Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag : principbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

PRINCIPBETÄNKANDE AV LANTMÄTERI- OCH INSKRIVNINGSUTREDNINGEN

SMF

22.

Krim

Statens offentliga utredningar EMM 1993:99

Bg] Miljö- och naturresursdepartementet

Kart-

och fastighets-

Verksamhet i

och bolag

myndighet

Principbetänkande och

av Lantmäteri-

inskrivningsutredningen Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13472-1 Stockholm 1993 ISSN 0375-250x

Statsrådet Görel Thurdin

Miljö- och naturresursdepartementet

Genom beslut den 28 januari 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om lantmäteriet, landskapsinformation och fastighetsdataverksamhet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet, produktion kartor och annan landskapsinformation m.m. samt att överväga av inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation om och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete inom land- och sjökarteverksamheten samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Med stöd av detta bemyndigande förordnades fr.o.m. den 1 februari 1993 Kjell Larsson som särskild utredare. Som experter har fr.o.m. den 23 mars 1993 deltagit hovrättsassessorn Sten Andersson, Justitiedepartementet t.o.m. den 3 maj 1993, avdelningschefen Åke Burman, Statens lantmäteriverk, avdelningsdirektören Lena Bång, Domstolsverket, överstelöjtnanten Gunnar Drakenberg, konsult Högkvarteret, byråchefen Bengt Kjellson, Centralnämnden för fastighetsdata, bankdirektören Lars Lindgren, Svenska Handelsbanken, avdelningschefen Mats Norrlund, Statens lantmäteriverk, teknD Rune Olsson, Miljö- och naturresursdepartementet, departementsrádet Stefan Strömberg, Justitiedepartementet

samt departementssekreteraren Per Östensson, Finansdepartementet.

Vidare har som experter fr.o.m. den 13 april 1993 deltagit kommunchefen Lars-Göran Loré, Hällefors kommun, stadsbyggnadsdirektören Arne Santesson, Malmö kommun och fr.o.m. den 4 maj 1993 avdelningsdirektören Ulf Andersson, Statskontoret, hovrättsassessorn Britta Ah nmé-Kågerman, Justitiedepartementet samt ökartedirektören Folke Hallbjörner, Sjöfartsverket t.o.m. den 14 juni 1993. Fr.o.m. den 15 juni har vidare avdelningsdirektören Mats Rosander, Sjöfartsverket deltagit som expert.

Huvudsekreterare har fr.0.m. den 1 april 1993 varit departementssekreteraren Ivar Frostenson, Miljö- och naturresursdepartementet samt sekreterare fr.0.m. den 19 april 1993 kammarrättsassessorn Madeleine Kanold, Kammarrätten i Göteborg och fr.0.m. den 13 april 1993 stadsingenjören Peter Nyström, Skövde kommun. Utredningen har antagit namnet Lantmäteri- och inskrivningsutredningen. Regeringen har till utredningen överlämnat skrivelser den 26 februari 1993 från Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna, den 5 mars 1993 från Svenska kommunförbundet samt den 17 augusti 1993 från Stockholms stadsbyggnadsnämnd. Jag får härmed överlämna principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. Jag fortsätter mitt arbete med frågor om bl.a. författningsändringar och ñnansieringslösningar och avser att före den 1 juni 1994 överlämna mitt slutbetänkande.

Stockholm den 29 oktober 1993

Kjell Larsson

Ivar Frostenson Madeleine Kanold Peter Nyström

Innehåll

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A verk-

Uppdrag, organisation och

samhet m.m.

Utredningens uppdrag m.m. 23 . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Betänkandets uppläggning m.m 25 . . . . . . . . . . . . . . .

Berörda myndigheter och verksamheter 27 . . . . . . . . . Myndigheterna 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Det statliga lantmäteriet 27 . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Domstolsväsendet och inskrivnings-

myndigheterna 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Centralnämnden för fastighetsdata 29 . . . . . . . 2.1.4 De kommunala fastighetsbildnings- och

fastighetsregistermyndigheterna 29 . . . . . . . . . 2.2 Verksamheterna 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Fastighetsbildning 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Fastighetsregistrering 34 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Inskrivning 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Fastighetsdatasystemet 41 . . . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Landskapsinformation och allmänna

kartor m.m. 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.6 Det statliga lantmäteriets uppdragsverk-

samhet samt konkurrenssituationen 54 . . . . . . .

Omvärldens 59 syn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . TRIGON Informatik AB 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Organisation och struktur 60 . . . . . . . . . . . . 3.1.2 Fastighetsbildning och fastighetsregistrering 60 .

Innehåll

3.1.3 lnskrivning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4 Centralnämnden för fastighetsdata och

fastighetsdatasystemet 61 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.5 Värdering 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.6 Flygfotografering och mätteknik 62 . . . . . . . . 3.1.7 Kartor, GIS och landskapsinformation 63 . . . . . 3.1.8 Lantmäteriverket 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Lantmäteriutredningen 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Svenska kommunförbundet 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kritik för dubbla roller 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Inskrivningsverksamheten 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Totalförsvarets behov 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvecklingstendenser 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingen på vissa samhällsområden 73 . . . . . . . . . 4.1.1 Byggnadsverksamheten 73 . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Utveckling inom statlig och kommunal

förvaltning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Landsbygdsutveckling 75 . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Teknikutvecklingen 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Standardisering 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Datakommunikation 79 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Datorutvecklingen 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Insamling, lagring, bearbetning och presen-

tation av data 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.5 Register och karta två sidor av samma sak 84 - . 4.2.6 Effektiv dokumenthantering 85 . . . . . . . . . . .

Gällande lagar och andra regler 87 . . . . . . . . . . . . . Renodling av myndighets- och uppdrags-

verksamhet 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Rättssäkerhet och förtroendekonflikter 87 . . . . . 5.1.2 Konkurrens och konkurrensneutralitet 88 . . . . . 5.1.3 Förvaltningspolitiska ställningstaganden om

konkurrens 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Konkurrenslagen 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.5 Lagen om offentlig upphandling 90 . . . . . . . . 5.1.6 Förslag till lag om ingripande mot otillbörligt

beteende avseende offentlig upphandling 91 . . .

Innehåll

5.2 Begreppet myndighetsutövning 92 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 1971 års förvaltningslag 92 . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Regeringsformen 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Myndighetsutövningsbegreppet i skadestånds-

lagen och brottsbalken 95 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Sammanfattning av myndighetsutövnings-

begreppet 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Associationsformer 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 EG-regler 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 EG om samverkan mellan privat och offent-

lig sektor på informationsmarknaden 101 . . . . .

Erfarenheter från liknande organisationsförändringar 103

Bolagiseringar 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 DAFA 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 SGAB 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 RRV:s generella slutsatser 106 . . . . . . . . . . . 6.2 Vägverkets omorganisation 108 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Överflyttningen av summarisk process 109

. . . . . . . . .

Huvudfrågor, analys och riktlinjer

Krav och kriterier 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Utvecklad problembild 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Mål krav och kriterier 115 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Grundläggande frågeställningar 117 . . . . . . . . . . . . . 7.4 Behovet av helhetssyn 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Verksamhet i myndighet eller i bolag 121 . . . . . . . . . . 8.1 Begrepp 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Avgränsning mellan myndighetsuppgifter och

uppdragsverksamhet 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Gränsdragningsfrågor 123 . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Lantmäteriverket 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Det statliga lantmäteriet regionalt och lokalt 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.4 Centralnämnden för fastighetsdata 128 . . . . . .

Innehåll

8.3 Avgränsning mellan produktion i regi och egen

upphandling 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Allmänna kartor m.m. 129 . . . . . . . . . . . . . 8.3.2 CFD:s verksamhet 133 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Synen på förrättningsförberedelser 134 . . . . . . 8.4 Sammanfattande bedömningar 136 . . . . . . . . . . . . . .

Fastighetsbildningen huvudmannaskap och förenklingsmöjligheter 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Tidigare beslut och överväganden 140 . . . . . . . . . . . . 9.2 Förenklingar rörande fastighetsbildning och

fastighetsregistrering 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Vissa successiva förenklingar 142 . . . . . . . . . 9.2.2 Fastighetsbildningskostnadsutredningens

förslag 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 ADB-stöd i ärendehandläggningen 143 . . . . . . 9.3 Integrering av fastighetsregistrering med fastighets-

bildning 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Medverkan i vissa förrättningsförberedelser 147 . . . . . 9.5 Integrering i plan- och byggprocessen 149 . . . . . . . . . 9.6 Administrativt förfarande 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.1 Grunderna för ett administrativt förfarande 152 . 9.6.2 I vilka situationer bör administrativt

förfarande vara tillämpligt 154 . . . . . . . . . . 9.6.3 Det administrativa förfarandet i praktiken 155

9.6.4 När bör det administrativa förfarandet inte

tillämpas 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.5 Kompetensfrågor 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.6 Konsekvenser det administrativa av

förfarandet 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7 Det aktiva förrättningsförfarandet 159 . . . . . . . . . . . .

9.8 Övergängsfrågor 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.9 Sammanfattande bedömningar 161 . . . . . . . . . . . . . .

10 Inskrivningsverksamheten 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Tidigare bedömningar och förslag 165 . . . . . . . . . . . 10.l.l Domstolarna i framtiden 167 . . . . . . . . . . . . 10.1.2 Domstolsutredningen 167 . . . . . . . . . . . . ..

Innehåll

10.1.3 Domstolsväsendet organisation och administration i framtiden 168 . . . . . . . . . . . 10.1.4 LMV:s förslag 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.5 CFD:s särskilda rapport 170 . . . . . . . . . . . . 10.2 Bedömning inskrivningsverksamheten 170 av . . . . . . . 10.3 Samband med övrig fastighetsverksamhet 171 . . . . . . . 10.3.l Samband mellan CFD och IM 171 . . . . . . . . 10.3.2 Samband mellan FBM, FRM och IM 172 . . . . 10.4 Samordningsfördelar vid samlad kart- och

fastighetsmyndighet 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.l Tydligare myndighetsstruktur 174 . . . . . . . . . 10.4.2 Helhetsansvar för all fastighetsanknuten

verksamhet 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.3 Styrnings- och ledningsfunktioner 175 . . . . . . 10.4.4 Kompetensutveckling 175 . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Gemensam arkivhållning 176 . . . . . . . . . . . . 10.5 Ytterligare möjligheter att förenkla och rationa-

lisera inskrivningsverksamheten 176 . . . . . . . . . . . . . 10.5.1 Särskilt inteckningsregister 177 . . . . . . . . . . . 10.5.2 Registrering i inskrivningsregistret av

uppgifter exekutiva åtgärder 178 om . . . . . . . l0.5.3 Handläggningen av enkla inskrivnings-

178 ärenden m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.4 Datorstödd ingivning 180 . . . . . . . . . . . . . . 10.5.5 inteckningsbeslut 181 Färre typer av . . . . . . . 10.5.6 Bedömning utvecklingsmöjligheterna 181 av . . . 10.6 Sammanfattande bedömningar 183 . . . . . . . . . . . . . .

ll Samband mellan landskaps- och fastighets-

information 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Begrepp 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Tidigare bedömningar 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.2.1 sammanslagningen Kungliga lantmäteriav

styrelsen och Rikets allmänna kartverk 193 . . . 112.2 Tidigare utredningar rörande fastighets-

dataverksamheten 199 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Samband mellaninom fastighets- och landskaps-

informationsomrâdena 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

11.3.l Gemensamma uppgifter för LMV:s enheter

för fastighetsfrâgor och landskapsinforma-

tion 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.2 Gemensamma uppgifter för LMV och CFD 203

11.4 Sammanfattande bedömningar 205 . . . . . . . . . . . . . .

C

Förslag, konsekvenser och genom-

förande

12 Utgångspunkter och förslag till organisation 213 . . . . . 12.1 Regionallokal verksamhet 214 . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.1 Uppgifter 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.1.2 Kompetens 217 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l2.l.3 Dimensionering 218 . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.2 Centralt bedriven verksamhet 221 . . . . . . . . . . . . . . l2.2.l Fastighetsområdet 222 . . . . . . . . . . . . . . .. l2.2.2 Landskapsinformationsområdet 224 . . . . . . . .

12.2.3 Övrigt 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.2.4 Kompetens 226 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.5 Dimensionering 227 . . . . . . . . . . . . . . . ..

12.3 Överklagande, instansordning och omprövning 229

. . . . 12.4 Uppdragsverksamhet 231 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.1 Bolagskaraktäristik 232 . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.2 Kapitalfrågor 234 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l2.4.3 Ägarfragor 235

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l2.4.4 Bolagsstruktur 235 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.4.5 Tjänsteexport 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.5 Sammanfattning 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Konsekvenser utredningens förslag 241 av . . . . . . . . . 13.1 Allmänna konsekvenser 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.l.1 Styrning och uppföljning 241 . . . . . . . . . . . . 13.1.2 Rättssäkerhet, jäv och förtroendefrågor 242 . . . 13.1.3 Konkurrens och offentliga kostnads-

minskningar 242 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.l.4 Service, valfrihet och användarinflytande 243

. . 13.1.5 Personal 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1993:99 Innehåll ll SOU

13.1.6 Regionalpolitiska effekter 244 . . . . . . . . . . . 13.1 Internationaliseringsaspekter 245 . . . . . . . . . . 13.2 Ekonomiska konsekvenser 245 . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.l Integration myndigheter 245 av . . . . . . . . . . l3.2.2 Upphandling statsuppdraget och av av vissa förrättningsförberedelser 246 . . . . . . . . 13.23 Det administrativa förfarandet 247 . . . . . . . . .

132.4 Övriga effekter 247

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Sammanfattning 248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Genomförande 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Utgångspunkter 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Bildande organisationskommitéer 251 av . . . . . . . . . . 14.3 Bildandet de myndigheterna 252 av nya . . . . . . . . . . . 14.4 Bildandet bolag 253 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 Avveckling befintliga myndigheter 253 av . . . . . . . . . 14.6 Tidsplan 254 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv

Instruktion för lantmäterimyndigheterna 2 a

2 b Instruktion för Domstolsverket

Instruktion för Centralnämnden för fastighetsdata 2 c

för lantmäteriverk 3 a Organisationsplan Statens

3 b Organisationsplan för lantmäteriet

Organisationsplan för Domstolsverket 3 c

3 d Organisationsplan för Centralnämnden för fastighetsdata

Lokaliseringsorter för inskrivningsmyndigheter IM, 4 a

statliga SFBM och kommunala KFBM fastighets-

bildningsmyndigheter inklusive lokalkontor

4 b Lantmäteridistrikt samt lokaliseringsorter för statliga

SFBM och kommunala fastighetsbildningsmyndig-

heter KFBM samt inskrivningsmyndigheter IM

5 Förkortningsordlista

Sammanfattning 13

Sammanfattning

utredningens direktiv har jag att lämna förslag ny organi- Enligt om en

sation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverk-

produktion kartor och landskapsinformation samhet samt av annan överväga inskrivningsverksamheten bör integreras m.m. samt att om i denna organisation. Mitt arbete skall enligt direktiven uppdelat i två steg varvid vara

det första skall behandla principöverväganden och en huvudstruktur

genomförandeplan Detta första steg redovisas i föresamt en m.m.

liggande principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet

andra jag har att redovisa före den l juni och bolag. I ett steg som 1994 skall jag behandla frågor bl.a. författningsändringar och om ñnansieringslösningar. Jag att i det sammanhanget också ta upp avser frågan förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan bl.a. landom och sjökarteverksamheterna.

åk

berörda verksamheterna utgör viktig del samhällets grundläg- De en av gande infrastrulctur. Staten har ett övergripande ansvar för denna

infrastruktur. Satsningar på lätt tillgängliga grundläggande och korrek-

data är lika angelägna insatser för den fysiska infrastrukturen ta som i form vägar och järnvägar. De bidrar till att effektiviteten av t.ex.

höjs i grundläggande register- och informationssystem samt till snab-

och bättre funktioner i många verksamheter. En väl fungerande bare samlad organisation för denna infrastruktur utgör förutsättning och en för samhällsekonomiskt utnyttjande denna resurs. Mina förslag, ett av ligger i linje härmed, utgår från helhetssyn över hela verksamsom en hetsområdet. En sådan helhetssyn innebär att varje delfrága inte enbart bör bedöför sig och i ett statiskt perspektiv med risk för överbetoning av mas fördelarna med dagens samt svårigheter och problem vid system av

14 Sammanfattning

övergången till ett nytt. I stället bör dynamisk en syn på överordnade samband och långsiktiga utvecklingsperspektiv ligga till grund för den framtida organisationen. De verksamheter jag har studera har varit föremål som att för ett flertal undersökningar och utredningar redan tidigare. De förslag som lämnats i organisationshänseende har emellertid enbart i begränsad utsträckning blivit genomförda. Vissa förslag har inte kommit till genomförande beroende på att tiden inte bedömts

vara mogen eller

att vissa bestämda förutsättningar i övrigt inte varit för handen. Jag konstaterar att tiden inte bara är den nu mogen utan rätta för att företa önskvärda förändringar i den nuvarande organisationsstrukturen. Jag vill till och med påstå att det i viss utsträckning är frågan om ett nu eller aldrig. Om ett genomförande de föreslagna strukav

turförändringarna inte sker och i samlad form torde det inte bli

nu möjligt att på relativt lång tid aktualisera liknande åtgärder på nytt.

åk

En central fråga jag har haft pröva berör verksamhetsavgränssom att ningen i en myndighetsorganisation. Jag har kommit till ny den slutsatsen att från de nuvarande myndigheterna bör skiljas dels uppdragsverksamhet, dels sådan anslagsfinansierad produktion som lämpligen kan utföras ett uppdragsbolag. av Gränsdragningsproblematiken har studerats ingående. Detta gäller framför allt produktionen allmänna kartor där beaktandet av av bl.a. säkerhets- och beredskapsaspekter, kompetensfrågor möjlighesamt terna att bibehålla såväl nuvarande samverkansfördelar lokalt som en

förankrad lantmäteriorganisation utgjort viktiga förutsättningar för

mina ställningstaganden. I den produktion bör skiljas bort från som

myndighetsuppgifterna finns i princip två huvudtyper, nämligen vissa

förrättningsförberedelser och merparten produktionen allmänna

av av kartor m.m. Produktion och uppdragsverksamhet bör samlas i ett av staten ägt uppdragsbolag, som har att konkurrera med andra aktörer på marknaden.

En utgångspunkt för mitt arbete har varit att söka möjligheter till

förenklingar. Ett viktigt förslag i det avseendet är vad kommit

som att

Sammanfattning 15

kallas det administrativa förfarandet vid fastighetsbildning. En förut-

sättning för att förfarandet skall tillämpas är att tvistigheter mellan sakägare inte föreligger. Förfarandet, innebär att kommunal PBLsom

myndighet får fatta vissa beslut som berör fastighetsindelningen, före-

slås tillämpas inom sådana områden där markanvändningen tidigare blivit prövad och fastlagd, dvs. inom detaljplanelagda områden. Det inom just sådana områden den starka kopplingen finns till den är som plan- och byggprocess kommunerna har ansvaret för. Genom att som fastighetsbildningen inom sådana områden till det kommunala knyta verksamhetsfáltet ökar bl.a. kommunernas valfrihet och onödigt dubbelarbete kan undvikas. Samtidigt skapas förutsättningar för konkurrens i utförandet. För Stockholm, Göteborg och Malmö föreslår jag, eftersom den dominerande delen dessa kommuner är detaljplanelagda, att det av administrativa förfarandet skall kunna tillämpas över kommunernas hela yta. administrativa förfarandet är i första hand ett sätt att förenkla. Det Samtidigt kan införandet ett administrativt förfarande anses utgöra av rimlig avvägning i frågan huvudmannaskapet för fastighetsbilden om ningen. Mitt förslag innebär således att staten blir huvudman för fastighetsbildningen, kommunen tillämpandet ett admimen att genom av nistrativt förfarande skall för det fastighetsrättsliga genomföransvara det inom områden med detaljplan. Förutsättningar för att utveckla det effektiva och rationella s.k. aktiva förrättningsförfarandet vid mera komplicerade förrättningar bibehålls genom den föreslagna avgränsningen.

Jag föreslår att de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna

läggs ned.

åk

Fastighetsregistreringen bör integreras i fastighetsbildningen. Jag anser detta är naturlig utveckling. Genom utarbetande av ett ADBatt en baserat handläggningssystem för fastighetsbildningen som inrymmer automatiska kopplingar mot fastighetsdatasystemet finns det stora vinster att göra. Jag också att verksamheten i de nuvarande överlantmätarmynanser

digheterna bör integreras i myndighetsorganisation samtidigt

en ny vissa funktioner bör avlastas myndigheten, bl.a. uppgiften att som

16 Sammanfattning

bevaka statens möjlighet att överklaga

en lantmäteriförrättning. Rollen

som samordnare inom landskapinformationsområdet framhävs och kompetens i detta avseende tillförs den myndigheten. nya

Sk

Beträffande inskrivningsverksamheten är min bedömning den bör att föras från domstolarna till fastighetsomrádet. Renodlingen domav stolarnas verksamhet samt översynen organisationen inom det tradiav tionella lantmäteriområdet bör resultera i uppbyggnaden av en ny slag-

kraftig organisation för fastighetsfrågor och landskapsinfonnation

och denna nya organisation bör inkludera inskrivningsverksamheten. En sådan ny organisation förses med den kvalificerade juridiska kompetens som krävs inom inskrivningsområdet samtidigt fastighetsverksom samheten i övrigt erhåller sådan förstärkning en inom detta område som det under utredningens gång framkommit behov av.

ät

Mitt förslag är således att nuvarande lokala och regionala myndigheter

inom verksamhetsområdet fastighetsbildnings-, - fastighetsregister-, inskrivnings- och överlantmätarmyndigheter awecklas.

I stället skapas nya regionala myndigheter, i huvudsak knutna till länen. Dessa får inte bedriva uppdragsverksamhet och skall vad beträffar sin pro-

duktion handla vissa förrättningsförberedelser.

upp De skall, i de fall så beñnns ändamålsenligt, kunna bedriva verksamhet vara vid lokala kontor. I ett medelstort län kommer myndigheten ha personalatt en

styrka som uppgår till i storleksordningen 50 föreslår

personer. Jag att den nya myndigheten benämns Myndigheten för kartor fastigheter och MKF för respektive län. Totalt bedömer jag att i storleksordningen 1 200 personer kommer att verksamma vid de regionala vara myndigheterna.

*

Mitt förslag vad den centrala myndighetsorganisationen avser är att Centralnämnden för fastighetsdata och Statens lantmäteriverk avvecklas och att en central myndighet med för bl.a. ny ansvar ledning och tillsyn den regionalt bedrivna verksamheten tillskapas. av Till denna

Sammanfattning 17

myndighet förs också det Domstolsverket har för inskrivansvar som ningsväsendet. Mitt ställningstagande i denna fråga bygger bl.a. på ingående studier sambanden mellan de verksamheter och den framav tida utvecklingen inom de verksamhetsområden som de nuvarande centralmyndighetena ansvarar för. Myndigheten får enligt mitt förslag inte bedriva uppdragsverksamhet och skall handla i storleksordningen 70 procent av produkupp tionen allmänna kartor. Antalet årsarbetskrafter inom den nya av centralmyndigheten bedöms uppgå till i storleksordningen 500. Den myndigheten benämns Kart- och fastighetsverket KFV och skall nya vara lokaliserad i Gävle.

Sh

Uppdragsbolaget, Svenskt Lantmäteri AB SLAB, kommer att organikoncern och få en mångfacetterad verksamhet, bl.a. seras som en bestående lokal mätning, beräkning och kartframställning, fastigav hetsrättslig service, fastighetsekonomisk verksamhet, den nuvarande uppdragsverksamhet som bedrivs inom de centrala myndigheterna samt produktion vissa förrättningsförberedelser och allmänna kartor. av Genom kombinationen traditionell, centralt bedriven uppdragsverkav samhet och produktion allmänna kartor skapas förutsättningar för av att på ett optimalt sätt tillvarata de samverkansfördelar som finns mellan verksamhetsområdena samtidigt som myndighetens kompetensförsörjning tryggas. En stor del SLAB:s verksamhet är knuten till Gävle där det av också bör ha sitt säte. Tyngdpunkten i verksamheten kommer dock att inriktad mot regional och lokal marknad. Genom den ovan vara en nämnda kombinationen traditionell uppdragsverksamhet och produkav tion vissa förrättningsförberedelser skapas förutsättningar för bibeav hållandet lokalt förankrad lantmäteriservice. Antalet verksamma av en i bolagetkoncernen bedöms uppgå till i storleksordningen 1 300 perso-

ner. Jag föreslår att KartCentrum ingår i koncernen. Distributionen av allmänna kartor upphandlas, under konkurrens, av den centrala myndigheten. Swedesurvey AB är främst inriktat på att sälja svenskt myndighetskunnande på området och knyts därför till den centrala myndigheten.

18 Sammanfattning

För genomförandet av mina förslag föreslår jag bildandet tre av organisationskommittéer med uppgift att leda arbetet vad myndigavser heternas bildande, bolagets bildande respektive avvecklingen av befintliga myndigheter. Det kommer att uppstå en viss minskning av antalet arbetstillfällen vid bildandet av de nya myndigheterna och bolaget samt till följd av att det kommunala ansvaret för fastighetsbildningen förändras. Enligt en mycket preliminär bedömning uppgår minskningen till omkring tio procent, dvs. i storleksordningen 300 arbetstillfällen. del varav en följer av den tekniska utvecklingen än mina förslag. snarare av Det bör bl.a. ankomma på organisationskommitteerna att så långt som möjligt begränsa de negativa effekterna härav. Fackliga representanter för de anställda bör ingå i organisationskommittéerna eller i referensgrupper knutna till dessa.

Dagens myndighetsstruktur är splittrad. Den inrymmer totalt drygt 290 myndigheter med olika relationer och kopplingar till varandra. Mitt förslag innebär att dessa myndigheter ersätts med 24 regionala myndigheter och centralmyndighet i Gävle. Myndigheternas dubbla en roller upphör vilket bl.a. medför en förstärkning rättssäkerheten av samtidigt som förslaget leder till ökad konkurrens. Förslaget leder vidare till ökad service, valfrihet och ökat inflytande. Förslagen har också positiva ekonomiska konsekvenser. De hänför sig bl.a. till rationaliseringar inom det administrativa området och uppkomsten av nya verksamhetssamband. Genom att integrera fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen och införa ett handläggningssystem som medger automatiska uppdateringar i fastighetsdatasystemet uppkommer betydande rationaliseringseffekter. Även upphandlingsförfarandet och det administrativa förfarandet i fastighetsbildningen medför positiva ekonomiska effekter. Ett genomförande medför vissa engångs- och vissa omställningskostnader till följd avveckling lokaler, flyttning samt behov av av av utbildningsinsatser m.m. Dessa kostnader måste ägnas särskild uppmärksamhet i samband med genomförandet förslaget. av

Sammanfattning 19

Jag anseratt redan de positiva effekterna vad avser möjligheter till styrning, rättssäkerhet och service samt de ekonomiska konsekvenserna motiverar ett genomförande förslagen. De potentiellt största effekav terna ligger emellertid i de möjligheter de skapar inför framtiden när det gäller samordnad verksamhet, utveckling och lagstiftning, tillvaratagande teknik, tillhandahållande av information m.m. Betyav ny dande samhällsekonomiska vinster star härvid att vinna. Mitt förslag är att de organisatoriska förändringarna genomförs vid halvårsskiftet 1995.

A VDELNIN G A UPPDRAG, ORGANISATION OCH VERKSAMHET M.M.

Kapitel 1 23

1 Utredningens uppdrag m.m.

1 Utredningens direktiv

Utredningens uppdrag är att lämna förslag om en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion kartor och annan landskapsinformation m.m. Det av ingår också i uppdraget att överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras i denna organisation och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna. Direktiven för utredningsarbetet återges i bilaga Det övergripande målet bör enligt direktiven vara att i ett samhällsekonomiskt perspektiv utforma organisation främjar en effektiv fastighetsen som marknad och rationell markanvändning samt god försörjning med kartor landskapsinformation. Organisationen skall präglas och annan kvalitet, effektivitet och kompetens. Ansvarsroller skall vara klara. av Organisationen skall utformad så att den underlättar fortlöpande vara rationalisering och utveckling. De totala kostnaderna skall minska. En decentraliserad och marknadsanpassad organisation skall eftersträvas. Den organisationen skall logisk och konsekvent uppbyggd. nya vara Den skall enkel och tydlig. Den skall så långt som möjligt vara vara enhetlig över hela landet. Det är naturligt att myndighetsfunktionen är statlig. För myndighetsutövning skall ett delat huvudmannaskap undvikas. Former för förenkling av fastighetsbildningen i t.ex. enkla plansituatiobör särskilt kunna övervägas i detta sammanhang. Lösningar bör ner eftersträvas tillgodoser såväl kraven på enhetlighet och effektiv som organisation som kommunernas behov. En utgångspunkt för arbetet bör vidare vara att de särskilda fastighetsregistermyndighetema skall awecklas. Detta kan ett viktigt led i en generell utveckling ses som mot registrering vid källan, dvs. där besluten fattas. Registreringsfunktionen bör utgöra ett avslutande led vid fastighetsbildning och andra beslut som skall registreras.

24 Kapitel 1

Det läggs i direktiven fast som ett grundläggande synsätt att det verksamhetsområde utredningen har att behandla utgör viktig som en del av samhällets infrastruktur, för vilken staten har ett En väl ansvar. fungerande sådan infrastruktur är gemensamt intresse för stat, av kommun, näringsliv, kreditinstitut, organisationer och enskilda. Förekomsten av ett sådant gemensamt intresse bör, enligt direktiven, underlätta en lösning av frågor om arbetsfördelning och former för samverkan m.m. En grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet är att organisationen varit oförändrad under lång tid trots genomgripande en teknisk utveckling och påtaglig omstrukturering statlig och en av kommunal verksamhet generellt. Ett väl strukturerat och sammanhållet förändringsarbete bör nu komma till stånd. En vidareutveckling av förrättningsförfarandet som grundläggande arbetsmetod bör ett vara viktigt led i denna verksamhet. Den generella problembild som tecknas i direktiven innehåller följande huvudpunkter. Organisationen såväl på central, regional som lokal nivå är splittrad och oklar. Gränsdragningen är otydlig mellan myndighets- och uppdragsverksamhet, vilket leder till risker för partiskhet och snedvriden konkurrens. Det delade huvudmannaskapet för fastighetsbildning leder till konflikter och till ett mindre m.m. effektivt utvecklings- och förändringsarbete. Delar verksamheten av präglas av kostnads- och ñnansieringsproblem. När det gäller den av staten finansierade produktionen kartor, av flygbilder och landskapsinformation samt verksamheten med annan rikets geodetiska nät och riksgränsarbeten direktiven att verkanger samheten även i fortsättningen bör bedrivas i statlig form eller i samarbete mellan stat och kommun. Motiven till detta är bl.a. att verksamheten även skall tillgodose försvarets behov och att arbetet därför behöver bedrivas på ett från säkerhetssynpunkt och andra synpunkter godtagbart sätt. ifrågavarande produktion går ibland under benämningen statsuppdraget. I den fortsatta framställningen används begreppet allmänna kartor som en samlingsbeteckning för hela den statsñnansierade produktionen. För en sammanhållen uppdragsorganisation talar såväl det starka samband som finns mellan allmän kartläggning och därtill knuten uppdragsproduktion, som att svåra avgränsningsproblem skulle uppkomma vid ytterligare uppdelning. I direktiven vidare att anges uppdelning av verksamhet drivs integrerat bl.a. innebär att som nu

1993:99 Kapitel 1 25 sou

vissa samhällsekonomiska fördelar går förlorade, och att förslagen bör eftersträva dessa fördelar så långt möjligt tas tillvara även i att som fortsättningen. Direktivens inriktning är ett huvudalternativ där ansvaret för allmänna kartor ligger på myndigheten medan själva produktionen upphandlas bl.a. från ett statligt ägt bolag. Direktiven anger dock att det krävs ingående överväganden när det gäller denna produktion. Direktivens allmänna mål att lägga grund för ökad konkurrens om avser även här berörd verksamhet. De studier utredningen har genomfört, det material som som utredningen samlat in, de omfattande kontakterna samt diskussionerna inom utredningen har i huvudsak bekräftat direktivens problembeskrivning och de angivna frågeställningarnas relevans. Skilda aktörer lägger naturligvis olika vikt vid respektive grundproblem och i vissa hänseenden framför allt när det gäller frågan huvudmannaskap för - om

fastighetsbildningen har utredningen haft att ta ställning också till

framställningar och synpunkter med andra utgångspunkter och annan inriktning än i utredningsdirektiven. Genomförda omvärldsanalyser

redovisas i kapitel 3 och en sammanfattande problembeskrivning

m.m. redovisas i kapitel 7.

1.2 Betänkandets uppläggning m.m.

Avdelning A är avsedd att ge erforderlig bakgrund till analyser, överväganden och förslag i avdelningarna B och C. I kapitel 2 beskrivs berörda myndigheter och verksamheter. I de två följande kapitlen kompletteras direktivens beskrivning med vad som under utredningsarbetet kommit fram omvärldens syn på berörda verkom samheter samt med utvecklad redogörelse för samhälls- och tekniken utveckling. Avdelningen avslutas med dels översikt över gällande en lagar och andra regler inklusive vissa EG-regler som är styrande - för olika verksamhetsområden, dels en redovisning av erfarenheterna från några organisationsförändringar som är likartade med den som nu skall övervägas.

Avdelning B inleds med sammanfattande problemanalys och en

en måldiskussion utmynnar i några centrala krav och kriterier. Mot som bakgrund härav redovisas i kapitel 8 ll analys av vissa grundläg- - en gande frågeställningar. Denna analys utmynnar dels i överväganden

26 Kapitel I

och förslag i vissa frågor, dels i riktlinjer och bedömningar som därutöver utgör grund för överväganden och förslag i avdelning C. Avdelning C innehåller förutom organisationsavsnittet kapitel 12

en samlad konsekvensanalys kapitel 13 och kapitel

ett om genom-

förandefrågor kapitel 14.

Enligt direktiven skall jag också undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna, dock utan att

överväga någon organisatorisk sammanslagning verksamheterna. av Behovet av att först ta grundläggande ställning till frågan landom karteverksamhetens organisation har lett till jag att efter samråd med - Miljö- och naturresursdepartementet har stannat för skjuta be- - att handlingen samordningen med sjökarteverksamheten till av etapp två i utredningsarbetet. Utredningens kontakter har pekat det mot att därvid kan finnas anledning att i enlighet med den möjlighet - som anges i direktiven ta frågor samband även med andra - upp om angränsande verksamheter t.ex. Sveriges geologiska undersöknings som kartproduktion och den tjärranalysinformation Satellitbild som AB producerar och tillhandahåller.

1993:99 Kapitel 2 27 SOU

2 Berörda och verk-

myndigheter

samheter

2. 1 Myndigheterna

Berörda myndigheter beskrivs i det följande. Avsikten är endast att ge översiktlig bild dessa. I instruktionen för respektive myndighet, en av har bilagts betänkandet, kan inhämtas ytterligare, mer utförlig som information.

2. 1 Det statliga lantmäteriet

Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk LMV, en överlantmätarmyndighet och fastighetsregistermyndighet i varje län en samt 81 fastighetsbildningsmyndigheter. Totalt sysselsattes den l juli 1993 3 100 knappt 900 vid LMV i Gävle och 2 200 ca personer, varav fördelade på det statliga lantmäteriet i övrigt. personer Verksamheten regionalt och lokalt leds och styrs i fem divisioner. Regionalt ñnns ett antal enheter för specialiserad produktion, t.ex. Kiruna kartcentral, GIS-Centrum i Stockholm, Lindesberg GSDenheten och KP-syd i Karlskrona samt enheter för fastighetsekonomi.

Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att

för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, förberedelser för svara fastighetstaxering och framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation samt geodetisk verksamhet. Det statliga lantmäteriet bedriver också uppdragsverksamhet i form av t.ex. geodetiskafotogrammetriska uppdrag, kartläggning, flygfotografering, fastighetsvärdering och fastighetstaxering. Verksamheten omsatte budgetåret 199293 totalt ca l 275 mkr, 865 mkr i avgifter, 15 mkr i bidrag och 395 mkr i anslag. Av varav den avgiftsñnansierade delen omsatte fastighetsbildningsverksamheten 400 mkr och uppdragsverksamheten 425 mkr. I sistnämnda summa ca ingår utlandsverksamhet med 40 mkr och fastighetstaxeringsverksamhet med 20 mkr.

28 Kapitel 2

Myndighetsuppgifterna för respektive myndighet enligt ovan anges i instruktionen för lantmäterimyndigheterna, bilaga 2a. Lantmäterise verkets organisationsplan redovisas i bilaga 3a och det statliga lantmäteriet och de kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna i bilaga 3b.

2.1.2 Domstolsväsendet och inskrivningsmyndigheterna

Domstolsverket DV är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen, hyres- och arrendenämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Totalt innefattar förvaltningsområdet drygt 7 000 anställda vid 176 myndigheter. Vid DV är ca 150 verksamma, 30 arbetar personer varav personer med fastighetsdatareformens genomförande och med inskrivningsfrågor i övrigt. Domstolsväsendets budget uppgick budgetåret 199293 till 3 405 mkr. Myndighetsuppgifterna redovisas i instruktion för domstolsverket, se bilaga 2b. Organisationsplan för verket återfinns som bilaga 3C. Regeringen har i propositionen 199394217 Förvaltningen inom domstolsväsendet lagt fram ett förslag om ökad självförvaltning av domstolsväsendet. Bland annat får domstolarna större för sin ansvar administration och ett större inflytande över ledningen den adav ministrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet. Detta åstadkoms dels genom att den verksamhet idag bedrivs DV något som av ges en annorlunda och mer decentraliserad inriktning och dels att genom myndigheten leds av en styrelse som är sammansatt av personer huvudsakligen hämtade från domstolarna. Organisationsförändringar och ändringar i verksamheten föreslås träda i kraft den l juli 1994. Inskrivningsväsendet är knutet till de allmänna domstolarna och bedrivs vid inskrivningsmyndigheterna. Det finns 93 inskrivningsmyndigheter IM. Varje myndighet är knuten till en tingsrätt. Normalt motsvarar IM:s upptagningsområde tingsrättens domsaga. Fyra av landets 97 tingsrätter saknar IM, nämligen Tierps, Enköpings, Handens och Mölndals tingsrätter. IM i Uppsala fungerar länssom en inskrivningsmyndighet och handlägger ärenden inte bara från Uppsala utan även från Tierp och Enköping.

Kapitel 2 29

Vid tingsrätterna arbetar ca 3 500 personer, varav drygt 350 inom inskrivningsverksamheten. Inskrivningsmyndigheternas huvuduppgifter är inskrivning av lagfarter och inteckningar. Expeditionsavgifterna vid inskrivningsmyndigheterna uppgick till 405 mkr budgetåret 199192. Dessa avgifter täckte kostnaderna för inskrivningsverksamheten, 165 mkr vid inskrivningsmyndigvarav heterna, 82 mkr vid Centralnämnden för fastighetsdata, 21 mkr vid LMV och 123 mkr vid de statliga fastighetsregistermyndighetema.

2. 1.3 Centralnämnden för fastighetsdata

Centralnämnden för fastighetsdata CFD bedriver verksamhet förutom i Gävle också i Kiruna och Ronneby. Totalt sysselsätts ca 220 personer, varav 200 i Gävle. CFD har det övergripande ansvaret för fastighetsdatasystemet. Detta inbegriper utveckling system och rutiner för ajourhållning och av användning av den i systemet ingående informationen, driften av systemet samt ett samordningsansvar för genomförandet av fastighetsdatareformen vid landets fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter. CFD:s verksamhet är i huvudsak anslagsñnansierad. För budgetåret 199394 uppgår anslaget till drygt 100 mkr. Den verksamhet som finansieras med avgifter beräknas omsätta knappt 50 mkr motsvarande period. Myndighetsuppgifterna redovisas i instruktionen för Centralnämnden för fastighetsdata, bilaga 2c. Organisationsplan redovisas i bilaga se 3d.

2.1.4 De kommunala fastighetsbildnings- och fastighets-

registermyndigheterna

I 41 kommuner finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter KFBM, 14 verkar över hela kommunens yta. Dessa myndigvarav heter är s.k. specialenheter med särskild inriktning på förrättningar för tätortsutveckling. Inom 29 dessa kommuner finns också kommunala av fastighetsregistermyndigheter KFRM.

30 Kapitel 2

2.2 Verksamheterna

Den följande redovisningen har begränsats till de verksamheter som är av särskilt intresse för utredningsarbetet. Det innebär att det finns ytterligare uppgifter såsom utveckling, rådgivning och fastighetsekonomisk verksamhet som inte behandlas i detta avsnitt. Information om dessa verksamheter m.m. kan hämtas från bilagda instruktioner. Karta samt sammanställning utvisande lokaliseringsorter m.m. för de statliga och kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna samt inskrivningsmyndigheter redovisas i bilaga 4a respektive 4b.

2.2. l Fastighetsbildning

Fastighetsbildning utgör tillsammans med fastighetsregistrering, inskrivningsverksamhet och fastighetsdatasystem, vikti verksamheter ga för att kunna underhålla och utveckla fastighetsindelningen som en grund för dels samhällets redovisning äganderätten till mark, dels av samhällets styrning av markanvändningen. Att verksamheterna bedrivs rationellt och ändamålsenligt och med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet och enhetlighet över landet är en förutsättning för att fastighetsindelningen skall fungera del samhällets grundsom en av läggande infrastruktur. Verksamheten är därför starkt statligt av intresse. Ett väl fungerande fastighetsindelningssystem grundläggande är av betydelse för många samhällsfunktioner. Som exempel kan nämnas fysisk planering, markanvändning, fastighetsomsättning, kreditmarknaden med fastigheter som pant, fastighetstaxering och fastighetsbeskattning, folkbokföring och statistik. De samlade kostnaderna för dessa verksamheter fördelas i dag främst på staten, kommunerna och fastighetsägarna. Samhällets behov av mark för olika ändamål, bostäder, anläggningar kan tillgodoses på tre olika sätt genom avtal eller genom domstols- respektive förrättningsförfarande. I många avseenden är förrättningsförfarandet det mest ändamålsenliga för hantering av markägarinformation, mark- och rättighetsåtkomst, värdering, förhandling, medling och ersättning. I praktiken väljer dock parterna i hög grad att lösa markåtkomst- och ersättningsfrågorna själva genom avtal innan förrättning söks.

sou 1993:99 Kapitel 2 31

Ett effektivt förfarande för att lösa markâtkomst och ersättningsfrågor kännetecknas inte enbart av enkelhet, snabbhet och låga kostnader. Det är också i väsentlig grad en fråga om rättssäkerhet för och likabehandling av de enskilda markägarna. Dessa omständigheter ställer särskilda krav på förfarandet, vilket är beaktat i fastighetsbildningslagstiftningen. Fastighetsbildningsförrättningar handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten FBM enligt, i första hand, fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Den principiella uppläggningen av förrättningar är densamma i de tre lagarna. Förrättningsförfarandet bygger på att en förrättningslantmätare handhar ärendet efter ansökan från den som önskar en åtgärd genomförd, t.ex. överföring av ett markområde från en fastighet till en annan eller uttag av ledningsrätt. Förrättningslantmätaren har utredningsplikt och måste hålla överläggningar eller sammanträden med berörda sakägare under ärendets handläggning. När ärendet är fardigutrett prövar förrättningslantmätaren framställda yrkanden och eventuella överenskommelser mot lagstiftningens materiella regler och fattar beslut. Förrättningslantmätaren beslutar om tillträdestidpunkt, ersättningar m.m. Förrättningsbeslutet kan överklagas till fastighetsdomstol och vidare till hovrätt och Högsta domstolen. Kommunalt medgivande kan i vissa lägen krävas till förrättningsåtgärden. Föreligger antagen detaljplan måste åtgärden överensstämma med vad som anges i planen. Det medför att ett administrativt beslut utgör en förutsättning för förrättningen. Fastighetsbildning är en åtgärd genom vilken fastighetsindelningen ändras eller servitut bildas, ändras eller upphävs. Fastighetsbildning sker såsom fastighetsreglering, om den avser ombildning av fastigheter, och såsom avstyckning, klyvning eller sammanläggning, om den avser nybildning av fastighet. Genom fastighetsbestämning avgörs frågor om beskaffenheten av gällande fastighetsindelning samt frågor rörande beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller vissa servitut. Fastighetsbildningsverksamheten omsatte ca 438 miljoner under budgetåret 199293. Statliga fastighetsbildningsmyndigheter SFBM svarade för 401 mkr och KFBM för omkring 37 mkr. Av omsätt-

ningen svarade sakägarnas avgifter för 424,5 mkr. Återstoden, eller

13,5 mkr, tillfördes verksamheten i form av anslag för nedsättning av

32 Kapitel 2

sakägarnas avgifter. Under budgetåret 199293 avslutade SFBM ca 20 200 och KFBM 3 900 förrättningsåtgärder. Avstyckningsförrättningarna svarade totalt för 42 procent av intäkterna för det statliga lantmäteriet. Därnäst kommer fastighetsregleringar med 40 procent. Av övriga förrättningar svarade anläggningsförrättningar för 7 procent och ledningsrättsförrättningar för 5 procent av intäkterna. Av övriga förrättningstyper är det ingen som svarade för mer än 2 procent av intäkterna. Antalet sökta förrättningar minskade under perioden 1972-1985 med ca 45 procent. Från budgetåret 198687 ökade antalet sökta förrättningar. Under de senaste två åren har efterfrågan åter minskat. Antalet nybildade fastigheter per år har minskat väsentligt under perioden. Under budgetåret 197273 nybildades ca 70 000 fastigheter. Motsvarande antal var budgetåret 199293 ca 16 900. Av dessa handlades ca 13 800 av SFBM och ca 3 100 av KFBM. Antalet avslutade förrättningsåtgärder under den senaste sexårsperioden framgår av nedanstående tabell

budgetåret 8788 8889 8990 9091 9192 9293

SFBM 19 945 20 860 21 898 24 075 23 392 20 224

KFBM 4 629 4 488 4 839 4651 4 427 3 879

Totalt 24 574 25 348 26 737 28 726 27 819 24 103

Förslag till förändringar i fastighetsbildningslagen

De ändringar i fastighetsbildningslagen som beslutades 1990 har inneburit en anpassning till ändringarna i jordförvärvslagen, vilka trädde i kraft 1987. När förslaget till ändringar i fastighetsbildningslagen var föremål för riksdagens prövning, var den nya livsmedelspolitiken redan beslutad och förslag till ändringar ijordförvärvslagen hade förelagts riksdagen. Bostadsutskottet uttalade med anledning härav att det, när den nya livsmedelspolitiken fått fullt genomslag och jordförvärvslagen fått en annan inriktning, kunde finnas skäl att åter överväga frågan om vilka villkor som skall ställas vid fastighetsbildning för jord- och skogsbruksändamål.

Kapitel 2 33

Regeringen har mot denna bakgrund utarbetat ett förslag till ändringar i 3 kap. FBL förslaget berör vissa ytterligare ändringar i

proposition 199394:27 Ändringar i fastighetsbildningslagen.

Propositionen innehåller förslag till sådana ändringar som skall göra det möjligt att bilda mindre jord- och skogsbruksfastigheter. Enligt förslaget skall bedömningen av om en jord- eller skogsbruksfastighet är lämpad för sitt ändamål göras efter delvis nya kriterier. De regionalpolitiska intressena skall därvid tillmätas ökad vikt. Den särskilda skyddsregeln för jordbruksnäringen mjukas upp, medan skyddsregeln för jordbruket jämkas så att skyddet för skogsnäringen och miljöintressena förstärks. Enligt propositionen finns det anledning att sträva efter en ordning som ger utrymme för mera småskaliga och flexibla lösningar än som hittills har ansetts kunna komma i fråga vid fastighetsbildning på landsbygden. Sålunda bör det vara möjligt att tillmäta främjandet av sysselsättning och bosättning i glesbygden ökad vikt.

Samarbetsavtal mellan lantmäteriet och kommuner

Till lantmäteriverksamhet räknas bl.a. sådan kommunal mätning, beräkning och kartframställning MBK-verksamhet som utförs delvis utan samband med fastighetsbildningen. Många kommuner som inte har egen fastighetsbildningsmyndighet har särskilda mätningskontor utför MBK-verksamheten. Ungefär som hälften av landets kommuner, främst de små och medelstora, saknar dock helt egen mätningsorganisation. På grund av det delade verksamhetsansvaxet mellan stat och kommun och de faktiska skillnaderna mellan kommunerna vad avser lokal lantmäteriverksamhet finns ofta ett behov av att reglera samarbetet mellan enskilda kommuner och det statliga lantmäteriet. Samarbetsavtal finns därför mellan det statliga lantmäteriet och kommuner enligt två olika huvudalternativ. Dessa benämns normalavtal A, resp. C. Normalavtalen har utformats i samarbete mellan LMV och Svenska Kommunförbundet. A-avtal, är den vanligast förekommande avtalstypen, innebär som att det statliga lantmäteriet svarar för delar av eller hela den fristående mätningsverksamheten och oftast också annan fastighetsrättslig och fastighetsekonomisk service i kommunen. A-avtal tecknas i allmänhet med kommuner där kommunal mätningsorganisation saknas. Ca 120 kommuner i dag har A-avtal.

3 13-1069

34 Kapitel 2

C-avtal innebär att den kommunala mätningsorganisationen medverkar med förrättningsförberedelser, t.ex. mätningstekniska moment i den statliga förrättningsverksamheten. Ett sjuttiotal kommuner har C-avtal. Det förekommer även olika kombinationer av avtalen. Dessa benämns specialavtal. Ett tjugotal kommuner har specialavtal.

2.2.2 Fastighetsregistrering

Fastighetsregistreringen är en statlig angelägenhet med möjlighet till kommunalt huvudmannaskap. Statliga fastighetsregistermyndigheter SFRM ingår sedan den l juli 1990 i det statliga lantmäteriets organisation. Verksamheten sköts av fastighetsregistermyndighet FRM som har geografiskt avgränsade ansvarsområden. Nuvarande förfarande med registrering förrättningar vid fastigav hetsregistermyndighet där fastighetsdatareformen är genomförd kan beskrivas på följande sätt. När FBM avslutat förrättningen skickas den till fastighetsregistermyndigheten. FRM kan påbörja beredningen av ärendet redan innan förrättningen vunnit laga kraft. Införandet av nya och förändrade uppgifter fastighetsregistret sker via terminal är ansluten till fastighetsdatasystemet FDS. Vissa som kontroller är inbyggda. När alla uppgifter i ett ärende förts in tas ett kontrollblad ut. Uppgifterna är då lagrade i en mellanlagringsdatabas. En kontroll görs sedan av behörig person genom att denne jämför uppgifter i förrättningsakten med de införda uppgifterna. Kontrollen sker genom motläsning av kontrollbladet. Eventuella fel rättas. Snarast möjligt efter det att förrättningen vunnit laga kraft skall dagsgodkännande göras. Dagsgodkännandet innebär att FRM anmäler att de mellanlagrade uppgifterna skall uppdatera fastighetsregistret. Detta sker genom en särskild transaktion för vilken det krävs personlig lösen. När terminalsystemet stängts för dagen påbörjas uppdateringen i FDS. Innehållet i mellanlagringsdatabasen överförs till fastighetsregistret. Vid denna uppdatering utförs vissa kontroller som inte kunnat ske tidigare. Till fastighetsregistret hör en registerkarta som skall föras i omedelbar anslutning till registret. Denna karta förs för närvarande i stor utsträckning fortfarande analogt. ADB-stöd vid produktion och ajour-

sou 1993:99 Kapitel 2 35

hållning blir dock mer och mer vanligt. Formell digital registerkarta förs för närvarande endast i ett fall efter särskilt medgivande från LMV. Fastighetsbildningen är fullbordad när förrättningen har registrerats i FDS och på registerkarta. Ärendet avslutas därefter hos FRM. Förrättningshandlingarna arkiveras i fastighetsregistermyndighetens arkiv som innehåller en stor mängd äldre förrättningsakter. Den statligt bedrivna fastighetsregisterverksamheten är anslagsfinansierad och de totala kostnaderna uppgick budgetåret 199293 totalt till 155 mkr. Den löpande registreringsverksamheten utgjorde därav 104 mkr, fastighetsdatareformen 19 mkr, upprustning av registerkarta 22 mkr och LMV:s kostnader för utveckling och rådgivning ca 6 mkr.

Kartvårdscentralen i Ånge hade kostnader på drygt 5 mkr.

Kommunala fastighetsregistermyndigheter KFRM finns i 29 kommuner. De svarar för fastighetsregistreringen i hela eller delar av kommunen. KFRM ñnansieras med kommunala medel. Detaljerad redovisning av kostnaderna saknas. I vissa sammanhang har de uppskattats till ca 15 mkr per år denna uppskattning är några år gammal. I grova drag kan verksamheten vid FRM delas upp i följande funktioner

förande av fastighetsregister och registerkarta skötsel av förrättningsarkiv tillhandahållande av information från fastighetsregister, registerkarta och förrättningsarkiv.

Att föra fastighetsregister och registerkarta innebär dels att nya

uppgifter förs in om förrättningar, planer, adresser m.m. och dels att

registret kompletteras med redan befintliga, registrerade, uppgifter. Förandet av registerkarta omfattar också arbete med att ersätta gamla registerkartor med nya. Den information som FRM skall registrera har normalt sitt ursprung i olika myndigheters beslut, t.ex.

fastighetsmyndighet lantmäteriförrättningar domstol expropriation, fastighetsbestämmande domar m.m. länsstyrelse expropriation, markreglerande bestämmelser m.m. kommun planer, adressuppgifter m.m.

36 Kapitel 2

inskrivningsmyndighet inskrivna avtalsservitut.

-

Vissa ärenden handläggs efter ansökan från enskilda personer eller föreningar t.ex. samfállighetsföreningar.

I storleksordningen 70 procent av fastighetsregistermyndighetens verksamhet kan uppskattas ha direkt koppling till registrering av förrättningar.

10-15 procent avser registrering planer och markreglerande beav stämmelser.

5-10 procent avser handläggning av övriga ärenden, dvs. samfällighetsföreningsregister, avtalsservitut, adressregister, ärenden om ändring av administrativ indelning och fristående namnärenden.

3-13 procent avser service till myndigheter och allmänheten.

Detta är genomsnittliga siffror för SFRM. Betydande skillnader kan förekomma mellan enskilda enheter. Motsvarande bedömningar saknas för KFRM.

2.2.3 Inskrivning

Inskrivningsverksamheten är sedan lång tid tillbaka knuten till domstolarna och detta präglar också den prövning som utförs. IM företar vid handläggningen både en formell prövning av förutsättningarna för inskrivning och en viss materiell granskning av den bakomliggande rättshandlingen och dess giltighet. I vissa länder innebär inskrivningen bara att handlingarna ges publicitet genom registrering. I korthet innebär inskrivningsverksamheten att inskrivningsmyndigheterna administrerar ett offentligt register över landets fastigheter. Den som förvärvar en fastighet är skyldig att ansöka om inskrivning av förvärvet, lagfart. I registret skrivs in inte enbart uppgifter om vem som äger fastigheter utan även den som har en nyttjanderätt i en fastighet. Inskrivning är också en förutsättning för att en fastighet skall kunna användas som säkerhet för lån. Bifall till ansökan om sådan inteckning leder till att begärt penningbelopp skrivs i registret och att pantbrev utfärdas. Pantbrevet kan sedan användas som säkerhet för lån.

Kapitel 2 37

Inskrivning i offentliga register sker även för fartyg, luftfartyg och för egendom som ingår i näringsverksamhet. Dessa inskrivningsverksamheter ingår emellertid inte i utredningsuppdraget.

Arbetsuppgifter och arbetsrätt Ärenden lagfart, inteckning eller inskrivning i fastighetsbok om annan eller tomträttsbok samt ärenden om anteckning i sådan bok på grund av föreskrift i lag eller annan författning är att anse som inskrivningsärende. J ordabalkens JB bestämmelser utgår således från det manuelinskrivningssättet. Av 3 § lagen 1973:98 om inskrivningsregister framgår att 19-23 kap JB med vissa undantag även gäller inskrivning i inskrivningsregistret IR. I den mån det inte finns förfaranderegler i JB som reglerar hur inskrivningsärenden skall behandlas gäller bestämmelserna om tvistemål, dvs. rättegångsbalkens regler, i tillämpliga delar. Inskrivningsmyndigheterna har som alla andra myndigheter skyldighet att lämna service till allmänheten. Den huvudsakliga arbetsuppgiften i detta avseende är att besvara frågor om innehållet i lR och att ge upplysningar om verksamheten. En stor del av serviceverksamheten består också i att tillhandahålla sådan information som finns i myndigheternas arkiv. IM är dessutom beskattningmyndighet enligt lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. En inskrivningsmyndighet förestås av en lagfaren inskrivningsdomare. I allmänhet är den ordinarie inskrivningsdomaren rådman eller tingsñskal. Det förekommer också att lagmannen är ordinarie inskrivningsdomare. I praktiken är det emellertid en tingsnotarie som, efter särskilt förordnande, fungerar som inskrivningsdomare. Inskrivningsbiträdena kan genom långtgående delegeringsbestämmelser förordnas att på eget ansvar handlägga inskrivningsärenden. Förutsättningen för ett sådant förordnande är att biträdet har tillräcklig kunskap och erfarenhet samt har genomgått den utbildning som DV föreskriver. Delegeringsförordnandet innebär att inskrivningsbiträdet har möjlighet att handlägga allt utom inskrivningsärenden som rör lagfartssammanträden, lagfarter på grundval av protokoll från sådana sammanträden och vissa rättelser. Förordnandet innefattar behörighet att göra upplägg i fastighetsboken för nybildade fastigheter eller nödvändiga ändringar i IR med anledning av uppgifter från fastighets-

38 Kapitel 2

registermyndigheten beträffande ändringar i fastighetsregistret FR och att lämna dagsgodkännande. Det innefattar också behörighet att vidta de åtgärder som enligt lagen om stämpelskatt ankommer på IM. Förordnande kan inte avse utdömande av vite och medför inte behörighet att avvisa ett ärende. Förordnande får inte heller avse ärenden som är vidlyftiga eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet. Formellt sett kan biträdespersonalen således utföra en mycket stor del av arbetet eftersom inskrivningsärenden som rör lagfartssammanträden och övriga undantag från förordnandet sällan förekommer. Hur stor andel av ärendena som tas på delegation beror på biträdespersonalens erfarenhet och ärendenas svårighetsgrad. Utnyttjandet av delegeringsmöjligheten varierar mellan olikainskrivningsmyndigheter. Någon statistik över andelen ärenden där besluten fattats med stöd av delegeringsförordnade finns inte. Biträdespersonalen har ofta lång erfarenhet sitt arbete. Ärendenas svårighetsgrad varierar inom olika områden. av Inom storstadsområdena utgör intresseanmäl ningar om att förvärva fast egendom för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt och ärenden som rör stiftelser exempel på relativt komplicerade ärenden. Det är också vanligt att juridiska innovationer först uppträder i storstadsområdena. På landsbygden kan vissa ärenden är förknippade med de särskilsom da förhållanden inom skogs- och jordbruket vara relativt komplicerade. Inskrivningsärenden skall tas upp på inskrivningsdag. Vid inskrivningsmyndigheter fortfarande arbetar med manuellt förda som register hålls inskrivningsdag en gång i veckan. Inskrivningsmyndigheter som är anslutna till fastighetsdatasystemet har inskrivningsdag varje måndag till fredag om det inte är helgdag. Inskrivningsdagen slutar 12.00 och IM måste i princip fatta beslut i alla ärenden som kommit in under inskrivningsdagen samtidigt. Beslut i inskrivningsärenden kan bestå i bifall, avslag, avvisning, vilandeförklaring eller uppskov. Inskrivningsärende får skjutas upp om ärendets omfattning eller beskaffenhet gör att det inte lämpligen kan prövas omedelbart. Ärendet måste då till prövning femte inskrivningsdagen tas upp senast efter den inskrivningsdag då ansökan gjordes. Arbetet med en inskrivningsdag behöver nödvändigtvis inte göras på inskrivningsdagen men det går inte att godkänna nästa inskrivningsdag förrän den tidigare inskrivningsdagen är godkänd. Handlingar som utfärdats hos inskrivningsmyndighet skall en tillhandahållas parten inom fjorton dagar från den inskrivningsdag då

Kapitel 2 39

ärendet behandlades. För de inskrivningsmyndigheter för IR som gäller att handlingarna expedieras från Centralnämnden för fastighetsdata dagen efter beslutet.

Domstolsverkets roll som centralmyndighet

Domstolsverket DV är centralmyndighet för inskrivningsverksamheten. Eftersom domstolarna har en grundlagsskyddad självständighet och inskrivningsverksamheten sedan länge är knuten till domstolarna präglas arbetssättet av denna långt drivna självständighet i förhållande till centralmyndigheten. DV:s lednings- och styrningsfunktioner är således begränsade. Den juridiska enheten på DV gör rättsutredningar samt utarbetar föreskrifter och anvisningar i juridiska frågor. Enheten har till uppgift att följa den lagstiftning som rör förvaltningsområdet och ta initiativ till förändringar. Vidare har den ledande uppgifter bl.a. avseende EESEG-rättsliga frågor, inskrivningsfrågor och fastighetsdataprojektet. I den juridiska enheten ingår inskrivningssektionen. Den har ansvaret för fastighetsdatareformens genomförande vid inskrivningsmyndigheterna och ger ut och ajourhåller Handbok IM och Handbok IR samt ingivarhandledningar. Bland arbetsuppgifterna kan också nämnas ansvar för utbildning och vidareutbildning av personalen vid inskrivningsmyndigheterna samt arbete med utvecklingsfrågor rörande

fastighetsdatasystemet och inskrivningsväsendet. Vidare prövas över-

klaganden av beslut om expeditionsavgift i inskrivningsärenden. Till inskrivningssektionen är beredningscentralen för fastighetsdata och den s.k. reservstyrkan kopplad. Den förstnämnda har hand om arbetet med att föra över fastighets- och tomträttsböckerna till fastighetsdata. Reservstyrkan hjälper till med ärendehandläggningen i samband med övergång till fastighetsdata och används också till att hjälpa arbetstyngda inskrivningsmyndigheter att arbeta ned balanser.

Antal inskrivningsärenden och personaldimensionering

Antalet inskrivningsärenden har under årens lopp varit ganska konstant men 1992 sjönk ärendena med 30 procent enligt nedanstående ca tabell.

40 Kapitel 2

Inkomna ärenden till inskrivningsmyndigheterna under 1988-1992.

1988 1989 1990 1991 1992 Lagfartsârenden 360 581 401 438 375 849 370 909 272 455 Inteckningsärenden 1 604 092 1 633 327 1 448 849 1 643 192 1 108059 Övr dagboksärenden 2 106 1 492 l 765 2 505 1 638 Gravations-och äganderâttsbevis 493 627 468 195 393 676 325 470 179900 Övr ärenden 46 436 40 232 40 307 43 288 31 620 Summa ärenden 2 506 842 2 544 684 2 260 446 2 385 364 1 593 672 Uppgifter till fastighetsbildningsmyndighet, upplägg för nybildadefastigheter,yttranden enligt 12:10 FBL.

Orsaken till förändringen är krisen på fastighetsmarknaden. Vilken omfattning inskrivningsärendena kommer att ha i framtiden beror dels på den ekonomiska utvecklingen, dels på utvecklingsmöjlig-

heterna för inskrivningsverksamheten se avsnitten 4.1 och 10.4.

Vid den årliga personaldimensioneringen av tingsrätterna använder DV dimensioneringstal för de olika verksamheterna. För inskrivningsmyndigheten ñnns dimensioneringstal för biträden och notarier. IM ansluten till fastighetsdatasystemet har dimensioneringstalet 8 500 ärenden per årsarbetskraft för biträden och dimensioneringstalet 40 000 ärenden för notarier. IM som inte är ansluten till fastighetsdatasystemet har dimensioneringstalet 5 000 ärenden för biträden och 25 000 ärenden för notarier. Dimensioneringstalen utgör grunden för tingsrätternas personaldimensionering men även andra faktorer vägs in. Biträdespersonalen är anställd vid tingsrätten och därför har chefen för tingsrätten, lagmannen, ansvaret för personalens placering. Det kan innebära att biträdespersonalen växlar mellan arbete på 1M och målkanslierna beroende på bl.a. lagmannens bedömning av det verkliga resursbehovet för respektive arbetsuppgifter inom tingsrätten. 1992 svarade inskrivningsmyndigheterna för omkring 12 procent av all personal vid tingsrätterna.

Kapitel 2 41

Ingi varna

lnskrivningsmyndigheternas ingivare kan delas in i följande grupper

banker och andra kreditinstitut statliga organ kommuner övriga, t.ex. försäkringsbolag, fastighetsmäklare, advokater, revi- sionsbyráer, begravningsbyråer och privatpersoner.

Den största ingivargruppen är banker och andra kreditinstitut. De står för ca 80 procent av de ärenden som ges till inskrivningsmyndigheterna.

2.2.4 Fastighetsdatasystemet

I sitt betänkande Fastighetsregistrering SOU 1966:63 framhöll Fastighetsregisterutredningen bl.a. behovet av en reformering inom fastighetsregistreringens och inskrivningens område och av en bättre lägesredovisning data. Med anledning härav beslutade statsmakterna av 1968 reform innebar att ett ADB-baserat fastighetsregister om en som skulle byggas och att registret skulle förses med fastighetsanupp knutna koordinater. Samma år beslutade regeringen om inrättande av Centralnämnden för fastighetsdata CFD med uppgift att fortsätta det utredningsarbete som tidigare bedrivits av Fastighetsregisterutredningen och att genomföra fastighetsregisterreformen. Nämnden ñck till början i huvudsak ställning den en statlig kommitté en samma som intar. CFD fick 1971 uppgiften att förbereda uppbyggnad av centrala fastighets- och inskrivningsregister. En av nämndens uppgifter har därefter varit att samordna utvecklingen och uppbyggandet av ett informationssystem som berör dessa verksamhetsområden med två olika huvudmän, Statens lantmäteriverk och Domstolsverket. Samma år ñck nämnden en fast organisation och en av regeringen utfärdad instruktion. Nämnden blev härigenom en självständig myndighet. FDS togs i drift med början i Uppsala län 1976 och kommer enligt planerna att omfatta hela landet från och med hösten 1995. CFD har huvudansvaret för genomförandet av fastighetsdatareformen.

42 Kapitel 2 sou 1993:99

FDS har genomgått successiva förändringar. Detta gäller såväl tekniska lösningar databasernas innehåll. Datordriften som som ursprungligen var förlagd till en servicebyrå sker sedan halvårsskiftet 1986 i egen regi. Systemet innehåller i grunden två delregister ett fastighets- och ett inskrivningsregister. I och med de beslut riksdag och regering som fattat under våren 1993 kan uppbyggnaden ett tredje register ett av basregister över byggnader påbörjas. FDS innehåller vidare uppgifter som fastställs vid fastighetstaxeringen. Sambanden mellan departement, centrala myndigheter och fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter kan redovisas på nedanstående sätt:

Miljö-och naturresurs-

Justitiedepartementet

deponementet

Centralnämnden L t .. t .

Ocenpkzfer

-

Dagis

.. -

-forFastughetsdata . -

CFD

81 statliga 24 statliga

och 41 och 29

93 steniga

kommunala kommunala

V1

Fastighetsregistret

Fastighetsregistret FR regleras fastighetsregisterkungörelsen av 1974:1059 och består av huvudregister, koordinatregister, planregister, kvartersregister, adressregister och gemensamhetsanläggningsregister. Till FR hör registerkarta. Registret förs fastighetsav

sou 1993:99 Kapitel 2 43

registermyndighet. Adress- och vissa delar av planregistret förs i vissa fall av kommunal organisation. Fastighetsdatasystemets fastighetsregisterdel inrymmer inte den till fastighetsregistret hörande registerkartan. Anledningen härtill är att det tidigare saknats tekniska och ekonomiska förutsättningar att upprätta och lagra en digital registerkarta. Förutsättningarna är dock i dag delvis annorlunda. På flera ställen i landet ajourhålls numera ADBbaserade registerkartor. Förändring av registrets information initieras i regel av att en av fastighetsbildningsmyndigheten avslutad fastighetsbildningsåtgärd vunnit laga kraft. Den grundinformation som fastighetsbildningsmyndigheten behöver för att handlägga förrättningen hämtas bl.a. från fastighetsdatasystemet.

Inskrivningsregistret

Inskrivningsregistret regleras av inskrivningsregisterkungörelsen 1974: 1061 och består av sex avdelningar. Dessa inrymmer uppgifter om lagfart, tomträttsupplåtelse, tomträttsinnehav, inteckningar m.m. samt anteckningar om äldre förhållanden. Handläggning av inskrivningsärenden sker vid inskrivningsmyndighet. Förändring av innehållet i inskrivningsregistret kan initieras av att en ny fastighet bildas och registreras i fastighetsregistret av fastighetsregistermyndighet. De flesta förändringarna kommer emellertid till stånd till följd av ansökningar om lagfart eller beviljande av inteckning. Sådana förändringar initieras normalt av förvänare, mäklare samt banker och andra kreditinstitut.

Basregister över byggnader

Basregistret över byggnader skall innehålla två delar, basinformation och tilläggsinformation. De obligatoriska uppgifterna innefattar uppgifter om byggnadsbeteckning, administrativ tillhörighet, läge, taxeringsuppgifter, bygglovsuppgifter, ägare, alternativt namn, referenser samt aktualitetsuppgifter. Tilläggsinformation förs frivilligt efter beslut av respektive kommun. Enligt regleringsbrev avseende budgetåret 199394 har Centralnämnden för fastighetsdata att bygga upp registret så att det i fråga om småhus skall kunna användas inför 1996 års allmänna fastighetstaxering. Uppbyggnaden förutsätter samverkan mellan stat och kommun.

Kapitel 2

Avtal som reglerar frågor om uppläggning, ajourhällning och ekonomisk kompensation avses att tecknas mellan myndigheten och respektive kommun. För att underlätta uppbyggnaden samordnas uppläggningen med Lantmäteriverkets uppbyggnad digitala databaser för den av ekonomiska kartan forcerad databasuppbyggnad FDU-projektet.

Användare och användningsområden

De registerförande myndigheter som angivits ovan är också stora användare av fastighetsdatasystemet. Den goda tillgängligheten till informationen i registret samt registerinnehållets omfattning och kvalitet har medfört att informationen också används i många andra sammanhang. Information lagrad i systemets databaser tillhandahålls kunderna genom olika typer av on-lineuppkopplingar, aviseringar och telefonförfrågningar. Informationsförmedling sker bl.a. termigenom naler försedda med s.k. visa-funktioner. Den största gruppen användare av informationen är banker och andra kreditinstitut. Dessa använder informationen i samband med beviljande av krediter och vid upprättande av köpehandlingar. Informationen i fastighetsdatasystemet är härvid förutsättning för väl en en fungerande fastighetsomsättning. Andra stora användare är fastighetsmäklare, fastighetsvärderare, fastighetsförvaltande företag samt försäkringsbolag. Till de stora statliga användarna kan nämnas länsstyrelserna, Vägverket, Statistiska centralbyrån, Skatteförvaltningen, skogsvårdsstyrelserna, kronofogdemyndigheterna och Boverket. Förutom i sin myndighetsroll använder sig det statliga lantmäteriet informationen av också i sin uppdragsverksamhet. Det i fastighetsdatasystemet ingående fastighetsregistret utgör en nödvändig förutsättning för vår folkbokföring. Genom att fastighetsregistret innehåller koordinater är det möjligt att göra demograñska undersökningar inom fritt valda geografiskt avgränsade områden. Informationen i fastighetsdatasystemet kommer i övrigt till användning inom många olika samhällssektorer. Bland dessa kan nämnas samhällsplanering fysisk och ekonomisk, miljö- och naturvårdsplanering, statistikproduktion samt vid fastighetstaxering. Många kommuner har byggt upp ADB-baserade informationssystem FIR som innehåller sådan grundläggande fastighets- och byggnadsinformation som är av gemensamt intresse i kommunen. Uppdatering av dessa system sker i regel kontinuerliga aviseringar från genom

sou 1993:99 Kapitel 2 45

fastighetsdatasystemet. Genom att flera kommuner numera har byggt digitala databaser inrymmande primärkartans olika skikt skapas upp möjlighet att utnyttja kartdatabasen och innehållet i fastighetsdatasystemet parallellt. Vid kommunens tillämpning plan- och bygglagen översikts-, av detalj-, och fastighetsplan, områdesbestämmelser, bygg-, och marklov samt lokaliseringsprövningar och vid den kommunala tillämpningen miljöskyddslagen utnyttjas information ingår i fastighetsdataav som systemet. Så är också fallet vid genomförande av upprättade planer. Motsvarande förhållande gäller vid kommunens planering för bl.a. barnomsorg, äldreomsorg och skolverksamhet. Informationen används för kommunal fastighetsförvaltning, ärendehandockså som underlag läggning, debitering Också allmänheten är stora användare av m.m. fastighetsdatasystemet. Fastighetsdatasystemets användare uppfattar i regel inte att den information de erhåller är hämtad från två skilda register och att dessa register ajourhålls två separata myndigheter, fastighetsregisterav myndighet och inskrivningsmyndighet. Användarna ser i stället den information de erhåller helhet och uppfattar att den som som en kommer från och samma källa, fastighetsdatasystemet. en

Produktion och uppdragsverksamhet

Regleringsbrevet för budgetåret 199394 anger bl.a. att CFD som övergripande mål har att rationalisera och minska kostnaderna för hanteringen och användningen fastighetsdata inom olika verksamav hetsområden. CFD har vidare i uppdrag att undersöka möjligheterna att minska driftskostnaderna för fastighetsdatasystemet genom att t.ex. lägga datordriften på servicebyrå. Redovisning av detta uppdrag skall ske senast den l september 1994. Enligt sin instruktion, se bilaga Ze, får CFD bedriva uppdragsverksamhet. Av regleringsbrevet framgår att verksamheten skall finansieras med avgifter den utsträckning som kostnaderna inte täcks med bidrag till myndighetsuppgifter. Införandet fastighetsdatasystemet utgjorde ursprungligen kärnan av i CFD:s verksamhet. I takt med fastighetsdatareformens stegvisa genomförande har dock systemets användning och uppdragsverksamheten vuxit alltmer. Uppdragsverksamheten, som bedrivs under programmet Informationsförmedling och användarsystem, har ökat kraftigt den senaste femårsperioden och omsatte under 199293 ca

46 Kapitel 2

40 mkr vilket motsvarade tredjedel myndighetens totala en av omsättning. Förutom obearbetad information tillhandahåller CF D eller även mer mindre förädlade produkter. Det kan bl.a. röra sig stommar till om fastighetsförteckningar, fastighetsutdrag och tematiska kartor. Till uppdragsverksamheten räknas också Fastighetsbarometern och Små-

husbarometern som utarbetas CFD och LMV tillsammans, utbild-

av ning, konsulttjänster och utgivande olika publikationer Dessa av m.m. verksamheter är av mindre omfattning. Via terminaler erbjuds kunderna förutom tillgång till informationen

i fastighetsdatasystemet även taxeringsinformation information

samt

från företagsinteckningsregistret och aktiebolagsregistret.

Till fastighetsdatasystemet och delvis integrerade med detta har sedermera också, på uppdragsbasis, kopplats system för bl.a. bostadskreditgarantier och pantbrevsförvaring. Statens Bostadskreditnämnd har för sin verksamhet valt att bygga upp ett datasystem och en databas hos CFD. Systemet har automatiska

kopplingar till fastighetsdatasystemet och står också i förbindelse med

det av Boverket utarbetade FENIX-systemet, bl.a. innehåller som uppgifter till grund för utbetalning vissa bostadssubventioner. av De pantbrevstjänster CFD utför består överföring och förvaring. av Tjänsterna bygger på att myndigheten på uppdrag kreditinstituten av lägger upp ett elektroniskt pantbrevsarkiv kunden. Verksamheten bedöms bli lagreglerad inom den närmsta framtiden.

2.2.5 Landskapsinformation och allmänna kartor

m.m.

Med landskapsinformation här sådan information är lägesavses som bestämbar, dvs innehåller uppgifter traditionellt redovisas på som kartor. Ett annat sätt att presentera landskapsinformation är bilder och register eller på en grafisk skärm. De produkter inom för som ramen utredningsdirektiven är av särskilt intresse är innehållet i de allmänna kartorna, fastighetsregisterkartan och de kommunerna producerade av primärkartorna.

Kapitel 2 47

Producenter och produkter

Inom den statliga sektorn finns ett trettiotal myndigheter som produlandskapsinformation. Av dessa bör förutom det statliga lantcerar mäteriet nämnas Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning SGU, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Vägverket och Statens naturvårdsverk. Det statliga lantmäteriets uppgifter inom landskapsinformationsområdet framgår instruktionen för lantmäterimyndigheterna se av bilaga 2a. Verksamheten omfattar hela spektrat av åtgärder från geodetisk verksamhet, flygfotografering och ortofotoframställning, uppbyggnad och förvaltning geografiska databaser, bl.a. Geograav ñska Sverigedata GSD, registerkarteframställning och allmän kartläggning, kartförlag och nyttjanderättsfrågor, nationalatlas till riksgränsarbeten. Gränsen mellan statlig och kommunal kartproduktion kan ansvarsmässigt sägas ligga vid skalan 1:10 000. Staten har ansvaret för produktion de allmänna kartorna, dvs. för den ekonomiska kartan av i skala 1:10 000 och för kartor i mindre skalor. Kommunerna svarar för de storskaliga kartorna, t.ex. primärkarteverken. De det statliga lantmäteriet producerade allmänna kartorna ges av

bl.a. ut i serie som består av gula ekonomiska kartan, gröna

en topograñska kartan, blå väg kartan, fjällkartan och röda kartan. LMV producerar också översiktskartor i mindre skalor. Kartornas innehåll blir GSD i allt större omfattning tillgängligt också i genom digital form. Inom för den anslagsñnansierade verksamheten ramen bedrivs vidare geodetisk verksamhet och så kallad omdrevsfotografering. Denna ligger bl.a. till grund för framtagande av geometriskt korrigerade flygfoton, s.k. ortofoton. Den kommunala kartframställningen främst kartor i skalavser området 1:400 till 1:2 000. Kartframställningen omfattar i regel tätbebyggda områden eller sådana områden tas i anspråk för som avses bebyggelseändamål. De kommunala kartorna utgörs av primärkarteverken ofta föreligger i digital form. Som följdprodukter som numera till primärkartan kan nämnas grundkarta, nybyggnadskarta och förrättningskarta samt olika översiktskartor oftast omfattar ytterligare som tematisk information. Andra kartprodukter som ofta framställs genom kommunens försorg är ledningskartor och turistkartor. De kommunala kartorna produceras och förvaltas i regel kommunens stadsingenav jörs- eller mätningskontor. Många, framför allt små och medelstora,

48 Kapitel 2

kommuner anlitar det statliga lantmäteriet eller privata konsulter för sin kartframställning.

Användare och användningsområden

De som använder landskapsinformation är ofta också engagerade i produktionen. Några dessa har nämnts Användandet är av ovan. emellertid betydligt mera spritt än så. Antalet statliga myndigheter och verk på olika sätt använder som det allmänna kartmaterialet respektive motsvarande geografiska databaser är mycket stort. Utöver de nämnts kan framhållas som Försvarsmakten, Räddningsverket, Skogsstyrelsen, Boverket, SCB och länsstyrelserna. Stora användare är också statliga affärsverk och bolag som exempelvis Telia, Banverket, SJ, Vattenfall och Satellitbild AB. Bland övriga användare inom den statliga sektorn kan nämnas olika forsknings- och utbildningsinstitutioner. Som exempel på användningsområden kan nämnas olika typer av planeringsverksamhet. Det kan röra sig sektorsplanering för vägar, om naturvård, jord- och skogsbruk eller sektorsövergripande planem.m. ring såsom regionalpolitisk, ekonomisk eller fysisk planering på olika nivåer. Det kan vidare röra sig planering inom naturvårds- eller om miljöområdena. På den kommunala sidan utgör innehållet i det allmänna kartmaterialet och motsvarande storskalig information nödvändigt ett planerings- och beslutsunderlag. Ikraftträdandet av plan- och bygglagen PBL och lagen husom hållning med naturresurser har inneburit att kommunerna har fått m.m. ett ökat ansvar för den fysiska planeringen. För att kunna leva till upp detta ansvar måste kommunerna i högre grad än tidigare ha tillgång till relevant landskapsinformation ajourhållen information omfattande de rätta elementen och med krav på kvalitet och noggrannhet. Detta gäller bl.a. vid utarbetande den för kommunen sedan PBL:s av ikraftträdande obligatoriska översiktsplanen varvid bl.a. innehållet i den ekonomiska och topograñska kartan har betydelse. Tillgänglighet till denna information i digital form underlättar det kommunala arbetet vid framtagandet av översiktsplanen liksom länsstyrelsens granskning av planen. På motsvarande sätt krävs tillgång till information landskapet om i samband med upprättande av detaljplan och fastighetsplan eller vid utformande av områdesbestämmelser. Det rör sig här ofta om mera

Kapitel 2 49

storskalig information än den de allmänna kartorna redovisar. I som dessa fall underlättas planarbetet det ñnns tillgång till data i digital om form varvid i princip hela produktionslinjen fram till koordinatsatta kvarters- och tomtgränser kan ske vid datorskärm. Också i samband med handläggning lokaliseringsärenden, vid av väg-, eller ledningsprojektering krävs tillgång till motva- annan svarande information. Kartmaterialet utgör vidare underlag för ett flertal kommunala förvaltningars ärendehandläggning och redovisning bl.a. för det fastighetsinnehavet. Lägesbestämd information, i egna vissa sammanhang framtagen i form infrarödfotograferade bilder, av erfordras i samband med kustnära sjömätning, ekologiska invente-

ringar, vid naturvårdsplanering och i miljöövervakningssammanhang.

Till övriga stora användare hör skogsföretag och andra fastighetsförvaltande företag. Hit hör också telekommunikations-, kraftproduktions- och eldistributionsföretag. Materialet används vidare i stor utsträckning turist-, frilufts- och orienteringsföreningar. Allmänav heten, den enskilde medborgaren, utgör också en stor användargrupp.

Mätning och kartframställning

Det traditionella sättet för insamling data om landskapet är genom av geodetisk inmätning. Inmätta detaljers läge i landskapet bestäms härvid med utgångspunkt från tidigare med hög noggrannhet geodetiskt inmätta s.k. triangelpunkter eller stompunkter. Detta är en mycket personalkrävande arbetsmetod. Redan pä 1930-talet började nya metoder för kartläggning komma till användning för framställning av den ekonomiska kartan. Metoden byggde på användandet av flygfoto. De problem denna teknik brottats med vad avser kvalitet, nogsom grannhet och passningar har successivt i allt större utsträckning m.m. kunnat lösas alltmera raffmerad teknisk utrustning. Datorstödda genom metoder för insamling, lagring, överföring, bearbetning och presentation har utarbetats sedan 1960-talet. Tillämpandet av dessa metoder, kräver investeringar i teknik och kunnande, har kommit att som stora delar det tidigare personalintensiva mätnings- och ersätta stora av kartläggningsarbetet. Vid kartframställning tillämpas numera i ökad utsträckning helt digitala produktionslinjer. Också vid lokala mätningar exempelvis i samband med mera upprättande förrättningskarta, nybyggnadskarta eller vid utsättning av för olika ändamål har datorbaserad teknik i allt större utsträckning ny kommit till användning. Antalet arbetsmoment från inmätning till

50 Kapitel 2

färdig karta har kunnat nedbringas satsning på digital teknik genom och på för ändamålet utbildad personal. I och med införandet teknik för digital lagring information av ny av i separata databaser för olika tematiska skikt har det blivit möjligt att producera kartor med varierande innehåll och i olika kartskalor med samma databaser som grund. Flexibiliteten i utnyttjandet har härigenom ökat till gagn för användarna. Den geodetiska mätningstekniken utvecklas alltjämt. Satellitbaserad GPS-teknik Global Positioning System bedöms i framtiden komma till ökad användning. Inom några år kan denna teknik bli vanlig även inom förrättningsverksamheten. Fastighetsindelningen ajourhålls kontinuerligt på registerkartor som utgör den grafiska delen fastighetsregistret. Den ekonomiska av kartans fastighetsoriginal i skala 1:10 000 förs på landsbygden som registerkana. Inom tätbebyggda områden förs registerkartan i regel i

större skala. Kommuner med fastighetsbildningsmyndighet

egen svarar för den mätnings- och kartläggningsverksamhet är knuten till som myndighetens verksamhet. På motsvarande sätt kommuner med svarar

egen fastighetsregistermyndighet för upprättande och ajourhållning

av fastighetsregisterkartan. På flera ställen i landet produceras registerkartan med hjälp av digital teknik. Enligt regleringsbrev för budgetåret 199394 skall den digitala tekniken införas så snabbt det är ekonomiskt och praktiskt möjsom ligt. Det statliga lantmäteriet bör självt eller i samarbete med intressenter bygga upp databaser med grundläggande geografisk information. I regleringsbrevet vidare att upprustningen konventionella anges av registerkartor skall avvecklas och i stället utnyttjas för att resurserna produktion av registerkartor med digitala metoder.

Samordning och ajourhållning m.m.

Enligt sin instruktion har det statliga lantmäteriet samordningsroll en vad avser uppbyggnad och ajourhållning databaser avseende av lägesbestämd information. Insamling och ajourhållning data inav gående i de allmänna kartserierna samt vissa delar fastighetsm.m. av registret sker under medverkan statliga sektorsmyndigheter exemav pelvis Riksantivarieämbetet, länsstyrelserna och Statens naturvårds-

verk eller av kommunal organisation. Ajourhållning delar

av av innehållet i den ekonomiska kartan sker vidare fortlöpande vid över-

lantmätarmyndigheterna.

Kapitel 2 51

Överlantmätarmyndigheten skall också enligt sin instruktion, bl.a.

utöva tillsyn över mätningsverksamheten och verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartläggningsverksamhet samt medverka i arbetet med framställning allmänna kartor. Myndigheten skall av vidare informera och tillhandahålla allmänna kartor och andra om inom det statliga lantmäteriet framställda produkter. Både CFD och LMV är medlemmar i den nationella SamGIS- Denna syftar till att främja ett ökat utbyte av geogruppen. grupp grafiska data. Det statliga lantmäteriet är också viktig aktör i de en regionala SamGlS-grupper bildats runt i landet. Sådana som om finns för närvarande etablerade i 14 län. grupper Den rådgivningsverksamhet det statliga lantmäteriet nu besom driver regionalt och lokalt inom fastighets- och landskapsinformationsområdena samt även inom området fastighetsrätt är av stor betydelse bl.a. för att tillgodose de små och medelstora kommunernas samt länsstyrelsernas behov. Det finns emellertid ett starkt uttalat behov av en förstärkning av samordningsfunktionerna inom ifrågavarande område. Syftet med en sådan förstärkning skulle bl.a. att främja spridningen av teknik, vara kompetens och framför allt information om standarder, tillgängliga databaser och ajourhållningsrutiner Detta förhållande gäller såväl m.m. på nationell på lokal nivå. Än tydligt framstår detta behov som mera emellertid på länsnivå. Det bör i detta sammanhang påtalas den vikt statsmakterna, bl.a. i direktiven till denna utredning, lägger vid just

frågor rör fastighets- och landskapsinformationsområdena. Dessa

som områden utgör betydelsefull del samhällets gemensamma inen av frastruktur.

Samordnad produktion och uppdragsverksamhet

Det statliga lantmäteriet producerar i dag de anslagsñnansierade allmänna kartorna nästan uteslutande med resurser. Undantag egna från egenregiproduktion utgör tryckning kartor samt bärartjänster av för flygfotografering. Huvuddelen finns vid LMV i av resurserna Gävle. Grundläggande produktion är förlagd till bl.a. Karlskrona, Kiruna, Lycksele, Lindesberg och Östersund. Luleå, Det statliga lantmäteriet bedriver också en omfattande uppdragsverksamhet inom mätnings- och kartläggningsområdet. Blandningen av egenregiproduktion och uppdragsverksamhet har sin grund i de synergier sådan samordning medför. Personella och tekniska en

52 Kapitel 2 1993:99 sou

produktionsresurser kan utnyttjas för såväl produktion allmänna av kartor som uppdragsproduktion vilket bl.a. leder till stordriftsfördelar. Närheten mellan utvecklingsverksamhet och produktion, sambanden mellan de produkter som framställs inom för allmänna kartor ramen samt samverkan med försvaret är andra exempel på sådana synergier som den nuvarande ansvarsfördelningen och avgränsningen det av statliga lantmäteriets verksamhetsområde fört med sig.

GIS och GIS-marknaden

Geografiska informationssystem GIS är ADB-baserade med system funktioner för att mata in, lagra, bearbeta, analysera och presentera lägesbunden information och associerade attributdata. Tekniken används såväl inom offentlig verksamhet inom den privata som sektorn. Härvid kommer bl.a. information från GSD-baserna till användning. GIS-marknaden består bl.a. tjänster i form hårdvara, av av programvara, databasproduktion, försäljning och konsultverksamhet applikationsutveckling, utbildning, konvertering och implementering. Det är svårt att beräkna marknadens storlek. En uppskattning grov anger att den svenska marknaden omsätter i storleksordningen 500 mkr per år.

Marknaden för tillämpningsutveckling och utbildning kan i dag

bedömas uppgå till i storleksordningen 50 mkr år. Drygt hälften per av denna summa bedöms hänförlig till rikstäckande kunder, fjärdeen del till regionala kunder och knapp fjärdedel till lokala kunder. en De företag som säljer tjänster inom tillämpningsutvecklingsområdet fristående från försäljning generella GIS-programvaror sysselsätter av ett sextiotal personer. Ungefär hälften dessa är knutna till det av statliga lantmäteriet. Kundñnansierad utbildning bedrivs bl.a. vid SIGIT i Kiruna och vid LMV i Gävle. SIGIT är ett samarbetsprojekt mellan Satellitbild AB, CFD, det statliga lantmäteriet och Kiruna kommun.

Producenter vid sidan av det statliga lantmäteriet

Det statliga lantmäteriets satsningar på uppdragsverksamhet inom mätnings- och kartläggningsområdet har resulterat i verksamheten att med undantag för de senaste åren successivt ökat i omfattning. I

Kapitel 2 53 sou 1993:99

förhållande till konkurrenterna har lantmäteriet ständigt kunnat öka sin marknadsandel. Utanför den offentliga sektorn finns ett antal kart- och mätningstekniska företag producerar kartor eller annan landskapsinformasom tion. Beställare kan offentliga eller andra brukare av landvara organ skapsinformation såsom skogsbolag och ledningsdragande verk. Kartproduktion sker också landets orienteringsklubbar. av De privata mätnings- och kartläggningsföretagens verksamhet har för föreliggande utredning studerats enligt nedan. inom ramen De i undersökningen ingående företagstyperna har delats in i fyra huvudgrupper, nämligen större konsult-, mätnings-, skogskarte- och informationskarteföretag. I följande redovisning har skogskarte- och informationskarteföretagen inkluderats i större konsultföretag. gruppen Företagens verksamhet har inventerats inom de fem divisionsområden det statliga lantmäteriet indelat sin verksamhet i dvs. nord, öst, som mellan, väst och syd. Verksamheten omfattar bl.a. uppgifter för bygg- och anläggningsverksamhet, primärkartor, småskaliga kartor, turist- och andra informationskartor, tekniska försörjningssystem, skogsförvaltning och tillverkningsindustri. Studien visar de större konsultföretagen ñnns representerade i att samtliga regioner. Företagen sysselsätter 260 personer och har en ca årlig omsättning uppskattad till 180 mkr. Mätningsföretag återfinns ca i samtliga län med undantag för vissa delar sydöstra Sverige. De av beräknas sysselsätta drygt 400 och omsätta ca 170 mkr per personer år. De största verksamhetssegmenten utgörs bygg- och anläggtre av 50 procent, primärkartor 20 procent och tekniska

ning ca ca försörjningssystem ca 25 procent.

De större konsultföretagen har inom sin organisation tillgång till i typ utrustning det statliga lantmäteriet nämstort sett samma av som ligen såväl analoga analytiska stereoinstrument, totalstationer, som

GPS-mottagare, digitaliseringsutrustning, och arbetsstationer

scanners Informationskarteföretagen arbetar i huvudsak med småskaliga m.m. kartor för olika ändamål och använder härvid modernt datorstöd. Vissa företag har byggt kartdatabaser. Mätningsföretagens mätutupp egna rustning består bl.a. totalstationer och avvägningsinstrument. av

54 Kapitel 2

De större konsultföretagen har under de åren förlorat senaste marknadsandelar till förmån för såväl mätningsföretagen det som statliga lantmäteriet. I detta sammanhang kan nämnas att Konkurrensverket i ett beslut den 30 juni 1993 bedömt att det statliga lantmäteriets totala andel av MBK-marknaden är betydligt större tredjedel. än en

2.2.6 Det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet samt

konkurrenssituationen

Den verksamhet det statliga lantmäteriet bedriver inom landsom skapsinformationsområdet och den konkurrenssituation föreligger som inom detta område har beskrivits Det statliga lantmäteriet ovan. bedriver emellertid uppdragsverksamhet inom flera områden. I detta avsnitt redovisas inledningsvis uppdragsverksamheten vid det statliga lantmäteriets centrala, regionala och lokala myndigheter. Verksamheten har sedan budgetåret 198990 motsvarat 35 procent det ca av statliga lantmäteriets totala omsättning. Under budgetåret 199293 omsatte verksamheten 365 mkr exklusive utlands- och fastighetstaxeringsverksamhet. Efter presentationen det statliga lantmäteriets uppdragsverkav samhet följer en redovisning verksamhet inom för begreppet av ramen

fastighetsrättslig service samt för fastighetsekonomisk verksamhet.

Härvid studeras bl.a. privat och kommunal verksamhet inom dessa områden.

Lantmäteriverket

Lantmäteriverkets LMV verksamhet indelas redovisningsmässigt i anslags- och avgiftsñnansierad verksamhet. Den avgiftsfinansierade verksamheten består fyra huvudgrupper fastighetsbildning, av -

uppdrag, fastighetstaxering samt försäljning allmänna kartor och

av medgivande till följdproduktion. Till de största kundgrupperna hör kommunerna, försvaret och skogsbolagen. Den centralt bedrivna uppdragsverksamheten, omsätter i som storleksordningen 125 mkr är, framför allt sådan verksamhet per avser som kräver speciell teknologi eller sådan specialistkompetens har som nära samband med LMV:s myndighetsuppgifter. Normalt krävs relativt

Kapitel 2 55

investeringar och marknader för att verksamheten skall kunna stora bedrivas effektivt och med lönsamhet. Kartframställning inklusive följdprodukter till det allmänna kartmaterialet utgör 25 procent uppdragsverksamheten på central ca av nivå.

Ett nära samband med kartframställningen har flygfotograferingen.

Flygbilder behövs bl.a. för framställning ortofoto, stereokartering av och bildtolkning. LMV har i stort sett ett defacto-monopol inom flygfotografering. Kunderna finns i hög grad inom den privata sektorn. Mätningsverksamheten inom geodesiområdet handlar i stor utsträckning tillämpning såväl konventionell ny mätningsom av som teknik t.ex. GPS- och tröghetsmätning. LMV bedriver också uppdragsverksamhet inom det fastighets-

ekonomiska omrâdet, i huvudsak fastighetsvärdering. Övriga delar av

verkets uppdragsverksamhet, 50 procent, omfattar ett varierande ca utbud såsom försäljning datatjänster, programvaror, förlagsproav dukter och utbildning.

Överlantmätarmyndigheter och särskilda regionala enheter

Även den regionalt bedrivna uppdragsverkamheten, omsätter i som storleksordningen 110 mkr år, fordrar förhållandevis stora investeper ringar och marknader.

Uppdragsverksamhet bedrivs på landskapsinformationssidan inom

produktgrupperna industrimätning, samt stor- och småskaliga repro baskartor. Kartverksamheten huvudsakligen fotogrammetrisk avser kartframställning och kartografisk verksamhet. GIS-konsultverksamhet i första hand regional angelägenhet. Kart- och mätteknik står för är en huvuddelen uppdragsverksamheten vid överlantmätannyndighetema. av Inom fastighetsomrâdet bedriver myndigheterna eller särskilda regionala enheter för fastighetsekonomi relativt omfattande uppen dragsverksamhet inom produktgruppen fastighetsekonomi. Kunderna finns till största del bland statliga organisationer. Vidare bedrivs en viss begränsad uppdragsverksamhet inom produktområdena fastighetsinformation och fastighetsrättslig service. Vid fastighetsregister-

myndigheterna bedrivs inte någon uppdragsverksamhet.

56 Kapitel 2

Fastighetsbildningsmyndigheter

Den lokala organisationens uppdragsverksamhet är i stor utsträckning inriktad på att bedriva lokal verksamhet har nära anknytning till som

fastighetsbildningen. Anknytningen gäller såväl personal teknik.

som Totalt omsätter denna uppdragsverksamhet i storleksordningen 130 mkr per år. Uppdragsverksamhetens andel intäkterna varierar av kraftigt mellan kontoren. Stommätning tillsammans med mätning, beräkning och kartframställning utgör hörnstenar i uppdragsverksamheten på lokal nivå. Tyngdpunkten i verksamheten ligger på de små och medelstora kommuner inte har eller inte bedömer det ekonosom resurser vara miskt rationellt att bedriva MBK-verksamhet i regi. Även egen om marknaden i sin helhet kan sägs konkurrensutsatt är de lokala vara variationerna stora. Allmänt sett har det statliga lantmäteriet eller svag obeñntlig konkurrens i glesbygdsområdena. En annan hörnsten i den uppdragsverksamhet riktar sig mot som kommunerna är storskaliga kartor och ajourhållningen dessa. Ofta av regleras denna uppdragsverksamhet genom samarbetsavtal mellan det statliga lantmäteriet och berörd kommun. Uppdragsverksamheten på fastighetsomrâdet utgörs huvudsakligen av fastighetsrättslig service till den privata sektorn och till kommu-

nerna.

Fastighetsrâttslig service

Begreppet fastighetsrättslig service inkluderar i detta sammanhang bl a. . deltagande i planarbete i form upprättande fastighetsplan, av av detaljplan, översiktsplan och genomförandebeskrivningar. Det rör sig alltså om arbetsuppgifter i stor utsträckning är knutna till den som kommunala planeringsprocessen och till tillämpningen plan- och av bygglagen. Enligt 2 kap. PBL är det kommunal angelägenhet att planlägga en användningen av mark och vatten. Enligt 3 kap. lag skall varje samma kommun ha en aktuell översiktsplan. Regleringen markens av användning och bebyggelsen skall ske detaljplaner. För av genom begränsade områden kan i vissa sammanhang områdesbestämmelser upprättas. Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detaljplaner. För samordning flera kommuners planläggning får av regionplaner upprättas.

Kapitel 2 57

kommunala för markanvändningen manifesteras i att Det ansvaret kommunen upprättade planer. I vissa lägen och under det är som antar vissa omständigheter kan konsultföretag medverka i olika grad i planläggningsprocessen. Detta kan ske att kommunen köper genom vissa delar av planarbetet. upp Under 1980-talet byggföretagen ofta det första initiativet till tog genomförande byggprojekt. Det förekom att kommunen överlät av ett hela planhanteringen med undantag för samråd, utställning och planantagande till byggherren. Så kallad förhandlingsplanering blev en

vanlig arbetsmetod i den kommunala bebyggelseplaneringen. Detta sätt

planera har bl.a. på grund den förändrade fastighetssituationen att av helt upphört. så gott som I andra lägen och under andra omständigheter köper vissa kommuplanläggningstjänster från lokalt eller regionalt etablerade ner upp arkitekt-, ingenjörs- eller andra konsultföretag. Sådana planer kan betraktas plangenomförande, bl.a. som som fastighetsplaner samt vissa detaljplaner mera syftar till att försom ändra markens användning än att på ett estetiskt sätt reglera tillkommande bebyggelses närmare utforming, har inom vissa delar av landet visat sig lämplig uppdragsverksamhet för den lokalt verkande vara statliga lantmäteriorganisationen. Oftast består dock uppdragsverksamheten producera olika delar planhandlingarna såsom grundav att av

karta, fastighetsförteckning eller genomförandebeskrivning.

Utredningen har inte närmare studerat dagens omfattning av den

kommunala upphandlingen planläggningsunderlag. Det ñnns

av emellertid skäl att anta att konsult- och arkitektföretag i framtiden kommer att för större del detta planarbete. svara en av

Privat verksamhet på det fastighetsekonomiska området

Utredningen har studerat de största företagen verkar inom den sex som fastighetsekonomiska marknaden. Studien visar att inom dessa företag sysselsattes under 1992 drygt 100 70 procent verksamma inom Stockholmspersoner varav ca var området. De undersökta företagen har även verksamhet som är förlagd till bl.a. Göteborg, Malmö, Karlstad och Sundsvall. Företagen expanderade kraftigt under 1980-talet varvid omsättningen ungefärligen tiodubblades. Den största omsättningen uppnåddes 1990 och uppgick då till 135 mkr. Härefter har en nedgång ägt rum ca och omsättningen under 1992 uppgick till ca 90 mkr.

58 Kapitel 2

Förutom de undersökta företagen finns det ett flertal regionalt och lokalt verksamma företag samt egenföretagare på marknaden. Någon närmare studie av dessa företags personalmässiga storlek och omsättning har inte ägt rum. Mot bakgrund av en översiktlig uppskattning och av utredningen inhämtade uppgifter i övrigt, bedöms denna verksamhet vara minst storleksordning de beav samma som ovan skrivna företagens samlade volym. sex Vid sidan om angiven fastighetsekonomisk verksamhet arbetar ovan

också landets banker och mäklare med fastighetsvärdering. Detta kan

ske i egen regi eller anlitande fristående värderare. genom av Bankernas värderingsverksamhet är ofta knuten till långivning och mäklarnas till direkta överlåtelsesituationer. Det rör sig alltså här till viss del om andra fastighetsekonomiska analyser än de de företagen som större inom det fastighetsekonomiska området, och det statliga lantmäteriet, erbjuder.

Kommunala bolags verksamhet m. m.

Det finns sex kommunala bolag eller bolag med kommunalt majoritetsinnehav som bedriver uppdragsverkamhet inom området MBK,

fastighetsrätt samt mark- och fastighetsvärdering. Dessa

är belägna i västra, norra och mellersta delen Sverige. av Företagen, som inom de nämnda produktområdena har en sammanlagd omsättning uppgående till 40 mkr år, ca per sysselsätter ungefär 70 personer.

Enligt bedömningar gjorda med underlag från uppgifter

från dels ett tjugotal kommuner under 1992, dels LINFO-utredningen SOU

1981:73 dels även lantmäteriutredningen, LU80, Ds Bo 1983:3 kan

den årliga kostnaden för kommunal lantmäteriverksamhet beräknas uppgå till ca 1 300 mkr i 1993 års prisnivå. Den av kommunerna upphandlade delen denna kostnad kan av uppskattas till i storleksordningen 300 mkr. Med utgångspunkt i de

organisatoriska förändringar pågår inom den kommunala

m.m. som sektorn kan andelen köpta konsulttjänster bedömas öka i framtiden. För närvarande svarar det statliga lantmäteriet för 60 de ca procent av kommunala uppdragen inom verksamhetsområdet.

sou 1993:99 Kapitel 3 59

3 Omvärldens

syn

Utredningen har på olika sätt tagit del de verksamheter som berörs av utredningsuppdraget, bl.a. studieresor i olika delar av landet av genom med besök på kontor tillhörande de berörda myndigheterna på både lokal, regional och central nivå samt ett antal kommuner. Företrädare för olika myndigheter, och intresseorganisationer har vidare organ informerat utredningen i olika avseenden. Skrivelser har inkommit från i första hand ett antal kommuner. Utredningens experter har i olika avseenden tillfört utredningsarbetet ett omfångsrikt underlagsmaterial. En särskild omvärldsanalys har för utredningen genomförts av TRIGON Informatik AB. Denna redovisas i avsnitt 3.1. Därefter återges vissa ännu gällande erfarenheter som redovisades av Lantmäteriutredningen, LU80, samt synpunkter som framförts av bl.a. Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Konkurrensverket. I avsnitt 3.5 sammanfattas omvärldens syn på inskrivningsverksamheten. Totalförsvarets behov redovisas i avsnitt 3.6. Min samlade på de nyanseringar direktivens problembesyn av skrivning, kan föranledas redovisningen i hela avsnitt A som av i kapitel 7 är det inledande avsnittet i betänkandets presenteras som analysdel.

3.1 TRIGON Informatik AB

TRIGON Informatik AB har uppdrag utredningen utfört en av omvärldsanalys. Analysen bygger på 23 strukturerade intervjuer med representanter för bl.a. infrastrukturföretag, fastighetsbolag, skogsbolag, banker och andra kreditinstitut, kommuner, försäkringsbolag, exploatörerbyggare, mäklare, konkurrenter och intresseorganisationer.

Intervjuerna representerar ett mycket brett spektrum av verksamheter och intressen. Få de intervjuade har frekventa kontakter med av

60 Kapitel 3

alla verksamheter inom det statliga lantmäteriet, inskrivningsväsendet och Centralnämnden för fastighetsdata. Nedan redovisas en sammanfattning sådana uppgifter och av synpunkter som antingen lämnats vid flera intervjuer eller som av TRIGON Informatik AB bedömts väsentliga och väl underbyggda.

3. 1 Organisation och struktur

De ämnesområden som är berörda omfattar ett stort antal funktioner och verksamheter. Hur dessa hänger ihop och samspelar har få, om ens någon, en klar uppfattning Många att det är svårt att om. anser skilja på de olika myndigheterna och att veta vilken i olika man situationer skall vända sig till. En klart uttalad uppfattning är att myndighetsuppgifter bör helt vara åtskilda från uppdragsverksamhet. En sammanblandning dessa av verksamheter kan leda till att det uppstår misstänksamhet och misstro både hos kunder och konkurrenter.

3.1.2 Fastighetsbildning och fastighetsregistrering

Endast de som arbetar inom verksamhetsområdet vet att det finns en myndighet för fastighetsbildning och för fastighetsregistrering. De en

båda verksamheterna ses som en funktion. Fastighetsbildningsmyndig-

het och fastighetsregistermyndighet bör därför

kunna läggas samman till en myndighet. Att bilda en fastighet upplevs svårgenomtränglig, dyrbar som en och ofta tidsödande process. Det är svårt att kopplingen mellan se prestation och kostnad. Fastighetsbildningen har ett nära samband med den kommunala planeringen. Kommunen har ofta själv kompetens och utför redan nu stora delar av arbetet. Förrättningsformen uppfattas bra den kan utvecklas som men metod- och ansvarsmässigt. Förrättningarna borde tidsplaneras tillsammans med kunden och dokumentationen situationsanpassas.

Det är värdefullt att fastighetsbildningsmyndigheten har lokal

en förankring.

Kapitel 3 61

3.1.3 Inskrivning

Det anses vara riktigt att samhället reglerar och garanterar innehav av fast egendom och att staten svarar för att inskrivningar registreras på ett säkert sätt. Flera intervjuade vill gärna att motsvarande se ordning tillämpas även när det gäller bostadsrätter. Datoriseringen av verksamheten har på ett radikalt sätt förkortat handläggningstiderna. Detta har i sin tur medfört förändringar i handläggningen hos mäklare och banker. Formella gravationsbevis tas inte längre ut i omfattning tidigare. Så länge det fysiska samma som pantbrevet finns kvar föreligger en viss risk för falsarier. Denna risk skulle kunna undanröjas vid en övergång till elektroniska pantbrev. Relaxation avlyftning gemensam inteckning från någon eller av några fastigheter i samband med avstyckning från belånade fastigheter är ett problem. Vid fastighetsreglering kan ett förenklat förfarande tillämpas. Inskrivningsmyndigheten är bemannad med tjänstemän med gedigen erfarenhet och med notarier som inskrivningsdomare. Myndigheten fungerar bra och effektivt god service, särskilt inskrivningssamt ger biträdenas insatser lovordas. Enda klagomålet på myndigheten är dess begränsade öppethållande och telefontid. Stora fastighetsaffårer medför ofta kontakter med flera tingsrätten En samordning är önskvärd i dessa fall. Eftersom de flesta kontakterna med inskrivningsmyndigheten sker brevledes eller per telefon behövs det inte någon lokal förankring.

3.1.4 Centralnämnden för fastighetsdata och fastighets-

datasystemet

Flertalet har berömt Centralnämnden för fastighetsdata för att myndigheten är serviceinriktad och i övrigt fungerar bra. Vissa klagar dock på kostnaden för anslutning till systemet och menar att ett lägre pris skulle ge ett större utnyttjande. Fastighetsdatasystemet anses vara en stor tillgång. Det är naturligt att systemet finns inom en myndighet med ansvar för tillsyn och kontroll över fastighetsinformationen.

Från flera håll beklagas att lantmäteriservitut inte ñnns konse-

kvent registrerade i fastighetsdatasystemet. För att reda på vilka sådana belastningar vidhäftar viss fastighet måste aktuella som en förrättningsakter studeras.

62 Kapitel 3

Beträffande pantbrevshanteringen framförs bl.a. att den kan utformas på samma sätt VP-systemet kontobaserat system för som registrering av aktier m.m.. Det är angeläget att den ekonomiska fastighetsbilden registreras på ett korrekt och säkert sätt. Däremot behöver det inte finnas något fysiskt pantbrev.

1.5 Värdering

Värdering i fastighetsbildnings- och inlösensituationer beskrivs som svär. Det statliga lantmäteriet bedöms ha gedigen erfarenhet och en bra metoder för att bestämma ersättning i sådana situationer. Förtroendet för det statliga lantmäteriet har dock inte stärkts av svårigheterna att hälla isär de olika rollerna myndighet och som konsult. Således har kritik framförts mot att det statliga lantmäteriet i intrångs- och fastighetsregleringsärenden uppträtt konsult för som en av parterna. Trenden mot att allt fler ärenden expropriationskaraktär blir av lantmäteriförrättningar i stället för domstolsärenden har kritiserats. Vid en lantmäteriförrättning kommer den enskilde i underläge. Det är inte rimligt att förena en dömande funktion, myndighetsutövning och försäljning av kommersiella tjänster inom myndighet. en Det statliga lantmäteriets värderingsverksamhet på konsultbasis kritiseras vidare för att konkurrensen inte bedöms ske på lika villkor.

3.1.6 Flygfotografering och mätteknik

Den svenska marknaden för flygfotografering är liten. LMV har i dag ett de-factomonopol. Allt bildmaterial finns samlat hos LMV och planering och prioritering sker på verkets villkor. Konkurrensen har helt spel. Ökad konkurrens skulle kunna medföra radikal satts ur en sänkning av kostnaderna. Tekniken för mätning och bildtolkning utvecklas snabbt. LMV erhåller ett inte oväsentligt statligt stöd för denna utveckling. Stödet går inte till forskning utan till att kommersialisera tillgänglig teknik. Denna kanalisering av statliga medel i frågasätts. Stödet till det statliga lantmäteriets produktutveckling i kombination med det marknadsföringsstöd som lantmäteriet har att genom vara myndighet samt tecknade konkurrensbegränsningsavtal kritiseras av

Kapitel 3 63

konkurrenterna och av de som skulle vilja köpa tjänster pá en konkurrensutsatt marknad. Också den dubbla rollen som konsult på den lokala MBK-marknaden och tillsynsansvarig inom området ifrågasätts.

3.1.7 Kartor, GIS och landskapsinformation

Den kartprodukt som de intervjuade använder mest är den ekonomiska kartan. Kartan används vanligen Översikt, vilken kompletteras som en topograñska kartan används för med egen kartinformation. Också den att göra egna specialkartor. Kvaliteten och aktualiteten hos den ekonomiska kartan anses vara låg. LMV anses vid sin kartframställning utföra ett tekniskt sett bra arbete. Storanvändarna efterfrågar information i digital form. Bland annat efterfrågas digital registerkarta. Det viktigt att basinformation en anses finns tillgänglig och att stomnät och GPS-stationer m.m. fungerar. En allmän uppfattning är att den grundläggande kartläggningen är en statlig uppgift, en myndighetsuppgift. Definitionen av vad som är grundläggande skiljer sig dock ät. Alla intressenters behov måste komma med vid bedömningen av vad begreppet skall innefatta. Det ñnns stora användningsmöjligheter för landskapsinformation i digital form. GIS anses vara den rätta vägen och det är viktigt med en medveten GIS-utveckling. Priset för tillhandahållande information bör sättas utifrån en av marginalkostnad.

1.8 Lantmäteriverket

Lantmäteriverket skulle kunna göras om till en liten myndighet för rättsfallsbevakning, anvisningar, tillsyn och kontroll samt för utveckling och rådgivning.

64 Kapitel 3

Lantmäteriutredningen

Lantmäteriutredningen LU80 sammanställde i ett delbetänkande DsBo 1983:3 bl.a. under åtta punkter det resultat som utredningen kom fram till när det gäller de direkta erfarenheterna den mera av organisationslösning som gällde vid tidpunkten för utredningens arbete. I det följande redovisas kortfattat de punkter som har aktualitet även i dag.

Det delade huvudmannaskapet för fastighetsbildningen fungerade inte fullt ut med den funktionella samverkan mellan statliga och kommunala enheter som var avsedd. Vidare präglades situationen av att intresset av att ordna verksamheten på ett sätt i en kommun vägdes mot möjligheterna att ordna verksamheten på lämpligt sätt i omkringliggande kommuner.

Liknande problem med intresseavvägningar och samverkansför- hållanden fanns i C-avtalskommunerna.

Satsning på MBK-verksamhet har medfört del frågeställ- - en nya ningar och accentuerat motsättningarna centralt mellan företrädarna för statligt och kommunalt lantmäteri.

Vad avsåg fastighetsbildningsomrâdet betonade lantmäteriverket i långt högre grad än kommunförbundet verksamhetens judiciella karaktär med krav på bl.a. relativt stort verksamhetsunderlag för förrättningslantmätarna. Från den kommunala sidan ansåg att man möjligheterna att kunna integrera fastighetsbildningen i kommunal en organisation var en viktigare fråga.

Regler om att fastighetsregistermyndigheten skall organisato- - vara riskt skild från fastighetsbildningsmyndigheten ansågs inte nödvändiga.

Den statliga organisationen uppträdde dels som myndighet, dels som uppdragstagare. Detta inte problemfritt. Särskild kritik riktades var mot att organisationen i olika egenskaper kunde delta i hela kedjan av åtgärder, från programskrivning och anbudsinfordran till kontroll av arbeten, när det gällde mätningsarbeten som upphandlades.

Kapitel 3 65

3.3 Svenska kommunförbundet

Svenska kommunförbundet SK hävdar att tidigare organisationsbeslut präglats av kompromisser. KFBM skulle enligt riksdagsbeslutet inrättas som specialenhet för tätortsutveckling. Tillämpningen innebar i vissa fall en avgränsning till centraltätorten. I andra fall frångicks denna princip och hela kommunen inklusive jordbruksmark ingick i KFBM:s område t.ex. Västerås, Kalmar, Lund. Vid behandling av framställningar från kommuner efter 1972 har genomgående en mycket restriktiv hållning intagits från statsmakternas sida. SK att menar tillämpningen synes nu allt mer handla om effekten på det statliga lantmäteriets sysselsättning och ekonomi. SK har under 1992 skickat ut en enkät till kommunerna om den lokala lantmäteriverksamheten. Drygt 80 procent av landets kommuner har besvarat enkäten. Syftet med enkäten har varit att kartlägga kommunala önskemål om förändring av organisations- och arbetsformer. SK har med ledning av bl.a. enkätutfallet tillskrivit regeringen och hemställt att en översyn genomförs av organisation och arbetsformer m.m. för fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Förbundet anser att en översyn bör ha som utgångspunkter att

kommunernas valfrihet ökar inom fastighetsområdet, verksamheten avregleras och vägen mot konkurrens öppnas, kommunerna ges möjlighet att samverka inom den lokala lantmäteri- verksamheten, de särskilda fastighetsregistermyndigheterna avvecklas och kommunerna ges rätt att ta betalt för sina investeringar i stomnät och grundläggande kartor genom fastighetsbildningen.

3.4 Kritik för dubbla roller

Det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet har vid olika tillfällen utsatts för kritik. Detta gäller framför allt den verksamhet som faller inom det tekniska eller det fastighetsekonomiska området. Utgångspunkten har härvid varit att det statliga lantmäteriet uppträder i dubbla roller, dels som myndighet, dels som konkurrent. Kritik har vidare

3 13-[069

66 Kapitel 3

riktats mot att lantmäteriet skulle söka skaffa sig en monopolställning flygfotoverksamhet, att organisationen utnyttjar sin dominerande ställning på marknaden eller genom sin anslagsñnansierade verksamhet kan påverka upphandlingsförutsättningarna på marknaden MBK m.m.. Kritiken har också gällt att det statliga lantmäteriet uppträder i dubbla roller i värderingssammanhang. Kritiken har bl.a. framförts i form av anmälningar för rättslig prövning, skrivelser till departement och i form av artiklar i diverse facktidskrifter. Lantbrukamas Riksförbund LRF har i skrivelse till regeringen framfört synpunkter bl.a. på rättssäkerheten vid lantmäteriförrättningar med expropriativa inslag och hemställt att regeringen föranstaltar om utredning bolagisering det statliga lantmäteriets uppdragsverkav en av samhet. LRF har i andra sammanhang hävdat att det är oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt att lantmäteriet på uppdragsbasis bedriver en värderingsverksamhet i vissa sammanhang kan få en direkt som koppling till den värdering som kan vara behövlig som beslutsunderlag inom för lantmäteriförrättning. LRF har också ifrågasatt det ramen en lämpliga i att en kommunal FBM är förrättningsinstans med den egna kommunen som sökande av förrättning. Konkurrensverket har kommenterat lantmäteriets uppdragsverksamhet i samband med en anmälan från en privat konsult mot det statliga lantmäteriet angående underprissättning. Konkurrensverket uttalar att för att uppnå en godtagbar garanti för

konkurrensneutrala villkor på marknaden måste myndighetsutövning

bedrivas fristående från näringsverksamhet som tillhandahålls i konkurrens med andra aktörer. Den konkurrensutsatta verksamheten bör därvid drivas i en egen juridisk person, t.ex. i bolagsform. Detta är enligt verket i princip det enda sättet att hindra korssubventionering mellan olika verksamheter, en företeelse som kan leda till en ineffektiv resursfördelning i produktionen och i övrigt riskera att snedvñda konkurrensen på marknaden. Om denna separering inte sker finns risk för att skattemedel delñnansierar konkurrentutsatt verksamhet, vilket kan leda till att myndigheten t.ex. underprissätter sina tjänster. Härigenom snedvrids konkurrensen och privata företag kan då få svårt att göra sig gällande på marknaden, trots att de kanske har en högre ekonomisk effektivitet i sin produktion än myndigheten. Konkurrensverket vill därför betona vikten av att anslagsfmansierade myndighetsuppgifter och avgiftsñnansierad och konkurrensutsatt uppdrags-

Kapitel 3 67

verksamhet vid LMV hålls organisatoriskt och ekonomiskt klart åtskilda. I ett system med samproduktion och samfinansiering mellan stat och kommuner i framställandet och ajourhållandet av primärkartor och registerkartor i kostnadsbesparande syfte menar verket att det inte finns någon reell möjlighet för privata utförare att konkurrera. Sådan verksamhet bör enligt verkets mening inte heller upphandlas genom anbudstävlan, såvida inte samtliga kostnader som ingår i anbudet kan tas med. Såvida inte MBK-verksamhet bedöms vara en verksamhet av sådant slag att samordningsfördelar kan beräknas överväga de positiva effekter som konkurrens kan ge finns ingen orsak för att verksamheten inte skall konkurrensutsättas. Ett nödvändigt villkor för fungerande en konkurrens, enligt Konkurrensverkets bedömning, är att inget företag ges möjlighet att genom en dominerande ställning utöva sin makt för att skaffa sig ekonomiska fördelar framför andra. Ett sätt att skapa bättre konkurrensneutralitet på marknaden är, enligt verket, att LMV:s nuvarande tillgång till fastighetsdata och grundläggande inannan formation, blir allmänt tillgänglig på marknaden. Det innebär att alla företag på lika villkor ges tillgång till denna information till i förväg fastställda priser. På så sätt skulle mät- och kartritningsverksamhet komma att behandlas på samma sätt som andra verksamheter, t.ex. telekommunikationer eller järnvägstrañk, vilka kräver tillgång till en infrastruktur som i praktiken utgör ett naturligt monopol.

3.5 Inskrivningsverksamheten

Att omvärldens syn på inskrivningsverksamheten överlag är mycket positiv bekräftas av TRIGON-rapporten. Verksamheten kännetecknas av hög kvalitet på besluten och kompetent handläggning. Den fast anställda personalen anses ha stor erfarenhet och goda kunskaper. Datoriseringen och den långtgående delegeringen av beslutsbefogenheter har inte bara gett en snabb handläggning av inskrivningsärendena utan även stora rationaliseringsvinster. Den snabba handläggningen bedöms som mycket betydelsefull, särskilt av stora ingivare som banker och andra kreditinstitut. Under utredningsarbetet har bilden av en kostnadseffektiv verksamhet bekräftats.

68 Kapitel 3

Inskrivningsväsendet arbetar idag mycket decentraliserat beroende på att inga större domkretsförändringar genomförts sedan 1970-talet. Med tanke på att samtliga inskrivningsmyndigheter kommer att vara anslutna till FSD hösten 1995 kan det ifrågasättas hur stort behovet av lokal förankring Datoriseringen gör att det numera går mycket snabbt för IM att få fram information om innehållet i inskrivningsregistret oavsett var fastigheten i fråga är belägen. Ansökningar skickas normalt sett in till IM med posten och upplysningar om ansökan kan lämnas per telefon. Andra tänkbara anledningar för kontakt med IM kan t.ex. vara att den enskilde vill ha upplysningar ur gamla akter. IM tillhandahåller då kopior mot kopieringskostnaden. Avgifter tas ut med stöd av bestämmelser i avgiftsförordningen. De riktigt stora ingivarna har inget behov av lokalt förankrade inskrivningsmyndigheter och de anser snarare att ett färre antal IM vore en fördel. Det kan dock inte bortses från att andra användare kan vilja se i inskrivningsregistret på egen hand eller bedriva aktforskning. Jordbalkens regler om lagfartssammanträde och skyldighet för sökande att i vissa fall infinna sig på myndigheten är andra anledningar till besök. Sådana ärenden förekommer emellertid mycket sällan. För att få en uppfattning om vilket behov det finns av lokal förankring för inskrivningsverksamheten, hur vanligt personliga besök annars är vid IM och anledningen till besöken har utredningen gjort en stickprovsundersökning vid sex inskrivningsmyndigheter under juni månad 1993. Undersökningen gjordes hos inskrivningsmyndigheterna vid Haparanda tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Växjö tingsrätt och Östersunds tingsrätt. Antal besök i förhållande till antal ärenden som handlades var 5 procent för Haparanda, 8 procent för Karlskrona, 4 procent för Stockholm, 3 procent för Uppsala, 10 procent för Växjö och 5 procent för Östersund. Inskrivningsmyndigheten i Uppsala har den lägsta besöksfrekvensen. Det kan bero på att den fungerar som länsinskrivningsmyndighet och att avstånden blir längre vid besök. Merparten av dessa besök avsåg antingen att lämna in handlingar eller att se i inskrivningsregister eller fastighetsbok. En mycket liten andel avsåg aktforskning eller hjälp med ansökan. De besökande var till övervägande del privatpersoner. På några ställen, i Stockholm, Växjö och Uppsala utgjorde mäklare en inte helt obetydlig besöks-

sou 1993:99 Kapitel 3 69

grupp. Vidare visade det sig i Karlskrona och Växjö att banker i större

omfattning än på andra orter besökte inskrivningsmyndigheterna.

Det kan vara vanskligt att dra långtgående slutsatser stickav en provsundersökning av detta slag. I detta fall bekräftar den tidigare utredningars uppfattning och överensstämmer med vad framsom kommit i TRIGON analys, nämligen att det är ett liten andel in- :s givare utnyttjar och sannolikt har behov lokalt förankrade som av

inskrivningsmyndigheter. Samtidigt är antalet besök inte obetydligt,

ca 75 000 om procentsiffran tillämpas på hela landet. ovan På de flesta håll är servicen vid inskrivningsmyndighetema god. Vissa klagomål finns dock när det gäller möjligheten nå inskrivatt ningsmyndighetema telefon. Även personalen vid inskrivningsper myndigheterna anser att det stundtals kan mycket hög belastning vara under telefontiden.

3.6 Totalförsvarets behov

Den civila myndigheten LMV är också totalförsvarets kart- och

landskapsinformationsproducent.

LMV deltar i totalförsvarets förberedelser inför ofred. Försvarsmakten har inom totalförsvaret och i viss mån även inom lantmäteriet en dominerade ställning när det gäller kartor och geografiska databaser i en upplösning motsvarande skalan 1:50 000 och mindre. Ett antal projekt drivs tillsammans lantmäteriet och försvarsmakten till av ömsesidig nytta och för användning även andra. Försvarsmaktens av egen organisation för att tillgodose krigsorganisationen med kartor och annan landskapsinformation inskränker sig till ett ringa antal, huvudsakligen centralt placerade, handläggare och dessutom del personal en i förrådstjänst för att hantera anskaffat underlag. Med hänsyn till möjligheterna till ett långsiktigt samarbete, vilket innebär fleråriga avtal och möjligheter att krigsplacera personal och dessutom att i viss omfattning bedriva hemlig produktion diverse av underlag har försvarsmakten framställt följande önskemål på en ny centralmyndighet avseende landskapsinformation.

Myndigheten skall ha kvar myndighetsuppgiften funktions- - som

ansvarig tillsammans med CFD, SGU och Sjöfartsverket Sjö-

karteavdelningen för landskapsinformation inom totalförsvaret.

70 Kapitel 3

Bl.a. kvarligger uppgiften att i fred förbereda och i ofred genomföra teknisk och administrativ ledning krigstryckningsorganisation. av en

Myndigheten skall ha kvar sina kontakter och sitt ansvar som militärt kartverk och nuvarande försvarsenhetens uppgifter skall finnas kvar inom myndigheten. Försvarsmakten är härvid beredd att som förut bistå med enhetschefen militärassistenten. -

Myndigheten skall aktuellthålla och producera landskapsinformation i en organisation som i betydande delar skall ingå med krigsplacerad personal i första hand inom centralmyndighetens krigsorganisation, även, med begränsad mängd personal, inom militära staber men en militärområden och försvarsområden. Försvarsmakten anser att det innebär krav på att i varje fall huvuddelen av produktionen av kartor och GSD i skala från 1:50 000 och mindre lämpligen bör ske inom myndigheten eller inom myndigheten ägt ägda bolag i Sverige av och med möjligheter att kräva personalkontroll på viss personal. Produktionen måste kunna påverkas i de flesta led och kunna göras efter långsiktiga planer.

Det behöver finnas decentraliserade resurser att utifrån i fred gjorda förberedelser uppdatera GSD och att efter ajourhållning av de viktigaste datatyperna, i samverkan med försvaret, trycka kartor i skala 1:50 000 och mindre.

Myndigheten skall kunna ordna så att dels pågående samarbets- projekt kan fortsätta, dels att nya kan organiseras till ömsesidig nytta. Lagerhållningen skulle t.ex. kunna samordnas bättre. Försvaret har inga synpunkter på om detta skall ske enbart via centralmyndigheten eller, vilket ligger närmare till hands, både via centralmyndigheten och direkt med ett bolag.

Då fastighetsinformation till viss del är landskapsinformation måste vissa krav även ställas på hantering av denna i och inför ofred. Det måste gå att nå fastighetsinformationen även i ofred. Det måste också gå att hjälp med att inför ofred snabbt komma åt mark för befästningsarbeten m.m. som krävs för vissa förbands strid. Utöver att verksamheten bedrivs i betydande omfattning i landet innebär det

Kapitel 3 71

också att personal måste kunna krigsplaceras och då även personalkontrolleras.

Slutligen anser försvarsmakten att det är på sin plats att påverkan säkerställs inte bara i myndigheten via kartråd eller motsvarande, utan också inom produktionsbolaget, t.ex. via plats i styrelsen. en

Försvarsmakten förutsätter att det även i fortsättningen kommer att finnas behov av sekretessgranskning vid myndigheten och i försvaret samt att försvaret kan fortsätta att kontrollera vilka får flygsom fototillstånd inom landet. Regeringen har nyligen föreslagit lag skydd för landen ny om skapsinformation prop. 199394:32. Lagförslaget innebär en anpassning till den utveckling som skett av teknik och metoder för att samla in, lagra, bearbeta och presentera information landskapet. om I förslaget uppställs krav på tillstånd för sjömätning, för fotografering och liknande registrering från luftfaxtyg inom restriktionsområden samt för upprättande av digitala databaser med landskapsinformation. Vidare innebär förslaget att det krävs tillstånd för att få sprida flygbilder och liknande registreringar, kartor samt andra sammanställningar av landskapsinformation. Lagring i digitala databaser av landskapsinformation som framställts med hjälp satelliter och av spridning av sådan information blir dock undantagen från tillståndsplikt under förutsättning att informationen inte ställs med samman annan landskapsinformation avseende svenskt territorium. Den nya lagen föreslås träda i kraft den l oktober 1994.

Kapitel 4 73

4 Utvecklingstendenser

4.1 vissa samhällsomrâden

Utvecklingen på

4. 1 1 Byggnadsverksamheten

.

Enligt regeringens bedömning kommer byggandet av permanentbostäder, hyreshus, handels- och industrilokaler för återstoden av 1990-talet inledningsvis vikande för att sedan stabiliseras på att vara en låg nivå. Under 1960- och 1970-talen byggdes mellan 80 000 och 100 000 lägenheter år. Byggandet sjönk därefter till omkring 20 000 per lägenheter år vid mitten l980-talet. Sedan vände det åter uppåt per av och under åren 1986-1991 påbörjades över 300 000 lägenheter. Byggnadsverksamheten har därefter minskat avsevärt. Ser man bara till bostadsbyggandet påbörjades 1991 57 000 bostäder, medan ca nya motsvarande tal 1993 Boverket beräknas komma att uppgå till av 15 000 eller högst 20 000, ungefär drygt en tredjedel utgör varav speciallägenheter för äldre och för studenter. Omkring hälften av dessa lägenheter påbörjades redan under 1992. I regeringens kompletteringsproposition beräknas 8 000 bostadslägenheter påbörjas 1993 och 12 00 under 1994. Situationen är liknande när det gäller kontor och industrier. Här minskade byggandet med 14 procent under 1992. Först 1994 räknar i kompletteringspropositionen med att byggnadsverkman samheten åter skall börja öka. Någon motsvarighet till 1980-talets omfattning på lokalproduktionen förutses inte alls i framtiden. Det minskade nybyggandet påverkar givetvis efterfrågan på mark och behovet detaljplaner. Detta i sin tur påverkar bl.a. behovet av nya fastighetsbildning. Nybildningen av fastigheter för bostadsändamål av bedöms således bli mycket låg under ca fem år framåt. Förändringar betydelse för fastighetsbildningen kan inträffa om av bostadsrättsföreningar med i huvudsak marklägenheter löses upp. Ombildning fastigheter för anpassning till pågående markanvändav

74 Kapitel 4

ning torde öka något under 1990-talet eftersom PBL uppfattas som strängare än tidigare byggnadslag med dess dispensregler. Byggandet av fritidshus bedöms bli oförändrat under 1990-talet. Nybyggnationen torde ligga på låg nivå medan avstyckning arrendeav tomter kan öka något de närmaste åren genom utförsäljningar från bolag, kyrkan m.fl. Ett eventuellt EG-medlemskap får inte några större effekter inom fritidssektorn under 1990-talet om de svenska reglerna får samma innehåll som de danska, dvs. förbud för utländska medborgare att förvärva fritidshus inom attraktiva områden. En eventuell uppluckring av strandskyddsreglerna i naturvårdslagen med möjlighet till ny, insjönära fritidsbebyggelse kan ökad efterfrågan ge på fastighetsbildning. Situationen på arbetsmarknaden har motiverat staten att tidigarelägga investeringar i storleksordningen 100 miljarder på 10 år i den traditionella infrastrukturen vägar, järnvägar, telenät etc.. Medverkan i genomförandet dessa satsningar kan bli omfattande förrättav om ningsförfarandets möjligheter till samordnade lösningar mellan markägare och exploatörer tas tillvara, t.ex. markbyten på ömse sidor om en ny väg för att undanröja den ägosplittring skulle bli som annars bestående, upphävande servitut och säkerställande ersättningsav av vägar med stöd av anläggningslagen. Vidare föreligger ett grundläggande behov av fastighetsdatasystem och geografiska databaser för de intressenter för försörjsom svarar ningssystem med va, el, fjärrvärme, gator och vägar samt tele. gas, I det framtida perspektivet kommer allt större att krävas för resurser underhåll och förnyelse av aktuella försörjningssystem. För att möta denna utveckling kommer informationsadministrationen att få ökad betydelse. ADB-stöd krävs för en effektivare informationshantering i samband med planering, projektering, drift, uppföljning, taxebeslut m.m. Ialla dessa situationer är fastighetsinformation i såväl grafisk verbal som form av stor betydelse. Fastighetsbildningen för infrastrukturbyggande och säkerställande av naturvårdens intressen bedöms öka de närmaste åren.

Kapitel 4 75

4.1.2 Utveckling inom statlig och kommunal förvaltning

Konkurrens och minskat ekonomiskt utrymme ställer stora krav på kostnadseffektivitet och produktivitetsförbättringar för all lantmäteriverksamhet. Denna utveckling av ekonomin hänger starkt samman med dels den internationella utvecklingen, dels de strukturella förändringar som sker i Sverige. I budgetpropositionen l9909l:100 bil. 2 behandlas utvecklingen av offentlig verksamhet, och synen på statens engagemang inom konkurrensutsatta verksamhetsområden. I propositionen konstateras att den offentliga sektorn bör utsättas för mer marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att beställar- och producentrelationer bör utvecklas. Entreprenader och upphandling bör prövas systematiskt i den offentliga sektorn. En forskargrupp vid institutet för ekonomisk forskning vid Lunds universitet har följt tillämpningen av beställar- och utförarmodellen inom den kommunala sektorn sedan början av l990-talet. Erfarenheterna visar att modellen har potentiella fördelar om man vill förstärka organisationens kundorientering och konkurrensutsätta den egna produktionsorganisationen. Till nackdelarna hör att det kan finnas problem för aktörerna att finna sina nya roller. I första hand gäller detta tjänstemannabeställarna men också politikerna. Beställarfunktionens styrka har visat sig vara mycket personberoende. Framförallt är den numerära bemanningen och befattningshavarnas kompetens viktiga. Behovet av att ge beställarfunktionen styrka måste balanseras mot risken att bygga upp dyrbara dubbelkompetenser och stora avtalsbyråkratier.

4. 1 Landsbygdsutveckling

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 behandlades bl.a. regionalpolitiken, omställningen av jordbruket, det öppna kulturlandskapet och förbättringar för det enskilda skogsbruket. I regeringsförklaringen den 6 oktober 1992 berördes samma frågor och därutöver nämndes bl.a. biobränsleproduktion samt miljö- och marklagstiftningen som aktuella åtgärdsområden. Landsbygdsutveckling i vid bemärkelse kräver andra åtgärder än enbart satsning på de traditionella landsbygdsnäringarna. Möjligheterna att bibehålla ett tillräckligt befolkningsunderlag i glesbygdsområden så

76 Kapitel 4

att en fungerande samhällsservice kan upprätthållas måste förbättras. Frågor om bevarande av landskapsbild och kulturmiljö har fått ökad betydelse i tider av omstrukturering i jord- och skogsbruket. Jord- och skogsbruk är vid sidan av mer eller mindre intensiva etableringar inom industri- och tjänstesektorerna den bas för deltids- sysselsättning som både är lämplig och av många eftersträvansvärd. Även Fritidsboende kombinerat med sysselsättning i jord och skog skall kunna stödjas om det inte hämmar nationella intressen i nåringarna. Jordbruksnäringen är i en omställningsperiod med successiv en anpassning till nya villkor för näringen. Inom skogsbruksnäringen har vi å ena sidan en hög teknisk effektivitet med stordriftsfördelar men å andra sidan trender och strävanden åt småskalighet både arbetstekniskt och i fråga miljömässig ståndortsanpassning. Hur stödet om utformas till glest befolkade regioner vid en EG-anslutning blir betydelsefullt.

Ny livsmedelspolitik 1990

Den nya livsmedelspolitiken innebär i grunden ett systemskifte där de gamla jordbrukspolitiska målen har spelat ut sin roll eller kraftigt tonats ner. Jordbruket skall i framtiden existera på samma villkor som andra näringar. De inhemska pris- och marknadsregleringarna skall vara awecklade från och med den 1 juli 1996. Jordbruksproduktionen kommer därefter att styras konsumenternas efterfrågan. Gränsav skyddet mot lågimport behålls tills vidare i avvaktan på internationella överenskommelser. Ett nytt inslag i politiken är att samhället genom olika stödåtgärder skall främja ett mer varierat odlingslandskap och en bättre miljö. Med dagens ekonomiska realiteter och sociala villkor kan vi förvänta oss två utvecklingslinjer. Den är utveckling mot större ena en tvâ- eller flerfamiljsjordbruk där ambitionen kommer lönsamatt vara hetsoptimering för att kunna överleva. Dessa kommer att svara för huvudparten av produktionen. Den andra kommer att deltidsvara företag eller kombinationsföretag med delvis andra mål för brukarna. Detta kan resultera i ett ökat utbud mindre jordbruksfastigheter av som skulle kunna bli ett värdefullt tillskott av boende och företagande på landsbygden.

1993:99 Kapitel 4 77 SOU

Ändrad jordförvärvslag 1991

Jordförvärvslagen har ändringar den 1 juli 1991 fått en markegenom rad regionalpolitisk prägel med inriktning på bosättning och sysselsättning inom glesbygdsområden. En anpassning har skett till den nya livsmedelspolitiken. Rationaliseringsmotivet i tidigare jordförvärvslagar har starkt begränsats. Tidigare regler om prisprövning har slopats. Den lagen innebär omfattande avreglering. nya en Sammanfattningsvis kan ändringarna i jordförvärvslagen sägas innebära att de rationaliseringssträvanden som tidigare utgjorde lagens viktigaste syfte har skjutits i bakgrunden och att lagen numera nu syftar framför allt till att främja bosättning och sysselsättning i glesbygden.

Ny skogspolitik 1992

Den skogspolitiken medför ett större eget ansvar för skogsägarna nya och därmed ett mindre detaljreglerat skogsbruk. Till exempel får skogsägarna friare avverkningsrätt och ett större ansvar för skogens en skötsel. Kraven på återbeskogning och miljöhänsyn kvarstår eller skärps.

4.2 Teknikutvecklingen

De mest genomgripande verksamhetsförändringarna inom lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsomrádena kommer av allt att döma att bero på den fortsatta informationsteknologiska utvecklingen. Informationen kommer därmed att bli alltmer lättillgänglig. Utvecklingen inom ADB-området, som bedöms komma att fortsätta minst i takt hittills, berör i stor utsträckning frågor som samma som standardisering och kommunikation. hänger samman med Datorema kommer att bli ännu snabbare, kraftfulla och mindre mer än i dag. Beräknings-, lagrings- och minneskapaciteten kommer att öka avsevärt medan kostnaderna bearbetad och lagrad enhet fortsätter per att sjunka. Grañkprocessorer kommer att möjliggöra upplösning som närmar sig den fotografiska bildens. Olika typer av data text, bilder, kartinformation i raster- och vektorformat samt ljud kan i framtiden kombineras med hjälp multimediateknik. av

78 Kapitel 4

Hårdvaruutvecklingen för med sig möjligheter till avancerade nya mjukvaror. Av särskilt intresse inom denna sektor är utvecklingen av programvaror för GIS, vilka möjliggör användarvänlig och flexibel bearbetning, analys och presentation lägesrelaterade data. av Insamling och ajourhállning av data kommer, trots förbättrad teknik, att även fortsättningsvis kostsam. Detta leder till behov vara av fortsatta ansträngningar för att skapa möjligheter till samutnyttjande av data i syfte att bl.a. undvika onödigt dubbelarbete. Samutnyttjandet kommer efter hand att underlättas pågående standardiseringsgenom arbete och andra insatser i syfte att underlätta ett effektivt utbyte av geografiska data. I det följande lämnas mycket översiktlig redovisning behovet en av av standarder, datakommunikation, datorutveckling och övrig teknikutveckling.

4.2. 1 Standardisering

Betydelsen av att följa standarder kommer att gemensamma vara mycket stor eftersom framtidens informationssamhälle i betydande utsträckning bygger på att det skall möjligt att på ett enkelt sätt vara utbyta information och utföra olika bearbetningar i datorer fristående från varandra eller kopplade till varandra i form av nätverk. Konceptet öppna system som Statskontoret rekommenderar är ett grundläggande exempel på standarder som befrämjar bl.a. ett bättre informationsutbyte och leder till lägre kostnader. Utvecklingen standardiseav rade användargränssnitt är ett annat exempel. Standardisering sker såväl vad hårdvara, mjukvara data. avser som Inom hårdvaruområdet är konceptet öppna system i dag viktig och en

vedertagen standard. Öppna system kännetecknas bl.a. portabilitet,

av dvs. att program och tillämpningar kan flyttas mellan olika datormiljöer. Flyttbarheten åstadkoms att använda standardiserade genom gränssnitt mellan tillämpningarna.

Öppna system innebär ett sätt att komma bort från leveran-

ett törsberoende. Teknisk utrustning skall kunna bytas ut utan att program eller data behöver bytas ut eller skrivas Även skall om. programvaran vara utbytbar och samma data skall kunna användas i olika programsystem. Datorer av olika fabrikat eller med från olika programvara

Kapitel 4 79

leverantörer skall kunna kommunicera med varandra. Detta i sin tur leder till en ökad flexibilitet i datautbytet.

Frågor Standardisering inom landskapsinformationsområdet

om drivs framför Utvecklingsrådet för landskapsinformation ULI. allt av ULI har bl.a. initierat det så kallade STANLI-projektet inom SISSTG Allmänna standardiseringsgruppen vid Standardiseringskommissionen i Sverige. Standardiseringsarbetet omfattar såväl det tekniska, kommunikationsmässiga terminologiska fältet. Arbetet bedrivs såväl som inom landet svensk medverkan i det europeiska och som genom internationella standardiseringssamarbetet.

4.2.2 Datakommunikation

Möjligheten att överföra data via telenätet har förbättrats kraftigt under år bl.a. följd av uppbyggnaden av optonät och övergång senare som en till digital teknik. Detta tillsammans med standardiseringen inom området och fortsatta satsningar på bl.a. speciella datakommunikationsnät och höghastighetsnät kommer att väsentligt förbättra möjligheterna till överföring de stora datamängder det ofta är fråga av som inom landskapsinformationsområdet. om Electronic Data Interchange, EDI, är ett tillämpningsområde för datakommunikation har sin bakgrund i strävan att minska de som en administrativa kostnaderna i olika verksamheter såsom handel, transporter och banktransaktioner. Utgångspunkten är att kostnaderna kan sänkas övergång från manuell till datoriserad hantering av genom dokument. EDI förväntas få betydelse bl.a. inom fastighetsinformationsområdet främst vid ajourhållningen av inskrivningsregistret. EDI kännetecknas att datautbytet består standardiserade meddelanden, av av att datautbytet mellan datasystemen sker automatiskt och utan mellanliggande, manuell hantering samt att datautbytet sker mellan datasystem i olika organisationer och datormiljöer. För fungerande EDI krävs bl.a. att samverkande datorer och programsystem kan kommunicera med varandra samt en långt driven standardisering. Eftersom det i många fall kan röra sig om överföring dokument har stor ekonomisk eller juridisk betydelse krävs att av som sådana system inrymmer omfattande säkerhetsfunktioner. Systemen för datorkommunikation utvecklas successivt och möjliggör ökad användning distribuerade databaser, vilket i sin tur gör det av

80 Kapitel 4

möjligt att kontinuerligt komma aktuella data från de organ som förvaltar olika databaser.

4.2.3 Datorutvecklingen

Arbetsplatsutrustning

l och med att kostnaden för datorkraft och lagringsutrymme blivit allt lägre ersätts terminalbaserade arbetsplatser i ökad omfattning av kraftfulla arbetsstationer. Dessa arbetsplatser är oftast kopplade i lokala nät Local Area Network LAN. I sådant nät kan arbetsett platserna kommunicera med varandra och inhämta lagrad gemensamt information. Ett LAN kan på olika sätt anslutet till publika vara nät och därmed nå andra tjänster och databaser.

Clientserver

Olika verksamheters behov information driver fram utveckling av en av flexibla system som medger kommunikation med datorsystem vid sidan om det En teknik kommer få ökad betydelse gär egna. som att under benämningen clientserver. Klienten kan persondator vara en som ger användaren möjlighet att utföra tillämpningar olika slag. av Servern ger de resurser traditionellt finns hos stor- och minisom datorer kraftig bearbetningskapacitet, möjlighet lagra och hantera - att stora datamängder m.m.

Med hjälp av denna teknik och moderna kommunikationslösningar

finns det numera tekniska möjligheter att förlägga databaser decentralt. Bearbetning av data kan härvid ske både centralt och decentralt. Serverns roll är att utföra uppdrag, t.ex. läsa i databas på beställen ning från en eller flera klienter.

Datorkraft

Det sker i dag snabb utveckling mot utbyggnad med kraftfulla en en arbetsplatsutrustningar. Denna utveckling gör det möjligt flytta över att en del av det arbete utförs i stordatormiljö till arbetsplatsen. som nu en Stordatorn bedöms även i framtiden komma att spela viktig roll en som en del i ett nätverk består PC, arbetsstationer, nätverkssom av servers, mini- och stordatorer. I konceptet clientserver kan stordatorn komma att vara server till de arbetsplatsnära datorerna. Stordamera

Kapitel 4 81

torns funktion kommer härvid att bestå i att lagra stora gemensamma databaser och centrala administrativa system, svara för större bearbetningar och fullgöra kontroll- och kommunikationsfunktion. en Centrala databaser, t.ex. fastighetsdatasystemet och bilregistret, kan även fortsättningsvis motiveras med att informationen skall vara tillgänglig för alla eller att den olika skäl bör skyddas från otillav börligt utnyttjande eller av rent ekonomiska skäl.

4.2.4 Insamling, lagring, bearbetning och presentation av

data

Insamling och förbearbetning av data

Flygfotografering kommer inom en överskådlig tid att behålla sin betydelse som en effektiv teknik för insamling av information om landskapet. De flygkameror med inbyggd s.k. rörelsekompensation som använts under några år har inneburit att långsammare film med högre upplösning kan användas. Detta innebär också att högre flyghöjd kan väljas med bibehållen bildkvalitet, vilket sänkt både fotograferings- och bearbetningskostnaderna. Vad flygkameror förväntas utveckling av rent digitala avser en kameror. Ett teknikskifte förväntas inom några år ske snabbt och fullständigt vilket medför att traditionell fotografering ersätts av digital teknik, när liknande de som finns i satelliter kommer att sensorer utnyttjas i större omfattning i flygplan. Datatekniken har i ökande utsträckning tagits till hjälp vid flygfotografering för t.ex. exponeringskontroll och registrering av stråkbeteckning på ñlmen. Genom användning av GPS för positionsbestämning styrs också flygplanet ofta automatiskt mot förutnumera bestämda punkter där kameran automatiskt exponerar bilderna. Utvecklingen går också mot att använda GPS-teknik för att registrera kameraläget i varje exponeringsögonblick så att behovet av stödpunkter på marken minskar. Inom det statliga lantmäteriets grundläggande kartverksamhet har data från jordresurssatelliter hittills haft en användning som begränsats till viss uppdatering skogsbilvägnät och hyggesredovisning inom av skog. Stereodata med 5 meters upplösning blir tillgänglig inom några år. Detta kan komma att öka intresset för satellitdata även för det statliga lantmäteriets grundläggande datainsamling. För andra tillämp-

82 Kapitel 4

ningsområden, t.ex. inom skogsbruk och miljöövervakning, får den ökade upplösningen sannolikt avsevärt större betydelse. När det gäller geodetisk detaljmätning och positionsbestämning fokuseras intresset till stor del på användningen GPS för av som många tillämpningar kan hög geometrisk lägesnoggrannhet till ge en relativt låg kostnad. Det statliga lantmäteriet har byggt ett tjugotal upp fasta referensstationer för att möjliggöra positionsbestämning med GPS.

Digitalisering och lagring

Digitalisering med hjälp av stereoinstrument kommer även fortsättningsvis att grundläggande betydelse för inmätning och vara av klassificering geografiska data. Analoga stereoinstrument, på av som optisk och mekanisk väg återskapar modell landskapet, har en av under senare år till stor del ersatts analytiska. I dessa utnyttjas av datorer för att beräkna de perspektiviska transformationerna. I instrumenten används vanliga flygbilder. För några år sedan introducerades även rent digitala stereoinstrument. I dessa används flygbilder i digital form och all bearbetning sker i datorer. Programvaran utvecklas

intensivt och prisprestandautvecklingen för datorer leder till att

priserna sjunker. Efterfrågan bedöms också öka snabbt på digitala ortofoton, vilka bl.a. kan utnyttjas som bakgrundsinformation i GIS. Stora ansträngningar har gjorts under de senaste årtiondena för att genom automatiska och halvautomatiska metoder för scanning och kodning förbilliga digitaliseringen befintliga kartor och dokument. av Scanningtekniken får idag väl utvecklad, medan mycket anses vara återstår innan effektiva metoder för automatisk tolkning, generalimer sering, vektorisering och editering får generell användning. Halvautomatiska metoder där en operatör styr arbetet bedöms därför komma att tillämpas.

Bearbetning och analys data av

Användningen av GIS-teknik ökar snabbt. Tillgängliga data bearbetas härvid med logiska, matematiska, statistiska eller andra typer av funktioner. Exempel på operationer normalt kan utföras i GIS som ett ärskalförändringar, koordinattransformationer, ytberäkningar, gruppering av klassade data i huvudklasser, beräkning medelvärden, av

Kapitel 4 83

beräkning avstånd mellan olika punkter i ett nätverk, siktberäkav ningar, beräkning buffertzoner, sökning i databaser utifrån olika av villkor inklusive grafisk sökning i kartbild samt överlagring av data en från olika skikt. Den fortsatta utvecklingen GIS-programvaror bedöms komma att av till del handla att förenkla användningen i syfte att sprida stor om tekniken till bredare användargrupper. Programvarorna kommer sannolikt också att bygga på objektorienterade databaser, medge interaktiv stegvis modellering och analyser i fyra dimensioner tidsoch rumsanalyser. Vidare kommer möjligheterna att göra felanalyser att förbättras liksom hanteringen av osäkra data. När det gäller lagring och bearbetning av fastighets- och landskapsinformation har den digitala tekniken inneburit en successiv uppbyggnad databaser vilket bl.a. möjliggör ett mera flexibelt av utnyttjande kartdata än vad den analoga deloriginaltekniken medav Den ökade flexibiliteten består dels i att ett visst informationsgav. material kan presenteras i olika utformning, dels i att samma informationsmaterial kan bearbetas och presenteras tillsammans med ADBbaserad tematisk information, ofta av registerkaraktär. Denna ut-

veckling är kanske den mest grundläggande systemförändringen under

den framtid som nu kan överblickas. En förutsättning för att databastekniken skall medge hög flexibilitet är att grundläggande krav på samordning beaktas och att den enskilde dataproducenten anpassar sig till vissa standardkrav. Detta gäller t.ex. i fråga lägesbestämningssystem, beskrivning och kodning av data om samt regler för utväxling av data.

Databaser

De databaser produceras av eller lagras i fastighetsdatasystemet som och det statliga lantmäteriet är grundläggande natur och utgör av viktiga baselement inom olika tillämpningsområden. Genomförandet fastighetsdatareformen beräknas vara avslutad av under hösten 1995. Uppbyggnad ett basregister över byggnader har av påbörjats med inriktning på att baserna vad småhus skall vara avser uppbyggda under 1995. För dessa system har redan från början sörjts

för successiv ajourhållning av registerinnehållet.

en På motsvarande sätt bygger Lantmäteriverket upp databaser inom landskapsinformationsområdet. Databaser för produktion av analoga kartor har använts sedan åtskilliga år tillbaka. För att skapa möjlig-

84 Kapitel 4

heter för en bredare och mångfasetterad användning byggs mera basema numera enligt det så kallade Geografiska Sverigedataupp konceptet GSD. Syftet med dessa baser är bl.a. de skall kunna att användas vid olika typer GIS-tillämpningar. Genom det så kallade av

FDU-projektet forcerad databasuppbyggnad

byggs databaser upp som innehåller huvuddelen de teman eller skikt ingår i den ekonoav som miska kartan. Baserna, som beräknas i det närmaste rikstäckande vara under hösten 1996, knyter an till detta koncept.

Genom databasuppbyggnaden och den tekniken kommer

nya kartframställningen in i ett helt nytt skede. Framställandet av nya produkter kommer att baseras på innehållet i de uppbyggda databaserna med eventuella kompletteringar med tidigare uppbyggda teman. För att denna modell skall fungera krävs att databaserna ajourhålls enligt förutbestämda rutiner.

Visualisering och presentationsteknik

Utvecklingen tekniken för att presentera kartor bedöms av m.m. även fortsättningsvis gå snabbt. Plottrar med hög upplösning kommer att kunna anskaffas till lägre priser, vilket gör det möjligt enklare att sprida ajourhållna kartor efterhand förändringar sker. som För tryckning kartor kommer utvecklingen digitala av m.m. av tryckpressar att leda till att produktionen kan gå direkt från databaser till tryckning, utan att man först tar fram tryckoriginal. Nya former av presentationsteknik utvecklas också snabbt. Detta gäller t.ex. holograñ och annan tredimensionell teknik, multimedia och rörliga bilder i tidssekvenser. Möjlighet kommer även finnas skapa sin att att egen karta genom urval data och utritning på fargplotter. av

4.2.5 Register och karta två sidor sak

- av samma

Dagens tryckta kartor, eller kartor på kommer spela papper, att en viktig roll också i framtiden. Uppbyggnaden digitala databaser av kommer emellertid att medföra att det är databaserna i framtiden som kommer att utgöra de viktigaste informationsbärarna. Tillgänglighet och tillgång till ajourförda databaser kommer i framtiden spela att en allt större roll i planeringen eller vid beslutsfattande olika slag. av Tryckta kartor är ett bland flera sätt att distribuera informationen. I många fall, främst till de stora användarna, kommer informationen att

Kapitel 4 85

överföras på datamedium. Digitala baser kommer att utgöra grunden för produktionen kartor. Dessa kan komma att framställas direkt på av beställning, i kartbutik eller på ett bibliotek, i form av en t.ex en utplottning vissa teman inom det område som efterfrågas. av parallell till detta kan nämnas fastighetsdatasystemet, som Som en innehåller dagligen uppdaterad information bl.a. lagfartsförhållanom dena och där informationen kan presenteras på terminaler runt om i landet. Antalet terminalarbetsplatser anslutna till fastighetsdatasystemet uppgår till i storleksordningen 20 000, den största andelen är varav hänförlig till bankers och andra kreditinstituts terminalnät. Från dessa terminaler inhämtas den information tidigare enbart kunde ersom besök, telefonsamtal eller skriftväxling. hållas genom Genom övergång från handskrivna register på respektive myndighet till registrering i ett för hela landet enhetligt system med nationell åtkomlighet kan den efterfrågade informationen levereras omgående och med angivande aktualitet. Manuellt skrivna register har blivit av förda databaser. På motsvarande sätt förs informationen i digitalt nu kartor tidigare ritades manuellt in i digitalt förda baser. Genom som kart- och registerinformation finns i digital form kan kartdata och att registerdata sambearbetas och därmed komma till ökad användning i samhället. Den digitala tekniken har härigenom medfört att gränsen mellan begreppen karta och register har suddats ut. En viktig förutsättning är dock att de olika systemen samordnas tekniskt.

4.2.6 Effektiv dokumenthantering

Fastighetsregistermyndigheten har uppgift bl.a. att föra register

som med tillhörande kartor och att arkivera alla de handlingar som hör till registerverksamheten. På motsvarande sätt ansvarar inskrivningsmyndigheten för register och arkiv. Arkivhandlingarna skall underhållas och hållas tillgängliga för allmänheten och för den interna forskning bedrivs i samband med som respektive myndighets verksamhet i övrigt. Arkiven kräver idag lokalytor med speciella klimatfunktioner. stora Den dagliga hanteringen originalmaterial, kan vara flera av som

hundra år gammalt, innebär fortgående förslitning med stora behov

en lagning och underhåll av dokumenten. av

86 Kapitel 4

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att skapa sig bild en av vilka möjligheter finns att med stöd modern teknik och som av nya

mediaformer uppnå en mer kostnadseffektiv dokumenthantering.

Den nya teknik som står till buds är bl.a. optisk lagring dokuav

menten för att därmed effektivisera dokumenthanteringen.

Befintliga originalakter, de i framtid överhuvudtaget behöver om en framställas på papper, kan kompaktarkiveras och behöver bara i undantagsfall âtersökas. Ett annat alternativ är förvaring i en gemensam arkivdepå för region eller för hela landet. en De mest intressanta äldre färglagda kartorna samt lantmäteriets snedbilder i färg kommer att finnas digitaliserade och lagrade på optiska skivor och kan härigenom och tillpresenteras göras mer gängliga för en bredare publik. Denna utveckling kan leda till följande resultat:

vid fullt genomförd depälagring och vid utnyttjande teknik kan - av ny arkivytan minskas till ett mycket begränsat buffertarkiv, behovet av att sortera in och hämta akter upphör, minskade kopieringskostnader, -

dokumenthanteringen kan integreras med handläggningssystem för

respektive myndighet vilket också innebär snabbare åtkomst vid än

traditionell forskning eller mikroñlmsforskning,

informationen kan göras och blir tillgänglig för flera, - mer dokumentens livslängd ökar och säkrare förvaring original- - en av dokumenten erhålls med minskad risk för slitage, förstörelse, skada och tillgrepp samt de totala kostnaderna för arkivering och användning arkivmaterial - av kan sänkas väsentligt.

Det statliga lantmäteriet bedriver för närvarande försöksoch utvecklingsarbete i det s.k. Segerstaprojektet tillsammans med Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet i syfte göra historiskt kartmateatt rial tillgängligt med hjälp modern scanningteknik. av

1993:99 Kapitel 5 87 SOU

5 Gällande lagar och andra regler

5.1 Renodling av myndighets- och uppdragsverk-

samhet

Inom det statliga området pågår, inom ramen för arbetet med avreglering och konkurrens samt mål- och resultatstyrning, en genom renodling myndighetsuppgifter och verksamhet som är utsatt för av av konkurrens. Syftet är bl.a. att verksamhet inte behöver drivas i som offentlig regi skall avvecklas och att verksamhet som kan utsättas för konkurrens skall avskiljas från myndighetsutövning och bedrivas ren i form. Utredningsdirektiven betonar vikten av att främja annan

rättssäkerheten genom renodling av myndighetsuppgifter.

5.1. 1 Rättssäkerhet och förtroendekonflikter

Förvaltningsmyndigheter har traditionellt sett bedrivit verksamheter styrts lagar och förordningar på ett sätt i stor utsträckning som av som liknar domstolarnas rättstillämpning. l sådan verksamhet finns grundläggande krav på att rättssäkerhet och obundenhet till olika intressenter skall styra arbets- och beslutsformerna. Dessa krav kan sammanfattas

i offentlighetsprincipen, legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen.

Genom att förvaltningsmyndigheternas uppgifter har förändrats kraftigt under decennier, från rättstillämpning och verkställighet till senare utvecklings-, rådgivnings- och informationsuppgifter samt produktion och tjänster på konkurrensutsatta marknader, har andra krav av varor gjort sig gällande. Sådana krav, t.ex. på effektivitet och lyhördhet för marknadens villkor, kan ibland stå i motsatsställning till rättssäkeren hetskraven.

Vid organisatorisk sammanblandning av myndighetsuppgifter

en -

särskilt sådana som innefattar myndighetsutövning och uppdrags-

-

88 Kapitel 5

verksamhet ñnns det risk för att rättssäkerhetsaspekter inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Oavsett så sker eller innebär detta risker om för minskat förtroende för myndigheten.

5.1.2 Konkurrens och konkurrensneutralitet

Motivet för att utsätta verksamhet för konkurrens förbättra en är att produktivitet och effektivitet. Vid konkurrens erhålls möjlighet att jämföra resursförbrukning och prestationer inom verksamhetsomrádet. För att konkurrens och delmarknader skall uppstå krävs det nya att aktörernas förutsättningar är lika, dvs. det råder konkurrensneutraatt litet. När en myndighet bedriver uppdragsverksamhet garanteras verksamheten ytterst staten, vilket gör att det ekonomiska risktaganav det är annorlunda än för en juridisk t.ex. bolag. egen person, ett När myndighets- och uppdragsverksamhet bedrivs i organisamma

sation uppstår korssubventionering inte kostnaderna fördelas

om på ett neutralt sätt. Korssubventionering kan då innebära skattemedel att delñnansierar konkurrensutsatt verksamhet med underprissättning som följd. Detta kan leda till ineffektiv resursfördelning och snedvridning av konkurrensen. I en monopolsituation eller när myndighetens uppdragsverksamhet har en dominerande ställning på marknaden kan också överprissättning ske. Det innebär att uppdragsverksamheten subventionerar myndighetsverksamheten på ett sätt egentligen innebär skatt som att extra uttas av kunderna.

5.1.3 Förvaltningspolitiska ställningstaganden om kon-

kurrens

De riktlinjer och mål för översynen angetts i utredningsdirektiven som

beträffande myndighetsutövning och uppdragsverksamhet kan

ses mot

bakgrund av vissa förvaltningspolitiska ställningstaganden gjorts

som under senare år. I budgetpropositionen 1991 prop. 1990912100 bil. 2 uttalade regeringen att konkurrensutsatt affärsverksamhet av

större omfattning inte bör bedrivas i myndighetsform. För sådan

verksamhet bör i stället bolagsformen övervägas och därvid bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. I normalfallet är

det inte lämpligt med bolag under förvaltningsmyndigheter. Rege-

Kapitel 5 89

ringen anförde också verksamhet i bolagsform erbjuder goda att möjligheter för staten att verka på ett effektivt sätt. mer I budgetpropositionen 1992 prop. 199192:100 bil. 1 drog regeringen riktlinjer för renodling statliga förvaltningsmyndigheters upp av uppgifter, roller och finansiering. Vidare presenterade regeringen en

strategi för förmögenhetsförvaltning i propositionen Den

statens ekonomiska politiken strategi för statens förmögenhetsförvaltning en prop. 199192:38. Strategin går ut på att staten endast i undantagsfall, och då med bestämda motiv, skall uppträda ägare av verksom har kommersiella förutsättningar. Ett motiv till fortsatt samheter som statligt ägande är olika typer marknadsimperfektioner, t.ex. utav präglade oligopol- och monopolmarknader. I dessa fall bör, om möjligt, förändringar och strukturella åtgärder vidtas för att på så sätt skapa förutsättningar för överlåtelser också sådana verksamheter till av privata ägare.

Enligt Näringsfrihetsombudsmannen NO och statens pris- och

konkurrensverk fr.o.m. den 1 juli 1992 är Konkurrensverket centralt för konkurrensfrågor bör konkurrensutsatt affärsverksamhet organ bedrivas i bolagsform. Ett viktigt skäl till denna bedömning är att starka krav bör ställas på sådan affärsverksamhet i fråga om bl.a. att kostnads- och intäktsredovisningen hålls åtskild från en myndighets övriga verksamhet för att motverka korssubventionering. Riksrevisionsverket RRV har i ett uppdrag för regeringen gjort en konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndigöversyn av heterna. Konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltnings- I rapporten myndigheterna, 1992-08-31, presenterar RRV analysmodell som en innehåller kriterier för bedömning när myndighets affärsverkav en lämplig bedriva i bolagsform. Utifrån RRV:s analyssamhet är att modell har regeringen i budgetpropositionen 1993 prop. 199293:100 bil.1 redovisat generella kriterier bör gälla vid bedömningen av som affärsverksamhet skall aktuell för ombildning till aktienär en anses bolagsform:

verksamheten betydande omfattning, - är av verksamheten inte primärt politiska uppgifter och mål, styrs av verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende av direkta anslagsmedel,

verksamheten innebär ingen myndighetsutövning

-

90 Kapitel 5

5. 1.4 Konkurrenslagen

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslag i kraft innehåller en ny som två förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och mot missbruk dominerande ställning. Dessa materiella av regler är utformade med EG:s och EES-avtalets konkurrensregler som förebild. Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete riktar sig avtal mot eller överenskommelser mellan företag eller beslut av en sammanslutning av företag syftar till att begränsa konkurrensen eller som som får sådan effekt. Förbudet mot missbruk dominerande ställning riktar sig av mot sådana åtgärder som företag med dominerande marknadsställning vidtar mot andra företag de sker på sätt skadar konkurrenom ett som sen. överträdelser förhuden kan medföra av skyldighet för företag eller sammanslutning av företag att betala särskild avgift konkurrensskadeavgift om företaget eller någon handlar på företagets som vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förhuden. Lagen är tillämplig på företag och sammanslutningar företag. av Med företag avses fysisk eller juridisk driver verksamhet person som av ekonomisk eller kommersiell natur. Som företag räknas också statliga och kommunala driver ekonomisk verksamhet organ som såvida verksamheten inte består i myndighetsutövning.

5.1.5 Lagen offentlig upphandling

om

Genom lagen offentlig upphandling kommer EES-avtalets regelom verk, som i sin tur grundar sig på EG:s regler, gälla för offentlig att upphandling som görs bl.a. staten och kommuner och sådana av företag över vilka stat eller kommun har bestämmande inflytande. ett Med de sistnämnda endast sådana statliga och kommunala bolag avses som bedriver verksamhet i det allmännas intresse och inte har som en industriell eller kommersiell karaktär. Avtal sluts mellan som en myndighet och ett privat företag eller t.ex. mellan myndighet och en ett offentligt bolag omfattas lagen. Verksamhet för produktion av av tjänster m.m. i regi inom och juridiska omfategen en samma person tas inte av lagen.

sou 1993:99 Kapitel 5 91

Lagen bygger på tanken att all offentlig upphandling skall ske affärsmässigt och i konkurrens. Det anbud är det lägsta skall i som princip antas. Det finns möjlighet att välja ett dyrare anbud under förutsättning att det kan mest fördelaktigt med hänsyn till anses samtliga omständigheter såsom pris, driftskostnader, funktion, miljöpåverkan En förutsättningarna är att dessa alternativa prövm.m. av ningsgrunder har redovisats i förfrågningsunderlaget. Lagen gäller för upphandling såväl över under tröskelvärdena. som För upphandling under tröskelvärdena skall endast vissa förfaranderegler i lagen tillämpliga. Tröskelvärdet för varor och tjänster är vara 200 000 ECU, för bygg- och anläggningsarbeten är det 5 miljoner ECU, exklusive mervärdesskatt. Det bör observeras att lagen bl.a. inte gäller vid upphandling som omfattas sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn av till rikets säkerhet och upphandling av försvarsprodukter och tjänster som inte har civil användning. Lagen innebär att överprövning upphandlingsbeslut kan göras av och att skadestånd kan tillerkännas den som lidit skada. offentlig upphandling träder i kraft den 1 januari 1994. Lagen om

5.1.6 Förslag till lag ingripande mot otillbörligt bete-

om

ende avseende offentlig upphandling

Inom Näringsdepartementet har utarbetats ett förslag till lag om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Avsikten med förslaget är att skynda på omvandlingen av den offentliga sektorn. Förslaget går i korthet ut på att förbjuda offentlig upp-

handlare att tillämpa ett upphandlingsbeteende som otillbörligt och i

påtaglig omfattning diskriminerar privata företag gentemot upphandlarens egenregiverksamhet. Förbudet kan också gälla beteenden som på något annat sätt i påtaglig omfattning snedvrider konkurrensförutsättningarna. I lagrådsremissen att produktionen av sådana anges tjänster för stat, kommuner och landsting inte innebär myndigsom hetsutövning eller där annat är särskilt föreskrivet, på sikt bör i sin helhet handlas upp i konkurrens. Regeringen har Statskontoret uppdragit att främja en ökad omfattning verksamhet upphandlas i konkurrens. av som

92 Kapitel 5

Begreppet myndighetsutövning

Myndighetsutövning är ett centralt begrepp i direktiven för denna utredning. Begreppet har behandlats bl.a. i förarbetena till 1971 års

förvaltningslag ÄFL, skadeståndslagen SkadestL,

regeringsformen RF, ändringarna i 17 och 20 kap brottsbalken BrB, ändringarna i 1977 års kommunallag, och 1986 års förvaltningslag FL. Inom det offentligrättsliga området har det använts för att beteckna viss en typ av offentlig verksamhet och definiera tillämpningsområdet för bestämmelser i vissa lagar eller lagregler.

5.2. 1 1971 års förvaltningslag

En utgångspunkterna för ÄFL förbättra av var att rättssäkerheten i förvaltningsärenden där myndighets beslut träffar den enskilde på ett ingripande eller i övrigt betydelsefullt sätt. Själva myndigtermen hetsutövning introducerades visserligen inte förrän vid den förnya valtningslagens tillkomst. Men redan ÄFL innehöll i 3 § definition en som var avsedd att täcka begreppet, nämligen att det är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma förmån, rättigom het, skyldighet, disciplinátgärd, avskedande eller jämförbart annat

förhållande. När förvaltningslagen reformerades ansågs innebörden

av termen vara så känd att definitionen uteslöts i den lagen och nya dessutom ville man uppnå enhetlig terminologi i förhållande till en regeringsformen. Någon ändring i sak avsågs inte och definitionen i ÄFL fortfarande anses vara den grundläggande definitionen på myndighetsutövning. Innebörden av begreppet myndighetsutövning utvecklas i förarbetetill ÄFL prop. 1971:30 331-335. na s Där anförs att det är gemensamt för all myndighetsutövning att det rör sig beslut eller andra om åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Men det behöver inte fråga vara om åtgärder som innebär förpliktelser för enskilda. Även gynnande beslut

kan hänföras till myndighetsutövning, t.ex. tillstånd bedriva viss

att verksamhet, befrielse från lagstadgad förpliktelse och beviljande en av en social förmån. Karaktäristiskt är att den enskilde befinner sig i ett slags beroendeförhållande oavsett beslutet är betungande eller om gynnande. Ãr det fråga förbud, föreläggande om ett eller liknande måste den enskilde rätta sig efter beslutet eftersom han riskerar annars

sou 1993:99 Kapitel 5 93

att tvångsmedel något slag används mot honom. Rör det sig om ett av gynnande beslut kommer beroendeförhållandet till uttryck på det sättet att den enskilde måste vända sig till myndigheten för att få del av förmånen eller rättigheten och att myndighetens tillämpning av de aktuella författningsbestämmelserna får avgörande betydelse för honom. I förarbetena till ÄFL betonas myndighetsutövning ärenatt avser den avgörs ensidiga beslut myndigheten och som riktar som genom av sig mot enskild. Utanför begreppet faller därför ärenden som avgörs genom att myndigheten träffar avtal eller överenskommelse om saken med någon enskild. Ärenden angår eller kommunens som statens upphandling, affärsverksamhet, gendomsförvaltnin g och privaträttsli e reglerade mellanhavanden i övrigt berörs således i princip inte av reglerna myndighetsutövning. I dessa typer av ärenden har den om enskilde möjlighet att bevaka sina intressen och i övrigt skyddas den enskildes det civilrättsliga regelsystemet och möjligheten att rätt av föra vid allmän domstol. Det kan dock i affärsverksamhet i process vissa situationer bli fråga myndighetsutövning, t.ex. när taxor skall om fastställas och tillämpas och den enskilde g.a. offentligrättslig p. reglering är tvungen att ta i anspråk en viss tjänst. Vidare kan en myndighet ibland ha samma ställning som en privat fysisk eller juridisk t.ex när staten eller kommunen äger en fastighet, och person, den får då uppträda som enskild. Den omständighten att staten anses eller kommun har ingått ett avtalsförhållande utesluter inte att en myndighetsutövning kan förekomma i ärenden som har anknytning till avtalsförhållandet. Som exempel kan nämnas att relationerna mellan staten arbetsgivare och en tjänsteman som arbetstagare i princip som bestäms genom avtal men att vissa frågor inte kan regleras på avtalsrättslig väg. Medan ärenden rör frågor inom den avtalsbara som

sektorn, t.ex lönefrågor faller utanför begreppet myndighetsutövning,

gäller motsatsen beträffande exempelvis ärenden om tjänstetillsättning eller om avskedande av tjänstemän. Begreppet myndighetsutövning täcker även ärenden som gäller meddelande föreskrifter till allmän efterrättelse, s.k. normbeslut. av Med normbeslut föreskrifter är bindande för enskilda och avses som myndigheter och inte rör bara ett särskilt fall utan har generell som tillämpning. Myndigheterna har fått denna uppgift att utfärda föreskrifter inom respektive sakområde bemyndigande från regegenom nngen.

94 Kapitel 5

För att myndighetsutövning i förvaltningslagens mening skall föreligga krävs att myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma om ett förhållande på författning eller något annat beslut en av regering eller riksdag. Beslutet skall vara bindande. Utanför det som är myndighetsutövning faller alltså ärenden uteslutande gäller råd, som upplysningar eller andra besked inte är bindande. Till denna som kategori räknas även remissyttranden mellan myndigheter annat om inte föreskrivs i lag eller författning. Det finns inget krav på att ett beslut skall innehålla ett s.k. direkt handlingsmönster för att det skall kunna hänföras till myndighetsutövning. Med detta avses att det räcker att beslutet har indirekta rättsverkningar mot den enskilde. Som exempel kan nämnas att många registreringsbeslut, som i sig kanske endast innebär anteckning en om ett visst förhållande i ett register, utgör rättsfaktum och därför fär olika rättsverkningar för den enskilde. Verksamhet som, till skillnad från ärendehandläggning, består i vad som brukar kallas faktiskt handlande inte myndighetsutanses som övning enligt förvaltningslagen, såvida den inte innebär tvång mot den enskilde. Till faktiskt handlande inte innefattar myndighetsutsom övning kan hänföras uppgifter av ren servicekaraktär, t.ex. information och rådgivning. Faktiskt handlande kan också uppgifter avse som innebär tillsyn, övervakning eller inspektion.

5.2.2 Regeringsformen

I ll kap 6 § tredje stycket regeringsformen RF används begreppet myndighetsutövning för att avgränsa de fall i vilka det krävs lagstöd

för att lämna över förvaltningsuppgifter till privaträttsliga

subjekt som bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser och enskilda individer. Exempel på överlämnande av uppgifter som innefattar myndighetsutövning är att AB Svensk Bilprovning utför obligatoriska kontroller och att Advokatsamfundets styrelse beslutar inträde i samfundet om och disciplinåtgärder mot medlemmar. Rättsläget har tidigare varit mycket oklart om bestämmelsen gäller kommuner. I 3 kap 16 § i den nya kommunallagen 1991:900 finns bestämmelse numera en som reglerar förutsättningarna för kommunerna att lämna över förvaltningsuppgifter till privaträttsliga subjekt. I bestämmelsen erinras att om vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning dock enligt ll kap 6 § RF får överlämnas endast det finns stöd för det om i lag. Det bör observeras att kommunallagen innehåller inskränken

Kapitel 5 95

ning i förhållande till grundlagen eftersom kommunala angelägenheter inte får överlämnas till enskilda individer.

Överlämnandebegreppet är i sig inte helt entydigt. l förarbetena till

RF inte vilka omständigheter skall föreligga för att ett anges som överlämnande förvaltningsuppgift skall anses ha skett. Den av en uppfattning ligger närmast till hands är att ett överlämnande som innebär klar och tydlig gräns mellan myndigheten och den som en mottagen uppgiften. Efter överlämnandet har myndigheten i princip inget inflytande på hur uppgiften utförs. Även i 11 kap 7 § RF förekommer termen myndighetsutövning. I denna bestämmelse används begreppet för att tillförsäkra förvaltningsmyndigheterna självständighet i förhållande till regeringen och överordnade myndigheter när de i särskilt fall fattar beslut i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot en kommun eller som rör lagtillämpning. Av denna bestämmelse kan man nog dra slutsatsen att myndighetsutövning inte behöver ske enbart med stöd av lag utan även förordning samt att lagtillämpning inte alltid behöver innebära myndighetsutövning. Enligt förarbetena till regeringsformen prop. myndighetsutövning ha innebörd i ÄFL. 1973:90 avses samma som Förbudet mot direktiv i särskilt fall i ll kap 7 § RF omfattar även myndighetsutövning mot kommun.

5.2.3 Myndighetsutövningsbegreppet i skadeståndslagen

och brottsbalken

Termen myndighetsutövning förekommer som tidigare nämnts i annan lagstiftning. Lagstiftarens avsikt torde ha varit att ge begreppet i stort innebörd i all lagstiftning. Trots detta har begreppet sett samma en vidare innebörd i t.ex. 3 kap 2 § skadeståndslagen och i 17 och 20 kap BrB än i FL. Stat och kommun har i 3 kap 2 § skadeståndslagen ålagts ett särskilt för skador vållas fel och försummelse vid ansvar som genom myndighetsutövning i verksamhet för fullgörande staten eller vars kommunen Det innebär att den skadevållande handlingen bara svarar. behöver ha ett visst samband med den åtgärd utgör myndighetssom utövning. I förarbetena till skadeståndslagen prop. 1972:5 angavs vissa allmänna utgångspunkter för gränsdragningen mellan vad som är och vad inte är myndighetsutövning. Enligt denna beskrivning som

96 Kapitel 5

karaktäriseras myndighetsutövning att den enskilde intar beroenav en deställning. Den aktuella åtgärden kan för honom medföra förpliktelser som grundar sig på regler offentligrättslig karaktär och innefattar av en möjlighet för det allmänna att använda någon form tvångsmedel. av Beslutet eller åtgärden kan även innebära förmån, en men också i ett sådant fall finns ett beroende har sin grund i den monopolställning som som det allmänna intar. Förmånen eller rättigheten utgår således som en följd av ett beslut sker med tillämpning offentligrättsliga som av grunder. De allmänna utgångspunkterna skiljer sig inte i någon nämnvärd utsträckning från vad som uttalas i förarbetena till ÄFL. Vid en närmare granskning av förarbetena finns det emellertid påtagliga skillnader. Som exempel kan nämnas att myndighetsutövningsbegreppeti skadeståndslagen omfattar olika handläggningsåtgärder som föregår själva myndighetsutövningen t.ex lämnande råd eller av upplysningar, dessa ingår ett led i myndighetsutövning, är om som reglerade av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde. Även vissa andra handlingar som står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband innefattas av uttrycket vid myndighetsutövning. Skadeståndsansvaret vid myndighetsutövning gäller oavsett inom vilken verksamhetsform myndighetsutövningen bedrivs. Att den enskilde fått fördelaktigare ställning en

vid myndighetsutövning motiveras bl.a. den beroendeställning

av som den enskilde intar i förhållande till det allmänna och dess företrädare. Enligt 20 kap l § första stycket brottsbalken döms den uppsåtsom ligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning handling eller genom underlåtenhet åsidosätter vad gäller för uppgiften för tjänstefel. som Är gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter ringa är gärningen inte straffbelagd. att anse som

Enligt förarbetena prop 198889:113 bör ledning till det straff-

rättsliga ansvarets omfattning kunna sökas i förarbetena till skadeståndslagen och det finns inte någon anledning att göra principiell skillnad mellan myndigheter och enskilda har anförtrotts organ som förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.

sou 1993:99 Kapitel 5 97

5.2.4 Sammanfattning av myndighetsutövningsbegreppet

Myndighetsutövningsbegreppet är inte entydigt ens om man håller sig till den definition används i ÃFL och den tolkningshjälp som som förarbetena ger. Förs de resonemang som finns i skadeståndslagen blir bilden än mer komplicerad. ÄFL:s definition myndighetsutövning får fortfarande av anses vara den mest etablerade och det innebär att det är fråga om offentlig verksamhet som innebär utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpáföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Till ledning för vad som skall anses innefatta myndighetsutövning har utredningen använt följande sammanfattning:

det skall röra sig om en åtgärd eller ett beslut som är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna åtgärden eller beslutet skall grunda sig på offentligrättsliga regler och få rättsverkningar för den enskilde det skall i princip vara fråga om handläggning av ärende där saken avgörs ensidigt genom bindande beslut.

5.3 Associationsformer

I praktiken är det inte längre någon skillnad mellan tusenkronorsmyndigheter eller rättare sagt myndigheter som bedriver verksamhet enligt uppdragsmodellen och andra myndigheter varför begreppet upphört att relevant. Regeringen har bedömt att affärsverksvara formen är en mindre lämplig form för staten att utöva sin ägarroll prop. 199091:87. Staten använder i stället aktiebolagsformen i stor utsträckning för att driva verksamhet i sådana fall där myndighetsformen inte ansetts lämplig, t.ex. för affärsmässig verksamhet. som Vid en renodling av myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet bör uppdragsverksamheten bedrivas i aktiebolagsform. I det följande görs en från olika utgångspunkter jämförande beskrivning av myndigheter och aktiebolaget. En myndighet är rättsligt sett ett organ för den juridiska personen

4 134069

98 Kapitel 5

staten och har i sig varken några tillgångar eller skulder utan är endast förvaltare av statlig egendom. I den mån en myndighet i sin verksamhet drar på sig förpliktelser är det juridiskt sett staten som är den förpliktade och inte myndigheten. Ett aktiebolag är till skillnad från en myndighet en självständig juridisk person, skild från statsförvaltningen, med en egen förmögenhetsmassa. Aktiebolaget kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är alltså bolaget som har tillgångar och skulder och det finns inte något juridiskt hinder mot att ett statligt ägt bolag går i konkurs. Utgångspunkten är att staten utövar ägarfunktionen enligt aktiebolagslagens regler på samma sätt som andra ägare. Ett statligt ägt aktiebolag har principiellt sett samma möjligheter att agera som andra aktiebolag. Visserligen finns det olika sätt för staten att som ägare påverka bolagets verksamhet men en bolagisering innebär en faktisk begränsning av möjligheterna för riksdag och regering till påverkan, i synnerhet om staten inte är ensam aktieägare. När en verksamhet drivs i aktiebolagsform bortfaller i princip riksdagens möjligheter till ekonomisk styrning enligt bestämmelserna i 9 kap RF. Givetvis gäller fortfarande RF:s regler om förfogandet över statlig egendom, vilket innebär att statens aktier i bolaget inte kan överlåtas helt eller delvis utan riksdagens medgivande. Staten som aktieägare lyder under samma regler som övriga aktieägare och har således principiellt sett inte andra möjligheter till styrning av aktiebolag än andra aktieägare. Därmed är emellertid inte sagt att statsmakternas möjligheter till styrning i praktiken skulle minska på något dramatiskt sätt vid en bolagisering. Det är i huvudsak formerna för styrning som ändras. Aktiebolagsformen utgör inte något hinder mot att bolaget i bolagsordningen eller i samband med att staten utövar sin ägarroll åläggs att ta t.ex. sociala eller regionalpolitiska hänsyn eller i övrigt ägna sig uppgifter som inte är kommersiellt motiverade. Om saken regleras i bolagsordningen, kan i denna föreskrivas att den inte får ändras utan regeringens tillstånd. Frågor av detta slag kan också regleras i avtal mellan staten och bolaget. För statliga förvaltningsmyndigheter gäller särskilda regelsystem. De är t.ex. underkastade regeringens direktivrätt, reglerna i förvaltningslagen ärendehandläggning och serviceskyldighet, insyn till om följd offentlighetsprincipen och förhållandet mellan arbetsgivare och av

Kapitel 5 99

arbetstagare regleras i särskild ordning av lagen 1976:600 om offentlig anställning. Vidare är de underkastade den tillsyn och kontroll som utövas av JO, JK, Riksdagens revisorer och RRV. Ett aktiebolag har till skillnad från en myndighet ingen lydnadsplikt gentemot regeringen. Offentlighetsprincipen enligt tryckfrihetsförordningen TF gäller normalt inte hos aktiebolag och andra enskilda organ. I ett aktiebolag är i övrigt ovannämnda regelsystem i princip inte tillämpligt. När det gäller kontrollreglerna kan de dock vara tillämpliga t.ex om ett aktiebolag har uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Iden mån det finns önskemål större offentlighet eller om insyn i ett statligt aktiebolags verksamhet kan den frågan regleras i bolagsordningen inom ramen för aktiebolagens regler. Allmänheten kan emellertid inte grunda någon rätt på sådana regler. Enligt l kap 8 § sekretesslagen kan vad föreskrivs i tryckfrihetsförordningen som avseende handlingsoffentlighet utsträckas till att gälla även annan organisation genom att denna jämställs med myndighet och tas i upp bilagan till sekretesslagen. Den yttrandefrihet som principiellt sett tillkommer offentligt anställda i fråga om information som dessa förfogar över i tjänsten inskränks endast genom bestämmelserna sekretess, i främst sekreom tesslagen. I ett aktiebolag är förhållandet annorlunda. Huvudregeln kan sägas vara att det i ett anställningsförhållande föreligger en lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren som medför att anställda inte förfogar över information på motsvarande sätt. Generellt gäller dessutom lagen 1990:409 om skydd för företagshemligheter. Vidare kan bestämmelser om tystnadsplikt i viss annan lagstiftning vara tillämplig. I den mån skyldigheten att hålla information hemlig är ett utflöde anställningsav förhållandet gäller inte någon meddelarfrihet. Det allmänna kravet på saklighet och opartiskhet enligt 1 kap 9 § RF gäller inte i ett aktiebolags verksamhet. Styrelsen och verkställande direktören i ett aktiebolag är skyldiga att verka med bolagets bästa för ögonen. De får inte företa rättshandlingar eller andra åtgärder till fördel för viss aktieägare eller någon tredje man och till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. De nu gällande bestämmelserna om offentlig upphandling är inte tillämpliga på aktiebolag. Den nya lagstiftningen om offentlig upphandling kommer att innefatta endast aktiebolag staten eller som kommun har bestämmande inflytande över och bedriver verksom

100 Kapitel 5 sou 1993:99

samhet i det allmännas intresse. Offentligtägda bolag som innehas av helt affärsmässiga skäl faller alltså utanför lagstiftningen. En myndighet som ombildas till bolag kan inte längre ha bemyndigande att utfärda föreskifter för berörd verksamhet. Däremot kan bolaget givitvis uppställa föreskrifter som de anställda inom bolaget är skyldiga att följa. Enligt ll § arkivlagen 1990:782 skall en myndighet som upphör inom tre månader överlämna sitt arkiv till en arkivmyndighet. Vid en bolagisering skall myndighetens arkiv överföras till en arkivmyndighet. Ofta har det nya bolaget behov av en större eller mindre del av arkivet för sin fortsatta verksamhet. Denna fråga brukar lösas så att arkivmyndigheten träffar avtal med bolaget om lån av de handlingar som behövs i bolagets verksamhet. I regel rör det sig om så stora volymer att en kopiering av handlingarna inte skulle vara ekonomiskt försvarbar. Bolaget åtar sig enligt avtalet att vårda och bevara arkivet. Enligt TF anses sådana handlingar vara förvarade hos arkivmyndigheten. Det är därför anställda vid den myndigheten som prövar frågor om utlämnande av handlingar ur arkivet. De anställda i bolaget kan på detta sätt få tillgång till hemliga handlingar. I praxis har man löst denna fråga så att de anställda har fått underteckna ett förbehåll enligt 14 kap 9 § sekretesslagen med förbud mot vidarespridning av handlingens innehåll. I ett förslag som presenteras i departementspromemorian Förvaring

av allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter Ds 1993:49

skall det nya organet få förvara de allmänna handlingarna så länge det behövs. En särskild lag föreslås.

5.3. l EG-regler

Synen på offentligt ägda företag

Det finns inget i EG-rätten som förhindrar medlemsstaterna att äga företag. Artikel 90 i Romfördraget behandlar verksamhet inom offentligt ägda företag. Enligt artikelns första stycke skall förbud mot diskriminering på nationella grunder och de allmänna konkurrensreglerna gälla för offentliga företag. Detsamma gäller för företag som har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter. Det är EG-kommissionen och EG-domstolen som avgör om dessa typer av monopol är nödvän-

Kapitel 5 101

diga och därför kan tillåtas. Av artikelns andra stycke framgår att konkurrensreglerna skall tillämpas också på allmännyttiga företag eller sådana företag som har karaktär av fiskalt monopol såvida tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem kan fullgöras. Villkoret är dock att handeln inom EG inte påverkas i sådan utsträckning att det strider mot gemenskapens intresse.

5.3.2 EG om samverkan mellan privat och offentlig

sektor på informationsmarknaden

På grund av att informationstjänstemarknaden har blivit allt viktigare antog EG-rådet den 26 juli 1988 O J nr L288.2l1088 s 39 en åtgärdsplan för att åstadkomma en gemensam marknad för informa-

tionstjänster. Åtgärdsplanen är mycket detaljerad och en av punkterna

gäller samverkan mellan de privata och offentliga sektorerna. Riktlinjerna syftar till att förbättra samarbetet mellan de offentliga och privata sektorerna på informationsmarknaden. Riktlinjerna avser att undanröja illojal konkurrens. De år endast rådgivande. Tanken är att de skall kunna användas vid utvecklingen av nationella riktlinjer i medlemsländerna. Det bör observeras att riktlinjerna utgår från att organisationer som helt eller delvis ägs av den offentliga sektorn och som arbetar under de normala reglerna marknaden skall anses tillhöra den privata sektorn. Utgångspunkten är att den offentliga sektorn samlar basdata och information som har intresse för den privata sektorn att det är till fördel om materialet kommer till användning både i den offentliga och privata sektorn. Därför bör offentliga organ, så långt det är praktiskt möjligt och materialet inte är hemligt, låta den privata sektorn använda det och låta informationsindustrin exploatera det. Ett offentligt organ som har en egen elektronisk informationstjänst bör undvika en praxis som leder till förvrängd konkurrens och innan en ny elektronisk service inrättas eller beslut fattas att fortsätta en redan existerande service bör organ i den offentliga sektorn pröva om en existerande privat service kan användas eller anpassas så att den tillgodoser behoven.

102 Kapitel 5

Enligt riktlinjerna finns det skäl för den offentliga sektorn att utveckla och stödja egna elektroniska informationstjänster i bl.a. följande fall:

där servicen bedöms väsentlig men den privata sektorn är ovillig att erbjuda service på rimliga villkor eller inte kan erbjuda servicen där servicen är en del av den offentliga uppgiften och den inte kan skiljas av där en klart neutral service behövs som är oberoende den privata - av informationsindustrin.

Sådan elektronisk informationstjänst bör omprövas regelbundet vad gäller frågorna om det är lämpligast att tjänsten utförs offentlig av eller privat sektor, om den privata sektorn bör involveras i produktionen eller om det är önskvärt att den offentliga tjänsten ersätts av lämplig kommersiell service. Riktlinjerna omfattar också den offentliga sektorns stöd inav formationstjänster. Offentligt stöd kan ges för att utveckla och underhålla informationstjänster som inte kan drivas på kommersiell basis men som är nödvändiga i offentlighetens intresse. Det betonas dock att stödet inte får leda till diskriminering. Utvecklingen av informationsmarknaden förutsätts också kunna ske genom joint ventures mellan de offentliga och privata sektorerna.

Kapitel 6 103

6 Erfarenheter från liknande

orga-

nisationsförändringar

l Bolagiseringar

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag gjort en studie av tre bolagiseringar av myndigheter som genomfördes under 1980-talet och har i en rapport 1993-08-30, Konsten att bolagisera en myndighet, redovisat bl.a vilka lärdomar som kan dras av dessa fallstudier inför kommande bolagiseringar. De tre organisationer som studerats är DAFA Data AB DAFA, SSPA Maritim Consulting AB SSPA och Sveriges Geologiska AB SGAB. Rapporten visar att de tre organisationerna hade mycket olika egenskaper eller identiteter och att detta innebar radikalt skilda förutsättningar för att respektive bolagisering skulle bli framgångsrik. Framställningen nedan, som i stort sett bygger på denna rapport, begränsar sig i huvudsak till bolagiseringarna av DAFA och SGAB eftersom de uppvisar störst olikheter sinsemellan.

6.1.1 DAFA

DAFA bildades i juli 1970 genom en uppdelning av SCB:s datacentral i två organisationer. Redan vid bildandet framfördes tankar på att DAFA borde bedrivas i bolagsform. DAFA organiserades emellertid som en fristående och helt uppdragsfmansierad myndighet under ledning av Statskontoret. 1975 upphörde Statskontoret att vara chefsmyndighet och DAFA blev då självständig myndighet under en regeringen. Den 1 juli 1986 bolagiserades verksamheten och organisationens självständiga ställning bekräftades. Bolaget har efter bolagiseringen utvecklats från koncerngemensam dataserviceatt vara en central för den civila statsförvaltningen till att bli ett av de stora kommersiella företagen i branschen. DAFA har tills helt nyligen ingått i den av staten helägda SKDföretagen. Regeringen har emellertid beslutat att privatisera SKDföretagen och DAFA har sålts till Sema

104 Kapitel 6

Group, är ett Europas största informationsteknologiföretag. som av DAFA var SKDföretagens största och lönsammaste företag. Det finns flera tänkbara orsaker till att DAFA:s bolagisering blev framgångsrik. Bolagiseringen föregicks av en ordentlig marknadsanalys. Marknadsförutsättningarna var goda. Dataservicebranschen har varit expanderande och verksamheten har karaktäriserats av skalfördelar. Den snabba expansionen i kombination med hög personalomsättning underlättade genomförandet de nödvändiga kulturella och av strukturella förändringarna. Företaget har lyckats med att behålla sina ursprungliga statliga kunder, trots att många av dessa hade en klart negativ attityd till förändringen, samt att skaffa nya uppdragsgivare. Det statliga ägandet har troligen inneburit en fördel i det första avseendet. Bidragande orsaker till DAFA:s framgångar har förmodligen varit att organisationen var en ung myndighet vid bolagiseringen och att organisationskulturen redan under myndighetstiden var relativt affärsmässig. Personalen positiv till organisationsförändringen och var arbetet med bolagiseringen drevs på inifrån organisationen. Organisationen har inte heller varit föremål för eller beroende av politiska

beslut i någon nämnvärd omfattning. Övergången var emellertid inte

helt problemfri. Bland annat förelåg det oklara ansvarsförhållanden med flera kundmyndigheter.

6.1.2 SGAB

Sveriges geologiska undersökning SGU bildades redan i mitten av 1800-talet och inriktades till att börja med helt på framställning av geologiska kartblad men fick efterhand även praktiska och vetenskapliga uppgifter. SGU utvecklades till att bli den största organisationen för geologiska undersökningar för prospekteringsändamål. l slutet av 1970-talet bestod SGU av en anslagsfmansieriad del som i huvudsak sysslade med geologisk kartering samt med informationsoch dokumentationsverksamhet. SGU ansvarade även för statens uranprospektering, finansierad med anslagsmedel. I övrigt bedrev man uppdragsverksamhet i form av prospektering och andra geologiska uppdrag. SGU:s verksamhet var således i huvudsak knuten till staten som uppdragsgivare antingen det gällde prospektering av metaller, mineraler och uran eller, i ett senare skede, projektering för lagring av kärnkraftsavfall.

Kapitel 6 105

1982 beslutades att det skulle ske en gränsdragning mellan SGU:s myndighetsuppgifter och affärsverksamheten. Affärsverksamheten fördes till ett bolag, som fick namnet SGAB Sveriges Geologiska

AB. Ägaransvaret utövades av Industridepartementet fram till 1990

då det statliga förvaltningsaktiebolaget Fonia tog över. SGAB:s utveckling har inte varit lyckosam och 1992 beslutades att verksamheten skulle avvecklas. I fallet SGUSGAB var det till skillnad från bolagiseringen av DAFA frågan delning av en befintlig organisation. SGU behöll om myndighetsuppgifterna, dvs. kartering, informations-, dokumentationsoch prognosverksamhet samt uppgifter innebar lagtillämpning. som SGAB övertog i princip SGU:s uppdragsverksamhet som var uppbyggd kring ett fåtal statliga kunder och beroende av politiska beslut. Den uppdragsverksamhet som överfördes hade inte gett full kostnadstäckning åren före bolagiseringen. Det bör också påpekas att SGU något år efter bolagiseringen fick Industridepartementets tillstånd att på nytt bedriva uppdragsverksamhet. Detta kan knappast ha underlättat SGAB:s situation. Relativt omgående efter bolagiseringen minskade statens intresse för prospekteringsverksamhet och SGAB:s marknad försvann delvis. Kvar stod bolaget med en överdimensionerad organisation som formats för helt andra efterfrågeförhållanden. Även bolaget tämligen om omgående insåg att verksamheten behövde breddas dröjde det ett antal är innan någonting skedde och de diversifieringsförsök som då gjordes, bl.a. genom företagsförvärv, lyckades inte. En uppenbar brist vid bolagiseringen var att staten inte formulerade en affärsidé för SGAB. Förhållandet mellan SGAB och den dominerande kunden, Nämnden för statens gruvegendom, liknade med sin otydliga rollfördelning inte heller ett normalt affärsförhållande. Andra faktorer kan ha bidragit till SGAB:s negativa utveckling som hänger i hop med att bolaget ärvde SGU:s myndighetskultur. SGU:s verksamhet hade en vetenskaplig inriktning. Personalen var negativ till bolagiseringen och RRV att denna inställning förstärktes på anser grund av de nedskärningar och organisationsförändringar som den vikande efterfrågan tvingade fram. I samtliga fallstudier har bolagen upplevt statens ägarroll som passiv. Detta aktualiserar frågan om vilken modell för ägarskap och styrning som skall tillämpas. RRV menar att den vägledning som kan erhållas är att den typ av koncernbildningar och holdingbolagskon-

106 Kapitel 6

struktioner som tillämpats för DAFA respektive SGAB tycks ha skapat förutsättningar för aktivare ägande än i det fall då ägandet utövas direkt av regeringen berört departement. genom Trots kritiken mot statens ägarroll har det statliga ägandet ansetts vara förenat med fördelar, t.ex vid exportaffárer med andra länders regeringar eller myndigheter där det statliga ägandet setts som en garanti för opartiskhet. När det gäller värderingen av tillgångarna bör den vägledande

principen enligt RRV vara att dessa tas till det värde de beräknas

upp ha för bolaget. Ett för högt värde kan snabbt försätta bolaget i ekonomiska svårigheter och även tvinga bolaget i ett beteende inte som är optimalt. Sätts ä andra sidan värdet på tillgångarna för lågt kommer bolaget att få en otillbörlig konkurrensfördel dessutom innebär att som bolagets ledning inte utsätts för ett tillräckligt ekonomiskt tryck. Samtliga bolag fick goda ekonomiska förutsättningar vid starten. RRV anser det vara svårt att dra några entydiga slutsatser om vilken effekt detta hade. I SGAB:s fall kan det ha bidragit till att omstruktureringsåtgärdema försenades. För DAFA:s del innebar det sannolikt att expansionen underlättades. RRV därför att liksom menar i övriga frågor bör beslut fattas utifrån kunskap vunnits som genom insiktsfulla analyser hur olika beslut påverkar bolagets handlande om och utveckling.

6.1.3 RRV:s generella slutsatser

RRV anser att det går att dra vissa generella slutsatser av fallstudiema.

1 Ge tydliga signaler till organisationen och dess omgivning om förändringen och dess innebörd.

Organisationens roll och uppgift skall renodlas. Myndighetsuppgifter och myndighetsansvar skall inte finnas i den nya organisationen. En tydlig ansvarsgräns skall etableras mellan bolaget och dess kunder. Detta är viktigt när kunderna i någon betydande omfattning utgörs av myndigheter eller andra offentligt ñnaniserade organisationer.

2 Formulera väl underbyggda och tydliga lönsamhetskrav bolaget.

Kapitel 6 107

Ombildningen från myndighet till bolag innebär i princip att staten säljer eller överför organisationen med dess tillgångar och skulder och får aktier i bolaget ersättning. Statens relation till och ledning av som organisationen ändras därigenom. Staten bör i större utsträckning formulera företagsekonomiska krav på organisationen, dvs. lönsamhetsmål, bör vara grundade i realistiska bedömningar av bolagets som företagsekonomiska potential.

3 Formulera en tydlig och välgrundad affärsidé för bolaget.

RRV anser att det är nödvändigt med en sådan affärsidé kring vilken organisationen kan samlas. Annars finns det risk för inre splittring näring de från början regelmässigt förekommande som ger negativa attityderna till förändringen.

4 Skapa organisations- och kostnadsstruktur som är anpassad till en affärsidén.

RRV har utifrån erfarenheterna från fallstudierna utkristalliserat följande strategiska beslutsområden

organisationens dimensionering och struktur organisering ägar- och ledningsfunktionen av värdering av tillgångar soliditet likviditet

I samtliga organisationer överfördes i princip den befintliga organisationen till bolaget. Det innebar att ansvaret för eventuella nedskärningar och strukturella förändringar överlåts till bolagen. För SGAB innebar det att startade med för stor och sannolikt också delvis man en illa strukturerad organisation. Följden blev att bolaget efter en kort tid tvingades att minska och omstrukturera sin organisation, vilket ledde till såväl personalavvecklingskostnader indirekta kostnader på som grund den störning omstruktureringarna innebar. DAFA av som klarade anpassningsåtgärderna bättre än SGAB på grund av bolagets snabba expansion och den goda arbetsmarknaden för de dominerande personalkategorierna vid DAFA.

108 Kapitel 6

6.2 Vägverkets

omorganisation

Vägverkets verksamhet har under de senaste åren präglats de ökade av satsningarna på infrastmkturområdet, framför allt när det gäller nyinvesteringar. Den 1 januari 1992 ändrades verkets organisation och den består nu av två delar, en beställardel väg- och trafikdivisionen - och en produktionsdel produktionsdivisionen. Syftet med den - nya organisationen är inte enbart att utsätta den produktionsverksamegna heten för konkurrens utan även att skapa ett konkurrenskraftigt alternativ inom bygg- och anläggningsbranschen, till stora delar har som monopol- och oligopolkaraktär. l samband med denna organisationsförändring föreslogs även ändring Vägverkets regionala fören av valtning som innebar att den tidigare länsindelningen gjordes till om sju regioner för väg- och trañkdivisionen och till fem för produktionsdivisionen. I 1993 års budgetproposition prop. 1992931100 redovisades överväganden beträffande Vägverkets framtid. Statens roll som väghållare skall renodlas till att vara beställare väghållningsproav dukter- och tjänster. Vägverkets produktionsverksamhet skall marknadsanpassas och så snart det är möjligt utsättas för full konkurrens. Siktet är inställt på att denna verksamhet skall bedrivas i ett fristående produktionsbolag 1995. Under tiden fram till dess skall årligen en ökande andel av verksamheten handlas i konkurrens. upp Riksdagen har även fattat beslut om inrättande bolagsenhet av en som skall förvalta aktier i verkets dotterbolag och bedriva nödvändig affärsutveckling. Vägverkets Investeringsaktiebolag Väginvest skall under en övergångsperiod äga och förvalta till Vägverket knutna heloch delägda bolag. Det finns en del erfarenheter att hämta av den redan gjorda organisationsförändringen i Vägverket, dvs. införandet beställarav en utförarorganisation. En av dessa är att det är viktigt att klarlägga vem som skall göra vad i den nya organisationen eftersom det finns annars en risk för att verksamheterna bygger parallella Det är upp resurser. också nödvändigt att identifiera i vilken mån beställarkompetensen som i verksamheten behöver förbättras. För Vägverkets del har erfarenheten gjorts att det funnits vissa brister i denna kompetens och att kompetensen både måste byggas och underhållas i synnerhet på upp regional nivå. Det beror på att tidigare etablerade kontakter i större

Kapitel 6 109

utsträckning har varit styrande på regional nivå och att rollen som beställare inte har utövats tillräckligt självständigt där. En orsak är att det i vissa delar har förelegat en bristande konkurrens. Produktionsverksamheten består dels av en byggnadsdel, dels drift- och underhållsdel. Det har visat sig vara svårt att handla av en drift- och underhållstjänsterna i konkurrens och detta bedöms vara upp det stora problemet för organisationen. l drifttjänstema ingår bl.a. sådant arbete inte kan planeras och som förutsätter beredskap. som Dessa tjänster behöver ibland handlas för längre perioder, kanske upp 3-5 år. Sådana långa avtalsperioder skapar långsiktiga relationer som kan bli svåra att bryta. Ett problem med att utveckla långsiktig konkurrens hänger ihop med att upphandlad drifttjänst knyts till ett geografiskt område. redan etablerad inom området eller Den som är i närheten anses ha en konkurrensfördel.

6.3 Överflyttningen av summarisk process

Den l januari 1992 överflyttades handläggningen den summariska av från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna KFM. processen Summarisk den benämningen för handprocess var gemensamma läggning betalningsföreläggande och handav mål om lagsökning, räckning vid tingsrätterna. Organisationsförändringen genomfördes samtidigt med att lagstiftning trädde i kraft. Den nya lagstiftningen ny innebar bl.a att lagsökning och betalningsföreläggande fördes samman till processform. En ytterligare förändring var att ett nytt ADBen handläggningssystem infördes i hela landet. Enligt projektplanerna uppskattades personalbehovet för biträdespersonalen till 220 för den organisationen. KFM anställde ca nya ungefär 100 tidigare handlagt summarisk process vid personer som tingsrätterna och 20 rekryterades externt. På juristsidan fanns personer viss övertalighet vid KFM och det ledde till att man endast gjorde en ett begränsat antal nyanställningar och då företrädesvis i storstadsregionerna. Såväl biträden jurister genomgick utbildning under en som vecka eller något kortare tid. För biträdespersonalen låg tyngdpunkten i utbildningen på ADB-kunskap. Det bör i detta sammanhang påpekas att viss del personalen på KFM tidigare arbetsuppgifter var av genom bekant med och också hade kompetens för den verksamhet som - överflyttades.

110 Kapitel 6

Tämligen omgående efter reformen uppstod svårigheter i verksamheten. Särskilt gällde detta det ADB-systemet, med nya stora målbalanser följd. På grund tidspress vid reform genomförandet som av var inte alla funktioner färdigutvecklade i ADB-systemet och fick man även problem med utskriftsrutinerna. Systemet för ansökningsavgifter hade stora brister. Datoriseringen och personaldimensioneringen

byggde bl.a. på förutsättningen att hälften de ingivarna vid av stora utgången av första verksamhetsåret skulle göra sina ansökningar på ADB-medium. Denna förutsättning uppfylldes visserligen ansökmen ningarna kom inte in kontinuerligt utan det först i slutskedet var av året som ADB-ingivandet kom igång på allvar.

Under det första året fick KFM vidta olika åtgärder för komma att till rätta med de initiala problem flyttningen medförde som men numera fungerar handläggningen bra i hela landet. Förändringen har inneburit radikalt lägre målbalanser samtidigt rationaliseringssom vinster gjorts jämfört med när den summariska handlades processen av tingsrätterna.

Bland de synpunkter framförts kan nämnas det som att var en fördel att förändringen genomfördes samtidigt och förenklad som ny lagstiftning infördes. En synpunkt nämnts det visserannan som är att ligen inte var svårt att rekrytera personal från tingsrätterna som tidigare hade sysslat med summarisk löneläget lade process men att hinder i vägen för att få med den mest erfarna personalen. Det har

också uppfattats som ett problem att många de följde med från av som tingsrätterna saknade nödvändig ADB-erfarenhet. En iakttagelse annan är att det är mycket viktigt att belysa ingivarperspektivet vid sådan en förändring som vidtogs med den summariska De inkörprocessen. ningsproblem reformen drabbades berodde till som av stor del på en felbedömning av hur ingivarna skulle och ingivarna behövde agera att tid att lära sig den nya processen.

A WDELNIN G B HUVUDFRÄGOR, ANALYS OCH RIKTLINJER

Kapitel 7 113

7 Mål och kriterier

7. 1 Utvecklad problembild

Utredningsdirektivens problembeskrivning har i stor utsträckning bekräftats utredningens studier, materialinsamling och kontakter genom samtidigt som vissa ytterligare aspekter och frågeställningar har aktualiserats. Genomgående har frågan om en klarare skiljelinje mellan myndighets- och uppdragsverksamhet framstått som central för flera av de sakområden utredningen haft att behandla. Det statliga lantmätesom riets kombination av myndighets- och uppdragsverksamhet har utsatts för kritik. Kritiken berör såväl bristande konkurrensneutralitet som att uppdragsverksamheten kan medföra bristande rättssäkerhet. Detta gäller framför allt för verksamhet inom det tekniska och det fastighetsekonomiska området. Utgångspunkten har härvid varit att det statliga lantmäteriet uppträder i dubbla roller, dels som myndighet dels som uppdragstagare. Kritiken har gått ut på att lantmäteriet söker skaffa sig monopolställning flygfotoverksamhet, att organisationen en utnyttjar sin dominerande ställning på marknaden eller att den, genom sin anslagsfinansierade verksamhet, kan påverka upphandlingsförutsättningarna på marknaden MBK m.m.. Kritiken har också gällt att lantmäteriet uppträder i dubbla roller i värderingssammanhang. Även när det gäller andra frågor främst fastighetsbildningen har - rättssäkerhets- och konkurrensaspekterna tillmätts stor vikt. Det kan därvid noteras att utgångspunkten mera uttalat varit en önskan att förbättra konkurrensförutsättningarna. Från kommunalt håll har framhållits att riskerna för jävssituationer har överdrivits och tillmätts en för stor vikt i direktiven. Det bästa sättet att eliminera kritiken i dessa delar bedöms genomgående vara att i princip skilja bort uppdragsverksamheten från myndighetsfunktionen. Det har emellertid också understrukits att verksamhet som föreslås övergå i bolagsform skall ha möjlighet till varaktig

114 Kapitel 7 sou 1993:99

överlevnad, utveckling och lönsamhet utifrån normala marknadsförutsättningar. Andra frågor som relativt sett tillmätts stor tyngd i utredningens en material, kontakter och överläggningar är behovet av förenklingar och därmed behovet av kostnadssänkningar framför allt i fastighets- bildningen. En förkortning handläggningstidernai fastighetsregistreav ringen har också bedömts som angelägen. Förrättningsformens betydelse och angelägenheten att utveckla densamma har poängterats.

Fastighetsbildningskostnadsutredningen konstaterade bl.a. att

nuvarande taxenivå medför att fastighetsägare i betydande omfattning avhåller sig från att söka vissa slag förrättningar och i av stället väljer andra lösningar eller avstår helt från en åtgärd

Taxenivån kan bl.a. bedömas ha ett samband med att den samlade statliga och kommunala organisationen på området åtminstone i nuvarande konjunkturläge har en överkapacitet. Framförda önskemål kan därför sammanfattas ett behov ett helhet smidigt som av som mera och anpassningsbart system även när det gäller förmåga till - anpassning till kommande växlingar i konjunktur och samlad arbetsvolym. Även detta behov skulle kunna tillgodoses bättre ökad än nu genom konkurrens och en viss renodling nuvarande sammansatta strukav turer. Från flera håll har framförts att produktionen allmänna kartor av skall ske med hög produktivitet, med angiven kvalitet och med långsiktighet. Produkterna skall användaranpassade och tillhandahållas vara användarna på ett bra och kostnadseffektivt sätt. Så långt möjligt som bör de produktionssynergier som finns idag bevaras samtidigt som nya synergier tillskapas. Vidareförädling grundad på anslagsñnansierade produkter skall ske på ett konkurrensneutralt sätt samtidigt som befintliga synergier kan bibehållas och utvecklas. Något som förts fram med större tyngd i utredningsarbetet än i direktiven är frågorna kring arbetet med landskapsinformation på regional nivå och dess samverkan med motsvarande kommunal verksamhet. Det finns ett stort behov av att ytterligare stärka framför allt den regionala samordningen och främja spridningen av teknik, kompetens och information om standarder, tillgängliga databaser, ajourhållningsrutiner m.m.

sou 1993:99 Kapitel 7 115

Med utgångspunkt i de angivna målen att organisationen så långt som möjligt skall vara enhetlig över landet och att ett delat huvudmannaskap för myndighetsutövningen skall undvikas, anges i direktiven ett huvudaltemativ uppbyggnaden fastighetsmyndighet som av en bör statlig. Direktiven emellertid också organisom vara anger att en sation skall eftersträvas tillgodoser kommunernas behov. I arbetet som med denna fråga har utredningen på grund av framställningar utifrån och expertsynpunkter inom utredningen haft att ta ställning också till delvis annorlunda och avvikande utgångsmaterial och opinioner än vad i direktiven. Det gäller framför allt det från kommunalt håll som anges framförda behovet fortsatt och utvecklad integrering av fastigav en hetsbildning i plan- och byggprocessen och i de kommunala informationssystemen. Sammantaget har dessa synspunkter gjort att frågorna fastighetsbildning och huvudmannaskap blivit centrala i utredningsom arbetet. De har också nära koppling till de nyss nämnda frågorna om förenkling och kostnadssänkning.

7.2 Mål krav och kriterier

-

De problem skall lösas enligt direktiven och med de nyansesom ringar har redovisats är många och komplicerade. En lång som nu rad mål har också satts upp för arbetet. Dessa mål är inte alltid helt förenliga med varandra. För att få hanterlig grund för övervägandeen har problem- och målformuleringarna arbetats samman till ett bena gränsat antal krav och kriterier har varit vägledande för gjorda som analyser och förslag till organisatoriska lösningar m.m. Synsättet vid urval och formulering dessa krav och kriterier beskrivs i det följanav de. Problembild och målformulering är i regel varandras spegelbilder. Ibland konkret problembeskrivning bättre ledning för överväger en gandena än en allmänt hållen målangivelse. Kraven och kriterierna är emellertid i huvudsak uppbyggda med utgångspunkt i en genomgång de uppsatta målen. Grundläggande för analysen är att dessa kan av delas i två klart åtskilda kategorier. Dels finns en lång rad geneupp rella mål bör giltiga för i stort sett all offentlig verksamhet. som vara Dels finns ett mindre antal specifika, verksamhetsanknutna mål. Det är rimligen dessa bör utgöra grunden när man formulerar senare som de samlade kraven och kriterierna. De kan bilda operationell grund en

116 Kapitel 7 sou 1993:99

för analys och förslag. De får emellertid fortlöpande vägas mot de av generella målen. Dessa blir allmän riktpunkt, eller ibland en mera en restriktion för hur långt man kan gå för att nå ett visst specifikt mål. Mot ovan redovisad bakgrund kan de generella målen sammanföras i några grupper och karaktäriseras med vissa nyckelord direktiven: ur

Infrastruktursyn. samhällsekonomiskt perspektiv. Effektiv fastig- hetsmarknad. Rationell markanvändning. Kvalitet, effektivitet, kompetens. - Fortlöpande rationalisering och utveckling. - Logiskt och konsekvent uppbyggd organisation. Enkel och tydlig. - Klara ansvarsroller.

På motsvarande sätt kan de specifika, verksamhetsanknutna målen som då också utgör centrala krav och kriterier formuleras i några block. De återges här i en principiell ordningsföljd med hänsyn till vilken tyngd de har ansetts böra tillmätas vid eventuella målkonflikter:

l Rättssäkerhet. Opartiskhet. Undvika situationer som innebär risk

för rubbat förtroende. 2 Kostnadssänkning. Förenklingar. Flexibilitet. Ökad konkurrens. 3 Fastighetsbildningen: Enhetligt, statligt huvudmannaskap. Integrerad fastighetsregistrering. Utvecklat förrättningsförfarande. Integrering i plan- och byggprocessen. 4 Decentralisering. Marknadsanpassning.

Gränsdragningen mellan de två kategorierna mål kan naturligtvis av diskuteras. Någon tydlig gräns finns inte. Målen rättssäkerhet och om opartiskhet är i och för sig generell karaktär, har här ändå av men förts till den senare gruppen beroende på att de är så klart uttalad, en specifik utgångspunkt för flera de centrala frågeställningarna. av Som påpekats ovan finns det konflikter mellan de olika målen. Det gäller såväl mellan generella och specifika mål och inbördes inom dessa målgrupper som inom de enskilda blocken specifika mål. av Typexemplet på det sistnämnda är block 3 med flera delvis motstriga ambitioner beträffande fastighetsbildningen. Utredningsarbetet har i dessa fall inneburit avvägning och präglats strävan att nå så av en optimala lösningar som möjligt.

sou 1993:99 Kapitel 7 117

7.3 Grundläggande frågeställningar

Direktiven och det kompletterande bakgrundsmaterial som har redovisats i avdelning A och i vissa delar sammanfattats ovan leder tillsammed den redovisade på krav och kriterier fram till mans nu synen behov att närmare analysera vissa grundläggande frågeställningar. av Denna analys genomförs i fortsättningen av avdelning B. Den utmyni vissa delar i mina slutliga principöverväganden och principförslag nar i flera avseenden förutsätter fortsatt utredningsarbete i etapp två. som I andra delar utgör analysen grund för de konkreta förslagen om organisation i avdelning C. l motsatt riktning utgör emellertid den m.m. föreslagna organisationen i vissa fall förutsättning för analysen och en riktlinjerna i denna avdelning. Ställningstagandena här utgår då från förslagen i avdelning C central kart- och fastighetsmyndighet om en ny regional myndighet, i princip på länsnivå. och om en motsvarande De grundläggande frågeställningarna behandlas i denna avdelsom ning är följande:

Uppdelningen mellan myndighets- och uppdragsverksamhet. Framför allt kraven på rättssäkerhet och bättre konkurrensförutsättningar ger klara utgångspunkter för den fortsatta analysen. Denna måste differentieras med hänsyn till de olika förutsättningar som gäller på lokalregional respektive central nivå kapitel 8

Frågan framtida organisation av verksamheten med anslagsñ- - om nansierad produktion allmänna kartor måste behandlas utifrån av delvis andra förutsättningar än den renodlade uppdragsproduktionen. Denna fråga tas i delen kapitel upp senare av

Fastighetsbildningen. Förutsättningarna för att kombinera ett enhetlig huvudmannaskap med effektivitet, kostnadsbesparande förenklingar, samordning med kommunal verksamhet och ett aktivt förrättningsförfarande. Fastighetsregistreringens integrering med fastighetsbildning kapitel 9.

Inskrivningsverksamheten. Överväganden och förslag om verksam-

hetens organisatoriska hemvist mot bakgrund av direktiven, som i denna del är öppna än vad gäller för övrigt, och ovan mer som redovisade strukturering av målen kapitel 10.

118 Kapitel 7

Verksamheten med kartor och landskapsinformation. Ställ- - annan ningstagande till vissa för organisationsförslagen avgörande frågor, främst den regionala kartverksamheten samt sambandet mellan landskapsinformation och fastighetsfrågor kapitel ll.

7.4 Behovet

av helhetssyn

Som underlag för de följande analyserande kapitlen och för förslagen i avdelning C tas här vissa grundläggande och upp gemensamma aspekter som är viktiga att ha bakgrund vid behandlingen som av utredningens många delområden. Som framgår redan av direktiven har utredningen haft att behandla en sammansatt och mångsidig verksamhet. Dess innehåll spänner över ett brett spektrum från hantering stora register och judiciella av avgöranden till högteknologiska tillämpningar inom t.ex. geodesin. Många organisationer är berörda. De är i regel präglade sin av uppdelning central, regional och lokal nivå. Både stat och kommuner är mycket engagerade inom området. Förutsättningarna skall ökas för överflyttning uppgifter till den privata sfaren. av Det finns ett intrikat nät samband inom vilket lämpliga snitt av måste göras om hanterliga system skall kunna åstadkommas. Samtidigt måste grunden läggas för framtida samverkan mellan olika eller - mer mindre avskilda - delar inom systemet. De grundläggande frågorna rättssäkerhet, ökade konkurrensom möjligheter, ett förstärkt förrättningsförfarande, förenklingar samt integrering med kommunal verksamhet har alla beröringspunkter annan med varandra. Flera av de problemkomplex ingår i utredningens arbete som t.ex. inskrivningsverksamhetens hemvist, huvudmannaskapet för fastighetsbildningen och ansvaret för fastighetsdataverksamheten efter reformgenomförandet har stått länge på dagordningen har nått - utan att man lösningar med sådan förankring att de upplevts hållbara för lång som tid framåt. Bl.a. dessa perspektiv har lett fram till en övertygelse inom utredningen att det är viktigt att tar ett samlat över hela man nu grepp fastighets- och kartområdet i vid mening. Utredningens arbete leder redan som en följd av direktiven till att nuvarande strukturer i stor utsträckning bryts sönder och att system byggs Det är då nya upp.

Kapitel 7 119

viktigt att alla relevanta delområden och aspekter tas med i bedömningen. Utredningens förslag och statsmakternas på detta och remissbehandlingen grundade beslut bör innebära ett principiellt ställningstagande till och klara, långsiktiga riktlinjer för hela verksamhetsområdet. Mot bakgrund ett sådant samlat bör organisationsförändav grepp ringar även de naturligtvis bör ske så snabbt som möjligt m.m. - om kunna genomföras under lämplig tidsperiod och med hänsyn till en faktiska förhållanden, specifika för skilda delområden. Helhetssyn och samtidighet i förändringsarbetet kan vara viktiga även från andra utgångspunkter. Om genomgripande omvandling en och strukturförändring genomförs samlat för hela fastighets, registeroch kartområdet behöver inget delområde uppleva sig som slukat av någon större organisation. Snarare blir det så att man startar en samlad verksamhet där alla delar ingår i helt nya helheter. ny Redan direktiven och det hittills genomförda utredningsän mer arbetet bild utredningsområdet som präglas av omvandling ger en av och förändringsmöjligheter. Det krävs då övergripande prioriteringar och samordning inte minst när det gäller åtgärdernas tidsföljd. En offentlig utredning med mycket begränsad tid till förfogande kan bara beröra huvudlinjer och ta upp de viktigaste frågorna. Det löpande förändringsarbetet måste ske och alla nya eller på nytt aktualiserade frågor hanteras i ett löpande arbete med ansvariga myndigheter den kanske viktigaste drivkraften. Därför är det sannolikt mest som angelägna resultatet översynen att den utmynnar i en kraftfull och av väl avvägd myndighetsstruktur och organisation i övrigt där alla krafter kan samverka och där t.ex. förestående stora ändringar av lagar och andra regelsystem kan beredas. Viktiga delar av det behandlade

området bör inte ligga utanför en sådan myndighetsstruktur.

Kapitel 8 121

i eller i

8 Verksamhet myndighet

bolag

I detta kapitel behandlas frågan hur den nuvarande verksamheten om skall fördelas mellan myndigheter och bolag. Förutsättningarna för denna uppdelning är olika på central respektive regionallokal nivå. Uppdelningen den anslagsfmansierade produktionen kräver att vissa av speciella förutsättningar beaktas. Framför allt kraven på rättssäkerhet och ökad konkurrens bildar utgångspunkt för övervägandena i kapitlet, även krav och kriterier men med inriktning på låga samhällsekonomiska kostnader, decentralisering och marknadsanpassning är relevanta.

l Begrepp

Innehållet i begreppet myndighetsutövning har sammanfattats i avsnitt 5.2.4 med att det skall röra sig en åtgärd eller ett beslut som är ett om uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgar-

Åtgärden eller beslutet skall grunda sig på offentligrättsliga regler

na. och få rättsverkningar för den enskilde. Det skall i princip vara fråga handläggning ärende där saken avgörs ensidigt genom bindande om av beslut. Begreppet myndighetsuppgijier är inte definierat i lag eller andra rättskällor och någon allmänt accepterad definition finns inte heller i den juridiska litteraturen. I regeringsformen används det näraliggande begreppet förvaltningsuppgifter. I förarbetena till regeringsformen prop. 1973:90 lämnas ingen närmare ledning för vad som skall förstås med begreppet. Vad konkret myndighets uppgifter kan framgå på flera som är en olika sätt. I många fall det den materiella lagstiftningen inom styrs av sakområdet och vad framkommer i förarbetena. Det kan finnas som uttryckliga bestämmelser i lag anger vilken myndighet som en som skall tillämpa lagen. Regeringen kan vidare med stöd bemyndigande av

den tillämpande myndigheten. Vad som är myndighetsuppgifter

utse

122 Kapitel 8 sou 1993:99

framgår också förordningar och enskilda regeringsbeslut. av Genom myndighetsinstruktionen regeringen de allmänna för vilka ger ramarna uppgifter myndigheten skall arbeta med. Utöver lagtillämpning kan myndigheter alltså ha uppgifter mycket skiftande Vissa sådaav natur. na uppgifter är av centralmyndighetskaraktär såsom tillsyn, kontroll, samordning, forskning och utveckling. Också bevakning sakomav rådet och initiativ till lagstiftning kan myndighetsuppgifter. ny vara Myndigheter har lagstadgad serviceskyldighet. Denna syftar till en att förenkla förhållandet dels mellan myndigheter och enskilda, dels myndigheter emellan. Service kan i form upplysningar, rådges av givning och allmän information. Normalt är denna service sett typ av kostnadsfri. Skyldighet föreligger även för myndighet på begäran att av annan myndighet lämna uppgift den förfogar över i den mån som hinder inte möter på grund bestämmelse sekretess eller av om av hänsyn till arbetets behöriga gång. En myndidghet skall under vissa förutsättningar avgift för ta ut kopior, registerutdrag enligt avgiftsförordningen 1992:191. m.m.

Avgiftsförordningen reglerar rätten för myndigheter avgifter

att ta ut för sin verksamhet. Det framgår förordningen att myndigheter bara av får ta ut avgift det följer lag eller förordning eller särskilt om av av ett regeringsbeslut. Förordningen tillämpas endast när sådan reglering saknas. Myndigheter kan ha myndighetsuppgift avgift produsom att mot

cera varor och tjänster. Avgiftsförordningen generell

ger en rätt att ta ut avgift i vissa särskilt angivna fall, verksamheten får i dessa fall men bara vara av tillfällig natur eller mindre omfattning. av Dessa två exempel på myndigheters möjlighet att tillhandahålla information mot avgift är inte tillämpliga på viktiga delar den verkav samhet som utredningen omfattar. En grundläggande uppgift för LMV och CFD är att samla, förvalta och distribuera information med både anslag och avgifter som finansiering. Syftet är att nå så stor spriden ning som möjligt. För att myndigheterna skall ha rätt att ta ut avgifter för ovannämn-

da delar av verksamheten krävs det författningsreglering eller

regeringsbeslut. Avgifterna för allmänna kartor beslutas för närvarande av regeringen i det årliga regleringsbrevet och det innehåller också bemyndigande för LMV att fastställa priser för kartorna.

Som framgått är begreppet myndighetsuppgifter inte entydigt defi-

nierat. I viss utsträckning blir det därigenom bedömningsfråga en var

Kapitel 8 123

gränsen mellan myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet dras. Även ekonomiska och praktiska skäl kan då vägas in. Förutsättningen är naturligtvis att detta inte påverkar rättssäkerheten eller skadar förtroendet för myndigheten. För utredningens del handlar det alltså att, med denna utgångsom punkt, bedöma vilka delar de nuvarande myndigheternas verksamav fortsättningen bedrivas såsom myndighetsuppheter som också i bör gifter och vilka verksamheter bör bedrivas av bolag och då i som affärsmässiga former och under konkurrens. Resultatet bedömningen kan, eftersom förutsättningar skapas av nya uppdelning mellan myndigheter och bolag, komma att avgenom en vika frän den gränsdragning etablerats inom de nuvarande mynsom digheterna.

8.2 Avgränsning mellan myndighetsuppgifter och

uppdragsverksamhet

De berörda myndigheternas verksamheter har kortfattat beskrivits i kapitel Vissa frågeställningar intresse i detta sammanhang har av också berörts i kapitel Enligt direktiven skall, å ena sidan, uppdragsverksamheten skiljas från myndighetsfunktionen. Å andra sidan direktiven uttryck för uppfattningen att det i praktiken inte går att ger klyva integrerad verksamhet i två delar utan att samordningsfören delar kan komma att gå förlorade.

8.2. l Gränsdragningsfrágor

Utgångspunkten i direktiven är att de uppgifter som innefattar myndighetsutövning skall utgöra själva kärnan i vad som blir den nya myndighetsorganisationens ansvarsområde. Det grundläggande offent-

liga ansvaret för de övriga myndighetsuppgifter som det statliga lant-

mäteriet och CFD har är inte ifrågasatt. De förvaltningspolitiska ställningstaganden redovisats i avsnitt 5.1.3 visar dock att synen på som

bör myndighetsuppgifter har förändrats i riktning mot att

vad som vara myndigheterna bör ägna sig styrning och ansvar för verksammer heter än produktion sådant kan utsättas för konkurrens. av som

124 Kapitel 8

Motiven för att skilja myndighetsuppgifter från uppdragsverksamhet varierar beroende på vilken de nuvarande organisatoriska nivåerna av inom lantmäteriet studeras. På central och regional nivå ligger som tyngdpunkten på krav på konkurrensneutralitet och politisk vilja att utsätta offentlig verksamhet för konkurrens. På lokal nivå är det snarare rättssäkerhets- och objektivitetsskäl i förrättningsverksamheten, som i första hand talar för en bodelning mellan myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet. Konkurrensaspekten är emellertid viktig i fråga om MBK-verksamheten. Uppdragsverksamheten har vuxit starkt både inom lantmäteriet och hos CFD under 1980-talet liksom hos många andra myndigheter. För lantmäteriets del har detta inte främst berott på att tidigare anslagsñnasierad verksamhet har blivit avgiftsfmansierad på den utan att traditionella uppdragsverksamheten har vuxit. För CFD:s del har

fastighetsdatasystemets ökande omfattning av förklarliga skäl lett till

en ökad uppdragsverksamhet. De viktigaste motiven för myndigheterna att bedriva uppdragsverksamhet som har redovisats under utredningens arbete är

att statliga resurser samutnyttjas och att detta samhällsekono- - ger miska vinster, att de fasta kostnaderna för verksamheten och kostnaderna för kom- petensutveckling och investeringar fördelas på större volym, en att uppdragsverksamheten möjliggör decentraliserad lantmäteri- - en verksamhet inom bl.a. glesbygdsomrâdena och att den ökar kompetensen i organisationen. -

Uppdragsverksamheten vidare kontakt med användarna, vilket ger anses värdefullt för den utvecklingsverksamhet både CFD och det som statliga lantmäteriet bedriver och har betydelse för såväl myndigsom hets- som uppdragsverksamheterna. Det är inte bara konkreta samordningsfördelar kan utgöra som konkurrensfördel för den uppdragsverksamhet är knuten till som nu myndigheten utan också den bild tillförlitlighet och opartiskhet av som

är förknippad med myndighetsbegreppet.

I dag tillhandahåller det statliga lantmäteriet lokal lantmäteriservice i en stor och decentraliserad organisation är rikstäckande. l vissa som delar av landet är den lokala verksamheten relativt begränsad av omfattning, vilket innebär att gränsdragningen också får konsekvenser för

Kapitel 8 125

möjligheten att behålla decentraliserad verksamhet. Detta förutsätter en gränsdragning så långt det är möjligt och praktiskt försvarbart, en som minimerar de regionala myndigheternas storlek till förmån för uppdragsverksamhetens omfattning. Härigenom skapas också bättre förutsättningar lokaltregionalt utbud lantmäteritjänför ett fungerande av ster. Staten har viktig roll för försörjningen av basinformation i samen hället. För myndigheterna inom verksamhetsområdena är just detta en huvuduppgift, också i framtiden bör vara en myndighetsuppgift. som Sådan basinformation skall ställas till marknadens förfogande på konkurrensneutrala villkor för att kunna ligga till grund för följdproduktion och vidareförädling, vilket bör uppgift för uppdragsorgavara en nisationen och marknaden i övrigt. Detta synsätt överensstämmer med de riktlinjer EG-kommissionen har utarbetat om samverkan på som informationstjänstemarknaden, se avsnitt 5.3.2. Det är viktigt att klargöra inom vilka gränser den nya myndighetsorganisationen skall ha rätt att utföra och tillhandahålla tjänster och produkter till allmänheten mot avgift. Mot bakgrund av erfarenheterna

SGAB:s skiljande från SGU se avsnitt 6.1.2 är det angeläget att

av myndigheten får tydliga gränser för sitt ansvar och inte kan utveckla uppdragsverksamhet. en ny I de följande avsnitten diskuteras gränsdragningen bör göras, var också när det gäller förrättningsförberedelser. Framställningen koncentreras till områden där den nuvarande gränsdragningen bör förändras.

8.2.2 Lantmäteriverket

LMV förvaltar ett arkiv består flygbilder, äldre kartor, delorisom av ginal till de allmänna kartorna, GSD-baser Myndigheten skall m.m. kunna tillhandahålla kunder och andra intressenter den information från arkivet efterfrågas. För att myndigheten skall klara av denna som servicefunktion krävs bl.a. tillgång till reprofunktioner eller motsvarande möjligheter med teknik för framställning av kopior. ny Uppdragsverksamheten inom områdena landskapsinformation, MBK, fastighetsekonomi, fastighetsrättslig service och fastighetsinformation till viss del utbildning och försäljning av handböcker avser och andra publikationer har utarbetats i informationssyfte inom som

126 Kapitel 8

myndigheten. Har utbildningen direkt anknytning till sådana myndighetsuppgifter som utveckling, tillsyn, rådgivning eller lagtolkning får utbildningsverksamheten fortfarande bedrivas myndigheten. Motav svarande resonemang kan föras beträffande produktion och försäljning av handböcker m.m. En del av fastighetsvärderingen är så nära knuten till myndighetsutövningen att den bör betraktas myndighetsuppgift. Härsom igenom kan också, om så är önskvärt, nuvarande samarbete med andra myndigheter i fastighetsekonomiska frågor fullföljas myndigsom en hetsuppgift. Lantmäteriverket medverkar för närvarande i arbetet med fastig-

hetstaxering och detta är reglerat i fastighetstaxeringslagen. Medverkan

avser bl. a. upprättande riktvärdekartor. Lagregleringen har följts av upp med avtal, mellan Riksskatteverket och LMV, närmare reglesom

rar LMV:s medverkan vid fastighetstaxeringen. Arbetet utförs dels

som myndighetsuppgift, dels som uppdragsverksamhet. Fastighetstaxering och statistiken på området är för närvarande föremål för två utredningar, vilket innebär att uppgiftsfördelningen när det gäller framtida fastighetstaxering och värdering i samband med denna för närvarande är oldar. Regeringen har tillkallat särskild utredare Dir. 1993:57 för en att

se över reglerna i fastighetstaxeringslagen angående informationsin-

hämtningen och uppgiftslämnandet i samband med fastighetstaxeringen. Möjligheterna att övergå till registerbaserad taxering skall utredas. Utredaren bör också, enligt direktiven, kunna andra ta upp frågor som rör fastighetstaxeringen och kan leda till förenkling som och rationalisering taxeringen. Utredningsuppdraget skall i dessa av delar redovisas senast den 1 maj 1994. Kommittén om ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken

Fi 1993:05 utreder för närvarande bl.a. i fortsättningen

vem som skall ha för den officiella fastighetsstatistiken och fastighetsansvar taxeringsstatistiken. Genom FDS och byggnadsregistret kommer centralmyndigheten att ha ansvaret för den grundläggande informationsförsörjningen. De regionala kart- och fastighetsmyndigheterna bedöms också i fortsättningen ha till uppgift att inrapportera kompletterande uppgifter om försäljningar obebyggd tomtmark och lantbruksenav

heter. Genom centralmyndighetens uppgift i fastighetstaxeringen finns

en naturlig koppling till ansvaret för ovannämnda statistikproduktion.

sou 1993:99 Kapitel 8 127

Till uppdragsbolaget förs alltså sammanfattningsvis från LMV:s uppdragsverksamhet och fastighetsekonomi, delar av reproverksamhet fastighetsrättslig service och fastighetsinformation. Vidare förs till uppdragsbolaget all uppdragsverksamhet inom kartframställning bl.a. mätning, flygfoto, datatjänster och programvaror.

8.2.3 Det statliga lantmäteriet regionalt och lokalt

-

Myndigheten myndighetsuppgift tillhandahålla kopior skall som kunna den basinformation förvarat kartmaterial, t.ex. delar av av som avser

det allmänna kartmaterialet och kartor arkiverade i förrättningsarkivet.

Produktionen MGV militärgeograñskt verk är ett uppdrag som av ÖLM utför åt försvaret. Det bör fortsättningsvis ske som en myndighetsuppgift inom för de totalförsvarsuppgifter som myndigheten ramen har ansvar för. uppdragsverksamhet inom landskapsinformationsområdet All annan är sådan karaktär att myndigheten inte skall arbeta med den. av Inom produktgruppen fastighetsrättslig service bör myndigheten inom för ett aktivt förrättningsförfarande kunna biträda sakägare ramen med att upprätta t.ex. överlåtelsehandling. Utbildning inom området

bör också kunna ses som en avgiftsfmansierad myndighetsuppgift.

Vissa uppgifter innefattar myndighetsutövning men som för som närvarande betraktas uppdragsverksamhet, nämligen godkännande som överenskommelse enligt 43 § AL och återställande av gränsmärke av enligt 2 § mätningskungörelsen bör i framtiden ses som myndighetsuppgifter.

Övrig verksamhet inom fastighetsrättslig service är uppdragsverk-

samhet myndigheten inte skall bedriva, t.ex. upprättande av plansom förslag och genomförandebeskrivning. Fastighetsekonomi omfattar lokalregional nivå i allt väsentligt uppdragsverksamhet även fortsättningsvis. Rent principiellt kan man diskutera hur skall på upprättande värdeintyg i de fall detta man se av skall ligga till grund för beslut stämpelskatt. I integrerad kart-, om en fastighets- och inskrivningsverksamhet skulle ett sådant intygande kunna ske på ett enkelt sätt i form en tjänsteanteckning i t.ex. av förrättningsakten. Med detta synsätt är det naturligen en myndighetsuppgift.

128 Kapitel 8

Det är slutligen rimligt att uppgiften att ta fram fastighetsförteckningar mot avgift ses som en myndighetsuppgift när det handlar om en obearbetad delmängd ett befintligt register. Däremot skall inte av specialbearbetningar, såsom ledningsdataregister, inrymmas bland myndighetsuppgifterna. Till bolaget förs alltså sammanfattningsvis delar reproverksamav heten, stommätning, MBK-bygglov, storskaliga baskartor, ajourhållning, småskaliga baskartor, GSD-produkter, digitalisering, industrimätning, programvaror, övrig MBK samt delar fastighetsrättslig av service, fastighetsekonomi och fastighetsinformation.

8.2.4 Centralnämnden för fastighetsdata

Huvuddelen av de intäkter som genereras inom programområdet Informationsförmedling och användarsystem utgör informationsförmedling on-line, dvs ett aktivt tillhandahållande informationen ñnns i av som fastighetsdatasystemet och till systemet kopplade register. Detta bör betraktas som en myndighetsuppgift och handhas den myndighet av som lagrar informationen. På samma sätt bör man betrakta det system för ändringsdata för

lokala fastighetsinformationssystem, som i dag används 33 kom-

av muner liksom lantmäteriets HLS-system, för närvarande använder som ändringsdata i fem län. CFD:s utbildningsverksamhet bör, i den mån den är knuten till myndighetsuppgifterna, också räknas myndighetsuppgift. som Det system för pantbrevsförvaring som CFD för närvarande tillhandahåller inom för sin uppdragsverksamhet kommer att ersätramen tas av ett lagreglerat system, förslaget enligt departementspromeom morian Ds 1993:14 införande ett särskilt inteckningsregister om av

genomförs se även avsnitt 10.5.l. Av förslaget framgår att den

myndighet som får ansvaret för registret kommer att skyldig att vara fatta skilda slag beslut och göra bedömningar på grundval bl.a. av av innehållet i olika inskrivningsförfattningar. Det blir fråga att pröva om huruvida det föreligger förutsättningar för införande i eller avförande från registret, makulering pantbrev Såväl registreringsverksamav osv. hetens art, den rättsliga innebörden i berörda dokument, den rättsliga betydelsen av de åtgärder som myndigheten kommer att vidta, som den monopolställning som myndigheten intar, talar för att det blir

Kapitel 8 129

fråga ärendehandläggning och uppgifter som innefattar myndigom hetsutövning. CFD har utvecklat ett ventilationsbesiktningssystem samt ett system åt Statens Bostadskreditnämnd BKN för hantering av statliga kreditgarantier. Enligt avtal med BKN svarar CFD även för drift, underhåll och vidamtveckling av systemet. Båda dessa tjänster utgör bearbetningar grundläggande information och bör inte vara myndighetsuppav gifter fortsättningsvis.

8.3 Avgränsning mellan produktion i egen regi

och upphandling

8.3.1 Allmänna kartor m.m.

Produktionen av allmänna kartor och geodetiska riksnät m.m. utgör anslagsñnansierad verksamhet. I analysen av dess framtida hemvist måste bl.a. beaktas att Riksrevisionsverket ett kriterierna för som av bolagisering statlig verksamhet anger att verksamheten inte i alltför av stor omfattning får vara beroende av direkt anslagsñnansierad produktion. Den grundläggande frågeställningen är alltså här om denna produktion skall ske inom den föreslagna myndigheten eller om den skall handlas I det senare fallet är det naturligt om myndigheten får upp. rollen som beställare av de allmänna kartorna och att upphandlingen sker i konkurrens. Av stor betydelse för mitt ställningstagande i frågan om myndigheten ska producera de allmänna kartorna är hur sambanden ser ut och hur starka de är mellan produktionen av dessa och den uppdrags- verksamhet som enligt analysen ovan bör skiljas från myndigheten. Dessa synergier är både av generell och produktvis karaktär.

Synergier av generell karaktär är:

gemensam utveckling, utrustning samt system och programvaror, kompetensförsörjning och kompetensutveckling, - gemensam större volym vid upphandling av tjänster och utrustning, möjlighet att skaffa spetskompetens inom områden som annars skulle vara för små,

5 13-1069

130 Kapitel 8

bättre möjlighet att utjämna säsongsvariationer i arbetsbelastning t.ex. genom utlandsuppdrag under icke flygsäsong i Sverige, uppdragsverksamheten ger närkontakt med marknaden och de krav som ställs på produktutbudet. Denna kunskap är nyttig i samband med planering av den anslagsñnansierade produktionen, uppdragsverksamheten ger en avkänning av vilka krav på produktivitet marknaden ställer. Dessa krav överförs sedan även på anslagsproduktionen, eftersom verksamheterna styrs efter samma uppföljningsmodell och ofta av samma personer, möjlighet att tillhandahålla helhetslösningar till kunder inom landskapsinformationsområdet

De produktvisa synergierna är mest påtagliga för följande:

flygfoto och bildprodukter, blocktriangulering och ortofoto, scanning- och utmatningstjänster samt geodetiska stomnät i plan och höjd.

Med utgångspunkt i att ingen uppdragsverksamhet skall förekomma i myndigheten bör inom myndigheten följande verksamheter finnas inom landskapsinformationsområdet:

Myndighetsutövning

befogenhet att fastställa ortnamn, beslut enligt nyttjanderättsförordningen, beslut om godkännande för spridning av landskapsinformation samt beslut om behörighet enligt mätningskungörelsen.

Övriga myndighetsuppgifter

strategisk planering och samordningsamråd med andra myndigheterorgan, grundläggande utvecklingsverksamhet till gagn för producenter och användare av geografisk information i samhället, tillsyn och rådgivning enligt instruktion och mätningskungörelse, underhåll av riksgränserna,

sou 1993:99 Kapitel 8 131

samordning, inte minst genom standardiseringsarbete och normer för uppbyggnad och ajourhållning av databaser med landskapsinformation för samhällets gemensamma behov, målinriktad utvecklingsverksamhet i syfte att få fram tekniska speci- ñkationer som underlag för produktionen av grundläggande geografisk information, arkivhållning av flygbilder, kartoriginal, geodetiska arkiv och data- baser, förvaltning av databaser, tillhandahållande av digital landskapsinformation och allmänna kar- tor, säkerhetsskydd, bl.a. sekretessgranskning och beredskapsplanering för totalförsvarets kartförsörjning i kris och krig samt funktionsansvar för kartförsörjning inom totalförsvaret samt samverkan på internationell nivå. -

Den verksamhet som faller utanför dessa uppgifter är bl. a. uppbyggnad och underhåll av nationella nät plan, höjd, tyngdkraft och GPS, flygfotografering, framställning av ortofoto, framställning av baser och

allmänna kartor samt förlags- och distributionsverksamhet inklusive

lagerhållning och försäljning. I ett alternativ där all produktion upphandlas utöver den som myndigheten enligt ovan måste ansvara för är fördelarna att det blir en klar åtskillnad mellan beställare och utförare med möjlighet bl.a. till effektivitetsvinster genom ökad konkurrens i produktionsledet. Dessutom bör dagens synergier i form av att resurser används för både anslags- och uppdragsverksamhet då i hög utsträckning kunna bevaras, under förutsättning att det statliga uppdragsbolaget långsiktigt uppnår en stor del av marknaden. Däremot riskerar beställningsfunktionen inom myndigheten att tappa i kompetens vad avser teknik och metoder. Risken är också stor att det inom ett antal områden inte kommer att finnas en fungerande konkurrens. Det motsatta alternativet är att låta myndigheten som LMV i dag- utföra så gott som hela den anslagsfinansierade produktionen till priset att de positiva effekterna konkurrensutsättningen skulle utebli. av av I detta alternativ bibehålls de synergier som finns mellan myndighetsuppgifter på landskapsinformationsområdet och produktionen av statsuppdraget.

132 Kapitel 8

En sammanfattande bedömning ger vid handen att båda de ovan redovisade renodlade alternativen har svagheter. Frågan blir då om det finns en lösning som gör att fördelar från båda kan tillgodogöras. En viktig aspekt i denna bedömning blir den pågående förskjutningen från grundläggande produktion till ajourhållning. Detta innebär att det är strategiskt för myndigheten att etablera och vidmakthålla ett väl fungerande system för ajourhållning, medan den grundläggande produktionen ur denna aspekt i stor utsträckning bör kunna upphandlas. l övrigt bör följande kriterier kunna vägledande för att välja vara upphandling före egenregiproduktion:

att olika delar av dagens synergier i produktionen får möjlighet att bibehållas, att upphandling lägger grund för en ökad konkurrens samt att specifikation och kontroll av upphandling är möjlig att göra på ett professionellt sätt och till rimliga kostnader.

När det gäller vad som ur specifikations- och kontrollsynpunkt är lämpligt att upphandla kan följande grundlinjer noteras:

större kartskala desto lämpligare och grundläggande databasproduktion samt utmatning och tryckning är lämpligare att upphandla än kartdesign och kartredaktionellt arbete samt rekognosering.

Det är i sammanhanget viktigt att notera de restriktioner som måste tillämpas främst av beredskapsskäl. Vid ofred måste totalförsvarets behov av ajourhållna data och kartor, centralt och lokalt kunna tillgodoses. Upphandling av den grundläggande datainsamlingen m.m. till allmänna kartor bör därför göras hos leverantörer med produktionsresurser inom Sveriges gränser. Vissa tjänster är inte ens på lång sikt lämpliga att upphandla. Exempel på sådan strategisk verksamhet är namnsättning i databaser och på kartor, fjällsäkerhetsinformation och institutionellt samarbete m.m. för insamling av ajourhållningsuppgifter. Dessa överväganden när det gäller upphandling av viss produktion ligger i närheten av att komma i konflikt med den nya lagen om offentlig upphandling. Jag anser dock att karaktären av delar av den upphandling som är aktuell, bl.a. av beredskapshänsyn, är sådan att

sou 1993:99 Kapitel 8 133

undantagsregeln andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet blir tillämplig.

Översiktligt kan ovanstående kriterier exemplifieras med att flyg-

foto- och laboratorieverksamhet, tryckning och förlagstjänster, geodetiska mätningsarbeten samt stora delar av den grundläggande datainsamlingen bör kunna upphandlas. Ortnamnsverksamhet, kartredaktionellt arbete, specificering av tryckoriginal samt arkivhantering är exempel på verksamheter är mindre lämpade för upphandling. som Analysen ovan visar att produktion av allmänna kartor bör ske genom en blandning av upphandlade tjänster och produktion med egna resurser. Upphandling bör väljas i enlighet med de kriterier som angetts Jag bedömer att upphandling då kommer att omfatta i ovan. storleksordningen 70 procent av produktionen inom statsuppdraget.

8.3.2 CFD:s verksamhet

CFD svarar bl.a. för att system och applikationer för ajourföring av ingående register fungerar på ett tillförlitligt sätt och utvecklas i enlighet med användarnas krav. CFD svarar vidare för hantering av utdata i form av registerutdrag, informationssökning och informationsanvändning för uppbörd av stämpelskatt och expeditionsavgifter samt för genomförandet fastighetsdatareformen och uppbyggnaden av ett av basregister över byggnader. Inom CFD:s anslagsñnanierade verksamhet är det framför allt tre uppgifter som kan hänföras till begreppet produktion. Det rör sig om systemutveckling, genomförandet av fastighetsdatareformen och uppbyggnaden av ett basregister över byggnader samt datordriften. Genomförandet av fastighetsdatareformen samt uppbyggnaden av ett basregister över byggnader utgör sådan produktion som skulle kunna förläggas på ett uppdragsbedrivande bolag. Båda de reformer det här är frågan är, tidsplanerna håller, genomförda som om om under hösten 1995, dvs. ungefär samtidigt som denna utrednings förslag kan förverkligas. FDS-utredningen fann i sitt betänkande Fastighetsdatasystemets datorstruktur l992:34 att det kunde finnas skäl att studera möjligheterna att förlägga CFD:s datordrift en servicebyrå outsourcing. I regleringsbrevet avseende budgetåret 199394 har CFD fått i uppgift att undersöka bl. sådana möjligheter att minska driftskostnaderna för a.

134 Kapitel 8

fastighetsdatasystemet. Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 september 1994.

8.3.3 Synen på förrättningsförberedelser

I tidigare utredningar har uttrycket förrättningsförberedelser förekommit i samband med kommunernas medverkan i fastighetsbildningen. I första hand avses då den mättekniska verksamheten. Det framgår dock att även annan förberedande verksamhet avses. Av de avtal som för närvarande reglerar samverkan mellan lantmäteriet och kommunerna i detta avseende, de s.k. C-avtalen, framgår att kommunerna skall medverka i fåltarbeten utstakning, markering, mätning m.m., beräkningar, karteringar och renritningar samt till dessa arbetsmoment hörande mättekniska utredningar, plantolkningar och sammanställningar av tekniskt underlag för fastställande av gällande fastighetsindelning. C-avtalens rättsliga ställning eller kanske snarare det bakomliggande rättsförhållandet för dessa avtal är inte helt klart. Å sidan ena har de betraktats som vanliga civilrättsliga avtal mellan kommunerna och LMV. Å andra sidan har avtalen befunnits överklagbara till vara regeringen, vilket talar för att avtalen egentligen har sin grund i ett offentligrättsligt förhållande men att reglering inte har skett med stöd av lag eller författning. Frågan är vilka slutsatser det går att dra av de redovisade förhållandena. Antingen kan tolkningen bli att de uppgifter som regleras i Cavtalet inte anses innefatta myndighetsutövning eller att avtalet inte innebär ett överlämnande av förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Upprättande av nybyggnadskarta, utsättning och kontrollmätning enligt PBL, som är kommunala uppgifter vilka innefattar myndighetsutövning, sköts i vissa kommuner av det statliga lantmäteriet såsom uppdragsverksamhet enligt samverkansavtal A, se avsnitt 2.2.1. För dessa uppgifter förefaller det vara klart att ett överlämnande i enlighet med vad som avses i regeringsformen är för handen. Det föreligger ingen offentligrättslig reglering av förfarandet. Vid en bolagisering kommer det därför att behövas lagstöd för att uppdragsbolaget i fortsättningen skall kunna bistå kommunerna i detta avseende.

Kapitel 8 135

Ett möjligt synsätt på förrättningen är vidare att den bör ses som en helhet och att det inte bara är själva beslutsfattandet som innefattar myndighetsutövning. Denna ståndpunkt har intagits i betänkandet Kommmunala entreprenader Vad är möjligt SOU 1991:26. - Ett annat synsätt, som denna utrednings direktiv ansluter sig till, utgår från att det faktiskt går att skilja ut vilka delar av förrättningsarbetet som inte innefattar myndighetsutövning och som inte heller bör anses vara myndighetsuppgifter. Utgångspunkten är då att förrättningsverksamheten har två olika sidor, en rättslig och en teknisk. En svårighet vid en sådan uppdelning är att de olika åtgärderna i en förrättning är mer eller mindre integrerade beroende på vilken typ av förrättning saken gäller. Det är inte enbart beslutsfattandet i förrättningen som innebär myndighetsutövning. Som exempel kan nämnas att i 4 kap 38 § FBL har förrättningsmännen och deras biträden tillagts rätten att med tvång bereda sig tillträde till fastighet med anledning av förrättningen. Detta visar att även mätningsåtgärder och dylikt kan ha inslag av myndighetsutövning. Utredningen har gjort en genomgång av förrättningens olika moment. De huvudsakligen tekniska uppgifter som skulle kunna komma i fråga för en annan organisation än myndighet att utföra avser fastighetsutredning, fastighetsrättslig beskrivning, andelstalsberäkning samt teknisk utredning och fältarbete. Även plantolkning, teknisk beskrivning och upprättande av karta tillhör denna kategori. Normalt sett innefattar inte dessa uppgifter myndighetsutövning i förvaltningslagens mening och det finns inget som med nödvändighet talar för att de bör vara myndighetsuppgifter. Däremot finns det anledning anta att det nära sambandet mellan åtgärderna och de beslut som innefattar myndighetsutövning innebär att de kan likställas med myndighetsutövning i t.ex skadeståndsrättsligt hänseende. Ett antal kommuner har under längre tid medverkat i delar av en förrättningsarbetet och mot denna ordning har inte framkommit kritiska synpunkter eller erfarenheter som har sin grund i rättssäkerhetsaspekter. Också detta talar för att det är rimligt att förrättningsarbetet inte måste ses som en helhet utan att det delvis bör kunna handlas upp. Slutsatsen blir alltså att det är möjligt att skilja ut vad som är myndighetsutövning eller i övrigt bör vara myndighetsuppgifter, att det går att handla upp delar av förrättningsarbetet samt att det inte behövs lagstöd för att införa en sådan ordning.

136 Kapitel 8

Konkurrensskäl talar för att uppgifterna skall kunna handlas upp från kommunen, den statliga uppdragsorganisationen eller privata konsulter. Det är därför viktigt att slå fast att ansvaret för de åtgärder som handlas upp kommer att ligga kvar hos myndigheten och att den enskildes rättsställning inte berörs. Rättssäkerheten förutsätter också att myndigheten t.ex. inte kan använda uppdragsbolaget för en värdering om bolaget redan tidigare utfört en sådan för en part i förrättningen. En upphandling av förrättningsförberedelser förutsätter vidare att myndigheten spelar en aktiv roll vad gäller tillsyn och kontroll. De delar av förrättningsarbetet som kommer att handlas upp ligger alltjämt till grund för själva beslutsfattandet. Upphandlingen av vissa förrättningsförberedelser medför som berörts i avsnitt 8.2.1, att bättre förutsättningar skapas för ett fungerande utbud av lantmäteritjänster på lokal och regional nivå. Jag bedömer, på grundval av den analys som har gjorts inom utredningens ram, att den framtida totala förrättningsverksamheten till ca 50 procent kan upphandlas av myndigheten.

8.4 Sammanfattande

bedömningar

Mina bedömningar när det gäller avgränsning av myndighetsuppgifter från annan verksamhet kan sammanfattas enligt följande

myndighetsutövning, myndighetsservice och vissa övriga uppgifter som inte kan eller bör utsättas för konkurrens ingår i begreppet myndighetsuppgifter,

myndighetsuppgifterna skall utövas av en ny myndighetsorganisa- tion,

uppdragsverksamheten inklusive förrättningsförberedelserna ca 50

procent av den totala volymen av förrättningsverksamheten skall överföras till ett eller flera statliga uppdragsbolag och konkurrensutsättas samt

i storleksordningen 70 procent av produktionen av statsuppdraget - , dvs allmänna kartor och annan grundläggande geografisk informa-

Kapitel 8 137

tion, skall, med myndigheten beställare, föras till uppdragssom bolaget och konkurrensutsättas varvid vissa restriktioner betingade försvarsintressen skall gälla. Vissa centrala uppgifter som ortav namnsarbetet och kartredaktionellt arbete utförs emellertid i myndigheten.

Kravet på ökad konkurrens tillgodoses genom att verksamhet som inte bedöms utgöra myndighetsuppgifter skiljs ut som uppdragsverksamhet och upphandlas. Också stora delar kartproduktionen och databasav uppbyggnaden blir konkurrensutsatt. De föreslagna åtgärderna leder också till ökad rättssäkerhet. Förändringarna har inriktats på att ge möjligheter till en decentraliserad organisation framför allt i uppdragsverksamheten.

Kapitel 9 139

9 huvudman-

Fastighetsbildningen -

naskap och förenklingsmöjlig-

heter

Som framgått avsnitt 7.3 är den grundläggande frågeställning som av skall analyseras i detta avsnitt följande: Hur kan ett enhetligt huvudmannaskap för fastighetsbildning kombineras med effektivitet, kostnadsbesparande förenklingar, samordning med kommunal verksamhet och utveckling ett aktivt förrättningsförfarande Kravet på rättsav säkerhet är självfallet grundläggande. Frågeställningen är mångsidig och analysen behandlar ett antal delmoment är viktiga för mina som ställningstaganden. Inledningsvis återges vissa huvuddrag i tidigare beslut som ledde fram till nuvarande organisation, vissa kommentarer till detta liksom vissa överväganden gjorts angående dess konsekvenser. som Förutsättningarna för verksamheten har fortlöpande ändrats, vilket har beskrivits i kapitel Utvecklingstendenser. Den teknikutveckling berör fastighetsbildningen i form ADB-stöd i ärendehantersom av ingen, i sig innebär stor förenklingspotential, sammanfattas i som en avsnitt 9.2.3. Därefter behandlas integration av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen. I avsnitt 8.3.3 har diskuterats möjligheterna till en mera flexibel behandling s.k. förrättningsförberedelser. I avsnitt 9.4 fullföljs av analysen i fråga att vissa delar förrättningsförfarandet, som inte om av myndighetsutövning, skulle kunna utföras av berörd kommun, avser fristående uppdragsorganisation eller på konsultbasis. Genom att av en gå ett steg vidare via ett administrativt förfarande kan både ytterligare förenklingar åstadkommas och en bättre integration av fastighetsbildningen i plan- och byggprocessen samt i MBK-verksamheten uppnås. Dessa frågor behandlas i avsnitt 9.5 och 9.6. Ovanstående innebär att det aktiva förrättningsförfarandet i statlig regi via de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna kan koncentrepå de krävande förrättningarna där ett sådant förfarande är ras mer relevant. Detta behandlas närmare i avsnitt 9.7.

140 Kapitel 9

9.1 Tidigare beslut och överväganden

1970 års riksdag beslutade om riktlinjer för omorganisation lantav mäteriverksamheten prop. 1970: l 88. Med stöd härav beslutade regeringen om organisationen för bl.a. fastighetsbildningsverksamheten. Beslutet innebar att ett antal fastighetsbildningsmyndigheter skulle inrättas för verksamhet som rör utvecklingen av tätbebyggelse inom en kommun. Enligt riktlinjerna skulle dessa enheter stå under kommunalt huvudmannaskap. Det förutsattes också att det skulle finnas kommunala fastighetsregistermyndigheter. När frågan om huvudmannaskapet diskuterades inför riksdagens ställningstagande gjorde departementschefen följande uttalande i ovannämnda proposition s. 53 f.:

Utredningen och remissinstanserna har som en huvudfråga betraktat spörsmålet i vad mån fastighetsbildning skall kunna ske under kommunalt huvudmannaskap Som jag ser det är frågan huvudmannaskapet relativt underom av ordnad betydelse. Avgörande vikt bör enligt min mening i stället fästas vid att organisationen blir så effektiv som möjligt och medger smidig samverkan med andra organ inom samhällsplaneringen. De av mig förordade specialenheterna torde, oavsett huvudmannaskapet, i och för sig vara väl ägnade att tillgodose både effektivitetskravet och behovet av samverkan. I vissa fall kan emellertid samverkan otvivelaktigt ytterligare främjas, specialenhet för om bebyggelsefrågor ställs under kommunalt huvudmannaskap. Jag har tidigare framhållit att skäl kan anföras för att fastighetsbildningsmyndighet med särskild inriktning på förrättningar för tätortsutveckling också bör ha hand om mätningsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Om en kommun under alla omständigheter behöver egen organisation för mätningsverksamhet och det om finns förutsättningar att inom kommunen inrätta specialenhet för en tätortsförrättningar, kan det alltså med hänsyn till behovet av samordning mellan fastighetsbildning och mätningsverksamhet bedömas lämpligt att kommunen får vara huvudman för specialenheten så att all mätningsverksamhet kan förläggas till denna enhet. Också andra lokala förhållanden liksom kommunens önskemål i frågan kan egna motivera kommunalt huvudmannaskap för specialenhet ifrågaav varande slag. Jag anser därför att kommun önskar huvudsom vara man för sådan enhet, skall ha möjlighet till detta. Enligt ett uttalande av reservanterna bör kommunalt huvudmannaskap för fastighetsbildningsmyndighet även kunna utövas av flera kommuner i samverkan. Huvudsyftet med att möjliggöra kommunalt huvudmannaskap är emellertid att ytterligare förbättra förutsättningarna

Kapitel 9 141

för intim samverkan med kommunens för plan- och byggen organ nadsväsendet inom för integrerad exploateringsprocess. ramen en Jag kan inte ñnna att detta syfte främjas genom skapandet av interkommunala för fastighetsbildningen och kan därför inte organ biträda reservantemas ifrågavarande förslag.

Inrättandet ett antal kommunala fastighetsbildningsmyndigheter

av inledde 20-årig konflikt mellan ett antal kommuner som velat en nu utvidga sina befogenheter eller inrätta myndigheter och det stategna liga lantmäteriet, slagit vakt underlaget för den egna verksamsom om heten. Konflikten har enligt mångas bedömningar inverkat negativt på samarbetet mellan stat och kommuner när det gäller andra gemensamuppgifter, bland annat samordningen av kartproduktionen. ma Konflikten har givit upphov till olika överväganden om föränd-

ringar av ansvarsfördelningen. I avsnitt 3.2 har presenterats den fortfarande i stor utsträckning relevanta problembild beskrevs lantmäteriutredningen LU 80. som av Denna utredning diskuterade också vissa förslag till organisationsalterdetta inte direkt ingick i utredningens uppgift. De handnativ även om lingsalternativ utredningen sammanfattas i det följande. angav

De två första alternativen ytterlighetsalternativ. De behandlade

var

kommunalisering respektive ett förstatligande verksamheterna. Det

av tredje alternativet benämndes odelbarhetsalternativet och utgick från förutsättningen kommun inte skulle delas på två fastighetsatt en upp bildningsmyndigheter. Det fjärde alternativet byggde på att man in-

förde valfrihet för kommunerna att inrätta egen fastighetsbildnings-

myndighet. Det femte alternativet innebar i princip oförändrad organisation, med möjlighet att på ett uttalat sätt styra utvecklingen men framöver. I det sjätte alternativet slutligen angreps de problemområden konstaterades i lantmäteriverksamheten från en annan utgångssom punkt organisatoriskt. Alternativet utgick från att gällande än rent regelsystem skulle förändras, i första hand genom att fastighetsbildningsverksamheten skulle förenklas i de fall inga motstridiga intressen finns.

142 Kapitel 9

9.2 Förenklingar rörande

fastighetsbildning och

fastighetsregistrering

9.2. l Vissa successiva

förenklingar

Inledningsvis kan konstateras att förenklingar och effektiviseringar av förrättningsverksamheten sker fortlöpande både det gäller när det grundläggande regelsystemet och arbetsformerna.

Sålunda har fastighetsbildningsutredningen och dödsboutredningen

resulterat i författningsändringar med syfte bl.a. underlätta för-

att rättningsförfarandet. Inom lantmäteriet pågår det s.k. HELAS-projektet berör - som

verksamheterna ekonomi, administration och förrättningshandläggning

med syfte att minska kostnaderna, vidare i det följande under - se rubriken ADB-stöd i ärendehandläggningen. Ett projekt annat För- -

rättnings-MBK har nyligen avslutats. Det berörde mätning, beräkning

och kartframställning och annan redovisning i förrättningsverksamheten. Nuvarande regler möjligheter till ett enkelt förfarande vid enkla ger förhållanden, något emellertid inte alltid tagits till som vara. Förenklingar till priset alltför låga formkrav innebär

av erfarenhetsmässigt

framtida problem. Så har t.ex. blivit fallet med de tidigare instituten avsöndringar och ägostyckningar gällde fram till 1926. som

Det finns skäl att utveckla de möjligheter fastighetsbildnings-

som

lagen medger att ytterligare produktutformningen i hand-

anpassa läggningen. l dag handläggs i princip alla förrättningar likartat på ett sätt. I ett till övervägande del manuellt system är detta många gånger rationellt. En ökad anpassning till behoven i varje särskilt fall bör däremot vara möjlig att uppnå med hjälp den teknik står till av som buds i dag.

Fastighetsbildningskostnadsutredningens förslag

Fastighetsbildningskostnadsutredningen FBKU har i betänkandet

Kostnader för fastighetsbildning SOU 1990:9 bl.a.

m.m. noterat följande avseende förenklingar i fråga

om fastighetsbildning:

Kapitel 9 143

Vi det finns anledning att närmare utreda det inte i anser att om enkla fall skulle möjligt att få till stånd fastighetsbildning vara en sätt än för närvarande, t.ex. att FBM bara beslutar på annat genom fastighetsbildningen. Det ñnns också anledning att utreda ett om förfarande där det material sakägarna in efter kontroll av som ger FBM läggs till grund för registrering. Ett sådant förfarande är dock enligt vår mening inte lämpligt i de fall mätning krävs. Vidare vill vi påpeka vad vi inledningsvis anförde beträffande risker med alltför låga formkrav. LMV bör i sin utredning bl.a. överväga om det är lämpligt med lösning där t.ex. avtal direkt läggs till grund en för registrering eller det, för att undvika framtida tvister om om avtalens innebörd, alltid skall krävas ett beslut av FBM. En huvudfråga är givetvis två parallella system för fastighetsbildning om totalt sett medför lägre kostnader för fastighetsbildning och fastig-

hetsregistrering. Vi vill också peka på att förenklingar sannolikt kan uppkomma i ökad omfattning låter standarden variera beroende på om man användarnas krav. Det kan mycket väl så att dagens förrättvara ningar i alltför hög grad handläggs och redovisas efter viss tradition och gamla metoder. Å andra sidan kan standarden behöva höjas i vissa avseenden. För närvarande saknas lämpliga metoder för att söka sig fram till optimal standard. Vi anser det angeläget att en LMV utreder frågan. I riktlinjerna för utredningsarbetet nämns att bestämmelserna i plan och bygglagen PBL kan ha givit förutsättningar för förenklingar i förrättningsförfarandet. Förhoppningsvis kommer planeringen inom för PBL att underlätta FBM:s samrådsförfaramen rande att olika allmänintressen kommer att redovisas och genom

bedömas i kommunernas planering. Vidare har genomförandefrå-

fått framträdande plats i PBL än den hade i bygggorna en mera nadslagen. Det bör medföra att fastighetsbildningen inom detaljplan blir lättare att genomföra. Utöver detta har vi inte funnit att PBL medfört ökade möjligheter till förenkling av förrättningsförfarandet. Vi vill dock påpeka samordning den formella hanteringen att en av

planärendet och fastighetsbildningsärendet borde kunna medföra

av lägre totala kostnader.

9.2.3 ADB-stöd i ärendehandläggningen

För förrättningsverksamheten inom i första hand det statliga lantmäte-

riet har LMV utarbetat ett ADB-baserat system HELAS som - inrymmer handläggningssystem HLS och funktioner för ekonomi ett och administration EA.

144 Kapitel 9

Det saknas i dag ett handläggningssystem handhar fastighetssom bildning och fastighetsregistrering i en obruten kedja. Dagens system

för datautbyte mellan fastighetsdatasystemet FDS och HLS är i prin-

cip enkelriktat på så sätt att data förs över från FDS till HLS. Når förrättningen avslutats i HLS överförs registerunderlag till papper. Därefter sker manuell registrering i FDS med registerunderlaget som grund. För att rationalisera såväl förrättnings- registreringsverksamsom heten och minska dubbelarbete är det angeläget att få HLS och FDS att samverka vid utbyte av data. Detta kan göras på två sätt:

l HLS använder befintliga transaktioner och specifikationer på filer

i dagens FDS-FR eller 2 ett nytt och integrerat handläggnings- och registreringssystem byggs.

Båda alternativen kan uppfylla uppställda krav. Alternativ 1 kan i ett första skede verka billigare och mindre komplext då det innebär vidareutveckling det befintliga HLS. Risken en av är dock att lösningen blir stelbent och omodern redan från början eftersom de två applikationerna FDS-FR och HLS fortfarande i stor utsträckning kommer att fungera oberoende varandra. av Alternativ 2 bygger på att FDS-FR och handläggningssystemet samverkar och av användaren upplevs enda applikation. Det som nya

systemet kan utvecklas enligt Clientserver-principen se avsnitt 4.2.3

där kommunikation sker enligt förutbestämda regler. Ett nytt system utvecklat efter denna princip gör det dessutom möjligt för andra aktörer, t.ex. kommuner, att bygga lokala applikationer efter de specifikationer som då givits server-applikationen FDS-FR. För de kontor av som av skilda skäl inte skulle vilja installera handläggningssystemet eller utveckla lokala applikationer finns då möjlighet att leverera egna data till FDS genom användandet av enbart server-applikationen FDS- FR. Det bör också påpekas att ett nytt system enligt denna modell inte är beroende organisation då systemet skiljer på handläggning och av godkännande. Användarna tilldelas olika behörighet efter ansvar.

Kapitel 9 145

9.3 Integrering fastighetsregistrering med

av

fastighetsbildning

I sitt betänkande, Fastighetsdata SOU 1976:56, berörde Fastighetsdatakommittén FADAK även organisationsfrågor beträffande fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. Kommittén beskrev bl.a. effekterna av och fördelarna med att föra över fastighetsregistreringen till FBM betänkandet s. 242 f.. Det framhölls särskilt att det var mindre rationellt att ha slutledet i fastighetsbildningen hos fristående myndighet, som måste lägga en ned möda på att tolka besluten före registreringen och för att utföra kartarbeten. Vidare påpekades att det skrivna registret, registerkartorna och de arkiverade förrättningshandlingarna ofta fanns på annat håll än där de i betydande utsträckning användes, nämligen hos fastighetsbildningsmyndigheterna. Emellertid fann FADAK att också en rad faktorer talade mot att föra över fastighetsregistreringen till FBM. Vid en samlad bedömning stannade FADAK för att inte föreslå någon sådan organisatorisk förändring av fastighetsregisterverksamheten. Detsamma gällde beträffande inskrivningsväsendet. Lantmäteriutredningen LU 80 redovisade dock senare en delvis motsatt ståndpunkt i sitt betänkande Lantmäteriverksamheten och dess lokala organisation. FBKU noterade FBM också har hand fastighetsregistatt om om reringen har man tillgång till registeruppgifter vid fastighetsbildningen utan extra kostnader för denna information. Registreringsverksamheten kan således på det stora hela taget bli billigare om särskild beredning före registrering kan undvikas, minskad specialisering i även om en sig kan verka fördyrande på registreringsverksamheten. En gemensam organisation bör enligt FBKU:s mening även innebära förbättrade möjligheter till förenklingar och rationaliseringar, vilket i sin tur leder till lägre kostnader. Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 199192 LMV i uppdrag att översiktligt redovisa alternativa möjligheter att rationalifastighetsregistreringen. Det följande är hämtat ur sammanfattsera ningen till LMV:s utredningspromemoria.

LMV har funnit att det bästa sättet att rationalisera fastighetsregistreringen är att samordna de funktioner som samhället byggt upp för att tillhandahålla fastighetsinformation och garantera äganderätten till fast egendom. Det innebär att LMV som huvudalternativ

146 Kapitel 9

förordar att fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsväsende samt åsättande av fastigheters taxeringsvärden blir föremål för en strukturöversyn. Rationaliseringseffekten uppgår sannolikt till 50-100 mkrår. Utöver de ekonomiska argumenten för en sådan förändring ñnns starka motiv i behovet att skapa organisation är bättre en som anpassad till kundernas behov. Allmänheten kommer som beställare att möta en enklare och mer lättöverskådlig myndighetsstruktur.

LMV har i rapporten Lantmäteriets förslag till inriktning verksamav heten under 1990-talet L194 lyft fram frågan om samordning av FBM och FRM. LMV har därvid beskrivit hur myndigheten på möjligser heterna att med hjälp ADB-teknik effektivisera hela produktionsav kedjan från det att ansökan om fastighetsbildning inlämnas till FBM till dess förrättningen har registrerats. De förväntade effekterna har i grunden två orsaker. Viktigast är den rationalisering som följer direkt den tekniken. Det finns av nya också en annan komponent som beror på att arbetsmoment i begränsad omfattning flyttas från FRM till FBM. Hit hör t.ex. den komplettering av registerkartaregisterkartebas FBM förutsätts göra ett led som som i det inledande utredningsarbete som alltid ingår i förrättningshandläggningen. Det är viktigt att betona att syftet inte är att systematiskt lasta över arbetsuppgifter på FBM. Avsikten är att undvika dubbelarbete genom att ta tillvara uppgifter normalt sett redan bör finnas som tillgängliga på FBM. Även det således är möjligt driva rationaliseringen med kraft om att inom ramen för den nuvarande organisationen LMV att möjligmenar heterna till samordning fastighetsbildningen och fastighetsregistreav ringen bäst tillvaratas funktionerna sammanförs till organisaom en tion. Skälen till detta är flera. LMV vill sätta servicen till sakägarna främst. I den nuvarande organisationen två olika myndigheter svarar för var sin del av produktionskedjan. De totala handlåggningstiderna är i vissa fall oacceptabelt långa, vilket bl.a. kommit till uttryck i regeringens krav på lantmäteriet att inom treårsperiod sänka den en totala handläggningstiden med 15 procent. Med enhetlig organien sation och ett sammanhållet produktionsansvar LMV att det är anser lättare att leva upp till kundernas och statsmakternas förväntningar. LMV anser vidare att den nuvarande arbetsmodellen har inbyggda brister i fråga effektivitet och rationalitet. Det är bäst att också för om fastighetsregisterverksamheten organisera arbetet efter den princip som

Kapitel 9 147

allmänt gäller för informationshantering och som brukar sammanfattas under principen registrering vid källan. Företrädare för kommunerna har i olika sammanhang framfört förslag med samma innebörd. En avveckling de särskilda fastighetsregistermyndigheterna är ett av viktigt led i generell utveckling mot registrering vid källan, dvs. en där besluten fattas. Registreringsfunktionen skall utgöra ett avslutande led vid fastighetsbildning och andra beslut skall registreras i FDS. som Förändringen i detta avseende kräver lagreglering, vilket kommer att tas upp i utredningens etapp två. Integreringen förutsätter vissa förberedelser, bl.a. i form av utbildningsinsatser. Andra inslag är tillsyn och rådgivning samt uppbyggandet nödvändiga kontorsrutiner. Det är angeläget att rutiner av skapas innebär att fastighetsdatasystemets höga kvalite upprättsom hålles. Även aspekter kommer att behandlas i etapp två i anslutning till författningsarbetet.

9.4 Medverkan i vissa förrättningsförberedelser

I utredningsdirektiven att myndighetens eget arbete i fråga om anges fastighetsbildning skall omfatta det är myndighetsuppgifter. Vissa som delar arbetet med fastighetsbildning t.ex. förrättningsförberedelser av bör under konkurrens kunna utföras av berörd kommun, av en - fristående statlig uppdragsorganisation eller på konsultbasis. I avsnittet 8.3.3 har frågan vilka moment förrättning är myndigom av en som hetsutövning analyserats. Analysen vid handen att vissa moment ger mycket väl kan utföras utanför myndigheten. Under utredningens arbete har gjorts genomgång av förrättningen olika moment. En uppskattning har gjorts av hur stor del av den ens totala tiden går för varje moment i enkel respektive en som en komplicerad förrättning. Avsikten har varit att åstadkomma ett underlag för överväganden vad lämpar sig för att utföras utanför om som myndigheten. Genomgången är baserad på en enkel förrättning, avstyckning, och komplicerad, anläggningsförrättning. en Vid den enkla förrättningen visar det sig att 30 procent av tidsåtgången kan hänföras till sådana uppgifter måste utföras av som myndigheten. Vid den komplicerade förrättningen är motsvarande andel 45 procent. Om arbetet skall utföras någon annan får man av

148 Kapitel 9 sou 1993:99

räkna med att tidsåtgången för kontroll kommer att öka. Dessutom kommer den samstämmighet i dag finns i organisom en gemensam sation att brytas, dvs. hanteringen blir mindre smidig, svårare att styra m.m. Däremot kan både kostnader och den totala handläggningstiden

ledtiden minska.

De uppgifter som i princip kommer i fråga för handläggning av annan organisation än myndigheten är fastighetsutredning, värdering, fastighetsråttslig beskrivning, andelstalsberäkning samt teknisk utredning och fältarbete. Även plantolkning, teknisk beskrivning och upprättande av karta hör till denna kategori. Den bedömningen har gjorts den framtida totala förrättningsatt av verksamheten uppskattningsvis ca 50 procent kan upphandlas av myndigheten i form av vissa förrättningsförberedelser. I förrättningsverksamheten kommer således frågan beställarom kompetens att aktualiseras. Erfarenheterna från Vägverkets införande

av en beställar-utförarorganisation se avsnitt 6.2 visar att det olika

av anledningar är svårare att forma självständig beställarroll på regioen nal nivå. Redan nu finns det visserligen erfarenhet av upphandling av t.ex. värderingstjänster inom förrättningsverksamheten. Det finns dock a.ll anledning att vara uppmärksam på att det krävs ytterligare kompetens för den nya rollen och att konkurrenssituationen varierar mycket i landet. Även med beaktande av dessa lämplighetsöverväganden och förutsättningar kommer det nya sättet att handla upp vissa delar förav rättningsarbetet med stor sannolikhet att innebära ett substansiellt bidrag till att främja en ökad konkurrens inom området. Den kartnya och fastighetsmyndigheten kommer att behålla såväl det reella det som formella ansvaret för myndighetsutövningen vilket skapar den önskvärda tydlighet som eftersträvas. Upphandlingen av vissa förrättningsförberedelser torde innebära att förrättningslantmätaren i större utsträckning än vad sker för närsom varande måste besöka förrättningsstället för besiktning och kontakter med sakägarna. Detta för att på ett entydigt sätt sedan kunna lämna instruktioner rörande t.ex. utstakning, inmätning till den organim.m. sation som skall utföra förrättningsförberedelserna. Detta innebär ökade insatser från förrättningslantmätarens sida i flertalet förrättningar. Det leder emellertid samtidigt till höjd förrättningsen kvalitet och en högre servicenivå gentemot sakägarna, vilket har efterlysts från olika håll.

sou 1993:99 Kapitel 9 149

Fastighetsbildning i förrättningsform kommer även i framtiden att innehålla ett antal enkla förrättningar sakägarna är överens, bygglov finns m.m.. Det är viktigt att även för sådana förrättningar se till att kostnaderna blir låga och handläggningstiderna korta. Reglerna medger redan i dag att förrättningslantmätaren kan utnyttja underlag från sakägarna vid beredningen förrättningen. I syfte att hålla ner kostav nader och handläggningstider är det viktigt att denna möjlighet utnyttjas.

9.5 Integrering i plan- och byggprocessen

Under utredningens arbete har frågan om fastighetsbildningens integration i plan- och byggprocessen samt i MBK-verksamheten penetrerats ingående. För att uppnå tillräckligt långtgående integrering och en verkliga förenklingar och besparingar, måste man enligt den helt övervägande uppfattningen bland berörda aktörer och experter gå längre än till att kommunen för förrättningsförberedelserna och att den svarar statliga kart- och fastighetsmyndigheten svarar för myndighetsutövningen i förrättningsförfarandet. En sådan lösning har avvisats av kommunala företrädare, bl.a. med hänsyn till den nödvändiga integreringen fastighetsbildningen i plan- och byggprocessen, inte minst av tidsmässigt. I PBL betonas vikten av att tillgodose och redovisa genomförandeaspekterna i planeringsskedet. Dessa aspekter skall redovisas i särskild genomförandebeskrivning. Fastighetsbildningen utgör en en del i plangenomförandet och skall därför studeras parallellt med ut-

formningen detaljplanen. Behovet av gemensamhetsanläggningar

av eller fastighetssamverkan har en särskilt styrande effekt på annan utformningen av detaljplanerna. Genomförandebeskrivningen del bakgrundsmaterialet utgör en av för planbesluten. Den har dock inte någon självständig rättsverkan. I den mån genomförandebeskrivningen berör det fastighetsrättsliga genomförandet den kunna vägledande för FBM:s prövning avses vara vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen FEL, anläggningslagen AL och ledningsrättslagen LL. Att beskrivningen är vägledande innebär att den bör uppfattas på samma sätt som ett samrådsyttrande, myndighet med ansvar för en viss fråga. som avges av en Beskrivningen ger således uttryck för hur kommunens organ anser att

150 Kapitel 9

en viss genomförandefråga bör lösas. Denna inställning är inte bindande för FBM, utan myndigheten är skyldig att pröva den aktuella åtgärden enligt reglerna i respektive lag och med beaktande alla de av synpunkter som framförs. Även beträffande kommunens handläggning frågor allmänna av om va-anläggningar, fjärrvärmeanläggningar, kommunala blir vägar m.m. genomförandebeskrivningen vägledande inom detaljplaneområden. Det kan t.ex. vara fråga vilka vägar eller ledningar skall ha allom som mänt respektive enskilt underhåll. Den formella prövningen sker enligt respektive speciallag. Ett viktigt moment vid behandlingen genomförandefrågoma av utgör samrådet med kommunala organ, statliga myndigheter, fastighetsägare och brukare. I fastighetsrättsliga frågor är samrådet med FBM särskilt viktigt. Nedanstående figur visar schematiskt gången i plan- och byggprocessen och vilka åtgärder med fastighetsanknytning behövs. som Redovisningen ovan upptar ett antal delmoment ordnade i en viss tidsföljd. I vissa fall utförs momenten integrerat ett led i mer som

kommunens strävan att förkorta plan- och byggprocessen. I andra fall

är delmomenten mer separerade tidsmässigt.

DETALJPLAN

BYGGLOCi

IDE PROGRAM SAMRÅD UTSTÃLLN ING BN LAGAKRAFT ANTAR KARTFÖHSÖRJNING - översiktskarta - gmndkana

------------ --

STOMNÃTPRIMÃ RKARTA ---------- I --

FASTIGHSSBILDNING l

FAsnGi-esrsasczsmsalno, - - - - NYBYGGNADSKARTÃ m1 , UISTAKNING UGESWNTROLL ----- - - GATUNAMNADRESSER r - - - - - - - KOMPLETTEHING 1 AV BASKAHTAN

Kapitel 9 151

I många kommuner utförs och själva planarbetet med mer mer av datorstöd, vilket effektiviserar plangenomförandet. Plantolkning innebär att detaljplanens innehåll lägesbestäms i koordinater. I plantolkningen ingår både byggnadsreglerande bestämmelser och fastighetsgränser. Ur plankonstruktionen och plantolkningen hämtas data bl.a. för nybyggnadskartor, utstakningar och fastighetsbildningen. Det är angeläget att fastighetsbildningen utförs i direkt samband med planoch byggprocessen. En väsentlig förändring efter PBL:s ikraftträdande är att fastighetsbildningen måste genomförd för erhållande av vara bygglov. Detta ställer stora krav på snabbhet och närhet till den kommunala förvaltningen. Det har vid studiebesök på ett övertygande sätt framförts att m.m. det fortfarande finns förutsättningar att påtagligt effektivisera bl.a. fastighetsbildningen när den har samband med plan- och byggproces-

ca 30 procent all fastighetsbildning skedde inom plan budget-

sen av året 199091. Utarbetas t.ex. detaljplaner med ADB-stöd på grundval av någon datorbaserad baskarta i samarbete mellan kommunaltekniker, form av planförfattare och fastighetsbildare erhålls kommande fastighetsgränser i och med att detaljplanens plangränser och illustrationslinjer låses. Det tekniska momentet i plantolkningen försvinner helt. Därefter kan ett antal produkter tas fram, t.ex. projekteringsunderlag, nybyggnadskarta eller förrättningskarta utritad via plotter eller informationen lagrad på t.ex. diskett. ADB-tekniken möjliggör således ett helt integrerat förfarande innebär rationaliseringseffekter och kostnadsbesom spar-ingar. En utveckling betydelse i många kommuner är den tyngdpunktsav förskjutning från nyproduktion bostäder inom nya exploateringsav områden till sanering och komplettering befintliga bostadsområden. av Denna utveckling har för fastighetsbildningens del visserligen inneburit ökad komplexitet i det enskilda ärendet, men den ställer framför allt helt andra krav vad gäller samordning med den fysiska planeringen. Fastighetsbildningsfrågorna måste på ett helt annat sätt än tidigare lösas samtidigt med detaljplanen, eventuell fastighetsplan och utredning gatukostnadsersättning. I många fall även i direkt anslutning till det om enskilda bygglovärendet. Fastighetsbildningen handlar i detta perspektiv om ett kontinuerligt lagarbete mellan fastighetsbildare, planförfattare och kommunaltekniker där de olika insatserna tillsammans utgör delar i ett projektinriktat

152 Kapitel 9

arbetssätt, inte så mycket en ärendevis handläggning av enskilda förrättningar. Detta förhållningssätt gäller för de olika lagmedlemmarna oavsett organisationstillhörigheten. Plan- och byggutredningen har i delbetänkandet SOU 1993:94 Anpassad kontroll av byggandet föreslagit att kommunen vad gäller områden med detaljplan skall kunna besluta att genomförandet av planen vad avser byggande skall kunna ske utan någon tillståndsprövning. Det skall möjligt att i detaljplanen besluta att vara tillstånd inte krävs för genomförandet. I planen skall därvid som villkor för befrielse från krav på tillstånd kunna närmare anges hur åtgärden skall utföras.

9.6 Administrativt förfarande

9.6.1 Grunderna för ett administrativt förfarande

Fastighetsbildning är ett instrument som behövs för såväl tätorts- som landsbygdsutveckling. Fastighetsbildningens roll är dock olika i de båda fallen. I tätort är fastighetsbildningen huvudsakligen ett instrument för att genomföra av kommunen antagna fysiska planer. Fastighetsbildningen är ofta en del av många andra aktiviteter och berör många intressenter i plan- och byggprocessen. Frågan om förenkling och anpassning av fastighetsbildningen till tätortsförhållanden uppmärksammades redan i förarbetena till fastighetsbildningslagen FBL. Departementschefen framhöll bl.a. vikten av ett snabbt och enkelt förfarande inom planområden och vidare att steget från beslut till registrering kan bli mycket kort. Någon efterkontroll av förrättningen borde inte behövas i sådana fall. Vid omorganisationen av lantmäteriverksamheten i början av 1970-talet inrättades ett antal specialenheter för vissa särskilda förrättningstyper, bl.a. för frågor som sammanhänger med bebyggelseutveckling inom tätorter. För dessa tätbebyggelseenheter skulle kommun som så önskade vara huvudman. Frågan om förenkling och anpassning av fastighetsbildningen har senare uppmärksammats vid åtskilliga tillfällen. Detta har också skett i utredningens direktiv, enligt vilka former för förenkling av fastighetsbildning i t.ex. enkla plansituationer skall övervägas.

1993:99 Kapitel 9 153 SOU

Kommunala fastighetsbildare har ofta hävdat att fastighetsbildningen i större utsträckning skall integreras med plan- och byggprocessen. De förenklings- och samordningssträvanden hittills gjorts har inte som varit tillräckliga. Lösningen kan i stället vara att skapa möjlighet att i enkla och okomplicerade fall direkt i anslutning till t.ex. detaljplaantagande genomföra aktuell fastighetsbildning. För detta talar nens också att kommunala planer redan i mycket hög grad styr fastignu hetsindelningen. Den lämplighetsprövning som skall ske i en förrättning har i huvudsak ägt redan i samband med prövningen av rum planen. Den angivna lösningen medför att förrättningsförfarandet i enkla och okomplicerade fall ersätts med ett administrativt förfarande. Syftet härmed är bl.a. att förenkla det fastighetsrättsliga genomförandet och hålla plan- och byggprocessen på ett rationellt sätt. Ansvaret samman för det administrativa förfarandet skall åvila kommunerna. Det administrativa förfarandet knyts till detaljplanelagda områden. Lagakraftvunnen detaljplan reglerar markanvändningen, t.ex. vad som skall kvarters- och gatumark. Genom detaljplanen har marken vara prövats varaktigt lämpad för angivet ändamål. l det administrativa förfarandet kan prövning åtgärdens lämplighet göras i allt en av väsentligt en hänvisning till detaljplanen. genom Efter ärendeberedning och granskning meddelar kommunens PBLmyndighet byggnadsnämnden eller motsvarande antingen i plenum eller på delegation till kommunal tjänsteman ett beslut. Beslutet innebär att aktuella ändringar i fastighetsindelningen m.m. kommer att

genomföras beslutet vinner laga kraft. Ändringarna förs därefter

om i fastighetsdatasystemet och på registerkartan. Beslutet kan meddelas antingen i anslutning till antagandet av en plan, eller som ett självständigt ärende. Denna lösning innebär också att kommunernas intresse av att intefastighetsbildningen i bygg- och planprocessen kan förenas med grera statligt huvudmannaskap för fastighetsbildningen i övrigt och en ett förstärkt rättssäkerhet. Genom denna lösning, bygger på frivillighet ej tvång insom lösen, kommer också ifrån situationer då opartiskheten hos den man kommunala tjänstemännen vid KFBM kan ifrågasättas. Ett införande det administrativa förfarandet förutsätter ändrade av lagregler. Arbetet med detta kommer att tas upp i utredningens etapp två. I detta sammanhang kommer att klarläggas i vilken lagstiftning

Kapitel 9

ändringarna skall göras. De lagar kan komma i fråga är PBL eller som FBL. Jag bedömer att övervägande skäl talar för att ändringarna skall göras i FBL.

9.6.2 I vilka situationer bör administrativt förfarande vara

tillämpligt

Det administrativa förfarandet skall tillämpbart inom detaljplavara nelagda områden. Lämplighetsprövningen sker där i allt väsentligt genom antagande av detaljplanen. Det fasti gheträttsli genomförandet ga i form av det administrativa förfarandet är i princip verkställighet en av detaljplanebeslutet. Vid begränsningen till sådana områden kan emellertid uppenbara orimligheter uppstå, t.ex. när mindre områden som inte är detaljplanelagda är omgivna detaljplanelagd mark. av Huvudregeln behöver därför kompletteras i syfte möjlighet för att ge vissa begränsade avvikelser. En utvidgning det kommunala ansvaret av förutsätter så entydigt utformade regler att framtida kompetenstvister mellan kommuner och de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna undviks. Avgränsningen området för det administrativa förfarandet av får läggas fast av myndigheten efter överläggningar med berörd kommun. För Stockholm, Göteborg och Malmö gäller att endast marginell en

andel av fastighetsbildningsåtgärder sker inom icke detaljplanelagda

områden. Här är det rimligt att administrativt förfarande kan tillämpas i kommunerna i dess helhet, med de allmänna begränsningar jag i övrigt föreslår för det administrativa förfarandet. Det administrativa förfarandet förutsätter att berörda fastighetsägare är överens i fråga om nybildning och ombildning fastigheter, rättigav hetsupplåtelser och inrättande gemensamhetsanläggningar enligt av

fastighetsbildningslagstiftningen FBL, AL och LL. I de fall då sådan

enighet inte föreligger skall åtgärden handläggas i förrättning en av den statliga kart- och fastighetsmyndigheten. För att det administrativa förfarandet skall tillämpas måste följande villkor vara uppfyllda:

berörda fastigheter skall belägna inom sådant område där det - vara administrativa förfarandet kan tillämpas, frivillighet överenskommelse - mellan parterna,

Kapitel 9 155

villkoren i överenskommelsen är uppfyllda och ersättningen är betald och eventuella rättighets- och panträttsinnehavares intressen tillgodo- sedda.

För att det administrativa förfarandet skall enkelt och smidigt vara krävs att sakägarna är aktiva och bl.a. löser frågor om ersättning och tillträde. Rättigheter skall kunna hanteras inom ramen för det administrativa förfarandet, både vid t.ex. nybildning och ombildning av fastigheter. Inteckningshavares och annan rättighetshavares intressen måste också tillgodoses. Praktiska skäl talar för att förfarandet skall vara förenat med oskadlighetsprövning. Kommunen får ansvaret för att en i aktuella fall pröva åtgärden är väsentligen utan betydelse för om rättsägarna dvs. kreditgivarna. Om så inte bedöms vara fallet tillgodorättsägarnas intressen att sakägarna kontaktar dessa och ses genom införskaffar medgivande till aktuella åtgärder. Ovanstående kan kombineras med ett aviseringsförfarande till rättsägarna.

9.6.3 Det administrativa förfarandet i praktiken

Avsikten med det administrativa förfarandet för det fastighetsrättsliga plangenomförandet är att förenkla hanteringen och att denna typ av insatser skall komma i plan- och processen på ett naturligt sätt och vid rätt tillfälle. De fastighetsrättsliga plangenomförandeinsatserna skall normalt förberedas i anslutning till planarbetet. Dessa insatser avser både en dokumentation på karta med tillhörande beskrivning och utstakning med utmärkning på marken. Normalt torde kartan i nyexploateringsfallet kunna tillhöra handlingarna till detaljplaneförslaget. Till kartan fogas de övriga handlingar kan behövas, t.ex. eventuellt avtal som överenskommelse och vid behov panträttsmedgivande. I samråds- utställningsförfarandet borde således kunna presenresp teras karta redovisar det fastighetsrättsliga plangenomföranm.m. som det. Samråd med den regionala kart- och fastighetsmyndigheten skulle kunna ske i samband med eventuellt samråd med länsstyrelsen rörande detaljplanen. Principsamråd bör äga rum som klarlägger förutsättningför övriga fall. I samband med att detaljplanen antas meddelas ett arna

156 Kapitel 9

villkorat beslut som avser ändringar i fastighetsindelning Vinner m.m. detaljplanen laga kraft gäller detta också det beslutet inte senare om besvär har anförts särskilt över detta beslut. När det finns en tidigare antagen detaljplan eller fastighetsplan fattas ett separat beslut efter viss formell ärendegranskning, liknande den som sker i t.ex. ett lagfartsärende. Eventuellt sker prövning att av åtgärden inte strider mot antagen plan respektive lämplighetsvillkoren i fastighetsbildningslagstiftningen. Sådant beslut fattas byggt.ex. av nadsnämnden eller kommunal tjänsteman på nämndens delegation. av Det administrativa förfarandet skall kunna tillämpas när t.ex. onyttiga samfälligheter ringa värde jfr FBL 6:6 och 6:7 skall avveckav las. Om någon berörd part yrkar ersättning måste dock överenskommelse träffas och ersättning erläggas för att förfarandet skall kunna fullföljas i administrativ ordning. Även vid fastighetsbestämning som t.ex. berör många sakägare och där skriftlig överenskommelse är praktiskt besvärligt att erhålla bör ett administrativt förfarande under vissa förutsättningar kunna tillämpas. Om ingen berörd sakägare har framställt särskilt yrkande skulle detta kunna tolkas som ett tyst medgivande till åtgärden. För att inte förfarandet med tyst medgivande skall kunna missuppfattas någon av slutförs ärendet först efter en viss utställningstid. Har inga synpunkter eller yrkanden inkommit avslutas ärendet ett administrativt genom förfarande. Denna fråga kommer att studeras vidare i utredningens etapp tvâ. När beslutet har vunnit laga kraft för kommunen förändringarna av fastighetsindelningen i fastighetsdatasystemet. Kommunen m.m. ajourhåller också aktuell storskalig registerkartaregisterkartebas. Principen skall vara att kommunen registrerar de ändringar i fastighetsindelningen m.m. som det administrativa förfarandet resulterar Kommun som helt saknar resurser i detta avseende kan dock efter överenskommelse låta den regionala kart- och fastighetsmyndigheten ombesörja registreringen. Den nya centralmyndigheten bör som tillsynsmyndighet ställa vissa krav på registreringen i fastighetsdatasystemet. Syftet härmed är att upprätthålla fastighetsregistrets höga kvalitet. Tillsynen skall utövas framför allt utbildning, information och rådgivning. genom Genomförandekarta med tillhörande beskrivning och eventuellt övriga handlingar som hör till ärendet arkiveras i kommunens eller

kart- och fastighetsmyndighetens arkiv.

Kapitel 9 157

9.6.4 När bör administrativt förfarande inte tillämpas

Det administrativa förfarandet kan inte tillämpas i alla sammanhang i anslutning till plan- och byggprocessen. Följande typfall kan inte hanteras enligt det administrativa förfarandet:

tvångsfallen, dvs. vid oenighet sakägare emellan, i t.ex. fastighets- regleringssituationer med inslag tvång och inlösen, klyvning och av fastighetsbestämning,

komplicerade ärenden, t.ex. med komplexa panträttsförhållanden. I dessa fall kan kommunen överlåta handläggningen till den statliga regionala kart- och fastighetsmyndigheten

när sakägare begär att åtgärd, även berör kommunen som sak- - som ägare, skall handläggas den statliga kart- och fastighetsmyndigav heten samt

vissa förrättningsinstitut vid sidan av fastighetsbildningslagstift-

ningen, bl.a. enligt lagen äganderättsutredning och legalisering. om

Fastighetsbildning utanför detaljplan skall hanteras av den regionala kart- och fastighetsmyndigheten.

9.6.5 Kompetensfrågor

Det måste ställas krav på fastighetsrättslig kompetens hos den som upprättar handlingar i samband med det administrativa förfam.m. randet. Denne bör ha bakgrund och erfarenhet som en församma rättningslantmätare. I övrigt hänvisas till 11 kap 4 § PBL där det anges

med den särskilda kompetens behövs för att nämnden skall kunna som fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till registerkvalitet m.m. krävs en fungerande samverkan med den regionala kart- och fastighetsmyndigheten.

158 Kapitel 9

Ett lämpligt sätt att lösa kompetensuppbyggnaden kan vara att myndigheten successivt erbjuder utbildning samt överför kompetens till kommunen.

9.6.6 Konsekvenser det administrativa förfarandet av

Det administrativa förfarandet innebär en förenkling av fastighetsbildning med anknytning till plan- och byggprocessen i de fall inga motstående intressen föreligger. Frågan om rubbat förtroendeförhållande vid kommunal fastighetsbildning kan avföras i fråga ärenden med kommunala intresom sen som ställs mot enskilda intressen i t.ex. tvångssituationer. Förslaget innebär därmed ökad rättssäkerhet och enkelhet. en Många av de argument som förekommit för kommunal fastighetsbildning bedöms bli uppfyllda, bl.a. integration i plan- och byggprocessen och i MBK-verksamheten samt valfrihet beträffande regi, egen samverkan med andra kommuner eller konsult. Med utgångspunkt från nuvarande regelsystem blir det kommunen som själv fastställer taxa för det administrativa förfarandet. Dá kommunerna får tillgång till ett kunnande vad registrering avser i fastighetsdatasystemet, kan kommunerna också ajourhålla detta system vad gäller t.ex. planer och adresser. Detta sker idag endast av några få kommuner vid sidan av de som har egen fastighetsregistermyndighet. Det administrativa förfarandet innebär en mer aktiv medverkan från sakägarnas sida, t.ex när det gäller att träffa avtal och att ordna med medgivande från panträttshavare. Sakägaren själv t.ex exploatör eller via konsult skall även kunna ta fram beslutsunderlag behövs i som ärendet t.ex. karta och tillhörande beskrivning. Det är fastighetsägaren som tar initiativ till det administrativa förfarandet framgenom en ställan till PBL-myndigheten. Till nackdelarna hör svårigheten för medborgare och fastighetsägare att veta var gränsen för det administrativa förfarandet går. Berörs tätortsfrågor vänder sig fastighetsägare normalt till kommunen, i synnerhet om koppling finns till ett byggärende. Kontakterna går i många fall också via bank eller mäklare som kan hänvisa till rätt instans. Om osäkerhet i övrigt råder vänder sig den sökande också normalt till kommunen med sin förfrågan.

Kapitel 9 159

Jag vill i detta sammanhang peka på att det finns en risk för att det kan uppstå ett visst dubbelarbete i samband med att tvistiga fastighetsbildningar flyttas från det administrativa förfarandet hos en kommun till ett förrättningsförfarande vid kart- och fastighetsmyndigheten. Denna risk bör kunna begränsas genom ett förtroendefullt samråd. En konsultmarknad kommer troligtvis att öppnasöka tack vare införandet av det administrativa förfarandet. Ett antal kommuner kommer sannolikt att upphandla denna tjänst i stället för att skaffa egen kompetens på området.

9.7 Det aktiva förrättningsförfarandet

Det traditionella och aktiva förrättningsförfarandet skall tillämpas utanför område med administrativt förfarande. Förrättningsförfarandet skall också tillämpas inom detta område vid bl.a. komplicerade fall och tvångsfall. Förrättningsförfarandet kommer att spela en betydelsefull roll för en positiv landsbygdsutveckling, se avsnitt 4.1. Av samma avsnitt framgår betydelsen ett aktivt förrättningsförfarande också i samband av med de investeringar i den traditionella infrastrukturen som sker och kommer att ske under återstoden av 1990-talet. Sammantaget innebär detta att merparten av de komplicerade fastighetsbildningsfallen kommer att handläggas i ett aktivt förrättningsförfarande med de regionala statliga myndigheterna som ansvariga. Förtroendet för förrättningsförfarandet beror mycket på förmågan att utnyttja de möjligheter som förfarandet erbjuder för såväl enkla komplicerade ärenden. Förtroendet för förrättningsförfarandet som bedöms som särskilt viktigt för utvecklingen inom områdena markåtkomst- och ersättning samt fastighetssamverkan. Lämpliga lösningar förutsätter lagregler som gör det möjligt att lösa förrättningsfrågorna på ett effektivt sätt. Detta gäller inte minst inför genomförandet satsningar vägar, järnvägar, naturvårdens säkerav ställande m.m. under de närmaste åren. Det är angeläget för alla parter att förfarandet är effektivt, dvs. kännetecknas av kvalitet, snabbhet, enkelhet, rättssäkerhet och låga kostnader. Detta förutsätter bl.a. ett förrättningsförfarande som präglas av opartiskhet och till svårighetsgraden anpassad kompetens.

160 Kapitel 9

De ändringar i FBL m.fl. lagar som trätt i kraft vid årsskiftet 199293 är positiva steg i utvecklingen av förrättningsformen för att lösa markåtkomst- och ersättningsfrågor. Ett viktig område som återstår att ta är hanteringen tillupp av ståndsfrågor som rör avvägningen mellan allmänt och enskilt intresse. Här handlar det om att det allmänna ger uttryck för sin vilja i planeller koncessionsbeslut, men att det i övrigt i huvudsak är enskilda intressen som styr. Inom ramen för gällande förrättningslagstiftning åligger det fastighetsbildningsmyndighet att göra olika intresseavvägningar. När de allmänna intressena är starka föregås förrättningsprövningen dock som nämnts ovan normalt av ett plan- eller koncessionsbeslut. Förrättningsförfarandet kan då betraktas ett genomförandemedel. Inom som områden där förrättningsformen kan tillämpas har den nästan helt ersatt andra genomförandeinstrument såsom inlösen och expropriation. Ett förslag till banlag finns. LMV anser att banrätten och ersättningsfrägoma bör lösas ett förrättningsförfarande grundat på genom en arbetsplan. Förfarandet skulle då komma att likna det som används för att tillskapa ledningsrätt grundat på koncession eller detaljplan. Genom ett förrättningsförfarande kan skadebegränsande åtgärder som t.ex. markbyten och byggande av ersättningsvägar utredas och beslutas i nära samarbete och ofta i samförstånd med parterna. Ersättningsanspråk kan hanteras snabbt, enhetligt och rättssäkert och till lägre kostnader inom förrättningens ram. Av L194 framgår att av 10 000 förrättningsâtgärder med ersättnings- och värderingsinslag avgörs ca 2 000 av förrättningslantmätaren ett formellt beslut genom i ersättningsfrågan. Av dessa överklagas ca 50 vad avser ersättningsfrågan. Förrättningslantmätaren upprättar också i övriga fall många gånger förslag till överenskommelse som sedan berörda sakägare accepterar och därmed kommer en frivillig uppgörelse till stånd. Det finns i dag flera olika sätt att lösa försvarets behov av markåtkomst. Markåtkomsten löses i dag huvudsakligen avtal eller genom förrättning, varvid avtal är den vanligaste formen. För att underlätta markåtkomsten i olika situationer har LMV tagit fram en promemoria om försvarsätt, som innehåller förslag till en ny och för ändamålet anpassad rättighetsform.

Kapitel 9 161

9.8 Övergångsfrågor

Förslaget innebär bl.a. att de kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna avvecklas. Hanteringen de inneav liggande ärendena hos myndigheterna måste regleras. Genom särskilt förordnande från den regionala kart- och fastighetsmyndigheten till kommunal tjänsteman med behövlig kompetens inom den tidigare myndigheten, bör den vid tidpunkten för införande av ett nytt regelsystem inneliggande balansen ärenden kunna handav läggas och fullbordas inom respektive berörd kommun för att övergången skall ske så smidigt som möjligt. De nya reglerna föreslås gälla från den l juli 1995. Tillkommande ärenden inom detaljplanelagda områden efter denna tidpunkt skall alltså handläggas antingen genom ett administrativt förfarande av kommunen eller ett förrättningsförfarande den regionala genom av kart- och fastighetsmyndigheten.

Överlantmätarmyndighetens ÖLM uppgift att på länsstyrelsens

uppdrag svara för statens besvärsrätt över vissa beslut enligt fastighetsbildningslagstiftningen bör avvecklas och återföras till länsm.m. styrelsen. Den regionala kart- och fastighetsmyndigheten, kommer som att ta över ÖLM:s övriga uppgifter, kan inte för just denna svara uppgift, då detta skulle innebära att myndigheten, för annan myndighets räkning, granskar den egna verksamheten utifrån aspekter som myndigheten redan har tagit i beaktande vid ärendehandläggningen.

9.9 Sammanfattande bedömningar

För den nya organisationen är det angeläget att på ett optimalt sätt kunna tillämpa gällande fastighetsbildningslagstiftning på ett så rättsenligt, aktivt, opartiskt och effektivt sätt som möjligt. Beträffande olika samhällsintressen gör jag följande bedömningar: Fastighetsbildningen och fasti ghetsindelnin gen är grundläggande för samhällets infrastruktur. PBL har medfört ökade möjligheter att driva arbetet inom plan- och byggprocessen på ett effektivt sätt. Den pågående översynen av PBL leder med stor sannolikhet fram till förenklingar. Fastighetsbildningen handlar i detta perspektiv om ett kontinuerligt lagarbete mellan fastig-

6 13-1069

162 Kapitel 9

hetsbildare, planförfattare och kommunaltekniker. Den ärendevisa hanteringen ersätts härvid av ett mera projektinriktat arbetssätt. Fastighetsbildningen utgör det fasti ghetsrättsliga plan genomförandet där beslut förutsätter planmässiga ställningstaganden av kommmunalt PBL-organ. Fastighetsbildningen utgör således i dessa sammanhang ofta enbart ett verkställighetsbeslut på grundval träffade avtal och av dylikt där resultatet överensstämmer med lagakraftvunnen detalj- eller fastighetsplan. Som ett led i att förenkla processen föreslår jag ett administrativt förfarande för det fastighetsrättsliga genomförandet inom detaljplan. Detta förfarande skall tillämpas när berörda parter är överens och det administrativa beslutet kan grundas på avtalöverenskommelse och meddelas i överensstämmelse med aktuell detalj- eller fastighetsplan. Kopplingen till detaljplanen följer av att denna reglerar markanvändningen och därmed är styrande för fastighetsbildningen. Statens politik beträffande de areella näringarna har medfört en avreglering i olika avseenden. Landsbygdens utveckling kräver andra åtgärder än enbart satsning på de traditionella landsbygdsnäringarna. Tidigare handlade förrättningsverksamheten i denna sektor i stor utsträckning om insatser för jord- och skogsbrukets rationalisering. Numera är det angeläget att vid sidan om denna verksamhet också åstadkomma fastigheter för kombinerade ändamål för att göra boendet på landsbygden mer attraktivt. Fastighetsbildning i anslutning till statliga infrastrukturinsatser t.ex. vägar, järnvägar och telekablar är i första hand en statlig angelägenhet för att dels undanröja eventuella olägenheter i form av t.ex. splittrade jord- och skogsbruksenheter, dels för att t.ex. tillskapa behövliga rättigheter m.m. Sammanfattningsvis leder bedömningarna fram till ett ställningstagande som innebär ett administrativt förfarande för det fastighetsrättsliga genomförandet med anknytning till detaljplanelagda områden. Denna förenkling medför den effektiva fastighetsbildning som kommunerna har krävt i samband med plan- och byggprocessen. Det administrativa förfarandet innebär att fastighetsbildningen i allt väsentligt integreras i plan- och byggprocessen. Den myndighetsutövning riktad mot enskild, som kan bli aktuell i samband med fastighetsbildning förs till den statliga myndigheten eftersom tvistiga förrättningar inte kan utföras som ett administrativt förfarande. Detta är grunden för det enhetliga statliga huvudmannaskapet. De nuvarande

Kapitel 9 163

kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna avvecklas samtidigt som den önskade integrationen av fastighetsbildning i plan- och byggprocessen utvidgas till alla kommuner. Mina bedömningar i fråga ansvaret för fastighetsbildning om m.m. kan härmed sammanfattas enligt följande

fastighetsregistreringen skall integreras i fastighetsbildningen, -

vissa delar av förrättningsförfarandet inte myndighets- - som avser utövning dvs. utgör förrättningsförberedelser, bör under konkur- rens kunna utföras av berörd kommun, av en fristående upp- dragsorganisation eller på konsultbasis,

genom ett administrativt förfarande får kommunerna med detaljplan som grund ansvaret för det fastighetsrättsliga plangenomförandet som bygger på frivillighet och

statliga regionala kart- och fastighetsmyndigheter skall ha ansvaret för fastighetsbildning i förrättningsform, inklusive samtliga tvistiga fastighetsbildningar.

Jag har alltså inte kunnat ñnna grund för en lösning som ansluter till direktivens huvudalternativ i den bokstavliga meningen att staten skall ansvara för all fastighetsbildning. Däremot har jag med det ovan angivna synsättet bl.a. för - om en stat och kommun gemensam infrastruktur som grund strävat efter att nå en systemlösning som förenar huvudalternativets sammanhållande statliga ansvar med en lämplig integrering i den på kommunalt ansvar grundade plan- och byggprocessen. Mina förslag innebär att kraven på förenkling, samordning med den kommunala plan- och byggprocessen samt utveckling ett aktivt av förrättningsförfarande i hög grad samtidigt tillgodoses.

Kapitel 10 165

10 Inskrivningsverksamheten

I detta avsnitt behandlas inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist. I direktiven erinras om det principiella önskemålet att verksamheten bör skiljas från domstolarna men i övrigt anges inga specifika riktlinjer. I relation till målangivelserna i kapitel 7 präglas bedömningarna i stor utsträckning avvägning mellan kvalitet, effektivitet och av en kompetens i en väl fungerande verksamhet i nuläget och de bästa organisatoriska förutsättningarna för långsiktig förändring, rationalisering och utveckling. Olika lösningar kan olikheter i graden ge av decentralisering. Mot bakgrund av bl.a. vad som sagts i kapitel 7 om behovet en av helhetssyn utgör ställningstagandena beträffande inskrivningsverksamheten en viktig grund för organisationsövervägandena i stort. Detta hänger samman med att inskrivningsverksamheten är den från ena början självständiga verksamheten i fastighetsdatasystemet fastighets- registreringen är den andra som motiverat den särskilda organisation som gett grund för Centralnämnden för fastighetsdata CFD. En integrering inskrivningsverksamheten med övrig fastighetsverksamav het betraktas också av många som mer gränsöverskridande mellan verksamheter än övriga aktuella åtgärder.

10.1 Tidigare bedömningar och förslag

Frågan om inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist har varit aktuell i flera olika sammanhang. Redan när inskrivningsverksamheten fick sin nuvarande organisation i början av 1970-talet diskuterades, i samband med förslaget till jordabalk, det organisatoriska ny om sambandet mellan inskrivningsväsendet och domstolsorganisationen skulle brytas. Den gången väcktes frågan på grund av att handläggningstiderna för inskrivningsärenden orimligt långa. var I principbetänkandet ADB inom inskrivningsväsendet SOU 1969:9 behandlade Inskrivningskommittén frågan inskrivningsmyndigom

166 Kapitel 10

heternas anknytning till domstolarna. I direktiven för kommittén anfördes att organisationsförändring inte var tänkbar förrän någon tid en efter det att den jordabalken trätt i kraft. Vidare anfördes att det nya fanns starka skäl för att behålla anknytningen, bl.a. därför att det kunde bli svårt att rekrytera personal med erforderliga juridiska kunskaper till inskrivningsmyndigheter utanför domstolsväsendet. Kommittén ansåg att det fanns flera faktorer som i och för sig skulle kunna motivera en omprövning av organisationsformen. Framför allt inskrivningsarbetets växande omfattning, dess fristående karaktär i förhållande till domstolsarbetet i övrigt samt dess nära samband med fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Kommittén fann att det alternativ som närmast kunde komma ifråga, om inskrivningsväsendet skulle läggas på annan myndighet, var att också fastighetsregistreringen bröts sitt organisatoriska sammanhang och det skapaut ur att des särskilda registreringsmyndigheter för alla fastighetsdata. Kommittén konstaterade att oavsett vilken organisatorisk lösning som på sikt kunde den lämpligaste krävde omläggningen till systemet i den vara jordabalken att anknytningen behölls till dess omläggningen nya genomförts. Kommittén övervägde även om inskrivningsverksamheten kunde koncentreras till ett färre antal domstolar och undersökte två olika alternativ till lokal organisation. Det första alternativet byggde på att det skulle finnas inskrivningsmyndighet i varje län. Det andra en

skulle innebära 74 inskrivningsmyndigheter. Övervägandena utmyn-

nade i ett förord för länsalternativet. Statsmakternas beslut 1970 innebar ett modifierat länsalternativ och det uttalades att det borde vara möjligt att göra undantag från principen om länsinskrivningsmyndigheter. Trots beslutet har fastighetsdatareformen genomförts inom ramen för en i princip oförändrad lokal organisation. I förarbetena till den nya jordabalken prop. 1970:20 del Bl s 494

ff uttalade departmentschefen att det fanns starka skäl för att bevara

anknytningen till de allmänna domstolarna på grund av att inskrivningsmyndighetens prövning i viss mening dömande karaktär. är av Han konstaterade att prövningen i många fall är av mycket enkel beskaffenhet men att den inte sällan rymmer problem som kräver ingående kunskap de civilrättsliga reglerna och att anknytningen om till domstolarna garanterar att sådan personal alltid står till förfogande. En annan synpunkt som departementschefen framförde var att erfaren-

sou 1993:99 Kapitel 10 167

heten från inskrivningsväsendet i samband med tingsmeriteringen utgjorde ett värdefullt led i domarutbildningen och att den ofta var av stort värde även för dem som inte tänkte ägna sig åt domaryrket. Han tillade att hans ställningstagande i organisationsfrågan inte uteslöt att saken kunde behöva prövas på nytt. Propositionen utmynnade således inte i något förslag om att inskrivningsväsendet skulle skiljas från domstolsorganisationen. Detta ställningstagande berodde sannolikt också på att hyste tilltro till att man införandet av ADB inom inskrivningsväsendet skulle lösa problemet med de långa handläggningstiderna.

10.l.1 Domstolarna i framtiden

1989 utarbetades inom Justitiedepartementet promemoria Domstoen larna i framtiden en idéskiss Ds 1989:2. Orsaken var att målbalan- serna var för stora och att arbetsläget allmänt sett var ansträngande i domstolarna. Dessutom var det då svårt att rekrytera kompetenta nya jurister till domstolarna. Det framfördes därför tankar om att domstolarna borde renodla sin verksamhet till sådana uppgifter krävde som

domstolsprövning. Övriga uppgifter kunde i stället läggas på andra

myndigheter. I detta sammanhang kom frågan om inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist igen. Minst två skäl talade, enligt upp promemorian, förändring huvudmannaskapet för inskrivningsväsendet mot en av vid denna tidpunkt. För det första ansågs det säkrast att genomföra fastighetsdatareformen med den nuvarande organisationen. För det andra ansågs det inte finnas någon myndighet organisatoriskt och som kompetensmässigt var mogen att omedelbart ta över inskrivningsärendena. Det framkom dock att det skulle kunna tänkbar lösning vara en att integrera inskrivningsväsendet i en förstärkt lantmäteriorganisation i framtiden.

10.1.2 Domstolsutredningen

I betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991:106 uttalade domstolsutredningen, trots att det i och för sig inte låg inom ramen för utredningsdirektiven att ta ställning till inskrivningsväsendet helt om eller delvis skulle handhas av andra myndigheter än domstol, att de

168 Kapitel 10

skäl som allmänt talade för att domstolarna befrias från sina sidofunktioner med samma styrka även talade för att inskrivningsärendena på sikt förs bort från domstolarna. Utredningen ansåg emellertid att detta inte kunde ske förrän under delen 1990-talet. Tiden ännu inte mogen för ett slutligt senare av var ställningstagande till inskrivningsväsendets slutliga hemvist, dels på grund av den pågående datoriseringen, dels på grund av osäkerhet om vad panträttsutredningens förslag skulle leda till. En majoritet av de tingsrätter som avgav remissyttrande ansåg att inskrivningsväsendet inte borde skiljas från domstolsväsendet. Som argument anfördes bl.a. att fastighetsdatareformen ännu inte är slutförd och att det inte finns någon myndighet som har kompetens för att ta Även organisationerna hand om inskrivningsverksamheten. de fackliga var negativa till en förändring av inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist. Framför allt ansåg de att det var viktigt att beakta allmänhetens behov av närhet till inskrivningsmyndigheterna. Bland övriga remissinstanser instämde tre av hovrätterna i utredningens ställningstagande medan tre avstod från att ta ställning. Statskontoret anslöt sig också till denna uppfattning.

10. 1.3 Domstolsväsendet organisation och administration

i framtiden

I Justitiedepartementets promemoria Domstolsväsendet Organisation och administration i framtiden Ds 1992:38 förordades ännu en gång en renodling av domstolarnas verksamhet. Utredningen arbetade med olika dimensioneringsmodeller för att uppfylla det grundläggande kravet på judiciellt bärkraftiga domstolar. Med detta avses att domstolarna på ett riktigt sätt och inom rimlig tid kan avgöra de mål som förekommer vid domstolen. En av utgångspunkterna var att en större domstol har bättre möjligheter att tillvarata och utveckla specialkunskaper hos domarpersonalen olika rättsområden. När det gällde frågan om behovet av lokal förankring konstaterades bl.a. att datoriseringen av inskrivningsväsendet innebär att man inte längre behöver besöka inskrivningsmyndigheterna för att ta reda på lagfarts- och inteckningsförhållanden. Utredningen föreslog en ny domkretsindelning som innebar att de 24 minsta tingsrätterna skulle läggas samman med andra tingsrätter.

Kapitel 10 169

Den kritik som riktades mot förslaget gick i huvudsak ut på att de små tingsrätterna är effektiva och väl försvarar sin plats i domstolsorganisationen samt att det skulle uppstå lokala problem på orter där tingsrätterna läggs ned. Justitiedepartementet drog tillbaka förslaget och förklarade att det inte var möjligt att i nuläget genomföra den planerade nedläggningen av de små tingsrätterna. Det uttalades i sammanhanget att det inte fanns några garantier för att förändringar inte kunde ske i framtiden.

lO.1.4 LMV:s förslag

Statens lantmäteriverk LMV fick 1991 i uppdrag att redovisa alternativa möjligheter att rationalisera fastighetsregistreringen. I en promemoria 1992-03-21 ansåg LMV att det bästa angreppssättet var att samordna de funktioner som samhället byggt upp för att tillhandahålla fastighetsinformation och garantera äganderätten till fast egendom. LMV föreslog en strukturöversyn av fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsväsende och det nuvarande systemet för åsättande av fastigheters taxeringsvärden och menade att det fanns stora rationaliseringsvinster att göra. Utöver de ekonomiska argumenten framfördes att det finns starka motiv att skapa en organisation som är kundanpassad och har en tydligare myndighetsstruktur. Vidare pekade LMV på att en samordning skulle ha regionalpolitiska effekter. Både fastighetsbildnings- och inskrivningsverksamheten har starkt regionaliserade organisationer med myndigheter som är mycket små. På de allra minsta kontoren är det svårt att åstadkomma en helt igenom effektiv och driftssäker organisation och fullt resursutnyttjande. Vid minskningar i efterfrågan eller produktivitetshöjningar blir det omöjligt att behålla de minsta kontoren. En sådan utveckling borde, enligt LMV, undvikas både för fastighetsbildningen och inskrivningen. En samordning av verksamheterna skulle goda förutsättningar att behålla den lokala anknytningen. ge

170 Kapitel 10

10.1.5 CFD:s särskilda rapport

I CFD:s särskilda rapport, 1992-03-31, som underlag för fördjupad anslagsframstâllning för budgetåren 199394-199596, konstaterade CFD att frågan om organisationsförändringar för inskrivningsmyndigheterna berör myndigheten därför att den arbetar med system för inskrivning och har verksamhetsmässig anknytning till såväl inskrivningsmyndigheterna som till alla stora ingivare av inskrivningsärenden. CFD menade att man vid en eventuell organisationsförändring borde pröva ett alternativ där CFD tar över det huvudmannaskap som DV nu har, men att myndigheterna i möjligaste mån hålls intakta.

10.2 Bedömning inskrivningsverksamheten

av

Sammanfattningsvis fungerar inskrivningsverksamheten i dag bra, handläggningstiderna är korta, besluten håller hög kvalitet, verksamheten är kostnadseffektiv och servicen god. följd datori- Detta är en av seringen och delegeringsmöjligheterna men också de samordningsav fördelar som inskrivningsmyndigheterna för närvarande har med tingsrätterna. Genom anknytningen till tingsrätterna har inskrivningsmyndigheterna tillgång till kvalificerad juridisk kompetens trots att behovet, på grund av den höga delegeringsgraden, ofta endast handlar om någon tiondels årsarbetskraft för domare. Till detta kommer den kompetens som ñnns hos tingsnotarierna. I praktiken är det ofta tingsnotarier som arbetar som inskrivningsdomare på deltid. Notarierna handlägger betydande del de komen av plicerade ärendena och de bistår biträdespersonalen med råd. En konsekvens av systemet med notarier inskrivningsdomare är att det som gör det möjligt att driva hela inskrivningsväsendet med anmärken ningsvärt liten resurs av ordinarie domare. Det förhållandet att notarierna växlar vid inskrivningsmyndigheten IM innebär vissa nackdelar för kontinuiteten. Systemet med notarier som inskrivningsdomare har dock ansetts fungera bra. Notarierna får dessutom erfarenhet att fatta egna beslut och möjlighet att praktiskt tillämpa kunskaper inom bl.a. civilrätten. Inskrivningsmyndigheterna har genom sina självständiga uppgifter i allmänhet dragit till sig den mest erfarna biträdespersonalen tingsrätten.

Kapitel 10 171

Biträdespersonalen används på ett flexibelt sätt till ömsesidig nytta för inskrivningsmyndigheterna och tingsrätterna. Vid semester, sjukdom och arbetsanhopning alternerar biträdespersonalen mellan IM och målkansliema. Även antalet inskrivningsärenden varierar kraftigt, om både från dag till dag och under längre perioder, kan personalen användas rationellt eftersom det finns andra arbetsuppgifter vid tingsrätten, t.ex konkurs- och bouppteckningsärenden, som inte samvarierar med inskrivningsärendena. Informationsutbytet mellan inskrivningsmyndighetema och andra verksamheter inom tingsrätten gäller främst boupptecknings- och förmyndarskapsärenden samt familjerättsmålen. Det kan gälla att få fram uppgifter från bouppteckningar och testamenten som är arkiverade på tingsrätten samt att erhålla information i mål om äktenskapsskillnader och bodelningar o.s.v. Till viss del beror dessa kontakter på att ingivarna lämnar in ofullständiga ansökningar. När handlingarna redan finns hos tingsrätten är det vanligt att inskrivningsmyndighetema kompletterar ansökan med dessa. Alternativet är att sända ärendena åter till ingivama för komplettering och på nytt pröva ansökan vid ett senare tillfälle. I andra fall är det fråga om uppgifter som IM själv måste inhämta från tingsrätten. Tingsrätten har liksom många andra myndigheter skyldighet att underrätta IM när viss typ av ansökan inkommit eller när beslut fattats som rör en fastighet. Underrättelse skall skickas, bl.a. när talan väcks om hävning eller återgång av förvärv av fast egendom, vid beslut med förordnanden att en förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, när det förordnats om kvarstad i fast egendom, vid beslut konkurs det finns fast egendom eller tomträtt och vid om om ansökan om dödande av inteckning enligt lagen om förkommen handling.

10.3 Samband med övrig fastighetsverksamhet

10.3.1 Samband mellan CFD och IM

CFD har huvudansvaret för fastighetsdatareformens genomförande men arbetet sker i samverkan med DV och LMV. CFD har, som det påpekas i direktiven, utvecklats till centralmyndighet för fastighetsen dataverksamheten i takt med fastighetsdatasystemets tillväxt och ökade

172 Kapitel 10

användning. Tekniskt sett utgör den information som inskrivningsverksamheten genererar en integrerad del av fastighetsdatasystemet. Det är till stor del teknikutvecklingen och nya behov hos användarna som påverkar IM:s verksamhet. CFD har rollen som kontaktyta mot användarna och kan fånga upp förnyelsefrågor som i sin tur driver fram lagstiftningsändringar. Främst handlar det de behov som om fastighetskreditmarknaden har. Sambandet mellan CFD och IM på grund av fastighetsdatareformen kan också belysas på ett enklare ekonomiskt plan. Efter hand som lönekostnaderna minskar för inskrivningsmyndigheterna på grund av de rationaliseringsvinster som fastighetsdatareformen medför så ökar kostnaderna för CFD att driva systemet. Eftersom CFD tar över expeditions- och uppbördsuppgifterna gäller förhållanden även samma för expeditions- och blankettkostnader.

10.3.2 Samband mellan FBM, FRM och IM

Fastighetsindelningen utgör grunden för hela inskrivningsväsendet och för fastighetskreditgivningen.

lrformationssamband

Det finns ett stort informationssamband mellan fastighetsbildningsmyndigheten FBM, fastighetsregistreringsmyndigheten FRM och IM genom fastighetsdatasystemet. Det grundläggande sambandet är att sedan registrering skett i fastighetsregistret, och fastighetsbildningen således är fullbordad, skapas den nya fastigheten automatiskt i inskrivningsregistret. FRM underrättar IM om förändringen och IM kontrollerar och vidtar eventuellt följdåtgärder så att registerinnehållet blir korrekt. FBM och FRM har enligt bestämmelser i olika författningar skyldighet att skicka underrättelse till IM. Antalet aviseringar till inskrivningsregistret är mycket omfattande och görs bl.a. beträffande fastighetsbildningsåtgärds inverkan på inskrivna rättigheter m.m., ersättningsbeslut, förordnande enligt 10 kap 9 § fastighetsbildningslagen FBL, fråga om att inlösen enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen uppkommit samt vid beslut i äganderättsutredning och legalisering. Aviseringarna sker maskinellt och medför därför inget personellt resursbehov av någon nämnvärd omfattning.

Kapitel 10 173

Verksamhetssamband

För att förhindra att inskrivning nyttjanderätt eller servitut förs över av till upplägg för nybildad fastighet, som inte besväras av den rättighet inskrivningen finns det rutiner innebär att FBM vid fastigavser, som hetsbildningsförrättningen undersöker rättigheten berör den nybilom dade fastigheten. För att FBM skall kunna göra dessa undersökningar måste den känna till inskrivningsuppgifterna. Är IM anslutet till fastighetsdatasystemet är det inget problem i sig, men det kan hända att innehållet i inskrivningsregistret inte är tillräckligt och att det krävs att FBM får tillgång till upplåtelsehandling och karta som finns i akten hos IM. Med detta material tar FBM ställning till om fastigheten uppenbarligen inte berörs rättigheten, s.k. bortintygande av rättigav heten. Det finns även andra verksamhetssamband mellan IM och FBM. Mest påtagligt är det vid sammanläggningar, äganderättsutredningar och legaliseringar. Vid förrättningar begär FBM att IM skall yttra sig över det föreligger hinder mot åtgärden och upprätta förslag till om företrädesordning. Om det finns hinder kan undanröjas utan att som det tar allt för lång tid skall IM uppmana sökanden eller annan att vidta behövlig åtgärd. Det är primärt IM har ansvaret för att ta de kontakter som som krävs med fastighetsägare och rättighetshavare. I praktiken kan IM hjälp FBM. Det innebär att FBM är aktivt verksam för att undanav röja eventuella hinder för t.ex. sammanläggning genom att biträda sökanden med lagfartsansökan vid avstyckning för sammanläggning, upprätta avtal enligt 12 kap 2 § FBL, inhämta medgivande från rättighetshavare enligt 12 kap 3 § FBL eller förbereda nödvändiga inskrivningsåtgärder rörande pantbrev innehas enskild. Dessa åtgärder som av vidtas normalt enligt överenskommelser mellan FBM och IM. Ärenden rör sammanläggningar, äganderättsutredningar och som legaliseringar förekommer inte särskilt ofta. Budgetåret 199192 avslutades totalt 833 sådana förrättningar. Ett annat exempel på verksamhetssamband är handläggningen av avtalsservitut. IM registrerar avtalsservitut endast på den tjänande fastigheten i inskrivningsregistret och FRM registrerar i sin tur samma servitut på såväl tjänande härskande fastighet i fastighetsregistret. som Vid utredning komplicerade fastighetsförhållanden krävs det i allav mänhet tillgång till samtliga myndigheters arkiv för att utredningen skall kunna genomföras.

174 Kapitel 10

Kompetenssamband

Kompetenssamband mellan FBM och IM finns huvudsakligen inom det fastighetsrättsliga området. FBM måste liksom IM i lagfartsärenden tillämpa civilrättslig lagstiftning vid viss fastighetsbildning och det innebär att kontroll av köpeavtal skall göras med avseende på t.ex.

parternas rättshandlingsförmåga att avtal inte innehåller villkor gör det ogiltigt - som att det inte finns inskränkningar i säljarens överlåtelserätt att make lämnat nödvändigt medgivande att köparen har tillstånd till förvärvet att ställföreträdare för juridisk är behörig - person

FRM och IM registrerar båda i fastighetsdatasystemet och de formella reglerna för uppdatering i inskrivningsregistret och fastighetsregistret liknar varandra. Med samlad kompetens inom hela området skapas en möjligheter för att rationalisera handläggningssättet.

10.4 Samordningsfördelar vid samlad kart- och

fastighetsmyndighet

De samband mellan inskrivningsverksamheten och annan statlig myndighetsverksamhet på fastighetsområdet, analyserats skapar som ovan, möjligheter till större överskådlighet och till förenklingar dessa om verksamheter kan integreras i statlig kart- och fastighetsmyndighet. en

10.4.1 Tydligare myndighetsstruktur

Om inskrivningsmyndigheterna skall skiljas från domstolsorganisationen är det naturligt att de läggs med andra verksamheter samman inom fastighetsområdet. Såväl FBM och FRM IM bedriver med som fastighetsanknuten myndighetsutövning och hanterar samt genererar

fastighetsinformation i ett gemensamt informationssystem.

Även verksamheterna delvis riktar om sig mot olika målgrupper skulle en samordning skapa enklare och lättöverskådlig en mer myndighetsstruktur. I huvudsak gäller detta de kunder för ärende som ett

från fastighetsbildning till inskrivning lagfart och inteckning. 1992

av

Kapitel 10 175

hänförde sig 21 993 272 455 lagfartsärenden, eller 8 procent, till av nybildade fastigheter. Satt i relation till totalt l 557 461 inskrivningsärenden blir det drygt 1 procent. Det kvantitativa sambandet är alltså för närvarande litet.

10.4.2 Helhetsansvar för all fastighetsanknuten verksamhet

för all fastighetsanknuten verksamhet bör kunna Ett gemensamt ansvar klargöra bilden det förändringsbehov finns för lagstiftning pá av som fastighetsområdet och underlätta genomförandet nödvändiga förändav ringar i lagstiftningen. Det kan diskuteras det inte skulle att om förenkla och reducera antalet rättsliga institut. Som exempel har tankar förts fram att äganderättsutredning och lagfartssammanträde kan om slås ihop till ett förfarande och att relaxation kanske inte längre behövs.

10.4.3 Styrnings- och ledningsfunktioner

CFD fungerar i praktiken informellt andra centralmyndighet som en för inskrivningsmyndigheterna parallellt med DV. Biträdespersonalen har dagliga kontakter med CFD och anser att samarbetet med CFD fungerar mycket bra. Det finns anledning att anta att dessa förhållanden inte kommer att förändras i framtiden. Vid en organisatorisk integrering mellan CFD och inskrivningsverksamheten kommer egentligen redan existerande styrförhållanden att formaliseras. Inskrivningsmyndigheternas arbetssätt har påverkats av domstolarnas långt drivna självständighet i förhållande till centralmyndigheten. DV:s lednings- och styrningsfunktioner är således begränsade. Ett avskiljande inskrivningsväsendet från domstolarna gör det möjav ligt för centralmyndighet ett större beslutsstöd för inskriven ny att ge ningsverksamheten.

10.4.4 Kompetensutveckling

Inom fastighetsbildningsmyndigheterna finns det redan nu ett behov av ytterligare juridisk kompetens. Detta behov kan samordnas med den

176 Kapitel 10

kompetens som kommer att behövas för inskrivningsverksamheten om verksamheterna integreras. Förrättningslantmätarna har i dag juridisk kompetens i första hand inom fastighetsrätt. En regional kart- och fastighetsmyndighet måste alltså tillgodose behovet juridisk kompetens för att leda inskrivav ningsverksamheten att anställa jurister. Det öppnar också möjgenom lighet att förse förrättningsverksamheten med juridisk kompetens i förrättningar där sådan behövs. För all personal vid såväl inskrivnings-, fastighetsbildningssom

fastighetsregistermyndigheterna kommer sammanslagning

en av verksamheterna att ge möjligheter till utveckling och utvidgning av kompetensområdena.

10.4.5 Gemensam arkivhållning

En integrering myndigheternas arkiv kommer att underlätta arbetet av vid fastighetsrättsliga utredningar och även skapa bättre förutsättningar för forskning. Samtliga myndigheter har idag stora arkiv och kostnader för dessa. Mycket talar för att en integrering skapar situation en som gör att det blir nödvändigt att ta itu med dessa problem och att det också blir billigare att hitta lösningar avsnitt 4.2.6.

gemensamma se

Ytterligare möjligheter att förenkla och ratio-

nalisera inskrivningsverksamheten

Utredningen har från flera håll uppmärksammats på behovet av ny lagstiftning inom inskrivningsområdet. En översyn jordabalkens av

inskrivningsrättsliga regelsystem måste ske inför fastighetsdatarefor-

mens slutförande eftersom dagens regler bygger på manuell inskrivning. DV uttalade i sitt remissvar över Domstolsutredningens förslag att det då är lämpligt att ta ett samlat på de materiella frågorna grepp och att det vid sådan prövning bl.a. bör övervägas det en om nuvaran-

de inskrivningssystemet och systemet för belåning fast egendom

av överhuvudtaget bör behållas. Det har också visat sig nödvändigt med en översyn av regelverket kring fastighetsdatasystemet och det behövs

Kapitel 10 177

en ny registerlag. En sådan förbereds inom Justitiedepartementet. Frågan har samband med arbetet på en ny datalag. Det har under de senaste åren i olika sammanhang kommit fram förslag till förändrings- och förenklingsmöjligheter för inskrivningsverksamheten. Förslagen påverkar inte enbart inskrivningsmyndigheternas verksamhet och resursbehov utan de är ofta kopplade till utvecklingsmöjligheter för framför allt kreditinstituten. Behovet av ny lagstiftning för att kunna genomföra förslagen är också mer eller mindre omfattande. I vissa fall bygger förslagen på den utveckling skett inom för den nuvarande lagstiftningen. Nedan redovisom ramen översikt utvecklingsmöjligheterna i detta avseende. sas en av

lO.5.l Särskilt inteckningsregister

CFD tillhandhåller redan i dag, inom ramen för sin uppdragsverksamhet, tjänsten elektronisk pantbrevsförvaring. Några av de stora realkreditinstituten, Stadshypotek och Spintab, har redan anslutit sig till denna tjänst. Den innebär att CFD elektroniskt lagrar uppgifter motsvarande de som finns i ett pantbrev. Man har dock gjort den bedömningen gällande lagregler för pantsättning gör det nödvänatt nu digt att förvara utskrivna pantbrev vid sidan om den elektroniska lagringen i avvaktan på lagstiftning. I departementspromemorian Ett papperslöst inteckningssystem m.m. Ds 1993: 14 läggs ett förslag, som visserligen innebär att huvuddragen i de nuvarande reglerna om inteckningar och pantbrev består men banker och andra kreditinstitut samt vissa försäkringsföretag som ger möjlighet att slippa hantera fysiska pantbrev de ansluter sig till ett om särskilt inteckningsregister det är tänkt att CFD skall ha hand om. som Inteckningar skall kunna föras i registret i samband med beviljande nyinteckning. Även befintliga pantbrev skall kunna konverteras till av registrering i det särskilda inteckningsregistret. Förslaget i departeen mentspromemorian innebär att de rättsverkningar som i dag är knutna till innehavet ett pantbrev i stället knyts till registreringen. av Det primära syftet med det särskilda inteckningsregistret är att minska de kostnader och det arbete i dag läggs ned på att arkivera som och hantera pantbrev vid de anslutna kreditinstituten. Detta kommer på myndighetssidan i första hand att påverka CFD:s arbete eftersom inte i omfattning kommer att behöva skriva ut pantbrev man samma

178 Kapitel 10

i fortsättningen. Enligt departementspromemorian kan förslaget antas leda till vissa kostnadsbesparingar för inskrivningsväsendet. Förslaget innebär ingen ändring i inskrivningsmyndigheternas beslutsfunktioner men myndigheternas arbete skulle minska något att pantbrevsgenom hanteringen i samband med inteckningsåtgärd i viss mån försvinner. CFD har i sitt remissyttrande påpekat att systemet även kan kombineras med en redan befintlig tjänst från CFD benämnd åtgärdsavisering. En sådan tjänst innebär att den registrerade inteckningshavaren får en underrättelse sådana åtgärder är betydelse för att om som av tillvarata panthavarens rätt vid t.ex. ägarbyte, dödning inteckning av och utmätning. På några års sikt kan antalet ärenden vid IM rör som innehavsanteckningar minska under förutsättning att de större kreditinstituten ansluter sig till tjänsten.

10.5.2 Registrering i inskrivningsregistret uppgifter

av om

exekutiva åtgärder

I ovannämnda departementspromemoria redovisades också ett förslag till lagstiftning avseende registrering i inskrivningsregistret uppgifav ter om exekutiva åtgärder. Huvudalternativet i förslaget bygger på registrering vid källan. Kronofogdemyndigheterna KFM skall tillåtas att direktregistrera utmätningsanteckningar i inskrivningsregistret, vilket innebär att det dubbelarbete undviks sker i form som nu av en skriftlig underrättelse. Aviseringsalternativet innebär att KFM i stället lämnar IM underrättelse via terminal och att IM därefter godkänner registreringen. De invändningar som riktats mot sådan direktregistrering är att det inte går att genomföra så länge IM arbetar med inskrivningsdagar. Förslaget innehåller skiss till lösning detta problem. en av

För inskrivningsmyndigheteras del skulle systemet innebära tidsbe-

sparingar som ger inte helt obetydliga vinster.

10.5.3 Handläggningen av enkla inskrivningsärenden m.m.

Panträttsutredningen fick i uppdrag att utreda två huvudfrågor. Den ena gällde handläggningen av inskrivningsärenden och uppdraget i den delen byggde på att banker och andra kredititinstitut skulle få behörig-

het att- jämsides med inskrivningsmyndigheterna handlägga och fatta

beslut i vissa rutinbetonade inskrivningsärenden inte fordrar några som

Kapitel 10 179

ingående juridiska överväganden. Den andra huvudfrågan gällde den rättsliga regleringen hur panträtt i fastighet uppkommer. Enligt av en direktiven skulle utredningen först inrikta sitt arbete på att förutsättningslöst undersöka om ett panträttssystem av det slag som skisserats i direktiven skulle medföra så stora vinster att en reform var motiverad. Utredningen entledigades innan arbetet hade slutpå egen begäran förts redovisade en del av sina ställningstaganden i en skrimen man velse till statsrådet. Dessa gick ut på att kreditinstitut borde kunna handlägga och fatta beslut i traditionella inskrivningsärenden och i panträttsärenden. Tankegångar fanns också att låta kreditinstituten göra preliminär prövning lagfartsärenden om sådant ärende ges in en av tillsammans med ett nyintecknings-, dödnings- eller panträttsärende. En de svårigheter uppkom kreditinstituten skulle ges beav som om hörighet att handlägga inskrivningsärenden var att inskrivningsdagarna måste avskaffas och ersättas med fortlöpande registrering i inskrivningsregistret. Utredningen ansåg att det fanns skäl att överväga den nuvarande panträttskonstruktionen och i stället införa ett databaserat registreringssystem. Utredningsarbetet visade emellertid att en övergång till ett registreringssystem skulle kräva analyser och ställningstaganden i många ytterst komplicerade juridiska frågor. De ekonomiska beräkningar utredningen gjorde visade bl.a. att som vinsterna med ett nytt system för kreditväsendets del, beräknat som nettoeffekt, motsvarade 110 årsarbetskrafter eller 55 miljoner kr. För inskrivningsväsendets del tydde beräkningarna på att motsvarande vinst skulle bli 37 årsarbetskrafter eller 18,5 miljoner kr. CFD beräknade ca att pantbrevshanteringen för myndighetens och DV:s del skulle ge en nettobesparing på 3 miljoner kr år. Eventuell kostnad för avisering per dock inte medräknad vilket gjorde att det svårt att ta ställning var var till det skulle uppkomma någon vinst. Det bör påpekas att beräkom ningarna grundade sig på ett större antal inskrivningsärenden än vad handlades 1992 och sannolikt också kommer att handläggas 1993. som Representanterna för affärs- och föreningsbankerna förspar-, klarade att bankerna inte beredda att delta i handläggningen av var inskrivningsärendena. Som skäl angavs att kreditinstituten inte ansåg att de borde ta på sig förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning samt att de ekonomiska vinsterna i det rådande dagsläget inte kunde uppväga de nackdelar som var förenade med föranses

180 Kapitel 10 sou 1993:99

slaget. Därmed avsågs bl.a. ansvaret och kostnaderna för att bygga upp ett säkerhetssystem. Mot bakgrund av bankernas inställning, och att det ansågs nödvändigt att kreditinstitutens medverkan byggde på frivillighet, konstaterade utredningen att de ekonomiska vinsterna med ett sådant system som skisserats i direktiven för närvarande inte kunde bedömas vara så stora att en reform var motiverad. Utredningen uteslöt emellertid inte att de kreditinstitut som var negativa till reformen kunde komma att göra en annan bedömning i framtiden.

10.5.4 Datorstöddingivning

Denna rationaliseringsmöjlighet, som Panträttsutredningen också pekade på, bygger på tanken att de kreditinstitut är anslutna till som fastighetsdatasystemet förbereder inskrivningsmyndigheternas beslut genom att skriva in vissa uppgifter om ansökan på sina terminaler. Till sin hjälp skulle de ha det beslutsstöd som finns i fastighetsdatasystemet. Detta kan förväntas göra kreditgivningen enklare, säkrare och snabbare. Uppgifterna överförs elektroniskt till IM fattar beslut som i ärendet och godkänner att uppgifterna förs in i inskrivningsregistret. Med den nuvarande lagstiftningen ñnns det inte möjlighet att införa ett system där ingivningen sker helt och hållet på elektronisk väg. För att en inteckningsansökan skall kunna beviljas krävs det att den är skriftlig och egenhändigt undertecknad sökanden. I övriga inskrivav ningsärenden krävs det att den underliggande handlingen är skriftlig och inges i original. Ett undantag från skriftlighetskravet utgör innehavsanteckningarna. Därför måste elektroniskt uppsatt ansökan en kompletteras med handlingarna i ärendet och först när de kommit in kan IM fatta beslut och godkänna att uppgifterna förs in i registret. Den vinst som inskrivningsmyndigheterna skulle med ett system för datorstödd ingivning baserar sig dels på att kreditinstituten redan har fört in uppgifterna, dels på att ärendena i en helt annan utsträckning än i dag kan förväntas bli kompletta på grund att ingivarna har av tillgång till beslutsstöden. I dagsläget måste 4 procent ärendena av sändas åter till ingivarna för komplettering. Panträttsutredningen räknade även på vad detta system skulle innebära för resursbesparingar. Beräkningarna utgick då från att det var möjligt att 600 000 800 000 ärenden in på detta sätt och att - gavs

Kapitel 10 181

inskrivningsmyndigheterna arbete tar hälften så lång tid som annars. Under dessa förutsättningar innebär systemet ett minskat personalbeinskrivningsbiträden. hov om ca 40 Inom för ett pågående projekt undersöker CFD för närvaramen rande möjligheterna till datorstödd ingivning. I det första skedet handlar det endast att skapa möjligheter för ingivaren att utnyttja samom kontroller i form fel- och varningsmeddelanden som fastighetsma av datasystemet tillhandhåller IM. Med vilken takt projektet kan förverkligas beror på behovet författningsförändringar och hur snabbt av sådana kan utarbetas.

10.5.5 Färre typer av inteckningsbeslut

En tänkbar förenklingsmöjlighet är att försöka minska antalet annan typer inteckningsbeslut. En radikal åtgärd kan vara att begränsa av besluten till beviljande och dödande inteckning. Det finns anledning av anta att de inteckningsärenden förekommer sällan, t.ex. ansöksom ningar relaxation och sammanföring, är de kräver mest tid. om som Det kommer dock att krävas ingående utredningsarbete och författningsändringar för att åstadkomma även denna typ av förenkling.

10.5.6 Bedömning av utvecklingsmöjligheterna

Utvecklingsmöjligheterna för inskrivningsmyndigheterna pekar i två olika riktningar. Den kännetecknas stegvis förändring mot ena av en minskat resursbehov. På kort sikt det särskilda inteckningsett genom registret, ett färre antal innehavsanteckningar till följd av åtgärdsaviseringstjänsten från CFD och möjligheter för KFM att själv göra anteckningar i inskrivningsregistret. På sikt kan någon form datorstödd ingivning sannolikt ses som av på vägen mot det system pantråttsutredningen anvisade ett steg som eller något liknande. Ytterligare förändringsmöjligheter tillkommer säkert följd av teknikutvecklingen. som en Även det för närvarande inte finns någon utredning som arbetar om med genomgripande förändringar inom inskrivnings- och panträttsområdet är det troligt att det uppkommer ett behov av att initiera sådana projekt i framtiden. Utvecldingstakten kommer med stor sannolikhet styras det efterfrågetryck de stora användarna skapar. Med att av som

182 Kapitel 10

vilken entusiasm och snabbhet dessa beror framför allt på vilka agerar rationaliseringsvinster kan göras. Konsekvensen denna utvecksom av lingslinje mot ett betydligt mindre antal ärenden talar för behov ett av

färre inskrivningsmyndigheter. Man kan därför tänka sig inskriv-

att ningsverksamheten skulle kunna koncentreras och bedrivas på länseller annan regional nivå. Den andra riktningen, alltså komplicerade mot mer inskrivningsärenden och t.ex. upplåtelseformer eller andra bostadspolitiska nya initiativ, pekar i stället mot ett ökat resursbehov för inskrivningsmyndighetema. Det kan också diskuteras i vilken utsträckning den allmänna ut-

vecklingen mot ökad internationalisering kommer påverka inskriv-

att ningsverksamheten. Några EG-rättsliga aspekter utöver vad följt som av den utökade rätten för utländska rättssubjekt att förvärva fast egendom i Sverige har inte uppmärksammats. Redan kan det konstateras nu att när ett utländskt rättssubjekt är inblandat i ett ärende ökar dess svårighetsgrad. Vid kontakter med inskrivningsmyndigheterna framgår det att omfattningen ärenden med internationell anknytning än så länge är av förvånansvärt liten och att sådana ärenden inte påverkar det dagliga arbetet. Huruvida detta beror på det nuvarande läget på fastighetsmarknaden eller är betingat andra orsaker är svårt att ha någon bestämd av uppfattning Däremot bedöms inskrivningsärendena allmänt ha om. sett blivit mer komplicerade bl.a. beroende på att det förekommer fler ärenden där juridiska personer är inblandade. Utredningen har varit i kontakt med inskrivningsväsendets motsvarigheter i Storbritannien, Irland, Nederländerna och Frankrike. De samlade erfarenheterna visar att det kanske inte är EG-medlemskapet i sig utan snarare förhållandet att utländska juridiska rättspersoner handlar internationellt påverkar verksamheten. I Storbritannien som har man därför funnit det nödvändigt att inrätta enheter är speciasom liserade på internationella ärenden. Ett system för inteckning bostadsrätter har diskuterats av vid ett flertal tillfällen. Några svårigheter att lagtekniskt åstadkomma sådan en ordning har inte framkommit. Hittills har diskussionen närmast handlat om huruvida behovet sådan reform är så det motiverar av en stort att kostnaderna för att bygga och ajourhålla ett centralt bostadsrättsupp register samt de hanteringskostnader inteckningsförfarandet för som med sig. Något arbete bedrivs för närvarande inte i saken. Däremot

1993:99 Kapitel 10 183 SOU

är behovet upplåtelseform med ägarlägenheter föremål för av en ny beredning inom Justitiedepartementet. Möjligen kan frågan om ett bostadsrätts- eller lägenhetsregister komma på nytt till följd av upp detta. Det går inte, sammanfattningsvis, att göra någon tillförlitlig långsiktig bedömning hur resursbehovet för inskrivningsmyndighetema av kommer att utvecklas. Sannolikt kommer emellertid en viss nedgång att ske. Det allmänna ekonomiska läget och stagnationen på fastighetskreditmarkanden verkar i samma riktning. Under alla omständigheter den bild som tecknats grund för ger slutsatsen att inskrivningsverksamheten utvecklings- och ratiorymmer naliseringsmöjligheter och att ett fortlöpande förändringsarbete kan förutses. Inventeringen förenklingsmöjligheter visar också att det kan av finnas sådana skulle kunna samordnas i tiden med kart- och som en ny fastighetsmyndighets tillkomst. Jag kommer att under andra etappen utredningsarbetet närmare granska de möjligheterna. av

10.6 Sammanfattande bedömningar

Övervägandena om inskrivningsmyndighetema skall skiljas från dom-

stolsorganisationen är inte knutna till att det ñnns några omedelbara problem att lösa för inskrivningsmyndigheternas del. Inskrivningsverksamheten bedrivs i dag på ett effektivt sätt, med korta handläggningstider och hög kvalitet. Frågan är de samband som finns om mellan inskrivningsverksamheten och övriga statliga myndighetsuppgifter på fastighetsområdet är eller utvecklas mot att bli så starka att de ändå leder till slutsatsen att inskrivningsverksamheten bör integreras med en ny myndighet. sådan integrering talar det principiella ställningstagandet att För en det är stor vikt att uppgifter ligger utanför det egentliga rättav som skipningsområdet förs över till förvaltningsmyndigheter. Därigenom kan domstolarna koncenterera sin verksamhet till sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. En utgångspunkt i direktiven är att integrering av inskrivningsen

verksamheten med övrig myndighetsutövning på fastighetsområdet bör

underlätta samverkan mellan inskrivningsverksamheten och fastighetsregistreringen. En sådan organisation kan möjlighet till en gemenge

184 Kapitel 10

sam kompetensmässig utveckling. Även den anknytgemensamma

ningen till fastighetsdatasystemet talar för utbyggd samverkan.

en En återkommande stötesten för organisationsförändring inen av skrivningsmyndigheterna har varit fastighetsdatareformens genomförande. Denna reform kommer genomförd hösten 1995 och att vara därmed finns det goda förutsättningar att ta tidpunkten för reformens slutförande som utgångspunkt för ändrad organisation. en

Översyner av regelsystemet och behov ställningstagande till hur

av statens roll skall vara i framtiden har också förts fram argument som mot tanken att tiden skulle för organisatorisk hemvara mogen en ny vist för inskrivningsverksamheten. Sedan panträttsutredningen lade ned sitt arbete pågår inget genomgripande översynsarbete. Som redovisats tidigare är det sannolikt att de idéer behandlades panträttsutsom av redningen liksom andra förändrings- och förenklingsmöjligheter kommer att aktualiseras successivt. I själva verket torde successiv verken samhet för att förenkla och effektivisera verksamheten främjas av en sammanslagning av inskrivningsverksamheten med övrig myndighetsverksamhet på fastighetsområdet. Vad som framkommit i tidigare avsnitt visar att det finns viktiga verksamhets- och kompetenssamband med fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Det dubbelarbete sker t.ex. vid som sammanläggningar, äganderättsutredningar, legaliseringar och avtalsservitut

kan undvikas. Utvecklingsmöjligheterna förinskrivningsmyndigheterna

talar för att sambanden kommer att öka i betydelse. Många av tidigare nämnda samband innebär att det redan finns nu vissa konkreta samordningsfördelar verksamheterna läggs om samman. Det är ändå viktigare att betona att det finns potentiella samordningsfördelar som kan komma att innebära både effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar på sikt. Framför allt kommer integrering all en av fastighetsanknuten verksamhet att leda till att det går att ta helt nya grepp på verksamheten. Det blir naturligare att söka efter gemensamma lösningar. Redan i tidigare utredningar har det statliga lantmäteriet utpekats som en möjlig mottagare inskrivningsväsendet. slutsatserna har dä av varit att det inte funnits någon organisation varit organisatoriskt som och kompetensmässigt att handha inskrivningsverksamheten. mogen

Organisationsöversynen inom hela den fastighetsanknutna verk-

samheten leder, som framgår avsnitt 7.4, till stora förändringar. av Den innebär också att det just finns ett unikt tillfälle att samordna nu

Kapitel 10 185

förändringarna inom all verksamhet och att det finns förutsättningar att på regional nivå åstadkomma lösningar tillgodoser de krav som som finns i inskrivningsverksamheten. Att det finns utvecklingsmöjligheter och ett behov av ny lagstiftning för inskrivningsområdet framgår kapitel 10.5. För att inskrivningsav verksamheten skall fungera bra även i framtiden krävs det en aktiv styrning mot ett förändringsarbete.

Det är i detta perspektiv frågan om en organisationsförändring

som skall bedömas. Man kan då konstatera att inskrivningsverksamhetens utveckling alltsedan fastighetsdatareformen började förberedas har varit nästan helt knuten till att verksamheten utgör en integrerad del av fastighetsdatasystemet. Detta innebär att det till dominerande del är CFD som utan att formellt central myndighet för inskrivningsmyndigheterna har vara för initiativ, utredning och genomförande de väsentliga svarat av

förändringarna inom inskrivningsregisterverksamheten under en lång

tid.

En samlad myndighetsorganisation för fastighetsverksamhet bör ha

större förutsättningar för att utöva erforderlig styrning och utveckling än Domstolsverket med dess klart uttalade begränsningar i påverkan på domstolarna något markeras ytterligare om förslaget om - som omvandling till Domstolarnas förvaltningsmyndighet genomförs. en Till bilden hör naturligtvis också den enda långsiktiga inriktning som för relationerna till nuvarande basverksamhet, nämligen att angetts verksamheten i princip och på sikt bör skiljas från domstolarna. Allt inskrivningsverksamheten är sådan art att den frampekar mot att av gent bör hanteras inom för en förvaltningsmyndighet. ramen Det bör alltså slås fast att inskrivningsverksamheten bör behandlas del fastighetsområdet. Den centrala kart- och fastigsom en av nya hetsmyndigheten bör ha för verksamhetens fortsatta utveckling ansvar och förändring. Organisationen bör till de verkliga styrföranpassas hållandena och kart- och fastighetsmyndigheten formaliseras som centralt ansvarig myndighet. Även behovet kvalificerad juridisk kompetens kvarstår har om av det förhållandet att biträdespersonalen självständigt hanterar de flesta ärenden ökat möjligheterna att framgångsrikt skilja inskrivtyper av ningsverksamheten från domstolarna. En utgångspunkt måste naturligtvis att inskrivningsverksamvara heterna skall fungera lika väl eller bättre i den nya organisationen som

186 Kapitel 10

i den nuvarande. övervägande skäl talar för att det är lämpligare att

föra över inskrivningsverksamheten i organisation och där komen ny pensera de fördelar kortsiktigt kan gå förlorade än fortsätta som att verksamheten i en organisation med grundläggande svagheter när det gäller styrningsförhållanden och utvecklingsverksamhet. Den långt drivna självständigheten och delegeringsgraden i det löpande arbetet talar för att en övergång bör kunna ske förhållandevis smidigt. Det bör vara en fördel för verksamheten och personalen att det slås fast hur den framtida organisationen skall vara. Jag förordar att inskrivningsverksamheten integreras i samlad en ny

fastighetsmyndighetsorganisation. Myndighetstrukturen blir tydligare

med en sådan integrering och den organisationen bör omedelbart nya anpassas så att såväl de samordningsfördelar är baserade på verksom samheterna som den kompetensen tillvaratas. gemensamma Denna bedömning bygger på mitt förslag att inrätta regionala kart-

och fastighetsmyndigheter med länsindelningen principiell indel-

som ningsgrund. En sådan indelning ökar, jämfört med dagens inskrivningsmyndigheter, verksamhetsunderlaget och gör det möjligt att arbeta i enheter som är mindre känsliga för de förändringar i resursbehovet som kan skönjas på sikt. Det kan dock inte uteslutas det blir att aktuellt att göra avvikelser från strikt länsindelning beroende på en ärendemängden och verksamhetsunderlaget i övrigt. För att inskrivningsverksamheten skall kunna bibehålla den höga kvaliteten på besluten och den goda servicenivån måste den nya myndigheten upprätthålla hög juridisk kompetens. Denna kompetens en måste avse inte enbart fastighetsrätt utan också associationsrätt, familjerätt, konkursrätt, arvsrätt och i viss utsträckning internationell rätt. Ambitionen måste vara att åstadkomma kreativ och rimlig en arbetssituation och då behöver i princip två jurister knutna till vara

varje kart- och fastighetsmyndighet. Att skapa ett sådant verksamhets-

underlag på lokal nivå är inte realistiskt än i storstäderna. annat Genom integrering inskrivningsverksamheten i regionala kart- och av fastighetsmyndigheter skapas ett bra underlag för att knyta den nödvändiga juridiska kompetensen till dessa myndigheter. Min slutsats är att den juridiskt utbildade personal skall leda inskrivningsverksom samheten skall vara placerad vid de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna.

Kapitel 10 187

Det finns ingen anledning att anta att det skulle vara svårt att rekrytera jurister till nyinrättade tjänster vid nya regionala kart- och fastighetsmyndigheter. Arbetet kommer att erbjuda möjligheter till specialisering inom ett område är bredare än dagens inskrivningsverksom samhet. Denna kompetens bör vara efterfrågad inte enbart i de överrätter kommer att handlägga överklaganden i inskrivnings- och som fastighetsbildningsärenden utan också utgöra en merit för domstolsarbete i allmänhet. Dessutom bör sådan tjänstgöring vara attraktiv en även för anställningar inom den privata sektorn, t.ex. i banker och andra kreditinstitut, fastighetsförvaltningsbolag och advokatbyråer. Vikten att tingsnotarierna får erfarenhet av inskrivningsverkav samhet har framhållits i tidigare utredningar. Jag anser inte att denna fråga styrande för hur inskrivningsverksamheten skall organibör vara och vill påpeka att de bakomliggande tankarna om renodling av seras domstolarnas uppgifter också påverkade notarierna när sidofunktionen summarisk process överfördes från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna den l januari 1992. Med hänsyn till de erfarenheter finns med notarier i inskrivsom ningsverksamheten kan det emellertid inte uteslutas att det skulle kunna fördel att ett notariesystem omfattar också de regionala vara en kart- och fastighetsmyndigheterna. En viktig förutsättning för att organisationsförändringen för inskrivningsverksamheten skall bli framgångrik och inte leda till stora kostnader för kompetensuppbyggnad är att biträdespersonalen, som utgör ryggraden i verksamheten, i hög grad kan behållas i en ny organisation. Varken i de nuvarande fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheterna finns denna kompetens tillgänglig. Bortsett från kostnaderna för kompetensuppbyggnaden finns det risk för tempoförluster i arbetet personalen är orutinerad. Det är därför angeläget om att den organisationen kan behålla en så stor del av den nuvarande nya biträdspersonalen som möjligt. En genomgång personalfördelningen 1992 visar att drygt 40 av procent biträdespersonalen arbetar i residensstäderna. av Jag förordar att inskrivningsverksamheten i residensstädema, eller ide städer där de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna lokaliseintegreras lokalmässigt i dessa myndigheter. ras, En lokalmässig integrering övrig inskrivningsverksamhet med av de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna innebär emellertid en risk för att det inte går att behålla den biträdespersonal som arbetar på

188 Kapitel 10 1993:99 SOU

inskrivningsmyndigheternai dag. Såväl detta skäl utredningsdireksom tivens mål att decentraliserad organisation skall eftersträvas talar för en att de regionala fastighetsmyndigheterna bör ha möjlighet att bedriva verksamhet i lokala kontor. De övergångsproblem organisasom en tionsförändring alltid är förenad med bör kunna lösas smidigare om biträdespersonalen kan behålla sina arbetsplatser. Utredningen har övervägt möjligheten att bedriva verksamhet vid lokala kontor i inskrivningsmyndigheternas nuvarande lokaler. Det skulle innebära att kart- och fastighetsmyndigheterna sluter hyresavtal med tingsrätterna. Eventuellt kan kiingservice, såsom vaktmästartjänster, kopieringsmaskniner handlas fastighetsmyndigheten m.m. upp av från tingsrätten. Vissa samordningsfördelar skulle således kunna bevaras. Det innebär också att de kapitalkostnader lagts ned på datorer som och ombyggnader av lokaler i samband med fastighetsdatareformens genomförande inte behöver gå till spillo. Det har invänts att det finns principiella skäl som talar mot sådan lösning. Det är sedan flera år en tillbaka fast princip att domstolar, med hänsyn till deras speciella en roll och verksamhet, inte skall lokaliseras tillsammans med andra myndigheter. En domstols verksamhet är, liksom vissa andra verksamheter t.ex. socialkontor och polismyndigheter, sådan natur att det av inte går att samlokalisera den med en annan myndighet det inte om sker på ett sådant sätt att verksamheterna hålls väl åtskilda. Personalen skall kunna arbeta i avskildhet från allmänheten, till vilken personal vid andra myndigheter hör. En samlokalisering med lokala kontor till kart- och fastighetsmyndigheten kan därför inte och det accepteras torde inte vara praktiskt möjligt eller ekonomiskt försvarbart att bygga om de nuvarande lokalerna på ett sådant sätt att verksamheten får helt åtskilda lokaler med separat ingång. Det kan finnas andra skäl och möjligheter för den kart- och nya fastighetsmyndigheten att behålla den lokala förankringen för inskrivningsverksamheten även det inte sker i de nuvarande lokalerna. om Om en annan del verksamheten, t.ex fastighetsbildningen, behöver av bedrivas i lokala kontor kan detta samordnas med inskrivningsverksamhetens behov. En konsekvens bibehåller den lokala förankringen är om man att den juridiska kompetensen och arbetsledningsfunktionerna i så fall finns på ett annat ställe än där den dagliga verksamheten sker. Inskrivningsmyndigheternas arbetssätt att fatta beslut i samtliga ärenden - som kommer varje dag och lämna dagsgodkännande innebär att det -

sou 1993:99 Kapitel 10 189

finns vissa svårigheter att övervinna kraven på ett snabbt och om rättssäkert handläggningssätt skall upprätthållas. Det finns tekniska möjligheter att snabbt förmedla informanumera tion mellan olika platser. I och med att inskrivningsverksamheten

integreras ien kart- och fastighetsmyndighetsorganisation finns det helt

andra möjligheter till beslutsstöd. Det bör därför vara möjligt att ha juristkompetensen placerad regionalt och betjäna eventuella lokala kontor. för gällande lagstiftning finns det dessutom möj- Inom ramen lighet att fatta uppskovsbeslut. Erfarenheterna från överflyttningen av summarisk visar att det har gått bra att handlägga betalningsprocess förelägganden t.ex. på Gotland trots att juristkompetensen finns i Stockholm. En tänkbar möjlighet är också att utforma ett generellt system som innebär att handläggningen av sådana ärenden som typiskt sett är komplicerade endast sker i den regionala kart- och fastighetsmyndigheten. Ingivarna skulle med ett sådant system kunna lämna in ansökningarna lokalt och de lokala kontoren överlämna dem för handläggning vid de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna. Lokala kontor skulle på många ställen ett relativt begränsat arbetsunderlag och liten personalstyrka. Det skulle innebära en viss en sårbarhet vid sjukdom och ledighet också vid förändringar i men ärendemängden. Detta kan uppvägas av att verksamheten inte utgör en myndighet utan är knuten till de regionala kart- och fastighetsegen myndigheterna och den fördel det innebär att kunna behålla rutineav rad personal. Bedömningen lokala kontor skall finnas måste göras med av var utgångspunkt från dessa faktorer. Det kommer med all sannolikhet inte möjligt med lokala kontor på samtliga orter där det idag finns att vara inskrivningsmyndigheter. För de större ingivarna kommer inte koncentration av en inskrivningsverksamheten till de regionala kart- och fastighetsmyndi gheterna att ha någon märkbar betydelse. De enskilda medborgarna kan däremot förväntas uppleva att servicen försämras om de inte själva har möjlighet att enkelt besöka den myndighet som handlägger deras inskrivningsärenden. Detta är en konsekvens som inte får förbises. Som tidigare redovisats är andelen personliga besök litet satt i relation till de ärenden handläggs. Antalet besök är ändå så många som som ungefär 75 000 år. En sammanvägd bedömning är emellertid att per inskrivningsmyndigheterna kommer att kunna lämna en tillfredsstäl-

190 Kapitel 10

lande service även om verksamheten inte fullt ut behåller sin nuvarande lokala förankring. Jag anser att det finns skäl som talar för att de regionala kart- och fastighetsmyndighetema skall ha möjlighet att bedriva inskrivningsverksamhet vid lokala kontor om det finns ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar för detta. Av avgörande betydelse vid bedömningen om lokala kontor skall inrättas bör att kvaliteten på verkvara samheten kan säkerställas.

Mina bedömningar är i sammandrag

att all inskrivningsverksamhet integreras organisatoriskt i de regio- nala kart- och fastighetsmyndighetema att inskrivningsverksamheten i residensstäderna eller de städer där - de regionala myndigheterna lokaliseras även lokalmässigt integre- ras i de regionala kart- och fastighetsmyndighetema att ledningen av inskrivningsverksamheten sker juridiskt - genom utbildad personal placerad vid de regionala kart- och fastighetsmyndigheterna att inskrivningsverksamheten i övrigt möjlighet att behålla den - ges nuvarande biträdespersonalens kompetens och den lokala förankringen genom lokala kontor det finns ekonomiska och kompeom tensmässiga förutsättningar för att bedriva verksamheten med bibehållen hög kvalitet.

Kapitel II 191

ll Samband mellan landskaps- och

fastighetsinformation

En översyn nuvarande organisation beträffande landskaps- och av fastighetsinformationen frågan verksamheterna vid CFD och reser om det statliga lantmäteriet skall samlas i en ny gemensam organisationsstruktur. Argumentet för detta är i så fall att det finns starka samband mellan verksamheterna. Det finns då också skäl att granska huruvida sambanden mellan landskapsinformation och fastighetsinformation är så starka att de fortsättningsvis kräver en integrerad organisation eller om det i stället kan vara rationellt med en fastighetsmyndighet, då skulle bestå LMV:s fastighetsverksamhet som av och CFD och en kartmyndighet med LMV:s landskapsinformationsverksamhet. Ställningstagandena till verksamheterna på central nivå måste göras i medvetande om kopplingarna till den regionalalokala nivån och de samband där föreligger mellan olika verksamheter. som I detta kapitel analyseras dessa samband. Sett i relation till måldiskussionen i kapitel 7 blir det framför allt fråga om att så bra som möjligt förena en överblickbar organisation, kvalitet och effektivitet med optimala möjligheter till fortlöpande rationalisering och utveckling.

l l Begrepp

För den fortsatta framställningen kan det finnas anledning att något beskriva den terminologi framställningen i huvudsak kommer att som hänföras till och de samband som finns mellan vissa begrepp. Inledningsvis kan konstateras att det inte föreligger någon svensk standard när det gäller begrepp som geografisk information, landskapsinformation och fastighetsinformation. Inom det Utvecklingsrådet för landav skapsinformation ULI initierade standardiseringsprojektetet STANLI pågår arbete bl.a. med att utarbeta terminologistandarder inom detta område.

192 Kapitel II

Utifrån internationella jämförelser och erfarenheter inom landet kan följande begreppsmodell byggas Modellen innehåller fyra nivåer upp. rumslig information, geografisk information, landskapsinformation och fastighetsinformation.

Rumslig information är det övergripande begreppet. Till detta hör

all information som kan lägesbestämmas.

Geografisk information är en delmängd till rumslig information och

avser sådan information som kan relateras till ett läge punkt, yta eller volym på jorden. Det kan röra sig om naturfenomen, kulturella företeelser och befolkningsförhållanden m.m. Landskapsinformation är i sin delmängd den geografiska tur en av informationen. Begreppet användes bl.a. i direktiven till LINFO-utredningen och definierades härvidlag som lägesbestämd information om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper berg, jord, vegetation, vatten, topografi etc. och dess konstgjorda företeelser anläggningar, fastigheter, byggnader, etc.. Begreppet innefattar vidare sådana geodetiska och fotogrammetriska data som utnyttjas för lägesbestämning av landskapsinformation samt geografiska och gränser, namn institutionella förhållanden m.m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt markanvändning. Landskapsinformation kan utvärderas och presenteras efter olika verksamheters syften och behov. Enkelt uttryckt skulle begreppet lägesbestämd landskapsinformation kunna utgöra sådan information som traditionellt redovisas på kartor, i bilder eller i register. Fastighetsinformation kan anses utgöra en delmängd av landskapinformation. Begreppet fastighet är definierat i jordabalken. Här anges att fast egendom är jord och att denna är indelad i fastigheter. Vidare anges att till fastighet hör bl.a. byggnad, ledning, stängsel och annan anläggning som anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk, på rot stående träd och andra växter m.m. Till begreppet fastighetsinformation hänförs i regel också andra egenskaper är knutna till som fastighet såsom ägare, servitut, inskrivningar, taxeringsuppgifter, markreglerande planer och bestämmelser samt andra rättigheter och belastningar. En grundläggande beståndsdel begreppet täcks in i den av information som ingår i eller är knuten till fastighetsdatasystemet. Redan av den nu angivna beskrivningen begreppen landskapsav information och fastighetsinformation framgår att det finns klara samband mellan den verksamhet som är knuten till landskaps- och fastighetsinformationsområdena. Således del information utgörs en av den

Kapitel II 193

som traditionellt redovisas på kartor, i bilder eller i register uppgifav ter om fastighetsgränser och bebyggelse dvs. sådan information som är hänförlig till fastighetsområdet.

11.2 Tidigare bedömningar

11.2.1 sammanslagningen Kungliga lantmäteristyrelsen

av och Rikets allmänna kartverk

sammanslagningen av Kungliga lantmäteristyrelsen LMS och Rikets allmänna kartverk RAK ägde l juli 1974. Till grund för rum sammanslagningen låg bl.a. en inom Civildepartementet utarbetad promemoria l972:2. Nedan redovisas bakgrund och motiv till samt erfarenheter den genomförda oganisationsförändringen. av Lantmäteristyrelsen utgjorde före sammanläggningen den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden om fastighetsbildning, fastighetsregistrering och mätningsversamhet. LMS hade också uppgifter av kartteknisk art. Denna verksamhet omfattade främst den centrala ledningen av lokala lantmäteriorgans mätnings- och kartläggningsverksamhet samt biträde till dessa myndigheter i fråga om beräkningstekniska, fotogrammetriska och liknande arbetsuppgifter. Styrelsen utfärdade vidare förskrifter och meddelade råd och anvisningar i frågor om lokal mätning och kartläggning grundläggande natur. av Under LMS hade överlantmätarmyndigheten ÖLM samordningsoch tillsynsuppgifter i länen och var bl.a. kommunerna behjälplig med program och planer för grundläggande stomnät och kartläggning. Fastighetsbildningsmyndigheten FBM genomförde fastighetsbildningsförrättningar och upprättade bl.a. förrättningskartor. I FBM:s arbetsuppgifter ingick också skötsel av lokala stomnät och mätningsarkiv. Fastighetsregistermyndighetens FRM verksamhet inom kartområdet avsåg upprättande och förande registerkartor med därtill av hörande special- och bestämmelsekartor. Kartverkets uppgift var före sammanläggningen att upprätta, utge och revidera de kartor som ingick i de allmänna kartserierna. Verkets uppgifter omfattade härvidlag förläggandet samt hela kartläggningsproceduren, dvs. geodetiska, fotogrammetriska och kartografiska arbeten fram till reproducerbara tryckoriginal. Verket hade också i uppgift att

7 I3-l069

194 Kapitel 1 I

utföra geodetiska arbeten av skilda slag samt att därvid bl.a. svara för de rikstäckande nät av noggrant läges- och höjdbestämda punkter som är en förutsättning såväl för den allmänna kartläggningen som för annan kartläggningsverksamhet. I fråga om framställning av fotogrammetriskt bildmaterial hade RAK en särställning genom att verket i princip hade ensamrätt att utföra flygfotografering för kartläggningsändamål.

Motiv för sammanslagningen

I Civildepartementets utredning och den efterföljande propositionen redovisas bl.a. det nära samband som förelåg mellan de kartverksamheter som lantmäterimyndigheterna och RAK bedrev samt kraven på samordning av verksamheterna. Kravbilden byggde framför allt på förväntningar på den tekniska utvecklingen bl.a. vad avser användandet av datorer för beräkningsuppgifter i samband med kartframställning och användandet datorstyrda ritutrustningar. Också möjligav heterna till lagring av kartdata i databaser för kartframställning förutsågs. Detta avsåg såväl de s.k. allmänna kartorna som fastighetsregisterkartorna. Uppgifter som en gång tagits fram och information som lagrats i databaser skulle kunna användas i olika kombinationer och skalområden och därigenom också i nya kartprodukter. Vad beträffar samspelet mellan FRM och CFD avseende den grafiska fastighetsredovisningen angav utredningen att den mest rationella lösningen för den framtida ajourhållningen av koordinatuppgifterna torde vara att uppgifterna förs i databaser samtidigt med övriga registreringsuppgifter och ajourhållningen sålunda kommer att knytas till FRM. Härvid förutsågs att koordinatsättningen, som var begränsad till en eller ett fåtal punkter per fastighet, skulle kunna utvecklas till en digital registerkarta som skulle kunna utnyttjas för planeringsuppgifter av olika slag. Ett flertal remissinstanser till bakomliggande utredningar hade dessförinnan redovisat gemensamma synpunkter på kartfrågans ordnande i stort. En sådan genomgående inställning var att planeringen av kartfrågorna måste samordnas över skilda samhälleliga verksamhetsområden. Planeringen av en ny registerkarta borde t.ex. inte ske oberoende av den planering som måste bedrivas för fastighetsbildningens eller byggandets kartbehov. Inte heller borde planeringen av den statliga kartverksamheten ske fristående från planeringen av den kommunala kartverksamheten.

Kapitel II 195

Det statliga lantmäteriets samordnande verksamhet i huvudsak var begränsad till att avse den storskaliga kartläggningen. Planeringen av den allmänna kartläggningen och samordningen denna verksamhet av med annan kartverksamhet åvilade däremot RAK. Kartverket hade också uppgifter som rörde planeringen de geodetiska stomnäten. av Det statliga ansvaret för planeringen och samordningen den grundav läggande kartläggningen var alltså i huvudsak delat mellan det statliga lantmäteriet och RAK. Utredningen slog fast att all den planerande och samordnande verksamheten i fråga om grundläggande kartläggning borde föras in under en organisation. I utredningen slogs vidare fast att det är stor betydelse med av direktkontakter mellan kartavnämare och kartproducent. Olägenheterna med att i en och samma eller i näraliggande kartfrågor behöva vända sig till flera olika statliga organ hade särskilt påtalats. Dessa synpunkter ansågs tala för att inte bara planeringen utan också den statliga produktionen av kartor borde förenas i en gemensam organisation. Avnämarnas önskemål bättre samordning skulle kunna tillom en godoses om de båda verken gick samman. Därvid skulle det statliga ansvaret för planering och samordning grundläggande mätning och av kartläggning i allt väsentligt falla på ett organ. Ett samgående skulle emellertid också medföra andra fördelar. Kartframställningen beskrevs som en utpräglad teknisk process i många led krävde specialsom skolad personal och för uppgifterna särskilt anpassad utrustning. Utrustningen var i många fall dyrbar. Vid ett samgående skulle möjligheterna till ett rationellt utnyttjande personal och utrustning öka. av Den interna personalutbildningen skulle kunna Dubgöras gemensam. belarbeten med utvecklande metoder och arbetsmetodik, datorproav gram m.m. för kartframställning skulle kunna undvikas. För RAK:s del ansågs tillgång till regionala och lokala lantmäteriorgan underlätta verksamheten med den allmänna kartläggningen. Vid nyframställning av kartor skulle lokala kunna utnyttjas såväl organ för tekniska faltarbeten som för insamlande sådant material i övrigt av som måste hämtas lokalt. Lokala skulle också kunna utnyttjas organ för ajourföring uppgifter på redan framtagna kartor, särskilt vad av gäller uppgifter om ändringar i fastighetsindelning, vägars sträckning, byggnadsbestånd m.m. Betydelsen härav ansågs öka efter hand som kartläggningen skulle övergå i revideringsfas. Revideringar skulle en härvid kunna ske med kortare tidsmellanrum. Det statliga lantmäteriet

196 Kapitel ll

skulle vinna fördelar genom att i sin kartverksamhet utnyttja RAK:s mer avancerade tekniska utrustning. En förbättrad samplanering statlig och kommunal kartproduktion av ansågs kunna medföra ytterligare gynnsamma effekter. För att uppnå bästa möjliga övergripande kartplanering borde enligt utredningen länsvisa överläggningar upptas mellan kartmyndigheten och andra kartintressenter. Vid sådana överläggningar borde klarläggas vilka konkreta förbättringar inom kartförsörjningen som skulle kunna uppnås genom lämplig samordning av de samlade statliga och kommunala kartläggningsresurserna. En ändamålsenlig statlig-kommunal samproduktion ansågs förutsätta att det allmänna kartmaterialet utnyttjas på ett så effektivt och ekonomiskt lämpligt sätt som möjligt. Kartmyndigheten borde få en mera kundanpassad verksamhet och inrikta sin verksamhet mot kartfrågor av grundläggande karaktär. Resultatet utredningens förslag blev, efter sedvanlig behandling av hos remissinstanser, regering och riksdag, att Kungliga lantmäteristyrelsen och Rikets allmänna kartverk lades ner och att Statens lantmäteriverk bildades den l juli 1974.

Erfarenheter från sammanslagningen m.m.

Någon samlad utvärdering av sammanslagningen har inte företagits. Av de erfarenheter som inhämtats på annat sätt kan dock följande nämnas. Mycket av den tekniska utveckling som förutsågs i samband med sammanslagningen kom också till stånd. Den tidigare som en utpräglad teknisk beskrivna kartverksamheten har i en allt högre grad process kommit att präglas datorbaserade tekniska lösningar för insamling, av bearbetning, framställning och presentation av kartinformation. De allmänna kartorna framställs i dag huvudsakligen i digitala produktionslinjer. Genom nyproduktion i kombination med digitalisering av de analoga kartorna byggs successivt databaser upp. Härigenom skapas såväl förutsättningar för som behov av förändrade ajourhållningsrutiner. Det blir vidare möjligt att övergå från produktion av nya kartor till kontinuerlig uppdatering av innehållet i de databaser som en mera de allmänna kartorna bygger på. Ett ytterligare närmande mellan de båda verksamhetsområdena står nu för dörren i och med förslaget till upprättande av en digital registerkarta. Ett sådant förslag redovisas i

Kapitel II 197

den av Lantmäteriverket, Svenska kommunförbundet och CFD gemensamt utarbetade GFI-rapporten se nedan. - Lantmäteriorganisationen hade tidigare i stor utsträckning präglats av handläggning av fastighetsjuridiska frågeställningar knutna till fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Den tekniska utvecklingsnivån var förhållandevis låg. För det statliga lantmäteriet och då speciellt för de lokala fastighetsbildningsmyndigheterna kom sammanslagningen av verken att leda till ett tekniklyft. Nya elektroniska mätningsinstrument och datorstödda beräkningsmetoder kom att ersätta tidigare manuella mät- och beräkningsmetoder. Denna utveckling kom att påskyndas genom sammanslagningen. Genom att de två verksamhetsområdena numera ingår i samma organisation har förutsättningarna för att utveckla gemensamma system och program inom ADB-området kunnat genomföras till gagn för hela verksamheten. Möjligheterna att utnyttja gemensamma investeringar i datorutrustning och övrig teknisk utrustning har också tagits till vara. Dubbelarbete vid utvecklande metoder och arbetsmetodik, dataproav gram för kartframställning m.m. har härigenom kunnat undvikas. Också den regionala lantmäteriorganisationen kom att kompetensmässigt förstärkas. Det gällde inom det tekniska området men också ansvaret för samordningen den regionala kartverksamheten. Överav lantmätarmyndigheten har tilldelats ansvar för ajourhållning av vissa av den ekonomiska kartans teman. Tillgängligheten till kartor har ökat liksom kompetensen inom kartområdet. Möjligheterna att påverka kartprodukternas innehåll och den tidsmässiga framställningen har också ökat. De nationella sektorsorganens verksamhet strävar ofta mot en indelning i större regionala enheter oberoende både av varandra och av den befintliga länsindelningen. Det pågår å andra sidan en tydlig förskjutning av ansvaret vad gäller samhällsutveckling och samhällsförvaltning mot lokala organ, framför allt mot kommunerna. En regional samordning av geografisk information kan bl.a. motiveras med att avståndet mellan nationellt och lokalt ökat. Länsnivån skulle härvid kunna utgöra den felande länken mellan de olika nivåerna. Andra motiv är att kommunerna i regel är för små för att de på egen hand skall kunna bygga upp den kompetens och teknik som krävs för att motsvara behoven. Den samhällsfinansierade produktionen av geografiska data blir mer och mer inriktad på oförädlad basinformation samtidigt som vissa geografiska data i första hand är regional betydelse. av

198 Kapitel 11

Ytterligare ett motiv för en förstärkning av den regionala nivån i detta sammanhang är att grundläggande geografisk information med fördel samutnyttjas av olika sektorsaktörer. Data kan användas om och om igen utan att förbrukas. LINFO-utrednin gen pekade i sitt betänkande Landskapsinformation under 1980-talet SOU 1981:73 bl.a. behovet av en produktionsmässig samverkan mellan olika statliga och kommunala organ och föreslog en förstärkning av resurserna pá det regionala planet. Förslagen innebar bl.a. att regionala kartrâd skulle inrättas och att samordningsresurserna skulle utökas. LINFO-utredningens förslag i dessa delar har emellertid inte genomförts fullt ut. Behovet av en ytterligare förstärkning av samordningsresurserna inom landskapsinformationsområdet framför allt på det regionala planet har också beskrivits i avsnitt 2.2.5. Detta behov kan tillgodoses genom att en ny regional kart- och fastighetsmyndighet tilldelas en sådan samordningsuppgift. Erfarenheter av den sedermera regionaliserade kartverksamheten

Karlskrona och Kiruna har visat att det föreligger vissa svårigheter

att utnyttja den lokala lantmäteriorganisationen vid den grundläggande kartframställningen. Tiden var på 1970-talet kanske inte riktigt mogen för RAK-verksamheten att till fullo dra fördelar den organisationens möjligav nya heter. Med den nya teknikens intåg och den successiva tyngdpunktsförskjutningen mot ajourhållning av kartdatabaser har dock förutsättningarna för ett ömsesidigt samarbete mellan funktionerna successivt förbättrats och samordningsfördelarna kan bedömas bli allt mer markanta. Vad avser möjligheterna att på ett mera rationellt sätt utnyttja den inom de tidigare verken befintliga personalen visar erfarenheterna bl.a. att det funnits svårigheter att inom den nya organisationen sprida kunskap om vad de olika delarna i organisationen gör och under vilka villkor de arbetar. Dessa förhållanden gäller givetvis framför allt mellan de olika verksamhetsområdena och mellan verkets centrala och dess regionalalokala organisationsenheter. Möjligheterna att pä ett kostnadseffektivt sätt lösa de för personalen och verksamheterna

gemensamma funktionerna ekonomi och administrativa rutiner har

däremot underlättats genom sammanslagningen.

sou 1993:99 Kapitel 11 199

11.22 Tidigare utredningar rörande fastighetsdataverk-

samheten

Olika aspekter på fastighetsdataverksamheten har diskuterats bl.a. i Fastighetsdatakommitténs FADAK betänkande Fastighetsdata SOU 1976:56, i Fastighetsdata- och Inskrivningskommitténs FADIR betänkande Den framtida fastighetsdataverksamheten Ds Ju 1981:1 samt i FDS-utredningens betänkande Fastighetsdatasystemets datorstruktur SOU 1992:34. Nedan kortfattad sammanfattning ges en av de slutsatser som dessa utredningar kom fram till och berör bl.a. som fastighetsdataverksamhetens organisation. FADAK ifrågasatte behovet ett fristående för genomföav organ rande av den fastighetsregisterreform kommittén förordade. Med som hänsyn till kraven på ett snabbt reformgenomförande och till att betydande organisatoriska förändringar skulle kunna medföra negativa konsekvenser i genomförandetakten föreslog kommittén inte någon förändring av CFD:s ansvar. FADIR föreslog att ansvaret för fastighetsdataverksamheten i den

del det avsåg utveckling och underhåll fastighetsdatasystemet skulle

av läggas över på DV och LMV. Den personal inom CFD som arbetade med överföring till ADB-medium, utbildning registerpersonal av m.m. borde enligt kommitténs förslag också fortsättningsvis tillhöra CFD. De motiv som angavs härtill är att överföringsarbetet fungerade bra, att det var angeläget att detta arbete inte skulle störas att dess av organisation förändras, särskilt om takten i överföringen skulle höjas. CFD borde enligt kommittén fortsättningsvis fungera som en uppdragsmyndighet med uppgift att på uppdrag LMV och DV medverka i regisav teromläggningen. Efter reformgenomförandet beräknades som vara avslutat den 1 juli 1990 föreslogs CFD upphöra myndighet. som FDS-utredningen, som bl.a. hade att belysa alternativa, decentrala systemstrukturer, fann att det, med de förutsättningar rådde, inte som borde ske någon ändring av datorstrukturen. Utredningen konstaterade dock att systemet bindning till befintliga tekniska förutsättgenom ningar m.m. kan medföra viss begränsning när det gäller flexibiliteten i förhållande till ett nyutvecklat system, byggt på konceptet öppna system och med standardiserade lösningar. Utredningen påtalade vidare att datorstrukturfrågor skulle kunna aktualiseras på nytt om framtida organisatoriska förändringar skulle innebära ett närmande mellan fastighetsregister och inskrivningsregister och leda till enheten

200 Kapitel 11

lig regional basorganisation. Utredningen pekade vidare på att CFD som ett möjligt kostnadssänkande alternativ borde pröva möjligheten att lägga ut datordriften på en servicebyrå.

11.3 Samband mellaninom fastighets- och land-

skapsinformationsområdena

11.3.1 Gemensamma uppgifter för LMV:s enheter för

fastighetsfrågor och landskapsinformation

Inom det statliga lantmäteriet finns en mängd arbetsuppgifter som på olika sätt länkar samman den verksamhet som bedrivs inom LMV:s enheter för fastighetsfrågor och landskapsinformation. Nedan redovisas några av de större gemensamma utvecklingsprojekten.

Geografisk fastighetsindelning GFI - Den officiella fastighetsindelningen redovisas primärt på de förrättningskartor som upprättas inom ramen för fastighetsbildningsverksamheten. En officiell och kontinuerligt ajourhållen översikt över fastighetsindelningen redovisas på en för ändamålet upprättad fastighetsregisterkarta. Denna redovisar också utsträckningen av markreglerande planer och bestämmelser samt vissa rättigheter. Fastighetsregisterkartan är till viss del samordnad med den ekonomiska kartan på landsbygden och med kommunala primärkartor i tätorter. Ansvaret för förande av fastighetsregisterkartan åvilar fastighetsregistermyndigheten. I en av det statliga lantmäteriet, Centralnämnden för fastighetsdata och Svenska kommunförbundet gemensamt utarbetad rapport Nationell samverkan mellan system med geografisk fastighetsindelning - Stat och kommun i samverkan för en gemensam infrastruktur Slutrapport 1992-10-12 redovisas ett förslag till uppbyggnad av ett ADBbaserat informationssystem för geografisk fastighetsindelning GFI. Förslaget, som avser ett enhetligt informationssystem för lägesredovisning av fastighetsindelning samt planer och bestämmelser, innebär en komplettering, vidareutveckling och samordning av det statliga lantmäteriets och kommunernas databaser med geografisk fastighetsindelning.

Kapitel 11 201

Bakgrunden till projektet står bl.a. att finna i att det för närvarande förekommer omfattande dubbelarbete med redovisning av fastigett hetsindelningen på olika kartverk. Den tekniska utvecklingen har successivt skapat förutsättningar att reducera detta dubbelarbete. Efter förslag Kartpolitik 85 har det statliga lantmäteriet erhållit i rapporten särskilda medel för allmän upprustning registerkartorna vid de en av statliga fastighetsregistermyndigheterna. Denna upprustning har under år styrts över mot ökad användning digitala produktionsmesenare av toder. Det statliga lantmäteriet genomför för närvarande en systematisk uppbyggnad databaser med geografisk information inom det småav skaliga omrâdet. På motsvarande sätt bygger många kommuner upp sina grundläggande storskaliga kartverk i digital form. I båda fallen är avsikten att också fastighetsindelningen skall utgöra ett tema. GFIprojektet syftar till samordna denna produktion enligt enhetliga att GIS-anpassade standarder skall möjliggöra framtida informationssom utbyte. Genom att bygga digitala databaser för fastighetsregisterkartans upp information skapas förutsättningar att i framtiden minimera dubbelarbete, erhålla högre kvalitet, skapa bättre tillgänglighet, ge en större anpassning efter användarnas behov samt skapa förutsättningar för nya tillämpningar i GIS-miljö. Enligt i utredningen redovisad kalkyl en krävs investeringar på 415 mkr. Huvuddelen av kostnaden avser ca arbetet med datafångst. Av den totala kostnaden faller 155 mkr på kommunerna och resterande 260 mkr på staten. I rapporten redovisas även de rationaliseringseffekter och direkta intäkter samt de betydande samhällsvinster och spridningseffekter förutses vid ett genomfösom rande av projeketet. Det framtida ansvaret för ajourhållning GFI-databaserna avses av bli uppgift för fastighetsregistermyndigheterna. Vid integrering en en FRM i samordnad kart- och fastighetsmyndighet på regional av en nivå utgör uppbyggnad och ajourhållning GFI naturlig uppgift av en för den nya myndigheten. Den ekonomiska kartan, bl.a. innehåller information om fassom tighetsindelningen, ingår i de allmänna kartseriena. Inom det statliga

lantmäteriet är det i första hand LMV:s produktionsavdelning som

för upprättande och ajourhållning av kartan. Fastighetsregis-

ansvarar termyndigheterna enligt vad tidigare angivits fortlöpande svarar som

för ajourhållning fastighetsregisterkartan. Överlantmätarmyndig-

av

202 Kapitel 11 sou 1993:99

heten svarar för viss periodvis uppdatering innehållet i den ekonoav

miska kartan vad avser bebyggelseredovisningen.

Det finns ett naturligt samband mellan ajourhållningen den av ekonomiska kartan och innehållet i FDS. Detta samband blir allt tydligare bl.a. till följd av uppbyggnaden ett basregister över byggnaav der i FDS se nedan. -

HELAS

Sedan ett antal år har det statliga lantmäteriet successivt utvecklat ett för verksamhetsområdet gemensamt handläggnings- HLS, ekonomi-

och administrationssystem EA. Enligt planerna kommer handlägg-

ningssystemet till stöd för produktionen att inledningsvis uppträda som en samling hjälpmedel för att underlätta rutinmässiga arbetsmoment såsom dagboksföring, underrättelser, kallelser olika slag och av andelstalsberäkning. Vidare ingår 0rd- och textbehandling standardav formulär, t.ex. enklare protokoll. Systemets första etapp kommer att vara fullt utbyggt under 1993.

Det saknas i dag ett handläggningssystem handhar fastighets-

som

bildning och fastighetsregistering i obruten

en kedja. Dagens system för datautbyte mellan FDS och HLS är i princip enkelriktat på så sätt att data förs över från FDS till HLS. När FBM avslutat förrättningen överförs registerunderlag till Därefter sker FRM:s papper. genom försorg manuell registering i FDS med registerunderlaget grund. som Nästa steg i vidareutvecklingen av HLS förbereds gemensamt av LMV och CFD. Utvecklingsarbetet syftar till att komplettera HLS med program som ger stöd för dels upprättade av fastighetsrättsliga beskrivningar med ledning data inhämtats direkt från FDS, dels av som

direktuppdatering av innehållet i FDS.

Nämnda projekt syftar till att möjliggöra automatiska kopplingar i

båda riktningarna mellan FBMFRM och fastighetsdatasystemet. För

en HLS-användare är det angeläget att de två systemen, FDS och HLS, framstår ett sammanhållet system. För skall som att systemet fungera krävs utvecklingsinsatser såväl inom LMV inom CFD. som Enligt LMV:s planer syftar utvecklingen till att möjliggöra brett ett införande under 1997. Utarbetad förstudie visar bl.a. att kostnaderna för utveckling av systemet uppgår till 30 miljoner kronor inom ca LMV och ca 10 miljoner kronor inom CFD. Utvecklingsinsatsernas storlek hänger bl.a. samman med att LMV:s och CFD:s datorsystem delvis bygger på olika teknik. De tekniska problem föreligger kan som

Kapitel II 203

dock övervinnas. En närmare beskrivning av ett alternativt handläggningssystem m.m. återfinns i avsnitt 9.2.3. HLS i sådan version förutsätter i princip att verksamheten med en fastighetsbildning och fastighetsregistrering samlas i en organisation. Systemet beräknats rationaliseringsvinster på i storleksordningen 50 ge miljoner kronor per år.

AutoKa LMV har utarbetat ett system för mätning, beräkning och kartläggning. Systemet går under namnet Autoka. Det är ADB-baserat och innebär att mätresultat lagras i digital form direkt på fältet. På motsvarande sätt kan beräkningar ske direkt på fältet för att erhålla relevanta utsättningsdata. Systemet innebär vidare att på fältet lagrad information kan användas direkt för uppritning karta över inmätta punkter och av objekt. Koordinater från mätningarna kan vidare överföras till lagring i databank bl.a. för digital fastighetsredovisning eller som underlag för innehållet i ekonomiska kartan eller primärkartan. Utvecklingsarbetet har resulterat i att AutoKa numera föreligger i en PC-baserad version benämnd APC. Inom MBK-området finns också beröringspunkter gentemot geodetisk stommätning samt arbetet med utarbetande av Handböcker till mätningskungörelsen HMK, som är en dokumentserie i mät- och kartfrågor där mätningskungörelsen utgör den författningsmässiga grunden. Som ett led i rationaliseringssträvandena utvecklas också system för intelligent umgänge mellan HLS och APC.

Övrigt

Som ytterligare exempel på sektorsövergripande projekt kan nämnas LMV-metoden för skoglig beståndsinventering, ortsnamnsarbete samt omarrondering. Vidare pågår utvecklings-och förberedelsearbete för fastighetstaxeringen m m. .

l1.3.2 Gemensamma uppgifter för LMV och CFD

Flera de arbetsuppgifter som ovan beskrivits som gemensamma för av det statliga lantmäteriets verksamheter inom fastighets- och landskapsinformationsområdena berör också fastighetsdatasystemet och därmed CFD. Sambanden mellan de båda verksamhetsområdena tenderar att

204 Kapitel II

öka genom bl.a. uppbyggnaden HLS, GFI och framför allt av ett basregister över byggnader.

HLS

HLS är ett handläggningssystem för fastighetsbildningsmyndigheten

som bl.a. syftar till att skapa förutsättningar för automatiska kopplingar mellan förrättningsmyndigheten och FDS. Kommunikationen mellan de båda systemen skall dubbelriktad innebärande dubvara att belarbeten vid förrättning respektive registrering skall kunna undvikas.

GFI

GFI-koncepet se avsnitt 11.3.l innebär att de nuvarande fastighets-

registermyndigheterna i digital form skall uppdatera inte bara innehållet i den verbala FDS-delen utan också den grafiska fastighets- och rättighetsdelen. Datainspektionen har uttryckt tveksamhet till den föreslagna kopplingen mellan GFI och FDS. Detta hänger bl.a. med den samman att digitala kartan genom en sådan koppling blir att betrakta ett som personregister. Datainspektionen har vidare anfört att det råder oklarhet vad gäller frågan om registeransvar för detta personregister. Enligt inspektionens mening borde det övervägas att låta den digitala kartan

ingå i fastighetsdatasystemet och att utarbeta registerlag för

en ny

FDS. överväganden sådan registerlag liksom behovet

om en om av en

temporär författningsreglering av digital registerkarta pågår inom

regeringskansliet.

Basregister över byggnader

Det basregister över byggnader är under uppbyggnad har beskrisom vits närmare i avsnitt 2.2.4. Uppbyggnaden, förutsätter som samverkan mellan stat och kommun, samordnas med LMV:s FDU-projekt

forcerad databasuppbyggnad för ekonomiska kartans databaser.

Genom att fastigheternas byggnadsbestånd unika identiteter, ges koordinatsättningen förbättras och rutiner byggs för ajourhållning upp skapas också förutsättningar för en automatisk uppdatering databaav serna för bebyggelse inom för LMV:s GSD-projekt till grund ramen för bl.a. framställning de ekonomiska och topograñska kartorna. av

Kapitel I I 205

Registret bedöms i framtiden komma att användas inom många olika verksamhetsområden.

Fastighetsvärderingtaxering

Underlaget i framför allt FDS:s inskrivningsregisterdel utgör många sammanhang underlag vid fastighetsvärdering. Samverkan mellan CFD och LMV vad fastighetsekonomisk information och informationsavser regleras i samverkansavtal. Inom för detta drivs bl.a. system ett ramen arbetet med projekt fastighetspris att tas i drift från och med som avses år 1994. LMV har lagreglerad uppgift vid fastighetstaxeringen. Utvecken lingsarbete pågår för i ökad utsträckning använda FDS i samband att med denna verksamhet. Det beskrivna basregistret över byggnaovan der skapar ytterligare förutsättningar för att åstadkomma en mera

rationell hantering inom fastighetstaxeringsverksamheten.

Övrigt

Successiva förändringar och kompletteringar FDS:s fastighetsregisav terdel bedrivs i projekt är för LMV och CFD. Till som gemensamma förändringar kan nämnas systemet för redovisning denna typ av av rättigheter i drift den 1 juni 1993. Systemet syftar bl.a. till som togs förenkling rättighetsredovisningen så att ajourhållningen underlättas. av Utvecklingsarbete har vidare bedrivits för införande ett samfälligav hetsföreningsregister. Införandet detta register beräknas ske under av innevarande år. Samverkan mellan de båda centralmyndigheterna sker också inom utbildningsområdet SIGIT i Kiruna. Vidare deltar genom båda myndigheterna i GIT-projektet i Norrbottens län. CFD:s utvecklingsverksamhet i övrigt vänder sig framför allt mot fastighetsdatasystemets övriga kundgrupper. Denna verksamhet har bl.a. har beskrivits i avsnitt 10.4.1 och 10.4.4.

11.4 Sammanfattande bedömningar

Redan definitionen på de båda begreppen landskapsinformation och

fastighetsinformation att det finns ett informationsmässigt samanger band mellan dels de verksamheter bedrivs inom LMV:s fastigsom

206 Kapitel 1 l

hetsavdelning och dess kart- och produktionsavdelning, dels mellan de verksamheter som bedrivs inom LMV och CFD. sammanslagningen Rikets allmänna kartverk och Kungliga av lantmäteristyrelsen som ägde 1974 innebar att kartverksamheten rum landskapsinformationsomrádet och verksamhet inom fastighetsom- rådet integrerades.

Erfarenheterna från sammanslagningen har i huvudsak varit positiva.

Fördelarna har emellertid varit olika stora inom skilda delar av organisationen. Inom vissa verksamhetsområden har den organinya sationens möjligheter ännu inte tagits till fullt Sambanden vara ut. mellan de olika verksamhetsgrenarna har emellertid successivt stärks. Detta yttrar sig bl.a. i insatser för metodutveckling, gemensamma datorprogram och mötet i GFI, den geografiska fastighetsingenom delningen i ADB-baserad form inom konceptet GSD Geografiska - Sverigedata. Förrättningsverksamheten har utvecklats vad tillämavser pandet av modern teknik. Detta gäller bl.a. inom den del benämns som MBK mätning, beräkning, kartframställning. På motsvarande - sätt stärks också sambanden mellan fastighets- och landskapsinformationsområdena successivt uppbyggnaden basregister genom av ett över byggnader. Önskemål har framförts om en ökad samordning inom landskapsinformationsområdet. Det gäller såväl på det nationella som, och framför allt, på det regionala planet. Vidare har krav framförts om att användarnas möjligheter att påverka planeringen inom landskapsin-

formationsomrádet bör stärkas. Således understryks den anslagsatt finansierade flygfotograferingen och produktionen allmänna kartor av och GSD bör ske i enlighet med långsiktiga och fasta planer.

Staten har upphovsrätt till det material produceras inom som ramen för allmänna kartor. I enlighet med gällande nyttjanderättsförordning

tas i dag ut en avgift för vidareanvändning allmänna kartor. För de

av tryckta kartorna finns på motsvarande sätt så kallad kartavgift. För en material i digital form finns i dag inte liknande reglerad form för en nyttjanderättsavgifter.

I utredningsarbetet har bl.a. framkommit synpunkter på att av-

giftsnivån för vidareanvändning allmänt kartmaterial och GSD

av m.m. är för hög, vilket hindrar ett samhällsekonomiskt riktigt utnyttjande av materialet.

Kapitel II 207

Allmänna kartor och GSD del infrastrukturen. Ambitionen är en av måste självfallet att anslagsfmansierade produkter skall få bredast vara möjliga användning. Det är därför rimligt att staten kan styra principerna för prissättning på informationen oavsett om denna levereras i analog eller digital form. Det är också viktigt att hävda statens upphovsrätt till materialet. Min bedömning är att bred användning statens investering i en av allmänna kartor och GSD uppnås bäst informationen i princip om tillhandahålls till låga priser och på ett konkurrensneutralt sätt. Syftet med tillskapandet CFD att erhålla personalmässigt av var en stabil organisation för uppbyggnaden ett ADB-baserat fastighetsav register. CFD tilldelades därefter, under 1971, uppgiften att på motsvarande sätt bygga ett inskrivningsregister. Reformgenomförande upp ursprungligen CFD:s huvudsakliga uppgift att samordna utveckvar lingen och uppbyggnaden fastighetsdatasystemet. CFD har emellerav tid successivt utvecklats central myndighet för fastighetsdataverksom

samheten i takt med fastighetsdatasystemets tillväxt och ökade använd-

ning. Reformgenomförandet fortgår i enlighet med långsiktiga på förhand fastlagda planer och beräknas avslutat hösten 1995. Verksamheten vad informationshantering har vuxit kraftigt i avser och med banker och andra kreditinstitut, mäklar- och konsultbyråer att statliga och kommunala m.fl. via terminal eller ändringssamt organ data anslutit sig till fastighetsdatasystemet. Fastighetsdatasystemets användare uppfattar i regel inte att den information de erhåller utgör information från två register ajourhållna av i huvudsak två separata

myndigheter, fastighetsregistermyndighet och inskrivningsmyndighet.

Verksamheten har förändrats också i övrigt. Ett basregister över byggnader är under uppbyggnad. Genomförandet sker i samverkan med kommunerna. Projektet vad avser småhus, beräknas vara som, avslutat under hösten 1995 samordnas med det av Lantmäteriverket bedrivna FDU-projektet. Som ytterligare exempel på pågående projekt bl.a. syftar till att rationalisera olika verksamheter kan nämnas det som systemet för pantbrevshantering. nya Erfarenheterna CFD:s verksamhet har varit och är positiva. Som av nämnts motiverades tillkomsten CFD genomförandet av ovan av av fastighetsdatareformen. När denna går in i sitt slutskede anser jag nu det ñnns anledning att överväga hur verksamheten framgent bör att organiseras.

208 Kapitel 11 sou 1993:99

Jag har tidigare redogjort för att jag att fastighetsregistrering anser och fastighetsbildning bör integreras och inskrivningsmyndigheterna att bör skiljas bort från domstolsväsendet och föras till fastighetsfåren. Fastighetsregistermyndigheter och inskrivningsmyndigheter utgör de

två stora ajourhållarna i fastighetsdatasystemet. Med regional

en myndighet för kart- och fastighetsfrågor som utgångspunkt för den centrala myndighetsstrukturen framstår det naturligt LMV:s och CFD:s som att och den del av Domstolsverkets verksamhet inskrivningssom avser väsendet skall integreras. För sådan sammanslagning talar också de en starka sambanden mellan LMV:s och CFD:s verksamheter liksom de starka sambanden mellan CFD:s verksamhet, inskrivningsväsendet och dess användare. Sambanden mellan den information hanteras CFD och som av LMV är uppenbara. Utvecklingen medför dessutom verksamheterna att kommer att närma sig varandra alltmer. Detta förhållande kan exemplifieras i de projekt går under benämningen HLS, GFI, GSD-EK som och basregister över byggnader. I dessa projekt möts fastighetsfrågor

och fastighetsinformationsfrågor med övrig lägesbestämd information.

Gränsen mellan register och kartor blir allt mindre skarp. Sambanden ökar vidare utvecklandet principen registgenom av rering vid källan för såväl fastighets- som landskapsinformation. Detta medför att ajourhållning framgent i stor utsträckning kan komma att ske på lokalkommunal eller regional nivå, regionala kart- och genom

fastighetsmyndigheter, kommunala länsstyrelser m.fl. På

organ, motsvarande sätt kan information i inskrivningsregistret i framtiden komma att föras banker och andra kreditinstitut. av Andra gemensamma utvecklingsprojekt, vilka till viss del bygger på de ovan nämnda, är de metodutveckling för fastighetssom avser värdering samt projekt för utveckling metod för förenklad fastigav en hetstaxering. En ökad användning landskapsinformation och attribut knutna av till fastighetsbeståndet i samband med GIS-tillämpningar kan också förväntas. Nya och växande användningsområden finns bl.a. inom miljövården. Detta gäller inte minst på den regionala och kommunala nivån. Användningen förväntas öka såväl inom den offentliga den som privata sektorn. Bland tillämpningsområdena kan i Övrigt nämnas bl.a. trafikplanering eller prövning lokaliseringsalternativ för olika verkav samheter. Den information CFD i dag tillhandahåller har bred som en kundkrets inom den privata sektorn. En utveckling i riktning, samma

Kapitel II

mot marknaden, kan förväntas ske också vad avser övrig ADB-lagrad lägesbestämd information som byggs upp genom den offentliga sektorns försorg. Den i framtiden mera regionalt och lokalt bedrivna produktionen och ajourhållningen ställer ökade krav på samordning av verksamheten lokalt och regionalt. Detta gäller på motsvarande sätt för den ökande användningen av ADB-baserad information. En sådan samordning skulle också förenklas om tillhandahållandet av informationen sker genom en och samma organisations försorg. Dessa förhållanden talar för tillskapandet av regionala kart- och fastighetsmyndigheter. Tillgängligheten till lägesbestämd information underlättas av användandet av gemensamma standarder och system för databasuppbyggnad och kommunikation. Dagens fastighetsdatasystem kan genom sin bindning till befintliga tekniska förutsättningar, i förhållande till ett nyutvecldat system byggt på konceptet öppna system och med standardiserade lösningar, medföra viss begränsning när det gäller flexibien liteten. Det ADB-baserade fastighetsregistret inrymmer inte den till registret hörande fastighetsregisterkartan. Genom GFI-projektet skapas emellertid förutsättningar för en sådan komplettering. GFI skulle härigenom bli den grafiska motsvarigheten till fastighetsregistret i FDS. Avsikten är att FDS och GFI skall ge användarna en samlad tillgång till både register och karta. Jag bedömer att en sammanslagning av de olika myndigheterna kommer att vara till gagn för hela den verksamhet som faller inom myndigheternas ansvarsområde. Jag finner vidare att en sådan sammanslagning kommer att medföra fördelar också för de kunder som myndigheterna betjänar.

Mina bedömningar är i sammanfattning

att det finns så starka och växande samband mellan de fastighets- frågor och den landskapsinformation inte minst på regional nivå, hanteras inom det statliga lantmäteriet att någon organisatorisk som separering av verksamhetens myndighetsuppgifter inte bör ske,

att det finns starka skäl talar för att föra samman den verk- - som nu samhet bedrivs vid LMV och CFD samt den del av DV:s verksom samhet som avser inskrivningsväsendet samt

210 Kapitel 1 I

att en ny myndighet med ansvar för landskapsinformation bör få - en starkare uttalad roll som samordnare av produktion och ajourhållning såväl nationellt som regionalt.

Jag instämmer vidare i följande synpunkter förts fram under som utredningsarbetet:

användarnas möjligheter att påverka planeringen av den statsñnan- sierade produktionen landskapsinformation bör förstärkas, såväl av nationellt som regionalt samt

för geografiska data ingår i den samhälleliga infrastrukturen - som som en form av kollektiv nyttighet t.ex. GSD bör enhetlig, konen kurrensneutral och låg prisnivå eftersträvas.

Dessa utgångspunkter för en ny organisation ökar möjligheterna till en gemensam teknisk utveckling i sin tur leder till bättre utnyttjande som av befintliga resurser och gör det möjligt att på ett enklare sätt som anpassa informationen efter användarnas behov. Förutsättningar skapas vidare för att erhålla en enkel och överskådlig organisation inom fastighets- och landskapsinformationsområdet. Frågan om finansiering anslags-, intressent- och avgiftsfinansiering av fastighets- och landskapsinformation skall behandlas i m.m. utredningens etapp två.

A VDELNIN G C FÖRSLAG: KONSEKVENSER OCH GENOMFORANDE

Kapitel 12 213

12 Utgångspunkter och förslag till

organisation

Utredningens uppdrag och direktiv, som redovisades i kapitel gav tillsammans med nulägesbeskrivning i avdelning A grunden för m.m. utvecklad problembeskrivning, en måldiskussion och en deñnition en vissa grundläggande frågeställningar i kapitel 7. Mäldiskussionen av utmynnade i ett antal krav och kriterier som tillämpats vid genomgången av dessa grundläggande frågeställningar i kapitel 8 11. - Kraven och kriterierna skall naturligtvis tillämpas också vid de nu följande organisationsövervågandena.

Analysen i avdelning B har utmynnat i två slag av slutsatser.

Dels har vissa frågor som är oberoende av de organisatoriska lösningarna behandlats fram till slutliga överväganden och förslag. Det gället t.ex. avskaffandet av fastighetsregistreringen som en fristående funktion och förslaget om ett administrativt förfarande i fastighetsbildningen. ställningstaganden av detta slag förutsätter i regel insatser, t.ex. lagstiftningskaraktär, i det fortsatta utredav ningsarbetet.

Dels har riktlinjer eller andra ställningstaganden formulerats utöver - de nämnda slutbehandlade förslagen som utgör grund för de ovan organisatoriska övervägandena i denna huvudavdelning.

De viktigaste utgängspunkterna för organisationsövervägandena, som avdelning B utöver formuleringen av krav och kriterier har - resulterat kan sammanfattas i följande huvudpunkter:

Synsätt och riktlinjer när det gäller uppdelningen mellan myndig- hetsuppgifter och uppdragsverksamhet lokalt, regionalt och centralt. Motsvarande i fråga om den anslagsñnansierade produktionen av allmänna kartor kapitel 8.

214 Kapitel 12

Integrering av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen. Utveck- ling av ett med den kommunala plan- och byggprocessen integrerat administrativt förfarande för viss fastighetsbildning. Utveckling av ett aktivt förrättningsförfarande kapitel 9.

Förslaget att inskrivningsverksamheten skall integreras med övrig kart- och fastighetsverksamhet kapitel 10.

Ställningstagandena för stärkt samordningsfunktion för verksam- - en het med kartor och annan landskapsinformation på såväl regional som central nivå. Ställningstagandena för fortsatt sammanhållen en myndighetsorganisation för landskapsinformation och fastighetsfrågor, inkluderande den verksamhet Centralnämnden för som fastighetsdata ansvarar för kapitel 11.

Överväganden och förslag den framtida organisationen redovisas

om mot denna bakgrund i detta kapitel. En genomgång vissa konseav kvenser av utredningens samlade förslag görs i kapitel 13. Avslutningsvis läggs i kapitel 14 vissa synpunkter pâ genomförandet av förslagen.

Nedan redovisas ett förslag till framtida organisation för den verksamhet som i dag bedrivs vid fastighetsbildningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter, inskrivningsmyndigheter, Överlantmätarmyndigheter samt vid de centralmyndigheter, Statens lantmäteriverk, Domstolsverket och Centralnämnden för fastighetsdata, dessa är som knutna till.

12.1 Regionallokal verksamhet

Fastighetsbildningsmyndigheter organisatoriska enheter statliga som

och kommunala, fastighetsregistennyndigheter statliga och kommu-

nala, inskrivningsmyndigheter och överlantmätarmyndigheter avvecklas. Dessa myndigheter ersätts av statliga regionala kart- och fastighetsmyndigheter. Utgångspunkten är att regionen utgöres ett län. av I vissa fall, där verksamhetsunderlaget är litet, kan dock regionen komma att utgöras av mer än ett län. Jag föreslår att den nya

Kapitel 12 215

myndigheten får namnet Myndigheten för kartor och fastigheter MKF i respektive län. Till myndigheten för kartor och fastigheter knyts den myndighetsutövning och de andra myndighetsuppgifter, som överlantmätar-, fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheterna i dag svarar för och som inte utgör förrättningsförberedelser eller

uppdragsverksamhet. Överlantmätarmyndighetens uppgift att bevaka

statens besvärsrätt vid vissa förrättningar och handlägga besvär över räkning överförs inte till regionala myndigheten. den nya Härigenom skapas förutsättningar för en myndighet med såväl bred som specialinriktad kompetens. Myndigheten tillförs den juridiska kompetens som krävs inom verksamhetsområdet. Möjlighet skapas också för att bygga upp viss kompetens inom det fastighetsekonomiska området. Fastighetsregistreringen framgått avsnitt 9.3 integreras bör som av i fastighetsbildningen. Detta innebär att arbetet förrättningsverksamheten skall organiseras efter den princip som allmänt gäller för informationshantering, nämligen registrering vid källan. Till en lantmäteriförrättning hör förrättningsförberedelser, bl.a. i form av mätning, beräkning och kartframställning. Dessa förberedelser har närmare behandlats i avsnitt 8.3.3. Myndigheten för kartor och fastigheter har att, med utgångspunkt i de slutsatser som där har redovisats om vad en myndighet har att utföra i egen regi respektive handla upp, utforma en organisation som är anpassad till verksamhetens omfattning. Den regionala organisationen skall ha ett klart uttalat samordningsansvar för den statliga, regionalt bedrivna kart- och registerverksamheten. Myndigheten skall bl.a. verka för att de krav och önskemål som olika producenter och konsumenter ställer på verksamheten inom landskapsinformationsområdet i regionen på lämpligt sätt blir tillgodosedda. De regionala myndigheterna för kartor och fastigheter skall vidare spela en aktiv samordningsroll gentemot kommuner och andra organisationer och enskilda. Syftet härmed är att möjliggöra ett ökat utbyte av data mellan olika producenter, främja användandet av gemensamma standarder och normer och finna lämpliga rutiner för ajourhållning. Myndigheten skall verka för att lokalt producerade databaser i ökad utsträckning underlag för produkkan användas som tion av det allmänna kartmaterialet och motsvarande digitala produkter.

216 Kapitel 12

Myndighetens rådgivningsverksamhet inom fastighets- och landskapsinformationsområdena samt inom området fastighetsrätt är vidare av största betydelse. Det är angeläget att den nya myndigheten även fortsättningsvis tillgodoser de små och medelstora kommunernas samt länsstyrelsens behov. Samtidigt är det angeläget att tillsynen och stödet styrs mot mer projektvisa insatser, t.ex. mot geografiska informationssystem GIS som ett sätt att rationalisera och effektivisera verksamhet genom att använda digital geografisk information. Det bör ankomma på myndigheten att organisera sin verksamhet på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta innebär bl.a. att lokala kontor kan komma att inrättas. Tillskapandet av sådana lokala kontor kan motiveras av behovet av närhet till kunderna i förrättnings- eller inskrivningverksamheten. Ett annat skäl kan önskemålet att vara bibehålla den nuvarande personalen eller att arkivfrågorna påkallar en sådan lösning. Lokala kontor kan ha kompetens inom hela myndighetens verksamhetsområde eller enbart inom en del av detta. Den regionala myndighetens kompetens och personalstyrka skall dimensioneras med beaktande bl.a. av den tidigare angivna på synen förrättningsförberedelser och den förutsättningen att myndigheten inte får sälja tjänster på marknaden utan enbart tillhandahålla sådana myndighetstjänster som har anknytning till myndighetens verksamhetsområde och som närmare har beskrivits i kapitel Resurser för mätning, beräkning och kartframställning MBK-insatser skall vara - mycket begränsade. Vid dimensioneringen har det bedömts att ett mätlag per myndighet behövs för insatser i bl.a. komplicerade förrättningar. Den regionala myndigheten skall inte kunna förstärka denna resurs utan särskilt medgivande från den centrala myndigheten.

12. l Uppgifter

Myndigheten för kartor och fastigheter har för den myndigatt svara hetsutövning som hänger samman med förrättningsverksamheten, inklusive registrering i fastighetsregistret samt beslut i inskrivningsärenden, inklusive registrering i inskrivningsregistret. Som exempel på annan myndighetsutövning kan nämnas återställande av skadat eller förkommet gränsmärke och andra beslut enligt mätningskungörelsen, godkännande av överenskommelse enligt 43 § anläggningslagen samt

Kapitel 12 217

medgivande till följdproduktion enligt den för närvarande gällande

nyttjanderättsförordningen m m.

. Myndigheten skall vidare tillhandahålla sådan service som hänger med myndighetens för hanteringen landskapsinforsamman ansvar av mationsfrågor på det regionala planet. Den regionala myndigheten för kartor och fastigheter skall vidare för sin verksamhet fullgöra vissa uppgifter inom totalförinom ramen svaret. Myndigheten har att svara för bl.a.:

tillsyn, samordning och rådgivning både i fråga om fastighets- och -

landskapsinformationsområdena samt för övriga fastighetsfrågor

insatser för utveckling samarbetet i fråga ajourhållning av en av om det allmänna kartmaterialet och Geografiska Sverigedata GSD funktionsansvar för fastighetsfrågor och kartförsörjning inom total- försvaret hållande arkiv, dels förrättningsarkiv, dels för flygbilder och - av kartmaterial tillhandahålla information från fastighetsdatasystemet, allmänt kart- material och GSD-baser uppgifter från myndighetens arkiv i samt övrigt upprätta behövliga handlingar i anslutning till förrättningsförfarandet -

myndighetsservice till myndigheter och allmänhet

för ajourhållning registerkartorkartbaser ansvara av -

l2.1.2 Kompetens m.m.

Myndigheten för kartor och fastigheter skall ha fastighetsrättslig

kompetens motsvarande den i dag ställs på chef för fastighetssom

bildningsmyndighet och chef för fastighetsregistermyndighet. Myndig-

heten förses vidare med kompetens motsvarande lagfaren inskriven ningsdomare. För många inskrivningsmyndigheter, framför allt de mindre, utgör

behovet jurister domare och notarier bråkdelar en heltidstjänst.

av av Det verksamhetsunderlag krävs för att täcka in en heltidstjänst som med fullgod kompetens inom det juridiska området är härför tämligen Inom vissa områden sammanfaller den kompetens krävs för stort. som

218 Kapitel 12

hantering av inskrivningsärenden med den kompetens krävs för som

handläggning av fastighetsbildnings-fastighetsregistreringsärenden.

Önskemål förstärkning

om en av fastighetsbildningsmyndighetemas

juridiska kompetens, inom det civilrättsliga området, har framförts vid flera tillfällen under utredningens gång. Den organisation nya som

bl.a. skall för fastighetsbildning och inskrivningsverksamhet

ansvara bör förses med sådan kompetens. Det krävs emellertid en ytterligare förstärkning den juridiska av kompetensen. Detta hänger med den upphandling skall samman som ske av vissa förrättningsförberedelser. Kunskapen inom konsultjuridikoch upphandlingsomrádena måste stärkas. Den framtida organisationen måste kunna agera som en stark upphandlarebeställare kan som utarbeta kravspeciñkationer, infordra och utvärdera anbud, teckna och följa avtal, granska och kontrollera leverans Den upp m.m. omständig-

heten att bl.a. fastighetsbildningmyndigheter och överlantmätarmyndi

gheter har erfarenhet uppdragsverksamhet innebär dessa myndigav att heter redan i dag har viss kunskap på detta område. Den specialkompetens inom det fastighetsekonomiska området som i dag ñnns uppbyggd vid de regionala värderingsenheterna säljer sina

tjänster såväl till förrättningsorganisationen till marknaden. Enligt

som förutsättningarna skall den mot marknaden bedrivna ovan uppdragsverksamheten skiljas bort från myndighetsorganisationen. En ny

organisation för fastighetsbildningen måste ha tillgång till kompetens

för de värderingssituationer som är aktuella i förrättningssammanhang.

Förstärkningen av rollen samordnare den regionalalokala som av verksamheten inom landskapsinformationsomrâdet förutsätter att organisationen förses med erforderlig kompetens inom verksamhetsområdet.

12. l Dimensionering

Förrättnings- och inskrivningsverksamhetens framtida omfattning och innehåll påverkar självfallet storleken det verksamhetsområde av som krävs för att den nya myndighetsorganisationen skall kunna motsvara uppställda krav på kompetens Någon större förändring antalet m.m. av

fastighetsbildningsärenden bedöms inte ske inom överskådlig framtid.

Inom inskrivningsområdet kan synsätt och metoderi kombination nya med nya tekniska lösningar leda till att antalet ärenden för myndig-

Kapitel 12 219

heten kommer att minska. Detta gäller framför allt hanteringen av ansökningar om inteckning. Ovan redovisade förhållanden, kompetenskrav och utvecklingstendenser medför att det krävs ett relativt omfattande verksamhetsområde för att kunna upprätthålla den kompetens och tillgodose det servicebehov som ställs på de aktuella verksamheterna. Utgångspunkt för dimensionering regionallokal organisation av en för fastighetsbildning, fastighetsregistering, inskrivning och för de uppgifter överlantmätarmyndigheten fullgör är bl.a. den omfattsom ning dessa verksamheter kommer att ha efter det att uppdragsverksamhet och egenregiproduktion skilts från respektive myndighet, se kapitel Den förändrade gränslinjen mellan statlig och kommunal fastighetsbildning redovisats i kapitel 9 påverkar också dimensiosom neringen för organisationen. Vidare måste den kompetensden nya förstärkning erfordras inom vissa områden beaktas. Hänsyn måste som också tas till de krav på decentraliserad verksamhet som bl.a. en redovisas i utredningsdirektiven samt bedömningar av verksamhetens framtida utveckling. I det följande görs ett försök att beskriva myndigheten för kartor och fastigheter regionalt för dels ett genomsnittslän, dels sammantaget för hela landet. I tabellen redovisas erforderligt antal årsarbetskrafter åab vid de regionala myndigheterna.

Beskrivningen utgår ifrån följande förutsättningar:

Förrättningsvolym totalt 15 000 ärenden år, dvs. 18 000 - per åtgärder år, 50 procent upphandlas i form av förrättningsper varav förberedelser.

Inskrivningsverksamheten 1 600 000 ärenden per år. -

ADB-stöd i form HLS eller motsvarande handläggningssystem - av för uppdatering i fastighetsdatasystemet används i det dagliga arbetet.

Geografisk fastighetsindelning GFI är under uppbyggnad. -

220 Kapitel 12

Antal åab totalt Antal áab i ett för samtliga gengmsnittglän myndigheter Förrättningsverksamheten Förrättningslantmätare 150 -

Ärendehandläggare inkl. viss

övrig registrering i FDS 13 300 MBK-handläggare 50 - Sakkunnig värdering 0,15 3 - Juristmedverkan 0,35 10

Inskrivningsverksamheten Jurister 50 -

Ärendehandläggare 12 290

-

Tillsyn, rådgivning och samordning Fastighetsrätt: Lantmätarejurist 50 -

Landskapsinformationsområdet: Teknisk lantmätareingenjör 60 - Karttekniker 50 -

Fastighetsrättslig service Lantmätare 0,5 - Arkivassistent 100 - Assistentkarttekniker 2,5 -

Reprofunktion Assistent 25 -

Arbetsledning och handläggare för ekonomi och personaladministration Myndighetschef 12 - Assistent L 50 -

Totalt årsarbetskrafter: 50 1200

Kapitel 12 221

Detta är en mycket preliminär bedömning. Det bör ankomma på

föreslagen organisationskommitté se avsnitt 14.2 att i detalj ange

resursdimensioneringen för de regionala myndigheterna enligt förslaget.

12.2 Centralt bedriven verksamhet

Uppbyggnaden den centrala myndighetsstrukturen hänger givetvis av intimt med det sätt på vilket ansvaret för verksamheterna samman organiseras regionaltlokalt. En utgångspunkt utgör härför förslaget om inrättandet regionala myndigheter för kartor och fastigheter. En av förutsättning är att uppdragsverksamheten skiljs från myndigannan heten och att i storleksordningen 70 procent av produktionen av allmänna kartor upphandlas och inte utförs med egna resurser. På motsvarande regional och lokal nivå föreslås den på sätt som på central nivå bedrivna verksamheten samordnas. En ny centralmyndighet för fastighets- och inskrivningsfrågor samt kartverksamheten föreslås därför tillskapas. Ansvarsområdet bör utgöras av de delar av Lantmäteriverkets och CFD:s verksamhet som fortsättningsvis är myndighetsuppgifter. Vidare består ansvarsområdet av den del av Domstolsverkets verksamhet är hänförli till inskrivningsväsendet. som g Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata bör i följd härav avvecklas. Jag föreslår att den centralmyndigheten får nya namnet Kart- och fastighetsverket. Verket skall vara lokaliserat i Gävle. Verket har att främja tydlig dokumentation av äganderätten till en mark, effektiv fastighetsmarknad och rationell markanvändning en en samt god försörjning med kartor och annan landskapsinformation. En viktig uppgift blir därför långsiktig planering, styrning, uppföljning, utvärdering och utveckling den verksamhet bedrivs på regional av som nivå. Att tillhandahålla den för samhället mycket betydelsefulla infrastruktur informationen i register och kartor utgör, är en som grundläggande uppgift för verket. Väl fungerande system och rutiner för ajourhâllning denna information skall byggas upp och inforav mationen skall tillhandahållas genom verkets försorg. Service skall ges till enskilda, myndigheter och organisationer i form rådgivning och av utbildning. Kart- och fastighetsverkets arbete innefattar vidare beslutsfattande i ett begränsat antal ärenden samt tillsyn över de regionala

222 Kapitel 12 1993:99 SOU

myndigheternas verksamhet. Verkets uppgifter överensstämmer i allt väsentligt med de myndighetsuppgifter de nuvararande centralsom myndigheterna fullgör. Kart- och fastighetsverkets verksamhet består tvâ huvudområden av nämligen fastighetsfrågor och landskapsinformation.

12.2.1 Fastighetsområdet

Markens indelning i fastigheter och äganderätten till fast egendom utgör viktiga grunder för samhällets funktion och utveckling. Fungerande och effektiva rutiner för förrättningsverksamheten inklude-

rande fastighetsregistreringen samt ett rationellt och rättssäkert inskriv-

ningsväsende skapar information den betydelsefulla den om resurs som fasta egendomen utgör. Fastighetsdatasystemet, där denna information áterñnns, har blivit viktig informationkälla för sådana samhällsaktien viteter vars verksamhet är knuten till fastigheter. Det är därför naturligt att myndighetens fastighetsblock utformas

med fastighetsdatasystemet samt myndighetsuppgifterna när det gäller

fastighetsbildning m.m. och inskrivningsväsendet grundläggande

som delar. Det innebär att verksamheten omfattar den myndighetsverksamhet Centralnämnden för fastighetsdata i dag bedriver, Lantmäteriverkets motsvarande uppgifter, vilka i huvudsak återfinns inom fastighetsavdelningen, samt de uppgifter inskrivningssektionen vid som Domstolsverkets juridiska enhet för. ansvarar Kart- och fastighetsverkets verksamhet inom fastighetsområdet kan indelas i tre huvudomraden, nämligen fastighetsbildningsverksamhet, inskrivningsverksamhet, fastighetsekonomisk och samhällsplanerande verksamhet. De två första områdena främst utvecklings- och avser ledningsfunktioner i förhållande till de regionala myndigheternas verksamheter medan det tredje i större utsträckning riktar sig också direkt mot verksamheter utanför den egna myndigheten. Till fastighetsbildningsverksamheten kommer att höra huvuddelen av verksamheterna vid fastighetsregisterenheten inom Centralnämnden för fastighetsdata och de till Lantmäteriverkets fastighetsavdelning hörande fastighetsbildnings- och fastighetsregisterenheterna. Till inskrivningsverksamheten hör de frågor för vilka Domstolsverket nu ansvarar samt frågor rör inskrivningsregisterdelen som av

fastighetsdatasystemet och som nu Centralnämnden för fastighetsdata

Kapitel 12 223

ansvarar för. Här bör också ansvaret för det av nämnden utarbetade pantbrevsregistret ligga. Det tredje verksamhetsområdet innehåller aktiviteter som riktar sig såväl till de regionala myndigheterna för kartor och fastigheter som direkt till andra statliga organisationer på bl.a. samhällsplaneringsområdet och det fastighetsekonomiska området samt till kommunerna. I huvudsak innefattas verksamheter som i dag återfinns inom Lantmäteriverkets värderingsenhet och utvecklingsenheten inom Centralnämnden för fastighetsdata. Enheterna har redan i dag en gemensam koppling, bl.a. i byggnadsregistrets möjliga användning i fastighetstaxeringen. Kompetensen inom det fastighetsekonomiska området bör dimensioneras så att enheten kan bedriva utveckling och lämna erforderlig service till de regionala myndigheterna samt till skatteförvaltningen vad avser den i fastighetstaxeringslagen och fastighetstaxeringsförordningen reglerade verksamheten. Ansvaret för byggnadsregisterverksamheten hör naturligen hemma inom detta tredje område. En grundläggande princip för verksamheten bör fortsättningsvis vara att registrering skall ske vid källan. Detta innebär att ajourhållningen av fastighetsdatasystemets delregister sker genom de regionala myndigheterna för kartor och fastigheter, kommuner, länsstyrelser samt vissa andra statliga myndigheter. I framtiden kan eventuellt också banker och andra kreditinstitut komma att utföra vissa uppgifter i fastighetsdatasystemet inskrivningsregistret. I den mån ajourhållning m.m. inte sker med lagstöd kan olika aktörer knytas till systemet genom avtal. I detta sammanhang är det viktigt att lägga fast fastighetsdatasystemets roll i informationsförsörjningen. I linje med det infrastrukturella synsätt som anlagts är det väsentligt att systemets utveckling underlättar åtkomst till informationen så att denna kan utnyttjas för att underlätta och rationalisera andra verksamheter. Den avgränsning som gjorts av verkets uppgifter kan förväntas öka omfattningen av uttag för vidareförädling av fastighetsdatasystemets information hos andra aktörer. Möjligheterna till sådana uttag bör vara flexibla och präglas av enkelhet för att stimulera ökad användning. Avgifterna för uttag systemet bör inte hindra ett samhällsekonour miskt riktigt utnyttjande.

224 Kapitel 12

12.2.2 Landskapsinformationsområdet

Det andra blocket inom Kart- och fastighetsverket kommer att bestå av landskapsinformation den geodetiska verksamheten samt arbetet med allmänt kartmaterial och digitala databaser. Verkets uppgift inom detta område är bl.a. att svara för uppbyggnad, förvaltning, ajourhållning och tillhandahållande landskapsav information i form av flygbilder, allmänt kartmaterial och databaser. Verksamheten omfattar även myndighetsfunktionen inom det geodetiska området samt totalförsvarsuppgifter bl.a. ansvaret för kartförsörjning i krig, sekretessgranskning och ansvaret för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick m.m. Forskning inom det geodetiska området liksom ansvaret för internationella kontakter inom detta område ligger också kvar i verket liksom ansvaret för de geodetiska riksnäten och riksgränsarbetena. Verket skall också bedriva utvecklingsverksamhet inom landskapsinformationsområdet. Kart- och fastighetsverket skall svara för långsiktig planering, utveckling och programverksamhet. Verket vidare för ägandet svarar och förvaltningen av uppbyggda databaser inom landskapsinformationsområdet vilket bl.a. innebär för att informationen uppfyller ansvar vissa krav på enhetlighet, standarder, kvalitet och för att informationen är tillgänglig för olika användarkategorier. Också ansvaret att sörja för ajourhållningen ligger på verket. Här gäller det bl.a. att finna lämpliga system och rutiner för hur de olika databaserna skall hållas aktuella och att svara för att avtal sluts med ansvariga myndigheter alternativt att tjänsterna köps upp på annat sätt. Till de databaser som byggs upp kommer en mängd olika användare att anslutas. Grundinformationen tillhandahålls användarna på ett konkurrensneutralt sätt. Liksom när det gäller fastighetsdata bör avgiftsstrukturen inriktas mot ett samhällsekonomiskt optimalt utnyttjande av informationen. Det finns stora fördelar med en förvaltning utan affärsmässiga bindningar. Med förvaltningen förlagd inom verket kan även viss kompetens för beställaruppdraget erhållas utan extra resurser. Detta utesluter dock inte att mera produktionsinriktade delar i förvaltningen upphandlas. Kart- och fastighetsverkets roll inom landskapsinformationsområdet kommer med denna uppbyggnad i mångt och mycket att likna den roll som verket enligt ovan spelar inom fastighetsområdet. För att verksamheten skall fungera i enlighet med denna modell krävs att en stark

Kapitel 12 225

beställarroll utvecklas. Beställaren måste ha kompetens inom såväl det tekniska, det ekonomiska som det juridiska området. För att möta användarnas önskemål krävs att dessa på ett mera påtagligt sätt får inflytande över verksamhetens långsiktiga planering. Detta kan ske genom en förstärkning av kartrådets sammansättning och funktion. Kart- och fastighetsverket bör ha ett klart uttalat ansvar för samordningen av statligt producerade databaser inom landskapsinformationsområdet. Myndigheten skall vidare spela en aktiv samordningsroll gentemot övriga databasproducenter och användare av landskapsinformation. Samordning av databasuppbyggnad inom landskapsinformationsområdet för samhällets behov är en uppgift som fått mycket stöd i remissvaren till Lantmäteriverkets utredningsrapport L194. Denna uppgift behöver vidareutvecklas för att kunna fungera på ett bra sätt i praktiken. Det krävs god insikt i databasuppbyggnad och tekniker för dataöverföring för att uppgiften skall kunna utföras så att samhällsnyttan verkligen kan tas ut. En viktig förutsättning för en över hela landet fungerande verksamhet inom landskapsinformationsområdet är en ökad samverkan mellan myndigheten och dess regionala organ. Detta gäller bl.a. vid kontakter mot marknaden, vid upphandlingen och vid ajourhållningen av databaser. Ett ökat ansvar bör delegeras till de regionala enheterna för att i ökad utsträckning möjliggöra att lokalt producerade databaser skall kunna användas som underlag för produktion av allmänt kartmaterial och motsvarande digitala produkter. Detta bör lägga grund för en snabbare och mera samordnad utveckling på GIS-området än för närvarande.

12.2.3 Övrigt

Kart- och fastighetsverket kommer att inrymma verksamhet som utgör produktion. Detta gäller bl.a. den del av verksamheten med allmänna kartor som enligt kapitel 8 inte bör utföras utanför myndigheten. Det gäller vidare datordriften vid nuvarande Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket. Det bör i detta sammanhang noteras att Centralnämnden för fastighetsdata för närvarande har i uppdrag att studera hur kostnaderna för driften av fastighetsdatasystemet kan sänkas t.ex. genom att lägga driften på en servicebyrå. Det finns anledning för den nya organisationen att med denna utredning som

8 l3-l069

226 Kapitel 12

grund undersöka de totala möjligheterna till kostnadssänkningar vad gäller drift av de olika datorsystem som kommer att ingå i det nya verkets verksamhetsområde. Inom Kart- och fastighetsverket blir frågor med anknytning till informationsteknologi viktiga. Det blir därför en angelägen uppgift för den nya myndigheten att utarbeta och genomföra en för hela organisationen samlad ADB-strategi. Utöver ovan redovisad verksamhet krävs organisation för bl.a. personal-, utbildnings-, löne-, juridiska- och ekonomifrågor samt sedvanlig kontorsservice. Till organisationen knyts vidare en stab för planering, uppföljning och styrning av verksamheten.

12.2.4 Kompetens m.m.

Inom Lantmäteriverket bedrivs en omfattande uppdragsverksamhet med en total extern fakturering uppgående till ca 125 mkr. Inom verket bedrivs vidare en omfattande produktion av allmänt kartmaterial, digitala databaser, flygbilder m.m. Genom att såväl uppdragsproduktionen som merparten av den anslagsñnansierade produktionen avskiljs från Lantmäteriverket minskar det nya verkets egna produktionsresurser påtagligt i förhållande till nuläget. Det är dock nödvändigt att det inom Kart- och fastighetsverket finns sådan kompetens och sådana resurser att myndigheten ges reella möjligheter att uppfylla sitt ansvar. Detta gäller t.ex. upphandling av produktion inom ramen för allmänna kartor. Här behövs kompetens inom upphandlings- och konsultjuridikområdena. Vidare behöver en stark beställarfunktion byggas upp inom myndigheten. Denna har till uppgift att utarbeta kravspecifikationer inrymmande bl.a. produktutforming, kvalitet, tidsplaner och kostnader. Funktionen skall vidare inrymma kompetens för anbudsinfordran eller motsvarande, utvärdering av anbud, avtalstecknande, uppföljning av avtal, granskning och kontroll av leverans m.m. Förutsättningarna för att bygga upp och vidmakthålla kompetens inom detta område hänger bl.a. samman med det kontaktnät som byggs upp mellan verket och de slutliga produkternas användare, producenterna samt med forskningen.

sou 1993:99 Kapitel 12 227

I annat sammanhang har påtalats önskemålet om en förstärkning av användarnas möjligheter att påverka innehållet i statsuppdraget och den tidsmässiga planeringen av utförandet detta. Möjligheterna att tillav godose detta önskemål bör säkras genom att användarna ges möjlighet att påverka produktionsplanering och produktutformning. Behovet av forskning och utveckling, FoU, inom ifrågavarande områden har bl.a. påtalats i Lantmäteriverkets rapport L194. I rapporten föreslås en ökad satsning på FoU inom den nuvarande myndighetens verksamhetsområde. Många remissinstanser har uttalat sitt stöd för en sådan ökad satsning samtidigt som tveksamhet uttalats mot att verket, eller en till verket knuten forskningsnämnd, tilldelas ansvaret för denna FoU. Tveksamheten grundar sig bl.a. på Lantmäteriverkets egen produktion av allmänna kartor och på de bindningar som föreligger mellan verket och verkets kunder genom den Lantmäteriverav ket bedrivna uppdragsverksamheten. Genom att uppdragsverksamheten m.m. skiljs från myndigheten undanröjs i vart fall delvis grunden för den framförda tveksamheten samtidigt som behovet av en kompetensförstärkning ökar. Det finns således flera sätt för verket att i framtiden vidmakthålla den kompetens som krävs för att på ett effektivt sätt handla den upp produktion som ingår i statsuppdraget. Bästa resultatet uppnås troligen genom en kombination av de redovisade alternativen. Funktionerna inom de övri ga centrala myndigheterna, Centralnämnden för fastighetsdata och Domstolsverket, berörs i betydligt mindre omfattning än Lantmäteriverket av avskiljandet av uppdragsverksamhet och egenregiproduktion.

12.2.5 Dimensionering

Med den avgränsning av centralmyndighetens uppgifter som redovisats ovan kan Kart- och fastighetsverket komma att dimensioneras i huvudsak på följande sätt. Angivna siffror antalet årsarbetskrafter avser åab.

228 Kapitel 12 I F astighetsomrádet Verksamheten omfattar utvecklingsverksamhet, tillsyn och rådgivning m.m. inom bl.a. fastighetsrätts-, fastighetsinformations-, inskrivnings-, byggnadsregister- och fastighetsekonomiområdena. Totalt ca 170 åab. 2 Landskapsirformationsområdet Verksamheten omfattar utvecklingsverksamhet, tillsyn och rådgivning m.m. inom landskapsinformationsområdet inklusive geodetisk verksamhet. Totalt ca 60 åab. 3 Produktion Verksamheten omfattar bl.a. egenregiproduktion av allmänna kartor och ADB-verksamhet inrymmade drift och förvaltning av fastighetsdatasystemet m.m. Totalt ca 180 åab. 4 Administration Verksamheten omfattar bl.a. personal-, ekonomi- och förvaltningsfunktioner. Totalt ca 80 åab.

5 Stabsfimktioner

Verksamheten omfattar bl.a. rättskansli samt allmänna stabs- och försvarsfunktioner. Totalt ca 30 åab. Totalt beräknas personal motsvarande i storleksordningen 500 årsarbetskrafter vara verksamma i Kart- och fastighetsverket. Det bör

Kapitel 12 229

ankomma på föreslagen organisationskommitté se avsnitt 14.2 att i

detalj ange resursdimensioneringen för den nya myndigheten.

12.3 Överklagande, instansordning och ompröv-

ning

Inom ramen för den nya myndighetsorganisationens verksamhetsområden finns det ett stort antal beslut som kan överklagas. Instansordningen för dessa beslut varierar. Förrättningsbeslut enligt fastighetsbildningslagen 1970:988, anläggningslagen 1973: l 149, ledningsrättslagen 1973: 1144, lagen om äganderättsutredning och legalisering 1971:1037, lagen om exploateringssamverkan 1987:l1 samt beslut enligt lagen 1973:1150 om förvaltning av samfálligheter överklagas till fastighetsdomstolen. Med vissa undantag kan fastighetsdomstolens utslag eller beslut överklagas till hovrätten. Hovrättens utslag eller beslut kan i sin tur överklagas till Högsta domstolen. Om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd kan förrättningsbeslutet således överprövas i tre instanser. Länsstyrelsen kan förordna lantmätare eller annan person med erforderlig kunskap eller erfarenhet att handlägga förrättningar enligt lagen 1939:608 om enskilda vägar, lagen 1980:894 om jaktvårdsområden och lagen 1981:533 om ñskevårdsomrâden. Förrättningsmannens utlåtanden om vägförening, jaktvárdsområde respektive fiskevårdsområde kan överklagas till länsstyrelsen. I samtliga fall kan länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas hos regeringsrätten utom vad gäller beslut enligt lagen enskilda vägar. Över dessa beslut förs talan mot kammarrätom tens beslut i stället hos regeringen. Såväl fastighetsregistermyndigheten som Lantmäteriverket fattar beslut i frågor som rör fastighetsregister. I huvudsak överklagas dessa beslut hos kammarrätten. Kammarrättens beslut kan överklagas till regeringsrätten. För regeringsrättens prövning krävs prövningstillstånd. Inskrivningsmyndighetens beslut i inskrivningsärende och beslut enligt lagen 1984:404 om stämpelskatt överklagas till hovrätten. Nästa överklagandeinstans är Högsta domstolen. För prövning krävs prövningstillstånd. Förvaltningslagen innehåller omprövningsregler, vilket innebär en omprövningsskyldighet för förvaltningsmyndigheter om beslutet är

230 Kapitel 12

uppenbart oriktigt, om det kan ändras snabbt och enkelt och att en ändring inte är till nackdel för någon enskild part. 1989 gjordes ändringar i fastighetsbildningslagen som innebar att lagen anpassades till den nya förvaltningslagens regler. I samband därmed kom lagstiftaren fram till att omprövningsreglerna skulle gälla även för fastighetsbildningsmyndigheten. Förinskrivningsmyndigheten gäller inte förvaltningslagens omprövningsregler. Domstolsverket har emellertid i skrivelse den 22 oktober 1991 lämnat förslag rörande en särskild omprövningsmöjlighet när det gäller stämpelskattebeslut. Förslagets utgångspunkt är att i en stor del av överklagandena av dessa beslut innehåller överklagandeskrivelsen sådana nya upplysningar som gör att det framstår som självklart att beslutet skall ändras och på vilket sätt det skall ändras. En möjlighet för inskrivningsmyndigheten att materiellt ompröva sitt beslut skulle bl.a. leda till att hovrätten besparas många stämpelskatteärenden och att frågan blir avgjord mycket snabbare. Enligt utredningsdirektiven finns anledning att ta upp frågan om vem som skall pröva överklaganden av de beslut som fattas av de nya myndigheterna. j Det behov av författningsändringar som uppkommer till följd av organisationsöversynen kommer att behandlas i utredningens andra etapp. Det är därför naturligt att då även behandla sådana frågor i regelsystemet som gäller överklagande, instansordning och omprövning. Jag vill emellertid redan nu, mot bakgrund av att rättssäkerheten främjas av de förändringar som förslaget avseende en samlad och förstärkt kart- och fastighetsmyndighetsorganisation innebär, slå fast att det är viktigt och önskvärt att åstadkomma en gemensam instansordning för de olika typer av beslut som kommer att fattas av de nya myndigheterna. Jag avser också att överväga om det bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två instanser eller om det på annat sätt bör införas fullföljdsbegränsningar.

Kapitel 12 231

12.4 Uppdragsverksamhet

m.m.

De uppgifter som det inte längre bör ankomma på de berörda myndigheterna att utföra har analyserats i kapitel Beträffande frågan om produktionen av de anslagsfmansierade allmänna kartorna är bedömningen att i storleksordningen 70 procent av produktionen bör föras till ett uppdragsbolag och därmed konkurrensutsättas. De möjliga associationsformerna för olika verksamheters bedrivande har redovisats i avsnitt 5.3. Slutsatsen är att aktiebolag är den enda lämpliga formen för statlig verksamhet av detta slag. Den fortsatta redovisningen har därför som utgångspunkt att uppdragsverksamhet m.m. i fortsättningen skall bedrivas i ett aktiebolag. Jag föreslår att ett sådant bolag bildas och att det får namnet Svenskt Lantmäteri AB SLAB. I det följande redovisas hur verksamheten framgent kan struktureras. Basen för Svenskt Lantmäteri AB kommer att utgöras av huvuddelarna av myndigheternas nuvarande uppdragsverksamhet. Vissa smärre delar av nuvarande uppdragsverksamhet kommer att stanna kvar inom den föreslagna myndighetsstrukturen. Det gäller bl.a. avgiftsbelagd utbildning och utgivning av rapporter etc. för att sprida kännedom och kunskap om inom myndigheten bedriven utvecklingsverksamhet. Affärsmöjligheter, utöver nuvarande uppdragsverksamhet, kommer att öppnas för bolaget som följd av några av de övriga förslag som jag lämnar. Det gäller t.ex. de upphandlingar som de nya myndigheterna föreslås göra av:

förrättningsförberedelser och produktionsinsatser inom ramen för allmänna kartor. - Även möjligheten fungera konsult små och medelstora att som kommuner i samband med det administrativa förfarandet inom fastighetsbildningen kommer att ge nya affärsmöjligheter. Bolagsformen som sådan ger också ökade möjligheter till kommersiellt samarbete jämfört med uppdragsverksamhet bedriven i myndighetsform. Dessa ökade möjligheter bör också kunna medföra både ökade och nya affärsmöjligheter. Myndigheternas nuvarande uppdragsverksamhet har sedan lång tid uttalade affårsambitioner och mycket tydliga resultatansvar definierade och utlagda. Exempelvis kan konstateras att det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet sedan mitten av l970-taleti stort sett tredubblats

232 Kapitel 12 sou 1993:99

i fasta priser och 199293 omsatte något över 400 mkr. Stora delar av omsättningen har kommit till stånd i reell konkurrens. Det finns därmed genomgående en erfarenhet och tradition att aktivt bearbeta marknaden för att erhålla uppdrag. Resurser och erfarenhet för marknadsbearbetning finns såväl för lokala och regionala kunder som för rikskunder. Utredningens studier och analyser i övrigt ger också fog för slutsatsen att de delar av nuvarande verksamhet som avses ingå i Svenskt Lantmäteri AB i allt väsentligt är så affärsmässigt mogna att de med framgång bolagisering. bör klara en Svenskt Lantmäteri AB kommer att verka på en marknad där efterfrågan inom överskådlig tid inte påtagligt torde minska. Användarnas övergång till digital teknik tyder tvärtom på att efterfrågan, åtminstone för vissa produktomrâden, i stället kan komma att öka. Bolagets verksamhet kommer att bedrivas i konkurrens med såväl större tekniska konsultfirmor som andra privata företag.

l2.4.1 Bolagskaraktäristik

Bolagets utbud kommer att ha sin tyngdpunkt i fyra produktområden:

landskapsinformation fastighetsekonomi bearbetad fastighetsinformation planering, plangenomförande och fastighetsrätt. -

En översiktlig genomgång av det tänkta utbudet har gjorts vad avser affärsidéer, konjunkturkänslighet, kunder och efterfrågeutveckling m.m. Genomgången pekar mot att det finns underlag för ett bolag med:

en årsomsättning på ca 700 mkr i storleksordningen l 300 anställda kontor på så gott som alla de orter där det statliga lantmäteriet finns representerat i dag tyngdpunkten i verksamheten, ca 70 procent, inriktad mot lokal och regional marknad.

Kapitel 12 233

En konkret bild bolaget kan att exemplifiera vilka mera av ges genom nuvarande verksamheter bör överföras till Svenskt Lantav som mäteri AB:

lokal och regional uppdragsverksamhet i dagens lantmäteriverksam- het och för att producera förrättningsförberedelser till de resurser regionala myndigheterna för kartor och fastigheter. Till bolaget förs också sådana regionala kan vara med och konkurrera resurser som den upphandling av allmänna kartor som Kart- och fastighetsverom

ket kommer att göra. Även Kartvårdscentralen i Ånge bör föras till

bolaget. Detta innebär att resurserna inom det statliga lantmäteriets nuvarande divisioner övergår till Svenskt Lantmäteri AB med undantag för de stannar kvar i de regionala myndigheterna resurser som för kartor och fastigheter.

nuvarande uppdragsverksamhet vid Lantmäteriverkets avdelningar, - KartCentrum samt vissa vid Lantmäteriverket som i dag resurser arbetar med produktion allmänna kartor se kapitel av -

de delar verksamheten inom Centralnämnden för fastighetsdata - av som enligt kapitel 8 bör hänföras till uppdragsverksamhet

bolagets behov för ledning, utveckling, - av gemensamma resurser marknadsföring, ekonomi, personal, administration m.m.

Det bör betonas att det vid det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet är viktigt att närmare analysera det reella behovet av personal och i övrigt och att detta görs med koppling till förväntad resurser efterfrågan på bolagets tjänster och produktion. Svenskt Lantmäteri AB skall ha sitt säte i Gävle. Ansvaret för den verksamhet till följd regionalpolitiska satsningar bedrivs på som av andra orter förutsätts i huvudsak övertas av bolaget. De stora kundgrupperna kommer att vara den kommunala sektorn och statliga myndigheter med tillsammans ca 50 procent av omsätt ningen. Upphandlingen förrättningsförberedelser och merparten av av produktionen av allmänna kartor kommer att ske i konkurrens, men det är rimligt att anta att bolaget kan erhålla en relativt stor andel av dessa beställningar. Detsamma gäller lokal MBK-verksamhet.

234 Kapitel 12

För den nya myndighetens behov i än högre grad för de konmen kurrerande leverantörerna är det viktigt att delar de myndigav nya heternas upphandling kan flerårskontrakt, inte minst vad gäller avse förrättningsförberedelser. En viktig ingrediens i bolagets möjligheter att bibehålla ett decentraliserat kontorsnät handlar att kunna erhålla om flerårsavtal vad gäller förrättningsförberedelser, kopplat till kommunala uppdrag inom MBK- och det fastighetsrättsliga området. De affärsrisker som finns i etableringen Svenskt Lantmäteri AB är till av stor del kopplade till de nya myndigheternas upphandlingar och som kommer att väga tungt vid bolagets planering och beslut dimensioom nering av personal, övriga resurser, lokalisering osv. Följande riktlinjer bör mot bakgrund vad har anförts av som nu kunna ligga till grund för bolagets inriktning:

koncentration på produkter och tjänster med betydande volym, där hög marknadsandel och god lönsamhet kan uppnås att genom ett decentraliserat kontorsnät åstadkomma kundnärhet och konkurrensfördelar att genom ett tydligt och decentraliserat resultatansvar åstadkomma hög motivation och engagemang hos de anställda.

12.4.2 Kapitalfrågor

En översiktlig genomgång har gjorts den föreslagna bolagsverkav samhetens ekonomi. Genomgången har bl.a. avsett olika verksamhetsområdens konjunkturkänslighet, efterfrågeutveckling, kundstruktur, konkurrens samt rörelserisk, finansiell risk och beräknad omsättning, resultat m.m. Genomgången har gjorts utifrån förutsättningen att verksamheten skall klara för branschen normal avkastning och att dagens decentraliserade kontorsnät i huvudsak bibehålls. Viktiga slutsatser av genomgången är att:

ca 35 procent av omsättningen är beställningar bolaget, i kon- - som kurrens, erhåller från Kart- och fastighetsverket och de regionala myndigheterna för kartor och fastigheter i form förrättningsförav

beredelser och produktion inom ramen för allmänna kartor

ca 25 procent omsättningen har den kommunala sektorn - av som kund

Kapitel 12 235

ca 50 procent av omsättningen är relativt konjunkturkänslig. -

På denna grund bör företaget kunna utvecklas vidare och ge en marknadsmässig avkastning pá satsat kapital.

12.4.3 Ägarfrågor

I utredningsdirektiven anges att, om inte skäl talar däremot, ett statligt bolag framstår som lämplig lösning för en samlad uppdragsorganisation. Utredningens arbete har bekräftat denna inriktning. Här kan t.ex. nämnas den roll som nuvarande lantmäteriorganisation har i totalförsvaret och det samarbete med försvarsmakten som finns i många olika sammanhang. Ett antal av i detta sammanhang aktuella verksamheter kommer i den nya situationen att återfinnas i bolaget. En annan fråga är att åstadkomma ett rimligt utbud av lantmäteriservice. Lantmäteriservice är en del i infrastrukturen och staten har ett ansvar för att det finns en fungerande tillgång. Ett lantmäteribolag med ett decentraliserat kontorsnät är ett medel för att uppfylla detta Det i utredningsdirektiven angivna målet om en decentraliserad ansvar. organisation kan nås genom statligt ägande av Svenskt Lantmäteri AB och t.ex. genom att detta mål på lämpligt sätt ingår i bolagets affärsidé och strategier. Det finns således ett antal faktorer som talar för ett statligt ägt bolag. Direktiven anger vidare att ett alternativ kan vara ett eller flera bolag ägda av staten och kommunerna gemensamt. Alternativet har studerats och visst intresse kan konstateras från kommunalt håll. Mycket tyder dock på att bolaget i starten bör vara helägt statligt och att ett kommunalt engagemang via ägande bör bli aktuellt först sedan bolaget etablerats och bolagets ledning strukturerat verksamheten mer i detalj.

12.4.4 Bolagsstruktur

Det finns ett antal kriterier som behöver belysas och vägas samman för att åstadkomma en bra struktur och styrning av verksamheten inom Svenskt Lantmäteri AB. En given utgångspunkt är förutsättningarna på marknaden och den tydliga uppdelning finns i lokal, regional som respektive riksmarknad expanderande internationell marknad. samt en

236 Kapitel 12 sou 1993:99

För att få konkurrenskraft och lönsamhet är det viktigt att gemensamma kostnader för administration, utveckling, marknadsföring kan m.m. fördelas på så stor bas som möjligt. Det är också viktigt att strukturen ger finansiell styrka för att kunna ta nödvändiga affärsrisker. Slutligen är det viktigt att struktur, styrning och fördelning av resultatansvar görs så att personalen kan känna tillhörighet till den verksamhet den arbetar med, kunna påtagligt se resultat av sin insats och på så vis få hög motivation och stort engagemang. För att nå konkurrenskraft behöver verksamheten i tillräcklig utsträckning hållas samman. Ett alternativ därvidlag är att samla all verksamhet i ett bolag och med hjälp av en intern organisation i divisioner och enheter åstadkomma koppling till de olika marknadssegmenten och också åstadkomma små och greppbara resultatenheter. Ett annat alternativ är att organisera verksamheten i en koncern med ett moderbolag och ett antal helägda och på sikt kanske delägda med

kommunala intressen dotterbolag.

Det ñnns anledning för omedelbar och långt gången att varna en uppdelning på många dotterbolag. Med utgångspunkt från den gjorda genomlysningen finns skäl som talar för att tillskapa en statligt ägd koncern med ett moderbolag och några få dotterbolag. Huvudinriktningen på dotterbolagen bör utgå från marknadens uppdelning på kunder lokalregional marknad respektive riksmarknad. För att få en fortsatt bra utveckling för den specialiserade verksamhet i dag som koncentrerats till KartCentrum bör KartCentrum bli ett eget dotterbolag. Särskilda överväganden behöver göras när det gäller organisation av den fastighetsekonomiska verksamheten. Den arbetar mot både lokal, regional och riksmarknad. En av de stora konkurrensfördelarna i dag är att verksamheten är etablerad på många orter. Detta innebär samtidigt att det inte ñnns så stora resurser på varje ort. En avvägning måste ske mellan behovet av att ta tillvara synergier med annan lokalregional verksamhet i bolaget och att åstadkomma en enhetlig styrning och ett enhetligt agerande. Ovan har en genomgång gjorts av ett antal frågor av vikt för en uppdragsverksamhet i bolagsform. Genomgången har genomförts så långt att den bedömts kunna ligga till grund för principiella ställningstaganden. För merparten av de frågor som berörts är det rimligt att en kommande bolagsledning får ett avgörande inflytande.

Kapitel 12 237 sou 1993:99

12.4.5 Tjänsteexport

Såväl det statliga lantmäteriet Centralnämnden för fastighetsdata som bedriver sedan drygt tio år uppdragsverksamhet utomlands inom ramen för den statliga tjänsteexponen. Sedan den 1 juli 1993 svarar det för ändamålet bildade Swedesurvey AB för marknadsföring av båda myndigheternas uppdragsverksamhet i andra länder samt administration och projektgenomförande. Swedesurvey AB ägs staten och aktierna av förvaltas Kammarkollegiet. Bolaget har sitt säte i Gävle och i dess av styrelse återfinns bl.a. generaldirektörerna för Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket. Inom bolaget finns resurser för marknadsföring, försäljning och projektkoordinering m.m. men däremot inga för att genomföra avtalade projekt. Dessa resurser resurser hämtas i första hand från respektive myndighet och ersättning härför utgår enligt avtal mellan myndigheterna och Swedesurvey AB. Bolaget är med andra 0rd myndigheternas redskap för att bedriva effektiv en och framgångsrik tjänsteexportverksamhet. En grundläggande tanke bakom den statliga tjänsteexporten är att tillhandahålla det kunnande byggts inom svensk statlig stora som upp förvaltning utländsk marknad och därigenom bl.a. höja kvalipå en teten på det svenska biståndet samt generera exportintäkter. Sådan verksamhet bedrivs i dag vid ett relativt stort antal myndigheter, bl.a.

Riksskatteverket, Statistiska centralbyrån, Vägverket Sweroad och

Boverket Swedplan. Gemensamt för dessa verksamheter är att det är det kunnande och de erfarenheter byggts inom den statliga som upp förvaltningen på respektive område erbjuds uppdragsgivarna. som Dessa återfinns i huvudsak bland departement och myndigheter i andra länder och projekten finansieras till stor del pengar från biståndsorav och utvecklingsbanker. Projekt helt finansieras direkt av gan som uppdragsgivaren förekommer också, bl.a. inom ramen för den verk- Swedesurvey AB bedriver. samhet som Det är angeläget att denna tjänsteexportverksamhet kan bedrivas på rationellt sätt även i framtiden. Inte minst utvecklingen i Öst- och ett Centraleuropa visar det stora behov insatser på fastighets- och av landskapsinformationsområdet föreligger. Intresset för de svenska som erfarenheterna är mycket stora, inte minst beroende på en i flera avsehistorisk bakgrund och den geografiska närheten. enden gemensam Även på andra håll i världen finns starkt växande efterfrågan på en tjänster är knutna till uppbyggnaden av lagstiftning, register, som

238 Kapitel 12

kartor, administration och hänger med utveckm.m. som samman lingen mot demokrati och marknadsekonomi. Med utgångspunkt i ovan redovisade förhållanden gör jag följande bedömning. Det är angeläget att efterfrågan på det kunnande och de erfarenheter som byggs i de svenska myndigheterna inom detta område upp kan tillgodoses också i framtiden. Jag har prövat olika alternativ för att tillgodose detta önskemål. Eftersom den myndigheten inte skall ägna sig åt nya uppdragsverksamhet inom Sverige är det helt konsekvent inte heller att låta myndigheten ägna sig åt uppdragsverksamhet riktad utlandet. mot Alternativet att låta myndigheten och uppdragsbolaget äga ett

gemensamt försäljningsbolag med verksamhet riktad mot andra länder,

t.ex. genom att tilldela det nuvarande Swedesurvey AB den rollen, är behäftat med vissa nackdelar. Till dessa hör bl.a. att uppdragsbolagets självständiga ställning gentemot myndigheten skulle kunna ifrågasättas. Det bör därför i stället ankomma på uppdragsbolaget att i samband med genomförandearbetet avgöra hur bolaget skall organisera sin utlandsverksamhet. Även myndigheter i princip om inte bör äga bolag är det min uppfattning att ett avsteg kan göras i detta fall bättre lösning om en annan, inte står att ñnna. Ett sådant avsteg motiveras den vikt bör av som fästas vid denna verksamhet samt att det utländska intresset bygger av på förtroende framför allt för just myndighetens kunnande. Ett sådant,

av myndigheten ägt försäljningsbolag, bör också kunna handla den

upp kompletterande kompetens och produktion kunderna efterfrågar. som Upphandlingen kan härvid ske från Svenskt Lantmäteri AB också men från privata företag. Sammanförandet den det statliga lantmäteriet och Centralav av nämnden för fastighetsdata utomlands bedrivna uppdragsverksamheten i ett av staten ägt bolag, Swedesurvey AB, syftade bl.a. till skapa att ett redskap för att bedriva effektiv och framgångsrik tjänsteexporten verksamhet. Ett intressant alternativ, ligger i linje med ovanstående, är som att föra samman försäljningen svenskt, statligt myndighetskunnande av inom detta och angränsande områden i ett företag ägs myndigsom av heterna eller staten i någon form. Sambanden mellan verkav annan samheterna och den möjliga kompetenshöjningen inte minst när det gäller marknadsföring kan mycket väl visa sig motivera sådant företag. ett

Kapitel 12 239

Det är min avsikt att i samråd med myndigheter och företag inom angränsande områden studera denna fråga närmare i den andra etappen av utredningsarbetet.

12.5 Sammanfattning

De förslag redovisats i detta kapitel innebär att som

lokalt och regionalt bedrivna myndighetsuppgifter för fastighets-

bildning, fastighetsregistrering, inskrivning, uppgifter vad avser kart- och landskapsinformation samt vissa övri ga överlantmätarmyndighetsuppgifter samlas inom regionalt placerad myndighet för en kartor och fastigheter. De regionala myndigheterna skall i princip länsbaserade. På central nivå samlas motsvarande verksamhetsvara områden och fastighetsdataverksamheten i ett Kart- och fastighetsverk som skall ligga i Gävle,

den regionala kart- och fastighetsmyndigheten förses med i förhål- lande till dagens organisationer förstärkt juridisk kompetens,

de regionala myndigheterna för kartor och fastigheter tilldelas en i förhållande till nuvarande lantmäteriorganisation förstärkt roll som samordnare för kart- och landskapsinformationsfrågor. Motsvarande förstärkning i rollen samordnare sker på central nivå, som

aktiebolag bildas för uppdragsverksamhet och för produktion av delar allmänna kartor samt för vissa förrättningsförberedelser. av Bolagsverksamheten omfattar i huvudsak produktion inom landskaps-

informationsområdet, Kartcentrums verksamhet, fastighetsekonomisk

verksamhet samt lokal MBK och fastighetsrättslig verksamhet,

tjänsteexportverksamhet bedrivs i ett staten Kart- och av genom fastighetsverket ägt försäljningsbolag.

Kapitel 13 241

13 Konsekvenser

av utredningens

förslag

13.1 Allmänna konsekvenser

Mina förslag till ny organisation och nya verksamhetsformer inom sektorn medför en rad konsekvenser. Direkt kvantifierbara sådana rör personal, lokaler och utrustning och leder till möjliga förändringar när det gäller behovet av statliga anslag. Andra konsekvenser rör verksamhetens kvalitet, omfång och inriktning. Åter andra rör styrning och uppföljning av verksamheten. Mina förslag eliminerar några de problem som kännetecknat av dagens organisation. I det följande behandlas konsekvenserna av förslagen på några principiellt viktiga områden.

13.1.1 Styrning och uppföljning

Den nuvarande organisationen upplevs i vissa delar som splittrad och oklar samt svår att överblicka och förstå. Den inrymmer vidare i vissa avseenden oklara gränser mellan myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet samt ett delat huvudmannaskap för fastighetsbildningsverksamheten. Mina förslag att föra samman närmare 300 myndigheter till en central och 24 regionala myndigheter och samtidigt samla uppdragsverksamhet m.fl. produktionsresurser i ett bolag leder till en förenklad styrning och uppföljning verksamheten. Detta gäller såväl den av interna som den externa styrningen och uppföljningen. En renodling av myndighetsrollen underlättar också utövandet av det den myndigheten föreslås få på central och regioansvar som nya nal nivå när det gäller samordningen av landskapsinformation som produceras och distribueras av en rad olika myndigheter. Förslaget om administrativt förfarande inom detaljplanelagda områden för plangenomförande innebär bl.a. att statens och kommunernas

242 Kapitel 13

ansvarsområden för fastighetsbildning och fastighetsregistrering renodlas. Uppföljning och styrning från central nivå gentemot de föreslagna regionala myndigheterna för kartor och fastigheter underlättas också genom mina förslag. Avskiljning av produktion och uppdragsverksamhet ställer dock krav på att framför allt den centrala myndigheten, men också i viss mån de regionala myndigheterna, utvecklar kvalien ñcerad beställarkompetens. Kraven ökar på speciñkationsarbete, kvalitetsstyrning och uppföljning av produktionen när det gäller landskapsinformation, MBK-verksamhet och förrättningsförberedelser. Ökade insatser krävs av beställaren när förrättningsförfarandet delas upp på fler aktörer.

13.1.2 Rättssäkerhet, jäv och förtroendefrâgor

Uppdelningen av den hittillsvarande verksamheten i myndighets- och bolagsuppgifter samt renodlingen av huvudmannaskapet för fastighetsbildning medför att den tidigare jävsproblematiken elimineras och att den därmed förknippade rättssäkerhetsfrågan bortfaller. Det statliga lantmäteriets dubbla roller upphör. Detta gäller bl.a. i fastighetsvärderings- och tillsynssammanhang. På motsvarande sätt kan inte längre en kommun handlägga förrättning expropriativ karaken av tär där kommunen är sakägare. Genom att förrättningsorganisationens kompetens inom det fastighetsekonomiska området stärks skapas ökade möjligheter för bättre en balans mellan sakägarna i förrättningsförfarandet. Också förstärkningen av den juridiska kompetensen inom de regionala myndigheterna bidrar till att stärka rättssäkerheten. Generellt bör vidare förtroendet för myndighetens verksamhet öka i och med att uppdragsverksamheten överförs till bolag.

13.1.3 Konkurrens och offentliga kostnadsminskningar

Att samla all uppdragsverksamhet i ett bolag och att upphandla merparten av produktionen av allmänna kartor samt vissa förrättningsförberedelser möjliggör en långsiktigt kostnadseffektiv produktion. Detta sker dels genom avtal mellan myndigheten som beställare och konkurrerande leverantörer, dels genom att graden av konkurrens ökar.

Kapitel 13 243

Ungefär hälften av alla moment i förrättningsverksamheten kan konkurrensutsättas, likaså 70 procent produktionen av allmänna ca av kartor. Uppdelningen i beställare och utförare möjliggör en tydligare fokusering på relationerna mellan kvalitet och kostnader. Rätt kvalitet kan lättare eftersträvas inom både fastighets- och landskapsinformationsområdena. Uppdelning av verksamhet i myndighets- och bolagsdelar rycker undan grunden för den kritik som främst det statliga lantmäteriet fått för bristen på konkurrens på lika villkor. Sammanförandet myndighetsuppgifter på central nivå innebär att av visst dubbelarbete undviks, både det som sker i nuvarande organisation och framför allt det utvecklingsarbete som är planerat för projekt som berör både fastighets- och landskapsinformationsområdena, t.ex. GFI. Administrativa kringresurser kan också utnyttjas bättre. Integreringen av fastighetsbildning och fastighetsregistrering i en myndighet leder till betydande rationaliseringsvinster. Vissa minskade synergier till följd av uppdelningen i myndigheter och bolag kan leda till att transaktionskostnaderna ökar i och med att det inte längre går att gemensamt utnyttja vissa resurser.

l3.1.4 Service, valfrihet och användarinflytande

På fastighetsområdet innebär det föreslagna administrativa förfarandet för fastighetsbildning att integrationen i den kommunala plan- och

byggprocessen kan utvidgas, vilket skapar samhällsekonomiska vinster

och bör minska kommunernas kostnader. Den förkortning handläggningstider för fastighetsbildning som av integrationen fastighetsbildning och fastighetsregistrering samt det av administrativa förfarandet innebär bör också medföra betydande ekonomiska vinster för byggherrar. Även för enskilda fastighetsägare bör förkortade handläggningstider upplevas som en ökad servicegrad. Minskningen av antalet myndigheter innebär en förenkling både för den enskilde och organisationer att i princip en regional kongenom taktpunkt kommer att finnas för alla fastighets- och landskapsinformationsfrágor.

244 Kapitel 13 sou 1993:99

13. 1.5 Personal

En jämförelse mellan det antal personer som för närvarande är verk-

samma inom de myndigheter ingår i ifrågavarande översyn ca

som 3 300 årsarbetskrafter och summan av det antal som redovisas i kapitel 12 för de regionala myndigheterna för kartor och fastigheter,

Kart- och fastighetsverket samt för Svenskt Lantmäteri AB ca 3 000

årsarbetskrafter anger att ett genomförande kan medföra ett minskat personalbehov. Hänsyn har inte tagits till de förändringar som blir följden av förslaget inom det kommunala området. Det bör emellertid påtalas att dimensioneringen av den regionala organisationen utgått från att ett ADB-baserat handläggningssystem för fastighetsbildningen är genomfört fullt ut. Det blir en angelägen uppgift för de organisationskommittéer som

föreslås se kapitel 14 att ñnna lösningar så långt det är

som som möjligt begränsar de negativa effekterna det minskade personalbeav hovet. Härvid bör hela verksamhetsområdet beaktas, dvs. även den kommunala verksamheten, och lösningar sökas tillgodoser såväl som den enskildes, kommunernas statens intressen. som

13. 1.6 Regionalpolitiska effekter

Förslaget till uppdelning av verksamheterna har utformats så att det så långt som möjligt skall gå att bibehålla den lokalt förankrade lantmäteriverksamheten. Förslaget kommer att få vissa negativa regionalpolitiska konsekvenser till följd av att myndighetsfunktionerna till viss del samlas på regional nivå. Möjligheter finns dock för den regionala myndigheten för kartor och fastigheter att inrätta lokala kontor för sin verksamhet. Genom att uppdragsverksamheten och vissa förrättningsförberedelser kan samlas i en uppdragsorganisation som i stor utsträckning har kunder lokalt framför allt kommunerna skapas goda förutsättningar - för bolaget att bibehålla den lokala förankringen. Verksamheter som till följd av regionalpolitiska satsningar förlagts till olika orter i landet bör kunna bedrivas vidare företrädesvis inom Svenskt Lantmäteri AB.

Kapitel 13 245

13. 1 .7 Internationaliseringsaspekter

Genom uppdelning nuvarande verksamhet i bolags- och myndigav hetsverksamhet ligger utredningens förslag väl i linje med de riktlinjer på olika nivåer finns i EES-avtalet, likaså med det lagkomplex som träder i kraft vid ett eventuellt svenskt medlemskap i Europeiska som Gemenskapen. Bolagsformen för uppdragsverksamhet gör det också möjligt att skapa internationella kommersiella avtal utan att staten blir avtalspart.

13.2 Ekonomiska konsekvenser

De ekonomiska preciseringar som redovisas nedan avser i första hand finansiella konsekvenser för stat, kommuner och användare och kan delvis sammanfattning av de konsekvenser enligt ovan som ses som en varit möjliga att kvantifiera i ekonomiska termer. I övrigt kommenteras några samhällsekonomiska aspekter.

13.2.1 Integration av myndigheter

Den administrativa rationaliseringseffekt som uppstår till följd av att Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket liksom Domstolsverkets centrala för inskrivningsverksamheten upphör ansvar samt att det i stället tillskapas centralmyndighet som omfattar de en ny tre verkens myndighetsuppgifter bedöms uppgå till i storleksordningen 10 mkr år. Denna effekt bör bl.a. slå igenom inom myndighetens per anslagsñnansierade del. I ett samhällsekonomiskt perspektiv kan det dock ifrågasättas det totalt blir en positiv effekt eftersom de två om nedlagda centralmyndigheterna i princip ersätts med myndighet och en ett bolag. De verksamhetsmässiga synergier uppkommer till följd av att som myndighetsuppgifterna samlas i centralmyndighet består bl.a. av en dels att centralmyndigheternas utvecklingsverksamhet underlättas, dels vissa besparingar vad den tekniska utrustningen. Vidare uppavser kommer samordningsfördelar i övrigt bl.a. till följd av att fastighetsfrågorna förs närmare varandra. Effekterna dessa synergier bedöms av uppgå till i storleksordningen 10 mkr per år. Synergierna inom det tekniska området bedöms öka efter det att den nya centralmyndigheten

246 Kapitel 13

utarbetat en ny och för myndighetsorganisationen ADBgemensam strategi. I den av Lantmäteriverket redovisade promemorian rörande strukturöversyn för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsväsende och fastighetstaxering har verket bedömt att rationaliseringseffekten vid en sammanläggning verksamheterna kommer att uppgå av till i storleksordningen 50-100 mkr år. Den största enskilda effekper ten utgör integreringen av fastighetsregistrering i fastighetsbildningen. Taxeringsverksamheten ingår inte i det förslag till organisation ny som redovisas i detta betänkande. Rationaliseringseffekten till följd att av organisationsförslaget genomförs och att därigenom förutsättningar skapas för att fullt ut utnyttja ett komplett handläggningssystem i förrättningsverksamheten bedöms uppgå till i storleksordningen 50 mkr per år. Huvuddelen av denna rationaliseringseffekt uppkommer till följd av integreringen fastighetsbildnings- och fastighetsregistermynav digheternas verksamhet. Den juridiska kompetensen förutsätts stärkas på ett sådant sätt att

de domarinsatser ofta bråkdelar och de notarietjänster finns vid

som

inskrivningsmyndigheterna i varje län ersätts med två heltidsanställda

jurister vid den regionala myndigheten. I vissa större län kan bemanningen bli något större. Den kompetensmässiga förstärkningen förutsätts totalt sett inte leda till några merkostnader. Samordningen inom landskapsinformationsområdet med behövlig förstärkning förutsätts ske såväl centralt framför allt på det regiomen nala planet. Merkostnaden för denna satsning beräknas uppgå till i storleksordningen 15 mkr per år. Denna kostnadspost medför visserligen ökade anslagskrav men bedöms i ett samhällsekonomiskt perspektiv vara en lönsam investering.

13.2.2 Upphandling statsuppdraget och vissa för-

av av

rättningsförberedelser

Genom att den i dag inom myndigheterna bedrivna produktionen utsätts för konkurrens kommer det att uppstå rationaliserings- och effektivitetsvinster. Upphandlingsförfarandet kommer emellertid att vara förenat med vissa merkostnader och medföra vissa andra konsekvenser. På såväl central som regional nivå måste det ske personalmäsen sig förstärkning för att upphandlingen skall kunna ske under betryg-

Kapitel 13 247

gande former. Vidare måste ingångna avtal följas och utförda upp arbeten kontrolleras. Vissa delar nuvarande myndigheters personalav administration bör dock kunna minska till följd av att tjänster i m.m. stället upphandlas. En ytterligare effekt är att förrättningslantmätaren i större utsträckning än vad sker i dag måste utföra besiktningar på fältet för att som klara ut sådana frågor med berörda sakägare som tidigare den av myndigheten anställda mätningsorganisationen ombesörjde. Den merkostnad härigenom uppkommer kan till viss del balanseras av en som höjning förrättningsresultatets kvalitet och ökad rättssäkerhet av en med ett färre antal överklaganden som följd. Även den samlade upphandlingsvolymen kommer att uppgå till om i storleksordningen 300 mkr år görs här den försiktiga bedömper ningen att den sammantagna ekonomiska effekten upphandlingen av kommer att uppgå till i storleksordningen 5-10 mkr per år.

13.2.3 Det administrativa förfarandet

Det administrativa förfarandet bedöms leda till tre olika slag ratioav naliseringseffekter. konkurrenseffekten, har beskrivits En av dessa, En andra aspekt är den förenkling ett sådant förfarande ovan. som medför, vilket i sin tur leder till dels lägre kostnader, dels till att fastighetsbildningen kan genomföras snabbare än tidigare. Även om registrering fastighet bara kan ske några få dagar tidigare av en ny uppstår betydande kostnadsminskningar i byggprocessen. Den tredje effekten är att dubbelarbete kan undvikas genom att fastighetsbildningen i ökad utsträckning samordnas med plan- och byggprocessen.

13.2.4 Övriga effekter

Ett genomförande organisationsförslaget kommer att leda till att det av uppkommer vissa övergångsvisa kostnader. Förslaget innebär bl.a. att vissa lokaler måste avvecklas, andra nyanskaffas Viss personal måste flytta liksom och vissa byggas om. arkiv och utrustning. Lokal- och flyttkostnaderna måste ägnas särskild uppmärksamhet i samband med genomförandet av förslaget. Detta gäller också de övriga omställningskostnader som kan komma att uppstå.

248 Kapitel 13

En annan kostnadspost som måste uppmärksammas gäller behovet av utbildning egentligen en investering i samband med omorganisa- - tionen. Detta gäller inom samtliga delar av den nya organisationen och inom de kommuner som skall svara för fastighetsbildningen ett genom administrativt förfarande. Det är rimligt att räkna med omställningskostnader, effektivitetsförluster och möjliga driftstörningar vid integreringen myndigav hetsfunktionerna. Det kan vidare uppstå vissa problem när myndigheter med i viss mån olikartad kultur skall integreras harmoniskt i en ny organisation. Erfarenheter från skilda kulturer kan emellertid också utgöra en värdefull källa till förnyelse som kan verka inspirerande i den nya organisationen. Till de övriga effekter som organisationsförslaget medför och som är av långsiktig karaktär hör de möjligheter integrering som en av fastighetsbildnings-, fastighetsregistrerings-, inskrivnings- och kartverksamheten skapar för framtiden. Detta gäller bl.a. iansprâktagande av ny teknik, tillhandahållande information, utveckling av inom lagstiftningsomrâdet Betydande samhällsekonomiska vinster m m. . står härvid att ñnna.

13.3 Sammanfattning

Den samlade bilden av konsekvenserna vid ett genomförande mitt av förslag visar att det medför positiva effekter bl.a. vad avser

möjligheter till styrning och uppföljning verksamheten - av förstärkning av rättssäkerheten ökad konkurrens ökad service, valfrihet och inflytande.

Med den utformning jag givit förslagen bedömer jag att de regionalpolitiska effekterna kommer att bli begränsade. Förslagen innebär att den samlade sysselsättningen inom området kommer att minska. Denna minskning är emellertid begränsad till storleksordningen tio procent och kommer att kunna ske under loppet flera år. Det blir viktig av en uppgift för organisationskommittéerna att utveckla lösningar på de problem som kan uppstå.

sou 1993:99 Kapitel 13

De långsiktiga ekonomiska effekterna mina förslag uppkommer av bl.a. till följd av:

kraftig minskning av antalet myndigheter integrationen av myndigheter upphandling allmänna kartor och vissa förrättningsförberedelser av det administrativa förfarandet.

Samtliga dessa förslag ger positiva ekonomiska effekter. Ett genomförande kommer emellertid att medföra kostnader av engångskaraktär samt övergångsvisa kostnader. Exempel härpå är flyttning, behov av utbildning samt viss risk för driftstörningar. I förhållande till de långsiktiga effekterna bedömer jag dessa kostnader förhållandevis som små. Jag ñnner att redan de skäl som angivits ovan motiverar ett genomförande av förslaget.

Kapitel I 4 251

14 Genomförande

14.1 Utgångspunkter

I redovisat organisationsförslag har dels myndighetsfunktioner inom Lantmäteriverket, Centralnämnden för fastighetsdata, Domstolsverket, samt överlantmätar-, fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter förts samman, dels produktions- och uppdragsverksamhet inom myndigheterna skilts ut. Med utgångspunkt från dessa förslag lämnas här vissa ytterligare förslag beträffande det fortsatta organisations- och bemanningsarbetet. Utgångspunkter är erfarenheter från tidigare omorganisationer samt gällande arbetsrättsliga avtal. En annan utgångspunkt är de förslag som lämnats av kommittén om

förvaltningsmyndigheternas ledningsformer Effektivare ledning i

statliga myndigheter, SOU 1993:58 hur ledningsformerna för om statliga förvaltningsmyndigheter skall utformas. Utredningens förslag, som för närvarande är föremål för remissbehandling, mynnar ut i den s.k. enrådighetsverksmodellen som en huvudmodell för statliga förvaltningsmyndigheter.

14.2 Bildande organisationskommittéer

av

Med hänsyn till att de tidigare myndigheternas verksamheter skall fördelas på myndighetsuppgifter respektive uppgifter för bolag bör tre organisationskommittéer inrättas, för myndigheten, en för bolaget en ledningsorganisationen bör och en för awecklingsarbetet. Beträffande vissa förberedelser vidtagas innan den nya myndigheten träder i funktion. Vidare bör den ska vara innehavare av tjänsten som person, som generaldirektör i den nya centralmyndigheten, utses så snart som möjligt efter det att riksdagen tagit ställning till inrättandet av den nya myndigheten. Generaldirektören bör också utses som ordförande i organisationskommittén för myndigheten. Därmed bör sådana förutsättningar skapas att verkschefen ges ett reellt inflytande på utform-

252 Kapitel 14

ningen av myndighetens organisation m.m. innan myndigheten inrättas den 1 juli 1995. Av samma skäl bör ledningen för bolagsverksamheten utses så snart som riksdagen tagit ställning till att etablera ett bolag och tillförsäkras inflytande över dess organisationskommitté. En kommitté för arbete med awecklingsorganisationen bör också utses. Under arbetets gäng ska organisationskommittéerna informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall berörd annan central arbetstagarorganisation med vilken staten har avtal eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra sina synpunkter. Det är viktigt att den nuvarande personalens motivation och kompetens tas tillvara i förändringsarbetet. Därför bör lokala och centrala representanter för personalorganisationerna erbjudas att ingå i organisationskommitéerna eller särskilda fackliga referensgrupper.

14.3 Bildandet de

av nya myndigheterna

I enlighet med direktiven redovisas i detta betänkande förslag om myndigheternas framtida organisation Ett antal frågor formell m.m. av och praktisk natur återstår därefter att lösa innan myndigheten inrättas. Hit hör främst följande frågor, nämligen

instruktion inre organisation resursdimensionering rådgivande organ Kartråd, Ortsnamnsråd, eventuellt FoU-råd etc. former för uppföljning respektive myndigheters produktivitet och - av effektivitet diarie- och dossiéplan beskrivning av tjänster förutsättningar för avtal mellan myndighet och bolag inventarie- och utrustningsplan ekonomiadministration enligt Riksrevisionsverkets ekonomiadmi- nistrativa anvisningar principer för ADB-strategi budgetdirektiv för internbudget 199596

Kapitel 14 253

arbetsordning samverkan med myndigheter och andra organisationer, nationellt och internationellt.

Flera av de nämnda punkterna bör underställas regeringen för beslut. Jag föreslår att regeringen uppdrar åt organisationskommitté att, en i nära samarbete med befintliga myndigheter, utarbeta förslag och i erforderlig omfattning besluta i ovanstående frågor. Organisationskommittén bör få uppdra åt de befintliga myndigheterna att förse kommittén med det underlagsmaterial denna kan behöva för sina ställningstaganden. Kommittén bör också få anlita Riksrevisionsverket samt Riksarkivet i fråga om diarie- och arkivsystem. Organisationskommit-

tén bör kunna påbörja sitt arbete under augusti månad 1994 under

förutsättning av regerings- och riksdagsbeslut för att kunna förbereda och vidta de åtgärder är nödvändiga innan den nya myndighetsorsom ganisationen träder i kraft.

14.4 Bildandet av bolag

Pâ motsvarande sätt bör en särskild organisationskommitté ta ställning till följande frågor om

utarbetande av affärsidé bolagsstruktur bolagsordning kapital- och ñnansieringsfrågor överlåtelser och avtal mellan myndighet och bolag resursdimensionering förslag till styrelsesammansättning ekonomiadministration - ADB-strategi -

14.5 Avveckling befintliga myndigheter

av

En rad frågor både av formell och praktisk natur mäste hanteras när det gäller avvecklingen av de befintliga myndigheterna. Detta avser bland annat:

254 Kapitel 14

avsluta de tidigare myndigheternas ekonomiadministration enligt - Riksrevisionsverkets anvisningar fackliga förhandlingar överflyttande personal till myndighet - om av respespektive bolag hantera eventuella övertalighetsproblem enligt Finansdepartementets och Statsrådsberedningens anvisningar.

Avvecklingsfrågorna hanteras inom särskilda avvecklingsmyndigheter. En nära samverkan med personalorganisationerna bör ske också i detta arbete.

14.6 Tidsplan

Som framgått av den tidigare redovisningen återstår ännu ett antal utredningsuppgifter innan Lantmäteri- och inskrivningsutredningens uppdrag är slutfört. Enligt direktiven ska allt utredningsarbete vara avslutat före den l juni 1994. Under förutsättning positiv av en regerings- och riksdagsbehandling av utredningens principdel, bör den nya organisationen kunna träda i kraft l juli 1995. Detta bör kunna ske trots att fastighetsdatareformen vid denna tidpunkt inte är helt avslutad. Efter halvårsskiftet 1995 återstår ett län, en kommun och ett inskrivningsområde Gotland. Införandet fastighetsdatasystemet i - av Gotland bör kunna ske under hösten 1995 som planerat utan hinder av att det vid denna tidpunkt föreligger myndighetsstruktur för en ny såväl fastighetsregister-, inskrivnings- fastighetsdataverksamhet. som

I korthet kan en tidsplan skisseras enligt följande:

den l november 1993 överlämnar Lantmäteri- och inskrivningsut- redningen sitt principbetänkande, och utredningens etapp två startar. remissbehandling på principbetänkandet november 1993 januari - - 1994. mars 1994. Proposition avlämnas till riksdagen. majjuni 1994. Riksdagsbeslut. sista maj 1994. Lantmäteri- och inskrivningsutredningen överlämnar sitt slutbetänkande. juli 1994. Tillsättning ledningarna för de organisationerna - av nya efter riksdagsbeslutet.

Kapitel 14 255

augusti 1994. Organisationskommittéerna påbörjar sitt arbete. maj 1995. Organisationskommittéerna avslutar sina uppdrag. den 1 juli 1995. De nya myndigheterna inleder sin verksamhet. - Svenskt Lantmäteri AB påbörjar sin verksamhet i bolagsform senast vid denna tidpunkt. De tidigare myndigheterna awecklas.

BILA GOR

Bilaga 1 ®

Kommittédirektiv

%W

W

Dir. 1993:11

Översyn av organisationen for lantmäteri-, fastighets-

data- och inskrivningsverksamhet

m.m.

Dir. 1993:11

Beslut vid regeringssammanträde 1993-01-28 Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag om en ny organisation för fastighetsbildning, fastighelsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och landskapsinforannan mation m.m. Utredaren skall även överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan Iand- och sjökarteverksamheterna.

Nuvarande verksamhet och organisation

Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. ett riksdagsbeslut år 1970 prop. 1970:188, bet. l970:SU208, rskr. 1970:423. Verksamheten är till större delen statlig men också kommunal. Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighctsuppgifter är att svara för fastighetsbildning, fastighetsregistrering och framställning av allmänna kartor och annan landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver också uppdragsverksamhet i form av fastighetsvärdering, kartproduktion, flygfotografering, mätningar m.m. Verksamheten omsatte budgetåret 199192 totalt ca 1 265 miljoner kronor. Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlantmätarmyndighet och en fastighetsrcgistermyndighet i varje län samt 80 fastighetsbildningsmyndigheter. Totalt sysselsattes den l juli 1992 3 300 ca personer, varav 850 vid Lantmäteriverket i Gävle. l 41 kommuner finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Dessa myndigheter är s.k. specialenheter för frågor som gäller tätbebyggelsens ut-

2 Bilaga 1

veckling. Inom 29 av dessa kommuner finns också kommunala fastighetsregistermyndigheter. Till lantmäteriverksamhet brukar också räknas kommunal verksamhet med mätning, beräkning och kartläggning s.k. MBK-verksamhet som utförs utan samband med fastighetsbildningen. Denna verksamhet är av stor omfattning. Inskrivning av lagfarter och inteckningar m.m. sker vid inskrivningsmyndigheterna. Varje tingsrätt, med några undantag, har en inskrivningsmyndighet. Det finns 93 inskrivningsmyndigheter. Under ytterligare några år sker registreringen för vissa delar av landet i fastighetsbok eller tomträttsbok. Dessa register innehåller för varje fastighet uppgifter om bl.a. lagfaren ägare, förvärvsdatum, areal, inteckningar m.m. Vid tingsrätterna arbetar ca 3 500 personer, varav drygt 350 är sysselsatta inom inskrivningsverksamheten. Genom den pågående fastighetsdatareformen införs ett nytt, ADB-baserat fastighetsdatasystem. Systemet ersätter såväl de manuella jord- och stadsregistren hos fastighetsregistermyndigheterna som de manuella fastighets- och tomträttsböckerna hos inskrivningsmyndigheterna. Fastighetsdalasystemet kommer att omfatta hela landet år 1995. Centralnämnden för fastighetsdata CFD har huvudansvaret för genomförandet av fastighetsdatareformen. Arbetet bedrivs i samverkan med främst Domstolsverket och Lantmäteriverket. Verksamheten vid Centralnämnden för fastighetsdata är i huvudsak lokaliserad till Gävle och sysselsätter ca 200 personer. Även kommunerna har en viktig roll i fastighetsdatasystemets uppbyggnad, bl.a. när det gäller dess plan- och adressrcgister. Sjöfartsverket svarar för framställningen av sjökort m.m. Verksamheten är förlagd till Norrköping.

Teknisk utveckling Fastighetsbildning, fastighetsregistrering och inskrivning har under de senaste decennierna präglats av en snabb och genomgripande teknisk utveckling, främst genom utnyttjande av datateknik. Det mest genomgripande exemplet är Överföringen av jord- och stadsregistcrböckerna samt fastighetsoch tomträttsböckcrna till det gemensamma fastighetsdatasystemet. Produktion av kartor och annan landskapsinformation sker numera i stor utsträckning med hjälp av digital teknik och digitala produktionslinjer. För närvarande görs en betydande satsning att bygga upp databaser med geografisk information bl.a. för kartproduktion. Ett systemskifte genomförs således som innebär en övergång från datorstödtl kartproduktion till uppbyggnad databaser med geografisk information som kan utgöra grund för av

Bilaga 1 3

många andra produkter än traditionella kartor. Vidare har satelliter som inhämtare av data för kartläggning tillkommit liksom särskilda satellitsystem för lägesbestämning. Utvecklingen möjliggör såväl effektivitetsförbättring som kvalitetshöjning.

Utvecklingen inom statlig och kommunal förvaltning Omstruktureringen av statlig och kommunal verksamhet är inne i ett intensivt skede. Ökad konkurrens är avgörande betydelse för öka av att produktivitet och tillväxt. Krav konkurrens ställs också i stor utsträckning som en följd av EES-avtalet. Avregleringar av olika sektorer görs successivt för att främja effektiviteten i ekonomin. Ett alternativ till privatisering är att

skapa marknadsliknande lösningar även inom den offentliga

sektorn genom att skilja rollerna som beställare och producent. Den kommunala organisationen förändras genomgripande. Förändringarna berör även den kommunala lantmäterisektorn. Utvecklingen inom många kommuner har gått mot att samla fastighctsrättslig kompetens till en organisation och att föra den tekniska verksamheten till gemensamma organ för all kommunalteknisk mätning. En bakgrund till denna utveckling är plan- och bygglagens 1987:l0 syfte att integrera plangenomförandet bättre i plan- och byggprocessen. De traditionella stadsingenjörskontorens ställning förändras därmed. En annan tendens är att den kommunaltekniska verksamheten sätts under konkurrens. Nedgången i byggnadsverksamheten drabbar vidare lantmäteriverksamheten i kommunerna särskilt starkt med dess särskilda inriktning mot bebyggelseanknuten fastighetsbildning. Detta förstärker behovet av kommunövergripande lösningar genom samverkan eller upphandling.

Aktuella utredningar m.m.

De beskrivna tekniska och administrativa förändringarna har utgjort utgångspunkter för en omfattande utredningsverksamhet inom området under de senaste åren. Flera betänkanden har behandlats i årets budgetproposition eller är under beredning i rcgeringskansliet.

Fastighetsbildningskostnader I betänkandet Kostnader för fastighetsbildning SOU 1990:9 redom.m. visar Fastighetsbildningskostnadsutredningen bl.a. att nuvarande finansieringssystem för lantmäteriförrättningar leder till att vissa förrättningar inte blir utförda trots att de är önskvärda från allmän synpunkt. Systemet har

4 Bilaga 1

också haft vissa negativa verkningar förrättningarnas kvalitet. Utredningen föreslår att sådana förráittnirlgar skall subventioneras som är angelägna från allmän synpunkt men som för den enskilde ställer sig alltför kost- Subventioncn föreslås bli finansierad införande en fastigsamma. genom av hetsregisteravgift och en anviindaravgift för terminalanvändarc i fastighetsdatasystemct. Betänkandet har rcmissbehandlats. Remissinstanserna bekräftar praktiskt taget helt problembilden med köpmotstånd mot vissa förrättningar. Förslaget om subventionering tillstyrks av en stor majoritet av instanserna. Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet har nyligen gemensamt kompletterat sitt yttrande över betänkandet med förslag som gäller finansieringsprinciper m.m.

Fasligltetsregistrciirzg m. m. Lantmäteriverket har haft regeringens uppdrag att redovisa möjligheter att rationalisera fastighetsrcgistrcringen. Lantmäteriverket har i en promemoria redovisat som huvudförslag att fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsväsende och fastighetstaxering blir föremål för en strukturöversyn. Rationaliseringseffektcn bedöms uppgå till 50-100 miljoner kronor per år. Promemorian har remissbchandlats. Remissinstanserna understryker behovet bred strukturöversyn men ifrågasätter i vissa avseenden den inav en riktning Lantmäteriverket förordar. Samstämmighet råder om behovet som att samordna fastighetsregister- och fastighetsbildningsverksamheterna. Svenska Kommunförbundet har anfört att fastighetsområdet kännetecksplittrad organisation, oklara ansvarsförhållanden och ouppklarade nas av finansicringsfrågor. Förbundet därför att åtgärder behöver vidtas för anser att åstadkomma en mer åindamålsenlig ordning. Statskontoret understryker behovet av en strukturöversyn med bred ansats. En sådan Översyn bör gälla bl.a. arbetsfördelning mellan stat och kommun, rationaliscringseffektcr och ökad användning av beställar-utförarorganisation. Även Riksrevisionsverket instämmer i behovet av en vidare översyn. Vad avser inskrivniitgsverksamhetcn redovisas tveksamhet till Lantmäteriverkets förslag från flera instanser, inte minst inom domstolsorganisationen. Det bedöms hl.a. vara för tidigt att nu göra en översyn. Det framförs att en sådan översyn bör göras parallellt med överväganden om den framtida inskrivningsvcrksamhetens materiella innehåll. Några remissinstanser pekar de utgångspunkter som redovisas i utredningar om domstolsväsendels framtida irganisation.

Bilaga 1 5

De remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, som kommenterat fastighetstaxeringen anser det tveksamt eller direkt olämpligt att bryta ut denna ur skatteförvaltningen.

Fastighetsdatasystemets datorstruktur

Fastighetsdatautredningen har i sitt betänkande Fastighetsdatasystcmets datorstruktur SOU 1992:34 redovisat slutsatsen att ingen ändring bör ske av datorstrukturen med de förutsättningar som nu råder. Utredningen anser att en ny författningsreglering av systemet bör ske. Remissinstanserna har i huvudsak anslutit sig till utredningens slutsatser. Regeringen har i årets budgetproposition anslutit sig till slutsatsen att den centrala datorlösningen bör behållas tills vidare.

Register över byggnader

Centralnämnden för fastighetsdata föreslår i rapporten Basregister över byggnader CFD Rapport 1991:1 att nämnden och kommunerna i samverkan lägger upp och ajourhåller ett register över byggnader. Registret föreslås utformas som en del av fastighetsdatasystemet. Sedan möjligheten aktualiserats att forcera uppläggningen registret av med sikte att förenkla nästa fastighetstaxering har nämnden redovisat ett förslag med denna inriktning i sin särskilda rapport inför anslagsframställningen år 1992. Fortsatt utredning av dessa frågor pågår i samarbete mellan Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteriverket och Riksskatteverket. Remissbehandlingen av nämnda dokument har inneburit ett mycket starkt stöd för förslaget. Ett genomförande skulle medföra förenklingar i kommunernas verksamhet, i taxeringssammanhang, vid adressättning landsbygden m.m. Behovet av bättre författningsreglering fastighetsdataav systemet m.m. har också framhållits i detta sammanhang. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att Centralnämnden för fastighetsdata nu inleder ett arbete med att komplettera fastighetsdatasystemet med unika identiteter för landets byggnader.

Organisationsövenyn av domstolsväsendet m. m. Domstolsutredningen har i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991:106 lämnat olika förslag bl.a. i syfte att renodla domstolarnas verksamhet till dömande uppgifter. Utredningen, som inte hade i uppdrag att överväga inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist, har allmänt ut-

6 Bilaga I

talat att det fortsatta arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i att inskrivningsväsendct sikt bör skiljas från domstolsväsendet. Justitiedepartementet har i departementspromemorian Domstolsväsendet Organisation och administration i framtiden Ds 1992:38 lagt fram förslag om vissa organisatoriska förändringar inom domstolsväsendet. Remissbehandlingen av betänkandet och promemorian har nyligen avslutats. Ärendena bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Geografisk fastighetsindelning Lantmäteriverket har studerat möjligheterna att bygga upp ett ADB-baserat informationssystem över den geografiska fastighetsindelningen digital fastighetsregisterkarta. En utredningsrapport gemensamt utarbetad av Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet överlämnades till regeringen under oktober månad 1992. I rapporten föreslås bl.a. att regeringen utreder infrastrukturen kring geografiska data.

Övriga utredningar och skrivelser m.m. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag gjort en översyn av konaffärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen kurrensutsatt har omfattat 23 myndigheterverksamheter och i princip genomförts i två steg, kartläggningsfas och en analysfas med överväganden om bolagiseen ring och privatisering. Vad gäller Iantmäteriområdet konstaterar Riksrevisionsverket i skrivelse den 31 augusti 1992 att Lantmäteriverkets förlagsen uppdragsverksamheten i utlandet kan bolagiseras. verksamhet m.m. och Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att den uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket som bedrivs utomlands skall bolagiseras i ett gemensamt aktiebolag. Inom Justitiedepartementet har inletts ett arbete med att utarbeta en registerlag för fastighetsdatasystemet. Vidare bereds vissa ändringar i de förreglerar inskrivning och panträtt i fast egendom. fattningar som Lantmäteriverket har regeringens uppdrag att senast den 31 mars 1993 redovisa särskild rapport som ett led i den fördjupade anslagsframställen ningen för perioden 199495-199697. Lantmäteriverket skall särskilt behandla landskapsinformationsområdet och bl.a. överväga vilken typ av landskapsinformation som bör produceras som allmänna kartor eller motsvarande och hur produktionen skall finansieras. Statskontoret har lämnat över en rapport Statskontoret 1992:34 till regeringen om finansiering av geografiska data.

Bilaga 1 7

Svenska Kommunförbundet har i flera skrivelser, senast den 11 december 1992 M9243187, hemställt att regeringen skyndsamt låter genomföra en översyn av organisation och arbetsformer m.m. för fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Denna skrivelse grundas en enkät till landets kom- Enligt skrivelsen bör översynen ha som utgångspunkt att kommunermuner. valfrihet ökar inom fastighetsbildningsområdet, att verksamheten avregnas leras och vägen mot konkurrens öppnas, att kommunerna ges möjlighet att samverka inom den lokala lantmäteriverksamheten, att de enskilda fastighetsregistermyndigheterna awecklas samt att kommunerna ges rätt att ta betalt för sina investeringar i stomnät och grundläggande kartor inom fastighetsbildningen. Lantbrukarnas Riksförbund har i en skrivelse till regeringen den 11 januari 1993 M93l987 framfört synpunkter bl.a. rättssäkerheten vid lantmäteriförrättningar med expropriativa inslag och hemställt att regeringen föranstaltar om utredning av en bolagisering av det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet.

Behov av en samlad översyn Den nuvarande organisationen lantmäteriområdet är från början av l970talet. Då förstatligades i princip fastighetsbildningen och fastighetsregistreringcn. Ett 40-tal större kommuner bedömdes dock kunna svara för fastighetsbildningen genom specialenheter för tätbebyggelseutveckling. Detsamma gällde ett 30-tal kommuner beträffande fastighetsregistreringen. En sammanslagning gjordes några år senare av dåvarande Lantmäteristyrelsen och Rikets allmänna kartverk prop. 1973:1 bil. 14, bet. 1973:CU3, rskr. 1973:36. Någon större förändring av organisationen har därefter inte skett med undantag av att det statliga lantmäteriet övertog den statligt bedrivna fastighetsregisterverksamheten från länsstyrelserna den 1 juli 1990 prop. 198889:154, bet. 198990:BoU4, bet. l98990:BoU9, rskr. 198990:89. Dessutom har Centralnämnden för fastighetsdata successivt utvecklats som central myndighet för fastighetsdataverksamheten i takt med fastighetsdatasystemets tillväxt och Ökade användning. Inskrivningsverksamheten fick också sin nuvarande organisation i början av 1970-talet. Verksamheten var även dessförinnan knuten till domstolarna. Redan då diskuterades om en annan organisation vid sidan av domstolsväsendet skulle kunna ta hand om inskrivningsverksamheten. Ställningstagandet blev emellertid att inskrivningsväsendet också i fortsättningen borde vara knutet till domstolarna prop. 1970:20 delB l s. 494 f.. Det uteslöts dock inte att organisationsfrågan senare kunde prövas nytt.

3 Bilaga I

I departementspromemorian Domstolarna i framtiden idéskiss Ds - en 1989:2 diskuterades inskrivningsverksamhetens framtida hemvist. Det konstaterades att minst två skäl talade mot att förändra huvudmannaskapet för verksamheten. För det första ansågs att ett slutförande av fastighetsdatareformen bäst säkerställdes med nuvarande organisation. För det andra fanns, ansågs det, ingen myndighet som organisatoriskt och kompetensmässigt var mogen att omedelbart ta över inskrivningsärendena. Domstolsutredningen har i sitt betänkande tagit upp frågan och uttalat att det fortsatta arbetet detta område nu bör bedrivas med utgångspunkt i att inskrivningsväsendet sikt skiljs från domstolsväsendet. Utredningen fann emellertid att tiden ännu inte var mogen för ett slutgiltigt ställningstagande i frågan. Lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamheterna omfattar tre chefsmyndigheter och 291 regionala och lokala myndigheter. Organisationen såväl central, regional lokal nivå upplevs därmed splittrad som som och oklar samt svår att överblicka och förstå. Gränsdragningen inom framför allt lantmäteriverksamheten är ofta otydlig mellan myndighets- och uppdragsverksamhet. Det delade huvudmannaskapet, dvs. uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun, för fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamhet är en kompromisslösning. Den leder ibland till konflikter samt till att utveckling och förändring sker långsammare än vad som är önskvärt. Vissa delar av verksamheten präglas av kostnads- och ñnansieringsproblem. Den tekniska utvecklingen har inneburit och innebär framöver att möjligheter fortlöpande öppnas till effektivisering och rationalisering. Detta leder bl.a. till nya tillämpningar med åtföljande kvalitetshöjning. Denna utveckling leder även till krav differentiering och specialisering. Det är angeläget att dessa möjligheter tas till vara. Det innebär att ett väl strukturerat och sammanhållet förändringsarbete bör komma till stånd. Myndighetsorganisationen är inte i alla avseenden sådan att förnyelsearbetet påskyndas. Kraven opartiskhet inom lantmäterisektorn har fått en ökad aktualitet under de senaste åren såväl i statlig som kommunal verksamhet. Det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet har ökat både beträffande volym och produktsortiment. Det är numera inte ovanligt att lokala kontor har omkring hälften av verksamheten baserad uppdrag. Det förhållandet att det statliga lantmäteriet uppdrag gör utredningar sedan kan åberom.m. som pas av en part vid en förrättning har uppmärksammats vid den nyligen gjorda översynen av fastighetsbildningslagen prop. 1991922127 s.49. Detta förhållande har också påpekats av Lantbrukarnas Riksförbund. Den statliga lantmäteriorganisationen håller i regel isär de skilda verksamheterna ett bra sätt. Förhållandet att klienten ena stunden får tjänster utförda kommersiella grunder och i andra sammanhang möter samma or-

Bilaga 1

ganisation som beslutande myndighet inger dock betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. En liknande problematik är aktuell även kommuner i med kommunal fastighetsbiIdningsmyndighet. Kommunala fastighetsbiIdningsmyndigheter handlägger förrättningar där kommunen är sakägare eller annat sätt är intressent. Dessa frågor utgör också en anledning till att en ny lösning bör prövas för fastighetsbildningen i kommunerna. Det är angeläget att kostnaderna sänks för att tillgodose behovet av mark för bebyggelse, infrastruktur och andra angelägna ändamål. Detta gäller inte minst inför genomförandet av satsningar vägar, järnvägar m.m. under dc närmaste åren. Det är angeläget för alla parter att förfarandet är effektivt, kvalitet, snabbhet, enkelhet, rättssäkerhet och låga dvs. kännetecknas av kostnader. Detta förutsätterbLa. ett förrättningsförfarande som präglas av opartiskhet och hög kompetens. Nuvarande förhållanden och utveckling riskerar emellertid att leda till att förfarandet förlorar förtroende och ersätts med mera komplicerade och kostsamma avtals- eller domstolsprocedurer. Vad som nu har redovisats leder fram till att en samlad och genomgripande översyn bör ske av den statliga och delar av den kommunala lantmäteriverksamheten samt av fastighetsdataverksamheten. Det är naturligt att vid en sådan översyn även överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras med övrig myndighetsutövning fastighetsområdet. Behovet av en samlad översyn understryks, som tidigare har redovisats, av bl.a. flera remissinstanser i yttranden över Lantmäteriverkets utredning om fastighetsregistreringen m.m., t.ex. av Statskontoret och Riksrevisionsverket. En särskild utredare bör därför nu tillkallas med huvudsaklig uppgift att

föreslå organisation för fastighetsbildning, fastighetsrcgistrering, fas-

en ny tighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation. Utredaren skall även överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation.

Mål för översynen Det övergripande målet bör vara att i ett samhällsekonomiskt perspektiv utforma en organisation som främjar effektiv fastighetsmarknad och rationell markanvändning samt god försörjning med kartor och annan landskapsinformation. Organisationen skall präglas av kvalitet, effektivitet och kompetens. Ansvarsroller skall vara klara. Organisationen skall vara utformad så att den underlättar fortlöpande rationalisering och utveckling. De totala kostnaderna skall minska. Den nya organisationen skall vara logiskt och konsekvent uppbyggd. Den

10 Bilaga I

skall vara enkel och tydlig. Den skall så långt som möjligt vara enhetlig över hela landet. För myndighetsutövning skall ett delat huvudmannaskap undvikas. En decentraliserad och marknadsanpassad organisation skall eftersträvas. Den skall präglas av kundnärhet och god service. Organisationen bör bestå av nivåer. Myndighetsutövning skall i princip skiljas från uppdragsverksamhet. Översynen skall främja rättssäkerhet i myndighetsutövningen samt lägga grund för ökad konkurrens inom övrig verksamhet.

Uppdraget utgångspunkter och riktlinjer - Allmänna utgångspunkter Åganderätten med åtföljande befogenheter att nyttja marken utgör en grundsten i samhället. Fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsverksamhet, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation utgör en viktig del av samhällets grundläggande infrastruktur. Att dessa verksamheter bedrivs ett rationellt och ändamålsenligt sätt med iakttagande av höga krav rättssäkerhet är en grundläggande förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Staten har ett övergripande ansvar för denna infrastruktur. En väl fungerande infrastruktur är dock av gemensamt intresse för stat, kommun, nâringsliv, kreditinstitut, organisationer och enskilda. Förekomsten av ett sådant gemensamt intresse bör underlätta en lösning av frågor om arbetsfördelning, former för samverkan, gränsdragning, kostnads- och intäktsfördelning m.m. De frågor som utredningen skall behandla berör såväl lokal, regional som central nivå. Många organ och aktörer är berörda. Utredningen måste bedrivas utan att vara bunden av nuvarande struktur. Endast ett förutsättningslöst och av dagens organisatoriska förhållanden obundet angreppssätt torde ha förutsättningar att leda till önskvärda förändringar och funktionella resultat. Detta innebär även att utredningsarbetet bör bedrivas öppet och med utnyttjande av kunskap och erfarenheter inom berörda myndigheter, organisationer m.m. Utredningsarbetet bör så långt som möjligt bedrivas på sådant sätt att pågående verksamhet och utveckling inte förhindras eller försenas. Utredningsarbetet bör i ett första skede inriktas mot principfrågor och huvudlinjer. Förslagen bör grundas erforderliga omvärlds- och konsekvensanalyser. Utredaren bör med utgångspunkt i redovisade mål ha frihet att pröva olika lösningar. Det är angeläget att utredningsarbetet genomförs snabbt och med sådan inriktning att det efter remissbehandling kan ligga till grund för beslut av regering och riksdag om nya riktlinjer för de berörda

Bilaga 1 l l

verksamheterna. Ett beslut riktlinjer förutsätts sedan komma att följas om av ett fortsatt arbete om närmare detaljer kring genomförandet m.m.

Vissa särskilda utgångspunkter En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att de särskilda fastighetsregistermyndigheterna skall awecklas. Detta kan ses som ett viktigt led i en generell utveckling mot registrering vid källan, dvs. där besluten fattas. Registreringsfunktionen bör utgöra ett avslutande led vid fastighetsbildning och andra beslut som skall registreras. Utredaren bör ta ställning till om inskrivningsväsendet bör skiljas från domstolarna och överväga i vilken utsträckning inskrivningsverksamheten kan integreras med övrig myndighetsutövning fastighetsområdet. En sådan förändring positiv betydelse för domstolsväsendet. Det är nämliär av gen av stor vikt att uppgifter som ligger utanför det egentliga rättskipningsområdet förs över till förvaltningsmyndigheter. Detta för att domstolarna skall kunna koncentrera sin verksamhet till lösning av sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. En integrering av inskrivningsverksamheten med övrig myndighetsutövning fastighetsområdet bör också underlätta samverkan mellan inskrivningsverksamheten och fastighetsregistreringen. En sådan organisation kan möjlighet till kompetensmässig utveckling. Även den ge en gemensam geanknytningen till fastighetsdatasystemet talar för en utbyggd mensamma samverkan. Det finns emellertid också skäl som talar mot att skilja inskrivningsväsendet från domstolarna och integrera det med annan myndighetsvcrksamhct fastighetsområdet. Frågor om beviljande av lagfart och inteckning kräver inte sällan juridisk fackkunskap på civilrättens områden t.ex. när det gäller familjerått och vissa fastighetsråttsliga frågor. Anknytningen till domstolarna garanterar inskrivningsväsendet tillgång till bl.a. denna civilrättsliga kunskap. Givetvis bör utredaren beakta även andra omständigheter som kan vara betydelse för bedömningen av inskrivningsverksamhetens framtida hemav vist. Utredaren bör ta del av remissvaren över betänkandet från Domstolsutredningen SOU 1991:106 och departementspromemorian om domstolsväsendet Ds 1992:38 i de delar berör inskrivningsverksamheten. Även som utvecklingen panträttsområdet bör beaktas. Utredaren skall utgå från att några organisatoriska ändringar inte nu skall ske vad gäller fastighetstaxeringsverksamheten. De samordnings- och rationaliseringsmöjligheter som kan föreligga bör kunna tas till vara genom ctl fortsatt samordnat utvecklingsarbete. Utredarens överväganden bör inriktas

12 Bilaga 1

att sådan samverkan skall underlättas. Nu angivna mål och utgångspunkter leder till riktlinjer för ett organisatoriskt huvudalternativ som översiktligt redovisas i det följande. Utredaren bör vidareutveckla detta förstahandsalternativ. Det bör dock, tidigare som sagts, stå utredaren fritt att inom angivna ramar också pröva och föreslå andra lösningar.

Riktlinjer för organ Lratiansöversynen

De organisatoriska frågorna kan ses med utgångspunkt dels i de krav som ställs verksamheten på lokal nivå, dels i vad som kan lämplig vara en struktur för de centrala funktionerna. När detta synsätt i viss utsträckning tillämpas i det följande skall det inte uppfattas så att utredningsarbetet skall

bindas av nuvarande organisatoriska nivåindelning. Övervägandena bör

även i dessa avseenden göras obundna av nuvarande arbetsfördelning m.m. Av de angivna målen framgår att en decentraliserad verksamhet med 0rganisatoriska nivåer skall eftersträvas. Verksamheten med fastighetsbildning och fastighetsregistrering bör samlas i en organisation. Till denna bör, om det bedöms lämpligt, även föras inskrivningsverksamheten. Organisationen benämns här praktiska skäl av fastighetsmyndigheten. Det bör naturligtvis ankomma på utredaren att föreslå benämningar föreslagna organisationer. I fastighetsmyndigheten bör utöver verksamhet på fältet ingå central del med funktioner finns en som nu i Lantmäteriverket, Centralnämnden för fastighetsdata och, inskrivom ningsverksamheten integreras, Domstolsverket. Det är naturligt att denna myndighet är statlig med hänsyn till vad som tidigare framförts om enhetlighet och statligt Inskrivningsverksamansvar. hetens karaktär talar också för detta. Fastighetsmyndighetens eget arbete i fråga fastighetsbildning skall om omfatta det som är myndighetsuppgiftcr. Vissa delar arbetet med fastigav hetsbildning, t.ex. förräitningsförberedelser, bör under konkurrens - kunna utföras av berörd kommun, av en fristående statlig uppdragsorganisation eller konsultbasis. Verksamhet som nu bedrivs uppdragsbasis skall i princip organisatoriskt skiljas från myndighetsfunktionen. Uppdragsverksamheten är i dag en viktig del av de offentliga fastighetsanknutna aktiviteterna, särskilt i många små och medelstora kommuner. Verksamheten har ökat i omfattning och varit framgångsrik. En verksamhet denna karaktär avgränsad till det komav petensområde som omfattas fastighetsfrågor, t.ex. fastighetsrätt och fasav tighetsekonomi, samt landskapsinformation måste finnas även i fortsättningen men utföras under nya former enligt angivna förutsättningar. Utreda-

Bilaga I

bör överväga formerna för en samlad uppdragsorganisation. Om inte ren skäl talar däremot framstår statligt bolag som en lämplig lösning. Ett alternativ bör utredas är ett eller flera bolag ägda gemensamt av staten och som kommunerna. Denna uppdelning av nuvarande verksamhet är i princip klar och enkel. l praktiken kommer det emellertid att uppstå en rad avgränsnings- och awägningsfrågor måste uppmärksammas av utredaren. Uppdelningen av som verksamhet bedrivs integrerat innebär bl.a. att vissa samhällsekonosom nu miska fördelar kan förlorade. Utredaren bör sträva efter att dessa fördelar så långt möjligt tas till vara även i fortsättningen. som decentraliserad lantmäteriverksamhet skall kunna bevaras För att en måste särskilt i glesbygdsområden långsiktiga avtal kunna träffas mellan fastighetsmyndigheten och Leif. uppdragsorganisationen. Detta innebär att t.ex. förrättningsförberedelser kan läggas ut uppdragsorganisationen. Det är emellertid väsentligt att detta sker under beaktande av att fastighetsmyndigheten måste ha ett formellt och reellt ansvar för den myndighetsutövande verksamheten. Det är också viktigt för att stödja den lokala verksamheten att utvecklingsverksamhet inriktas mot enkla lösningar för lokal tilllåmpning. Kommunerna bestämmer hur arbetet med den egna mätnings- och kartläggningsverksamheten MBK skall organiseras. Utredaren skall inte närmare analysera denna verksamhet annat än ide avseenden där det finns samband med uppdraget i övrigt. Fastighetsmyndigheten bör kunna träffa långsiktiga avtal med kommuner som har egen MBK-organisation med innebörd att den kommunala organisationen i tillämpliga fall t.ex. förbereder fastighetsbildningen. Även i dessa fall är det väsentligt att arbetsfördelningen blir sådanatt fastighetsmyndigheten får ett formellt och reellt för myndigansvar hetsutövande verksamhet. Sambandet mellan fastighetsbildning och plangenomförande, särskilt i tekniskt hänseende, bör dock tillmätas stor vikt. Former för förenkling fastighetsbildningen i t.ex. enkla plansituationer av bör särskilt kunna övervägas i detta sammanhang. Lösningar bör eftersträvas som tillgodoser såväl kraven enhetlighet och effektiv organisation som kommunernas behov. Den angivna inriktningen medger att kommuett friare sätt kan utveckla sin egen verksamhet inom området. nerna De föreslagna förändringarna leder till vissa konsekvenser som särskilt bör övervägas. En sådan fråga är hur den rådgivningsverksamhet som det statliga lantmäteriet nu bedriver skall organiseras. Denna verksamhet har stor betydelse för små och medelstora kommuner. En annan fråga gäller överlantmätarmyndigheternas roll och formen för att biträda länsstyrelsen med lantmäteritjänster jämför prop. 198889:154, bet. l989l90zBoU9, rskr. 198990:89. Utredaren bör pröva om det även i fortsättningen behövs en regional nivå i den nya organisationen. Awecklingen av de särskilda fastig-

14 Bilaga l

hetsregistermyndigheterna innebär bl.a. att arkivfrågorna behöver uppmärksammas. Utgångspunkten för huvudaltcrnativet till organisation de centrala av funktionerna är mot tidigare angiven bakgrund att det skall finnas fastigen hetsmyndighet och en uppdragsorganisation. Till den bör föras all besenare rörd verksamhet som inte skall ingå i fastighetsmyndigheten eller bör som bedrivas i annan form. Vid denna uppdelning krävs ingående överväganden om verksamheten med kartor och annan landskapsinformation. I denna verksamhet ingår betydande uppgifter som i dag utförs av en myndighet, t.ex. tillsyn och samordning av all mätnings- och kartverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, samordning av uppbyggnad och ajourhållning databaser, av ansvaret för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt sekretessgranskning och ansvar för kartförsörjningen i krig. Utredaren bör granska och lämna förslag om var olika uppgifter skall utföras. En utgångspunkt bör oavsett fördelning mellan myndighet och vara uppdragsorganisation att den av staten bekostade produktionen kartor, - av flygbilder och annan landskapsinformation samt verksamheten med rikets gcodetiska nät och riksgränsarbeten även fortsättningsvis bör bedrivas i statlig form eller eventuellt i samarbete mellan stat och kommun. Det motiveras bl.a. av att även försvarets kartbehov skall tillgodoses producent av samma och att det därmed är ett intresse att arbetet bedrivs ett från säkerhetssynpunkt och andra synpunkter godtagbart sätt. Aven vad som nu har anförts talar för att huvudaltcrnativet bör inriktas mot cn samlad uppdragsorganisation statlig eller statligkommunal grund. l-or en sammanhållen uppdragsorganisation talar också det starka sambandct mellan allmän kartläggning och därtill knuten uppdragsproduktion samt att svåra avgransningsproblem skulle uppkomma vid ytterligare uppdelen ning. Utredaren skall även belysa möjligheterna till ytterligare effektivitetsvinster genom ökat samarbete med Sjöfartsverket i fråga kartprodukom tion. Tjänsteexport bör, som regeringen har föreslagit i budgetpropositionen prop. 1992932100 bil. 15, bedrivas i ett särskilt bolag. Utredaren bör uppmärksamma behovet av samband mellan detta bolag och de organisationer som han kan komma att föreslå.

Finansiering

Fastighetsbildningen finansieras av avgifter som tas ut enligt lantmäteritaxan 1971:1101. Avgifterna skall täcka kostnaderna för verksamheten. Även den kommunalt bedrivna fastighetsbildningen finansieras enligt

Bilaga 1 15

samma taxa. Fastighetsregistreringen, fastighetsdatavcrksamheten och inskrivningsverksamheten finansieras av anslag som skall motsvaras av expeditionsavgifter för bevis m.m. vid inskrivningsmyndigheterna. Ett undantag är den kommunalt bedrivna registreringen vilken bekostas med kommunala skattemedel. Den allmänna kartläggningen finansieras med statliga skattemedel. Ett särskilt förhållande som bör uppmärksammas i finansieringssammanhang år att betydande delar av berörda verksamheter är inriktade att skapa en grundläggande infrastruktur som i stor utsträckning nyttiggörs inom andra delar av samhället. Utredaren bör lämna förslag om hur finansieringen av verksamheterna skall ordnas mot bakgrund den organisation som föreslås. En utgångsav punkt skall vara att avgifter svarar för största möjliga del av finansieringen. Avgiftssystemet skall vara så enkelt som möjligt. Det är angeläget att systemet konstrueras sådant sätt att det så långt som möjligt blir en direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Utredaren skall beakta vad som kommit fram i fråga om bl.a. avgiftsnivån i Fastighetsbildningskostnadsutredningens förslag och remissbehandlingen av detta. När det gäller finansieringen av den allmänna kartläggningen bör utredaren ta del av redovisningen av det uppdrag dnr M9222797 som Lantmäteriverket skall redovisa till regeringen senast den 31 mars 1993 och som bl.a. skall behandla denna fråga. Statskontorets arbeten kring åtkomst av geografiska data kan också utgöra ett underlag. l fråga om uppdragsverksamhet baserad fastighetsdatasystemet bör utredaren pröva i vilken utsträckning sådan verksamhet i ökad omfattning bör bidra till finansieringen av driften av systemet.

lnstansordning vid överklagande Vad har sagts om en ny organisation ger också anledning att ta upp som nu frågan om vem som skall pröva överklaganden av de beslut som fattas inom organisationens ram. l fråga om instansordningen gäller i dag olika bestämmelser för fastighetsbildningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter och inskrivningsmyndigheter. Talan mot en fastighetsbildningsmyndighets beslut förs normalt i fastighetsdomstolen. Fastighetsregistermyndighetens Överklaganbeslut skall däremot som regel överklagas till kammarrätten. den av inskrivningsmyndighetens beslut prövas av hovrätten. Det kan i och för sig finnas skäl för sådana skillnader eftersom myndigheternas verksamheter i flera avseenden skiljer sig åt. Utredaren bör emellertid undersöka om en viss samordning av instansordningen skulle kunna innebära några fördelar.

16 Bilaga I

Arbetets genomförande, tidsplan m.m.

Den beskrivning av de nuvarande förhållandena och utvecklingsmöjligheterna inom verksamhetsområdet som jag lämnat i det föregående ger bilden av en snabb förändring. Genom den utredning som jag nu förordar ökar graden av omställning ännu mer. Förestående förändringar bör dock i belysses ning av att de huvudsakliga funktionerna kommer att finnas kvar även om de kan komma att rationaliseras och fördelas på ett nytt sätt mellan t.ex. myndigheter, kommuner, bolag och andra aktörer. Riktlinjerna för den omställning som nu inleds bör som nämnts arbetas fram snabbt. l ett första steg som skall redovisas före den 1 november 1993 behandlas principöverväganden och en huvudstruktur samt en genomförandeplan m.m. I ett andra stegbör utredaren behandla frågor om bl.a. författningsändringar och ñnansieringslösningar. Uppdraget skall slutredovisas före den l juni 1994. De aktuella förändringarna kan upplevas som påfrestande och sprida osäkerhet hos dem som arbetar inom berörda verksamheter. Iviss utsträckning kommer sådan osäkerhet alltid att finnas i dynamiska skeden. Förändringar innehåller emellertid även positiva moment. Det finns också förväntningar inom berörda organisationer om klargörande ställningstaganden vad gäller verksamhetens långsiktiga inriktning. Genom att dessa frågor tas nu upp med utgångspunkt i så optimal organisation möjligt skall skapas, att en som ökar möjligheterna för fortsatt utveckling och tillämpningar. Detta är nya av betydelse för dem som arbetar inom verksamhetsområdet. Berörda personalorganisationer bör hållas informerade om utredningsarbetet samt beredas tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall samråda med den särskilda utredare som har tillkallats för att se over vissa frågor i plan- och bygglagen M 1992:03. l fråga m.m. om behovet av en regional nivå i den nya organisationen skall utredaren samråda med Regionberedningen C 1992:06. Utredaren skall i övrigt ta del av de utredningar som pågår inom aktuellt och angränsande områden. Det bör stå utredaren fritt att ta upp frågor om samband även med andra angränsande verksamheter som inte berörts i det föregående. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, beaktande av EG-aspekter dir. 1988:43 samt redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50. Jag har i ärendet särskilt samrått med chefen för Justitiedepartementet och statsrådet Laurén samt chefen för Kommunikationsdepartementet.

Bilaga 1 17

Hemställan

Med hänvisning till vadjag har anfört hemställerjag att regeringen benu myndigar det statsråd har till uppgift att föredra ärenden om lantmätesom riet, landskapsinformation och fastighetsdataverksamhet att tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen en - 1976:119 med uppdrag att lämna förslag en ny organisation för fastig- - om hetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet, produktion kartor och landskapsinformation m.m. samt att överväga om inav annan skrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete inom Iand- och sjökarteverksamheterna samt att besluta sakkunniga,experter, sekreterare och annat biträde utreom daren. Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. MiIjö- och naturresursdepartementet

Bilaga 2 a

1988:1232 med instruk-

Förordning

tion för lantmäterimyndigheterna

Miljö- och naturresursdepartementet

Utfärdad: 1988-11-24

Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:838

1 kap. Lantmäterimyndigheterna m.m.

1 § Med lantmäterimyndighet i denna förordning Statens lantavses mäteriverk, överlantmätarmyndigheterna, fastighetsbildningsmyndigheterna och fastighetsregistermyndigheterna.

2 § Det statliga lantmäteriet omfattar Lantmäteriverket, en överlantmätarmyndighet i varje län, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och statlig fastighetsregistermyndighet i varje län. Lanten mäteriverket är chefsmyndighet för verksamheten.

Utanför denna organisation men underordnad denna i tillsynshänseende ñnns det kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och kommunala fastighetsregistermyndigheter. Förordning 1990:253.

3 § Landet är indelat i lantmäteridistrikt som vart och ett är verksamhetsområde för fastighetsbildningsmyndighet. Regeringen bestämen denna indelning. Är riket i krig eller krigsfara bestämmer i mer stället Lantmäteriverket indelningen.

2 Bilaga 2 a

Allmänna bestämmelser och uppgifter

4 § Lantmäterimyndigheterna skall

ha hand om frågor fastighetsbildning, fastighetsbestämning, om fastighetsregistrering, fastighetsvärdering och fastighetssamverkan,

framställa och utge allmänna kartor,

ha hand om frågor lokal mätning och kartläggning grundom av läggande natur mätningsverksamhet,

4. tillhandahålla uppgifter fast egendom, om

tillhandahålla uppgifter av geodetisk, fotogrammetrisk och kartograñsk natur,

6. lämna andra myndigheter stöd i fastighetstekniska, fastighetsrättsliga, fastighetsekonomiska, geodetiska, fotogrammetriska och kartografiska frågor,

tillhandahålla underlag för tillämpningen plan- och bygglagen av l987:10 och lagen 1987:12 hushållning om med naturresurser m.m.

För de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna och fastighets-

registermyndigheterna gäller inte första stycket 2 och Första stycket 3 och 5 samt första stycket i vad geodetiska, fotoavser grammetriska och kartografiska frågor, gäller för kommunal en

fastighetsbildningsmyndighet endast om kommunen har bestämt att

myndigheten skall för mätningsverksamhet. Förordning svara 1990:253.

5 § Fastighetsregistermyndigheterna har till uppgift registrera

att förändringar i fastighetsförhållandena. I fråga uppläggande och om förande fastighetsregister finns särskilda bestämmelser. av

Bilaga 2 a 3

Om fastighetsregistermyndigheten begär det, får Lantmäteriverket för visst område besluta att hela eller delar av fastighetsregistret skall läggas upp av verket i fastighetsregistermyndighetens ställe.

6 § Regeringen beslutar i fråga om utgivning, förläggande och distribution av allmänna kartor.

1 förordningen 1980:754 om upplâtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. finns bestämmelser om det allmänna kartmaterial som staten har upphovsrätt till.

7 § Verksamheten i fred skall bedrivas så att de krav som totalförsvaret ställer vid krig eller krigsfara kan tillgodoses i största möjliga utsträckning.

Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av kxigsfara vari riket har befunnit sig, meddelar regeringen särskilda bestämmelser för verksamheten.

Behövs det med hänsyn till rikets säkerhet särskilda bestämmelser om utnyttjande av material som framställs vid lantmäterimyndigheterna, skall Lantmäteriverket efter samråd med överbefälhavaren lämna förslag om detta till regeringen.

Verksförordningens tillämpning

8 § Verksförordningen 1987:1100 skall tillämpas på Lantmäteriverket med undantag 16 Bestämmelsen i 18 § tillämpas inte i av verkets uppdragsverksamhet.

Följande bestämmelser i Verksförordningen skall tillämpas på överlantmätarmyndigheterna, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och de statliga fastighetsregistermyndigheterna: 3 § första stycket, 4--6 §§, 7 § 1 och 2 samt 14, 15, 17, 23, 24 och 27--29 §§.

Om fastighetsbildningskungörelsen 1971:762 skall tillämpas i ärendet gäller dock inte bestämmelserna myndighetens beslut i 29 § om

4 Bilaga 2 a

verksförordningen. Verksförordningens 29 § tillämpas inte heller vid beslut om räkning enligt lantmäteritaxan 1971:1101 och vid förande av fastighetsregistret. Förordning 1991:1521.

Interna föreskrifter

9 § Lantmäteriverket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de föreskrifter som behövs de statliga lantmäterimyndigom heternas organisation och formerna för myndigheternas verksamhet.

Överlantmätarmyndigheten, fastighetsbildningsmyndigheten och

fastighetsregistermyndigheten beslutar om den egna myndighetens

arbetsordning inom ramen för den normalarbetsordning Lantsom mäteriverket fastställer. Förordning 1991:1521.

2 kap. Statens lantmäteriverk

Särskilda uppgifter

1 § Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet enligt 1 kap. 4 § första stycket 3 och allmän kartläggning.

Lantmäteriverket skall också verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan har sådan befogenhet.

2 § Lantmäteriverket skall

leda och utöva tillsyn över den verksamhet som skall skötas av övriga statliga lantmäterimyndigheter samt utöva tillsyn över den verksamhet som skall skötas av kommunala lantmäterimyndigheter,

leda och utöva tillsyn över fastighetsregistermyndigheternas arbete

med att lägga nytt fastighetsregister samt, i den utsträckning det upp inte ankommer på Centralnämnden för fastighetsdata, svara för ge-

Bilaga 2 a

nomförandet automatisk databehandling på fastighetsregistreav ringens område,

inom sitt verksamhetsområde vägledning i frågor som rör ge plangenomförande och ersättning enligt plan- och bygglagen 1987: 10 samt exploateringssamverkan,

för landets geodetiska uppmätning och flygfotografering för 4. svara kartläggningsändamâl,

5. verka för samordning grundläggande mätnings- och kartläggav ningsverksamhet,

verka för samordning vid uppbyggandet och ajourhällningen av databaser avseende lägesbestämd information,

7. utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten inom geodesi, fotogrammetri och kartografi närliggande ämnesområden i den utsträcksamt ning dessa arbeten har samband med verkets övriga uppgifter,

funktionsansvarig myndighet tillgodose totalförsvarets behov som landskaps- och fastighetsinformation m.m., och därvid leda och av utöva tillsyn över krigstryckningen kartor i tekniskt och av m.m. administrativt hänseende,

till skydd för rikets säkerhet granska kart- och flygbildmaterial samt uppgifter verkets geodetiska arkiv, ur

10. på framställning domstol eller statlig myndighet utreda av annan utlåtande i mål eller ärenden hos sådan myndighet, och avge

11. med avseende på den svensk-finska riksgränsen ansvara för redovisning gränsen samt för tillsyn och skötsel av gränsens utav märkning. Förordning 1990:253.

3 § Det statliga lantmäteriet får inom sitt verksamhetsområde bedriva uppdragsverksamhet i Sverige och utomlands mot ersättning enligt grunder Lantmäteriverket fastställer efter samråd med Riksrevisom sionsverket. Vid tillämpningen tjänsteexportförordningen av

6 Bilaga 2 a

1992:192 skall Lantmäteriverket samråda med Boverket och Centralnämnden för fastighetsdata i frågor intresse. Förav gemensamt ordning 1993:838.

Lantmäteriverkets ledning

4 § Lantmäteriverkets generaldirektör är chef för myndigheten.

Styrelsen

5 § Lantmäteriverkets styrelse består högst sju generalav personer, direktören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande.

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften de andra av ledamöterna är närvarande.

Organisation

6 § Inom Lantmäteriverket finns ett planeringssekretariat och fem avdelningar, nämligen administrativa avdelningen, fastighetsavdelningen, kartavdelningen, produktionsavdelningen och marknadsavdelningen.

Avdelningarna och planeringssekretariatet är indelade i enheter. Inom planeringssekretariatet finns försvarsenhet. Om det finns särskilda en skäl får ytterligare enhet inrättas.

Planeringssekretariatet leds planeringsdirektör. Administrativa av en avdelningen leds administrativ direktör, marknadsavdelningen av en av en marknadsdirektör och och de Övriga avdelningarna var en av av en teknisk direktör. Försvarsenheten förestås militärassiav en stent, som också är säkerhetschef. Var och de andra enheterna en av leds av en enhetschef.

Dessutom finns till Lantmäteriverket knutet kartråd och ett ett ortnamnsråd. Förordning 1990:253.

Bilaga 7 2 a

Kaxtrådet

7 § Kartrådet har till uppgift att verket råd i frågor som avser de ge allmänna kartorna. Innan betydelsefulla frågor om sådana kartor mera avgörs, skall verket inhämta rådets synpunkter. Kartrådet sammanträder när ordföranden bestämmer det.

8 § I kartrådet ingår ledamöter en företrädare för var och en av som nämligen överbefälhavaren, Överföljande myndigheter och förbund, styrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Vägverket, Sjöfartsverket, Lantmäteriverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Boverket, Sveriges geologiska undersökning, Statens vattenfallsverk, Statistiska centralbyrån och Svenska kommunförbundet. Rådet får i särskilt fall tillkalla ytterligare ledamöter.

Generaldirektören i Lantmäteriverket eller den han utser i sitt ställe är ordförande och lantmäteriverkets företrädare i kartrådet.

De andra ledamöterna kartrâdet Lantmäteriverket efter av utses av förslag respektive myndighet eller förbund. Förordning av 1991:1521.

Ortnamnsrådet

9 § Ortnamnsrådet har till uppgift att stödja Lantmäteriverket i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs, skall verket inhämta mera rådets synpunkter. Ortnamnsrådet sammanträder när ordföranden bestämmer det. Förordning 1990:253.

10 § l ortnamnsrådet ingår ledamöter dels en företrädare för var som följande myndigheter och organisationer, nämligen Postoch en av verket, Vägverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska mu- Lantmäteriverket, Språk- och folkminnesinstitutet, Svenska seer, språknämnden, Sveriges hembygdsförbund och Svenska kommunför-

8 Bilaga 2 a

bundet, dels en företrädare gemensamt för universiteten och en gemensamt för de svenska sameorganisationerna. Rådet får i särskilt fall tillkalla ytterligare ledamöter.

Generaldirektören i Lantmäteriverket eller den han utser i sitt ställe är ordförande och lantmäteriverkets företrädare i ortnamnsrådet.

De andra ledamöterna ortnamnsrádet utses Lantmäteriverket av av efter förslag av respektive myndighet eller organisation. Förordning 1993:838.

Personalföreträdare

11 § Personalföreträdarförordningen 1987:1101 skall tillämpas på

Lantmäteriverket.

Personalansvarsnämnden

12 § Lantmäteriverkets personalansvarsnämnd består förutom -- av generaldirektören och personalföreträdarna chefen för administ- -- av rativa avdelningen, organisations- och personaldirektören, verkets chefsjurist och chefen för den avdelning ärendet närmast rör. som

Nämnden är beslutför när ordföranden och minst andra ledamöter tre är närvarande.

Personalansvarsnämnden prövar frågor i 19 § verksförsom anges ordningen 1987:1100 också beträffande anställda hos överlantmätar-

myndigheterna, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och de

statliga fastighetsregistermyndigheterna. Förordning 1990:253.

Föreskrifter

13 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som avses i 13 § verksförordningen 1987:1100. Detta gäller

Bilaga 2 a 9

dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt.

Ärendenas handläggning

14 § Militärassistenten är direkt inför generaldirektören föredragande i viktigare frågor som hör till försvarsenheten.

Militärassistenten skall närvara när viktigare frågor avgörs om utlämnande handlingar är upprättade inom verket och som innefatav som tar kart- eller flygbildmaterial eller om godkännande för spridning och tillstånd till utförsel av karta enligt lagen 1975:370 om förbud mot spridning och utförsel av vissa kartor.

Om militärassistenten och hans ställföreträdare har förhinder får inte sådana handlingar utlämnas eller godkännas utan särskilt yttrande från överbefälhavaren.

3 kap. Överlantmätarmyndigheterna

Särskilda uppgifter

1 § Överlantmätarmyndigheten har länet som verksamhetsområde och

har till uppgift att

leda den verksamhet skall skötas av en statlig fastighetsbildsom ningsmyndighet,

utöva tillsyn över mätningsverksamheten och verka för samordning av grundläggande mätnings- och kartläggningsverksamhet,

medverka i arbetet med framställning av allmänna kartor,

4. lämna kommuner och enskilda råd och upplysningar i frågor inom överlantmätarmyndighetens verksamhetsområde,

10 Bilaga 2 a

på framställning av domstol eller statlig myndighet utreda annan och avge utlåtande i mål eller ärenden hos sådan myndighet,

informera om och tillhandahålla allmänna kartor och andra inom det statliga lantmäteriet framställda produkter,

fullgöra de administrativa uppgifter Lantmäteriverket översom lämnar överlantmätarmyndigheten,

svara för lantmäteritjänster inom länsstyrelsen. Förordning 1990:253.

2 § När överlantmätarmyndigheten fullgör sina uppgifter enligt l kap. 4 § och 3 kap. l § skall den särskilt

verka för att förrrättningar och uppdrag handläggs snabbt och ändamålsenligt,

i fråga om indelningen i lantmäteridistrikt, inrättande fastighetsav bildningsmyndigheter för särskilda fastighetsbildningsuppgifter samt sådana myndigheters verksamhetsområden och arbetsuppgifter föreslå åtgärder som behövs för en rationell fastighetsbildningsverksamhet,

stödja fastighetsbildningsmyndigheterna i deras verksamhet med

uppgifter och utredningar,

upprätta program och planer för grundläggande stommätning och kartläggning samt på begäran kommun kontrollera mätningsav en arbeten, i den utsträckning dessa uppgifter inte fullgörs Lantmäteav riverket.

Överlantmätarmyndighetens ledning

3 § Överlantmätaren är chef för överlantmätarmyndigheten.

Överlantmätaren beslutar i ärenden ensam som skall avgöras av överlantmätarmyndigheten. Han får dock överlåta till tjänsen annan teman vid myndigheten att besluta i sådana ärenden.

Bilaga 2 a ll

I förordningen 1988:971 med länsstyrelseinstruktion och förordningen 1988:972 med instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län finns bestämmelser skyldighet för överlantmätaren föreom att vara dragande i ärenden vid länsstyrelsen. Förordning 1990:253.

4 § Lantmäteriverket beslutar om fördelningen av personal på de olika myndigheterna.

5 § I 2 kap. 12 § finns bestämmelser om personalansvarsnämnd.

4 kap. Fastighetsbildningsmyndigheterna

Särskilda uppgifter

l § Varje lantmäteridistrikt utgör verksamhetsområdet för en fastighetsbildningsmyndighet.

Ytterligare fastighetsbildningsmyndigheter kan inrättas för fastighetsbildningsuppgifter

sammanhänger med jordbrukets och skogsbrukets rationalisesom ring och liknande Lippgifter.

2. som rör utvecklingen av tätbebyggelse,

av andra särskilda slag.

Beslut att sådan fastighetsbildningsmyndighet skall finnas samt om om myndighetens verksamhetsområde och arbetsuppgifter meddelas av Lantmäteriverket.

l lagen 1971:133 om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet finns bestämmelser om inrättande av kommunala fastighetsbildningsmyndigheter med behörighet att handlägga i huvudsak ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse inom kommunen.

2 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall

12 Bilaga 2 a

handlägga förrättningar inom myndighetens ansvarsområde,

främja en ändamålsenlig fastighetsindelning,

verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som planläggs och utförs på angränsande områden andra myndigheter av och organ,

4. planlägga och utföra mätnings-, utstaknings- och kartläggningsarbeten inom sitt verksamhetsområde samt sköta stomnät och mätningsarkiv,

5. tillhandahålla uppgifter om och utreda fastighetsförhållanden m.m.,

på parternas uppdrag hjälpa till med att upprätta överlåtelse- eller upplåtelsehandling, som rör fast egendom, eller avtal enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen 1970:988, det underlättar handläggom ningen av ärende hos myndigheten,

7. på framställning av domstol eller statlig eller kommunal annan myndighet utreda och utlåtande i mål eller ärenden hos sådan avge myndighet.

För en kommunal fastighetsbildningsmyndighet gäller första stycket 4

endast om kommunen bestämt att myndigheten skall ha sådana uppgifter.

Fastighetsbildningsmyndighetens ledning m.m.

3 § Chef för fastighetsbildningsmyndighet med lantmäteridistrikt

som verksamhetsområde är distriktslantmätare. Chef för statlig en annan

fastighetsbildningsmyndighet är en länslantmätare.

Chefen för fastighetsbildningsmyndigheten beslutar i ärenden

ensam som skall avgöras myndigheten. Han får dock överlåta till av en annan tjänsteman vid myndigheten att besluta i sådana ärenden.

Bilaga 2 a 13

4 § Chefen för fastighetsbildningsmyndigheten är förrättningslantmätare. Han fâr dock sätta en annan tjänsteman vid myndigheten i sitt ställe som förrättningslantmätare. Han skall därvid till se att tjänstemannen har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för uppgiften. Om fastighetsbildningsmyndighetens sammansättning vid förrättning finns särskilda bestämmelser.

5 § Lantmäteriverket beslutar om fördelningen av personal på de olika myndigheterna. Lantmäteriverket får dock överlämna överlantmätarmyndigheten att besluta denna fördelning. om

6 § I 2 kap. 12 § finns bestämmelser personalansvarsnämnd. om

7 § Om en kommunal fastighetsbildningsmyndighet har inrättats, skall kommunen sända uppgift om vem som är chef för myndigheten till Lantmäteriverket och överlantmätarmyndigheten. Detta gäller också när en vikarie för chefen har utsetts.

8 § Chefen för en kommunal fastighetsbildningsmyndighet har det ansvar för verksamheten som anges i 4 och 5 §§ verksförordningen 1987:1100. Chefen skall dessutom se till att Lantmäteriverket får det underlag som verket behöver för sin tillsyn.

5 kap. Fastighetsregistermyndigheterna

l § Den statliga fastighetsregistermyndigheten i länet för svarar fastighetsregistreringen i den utsträckning fastighetsregistreringsverksamheten inte skall skötas av en kommunal fastighetsregistermyndighet. Regeringen bestämmer kommunal fastighetsregistermynom en dighet skall finnas. Vid krigsfara och under krig beslutar Lantmäteriverket om detta. Lantmäteriverket bestämmer myndighetens om verksamhetsområde.

I lagen 1971:133 om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet finns bestämmelser inrättande om av kommunala fastighetsregistermyndigheter. Förordning 1990:253.

lO 13-1069

14 Bilaga 2 a

l § Länslantmätaren är chef för den statliga fastighetsregistermyna digheten. Förordning 1990:253.

2 § Kommunen skall sända uppgift om vem som är chef för en kommunal fastighetsregistermyndighet till Lantmäteriverket och, om fastighetsregistret förs med användande av automatisk databehandling, till Centralnämnden för fastighetsdata. Detta gäller också när en vikarie för chefen har utsetts.

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § gäller även för chefen för en kommunal fastighetsregistermyndighet.

3 § Chefen för fastighetsregistermyndigheten beslutar ensam i ärenden som skall avgöras av myndigheten. Han får dock överlåta till en annan tjänsteman vid myndigheten att besluta i sådana ärenden.

4 § Lantmäteriverket beslutar om fördelningen av personal på de olika statliga fastighetsregistermyndigheterna. Förordning 1990:253.

5 § I 2 kap. 12 § finns bestämmelser om personalansvarsnämnd. Förordning 1990:253.

6 kap. Tjänstetillsättning m.m.

1 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.

Tjänst som planeringsdirektör, administrativ direktör, teknisk direktör, marknadsdirektör och annan avdelningschef vid verket tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören.

Militärassistenten beordras att tjänstgöra vid verket för viss tid enligt särskilda bestämmelser.

Lantmäteriverket tillsätter övriga tjänster vid verket, överlantmätarmyndigheterna, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och de statliga fastighetsregistermyndigheterna. Efter bemyndigande av Lantmäteriverket överlantmätarmyndighet tillsätta tjänster får dock en vid myndigheten och de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna

Bilaga 2 a 15

inom länet. Efter ett sådant bemyndigande får också fastighetsregistermyndigheten tillsätta tjänster vid myndigheten. Förordning 1990:253.

2 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan generalav direktören.

3 § Andra styrelseledamöter vid Lantmäteriverket än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid.

4 § Behörig till tjänst chef för fastighetsbildningsmyndighet

som en är den som dels har avlagt civilingenjörsexamen vid sektionen för lantmäteri vid Tekniska högskolan i Stockholm med utbildningen särskilt inriktad pá fastighetsbildning och därmed sammanhängande frågor eller har motsvarande kunskaper, dels har förvärvat minst två års praktisk erfarenhet av sådan verksamhet skall skötas som av en

fastighetsbildningsmyndighet.

5 § Behörig till tjänst chef för fastighetsregistermyndighet är

som en den som dels har avlagt civilingenjörsexamen vid sektionen för lantmäteri vid Tekniska högskolan i Stockholm med utbildningen särskilt inriktad på fastighetsbildning och därmed sammanhängande frågor eller har motsvarande kunskaper, dels har förvärvat minst två års praktisk erfarenhet fastighetsregistrering. av

6 § har upphävts genom förordning 1990:253.

7 § Den som inte uppfyller behörighetskraven enligt 4 eller 5 § får inte utan Lantmäteriverkets medgivande förordnas till vikarie för che-

fen för en fastighetsbildningsmyndighet eller fastighetsregister-

en myndighet. Förordning 1990:253.

8 § När vikarie behövs för chefen för statlig fastighetsbildningsen myndighet, förordnas vikarie överlantmätarmyndigheten, av om annat inte följer av 15 § anställningsförordningen 1965:601.

16 Bilaga 2 a

9 § Chefen för statlig fastighetsbildningsmyndighet är skyldig att, en efter beslut Lantmäteriverket, under viss tid uppehålla tjänst som av chef även för en annan sådan myndighet.

10 § Tjänstemän vid fastighetsbildningsmyndighet är skyldiga att en på begäran länsstyrelsen eller den eller de kommunala nämnder av fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet delta vid som handläggningen ärenden hos länsstyrelsen eller vid sammanträde av med en sådan nämnd.

Tjänstemän vid överlantmätarmyndighet eller en statlig fastighetsen registermyndighet är skyldiga att på begäran av länsstyrelsen delta vid handläggning ärenden och vid sammanträden hos länsstyrelav sen. Förordning 1991:1636.

Bisysslor

ll § Besked bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförom ordningen 1965:601 lämnas av Lantmäteriverket i fråga om tjänstemän vid verket, överlantmätarmyndigheterna, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och de statliga fastighetsregistermyndigheterna, dock inte i fråga om generaldirektören, planeringsdirektören, administrativa direktören, marknadsdirektören, de tekniska direktörerna och de andra avdelningscheferna vid verket. Förordning 1990:253.

Överklagande

12 § Beslut överlantmätarmyndigheterna, de statliga fastighetsav bildningsmyndigheterna och de statliga fastighetsregistermyndigheterfår överklagas hos Lantmäteriverket, något annat inte är förena om skrivet. Förordning 1990:253.

Bilaga 2 b

Förordning 1988:317 med instruktion

för Domstolsverket

Justitiedepartementet

Utfärdad: 1988-05-19

Ändring införd: t.0.m. SFS 1992:25

Uppgifter

l § Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, försäkringsöverdomstolen, bostadsdomstolen, arrendenämnderna, hyresnämnderna, rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Förordning 1992225.

2 § Med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter skall omstolsverket, utöver vad följer särskilda bestämsom av melser, inom sitt verksamhetsområde i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter och allmänna råd samt se till att verksamheten bedrivs effektivt.

Verket får inte föreskriva att en viss rotel eller ett visst mål eller ärende skall tilldelas viss enskild domare eller pá annat sätt been stämma hur dömande uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare.

Verksförordningens tillämpning

3 § Verksförordningen 1987:1100 skall tillämpas på Domstolsverket.

2 Bilaga 2 b Domstolsverkets ledning 4 § Domstolsverkets generaldirektör är chef för myndigheten.

Styrelsen 5 § Domstolsverkets styrelse består av högst åtta personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Organisation 6 § Inom Domstolsverket finns fyra enheter, nämligen organisationsenheten ekonomienheten personalenheten juridiska enheten. Dessutom ñnns ett sekretariat. Varje enhet leds av en byrâchef. Chefen för organisationsenheten är generaldirektörens ställföreträdare.

Personalansvarsnämnden 7 § Personalansvarsnämnden vid Domstolsverket prövar frågor som anges i 19 § verksförordningen 1987:1100 för anställda inom verksamhetsområdet. 8 § Personalansvarsnämnden består, förutom av generaldirektören, av cheferna för personalenheten och den juridiska enheten samt två andra ledamöter som utses av regeringen. Generaldirektören är nämndens ordförande.

Bilaga 2 b 3 Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Tjänstetillsättningar m.m. 9 § Generaldirektören förordnas av regeringen för bestämd tid. en Tjänster som byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av Domstolsverket. lO § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. ll § har upphävts genom förordning 1990:1047.

Bisysslor 12 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen 1965:601 lämnas av Domstolsverket även i fråga om byrâcheferna.

Bilaga 2 c

Förordning 1988:278 med instruktion

för Centralnämnden för

fastighetsdata

Miljö- och naturresursdepartementet Utfärdad: 1988-05-05

Ändring införd: t.0.m. SFS 1992:158

Uppgifter l § Centralnämnden för fastighetsdata har till uppgift att i samverkan med Statens lantmäteriverk, Domstolsverket och andra berörda myndigheter genomföra fastighetsdatareformen och förvalta fastighetsdatasystemet, koordinatregistrera fastigheter, samfálligheter och byggnader, svara för driften av fastighetsdatasystemet, 4. i samverkan med Statens lantmäteriverk, Domstolsverket och andra intressenter utveckla system och metoder för fastighetsdatasystemets användning inom olika verksamhetsområden, uppmärksamma möjligheterna att komplettera fastighetsdatasystemet med nya uppgifter som är betydelse för statliga och andra av myndigheters eller organisationers verksamhet, tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen 1987:10 och lagen l987:12 hushållning med naturresurser om m.m.

2 Bilaga 2 c 2 § Centralnämnden får inom sitt verksamhetsområde bedriva uppdragsverksamhet i Sverige och utomlands mot ersättning enligt grunder som nämnden fastställer efter samråd med Riksrevisionsverket. Vid tillämpningen av förordningen 1981:673 med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet skall nämnden samråda med Plan- och bostadsverket och Statens lantmäteriverk i frågor av gemensamt intresse.

Verksförordningens tillämpning 3 § Verksförordningen 1987:1100 skall tillämpas på Centralnämnden med undantag av 18

Myndighetens ledning 4 § Centralnämndens generaldirektör är chef för myndigheten.

Styrelsen 5 § Centralnämndens styrelse består av högst åtta personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Organisation 6 § Inom Centralnämnden finns sju enheter, nämligen tekniska enheten, driftsenheten, fastighetsregisterenheten, inskrivningsregisterenheten, utvecklingsenheten, administrativa enheten och stabsenheten. Varje enhet leds av en byråchef.

Bilaga 2 c 3

Utvecklingsrád

6 a § Vid Centralnämnden finns ett råd för behandling utveckav lingsfrágor av betydelse för kommunerna.

Rådet består av generaldirektören, som är rådets ordförande, samt de ledamöter i övrigt som Centralnämnden utser. Förordning 1992:158.

Personalföreträdare

7 § Personalföreträdarförordningen 1987:1101 skall tillämpas på Centralnämnden.

Personalansvarsnämnden

8 § Centralnämndens personalansvarsnämnd består förutom av -generaldirektören och personalföreträdarna av enhetscheferna. -- Generaldirektören är nämndens ordförande.

Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande.

Tjänstetillsättning

9 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.

Tjänster som enhetschef tillsätts regeringen efter anmälan av av generaldirektören.

Andra tjänster tillsätts av Centralnämnden.

10 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören.

4 Bilaga 2 c 11 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Bisysslor 12 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen 1965:601 lämnas av Centralnämnden även i fråga om enhetschefer.

Bilaga 3 a å Lantmäteriet LANTMÃTERIVERKETS DETALJORGANISATION Lantmäteriverket 01 1993 10 - -

Ekonomlenhet 42 Generaldirektör GD

Förvaltningskontor 32 n

p°s°°°"°' 37 SWEDESURVEY AB Rattskansll 5 1 2

AVDELNINGS- PLANERINGS- MARKNADS- FASTIGHETS- CHEFER SEKRETARIAT AVDELNING AVDELNING Försvarsenhet GIS-centrum Fastighetsbildlnlormatlon Avenagruppen ningsenhet Allmän enhet Registercnhet Värderingsenhet

l s 25 49 127

KARTAVDELNING PRODUKTIONS- KART- Dataenhet AVDELNING CENTRUM Geodetlsk utveckllngs- Ek°n°m|3k kñnenhet enhet Fotogrammetrlskenhet

Informationssystem $°°d°usf mäkt9s:h°

opogral sk arten et Teknlkenhet

338 51 112

Sekommentar undermyndighetsstruktur pá sidan härintill. Dencentralaadministrationenär operativtorganiseradi fyra direktrapporterande enheter. Utlandsenheten Swedsurveyharombildats1993-06-10 till Swedesurvey AB, medLMV och CFD som gemensamma huvudintressenter. Aktiernaförvaltas av Kammarkollegiet.

Bilaga 3 b

å LANTMÃTERIETS MYNDIGHETSSTRUKTUR Lantrnäteriet Lantmäteriverket 1993 10 01 - -

Lantmäteriverket ILMV

Generaldirektör CENTRAL Ortnamnsråd ORGANISATION

SwedesurveyAB

Avdel- Plane- Mark- Fastig- Kartav- Produk- Kartnings- rings- nadsav- hetsav- delning tionsav- Centrum chefer sekre- delning delning delning tariat

ÖverlantmätarmyndigheterÖLM Statliga fastighetsregister- REGIONAL myndigheterSFRM ORGANISATION

24 st I 24 st

I T

I |

I |

Lantmäteri- special- Kommunala Kommunala distrikt enheterför special- fastighetsjord och enheterför register- LOKAL 69 st skogsbrukets tätorts- myndigheter ORGANISATION - - - - - - - - - - - - - rationalise- utveckling KFRM ring m m Lokalkontor 12 st 41 st 29 st

Statliga j Kommunala J

k v s

V Fastighetsbildningsmyndigheter FBM Fastighetsregisterrnyndigheter FF

Streckad linjetillfigurbetyder underordnat att organ inteorganisatoriskt tillhörLantmäteriet endasttillsynshänseende utan i är underordnat.

Denadministrativa ledningen fördessaverksamheterorgani- är seradfemdivisioner: i Syd-, Väst-,Mellan-, Öst- ochNordsverige. Deleds femavdeIningscheferldivisionschefer av som därmedockså hardetövergripande ansvaret för 10regionenheter.

Bilaga 3 c

DVs ORGANISATION OMSTOLSVERKET

1993 10 01 - -

Tjänsteförslagsnämnden

Generaldirektör SEKRETÅRmT

lnformatlonsp och dokumentatlonssektlen

Utblldnlngssektlon Personalansvarsnämnden 11

ORGANISATIONS- EKONOMIENHET PERSONALENHET JURIDISK ENHET

ENHET Allmänsektion Allmän sektion Allmänsektion Allmänsektion budget förhandllngsverksamhet - rättshjälp - erganlsatlonsutredningar ekonomladmlnlstratlvt PA-löreskrlfter m m handboksverksamhet - - - arbetsordnlngar utvecklingsarbete löpande personalårenden - lurldlskafragor - - ARKFi - de allmännaadvokat- - personalpoiltiskafrågor dimensionering byråerna personaladmlnlstrativt lnskrlvnlngssektlon - arkivfrågor uppbördoch redovisning utvecklingsarbete - lnskrlvningsväsendet - blanketter av stâmpelmedel personaisoclalafrågor - fastlghetsdata - registrator central upphandling arbetsrättsligafrågor - - beredskapsplanläggning Internservice notarlekansllet E-sektion - - - -talan i rättshlälpsärenden

ADB-sektion Redovlsnlngssektlon Drlftsektlon ADB-systern;utveckling, - redovisningoch bokslut - PA-system drift och rådgivning - reseräknlngsgransknlng - löneadmlnlstratlon rättsfallspubllcerlng - utbetalning av ersättning statistik till nämndemän - - statlstlkreglstrerlng Lokalsektlon Föredragningauppglfter I Berednlngscentralen för lokaler,Inredningoch Sektionför ekonomisystem nänsteföralagsniimnden, lastlghelsdata - Nolarlenämnden ochPeraonalutrustning utveckling av ekonomi- - ansvarsnämnden system

30 49 39 4°

Bilaga 3 d

CENTRALNÄMNDEN FÖR CFDS °RG5T°

FASTIGHETSDATA 1993 ,o 01

Styrelse

Ut vec kli ngs råd Generaldirektör GD Marknadsrád

SWEDESURVEYAB

INSKRIVNINGS- FASTIGHETS- UTVECKLINGS- RONNEBY

REGISTERENHET REGISTERENHET ENHET Pc-baseradsystem - - lnskrlvnlngsregleter- - Fastighetsreglster- - Systemutveckling utveckling frågor fragor för samhällsplanering Terminalbaserad - - Uppbörd av stämpel- införande av basregls Byggnadsreglster- informatlonsiör- - skatter och expeditlons- ter över byggnader frågoroch fastighets medllng avgifter Avlserlng av FDS-data taxerlngslnformatlon - - Pantbrevsreglster till andra system Tematiskakartoroch - - BKN-system GIS

19 44 18 12

TEKNISKA DRIFTENHET ADMINISTRATIV STABSENHET ENHETEN Drift FDSoch ENHET Övergripande planering - av - Samordning ADB- av övrigasystem Ekonom; ooh poroonop och uppföljning - . verksamheten installationochöver- odmn-usuouon - såkêfhüåffågm - Utveckling, dokumen- vakning av llnjenåt mformauo - Kontaktytamot - . tation och underhåll och terminaler Kongomsemce,bkah, Swedesurvey AB . av system - Upphandling av - Kundtjänst Reglsteröveriöring datorutrustning registrering

53 24 33 14

Utlandsenheten Swedesurveyhar ombildats1993-06-10 till Swedesurvey AB,

medCFDoch LMV som gemensamma huvudintressenter. Aktierna förvaltas av

Kammarkollegiet.

Bilaga 4 a Lokaliseringsorter för inskrivnings-

myndigheter IM, statliga SFBM och kommunala KFBM fastighetsbildningsmyndigheter inklusive

lokalkontor

E] IM

SFBM

KFBM

Bilaga 4 b 1

Lantmäteridistrikt lokaliseringsorter för samt statliga SFBM och

kommunala KFBM fastighetsbildningsmyndigheter samt inskrivningsmyndigheter IM

Lantmäteri- Län distrikt SFBM KFBM IM

AB Norrtälje Norrtälje Huddinge Jakobsberg Stockholms Stockholm Stockholm Nacka västra Märsta Solna Norrtälje Sollentuna Sza Roslags Sollentuna Stockholms Stockholm Täby Solna norra Vallentuna Stockholm Södertälje Stockholms Stockholm Nacka östra Gustavsberg Huddinge

Södertälje Södertälje Södertälje Nynäshamn

C Uppsala Uppsala Uppsala Uppsala

Östhammars Östhammar

D Södermanlands Nyköping Eskilstuna Eskilstuna Katrineholm Katrineholm Eskilstuna Nyköping

E Östergötlands Linköping Linköping Linköping

Mjölby Norrköping Mjölby Norrköping Motala Motala Norrköping

F Vetlanda Vetlanda Jönköping Eksjö Jönköping Värnamo Värnamo Värnamo Vaggeryd

G Ljungby Ljungby Ljungby Växjö Växjö Växjö Växjö

2 Bilaga 4 b

Lantmäteri- Län distrikt SFBM KFBM IM

H Kalmar Kalmar Kalmar Kalmar Borgholm Oskarshamn Emmaboda Västervik

Västerviks Västervik Hultsfred Oskarshamn

I Gotlands Visby Visby

K Blekinge Karlskrona Karlshamn östra Karlskrona Ronneby Blekinge Sölvesborg Sölvesborg västra

L Simrishamn Simrishamn Hässleholm Klippan Nordöstra Kristianstad Kristianstad Kristianstad

Skånes Hässleholm Simrishamn

Broby Angelholm

Ängelholms Ängelholm

Klippan

M Landskrona Landskrona Helsingborg Eslöv Helsingborg Eslövs Eslöv Landskrona Lund Malmö Malmö Malmö Malmö Lund Trelleborg Ystad Ystads Ystad

N Hallands Halmstad Halmstad Halmstad Falkenberg Varberg Varberg Kungsbacka

Bilaga 4 b 3

Lantmäteri- Län distrikt SFBM KFBM IM

O Bohusläns Göteborg Göteborg Göteborg södra Stenungsund Mölndal Stenungsund Strömstad Bohusläns Strömstad Uddevalla Uddevalla norra Uddevalla

P Vänersborg Vänersborg Vänersborg Alingsås Bengtsfors Trollhättan Borås Lilla Edet Sjuhäradsbygden Trollhättan Vänersborg Åmål Alingsås Alingsås

Sjuhärads- Kinna Borås bygden Borås

R Skaraborgs Lidköping Falköping västra Lidköping Mariestad Skaraborgs Mariestad Skövde Skövde östra Falköping

S Arvika Arvika Arvika Säffle Karlstad

Årjäng Kristinehamn

Sunne Karlstads Karlstad Karlstad Kristinehamn Torsby Torsby Hagfors Sunne

T Örebro läns Örebro Örebro Hallsberg Hallsberg Karlskoga Karlskoga Lindesberg Lindesberg Nora Örebro

U Västmanlands Västerås Västerås Köping Köping Sala Sala Västerås

4 Bilaga 4 b

Lantmäteri- Län distrikt SFBM KFBM IM

W Hedemora Hedemora Falun Hedemora Ludvika Ludvika Leksand Ludvika Malungs Malung Malung Mora

Mora Mora

Alvdalen

Borlänge Borlänge Borlänge

Falu Falun Falun

Leksands Leksand Rättvik

X Gävle Gävle Gävle Bollnäs Sandviken Gävle Hudiksvall Bollnäs Bollnäs Ljusdal Söderhamn Sandviken

Hudiksvalls Hudiksvall

Ljusdals Ljusdal

Y Ånge Ånge Härnösand

Sollefteå

Sundsvalls Sundsvall Sundsvall Sundsvall

Timrå Örnsköldsvik

Kramfors Kramfors Härnösand

Sollefteå Sollefteå

Örnsköldsvik Örnsköldsvik Örnsköldsvik

Bilaga 4 b 5

Lantmäteri- Län distrikt SFBM KFBM IM

Z Härjedalens Sveg

Sveg

Östersund Jämtbygdens Östersund Östersund Bräcke Järpen

Strömsunds Strömsund

AC Umeå Umeå Umeå Lycksele Vännäs Skellefteå Umeå Vilhelmina Vilhelmina Åsele

Lycksele Lycksele Storuman

Skellefteå Skellefteå Skellefteå

BD Piteå Piteå Boden Gällivare Arvidsjaurs Arvidsjaur Haparanda Luleå Luleå Luleå Piteå

Bodens Boden

Kalix Kalix

Haparanda Haparanda

Kiruna Kiruna

Gällivare Gällivare

Summa 69 116 41 94

Dessutom finns 12 stycken SFBM i form specialenheter med följande lokalisering: av Stockholm, Malmö, Halmstad,

Göteborg, Vänersborg, Mariestad, Karlstad, Falun,

Mora, Leksand, Gävle, Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå.

Bilaga 5 1

F ÖRKORTNINGSORDLISTA

AL Anläggningslagen 1973:1149

BKN Bostadskreditnämnden BrB Brottsbalken

CFD Centralnämnden för fastighetsdata

DAFA DAFA Data AB Ds Departementsserien DV Domstolsverket

EDI Electronic Data Interchange

FADAK Fastighetsdatakommittén FADIR Fastighetsdata- och Inskrivningsregisterkommittén FBK U Fastighetsbildningskostnadsutredningen SOU 1990:9 FBL Fastighetsbildningslagen 1970:988 FBM Fastighetsbildningsmyndighet FDS Fastighetsdatasystemet FDU Forcerad databasuppbyggnad FIR Fastighetsinformationsregister FL Förvaltningslagen 1986:223 FoU Forskning och utveckling FR Fastighetsregister FRM Fastighetsregistermyndighet

GFI Geografisk fastighetsindelning GIS Geografiskt Informationssystem GPS Global Positioning System GSD Geografiska Sverigedata

HELAS Lantmäteriets handläggningssystem till stöd för produktionen HLS Handläggningssystem för det statliga lantmäteriets förrättningsverksamhet

IM Inskrivningsmyndighet IR Inskrivningsregister

JB Jordabalken

Bilaga 5

KFBM Kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFM Kronofogdemyndighet

KFRM Kommunal fastighetsregistermyndighet

KF V Kart- och fastighetsverket

L194 Lantmäteriets förslag till inriktning verksamheten av under 1990-talet LL Ledningsrättslagen 1973: l 144 LMS Kungliga lantmäteristyrelsen LM V Statens lantmäteriverk LRF Lantbrukarnas Riksförbund LU80 1980 års lantmäteriutredning DsBo 1983:3 m.fl.

MBK Mätning, beräkning och kartframställning MGV Militärgeograñskt verk

MKF Myndigheten för kartor och fastigheter i respektive

län

PBL Plan- och bygglagen 1987:l0

RAK Rikets Allmänna Kartverk RF Regeringsformen RRV Riksrevisionsverket

SamGIS Samverkan om GIS SCB Statistiska centralbyrån

SFBM Statlig fastighetsbildningsmyndighet SFRM Statlig fastighetsregistermyndighet

SGAB Sveriges Geologiska AB SGU Sveriges geologiska undersökning SIGIT Svenska instititet för geografisk

informationsteknologi

SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SK Svenska kommunförbundet SLAB Svenskt Lantmäteri AB SOU Statens Offentliga Utredningar STANLI Standardisering inom Landskapsinformation

STG Allmänna Standardiseringsgruppen vid SIS

ÃFL 1971 års förvaltningslag ÃULL Lagen 1971:1037 äganderättsutredning om och legalisering

ÖLM Överlantmätarmyndighet

KUNGL. BlBL.

1993 1 1 3 0

- - STOCKHOLM

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l.Styrnings- och samarbetsformer i biståndet.UD 34.Förarprövare. K. 2. Kursplaner för grundskolan.U. 35. Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. 36.Lag om totalförsvarsplikt.Fö. Utformning nytt resurstilldelningssystem för 37.Justitiekanslern.En översyn av JK:s arbetsuppgifter - av ett grundläggande högskoleutbildning.U. m.m. Ju. 4. Statligt stödtill rehabilitering tortyrskadade 38. Hälso- och sjukvårdeni framtiden tre modeller. S. av flyktingar m. ll. S. 39.En gräns för filmcensuren. Ku. beroendeframkallande psykofar- 40.Fri- och rättighetsfrågor.Del A och B. Ju. Bensodiazepinermaka.S. 41 Folk- och bostadsräkningår 1990och i framtiden. . Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- Fi. tion. Jo. 42.Försvarets högskolor. Fö. 7. löneskillnader och lönediskriminering. 43. Politik mot arbetslöshet.A. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. 8. böneskillnaderoch lönediskriminering. Om kvinnor 45. Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins och män på arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. räddning. C. Postlag.K. 46.Vissa kyrkofrâgor. C. 10. En datalag.Ju. 47. Konsekvenser av valmöjligheterinom skola, ny 1l Socialförsäkringsregister.S. barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. . förvaltning och i 12. Vârdhögskolor 48. Kommunala verksamheteri egen kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. kommunala aktiebilag.En jämförande studie.C. - - - 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 49.Ett år med betalningsansvar.S. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 50. Serveringsbestämmelser. S. 15.Svenskaregler för internationell omfördelning av 5l.Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. olja vid en oljekris. N. M. 16. Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 52. Ersättning vid arbetslöshet. A. kommissionens förslag. Fi. 53.K0stnadsutjämning mellan kommuner. Fi. 16. Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 54.Utvisning på grund av brott. Ku. kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 55. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. 17. Ägandet radio och televisioni allmänhetens 56. Kontrollen över export av strategisktkänsliga varor. av tjänst. Ku. UD. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 57. Beskattning av fastigheter, del l 19. Kommunerna och miljöarbetet. M. Schablonintäkt eller fastighetsskatt Fi. - 20.Riksbankenoch prisstabiliteten. Fi. 58. Effektivare ledningi statliga myndigheter. Fi. 21.Ökat personval.Ju. 59.Ny marknadsföringslag.C. 22.Vad är ett statsråds arbete värt Fi. 60. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. 23.Kunskapens krona. U. 61. Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet 24. Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. Preconativ. S. - 25. Sociala åtgärderför jordbrukare. Jo. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. 26. Handläggningen vissa säkerhetsfrágor.Ju. 63.Person och parti Studieri anslutning till av - 27.Miljöbalk. Del l och 2. M. Personvalskommitténs betänkande 28.Bankstödsnämnden. Fi. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju. 29.Fortsatt reformering företagsbeskattningen. 64. Frågor för folkbildningen. U. av Del 2. Fi. 65. Handlingsplan mot buller. 30.Rätten till biståndinom socialtjänsten. S. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M. 31.Kommunernas roll på alkoholomrádetoch inom 66.Lag om införande av miljöbalken.M. missbrukarvárden.S. 67. Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs - 32.Ny anställningsskyddslag. A. yttrande över SKBs FUD-program 92. M. 33. Åtgärder för att förberedaSveriges jordbruk och 68.Elkonkurrens med nätmonopol.N. livsmedelsindustri för EG. Jo.

Statens offentliga 1993 utredningar

Kronologisk förteckning

69.Revisorernaoch EG. N. 70.Strategiför småföretagsutveckling. N. 7l Organisationernabidrag.C. . 72.Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomröstningsinstitutetitillämpning.C. 73.Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch landsting.C. 74.Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. 75.Vissa mervärdeskattefrágor II, offentlig verksamhet m.m. Fi. 76.Verkställighet av fängelsestraff.Ju. 77.Kommunaltjänsteexportoch internationellt bistándC. 78.Miljöskadeförsäkringeni framtiden.M. 79.Handeloch miljö mot en hållbarspelplan.M. - 80.statsförvaltningenoch EG. Ju. 81.Översyn arbetsmiljölagen.A. av 82.Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch kunskapsöversikt.S. 83.Statistikoch integritet, del l Skyddför uppgifter till denstatligastatistiken m.m. Fi. 84.Innovationerför Sverige.N. 85.Ursprungoch utbildning socialsnedrekryteringtill högrestudier. U. 86.Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch främja amning.S. 87.Beredskapslagring olja. N. av 88.Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89.Massflykttill Sverige av asyl-ochhjälpsökande.Fö. 90.Lokal demokratii utveckling.C. 91 Socialtjänstensroll i samhällsplanering och . sarnhällsarbete. En kunskapsöversikt ochett diskussionsunderlag. S. 92.Dencentralapolisorganisationen.Ju. 93.Vårdenssvåraval. S. 94.Anpassadkontroll av byggandet.M. 95.Ansvars-och uppgiftsfördelninginom detcivila försvaret.Fö. 96.Förändringari lönegarantisystemet. A. 97.Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C. - 98.Partnerskap.Ju. 99.Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch bolag.M.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32] Acceptans Tolerans Delaktighet.[18] Politik mot arbetslöshet.[43] Kommunerna och miljöarbetet.[19] Ersättning vid arbetslöshet. [53] Miljöbalk. Del och2. [27] 1 Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. - Förändringari lönegarantisystemet. [96] [51] Handlingsplanmot buller. Kulturdepartementet Handlingsplanmot buller. Bilagedel.[65] löneskillnader och lönediskriminering. Lag om införande av miljöbalken. [66] Om kvinnor och män på arbetsmarknaden.[7] Slutförvaring av använt kärnbränsle KASAMs - Löneskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor yttrande över SKBs FUD-program92. [67] och män pä arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Miljöskadeförsäkringeni framtiden. [78] Ägandet radio och televisioni allmänhetenstjänst. Handel och miljö mot en hållbar spelplan. [79] av - [17] Anpassad kontroll av byggandet.[94] Utlänningslagen partiell översyn. [24] Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch - en En gräns för ñlmcensuren. [39] bolag. [99] Utvisningpå grundav brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrensmednätmonopol.[68] Revisorerna och EG. [69] Strategiför smäföretagsutveckling. [70] Innovationerför Sverige.[84] Beredskapslagring olja. [87] av

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning.[45] Vissakyrkofrágor. [46] Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheteri egen förvaltning och i kommunala aktiebilag.Enjämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationernas bidrag. [71] Att inhämta synpunkterfrån medborgarna Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuneroch landsting.[73] Kvalitetsmâtningi kommunalverksamhet.[74] Kommunaltjänsteexport och internationelltbistând.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokratii utveckling. [90] Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] -

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstens roll i samhällsplaneringoch samhälls-

En datalag.[10] arbete. En ktmskapsöversiktoch ett diskussionsny underlag.[91] EG och våragrundlagar.[14] Vârdenssvåraval. [93] Ökat personval.[21]

Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.[26] av

Kommunikationsdepartementet

Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. [35] Justitiekanslern.En JK:s arbetsuppgifter Postlag.[9] översynav [37] Ökadkonkurrenspåjärnvägen.[13] m.m. Fri- och rättighetsfrágor.Del A ochB. [40] Förarprövare.[34]

Det allmännasskadeståndsansvar. [55]

Finansdepartementet

Polisensrättsligabefogenheter.[60]

Personochparti Studieri anslutning till Nya villkor för ekonomi ochpolitik ekonomi- - - Personvalskommitténs betänkande komrnisionensförslag. [16] Ökat personvalSOU 1993:21. [63] Nya villkor för ekonomi ochpolitik ekonomi- - Verkställighet av fängelsestraff.[76] kommisionens förslag. Bilagor. [16]

statsförvaltningen och EG. [80] Riksbanken och prisstabiliteten.[20]

Den centrala polisorganisationen. [92] Vad är ett statsrådsarbete värt [22]

Partnerskap.[98] Bankstödsnämnden. [28]

Fortsattreformering av företagsbeskattningen.

Utrikesdepartementet Del 2. [29]

Stymings-och samarbetsformeribiståndet.[1] Folk- ochbostadsräkningår 1990och framtiden. i [41] Kontrollen över strategisktkänsliga [56] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] export av varor. Kostnadsutjämning mellankommuner.[53]

Försvarsdepartementet Beskattning fastigheter,del I av

Lag totalförsvarsplikt.[36] Schablonintäkt eller fastighetsskatt [57] om - Försvaretshögskolor. [42] Effektivareledningi statligamyndigheter.[58]

Massflykt till Sverige asyl- ochhjälpsökande.[89] Rättssäkerheten vid beskattningen.[62] av Ansvars-ochuppgiftsfördelninginom det civila Vissamervärdeskattefrägor II, offentlig verksamhet försvaret. [95] m.m. [75]

Statistikoch integritet, del 1 Skyddför uppgifter till -

Socialdepartementet denstatligastatistiken m.m. [83]

Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade Utbildningsdepartementet flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. Kursplanerför grundskolan.[2] - [5] Ersättningför kvalitet och effektivitet.

Socialförsäkringsregister. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystemför - Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] grundläggande högskoleutbildning.[3]

Kommunernasroll alkoholområdetoch inom Várdhögskolor

missbrukarvárden.[31] kvalitet utveckling huvudmarmaskap. [12] - - - Hälso-och sjukvårdeni framtiden modeller. [38] Kunskapenskrona. [23] - tre Ett år medbetalningsansvar.[49] Frågorför folkbildningen. [64]

Serveringsbestämmelser. [50] Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill - Överföring HIV-smitta läkemedlet högrestudier. [85] av genom Preconativ.[61]

Jordbruksdepartementet

Frivilligt socialtarbete.Kartläggningochkunskapsöversikt. [82] Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion.

Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch [6] främja amning.[86] Socialaåtgärderför jordbrukare. [25] Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och

livsmedelsindustriför EG. [33]