläggningsriktning verksamhet. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om formerna för och lagring av data om havet. insamling

av vattenresurser sker även vid andra myndig- Beskrivning heter än SMHI och SGU. Flödestillgången för ytvatten re-

60 med landskapsinformatiøn Försörjning i Sverige

gistreras förutom av SMHI av t.ex. kraftstationer, enskilda kommuner och industrier. Likaså beskrivs vattenförekomstens storlek och beskaffenhet av naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner. Grundvattenflöden av SGU registreras samt länsstyrelser och kommuner.

En översiktlig inventering av vatten och vattenanvändning i Sverige blev klar 1978 vid naturvårdsverket. Lagring av grunddata på blanketter och kartor i skala 1:250 000 har där skett och det bearbetade materialet finns lagrat på ADB-medium. Vattendata samlas även in inom ramen för verkets program för miljökvalitetsövervakning (PMK). Enligt vattenplaneringsutredningen är det dock svårt att utnyttja data från PMK för regional eller kommunal vattenplanering, eftersom PMK:s datainsamlingsnät är alltför glest.

Vegetationskartor (i skala 1:100 000) och geomorfologiska kartor (i 1:250 har framställts

skala 000) över de svenska

fjällen i samband med naturvårdsverkets fjällutredning. Produktionen sker vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet i samverkan med naturvårdsverket. I ett mellan samarbetsprojekt denna institution, naturvårdsverket och länsstyrelserna i länen Nedre kring Dalälven provas denna vegetationskarteringsteknik även i områden utanför fjällvärlden. Ett liknande försök med denna teknik bedrivs även av OLM i Norrbottens där ett antal län, intressenter har gått samman 1 ett för att utföra veprojekt getationskartering i skala 1:50 000.

Skogsorganisationen, domänverket och skogsbolagen framställer olika typer av skogskartor som främst är avsedda för den egna verksamheten inom respektive myndighet eller organisation. Skogskartorna upprättas vanligen på basis av ortofoton, kompletterade med viss fältinventering. Markinnehav och skogsbestånd samt planlagda och vidtagna åtgärder redovisas på dessa kartor. Med utgångspunkt från bl.a. dessa skogskartor och utarbetas skogsinventeringarna skogsbruksplaner och planer för skogsdikningsföretag, byggande av skogsbilvägar o.d.

Försörjning med landskapsinformation i Sverige 61

i vissa fall för att behandla data. ADB utnyttjas skogliga Försök i samarbete med digitaliserade skogskartor pågår mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och LMV.

och friluftsändamål framställer Svenska orien- För sportoch till detta förbund anslutna klubbar teringsförbundet förutom tävlingskartor också fritids- och allemanskartor för allmänhetens bruk. Dessa kartor förekommer i olika veroch skalor 000-1:20 000) och är noggrannt tersioner (1:15 rängrekognoserade av de olika orienteringsklubbarna.

redovisas landets fastig- På olika typer av registerkartor hetsindelning. De statliga och kommunala FRM upprättar dessom för större delen av landet förs i anslutsa kartor, till jordregister (fastighetskarta med tillhörande ning bestämmelsekarta) eller stadsregister (registerkarta eller s.k. specialblad). Till framtida ADB-baserade fastighetssom håller upp av CFD skall en reregister på att läggas med bestämt innehåll finnas (se vidare faktagisterkarta ruta i bilaga 2).

översiktskartor av många kommuner. Den Kommunala upprättas tekniska sker oftast med bistånd av konsulter produktionen och kartföretag (se faktaruta i bilaga 2).

Satellitinformation från Landsat-satelliterna tas ned vid utanför Kiruna. Verksamheten drivs av Rymdbo- Esrangebasen av European Space Agency (ESA). Satellitlaget på uppdrag svenskt område kan i viss utsträckning också data avseende införskaffas från andra nedtagningsstationer. Korrigering, och viss bearbetning av satellitdata sker vid Eslagring Landsat Station. Större bearbetningssystem för sarange tellitdata finns b1.a. vid Rymdbolaget, Stockholms universitet, FOA och LMV.

Manuella och ADB-baserade register som innehåller lägesanknuten landskapsinformation finns vid många myndigheter. kommuner och andra överför i Myndigheter, organisationer

62 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

allt större även utsträckning landskapsinformation i manuellt förda register till ADB för att bl.a. förbättra överblicken och lättare komma åt stora datamängder.

Några av de statliga producenterna som hanterar data från ett stort såsom t.ex. observationsmaterial, SGU, SMHI, statistiska centralbyrån och CFD samt har ett LMV, antal sådana i drift. register SGU utnyttjar ADB för de i brunnsarkivet lagrade hydrogeologiska från uppgifterna brunnsborrnings- och grundvattentäktsundersökningarna. SMHI för i stor in sina utsträckning observationer i olika ADB-baserade register med referensdata, som kan användas för bl.a. för kartläggningsändamål (basnät vattentemperatur, vattenföring o.d.). Vid statistiska utcentralbyrån nyttjas b1.a. och lantbruksfastighetstaxeringsregistrets registrets rikstäckande uppgifter för statistiska beräkningar och försök att finna metoder för markanvändningsstatistik i tätorter m.m. CFD har till att uppgift bygga upp ett ADB-baserat och fastighetsregister producerar därvid bl.a. i samarbete med LMV och statistiska centralbyrån befolkningskartor baserade på fastighetskoordinater. LMV samlar in och lagrar tyngdkraftdata och i höjddata rikstäckande ADB-register. Försök med att görs digitalt framställa kartor (b1.a. Sverigekartan).

Även i gruppen producent-konsumenter har många organisationer byggt upp datorbaserade register. Vägverkets databank innehåller uppgifter om statliga vägar. I detta register har lagrats ett antal lägesbestämda dataelement som kan identifieras genom länsnummer, och vägnummer löpnummer (således ej koordinater i rikets nät). Vid naturvårdsverket finns ett antal olika ADB-register innehållande information om mark och vatten. Inom den sektorn skogliga har Skogsstyrelsen lagt upp dataregister med beskrivning av privatägd skog som underlag för framställning av skogsbruksplaner. Domänverket har på motsvarande sätt information om statliga samlade i ett skogar s.k. indelningsregister. Skogsbolag har utfört av koordinatsättning skogs-

i Sverige 63 Försörjning med landskapsinformation

bestånd. Genom digitalisering av viss basinformation (fasvattendrag m.m.) har försök med tighetsgränser, vägar, maskinell av skogskartor utförts från registerinritning formation vid ett sådant bolag.

Inom många kommuner har ADB-register lagts upp med fastigeller gatuadress som sökbegrepp. Sådana rehetsbeteckning beskriver i stor utsträckning olika fastigheters gister tekniska och ekonomiska status samt rättigheter och skyldigheter som är förknippade med fastigheterna.

3.3.3 Användning av landskapsinformation

av den offentliga sektorns utnyttjande av över- Huvuddragen sammanfattas i tabell 3.2. siktlig landskapsinformation Särskild har i de fall en myndighet eller markering gjorts ett utnyttjar en viss produkt avsevärt mer än de andorgan ra redovisade produkterna i denna tabell.

Av tabellen att de flesta myndigheter i stor utframgår använder allmänna kartor, ortofotokartor och sträckning producerade av LMV. Även övriga småskaliga karflygbilder tor av statliga och kommunala organ, medan däreutnyttjas mot satellitinformation hittills endast i mycket begränsad kommit i bruk . Användningen av olika typer av omfattning torde främst sådana som byggts upp vid den register gälla egna myndigheten.

3.3.4 Forsknings- och utvecklingsverksamhet

Vid universitet och högskolor bedrivs grundläggande forskoch därmed sammanhängande utveckning (grundforskning) som kan utgöra underlag för vidare tilllingsverksamhet av olika slag (tillämpad forskning). Från att lämpningar vara koncentrerad till universitet och högursprungligen skolor där initierades och styrdes utifrån de forskningen som gällde för deras verksamhet, har tillförutsättningar statligt stödd forsknings- och utvecklingsverksamlämpad,

64 med Iandskapsinformation Försörjning i Sverige S()lJ 1981:73

.mwa :amma um: max UU: om om om E. x M m m. S, H H :M om L x :www nmmu

x x x x x

xx» Oo

x x x x x x

au=

x

nam

x x x

nu :wa Hwu

umo -amma ovan lmdm

x x x x x x x x

mn küu ® ®

nxoumm npmucx coxums

x x x x

lux*

øuuonmmvcma

:mama uxxn

x x x x x x . x x

uwv

uumx mama

x x x x x x

|v= nu HOU

:mv

nmmoxm

aomumauoucxmamxmuau_

zxmx uou mmm

|novm .cmoua uumx

x x x

omxmuzump

HOU

uouumx

m

iwuxwm

x x

auwm

x x

aøeäox

m

IHMV_ uou

mmmumxmmsm

mucmmuuxøua xmuxsvoum

x x x x

:mamma

m0

uumu numx HOU

u

.mm Awzuo :omm .WHOE iumx

x

uou

® x x x

mauouxuw

mmmu©

x x

® G0

uouumx

cmuunw«u=›E

.xoxvmm .xmxcuo uHOMD%w

mmmaucmuuo mawøppdmao

x x

.Homo

® x x

:aux uou

memo

nov

nouuo uouow

x x x x x

mpxmpm

m uuwx HOU :mv

x

www

umuxmm uounmx

x x x x x x

uouumx

x x

|u0©

AW ®

:wmwuwv==: wmxovhuun mwwuvhøps

x x

.coxm

x x x

Iumx

x x x x x x x

uou

m0

m==mExH

som

uomoa uuwx uoum

x x x x x x x x x x x x

uou mo

m

nmpxdøoum

Lä

ñumnm

N.m på

uwuxzuoum

Äexpxmxmozu uuuxnvomm

uoxuuâuumwmnm Awaquøxmumwoxm :øuxwaauwâuumx

.§25

.CMNROPCMWÄUÖHW:

...:.§

Hampus

uumåopuaxx uoxuomHoa

.m›ø

cwuuowøøsdn

wnmv=m= .uwoownsu uuiüêmä

2A. ZAO :mmm Fä Hgzm mom 55m :ä :om zxxm

g “AV

med landskapsinformation i Sverige 65 Försörjning

.man 1:3 :mi

:m: uu: x x x x D on on o.. m H H ax :x :x n o.,

. x x x x x x x x

:muw Imxu xmu

x x .x

umxm

x x x x x x x x x x x

|u= mn lwu nu...

x x x x

mvwu cmxw

x x x x m

.Laem 10mm:

x x

uuu

x.

swx

uamumm unmwcx

x x

:axx :oxuwe

:uuoswwvøbø

x x x x x x x x x

192m

x x x

taxa

®

nun

x x x x x x anwa

x x x x x.

l |v= wa Lux xou

øwv

nmmoxm

x x x x ...nu

coxuwspoucxmmmxmuøwx

lumv_ ...ou

mwaovmuon

ipsum?

x x

...mona

x

nxmx xou

w

.xouwmx

m x x x x x x x x x x x

55:53._ |uww umuåm :un: xou

uøuxsvoun

oucmnuumøu: mmmxmxmmäm

x x

-Små

x x x x x x x x x

...xxx uou u

lumuáüäuo

x

x

.uxoe nxwx

x x x x x x x

.Maxx :omm pou

mwmum

mcuouxom

uuoxmwm

x x x x x x

:muunwwvczü

Jouni: uouuwv_ álsuo

mmäuømwwo wnmavvøuao

x x x x x x x x x x ® ®

.A000 .Lux ...ou

man»

x x x x x .x

:av

nouxo uouow

x ® ®

.ouuwvm

x x ®

:av

m Lau_ ...ou

.m

› ...ma

uouumx

x

lmuxmm

x x x x x . x x x x x ®

|um©

.xouxmx

:uwmxvuiáx

06609.?? 0328309

x x x x x x x x w x x x

.coxm nxwx

mo ® m0 ®

xou

wucmaaüx

som

uoum

x x x x x x x x x x x x x

xenon. .Lux

® ®

...ou

m .

uvvxdøonm

:oo :oo

xuuwm> uxmuomm

uøumumcm

xuuxavoxm

Nä im

xmuxøvoxm

man.

uoxumxømuxmwuwsq nmmumxâiuøwmxxx .mämxümâwoxm .wxomxøunuamq wåuoâuufxspøz umxuoxrmxumzvøa ømmxouxummama ?mxomaxavawnus

Gmz

uoxuoxâmaoø uuummuobwa: xoxoxmwwn

...mkv

23533 wøwumvcmx

:mås

0uwvømc uwuanaw :wøxuuom

3 333m wøwumum mxmx: 53 üw maxsum .Em n®

66 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

het (FoU) alltmer kommit att bedrivas inom och knytas till olika sektorer (sektoriell forskning). Denna inriktning påbörjades först inom försvarssektorn med satsningar på teknisk- naturvetenskaplig forskning som senare kom att riktas även mot civila ändamål för teknisk och ekonomisk utveckling. Den sektoriella forskningen har sin utgångspunkt i ett myndighetsansvar för samhällsproblem som skall lösas och syftar bl.a. till att ge underlag för precisering av en sektors mål, att identifiera och analysera alternativa handlingslinjer för att nå målen samt att utveckla de metoder och redskap som behövs för att nå målen (Forskningsrådsutredningens betänkande Forskningspolitik, SOU 1977:52).

Forskning inom landskapsinformationens område har sedan lång tid tillbaka i huvudsak varit förlagd till universitet och högskolor, och i väsentlig grad haft karaktär av grundforskning. Den högskolebaserade forskningen rörande landskapsinformation har till stor del utförts inom universitetens geografiska institutioner, vid sektionen för lantmäteri vid KTH och vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I äldre tider var den kartografiska verksamheten förlagd

till militära organ och den kartografiska kom utvecklingen till stor del att verkställas inom försvaret och så småningom också vid rikets allmänna kartverk (sedermera LMV) och några kartografiskt inriktade företag.

Inom ramen för sitt sektorsansvar har flera statliga myn-

digheter numera forsknings- och utvecklingsverksamhet med anknytning till landskapsinformation. I denna FoU-verksamhet kombineras inte sällan grundforskning med tillämpad forskning, som kan förläggas till universitet och högskolor på scktorsmyndighetens uppdrag. LMV har enligt sin instruktion att utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten inom geodesi, fotogrammetri och kartografi samt närliggande ämnesområden i den mån dessa arbeten står i samband med verkets övriga uppgifter. Andra myndigheter med tillämpad forskning är FOA, SGU, statens vägverk, statens geotekniska institut, sjöfartsverket och naturvårdsverket.

med Iandskapsinformation i Sverige 67 Försörjning

När det fjärranalysens flygfotografiska del har utgäller sedan länge varit knuten till LMV vecklingsverksamheten och KTH. Två professurer i tillämpad fjärranalys finns också inrättade i landet - en vid Sveriges lantbruksuniversitet i skoglig fjärranalys och en vid Stockholms universitet i fjärranalys med inriktning främst mot naturresursinventering och miljöövervakning. Konsulter och andra företag har också bidragit till utvecklingen beprivata träffande tolkning och bearbetning av flygbilder.

Inom den satellithaserade fjärranalysen, som i Sverige utvecklats sedan slutet av 60-talet, stod FOA inledningsvis för merparten av insatserna. Sedan tillkomsten av deför rymdverksamhet år 1972 kanaliseras en stor legationen del av forsknings- och utvecklingsverksamheten genom detta med dess rådgivande organ fjärranalyskommitten och organ Grundforskningen utförs huforskningsprojektberedningen. vudsakligen inom ramen för ett teknik- och metodutvecklingsprogram, 1 vilket ett stort antal universitetsinstitutioner m.f1. är engagerade. Utveckling av instrument sker inom Rymdbolaget i samarbete med några högskoleinstitutioner och svenska industriföretag.

Den tillämpade forskningen inom fjärranalysområdet sker till stor del som ett samarbete mellan Rymdbolaget och de för verksamhet ansvariga myndigheterna som t.ex. respektive SMHI för vädertjänst, sjöfartsverket för iskartering (som underlag för isbrytning) och naturvårdsverket för kartläggav luftföroreningar. Som närmare framgår av kap. 8 ning intensifieras f.n. samarbetet mellan Rymdbolaget och LMV med inriktning på tillämpningar inom kartering m.m.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet inom områdena geodesi, fotogrammetri och kartografi pågår inom sektionen för lantmäteri vid KTH. Denna forskning syftar b1.a- till att effektivera mätning- och kartläggning. Utvecklingsverksamhet framför allt när det gäller instrument- och

68 med

Försörjning landskapsinformation i Sverige

bearbetningsteknik pågår också inom dessa områden vid LMV i anslutning till produktionen av underlag för de allmänna kartorna. Svenska kommunförbundet har i samarbete med ett antal kommuner liknande utvecklingsarbete inom det storskaliga kartområdet. Teknikutvecklingen inom datorområdet sker i nära anslutning till alla de ovannämnda teknikområdena-

Mark- och vattenresurser studeras ur olika såväl aspekter vid universitet och högskolor som vid ett antal myndigheter. Nya tekniker för av vegetation kartering och geomorfologi, som bygger på tolkning av infraröd (IR)-känsliga registreringar, har utvecklats eller håller på att utvecklas vid geografiska och geologiska institutioner inom landet. De beräknas få stor betydelse för av kartläggning mark- och valtenförhållanden. Bl.a. har naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet varit aktiv på detta område under senare år. Vid SGU pågår försök med översiktlig jordartskartering baserade på denna nya metodik. Förutom medelsstöd till sådan metodutveckling i samband med fjällutredningen har naturvårdsverket också givit stöd till olika typer av s.k. landskapsanalyser (Öresundsoch Linköpingsprojekten) och naturresursundersökningar som bl.a. kan vara av värde för fysisk Vid bostadsplanering. departementet har en särskild grupp Expertgruppen för fysisk planering och bebyggelse ansvar för viss samordning och beredning av forskning i anslutning till detta område.

SMHI och SGU samarbetar med anslagsstöd från bl.a. naturvetenskapliga forskningsrådet vid datainsamling, modellstudier m.m. inom de s.k. fältforskningsområdena som avses ge underlag för hydrologiska data om grund- och ytvattenförekomster o.d. Vid SMHI bedrivs också viss utvecklingsverksamhet i samråd med LMV avseende ett system för hydrologiska lägesangivelser (HYPOS). Både SGU och LMV deltar med delprojekt inom internationella forskningsprogram på geoområdet.

Försörjning med Iandskapsinformation i Sverige 69

3.4 Vissa samverkans- och kontaktorgan

Myndigheter som svarar för produktion av grundläggande samarbetar i vissa fall vid framlandskapsinformation av sådan information. Producenterna har i olika ställning former etablerat kontakter med användarna för att ta reda på vilka krav som ställs. Organisationer och myndigheter inom den s.k. kan i stor utproducent-konsumentgruppen produkter den inriktning de sträckning själva ge sina önskar.

Vissa är i sina instruktioner ålagda att av producenterna samråda med andra intressenter. Även annat samarbete inom sker ofta i mer eller mindre gemensamma problemområden form. Andra producenter har funnit likartade permanent former för kontakter med intressenterna. Vi regelbundna i detta avsnitt en översikt över mer permanenta samger och samarbetsformer mellan producenter och verkansorgan avnämare.

LMV skall utarbeta ett förslag till plan för de årligen allmänna kartarbetena. Betydelsefulla frågor om riktlinjer för de allmänna kartarbetena skall avgöras i verket efter med kartrådet i vilket vissa avnämare. LMV samråd ingår utser företrädare för ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, planverket, SGU och naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet att ingå i kartrådet. Ordförande är LMV:s chef och vice ordförande hans ställföreträdare. Som ett informellt beredningsorgan till kartrådet i frågor för har bildats den om underlagskartor fysisk planering s.k. På länsplanet skall överlantmätarna plankartegruppen. länskonferenser med kartanvändarna. periodiskt genomföra

Mellan lantmäteriet och försvaret sker direkt samarbete som en följd av LMV:s uppgift att trygga totalförsvarets kartbehov. En militärassistent är chef för LMV:s försvarsenhet.

kapsinf0rmati0n i Sverige

Vid SGU finns ett permanent rådgivande organ, SGU:s kartråd, som representerar kartanvändarna. Detta organ regleras emellertid inte av instruktionen. I rådet ingår företrädare för skogsstyrelsen, industriverket, naturvårdsverket, statens planverk, statens vägverk, OB, Svenska kommunförbundet, Svenska gruvföreningen, Byggnadsgeologiska sällskapet och Svenska nationalkommittên för geologi.

Vid SMHI fanns till helt ett nyligen rådgivande organ, meteorologiska och hydrologiska rådet, med uppgift att bistå institutet i mera betydelsefulla om allmänna riktfrågor linjer för verksamheten. Rådets sammansättning och uppgifter reglerades i SMHI:s instruktion. I och med att institutet den 1 juli 1981 fått en styrelse har detta råd avskaffats.

CFD har på liknande sätt en sakkunniggrupp för sin utvecklingsverksamhet med b1.a. representanter för avnämarna.

Vid sjöfartsverket saknas något formaliserat, allmänt kontaktorgan med avnämarna. Försvaret har dock militär personal direkt placerad i sjöfartsverket för produktion av de militära sjökorten.

I samband med sin utveckling av markanvändnings- och naturresursstatistik har statistiska centralbyrån haft fortlöpande avnämarkontakter genom att provprodukter tagits fram för granskning.

Inom den kommunala sektorn pågår i kommunförbundets regi en långsiktig verksamhet för att bättre samordna kommunernas inre arbete med landskapsinformation. Efter gemensam utredning kom kommunförbundet och lantmäteriet fram till att samrådsgrupper behövdes för samordning av de mätningsoch karttekniska verksamheterna. Detta ledde till att s.k. MBK-grupper organiserades inom kommunerna. Syftet med dessa är bl.a. att berörda skall förvaltningar använda samma baskartor och referensteknik. Vidare har påbörjats en ge-

med landskapsinformation i Sverige 71 Försörjning

mensam utveckling av ADB-tekniska hjälpmedel inom området samhällsplanering och kommunalteknik, det s.k. ISOK-proi vilket även vissa statliga organ deltar. jektet,

I nämnden för skoglig flygbildteknik som har till uppgift att verka för samordning av flygfotografering och kartmellan intressenter, ingår reframställning skogsbrukets för både statliga organ och det enskilda näpresentanter ringslivet. Nämnden hör till skogsstyrelsen men är placerad vid LMV. Ett annat samrådsorgan inom det skogliga området samarbetsutskott (SISU), vari är skogsindustriernas ingår representanter för det enskilda skogsbruket.

På en del håll i landet har också olika statliga, kommunala och enskilda organ startat samarbete kring speciella Ett exempel på detta är samverkan i Norrbottens projekt. län under ÖLM:s ledning för samordnad produktion av vegetations- och Samverkan sker inte bara med skogskartor. statliga myndigheter såsom SGU, försvaret, arbetsmarknadsoch länsstyrelsernas olika enheter utan även med styrelsen gruvbolag, skogsbolag och skogsvårdsstyrelser.

Sedan 1977 finns vid bostadsdepartementet en särskild arbetsgrupp, markdatagruppen, med uppgift att lämna förslag till markfaktorer som skall behandlas i samband med framläggandet av förslag till fortsatt fysisk riksplanering. Denna grupp skall även behandla frågor rörande fortsatt utveck1ing_och samordning av insamling och presentation av som är av särskild betydelse för den landskapsinformation I gruppen ingår ett tjugotal reprefysiska planeringen. sentanter för departement, centrala myndigheter och andra statliga organ.

3.5 Kostnader för landskapsinformation

Vår kartläggning av landets landskapsinformationsförsörjvisar att de sammanlagda årliga bruttokostnaderna ning för sådan verksamhet uppgår till ca 1,5 (omslutningen)

72 Försörjning med

landskapsinformation i Sverige

miljarder kr. Härav faller ca 40 Z på statliga organ, ca 40 Z på kommuner och ca 20 Z på enskilda företag, organisationer och personer. Intäkter genom avgifter m.m. uppgår till ca 500 milj. kr. Kostnader och intäkter under budgetåret 1978/79 för ett antal statliga verk, företag och branscher redovisas i tabell 3.3. Siffermaterialet, som har uppskattats i samråd med resp. är organisationer, inte homogent och bör därför behandlas med viss försiktighet. Detta hänger samman med svårigheterna att skilja resurser för

landskapsinformation från andra insatser. Det har därför varit nödvändigt att i stor utsträckning göra relativt grova uppskattningar.

Vi har även försökt hur kartlägga resursutnyttjandet fördelar sig mellan personal och utrustning. Det tillgängliga materialet tyder på att 10 000-12 000 personår årligen disponeras för insamling, och bearbetning presentation av landskapsinformation. Härav följer att av landhantering skapsinformation - trots de senaste decenniernas tekniska utveckling alltjämt är en mycket personalintensiv verksamhet. (Det bör observeras att tiden och kostnaderna för användningen av denna information ej är Det inkluderad.) uppskattade värdet av vissa större instrument och annan mer dyrbar för av utrustning hantering landskapsinformation framgår av tabell 3.3. Exempel på sådan utrustning är automatiska ritbord, avancerade mätinstrument och tyngre borrutrustning. Vi vill därutöver göra kommentaföljande rer till tabellen.

êtaten

Ett trettiotal verk och myndigheter har intervjuats. Beträffande lantmäteriet har hälften av förrättningsverksamheten räknats som insamling av landskapsinformation. En liknande uppdelning har utförts för CFD, varvid uppläggning av fastighetsregistret, ca en tredjedel av den totala

verksamheten, räknats som

landskapsinformationsbehandling.

Försörjning med landskapsinformation i Sverige 73

SMHI hävdar att klimatet direkt sammanhänger med landskapets topografi och att även klimatuppgifter bör ses som landskapsinformation. Insamling och bearbetning av klimatdata ingår därför i kostnadssammanställningen.

Vi vill peka på att några statliga myndigheter, forskningsråd och motsvarande organ finansierar forskning och viss tillämpning inom landskapsinformationens område över sina anslag. En liknande ställning har nämnden för respektive statens gruvegendom (NSG), som beställare av prospektering, til1»stor del vid SGU, för vilken verksamhet NSG uppburit anslag om 45 milj. kr. 1978/79. Det har inte varit möjligt att få fram baskostnaderna för den universitetsanknutna

forsknings- och utvecklingsverksamheten med anknytning till

En stor del av denna verksamhet utlandskapsinformation. förs dock som projektarbete med medel från de forskningsstödjande organen och ingår därför i de redovisade kostnaderna för dessa organ i tabell 3.3.

Kostnadsuppskattningarna bygger på material som sammanställts inom Svenska kommunförbundet. De redovisade kostnaderna omfattar personalkostnader inkl. sociala avgifter, materiel- och materialkostnader samt upphandlade tjänster.

Givetvis inkluderar inte heller de kommunala kostnaderna användning eller sökning av landskapsinformation. Sökning av den behövliga informationen borde strängt taget ingå i kostnaderna, men eftersom denna kalkyl av praktiska skäl knappast låter sig göras har något sådant belopp ej medtagits- I kostnadssammanställningen har dessutom uteslutits hantering av markanvändningsdata och terrängmodeller samt vissa sektoriella planer som t.ex. skyddsrumsplaner.

Hanteringen av landskapsinformation inom landstingskommu-

74 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

ner är av blygsamt omfång jämfört med sådan verksamhet inom primärkommunerna. Dock bör observeras att Stockholms läns landsting har verksamhet om knappt en halv kr. milj. som en följd av att detta landsting svarar för länets regionplanering.

Enskilda företag ogh organisationer

Inom den privata sektorn svarar konsulterna för huvuddelen av hanteringen av landskapsinformation. Fe angivna beloppen har uppskattats av företrädare för Svenska konsultföreningen.

Även resursuppskattningarna inom industrin har utförts med hjälp av branschföreningar. Industrins kostnader är 1 hög grad intäkter för konsulterna.

Allmänhetens kostnader för inköp av landskapsinformation, huvudsakligen i form av tryckta kartor torde uppgå till ca 40 milj. kr.

Tabell 3:3 Landskapsinformation Ekonomisk omslutning m.m. budgetåret 1978/79 kr.) (milj. 1. STATEN Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk Bostadsdepartementet: LMV 190 I detta inkluderas hälften av fasbelopp tighetsbildningsverksamheten. Intäkter av uppdrag och försäljning uppgår till ca 130 milj. kr. Värdet av mätningsteknisk utrustning inom lantmäteriet kan uppskattas till ca 60 milj. kr. Statens planverk P4 Byggforsknings- 4 organisationen

med landskapsinformation i Sverige 75 Försörjning

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk

Justitiedepartementet: CFD 5 Avser främst uppläggningen av fastighetsregistret.

Försvarsdepartementet: Försvarsmakten 23

Kommunikationsdepartementet:

vägverk 20 milj. kr.

Sjöfartsverket 30 Värdet av utrustning (inkl. sjömätningsfartyg) uppskattas till ca 100 milj. kr.

SMHI 22 Intäkter av uppdragsverksamhet uppskattas till ca 10 milj. kr.

Luftfartsverket 1 Statens S Kostnaderna täcks helt av intäkter av geotekniska institut uppdragsverksamheten. Utrustningen värderas ti11 ca Z milj. kr.

Ekonomidepartementet: Statistiska central- 25 byrån

Utbildningsdepartementet: Riksantikvarieämbetet 15 I kostnaderna inkl. även arkeologiska undersökningar.

Naturvetenskapliga 5 forskningsrådet

Jordbruksdepartementet: 10 Ca en fjärdedel av kostnaderna täcks av Lantbruksorganisationen ersättning för uppdrag.

25 Kostnaderna avser insamling och registre- Skogsvårdsorganisationen ring av fältdata. Intäkter i samband med uppdrag o.d. uppskattas till ca 4 milj. kr. Naturvårdsverket 7 Sveriges lantbruks- 6 Avser endast riksskogstaxeringsverksamuniversitet het.

76 Försörjning med landskapsinformation i Sverige

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk

Industridepartementet: Statens industriverk 1 SGU 127 Kostnaderna inkl. prospektering och andra uppdrag. Intäkter av uppdragsverksamheten uppgår till ca 100 milj. kr. Utrustning uppskattas till ca 15 milj. kr.

Statens vattenfallsverk 15 Verkets värderas till ca utrustning 4 milj. kr.

Styrelsen för teknisk 1 utveckling Rymdbolaget och statens 7 Kostnaderna avser och de fjärranalys svenska kostnaderna för Landsatstationen vid Esrange. Utrustningen har uppskattats till ca 15 milj. kr. Domänverket 15 Statens delegation 2 avser Beloppet budgetåret 1980/81. för samordning av havsresursverksamheten

Kommundepartementetz Länsstyrelserna 30 Avser huvudsakligen fastighetsregistreringsverksamheten. Summa statliga sektorn ca 620

2. KOMMUNERNA

Organ Kostnader Anmärkning

Kommunerna ca 600

3. ENSKILDA FÖRETAG OCH ORCANISATIONER

Företag, organisation Kostnader Anmärkning eller verksamhet

Konsultverksamhet ca 200 Esselte Kartor ca 35 Intäkterna från omfattar även försäljning Liber Kartor ca 20 utländska kartor.

Turist- och fri- Huvuddelen av kostnaderna avser orienteluftsorganisationer ringsförbundets verksamhet. Med marknadsmässiga priser för hela denna verksamhet skulle kostnaderna överstiga 20 milj. kr.

Gruvindustrin ca 5 Inkl. pfospektering Skogsindustrin ca 15 Övrig industri ca 20

Summa enskilda sektorn ca 300

77 sou 1931:73

4 mzuov AV LANDSKAPSINFORMATION unmzx 1980-TALET

4.1 Inledning

beskrev vi hur med land- I föregående kapitel försörjningen skapsinformation går till i dag - ansvars- och intressentförhållanden, vilken information som regelmässigt produceras samt resursinsatser. Lenna beskrivning kan i sig sägas en bild av de föreliggande behoven. I detta kapitel återge till den överblickbara framtiskall vi anpassa den bilden i stora försöka redovisa vilka brister den genom att drag och nya behov av landskapsinformation som vi kunnat konstatera.

Att sätt samlat beskriva informationsbehoven är på detta svårt eftersom data om landskapet ansjälvfallet mycket vänds för vitt skilda ändamål och i många olika presentationsformer. Olika intressen står ofta mot varandra t.ex. i fråga om informationsinnehållet. Behoven ändras också över tiden relativt snabbt. Detta kan illustreras genom att peka på att kraven på underlag för översiktlig fysisk och naturresurshushållning ökat markant under planering 1970-talet. Ett annat exempel är den av statsmakterna beslutade nya skogspolitiken som kommit att ställa ökade anspråk på skogliga data.

Även inom andra verksamheter som försvar, byggande, naturvård, turism och rekreation kommer sannolikt nya förutsättoch ny inriktning att ställa speciella krav på förningar med landskapsinformation under 1980-talet. sörjningen

Parallellt med de verksamhetsgenererade skiftningarna av behoven en snabb teknisk utveckling som radikalt pågår att samla in, lagra, bearbeta och förändrar möjligheterna landskapsinformationen. Särskilt kan nämnas presentera med sådana tillämpningar som utvecklingen på ADB-området

78 Behov av landskapsinformation under 1980-talet

automatisk datafångst, av mätdata och automatisk beräkning kartframställning från databaser. På fjärranalysens område har satellit- och vissa andra nya flygburna registreringsutrustningar och bearbetningssystem för dessa data öppnat helt nya möjligheter. Denna tekniska utveckling ger i sig upphov till önskemål om landskapsinformation som tidigare inte kunnat tillgodoses. Den aktuella tekniska utvecklingen behandlas vidare i kap. 5 och i bilaga 3.

l det följande beskriver vi först vilka faköversiktligt torer som väntas komma att påverka behovsbilden inom de samhällsfunktioner och andra verksamheter för vilka landskapsinformation utgör ett viktigt underlag. Därefter redogör vi för sådana brister och behov i anslutning till vissa grundläggande produkter som intressenterna utpekat. Det ligger i sakens natur att redovisningen endast kan bli översiktlig.

4.2 Behov av landskapsinformation för vissa samhällsfunktioner m.m.

4.2.1 Fysisk planering

Ekologiska aspekter och behovet av hushållning med markoch vattenresurserna har fått en allt större i samtyngd band med fysisk planering. Under 1970-talet har ett system för fysisk fram. riksplanering (FRP) vuxit På grundval av propositionen 1972:111 beslutade statsmakterna om vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten och former för fortlöpande fysisk riksplanering. Tre huvuduppgifter angavs. Den första är att dels kartlägga de långsiktiga önskemål som skilda intressenter riktar mot mark och andra naturtillgångar dels de tillgångar som svarar mot de anspråk som kan förutses. Den andra är att analysera i vilken utsträckning det finns konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att ntnyttja naturresurserna. Den tredje huvuduppgiften är att, i den mån det är motiverat av riksintresse, dra upp rikt-

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 79

linjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen eller är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Inom regeringen behandlas f.n. förslagen från den s.k. PBL-utredningen (SOU 1979:65, 66) om att riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall skrivas in i en ny plan- och bygg- Formerna för fortsatt fysisk riksplanering har belag. handlats i SOU 1979:54, 55 samt prop. 1980/8l:183. Ansvarsfördelning, kunskapsförsörjning m. m. i detta system nivåer inom den offentliga kan som engagerar alla sektorn, illustreras schematiskt enligt följande:

Former för fortsatt fysisk riksplanering (Källa: SOU 1 9 7 9 : 5 4 )

Riksdag Tillämpnings- Besluli föreskrifter enskilda Branden _ Regenng

SPV, SNV Havsresursdelegationen

Ämbetsverk Rapponering om Information om planeringsläget och Överprövriktlinjer särskilda Länsstyrelse

Kommun

Som underlag för en sådan planeringsprocess krävs en fortsatt kunskapsinsamling. Kartläggning och anasystematisk av anspråk som från skilda verksamheter ställs på lyser bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartläggning av olika slags naturtillgångar och studier av naturresursernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga. Anskaffandet av planeringsunderlag får ofta karaktär av mer eller mindre tillfälliga inventeringar av olika egenskaper hos landskapet .

80 Behov av under 1980-talet

landskapsinformation

Beträffande informationsbehoven för FRP kan b1.a. följande framhållas:

Under de hittills genomförda etapperna har en stor mängd planeringsunderlag tagits fram under medverkan av centrala och regionala statliga myndigheter och kommuner. Denna kunskapsbank bör vidmakthållas och göras känd och tillgänglig för alla potentiella användare. Detta även gäller annan landskapsinformation som kan utnyttjas för inventeringar.

Naturresurs- och miljökommittên har bl.a. för oss framhållit att det finns stora mängder data om miljön samlade i olika register och system men att det många gånger saknas kontinuitet i datainsamlingen och att befintlig information är svår att överblicka.

Det kan erinras om att planverket på regeringens uppdrag i december 1980 redovisat en förstudie om den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning. Man pekar bl.a. på att sektormyndigheternas redovisning behöver utvecklas i fråga om noggrannhet, aktualitet och redovisningsteknik. Även ansvarsfördelningen behöver klaras ut beträffande vissa objekt såsom bebyggelse och anläggningar samt energi och vattentillgångar.

En översiktlig basinformation i form av bilder och kartor som redovisar naturresurser - särskilt vegetation - synes vara av intresse i detta Viss av sammanhang. komplettering den s. k. planeringskartan i skala 1:250 000 anses önskvärd.

PBL-utredningens förslag till ny plan- och bygglagstiftning innebär en reform även av den fysiska detaljplaneringen. Nuvarande plansystem moderniseras. Sådana översiktliga planer som allmänt används i dag men utan direkt lagstöd kommunöverslkter, områdesplaner m.m. - blir

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 81

reglerade i lagen. Samtidigt avses medborgarinflytandet förbättras. I lagen införs regler som syftar till att medborgarna skall garanteras ett större inflytande på planprocessen.

Behovet av ett bättre planeringsunderlag kommer till uttryck på flera ställen i utredningsförslagen. Beträffande det nya institutet marköversikt sägs t.ex. att denna skall vara avfattad på en eller flera kartor. Härtill skall fogas en planbeskrivning och en genomförandebeskrivning. Liknande bestämmelser föreslås också beträffande de övriga planinstituten.

De krav på underlagskartor, som föranleds av en ny planoch bygglag har b1.a. behandlats av planverket i anslagsframställningen för 1979/80. För den översiktliga kommunala planeringen behöver vissa deloriginal till den topografiska kartan bättre anpassas till den fysiska planeringens behov. En större betydelse för den kommunala översiktliga planeringen har den ekonomiska kartan och ortofotokartan som underlag vid projektering och redovisning. Det är angeläget att detta underlagsmaterial hålls så aktuellt som möjligt. Ett femårigt omdrev anses kunna täcka behoven. För områdesplanering och kommunal bebyggelseplanering är ortofotokarta i skalorna 1:4 000 - 1:5 000 en ofta utnyttjad baskarta. Planverket stöder LMV i kraven på en förbättrad Nan understryker också vikten av flygbildsförsörjning. att samla in baskunskaper genom inventeringar av olika slag.

Tidigare har även RRV undersökt behovet av underlag för översiktlig fysisk planering (Revisionsrapport 1977-09-15). Han konstaterar att kommunernas viktigaste kvalitetskrav på kartunderlaget - främst topografiska och ekonomiska kartan - är att det skall vara aktuellt och att det skall vara möjligt att få innehållet separerat. Exempel på innehåll som anses väsentligt att hålla aktuellt är vägar, bebyggelse och fastighetsgränser. önskemålen om separering

82 Behov av landskapsinformation under 1980-talet

gäller främst nivåkurvor och fastighetsgränser. Kommunerna vill ha sådant material lätt tillgängligt.

För den mera detaljerade planredovisningen, i stads- och byggnadsplaner m. fl. används i regel kartor i skalorna 1:1 000 - 1:4 000. Lessa är vanligen baserade på kommunala primärkartverk i motsvarande skalor. Någon mera väsentlig förändring i behovet av sådana kartor torde ej uppkomma genom förslaget till ny plan- och bygglag. Nya behov uppstår här i fråga om en mer lättillgänglig av redovisning detaljplaner bl.a för att tillgodose kraven på ett djupare medborgarinflytande. Ett sådant hjälpmedel är flygbilder tagna i vinkel mot marken - s.k. snedbilder - på vilka tilltänkt bebyggelse kan ritas in på ett åskådligt sätt.

Vad gäller behovet av information 1 övrigt om fastigheter, byggnader och anläggningar kan främst konstateras att det föreligger stora kvalitetsmässiga brister i fråga om registerkartverket, främst inom de större skalområdena. Behov av ett rikstäckande byggnads- eller har husregister framförts i olika sammanhang bl.a. som underlag för ener-

giplanering. Behov av systematisk registrering av nya data

har även uppmärksammats när det vissa gäller anläggningar, framför allt - tunnlar och undermarksanläggningar bergrum, ledningar. I en rapport från byggforskningsrådet (T8:l978) konstateras t.ex. att avsevärda besparingar hade kunnat göras med en bättre information om befintliga undermarksanläggningar och om markens geologiska egenskaper.

Naturresursplanering

Vi skall här något beröra de behov som växer fram inför 1980-talet och som avser underlag för av sötplanering vatten-, energi- och havsresurser.

Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) föreslår i sitt betänkande (SOU 1980:39) ett system för vattenplanering

under 1980-talet 83 Behov av landskapsinformation

i första hand omfattande grundvatten, sjöar och vatten- Stommen i systemet skall utgöras av kommunala vatdrag. tenöversikter kompletterade med vattenhushållningsplaner för vissa områden. En särskild förrättningsform - vattenfördelningsförrättning - föreslås för att förhindra konflikter mellan vattenintressenter inom mindre, avgränsade områden. Beträffande informationförsörjningen finner att dokumentationen om vatten och vattenanutredningen f.n. är i många avseenden otillfredsställande. vändning förs därför fram om att systematiskt redovisa de Förslag förhållandena på särskilda hydrologiska karhydrologiska tor. Sådana kartor skulle på ett enkelt sätt kunna redovisa variationer av olika hydrologiska element som är av vikt för ett vattenresursutnyttjande. För att en planerat skall kunna byggas upp inom rimlig tid vattenplanering måste den dock t.v. baseras på sammanställningar av sådan information som finns hos ett stort antal centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, universitet, forskningsinstitutioner, konsultföretag m.fl. Vissa kompletteringar - främst när det gäller vattenföringsdata och det hydrogeologiska underlaget - anser vattenplaneringsutredningen redan i det korta perspektivet. För vår del vill angelägna vi att därvid torde behövas om de understryka datanormering nuvarande system lätt skall kunna tappas på information.

om våra naturresurser behövs som underlag , Ökade kunskaper för den framtida Ett absolut krav anses energipolitiken. här b1.a. vara en god flygbildsförsörjning inkluderande › IR-bilder, det senare som grund för en vegetationskarte- Härigenom kan man få underlag för exempelvis planering. av torvbrytning, odling av energiskog samt uttag av ring och annan biomassa. Även för att på bästa sätt spillved kunna lösa konflikter mellan motstående intressen, t.ex. renbete och naturvård, är ett sådant underlag av stort värde. anses också behöva kompletteras med en Flygbilderna i förhållande till nuläget betydligt ökad takt i försörjmed ortofotokartor, som är av stor betydelse för ningen

84 Behov av landskapsinformation under 1980-talet

t.ex. skogsbrukets kartförsörjning och därmed för bedömningar av t.ex. möjligheterna att odla energiskog, uttag av spillved etc. Som underlag för energisparande har flygburen termografi visat sig värdefull för studium av energiläckage i bebyggelse, varmvattenutsläpp, lokalklimat man.

Frågan om havsresursernas utnyttjande har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang. Man kan även i Sverige räkna med ett ökat utnyttjande av havsbotten, vilket i sin tur ställer ökande krav på bl. a. bottentopografisk information. Behovet av data om det kustnära havet undersöks f.n. av den nyinrättade delegationen för av samordning havsresursverksamheten.

4.2.3 Kulturminnesvård

Kulturminnesvårdens ökande deltagande i den fysiska planeringen på olika nivåer ställer större krav på landskapsinformation. Lessa behov hänför sig dels till sektorns egen dokumentationsverksamhet, dels till lämpligt underlagsma-

terial framför allt i form av allmänt kartmaterial, men

även sjökort, kommunala primärkartverk och vissa tematiska kartor såsom jordartskartor.

Den ekonomiska kartan utgör landets enda kulturhistoriska registerkarta genom sin redovisning av lagskyddade fornlämningar och byggnader. För närvarande saknas sådan registrering inom de fjällområden där ekonomisk karta saknas. Detta gäller bl.a. i fråga om lämningar av samisk kultur. Ett centralt intresse för sektorn är därför en komplettering av kartans täckningsområde. Från kulturminnesvårdens synpunkt är även fastighetsredovisningen väsentlig- Övrigt innehåll i den nuvarande ekonomiska kartan skulle enligt riksantikvarieämbetet kunna delas upp på skilda deloriginal. Flygbilder har utnyttjats i flera sammanhang och ett eftersatt område är härvid sökning av överodlade fornlämningar i fullåkersbygd vilket ställer krav på tillgång till storskaliga flygbilder.

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 85

Med det ökande marinarkeologiska intresset och kulturmin-

nesvården beträffande skeppsvrak växer betydelsen av goda

sjökort. I övrigt kan7nämnas att redovisning av lagskydd, kultur (Q)-märkning m.fl. data är av intresse i samband med en systematisk byggnadsregistrering. Sektorn framhåller även betydelsen av att den fysiska riksplaneringens kulturhistoriska innehåll ajourhålls.

4.2.A Areella näringar

För de markbundna areella näringarna, skogsbruk, jordbruk och renskötsel, är tillgången till kartor och annan landskapsinformation en nödvändig förutsättning för planering av verksamheten. Särskilt för skogsbrukets del har behovet av sådan information förändrats inför 1980-talet. För att förbättra den svenska bytesbalansen behöver virkesuttaget inom skogsbruket ökas. Även som energiresurs tilldrar sig skogen ett ökat intresse. Statsmakterna har genom den nya skogsvårdslagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1980, dragit upp riktlinjer för en ny skogspolitik. Skogen, ca 60 Z av landets yta är en förnyelsebar resurs. Skogsbruket måste bedrivas långsiktigt och med en ekologisk grundsyn där även miljö- och rekreationsintressena beaktas. Den nya skogsvårdslagen har vidgats att gälla all skogsmark, således även kyrkans och statens skogar.

För kunskapsförsörjningen innebär detta bl.a. att översiktliga skogsinventeringar fortsättningsvis behöver genomföras i alla delar av landet. I förarbetena till den nya skogsvårdslagen (prop. 1978/79:l10) anges vikten av att varje skogsägare upprättar en skogsbruksplan för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken. Grundläggande kartprodukter av särskilt intresse i dessa sammanhang är ortofotokartan, som har betydelse för detaljerad skoglig inventering och planläggning, samt transportkartor, som redovisar det aktuella vägnätet och

86 Behov av Iandskapsinformation under 1980-talet

utgör grund för planering och genomförande av virkestransporterna. Indirekt stärks därmed krav på en

skogsbrukets

förbättrad flygbildsförsörjning med ett tätare omdrev än hittills. Datainsamling för skogsbrukets behov kan i allt större utsträckning göras i flygbilder för att reducera kostnaderna för fältarbeten som därvid kan inskränkas till vissa kontroller. Vidare efterfrågas lättillgängliga data om höjdförhållanden, fastighetsgränser och vägar, i vissa fall i digital form. Försök har också visat att satellitregistreringar redan nu kan utnyttjas för att få fram viss skoglig information bl.a. om hyggen.

För lantbrukets del synes behovet av information för jordbruksplanering, förvärvsärenden etc motsvara nuvarande ekonomiska karta. Detta behov kan förväntas bestå 1 princip oförändrat.

4.2.5 Försvar

Landskapsinxormation har stor betydelse för såväl planläggning som för de stridande förbandens operativa verksamhet. En mindre krigsorganisationen med större rörlighet, ett bibehållet värnpliktssystem etc. befäster det grundläggande kravet att informationen skall vara rikstäckande, enhetligt utformad och systematiskt uppbyggd (bladindelning etc). Behoven inriktas.f.n. främst på den topografiska kartan och avser information med hög noggrannhet och aktualitet. Krav har ställts på att dess innehåll utökas med uppgifter om markbeskaffenhet, framkomlighet, bärighet m.m., krav som delvis sammanfaller med skogsbrukets.

I det korta perspektivet har försvaret sammanfattat sitt behov av information om landskapet på följande sätt:

0 bredare användbar, anslagsfinansierad omdrevsfotografering, o snabbare ortofotoomdrev bl.a. som underlag för aktuellare ekonomiska kartor,

Behov under 1980-talet 87 av landskapsinformation

0 av ekonomiska kartans skalområde (mot anpassning 1:20 000) och produktionsmetoder, 0 värdering av 2000-talets toövergripande kartografisk fältkarta (1:S0 000) och pografiska 0 innehåll och av aktuell 1:100 000 karta som utformning underlag för b1.a. planering.

skulle detta försvarets mening kunna På lång sikt enligt - Sveriutmynna i ett rationellt kartförsörjningssystem ges karta - utformat för att motsvara samhällets behov av geografiskt underlag år 2000.

Genomsnittskravet och noggrannhet i detta på upplösning framtida motsvaras av skalan 1:50 000. En motsvasystem till dagens fältkarta bör utgöra grunden, kompletrighet terad med geologi-, geomorfologi- och vegetationskartor, sjökort och skogsinventeringar. Ytterligare komplement skulle kunna av en ny topografisk karta i större utgöras skala 000) och kartografiska databaser, både som (l:20 för direkt kartproduktion och ingående i övriga underlag samhällssektorers system. Genom ett sådant långsiktigt samordnat system skulle enligt försvarets mening de sektorvisa resursinsatserna minimeras och den allmänna kartäven i realiteten bli mer allmänt användbar. läggningen

4.2.6 Samfärdsel

Behovet av kartor och sjökort är mycket stort inom transdär exempelvis de numera högt ställda kraven portsektorn, av fordonstransporter har lett till ett på systematisering betydande behov av aktuell Väginformation. De av oljepriserna ökade har skärpt krav.

transportkostnaderna dessa

Data struktur etc.), om transportom vägnätets (bärighet avstånd osv. är nödvändiga.

krav inom har också medfört nya Speciella transportsektorn krav Utarbetandet av transportpå landskapsinformation.

88 Behov av landskapsinformation under 1980-talet S()LJ1981:73

planer för miljöfarligt gods utgör ett område där sådana krav är märkbara t.ex. vad gäller sambandet mellan redovisningen av vägnätet och av områden som är känsliga för miljöpåverkan, t.ex. vattentäkter. Tankersjöfartens behov av ytterligt noggranna sjökort är ett annat högaktuellt exempel.

Samhällets räddningsfunktioner i form av brandkår, fjällräddning, oljesanering m.m. är beroende av detaljerat, aktuellt och enhetligt kartmaterial. Effektiviteten i insatserna hänger ofta på detta, särskilt som räddningsorganisationerna tenderar att centraliseras. En av uppgifterna för det nyinrättade fjällsäkerhetsrådet är att bevaka dessa krav vad gäller fjällkartor. Enligt vad vi erfarit har olika funktioner ibland utarbetat olika rutiner för sin kartanvändning vilket försvårat snabba insatser. En bättre normering av lägesbestämningsdata skulle här behövas.

4.2.7 Rekreation och turism

Fritidsaktiviteterna har genom längre fritid och förbättrad ekonomi hos hushållen fått ett allt större utrymme. Med dessa verksamheter följer generellt ett behov av kartmaterial som ännu ej anses tillgodosett. Den ökande betydelsen av turismen som näring medför också behov av ett mer utvecklat och utbrett kartmaterial. Behoven riktar sig främst mot våra fjäll och kuster samt tätorternas närområden.

Kartmaterial och beskrivningar i skalområdet 1:50 000 - 1:100 000 har en viktig funktion när det gäller planering och genomförande av fjällvandringar och turer med småbåtar, kanoter, cyklar etc. För orientering och vandringar i strövområden är kartor i skalområden omkring 1:20 000 av intresse. För att tillgodose de ofta mycket skiftande anspråken på produkter synes kraven på samhället gälla ett enhetligt topografiskt kartverk, och därtill tillhanda-

under 1980-talet 89 Behov av landskapsinformation

hållande av ett flexibelt utgångsmaterial som kan utnyttjas för varierande ändamål.

4-3 Önskemål beträffande vissa grundläggande produkter

4.3.1 Bildprodukter

4.3.1.1 Satellitregistreringar

Försöksverksamhet och viss tillämpning grundad på insamoch bearbetning av satellitdata har pågått i Sverige ling sedan 1972. För försörjningen med landskapsinformation har främst data från Landsatsatelliterna varit av intresse. Verksamheten hittills tyder på att satellitinformation i vissa fall är ett realistiskt komplement till flygburen Landsat-data har, när det gäller markanvändregistrering. mestadels kommit till användning vid karteningsstudier, ring av hyggen, översiktlig vegetationskartering, geologisk kartering samt översiktlig markanvändningskartering.

Genom att sedan 1978 tas emot vid Landsat-registreringar utanför Kiruna har möjligheterna att i Esrangestationen få snabb tillgång till satellitdata ökat. Rymdbo- Sverige laget emotser en ökning av efterfrågan på satellitdata under 1980-talet.

4.3.1.2 Flygbilder

anser att försörjningen med flygbilder i Många användare inte svarar mot behoven. Kritiska synpunkter på Sverige hittillsvarande flygfotograferings- och bildförsörjningsverksamhet har framförts såväl från enskilda företag, kommuner och branschorganisationer som från en del statliga myndigheter.

Användarna har framställt följande generella önskemål beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål:

90 Behov av Iandskapsinformation under 1980-talet

a) bättre framförhållning vid planering av omdrevsverksamheten b) lägre priser för fotografering och bildframställning c) bättre kvalitet i produkterna d) snabbare och säkrare leveranser

Användarna har därvid uttryckt behov av en fast omdrevsplan för fotograferingen från normalhöjd (4 600 m) och höghöjd (9 200 m). Under senare delen av 1970-talet har omdrevsplanerna av olika skäl ofta inte vilket följts medfört att beställare haft svårt att planera uppdrags- fotografering samt den följdverksamhet inventering, kartframställning och reproduktion - som grundas på flygbildförsörjningen. Man har istället tvingats använda mindre lämpligt bildmaterial. LMV:s senaste verksamhetsplaner (VP 80 och VP 81) tar dock sikte på att eliminera dessa brister. I VP 81 ingår även en omdrevsfotografering med IR-färgfilm, vilket är ett önskemål från bl.a. skogsbruk, försvar och naturvård. Försök med att tolka sådant flygfotomaterial har visat på sänkta kostnader för bl.a. geologiska undersökningar. Skogsbruket anser sig i skogslänen dock ha behov av en högre omdrevstakt än vad VP 81 anger.

Utöver omdrevsfotograferingen finns ett stort och ökande behov av låghöjdsfotografering (flyghöjder upp till 3 000 m). De från låg höjd tagna bilderna har mycket skiftande användningsområden. En stor del används som underlag för upprättande eller ajourföring av kommunala primärkartor. Bilderna kan även användas vid av annat framställning planerings- och projekteringsunderlag, beståndsavgränsning i skog och olika slags massberäkningar. Vidare finns ett behov av att skaffa information om skador som t.ex. insektsangrepp på skog och grödor, vattenföroreningar m.m.

Ett relativt nytt område där behoven växer är registreringar i det termiska våglängdsområdet, s.k. termografi eller av värmestrålning. registrering Hed hjälp av sådan

Iandskapsinforlmation

Behov av under 1980-talet 91

kan man t.ex kontrollera byggnaders och ledningars värmelokalisera vattenläckor samt varmvatten- och isolering, oljeutsläpp.

Vad beträffar bildanvändningen kan önskemålen i huvudsak sammanfattas i följande punkter:

a) enkel tillgång till flygbilder b) hög aktualitet i bilderna c) tillgång till lämplig bildtolkningsutrustning d) förbättrad utbildning i bildanvändning

4.3.1.3 Ortofoto och höjddata

Rektifierade flygbilder, s.k. ortofoton, har på senare år blivit en av de mest efterfrågade produkterna för redovisav landskapsinformation. Detta hänger delvis samman ning med att framställningskostnaden per arealenhet är förhållandevis jämfört med ritade kartor, samtidigt som inlåg formationsinnehållet är stort. En annan orsak är att ortofotokartan jämfört med äldre fotokartor har hög geometrisk och därmed kan utgöra underlag för mätning av noggrannhet arealer m.m.

Revidering av den ekonomiska kartan baseras numera alltid ortofotokarta. Härutöver finns behov, på en nyproducerad främst från skogsbrukets sida, av ortofotokartor som unför skoglig planering och redovisning. Skalan i såderlag dana skogskartor är oftast 1:10 000 eller 1:20 000.

Så långt möjligt försöker konsumenter av ortofotokartor att i tiden sina beställningar så att omdrevsfoförlägga utnyttjas. Detta har dock hittills inte alltograferingar tid varit möjligt och beställningsfotografering för ortohar därför i stor utsträckning fått tillfotoproduktion särskilt inom skogsbruket. Flera användare menar gripas, att omdrevsfotografering regelmässigt och snabbt borde

92 Behov av under 1980-talet

Iandskapsinformation

följas av ortofotoproduktion för hela det fotograferade omdrevet- önskemålen rörande flygbilder vad avser leveranstider, kvalitet och priser gäller i allt väsentligt också ortofotokartor.

Höjddata är en nödvändig teknisk förutsättning för framställning av ortofoto. Beställare av ortofotokarta har hittills i viss utsträckning fått betala kostnaderna för framtagning av höjddata och i en del fall också fått betala överföring av höjddata från glasplåtar till ADB-medium. Många användare menar att en digital höjddatabank helt bör finansieras med allmänna medel och uppbyggnaden påskyndas på grund av informationens värde i olika sammanhang t.ex. vattenplanering, vägprojektering etc.

4.3.2 Kartprodukter

4.3.2.1 Allmänna kartor

Ekonomiska ka r_t_an

Den ekonomiska kartan har sin största betydelse som underlag för fysisk planering, som planerings- och redovisningsunderlag för de areella näringarna och som registerkarta på landsbygden. Den utgör också bas för dokumentationen av fasta fornlämningar.

Det ekonomiska kartverket täcker ungefär 80 Z av landets yta. Generella brister är att åldersstrukturen är mycket ojämn. Helt föråldrade kartblad från 1940- och 1950-talen finns över vissa delar av landet. Le kommuner som helt eller delvis saknar ekonomisk karta önskar att sådan upprättas för ifrågavarande områden.

Lantbrukets basbehov av landskapsinformation täcks till stor del av den ekonomiska kartan. Den nuvarande redovisningen av åker- och ängsmark är mycket värdefull. Lantbruksnämnderna bidrar i vissa fall till av framställning

Behov av Iandskapsinformation under 1980-talet 93

deloriginal avseende åkermarksredovisningen i samband med revidering av de ekonomiska kartorna.

För stora delar av Sverige är den ekonomiska kartan det enda kartverk som redovisar fastighetsindelningen. Let är följaktligen angeläget att fastighetsindelningen ajourhålls, att gränserna är geometriskt korrekta och att resultatet hålls lättillgängligt för användarna. Allmänt kan dock sägas att den ekonomiska kartan har begränsningar som underlag för fastighetsredovisning, dels på grund av att skalan är för liten i tätbebyggda områden, dels genom att den övriga informationsmängden är så stor att den stör fastighetsredovisningen.

Flera användare anser att redovisningen av vägar och byggnader bör hållas uppdaterad och nâgra hävdar att vägdatabanken vid vägverket borde kunna utnyttjas för ajourhållning av huvudvägnätet.

Höjdkurvor infördes på det ekonomiska kartverket i och med att ortofoto började användas vid slutet av 60-talet. Många blad saknar fortfarande höjdinformation och det är ett allmänt önskemål att sådan information införs i snabbast möjliga takt. I de fall höjdkurvor saknas har vissa kommuner på egen hand kompletterat med sådana.

Deloriginalen har av många användare t.ex. kommunerna och skogsbruket kommit att efterfrågas mer än den tryckta kartan eftersom visst informationsinnehåll vid planering och redovisning upplevs som onödigt eller till och med störande och och därför helst bör filtreras bort. Leloriginalen utnyttjas också som underlag för produktion av kommunala kartor för olika ändamål.

Bl.a. försvarsmakten uppfattar valet av kartskalan 1:10 000 som hög ambition och förordar att ett grundläggande kartmaterial upprättas i skala 1:20 000.

94 Behov av landskapsinformation under 1980-talet

Zogoårafiska kartan och övgrsiktåkartor

I likhet med den ekonomiska kartan har det topografiska kartverket en mycket vidsträckt användning. Let nyttjas framförallt av försvaret, inom skogsbruket, vid rekreation och friluftsliv samt som underlag för översiktlig planering.

Vad som i föregående avsnitt anförts rörande den ekonomiska kartan beträffande aktualitet och tillgång till deloriginal gäller i stora drag också för den topografiska kartan. Trots att deloriginalen i topografiska kartan är betydligt fler än i den ekonomiska kartan är den förra lättare att hålla aktuell än den senare. Detta samhänger man med att de topografiska kartbladen har lägre genomsnittsålder och att antalet blad är c:a 700 mot ca 13 000 för den ekonomiska kartan.

Len topografiska kartan är ett ofta använt underlag vid översiktlig fysisk planering. Den kan t.ex. användas vid kommunomfattande planering om kommunens yta inte är alltför stor. Behovet av planeringsunderlag i skala l:5L 000 tillgodoses huvudsakligen av topografiska kartans planeringsversioner (med och utan höjdkurvor).

Den största nyttjaren av topografiska kartan (fältkartan) är försvaret. Chefen för armén, som har huvudstabsansvar för försvarets kartförsörjning, framhåller att den svenska topografiska kartan i internationell jämförelse redovisar få detaljer och önskar en förbättrad terrängåtergivning

beträffande differentiering av skogsmark, i dagen,

berg blockmatk mom- Cnskemålen synes överensstämma med vissa andra myndigheters, t. ex. skogsstyrelsens. LNV har dock bedömt resurserna otillräckliga för att medge en sådan utökning vid revideringen .

Försvaret har även behov av i skala 1:100 i

karta 000,

första hand över Norrland. Liknande behov har skogsbruket

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 95

som bl.a. för transportplanering föredrar den mindre skalan. Även länsstyrelser, andra länsorgan och kommuner med stor markareal synes föredra skalan 1:100 000 som underlag för översiktliga planer och redovisningar.

Skogsbruket har tidigare framställt en speciell vägkarta. De skogliga intressenterna anser att den topografiska kartan efter måttliga ändringar ifråga om utformning och revidering skulle kunna användas som vägkarta och härigenom sannolikt komma till ökad användning. De större skogsförehar också förklarat sig beredda att engagera sig i tagen uppgiftslämning för sådan revidering.

4.3.2.2 Andra officiella kartor

2621282853 ksrso:

SGU:s kartverksamhet har under senare år vid flera tillfällen varit föremål för översyn i avsikt att med i stort sett oförändrade resurser åstadkomma en snabbare och till behoven med anpassad kartutgivning. Med hittillsvarande beräknas det nämligen ta ytterligare c:a resurstilldelning 100 år att ge ut jordartskarta och berggrundskarta i skala 1:50 000 (1:100 000) över hela Sverige.

Chefen för industridepartementet har, mot bakgrund av vissa utredningar, behandlat den allmänna geologiska kartverksamheten i budgetsammanhang (prop. 1978/79:l00 s. 88-96 och 1979/80:10O s. 101-107). I den förstnämnda anfördes bl.a. följande:

SGU framhåller att målet för den geologiska karteringen på något sätt bör kvantifieras. Som målsättning anger SGU att större delen av landet skall vara täckt med moderna och jordartskartor i skala 1:50 000 berggrundsår 2025. Jag delar inte SGU:s uppfattning att omkring denna typ av målangivelse skulle vara nödvändig. Jag bedömer det snarare så att en hård prioritering av karkan leda till att vissa områden där teringsresurserna behovet av geologiskt underlagsmaterial är stort blir

96 Behov av Iandskapsinformation under 1980-talet

karterade en andra gång innan mindre efterfrågade områden över huvud taget blir karterade med moderna metoder annat än möjligen mycket översiktligt. Detta innebär att karteringen ges en sådan omfattning och inriktning på områden att den samhällsekonomiska vinsten av karteringen blir så stor som möjligt.

Departementschefen konstaterade också att flera användare av berggrundskartor pekat på behovet av mer översiktlig berggrundskartering, främst för prospekteringsändamål och framhöll att mineralpolitiska utredningen (MPU) undersökte denna fråga.

MPU har sedermera i sitt betänkande Mineralpolitik (SOU 1980:12) föreslagit att produktion av förenklade berggrundskartor i skala 1:50 000 för prospekteringsändamål bör inledas vid SGU. Även försök med översiktskartor i skala 1:250 000 föreslås tas upp vid samma myndighet.

Mot bakgrund av dels ovanstående uttalanden och MPU:s förslag, dels kontakter med avnämarna via enkäter, seminarier och sitt kartråd har SGU föreslagit som åtgärder medför en betydande höjning av karteringstakten för jordartskarteringen 1 ett förenklat, mindre detaljerat utförande. Under förutsättning av oförändrad medelstilldelning samt att LMV:s omdrevsfotografering med IR-färgfilm planenligt genomförs från normalhöjd beräknas södra Sverige vara täckt med denna typ av jordartskartor inom 20 år. Vidare har att föreslagits en översiktlig berggrundskarta i skala 1:250 000 utarbetas för södra och mellersta Sverige.

SGU bedriver i samarbete med industriverket sedan början av 1970-talet maringeologisk kartering och inventeringar i vissa begränsade havsområden. MPU:s betänkande behandlar också utveckling av metoder för till havs prospektering och i sjöar. Den marina prospekteringen kommer sannolikt att ställa krav på ny landskapsinformation. MPU konstaterar att nämligen en utveckling av dessa metoder fordrar betydande kunskap om den svenska havsbottnen och att sådan kunskap saknas i väsentlig grad.

i e 3 §

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 97

êjäkort

Sjöfartsverket har till LINFO anfört följande synpunkter:

Behovet av sjömätning har redovisats i en utredning utförd av sjöfartsverket 1975. Den gäller i huvudsak fortfarande. Mätningsbehovet grundas främst på:

0 Nuvarande mätningars höga ålder och ofullständighet. Den övervägande delen av mätningarna är utförda med handlod och före omkring 1950. Nya grund påträffas ofta. 0 Fartygens ökade djupgående. Så är t.ex. Östersjön fr.o.m. 1976 tillgänglig för 15 m djupgående genom Stora Bält. Ökat djupgående innebär, generellt sett, att riskerna för grundstötning på okända grund ökar i farvatten som inte nymätts. o Farledssystemen förändras kontinuerligt. Nya farleder och hamnar tillkommer, farleder fördjupas (t.ex. Vänern och Mälaren), nya fyrar byggs, trafiksepareringar införs osv. Utökade krav ställs på vintersjöfart. 0 Ökade krav från olika avnämare (industrier, hamnar, försvaret, båtsporten, miljövården etc.). 0 Intresseområdena på havet har i väsentlig grad utvidgats (ökad omfattning av territorialhavet och fiskezoner, införande av ekonomiska zoner, utnyttjande av kontinentalsockelns resurser etc). Därav följer hl.a. nya sjömätningsbehov. 0 Fartygens större djupgående innebär snävare marginaler och ökade krav på sjömätningens noggrannhet. Tidsödande ramningar måste tillgripas i allt större omfattning.

Sjömätningen har under 70-talet moderniserats och numera använda metoder ger hög noggrannhet.

Sjökortens tillförlitlighet har i samband med några uppmärksammade grundstötningar under senare delen av 1970-

98 Behov av Iandskapsinformation under 1980-talet

talet ställts under intensiv debatt och föranlett ett antal undersökningar. En allsidig översyn av effektiviteten och tillförlitligheten i processen från sjömätning till färdiga sjökort har på uppdrag av chefen för kommunikationsdepartementet utförts under år 1978, vilket resulterat i betänkandet Sjöfartsverket sjökortsframställning (Ds K 1978:14).

I detta betänkande konstateras att de svenska sjökorten ofta är mycket gamla - ca 70 Z är utgivna före 1950. Om bristerna sägs bl.a:

Självfallet har korten utsatts för kontinuerliga rättelser, men en av de verkligt allvarliga bristerna med gamla kort är att flera av de topografiska uppgifterna, t.ex. strandkonturer och öars inbördes osv, inte lägen med säkerhet återges med tillfredsställande noggrannhet. Detta innebär bl.a. att för navigeringen viktiga enslinjer inte alltid är helt tillförlitliga. Dessa topografiska felaktigheter kan inte rättas i gamla kort utan nya måste ges ut. Det är sålunda av säkerhetsskäl ytterst att angeläget sjökortsportföljen moderniseras. Sjökarteavdelningen håller på med detta, men kapaciteten - medeltal två nya kort per år - är alldeles för liten för att ge erforderlig effekt inom rimlig tid.

Sjöfartsverket har under flera år i samband med anslagsframställningen pekat på här anförda brister och framhållit nödvändigheten av att resurserna för nyproduktion av sjökort ökas. Vissa resursförstärkningar har under senare år givits verket och en förbättring i arbetsbalansen har därför kunnat uppnås. Sjöfartsverket anser emellertid dessa insatser vara långtifrån tillräckliga och anför i sin verksamhetsplan 1979/80 - 1984/85 att en sjökarteverksamhet med tillräckliga resurser är en förutsättning för olika farledsaktiviteter.

I övrigt kan följande önskemål här noteras i fråga om sjökorten:

a) Förbättrad och utökad landinformation i sjökorten (byggnader, ledningar och höjdinformation för underlättande av navigering).

Behov av landskapsinformation under 1980-talet 99

b) Förbättrad typografi och färgsättning samt kvalitetsdeklaration av sjökorten.

4.3.2.3 Kommunala kartor m.m.

Tyngdpunkten i den kommunala kartproduktionen ligger inom det storskaliga området. För att tillgodose det mångfacetterade behovet av storskaliga kartor arbetar kommunerna vanligen med en basprodukt, primärkartan. Genom uppdelning av primärkartans innehåll på flera deloriginal kan så vitt skilda användningsområden som exempelvis grundkartor för detaljplaner och underlag för ledningskartor tillgodoses.

Ett omfattande arbete har satts igång i kommunerna för att effektiv framställning och ajourhållning av kartor. Denna verksamhet bedrivs under benämningen MBK (mätning, beräkning, Syftet är att åstadkomma en kartframställning). bättre samordning dels mellan kartanvändarna i kommunen, dels mellan kommunala och vissa statliga intressenter (t.ex. televerket). Samordningen avser främst samutnyttjande av basprodukter samt metodik och arbetsfördelning i datafångsten. Under 1980-talet förutses ADB-tekniska hjälpmedel komma till stor användning vid insamling, lagring och presentation av landskapsinformation i kommunerna.

Ett område där betydande förbättringar 1 informationsförsörjningen kan emotses under 1980-talet är beträffande förhållandena under markytan. Det gäller såväl befintliga undermarksanläggningar (t.ex. ledningar, tunnlar, bergrum) som geotekniska och geohydrologiska förhållanden.

4.3.2.4 Fritidskartor

För friluftsliv, rekreation och turism till lands används framför allt

0 ekonomiska- och topografiska kartor 0 fjällkartor (följdprodukter från ovan nämnda kartor) utgivna av Liber och Esselte

100 Behov av landskapsinformation under 1980-talet S()lJ 1981:73

o fritids- eller s.k. allemanskartor av orienutgivna teringsklubbar 0 vissa specialprodukter exempelvis kommunala fritidskartor.

Förstagångsutgivningen av Libers produkt Nya fjällkartan har fullbordats i februari 1981. Den omfattar 31 blad i skala 1:100 000 och 9 i skala 1:50 000. Kartan framställs och revideras i samarbete med Svenska och Turistföreningen fyller behov inom turism och friluftsliv samt som underlag för fjällräddning och annat säkerhetsarbete i fjälltrakterna.

Fritids- eller allemanskartor har kommit fram som en följd av vissa orienteringsklubbars arbete med att framställa tävlingskartor. Klubbarna försöker tillgodose allmänhetens behov av förenklade varianter av orienteringskartorna. De omfattar områden, ofta i ansluting till tätbebyggelse, lämpade för orienteringssport och annat friluftsliv.

Den hittillsvarande produktionen av tävlingskartor och fri-

tidskartor täcker ungefär 50 000 kmz av landets yta och

omfattar huvudsakligen skogsmark kring tätorter. Målet är inte att skapa ett rikstäckande kartverk, men ett behov av att kartlägga drygt 100 000 kmz 1 fritidskarcornas skala (vanligen 1:15 000 - 1:25 000) och utförande kan anses föreligga.

Verksamheten leds och samordnas av svenska orienteringsförbundet (SOFT) både på riks- och regionnivå. Behovet av fortsatt sådan verksamhet torde vara stort. Därvid behövs insatser för att normera kartornas innehåll, symbolrepresentation m.m. och att åstadkomma en fast bladindelning, åtminstone för de orter kring vilka antalet kartor är betydande-

Försök med ett samarbete mellan SOFT och några av dess klubbar samt LMV pågår. Det går ut på att fritidskartor

Behov under 1980-talet 101 av landskapsinformation

upprättas för vissa intressanta områden i samband med revidering av den ekonomiska kartan. Därvid sker inventering i skogsmark av orienterare och i kulturmark genom LMV:s personal. SOFT har också ett samarbetexmed många kommuner och åtnjuter kommunala ekonomiska bidrag-

4.3.3 Registerprodukter m.m.

4.3.3.1 Fastighetsregistrering

Beträffande landskapsinformation i registerform framhåller flera användare att det är mer angeläget att lokalisera, systematisera och utnyttja befintliga data än att öka insamlingskapaciteten. En datorisering av befintliga register m.m. är då naturlig.

Riksdagen tog 1968 ställning för att lägga över den skrivna delen av fastighetsregistret till ABB. Det ansågs då att de skrivna registren var så bristfälliga och svåra att ajourhålla att en sådan åtgärd var nödvändig för att klara informationsbehovet. För att genomföra denna omläggning som även omfattar inskrivningsväsendets databehov inrättades en särskild myndighet, (CFD). Enligt statsmakternas beslut har fastighetsdatasystemet f.n. helt eller delvis genomförts i Uppsala, Gävleborgs och Stockholms län. Registeröverföring förbereds i Malmöhus län. ställningstagande till fortsatt verksamhet förväntas eller behandling av FADIR-kommitténs förslag.

Kommunerna tillhör de största användarna av den information som finns samlad i fastighetsregistren. Den löpande verksamheten i en kommun kan knappast fungera utan omedelbar tillgång till ett korrekt fastighetsregister och allmänhetens krav på service i sådant avseende är betydande. Fastighetsregistren utgör också grund för ett flertal andra register inom kommunerna, t.ex. adressregister, förteckning över mark i kommunens ägo, anläggningsregister, byggnadsnämndsarkiv etc.

102 Behov av landskapsinformation under 1980-talet

Mot denna bakgrund och fördröjningen av fastighetsdatareformen har kommunerna börjat lägga upp och ajourföra datorbaserade fastighetsregister eller fastighetsförteckningar vid sidan om det fastighetsregistret,

officiella

s.k. skuggregister.

Beträffande de till fastighetsregistret hörande registerkartorna konstateras i en promemoria l979-10-10 Kartor för fastighetsregistrering, utarbetad inom LMV att dessas tillstånd är dåligt särskilt inom det storskaliga området.

Nya regler för registerkartas utförande och innehåll enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) blir till-

lämpliga i den takt fastighetsregisterreformen genomförs.

Behovet av att nyproducera eller åtminstone revidera re-

gisterkartan är redan dessförinnan stort och gäller med få

undantag hela landets yta. Detta behov är till stor del en följd av en eftersläpning på detta område, som förr eller senare måste återhämtas.

Den samlade kostnaden för registerkarteverksamheten beräknades av LMV 1979 till 6 milj. kr./år. Kostnaderna för en upprustning av registerkartorna bedömdes till ca 3 milj. kr./år under en 15-årsperiod. Därav skulle ökade kostnader för ajourföring i slutet av perioden kräva ca 1 milj. kr./år. Den sammanlagda investeringen för en upprustning skulle kosta ca 40 milj. kr. Med utgångspunkt i nuvarande huvudmannaskap för fastighetsregistreringen skulle 32 milj. kr. falla på staten och 8 milj. kr. på kommunerna. Samtidigt bedömde LMV de möjliga vinsterna till följd av förenklad ajourföring, förbättrad samverkan, ökad användbarhet m m till 8 - 11 milj. kr./år. Kalkylerna gäller vid i princip samma produktionsteknik som i dag, dvs. utan utnyttjande av datorstöd vid kartframställning och ajourhållning.

i

,

Behov under 1980-talet 103 av landskapsinformation

4.3.3.2 Byggnadsregister

Behov av en systematisk och enhetlig redovisning av byggnadsdata redovisades redan vid mitten av 1960-talet av flera och arbetsgrupper. I skilda yttranden utredningar över fastighetsregisterutredningens betänkande (SOU 1966:63) och betänkandet Statistikbehov och statistikprodukton för utredningar (SOU 1968:29) behandlades regionala behov av bättre data om byggnader och om enskilda lägenheter och lokaler.

Härefter har frågan om byggnadsregistrering tagits upp till behandling bl.a. i följande dokument:

0 (Ju 1969:32) Byggnadsredovisning del I, promemorian Insamling av nybyggnadsdata m.m. o CFD:s promemoria (nov. 1976) Husregistrering o betänkande HBS 80 (SOU 1978:79) samt FoB-utredningens 0 betänkandet Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32-33).

har förslag om uppbyggnad av ett basregister Exempelvis innehållande frekventa data om hus (eventuellt lägenheter) framförts.

På senare tid har framför allt möjligheterna till samordmellan husregister, folk- och bostadsräkningen (F08) ning samt den allmänna tilldragit sig intfastighetstaxeringen inte minst de rationaliseringsvinster som resse, p.g.a. finns att hämta vid en samordnad insamling och sannolikt utredningsarbete torde emelregisterhållning. Ãtskilligt lertid kvarstå innan ett husregisters innehåll och uppfår klara konturer. Framtida insatser på energiläggning området (främst besparingar i fråga om energianvändningen) torde ställa ytterligare krav på systematisk registrering och anläggningar. Vissa energivariabav data om byggnader ler har därvid samlats in i samband med F08 80.

104 Behov av landskapsinførmation under 1980-talet

4.3.3.3 Inventeringar, statistik sammanställningar,

Insamling av data om landskapet sker ofta genom tillfälliga inventeringar på fältet eller genom uppsökande och sammanställning av information som tagits fram i annat sammanhang. Sådant underlag är givetvis alltför för mångskiftande att beskrivas i ett Behovet sammanhang. av sådan kunskapsinsamling torde dock öka bl.a. för att skaffa för underlag utbyggd fysisk planering och naturresursplanering.

Onskemål finns också om en systematisk information rörande det faktiska markutnyttjandet och förändringar i detta utnyttjande. Dessa behov skulle kunna tillgodoses genom en generell markanvändningsstatistik. Statistiska centralbyrån utvecklar på försök en sådan statistik med utgångs-

punkt från vissa befintliga register. Användarnas reak-

tioner rörande behovet därav har dock inte varit entydiga. Vissa intressenter anser ha sitt behov av basdata sig tillgodosett genom nuvarande lantbruksstatistik, fastighetstaxeringsregister, riksskogstaxeringen och lokalt kartmaterial men efterlyser mera detaljerad markanvändningsstatistik inom sina egna arbetsområden. Behovet av en redovisning på tätortsnivå och geografiska rutor påtalas därvid. bbn betonar vidare att kan statistikförsörjningen vara av större värde för beslutsprocesser o.d. om den kopplas samman tidsmässigt med planeringsprocesser och större redovisningar som t.ex. folkoch bostadsräkningarna och fastighetstaxeringarna vart femte år. Ett av problemen i dessa sammanhang består i att klasentydigt sificera markanvändning så att materialet går att använda för olika planeringsändamål.

Som svar på bl.a. framförda behov av maskinellt framtagna kartpresentationer av folk- och bostadsdata och grafisk presentation av rumslig: fördelad statistik gör SCB i samråd med CFD försök med koordiuatbaserad statistik. Fastighetsregisterbaserade befolkningskartor med geografisk fördelning av åldersgrupper m.m. kan t.ex. framställas i så-

Behov under 1980-talet 105 av landskapsinformrztion

dana områden där koordinatsättning skett av fastigheter för CFD:s fastighetsregister.

4.3.4 Vissa nya produkter

4.3.4.1 Vegetationskarta

Under senare hälften av 1970-talet har två större projekt avseende vegetationskartläggning påbörjats i Sverige.

Det ena, startat 1975 på naturvårdsverkets tillskyndan, har avsett av fjälltrakterna i skala kartläggning 1:100 000. har ingått som en del i naturvårds- Projektet verkets och arbetet har utförts av instifjällutredning tutionen för vid Stockholms universitet. naturgeografi

Det andra avser vegetationskartläggning i skala projektet 1:50 000 av Norrbottens inland och kustland och startades 1978 under länsstyrelsens ledning. Det har finansierats främst genom medel från länsarbetsnämnden och länsstyrelsen, men också med bidrag från försvaret, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, LMV, skogsvårdsstyrelsen, SGU, Boliden och LKAB.

Sedermera har vegetationskartering påbörjats också 1 Kopparbergs län.

Naturvårdsverket har, bl.a. 1 samband med remissbehandav betänkandena Hushållnlng med mark och vatten 1 lingen (SOU 1971:75) och 2 (SOU 1980:54-55), pekat på behovet av vegetation, djurliv, landav yttäckande inventeringar En del av dessa behov skulle bli former och landskapsbild. täckta som dock bör ha en sågenom vegetationskartering, att flera samhällssektorers intressen täcks in. dan profil Exempel på andra verksamheter som anses ha nytta av vegetationskartering är fysisk planering, försvar, planering av areella (jordbruk, skogsbruk, rennäring) och näringar (prospekteringar m.m.). Inte geologiska undersökningar

106 Behov av under 1980-talet

Iandskapsinformation

minst vid Norrbottensförsöket har en sådan allmän profil eftersträvats.

Några myndigheter uttalar oro över att den projektvisa vegetationskarteringen leder till innehålls- och utförandemässigt alltför olika produkter. Bl.a. med anledning härav har naturvårdsverket att en rikstäckande sagt vegetationskartering i form av ett allmänt kartverk bör komma till utförande, förslagsvis i skala 1:50 000. Kostnaden härför till uppskattas 100 - 150 milj. kr., vilket belopp även inkluderar en geomorfologisk karta.

4.3.4.2 Geomorfologisk karta

Inom ramen för naturvårdsverkets och i nära fjällutredning samband med naturgeografiska institutionens vegetationskartering har försök utförts med geomorfologisk

kartläggning 1 skala 1:250 000.

1 Geomorfologi är läran om markens struktur och ytformer. Behovet av sådan kartläggning baseras också i detta fall på önskemål om planeringsunderlag, främst för den fysiska riksplaneringen. Härutöver bedöms geomorfologisk kartläggning ha ett värde som underlag för hydrogeologisk kartläggnings- och undersökningsverksamhet och för materialinventeringar (grus- och sandförekomst m.m.). Dessutom anses kartläggningen ha ett rent vetenskapligt värde som redovisning av en del av landets naturhistoria.

Metodik för geomorfologisk i skala 1:50 000 kartläggning har utarbetats inom naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Iessa kartor avses förinnehålla, utom ytformer, också en översiktlig redovisning av jordarter samt en morfologisk baserad regionindelning på landskapets brutenhet. Kartering sker genom flygbildtolkning och begränsade fältkontroller. IR-färgbilder används vid bildtolkningen.

Behov av 1980-talet -107

landskapsinf0rmati0n\under

4.4 Sammanfattning

som framgått är mycket splittrad kan Även om behovsbilden följande utläsas i fråga om informationsbehosammantaget vet:

0 Höjd ambitionsnivå framför allt vad gäller fysisk plaoch hushållning med naturresurser leder till nering växande krav på landskapsinformation. Delvis återspegträtt i kraft eller där las detta i lagar som nyligen förberedelsearbetet befinner sig i ett framskridet

stadium. - bl.a. datorstöd - inom de 0 Nya tekniska möjligheter och kartografiska områdena gör det fotogrammetriska att tillgodose vissa latenta behov. möjligt behoven av landskapsinformation avser i stor 0 De ökande utsträckning tematiska eller andra användarspecifika Detta innebär samtidigt att efterfrågan på produkter. växer och inriktas mot differentierade grundmaterial såsom olika slags flygbilder eller andra produkter kartmaterial i form av delorigifjärranalysprodukter, nal med varierande skalor och innehåll, nya lagringsoch presentationsmedia etc. Med andra ord användarnas intresse för en mer flexibel basinformation ökar kraftigt. Samtidigt kvarstår behovet av tryckta enhetliga

kartserier för många verksamheter.

om landskapet utgörs f.n. i stor utsträck- Basinformation kartorna och fastighetsregistret. Kraning av de allmänna och tillgänglighet hos detta material är ven på aktualitet Svårigheter att möta aktualitetskravet har uppstått höga. med snabbare samhällsförändringar och åldrande kari takt har förbättrats genom att friare tor. Tillgängligheten av det allmänna kartmaterialet för former för upplåtelse m.m. trätt i kraft nyligen. Tillgängligföljdproduktion till vid sidan av det allmänna heten landskapsinformation kartmaterialet och vissa andra officiella kartprodukter

landskapsinjzormation

108 Behov av under 1980-talet

synes alltjämt mycket begränsad genom att kännedom om sådana produkter är dåligt spridd. Vissa av kompletteringar datainnehållet, främst i den topografiska kartan, är ett framträdande behov.

109 SOLJ198L73

5 AKTUELL TEKNIK

5.1 Inledning

Tekniken har under de senaste årtiondena ändrat förutsättför av landskapsinformation avsevärt. ningarna hantering Förbättrade instrument har gjort mätningsarbetet snabbare och enklare, stora informationsmängder kan lagras på små av ADB- och mikrofilmteknik, datorer utrymmen med hjälp har snabbare och säkrare och utgör gjort beräkningsarbetet numera ett etablerat hjälpmedel i många led av hanteringen av landskapsinformation.

b1.a. att ange de tekniska lös- I LlNFO:s uppdrag ingår för att inom lantmäteriet åstadningar som kan utnyttjas komma ett samlat och flexibelt system för landskapsinfor-

mation som kan samutnyttjas med andra informationssystem.

Särskilt skall vi bedöma fjärranalysens framtida roll inom och mot bakgrund av detta överväga landskapsinformationen om datafångst, och LMV:s uppgifter i fråga datalagring tillhandahållande.

funnit det angeläget att få aktuella, tek- LINFO har därför niska trender för att kunna dra slutsatser om hur belysta lämpligen bör inriktas på olika områden. teknikutnyttjandet utarbeta ett tillkallades i januari 1980 För att underlag tre experter, civilingenjör Axel Andersson, K-Konsult, byvid Ottoson och numera professorn vid råchefen LMV, Lars Stockholms Leif Wastenson. Experterna avlämuniversitet, men har i vissa avseenden nade sin rapport i april 1980, den till och med april 1981. Denna rapport kompletterat betänkandet som bilaga 3. bifogas

redovisar uppfattning i ett antal Rapporten experternas av teknisk karaktär. LINFO har ej tagit ställning frågor till alla dessa frågor, men redovisar i innevarande kapi-

110 Aktuell teknik sou 1981:73

tel, med expertrapporten som underlag, vissa beskrivningar och bedömningar som är av vikt för de fortsatta övervägandena.

5.2 Fjärranalys

5.2.1 Inledning

Gemensamt för fjärranalysmetoderna är att man fångar information om ett objekt genom registrering på avstånd, dvs. utan direkt kontakt med objektet. I allmänhet utnyttjas elektromagnetisk strålning i ett brett spektrum av våglängder. Metodiken har sina rötter dels inom militär spaningsteknik, dels inom den etablerade flygbildstekniken som innesluts i fjärranalysbegreppet. är med Fjärranalysen detta betraktelsesätt en gammal disciplin. Under de senaste 10-15 åren har utvecklingen varit språngartad beroende på en kombination av kraftigt ökade behov och tillgång till ny teknik.

5.2.2 Satellitbaserad datainsamling

Den nu överskådliga utvecklingen inom den satellitbaserade fjärranalysen innebär att fler satellite: försedda med utrustning för digital, multispektral kommer att registering sändas upp i banor runt jorden. Närmast aktuella är Land- Sat D, Landsat D och den franska jordresurssatelliten SPOT. Sverige deltar i det sistnämnda projektet. Sensorerna 1 Landsat D och D kommer att förbättra den maximala upplösningen i bilderna från ca 80 till ca 30 meter. SPOT-satelliten förväntas ge en upplösning av ca 20 meter i tre kanaler och 10 meter i en pankromatisk kanal.

Fotografering med mätkameror från rymden kommer att prövas under de kommande åren b1.a. inom amerikanska rymdflygstyrelsens projekt Spacelab. Nya satelliter för havs- och väderövervakning kommer också att sändas upp.

Aktuell teknik 111

Satellitdata har hittills inte utnyttjats i allmän kart- Trots förfinade sensorer och avanceläggning i Sverige. torde satellitinformation, i rade bildbearbetningssystem vart fall under det närmaste decenniet, bara i begränsad komma till användning för framställning och omfattning av allmänt kartmaterial i Sverige. Den ajourhållning svenska, på satellitdata grundade fjärranalysverksamheten behandlas vidare i kap. 8.

5.2.3 Flygbaserad datainsamling

Fastän numera är en etablerad metod att flygbildstekniken in data är det att ett ökat samla om landskapet uppenbart såväl till besparingar i kartutnyttjade ger möjligheter på nuvarande ambitionsnivå, som till läggningsverksamheten en utvidgning av försörjningen av landskapsinformation, främst kartframställning i skala när det gäller storskalig 1:10 000 och större, t.ex. som underlag för fysisk plane-

ring.

av strålning utanför det Termografi och annan registrering har likaså blivit operativt ansynliga ljusets spektrum vändbara. alltmer för inventerings- och över- De utnyttjas i samband med energi- och naturresursvakningsuppgifter inom detta område torde bli spehushållning. Utvecklingen ciellt intressant under de kommande åren.

förvänta kamerasystem, som möjliggör fo- Man kan också sig med förbättrad bildkvalitet, samt en utvecktografering av förhållandevis billiga kamera- och bearbetningsling för att tillgodose behov med lägre krav på nogsystem Inte minst ur bildtolkningssynpunkt är en sådan grannhet. utveckling av intresse.

av detta samt förväntade behov från Mot bakgrund användarkrav har LINFO funnit det angeläget att närna och andra den svenska och föreslå mare belysa flygbildsförsörjningen inom detta område. Denna framställning har samåtgärder lats i kap. 9.

112 Aktuell teknik sou 1981:73

5.3 Höjddata och ortofoto

Den nya datorbaserade teknik, som under senare år tagits i bruk vid LMV för framställning av ortofotokartor medger produktion av sådana kartor med hög kvalitét. Den datorstödda produktionen av ortofoton förutsätter tillgång till höjdinformation i numerisk form. Insamling av digital höjdinformation för uppbyggnad av en rikstäckande höjddatabas har pågått vid LMV sedan 1978. Med nuvarande takt kan en fullständig databas föreligga tidigast om 10-15 år. När en höjddatabas väl finns tillgänglig kan ortofotokartor framställas till en förhållandevis låg styckkostnad. Den ortoprojektor som nu används vid LMV har en så hög kapacitet att utrymme finns för en betydande ökning av produktionen av ortofoton.

5.4 Datorstödd behandling av landskapsinformation

5.4.1 Allmänna utvecklingstendenser

Datorer har sedan lång tid använts för att hantera landskapsinformation. Tillämpningarna avsåg till en början geodetiska och fotogrammetriska beräkningar, men användningsområdet har successivt breddats till alla led i behandlingen av landskapsinformation; insamling, lagring, överföring, bearbetning och presentation.

Elektronik- och datorutvecklingen under de närmast kommande åren bedöms innebära att vi får mer kraftfull utrustning till relativt sett billigare pris. Detta kommer att leda till ökad automation och datoranvändning även i hanteringen av landskapsinformation.

Metoder och programvaror för att rationellt dessa utnyttja nya tekniska hjälpmedel, främst i ajourföringsarbete av kartor, är inte lika väl utvecklade som själva utrustningen. Det blir under därför allt viktigare att 1980-talet bringa mjukvaran i paritet med hårdvaran.

Aktuell teknik 113 sou 1981:73

ADB-utvecklingen går mot allt billigare och effektivare enheter lämpade för speciella användningar. Detta samverkar med de ADB-politiska strävandena att sprida och utden moderna tekniken, bl.a. för att åstadkomma en nyttja ökad förståelse och kunskap om tekniken och dess möjligheter. För att uppnå en god ekonomi och utnyttja den ökade hos utrustningen måste dock vissa tillämpningkapaciteten ar hållas samman. Ett exempel på detta är behandlingen av data från satellit. Förbearbetning till sceregistrerade ner måste ske i stora kraftfulla datorer centralt, medan och fortsatt bearbetning kan ske i enklare utklassning rustningar hos olika intressenter.

5.4.2 Digital kartteknik

kartframställning innebär att varje objekt koordi- Digital natsätts i ett referenssystem och att koordinaterna lagras på datamedium tillsammans med en kod som anger objekttyp och eventuella data som beskriver objektets egenskaper. Delmängder av information kan presenteras i valfri skala, ändras, kompletteras eller avföras. Tekniken utnyttjas även i tillämpningar som sker i dialog med datorn, s.k. interaktiva grafiska system (IGS). Information kan presenteras skärmar eller ritas ut med hjälp av på grafiska automatiska ritmaskiner eller plottrar.

har hittills an- Den digitala karttekniken huvudsakligen vänts för kartarbeten inom lantmäteriet och de storskaliga större kommunerna. Kommunförbundet har utvecklat ett kartmed vars den digitala karttekniken under system hjälp 1980-talet avses spridas till medelstora kommuner. Lantmäteriet har utvecklat ett likartat system för digital av data och framställning av kartor. Liknande behandling system utnyttjas och marknadsförs också av flera företag. LMV har under de senaste åren i samarbete med Stora Kopför kartparbergs Bergslags AB lagt upp databaser skoglig Systemet är i drift. Mer allmän försöksverksamläggning. het avseende av en digital kartdatabas för den uppläggning

LL_

114 Aktuell teknik

ekonomiska kartan i Gävleborgs län har igångsatts under 1981. Härvid berörs ca 700 ekonomiska kartblad över 1 000 000 hektar. Ett problem är att erforderliga kapitalinvesteringar kan vara svåra att realisera i nuvarande ekonomiska situation. De erfarenheter som finns tyder dock på att man i vissa typer av tillämpningar relativt snabbt kan återvinna investeringskostnaderna och nå lönsamhet.

5.4.3 Insamling och lagring av data

Som ovan framhållits kommer fjärranalysmetoder att få vidgad betydelse för insamling av data om landskapet. Datamängderna kommer med en ökad upplösning i de satellitburna sensorerna att bli allt större. Datorteknik är därför nödvändig. Uppbyggnad och vidmakthållande av mycket stora databaser förblir en relativt kostnadskrävande och tekniskt komplicerad verksamhet. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör uppbyggnad av dylika databaser med likartat innehåll hos flera olika myndigheter och institutioner därför undvikas.

Landskapsinformation i digital form erhålls inte bara från

sensorer i satelliter, flygplan och fartyg, utan även

ge- J nom geodetisk mätning med efterföljande - där beräkning data numera ofta å registreras i inbyggda minnen s.k. datastackar - samt genom digitalisering av befintliga bilder och kartor. Det senare arbetet kan utföras manuellt eller automatiskt. Automatisk digitalisering kan utföras genom s.k. rasterscanning, där man använder sig av ett instrument som läser av kartan radvis och registrerar olika gråtoner eller färger. På liknande sätt digitaliseras bilder. Färgbilder kan digitaliseras genom upprepad scanning i tre färger. Rasterscanning är en väsentligt snabbare metod än manuell digitalisering, men en nackdel är att datamängderna blir mycket stora.

Flera typer av instrument för automatisk digitalisering finns f.n. på marknaden, men endast nâgra enstaka är i bruk i Sverige. Antalet kommer sannolikt att flerdubblas

Aktuell teknik 115

under 1980-talet. Av särskild betydelse är den pågående utvecklingen av programvara. I själva verket är utvecklingen av den automatiska digitaliseringen en springande när det gäller en god del av den fortsatta överpunkt till datorstödd kartografisk verksamhet. För tillgången fället förefaller det som om rastertekniken är den mest lovande metoden för en långt driven automatisering av men många och stora problem återdigitaliseringsarbetet står att lösa.

Utvecklingen av dataregistreringsmetoder kan vidare förväntas leda till en ökad användning av interaktiv grafisk teknik i anslutning till kontroll och uppdatering av insamlade data. Redan nu har denna teknik tagits i bruk i mindre Det finns dock anledning framhålla att omfattning. den interaktiva grafiska tekniken ej är ett hjälpmedel, som kan lösa alla de praktiska problem, som uppstår vid en mer omfattande övergång till datorstödd kartframställning.

5.4.4 Överföring av data

Direktöverföring av data mellan datorer, on-line, har i visat sig vara komplicerad och kostsam, då det många fall 1 kart- och bildsammanhang ofta är frågan om mycket stora datavolymer. Förbindelse med en dator via terminal över telenätet medför av samma skäl långa överföringstider och därmed förenade höga kostnader. Som exempel kan nämnas att överföringen av data från en landsat-scen, med en hastighet av 1 200 baud] (vilket för närvarande är standardhasför överföring på uppringbara förbindelser), skultigheten le ta närmare 18 timmar.

Inom de närmaste åren kommer televerkets allmänna datanät att byggas ut, och överföringshastigheter på upp till 9 600 baud bli tillgängliga. På sikt kommer hastigheter på

1Baud är ett mått på hastigheten vid signalöverföring. 1 baud = 1 bit (nolla/etta) per sekund.

116 Aktuell teknik sou 1981:73

upp till 48 000 baud att kunna utnyttjas. Det allmänna datanätet byggs i första hand ut för att klara kommunikation mellan de större städerna.

Överföring av data med hjälp av satellit har i viss utsträckning prövats i Sverige. Exempel härpå är det s.k. SPINE-projektet som genomförs av ESA och Eutelsat (de europeiska teleförvaltningarnas organ för kommunikationssatelliter). Från svensk sida medverkar Rymdbolaget, Esrange och televerket i projektet, som avser av överföring fjärranalysdata mellan Esrange utanför Kiruna, Rymdbolaget i Solna och motsvarande organ i England och Västtyskland.

Beträffande utbyte av data mellan olika användares kartdatabaser börpåpekas att normeringsproblemen inte synes vara lösta eller ens tillräckligt Vill man uppmärksammade. nå god ekonomi, få färska data, minska riskerna för fel m.m. är det önskvärt att information endast samlas in en gång och att vidare spridning sker genom överföring av dessa data i maskinläsbar eller annan form. En förutsättning för enkel överföring av data är att man använder sig

av samma kodsystem för att identifiera objekt och att det

geografiska referenssystemet är enhetligt.

För överföring av data på magnetband i samband med kommu* nala tillämpningar har ett datatekniskt normverk utarbetats inom kommunförbundets Därvid har ut- ISOK-projekt. seendet av en transfereringsfil på magnetband bestämts liksom identifikation för olika slag av data om terrängen och vissa anläggningar. Under de närmaste åren får man 5 räkna med att fysiskt informationsutbyte mellan olika

5 E

system sker i form av att databärare som magnetband, kassetter etc. skickas med post eller liknande transporter. Detta förfarande är ännu så länge mest ekonomiskt vid överföring av stora datamängder och tillräckligt snabbt för flertalet här aktuella behov.

sou 1981:73 Aktuell teknik 117

5.4.5 Bearbetning och presentation

Den fotogrammetriska instrument- och bearbetningstekniken bygger i allt större utsträckning på digitala metoder. Ett exempel härpå är analytiska bearbetningsinstrument av vilka ett nyligen tagits i bruk vid LMV. I stället för manuell inpassning av bildunderlaget sker de för bildmätningen nödvändiga förberedelserna i sådana instrument i form av matematiska beräkningar och korrektioner. Den modifiering av befintliga större stereoinstrument för registrering av digitala data, som redan påbörjats i begränsad omfattning, förväntas fortsätta i sådan takt att inom en tioårsperiod huvuddelen av de praktiskt använda instrumenten är utrustade för digital registrering. En ökad användning av till stereoinstrumenten direktanslutna datorstyrda ritbord kan också förutses.

Bildskärmar utnyttjas i stor omfattning för att presentera landskapsinformation. Två huvudtyper av bildskärmar förekommer: alfanumeriska och grafiska. De alfanumeriska skärmarna kan endast användas för teckenpresentation. De grafiska skärmarna kan användas för presentation i svartvitt eller färg av b1.a. kartinformation i grafisk form.

De grafiska bildskärmarna utnyttjas speciellt i digital kartteknik som terminaler i interaktiva grafiska system. De interaktiva systemen kan användas i direkt kommunikation med en dator. Med hjälp av ljuspenna eller annat hjälpmedel är det möjligt att på bildskärmen peka på detaljer, som skall utsättas för någon form av behandling, t.ex. skaländring, flyttning eller vridning av symboler eller uppdatering. Den stora fördelen med de interaktiva systemen är att operatören får ett snabbt besked om att ändringar av data effektueras. Färgbildsskärmen ger särskilt goda möjligheter att betrakta data 1 grafisk form.

- - Utvecklingen går mot mera kraftfulla intelligenta bildskärmar. Detta leder till att värddatorn till stor del

118 Aktuell teknik

avlastas den ofta tidsödande bildbearbetningen. Värddatorn måste dock användas för överföring av data mellan bildprocessorn och omvärlden.

Färgbildskärmar är ett intressant hjälpmedel för bearbetning av digitala bilddata t.ex. av den typ som registeras med Landsat. Med bildskärmen kan man lätt visuellt kontrollera och få överblick över bilddata, lokalisera träningsområden för klassning och välja ut lämpliga stödpunkter för geometriska transformationer.

Avancerade system för bearbetning av digital bildinformation via färgbildskärm har hittills varit mycket dyrbara och tills vidare endast 1 begränsad omfattning tagits i bruk i Sverige. Således finns sådana system för närvarande endast hos Rymdbolaget, FOA och Stockholms universitet. Den pågående utvecklingen tyder på att priset för sådan utrustning under närmaste 5-årsperioden kommer att reduceras avsevärt. I sammanhanget kan nämnas det svenska bild- * behandlingssystemet EBBA (Enkel BildarbetningsApparat) som nyligen utvecklats under Rymdbolagets ledning och som beräknas kosta drygt 100 000 kr. i inköp.

Sedan slutet av 1960-talet har utrustning funnits som automatiskt ritar kartor med den höga noggrannhet som erfordras för originalframställning inom kartografi. Sådana ritmaskiner finns numera inom några myndigheter, konsultföretag och i ett tiotal kommuner. Härtill kommer plotterutrustningar, som medger ritning med lägre kvalitet t.ex. för kontrolländamål, manuskript eller tematisk kartframställning. I marknaden finns numera plottrar, som ritar med ungefär samma noggrannhet och med betydligt större hastighet än vad stora ritmaskiner gjorde vid slutet av 1960-talet. En fortsatt utveckling mot ritutrustning med högre prestanda kan förväntas under de närmaste åren.

Andra typer av datorstyrd presentationsutrustning som alltmer kommer till användning är exempelvis fotohuvuden

Aktuell teknik 119

eller liknande för text- och symbolutskrifter och linje-,

bläckstråleskrivare (hittills främst använda i samband med

av tematiska kartor). Bildframställning sker framställning s.k. bildskrivare eller genom omprojektion i ortofogenom toinstrument.

5.5 Aktuella tillämpningar under 1980-talet

Mot av de utvecklingstendenser som nu beskrivits bakgrund samt förevarande ekonomiska förutsättningar bedömer vi att särskilt två teknikområden kommer att vara centföljande rala för tillämpningar under 1980-talet.

0 för viss kartframställning och digitala system 0 ökad användning av fjärranalysinformation och -metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning, ortofototeknik m.m.).

5.5.1 Digitala kartsystem

har fördelar med konven- De digitala kartsystemen jämfört tionell kartritningsteknik vad gäller

0 flexibilitet (innehåll och skala), 0 ajourföring och 0 som underlag för automatiserad produktion (t.ex. automatisk ritning).

Nackdelarna består av att mycket stora datamängder måste vilket i sin tur ställer speciella krav på prohanteras, gramvara, datorer och kringutrustning. Investeringskostnaderna blir därför ofta betydande. Härtill kommer krav på utbildning av den berörda personalen.

Särskilda föreskrifter reglerar sedan den 15 maj 1981 investeringar i ADB-system (SFS 1981:266). myndigheternas En central under 1980-talet torde därvid bli om den fråga karttekniken kan ge besparingseffekter och vilka digitala

120 Aktuell teknik

tillämpningar som i första hand bör utvecklas. I Sverige finns ännu ganska litet för att bedöma underlag de digitala kartsystemens lönsamhet. De kalkyler som gjorts hänför sig till system för i första hand storskalig kartläggning.

LMV har på uppdrag av byggforskningsrådet år 1979 slutfört en studie Digital teknik för storskalig fotogrammetrisk kartering. Denna undersökning är begränsad till 8 kartblad framställda med konventionella metoder med jämförda 14 kartblad utförda med digitala metoder. Studien leder fram till

ger

slutsatsen att digitala metoder ungefär samma kostnader som motsvarande konventionella metoder. Detta är giltigt då databasen använts för förstagångsuppritning. Om samma information skall användas i flera olika sammanhang, t.ex. för uppritning i olika kartskalor eller vid olika tidpunkter, så blir kostnadsbilden betydligt gynnsammare för digitala system.

Det synes då uppenbart att de digitala bäst kartsystemen lämpar sig för kartor som ständigt måste uppdateras. Så länge man använder sig av manuell av kartdigitalisering underlag är rätlinjiga objekt att föredra framför sådana som bildas av kurvor. Dessa båda faktorer talar för att 1 digitalisering i första hand bör användas för att lagra och återge exempelvis och likartade fastighetsindelning objekt såsom administrativa gränser. En upprustning av registerkartorna borde alltså med fördel kunna utföras med digital kartteknik. LMV har, som ovan nämnts, inlett en försöksverksamhet i Gävleborgs län innehållande sådana moment. Därvid bör ytterligare komma fram för såunderlag dana kostnads- och effektbedömningar som krävs enligt nyssnämnda författning. En annan fråga som bör besvaras av fortsatta studier är om CFD:s nuvarande koordinatregistrering av fastigheter kan ersättas med en digitalisering av fastighetsgränserna.

Ett tekniskt i samband problem med digitalisering av lägesbestämbara data är vilken noggrannhet som erfordras för

Aktuell teknik 121

att ett av information mellan myndigheter skall bli utbyte och omvänt hur generalisering skall åstadkommasmöjligt Om t.ex. skall användas för beräkningar av gränspunkter sidlängder och arealer vid ny fastighetsbildning, duger koordinater från en registerknappast digitaliserade eller utan då måste numeriska värden grundade primärkarta, på mätning ha lästs in.

t.ex. som CFD digitallserar med Samma sak gäller byggnader men LMV på sina kartor skall redovisa en punkt för läge, vilket kräver minst två med en riktningsorienterad symbol, digitalisering av vägar i koordinatpunkter. Vägverkets form av förenklade nätverk är f.n. inte heller tillräckför LMV:s ajourhållning av allmänna kartorligt noggrann nas vägredovisning.

5.5.2 Fjärranalys

Som nämnts under 5.2.2 kommer satellitbaserad fjärranalys, med data från jordresurssatelliterna Landsat huvudsakligen i viss kunna utnyttjas inom den och SPOT, att utsträckning allmänna Den tillämpning som härvid nått kartläggningen. längst i utveckling är redovisning av nyupptagna hyggen. Detta sker klassning av Landsatdata och genom automatisk sker i topografiska kartans skala. Metoder redovisningen har utvecklats i samarbete mellan Rymdbolaget och naturinstitutionen vid Stockholms universitet. Vargeografiska (50x50 cm) beräknas kosta 3 S00-4 500 kr., je överlägg vilket dock vid kontinuerlig framställning torde belopp kunna nedbringas avsevärt.

används för närvarande i många sam- Tolkning av flygbilder på bildtolkning med bemanhang. Kartframställning grundad fältkontroller eller helt utan fältarbete föregränsade kommer. Exempel på detta är den hittillsvarande vegetaresp. arbetet med provbladen i ekonomiska tionskarteringen kartans för områden i fjälltrakterna. Det förefalsystem ler emellertid som om bildtolkning i högre grad än vad

122 Aktuell teknik S()(J 1981:73

som nu sker skulle kunna utnyttjas för att samla in data om landskapet- Kan den omdrevsfotografering med IRfärgfilm, som LMV inkluderat i verksamhetsplanen för 1981, genomföras över hela landets yta bättre skapas förutsättningar för bildtolkning än vad som tidigare förelegat. Samtidigt pågår utveckling av bättre instrument för bildtolkning.

Beträffande den topografiska kartan har ibland diskuterats en av innehållet utvidgning med redovisning av berg 1 dagen och blockmark. En sådan skulle kunna utkartläggning föras med hjälp av tolkning av IR-färgbilder. Den förutsätter att IR-färgbilder från ca normalhöjd (bildskala 1:30 000) finns tillgängliga och att 8-10 förstoring ggr vid betraktning kan erhållas. Kostnaden per topografiskt kartblad beräknas till 5 000-7 500 kr., varav kostnaderna för behövliga diapositiv beräknas till 2 500 kr., medan tolkning, uppritning, gravyr och begränsad kontroll uppskattas till 2 500-5 000 kr.

Tolkning av IR-färgbilder kan också underlätta och förbilliga framställningen av geologiska kartor och sjökort. Inom den geologiska kartläggningen har sådana metoder börjat användas med gott resultat.

En förbättring vore att rutinmässigt, snarast möjligt efter omdrevsfotograferingen, framställa ortofotokartor. Utöver utnyttjandet vid ajourhâllning och av ekorevidering nomiska kartan ger de ett mer aktuellt planeringsunderlag bl.a. för skogsbruket. Aktuella ortofotokartor är också ett angeläget underlag för andra t.ex. karteringsarbeten, vegetationskartering och geologisk kartering.

En höjddatabas är, förutom ett nödvändigt underlag för ortofotoframställningen, av intresse b1.a. för framställning av terrängmodeller. Vissa sekretessproblem kan dock uppstå vid ett bredare utnyttjande av höjddata.

Aktuell teknik 123

5.5.3 Sammanfattning

LINFO finner sammanfattningsvis att den pågående och överblickbara tekniska utvecklingen ger goda möjligheter att rationalisera hanteringen av landskapsinformation. Den vidare en viss kvalitetshöjning såväl när det möjliggör innehåll som ajourföring och distribution. Satsgäller bör t.v. framför allt göras på att införa sådan ningar teknik som kan på kort sikt. Detta ge besparingseffekter teknik för viss kartframställning samt ett gäller digital ökat av flygbildsmaterial. För att den moderna utnyttjande tekniken skall få full genomslagskraft i praktisk tillämpkrävs emellertid ett intensifierat utvecklings- och ning uppbyggnadsarbete. _

karttekniken är ännu relativt oprövad i Sve- Den digitala rige, men tillämpningar inom storskalig kartläggning tyder rationaliseringsmöjligheter föreligger med såpå att goda dana främst för kartmaterial som skall revideras metoder, eller i täta intervall eller önskas i flera ajourhållas varianter. Besparingsaspekterna måste dock mer än hittills studeras och beaktas.

Ett effektivare utnyttjande av flygbildtekniken är ett exempel på åtgärder som kan ge besparingseffekter på relativt kort sikt medan rationaliseringsvinster genom satellitbaserad fjärranalys ligger i det längre persektivet. Den satellitbaserade kommer enligt vår befjärranalysen att få viss betydelse för den allmänna kartläggdömning under senare delen av 1980-talet och spela en allt ningen mer roll under 1990-talet. Den kommer dock betydelsefull inom tid endast i begränsad mån att ersätta överskådlig Mot denna bakgrund finner LINFO det flygfotografering. motiverat att utvecklingsresurser på fjärranalysområdet till t.ex. för att förbättra möjstyrs flygbildtekniken till bildtolkning och utvidga ortofotoframställligheterna ningen.

125 sou 1981:73

6 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I NÅGRA ANDRA LÄNDER

6.1 Inledning

I allt fler länder börjar man granska samhällets kartproduktion. Orsakerna synes vara likartade och främst ha sin grund i de ökade kostnaderna för traditionell kartframställning och därmed sammanhängande önskemål om rationalisering och bättre samordning samt tillkomsten av nya tekniker inom detta område. I diskussionerna om kartorganisationernas roll tycks en gemensam utgångspunkt vara att nationella kartorganisationer skall förse samhället med topografis ka baskartor som är aktuella och framställda i en form som ett stort antal användare är betjänta av. Diskussionerna gäller bl.a. vilka typer av kartor som bör bekostas direkt med statliga medel och vilka som bör finansieras av användarna.

I detta kapitel ges en översiktlig bild av förhållandena i några andra länder som kan vara av intresse i det här sammanhanget. Av de nordiska länderna har vi valt Norge och Finland, där förutsättningarna liknar dem i Sverige. Härutöver redovisas i vissa avseenden förhållandena i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Västtyskland, USA och Canada. Materialet har till stor del hämtats från en omfattande internationell enkätundersökning som utförts av en brittisk utredning (Ordnance Survey Review Committee).

6.2 Institutionella förhållanden

På liknande sätt som i Sverige bestämmer regeringarna inriktning och omfattning på produktionen av landskapsinformation. På lång sikt anges denna verksamhet genom allmänna mål och program. Särskild långsiktsbudget utarbetas i vissa länder. På kort sikt utgör den årliga budgeten ett styrinstrument .

126 Försörjning med landskapsinformation i några andra länder

Utöver den övergripande styrning som regeringarna utövar finns i några länder särskilda organ som bereder policyfrågor och svarar för samordning av landskapsinformationen.

Vi ger här en översikt av hur verksamheten är organiserad i Norge, Finland och Storbritannien och vilka lösningar man i dessa länder valt för att styra och samordna landskapsinformationen.

6.2.1 Norge

I Norge håller Miljáverndepartementet samman frågor rörande policy, utveckling och samordning av landskapsinformation- Departementet har ett huvudansvar för produktion av flygbilder och kartor samt data om naturresurser, miljö, bosättning, byggnader o.d.

En särskild enhet vid departementet, geodataenheten, har till uppgift att svara för bl.a samordning av mätningsoch kartläggningsverksamhet samt utveckling av ett geodatasystem (ett datorbaserat system för behandling av lägesbestämbar stedfestet information) och metoder för automatisk kartframställning. Man arbetar nu med att ge- - Norsk Kartplan nomföra ett - till ett program syftande

i

samordnat, datorbaserat kart- och registersystem. I anslutning till genomförandet av kartplanen fortsätter ut-

l

redningsarbetet med att dra upp riktlinjerna för Norges 1 framtida kartverksamhet, b1.a. avseende tematiska kartor. 3 4 Miljáverndepartementet har förvaltningsansvar för den topografiska kartläggningen (skala 1:5 000 och mindre), sjö- 2 kartläggningen samt vissa register. Verkställighets- och produktionsansvaret är förlagt till Norges geografiske samt Norsk Polarinstitutt.

g

oppmåling, Norges sjökartverk

Norges geografiske oppmåling är det centrala ämbetsverket för offentlig kartverksamhet med undantag av kartläggning- i en av polarområdena som Norsk Polarinstitutt ansvarar för. Bland verkets uppgifter ingår att svara för framställning-

i några andra länder 127 Försörjning med landskapsinformation

en av det kartverket samt det geodetiska untopografiska derlaget både till detta kartverk och till det ekonomiska kartverket, för vilket Norges geografiske oppmåling är central samordnande och rådgivande instans.

Kartläggning och dataregistrering bedrivs även vid andra statliga institutioner som inte hör till Miljdverndepartementet. Norges geologiske undersákelse och Jordregisterinstituttet är t.ex. viktiga producenter av kartor och data om geologiska resurser, markslag och arealtillstånd. Institutioner som Vegdirektoratet, Jordskifteverket, Norges Statsbaner, Televerket och Vassdragsvesenet producerar data som ofta är av stort intresse för andra. Universitet och högskolor deltar också i kart- och dataproduktionen.

På regional och lokal nivå i fylkeskommuner och övriga kommuner sker en betydande produktion av landskapsinformation. De statliga fylkeskartkontoren framställer och ajourhåller bl.a. det ekonomiska kartverket. De ansvarar också för samordningen av regionala och lokala kartläggningsarbeten samt fungerar som förbindelselänk mellan kommuner och statliga myndigheter. I deras uppgifter ingår vidare att ansvara för systematisk arkivering, lagring, distribution och marknadsföring av kart- och datamaterial samt att ta fram och distribuera kataloger över tillgången på sådant material. Dessa kontor svarar också för generell rådgivning till primärkommuner, fylkeskommunala organ och statliga myndigheter på fylkesnivå, förmedlar och kontrollerar statliga entreprenaduppdrag till privata firmor och tillrättalägger kartmaterial för användning i undervisning, turism, friluftsliv m.m.

Kommunerna svarar i princip för den storskaliga kartframoch det stomnät som behövs för denna kartlägg- . ställningen ning. Privata mätningskontor utför en stor del av de offentliga kart- och mätningsarbetena i Norge. Kommunerna har vidare totalansvar för fastighetsbildning och fastig-

128 Försörjning med landskapsinformation i några andra länder

hetsrcgistrering inkl. därmed sammanhängande och mätning kartläggning. I de flesta fylkeskommuner finns särskilda fylkeskartnämnder som är rådgivande organ i alla frågor rörande kartläggnings- och mätningsverksamhet av intresse för fylket.

Ett särskilt kartråd, Rådet for Norsk Kartoch Oppmålingsvirksomhet, är rådgivande organ och diskussionsforum för principiella frågor rörande utveckling av landets kartverk. De flesta departement, fylkeskommuner och övriga kommuner är representerade i detta kartråd. för Norges

Eirektörerna

sjökartverk, Norsk polarinstitutt och Norges geografiska oppmåling är konsultativa medlemmar. Rådet skall arbeta för så rationell och användaranpassad som kartproduktion möjligt. Vidare skall rådet värdera ekonomiska främramar, ja prioriteringsförslag och granska ändringsförslag 1 kartpolitiken.

6.2.2 Finland

I Finland är det departementala ansvaret för landskapsinformation fördelat på flera olika ministeriet. Kartproduktionen sker främst inom den finska lantmäteriorganisationen, det s.k. lantmäteriverket, som lyder under och jordskogsbruksministeriet. Lantmäteriverkets verksamhet leds av lantmäteristyrelsen. På regional nivå finns länslantmäterikontor och på lokal nivå lantmäteribyråer.

Det finska lantmäteriverket framställer, ajourhåller och utvecklar kartor för hela rikets behov. I uppgifterna ingår att upprätta och underhålla stomnätet och att utföra flygfotograferingar och andra flyghildsarbeten. Stommätningarna utförs på grundval av triangelmätningar och avvägningar som verkställs vid ett särskilt geodetiskt institut. Inom lantmäteriverket framställs dels terrängkartor i olika skalor från 1:20 000 till 1:400 000 som kan sägas motsvara de svenska dels temaallmänna kartorna, tiska kartor för olika ändamål.

Försörjning med landskapsinformation i några andra länder 129

och tematiska kartor framställs också vid Terrängkartor andra verk och inrättningar. Tillsammans med lantstatliga mäteriverket har t.ex. topografiska kåren hand om riksomfattande kartverksuppgifter som tillgodoser försvarsministeriets och försvarsmaktens kartbehov. Geologiska forskframställer geologiska kartor och lantbruningsanstalten kets forskningscentral svarar för produktion av jordartskartor för lantbruket. Dessa kartor trycks i lantmäteristyrelsens som utöver lantmäteristyrelsens förkarttryckeri, även svarar för tryckning av andra myndigheters lagskartor kartor. Sjöfartsstyrelsens sjökartavdelning utför djupmätpå insjö- och havsområden och producerar sjökort. ningar Olika strandkartor och tematiska kartor över djupkartor, vattendrag framställs av vattenstyrelsen och vattenbyråerna. Även andra som t.ex. lantbruksstyrelsen och myndigheter med deras olika distriktsorgan framställer forststyrelsen kartor för den egna verksamheten.

Kommunerna framställer främst storskaliga kartor över mindre områden.

Kartläggningsarbeten och kartframställning liksom flygfotografering för kommuner, vissa statliga myndigheter, skogsbolag och kraftbolag utförs ofta på entreprenad av privata

kartläggningsfirmor.

Jord- och skogsbruksministeriet och lantmäteristyrelsen biträds i kartfrågor av en särskild kartverksdelegation. har som en statlig kommitté. Ord- Delegationen ställning förande i delegationen är lantmäteristyrelsens generaldirektör. övriga medlemmar skall företräda Delegationens och ministeriet för inrikes jord- skogsbruksministeriet, ärenden, finansministeriet, undervisningsministeriet, mynoch samfund som framställer och använder kartor digheter Delegationens medlemmar kalsamt sakkunskapen på området. las av statsrådet för tre år 1 sänder. Delegationen äger

130 med

Försörjning Iandskapsinformation i några andra länder

rätt att inom sig tillsätta arbetsutskott och sektioner (f.n. finns sektioner för terrängkartor, temakartor och forskning).

Delegationen har ett utvecklings- och samordningsansvar för framställning och revidering av de allmänna topografiska kartorna. Det åligger också delegationen att bl.a. främja samarbetet mellan statliga ämbetsverk och kommunala myndigheter i fråga om storskalig kartframställning.

6.2.3 Storbritannien

Ordnance Survey är ansvarig myndighet för officiell mätning och kartläggning av Storbritannien. Generaldirektören är ansvarig direkt inför statssekreteraren för miljö- och bostadsdepartementet (Department of Environment). I verksamheten för Ordnance Survey ingår geodetiska undersökningar och därtill hörande vetenskapligt arbete samt topografisk kartläggning främst i form av kartor i skalorna 1:1 250 - 1:25 000. Kartmyndigheten svarar också mot särskild avgift för bl.a. kartläggnings- och tryckningsarbeten åt försvarsministeriet (Ministry of Defence) och dess \ organ samt åt den geologiska undersökningen (Geological 1 1 Survey). l samråd med försvarsmyndigheterna har t.ex. tagits fram topografiska kartor i skala 1:50 000 som till en fjärdedel bekostas av försvarsministeriet. Försvarsmaktens egen kartorganisation (Directorate of Military Survey) står främst för produktion av kartor över områden utanför Storbritannien.

Ordnance Survey trycker också kartor för andra myndigheter som t.ex. Eirectorate for Overseas Surveys, Civil Aviation Authority och Institute of Geological Sciences.

Inom Ordnance Survey finns två rådgivande kommittéer med verkschefen som ordförande, en för offentliga användare och en för övriga kartanvändare. Härutöver finns fem specialråd som själva tillsätter ordförande. Specialråden

i några andra länder 131 Försörjning med Iandskapsinformation

skall fånga upp önskemål från lokala myndigheter, professionella kartanvändare, vetenskapliga behov, rekreation samt arkeologi.

Den inledningsvis nämnda utredningen, Ordnance Survey Review Committee har nyligen sett över organisation och m.m. för Ordnance Survey. Utredningen föarbetsuppgifter reslår bl.a. ett organ. Huvudmotivet för nytt rådgivande att tillskapa ännu ett sådant organ är att kartmyndigheten behöver stimuleras för att kunna följa med i bl.a. den tekniska utvecklingen. Rådet föreslås få en oberoende ordförande som, liksom övriga medlemmar, tillsätts av regeringen. Medlemmarna skall väljas mera på personliga kvalifika- -tioner än på myndighets- och organisationstillhörighet. Rådet skall i första hand bistå kartmyndigheten men även ha kanaler till Enligt förslaget skall rådet regeringen. vara policyskapande och härvid bl.a. arbeta med följande uppgifter:

o genomförande av kartutredningens förslag o S-årsprogram för kartmyndigheten 0 större policybeslut 0 teknisk utveckling 0 marknadsföring, forskning och utvecklingsstrategier.

En utvärdering av rådets arbete föreslås ske efter två till tre år.

6.3 Produktion och till allmänt kartmatillgänglighet terial

Produktionen av grundläggande landskapsinformation skiljer inte åt mellan de studerade länderna. I de utomsig mycket nordiska länderna har man dock större variationer i kartskalorna mellan tätbebyggda områden och glesbygd än i Norden. I t.ex. Storbritannien har man en allmän kartläggi större skalor än i Sverige vilket torde ning betydligt

132 Försörjning med landskapsinformation i några andra länder

vara naturligt med hänsyn till bebyggelsestrukturen. I Norge sker den ekonomiska kartläggningen för vissa områden i skala 1:5 000.

När det gäller förstagångsutgivningen av allmänna topografiska kartor eller motsvarande är läget f.n. att i Norge motsats till vad som är fallet i och Finland ännu Sverige inte har avslutat utgivningen av allmänna kartor över hela landet. Ajourhållning har dock skett i Norge parallellt med förstagångsutgivningen, som beräknas vara avslutad vid mitten av 1980-talet.

Revideringstakten är det som mest skiljer Sverige från övriga länder. I runda tal har Sverige dubbelt så relånga videringsintervall som övriga studerade länder.

Kartorna och kartunderlaget är i samtliga studerade länder tillgängligt för olika användare utan större restriktioner. När det gäller kommersiellt utnyttjande finns i de nordiska länderna vissa restriktioner. I t.ex. behövs Norge speciellt tillstånd för reproduktion av kartor eller delar av

kartor som getts ut av Norges geografiske

oppmåling.

Liksom i Sverige finansieras av det allframställningen männa karcmaterialet till delen övervägande av anslag. Frankrike, Storbritannien, Danmark och Finland är länder där kartläggningsverksamheten till en icke del obetydlig finansieras genom försäljning av kartor, avgiftsfinansiering samt ersättning för upphovsrätt.

Variationerna i kartläggningsskalor (grundmaterialet), slutliga kartskalor, geografisk täckning, revideringstakt och finansiering framgår närmare av tabell 6.1.

S()IJ 1981:73 med landskapsinformation i några andra länder 133 Försörjning

Tabell 6.1 Utgivning av allmänna kartprodukter (huvudsakligen topografiska kartor och översiktskartor) i några olika länderl

Land Färdig- Grundmaterial produkter Område/ Reviderings- Anslagsi skala i skala täckning intervall finansierad del

SVERIGE 90 Z 1:10 000- 1:10 000 60 Z 20 år 1:50 000 1:20 000 Norrlands 20 Z inland 1:50 000 75 Z 6-10 år 1:100 000 Fjälltrak- 25 Z 10 år terna Mindre skalor 100 Z 5 år

DANMARK 67-75 Z 1:10 000 1:20 000 Färöarna 1:25 000 Danmark 10 år 1:50 000 1:100 000 , Färöarna 5 år 1:250 000 Grönland 2-5 år (utom Mindre skalor Danmark, Grönland Grönland)

NORGE 90 Z 1:5 000- 1:5 000, 1:10 000 1:50 000 1:50 000 60 Z 1:250 000 100 Z I princip 10 år Mindre skalor 100 Z

FINLAND 72 Z 1:10 000, 1:20 000 100 3 5-15 år 1:20 000 1:50 000 40 Z 1:100 000 80 X 10-15 år 1:200 000 och mindre 100 Z 2-4 år

STORBRITANNIEN 1:1 250- 1:1 250, Tätbebyggda Kontinuerlig 1:10 000 1:2 500 områden ajourföring av 1:10 000 Landsbygd storskaliga 1: 25 000 kartor 1: 50 000 Vissa bergsområden 1:250 000 1:625 000

1Kä11a: Ordnance Survey Review Committee, Storbritannien (enkät sammanställd 1979)

134 Försörjning med landskapsinformation i några andra länder

Land Färdig- Grundmaterial produkter Område/ Reviderings- Anslagsi skala i skala täckning intervall finansierad del

FRANKRIKE 60 Z 1:5 000 1:5 000 Prioriterade områden 1:60 000 1:25 000 100 Z 8-10 år 1:50 000 100 X 1:100 000 och mindre 100 Z

VÄSTTYSKLAND 93 Z delstaten 1:25 000 Bayern 1:50 000 1:100 000 och mindre

federalt 1:200 000 100 Z 5 år 95 Z 1:250 000 80 Z 4 år 1:500 000 70 Z 4 år 1:1 000 000 80 Z Vid behov

CANADA 1:25 000- 1:25 000 1:250 000 1:50 000 50 Z Beror på områdets 1:250 000 100 Z utvecklingstakt

AUSTRALIEN 94 7a 1:100 000 1:100 000 30 Z 1:250 000 100 Z Bristande aktualitet 1:1 000 000 100 Z God aktualitet

6.4 Utvecklingstendenser

Landskapsinformationsverksamheten är ett område som i de flesta av de studerade länderna utvecklas snabbt för närvarande. I första hand gäller det teknikutvecklingen och då främst beträffande digitalisering av kartinformation. Även vad gäller behov och system- och produktionssamordning kan man skönja vissa likartade utvecklingstendenser. I detta avsnitt redovisas sådana utvecklingstendenser som är av speciellt intresse för LINFO:s arbete.

6.4.1 Informations- och samordningsbehov

Den aktuella utvecklingen i de europeiska länderna påverkas av en vikande ekonomi. Samtidigt ökar medvetenheten om

miljöförhållandena. Bättre kunskaper om bl.a. natur- och

i några andra länder 135 Försörjning med landskapsinformation

blir allt viktigare delar av det bebebyggelseresurserna sluts- och planeringsunderlag som behövs för att styra samhällsutvecklingen. Produktion av landskapsinformation hamnar därför i ett dilemma. Eftersom samhällsutvecklingen fort och nya stora frågor som rör landskapet och dess går t.ex. energifrågorna, snabbt aktualiseras, är utnyttjande, det svårt att på längre sikt precisera behovet av landskapsinformation och avsätta resurser för att ta fram denna information.

I många länder är man tveksam till att bygga upp stora komplicerade system (främst ADB system) för lagring och produktion av landskapsinformation. Däremot är man angelägen att enskilda och avgränsade informationssystem utformas så att underlättas. Ett undantag synes vara Norge där kopplingar Norsk kartplan siktar till ett mera utvecklingen enligt integrerat informationssystem.

Som exempel på hur man utomlands bedömer behoven av landkan man se hur de nyligen genomförda kartskapsinformation utredningarna 1 Norge och Storbritannien har redovisat dessa.

kartor och vissa I Norge ser man flygbilder, topografiska dataregister som väsentliga komponenter i en basinformation.

I den norska kartplanen redovisas hur behovet av olika kartskalor i Norge varierar inom olika användningsområden:

136 Försörjning med landskapsinformation i några andra länder

Bruksomráde Kartbehov Kartlegging av eiendomsforhold 1:500 -1 : 10 000 Generell planleggmg:

Planleggingiskogbruket 115000 -1110 000 Planlegging ijordbruket 1:1 000 -1: 5 000 Planlegglng og drift. av veg-, bane- og ledningsnemhavncr 1:500 -lz 5000 Diverse forvaltnings- og driftsformål i tettbebygde strøk 1:500 -1220 000 Fritidsformâl ._. 210 000-1150 000 Militaer planlegging og øvingsvirksomhet 1:25 000-1 : 50 000 Källa: Norsk kartplan,NOU 1979:54

Med utgångspunkt i detta behov föreslår kartutredningen att kartor för olika användningsområden upprättas enligt följande:

Artslátt Málestokk 1.- 000 Omrádetype areal km 0.512 5 10 20 50 1.By 300 o 0 o o o o 2. Bebygd 2 700 0 c 0 0 0 0 3. Jordbruk 7000 0 0 o 0 o 4. Prod. skog, spredtjordbruk 100000 o o o 0 5. Anncn skog 70 000 0 0 o Prod. arealer over skoggr. 6. Lavprod. bart jjell o. skoggr. 144 000 c Evig is og snø Kom- Forvallrzingsarzsvarlig mun- Staten ene Källa: Norsk kartplanJOU 1979:54

i några andra länder 137 Försörjning med landskapsinformation

bedömer man att behov finns av en höjddatabas. Den- Vidare na skall bland ett antal register som redovisar lägesingå bestämbar information. I registren finns kompletterande

De register som i dag finns information om kartobjekten.

eller som planeras är följande:

Informusjonsgruppe Registre (z-base) Blir foreslått ildenne utred- Terrengform Høydedatabase ningen

Fastmerkereglster Etablering pågår Fastmerker Forslag i Stmeld. nr. 25 Arealtilstand Arealregister (1977-78)

J ordregister Etablering pågår. St.meld. nr. 26 (1975-76)

Arealregister Se ovenfor Vannsystem Vassdragsregister Planlegges

områder Grunnkretsregister Etablering pågår Administrative Prøveetablering pågår. St. Eiendomsforhold Grunneiendomsregister meld. nr. 25 (1977-78)

Adresser Adressetegister Som grunneiendomsregister

Som grunneiendomsregister Byggverk Bygningsregister Etableres for riks- og fylkessamferdselsneLt Vegregister veger

Arealregister Se ovenfor

Ledningsregister Finnes i ledningsetatene Ledningsnett Behandles i utredning om sjø- Sjømerker Norsk fyrliste Merkeliste kartlegging

Prøveetablering pågår Kulturrninner lçulturminneregister Stedsnavnregister Etablering pågår Stedsnavn

Källa: Norsk kartplan, NOU 1979:54

I föreslås en teknisk samordning av bilder, kartplanen och I ett framtida kart- och registerkartor register. skall kartorna redovisa objektens läge, form och system information). Den deviktigaste egenskaper (geometrisk av objektens egenskaper läggs i taljerade beskrivningen

138 med landskapsinformation Försörjning i nâgra andra länder S()lJ 1981:73

registren. Härutöver finns i systemet också en bilddel som består av flygbilder, satellitbilder och ortofoto. Denna del är också ett viktigt för kart- och underlag registerp rodukt ionen .

Kart- och registersystemets uppbyggnad av nedanframgår stående modell. Den visar var de olika elementen i systemet har sin plats och hur de skall till anpassas andra element. Modellen utgör en ram när de enskilda kartorna och registren skall läggas För att en enkel upp. göra koppling mellan kart- och registerdata möjlig, avses de viktigaste elementen tilldelas entydiga identifikationer som lagras i register och kartdatabas och som även framgår av kartan. En viktig blir därför att finna en änuppgift damålsenlig indelning och kodning av de olika objekttyperna. De planerade registren avses bli datorbaserade.

KART- OG REGISTERSYSTEMET

Administrative Flybilder; Ortofoto kilder fjernmålingsdota

Registrering Måling

(beskrivelse)

\ Andre Registre over Kortdata registre kart objekter (x Y Z)

Kopling

Statistikk Kart

L

Källa: Norsk kartplan, NOU 1979:54

i några andra länder 139 Försörjning med landskapsinformation

Den brittiska betraktar ett geodetiskt kartutredningen och arkiv som en viktig del av infrastruktutopografiskt ren i ett modernt samhälle. Man tror också att dess betydelse kommer att öka under de närmaste årtiondena genom av informationssystem som innehåller landskapsutveckling information och som har de allmänna kartorna som ett gemensamt referenssystem.

6.4.2 Utnyttjande av ADB

Arbetet med att upprätta digitala kartdatabaser pågår-i länder. På sina håll intas dock som nämnts en ett flertal relativt tveksam till denna teknik. Läget i några hållning olika länder är följande:

I Finland utförs viss digitalisering av kartinformation. Verksamheten väntas trots ett visst motstånd. expandera Mycket preliminära planer finns på en digital topografisk databas.

försöksverksamhet med digitala metoder i

I §g5gg_pågår

kartframställningen, b1.a. avseende en digital topografisk databas. Man ser här ett stort behov av automatisk intemed andra databaser. För detta krävs b1.a. en norgrering som länkar mellan remering av geografiska referenssystem gister och kartor.

I Storbritannien utförs digitalisering av de storskaliga Inom kort avses även den topografiska databasen kartorna. 1:50 av ett nai skala 000 digitaliseras. Upprättandet arkiv i form förväntas b1.a. tionellt topografiskt digital öka till utbyte och analyser av väsentligt möjligheterna data.

I Frankrike vill man bygga ut den digitala kartframställsnabbt En topografisk databas utiningen så som möjligt.

140 Försörjning med Iandskapsinformation i nâgra andra länder

från kartor i skala 1:25 000 och 1:100 000 skulle vara klar 1980. med andra Någon samordning databaser innehållande t.ex. tematiska data har ännu inte utvecklats. Katasterkartor i vissa större städer finns i digital form. Någon utökning av verksamheten planeras inte av kostnadsskäl.

I Västtyskland har en karta med administrativa gränser digitaliserats. Planer finns på att utöka verksamheten, bl-a. till en digital topografisk databas. I delstaten Bayern har katasterkartor i skala 1:1 000, 1:2 500 och 1:5 000 digitaliserats till 90 Z. Planer finns på digital databas med möjlighet till samordning med andra databaser.

I Nederländerna pågår digital i stor omkartframställning fattning. En särskild kommission studerar möjligheterna att samla in och lagra topografiska data mera sampå ett ordnat sätt. Inom katasterväsendet används digitala metoder vid revidering av en karta i skala 1:1 000.

Det främsta målet för den digitala kartografin i gêâ är att upprätta en nationell databas. Planerna går ut på att först bygga upp en bas 1 skala 1:2 000 000 och därefter fortsätta med större skalor b1.a. 1:24 000. En normering av digitala produkter förekommer i samarbete med andra organisationer inom området. Tematiska data kan på så sätt kopplas till databasen.

I Canada upprättas en karta i skala 1:50 000 delvis med digital teknik. På så sätt produceras data till en nationell topografisk databas. Olika användare skall kunna föra in och ta ut data med hjälp av överenskommen standardisering. En sådan normering finns ännu inte men utvecklingsarbetet ges hög prioritet.

141 SOlJ198t73

III OVERVÅGANDEN ocu FÖRSLAG

7 UTGÅNCSPUNKTER

7.1 Problembilden

3 är det ett stort antal Som vi tidigare redovisat i kap. inom statlig, kommunal och myndigheter och organisationer sektor som arbetar med insamling, lagring, bearenskild och presentation av landskapsinformation. I många betning detta som ett normalt led i inhämtandet av unfall ingår och materialet sprids inderlag för den egna verksamheten denna. Den samlade resursinsatsen för att hante utanför tera inom de nämnda sektorerna har vi landskapsinformation till ca 1,5 miljarder kr. under 1978/79. uppskattat

och deras olikartade be- Antalet intressenter många gånger ett i sig då det gäller att hov utgör givetvis problem åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbetsformer för insamling och behandling av landskapsinformation. En mer flexibel efterfrågan och en tilltagande knapphet på resurser för det allmänna har ytterligare komplicerat problembilden.

har vuxit till följd Efterfrågan på landskapsinformation och av ökade insatser främst vad gäller fysisk planering med naturresurser. De nya behoven avser i stor hushållning utsträckning tematiska eller användarspecifika produkter. har därmed ökat och inrik- Efterfrågan på basinformation tats mot differenterade produkter såsom olika slags flygeller andra deloriginal etc. bilder fjärranalysprodukter, till detta basma- Kraven på aktualitet och tillgänglighet har ökat. kan konstateras att ett traditerial Samtidigt kartserier för bl.a. tionellt behov av enhetliga, tryckta allmänheten och försvaret kvarstår, varvid önskemål om ett datainnehåll Det nyligen upphävda kartvidgat föreligger.

142 Utgângspunkter SOL 1981:73

brevets modell att styra samhällets resurser för produktion av basinformation till framställning av tryckta kartor i vissa fastställda serier och versioner kan mot denna bakgrund ha haft en olycklig, konserverande effekt.

En aspekt som bör framhållas i detta sammanhang är att information om landskapet utgör ett viktigt underlag för sådana beslut om markens användning, lokalisering av byggnader och anläggningar, miljövårdsåtgärder etc. som är viktiga för den enskilde medborgaren. Kraven att sådana beslut skall föregås av en öppen debatt där allmänheten och olika intressenter ges tillfälle att bedöma konsekvenserna av den planerade åtgärden har accentuerats och utgör en av J grundstenarna i förslagen till ny plan- och byggnadslagstiftning. En förutsättning för att en debatt skall kunna föras är att det finns tillgång till ett objektivt underlagsmaterial för konsekvensbedömningar. Från demokratiska utgångspunkter är det därför viktigt att samhällsorganen förmår uppfylla de grundläggande kraven på ett för allmänheten tillgängligt underlagsmaterial för bedömningar av förändringar i den fysiska miljön.

De nya teknikerna för insamling, lagring, bearbetning och spridning av landskapsinformation kommer i allt större utsträckning till praktiskt bruk. Liksom vid annan informationsbehandling hänger detta bl.a. samman med att kostnaderna för elektroniska komponenter snabbt sjunker så att det blir lönsamt att använda exempelvis ADB för allt flera uppgifter. Eftersom hanteringen av landskapsinformation är mycket personalintensiv är förutsättningarna att nå lönsamhet vid en mekanisering av produktionen goda. Det finns dock faktorer som verkar återhållande. Effekterna av kostnadsminskningarna på utrustning motverkas av att lokaloch personalkostnaderna för utveckling och drift fortsätter att öka. När det gäller viss, för hantering av landskapsinformation speciell utrustning är teknikutvecklingen ännu mycket dynamisk och innebär framför allt bättre pres-

Utgångspunkter 143

tanda. är viss rymdteknisk- och annan informa- Exempel tionsbehandlingsutrustning såsom scanners, bläckstråleavancerade ritmaskiner m.m. Kostnaden för att skrivare, anskaffa sådana kraftfulla komponenter kan för den enskilde användaren bli oförsvarligt hög i förhållande till Härtill kan komma icke önskvärda effekutnyttjandegraden. ter i vissa fall. Frågor om kostnader och på arbetsmiljön andra effekter av en mekanisering synes ännu inte ha rönt samma uppmärksamhet som exempelvis då det gäller administativ ADB-användning. LINFO finner att om dessa nya hjälpmedel skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt så behövs det en mera systematisk lönsamhetskalkylering samt en samordning såväl när det gäller metod- och teknikutveckling som utnyttjandet av viss, mera kostsam utrustning.

80% av den samlade resursinsatsen för landskaps- Ungefär sektorn informationsförsörjning faller på den offentliga stat och kommun. Den offentliga sektorns ekonomi är därför för att möta de ökanav avgörande betydelse möjligheterna de kraven och investeringar i på landskapsinformation maskinell utrustning m.m.

När det gäller den statliga sektorn har de senaste årens budgetarbete präglats av samhällsekonomins krav på återhållsamhet. Myndigheternas anslag har baserats på en real minskning av 2% per år. Utrymme för mera omfattande reformer eller nya åtgärder har i princip bara kunnat skapas genom omprövning av tidigare åtaganden.

Av våra direktiv framgår att något nämnvärt utrymme för en av den totala anslagsfinansierade volymen av landökning skapsinformationsverksamheten inte heller kan förutses under de närmaste åren. I tilläggsdirektiv (1980:20) till kommittéer och särskilda utredare angående fisamtliga av reformer slås fast att en utgångspunkt för nansiering alla kommittéer skall vara att förslagen skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det om-

144 Utgângspunkter

råde som förslagen avser. Om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Hed utgångspunkt i riksdagens uttalande (FiU 1979/80:15) att en självklar utgångspunkt för riksdagens ställningstaganden bör vara att kommuner och landstingskommuner inte annat än undantagsvis åsamkas nya utgifter till av följd statliga beslut åläggs det kommittêerna att även noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade för- Slag.

Sammantaget finner vi att huvudproblemet består i att samtidigt som behoven av landskapsinformation för olika ändamål växer och förändras torde samhället under överskådlig tid inte komma att avsätta de ekonomiska resurser som skulle behövas för att tillgodose dessa behov sätt som på ett användarna förväntar sig. Genom att insatserna för försörjning med landskapsinformation i dag är spridda på så många myndigheter och organisationer skulle dock mycket vara att vinna genom att åstadkomma en förbättrad och samordning samverkan mellan skilda producenter och konsumenter.

Synpunkter på en bättre samordning inom detta område har för övrigt framförts vid tillfällen. åtskilliga tidigare Sålunda anförde föredragande departementschefen i sitt förslag till och organisation inriktning av den statliga kartverksamheten (prop. 1973:1, bil. 14) att det, med hänsyn till den omfattning som kartverksamheten hade, var angeläget med en samordning. Denna skulle inte bara avse teknisk produktionssamordning av kartframställningen utan ock-

så en sådan samordning i planeringen av kartverksamheten

som särskilt tog sikte på de produktionsinsatser som behövdes för skilda samhälleliga verksamhetsfält.

Trots att ett antal sådana samordningsåtgärder vidtagits synes den effekt som man i praktiken uppnått helt otillräcklig mot bakgrund av föreliggande behov och förutsätt-

Utgångspunkter 145

Det i dagsläget krympande ekonomiska utrymmet skärningar. kraven på en samordnad och rationell informationsförper även när det gäller landskapsinformation. Vi finsörjning ner därför att det mest angelägna är att dra upp riktlinför ett system som på sikt bidrar till ett bättre jerna utnyttjande av befintliga resurser och därmed möjligheter att möta de nya behov som finns. Vi anser därvid att behov av åtgärder föreligger främst i följande avseenden:

0 Fortlöpande styrning av statliga anslag till framtagav sådan landskapsinformation som kan användas ning generellt av många användare. 0 av nuvarande basinformation, främst lant- Anpassning mäteriets allmänna kartläggning, till användarnas aktuella och gemensamma behov. o Produktionsmässig samverkan för att bl.a. genom ökat utbyte av data begränsa kostnaderna för datafångst. 0 Införande och spridning av ny rationell teknik bl.a. genom gemensamma former för anskaffning och utnyttjande av avancerad, utrustning samt hithörande metoddyrbar och teknikutveckling.

7.2 Vissa allmänna förutsättningar och principer för samverkan 1 landskapsinformationsförsörjningen

Innan vi skisserar hur försörjningen med landskapsinformation mot denna bakgrund bör förändras är det nödvändigt att ta upp några allmänna principer och förutsättningar för hur sådana samverkansåtgärder bör sträcka sig långt samt också i någon mån avgränsa LINFO:s arbete.

7.2.1 Användarnas roll

Liksom annan information utgör den lägesbestämbara informationen underlag som behövs för att planera och genomföra vissa aktiviteter. myndighet, organisation eller in- Varje divid är själv primärt ansvarig för att bedriva sina upp-

146 Utgångspunkter S()lJ 1981:73

gifter på ett effektivt sätt. Det bör därför också ankomma på respektive användare att förse sig med och bekosta den landskapsinformation som behövs. För att användarna ej skall belastas med orimliga kostnader måste staten även fortsättningsvis träda in. Då det kan förutsättas vara ett intresse såväl för den enskilde användaren som för samhället att den erforderliga landskapsinformationen kan erhållas till ett så billigt pris som möjligt bör man öka ansträngningarna att gemensamt samla in, bearbeta och presentera sådan information som är av allmänt intresse. Informationsinsamling som sker för ett begränsat syfte bör så långt möjligt ordnas så att den kan nyttiggöras även i andra sammanhang.

Vi finner det härvid vara en grundläggande princip att användarna skall ha ett inflytande på innehåll, aktualitet, kvalitet etc. hos den landskapsinformation som de inte själva tar fram och medverka till att prioritera produktionen. Rena producenter som lantmäteriet, SGU, SCB m.fl. har en serviceroll. Eftersom man kan anta att behoven kommer att bli mer differentierade och förändras snabbare

framöver är det viktigt att användarbehoven fortlöpande

följs upp.

7.2.2 Utnyttjande av ADB

Den tekniska utvecklingen, besparingskraven och användarnas behov av ett mera differentierat, skräddarsytt underlag är skäl till att datorer torde komma att användas allt mer även för behandling av landskapsinformation. Grunden för en statlig ADB-politik har lagts genom statsmakternas ställningstagande till ADB i statsförvaltningen (prop. 1978/79:12l, FiU 34, rskr 339). Även 1 övrig: pågår ett omfattande policyskapande arbete rörande datateknikens effekter på samhällets sårbarhet, och arsysselsättning betsmiljö, näringspolitik, integritet etc. Detta bör i tillämpliga delar läggas till grund även vid utnyttjande av ADB för hantering av landskapsinformation. Vi har därvid särskilt noterat följande:

Utgångspunkter 147

0 ADB är ett i myndigheternas verksamhet. Det hjälpmedel målet för användning av ADB i statsförövergripande måste därför vara att tillgängliga resurser valtningen effektivare eller att verksamhetens resultat utnyttjas förbättras 1 andra avseenden. o Statsmakternas att påverka inriktningen av möjligheter ADB- användningen i statsförvaltningen har nyligen förstärkts (1981:266) om investegenom förordningen i statliga ADB-system. För alla viktiga ADBringar skall successivt ta ställning till system regeringen systemens ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, system- och driftsstrukturerna samt i vilken takt ADB skall införas på olika områden. 0 bör ske gemensamt för statliga verk- Systemutveckling samheter som förekommer i hela landet. Ansvaret läggs i som svarar för respektive verkregel på den myndighet samhet. Där det går utnyttjas de delvis färdiga system av olika som maskinleverantörer, konoch program slag sultföretag m.fl. tillhandahåller på marknaden. 0 Datordrift som är av större omfattning bör i första hand ske för ADB-system eller verksamhet för sig varje dedicerad eller myndighetsspecifik drift). Da- (s.k. tordriften inom en verksamhet bör spridas på lämpligt sätt allt eftersom de tekniska och ekonomiska förutsättningarna härför bli bättre. o När det gäller samverkan på ADB-området mellan stat, kommuner och landstingskommuner bedöms förutsättningarnä för en samordnad datordrift - exempelvis stora datacentraler - som små. Däremot finns möjligheter till mer begränsad samverkan i en rad frågor och på avgränsade verksamhetsområden. Lessa möjligheter till samverkan bör tas till vara.

7.2.3 Ekonomiska utgångspunkter

Den samhällsekonomiska situationen leder till följande principiella utgångspunkter:

148 Utgångspunkter S()lJ 1981:73

o Åtgärderna bör främst inriktas åstadkomma på att besparingar och därmed utrymme för förbättringar och nya åtaganden oavsett huvudman och sektor. 0 Möjligheterna måste förbättras att finansiera sådan ny teknik som innebär att hanteringen av landskapsinformation klart kan förbilligas. 0 Ökade kostnader måste finansieras genom avgifter från användarna. Detta bör även bidra till en allmänt bättre resurshushållning samt utgöra ett instrument för pro- - bl.a. - att marknadsanpassa ducenterna lantmäteriet sin produktion. Allmänhetens behov av kartor till rimlig kostnad måste dock beaktas.

7.3 Vissa avgränsningsfrågor

Enligt våra direktiv skall vi hur översiktligt belysa tillgängliga statliga resurser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstaterade behov av landskapsinformation. Vi skall därvid överväga vilka som lantmäteriet uppgifter bör ha när det gäller insamling, lagring och distribution av grundläggande landskapsinformation samt vilka mera speciella behov man med fördel kan tillgodose inom ramen för sin uppdragsverksamhet.

Ansvaret för den grundläggande kartläggningen är i dag delat mellan staten och kommunerna. Staten svarar i första hand genom de allmänna kartorna för den mera översiktliga kartläggningen, medan kommunerna genom sitt ansvar för plan- och bebyggelsefrågor - svarar för den mer storskaliga kartläggningen som behövs för av tätorterplanering nas utveckling m.m. Uttryckt i skalområden kan staten sägas svara för kartor i skalorna 1:10 000 och mindre. När det gäller grundläggande landskapsinformation i andra former än på kartor kan konstateras att vissa statliga organ i praktiken har ensamrätt att utföra flyg- och satellitbildupptagningar för kartläggningsändamål. För registerinformation är det svårare att finna formella några gränsdragningar. I praktiken torde det dock vara så att regis-

Utgångspunkter 149 sou 1981:73

ter innehållande landskapsinformation av stort allmänt t.ex. lantbruksregistret, vägdatabanken, fornintresse, m.fl. förs av statliga organ. Undantag är minnesregistret som visserligen i princip är en fastighetsregistreringen, statlig angelägenhet och åvilar länsstyrelsen, men som även förs vid ett antal kommunala fastighetsregistermyndigheter. Det kan noteras att vid sidan av det officiella för åtskilliga kommuner tekniskt avanfastighetsregistret cerade fastighetsregister innehållande fastighetsdata av grundläggande intresse.

Som vi redan inledningsvis berört i kap. 2 har vi avgränsat vårt intresseområde till sådan lägesbestämbar information som är av kontinuerligt intresse för många olika kategorier användare. Tyngdpunkten faller då på geografiskt omfattande, översiktlig information. Uttryckt i karttermer sådan landskapsinformation som är småskalig. Möjligheterna att uppnå rationaliseringsvinster bör vara genom samverkan störst genom insatser på detta område. Det torde vara naturligt att staten även i fortsättningen svarar för att tillhandahålla sådan landskapsinformation varför vårt arbete i huvudsak kommer att behandla statliga myndigheters roll och produktion. För en sådan avgränsning talar också att frågor som rör gränsdragningen mellan stat och kommun när det gäller lantmäteritekniska uppgifter för närvarande kartläggs av utredningen (Bo 1980:02) om vissa förutsättför den lokala lantmäteriverksamheten. Kommunerna ningar berörs av vårt arbete främst i sin egenskap av avnämare av landskapsinformation och som en viktig källa grundläggande för vissa data av sådan karaktär.

Sammanfattningsvis kan sägas att LINFO främst riktat sin på åtgärder som rör statliga insatser för uppmärksamhet försörjning med landskapsinformation. Vi behandlar främst grundläggande, småskalig landskapsinformation i form av bilder, kartmaterial och register avsedda att användas i många olika sammanhang.

150 Utgángspunkter

Sådan landskapsinformation är f.n. främst de allmänna kartorna, de allmänna geologiska kartorna och sjökorten, fastighetsregistret och viss statlig statistik. Av nämnda produkter har fastighetsregistrets skrivna delar, de geologiska kartorna och sjökorten nyligen varit föremål för utredningar och ställningstaganden i andra sammanhang. Statistikbehovet inom skilda samhällsområden kartläggs av utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken. Sistnämnda områden behandlas därför ej närmare i fortsättningen.

Mot bakgrund av de mera differentierade behov som förväntas i framtiden och den tekniska utveckling som gör det möjligt att tillgodose dessa behov borde frågan om vad som skall vara grundläggande landskapsinformation fortsättningsvis inte så fast som hittills knytas till en viss presentationsform - den tryckta kartan. Det centrala borde i stället vara själva informationsinnehållet. Vi har därför undersökt om det går att närmare definiera vilka basdata som i ett utgångsläge borde utgöra grundläggande, småskalig landskapsinformation. Det mest logiska vore nämligen att man utifrån en sådan utgångspunkt kunde fastställa vilka data som skulle insamlas, lagras och tillhandahållas användarna, vilka egenskaper dessa data borde ha för att möjliggöra största möjliga utbytbarhet, ansvars- och kostnadsfördelning etc.

I praktiken visar det sig knappast möjligt att konstruera och vidmakthålla ett system för försörjning med grundläggande landskapsinformation enbart utifrån ett fastställande av vissa basdata. Svårigheterna beror b1.a. på följande faktorer:

o Omfattningen av landskapsinformation, nedbruten till datatermnivå, blir alltför oöverskådlig för att tillräckligt noggrant kunna bestämma vilka behov som är mest allmänna.

S()IJ 1981:73 Utgångspunkter

o Användarna har ofta mycket svårt att definiera sina framtida informationsbehov på datatermnivån. 0 Vissa är mycket flexibla vad avser datainneprodukter hållet t.ex. fjärranalysprodukter. 0 Produkten är ibland det centrala, t.ex. förekomsten av en enhetlig topografisk karta i ett land har ett egenvärde som gemensam kunskapsbas.

Vi har därför valt att i huvudsak betrakta landskapsin- Givetvis bör utformationen som produkter av olika slag. av dessa basera sig på en analys av informaformningen i varje särskilt fall. Särskilt viktigt är tionsbehovet att användarna får möjligheter att fortlöpande påverka utformningen av den grundläggande landskapsinformationen.

7.4 Skiss till framtida systemstruktur för landskapsinformationsförsörjning i samverkan

av de brister och behov som kunnat konstate- Mot bakgrund ras samt de övriga allmänna utgångspunkter som vi ställt för en framtida upp har vi dragit upp följande riktlinjer systemstruktur för försörjning med landskapsinformation:

0 Ett system för behovsuppföljning och reövergripande surstilldelning bör styra den produktion som i första hand staten bekostar. Genom bättre möjligheter för användarna att påverka innehåll och kvalitet kan produkterna vid varje tillfälle bli mer lämpade att utnyttja direkt eller som underlag för vidareproduktion. o Basinformation gemensamt för olika användare produceras att hushålla med resurser. Basinformationen bör i syfte av vissa innehålls- och kvalitetsmässigt defiutgöras nierade kart- och registerprodukter. Produktiobild-, nen bör ske samlat och med optimalt utnyttjande av modern teknik. Funktionen är en service till hela samhället och bör därför ske i statlig regi.

152 Utgångspunkter

0 Vid sidan av produktionen av basinformation finns användarspecifika system för framställning av sådan landskapsinformation, ofta tematisk eller storskalig, som utgör underlag för olika sektorers verksamhet och som inte kan tillgodoses enbart genom basprodukterna. Användarna svarar för underhåll och drift utveckling, av sådana system. För att sänka kostnaderna bör samproduktion eftersträvas även beträffande sådana produkter. o De direkta mellan kopplingarna produktionen av basinformation och övriga produktionssystem består - förutom i anpassningen av basinformationen - i att primärdata från de senare så långt som möjligt utnyttjas för framställning av basprodukterna. Stora integrerade systemkonstruktioner, baserade på ADB-teknik eller annan teknik, bör dock undvikas. 0 Utbyte av data underlättas genom systematiska samordningsåtgärder avseende exempelvis och kunnormering skapsspridning om befintlig landskapsinformation. Huvudprincipen för datafångst bör vara att samma informationsslag om möjligt samlas in bara en gång av ett organ. Former för samordning av metod- och teknikutveckling och -utnyttjande utvecklas.

En framtida systemstruktur för samordnad landskapsinformationsförsörjning skulle därmed mycket schematiskt kunna illustreras modellen enligt i figur 7.1 nedan. Den är i huvudsak teknik- och organisationsoberoende. Strukturen bör ses som ett långsiktigt mål som man kan nå genom många, sinsemellan oberoende åtgärder. Vi har koncentrerat oss på vissa sådana åtgärder. För det första sådana som vi bedömt särskilt angelägna att p.g.a. de kan förväntas medföra rationaliseringsvinster eller tillgodose behov som vi uppfattat som särskilt starka. Hit hör en förbättrad försörjning med fjärranalysmaterial, ett samlat system för att söka fram befintlig landskapsinformation av allmänt intresse samt basproduktionens framtida utformning. Dessa

Utgångspunkter 153

förslag tas upp närmare i kapitlen 8 - 11. Lör det andra sådana åtgärder som vi anser vara en förutsättning för att och vidmakthålla den skisserade strukturen och som uppnå främst avser uppgifts- och ansvarsfördelning för vissa övergripande funktioner av planerings- och sanordningskaraktär. Fetta behandlas i kap. 12. Konsekvenserna för lantmäteriet tar vi upp i kap. 13 samt finansieringen av föreslagna åtgärder i kap. 14.

Figur 7.1 Principskiss för Landskapsinformationsförsörjning i samverkan

System for övergripande prioritering och budgetstyrning

r 4.____._ System för pro- Primärdata *êamordnings- Primärdata Anvöndarspecifiku duktion av bos- 1 atgärder produktionssystem information _ FoU FoU inom offentlig och V privat sektor

7 i

Bosprodukter Anvöndørspecifika bildmaterial produkter - kartmaterial register

Informationsutnyttja nde

8 SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS

8.1 Inledning

LINFO har sina direktiv att särskilt bedöma fjärrenligt roll inom landskapsinformationen och mot bakanalysens av detta lantmäteriverkets uppgifter i frågrund överväga

datafångst, datalagring och tillhandaga om utveckling,

hållande.

Fjärranalystekniken och dess nu överskådliga utveckling

under 1980-talet har översiktligt behandlats i kap. 5.1 En mer

teknisk för fjärranalysen ingår i biladetaljerad redogörelse

ga 3.

skillnader i teknikz och På grund av de stora organisation,

som föreligger mellan flygfotografering och satelanvändning litbaserad har vi valt att ta upp dessa ämnesområfjärranalys

den var för Den satellitbaserade fjärranalysen behandlas sig.

i detta kapitel och flygfotografering i kap. 9.

definieras i 5.2

1Begreppet fjärranalys

2Det kan i detta sammanhang vara värt att notera de av-

sevärda skillnader i teknik och prestanda som föreligger mellan t.ex. registrering från Landsat-satellit och flygvilket också medför skillnader i organisafotografering, tion, föreskrifter, användning m.m.

Landsat-satelliterna går i banor ca 920 km över jordytan. 14 varv runt per dygn. Efter ca 18 och fullbordar jorden återkommer satelliten i den bana den först hade. Minsdygn ta identifierbara objekt är ca 80x80 meter.

för kartläggningsändamål sker från höjder Flygfotografering från hundra meter till ca 10 kilometer. som varierar några sker vid ett visst tillfälle och omfotogra- Fotograferingen av samma område bl.a. av kostnadsskäl, sällan fering blir, aktuell förrän efter flera år. Minsta identifierbara objekt har av ca 1 dm vid de lägsta flyghöjderna och en utbredning 1 meter vid Noggrannheten 1 beca höghöjdsfotografering. av objektens läge är starkt beroende av flyghöjden. stämning

156 Satellitbaserad fjärranalys

Data från kan - med nuvarande teksatellitregistreringar niska möjligheter - endast undantagsvis ersätta flygfotografering. Den satellitbaserade fjärranalysen innebär dock redan nu ett värdefullt komplement till flygfotografering, inte minst för studium av förlopp som t.ex. växtcykeln och isläggning på hav och sjöar. Under 1980-talet tillkommande satelliter, innehållande som medregistreringsutrustning ger betydligt högre upplösning, kan förändra dagens situation.

8.2 Organisation

Statens delegation för rymdverksamhet sin (DFR) är enligt instruktion (1977:1066) central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt såvitt avser forskning och utveckling, i den mån dessa inte ankommer I på annan myndighet. delegationens uppgifter ingår att ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete inom fjärranalysverksamheten, samordna verksamhet inom detta område och fördela statligt stöd. Delegationen har dessutom inom informauppgifter tions- och dokumentationsområdet och som kontaktorgan gentemot internationell rymd- och fjärranalysverksamhet.

DFR bildades år 1972 och samma år tillkom det statsägda

Svenska rymdaktiebolaget (RB) som ett beredande och verk-

ställande organ till DFR. Följande år inrättades en fjärranalyskommittê (FAK) som rådgivande organ till DFR i fjärranalysfrågor. För beredning av forskningsfrågor finns forskningsprojektberedningen (FPB). I DFR ingår representanter för industridepartementet, industri och forskning. FAK är sammansatt av företrädare för huvudsakanvändarintressena, ligen från statliga myndigheter, medan i FPB finns personer med forskarkompetens inom skilda tillämpningsområden.

I RB:s organisation ingår forskningsstationen Esrange i Kiruna kommun. Esrange består av två enheter, dels Esrange

Satellitbaserad fjärranalys 157

Programme (ESP) som svarar för sondraketverksamhet Special och tillhandahåller viss instrumentering för sådan, dels Landsat Station (ELS) som mottar, bearbetar och Esrange lagrar data från Landsatsatelliterna.

kom i Sverige tidigt att uppmärksammas Fjärranalysfrågor inom FOA varvid militära tillämpningar ägnades särskilt intresse. Inom FOA har utvecklats bearbetningsprogram för satellitdata och man förfogar numera över apparatur för bildanalys och framställning. Flera statliga myndigheter har stort intresse av tillämpningar grundade på satellitdata såsom t.ex. SMHI, LMV, tullverket, Sjöfartsverket samt skogsbrukets och lantbrukets organ.

verksamhetsåret 1980/81 till 177 DFR:s budget uppgick kr. Huvuddelen täcktes genom anslag från industrimilj. och utbildningsdepartementen.3 Kostnaderna fördelar kr. 115 milj. kr. sig med 3 milj. på myndighetsuppgifter, rymdsamarbete samt 59 milj. kr. på nationell på europeiskt verksamhet. Av den senare summan tilldelades fjärranalysen (exkl. ELS) 4,5 milj. kr. enligt figur 8.1. Anslagsutvecklingen för framgår av figur 8.2. fjärranalysverksamheten Verksamheten vid ELS omsluter ca ll milj. kr. och finansieras med vissa länder som ingår i Eurogenom kontrakt pean Space Agency.

(ESA) är en samarbetsorganisation i European Space Agency vilken elva västeuropeiska länder, bl.a. Sverige deltar. ESA har under större delen av 1970-talet bedrivit en omfattande studieverksamhet inom fjärranalysområdet. År 1976 det första steget mot ett operativt program i och med togs att man beslutade inrätta en organisation för insamling och distribution av data från fjärranalyssatelliter, Earthnet.

3Till viss del via styrelsen för teknisk utveckling och naturvetenskapliga forskningsrådet.

158 Satellitbaserad fjärranalys SOU 1931773

mark

vatten atmosför gemensom teknik 72/73 73/74 7L/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 Figur 8.1 DFRrs fjörranolysbudget med ungeiörtig uppdelning på titlömpningsomröden

Mkr

4,0

2.0 -

1,0 - 048 -

0.4 -

n I 1 | | 1 l I 1 02 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 Figur 8.2 DFRrsfjörronalysbudgetkorrigerud till 1980 år; penningvörde (logaritmisk presentation). KöllcnSvensk fjörronolys inför 80-talet. DFR,1980.

Satellitbaserad fjärranalys 159

Earthnet består av följande komponenter:

0 Earthnet Programme Office i Frascati utanför Rom med ansvar för administration, planering och information. 0 Ett antal nedtagningsstationer för satellitdata, b1.a. utanför Kiruna och Fucino utanför Rom som tar Esrange emot Landsat-data. 0 finns en så kallad National Point I varje deltagarland of Contact (NPOC) med uppgift att distribuera data, informera om hur data kan användas samt aktivt stödja och tillämpning. RB är svensk NPOC. metodutvecklingen

I dag är Earthnet en organisation med omfattande verksamhet. Flera NPOC-er har stor försäljningsvolym och bedriver utvecklingsverksamhet.

8.3 Registrering och bearbetning av Landsatdata

Vid ELS mottas data från Landsat 2 och 3. Han förbereder av data från Landsat D, D och sPOT (1 första mottagning hand för Landsat D). Data registreras på magnetband s.k. (High Density Digital Tape, HDDT) och arkihögtäthetsband veras. Vid årsskiftet 1980/81 fanns drygt 500 sådana högtäthetsband i arkiv vid ELS. Antalet kommer snabbt att öka med ökat antal satelliter och registrerande kanaler, varför en övergång till lagring på speciella skivor övervägs. Ett annat skäl för en sådan förändring är den förbättrade I samband med nedtagningen av data lagringsbeständigheten. produceras okorrigerade svart-vita bilder (Quick-1ook-bi1der, QL) som underlag för bedömningen av registreringens kvalitet. Vid stationen utförs också viss korrigering och bearbetning av rådata, som därefter lagras på vanliga magnetband (Computer Compatible Tape, CCT). CCT:erna utgör underlag för fortsatt bildanalys.

160 Satellitbaserad fjärranalys

Bilder genereras för närvarande i en Optronics filmskrivare, men man avser att inom kort ersätta denna med en s.k. Laser Beam Recorder ett betydligt effektivare bildgenereringsinstrument. Goda resurser finns numera vid fotolaboratoriet (t.ex. utrustning för framställning av färgnegativ och kopior). Systemet för registrering och bearbetning av data framgår av figur 8.3.

Som svensk NPOC har RB att årligen köpa minst 70 CCT:er från ESA, vilka erhålls till ett betydligt reducerat pris. Svenska beställningar, som administreras av RB, frånräknas denna kvot.

I Sverige finns de mest avancerade bildbearbetningssystemen vid RB, FOA och Stockholms universitet. Under år 1981 väntas ett nyutvecklat, svenskt bildbehandlingssystem, OSIRIS, tas i bruk. Inom RB utvecklas ett enkelt bildbearbetningssystem (EBBA) av vilket fem prototyper väntas bli tagna i drift under år 19814. Ett exemplar av EBBA kommer enligt DFR:s tillämpningsprogram för år 81/82 att placeras vid LMV. Bildbearbetningssystemen genomgår f.n. samma hastiga utveckling som annan ADB - utrustning, vilket torde innebära sjunkande priser på utrustning och programvaror. Priset på en bildbearbetningsutrustning, med kapacitet att behandla en hel scen på en gång har under de senaste åren reducerats med 60-75% och är numera av storleksordningen 0.5 milj. kr. Eftersom Landsat D och SPOT kommer att vara utrustade med sensorer, som medger en upplösning av 10-30 m, vilket i förhållande till nuläget innebär mångdubbelt antal data per scen, kommer denna ökade datamängd dock att uppväga det sjunkande priset på bearbetningsutrustning.

4Vid Lunds universitet, Stockholms universitet, naturvårds-

verket, skogsstyrelsen och Vattenbyggnadsbyrån AB

Satellitbaserad fjärranalys 161

Figur 8.3 och

Registrering behandling av satellitdata vid ELS

Mottagare

MDA

bearbetningssystem:

* - - Höghastighets- . . . Arkiv - -

Formatsynkromsering bandspelare

_ f

Buffertminne / /

Skivminne-›Dator<-›Monitor /

/\ /

x

./ r \. Celco

,l

Optronics Magnetfilm- film- band- / skrivare skrivare station /

l-“ilmnegaüv

V Quick-look bild

Användning

162 Satellitbaserad fjärranalys

8.h DFR:s plan för den forsatta fjärranalysverksamheten

DFR har i december 1980 fastställt en ny femårsplan5 för den fortsatta fjärranalysverksamheten inom delegationens ansvarsområde. Planen bildar fortsättning på den femårsplan som utarbetades år 1973. Den nu aktuella planen anger den övergripande målsättningen för delegationens fortsatta verksamhet inom fjärranalysområdet. Målet är att för angelägna samhälleliga behov föra ut fjärranalystekniken till praktisk och rutinmässig användning.

DFR anser att den snabba tekniska utvecklingen inom främst * rymd-, sensor- och datorområdena inneburit att det uppstått ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och lönsamt och vad som kan tillämpas operativt. Delegationen ser som sin huvuduppgift inom fjärranalysområdet att under 1980-talet brygga över denna klyfta och anger tre bristområden som kräver intensifierade åtgärder:

grundläggande kunskaper som ger de praktiska förutsättningarna att använda fjärranalysteknik inom olika specifika tillämpningsområden, vidareutveckling och anpassning av teknik och metodik för operativt utnyttjande, information till och utbildning av i första hand användare eller potentiella användare vid företag och offentliga institutioner, men också lärare och blivande användare vid universitet och högskolor.

Åtgärderna för att avhjälpa dessa brister och även i övrigt föra den satellitbaserade fjärranalysen framåt kanaliseras till fyra program: - Ett tillämpningsprogram (som utgör verksamhetens kärna) huvudsakligen uppbyggt av ett antal väl sammanhållna större projekt i nära samarbete med användarna. - Ett teknikoch metodutvecklingsprogram för framtagning av system av gemensamt intresse för flera tillämpningsområden och som ej utvecklas inom tillämpningsprogrammet.

5Svensk fjärranalys inför 1980-talet, december 1980.

S()lJ 1981:73 Satellitbaserad jiärranløzlys 163

- Ett informations- och för att täcka utbildningsprogram de potentiella användare som inte aktivt engageras i det pågående utvecklingsarbetet.

- Ett forskningsprogram uppdelat på riktad forskning inom nyckelomräden, ofta i anknytning till tillämpningsprojekt, och en mera fristående del för utveckling av nya idéer.

Erfarenheterna visar att en lämplig metod att föra ut avancerad teknik till praktisk användning är att välja ut några delområden och i nära samband med användarna arbeta igenom och lösa problemen. Härigenom får tillämpningsprogrammet särskild tyngd inom fjärranalysverksamheten.

Följande tabell sammanfattar ett antal projekt inom tilllämpningsprogrammet, som delegationen bedömt lämpliga att genomföra under S-årsperioden 1981-1985.

Projektbenämning Huvudintressent Beskrivning Andra intressenter

Kartläggning av luft- naturvårdsverket Projektet avser utveckling av föroreningar med la- operativa metoder för kartläggserteknik SMHI, länsstyrelser, ning av luftföroreningar och kommuner, IVL och centreras kring vidareutveckling förorenande industrier av det redan framtagna mobila systemet

Fjärranalyssystem för SMHI Projektet avser utveckling av vädertjänsten system och metoder nödvändiga för en framtida regionalise- STU och svensk industri ring av vädertjänsten. Arbetet koncentreras till utveckling av en prototyp till regional vädercentral. För projektets genomförande förutsätts betydande finansiering utanför delegationens fjärranalysverksamhet

Fjärranalyssystem generaltullstyrelsen Projektet avser fullföljande av för havsövervakning redan påbörjad verksamhet samt SMHI och sjöfartsverket utveckling av nya systemkomponenter. Betydande finansiering kan även fortsättningsvis påräknas från användarna

164 Satellitbaserad ñärranalys S()LJ1981:73

Projektbenämndning Huvudintressent Beskrivning Andra intressenter

Kartläggning av naturvårdsverket Projektet avser utveckling av vattenkvalitet med operativa metoder att utnyttja satellitteknik SMHI, fiskeristyrelsen dagens och 1980-talets satellitdata för kontinuerlig uppföljning av miljöförändringar i sjöar och i Östersjön

Utveckling av Ett flertal olika poten- Projektet avser utveckling av Landsat D/SPOT- tiella användare bör en- nödvändig teknik och metoder för teknik gageras inom detta pro- att utnyttja 1980-talets fjärrjekt. Speciellt bör också analyssatelliter och tidigt förockså möjligheterna till bereda användarna på de nya möjinternationellt samarbete ligheterna. Inom detta område tillvaratas måste också betydande riktade forskningsinsatser göras

Landsat-teknik för LMV Projektet inriktas mot tidig dekartrevidering och monstration av några aktuella markanvändningskar- tillämpningar av hög angelägentering länsstyrelser, natur- het t.ex.: vårdsverket och - av revidering topografiska planverket kartor översiktlig markanvändningskartering - av våtmarker och kartering torv

Landsat-ti1lämp- SGU Projektet inriktas mot: inom - av ningar kartläggning storskaliga geologiområdet olika prospekterings- strukturer - av företag kartläggning grusförande avlagringar och torvmarker - att sambearbeta möjligheterna Landsat-data med annan information

Landsat-teknik för skogsstyrelsen Projektet bör inledas med utskogliga till- arbetande av operativa metoder lämpningar för kartering av nyupptagna kalhyggen. Därefter utvidgas det successivt så att allt flera skogsparametrar kan inkludederas

Landsat-tillämpningar SIDA Projektet avser vidareutvecki u-land ling av operativa metoder för användning av Landsat-data i u-länder. Ett stort antal möjliga tillämpningsområden finns och metoder har utvecklats utomlands men är ofta ännu ej tillgängliga för svenska intressenter

Satellitbaserad fjärranalys 165

sou 193173

8.5 Lantmäteriets utnyttjande av satellitdata

LMV bygger successivt upp sin kompetens när det gäller att utnyttja satellitbaserad fjärranalys. Arbetet inriktas på att ha beredskap för att kunna utföra t.ex. kartrevidering med sådan teknik, när detta blir möjligt med hänsyn till satellitregistreringarnas geometriska upplösning. Verket gör bedömningen att i och med tillgång till data från sensorerna Thematic Mapper i Landsat D› och HV (High Resolution Visible Scanner) i SPOT skapas vissa förutsättningar för användning av satellitdata i den allmänna kartläggning en i Sverige.

Verket har i vissa hänseenden goda förutsättningar att nyttiggöra sig satellitdata. Dessa förutsättningar utgörs av:

0 Tillgång till flygbildarkivet. 0 Tillgång till deloriginalen till topografiska kartan och andra översiktskartor. Om dessa kartor förs över i numerisk form kan kombinationen av befintlig information med nyinsamlade data öka noggrannheten i resultatet av bearbetningen- Överhuvudtaget har det efter hand blivit alltmera klart att satellitmaterial kan utnyttjas mest effektivt om det sker i samverkan med annan landskapsinformation t.ex. flygbilder och kartor. Denna landskapsinformation måste vara arrangerad på ett för detta ändamål lämpligt sätt. 0 Tillgång till en växande databas av digitala höjddata för hela landet. 0 Personal med erfarenhet av insamling av landskapsinformation och av geometriska och kartografiska bearbetning- 81.

På den tekniska sidan har LMV vissa resurser som är unika för landet. Detta gäller b1.a. ortoprojektorn. Med detta instrument kan man transformera en bild från en projektion till en annan. Detta har bl.a. betydelse för att geometriskt korrigera bilder registrerade med svepradiometer.

166 Satellitbaserad üärranalys sou 193173

Andra tekniska resurser som LMV har och som har betydelse för bearbetning av fjärranalysdata är utrustning för digitalisering av linjeinformation, stereo- och bildtolkningsinstrument samt ett fotografiskt laboratorium. Till detta kommer datorkraft, som man planerar att utöka, b1.a. för att kunna användas vid av fjärranalysdata. Verbearbetning ket saknar dock egen utrustning för bildgenerering från digitala data.

8.6 Overväganden och förslag

8.6.1 Ansvarsfördelning

DFR har, som framgått av 8.2.1, ett myndighetsansvar för utveckling och forskning inom bl. a. fjärranalysens område, i den mån detta inte ankommer på annan myndighet. För sådan verksamhet fördelar DFR ca 4,5 milj. kr. per år (beloppet avser budgetåret 1980/81) till RB, forskningsorgan och andra intressenter. RB genomför utvecklingsprojekt i

samarbete med vissa sektorsmyndigheter, och beträffande

instrumentutveckling m.m. i samarbete med svenska industriföretag. RB fungerar också som konsultföretag beträffande

behandling av fjärranalysdata.

LMV har enligt sin instruktion ett myndighetsansvar för utveckling av allmän kartläggning. Härav följer att verket bl.a. skall utveckla metoder som bidrar till att den allmänna kartläggningen genomförs så effektivt och rationellt som möjligt. Data från de planerade satelliterna SPOT och Landsat D torde därvid komma att bli av intresse för den allmänna kartläggningen.

LMV har härutöver - i likhet med t.ex. vissa konsultföretag s ett intresse av att utveckla teknik för användning av satellitinformation i uppdragsverksamheten.

Satellitbaserad fjärranalys 167

I DFR:s för budgetåret 1981/82 har tatillämpningsprogram gits upp en markant ökning av tillämpningar med inriktning och annan analys av mark och vegetation m.m. på kartering Efter samarbete mellan RB och LMV i förberedelserna för markeras däri att ett projektsamarbete mellan programmet, rymdverksamheten och [MV inleds.

De tillämpningar, som LMV enligt programmet kommer att medverka i utvecklingen av, gäller b1.a. samutnyttjande av olika databaser (b1.a. material ur topokartorna), kartering i samt förberedelser för utnyttjande av utvecklingsländerna Landsat D och SPOT.

Det är enligt LINFO:s bedömning angeläget att den satsning på utveckling av tillämpningar inom landskapsinformationsområdet som sålunda har inletts, successivt vidareutvecklas. Det gäller båda de aspekter som tidigare har behandlats (och för vilka LMV har ansvar i egenskap av central myndighet för landskapsinformation) nämligen bästa möjliga

dels utnyttjande av satellitmaterial i kartläggning m.m., dels

att så bra som möjligt anpassa annan landskapsinformation till med satellitmaterial. LINFO anser att samutnyttjande en fortsatt samverkan mellan DFR/RB och LMV är ett naturligt och viktigt led i en sådan utveckling.

LINFO vill även understryka, att det vid resursfördelning inom detta område, är väsenligt att DFR medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl vetenskapliga organs som kartproducenters behov av resurser t.ex. i fråga om utrustning. Ett sådant agerande medverkar till en mångsidig och till en tidig tillämpning hos utvecklingsverksamhet många användare.

8.6.2 Arkivfrågor

I olika har diskuterats huruvida LMV:s flygbildssammanhang arkiv bör utvidgas till ett fjärranalysarkiv, dvs. i någon form även omfatta satellitdata.

168 Satellitbaserad üärranalys

Signalerna från Landsat uppfångas, korrigeras och lagras i form av HDDT:er vid ELS. Här framställs också CCT:er och bildprodukter. Såvitt LINFO kan bedöma finns ännu ingen klar policy om hur arkivering och sortering av för längre tidsserier särskilt användbart material, återfinnande av sådant material osv. skall gå till när det gäller satellitbaserat material. Frågan om lagringsmedia och form för arkivering är mer komplicerad än när det gäller flygbilder. Formerna för lagring av data inom Sverige (inklusive frågan om i vilken utsträckning visst material bör betraktas som svensk egendom via NPOC-avtalet) 1 relation till vad som lagras inom Sverige av ESA-material över andra länders territorium har hittills diskuterats mycket litet.

Enligt LINFO:s mening bör - innan man närmare kan ta ställning till hur arkiveringen av satellitmaterial skall samordnas med LMV:s flygbildsarkiv - de framtida formerna för arkivering m.m. av satellitmaterial över svenskt territorium klarläggas. I anslutning härtill föreslår LINFO att DFR/RB och LMV får uppdrag att överväga frågan om sambanden och lämplig samverkan vid arkivering m.m. av satellitmaterial och flygbilder.

I avvaktan på dessa överväganden bör LMV kunna tillhandahålla quick-look-bilder som ett underlag för beställare av bilder att bedöma om satellitbilder kan vara ett alternativ eller komplement till flygbilder. Det är också naturligt att LMV successivt bygger upp ett arkiv av CCT:er omfattande landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt för att kunna framställa bildprodukter.

9 FLYGBILDSFORSORJNINC

9.1 Inledning

Flygbilder har en nyckelroll i försörjningen med landskapsinformation. De utnyttjas dels självständigt, dels som basinformation vid produktion av kartor, statistik etc. Kostnadsmässigt svarar bildanskaffningen för en ganska ringa del, 12 milj. kr. eller ca 1%, av den totala omslutningen för framtagning av landskapsinformation.

Utnyttjande av flygbilder framstår som en relativt sett allt mindre resurskrävande teknik att samla in data om landskapet. LINFO bedömer att betydelsen av sådant material kommer att öka i framtiden. I våra kontakter med nuvarande tunga grupper av användare har vi också konstaterat att det föreligger starka krav på förbättringar i fråga om flygbildsförsörjningen.

Vi har därför ansett det angeläget att särskilt studera detta område. Utredningsmannen tillkallade den 26 februari 1980 två konsulter, lektor Lennart Ekelund och tekn.dr. Per Olof Fagerholm, att biträda med en delstudie avseende flygfotografering och bildförsörjning i Sverige. Det framtagna materialet kompletterades av LINFO och ställdes samman till en diskussionspromemoria. I syfte att kontrollera fakta och få synpunkter på olika, alternativa lösningar remitterades diskussionspromemorian den 28 oktober 1980 till följande myndigheter och organ som huvudsakligen representerar olika användare: skogsstyrelsen, naturvårdsverket, LMV, SGU, domänverket, nämnden för skoglig flygbildsteknik, Svenska kommunförbundet, Svenska Konsultföreningen och Skogsindustriernas Samarbetsutskott.

170 Flygbildsförsörjning sou 193173

9.2 Nuvarande ordning

9.2.1 Bakgrund

Flygbilder som underlag för kartläggning har i Sverige använts sedan 1920-talet. Riksdagsbeslutet år 1937 att ekonomisk karta grundad på flygfotografering skulle ges ut för större delen av landet innebar en intensifiering av flygbildsverksamheten. Rikets allmänna kartverk (RAK), som hade ansvaret för den allmänna kartläggningen, fick också till uppgift att svara för flygfotograferingen. Under 1940talet tillkom flygfotograferingsuppgifter för andra ändamål än allmän kartläggning, till stor del avseende planering och projektering för tekniska anläggningar. Dessa uppgifter kom att bilda kärnan i flygfotograferingens uppdragsdel, som finansieras av olika beställare. Den allmänna kartläggningens behov tillgodoses sedan början av 1960-talet genom den s.k. omdrevsfotograferingen, som huvudsakligen finansieras genom anslag.

Under 1940-talet och början av 1950-talet gällde restriktiva regler för utlämning av flygbilder till privata företag och personer. RAK hade i det närmaste ett faktiskt monopol på såväl flygfotografering som fotogrammetrisk bearbetning av flygbilder.

Trycket från andra statliga verk och från olika privata företag att få utföra flygfotografering - eller i varje fall bearbetning - i egen regi blev allt starkare och som en följd bl.a. av 1953 års fotogrammetriutredning (Ds Jo 1968:5) infördes också liberalare regler. Bearbetningen av flygbilder släpptes fri och möjlighet gavs för andra företag och myndigheter än RAK att söka tillstånd för flyg- Detta ledde till att ett fotografering. privat företag Airborne Mapping AB - erhöll tillstånd att fr.o.m. 1954 utföra kommersiell flygfotografering parallellt med kartverket. Företagets flygfotoverksamhet i Sverige upphörde år 1961. Tillståndsgivningen har sedan dess varit mycket restriktiv.

Flygbildsförsörjning 171

9.2.2 för flygfotografering och deras tillämpning Regler

För svensk luftfart gäller föreskrifterna i luftfartslagen (1957:297) och luftfartskungörelsen (1961:558). I kungörelsens l09§ stadgas b1.a. att

Från annat luftfartyg (än luftfartyg i linjefart eller därmed jämställd annan luftfart) är förbjuden, såvida icke tillstånd fotografering därtill lämnats av överbefälhavaren eller, då fråga är om fotografering för kartläggningsändamål, av regeringen.

även att fotografering från luft- Av samma paragraf framgår fartyg i linjefart inom restriktionsområde är förbjuden utan tillstånd av OB, samt att bestämmelserna i paragrafen ej gäller den fotografering som sker för LNV. Med fotograför brukar avses lodrätt sefering kartläggningsändamål med övertäckning. På senare år har riebildfotografering inkluderats i bemed fotografering jämförlig registrering greppet.

Restriktioner för luftfart inom vissa områden finns i en särskild (1968:417 med ändring 1973:494). Inom kungörelse de restriktionsområden som anges i kungörelsen är luftfart förbjuden (25). (Områdena omfattar ca 1% av Sveriges landareal.) Luftfart är dock medgiven 1 luftled inom restriktionsområde (3§), för vissa myndigheter b1.a. LMV (4§), samt i de fall DB finner att särskilda skäl föreligger och medger tillstånd (5§).

6 kap 2§ anges att sär- I tryckfrihetsförordningen (TF) skilda bestämmelser skall finnas beträffande spridande av eller bild som innehåller upplysningar av karta, ritning för rikets försvar. Beträffande bilder finns de betydelse om förbud mot spridning och närmare bestämmelserna i lagen utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

Flygbildsförsörjning sou 193173

(1975:371). Enligt lagen får flygbild över svenskt område ej saluföras eller spridas om bilden ej har blivit godkänd vid av UB. Lagen gäller för granskning ej LMV och sjöfartsverket, för vilka myndigheter i stället kartsekretessförordningen (1975:372) tillämpas. I förordningen finns bestämmelser om vilken utformning kartor och bilder skall ha med hänsyn till sekretesskyddet samt regler för utlämnande, spridningsgodkännande och utförsel av sådana produkter.

Även sekretesslagen (1980:100) innehåller bestämmelser rörande kartor och bilder. Sålunda stadgas i 2 kap., 2§ 3 St:

Begäran att få ta del av handling som har upprättats av statens lantmäteriverk eller sjöfartsverket och som innehåller kart- eller flygbildmaterial av betydelse för totalförsvaret eller uppgift ur verkets geodetiska arkiv skall, vid tillämpningen av denna paragraf, prövas av det verk som har upprättat handlingen.

LMV:s uppgift att utföra flygfotografering finns i intagen lantmäteriinstruktionen (l974:336 omtryckt 1980:753) l1§ punkterna 4 och 7. Vidare stadgas i punkt 14 att det åligger LMV att till skydd för rikets säkerhet granska flygbildmaterial.

För att utföra flygfotografering fordras således tillstånd av ÖB eller, när fotograferingen utförs för kartläggningsändamål, av regeringen.

Beträffande sådan flygfotografering, som ej är att hänföra till kartläggningsändamål, existerar ca 1 200 giltiga tillstånd, varav flertalet innehas av enskilda vid fotografer press, radio och TV. Sådana tillståndsärenden av handläggs försvarsstaben. Vid ansökan om tillstånd att utföra flygfotografering för kartläggningsändamål inhämtas regelmässigt

Flygbildsförsörjning 173

yttrande från LMV (före 1974-07-01 RAK). LMV och tidigare RAK har i regel avstyrkt tillstånd. Då tillstånd i enstaka fall givits har dessa avsett begränsade uppgifter. Luftfartskungörelsens 109? har härigenom i praktiken erhållit en snäv tillämpning.

Ingivna ansökningar rörande flygfotografering för kartläggningsändamål och beslut i respektive ärende fr.o.m. 1954 redovisas i tabell 9.1. En översiktlig jämförelse beträffande regler för flygfotografering och deras tilllämpning i Sverige och fem andra västeuropeiska länder redovisas i tabell 9.2.

9.2.3 Säkerhet och sekretess

De huvudsakliga motiven bakom gällande restriktioner för flygfotografering torde vara säkerhets- och sekretesskäl. Sekretessarbetet syftar till att bl.a. skydda viktiga försvarsanläggningar (skyddsobjekt) från obehörig lokalisering och beskrivning. Verksamheten utgör en av länkarna i säkerhetsarbetet. Säkerhetsriskerna vid flygfotografering utgörs av att existensen av ett skyddsobjekt kan röjas, för objektet kan bestämmas eller att detaljer belägsg träffande dess utformning och funktion avslöjas.

ÖB (försvarsstahen) granskar och godkänner flygbilder (här inkluderas även material som registreras från luftfarkost på annat sätt än genom fotografering) med undantag av sådant flygbildmaterial som framställts av LMV och sjöfartsverket. Inom LMV svarar försvarsenheten, sektionen för säkerhetsskydd, för sekretessbehandlingen som består i sekretessutredning, granskning och retusch samt handläggning av ansökningar om spridning och utförsel ur riket av b1.a. flygbilder.

Bildgranskningen omfattar årligen 20 000-24 000 flygbildnegativ och ca 110 000 laboratorieprodukter. Sekretessbehandling i egentlig mening sker dock endast för ett be-

Flygbildsförsörjning S()lJ 1981:73

Tabell 9-1 BEHANDLADEANSÖKNINCAR FR.0.M. 1954 AVSEENDE FLYGFOTOGRAFERINGFOR KARTLÄGGNING

Sökande Ansökans syfte Ansökan beviljad av Ansökan av avslagen Tillståndsperiod Ai rborne Mapping Kartläggning Kungl. Maj:t 540101-611231 Skandinavisk Kartläggning Kungl. Pbj:t 560420 Aerotjänst

Scandinavian Kartläggning RAK avstyrkt på Airborne Mapping remiss av försv. staben 1958

Altair AB Stereobildpar av Försvarsstaben 650723 begränsade motiv till 680731

AB Skogsflyg Kartläggning för Kungl. 1bj:t 650805 skogliga ändamål till 691231

Kommunernas Kungl. Hajzt 661007 Konsultbyrå LBF Kartläggning

AIB AB Kartläggning 661202 Kungl. bmjzt Svenska Reproduk- Utvecklingsarbete Kungl. Maj:t 670317 tions AB maj och augusti 1967 670810

Firma Lodbild Kartläggning Kungl. bbjzt 670922

Boliden AB Kartläggning i sam- Kungl. Majzt 680216 band med prospekte- c111 701231 förlängt ring m.m. (endast 701217 och 731130 att egen verksamhet) gälla :111 761231

Svenska Kungl. Majzt 680405 Reproduktions AB Kartläggning

Altair AB Kartläggning Kungl. Majtt 690627

VIAK AB Kartläggning Kungl. Majzt 720407 begränsat objekt till 731231

Naturgeogr. inst. Utvecklingsarbete Kungl. Haj:t 740220 Sthlms univ. :111 741231 och 750313

VIAK AB Kartläggning Kungl. Maj:t 740517

Gränges AB Prospekterings- Kungl. May: 740426 ändamål

Pubbli Aer Kartläggning Regeringen 750206 Foto (Italien)

Svenska Rymd AB Registrering med IR- Regeringen 751009 scanner

VIAK AB Kartläggning Regeringen 760513

Bohusflyg Kartläggning Regeringen 770303

Svenska Rymd AB Registrering med Regeringen 781207 sidspanande radar 790101-801231

u S W 1 % W 3 Flygbildsförsorjning 175

mm:

^nnm

aaoaüa

øoxauxmum

aouav

auwcauowøm

N a

moHxum

m.H H mh o mh mh J., mn ...w

N oa

nz4uzm

H10 wñ mn mo mh Hoz .noz nu: ...oz

N

ca

»Sum

mwna«mn

lumuu .w

ømwuomumumawo Awcacaamxamuu

umåb

azaxm›asmm maawauumm umaowuxau wmucmvcs

ca

mn nmz mo nwz | .32 mn .32

øz4zHm lwuumuumsq cummwumum

N

H mh mn N mh mn ?z mh ?z

uuumuouxun

.a

lwvmuuwuuwsq

N

xm:z<n

mio mh mh q mh mh .32 nwz ?z

m luv .mao

uøn

muuuwmuwm

Iouow .xamuw .uump

QUGHWUBUUH

wcwpwwmum mumwua umaum wwuouwm ovømaäox

mumoz umumuv

N

Ha |uow .Ez uwu :ouou .naumu nmz

a mh mh Hm | :oo .32

?M

cm

IAAHH

:oo

COMNU

mxua nanm

nwxau

wuø:swmxuw

uuumx

nmuwsmwvcms

:oo »nu :oo

wuamumaagu

mmøzå

wuamumaaau

woson

amwuwumavawnmzaw

:§5

wvwnso mnmcwm

uww

|mm=w=w›Hwumw

uwwøwus

uwnmmumw

uoauau

H

:ammo

mmmqmzwsmmm

§50

äaoäxapumou

um

wøww

E0762

uwusnnuww

maucxmømuwmwmuwuxum

wcovwueo uaaxmumm mmaaumuw

muwmxm umvaan

H

muowmuwouowmwcuamwma

muwaämxaâmaaaw

uoauwu

www

mxmsosca

zoo ams

wømvwuao

wv=w«mwvøwumaHHH

m HMS

uaaumuouowmaau Haouuaoxwmøuwuxwm

^owmH

uu «

N.m

mnwwmuwouow

axon

ozâcáomøzmym

wwcws

uoxuwuuwx

muuøm

mcacnnuaw

u0HWuG

amwnmvcwq wuwaaae wcuønnumw mmuupowum mnvznn uowwäouwm

Haunma .nmwv usa uwm uom;mm “må uwxm numøumu :Mum

A

176 Flygbildsförsörjning

gränsat antal av dessa produkter, eftersom flertalet snabbt kan hänföras till ur säkerhetssynpunkt fria områden.

För granskning av kartor och flygbilder finns ett sekretessunderlag som omfattar några tusental objekt vars röjande bedöms innebära men för rikets säkerhet. Underlaget erhålls från försvarsstaben och olika totalförsvarsmyndigheter såsom SJ, Vattenfall, televerket, för Överstyrelsen ekonomiskt försvar m.f1.

Granskning av snedbilder och lodbilder utan stereoövertäckning sker enligt väsentligt enklare regler än vad som gäller bilder för kartläggningsändamål. Dessa regler utfärdas av försvarsstaben och finns samlade i en folder Flygfoto B. Av Flygfoto B framgår bl.a. att fotografen är skyldig att sända in bildmaterialet till försvarsstaben för granskning. Fotografer vid press och TV får själva granska sina bilder. Möjligheten att övervaka att dessa bestämmelser efterlevs synes dock vara relativt begränsad, bl.a. med tanke på det stora antal tillstånd som finns utfärdade.

9.2.4 LMV:s flygfotografering

grgdgkgign

LMV:s flygfotoproduktion består av omdrevsfotografering, uppdragsfotografering inom Sverige och utomlands samt snedbildsfotografering.

Omdrevsfotograferingen verkställs enligt en s.k. omdrevsplan. Det ursprungliga omdrevet, som tillkom under början av 1960-talet, var 7-årigt med undantag för norra Norrland, där man räknade med en omdrevstid av 10 år (10-15 år i fjälltrakterna). Flyghöjden var 4 600 m. Under 1970-talet tillkom höghöjdsfotografering från den dubbla flyghöjden. Önskemål om en snabbare omdrevstakt ledde till ett 6-årigt

Flygbildsförsörjning 177

omdrev i södra och 7-årigt i norra Sverige. Fjälltrakterna fotograferades från höghöjd. Kostnaderna för det under 1970-talet tillämpade omdrevet uppgick till 3-4 milj. kr. per år. Planen har dock endast delvis kunnat genomföras. Ett huvudskäl härtill har varit att successiva kostnadsökningar gjort anslagsramen för trång. Genom en höjning av anslagsramen med 1 milj. kr. under budgetåret 1980/81, varav hälften överförts från anslag till skogs- och naturvård, disponerade LMV 4,7 milj. kr. och kunde genomföra en något större insats detta år. Med denna anslagsnivå planerar LMV ett omdrev enligt nedanstående plan. Vissa kompletterande IR-insatser ingår därvid förutom höghöjdsfotograferingen som normalt utförs med IR- färgfilm.

Omdrevsplan enligt LNV:s verksamhetsplan 1981 (VP 81)

OMRÅDE AREAL OMDREVSFOTOCRAFERING kmz Inter- Flyg- Ärsyta vall höjd km? Svart-vit fotografering Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000 Skogslänen 250 000 10 år 4 600 25 000 IR-färgfilm Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000

Kalky1k0stnad= 55 kr/km? för normalhöjd, 35 kr/kmz för höghöjd (utom i fjällen där 45 kr tillämpas). Prisläge enligt VP 80. Efter överläggningar mellan skogsstyrelsen och LMV kommer LMV att för södra Sverige förkorta tidsintervallet för svartvit fotografering till 5 år. Denna ändring kommer att successivt införas vid planeringen för olika delområden.

178 Flygbildsförsörjning

Uppdragsfotograferingen omfattar ca 400 uppdrag per år av mycket varierande slag. Fotograferingen är i regel förenad med tekniska villkor, t.ex. att skugglängden i förhållande till objekten ej får överskrida ett visst värde, att fotograferingen skall utföras före lövsprickningen eller vid ett visst vattenstånd. Den vanliga uppdragsperioden är mars-juni, med början 1 den södra delen av landet och förflyttning norrut i takt med snösmältningen.

På senare år har LMV under namnet Swedsurvey engagerat sig i utlandsverksamhet och därvid också utfört flygiotograferingsuppdrag.

Härtill koumer den snedbildsfotografering, som LMV bedrivit under 1978 och 1979. Antalet exponeringar var 10 000 resp. 16 000 för dessa båda år. Snedbildsfotograferingen, som hittills varit att betrakta som försöksverksamhet, har utförts från ca 500 meters höjd med en handhållen hassclbladskamera.

Resurser och organisation

Inom LMV är flygfotografering och bildproduktion inordnad i produktionsavdelningens produktionsserviceenhet (PS). Enheten omfattar ca 130 tjänster. Flygfotosektionen (PSF) omfattar därav 19 tjänster, men på grund av in- och utlåning av personal varierar antalet verksamma under året mellan 11 och 38 personer. Det fotografiska laboratoriet (PSL) omfattar ca 60 tjänster, bildarkivet (PSA) 13 tjänster och verkstaden (PSV) 7 tjänster. Laboratoriet omfattar sex delsektioner, av vilka PSL 1-3 i större omfattning hcrörs av flygfotograferingen. Totalt berörs ca 30 personer inom laboratoriet av flygbilds- och ortofotoverksamhetun.

För flygfotografering hyr LMV in flygplan med pilot. Fr.o.m. 1981 har LMV tecknat femårsavtal med tre flygföre-

Flygbildsförsörjning 179

tag, X-Air i Gävle, Värmlandsflyg i Torsby och Basair i Västerås om inhyrning av fem flygplan. Fyra av dessa är av märket Rockwell med typbeteckningarna 840, 680 och två stycken 690 A. Det femte är en Learjet 35 A.

LMV förfogar över totalt 6 mätkameror av typ Wild RC 8 och RC 10 samt värmekamera och utrustning för multispektral registrering. LMV:s fotolaboratorium har rymliga lokaler och en allsidig maskinell utrustning av mycket hög kvalitet.

Briser

För att erhålla en uppfattning om den svenska prisnivån för flygfotografering och olika slags bildmaterial gjorde konsulterna under våren 1980 jämförelser med de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland samt med Väst- Tyskland. Prisuppgifter infordrades från ledande flygfotoföretag i respektive länder. Undersökningen visar att de svenska priserna, även med hänsyn tagen till vår relativt höga löne- och omkostnadsnivå, är betydligt högre än i grannländerna. En direkt jämförelse mellan priserna för flygfotografering och bildprodukter visar att de i Sverige är ungefär dubbelt så höga som i jämförelseländerna. Också yttrandena över diskussionspromemorian bekräftar att prisnivån i Sverige genomsnittligt är högre än på de flesta Ä andra

håll.,

Det kan i detta sammanhang noteras att när omdrevsfotograferingen infördes i Sverige inkluderades i bildpriset vid försäljning en utnyttjandcavgift, som skulle tillföras omdrevsfotograferingen, och därmed medge en omdrevsverksanhet utöver den anslagsfinansierade. LMV har förklarat att någon sådan överföring av utnyttjandeavgifter från bildförsäljning till omdrevsverksamhet ej längre utförs.

LMV:s intäkter och kostnader för uppdragsfotograferingen samt fördelningen på olika beställargrupper framgår av

180 Flygbildsförsörjning S()IJ 1981:73

tabellerna 9.3 och 9.4. För budgetåret 1980/81 förväntas intäkter från den svenska lodbildfotograferingen på ca 6 milj. kr. och från lodbildfotograferingen 1 utlandet på 1,7 milj. kr. Härttll kommer intäkterna från snedbildsverksamheten. Kostnadstäckningen för lodbildfotografering i Sverige budgeteras för detta år till 115Z2. Flygfotograferingens kostnadstäckning har under budgetåren 1975/76- 1978/79 uppgått till 107, 121, 132 och 104% respektive år.

Tabell 9.3. LMV:s uppdragsverksamhet: intäkter och kostnad tkr. Resultat 1978/79 Resultat 1979/80 Prognos 1980/81 Kostn. täckn. Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad 1980/81 Flygfoto (lodbilder) 4 968 4 758 5 224 5 077 5 958 5 181 115% - - 2 7213 2 36A 2 329 2 329 1002 Swedsurvey Laboratorium (totalt) 6 169 5 662 7 061 6 745 8 597 8 188 105% Snedbilder (särskilt 1 4344 1 434 projekt)

ZLMV uppger att marginalen avser täcka kostnader för väderberoende, kvarstående kostnader för omlokaliseringen till Gävle m.m.

3Be1oppet inkluderar lodbildfotografering för 1,7 milj.

kr. ersättning för laboratoriearbeten 0,2 milj. kr., geodetisk mätning 0,5 milj. kr. och övrigt 0,2 milj. kr. 4Huvudde1en härav 0,8 milj. kr. utgör värdet av bildmaterial i lager.

S()IJ 1981:73 181

Flygbildsförsörjning

Tabell 9.4 Antalet årligen registrerande lodbilder och fördelning pä beställargrupper.

Antal 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 registrerade lodbilder 14 000 17 300 13 S00 13 100 13 700 16 600 15 000

Fördelning P_ beställargrupper LMV5 Kommuner Konsulter Skogs- Vägverket Övriga (budgetår företag 1978/79)

Som ovan nämnts har regeringen under det senaste decenniet varit restriktiv vid utfärdande av tillstånd för flygfotografering för kartläggningsändamål. Under 1970-talet har ett tillstånd givits för kartläggningsändamål i egentlig mening och då endast för ett visst projekt under begränsad till (VIAK AB, 1972)

Flygfotografering för kartläggningsändamål och därmed jämförliga arbeten har därför endast i begränsad omfattning kunnat utföras av andra än LMV. Ett företag, LAIRCO, har dock under perioden 1974-1980 utfört enkelbildfotografe ring för olika ändamål och även, inom ramen för LMV:s generella rätt att flygfotografera, utfört fotografering för kartläggningsändamål med enklare mätkameror. Samarbetet mellan företaget och IMV har inneburit att företaget svarat för ackvisltion och fotografering (flygplan, pilot, kamera) medan LMV utfört Eramkallning, kvalitets- och sekretessgranskning samt leverans. Samarbetet har numera upphört.

5För vidare bearbetning.

182 Flygbildsförsörjning sou 1981:73

Inom den statliga sektorn utför, förutom LMV, försvaret och tullverket regelmässig flygfotografering. I dessa sammanhang registreras också strålning av annan våglängd än det synliga ljusets. Kustbevakningen använder sig t.ex. av sidspanande radar (SLAR) och värmekamera (IR-scanner).

Enkla fotograferingssystem har prövats av Stockholms och Göteborgs kommuner, i Stockholm för punktförtätning genom kombination av geodetiska och fotogrammetriska metoder, i Göteborg för ajourhållning av primärkarta. Mycket god noggrannhet har uppnåtts och slutsatsen i båda fallen är att för vissa ändamål enkla kamerasystem kan ge betydande besparingar både i förhållande till geodetisk mätning och till fotografering med stora mätkameror.

9.3 överväganden och förslag beträffande flygfotografering n 9.3.1 Motiv att se över nuvarande system

De argument som brukar anföras till stöd för nuvarande ordning beträffande flygfotografering för kartläggningeändamål kan sammanfattas enligt följande:

0 Sekretessgranskning och spridningskontroll underlättas om produktionen inte sprids. Säkerhetsriskerna kan därvid minskas. 0 Konkurrensutrymmet begränsas av att LMV:s utrustning och personal bör beläggas så att kostnaderna för statliga åtaganden (omdrevet) hålls nere. o Genom att staten svarar för verksamheten kan alla av- - även och vnämare glesbygdskommuner små organisationer garanteras service på lika villkor. o Uppbyggnad av ett centralt och för alla tillgängligt flygbildsarkiv underlättas om flygfotografering hålls ihop i samma organisation.

Flygbildsförsörjning 183

Under LINFO:s arbete har det framstått att flygbildsförsörjningen har en strategisk roll för produktionen av landskapsinformation och att åtskilliga problem är förknippade med dagens system för flygbildsförsörjning.

Tunga användargrupper har fört fram krav dels på en omdrevsplan, som i görligaste mån blir genomförd, dels på en snabbare och mer flexibel service med flygning och bildfranställning för särskilda ändamål. Som framgår av ovan redovisade VP 81 har dock INV, under den tid LINFO har arbetat, verkat för en förbättring av omdrevets planering och genomförande i enlighet med användarnas önskemål.

Allmänt anser man att prisnivån på flygbildprodukter är för hög. En internationell jämförelse har i huvudsak bekräftat att priserna för vissa produkter och tjänster inom detta område i genomsnitt är ungefär dubbelt så höga som i våra grannländer.

Kostnadsutvecklingen främst på lönesidan och nya tekniker har successivt gjort fjärranalysmetoderna mer lönsanmw för insamling av landskapsinformation. Denna utveckling förväntas fortsätta och kräver därför en anpassning av produktionsapparaten.

Nya tillämpningsområden är på stark frammarsch. Exempel på sådana är kartering av naturresurser och vissa miljöstörningar med hjälp av registreringar utanför det synliga ljusets våglängder, ajourhållning av storskaligt kartmaterial med hjälp av låghöjdsbilder eller användning av sådana i samband med specialfotogrammetriska bearbetningar som underlag för projektering, byggande och byggnadskontroll. Vid sidan av lodbilder har snedbilder visat sig mycket användbara för att åskådliggöra fysiska detaljplaner, ett behov som förväntas öka b1.a. om förslaget till ny plan- och bygglag genomförs.

184 Flygbildsförsörjning sou 1981:73

Många avnämare har anfört att de nackdelar, som enligt deras uppfattning finns i dag, kan tillskrivas det faktum att det f.n. saknas en konkurrens i fråga om flygfotografering för kartläggningsändamål. Man menar att en såväl teknisk som ekonomisk stimulans borde bli följden om man avskaffade LMV:s nuvarande monopolställning på området.

LINFO ser som väsentligt att fjärranalysmetoderna mer kommer till användning, dels för att tillgodose de nytillkomna behoven, dels för att ersätta personalintensiv datafångst och därmed hålla tillbaka kostnaderna för produktion av landskapsinformation. Registrering från konventionella flygplan bedöms vara dominerande under överskådlig tid. Satellitregistreringar kan t.v. ses som en värdefull, kompletterande metod att samla in data om landskapet-

Det är mot den bakgrunden motiverat att se över och pröva vilka förändringar av det svenska systemet som kan göras för att tillgodose efterfrågan och öka bildutnyttjandet. De nya behoven och deras inte alltid så starka samband med omdrevsfotograferingen måste därvid beaktas.

Den inledningsvis nämnda diskussionspromemorian, som LINFO sammanställt och remitterat för att b1.a. få underlag för sina slutliga avvägningar, har besvarats av samtliga remissinstanser. Synpunkter har dessutom lämnats av professor Kennert Torlegård, institutionen för fotogrammetri vid KTH. Någon särskild redovisning av remissynpunkterna görs inte, utan de har inarbetats i det följande.

9.3.2 Alternativa systemutformningar

LMV:s faktiska monopol beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål framstår alltså som den centrala frågan. De utgångspunkter, som även fortsättningsvis bör gälla för flygbildsförsörjningen, är enligt LINFO att

Flygbildsförsörjning 185 S()lJ 1981:73

staten skall ha ansvar för omdrevsfotografering, skall vara allmänt tillgängligt i den flygbildsmaterial mån det kan vara av allmänt intresse och sekretesskäl ej hindrar och en statlig tillståndsprövning för flygfotografering skall krävas.

I diskussionspromemorian formulerade LINFO följande alternativa organisationsformer:

vilket i huvudsak svarar mot nuva- A) LMV-monopol, rande förhållanden och som innebär att LMV behåller ensamrätt till all flygfotografering för kartlägg- För att garantera tillräcklig serningsändamål. vicenivå förutsätts dock ensamrätten bli formaliserad och innebära en skyldighet att genomföra alla slag av sådana flygfotouppdrag.

Konkurrens inom uppdragssektorn innebärande rätt B) för LMV, kommuner, privata företag och andra intressenter att med iakttagande av vissa villkor rörande sekretessbehandling, tillhandahållande av bildmaterial m.m. utföra alla slag av flygfotoupp- LMV utför omdrevsfotografering helt eller drag. delvis med egna resurser.

C) Blandalternativ innebärande att omdrevsfotografering och därmed sammanhängande uppdragsverksamhet. d.v.s. i princip hög- och normalhöjdsfotoi lantmäteriets regi, medan grafering, genomförs låghöjdsfotografering för storskalig kartläggning av samhällen, byggnadsprojekt etc. samt övrig flygfotografering som saknar samband med den grundläggande småskaliga kartläggningen, exempelvis sådan som kan ske med hjälp av lätta flygplan och enklare kamerautrustning, öppnas för konkurrens.

186 Flygbildsfärsörjning

Beträffande genomförande av något av dessa alternativ kan först följande översiktliga bedömningar göras.

Alternativ A innebär inte någon mera väsentlig förändring av nuvarande flygfotoverksamhet och kan därför betraktas som ett nollalternativ. De sekretess- och arkiveringstekniska kraven torde även fortsättningsvis enklast tillgodoses inom en sammanhållen, statlig flygfotograferingsorganisation.

Alternativ B innebär att LMV, inom ramen för sitt myndighetsansvar svarar för omdrevet på det mest ändamålsenliga sättet. När det gäller uppdragsverksamheten skall däremot andra intressenter ha möjlighet att konkurrera.

I fråga om omdrevsverksamheten skulle således LMV, med iakttagande av affärsmässiga principer, kunna välja mellan att utföra arbetena helt eller delvis med egna resurser alternativt upphandla tjänsterna genom flerårskontrakt. Om ett tillräckligt utbud byggs upp och prisnivån blir tillräckligt låg skulle en avveckling av lantmäteriets nuvarande flygfotoverksamhet kunna bli aktuell. Vissa budgetmässiga besparingar skulle därvid kunna påräknas. Den svenska marknaden är dock relativt liten och det är osäkert om den kan locka till erforderliga investeringar. Det är även möjligt att en situation skulle uppstå, där ett eller ett fåtal företag helt behärskar marknaden så att insyn och konkurrens sätts ur spel. Ett totalt entreprenadförfarande torde, i vart fall under de närmaste åren, inte vara möjligt. Det kapital i form av modern utrustning och personal, som finns inom lantmäteriet, kan heller inte avvecklas på kort sikt utan negativa följder.

I det fall LMV har egna resurser för att omdregenomföra vet bör goda möjligheter finnas att konkurrera om uppdrag, särskilt när det gäller sådana som geografiskt och tekniskt går att samordna med omdrevet.

Flygbildsförsörjning 187

blir i detta alternativ relativt enkel Tillståndsgivningen att det tillståndsgivande organet ej behöver ta genom ställning till vad som kan samordnas med omdrevet.

Alternativ C, blandalternativet, innebär en uppdelning av marknaden i två sektorer, en i princip statlig och en med även för andra intressenter. Inom den etableringsmöjlighet förstnämnda svarar LMV för omdrevsverksamheten och har företräde till sådan uppdragsverksamhet som tidsmässigt, och tekniskt kan samordnas med omdrevet. Ett geografiskt sådant företräde skulle kunna konstrueras så, att UIV tillförsäkras ensamrätt till all flygfotografering över en viss höjd, exempelvis fr.o.m. 4 600 meter. På så vis skulle en marknad utöver omdrevet kunna garanteras och en fördelning av kostnaderna för detta relativt kapitalkrävande statliga åtagande uppnås. LMV:s ensamrätt skulle av särskild karaktär dock ej omfatta flygfotografering t.ex. uppdrag med kort varsel, från låga höjder, geografiskt avgränsade uppdrag (en tätort eller en projekteeller eljest sådana uppdrag som kräver annan ringsplats) utrustning än den som normalt används för omdrevsfotograferingen- IMV bör även i detta alternativ ha rätt att på affärsmässiga grunder utföra flygfotograferingsuppdrag av alla slag. LMV bör inte ha skyldighet att åta sig flygutan samband med omdrevet. Det nu beskrivna fotouppdrag alternativet syftar till att för låghöjdsfotograferingen uppnå sådan konkurrens att prispress och teknisk utveckstimuleras, samtidigt som staten och berörda konsuling menter kan sig samordningsvinster inom nortillgodogöra mal- och höghöjdsområdet.

9.3.3 Principiella överväganden

âekrstssâfsååâa

Bakom nuvarande restriktiva bestämmelser för flygfotograöver landet står i första hand försvarsmaktens krav fering hindra en spridning av uppgifter om viktiga förpå att Försvarssekretessen, i vilken restriksvarsanläggningar.

188 Flygbildsförsörjning

tionerna för tlygfotografering ingår, är en betydelsefull del av landets lörsvar. Frågan om en utvidgning av rätten till flygfotografering är alltså i första hand beroende av möjligheterna att, även inom ett liberalare system, kunna upprätthålla nödvändiga säkerhets- och sekretesskrav.

Gällande regler för kart- och bildsekretess är fastställda år 1975, men grundar sig till stor del på förhållanden och regler som tillkommit under 1940-talet. Sedan dess har kartverksamheten förändrats mot att i mindre grad omfatta nyframställning och i högre grad utföras i form av revidering och ajourhållning. Le nuvarande reglerna för kartsekretess är därvid osmidiga att tillämpa och torde ofta kringgås.

Beträffande bildsekretessen kan sägas att främst de senaste årens snabba tekniska utveckling på fjärranalysområdet har förändrat förutsättningarna för kontroll av gjorda registreringar.

För att närmare belysa vilka möjligheter som kan finnas till förenklingar och besparingar inom sekretessbehandlingen har LINFO den 28 oktober 1980 hemställt hos dåvarande planministern om en samlad översyn av kart- och bildsekretessbestämmelserna. Vi har därvid särskilt pekat på följande frågor att behandla i sådant sammanhang:

0 Behovet av kart- och bildsekretess med hänsyn till kända möjligheter att registrera och utnyttja landskapsinformation. 0 Precisering av de registreringsmetoder och -media som bör omfattas av sekretessbehandliug. 0 Möjligheter att förenkla av karsekretessbehandlingen tor, bilder m.m. Bland annat bör förutsättningar för och konsekvenserna av en decentraliserad handläggning undersökas.

Flygbildsförsörjning 189

ÖB har förklarat sig beredd medverka i en sådan utredning. LINFO finner för sin del att sekretessfrågan ej utgör ett avgörande hinder för en liberalisering av tillståndsgiv- Nuvarande för granskning bör därvid kunna ningen. regler tillämpas i princip oförändrade i avvaktan på resultatet av en mer övergripande översyn.

I valet mellan de av LINFO skisserade lösningarna är anentydig. De synpunkter som anförts i användaropinionen ti11 diskussionspromemorian innebär ett klart slutning stöd för alternativ B. Såväl alternativ A som C bedöms av användare utom naturvårdsverket i huvudsak leda samtliga till att man befäster dagens olägenheter inom flygbilds- LMV uttalar för sin del att underlag saknas försörjningen. för en ny ordning inom flygbildsförsörjningen.

Beträffande alternativet C, som i förhållande till alternativ B skulle kunna samordningsvinster vid uppge vissa från normal- och höghöjd, påtalas de dragsfotografering som kan uppstå vid tillämpningen. En praktiska problem, efter flyghöjd avvisas allmänt. LMV synes gränsdragning dock kunna en sådan gräns om den sätts vid 3 000 acceptera efterlevnaden av en sådan kan meter, men påpekar att regel bli svår att kontrollera.

Med hänsyn till användarnas krav och svårigheterna att administrera tillståndsgivningen i alternativ C tar LINFO alternativet B som utgångspunkt för sina fortsatta överväganden och förslag.

Epnsgkvensgr för lantmätgrlet

LINFO har försökt konsekvenserna för LMV av en analysera konkurrens. Detta är svårt bl.a. därför att man vidgad inte bestämt kan förutsäga hur många intressenter, som kan

190 Flygbildsförsörjning

komma att ansöka om och få tillstånd till flygfotografering för kartläggningsändamål, ej heller hur stor marknadsandel som dessa kan erövra.

Genom olika räkneexempel har vi försökt belysa hur förändringar i uppdragsvolymen kan påverka LNV:s produktionsvolym vid mitten av 1980-talet. Under antagande att beställningsefterfrågan på lodbilder ökar något (16 000 bilder i förhållande till de 15 000 LMV budgeterat under senare år) samt att LMV erhåller halva marknadsandelen skulle detta innebära att produktionen mätt i antal bilder minskar med en dryg fjärdedel enligt följande:

På motsvarande sätt behövs för att behålla 1978/79 årsproduktionsvolym en ca 85%-ig marknadsdel. l räkneexenplet har vi dock bortsett från effekterna av den enligt LMV:s planer expanderande Swedsurvey-verksamheten och vidare antagit att antalet bilder från omdrevet förblir konstant.

Cenomsnittskostnaden iör en bild tagen från låg höjd är normalt lägre än för en bild tagen från hög höjd. Len flygfotografering för kartläggningsändamål, som kan komma att utföras av andra än LMV, torde i väsentlig grad avse låghöjdsfotografering. Ln eventuell minskning av antalet bilder i LHV:s uppdragsverksamhet medför således inte att LMV:s produktion värdemässigt minskar i samma grad.

Vid jämförelse med dc nordiska grannländerna kan konstateras att i Finland, förutom två statliga myndigheter, ett

SOU 1981 :73 Flygbildsförsörjning 19,1

privat företag utför flygfotografering för kartläggningeändamål. I Norge behärskar företaget Fjellanger & wideröe marknaden helt- Ännu våren 1980 var dock i detta land tre privata företag verksamma inom denna sektor. I Danmark ägnar sig fyra företag åt Llygfotografering för kartläggningsändamål.

Hed stöd av denna jämförelse verkar det sannolikt att ett eller två svenska företag förutom LNV kan komma att ägna sig åt sådan kommersiell uppdragsverksamhet som kräver avancerade mätkameror och flygplan. Letta kan innebära en viss risk för uppväxandet av ett privat monopol. LMV förutsätts därför t. v. få behålla sådana resurser för flygfotografering att de, förutom att garantera omdrevet, bidrar till att en konkurrens råder och de fasta kostnaderna för gjorda investeringar fördelas. Uppdragsverksamheten bör Ledrivas på affärsmässiga grunder, men som konkurrent synes LHV genom nuvarande etablering och resurser ha ett gynnsamt utgångsläge.

LNV sysselsätter under sommarhalvårct ca 20 fotografer och navigatörer med flygfotografering. Denna personal har under vinterhalvåret andra befattningar inom verket eller arbetar med flygfotouppdrag utomlands. Även den av flygfotograferingen berörda laboratoriepersonalen ombesörjer i större eller mindre utsträckning andra arbetsuppgifter än sådana som föranleds av flygfotograferingcn. LlNFU bedömer det inte sannolikt att LHV, som följd av utvidgad konkurrens, skulle få personal som ej kan sysselsättas. Däremot torde risk finnas, att personal av ovan nämnda kategorier övergår från LMV till andra som kommer att bedriva flygfotograferinp och att verkets kompetens därmed tunnas ut.

Konsekvenser för användarna

För användarna bör en effektiv konkurrens generellt medföra en förbättrad service t.ex. genom kortare leverans-

192 Flygbildsförsörjning

tider, större urval av produkter och tjänster samt lägre prisnivå. Detta skulle då i sin tur leda till en ökad bildanvändning och därmed möjligheter till besparingar i samband med insamling av data om landskapet.

Under utredningsarbetet har till LINFO framförts farhågor för att med LMV konkurrerande företag skulle koncentrera sig på de ekonomiskt mest fördelaktiga uppdragen. Detta skulle kunna innebära svårigheter att få flygfotografering utförd där uppdrag kan förmodas vara ekonomiskt mindre intressanta, t.ex. på grund av ringa omfattning, lång anflygning, olämplig tidpunkt etc.

9.3.4 Förslag

Mot bakgrund av vad som nu anförts finner LINFO övervägande skäl tala för att flygfotograferingen regleras på följande sätt:

0 U1V svarar fortsättningsvis för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinformation (omdrevet). Lenna verksamhet utförs helt eller delvis med lantmäteriets egna resurser. 0 Efter tillstånd av regeringen kan annan producent än LMV få rätt att bedriva flygfotografering som inte ingår i omdrevet.

Regeringen bör vid sin prövning av tillstånd till flygfotografering och vid tilldelningen av resurser till LMV utgå från önskemålen att

o främja användningen av flygfototeknik, 0 underlätta införandet av ny och bättre teknik, särskilt o lättare system, o möjliggöra konkurrens inom flygfotoverksamheten.

Flygbildsförsörjning 193

Samtidigt bör regeringen beakta att

0 garantier skapas mot privata monopol, 0 gjorda investeringar och befintlig personal inom den statliga sektorn utnyttjas på ett ekonomiskt försvarbart sätt, 0 flygfotografering skall kunna ske i alla landsdelar på för beställarna rimliga villkor, 0 den sökande kan genomföra flygfotograferingar med rimliga krav på kvalitet m.m.

Regeringens tillstånd till annan än LMV att bedriva flygfotografering bör förenas med villkor rörande sekretessbehandling, tillhandahållande av flygbilder m.m.

Den föreslagna ordningen för flygfotografering är i linje med den tendens i svensk, ekonomisk politik som kommit till uttryck bl.a. i statsmakternas beslut (prop. 1979/- 80:134, FiU 1978/79:6, rskr 1978/79:45) om upphörande av vissa företags och myndigheters särställning och som syftar till att stimulera konkurrens och begränsa monopol.

9.3.5 Vissa genomförandefrågor

Efter ställningstagandet i huvudfrågan har vi också funnit lämpligt att lägga fran förslag i vissa följdfrågor nämligen:

o Åtkomst :111 flygbilder. o Tillståndsprövning och reglering. 0 Övergångsbestämmelser.

Vi konmer också avslutningsvis att beröra några andra åtgärder för att stimulera användningen av flygbilder.

êtäomsLgill flysbilée:

Även vid en utvidgning av rätten att flygfotografera bör det finnas ett centralt bildarkiv innehållande allt flyg-

194 Flygbildsförsörjning

bildmaterial som kan vara av allmänt intresse. Detta krav har understrukits av flera intressenter. Arkivet bör som hittills vara förlagt till LMV.

I samband med tillstånd till bör ställas flygfotografering villkor om leverans till det centrala arkivet av sådant material som kan vara av intresse för andra användare. Klart är att en sådan leveransskyldighet bör omfatta stråköversikter. Härutöver har LINFO diskuterat tre olika alternativ, nämligen levererans av

0 papperskopior, 0 duplikatnegativ, 0 originalnegativ.

Remissynpunkterna i denna fråga är inte entydiga. Några organ menar att en leverans av produkter utöver en stråköversikt ej är nödvändig, medan andra anser att leverans av papperskopior Lör ske. En avnämare har förordar inleverans av originalnegativ, dock utan att ta ställning i ersättningsfrågan. LMV påpekar, att såväl kopiering av bilder för leverans till LMV, som ersättning till producenten är tillkommande kostnader som kommer att belasta slutprodukten.

LINFO finner det skäligt att den som producerar flygLilder för kartläggningsändamål, i anslutning till fotograferingstillrället inlevererar en stråköversikt och en omgång papperskopior av registrerade flygbilder till LHV:s centrala arkiv. Efter törslagsvis tre år skall originalnegativen lämnas över till LMV för arkivering i det centrala bildarkivet. En sådan ordning tillämpas i Finland. Någon särskild ersättning skall ej utgå för detta material.

I tillståndet bör även frågan om utnyttjande av sådant bildmaterial som kan vara av allmänt intresse, regleras. Rätten till fotografisk bild tillkommer den son framställt densamma. har fotograferingen utförts på beställning till-

Flygbildsfärsörjning 195

kommer rätten beställaren, om ej annat uttryckligen avtalats (lag 1960:730 om rätt till fotografisk bild). Som ett villkor för rätten att flygfotografera bör enligt vår mening gälla, att bildmaterialet mot skälig ersättning skall kunna nyttjas även av tredje nan. Från sådan nyttjanderätt bör undantas bilder vars innehåll ej kan spridas med hänsyn till ägarens intressen i övrigt.

Sammantaget innebär det föreslagna systemet för åtkomst, att en intressent får möjlighet att skaffa sig en samlad överblick av vilka bilder som finns tillgängliga och kvalitên hos dessa. Genom att negativen förvaras hos producenten/beställaren och kundkontakter tas direkt med denne så länge bildmaterialet kan vara av ekonomiskt intresse, undviker man en uppbörd av royalties och därmed sammanhängande administration hos LMV. Genom det slutliga överlämnandet till LMV skapas ett sammanhållet flygbildmaterial för användning i hl.a. forskningssammanhang.

Utöver vad som nu behandlats föreslår vi att regeringen följer prisutvecklingen och vid behov vidtar åtgärder för att undvika en sådan prohihitiv prissättning för följdutnyttjandet som skulle motverka ett brett utnyttjande av flygbildmaterial.

Iillstêndsgrövning osh reglering

Ansökningar om tillstånd kan också i fortsättningen törväntns från olika kategorier av intressenter, kommuner, flygföretag, tekniska konsultföretag m.fl. Let finns inte någon anledning att avgränsa tillståndsmöjligheterna till en viss kategori av sökande. Ln allmän lämplighetsprövning bör alltid göras med avseende på den sökandes möjligheter att resurs- och kvalitetsmässigt fullgöra sina åtaganden i fråga om sådana uppdrag och villkor som förknippas med tillståndet.

196 Flygbildsförsörjning

För att nå önskade effekter av en konkurrens på området bör tillstånd ges för så lång tid att en affärsmässig avskrivning på erforderliga investeringar kan göras, dvs. minst 5-10 år.

Tillstånd hör automatiskt kunna förlängas om inte särskilda skäl föranleder behov av förnyad prövning.

I tillståndsprövningen bör ingå ett utvidgat remissförfarande så att förutom CB och LMV, Svenska kommunförbundet och det sökande företagets eller organisationens branschorganisationer bereds tillfälle att komma med synpunkter.

LINFU har också övervägt frågan om tillståndsgivning till

utländska företag. Öm luftfartsverket (som efter rege-

ringens bemyndigande har att pröva ärenden om tillstånd för kommersiell luftfart) tillstyrker och försvarsmakternas krav på säkerhet bedöms kunna uppfyllas, anser LINFO att även utländska företag bör kunna erhålla flygfotograferingstillstånd.

Slutligen har vi undersökt om det erfordras någon ändring av nuvarande regelverk för att genomföra en friare flygfotografering. Som framgått ovan kan regeringen redan nu bevilja tillstånd till flygfotogtafering för kartläggningsändamål. Även gällande bestämmelser om kart- och bildsekretess bör t.v. kunna tillämpas i princip oförändrade. Vi föreslår därvid att granskning av lodbilder i serie med stereoövertäckning av samordningsskäl utförs av LLV. Detta kräver dock ett tillägg till l§ lagen (1975:371) om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder. Kostnaderna för granskningsförfarandet bör belasta producenten. Närmare villkor för sekretessgranskning och överlämnande av arkivmaterial kan formuleras i tillståndet med stöd av gällande regler.

Vår slutsats blir att några mera väsentliga författningsändringar inte är nödvändiga utan en annorlunda praxis än för närvarande är tillräcklig.

Flygbildsförsörjning 197

I detta sammanhang har LINFO även övervägt en delegering av tillståndsprövningen från regerings- till myndighetsnivå. En sådan delegering skulle kunna komma i fråga när en fast praxis uppnåtts. Som tillståndsmyndighet har LMV, ÖB och luftfartsverket diskuterats. Mot LMV kan anföras den jävssituation som härigenom skulle uppstå så länge LHV självt är engagerat i flygfotoverksamheten och mot luftfartsverket att det saknar anknytning till de sekretessmässiga problemen. LINFO finner för närvarande inte skäl att ta ställning i denna fråga, men föreslår sådana ändringar i 109 § luftfartskungörelsen som gör en framtida delegering av tillståndsprövningen möjlig.

Förslag till nu nämnda författningsändringar finns i bilaga 4.

Qvsrsåssâbsssâamslâe:

Den föreslagna förändringen kan komma att kräva viss anpassning av lMV:s nuvarande verksamhet. Räntabiliteten av gjorda investeringar såsom kameror och framkallningsutrustning kan försämras. Vissa omplaceringar av personal kan behövas.

LINFO har studerat de nyligen ingångna femåriga avtalen mellan tre olika flygföretag å ena sidan och IMV å andra rörande flygtjänster. Vi konstaterar att beträffande tre av de fem flygplanen inga utfästelser gjorts om kompensation för minskat utnyttjande. Sådana garantier har lämnats beträffande de båda övriga planen. Den avtalade årliga fasta kostnader för dessa plan uppgår till 2,75 milj. kr. LMV uppskattar att ca 60 Z av lodbildfutograferingen utförs med dessa båda flygplan.

I syfte att för UMV underlätta en övergång till den nya ordningen finner LINFO att 1MV:s särställning bör kvarstå under en övergångstid av två år efter det att statsmakter-

198 Flygbildsförsörjning

na tagit ställning för att genomföra förslaget. Under övergångstiden bör i viss utsträckning, exempelvis i fråga om smärre flygfotouppdrag eller flygfotouppdrag med utnyttjande av utrustning som ej innehas av LMV, tillstånd kunna lämnas till annan.

LINFO vill därvid understryka vikten av att den under 9.3.3 föreslagna sekretessutredningen genomförs skyndsamt.

9-4 för att stimulera bildanvänd- Övriga åtgärder ningen

LINFO vill avslutningsvis peka på vissa andra åtgärder för att stimulera bildanvändningen. En sådan vore att förse OLM i respektive län med duplikatnegativ eller kontaktkopior (papperskopior) av omdrevsbilder, där sådana saknas. Noggrannhet och serviceberedskap talar för duplikatnegativ, kostnadsaspekten för kontaktkopior. Bildkostnaderna skulle uppskattningsvis uppgå till 100 000 - 300 000 kr per år beroende på vilket material som väljs. Intäkterna är svåra att uppskatta. Flera ÖLM har till LINFO uttryckt önskemål om möjligheter att sälja flygbilder över disk, vilket också skulle kunna ha den psykologiska effekten att flygbilder får karaktär av förbrukningsvara.

LINFO finner det också angeläget att forsknings- och utbildningsorgan kan skaffa flygbilder till måttliga kostnader. Den nuvarande rabatteringen av bilder för sådana ändamål är blygsam och enligt vår uppfattning finns skäl att till sådana institutioner tillhandahålla kopior av omdrevsbilder till självkostnadspris.

Let är enligt LlNFO:s mening också angeläget att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i bildtolkning och annan bildanvändning.

10 INFORHATIONSSOKNING

10.1 Bakgrund

Vi har konstaterat att behoven att ställa samman landav olika slag torde komma att öka i skapsinformation framtiden. Detta har sin grund i de stigande kraven på planering av samhällets utbyggnad och utnyttjandet av naturresurser, vilka hittills tagit sig uttryck 1 förslag till nya system för fysisk planering, vattenplanering m.m. samt en rad olika naturresursinventeringar. Som underlag för sådan verksamhet behövs sammanställningar av data om mark, vatten och luftsituationen och en analys av dessa inför tilltänkta åtgärder. Insamling av ett sådant brett underlag behövs också i allt större utsträckning som underlag för vissa komplexa sektorsverksamheters operativa planering, exempelvis försvarets, samt för statistiska ändamål rörande markens användning m.m.

Det har ofta visat sig vara svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor för att tillgodose sitt databehov. De tvingas därmed i onödan till att utföra egen datainsamling genom omfattande och resurskrävande Härigenom genereras ytterligare infältinventeringat. formationsmängder som borde kunna utnyttjas även i andra sammanhang.

För att förbättra överblicken har ett flertal kataloger och andra register över källor innehållande landskapsinformation tagits fram. De är ofta inriktade mot ett bestämt användningsområde och eftersom de som regel ej ajourhålls blir de snabbt inaktuella och okända.

Som en viktig länk i ett system för samordnad landskapsinformationsförsörjning borde ingå ett allmänt informationssökningssystem för landskapsinformation syftande till att

200 Informationssökning SOU 1981373

underlätta spridningen och att undvika dubbelarbete då det gäller datainsamling.

10.2 Statskontorets förstudie avseende ett informationssökningssystem för landskapsinformation

För att få ett bättre underlag för att kunna bedöma behovet av och förutsättningarna för att inrätta ett sådant referenssystem för landskapsinformation har statskontoret på vår begäran genomfört en förstudie. Förstudien redovi-

sas i en rapport från statskontoret nr. 1980:23.

Av rapporten framgår följande:

Ett begränsat urval tänkbara intressenter företrädande statlig, kommunal och enskild sektor har kontaktats. En mera samordnad hantering av landskapsinformation har därvid efterlysts av alla intressenter. När det behogäller vet att bygga upp ett för landinformationssökningssystem skapsinformation är reaktionerna inte lika entydiga. Några intressenter har ansett sig mera betjänta av ett system som direkt kan tillhandahålla den faktiska landskapsinformation som krävs i en viss situation. Aven om en sådan uppläggning legat utanför ramen för förstudien har statskontoret dock bedömt att ett sådant samlat system för styrinformation är olämpligt att genomföra såväl av tekniska som av organisatoriska skäl. Den oavsiktliga dubblering av fältarbete som ofta påtalats vid statskontorets kartläggning anser verket allmänt tala för att ett samlat söksystem bör inrättas eftersom man då med mindre resursåtgång snabbare kan få fram information. i Kartläggningen ger övrigt vid handen vissa allmänna för hur förutsättningar ett sådant söksystem bör vara beskaffat.

a) Det bör vara orienterat mot dels de många små producenterna och konsumenterna, dels informationsintillfällig hämtning hos större intressenter. Det stora rutinmässiga

Informationssökning 201

informationsflödet och den mer långsiktiga informationsinhämtningen företer inte lika stora behov av effektivare sökhjälpmedel-

b) Ansvaret för uppbyggnad och underhåll av söksystemet bör vara spritt över hela landet. De centrala behoven tillgodoses genom decentralt lagrad information och därvid är central åtkomst i de flesta fall inte något krav.

c) Systemet bör begränsas till att producera något slag av kataloger med en större eller mindre insats av datorstöd. Härigenom blir utnyttjandet oberoende av användarnas datavana samtidigt som ADB-teknikens rationaliseringsverkan kan tas tillvara. Katalogerna kan givetvis, oavsett om de produceras på central, regional eller lokal nivå, innehålla material från andra nivåer, och speciellt då viss del riksgiltig landskapsinformation.

d) Systemet bör endast omfatta referenser till den egentliga landskapsinformationen (kartor, statistik, rapporter etc) i form av beskrivande notiser.

I rapporten presenteras en principiell skiss till ett regionalt referenssystem som genom kataloger framtagna med ADB skulle kunna tillgodose de väsentligaste användarkraven. Enligt en grov teknisk systembeskrivning skulle det kunna bestå av följande delar:

0 register där varje registerpost utgör en referens till en konkret landskapsinformationsprodukt, 0 inmatningsrutiner som innefattar blanketter, regler för inmatning och kontroller av olika slag, o ändringsrutiner för strykning, tillägg, felrättning och aktualisering av registrerade uppgifter, 0 bearbetningsrutiner för beräkningar, sorteringar, selekteringar etc av registrerade uppgifter, 0 utmatningsrutiner för framställning av utskrifter som underlag för katalogproduktion,

202 Informationssökning SOU 1981 :73

0 organisatoriska, maskinella och personliga resurser [ör drift, utveckling och förvaltning av systemet.

Statskontorets förstudie utmynnar inte i någon klar rekommendation om lämplig utformning av ett samlat referenssystem som lösning på informationssökningsproblemen inom landskapsinformationsområdet. Han anser istället att det bästa sättet att få underlag för fortsatta ställningstaganden till ett informationssökningssystem är att genomföra en försöksverksamhet enligt de riktlinjer som man skisserat och att därefter utvärdera denna. Som lämplig miljö föreslås länsstyrelsen i Västernorrlands län där ett likartat arbete nyligen initierats. Försöksverksamheten föreslås bedrivas under en tid av tre år. Kostnaden bedöms kunna begränsas till 100-200 tkr. per år under de tre åren exkl. datainsamling, den mot användarna riktade löpande handläggningen och medverkan l utvärdering som förutsätts ske inom den ordinarie verksamheten på den regionala nivån. Jämsides med försöksverksamheten föreslås studier av liknande aktiviteter på andra håll för att nyttiggöra de erfarenheter som kan finnas.

10.3 Vissa andra aktiviteter för att söka landskapsinformation

Behovet av effektivare hjälpmedel för att nå befintlig landskapsinformation har uppmärksammats på flera håll. Den s.k. SFM-förstudie som Iöregick vårt arbete var också inne på denna linje. I Sverige är det kanske främst miljödatanämnden och naturvårdsverket som praktiskt arbetat med relativt breda, datorbaserade informationssökningssystem för data om den yttre miljön. Sektorvis har exempelvis SGU satsat på söksystem för geologiska data. I Norge har Miljöverndepartementet drivit fram uppbyggnaden av ett system - Referensearkiv for data om naturresurser och - med motiv liknande dem LINFO nu anfororensningar fört. För att bredda bakgrundsmaterialet har vi i tabell 10.1 ställt samman en del fakta om några av dessa system och systemförslag (inkl. Statskontorets Eörstudieskiss).

S()lJl981:73 Informationssökning

zuma

douumx

muwuwwa

Huaqmo

wcmcamuwwn mcmcawummn

wmamumw

usxov

mmxmcmww uøvøoaaoxwu

aawu

pmm

0v:w«uxmua

uomoauuøx

umummwou

m

mømuwam

mmm

comumauownqumaoxum

Ammnomma

vampuumw

uum

wcmuuumucmamm

øoauwauomcamnwxmvama

cum mn

Ewumumxmm vumvcmum

wmmmmamvmu uxmwnounmx

.=omumu:oa=xon:

vnoawxuza

wuwuouøoxmumum mwgxmawuawum umHaEwxoux«Ha

wwa

xmmwmumoøw vmaaunmx

umnwavamxm uxmwvomuom

wmumm=m

uuuuommmu mamaomwoz

xmunsu

:uouwwwmaø

Bow

uuommmmv

mawxm

Hama mvuww mama .mumvuaoa

| n u | n | u › 1 n mv mmu

ao .a

nmumanmma

uuoaamunuuma

uouuoanmu

Hama

|mmovwuV

nxaowwa

B

uøwxuma

nwwmamao

lamnmøcm

umauoucmxuma

wømuwuummmou

wamcuunnmua

Amuowma

comuwahowam

zoHezmomzHmm<zmøz<4

m:m=MuxmonmommH

E

wmamuwu

xmunsnuuoammu

E us

uo\mHwxmuumx

u0m acw

uwaøauuommmu

m

w=wHxuwu=mw=mø

uuuwamøuxm uumwauwu

zuma

Hawnmsaq Amunmxv

nomumauom

wmuvus

.mHmw:wum=

uoaawx Aumwcmø

›

uuommmmv umuuwwao

mmmox

cuamuøwua

ao

moawumx mmauumm woamumx

vagn uoa

uumq Cnmucw Bona .nomu aaozømz mama

umu u I n 1 u | | n u |

mmm

xmuoz

uno

muwv

:ou

nuummuuou

|mmum

ummmxmvzma

nmaumum

omm

nummmmz

vwa

ucmmnmxmwøma

wuanamuucwm

wamaxumu

uwmvauxmwuwmwmmav

umcoaumauowawv

:oo ma

mmøuuuxzvoum

iuomnqmmmxmuøma

m«Ham«uu

now

:u«w :mamma

v«

wcmuvaw

umuumwao

uouxauouamnomumauoucm

:oo

zem›mmuzHzommzoHazzomzH

uamnuawu

M

umuouuom

cmuw

Awumaäwvcmmmmammuam

uomusmmuunumz

.zmmuo

E0

aauv

voumammømaammøm

www

Eswumamwømuwmm

w

umwcmamcououow

“nog

ma

øomuoauxmuøox

mmammumu

xmmumuwomw m=oxwuwumE wcmcamumun

mamcssäox

umuqamsuxw

mxum0m=mnwwom

umumnmam

xmwummumum uwuumxamam uomcwuwuou uamconwwmu

m

umsoxum

una

mnmw

a›u

uouummwmm .comumsuou

ømwuo

uumuu Amaamx øomuma Emum›m

moamumx

:wwuo

Acmmømc

mhu

.ww mmmwø uu: :mun umu mn umuwø .acw

E0 H mu u. | | n | u u | n n I

noe uwm umv

nuou

um: ;oo An

:anno

uouuommmu

a

aammwauuow

:Manou

uummmwm

ouuuz

mmmaumum mvamuwu uwuummao

va;

umw

ummuo

mnmumuwumxmuowanmn

amwuo Eocow

uamuuamo mmuxoAom .amzunåom

mnwaawawnuxwnoum

qmgzm

wvømøsmamuummmma

oumvwauxwnonm

:oo

umaoxuw

.wcwøaamummn

»Noa

uxmnounmmumøxmuow umwamøaamumnmaamm

uoummwuu

uvcmpommømøwu

umaaw

oumuummwmu

.wmaws

mummua

www

mvmcEmaw

mxwfrwømvcmxm

wmuvamsäum

Awunom

umuuoamwun mnumuouxma

wvøwuwuuu umacxum

mumw

mcmnxmuow umnumawmm

z<z

uwauv

uwmmum .woamumz uuuwnamø

za

zgz wmama uum :oo wuuum umu mn mama umu HWEME

H nu u | n | u 1 u | n m

H.oH

umumv

:nu

-maa zm

umm

:mn

:mamma:

name

q4mme

:oo

uouawn

zw

cmwøw

nmwuo

umumumuox

:uumwmøø

:oo

auxmHmm

ouuuh

nmmvozmv

vw

umuumwso mmwu=>oum

awwno

:oo

mmgwa

wumw mnzo

uwumamou

mcmuøwøoxmxwuomanwa

:www zm

|xuumm:«uw=mam

nmw:«uwu:w=m

amma

umuzamxumunmum

um

Bmw mn

mømcxmcmuu

.ANHHA

wcaøuumwcmaämm

uo:ammxummw=«uw=

ovcmnwu

uomøwumwmu

wcmnouumamaox

unuum

wumuuwunmw

M M un

nm umn vas aamu

wwcmumwua

:oo

vma

==aEox\:wa mmuu=muum

|mw:«uouc0c«

umaoxum uuoamxuuø

xbüm

umuummwwz

Em

uouumxømam AMUEGEGOHMP

Hmumu

znz\zw musa» uw«uuonm .auma uønsmm amma .wmama anamma: uuumam uomøou uamnu namn woamuwx uwuwn mawcxwm ^NovøH

oom 00:0 :ao n 1 | | u | | | | | zmV man

uoumammu

vmawwwnmma

.

mumvaw mumnus

mamuamøom msumuw

| | |

204 Informationssökning

10.4 och överväganden förslag

LINFO delar statskontorets att ett tillräckuppfattning ligt underlag ännu inte föreligger för att föreslå uppbyggnad av ett sammanhållet för informationssökningssystem landskapsinformation i hela landet. En praktisk försöksverksamhet synes vara den bästa vägen att skaffa ett sådant Det arbete beslutsunderlag. med en katalog för markinformation som initierats vid länsstyrelsen i Västernorrland bör kunna utvecklas i riktning mot ett sådant regionalt informationssökningssystem som statskontoret skisserat. Vi föreslår följande riktlinjer som grund för detta arbete:

0 Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsinformationsprodukter (bilder, kartor, register och rapporter) som kan vara av allmänt intresse. 0 Registerinnehållet definieras i ett första steg genom att man tillsammans med tänkbara avnämare går igenom kraven på önskvärda uppgifter ur Utifrån en systemet. sådan användarkravspecifikation bestäms närmare vilka uppgifter som skall föras in i registret och lämplig lagringsstruktur. Registret bör omfatta data om varje produkt med avseende på dess innehåll, kvalitet och åtkomlighet. Till ledning kan tjäna den sammanställning av registerinnehållet i likartade som redovisas system i tabell 10.1. bör föras Registret med hjälp av ADB. 0 Datainsamlingen organiseras systematiskt med hjälp av blanketter och uppgifterna bör hämtas från såväl statliga länsorgan som kommuner och i förekommande fall privata företag. Under försöksskedet förutsätts datainsamlingen kunna ske på frivillig väg. o Utdata begränsas huvudsakligen till en enkel katalogprodukt med erforderliga korsreferenser.

sou 1931:73 Informationssökning 205

0 Försöksverksamheten avgränsas tidsmässigt så att erfarenheter kan dras av såväl uppläggning som uppdatering och utnyttjande av systemet. En lämplig tidsperiod synes vara tre år varefter en utvärdering skall ske. 0 Försöksverksamheten organiseras som ett projekt vid det regionala lantmäteriet i Västernorrlands län med deltagande från LMV och avnämarna för att erfarenheterna skall kunna gälla en informationsservice som innefattar inte bara Xar_användbar information kan finnas utan även hur den tekniskt skall kunna utnyttjas för att tillgodose förefintliga behov. o Uttag ur registret bör på sikt taxebeläggas med en låg avgift som ej avskräcker från att utnyttja denna service. Avgiften bör dock sättas så att den motsvarar den rörliga kostnaden (ADB-drift och tryckningskostnader).

Sedan en försöksverksamhet genomförts och utvärderats bör det ankomma på LMV att i enlighet med den handläggningsordning för investeringar i statliga ADB-system som gäller enligt SFS 1981:266 inkomma till regeringen med närmare förslag om eventuell utvidgning av systemet till andra län. Det bör då övervägas om ett utbyggt system även skall innehålla referenser till pågående forsknings- och utvecklingsarbeten rörande metoder och tekniker för landskapsinformationsförsörjning. Förvaltningen av sistnämnda delsystem skulle lämpligen kunna förläggas till LMV som även bör hålla ihop utvecklingen av det utbyggda systemet.

LINFO har diskuterat denna uppläggning med bl.a. företrädare för länsstyrelsen i Västernorrland och ALB-beredningsgruppen (C 1973:06). Len senare har till uppgift att utarbeta ett konkret förslag till en samlad lösning för den regionala och lokala samhällsplaneringens informationsförsörjning och skall därvid lägga särskild tonvikt vid utnyttjandet av befintlig information från register som skapats för olika samhälleliga ändamål. Diskussionerna har resulterat i att det av länsstyrelsen initierade arbe-

206 Informationssökning sou 193173

tet med en katalog över egen markinformation vidgats till att närmare undersöka användarkrav och andra förutsättningar för ett sådant informationssökningssystem som vi här skisserat. Vi anser det väsentligt att detta projekt följs och stöds av LHV och APB-Lercdningsgruppen så att det kan utgöra grunden för en försöksverksamhet.

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem för landskapsinformation som vi nu har behandlat rekommenderar vi att olika sektorsmyndigheter och andra organisationer som förvaltar landskapsinformation av allmänt intresse vidtar åtgärder för att skapa och ajourhålla en överblick över dessa källor och underlätta åtkomsten. SGU:s uppbyggnad av ett georegister och ett datorhaserat grusarkiv är exempel på sådana åtgärder. Lantmäteriets allmänna informationssökningssystem förutsätts innehålla referenser till dylika sektoriella informationssökningssystem.

L

försörjning . . . 207 Riktlinjer för samhällets

11 RIKTLINJER FÖR SAMHÄLLETS FÖRSÖRJNING MED CRUNL- LÄGCANFE LANDSKAPSINFURHATION

11.1 Avgränsning

Som framgått av kap. 7 har LINFO främst riktat sin uppmärksamhet på frågor som rör statens insatser för försörjning med sådan landskapsinformation som har kontinuerligt intresse för många olika kategorier användare, dvs. grundläggande, småskalig landskapsinformation i form av bilder, kartmaterial och vissa register. Eftersom behoven av dylik landskapsinformation för många användargrupper f.n. täcks av de allmänna kartorna har det varit naturligt att i första hand gå in på de problem som gäller de ekonomiska och topografiska kartorna och de delprodukter som ligger till grund för dem (det allmänna kartmaterialet). Det har också varit nödvändigt att ta upp en del av de problem som är förknippade med fastighetsredovisningen på karta (registerkartverket), eftersom denna landskapsinformation är av grundläggande karaktär och det existerar ett nära samband mellan registerkartor i skalorna l:lO 000-1:20 000 och den ekonomiska kartan.

11.2 Problembcskrivning

11.2.1 Det allmänna kartmaterialet

Den ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna är av central betydelse för det allmänna kartmaterialet. Föreliggande problem och behov kan sammanfattas i följande punkter:

A. Kartmaterialet är till stor del inaktuellt och behöver revideras. Helt föråldrade karL0r från 1940- och 1950-talen håller på att ersättas av nya editioner - i princip genom nyproduktion. Vid årsskiftet 1980/81 hade kartserien följande sammansättning:

208 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . Det ekonomiska kartverkets ålder

13 100 100

Ungefär halva kartserien (ca 6 300 blad) är alltså äldre än 15 år. Vid årsskiftet 1980/81 saknade ca 4 700 av dessa kartor höjdkurvor och ca 8 000 ortofotobild.

B. För att vidmakthålla aktualiteten efter revideringen behövs en fortlöpande ajourhållning. Systematisk ajourhållning av detalj- och fastighetsoriginal till ekonomiska kartan har inletts i 15 län. För ca 3 300 ekonomiska kartblad har separata fastighets- och detaljoriginal levererats till LE resp. OLM.

Resursinsatsen för att ajourhålla detaljoriginalen uppgår för närvarande till ca 1,8 milj. kr. per år. I detta belopp ingår också att uppdatera kartorna (på grund av inträffade förändringar mellan revideringstillfället och ajourhållningens början) och att ajourhålla fastighetsoriginalen i de områden där ekonomiska kartan redovisar en fastighetsindelning men ej fungerar som registerkarta (dvs. områden med specialblad).

Många användare hävdar att ajourhållning så långt möjligt bör ersätta revidering för att kraven på aktualitet skall bli tillgodosedda.

C. Synpunkterna på ekonomiska kartan hänför sig vidare i stor utsträckning till möjligheterna att mera flexibelt kunna utnyttja delar av den i ekonomiska kartan ingående informationen.

Riktlinjer för samhällets försörjning . . . 209

Intresset för den ekonomiska kartans information i form av deloriginal framgår b1.a. av en rundfråga som LINFO gjorde till vissa större användare i oktober 1980. Fastän svaren i viss utsträckning tar sikte på traditionella, befintliga produkter kan konstateras att mer än hälften av de tillfrågade myndigheterna och organisationerna uttrycker intresse för ekonomiska kartans deloriginal.

D. Landet täcks ej helt av ekonomisk karta. Behov av helt nya kartblad föreligger över vissa fjällområden.

LMV fick år 1977 bemyndigande att utvidga området för ekonomiska kartan i fjällområdet. Särskilda medel anvisades icke för detta. Under budgetåret 1979/80 har fyra sådana blad i skala 1:20 000 givits ut. De har ett delvis förenklat utförande och har upprättats utan något fältarbete. En fortsatt produktion har under 1979/80 hindrats av att aktuella flygbilder saknas för stora områden. I LHV:s VP 1979 anges vilka blad som i första hand är angelägna att ge ut, ca 150 st till en beräknad kostnad av 30 000 kr. per blad. Utgivningstakten har närmare preciserats i VP 1981.

Beträffande den topografiska kartan är situationen något annorlunda. Fastän deloriginalen till detta kartverk också är av betydande allmänt intresse, t.ex. som planeringsunderlag, kan konstateras att intresset för den topografiska kartan i högre grad knyts till den tryckta produkten. Förändringsbehovet hänför sig väsentligen till önskemål om vidgat innehåll.

Efterfrågan på de allmänna kartorna återspeglas i någon mån i försäljningssiffrorna. Under åren 1973-78 var antalet årligen försålda blad av den topografiska kartan ca 1 miljon medan motsvarande för den ekonomiska kartan var 100 000. Av översiktskartorna såldes också ca 100 000 blad.

210 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . SOU 1981173

11.2.2 Registerkartan

Till fastighetsregistret hör författningsenligt en registerkarta med ett definierat innehåll.

Den skrivna delen av fastighetsregistret håller på att läggas över till ADB. I anslutning därtill reformeras fastighetsbeteckningarna. ADB-systemets uppbyggnad har varit föremål för ett flertal utredningar, senast av den s.k. FADIR-kommittén som avgett principbetänkandet Den framtida fastighetsdataverksamheten (Ds Ju 1981:1). Fastighetsregistreringsverksamheten berörs även av 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02). I olika sammanhang övervägs möjligheterna att avgiftsfinansiera

fastighetsregist-

reringen.

Underhåll och önskvärda förbättringar av registerkartorna synes ha fått stå tillbaka för ADB-reformen av det skrivna registret, vilket medfört att ett uppdämt behov av att rusta upp registerkartorna föreligger. Resurser att åstadkomma sådana förbättringar saknas dock. Behovet gäller

främst registerkartor i större skalor (1:1 000-1:5 000).

Mot bakgrund av en enkätundersökning som LMV presenterade 1979 bedömde man att en tillfredsställande ordning bör kunna uppnås med en insats av ytterligare ca 3 milj. kr. per år under en 15-årsperiod varav ca 30 milj. kr. skulle falla på staten.

LMV har 1980-11-17 i en särskild framställning till Kommunförbundet och länsstyrelsernas organisationsnämnd hemställt om överläggningar med syfte att bl.a. träffa en överenskommelse om ett ramavtal mellan stat och kommun beträffande samverkan för de storskaliga registerkartorna. Dessa kartor : kan nämligen i stor utsträckning framställas

med kommunalt kartmaterial som underlag. Den delvis otill-

fredsställande ordning som råder beträffande de officiella, storskaliga registerkartorna har lett till en omfattande kommunalt finansierad verksamhet med s.k. skuggregister-

försörjning. . . 211 Riktlinjer för samhällets

kartor. Eftersom utredningar och överläggningar pågår kommer LINFO inte att närmare behandla de storskaliga registerkartorna.

Vi vill emellertid framhålla nödvändigheten av att statsmakterna gör en samlad bedömning av fastighetsregistreringen så snart de olika utredningarna m.m. slutförts. Denna bedömning bör gälla såväl funktionella som ekonomiska och organisatoriska förhållanden.

Som småskalig registerkarta fungerar en genomsynlig kopia av det s.k. svarttrycket av den ekonomiska kartan. Fastighetsindelningen ajourhålls kontinuerligt på denna produkt. Först då den tryckta ekonomiska kartan revideras uppdateras fastighetsindelningen på denna. Fastighetsinformationen är av utomordentligt stor betydelse för användarna, vilket gör att svarttryckets värde som informationsbärare ökar under de långa perioder som löper mellan revideringstidpunkterna.

Den produktionstekniska samordning som för närvarande sker mellan ekonomiska kartan och den småskaliga registerkartan har säkert varit välmotiverad med de begränsade resurser som funnits för fastighetsregistreringen. Å andra sidan är det enligt vår mening besvärande med det beroendeförhållan-

de som därmed uppstått mellan produktionen av allmänna kar-

tor och fastighetsregistreringen. Detta beroendeförhållande har blivit särskilt tydligt och svårhanterligt i samband med den nu pågående fastighetsregisterreformen. Den därtill hörande beteckningsreformen leder till krav från registerfunktionen att anpassa revideringen av den ekonomiska kartan geografiskt och tidsmässigt till registerreformens etappindelning. Detta krav baseras främst på att fastighetsbeteckningarna ändras och viss annan information tillförs registerkartan. Den ekonomiska kartans revidering måste emellertid i allt väsentligt planeras utifrån andra utgångspunkter än registerreformen. Samplaneringen och produktionen försvåras också därigenom att fastighetsregistreringen och framställningen av den ekonomiska kartan

212 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

sker hos olika myndigheter (länsstyrelserna och 34 kommuner resp. LMV). Som tidigare framhållits har den under lång tid rådande resursbristen på registerkartsidan lett till ett ackumulerat behov av åtgärder. Riskerna är enligt vår mening uppenbara att gapet mellan behoven och förutsättningarna att kunna tillgodose dem kommer att öka ytterligare i takt med registerreformens genomförande om inte vägar till resursförstärkning kan anvisas.

ll.2.3 Kostnader och kostnadsutveckling

Den allmänna kartläggningen bekostas huvudsakligen av skattemedel via lantmäteriets anslag till programmet 3, Mätning och kartläggning. Budgetåret 1979/80 anvisades medel enligt följande:

Anslag D 3 Lantmäteriet: Mätning och kartläggning, anvisat 1979/80

Delprogram Milj. kr. 3 a. Geodetisk verksamhet 10,1 3 b. Kartläggning i skalor större 32,5 än 1:25 000

För 1980/81 tillkom ytterligare 500 tkr. som disponerades av andra anslagsmedel för förbättrad flygbildsförsörjning. Fr.o.m. detta år tillgodoräknas också eventuellt överskottfrån försäljningen av allmänt kartmaterial LMV sedan i regleringsbrev föreskriven inbetalning skett till statsbudgeten. Något sådant överskott synes ännu ej ha uppstått. Knappt 60 milj. kr. satsas sålunda på allmän kartläggning.

Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 213

Fastighetsregistreringen bekostas helt av skattemedel. Drygt 40 milj. kr. anslås via anslagen till CFD, LMV och länsstyrelserna. Härtill kommer kommunernas kostnader i de fall dessa svarar för verksamheten. För den statliga registerkartverksamheten bedöms f.n. ca 6 milj. kr./år användas.

Statens samlade insatser i nuläget för sådan grundläggande, småskalig landskapsinformation som vi här kommer att beröra kan därmed uppskattas till ca 65 milj. kr. (1 79/80 års anslagsnivå).

De ekonomiska problemen vad gäller det allmänna kartmaterialet hänger främst samman med produktionen av den ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna (Lelprogrammet 3 b. Kartläggning i skalor större än 1:25 000). Ifrågavarande anslagspost uppgick för budgetåret 1979/80 till 32,5 milj. kr. Utfallet uppgick till 33,3 milj. kr. Kostnaderna fördelades sig enligt följande:

Delprogram 3 b, förbrukat 1979/80

varav framställning av ortofoto 4,8 (inkl. uppläggning av höjddatabas) och höjdkurvor 2,6 milj. kr.

Den övervägande delen av de tillgängliga resurserna går således åt för att revidera de ekonomiska kartorna. Efter

214 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

revidering skall kartorna ajourhållas avseende detaljer och fastighetsindelning. Detaljoriginalen ajourhålls av OLM medan fastighetsoriginalet förs av LE vid länsstyrelsen. Kostnaderna för fullt utbyggd ajourhållning av detaljoriginalen beräknas stiga till ca 8 milj. kr.

Det föreliggande revideringsbehovet är ca 10 000 blad. Med

nuvarande revideringstakt (ca 530 blad per år) kan det komma att ta ca 20 år att revidera dessa blad. för att upprätthålla en rimlig aktualitet utgår vi från att det under tiden kommer att uppstå behov av att byta ut ortofotot i .de förstagångsreviderade kartorna, att aktualisera myr-, :åker- och höjdredovisning samt troligen också att kontrollera och rätta de ajourförda originalen. Sistnämnda åtgärder kan sammanlagt öka resursbehovet med ytterligare ca 10 milj. kr. Utvecklingen därefter är svår att nu bedöma men borde om ajourhållningen fungerar och väsentliga krav på ändring av kartornas innehåll och utförande ej framställs - innebära en resursbelastning något lägre än f.n.

Detta skulle kunna rubriceras som ett nollalternativ dvs. fortsatt verksamhet med bibehållen kvantitativ och kvalitativ inriktning. I detta fall skulle alltså det enligt vår bedömning innebära en framskrivning av produktionen av ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna inkl. utbyte av ortofotot efter tio år men i övrigt oförändrad inriktning på framställningen av allmänt kartmaterial. Ekonomiskt skulle det medföra att det årliga resursbehovet vid slutet av revideringsperioden är ca 15 milj. kr. större än idag.

Ett tillfredsställande av användarnas krav på högre aktualitet omfattande förstärkt omdrevsverksamhet (5-årigt flygfotoomdrev), fullständig revidering (E 4) av alla deloriginal på tio år samt vissa insatser beträffande vegetationskartering skulle uppskattningsvis innebära att kostnaderna ökar med 35-40 milj. kr. i förhållande till dagsläget.

försörjning. . . 215 sou 193173 Riktlinjer för samhällets

Mot detta ökande resursbehov skall ställas de krav på årminskning av myndigheternas utgifter med 2 Z som statslig makterna ställt upp.

del är problemen likartade. Som ovan För registerkartans nämnts har LMV där räknat med ett resurstillskott för upprustning som för statens del kan uppgå till 2 milj. kr./år under en 15-årsperiod. Vi återkommer till kostnaderna för olika alternativa ambitionsnivåer i avsnittet ll.4.1 nedan.

Sammantaget drar LINFO slutsatsen att det är nödvändigt med en omprövning såväl av inriktningen på statens insatser för produktion av grundläggande landskapsinformation som finansieringen av densamma.

Huvudskälen för detta är dels användarnas förändrade behov, främst kraven på aktualitet, dels den ekonomiska situation som uppstått genom de relativt höga kostnaderna för revidering av de allmänna kartorna i kombination med begränsning av medelstilldelningen.

Vi har vid våra överväganden utgått från direktiven som att nämnvärt utrymme för att öka anslagen inte säger något kan förutses under de närmaste åren. De generella direktiv alla kommittêr under har som utgått till utredningsarbetet ytterligare markerat detta förhållande. Omprioriteringar inom lantmäteriets verksamhet torde inte kunna tillföra den allmänna kartläggningen belopp av den storleksordning, ca 15-40 kr., som skulle krävas vid skilda, i det milj. ambitionsnivåer. Eftersom den ekonoföregående antydda miska gäller hela den offentliga sektorn åtstramningen synes det inte heller möjligt att enbart genom intäkter från andra statliga myndigheter och anslagsöverföringar täcka resursbehoven för den högre ambitionsnivån.

Vi kommer i det följande att dra upp huvuddragen av ett nytt system för samhällets försörjning med grundläggande

216 Riktlinjer för samhällets . . . försörjning.

landskapsinformation. Systemet innebär ett förändrat arbetssätt, inriktat på högsta möjliga aktualitet i landskapsinformationen samt samverkan och rationalisering i produktionen. För att i stort kunna hålla sig inom givna ekonomiska ramar krävs emellertid - trots en förutsatt ökad avgiftsfinansiering - att man accepterar vissa kvalitetssänkningar när det gäller detta innehållet i de allmänna kartorna. LINFO har nämligen inte funnit det möjligt att inom givna ramar konstruera ett system som i tillräcklig grad tillgodoser både kravet på aktualitet och önskemålen om innehåll 1 den grundläggande kartproduktionen.

11.3 Huvuddragen av ett nytt system

ll.3.l Utgångspunkter

I kap. 7 ställde vi upp ett antal generella för principer hur en framtida systemstruktur för med landförsörjning skapsinformation bör vara utformad.

Vid bedömningen av det framtida arbetet med landskapsinformation utöver bör, vad som nu sagts om de föreliggande problemen, som en allmän förutsättning beaktas dels den nya kommunstruktur som erhållits genom kommunsammanläggningarna, dels de förutsättningar som sammanläggningen mellan lantmäteristyrelsen och rikets allmänna (LHS) kartverk (RAK) har givit. De nya kommunerna har bl.a. successivt fått vidgade planeringsuppgifter och har byggt upp personella och tekniska resurser som bör göra det möjligt J för dem att medverka i försörjningen med landskapsinformation på ett helt annat sätt än de små kommuner som fanns vid uppbyggnaden av de ekonomiska och topografiska kartverken. Som en följd av sammanslagningen mellan LMS och RAK bör vidare övervägas om inte den regionala organisationen bör utnyttjas bättre än vad som hittills har skett i arbetet med de allmänna kartorna.

försörjning. . . 217 Riktlinjer för samhällets

Som utgångspunkter för utformningen av ett nytt system för samhällets försörjning med grundläggande landskapsinformation vill vi vidare något närmare utveckla följande frågor.

En central utgångspunkt vid framställning av kartor och annan landskapsinformation är att kunna tillgodose många användares vitt skilda behov av information. Dessa behov är inte bara vittförgrenade med hänsyn till sektorernas sinsemellan olikartade verksamheter, utan kraven från användarna varierar dessutom alltifrån att få maximal information om landskapet till att t.ex. avse underlag för planer vilka endast skall innehålla den information som behövs för rumslig orientering. I den sistnämnda situationen är det själva planen som utgör budskapet, medan landskapsinformationen är av underordnad betydelse.

Användarna av landskapinformation är som verksamhetsansvariga även primärt ansvariga för kartor och annan information som behövs i verksamheten. Detta förhållande ställer speciella krav på serviceorganet LMV:s produktion. Lels blir det fråga om att i stor utsträckning tillhandahålla en bas för vidareförädling, dels måste användarna ges en reell möjlighet att påverka såväl denna produktion som den följdproduktionen. Ju större medansvar andärpå grundade vändarna får desto större blir garantierna för att användarnas behov tillgodoses. Detta medansvar kan avse både funktionella frågor och finansiering av grundläggande produkter. (Vi återkommer till vissa ansvars- och organisationsfrågor i kap. 12 och 13.)

Det nuvarande systemet för statens produktion av grundläggande landskapsinformation innebär att arbetet i huvudsak är inriktat den tryckta kartan. I skilda på slutprodukten, led av franställningsprocessen utförs ofta inte mer än vad som erfordras för att få fram den slutliga produkten. Lenna måste i sin tur få formen av en kompromiss mellan många

218 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

användares intressen. De centrala produkterna är i dag de ekonomiska och topografiska kartverken. Av tradition har dessa kartverk utformats för att i första hand tillgodose de areella näringarna resp. försvaret. Den ekonomiska kartan har dessutom en viktig funktion som registerkarta för områden utanför tätorterna. Den topografiska kartan är den produkt som allmänheten har störst nytta av. De mer tätortsbetonade behoven som t.ex. underlag för fysisk planering blir endast i begränsad utsträckning tillgodosedda med nuvarande allmänna kartor. Den bristande aktualiteten

i kartornaär dagens största problem vid sidan

av svårigheten att kunna tillgodose de många och vitt skilda användarkraven med ett fåtal produkter.

Den hittillsvarande inriktningen med det huvudsakliga intresset knutet till kartor får tryckta ses som naturligt med hänsyn till att det varit fråga om en förstagångsutgivning av rikstäckande kartverk. Vi bedömer tiden nu mogen att överväga en ändrad inriktning på verksamheten så att ett flexiblare system åstadkoms med målsättningen att bättre tillgodose användarnas krav i berörda avseenden. Om sådana förändringar inte kan åstadkommas är riskerna uppenbara att användarna var och en för sig börjar producera kartor med grundläggande landskapsinformation. Kartor och flygbilder är i sig ägnade att effektivera tunga samhällsfunktioner. Det gäller också att ta tillvara möjligheterna att rationalisera själva hanteringen och utbudet av landskapsinformation. Användarna av de allmänna kartorna har i många fall att i sina respektive verksamheter hantera data om landskapet. Detta gäller främst kommuner, statliga sektorsmyndigheter och olika huvudmän för anläggningar (t.ex. kraftbolag, vägmyndigheter m.f1.). Dessa data är i vissa fall av intresse för försörjningen med grundläggande landskapsinformation.

Ett lämpligt arbetssätt för att vidmakthålla en hög aktualitet i exempelvis kartor är att inordnas ajourhållningen

försörjning. . . 219 Riktlinjer för samhällets

så långt som möjligt i den verksamhet som direkt eller indirekt orsakar förändringarna. Hur långt en samverkan när det datafångsten skall drivas är främst en ekonogäller misk fråga. Enligt vår bedömning finns det emellertid utrymme för en större enhetlighet. Det kan exempelvis bli om normeringsåtgärder för att underlätta ett utbyte fråga av data. Sådana strävanden bör bli ett naturligt led i ett framtida samarbete mellan intressenterna främst vid produktion av grundläggande landskapsinformation.

Förhållandet att statsmakterna via t.ex. föreskrifter inte skall detaljstyra kommunerna utesluter inte möjligheterna till samverkan i hanteringen av landskapsinformation. Genom goda kontakter och avtalsreglering bedömer vi att stat och kommun bäst kan tillgodose kravet på en effektivare försörjning med information om landskapet. Avtalskonstruktion behövs därför att samverkan mellan stat och kommun förutsätts bygga på frivillighet. För att avtal skall kunna ingås krävs en grov gränsdragning mellan statlig och kommunal produktion av grundläggande kartverk och andra Denna gräns går enligt nuvarande praxis vid produkter. skala 1:10 000. Något skäl att ändra denna grundprincip har vi inte funnit föreligga.

För att komma tillrätta med nuvarande brister och problem i den allmänna kartläggningen blir det mot den nu tecknade bakgrunden nödvändigt att satsa mer på framställning av olika av produkter innehållande basinformation, exemslag motsvarande nuvarande deloriginal. Let blir också pelvis vår mening nödvändigt att bredda kontaktytan mot enligt användarna. En framskrivning av nuvarande system synes till följd av kostnadsutvecklingen och den allmänna ekonomiska åtstramningen leda till rakt motsatta effekter. Let är därför nödvändigt att närmare penetrera ett alternativ där den anslagsfinansierade verksamheten omdisponeras för att ge utrymme för här påtalade behov av förbättringar.

220 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . SOU l98l:73

l1.3.2 Systemets uppbyggnad i stort

Vi skisserar i det följande i ett delvis huvuddragen nytt system för försörjning med grundläggande, landsmåskalig skapsinformation. Systemet innebär att staten svarar för

gemensam framställning av basinformation - som mer än nu

föreslås omfatta underlagsmaterial - och att former skapas för ett vidgat användaransvar vad gäller den därpå grundade följdprodukti0nen.1

§a§iEfgrmaEign_jallmän_landskapsinformation)

Utbudet av produkter innehållande aktuella, grundläggande data om landskapet bör vår betonas mer enligt uppfattning i ett framtida system. Detta såväl av resursskäl som för

att möjliggöra en mera differentierad följdproduktion. Praktiskt innebär detta att en viss av samförskjutning hällets produktion bör ske från kartor mot att tryckta tillhandahålla aktuella basdata presenterade i enklare

produkter som kan användas som halvfabrikat.

ILINFO ansluter i det följande till den struktur och de som framgår av begrepp 2 § förordningen (1980:754) om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. Däri avses med 1. Allmänna kartor: Sådana kartor för samhällets grundläggande och kontinuerliga behov som det ll enligt § 5 lantmäteriinstruktionen (1974:336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge. 2. Grundmaterial till allmänna kartor: Deloriginal till allmänna kartor. 3. Allmänt kartmaterial: Allmänna kartor och grundmaterialet till dessa. 4. Följdprodukter: Kartor som helt eller till någon del återger allmänt kartmaterial. 5. som bedöms få en var- Förlagsprodukter: Följdprodukter aktig spridning och som därför hålls i för att lager säljas. 6. Tillfälliga följdprodukter: Andra som följdprodukter framställs för något annat ändamål än som anges i 5. Som tillfälliga följdprodukter anses även sådana följdprodukter som används som illustration i böcker samt följdprodukter vars produktionskostnader endast till en del skall finansieras med inkomster från för säljningen av produkten.

Riktlinjer för samhällets . . 221

försörjning.

Den allmänna kartläggningen hör därvid inriktas mot ett sortiment av produkter och tjänster omfattande geodetiska data, höjddata, flygbilds- och annat fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på olika deloriginal.2 För att möta allmänhetens, försvarets och andra verksamheters behov av rikstäckande enhetliga kartverk bör i basinformationen som förlagsprodukter ingå en enkel ortofotokarta (skalområde 1:10 000-1:20 000), ett tryckt topografiskt kartverk (skalområde 1:50 000-1:100 000) samt en översiktskarta (förslagsvis i skalan 1:250 000).

Basinformation skall produceras kontinuerligt och i huvudsak vara rikstäckande och enhetligt utformad.

Produktionen förutsätts garanteras av statsmakterna med LMV som huvudman. Den bör specificeras i särskild författning eller i lantmäteriinstruktionen. Den nuvarande bestämmelsen att LMV skall utge ekonomiska och topografiska kartor samt översikts- och flygkartor synes därvid alltför allmänt hållen och bör formuleras om.

Basinformationen finansieras huvudsakligen genom anslagsmedel och till en mindre del av användarna i huvudsak enligt samma principer som f.n. gäller i samband med försäljning och upplåtelse av det allmänna kartmaterialet. I senare sammanhang bör en uppföljning av erfarenheterna göras och möjligheterna att förenkla prissättningssystemet studeras så att hanteringskostnaderna ej blir för höga 1 förhållande till de intäkter som flyter in.

2Med deloriginal avser vi en produkt som redovisar någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller kompletteras med andra data. Förutom kart- och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. magnetband, utgöra deloriginal.

222 Riktlinjer för samhällets försörjning . . .

Basinformationen skall i princip vara fritt tillgänglig för alla mot ersättning.

Basinformationen skall ses som en motsvarighet till nuvarande allmänna kartmaterial. Den benämns därför fortsättningsvis allmän landskapsinformation.

åöláspsoáuåtys

Följdproduktionen utgörs av de produkter som helt eller till någon del återger den allmänna landskapsinformationen. För att trots begränsade resursramar möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor anser LINFO att det bör skapas former där LMV eller annat statligt producentorgan träffar avtal med en eller flera avnämargrupper om kontinuerlig produktion av vissa kartverk. Sådan följdproduktion benämner vi En permanent permanent följdproduktion. följdprodukt avser sålunda att 1 första hand samordna vissa sektorers speciella, kontinuerliga behov av landskapsinformation men kan även ha ett allmänintresse.

Liksom den allmänna landskapsinformationen förutsätts de permanenta följdprodukterna produceras kontinuerligt. De kan i stor utsträckning komma att omfatta rikstäckande förlagsprodukter. Ansvaret för resp. produkt regleras mellan intressenterna enligt avtal.

Den permanenta följdproduktionen skall helt finansieras av användarna i de delar kostnaderna överstiger den allmänna landskapsinformationens anslagssubventionerade delar.

I fråga om åtkomligheten anser LINFO att permanent landskapsinformation, som till huvuddelen finansieras av myndigheter med anslagsmedel, bör kunna utnyttjas av andra användare än de avtalsslutande på samma villkor som förutsätts gälla allmän landskapsinformation. Samma kan f.ö. gälla andra slag av statligt finansierad landskapsinformation, t.ex. de allmänna sjökorten, som dock ej behandlas i detta sammanhang.

Riktlinjer för samhällets försörjning . . . 223

I övrigt föreslås inga förändringar av villkoren för följdproduktion.

11.3.3 Beskrivning av vissa produkter

1l.3.3.1 Allmän landskapsinformation

Den allmänna landskapsinformationen föreslås således utgöras av geodetiska data, bilder från flygfotoomdrevet, ortofotokarta, ett antal deloriginal, en (modifierad) topografisk karta samt en översiktskarta. Därutöver ingår som dessutom är en förutsättning för en en höjddatabas rationell framställning av ortofotokartan.

Deloriginalen överensstämmer i utgångsläget med de fysiska deloriginal som ingår i den ekonomiska resp. den topografiska kartan. Den ekonomiska kartan har för närvarande sju deloriginal (foto-, rutnäts-, gräns-, detalj-, kurv-, myroch åkeroriginal). Rutnäts- och gränsoriginalen med viss bildar tillsammans fastighetsoriginalet, vilmarginaltext ket är den enda information som ajourhålls kontinuerligt. Övriga original revideras i större eller mindre utsträckning beroende på vilken typ av revidering (E 4 eller E 2) som är aktuell.

Deloriginalen och arbetet med dem bör på sikt förändras så att följande krav tillgodoses.

A. Deloriginalen skall ajourhållas i reglerad samverkan mellan å ena sidan lantmäteriet och å den andra statliga sektorsmyndigheter och anläggningshuvudmän samt kommunerna. Aktualiteten prioriteras framför detaljrikedomen.

B. Deloriginalen skall utformas så att de ger bästa möjliga betingelser för att producera den allmänna topografiska kartan och översiktskartan, kommunala översiktskartor och en permanent följdproduktion.

224 Riktlinjer för samhällets . . försörjning.

Huvudsyftet med här ställda krav är att bredda förutsättningarna för ett större utbud av slutprodukter, där olika användare får svara för kostnaderna utöver basinformationen. Med detta kostnadsansvar skall följa ett reellt inflytande över produktionen av grundläggande landskapsinformation. Ajourhållningsverksamheten kräver en viss regionalisering av lantmäteriets verksamhet. Därigenom breddas också kontaktytan mot olika användare till gagn för samverkan och tillgodoseende av regionala behov. Avgränsningen mellan centrala och regionala insatser får prövas närmare efterhand som förändringen från dagens system mot det här föreslagna alternativet fortskrider. Även utvecklingen på det tekniska området är av betydelse i denna process. På sikt kommer information som nu redovisas på definierade deloriginal i större utsträckning att digitaliseras och lagras i kartdatabanker. Därmed ökas flexibiliteten i tillgången till data och möjligheterna att exempelvis framställa regionala särprodukter.

Informationsinnehåll, aktualitet och utförande på sikt av de olika deloriginalen är inte möjligt att nu specificera. En avgörande faktor synes vara det ekonomiska utrymme som står till buds och de möjligheter till rationell datafångst som kan uppnås bl.a. genom avtal med kommuner. Med hänsyn till fastighetsdatas grundläggande betydelse för olika funktioner i samhället förutsätter vi att den information som nu finns i registerkartan ingår som en del i den allmänna landskapsinformationen.

Omdrevsfotograferingen bör genomföras med det intervall och den sammansättning som tagits upp i LMV:s VP 1981 som innebär en förkortning av omdrevet från i södra normalhöjd Sverige från sex till fem år. En systematisk fotografering med IR-bilder ingår därvid. Det är viktigt att omdrevet fortsättningsvis följer en fast plan som möjliggör en stabil planering hos användarna.

Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 225

För att underlätta möjligheterna att tillgodose behovet av vegetationskartering bör lantmäteriet på nâgra platser i landet tillhandahålla instrument och personal för sådana arbeten på basis av IR-bilderna från omdrevet. Huruvida detta skall resultera i en mera regelmässig framställning av vegetationsdeloriginal (t.ex. som ersättare för myroch åkeroriginalen) får avgöras i samband med den mera övergripande prövningen av innehåll etc. i de olika deloriginalen.

På basis av bilderna från omdrevet föreslår vi framställning av en enkel ortofotokarta. Hur denna skall utformas bör övervägas närmare i det fortsatta arbetet. En tänkbar kombination är att den, förutom ortofotot, skulle innehålla fastighetsindelningen och viss orienterande text. Fotooriginalen skulle således samkopieras med fastighetsoriginalet/registerkartan. Det väsentliga är emellertid en god tillgång till aktuella ortofoton för direkt bruk eller för samkopiering med annan information. Ambitionsnivån borde vara att revidera ortofotokartan i takt med omdrevet. Av resursskäl föreslår vi dock nyframställning t.v. vart tionde år. Skalan torde i norra och mellersta Sverige 1 stor utsträckning få bli 1:20 000 och i södra Sverige 1:10 000.

I anslutning till förstagångsframställningen av ortofotokartan bör den digitala höjddatabasen byggas upp.

Det nuvarande topografiska kartverket har grundläggande betydelse för allmänheten, försvaret, den översiktliga fysiska planeringen m.f1. verksamheter. En version, telefältversionen, är direkt inriktad mot användningen inom försvaret. Dylika specialversioner bör fortsättningsvis utgöra permanent följdproduktion. Produktionsansvaret förutsätts falla på LMV eftersom verket har till uppgift att trygga totalförsvarets behov av kartor m.m. Grundversionen av det topografiska kartverket bör i vissa avseenden kompletteras för att bli bättre anpassat till de krav som en bredare allmänhet ställer. När det gäller kompletteringar är exem-

226 Riktlinjer för samhällets försörjning . . .

pelvis den kulturhistoriska informationen av särskilt intresse, likaså en bättre redovisning av naturhistoriska förhållanden liksom av information av naturvårdsintresse. Vandringsleder och andra intressanta fakta för det rörliga friluftslivet bör också kunna redovisas.

En närmare precisering av den topografiska kartans utformning föreslås bli utförd vid de detaljstudier som föreslås följa efter ställningstagande till den principiella inriktningen för verksamheten. Därvid förutsätts att en avstämning görs gentemot bl.a. produktionen av fritidskartor och ev. specialversioner för militärt bruk, som kan bli aktuella att framställa som permanenta följdprodukter.

Inom ramen för den allmänna landskapsinformationen bör även nuvarande översiktskarta i skala 1:250 000 ingå bl.a. för att möta behoven från den översiktliga fysiska planeringen.

1l.3.3.2 Följdproduktion

De främsta motiven för konstruktionen med en permanent följdproduktion är dels kraven på ett mer mångfacetterat utbud av kartor, dels att anslagsramen är otillräcklig för att klara dagens tryckta kartprodukter med tillfredsställande aktualitet. Eftersom olika användare eller grupper av användare enligt vårt förslag skall upphandla de permanenta följdprodukterna kan vi inte nu närmare specificera denna produktion. Konstruktionen med förhandlingar och upphandling medför enligt vår mening den fördelen att kartbehoven kommer att mer ingående prövas än när produkterna direkt finansieras över lantmäteriets anslag. Dessutom får användarna ett större ansvar för och inflytande över kartproduktionen- Även om vi alltså inte närmare kan precisera omfattningen och utformningen av de permanenta följdprodukterna, vill vi exemplifiera med några tänkbara produkter.

för samhällets försörjning . . . 227 Riktlinjer

Försvaret blir en viktig intressent 1 denna kartproduktion. Den för Sverige unika konstruktionen med en samordnad civil och militär kartproduktion består med den här föreslagna lösningen. Däremot blir förutsättningarna för att tillgodose försvarets speciella behov gynnsammare. Vi bedömer det möjligt att med underlaget till en ny topografisk karta jämte vissa kompletteringar klara försvarets behov bättre än för närvarande. Därvid kan sådana specifika krav som framkomlighet i terräng, vägklasser m.m. tillgodoses på en militär version av den topografiska kartan. De skogliga organen torde kunna bli medintressenter till försvaret när det gäller en sådan version.

En viktig produkt i dagens allmänna kartproduktion är den ekonomiska kartan. Den föreslagna ortofotokartan bör till del kunna fylla samma behov. Graden blir beroende på kartans ambitionsnivå. Vid en hög nivå torde användarnas intresse av en tryckt ekonomisk karta bli relativt liten. Eftersom emellertid ortofotokartan styrs av en begränsad anslagsram och i vårt förslag förutsätts få en enkel utformning kan en tryckt ekonomisk karta komma att finnas kvar som permanent följdprodukt. En betydande intressent när det gäller den ekonomiska kartan är den statliga lantbruks organisationen.

Ett stigande intresse har konstaterats i fråga om vegetationskartering och vissa regionala försök har bedrivits. Med utgångspunkt i det systematiska IR-omdrevet och de resurser för bearbetning därav som enligt vår mening kan ingå i den allmänna landskapsinformationen, finns goda förutsättningar för att som permanent följdprodukt framställa en tryckt vegetationskarta. En lång rad intressenter har lämnat stöd åt hittills bedrivna försök. Relativt stora regionala variationer i utformningen torde bli nödvändiga.

Av naturliga skäl kan inte heller omfattningen av övrig följdproduktion förutses. Denna torde dock bli av betydande omfattning med hänsyn till att kontaktytan mot an-

228 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

vändarna breddas genom en förutsatt större grad av regionalisering av lantmäteriets verksamhet. En annan viktig anledning till denna bedömning är att deloriginalen skall ajourhållas i fråga om viktiga detaljer som bebyggelse, vägar och andra mer betydande anläggningar. Det torde bli ett ökat intresse att producera kartor för regionala behov. Dessa kan 1 vissa fall bli likartade de permanenta följdprodukterna med avseende på omloppstider, bladindelning, etc.

11.4 överväganden beträffande systemets realiserbarhet

11.4.1 Kostnadsjämförelser

LINFO redovisar i tabell 11.1-11.3 kostnadsuppskattningar och anslagsbehov för lantmäteriets produktion av allmän landskapsinformation. Kalkylerna har karaktären av teoretiska kostnadsmodeller. De innehåller dels ett nollalternativ - som i huvudsak är en framskrivning av nuvarande verksamhet med allmänna kartor - dels två förändringsalternativ där F 1 utgör ett system med en ambitionsnivå som

bör svara mot användarnas krav i dag och F 2 det ovan fö-

reslagna systemet. Kostnaderna utgår från 1979/80 års anslag avseende lantmäteriets mätning och kartläggning (program 3) och de statliga registermyndigheternas kostnader för verksamhet avseende registerkartor. I kalkylerna har kostnaderna för delprogram 3 a geodetisk verksamhet, 3 c kartläggning i skalor 1:25 000-1:100 000 samt 3 d kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 t.v. tagits upp oförändrade. Kostnadsjämförelserna avser dels en uppbyggnadsperiod, under vilken bl.a. det ekonomiska kartmaterialet förstagångsrevideras, dels ett efterföljande driftsskede. Kalkylperioden har därför satts till 25 år.

Nollalternativet

Nuvarande revideringsmetodik och kostnader har redovisats under 1l.2.3. Tiden för förstagångsrevidering är ca 20 år.

samhällets försörjning. . . 229 Riktlinjer för

Med den allmänt eftersträvade ambitionen att ortofotot i en ekonomisk karta inte skall vara äldre än 10 år bör den förstagångsreviderade kartan förses med nytt ortofoto efter denna period. Samtidigt utförs vissa revideringsinsatser utöver den fortlöpande ajourhållningen.

Detta system kommer alltså att omfatta en överlappning av förstagångs- och andragångsrevidering.

Uppskattad årskostnad: 66 milj. kr. stigande till 79 milj. kr. efter 20 år; under efterföljande driftsskede 57 milj. kr. §lte:n§tiy_F_l

Detta alternativ skiljer sig från nollalternativet främst genom att tiden för förstagångsrevidering halverats till ca 10 år. Härigenom kan b1.a. förstagångsrevideringen avslutas innan ortofotot behöver bytas ut. Alternativet innehåller i förhållande till nollalternativet flera förbättringar; förstärkt omdrevsverksamhet, fullständig revidering (E 4) av alla deloriginal, vissa insatser beträffande vegetationskartering och ett resurstillskott för förbättring , av registerkartor. Den sistnämnda upprustningen har med ledning av LMV:s tidigare nämnda bedömningar sträckts ut över en 15-årsperiod.

Uppskattad årskostnadz 101 milj. kr. stigande till 107 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 72 milj. kr. och i det efterföljande driftsskedet 70 milj. kr.

§lteEnativ_F_2

Detta alternativ är det av LINFO skisserade systemet. Det innebär förenklingar i förhållande till alternativ F 1 och omprioriteringar i förhållande till nollalternativet. Flygfotografering förutsätts ske i enlighet med LMV:s VP 81. Revideringen av ekonomiska kartan sker huvudsakligen genom bildtolkning. Liksom i F 1 halveras revideringstiden

230 Riktlinjer för samhällets . . försörjning. sou 193173

till 10 år för att motsvara kraven på aktualitet. Antalet kartlagda objekt måste sannolikt minskas. Hydrografin redovisas på förenklat sätt och åkerredovisningen förutsätts ske genom lantbruksnämndernas försorg. Den slutliga kartografiska redovisningen bör dock även 1 detta fall ombesörjas av lantmâteriet.

Även detta alternativ omfattar 1 likhet med alt. F 1 resursförstärkningar beträffande registerkartorna och grundläggande insatser för vegetationskartering.

Uppskattad årskostnad: 82 milj. kr. stigande till 87 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 59 milj. kr. och 1 det efterföljande driftsskedet 57 milj. kr.

S()lJ 1981:73 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 231

Tabell 11.1 Sammanställning av årliga genomsnittkostnader under ett uppbyggnads- och revideringsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. F 1 Alt. F 2 Flygfotografering 4 6,5 5 Revidering3 ortofoto 5 12 7

höjddatabas)

Karttryck Utveckling 2,5 3 3 Nykartläggning Avrundad summa för kartläggning 1 större 34-47 64-70 47-52 skala än 1:25 000

Komplettering av ortofoto till ortofotokartan - 0,5 0,5 - 2 Vegetationskartering Registerkarteverks. 6 84 84 Avrundad summa 66-79 101-107 82-87

3No1la1ternat1vet avser revidering av ca 500 blad per år, de andra alternativen ca 1000 blad/år med undantag för kurvoriginalet

4Under 15 år

232 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

Tabell 11.2 Sammanställning av årliga genomsnittskostnader under ett driftsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. 1= 1 Alt. 1= 2 Flygfotografering 5 7 5 Revidering ortofoto 4 4 4 annan revidering 6 12 5 Kompl. av ortofoto till ortofotokarta - 0, 5 O, 5 Ajourföring 8 10 Karttryck

Vegetationskartering Registerkarteverks. 6 6 6 Avrundad summa 57 70 57

försörjning. . . 233 Riktlinjer för samhällets

Tabell 11.3

RNSLHGSBEHOV VID OLIKH TIDPUNKTER

- nmmrmmxv -- ---- -- - Mmmm n - -- - - - mmumv n - ------- -- - nam rama2: ha HB Mkr/år --*” ma - 9B f _ ”“ ”ø ø

eø - 1

7a Jitilm---

sø - ““\-«\ 5B 4B › 3B 2B - 1G Hr 1 . 1 ø 19GB 1385 lSSB 1895 ZBBB ?BBS

234 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . SOU 1981173

Av tabellerna framgår att nuvarande inte är anslagsnivå tillräcklig för att täcka kostnaderna för av alternågot nativen under ett övergångsskede. skillnader är Väsentliga att kostnaderna i förändringsalternativen, F 1 och F 2, tidigarelagts för att så snabbt som möjligt möta kraven på en aktuell och flexibel basinformation. Om man tar hänsyn till tidsfaktorn blir den sammanlagda kostnaden för reviderings- och uppbyggnadsskedet - omräknat till nuvärde -

lägst i det av oss skisserade alternativet F 2. Möjligheterna till intäkter bedöms vidare bättre än i nollalternativet bl.a. genom att F 2 omfattar regelmässig produktion av ortofotokartor och förbättrad aktualitet i deloriginalen. Den föreslagna snabbare uppbyggnaden av höjddatabasen bör också kunna leda till ökade intäkter. Beträffande finansieringsfrågorna i övrigt hänvisas till kap. 14.

l1.4.2 Avvägning mellan central och regional produktion

Kraven på aktualitet i den allmänna landskapsinformationen bör leda till ett ökat ansvar för bl.a. regionalt datainsamlingen. Detta innebär att tyngdpunkten i produktionen förskjuts från central till i första hand regional nivå. Det blir vid de regionala som framför lantmäteriorganen allt de olika deloriginalen kommer att Där ajourhållas. sker kontakterna med kommuner och andra och myndigheter där finns baser i form av fastighetsinformation m.m. för utnyttjande i andra kartsystem. Som ovan sagts kan det vara lämpligt att föra samman vissa speciella funktioner, t.ex. avancerad bildtolkning, till några samverkansområden.

När det gäller fördelningen mellan produktionsinsatser på olika nivåer måste emellertid närmare ske. Samavvägningar

ordnings- och stordriftsfördelar i utvecklingsverksamhet och vissa delar av produktionen talar för ett utvecklat samspel mellan regionala och centrala insatser. Framställning av ortofotokartor, utnyttjande av avancerade ritmaskiner och högt automatiserad digital kartframställning är exempel på arbetsmoment som inte kan splittras upp på små enheter.

försörjning. . . 235 SOU 193173 Riktlinjer för samhällets

11.5 Förslag till fortsatta åtgärder

ll.5.l Principfötslagets genomförande

Det här kan på sikt leda till framlagda principförslaget relativt stora förändringar jämfört med dagens system. Eftersom det föreslagna systemet ger användarna en delvis såväl i funktionella som finansiella avseenden ny roll finner vi det lämpligast att förslaget först blir föremål för en bredare diskussion och ställningstaganden från statsmakternas sida. Det är mot den bakgrunden inte meatt LINFO genomför omfattande studier till ningsfullt för mera konkreta förslag än som nu lagts fram. grund

Verksamheten med grundläggande landskapsinformation i form av allmänna kartor utgör endast en del av lantmäteriets verksamhet. Andra delar studeras inom 1980 års lantmäteriutredning och lantmäteritaxeutredningen. Dessutom övervägs i särskild ordning förutsättningarna för en avgiftsfinansierad fastighetsregistrering. FADIR-kommitténs förslag att regionalisera driften av fastighetsdatasystemet kan tillsammans med kommande förslag från ADB-beredningsgrupinformationshanteringen på regional nivå. En pen påverka annan fråga är en ny plan- och bygglag, vilbetydelsefull ken för närvarande utarbetas inom bostadsdepartementet. Ortsnamnskommittêns (U 1980:02) arbete med ett förslag till hur namnsättningen skall fungera i framtiden kan också komma att påverka hanteringen med grundläggande landskapsinformation.

Mot den ovan tecknade bakgrunden föreslår vi att principförslaget efter sedvanlig remissbehandling och ställningstagande av statsmakterna konkretiseras i detalj genom en försöksverksamhet. Försöksverksamheten skall påvisa hur kan förändras till det system som här föredagens system Försöksverksamheten bör efter statsmakternas slagits.

236 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

ställningstaganden kunna övergå i ett genomföraudeskede. Det är angeläget att en verksamhet med ny inriktning så snabbt som möjligt kan startas i hela landet. Försöksverksamheten bör i viss utsträckning kunna få formen av särskilt intensiva insatser i vissa län. I det fortsatta arbetet bör fortlöpande kontakter hållas med övriga nordiska länder så att motsvarande där kan beaktas. utveckling

I försöksverksamheten föreslås främst följande moment ingå.

A. Specificering av ortofotokartan

B. Specificering av en ny topografisk karta

C. Specificering av deloriginal och andra delprodukter enligt principförslaget. I arbetet ingår att överväga hur nuvarande deloriginal till den ekonomiska och den topografiska kartan skall förändras för att passa in i principförslaget. Den småskaliga registerkartans samordning med annan allmän och grundläggande landskapsinformation blir en viktig fråga i detta sammanhang.

D. Utredning av lämplig fördelning mellan centrala och regionala tnsatser i lantmäteriets verksamhet.

E. Specificering av en permanent följdproduktion. Detta arbete baseras på förhandlingar med användarna beträffande såväl produktutformning som deras medverkan vid ajourhållningen av deloriginalen.

F. Förhandlingar om ramavtal eller motsvarande för samverkan med de icke-statliga organ som inte är direkta intressenter i den permanenta Eöljdproduktionen E. enligt Det kan vara lämpligt med sådana avtal när det gäller exempelvis vissa större kraftbolag. Även om kommunerna skulle bli intressenter i följdproduktionen är det önskvärt att utarbeta ett ramavtal avseende kommunal medverkan

Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 237

i ajourhållningen av deloriginalen. Detta ramavtal bör också syfta till en bättre samordning totalt sett mellan kommunal och statlig kartproduktion. De avtal som nu finns i Stockholms län och som successivt börjar tillämpas i andra län på försöksbasis kan tjäna till vägledning.

G. Utredning av de upphovsrättsliga och nyttjanderättsmässiga konsekvenserna av det nya systemet. Med dessa frågor sammanhänger också finansieringsformerna och avgifter för delprodukter. Via en ny kartförfattning skulle samtliga frågor enligt denna punkt kunna regleras i upphandlingseller ramavtal enligt punkterna E och F.

H. Utredning av hur distributionen och försäljningen av ortofotokartan, omdrevsbilder, den nya topografiska kartan samt de permanenta följdprodukterna skall organiseras. Ställningstaganden till upphandlingsformerna för den permanenta följdproduktionen kommer att påverka denna fråga.

I varje län bör under försöksperioden utredas intresset för följdprodukter av större betydelse. Målet bör vara att varje län skall ha en rullande kartplan för statlig kartproduktion. Som vi senare kommer att föreslå i kap. 12 bör länsorganisationen därutöver förbättra informationen även om annan förekommande kartproduktion.

Försöksverksamheten och de förhandlingar som förutsätts i anslutning därtill representerar sammantaget en ganska omfattande arbetsvolym. Vi bedömer det därför nödvändigt att försöksperioden utsträcks fram till 1985. Under denna tid förutsätts även erforderlig utvärdering kunna äga rum. Det blir en viktig uppgift för LMV att under försöksperioden inom ramen för fortgående produktion underlätta en övergång till det nya systemet. Vi har därvid räknat med att merkostnader kan uppstå. Inriktningen på berörd verksamhet i lantmäteriet i det korta tidsperspektivet behandlas närmare i avsnitt 1l.5.2.

238 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

Det bör ankomma på regeringen att efter remissbehandling och ställningstagande till våra förslag ange de närmare riktlinjerna för försöksverksamheten. Vi har särskilt övervägt om det skulle vara nödvändigt att för och ledning sammanhållning av försöken inrätta ett särskilt ledningsorgan som en mellaninstans mellan LMV och regeringskansliet. Vi har emellertid stannat för att bör genomförandet uppdras åt LMV som därvid bör avrapportera resultaten så att statsmakterna successivt kan ta ställning. Behovet av särskilda resurser i regeringskansliet för att leda och följa försöksverksamheten får senare övervägas närmare.

Som rådgivande organ förutsätts LMV utnyttja sitt kartråd. Det bör av b1.a. detta skäl övervägas att utvidga kartrådet med representanter för sådana som f.n. användargrupper ej är representerade men som kan förutses ha ett starkt användarintresse av den allmänna landskapsinformationens utformning. Vi återkommer till denna fråga i kap. 12 där vi bl.a. kommer att behandla rutiner och organisation för prioritering och medelstilldelning avseende den anslagsfinansierade landskapsinformationen.

11.5.2 av lantmäteriets arbete Inriktningen i övrigt med grundläggande landskapsinformation under de närmaste åren

åtrategi

Dagens arbete med grundläggande landskapsinformation måste successivt till anpassas den långsiktiga inriktning som statsmakterna kan komma att lägga fast på grundval av LINFO:s förslag och remissynpunkterna Inriktpå detta. ningen konkretiseras efter hand genom försöksverksamheten. l Följande punkter kan utgöra huvudmoment i en strategi för 3 en sådan anpassning. Å I I 4 1. Arbetet med teknisk utveckling inriktas mot de långsiktiga målen. Såvitt nu kan bedömas innebär det b1.a. en fortsatt verksamhet avseende metoder och automadigitala

Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 239 sou 193173

tiserad kartläggning inom områden där man genom automatikan uppnå besparingar och därmed utrymme för att sering tillgodose uppdämda behov. Dessa tekniska insatser kommer att ge effekter först på relativt lång sikt, men vara av grundläggande betydelse för ett flexibelt fungerande system med basinformation. I samma tidsperspektiv, senare hälften av 1980-talet, kan utnyttjande av satellitbaserad fjärranalys komma att få betydelse för t.ex. begränsade delar av kartrevideringen.

2. Successiv anpassning av nuvarande produktion. Eventuellt kan särskilda utvecklingsinsatser krävas direkt inriktade på en anpassning av nuvarande produkter. Parallellt härmed organiseras en regional medverkan 1 arbetet med landskapsinformationen liksom samverkan med kommuner, sektorsorgan osv.

3. En resursförstärkning skapas genom b1.a. successivt ökat uttag av avgifter för utnyttjande av landskapsinformation.

Eillåmâlånå Eeåräfâaâdâ E°B°årâfl5E5Lk§EaE

När det gäller att tillämpa den nu angivna strategin beträffande den topografiska kartan synes förutsättningarna vara goda. I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/ 83 föreslår LMV en produktion under en relativt kort tid av en ny topografisk karta i skala 1:100 000. Avsikten härmed är att så långt möjligt försöka bemästra de problem som uppkommit i försörjningen av topografiska kartor p.g.a. bristande resurser. Under motsvarande tid avses förnyelsen av den topografiska kartan i skala 1:50 000 i huvudsak begränsas till partiell revidering.

Om LMV:s förslag fullföljs får man erforderligt utrymme för mera ingående överväganden om framtiden för den tokartan i skala 1:50 000. Dessa kan inriktas på pografiska dels på en modifierad topografisk karta, främst för all-

240 Riktlinjer för samhällets försörjning. . .

mänheten enligt det tidigare principförslaget, dels på eventuella permanenta följdprodukter.

lillämgnins äesräfâaads skgngmisäâakársâs

När det gäller arbetet med den ekonomiska kartan finns f.n. ingen parallell till förslaget om en topografisk karta i mindre skala- Även om inget sådant rådrum föreligger är det viktigt att långsiktiga överväganden kommer i gång om den totala inriktningen av kartverksamheten 1 skalområdet 1:10 000-1:25 000. Utifrån de nya förutsättningar som nu har skisserats kan det gälla följdprodukter, t.ex. för de areella näringarnas behov eller avseende mindre tätorter. Det kan också bli fråga om en mot allmänheten inriktad förlagsprodukt av typ allemanskarta, kanske i samarbete kommuner, orienteringsförbund och andra

med

intressenter. LMV bör svara för ett utredningsarbete i dessa frågor med stöd av sitt kartråd.

På kortare sikt bör bl.a. följande anpassningar av det nuvarande arbetet med den ekonomiska kartan kunna ske:

0 Utökad användning av ortofotokarta som grund för bl.a. ajourhållning av materialet till den ekonomiska kartan. Detta kräver en så snabb utbyggnad som möjligt av höjddatabasen som grund för produktionen av ortofoto. o Utökad användning av bildtolkning och parallellt därmed minskning av fältarbetet. Häri innefattas bättre utnyttjande äva av det utökade omdrevet. 0 Ökad automatisering. Digitaliseringsförsöket i Gävleborgs län som avser bl.a. fastighetsgränser, vägar och kraftledningar, bör utvärderas så snabbt som möjligt och - vid positivt utfall - föras vidare till andra län. 0 Vidgning av det område där ekonomiska kartan kan läggas upp och bearbetas i skala 1:20 000 i stället för 1:10 000. Fastighetsinformationens krav på tillräckligt stor skala är tills vidare i stor utsträckning avgöran- 5

Riktlinjer för samhällets försörjning. . . 241

de. Digitalisering undanröjer problemet på sikt. 0 Prov med ett förbättrat E 2-alternativ, b1.a. genom en direkt efter revidering inledd uppdatering, genom en åkerredovisning (kanske via bildtolkkompletterande och eventuellt andra kompletteringar. Parallellt ning) härmed bör den fullständiga revideringen (E 4) kunna begränsas. 0 Ökade insatser nivå, samarbete med kommuner på regional m.f1., kontakter med regionala sektorsorgan, orienteringsförbunden m.f1. 0 Slutsatser bör dras av LMV:s pågående utvärdering av den hittillsvarande ajourhållningen. Studierna hittills kan behöver ett mer samlat stöd tyda på att regionerna från det centrala verket, t.ex. vid val av metoder och arbetsformer för uppdatering och ajourhållning. Nya försök förbereds i anslutning till arbetet med ekonomiska kartan i Älvsborgs län. En snabb igångsättning av uppdatering är avgörande för en framgångsrik ajourhåll- En flexibel av ajourhållning från ning. igångsättning t.ex. ortofotokarta eller annat bildmaterial är möjlig.

12. RIKTLINJER FÖR ANSVARS- OCH UPPGIFTSFÖRDELNING

12.1 Inledning

I de föregående kapitlen har vi lämnat förslag till ett antal konkreta åtgärder som vi bedömt särskilt angelägna. Inom ramen för vårt arbete har det inte varit möjligt att lösa alla de problem som kommit fram. För att ta itu med sådana samverkansfrågor, som bör bevakas fortlöpande anser vi det först och främst viktigt att man skapar förutsättningar i form av viss ansvars- och uppgiftsfördelning samt utformar erforderliga samverkansrutiner. Vi tar i det följande upp former för

0 planeringssamverkan beträffande statligt finansierad landskapsinformation, 0 samverkan mellan producenter, 0 samverkan vid metod- och teknikutveckling samt 0 anskaffning och utnyttjande av viss teknisk utrustning.

12.2 Planeringssamverkan

12.2.1 Nuvarande ordning

En central utgångspunkt för våra överväganden är att landskapsinformation som är av gemensamt intresse för många användare skall produceras samlat i syfte att hushålla med givna resurser. Med hänsyn till kostnaderna och informationens värde från samhällssynpunkt förutsätts att staten via lantmäteriet tar ansvaret 1 första hand för den allmänna landskapsinformationen. I nuvarande ekonomiska situation måste dock även andra behov kunna vägas samman. Eftersom egentliga marknadsmekanismer saknas i fråga om den anslagsfinansierade produktionens inriktning bör sådana former skapas att statsmedlen så långt möjligt kan styras till de mesta angelägna behoven.

244 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning

Vi har studerat vilka former som finns i dag för att fånga upp och samlat behandla anspråk på landskapsinformation.

Som framgått av tidigare redogörelser har producentmyndigheterna i några fall en instruktionsenlig skyldighet att tillgodose ett allmänt behov av information om landskapet (lantmäteriet, SGU, SMHI, sjöfartsverket, CFD, SCB m.fl.). Permanenta samverkans- och kontaktorgan företrädande användarintressena finns inrättade som rådgivande organ vid några av dessa myndigheter. Den vanligaste kontaktformen torde dock vara att den initiativtagande parten etablerar kontakt i olika former med tänkbara intressenter i anslutning till ett aktuellt projekt.

Den bild vi fått är att behoven av landskapsinformation i huvudsak fångas upp av varje producent för sig och att kontaktformerna med avnämarna varierar avsevärt. Några samlade bedömningar och prioriteringar mellan olika typer av landskapsinformation förekommer knappast under regeringsnivån. Ett visst samband kan dock tänkas såtillvida att samma personer ofta representerar användarna i olika grupper.

Vad gäller övergripande beslut om vilken landskapsinformation som staten skall bekosta kan först konstateras att sådan verksamhet av betydelse förekommer inom nio departementsområden. För att ge en ungefärlig uppfattning om storleksordningen redovisar vi de uppskattade resursinsatserna för insamling, lagring och presentation av landskapsinformation under 1978/79 fördelade på dessa departements ansvarsområden (se vidare tabell 3:3).

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 245 Tabell 12:1 Större resursinsatser 1978/79 för att fram-

Följande uppställning visar några av de större anspråk på ny eller förbättrad landskapsinformation som olika myndigheter under senare år begärt särskilda medel för eller eljest aktualiseratz

Tabell 12:2 Medelsanspråk på ny landskapsinformation 1978 - och senare (milj.kr.)

Myndighet/projekt Medelsbehov

naturvårdsverket/våtmarksinventering 11,4 totalt SGU/torvinventering 11,3 totalt nd. för energiprod. forskninglenergi- 0,4 etapp 1 skogsinventering skogsstyrelsen/skogsinventering 7,5 totalt LMV/ändrat omdrev 1,0/år LMV/upprustning av registerkartverk 40,0 totalt naturvårdsverket/rikstäckande vegeta- 100,0 150,0 tions- och geomorfologisk totalt kartläggning

I den mån nya anspråk på landskapsinformation kräver ökade anslag tar statsmakterna ställning i den ordinarie budgetprocessen eller vid behandling av separata utredningsförslag och framställningar från myndigheterna. Vederbörande fackdepartement bereder sådana ärenden och frågan om landskapsinformation är sällan den centrala. Enligt lantmäteriinstruktionen skall dock fråga om fastställande av en eller flera nya allmänna kartserier eller betydande förändring i sådan serie alltid underställas regeringen. Samråd skall dessförinnan ske med LMV:s kartråd.

246 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning sou 193173

Tvärkontakter mellan olika departement förekommer i varierande utsträckning vid beredning av ärenden som rör landskapsinformation. Enligt 5 5 departementsförordningen (l963:214 med senare ändringar) skall ett ärende som faller inom två eller flera departements verksamhetsområden handläggas inom det departement till vilket ärendet huvudsakligen hör och beredas i samråd med cheferna för det eller de övriga departementen (gemensam beredning). Ärenden av betydelse för totalförsvaret samt ärenden som gäller avgifter skall beredas i samråd med chefen för försvarsdepartementet resp. chefen för budgetdepartementet. Enligt särskilda anvisningar skall gemensam beredning alltid ske med budgetdepartementet i ärenden som inrymmer fi-

nansiella eller organisatoriska frågor m.f1. Någon regel-

mässig kommunikation mellan departementen om avvägningar och prioriteringar mellan nya anspråk på landskapsinformation förekommer emellertid inte. Markdatagruppen vid bostadsdepartementet utgör främst ett forum för information och diskussion. Den har inte utnyttjats för att systematiskt bedöma vilka satsningar samhället bör göra på produktion av landskapsinformation.

12.2.2 Principskiss till ett system för behovsuppföljning och prioritering

Vi anser att olika behov av landskapsinformation i större utsträckning än för närvarande måste vägas mot varandra i fortsättningen. Först därigenom kan kraftfulla satsningar styras till sådana områden som bedöms särskilt angelägna och reella förutsättningar för omprioriteringar skapas. Detta blir så mycket mer angeläget i ett samhällsekonomiskt läge där de tillgängliga realresurserna förväntas successivt minska. Av praktiska skäl får en sådan samlad vägning inskränkas till den landskapsinformation som staten skall betala. En grov skiss till ett sådant system för behovsuppföljning och prioritering framgår av figur 12.1.

och 247

Riktlinjer för ansvars- uppgiftsfördelning

Figur 12.1 Samordnad planering av stat-

lig landskapsinformation

Bedömning och prioritering Riksdag och regering

+ Behov(AF)

láâlâdáfg

Produktionsansvoriga myndigheter

/

( Behov Produkter

Användare

Endast behov som skall finansieras med anslagsmedel bör således bli föremål för en sådan samlad bedömning. Det bör ankomma på statsmakterna, riksdag och regering, att besluta om vilka behov som skall prioriteras samt ge uppdrag och anvisa medel till berörda myndigheter. Det ankommer på att tillsammans bedöma vilka beanvändare och producenter hov som kan komma 1 fråga för allmän finansiering. För att underlätta det senare kan man överväga att inrätta permanenta av typ lMV:s och SGU:s kartråd även vid andra organ producentmyndigheter. Initiativ till detta bör ankomma på respektive producentmyndighet.

248 Riktlinjer för ansvars- och

uppgiftsfördelning

Det centrala att diskutera i detta blir hur sammanhang statsmakternas beslut 1 dylika ärenden bättre skall kunna samordnas och underlag beredas. Vi diskuterar i det följande tre alternativ att förankra ett sådant förfarande;

o sammanföring under ett fackdepartement, 0 ett fristående beredningsorgan till regeringen, 0 ett beredningsorgan på myndighetsnivå.

êltern3tiv_l._Fâtkdepa:tgmEnt

I andra länder har man många gånger samlat ansvaret för landskapsinformationsproduktion på departementsnivå. I Norge har sålunda Miljáverndepartementet fått huvudansvaret för försörjningen med lägesbestämd information. Miljdverndepartementet har att samordna flygfotografering, fjärranalys, kartläggning och annan produktion av lägesbestämbar information. Man har därvid direkt förvaltningsansvar för den topografiska kartläggningen i skala 1:5000 och mindre, för och för sjökortframställning vissa register, b1.a. registret för adresser fastigheter, och byggnader. I USA har US Geological ett samlat Survey ansvar för kartläggning av naturresurser, topografi, geologi, vattenresurser, mineralråvaror och fjärranalys.

Ett sammanhållet ansvar på departementsnivå för ärenden rörande landskapsinformation skulle givetvis i hög grad underlätta en sådan beslutsordning som vi nyss skisserat. De viktigaste producentmyndigheterna skulle i så fall sammanföras till ett departement. kan konstateras Samtidigt att väsentlig produktion av landskapsinformation utförs av myndigheter vars egentliga huvuduppgift inte är att samla in, lagra och presentera landskapsinformation. En omgruppering av myndigheternas departementstillhörighet kan knappast motiveras bara med att man vill åstadkomma ett samlat ansvar för en stödfunktion som försörjning med landskapsinformation. En sådan lösning är därför inte realistisk i detta sammanhang.

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 249

å1E°LâtlV_2; årlsååå“åe_bårådâillgå°lgân

För ärenden av gemensamt intresse har i vissa fall särskilda samordningsorgan i eller i anslutning till regeringskansliet inrättats. Statsrådsberedningen och försvarsdepartementets samordningsavdelning är sådana exempel. Den senare skall enligt 7 § instruktionen för regeringskansliet (l965:386 med senare ändringar) handlägga frågor om samordning mellan totalförsvarets olika grenar. Därutöver finns ett antal särskilda samråds- och beredför olika frågor. Antalet sådana organ var i ningsorgan januari 1978 38 stycken (källa: KU granskningsbetänkande 1977/78:35). Deras uppgifter är givetvis mycket skiftande och varierar från att följa verksamheten och ge råd inom område till mera operativa uppgifter t.ex. att respektive bereda frågor och avge förslag (delegationen för bostadsfinansiering) eller utveckla och leda viss verksamhet (f.d. delegationen för informationssystemet företag-samhälle). Antalet ledamöter är ofta stort och till varje organ finns som regel en permanent kanslifunktion.

Vi har övervägt inrättandet av ett dylikt organ med uppgift att fortlöpande följa upp vilka behov av landskapsinformation i samhället som kan vara gemensamma, föreslå lämpliga åtgärder för att samordna och tillgodose dessa samt medverka vid beredningen av statsmakternas ställningstaganden till produktion av allmän landskapsinformation och annan grundläggande landskapsinformation genom att biträda vid prövning av myndigheternas förslag i dessa avseenden.

Något utrymme att inrätta nya organ torde ej finnas under överskådlig tid. Enligt särskilda anvisningar från statsrådsberedningen (skr 1975-06-02) skall man också sträva efter att hålla antalet dylika organ och arbetsgrupper nere. Därtill kommer att risker för en oklar gränsdragning

250 Riktlinjer för ansvars- och

uppgiftsfördelning S()lJ 1981:73

mellan detta organ och lantmäteriet i frågor om samordning av grundläggande kartverksamhet skulle kunna uppstå. Vi anser det därför olämpligt att nu inrätta ett ordylikt gan.

álsesnztlvâ; äeseáninåsgråas gåmznáiåhstânávå

Vi har slutligen prövat om det kan vara lämpligt att förlägga beredningsuppgiften jämte vissa andra övergripande samordningsuppgifter till verksnivån. Skäl som talar för detta är bl.a. att rutinuppgifter inte bör belasta regeringskansliet. En förläggning till LMV:s kartråd vore därvid tänkbar. Detta skulle då uttryckligen ha till uppgift att verka för samordning och samverkan mellan statliga, kommunala och andra intressenter vad gäller landskapsinformationsförsörjning. Kartrådet skulle därvid b1.a. ha att självständigt ställa samman och till överregeringen lämna ett förslag till prioritering av statligt finansierad landskapsinformation. Det kan f.ö. erinras om att en liknande konstruktion fanns under åren 1880-1974 senast genom kartkommissionen. I Finland har kartverksdelegationen liknande uppgifter.

Lösningen förutsätter att kartrådets nuvarande sammansättning och ställning förändras. Det borde utvidgas med representanter för flera användargrupper än i dag och dess självständighet i förhållande till LMV stärkas. För administrativa göromål kunde dock, liksom nu, LMV svara. Vi finner emellertid en sådan övergripande svår att uppgift förena med kartrådets och uppgifter ställning som rådgivare till LMV, en uppgift som blir ännu viktigare genom vårt förslag till ändrad inriktning av produktionen av allmän landskapsinformation.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts har LINFO stannat för följande förslag:

ansvars- och uppgiftsfördelning 251 Riktlinjer för

Inom bör bostadsdepartementet som fackregeringskansliet svara för frågor om samordning av landskapsindepartement formation. Skälet är att fackmyndigheten för denna verksamhet - LMV - tillhör bostadsdepartementet och att de största resursinsatserna för landskapsinformationsförsörjdär. eller särning bereds Av departementsförordningen skilda bör därvid framgå att mera betydelseanvisningar fulla ärenden som gäller framtagning av landskapsinformaalltid skall beredas i samråd med chefen för bostadstion departementet.

Som underlag för regeringens ställningstaganden föreslår vi att i anslutning till arbetet med anmyndigheterna blir skyldiga att särredovisa åtslagsframställningarna gärder för framtagning av landskapsinformation. Myndigheterna bör utarbeta materialet i sådan tid att det hinner bearbetas i tid till höstens budgetarbete. Beträffande bör som beräknas kosta sanmanlagt mer produktion åtgärder än 500 tkr tas upp. Beträffande utrustningsanskaffningar kan sättas till 300 tkr. För varje produkt eller gränsen motsvarande insats bör redovisas en översiktlig beskrivning av produkt och användning samt en kalkyl som upptar de totala kostnaderna för framtagning och uppdatering. En föreskrift om denna redovisningsskyldighet kan tas in i årliga anvisningar för myndigheternas budgetdepartementets Närmare föreskrifter om innehållet anslagsframställningar. i förutsätts utarbetas de myndighetsvisa redovisningarna sedan ställning tagits till LINFO:s principförslag på denna punkt.

Det får ankomma på regeringskansliet (bostadsdepartemenatt anlita de resurser som kan anses erforderliga för tet) det inkomna I första hand kan överatt bereda underlaget. att lämna över materialet till LMV för att i samråd vägas med kartrådet ställa samman ett förslag till långsiktig, rullande plan för statlig landskapsinformationsförsörj-

ning.

252 Riktlinjer för ansvars- och

uppgiftsfördelning sou 193173

Som tidigare antytts kommer LMV:s kartråd att spela en viktig roll även i samband med ny inriktning av produktionen av allmän landskapsinformation samt den försöksverksamhet som föreslagits föregå denna. Vi föreslår en därför viss utvidgning av rådet. Förutom nuvarande företrädare (för ÖB, statens vägverk, lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, skogsstyrelsen, statens planverk, SCU och Svenska kommunförbundet) bör kartrådet förstärkas med företrädare för vissa grupper av användare som nu ej är representerade. Vi föreslår att företrädare för kartproducerande företag och tekniska fortsättkonsultföretag ningsvis ingår i rådet. Dessa företrädare bör utses av

regeringen. För att praktiskt kunna hantera det

vidgade intresseområdet kan det vara lämpligt att rådet arbetar i olika grupper (utsk0tt) som inriktas användpå vissa ningsområden i likhet med den nuvarande plankartegruppen. Erforderliga kansliresurser tas ur LMV.

12.3 Produktionssamverkan

l2.3.l Inledning

Datafångsten är ofta det mest resurskrävaude ledet vid produktion av landskapsinformation. Det är därför särskilt angeläget att försöka effektivera detta arbete. Åtgärder

bör i första hand vidtas för att sänka kostnaderna för att

samla in landskapsinformation, aktualiteten hos höja produkterna och möjliggöra att sammanställningar av landskapsinformation kan ske på ett enklare sätt.

i

Vi har tidigare behandlat vissa konkreta åtgärder med motsvarande syften i anslutning till fjärranalysproblemen % (kap. 8 och 9) och uppbyggnaden av ett allmänt informa-

tionssökningssystem för 3

landskapsinformatinn (kap. 10). Vi tar här upp åtgärder avseende

0 samverkan vid fältarbete n.m 0 utbyte av data

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 253

12.3.2 Gemensamma fältinventeringar m.m.

I den förstudie som bostadsdepartementets markdatagrupp låtit göra och som föregick vårt arbete analyserades b1.a. vilka huvudmetoder som används för att samla in data om landskapet. Därav framgår följande:

Metod för datainsamling Producent CFD Försv SGI SCB LBS SKS SNV LMV SGU SLL1

1. Enkäter, intervjuer x x x x x x x 2. Bef källor, litteratur, x x x x x x x register, arkiv 3. Kartor, bilder, planer x x x x x x x x x 2 x x x x 4. Flygfotografering, flyg- x x bildtolkning, geobildtolkning, fjärranalys 5. Fältinventering, fält- x x x x x x x x x kontroll, fältprovtagning, besiktning 6. Bearbetning, beräkning, x x x x analys, klassning, utredning

lstockholms läns landsting 2Vissa försök att utnyttja fjärranalysmaterial för produktion av markanvändningsstatistik har utförts

Särskilt fältarbetet är tidsödande och förenat med höga kostnader för personal, resor och traktamenten etc. För den allmänna geologiska kartläggningen har exempelvis SGU beräknat att denna fas tar 36-50 % av framställningskostnaden för ett kartblad (medelkostnaden för olika typer av geologiska kartor varierar mellan 270-925 tkr). Motsvarande beräkningar 1 samband med allmän kartläggning finns inte men kostnaden torde vara lägre. Det kan dock konstateras att ca 100 personer vid LMV:s produktionsavdelning i Gävle säsongsvis är sysselsatta med fältarbeten.

254 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning

I olika sammanhang har möjligheterna att samordna olika myndigheters datainsamlingsaktiviteter studerats. Några exempel kan här nämnas:

Skogsstyrelsen har tillsammans med ett antal andra intressenter genomfört en utredning om hur insamling och utnyttjande av skogliga data skulle kunna utnyttjas gemensamt (SKS rapport 1978-01-12). Man föreslår därvid en översyn av systemet för framställning av skogsbruksplaner. Det därefter utvecklade systemet för översiktlig skogsinventering (GSI) bedöms erbjuda möjligheter för datainsamling åt andra intressenter än skogsbruket.

Inom Sveriges lantbruksuniversitet har en kartläggning gjorts av olika inventeringar i skogsmark som inte direkt berör virkesproduktionen. Avsikten var att få ett underlag för hur den skogsvetenskapliga fakulteten skulle kunna samordna sin verksamhet med andra myndigheters. (SLU rapport Inventering för - Om förutsätt-

samhällsplanering

ningar för samarbete i fält Umeå 1978). I undersökningen redovisas ett antal möjligheter att utnyttja riksskogstaxeringarna för andra naturresursinventeringar. Det konstateras där att riksskogstaxeringen i dess nuvarande uppläggning har flera begränsningar för ett sådant vidgat utnyttjande.

Såvitt vi känner till har inget av de nämnda reförslagen sulterat i några konkreta åtgärder. Vi delar uppfattningen att alla eventuella möjligheter till samverkan i samband med inventeringar och annat fältarbete måste tas till vara på grund av den växande kostnaden för sådan personalintensiv verksamhet. Samtidigt synes betydande praktiska svårigheter föreligga att genomföra en dylik samverkan. Vi vill särskilt peka på problemen att åstadkomma en tidsoch kompetensmässig koordination mellan berörda intressenter. Viss datainsamling kan således kräva specialistkompetens hos den som utför arbetet, eller exempelvis geologisk biologisk utbildning. De förslag till samordning som före-

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 255

ligger utgår också som regel från att den egna organisationen skall utföra uppgiften. Enligt vår mening borde dock systematiska kontakter mellan den myndighet eller orsom planerar att genomföra en fältinventering i ganisation ett område och andra tänkbara intressenter kunna klargöra vilka möjligheter som finns 1 varje särskilt fall. En sådan obligatorisk kontaktyta bör därför skapas. Vi föreslår att myndigheter blir skyldiga att i god tid samstatliga råda med det statliga lantmäteriet i fråga om dylika aktiviteter. Även kommuner och andra organisationer bör stimuleras att ta sådan kontakt. I stor utsträckning torde dessa kontakter kunna tas på regional nivå. Lantmäteriets roll blir därvid att förmedla kontakt med andra intressenter och i förekommande fall aktivt biträda med samordning av aktiviteten. Alternativt kan råd ges om eventuell befintlig information som kanutnyttjas. Det system för sökav landskapsinformation som vi föreslagit i kap.10 ning kan härvid tjäna som ett tekniskt hjälpmedel.

12.3.3 Utbyte av data

Den modell för samverkan i landskapsinformationsförsörjningen som vi tagit till utgångspunkt för våra förslag b1.a. förbättrade möjligheter till utbyte av bygger på att lagrade data skapas. Särskilt vid ajourhållning och reviav allmän landskapsinformation bör primärdata hämdering tas från källregistrerande organ för att uppnå en tillfredsställande aktualitet.

De särskilda anvisningar för ajourhållning av ekonomiska kartan som LMV utfärdat 1979 innebär i princip en sådan

ordning; Administrativ indelning och fastighetsindelning

skall ajourhållas inom länsstyrelsens lantmäterienheter liksom även på fastighetsoriginalet förekommande allmänna vägar, strandlinjer, fasta fornlämningar och byggnadsminnen. Vissa andra delar av skall hos

innehållet ajourpâllas

ÖLM under förutsättning att kartan grundar sig på ortofotokarta. Detta gäller främst enskilda vägar, bebyggelse,

256 ansvars- Riktlinjer för och uppgiftsfördelning sou 193173

järnvägar, kraftledningar, militära skjutfält m.m. Även andra kartobjekt bör ajourhållas, om tillförlitlig information om förändringar kan erhållas t.ex. naturvårdsobjekt. De uppgifter som behövs för ajourhållningen kan enligt anvisningarna hämtas från vissa uppräknade statliga och kommunala myndigheter och organisationer samt från flygbilder.

En enkät beträffande erfarenheterna av ajourhållning av ekonomiska kartan - som hittills omfattar ca 3 000 blad i 15 län - utvärderas för närvarande av LMV. En preliminär sammanställning utvisar att möjligheter och rutiner att hämta källuppgifter i praktiken varierar avsevärt högst inom landet. Problem föreligger särskilt avseende data om bebyggelse, enskilda vägar och kraftledningar.

I vissa fall datautbytet börjat få fastare former

har ge-

nom de avtal som efter regeringens medgivande upprättats mellan lantmäteriet och kommunerna i Stockholms län. , Avtalen innebär i korthet att kommunerna tar att på sig

E

till ÖLM rapportera förändringar främst i om i

fråga bebyggelsen mot en på visst sätt beräknad ersättning. Denna utgår i form av ekonomiskt kartmaterial utan annan kostnad än material- och kopieringskostnader. Avtalen reglerar också samverkan vid framställning av tätortskarta. Regeringen har beslutat att försök enligt denna s.k. Stockholmsmodell till 1985 även får till vidgas andra län. LMV har delegerat till OLM att sluta sådana avtal med kommunerna.

Dessa exempel får tjäna som belysning på att en utveckling i riktning mot ett mera systematiskt utbyte av data mellan olika producenter inletts. De belyser samtidigt att möjligheterna att utnyttja landskapsinformation för olika ändamål ännu så länge begränsas av en rad faktorer avseende

0 åtkomligheten (kunskap saknas om var materialet finns,

och 257

Riktlinjer för ansvars- uppgiftsfördelning

materialet är osystematiskt organiserat eller förekommer sporadiskt, upphovsrätten hindrar), 0 kvaliteten (noggrannheten är otillräcklig eller varierande), 0 (olika ritmanêr, olika skalor). enhetligheten

Att den nuvarande bristande enhetligheten hos produkterna är ett hinder för samordning och samverkan i produktionen har också särskilt påpekats från b1.a. försvarets sida. Man menar att en grund för ett samhällsövergripande system måste vara standardisering av terminologi, utföranden, varianter, funktioner etc.

Särskilt med ett vidgat utnyttjande av ADB komer enligt vår uppfattning kraven på större enhetlighet att växa om ett rationellt utbyte av data skall kunna ske. I samband till ett sammanhållet s.k. med övergången datorstött, kart- och registersystem i Norge (som vi beskrivit i kap. 6) har Miljáverndepartementet föreslagit att varje enskild dataproducent skall anpassa sig till ett enhetligt regelverk för

0 (samma koordinatsystem för direkt lälägesbestämning gesbestämning), 0 av data (enhetliga kodsystem för kartobnormering jekt), 0 beskrivning av data i lager (systematiska innehållsupprättas för landskapsinformation som förteckningar finns hos en producent och blir åtkomliga genom ett informationssökningssystem), o mjukvara (vissa programspråk rekommenderas), o kartpresentation (skalor, projektioner, koordinatnät, bladformat, separation på deloriginal, symboler, texttyper och färger), 0 användarpassning, ajourhållning (inklusive omdrev) och O arkivering av landskapsinformation.

Även om vi inte är beredda att gå så långt finner vi att

258 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning

frågor om normering måste ägnas en väsentligt ökad uppmärksamhet i framtiden om man skall uppnå ett smidigt utbyte av information om landskapet. Lämpliga lösningar måste utarbetas från fall till fall och i samband med berörda intressenter. Detta arbete är således en löpande samordningsfunktion. Vi vill i detta sammanhang endast peka på några exempel på åtgärder:

0 Enhetlighet i fråga om system för lägesredovisning. En anpassning till de allmänna kartsystemens nät (Rikets nät) och skalor är önskvärd. o Behovet av integrationsnycklar mellan olika ADB-baserade register bör uppmärksammas. Vid sidan av koordinatuppgifter behövs integrationsnycklar för vissa objekt. En enhetlig kodsättning av hydrologiska objekt skulle exempelvis kunna underlätta en systematisk vattenplanering. En teknisk lösning kan vara konstruktion av särskilda s.k. transfereringsfiler för kodsättning av objekt i samband med utbyte av data mellan datorer. 0 Viss enhetlighet vid lagring och presentation av landskapsinformation av allmänt intresse måste kunna påfordras även om detta i något fall skulle gå utöver den enskilde producentens eget behov. Detta kan exempelvis innebära skyldighet för en sektormyndighet att redovisa och tillhandahålla landskapsinformation med ett vidare

innehåll, en högre kvalitet eller eljest i annan form

än som behövs för det egna bruket.

Vad slutligen gäller frågan om ersättning för att lagra och tillhandahålla landskapsinformation för externt bruk bör sådana primärdata som statliga myndigheter lämnar som underlag till allmän landskapsinformation normalt lämnas utan särskild ersättning. Beträffande kommuner bör erfarenheterna från tillämpningen av Stockholmsavtalet utgöra grund för fortsatta överväganden. När det gäller andra organ än de offentliga kan erinras om att uppgiftsskyldighet redan nu åligger vissa företagare enligt lagen (1975:424)

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 259

om uppgiftsskyldighet till SGU i samband med brunnsborrning och grundvattenundersökning. Ingen kompensation utgår därvid. Vi vill dock inte generellt förorda denna modell. Fråga om ersättning för lagring och tillhandahållande av primärdata från utomstatliga organ bör således bedömas från fall till fall och regleras genom avtal mellan berörda parter.

12.3.4 Reglering

Vi har nu pekat på några åtgärder för att få till stånd en bättre produktionssamverkan. Frågan om vilka styrmedel som behövs samt vilket eller vilka organ som skall svara för dessa uppgifter behöver då utvecklas något närmare.

I olika sammanhang har frågan väckts om att författningsvägen fördela statliga myndigheters åligganden vad gäller insamling, lagring och tillhandahållande av information om vissa landskapsobjekt. Med undantag av att lantmäteriets skyldighet att framställa allmän landskapsinformation bör specificeras mer än f. n. anser vi att en sådan närmare reglering utöver den som nu finns skulle innebära risk för onödiga läsningar. Vi anser att en tillräcklig styrning av myndigheternas anslagsfinansierade produktion av landskapsinformation kan åstadkommas genom statsmakternas ställningstagande till den samlade plan som vi föreslagit att LMV och kartrådet skall ställa samman.

Vad gäller övergripande samordning åligger det enligt lantmäteriinstruktionen LMV att bl.a. särskilt verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartläggningsverksamhet samt att meddela föreskrifter och utöva tillsyn i fråga om mätningsverksamhet liksom även att meddela föreskrifter rörande tillämpningen av lagar och andra författningar i den mån verket bemyndigats härtill. Motsvarande gäller även det regionala och lokala lantmäteriet inom deras ansvarsområden.

260 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning sou 193173

Bestämmelser om mätning, kartläggning samt upprättande av beskrivningar och förteckningar till kartor enligt vissa uppräknade författningar meddelas i mätningskungörelsen (1974:33). LMV har att meddela de närmare föreskrifterna för tillämpningen av denna kungörelse. Tillsyn utövas av lantmäteriet samt vägverket med avseende på åtgärder som avses i väglagen respektive industriverket beträffande åtgärder som avses i gruvlagen samt lagen om vissa mineralfyndigheter.

Anvisningar för tillämpningen av mätningskungörelsen har utfärdats av LMV år 1976 (Tekniska förklaringar och anvisningar, TFA). LMV har valt att inte i någon del ge ut materialet i form av bindande föreskrifter. Vid sidan av TFA har Kommunförbundet och LMV gemensamt givit ut en handbok Mätning och kartläggning med riktlinjer för kommunal mätningsteknisk verksamhet.

Utöver detta har även vissa andra myndigheter och organ uppgifter som berör eller kan beröra normering av landskapsinformation. svarar SCB för samordning av

Sålunda

statistik och fastställer bl.a. koder för landets judiciella, administrativa, kommunala och kyrkliga indelning.

Vi har konstaterat att en ökad normering behövs för att åstadkomma ett utbyte av data och att dessa krav stiger med ett vidgat utnyttjande av ADB. Detta är en löpande arbetsuppgift. Enligt gällande författningar åligger det redan LMV att svara för en sådan samordningsfunktion. En mera systematisk uppföljning och bevakning av dessa frågor bör dock komma till stånd inom lantmäteriet och konkreta förslag utarbetas i samråd med övriga berörda myndigheter och kommunerna. Vi förutsätter att parterna kan skapa så goda betingelser för samverkan att rationaliseringsmöjligheterna genom normering kan tas till vara. Genom samverkan och samråd kan en sådan detaljstyrning och kontroll, som bl.a. översynsförordningen (1981:305) skall motverka, undvikas. Någon närmare reglering synes ej behövlig.

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 261

Vi har vidare föreslagit att statliga myndigheter som planerar insamling av landskapsinformation i fält skall samråda med lantmäteriet. Denna skyldighet anser vi dock bör regleras genom en ny författning i likhet med vad som gäller för samråd med SCB i frågor rörande statistikproduktion m.m. (1978:620). Bestämmelserna bör ha innebörden att statlig myndighet skall samråda med LMV så snart man planerar insamling, lagring eller publicering av landskapsinformation utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som utarbetar landskapsinformationen. Om åtgärden är avgränsad till ett län kan samrådet delegeras till överlantmätaren i länet. Det ankommer sedan på lantmäteriet att inleda kontakter med eventuella andra berörda intressenter. Samråd skall också tas vid ändring av administrativt förfarande som är av betydelse för produktionen av landskapsinformation som har allmänt intresse. Förslag till en sådan författning finns i bilaga 4.

12.4 Samverkan vid metod- och teknikutveckling

Vad gäller FoU inom områdena fotogrammetri, kartografi och mätteknik synes särskilt metod- och teknikutvecklingen avseende fjärranalys och datorstödd kartografi vara av intresse under 1980-talet. Den rationaliseringspotential som dessa tekniker kan innebära bör särskilt uppmärksammas. Utvecklingsarbete avseende dessa tekniker bedrivs eller stöds inom den offentliga sektorn av flera statliga myndigheter och forskningsinstitutioner. Svenska kommunförbundet utvecklar för kommunerna datorstöd inom det storskaliga området. Enligt vad vi erfarit kommer 1980 års lantmäteriutredning att närmare belysa behovet av samordnade utvecklingsinsatser inom det storskaliga kartområdet.

En samordning av utvecklingsarbetet över organisationsgränserna föreligger främst vad gäller utnyttjandet av den satellitbaserade fjärranalysen b1.a. genom fjärranalyskom-

262 ansvars- Riktlinjer för och uppgiftsfördelning

mittên. Nämnden för skoglig flygbildsteknik har att verka för samordning och samverkan mellan skogsbrukets intressenter.

Vid LMV finns sedan ett år tillbaka ett tekniskt utvecklingsråd till chefens för kartavdelningen förfogande. Dess huvudsakliga uppgift är att

0 ge förslag till riktlinjer och resurser för utvecklingsverksamheten, 0 ge förslag till prioritering av viktigare utvecklingsinsatser, o ge förslag till samordning av andra viktigare insatser och resurser inom lantmäteriet varav utvecklingsverksamheten är beroende.

Det tekniska utvecklingsområdet vid LMV skall även

0 tjäna som ett forum för initiering av utvecklingsprojekt samt 0 verka för och ge förslag till samordning mellan lantmäteriets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner.

Rådet består av fem representanter för LMV:s avdelningar, två för OLM/FBM och en representant för vardera personalorganisationen.

LINFO anser att en intensivare samverkan måste komma till stånd vad gäller den offentliga sektorns utvecklingssatsningar främst inom området flygbaserad fjärranalys och datorstödd kartografi.

Det enklaste sättet att lösa detta inom den statliga sektorn synes vara att anknyta till den uppgift LMV:s tekniska utvecklingsråd redan har att verka för och ge förslag till samordning mellan lantmäteriets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner. Vi föreslår att ett tekniskt utvecklingsråd med extern inriktning och sammansättning inrättas vid LMV.

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 263

Detta nya utvecklingsråd ges till huvuduppgift att

o verka för och ge förslag till samordning av lantmäteriets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner inom den statliga sektorn främst inom områdena flygbaserad fjärranalys, datorstödd kartografi och mätteknik. Rådet skall därvid 0 utgöra forum för initiering av nya utvecklingsprojekt, 0 ge förslag till prioritering av viktigare utvecklingsinsatser, 0 sprida information om pågående utvecklingsarbete inom sitt bevakningsområde-

I rådet bör ingå representanter för lantmäteriet, CFD, FOA, universitet och högskolor, SGU, SMHI, Sjöfv, SCB samt berörda centrala personalorganisationer. Att personalorganisationerna är representerade anser vi särskilt viktigt p.g.a. de ofta avsevärda förändringar i arbetsmiljö som den nya tekniken innebär.

Rådet bör ha en ställning som rådgivande organ till LMV.

Utvecklingsarbetet bör bedrivas i projektform och med deltagare från olika myndigheter och institutioner.

Rådet bör verka för en närmare kontakt med utvecklingsarbetet inom den kommunala och enskilda sektorn. Det bör vidare särskil undersöka möjligheterna att inleda ett samarbete med länder utanför Sverige, i första hand de nordiska. Vad LINFO nu föreslagit hindrar inte att lantmäteriets interna utvecklingsarbete hålls samman i nuvarande form.

12.5 Anskaffning och utnyttjande av viss teknisk Ä utrustning

Behoven att anskaffa teknisk utrustning för hantering av landskapsinformation förväntas öka kraftigt under 1980talet- Skälen är dels större krav på en rationalisering av verksamheten dels utvecklingen av helt nya, tekniska hjälpmedel. De tillkommande behoven torde i stor utsträckning komma att avse sådan kostnadskrävande fotogrammetrisk

264 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning

och kartografisk utrustning som kan effektivera personalkrävande arbetsmoment i samband med insamling, registrering och presentation av data (instrument för stereobearbetning och bildtolkning, digitaliseringsutrustning, ritmaskiner och plottrar). Denna utrustning kommer ofta att vara beroende av datorkraft, inbyggd i de olika utrustningsobjekten eller fristående, generellt användbara datoranläggningar.

De statliga producentmyndigheterna finansierar som regel dylika investeringar över särskilda investeringsanslag (utrustningsanslag). Statliga forskningsorgan har vid sidan härav andra möjligheter exempelvis genom fondmedel. Myndigheterna har att avsätta medel motsvarande avskrivning och ränta till särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Gränserna för vilka tekniska hjälpmedel som finansieras på detta sätt kan variera något mellan olika myndigheter. Inom lantmäteriet används utrustningsanslaget för s.k. strategisk utrustning. Därmed avses sådan utrustning som ofta är förbunden med ny produktionsteknik och leder till sådana förändringar att de långsiktigt binder resurser av olika slag. Likaså inbegripes utrustning som är en konsekvens av strategiska och policybetonade beslut som statsmakterna träffar angående lantmäteriets verksamhet. De utrustningsobjekt som utgör strategisk utrustning preciseras i regleringsbrevet. Övrig utrustning, s.k. vardagsutrustning skall finansieras genom tillskott av medel från driften. De belopp som vissa producentmyndigheter begärt respektive fått för investeringar i utrustning 80/82 framgår av följande tabell: (Beloppen avser endast delvis renodlad utrustning för produktion av landskapsinformation).

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning 265

LMV SjöfV SMHI scu 80/81 81782 80/81 81/82 80/81 81/82 80/81 81/82

Begärt 10,0 4,83 145,0 190,2 4,3 7,6 9,8 7,5 milj. kr.

Anslag 4,9 3,53 47,9 34,0 4,2 4,2 8,0 5,0 milj. kr

3Fr.o.m. 81/82 endast strategisk utrustning. Totalt medelsbudgetåret behov - inkl. vardagsutrustning - beräknas av LMV till 10,2 milj. kr.

av ADB-utrustning inom statsförvaltningen är Anskaffning samordnad såtillvida statskontoret svarar för all upphandav s.k. generellt användbar ADB-utrustning. Finansieling sker över ett särskilt investeringsanslag förvaltat ring av statskontoret. De myndigheter som driver respektive betalar årliga avgifter som skall täcka avanläggningar skrivning, ränta och statskontorets administrationskostnad. En nyligen presenterad utredning (Ds B 1980:19) föreslår att de enskilda myndigheterna själva skall få bestämma om inköp under 300 tkr och att regeringen endast underställs mycket stora investeringar.

samordnade former för anskaffning av utrustning för att hantera denna modell skulle landskapsinformation enligt otvivelaktigt kunna ge möjligheter till en bättre samordning och styrning inom statsförvaltningen. Liksom i fråga användbar det ofta tekom generellt ADB-utrustning gäller niskt apparatur där användarna kan behöva ett komplicerad stöd vid Samtidigt kan konstateras att upphandlingen. av dylik utrustning ännu är begränsad till spridningen relativt få producenter. Det synes av detta skäl onödigt administrativa rutiner. Vi beatt nu bygga upp särskilda dömer att möjligheter att uppmärksamma samtillräckliga kan skapas genom arbetet i det av oss verkansmöjligheter

266 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning sou 1931:73

föreslagna tekniska utvecklingsrådet vid LMV samt den samordnade budgetbehandlingen.

Vad gäller de budgettekniska formerna för att finansiera investeringar i mera dyrbar utrustning för behandling av landskapsinformation finner vi modellen med investeringsanslag lämplig. Statsmakterna bör dock vara uppmärksamma på att vid icke sätta ett budgetbehandlingen så lågt tak för investeringsanslagen att anskaffning av räntabel utrustning försvåras. Tillräckliga garantier för att bevara statskapitalet torde föreligga genom kraven på avskrivning och förräntning. Vad gäller möjligheterna att investera i utrustning för utvecklingsändamål som icke är räntabel - 1 varje fall inte på kort sikt - begränsas manöverutrymmet givetvis under överskådlig tid av det statsfinansiella läget. LINFO anser på denna punkt att de statliga myndigheterna bör uppmärksamma möjligheterna att gemensamt anskaffa sådan utrustning för att hålla nere anspråken på de egna investeringsanslagen. Även forskningsorganens utrustning bör kunna samutnyttjas av myndigheterna.

Slutligen vill vi framhålla värdet av att det erfarenhetsutbyte rörande utrustning och metoder inom områdena mätnings-, beräknings- och kartteknik som organiseras inom lantmäteriet också kommer andra myndigheter och intressenter till del. LMV bör undersöka och former för möjligheter en breddad rådgivningsverksamhet i detta avseende.

12.6 Konsekvenser för kommunerna

Kommunerna är betydande producenter och konsumenter av landskapsinformation. Med de ökade krav som numera föreligger att redovisa konsekvenserna av föreslagna åtgärder för den kommunala självstyrelsen och kommunala ekonomin, skall vi i detta avsnitt göra en sammanfattning i dessa avseenden. 1980 års lantmäteriutredning förväntas belysa vissa organisatoriska och tekniska som hänger samfrågor

Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfärdelning 267

man med den lokala lantmäteriverksamheten. Denna utredkan också komma att behandla möjligheterna till en ning förbättrad samverkan vad gäller utvecklingsinsatserna inom det storskaliga kartområdet. Vi förutsätter att lantmäteförslag i berörda avseenden föreligger när riutredningens tar ställning till här föreslagna åtgärder beregeringen träffande hanteringen av landskapsinformation.

Den praktiska ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal som f.n. i princip går vid skalan kartproduktion 1:10 000 förutsätts bestå. Vi anser det vara viktigt att en sådan principiell gräns finns så att den kommunala kan bedrivas under lämpliga former. En kartproduktionen ökad samverkan mellan kommunerna och det statliga lantmäteriet är önskvärd för ett totalt sett bättre resursutnär det allmän landskapsinformation. Sånyttjande gäller dan samverkan blir aktuell främst vid ajourhållning av till de allmänna kartorna. Förslaget att deloriginalen lantmäteriets anslagsfinansierade produktion i större utsträckning skall omfatta deloriginal bör vidga kommunernas att tillgodose sina behov av översiktligt kartmöjligheter material för den kommunala planeringen. Att kommunerna i vissa fall får svara för framställningen av de själva utgående från dessa deloriginal ökar färdiga produkterna flexibiliteten i systemet till gagn för den kommunala kartförsörjningen. Kommunernas medverkan i ajourhållningen av allmänna kartor förutsätts i första hand bli ersatt avtalsvägen t.ex. genom lägre kostnader för nyttjandet av den allmänna landskapsinformationen. Den avtalsmodell för samverkan som nu finns i Stockholms län skulle således utvidgas att omfatta hela landet.

Konstruktionen med avtalsreglerad samverkan mellan stat bl.a. till att undvika detaljstyrning av och kommun syftar kommunerna och onödig byråkrati. Dessutom anser vi att ett förtroendefullt samarbete inom den offentliga sektorn bättre gagnas av denna konstruktion. Även när det gäller normering av data i form av kartbeteckningar 0.d. bör fö-

268 Riktlinjer för ansvars- och uppgiftsfördelning sou 1931:73

reskriftsformen i stort sett kunna undvikas. Erforderliga standards för ett effektivt utbyte av data mellan statliga och kommunala system bör parterna kunna komma överens om med den fördjupade samverkan som avsetts komma till stånd inom utvecklingsområdet.

Hittillsvarande allmänna kartproduktion har endast i begränsad utsträckning tillgodosett kommunernas behov av översiktligt kartmaterial. LINFO har konstaterat att bristerna främst hänför sig till aktualiteten i materialet och beträffande kartunderlag för planeringsändamål. Dessutom saknas heltäckande ekonomiskt kartverk för vissa kommuner. Våra direktiv möjliggör inte någon utökning av lantmäteriets anslagsram av den storleken att rådande brister kan avhjälpas fullt ut. Den kvalitetshöjning som föreslås komma till stånd beträffande aktualiteten i kartmaterialet leder till vissa avgiftsuttag på slutprodukterna, vilka också drabbar kommunerna 1 viss Vår bedömutsträckning. ning är att de sammantagna effekterna i huvudsak blir positiva för kommunerna och b1.a. kan leda till vissa ekonomiska rationaliseringsvinster. Den föreslagna försöksverksamheten får närmare påvisa mer i detalj hur det nya systemet påverkar kommunernas ekonomi.

sou 1981:73 269

13 KONSEKVENSER FÖR LANTMÄTERIETS UPPGIFTER OCH ORGANISATION

13.1 Lantmäteriverket

13.l.1 Roll och uppgifter

I korthet skulle LMV:s nuvarande funktioner i fråga om försörjning med landskapsfunktion grovt kunna sammanfattas

enligt följande: Verket har

° en

myndighetsfunktionl vad gäller att leda och ut-

öva tillsyn över fastighetsbildnings-, fastighetsregistrerings- och mätningsverksamhet samt handlägga vissa ärenden avseende sekretess, utnyttjande av kartoch bildmaterial m.m.,

en samordningsfunktion i frågor om grundläggande mätning och kartläggning,

en utvecklingsfunktion såväl beträffande vetenskapliga insatser inom geodesi, fotogrammetri, kartografi och närliggande ämnesområden som beträffande övrig utveckling med anknytning till verksamheten,

- en

Eroducentfunktion som syftar till att dels tillgodo-

se samhällets basbehov av geodetiska data, flygfotografering och vissa tryckta kartor, dels att på beställning utföra speciella mätnings-, flygfotograferingsoch kartframställningsuppdrag samt slutligen att för försäljning ta fram och sälja sådana kartor som har ett nära samband med de allmänna kartorna.

Beträffande LMV:s framtida roll och uppgifter kan man utläsa vissa utgångspunkter i våra direktiv. I fråga om gggordningsfunktionen sägs att LMV även fortsättningsvis bör ha samordnande uppgifter när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinformation samt ha till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan

1 Begreppet myndighetsfunktion syftar här på uppgifterna och inte verksamhetsformen. I det senare avseendet är såväl LMV som regionala och lokala delar av organisationen myndigheter.

270 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation sou 193173

produktion. Vad gäller utvecklingsfunktionen betonas vikten av att verket ges möjlighet att bedriva utvecklingsarbete.

Som producent bör LMV även i fortsättningen ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Liksom hittills bör lantmäteriet tillhandahålla viss grundläggande information om landskapet motsvarande nuvarande allmänna kartor och, inom ramen för sin uppdragsverksamhet, tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Beträffande den förstnämnda - våra produktionen enligt den allmänna - framhålls i förslag landskapsinformationen direktiven att olika avnämargrupper bör tillförsäkras inflytande vid planeringen och att det är viktigt att väl definiera denna produktion.

Med undantag av att upphovsrätten till det allmänna kartmaterialet tillförts lantmäteriet kvarstår uppgifterna för LMV i princip oförändrade sedan tillkomsten år 1974. Vi kan konstatera att direktiven i detta avseende inte heller synes förutsätta att några väsentliga förändringar skall ske av lantmäteriets uppgifter.

Våra förslag i det föregående berör främst lantmäteriets samordnings- och produktionsfunktioner. Med beaktande av direktivens organisatoriska utgångspunkter innebär de en viss ökning av centralmyndighetens uppgifter som samordningsorgan medan omfattningen av produktionen i Gävle på sikt kan komma att minska som en följd av att särställningen vid flygfotografering upphör och de regionala insatserna ökar. Verkets möjligheter till konkurrens inom uppdragssektorn torde härvid få en avgörande betydelse. Vi tar i fortsättningen upp vissa synpunkter och förslag på hur våra åtgärder kan återspeglas 1 LMV:s organisation.

Konsekvenser lantmäteriets uppgifter och organisation 271 för

13.1.2 Organisationsstruktur

I och för sig skulle relativt långtgående förändringar av den statliga lantmäteriorganisationen kunna diskuteras utifrån det i våra direktiv angivna, allmänna syftet med nämligen att åstadkomma en effektiv organisauppdraget, tion och rationella arbetsformer för insamling och behandav Det har i vårt arbete framling landskapsinformation. att de olikartade funktioner som åligger LMV är svåra gått att förena i en och samma organisation utan att vissa konflikter med omvärlden uppstår. Framför allt synes rollen som myndighet å ena sidan respektive producent av produkter och tjänster å den andra skapa oklarheter i relationerna till avnämare och konkurrerande producenter.

Ett radikalt steg vore naturligtvis att organisatoriskt avskilja uppdragsverksamheten. För att behålla de rationaliseringsvinster som följer av att man håller samman de personella och tekniska resurserna för kart- och mätningsverksamheten - ett bakom bl.a. avskaffandet av grundmotiv - skulle i så fall även av LIBER-monopolet produktionen allmän landskapsinformation och därmed sammanhängande utvecklingsverksamhet avskiljas. Detta synes också fullt tänkbart om man anlägger grundsynen att den enda skillnaden mellan produktion av allmän landskapsinformation respektive landskapsinformation på uppdragsbasis är att staten beställer förstnämnda produkter och betalar med anslagsmedel. I en sådan produktionsorganisation skulle även delar av den regionala och lokala lantmäteriorganisationen kunna ingå. Budgettekniskt kunde produktionsorganisationen vara självbärande. Resterande delar av LMV skulle då svara för renodlade myndighetsuppgifter såsom styrning, kontroll och vissa administrativa beslut, samordning av produktionen av landskapsinforövergripande mation samt ledning av utvecklingsverksamheten på området. Organisationen vore i denna del ett naturligt stabsorgan till regeringen i frågor om sådan landskapsinformation som staten skall svara för (jämför avsnitt 12.2.2). En nackdel

272 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation

med den skisserade strukturen skulle vara att kontakterna och erfarenhetsöverföringen mellan myndigheten och produktionsorganet sannolikt skulle försämras.

Den centrala statliga lantmäteriorganisationen har nyligen gått igenom en relativt omfattande strukturförändring i och med sammanslagningen av LMS och RAK. Samtidigt skedde omlokaliseringen till Gävle. Därefter har en period av successiv anpassning av organisationen till gjorda erfarenheter och nya behov inletts. Bl.a. har åtgärder vidtagits för att samordna lantmäteriets tekniska verksamhet på olika nivåer, den administrativa funktionen har organiserats om och uppgiftsfördelningen mellan kart- och produktionsavdelningen har setts över. LINFO anser det olämpligt att ånyo störa arbetet genom att ta itu med nya, omfattande omstruktureringar.

LINFO vill emellertid stryka under att en klar åtskillnad mellan rollen som myndighet respektive uppdragsorgan måste eftersträvas. Särskilt i ekonomiskt avseende måste olika funktioner kunna hållas isär. Ett sådant steg tas när den nya programindelningen genomförs 1982/83. I anslutning härtill finns det enligt LINFO:s mening skäl att överväga en överföring av programansvaret för det nya programmet Landskapsinformation till kartavdelningen. Detta skulle innebära att tankarna bakom den ovan skisserade organisationsuppdelningen i någon mån kunde realiseras. Problemen förutsätts även beaktas i samband med den pågående uppbyggnaden av ett nytt ekonomiadministrativt redovisningssystem.

Den period av fortlöpande administrativ utveckling (AU) som inletts bör fortsätta för att bl.a. sänka de gemensamma kostnaderna. Den nyligen inrättade särskilda AUfunktionen vid LMV bör kunna stimulera detta arbete. Det är väsentligt att de olika projekten samplaneras och att utredningsarbetet ej alltför mycket betungar linjepersonalen. Vi avgränsat oss i det följande till att behandla

Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation 273

de organisatoriska konsekvenser som mera direkt följer av de förslag som vi lagt i tidigare kapitel.

13.1.3 Frågor rörande detaljorganisationen

För att genomföra de förslag som vi fört fram behövs inte några yttre förändringar av LMV:s organisation. Verkets roll som centralt samordningsorgan för landskapsinformation kräver emellertid en viss organisatorisk förstärkning. Till följd av förslagen rörande flygbildsförsörjning samt den delvis nya inriktningen av produktionen kan sådana konsekvenser successivt uppstå som kräver omdisponeringar av befintliga resurser inom lantmäteriorganisationen.

LMV:s roll som centralt samordningsorgan bör förstärkas något i syfte att realisera en bättre samverkan och utbyte av landskapsinformation. Vi föreslår i kap. 12 att LMV skall svara för en mera systematisk uppföljning och bevakning av frågor om standardisering och normering av landskapsinformation. En bättre informationsspridning och kravet att statliga myndigheter skall samråda med lantmäteriet vid planering, produktion eller publicering av landskapsinformation som kan vara av intresse för andra avnämare kräver också central bevakning och initiativ.

Inom LMV svarar nu kartavdelningen för anvisnings- och utvecklingsarbete, rationalisering, information samt tillsyn inom verksamhetsområdet. Som sammanhållare av nuvarande och föreslagna uppgifter bör kartavdelningen förstärkas med en handläggare, placerad vid staben (KP). Uppgiften skall inte rubba nuvarande princip att lantmäteriets tillsyn och samordning av mätning och kartläggning effektueras på alla nivåer i organisationen.

Kartrådet påverkas genom våra förslag om vissa nya uppgifter och en bredare sammansättning. Kanslifunktionen förutsätts även fortsättningsvis åligga LMV. Det merarbete som

274 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation

därvid kan uppstå bör kunna täckas genom nyssnämnda förstärkning av KP.

LMV:s uppgifter inom utvecklingsfunktionen påverkas närmast genom tillkomsten av ett nytt tekniskt utvecklingsråd med en mer utåtriktad verksamhet. Vilka helt nya arbetsuppgifter som följer av detta är inte möjligt att nu kvantifiera b1.a. med hänsyn till att det befintliga utvecklingsrådet är nyligen inrättat.

Produktionsfunktionen vid LMV kan på kort sikt påverkas av förslagen rörande flygbildsförsörjning. Dessa berör främst flygfotosektionen (PSF), fotografiska laboratoriet PSL), bildarkivet (PSA) samt försvarsenhetens (KM) sektion för säkerhetsskydd (KMS). Förslaget att vidga rätten till flygfotografering men behålla bildarkiv och t.v. även sekretessgranskningsfunktionerna vid verket ger inte anledning att göra någon omedelbar ändring av den yttre organisationen. En minskning av LMV:s marknadsandel för beställningsfotografering kan på sikt medföra ett motsvarande lägre personalbehov inom PSF och PSL förutsatt att efter-

frågan på flygbildsmaterial inte ökar totalt sett. Mot

bakgrund av det intresse för ökad användning av flygbilder som vi mött hos flertalet användare har vi bedömt att efterfrågan kommer att öka. Vårt räkneexempel i kap. 9 utgick från en beställningsverksamhet på 16 000 lodbilder vid mitten av 1980-talet. Om LMV därvid endast skulle lyckas hålla en marknadsandel på 50 Z skulle detta innebära ca 30-procentig minskning av resursbehovet motsvarande ca 9 personer vid PSL respektive 6 personer vid PSF under den tid av året dessa normalt arbetar med flygtjänst.

Vi har därvid inte tagit hänsyn till de ökade resursanspråk som kan bli följden av den utlandsverksamhet som bedrivs av Swedsurvey. Vid PSA och KMS kan i stället ett ökat resursbehov förväntas och detta oberoende av LMV:s marknadsandel i övrigt. Vid KM anses resurserna redan nu

Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation 275

vara otillräckliga för att sekretessbehandla materialet från den ökande flygbildsverksamheten. Storleken av dessa framtida resursanspråk går dock inte att kvantifiera i dag b1.a. i avvaktan på den översyn av kart- och bildsekretessens regler och former som vi begärt. I första hand bör man pröva att täcka dessa anspråk genom omdisponering av eventuella frigjorda resurser från PSF och PSL.

Effekterna i övrigt på LMV:s produktionsorganisation hänger samman med våra förslag i kap. 11 rörande den framtida produktionsinriktningen. Något underlag för att närmare bedöma de organisatoriska konsekvenserna föreligger dock inte innan resultaten av försöksverksamheten är för handen.

13.2 Länsorganen

l3.2.1 Roll, uppgifter och organisationsstruktur

Den regionala lantmäteriorganisationen i sin nuvarande utformning tillkom i början av 1970-talet 1 samband med reformer på fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsområdena samt en ny länsstyrelseorganisation. Grundtankarna var bl.a. att skapa en bärkraftig, sammanhållen organisation som på ett enhetligt sätt kunde handlägga förstnämnda ärenden. Förutsättningarna att lämna kommunerna mätningsteknisk service betonades särskilt och denna funktion flyttades därför ut från dåvarande LMS till länsorganen som fick ett tjugotal kvalificerade tjänster för ändamålet. Genom knytningen till länsstyrelsen avsågs denna för sitt planeringsarbete lätt få tillgång till underlag ur fastighetsregistren och därtill hörande kartverk. Något senare, vid integrationen med RAK, framhölls den regionala lantmäteriorganisationens möjligheter att medverka 1 den allmänna kartläggningen och fungera som en länk till avnämarna 1 samband med övergripande kartplanering.

276 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation

Den valda organisationsstrukturen syftade till rationella och samordnade arbetsformer mellan länsstyrelsens planerande uppgifter och de av överlantmätarens uppgifter som hade ett naturligt samband med dessa samtidigt som överlantmätarens självständiga ställning kunde hävdas i vissa andra lantmäteritekniska frågor.

Denna ordning har dock enligt vad vi funnit inte varit problemfri. Framför allt synes detta komma sig av att fastighetsregistreringen leds av LMV men finansieras via länsstyrelserna. Genomförandeansvar och ekonomiskt ansvar sammanfaller alltså inte helt. Dessutom tillhör verksamheten olika departement. Genom denna konstruktion har organisationen också 1 praktiken blivit administrativt krånglig.

För närvarande pågår olika utredningar som berör länsstyrelsernas roll och i stort, exempelvis länsdemo-

uppgifter

kratiutredningen (Kn 1976:04). Fastighetsregistreringens och den lokala lantmäteriverksamhetens organisation behandlas i särskilda utredningar. Ur dessa kan mera under-

lag för ett definitivt ställningstagande till den regio-

nala lantmäteriorganisationens struktur komma fram. LINFO avstår därför från att i detta sammanhang behandla det regionala lantmäteriets organisationsstruktur.

13.2.2 Frågor rörande detaljorganisationen

Detaljutformningen av den regionala lantmäteriorganisationen regleras genom spridda bestämmelser i lantmäteriinstruktionen, länsstyrelseinstruktionen samt genom arbetsordningar och andra interna föreskrifter. Sålunda stadgas b1.a.

att chef för ÖLM skall vara överlantmätaren som dessutom är tjänsteman hos länsstyrelsen (lantmäteriinstruktionen),

Konsekvenser lantmäteriets för uppgifter och organisation 277

att det inom länsstyrelsens planeringsavdelning skall finnas en lantmäterienhet för fastighetsregisterfrågor med överlantmätaren som chef (1änsstyre1seinstruktionen), att det skall finnas en teknisk enhet vid ÖLM för att handha tekniska frågor och samordningen av dessa inom lantmäteriorganisationen (LMV föreskrift i Meddelande 1978:4), att det vid OLM skall finnas ett kansli som arbetsorganisatoriskt bör samordnas med LE (arbetsordning för ÖLM/FEM).

Vi kan konstatera att en relativt stor frihet föreligger att utforma organisationen i det enskilda länet- I princip framgår den av följande schema

Överlantmätare Biträdande överlantmätare

ggg Kansli gg

Repro, teknisk ser- Administration Fastighetsregister, vice, beställningar ÖLM/LE/FBM, arkiv, skrivfumktion plangranskning m m

I våra direktiv framhålls att OLM med sin närhet till viktiga grupper av producenter och konsumenter av landskapsinformation har goda förutsättningar att ta aktiv del i lantmäteriets verksamhet på landskapsinformationens område.

I våra uppgifter ingår därför att studera möjligheterna att i större utsträckning än för närvarande förlägga delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och därvid belysa frågan om teknisk utrustning. Eftersom våra förslag på avgörande punkter är av princi-

278 Konsekvenser lantmäteriets för uppgifter och organisation

piell natur har det inte varit meningsfullt att nu utarbeta några fullständiga och detaljerade lösningar i dessa avseenden; De förslag vi för fram beträffande den regionala nivån är och begränsade gäller samordnings- och produktionsfunktionerna.

Vad gäller den förstnämnda funktionen skall först allmänt sägas att vi strävat efter att ge den regionala lantmäteriorganisationen en ställning som länsvisa informations- och samverkanscentraler i frågor om landskapsinformation gentemot såväl statliga som kommunala och privata intressenter. Därvid har främst vissa externa samordningsuppgifter aktualiserats.

EXE°S“_Såm2r2“l“å SCR åâüvârâaâ

Uverlantmätarna skall enligt 28 § lantmäteriinstruktionen verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartverksamhet. Enligt LMV:s ovan nämnda anvisningar ingår i detta att hålla överläggningar och kontinuerliga kontakter mellan OLM och representanter för kommuner, länsmyndigheter m.fl.

Att hålla regelbundna kontakter med avnämarna framhölls som en mycket väsentlig uppgift i förarbetena till nuvarande organisation. Formerna för detta varierar. Ibland ordnas exempelvis särskilda landskapsinformationsdagar. Det är enligt vår uppfattning väsentligt att denna uppgift ges en bättre stadga så att avnämarnas behov kan fångas och användas som ett styrmedel för produktionen. I samordningssyfte är det också väsentligt att intressenterna får inblick i varandras behov till vilket sådana sammankomster medverkar.

Vi rekommenderar att man inrättar särskilda regionala kartråd med företrädare för sektorsintressen, kommuner och andra tunga intressenter i länet. Modeller för hur sådana

Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation 279

regionala kartråd skall arbeta och sättas samman bör utarbetas i LMV:s regi.

En konkret samverkansuppgift som tillförs genom våra förslag blir att handlägga anmälningar om planerad insamling m.m. av landskapsinformation och att därvid undersöka om eventuella samverkansmöjligheter med andra intressenter föreligger. Vidare att informera om befintlig landskapsinformation genom publikationer eller på förfrågan. Vi anser det viktigt att överlantmätaren utser en särskild befattningshavare att handlägga dessa frågor.

Ett tekniskt hjälpmedel för nyssnämnda uppgift är regionala informationssökningssystem av den typ som vi skisserat i kap. 10. Frågan om en utbyggnad av sådana regionala referenssystem blir beroende av utfallet av den försöksverksamhet som initierats vid länsstyrelsen i Västernorrland. Eftersom funktionen avser en informationsservice som innefattar inte bara användbar information kan finnas var utan även dess tekniska lämplighet för ändamålet bör förvaltningsansvaret knytas till OLM:s tekniska service. Driften av systemet förutsätts ske utanför lantmäteriorganisationen på servicebyråbasis och personella resurstillskott torde främst behövas under uppläggningsskedet-

Sammantaget synes en viss förstärkning för samordningsuppgifter behövlig även på regional nivå. Kalkylmässigt har vi uppskattat detta behov till 0,5 tjänst per län.

âredeksien

Vad slutligen produktionsorganisationen på regional nivå beträffar, gäller liksom tidigare konstaterats om LMV att underlag för att närmare bedöma de organisatoriska konsekvenserna av föreslagen produktionsinriktning först finns när försöksverksamheten genomförts och utvärderats. En

280 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation

slutsats som redan nu kan dras är dock att under den inledande reviderings- och uppbyggnadsperioden behöver ytterligare personal tillföras främst den regionala organisationen för insamling, bearbetning och ajourhållning av data 1 första hand för detaljoriginalen. Vad gäller de resurser som skulle åtgå för en eventuell, regional vegetationskartering finns f.n. vissa personella och materiella resurser utanför lantmäteriet, vid Stockholms universitet. Om försöksverksamheten och de bedömningar och prioriteringar som skall göras i anslutning till denna resulterar i att viss vegetationskartering skall ingå som allmän landskapsinformation, bör det närmare övervägas hur dessa resurser skall kunna anknytas till lantmäteriets verksamhet.

SOlJ198k73 281

14 FINANSIERING

14.1 Inledning

Våra förslag i det föregående har i huvudsak varit av principiell karaktär. En sådan inriktning på utredningen har nämligen framstått som mest lämplig på grund av den komplexitet och de bindningar som präglar utredningsområdet.

Härav följer att det är svårt att mäta effekterna av förslagen i pengar och göra upp regelrätta projekt- och lönsamhetskalkyler för olika åtgärder. En bidragande orsak till detta är att kalkylgränserna måste dras mycket vida eftersom intäkter av en förbättrad, grundläggande landskapsinformation förväntas uppkomma hos många olika användare. Dessa intäkter består huvudsakligen i att användarna kan förenkla det egna arbetet med att skaffa fram sådant underlag resp. uppnå förbättrade resultat i den verksamhet för vilken landskapsinformation behövs. Dylika effekter torde även efter fördjupade studier vara svåra att uppskatta på förhand. De kan först mätas genom den efterfrågan olika produkter får. En annan svårighet i kalkylsammanhang är att kalkylperioderna måste göras mycket

långa till följd av den tid som går åt för att ta fram nya

produkter som är rikstäckande vilket är fallet såväl med den allmänna landskapsinformationen som med stora delar av den permanenta följdproduktionen. Detta medför betydande osäkerhet om ekonomin i slutet av kalkylperioden.

Vi kommer i detta avslutande kapitel att försöka belysa vilka budgetmässiga kostnadsförändringar som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag och hur dessa kostnader skall kunna finansieras. En utgångspunkt har därvid varit att några anslagsökningar inte kan påräknas.

282 Finansiering S()IJ 1981:7;

14.2 Kostnader

I kostnadssammanställningen i tabell 14.1 redovisas de merkostnader som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag fram till år 2000 och som kan påverka statsbudgeten. Våra överväganden och förslag i fråga om fjärranalys (kap. 8 och 9) har ej tagits med eftersom några monetära effekter ännu ej kan fastställas. Ej heller ingår olika användares kostnader för inköp av landskapsinformation då dessa förutsätts motsvaras av besparingar i verksamheten för att ett intresse att skaffa landskapsinformation från annan producent skall föreligga.

Av sammanställningen framgår sålunda att de tillkommande årskostnaderna för att förbättra och samordna landskapsinformationen enligt våra förslag successivt kommer att stiga med upp till 25 milj. kr. vid mitten av 1990-talet. Där efter sjunker belastningen under nuvarande anslagsnivå till följd av att revideringsverksamheten bör kunna minska genom att den allmänna landskapsinformationen ajourhållits Denna utveckling förutsätter dock som sagts tidigare att några väsentliga krav på fördyrande ändringar av innehåll och utförande ej ställs. Eftersom en riktpunkt för vårt arbete varit att anslagen till landskapsinformation ej får överstiga dagens nivå återstår att diskutera vilka vägar som finns att finansiera dessa ökade kostnader. Vi vill påpeka att en sådan diskussion även måste föras beträffande nollalternativet eftersom detta enligt våra bedömningar också leder till kostnadsökningar av storleken 10-15 milj. kr. per år.

14.3 Finansiering

Förutom högre anslag finns det i princip följande källor till ökat ekonomiskt utrymme för landskapsinformation:

o Teknisk och administrativ rationalisering 0 Omfördelning mellan anslag 0 Avgiftsfinansiering

Finansiering 283

må.o

nwphu

m.H må -än m.m- nu

m.å må.o må

m.m-

03mm

mn

m.å må.o må

m.m-

ämm

m-

m.å må.o må

malm

m.m- M-

m.å må.o må m.m-

83m

mn

m.å må.o må

maka

m.m- mc

uâmmmmuomzHa

m.å må.o må o.mm

33m

mm

m.å må.o må

;Emm

:.åm mm

än? må.o

m.å må

Ram

m.om mm

m.å må.o må m.om

ämmzoäo

mmxåm

am

m.å må.o må .px m.må

83m

Amåømmwåmáa

mm

E4.

mmm m.å mH.o må .mama

o.må

03mm

mm

mw Em

m.H mH.o må ›.må

Bmøämüäø

03mm

mm

wwamøa

.^m

omâäå

m.å må.o må

mmtm .cwauw

å.wa

pxcdm

mm

w .EE «

øv=dndø=

x m›.o mH.o

ammv

må

w.›H

53m

.ä Hm ...må

pmwud

mozâåmmøm

m›.o må.o

H55

må

mznwz

oå »om

mmRm

o.݌ Hm

mow»mmsøøcw>øø

pwømppom

H å.o od mH.o må 4

mmäm

mämmmåmäa

.wwxmwma

.ooomummmå

H.o omm må.o må 4

:mämm

.w:«hmdawp:

åâñmåmâämøx

:oo m5 må.o

.a.o.pm

zmå m.o o.m må

mmäm

.33

mmes

N

mawaaømnwmpwø

m :oo

Amå .pad

oämwmåmån

amnmndnoedm

i:

møoåpxsmona w:maxompD

añoå

uoåaxmååøu tmmøxmunøq

:H .må

nwspounm 325mm?

aøpmhmmwnwa noapmsuowøm

xmmumm söpmxm xmmumm pmmaam

Ixmmmøowp uwm::n

:q .axxm å

ämmâ. unmmå

a .møxv | | m då: u | m .auxv | n wsädm A m m ..

284 Finansiering S()LJ1981:73

14.3.l Teknisk och administrativ rationalisering

Möjligheterna att genom utnyttjande av fjärranalysmetoder och datorstödd kartframställning sänka produktionskostnaderna synes för vissa typer av tillämpningar vara relativt goda. Det saknas dock f.n. underlag för att närmare kunna bedöma dessa möjligheter ekonomiskt. Vad gäller utnyttjande av ADB för hantering av landskapsinformation bör därför särskild uppmärksamhet ägnas kostnads- och effektbedömningar i samband med den föreslagna försöksverksamheten avseende utformning och produktion av allmän landskapsinformation. Innan sådana studier bedrivits saknas förutsättningar att ange vilket ekonomiskt utrymme en teknisk rationalisering kan skapa. Likaså saknas möjligheter att utan närmare studier och försök bedöma om kostnadssänkningar kan upp stå till följd av en regionaliserad ajourhållning. Genom en fortlöpande administrativ rationalisering inom lantmäteriet bör man sikta till att minska storleken av de indirekta kostnaderna som belastar produktionen. I detta avseende bedömer vi lantmäteriets nuvarande organisation och resurser tillräckliga för att bevaka och vidta lämpliga åtgärder.

l4.3.2 Omfördelning mellan anslag

Omfördelning mellan statliga anslagsmedel kan komma ifråga såväl inom lantmäteriet som inom och mellan myndigheter. Utanför lantmäteriet bör i första hand sådana omprioriteringar göras av varje myndighet för sig i samband med en ökad avgiftsbeläggning av allmän landskapsinformation. Bättre förutsättningar för att göra omprioriteringar mellan olika myndigheters anslag i samband med budgetbehandlingen bör uppkomma genom det system för samlad behovsprövning och prioritering som vi föreslagit i avsnitt l2.2.2. I sådana fall kan anslagsmedel direkt destineras till LMV eller annan producentmyndighet. För att åstad-

Finansiering 285

komma administrativ enkelhet bör detta vara fallet vid produktion av permanenta följdprodukter där medintressenterna är statliga myndigheter.

Inom lantmäteriet används anslagsmedel inom delprogrammet Övriga myndighetsuppgifter huvudsakligen till service åt statliga myndigheter, kommuner och andra intressenter. (1 e-medel, budgetåret 1980/81 ca 25 milj. kr.) Vi finner att dessa bör kunna komma ifråga för att betala föreslagna samordningsåtgärder och informationssökningssystemet. Det sistnämnda förutsätts på sikt också kunna finansieras genom avgifter på uttag ur registren.

Under utredningsarbetet har vissa användare framfört synpunkter på att begränsa den geodetiska verksamheten. Detta skulle ge möjligheter att föra över vissa resurser (3 amedel, budgetåret 1980/81 ca ll milj. kr.) till produktion av andra typer av allmän landskapsinformation. Från andra håll har dock behovet av bibehållen verksamhet inom detta område hävdats. Till följd av den geodetiska verksamhetens speciella karaktär torde under alla omständigheter ev. omprioriteringar kunna ske först på längre sikt. LMV bör därför få uppdraget att i samråd med användare av geodetisk information redovisa en närmare plan beträffande behov och utveckling inom detta område.

l4.3.3 Avgiftsfinansiering

Med hänsyn till nämnda svårigheter att bedöma storleken av ev. rationaliseringsvinster (i detta sammanhang kan erinras om att nuvarande successiva anslagsminskning med 2 Z per år redan intecknar en del av dessa ev. vinster) samt de relativt små belopp som på kort sikt skulle kunna omfördelas inom lantmäteriets nuvarande anslagsramar finner LINFO att den huvudsakliga källan för att vidmakthålla och förbättra lantmäteriets produktion av landskapsinformation i enlighet med våra förslag måste vara genom avgifter från användarna.

286 Finansiering S()l) 1981:73

För närvarande gäller beträffande det allmänna kartmaterialet att kostnaderna för tryckning och distribution skall täckas av avgifter. Priserna skall också inkludera ett bidrag till gemensamma kostnader. Bidragets storlek fastställs av regeringen i regleringsbrev. I en särskild förordning bestämmer regeringen ersättning för nyttjanderätten av det allmänna kartmaterialet medan LMV fastställer kartpriserna.

LMV skall av de influtna medlen inbetala ett i regleringsbrevet fastställt belopp till inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet. (För budgetåret 1980/81, det första år som systemet fungerar fullt ut, skall 4,75 milj. kr. betalas in). Uverstigande belopp får LMV disponera för grundläggande kartläggning. Storleken av detta ev. överskott är ännu ej känt.

I fråga om lantmäteriets uppdragsverksamhet gäller att varje resultatenhet skall ge full kostnadstäckning. Uppdragstaxan fastställs av LMV i samråd med RRV. Lånen har viss frihet att variera denna taxa.

Genom principförslagen i kap. ll har vi försökt att dra en klar gränslinje mellan den produktion hos lantmäteriet som skall utgöra allmän verksamhet (allmän landskapsinformation) och den produktion som bör betraktas som uppdragsverksamhet (följdproduktion). Dessa båda typer av produktion bör behandlas något olika vad gäller principerna för finansiering och prissättning.

Vad gäller de produkter som föreslagits utgöra allmän landskapsinformation finner LINFO att denna produktion i princip måste vara en samhällsservice som staten bekostar genom anslag till lantmäteriet. Eftersom den nuvarande anslagsnivån ej är tillräcklig och i syfte att stimulera en kundstyrning av sortimentet bör dock varje produkt prissättas i huvudsak efter samma principer som gäller sedan november 1980, dvs. reproduktions- och vissa andra särkost-

Finansiering 287

nader skall ersättas av kunden jämte ett visst bidrag till lantmäteriets samkostnader. Detta innebär att vissa produkter kan komma att fördyras i den mån bidrag ej tas ut f.n. Utnyttjandet av geodetiska data för rikets nät kommer exempelvis att avgiftsbeläggas.

Det bör också fortsättningsvis ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser till ledning för lantmäteriets prissättning liksom att i anslutning till behandlingen av anslagsframställningarna och den i kap. 12 föreslagna planen besluta om vilka produkter som skall utgöra allmän landskapsinformation.

Den finansiella huvudprincipen bör vara att priserna marknadsanpassas och sätts så att största möjliga bidrag uppstår. Dock bör beaktas att den tryckta kartproduktionen tillhandahålls allmänheten till ett sådant pris att en god spridning inte motverkas.

För att ge lantmäteriet en omedelbar stimulans till sådana åtgärder som leder till största möjliga försäljning av allmän landskapsinformation bör även bidragen tillgodogöras direkt i verksamheten istället för att som nu tillföras en allmän inkomsttitel på statsbudgeten. Detta förfarande synes också administrativt enklare än nuvarande särbehandling av bidragsdelen i intäkterna. Statsmakterna kan sedan vidta lämpliga åtgärder på grundval av resultatredovisningen.

En avgiftsfinansiering av fastighetsregistret har övervägts i olika sammanhang. B1.a. studerar LMV f.n. den frågan. LINFO anser utifrån sina utgångspunkter att ett avgiftsuttag även av fastighetsregistreringen är nödvändigt för att skapa utrymme för en upprustning av registerkartverket.

Ur finansiell synpunkt bör all betraktas följdproduktion som uppdragsverksamhet. Därav följer enligt vår uppfatt-

288 Finansiering S()lJ 1981:73

ning att den 1 sin helhet skall bekostas av användarna frånsett den subvention som det innebär att ingående allmän landskapsinformation till övervägande del betalas av statsmedel. Taxeprincipen bör vara full kostnadstäckning för varje produkt (kartverk) och priserna sättas så att de täcker dels alla direkta särkostnader (för FoU, lokaler, utrustning, personal etc. som direkt engageras i produktens framställning), dels ger ett bidrag för andel i lantmäteriets samkostnader- Även om detta i förhållande till dagens situation innebär att högre kostnader kommer att övervältras på andra myndigheter anser vi att principen innebär väsentliga fördelar genom att kostnaderna direkt belastar användarna och därmed automatiskt medverkar till ett bättre användarinflytande på produktionen samt upprätthållande av en konkurrens på lika villkor med andra kartproducenter.

De upphovsrättsliga reglerna för att vidareutnyttja permanent följdproduktion som finansieras av statliga medel bör i princip vara desamma som gäller i fråga om allmän landskapsinformation. I fråga om annan följdproduktion avgörs frågor om åtkomst och ersättning av upphovsrättshavaren.

Vad gäller intäkterna från såväl permanent- som tillfällig följdproduktion, bör dessa tillföras producentmyndigheten i sin helhet som en stimulans till en användaranpassad produktion och för att öka handlingsutrymmet. En bedömning av framtida intäkter från kartförsäljning och, i förekommande fall, nyttjanderätter förutsätts då göras och avräknas intressenternas avgifter i samband med att avtal om produktion ingås.

Systemet med en ökad avnämarfinansiering måste lämna utrymme för viss kapitalbildning för att klara periodisering och risktagande. Detta talar för en viss ökning av den till LMV:s förfogande stående, rörliga krediten. LMV bör också ha möjlighet att omfördela intäkterna inom lantmäte-

Finansiering 289

riet. Intäkter från regional följdproduktion måste dock i rimlig utsträckning få stanna kvar hos resp. region.

l4.3.4 Sammanfattande bedömning

Ovan redovisade kalkyler och bedömningar måste betraktas som relativt osäkra bl.a. då kostnaderna för framtida produkter måste baseras på dagens produktion och produktionsteknik. Det står dock klart att de åtgärder som vi bedömer nödvändiga för att anpassa lantmäteriets samordnings- och produktionsuppgifter i fråga om grundläggande landskapsinformation till aktuella behov och förutsättinnebär ökade resursinsatser under ett tiotal år. ningar Det genomsnittliga årliga resurstillskott som behövs fram till mitten av 1990-talet uppgår till ca 20 milj. kr. Först efter denna tidpunkt torde kostnaderna för den allmänna landskapsinformationen komma att minska.

Av merkostnaden bör enligt vår uppfattning de ca 3-4 milj. kr. som avser löpande samordningsåtgärder i huvudsak kunna täckas genom omprioriteringar inom nuvarande anslag. I sammanhanget vill vi understryka nödvändigheten av att den allmänna rationaliseringen av produktionen inriktas så att den mer än motsvarar den av statsmakterna fastställda generella minskningen av anslagen.

- - måste en- Huvuddelen av resursbehovet ca 15 milj. kr. ligt vår uppfattning täckas genom avgifter på produktionen. F.n. inbringar intäkterna från den allmänna landskapsinformationen omkring 5 milj. kr. En fördubbling av dessa intäkter borde enligt vår mening på sikt vara möjlig genom den ökade avsättning som det av oss skisserade produktsortimentet bör kunna få b1.a. för följdprodukter. Vidare vill vi visa på det resurstillskott som skulle kunna skapas genom en avgiftsbeläggning av fastighetsregistreringen.

290 Finansiering S()LJl981:73

för försöksverksamheten - ca 2 Kostnadsökningen själva milj. kr. per år - bör enligt LINFO:s uppfattning täckas genom tillfälliga anslagsförstärkningar.

Avslutningsvis vill vi erinra om att många avnämargrupper efterlyst en förbättrad och utökad allmän landskapsinformation. Utan resurstillskott är det uppenbar risk för att det blir ytterligare sänkningar av kvaliteten. De av oss skisserade åtgärderna innebär visserligen att man under ett antal år ökar insatserna på detta verksamhetsområde. På sikt räknar vi dock med att kostnaderna skall bli lägre samtidigt som kvaliteten på den allmänna landskapsinformationen blir bättre.

Bilaga I 291

FÖRKORTNINGAR OCH ORDFÖRKLARINGAR

I LINFO:s betänkande förekommer förkortningar och vissa tekniska termer och uttryck som kan behöva förklaras.

Listan över förkortningar upptar endast sådana förkortningar som förekommer på ett flertal ställen utan närmare förtydliganden (främst i huvudbetänkandet).

Ordförklaringarna grundar sig på gällande svensk standard i den mån det finns sådan (SIS). Vissa förklaringar är hämtade från Tekniska nomenklaturcentralens Kommunalteknisk ordlista (TNC 61). Vissa begrepp är definierade i Svensk författningssamling (SFS) eller i de av LMV utgivna tekniska förklaringarna och anvisningarna (TFA) till mätningskungörelsen. I många fall finns dock inte exakta definitioner eller allmänt vedertagen terminologi. I listan är i förekomande fall angivet källan till definitionen.

Understreckning av ord markerar att det är förklarat på ett annat ställe i listan.

292 Bilaga 1 S()IJ 1981:73

Förkortningar

AF anslagsframställning AMS arbetsmarknadsstyrelsen AUTOKA automatisk kartframställning (system utvecklat vid lhhü CCT Computer Compatible Tape CFD centralnämnden för fastighetsdata Chalmers tekniska högskola DFR statens delegation för rymdverksamhet EBBA enkel bildbearbetningsapparat (bildbearbetningssystem utvecklat vid Svenska Rymdaktiebolagetj ELS Esrange Landsat Station ESA European Space Agency ESP Esrange Special Programme FADIR fastighets- och inskrivningsregisterkommittên FBL fastighetsbildningslagen FBM fastighetsbildningsmyndighet FOA försvarets forskningsanstalt FoU forskning och utveckling fastighetsregistermyndighet FRP fysisk riksplanering FTR fastighetstaxeringsregistret HDDT High Density Digital Tape

IGS interaktivt grafiskt system

IR infraröd ISOK informationsbehandling för samhällsplanering och komunalteknik KFBM kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFRM kommunal fastighetsregistermyndighet KOMB kommunala mätningstekniska beräkningar (ADB-system som tillhandahålls av Komunförbundet) KTH Tekniska högskolan i Stockholm Landsat Land Satellite (jordresurssatellit) LE lantmäterienhet (vid länsstyrelserna) LINFO landskapsinformationsutredningen LMS lantmäteristyrelsen (upphörde 1974-07-01) LMV statens lantmäteriverk

S()lJ 1981:73 Bilaga 1 293

LU 80 lantmäteriutredning 80 MBK mätning, beräkning, kartläggning (utbildningsprogram initierat av Kommunförbundet) MDN miljödatanämnden MI informationssystem för miljövården MK mätningskungörelsen MSS multispektral svepradiometri NASA National Aeronautics and Space Administration NPOC National Point of Contact (inom Earthnet) NSG nämnden för statens gruvegendom OSIRIS Our Second Image Reading Instrument System (bildbehandlingssystem utvecklat vid KTH) PBL plan- och bygglagen (förslag till ny lag) PMK programmet för övervakning av miljökvalitet (vid SNV) QL Quick-look (okorrigerad satellitbild) QZ Stockholms datamaskincentral RAK rikets allmänna kartverk (upphörde 1974-07-01) RB Svenska Rymdaktiebolaget RRV riksrevisionsverket SCB statistiska centralbyrån SFBM statlig fastighetsbildningsmyndighet SFRM statlig fastighetsregistermyndighet SFS Svensk författningssamling SGU Sveriges geologiska undersökning SHAFK storskalig halvautomatisk fotogrammetrisk kartering (system utvecklat vid KTH) SIDA styrelsen för internationell utveckling SIND statens industriverk SLAR Side Looking Airborne Radar SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut statens naturvårdsverk SPOT Systême Probatoire dObservati0n de la Terre (planerad fransk jordresurssatellit) STF Svenska turistföreningen styrelsen för teknisk utveckling tekniska förklaringar och anvisningar (till MK) ultraviolett

gââåäå

verksamhetsplan överbefälhavaren överlantmätare överlantmätarmyndighet

294 Bilaga 1

Ordförklaringar

Ajourföring Korrigering av kartinnehåll och mätdata

så att karta eller register redovisar de

faktiska förhållandena vid en viss tidpukt (TFA). Ajourhållning Kontroll av huruvida förändring inom ett kartlagt område skett - och i sådana fall införande på kartan (ajgurföring) (TFA). Allemanskarta Se fritidskarta. Allmänna kartor Sådana kartor för samhällets grundläggande och kontinuerliga behov som det enligt ll § 5 lantmäteriinstruktionen (1974:336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge (SFS 1980:754). Allmänt kart- êllmänga_kartgr och grundmaterialet till material dessa (SFS 1980:754). Baskarta Karta som med ändamålet varierande innehåll, skala och kvalitet har till uppgift att utgöra kartunderlag vid planering, projektering och redovisning (TFA). Bildtolkning Inhämtande av kvalitativ och kvantitativ (el Flygbilds- information ur flygbild. tolkning) Bladformat Kartas format, vanligen i A-serien, eller (el Kartformat) med en rityta om 500 x 500 mm, 500 x 800 mm eller 600 x 800 m (TFA). Bladindelning Inom den allmänna kartläggningen används en kartbladsindelning grundad på storrutor om 50 x 50 km och tillhörande beteckningssystem. För kommunala kartor används ofta lokala bladindelningssystem (TFA). Centralprojek- Avbildning av ett objekts pukter med tion hjälp av strålar (räta linjer) genom en gemensam punkt, projektionscentrmn. Den fotografiska bilden är ett exempel på centralprojektion, varvid kameralinsen utgör projektionscentrum (se även grtg; geualpzqiçlsâien) .

Databas Mängd av data som består av åtminstone ett register och som är tillräckligt för ett visst ändamål eller för ett visst databehandlingssystem och som kan utgöra en del av en annan samling av data (SIS). Datorstödd kart- Kartframställning vari ingår moment av framställning automatisk databehandling t ex datastyrd uppritning. En liknande term är automatisk kartframställning.

S()IJ 1981:73 Bilaga 1 295

Dedicerad drift Myndighetsvis eller sektorvis organiserad datadrift (prop. 1978/79:l2l).

Deloriginal Kartblad eller ADB-register med specificerad del av kartas innehåll. LINFO använder denna tenn i en vidare betydelse som en produkt redovisande någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och /eller kompletteras med andra data.

Detaljplan Sammanfattandebegrepp för stadsplan, byggnadsplan och tomtindelning. Även planinstitut för detaljplanering föreslaget av PBL-utredningen. Digitala data Data som representeras av tal och eventuella (el Nueriska specialtecken. data) Digitalisering Omvandling av analoga data i fonn av t ex fotogrmnnetriska stereomodeller eller kartor till digital§_d§ta för ADB. Ekonomisk karta Karta som i huvudsak återger dels markanvändning, bebyggelse, kommwnikationsleder, hydrologiska förhållanden, nivåkgrygr, fornminnen m m, dels administrativ och judiciell indelning samt fastighetsindelning (TNC 61).

Fastighets- Åtgärd genom vilken fastighetsindelningen bildning ändras eller servitut bildas, ändras eller upphävs (SFS 1970:988). Fastighetskarta Karta utvisande fastighetsförhållanden. Fastighetskartan består av fastighetsoriginalet till §1.9r_1<_›mi§1sa_1_<a::êa och ett särskilt rättighetsoriginal. Om särskild bestämmelsekarta tillägges talar man om fastighets- och bestämelsekarta. Fastighets- Sammanfattande term för jordregister, stadsregister register och det nya fastighetsregister som enligt SFS 1968:379 och SFS 1974:1059 skall föras med hjälp av automatisk databehandling (TNC 61). Fjärranalys Samlingsnamn för de tekniska metoder med vilka man på avstånd samlar in och därefter bearbetar och presenterar data om markytan, vattnet och atmosfären. Flygbild Fotografisk bild av markytan tagen från luften. Vanligen eftersträvas en vertikal fotograferingsinriktning (lgdbild). Fotogrammetri Läran om mätning i bilder, t ex flygbilder, för bestämning av främst geometriska egenskaper, såsom storlek, läge och form hos avbildade föremål (TNC 61).

296 Bilaga 1 S()IJ 1981:73

Fotogrammetrisk Se §E§Z§9§§§I§§EEiB8bearbetning Fritidskarta Karta för friluftslivsverksamhet, ofta i skalintervallet 1:10 000 - 1:20 000. gllemanskarta är en liknande benämning. Fältkarta Huvudversionen av den tgpggrafi§ka_kart§n. Följdprodukt Kartor som helt eller till någon del återger §ll@ên§_kê:§m§§§:iêl (SFS 1980=754)- Förlagsprodukt Eöljdprgdgkter som bedöms få en varaktig spridning och därför hålls i lager för att säljas (SFS 1980:754). Geodesi Läran om mätning på, eller i anslutning till, jorden för bestämning av fonn, dimensioner, massfördelning och gravitationsfält hos jorden eller del därav (TNC6l). Geologiska Samlingsbenämning för olika typer av bergkartor grudskartor, jordartskartor och hydrggeg: l9gi§kê_kê:§9:- Geomorfologi Läran onl markens struktur och ytformer. Geoteknik Läran om jords och bergs tekniska egenskaper samt dess tillämpning vid främst byggnads- och anläggningsverksamhet (TNC 61). Gon Enhet för plan vinkel där l gon = 1/400 av ett varv (TFA). Grundkarta Storskalig karta över ett område som berörs av förslag till stadsplan eller byggnadsplan; till kartan hör fastighetsförteckning (TNC 61 och TFA). Grundläggande Landskapsinformation i form av bilder, kartlandskaps- material och register avsett att användas i information många olika sammanhang, t ex gmdrçysbilgçr, êll@§EE§_KêIE9I› p:i@ä:kê:§9r› sjökort och äêêsighêtârâgiêtêr- Hydrogeologisk Karta utvisande de geologiska förutsättningkarta arna för bl. a. grundvattnets förekomst och strömming. Höjddata Qigitala_data om markens nivå. Höjdkurva Linje som på karta eller ritning sammanbin- (el Nivåkurva) der punkter med sama nivå (TNC 61 och TFA). Informations- Samling av maskinenheter, metoder och procebehandlings- durer samt ev. även människor organiserad system med uppgift att genomföra databehandling (SIS).

Bilaga] 297 S()\J 1981:73

Infraröd film Film med stor känslighet i den infraröda (IR-färgfilm) delen av spektrum, som omfattar våglängder 5°l06 -

i ungefär området l04m.IR-färg-

film används ofta vid fotografering för vegetationskartläggning m. m.

Interaktivt Informationssystm för behandling av grafissystem ka data genom dialog med dator. Sådana sygrafiskt stem finns numera för framställning och §i9BI§§IiQ8 av kartor-

Kartformat Se bladformat. Den del av kartframställningsprocessen som Kartografi avser den grafiska utformningen av kartan (TNC 61). med rättsverkan, som fö- Katasterkarta En fasgighetskarta rekommer i vissa europeiska länder(dock ej i Sverige). Kommunöversikt Informellt planinstruent för översiktlig markanvändningsplanering inom en kommun. Koordinat eller vinkelberoende storhet som be- Linjär stämmer för en punkt i ett givet positioner referenssystem. För allmän i Sverige används Koordinatsystem kartläggning ett där x-koordinaterna räkkoordinatsystem nas positiva norrut med början från ekvatorn och y-koordinaterna positiva österut med början från medelmeridianen 2,5 ggn V. Gemensamt begrepp för lägesbestämbar infor- Landskapsinformation mation om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper och dess konstgjorda företeelser. Begreppet innefattar även sådana och fotogrammetriska data som utgeodetiska nyttjas för lägesbestämning av landskapsinformation samt geografiska namn och gräninstitutionella förhâllanden m m ser, (LINFO:s direktiv). Lodbild Flygbild tagen med vertikal kameraaxel. av strålning reflekterad eller Multispektral Avsökning emitterad från landskapet. Strålningen kan svepradiometri delas våglängdsområden som upp i flera fokuseras på var sin sensor. De elektriska lagras ofta i var sin kanal på signalerna magnetband. Nivåkurva Se bêiélsuryê- Höjd vid flygfotografering om ca 4 600 m. Nonnalhöjd Man talar i övrigt om låghöjds- resp höghöjdsfotografering. Nueriska data Se êigiêêlâhêêêê-

298 Bilaga I

Nybyggnadskarta Karta utvisande fastighets exakta mått, gränser för byggnadsrätt, läge för valedningar, angränsande gata m m. Byggnadsnämmd är i viss omfattning ålagd att tillhandahålla nybyggnadskarta, se 2 § byggnadsstadgan (TNC 61). Ondrevs- Systematisk flygfotografering med regelfotografering bundna tidsintervall.

Områdesplan Planinstitut för mindre kommundel föreslaget av PBL-utredningen. Ortofoto Bild uppbyggd av små, vanligen rektifierade, element från flygbilder. Ortofotokarta Karta framställd genom kartografisk komplettering av grtgfgtg (TNC 61, TFA). Ortogonal- Avbildning i ett plan genom strålar vinkelprojektion rätt mot planet (till skillnad från gen: §:§l9:9i9k§i9n)- Pixel Bildelement. Uttrycket pixel används ofta i samband med klassning av satellitdata. Plotter Datorstyrd ritmaskin, ofta med förhållandevis måttliga prestanda. Primärkarta Det storskaliga kommnala kartverk varpå kommuens allmänna (grundläggande) kartläggningsarbete redovisas.

fortlöpande

Registerkarta Karta hörande till fastighetsrçgister. Regler för registerkartas skala, innehåll och utfonnning finns bl.a.i fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059). Revidering Förbättring av kartas innehåll och utförande m.m.vid viss tidpunkt. Om sådan översyn sker kontinuerligt talas om

ajggrhållning.

Rikets nät Omfattar rikets triangelnät, tyngdkraftsnät och höjdnät, vartill stommätning normalt skall anslutas. Undantag får i vissa fall göras för anslutning till lokala, till riksnätet ej anslutna system. Koordinaterna i rikets nät beräknas i det system som beskrivits i kgeréinêsâxâtçm- Samkopiering Successiv eller samtidig kopiering av del; till ett in-

original s.k.sam1ingsoriginal

nehallande infonnation som finns i deloriginalen (TFA). Satellitbild Bild-erhållen genom bearbetning av data registrerade från satellit (genom t.ex,korrigering, klassning) och framställning av bild, ofta med hjälp av s-k bildskrivare. Scanner Utrustning som avsöker och registrerar data från markyta, vattenyta, bild eller karta. Scen Satellitregistrering över visst område. En Landsat-scen täcker exempelvis en_yta av 185 x 185 km.

Bübgal 299 S()lJ 1981:73

Sensor Instrument för avkänning av strålning. Sensorer brukar indelas i aktiva (t. ex. radar) och passiva(t.exkamer0r, multispektrala âçênuçtâ) .

Snedbild från luften med avsiktlig avvi- Avbildning kelse från lodlinjen. över där

Specialblad Begisterkarta jordregisterområde

§kgngmi§ka_kartan§ skala ej är tillräcklig för godtagbar redovisning. Specialbladens skala är ofta 1:2 000.

Stereo- Inom fgtggrammetrin vanlig benämning på beav flygbilder i instrument som bearbetning arbetning tredimensionellt betraktande av möjliggör terrängen. Stereo- Instrument för av bilder.

stçgegbearbetning

instrment Stereoöver- För att möjliggöra stereobetraktning av och därmed sammanhängande mättäckning flygbilder brukar fotograferas i serie ning flygbilder med viss övertäckning, som i längsriktning ofta uppgår till 60 eller 80 % och i sidled till ca 30 %.

Stomät av fixpunkter vilkas läge bestämts Samling i höjd genom officiell mät- (el Stomsystem) i plan och/eller ning (stomätning) isamma geodetiska lseezêiuâtâxâzâm (TNC 61). Stråköversikt Översikt över med

flygfotograferingsstråk

bildcentrum för bilderna inlagda längs stråken.

I mätbild väl definierad punkt Csignalerad, Stödpunkt eller artificielltj vars läge i naturligt eller höjd bestämts i markens koordinatplan för användning vid återgivning av tersystem orienterängen i stereginstrgmçnt (absolut ring) (TFA), Tematisk karta En karta som representerar ett eller några få teman, som blir starkt framhävda. Ofta är temat redovisat på ett topografiskt underlag som tjänar som lägesredovisning.

Termografi Registrering av värmestrålning i spektral- (termisk svep. området ca 3-5l0Öm och 8-14-106m. radiometri)

Terrester Mätning på marken. mätning

Topografisk En karta som återger jordytans topografiska karta (terrängform) och andra naturegenskaper givna eller av människan skapade objekt. Avsikten med kartan är att ge en allmän om terrängen utan att framhäva orientering element (tema). Huvudskalan något speciellt för karta i Sverige är 1:50 000. topografisk

300 Büagal S()lJ 1981:73

Transfererings- Register organiserat för överföring fil (transferering) mellan d§§g§§§§§. Vegetations- Karta som redovisar vegetationsförhållankarta den, oftast tillkommen av genom tolkning flygbilder fotograferade med lB;färgfilm. Version Karta bestående av ett eller flera ggg; 932311153- Se även 2221159929292-

Översiktskarta 5llm§n_k§r§a i skala mindre än 1:100 000.

Bilaga 2

NUVARANDE FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE: INTRESSENTBESKRIVNING

Enligt direktiven bör LINFO inledningsvis kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Därvid bör huvuddragen i uppgiftsfördelningen mellan olika intressenter inom den offentliga sektorn grovt anges och kostnaderna för verksamheten beräknas.

I kap. 3 i betänkandet beskrivs översiktligt dagens försörj- ning med landskapsinformation regelverk och ansvar, produktion och konsumtion samt resursinsatser. Vi har ansett det motiverat att i denna särskilda bilaga lämna en mera fullständig redogörelse för de viktigare intressenterna och deras befattning med landskapsinformation. Avsikten är att den inte bara skall kunna användas som en uppslagsbok i samband med läsningen av huvudtexten utan också tjäna som underlag för olika intressenter att finna möjligheter till samverkan vid anskaffning av landskapsinformation.

Intressentbeskrivningen-omfattar ett antal statliga, kommunala och enskilda organisationer som samlar in, producerar och/eller använder sig av landskapsinformation i större omfattning. Uppgifterna grundar sig på offentligt tryck och andra skriftliga källor samt på de intervjuer som LINFO genomfört med flertalet av intressenterna. Svenska kommunförbundet har i huvudsak svarat för beskrivningen av primärkommunernas hantering av landskapsinformationen. Alla uppgifter hänför sig till budgetåret 1978/79 om inte annat anges.

Vi har så långt möjligt försökt redigera materialet efter enhetliga principer. Nbt bakgrund av varje organisations upp-

302 Bilaga 2 sou 1931:73

gifter beskrivs produktion och utnyttjande av landskapsinformation närmare. Separat redovisas eventuell forskningsoch utvecklingsverksamhet, Egg, samt samverkan rörande landskapsinformation. Beträffande resurser redovisas sådan mer kostnadskrävande utrustning som man har för att behandla landskapsinformation samt de totala kostnaderna. De senare är ofta mycket svåra att särskilja från övrig verksamhet och motsvaras ibland av intäkter. Den upptagna suman ger en bild av informationsbehandlingens ekonomiska omslutning men måste i flera fall ses som en relativt grov uppskattning.

sou 1981:73 Bilaga 2 303

INNEHÅLL

1. STATEN

Bostadsdepartementet Den statliga lantmäteriorganisationen 305 Byggforskningsorganisationen 330 Statens planverk 332

Justitiedepartementet Centralnämnden för fastighetsdata 335

Försvarsdepartementet Försvarsmakten 338

Kommunikationsdepartementet Televerket 3h2 Statens järnvägar 3h3 Statens vägverk 353 Sjöfartsverket 3h6 Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institugso

Luftfartsverket 353 Statens geotekniska institut 35h

Ekonomidepartementet Statistiska centralbyrån 355

Utbildningsdepartementet Riksantikvarieämbetet 353 Naturvetenskapliga forskningsrådet 360 Universitet och högskolor 352

304 2 Bilaga

Jordbruksdepartementet Lantbruksorganisationen 3 6 5 Skogsvårdsorganisationen 3 6 7 Statens naturvårdsverk 3 7 O Mi 1 j ödatanänlnden Sveriges lantbruksuniversitet

Industridepartementet Statens industriverk, bergsstaten och nämnden för

Statens delegation för rymdverksanhet och Svenska rymdaktiebolaget 3 3 9 Domänverket 3 9 1 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten 3 9 2

Kommundepartenentet Länsstyrelserna 39 3

2 . KOMVIUNERNA

Primärkonununema 3 9 8 Stockholms läns landsting h l 0

3 . ENSKI LDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER 1, l l

Bilaga 2 305

sTATEAj

BOSTADSDEPARTEMENTET

Den statliga lantmäteriorganisationen

Lantmäteriet har huvudsakligen till uppgift att samla in och Allmänna upptillhandahålla landskapsinformation samt att genom förrätt- gifter och ningsverksamhet svara för väsentliga delar av genomförandet av organisation samhällsplaneringen. Tillsammans med samhällsplanerande organ skall lantmäteriet verka för att dess tjänster inom kart- och flygbildsframställningen m.m. liksom förrättningsverksamhet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Det statliga lantmäteriet är organiserat på tre nivåer, nämligen en central myndighet, statens lantmäteriverk (LWNU, i varje län en överlantmätarmyndighet (ÖLM) samt lokalt en distriktsorganisation med fastighetsbildningsmyndigheter (FBND. För särskilda uppgifter är lokalt vissa myndigheter inrättade som arbetar frikopplade från distriktsindelningen, s.k. specialenheter. Utanför den statliga lantmäteriorganisationen finns dels kommunala fastighetsbildningsmyndigheter, specialenheter för tätortsutveckling (KFBND, dels statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheter (SFRM resp. KFRND. I förhållande till dessa utomstående myndigheter har det statliga lantmäteriet vissa tillsynsuppgifter.

Lantmäteriets av figur 2-1 0Ch organisation framgår 2.2.

Flera organisationsförändringar har under den senaste tioårsperioden genomförts på central, regional och lokal nivå. Statens lantmäteriverk bildades den l juli 1974 genom en sammanslagning av lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk och övertog de båda verkens arbetsuppgifter i princip oförändrade. Syftet med reformen var främst att få till stånd bättre samordning och ökade resurser för de grundläggande mätnings- och kartläggnings-

306 Bilaga 2

Figur 2.1 LANTMÄTERIETS ORGANISATION

1981- 07 - 01

.Ummitorivørkn CENIRAL _ ILMVI ORGANÅSAUQN _ _- 1 I 1 1 i j

Admini Fastighau- xm. Produk- | :iv avdelning avdelning (iomavdalning avdalninq I

(Ai (F) (K) (PI |

l

_ Gm mâtarrnyndighetar(ÖLMI Linstyralurnas nácjougL lantmämrienhctariL | ORGANISATION jsmup hnighourauh-

,... vndighotadSFRM) l

24 s! i 24 s! ›

_ _ _ l I -I |

Lantmitori- Spocialanhatar Statlig special- Kommunala Kommunala distrikt för jord»och enhet för spacialanhetar fastighet:- LgKAL skogsbruket: tätoruutvaoklinj för tâtorts- ngimrmynogGAN|sAT|ON §73 _ _ __ ionalisaing urtvpckling xdiqhator m m (KFBMI IKFRMI Lokalkontor 29 st 23 st 1 st 42 st 33 st \ V ISFBM)

F * Fnuighatsbildningsmyndimetar(FBM) qbtarmyndighmr (FRM)

Strockadlinje till figur betyderatt undarordnatorganinte organisatoriskt tillhör lantmäteriatutan endasti tillsynshänseenda är underordnat

Bilaga 2 307

2.2 LANTMÃTERIVERKETS DETALJORGANISAUON Figur

1981-07 -01

Revisio ns- RK kontor

_WW_ i i _T-a-*éâl

q

ADMINISTRÅTIV A FÅSTIGHETSv F KARY- K PRODUKTIONS-

._.ÅVDELNING AVDELNING AVDELNING _. AVDELNING .j Sub KP Sub PP Utvecklingsplenering FP

Ekonomienhet AE FF Goodetixk enhet KG Geodetirkmiln enhet pc Fenighetsbildningsenhn AEI Allrninneärenden FFA Vetenskap! ärenden KGV Triangulerinq o stnmnit P61 lnköpwentrel Karneval: ärenden AEK Fenignetssemverlun FPS - Mätnirvgneknik KGM Berikniyq pg; b _ AEP Plen-o bebypøelsärenden FFP nsagvnxaampn MUTFAKGR Avvigning pc: Planering AEU Datateknik KGD Geodgfigkq gykiy ?Ge Utveckling Festighetsbenimning FFF Kllibr, int!! service P65

Virderingsenhet FV Fotogremmetrisk enhet KF Fotogurnmetriåenhet- PF

Acrl

Orgeniulionsenlvet Allmänna ärenden FVA Foto-o evkinninpsteknKFF Fortunaerbeten FFI Allmännaärenden AOA _ PF! _ Information AOI Jord-o rkoqsbrärenden FVJ Fotoqrem bearbetning KFB stornrnitning Administrativ FVB Kenteknil KFK pmmmimirq ?F3 utvecklingAOU Bebyggeluärenden

_. .__. _ - __ ---___. 1 Smkkeliøtunering ?F4

?F5 :StorsløligRunning P75 jGnvering

F.. nonelenhet AI ›L___á..

Löneirenden API. FR Kenogreiirkenhet KK Ekonomisk lunenhet PE ._.Pereonelplenerirtg AH? Reuistennhet Allminm irenden FRA Knrtplenevim KK? Kembdllnion PE Utbildning APU FRF i_ Förlegsverksemhe! KKF Penrev ?E2 Arbetsmiljö APM Reninerföring FRO K.. utveckling KKUV_ Falletrev ?E3 __ läggning * FUN!!IV P54 FRN Fulhtrev ?E5 Admuniampm As WW W E5 Bibliotek,erltiv ASB ASE Fii-sversenhet KM ..__. xpedition LOIINÅVH ÅSL Såkarhetukydd KMS ___ - I-Oklhlllniinu ÅS? Beredskepsärenden KMB Topoyrefitkkenenhet P1

Registretur ASR Fullstrevo löljdprod PTK1 AST Fullstrev PTKZ Komomryckeri ToI-lonvixol ASV - Fullstrevo panm PTK:

Översiktslurtor_ PTÖ Maskinen ritn PTM

- Redovisningwentrel RC

Produktionswviceenhet PS Flyplotogrelering PSF

_ Fotoqreliskt lab PSL

ADBdrift Arkiv

Verksted Förrld Enheten innehlllerivenengruppförestighetstexeriru

308 Bilaga 2

arbetena i landet. En omlokalisering av verket från Stockholm till Gävle skedde 1975. Under början av 1970-talet inordnades överlantmätaren och länslantmäterikontoret i länsstyrelsen.

Antalet anställda inom den statliga utlantmäteriorganisationen tryckt i helårsarbetande är ca Z 900 personer, varav 800 drygt finns inom LMV och resten inom den regionala och lokala organisationen Därtill kommer AMS-personal (l980-07-Ol). och säsongsanställd biträdande personal i fältarbete.

LMV är central för förvaltningsmyndighet frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan och fastighetsregistrering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning. Inom verket finns nämlifyra avdelningar, gen en administrativ avdelning, en fastighetsavdelning, en kartavdelning och en produktionsavdelning. Inom kartavdelningen finns en försvarsenhet som förestås av en militärassistent (se figur 2.2).

För samråd i mera

betydelsefulla frågor om riktlinjer för de all-

männa kartarbetena finns ett kartråd vid LMV, bestående av företrädare för olika kartkonsuenter i samhället. LMV:s in- Enligt struktion skall företrädarna utses på förslag av ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, statens planverk, SGU och Svenska konmunförbumdet. Till kartrådet är

knutet ett beredande organ för samråd om plankartor den

m.m., s.k. plankartegruppen, som består av representanter från lantmäteriet, statens planverk, naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet och Liber Kartor.

ÖLM har länet som verksamhetsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid till- SFBM, utöva syn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartläggningsverksamhet. Myndigheten skall också enligt sin instruktion lämna medverkan i arbetet för av allmänna kartor framställning och hjälpa FBM

Bilaga 2 309

liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall ÖLM ge råd och upplysningar om och hjälpa till vid förmedling av allmänna kartor och andra produkter som framställs inom lantmäteriet. I samband med dessa uppgifter skall ÖLM bl.a.fö1ja verksamheten vid FBM och vid behov bistå dessa myndigheter med upplysningar och utredningar. Likaså fastslås i instruktionen att myndigheten skall upprätta programplaner för grudläggande stomnät och kartläggning samt kontrollera mätningsarbeten på begäran av kommun om inte uppgifterna utförs av LMV.

Uverlantmätarmyndigheten är organisatoriskt samordnad med länsstyrelsens lantmäterienhet, främst genom att överlantmätaren är chef för båda organen.

Lantmäteriet strävar efter att arbeta som ett samlat, integrerat organ över de olika nivåerna. Som ett led i samordningen

av de tekniska resurserna har LMV utarbetat särskilda riktlinjer

för samverkan mellan tekniska överlantmätarnyndigheternas enheter och LMV samt mellan enheterna inbördes. Regionalt har åtta s.k.samverkansområden bildats, som vart och ett består av flera ÖLM.

FBM har hand om lantmäteri- och kartverksamheterna på den lokala nivån. För dessa verksamheter är landet indelat i 87 lantmäteridistrikt. Varje lantmäteridistrikt utgör verksamhetsområde för en fastighetsbildningsmyndighet. Chef för lantmäteridistrikt är en distriktslantmätare.

För särskilda fastighetsbildningsuppgifter, främst sådana som

hänger samman med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering

eller som rör utveckling av tätbebyggelse, finns för närvarande ytterligare 67 fastighetsbildningsmyndigheter, s.k.specialenheter. Av de 67 specialenheterna är 25 statliga - 24 för jord- och skogsbruksändamål och en enhet för tätortsutveckling avseende flera kommuner - medan återstående 42 står under kommunalt huvudmannaskap, samtliga för tätortsutveckling.

310 Bilaga 2

Chef för statlig specialenhet är en länslantnnätare och för konummal specialenhet i regel en stadsingenjör.

Det statliga lantmäteriet har tillsyn över FRH, som kan vara statlig eller kontmunal. Statliga FRM är länsstyrelserna, där ärendena handläggs inom lantmäterienheterna. Kommunala FRM finns i 34 av de 42 ovan nämnda kommunerna.

Landskaps- Lantmäteriet tillämpar progranbudget. Verksamheten indelas i information följande fyra programområden 1 :

vissa allmänna myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet

.o.

förrätmings-

-JåbJl\))-

mätning och kartläggning

försvarsberedskap

Program l Program l omfattar följande helt anslagsfinansierade delpro- Vissa allmänna gram: myndighetsuppgifter a) föreskrifter och allmänna råd för lantmäteri- och kartverksamheten b) nytt fastighetsregister c) riksgränsarbeten d) allmänna utvecklingsarbeten e) övriga ntyndighetsuppgifter

Inom LMV utarbetas fortlöpande tillämpningsanvisningar till mätningskungörelsen (TFA). En omfattande rådgivning sker från lMVzs sida till regionala och lokala organ i fråga om mättekniska frågor, val av instrument och utrustning, val av koordinatsystem samt olika karttekniska problem i samband med mätningskungörelsen. LMV har vidare ett tillsyns- och granskningsansvar för mätningsverksaxrheten i landet, liksom ansvar för att ge föreskrifter inom detta område. Huvuddelen av tillsynsgranskningen handläggs dock av ÖLM. FBM och ÖLM svarar i övrigt för teknisk service beträffande bl. a. program och pla-

1 En ny indelning har beslutats av statsmakterna att gälla fr. o. m. den l juli 1982.

Bilaga 2 311 sou 1931:73

ner för stomnät och kartläggning åt kommunerna grundläggande samt för och upplysningsverksanahet till kommunala rådgivnings- Vissa förarbeten till det nya ADB-baserade och statliga organ. fastighetsregistret utförs också vid lantmäteriets regionala

organ.

för är bl. a. de Av betydelse fastighetsregisterverksanlheten som ges för fastighets- och registerkartor samt anvisningar för ortnamn. Information förs även fram via utarbetande regler av handböcker eller vid kurser. Som ett led i den ökade satsningen på värderingsverksamheten (skogs- och jordbruksvärdering m. m.) sker t. ex utbildnings-, informations- och anvisningsinsatser.

LMV medverkar för närvarande i en översyn av riksgränsen mellan och Finland. Motsvarande arbete planeras senare även Sverige för gränsen mot Norge.

inom kartområdet inriktas främst på UtvecklingsverksaJnheten teknik och metodfrågor i samband med automatisk kartläggning införande av ny teknik även utvecklingsarbeten in- (beträffande om delprogrammen 2 c och 3 b-d). Inom fjärranalysverksanlheten har t. ex. tagits fram för behandling av Landsat-data. program Försök har inletts med att bl. a. tolka och jämföra fjärranalysdata med topografiska kartans innehåll.

Nbtodutveckling pågår även inom områdena fotografisk teknik (rem. m.) och bildtolloiing, då informationen i produktionsteknik är av stor betydelse för verket både som hjälpmedel flygbilden

vid av de allmänna kartseriema och i uppdragsverk-

revidering samheten. på fotogramxretriområdet har Utvecklingsinsatserna koncentrerats till ortofoto- och stereobearbetningsteknik samt försök med användning av digitala kartdata.

Metoder för datorstödd kartering innebär behov av kraftigt ökade resurser för databehandling och speciellt vid helautomatisk LMV har hittills valt att kartering, nya karteringsinstrwnent.

312 Bilaga 2

satsa på halvautomatisk kartering där befintliga utrustningar i form av stereoinstrument och ritmaskiner kunnat utnyttjas och investeringsbehovet i nya instrument kunnat hållas på en förhållandevis låg nivå. Programsystem för insamling, lagring och redovisning av digitala kartdata har färdigställts och prövats i begränsad produktion.

Pâ sikt syftar med numeriskt kartutvecklingsarbetet styrd framställning till att integrera samtliga delmoment i den datorstödda kartografin såsom datainsamling, med datalagring rättning och uppdatering av information samt uppritning av kartdetaljer och fotosättning av text. Ett produktionssystem

för uppbyggnad av kommunala kartdatabaser för storskaliga

kartor är i huvudsak utvecklat. I arbetet med samordning av

grundläggande storskaliga kartor ingår utveckling av frank

ställningsmetoder för ledningskartor, rationella förfaranden vid arbetet med nybyggnadskartor, utsättning, lägeskontroll och ajourföring av primärkartor. Vidare utvecklas framställningsmetoder och utförs kostnads- och noggrannhetsstudier rörande storskaliga översiktskartor. Försök med datorstödd framställning av skogs- och vegetationskartor pågår också.

I anslutning till verkets myndighetsuppgift att ge service och rådgivning till andra myndigheter medverkar LMV i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Ett försöksprojekt har bedrivits för bostadsdepartementets römarkdatagrupps räkning rande och bearbetning insamling, lagring av lägesbestämd information om mark och markanvändning (faktabank för fysisk riksplanering, FRP-faktabanken). LMV utför även arealberäkningar åt Statistiska centralbyrån.

Som ett led i servicen till kommunerna lantmäteriets ingår kartförsörjningsplanering, som främst syftar till att kommunerna skall få en rationell Detta sker karthantering. genom att kartförsörjningsprogram eller be- MBK-program (mätning, räkning och kartläggning) upprättas. I arbetet med dessa program omsätts planerade kommunala aktiviteter i kartbehov för

Bilaga 2 313

olika områden och tidpunkter.

Program 2 omfattar: Program 2 Förrättningsa) förrättningsverksamhet (avgiftsfinansierad enligt lantmäte- och uppdragsritaxan, men visst statsbidrag utgår) verksamhet b) särskilda skiftesverksamheten i Kopparbergs län (finansierad helt genom statsbidrag)

c) uppdragsverksamhet (finansierad via uppdragstaxa på affärsmässiga grunder)

Den dominerande delen av förrättningsverksamheten bedrivs vid FBM och inkluderar viss rådgivning till enskilda. En viss del av verksamheten utförs även vid ÖLM. Förrättningsverksamheten består i att ny- eller ombilda fastigheter för olika ändamål.

Efterfrågan på lantmäteriförrättningar har minskat under senare år. Samtidigt ökar resursinsatsen mätt som antalet insatta persondagar per avslutad åtgärd. LMV anger att detta till stor del beror på förändringar i den miljö som lantmäteriet verkar. Dessa externa faktorer består i bl. a. ändrad åtgärdsstruktur, ökat samrådsförfarande, ändrad lagstiftning inom plan- och byggnadssektorn samt fastighetsbildningsområdet. En allt större del av arbetet avser nu äldre ofta mer arbetskrävande ärenden.

Uppdragsverksamhet bedrivs både inom UÄV och vid ÖLM och FBM. Främst produceras och marknadsförs teknisk service, landskapsinformation i form av kartläggnings- och flygfotouppdrag samt fastighetsvärdering och därtill angränsande tjänster. Uppdragsverksamheten vid LMV omfattar bl. a. upprättande av stomnät, flygfotograferingar, bildkartor, ritade kartor, reproduktioner och fastighetsvärderingar. Kundgrupper är i första hand kommuner och företag inom skogsnäringen. Samarbetet med kommunerna regleras ofta i fasta former genom särskilda avtal (se faktaruta).

314 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

IANhar övertagit med IR-scannertermograferingsutrustning system för registrering av termal infraröd som urstrålning, sprungligen köpts in och byggts upp av Swil i samråd med Rymdbolaget. LMV svarar nu för flygfotografering och filmkopiering medan Rymdbolaget har ansvaret för bildframställning. Inom ramen för sin utför uppdragsverksamhet LMV kartering av kylvatten- och industriutsläpp m.m. med denna utrustning.

Både absolut och relativt sett har en ökning skett de senaste åren av uppdragsverksamheten Produktområden (se figur 2.3). med stor förväntad efterfrågan är fotogrammetriska produkter, digitalisering, kartläggning (t.ex. lednings- och primärkartor) och följdprodukter till allmän karta. Utöver en integrerad marknadsföring planeras marknadsföringsinsatser mot speciella målgrupper avseende specificerade produkter och tjänster. Tyngdpunkten i de planerade åtgärderna ligger på MBK- och kartläggningsprogram.

3 3 indelas Program Program i följande delprogram: Mätning och a) geodetisk verksamhet (anslagsfinansierad) kartläggning b) kartläggning i skalor större än 1:25 000 c) kartläggning i skalorna 1:25 000-1:100 000 d) kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 e) försäljning av allmänna kartor (avgiftsfinansierad) f) medgivande till följdproduktion

Programmet omfattar grudläggande mätning och kartläggning, främst framställning av de allmänna kartorna. Verksamheten our spänner hela kartläggningsproceduren, dvs. fotogeodetiska, grametriska och kartografiska arbeten.

Förstagångsutgivningen av de tre stora kartverken, ekonomiska

kartan, topografiska kartan och översiktskartan i skala 1:250 000 är nu avslutad. LMV har därmed övergått från en upptill en

byggnadsfas ajourhållnings- och revideringsfas. Det

allmänna kartmaterialet karakteriseras av att stora kvalitetsskillnader föreligger mellan äldre och nyare kartblad.

Bilaga 2 315

av LMV presenteras närmare i De olika karttyper som produceras

faktarutor. Verksamheten inom de olika delprogrammen separata för de närmaste åren i korthet nedan. samt planerna presenteras

Den geodetiska verksamheten (3 a) avser upprättande av geode-

tiskt för den allmänna kartläggningen, mätning och underlag underhåll av riksomfattande nät samt samordning av geodetiska den mättekniska verksamheten i landet. Dessutom bedriver LMV

en relativt omfattande vetenskaplig geodetisk verksamhet.

verksamheter eller planeras i anslutning till Följande pågår

de geodetiska näten:

- har av 1960-talet en full- I rikets triangelnät sedan början skett. Mätningarna slutförs 1982, varständig nymätning efter avslutande kommer att ske. beräkningsarbeten

- i fråga om Rikets höjdnät planeras genomgå en upprustning kvalitet och täthet under ca 15 år fr;0.m. genom nymätningar 1980. sker till största delen som motori- Avvägningsarbetet i princip från söder till serad avvägning och genomförs norr.

- består av ett och ett de- Rikets tyngdkraftsnät primärnät bl.a. som uderlag för de taljnät. Tyngdkraftsnäten görs ovan nämnda avvägningsinsatserna och för mineralprospekteinom SGU. Vissa och förbättringar av ring kompletteringar näten pågår.

Inom ramen för den vetenskapliga geodesin har internationell

bedrivits om rörelseförhållandena i tvärvetenskaplig forskning med detta är att om jordskorpan. Syftet ge ökad information och orsaker. Vidare har geodetisk astrolandhöjningens förlopp av laserinstrument och nomi och satellitgeodesi med utnyttjande

fått stor betydelse för noggrannare bestämdopplerutrustning De terrestra kan därför ning av långa avstånd. triangelnäten

bl.a. förstärkas i synnerhet om samtidiga satellitobservationer

sker från flera vilket ofta är fallet vid samordnade stationer,

internationella kampanjer.

316 Bilaga 2

Kartläggning i skalor större än 1:25 000 (3 b) omfattar dels omdrevsfotograferingen dvs. den systematiska flygfotograferingen av landet som genomförs med statliga dels anslagsmedel, den ekonomiska kartan.

Flygfgtograferingen_utgör en viktig grund både för den ekono-

miska och den topografiska kartan. Den för nödkartläggningen vändiga fotograferingen sker huvudsakligen inom ramen för omdrevet. (Utförligare beskrivning av flygfotoverksamheten ges i kap. 9 i huvudbetänkandet).

Vid LMV sker en omprojicering av flygbilder från dessa flygi en s.k. så att fotograferingar ortofotoprojektor en geometriskt riktig ortofotobild sedan ortoframställs, på vilken fotokartan I ortofotobilden grundas. har korrigeringar gjorts för de förskjutningar av avbildade föremål som uppstår i ett flygfoto beroende på kameralutning och det avbildade föremålets höjdläge. I moderna instrument kan också av omtransformering bilden ske med hjälp av digitala data som lagrats på magnetband.

LMV har i praktiken ensamrätt till för kartflygfotografering läggningsändamâl (lodbilder). Därutöver produceras b1.a. snedbilder. I LMV:s arkiv finns närmare 800 000 flygbildsnegativ. Varje bild har markerats med sitt bildcentrum på stråköversikter som gör det lätt att ta fram önskade bilder. Dessa stråk- Översikter finns även tillgängliga hos respektive ÖLM. En ny plan för omdrevsverksamheten under den närmaste femårsperioden har presenterats av LMV.

Bilaga 2 317

utgör genom sin omfattning och skala den

lEgLekonomiska4kartan

största kartserien över Sverige. Den används inom såväl myndig-

heter som företag för planering, olika registerfunktioner (fastigheter, fornminnen), skoglig verksamhet osv. LMV:s arbete med den ekonomiska kartan är idag inriktat på revidering och underhåll av kartserien. Vid revideringen sker förutom aktualisering av kartinnehållet även en kvalitetshöjning. Nya typer av objekt förs in och det tekniska utförandet blir annorlunda jämfört med den föregående editionen som vanligen är ca_ 25 år gammal.

Revideringen sker dels som fullständig revidering (typ E4), dels som partiell (typ E2). Under de senaste åren har i genomsnitt ca 400 blad reviderats fullständigt och ca 120 blad reviderats partiellt per år. Den äldre hälften av kartbeståndet som för närvarande inte har höjdkurvor eller grundar sig på ortofotokarta avses enligt planerna ersättas snarast.

Vidare pågår hos vissa överlantmätarmyndigheter en ajourhållning av en del moderna ekonomiska kartblad. Verksamheten syftar till åtminstone årlig uppdatering. Hittills genomförd ajourhållning är för närvarande föremål för utvärdering vid LMV. Svaren på en i slutet av 1980 utförd enkät visar att det finns stora skillnader mellan länen beträffande dagens ajourhållning. Största problemen gäller ajourhållning av bebyggelsen. Enkäten visar att ökad vikt bör fästas vid ajourhållning av de ekonomiska kartorna.

Helt nya kartblad planeras ges ut för begränsade delar av fjällområdet som nu saknar ekonomisk karta. Fyra försöksblad har utgivits och genom flygfotograferingar under 1980 har förutsättningar skapats för att påbörja sådan framställning.

I

u

[i i

318 Bilaga 2 S()IJ 1981:73

Kartläggning i skalorna 1:25 000 - 1:100 000 (3 c) omfattar för närvarande enbart revidering av den topografiska kartan.

Framställning av aktuella topografiska kartor är en av LMV s huvuduppgifter. Topografiska kartan har ett brett användningsområde och utgör dessutom grunden för en mångfald följdprodukter och för översiktskartor i mindre skalor.

Ca 85-90 procent av delprogrammets resurser används för närvarande för fullständig revidering och ca 10-15 procent för partiell revidering. Båda revideringsformerna resulterar i stort sett i lika många nya blad per år (ca 35 nya blad av vardera revideringstypen).

Fullständig revidering planeras i huvudsak ske enligt en ny typ (T4) med b1.a nya vägbeteckningar, men övergångsvis finns ett antal blad i produktionen enligt den metoden (T3).

äldre

Partiell revidering (T2) sker numera främst för Norrlandsområden. För vissa blad i södra Sverige sker partiell revidering genom komplettering av redan utförd revidering i rött påtryck.

I nuvarande plan ingår också framställning av provblad i skala 1:100 000 med bl.a.ny text och nytt vägnät. Årlig ajourhållning av topografiska kartan på motsvarande sätt som för ekonomiska kartan förekommer inte.

Kartorna i skalor mindre än 1:100 000 (3 d) används för olika slag av samhällsplanering, inom försvaret och som underlag för turist- och bilkartor. LMV räknar med att översiktskartorna i skalorna 1:250 000 och 1:500 000 kan få stor betydelse som fär-

diga kartversioner och som underlag för följdprodukter av

olika slag.

På förslag av LMV:s plankartegrupp har tagits fram särskilda planeringsversioner av översiktskartan i skalorna 1:250 000 och 1:500 000. Dessa kartor är producerade i samarbete med Liber Kartor förlag och främst avsedda för regionala redovisningar

Bilaga 2 319 sou 1981:73

och sammanställningar för den fysiska riksav inventeringar Utförandet på planeringskartorna varierar men vanplaneringen. används nedtonad underlagskarta som samligtvis färgmässigt kopieras med användarnas eget material.

Inom skalområdet pågår en utveckling mot lagring och hantering av kartdata med datorstödda metoder inom projektet koordinatsatt som startats av Miljödataprojektet vid Sverigekarta Avsikten är att arbetet skall re- Lunds universitet. sultera i ett för kartinformation. En system datorlagrad successiv övergång i verksamheten från produktion av enskilda kartblad till lagring och bearbetning av kartdata i insamling, form kan bli en utveckling på sikt under förutsättdigital ning att resurser finns tillgängliga.

Inom det nya delprogrammet Försäljning av allmänna kartor (3 e) svarar LMV sedan 1980-11-01 självt för försäljningen av de allmänna kartorna, varvid tryckkostnaderna för dessa kartor skall täckas med inkomsterna av försäljningen.

Även verksamheten under det nya delprogramet Medgivande för (3 f) skall bedrivas med full kostnadstäckning. följdproduktion

och omfattar 4 Verksamheten inom program 4 är anslagsfinansierad Program Försvarsföljande: beredskap a) säkerhetsskydd b) beredskapsplanläggning

är enligt lantmäteriinstruktionen att verksamheten Målsättning i fred skall bedrivas så att de krav totalförsvaret ställer i krig kan tillgodoses i största möjliga utsträckning. Till skydd för rikets säkerhet har LMV särskilt i uppgift att granska kart- och flygbildmaterial samt uppgifter ur verkets geodetiska arkiv.

320 Bilaga 2

Försvarsenheten vid verkets kartavdelning svarar för försvarsberedskapsprogramet. En väsentlig del av säkerhetsskyddsarbetet omfattar sekretesskydd avseende kartor, flygbilder och geodetiska data. Detta innebär dels granskning av externt framställda kartor för spridning eller utförsel, dels sekretessbehandling av kartor och flygbilder som framställs av LMV.

De flesta externt framställda kartorna (i skala större än 1:500 000) kommer kommuner,

från myndigheter, undervisnings-

väsendet och fritidsverksamhet som t.ex. orienteringsklubbar. Antalet granskade kartor ökade under slutet av 1970-talet och omfattar ca 7 000 kartor årligen.

Sekretessbehandlingen av kartor och flygbilder som framställts av lbNinnebär årligen granskning av ca 1 300 allmänna kartor i samband med nyutgivning eller revidering, ca 25 000 flygbildnegativ och ca 80 000 laboratorieprodukter. Därtill har under de senaste åren tillkommit även sekretessbehandling av produkter från snedbildsfotograferingen vid verket. LMV grundar sin sekretessbedömming på underlag som erhålles från försvarsstaben och olika totalförsvarsmyndigheter som SJ, statens vattenfallsverk, televerket, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar m.fl. Försöksverksamhet pågår med att få fram snabba sökrutiner genom användning av mikrografiteknik.

Inom ramen för beredskapsplanläggningen svarar lbNbl.a. för administration och teknisk ledning av krigstryckningsorganisationen. Denna organisation skall under beredskapsförhållande och krig trycka de kartor som behövs. Kostnaderna för krigstryckningsorganisationen bestrids av försvarsanslag. LMvzs sektion för beredskapsärenden har fullmakt att avgöra vissa frågor på uppdrag av chefen för armén.

Försöksverksamhet sker i samarbete med försvarsmakten för krigsproduktion av olika typer av kartor och andra produkter. Samverkan sker vidare mellan lantmäteriet och försvarsmakten på

sou 1981:73 Bilaga 2 321

regional nivå, där ÖLM medverkar i det pågående arbetet med det s.k.mi1itärgeografiska verket med särskilda beskrivningar för de olika försvarsområdena.

1 anslutning till försvarsberedskapsplaneringen ansvarar LMV även för viss rådgivnings- och upplysningsverksamhet gentemot totalförsvarsmyndigheterna samt för sådan utbildning i totalförsvarsfrågor och säkerhetsskydd som krävs för lantmäteriets egen beredskap.

Genom LMV:s kartråd kanaliseras vissa avnämargruppers behov. samverkan Plankartegruppens verksamhet med b1.a.försök med särskilda planeringskartor har också vidgat samarbetet med vissa större intressenter inom samhällsplaneringen.

1 anslutning till sin utvecklingsverksamhet samarbetar LMV i olika former med statliga och kommunala liksom med enorgan skilda företag och organisationer.

Inom det småskaliga kartområdet pågår ett försöksprojekt i Norrbottens län med vegetationskartering i skogsområden nedanför drivs fjällregionen. Projektet av ÖLM och LMV i samverkan med intressenter från skogsbruket och naturvärden, försvaret, SGU och vissa gruvbolag. En utvärdering av projektet pågår.

Lantmäteriet har också påbörjat samverkan med enskilda komuner i Stockholms beträffande ajourhållning och revidering av den ekonomiska kartan (se separat faktaruta). Denna försöksverksamhet kommer även att vidgas till andra län.

I samband med det militärgeografiska verket pågår också samarbete mellan ÖLM och försvaret_

i l i

322 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

Utrustning Vid ÖLM och FBM finns relativt dyrbar utrustning som t.ex. längdmätare, teodoliter och liknande geodetisk utrustning samt reproutrustning och koordinatografer. Vid LMV finns geodetisk, kartografisk och fotogrammetrisk utrustning i form av bl.a. ett antal digitaliseringsinstrument, ritmaskiner och digitalt ritbord. Dessutom finns utrustning för flygfotografering och fotografiskt laboratorium vid LMV. Värdet av mätningsteknisk utrustning har grovt uppskattats till drygt 60 milj. kr.

Ekonomisk Lantmäteriets totala ekonomiska för omslutning uppgick budgetomslutning året 1979/80 till ca 420 milj.kr. Ca 110 milj.kr. av dessa medel utgjorde statliga anslagsmedel till lantmäteriet. Kostnaderna fördelade sig på de olika programen under budgetåren 1978/79

och 1979/80 enligt följande (milj.kr.).

1978/79 1979/80

slutningen vid lantmäteriet under perioden 1974/75 - 1979/80.

Avgränsningen av landskapsinformationen från annan verksamhet inom lantmäteriet är svår att göra. Vi har gjort försök att bedöma hur stor del av respektive program inom lantmäteriets verksamhet som är landskapsinformation. När det gäller program 1 har vi räknat in vissa myndighetsuppgifter av-

1 Inkl. arbete med allmän fastighetstaxering (APT 31) om ca 32 milj.kr.

sou 1981:73 Bilaga 2 323

seende service och utveckling (delprogram 1 c, 1 d och 1 e). Inom program 2 har hälften av förrättningsverksamheten (delprogram Z a och 2 b) samt de delar av uppdragsverksamheten som avser mätning och kartläggning (delar av delprogram 2 c) inkluderats. Hela program 3 och 4, mätning, kartläggning och försvarsberedskap har tagits med i denna beräkning.

För budgetåret 1978/79 har vi på detta sätt beräknat den ekonomiska omslutningen av landskapsinformationen till ca 190 mi1j.kr. varav ca 130 mi1j.kr. avser intäkter för förrättnings- och uppdragsverksamhet samt försäljning.

Figur2.3 Utvecklingen av anslags- och avgiftsfinansierad verksamhet i °/o av totala omslutningen vid Lantmäteriet

°/o 50-

1.0- 81

AFT

30-

20- _ =

10- å å å å 74/75 75/75 76/77 77/78 78/79 79/80

Program: 1. 2a. 2c. 3. L. -b. å á Myndigh- Förröttn. Uppdrags- Mätning o. Försvarsanslag verksamhet verksamhet kartlöggnings- beredskap verksamhet Program 1, 3 och l. ör anslagsfinansierade och program 2 i princip avgiftsfinansieradl uppdragsverksamheten 1979/80 in-

går arbete med allman fastighetstaxering AFT 81 (ca 7%

av den totala omstutningen)

324 Bilaga 2

FAKTARUTA OM EKONOMISKA KARTAN

VAD ÄR EN EKONOMISK KARTA

Ekonomiska kartan ger en bild av kulturlandskapet med bl.a. vägar och bebyggelse, fornlämningar och fastighetsförhållanden. Kartan bygger på fotografisk återgivning av landskapet men vissa generaliseringar har gjorts när det gäller t.ex. bebyggelseredovisning. Huvuddelen av bladen har skalan 1:10 000 (ca ll 800 blad) och ett mindre antal i inre delarna av mellersta och norra Sverige har skala 1:20 000 (ca l 100 blad). Omkring hälften av kartbladen saknar för närvarande höjdkurvor.

HUR FRAMSTÄLLS DEN

Ekonomiska kartan baseras numera på ortofotobilder dvs. flygbilder som är geometriskt korrigerade i ortofotoprojektor. Kartan framställs vid LMV genom sammanställning av olika deloriginal. Som exempel på deloriginal i den nya fullständigt reviderade ekonomiska kartan kan förutom ortofotobilden nämnas detaljoriginalet med järnvägar, enskilda vägar, bebyggelse, vattendrag m.m., gränsoriginalet med fastighetsgränser, registerbeteckningar, administrativa gränser, allmänna vägar, karttext m.m., kurvoriginalet och åkeroriginalet.

Transparenta kopior av deloriginalen finns idag hos vissa överlantmätarmyndigheter i länen men beräknas om några år finnas vid alla dessa myndigheter. Möjlighet finns här att samkopiera deloriginal för framställning av olika kartprodukter.

Framställningen av ekonomiska kartan har idag fornwn av revidering av tidigare upprättade kartblad. Revideringen sker antingen som fullständig eller partiell revidering. Partiell revidering omfattar inte hela kartinnehållet (som t.ex. åker, stigar, myr, mindre vattendrag och kraftledningar) och fältkontroll utförs ej.

S()lJ 1981:73 Bilaga 2 325

VILKA TYPER FINNS

Ekonomiska kartan utges i två versioner. Nyframställd och fullständigt reviderad ekonomisk karta trycks i fyra färger med ortofoto i grönt, höjdkurvor och sank mark i rödbrunt, åkermark i gult samt fastighetsindelning och övrig planbild i svart. Den andra versionen, planeringsversionen, saknar ortofoto och särskild färg för åker och trycks numera i svart och rödbrunt i dämpad färgstyrka. För äldre blad motsvaras denna version av ett s.k. svarttryck.

VAD FINNS KARTERAT

Ekonomiska kartblad täcker hela landet utom fjälltrakterna. Utgivningen av de första bladen i nuvarande ekonomiska kartverk började under 1940-talet. De nu äldsta bladen som är i bruk är ca 35 år gamla (ca 100 stycken). Drygt hälften av bladen i detta kartverk är äldre än 15 år. Kartans innehåll, utförande och aktualitet varierar med åldern. Före 1968 framställdes t.ex. fotobilden genom en samansättning av flera bilder (fotomosaik) i stället för en ortofotobild. Höjdkurvor fanns inte heller med på de ursprungliga kartorna.

Planer finns på att även ge ut ekonomiska kartor för vissa områden i fjälltrakterna som nu inte alls är karterade.

326 Bilaga 2

FAKTARUTA OM TOPOGRAFISKA KARTAN

VAD ÄR EN TOPOGRAFISK KARTA

kartan återger terränginformation och andra

Topografiska

förhallanden och objekt som är synliga vid markytan. Denna karta ersätter den tidigare generalstabskartan som främst utfördes i skala 1:100 000 och 1:200 000. Den topografiska kartan har utgivits i skalan 1:50 000 (648 blad) och i skalan l:l00 000 över mellersta och norra fjällområdet (41 blad).

HUR FRAMSTÄLLS DEN

Utgivningen av den topografiska kartan startade ca 20 år senare än den ekonomiska kartan och framställningen baserades bl.a. på samma flygbildsunderlag. Topografiska kartan framställs vid LMV i ett stort antal deloriginal, som samkopieras till den slutliga kartversionen. Överlantmätarmyndigheterna i länen erhåller efter hand kopior av tryckoriginalen för alla kartor inom respektive län.

Fortsatt framställning av topografiska kartan skall en- ligt planerna ske genom revidering fullständig eller partiell - av de äldre kartbladen. Vid partiell revidering skall bl.a. vägnätet hållas aktuellt. Fullständig revidering, som innebär att hela kartinnehållet moderniseras, avses kunna ske först efter ca 20-25 âr. Nbd nu beräknad revideringstakt skulle dock någon form av revidering av kartinnehållet ske med högst tio års mellanrum.

VILKA TYPER FINNS

Varje topografiskt kartblad finns i två versioner, fältversionen och telefältversionen med teleledningar. Den kartan oftast topografiska trycks i fyra olika färger svart för plandetaljer 0.d., blått för vatten och hydrologi, brunt för konturer och myrmarker samt grönt för skog. Vid utnyttjande av topografiska kartan som underlag för översiktlig planredovisning används ibland inte hela det innehåll som finns i den tryckta kartan. Den vanligaste varianten av särtryck framställs genom samkopiering av tryckoriginal för svart, blått och brunt.

VAD FINNS KARTERAT

Det topografiska kartverket blev färdigställt över hela landet 1979. Parallellt med framställningen under 1970-talet har även revidering skett av ca 300 äldre kartblad.

Planer finns och försök pågår med att ta fram ny karta i skala l:l00 000.

Bilaga 2 327

FAKTARUTA OM LMV :S ÖVERSIKTSKARTOR

VAD ÄR ÖVERSIKTSKARTOR

Med översiktskarta avses här de allmänna kartor som utges av LMV i skalorna 1:250 000 och mindre.

HUR FRANBTÄLLS DE

Översiktskartorna utarbetas huvudsakligen på grundval av topografiska kartan. I den pågående produktionen av översiktskartan i skala l:500 000 görs försök med digital framställningsteknik.

VILKA TYPER FINS OCH VAD ÄR KARTERAT

Hela den nya serien av översiktskartor i skala 1:250 000 blev färdigställd 1980. Serien består av 45 blad. En revidering har inletts för de äldsta bladen i denna serie som började utges 1974 (ett blad dock redan 1972). Vid revideringen skall huvud- och flygversionerna få delvis ny färgsättning.

En ny översiktskarta i skala 1:500 000 (fem blad) är planerad att framställas över hela landet. Varje blad avses täcka hela landets bredd.

LMV utger också generalkartan i skala lzl 000 000 som med två blad täcker hela landet. Två speciella versioner för planeringsändamål har även framställts. Revidering planeras mot mitten av 1980-talet.

Vidare har en helt ny karta nyligen utkommit över Skandinavien4LN0rd0steur0pa) i skala 1:2 000 000.

Flzgkartor utges av LMV enligt internationella överenskomelser om dels en serie i skala 1:500 000 (AC-ICAO), dels ett blad i skala 1:2 000 000 (ANC-ICAO). 500 000delskartan består av sju blad som för närvarande revideras även beträffande den topografiska grundkartan. I övrigt får bladen fortlöpande ny flyginformation.

323 Bilaga 2 sou 1981:73

FAKTARUTA

SAMARBETSAVTAL MELLAN LANTMÃTERIET OCH ENSKILDA KOMMUNER I STOCKHOLMS LÄN OM AJOURHÅLLNING OCH REVIDERING AV DEN EKONOMISKA KARTAN

Avtal har under 1980 träffats mellan lantmäteriet och ett antal kommuner i Stockholms län om samverkan för ajourhållning och revidering av ekonomiska kartan. Avtalen grundar sig på en utredning ”Revidering av ekonomiska kartan i Stockholms län som utförts på uppdrag av LMV i samråd_med kartanvändarna i länet, främst Storstockholms kartgrupp.

Försöken i Stockholms län syftar till att minska dubbelarbetet i statliga och kommunala organ vid framställning av ekonomiska kartor och vissa tätortskartor inom länet. Samarbetet innebär dels att vissa ekonomiska kartblad ersätts med förenklade sådana i form av ortofotokartor inom områden (Storstockholmsområdet) där det finns kommunala översiktskartor (tätortskartor), dels att berörda kommuner samverkar med ÖLM vid ajourhållning och/eller revidering i övriga delar av länet.

Som ersättning för sina insatser får kommunerna rätt att för eget bruk utnyttja det allmänna kartmaterialet (kartor och grundmaterial). Detta material får användas av kommunen utan andra kostnader än för kopiering o.d. under förutsättning att kommunen rapporterar uppgifter om förändringar i byggnadsbeståndet och eventuella detaljer i kartinnehållet som inte kan hämtas från annat håll (orienterande namn m.m.). Om kommunens uppgifter om ändringar i byggnadsbeståndet endast avser byggnadslov och inte faktiska förändringar skall kommunen betala 50 % av ordinarie ersättning för rätten att utnyttja kartan.

Normalavtalet avser samverkan under en femårsperiod. Avsikten är att utvärdering därefter skall göras av UWV och Storstockholms planeringsnämnd av erfarenheterna under denna försöksperiod i syfte att eventuellt utvidga samarbetet till att gälla även andra kartfrågor.

sou 1981:73 Bilaga 2 329

Beslut har även fattats om att LMV fram till juni månad 1985 får vidga denna försöksverksamhet till andra län. Samma ersättningsprincip som inom Storstockholmsområdet får därvid tillämpas. Före försöksutgång skall verket utvärdera dessa försök periodens och redovisa utvärderingen till regeringen.

330 Bilaga 2

Byggforskningsorganisationen

Den statliga byggforskningsorganisationen består av statens råd för byggnadsforskning (BFR) och statens institut för byggnadsforskning (SIB).

Uppgifter BFR har till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnads- och anläggningsområdet. SIB skall bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet som främjar rationell utveckling och planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

BFR:s verksamhet är indelad i åtta områden som bl. a. omfattar samhällsplanering-kommunal planering, byggnadsplanering (planering, brukande och förvaltning av byggnader), byggnadsteknik, lokala energikällor och energihushållning. Stöd kan ges till forskning inom dessa områden som bedrivs vid universitet, högskolor och specialinstitut samt inom konsult-, entreprenad- och förvaltningsföretag. BFR:s verksamhet finansieras dels med

byggforskningsavgifter,1 dels med anslag un-

der bostadsdepartementets och industridepartementets huvudtitlar.

I SIB:s verksamhetsområde bl. ingår a. samhällsplanering. Institutet finansieras väsentligen med anslag från BFR genom att institutet är rådets största anslagsmottagare.

Landskapsin- Inom området samhällsplanering-kommunal har BFR beplanering formation viljat medel till ett flertal under de senaste åren som projekt FoU är av intresse i samband med landskapsinformation. Hit hör t. ex. projekt om komunernas planerings- och planläggningsprocesser som bl. a. berör naturresursplanering (ekologisk planering, vattenresursplanering), projekt som gäller urban markanvändsamt ett omfattande ning forsknings- och utvecklingsarbete om koordinatsatta data i samhällsplanering som bl. a. lett till utvecklingen av ett system för av koordinatbearbetning

lUpphör den 1 juli 1931

sou 1981:73 Bilaga 2 331

data och automatisk konstruktion av färgbildkartor (Lunds tekniska högskola och universitet). Inom ramen för BFR:s ramprogram för storskalig kartframställning har vidare vissa medel beviljats till Svenska kommunförbundet i samråd med STU för utveckling av kartdatabank för lagring och samordning av olika kart- och registerdata. Medel har även beviljats till LMV för utveckling av digital teknik för storskalig fotogrametrisk kartering samt en jämförande studie av ekonomin i konventionell kartframställning jämfört med digital kartering. Slutligen kan nämnas ett projekt angående förbättrad fysisk planering genom ökad användning av flygbilder, som genomförs i nära samarbete mellan Gävle kommun och LMV.

Inom området tätortsteknik har bl.a.medel utgått till olika institutioner vid de tekniska högskolorna för studier av vattenavrinning och vattenhushållning samt geohydrologiska förutsättningar när det gäller markens förmåga att ta emot, transportera och magasinera vatten. Ett projekt rörande geoteknisk terrängklassificering för fysisk planering (SGI) är ett annat exempel på pågående projekt för att försöka ge ett bättre geotekniskt kunskapsunderlag för fysisk samhällsplanering.

Inom SIB:s grupp för samhällsplanering har bl.a.behandlats problem rörande kommunernas fysiska planering och genomförande av planer och beslut. Som exempel kan nämnas granskningen av tillgången på data i en delstudie inom forskningsområdet Ortsutveckling och förändring av levnadsvillkor. I denna delstudie av tätorters förändring studeras efter vilka principer olika uppgifter skall dokumenteras, hur data som samlats in av olika myndigheter kan användas inom detta område, vilka viktiga data som saknas för att belysa ställda problem samt hur dessa kan bli åtkomliga.

Kostnaderna för anslag från BFR som kan anses gälla landskaps- Ekonomisk information i form av projekt av den typ som nämnts ovan har om31utning grovt uppskattats till ca 4 milj.kr.1978/79. Vissa av de nämnda

332 Bilaga 2

projekten har dock startats först de senaste åren och är därmed ej inkluderade i detta belopp.

Statens planverk

Uppgifter Statens planverk är central för ärenden förvaltningsmyndighet om plan- och byggnadsväsendet. Det åligger planverket att samla in och bearbeta rörande kunskaper byggnads- och planväsendet, att ge råd och vägledning för att meddela föroplanväsendet, skrifter, råd och anvisningar för byggnadsväsendet samt att verka för samordning mellan i dessa Planmyndigheter frågor. verket skall vidare verka för mellan verket och samordning andra myndigheter när det gäller dels och bearbetinsamling ning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten, dels råd och anvisningar beträffande fullgörandet av de riktlinjer som har ställts upp för hushållningen med mark och vatten.

Landskaps- Planverkets verksamhet rör i hög grad landskapsinformation men information verket varken eller producerar utnyttjar vanligen denna information direkt. Planverket har en central samordningsfunktion när det gäller sådan landskapsinformation som är av vikt för den fysiska Detta tas främst riksplaneringen. underlag fram av kommunerna, varför intresse inriktar planverkets sig på att se till att kommunerna får den landskapsinformation de behöver för denna planering. Planverket skall här tekniskt samordna det b1.a.i form kunskapsunderlag, av landskapsinformation, som utnyttjas och skickas mellan olika myndigheter. I samband med särskilda uppdrag tar dock verket fram viss landskapsinformation för eget bruk.

Insamling av erforderlig information sker alltså i stor utsträckning genom kommunerna via länsstyrelserna. I viss utsträckning utnyttjas tillfälligt anställd personal för kompletterande fältundersökningar i samband med dessa inventeringar. Presentation av materialet sker i form av småskaliga kartor, varvid särskilt länsanpassade planeringskartor grun-

sou 1981:73 Bilaga 2 333

dade på översiktskartor i skala 1:250 000 kommer till användning. Viss användning av flygbilder förekommer.

På särskilda uppdrag av regeringen eller på eget initiativ utför planverket inventeringar av markanvändning och geografiska områden. Undersökningarna baserar sig då vanligen på grundmaterial som tagits fram av sektorsmyndigheter eller regionala organ som t.ex. länsstyrelserna i samband med de s.k. länsinventeringarna. Verket är vidare samrådsmyndighet t.ex. vid lokalisering av flygplatser samt remissorgan i plan-, koncessions- och industrilokaliseringsärenden.

Planverket följer även markanvändningsförändringar genom att registrera vissa plan- och tillstândsbeslut på småskaliga kartor (l:250 000-1:2 000 000).

l egenskap av central samordningsmyndighet för landskapsinformation för den fysiska riksplaneringen ser planverket det som en angelägen uppgift att beskriva och finna former för dokumentation och presentation av underlagsmaterial som behövs på såväl central och regional som lokal nivå. Av särskilt intresse är därvid bevakning och utveckling av den regionala informationshanteringen.

Planverket har som särskilt uppdrag att studera formerna för de föreslagna läns- och riksöversikterna i samband med den fysiska riksplaneringen för att eventuellt finna förenklingar av form och innehåll i underlaget. Samtidigt skall också försöksverksamheten med den s.k. faktabanken för den fysiska riksplaneringen (FRP-faktabanken) utvärderas.

Ett samarbete pâ kartområdet har utvecklats inom plankartegruppen - ett samarbetsorgan knutet till LMV:s kartråd - i vilken förutom planverket ingår representanter för naturvårdsverket, lantmäteriverket, Svenska kommunförbundet och Liber Kartor.

Kostnaderna för den landskapsinformation som behövs för verket Ekonomisk har uppskattats till ca l milj. kr. omslutning

334 Bilaga 2

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Centralnämnden för fastighetsdata

Centralnämnden för Uppgifter fastighetsdata (CFD) arbetar med utveckling och införande av ett nytt ADB-baserat enhetligt fastighetsregistersystem. Nämnden har därvid b1.a. till uppgift

- att svara för driften och underhållet av fastighetsdatasystemet, - att bygga upp fastighetsregister och inskrivningsregister, - att vidareutveckla system och metoder för registrens aktualisering och utnyttjande för de ändamål som motsvarande äldre register har att tillgodose, - att koordinatregistrera fastigheter och samfälligheter.

I arbetet ingår att

komplettera fastighets- och inskrivningsregistren med sådana uppgifter om fastigheter och samfälligheter som nu inte finns i motsvarande register. Även andra register kan byggas upp som innehåller sådana uppgifter om fastigheter som är av betydelse för statliga och andra myndigheters planerande och förvaltande verksamhet.

CFD bedriver också uppdragsverksamhet som i huvudsak baserar sig på användningen av fastighetskoordinaterna.

Landskaps- CFD har byggt upp ett samordnat terminalbaserat fastighetsinformation och inskrivningssystem, det s.k. driftsystem 1, som är i drift med rättsverkan i Uppsala län samt i Norrtälje, Stockholms, Sollentuna, Upplands Väsby, Sigtuna, Gävle, Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns komuner. Den l juli 1981 kommer ytterligare nio kommuner att ha register med rättskraft. har be- Regeringen slutat dels att detta system skall utvidgas och 1982 omfatta hela Gävleborgs län samt delar av Stockholms län, dels att omläggningsarbeten får starta i Malmöhus län. Driftsystem l är uppbyggt av fastighetsregister och inskrivningsregister, vars

, Bilaga 2 335

uppgifter hämtas från de statliga och kommunala FRM respektive inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna (domstolsväsendet). Från de kartor över fastighetsindelningen som förs av FRM (se även faktaruta beträffande registerkarta vid länsstyrelserna) hämtas lägesangivelser för alla fastigheter, samfälligheter och fornminnnii form av koordinater i rikets koordinatsystem. Koordinatsättning har hittills genomförts i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt i delar av Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län. Resurser har begärts i anslagsframställningen för 1981/82 så att hela landet kan vara koordinatsatt 1985/86. I driftsystem l förs dessutom in andra uppgifter som hämtas från olika datasystem som t.ex. taxeringsuppgifter och vissa andra adressuppgifter.

Landskapsinfornmtion lagras huvudsakligen i fastighetsregistret som består av följande delregister:

0 Huvudregistret - ett register över fastigheter och samfälligheter. I registret finns uppgifter om bl.a. omfång och läge, rättigheter samt hänvisning till planer och bestämmelser som berör fastigheterna.

0 Koordinatregistret - ett register över koordinater för varje fastighets eller samfällighets centralpumkt, byggnadspunkt

och eventuell fornlämningL

0 Planregistret - ett register över planer och andra bestämmelser för markens användning:

0 Adressregistret - ett register med uppgifter om fastigheters adresser.

0 Gemensamhetsanläggningsregistret - ett register med uppgifter om gemensamma anläggningar som t.ex. garage, lekplatser o.d.

336 Bilaga 2

0 - ett Kvartersregistret register med uppgifter om byggnadskvarter.

Fastighetsregistret kommer i den första etappen att innehålla data om ca 600 000 fastigheter.

Den fortsatta fastighetsdataverksamheten har senast utretts av en kommitté, Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittén, FADIR. I ett betänkande (Ds Ju 1981:1) har kommittén lagt förslag om systemstruktur, organisation för uppbyggnad och drift samt införandetakt.

Samverkan Arbetet inom fastighetsdataprojektet sker i nära samverkan med bl.a. domstolsverket, LMV och berörda fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter.

Vid CFD pågår även verksamhet som syftar till att utveckla metoder för användning av fastighetskoordinater i kombination med andra direkt eller indirekt fastighetsanknutna data. Tillsammans med statistiska centralbyrån görs bl.a. försök med grafisk framställning av statistik. CFD, statistiska centralbyrån och lantmäteriet kan t.ex. erbjuda olika typer av fastighetskoordinatbaserade befolkningskartor med geografisk fördelning av ur planeringssynpunkt intressanta åldersgrupper m.m. till kommuner med koordinatsatta fastigheter. Dessa produkter har utformats som ett resultat av verksamheten inom en samarbetsgrupp mellan dessa tre myndigheter för samordnad koordinatanvändning (ASKA) och det s.k. kommunprojektet vid CFD, inom vilket undersökts hur befolkningskartor kan utnyttjas vid olika kommunala förvaltningar.

För utvecklingsverksamheten finns en särskild sakkunniggrupp med representanter för LMV, ÖB, statistiska centralbyrån, naturvårdsverket, planverket, vägverket, länsstyrelserna i Uppsala och Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet, Nordiska institutet för samhällsplanering (NORDPLAN) och Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) vid Industridepartementet samt Sveriges industriförbund.

2 337 Bilaga

Datoranläggningen vid DAFA, till vilken berörda myndigheter Utrustning är anslutna, utnyttjas för driften. Vid CFD finns plotterutrustning för kartframställning.

Med utgångspunkt i fastighetsregistrets relativa omfattning Ekonomisk har kostnaderna för landskapsinformationen uppskattats till omslutning ca 5 mi1j.kr. Ca en tredjedel av den totala verksamheten, främst då uppläggningen av fastighetsregistret, har utgjort beräkningsgrtmd för denna kostnadsuppskattning. Intäkterna för uppdragsverksamheten uppgick till ca en halv mi1j.kr.

338 2 Bilaga

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Försvarsmakten

Till försvarsmakten hör förutom överbefälhavaren (ÖB) och de olika försvarsgrenarna även myndigheter som t.ex. fortifikationsförvaltningen och FOA.

ÖB leder försvarsmaktens utveckling och försörjning med mili- Landskapsinformation underlag för beredskap och krig samt samordnar tärgeografiskt totalförsvarets behov av landskapsinformation. Handläggningen är delegerad till chefen för armén vad gäller terrester geograetc. och till chefen för marinen vad

fi, kartografi, geodesi

dess marina Chefen för flygvapnet handgäller motsvarigheter. lägger frågor knutna till flygsäkerhet och navigation. Regional av visst material leds av militärbefälhavarna. Föranpassning svarsområdesbefälhavarna upprättar det militärgeografiska verket. Utbildningsförbanden svarar för egen försörjning för fredsbruk.

Den militära leds centralt av fortifikabyggnadsverksamheten tionsförvaltningen, som även svarar för vissa markfrågor vid en särskild markbyrå.

FOA bedriver forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tekniska, beteendevetenskapliga och medicinska områdena i den mån sådan forskning inte ankomer på annan myndighet. Dessutom medverkar FOA till Standardisering och biträder med kontroll och metoder för försvarsändamål.

Försvaret använder landskapsinformation främst för följande aktiviteter:

- och genomförande av verksamhet i fred och krig, planläggning anläggningsförsörjning, - för landets försvar. forskning och utveckling av betydelse

Bilaga 2 339

För sin verksamhet är försvarsmakten i hög grad beroende av olika typer av geografiskt underlag och använder därför i stor utsträckning landskapsinformation. Operativa planer och förbandens taktik liksom den militär-tekniska utvecklingen styr behoven och kraven på beslutsunderlaget. På alla militära nivåer behövs lättillgänglig geografisk information alltifrån detaljerade uppgifter om framkomligheten till översiktlig bearbetad landskapsinformation t.ex. i form av statistiska beskrivningar av terrängtyper.

Försvarets kartbehov tillgodoses i flertalet tekniskt utvecklade länder genom särskilda militära institutioner för kartproduktion. I Sverige är däremot den militära och civila kartförsörjningen samordnad i fredstid. 1966 års kartbrev föreskrev att samma karttyper skulle utnyttjas för civilt och militärt bruk i den mån det var möjligt. I lantmäteriinstruktionen GPS l980:73)sägs nu enbart att LMV skall trygga totalförsvarets behov av kartor m.m.

Av de allmänna kartorna som LMV framställer, utnyttjar försvaret framför allt översiktskartan och den topografiska kartan. översiktskartan i främst huvud- och flygversionerna är basprodukten för samordning och ledning av totalförsvaret. Den topografiska kartan i dess fältversion används i stor omfattning men fyller inte helt de krav som försvaret ställer på detaljinformation och noggrannhet. I viss utsträckning utnyttjas också både flygbilder och ekonomiska kartor.

340 Bilaga 2

Av övriga grudläggande kartor har försvaret främst intresse av de geologiska kartorna (jordartskartorna) och skogsbruksplanernas kartor och beskrivningar (främst skogskartornas terrängklasser och beståndsfaktorer). Information om vägar och vissa anläggningar erhålles direkt från vägverkets vägdatabank. Fullständig väginventering sker regionalt i egen regi. Sjökort för militärt ändamål (den militära sjökortsportföljen m.m0 framställs av sjöfartsverket med anslag från chefen för marinen.

Försvaret utnyttjar som konsument många olika utomstående källor för landskapsinformation kompletterad med egna rekognoseringar o.d. Produktionen av landskapsinformation avser främst information som används för att täcka försvarets speciella behov.

Som ett komplement till den information försvaret samlar in via allmänna och andra grudläggande kartor pågår en insamling och bearbetning av geografiskt underlag över hela landet i form av det s.k. militärgeografiska verket. Tanken med denna verksamhet är att man i första hand på försvarsområdesnivå sammanställer och militärt värderar den landskapsinformation som samlas in och levereras i samverkan med ÖLM. De allmänna kartorna utgör underlaget för produktionen av det militärgeografiska verket, som är tänkt att under en tioårig uppbyggnadsfas.

genomföras

Verket avses bl.a. minska behovet av översiktlig rekognosering och faktainsamling vid förbanden samt utgöra underlag för undervisning och krigsplanering. Vissa delar av detta verk är inte hemliga och kan troligen på sikt komma till användning även utanför försvaret. Det militärgeografiska verket ingår som en del i uppgiftsinsamlingen för ett planerat datorstött system för ledning på högkvarters- och milonivå, LEO-systemet. Ett annat datorledningssystem, DATAL, utvecklas inom armén.

I fredstid framställda kartor för krigsbehov lagras i mobiliseringsförråd. Dessa s.k.krigskartor som omfattar olika typer av allmänna kartor och sjökort samt de av försvaret framställda

sou 1981:73 Bilaga 2 341

särskilda försvarskartorna anskaffas till en mot bakgrund av beredskapskrav och ekonomi bedömd miniminivå. Värdet av dessa kartor uppskattas för närvarande till ca 5 milj. kr. per år. I en beredskapssituation eller vid krig är det planlagt att en särskild krigstryckningsorganisation svarar för tryckning av kartor i de upplagor som behövs. Genom särskilda försvarsanslag har LbNansvaret för administration och teknisk ledning av krigstryckningsorganisationen.

Vid FOA pågår olika forskningsverksamheter med anknytning till FoU terränginformation. Vissa metodstudier har påbörjats rörande datorbearbetning och presentation av terränginformation baserade på tidigare inventeringar och beskrivningar av olika terrängtyper. Vidare pågår bl.a. metodutveckling av geografiska datasystem och studier av terrängstrålningens uppkomst, karaktär och variation. FOA är en av landets ledande myndigheter inom fjärranalysområdet och förfogar över utrustning för detta ändamål. Försök har bl.a. pågått för datorbearbetning av fjärranalysdata från Landsat-satelliterna i samarbete med naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet delvis med anslag från delegationen för rymdverksamhet m.fl.

Försvaret samverkar på olika sätt med ett antal myndigheter Samverkan både när det gäller konsumtion och produktion av landskapsinformation. Utöver de direkta kontakterna genom militär personal knutna till den militära sjökortsproduktionen vid sjöfartsverket samt LMV:s krigstryckningsorganisation, är försvaret också representerat i samrådsorgan som t.ex. kartråden vid LMV och SGU. Ett direkt samarbete pågår också på regional nivå mellan försvaret och ÖLM beträffande produktionen av det militärgeografiska verket. På forsknings- och utvecklingssidan har FOA ett stort kontaktnät med olika forskningsstödjande och forskningsutförande organ.

En ny sektion, Fysisk miljö, vid FOA 2 har bl.a. som uppgift att ta vara på de samverkansmöjligheter som finns mellan försvaret och civila myndigheter samt sprida kunskap om var information om terräng och atmosfär kan hämtas.

3-42 Bilaga 2

Vid FOA 2 finns också sekretariatet för samarbetsorganisationen för fordon-markforskning (SFM), som är en sammanslutning av intressenter inom terrängtransportområdet representerande företag, statliga verk, forskningsinstitutioner och högskolor m.f1. SFM har genomfört olika konferenser och utredinom sitt fackområde. Som exempel på det senare kan ningar nämnas rapporten SFM Förstudie till markdatautredning.

Ekonomisk Försvaret satsar stora belopp varje år för att säkerställa

allt kartor och militärgeografiska verk. omslutning tillgången på framför förekommer inte av kostnaderna för geo- Någon särredovisning grafisk information, men den beräknas uppgå till totalt ca

23 milj. kr. I detta belopp ingår 22 milj. kr. för försvars-

maktens arméns utbildningskartor, marikrigskartförsörjning,

nens särskilda sjökortsproduktion, flygvapnets kart- och data-

samt rekognoseringar och personalkostnader. Resteproduktion rande 1 milj. kr. är uppskattade kostnader för FOA:s och fortifikationsförvaltningens verksamhet inom detta område.

MMWWUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Televerket Televerket har till uppgift att tillhandahålla myndigheter, Uppgifter och enskilda medborgare tidsförvaltningsorgan, näringsliv enliga telekomunikationer.

Verket i sin verksamhet främst lägesbestämd infor- Landskaps- utnyttjar information mation för planering, projektering, byggande, underhåll och sökning av teleledningar. I elva av de tjugo teleområdena har påbörjats uppbyggnad av en egen mätnings- och kartläggningsorganisation.

Underlag om byggnader, vägnät och viss terränginformation hämtas från LMV och i stor utsträckning också från kommunerna (primärkartan och dess följdprodukter). En särskild version finns av den topografiska kartan (telefältversionen), där televerket bidrar med vissa uppgifter om telenätet.

Bilaga 2 343

Kompletterande data om teleledningar, skåp och elcentraler samlas in och redovisas på storskaligt kartunderlag med tyngdpunkten i skalor mellan 1:1 000 och 1:400. Inom vissa teleområden pågår en uppbyggnad av resurser för automatritning.

Televerkets kostnader för landskapsinformation har uppskattats Ekonomisk till ca 5 milj. kr. omslutning

Statens Järnvägar (SJ) SJ är ett affärsdrivande verk som bedriver gods- och persontra- Uppgifter fik på järnväg samt busstrafik och färjetrafik. Kompletterande verksamhet bedrivs inom ett antal dotterbolag.

Verkets egen produktion av landskapsinformation består främst Landskapsav upprättande av storskaliga bangårdskartor, generalprofiler, information grudkartor, geotekniska planer och sektioner. Kartorna baseras på uderlag eller undersökningar som framtagits resp. utförts inom den centrala banavdelningens bantekniska sektion, på bandistrikten eller av konsulter.

Landskapsinformation hämtas såväl från ekonomiska och topografiska kartor som från komwnala kartor, fastighetsregisterkartor och geologiska kartor i den mån sådana kartor finns tillgängliga.

Samarbete i hithörande frågor sker b1.a. med statens vägverk, Samarbete OLM, statens geotekniska institut och kommunerna.

SJ:s kostnader för landskapsinformation har uppskattats till Ekonomisk 3-4 milj.kr. omslutning

Statens vägverk Statens vägverk har till uppgift att bygga och underhålla de Uppgifter statliga vägarna och att ge bidrag till byggande och underhåll av vissa kommunala och enskilda vägar. Verket är även tillsynsmyndighet för spårvägar, tunnelbanor och enskilda järnvägar.

344 Bilaga 2

Landskaps- Verket använder landskapsinformation för av byggande

planering

information och drift, för projektering av nybyggnation, som underlag för bedömning av ersättningsfrågor m.m. Data av grundläggande natur hämtas från ekonomiska och topografiska kartor, berggruds- och jordartskartor samt kommuala kartor av olika slag, t.ex. ledningskartor. Kompletterande datainsamling rörande markanvändning, detaljhöjder m.m. sker genom egna inventeringar, mätningar och bildtolkning. För det senare ändamålet beställer verket flygningar på relativt låg höjd, 1 500 m., för ett bildunderlag i skala 1:10 000. Lagringen av data rörande vägnätet sker i ett terminalbaserat informationssystem benänmt Vägdatabanken. Vägdatabankens uppgifter används främst inom vägverket som underlag för dess verksamhet. Simuleringar och modellberäkningar av olika slag har t.ex. använts i projekt PLANVÃG, vars syfte är att försörja vägplaneringen med ADB-hjälpmedel för framställning, bearbetning, lagring och presentation av datorbehandlad information. All forskning om trafikolyckor som bedrivs inom vägverket eller väg- och trafikinstitutet för Vägverkets räkning är baserad på uppgifter ur vägdatabanken. Datauppgifter ur banken kan presenteras i form av trafikplatsskisser och referenskartor som upprättas på en specialversion av topografiska kartan. Samverkan Vägverket samarbetar främst med LMV, trafiksäkerhetsverket, CFD, SGU, statens geotekniska institut, försvaret, kommunerna och transportnämnden. Utrustning Verket har avancerad utrustning i form av två datorer UNIVAC 1100/60 som utnyttjas för brokonstruktion, geoteknik, mätningsteknik, väggeometri, förrådshantering och ajourföring av vägdatabanken. Vidare finns en grafisk bildskärm, en ritmaskin med plant ritbord (Kongsberg) och en trumritare. Verket bedriver också försök med regionalt placerade ritutrustningar. Ekonomisk Vägverkets kostnader för landskapsinformation uppskattas till omslutning ca 40 milj.kr.

sou 1931:73 Bilaga 2 345

FAKTARUTA OM VÄGDATABANKEN

VAD ÄR VÄGDATABANKEN

är ett samordnat ADB-register som har till Vägdatabanken uppgift att ge aktuell information om vägnät, trafik och trafikolyckor. En etappvis uppbyggnad sker av banken som varit i drift några år. Lägesbestämda uppgifter enligt vägdatabankens referenssystem kan efter hand kopplas in i systemet.

HUR ÄR DEN UPPBYGGD

är uppbyggd av ett antal lägesbestämda data- Vägdatabanken element som t.ex. knutpunkt, mätnollpunkt, länk, gren, väg, vägkorsning och konstbyggnad (bro, vägport o.d.). Identifiering av dessa element sker främst genom länsnumer, vägnummer och löpnummer.

sker kvartalsvis genom att förändringar och Uppdateringen vägdata rapporteras in av särskilt utbildade vägnätsrapportörer vid resp. läns vägförvaltning.

VILKA TYPER AV DATA TAS FRAM

Förutom presentation av data i form av t.ex. vägdatalistor och periodiska registeruppgifter om vägars linjeföring, broar och vägbeläggningar, kan även kartor och skisser tas fram med hjälp av ritmaskin.

Referenskartor upprättas på en specialversion av topografiska i skala 1:50 där b1.a. har

kartan 000, höjdkurvor

utelämnats. För vissa delar av inre Norrland används kartskalan 1:100 000. Var och en av referenskartorna har ett uikt nummer, som ingår i knutpunkternas identifikationer. På referenskartorna finns samtliga knutpunkter och konstbyggnader utsatta. Dessutom innehåller referenskartorna länsgränser, länsnumer och vägnummer.

Trafikplatsskisser upprättas i ugefärlig skala 1:5 000 över samtliga knutpunkter med mätnollpukter dvs. alla och vissa vägskäl. Både referenskartor och trafikplatser skisser finns tillgängliga vid vägförvaltningarna.

VEM ANVÄNDER DESSA DATA

Vägdatabankens uppgifter används främst inom vägverket som underlag för dess verksamhet. Även användare utanför vägverket får mot debitering av kostnaderna utnyttja dessa data. Bland användarna märks försvaret, polisen, komuner, transportnämnden och trafiksäkerhetsverket samt kartproducerande företag.

346 Bilaga 2

Sjöfartsverket

Uppgifter Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör sjöfarten med huvudsaklig inriktning på handelssjöfarten. I verksamheten bl.a. att handha ingår sjökarteverksamheten. På detta område har verket särskilt till uppgift att utföra sådana mätningar och undersökningar i farvatten inom landet och i angränsande havsområden som fordras för sjöfarten och försvaret, utarbeta och utge allmänna sjökort och seglingsbeskrivningar samt utarbeta särskilda sjökort och seglingsbeskrivningar för marinen. I den mån det är ändamålsenligt för landets sjöfart skall verket utarbeta, utge eller låta utge sjökort och seglingsbeskrivningar även över områden som ej gränsar till svenska farvatten.

Landskaps- Inom myndigheten finns en särskild avdelning för kartprodukinformation tion, sjökarteavdelningen, som med medel från försvaret även svarar för den militära sjökortsframställningen.

Verkets nuvarande s.k. svenska sjökortportfölj omfattar 136 sjökort av olika slag och åtta serier båtsportkort för fritidsbruk, dvs. tillsammans 178 kort. Utöver dessa finns speciella sjökort för särskilda ändamål (se faktaruta).

En särskild militär finns också med ca 140 sjökortportfölj kort av olika skalor och täckningsområden, liksom ett antal beredskapssjökort för handelssjöfarten i krig.

Jämsides med nyproduktion av sjökort, dvs. av framställning helt nya kort (f.n. ca 2 kort sker per år) kontinuerliga rättelser och revideringar av befintliga sjökort (nytryck).Vid nyproduktion hämtas topografisk information väsentligen från flygbilder och den ekonomiska kartan. Hydrografisk information hämtas från djupkartor som verket vid sin upprättar nymätning samt djup- och grundkartor som använts vid framställning av äldre sjökort. Dessutom får man viss information direkt från sjöfarande. Vid man revidering (nytryck] utgår

Bilaga 2 347 sou 1981:73

från ett befintligt sjökort som korrigeras och kompletteras. De flesta sjökort som ingår i den svenska sjökortportföljen innehåller därför material från en mängd olika mätningstillfällen - utanför farlederna är större delen av mätunderlaget mindre tillförlitligt.

De svenska är ofta mycket gamla. Av de 104 översjökorten kust- och skärgårds- samt inlandskorten är inte mindre sikts-, än 70 stycken utgivna före 1950. Större delen av sjökorten bygger på mätningar utförda före 1930 då djupmätningar vanligen skedde och positionsbestämningar inte kunde med handlodning utföras farlederna är med någon större noggrannhet. Själva numera uppmätta med moderna metoder.

Sjöfartsverket har i viss utsträckning utfört egen stommätning när det information till sjökort framför gällt topografisk allt i Stockholms Orientering av dessa stomnät har skärgård. hittills helt i överensstämmelse med de stommät som ej varit av LMV (och tidigare Rikets allmänna kartverk). uppmätts

Försök med användning av IR-färgbilder och satellitregistreringar pågår, liksom digitalisering av djupinformation.

Samverkan sker främst med UWV för viss topografisk informa- Samverkan tion (landkonturer, terränginformation, nam m m). Det förut ses att samverkan även kommer att ske med den nyligen tillsatta delegationen för samordning av havsresursverksamheten, eftersom är en fundamental förutsättning för sjökartläggning havsbottnens utnyttjande.

Verket har egna tryckeri- och reproresurser och samtliga sjö- Utrustning kort framställs i sjökarteavdelningens tryckeri. Tryckeriet är utrustat för kartreproduktion på vinyl- och fullständig Distribution och försäljning sker genom polyesterplast. lokala ombud i hela landet.

348 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

Ekonomisk Kostnaderna för sjökarteverksamheten till uppgick ca 30 milj. omslutning kr. Härtill kommer kostnader för t ex den militära personal som bemannar sjömätningsfartygen. Från chefen för marinen erhölls ca 3 milj.kr. för den militära vilsjökartläggningen, ket bl a finansierar framställningen av den militära sjökortportföljen. Viss kostnadstäckning sker genom framställning och försäljning av sjökort och ersättning för vissa sjökartläggningsuppdrag från utomstående om ca 4 milj.kr.

Bilaga 2 349

FAKTARUTA

SJÖFARTSVERKETS PRODUKTION AV SJÖKORT

Vid sjöfartsverket framställs följande sjökort 0.d.:

Generalkort i skalor 7 sjökort har framställts varav 1:1 500 000-1 1 000 000 2 utgivits på 1800-talet och resten före 1950. Dessa sjökort Översiktskort i skalor ger ej detaljerad nautisk infor- 1:550 000-1:500 000 mation. 1 nytt kort har utgivits 1980.

Kustkort i skalor 15 kustkort har framställts varav 1:250 000-1:200 000 8 utgivits före 1950 och 3 nytryckts 1980.

Skärgårdskort i skalor 57 skärgârdskort har framställts 1:125 000-1:50 000 varav 30 nyproducerats före 1950 och 13 nytryckts 1980. Skärgårdskorten är av central betydelse för navigering.

Båtsportkort i skalor Båtsportkorten är utdrag ur ordi- 1:100 000-1:20 000 narie sjökort men ger också information om speciella bâtsportleder, gästhammar, fågelskyddsområden m.m. Åtta serier är utgivna 1977-1980.

Specialkort: Hamnkort Hamnkort finns i olika skalor.

Deccakort i skalor 22 deccakort finns varav 5 har ny- 1:550 000-1:25 000 tryckts 1980.

Militära sjökort Den militära sjökortsportföljen omfattar ca 140 kort av olika skalor och täckningsområden samt ett antal beredskapssjökort för handelssjöfarten i krig.

Fiskerikort i skalor Fiskerikort är utgivna för 1:300 000-1:50 000 S Östersjön och Nordsjön.

Kort över inlands- 16 inlandskort är utgivna varav farvatten i skalor ll har utgivits före 1950 och 1:180 000-1:20 000 8 nytryckts 1980.

Radarnavigeringsskisser Dessa skisser är avsedda för lotsar.

350 Bilaga 2 SC)LIl981:73

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Uppgifter Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (S411) har till uppgift att inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi. SNHI skall därvid anordna och övervaka meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet, oceanografiska mätningar vid kusterna och meteorologiska iakttagelser ombord på svenska civila fartyg och flygplan samt granska och bevara insamlat material. Shin skall vidare följa och söka bidra till den vetenskapliga utvecklingen inom de meteorologiska och hydrologiska vetenskaperna. Institutet skall bl.a. ha hand om den allmänna vädertjänsten, stormvarningstjänsten, kustisrapporttjänsten och den civila flygvädertjänsten. På uppdrag utförs även utredningar och undersökningar åt myndigheter och enskilda.

Landskaps- Inom SMHI:s verksamhet kan inte bara hydrologiska och oceanoinformation grafiska utan också data räknas som landskapsklimatologiska information. Via ett nät av meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska stationer samlar SWU in olika data, som bearbetas och lagras på magnetband (ADB). Dessa data utgör underlag för SMHI:s information om bl.a. klimat, nederbörd, ytvattnens hydrologi och vattentillgång, vattenstånd, isförhållanden o.d. samt oceanografiska uppgifter om kustnära havsområden.

Verket har huvudmannaskapet för viss observationsverksamhet (vattenprover m.m.) som utförs av kustbevakningen med bidrag från naturvårdsverket. Dessa observationer används dels inom programmet för miljökvalitetsövervakning vid naturvårdsverket, dels av SMHI för isprognoser och ytvattentemperaturkartor.

Vid institutet finns ett djupkartearkiv som SNHI övertagit ansvaret för efter samråd med SGU och naturvårdsverket.

Som underlag för sin verksamhet har SNHI behov av olika typer av grundläggande landskapsinformation. Av de allmänna kartorna använder verket främst de topografiska och ekonomiska kartor-

sou 1981:73 Bilaga 2 351

na för lägesbestämning av observationsstationerna och för klimatologiska undersökningar och utredningar. Vidare används berggrunds- och jordartskartor samt hydrogeologiska kartor inom de s.k.fältforskningsområdena, som delvis drivs i samråd med SGU och naturvetenskapliga forskningsrådet. Vid koordinatsättnings- och digitaliseringsarbeten behöver SNHI tillgång till höjddata och marktäcknings- och terränginformation inom avrinningsområdena, vilket kräver samarbete med LMV och statistiska centralbyrån. Likaså behövs flygbilder ibland över visst område som hämtas från både LMV s omdrevsfotograferingar och från speciella fotograferingar för studier av vissa klimatfaktorer samt studier av land-vattengräns, vattendjup och vattengrumlingar. Sjökort erfordras för undersökningar i stora sjöar, kustvatten och hav.

Vädersatellitdata används av SMHI för många typer av verksamheter som t.ex havsiskartering, vattentemperaturkarteringar, sjökarteringar och klimatstudier. Främst har därvid Landsat-bilder och bilder från meteorologiska satelliter (TIROS) utnyttjats.

Resultaten från SMHI:s verksamhet bearbetas och presenteras eller publiceras dels i väderleksrapporter med väderprognoskartor0.d.,dels i publikationer som t ex månads- och årsskrifter, där bl a lângtidsmedelvärden och avvikelser redovisas i kartform. I Wänadsöversikt över väderlek och vattentillgång i Sverige” publiceras allmän klimatinformation samt vissa uppgifter om vattenståndsdata och isförhållanden i vattendrag. Allmän hydrologisk information och klimatinformation redovisas i årsböckerna Hydrologiska iakttagelser i Sverige respektive Meteorologiska iakttagelser i Sverige.

På uppdrag görs utredningar och undersökningar avseende bl a vattenresursfrågor, Vattenvård, hydrotekniska beräkningar i samband med och vid kontroll av vattenföretag m.m. Även flödes-, översvämnings- och havsvattenståndsprognoser samt statistiska bearbetningar av väder- och klimatinformation

352 2 S()lJ 1981:73 Bilaga

utförs vid behov.

FoU Inom sitt verksamhetsområde bedriver SMHI forsknings- och utvecklingsarbete vid sidan om den egentliga produktionen. Till övervägande del gäller denna verksamhet metodutveckling och tillämpad forskning. Utveckling pågår t ex av olika typer av hydrologiska och oceanografiska instrument och mätmetoder. Verksamheten är bl a inriktad på vidareutveckling av nueriska modeller för analys och prognos av hydrologiska, meteorologiska och marina skeenden.

Utveckling pågår vidare av ett hydrologiskt informationssystem (HYPOS) där lägesuppgifter om vattendelare, vattendragssträckning, sjökonturer m.m. koordinatsätts och lagras. Även överföring av denna information till digital form sker.

SMHI har uppskattat att ca 2 milj.kr. av myndighetsanslaget utgör FoU-kostnader. Som bidrag till täckning av kostnaderna för externa forskningsuppdrag från forskningsråd m fl har ca 2,5 milj.kr. erhållits.

Samverkan SMHI samarbetar i mer eller mindre fasta former med olika myndigheter och organisationer. Till SMHI är knutet ett rådgivande organ, ett meteorologiskt och hydrologiskt råd med uppgift att bistå institutet när det gäller allmänna riktlinjer för institutets verksamhet. I rådet finns bl a företrädare för försvaret, vägverket, luftfartsverket, vattenfallsverket, lantbruksstyrelsen, SGU och naturvârdsverket. Dessutom utser regeringen ledamöter som skall representera andra intressen som vetenskaplig undervisning inom institutets verksamhetsområde,skogsbruk eller sjöfart. Enligt förslag i prop. 1980/8l:l49 skall dock detta råd upphöra i samband med inrättandet av en särskild styrelse vid SMHI.

sou 1981:73 Bilaga 2 353

SWHI har en centraldator (UNIVAC 1100/21) med kommunikations- Utrustning datoranläggning samt ett antal separata kommunikations- och minidatorer, terminaler, plottrar m m. Olika typer av mätningsutrustning är vidare knutna till observationsnäten. Att bedöma vilka delar av denna utrustning som kan avses utnyttjas för landskapsinformation har inte varit möjligt.

Verksamheten med landskapsinformation är svår att särskilja Ekonomisk från verkets övriga verksamhet. LINFO har dock uppskattat omslutning kostnaderna till ca 22 mi1j.kr., varav ca 10 milj.kr. avser all uppdragsverksamhet med anknytning till hydrologiska, klimatologiska och oceanografisk-marina tjänster.

Luftfartsverket

Luftfartsverket driver och förvaltar statliga flygplatser Uppgifter för civil luftfart och därmed sammanhängande rörelse. I fredstid svarar verket för både civil och militär luftfart. Verket har överinseende över flygsäkerheten för den civila luftfarten.

Som underlag för verkets egen produktion av olika typer av Landskapsöversiktskartor, flygplatskartor och hinderkartor över flyg- information platsernas omgivningar används ekonomiska och topografiska kartor från LMV samt flygfoton främst producerade av flygvapnet. Verket låter dessutom framställa s k Radio Navigation Charts och Instrument Approach Charts. Av de allmänna kartor som utges av LMV finns också olika internationella flygkartor (ICAO-kartor utarbetade efter internationell standard). De sju bladen över Sverige av den internationella flygkartan, ANC-ICAO, görs i skala 1:2 000 000. En särskild flygversion finns också av den allmänna översiktskarten i skala 1:250 000. Luftfartsverket bidrar med vissa data för dessa kartor. Även vissa av flygvapnet producerade kartor utnytt- Jas.

354 Bilaga 2 S()LJ1981:73

Stommen i informationsverksamheten är Aeronautical Information Publication (AIP) som finns i en civil och en militär version. Flygbolag och flygklubbar utger dessutom med jämna mellanrum information mestadels i form av kartskisser.

Ekonomisk Verkets kostnader för landskapsinformation uppgår till mindre än 1 mj1j_kr_ I detta inräknas dock inte meteorologiska omslutning belopp data, väderkartor o.d.

Statens geotekniska institut

Uppgifter Statens geotekniska institut (SGI) är central förvaltningsför dvs. ärenden myndighet geotekniska ärenden, som gäller jords och bergs tekniska egenskaper och utnyttjande vid markanvändning och byggande. Institutet har till uppgift att bedriva och att utveckla geoteknisk forskning och utprova geoteknisk utrustning samt nya metoder för grudläggning, jordförstärkning m.m. SGI skall också inventera och värdera efterfrågan på geoteknisk forskning samt systematiskt samla, bearbeta och offentliggöra av verksamheten. Vidare skall

resultat

institutet verka för att sprida geoteknisk samt främja kunskap utbildningen inom detta område. SGI utför och undersökningar utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda beställare.

Landskaps- Både för forsknings- och uppdragsverksamheten behövs geotekinformation niska och geohydrologiska data vilka hämtas från allmänna

dels

topografiska, ekonomiska och geologiska kartor, dels samlas in genom bildtolkning och fältundersökningar i SGI:s regi. Landskapsinformation produceras framför allt genom uppdragsverksamhet. Geotekniska översiktskartor utförs ofta över hela el-

ler delar av kommuner. Som ett exempel kan nämnas att på upp-

drag av Stockholms kommun en kartering utförts av sprickzoner i berg som underlag för översiktlig planering. Genom bidrag från statens råd för byggnadsforskning har även utförts olika metodutvecklingsprojekt rörande geoteknisk flygbildtolkning och geoteknisk terränganalysinventering för fysisk planering. Metodutveckling pågår om geoteknisk terrängklassificering och inventering av skredfarliga områden.

Bilaga 2 355 sou 1981:73

SGl:s information hålls tillgänglig genom ett arkiv som för närvarande innehåller data från ca 10 000 uppdrag. Institutets bibliotek som har ställningen som landets centralbibliotek inom det geotekniska området, går systematiskt igenom svensk och utländsk geoteknisk litteratur. Totalt har under årens lopp nära 70 000 klassificeringar utförts. Ett datorbaserat söksystem - GEOROAD - används.

För insamling och bearbetning disponerar SGI utrustning till Utrustning ett värde av ca 1,5 mi1j.kr., bl a en borrbandvagn, diverse mätinstrument, två minidatorsystem och bildskärmsterminaler. Datordriften sker i samarbete med vägtekniska institutet.

Resursinsatsen för insamling, bearbetning och presentation Ekonomisk har uppskattats till ca S milj.kr. som av landskapsinformation omslutning huvudsakligen täcks genom intäkter från uppdrag.

EKONOMIDEPARTEMENTET

Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet Uppgifter för den statliga statistiken och har därvid hand om den löpande statistikproduktion som inte ankommer på annan myndighet. Verket svarar för den statliga statistiken och verkar för samordning mellan och annan statistik. Vidare skall verket bevaka statlig att statistiska synpunkter tillgodoses i de fall underlag för statistiken utgörs av material som annan myndighet insamlat för administrativt ändamål. I verkets uppgifter ingår också att upprätta olika register och prognoser för samhällets behov. En omfattande uppdragsverksamhet bedrivs för statliga och kommuala myndigheter samt enskilda intressenter.

Vid SCB finns en avdelning för areell statistik som är in- Landskapsriktad behoven av statistik för fysisk information på att tillgodose riksplanering och miljöfrågor samt för jordbruks- och skogs- Inom denna avdelning bedrivs flera projekt för utfrågor.

356 Bilaga 2

veckling av svensk statistik över miljö- och naturresursförhållanden, som t ex pågående planering för försök till upprättande av officiell markanvändningsstatistik. Sådan statistik kan för närvarande endast till en viss del baseras på befintlig registerinformation. Av de register som SCB bearbetar är särskilt fastighetstaxeringsregistret (FTR) och lantbruksregistret (LBR) av intresse i samband med landskapsinformation (se faktaruta om vissa register vid SCB).

Tillsammans med CFD försöker SCB ta fram bättre statistiskt planeringsunderlag i fonn av lägesbestämd markanvändningsinformation. Genom att föra in koordinater för fastigheter i FTR och LBR finns möjlighet att redovisa registeruppgifterna med hjälp av prick-, rut- eller isaritmkartor, dvs kartor där punkter sammanbinds som har lika värde t ex beträffande befolkningstäthet. SCB har också låtit koordinatregistrera gränser för bl a tätorter, avrinningsområden och skördeomrâden. När det gäller allmän markanvändningsstatistik har myndigheten b1.a.försökt finna metoder för beskrivning av markanvändning inom tätorterna och förändringar i markanvändningen vid tätortsexpansion.

SCB bearbetar statistiskt även andra data från olika myndigheter. Inom det miljöstatistiska området leder SCB t.ex.ett utvecklingsprojekt för miljödatanämndens räkning, där grunddata hämtas in från andra myndigheter och bearbetas av SCB. Resultaten publiceras i Miljöstatistisk årsbok.

Egna insamlingar sker också av exempelvis jord- och skogsbruksdata via enkäter, intervjuer, fältundersökningar, mätningar och tolkningar av foton och kartor. Försök har gjorts att utnyttja fjärranalysmaterial som underlag för statistikproduktion.

SOU 19:81:73 Bilaga 2 357

FAKTARUTA OM VISSA REGISTER VID SCB

I fastighetstaxeringsregistret lagras insamlade uppgifter från Fastighetsden allmänna fastighetstaxering som utförs av riksskatteverket taxeringsrevia länsdatakontoren vanligen vart femte år. Korrigeringar av gistret (FTR) ny- och omtaxeringar sker årligen vid särskilda fastighetstaxeringar. I registret finns bl a uppgifter om fastighetsbeteckning, ägarens namn och adress, arealuppgift samt antal byggnader och huvudsaklig användning. Uppgifter saknas dock om mindre byggnader samt om mark som inte utgör som fastighet t ex vissa vägar, gator och torg. FTR är emellertid det enda riksomfattande ADB-baserade registret med detaljerad infonmation om den fasta egendomen som finns i Sverige.

Statistiska bearbetningar av detta register utförs av SCB som en del av den löpande statistiken. De senaste resultaten publicerades i Allmän fastighetstaxering 1975, del 1 och 2. Dessa publikationer innehåller bl a uppgifter om totalarealer och antal taxeringsenheter. För jordbruksfastigheter finns bl a uppgifter om arealer av olika ägoslag och virkesförråd på skogsmark. De särskilda fastighetstaxeringarna redovisas i Statistiska meddelanden.

Lantbrukets företagsregister (LBR) innehåller uppgifter om Lantbruksföretag med verksamhet inom jordbruk, skogsbruk, husdjurs- registret skötsel, frukt- eller trädgårdsodling. För varje företag regi- (LBR) streras bl a uppgifter om företagare, fastigheter som ingår i företaget och areal av olika ägoslag (åker, skogsmark m m) församlingsvis. I förekomande fall finns också uppgifter om åkerarealens användning, antal husdjur, antal sysselsatta m m.

SCB samlar varje år in uppgifter till LBR genom en postenkät till företagarna i juni månad. Jordbruksföretagen ingår varje år i uppgiftsinsamlingen medan skogsföretag (utan åker) endast ingår i registreringen vart femte år vid s k lantbruksräkningar.

Uppgifter ur lantbruksregistret ligger bl a till grund för ersättningsberäkningar i skördeskadeskyddet och för beräkning av arealavgifter i samband med marknadsregleringen för potatis. Lantbruksnämnderna har för sin verksamhet tillgång till uppgifter för enskilda företag.

Statistik från de årliga uppgiftsinsamlingarna redovisas ned till kommunnivå i Statistiska meddelanden och på länsnivå i Jordbruksstatistisk årsbok. Lantbruksnämnderna erhåller en särskild statistik med redovisning ned till församlingsnivå för det egna länet. Vid lantbruksräkningar sker resultatredovisning i en separat SOS-publikation varvid uppgifterna redovisas ned till församlingsnivå. Den senaste publikationen är ”Lantbruksräkningen 1976, del 1 och 2”.

358 2 Bilaga

Samverkan I en särskild samrådsförordning (SFS 1978:620) föreskriver bl a att statliga myndigheter skall samråda med regeringen SCB både vid uppgiftsinsamling till och vid planering, produktion och publicering av sådan statistik som är av intresse för annan än den som utarbetar statistiken. Statliga myndigheter skall också ge SCB tillfälle att lämna anbud när myndigheten avser att ge utomstående organ uppdrag för statistisk undersökning, statistisk databehandling eller statistisk konsultation.

I enlighet med sitt samordningsansvar för statlig statistik

har SCB ett brett upplagt samarbete med användare av och upp-

giftslämnare till statistiken. Inom områden som har anknytning till landskapsinformation har verket främst kontakter med CFD, statens naturvårds-

jordbruksnämnd, UWV, lantbruksstyrelsen,

verket, lantbruksnämnderna och länsstyrelserna. Vid bearbetningen av de ovan nämnda registren, FTR och LBR, finns sedan länge etablerad samverkan med de berörda myndigheterna.

Ekonomisk Den statistik av allmänt intresse som SCB framställer är helt statistik för speciella ändamål elomslutning anslagsfinansierad. Övrig ler statistik begränsad till vissa geografiska områden är dock vanligen uppdragsfinansierad.

Kostnaderna för insamling, lagring och presentation av landskapsinformation har uppskattats till 25 milj.kr., varav 15 milj.kr. avser skördeuppskattningar.

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet (RAÃ) är central förvaltningsmyndighet för Uppgifter kulturminnesvården. Ämbetet skall verka för kulturminnesvårdens övergripande planering och bevaka dess intressen vid bebyggelse- och annan samhällsplanering. RAÄ skall bl.a.1eda arbetet med att planmässigt inventera och dokumentera kultur-

SOU 19:81:73 Bilaga 2 359

minnem.och kulturmiljöer. Verket har här en central roll som förmedlare av kunskap rörande historiska händelseförlopp som resulterar i förändringar i landskap och miljö. Verket skall

också lämna råd och anvisningar samt följa den regionala kul-

turminnesvården och biträda länsstyrelser och länsmuseer i dessa frågor.

RAÄ är liksom kulturminnesvårdens institutioner producent av Landskapshistoriska markdata främst i form av registrering av fornfynd, information fasta fornlämingar m m. Som underlag för sina fornminnesinventeringar använder RAÄ olika typer av landskapsinformation från andra myndigheter. Härvid utnyttjas miljöinformation från olika statliga och kommunala kartor, information från kulturhistoriska arkiv,ortnamnsarkiv, lantmäteriakter, fyndförteckningar och publikationer samt från flygbilder för att spåra överodlade fornlämningar. Huvudinformationen erhålls genom systematisk terrängrekognosering. Som konsuent av landskapsinformation gör ämbetet vanligen en behandling och strukturering av data för utvärdering av miljöer och historiska rekonstruktioner.

Information samlas främst om läge och utsträckning av fasta fornlämningar, bebyggelse och miljöstrukturer. Metoder som används är fornminnesinventering i form av fältarbete, arkeologiska undersökningar, byggnadsinventeringar och analyser (fosfatkartering m m). Fornminnesinventeringen för den ekonomiska kartan påbörjades 1938 och utförs parallellt med LMV:s karteringar och fältarbeten för denna karta. Fr o m 1977 pågår revidering av förstagângsinventeringen.

Information lagras i form av rapporter och kartor (vanligen

i skala 1:10 000) samt i förteckningar och register fördelade på socken och.kategori, det s k fornlämningsregistret. Detta register innehåller ca 200 000 lägesbestämda punkter och ytor över tillsammans ca 500 000 individuella objekt med särskilda beskrivningar. Under åren 1972-74 skedde en strukturering av hela registret för ADB. Uppgifter om fornlämningars

360 Bilaga 2 S()IJ 1981:73

förekomst och läge förs genom koordinatregistrering successivt in i CFD:s fastighetsregister. Ett flertal kartor av frekvenstyp har upprättats på grundval av registret.

Samverkan Utöver samarbetet med UWV och CFD vid inventering och databehandling sker också samverkan medlänsstyrelser och länsmuseer till vilka registret distribueras. Samarbete med andra myndigheter förekommer särskilt i samband med speciella vetenskapliga projekt. En gemensam samrådsgrupp med naturvårdsverket har till uppgift att samordna naturvårdens och kulturminnesvârdens planerings- och vârdresurser.

Ekonomisk För lagring, insamling och presentation av landskapsinformation räknar RAÄ med en kostnad på ca 15 milj.kr., vari ingår omslutning medel för arkeologiska undersökningar. Dessa kostnader bestrids med statliga anslagsmedel.

RAÄ utför avgiftsbelagd uppdragsverksamhet rörande byggnadsverksamhet för stat, kommun och enskilda. Denna verksamhet är helt självbärande och omfattade det aktuella budgetåret ca 10 milj.kr.

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Uppgifter Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFRJ har till uppgift aLL inom sitt område stödja och främja vetenskapligt betydelsefull forskning. Rådet fördelar statliga anslagsmedel främst till

forskare vid uiversitet och högskolor.

Landskaps- Rådet beviljar medel till olika projekt inom grundläggande information geologisk, naturgeografisk och hydrologisk forskning vid olika FoU universitetsinstitutioner i landet. Inom hydrologiområdet kan som exempel nämnas studier av urbaniseringens inverkan på vattenomsättningen (Institutionen för teknisk vattenresurslära i Lund) och grundvattenbildning i några geologiska typområden (Institutionen för kulturteknik vid KTH). På initiativ av rådets hydrologikommittê har även medel givits

Bilaga 2 361 sou 1981:73

till forskare vid SGU och SMHI inom ramen för det s k Internationella Hydrologiska Programet (IHP) och dess efterföljare den Internationella Hydrologiska Dekaden (IHD). På så sätt nät av små avrinningsområden, s.k. har bl.a.byggts upp ett som nu drivs gemensamt av rådet, SGU fältforskningsomrâden, och SMHI. En samordning skall där ske av skilda slag av vattendata så att modeller skulle kunna göras för beräkning av i vattendrag där observationer saknas. I mätvattentillgång av vattenbeskaffenheten i programmet ingår undersökningar nederbörd, ytvatten och grundvatten. Dessa forskningsområden

är valda så att de täcker ett par olika typer av markanvänd-

i landet. ning i de viktigaste naturgeografiska regionerna

Rådet har startat ett svenskt forskningsprogram inom ramen för det UNESCO-stödda Internationella Geologiska Korrelations- Medel har här beviljats både till universiprogrammet (IGCP). tetsforskare och forskare vid SGU för olika delstudier inom detta som syftar till studier av interkontinentala program samband mellan olika enheter inom berggrund och (korrelation) liksom händelser som bidragit till jordlager av geologiska och påverkar deras bildning och utbredning.

NFR har vidare med medel till de metodstudier inom bidragit vid naturgeografiska institutionen i fjärranalysomrâdet Stockholm som bl a lett till framställningen av vegetationskartor i samarbete med.natUTVårdSVeTketkartor och geomorfologiska

inom forskning med anknytning Ekonomisk NFR:s forskningsinsatser till landskapsinformation har det aktuella budgetåret omslutning skattats till ca 5 milj.kr., vari ingår ca 2 milj.kr. för hydrologiområdet och l milj.kr. för IGCP-projektet en halv för fjärranalysprojekt. samt knappt milj.kr.

362 Bilaga 2

Universitet och högskolor

Landskaps- Forskning och utveckling av intresse för försörjningen av information landskapsinformation bedrivs vid flera universitet och hög- FoU skolor i landet. LINFO redovisar här enbart nâgra olika projekt som har direkt anknytning till de frågeställningar som ingår i utredningens uppdrag.

Vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH) till vilken lantmäteriutbildningen är förlagd bedriver institutionerna för geodesi och fotogrametri forskning och utveckling som syftar till effektivisering av mätning och kartläggning. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas ett projekt vid den senare institutionen som avser system för storskalig halvautomatisk fotogrammetrisk kartläggning.

Utveckling av metoder och system för behandling av data som inhämtats med hjälp av satellit pågår bl.a.vid tekniska högskolan i Luleå och Stockholms universitet (närmare beskrivet nedan). Instrumentutveckling för sådana tillämpningar har också utförts inom några institutioner inom övriga tekniska högskolor. Exempel på detta är OSIRIS-systemet för bildanalys, som grundar sig på en ny optisk metod för distorsionsfri bildavsökning uppfunnen av forskare vid institutionen för fysik, KTH.

Inom institutionen för geologi vid Chalmers tekniska högskola har forskning kring ingenjörsgeologiska kartor pågått sedan 1973.

De geografiska och geologiska universitetsinstitutionerna baserar sin verksamhet på kartor av olika slag. Underlaget för en omfattande nationalatlas, Atlas över Sverige, utarbetades under 1950- och 1960-talen av ett stort antal forskare vid olika geografiska institutionsgrupper. Atlasen består av 520 kartor i 75 häften med beskrivningar. De vanligaste kartskalorna är 1:2 milj men även andra skalor mellan 1:4 milj

Bilaga 2 363

och 1:12 milj förekommer. Häftena har utgivits av Svenska för och Geografi under åren 1953-1971. Sällskapet Antropologi arbetena har utförts av Kartografiska Institu- De kartografiska Generalstabens Anstalts förlag (en del av tet, Litografiska Esselte Kartor AB). med atlasen har varit att ge en sam- Syftet bild av Sveriges olika natur- och kulturgeolad, överskådlig företeelser. Bland de huvudtema som behandlats kan grafiska och geologi, och nämnas geomorfologi meteorologi, hydrologi elkraft, befolkning, jordbruk och skogsbruk.

institutionen vid Stockholms universitet Naturgeografiska bedriver bl a fjärranalysverksamhet, som består av såväl metodutveckling som tillämpningar. Metodundersökningarna syftade från början främst till prövning av flygbildsteknikens möjinom olika av kartframställning, men sedan börligheter typer av 1970-talet härmed försök bedrivits med jan har parallellt multispektral svepradiometri (MSS) från flygplan och satellit, Man arbetar med termografi och multispektral fotografi. automatisk klassificering av MSS-data, digitalisering av flygbildstolkad information och kartor samt datorkartografiskt utvecklingsarbete och system för naturresursräkenskaper.

Bland som institutionen bedride flygbildsmetodiska projekt, ver eller har bedrivit kan särskilt framhållas geomorfologisk kartläggning och vegetationskartering i fjällen och i sydoch mellansvensk Metodstudierna har i dessa fall terräng. följts av tillämpningar inom fjällkedjan och Siljansregionen i Kopparbergs län som uppmed SNV respektive länsstyrelsen dragsgivare.

Institutionen startade försök med automatisk klassifitidigt av Landsat-data i samarbete med FOA och senare med cering Rymdbolaget. Det har därvid gällt kartläggning av kalhyggen, skogsmark, myrmark och markanvändning.

364 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

Institutionen sysselsätter ett tjugotal personer inom fjärranalysverksamheten. En ny professur i ämnet fjärranalys, särskilt tillämpad har inrättats fr 0 m 1980-07-01 fjärranalys, vid institutionen.

En väsentlig upprustning av institutionens apparatur för fjärranalysverksamhet har skett under 1970-talet. Bl.a,förfogar institutionen över ett datorsystem för ingeografisk formationsbehandling.

Fjärranalysverksamheten vid institutionen finansieras vid sidan om tjänster och medel inom universitetets främst budget av anslag från naturvårdsverkets forskningsnämnd, naturvetenskapliga forskningsrådet och byggnadsforskningsrådet. De tilllämpade karteringsuppgifterna finansieras främst av naturvårdsverket.

Miljödataprojektet vid Lunds universitet har under 1970-talet utvecklat teknik för grafisk i saminformationsbehandling hällsplaneringen. I samarbete med institutionen för elektrisk mätteknik i Lund har utvecklats en s k färgbildskrivare eller färgplotter som med hjälp av ADB kunnat utnyttjas för automatisk av olika tematiska kartor uppritning i färg. På detta sätt har miljödataprojektet fram en koordinatsatt tagit Sverigekarta, som grundar sig på LMV:s översiktskarta i skala 1:250 000. Kartan består för närvarande av en stor mängd koordinater i rikets allmänna nät som beskriver olika objekt som t ex statliga vägnätet, SCB:s tätortsgränser samt kuster, större sjöar, floder, läns-, kommun-, och domförsamlingssagogränser samt vissa namnuppgifter som läns- och kommunnamn.

Lunds datacentral som svarar för driften avkartan har byggt upp en databas för att kunna göra utdrag av Sverigekartan som en del av deras Under hösten 1979 har det driftsystem. därigenom varit möjligt att installera sådana databaser även i Gävle för bl a CFD och UWV samt i Örebro förstatistiska centralbyrån. Avsikten är att Sverigekartan skall kunna underlätta kommunikation

Bilaga 2 365

och integration mellan olika sektorsplanerande organ på statlig och kommunal nivå. Miljödataprojektet för diskussioner med LNN om den fortsatta verksamheten med den koordinatsatta Sverigekartan.

Finansieringen av projektet med den koordinatsatta Sverigekartan har skett genom samverkan med en rad statliga myndigheter.

Kostnaderna för sådan universitetsforskning som direkt har Ekonomisk anknytning till landskapsinformation har inte varit möjliga omslutning att skilja ut från övriga baskostnader vid universitet och högskolor. I viss mån redovisas dessa kostnader dock i form av beviljade anslags- och projektmedel från forskningsråd och motsvarande organ eller från myndigheter med sektorsansvar, som disponerar vissa FoU-medel.

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Lantbruksorganisationen r Den statliga lantbruksorganisationen består av lantbruksstyrelsen (LBS) och de länsvisa lantbruksnämnderna.

LBS är central myndighet för ärenden som rör lantbruket Uppgifter (jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen) och dess rationalisering, kontroll och inspektion på växtskyddsomrâdet, husdjurens hälso- och sjukvård, veterinärsväsendet samt rennäringen. Styrelsen är därmed även chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och deras ortsombud.

Lantbruksnämnderna svarar för den statliga verksamhet som syftar till att hjälpa lantbrukarna att bygga upp och driva effektiva företag. Detta sker bl a genom olika tillståndsprövningar enligt den markpolitiska lagstiftningen, genom egen aktiv köp- och försäljningsverksamhet, genom förmedling av ekonomiskt stöd samt genom rådgivning och upplysning. En

366 l?üaga 2

viss mindre del av verksamheten bedrivs på uppdragsbasis.

Landskaps- Lantbruksorganisationens behov och produktion av landskapsinformation information hänger i första hand samman med uppgifterna rörande översiktlig planering och strukturrationalisering.

Den översiktliga planeringen syftar till att ge underlag för uppläggning och inriktning av rationaliseringsverksamheten, vilken i sin tur skall samordnas med annan samhällsplanering. Lantbruksorganisationen har här att informera andra myndigheter och organisationer om lantbruket och dess utveckling. I samband med den fysiska riksplaneringen behövs t.ex.data om jordbruksmarkens omfattning och belägenhet. De allmänna ekonomiska och topografiska kartorna utnyttjas i stor utsträckning som arbets- och redovisningsunderlag i lantbruksnämndernas arbete, t.ex.vid planering av markavvattning, vid markkartering av jordens näringstillstånd, vid prövning av jordförvärvsärenden, vid fastighetsvärdering osv. Utöver de allmänna kartorna utnyttjas geologiska kartor och flygbilder samt uppgifter från lantbruksregistret (se faktaruta SCB). Denna information kompletteras med egna fältinventeringar i samband med enskilda ärenden.

Särskilt i fråga om den ekonomiska kartan kan lantbruksorganisationen betecknas som en av de större konsumenterna i landet.

Samverkan LBS och lantbruksnämnderna samarbetar framför allt med lantbrukets olika organisationer och Sveriges lantbruksuniversitet. Ett särskilt statligt organ, Statens lantbruksinformation, svarar för allmän information om lantbruket, dess forskningsresultat m m till olika konsumentgrupper.

Ekonomisk Insamling och bearbetning av landskapsinformation är svår omslutning att avskilja från övriga arbetsmoment i rationaliseringsarbetet, men kostnaderna har dock uppskattats till ca 10 milj. kr., varav en fjärdedel beräknas inflyta som ersättning för

Bilaga 2 367

uppdrag (2,5 milj.kr).

Skogsvårdsorganisationen

Den statliga skogsvårdsorganisationen utgörs av Skogsstyrelsen (SKS) och de länsvisa skogsvårdsstyrelserna med sina lokala distrikt.

SKS är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogs- Uppgifter bruket på all skogsmark. Det åligger styrelsen särskilt att leda de statliga åtgärderna för att främja det enskilda skogsbruket och att verka för att detta och skogsnäringen utvecklas. SKS är ledande, samordnande och rådgivande organ för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och central myndighet för rådgivnings- och fortbildningsverksamhet rörande det enskilda skogsbrukets rationalisering samt för virkesmätning och skogsstatistik. SKS bedriver den skogliga prognosverksamheten som behövs som underlag b1.a.för utformning och tillämpning av skogspolitiken.

Skogsvårdsstyrelserna har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen, att genomföra de uppgifter skogsvårdsorganisationen har samt att verka för att skogsvårdsarbetet inom de enskilda skogarna bedrivs på ett planmässigt sätt. Denna del av verksamheten bedrivs till stor del som uppdrag.

I egenskap av skogliga länsmyndigheter skall skogsvårdsstyrelserna också ha tillsyn och vidta åtgärder i enlighet med b1.a. skogsvårds- och naturvårdslagstiftningen samt svara för rådgivning och information.

På länsstyrelsens uppdrag svarar skogsvårdsorganisationen för förvaltningen av 700 av de totalt ca 1 000 naturreservaten i landet. Likaså administreras på AMS uppdrag en omfattande V landskaps- och faumavård.

368 Bilaga 2

Skogsvårdsstyrelserna är fr.o.m. den 1 juli 1981 statliga regionala organ. Offentlig verksamhet med rådgivning, upplysning och övervakning har dock även bedrivits tidigare av dessa styrelser med statliga medel.

Landskaps- Skogsvårdsorganisationen producerar skogliga markdata för information egen konsmtion liksom för de enskilda skogsintressenternas behov. Data om skogsmarken samlas in och utnyttjas för den skogliga planläggnings- och prognosverksamheten. Med utgångspunkt i skogsinventeringar, som bl.a. omfattar mark-, beståndsoch åtgärdsdata, tas skogsbruksplaner fram för områden och enskilda fastigheter. Planer utarbetas vidare för bl.a. skogsdikningsföretag och byggande av skogsbilvägar. Av betydelse för skogsvårdsorganiationen är lantbruksuniversitetets riksskogstaxering, som ger ett översiktligt prognosunderlag grundat på stickprov från olika provytor.

Insamling av data i fält sker till övervägande del inom skogsvårdsorganisationen av personal med skogs- eller vägteknisk utbildning. Möjligheterna att i samband med organisationens fältinventeringar även samla in data för andra intressenter har undersökts. Flygbilder och ortofotokartor används i stor utsträckning i den mån aktuella sådana finns tillgängliga. Försöksvis studeras även nyare former av fjärranalysteknik. För presentation av data används tabeller, diagram och kartor vanligen i skalorna 1:250 000, 1:50 000 och 1:10 000, vilka baseras på allmänna kartor och geologiska kartor samt i förekomande fall ortofotokartor eller flygbilder från LMV och SGU.

Vissa skogliga data från såväl skogsvårdsorganisationen som riksskogstaxeringen lagras på magnetband. Försök att presentera data ur skogsbruksplaner med hjälp av koordinatsättning har utförts. Genom användning av datorkartografi har t.ex.

sou 1981:73 Bilaga 2 369

bonitetskartor i skala 1:50 000 framställts. Försök pågår också med koordinatsättning av bestådsgränser. På initiativ från nämnden för skoglig flygbildteknik har beståndsgränser överförts i numerisk form (digitalisering). Fem sådana försöksblad i skala 1:10 000 över N Uppland och ett i närheten av Luleå har hittills framställts i samverkan med privata skogsbolag och skogsvårdsorganisationen. Användning av IR-färgfilm och multispektral fotometri har även prövats vid framställning av skogskartor.

Genom inventeringar av skogsbrukets intresseområden t.ex. bedömningar av de viktigaste produktionsområdena i landet baserade på skogsmarkens bonitet, kan skogliga data utnyttjas på riks- och länsnivå i den fysiska riksplaneringen. Inventeringarna av skog och skogsmark inom fastigheter och enskilda skogsbestånd omfattar däremot uppgifter som primärt berör lokal nivå (kartskalor 1:10 000 alternativt 1:20 000).

Under 1980 genomförde SKS inventering av alla enskilda vägar med indelning i bärighetsklasser, VÄG 80. Sådan aktuell infonnation om vägarna och deras beskaffenhet är väsentlig även för andra myndigheter som t.ex. försvarsmakten.

En redovisning av skogliga och vissa skogsindustriella uppgifter lämnas i den av SKS utgivna Skogsstatistisk årsbok.

SKS har ett särskilt organ, nämnden för skoglig flygbildtek- Samverkan nik - vid LNN i Gävle - som skall verka för samordplacerat ning av flygfotografering och kartframställning mellan skogsbrukets intressenter. Nämnden har även till uppgift att bedriva upplysnings- och kursverksamhet, serviceverksamhet och erforderlig praktisk försöksverksamhet inom detta område. I nämnden finns representanter från SKS, domänverket, UWV, skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU) och Sveriges skogsägarföreningars riksförbund. Samarbete sker också med Sveriges lantbruksuniversitet (riksskogstaxeringen och andra inventeringar).

370 Bilaga 2 S(3lJ 1981:73

De data som samlas in av skogsvârdsorganisationen om skogsproduktion, nuvarande markanvändning och dess förändringar, skogstillstând på enskilda fastigheter, uppgifter om skogsintensitet, ägareförhållanden m.m. utnyttjas även av universitetsforskningen. Skogsvårdsstyrelserna hjälper också naturvårdsverket, länsstyrelser m.fl. med översiktliga inventeringar av växt- och djurliv.

Samarbetet förväntas öka med länsstyrelserna och kommunerna när det gäller regional och lokal planering.

Utrustning Skogsvårdsorganisationen har vissa större mät- och stereoinstrument till ett värde av ca en halv milj. kr.

Ekonomisk Skogsvårdsorganisationen har uppskattat kostnaderna till ca 25 milj. kr. för insamling och registrering (inklusive viss omslutning presentation) av skogliga fältdata.

Uppdragsverksamheten vid skogsvårdsstyrelserna finansieras av inkomster som grudar sig på taxor utfonnade på självkostnads-

basis. Kostnaderna för uppdrag i samband med utarbetande av

skogsbruksplaner och bidrag åt skogsägare samt bidrag från statliga myndigheter som t.ex. AMS för samordnad datainsamling som underlag för beredskapsarbeten har uppskattats till ca 4 milj. kr.

Statens naturvárdsverk

Uppgifter Statens naturvårdsverk (SNV) är central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, Vattenvård, luftvård, buller och utomhus samt rörligt friluftsliv o.d., i den mån renhållning sådana ärenden ej ankomer på annan statlig myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden enligt miljöskyddslagen, i den mån dessa ej ankommer på koncessionsnämden för miljöskydd eller annan myndighet. SNV har tillsyn över efterlevnaden av lagen om hälso- och miljöfarliga varor och i anslutning därtill meddelade föreskrifter, i den mån

sou 1981:73 Bilaga 2 371

tillsynen ej ankommer på annan myndighet. SNV har vidare till att leda och frmja företrädesvis målinriktad naturuppgift vårdsforskning och umdersökningsverksamhet inom naturvårdsområdet.

SNV hämtar i första hand sin landskapsinfonnation från läns- Landskapsoch kommuner. En systematisk insamling av landskapsin- information styrelser formation sker genom länsvisa naturinventeringar (naturvårdsplaner). Många specialudersökningar sker och har skett till största delen genom länsstyrelsernas försorg för att ge underlag för olika planerings-, tillsyns-, kontroll- och vårdfrågor.

Större översiktliga inventerings- och utvärderingsarbeten utförs som regel direkt av SNV - ibland i form av projektupptill vid universitet och högskolor. Som drag forskargrupper ett led i verkets fjällutredning har t.ex. vid naturgeografiska institutionen i Stockholm framställts geomorfologiska kartor (skala 1:250 000) och vegetationskartor (skala 1:100 000) över de svenska fjällen. Likaså pågår metodutvecklingsprojekt för naturresursräkenskaper, dvs. system med u vars hjälp tillgång och förändringar av naturresurser kan Studier av långsiktiga förändringar i miljön ingår i följas. programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK).

har SNV utarbetat metodik för För översiktliga inventeringar inventering (Översiktlig naturinventering och naturvårdsplanering). I projektet ”Landskapsanalys för fysisk planehar metodiken för inventering på kommual nivå närmare ring och i ett mellan länsstyrelserna i belysts samarbetsprojekt länen kring Nedre Dalälven och SNV prövas b1.a. vegetationskarteringstekniken (Ne Da-projektet). I ett annat samarbetsmellan SNV och länsstyrelsen i Västernorrlands län, projekt det s.k. DaNi-projektet (Datoranpassad naturinventering), tas rutiner fram för de olika nivåer av kartläggning av markoch vattenresurser som är aktuella med hänsyn till resurser och behov inom den allmänna naturvårdens sektor. Systemet

372 Bilaga 2 *

bygger på register med uppgifter om naturförhållanden, dvs. landskapsbildtyper, naturtyper, växt- och djurliv etc. För varje naturföreteelse skall uppgift finnas om tidpunkt, observatör, metodik, region m.m. samt lägesbestämning till kartruta i rikets nät. Med hjälp av radskrivare avsos sedan kartor framställas, som förväntas kuna utgöra planeringsunderlag anpassat till olika plansyften och planeringsnivåer.

I egen regi utför SNV också objektinventeringar av våtmarker, ädellövskogar, naturskogar, bokskogar, hotade växter m.m. En vattenkartläggning har t.ex. skett där uppgifter redovisas om vattenkvalitet, vattenkvantitet och vattenanvändning. Fältarbetet utförs vanligen på uppdragsbasis med hjälp av personal från universitet, högskolor, länsstyrelser och andra myndigheter som t.ex. grusinventeringen, där SNV tar fram anvisningar för regionala inventeringar och SGU utför inventeringsarbetet. Lövskogsinventeringen i samarbete med skogsstyrelsen är ett annat sådant exempel på samarbetsprojekt.

Vid verket finns infonnation samlad om vattenförhållanden, täktverksamhet, strandskydd, naturreservat, naturminnen, kommunala översiktsplaner m.m. Ett antal system, register och olika former för statistikproduktion har utvecklats inom myndigheten som en följd av bl.a. ökade krav på miljödata och statistik. Bland registren kan nämnas miljöskyddsregistret, data om utbyggnad av kommunala anläggningar, registret över tusen sjöar, ytkemiska nätet och riksregistret rörande förordnanden enligt naturvårdslagen. En omläggning av vissa register till ADB pågår. I samarbete med miljödatanämnden har en katalog tagits fram med uppgifter om den inventerings- och planeringsverksamhet rörande den yttre miljön som bedrivs vid länsstyrelser och SNV (Yttre miljö, PM 1112). Några dataregister har också tagits över från MDN som t.ex. MI-01 och MI-33 (PMK). Förutom att vara primärdatabank kommer HWK också att innehålla information

. 373 Bilaga 2

som kan bearbetas och utvärderas för olika ändamål. Miljöstatistiska uppgifter lämnas till statistiska och centralbyrån publiceras i Miljöstatistisk årsbok.

Beträffande SNV:s lagring och bearbetning av landskapsinformation kan nämnas att i vattenkartläggningen som avslutades 1978 har grumddata samlats till ca 300 geografiska områden. Grudmaterialet har lagrats på blanketter och på kartor (100 kartblad i skala 1:250 000). Det bearbetade materialet finns lagrat på ADB-medium.

SNV:s forskningsnämnd fördelar medel till målinriktad natur- FoU vårdsforskning. Verksamheten bedrivs dels i form av enskilda projekt, dels som stöd till vissa behovsområden som t.ex. hushållning med naturresurser och miljökonsekvenser av skogs- och myrdikning. Som resultat av ett enskilt projekt Biodata har t.ex. ett generellt system för ADB-behandling av biologiska och kemisk-fysikaliska data utvecklats (RUBIN) som bl.a. kommer att användas för HWK.

SNV samarbetar både med länsstyrelser, komumer, universitet, Samverkan högskolor och med andra statliga myndigheter.

På utrustningssidan har verket bl.a. investerat i interpreto- Utrustning skop m.m. för kartframställning i samband med fjällutredningen.

Totala kostnader för insamling, lagring och presentation av Ekonomisk landskapsinformation vid SNV har uppskattats till ca omslutning 7 milj. kr.

Miljödatanämnden

Miljödütanämnden (MDN) är en organisation tillhörig jordbruks- UPP8ifteT departementet som får medel för sin verksamhet från departementets kommittéanslag. MDN har sedan 1974 lett arbetet med utveckling av ett informationssystem för miljövården med

374 2 Bilaga

utnyttjande av datateknik (MI). MI är en samlande beteckning på rutiner för insamling, lagring, bearbetning och presentation av data som belyser milj öförhållanden och faktorer som påverkar milj ön.

Syftet med MI är att

- en central för sådana om stegvis bygga upp uppgifter som kan tillgodose olika myndigheters, ormiljövården ganisationers och enskildas behov,

- bidra till att olika standardiseras så att de miljödata kan och användas i generella bedömningar inom jämföras mi l j övården ,

- förbättra att utländska informamöjligheterna utnyttja tions sys tem .

MDN kan inte direkt anses vara vare sig producent eller Landskapsinformation konsument av landskapsinfomation. Nämnden har däremot en Viktig funktion att fylla såsom systemuppläggarc av olika informationssystem av betydelse för många avnämare. MI skall vara ett hjälpmedel för myndigheter, forskare, fackorgan, allmänhet m.fl. i deras miljövårdsarbete.

Sedan 1977 har MDNzs verksamhet varit indelad i två program, Samordning av ADB och Informationsservice inom miljöområdet. Arbetet bedrivs huvudsakligen i projektform tillsammans med berördamyndigheter. Ur landskapsinformationssynpunkt är följande projekt av intresse:

Inom projektet Dokumentation över ADB på miljöområdet (MI-Oözä) i programmet Samordning av ADB har tagits upp om regler för informationsbehandling inom MI. Sådana frågan förslag skulle grundas på samverkan t.ex. i form av gemensamma insamlingar av gnmddata och produktion av grunddata från flera databaser. Nordiskt samarbete pågår också för

sou 1981:73 Bilaga 2 375

enhetliga regler för hur miljödata från den yttre miljön bör karakteriseras samt om system för referens till mätdata och biologiska provbanker.

I anslutning till MDN:s uppgift att bygga upp en databas om forskningsverksamheten inom miljöområdet i Sverige drivs projektet Information om forsknings- och umdersökningsverksamhet GWI-20). Redovisning sker i årliga kataloger. Databanken SERIX är vidare tillgänglig för online-sökning.

I ett annat av nämndens pågående projekt arbetar man med informa-

tionsanalys som syftar till en s.k. miljökvalitetsredovisning

(MI-35) som komplement till de miljöstatistiska ârsböckerna (MI-44) som i flera utgåvor tagits fram av statistiska centralbyrån som ett led i nämndens utveckling av MI. Miljökvalitetsredovisningen tas fram tillsammans med ett stort antal experter och utkommer som en särskild publikation sommaren 1981. Den kommer att i tillämpliga delar illustreras och genom tabellkartmaterial. Någon automatiserad av data i bearbetning ingår ej detta projekt. För miljöstatistiken har statistiska centralbyrån för närvarande ett uppdrag från MDN att bl.a. tillsammans med naturvårdsverket ta fram en flerårsplan.

Några utvecklingsprojekt inom MI har tidigare överlämnats till naturvârdsverket Detta gäller dels ett program för övervakning av miljökvalitet (HWK), OWI-33), dels också ett projekt Information från tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen (MI-01:1), där ett ADB-system utvecklats som innehåller bl.a. landskapsinfonnation knuten till tillsynsobjekt (plats, anläggning, station m.m.).

Regeringen skall fatta beslut om den fortsatta verksamheten med MI på basis av en rapport med värderingar och förslag från MDN, vilken lämnades till regeringen 1980 som betänkandet ”Bättre miljöinformation” (SOU 1980I24)\ I denna rapport föreslås att olika som miljödatanämnden utveck-

verksamheten

lat eller eljest föreslagit,övergår till permanenta organ i

376 Bilaga 2

samhället, varvid nämnden som sådan samtidigt upphör. Förslagen som avses träda i kraft den 1 juli 1981 innebär t.ex. att statistiska centralbyrån får det formella ansvaret för all officiell miljöstatistik, vilket ligger i linje med dess allmänna åligganden att svara för samordning av den statliga statistikproduktionen. Vad gäller samordning av ADB rent allmänt pekas på statskontorets generella uppgifter härvidlag. Verksamheten i SERIX med registrering av svensk miljöforskning förutsätts fortsätta som en fast funktion. Även i övrigt föreslås avsevärda satsningar på informationsservice inom miljöområdet, speciellt beträffande toxikologiska frågor där förslag förs fram om en ny organisation som skall kunna ge service med information i fråga om kemiska hälso- och miljörisker.

Ekonomisk Det har inte varit möjligt att bedöma hur mycket av MDN:s omslutning verksamhet som kan räknas som landskapsinformation. Dels är avgränsningen svår att göra inom de olika MI-projekten, dels har även andra än MDN deltagit med egna resurser,vilka torde vara inräknade i budgeten hos respektive myndighet.

Sveriges lantbruksuniversitet

Uppgifter Sveriges lantbruksuniversitet har ansvar för utbildning och forskning rörande bl.a. jordbruk och skogsbruk samt delar av områdena fysisk miljö och landskapsplanering.

Landskaps- Vid universitetets lantbruksvetenskapliga och skogsveteninformation skapliga fakulteter bedrivs både programbunden och grund- FoU läggande forskning som på olika sätt har anknytning till landskapsinformation. I den programbundna forskningen för vilken forskarna upprättar särskilda projektplaner, som skall godkännas av styrelsen, ingår även uppdragsprojekt av olika slag.

Flera av dessa forskningsprogram gäller mark och markanvändning. Av särskilt intresse har LINFO ansett vara den verksamhet som bedrivs vid institutionen för skogstaxering

sou 1981:73 Bilaga 2 377

rörande de årliga riksskogstaxeringarna.

Riksskogstaxcringen vid institutionen för skogstaxering är en årlig stickprovsinventering av landets skogstillgângar.

inventering sker av ett antal systematiskt utlagda provytor över hela landet, vilka omfattar olika ägoslag som skog, myr, vatten o.d. Med utgångspunkt från resultaten från fjäll, dessa kan de olika ägoslagens arealfördelning beprovytor stämas. Vidare bestäms virkesförråd, tillväxt, avverkning, âterväxternas kvalitet, átgärdsbehov m.m.

Data från dessa inventeringar finns lagrade på magnetband sedan 1953. Från 1973 och senare finns också data lagrade som lättillgänglig databas på skiva.

Det insamlade materialet vid riksskogstaxeringen är inte yttäckande på grund av taxeringens uppläggning som stickprovsundersökning. Stickprovens täthet medger inte redovisning på mindre områden än län.

Den statistiska redovisningen av riksskogstaxeringen sker i fonn av medeltal av fem års resultat för större vanligen områden. De senaste taxeringarna redovisas av lantbruksuniversitetet i Riksskogstaxeringen åren 1973-1977 samt i Riksskogstaxeringens återväxtinventering 1973-1977.

finansieras i huvudsak genom universitets Ekonomisk Riksskogstaxeringen ordinarie Kostnaderna för 1978/79 var ca 6 milj. kr. omslutning budget.

INDUSTRIDEPARTEMENTET

Statens industriverk, bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom

Statens industriverk (SIND) är central förvaltningsmyndighet Uppgifter för ärenden som rör industri, hantverk och energiförsörjning

378 Bilaga 2

samt mineralhantering. Verket bedriver bl.a. utredningsverksamhet inom de industri-, energi- och mineralpolitiska områdena. SIND har också tillsyn samt handlägger tillståndsfrågor enligt gruvlagstiftningen, minerallagstiftningen och lagstiftningen om kontinentalsockeln samt lagstiftningen inom energiområdet.

Bergsstaten är lokal statlig organisation som är underställd SIND men har tillsyns- och myndighetsuppgifter på bergshanteringsomrâdet som t.ex. tillståndsbeviljning enligt gruvlagen.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) är ett självständigt beslutande organ för förvaltning av statens gruvegendom.

Landskaps- Inom SIND har närmast energibyrån och mineralbyrån verksaminformation heter med anknytning till landskapsinformation.

Energibyrån arbetar bl.a. med övergripande energiplanering, kommunal energiplanering, elsäkerhet, och energiöverföring distribution. Inom ramen för SIND:s och tillståndsgivning tillsynsansvar för överföring och distribution av energi behandlas här ärenden rörande utförande och dragning, skötsel av anläggningar för denna verksamhet.

Som arbetsunderlag för energibyråns prövning om behov och ändamålsenlighet liksom den lokala elinspektionens (statens elektriska inspektion) tillsynsverksamhet framställs kartor över ledingsnäten inom elinspektionsdistrikten med utgångspukt från den topografiska kartan i skala 1:50 000 (versionen utan höjdkurvor). Inom västra elinspektionsdistriktet pågår omritning till sådant underlag från tidigare generalstabskartor i skala 1:100 000. Utöver dessa interna underlagskartor sammanställs och ajourförs stam- och regionnäten på länsvisa översiktskartor i skala 1:250 000 (de nordligaste kartorna dock i skala 1:500 000). Dessa länsvisa översiktskartor distribueras en gång per år till respektive länsstyrelse.

Bilaga 2 379 sou 1981:73

olika mineralpolitiska frågor samt Mineralbyrån handlägger vissa frågor som berör minerallagstiftningen och lagen om kontinentalsockeln. Dessutom ansvarar byrån för tillsynen och annan mineralhantering i samverkan med över gruvdrift vid bergsstaten upprättar bl.a.bergsstaten. Bergmästarna kartor över inmutningar, utmål o.d.

bereder och verkställer uppgifter vid Mineralbyrån utreder, nämnden för statens NSG ansvarar för den statgruvegendom. med undan-

ligt anslagsfinansierade prospekteringsverksamheten

som utförs av SGU genom direkta antag av uranprospektering Nämnden har fått att prospektera efter slag. befogenheter oberoende av om det krävs inmutning enligt gruvfyndigheter koncession enligt lagen om vissa mineralfyndigheter lagen, Nämnden skall dessutom ta eller tillstånd av jordägare. till för att förbättra det ekonomiska utinitiativ åtgärder bytet av mineraltillgångarna. NSG:s prospekteringsuppdrag

läggs huvudsakligen på SGU.

SIND hämtar in geologisk information och annan landskapsini form och ekonomiska formation av geologiska, topografiska Verket har vidare behov av att få fram kartor samt sjökort. och borrhålskartor som uppgift om fastighetsägare. De gruvm.f1.enligt lag är skyldiga att upprätta och ajourgruvidkare förvaras hos respektive bergmästare, är föra, av vilka utdrag en annan viktig informationskälla.

krav stor åtkomlighet samt SIND ställer på hög aktualitet, i kartinfonnationen. Sedan budgetåret geometrisk noggrannhet bedrivs vid SIND en utredningsverksamhet inriktad 1978/79 och utvärdering av geologi, mineralföremot sammanställning Denna verk-

komster och prospekteringsverksamhet på länsnivå.

har hittills omfattat de nordliga länen. samhet

i anslutning till SIND har på uppdrag av bostadsdepartementet utfört vissa studier av landets den fysiska riksplaneringen náneraltillgångar m.m.

380 Bilaga 2

SlND:s myndighetsroll för den kommunala energiplaneringen innefattar bl.a. att information ge kommunerna om tillgängliga metoder och hjälpmedel för den kommunala energiplaneringen. SIND anser sig ha möjligheter att inom detta område insprida formation till kommunerna om sådana olika typer av landskapsinformation som kan vara tillämpliga vid den kommunala energiplaneringen.

Samverkan SIND samarbetar bl.a. med SGU och CFD. En särskild om rapport grus och sand på land och i hav har t.ex. tagits fram i samverkan med SGU. Verket planerar ta ett i bruk. eget dataregister till CFD:s fastighetsregister Tillgången och koordinatregister anges som betydelsefull i detta sammanhang.

Ekonomisk Mineralbyråns och bergsstatens kostnader för insamling, lagring omslutning och presentation av landskapsinformation är för närvarande obetydliga. Totala kostnaderna för SIND:s landskapsinformation uppskattas till högst ca l milj.kr.

NSG hade 1978/79 en kostnad på ca 45 milj.kr. för prospekte-

ringsverksamhet.

Sveriges geologiska undersökning

Uppgifter Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör landets beskaffenhet. geologiska SGU skall utföra allmän bedriva infonnageologisk kartering, tions- och dokumentationsverksamhet området på det geologiska och på uppdrag uppsöka och undersöka förekomster av tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten.

Landskaps- Ett särskilt rådgivande är knutet till SGU organ, kartrådet, information sedan 1975 med uppgift att medverka vid planering av karteringsverksamheten och att med utgångspunkt från den övergripande samhällsplaneringens intresse ge synpunkter på inrikt-

Bilaga 2 381

ningen av denna verksamhet och på kartornas utförande. I detta råd ingår företrädare för de huvudsakliga kartkonsumenterna: skogsstyrelsen, industriverket, naturvårdsverket, planverket, vägverket, ÖB, Svenska kommunförbundet, Svenska gruvföreningen, Byggnadsgeologiska sällskapet och Svenska nationalkommittên för geologi.

Vid SGU tillämpas programbudgetering med följande programindelning 1. Kartering 2 Information och dokumentation 3. Prospektering 4 Speciella undersökningar

Den allmängeologiska karteringen är en ursprunglig uppgift Program 1 för SGU och består i att ta fram och i form av kartor i regul- Kartering jära serier ge information om landskapet, främst då beskrivning av berggrunden, jordlagren och grundvattnet. Beträffande karttyper se faktaruta om landskapsinformation vid SGU.

Som underlag för framställningen av de geologiska kartorna används flygbilder och allmänna kartor såsom topografiska kartcr i skala 1:50 000 och ekonomiska kartor i skala 1:10 000 (främst för jordartskarteringen). För de hydrogeologiska kartorna används oftast jordartskartorna kompletterade med information från brunnsarkiv och utredningsmaterial från länsstyrelser och kommuner. Tidsmässigt har SGU:s mål varit att täcka de viktigaste delarna av landet med moderna jordartsoch berggrundskartor i skala 1:50 000 inom 50 år. Hittillsvarande kartering i denna skala (ca fyra till fem nya jordartsresp. berggrundskartor per år under de senaste åren) motsvarar dock endast en täckningsgrad av 8,5 % av landets yta för moderna berggrundskartblad och 5,5 % för moderna jordartskartblad. Härutöver framställs även översiktliga separata jordartsgeologiska och berggrundsgeologiska s.k. länskartor i skala l:20( 000 som f.n. täcker hälften av landets yta (främst norra Sverige). Karteringstakten för jordartskartor i 1:5 000 höjs

382 Bilaga 2

nu väsentligt. Nya översiktliga berggrundskartor i södra Sverige i 1:250 000 har börjat framställas.

Program 2 Enligt prop. 1974:60 angående organisation för SGU m.m. skall Information verket fungera som centralt geologiskt arkiv- och dokumentaoch dokumenta- tionsorgan i landet och som museum för mineral samt jord- och tion bergarter. Vidare skall SGU tillhandahålla sakuppgifter avseende geologiska, geofysiska och geokemiska observationer och analyser. Resultaten redovisas förutom i de ordinarie kartserierna med beskrivningar, i särskilda publikationer och i uppdragsrapporter. I samband med brunnsborrning föreligger också en lagenlig skyldighet att lämna uppgift till SGU, där data lagras i det s.k. brunnsarkivet (SFS 1975:424).

Kunskap om den geologiska information som finns hos SGU sprids genom bl.a. SGU:s bibliotek, musem och geologiska insamlingar, publikationsverksamhet samt intern och extern information. Genom sina omfattande arkiv har SGU en stor källa för lagrad landskapsinformation. Möjligheterna att förbättra åtkomsten genom en uppbyggnad av ett enhetligt informationssystem - till vilket även externa producenter av geologiska data skulle kunna anslutas - har utretts i flera omgångar under 1970-talet. Eftersom den geologiska informationen finns fysiskt fördelad ,på många håll och lagrad på skilda medier samt under olika grad av sekretess planerar man i första hand att skapa ett informationssökningssystem Georegister - som ger uppgift om vilken information som finns och var den är lagrad. Det planerade datorbaserade registret (geodataarkivet) beräknas även omfatta sådan geoinformation som finns vid gruvbolag.

Program 3 I samband med budgetbehandlingen i prop. 1979/80 angavs att och 4 SGU mer aktivt skulle informera om sina att tillmöjligheter Prospektering handahålla detaljerat geologiskt underlagsmaterial på uppoch speciella dragsbasis. Uppdragsverksamheten gäller främst undersökningar undersökning- av mineraltillgângar. Vidare utförs anläggningsgeologiska ar (uppdrags- undersökningar, regionala inventeringar och prospektering verksamhet) efter sand, grus och övriga jordarter inklusive torv samt grundvatten. I övrigt ingår naturvårdsundersökningar samt

Bilaga 2 383

mätnings- och analysverksamhet.

Prospekteringsprogrammet omfattar främst exploateringsbara mineralråvaror dvs,malmer (järn, uran, legeringsmetaller och s.k.basmetaller), industrimineral (sand och grus även på havsbotten, byggnadssten, leror, kalksten, diabas, alunskiffrar m.flJ samt fossila bränslen (kol, olja och naturgas). SGU s största uppdragsgivare är nämnden för statens gruvegendom. Basmaterial för prospektering i form av geologiska och geofysiska kartor föreligger över begränsade områden där SGU utfört berggrundskartering med statliga medel (främst södra och mellersta Sverige) eller som biprodukt från SGU:s tidigare prospektering i norra Sverige. Mot ersättning utförs även geologiska uppdrag åt statliga myndigheter, kommuner och enskilda.

SGU bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverk- FoU samhet inom sitt verksamhetsområde. I många fall sker detta med särskilda projektmedel från forskningsråd och motsvarande forskningsrådet, styrelsen för teknisk (naturvetenskapliga utveckling, naturvårdsverket, byggnadsforskningsrådet m.flJ eller genom särskilt påslag vid uppdragsverksamhet. SGU deltar t.ex.i den forskningsverksamhet som delvis i samråd med Qlü bedrivs vid de s.k.fältforskningsområdena och som också finansieras av naturvetenskapliga forskningsrådet. Av intresse för SGU är där särskilt studier rörande grundvattenbildning och grundvattnets roll i det hydrologiska kretsloppet. SGU svarar också för grundvattendelen av naturvårdsverkets för miljöövervakning (PM), där data från observatioprogram ner i SGU:s grundvattennät utnyttjas. SGU-geologer deltar vidare i ett antal forskningsprojekt inom ramen för det UNESCO-stödda internationella geologiska korrelationsprogrammet (IGCP), som syftar till att finna interkontinentala geosamband (korrelation) mellan olika enheter inom berglogiska och jordlager liksom av geologiska händelser som bidragrund till och påverkat deras bildning och utbredning. SGU har git beräknat FoU-andelen av sitt myndighetsanslag till ca 3 milj.

384 Bilaga 2

kr. vilket helt kan anses omfatta landskapsinformation.

Samverkan Genom sitt kartråd får verket fortlöpande synpunkter på sina produkter m.m från de representanter för avnämarna som ingår i rådet.

Utrustning Ny teknik för grafisk kartframställning prövas inom verket. Verket förfogar över två bläckstråleskrivare som används för produktion av kartor som åskådliggör flygmätningsdata, vilka fränst används för internt bruk vid SGU för närvarande. Vid denna kartframställning utnyttjas SGU:s egna datorer. Värdet av mera kostnadskrävande utrustning som bedömts utnyttjas för landskapsinfonnation har uppskattats till ca 15 mili.kr.

Ekonomisk Karterings-, dokumentations- och informationsverksamheten

omslutning finansieras så gott som helt av direkta anslag och utgjorde

det aktuella budgetåret ca 30 milj.kr. Härtill kommer att landskapsinformation även produceras i samband med prospekteringsverksamhet och undersökningsuppdrag, som betalas av uppdragsgivarna. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. De geologiska uppdragen, främst i form av prospektering har en omfattning som svarar för ca 65 % av verkets totala ekonomiska omslutning dvs uppemot ca 100 milj.kr.

För prospektering m.m.ink1usive speciella undersökningar, som inte kan finansieras genom uppdragsintäkter, disponerade SGU statliga bidrag om ca 15 milj.kr. (största delen för uranprospektering och en mindre del för sand, grus och övriga i jordarter).

Bilaga 2 385

FAKTARUTA OM LANDSKAPSINFORMATION VID SGU

43 moderna jordartskartor finns utgivna sedan 1964 för Syd- Jordartsgeolooch Mellansverige. Äldre kombinerade jordarts- och berg- giska kartor i grundskartor utfördes fram till 1965 över större delen av skala 1:50 000 detta område. Kartorna i denna äldre serie är nu till största 0 delen utgångna.

32 berggrundskartor finns utgivna sedan 1967 för Syd- och Berggrundsgeo- Mellansverige. Dessutom finns 34 bergartskartor för Norra logiska kartor Sverige som har producerats i samband med malmprospektering- i skala 1:50 000 en. De geologiska kartorna över Syd- och Mellansverige åtföljs av tektoniska kartor över krosszoner, sprickor m m.

Översiktliga länskartor har utgivits för Norra Sverige. Sex översiktliga jordarts- och sex berggrundskartor är hittills producerade jord- och bergfrmnför allt i skala 1:200 000. artskartor i skalor 1:100 000 - 1:1 000 000

Geofysiska kartor omfattar f n flygmagnetiska kartor, gamma- Geofysiska strålnings- samt elektriska RAMA-kartor, vilka är baserade kartor i skala på flygmätning. De flygmagnetiska kartorna, som visar den 1:50 000 magnetiska totalintensiteten utges tillsammans med berggrundskartorna och är viktiga hjälpmedel vid berggrundskarteringen då de ger en bild av berggrundens struktur.

Efter en försöksserie om åtta kartor i skala 1:50 000 har Hydrogeologiska fr 0 m 1978 främst översiktskartor i skala 1:250 000 fram- kartor i skalor ställts. Hydrogeologiska kartor visar grwndvattenförhållan- 1:50 000 och den i berggrund och jordlager och ger bl a information om 1:250 000 möjligheter till uttag av större grundvattenmängder.

SGU bedriver maringeologiska arbeten på kontinentalsockeln Maringeologiska främst inriktade på sand- och grusförekomster. Resultaten kartor i skalor redovisas bl.a.i kartform. Hittills har fem kartor i skala 1:50 000 och 1:50 000 över havsbottnarna i Öresund framställts samt en 1:100 000 karta i skala 1:100 000 vid Norra Gotland.

Geologer vid SGU deltar i samanställning av de svenska Svensk del av delarna av internationella kartserier som t.ex.Metamorphic internationella Map of Europe, International Quarternary Map of Europe och översiktskartor Tectonic Map of Europe i skala 1:2 500 000 samt Hydrogeological Map of Europe i skala l:l500 000 (de fem kartbladen över Sverige beräknas vara klara 1980). Samordning och utgivning sker inom ramen för Commission of Geological Map of the World och UNESCO.

Ca 50 000 brunnsuppgifter är f.n.lagrade på magnetband i Brunns- och borrdetta system som är baserat på obligatorisk uppgiftsskyldig- arkiv het om hydrogeologiska uppgifter vid brunnsborrnings- och grumdvattentäktsundersökningar. Utöver lägesbestämning av borrplatser finns också information om geologi, grundvatten-

nivåer, grundvattenkemi m.m. Lägesbestämning av brunnar sker

386 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

via fastighetsregister med koordinatangivelser från CFD.

ADB-baserade Ett stort antal geofysiska mätningar, geokemiska analyser register samt geologiska observationer från olika undersökningsområden finns lagrade på datorbaserat media. SGU har sedan länge använt datasystem för insamling, lagring, och bearbetning presentation av information från geofysiska mätningar av olika slag från luften och på marken, från kemiska av provtagningar jord- och bergarter samt grundvatten, från fältobservationer, från borrningar samt från anläggningstekniska undersökningar. En kontinuerlig insamling sker av uppgifter rörande grundvattnets långsiktiga och kortsiktiga variation i olika geologiska och klimatologiska miljöer. Dessa datasystem genomgår f,n_en genomgripande modernisering bl.a.för att infonnation lättare skall bli och bättre tillgänglig kunna utnyttjas i flera sammanhang.

ADB-baserade register för dokumentation och presentation av uppgifter rörande naturgrus- och torvtillgångar håller på att upprättas vari ingår uppgifter om areal, utseende, läge, kvalitet m.m. Genom att förekomsten av tillgångarna koordinatsätts kan uppgifterna redovisas i kartform.

Vidare utvecklas i nära anslutning till prospekteringen register över malmfyndigheter samt observerade malmblock.

1981:73 Bilaga 2 387 sou

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk (Vattenfall) har bl.a.hand om statens Uppgifter kraftverksrörelse och verkar för en rationell elenergiförsörjning inom riket. Kraftverksrörelsen omfattar produktion, distribution och försäljning av elenergi.

Verket samlar in, bearbetar och sammanställer landskapsinfor- Landskapsmation dels som underlag för utförande av tekniska anlägg- infonnation ningar som kraftstationer, kraftverksdammar och distributionsledningar, dels som underlag för skadereglering.

Vattenfall beställer egna flygfotograferingar hos LMV men använder också bildmaterial från omdrevsfotograferingar. Förutom med LMV sker ett nära samarbete med bl.a. $WlI, sjöfartsverket och SGU samt regionala och lokala myndigheter för insamling av landskapsinfonnation.

Verket utför karteringar för projekterande anläggningar, utför borrningar för att bestämma berggrundens läge och beskaffenhet samt undersöker jordlagren ovanför berget såväl på land som i vatten.

Värdet på utrustning i fonn av olika borrmaskiner och mät- Utrustning instrument vid verket har uppskattats till ca 4 milj.kr.

Kartverksamheten vid verket är bred såväl innehållsmässigt Ekonomisk som beträffande kartskalor. Omfattningen av verkets land- omslutning skapsinformation kan uppskattas till ca 15 milj.kr.

Styrelsen för teknisk utveckling

för teknisk utveckling (STU) är central förvalt- Uppgifter Styrelsen ningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt i den mån sådana uppgifter inte ankommer utvecklingsarbete på annan statlig myndighet.

388 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

Landskaps- Styrelsens uppgifter innebär att man har möjlighet att stödja information utvecklingen av metoder och tekniker för att ta fram och FoU presentera olika typer av landskapsinformation. För undersökning av behovet av åtgärder inom fjärranalysområdet tillsatte STU 1969 en särskild Remote-sensing-kommitté [STURSK). Delegationen för rymdverksamhet fick några år senare ansvaret för beredning av bl.a.fjärranalysfråg0r. STU gör dock fortfarande satsningar på teknisk utveckling inom detta område vid sidan av eller i direkt samverkan med delegationen. Vid institutionen för fysik vid KTH har t.ex,utvecklats ett komplett datoriserat mätsystem OSIRIS, för analys av fotografiska fjärranalysbilderu Iáed stöd från STU och delegationen för rymdverksamhet avses en prototyp för industriell produktion tas fram under 1980-81 av SAAB-SCANIA och Victor Hasselblad AB. SGU har fått medel från STU för utveckling av metodik vid jordartskartläggning med hjälp av infraröd färgfilm samt för system- och apparatutveckling för tröghetsnavigering för att förbättra de geofysiska flygmätningarna. Vidare har STU bl.a.beviljat medel till forskare vid Luleå högskola för att utveckla fjärranalysmetoder för prospekteringsändamål. Även andra metoder för malmprospektering har undersökts och intresset fokuseras bl.a.på framtida marin prospekteringsteknik.

Instruentutveckling för digitalisering av kartor (institutionen för elektrisk mätteknik i Lund) och kartografiska metoder för terrängåtergivning i svenska landskapstyper (naturge0grafiska institutionen vid Uppsala universitet) är andra projekt som stötts av STU. Medel har på senare tid även beviljats till det s k ISOK-projektet vid Svenska kommunförbundet för storskalig kartframställning (ca l mi1j.kr. per år).

Av betydelse för vidgad användning av fjärranalysen kan de satsningar vara som STU föreslagit under den komande femårsperioden på datorbaserad bildbehandling. Styrelsens strävan har varit att skapa ett tekniskt underlag för en svensk produktlinje, som kan ge tillämpningar på bl.a.kartproduktionen.

Bilaga 2 389

STU:s satsningar på forsknings- och utvecklingsprojekt inom Ekonomisk

ovan nämnda områden har uppskattats till knappt l milj. kr omslutning 1978/79. En ökad satsning har skett de senaste åren genom bl.a. bidragen till ISOK-projektet.

Statens delegation för rymdverksamhet och Svenska rymdaktiebolaget

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är central för- Uppgifter valtningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymdoch fjärranalysverksamheten särskilt avseende forskning och utveckling i den mån dessa frågor inte ankommer på annan myndighet. DFR har till uppgift bl.a. att ta initiativ till, verka för en samordning av och fördela statligt stöd till rymdforskning, rymdtekniskt utvecklingsarbete och fjärranalysverksamhet. DFR är vidare kontaktorgan med internationella organisationer, speciellt European Space Agency (ESA), och utländska institutioner på rymd- och fjärranalysområdet.

Till DFR är knutna ett antal kommittéer av vilka främst (FAK) är av intresse i samband med land-

fjärranalyskommittên

skapsinformation. FAK har till uppgift att samordna svensk fjärranalysverksamhet, formulera program för utveckling och tillämpning av fjärranalys och informera om teknikens möjligheter.

FAK har fyra projektberedningar för vatten, atmosfär, landvegetation och fysisk planering samt databehandling. Inom FAK och dess projektberedningar finns ett flertal forskningsinstitutioner, industriföretag och statliga myndigheter (naturvårdsverket, LMV, SNHI och skogsstyrelsen) representerade.

Delegationens verkställande organ är det statsägda Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget). I Rymdbolagets uppgifter ingår att verkställa DFR:s rymd- och fjärranalysprogram, att svara för driften av sondraket- och satellitmottagnings-

390 Bilaga 2 sou 1981:73

stationen Esrange utanför Kiruna, att driva tekniska utvecklingsprojekt i samarbete med industrin, att fränja marknadsföring av svensk rymdindustri utomlands samt att fungera som rådgivare åt DFR.

Landskaps- FAK har bl.a. bidragit till att förbättra de metoder som utinformation vecklats för isövervakning och oljeövervakning till sjöss, vegetationskartering, övervakning av luftföroreningar samt utnyttjande av Landsat-data för skogsinventering, geologisk kartering, kartläggning av vattenkvalitet m.m. Forskningsoch utvecklingsarbete bedrivs i samarbete med LMV, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, naturvårdsverket, SNHI, FOA,

de naturgeografiska institutionerna vid Stockholms och Lunds

universitet samt vissa institutioner vid Sveriges lantbruks-i

universitet och de tekniska högskolorna.

Rymdbolaget har med utgångspunkt från sådana metodundersökningar utvecklat olika flygburna övervakningssystem som bl.a. används av kustbevakningen.

Vid Esrange utanför Kirua driver bolaget en mottagningsstation för data från jordresurssatelliterna (Landsat) och i Solna finns en datoranläggning för interaktiv, grafisk behandling av sådana data. Rymdbolaget är svensk s.k. National Point of Contact inom ESA:s Earthnet. I uppgifterna ingår att förmedla satellitbilder (film, pappersbilder eller magnetband) enligt fastställda priser till olika användare.

Utrustning Anskaffningsvärdet för utrustning, för Landsat-data mottagning vid Esrange-stationen samt bildbearbetningsanläggningen i Solna har uppskattats till ca 15 milj. kr.

Ekonomisk Den totala resursinsatsen för verksamheten på fjärranalysområomslutning det utgjorde ca 3 milj. kr som finansierades av anslag från

industridepartementet. De svenska kostnaderna för Landsat-

mottagningarna har uppskattats till ca 4 milj. kr.

sou 1981:73 Bilaga 2 391

Domänverket

Domänverket har till uppgift att förvalta statens skogar Uppgifter och jordbruksmark samt att driva skogsbruk och därmed sammanhängande verksamhet. De statligt ägda skogarna omfattar ungefär en femtedel av all skog i landet. Vid sin skötsel av skotas till naturvårdens och andra allmänna ingen skall hänsyn tressen.

I likhet med skogsvårdsorganisationen och skogsägare hämtar Landskaps- ,verket sin landskapsinformation från allmänna kartor (de eko- information nomiska och topografiska kartorna samt översiktskartan), jordartskartor, flygbilder från 3 000 m till 9 200 m höjd samt fotokartor i skala 1:10 000 och 1:20 000. Uppgifter som samlas in i samband med riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet utnyttjas också liksom upplysningar om allmänna vägars standard från vägverket.

Genom tolkning av flygbilder och datainsamling i fält tar verket fram information om egna skogsbestånd och fastighetsinnehav. Domänverkets skogskartor upprättas nästan udantagslöst genom tolkning i flygbilder och registrering på fotokarta men viss fältinventering av våtmarker och enskilda vägars standard äger även rum.

Fastighetsregisterkartor har betydelse för verket främst vid byten, försäljning och köp av fastigheter. Förutom på skogskartor är information om skogen samlad i ett ADB-register, indelningsregistret som för närvarande omfattar ca 50 milj. data. Datalagringsbehovet förväntas öka snabbt i och med att digitalisering av skogskartor startar.

Verket har ett särskilt miljövårdsprogram, i vilket bl.a. Samverkan betonas vikten av samråd mellan verket och planmyndigheterna vid markanvändningsplanering i samband med den fysiska riksplaneringen. Vidare skall domänverket informera fritidsnämnder, friluftsorganisationer och andra berörda organ liksom

392 Bilaga 2

allmänheten om sina flerårsplaner för de marker som omger tätorterna. Som förvaltare åt naturvårdsverket av vissa nationalparker och naturreservat skall samråd också upprätthållas med vederbörande länsstyrelse.

Samverkansmöjligheter anges kunna finnas med LMV beträffande viss information för grundläggande skogskartor och vägkartor. Verket har en representant i nämnden för skoglig flygbildteknik.

Ekonomisk Kartverksamheten vid verket är bred såväl innehållsmässigt omslutning som beträffande kartskalor. Omfattningen av verkets hantering av landskapsinformation kan uppskattas till ca 15 milj. kr.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten

Uppgifter Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) är sedan 1979 central myndighet med uppgift att verka för samordning av svensk havsresursverksamhet, som innefattar utnyttjande, skydd och utforskande av havet liksom verksanh het med anknytning till havet. DSH har bl.a. regeringens uppdrag att lägga fram förslag till övergripande för program svensk havsresursverksamhet i samverkan med berörda intressenter. DSH skall också fortlöpande hålla underrättad sig om havsanknutna aktiviteter i Sverige och följa den internationella havsresursverksamheten samt lämna underlag för regeringens och myndigheters ställningstagande i frågor som rör utnyttjande eller skydd av havet.

Landskaps- Tre expertgrupper har tillsatts av DSH för att ta fram information underlag till det övergripande som beräknas vara programet klart hösten 1981.

Den första gruppen skall studera den internationella havsresursverksamheten för att bl.a. försöka belysa havens roll i ett globalt system och identifiera vilka aktivimänskliga teter, som allvarligt kan störa havens funktioner.

sou 1981:73 Bilaga 2 393

Den andra avser att identifiera, sammanställa och gruppen prioritera viktiga samordningsfrågor rörande de svenska kust- och havsområdenas utnyttjande, utforskning och skydd samt att utveckla samverkan mellan skilda myndigheter på olika nivåer. Syftet med denna grupps program är att ge underlag för en samordnad och effektiv naturresurspolitik för de svenska kust- och havsområdena samt redovisa förslag till innehåll i och former för översiktlig havsplanering. I detta arbete ingår belysning av problem i samband med bl.a. havsforsknings- och kartläggningsverksamhetens uppbyggnad och inriktning samt analys av behov av underlagsdata för havsresursverksamheten. Möjligheterna till integrerad redovisning av land- och havsdata avses också belysas. Förslag till upprättande av en kunskapsbank - ett datorbaserat litteratursökningssystem för havsfrågor - diskuteras också.

Den tredje gruppen behandlar samverkan inom havsresursverksamheten mellan myndigheter och näringsliv jämte svensk teknisk forskning och utveckling, syftande till export- och sysselsättningsbefrämjande åtgärder.

Kostnaderna för DSHis verksamhet var 1980/81 ca 2 milj. kr, Ekonomisk

vilken i huvudsak kan anses vara landskapsinformation. omslutning

MmmMEHEPARTEMENTET

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna har en viktig roll som samordnande statliga Uppgifter på regional nivå och som förmedlare av informamyndigheter tion mellan stat och kommu. Detta markeras bl.a. av att särskilda planeringsavdelningar är inrättade sedan omorganisationen 1971. Uppbyggnaden av planeringsformer som länsplaneringen och den fysiska riksplaneringen har givit länsstyrelserna nya uppgifter. I samband med omorganisationen 1971 sammanfördes även överlantmätarna och länslantmäterikontoren

394 Bilaga 2

inklusive fastighetsregisterverksamheten till planeringsavdelningarna. Sådana lantmäteriuppgifter som saknade egentlig anknytning till planeringsarbetet i länsstyrelserna organiserades inom ÖLM, som sorterar under lantmäteriet, medan länsstyrelsen är huvudman för fastighetsregistreringen. Gemensam chef är överlantmätaren som tillhör länsstyrelsen.

Landskaps- Inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar sker ett omfattande information arbete med anknytning till landskapsinformation. Inom i första hand planenheten, naturvårdsenheten och hos länsantikvarien inventeras bl.a. länets natur- och kulturmiljöer samt andra naturresurser av betydelse för länets utveckling. Vidare kartläggs utnyttjandet av dessa resurser och de konsekvenser i form av föroreningar och sår i landskapsbilden m.m. som detta medför. Vid naturvårds-, plan- och kulturminnesvårdsenheterna utförs även översiktliga inventeringar som t.ex. undersökningar om sjöars kvalitet, byggnadsutveckling och kulturminnesvårdsprogram. Lantmäterienheten för register över landets fastigheter och har betydelsefulla uppgifter i länsstyrelsernas landskapsinformation (se faktaruta om kartor för fastighetsregistrering).

Vid sidan av de centrala myndigheterna har länsstyrelserna viktiga uppgifter i den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning. Länsstyrelserna svarade bl.a. för de länsinventeringar som upprättades i samtliga län under perioden 1969-72 som underlag för den fysiska riksplaneringen. Inventeringarna omfattade intresseområden för naturvård, kulturminnesvård, rörligt friluftsliv och fritidsfiske, klassificering av jordbruks- och skogsmark, markanvändningsplaner och markanvändningsreglerande bestämmelser, flygplatser, vägnät och försvar. Vissa av de upprättade inventeringskartorna ajourförs vid vissa tidpunkter. Den landskapsinformation som tagits fram genom länsinventeringarna är i stor utsträckning värderade

data, vilka grundas på tidigare framtagna basdata eller

grunddata.

Bilaga 2 395

I en nyligen framlagd rapport från bostadsdepartementet Hushållning med mark och vatten II anges att länsstyrel- ,serna även framdeles bör hålla aktuella sammanställningar över förhållanden av betydelse för den fysiska riksplaneringen. Ett flertal av dessa sammanställningar torde avse landskapsinformation. Formerna för detta skall utredas vidare.

Kostnaderna för landskapsinformationen vid lantmäteri- Ekonomisk enheterna har uppskattats till ca 30 milj. kr (ca 70 % av omslutning totalt anvisade 43 milj. kr för dessa enheter). Resurserna för övrig verksamhet vid länsstyrelserna med anknytning till landskapsinformation har däremot inte varit möjliga att särskilja.

396 Bilaga 2

FAKTARUTA OM KARTOR FÖR FASTIGHTSREGISTRERING

VAD ÄR REGISTERKARTA

Registerkartor regleras främst av jordregisterförordningen 1971 respektive fastighetsregisterförordningen 1917 med tillägg samt stadsregisterkungörelsen 1971 och fastighetsregisterkungörelsen 1974.

För större delen av landet förs f. n. jordregister. Den s. k. fastighetskartan med tillhörande bestämelsekarta utgör här registerkarta. Fastighetskartan är en speciell version av den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 (för vissa områden 1:20 000).

För områden med tätare bebyggelse är kartor i skala 1:10 000 inte användbara för fastighetsredovisning. För orter där stadsregister förs är registerkartan vanligen upprättad i skala 1:2 000 eller 1:1 000. I mindre tätorter där jordregister förs finns ibland s. k. specialblad - vanligen i skala 1:2 000 -, men i betydande utsträckning saknas för dessa orter registerkarta i större skala än 1:l0 000.

Stadsregisterkartorna och specialbladen till fastighetskartan är av växlande beskaffenhet och standard. Ganska ofta är kartorna mycket dåliga, vanligen beroende kartorpå att na ursprungligen framställts genom sammanställning av äldre material med bristfällig geometri. Sådana registerkartor kan i längden inte tjäna som underlag för ajourhållning och behöver ersättas av nya registerkartor.

Enligt den nya fastighetsregisterkungörelsen 1974 skall re isterkarta finnas och höra till de framtida ADB-basera-

dê fastighetsregister som håller på att läggas upp för he-

la landet. Detaljregler för registerkartans beskaffenhet och utförande har sammanställts av LMV dels i TFA, dels i Handbok registerkarta (HBRJ.

Registerkartan har till uppgift att offentligt och lättillgängligt redovisa fastighetsindelningen och de förhållanden som i övrigt föreskrivs i den nya fastighetsregisterkungörelsen. Denna karta är ett viktigt underlag och basfunktion för många offentliga och enskilda verksamheter.

VEM FÖR DESSA KARIOR

Registerkartor upprättas och ajourförs av de statliga fastighetsregistermyndigheterna vid länsstyrelsernas lantmäterienheter. I 34 kommuner finns dock särskild fastighetsregistermyndighet under komunalt huvudmannaskap som för stadsregister med dess registerkartor eller nytt fastighetsregister. Jordregistren med fastighetskartorna förs däremot alltid vid länsstyrelserna.

Bilaga 2 397

HUR FRAMSTÄLLS DESSA KARTOR

Registerkartan framställs som en delprodukt vid den allmänna kartläggningen. En nyligen genomförd omläggning av rutinerna för framställningen av fastighetskartan har eliminerat vissa brister i dennas användbarhet som registerkarta och skapat förutsättningar för redovisning av rättigheter m. m. på ett särskilt rättighetsoriginal vid fastighetsregistreringen. Sådana rättighetsoriginal och förbättrade fastighetskartor (fastighetsoriginal) blir tillgängliga successivt i anslutning till framställningen av reviderade blad av ekonomiska kartan. Genom samkopiering av fastighets-, bestämmelse- och rättighetsoriginal kan registerkartan framställas.

Inom kommunerna (KFRND framställs vanligen registerkarta med utgångspunkt från primärkarta eller dess fastighets- och planoriginal, där sådana finns.

VAD FINNS KARTERAT

Den nya registerkartan finns hittills endast i de delar av landet där det nya ADB-baserade fastighetsregistret är infört. Detta register, som har byggts upp av CFD i samråd med LMV och domstolsverket, är i drift i Uppsala län samt i delar av Stockholms och Gävleborgs län.

De nuvarande registerkartorna som hör till jord- och stadsregistren i övriga län är av mycket skiftande utförande och kvalitet och finns inte heller inom de områden där ekonomiska kartor inte upprättats (vissa delar av fjällområdet).

398 Bilaga 2 S()lJ 1981:73

2. MMGRWERNA

Kommunerna är stora producenter och konsumenter av landskapsinformation. Olika typer av främst storskaliga kartor och register som bl.a.utgör viktigt underlag för de kommunaltekniska verksamheterna upprättas huvudsakligen i egen regi. Vissa produkter eller moment i produktionen upphandlas av konsulter. Behovet av småskalig landskapsinformation täcks till en del av allmänna kartor och annat översiktligt material som staten producerar.

Följande beskrivning avser främst primärkommunal verksamhet. Den bygger på en generell studie som Svenska komunförbundet gjort för LINPO. Materialet har kompletterats med en specialstudie över Norrtälje komun likaledes utförd av Svenska kommnförbundet samt en av riksrevisionsverket 1977 framställd rapport avseende lantmäteriets uppgifter i kartförsörjningen. Utöver den primärkommunala verksamheten behandlas vissa verksamheter inom Stockholms läns landsting.

Primärkommunerna

Komunernas Kommunerna har huvudansvaret för den fysiska planeringen behov av och plangenomförandet, ett ansvar som kommer att öka om landskaps- en ny plan- och byggnadslagstiftning (PBL) genomförs enligt information. förslag (SOU 1979:65). Plan- och byggnads- PBL-utredningens Allmänt innebär för kommunerna en omfattande verksamhet processen alltifrån översiktliga planer, detaljplanläggning och plangenomförande till dokuentation av genomförda åtgärder.

Kartor utnyttjas i många av kommuens verksamheter både som arbetsmaterial och vid redovisning och information. Av de allmänna kartorna som framställs av LMV är framför allt den ekonomiska och topografiska kartan samt översiktskartan i skalorna 1:10 000, 1:50 000 respektive 1:250 000 av kommunalt intresse. Riksrevisionsverkets undersökning 1977 rörande utnyttjande av allmänt kartmaterial för fysisk

Bilaga v2 399

planering i ett antal kommuner visade att många kommuner använder samma karttyp för både markdispositionsplaner och kommunöversikter. I ett antal Norrlandskommuner var dock markdispositionsplanen inbakad som en del i komunöversikten, i vilken vanligtvis ingår en redovisningskarta. Vidare framgick att av de allmänna kartorna kom främst den topografiska kartan till användning för dessa plantyper, oftast då i förminskad form (vanligen i skala 1:100 000). Ekonomiska kartan liksom översiktskartan har endast utnyttjats i några enstaka fall. I några kommuner har använts de särskilda länsanpassade grundade på de allmänna kartorna i skala planeringskartorna 1:250 000 som utarbetats av LMV på försök i vissa delar av kommuner har allmänna landet. Vissa även själva reviderat kartor inom sitt område för att få fram lämpligt planeringsunderlag.

är annars att material från de allmänna kartorna an- Vanligt vänds i samanställd, förminskad eller förstorad form. Detta i synnerhet framställning av kartmaterial för områdesgäller (skalorna 1:4 000 - ca 1:20 000), där oklarhet råplanering der om lämpliga kartor och redovisningsmetoder. I stor utframställer kommunerna dock själva eller med sträckning hjälp av konsulter de kartor som behövs för omrâdesplanering. Detta bekräftas också av Norrtäljestudien som visar att allmänna kartor överhuvudtaget används i mycket begränsad omfattning. Orsaken är de allmänna kartornas ofta bristande aktualitet .

Informationen i kommunerna samlas in, lagras och bearbetas vanligen i form av kartor och register som t.ex. adress-, byggnads-, fastighets-, plan- och anläggningsregister samt som statistik över befolkning, bostäder, arbetsställen m. m.

Kommunerna är som grupp betraktad landets största kartproducent. Kartproduktionen är främst inriktad på fysisk planering, plangenomförande och förvaltning av kommunaltekniska anläggningar. De anläggande förvaltningarna med verksamhet

400 Bilaga 2

inriktad mot projektering, byggande och drift samt redovisning av bl.a. geologiska och geotekniska data har fått allt större behov av register- och kartredovisning. Samtidigt har nya mätnings- och kartbehov tillkommit för bedömning av immissioner och miljöskyddande åtgärder liksom kartor för rekreation och friluftsliv.

Grunden för kartläggningen i kommunerna är stomäten som ibland bygger på rikets nät i plan och höjd. På basis av stomnäten upprättas primärkartor, som är storskaliga, grundläggande kommunala kartverk. Primärkartorna ajourhålls i allmänhet fortlöpande och utgör utgångsmaterial för kartor för bl.a. fastighetsbildning, projektering, redovisning och planering (se schema över PRIMÃRKARTA i kommunalt kartprogramj. Komunerna utför själva huvuddelen av dessa arbeten, men lägger också ut uppdrag på privata konsulter och lantmäteriet. Den kommunala primärkartans följdprodukter ligger sedan till grund för mätnings-, lednings- och projekteringskartor för bl.a. olika statliga anläggningshuvudmän som vägverket och televerket.

Landskapsinfor- För att ge en fylligare bild av landskapsinformationen inom mation vid olika delar av kommunernas verksamhet komer vi i fortsättolika kommunala ningen att göra en uppdelning enligt följande intresseområden förvaltnings- gemensam kommunadministration, fysisk planering och planenheter genomförande - arbete och näringsliv - och bostäder markförsörjning, fastighetsförvaltning - teknisk försörjning (kommunikationer, energi, vatten, avlopp och avfall) - fritid och social utbildning, kultur, omsorg miljö- och hälsovård, samhällsskydd.

Bilaga 2 401

Bland gemensamma verksamheter inom kommunerna har främst Gemensam kommunfysisk planering, byggnadsväsende och mätningsteknisk verk- administration, samhet liksom allmän informationsverksamhet ett omfattande fysisk planebehov av landskapsinformation. Nånga kommuner har särskilda ring, plangenomför samordning av den konmunala planeringen. förande planeringskontor Mätnings- eller stadsingenjörskontor utför grudläggande mätningar, beräkningar och kartarbeten som underlag för den övriga kommunala förvaltningen. Särskilda informationsenheter svarar vanligen för både intern information mellan förvaltningar, nämnder och styrelser samt extern information till allmänheten.

kommunala verksamheter behöver översiktskartor i Samtliga olika skalor (1210 000 - 1:100 000). Den ekonomiska kartan liksom den topografiska kan fylla vissa av dessa behov. Komunerna upprättar emellertid även egna översiktskartor i stor omfattning. De allmänna kartorna är ofta alltför detaljrika för att direkt lämpa sig som planeringsunderlag och saknar ofta nödvändig aktualitet.

Enkla kartor för tematisk redovisning upprättas i många fall. Turistkartor eller motsvarande kartor för infonnation till allmänheten innehåller också verbal information, t.ex. gaturegister och beskrivningar av sevärdheter. Översiktskartor används även för allmän orientering, redovisning av försörjningssystem, statistikområden, indelövergripande ning i valdistrikt, distrikt för olika kommunala funktioner, man. De gemensamma planeringsförutsättningarna och kommunredovisas också till viss del på kartor. Vidare planeringen behövs kartinformation till beslutsfattarna vid ärendebehandlingen i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och styrelser.

För den övergripande kommunala planeringen krävs statistik över och bostäder, flyttningsrörelser, arbetsstälbefolkning len, m.m, vilken redovisas fördelad efter t.ex.kommude1ar och särskilda statistikområden. Kommunerna arbetar med olika ambitionsnivåer när det gäller sådan statistik. Förutom

402 Bilaga 2

kartor och tabeller används ADB-teknik för hantering av denna typ av information.

Den mätningstekniska verksamheten är av utpräglad servicekaraktär och svarar för den grundläggande landskapsinformationen till den samlade kommunförvaltningen. Plan- och byggnadsprocessen innefattar framställning av general-, mark-, dispositions-, områdes- och detaljplaner, varvid flera av primärkartans följdprodukter, detaljerade och översiktliga grundkartor likaväl som översiktliga kommunkartor kommer till användning.

Kommunerna har stort behov av storskaliga grundkartor och andra underlagskartor för den fysiska planeringen. Dessa kartor i skalorna 1:400 - 1:5 000 har till uppgift dels att ge maximal information om befintliga förhållanden, dels att vara lämpade som underlag för kommnikation med myndigheter och allmänheten. Kartor ingående i marköversikter och generalplaner redovisar markanvändningen schematiskt liksom vissa turistkartor och adresskartor i tätorterna. Redovisning av markanvändning omfattar vanligen både den faktiska och den planerade användningen. Kommunerna har ofta Översikter över gällande planer och bestämmelser som ger hänvisningar till akter i byggnadsnämndens arkiv. Den mer detaljerade redovisningen av gällande planer framgår av registerkartan. Vissa kommuner har för tätorterna kortregister eller motsvarande med noteringar fastighetsvis om bl.a.planförhållanden. Byggnadsnämndens verksamhet med byggnadslovsgivning, kontroll och besiktning kräver främst tillgång till redovisning av tillåten markanvändning. Den detaljerade informationen om försörjningssystemet redovisas av respektive huvudman för vatten, el, gas, fjärrvärme och avlopp. Byggnadsnämnden infordrar erforderliga uppgifter om försörjningssystemen vid upprättandet av nybyggnadskartor. Granskningen av byggnadslovshandlingar för statlig belåning ger upphov till en mängd byggnadsdata som i viss utsträckning tas tillvara i komunala och statliga register. För den fysiska planeringen samlas även

Bilaga 2 403 sou 1981:73

andra av information in. I grafisk form redovisas såväl typer geoteknisk information som information om hjälpmedel för kommunens hantering av schakt- och fyllnadsmassor i samband med övergripande åtgärder och vissa byggnadsprojekt. Även ADB-bearbetningar förekommer.

Denna sektor omfattar arbetsområden och lokaler, sanering Arbete och samt arbetsbefränüande Vidare kan näringsliv och upprustning åtgärder. olika av kommersiell service, konsuentpolitisk verktyper samhet och turistbefrämjande åtgärder räknas hit liksom hamnverksamhet. Verksamheten inom sektorn kräver översiktligt kartmaterial för bl.a.varuförsörjningsplanering. Redovisningen av markanvändningen vad gäller sysselsättning och kommersiell service är av särskild vikt liksom befolkningens geografiska fördelning och pendling mellan bostadsområden och arbets- Kommunens naturliga förutsättningar för industri, platser. handel och sjöfart bedöms med hjälp av information om bl.a. naturresurser, komunikationer och markberedskap. Komumer med hamnverksamhet har behov av en detaljerad information (b1.a.kartor) om vatten- och bottenförhållanden samt mark inom hamnområden. Till de turistbefränüande åtgärderna hör av t.ex.turistkartor och speciella cykel- och upprättande strövkartor. I denna del sammanfaller i stort åtgärderna med vad som erfordras för kommunens fritidsverksamhet.

Till detta område hör mark- och exploateringsverksamhet samt Markförsörjning, bostadsförsörjning. Även förmedling av bostäder och statliga fastighetsförlån innefattas liksom åtgärder. valtning och övriga bostadspolitiska svarar främst för dessa verksamheter men bostäder Fastighetskontor även stadsarkitekt- och stadsingenjörskontor samt gatu- och renhållningskontor kan vara berörda. Av de komuala styrelserna och nämderna är främst kommunstyrelse, fastighetsnämnd och i viss mån byggnadsnämnd ansvariga för denna sektor.

mängder landskapsinformation behövs inom denna Betydande sektor. Den förvaltande verksamheten behöver god tillgång

404 Bilaga 2

till data om mark, byggnader detaljerade och anläggningar samt uppgifter erforderliga för jord- qch skogsbruk. Program för mark- och bostadsförsörjning kräver tillgång till uppgifter om planberedskap, förnyelsebehov (byggnadsdata), markbeskaffenhet, teknisk försörjning, m.m. Verksamheten med ekonomisk granskning av fysiska planer (exploateringskalkyler och årskostnadskalkyler) förutsätter detaljerade uppgifter till grund för dimensionering och kostnadsberäkning av tekniska försörjningssystem och servicefunktioner. De kommunala storskaliga kartorna baserade på primärkartan och dess följdprodukter har här en viktig att uppgift fylla.

Teknisk Området omfattar gatu- och väghållning, trafik och trafikförsörjning säkerhetsfrågor, energiförsörjning samt avfallshantering. Gatukontor, energiverk och renhållningskontor sysslar främst med dessa frågor men även andra som parkförvaltförvaltningar ningar eller särskilda vatten- och avloppsförvaltningar kan förekomma. Utöver kommunstyrelse berörs trafik- och gatunämnder liksom tekniska nämnder och elverksstyrelser eller liknande komwnala organ.

Kartor används inom kommunikationsområdet för översiktlig redovisning av linjenät, kapacitetsdata, turtäthet, m.m. Samordnad redovisning med turist- eller adresskarta kan även förekomma. För planering, projektering, byggande och drift av kommunikationsanläggningar används kartor i större skalor (skalområdet 1:2 000 - 1:200). hütningar och beräkningar i kommunernas koordinatsystem sker liksom redovisning av andra lägesrelaterade data om kommuikationsnäten. Denna redovisning görs såväl på kartor och ritningar som i manuella och ADB-baserade register. Kommunernas ökade i engagemang väghållningen och kollektivtrafiken leder till ett ökat behov av lättillgänglig landskapsinformation omfattande främst kartor för allmän orientering, redovisning av markanvändning och finfördelad statistik över befolkningen.

sou 1981:73 Bilaga 2 405

När det gäller redovisas bl.a.verksamhetsenergiförsörjningen områden för de olika försörjningssystemen på översiktskartor. För upprättande av abonnentregister är förteckningar över både fastigheter och adresser av intresse. Vid redovisning av ledningsnät och därtill hörande anläggningar utnyttjas vanligen storskaliga ledningskartor. Berörda kommuala förvaltningar är således såväl konsumenter som producenter av landskapsinformation. För projektering och byggande används projekteringskartor ofta i samma skala som ledningskartorna (vanligen 1:400). Dessutom hanteras i detta sammanhang stora mängder data för lägesredovisning liksom data om geotekniska förhållanden och hantering av schakt- och fyllnadsmassor samt fastighets- och markägarförhållanden.

Omfattande insatser görs nu inom energiförsörjningsområdet. En vidgad och fördjupad energiplanering kräver stora mängder av data. Inte minst gäller det data om byggnader. Frågan om byggnadsregister har utretts i många kommuner och i vissa fall lett till begränsade Data behövs om lokala lösningar. energikällor som skogsenergi, torv och energiskog, där olika typer av skogs-, torvmarks- eller vegetationskartor skulle kunna för utnyttjas inventering. Vid planering av energisystem för inhemska förnyelsebara behövs bl.a.lokalenergikällor klimatologiska uppgifter.

Utöver utbildingsverksamhet för barn och vuxna omfattar denna kul- Utbildning, sektor även andra typer av kulturutbud fritid och (konst-, teater-, tur, film- och biblioteksverksamhet) samt kulturnánnesvård. Även social omsorg olika fritids- och omsorgsverksamheter räknas hit. Inom kommunerna behandlas dessa frågor vid skolkontor, kulturförvalt-

ningar, fritids- och hälsovårdskontor. Motsvarande kommunala

styrelser och nämnder svarar för respektive verksamheter.

översiktligt kartmaterial för allmän orientering om dessa sektorers utbud av tjänster används ofta. Speciella behov av landskapsinformation förekommer dock. Utbildningssektorn använder t.ex,olika kartor för orientering och rörligt frilufts-

2 406 Bilaga

liv liksom undervisning i elementär kartografi och mätningsteknik. Via konnmmala bidrag till klubbar inom Svenska orienteringsförbmdet produceras orienterings- och fritidskartor. Även andra ideella föreningar medverkar inom fritidssektorn när konmumerna upprättar specialkartor för t.ex. och Strövområden. Till grund för cykelvägar, vandringsleder bamomsorgsplaneringen likaväl som äldre- och handikappomär. det nödvändigt att ha tillgång till lägesbestämda sorgen data om befolkningen. Ofta är det då fråga om att förändra miljöer där olika omlandsberäloiingar för anläggbefintliga ningar och dylikt kan bli aktuella.

Miljö- och Denna sektor omfattar miljöskydd (immissioner m m), naturhälsovård samt vård, hälso- och sjukvård samt brandförsvar och civilförsvar. Hälsovårdskontor liksom brandförsvarsorganisationen svarar samhällsskydd främst för dessa verksamheter. Inom vissa komntuner finns även särskilda sjukvârdsförvaltningar inrättade. Konmunstyrelse, hälsovårdsnärmd och brandstyrelse är närmast ansvariga politiska organ.

Vid sidan av lämpliga översiktskartor för olika redovisningsändamål är frågan om en effektivare informationsförsörjning för utryckningsfordon av speciellt intresse för denna samhällssektor. Intresse i denna fråga har också taxi, distributionsföretag och postverket. Insatsema på kart- och registersidan vägs vanligen mot de åtgärder som vidtas på marken med skyltar och informationstavlor.

Kravet och den fysiska rikspå konnnuxitäckande fysiska planer medför att naturvärden får en ökad tyngd i den planeringen konummala verksamheten. Kartläggningen av vegetation och andra naturresurser ställer krav på specialkartor och annan landskapsinfonnation som t ex förekomsten av användbara gmstäkter. och tillsyn av täktverksamheten ger upphov till Planering av kartor och insatser av mätningstelcrmisk art. produktion

Samverkan Alla i landet är anslutna till Svenska kolmnunprimärkonmuiner

sou 1931:73 Bilaga 2 407

förbundet som är ett gemensamt intresse- och serviceorgan. Förbundet har vid sidan av sin centrala organisation även en regional organisation, länsavdelningarna, med uppgift att verka för kontakter och samverkan mellan kommunerna inom länet främst i frågor som rör organisation, konmnmal ekonomi, information och utbildning. Förbundet bedriver utvecklingsarbete på flera områden. Som exempel kan nämnas projektet informationsbehandling för samhällsplanering och konmunalteknik (ISOK). Detta projekt innefattar i sig ett tiotal olika delprojekt som arbetar med informationsförsörjning på sju insatsområden - kartframställsamhällsplanering, storskalig ning, geohydrologi, geoteknik oda markhantering, fastighetsförvaltning samt informationssystem för planering, projektering, byggande och drift av gator, Vägar och ledningar. Konummförbmdet utvecklar för närvarande i samverkan med

komnmnerna ett datorbaserat system för konmunernas Inätnings-

tekniska beräkningar samt framställning och ajourhållning av kartor. Detta KOI/IB-system är ett stöd för den samordning

som erfordras mellan förvaltningarna inom området mätning,

beräkning och kartframställning (MBK) .

ökat behov av samverkan mellan kommer som ligger nära varan-

i dra har lett till bildandet av kommunalförbund, vilka ibland sträcker sig över länsgränserna. Skåne täcks av fem sådana förbund som gått olika långt beträffande samordningsfonnerna. Samordningen gäller främst den övergripande samhällsplaneringen, där konmunerna i vissa fall t.ex.sa1nordnat framställning av gemensamt kartunderlag (flygfotografering för markhushållningsplaner, befolkningskartor m.m) . Göteborgsregio-

nens kommLmalförbtmd har huvudansvaret för regionplaneringen

i Stor-Göteborg, ett område som omfattar delar av tre län och fyra landsting. I Stockholmsområdet sköts motsvarande uppgift av landstinget (se vidare särskilt avsnitt om Stockholms län landsting),

408 Bilaga 2

Andra former av kommunal samverkan förekommer också. Ett antal kommuner kan t.ex. samverka kring gemensamma intressefrågor. I Storstockholm samverkar kommunerna i en särskild planeringsnämnd till vilken hör en expertgrupp, Stor-Stockholms kartgrupp. Kartgruppen svarar för samordning av den kommunala kartförsörjningen i detta område. I nära samarbete med denna kartgrupp har en av LMV tillsatt utredning tagit fram ett som kan slutas mellan

normalavtal,1 lantmäteri-

myndigheterna (ÖLM) och en enskild kommun. Några sådana avtal har träffats och under en femårsperiod kommer försök att pågå med samverkan vid revidering och ajourhållning av ekonomiska kartan samt i vissa fall även vid framställning av kommunal tätortskarta. Genom sådan samverkan kan dubbelarbete undvikas, vilket bör leda till bättre resursutnyttjande.

Ekonomisk Kommunernas årliga kostnader för grundläggande mätnings- och omslutning kartläggningsinsatser kan uppskattas till ca 350 milj. kr. Därtill kommer insamling av geologiska och geotekniska

data, registerhållning m.m. om ca 250 milj. kr. per år.

Den kommunala verksamheten med landskapsinformation bekostas dels med skattemedel, dels med intäkter från mätnings- och kartläggningsarbete som debiteras enligt uppdragstaxa. Viss avgiftsfinansiering förekommer också via va-taxa och eltaxa.

a. 1 Se särskild faktaruta om samarbetsavtal mellan lantmäteriet och enskilda komuner i Stockholms län m.m. (i avsnittet om den statliga 1antmäteriorganisationen).

Bilaga 2 409

Schema över PR l MÄR KAR TA i kommunalt kartprogram

Översiktskarta Översiktskarta FATFnaK.. En: 1

Fotogrammetriskt (Turistkorta och (Ekonomiska och framställd karta stadskarta) topografiska h?? kartor)

1:5000 el 1:4000 1210000, 1220000

|_*2_°°°;'f3°“l°. .l

f\

Baskarta till Översiktskarta Översiktskarta generalplan el (Sammanstö l l- till arbetsplaner för dispositionsplan ningskarto gator, va, el, 122000) fjärrvärme, tele mm 140000, 1:5000 (mono, 1:5000 el lz4000_ 1:10 000, 1:20 000) 1:5000 el 124000 (1:2000)

l

* _ _ _ _ ___ .J __I f_

l I

PRIMÄRKARTA Grundkarta till Baskarta till led- Koncept och deloriginal ningskortor och ardetaljplan betsplaner för gator, Fasti ghetsversion va, el, fjärrvärme, Fastighets- och tele mm 1:500, 1:1000, 1:500 el 1:400 plonversion 122000 Projekteringsversion 1:l000 (11400, 1:5000) Grundkarteversion 1:500 el 1:400, 1:1000

Tomtindelnings- Registerkcirta Nybyggnadskarta karta (fastighetsversion och planversion)

1:500 1:500,1:1000 (11200, 1:400, 1:500 el 1:400 (1:100,1:200, 1:1000 el 122000) 1:1000, 112000 1:A00,1:2000)

Kvarterskarto Förröttningskarta (fastighetsplan) vid fastighetsbildning , expropriationskarta 1:500 el 1:1000 l1:100,11200. 1:400. 1:500 el 1:400 12000. 1140001150130 1:1000 1:10 000. 1:20 0001

410 Bilaga 2

Stockholms läns landsting

Uppgifter - Stockholms läns landsting har ett vidare kompetensområde än de andra landstingen i landet. Förutom de traditionella landstingsuppgifterna skall detta landsting även svara för länets regionplanering. Bland huvuduppgifterna för dess regionplaneoch näringslivsnänmd ingår att upprätta regionplan för Stockholms län och att vara landstingets centrala statistik- och dataorgan. Som hjälpmedel vid insamling, hantering och analys av underlagsinfomation om geologi, befolkning, arbetsplatser m.m. har regionplanekontoret utarbetat ett geografiskt informationssystem benämnt GISA (=Geografiskt Informationssystem för AB län). Systemet är kapabelt att hantera information om objekts lägen t.ex. koordinater. Vissa bearbetningar med systemet genomfördes redan 1968 men numera används systemet av alla kategorier av utredare och planerare.

GISA kan indelas i tre delar, register, samt maskinprogram utrustning. Registerdelen består av flera delregister för bl.a. geologi, topografi, markanvändning, skogsförhállanden, sjöförhållanden, fysiskt miljöutbud enligt landstinges miljöinventering, kommunikationssystem, fritidsfastigheter, befolkning och bostäder. I markanvändningsregistret är marken indelad i 64 klasser. Underlag för detta register togs fram via flygfotograferingar med IR-färgfilm från 4 600 n höjd. Genom jämförelser med senare flygfotograferingar kar. även förändringar i markanvändning redovisas.

Detta system kan användas direkt av kommunerna i Stcckholms län för översiktlig planering.

Ekonomisk Driftkostnaderna för GISA-systemet till uppskattas knappt omslutning en halv milj. kr.

Bilaga 2 411 sou 1981:73

3. ENSKILDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER Många olika enskilda företag och organisationer producerar I översikten över dessa intressenter landskapsinformation. har vi valt att med att sådana företag och börja presentera organisationer som i första hand för annans räkning producerar Därefter redogör vi för några typlandskapsinformation. som producerar sådant material exempel på organisationer främst för eget bruk.

Inom den enskilda sektorn produceras årligen landskapsinfor- Tekniska mation till ett värde av ca 350 milj. kr. Ungefär två tredje- konsultföretag delar faller konsultföreav denna produktion på de tekniska tagen, av vilka några är helt inriktade på kartframställning eller har särskilda avdelningar för sådan verksamhet.

Arbetet är i hög grad inriktat mot produktion av storskaliga kartor av kommuner olika företag. En be-

på beställning och

tydande del utgörs av framställning av kommunala primärkartor från vilken marknad konsultföretagen och lantflygbilder, mäteriet delar ungefär i förhållandet 70-30.

Konsulterna framställer också en lång rad specialkartor för skilda ändamål och i varierande skala.

Numera arbetar konsulterna även med framställning av original för tryckning av adress-, översikts- och turistkartor, för kommunala be5tä113Te- Skalområdet är ofta vanligtvis 1:4 000 - 1:15 000 men Översikter i mindre skala förekommer också. av kommunala kartor för tätorter och Underlaget utgörs de ekonomiska och topografiska kartorna på landsbygden. Konär bl.a. beroende på detta även stora konsumensultföretagen ter av landskapsinformation.

I de ovan nämnda produktionskostnaderna för landskapsinfonnation inkluderas också en betydande geoteknisk verksamhet. Produktionen omfattar bl.a. geologiska detaljkartor och storskaliga vegetationskartor framställda av landskapsarkitekter.

412 Bilaga 2 S()IJ 1981:73

Kartföretag De båda företagen Esselte Kartor och Liber Kartor har en helt dominerande inom landet ställning vad gäller produkticn av tryckta kartor för Liber Kartor försäljning. har hittills haft en särställning genom ensamrätten till utnyttjandet av det allmänna kartmaterialet för vilket dock följdproduktion, upphört 1980 enligt beslut av regeringen.

Liber Kartor är en division inom Liberkoncernen som tillhör Statsföretagsgruppen. Kartdivisionens försäljning uppgick 1978 och 1979 till ca Zl milj. kr. resp. ca 23 milj. kr.

En stor del av Liber Kartors produktion utgörs av den s.k. särtrycksverksamheten grundad på utnyttjandet av de allmänna kartorna. Särtryckskartorna omfattar kartor för

militära.åndamål,

för fysisk planering och för fritidsändamål. För SGU trycks de geologiska kartorna, som är baserade på allmänt kartmaterial.

Andra verksamhetsgrenar är framställning av förrättningskartor, specialkartor i liten skala, tematiska kartor av olika slag, atlaser m.m. I samarbete med STF utger Liber sedan lång tid tillbaka fjällkartor. Nya Fjällkartan i skala 1:100 000 är exempel på sådan karta som baserar sig på topografiska kartan som underlag. Vidare framställs komunala adress-, turist- och översiktskartor.

Esselte Kartor ingår i läromedelsdivisionen inom Esseltekoncernen. Bland koncernens kartografiska företag ingår b1.a. Kartförlaget Generalstabens litografiska anstalt (GLA), Kartografiska institutet och Kartlitografen. Esselte Kartor hade räkenskapsåret 1979/80 en bruttoförsäljning om 42 milj. kr. Även andra bidrar med insatser

koncernföretag rörande produktionen

av landskapsinformation som dock ej inkluderas i den ovan nämnda siffran. Företaget är även i övrigt till sin struktur inte olikt Liber,_men har hittills inte haft rätt att utnyttja all-

Bilaga 2 413

männa kartor för följdproduktion.

Förlagsverksamheten omfattar över 400 olika kartor, där dock de utländska är i flertal och Esselte Kartors egna produkter ca 90. Exempel på produkter är skärgårdskartan i skala 1:50 000, fjällkartor som Stora Fjällkartan i skala 1:100 000, turistkartan i skala 1:300 000 och KAK:s bilatlas i skala 1:400 000.

En stor kartproducent inom den enskilda sektorn är Svenska Svenska orienteringsförbundet (SOFT) och till detta anslutna klubbar. orienterings- Verksamheten är i hög grad baserad på frivilliga insatser, men förbudet för samordnings- och rådgivningsverksamheten finns hel- eller deltidsverksamma konsulter anställda centralt och regionalt. För verksamheten erhålls kommunala bidrag som uppskattas till 6-7 milj. kr. per år. Om marknadsmässiga lönekostnader skulle belasta kartverksamheten, skulle kostnaden sannolikt överstiga 20 milj. kr.

Orienteringsförbundet framställer ca 3 milj. exemplar fritidskartor om året. Fritidskartorna finns i olika versioner och skalor (1:l5 000 - 1:20 000) och är noggrant terrängrekognoserade av de olika orienteringsklubbarna. Dessutom produceras andra närområdeskartor i skala 1:10 000 och s.k. lärkartor vanligen i skala 1:5 000 för kartläsningsträning vid skolor, fritidsgårdar osv. Orienteringsförbundet organiserar självt utbildning för rekognoserare, kartritare och projektledare.

Vid framställning av vissa närområdeskartor och storskaliga lärkartor används i stor utsträckning förefintliga kommunala kartor, ekonomiska kartan och uppförstorade flygbilder som underlag. Övriga kartor framställs dock med helt eget grundmaterial. Eftersom orienteringsverksamheten ställer särskilda krav på informationsinnehållet i kartorna, speciellt i skogsterrängen, beställs i regel flygfotografering. Bilderna, normalt tagna från 2 500 - 3 000 meters höjd, stereobearbetas av

414 Bilaga 2

ett antal mindre konsultföretag, som specialiserat sig på denna typ av kartering. Klubbritarna rekognoserar och renritar kartorna egenhändigt varefter produkten läggs ut för

tryckning, ofta hos något lokalt tryckeriföretag.

En stor del av kartorna används av orienteringsklubbarna för intern verksamhet. Nuera säljs dock kartorna i viss utsträckning till allmänheten. Information om dessa kartor sprids främst genom distriktvisa kartfoldrar som börjat utges de senaste åren.

Visst samarbete har påbörjats mellan SOFT och LMV. Vissa deloriginal av den ekonomiska kartan har därvid visat sig kuna användas vid framställningen av orienteringskartorna.

Företag inom de areella näringarna använder landskapsinfonna- Gruv- och tion i betydande utsträckning. Detta gäller framför allt gruvskogsföretag och skogsföretagen. Båda dessa grupper producerar själva en betydande del av den landskapsinformation som används inom de egna företagen.

Gruvindustrin behöver landskapsinfonmation dels för kartläggning under mark för utsättning, inmätning och redovisning av gruvornas geometri, dels som underlag för prospektering. De fyra stora gruvbolagen i Sverige har samtliga egen gruvmätnings- och prospekteringsverksamhet.

Inom skogsbruket och skogsindustrin förekommer också betydande insamling och produktion av landskapsinformation. Frågor av gemensamt intresse för bolagsskogsbruken och skogsindustrin handläggs i skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), vars skogskomittê och särskilt utsedda kartgrupp är kontaktorgan med myndigheter och organisationer. SISU är representerat i Nämnden för skoglig flygbildteknik(vid skogsstyrelsen).

Bolagsskogsbruket använder sig främst av skogskartor som produceras för egna behov, som t.ex. att redovisa markinnehav

sou 1981:73 Bilaga 2 415

och skogsbestånd, planlägga åtgärder och redovisa åtgärder både internt ochexternt gentemot myndigheter m.fl. Skogskartorna upprättas ofta på basis av flygbilder eller ortofotokartor. Flygbilder används vanligen vid inventeringar och vid övriga detaljstudier, medan ortofotokartorna främst används för registrering av inventeringar och åtgärder samt som arbetskartor över huvud taget. Koordinatsättning av skogsbestånd förekommer inom flera skogsbolag. Försök med maskinell ritning av skogskartor har utförts vid Stora Kop- - vatparberg Bergvik AB, varvid fastighetsgränser, vägar, ten och bestånd digitaliserats. Vägkartor upprättas med den topografiska kartan som underlag för att ge information om bl.a. vägars framkomlighet.

över hela bolagsskogsbrukets areal finns skogsbruksplaner upprättade. Mer än hälften av den privata skogsarealen är också täckt av planer antingen i form av enskilda fastighetsplaner eller som områdesplaner. I sådana översiktliga skogsinventeringar redovisas vissa lägesbestämda uppgifter om skogen i form av kartor med tillhörande beskrivningar. Alla ägoslagsgränser är utritade liksom gränser för någorlunda enhetliga bestånd. Även markens terrängklass är ibland angiven.

Utöver den landskapsinfornmtion vi här beskrivit producerar Övrig Svenska turistföreningen och Sveriges turistråd landskaps- Verksamhet information i första hand för turism ochfriluftsliv. Inom sina specialområden framställs även landskapsinformation av t.ex. sjösportorganisationer och flygklubbar.

Bilaga 3 417 sou 1981:73

MODERN TEKNIK INOM MÄTNINGS- OCH KARTVERKSAMHETEN

För att erhålla en bild av den nuvarande och närmast förestående tekniska utvecklingen, som underlag för fortsatta överväganden, engagerade LINFO i december 1979 tre experter för belysning av detta ämnesområde.

De tre, som kom att bilda den s k tekniska gruppen, var lantmätaren Axel Andersson, K-Konsult, byråchefen Lars Ottoson, LMV och numera professorn vid Stockholms universitet, Leif wastenson. Som samordnare frän LINFO:s sekretariat har Göran Lif fungerat.

I den uppdragsbekrivning som LINFO lade till grund för tekniska gruppens arbete framhölls att gruppen särskilt borde belysa

- till av nuvarande möjligheterna rationalisering verksamhet inom mätnings- och kartläggningsomrâdet med användande av modern teknik samt

- hur den förestående tekniska kan utvecklingen komma att förändra sådan verksamhet i organisatoriskt och ekonomiskt avseende.

Efterföljande rapport framlades av gruppen i april 1980. Den innehåller fyra huvudavsnitt: datainsamling, hantering och lagring, överföring av data samt presentation och utnyttjande. I ett avslutande avsnitt sammanfattar gruppen sina synpunkter och rekommendationer. Viss uppdatering har utförts av texten fram till och med april 1981.

418 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

Innehållsförteckning Sid

1 DATAINSAMLING H20

c Terrester mätning 1120

P-P-d M54 Flygbildsteknik

1122 1.2.1 Fotogrammetrisk bearbetning 1122 1.2.2 Flygbildstolkning 1125

Övrig fjärranalys 1129

1.3.1 vad är fjärranalys? 1129 1.3.2 Avkänningsinstrument - 1130 sensorer 0 o Instrumentplattformar H32

141- 0 Ldb) . Au Den internationella utveck-

lingen 1133 3 Svensk fjärranalys 11113 .3

b-ÖGUI

Sammanfattning

l-Ui-P'

11117 igi alisering 11118 4 Elektromekaniska digitali-

seringsinstrument 11119 1.4.2 Elektroniska digitaliserings-

instrument 1150 .4.3 Rasterscanning 1152

l-F .4.4 Kringutrustning vid digita-

lisering 1153 F .4. 5 Arbetsmetodik vid digitali-

sering 11511

Utvecklingstendenser 1155

HANTERING OCH LAGRING 1157

Befintliga metoder och utrustning 1157 2.1.1 Metoder 1157 2.1.2 Utrustning 1159 2.1.3 Databaser i Sverige 1160

Kapacitet och datamängder 1161

2.2.1 Datamängder 1161

2.2.2 Kapacitet 1163 Bearbetningssystem G 11611

NNN Ulbh)

Ajourföring 1165

Utvecklingstendenser 1166

ÖVERFÖRING AV DATA 1167

Överföring genom mellanlagring på 1167 kommunikationsmedier

Overföring via 1168 ledning 1168 Utvecklingstendenser

Bilaga 3 419 sou 1981:73

:då

4 PRESENTATION OCH UTNYTTJANDE h70

4.1 Presentation pâ bildskärm u70 4.1.1 Grafiska bildskärmar för linjeinformation u70 4.1.2 Bildskärmar för presentation h7l i färg 4.2 Presentation som karta eller bild u72 4.2.1 Olika typer av ritmaskiner h73 4.2.2 Radskrivare h78 4.2.3 Bläckstrâleskrivare u79 4.2.4 Utrustning för bildpresentation h79 4.3 Användning av digital teknik vid kartframställning hsl 4.3.1 Användning vid storskalig kartläggning usl 4.3.2 Användning inom allmän kartläggning 1482 4.3.3 Användning i övrig kartframställning usg 4.4 Annat utnyttjande hg 3 4.4.1 Utnyttjande för olika matematiska analyser han 4.4.2 Utnyttjande vid processtyrh87 ning

5 SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER M89

5.1 Utvecklingstendenser på längre sikt (10-20 âr) uag 5.2 Flygfotografering och ortofotokartor h91 5.3 Informationshantering och lagring ugn 5.4 Utökat innehåll i topgrafiska _ kartan u95 5.5 Utrustning och personal u97 5.6 Omdisponering av resurser h99 5.7 Forskning och utveckling u99

420 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

1 DATAINSAMLING

1.1 Terrester mätning

Rikstrianguleringen omfattar stomnät i plan yttäckande med 1-3 mils punkttäthet och avvägningsnät med precisionsavväqningslinjer i kransar med punkttäthet 1-3 km i linjerna. Punkerna utläggs och underhålls av staten genom lantmäteriverket. Båda näten har på senare tid upprustats och nymätts, nivânätet under 1960-talet och det plana stomnätet 1968-80. En ny precisionsavvägning har påbörjats 1979. Stomnäten är därför av hög geometrisk noggrannhet och täcker alla kända behov i fråga om kvalitet. Plannätet torde också täcka behovet ifråga om täthet medan nivånätet i vissa delar kan behöva förtätas i ordningen under precisionsavvägningen, de så kallade huvudnäten.

Kommunerna har i mycket betydande omfattning anslutit och_förtätat sina huvud- och detaljnät i anslutning till eller efter riksnätsarbetena. Därför har vi nu i Sverige som aldrig förr utomordentliga förutsättningar för noggranna mätnings- och kartarbeten för olika förekommande behov. Den tidigare stommätningen (från i huvudsak 1910- och 20-talet) har sålunda sprângvis förbättrats både beträffande noggrannhet och täthet.

Detta har bl a möjliggjorts genom de nya mätinstrument för längd- och vinkelmätning som vuxit fram sedan 1950-talet. Utvecklingstakten tycks till och med ha accelererat på senare är.

Polär mätning är numera den nästan uteslutande metoden för terrester mätning. Härvid registreras en vektor med riktning (vinkel) och längdmått från en punkt med kända koordinater x och y (stationspunkt) till mätpunkten. För att rekonstruera mätningen vid koordinatberäkning eller kartering krävs ytterligare en punkt med kända koordinater x och y som utgångspunkt för vinkelmätning (utgángsreferensriktning). Detta nät av stompunkter (polygonoch triangelpunkter) behövs med tillräcklig täthet och utläggs från rikets triangelnät (cirka l mils punktavstånd) via kommunala triangelnät (punktavstånd 1-5 km) till tätorternas polygonnät där täthet på cirka 100-400 m eftersträvas.

Liksom andra delar av kartframställningen har fältmätningsutrustningen successivt blivit alltmer elektronisk och på senaste åren även försedd med

sou 1981:73 Bilaga 3 421

mikroprocessorer. Den utrustning som används vid fältmätning är vinkelinstrument (teodolit) och längdmätare (mätband eller elektro-optiskt instrument).

För cirka 15 år sedan började elektro-optiska längdmätare komma i bruk. I dag är dessa instrument i prisläge 50-70 tkr självklara hjälpmedel. De är ekonomiskt försvarbara trots att de tidigare använda mätbanden låg i prisklass 400-700 kronor. Detta har varit rationellt dels därför att kapaciteten ökar - fler mått tas per tidsenhet och längre mått kan tas med bibehållen noggrannhet, dels därför att vissa uppgifter inte kunde lösas tidigare, t ex måttagning över nntorleder eller starkt trafikerade gator.

Pâ senaste åren har även automatiska teodoliter utvecklats, där vinkelvärden registreras automatiskt och visas i sifferfönster eller lagras via mikroprocessoner i små dataminnen som via en kabel kan anslutas till instrumentet. Mikroprocessorn är fast programmerad att klara vissa enkla beräkningar, t ex beräkna horisontellt avstånd och nivåskillnad ur lutningsvinkel och lutande längd.

Dessa små fältminnen för cirka 20 tkr ersätter sannolikt på ganska kort sikt de vanliga protokollsblocken å 10 kronor i varje fall för vissa typer av mätningar med stor datavolym (takymetrering för volymbestämning, digitala terrängmodeller m m) och det anses liksom för längdmätarna lönsamt.

Dessa nya digitala teodoliter med automatisk vinkelregistrering kostar 150-200 tkr mot cirka 20-25 tkr för de äldre rent optiska instrumenten. Trots att elektronik-komponenter är ganska billiga blir deras inbyggnad i mätinstrument med samtidig metodutveckling alltid kostsam för användaren. Hittills kan ett 10-tal instrument av dessa typer beräknas vara igång i Sverige enligt uppgifter från några leverantörer. Placeringen verkar bli likformigt fördelad med cirka en tredjedel vardera på statliga myndigheter, kommunala förvaltningar och enskilda företag.

Terrester mätning har under 1960- och 1970-talen starkt begränsats i förhållande till fotogrammetrisk kartering som kostnadsmässigt varit gynnsammare för områden med storlek på ett par hektar och uppåt. Terrester mätning har förutom för inmätning av stödpunkter och signaler vid flygkartläggning

422 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

mest utnyttjats för komplettering av fotogrammetriska kartor, osäkra detaljer på grund av skymd sikt, nya föremål etc.

På de sista tre-fyra åren har terrester mätning åter ökat i omfattning, dels därför att de nya längdmätarna medger lika noggranna mätningar på 400 meters avstånd som tidigare på högst 40-50 meter med mätband, dels därför att noggrannhetskravet särskilt i nivå ökat. Så har man t ex för ledningsinmätning i Stockholm funnit att endast terrester mätning ger tillräcklig noggrannhet i nivåbestämning av brunnslock och vattengång.

1.2 Flygbildsteknik

1.2.1 Fotogrammetrisk bearbetning

Sedan länge används fotogrammetrisk bearbetning av flygbilder vid praktiskt taget all kartframställning av grundläggande karaktär. Den fotogrammetriska bearbetningen sker vid statliga myndigheter såsom LMV och vägverket eller vid ett begränsat antal privata företag. Den instrumentpark,.som används i sammanhanget, är i stor omfattning anskaffad under tiden 1955-1970 och innehåller huvudsakligen schweiziska och tyska instrument av analog typ. Instrumenten har visat sig ha lång livslängd med bibehållen noggrannhet.

I landet finns totalt cirka 100 större stereoinstrument som utnyttjas för punktförtätning, kartering och utbildningsverksamhet. Fördelningen framgår av nedanstående tabell. Ett 30-tal av instrumenten är utrustade för digital registrering.

Antal större stereoinstrument i Sverige

Innehavare Stereo- Wild Wild Wild Övriga

kompara- A5,A6 A7,A8, B8,B9 instrutorer A9,Al0 ment

Lantmäteriet 2 17 9 9

Övr statl myndigheter 5

Privata företag f 27 l 6

Utbildningsanstalter 2 5 6 6 4

Summa 4 7 55 16 19

sou 1981:73 Bilaga 3 423

Den fotogrammetriska stödpunktsförtätningen utförs numera vanligtvis som s k blocktriangulering.

Blocktrianguleringen har sedan de nya tillämpningsföreskrifterna till mätningskungörelsen, TFA, presenterades 1975, i allt större omfattning ersatt delar av den geodetiska stödmätningen.

Vid blocktrianguleringen sker med datorns hjälp i princip en hopräkning av mätningar som görs i enskilda stereomodeller och en inpassning av de fotogrammetriska mätningarna i det geodetiska systemet.

Normalt sker mätningen i vanliga s k analoga stereoinstrument. I begränsad omfattning utnyttjas också s k analytiska instrument i sammanhanget. I sådana instrument sker mätning av bildkoordinater under det att man i analoga instrument mäter punkters nodellkoordinater.

Punktförtätningen avser i första hand att bestämma koordinater för punkter, som skall användas för kartframställningen. De koordinater, som beräknas, har dock så hög noggrannhet att punkterna normalt också är användbara för kompletterande geodetiska mätningar. I anslutning till blocktrianguleringen sker ofta också mätning och beräkning av signalerade punkter t ex gränspunkter och brunnar.

Den nu allmänt tillämpade tekniken för fotogrammetrisk punktbestämning har möjliggjorts genom utveckling av effektiva ADB-program för att lösa det mycket komplicerade beräkningsproblem, som en blocktriangulering innebär. Mätningen har underlättats genom att de använda instrumenten kunnat modifierats så att koordinatregistreringen kan ske automatiskt på databärande medium.

Kartframställning med fotogrammetrisk teknik har utnyttjats i Sverige sedan 1930-talet. Den fotogrammetriska bearbetningstekniken har fram till de senaste åren helt byggt på analoga förfaranden där stereooperatören successivt ritar upp kartan på ett till instrumentet anslutet ritbord. Datortekniken har emellertid pä olika sätt kommit att påverka utvecklingen av den fotogrammetriska bearbetningstekniken. Man kan särskilja tre skilda linjer i denna utveckling:

- i stereoinstrument och upp- Digital registrering ritning av kartan i ritmaskin.

424 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

- av ritbord Anslutning digitalt styrt till stereoinstrument.

- till helt

Övergång analytisk teknik vid kart-

framställningen.

I det första fallet är det alltså fråga om att i stereoinstrumentet bestämma koordinater för de terrängdetaljer, som skall redovisas på kartan.

Arbetet kan utföras i normalt använda instrument, under förutsättning att de nodifieras, så att registrering av modellkoordinater kan göras. Det är också lämpligt att förse instrumentet med en bordskalkylator med bildskärm, för att möjliggöra en successiv grafisk redovisning av de detaljer som registreras. Efter mätningen sker databehandling varvid de mätta punkterna lagras i en databas. Uppritning kan sedan ske i ritmaskin. Den här skisserade metoden har i begränsad omfattning börjat användas vid LMV. En studie har visat att metoden har många fördelar jämfört med konventionell teknik. Ur-ekonomisk synpunkt är den vid framställning av storskaliga kartor (skalområdet 1:400- 1:1 000) jämförbar med tidigare använd teknik, men bl a det faktum att kartdetaljerna också föreligger i en databas gör metoden attraktiv.

Den andra utvecklingslinjen innebär att ett digitalt styrt ritbord ansluts till ett stereoanalogt instrument. Denna anslutning gör det möjligt att avlasta operatören en god del av det arbete, som han annars måste utföra vid ritbordet. Det ritbord det här är fråga om har emellertid begränsade prestanda, varför uppritningen ej kan bli av den kvalitet som kan uppnås i en avancerad ritmaskin. Ett begränsat antal ritbord av här avsedd typ är för närvarande i bruk i landet. Man torde kunna förvänta sig en fortsatt utveckling av denna av typ ritbord.

Den tredje utvecklingslinjen avser helt analytiska bearbetningsinstrument. I denna typ av utrustningar utnyttjas ett datorsystem för att utföra mycket av det, som i vanliga stereoinstrument lösts ned analoga metoder. Sålunda behöver flygbilderna ej återges den orientering de hade vid exponeringstillfället utan datorn beräknar nödvändiga orienteringsdata och räknar successivt om bildkoordinaterna till modellkoordinater. Datorn styr vidare de motorer, som sköter uppritning på det till utrustningen anslutna ritbordet. Ur ekonomisk synpunkt

S()lJ 1981:73 Bilaga 3 425

innebär det faktum att tidsåtgången för orienteringsmomentet i ett analytiskt instrument blir förhållandevis låg att denna typ av instrument är mest intressant för blocktriangulering. En fördel med analytiska instrument är att det medger bearbetning av flygbilder fotograferade med alla typer av kameror. Analytiska karteringsinstrument tillverkas av flera olika företag. Det vanligaste torde vara det som saluförs av västtyska Zeiss under namnet Planicomp. Kostnaden är i storleksordningen l-2 miljoner kronor. LMV har anskaffat en sådan utrustning 1981.

1.2.2 Flygbildstolkning

Inom fotogrammetrin bestämmer man geometriska egenskaper som storlek, läge och form hos de avbildade föremålen. Genom fl gbildstolkning utvärderas, främst ur flygbildernas gråtons- och färgvariationer, andra egenskaper hos kultur- och naturlandskapet, t ex typ av bebyggelse, vägar, kraftledningar, ägoslag, markanvändning, naturlig vegetation, geologi och geomorfologi.

Vid identifiering av enkla objekt i flygbilden utnyttjas vid sidan om gräton eller färg: storlek, form i tre dimensioner, skugga, textur, mönster, läge i plan och höjd samt position i förhållande till andra objekt. Vid bildtolkning sker en samverkan mellan information hämtad från bilden och information lagrad som erfarenhet och kunskap hos tolkaren.

För att klara mera avancerad bildtolkning, t ex vid jordartskartering, vegetationskartering eller geomorfologisk kartering, krävs vid sidan om kunskapen i flygbildsteknik såväl teoretiska kunskaper som praktisk fälterfarenhet från det ämnesområde och den geografiska region som tolkningen avser. Många gånger utnyttjas nämligen indirekta samband som viktiga tolkningsindikatorer, t ex möjliga lägen och kombinationer av jordarter eller växtsamhällen, samband mellan jordart och geomorfologi. Tolkningen måste därför utföras av fackutbildad personal. Flygbildstolkning måste vanligen kombineras med fältkontroller för att acceptabel säkerhet skall uppnås.

Flygbildstolkning har sedan länge varit ett viktigt hjälpmedel inom t ex:

- och ekonomisk topografisk kartläggning,

426 Bilaga 3

- för och skogsbruket beståndsavfattning insamling av beståndsdata,

- och geologisk geomorfologisk kartering.

För ovanstående ändamål har främst använts pankromatiska svartvita flygbilder, vanligen s k omdrevsbilder i negativskalan 1:30 000 eller standardförstoringar i 1:20 000.

Flygbilden registrerar landskapet vid en bestämd tidpunkt. Upprepade fotograferingar ger möjligheter att studera kultur- och naturlandskapets utveckling.

I slutet av 1960-talet och under 1970-talet ökade intresset för infrarödkänslig färgfilm (IR-färgfilm) för insamling av landskapsinformation. Ett stort antal undersökningar påvisade för tolkningsändamâl IR-färgfilmens överlägsenhet mot såväl pankromatisk film som konventionell färgfilm. Nedan ges nâgra exempel:

- av i kartläggning berg dagen

- av blockmark kartläggning

-

kartläggning av jordarter

- av kartläggning geomorfologi

- av kartläggning vattenvegetation, strandinventering

myrinventering

översiktlig vegetationskartering

- av vissa t ex inventering skogliga beståndsdata, trädslagsblandning

- av skador inventering på skog - av revidering båtsportkort.

Genom användning av IR-färgfilm har flygbildstolkning blivit ett viktigt hjälpmedel för att nöta de krav som ställts på bättre planerings- och beslutsunderlag i form av aktuell och relevant informai0n om landskapets natur- och kulturgeografiska förutsättningar för olika typer av markutnyttjande. Ett antal större tillämpade karteringar har redan genomförts, respektive påbörjats, baserade pâ tolkning av IR-färgdiapositiv. Några exempel:

Bilaga 3 427

1. Översiktlig vegetationskartering

- i kartskala 1:100 000. Karteringen Fjällkedjan baseras på flygbildstolkning av IR-färgbilder i skalan 1:60 000 och utförs vid Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet (SU) på uppdrag från statens naturvårdsverk. Projektet omfattar 21 kartblad. totalt täckande cirka 55 000 km2, och beräknas vara slutfört 1982.

- Norrbottens i kartskala 1:50 000. Karskogsland teringen utförs vid Overlantmätarmyndigheten i länet. Den baseras på tolkning av IR-färgbilder i skala 1:60 000 och planeras omfatta ett 20-tal kartblad.

- län. Karteringen omfattar 2 kartblad Kop arbergs ?cirka 4 000 km? i nordvästra Dalarna i kartskalan 1:100 000 och 5 kartblad (cirka 3 0000 km?) i Siljansregionen i skalan 1:50 000. Karteringen baseras på IR-färgbilder i skala 1:50 000 och utförs vid Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Beräknas vara slutförd 1982.

2. Kartläggning av högre vattenvegetation

- Mälaren, och delar av Vänern har kart- Hjälmaren lagts av Naturvårdsverkets limnologiska undersökning. Karteringen baseras på bildtolkning av IR-färgbilder i skala 1:10 000.

3. Strandinventering

- Bl a delar av Vänerns stränder i kartskalan 1:10 000. Omfattning 40 ekonomiska kartblad. Karteringen baseras på tolkning av IR-färgbilder i skala 1:10 000 har utförts vid Naturgeografiska institutionen, SU, på uppdrag av statens naturvårdsverk.

IR-färgbildsmaterialet har för dessa ändamål framgenom specialfotograferingar inom LMV:s tagits uppdragsverksamhet. Inventeringarna har i nâgra fall avsevärt fördröjts beroende på svårigheter för LMV att genomföra fotograferingarna inom kontrakterad tid.

För många översiktliga inventeringar kan med bibehållen eller förbättrad informationsnivå fotografering med IR-färgfilm ske frân högre fotografeän med pankromatisk film. Det är av ekoringshöjd nomisk betydelse, då vid yttäckande fotografering en av fotograferingshöjden från 2 300 fördubbling meter (skala 1:15 000) till 4 600 meter (skala

428 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

1:30 000) reducerar fotograferingskostnaden med cirka 60 procent. Motsvarande kostnadsreduktion blir cirka 50 procent enligt LMV:s nuvarande taxa vid höjning av från 4 600 fotograferingshöjden till 9 200 meter. Kostnaden för inköp av kontaktkopior reduceras med 75 procent vid en av fördubbling fotograferingshöjder.

Sá kan t ex IR-färgfilm i skalomrádet 1:50 000- -1:60 000 användas för översiktlig kartering (skala 1:50 000 och mindre) av vegetation och geomorfologi-jordarter.

För att optimalt utnyttja informationen i höghöjdsbilder bör tolkning ske i med stereoskop nöjligheter till variabel och hög instrumentförstoring (10-12 ggr). Sådana instrument finns på marknaden sedan ett 10-tal år. De i in- Sverige vanligaste strumenten av detta slag redovisas i nedanstående tabell:

Organisation Zeiss Jena Wild Interpreto- Ariopret skop ca ca 120 000:- 45 000:-

LMV: centralt

regionalt 3

.Övriga statliga myndig-

heter 2 2

Kommuner l l

Privata företag 4

Utbildningsanstalter 9

Summa 19 3

Resultatet av skall flygbildstolkningen vanligen överföras från flygbildens till centralprojektion ett kartunderlag. Det kan ske visuellt/manuellt mot t ex en ortofotokarta eller med fotogrammetriska karteringsinstrument (se 1.2). Pâ marknaden finns också speciella överföringsinstrument s k bildomtecknare som i Sverige hittills anskaffats enligt följande:

Bilaga 3 429

Organisation Antal överföringsinstrument

LMV: centralt 1 regionalt 4

Övriga statliga myndigheter 5

Landsting 1

Utbildningsanstalter 5

Summa 16

Flygbildtolkning, särskilt av IR-färgbilder, kommer under den närmaste 5-ârsperioden att vara det kanske viktigaste hjälpmedlet för insamling av ny landskapsinformation och revidering av gamla kartor. Även senare bedöms flygbildstolkningen bestå som viktigt och många gånger nödvändigt komplement till andra fjärranalysmetoder (se 1.3).

1.3 Övrig fjärranalysl

1.3.1 Vad är fjärranalys?

Fjärranalys är ett samlingsnamn för alla de tekniska metoder med vilka man på avstånd insamlar, och därefter bearbetar och presenterar data om vattnet och atmosfären. Metodiken har markytan, sina rötter dels inom militär spaningsteknik, dels inom den väletablerade flygbildstekniken som nu innesluts i fjärranalysbegreppet. Fjärranalysen är med detta hetraktelsesätt en gammal disciplin. Under de senaste 10-15 åren har emellertid utvecklingen varit språngartad beroende på en kombination av kraftigt ökade behov och tillgång till ny teknik. Specialister inom olika användning§:_bch teknikomräden måste samarbeta för att bygga upp kompletta informationssystem. Detta, mer än något annat, karaktäriserar fjärranalysen och rättfärdigar själva begreppet.

1 Avsnittet baseras i stor utsträckning på Svensk fjärranalys inför 80-talet, DFR 1980.

430 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

Gemensamt för fjärranalysmetoderna är att man skaffar information om ett objekt genom registrering på avstånd, d v s utan direkt kontakt med objektet. I allmänhet utnyttjas elektromagnetisk strålning i ett brett spektrum av våglängder, från kortvågig gamma- och röntgenstrålning över ultraviolett strålning synligt ljus och infraröd strålning, till långvågiga mikro- och radiovågor.

Fjärranalysen bygger i stor utsträckning på det faktum att olika objekt i allmänhet uppvisar skilda strålningsegenskaper inom olika våglängdsområden. Man brukar säga att de har olika spektrala signaturer. Dels avges s k egenstrålning som bestäms av föremålets temperatur och av dess emissionsförmâga, dels reflekterar föremålet strålning från solen och atmosfären eller från artificiella strålningskällor.

1.3.2 - Avkänningsinstrument sensorer

För registrering av den elektromagnetiska strålningen används ett flertal olika typer av sensorer. Principiellt brukar man skilja mellan aktiva och passiva sensorer. De aktiva sensorerna utsänder energi och registrerar den av mätobjektet reflekterade energin. Denna typ av sensorer utnyttjar således främst mätobjektets reflexionsegenskaper. Exempel på aktiva sensorer är radar (mikrovågsradar) och lidar (laserradar). De passiva sensorerna däremot utnyttjar antingen den strålning som emitteras från m terade eller transmitterade strålning som härrör från bakgrundsstrålningen (solljus, himmelsljus o dyl). Exempel på passiva sensorer är kameror, TVsystem, multispektrala scanners, IR-scanners och mikrovågsradiometrar.

Möjligheten att på avstånd registrera strålningsintensiteten hos föremål begränsas av att strålningen i vissa våglängdsband helt eller delvis absorberas av atmosfären. Den för fjärranalys intressantaste delen av spektrum kan grovt indelas i:

- Ultraviolett och synligt ljus (0,3-0,75 um) och nära infrarött (O,75-1,35 pm och 2-3 pm). Inom dessa våglängsområden kan registrering ske av reflekterad solstrålning med multispektral svepradiometri (MSS). Den fotografiska tekniken begränsas till 0,3-1,0 pm. Med laserteknik kan strålning aktivt utsändas i konkreta våglängder inom såväl synligt ljus som nära infrarött och den från föremålet reflekterade strålningens intensitet registreras.

sou 1981:73 Bilaga 3 431

- infraröd (termisk) strålning, som med hänsyn till atomosfärens absorbtionsegenskaper delas upp i två våglängdsband: 3-5 pm och 8-l4 pm. Registreringstekniken kallas termografi. Den strålning som registreras är beroende av föremålets temperatur och förmåga att utsända strålning. För registreringen används ofta svepande radiometrar med kylda, IR-känsliga detektorelement.

- med från l mm till mikrovågsområdet våglängder flera meter. Man utnyttjar inom dessa våglängder såväl aktiva som passiva sensorer. De passiva mäter den mycket svaga naturliga mikrovågsstrålningen från jordytan. Den aktiva sänder ut mikrovâgsenergi och mäter hur mycket av denna som reflekteras tillbaka. Passiv mikrovägsradiometri och radar är exempel på registreringstekniker inom detta våglängdsområde.

De olika registreringsteknikernas vâglängdsomfång har sammanställts i figuren nedan. Där framgår också att det fotografiska och termiska omrâdet kan registreras med s k multispektral svepradiometerteknik, MSS.

VÅGLÄNGD Mikrometer (pm) Millimeter (mm) 0.5 1 2 3 45678910 I 2 3 4 5578910 1 1 1 | Elektro- . .

magnetisk! __ här

f I If n spektrum

T . .. .

såååivng [Reflekterad soIstráInIng-*_.___?________Varme- § åâlráhmg J

Reggsue- L _ ___ _ Mikrovågsradnometrar Radar M95_

UH!HH!HllllH+f°P+i°ImlllllllIHHIE

W*

Fjärranalysteknik inom olika delar av den elektromagnetiska strålningens spektrum.

De nya sensorerna ger i allmänhet bilddata ofta i flera våglängdomrâden parallellt. Dessa registreringar innehåller mycket stora datamängder som tidigare endast har kunnat reduceras till användbar

432 Bilaga 3 S()LÃ1981:73

information genom en kombination av optisk-fotografisk teknik och visuell bildtolkning. Den snabba utvecklingen på datorsidan har emellertid medfört att det idag är möjligt att automatiskt - eller åtminstone halvautomatiskt - bearbeta och tolka bilddata. Flera av fjärranalysteknikerna t ex multispektral svepradiometri digitaliserar strâlningsinformationen redan vid registreringstillfället. I andra fall digitaliseras den ursprungligen analoga registreringen senare.

1.3.3 Instrumentplattformar

Den snabba utvecklingen inom rymdteknikens omrâde har kraftigt påverkat fjärranalysens utveckling både när det gäller avkänningsinstrumenten (sensorerna) och plattformar för dessa.

Med flygplan och ballonger som instrumentplattformar när man upp till 20-25 km höjd, t ex med det amerikanska spaningsplanet U2. Raketer har använts som plattformar för kamerapaket. Fotografering kan då ske mot jorden från höjder mellan 90 och 400 km. Genom stegvis vridning av nyttolasten i raketens övre handel kan man uppnå en täckning av stora arealer. Kamerorna landas med fallskärm efter exponeringen.

På högre nivåer används satelliter som plattformar. Satelliterna kom först att utnyttjas av meteorologer och militärer. De militära fotospaningssatelliterna har som regel en nästan polär bana med cirka 90 min omloppstid vanligen på höjder mellan 150 och 250 km. Deras banor runt jorden täcker systematiskt hela jordytan. Andra exempel pâ olära satelliter utgör de s k jordresursstelliterna 1 Landsatserien med en banhöjd på 917 km och en omloppstid på 103 minuter.

De s k geostationära satelliterna registrerar från en höjd av cirka 36 000 km. Pâ denna banhöjd följer satelliten jordens rotationshastighet, varför registrering från dessa satelliter ständigt kan ske över samma omrâde. Geostationära satelliter används t ex i system för global väderövervakning och som kommunikationssatelliter.

Det förekommer även markbunden fjärranalys, t ex vid sondering av atmosfärens struktur och sammansättning med laser- och radarteknik. Eland fjärranalysmetoder som ej baserar sig på registrering av elektromagnetisk strålning kan slutligen nämnas

sou 1981:73 Bilaga 3 433

akustiska, magnetiska och seismiska mätningar. De sistnämnda teknikerna brukar dock i Sverige inte ingå i fjärranalysbegreppet.

1.3.4 Den internationella utvecklingen

Ännu så sent som i början av 1970-talet fanns en betydande osäkerhet om fjärranalysteknikens framtida möjligheter. I Europa gjordes försök med flygfototeknik och med flygburna scannande instrument med efterföljande fotografisk bearbetning av data. I USA sände man upp den första avancerade fjärranalyssatelliten - Landsat - med endast grova idéer om hur data skulle utnyttjas.

Idag talar man allmänt om fjärranalysens operativa användning för en lång rad tillämpningar såväl för kartläggning av naturresurser som för övervakning av miljön. System på global, nationell och mer lokal nivå presenteras.

Till grund för denna utveckling av tillämpningarna ligger det snabba framåtskridandet på den tekniska sidan. Fyra huvudfaktorer har bidragit till denna utveckling:

- sensorer har successivt utvecklats och bli- Nya vit kommersiellt tillgängliga.

- Ett flertal har sänts upp fjärranalyssatelliter och ett stort antal nya satelliter kommer att sändas upp i början av 1980-talet.

- Utvecklingen på ADB-sidan har medfört att det idag är möjligt att automatiskt, eller åtminstone halvautomatiskt, bearbeta bilddata, till rimliga kostnader.

- är att man allt mer Speciellt väsentligt börjat beakta fjärranalysteknikens systemmässiga aspekter och därvid koordinerat fjärranalysen med andra informationssystem. Nu utvecklas totalsystem omfattande såväl insamling och överföring som bearbetning och tolkning av data.

är klart utvecklingsledande inom fjärranalysgâê området. Redan under 1960-talet började man att civilt pröva den nya militära spaningstekniken som utvecklats under och efter andra världskriget: fotografering med IR-färgfilm, multispektral fotografering, multispektrala svepradiometrar, termisk

434 Bilaga 3

kartering med IR-scanner och kartering med sidtittande radar (SLAR). Den civila utvecklingen drevs framåt av olika universitetsanknutna utvecklingslaboratorier.

Den civila satellittekniken utvecklades först för meteorologiska tillämpningar. Tre år efter uppsändandet av Sputnik-l år 1957 hade amerikanarna den första vädersatelliten Tiros uppe. Denna följdes sedan i snabb takt av en hel serie militära och civila vädersatelliter. Satelliterna utrustades bl a med avbildande instrument i de visuella och infraröda våglängdsområdena i första hand för att kartlägga molnrörelser.

Denna teknik kom väl till pass då Department of the Interior år 1966 vände sig till NASA med en förfrågan om det vore möjligt att uppsända en satellit för övervakning av jorden. År l97O utformade NASA specifikationerna för den första jordresurssatelliten ERTS (numera benämnd Landsat). Uppgiften angavs vara att demonstrera möjligheterna att med upprepad multispektral fjärranalys från rymden genomföra praktiska tillämpningar inom resursområdet. Landsat-l sändes upp 1972, Landsat-2 1975 och Landsat-3 1978.

USA bedriver för närvarande ett mycket ambitiöst program för utveckling av den satellitburna fjärranalystekniken. Förutom Landsat har ett flertal satelliter av fjärranalysintresse sänts upp de senaste åren. Dessa satelliter har en mångfald olika sensorer arbetande inom såväl mikrovågsomrádet som de visuella och infraröda våglängdsbanden.

För 1980-talet kan man i USA se en utveckling av satellittekniken längs tre linjer:

- drift av Kontinuerlig operativa vädersatelliter, såväl polära som geostationära.

- av den Fortsättning halvoperativa Landsat-serien närmast med Landsat D, 1982/83. Instrumentuppsättningen kommer att successivt kompletteras och förnyas.

- av ett flertal

Utprovning nya ekperimentella sa-

telliter för olika mer specifika ändamål.

USA har visat en mycket öppen attityd gentemot utnyttjare i andra länder. Data från de olika satelliterna har gjorts allmänt tillgängliga till endast

Bilaga 3 435 sou 1981:73

nominella kostnader. För att lagra data, informera om data och distribuera produkter har tillgängliga man byggt upp omfattande dokumentationscentraler.

För att bringa Landsat-tekniken närmare operativa tillämpningar har man i USA satsat på ett begränsat antal större väl sammanhâllna demonstrationsprojekt. Det mest kända av dessa är Large Area Crop Inventory Experiment (LACIE). Projektet, som i en första etapp avslutades 1978, går ut på att visa att man med hjälp av vädersatellit- och Landsatdata kan göra världsomfattande skördeprognoser.

Försöksverksamheten har vid sidan av USA bedrivits i Kanada, Ungern och Sovjetunionen. För arealuppskattningar utnyttjas MSS-data frán Landsat och för uppskattning av avkastningen per odlad ytenhet används data från vädersatelliter och tidigare kända samband mellan vädersituationer och skördeutfall. Försöken har bedömts som mycket framgångsrika. Det goda resultatet kan expemplifieras med prognoser över veteskörden i Sovjet 1977. Den slutgiltiga LACIE-prognosen ligger inom någon procent från det officiellt från Sovjet presenterade skördeutfallet och är klart bättre än den av amerikanska jordbruksdepartementet producerade prognosen med konventionell teknik.

Andra större demonstrationsprojekt i USA har gällt bl a snökartering och inventering av skogsresurser.

Kanada har sedan tidigt 1970-tal ett mycket omfattande och välorganiserat fjärranalysprogram. Verksamhet organiseras runt Canada Centre for Remote Sensing (CCRS) och ett antal regionala centra. CCRS med 150 anställda driver idag tvâ Landsat-stationer, ett flertal sensorutrustade flygplan och ett mycket avancerat bildbearbetningssystem. Aven insatserna för att utveckla ny teknik och föra ut metoderna till praktisk användning är betydande, bl a inom Canada Land Inventory.

Sovjet tycks fortfarande ligga långt efter den västliga världen speciellt vad avser moderna digitala satellitburna system. Under 1970-talet har en högupplösande multispektral kamera flugits på flera av de bemannade rymdstationerna. En Landsat-liknande satellit väntas under tidigt 1980-tal. Man är för närvarande i färd med att bygga upp ett fjärranalysinstitut och där skapa de utrustningsmässiga och kunskapsmässiga resurser som behövs för att utveckla avancerad fjärranalysteknik.

436 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

European Space Agency (ESA) är en samarbetsorganisation i vilken elva västeuropeiska länder, bl a Sverige deltar. ESA har under större delen av 1970talet bedrivit en omfattande studieverksamhet inom fjärranalysomrâdet. 1976 togs det första steget not ett operativt program i och med att man beslutade inrätta en organisation för insamling och distribution av data från fjärranalyssatelliter, Earthnet.

Earthnet består av följande komponenter:

- Eaerthnet Office i Programme (EPO) Frascati utanför Rom med ansvar för administration, planering och information.

- Ett antal nedtagningsstationer för satellitdata:

- Fucino Landsat (Italien): - Landsat Esrange (Sverige): - Seasat Oakhanger (England): - Lannion HCMM och (Frankrike): Nimbus 7 - Mas Palomas Nimbus 7. (Spanien, 1980):

- I varje finns en så kallad National deltagarland Point of Contact (NPOC) med uppgift att distribuera data, informera om hur data kan användas samt aktivt stödja metodutveckling och tillämpning. Rymdbolaget är svensk NPOC.

Idag är Earthnet en i huvudsak väl fungerande organisation med en omfattande verksamhet och en stor försäljningsvolym. Man bedriver också en betydande utvecklingsverksamhet inom respektive lands NPOC.

1979 lanserade ESA ett program med syftet att definiera tvä fjärranalyssatelliter, LASS och COMSS. Enligt de senaste planerna kommer COMSS, som är en satellit för havstillämpningar, att sändas upp 1986. Landtillämpningssatelliten LASS anpassas till europeiska förhållanden och kommer därför att förses med högupplösande sensorer i det visuella omrâdet kombinerade med en Synthetic Aperture Radar (SAR) för allväderskapacitet. Den sänds upp 1988.

Redan 1982 kommer emellertid ESA att placera fjärranalysinstrument i rymden. Dä kommer en fotogrammetrisk kamera och ett mikrovâgsexperiment (för utprovning av SAR) att placeras ombord på rymdstationen Spacelab.

sou 1981:73 Bilaga 3 437

Med den under de senaste åren inledda utvecklingen har grunden lagts för ett samordnat europeiskt satellitbaserat fjärranalysprogram som motpol till de massiva amerikanska satsningarna. Under de närmaste âren kommer också samordnade forsknings- och utvecklingsprogram att inledas bl a som förberedelse för de kommande satellitprojekten.

För meteorologiska tillämpningar driver ESA ett särskilt program som utnyttjar satelliter i geostationär bana. Meteosat-l sändes upp 1977 och nästa satellit i serien sänds enligt planerna upp hösten 1980.

Frankrike och Västtyskland har de mest ambitiösa fjärranalysprogrammen i Europa.

I Frankrike startades redan i början på 1970-talet ett omfattande program för utveckling av flygburna fjärranalysmetoder.

Under l970-talet har man i Frankrike skaffat sig ingående kännedom om fjärranalysens alla olika noment och tekniker. Med denna bakgrund lanserade CNES (Centre Nationale dEtudes Spatiales) år 1977 en egen fjärranalyssatellit, SPOT, avsedd att sändas upp 1983/84. Senare har Sverige gått in i SPOTprojektet med en cirka 5 procentig andel.

Även pá metodutvecklings- och tillämpningssidan stár Frankrike väl rustat inför 1980-talet med ett flertal väl etablerade organisationer. Avancerade bildbearbetningssystem finns t ex pâ flera håll och fjärranalystekniken tillämpas operativt såväl inom som utom Frankrike.

I Västtyskland har ett omfattande flygprogram med olika sensorer genomförts under slutet av 1970-talet. Verksamheten leds av Deutsche Forschungs und Versuchanstalt für Luft- und Raumfahrt (DFVLR). Ett stort antal olika forskningsorganisationer medverkar i testen av fjärranalysens möjligheter.

Även i Storbritannien och Italien har betydande fjärranalysaktivitet, om än inte lika välorganiserad och målmedveten som i de två tidigare länderna. Ett flertal konsultföretag i dessa länder använder fjärranalysteknik regelbundet framför allt för arbeten i tredje världen.

438 Bilaga 3 sou 1981:73

I övriga västeuropeiska länder är i allmänhet fjärranalysverksamheten centrerad kring nâgra få ledande grupper. I första hand är man nu i färd med att anskaffa moderna digitala bildbearbetningssystem. Detta gäller såväl ESA-länder som Danmark, Holland och Irland, som icke-medlemsländer som Norge, Finland och Osterrike.

Sammanfattningsvis kan sägas att en rad länder inom och utom Europa 1 snabb takt bygger ut sin fjärranalysverksamhet. Särskilt på satellitsidan kommer den hittillsvarande snabba utvecklingen att accelerera under 1980-talet. I nedanstående tabeller (enligt Konecny, 1980) ges en översikt över hittills uppsända satelliter, satelliter under byggnad och antagna program för 1980-talet. Sammanställningen avser banhöjd, sensorer och markupplösning.

Sannolikt kommer nästa satellitgeneration att på många områden innebära ett genombrott not operativa tillämpningar. Det gäller för naturresursinventeringar och miljöövervakning av mark, främst Landsat D, SPOT och LASSu När det gäller havsomrâden torde den redan uppsända Nimbus 7, eventuell ersättare för Seasat l samt den av ESA planerade COMSS få störst betydelse.

Bemannade satelliter ned fotografisk 1964-1976. utrustning

Satellit Land År Kamera Brännv Format Höjd Upplösning H,km C,nm an lhun m

GEMINI 4-7 USA 1965 Hasselblad 200 80 20 125 5,7x5,7 C Zeiss-Optik

1976 JDIA

Bilaga 3 439 sou 1981:73

obemannade väder- oda jordresurssatelliter uppsända 19641980.

Satellit Land Tid Efåjd Sensor Upplösning

NIMBUS 1-6 USA 1964»- 1 000 km Vidicon l km Termisk IR 8 km

ATS l-4 USA 1966-68 36 000 km Vidicon 3-färg

LANDSAT 1-2 USA 1972-80 917 km NES: 4 kanaler 80 m

LANDSAT 3 USA 1978- 917 km BBS: 4 kanaler 80 m RBV: 1 kanal 40 m NES: termisk 260 m (fung ej)

SEASAT l USA 1978 SAR (syntetisk appertur radar) 25 m X-Inrd (fungerar ej längre)

NIMBUS 7 USA CZCS 6 kanaler 700 m

HCMM USA 1978 Dag: synlig-t- (Heat termisk IR Capaci- Natt: Termisk 500 m ty Mapping Mission) IR

440 Bilaga 3

Program för fjärranalyssatelliter i USA under 1980-talet.

A. Pågående utveckling 1. Space-Shuttle (âteranvändbar ryndfarkost) 2. T.D.R.S.S. (globalt mottagningssysten via geostationära satelliter) 3. Multinndulära satelliter

B. System under

Satel li t Planerad sensorer nd Vâglängdba Upplösning uppskjutn Landsat-D 1982 Therratic Mapper 6 band: 0,42-2,35 30 m pm Termisk scanner 1 band: lO-12,5 pm 120 m Shuttle 1 a) Itek-kaxrera Format 23x46 cm 4000 bilder b) Sansat-SAR L- och X-Innd 1,14 & 9,3 G-Iz

C. Planerade systen

Satellit Pkåjd sensorer Vâglängdsband [Jpplösning IVIAPSAT 900 km DES, Stereo 1 band, 30-40 m (Geological 2 band 60-90 m Survey) STEREOSAT 3 diodceller l 1311:3 15 m (global täckning) Stereo MULTINDDLJLÃR- 900 km storformats- SPEELLIT kamera

Bilaga 3 441

Nationella fjärranalyssatelliter utanför USA planerade för 1980talet.

Land Satellit År Sensor vâglängdband (Jpplösnixg

USSR Soyuz i verk- Kamera: sarrihet Zeiss Jena IVIKF-G

Frankrike SPOT 1984 High Reso- Mu ltispektral 20 m (under lution (Synl-när IR) byggnad) Visible Parkronatisk 10 m Scanner (Stereo)

Mw 1983 MSS Synl 50 m Japan (Marine (under Tenn IR observation “Dyggnad) Satellite)

nos (Land 1987 IVSS 30 m observation (planerad ) Sate 1lite)

442 Bilaga 3

ESA: s program för fjärranalyssatelliter under 1980-talet.

A. Pågående utveckling och byggande av system

1. Byggande av SPACIELAB till NASI-hs rymdskyttel

2. Byggande av bärraketen ARIANE

Planerade projekt

SPACüAB-l-försücet (start 18 april 1982)

1. Fotogrammetrisk kamera Zeiss RNIK 30/23 (inom ATLAS-programmet, se nedan)

2. Mjkrovâgs-sczatteroneter

3. Passiv mikrovâgsradiotreter

4. Bildradar (X-band) 25 m upplösning. Bildbredd 9 km.

ATLAS-programmet innefattar med olika försöksfotograferingar kaneratyper från SPACELAB. Ingående förtecknas nedan: kameratyper

Del- Kamera Brännv Format: Yta Höjd Upplösning _ _ projekt H, km C, mm cm km Sv vitt 7171555559771 l/mn m l/mu m

ATIASHA Zeiss RMK 250 305 23x23 189x189 401 21 251 33 [Jrxder 30/23 bygg- i Spacenad lab-l 1982

ATLAS-B Alternativ Under a) IMK 30/ 250 153 23x23 380x380 1001 16 501 32 diskus- /23 mit Bew sion Karp för cm- b) RMK 60/ 250 305 23x23 189x189 701 12 351 24 byggnad /23 mit Bew Karp C) TRb 60/ 250 610 23x23 95x 95 601 7 301 14 /24 mit Bew Karup 23xl1,5 an

AII.AS-C Alternativ Nyut- a) 516 750 18x18 124x124 601 12 301 24 veck- b) 480 610 23x23 181x181 601 13 301 26 ling C) 360 610 23x23 136X 136 601 10 301 20 d) 360 305 23x23 272x272 701 17 351 34

sou 1981:73 Bilaga 3 443

1.3.5 Svensk fjärranalys

Svensk fjärranalys befinner sig i en snabb forsknings- och utvecklingsfas. Man kan hittills, vid sidan om den redan väletablerade flygbildstekniken bara uppvisa ett fåtal operativa tillämpningar. Detta är naturligt med hänsyn till att det rör sig om relativt ny teknik och en mycket snabb internationell och nationell utveckling inom såväl rymd-, sensor- som datorområdet. Det uppstår då lätt ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som tillämpas operativt.

1969 tillsatte STU en särskild Remote sensingkommitté (STURSK). I och med bildandet av Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) 1972 inrättades för beredning av fjärranalysfrågor en fjärranalyskommitté (FAK) med en särskild beredning av forskningsfrågor (FPB). som beredande och verkställande organ bildades samtidigt det statsägda Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget).

I DFR återfinns representanter för industridepartementet, industri och forskning. FAK är sammansatt av företrädare för användarintressena huvudsakligen från statliga myndigheter, medan i FPB återfinns personer med forskarkompetens inom skilda tillämpningsområden.

Det bör understrykas att Sverige kan betraktas som ett föregångsland i Europa vad gäller att på ett tidigt stadium uppmärksamma fjärranalysens möjligheter och få till stånd ett nationellt fjärranalysprogram.

Målsättningen för delegationens fjärranalysverksamhet har varit och är att föra fjärranalystekniken till praktisk och rutinmässig användning i samhället. Det sker bl a genom initiering och finansiellt stöd av forskning och utveckling, genomförande av större demonstrationsprojekt i samarbete med statliga myndigheter och företag samt informationsverksamhet. Samtidigt stöder delegationen industrins engagemang i såväl svensk som internationell rymdverksamhet.

De ekonomiska villkoren för DFR:s fjärranalysverksamhet har vuxit från en budget 1972/73 på 0,5 miljoner kronor till knappt 5 miljoner kronor 1980/81. Den aktuella budgeten kan ungefär uppdelas på insatsomrâden med 0,8 miljoner kronor på gemen-

444 Bilaga 3 S()lJl981:73

samma resurser, med 1 miljon kronor vardera på vatten- och samt atmosfärstillämpningar 2 miljoner kronor på marktillämpningar. Det skall framhållas att det vid sidan om DFR:s sker fjärranalysbudget betydande satsningar av intresse för svensk fjärranalys genom ESA, t ex byggandet och driften av nedtagningsstationen för Landsat-data vid Esrange, Kiruna.

De statliga forskningräden NFR, BFR, STU, SNV:s forskningsnämnd, högskolorna och de statliga verken, Wallenbergsstiftelsen m fl fonder gör vid sidan av DFR betydande satsningar för av utveckling svensk fjärranalys.

Den svenska fjärranalysen har hittills koncentrerats till fyra områden, där man bedömt att operativa fjärranalyssystem kan tas i drift inom en relativt nära framtid:

- för System havsövervakning, speciellt för kartläggning av oljeutsläpp.

- för System kartläggning av havsis i syfte att underlätta vintersjöfarten pá norrlandshamnarna.

- för System övervakning av luftföroreningar.

- för System vegetationskartering.

Högst påtagliga resultat har hittills uppnåtts speciellt inom de fyra prioriterade områdena.

I samarbete med generaltullstyrelsens kustbevakning har tvâ prototypsystem för havsövervakning (ett klarsiktsystem baserat pâ en IR7UV-scanner och ett allväderssystem baserat på en sidtittande radar - SLAR) utvecklats och utprovats. Ett operativt klarsiktssystem och tre allväderssystem (tillverkade av LM Ericson) togs i drift under 1980. av Utveckling kompletterande sensorer pågår med ekonomiskt stöd från generaltullstyrelsen. inom Sverige ligger detta omrâde i och framutvecklingens frontlinje, tagna system bedöms ha goda exportmöjligheter.

Inom havsisomrâdet har ett flertal försök och systemstudier genomförts i samarbete med bl a Sjöfartsverket och SMHI. Avsikten är att söka etablera ett av havsiskarteringssystem uppbyggt systemkomponenter som i huvudsak framtagits för andra ändamål, t ex flygburen SLAR, data från vädersatelliter och överföring av bildinformation till fartyg.

Bilaga 3 445

Ett mobilt för kartläggning av luftprototypsystem föroreningar med laserteknik har utvecklats vid CTH. Utvecklingen har finansierats av DFR, STU och Naturvårdsverket. Systemet kommer att i samarbete med olika berörda myndigheter utprovas för verifiering av metodikens operativa användbarhet.

Inom och bildbearbetningsomrâdena har vegetationsverksamheten expanderat kraftigt de senaste åren. Detta gäller speciellt användningen av satellitdata.

Vid FOA har, delvis finansierat av DFR, gjorts betydande utvecklingsinsatser inom bildbearbetningsomrâdet och omfattande bearbetningsresurser har successivt byggts upp. Ett omfattande metodutvecklingsarbete har bedrivits vid de naturgeografiska vid Stockholms och Lunds universi-

institutionerna

tet. Aven en läng rad andra institutioner har varit t ex lantmäteriverket, SMHI, jord- och engagerade skogsbrukets organisationer och konsultföretag. Nedan redovisas nâgra av de hittills uppnådda resultaten:

- har etablerat en station för ned- Rymdbolaget av satellitdata, i första hand från den tagning amerikanska Landsat. Stationjordresurssatelliten en som är belägen vid Esrange utanför Kiruna drivs på uppdrag av den europeiska rymdorganisationen ESA.

- Bildbearbetningssystem, lämpliga för satellittillämpningar, finns nu bl a vid Rymdbolaget, FOA, Luleå tekniska högskola och Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Dessutom upprätthåller DFR vid QZ ett programpaket, Piccola, utvecklat vid FOA för bildbearbetning och tillgängligt via fjärrterminaler (GUTS).

- Sedan 1973 har ett flertal försök genomförts med klassificering av Landsat-data för bl a markanvändav svensk terräng. Tekniken med ningskartering klassificering i dator fungerar fram till kartredoi rikets nät och med utskrift av kartor med visning bläckstrâleskrivare på överlägg till topografiska kartans svarttryck. Säkerheten i klassificeringen är dock alltför dålig för att tillämpning skall kunna rekommenderas. Nyligen har i samverkan mellan naturgeografiska institutionen, SU, Rymdbolaget och Skogsstyrelsen, med gott resultat demonstrerats möjligheter till kartläggning av kalhyggen genom tidsrelaterade analyser av Landsat-data. Vid LMV

446 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

och Stockholms universitet har demonstrerats möjligheter till samanalys av data från topografiska kartan och från Landsat. En rad demonstrationsprojekt har genomförts i samverkan mellan Rymdbolaget, forskargrupper och konsultbyråer avseende bl a kartläggning av markanvändning och skogsresurser i U-länder.

- 1975 ett brett genomfördes upplagt fältförsök med en flygburen multispektral svepfotometer, MSS- 75. Utvärderingen av detta försök har engagerat ett stort antal avnämare och kraftigt bidragit till ökad förståelse för den multispektrala tekniken såväl bland forskare som avnämare.

- har beslutat med i det franska Sverige gå SPOTprojektet som avser uppsändandet 1984 av en fjärranalyssatellit med kraftigt förbättrade prestanda. SPOT-projektet kommer att få stor betydelse för utvecklingen av satellittekniken på 1980-talet.

Även utanför de prioriterade områdena har det skett en betydande utveckling, några exempel:

- SMHI och har anskaffat Rymdbolaget gemensamt ett flygburet IR-scannersystem. Systemet används sedan flera år operativt bl a för rutinmässig registrering av kylvattenutsläpp från värme- och kraftverk. LMV har nyligen från SMHI övertagit registreringssystemet.

- Den militära har anskaffat vädertjänsten en mottagningsstation för vädersatellitdata (Meteosat och Tiros 11). Information från vädersatelliter används nu operativt av såväl militära vädercentralen (MVC) som SMHI.

- DFR:s satsningar pá utveckling av sodarteknik (ljudradar) har lett till att svenska sådana system nu används rutinmässigt, finns kommersiellt tillgängliga och har sålts på den internationella marknaden.

- av mätmaskinen Utveckling OSIRIS för analys av fotografiska fjärranalysbilder. Instrumentutvecklingen har skett vid Fysik IV, KTH. i ett Prototyp utförande avsett för industriell produktion framtages under 1980 av SAAB-Scania och Victor Hasselblad AB med ekonomiskt stöd från STU och DFR.

sou 1981:73 Bilaga 3 447

1.3.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att ett omfattande uppbyggnadsarbete skett inom svensk fjärranalys under 1970-talet. Det gäller främst

- och utveckling av instrument, såväl anskaffning sensorer som datasystem för bildbehandling,

- forsknings- och utkompetensuppbyggnad genom vecklingsprojekt,

- tester av möjligheter inom olika fjärranalysens tillämpningsomrâden genom mindre pilotundersökningar och större demonstrationsprojekt,

- internationellt samarbete.

I några fä fall kan sägas att man redan nu är framme vid operationella tillämpningar. Det gäller t ex

- av vädersatellitdata i prognosarbeutnyttjande tet,

- för av utsläpp från IR-termografi registrering kraft- och värmeverk samt kommunala av-

igdustrier, I

- för av värmeläckage IR-termografi detektering från byggnader och kulvertsystem,

- detektering av oljeutsläpp till sjöss genom klarsikts- och allvädersystem,

- av lineament. kartläggning geologiska

I andra fall har man så väl demonstrerat potentialen att tillämpningarna ligger inom mycket nära t ex › räckhåll,

- av isförhållanden, rutinmässig kartläggning - av med laserkartläggning luftföroreningar teknik,

- av nyupptagna kalhyggen, från Landkartläggning satdata,

- markanvändningskartering i U-land översiktlig från Landsatdata.

448 Bilaga 3 S()IJ 1981:73

Inom 5-10 är bedöms i Sverige ett stort antal tilllämpningar vara inom räckhåll. Delvis har möjligheterna redan demonstrerats, men karteringssäkerheten är i många fall ännu för låg.

Exempel på tänkbara framtida tillämpningar:

- av vertikalsondering atmosfärens temperatur, luftfuktighet och vindförhällanden

- av is- och rutinmässig kartering snöförhâllanden, främst i fjälltrakterna för elkraftsprognoser

-

Översiktlig vegetations- och markanvändnings-

kartering

- av torvmarker och annan Inventering vâtmark

- av i Kartläggning berg dagen

- av Kartläggning storskaliga geologiska strukturer

- av Kartläggning vattenföroreningar - av Kartläggning vattentempertur och planktonförekomst för indikering av fiskförekomst

- av Kartläggning grödor

- av skördeskador Indikering

- av skogsbestânds trädslagsbland-

äagåläggning

- för Åtgärdsinventering skogsbruket, t ex behov av slyröjning, gallring, avverkning

- av skador på skog, t ex insekts-

ägätågggning

1.4 Digitalisering

Kartor har använts och kommer även i framtiden att användas för att presentera information om landskapet. Vid användning av datorbaserad teknik i informationshanteringen är det därför nödvändigt med metoder för att kunna översätta olika kartmaterial i numerisk form. Vid sådan s k är digitalisering det allsä fråga om att sätta koordinater på kartinformation, som föreligger i ritad form (koncept, manuskript, deloriginal etc).

sou 1981:73 Bilaga 3 449

Sedan början av 1960-talet har en uppsättning olika utrustningar utvecklats för kartografiskt digitaliseringsarbete. I denna presentation urskiljs tre huvuddtyper av instrument, nämligen

- elektromekaniska utrustningar - elektroniska utrustningar - för utrustningar rasterscanning

Inom de två förstnämnda typerna existerar instrument för såväl manuell som automatisk mätning. Utrustning för rasterscanning kan betraktas som ett mellanting mellan elektromekaniska och elektroniska konstruktioner och är i normalfallet byggda för automatisk digitalisering.

De första digitaliseringsinstrumenten i Sverige anskaffades i mitten av 1960-talet. Det totala antal instrument som utnyttjas för kartografiskt bruk är nära 60. Fördelningen framgår av nedanstående tabell.

heter

Kommunala myndigheter 16

Privata företag 14

Utbildningsanstalter 6

Summa 55

1.4.1 Elektromekaniska digitaliseringsinstrument

Vid den tidpunkt då digitalisering av kartdetaljer blev aktuell existerade klassiska rätvinkliga koordinatografer, som primärt var avsedda för manuell kartering av koordinatkända detaljer. De kunde även användas för uppmätning av kartobjekt. Rent manuell avläsning och registrering av koordinatvärden var emellertid tidsödande och behäftad med relativt stora felrisker. Dessa problem kunde elimineras genom att koordinatläsningen automatiserades genom att avkänningsanordningar och ett registreringsverk kopplades till koordinatografen.

450 Bilaga 3

Instrument av ifrågavarande typ existerar av en mångfald olika fabrikat. Vid sidan av rena koordinatografer har även registreringsutrustning anslutits till ritbord av den typ, som används vid konstruktionsritning.

En speciell grupp av elektromekaniska digitaliseringsutrustningar representeras av d-Macs linjeföljare. Här har man konstruerat instrumentet så att xy-vagnen löper på undersidan av mätbordet medan den normalt annars är på översidan av detsamma. Vagnen är indirekt kopplad till mätluppen och bringas av ett servosystem att följa mätluppens rörelser under digitaliseringsarbetet. Denna typ av instrument tillverkas ej längre, men finns fortfarande i bruk i begränsad omfattning i landet.

Flertalet elektromekaniska instrument - i vart fall om sådana av typ d-Mac - är mest undantages lämpade för punktvis mätning. På grund av att trögheten vid förflyttning av xy-vagnen oftast är olika i de två axelriktningarna är det praktiskt taget omöjligt att utnyttja instrument av ifrågavarande slag för kontinuerlig registrering av konturlinjer.

Xy-vagnens rörelser regleras ofta via spindlar eller kuggstänger. Detta bidrar till att noggrannheten vid registrering i instrument av denna typ kan hållas realtivt hög. Medelfel i koordinatmätningen av storleksordningen några hundradels mm är vanlig.

Till denna grupp av digitaliseringsutrustningar hör även instrument för registrering av polära koordinater (vinkel och avstånd).

1.4.2 Elektroniska digitaliseringsinstrument

De första digitaliseringsinstrumenten var av elektromekanisk konstruktion. Numera har dock rent elektroniska instrument tagit över huvuddelen av marknaden. I allmänhet består dessa instrument av ett mätbord, som är försett med ett trådnät anslutet till en elektronikenhet. I mätkroppen, som kan vara formad som en lupp eller penna, finns en spole genom vilken elektriska pulser sänds. Dessa pulser påverkar nätet i bordet så att elektronikenheten kan registrera mätkroppens läge. Konstruktionsprincipen innebär sålunda att inga rörliga delar ingår i instrumentet, vilket medverkar till att göra denna typ av utrustningar mycket driftsäkra.

sou 1931:73 Bilaga 3 451

Flera olika typer av digitaliseringsinstrument som bygger på fasta rutnät i mätbord finns nu på marknaden. Det första instrumentet av denna typ som marknadsfördes i landet var tillverkat av Bendix Computer Graphics, USA, som dock 1978 lade ned tillverkningen.

Ett annat instrument av en konstruktion som är mycket lik Bendix-instrumentets tillverkas av den amerikanska firman GTCO Corporation. Den största skillnaden i förhållande till Bendix-utrustningen är att mätluppen kan lyftas från mätbordet utan att koordinatsambandet förloras. Instrumentet kan utrustas med glasskiva och underbelysning. Med ett sådant ljusbord underlättas speciellt nätning på negativ material.

Ytterligare ett instrument av ur praktisk synpunkt likvärdig konstruktion kallas Altek Datatab och tillverkas av Altek Corporation, USA.

Inom lantmäteriet används för närvarande tio utrustningar av typerna Bendix, GTCO och Altek. Bland liknande utrustningar som marknadsförs och används i Sverige kan nämnas Calcomp och Summagrid.

Noggrannheten i elektroniska instrument är normalt något sämre än i elektromekaniska. Normal storleksordning på koordinatfel torde vara 0,1-0,2 mm. Genom tillsats av mikroprocessor e dyl är det möj- .ligt att korrigera vissa systematiska fel. Noggrannheten kan då ökas till cirka 0,05 mm. Kostnaden för elektroniska digitaliseringsutrustningar har under senare år märkbart reducerats. I dagsläget kan man räkna med att en noggrann mätutrustning för manuell mätning med ett nätbord i storleken cirka 1 m2, försett med ljusbord, bordsdator och kassettbandspelare kostar i storleksordningen 100 000 kronor. Med lägre krav på noggrannhet, storlek etc kan kostnaden reduceras betydligt.

En helt annan konstruktion av elektroniska digitaliseringsinstrument representerar det engelsktillverkade instrumentet Fastrak från Laser-Scan Ltd. I denna utrustning fås en laserstråle att följa en linje när den av operatören förts till en startpunkt på linjen. Det är således ett halvautomatiskt instrument som medger en förhållandevis snabb och noggrann digitalisering. Mätningen sker på en bildskärm på vilken projiceras ett förminskat negativ av det kartmaterial, som skall mätas. successivt som digitaliseringen fortskrider ritas de mätta

452 Bilaga 3

detaljerna med laserstrâle på en film som också projiceras pâ samma bildskärm. Eftersom denna ritning sker i positiv form släcks bilden av de mätta negativa detaljerna ut efterhand som mätningen är klar. Härigenom är det mycket lätt för operatören att följa och kontrollera att digitaliseringen görs korrekt och fullständigt. Ett instrument av denna typ finns vid ett privat företag i Lund.

I USA tillverkas en utrustning som är uppbyggd i stort sett på samma sätt som Fastrak. Den saluförs under beteckningen IOM Automatic Line Following Digitizer av i/o Metrics.

1.4.3 Rasterscanning

Ett flertal instrument för helt automatisk digitalisering genom s k rasterscanning finns numera pâ marknaden. Här särskiljs tvâ typer av sådana utrustningar. I den första typen monteras det karteller bildmaterial som skall digitaliseras pâ en trumma. Vid digitaliseringen roterar trumman och avkänning görs kontinuerligt via en särskild avkänningsanordning som flyttas successivt i trummans längdriktning. I den andra typen av rasterscanners placeras kartmaterialet på ett plant mätbord. Avkänningen sker via en fotodiod-rad monterad pá en xy-vagn. Digitaliseringen sker här genom att remsor om exempelvis S cm successivt känns av.

Typiskt för rasterscanners är att registrering ofta kan ske av olika (ofta ända till 256) grätoner och färger. Mätningen i dessa typer av utrustning går ofta förhållandevis snabbt. För normalstora kartor anges tidsâtgângen för själva mätningen normalt till 0,25-0,5 timmar. Tidsåtgángen är beroende av den upplösning med vilken mätningen sker, men oberoende av informationsmängden. Vissa utrustningar medger en maximal upplösning av nâgra 1/100 mm.

Ett exempel pâ trumscanners utgörs av Scitex-instrumentet tillverkat i Israel som nu satts in i kartografisk produktion vid såväl det civila som militära kartverket i USA. I Sverige finns vid FOA en trumscanner av typ Optronics. Detta instrument är av amerikansk tillverkning och är i första hand framtaget för digitalisering av bildmaterial. Det medger mätning av original med ett största format av 23x23 cm.

I Tyskland har en automatisk scanner för mätning pâ plant bord utvecklats. Den marknadsförs under nam-

Bilaga 3 453

net Kartoscan. En liknande amerikansktillverkad scanner med namnet Broomall finns också på marknaden.

Informationsmängden vid användning av rasterscanning blir normalt mycket stor. En särskild datortyp s k array-processorer har utvecklats för att snabba upp den typ av databehandling det här är fråga om. Ett exempel på en sådan dator är Staran, tillverkad i USA.

Kostnaderna för rasterscanners är ännu förhållandevis höga bl a till följd av att man torde behöva anskaffa såväl speciell dator som programvara för ändamålet. Kostnaden för ett fullständigt system för automatisk rasterscanning ligger därför i storleksordningen 2-5 miljoner kronor.

1.4.4 Kringutrustning vid digitalisering

Digitaliseringsinstrument kan förses med olika kringutrustningar. För utmatning av data kan olika typer av utmatningsorgan användas t ex remsstans, kassett- eller magnetbandstation. Inom lantmäteriet har nu en övergång från pappersremsa till kassettband skett. I princip finns också möjlighet att ansluta mätinstrumentet direkt till ett större datorsystem, s k on-line-lösning. Denna teknik tillämpas ofta utomlands, men har i Sverige ej kommit till användning bl a på grund av stora risker för omfattande produktionsbortfall när datorsystemet av någon anledning ej fungerar.

Av särskilt intresse är möjligheten att ansluta programmerbar beräkningskapacitet av annat slag än stort datorsystem till digitaliseringsutrustningen, exempelvis någon typ av bordsdator. I det på detta sätt utbyggda instrumentet kan mätvärdena behandlas pä olika sätt före utmatning. Således kan eventuella dimensionsförändringar hos det kartmaterial, på vilket mätningen sker, korrigeras av datorn.

Vidare kan givetvis mätta koordinater transformeras från det lokala system, i vilket mätningen sker, till ett känt geodetiskt system (exempelvis rikets system). En annan tillämpning är att låta kalkylatorn successivt beräkna arealer.

En ytterligare tillämpning är att man kan programmera bordsdatorn så att operatören får viss hjälp i sitt arbete. Sålunda kan programmet skrivas så att endast vissa koder accepteras. Om operatören då

454 Bilaga 3 S()IJ 1981:73

exempelvis knappar in felaktig kod ger kalkylatorn ifrån sig en signal, varvid mätningen måste upprepas med rätt kod.

Inom lantmäteriet är numera alla digitaliseringsutrustningar försedda med bordsdatorer av typ Wang 600 eller ABC 80.

I USA har nyligen utvecklats en talförstående terminal (Voice Data Entry System, VDES) avsedd bl a för inmatning av data i samband med digitalisering. operatören talar i en mikrofon som är inkopplad till systemet. VDES har kapacitet för 850 ord från en användare.

1.4.5 Arbetsmetodik vid digitalisering

Manuell mätning i digitaliseringsinstrument är i princip en relativt tidsödande och därmed kostnadskrävande operation. Det är därför av vikt att mätarbetet organiseras så att operatören ej belastas med onödiga detaljer.

Man kan knappast förvänta sig att operatören kan arbeta felfritt. Det är därför väsentligt att tillgång finns till något system för snabb verifiering av de registrerade värdena. I viss utsträckning kan felsökning och korrigering utföras med rent manuella metoder. För mer komplex digitalisering är det dock rationellt att utnyttja ADB för kontroll av registrerade data. Sådan programvara måste först och främst möjliggöra automatisk sökning efter grova fel, varvid datorn själv i möjligaste mån skall korrigera åtminstone vissa typer av fel. Vidare bör det vara möjligt att utföra snabb uppritning av mätta detaljer, för en kontroll av bl a den geometriska kvaliteten i mätningen.

Den största felrisken torde förefinnas vid inmatning av koder för de mätta detaljerna. Användning av mycket enkla koder, som vid en efterföljande databehandling kan transformeras till mer komplicerade sådana, är således väsentlig.

I vissa utrustningar används s k meny för underlättande av inmatning av koder. Två typer av menyer finns. Den enklaste kan bestå av ett rutsystem, varvid olika symboler ritas i respektive ruta. En sådan meny kan placeras i godtyckligt läge på mätbordet. Vid pekning på respektive symbol registreras helt enkelt koordinaterna för den punkt som utpekas. Vid efterföljande databehandling kan dessa

Bilaga 3 455 sou 1981:73

koordinatvärden räknas om till en kodsiffra. En äkta meny har ett fast läge på mätbordet och vid pekning på symboler inom menyn registreras en speciell teckenkombination.

Ju mer komplext det utgångsmaterial, som skall digitaliseras är, desto större är också riskerna att felaktigheter kommer in vid mätningen. Utvecklingen inom digitaliseringstekniken måste därför av dessa anledningar gå mot en automatisering av mätproceduren. Som ovan nämnts finns det nuolika typer av automatiska instrument där själva mätningen kan ske med en betydligt högre hastighet än vid manuellt förfarande. Vid digitalisering i rasterscanners uppstår emellertid vissa speciella problem. Här kan således ingen kodsättning av skilda detaljer ske i samband med själva digitaliseringen. Detta måste i stället göras i en separat omgång innan insamlade data kan betraktas som kompletta. För ett rationellt genomförande av kodsättningen i detta sammanhang torde interaktiv grafisk teknik vara mer eller mindre oundgänglig.

Ett annat problem, som uppstår vid användning av denna typ av digitalisering, är att tolka de registrerade värdena. Symboler, linjer etc delas vid mätningen upp i punktvisa registreringar (s k rasterformat), som för fortsatt användning vanligen på något sätt behöver återföras till respektive symboler, linjer etc. Denna transformation av rasterdata måste utföras i dator och brukar kallas vektorisering. Den kräver normalt tillgång till ett mycket kraftfullt datorsystem. Föreliggande litteraturuppgifter visar för övrigt att databehandlingen av rasterdata ofta är långt mer tidsödande än själva digitaliseringsmomentet.

1.5 Utvecklingstendenser

Den fotogrammetriska instrument- och bearbetningstekniken kan förväntas få ett allt större inslag av datorstöd. En begränsad övergång till rent analytiska instrument för i första hand blocktriangulering är nära förestående. Den modifiering av befintliga större stereoinstrument för registrering av digitala data, som redan påbörjats i begränsad omfattning kan förväntas fortsätta i sådan takt att inom en tioårsperiod huvuddelen av de praktiskt använda instrumenten är utrustade för digital registrering. En ökad användning av till stereoinstrumenten direktanslutna datorstyrda ritbord kan också förutses.

456 Bilaga 3 S()(J 1981:73

När det gäller utrustning för digitalisering från kartmaterial kan en ökad av manuella inanvändning strument förväntas. Några revolutionerande innya strument för denna typ av mätning kan förutses. ej Däremot kan man förvänta sig att de utrustningar för automatisk digitalisering, som redan i viss om-

fattning finns på marknaden, kommer i bruk på några få ställen i landet. Av särskild är betydelse därvid att pågående utveckling av den som programvara behövs för att behandla all den som information, insamlas, leder fram till effektiva förfaranden. I

själva verket är utvecklingen av den automatiska

digitaliseringen en springande punkt när det gäller en god del av den fortsatta till datorövergången stödd kartografisk verksamhet. För tillfället före-

faller det som om rastertekniken är den mest lovan-

de metoden för en långt driven av automatisering digitaliseringsarbetet.

Utvecklingen kan vidare förväntas leda till en be-

gränsad ökad användning av interaktiv tekgrafisk nik i anslutning till kontroll och av uppdatering insamlade data. Redan nu har denna teknik i tagits bruk i mindre Det finns dock i detta omfattning. sammanhang anledning framhålla att den interaktiva grafiska tekniken ej är ett hjälpmedel, som kan

komma att lösa alla de praktiska problem, som uppstår vid en mer omfattande till datorstödd övergång kartframställning. De höga kostnader som är förbundna med en insats av denna teknik torde innebära

att endast ett begränsat antal större i användare, vart fall inom den närmaste torde framtiden, finna det realistiskt att ta den i bruk.

3 457

sou

Bilaga 1931:73

2 HANTERING OCH LAGRING

2.1 Befintliga metoder och utrustning

2.1.1 Metoder

kan lagras i dator på endera Landskapsinformation av två principiellt olika sätt, nämligen antingen som eller som små bildelement linjer (vektorsystem) av regelbundna rutor (rastersystem).

en av punkt- I vektorsystem representeras figur

koordinater x och y i ett rätvinkligt koordinatsy-

stem för brytpunkter i figurens yttre begränsnings-

Detta gäller såväl räta som böjda begränslinje. men för de senare kan antalet lagrade ningslinjer, växa och bli stort därför att vid utmatning punkter skall kunna äterskapas med någon till punktlinjer matematiskt definierad kurva. följden anpassad

finns hela bildytan representerad av I rastersystem en matris med stort antal små bildelement mycket ex mm i kvadrat, varvid en 50x50 cm karta (t 0,2 i 6,25 miljoner element). Ett sådant upplöses differentiellt bildelement brukar benämnas pixel.

Det finns skillnader mellan de tvâ principiella sätten att bildinformation. Vektoriell laglagra kan ske direkt i form medan rasterring kompakt konstant stor volym oavsett om digitaliseringen ger är enkel eller och därför mäste data bilden komplex och bantas för att uppnå ekonobearbetas kraftigt miskt Vid digitalisering rimliga lagringsvolymer. av data är rastertekniken lättare att för insamling då kan svepa bilden linautomatisera, ju apparaten för i sin helhet. Vektormetoden vid dataje linje innebär att figurens linjer vilket insamling följa är svårare att automatisera vid bl a skärningspunk-

ter. Datorsystem har utvecklats för översättning

från raster till vektorer.

som den informationen om Lika viktig geometriska storlek och form är att få med och lagra figurens om innehåll. I (i regel i kodform) uppgift figurens detta t ex hus,.väg. I en en karta innebär gräns, kanske åker med växtslag, barr- eller satellitbild

lövskog, bebyggelse.

för all bildinformation lagrad i dator är Gemensamt alltid är stora datavolymer att lagra och att det Därför krävs stor minneskapacitet av en hantera.

458 Bilaga 3

S()lJ 1981:73

typ där informationen är snabbt tillgänglig för utmatning så att utmatning och bilduppbyggnad kan ske utan långa väntetider. Därför är skivminnen för

närvarande de enda använda för lagringsmedia information under bearbetning. kan Arkivlagring dock ske på magnetband.

För att få hanterliga brukar datavolymer informationen lagras uppdelad bildeller kartbladsvis. Detta innebär ingen eftersom man begränsning matematiskt kan koppla ihop de enskilda bladen till större ytor. För varje kartblad vill man dessutom dela upp informationen och den i lagra delregister efter innehåll. T ex gränser, byggnader, nivâkurvor var för sig. Detta för att enklare kunna bygga upp varierande kartor allt efter behov och användning.

För ny information sker i viss redan omfattning inlagring direkt från mätning och koordinatberäkning utan att passera kartering och digitalisering. Detta gäller för de storskaliga kartarbetena och avser både fältmätning och fotogrammetrisk regist-

rering.

För satellitbilder är närmast all information direkt i datorbearbetbar form. Först genom bearbetning i dator (automatisk de klassning) skapas kontrastmönster som ger oss de satellitbilder vi vant

oss vid att betrakta.

För att bearbeta t ex informationen, analysera eller uppdatera, brukar man arbeta vid en grafisk bildskärm i direkt kontakt med datorn (interaktiv

teknik). Härifrån kan man påverka den inlagrade formationen.

Lagring sker för kartor i i x- och regel y-koordinater i meter på marken v s skala (d 1:1). För att inte onödigtvis försämra är noggrannheten det angeläget att lagring sker frân största tillgängliga kartskala. Förminskning vid bra så utritning gär länge ej olika typer av behöver generalisering tillgripas. Vid förstoring växer också de från

digitaliseringen ofränkomliga mätfelen.

Satellitbilder från t ex Landsat som intenlagras sitetstal för elektromagnetisk inom strålning flera olika vâglängdsband. Man kan se det som att fyra olika delbilder finns över samma omrâde. För analys och bearbetning används grafiska färgbildskärmar där de olika delbilderna olika ges färger som kan

Bilaga 3 459

är att delbilderna kan restisammanlagras. Viktigt tueras så att verkligen samma bildelement från

olika delbilder sammanförs.

från Landsat:s multispektrala svepradio- Signalerna (MSS) lämpar sig väl för automatisk metersystem Sá kan t ex geometriska korrektiondatabehandling. er omräkning av bildelementens lägen göras genom till en från den ursprungliga cylinderprojektionen valfri Korrektioner kan ortogonal kartprojektion. företas av med hänsyn till också strâlningsvärdena felkällor vid Det kan t ex gälla registreringen. korrektion för variation i registreringsvinkeln

inom sveplinjen.

att såväl som hanteringen och För styra lagringen av informationen krävs omfattande bearbetning I själva verket blir programdatorprogramsystem. eller inköpskostnaden för programpaket utveckligen ofta än kostnaden för själva maskinerna. dyrare

2.1.2 Utrustning

Ett för och hantering av grafiska system lagring kan bestå av en minidator med grafisk bilddata och för inmatning och utskärm kringutrustning In- och förutsätts kunna ske läsning. utmatning både numeriskt (i digital form) och grafiskt (som

kartor, ritningar eller bilder).

kartor har Göteborg och Malmö kom- För storskaliga senaste ären utrustning och program för muner köpt kronor. Stockholm upphandlar just nu l-1,5 miljoner ett som planeras för 4-6 arbetsplatser och system 3-3,5 miljoner kronor har nämnts. priset

Lantmäteriverket upp motsvarande funktioner bygger runt sin centrala dator PRIME som kraftigt utbyggts

under 1979.

finns också vid forsknings- och ut- Några system t ex KTH (fotogrammetri) och bildningsanstalter, Stockholms universitet (naturgeografi).

av satellitbildsdata finns För bearbetning digitala med olika av interaktivitet vid FOA, system grader Tekniska högskolan i Luleå och LMV, Rymdbolaget, institutionen vid Stockholms uni- Naturgeografiska versitet. för närvarande dock med låg Bearbetning, interaktivitet, kan också ske vid Stockholms data-

direkt eller via terminal enmaskincentral (QZ), den s k PICCOLA-rutinen i GUTS. ligt

460 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

2.1.3 Databaser i Sverige

I Sverige finns redan ett antal ingeografiska formationssystem i drift eller under uppbyggnad som arbetar med grafisk information och databasteknik.

SCB har den regionalstatistiska databasen som bearbetar statistiska data på kommun- eller länsdelsnivå.

CFD lägger upp ADB-baserat som fastighetsregister med koordinatsättning kan användas för bearbetning av lägesangiven information, t ex inbefolkning, komster, jordbruksstatistik och bebyggelse.

Vägdatabanken hos Statens Vägverk.har information om det allmänna vägnätet i l00 000 Sverige (omkring km). Uppbyggt på länkar och knutpunkter.

Vid LMV är nâgra olika databaser under uppbyggnad. Vad avser höjdinformation finns tvâ olika baser en med 500 m och en med 50 m (punktavstând). Den förra omfattar praktiskt taget hela landet medan den andra, som huvudsakligen framtas för ortofotoproduktion ännu bara täcker cirka 10 procent av landets areal. En annan databas innehåller s k flyginformation av den typ som redovisas pâ småskaliga flygkartor t ex flyghinder, restriktionsomräden, flygfält och luftleder. Ytterligare ett exempel frán LMV är den namndatabas som byggs i anslutupp ning till framställning av de allmänna kartorna. I samband med den nyligen påbörjade produktionen av översiktskarta i skala 1:500 000 byggs en databas upp som successivt avses komma att omfatta hela landet. Den innehåller bl a läns-, kommun- och församlingsgränser, järnvägar, tätorter och vägnätet. Denna s k digitala Sverigekarta kan på sikt komma att ersätta den sedan nâgra är existerande databas, som tagits fram vid Lunds Universitets

Miljödataprojekt.

Vid regionplanekontoret inom Stockholms läns landsting har en databas med information om markanvändningen inom Stockholmsområdet byggts upp.

Kommuninvânarregister (KIR) har utvecklats av Kommun-Data. Ett interaktivt adb-system för hantering av information om samtliga individer som är mantalsskrivna i kommunen. Veckovis a-jourhällning. Personuppgifter kan redovisas på nyckelkodsomräden (enligt SCB:s NYKO-system).

Bilaga 3 461

Persondatabaser finns även i vissa större kommuner

med egen adb-drift.

Punktdatabaser finns i många kommuner, där stads-

har använt adb-stöd för beräkingenjörskontoret Från enkla punktuppgifter i bordsningsteknik. till av typ datorsystem punktinformationsbanker KOMB .

(FIR) utvecklas inom Fastighetsinformationsregister För närvarande finns Kommunförbundets ISOK-projekt. enkel version av FIR som utvecklats i en första till KOMB-systemet. I anslutning till anslutning ett adb-stöd för som tas i energisparplanering, drift hösten 1981 kommer den fastighetsanknutna informationen i kommunernas databaser att utökas

med stora mängder byggnadsuppgifter. Projektarbete inom som syftar till att pågår ISOK-projektet, adb-stöd för hantering av kommuskapa ytterligare nens fastighetsanknutna information.

Gatudatabank Projekt inom ISOK, som (gatuliggare). till ett interaktivt adb-stöd för att hansyftar tera trafik- och Ett försökssystem gatuinformation. provas för närvarande i tvâ kommuner.

I Göteborg och Sundsvall finns datoriserade gatu-

liggare i drift.

Ett annat utvecklingsprojekt inom Ledningsdatabank. i samma stadium som ISOK, som befinner sig ungefär

gatudatabanken.

I Stockholms kommun finns en så kallad nätdatabank

i provdrift.

2.2 Kapacitet och datamängder

2.2.1 Datamängder

När man delar en karta eller bild i sådan digiupp som kan i dator blir det tal information lagras oavsett vilken alltid fråga om mycket stora volymer metod Vektoriell ger dock den man väljer. lagring fördelen att blir mindre för enkla bilder. mängden över är ännu inte så Siffror informationsmängder Här skall anges erfarenheter från digivanliga. taliserade kartor i Stockholm. Utgângsmaterialet nivâkurvor) ritad på kartblad i var planbild (inga

462 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

skala 1:400. Området var normalt förortsomrâde med villor och stadsdelscentrum. Tätheten varierade mellan cirka 1 000 och 13 000 byte per hektar markyta. Medeltalet kan anses ligga mot den högre gränsen, säg 10 000 byte per hektar eller 1 000 kbyte per kmz.

Över stora tätortsomrâden finns idag kartor i skala l:1000. Här är informationsmängden tätare men en viss generalisering görs i förhållande till 1:400l:500. Kanske är informationen hälften not 1:400 per ytenhet. Men samtidigt måste nivåinformationen tas med ocksâ. I brist på bättre uppgifter kan man även för dessa kartor räkna med samma informationstäthet .

I utredningen om ekonomiska kartan i Stockholms län finns siffror pâ arealen storskaliga kartor i Storstockholm. Där anges 540 km? vara karterade i skala 1:400-1:500, 870 km? i skala l:1000 och 160 km2 i skala 1:2 000 eller totalt l 570 km2 storskalig karta. Av hela Sveriges befolkning bor cirka 17 procent i Stor-Stockholm. Kanske vägar man använda denna faktor för att räkna fram arealen storskalig karta i hela Sverige. Den blir då 9 235 km2.

Per kartblad om 50 ha i skala l:1000 kan inlagrad formation vara 0,5 Mbyte/blad. För hela landet blir det då cirka 500 Gbyte.

Informationen växer också starkt från mätdata via digitaliserade râdata till bearbetade och lagrade databasvärden med koder och kopplingar m m. Följande tal har noterats:

Mätdata O O 5 Mb/hektar digitaliserade basdata O 1

usu-

râdata 0,2-0 4 lagrade basdata 0,4-O 8

För ekonomiska kartan och skogskartor finns projekt startade som avser lagring av i första hand fastighets- och bestândsgränser. Per kartblad därlagras vid i medeltal cirka 1 Mbyte. Antalet ekonomiska kartblad är 12 000.

För ett helt topografiskt blad har beräkningar visat att ett normalblad kan alstra 3,2 Mbyte information.

Bilaga 3 463 sou 1981:73

För att ge en uppfattning om vilka datamängder man har att hantera vid bearbetning av Landsat-scener skall nedan redovisas siffror från en normalkommun med en av 100x100 km vilket ger en yta kartstorlek på 2x2 meter i skalan 1:50 000 (16 topografiska kartblad).

I Landsat 1-3 med en markupplösning på 80x60 m i rör det sig om cirka 2,1 Mpixel och 4 MSS-systemet d v s en datamängd av 8,4 Mbyte vâglängdsband, eller per topoblad cirka 0,5 Mbyte.

För Landsat-D med 3 sensorer rör det sig om följande datamängder:

Sensor Upplösning Antal pixel Datamängd

MSS: 1 termisk 240x180 m 0,7 Mpixel 0,7 Mbyte kanal Thematic mapper: 6 kanaler 40x 80 m 8,4 Mpixel 50,4 Mbyte

51,1 Mbyte

Datamängden blir av storleksordningen 3,2 Mbyte/ kartblad. En satellitbild täcker 185x topografiskt x185 km eller 7,4 topoblad i skalan 1:50 000. Landet täcks av cirka 60 Landsat-scener. Datamängden för att täcka Sverige vid ett tillfälle blir för Landsat 1-3 cirka 240 Mbyte och för Landsat D cirka 1420 Mbyte.

För specialbearbetingen med lägre krav på upplösblir dock datamängden väsentligt lägre. Vid ning t ex vegetationskartering kan upplösningen i rutnät med 1 mm sida godtas i skala 1:50 000. Detta ger blott 250 000 byte för en kartyta 50x50 cm.

2.2.2 Kapacitet

De system som nu finns i Sverige kan normalt pä en ha tillgång till endast delar av hela informagäng tionsmängden. Men Göteborg och Malmö räknar med att bygga ut sina minnesvolymer successivt efterhand som uppbyggnad sker så att i princip hela kommunens kartverk skall kunna lagras på en gång. Denna uppbyggnad planeras pâ sikt, för närvarande finns kapacitet för 1,5-2 års insamlingsarbete.

464 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

För centrala myndigheter som normalt har behov endast av generaliserad och bantad information kan likväl volymerna bli stora. Det är å andra sidan helt klart att man ej behöver ha allt direkt tillgängligt. Istället kan man planera sin verksamhet så att endast vissa delar av informationen finns aktivt tillgänglig medan resten är arkiverad på magnetband, varvid informationen vid behov snabbt kan överföras till skivminne.

2.3 Bearbetningssystem

Ett antal olika datorsystem för interaktiv bearbetning av grafisk information har utvecklats eller inköpts till olika företag och organisationer i Sverige. Bland de system som finns kan nämnas:

AUTOKA har utvecklats av lantmäteriverket för bearbetning på verkets datorsystem PRIME av datorlagrad information för framställning av olika kartprodukter.

SHARFK är ett motsvarande system som utvecklats av fotogrammetriinstitutionen vid tekniska högskolan som forskningsprojekt (medel från byggforskningsrådet) med inriktning i första hand pâ datainsamling från flygbilder.

DIGIKART vid VIAK AB och DUBOK hos K-Konsult har utvecklats respektive inköpts för samma ändamål.

Ett system BERIT har utvecklats av gemensamt Jakobsson & Widmark och HSB:s projekteringskontor för i första hand mark- och byggnadsprojektering.

GISA vid regionplanekontoret inom Stockholms läns landsting används för att ta fram planeringsinformation inom kontoret.

KOORDA är ett system hos Malmö kommuns stadsbyggnadskontor som bearbetar och vissa befolkningsbyggnadsdata till underlag för planering.

NIMS är ett liknande system utvecklat vid Nordplan som bl a Linköping och Nacka kommuner utnyttjat.

KOMB har utvecklats av kommunförbundet för produktion och av ett kartverk. ajourhâllning grafiskt

Göteborgs och Malmö kommuner har köpt system av fabrikat Computervision och Stockholm för prövar närvarande ett SYSSCAN-system för liknande ändamål.

sou 1981:73 Bilaga 3 465

ERU kartsystem kan bearbeta och redovisa på rutnäts- eller isaritmkartor.

2.4 Ajourföring

En digital karta måste förutsättas bli hanterad och bearbetad på ett annat sätt än det hittills vanliga för ritade kartor. Ajourhållningen i den mån den förekommit har gjorts genom terrester eller fotogrammetrisk bearbetning beroende på omfattning. Efter kartering av ett koncept har renritning på originalet fått starta med en radering av utgående detaljer innan det nya kunnat läggas in.

Ajourföring har hittills varit starkt eftersatt till förmån för nykartering. Bland annat genom det förändrade senare år - och byggandet på förtätning sanering istället för nyexploatering har behovet av ajourhållning ökat starkt. Den digitala tekniken öppnar här nya förenklade Vägar om den blir rätt utnyttjad.

Det måste alltid finnas en ritad karta att betrakta, ta kopior av med mera. Men den kan betraktas som en kopia om det finns en digital karta som original. Vid småändringar kan de ritade kartorna kompletteras på ett enkelt, ej för noggrant sätt. Digitalinformationen rättas och nästa gång uppritning sker blir ändringen definitiv.

System för ajourföring hela vägen från fält med elektroniska takymetrar och datastackar som protokoll till koordinatberäkning i dator med lagring av kartinformationen finns klart utrustningsmässigt.

Volymen storskaliga kartor som upprättats från 1950 fram till i dag är avsevärd. Mycket få av dem har hittills blivit föremål för ajourhållning. Insatserna för ajourhâllning måste därför nu växa medan nyframställningar avtar. Detta gäller de storskaliga kartorna, men också lantmäteriets allmänna kartor där nyframställningen avslutades 1979 för både ekonomisk och topografisk karta.

För satellitinformationen öppnar det faktum att nya bilder teoretiskt kan tas var 18:e dag över samma område nya möjligheter till korta ajourföringsintervall för översiktskartor. Det finns alltså möjligheter att från satellitbilder ajourhålla kartor när klassificeringssäkerheten blivit tillräckligt stor. Stereobilder från mätkamera i Spacelab kan bli av största intresse för ajour-

466 Bilaga 3 S()IJ 1981:73

föring av topografiska kartor och motsvarande skalor i en framtid. Samtidigt måste observeras svårigheterna att få fram molnfria bilder. För lantmäteriets sammansatta Sverige-bild krävdes främst av detta skäl bilder från flera års registreringar. Vidare är även den automatiska, i dator utförda klassningen omfattande och tidskrävande. Den största bilddel som hittills bearbetats och klassats i Sverige (Linköpingsförsöket) omfattade bara en sjättedel av en hel bild (scen) om 185 x 185 km.

Nya möjligheter och större detaljrikedom kommer om ett par år när satellitbildernas ökas upplösning från 80 m i dag till 30 m.

2.5 Utvecklingstendenser

Elektronik- och datorutvecklingen kommer att gå snabbt framåt under de närmast kommande åren liksom den gjort under de senaste decennierna. Detta innebär att vi får allt kraftfullare till utrustning relativt sett allt billigare pris. Detta kommer att leda till ökad automation och datoranvändning i kartverksamheten. Redan nu har på ett par år många kommuner vuxit från dator som enbart koordinatberäkningshjälpmedel till lagring av information och inköp av ritbord, ex Örebro, Norrköping, Huddinge och Botkyrka. Det dröjer inte år många innan de också har grafiska bildskärmar och datorlagrade kartor.

Metoder och programsystem för att rationellt utnyttja dessa nya tekniska hjälpmedel, främst i ajourföringsarbete av kartor är inte lika väl utvecklat som själva utrustningen utan måste tas fram.

Bilaga 3 467 S()lJ 1981:73

3 ÖVERFÖRING AV DATA

Vid av digital teknik för behandling av utnyttjande av finns behov av skilda typer landskapsinformation att överföra större eller mindre mängder data

mellan olika datorsystem samt mellan datorer och

olika för presentation av information. utrustningar t ex vid av geode- I många sammanhang behandling tiska mätvärden är informationsmängden relativt be-

I andra fall såsom vid överföring av gränsad. kan det emellertid bli fråga om fjärranalysdata mycket stora datamängder.

olika finns när det gäller att Flera möjligheter överföra data. De olika överföringssystemen medger

skilda vid kommunikationen. Överhastigheter kräver ofta att data matas i en föringssystemen takt och i en annan form än den som är den annan

naturliga för sändar- respektive mottagarutrust-

ningen. Detta ger upphov till buffrings-, lagringsoch som kräver stor teknisk omformatteringsproblem, sakkunskap för sin lösning.

särskilt vid överföring av Ett problem uppträder data mellan olika Det är därvid databassystem. att informationen ges ett väl definierat väsentligt format så att den kan accepteras av det nottagande

En särskild arbetsgrupp i Kommunförbunsystemet. dets har under senare tid arbetat med att deregi finiera uppbyggnaden av en s k transfereringsfil att användas vid överföring av digital landavsedd Ett förslag till lösning har preskapsinformation. men försök har ännu ej senterats, nâgra praktiska

genomförts.

3.1 Överföring genom mellanlagring på

kommunikationsmedier

Sedan används flera olika typer av kommunikalänge tionsmedier för överföring av data. Den äldsta ty-

är hâlkortet, som fortfarande har viss betydelpen särskilt vid och vid s k satsse programutveckling vis bearbetning på större datorsystem.

Hålremsan används i relativt stor omfattning t ex

vid utmatning av data vid fotogrammetrisk nätning

och för av ritmaskiner och fotosättare. styrning är vid stora datamängder. Den Hålremsan ej lämplig ersätts bl a därför numera ofta med kassettband,

disk eller magnetband. Särskilt magnetbandet floppy är av stor vid olika typer av dataöverbetydelse

föring.

468 Bilaga 3 S()(J 1981:73

Genom utnyttjande av något av de nämnda medierna för mellanlagring kan data lätt överföras t ex per post. Hastigheten i överföring genom mellanlagring på kommunikationsmedier blir givetvis begränsad.

3.2 Överföring via ledning

Via ledning är det överföra informöjligt digital mation över kortare eller längre avstånd. Över telenätet kan data överföras med hastigheter upp till 1200 baud (i vissa fall 2400) på uppringbara förbindelser. På förhyrda ledningar kan hastigheter på upp till 9600 baud erhållas. Kostnaden för överföring via telenätet är bl a beroende av avståndet. Vid stora datamängder blir reöverföringskostnaden lativt hög.

För att något illustrera vid problemen överföring via det ordinarie telenätet kan nämnas att överföring av en enda kanal av en Landsatregistrering med överföringshastigheten 1200 baud skulle ta närmare 18 timmar. Kostnaden vid en sådan överföring mellan Stockholm och blir då cirka l 100 Göteborg kronor.

Inom de närmaste åren avses det nordiska datanätet byggas ut. På sikt skall då hastigheter på upp till 48000 baud kunna utnyttjas. Nätet i första byggs hand ut för att klara kommunikation mellan de större städerna.

3.3 Utvecklingstendenser

Satelliter för överföring av data från självregistrerade mätstationer finns för närvarande inom meteorologi (ARGOS-systemet) och räddningstjänst (SARSAT-projektet). Någon satellit för reguljär dataöverföring finns ej i drift och den kommande utvecklingen är för närvarande något oklar. Ett sådant system skulle omfatta datalänkar mellan fasta punkter. Datahastigheter på 2 Mbit/s och högre är möjliga att erhålla. Utredningar pågår även om mobila länkstationer till telesatelliter.

Eftersom överföringssystemet är en kritisk komponent vars tekniska och ekonomiska ofta egenskaper är helt avgörande för de breda man tillämpningar hoppas få för fjärranalys-tekniken, så måste vissa tekniska nyckelområden bli föremål för en mycket aktiv bevakning under de närmaste åren t ex:

- Teknikområdet dataöverföring generellt

Bilaga 3 469

- Tekniken att via satellit reläa information från mätplatser i ödemark och på hav

- Teknik för av bilder, överföring ty:

a) Bilder är det naturliga presentationssättet i många fjärranalys-system

b) Bildöverföring är en grundläggande förutsättning i många fall

c) Bildlänkar är idag dyra vilket medför att omsorg mäste läggas ner på systemdefinition

d) Kunskaper krävs om vad olika störningar och kapacitetsbegränsningar innebär. Metoder att reducera överföringsbehovet vid källan (bildkompression inför okända problem). - Tekniken för av stora datamängder. överföring

470 Bilaga 3 S()IJ 1981:73

4 PRESENTATION OCH UTNYTTJANDE

4.1 Presentation pâ bildskärm

I stor omfattning bildskärmar för att i utnyttjas olika sammanhang presentera landskapsinformation. Två huvudtyper av bildskärmar förekommer: alfa-

numeriska och grafiska. De alfanumeriska skärmarna kan endast användas för utskrift av siffror och

bokstäver och kan sålunda endast användas för presentation i klartext av information. De är vanligt förekommande och används numera i stor utsträckning som terminaler till datorsystem.

Den andra huvudgruppen av bildskärmar kan som nam-

net anger användas för presentation av kartinforma-

tion i grafisk form i svartvitt eller Vidare färg. kan man särskilja för dels utrustning presentation i linjeform dels i matrisform.

4.1.1 Grafiska bildskärmar för linjeinformation

Vid uppritning av linjeinformation bildskärm kan på tvâ skilda förfaranden I det ena fallet tillämpas. byggs linjer upp av punkter i ett raster, i det andra av linjeelement.

När bilden byggs upp av punkter i ett raster hämtas

informationen från särskilda s k refresh-minnen

eller från skivminnen. Data i minnena kan förändras

successivt och därmed kan också bilden på skärmen

fortlöpande ändras. Den kvalitet med vilken linjeinformationen visas på skärmen är bl a beroende av det antal bildpunkter, som kan Normalt genereras. är att antalet bildpunkter ligger inom intervallet 1024 x 1024 - 4096 x 4096 punkter.

Vanligen måste styrinformation för uppritning på skärmen matas ut 25 gånger per sekund. Vissa s k

minnesskärmar har dock förmåga att den själv lagra grafiska informationen upp till cirka 30 minuter.

De grafiska bildskärmarna spelar en stor roll inom

digital kartteknik speciellt som terminaler i s k interaktiva grafiska system. De interaktiva systemen kan användas för en direkt kommunikation med

datorsystem. Med hjälp av ljuspenna eller annat

hjälpmedel är det möjligt att på bildskärmen peka på detaljer, som skall utsättas för form av någon behandling, t ex skaländring, eller vridflyttning ning av symboler eller Den stora föruppdatering. delen med de interaktiva systemen är att operatören får ett snabbt besked om att av data ändringar effektueras.

1981:73 Bilaga 3 471 sou

De grafiska bildskärmarna tillverkas av ett stort antal företag i en mängd olika varianter. De är konstruerade för anslutning till någon dator som kan vara allt ifrån en mikroprocessor till en stordator. Pâ den billiga sidan finns t ex den s k hemdatorn II eller bordsdatorerna Tektronix 4051 Apple och Hewlett Packard 9845. De mer avancerade systemen sätts samman av firmor som dessutom utvecklar och levererar programvara till utrustningen. Sådana interaktiva system för bearbetning av kargrafiska tografisk information levereras bl a av de amerikanska företagen & Computer, Computer Vision och Sådana specialiserade system kostar upp Applicon. till flera miljoner kronor.

I Sverige används interaktiv grafisk bearbetningsteknik bl a vid LMV (eget system), K-Konsult (Dubok), i Göteborgs och Malmö kommuner (Computer Vision) och i Stockholm (SYSSCAN).

4.1.2 Bildskärmar för presentation i färg

Den typiska bildskärmen för färgbilder innehåller 512 x 512 bildpunkter. Den har sålunda lägre geometrisk upplösning än de skärmar, som normalt används för I färgbildskärmen kan varje linjepresentation. bildpunkt återge 256 intensitetsvärden. För att sanna skall kunna visas krävs minst tre färger skilda bildplan. Bildinformationen lagras i s k refresh-minnen och matas ut 25 gånger per sekund. s k grafiska bildplan ingår ofta för redo- Separata visning av t ex text, masker och mätmärke.

Färgbildskärmen ger goda möjligheter att betrakta data i grafisk form. Vanligtvis kan man förstora delar av bilden och förflytta sig inom den i minnet bilden. Vidare är det möjligt att ändra lagrade bildens kontrast och färgätergivning.

Trenden i utvecklingen av bildskärmar går mot att allt mer datakraft byggs in i bildskärmen. Detta leder till att värddatorn till stor del avlastas den ofta tidsödande bildbearbetningen. Värddatorn mäste dock användas för överföring av data mellan bildprocessorn och omvärlden.

Färgbildskärmar är ett intressant hjälpmedel vid bearbetning av digitala bilddata t ex av den typ som registreras med Landsat. Med bildskärmen kan man lätt visuellt kontrollera och få överblick över bilddata, lokalisera träningsomrâden för klassning och välja ut lämpliga stödpunkter för geometriska

472 Bilaga 3 S()IJ 1981:73

transformationer. Bildskärmar kan vidare användas för att snabbt inspektera resultatet av olika typer av bearbetningar, som kan dels i göras värddatorn dels med utnyttjande av den i bildskärmen eventuellt inbyggda mikroprocessorn. Med mikroprocessor kan man t ex göra addition, subtraktion, multiplikation och division av bilder. Genom att låta en gång bearbetade data ersätta informaursprunglig tion i bildminnena kan man göra upprepade bearbetningar liksom bearbetningar, som berör omgivningen av en bildpunkt (s k Sådana filtrering). bearbetningar kan genomföras för att minska inverkan av olika typer av störningar eller för att öka kantskärpan hos bilder.

Avancerade system för via bearbetning färgbildskärm av digital bildinformation är och dyrbara har tills vidare endast i begränsad omfattning tagits i bruk i Sverige. Sådana system finns för närvarande hos Rymdbolaget, FOA och Stockholms universitet.

vid Rymdbolaget har utvecklats ett nyligen enkelt

bildbehandlingssystem (EBBA). En förserie om 5 exemplar levereras i maj 1981 till naturgeografiska institutionerna vid Lunds och Stockholms universi-

tet, naturvårdsverket, skogsstyrelsen och Vatten-

byggnadsbyrån AB.

4.2 Presentation som karta eller bild

Datorstödd ritning har förekommit sedan man mer allmänt började använda sig av datorer under l950talet. Olika typer av har kunritutrustning länge nat anslutas till datorer för uppritning i olika form. Redan man också tidigt utnyttjade ritning på katodstrålerör. Dessa bilder avbildades för

fortsatt studium ofta med något fotografiskt förfarande.

Den kvalitet, som kunde uppnås med datorstödd rit-

ning kunde inledningsvis varken i geometriskt eller annat avseende inom accepteras kartografin. Under 1960-talet framkom emellertid ett antal konstruktioner av numeriskt styrda ritmaskiner, vars prestanda var sådana att ett utnyttjande för kartografiska ändamål blev aktuellt. Det dröjde dock till slutet av 1960-talet, innan man i utrustningar av ifrågavarande slag kunde utföra med den ritning höga kvalitet som erfordras i samband med originalframställning inom kartografin.

Bilaga 3 473

Ett förhållandevis stort antal olika ritmaskiner finns nu på marknaden. I Sverige och för övrigt även i nordiska länder har emellertid av övriga olika skäl norsktillverkade (Kongsberg Våpen- Eabrikk) ritmaskiner blivit dominerande när det gäller ritning där höga kartografiska anspråk ställs på kvaliteten. Därtill finns en uppsättning olika ritutrustningar som medger ritning med lägre kvalitet t ex för kontrolländamål, manuskript eller tematisk kartframställning.

Här en kort presentation av de olika typer av ges utrustning som nu finns tillgängliga för presentation av information i kart- eller bildform. Sammanställningen gör ej anspråk på att lämna en fullständig redovisning av alla tillgängliga system.

4.2.1 Olika typer av ritmaskiner

Som tidigare antytts finns nu ett flertal olika typer av datorstyrda ritmaskiner. Alla utrustningar är varken lämpade eller avsedda för kartogivetvis grafiskt arbete. Dessa ur allmän kartografisk synrelativt ointressanta konstruktionerna lämnas punkt därför i huvudsak därhän i den fortsatta framställningen.

Moderna ritmaskiner är normalt uppbyggda så att verktygen och deras rörelser på ritbord eller trumma kontrolleras av en s k styrdator. Den information som behövs för att få styrdatorn att styra ritningen måste normalt med hjälp av särskild programvara beräknas i en större dator. Styrinformation överförs vanligast med utnyttjande av hålremsa eller magnetband. Eventuellt kan ritmaskinen vara direktansluten till en större dator, varvid informationen alltså kan överföras direkt utan mellanlagring på kommuniktionsmedium.

I styrdatorns minne är ett s k Systemprogram lagrat. möjliggör för datorn att läsa in Programmet styrinformation, översätta den samt vidarebefordra den till en s k kurvgenerator. Den enklaste typen av kurvgeneratorer förmår endast styra ritning längs räta linjer. Mer avancerade kurvgeneratorer kan därutöver styra ritning även längs exempelvis cirkel- och parabelbågar. Generatorn styr motorer, som kontrollerar ritverktygets rörelser i ritenheten.

474 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

Ritmaskinerna har här indelats i tre grupper

- elektromekaniska ritutrustningar elektrografiska utrustningar - bläckstrâleskrivare

Bläckstrâleskrivarna redovisas här som en särskild grupp men är närmast att hänföra till elektromekaniska utrustningar.

De vanligaste typerna av elektromekaniska ritmaskiner bygger i stort på samma princip som klassiska ortogonalkoordinatografer. I princip kan man tänka sig arbetet i en vanlig autokoordinatograf matiserat genom att en mekanism monteras in för att lyfta och sänka verktyget och för att det förflytta i x- och y-riktningen.

Karaktäristiskt för de elektromekaniska utrustningarna är att ritning eller kan ske norgravering på malt ritmaterial, d v s olika slag av eller papper ritfilm. Vissa typer är dessutom utrustade med tillsatsanordning för ritning genom exponering på ljuskänsligt material via exempelvis ett s k fotohuvud.

Tvá olika typer av elektromekaniska maskiner kan särskiljas där ritning sker på

- ritbord plant respektive - trumma

De maskiner, som är utrustade med plana ritbord, är, åtminstone för närvarande, de som är mest lämpade för kartografiskt arbete. Anledningen härtill är framför allt, att denna konstruktionsprincip medger en hög geometrisk ritnoggrannhet. Den höga absoluta noggrannheten kan också erhållas över stora ytor (max 1,5 x 1,5 m), vilket i många sammanhang är av väsentlig betydelse.

Ur kartografisk synpunkt är det för de flesta rituppgifter nödvändigt att man inom hela ritomrâdet kan utföra kartering med ett medelfel av + högst 0,05 mm. För att hälla så hög geometrisk kvalitet mäste ritborden ges en mycket robust konstruktion. Därtill är det normalt nödvändigt att pennförflyttningen sker med en förhållandevis låg hastighet. Dagens ritmaskiner med den för kartografiskt bruk erforderliga kvaliteten har normalt en rithastighet av cirka 15 m/min. Det senaste som inritsystmet, stallerats vid LMV har dock så hög maximal hastig-

Bilaga 3 475

het som 60 m/min. Av stor betydelse för prestanda är den acceleration som gäller vid förflyttning av ritverktygen. I de allra modernaste utrustningarna av ifrågavarande typ är accelerationen 0,7 g medan den i äldre instrument ej var högre än 0,1 g. I praktiken innebär de successivt förbättrade prestanda som gäller för modernare ritutrustningar att produktionen i dessa är många (2-5) gånger större än i äldre naskiner.

Datorstyrda ritmaskiner kan utrustas med olika typer av ritverktyg för varierande ändamål. Det normala är att utnyttja sådana ritverktyg, som utnyttjas vid manuella metoder, d v s tuschpennor, kulspets- och blyertspennor eller gravyrverktyg. För vissa specialtillämpningar kan emellertid mer okonventionella verktyg såsom exempelvis s k fotohuvuden för exponering på ljuskänsligt material utnyttjas.

Tuschritning utnyttjas i många sammanhang. De praktiska problemen hänger samman med tuschets benägenhet att torka i pennan. Flera tillverkare har därför under den senaste tiden utvecklat verktyg där tuschritning sker under kontinuerligt reglerat tryck. Tuschning uppges då kunna ske ned god kvalitet vid så hög hastighet som 60 m/min.

Gravering kan ske med runda eller mejselformade gravyrnålar. Vid användning av mejselformade gravyrverktyg är det, med hänsyn till ritkvaliteten, nödvändigt att verktyget styrs så, att mejseleggen kontinuerligt vrids så att den står vinkelrätt mot tangenten för den kurva som ritas. Detta brukar kallas tangentialstyrning. En annan teknisk lösning på detta problem är att utnyttja ett roterande gravyrverktyg. Nackdelen med detta senare förfarande är att de graverade linjerna blir avrundade i start- och slutpunkten.

I Sverige används huvudsakligen gravering när höga anspråk ställs på ritkvaliteten. På flera håll utomlands har i stället ljusexponering med fotohuvud kommit att bli det mest använda förfarandet vid sådana tillämpningar.

För exponering av ljuskänslig film kan ett s k fotohuvud användas. Det är försett med en roterande skiva på vilken ett antal symboler är lagrade i negativ form. Vid exponering av en viss symbol flyttas fotohuvudet till rätt position på ritbordet samtidigt som symbolskivan roteras, så att den

476 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

önskade symbolen kommer i rätt läge. Därefter sker exponering genom att ett ljusknippe får den passera negativa symbolen och via ett linssystem avbildas pâ negativmaterialet. Låter man ljuset vara tänt och slutaren öppen är det också att rita möjligt godtyckliga linjer med ljusexponeringen.

I moderna fotohuvuden är det att rotera möjligt symbolerna och ändra deras storlek. Det fotohuvud som används vid LMV tillåter rotation i 3 steg och förstoring 5, 1 och 2 gånger. Detta huvud är försett med utbytbara symbolskivor med 96 symboler.

Den största vinsten med ljusexponering vid kartografiskt arbete torde vara att göra vid exponering av kartsymboler. Dessa är många gånger så komplicerade, att de ej kan åstadkommas med varken manuell eller numeriskt styrd Vid gravyr. ljusexponering möter det dock knappast nägra problem att utnyttja vilka komplicerade symboler som helst.

I Sverige har endast kommit till anljusexponering vändning vid LMV. Där används tekniken i huvudsak endast för exponering av kartsymboler på topografiska kartor.

Ett intressant alternativ till det normala fotohuvudet har utvecklats i USA. Det är ett instrument, som kallas CRT 2000 och som är en elektronisk tillsatsutrustning till en ritmaskin. Pâ en liten bildskärm (storlek cirka 7 x 7 cm) ritas en kartbild, som exponeras på ljuskänsligt material. Eftersom ritningen görs med katodstråle sker presentationen mycket snabbt. Hög kan erupplösning hållas vilket bl a innebär att är utrustningen lämplig också för utplacering av text på kartor. Kartbilden måste delas upp i rutor i en storlek motsvarande den som kan erhållas på bildskärmen.

Kongsberg Våpenfabrikk A/S, Norge, har sedan 1960talets början producerat ritmaskiner. I mitten av 1960-talet installerades det första instrumentet i Sverige vid statens vägverk. Denna ututrustning nyttjades i Viss utsträckning för kartografiskt arbete. Bland annat utförde dåvarande rikets allmänna kartverk vissa inledande försöks- och produktionsarbeten i detta instrument.

Sedan dessa har ett relativt stort antal ritmaskiner av kongsbergstyp installerats hos olika statliga, kommunala myndigheter samt hos privata företag.

Bilaga 3 477

Kongbergsmaskinerna finns i två huvudtyper. Den ena är ett fullständigt utbyggt system medan den andra typen är en förenklad variant av den förra. Denna enklare typ är sålunda försedd med reducerad styrutrustning och har bl a till följd härav lägre prestanda beträffande hastighet och ritkvalitet. Kostnaden för ritsystem av här behandlad art är förhållandevis hög. Ett modernt fullt utbyggt system med möjligheter till bl a tangentialstyrd gravering och ljusexponering kostar sålunda i storleksordningen 1,5 miljoner kronor medan ett enklare system kostar 3-400 000 kronor.

Trumritare utnyttjas endast i begränsad omfattning 1 samband med datorstyrd kartografisk ritning. Anledningen härtill är framför allt att dessa utrust» ningar ej kan ge den höga noggrannhet, som krävs vid kartografiskt arbete. Med hänsyn till att denna typ av ritapparater är förhållandevis snabb kan man dock utnyttja trumritare i samband med vissa enklare ritarbeten där hög noggrannhet ej krävs, t ex i samband med kontroll av datainsamling genom s k verifikationsritning.

I princip arbetar ifrågavarande ritenheter så att ritning sker på ett ritmaterial (vanligen papper), som löper över en trumma. Ritverktyget är rörligt i trummans längdriktning, medan ritning i den andra koordinatriktningen åstadkommes genom att trumman, och därmed ritmaterialet, vrids fram och tillbaka kring sin axel. På grund av konstruktionen kan ritningar göras med nästan obegränsad längd, endast pappersformatet begränsar längden.

De ovan behandlade elektromekaniska ritmaskinerna är den vanligast förekommande typen. Under senare år har emellertid s k elektrografiska (ibland också kallade elektrostatiskai maskiner kommit på marknaden. De utnyttjar en metod för elektrisk ritning på papper och uppnår därigenom bl a betydligt högre rithastighet än de elektromekaniska utrustningarna.

Ritningen i denna typ av instrument sker genom s k linjerastermetodik. Papperet passerar sålunda förbi en serie rithuvuden, vars inbördes avstånd kan vara av storleksordningen endast 0,2 mm. Ritbredden kan vara upp till cirka 75 cm. Bilden på ritmaterialet, som är försett med ett tunt dielektriskt skikt, alstras genom att en elektrisk spänning läggs på längs den linje där en bild önskas. När spänningen läggs på alstras en s k latent bild, som kan framkallas genom en enkel framkallningsmetodik.

478 Bilaga 3 S()l) 19811273

Den tid, som åtgår för att exponera bilden det på elektrografiska papperet, är i storleksordningen några mikrosekunder. Det är därmed uppenbart att rithastigheten kan göras avsevärt högre än i konventionella ritapparater, där mekaniska anordningar skall lyfta ritverktyget etc. som exempel på rithastighet kan anges att en hel kartbild med en bredd av cirka 75 cm kan produceras med en hastighet av upp till 40 cm/min.

Till denna grupp av ritmaskiner kan också räknas sådana där ritning sker med elektrofotografiska netoder. Där utnyttjas exempelvis en laser och en mekanisk avlänkningsanordning för att alstra en linjerasterbild på ett ljuskänsligt material. Laserstrålen förs sålunda med en roterande spegel i linjer vinkelrätt mot filmens rörelseriktning. På grund av laserstrålarnas speciella egenskaper kan de fokuseras till mycket små punkter med hög intensitet. Med laser är det därför möjligt att snabbt åstadkomma den exponering, som behövs för att en bild skall uppstå. På grund av den mekaniska avlänkningen är det också möjligt att utnyttja lasertekniken för ritning över förhållandevis stora ytor. Elektrografiska utrustningar har tillsvidare ej funnit någon större användning inom kartografin.

4.2.2 Radskrivare

Radskrivare används normalt som utmatningsorgan till flertalet datorer. Därmed är det uppenbart att radskrivare utnyttjas vid de flesta databeräkningar som görs för kartografiskt bruk. Därvid utmatas data av olika slag i klartext. Av större intresse i detta sammanhang är emellertid att radskrivare i viss utsträckning kan nyttjas för av karutmatning tografisk information, varvid utmatningen arrangeras på ett sådant sätt, att utskriften kan användas antingen som ett manuskript för fortsatt bearbetning eller som en slutprodukt. Sådana tillämpningar kan exempelvis återfinnas inom olika typer av tematisk kartläggning.

För användning av radskrivare i samband med tematisk kartläggning har speciella dataprogram utvecklats för utmatning av radskrivar-kartor. Denna teknik har speciellt utvecklats i England och USA där omfattande programsystem benämnda LINMAP respektive SYMAP har framtagits. Radskrivarens ordinarie symboler utnyttjas för att återge delytor med varierande svärtning. I viss utsträckning skrivs

SOLJ198t73 Bilaga 3 479

tecken i samma position för att åstadkomma lämplig symbol. Nyligen har radskrivare för utskrift i tre färger presenterats.

Fördelen med att utnyttja radskrivare för presentation av kartdata är att utmatningen sker snabbt till lågt pris. Emellertid är även nackdelar förenade med systemet. En sådan är den låga kvalitet, som erhålls på radskrivarutskriften, vilket gör den svår att reproducera. Radskrivarpapperet är vidare av begränsat format, vilket ofta medför att olika utskrifter behöver sammansättas till en färdig produkt.

En klar nackdel är vidare att de tecken, som kan matas ut i radskrivare normalt har en enda storlek. Därtill kommer att tecknen endast kan skrivas i fasta positioner.

4.2.3 Bläckstråleskrivare

Utveckling av s k bläckstråleskrivare har bl a skett i Sverige vid Lunds universitet. Detta utvecklingsarbete har lett fram till en färdig produkt som nu tillverkas av det amerikanska företaget Applicon. Bläckstrålar används för uppritning i såväl en som flera (tre) färger.

Ritning med bläckstråle kan ske med hög hastighet. Som ett mått på hastigheten kan nämnas siffran 100 000 diskreta punkter per sekund. Ritning sker på papper eller ritfilm, som monteras på en trumma, som roterar med hög hastighet. Bilden genereras således punkt för punkt. I vissa utrustningar kan punktens svärtning moduleras.

De prestanda, som kännetecknar bläckstråleskrivare, gör dem i första hand lämpade för tillämpning inom tematisk kartframställning där man ofta är nöjd med att framställa kartor i enstaka exemplar. Bläckstrâleskrivare utnyttjas praktiskt bl a vid flera datacentraler i Sverige och vid SGU. Den huvudsakliga tillämpningen är inom tematisk kartläggning för exempelvis redovisning av statistiska analyser och olika inventeringar.

4.2.4 Utrustning för bildpresentation

I många sammanhang utnyttjas nu digital teknik för behandling i olika avseenden av bilder eller digitala registreringar tagna från flygplan eller satellit. Den bildbehandling det här är fråga om kan avse olika typer av korrektioner för att förändra

480 Bilaga 3

bilders geometriska egenskaper men också annan behandling för att framhäva vissa egenskaper. Här särskiljs två skilda förfaranden

ortoprojektion - av presentation digitala registreringar

Flygbilder används i stor utsträckning inom modern kartframställning bl a därför att de har förutsättningar att ge en mycket detaljerad information om landskapet. Flygbilder som sådana har tyvärr egenskapen att ej återge terrängen med de geometriska egenskaper som normalt kännetecknar kartor. Särskilt besvärande är att flygbilder ej har en enhetlig skala, vilket är det vanliga för kartor i normalt använda projektioner. Flygbildernas varierande skala är en följd dels av att den terräng, som avbildas uppvisar större eller mindre höjdskillnader, dels av att exponeringen oftast görs med kameror som ej riktas exakt lodrätt. För att ge flygbilder en enhetlig skala är det numera möjligt att projicera om bilderna i särskilt instrument, s k ortofotoprojektor. Under de senaste åren har datorstyrda ortoprojektorer tagits i bruk för detta ändamål, i Sverige vid LMV.

För framställning av ortofotokartor med datorstyrd projektor krävs tillgång på digital höjdinformation. För den vid LMV bedrivna produktionen av de ortofotokartor, som utnyttjas som grundmaterial för den ekonomiska kartan, byggs därför en digital höjddatabank successivt upp. Denna grundläggande datainsamling rörande höjdförhållandena i landet har pågått sedan 1978. Den härigenom uppbyggda databasen utgör en väsentlig grund för den framtida framställningen av ortofotokartor. När väl digital höjdinformation finns tillgänglig kan ortofotokartor framställas snabbt och till en förhållandevis låg kostnad.

Hittills har ljuskänslig film i regel utgjort det normala material på vilket information om landskapet lagrats i samband med fjärranalys (flygfotografering). Numera har dock i växande omfattning digital registreringsteknik börjat användas för registrering från såväl flygburna som satellitburna utrustningar. Det har också öppnats möjligheter att överföra flygbilder till digital form med scanningteknik.

För presentation av digitala bilddata finns ett antal skilda utrustningar i bruk. Användning av bild-

SOlJ198L73 Bilaga 3 481

skärmar i detta sammanhang har redovisats under punkt 4.1. För övrig bildmässig presentation är det rasterscanners som ifrâgakommer. Exponering av det ljuskänsliga materialet sker därvid på en snabb trumma med förhållandevis hög upplösning. Som exempel på utrustning av denna typ kan nämnas Optronics tillverkad i USA. Utrustning av ifrågavarande typ finns i Sverige vid Rymdbolaget och FOA.

4.3 Användning av digital teknik vid kartframställning

Den digitala tekniken började användas i Sverige i samband med kartframställning i mitten av 1960-talet. Från att vid denna tidpunkt ha varit av mycket blygsam omfattning har den numera tagits i bruk på flera håll för tillämpningar inom skilda kartografiska arbetsmoment. Sålunda används datorstödd teknik inom såväl statliga som kommunala myndigheter liksom vid privata företag.

Nedan ges ett sammandrag över användningen av datorstödd teknik inom storskalig kartläggning, allmän kartläggning samt tematisk kartframställning.

4.3.1 Användning vid storskalig kartläggning

Särskilt i samband med alla slags fotogrammetriska bearbetningar behövs noggranna karteringsunderlag. Manuell kartering och uppritning av sådana underlag är förhållandevis tidsödande, varför det varit naturligt att automatisera framställning av denna produkt. I dagens läge torde huvuddelen av de aktuella karteringsunderlagen framställas genom utnyttjande av datorstyrd ritmaskin vid såväl statliga myndigheter som privata företag.

För framställning av förrättningskartor används vidare datorstödd teknik såväl inom lantmäteriet som inom några större kommuner.

Digital teknik utgör vidare ett relativt flitigt utnyttjat hjälpmedel vid upprättande av storskaliga primärkartor inom de större kommunerna t ex Stockholm, Göteborg och Malmö. Flera konsultföretag och LMV använder sig av liknande teknik.

482 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

4.3.2 Användning inom allmän kartläggning

Den första användningen av ADB-beräkning och automatritning inom den allmänna kartläggningen var beräkning och uppritning av de olika typer av förekommande referensnät såsom rikets koordinatnät, gradnätet och UTM-nätet. I dag görs alla deloriginal, som redovisar referensnäten och deras besiffring på de allmänna kartorna, helt med digital teknik.

Vid ekonomiska kartans framställning görs nu den grundläggande ortofotokartan helt med datorstyrd ortoprojektor. Därutöver har fastighetsgränser och andra gränser digitaliserats och graverats i ritmaskin för ett begränsat antal blad. Datorstödd fotosättning har också tagits i bruk i viss utsträckning för att underlätta texthanteringen, särskilt vad avser registerbeteckningarna. Ett omfattande försök med användning av digital teknik vid revidering av ekonomiska kartan i Gävleborgs län har igângsatts under våren 1981.

I den topografiska kartläggningen har sedan flera år s k fotohuvud utnyttjats för exponering av alla de på kartan förekommande kartsymbolerna. Därtill framställs förekommande administrativa gränser med digital teknik. Automatisk fotosättning har börjat användas i samband med revidering av namnredovisningen.

För framställning av översiktskartor har i samband med produktion av den nya 500 000-delen digitalisering och datorteknik börjat användas för framställning av huvuddelen av den planbild (bebyggelse, vägar etc) som redovisas. Därtill utnyttjas datorstyrd fotosättning för den aktuella texthanteringen.

4.3.3 Användning i övrig kartframställning

Inom lantmäteriet har ADB och datorstödd presentationsteknik också använts i olika typer av tematisk kartläggning. Sålunda har en mindre databas lagts upp för den flyginformation som behövs för den civila och militära luftfarten. Informationen används för framställning av deloriginal för flygkartor i olika skalor och för ett speciellt kartmaterial, som används vid övervakning av luftfarten. Vidare har i begränsad omfattning digital teknik börjat användas vid framställning av skogsoch vegetationskartor. Vissa typer av översiktskartor redovisande exempelvis utförda geodetiska mätningar och flygfotograferingar har också fram-

Bilaga 3 483

ställts med ADB-baserade metoder. Försöksvis har vissa översiktliga tematiska kartor framställts i anslutning till den fysiska riksplaneringen.

Vid centralnämnden för fastighetsdata, CFD, har olika typer av planeringskartor börjat framställas. Grundinformation tas ur CFD:s egna databaser som samkörs med andra centrala dataregister. Befolkningskartor är ett exempel på produkter, som nu rutinmässigt kan framställas vid CFD inom de län där koordinatsättning av fastigheterna har skett.

För den svenska Öresundsdelegationen har vid lant-

bruksuniversitetet, Alnarp utarbetats en rapport om plan- och miljöfrågor. Härvid har ett stort antal kartor kunnat uppritas från i huvudsak befintliga statistiska data med hjälp av bläckstråle- och färgbläckstråleskrivaren vid Lunds universitet.

I stor omfattning utnyttjas digital teknik i samband med pågående utvecklingsarbeten rörande insatser av såväl fjärranalys som annan datorbaserad teknik i kartografin. Sådant utvecklingsarbete bedrivs på många håll i landet t ex inom LMV, Kommunförbundet, KTH, Stockholms universitet, Rymdbolaget och VIAK .

4.4 Annat utnyttjande

En mycket väsentlig fördel med att insamla, lagra och arbeta med landskapsinformation i digital form är att denna teknik tillåter stor flexibilitet i utnyttjande av informationen. Ovan har presentation av digitalt lagrad information i kart- eller bildform behandlats. Här skall ges en översikt över andra former av användning av numerisk information för olika civila och militära tillämpningar. Det kan här särskilt framhållas att man särskilt i USA lägger ner stora resurser på uppbyggnad av digitala databaser där den huvudsakliga användningen är olika militära tillämpningar som där för närvarande är av betydligt större omfattning än användning av digital landskapsinformation för civilt bruk inklusive kartframställning.

De tillämpningar som här kan komma ifråga uppdelas i denna presentation i två huvudgrupper:

- olika matematiska och analyser processtyrning.

484 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

4.4.1 Utnyttjande för olika matematiska analyser

En uppenbar tillämpning av digital landskapsinformation ligger i användning av numeriskt lagrade data för olika typer av matematiska och statistiska anlyser med utnyttjande av datorteknik. Nedan anges ett antal exempel på sådant utnyttjande för

arealberäkning volymberäkning tyngdkraftsmätning fjärranalys hydrologi siktanalys.

Arealuppgifter är ofta av stort intresse inte minst i olika planeringssammanhang. Om den grundläggande informationen föreligger i kartform kan arealuppgifter tas fram genom uppmätning på kartmaterialet genom exempelvis planimetrering eller genom mätning i digitaliseringsinstrument. Sådan mätning är emellertid förhållandevis tidsödande. Om informationen föreligger i digital form kan beräkning av arealer mycket enkelt utföras av dator. Detta förutsätter givetvis att informationen insamlats och lagrats på ett sådant sätt att adekvata uppgifter finns tillgängliga för databehandlingen.

är exempelvis av stort intresse i Arealberäkning samband med framställning av skogs- och vegetationskartor. Vid sådan typ av tematisk kartläggning kan det faktum att arealberäkningen kan göras förhållandevis billigt när digitala data väl föreligger motivera användning av digital teknik vid kartframställningen.

Programvaror som för närvarande finns tillgängliga tillåter ej full flexibilitet vid arealberäkningen. För att ytberäkning skall kunna genomföras förutsätts att digitalisering gjorts av alla de figurer för vilka arealer skall beräknas. En betydligt större flexibilitet skulle uppnås om figurmätning kunde ske i olika nivåer, som sedan beräkningsmässigt kunde överlagras varandra. Konkret innebär detta att exempelvis en mätning av fastighetsgränser skulle kunna överlagras en registrering av ägofigurer så att ytan av den del av respektive ägofigur som faller på de skilda fastigheterna kunde beräknas automatiskt. Utveckling av programvara för denna typ av arealberäkning pågår inom lantmäteriet. När den slutförts möjliggörs framtagning av ett underlag som det hittills i det flesta samman-

sou 1981:73 3 485 Bilaga

hang av ekonomiska skäl har varit att omöjligt tillhandahålla. Förfarandet med sådan automatisk arealberäkning är av stort intresse ej bara vid framställning av skogs- och vegetationskartor utan också vid fastighetsreglering och i andra fall där

arealstatistik är väsentlig.

Sedan länge har man vid olika typer av projekteringsverksamhet använt sig av s k terrängmodeller för att med dator beräkna bl a volymförändringar i samband med planerade i naturen. För att ingrepp beskriva terrängmodellerna behövs bl a data om

markytans höjdförhållanden. Dessa kan insamlas genom geodetisk eller fotogrammetrisk mätteknik t ex i anslutning till av framställning storskalig karta över det aktuella I projekteringsområdet. huvudsak används tekniken för relativt ytmässigt begränsade områden. Vidare är det för att erhålla någorlunda god kvalitet i beräknade volymer och kostnader nödvändigt med hög noggrannhet vid beskrivning av terrängens topografi. Av denna anledning är det knappast möjligt att annat än undantagsvis utnyttja sådan information som vid LMV tas fram vid den pågående av den uppbyggnaden höjddatabas som avses täcka större delarna av landet. Endast för vissa mycket översiktliga utvärderingar av alternativa av större lokaliseringar objekt, t ex flygplatser, torde därför rikstäckande datamaterial komma till användning vid volymberäkningar.

Lantmäteriet har ansvaret för det allmänna tyngdkraftsnätet. Vid behandlingen av mätta tyngkraftsdata är det nödvändigt att ta till det inhänsyn flytande som terrängens höjdförhållanden har i sammanhanget. Eftersom därvid terrängförhållandena inom ett förhållandevis stort omrâde måste tas i beaktande är en rent manuell insamling av höjdinformation så tidsödande att det hittills varit ej möjligt att genomföra de aktuella beräkningarna annat än för ett begränsat antal Ett konpunkter. sekvent genomförande av denna typ av korrektionsberäkning för det rikstäckande tyngdkraftsnätet har blivit möjligt först genom till en tillgången landsomfattande digital höjddatabas.

Beräkningar av ifrågavarande art utförs, utöver inom lantmäteriet, vid SGU i till de anslutning gravimetermätningar som där görs för prospekteringsändamål;

486 3 sou 1981:73 Bilaga

Färranal sen har under det gångna decenniet tillsig stort intresse inte minst från forskardragit håll. Såväl flyg- som satellitburen teknik kan ifrågakomma för digital registrering i olika våglängdsomrâden. Den efterföljande databehandlingen avser normalt att utnyttja den insamlade informationen för datormässig tolkning av olika företeelser.

Det är att den datorstödda tolkningen kan uppenbart underlättas om viss annan digital landskapsinformation kan utnyttjas som ett komplement i samman- Detta gäller i första hand sådan informahanget. tion som kan betraktas som mer eller mindre oföri sammanhanget. Som exempel kan man tänka änderlig sig att använda den typ av yttäckande landskapsinformation, som föreligger på topografiska kartan och som insamlats med förhållandevis hög kvalitet såsom sjöar, sank- och skogsmark. Denna information kan användas för att förbättra tolkningsresultatet vid behandling av fjärranalysdata t ex från Landsat.

På motsvarande sätt kan man tänka sig att utnyttja så att man exempelvis vid digital höjdinformation av sankmarker ur fjärranalysdata med datolkning torns hjälp konstaterar om terrängens höjdförhållanden är sådana att det är sannolikt att sankmarker kan föreligga.

Vid SMHI pågår vissa förberedelsearbeten för övertill mer omfattande datorbearbetning inom gång Bland annat är det av intresse att hydrologin. matematiska modeller av terrängen för att bygga upp kunna genomföra analyser av avrinningsförhållanden o dyl. För detta ändamål är vissa grundläggande om terrängens höjdförhållanden liksom om uppgifter markanvändningen av betydelse.

Sedan länge har man på militärt håll utnyttjat för att genomföra analyser av siktdatabehandling förhållanden i samband med planering av lägen för fasta och mobila radarstationer liksom för att hitta lämpliga lägen för sändare och mottagare vid radiokommunikation. För sådana beräkningar krävs på digitala höjddata och vissa komplettetillgång rande uppgifter om terrängförhållanden speciellt förekomst av skog. Den höjddatabas, som redovisar inom större delarna av landet i höjdförhållanden ett regelbundet rutnät med 500 m rutnätsintervall, har vid LMV i huvudsak för denna typ av framtagits tillämpningar.

sou 1981:73 Bilaga 3 487

ADB-baserad siktanalys är även användbar för att studera hur olika vapensystem, för vilka siktförhållandena är viktiga, kan fungera i skilda terrängtyper. Därvid fordras tillgång till höjddata med hög täthet liksom till information av förekommande vegetationstyper.

4.4.2 Utnyttjande vid processtyrning

Användning av digital landskapsinformation i samband med processtyrning, som ej avser ren kartframställning, är ännu ej så vanlig bl a därför att sådan information ej finns att tillgå över stora områden. Man kan dock förvänta sig att denna användning kommer att öka med tiden. Här ges exempel på denna form av tillämpning i samband med flygsimulering, navigation, trafikövervakning och vissa andra processer.

Särskilda flygsimulatorer används för träning av piloter vid utbildning för såväl civila som militära ändamål. Hittills har i sådana anläggningar analoga metoder använts för att simulera terrängåtergivningen på flygplanets radarskräm. För denna simulering krävs kännedom om terrängens höjdförhållanden och radarreflektionsförmåga.

Genom övergång till digital teknik vid simuleringen ges bl a möjligheter att bättre simulera högupplösande radarsystem ooh snabba flygplans uppträdande. Utomlands har digitala simulatorer nu börjat tas i bruk för detta ändamål.

För militärt bruk har under senare tid olika system för datorstödd av såväl bemannade som navigering obemannade farkoster utvecklats. Navigeringstekniken bygger på att en dator gör successiva jämförelser mellan terränginformation lagrad i en dator ombord och sådan insamlad genom mätning i den position vars läge skall bestämmas. Olika typer av information kan användas för denna sorts navigering t ex höjddata eller data insamlade med radarteknik eller radiometriska metoder. I första hand torde för svenska ändamål digital höjdinformation i framtiden kunna ifrågakomma för datorstödd navigering i luften.

All flygtrafik inom landet övervakas från särskilda ledningscentraler. De system, som används i sammanhanget, bygger på utnyttjande av radarteknik. För att exempelvis kontrollera att utländska militära flygplan ej kränker svenskt territorium samt att

488 Bilaga 3 S()l) 1981:73

den civila luftfarten iakttager gällande bestämmelser behövs information om vissa geografiska detaljer (kustkontur, större sjöar etc) samt om territorialgräns, luftleder, förbjudna områden m m.

I denna övervakning av lufttrafiken har nu en övergång påbörjats till utnyttjande av utrustning där digital teknik används för att generera bakgrundsbilder på de bildskärmar där också radarbilden av flygplanen visas. successivt kan man förvänta sig att de digitala systemen ersätter de analoga instrument som för närvarande är de mest använda. I stor utsträckning kan digitala data som insamlats för kartframställning utnyttjas i dessa digitala system.

Utöver de ovan beskrivna tillämpningarna finns ytterligare ett antal möjligheter att utnyttja datorlagrad information. Ett sådant exempel är beräkning av utstakningsdata för utsättning i terrängen av planerade byggnader, vägar, gränser etc. Datorberäknade utstakningsdata används sedan länge inom såväl lantmäteriet som vid andra statliga och kommunala myndigheter liksom vid privata företag.

I utlandet har man i vissa sammanhang utnyttjat digital teknik för framställning av tredimensionella modeller av terrängen t ex i samband med framställning av reliefkartor.

En ytterligare militär tillämpning av kartdata planeras i samband med övergång till digitala metoder för uppföljning av det aktuella läget vid stridsledningscentraler.

Utomlands har man Vidare utvecklat digitala system där man med hjälp av radar och digitala höjddata snabbt kan spåra artilleriprojektiler och beräkna uppställningsplatsen. Vidare kan noteras att utveckling pågår även av simulatorer för övning med stridsvagnar. Digital simulering ger möjlighet till billigare och effektivare utbildning.

sou 1981:73 Bilaga 3 489

5 SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER

I denna rapport har endast behandlats landskapsinformationen presenterad i grafisk form, vanligen som kartor men i framtiden sannolikt alltmer som bildskärmsbilder framtagna från i dator lagrad information i numerisk form. Här utelämnas således all annan information, som nu finns som register, men i framtiden också kan tänkas bli lagrad i dator.

5.1 Utvecklingstendenser på längre sikt

(10-20 år)

Informationsbehovet har kraftigt ökat på senare år inom all verksamhet hos myndigheter och företag. Det ger därför normalt rationaliseringseffekter att effektivisera insamling och tillhandahållande av för verksamheten behövlig information.

Landskapsinformationen följer samma mönster. Särskilt för planering och projektering av förändringar har behovet av information om bestående förhållanden kraftigt vuxit hos myndigheter, kommuner och enskilda konsultföretag. Därvid är det naturligt att varje enhet skapar och underhåller information som behövs i den egna verksamheten på ett så effektivt sätt som möjligt. Exempel på detta är Vägdatabanken, skogsbrukets påbörjade digitalisering av skoglig information och de tidigare nämnda systemen GISA och KOORDA för planering.

Datautvecklingen går mot allt billigare och effektivare enheter lämpade för speciella användningar och bort från stora centrala enheter. Detta samverkar sålunda med den ovan nämnda drivkraften att sprida och utnyttja den moderna tekniken på många lokala enheter, vilket i sin tur också medför en ökad förståelse och kunskap om tekniken och dess möjligheter. Ett exempel på hur detta kan tas tillvara är bearbetningen av satellitbilder. Nedtagning och den första bearbetningen till scener måste ske i stora kraftfulla datorer centralt, medan klassning och bearbetning därefter kan ske och sker i mindre utrustningar hos olika företag. Denna utveckling måste fortsätta och uppmuntras.

Den helt digitala kartan kommer säkert i en framtid. Tekniskt är den redan möjlig, men stora pro-

490 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

blem finns av ekonomisk art och beträffande hanterbarheten. På 20 års sikt bör man ha hunnit långt, men det är svårt att idag tro, att man ens då har kunnat slopa den vanliga ritade eller tryckta kartan.

I stället kommer utvecklingen att ge många olika mindre databaser skapade och för olika utnyttjade myndigheters och företags egna informationsbehov. Det är angeläget att följa och om utmöjligt styra vecklingen så, att information kan utbytas mellan olika användare och att en information endast insamlas och ajourhålles en gång. En första förutsättning för enkel sammanföring av olika databaser är att det geografiska referenssystemet blir rikets koordinatsystem eller lokala system med översättningsmöjligheter dit.

Utbyte av information mellan olika fristående system måste främjas och kunna ske på ett enkelt sätt. Datalagrad information kommer därvid i överskådlig tid att utbytas via magnetband, kartinformation som olika former av deloriginal för fortsatt bearbetning.

För överföring av datainformation på magnetband har ett första försök till normering skett inom ISOKprojektet under benämningen Kodning av objekt. Därvid har utseendet av en transfereringsfil på magnetband bestämts liksom identifikation för olika typer av information om terrängen och olika ledningsslag.

Under överskådlig tid kan man räkna med att olika typer av flygbildsmaterial kommer att vara av den största betydelsen för datainsamlingen. Beträffande den konventionella kan man flygfotograferingen möjligen förvänta sig bättre kamerasystem, som möjliggör fotografering med bättre bildkvalitet än vad som nu kan erhållas. Inte minst ur bildtolkningssynpunkt är en sådan utveckling av intresse. Ett intressant alternativ som om möjligen något tiotal år kan komma att få praktisk betydelse, är fotografering med mätkamera från satellit, varvid rymdskyttel används för uppsändning och nedtagning av film. Även om, åtminstone inledningsvis, denna teknik ej kan ge bildmaterial med särskilt hög upplösning är det ändå fullt tänkbart att sådana bilder skulle kunna användas för av revidering småskaliga kartor och för översiktliga inventeringar.

Bilaga 3 491 sou 1981:73

Utöver den ovan antydda utvecklingen på litet längre sikt finns, som redan antytts i avsnitten l-4, ett antal relativt närliggande frågor av särskilt intresse vid hanteringen av landskapsinformation. Dessa redovisas kortfattat i det följande.

5.2 Flygfotografering och ortofotokartor

Som tidigare nämnts kan den fortsatta utvecklingen inom förväntas medföra att alltmer fjärranalysen sofistikerade sänds upp i registreringsutrustningar satelliten. Den förbättrade upplösningen liksom förfinad teknik i övrigt torde dock innebära att i vart fall för den närmaste tioârsfjärranalysen kan få annat än begränsad betydelse för perioden ej i landet. Detta innebär att den kartframställningen konventionella även fortsätt-

flygbildstekniken

kommer att ha en avgörande betydelse för ningsvis svensk kartproduktion.

är en etablerad metod för Även om flygbildstekniken är det uppenbart att ett bättre utdatainsamling av tekniken ger möjligheter till betydannyttjande de rationaliseringar i kartläggningsverksamheten pâ nuvarande ambitionsnivá, men också möjligheter till utvidgning av försörjningen av landskapsinformation, främst när det gäller översiktlig kartering i skala 1:50 000 och mindre, som underlag för fysisk I detta sammanhang understryks särskilt planering. behovet av en planmässig omdrevsfotografering med såväl film som IR-färgfilm, aktuella pankromatisk ortofotokartor och snabb uppbyggnad av höjddatabas över landet.

En fastare omdrevsplan med större sammanhängande områden och fixerade fotograferingshöjder bör införas. De senare årens flexibilitet vad gäller är vår bedömning olycklig, då flyghöjden enligt ofta lokala och tillfälliga intressenter kommit att vara styrande. Omdrevet bör även fortsättningsvis ske från 4 600 meters höjd, men utvidgas till att omfatta en samtidig fotografering med IR-färgfilm utnyttjande av flygplan med tvâ fotogragenom feringsschakt. Pâ detta sätt skulle en IR-fotograav landet planmässigt kunna ske till låg fering kostnad.

om IR-färgfotografering inom omdrevet har Frågan diskuterats. Det är uppenbart att detta bildlänge material skulle utgöra den viktigaste förutsättför en snabb förbättring av landskapsinforningen

492 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

mationsförsörjningen i landet. Det skulle bl a skapa basresurser för

- en av utvidgning topografiska kartans innehåll med berg i dagen och möjligen också blockmark

- en översiktlig vegetationskartering av landet

- en rikstäckande våtmarks- och torvinventering - en av rationalisering skogsbrukets datainsamling

- en av den rationalisering geologiska kartläggningen

- en geomorfologisk kartläggning av landet.

IR-färgfotografering av landet bedöms som så angelägen, att man snarast bör skapa resurser för ett första genomförande. Denna första fotografering, som kan göras från 9 200 meters bör ske med höjd, en flexibilitet i planläggningen, så att vädersituationen utnyttjas optimalt. Fotograferingen bör för tolkningsändamål ske i stråk. ost-västliga

Vi föreslår således

- att med omdrevsfotografering 5-årsintervall utföres från 4 600 meter genom samtidig fotografering i två schakt med pankromatisk film och IRfärgfilm

- att en IR-färgfotografering från 9 200 meters höjd snarast genomföres täckande hela landet.

Ett väsentligt krav från olika kartavnämare det på allmänna kartmaterialet är en hög grad av aktualitet. När det gäller den ekonomiska som är kartan, den grundläggande allmänna kartan, har fastighetsredovisningen sedan länge varit föremål för en kontinuerlig uppdatering på respektive länsstyrelse. Vad avser övriga delar av kartinnehållet har man under senare år i de län där kartan grundas på ortofotokarta börjat en ajourhållning, som omfattar vissa väsentliga kartdetaljer såsom och bebyggelse vägar.

Kostnaden för en kontinuerlig av det ajourhållning slag, som nu bedrivs i ett begränsat antal län är förhållandevis hög. Då det därtill har konstaterats att den geometriska kvaliteten på kartinlagda

sou 1981:73 Bilaga 3 493

detaljer ej alltid blir särskilt hög syns det angeläget att överväga om arbetet kan fortsätta på den inslagna vägen. Som ett alternativ till det hittills använda förfarandet rekommenderas utredningen att överväga en intensifierad framställning och användning av ortofotokartor, som i sig själva har ett mycket stort informationsinnehåll.

Den nya datorbaserade teknik, som under senare år tagits i bruk vid LMV för framställning av ortofotokartor medger produktion av sådana kartor med hög kvalité. Den datorstödda produktionen av ortofoton förutsätter tillgång till höjdinformation i numerisk form. Insamling av digital höjdinformation för uppbyggnad av en rikstäckande höjddatabas har nu pågått i cirka tre års tid vid LMV, men mycket arbete återstår innan en fullständig databas etablerats. När dock en höjddatabas väl finns tillgänglig kan ortofotokartor framställas till en förhållandevis låg kostnad. Den ortoprojektor, som nu används, har vidare en så hög kapacitet att utrymme i princip finns för en betydande ökning av produktionen av ortofoton.

De tekniska förutsättningarna för ett mer intensivt utnyttjande av ortofotokartor i den ekonomiska kartläggningen existerar således redan. Emellertid är den takt med vilken datainsamlingen för höjddatabasen nu bedrivs sådan att man måste räkna med att den ej blir färdig förrän om 10-15 år. En förutsättning för att ett tätare omdrev av ortofotokartor med ett intervall om 5-10 år skall kunna igångsättas inom en nära framtid är att den påbörjade uppbyggnaden av höjddatabasen intensifieras så att den sker i takt med den ovan rekommenderade omdrevsfotograferingen med femårigt intervall. Detta innebär sålunda att höjddatabasen skulle färdigställas på 5 år.

Ortofotokartor bör fortsättningsvis framtagas rutinmässigt snarast möjligt efter omdrevsfotograferingen. Utöver utnyttjandet vid ajourhållning och revidering av ekonomiska kartan ger de ett mera aktuellt planeringsunderlag bl a för skogsbruket. Aktuella ortofotokartor är också ett angeläget underlag för andra karteringsarbeten, t ex vegetationskartering och geologisk kartering.

Höjddatabasen är vid sidan av att den utgör ett nödvändigt underlag för ortofotokartframställningen av intresse för t ex geomorfologisk kartläggning och försvarets framkomlighetskartering och behov av digitala terrängmodeller.

494 3 Bilaga

Vi föreslår att

- av höjddatabanken pâskyndas, uppbyggnaden

- ortofotokartan rutinmässigt framtages snarast

efter omdrevsfotografering och

- och revidering av i första hand ajourhällning den ekonomiska kartan grundas på ortofotokartor.

V5.3 Informationshantering och lagring

Hanteringen av datorlagrad information har visat i många fall vara ganska komplicerad. Den stora sig data försvårar t ex uttag via terminaler på volymen större avstånd från datorn via telenätet eftersom och därmed kostnaden blir för överföringstiden stor. Vidare blir program och hanteringsrutiner för grafisk information ofta så speciella och komplexa att det är mer rationellt att använda en speciell dator än att använda en stor centraldator som samanvänds med program för tekniska beräkningtidigt ar, administrativa redovisningar etc.

Detta innebär att för den närmaste framtiden någon driven decentralisering av datorstödd kartlångt framställning ej kan rekommenderas när det gäller den allmänna Detta också av den ankartläggningen. ledningen att det ur produktionssynpunkt är angeatt dataströmmen från insamling till presenläget tation är integrerad i ett enhetligt system och

lätt kontrollerbar.

Den tekniska utvecklingen inom kartframställningen som tidigare nämnts, alltmer mot utnyttjande går, av datorbaserad utrustning bl a därför att det på olika häll i samhället finns behov av numerisk landskapsinformation. Informationen samlas lämpi databaser. Det är ett väl känt faktum att ligen av databaser av här aktuellt slag är uppbyggnaden en dyrbar och tekniskt komplicerad verksamhet.

Det är därför av stor vikt, inte minst ur samhällsekonomisk synpunkt, att uppbyggnaden av databaser med topografisk information inte grundläggande hos flera olika myndigheter, instituigångsätts tioner och företag. Arbetsgruppen rekommenderar därför att överväga en koncentration av utredningen sådan verksamhet till lantmäteriet. som bl a i stor utsträckning förfogar över det grundmaterial som behövs för datainsamlingen. Ett snart anskaffande

sou 1981:73 Bilaga 3 495

till LMV av en effektiv utrustning för datainsamling från befintliga deloriginal till de allmänna kartorna utgör en grundförutsättning för en sammanhållen försörjning av digitala data av grundläggande topografisk information.

Även om datorerna blivit billigare, mer kraftfulla och därmed lättare att sprida, finns det av skäl som ovan nämnts, anledning att noga sätta sig in i de verkningar som en omstrukturering av dataverksamheten kan föra med sig.

I sammanhanget kan nämnas att de länsdatorer som inköpts och utplacerats på länsstyrelserna är anpassade till administrativ databehandling och ej särskilt lämpade för lösning av tekniska uppgifter, även om de i viss utsträckning och med hjälp av lämplig kringutrustning kan användas för sådan verksamhet.

5.4 Utökat innehåll i topografiska kartan

önskemålen om vidgad landskapsinformation från olika intressenter kan rimligen tillgodoses i de allmänna kartorna endast om större kartkonsumenter har gemensamma intressen och att den aktuella karttypen tål mera information ur kartografisk synpunkt. En förutsättning är vidare att det föreligger tekniska resurser och metodik att insamla informationen till rimlig kostnad.

Enligt vår bedömning uppfylles dessa kriterier när det gäller de i Topo-80-utredningen aktualiserade objekten berg i dagen, blockmark och kalhyggen.

Berg i är ett grundläggande kartelement för dagen att återge landskapets karaktär. Det är inte rimligt att som nu i topografiska kartan återge Bohusläns hällmarker, Skånes jordbruksmark med samma beteckning i topografiska kartan.

Berg i dagen är av intresse för många ändamål t ex vid berg- och jordartskartering, avgränsning av impediment vid skogskartläggning, bedömning av framkomlighet och befästningsmöjligheter för försvaret, förprojektering av vägar, kraftledningar m m.

Det måste ur samhällsekonomisk synpunkt vara vettigt att kartlägga berg i dagen inom ramen för den topografiska kartläggningen. Ur inventeringsmetodisk synpunkt finns inga hinder.

496 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

Berg i dagen kan med tillfredsställande säkerhet inventeras från IR-färgbilder om en omdrevsfotografering kommer till stånd.

Målsättningen i en topografisk karta i 1:50 000 är givetvis inte en redovisning av varje enskild småhäll utan en hög grad av generalisering kan accepteras. Sannolikt är den generalisering som erhålles genom tolkning av höghöjdbilder tillfredsställande för flertalet kartkonsumenter. Tolkningshastigheten för berg i dagen är av storleksordningen 10-15 km?/timme i bildskalan 1:30 000 och 20-25 km2/timme i bildskala 1:60 000.

Blockmark är främst av intresse ur framkomlighetssynpunkt. Inventeringen kan i stor utsträckning ske från IR-färgbilder i skala 1:30 000 om man inskränker sig till stor- och rikblockig terräng. Problem kan föreligga inom områden med mycket tät skog, där kompletterande fältkartering kan erfordras. Flygbildsinventeringen av blockmark måste ske i goda tolkningsinstrument med möjligheter till instrumentförstoring upp mot tio gånger.

Kalhyggen kartläggning av kalhyggen kan enkelt ske genom tolkning av aktuella flygbilder eller ortofotokartor. Förändringen är dock så snabb att årlig ajourhållning önskas. Behovet av aktuell information om kalhyggenas utbredning är stort för bl a försvaret (framkomlighet, skyl), skogs- och naturvård samt för kartanvändare i allmänhet som viktiga orienteringselement och för bedömning av framkomlighet. Upp till 15-20 år gamla föryngringar (beroende på bonitet och geografisk region) är av intresse att få kartografiskt redovisade varför man bör överväga att redovisa äldre hyggen i kartbilden vid revidering av topografiska kartor.

Frågan om kartläggning av skogliga föryngringsytor aktualiserades i Topo-80-utredningen, men avfördes med hänsyn till ajourföringsproblematiken. Det har nu visat sig vara möjligt att med hjälp av Landsatdata årligen inventera nya kalhyggen. Mellan revideringarna av topografiska kartan kan tillkommande hyggen redovisas på särskilda överlägg.

Med hänsyn till att hyggen och skogliga föryngringsytor är av stort intresse för flera och stora kartkonsumenter och enkel teknik för kartläggning och ajourföring finns att tillgå i landet föreslås att resurser skapas för genomförande och ajourföring av en sådan kartläggning.

S()lJ 1981:73 Bilaga 3 497

Vi föreslår därför att topografiska kartans innehäll utvidgas med i första hand berg i dagen och i andra hand blockmark. Karteringen baseras på flygbildstolkning i IR-färgfilm. Vidare föreslås att topografiska kartan (eller eventuellt i särskilt överlägg) redovisar aktuell bild av kalhyggen (inklusive plantskog 1,3 m höjd). Denna information framtages från Landsatdata.

5.5 Utrustning och personal

Flygbildstekniken är en etablerad metod för datainsamling, men det är uppenbart att ett bättre utnyttjande av tekniken ger möjligheter till betydande rationaliseringar i kartläggningsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå, men också möjligheter till utvidgning av försörjningen av landskapsinformation, främst när det gäller översiktlig kartering i skalor från 1:50 000 och mindre som underlag för fysisk planering. Efter hand kommer övrig fjärranalys att komplettera och ibland ersätta flygbildstekniken som hjälpmedel för insamling av landskapsinformation.

En förutsättning för utnyttjande av ny teknik är att såväl personella som instrumentella resurser avsättes för att överbrygga gapet mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som kan praktiskt tilllämpas.

Instrumentellt bör en regional uppbyggnad av resurser ske för att optimera utnyttjandet av de föreslagna omdrevsbilderna i IR-färgfilm. Det kräver bl a tolkningsinstrument med hög och variabel instrumentförstoring. Overlantmätarmyndigheterna i länen bör svara för uppbyggnad av en sådan instrumentresurs och bör även i övrigt i större utsträckning än hittills tillhandahålla kartografiskteknisk service åt andra regionala myndigheter.

Pâ motsvarande sätt bör lantmäteriverket när det gäller dyrbar kartografisk apparatur svara för service åt andra myndigheter. Det bör ske inom LMV:s myndighetsuppgift och till självkostnadspris för att undvika dyrbar dubblering av sådan utrustning. Exempel utgör redan befintlig ritmaskin. Exempel på behov av nyanskaffning utgör utrustnin för rasterscanning för automatisk digitalisering av t ex topografiska kartans deloriginal och laserskrivare för kartutskrift.

498 Bilaga 3 S()lJ 1981:73

Det är också nödvändigt att för den allmänna kartläggningens framtida behov skapa kraftfulla resurser vid lantmäteriverket för digital bearbetening av satellitdata. Resurser bör vidare skapas för att bygga upp ett centralt arkiv för satellitbilder i anslutning till lantmäteriverkets flygbildsarkiv. Det gäller såväl digitalt lagrad information från t ex Landsat och fotografiska produkter med hög upplösning frán kommande bemannade satelliter.

Det är angeläget att den instrumentella uppbyggnaden av avancerad utrustning till delar kan ske redan i utvecklingsstadiet, så att den kommande tillämparen har kunnat anpassa ny teknik till löpande produktion.

Vi har tidigare konstaterat att en allmän IR-färgfotografering skapar förutsättningar för rationalisering av datainsamlingen i befintliga karttyper, men också för utvidgning av informationsinnehâllet i dessa kartor och för framtagning av nya karttyper, t ex översiktlig vegetationskartering och geomorfologisk kartering inkluderande en jordartskartering med ett förenklat indelningssystem. Framkomlighetskartor för militära fordon är ett annat exempel. Det ligger utanför vår uppgift att bedöma hur dessa angelägna karttyper skall finansieras. Vi vill dock understryka att samordning erfordas för att få enhetlighet i kartbladsindelning, tematiskt innehåll och kartografiska lösningar inom olika delar av landet.

Det har tidigare framhällits vid framställning att av olika tematiska kartor som baseras på flygbildstolkning máste tolkningen utföras av fackutbildad personal, t ex botanister vid vegetationskartering, geovetare vid geologisk- och geomorfologisk kartering..Tillgângen pá personal med biologisk- geovetenskaplig utbildning i flygbildstolkning är för närvarande ytterst begränsad. För att utnyttja den potential som flygbildstekniken utgör mäste en ökad utbildning i flygbildstolkningen och fjärranalys ske inom lantmätarutbildningen, men också inom universitetens biologiska och geovetenskapliga utbildningslinjer. Vidare mäste i större utsträckning bio- och geovetare rekryteras till statliga och kommunala myndigheter samt till byggkonsultbyrâer. Alternativet på kort sikt är att ta vara på befintlig kompetens vid högskolorna genom att skapa speciella inventeringsinstitut inom ramen för den sektoriellt finansierande högskoleverksamheten och med t ex lantmäteriverket eller naturvårdsverket som huvudman.

Bilaga 3 499

Pâ längre sikt måste analys och tolkning av flygbilder och övrigt fjärranalysmaterial ske decentraliserat hos respektive tillämpare och användningsområde. Det är inte rimligt att bygga upp central kompetens för en rad tillämpningar vid ett enda statligt verk.

5.6 Omdisponering av resurser

I det har lämnats som - om än i föregående förslag - innebär måttlig utsträckning kostnadstillägg. Eftersom målsättningen enligt LINFO:s direktiv innebär oförändrad kostnadsnivâ bör nägra förslag till besparingar också anges.

För närvarande uppgår LMV:s kostnader för geodetiska arbeten till cirka 10 miljoner kronor per âr. Detta innebär cirka 20 procent av kostnaderna för den allmänna kartläggningen, vilket i internationell jämförelse mäste anses vara ett högt belopp. Enligt en framlagd kartplan i Norge beräknas underhäll av stomnätet uppgå till 4 procent av kartläggningskostnaden under den följande 20-ârsperioden.

LMV har under 1970-talet ägnat mycket kraft ät en nymätning och utökning av rikets triangelnät. Denna verksamhet är nu i stort sett avslutad. En ny ommätning och utökning av avvägningsnätet är planerad och iqångsatt.

Det kan konstateras att de rikstäckande plan- och höjdnäten är i förhållandevis gott skick i vart fall om man ser till de behov som för föreligger den fortsatta revideringen av de allmänna kartorna. Ur kommunal synpunkt är givetvis den planerade avvägningsinsatsen av betydelse, men det syns ändå angeläget att utredningen prövar om det ej vore möjligt omdisponera en mindre del av de resurser, som nu används för den geodetiska verksamheten.

För att omfördela kostnader inom nuvarande ramar bör vidare ekonomisk karta i skala 1:20 000 kunna godtas i stora delar av mellersta och norra Sveriges inland och skogsbygder. Aven en enklare produkt (t ex ljuskopior istället för tryck) kan övervägas.

5.7 Forskning och utveckling

Vår genomgång av teknik för insamling, hantering, lagring och presentation av geografiska data har visat på en snabb utveckling under det senaste

500 Bilaga 3

decenniet. Mycket tyder på att utvecklingen under den närmaste 10-ârsperioden kommer att fortgå i accellererad takt.

Den nya tekniken har skapat möjligheter till rationaliserin av nuvarande kartläggningsverksamhet, men också skapat förutsättningar för en ambitionshöjning när det gäller innehåll, ajourföring och distribution av landskapsinformation i framtiden.

Vid en snabb teknisk utveckling uppkommer ofta ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som praktiskt tillämpas. Detta gap är påtagligt inom kartläggningsomrâdet och måste överbryggas främst genom utbildning, utvecklingsverksamhet nära tilllämparna och investeringar i modern utrustning så att resultat från genomförd forskning och utveckling snabbare kan komma att utnyttjas i verksamheten.

Utbildningen i kartografi, flygbildsteknik och fjärranalys måste förstärkas. Med hänsyn till den snabba internationella utvecklingen, inte minst inom datorkartografi och fjärranlays, måste i Sverige en kraftfullare satsning komma till stånd vad gäller forskning och utveckling inom dessa områden. Vid sidan om de sedan länge vid KTH befintliga professurerna i fotogrammetri och geodesi finns för närvarande två professurer i tillämpad fjärranalys. Den ena placerad vi Lantbruksuniversitetet med benämningen Skoglig fjärranalys och den andra, nyinrättad fr 0 m l juli 1980, vid Stockholms universitet med inriktning främst mot naturresursinventering och miljöövervakning. Med hög angelägenhet borde en professur i kartografi inrättas vid KTH.

Av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av nya metoder och produkter inom kartläggningstekniken är att LMV ges bättre resurser att sucessivt i sin egen utvecklingsverksamhet pröva ny teknik. I första hand är det i detta sammanhang angeläget att vissa dyrbara instrument av det slag att de utgör en basinvestering för fortsatt utveckling och produktion kan anskaffas på ett relativt tidigt stadium. Som aktuella exempel pâ instrument av denna typ kan nämnas dels en avancerad bildbearbetningsutrustning och dels en rasterscanner för digitalisering och ritning.

4 501 Bilaga

FÖRSLAG TILL FÖRFATTNINGSÄNDRINGAR

Förslag till ändring av luftfartskungörelsen (1961:558)

109 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Från luftfartyg ... med Från luftfartyg ... med linjelinjefart. fart.

Från annat luftfartyg än Från annat luftfartyg än i i första stycket sägs är första stycket sägs är fotografotografering förbjuden, fering förbjuden, såvida icke såvida icke tillstånd tillstånd därtill lämnats av därtill lämnats av över- överbefälhavaren eller, då fråbefälhavaren eller, då ga är om fotografering för kartfråga är om fotografering läggningsändamål av regeringen för kartläggningsändamål, eller myndighet som regeringen av regeringen. bestämer.

Vad i ... statens lantmä- Vad i ... statens lantmäteriverk. teriverk.

Förslag till ändring av Lag (1975:371) om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

l §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Flygbild över ... rikets Flygbild över svenskt område försvar. samt fotografisk bild av försvarsmaktens stridskrafter eller försvarsväsendet till-

502 Bilaga 4

hörande befästningsanläggning och av kraftverksanläggning, fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning får ej saluföras eller spridas på annat sätt om ej bilden har blivit godkänd vid granskning i

fråga

om detaljer som kan vara av betydelse för rikets försvar. Sådant ärende om spridning och utförsel prövas av överbefälhavaren eller, vad gäller flygbild över svenskt område för kartläggningsändamål som framställts efter tillstånd av regeringen enligt 109 §, andra stycket i luftfartskungörelsen, av statens lantmäteriverk.

Förslag till förordning om samråd med lantmäteriet i vissa frågor rörande landskapsinformation

utfärdad den

Regeringen föreskriver följande.

1 § Med landskapsinformation avses i denna förordning lägesbestämbara data om l. landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord,

vegetation, vatten, topografi etc.),

2. konstgjorda företeelser (anläggningar, fastigheter, byggnader, etc.). Begreppet innefattar vidare sådana geodetiska och fotogrammetriska data som utnyttjas för lägesbestämning samt geografiska namn och gränser, institutionella förhållanden m.m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt om markanvändning.

Bilaga 4 503

2 § Statlig myndighet skall samråda med lantmäteriverket i fråga om åtgärder som avser 1. insamling, lagring eller publicering av landskapsinformation utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som planerar åtgärden, 2. ändring av förfarande av betydelse för sådan landskapsinformation. Är åtgärden avgränsad till ett län skall myndigheten istället samråda med överlantmätarmyndigheten i länet.

3 § Föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av lantmäteriverket.

Denna förordning träder i kraft den

Bilaga 5 505

Särskilt yttrande av experten Rune Olsson

Det långsiktiga målet för verksamheten med landskapsinformation borde - när det gäller produkter som i stor utsträckning riktar sig mot allmänheten - vara att uppehålla minst den volym och huvudinriktning som svarar mot dagens ekonomiska kartor, topografiska kartor samt de viktigaste Översiktskartorna. Det borde i 1980-talets Sverige vara både angeläget och möjligt att vidmakthålla de kartverk som har nyproducerats sedan 1930- och 1940-talen.

Utgångspunkten för de långsiktiga övervägandena borde alltså inte vara en given anslagsnivå - fixerad vid en tidpunkt med ett besvärligt ekonomiskt läge. Avgörande borde i stället vara hur mycket som optimalt bör satsas på allmän landskapsinformation inom ramen för den betydande total volym för verksamheten som LINFO har påvisat, för att onödigt dubbelarbete och dyrbara engångslösningar skall undvikas.

En låsning till nuvarande sjunkande statliga anslag som ett led i en generell återhållsamhet med offentliga utgifter är inte heller logisk. Ett av huvudsyftena med att hålla tillbaka offentlig verksamhet är att ge utrymme för expansion i exportindustrin, bl.a.sk0gsnäringen. Ett annat mål för den ekonomiska politiken är att öka utnyttjandet av inhemska energikällor. I båda dessa fall är en god landskapsinformation av så avgörande betydelse att anslagsutvecklingen för densamma borde anpassas till att bäst gagna dessa preciserade mål inom den ekonomiska politiken.

LINFO:s innebär nu att den ekonomiska kartan - elförslag ler någon annan ersättare för denna i skalområdet 1:10 000- 20 000 - inte längre kommer att ges ut som allmän karta. Vidare kommer en begränsning att ske av antalet översiktskartor.

506 Bilaga 5

LINFO:s föreslagna principsystem, som jag ansluter mig till, ger - om det visar sig kunna fungera som tänkt i - för att i olika praktiken underlag fonner ge ut en karta även inom det nu aktuella skalområdet. I princip gäller liksom nu att kostnader för tryckning och distribution av allmänna kartor skall bära sina kostnader genom intäkter.

LINFO anvisar två möjligheter att få fram en karta för bred användning inom skalområdet. Den ena är att man når överenskommelse med någon eller några intressenter (främst kanske företrädare för de areella näringarna) om en s.k.permanent fö1jdprodukt, varvid intressenterna bidrar till kostnaderna. Den andra möjligheten är att en karta ges ut av LMV eller annan kartproducent som en ren förlagsprodukt baserad på en tillräckligt omfattande försäljning.

Båda dessa lösningar kan medföra risk för en alltför olikartad behandling av olika delar av landet. Områden med liten - dvs. glesbygderna betydelse för berörda intressenter -kan få en sämre försörjning än andra delar av landet eller ingen alls. Utvecklingen kan leda till att Sverige ensamt bland jämförbara länder kan komma att sakna en heltäckande allmän karta inom det aktuella skalområdet.

De ytterligare kostnader som skulle kunna tillkomma om man med statliga medel vill garantera en allmän karta också i skalområdet 1:10 000 - 20 000 är av två slag. Dels kan det bli fråga om att förbättra innehållet i basinformationen så att den får en sådan kvalitet och detaljeringsnivå att det blir möjligt att därpå grunda en karta i denna relativt stora skala. Dels rör det sig om den merkostnad som kan uppstå för att kartverket skall bli i princip rikstäckande och alltså även omfatta vissa delar av landet, där kostnaderna för tryckning och distribution inte blir täckta. Den senare kostnaden bör kunna begränsas genom en överföring av intäkter från mera tätbebyggda delar av landet. min mening Enligt bör, om den fortsatta utvecklingen av LINFO:s förslag ger

sou 1981:73 Bilaga 5 507

anledning härtill, samhället vara berett att svara för nu nämda kostnader och garantera en allmän karta inom skalområdet i fråga. Vad jag nu har anfört hindrar inte de an-

gelägna överväganden som LINFO har förutsatt om hur en i

princip rikstäckande karta i skalområdet 1:10 000 - 20 000 skall utformas i framtiden. Därvid bör särskilt samverkansmöjligheterna med kommunerna och med orienteringsrörelsen, som har en omfattande av kartor i detta skalomproduktion råde, beaktas.

I linje med vad jag nu har anfört borde de motiveringar som LINFO har fört fram i b1.a.kap. 7 om det angelägna i ökade tekniska utvecklingsinsatser ha lett till förslag om ökade resurser för denna verksamhet och om ökade möjligheter till investeringar, särskilt i långsiktigt viktig strategisk utrustning.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. 63. Samhället och samlingslokalerna. Bo. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. . Våldtäkt. Ju. . HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. 65. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta Kn. arbetet. S. k Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Ny arbetstidslag. A. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - aktuella Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. . Översyn av sjölagen 1. Ju. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utecklingslinjer. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. . Datateknik i processindustrin. l. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. . Pris på energi. l. . Närradio. U. . Äldre arbetskraft. A. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Prostitutionen i Sverige. S. . Grundlagsfrågor. Ju . Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. l. . Film och TV i barnens värld. U. . Landskapsinformation under 1980-talet. Bo. . Industrins datorisering. A. . Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hiälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. I. 34. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd II. B. . Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. 40. Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 43. De internationella investeringarnas effekter. I. . Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. 45. lfjlya medier - text-TV, teledata. U. 46. Andringar i förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. 49. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. I. 55. Video. U. 56. Bibeln. Nya testamentet. U. 57. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. 58. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. 59. Datateknik i industriproduktionen. I. 60. Kooperationen i samhället. l. 61. Familiepensionen. S. 62. Familjepensionen. Sammanfattning. S. KUNGL. Bil-ål..

l

i98i *il* i i

f i v” ai

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Ny arbetstidslag. [5] Grundlagsfrágor. [15] industrins datorisering. [17] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] (__)m hets mot folkgrupp. [38] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Aldre arbetskraft. [70] Telubaffären. [48] Våldtäkt. [64] Bostadsdepartementet

Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Socialdepartementet Samhället och samlingslokalerna. [63] Hälso-och sjukvård inför 90-talet. 1.Hälsorisker. [1]2.Ohälsa och Landskapsinformation under 1980-talet. [73] vårdutnvttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta Industridepartementet arbetet. [4] Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindu- Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3, Datateknik i Minskat tobaksbruk. [18] industriproduktionen. [59] Sjukersättningsfrågor. [22] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekter av investeringar utom- Socialförsäkringens datorer. [24] lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Bra daghem för små barn. [25] 1.Kooperativa Kooperationsutredningen. företag, [54]2,Koope- Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] rationen i samhället. [so] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- Pris på energi. [69] slag, specialmotiveringar. [27] Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. [72] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Siukresor. [35] Pensionskommittén. 1.Familjepensionen. [61]2. Familjepensio Kommundepartementet nen. Sammanfattning. [62] Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Prostitutionen i Sverige. [71] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] Kommunikationsdepartementet 1969års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. Inrikesflyget under 1980-talet. [12] [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51]4. Den svenska psalmboken. Band 4. Ekonomidepartementet (521 Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968års kyrkohandbokskommitté. 1.Svenska kyrkans handbok. Budgetdepartementet Band 5. Kyrkliga handlingar. [65]2. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop. konfirma- Företags obestånd II. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. tion, kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. [58] Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4.Kyrkliga handlingar. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Utbildningsdepartementet Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. [68] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situation. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier - text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso- och sjukvård. [57]

Handelsdepartementet internationellt patentsamarbete Ill. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6.(4113.Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. [42]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

?Öj_

F v1

LiberFörla Q :sssâgm

Allmänna Förlaget