Rationaliserad fastighetstaxering : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar 1994:62 Finansdepartementet

Ratiønaliserad

fastighetstaxering,

I

del

Delbetänkande av förenklad

Utredningen om fastighetstaxering, m.m.

Stockhohn 1994

0a 300

min m Statens offentliga utredningar WW 1994:62 w Finansdepartementet

Rationaliserad

fastighetstaxering,

dell

Delbetänkande av Utredningen om förenklad fastighetstaxering, m.m. Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13661-9 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1994 ISSN O375-250X

Till Statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 13 maj 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om beskattning att tillkalla en utredare med uppdrag att föreslå åtgärder som kan leda till förenkling och rationalisering vid fastighetstaxeringen, m.m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades som särskild utredare kammarrättslagmarmen Per Anclow fr.o.m. den l juni 1993. Som sakkunniga i utredningen förordnades den 18 augusti 1993 fastighetsrådet Bertil Hall och kammarrättslagmannen Curt Rispe. Samma dag förordnades som experter karnmarrättsrådet Carin Hellner, avdelningsdirektören Monika Haapanierni, byråchefen Bengt Kjellson och byråchefen Lennart Sjögren samt den 22 november 1993 kammarrättsassessom Christina Otto. Kammarrättsassessom Marie Bjemelius Lundahl förordnades fr.o.m. den 1 september 1993 som sekreterare utredningen. Utredningen antog namnet Utredningen om Förenklad Fastighetstaxering, m.m. Vi får härmed överlämna vårt delbetänkande Rationaliserad fastighetstaxering, del I .

Stockholm i maj 1994

Per Anclow

Marie Bjemelius Lundahl

Innehåll

Förkortningar

1 Sammanfattning

2 Författningsförslag Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagcn 1979: 1152

Utredningsdirektiven 29

Utredningsarbetets inriktning 4.1 Inledning 4.2 Allmänna utgångspunkter 4.3 EG-aspekter m.m.

4.4 Övrigt

Användningen av taxeringsvärden 35 5.1 Inledning 35 5.2 Källor för taxeringsuppgifter 36 5.3 Statskontorets rapport 36 5.3.1 Användningen av taxeringsvärden 36 5.3.2 Hur påverkas användarna tänkbara av förändringar 37 5.3.3 Nya användningsområden och ytterligare taxeringsuppgifter 5.4 Vad kostar fastighetstaxeringen 5.4.1 Allmänt 5.4.2 AFT 90 5.4.3 Fastighetsägarna kostnader 5.4.4 Fastighetstaxeringsprocessen 5.5 Våra överväganden

Innehåll

Nuvarande förhållanden 6.1 Inledning 6.2 Fastighetstaxering i Sverige 6.3 Förberedelsearbetet 6.3.1 Allmänt 6.3.2 Det värderingstekniska förberedelsearbetet 6.3.3 Ansvaret för förberedelsearbetet

Fastighetstaxering i Norden Inledning Danmark 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Organisation och uppgifter 7.2.3 Beskattning 7.2.4 Registerbaserad taxering 7.2.5 Effekter 7.3 Norge 7.3. 1 Beskattning 7.3.2 Värderingsprinciper 7.4 Finland 7.4. l Beskattning 7.4.2 Värderingsprinciper 7.4.3 Utvecklingsarbete 7.5 Island 7.5.1 Allmänt 7.5.2 Beskattning 7.5.3 Värderingspmcessen 7.5.4 Värderingsprinciper

Registerbaserad fastighetstaxering 8.1 Inledning 8.2 Befintliga register 8.3 Allmänna utgångspunkter för framtida förändringar 8.4 Förändringar av nuvarande system 8.5 Gemensamt register

8.6 överväganden och förslag

8.6.1 Allmänt 8.6.2 AFT 96 8.7 Ajourhållning 8.8 Integritetsfrågor

Innehåll

9 Värdefaktorer 89 9.1 Allmänt om värdefaktorerna 89 9.2 Värdefaktorema utom standard 9.2.1 Storlek 9.2.2 Ålder 93 9.2.3 Byggnadskategori 94 9.2.4 Fastighetsrättsliga förhållanden 95 9.2.5 Värdeordning 96 9.3 Standard 97 9.3.1 Allmänt 97 9.3.2 Gällande rätt 101 9.3.3 Jämkning 103 9.4 Justering för säregna förhållanden 103

9.5 överväganden och förslag 104

9.5.1 Allmänt 104 9.5.2 Värdefaktorema utom standard 105 9.5.3 Värdefaktom standard 106 9.5.4 Vårt ställningstagande 111

10 Registerfastighet taxeringsenhet 115 - 10.1 Inledning 115 10.2 Tidigare regler om taxeringsenhet 115

Innehåll

12 Särskilda frågor 145 12.1 Förberedelsearbetet vid AFT 96 145 12.l.l Allmänt 145 12.1.2 Indelningen i värdeområden 146 l2.1.3 Provvärderingen 147 12.2 Förenklad beräkning tomtmarksvärde 147 av l2.2.1 Bakgrund 147 12.2.2 Vårt förslag 148 12.3 Exploateringsmark 149 12.4 Ofri i stad 151 tomt m.m.

13 Beräknade kostnader för AFI 96 153 13.1 Allmänt 153 13.2 Förberedelsearbetet 154 13.3 Paxering 155 ADB-kostnader 156 13.4 13.5 Sammanfattning 157

14 Specialmotivering 159

Bilagor:

Direktiv 163 1 2 Tilläggsdirektiv 169 Taxeringsvärdenas användning i skattesammarxhang 173 3 4 Taxeringsvärdenas användning i andra sammanhang 181 Standard enligt alternativ III 195 Datautbyte CFD RSVSKM 203 6 -

Förkortningar

AFT Allmän fastighetstaxering CFD Centralnämnden för fastighetstdata EG Europeiska gemenskapema FBM Fastighetsbildningsmyndighet FDS Fastighetsdatasystemet CFD FPS Fastighetsprissystemet FR Fastighetsregister FRM Fastighetsregistemryndighet FTF Fastighetstaxeringsförordningen 1993: 1 199 FTL Fastighetstaxeringslagen 1979:1152 FTN Fastighetstaxeringsnänmd FTR Fastighetstaxeringsregistret FTS Fastighetstaxeringssystemet RSV FUD Företagens Uppgiftslämnardelegation GIS Geografiskt Informationssystem IR Inskrivningsregister KL Kommunalskattelagen 1928:370 LMV Lantmäteriverket LOK Lokalt skattekontor PBL Plan- och bygglagen 1987 :l0 PoF-tabeller Områdesanvisningar för småhusfastigheter Prop. Proposition RSV Riksskatteverket

10 Förkortningar RSV Dt Riksskatteverkets författningssamling serie Dt Direkt skatt Taxering - RSV:VF Riksskatteverkets föreskrifter om värderingen vid fastighetstaxering RÅ Regeringsrättens årsbok SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SFT Särskild fastighetstaxering SIL Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SKM Skattemyndighet SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar SS Svensk Standard, SS 021052 Area och volym för husbyggnader Terminologi och mätregler - SV-tabeller Tabeller för grund- och marginalvärden avseende småhus SN-tabeller Tabeller för nedräkningsfaktorer avseende småhus

Sammanfattning

Vår huvudsakliga uppgift är enligt direktiven att undersöka möjligheterna att för fastighetstaxeringens vidkommande över till ett registerbaserat förfarande. Tanken är därvid att man i större utsträckning skulle kunna utnyttja uppgifter i redan befintliga register och därigenom begränsa de enskildas uppgiftslärnnande. Härigenom öppnas möjligheter till administrativa förenklingsvinster, till nytta inte bara för myndigheterna utan även för berörda fastighetsägare. I dag finns ett flertal olika register som innehåller uppgifter fastigom heter. En fortlöpande översyn av dessa sker och i vårt uppdrag ingår att överväga vilka rationaliseringsmöjligheter som finns i fråga fastigom hetstaxeringen när det gäller den framtida registerhanteringen. Som en första etapp redovisar vi i detta delbetänkande de delar vårt arbete av som främst rör AFT 96 småhus. Vi föreslår att en övergång till ett registerbaserat förfarande sker. Fastighetsägarna kommer i de fall ett tillfredsställande uppgiftsunderlag finns att tillställas ett förslag till förenklad fastighetstaxering. Detta innebär att de får besked inte bara det taxeringsvärdet utan även om nya en noggrann redovisning av de olika faktorer som har lett fram till taxeringsvärdet i fråga. De som inte har några invändningar mot förslaget behöver med vår modell för förfarandet inte vidta några ytterligare åtgär-

der. Ägaren behöver således inte underteckna och skicka tillbaka någon

blankett till Skattemyndigheten. Den som däremot har synpunkter förslaget till taxeringsvärde skall givetvis i vanlig ordning inom föreskriven tid framföra dessa. I de fall myndigheterna inte har tillräckligt underlag för att räkna fram ett nytt taxeringsvärde kommer sedvanligt sätt fastighetsägaren att få ett deklarationsformulär. Vi har uppskattat att ungefär 75 % av fastighetsägarna kommer att omfattas av det och enklare nya förfarandet. För det allmänna har vi beräknat att förslaget skulle medföra en besparing på ca 100 miljoner kronor. För att underlätta ett registerbaserat förfarande behöver ändringar göras även i de materiella reglerna. Utrymmet för förenklingar är i viss mån begränsat genom att den nuvarande värderingsnoggrannheten inte får efterges sådant sätt att tillförlitligheten i taxeringen blir lidande. Vi vill också nämna att vårt uppdrag i hög grad är av teknisk natur. Vi har således inte i uppgift att föreslå mer genomgripande systematiska ändringar utan även för framtiden skall fastighetstaxeringen bestå i sina huvuddrag. Så skall t.ex. det allmänna marknadsvärdet även fortsättningsvis ligga till

12 Sammanfattning

grund för taxeringsvärdet, vilket skall bestämmas efter nuvarande nivå 75 %. De ändringar och förenklingar som nu presenteras tar sikte på AFT 96 småhus. I vårt slutbetänkande kommer vi att ta upp ytterligare rationaliserings- och förenklingsmöjligheter. Vi föreslår nu en bättre samordning mellan begreppen registerfastighet och taxeringsenhet, bl.a. genom att småhus som är belägna på lantbruksenhet skall få ingå i denna även om småhusen inte behövs för driften av lantbruket. Samma lösning föreslås för småhus och tillhörande tomtmark på de s.k. små lantbruken, dvs. de som har en areal understigande 5 hektar produktiv mark. Vidare föreslår vi att det klart anges att tomtmark skall få värderas enligt ett smidigare förfarande än det nuvarande. Ytterligare kan nämnas att vi föreslår att vid fastighetsöverlåteltidpunkten för äganderättens övergång lagñsts, liksom att institutet ser innehav av ofri tomt i stad utmönstras. Detsamma gäller ägoslaget exploateringsmark. Vi har också utan att framlägga formliga ändrings- förslag gjort omfattande inventering av värdefaktom standard. - en Våra förslag är avsedda att tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering 1996. För vissa bostadsbyggnader på lantbruk tillämpas reglerna i princip första gången vid 1998 års allmänna de nya och särskilda fastighetstaxering.

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 1979:1152

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen 1979:1152 dels att 6 kap. 8 § och 12 kap. 6-7 med tillhörande rubrik skall upphöra att gälla, dels att l kap. 5 2 kap. 4 4 kap. 5-7 §§, 5 kap. 7-8 §§, 8 kap. 2- 3 §§, 12 kap. 3 18 kap. 90ch 9 a §§, 20 kap. 4 § samt rubriken närmast före 12 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. 5 § Som ägare av fastighet skall i Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses fall som avses nedan anses

a den som innehar fastighet med a den som innehar fastighet med

fideikommissrätt eller i annat fall ñdeikommissrätt eller i annat fall utan vederlag besitter fastighet utan vederlag besitter fastighet på grund testamentariskt förordnan- testamentariskt förordnan-

grund

av av de; e; b den som innehar fastighet med b den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfalls- åborätt, tomträtt eller Vattenfalls-

rätt, innehavare av så kallad ofri rätt samt den som eljest innehar

tomt i stad samt den som eljest fastighet med ständig eller ärftlig innehar fastighet med ständig eller besittningsrätt; ärftlig besittningsrätt;

c innehavare av skogsområde c innehavare av skogsområde

som blivit av staten upplåtet till som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller kanalbolag eller till kommun eller arman menighet; annan menighet; d innehavare av publikt bostålle d innehavare av publikt boställe eller lön anslagen jord; eller lön anslagen jord;

e juridisk person, som förvaltar e juridisk person, som förvaltar

samfallighet och som enligt 6 § samfållighet och som enligt 6 § 1 mom. första stycket b lagen l mom. första stycket b lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt 1947 2576 om statlig inkomstskatt är skattskyldig för inkomst; samt är skattskyldig för inkomst; samt

14 Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f nyttjanderättshavare till täkt- f nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4 mark i 2 kap. 4 om som avses om nyttjanderätten har förvärvats mot nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag. engångsvederlag. Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i 41 kap. kyrkolagen 1992:300 är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare. Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses under b eller författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde. Vid överlåtelse av fastighet eller del därav anses förvärvaren som ägare från den dag bindande avtal ingåtts. Har annan tidpunkt för äganderättens övergång bestämts gäller denna.

Nuvarande lydelse

2 4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas saneringsbyggnad eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med arman egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses son1 tomtmark endast om det

Författningsförslag 15

Nuvarande lydelse

finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen 1987 :10, avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Exploaterings- obebyggd mark som ingår i en detaljplan och som mark till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart att exploatering kommer att genomföras eller kommer att avsevärt fördrojas.

Täktmark Mark for vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen 1964:822 eller vattenlagen 1983:291. Med täkttillstånd skall jämställas pågående Byggnad täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Äkermark till Mark som används eller lämpligen kan användas växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

skogsmark Mark som är lämplig för virkespnoduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att tjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedönmingsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment Myr, berg, hällmark, mark med tjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare

nämnda ägoslagen.

16 Författningsfärslag

Föreslagen lydelse

2kap. 4§ Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas saneringsbyggnad eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats for byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt betryggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen 0987:10, avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt l8§ naturvårdslagen 1964:822 eller vattenlagen 1983:291. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad täktområde for täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Författningsförslag 17

Föreslagen lydelse

skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordtlykt eller mot att tjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment Myr, berg, hällmark, mark med tjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare

nämnda ägoslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 5 Iaxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sågs i andra och tredje styckena, och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet småhus, tomtmark för sådan småhus och tomtmark for byggnad och exploateringsmark för sådan byggnad småhusenhet smáhusbebyggelse småhusenhet 2. hyreshus, tomtmark för sådan 2. hyreshus och tomtmark ñr byggnad och exploateringsmark för sådan byggnad hyreshusenhet hyreshusbebyggelse hyreshusenhet 3. industribyggnad, övrig bygg- industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggna- nad, tomtmark for sådana byggnader och exploateringsmark för der, vattenverk annans grund sådan bebyggelse, vattenverk på samt i jordeboken upptaget fiskeri annans grund samt i jordeboken industrienhet upptaget fiskeri industrienhet 4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad sådan mark

industrienhet

S. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad specialenhet ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment lantbruksenhet.

18 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Småhus och tomtmark för sådan Småhus och tomtmark för sådan byggnad ligger i anslutning till byggnad som ligger på fastighet som lantbruksenhet med minst 5 hektar med åkermark, betesmark, skogsåkermark, betesmark och skogs- mark och skogsimpediment, skall mark, skall ingå i lantbruksenhe- ingå i den lantbruksenhet som om-

byggnaden eller byggna- fattar marken.

ten, om derna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. saneringsbyggnad och övrig saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxerings- mark kan ingå i samtliga taxerings-

enheter under punktema 1-6 i enheter under punkterna 1-6 i

första stycket. Ovrig mark skall i första stycket. Ovrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras till- fall skall övrig mark taxeras tillmed den tomtmark, ex- sammans med den tomtmark eller sammans ploateringsmark eller täktmark täktmark som ligger närmast. Har som ligger närmast. Har övrig mark övrig mark stor omfattning och omfattning och saknar den saknar den samband med annan stor samband med mark, har mark, som har samma ägare, skall annan som ägare, skall den dock bilda den dock bilda en taxeringsenhet. samma taxeringsenhet. Taxeringsenhet, Taxeringsenhet, som består av enen endast övrig mark, dast övrig mark, betecknas indusom består av betecknas industrienhet, den strienhet, om den ligger till överom ligger till övervägande del inom vägande del inom tätort och lanttätort och lantbruksenhet, om den bruksenhet, om den ligger till ligger till övervägande del utanför övervägande del utanför sådan ort. sådan ort. 6 I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom ligger samlad och som utgör en ekonomisk som enhet. I bebyggd taxeringsenhet får exploateringsmark inte inga. Växthus och djurstall inte har anknytning till jordbruk eller som skogsbruk skall bilda egen lantbruksenhet.

7§ Ligger exploateringsmark inom olika tätorter eller planomráden skall mark inom varje tätort eller planomráde utgöra en taxeringsenhet. Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt en naturvårdslagen 1964:822 skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

Författningsförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 7 Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhet: Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader hör till taxeringsensom heten. 2. Markvärde 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxe- Markvärde är värdet taxeav ringsenhetens tomtmark, exploa- ringsenhetens tomtmark, täktmark teringsmark, täktmark och markan- och markanläggningar. läggningar. För lantbruksenhet: Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus hör till som taxeringsenheten. 2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet de ekonomibyggnader hör till av som taxeringsenheten. Tomtmarksvårde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. 4. Jordbruksvärde Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs är växtodling. 5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. 6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment hör till som taxeringsenheten.

Varje delvärde skall bestämmas Varje delvärde skall bestämmas for sig med tillämpning av i 2-5 §§ för sig med tillämpning i 2-5 §§ av angivna grunder. angivna gnmder. Inom ett värdeomráde där överlåtelser av obebyggd tomtmark saknas eller endast enstaka köp förekommit bestäms markvärdena med ledning av den marknadsvärdenivá för mark som normalt förekommer inom värdeomráden där marknadsvärdenivån för bebyggda fastigheter är densamma som för värdeømrádet i fråga. Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

20 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2§ Som riktvärde för ett småhus Som riktvärde för ett småhus är nybyggt, normal storlek som är uppfört 15 är före andra som av och standard, friliggande samt ut- året före det år då allmän fastiggör det enda småhuset en tomt hetstaxering av småhus sker, av utgör självständig fastighet får normal storlek och standard, frisom endast värden i fastställd liggande samt utgör det enda småanges en värdeserie. huset en tomt som utgör självständig fastighet får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

Nuvarande lydelse

3 Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen.

Ålder Åldern uttryck för småhusets sannolika återger stående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för småhus med ålder motsvarande en högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.

Byggnads- Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om kategori småhuset ingår i lantbruksenhet eller inte. För småingår i lantbruksenhet bestäms bygghus som inte nadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus särskilda skäl föreligger, antal lägenheter. samt, om

Fötfattningsförslag 21

Nuvarande lydelse

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus förhållanden som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgår tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till omfattningen och sammansättningen den ákemtark, av betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

Värdeordning Med växdeordning husets ordningsnummer i avses vändehänseende inom tomten.

Föreslagen lydelse

3 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till småhusets ytan av boutrymmen och biutrymmen.

Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.

22 Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Byggnads- Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småkategori huset ingår i småhus- eller lantbruksenhet. För småhus som ingår i smdhusenhet bestäms byggnadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms ñr småhus förhållanden som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbrukets ägare, arrendator eller deras

arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sam-

mansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga törhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgår tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

12 kap. Riktvärde för tomtmark, exploa- Riktvärde for tomtmark och täktteringsmark och täktmark mark

Nuvarande lydelse

3 Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värtleområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorema storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Med de olika värdefaktorema förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

Författningsförslag 23

Nuvarande lydelse

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms förtomtmark förhållanden som är bebyggd med småhus inte ingår i lantsom bruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgär tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

För tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet skall fastighetsrättsliga förhållanden bestämmas med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet eller annat småhus. Om tomtmarken är bebyggd med småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell belägenhet Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t.ex. vid strand.

Föreslagen lydelse

3 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Med de olika värdefaktorema förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

24 Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Fastighetsrättsliga Fastighetsrättsligaförhållandenbestäms förtomtmark förhållanden som är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbrukets

ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hän-

syn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark, och skogsmark som ingår i lantbruksenheten.

För övrig tomtmark som år bebyggd med småhus bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Typ av bebyggelse Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med småhus som ingår i småhus- eller lantbmksenhet. För tomtmark som ingår i småhusenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är bebyggd med eller avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell belägenhet Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom växdeområdet ex. vid strand.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. l Till ledning vid allmän fastig- Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan hetstaxering skall ägaren utan föreläggande lämna deklaration föreläggande lämna deklaration allmän fastighetsdeklaration ñr allmän fastighetsdeklaration för varje fastighet. Deklaration skall varje fastighet. Detta gäller inte dock inte lämnas för ñrsvarsfas- sådan ägare som före den 1 oktotighet som tillhör staten och som ber året före det år då allmän fasenligt 3 kap. 2 § är undantagen tighetstaxering äger rum fått förfrån skatteplikt eller för fastighet slag till förenklad fastighetstaxesom vid föregående års taxering ring. Deklaration skall dock inte inte åsatts högre taxeringsvände än lämnas för försvarsfastighet som l 000 kronor. tillhör staten och som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt eller för fastighet som vid föregående års taxering inte åsatts högre taxeringsvärde än l 00 kronor.

Fötfattningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnadyärmecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 50 000 kronor. Finns sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommunikationsändamål skall dock deklaration lärrmas. Efter föreläggande är också den som inte grund av första stycket har deklarationsskyldighct, skyldig att lämna fastighetsdeklaration.

3§ Allmän fastighetsdeklaration Allmän fastighetsdeklaration och skall avfattas på blankett enligt förslag till förenklad fastighetstaxefastställt formulär. ring skall avfattas blankett Blanketter till deklarationer, för enligt fastställt formulär. vilka fomtulär fastställs, tillhandahålls kostnadsfritt.

4 §10

Allmän fastighetsdeklaration Allmän fastighetsdeklaration och skall, om annat inte sägs i 5 förslag till förenklad fastighetstaxeinnehålla uppgifter om namn, post- ring skall, om annat inte sägs i adress och personnummer eller, för 5 innehålla uppgifter om namn, juridisk person, organisationsnum- postadress och personnummer elmer för fastighetens ägare, kom- ler, för juridisk person, organisamun och församling där fastigheten tionsnummer för fastighetens ägaligger, fastighetens gatuadress eller re, kommun och församling där på orten bruklig benämning samt fastigheten ligger, fastighetens fastighetens officiella beteckning. gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens offrciella beteckning. l den allmänna fastighetsdeklara- l den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgif- tionen och ovan nämnt förslag ter om fastighetens areal av olika skall vidare lämnas uppgifter om ägoslag, användning och byggna- fastighetens areal av olika ägoslag, der, hyror och därmed jämförlig användning och byggnader, hyror avkastning av fastigheten samt sär- och därmed jämförlig avkastning skilda förmåner och förpliktelser av fastigheten samt särskilda försom hör till fastigheten. I dekla- måner och förpliktelser som hör till rationen skall även i övrigt lämnas fastigheten. I deklarationen skall uppgifter om sådana förhållanden även i övrigt lämnas uppgifter om som behövs för att bestämma de sådana förhållanden som behövs värdefaktorer som taxeringen enligt för att bestämma de värdefaktorer bl.a. 8-15 kap. skall grunda sig på. som taxeringen enligt bl. a. 8-15 kap. skall grunda sig på. Den allmänna fastighetsdeklara- Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgif- tionen och ovan nämnt förslag ter om sådana förhållanden beträff- skall också innehålla uppgifter om ande fastigheten som om fastighe- sådana förhållanden beträffande

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten har olika ägare till skilda delar fastigheten som om fastigheten har av marken och om fastigheten in- olika ägare till skilda delar av marnehas med tomträtt. ken och om fastigheten innehas med tomträtt.

9 Allmän fastighetsdeklaration, Allmän fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan förelägg- som skall lämnas utan föreläggande, skall lämnas senast den 1 no- ande, liksom erinringar med anvember året före det år då allmän ledning av förslag till förenklad fastighetstaxering äger rum. fastighetstaxering, skall lämnas senast den l november året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Fastighetsdeklarationen med till- Fastighetsdeklarationen eller erhörande handlingar skall lämnas till inringar-na med tillhörande handskattemyndighet. lingar skall lämnas till skattemyndighet. Skattemyndighet får efter samråd Skattemyndighet får efter sammed kommun bestämma att det råd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas sär- inom kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för dekla- skilt insamlingsställe för deklararationer, som skall lämnas till led- tioner och erinringar, som skall ning för taxering inom länet. lämnas till ledning för taxering inom länet.

9a§l2

Om någon visar att han på grund Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är för- av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna allmän fastig- hindrad att lämna allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven hetsdeklaration eller erinringar intid, får han efter ansökan beviljas om föreskriven tid, får han efter anstånd med att lämna deklaratio- ansökan beviljas anstånd med att nen. Anstånd får inte utan att det lämna deklarationen eller erinfinns synnerliga skäl medges läng- ringarna. Anstånd får inte utan att re än till utgången av februari det finns synnerliga skäl medges månad under taxeringsåret. längre än till utgången februari av månad under taxeringsåret. Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarationsskyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationema enligt tidsplan till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt tidsplanen. Ansökan enligt första stycket prövas av Skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. Ansökan enligt andra stycket prövas av skattemyndigheten i det län där sökanden utövar sin verksamhet. Ansökan hos en annan skattemyndighet skall prövas där om tiden inte medger att den överlämnas till rätt nryndighet.

Författningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 4 I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas fastighetens indelning i taxeringsenheter, typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsñrhållande, skattepliktig enhets taxeringsvärde och ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap., storleken av riktvärde, exploateringsfaktor enligt utbyggd effekt, taxeringsef- 12 kap. 6 utbyggd effekt, taxe- fekt, utnyttjandetid, regleringsringseffekt, utnyttjandetid, regle- möjlighet och belägenhet enligt ringsmöjlighet och belägenhet 15 kap. 7 § samt enligt 15 kap. 7 § samt säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat förhållande som har föranlett ändring av riktvärde. Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, inte uppgår till fullt som tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas med i det följande angivna undantag första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1996. Vid allmän fastighetstaxering år 1996 och särskild fastighetstaxering år 1996 och 1997 tilllämpas 4 kap. 5 § punkt 6 andra stycket i dess nya lydelse endast i lagrummet angiven bostadsbyggnad om som är behövlig för driften finns. Bestämmelsen tillämpas även småom hus och tomtmarken till sådan byggnad ligger i anslutning till lantbruksenhet. Den nya lydelsen av 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 § tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1998.

Senaste lydelse 1992:349. zsenastelydelse 1992:1666. 3Senastelydelse 1990:1382. Senaste lydelse 1986:258. 5Senastelydelse 1990:1382. Senaste lydelse 1990:1382. 7Senastelydelse 1990:1382. Senaste lydelse 1990:1382. 9Senastelydelse 1993:1193. Senaste lydelse 1986:258. Senaste lydelse 1993:1193. Senaste lydelse 1993:1193. Senastelydelse 1993:1193.

3 Utredningsdirektiven

Utredningens direktiv

Utredningens arbete baseras direktiv från maj 1993 bilaga l. Dessa direktiv har sedermera kompletterats med tilläggsdirektiv givna i december 1993 bilaga 2.

Motiven till de ursprungliga direktiven

Under senare tid har åtskilligt gjorts för att förenkla förfarandet vid inkomsttaxering. Samma utvecklingstendens kan noteras i fråga om fastighetstaxering. Det sistnämnda gäller framför allt handläggningen i första instans. Beträffande fastighetstaxering finns enligt direktiven behov att även av i övriga delar förenkla förfarandet. Vad som främst är därvid avses register- och deklarationshanteringen och uppgiftslämnandet från fastighetsägarna i samband med fastighetstaxeringarna. Huvudtanken för framtida ändringar anges vara att uppnå administrativa förenklingsvinster, bl.a. genom att i större utsträckning än för närvarande utnyttja uppgifter i befintliga register. I detta sammanhang nämns det väntade rikstäckande fastighetsdatasystemet och likaså den översyn som pågår hos Centralnämnden för Fastighetsdata CFD, Lantmäteriverket LMV och Riksskatteverket RSV av de tekniska möjligheterna att samordna de skilda register för närvarande upprätthålls. Även det som väntade byggnadsregistret tas upp. I direktivenerinras även det om utredningsarbete som RSV bedriver inför AFT 96. Dessa samordningsarbeten m.m. kräver emellertid relativt omfattande författningsändringar och då inte endast formell art. Även i materiellt av hänseende är ändringar påkallade och som ett exempel nämns indelningen i taxeringsenheter. I direktiven talas även de organisatoriska ändom ringar som kan bli följden av den pågående översynen lantmäteri-, av fastighetsdata- och inskrivningsverksamheten. Frågor rörande förfarandet vid fastighetstaxeringen bör redovisas med förtur och då senast den 1 maj 1994. I övriga delar skall slutredovisning ske under år 1995.

30 Utredningsdireldiven

Illläggsdirelttiven

De tilläggsdirektiv som vi erhållit har sin bakgrund i att det på senare tid från olika håll ifrågasatts om det är nödvändigt att fastställa taxeringsvärden även i fråga om sådana fastigheter som inte är skattepliktiga till fastighetsskatt. I detta sammanhang erinras om att RSV i en rapport från 1992 framfört synpunkter i enlighet med det nyss sagda. Vidare har skatteutskottet under hösten 1993 behandlat denna frågeställning bet. 199394:SkU 8. I ett särskilt yttrande har de borgerliga ledamöterna uttalat att i princip fastighetstaxering inte bör förekomma när taxeringsvärdet inte skall ligga till grund för att fastställa skatt. Vi skall enligt tilläggsdirektiven undersöka möjligheten att underlåta att fastställa taxeringsvärden för fastighetskategorier för vilka taxeringsvärdena inte utgör underlag för löpande beskattning. Som ett alternativ nämns möjligheten att i förenklad form bestämma taxeringsvärden i hithörande fall. Vi skall senast under år 1995 redovisa vårt arbete i denna del.

4 Utredningsarbetets inriktning

Inledning

Vår främsta uppgift har varit att undersöka möjligheterna att rationalisera fastighetstaxeringen genom att gå över till en registerbaserad sådan. I första hand skall vi bedöma detta såvitt gäller AFT 96 rörande småhusen. I enlighet med direktiven avlämnar vi ett delbetänkande i denna del. nu I de ursprungliga direktiven anges även en mängd andra frågor av mer eller mindre långtgående natur. Även författningsmässig översyn en rent är anbefalld. De frågor som inte har en mer påtaglig betydelse för AFT 96 skall vi redovisa i vån slutbetänkande före 1995 års utgång. Vårt utredningsuppdrag får sägas vara av rent teknisk natur. Vi är således inte ombedda att göra någon allmän översyn av fastighetstaxeringen som sådan. Vi har därför att utgå från att fastighetstaxering skall ske även i framtiden och att densamma skall bestå i sina grundvalar. Så skall t.ex. marknadsvärdet även fortsättningsvis ligga till grund för taxeringsvärdet. Likaså skall de allmänna värderingsreglema, riktvärdesystemet, liksom förfarandet i stort behållas. De ändringar i dessa delar vi kan som behöva överväga skall vara motiverade med tanke en registerbaserad fastighetstaxering. Våra tilläggsdirektiv har dock medfört en viss förändring vad gäller frågor om fastighetstaxeringen som sådan. Det ifrågasätts således om man inte för vissa fastighetskategorier skulle kunna underlåta att fastställa taxeringsvärden. Denna fråga kommer vi att behandla i vårt slutbetänkande. Vi redovisar dock redan nu avsnitt 5.5 några principiella överväganden i denna del.

4.2 Allmänna

utgångspunkter

Vi har haft vissa allmänna utgångspunkter för vårt arbete. Till att börja med kan vi konstatera att möjligheterna att föreslå regler är begränsanya de i vissa betydelsefulla hänseenden. En övergång till ett registerbaserat förfarande redan vid AFT 96 krävermed nödvändighet att taxeringen i allt väsentligt grundas på redan förefintligt material. Man torde knappast redan i inledningsskedet kunna ta in nya uppgifter väl utmönstra men redan registrerade sådana eller ändra deras närmare utformning.

32 Utredningsarbetets inriktning

utgångspunkt har varit att så långt möjligt undvika att lägga En arman fram förslag skulle kunna uppfattas som om de innebär en nyordning som vad krävs för ett registerbaserat förfarande. Sedan lång tid utöver som har fastighetstaxeringen byggt på ett uppgiftslämnande deklarationsvägen. Fastighetsägarna har således aktivt medverkat till taxeringsvärdenas fastställande. Erfarenheterna från tidigare fastighetstaxeringar visar också tämligen entydigt ett stort intresse från fastighetsägares och massmedias sida. Stundom har delar värderingsmetodiken även mötts med av viss misstro, låt att detta till stor del kan antas bottna i själva vara taxeringsutfallet sådant. Med tanke det nu sagda har vi strävat som efter utforma system i stor utsträckning är sådant att att ett nytt som fastighetsägarna upplever den fastighetstaxeringen som bekant. Med nya

tanke på den måttliga prisutveckling ca 25-30 % som ägt rum sedan

AFT 90, då prisnivån 1988 var vägledande, torde det vara extra angeinte införa sådana inslag i sig skulle förändra taxeringsläget att som värdena utöver vad som allmänt sett är förutsebart. sagda måste emellertid samtidigt vägas mot de förändringar Det nyss skett under tid småhusmarknaden. I detta sammanhang kan som senare bostadssubventionema dragits ned. Spännvidden i försäljpekas att ningspriserna har minskat. Vidare har köparen kommit att mer dominera marknaden varför t.ex. läget, liksom vissa miljörelaterade faktorer fått ökad betydelse. Även vissa utrustningsbuller, kraftledningar, ha fått genomslagskraft än tidigare. En del detaljer kan antas en annan detaljer kan relativt sett ha fått minskad värdeinverkan medan andra har

fått ökad betydelse. Ett väsentligt syfte med registerbaserad fastighetstaxering är besparingsmöjligheterna. Mot denna bakgrund har vår målsättning varit att det arbete lags ned inför AFT 90 skall kunna återanvändas. Emellersom tid får den redovisade aspekten inte tillmätas allt för stor betydelse, nyss eftersom de påtagliga spareffekterna visar sig på sikt. mer Ett registerbaserat förfarande kräver för att fungera smidigt att ett nytt system görs så stabilt som möjligt. Möjligheterna i ett sådant system är begränsade när det gäller inhämta uppgifter än i ett förnämligen mer att uppgiftslämnande via deklarationer. I anslutning farande som bygger härtill kan även vi närmast inriktar oss på småhustaxenämnas att om nu ringen vid AFT 96 är vår uppgift att utforma ändringsförslag sådant andra fastighetstyper låter sig hanteras enligt motsvarande. sätt att även De förenklingar i fråga småhus, kan anses acceptabla, bör som om som princip gälla även för övriga kategorier. Som exempel på åtgärder i förenklande syfte vi återkommer till kan nämnas övergång till värdesom ringshyror vid taxeringen hyreshusenheter, begränsning av antalet ägoav slag i fråga om lantbruksenheter, m.m. En ytterligare utgångspunkt är den tidigare nänmda, nämligen att marknadsvärdet även fortsättningsvis skall ligga till grund för taxeringsvärdet. Enligt vår mening bör väl viss försiktighet iakttas när det gäller att tolka marknadsvärdets betydelse i förevarande sammanhang. Redan idag är principen marknadsvärdet något naggad i kanten. Så beaktas t.ex. om vissa prispåverkande faktorer inte alls vid fastighetstaxering. Vid taxe-

Utredningsarbetets inriktning 33

ringen utgår man från normalbelåning, privaträttsliga förpliktelser tillåts inte slå igenom vid taxeringen, vissa prispåverkande standarddetaljer anses inte mätbara etc. Härtill kommer att det i fråga vissa fastigom hetstyper kan verka främmande att tala ett marknadsvärde eftersom om någon handel med en del objekt, t.ex. kraftverksfastigheter, inte forekommer. Vad gäller kraftverk och industrianläggningar i övrigt är det dock inte så ovanligt att bolagen som sådana byter ägare. Av intresse är också det förhållandet att många fastighetsägare är oförstående till marknadsvärdebegreppet, eftersom det bygger ett vid taxeringen två år gammalt prisläge. En slutsats av det nu sagda är att inom ramen för gällande system likväl kan arbeta med en något lägre ambitionsnivå. Det bör även nämnas att vi några punkter mött speciella problem, utanför vårt arbetsområde. Som ett exempel kan nämnas utredningsarbetet och det förslag som lämnats i fråga om LMV:s, CFD:s och därtill hörande statliga myndigheters organisation m.m., liksom inskrivningsmyndighetemas framtida ställning SOU 1993:99, prop. 199394:214. Ett annat väsentligt område rör den framtida byggnadslagstiftningens närmare utfonnning. I det sistnämnda hänseendet är det av stor vikt att information om byggnadsåtgärder även för framtiden kan fångas in genom uppgiftslämnande från kommunernas sida. Även här pågår omfattande ett reformarbete SOU 1993:94, prop. 199394: 178. Fastighetsbeskattningsutredningen har i sitt nyligen avgivna slutbetänkande SOU 1994:57 redovisat sina överväganden bl.a. vad gäller lämpligheten av ett system med omräkning av taxeringsvärdena. I anslutning härtill har under våren pågått arbete inom Finansdepartementet med ett förslag om årlig ornräkning av taxeringsvärden. Resultatet redovisas inom kort i departeen mentspromemoria. Vi har inriktat den första etappen av vårt arbete vad vi ansett vara mest brådskande inför AFT 96. Förutom själva övergången till en registerbaserad fastighetstaxering kap. 8 och ll har vi undersökt frågor kring värdeområden och värdefaktorer, främst värdefalctom standard kap. 9. Även frågan bättre sarnstämmighet mellan begreppen regisom terfastighet och taxeringsenhet har övervägts kap. 10.

Vad gäller förfarandet kan även nämnas vi i enhetlighetens intresse

att strävat efter att i erforderlig omfattning söka regelsystemet till anpassa vad som gäller i fråga om inkomsttaxeringen.

EG-aspekter m.m.

Enligt de ursprungliga direktiven skall även beaktas EG-aspekter och regionalpolitiska konsekvenser. Vad först gäller EG-frågan kan nämnas att de överväganden och förslag som vi nu presenterar rör formerna för beräkning taxeringsvärden. De av grundläggande principerna för EG-rätten, nämligen de fyra frihetema i form av garantier för den fria rörligheten kapital, och av personer, varor tjänster, berörs inte av våra ställningstaganden. Vi har således inte i

2 14-0658

34 Utredningsarbetets inriktning

några hänseenden övervägt åtgärder där t.ex. fastighetsägarna nationalitet eller bosättning skulle ha betydelse för beräkningen av taxeringsvärdet. l sammanhanget kan nämnas att taxering av fastigheter, liksom beskattningen av dessa, är något som återfinns i så gott som alla stater, låt vara att olika vikt läggs vid denna skatteform. Vad gäller de regionalpolitiska konsekvenserna bör erinras om att vårt uppdrag i första hand avser att åstadkomma ett förenklat förfarande i fråga om fastighetstaxeringen. Vi har som tidigare nämnts inte haft i uppdrag att överväga ett frångående av principen om marknadsvärdets vägledande betydelse. Av det nu sagda följer att vi därför inte nu har övervägt och knappast heller kommer att göra det i vad mån särskilda - former för värdering bör införas för vissa objekt med tanke deras belägenhet i t.ex. överhettade områden. Samma gäller frågan om det annars skulle vara motiverat att införa sårregler med tanke speciella ägarkategorier utöver vad som kan följa av nu gällande allmänna indelningsregler i 2 kap. fastighetstaxeringslagen, FTL 1979:1152.

4.4 Övrigt

Under utredningsarbetet har direkta kontakter tagits med de tre centrala myndigheterna i sammanhanget, nämligen RSV, LMV och CFD, vilka även varit representerade i utredningen. Det skall likaså nämnas att dessa myndigheter i olika rapporter tidigare behandlat centrala frågor av stor betydelse för vårt utredningsarbete. Under utredningsarbetet har vi haft diskussioner med Fastighetsbeskattningsutredningen Fi 1993:01, Lantmäteri- och inskrivningsutredningen M 1993:01 och Plan- och byggutredningen M 1992:03. Vi har även på sätt framgår av kap. 7 införskaffat uppgifter om fastighetstaxeringen i våra grannländer. lill utredningen har från Finansdepartementet överlämnats framställningar från olika intresseorganisationer. Även direkta hänvändelser har gjorts till Detta material har i vederbörlig ordning behandlats under oss. denna etapp eller kommer att behandlas i slutbetänkandet. Helt allmänt kan dock sägas att en stor del av de önskemål som sålunda nått oss rör frågor som inte omedelbart faller inom de direktiv vi fått. Vi avser här främst sådant som taxeringsvärdenas storlek och effekter i olika hänseenden. Avslutningsvis vill vi nämna följande. I vårt uppdrag ingår även, som tidigare nämnts, att göra en översyn av hela FTL. Med tanke härpå har vi valt att inte göra andra författningsändringar än sådana som är nu omedelbart påkallade inför AFT 96. Vi har således inte ansett det motiverat att göra några omdisponeringar i FTL:s uppbyggnad utan helt anpassat oss till den nuvarande systematiken. På motsvarande sätt lägger vi inte heller fram några förslag till ändringar i fastighetstaxeringsförordningen, FTF 1993:1199. Sådana ändringar bör göras när våra förslag har färdigbehandlats.

5 Användningen av taxeringsvärden

5.1 Inledning

Vi skall, som tidigare nämnts, undersöka möjligheterna att övergå till en registerbaserad fastighetstaxering. Fördelarna med en sådan skulle vara att uppgiftslärnnandet för fastighetsägarna kan förenklas i stor omfattning. Även för berörda myndigheter skulle vinster kunna göras genom enklare och billigare rutiner. Det nu sagda innebär dock inte att träffsäkerheten vid fastighetstaxeringen skall få eftersättas i någon större utsträckning. Enligt våra ursprungliga direktiv skulle vi inte ta upp sådana mer övergripande frågor som t.ex. om fastighetstaxeringen över huvud taget behövs. Genom de tilläggsdirektiv vi fick i december 1993 Dir. 1993:140 förändrades dock uppgiften något. Vi skall nämligen i vårt slutbetänkande behandla frågan om fastighetstaxering kan underlåtas eller ske på särskilt sätt för vissa fastighetskategorier. Bakgrunden till dessa direktiv är att söka i önskemål från riksdagens sida 199394:SkU8 där det meningsfulla i att fastställa taxeringsvärden satts i fråga beträffande t.ex. fastigheter som inte är föremål för fastighetsskatt. Liknande uppfattning har RSV redovisat i rapporten Kostnader för och utveckling av allmän fastighetstaxering RSV Rapport 1992:5. l rapporten ifrågasätter RSV om det finns anledning att verkställa fastighetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fortlöpande betydelse för beskattning. Ett alternativ anses vara att verkställa en särskild värdering vid de enskilda tillfällen då det finns behov av ett värde för beskattningsändamål. För att kunna ta ställning till dessa båda frågor, dvs. förenklingsmöjligheterna och undantag från sedvanlig fastighetstaxering, finns anledning att begrunda hur och i vilka sammanhang taxeringsvärden används. Statskontoret har på regeringens uppdrag kartlagt och analyserat användningen inom den offentliga sektorn och i näringslivet av taxeringsvärden för fastigheter. Arbetet redovisas i rapporten Användningen av taxeringsvärden för fastigheter 1993226. Regeringen har genom beslut den 30 september 1993 överlämnat rapporten till oss för att beaktas i vårt utredningsarbete. l det följande redovisar vi först delar av den nyss nämnda rapporten. Rapporten innefattar i första hand en kartläggning och några konkreta ställningstaganden eller förslag förekommer inte.

36 Användningen av taxeringsvärden

5.2 Källor för

taxeringsuppgifter

Vid fastighetstaxering registreras de uppgifter som behövs för taxeringen i RSV:s fastighetstaxeringsregister FTR respektive fastighet. Från detta register härrör alla uppgifter som uppkommer vid fastighetstaxeringen. Som extern användare kan man inte, via t.ex. egen terminal, in och söka i FTR, utan är hänvisad till andra kanaler för att få taxeringsuppgifter. Med FTR som grund har tidigare producerats fastighetslängder, dvs. tryckta förteckningar över alla fastigheter med beslut om åsatt taxeringsvärde och uppgifter som legat till grund för beslutet värdefaktorer. Externa användare kan få tillgång till dessa uppgifter genom att använda allmänhetens terminal på skattemyndigheten eller genom telefonförfrågan till skattemyndigheten. Däremot är det inte längre möjligt att beställa lästighetslängder. RSV kommer att helt upphöra med dessa särskilda

förteckningar och ersätta dem med enbart terminalåtkomst fr.o.m. 1994

års taxering. Ett annat sätt att taxeringsuppgifter är att fråga i fastighetsdatasystemet FDS. Taxeringsuppgifter från FTR förs över en gång per år till FDS. I den vanliga anslutningen till FDS ställs fråga om fastighet. I denna tjänst ges uppgift om taxeringsvärde, fastighetstyp och typkod. För användare som har användning av ytterligare taxeringsuppgifter har CFD utvecklat en särskild tjänst som innebär att man, beträffande t.ex. småhus, även får tillgång till uppgifter om husform, boarea, biarea, riktvärdetabell, värdeår och sammanlagd standardpoäng, dvs. sådana värdefaktorer som fastställs vid taxeringen. Om man som användare är intresserad av statistik med anknytning till fastighetstaxering, har Statistiska Centralbyrån SCB uppgifter från FTR och kan bearbeta dessa för sig eller tillsammans med andra uppgifter. FTR är ett av tre administrativa basregister för SCB och är av mycket stor betydelse för produktionen av statistik med anknytning till fastigheter. SCB lämnar inte ut uppgifter om enskilda fastigheter.

5.3 Statskontorets rapport

I detta avsnitt redovisar vi några huvudpunkter i Statskontorets nyss nämnda rapport.

5.3.1 Användningen av taxeringsvärden

I denna del redovisas i huvudsak följande i rapporten. Taxeringsvärden för fastigheter och egenskapsuppgifter som samlas in vid taxeringen används inom många andra verksamhetsområden än be-

Användningen av taxeringsvärden 37

skattning. Det handlar dels om verksamhet där användningen regleras lagstiftning, dels annan användning utan lagstiftning som grund. genom Den lagstiftning där hänvisning till taxeringsuppgifter görs är huvudsakligen av följande tre typer:

beskattning av fastigheter, 2. regler vid bokföring, övrig lagstiftning.

Av den inventering av lagar och förordningar som gjorts framgår att taxeringsvärdet inom många olika områden används som ett tillförlitligt mått fastighetsvärden. Aven för att avgränsa lagars tillämplighet är den typkod som åsätts vid fastighetstaxeringen mycket använd. Användning av taxeringsuppgifter som inte har lagstiftning som grund återfinns huvudsakligen på följande verksamhetsområden:

fastighetsvärdering, kreditgivning för fastigheter, försäljning av fastigheter, fysisk planering och markförsörjning, statistik och underlag för utredningar, försäkringsverksamhet, kreditupplysning, beräkning av medlemsavgifter, sortering av direktreklam.

Användningen av taxeringsuppgifter ser naturligtvis olika ut för dessa verksamheter. För flertalet användare gäller att egenskapsuppgifter som redovisas tillsammans med taxeringsvärdet ofta är minst lika betydelsefulla som själva taxeringsvärdet. Det gäller t.ex. uppgift om ålder, standard, hustyp etc. Vid utnyttjande av taxeringsvärdet i dessa sammanhang används det sällan utan att först korrigeras. Beroende på syftet görs beräkningar eller bedömningar för att ge ett relevant värde. Ofta kompletteras taxeringsvärdet med andra uppgifter. Det kan t.ex. vara fråga om egenskapsuppgifter eller andra uppgifter som tas fram vid taxeringen. I första hand justeras taxeringsvärdet i förhållande till prisutvecklingen efter det att taxeringsvärdet bestämdes. Detta sker antingen med matematiska metoder, där den tidigare prisutvecklingen påverkar dagens marknadsvärde, eller med kännedom om utvecklingen på den lokala fastighetsmarknaden. Hur korrigeringen görs beror på vilka noggrannhetskrav användaren har. Taxeringsvärdets direkta betydelse är svårbedömd. Det är å ena sidan nästan aldrig det enda man behöver veta men å andra sidan ofta en betydelsefull, och ibland helt oundgänglig, information bland andra uppgifter. Ofta är egenskapsuppgiftema minst lika betydelsefulla som taxeringsvärdet i sig. I många fall skulle man därför ha nytta av ytterligare egenskapsuppgifter utöver de man nu har tillgång till.

5.3.2 Hur påverkas användarna av tänkbara förändringar

I rapporten har man även tagit upp frågor som ligger nära vårt eget utredningsuppdrag. Här återges följande.

38 Användningen av taxeringsvärden

Registerbaserad taxering

Registerbaserad taxering påverkar i sig inte kvalitén värderingen. Denna avgörs istället vid valet av värderingsmodell. Användarna påverkas därför i princip inte av en registerbaserad taxering. Genom att uppgifter och taxeringsvärden förtrycks deklarationsblanketten kan däremot kvalitén på uppgifterna och därmed taxeringsvärdet påverkas något på grund av att eventuella felaktiga uppgifter inte rättas.

Enklare värderingsmetoder m.m.

En utgångspunkt är att beskattningen även i fortsättningen kommer att grunda sig på marknadsvärdet. Den förändring som påverkar användarna mest är ett införande av enklare värderingsmodeller. Förenklade värderingsmodeller innebär en sämre noggrannhet på taxeringsvärdet och troligen också färre egenskapsuppgifter. Detta skulle påverka användningen på flera sätt. Här kommer två olika synsätt till uttryck. Enligt en grupp av användare, främst försäkringsbolag och de som gör värderingar utifrån värderingsmannens lokalkännedom vissa mäklare och banker, skulle en ökad schablonisering inte påverka dem alls eller väldigt lite. För dessa spelar själva taxeringsvärdet liten roll och de påverkas därför inte av kvalitétsändringar. För många användare är däremot en hög noggrannhet till fördel. Dessa är negativa till en försämring, främst grund av att osäkerheten ökar vid användningen. Vid fastighetsvärdering blir underlaget för värderingen osäkrare. Det har betydelse t.ex. vid kreditgivning för fastigheter, ersättning vid marklösen och vid köp och försäljning av fastigheter. Försämras kvalitén mycket går det inte att använda taxeringsvärdet vid denna typ av värdering. Några exempel effekter som kan uppstå är att kreditgivning påverkas genom högre ränta ocheller lägre belåningsgrad på grund av en osäkrare värdering. Ersättning vid marklösen grundas på ett osäkrare underlag, vilket kan innebära högre ersättningar. Värderingar

inför köp och försäljningar av fastigheter blir osäkrare och aktörerna får

en sämre bild av hur marknaden ser ut. Aven för statistikändamål påverkar en schablonisering användningen negativt genom en sämre kvalitét på statistiken. De sammanhang där taxeringsvärdet används direkt påverkas också av en schablonisering. Detta gäller den lagstiftning som gäller andra ornråden än fastighetsbeskattning. Aven i de fall taxeringsvärdena används för beräkning av avgifter utan direkt hänvisning till lagstiftning har kvalitén taxeringsvärdet betydelse. Det gäller t.ex. de kommuner som beräknar tomträttsavgälder utifrån taxeringsvärde och de fastighetsägarföreningar som tar ut medlemsavgifter med taxeringsvärdet som grund. En annan effekt av förenklade värderingsmodeller är att användare får tillgång till färre egenskapsuppgifter. Dessa uppgifter är mycket betydelsefulla för många användare, t.ex. för försäkringsbolagen. En sådan försämring är därför negativ for de flesta användare, som tvärtom önskar erhålla fler uppgifter. Vid ett införande av enklare värderingsmodeller måste, mot bakgrund av det ovan anförda, effekterna för användarna studeras.

Användningen av taxeringsvärden 39

Omräkning av taxeringsvärden

inte speciellt angelägen användarsynpunkt. Även omräkning är ur om en omräkning införs blir det inte fråga om helt aktuella värden. Ornräkningen sker dessutom med en sämre noggrannhet än den som används vid de allmänna fastighetstaxeringama. En bedömning måste då göras av vilket värde som skall användas, det som bestämts vid en allmän fastighetstaxering eller det omräknade värdet. Detta leder till en större osäkerhet kring taxeringsvärdena. Exempel användning där omräkning uppfattas positiv är kreditupplysning och mäklarverksamhet. Aven som kommuner har nytta av omräknade taxeringsvärden i samband med förhandlingar med andra fastighetsägare. Mest nytta av omräkning har troligen de användare som inte har så stora noggrannhetskrav. De som har stora krav kommer troligen att använda de taxeringsvärden som fastställs vid de allmänna fastighetstaxeringarna och sedan korrigera dem samma sätt som i dag.

5.3.3 Nya användningsområden och ytterligare taxeringsuppgifter

Statskontoret har även studerat eventuella nya områden där taxeringsvärden skulle kunna komma till användning och därvid anfört bl.a. följ Användningen av taxeringsvärden och andra taxeringsuppgifter utanför det traditionella skatteområdet är omfattande, har lång tradition och kan i många verksamheter sägas vara väl inarbetad. De flesta sektorer där taxeringsuppgifter kan till nytta torde därför redan vara täckta. vara Några nya områden för användning av fastighetstaxeringsuppgifter har inte påträffats. Däremot finns det möjligheter till utveckling av användandet som kan leda till rationaliseringar hos olika användare. Onskemål om teknisk utveckling, dator- till dator-koppling, automatisk uppdatering av befintliga register m.m. samt tillgång tillinsamling av ytterligare uppgifter eller nedbrytning av egenskapsuppgifter är exempel på utvecklingsforslag kan betecknas som rationaliseringar i verksamsom heter där taxeringsuppgifter redan i dag används. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas att i statistik- och utredningssammanhang eftersträvas en uppdelning av hyreshusens lokalyta kontor, butik och lager samt uppgifter om hyreshusens underhåll och ventilation. Intresse för att få lokalytor uppdelade efter användning finns även hos dem som värderar sådana fastigheter. För småhus önskas uppgifter om uppvärmningssätt. För fastigheter som inte åsätts taxeringsvärde, t.ex. skolor och allmänna byggnader, menar man att det skulle vara av värde om fastigheten kan åsättas egenskapsuppgifter och dessa redovisades. Försäkringsbolagen önskar sig i första hand en detaljerad redovisning av standarden. Vidare eftersträvar man att direkt kunna utnyttja informationen till sina egna system och att möjlighet skall finnas att i en försäkringsfråga kunna söka med hjälp av personnummer. Organisationer som använder taxeringsvärdeuppgifter i masshantering och som är långt från marknaden efterfrågar utförligare källor samt en enklare och snabbare tillgång till dessa källor.

40 Användningen taxeringsvärden av

5.4 Vad kostar fastighetstaxeringen

5.4.1 Allmänt

Fastighetstaxeringen är en omfattande procedur som medför ett betydande arbete för både myndigheter och fastighetsägare. Allmän fastighetstaxering småhusenheter innebär hanteringsproblem främst vad avser den av stora volymen ärenden jämfört med andra kategorier. av RSV har i den tidigare nämnda rapporten RSV Rapport 1992:5 närmare belyst hithörande frågor. I detta sammanhang kan följande nämnas. Vid AFT 88, 90 och 92 genomfördes ett uppskattat antal taxeringar om totalt 3 020 095 376 151 + 2 285 127 + 358 817. Antalet genomförda särskilda fastighetstaxeringar under dessa och mellanliggande år beräknades till sammanlagt 674 000 132 000 + 168000 + 68000 +168000 + 138000. Utöver taxering sker ett årligt arbete med att ajourhålla fastighetsregistret med ägarändringar, andelsändringar m.m. Kostnaderna för AFT 88 AFT 92 i löpande penningvärde framgår av nedanstående från rapporten s. 4 hämtade uppställning.

Iyp av kostnader Investeringar Löpande kostnader tkr

5.4.2 AFT 90

Med utgångspunkt i RSV Rapport 1992:5 kan följande sammanställning av kostnaderna för AFT 90 göras. Den totala kostnaden för AFT 90 uppgick till 513 miljoner kronor i löpande penningvärde. Detta motsvarar i genomsnitt 230 kronor per utförd taxering. Den lägsta kostnaden per taxering avser sådana taxeringar som direkt hamnar på beslutsförteckning, där kostnaden är 70 kronor. I det fall kostnader per taxering relateras till enbart lönekostnad inklusive lönekostnadspåslag LKP blir i stället kostnaden per taxering 75 kronor och totalkostnaden 168 miljoner kronor. De totala kostnaderna för AFT 90 fördelar sig på följande huvudområden.

Användningen av taxeringsvärden 41

kostnad i Fördelning 96 Kostnad tkr Iyp av löpande penningvärde

I kostnaderna för förberedelser ingår LMV:s medverkan, förberedelsearbetet centralt på RSV, utbildning, blanketter och broschyrer. Paxeringskostnadema innefattar arvoden till taxeringsfunktionärer inklusive fritidsgranskning, lönekostnader SKM och andel i lokaler samt expenser. l ADB-kostnadema ingår systemutveckling, drift samt anskaffning av hårdvara. Värdefaktorn standard reviderad jämfört med AFT 81 och fastigvar hetsägarna tvungna att fylla i omfattande uppgifter rörande småhusens var standard vid AFT 90. Användandet en förändrad värderingsmodell av medförde ett omfattande registreringsarbete, dels av ändringar av tidigare lagrade och förtryckta uppgifter, dels av alla uppgifter om standard. Vid AFT 90 utfördes fullständig beredning och registrering för ca 2 300 000 småhusenheter, vilket tog i anspråk 290 årsarbetskrafter. Granskningsarbete utfördes för 1 800 000 småhusenheter. Av dessa kom 900 00 ca till beslutsförteclming efter granskning och ändringsregistrering och resterande 900 000 krävde. ytterligare granskning. Sammanlagt togs 470 årsarbetskrafter i anspråk för granskning. Granskningen kunde endast klaras fritidsgranskning samt med personal inlånad från ingenom komsttaxeringen. Antalet taxerade småhusenheter uppgick vid AFT 90 till 2 285 127 enheter. Antalet småhusenheter har ökat till 2 315 642 vid den särskilda fastighetstaxeringen 1993. Det totala taxeringsvärdet uppgick vid SFT 93 till 708 523 miljoner kronor. Därav avsåg 606 023 miljoner permanentvillor och 101 675 miljoner kronor fritidshus. För närvarande finns ett flertal register med uppgifter av intresse för fastigheter och byggnader. Dessa redovisas i kap. Eftersom dessa register har mycket vidsträckta funktioner är det svårt att beräkna vad av kostnaderna kan falla på just fastighetstaxeringen såvitt gäller drifsom ten. I kap. 13 redovisas beräknade kostnader för en registerbaserad taxering vid AFT 96.

5.4.3 Fastighetsägarnas kostnader

Allmänt kan sägas att olika fastighetstyper givetvis kräver olika mycket i resursinsats vid fastighetstaxering. Beträffande småhustaxeringen kan man av den enkätundersökning som IMU-Testologen RSV:s uppdrag genomförde inför AFT 90 utläsa att

42 Användningen av taxeringsvärden

flertalet av de tillfrågade tyckte att det var lätt eller ganska lätt att deklarera. Genomsnittlig tid för att fylla i deklarationsblanketten var 20,7 minuter. För andra fastighetstyper anses fastighetstaxeringen sannolikt vara resurskrävande i högre grad. De enda aktuella beräkningar vi i övrigt haft att tillgå rörande fastighetsägamas kostnader för fastighetstaxeringsförfarandet är de som nyligen lämnats av Företagens Uppgiftslänmardelegation FUD i samband med synpunkter på fastighetstaxeringen framförda inför den andra sexårscykeln. I detta sammanhang anförs att ett inställande av AFT 94 för industrifastigheter, elproduktionsenheter, täkter, specialbyggnader och hyreshus endast bestående lokaler skulle medföra av kostnadsbesparingar ca 230 miljoner kronor i uppgiftslänmarledet. RSV har bedömt att den beräknade kostnadsbesparingen torde vara orealistisk även i ett längre perspektiv. Däremot har RSV konstaterat att vissa materiella förändringar som beslutats inför AFT 94 innebär att värderingsmodellema för de kategorier som är föremål för AFT 94 har förenklats Sålunda kommer fastighetsägarna industrienheter av att få värdefaktorema förtryckta på deklarationsblartketten och dessa uppgifter behöver bara kontrolleras och i förekommande fall rättas av fastighetsägaren. Vidare har deklarationsskyldigheten för vissa typer av enheter vid AFT 94 begränsats och beslutsprocessen och hanteringen av fastighetsdeklarationer på skattemyndighetema blivit enklare de genom organisatoriska förändringar som nyss genomförts Fi Ds 1993: 10, prop. l993l94zl, SFS 1993:1193.

5.4.4 Fastighetstaxeringsprocessen

Till kostnaderna för fastighetstaxeringen hör givetvis även vad faller som på fastighetstaxeringsprocessen. Sett från domstolarnas synpunkt kan nämnas att under åren 1989-1993 inkom till länsrätterna 4 848, 2 947, 19 923, 3 597 respektive 9 366 fastighetstaxeringsmål. Antalet avgjorda mål under samma tid uppgick till l 228, 2 564, 5 823, 12 036 respektive 10 898 mål. l genomsnitt ligger överklagandefrekvensen mellan 10 och 15 %. Genomsnittlig kostnad för ett fastighetstaxeringsmål i länsrätten är 1 500 kronor. Ca 15-20 % av länsrättens fastighetstaxeringsmål går vidare till kammarrätten. Till kammarrättema inkom under 1993 1 429 sådana mål och avgjordes 1 194 mål. För kammarrätternas vidkommande räknar man med att ett mål kostar i genomsnitt 5 800 kronor. Till regeringsrätten inkom under 1993 246 fastighetstaxeringsmål och avgjordes 225 mål. Prövningstillstånd meddelades i 7 fall. Kostnaden per mål beräknas för mål avgjorda utan prövningstillstånd till 4 900 kronor och för mål avgjorda efter prövningstillstånd till 98 560 kronor. Kostnadsuppgiftema har redovisats av Domstolsverket och avser genomsnittliga kostnader för samtliga typer av fastighetstaxeringsmål. En övervägande del av fastighetstaxeringsmålen i länsrätt och kammarrätt rör småhus och har i mångt och mycket karaktär massärenden. av

Användningen av taxeringsvärden 43

Det är därför svårt att med ledning av ovan nämnda siffror göra några mer meningsfulla beräkningar.

5.5 Våra överväganden

Redan det sagda visar klart att vårt nuvarande system med fastighetsnu taxering kräver för försvarbart att taxeringsvärden delvärden, att vara värdefaktorer m.m verkligen används ett meningsfullt sätt. I RSV:s rapport ifrågasätts, tidigare nämnts, om det finns anledning att verksom ställa fastighetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fortlöpande betydelse för beskattning. Ett alternativ att verkställa värdering vid de enskilda tillfällen då anses vara det finns behov ett värde för beskattningsändamål. av Som framgått den tidigare redovisningen av Statskontorets rapport av har också taxeringsvärden och andra uppgifter som inhämtas vid fastighetstaxering ett brett användningsområde. Vi har i och för sig inget att invända mot riktigheten den där gjorda redovisningen. Enligt vår av mening bör bl.a. följande framhållas. Det mest naturliga användningsområdet måste anses vara det som rör beskattningen. Taxeringsvärdet eller del därav bildar basen för den statliga fastighetsskatten. Detsamma har gällt fönnögenhetsbeskattning och gäller och gåvobeskattning. I andra sammanhang kan taxeringsarvsvärdet eller del därav användas som avdragsgräns eller fördelningsgräns. LMV har i en promemoria den 19 november 1993 gjort en genomgång skattelagstiftningen med avseende användningen av taxeringsvärdet. av Materialet fogas till detta betänkande bilaga Även Statskontoret som har gjort motsvarande utredning i sin rapport. en Taxeringsvärdena har även betydelse vid sidan av beskattningen. Som exempel kan nämnas regler i bokföringslagen och i associationsrättslig lagstiftning. Andra områden berörs anknyter till fastighetsrätten. I som denna del kan hänvisas till den sammanställning som Statskontoret har redovisat i sin rapport bil. 3. Den del av den bilagan, som inte rör skatteområdet, återfinns i vår bilaga 4. Slutligen kan nämnas att det finns sammanlagt november 1993 124 svenska författningar någonstans i sin textmassa innehåller ord som - börjar någon följande ordstarmnar: byggnadsvärde, markvärde, som av skogsbruksvärde, taxeringsvärde, fastighetstaxering, jordbruksvärde, bostadsbyggnadsvärde, ekonomibyggnadsvärde, tomtmarksvärde eller skogsimpedimentsvärde. Taxeringsvärden eller delvärden, liksom vissa uppgifter som samlas in i samband med fastighetstaxering, har som nyss nämnts ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Vi har inom ramen för vårt utredningsuppdrag inte möjlighet att helt i detalj kvantifiera behovet eller betydelsen av taxeringsvärden m.m. över hela fältet. Så mycket kan dock utan närmare undersökningar konstateras att den funktion som taxeringsvärden och delvärden fyller olika sidoområden i och för sig skulle kunna erm.m.

44 Användningen av taxeringsvärden

sättas med ett annat förfarande. Ett sådant skulle dock troligen få byggas upp efter i mångt och mycket metodik som präglar den nuvarande samma fastighetstaxeringen. En stor del av sidoanvändningen är också sådan att den torde kräva ett underlag som bestämts genom någon form av förvaltningsbeslut. Enligt vår mening måste emellertid en utgångspunkt för bedömningen av behovet av och noggrannheten i fastighetstaxering vara den skattemässiga. I den delen måste också de fall vara vägledande där taxeringsvärdet sådant bildar bas ñr generellt skatteuttag. Vi tänker som ett mer här i första hand på den statliga fastighetsskatten eller på schablonbeskattningar fastighetsinnehav i övrigt. Även den upphävda ñrmögenav hetsskatten, liksom och gåvoskatten, hör hit. Det kan här också arvsnämnas att Fastighetsbeskattningsutredningen i sitt slutbetänkande SOU 1994:57 föreslår att den löpande beskattningen av privatbostäder, dvs. egnahem och bostadsrätter, skall ske genom en schablonintäkt om viss taxeringsvändet. I andra fall inom skatteområdet fungerar inte procent av sällan taxeringsvärdet eller delar därav som hjälpmedel i olika fördelningssituationer. Ett annat väsentligt område är sådana fall där indelningen i olika byggnadstyper är avgörande. Vilken betydelse fastighetstaxeringen kan ha vid sidan av beskattning är däremot, sagt, svårare att mäta. Den mängd av fall som Statssom kontoret nämner talar för att man inte bör underskatta taxeringsvärdenas betydelse vid sidan om beskattningen. Man får dock komma ihåg att fastighetstaxeringens huvudsakliga funktion från början har varit och bör enligt vår mening också att få fram ett värde som kan anvara vändas som bas för skatteuttag. Fastighetstaxeringen bygger på en värdering som på viktiga punkter kan avvika från värderingar som sker i andra sammanhang. Sedan länge har ansetts att taxeringsvärdet skall bestämmas enligt foisiktighetsnorm. Detta kommer till uttryck bl.a. en tre sätt. Så skall taxeringsvärdet bestämmas bara till viss procent av ett beräknat marknadsvärde. Vidare beaktas vid fastighetstaxeringen inte förväntningsvärden. Slutligen medför det nuvarande systemet med olika tidsintervaller normalt en fortlöpande undervärdering. I motsatt riktning verkar å andra sidan det förhållandet att man inte beaktar s.k. privaträttsliga förpliktelser vid fastighetstaxeringen. Fastighetstaxeringen innefattar således en garanti mot vissa övervärderingar. Man kan inte tala om en helt enhetlig metod för att värdera fastigheter. Av Statskontorets rapport framgår också att t.ex. olika kreditinstitut fäster olika vikt vid vilka taxeringsvärden som fastställts. Vissa kreditinstitut taxeringsvärdena ha intresse och använder dem också med varierananser de kompletteringar vid sin långivning. Andra kreditinstitut arbetar egna däremot med egna värderingsmodeller. Vi vill här göra följande grundläggande bedömning. Så länge vi har fastighetsskatter eller schablonmetoder med anknytning till fastigheters värde saknas anledning att överge institutet fastighetstaxering eller att arbeta med något annat värderingssystem än det som nuvarande regler bygger på. En sak är att förenklingar och förbättringar i detta kan annan göras. De grundläggande huvuddragen måste dock ligga fast. Först när

1994:62 Användningen av taxeringsvärden 45 SOU

varaktiga ställningstaganden har gjorts i fråga hur fastigheter bör mer om beskattas kan överväganden mer långtgående schabloniseringar av om fastighetstaxeringen eller i förlängningen en eventuell avveckling av

densamma vara påkallade. Vi ansluter också till vad som nämnts i Statskontorets rapport om oss minskad träffsäkerhet vid fastighetstaxeringen medför en minskad att en användbarhet taxeringsvärden i andra sammanhang. Detta beav m.m. så länge behov taxeringsvärden finns för bl.a. den statliga tyder att av fastighetsskatten så bör sidoanvändningen säkerställas nuvarande sätt. Av det sagda följer motsatsvis den grundläggande fastighetsbenu att om skattningen skulle avvecklas så är det mycket tveksamt om sidoanvändningen verkligen motiverar institutet fastighetstaxering. Ett definitivt ställningstagande i sistnämnda del kräver dock en mer detaljerad genomhela sidoområdet. Vi kommer i vårt slutbetänkande att redovisa gång av i vad mån det är möjligt tillgodose de önskemål som uttrycks i våra att tilläggsdirektiv. De frågor därvid aktualiseras är bl.a. hur undantag som från fastighetstaxeringen skulle kunna utformas för vissa kategorier eller enklare värderingsmodeller skulle kunna tänkas för speciella fall. om

6 Nuvarande förhållanden

6.1 Inledning

l detta kapitel redovisas nuvarande ordning i Sverige. gjorts tämligen kortfattad. I de kapitel där särskilda Redovisningen har del kompletterande information 5.2, 8.2. 9.2, frågor behandlas ges en Vidare kan nämnas att vi här främst tagit sikte på 10.2, 11.2 och 12.2. de delar behandlas i detta delbetänkande. som

Fastighetsbeskattningsutredningen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande

därför inte funnit det motiverat att redovisa sådan SOU 1994:57. Vi har beskattningen fastigheten I bilaga 5 finns för lagstiftning som rör av sammanställning över de lagrum där taxeringsvärdet används övrigt en i skattesammanhang.

6.2 Fastighetstaxering i Sverige

lagstiftningen

fastighetstaxering finns i FTL, som bl.a. anger ramarna och Reglerna om principerna för värdering fastigheter samt vissa de grundläggande av

processuella regler. Kompletterande bestämmelser ges i

formella och föreskrifter, rekommendationer och kommentarer läm- FTF. Ytterligare nas av främst RSV.

Allmän och särskild fastighetstaxering

allmän och särskild fastighetstaxering. Allmän fastig- Man skiljer mellan l kap. 7 § FTL vartannat âr enligt ett särskilt hetstaxering sker enligt innebär olika fastighetskategorier taxeras vid respektive schema, som att med års mellanrum. Närmast föregående allmänna småhustaxering år sex 1990 och nästa äger följaktligen rum 1996. var fastighetstaxering verkställs enligt 16 kap. FTL varje år, dock Särskild år allmän fastighetstaxering äger av fastigheten i inte sådant när rum Vid särskild fastighetstaxering fastställs näst föregående års fråga. oförändrat inte taxering skall ske. Det sistnämnda taxeringsvärde om ny

48 Nuvarande förhållanden

är fallet om särskilt angivna förändringar i fråga fastigheten skett om 16 kap. 2-4 FTL.

Ihxeringsbeslutet

l 1 kap. 1 § FTL regleras vad ett taxeringsbeslut skall innehålla. Där framgår att beslut skall fattas om fastighetemas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ taxeringsenhet och av taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde skall dock inte bestämmas för fastighet som undantas från skatteplikt. Av 20 kap. 12§ FTL framgår att i beslutet skall redovisas dels beslutets huvudsakliga innebörd enligt l kap. l dels grunderna för beslutet. Vidare skall redovisning ske de delvärden ingår i av som taxeringsvärdet samt av värdet av varje värderingsenhet, dvs. varje del av en taxeringsenhet som värderas för sig. Med grunderna för beslutet avses storleken av värdeiaktorer och riktvärden samt vissa andra i värderingskapitlen 8-15 angivna förhållanden påverkar värderingen. som Taxeringen skall enligt l kap. 6 § FTL ske på grundval av fastighetens användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Enligt 1 kap. 2 § skall iakttas att taxeringarna överensstämmer med föreskrifterna om fastighetstaxering samt att de blir likformiga och rättvisa.

Fastställa om egendomen är fastighet eller

l l kap. 4 § FTL bestäms vad omfattas det skatterättsliga fastigsom av hetsbegreppet i den mening det tillämpas vid fastighetstaxeringen. Med fastighet avses vad som civilrättsligt hänförs till fastighet. Därutöver skall vid fastighetstaxering även byggnad är lös egendom liksom som taxeras, i vissa fall byggnadstillbehör.

Fastställa ägarförhållanden

Ägare till fastighet år normalt den har lagfart vid taxeringsårets

som ingång, om inte annat förhållande styrkts. Av l kap. 5 § FTL framgår att vissa särskilda kategorier i förevarande sammanhang jämställs med ägare,

t.ex. den som innehar fastighet med tomträtt. Ägarförhållandena har

betydelse bl.a. för indelningen i taxeringsenheter.

Indelning i byggnadstyper och ägoslag

Ett grundläggande moment vid fastighetstaxeringen är indelningen av mark och byggnader i ägoslag och byggnadstyper. Indelningen regleras i 2 kap. FTL.

Nuvarande förhållanden 49

Klassificeringen av byggnader utgår från hur byggnaderna är inrättade. Mark delas in i ägoslag med utgångspunkt i huvudsak från användningen av marken. Byggnader skall enligt 2 kap. 2 § FTL delas in i någon av de byggnadstyper som finns uppräknade i lagrummet. Reglerna syftar till att hänföra byggnader till olika byggnadstyper som var och en behandlas specifikt sätt och värderas efter vissa bestämda grunder. Samma gäller enligt 2 kap. 4 § FTL för indelningen av mark i ägoslag. Vägledande för indelningen i byggnadstyp är att denna skall ske efter en övervägandeprincip. Byggnadstypen skall enligt 2 kap. 3 § första stycket FTL bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Indelningen i byggnadstyper och ägoslag är av grundläggande betydelse för övriga delar av taxeringsbeslutet. Den styr indelningen i taxeringseuheter och valet av värderingsmodell. Vid en ändrad indelning av t.ex. byggnadstyp måste därför nya uppgifter från fastighetsägaren. Alla byggnader och all mark skall kunna klassificeras enligt reglerna i 2 kap. FTL. Det finns sex olika byggnadstyper. I byggnadstypen småhus indelas i huvudsak byggnad som är inrättad till bostad en eller två familjer medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är inrättad till bostad minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsändamål utan för jordbruk eller skogsbruk indelas som ekonomi-

byggnad. Övriga byggnadstyper är industribyggnad, specialbyggnad och

övrig byggnad. Mark kan delas in i åtta olika ägoslag, bl.a. tomtmark, åkermark, betesmark och skogsmark.

Skatteplikt

Bestämmelser om vilken egendom som undantas från skatteplikt finns i 3 kap. FTL. Bedömningen utgår från övervägandeprincipen och den stadigvarande användningen av fastigheten. För skattefri egendom bestäms inte något taxeringsvärde. skattepliktig och skattefri egendom kan inte ingå i samma taxeringsenhet. Beslut rörande skattepliktsförhållandena har med andra ord betydelse för indelningen i taxeringsenheter och för övriga i det följande redovisade delar av beslutet om fastighetstaxering.

Indelning i taxeringsenheter

Reglerna om indelning i taxeringsenheter finns i huvudsak samlade i 4 kap. FTL. Därutöver utfärdar RSV allmänna råd och uttalanden till ledning för indelningen. Taxeringsenhet är egendom som skall taxeras för sig. Utgångspunkten för indelningen i taxeringsenhet är att enheten skall vara en ekonomisk

50 Nuvarande förhållanden

enhet är lämplig att värdera. Normalt skall varje registrerad fastighet som utgöra taxeringsenhet primär taxeringsenhet. Undantag härifrån en förekommer dock både genom att flera fastigheter kan bilda en taxeringsregisterfastighet kan uppdelas i flera taxeringsenheter. enhet och att en Ytterligare villkor måste uppfyllas är att egendomen måste ligga i som kommun, ha ägare och samma skattepliktsförhållande 2samma samma 4 §§- Det är bara särskilda kombinationer av byggnader och mark som tillfår utgöra en taxeringsenhet. Sex sådana typer av taxeringssammans enheter får förekomma, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, två kombinationer industrienhet, specialenhet och lantbruksenhet 5 §. En av ytterligare typ av industrienhet, elproduktionsenhet, regleras 15 kap. l § FTL. Iaxeringsvärdet skall i princip bestämmas till ett belopp som motsvarar 75 % taxeringsenhetens marknadsvärde 5 kap. 2 §. Marknadsvärdet av skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget andra året före det år då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nivååret. Typen taxeringsenhet har alltså betydelse för vilket nivåår som av skall ligga till grund för taxeringen. Även i övrigt har den betydelse för själva värderingen såsom Lex. för indelningen i värderingsenheter, bestämning och klassificering värdefaktorer och bestämning av justering av för säregna förhållanden.

Indelning i värderingsenheter

Grundläggande bestämmelser om indelning i värderingsenheter finns i 6 kap. FTL. Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet. Indelningen har betydelse för värderingen vid bestämningen och klassiñceringen av värdefaktorer.

Bestämning och klassificering av värdefaktorer samt beräkning av riktvärde

Enligt 7 kap. 3 § FTL sker själva värderingen av byggnadstyper och ägoslag i 8-15 kap. FTL med utgångspunkt i värdefaktorer. som avses Med värdefaktorer egenskaper är bundna till fastigheten och avses som påverkar dess marknadsvärde. Det finns tre slag av värdefaktorer, som nämligen:

Värdefaktorer särskilt beaktas vid taxeringen, dvs. anges i som FTL, är klassindelade samt utgör parametrar i värderingsmodellerna. Värdefaktorer för vilka genomsnittliga eller andra enhetliga förhållanden förutsätts föreligga inom värdeområdet och som därför

Nuvarande förhållanden 51

inte beaktas särskilt vid bestämmande av riktvärdet, t.ex. olika gators bullernivå inom värdeområdct. 3. Värdefaktorer som får beaktas vid fastighetstaxeringen, t.ex. belåning.

Riket är indelat i värdeområden för byggnader och ägoslag, skall som värderas med ledning av riktvärden 7 kap. 2 §. Indelningen bygger att fastighetemas beskaffenhet inom ett värdeområde är så enhetlig som möjligt, dvs. indelningen sker för att lägets inverkan värdet skall beaktas. Värdeområden redovisas en särskild riktvärdekarta. Inom varje värdeområde bestäms riktvärden för särskilda förhållanden för en eller flera värdefaktorer avseende olika byggnadstyper och ägoslag. Riktvärden bestäms för olika kombinationer av värdefaktorer som oftast år indelade i klasser. Bestämningen och klassificeringen värdeav faktorer ligger till grund för beräkning av värden riktvärden för värderingsenheter och beräkning av delvärden och taxeringsvärde samt påverkar även frågan om justering för säregna förhållanden.

Bestämning av justering för säregna förhållanden

Om den ovan under punkt 2 nämnda typen av värdefaktorer i fråga om en taxeringsenhet inte motsvarar vad som är genomsnittligt inom värdeområdet kan enligt 7 kap. 5 § FTL justering för säregna förhållanden komma i fråga vid värderingen. Vid en justering måste det säregna förhållandets inverkan på värdet bedömas. Justering görs av värdet på värderingsenhet och påverkar således även delvärden och taxeringsvärdet.

Beräkning av delvärden och taxeringsvärde

De grundläggande reglerna om bestämmande av taxeringsvärde finns i 5 kap. FTL. Enligt 5 kap. 1-2 FTL skall taxeringsvärde bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. De olika värdena för värderingsenheterna summeras till olika delvärden och sedan slutligen till ett totalt taxeringsvärde för taxeringsenheten.

Deklarationsskyldighet m.m.

I 18 kap. FTL regleras deklarationsskyldigheten vid allmän fastighetstaxering. I fråga om särskild sådan taxering finns regler i 26 kap. FTL. Enligt 18 kap. l § FTL skall fastighetsägare, med vissa undantag, utan föreläggande lämna deklaration för varje fastighet. Efter föreläggande föreligger alltid deklarationsplikt. Deklaration avlämnas enligt fastställda formulär. Härutöver är enligt 18 kap. 6 § FTL fastighetsägare efter föreläggande skyldig att lämna

52 Nuvarande förhållanden

ytterligare upplysningar som bedöms erforderliga. Man är även skyldig att förete handlingar av betydelse för taxeringen ritningar, köpeavtal m.m.. Deklaration skall avlänmas senast den l november året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Fr.o.m. 1994 års allmänna och särskilda fastighetstaxering har forfarandet i första instans ändrats för att uppnå bättre överensstämmelse med vad som gäller i fråga om inkomsttaxering. Således kan taxeringsbeslut omprövas under en femårsperiod. Institutet besvär i särskild ordning har till följd härav utmönstrats. Skattemyndighetens beslut kan överklagas enligt de regler som gäller för taxeringsprocess.

6.3 Förberedelsearbetet

6.3.1 Allmänt

Taxeringsvärdet bestäms med utgångspunkt i riktvärden. Dessa bestäms normalt enligt den s.k. ortsprismetoden, dvs. genom bearbetning av prisnoteringar där man med utgångspunkt från överlåtelsepriser drar slutsatser om värderingsobjektens marknadsvärden. Riktvärdeangivelser hämtas ur tabeller eller från kartor och kan utgöras av de värden som anges i tabellerna eller i särskilda värdeserier. Vid förberedelsearbetet inför fastighetstaxeringen skall underlag tas fram i form av bl.a. områdesindelning och riktvärdeangivelser så att en tillämpning av dessa vid värderingen ger en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75 % av marknadsvärdet. Taxeringen indelas i två faser, nämligen värderingstekniskt förberedelsearbete och genomförandet av värderingen.

6.3.2 Det värderingstekniska förberedelsearbetet

För förberedelsearbetet småhus, hyreshus gäller i huvudsak följande. Förberedelsearbetet syftar till att i tabellverk och kartor beskriva fastighetsvärdenas beroende av väidefaktorema, dvs. fastigheternas egenskaper, och av deras läge. I förberedelsearbetet ingår:

att bestämma den relativa värdeinverkan av de s.k. värdefaktorema och att dokumentera dessa samband i tabellverk eller på annat sätt, att avgränsa värdeområden, dvs. områden inom vilka man vid värderingen bedömer att läget har en likartad värdeinverkan, att avgöra vilken värdenivå som är tillämplig inom varje enskilt värdeområde, att bekräfta riktigheten av vald värdenivå och tillämpade tabeller inom varje värdeområde på bebyggd fastighet genom en provvärdering, dvs. uppnå taxeringsvärdenivån 75 %.

Nuvarande förhållanden 53

Metoden som används då det gäller att bestämma de relevanta värdefaktorema samt dessas betydelse för fastighetsvärdet bygger statistisk bearbetning av insamlat material avseende genomförda överlåtelser. Det insamlade materialet innehåller uppgifter om såväl överlåtelsepriser som vissa uppgifter om egenskaper och lägen hos de överlåtna objekten. I provvärderingsarbetet används dessa samband för att värdera överlåtna fastigheter. Det värde som värderingsmetoden därvid jämförs med ger dessa fastigheters faktiska överlåtelsepriser. Förberedelsearbetet sker i två etapper. Först upprättas förslag till riktvärdekarta och vissa förberedelser sker inför den s.k. prowärderingen. Detta sker normalt genom att uppgifter om fastigheterna samlas in och registreras. Bl.a. gnmdval av dessa uppgifter upprättas ett preliminärt förslag till riktvärdekarta med riktvärdeangivelser för tomtmark och med indelning i värdeområden för fastigheterna. Vid nästa etapp av förberedelsearbetet sker provvänderingen. Syftet med prowärderingen är att pröva om preliminärt föreslagen värdeområdesindelning samt föreslagna riktvärdeangivelser med därtill hörande riktvärdekartor leder till taxeringsvärdenivân 75 % av marknadsvärdet. Vid prövningen taxerarvman inom respektive värdeområde ett visst antal provvärderingsobjekt. Dessa utgörs av fastigheter som försålts under de senaste åren och där man tagit in uppgift om bl.a. köpeskillingen. Det riktvärde man får fram vid provvärderingen jämförs sedan med den faktiska köpeskillingen omräknad till prisnivån två år innan taxeringsåret. Metoden ger möjlighet att välja lämpliga riktvärdeangivelser m.m. för att nå ett rättvisande värde vid taxeringen. Under förberedelsearbetet läggs grunden till fastighetstaxeringen och arbetet är därför av stor betydelse. Tidsplanen har anpassats så att tidspress inte skall uppkomma. Tillgång till värderingsteknisk expertis finns i form av värderingstekniker och referensgrupper och vidare har allmänheten garanterats inflytande.

6.3.3 Ansvaret för förberedelsearbetet

RSV leder och ansvarar för det centrala förberedelsearbetet och beslutar om bl.a. föreskrifter för detta. Vidare lämnar RSV förslag till rekommendationer av värderingsteknisk och organisatorisk natur. RSV samarbetar med LMV, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket i detta arbete. Vidare sarnrnankallar RSV en referensgrupp bestående av representanter för RSV och olika fastighetsägare samt värderingsteknisk expertis, som ges möjlighet att löpande lärrma synpunkter under arbetets gång. LMV medverkar i en betydande del av det centrala forberedelsearbetet genom att tillsarmnans med RSV utvärdera värderingsmodeller och arbeta fram förslag till värderingstekniska bestämmelser och riktvärden. Dessutom ansvarar LMV för redovisning av den köpeskillingsstatistik som ligger till grund för förberedelsearbetet.

54 Nuvarande förhållanden

För det regionala förberedelsearbetet ansvarar SKM. LMV biträder även på regional nivå i detta arbete. Huvudansvaret för arbetet med att ta fram förslag till indelning i värdeområden för småhus, tomtmark, hyreshus och avkastningsvärderad industri ligger således på SKM, som också fattar besluten härom. Förslag till rekommendationer om riktvärdeangivelser omfattar dels riktvärden i de tabeller som regeringen fastställer, dels rekommenderade riktvärdeangivelser nivåer för respektive värdeområde. Riktvärden i tabellerna utarbetas central nivå. Till grund för detta arbete ligger bl.a. utvärderingar av värderingsmodellerna och bearbetningar av köpeskillingsstatistik som LMV utför. Förslag till riktvärdeangivelser för varje vârdeområde utarbetas däremot regionalt vad gäller småhus, tomtmark, hyreshus, avkastningsvärderad industri samt åker- och betesmark och beslutas av SKM, som också ansvarar för genomförandet av provvärderingen. Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall enligt 19 kap. 1 § FTL RSV besluta föreskrifter för förberedelsearbetet. Senast den 15 november samma år lämnar RSV beträffande småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § FTL. Dessa föreskrifter avser klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdetabeller. Före den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum upprättar SKM förslag till indelning av värdeområden för bl.a. småhus. Senast den l juni samma år skall SKM upprätta förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbmksenhet och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. Senast den l september samma år beslutar RSV om föreskrifter enligt 7 kap. 7 § FTL, utom indelning av värdeområden 19 kap. 5 och 7 §§ FTL. Genom den nyligen gjorda ändringen i organisationen fastighetsav taxeringen SFS 1993:1193 slopades de arbetsgrupper som tidigare biträdde fastighetstaxeringsnärnndema och deras arbetsuppgifter skall i fortsättningen utföras av LMV och skattemyndighetema. Insyn från allmänheten under förberedelsearbetet tillgodoses i stället genom en referensgrupp bestående av förtroendevalda ledamöter i skattenämnden.

Fastighetstaxering i Norden

7.1 Inledning

I det följande beskrivs huvuddragen i fråga om fastighetstaxeringen i Norden. Till grund för redovisningen ligger i första hand skriftligt material som införskaffats genom LMV:s och CFD:s försorg. Vi har därutöver gjort ett studiebesök i Finland och där sarmnanträffat med företrädare för Skattestyrelsen och Lantmäteriverket.

7.2 Danmark

7.2.1 Allmänt

I Danmark finns ca 1,9 miljoner fastigheter varav ca 1,3 miljoner är avsedda för bostadsändamål. Allmän fastighetsvârdeñng äger rum vart fjärde år, då taxeringsvärdet fastställs för samtliga fastigheter. Särskild fastighetstaxering sker om fastigheterna byggts om eller ändrats för minst 5 % av det tidigare taxeringsvärdet och för minst 25 000 Dkr. Mellan de allmänna fastighetstaxeringarna omräknas varje år taxeringsvärdena till den rådande prisnivån med hjälp av särskilda index som fastställs för olika geografiska områden och olika typer av fastigheter. För vissa mer sällsynta egendomstyper används samma ornräkningstal för hela landet. De vid dessa ârsomräkrtingar bestämda värdena kan inte överklagas. Från den 1 januari 1996 införs årliga värderingar, varvid årsomräkningarna kommer att upphöra.

7.2.2 Organisation och uppgifter

Vurderingsråden

Danmark är indelat i 224 värderingskretsar. En krets kan bestå av flera kommuner, en kommun eller del av en kommun. Varje krets har ett vur-

56 Fastighetstaxering i Norden

deringsråd. Vurderingsrådet är den myndighet som är ansvarig för värderingen och som fastställer taxeringsvärdet. Varje vurderingsråd består av en värderingsman, som är tillsatt av Ligningsrådet ligningtaxering. Det kommunala vurderingssekieteriatet bistår vurderingsrådet. Det är i allmänhet placerat på kommunens ejendomsskattekontor, som är registeransvarigt för de tre kommunala fastighetsregistren byggnads- och bostadsregistret BBR, planregistret och fastighetsstamregistret ESR.

Skyldråden

Danmark är indelat i 27 skyldrådskretsar, vilka i sin tur består av ett antal värderingskretsar. I varje skyldrådskrets finns ett skyldråd som är sammansatt av värderingsmännen från värderingskretsama. En i kretsen av värderingsmän utses till ordförande i skyldrådet. Skyldråden återfinns på landets lokala told- och skatteregioner, som bistår med sekreteriatshjälp. Skyldråden skall enligt värderingslagen planlägga värderingsarbetet i skyldkretsen. De skall även se till att värderingen sker i överensstämmelse med lagens regler och de av Ligningsrådet och Told- och Skattestyrelsen angivna bestämmelserna och anvisningarna. Det är bl.a. det samlade skyldrådet som ansvarar för att skyldkretsens värderingsnivå är korrekt. Skyldrådet är både tillsyns- och besvärsmyndighet. Från 1996 överförs tillsynsansvaret till told- og skatteregionen, dvs. till förvaltningsmyndigheten.

Ligningsrådet

Den övergripande tillsynen av fastighetsvärderingen och fastställandet av de allmänna riktlinjerna för värderingsarbetet i landet görs av Told- och Skattestyrelsen i samarbete med Ligningsrådet. Styrelsen år Ligningsrådets sekreteriat. Ligningsrådet har 19 medlemmar som väljs för en tid av 6 år. Ligningsrådet godkänner värderingsplanen och de bindande anvisningar som utarbetas av styrelsen.

Ibld- och Skattestyrelsen

Skatteförvaltningen är indelad i 31 told- och skatteregioner. På Told- och Skatteregion Köpenhamn Nord administreras fastighetstaxeringen för hela landet. Told- och Skattestyrelsen utarbetat varje år en vårderingsplan for värderingsarbetet samt leder tillsynen av detta. Den förser underordnade myndigheter med nödvändiga uppgifter vid värderingen och ger anvisningar för det formella tillvägagångssättet.

Fastighetstaxering i Norden 57

Landsskatteretten

Landsskatteretten är landets högsta administrativa besvärsmyndighet och därmed högsta instans för överklagande av fastighetsvärderingen.

7.2.3 Beskattning

Taxeringsvärdet ligger till gmnd for både kommunala och statliga skatter, den s.k. grundskylden är viktigast. Grundskylden är en kommunal varav skatt tas ut enbart markvärdet. Den kan tas ut alla typer av som fastigheter undantag får göras for fastigheter med allmännyttiga men ändamål. Grundskylden fastställs av respektive kommun till mellan 6 och 24 promille det taxerade markvärdet. Grundskylden i amtskommunen av län skall alltid uppgå till 10 promille. Detta innebär att småhusfastigheter beskattas for markvärdet med sammanlagt mellan 16 och 34 promille det taxerade markvärdet. Därutöver beskattas fastigheter inom av för den allmänna inkomstbeskattningen av såväl stat som kommun. ramen Småhus och lägenheter som innehas med äganderätt skall ta upp en schablonintäkt motsvarande 2 % av taxeringsvärdet upp till l 336 800 Dkr 1993 och 6 % av värdet därutöver. Marginalskatten är 50 %, likrätten till avdrag för räntekostnader. Det kommunala och statliga som skatteuttaget vid den löpande inkomstbeskattningen uppgår därför i praktiken till l % av taxeringsvärdet, eftersom fastigheter har taxeringsvärden överstigande drygt 1,3 miljoner Dkr. Daelatingsavgift kan tas ut på offentliga byggnader och fastigheter används i förvärvssyfte. Andra fastighetsanknutna skatter är försom mögenhetsskatten samt gávø- och arvsskatten. Stämpelskatt måste erläggas när en fastighet säljs och utgör 1,2 % av törsäljningspriset 1987. Frigörelseavgzft är en engångsskatt den värdestegring som eventuellt planmyndighetema ändrar det tillåtna användningsområdet för uppstår om mark landsbygden till att bli stadsområde. Den 1 januari 1994 skedde en del förändringar av de skatteregler som gäller den löpande beskattningen av fastigheter och ägarlägenheter. Skatteomläggningen innebär i huvudsak en sänkning av både inkomstbeskattningen och avdragsrätten.

7.2.4 Registerbaserad taxering

Värderingsprocessen

Under perioden 1960-1980 byggdes datoriserade register upp med all basinformation behövdes för värderingen. Numera finns det fem regissom det äldsta är fastighetsstamregistret ESR och det yngsta ter, varav planregistret.

58 Fastighetstaxering i Norden

Sedan 1977 används ett system för den allmänna värderingen av de ca 1,3 miljoner bostadsfastighetema som bygger på olika typer av befintliga registeruppgifter. Den grundinformation om fastigheter som tidigare samlades in genom deklarationsblanketter finns numera i ett antal dataregister; byggnads- och bostadsregistret BBR, fastighetsstamregistret ESR, plamegistret, ñrsäljningsregistret och statens försäljnings- och värderingsregister SVUR. Med dessa datoriserade register som grund infördes 1981 två stora vårderingssystem, markväniesystemet GRUS och fastighetsvärdesystemet. Dessa beräknar maskinellt de två värden som åsätts varje fastighet, nämligen markvändet enbart mark och fastighetsvärdet mark+byggnad. SVUR är härvid en gnmddatabas för GRUS och fastighetsvärdesystemet. Det innehåller ett urval av information från de tre kommunala registren ESR, BBR och planregistret som är nödvändig för de datoriserade värderingssystemen samt ñrsäljningsregistret.

Årsomrâlotingssystentet infördes 1982 och innebär maskinella omräk-

ningar alla taxeringsvärden till den rådande prisnivån. Som tidigare av nämnts ersätts årsomräkningarna av årliga värderingar fr.o.m. 1996. År 1986 infördes uppgifter den fysiska planläggningen i markvärdeom systemet. Uppgifterna om planlagd användning kom från ett kommunalt planregister som en rad kommuner beslöt att upprätta. Detta register är sedan 1990 obligatoriskt. År 1986 etablerades datoriserat även ett system för besvärshanteringen, det s.k. skyldrádssystemet. Det möjliggör datoriserade utskrifter av bl.a. rättshandlingar, domar samt en rad standardbetänkanden till domarna. Åren 1989-1990 fick privatpersoner mot betalning datortillgång till utvalda delar av ESR, BBR och SVUR. BBR ajourförs av kommunerna i samband med administrationen av byggnadsförändringar. Sådana förändringar av fastigheterna som inte kräver byggnadstillstånd kommer inte med i de register som förser värderingssystemen med information. Denna brist betraktas inte som allvarlig.

Figur 7.1 Register och systemöversikt

Etablerat Utvidgat Register: FastighetsstanuegistretESR 1960 Försäljningsregisttet 1967 Byggnads- och bostadsregistretBBR 1979 Statens- försäljnings- och 1981 1985 värderingsregister SVUR Planregistret 1986 1990 Värderingsrystem:

Handläggningssystem: Skyldrådssystemet 1986

Fastighetstaxering i Norden 59

Som nämnts ovan skall värdena godkännas av en lokal värderare. De lokala värderarnas kunskap och kännedom om trakten och fastigheterna är därför betydelsefull vid värderingen. Genom det registerbaserade systemet kan de dock numera ägna sig mer själva värderingen och behöver inte göra så många manuella beräkningar.

Värderingsprinciperna

För varje fastighet fastställs ett fastighetsvärde som anger värdet för såväl mark som byggnader samt ett markvärde som anger värdet m: marken i oförbättrat skick. Huvudprincipen är att taxeringsvärdet skall motsvara 100 % av marknadsvärdet. Värdena skall fastställas utifrån fastighetens tillstånd vid värderingstidpunkten. Det är fastighetens ekonomiskt bästa användning, inom ramen för vad lov och andra regler medger, som skall ligga till grund för värderingen, inte den faktiska användningen. Hänsyn skall tas till de rättigheter och belastningar av offentlig karaktär som är knutna till mark och byggnad, t.ex. hyresregler, fastighetsskatten servitut m.m. Däremot skall hänsyn inte tas till privata rättigheter och belastmngar. Beräkningarna i de båda systemen grundar sig omfattande statistiska analyser av sålda fastigheter, där det bl.a analyseras i vilken utsträckning olika faktorer påverkar prisbildningen. För att försäljningsprisema för sålda fastigheter jämförbara måste de normeras. Försäljningsprisema för bebyggda fastigheter omräknas därför till att värdemässigt motsvara ett standardhus på en normaltomt standardfastighetsvärde och ñr obebyggda fastigheter till att värdemässigt motsvara en normaltomt. I fastighetsvärdemodellen är ett standardhus för friliggande enfamiljshus definierat som byggt 1950 och om- eller tillbyggt och i markvärdemodellen är normaltomten definierad som 800 kvm med en byggrätt. Definitionen av ett standardhus och en normaltomt återkommer genom hela värderingsprocessen. I markvärdesystemet beräknas markvärdet för den enskilda fastigheten enligt byggrättsvärdeprincwen, som bygger att 50 % av värdet för normaltomten beror av antalet byggrätter och är oavhängigt av tomtens storlek och resterande 50 % av värdet är proportionellt mot tomtens storlek. I markvärdesystemet ingår även s.k. marlqnisanalyser. Dessa görs bl.a. med hjälp av en preliminär fastighetsvärdemodell och resulterar i ett områdespris för vart och ett av de 25 000 markvärdeområden som Danmark är indelat Med områdespris avses pris för normaltomten i markvärdeområdet. I fastighetsvärdesystemet används en fastighetsvärdemodell för beräknandet av fastighetsvärdena. Med hjälp av denna beräknas byggnadsvärdet som sedan adderas till det tidigare beräknade markvärdet, varvid det totala fastighetsvärdet för den enskilda fastigheten erhålls. Taxeringsvärdena skall fastställas utifrån jämförbara försäljningar. Där obebyggd jämförbar mark inte finns i tillräcklig omfattning bygger taxeringen emellertid också på jämförelser av hyrorna for likartade byggnader med

60 Fastighetstaxering i Norden

samma användningsmöjligheter i olika områden. Skillnaden i hyresintäkternas kapitaliserade värde antas då motsvara skillnader i markvärdet mellan olika områden, dvs. de antas bero på läget. Härigenom lyckas man fastställa byggnadsvärdet så att det varierar mycket lite mellan olika delar av landet. Det danska byggnadsvärdet fastställs med andra ord efter andra principer än det svenska, då det i princip bara är kopplat till byggkostnadema. För de ca 700 000 icke-bostadsfastigheterna sker värderingen manuellt med ledning av registerinnehållet. I ett fåtal fall sker en besiktning av fastigheterna. För blandade fastigheter delas byggnadsvärdet upp i en bostads- och en affårsdel. Uppdelningen följer i första hand hynesintäktemas fördelning och i andra hand ytans fördelning mellan bostäder och lokaler. Markvärdet behöver inte delas upp. När det gäller ägarlägenheter fastställs lägcnhetsvärdet for varje lägenhet för sig med samma metod som for andra fastigheter, dvs. utifrån jämförbara försäljningar. Markvärdet för fastigheten fastställs separat och fördelas lägenheterna i proportion till lägenhetsytan.

Årsomräkningar

Åren mellan den allmänna fastighetsvärderingen omräknas taxeringsvär-

dena till den rådande prisnivån med hjälp av olika index. Ãrsomräkning

av taxeringsvärdena infördes 1982. Det är en rent maskinell procedur, som omräknar alla värden från den tidigare allmänna fastighetsvärderingen till den rådande prisnivån med hjälp av en rad fastighetsprisindex som fastställs av Told- och Skattestyrelsen. Dessa värden kan inte överklagas. Indextalen beräknas utifrån den konstaterade prisutvecklingen fastigheter och varierar för olika typer av fastigheter i olika geografiska områden.

Figur 7.2 Viirderingsprinciperna

Marknadsvärden - Tillåtna användningen - Hänsyn skall tas till: Hänsyn skall inte tas till: Ekonomiskt bra använd- Personligaförhållanden nära - ning släktskap,särskilt intresse Offentliga rättigheter och Nuvarandeanvändning - belastningar Privaträttsliga servitut av Ovriga rättigheter och för- - offentlig karaktär pliktelser av privaträttslig Privaträttsliga servitut karaktär mellan två fastigheter Fastighetsvärde Markvärde Mark och byggnadermed Marken i obebyggtskick - sedvanligatillbehör

Fastighetstaxering i Norden 61

7.2.5 Effekter

Värderingssystemen har kontinuerligt vidareutvecklats och utnyttjandet blir hela tiden större. Genom att deklarationsblanketter inte behöver användas och på grund av att värderingssystemen snabbt och enkelt kan utföra beräkningar och statistiska analyser samt lagra information, vilket tidigare utfördes av de lokala värderama, blir antalet inblandade personer färre. Vid systemets införande 1982 minskades grund härav antalet lokala värderare från 3 850 till 1 444, och 1986 reducerades antalet ytterligare till 224 stycken. Detta minskade kostnaderna för fastighetsadministrationen med ca 75 miljoner Dkr. I och med införandet av årliga värderingar 1996 kommer antalet värderare att öka till 872. De statistiska analyserna av värdepåverkande faktorer grundar sig på datauppgitter som är aktuella och värdenivåema blir mer korrekta. De datoriserade systemen har därför även bidragit till att öka kvaliteten på värderingen.

7.3 Norge

7.3.1 Beskattning

Beskattningen av småhus och bostadsrätter utgör en del av kapitalbeskattningen och sker efter en schablon. Skatten utgår med 2,5 % av ett skattläggningsvärde. Från det fastställda värdet görs ett grundavdrag med 35 000 NOK per bostad 1993. För beskattning av bostäder jordbruk gäller särskilda regler. Sådana bostäder beskattas utifrån ett beräknat bruttohyresvärde med full avdragsrätt för underhållskostnader och räntor. Vidare finns det möjlighet att ta ut en särskild kommunal eiendomsskatt med 2-7 promille för fastigheter i tätorter. Grunden för skatten skall, i likhet med inkomstbeskattningen, vara i nivå med marknadsvärdet. Kommunerna genomför själva den värdering som behövs.

7.3.2 Värderingsprinciper

Skattläggningsvärde ligningstakst fastställs för ny-, till- och ombyggnader, omfattande renoveringar m.m. Värdet fastställs med ledning av uppgifter från kommunernas byggnadsrnyndigheter. Pmduktionskostnadema ligger till grund för värderingen. Värdet skall inte sättas högre än denna kostnad, även om likvärdiga fastigheter i närheten sålts för högre belopp. l många fall uppgår det fastställda värdet i själva verket endast till 20-30 % av en nybyggd fastighets produktionskostnad. Någon individuell värdering sker därefter inte. I stället räknades under perioden 1983-1991 värdena enligt särskilda beslut varje år upp med 10 % per år. Fr.o.m. inkomståret 1992 sker emellertid ingen uppräkning.

62 Fastighetstaxering i Norden

Planer föreligger att införa en ny form av taxering av bostäder, det s.k. BOTA-pmsjektet. När denna nya taxering sker kommer värdena att ligga till grund även för den kommunala fastighetsskatten. BOTA-prosjektet bygger på att tomtmark skall värderas efter marknadsvärdet. Det förutsätts bli ett kvadratmetervärde för marken med korrektionsfaktorer för läge strand, avstånd till centrum etc.. Byggnader skall värderas efter produktionsvärdet, vilket i bland är högre än omsättningsvärdet. Detta värde skall fastställas med ledning av uppgifter från fastighetsägaren. Vid ombyggnad får fastighetsägare en uppgiftsskyldighet så att ett nytt värde kan fastställas. Sedan värdet väl fastställts blir det årliga beslut hur värdet skall räknas om med hänsyn till prisutvecklingen. om Denna taxering skall även ligga till grund för den kommunala fastighetsskatten. Det systemet håller nu på att arbetas fram och det pågår utvecknya lingsprojekt i några kommuner.

7.4 Finland

7.4.1 Beskattning

I Finland gäller sedan den l augusti 1992 en ny fastighetsskattelag. Genom den nya lagen har de tidigare formerna av löpande beskattning av fastigheter i Finland upphört att gälla. Fastighetsskatten är en självständig, årlig objektskatt som påförs på

grundval fastighetens värde. Utgångspunkten är att fastighetsskatten

av omfattar alla fastigheter. Skatteobjekt är tomter, lägenheter och andra enheter för jordinnehav som skall registreras samt byggnader och konstruktioner. Fastighetsskatten omfattar även outbrutna områden. Skogsoch jordbruksmark är däremot skattefri. Skatten tillfaller den kommun där fastigheten är belägen. Kommunerna bestämmer årligen förhand kommunens fastighetsskatteprocent inom vissa författningsbestämda ramar. Den allmänna fastighetsskatteprocenten skall bestämmas till minst 0,20 och högst 0,80 %. För byggnader som används som stadigvarande bostad finns möjlighet att tillämpa en annan skattesats än den som tillämpas för andra objekt minst 0,10 och högst 0,40 av byggnadens värde. Varje år fastställs ett värde som skall utgöra basen för förmögenhetsskatten avseende fastigheter, det s.k. fömgenhetsskattevârdet. Förmögenhetsskattevärdet utgör underlag för fastighetsskatten. Någon särskild deklaration för fastighetsskatten behöver inte göras. Uppgifterna fås huvudsakligen från deklarationen för inkomst- och formögenhetsbeskattningen. Fastighetsuppgifter granskas också i kommunens register. Vid behov kan dock tilläggsuppgifter begäras in av fastighetsägaren. Det finns även andra skatter som förutsätter värdering av fast egendom. Stämpelskatten utgår i allmänhet från köpeskillingen. För arvs- och gåvoskatten är basen inte klart definierad i lag utan bestäms i de

Fastighetstaxering i Norden 63

kommunala taxeringsnämndema. Endast vissa kommuner utgår från förmögenhetsskattevärdet. En anledning till att törmögenhetsskattevärdet inte måste användas som underlag för arvs- och gåvosskatten ar att det kommit att understiga marknadsvärdet avsevärt.

7.4.2 Värderingsprinciper

Fastighetsskatten debiteras en fastighet grundval av det vid beskattningen föregående år fastställda beskattningsvärdet. Har det inte fastställts något värde för fastigheten vid beskattningen av inkomst och förmögenhet, beräknas beskattningsvärdet enligt motsvarande grtmder. Vid förmögenhetsbeskattningen fastställs värdet av en fastighet huvudsakligen schablonmässigt. Beskattningsvärdet skall i princip motsvara 100 % marknadsvärdet. I praktiken gäller dock inte detta, dels på av grund av brister i taxeringen, dels grund av att vissa typer av egendom, i synnerhet jordbruksmark, värderas lågt för att gynnas vid beskattningen. Mark och byggnader värderas i allmänhet separat. Om summan av de två värderingarna visar sig överstiga marknadsvärdet för fastigheten som helhet är det dock det senare som skall gälla. Beskattningsvärdet för marken fastställs på grundval av kommunvisa tomtpriskartor och värderingsanvisningar. De häri angivna värdena utgör genomsnittliga marknadspriser. Vid värderingen tas hänsyn till markens användning, de kommunalt bestämda byggrättighetema, läget, kommunikationer och annan kommunal infrastruktur, dess lämplighet för förbättringar samt prisnivån för liknande egendom i närheten. Värdet kartan anger markens pris antingen per väningskvadratmeter eller per tomtkvadratmeter i sådan användning som anges i planen. Sedan 1989 fastställer de statliga skattemyndighetema bindande regler för hur taxeringen skall till. Anvisningarna baseras på värdekartor som i sin tur bygger på faktiska försäljningar i respektive område. För närvarande har skattemyndigheten satt som mål att markvärdena skall justeras så att de uppgår till 70 % av 198586 års markvärden. Eftersom priserna har stigit betydligt sedan dess ligger även detta mål långt under marknadsvärdena. Vidare har det funnits stora skillnader mellan kommunerna när det gäller principen för markvärderingen och därmed också i markvärdenas förhållande till marknadsvärdet. Värderingen av de ca 2,6 miljoner byggnaderna är mer teknisk och styrs av tämligen detaljerade regler från Finansministeriet. Beskattningsvärdet för byggnader fastställs utifrån schematiskt beräknade återanskaffningsvärden. Med återanskaffningsvärdet av en byggnad avses sannolika byggnadskostnader av en nybyggnad som motsvarar ifrågavarande byggnad vid värderingstidpunkten. Som grund för återanskaffningsvärdet används ca 70 % av de genomsnittliga byggnadskostnadema. Regionala skillnader i byggkostnader beaktas inte, utan byggnaderna

64 Fastighetstaxering i Norden

samma grunder i hela landet. Finansministeriets beslut om grunder för återanskaffningsvärdet för byggnader utfärdas årligen. Beskattningsvärdet erhålls genom att återanskaffningsvärdet minskas med en viss procent beroende byggnadens ålder, byggnadsmaterial och användning. För en byggnad som fortfarande används får åldersavdraget dock aldrig vara större än 80 % av återanskaffningsvärdet. Värderingen av jord- och skogsbruksmark baseras på den schematiskt bestämda årliga avkastningen. Jordbruksmarkens värde skall sättas till sju gånger och skogsbruksmark till tio gånger denna avkastning. Den faktiska avkastningen är dock i regel betydligt högre än den schematiskt bestämda, varför förmögenhetsskattevärdet i allmänhet endast motsvarar en bråkdel av marknadsvärdet, framför allt för jordbruksmark. Flerfamiljshus ägs ofta av bolag, dvs. lägenheterna ägs av bolaget i vilket lägenhetsinnehavaren äger en viss andel i form av aktier. Juridiskt betraktas lägenheten i följd härav inte som fast egendom utan jämställs med andra värdepapper. Värderingen av aktier i bostadsföretag utgår från värderingen av företagets fastigheter samt antalet kvadratmeter som andelen ger rätt till.

7.4.3 Utvecklingsarbete m.m.

Skattestyrelsens kostnad för fastighetsnegistret uppgår till ca 40 miljoner FIM. Totalt beräknas fastighetsvärderingen kosta ca 185 miljoner FIM. Kostnaden per taxering är ca 50 FIM. Ett datasystem JAKO håller för närvarande att utvecklas. Detta - skall bl.a. innehålla fastighetsregistret, en digital registerkarta, nyttjanderätter och begränsningar vid markanvändningen samt köpeskillingsdata. Även innehållet i fastighetsdatasystemet, som är en gemensam databank för statens lantmäteri-, justitie- och miljöförvaltning och för kommunerna, skall kunna hanteras genom JAKO. Systemet beräknas vara i bruk 1997 och omfatta hela Finland 1999. Ett gemensamt register beräknas medföra besparingar på ca 90 miljoner FIM.

7.5 Island

7.5.1 Allmänt

De flesta kommuner köper mark i kommunens utkant lång tid innan den skall bebyggas. Sedan hyrs tomterna ut, oftast på en tid av 75 år. I hyreskontrakten ñrpliktar kommunen sig i allmänhet att utge ersättning för byggnader för det fall att kommunen övertar tomten vid hyrestidens slut. En följd härav är att staten äger 11,5 % av alla registrerade jordegendomar. Detta är bakgrunden till att man lägger tonvikten värdering av byggnader. Husens produktionsvärde bestäms och det avskrivs i

Fastighetstaxering i Norden 65

enlighet med vissa bestämda regler, som varierar med hänsyn till användningen.

7.5.2 Beskattning

Den bor i egen bolig beskattas inte för detta vid den allmänna insom komstbeskattningen. Inkomster från uthyrning av fastighet är skattepliktiga. Är bruttointäkten uthyrningen under 2,7 % fastighetens värde av av inklusive marken kan intäkten, som ligger till grund för beskattningen, höjas till detta belopp. Därutöver finns det en löpande kommunal beskattning i form av fastighetsskatt. Denna skatt är en av de största inkomstkällorna för kommunerna och administreras av dem. Samtliga fastigheter med undantag av vissa allmänna byggnader såsom sjukhus, kyrkor, skolor etc. är objekt för fastighetsskatten. Underlaget för beskattningen är det årligen framräknade marknadsvärdet för egendomen. Skattesatsen för ägarlägenheter, småhus, lantgårdar och fritidsbostäder är 0,5 %. För övriga fastigheter är skattesatsen 1,12 %. Det finns dock möjligheter för kommunerna att höja de nämnda skattesatserna till 0,625 respektive 1,4 %. Fastighetsvärdet ligger också till grund för vatten- och avloppsavgifter i flertalet kommuner. Dessa kan tillsammans uppgå till 30-70 % av fastighetsskattens storlek.

7.5.3 Värderingsprocessen

Det isländska fastighetsvärderingsregistret förs enligt lagen om registrering och värdering av fasta egendomar. Allt arbete med registrering och värdering fastigheter samt registrets drift utförs av Fasteignmat rikisins av FMR, eller direktoratet för värdering av fast egendom, som sorterar under Finansministeriet. FMR skall föreskriva regler om registernummer fast egendom i Island, innefattande regler för landsmatrikel. Den 31 december 1992 fanns sammanlagt 339 000 ägare och 274 450 värderingsenheter upptagna i registret. Upptagna i registret är lantbruksegendom, obebyggda och bebyggda tomter, naturtillgångar och ägarlägenheter. Enligt lagen är kommunen skyldig att skicka upplysningar om alla nya eller ändrade fastigheter till FMR. Då byggnaderna spelar en så stor roll vid värderingen har man inte alltid iakttagit att registreringen blivit riktig, dvs. om byggnaderna registrerats rätt tomt. Detta beror även på att grundnummersystemet endast funnits i Reyjkavik. På andra håll har man enbart haft ett provisoriskt sådant system. Innehållet i tingsböckema har också varit bristfälligt. En arbetsgrupp har därför tillsätts för att komma med förslag till förbättringar av dessa förhållanden. FMR har prioriterat utarbetandet av ett nytt grundnummersystem matrikel för hela landet. Vidare har man börjat undersöka andra värde-

3 14-0658

66 Fastighetstaxering i Norden

ringsmetoder, såsom t.ex. en direkt marknadsmetod. Man diskuterar också förslag om att FMR om ett eller två år skall utföra all värdering för brandförsäkring i Island. Dessutom arbetar man i samarbete med andra institutioner med ett försöksprojekt med digitala kartor, vegetationskartor och landinformationssystem i skala l:25000 för hela Island.

7.5.4 Värderingsprinciper

Huvudinnehället i lagen om registrering och och värdering av fast egendom är följande. Fast egendom kan vara obebyggd tomt med bestämda gränser, lantbruksegendom med eller utan byggnad och ett hus eller delar av ett hus med rättigheter till en tomt. Så kan Lex. varje lägenhet eller byggnadsdel i särskild ägo i aftärs-, kontots eller industribyggnader vara fast egendom. Bostadshus värderas med hjälp av data. Varje byggnadsdel grund, ytterväggar, tak, installationer, skåp etc. beräknas särskilt. Byggnader i vilka verksamheter bedrivs värderas manuellt. Hus eller husdelar skall värderas redan på byggstadiet vind- och vattentätt eller när de tas i bruk. En ny värdering skall träda i kraft den 1 december varje år. Värderingen skall motsvara november månads kontantpris. Om man under det löpande året inte har ändrat den gällande värderingen för en egendom så ändras värderingen med fastighetsprisindex utarbetade av FMR. De slutliga indextalen fastställs dock av Yfrrfasteignamatsnefnd, som även är klagonämnd. FMR:s driftskostnader uppgick 1993 till 12,9 miljoner kronor. Härav belöper ca hälften, eller 6,4 miljoner, på fastighetsregistret. Kostnaden för fastighetsvärderingen, ca 6,4 miljoner, är tämligen hög och förklaras av att samtliga fastigheter besiktigas. Kommunernas kostnad för att fullgöra sin upplysningsskyldighet uppgår till ca 1,5 miljoner kronor.

8 Registerfrågor och registerbaserad

fastighetstaxering

Inledning

Inom skatteförvaltningen sker fortlöpande en översyn av regelsystemet. Detta gäller beträffande såväl materiella som formella frågor. Ett mycket viktigt inslag i detta arbete är att med olika ambitionsnivå i fråga om effektivitet söka minska administrationskostnadema. Allmänt sett står fördelar att vinna om myndigheterna kan utnyttja redan befintlig information och på så sätt begränsa de enskildas uppgiftslärnnande. Som exempel på det nu sagda kan nämnas de reformer som under senare år genomförts i fråga om den årliga inkomsttaxeringen. Den förenklade sjâlvdeklarationen infördes vid 1987 års taxering. Grovt räknat kan denna reform, efter viss omfördelning av resurser, beräknas ha medfört besparingar på ca 30 miljoner kronor. Vid 1995 års taxering kommer inkomsttaxeringen att till stor del grundas förtryckt material, vilket beräknats ge ytterligare besparingar ca 107 miljoner kronor per år. Såvitt gäller fastighetstaxeringen har i vissa hänseenden en anpassning skett till vad som genomförts i fråga om inkomsttaxeringen. Så har skett i fråga om förfarandet vid fastighetstaxeringen med verkan fr.o.m. år

1994. Ändringarna innebär bl.a. att fastighetstaxeringsnänmdema har av-

skaffats och deras uppgifter har övertagits av skattemyndigheten. En femårig omprövningstid har införts vilket fått till följd att institutet besvär i särskild ordning utmönstrats. Vad som däremot i princip inte ändrats i fråga om fastighetstaxeringen är uppgiftslämnandet från fastighetsägarna och register- och deklarationshanteringen. Även åtskilliga om numera uppgifter förtrycks i deklarationema, bygger alltjämt förfarandet att uppgifter från fastighetsägarna. En huvuduppgift för oss är därför att undersöka vilka administrativa förenklingsvinster, och därmed kostnadsbesparingar, som står att vinna genom att i större utsträckning än för närvarande samordna och utnyttja uppgifter i befintliga register. I det följande redovisar vi de register som är aktuella. Av störst intresse för vårt vidkommande är självfallet FTR som är det grundläggande registret för fastighetstaxeringen. För redovisningen har dock FDS tagits som utgångspunkt. Beträffande redovisningen av byggnadsregistret vill vi i tydlighetens intresse redan nu påpeka att det detta stadium, när registret är under uppbyggnad, inte är helt klart hur rutiner kring ajourföring och rapportering av uppgifter i detalj kan komma att utformas. Det är också för tidigt att nu kunna uttala sig om vid vilken

68 Registerfrågor och registerbaserad fastighetstaxering

tidpunkt ett sådant register såvitt gäller fastighetstaxeringens behov kan vara helt funktionsdugligt. Vi vill också klargöra att ett byggnadsregister rätt utformat och väl ajourhållet givetvis blir ett mycket värdefullt - stöd för ett registerbaserat förfarande. Meningen är dock inte att registret i framtiden skulle få mer än funktionen av ett mycket tillförlitligt underlag för fastighetstaxeringen. Vid denna måste självfallet uppgifterna i registret få bedömas självständigt.

Befintliga register

En registerbaserad fastighetstaxering kräver ett tillförlitligt underlag i så måtto att erforderliga uppgifter finns i framtagbar form i olika register. Det är således både en fråga om att kunna utnyttja ett befintligt material av god kvalitét och att skapa garantier för att detta hålls aktuellt. CFD och RSV skiljer sig vad gäller ADB-verksamheten på väsentliga punkter. CFDFDS är ett centralt system med drift och systemutveckling förlagd till Gävle. FDS vänder sig till användare inom en mängd olika verksamheter, både vad avser ajourföring och informationsåtervinning. Hos RSV sker driften av PTS regionalt medan systemutvecklingen sker centralt. Systemet används i princip endast inom skatteförvaltningen, men den information som fastighetstaxeringen resulterar i finns åtkomlig för andra användare i FDS. De register som främst är av intresse är följande.

Fastighetsdatasystemet

Fastighetsdatasystemet FDS är ett ADB-system med information om landets fastigheter. Uppbyggnaden sker successivt över landet genom systemets införande vid fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter, den s.k. Fastighetsdatareformen. CFD har huvudansvaret för såväl FDS som genomförandet av Fastighetsdatareformen. FDS togs i bruk med början i Uppsala län år 1976 och kommer att omfatta landets totala fastighetsbestånd, 3,7 miljoner fastigheter, fr.o.m. hösten 1995. Systemet innehåller i huvudsak två register, ett fastighets- och ett inskrivningsregister. Efter beslut av riksdag och regering våren 1993 pågår uppbyggnaden av ett basregister över byggnader. Dessutom innehåller FDS en delkopia av fastighetstaxeringsregistret FTR.

Iiastighetsregistret

Fastighetsregistret FR innehåller uppgifter fastigheter, samfälligom heter, planer m.m. FR regleras genom fastighetsregisterkungörelsen 1974:1059 och består av huvudregister, koordinatregister, planregister, kvartersregister, adressregister och gemensamhetsanläggningsregister. Till

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering 69

FR hör registerkarta. Registret förs av fastighetsregistemryndighet. Adress- och vissa delar av planregistret förs i vissa fall av kommunal organisation. Fastighetsdatasystemets fastighetsregisterdel inrymmer inte den till fastighetsregistret hörande registerkartan, grund av att det tidigare saknats förutsättningar att upprätta och lagra en digital registerkarta. I begränsad omfattning ajourhålls dock numera ADB-baserade registerkartor. Förändring registrets information initieras i regel av att av fastighetsbildningsmyndigheten avslutad fastighetsbildningsátgärd en av vunnit laga kraft. Den grundinforrnation som fastighetsbildningsmyndigheten behöver för att handlägga förrättningen hämtas bl.a. från fastighetsdatasystemet.

Inskrivningsregistret

inskrivningsregistret IR innehåller uppgifter om ägarförhållanden, inteckningar m.m. l detta register förs inskrivningsmyndighetens beslut och anteckningar i olika ärenden. IR regleras av inskrivningskungörelsen 1974: 1061 och består av sex avdelningar. Dessa inrymmer uppgifter om lagfart, tomrättsupplåtelse, tomrättsinnehav, inteckningar m.m., anteckningar samt hänvisningar till äldre förhållanden. Handläggning av inskrivningsärenden sker vid inskrivningsmyndighet. De flesta förändringar kommer till stånd till följd av ansökningar om lagfart eller beviljande av inteckning. Förändring av innehållet i inskrivningsregistret kan också initieras att fastighet bildas och registreras i fastighetsregistret av en ny av fastighetsregistermyndighet.

Basregister över byggnader

Registret, med mer än 3 miljoner byggnader, skall vara upplagt för hela landet senast hösten 1995 för att uppgifter beträffande småhusen skall kunna användas vid ATF 96. Uppläggningen innebär att byggnaderna ges identiteter och att rätt adress och rätt taxeringsinformation kopplas till byggnaden. Avgränsningen av registrets innehåll följer de principer som gäller för koordinatregistrering av byggnadspunkter i FDS. Detta innebär att förutom bostads- och fritidshus ingår även byggnader för industri, handel, offentlig förvaltning m.m. Komplementbyggnader såsom uthus, garage och ekonomibyggnader till lantbruk omfattas inte av koordinatregistreringen och dessa byggnader ingår således inte i den grundläggande registeruppläggningen. Uppläggningen av byggnadsregistret görs genom att taxeringsregistret, koordinatregistret och adressregistret i FDS bearbetas tillsammans. Resultatet av denna gnmduppläggning blir ett byggnadsregister som för ca 80 % de bebyggda fastigheterna är komplett med byggnadsidentiteter av och rätt information kopplad till respektive byggnad. Resterande del av de bebyggda fastigheterna måste kompletteras i olika avseenden, främst vad gäller kopplingen mellan byggnader och taxeringsuppgifter.

70 Registerfrâgor och registerbaserad fastighetstaxering

Byggnadsbeteckning består av fastighetsbeteckning och byggnadsnum- Vid grunduppläggningen ges alla befintliga byggnader byggnadsbemer. teckning där byggnadsnummer genereras maskinellt. Senare, när den löpande ajourföringen kommer i gäng, genererar ajourföringssystemet automatiskt närmast lediga byggnadsnummer inom fastigheten. Grimdupplåggningen av registret görs av CFD varefter vissa komplettekommunerna. CFD bistår kommunerna med utbildning, ringar görs av användarstöd och utrustning för upplâggningen. SKM bistår kommunerna med utredningar vilken taxeringsinformation som skall kopplas till en om viss byggnad. När registret har lagts upp skall ändringar i byggnadsbeståndet och ändringar fastighetsindelningen, dvs. byggnadens koppling till aktuell fastighetsbeteckning, samt uppgifter om byggnadens användning, ajourföras kommunerna. Om möjligt skall handläggningen beav träffande ändringar i byggnadsbeståndet integreras med bygglovhantering- För denna kommunala ajourföring finns ADB-stöd. Registret måste en. också ajourföras vad gäller kopplingen mellan byggnad och taxeringsinformation, dvs. beträffande ändringar i indelningen i taxerings- eller värderingsenheter. Ajourföringen torde kunna göras helt maskinellt men ADB-stödet måste utvecklas. För ajourföring av taxeringsuppgifter m.m. svarar CFD. Basregistrets innehåll kan delas upp i basinformation och tilläggsini formation. Basinformationen är obligatorisk och lagras i FDS. Tilläggsinformationen är frivillig och beslutas av respektive kommun. Tilläggsinformation kan lagras antingen i FDS eller i kommunala system. Tillgängligheten till information byggnadsregistret är genom den nu ur gällande, tillfälliga, ñrfattningsregleringen av registret Fastighetsdatakungörelsen, SFS 1993:968 l och 13 §§ något begränsad. Terminalåtkomst medges endast för skatternyndigheter och för den kommun där

byggnaden är belägen. Övriga bearbetningar och möjligheter till uttag för

statistik prövas CFD. Förhoppningen är att en reglering av m.m. nu av hela fastighetsdataverksamheten i registerlag skall ge klarare regler en ny för en bred användning även hos andra intressenter. Informationen i FDS används för ärendehandläggning vid myndigheter för inskrivnings- och fastighetsregisterärenden och är tillgänglig on-line för ett stort antal terminalanvändare som är anslutna till systemet, t.ex. banker, mäklare, kommuner, försäkringsbolag m.fl. FDS förser också andra register, främst kommunala, med fastighetsinformation. Innehållet i FDS används också för olika typer av service och bearbetningar inom ramen för CFD:s avgiftsfmansierade verksamhet.

Aiourhållning av FDS och aviseringar till SKM

Ajourhållningen av FR sker hos statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheter. Förändringar som sker i samband med Lex. ny- och ombildning av fastigheter uppdateras löpande i FDS. I samband med detta fångas också den information som skall aviseras till FTR.

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

Ansvaret för uppdatering av IR ligger på inskrivningsmyndighetema IM, är del av tingsrättsorganisationen. Vid handläggning av som en t.ex. ansökan om lagfart handläggs denna direkt i FDS som sedan en uppdateras med förändrad information som rör ägandet av fastigheten. Samtidigt skapas automatiskt ett underlag för avisering till FTR. Aviseringen till SKM i fastighetsregisterkungörelsen 1974:1059 och kungörelsen om skyldighet för inskrivningsregistermyndighet att lämna vissa uppgifter om sökta lagfarter 1971:709. De uppgifter som aviseras enligt den senare kungörelsen är fastighetsbeteckning, LOK-kod, församling, personorganisationsnummer, namn, inskrivningsdag, IR-beslut, lagfarttomträtt, andel, fångesart och köpeskilling. Aviseringen från FR sker, till skillnad mot IR-aviseringen, via en särskild transaktion. Ett FR-ärende kan innefatta såväl avstyckning, sammanläggning och fastighetsreglering och kan omfatta ett stort antal fastigheter. De uppgifter som aviseras är åtgärd, datum, akt, fastighetsboteckning, LOK-kod, församling, areal, arealändring, ursprung, preliminär typkod samt ägare vid nybildning. Varje FR- och IR-ärende mellanlagras vid handläggningen av ärendet i avvaktan ett s.k. godkännande, t.ex. av en inskrivningsdag. När godkännande har skett uppdateras respektive register och aviseringsposter till skattemyndigheten skapas. Aviseringsposterna lagras ärendevis i en särskild databas utnyttjas för aviseringar till externa och interna som datasystem. Ett projekt som syftar till att modernisera alla aviseringar

från FDS har initierats från CFD innevarande budgetår. Överföring till

magnetband sker slutligen med ett gemensamt program för FR och IR. Samtidigt töms basen de aviserade ärendena. CFD och RSV har som målsättning att alla magnetbandsaviseringar skall ersättas av överföring via telelinje. Som komplement till aviseringen och som stöd i handläggningen av komplicerade ärenden kan SKM också ha tillgång till FDS via direktuppkoppling. l ett pågående projekt har de tidigare manuellt förda samfällighetsregistren överförts till ett ADB- register. CFD och LMV har gemensamt

utformat detta register, är knutet till FDS. Ändringar i registret skall

som aviseras till SKM SFS 1973:1166. Aviseringen kommer att innehålla åtgärd nyregistrering, ändring eller avregistrering, föreningens organisationsnummer, firma, adress, säte kod ñr län och kommun samt kod för juridisk form. Utöver aviseringen till SKM administreras handläggningssystemet för byggnadsregistret och hanteringen av folkbokförings- och taxeringsuppgifter från FDS. Informationsutbytet mellan CFD och RSVSKM illustreras i bilaga

Handläggningssystemet för byggnadsregistrering

Kommunerna skall för ajourföringen byggnadsregistret och blir

svara av därigenom en av registermyndigheterna i FDS. Ajourföringen består av

72 Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

ändringar i byggnadsbeståndet och ändringar igpplingen till aktuell fastighetsbeteckning byggnadsbeteckning. Ett fåñrjrunduppgifter

registreras för närvarande: läge adress och koordinater, användning m.m. För att kommunerna skall kunna sköta den sistnämnda uppgiften måste de genom FDS sådana ändringar i fastighetsindelningen som berör byggnader. Vid ändringar i byggnadsbeståndet är målsättningen att

en integrering med bygglovhanteringen sker. Ändringar i byggnadsbe-

ståndet och i byggnadens koppling till fastighet skall aviseras till skattemyndigheten. SKM måste avisera ändringar i indelningen i taxerings- och värderingsenheter till den del dessa berör byggnader i byggnadsregistret. Byggnadsregistret uppdateras direkt utan mellanlagring och godkännande.

Hantering av folkbokforings- och taxeringsuppgifter

Exempel på inkommande avisering till FDS är adressuppgifter från folkbokföringen och taxeringsuppgifter från FTS. Adressuppgiftema för lagfarna ägare och tomrättsinnehavare i IR lagras i det s.k. personreferenssystemet som uppdateras varje vecka via magnetband från folkbokföringen och organisationsnummerregistret. Uppgiftslämnandet är reglerat i fastighetsdatakungörelsen SFS 1974:1058. Personnummer som ingår i inskrivningsregistret vid uppläggningen eller läggs in via handläggningen aviseras veckovis från FDS till folkbokföringen. Från såväl folkbokföringssystemet som organisationsnummerregistret aviseras alla ändringar sedan fortlöpande, och de adressändringar som avser lagfarna ägare och tomträttshavare förs in i FDS. CFD och RSV utreder för närvarande tillsammans med SCB frågan om förbättrad hushållsstatistik med hjälp av register. I detta arbete är frågan om en förbättrad identifiering av lägenheter, baserad byggnadsregistret, av central betydelse. Tillsammans med Posten och Svenska Kommunförbundet undersöker CFD och RSV också möjligheterna till fören bättrad adresshantering, främst vad avser fastigheter landsbygden. Iaxeringsuppgiftema i FDS totalaviseras årligen från FTS. Aviseringen regleras i fastighetsdatakungörelsen SFS 1974:1058 och skall omfatta taxeringsvärden, andra vid taxeringen fastställda uppgifter, ägaruppgifter som inte redovisas i inskrivningsregistret och ägaruppgifter för hus ofri grund. I huvudsak aviseras hela innehållet i beslutet om fastighetstaxering och uppgifterna lagras i en särskild databas taxeringsdatabasen. Basen innehåller hela riket och innehåller samtliga taxeringsenheter och värderingsenheter. Ingen historik lagras för närvarande. Skatteförvaltningen har numera upphört med att framställa och försälja fastighetstaxeringslängd och s.k. lagfartsband. CFD:s roll som förmedlare av sådan information har i och med detta ökat. Vid laddningen av taxeringsdatabasen påförs FDS:s interna identitet via den fastighetsbeteckning som redovisas i beslutet om fastighetstaxering. För huvuddelen av taxeringsenhetema kan detta ske helt maskinellt men

Registerfrdgor och registerbaserad fastighetstaxering 73

ett litet antal måste tolkas manuellt, t.ex. vid ofullständiga eller felaktiga beteckningar eller beteckningar som inte är entydiga. För närvarande pågår ett arbete med att uppdatera FTR med FDS:s interna identitet. Det manuella inslaget i laddningen kommer därefter att minimeras.

Fastighetstaxeringssystemet

Fastighetstaxeringssystemet FTS är skatteförvaltningens ADB-system för fastighetstaxering. Ett nytt system togs i drift under hösten 1993 för att användas inför 1994 års AFT. Driften fastighetssystemet är koncentrerad till fem av driftställen. Det nya fastighetstaxeringsregistret organiseras liksom tidigare utifrån indelningen i lokala skattekontor LOK. År 1993 fanns det 131 LOK i landet. Antalet fastigheter inom ett LOK uppgår till mellan 5 000 och 50 000. Vid ett regionalt driftställe administreras databaserna för 20-30 LOK 400 00-800 000 fastigheter. Data lagras i relationsdatabaser i UNIX-miljö. Registren innehåller sådana fastigheter, samfälligheter och byggnader på ofri grund som är eller skall bli föremål för fastighetstaxering. De huvudsakliga funktionerna i systemet är registervård, årlig taxering, domar och service. Registervárd avser olika typer av händelser, såsom t.ex. förändringar i fastighetsindelningen, ägarförhållanden, indelning i taxeringsenheter, registrering skäl till föreläggande till fastighetstaxering, föranlett av av någon av ovan nämnda förändringar eller t.ex. bygglov, samt tillhörighet till län, kommun, församling och valdistrikt. Förändringar i fastighetsindelningen aviseras vidare till folkbokföringen.

Årlig taxering utgörs av allmän eller särskild fastighetstaxering. De

funktioner som påverkar ADB-systemet inför och under en taxeringsperiod är i korthet:

uttag av data för uppgiftsinsamlingar inför en AFT, underhåll uppgifter om värdeområdesindelning och riktvärde- - av tabeller, förtryckning av deklarationsblanketter till fastighetsägare, registrering av inkomna deklarationer, förändring i indelningen i taxeringsenheter och värderingsenheter, maskinella kontroller och beräkning av riktvärde, registrering av beslut och beslutsmotiveringar, framställning av underrättelse om fastställd taxering till fastig- hetsägare.

Funktionen domar innehåller registrering av inkomna besvär, framställning av aktmaterial för handläggning av besvären samt registrering av ändrade taxeringsvärden. Service innebär att aviseringar görs från FTS dels internt inom skatteförvaltningen, dels till vissa externa mottagare som CFD och SCB.

74 Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

Aiourhållning av FTR

Allmänna fastighetsuppgijier

Förändringar i fastighetens identitet och areal aviseras i samband med

fastighetsbildningsförrättning från CFD. Avisering av dessa uppgifter

sker på ADB-media varje vecka. Samtidigt aviseras ägarförändringar lagfarter. Nästan alla lagfarter uppdaterar FTR helt maskinellt. Däremot häver en ganska stor del aviseringarna från FR, 60 %, kompletteav ca rande manuell handläggning. De främsta skälen till detta är:

för fastigheter som är uppdelade i flera taxeringsenheter går det i vissa fall inte att maskinellt avgöra vilken del händelsen avser, för ny fastighet saknas uppgift förvärvare, - om fastighet som ingår i sammanföring skall avregistreras, oavslutad händelse som rör fastigheten finns från tidigare avisering. -

Sådan manuell hantering utgörs huvudsakligen av utredning, som avslutas med en enkel registrering vid terminal. Vid uppdateringen med överlåtelseuppgifter från CFD:s aviseringsfrl markeras för ny ägare eventuellt deklarationsansvar, dvs. vilken ägare som skall tillställas en förtryckt deklarationsblankett. En mindre andel av lagfartsaviseringama, 15 %, kan inte avslutas ca maskinellt. Den vanligaste orsaken till detta är att person-lorganisationsnummer för köpare eller säljare saknas. Efter utredning och komplettering LOK sker avslutande registrering via terminal. Via terminal registreras också andra än lagfama ägare, t.ex. ägare till byggnad ofri gmnd. Om den nye ägare inte tidigare funnits i registret hämtas via magnetband namn- och adressuppgifter från centrala skatteregistret. Samtidigt erhålls uppgift om namn- och adressändringar för existerande ägare. En separat avisering av ägarförändringar görs till FAS-data. FAS-data är en deldatabas i det centrala skatteregistret innehåller upgifter som om fastighetsägare och deras fastigheter. För fastigheterna lagras bl.a. uppgifter om beteckning, typkod, taxeringsvärde, underlag för fastighetsskatt samt, i vissa fall, ytterligare information med anknytning till fastighetsskatten. Uppgifterna används vid förtryckningen av inkomstdeklarationer, debitering av fastighetsskatt samt allmän upplysning via frågesom en transaktion. FAS-data får en totalavisering årligen, efter avslutad fastighetstaxering. Löpande avisering sker en gång per månad. För närvarande planeras inga stora förändringar av FAS-data. På sikt kommer troligen hela inkomsttaxeringssystemet att byggas om. Vid omfattande beteckningsändringar, t.ex. vid genomförande som av fastighetsdatareformen, erhålls uppgifter på ADB-media från CFD för uppdatering av FTS. För enstaka beteckningsändringar och rättelse av felregistreringar finns terminaltransaktion. Under 1994 en sommaren

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering 75

genomförs rättelser fastighetsbeteckningar i FTS som en förberedelse av för införandet av FDS:s interna fastighetsidentitet i FTS. Vid förändringar i den administrativa indelningen läns-, kommun- och församlingskoder får SKM beslut från SCB, som därefter registreras. Vidare får SKM aviseringar om ändringar i valdistriktsindelningen.

Ãndringarna registreras i FTR och aviseras därefter till folkbokföring och

valmyndighet.

Ilaxeringsuppgifter

Vid SKM registreras skäl till föreläggande om taxering med anledning av inkomna uppgifter, t.ex. bygglov från kommunen. Innehållet i bygglovet lagras inte i FTR. Först när fastighetsägaren i fastighetsdeklarationen fastigheten förändrats registreras uppgifterna. Även redovisat hur om förändringen inte leder till någon taxering lagras ändrade värdefaktony för att ligga till grund för kommande förtryckning av deklarationer. rer Med nuvarande ordning inhämtas alltså taxeringsuppgifterna från fastighetsägaren via fastighetsdeklarationen, antingen via AFT eller SFT. Som nämnts måste uppgift om ändrade värdefaktorer sparas även ovan när dessa inte föranlett ny taxering. Det är av stor betydelse att en prövning görs av värdefaktorema i ett system med registerbasenoggrann rad taxering. För SKM är arbetet med en SFT lika stort oavsett om ny taxering verkställs eller inte. En förklaring härtill är att i vissa fall krävs för taxering att värdeförändring minst 20 % inträtt, en s.k. ny en spärregel. Huruvida så är fallet vet man inte förrän man gått igenom ärendet. Vid fastställande av tidigare taxering måste uppgifter också sparas om de värdefaktorer ligger till grund för denna taxering. En taxeringsensom het kan föremål för flera SFT mellan de år den taxeras vid AFT. På vara grund spärreglema kan det inträffa att den ursprungliga taxeringen av varje år fastställs på nytt. För registerhállningcn innebär detta att man dels måste uppgifter hur taxeringsenheten varje år var beskaffad spara om och dels uppgifter den fastställda taxeringen av formella spara om SOmL skäl beskriver andra förhållanden än de som i realiteten föreligger. En femårig omprövningsperiod gör också att SKM måste spara uppgifter mycket länge. En taxeringsenhet som är föremål för AFT 1994 kan bli föremål för SFT 1999. Denna SFT kan sluta med att 1,994 års taxering fastställs oförändrad på grund av spärreglema. SFT 1999 kan omprövas fram till och med utgången av år 2004. Uppgifterna om 1994 års taxering måste således i nämnda fall hållas tillgängliga i ADB-systemet ända till den l januari 2005. Vissa uppgifter om en taxeringsenhet kan ändras efter det att taxeringen fastställts, t.ex. namnet. Andra uppgifter kan av formella skäl inte ändras måste lagra uppgift både hur det faktiskt är och hur det formen man om mellt bestämts. Denna dubbellagring av uppgifter föranleder ökade kostnader för utveckling och underhåll av ADB-systemet. l flertalet program måste man skilja på vilka uppgifter det är som skall presenteras och man

76 Registetñágor och registerbaserad fastighetstaxering

måste hämta, och i bland även lagra, uppgifter dels från SFT-året och dels från något tidigare taxeringsår. Spärreglema orsakar detta sätt stora strukturella problem för såväl databasens som programmens utfonnning och underhåll. Vi återkommer i vårt slutbetänkande till frågan om hur den särskilda fastighetstaxeringen skall utformas för framtiden. Uppgift om värdeområdestillhörighet påförs manuellt av SKM när en ny taxeringsenhet eller värderingsenhet läggs Även beslut upp. om nyaändrade värdeområden fattas av SKM.

8.3 Allmänna

utgångspunkter för framtida förändringar

För närvarande övervägs betydelsefulla ändringar beträffande den framtida registerhållningen som också berör vårt område. Två viktiga sådana frågor rör fastighetsbildning samt ny-, till- och ombyggnad. Frågor rörande fastighetsbildning m.m. ur registreringssynpunkt och liknande har behandlats av Lantmäteri- och inskrivningsutredningen i delbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99. lprop. 1993942214, En ny organisation för lantmäterioch fastighetsdataverksamhet m.m., föreslås bl.a. att fastighetsregistreringen skall ske vid källan och att FBM och FRM slås samman till en myndighet. Såvitt gäller ny-, till- och ombyggnad har ett delbetänkande avgivits av Plan- och byggutredningen SOU 1993:94. I l993l94zl78, Ändprop. ring i Plan- och bygglagen, m.m., föreslås bl.a. en ändring i 18 kap. ll § FTL som innebär att byggnadsnämnd skall lämna den lokala skattemyndigheten uppgifter om art och omfattning av byggnadsverksamhet i viss nämnare angiven omfattning. Detta gäller även uppgifter komsom munen i egenskap av PBL-rnyndighet får in vid bygganmälan. CFD, RSV och LMV samarbetar sedan länge i frågor kring fastighetstaxeringen i syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten. Den förstudie som utförts av dessa myndigheter och redovisats i som en rapport den 18 september 1992, har utförts mot bakgrund av den utveckling som ägt och fortlöpande äger på området samt de ökade kraven rum på besparingar i statlig verksamhet. Nya tekniska förutsättningar ger möjligheter att genomföra förändringar beträffande fastighetstaxeringen i syfte att minska systemkostnaderna. Inom det aktuella området finns vissa system redan i drift, andra är under intensiv utveckling, medan en tredje grupp befinner sig i en utredningsfas. En viktig fråga vid utförandet av den nyss nämnda förstudien har varit att undersöka vilka möjligheter till rationaliseringar och kostnadsminskningar som skulle kunna uppnås om ett gemensamt register med grunduppgifter om fastigheter och byggnader används som underlag vid fastighetstaxeringen. Som huvudaltemativ har därför undersökts lösning en som innebär att grunduppgiftema för fastighetstaxeringen hämtas från en databas i FDS. Databasinnehållet i det gemensamma registret skulle mot-

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

grunduppgifter kring fastigheter och byggnader som finns i det svara de RSV utnyttjar i dag. Systemtekniskt skulle änendehandläggningen system RSV:s fastighetstaxeringssystem ske med direkt åtkomst av berörda i databaser i FDS enligt s.k. client-server modell. alternativ härtill har olika möjligheter till förändringar i Som ett nuvarande diskuterats, såsom möjligheten att övergå till en system registerbaserad taxering vid AFT 96, indelningen i taxeringsenheter, förändrad karthantering med hjälp av geografiskt informationssystem GIS, utnyttjandet byggnadsregistret i fastighetstaxeringen samt av aviseringsfrågor.

8.4 Förändringar av nuvarande system

flertal åtgärder kan diskuteras medför fördelar för hanteringen Ett som av fastighetsuppgifter. Fastighetsdataneformen avslutas under hösten 1995. Detta får till följd ändringar i fastighetsindelningen och ägarändringar kan aviseras ett att enhetligt sätt från FDS till fastighetstaxeringen för samtliga kommuner. Även vissa bebyggelseförändringar kan aviseras via FDS när byggnads-

registret samtidigt lagts upp. Inom RSV pågår utvecklingsarbete avseende datafångsten inom skatteförvaltningen i avsikt finna andra metoder för datafångst än den att nuvarande resurskrävande registreringen, t.ex. optisk läsning.

Registerfastighet lhxeringsenhet -

I det maskinella aviseringssystem finns uppbyggt mellan CFD som nu och RSV behandlas 40 % alla indelningsändringar utan manuella ca av insatser. Motsvarande siffra är, vad gäller ägarändringar, 85 %. Som tidigare nämnts utgörs de fall blir föremål för manuell hantering som främst sådana enheter där registerfastighet och taxeringsenhet inte av överens. Även brister i aviserat material vad avser personstämmer organisationsnummer är orsak till att manuell åtgärd måste komplettera aviseringsförfarandet. Hos de olika fastighetskategorier som förekommer

fastighetstaxering är problemet med att begreppen registerfastighet och

i taxeringsenhet inte stämmer överens olika frekvent. Lantbruksenheter blir oftare än andra kategorier föremål för manuella åtgärder i samband med

en registervårdshändelse i FTS. Det går inte helt genomföra målsättningen registerfastighet en att en taxeringsenhet. Anledningen härtill är att fastighetstaxeringen också har andra skatteobjekt än fastighet, eftersom beskattningen i bland är knuten till byggnadens, inte markens, ägare. Detta gäller byggnad å och om-

råde från Ägarändringar för hus å kan inte tillhandahållas i fastighets-

datasystemet eftersom sådana förvärv inte kan lagfaras. I dag fångas sådana in AFT eller i samband med självdeklarationlen. genom

78 Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

Vad gäller fastigheter som skall delas i flera taxeringsenheter upp grund av att ett markområde säljs är den enda indikation från FDS som i bland kan erhållas en vilande lagfart. Först när och fastighetsom bildning sker ger FDS uppgift areal om m.m. Ett manuellt altemativsystem måste under alla omständigheter byggas upp, oavsett om den manuella insatsen är frekvent eller inte och det lokala skattekontoret LOK måste i dessa fall manuellt hänföra händelsen till rätt taxeringsenhet.

Gemensam identitet FDS FIS -

Stora besparingar skulle däremot kunna göras beträffande lagring och avisering om identitet råder mellan FDS och FTS avseende den taxerade egendomens officiella registerbeteckning. Hittills har vid utbytet av fastighetsuppgifter mellan CFD och RSV fastighetsbeteckningen använts som gemensam identitet. Detta har inneburit ett flertal nackdelar. T.ex. uttrycks beteckningen på olika sätt i registren, vilket medför att den alltid måste översättas vid informationsutbyte. En för RSV och CFD gemensam, numerisk identitet på fastighetsnivå innebär förenklingar och besparingar och är en förutsättning för rationell informationssökning i ett gemensamt register. RSV lagrar därför i sitt nya fastighetssystem FDS:s fastighetsnyckel, som utgörs länskod + löpnummer inom län, av samt utarbetar nya rutiner för informationsutbyte med hjälp denna. av

Basregister över byggnader

Genom det ovan beskrivna basregistret över byggnader möjlighet till ges utökad maskinell uppdatering av ägar- och indelningsändringar, FTS kan uppdateras med bygglov och planändringar och registret kan utnyttjas för en registerbaserad taxering av småhusenheter. Av betydelse for att kunna utnyttja byggnadsregistret för dessa syften är dock att det sker viss en anpassning beträffande vissa grundläggande definitioner samt att kommunernas roll vid ajourñringen av registret klarläggs. Uppgifter som i dag direkt kan hämtas från registret är byggnadens beteckning och adress kopplade till befintliga ägar- och taxeringsuppgifter. Detta underlättar kommunikationen mellan skattemyndigheten och den skattskyldige. Mycket skulle t.ex. vinnas på byggnadsidentiteten om förtrycks på deklarationsblanketten så den snabbt etableras hos att fastighetsägarna. Oavsett om registret används vid registerbaserad AFT 96 eller inte en kan aviseringar från registret utnyttjas för att förenkla handläggningen av bebyggelseuppgifter i fastighetstaxeringen. Avisering till följd ändrad av

fastighetsindelning för byggnad kan utnyttjas för att påverka indelningen

i taxeringsenheter. Avisering beståndsförändring och ombyggnad kan av antingen utnyttjas som signalsystem för anmaning till skattskyldig eller som huvudkälla för egenskapsuppgifter.

Registerfrágør och registerbaserad fastighetstaxering 79

Under tiden som registeruppläggningen pågår vidareutvecklas systemet på ett antal punkter. Två för fastighetstaxeringen viktiga funktioner som för närvarande prioriteras i utvecklingsarbetet är att ajourföra byggnadsregistret från kommunala bygglovhanteringssystem och att utnyttja byggnadsregistret rapportsystem mellan kommunerna och staten. Förslag som beträffande vilken information som skall ajourföras och hur detta skall till, ajourföring av kommunal tilläggsinformation i byggnadsregistret samt datautbytet mellan byggnadsregistret och den kommunala bygglovhanteringen har sammanställts av CFD och skickats ut enkät. Ett slutligt förslag beräknas föreligga före sommaren 1994. Det nu sagda irmebår, som vi inledningsvis påpekat, å andra sidan att ett byggnadsregisters värde för fastighetstaxeringen självfallet inte kan bedömas slutligt förrän man vet vad detta kommer att innehålla och om information för landets samtliga kommuner kommer att ingå.

Geografiska informationssystem

Ny teknik för lagring av värdeområden är under utveckling. Tillgången på digitalt lagrad kartinformation ökar snabbt. Den nya teknik som här kommer till användning innebär nya möjligheter att integrera lägesinformation med annan registerinformation. Förutsättningarna för att t.ex. samordna uppbyggnaden av digitala databaser med uppläggningen av byggnadsregistret undersöks. Indelningen i värdeområden kan hanteras med hjälp av ett geografiskt informationssystem GIS. Ajourföringen av värdeområdesindelningen sker därvid mot ständigt aktuell bakgrundskarta. Vid förändringar av en områdesindelningen behöver inte hela kartan ritas om, utan förändringarna kan föras in vid skärm. Med ett digitalt lagrat värdeområdesregister i FDS kan utsökning ske maskinellt områdestillhörighet och påföras fastigheter och byggnader av direkt i löpande avisering från FDS. Under förutsättning att gemensamma identiteter används kan man sikt utnyttja GIS för analyser av olika slag. l vilken utsträckning den nya tekniken för karthantering skall användas i fastighetstaxeringen sammanhänger dock med ambitionsnivån i fastighetstaxeringen i framtiden och kostnaderna för teknikens utnyttjande.

Eastighetspñssystemet

LMV:s fastighetsprissystem FPS utvecklades ursprungligen i början av 1980-talet. Informationen i FPS används i förberedelsearbetet för de allmänna fastighetstaxeringarna. LMV och CFD har i ett gemensamt projekt utvecklat ett nytt FPS. I det nya systemet hämtas uppgifter om fastighetsköp direkt från FDS genom IR samt taxeringsregistret, som är kopia av FTS, i stället för som tidigare genom aviseringar från FTS. en Även SCB har gått över till att hämta uppgifter köp direkt från om

80 Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

CFD:s och LMV:s fastighetsprisdatabas. Databasen innehåller uppgifter om köp av fastigheter samt uppgifter om pris, köpedatum och säljare, uppgifter om den köpta egendomen såsom fastighetstyp, areal och taxeringsvärde samt egenskaper hos byggnader.

8.5 Gemensamt

register

Vi vill inledningsvis erinra att begreppet register inte med om gemensamt nödvändighet innebär att uppgifter bara skulle finnas samlade på ett ställe. I begreppet ligger nämligen i lika stor utsträckning sådant ett system som möjliggör en smidig korrespondens mellan olika myndigheters register. Den närmare utformningen av ett gemensamt register är således närmast en fråga rör de tekniska möjligheterna på som att ett enkelt sätt hantera ett uppgiftsmaterial. Samhällsnyttan av den systemutveckling pågår är På inskrivsom stor. ningsområdet har avsevärda rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar kunnat göras, liksom hos många användare inom kreditväsent.ex. det och i olika kommunala förvaltningar. De s.k. digitala produktionslinjerna för förrättningsverksamheten och inom den allmänna kartläggningen som nu införs leder till effektiv datafångst, ajourhållning, förvaltning och åtkomst av information. Användarna kan komma informationen i databaserna på ett enkelt och likartat sätt. Den nuvarande ordningen med två system för fastighetsuppgifter är onödigt arbetskrävande och kostsam. För framtiden skulle därför ett mål

vara att åstadkomma en mer rationell informationshantering så infor-

att mationen endast registreras en gång, vid källan, och sedan kan användas även av andra organisationer. På sikt torde det fördel de vara en om båda systemen integreras. I samarbetet mellan LMV, CFD och RSV har diskuterats möjligheten

att för fastighetstaxeringen utveckla ett handläggningssystem arbetar

som mot fastighetsdatasystemet. Tanken med sådant ett gemensamt registersystem är att det skulle omfatta viss gnmdinformation rörande fastigheter. RSV:s handläggningssystem skulle i första hand beröras i de delar som i dag blir föremål ñr avisering från CFD. De delar som ett gemensamt register skulle komma att påverka och förenkla är knutna till de s.k. registervårdstransaktionema. Förändringen i FDS skulle bli att händelseinformationen också lagras och hålls tillgänglig. När ett byggnadsregister införts skulle ett register även komma gemensamt att omfatta huvuddelen de byggnadsanknutna grunduppgiftema. av Ett gemensamt register skulle innebära att fastighets- och inskrivningsuppgifter alltid hämtas från källan. Dubbellagring skulle undvikas i större omfattning och den fastighetsinfomiation hanteras skatteförvaltsom av ningen skulle inte divergera mot gällande register. FTS skulle renodlas till lagring av taxeringsuppgifter, dvs. uppgifter taxeringsom och värderingsenheter värden, klassificering, vårdefaktorer och historik. Gemensamt register innebär också att de två myndigheterna på området

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering 81

RSV och CFD skulle samarbeta aktivt och kunna dra mera nytta av varandras utvecklingsinsatser på fastighetsområdet. Även folkbokföringen skulle kunna utnyttja ett gemensamt register.

Aviseringen från FTS till folkbokföringen skulle upphöra och i stället skulle folkbokföringen hämta uppgifter registret när de behövs. ur Systemägaransvaret för de delar av systemet som berör registerhållning av fastighetsanknuten information skulle övergå till CFD. En konsekvens härav är att skatteförvaltningen skulle bli beroende att CFD kan tillav handahålla ett fungerande system i den omfattning krävs för klara som att handläggningen för fastighetstaxering. Detta gäller redan i dag för ett stort antal myndigheter. t.ex. inskrivningsmyndighetema, på motsom svarande sätt är helt beroende av kontinuerlig tillgång till FDS:s funktioner. I anslutning till det nu sagda kan nämnas att t.ex. ansvaret ñr uppgifter motsvarande de som nu ingår i FTR även ñr framtiden måste ligga hos RSV. Detsamma gäller systemägaransvaret för det handläggningssystem som uppdaterar taxeringsregistret i FDS. Förslaget till gemensamt register med gnmduppgifter fastigheter om och byggnader är tekniskt möjigt att genomñra. Ett sådant register skulle innebära en kvalitétsförbättring registerinnehållet samtidigt av som tillskapandet av ett enda register skulle medföra fördelar m: externa användare av både FDS- och FTS-uppgifter. När det gäller möjligheterna att genomföra ett gemensamt register kan dock först konstateras att tidsplanen för ett eventuellt genomförande ett sådant register av är beroende av den pågående utvecklingen ett nytt fastighetssystem för av skatteförvaltningen. För att ett eventuellt gemensamt register skall kunna tas i bruk krävs modifieringar denna databas och delar av av systemet. Därtill kommer att den s.k. client-server-tekniken alltjämt är under utveckling. I handläggningssystemet för areal- och lagfartsuppgifter i FTS hanteras i huvudsak ärenden som kräver kompletterande utredningar sådana samt

fall där gnmduppgiftema inte erhålls från CFD. En utveckling ökad

mot lagring av historisk information pågår för närvarande i FDS, liksom en utvidgning av fastighetsregistret bl.a. vad gäller arealförändringar. Även andra anpassningar av FDS kan behöva övervägas. Utvecklingsarbetet inriktas för närvarande på att ytterligare samordna de datamodeller som utnyttjas i respektive verksamhet. Härigenom kan dock skapas förutsättningar för en successiv övergång till gemensamt ett register när detta bedöms lämpligt kostnads- och funkrtionalitetsvara ur synpunkt. Vi vill emellertid i sammanhanget erinra de angivom att ovan na registren är avsedda att tillgodose mängd olika ändamål, en varav

fastighetstaxeringen är ett. Frågan den framtida registerutfbrmningen

om måste således helt självklart ses i ett betydligt vidare perspektiv. Enligt våra tilläggsdirektiv skall vi i vårt slutbetänkande redovisa möjligheterna att eventuellt bara åsätta taxeringsvärden sådana fastigheter där skattskyldighet till statlig fastighetsskatt föreligger. Denna uppgift torde vara lättare att lösa i den praktiska hanteringen har om man tillgång till ett ordentligt grundläggande register med hög ajourhållning.

82 Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering

Över huvud taget underlättas tillfälliga ändringar i sådana fall där taxeringsvärdet har betydelse, om nya sådana värden snabbt kan bestämmas med ledning av ett befintligt registermaterial. Inför APT 96 har vi inriktat oss förändringar i nuvarande system. Dessa bygger dock i mångt och mycket på resultaten av det ovan beskrivna utvecklingsarbetet.

Överväganden

8.6 och förslag

8.6.1 Allmänt

Tanken en registerbaserad fastighetstaxering är inte ny. Innan vi fick vårt uppdrag hade RSV, CFD och LMV i en förstudie från den 18 september 1992 behandlat frågan om ett gemensamt register med gninduppgifter om fastigheter. I en förstudie från den ll mars 1993 har samma myndigheter redovisat synpunkter kring en registerbaserad fastighetstaxering vid AFT 96. En registerbaserad fastighetstaxering bygger inte bara att komponenter kan hämtas från olika register med därav följande förenklingsvinster för både enskilda och myndigheter. l begreppet ligger dessutom ett krav att manuell hantering skall kunna undvikas i allt större utsträckning. Detta gäller inte bara hanteringen av blanketter utan även annat. I avsnitt 8.4 berör vi möjligheterna att producera riktvärdekartor med ADB-stöd. För att ett registerbaserat förfarande skall kunna fimgera väl krävs också att själva systemet som sådant görs stabilt, dvs. att det så långt möjligt bygger på enahanda omständigheter år från år. I kap. 9 behandlas t.ex. frågan om inte standarden bör kunna ges en mer förenklad form än den nuvarande mycket detaljrika och ñrändcrliga. För att nå det i direktiven angivna målet krävs således mer eller mindre långtgående förändringar. Vi vill emellertid framhålla att en registerbaserad fastighetstaxering inte innebär att något helt nytt register måste byggas upp. Vad vi nu föreslår inför AFT 96 bygger i stället tanken att redan befintliga register skall kunna utnyttjas mer rationellt. De ändringar som behövs är därför sådana som möjliggör ett bättre utnyttjande av de befintliga systemen. Vi är medvetna om att även ändringar med denna begränsade inriktning gör att integritetsaspektema måste beaktas. Dessa frågor tas upp i avsnitt 8.8. Vi vill i sammanhanget erinra om de redan i våra ursprungliga direktiv nämnda organisatoriska förändringar som år förestående i fråga om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksarnhet inklusive inskrivningsverksamheten, produktion av kartor och annan landskapsinformation m.m. Dessa förändringar rör dock sådant som i och för sig inte har någon avgörande betydelse för en övergång till en registerbaserad taxering. Av större omedelbar betydelse för denna form av taxering är däremot de föreslagna ändringarna vad gäller byggnadslagstiftningen

Registerjiágor och registerbaserad fastighetstaxering 83

prop. 1993942178. Detta berörs i det avsnitt 8.7 som rör ajourhållandet av ett nytt system för fastighetstaxering.

8.6.2 AFT 96

Vi har i vårt arbete inte funnit några omständigheter som skulle utgöra hinder för en övergång till en registerbaserad fastighetstaxering vid AFT 96. Däremot återstår en del problem vad gäller den fortsatta ajourhållningen, varom mer i ett följande avsnitt 8.7. Såvitt gäller AFT 96 ñnns, som tidigare påpekats, till övervägande del erforderligt grundmaterial redan hos myndigheterna. Förtryckningen i det nya förfarandet kommer att avse de uppgifter som finns lagrade. Alla kända uppgifter översänds således till fastighetens ägare en blankett som även skall innehålla ett förslag till nytt taxeringsvärde. Av blanketten skall likaså framgå hur detta värde har räknats fram. Detta leder till att bl.a. fastighetsägarnas medverkan kan begränsas till att dessa får möjlighet att kontrollera material som de tillställs. Det nu sagda innebär att man bibehåller ambitionsnivån och på ett smidigt sätt når fram till samma mål som vid AFT 90. Ur arbetssynpunkt kan följande jämförelse mellan AFT 90 och registerbaserad taxering AFT 96 göras.

Figur 8.1 Vid AFT 90 var hanteringsvolymerna följande

Tåhlnhllädt2å

1 Hundrin-

ma

WW

Nxñflkllmükøliu W192

84 Registerjrdgor och registerbaserad fastighetstaxering

Figur 8.2 Schema över beräknade hanteringsvolynter AFT 96

nun-um minimum v

fam:-

Mustonen: gynnsam museum W w I

4 nunnor mmm ramsan Klum

l l l l

a wanna-arezon

Vid AFT 90 utfördes fullständig beredning och registrering för 2 300 000 småhusenheter. Motsvarande arbete för AFT 96 beräknas omfatta 500 00 smähusenheter. Granskningsarbete utfördes vid AFT 90 för l 800 000 småhusenheter. Av dessa korn ca 900 000 till beslutsförteckning efter granskning l och ändringsregistrering. Resterande 900 000 krävde ytterligare granskning granskning 2. Vid den modell som föreslås för AFT 96 är volymen deklarationer som kräver någon form av granskning sammanlagt l 000 000. Granskning 2 vid AFT 90 900 000 deklaranter kan jämställas med den granskning och den volym som blir aktuell vid AFT 96. Förslaget innebär därmed att 800 000 färre deklaranter behöver bli föremål för granskning. Antalet svårgranskade ärenden förutsätts dock bli i princip oförändrat. Det kan givetvis inte uteslutas att erforderliga uppgifter i bland saknas. I så fall får det tidigare deklarationstörfarandet tillämpas. Fastighetsägarna, eller rättare de som är deklarationsansvariga, får i det nya systemet antingen förtryckta blanketter eller sedvanliga deklarationsformulär. Den allmänna skyldigheten att avge fastighetsdeklaration utmönstras. Efter föreläggande skall deklaration dock alltid avges. Vad vi i denna del föreslår har sin motsvarighet på inkomsttaxeringens område där man fram till 1995 års taxering skiljt mellan förenklad och särskild självdeklaration. Vi vill dock ett steg längre för fastighetstaxeringens vidkommande. När det gäller inkomsttaxeringen har det diskuterats om inte de skattskyldiga passivt skulle kunna godkänna ett förtryckt material. Föredragande statsrådet har dock i denna fråga prop. l99293:86 s. 39-40 anfört att det är väsentligt att den skattskyldige på ett aktivt sätt god-

Registerfrágør och registerbaserad fastighetstaxering 85

känner de förtryckta uppgifterna deklarationsblanketten och i propositionen, gäller förfarandet inför 1995 års inkomsttaxcring, föresom slås heller ingen ändring på denna punkt. Frågan blir då om något motsvarande bör gälla även för fastighetstaxeringen vidkommande. I denna del kan generellt notera två väsentliga olikheter mellan man fastighetstaxering och inkomsttaxering. Den sistnämnda taxeringen bygger på uppgifter i större eller mindre utsträckning varierar från år till år. som Vidare grundas taxeringen regelmässigt uppgifter som lämnas av eller uppdragsgivare, banker osv.. Vid fastighetstredje man arbets-

taxeringen är bilden en amian. Fastighetstaxeringen bygger i normalfallet

på hur stor inverkan på värdet fastighetens fysiska egenskaper och läge har. Dessa förhållanden är tämligen konstanta över tiden. En ny beräkning taxeringsvärdet grundar sig således uppgifter som fastighetens av ägare själv lämnat t.ex. storlek, ålder, standard osv. vid tidigare om fastighetstaxeringen. Några ytterligare uppgifter tillförs således inte av utomstående uppgiftslämnare. En viss reservation kan göras för de fall fastigheten har bytt ägare. Enligt vår mening är det därför möjligt att införa ett förfarande innebär att fastighetsägare inte behöver skicka som in blanketten i de fall de förtryckta uppgifterna är korrekta och förslaget till taxeringsvärde godtas. Bara i de fall fastighetsägaren vill ändra eller tillföra uppgifter behöver han höra av sig till SKM. Vi föreslår att ett nytt system utformas ovan angivet sätt. Genom den nyligen införda femåriga tiden för omprövning av taxeringsbeslut kan för övrigt förekommande misstag numera förhållandevis enkelt rättas till. Skulle likväl vilja ha en form av aktivitet från fastighetsägarens sida, man och då närmast att denne även om de förtryckta uppgifterna helt genom godtas skickar tillbaka blankett med namnunderskrift, drar detta med en sig extra hanteringskostnad för myndigheterna ca 40 miljoner kroen för AFT 96, huvudsakligen beroende hur pass komplett och nor korrekt förtryckning som kan göras. Med vårt förslag blir det bara aktuellt att lämna deklaration i de fall tillräckligt underlag inte finns för att åsätta ett taxeringsvärde. Slutlig underrättelse skall däremot skickas ut till alla fastighetsägare, oavsett om det förtryckta förslaget godtagits eller inte.

Ajourhâllning

En väl fungerande registerbaserad fastighetstaxering förutsätter att förändringar i fråga fastigheter och byggnader kommer till SKM:s om kännedom. Det är i huvudsak tre förändringar som är av intresse. Hit hör ägarändringar, ändringar i fastighetsindelningen samt ny-, till- och ombyggnad. De organisatoriska förändringar som övervägts i fråga om fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter påverkar inte förutsättningarna för ett regkterbaserat förfarande. Det nuvarande informationsflödet fungerar väl och nya regler detta område skulle i stort

86 Registerfrágør och registerbaserad fastighetstaxering

sett bara innefatta ett enklare och mer sammanhållet system. I den proposition prop. 199394:2l4 som nyligen avgavs på grundval av Lantmäteri- och inskrivningsutredningens förslag har nu föreslagits en sammanslagning av fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter. Vad som däremot är mer problematiskt rör byggnadsåtgänder. För närvarande skall enligt 18 kap. ll § FTL den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna SKM uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med lämnade bygglov m.m. En förutsättning för ett registerbaserat system är självfallet att sådan information även fortsättningsvis lämnas. Detta måste är övrigt även gälla för det planerade byggnadsregistret. I denna del har vi emellertid inte fått det gehör vi önskat. I propositionen prop. 199394:178 angående PBL tillgodosågs inte våra önskemål att få det klart angivet att det för framtiden var av stor betydelse att information av detta slag skulle fångas in i samband med bygglovhanteringen. Vad som anförts i propositionen s. 92 är närmast att förslagen inte försvårar fastighetstaxeringen och att samordningsfrågor får lösas senare. De ändringar som föreslagits i PBL bär i mångt och mycket en prägel av förenklingssträvanden. De innebär dock samtidigt begränsningar när det gäller att fullgöra vårt uPPdmg- Arbetet på PBL-området är emellertid inte avslutat, varför vi får anledning att återkomma till denna fråga. Vi vill dock redan nu framhålla följande. Som vi inledningsvis påpekat återstår en hel del frågor kring det kommande byggnadsregistret. En registerbaserad fastighetstaxering innefattar i sig inte med nödvändighet byggnadsregister finns. Å andra att ett sidan är det givetvis på det sättet att om ett sådant register finns, så underlättas i mycket hög grad ett taxeringsförfarande där vid själva taxeringen uppgiftslämnande från fastighetsägare kan begränsas. För att ajourhålla ett nytt fungerande system kan således uppgiftslämnandet i fråga om byggnadsåtgärder inte vara allt för begränsat. Ett effektivt ajourtöringssystem bör vara så integrerat som möjligt med bygglovhanteringen eller slutbesiktningen. I enlighet med de tankegångar vi tidigare redovisat skulle således kommunernas rapportering av byggnadsförändringar till skatteförvaltningen i framtiden kunna göras från byggnadsregistret. Därmed kunde dagens manuella rapportering av bygglov som

kommunerna sköter kunna upphöra. Av särskilt intresse är gyetvis då

den närmare utformningen av de uppgifter som skall lämnas. Enligt vår mening skulle mycket vara vunnet om en fastighetsägares uppgiftslämnande ktmde begränsas i så måtto att denne bara i ett sammanhang skulle behöva lämna information om t.ex. en byggnadsåtgärd. Detta skulle då lämpligen ske redan i ett inledningsskede, dvs. när bygglov sökes. Detta innebär då i och för sig att i ett bygglovsårende skulle eventuellt behöva krävas in flera uppgifter än vad som behövs för byggnadsärendet som sådant. Hithörande problem måste, som nyss nämnts, övervägas ytter-

Registerfrágor och registerbaserad fastighetstaxering 87

ligare. Det kan i sammanhanget också påpekas sådan rapportering att en genom byggnadsregister skulle innebära kostnadsbesparingar för kommunerna samtidigt som man på ett systematiskt sätt registrerar information som behövs i olika kommunala sammanhang. l bilaga 5 belyses hithörande frågor ytterligare och i kap. 9 redovisar vi närmare synpunkter som rör uppgiftslämnandet i fråga värdefakom torn standard.

Integritetsfrågor

Såväl FDS som FTR utgör, även de primärt innehåller uppgifter om om fast egendom, personregister i datalagens SFS 1973:289 mening. Frågan om risken för kränkningar den personliga integriteten aktualiav seras därför i vårt arbete. Hittillsvarande erfarenheter ger vid handen att de uppgifter finns som lagrade för respektive fastighet inte använts ett sätt som uppfattats som integritetskränkande i någon egentlig utsträckning. De taxeringsuppgifter som finns i registren säger Lex. inte särskilt mycket fastighet utom en över vad som lätt kan iakttas på andra sätt, t.ex. när man passerar en byggnad. De förslag vi nu lämnar ändrar inte denna bild. Det är emellertid viktigt att påpeka att en övergång till registerbaserad taxering med en mer

alternativ I beträffande standarden se avsnitt 9.5.4 leder till vissa

att tämligen detaljerade standarduppgifter lagras under lång tid säker utan

uppdatering, vilket kan innebära viss risk för integritetsintrång. Det

en får dock förutsättas att förändringar i Lex. utrustningsdetaljer korrigeras på fastighetsägarens initiativ när det kan medföra sänkningar värdet. av Denna risk skall därför inte överdrivas. I ett längre perspektiv är vår bedömning den att en standardklassifice-

ring enligt alternativ Ill är mer tilltalande ur integritetssynpunkt. Med

en sådan verbal, starkt schabloniserad beskrivning torde den risk som alltid finns i personregistersammanhang för otillbörligt intrång i den personliga integriteten minska ytterligare. Integritetsskäl talar med andra ord för att en utveckling mot en sådan förenklad standardklassificering drivs på. Motsvarande gäller givetvis även andra uppgifter än standarden. En framtida utveckling mot ett gemensamt register torde, såvitt kan nu bedömas, i integritetshänseende inte heller innebära någon egentlig förändring i förhållande till vad redan gäller. Även i dag återfinns som taxeringsvärdena och andra vid fastighetstaxeringen fastställda uppgifter i FDS, dvs. just de uppgifter som sannolikt skulle återfinnas i systemet om det utgjorde ett gnmdregister också för skatteförvaltningen. Vikten av att ändamålet med dessa register och system fastläggs ett bra sätt skall dock understrykas. Den översyn av FDS:s rättsliga reglering som nu initierats på bl.a. CFD:s och Datainspektionens initiativ kommer också att behandla just åndamålsfrågan. Den utveckling som skisserats mot ökad användning GIS är inte en av unik för fastighetstaxeringsverksamheten. De överväganden i integritets-

registerbaserad fastighetstaxering 88 Registerfrágor och

erfordras görs när olika digitala kartdatabaser tas i bruk hänseende som och kopplas ihop med Lex. FDS eller ett kommunalt fastighetsinformationssystem. Sådana bedömningar görs redan i dag och våra förslag medför inte några förändringar av intresse i dessa delar.

9 Värdefaktorer

9.1 Allmänt om värdefaktorerna

Enligt 7 kap. 2 § FTL skall värdeområden bestämmas att de i fråga vârdeförhållanden i allt väsentligt är enhetliga. Det gäller i synnerhet om i fråga de värdefaktorer som särskilt skall beaktas när riktvärde för om den värderingsenhet småhuset utgör bestäms, de s.k. riktvärdegnmsom dande värdefaktorerna. Dessa faktorer beträffande småhus i 8 kap. anges 3 § FTL och är storlek, ålder, standard, byggnadskategori, fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning. Ett värdeområde utmärks av att inverkan sådana värdefaktorer riktvärdet är densamma inom värdeav området. Riktvärdena bestäms för olika kombinationer av riktvärdegrundande värdefaktorer, med undantag av värdefaktom storlek är som indelade i klasser. För sistnämnda värdefaktor finns särskilda mätregler. Vämderingsmodellen vid 1970 och 1975 års allmänna ffastighetstaxeringar i grundläggande delar densamma som i FTL. De nuvarande var värdeområdena för småhus motsvarades 1975 av värderingsområden för småhusfastigheter. Anvisningarna betecknades områdesanvisningar for småhusfastigheter POP-tabeller. År 1981 förekom endast S-tabeller, vilka gällde för både småhus för permanentboende och fritidshus. De SV-

och SN-tabeller som användes vid 1990 ars taxering grundades 1981

års S-tabeller men gjordes färre till antalet. I fråga de värdefaktorer som tillämpats för att i kombination ge ett om riktvärde for småhusen har följande gällt:

hustyp, storlek, ålder och standard, - 1970 var värdefaktorema 1975 tillkom fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning. -

1981 reglerades de riktvärdegrundande värdefaktorema i 8 kap. 3 § FTL i den ursprungliga lydelsen enligt följande:

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till småhusets bostadsyta samt dennas fördelning olika våningar. Storleksklassen storlek högst 200 m2 för småhus med en som motsvarar den 10 m2 i ett plan får inte vara större än att motsvarar bostadsyta.

90 Värdefakrorer

Ålder Åldern uttryck för småhusets sannolika återstående ger livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med ålder motsvarande

en

högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn fill småhusets byggnadsmaterial och utrustning. För ett nybyggt hus skall finnas minst fem standardklasser. . Byggnads- Byggnadskategori bestäms med hänsyn till om småhuset kategori utgör friliggande hus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antalet lägenheter.

Fastighets- Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den rättsliga tomtmark som småhuset är beläget på utgör självständig förhållanden fastighet. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

Inför 1990 års taxering ändrades 8 kap. 3 § FTL prop. l98788:164, SFS 1988:544. Värdefaktorema för att fastställa byggnadsvärdet justerades i flera avseenden. Reglerna för mätning av husets storlek anpassades till den nya svenska standarden för mätning och den uppmätta ytan av boutrymmen och biutrymmen utgjorde storleken. Vid bedömningen av småhusets ålder skulle i fortsättningen större vikt läggas vid dess nybyggnadsår. Endast sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymmet skulle beaktas vid bedömning av åldern. Småhusets standard skulle alltjämt bedömas utifrån en frågelista men denna omarbetades. Åldern småhusets utrustning skulle beaktas vid standardbedönmingen. Värdefaktom standard indelades i minst 15 standardklasser i stället för som tidigare fem klasser. Beträffande markvärdet avskaffades klassindelningen av tomtmarkens storlek och ersattes med ett riktvärde för normaltomt, från vilket avvikelser skulle göras ñr varje kvadratmeter. År 1990 ändrades 8 kap. 3 § FTL åter prop. l99091:47, SFS

1990:1382. Ändringarna innebar ñljande.

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i lantbruksenhet eller inte. För småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Vårdefakrorer 91

Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus inte ingår i som lantbruksenhet med hänsyn till tomtmarken utgör självständig fastigom het eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms fastighetsrättsliga ñrhållanden med hänsyn till omfattningen och sammansättningen den av åkermark, betesmark och skogsmark ingår i lantbruksenheten. som

Utgångspunkter

Värdefaktorerna för småhus har med ett undantag i regel inte i satts fråga. De är normalt beständiga över tiden och har sådan utformning en att de också överensstämmer med vad fastighetsägarna upplever som rätt och riktigt. Inte heller finns något särskilt utrymme för delade uppfattningar när det gäller värdefaktoremas innehåll. Det sagda innebär nu givetvis inte att problem då och då kan dyka Mätrcglema vad gäller upp. värdefaktom storlek är i bland föremål för prövning i skatteprocesser och som ett ytterligare exempel kan nämnas gränsdragningen vid tätare byggnation mellan friliggande hus och andra byggnadskategorier. Detsamma kan sägas i fråga om värdefaktom belägenhet där frågan strandom strandnära prövats. Här kan värdeskillnadema bli högst betydande. Däremot har värdefaktorn standard stundom debatterats livligt. Man har bl.a. ifrågasatt olika detaljers värdepåverkan. Såvitt gäller vårt uppdrag är standarden också av stor betydelse för en registerbaserad taxering. Medan de övriga värdefaktorema någorlunda lätt kan lagras och kontrolleras är bilden en annan vad gäller standarden eftersom denna bygger på uppgifter som det är svårare att fånga in via en registerhållning. En stor del av standardfrågoma rör utrustningsdetaljer i byggnaden. Vi har därför i detta skede av vårt arbete lagt tyngdpunkten i våra överväganden vid värdefaktom standard. För övriga nu aktuella värdefaktorer redovisas i stort sett bara gällande rätt.

9.2 Värdefaktorerna

utom standard

9.2.1 Storlek

Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets bou.trymmen och biutrymmen 8 kap. 3 § FTL.

Definition av boutrymme och biutrymme

Värdefaktom storlek för en värderingsenhet avseende småhus anges genom småhusets värdeyta som bestäms med ledning av en uppmätning

92 Värdqfaktorer

byggnadens bo- och biutrymmen. Enligt Svensk Standard SS gäller av följande definitioner:

Boutrymmen är för boende inrättade utrymmen ovan mark, dvs. golvet ligger i nivå med eller över utanför liggande mark. Biutrymme är annat utrymme tillhörande bostad. -

Definition av värdeyta

Värdefaktom storlek anges såsom småhusets värdeyta. Värdeytan utgörs småhusets boyta och ett tillägg motsvarande 20 % av dess av summan av Tillägget får dock uppgå till högst 20 m2. biyta. Vid beräkningen biytans storlek får endast ytan av sådant utrymme av räknas med kan nås inifrån huset dörr eller liknande. I tvåsom genom bostadshus skall inte heller biyta som används som gemensamt kommunikationsutrymme medräknas. Det kan fråga om utrymmen som helt vara eller till övervägande del utgör till bostäderna eller till ett passage utrymme är gemensamt för de båda bostäderna, t.ex. tvättstuga. som Biutrymme i komplementhus ingår aldrig i värdeytan. Med boyta boarea och med biyta avses biarea, allt i enlighet med avses SS. Om värderingsenheten består flera småhus med värde under 50 000 av kronor bestäms värderingsenhetens värdeyta med ledning endast av utrymmena i det värdefullaste småhuset. Värdena av andra småhus än det värdefullaste justering för säregna förhållanden. beaktas genom För storleken görs inte någon klassindelning. Värdeyta, bo- och biyta och tillägg för biyta skall enligt RSV:s anvisningar anges i hela kvadrat-

meter.

Mätning av boyta och biyta

Mätningen småhusets ytor skall enligt RSV:s föreskrifter göras enligt av mätreglerna i SS. En kontrolltabell utarbetas centralt för att gjorda ytberäkningar skall kunna kontrolleras och för att i övrigt bestämma värdeytan för småhus, t.ex. när säkra uppgifter om ytan saknas. Tabellen ger uppgift om vilka bo- och biytor ett småhus med viss husforrn och byggnadsyta på som marken normalt har. Enligt reglerna i SS gäller att ytor under en takhöjd av 1,9 m inte Om omfattningen utrymmen med takhöjd under 1,9 rn är stor aktualiav seras en justering för särskilda förhållanden.

Värdefaktorer 93

9.2.2 Ålder

Åldern uttryck ger för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader innebär utökning som en av boutrymme samt tidpunkten för dessa 8 kap. 3 § FTL. RSV har i Handbok för Fastighetstaxering lämnat rekommendationer m.m. för klassificering av värdefaktom ålder 2:44-2:45. Den indelas i följande åldersklasser: Värdeår 1929-1944, 1945-1954, 1955-1964, 1965-1969, 1970-1974, 1975-1978, 1979-1980, 1981,1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989. Ett småhus hänförs till åldersklass med utgångspunkt från dess värdeår RSV Dt 1989:16 5.2. Värdeåret får anses vara ett uttryck för den i 8 kap. 3 § FTL föreskrivna kombinationen omständigheter skall avgöra åldlersklassen, av som nämligen småhusets nybyggnadsår, till- eller ombyggnad inte skett. om Har till- eller ombyggnad, ändrat boytans storlek, skett skall värdesom året jämkas. Utrustningens ålder skall inte påverka åldersklassiñceringen

utan skall i stället vägas in vid standardklassifrceringen. Åldern, dvs.

värdeåret, skall anges i hela år. Nybyggnadsåret har avgörande betydelse vid bestämmandet åldersav faktorn. Med nybyggnadsår det år då den övervägande delen avses av småhuset togs eller kunde ha tagits i bruk. Som nybyggnadsåxr för byggnader uppförda 1929 eller tidigare 1929 nybyggnadsår. anges som För de fall fastighetsägaren inte exakt har angett ett nybyggçnadsår bör enligt rekommendation från RSV vid bestämningen värdeåret användas av det tidigaste året, om två årtal angetts, och mittenåret, period om en längre än två år angetts.

llll- och ombyggnad

Åldersfaktorns klassificering skall enligt 8 kap. 3 § FTL ske på grundval av förutom nybyggnadsåret även tidpunkten och omfattningen till- - - av och ombyggnader. Såvitt gäller ombyggnader skall enligt paragrafens lydelse endast sådana beaktas som innebär utökning bomtrymmet. en av Klassifrceringsresultatet, värdeåret, i första hand utgörs som av nybyggnadsåret, skall därför jämkas i vissa fall till- och ombyggnad. De av fall då jämkning skall ske har reglerats av RSV enligt följande. Har en byggnad varit föremål för tillbyggnad eller ombyggnatdsåtgärder bör en jämkning av värdeåret ske endast tillbyggnaden eller ombyggom nadsåtgärderna medfört att den ursprungliga boytan ökat med minst 10 m2. Järnkningen bör ske genom en sammanvägning av hur stora delar av den sarmnanlagda boytan som färdigställts vid olika tidpunkter. Ingen del bör härvid anses ha ett tidigare nybyggnadsår än 1929. Jämkning av nybyggnadsåret bör även ske ett småhus är uppfört om med äldre byggnadsmaterial och detta påverkar byggnadens återstående

Värdefaktorer

livslängd. Ett flyttat hus bör t.ex. oftast behålla sitt ursprungliga nybyggnadsår. Motsvarande gäller vid jämkning till följd av om- eller tillbyggnad RSV Dt 1989:16 p 5.2.

9.2.3 Byggnadskategori

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i lantbruksenhet eller inte. För småhus inte ingår i lantbruksenhet bestäms som byggnadskategorin även med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus, särskilda skäl föreligger, till samt om antal lägenheter 8 kap. 3 § PTL.

Klassificering

Vid 1990 års allmänna fastighetstaxering indelades värdefaktorn byggnadskategori enligt 3 kap. 21 § RSV:VF i två klasser, nämligen typ av bebyggelse och antal lägenheter.

Typ av bebyggelse

Följande indelning görs enligt RSV av klassen typ av bebyggelse:

Friliggande hus F, 2. Kedjehus K, Radhus R.

Med friliggande hus avses ett småhus som inte är sammanhyggt med annat småhus. Med kedjehus m.m avses ett småhus som inte utgör friliggande hus eller radhus. Som exempel på kedjehus anges kopplade hus, atriumhus, parhus och grändhus. Med radhus avses varje småhus i rad minst tre småhus där bostadsdelarna är sammanbyggda direkt en om med varandra. Sarnmanbyggda tvåbostadshus en fastighet utgör hyreshus och skall värderas som ett sådant.

Antal lägenheter

En klassindelning av ett småhus med hänsyn till antal lägenheter skall enligt 8 kap. 3 § FTL göras bara om det föreligger särskilda skäl. Vid AFT 90 användes inte antalet lägenheter vid bestämmandet av riktvärdet för ett småhus. RSV har dock ansett att antalet lägenheter skall bestämmas och registreras, sannolikt i första hand för att möjliggöra framtida analyser av om och i vad mån prisbildningen för en- och tvåbostadshus skiljer sig åt.

Värdefakzorer 95

Klassindelningen skall ske i enbostadshus och tvåbostadshus. Med enbostadshus avses småhus med bostadslägenhet. Med tvåbostadshus en avses småhus med två bostadslägenheter. Med bostadslägenhet ett avses eller flera rum, inrättade för boende, med ingång och med kök eller egen annan kokmöjlighet. För klasserna enbostadshus och tvåbostadshus gäller samma riktvärden i alla värdeområden, beroende på att förekommande värdeskillnader beaktas genom värdefaktorema storlek och standard.

9.2.4 Fastighetsrättsliga förhållanden

Med fastighetsrättsliga förhållanden den tomtmark småavses om som huset är beläget på utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 § FTL. Med fastighetsrättsliga förhållanden enligt 8 kap. 3 § FTL och avses 12 kap. 3 § FTL om viss tomtmark utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda fastighet. egen De fastighetsrättsliga förhållandena utgör vid småhustaxeringen en värdefaktor som skall beaktas vid värderingen såväl mark av som byggnad. Med självständig fastighet förstås i princip registerfastighet. Det som är avgörande för frågan fastighetsbildning kan ske är hur om marken är bebyggd eller, i vissa fall, hur den får bebyggas.

Klassificering

Reglerna om klassindelning väulefaktom fastighetsrättsliga för-

m.m. av hållanden för småhus är i princip desamma de regler gäller for som som samma vändefaktor tomtmark till småhus. Det innebär främst att värdefaktorn är indelad i tre klasser. I självklart skiljer ett avseende sig emellertid värdefaktom då det gäller småhusen från vad som gäller för tomtmarken. För tomtmarken indelas värdefaktom, i korthet, i klass l självständiga fastigheter, klass 2 fastigheter eller fastighetsdelar som kan bilda självständiga fastigheter och klass 3 övriga fastigheter, dvs. fastigheter eller fastighetsdelar inte är eller kan bilda självständiga som fastigheter. För småhusen sker indelning i de samma tre klasserna men här avses inte småhusens status sådan de fastighetsrättsliga som utan förhållandena för den mark på vilken huset beläget. är Enligt RSV:s föreskrifter skall värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden indelas i tre klasser:

Klass Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i klass l beträffande fastighetsrättsliga förhållanden.

96 Värdefaktorer

Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i Klass 2: klass 2 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden. Klass 3: Småhus på värderingsenhet för tomtmark som indelats i klass 3 beträffande fastighetsrättsliga förhållanden.

För värderingen småhusen har RSV lämnat en rekommendation att av vid olika kombinationer värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden av och värdefaktom värdeordning nedräkning av riktvärdet för småhuset en bör ske enligt följande tabell.

Fastighetsrättsliga Värdeordning Förhållanden

1 RSV Dt 1989:16 punkt 16.

9.2.5 Värdeordning

Med värdeordning husets ordningsnummer i värdehänseende inom avses tomten 8 kap. 3 § FTL.

Klassificering

Värdefaktorn värdeordning har inför 1990 års taxering indelats i två klasser av RSV:

Klass Mest värdefulla småhuset inom värderingsenheten för tomtmark till småhus. Klass 2: Ovriga småhus inom värderingsenheten för tomtmark till småhusen 3 § kap. 23 § RSV:VF.

Till klass l hänförs således enligt RSV:s rekommendationer det mest värdefulla småhuset på respektive värderingsenhet för tomtmark. Sedan värdefaktorerna storlek, ålder och standard klassindelats för varje småhus värderingsenhet för tomtmark och riktvärden tagits fram med ledpå en ning SV- och SN tabeller, kan avgöras vilket småhus på värderingsav enheten för tomtmarken som är värdefullast. För olika kombinationer värdefaktom värdeordning och värdefaktom av fastighetsrättsliga förhållanden har RSV rekommenderat att nedräkning sker riktvärdet för småhusenhet, se ovan. av Bestämmelserna klassificering husens värdeordning utgår från om av husen på värderingsenhetens tomtmark är i samma ägares hand och att således ingår i taxeringsenhet. Om småhusen undantagsvis skulle samma

Värdefaktorer 97

tillhöra olika ägare uppstår viss tveksamhet det hus, inte tillhör om som markens ägare, i fråga om värdeordningen skall klassificeras det som om tillhörde honom. Reglerna i 7 kap. 5 § kan intrycket så skall ge att vara fallet. Frågan om rätt klassificering dock inte rättsligen synes vara prövad.

9.3 Standard

9.3.1 Allmänt

I de olika schabloniserade värderingsmodellema för småhusen föresom kommit har standarden utgjort värdefaktor. en Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering var den utförligt reglerad i anvisningar m.m. från Riksskattenämnden. Nio standardklasser fanns. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering reglerades inverkan av värdefaktorn standard i RSV:s Handledning. l den anfördes bl.a. att standardklassen bestämdes främst med hänsyn till husets utrustning och biutrymmesstandard. Klasserna, som alltjämt var nio till antalet, hade utformats något olika för permanenthus och fritidshus. Standardklasser bestämdes så att ett visst antal poäng gavs för varje utrustningsdetalj, varefter alla poäng summerades. Varje standardklass motsvarades av vissa poängsummor. Som nämnts beaktades även sådana varmbonade inte utrymmen som används till bostadsändamål men som utgjorde ett komplement till byggnaden i funktionellt avseende. Sådant varmbonat biutrymme kunde utgöras av t.ex. pannrum, bastu, förråd och hobbyrum. Det var därvid utan betydelse om dessa utrymmen fanns i själva huset eller i en annan byggnad. Förekomsten av varmbonad biutrymmesyta påverkade normalt standardklassen med en klass. Vid standardklassiñceringen beaktades även om

Swimmingpool belägen inomhus farms. Standardpoängen

beräknades normalt med ledning av swimmingpoolens tekniska nuvärde. Saknades uppgifter för bestämmande av standandklass, kunde åldersklassen till vara viss ledning vid standardklassiñceringen. Standardklassen bestämdes således främst med hänsyn till småhusets utrustning och biutrymmesstandard. Vanligen kunde standardklassema bestämmas med ledning av uppgifterna i fastighetsdeklarationen. I förslaget till reglering i FTL standardfaktorn anförde fastigav hetstaxeringskommittén SOU 1979:32 548-549: s.

Vad som i standardhänseende främst påverkar byggnadens värde är byggnadsmaterialet och husets utrustning i olika avseenden, såsom värme, Sanitär utrustning, Köksutrustning m.m. Någon entydig metod att mäta dessa standardförhållandens inverkan värdet torde dock inte finnas utan bedömningen får mer grundas allmänna överväganden rörande prisbildning i detta avseende. Standardfaktom får anges som en sammanvägning av olika faktorer, lämpligen i form av ett poängsystem.

4 14-0658

98 Värdefakrorer

Vid 1975 års taxering vållade standardklassificeringen vissa probl.a. del definitioner ansågs alltför oklara för blem genom att en vara någon riktig vägledning. Mer i allmänt hållna begrepp i stanatt ge dardbeskrivningen, såsom dålig, ädel, vinterbonad bör därför enligt kommitténs mening undvikas i fortsättningen. Indelningen i standardklasser bör för ett nybyggt småhus göras så att den omfattar minst fem klasser.

Departementschefen biträdde kommittens förslag och det antogs av

prop. 197980:40 128 och 201, SkU 1979:17, SFS riksdagen s. 1979:1152. vårdefaktom standard i 8 kap. 3 § FTL fick det ovan Bestämmelsen om

nämnda innehållet och den utformning som fastighetstaxeringskommittén

föreslagit. Standaniklassificeringen skall enligt regeln bestämmas med till småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Regeln är i denna hänsyn del oförändrad men har diskuterats åtskilligt. föreskrifter och anvisningar inför 1981 års taxering avseende RSV:s standarden utformades så att klassiñceringen utgick från en poängskala i princip slag vid 1970 och 1975 års allmänna fastighetsav samma som 1981 års regler skilde sig i två betydelsefulla avseenden från taxeringar. reglerna för de tidigare åren. För det första fanns det enligt 1981 års

regler inte någon möjlighet att göra någon korrektion av den poängsumfram enligt poänglistan. Denna stelhet i RSV:s regler ma som togs föranledde åskillig kritik från bl.a. JO 1983 S:1. En annan skillnad i regler 1981 dem gällt vid 1970 och 1975 års taxeringar RSV:s mot som de inte 1981 års regler kompletterade med en var att senare men var verbal beskrivning hur husen i de olika standardklassema, typiskt sett, av primärt enligt poänglistan och därefter såg ut. Småhuset poängsattes gjordes avstämning mot den verbala beskrivningen för att kontrollera en klassificeringen ledde till godtagbar standardklass för småhuset vid att en helhetsbedömning detta. Taxeringen bunden vid den standarden av var följde poänglistan. Justering för säregna förhållanden kunde klass som av enligt RSV:s anvisning. Underhållssituationen, byggnadens göras konstruktion och utförande byggnadsstilen utgjorde inte omständigsamt heter hänförliga till småhusets standard. Hade så varit fallet som var justering för säreget förhållande inte kunnat ske, eftersom skulle en justering endast kan förhållanden som inte beaktats genom en avse riktvärdegrundande värdefaktor.

Fastighetstaxeringskommittén anförde i betänkandet Rullande fas-

tighetstaxering SOU 1984:37 sid. 254 som sin uppfattning om m.m. standardklassiñceringen följande:

Kommittén vill i fråga standardklassificeringen först allmänt om anföra följande. Bestämningen standardklass kan grunda sig anav indiciebevisning eller kostnadsuppskattning av utrustning tingen en en och hyggnadsdetaljer utöver nödvändig stomme. Den senare vägen en orealistisk möjligen för helt nyproducerade hus. Den synes utom använts under de tre senaste allmänna fastigförsta vägen, som hetstaxeringarna, är beroende att de frågor som ställs avser av förhållanden är relevanta för bedömning av byggnadens som en

Värdefalctører 99

standard. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas de frågor som om används vid AFT 81 i vissa delar var lämpliga. Beträffande lämplig metodik att beakta standarden i ett småhus anser kommittén emellertid att taxeringen även fortsättningsvis bör utgå från en indiciebevisning. I fråga om standardfrågoma i deklarationsblanketten anser kommittén att med hänsyn till de dåliga erfarenheter som erhållits frågorna om takmaterial, golvmaterial, sanitet, köksinredning, badrumsinredning, tvättutrustning, öppen spis och bastu bör utgå eller omarbetas. Genom att svaren på de olika frågorna redovisats var för sig finns möjligheter att genom statistisk bearbetning utröna vilka frågor som visar det bästa sambandet med erlagda köpeskillingar. Enligt kommitténs mening bör en sådan utvärdering sk .--- Det väsentliga felet med standardklassiñceringen vid AFT 81 synes dock ha varit att antalet poäng ensamt fick styra bestämmandet av standardklass. Klassificeringen bör i stället ske mot bakgrund av en verbal beskrivning av standarden på sätt som skedde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Poängsättningen bör finnas kvar men endast ha vägledande betydelse. Om man således Lex. vid en besiktning finner att poängsättningen visserligen är riktig men att den inte leder till en korrekt standardklass för byggnaden, bör det inte finnas något hinder att frångå poängsättningen vid klassificeringen. Med hänsyn till svårigheten att verbalt beskriva olika standardklasser, synes det inte lämpligt att indela värdefaktom i flera klasser än vad som tillämpades vid AFT 81 .

Småhustaxeringskommittén behandlade ingående frågor om standardklassificeringen Ds Fi 1987:8 s. 114-139. Kommittén sammanfattade sina slutsatser och förslag enligt följande:

Standardbedömningen skall utgå från en poänglista med frågor av typen fmnsfrmrs inte. Där så är lämpligt kompletteras listan med frågor om utrustning eller inredningens ålder. Listan skall vara indelad i avsnitt. Självfallet bör man eftersträva att undvika frågor som kan väcka anstöt sätt skedde vid AFT 81. Det får anses uteslutet att frågorna kan formuleras precist och fullständigt att det undanröjer risken for felvärdering av vissa byggnader. Poänglistan bör därför kompletteras med en möjlighet för fastighetsägaren att påtala omständigheter som enligt hans mening motiverar att standardklassiñceringen sker med avvikelser från vad som följer av poänglistan. Kommittén har förkastar tanken en verbal beskrivning av det slag som användes på 70-talet därför att det är svårt att beskriva en byggnads standardnivå med ord som alla tolkar samma sätt och därför att helt olika kombinationer av material och utrustning kan ge samma standardpoäng. Den verbala beskrivningen skulle därför bli antingen ofullständig eller mycket omfattande. Emellertid måste en avvikelse från den standardklassificering som följer av poängen utgå från föreställningar dels om vad som är rätt standard för varje klass, dels om svängrummet inom varje klass, dvs. hur stora avvikelser som skall erfordras för ändring. RSV måste därför genom anvisningar, utbildning och information svara för att dessa föreställningar blir rimliga och enhetliga.

100 Värdefaktorer

Inom ett område bör i genomsnitt spridningen vara åtminstone 10- 15 poäng. Antalet klasser kan knappast understiga 15. Vid sidan av de föreslagna områdena bör vissa förhållanden eventuellt kunna särskilt, t.ex. och andra biutrymmen hög

graderas

som garage av itét. Den närmare utformningen av de frågor och den poängsättning som skall ringa in standarden måste ske i nära samarbete med värderingsexpertis. De anvisningar detta arbete resulterar i bör utfärdas av som RSV. Det är inte ändamålsenligt att kommittén annat än med an- givande av principer styr sättet att mäta vårdefaktom. Kommittén har emellertid under arbetet med principerna låtit utforma en skiss som visar hur en frågelista skulle kunna utformas med hänsyn till ovan angivna principer.

Småhustaxeringskommitténs förslag beträffande standarden följdes väsentligen i prop. l98788:164 med nya regler inför 1990 års taxering. Även i fortsättningen skulle enligt propositionen småhusets standard bedömas utifrån en frågelista men tidigare frågelista skulle omarbetas så att indelningen gjordes i fem huvudområden exteriör, interiör, energihushållning, kök och sanitet. För varje huvudområde skulle jämförelse kunna göras med normal standard. Fastighetsägaren skulle ges möjlighet att påtala omständigheter som inte beaktas i frågelistan. Den poäng som erhölls genom frågelistan skulle kunna frångås om antalet poäng inte gav rättvisande bild standarden. Åldern småhusets utrustning skulle en av beaktas vid standardbedömningen. Förslaget att antalet standardklasser för ett nybyggt småhus skulle ökas från minst fem till minst 15 godtogs av riksdagen SkU 1988:41; SFS 1988:544. Liksom för övriga taxeringsenhetstyper har i 19 kap 8 § FTL föreskrivits om skyldighet för ägare av småhusenheter att lämna vissa uppgifter under förberedelserna för en allmän fastighetstaxering. För att kunna utforma de nya standardfrågoma på ett lämpligt sätt och för att vid provvärderingen kunna översätta den standardpoäng som åsatts vid AFT 81 till standardpoäng enligt det nya systemet genomförde skattemyndigheterna med stöd av nyssnämnda bestämmelse en förtida standarduppgiftsinsamling beträffande småhus sålts 1987. LMV som bearbetade det inkomna materialet och sammanfattade och illustrerade resultatet av bearbetningen enligt ñljande:

Eftersom det är summa standandpoäng som utgör värdefaktor i värderingsmodellen är det samlade utfallet mest intressant att studera. Spridningen och fördelningen för de olika kategorierna avspeglar väl hur marknadsvärdena kan förväntas variera med hänsyn till småhusens standard. Nyare permanenthus har entydigt en hög totalsumma men ändå tillräcklig spridning för att differentiera värdena. De äldre permanenthusen har som väntat en större spridning med tyngdpunkten något lägre än de nyare småhusen. Summa standardpoäng för fritidshus ligger konsekvent på en lägre nivå än permanenthusen.

SOU 1§94:62 Värdefakrorer

9.3.2 Gällande rätt

Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning 8 kap. 3 § FTL.

Klassifcering

Vändcfaktom standard indelas enligt l kap 7 § FTF och bilaga l till FTF- SV-tabel och SN-tabell i följande klasser avseende standardpoäng: -

i SV-taballen: 0-2 utgör en klass 3-26:varje klass omfattar 1 poäng 27-40zvarje klass omfattar två poäng 41-68:varje klass omfattar 4 poäng

i SN-tahellen: 0-12, 13-20. 21-24, 25-28, 33-36 och 37-.

Gmndäggande för standardklassiñceringen är enligt 8 kap. 3 § FTL byggnadsmaterialet och utrustningen i ett småhus. Enligt uttalanden av departementschefen i 198788:l64 bl.a. s. 36 skall därvid åldern prop. utrustningen i småhuset beaktas vid standardbedömningen. RSV har i detta sammanhang uttalat följande och lämnat följande rekommendation Handbok för Fastighetstaxering s. 2:45:

Byggnadsmaterialet och utrustningen i ett småhus avgör hur standardklassiñceringen skall ske. Vid standardklassiñcering bör hänsyn bl.a. tas till om upprustning skett i fråga om materialet och utrustningen. Med upprustning avses vid standardbedörnningen byte av material, utrustning och inredning samt underhållsåtgärder som är standard-

höjande. Bara sådan upprustning som påtagligt slandardhöjande

bör beaktas RSV Dt 1989:16 p 5.3.

Standardklassificeringen sker i övrigt enligt de föreskrifter, rekommendationer m.m. RSV meddelat inför 1990 års taxering och som finns intagna iHandbok för Fastighetstaxering. De olika momenten är:

beräkning av standardpoäng enligt tabell för standardpoängberälming samt 2. eventuell jämkning av den framräknade poängen.

Justering för säregna förhållanden kan inte kommma i fråga beträffande sådana omständigheter som skall beaktas genom standardklassiñceringen.

102 Vårdefaktorer

Standardpoängberäkningen

De grundläggande reglerna för standardpoängberäkningen har RSV lämnat i 3 kap. 18 och 19 §§ RSV:VF. l 18 § anges grunderna för poängsättningen och i 19 § den poäng som skall åsättas. Vändefaktom standard genom antalet standardpoäng för anges småhuseLTill grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning för vart och ett fem huvudområden avseende småhusets byggnadsav material och utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. Den totala poängen för ett huvudområde betecknas delsumman för området. Delsumman inom respektive huvudområde bestäms summering av det antal standardpoäng som föregenom skrivs i 3 kap. 18 och 19 RSV:VF och bilaga 3 till RSV:VF för byggnadsmaterial och utrustning inom varje huvudområde. Till ledning för beräkningen standardpoäng ligger i Ersta hand de svar som lämnats av på motsvarande standardfrågor i deklarationen. De sammanlagda delför huvudområdena utgör småhusets standardpoäng, om inte summoma annat följer av 20 Delsummoma kan enligt 3 kap. 20 § RSV:VF i vissa fall jämkas. utrustningsdetalj skall påverka standardbestämningen krävs För att en att den utgör tillbehör till byggnaden. Utrustning som tillhör en hyresgäst utgör inte byggnadstillbehör. Utrustning eller byggnadsdelar som tillförts av ägaren eller andra familjemedlemmar blir däremot tillbehör om de infogats i småhuset eller stadigvarande används plats som kan sägas vara avsedd för utrustningen i fråga. I Handbok för Fastighetstaxering återfinns vad som töreskrivits i tabellen för standardpoängberäkningen uppdelat på de olika huvudområdena och med rekommendationer m.m. angående poängberäkningen i anslutning till föreskrifterna avseende varje huvudområde. En förutsättning för att standardpoäng skall åsättas för befintligt material eller utrustning bör vara att materialet eller utrustningen är i funktionsdugligt skick eller, om så inte är fallet, att kostnaderna för att återställa materialet eller utrustningen inte överstiger anskaffningskostnaden. De standardhöjande underhållsåtgärder som beaktas vid poängberäkningen avser småhusets åldersrelaterade allmänna underhållsstatus och anges i bilaga 3 till RSV:VF vid de olika huvudområdena under rubriker-

na underhålls- och ombyggnadsstandard. Åtgärder vid påtagligt eftersatt

underhåll och akut reparationsbehov eller andra onormala underhållskostnader beaktas inte vid standardklassiñceringen utan genom justering för säregna förhållanden.

Värdefalaorer 103

9.3.3 Jämkning

Om den framräknade standardpoângsumman inte rättvisande bild ger en i det enskilda fallet bör enligt departementschefen prop. 18788:164 s. 36 jämkning göras poängsumman. av Sedan delsummoma ñr de olika huvudområdena beräknats kan varje delsumma för sig jämkas, om byggnadsmaterial och utrustning finns men är av mycket hög eller låg standard. Jämkning kan också ske, om annat byggnadsmaterial eller utrustning än i den nämnda annan som anges ovan bilagan är av mycket hög eller mycket låg standard och poängsumman för huvudområdet därför uppenbarligen felaktig bild den faktiska ger en av standarden. Jämkning av en delsumma får inte medföra att antalet standardpoäng överstiger det maximala antalet standardpoäng kan som erhållas för huvudområdet. Inte heller får jämkningen medföra att standardpoängen för huvudområdet blir lägre än 0. Jämkning av andra skäl än de som angetts i 3 kap. 20 § RSV:VF kan inte göras, t.ex. inte då den slutliga poångsumman framstår särskilt som hög eller låg vid en jämförelse med normala delsummor. Skilda poäng tillämpas i sammanställningen för permanenthus och för fritidshus. Med permanenthus därvid småhus i huvudsak kan avses som användas som åretmntbostad om huset inte uppenbart är inrättat m: fritidsboende. Med fritidshus avses småhus som i huvudsak skall användas som fritidsbostad, om det inte uppenbart är inrättat för åretruntboende. Förhållanden som kan föranleda jämkning kan inte samtidigt medföra justering för säregna förhållanden. Generellt sett är jämkningsanledningarna hänförliga till kvalitén, utförandet och åldern i fråga standardom höjande åtgärder som angetts i bilaga 3 till RSV:VF under rubrikerna underhålls- och ombyggnadsstandard, t.ex. ombyggnad och utbyte av utrustning. I det nuvarande systemet har jämkningen visat sig ett bra komplevara ment vid standardberäkningen. I och ñr sig har det dock rört sig ett om tämligen begränsat antal fall.

Justering för säregna förhållanden

Föreligger värdefaktorer, inte särskilt har beaktats vid riktvärdets som bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden 7 kap. 5 § FTL. Justeringens storlek skall motsvara 75 % av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden. Påtaglig inverkan marknadsvärdet skall, i fråga om småhusenhet, anses föreligga när säregna förhållanden föranleder att det med ledning riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks av med minst 50 000 kronor 7 kap. 5 § FTL.

104 Vârdefakrorer

Vid bedömningen av vad som är ett säreget förhållande tas till utgångspunkt antingen vad som är normalt inom det värdeområde som taxeringsenheten tillhör eller vad som enligt anteckning riktvärdekartan förutsatts vid riktvärdets bestämmande. Justeringen bör ske den värderingsenhet till vilken justeringsanledningen närmast kan härledas. I det fall justeringsanledningen hänförs till taxeringsenheten som helhet bör justeringen göras på den värdefullaste värderingsenheten. I motsats till jämkningsanledningarna kan justering för säregna förhållanden då det gäller småhuset föranledas av t.ex.:

Omedelbart reparationsbehov t.ex. för läckande tak, behov av omledningar eller andra nödvändiga åtgärder såsom åtgärder läggning av för t.ex. radon och mögel. Påtagligt eftersatt underhåll. onormalt stora framtida drift- och underhållskostnader, t.ex. för slott och andra kulturbyggnader.

Justering för säreget förhållande är betydligt vanligare än jämkning. Av småhustaxeringskommitténs betänkande Ds Fi 1987:8 framgår att vid AFT 81 beaktades hög radonstrålning, mögel- och fuktskador och liknande s.k. byggnadsfel genom justering för säregna förhållanden. Såvitt gäller AFT 90 gjordes justering för buller, fukt- och mögelskador, radon samt ospecifierat i 0,39, 0,23, 1,18 respektive 1,02 % av småhusbeståndet.

överväganden

9.5 och

förslag

9.5.1 Allmänt

En utgångspunkt vid utformningen av en lämplig värderingsmodell är att det skall att vinna förståelse och acceptans för dess utformning. Inför småhustaxeringen 1990 gjordes stora förändringar av värderingsmodellema. Detta skedde mot bakgrund av Småhustaxeringskommitténs betänkande Ds Fi 1987:8. Vid utvärderingen av AFT 90 konstaterades att värderingsmodellen i stort sett fungerat tillfredsställande. Ett problem dock att den inte lyckades fånga upp värdet av ombyggnader av äldre var hus i tillräcklig utsträckning. Ett annat problem utgjordes av indikatorsystemet avseende värdefaktom standard. Bl.a. kritiserades det förhållandet att standardpoängen för vissa utrustningsdetaljer medförde en värdehöjning var större än kostnaden för den enskilda detaljen. Det har som således genomgående under årens lopp varit mycket svårt att få gehör för det förhållandet att det inte är själva kostnaden för utrustningsdetaljen är intresse utan att det avgörande i stället är att detaljen i sig som av indikerar en viss standard med dess värdepåverkan. I direktiven för den förstudie den 11 mars 1993 kring frågor om registerbaserad fastighetstaxering vid AFT 96 som utförts gemensamt av

Värdegfaktorer 105

RSV, LMV och CFD att värderingsmodellen för småhustaxering anges bör över i syfte att hitta modell som, utan att bli för schabloniseses en rad, endast innehåller värdefaktorer som är förhållandevis stabila över tiden. Faktorema bör dessutom i normalfallet vara möjliga att uppdatera utan deklaration. Det bör även studeras huruvida den värderingstekniska kvalitén påverkas eventuell övergång till en mer förenklad värdeav en ringsmodell. Varje förändring görs i värderingsmodellen innebärande att nya som detaljer efterfrågas eller att avvikelser annars sker från det gällande

medför ändringar i andra avseenden. Ändringar bör därför göras

systemet därför. Vidare skall det finnas förutsättningar endast om starka skäl talar använda registeruppgiftema vid kommande allmänna fastighetstaxeatt ringar. Uppgifterna skall således utgöras av sådana värdepåverkande faktorer är stabila över tiden och möjliga att använda vid kommande som fastighetstaxeringar. I FTR finns klassindelningsdata för samtliga värdefaktorer som bestämdes vid AFT 90 lagrade och kan direkt läggas till gnmd för en ny taxering. Har större förändringar skett har detta uppdaterats vid SFT. Beträffande värderingsmodellen för tomtmark till småhus kan denna, enbart med avseende registerbaserad taxering, behållas oförändrad en jämfört med AFT 90. Däremot kan det av förenklingsskäl finnas anledning att förändra bestämningen värdet för tomtmark i förberedelseav arbetet, vilket vi återkommer till i avsnitt 12.2.

9.5.2 Värdefaktorerna utom standard

Värdefaktorema för småhus kan delas upp i två grupper. Värdefaktorema storlek, ålder, fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning är en värdefaktorer är förhållandevis stabila över tiden. Nuvarande grupp som

definitioner dessa värdefaktorer är därför lämpliga även för en

av registerbaserad taxering. Uppgifterna finns lagrade i FTR och kan ligga till gnmd för beräkningen ett nytt taxeringsvärde. Som exempel fall av där deklaration kan komma att erfordras kan nämnas sådana där jämkning eller justering mr säregna förhållanden skett. Till en andra grupp hör standarden, som är av mer svårfångad karaktär. Vid deklarationen inför AFT 90 ställdes även vissa kontrollfrågor som inte påverkade själva värdeberälcningen. Dessa uppgifter rörde byggnadens marken, husform, antal lägenheter samt tillbyggnadskostnad. yta Uppgifterna användes vid vissa rimlighetskontroller och granskningssom upplysning. Vid ett system med registerbaserad taxering torde dessa uppgifter kunna utgå.

106 Värdefakrorer

9.5.3 Värdefaktom standard

Värdefaktom standard är en mer komplicerad värdefaktor än de övriga, varför det är svårare att finna en helt tillfredsställande lösning för denna. I FTR finns endast summa standardpoäng för vart och ett av de fem huvudområdena exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig

interiör lagrade. Svaren på de enskilda standardfrågoma lagrades dock

separat i samband med registreringen av svarsalternativen. Detta gäller för flertalet småhusenheter. Vid AFT 90 kunde ett småhus totalt 68 standardpoäng. Nio frågor

berörde underhålls- och ombyggnadsstandard. Övriga frågor behandlade

småhusets byggnadsmaterial och utrustning. I de S-tabeller användes som grupperades standardpoängen i klasser om ett och två poäng i normalintervallet för SV-tabellen. För SN-tabellen var standardpoången grupperad i klasser fyra poäng. Vid AFT 90 riktades kritik mot att vissa standardfrågor gav för hög poäng i relation till kostnaden för att installera utrustningen. Exempel härpå är frågan huruvida diskmaskin fanns installerad eller inte. Frågan gav tre standardpoäng. Värdeinverkan för en standardpoäng i var genomsnitt 2 % av byggnadsvärdet. För att kunna genomföra en registerbaserad taxering krävs att den standard som finns registrerad kan användas som grund för värdeberäkningen vid AFT 96. Mot bakgrund av den kritik som riktades mot klassificeringen av värdefaktorn standard och det faktum att endast huvudområdenas poäng finns lagrade i FTR, kan olika metoder tillämpas vid registeren baserad taxering. Emellertid finns möjlighet att använda de uppgifter rörande enskilda standardfrågor som finns lagrade separat. Används dessa uppgifter om de enskilda standardfrågorna ökar möjligheten att korrigera enskilda standardfrågor utan att minska antalet fastighetsägare kan som erhålla förslag till taxering. I slutet av detta kapitel redovisar vi några synpunkter på standardens utformning. Iden där lämnade redogörelsen finns vissa uppgifter hur om vanligt förekommande standardändringar är.

Olika värderingsaltemativ

I den tidigare nämnda förstudien redovisas tre alternativa värderingsmodeller för att med utgångspunkt från de uppgifter som samlades in vid AFT 90 lägga grunden för en registerbaserad taxering småhus 1996. av Alternativen innebär att värdefaktorn standard hanteras något olika sätt. Huvudtanken i värderingsaltenzativ I är att värderingsmodellen vid AFT 90 i princip behålls oförändrad. Tabellverket över i avsikt att ses förbättra värderingen av äldre ombyggda hus. Uppgifter rörande svaren på de enskilda standardfrågorna låses in i FTR. Kontroll sker att dessa uppgifter stämmer överens med lagrade delsummor från senaste beslut

Värdefaktorer 107

om iästighetstaxering. Förändringar av enskilda standardfrågor och poäng kan därefter göras ñr att förbättra indikatorsystemet. Svaren på samtliga standardfrågor förtrycks sedan blanketten skickas ut till fastigsom hetsågama. Värderingsaltemativ II innebär inte några grundläggande förändringar i värderingsmodellen men däremot en ökad schablonisering. Värdefaktorn standard klassindelas i avsikt att få en större tolerans i systemet. Värdeinverkan mellan två standardklasser får därvid inte göras större än den är i dagens system mellan klasserna för standard. Detta kan uppnås genom att värdeinverkan flyttas över till värdefaktorema storlek och ålder. Den undervärdering som har skett av äldre ombyggda hus åtgärdas genom att värderelationema i tabellverket ses över. Värderingsaltenzativ III innebär kraftiga förändringar och schabloniseringar i värderingsmodellen. Standardklassificeringen knyts till värdeåret och antalet klasser begränsas avsevärt. Standardklassiñceringen skall i princip vara stabil över tiden. Ett småhus som det inte händer något med följer sin åldersklass. Upplevelsen av att standarden bestäms utifrån ett indikatorsystem skulle med detta alternativ minska. Å andra sidan får enligt detta alternativ värdefaktom ålder större betydelse. Datafångstbehov för befintlig bebyggelse uppstår endast i samband med ombyggnad. Slutligen bryts ombyggnadsfrågoma ut till särskild värdefaktor. en l ambitionen att finna ett enkelt system som också är stabilt över tiden har vi funnit alternativ lll vara intressant ur rationaliseringssynpunkt. Vi har därför i vårt arbete inriktat oss på att försöka närmare studera utformningen och effekterna detta alternativ, och därefter har vi jämfört av detta alternativ med alternativ Värderingsalternativen beskrivs noggrannare i det följande.

Närmare beskrivning av alternativ III

I stället för registrering av delsummor för standard skall standardklass och ombyggnadsklass registreras. Standardklassiñceringen knyts till värdeåret. Den skall i princip vara stabil över tiden. Ett småhus det som inte händer något med följer sin åldersklass. Klassiñceringen genomförs i största möjliga utsträckning med hjälp av uppgifterna från AFT 90. Ca 75 % småhusbeståndet vid AFT 96 kan av uppdateras med hjälp av standarduppgiftema från AFT 90. I andra hand kan svaren de enskilda standardfrågorna från AFT 90 läsas in och användas för transforrnationen. Den del av standardfrågoma utgörs ombyggnadsfrågor bryts som av ut. En indelning i ombyggnadsklasser görs utifrån ombyggnadsfrågoma i AFT 90-materialet. Ombyggnadsklassen underordnas standardklassen. Vid kommande taxeringar behöver registrering standardklass eller av ombyggnadsklass endast ske för nybyggda eller förändrade fastigheter. Ett förslag till värde och de värdefaktorer förslaget grundas bör som således kunna förtryckas för flertalet småhusenheter. Vid AFT 96 skulle dock uppgifter behöva för de fastigheter för vilka det inte går

108 Värddaktorer

att erhålla en standardklasstillhörighet med hjälp av en transformation från AFT 90-materialet eller där uppgifterna från AFT 90 är felaktiga. Standardfrågorna vid AFT 90 skulle delas upp i två grupper, nämligen standardfrågor och ombyggnadsfrågor. En indelning görs i standardklasser per åldersklass. Beräkningar har härvid gjorts med varje åldersklass indelad i fem respektive sju standardklasser. Varje åldersanknuten standardklass delas sedan in i ombyggnadsklasser. För nya hus krävs inga ombyggnadsklasser. För äldre hus görs en indelning efter antalet ombyggnadspoäng vid AFT 90. I bilaga 5 redovisar vi närmare hur detta alternativ skulle utformas i fråga omtabeller m.m.

Effekter av alternativ III

Bland fördelarna med det redovisade systemet är att standardklassen låses och det blir stabilt över tiden. För fastighetsägaren kan det förändrade indikatorsystemet vara lättare att acceptera än tidigare system. Detta innebär nämligen att mindre betydelse kommer att tillmätas varje enskild standarddetalj. Förskjutningen mot klasser ger i stället en beskrivning av fastighetens allmänna standardnivå. Betydelsen av fler eller andra standarddetaljer skjuts därmed något i bakgrunden. Så länge man håller sig i samma klass minskas behovet av uppgiftslämnande. I motsatt riktning verkar naturligtvis den effekt som uppstår då en enstaka standarddetalj för upp byggnaden i en högre klass. För skatteförvaltningen innebär systemet i första hand att registreringsvolymen blir förhållandevis liten och att lagringsvolymen begränsas. Datafångstbehov uppkommer endast till följd av ombyggnad. LMV har gjort ett stort antal statistiska bearbetningar av det material som finns lagrat. Några slutsatser som kan dras av dessa är följande. Transformeringsproblem uppstår när man gör om systemet i grunden. Det är svårt att fånga in de värdepåverkande faktorerna med ett begränsat antal standardklasser. Beräkningar har utförts med sju standardklasser, nämligen mycket låg, låg, något under normal, normal, något över normal, hög och mycket hög. Till varje standardklass har knutits 1-3 ombyggnadsklasser. Antalet grundstandardpoäng för respektive standardklass varierar med storleken. Klassindelning av standarden medför vissa nackdelar. Antalet standardklasser begränsas jämfört med tidigare och gränseffektema vid övergång från en standardklass till en annan riskerar att bli större. Effekterna av en något mer schabloniserad standard kan dock mildras genom en finare värdeområdesindelning. Härtill kommer att en del standardbedömningar kan fångas in genom att värdefaktorn ålder får ökad betydelse. Det föreligger nämligen erfarenhetsmässigt ett tydligt samband mellan en byggnads ålder och dess standard. Den lägsta standardklassen omfattar ett litet intervall med få standardpoäng för de minsta byggnaderna. För byggnader större än 40 m2 är intervallet förhållandevis stort. Beräkningarna visar att det föreligger en

Värdefalctorer 109

risk för övertaxering större byggnader i gruppen med extremt låg av standard. Ser bara till antalet standardpoäng fanns vid AFT 90 ca man 300 000 fastigheter eller 10 % småhusbeståndet med en standaidpoäng av under 13. Beräkningarna i dessa delar är dock osäkra. Nu kan emellertid detta inte ensamt vägledande. Med hjälp av antal klasser, klassvara breddning och värderelationerna i tabellerna kan antalet fastigheter som skulle riskera att bli övertaxerade nedbringas högst avsevärt. Stora hus med extremt få standardpoäng skulle kunna erhålla rätt nivå genom justering för säregna förhållanden. Till bilden hör också det bortfall som följer att taxering inte skall ske byggnader som inte når upp till ett värde av av på 50 000 kronor. Antalet sådana byggnader uppskattades i prop. 199293: 122 till 110 000. För exklusiva fastigheter medför modellen ca i stället viss risk för undervärdering. Modellen innebär också att standard för nya hus faställs utifrån ett begränsat antal frågor. Tanken är att uppgiftsinsamlingen ett mera direkt sätt skall kunna kopplas till bygglovhanteringen. Förslaget mera att införa ett nytt sätt att fastställa standard för nybyggda hus kan om dock införas oberoende om modellen med övergång till nya standardav klasser för det befintliga materialet genomförs eller inte. När det gäller ändrade standardfrågor för nya hus blir följden, om standardfrågorna kan utgöras av sådana frågor som behandlas i bygglovhanteringen, enklare och billigare datafångst. Vidare blir kvalitén de uppgifter ligger till grund för att bestämma standarden bättre. Samsom tidigt ökar schabloniseringen. Vissa begränsningar, såsom t.ex. att vissa standardskillnader till följd av exklusiva material inte går att fånga, finns dock. Slutligen kan hänsyn tas till byggnadstekniska innovationer.

Närmare beskrivning av alternativ I

Med detta alternativ definieras värdefaktorema enligt AFT 90-modellen. Detta innebär att indelningen av standard i delområden och möjligheten till jämkning deloniråde bör finnas kvar. Vissa förav poängsumman per bättringar och förenklingar beträffande standard kan dock övervägas. Förslag till sådana förändringar redovisas närmare i avsnitt 9.5.4. Varje fråga skall i och för sig deklareras. Förtryckning sker dock i största möjliga utsträckning med ledning av det underlag rörande svaren på die enskilda standardfrågorna som finns separat lagrade. Svaren varje fråga och eventuella jämkningar av standardpoäng lagras i registret. Med teknik behöver det inte bli så kostsamt att läsa in dessa stanny dardfrågor. Genom att lagra de enskilda svaren standardfrågorna får man ett bättre underlag för framtida värderingsmodellen. Man får översyn av också betydligt bättre möjligheter att maskinellt uppdatera FTR med uppgifter från CFD:s byggnadsregister. Om de enskilda standardfrågorna fortsättningsvis lagras i FTR ges möjlighet till förändring av standardfrågorna och poängsättningen vid framtida AFT. Genom att detaljerade uppgifter standarden lagras kan ändå alltid ny poängberäkning ske om en

l 10 Värdefaktører

för aktuella frågor. Fastighetsägaren kan också alltid exakt inges formation om underlaget för beräkningen. En nackdel med modellen är att inga nya frågor kan tillkomma utan att samtliga som berörs måste lämna in kompletterande uppgifter. Inte heller kan innebörden i frågorna ändras så att det alltid krävs från ett nytt svar fastighetsägaren, om förutsättningarna för registerbaserad taxering skall bibehållas. Det är även möjligt att ändra poängsättningen för enstaka frågor inom ramen för existerande modell genom att med utgångspunkt från svaren på de enskilda standardfrågorna justera befintliga delpoängsummor inför AFT 96 utan att lagra uppgifterna. Därmed försvinner dock möjligheten att i framtiden göra liknande justeringar.

Ändringar beträffande poängsättning och frågeställningar inom området

standard förändrar inte värderingsresultatet i sig kan göra att allmen mänheten uppfattar modellen som mera rättvisande. I övrigt innebär alternativ I samma värderingsnoggrannhet vid AFT 90. De tröskeleffeksom ter som uppkommer vid mer schabloniserade värderingsmodeller undviks t.ex. helt. I sammanhanget kan nämnas att inför AFT 90 en enkätundersökning gjordes angående blanketten för fastighetstaxering. Resultatet av undersökningen kan sammanfattas enligt följande. Det allmänna intrycket är att blanketten upplevs positivt. Delfrågoma anses relevanta och lätta att besvara. Endast 12 % är negativa till blanketten i sin helhet. De delfrågor som vållat störst problem är de om underhålls- och ombyggnadsstandard. Ca 10 % av de svarande ansåg att dessa frågor behövde ändras, främst grund av svårigheten att veta hur och vid vilken tidpunkt fastigheten åtgärdats tidigare ägare. Andra av frågor som vållat problem är de uteplatsuterum respektive kökstyp. om Definitionen på uteplats ansågs bristfällig eller otydlig och svarsaltemativen avseende kökstyp ansågs för grova. 20 % av de som svarat ansåg att frågorna inte ger en tillfredsställande bild husets standard, främst av grund av att svarsalternativen är för samt att vissa frågor saknas. grova

Effekter av alternativ I

Med alternativ I skapas underlag för förändringar i de enskilda standardfrågorna med bibehållen möjlighet till registerbaserad taxering. Med hjälp av det maskinella förfarandet säkerställs att alla frågor har besvarats och att summeringen av standardpoängen alltid blir korrekt. Samtidigt bibehålls underlaget för SKM:s kontrollverksamhet. Genom att värderingsmodellen i princip ansluter till den användes vid AFT 90, med som en i stort sett oförändrad blankettutformning, kommer fastighetsägaren att känna igen sig. Denne kan erhålla exakt information om vilka uppgifter som ligger till grund för taxeringsvärdet. För skatteförvaltningen innebär alternativ l förhållandevis volym en stor registrering i de fall blanketterna kommer tillbaka med införda ändringar. SKM:s personal kommer därför att belastas med mycket registreringsarbete, vid AFT 96 och under följande år. En viss ADB-utveckling krävs

Vârdefakrorer lll

för at klara denna registrering. I någon mån kan svårigheterna elimineras utvecklingen s.k. optisk läsning. Även i förberedelsearbetet genom av krävs vissa utvecklingsinsatser, trots att underlaget för förberedelsearbetet i ston sett bibehålls oförändrat. Någon uppgiftsinsamling motsvarande den vid AFT 90 behöver dock inte genomföras. Ambitionsnivån vad gäller noggrannheten i taxeringen blir oförändrad jämfört med AFT 90. lndikatorsystemet kvarstår men modifieras för att reducera de nackdelar som systemet innebär. Någon ytterligare schabloniserirg blir inte aktuell och därmed undviks tröskeleffekter.

9.5.4 Vårt ställningstagande

Vi har värderat och vägt olika typer av effekter som gäller för samman alternativen I och Ill. Oavsett vilket alternativ som väljs blir följden för fastighetsägaren att denna i flertalet fall inte behöver fylla i någon deklarationsblankctt. Endast i de fall när förhållandena har förändrats eller när fastighetsägaren yrkar jämkning eller justering ñr säregna förhållanden behöver deklarationáalanketten fyllas Deklarationsansvarig får ett förslag till taxeringsvärdc och uppgift om vilka grunder förslaget räknats fram. Förslaget är i denna del lika oavsett vilket värderingsaltemativ som väljs. Både alternativ I och III innebär minskad blanketthantering och minskat regisreringsarbete för skatteförvaltningen. I förberedelsearbetet minskas arbetet med den förtida uppgiftsinsamlingen. Med alternativ IH får en betydande schablonisering av standarden man med stora tabellsteg följd. Däremot förbättras indikatorsystemet. som Modellen är dock och kan svår att förklara. Hanteringen av omny vara byggradsfrågorna behöver utvecklas mera. Fördelen med modellen är att

den mindre känslig för smärre ändringar och robust inför

framtiden. För skatteförvaltningen innebär modellen merarbete, fram för allt i ett inledningsskede, avseende ADB-utveckling, utbildning och blankettutformning. Vårt ställningstagande kan sammanfattas enligt följande. Alernativ -lll är det som synes bäst lämpat för en registerbaserad fastighetstaxering. Det är troligen också på sikt lättare att finna förståelse för rärdefaktom standard den mäts i något mer beskrivande former om i stället för för närvarande summering poäng för olika som genom en av enstaka detaljer. Vihar i avsnitt 8.7 berört vikten av att en samordning sker med bygglovhznteringen när det gäller att utforma en framtida registerbaserad fastighetstaxering. I fråga värdefaktom standard medför en sådan om kommande samordning med nödvändighet att denna faktor också måste utformas med hänsyn till vad som är praktiskt möjligt att fånga in via byggbvhanteringen.

112 Vârdefaktører

Möjligheterna att få uppgifter via bygglovhanteringen är sämst vad gäller frågor om specifika utrustningsdetaljer, interiör och underhållsstandard. När det gäller frågor om exteriör, uppvärmninglenergihushållning och sanitet finns det däremot större möjligheter att utnyttja bygglovhanteringen m: uppdatering. När CFD nu utformar ett system för ajourföring av byggnadsregistret är det givetvis viktigt att fastighetstaxeringens behov blir tillgodosedda och får vara med och påverka systemets utform-

ning. En lösning enligt alternativ III med dess klassindelning skulle i och för sig kunna underlätta en samordning. Vad som fångas in via bygglovshantering skulle bilda en bas. Hit hör sådant uppgifter som om Lex. stomme, fasadbeklädnad, isolering, uppvärmningssystem, kökstyp och sanitet. Något som försvårar en rapportering är att frågan om bygglov är beroende av om åtgärderna i vissa fall vidtas beträffande fastigheter inom eller utom detaljplan eller utanför samlad bebyggelse. Som vi tidigare nämnt är detta emellertid frågor besvarande vi inte vars råder över. Här måste fortsatta överväganden göras i samband med PBLreglernas utformning i detalj. Detta är därför något inte kan beaktas som vid utformningen av de förslag vi lägger fram inför AFT 96. Över nu huvud taget förutsätter en registerbaserad fastighetstaxering att i man större eller mindre utsträckning frigör sig från de ideér hittills varit som vägledande vid utformningen av värdefaktom standard. En lösning i enlighet med alternativ III kräver således för att meningsfull att vara standarden ges en delvis annorlunda utformning än i dag. Alternativets nackdel ligger därför i att om modellen skall hanterbar antalet - vara klasser måste begränsas, vilket i sin tur kan leda till en övervärdering i den lägsta klassen och en undervärdering i den högsta. Det sistnämnda förhållandet torde kunna få allmän accept såsom utgörande nödvändig en förenklingskonsekvens. Så kan knappast fallet förväntas bli vid en övervärdering. Även antalet öwervärderingsiäll skulle om kunna begränsas genom ytterligare indelningsåtgärder är vi inte säkra på att antalet skulle kunna bli så lågt att dessa fall skulle kunna åtgärdas genom en särskild nedsättningsmöjlighet i det enskilda fallet. Vi därför anser att detta alternativ bör övervägas när säkrare underlag framkommit genom utvärderingen av taxeringsutfallet av AFT 96. Mot bakgrund av den utvärdering av alternativen vi gjort föreslår vi att alternativ I ligger till grund för AFT 96, vilket ett i standardger hänseende i allt väsentligt likartat resultat med det som erhölls vid AFT 90. Det nu sagda utesluter dock inte att vissa justeringar görs inom ramen för alternativ Som framgått av den tidigare redogörelsen finns ett behov av vissa förbättringar och förenklingar det nuvarande sättet av att behandla vissa standardfrågor. I och för sig ligger dessa förhållanden inom ramen för förberedelsearbetet vi vill dock här redovisa följande men synpunkter. Den följande genomgången värdefaktom standard har syfte av som både att söka belysa vad som bör gälla för APT 96 och samtidigt däratt vid även ange olika enskilda detaljers lämplighet såvitt gäller ett register-

Värdefalaorer 113

baserat förfarande för tid därefter. Vår redovisning, som inte syftar till fullständighet, följer deklarationsblankettens uppläggning.

Exteriör

Fråga 1 angående bärande väggar m.m. bör kvarstå eftersom den ger en allmänt inledande bedömning och den har inte heller ifrågasatts från fastighetsägarhåll. Den är också lämplig for framtiden eftersom uppgifter i denna del går att fånga in bygglovsvägen. Detsamma gäller i allt väsentligt frågorna 2-4 rörande fasad, tak och garage. Däremot finns anledning att ifrågasätta fråga 5 carport där för övrigt värdepåverkan är oklar. Fråga 6 uteplats har inneburit problem i det praktiska arbetet, eftersom det är svårt precisera vad vill fånga in. Även här kan värdepåveratt man kan starkt ifrågasättas och dessutom torde det bli svårt att ajourhålla denna uppgift. Frågan bör därför kunna utgå. Frågorna 7 och som rör underhåll och ombyggnad, bör finnas kvar eftersom de ger en värdefull indikation i standardhänseende. För att uppnå en ökad träffsäkerhet bör övervägas om inte en ytterligare tidsgräns förslagsvis 1989 bör - införas. l enlighet med det nu sagda skulle antalet frågor i detta avsnitt bli detsamma eftersom 5 och 6 kan utgå och ersättas med två nya angående underhåll m.m. efter 1989.

Energihushållning

Frågorna 9 och 10 el och isolering ger en god urskiljningsmöjlighet i fråga enklare fritidsfastigheter. I och för sig är det svårt att överom blicka deras framtida vikt med tanke den nya 50 OOO-kronorsgränsen för byggnader. Fråga 11 fönster bör vara kvar under det att fråga 12

uppvärmning med dess detaljrikedom bör ses över i begränsande syfte.

De båda sistnämnda frågorna torde också kunna ajourhållas vila bygglovhanteringen. Beträffande fråga 13 utbytt elsystem torde inte, som frågorna 7 och behövas ytterligare tidsgrâns. Fråga 14 tilläggsen isolering samvarierar med fråga 7 och kan eventuellt utgå.

Kök

Här kan diskuteras om inte innehållet i frågorna 15 och 16 kökstyp och utrustning bör omfördelas. Den första frågan går att ajourhålla, något som är betydligt svårare beträffande detaljerna i fråga 16. I vart fall for framtiden synes det vara mycket svårt att arbeta med sådana detaljer som frysskåp och den i och för sig inte oviktiga frågan om inbyggd diskmaskin. Beträffande underhållsfrågoma 17-18 bör en sammanslagning kunna ske. Har nämligen fråga 18 köksinredningen bytts ut torde erfarenhetsmässigt detsamma inverka detaljerna i fråga 18. Om en sammanslagning sker bör poängen höjas från 1 till åtminstone 2.

114 Värdefakrører

Sanitet

Fråga 19 indraget vatten fungerar liksom frågorna 9 och 10 som en tröskel för att urskilja enklare fritidshus och bör finnas kvar. Frågorna 20 och 21 bad och dusch är något oklart formulerade genom att de delvis går in i varandra, varför de bör ses över rent redaktionellt. Fråga 23 väggbeklädnad har visat sig fungera utmärkt indikator. Å andra som en sidan är densamma mycket svår att hantera i ett registerbaserat systern eftersom den knappast inte går att kontrollera annat än genom uppgifter från fastighetsägaren. Även bastufrågan 24 mycket bra indikator är en och torde åtminstone delvis kunna ajourhållas. Når det sedan gäller frågorna 25 och 26 tvättutrustning bör frågan 26 om torkskåp eller torktumlare tas bort. Uppgifterna om underhålls- och ombyggnadsstandard 27-29 bör ses över så att uppgifterna om detaljerna 29 i stället fångas in i den närmast föregående och då med höjd poäng. Situationen är här densamma som i motsvarande situation för kök 17 och 18.

Övrig interiör

Här gör sig delvis samma problem gällande som i fråga om köksavsnittet, nämligen ajourhållningssvårighetema. Frågorna 30 och 31 om golvbeläggning är svåra att uppdatera och vad gäller fråga 31 kan ifrågasättas om inte där angivna golvbelåggningsdetaljer numera år så pass vanliga att frågan kan utgå. Fråga 32 om öppen spis m.m. är en mycket bra indikator och dessutom hanterbar bygglovsvägen. Frågan 33 om värmeslingor skulle eventuellt kunna flyttas över till uppvärmningsavsnittet. Det kan numera ifrågasättas om förekomsten av gillestuga 34 har sådan värdepåverkan att en särskild fråga behövs. Som vi tidigare nämnt har värdeläktorn standard diskuterats och ifrågasatts i skilda sammanhang. Denna värdefaktor måste dock finnas kvar för framtiden men med vissa förenklingar. Samtidigt är det viktigt att så långt möjligt på ett bättre sätt försöka bota den brist som uppkom vid AFT 90 undervärdering av äldre ombyggda hus. Ett sätt som vi ovan nämnt är att ge ombyggnadsfrågoma ett högre poânggenomslag.

Registerfastighet - taxeringsenhet

Inledning

Av grundläggande betydelse för fastighetstaxeringen är indelningen i taxeringsenheter. Med taxeringsenhet förstås sådan egendom som skall taxeras för sig 4 kap. 1 § FTL. Av samma lagrum framgår att fastighet i regel också utgör taxeringsenhet. Begreppen registerfastighet och taxeringsenhet sammanfaller dock inte. I de ursprungliga direktiven anges att denna fråga bör studeras särskilt. En övergång till registerbaserad fastighetstaxering skulle nämligen kanske kunna underlättas om man genomgående knöt an till begreppet registerfastighet. Detta sammanhänger med att flertalet nu aktuella register är uppbyggda efter indelningen i registerfastigheter. I det följande redovisar vi först de nuvarande reglemas framväxt, därefter gällande rätt och slutligen våra överväganden och ställningstaganden.

Tidigare regler om taxeringsenhet

Reglerna om vad som skall utgöra taxeringsenhet har sitt ursprung i vad som skall åsättas ett gemensamt taxeringsvärde. Huvudregeln har under 1900-talet varit och är fortfarande att en taxeringsenhet primärt är fastighet som registreras i officiellt register. De ursprungliga reglerna om en taxeringsenhets omfattning fanns i kommunalskattelagen KL. Dessa kvarstod i stora drag oförändrade till 1975 års AFT då en mer omfattande omarbetning bestämmelserna av gjordes. De bestämmelser som var gällande under tiden från 1922 års AFT till 1975 års AFT innebar att som en taxeringsenhet i huvudsak skulle anses:

varje hemman, lägenhet, tomt eller stadsäga samt del av sådan fastighet om den tillhörde särskild ägare, upplåtits till annan för självständigt mera stadigvarande nyttjande eller annars brukades särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt, 2. ñskeri, 3. frälseränta,

116 Registerfastighet taxeringsenhet -

4. byggnad annans mark, vissa skogsområden och samtälligheter samt 6 komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, om de tillhörde samma ägare och låg i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning inte kunde tillförlitligen bedömas till sina inbördes värden.

skattepliktig och icke skattepliktig del av fastighet skulle var för sig utgöra taxeringsenhet. Inför 1975 års allmänna fastighetstaxering gjordes en översyn av reglerna om taxeringsenhet. Resultatet redovisades i promemorian Ds Fi 1973:7 angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m.m. för en anpassning till bl.a. den nya fastighetsbildningen. Enligt promemorian fanns inte skäl att ändra den grundläggande systematiken i de då gällande bestämmelserna. l promemorian uttalades 43 att grundvalen för bildandet av taxeringsenhet borde liksom tidigare vara den civilrättsliga fastighetsbildningen som den framgår av fastighetsregister. Vid indelning i taxeringsenheter borde hänsyn i första hand tas till ekonomiska enheter, dvs. vad som normalt kan utgöra objekt för överlåtelse eller upplåtelse. Det framhölls dock att sådan kan ske även av enheter som bestämts på annat sätt än som registerfastighet, t.ex. markområden eller byggnader. Redan med då gällande regler kunde taxeringsenhet bildas för dessa fall. Taxeringsenhetens omfattning borde emellertid bestämmas, anfördes det, förutom av tillgångarnas art och egenskaper att vara ekonomisk enhet, även av värderingsmöjlighetema vid fastighetstaxeringen. Detta ansåga vara en mycket grundläggande förutsättning. Genom prop. 1973:162 följdes förslaget i allt väsentligt. Den lydelse 8 § KL fick vid 1975 års taxering kvarstod fram till dess att FTL infördes år 1979. Som tidigare nämnts anknöt 1975 års ändringar till den principiella systematiken i de tidigare bestämmelserna. Denna innebar att registerfastigheten var primär enhet men att denna enhet delades upp i sekundära enheter vid väsentligt olika användning av delar av registerfastigheten. En sammanföring till tertiära enheter skedde då flera fastigheter eller fastighetsdelar låg i samma kommun och, såvitt gällde jordbruksfastigheter, brukades tillsammans samt i fråga om annan fastighet om de gränsade till varandra, användes ett likartat sätt och stod under gemensam förvaltning. De ändringar som infördes år 1975 innebar en modernisering och en anpassning till nya civilrättsliga regler om fastighet, fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Vidare skulle någon taxeringsenhet inte längre bildas av en fastighetsdel ñr vilken det inte förelåg någon skatteplikt. l förslaget till FTL framgår beträffande grunderna för indelningen i taxeringsenheter följande SOU 1979:32 s. 326 och 327:

Hänsyn har i nuvarande och tidigare gällande regler främst tagits till ekonomiska enheter vid indelningen i taxeringsenheter. Ekonomiska enheter är vad som normalt sett utgör objekt för överlåtelse

Registerfastighet taxeringsenhet 117 -

och upplåtelse. Oftast är registerfastigheten sådan ekonomisk en enhet, och det är naturligt att den bildar en särskild taxeringsenhet.

Overlåtelse och upplåtelse kan emellertid ske av andra enheter än

registerfastigheter, t.ex. markområden och byggnader. Aven i dessa fall har ansett att värderingsmöjlighetema vid fastighetstaxeringman en är en grundläggande förutsättning vid bestämmandet av taxeringsenhetemas omfattning och att man också då bör ta hänsyn till vad kan ekonomisk enhet. Grundtanken att taxeringssom anses vara en enhet skall vara en ekonomisk enhet och lämpa sig for värdering ligger också bakom de nuvarande reglerna om uppdelning av registerfastigheter i mer än en enhet t.ex. vid skilda användningssätt, om olikheten i användningssättet kan hänföras till skilda områden fastigheten. Egendom med sådant särskilt användningssätt kan oftast eller jämställas med en ekonomisk enhet, som således bör anses som taxeras för sig. Bakom reglerna om sammanföring av fastigheter och fastighetsdelar ligger samma synsätt. Om jordbruksfastigheter och delar därav gäller således att de kan slås samman om de brukas tillsammans, då sådana sambrukade delar normalt kan bedömas som ekonomiska enheter. Eftersom det är vanligare att registerfastighet utgör försäljningsobjekt, när det gäller fastigheter av beskattningsnaturen fastighet, har hållit före att större restriktivitet bör iakttas annan man vid regleringen sammanföring till en taxeringsenhet av sådana av fastigheter och fastighetsdelar. Därför föreskrivs nu att de skall gränsa till varandra, förvaltas tillsammans och användas på likartat sätt för att en taxeringsenhet skall kunna bildas av dem. Under sådana omständigheter har det ansetts att ett fastighetskomplex kan bli föremål för försäljning och därför även kan värderas som en enhet.

FTK utformade sina förslag till nya regler utifrån samma principer som hade legat till grund för de då gällande reglerna. Departementschefen anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs förslag och motiveringar prop. 197980:40 s. 83. Infor 1990 års allmänna fastighetstaxering tillsattes 1986 en parlamentarisk utredning benämnd 1986 års småhustaxeringskommitté STK. Kommitténs uppdrag var i princip att göra allmän översyn av de en värderingsregler som gäller för småhus. I prop. 198788:164 föreslogs en del ändringar grund av STK:s mrslag. Dessa ändringar avser dock andra regler i FTL än de i 4 kap. indelning i taxeringsenheter. Propositionen riksdagen den om antogs av 2 juni 1989. I propositionen föreslogs att de grundläggande värderingsprincipema inte skulle ändras och att reglerna om indelning i taxeringsenheter m: småhus skulle kvarstå oñrändrade. I prop. l99091:47 föreslogs vissa ändringar inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det var främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar. Förslaget godtogs av riksdagen. Med anledning av den år 1990 beslutade inkomstskattereformen slopades bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning i beskattningsnaturen jordbruksfastighet respektive annan fastighet. Vidare skulle värdet

lm

118 Registerfastighet taxeringsenhet -

på småhus och tomtmark som ingick i lantbruksenhet få variera med hänsyn till värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden. Hyreshus ingick som i lantbruksenhet skulle få värderas på sätt småhus under församma som utsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Värderingsförfarandet för åkermark och betesmark förenldades. Likaså slopades uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringsenhet tillhör olika församlingar.

10.3 Gällande rätt

103.1 Allmänt

Reglerna i 4 kap. FTL om taxeringsenhet är utformade efter principen att

indelningen sker efter ett stegvis förfarande se SOU 1979:32 359

s. Systematiken är i huvudsak följande. Huvudregeln är att fastighet registerfastighet utgör taxeringsenhet, - om inte annat föreskrivs 1 §. Detta kan betecknas den primära som taxeringsenheten.

I 2-10 §§ ges undantagsbestärnmelser från l Enligt 2 § skall en uppdelning av en registerfastighet i flera taxeringsenheter sekundära taxeringsenheter ske om skilda delar av fastigheten har olika ägare. Av - 3 § framgår att flera registerfastigheter eller delar registerfastighet i av samma kommun skall föras samman till taxeringsenhet tertiär taxeen ringsenhet om fastigheterna eller fastighetsdelama har ägare. - samma I 4-10 §§ ställs härefter villkor för tillämpningen av de grundläggande reglemai l-3 §§. Till att börja med finns i 4 och 5 §§ generella regler som avser enhetens användning och beskaffenhet. Dessa skall alltid beaktas vid be-

stämmandet av en taxeringsenhets omfattning. När man grundval av bestämmelserna i l-3 §§ tagit fram prelien rninär taxeringsenhet måste man först bestämma om denna i sin helhet skall vara skattepliktig eller inte. Av 4 § framgår nämligen olika att skattepliktsförhållanden inte får bestämmas för olika delar värderings-

enheter inom en taxeringsenhet.

Enligt 5 § får endast vissa kombinationer av egendom ingå i taxeen ringsenhet. Därför måste ytterligare uppdelning göras den prelien av minära enhet som bestämts enligt de tidigare reglerna i kapitlet, om enheten inte fyller de krav i fråga användning och beskaffenhet om som ställs i paragrafen. De framtagna taxeringsenhetema tillhör sedan en av de taxeringsenhetstyper som anges i paragrafen, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, specialenhet eller lantbruksenhet. I 6-10 §§ ges sedan speciella regler för hur indelningen i vissa taxeringsenhetstyper och viss egendom skall ske. av Taxeringsenhetens taxeringsvärde byggs bedömning upp genom en av art, användning och värde för de mindre delar byggnader och mark fördelade på värderingsenheter 6 kap. FTL taxeringsenheten - som består av.

Registerfastighet taxeringsenhet 119 -

10.3.2 Primär taxeringsenhet

Huvudregeln är att den primära taxeringsenheten är fastighet som är upptagen i fastighetsregister. Registerenheter i fastighetsregister är dels fastigheter, dels samfälligheter. Med fastighet avses också vissa äldre rättsinstitut såsom ofri tomt i stad, jordeboksñske och vattenverk annans mark som införts i fastighetsregistret. Fastighet som ännu inte blivit föremål för fastighetsindelning ocheller registrerats i fastighetsregister men som enligt gällande regler skall införas i sådant register, skall också utgöra särskild taxeringsenhet. Detta gäller främst vissa äldre fastigheter, t.ex. äldre avsöndringar. Markområden m.m., som enligt gällande regler inte skall föras in i fastighetsregister, skall inte utgöra taxeringsenhet allmänt vattenområde samt vissa områden i stad. Tillbehör till fastighet skall ingå i den taxeringsenhet i vilken fastigheten ingår. Servitut och andra rättigheter av liknande karaktär skall hänföras till den taxeringsenhet i vilken den härskande fastigheten ingår. Samma gäller for andelar i samfälligheter av olika slag, om inte annat föreskrivs.

10.3.3 Sekundär taxeringsenhet

Om skilda delar av en fastighet har olika ägare, skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarñrhållandena 2 §. Olika delar av en taxe-

ringsenhet får således inte ha skilda ägare. Äganderätten skall

vara knuten till viss del av fastigheten. Med ägare avses normalt den lagfame ägaren. Med ägare jämställs vissa innehavare mil. av fastighet 1 kap. 5 §. De fall då olika områden med skilda ägare kan förekomma på en och

fastighet är dels då köp skett av del av fastighet enligt 4 kap. 7 §

samma JB, dels vid legal s.k. sämjedelning eller arealöverlåtelse. Vidare kan det förekomma att en person äger en byggnad en annans fastighet. Köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inte är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas grundval av köpet 4 kap. 7 § JB. Beträffande denna situation har RSV anfört Handbok för Fastighetstaxering s. 1:40 bl.a. att vid fastighetstaxering görs efter kontraktsdagen inte någon skillnad ägare som har lagfart och ägare som inte har lagfart. I-lar den nya ägaren sökt förrättning inom föreskriven tid men avslås fastighetsbildning i enlighet med köpet, som därvid blir ogiltigt, skall detta likväl fram till avslagsbeslutet beaktas vid fastighetstaxeringen. Enligt 17 § lagen 1971:1037 om äganderättsutredning och legalisering får äldre privat jorddelning sämjedelning före den 1 juli 1962 och areal-

120 Registerfastighet taxeringsenhet -

överlåtelse under angivna förutsättningar genom särskilt beslut erkännas som fastighetsbildning legalisering. En uppdelning av en registerfastighet flera taxeringsenheter kan bli aktuell vid giltig sämjedelning och arealöverlåtelse. När det gäller s.k. blandat äganderättsförhållande anñrde FTK att en person kan äga marken, medan samma person tillsammans med en annan person äger en byggnad som är uppförd marken. l detta och liknande fall bör egendomen delas upp så att varje del har samma äganderättsforhållande SOU 1979:32 sid. 333. Värderingen sker dock oberoende av den uppdelade äganderåtten.

10.3.4 Tertiär taxeringsenhet

Varje fastighetsägares totala fastighetsinnehav inom en kommun fastigheter och fastighetsdelar bildar en tänkt egendomsmassa som normalt skall utgöra en taxeringsenhet. Fastigheter och fastighetsdelar som är belägna inom samma kommun och med samma ägare skall därför slås

samman till en taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs 3 §. Ägs fastig-

heterna av flera delägare krävs samma andelsfördelning i fastigheterna. Det krav som ställs för bildande av tertiär taxeringsenhet är att den nya enheten skall vara en ekonomisk enhet, lämplig att värdera. Olika längtgående krav bör därför ställas då tertiära taxeringsenheter skall bildas. Redan före KL gällde att taxeringsenhet inte fick sträcka sig över kommungräns. Det år oklart om denna regel haft ett samband med den upphävda särskilda kommunala beskattningsråtten av fastigheter SFS 1986:473 eller om regelns syfte varit att göra värderingssynpunkt en ur lämplig avgränsning av en taxeringsenhets omfattning. FTK anförde i sitt förslag SOU 1979:32 s. 341:

Varje kommun har rätt till garantiskatt för fastigheter som är belägna inom kommunen. Iäxeringsenhet bör på grund härav inte sträcka sig över kommungräns. Kommittén föreslår därför inte någon materiell ändring i detta hänseende. En regel om att i taxeringsenhet inte får ingå mark som tillhör olika kommuner bör införas i 4 kap. 3 § FTL.

Departementschefen anslöt sig till förslaget prop. 197980:40 84 och s. 196.

l0.3.5 Indelningsregler

Sedan enligt 4 kap. 1-3 §§ FTL en ägares fastighetsinnehav i en kommun förts samman till en egendomsmassa skall indelningsreglema i 4-9 prövas. De fall där egendom skall delas upp på grund av dessa regler är i första hand fall när det för skilda delar egendomen föreligger olika av

Registerfastighet taxeringsenhet 121 -

skattepliktsförhâllanden, användningssätt eller beskaffenhet. För vissa i 6-9 §§ angivna typer taxeringsenheter gäller härutöver en del särskilda av indelningsregler.

Generella indelningsregler

Taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom 4 §. Bestämmelsen föreslogs av såväl 1971 års fastighetstaxeringsutredning FTK Ds Fi 1971:13 s. 51, SOU 1979:32 s. 337-338. Bestämsom melsen innebär att registerfastighet skall uppdelas i olika taxeringsenheter efter skattepliktsförhållandena och att registerfastigheter med skilda skattepliktsförhâllanden inte får sammanslås till en enhet. Skattepliktsfrågan bedöms enligt reglerna i 3 kap. FTL, I 5 § första stycket anges huvudregeln för indelningen i taxeringsenheter, innebärande uppdelning efter användningssätt och beskaffenen het. Indelningen innebär att värderingsenheter avseende byggnader och mark förs i bestämda kombinationer för att bilda taxeringssamman enheter. Taxeringsenhetema kan förekomma i huvudsakligen sex olika kombinationer byggnadstyper och ägoslag. Kombinationema är av maximiiegler. En smâhusenhet utgör exempel en sådan taxeringsenhet och den kan omfatta småhus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse. Motsvarande gäller för hyreshusenhet. Industrienhet förekommer i två varianter, nämligen enhet med industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och exploateringsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget ñskeri och enhet med täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark. Dessutom finns en tredje typ industrienhet regleras i 15 kap. 1 § FTL, nämligen av som elproduktionsenhet. I specialenhet kan ingå specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad. l lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter. När det gäller småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för det fall dessa ligger i anslutning till lantbruksenhet 4 kap. 5 § att andra stycket. Dessa skall då nämligen inte utgöra egen eller egna taxeringsenheter utan i stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att denna är viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna av behövs bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. som Inför 1988 års AFT prop. 198586: 160, SFS 1986:258 utmönstrades taxeringsenhetstypen exploateringsenhet. Exploateringsmark skall i stället ingå i obebyggd småhus-, hyreshus- eller industrienhet, beroende på vilken byggnadstyp exploateringsmarken är avsedd för. I kap. 12 tas exploateringsmark särskilt och vi föreslår där att ägoslaget slopas. upp Indelningen i taxeringsenheter bygger på klassificeringen av byggnader

och mark i 2 kap. Avsikten med indelningen var enligt FTK se SOU

1979:32 339-340 den tidigare nämnda grundtanken att taxeringss. enhetema skulle utgöra ekonomiska enheter. En följd av detta var enligt

122 Registerfastighet taxeringsenhet -

kommitténs mening att bebyggda taxeringsenheter i allmänhet endast borde innehålla en byggnadstyp. I samtliga typer taxeringsenheter av borde övrig mark kunna få ingå.

Bostadsbyggnader med mark i lantbruksenhet

I 4 kap. 5 § andra stycket FTL att småhus, hyreshus och tomtmark anges till sådana byggnader skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa så skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark, dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, omfattar minst 5 hektar. Husen skall dessutom vara behövliga som bostad i lantbruket, dvs. ägare, arrendator eller deras arbetskraft. Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten FTL år av 1979. Den hade en tidigare motsvarighet i den handledning fanns för som AFT 75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes den förändringen att bestämmelsen anknöt till vad som klassiñcerades som lantbruksenhet. I förenklingssyfte infördes nämligen då också regel med innebörd en att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jondbruksfastighet medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes beskattningsnaturen annan fastighet. Förslaget innebar att bostadsbyggnad inte skulle ingå i lantbruksenhet om enhetens totala areal produktiv mark understeg 5 hektar. En med småhus bebyggd fastighet vars produktiva mark understeg 5 hektar skulle uppdelas i två taxeringsenheter. Den ena skulle innehålla bostadsbyggnad med tomtmark, småhusenhet, med beskattningsnaturen annan fastighet. Den andra skulle bestå av den produktiva marken och utgöra lantbruks-

enhet med beskattningsnaturen jordbruksfastighet om slopande

av bestämmelserna i 4 kap. 11 § FTL indelning i beskattningsnatur, om se avsnitt 10.3.6.

Övrig mark och saneringsbyggnader

I 4 kap. 5 § sista stycket FTL finns bestämmelser övrig mark och om

saneringsbyggnad, dvs. byggnad som skall rivas. Övrig mark får ingå i

samtliga typer av taxeringsenheter. I första hand skall övrig mark hänföras till lantbruksenhet och i andra hand till andra taxeringstyper av enheter. Också saneringsbyggnad kan ingå i alla typer av taxeringsenheter.

Särskilda indelningsregler

För olika typer av egendom, enligt de nämnda reglerna normalt som nu skall utgöra en taxeringsenhet, gäller en del särskilda indelningsregler i 4 kap. 6-10 §§ FTL. Sådana särskilda indelningsregler gäller för följande slag av egendom:

Registerfastighet taxeringsenhet 123 -

småhus-, hyreshus-, special- och industrienheter 6 §, exploateringsmark och täktmark 7 §, ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpedi- ment och övrig mark 8 §, staten tillhörig egendom 9 §, samfälligheter 10 §. -

Enligt 15 kap. FTL gäller särskilda regler för elproduktionsenheter. 6 § innehåller speciella indelningsregler för småhusenheter, hyreshusenheter, specialenheter och industrienheter, exploateringsmark, växthus och djurstall. Bestämmelserna avseende exploateringsmark, växthus och djurstall tilllades genom SFS 1986:258 efter förslag i prop. l98586:l60 avseende vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen år 1988.

Småhus-, hyreshus-, special- och industrienheter

I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet 6 § första stycket. I förslag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning i Ds Fi 1973:7, vilket godtogs i prop. 1973:162, anfördes att även fortsättningsvis en mera restriktiv hållning syntes böra intas i fråga om sammanföring av fastigheter av annan fastighets natur bl.a. med hänsyn till att handeln med detta slag av fastigheter oftast avser registerfastigheter. l vissa fall, då sådana fastigheter ligger intill varandra och används på likartat sätt kan fastighetskomplexet tänkas bli föremål för försäljning och det kan under sådana förhållanden lämpligen utgöra värderingsobjekt. En ytterligare förutsättning för att sammanföring skulle få ske i dessa fall borde dessutom vara att fastigheterna eller delarna därav stod under gemensam förvaltning och användes gemensamt. Däremot syntes det olämpligt att bilda taxeringsenheter av områden som var skilda från varandra, även om de bildar en förvaltningsenhet. Inom planlagt område borde enligt förslaget endast enheter inom ett kvarter e d få föras samman. Utanför planlagt område borde samrnanföring ske även om enheterna skiljs av mark för kommunikationsändamål, t.ex. väg. I fråga om exploateringsmark skulle inte krävas att enheterna skulle gränsa till varandra. FTK uttalade sig generellt om omfattningen av de typer av taxeringsenheter som nu är särskilt reglerade i 6 -9 §§ SOU 1979:32 s. 342. Kommittén ansåg att de då gällande principerna för bildande aw taxeringsenhet borde gälla även i fortsättningen. I enlighet med detta borde småhus-, hyrehus-, special- och industrienhet endast omfatta egendom som ligger i nära anslutning till varandra och som utgör en ekonomisk enhet. Som regel borde enligt kommittén när det gäller bebyggd fasttighet, som bör föras till någon av nyssnämnda slag av taxeringsenhetear, i varje taxeringsenhet ingå endast en byggnad av byggnadstypema snnåhus, hyreshus, specialbyggnad och industribyggnad. Emellertid kan byggnader, enligt

124 Registerfastighet taxeringsenhet -

kommittén, ha ett sådant samband med varandra att de bör ingå i samma taxeringsenhet. Departementschefen biträdde kommitténs förslag prop. 197980:40 s. 85-86. Kommittén utvecklade ytterligare särskilda synpunkter de olika slag taxeringsenhetstyper är upptagna i 6 § FTL. Även av som dessa synpunkter delades av departementschefen. Småhustaxeringskommittén föreslog att en bebyggd småhusenhet av inkomstskatteskäl inte skall få omfatta obebyggd tomtmark Ds Fi 1987:8 s. 61-62. I prop. 198788:164 förordade dock depanementschefen att reglerna om indelning i taxeringsenheter skulle vara oförändrade.

Expløateringsmark

Exploateringsmark får inte ingå i bebyggd taxeringsenhet 6 § andra stycket. Exploateringsmark skall inte indelas i särskilda taxeringsenheter utan utgöra småhus-, hyreshus- eller industrienhet, beroende vilken byggnadstyp exploateringsmarken är avsedd för. Bestämmelsen är föranledd av inkomstbeskattningsskäl. Byggnad som är belägen på exploateringsmark skall, om den inte är saneringsbyggnad, tillsammans med tillhörande tomtmark bilda en särskild taxeringsenhet.

Växthus och djurstall

Alla växthus och djurstall med tillhörande mark skall indelas som lantbruksenhet 6 § tredje stycket. De som saknar anknytning till lantbruk eller skogsbruk skall utgöra särskild taxeringsenhet. Växthusen och marken för dem har vid taxeringen 1970 reglerats genom anvisningar från Riksskattenämnden och vid taxeringen 1975 genom anvisningar från RSV. Problem har ansetts föreligga både vid indelningen och värderingen

av denna egendom se SOU 1984:37 s. 263-266.

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering indelades växthus och djurstall som inte hade något samband med jordbruk som övrig byggnad och marken som tomtmark till sådan byggnad. Egendomen taxerades som industrienhet. Växthus och djurstall med anknytning till jordbruk indelades däremot som ekonomibyggnad och ingick i en lantbruksenhet. Vid värderingen av växthus och djurstall utan samband med jordbruk utgick man vid fastställande av byggnadsvärdet från riktvärdet för ekonomibyggnad. Marken värderades med riktvärdet för industrimark som grund. En effekt av de ursprungliga reglerna i FTL var att de växthus som indelades som industrienhet skulle komma att taxeras vid 1988 års allmänna fastighetstaxering medan övriga, som indelades som lantbruksenheter, skulle taxeras vid den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter 1992. Detta skulle bl.a. innebära skilda värdenivåer

Registerfastighet taxeringsenhet 125 -

mellan byggnader med och utan samband med jordbruk. För att uppnå att alla växthus och djurstall skulle kunna ingå i lantbruksenhet och taxeras samtidigt infördes därför bestämmelsen att till byggnadstypen ekonornibyggnader även skulle hänföras växthus och djurstall utan samband med jordbruk.

Exploateringsmark och täktmark

Om exploateringsmark, dvs. den sammanslagna egendornsmassan av exploateringsmark ligger inom samma kommun och har samma som ägare, ligger inom olika tätorter eller planornråden skall marken inom varje tätort eller planområde utgöra en taxeringsenhet 7 § första stycket. Motivet till bestämmelsen är att faktorer som inverkar värdet kan variera mellan olika tätorter och planområden. Efter lagstiftning inför 1988 års allmänna fastighetstaxering skall exploateringsmarken ingå i obebyggd småhusenhet, hyreshusenhet eller industrienhet med hänsyn till den bebyggelse som marken är avsedd för. Den indelning i taxeringsenheter som enligt 7 § skall göras av exploateringsmarken avser markens fördelning nämnda enheter. Med planornråde avses enligt RSV:s anvisningar sammanhängande område har detaljplan. Planområdet kan därvid ingå i flera angränsande som detaljplaner, antagna vid olika tidpunkter. Indelningen i taxeringsenhetstyp är beroende den användning av marken som anges i detaljav planen. Om detaljplan flera olika användningssätt för exploaen anger teringsmark, delas marken upp i flera taxeringsenheter. Beträffande täktmark gäller 7 § andra stycket i huvudfallet att varje område skall utgöra särskild taxeringsenhet. Detta gäller dock inte om en områdena omfattas täktplan enligt naturvårdslagen. I så fall av samma skall de olika områdena utgöra taxeringsenhet. Detta kan Lex. vara en fallet när två täktområden åtskiljs av en väg eller av ett område med brytvärda jordarter. Eventuellt kan de då också värderas tillsammans som en värderingsenhet.

Brukningsenhet

Ekonomibyggnad och mark för jordbruk och skogsbruk samt övrig mark taxeras tillsammans lantbruksenhet, de ingår i brukningsenhet som om en 8 §, dvs. om jordbruksmark och skogsbruksmark som har sammanförts till tänkt egendornsmassa rymmer flera brukningsenheter skall varje en brukningsenhet utgöra en taxeringsenhet. Frågan skogliga taxeringsenheters omfattning behandlades av 1971 om års fastighetstaxeringsutredning SOU 1973:4 216 och 217. RSV anförde i sina anvisningar inför 1975 års allmänna fastighetstaxering följande:

126 Registerfastighet taxeringsenhet -

Vid bildande av s.k. skogliga taxeringsenheter bör man utgå från vad som är brukningsenhet vid skogsbruksdriften och i viss mån från vid skifte avsatt skog som står under särskild förvaltning. Vid bedömning av vad som ifråga om allmänna och enskilda skogar skall anses som brukningsenhet bör avgörande vikt fästas vid vad som administrativt och redovisningsmässigt utgör enhet. en skogsmark som ligger inom samma kommun och har ägare samma förutsätts normalt ingå i samma brukningsenhet. I fråga bolagsom skogar o.d. samt Domänverkets skogar bör i princip de förvaltningsenheter, av vilka dessa skogar består, anses som brukningsenheter. Om en skoglig brukningsenhet omfattar flera kommuner, skall emellertid den i varje kommun belägna delen brukningsenheten av utgöra en taxeringsenhet. Brukningsenhet bör inte sträcka sig över länsgräns.

För övriga jordbruksfastigheter lämnade RSV 1975 följande anvisning:

För att jordbruksfastigheter i allmänhet och delar därav skall sammanföras till en taxeringsenhet bör som generellt krav gälla att delarna brukas tillsammans. Jordbruksmark ligger inom som en kommun och ägs av samma bör sammanföras till taxeperson en ringsenhet, om sambruk föreligger dvs. där huvuddelen jordav

bruksmarken ingår iett jordbruksföretag, normalt sköts från ett

som brukningscentrum. Aven i det fall viss jordbruksmark inte brukas tillsammans med ägarens övriga jordbruksmark men uppenbart tillhör samma ekonomiska enhet, skall all jordbruksmark utgöra en taxeringsenhet.

FTK ansåg i förslaget till FTL att de nya reglerna borde eftersträva ett resultat som liknade de gällande reglerna SOU 1979:32 348-350. s. All jordbmks- och skogsbmksmark inom kommun, har en som samma ägare, borde således utgöra taxeringsenhet. Om skilda brukningsen enheter går att särskilja borde dock varje sådan enhet utgöra en särskild taxeringsenhet. Det torde enligt FTK främst vara på större gods särsom skilda brukningsenheter går att urskilja. T.ex. kunde ägaren driva jordbruk en del av fastigheten eller fastigheterna medan eller flera en arrendatorer brukar andra avgränsade delar av egendomen. FTK anförde vidare:

Beträffande stora bolagsskogar o.d. och domänverkets skogar ansåg fastighetstaxeringsutredningen att de förvaltningsenheter som skogarna bestod av i princip borde anses som brukningsenheter. Skäl att bryta ner dessa enheter i mindre delar än dem för vilka redovisningen skedde och redovisningshandlingar och liknande i fråga om skogen upprättades syntes inte föreligga enligt utredningen. Att en skoglig brukningsenhet på grund vad hade anförts kunde av som komma att omfatta flera kommuner ansågs inte utgöra något hinder. Visserligen fick en taxeringsenhet inte sträcka sig över kommungräns, men enligt värderingsreglerna skulle två eller flera fastigheter, som var belägna inom skilda kommuner och som skulle ha utgjort en taxeringsenhet, om de hade legat i kommun, samma taxeras som om

Registerfastighet taxeringsenhet 127 -

de utgjorde en taxeringsenhet. Därefter skulle anges hur stor del av värdet som föll på varje kommun. Enligt kommitténs mening bör de skogliga brukningsenheter som nämnts även fortsättningsvis behandlas på liknande sätt vid bildande av taxeringsenheter som vid 1975 års lästighetstaxering. All den skogsmark och det skogsimpediment ligger inom kommun och har samma ägare bör bilda en som samma enda taxeringsenhet, marken brukningsenhet. Om inte om utgör en bör den uppdelas så att varje taxeringsenhet svarar mot en brukningsenhet.

Departementschefen bitrådde FT K:s förslag prop. 197980:40 s. 87. följande inför 1988 års allmänna fastighetstaxering be- RSV angav träffande vad som bör avses med brukningsenhet för lantbruk:

Vid bedömning vad som skall anses som brukningsenhet bör av främst beaktas vad som administrativt och redovisningsmâssigt utgör enhet. Ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsen impediment och övrig mark som ligger inom samma kommun och har ägare utgör normalt en brukningsenhet. Då det inom som samma större innehav förekommer arrendegåndar bör dessa dock utgöra egna taxeringsenheter. Sidoarrenden, dvs. arrenden av enstaka områden med åkermark eller betesmark, utgör normalt inte brukningsenhet utan taxeras tillsammans med markägarens övriga innehav. Skogsbolags, domänverkets och andra markägares större fastighetsinnehav bör utgöra brukningsenheter enligt de förvaltningsenheter som anses de är uppdelade i av ägarna.

Statens fastigheter

Fastighet tillhör staten och som förvaltas av skilda myndigheter, får som uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden 9 §.

FTK ansåg att det kunde vara praktiskt för de statliga myndigheterna

i deras förvaltning att egendom, förvaltas olika myndigheter, inte som av

ingår i taxeringsenhet SOU 1979:32 s. 356. Departementschefen

samma tillstyrkte förslaget.

Sanjâlligheter

samfällighet är enligt 1 kap. 3 § FBL mark som hör till flera fastigheter gemensamt. Sådan samfällighet är en registerenhet i fastighetsregistret den är inte registerfastighet. Dessa samfälligheter betecknas men en marksamfällighet. Enligt huvudregeln 4 kap. 1 § skall delägarförvaltade samfälligheter inte taxeringsenhet. Detta motsvarar vad som alltid vara en gällt enligt KL. Om samfällighet förvaltas av en juridisk person skall en den däremot utgöra taxeringsenhet 10 §. Inför 1975 års AFT infördes efter förslag i departementspromemorian angående fastighetsbegreppet i skatteråtten, m.m. Ds Fi 1973:7 s. 50-56,

128 Registerfastighet taxeringsenhet -

prop. 1973:162, s. 301-307, SFS 1973:1099 nya regler i vissa avseenden för indelningen av samtälligheter i taxeringsenheter. Enligt huvudregeln skulle liksom tidigare gälla att andelarna i samtälligheter som förvaltas direkt av delägarna, s.k. delägarförvaltning, ingår i samma taxeringsenhet som delägarfastigheten. Andelens värde värderades tillsammans med delägarfastigheten. Förvaltades däremot samfälligheten av juridisk person, s.k. ñreningsförvaltning, skulle den gemensamma anläggningen eller marksamfälligheten utgöra en taxeringsenhet. Till stöd för sitt förslag beträffande de föreningsförvaltade samfällighetema anförde departementschefen bl.a. att de i regel hade ett stort ekonomiskt värde och att det värderingstekniskt var enklare att värdera samfälligheter för sig. Även deklarationsskyldigheten ansåg han lättare att fullgöra för samfälligheten som sådan än för delägarna. Från sistnämnda regel finns två undantag 10 §. Två slag av samfälligheter som förvaltas av juridisk person utgör inte taxeringsenhet, nämligen vissa villasamfälligheter och samtälligheter med ringa värde samt vissa regleringsanläggningar. Enligt de inför 1975 års AFT justerade reglerna avseende samfälligheterna skulle man enligt punkt 1 av anv. till 8 § KL göra undantag från huvudregeln om att särskild taxeringsenhet skulle bildas av samfällighet då denna förvaltades av juridisk person i följande fall:

Gemensamhetsanläggning i vilken de delägande fastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av schablonbeskattade villor. 2. Marksamfällighet eller gemensamhetsanläggning som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.

l dessa fall skulle värdet av marksamfälligheten eller anläggningen tilläggas de delägande fastigheterna, oavsett om samfälligheten förvaltades av juridisk person eller direkt av delägarna. Departementschefen hade i fråga om de till 1975 ars AFT föreslagna reglerna då det gällde gemensarnhetsanläggningar för villor funnit att dessa lämpligen borde värderas inklusive den förmån gemensamhetsanläggningen innebar för villan. Vidare åsyftades vägsamfálligheter o.d. samt marksamtälligheter och gemensamhetsanläggningar av mindre värde. FTK fann i sitt förslag till FTL inte skäl att ändra reglerna. Dock borde enligt kommittén undantaget som gällde gemensamhetsanläggningar, vars delägarfastigheter utgörs av villafztstigheter, utvidgas till att gälla även marksamiälligheter SOU 1979:32 s. 358. Departementschefen godtog förslaget. Undantaget for regleringsanläggningar infördes vid 1988 års AFT i samband med ny lagstiftning om värderingen av elproduktionsenheter

prop. l98586:160, SFS 1986:258. Ändringen hade sin bakgrund i att

den kommunala beskattningen av juridiska personer slopats fr.o.m. inkomståret 1985. Värdet av regleringsanläggningarna skall i stället beaktas

SOU 1994 :62 Registerfastighet taxeringsenhet 129 -

vid taxerimgen de kraftverk har nytta av anläggningarna. Någon av som förändring det totalt åsatta taxeringsvärdet uppkommer inte. av

l0.3.6 Slopad indelning i beskattningsnatur

Genom 1990 års skattereform infördes skatteregler om privatbostadsnya fastigheter och näringsfastigheter samt gränsdragningen dem emellan. Reglerna innebär mangårdsbyggnad med tillhörande tomtmark att en lantbruksenhet i regel räknas privatbostadsfastighet och därmed inte som ingår i näringsverksamheten, om byggnaden är inrättad till bostad för en eller två familjer och till övervägande del bebos eller är avsedd att bebos ägaren eller vissa närstående 5 § KL. Privatbostadsfastigheten beav skattas i inkomstslaget kapital, medan lantbruksenheten i övrigt är näringsfastighet och beskattas i inkornstslaget näringsverksamhet. Detta ñr kostnader för reparationer och underfår till föjd att löpande avdrag håll samt värdeminskning inte medges för den del av en lantbruksenhet som är privatbostadsfastighet. Genom lag den 13 december 1990 prop. 199091:47, SFS 1990:1382 slopades bestämmelserna i 4 kapa 11 § FTL om indelning av taxeringsenheter i beskattningsnaturen jordbmksfastighet respektive annan fastighet. l stället för att besluta om beskattningsnatur skall bestämmas typ av taxeringsenhet varje taxeringsenhet skall utgöra. Anledningen till som ändringen 1990 års inkomstskattereforrn med den vid inkomstbeskattvar ningen fastigheter förändrade klassificeringen i privatbostads- eller av näringsfastigheter. Genom att denna klassificering infördes behövdes inte längre bestämmelserna om indelning i beskattningsnatur. Samtidigt ersattes taxerad jordbruksfastighet och taxerad som lantbruksenhet som med taxerad lantbruksenhet respektive taxerad som annan fastigsom het än lantbruksenhet. En förändring att i lantbruksenhetema ingående hyreshus annan var skulle få värderas på sätt småhus under förutsättning att de samma som innehåller högst tio lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter skulle de inte kunna ingå i en lantbruksenhet. Uppdelningen taxeringsvärde och delvärde när delar av en taxeringsav enhet tillhör olika församlingar slopades samtidigt. Genom lagen infördes också bestämmelse 8 kap. 3 12 kap. 3 § en FTL, enligt vilken värdet småhus med tomtmark som ingår i lantav bruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är. Detta beaktas värdefaktom fastighetsrättsliga förgenom hållanden för både småhus och tomtmark till småhus.

5 14-0658

130 Registerfastighet taxeringsenhet -

10.4 överväganden och förslag

10.4.l Indelningen i taxeringsenheter

I vårt uppdrag ingår att undersöka om inte begreppen registerfastighet och taxeringsenhet bör kunna göras mer samstämmiga. De ändringar som vi kan föreslå måste emellertid ligga inom ramen för den tekniska översyn som är vår huvuduppgift. Vi kan därför knappast föreslå ändringar på t.ex. civilrättens eller fastighetsbildningens områden. I detta delbetänkande har vi i första hand inriktat vårt arbete på frågor av betydelse för AFT 96.

Gemensam identitet mellan CFDzs och RSV:s register

I avsnitt 8.4 redogörs för betydelsen av en för RSV och CFD gemensam, numerisk identitet på fastighetsnivå och att RSV därför i sitt nya fastighetssystem nu lagrar FDS:s fastighetsnyckel samt utarbetar nya rutiner för informationsutbyte med hjälp av denna. Det systemet nya kommer att vara genomfört vid AFT 94.

Registerfastighet taxeringsenhet -

Som nämnts ovan är grundtanken bakom indelningen i taxeringsenheter att dessa skall utgöra en ekonomisk enhet och lämpa sig för värdering. De regler som nu gäller om bildande av taxeringsenheter är i stort sett tillfredsställande. Vissa problem kan dock urskiljas. I avsnitt 8.4 redogörs för några orsaker till att aviseringsförfarandet måste kompletteras med manuell åtgärd. Där framgår att de fall som blir föremål för manuell hantering främst är sådana enheter där registerfastighet och taxeringsenhet inte stämmer överens. Vidare framgår att lantbruksenheter oftare än andra kategorier blir föremål för manuella åtgärder i FTS i samband med en registervårdshändelse. Ca ll0 000 fastigheter 3-4 % berörs av fleranvändning och ca 130 000 fastigheter består av flera taxeringsenheter. Vad gäller samtaxerade fastigheter dvs. när flera registerfastigheter bildar en taxeringsenhet medför dessa inte några större problem fas- - ur tighetstaxeringssynpunkt. Svårigheter möter däremot beträffande registerfastighet som berörs av mer än en taxeringsenhet, t.ex. vid olika ägarförhållanden eller skilda användningssätt. En ökad överensstämmelse mellan indelningen i taxeringsenheter och indelningen i registerfastigheter är eftersträvansvärd i den mån den innebär rationaliseringsmöjligheter. I avsnitt 8.4 redogörs för anledningen till att det inte helt går att genomföra målsättningen fastighet taxeen - en ringsenhet, nämligen att fastighetstaxeringen också har andra skatteobjekt än hel registerfastighet. Detta gäller byggnad å och område från.

Registerfastighet taxeringsenhet 131 -

Ägarändrimgar för hus å kan för närvarande inte tillhandahållas i

fastighetsdatasystemet eftersom sådana förvärv inte kan lagfaras. I dag fångas dessa in genom AFT eller i samband med självdeklarationen. Vad gäller fastigheter som skall delas upp i flera taxeringsenheter grund av att ett markområde säljs är den enda indikation från FDS som erhålls en vilande lagfart. Först när och om fastighetsbildning sker ger FDS uppgift om areal m.m. Målsättningen bör naturligtvis vara att varje fastighet taxeras för sig och att man undviker att dela upp en registerfastighet i taxeringsenheter. Härigenom kan man knyta beskattningen till värderingsenhetema, dvs. småhus har en viss fastighetsskatt, hyrehus en osv. Detta är för övrigt det system som har tillämpats när det gäller eller har gällt fastighetsskatt för hyreshus pä bostadsbyggnadsvärdet och därtill hörande markvärde respektive skogsvärdsavgift på skogsbruksvärdet. Mot bakgrund av vad ovan anförts kommer dock inte heller i framtiden manuella kompletteringsåtgärder helt kunna undvikas.

FlJS och byggnadsregistret

l uppläggningen av byggnadstegistret sammankopplas taxeringsenhet och värderingsenhet med byggnad. Ca 80 % av byggnaderna kopplas automatiskt via fastighetsbeteckningen. Resterande byggnader kopplar kommunerna genom en jämförelse mellan fastighetstaxeringsregistret och främst tillgängliga bebyggelsekartor. På detta sätt knyts uppgifter om hur byggnaden används, egenskapsuppgifter och värdefaktorer till befintliga byggnader. Inledningsvis kommer det i stort sett finnas uppgifter som hämtats ur fastighetslängdema. Ajourhållningen sker med hjälp av de nummer som åsatts byggnaderna i byggnadsregistret. Detta innebär att man vid t.ex. en avstyckning kan se vilken byggnad som följer med marken. Beträffande område från sker en avisering från FBM till FRM i samband med fastighetsbildningsförråttningen. Införandet av nya och förändrade uppgifter i FR sker därefter via terminal som är ansluten till FDS. Sammantaget medför de ovan redovisade förändringarna att det i vart fall beträffande villafastighetema inte mreligger något behov av ändrade regler vad gäller indelningen i taxeringsenheter.

10.4.2 Ägarförhållanden

Enligt 4 kap. 2 § FTL skall en fastighet uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållanden om skilda delar av den har olika ägare. Enligt prop. 199293:l22 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m. s. 61, har RSV uttalat att det bör övervägas att göra ett tillägg till bestämmelsen i vilket uttryckligen framhålls att förvärv av del av fastighet, som för sin giltighet kräver fastighetsbildning, skall beaktas vid indelning i taxeringsenheter.

132 Registerfastighet zaxeringsenhet

-

I FTL regleras inte vem som skall anses som ägare till en fastighet eller del Denna fråga får avgöras med ledning av de lagregler och den praxis som kan finnas på området. Av allmän praxis inom skatterätten framgår att civilrättsliga regler om äganderätt till fastighet tillämpas. När det gäller tidpunkten för äganderättens övergång anses äganderätten gå över den dag när bindande köpeavtal träffats, i regel kontraktsdagen jfr RÅ 1993 ref 65. Som undantag gäller sådana fall där i köpeavtalet intagits en bestämmelse om annan tidpunkt för äganderättens övergång.

Vårt förslag

Vi föreslår att bestämmelse med det angivna innehållet tas in i 1 kap. en 5 § FTL.

10.4.3 Bostäder på lanbruksenhet

Det ursprungliga syftet med att indela den taxerade egendomen i taxe-

ringsenheter var att erhålla enheter som lämpligen borde taxeras för sig. För de olika enheterna gällde olika beskattningsregler. Så beskattades fritidshus på en lantbruksfastighet enligt andra regler än de som gällde registerfastigheten i övrigt. Genom de senaste ändringarna i skattesystemet 1990 års skattereform har sambandet mellan inkomsttaxeringen och fastighetstaxeringen försvagats. Avgörande är numera den gränsdragning som görs vid inkomsttaxeringen mellan begreppen privatbostadsfastighct och näringsfastighet

se avsnitt l0.3.6. le regler tillämpas från den l januari 1994

som återfinns i 5 § KL och innebär bl.a. följande. Den egendom som omfattas av begreppet privatbostadsfastighet är småhus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad en eller två familjer med tillhörande tomtmark lantbruksenhet, småhuset är privatbostad. Som privatom en bostad räknas småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad två familjer, till väsentlig del används för ägarens eller vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboende. Hit kan också i Vissa fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hänförs till näringsfastighet. Småhus, småhusenhet, lantbruksenhet och storlek har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen. Grundläggande för gränsdragningen är den indelning görs vid som

fastighetstaxeringen, nämligen om det är fråga om småhus eller småhus-

enhet. Om Så är fallet uppfylls kravet såvitt fastigheten eller avser fastighetsdelen för att det skall kunna bli privatbostadsfastighet. en Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden sin prisom vatbostad eller ej. Privatbostadsfastighet lantbruksenhet kan fr.o.m. 1995 års taxering ägarens begäran räknas som näringsfastighet om

Registerfastighet taxeringsenhet 133 -

småhusets storlek uppgår till minst 400 m2 och det har nybyggnadsår före år 1930. Som tidigare nämnts finns i 4 kap. 5 § andra stycket FTL en bestämmelse som innebär att småhus, hyreshus och tomtmark till sådana byggnader skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark, dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, omfattar minst 5 hektar. Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket. Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL 1979 men hade tidigare en motsvarighet i handledningen för AFT 75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes den förändringen att bestämmelsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. Detta skedde genom att man införde en regel med innebörd att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jordbruksfastighet, medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes beskattningsnaturen annan fastighet. Det är svårt att beräkna det antal byggnader som är aktuella i förevarande sammanhang. Man har uppskattat att ca 10 000 mangårdsbyggnader och tomter och ca 70 000 icke-behövliga småhus och utarrenderade tomter är utbrutna till egna taxeringsenheter småhusenheter. Liksom var fallet med reglerna om beskattningsnatur i 4 kap. ll § FTL saknar också bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket FTL numera aktualitet genom 1990 års skattereforrn. Det kvarstår således inte längre något behov av att inkomstskattesynpunkt bryta ut bostadshus från lantbruksur enheterna för värdering som egna taxeringsenheter.

Vårt förslag

Bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket FTL reglerar två frågor. Till att

börja med fastställs att ett småhus kan ingå i en lantbruksenhet om den

tillhörande produktiva marken uppgår till minst 5 hektar. År inte fallet

och omfattar fastigheten mer än 2 hektar sker en uppdelning att bo-

stadsbyggnaden med tillhörande tomtmark indelas som småhusenhet och återstoden som lantbruksenhet. Två olika taxeringsenheter bildas sålunda av en registerfastighet. Frågan är om sistnämnda uppdelning verkligen behövs. Prisbildningen for dessa småjordbruk kan antas i mångt och mycket följa den som gäller for småhusfastigheter. Helt säkert underlag för en sådan bedömning finns dock inte. En överföring till sistnämnda kategori av hela fastigheten skulle emellertid med nu gällande regler medföra att en stor del av arealen inte blev åsatt värde på grund av regeln om att man inte värderar den del av tomtmarken som överstiger två gånger normaltomtens storlek. Vid tidigare fastighetstaxeringar noterades vidare att egendomar av detta slag stundom bedrevs uppfödningsverksanrhet av hästar, varför tämligen värdefulla stallbyggnader kunde finnas. Sådana byggnader hör till kategorin ekonomibyggnader och kan enligt gällande regler inte ingå i en småhusenhet. För att finna en tillfredsställande lösning dessa frågor inom ramen for småhustaxeringen skulle nya regler för denna taxering

134 Registerfastighet taxeñngsenhet -

behöva skapas. Detta anser vi inte påkallat med tanke på att det trots allt rör en begränsad grupp fastigheter. En annan lösning skulle vara att lägga in bostadsbyggnaden med tillhörande tomt i lantbruksenheten. l stället för att en särskild taxeringsenhet småhusenhet måste bildas, skulle för framtiden byggnaden och tomten därtill få utgöra särskilda värderingsenheter inom lantbruksenheten. Vi föreslår att den sistnämnda modellen tillämpas för framtiden. Det sammanlagda taxeringsvärdet torde även med den föreslagna ändringen bli ungefär detsamma som skulle följa av nu gällande regler. Den förstnämnda modellen skulle däremot kunna ge vissa ojämnheter mellan olika fastigheter med jämförbar anealstorlek. Med vårt förslag vinns den fördelen att begreppen registerfastighet och taxeringsenhet i större utsträckning kommer att sammanfalla. Den andra frågan som regleras i det inledningsvis nämnda lagrummet rör sådana bostadsbyggnader som inte behövs ñr jordbruket, oavsett dess storlek. Hit hör småhus som ägaren av lantbruket hyr ut för fritids- eller permanentboende. l dag bryts även dessa ut och bildar självständiga taxeringsenheter. Om en utomstående äger byggnaden skall fastighetsdeklaration avlämnas av byggnadens ägare medan tomtmarken redovisas den av som äger lantbruket. Vi föreslår för dessa fall samma lösning som för småjordbruken. Samtliga bostadsbyggnader med tillhörande tomtmark, som ägs av lantbrukaren, kommer med demra lösning att ingå i lantbruksenheten. Småhusen och marken bildar därvid särskilda värderingsenheter och värderas enligt samma regler som m: småhus på lantbruksenheter. Omtaxering av bostadsbyggnadema kan ske vid AFT 98 för lantbruksenheter. Med den föreslagna ordningen uppnår man den förenklingen att det totala antalet taxeringsenheter minskas. Genom att taxera småhusen tillsammans med lantbruket får skatteförvaltningen en jämnare arbetsfördelning. Värderingstekniskt eller hanteringsmässigt möter förslaget inga beaktansvärda svårigheter för de berörda myndigheterna. För ägaren av lantbruket inträder den fördelen att hans samlade innehav på registerfastigheten blir taxerat vid ett tillfälle och inte vid två tillfällen. som nu Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att regeln i andra stycket i 4 kap. 5 § FTL ändras. Beträffande övriga fall, dvs. när annan än fastighetsägaren äger byggnaden, hänvisas till vad som gäller om byggnad å, dvs. byggnadens ägare taxeras för byggnadsvärdet. Tomtmarken redovisas dock tillsammans med lantbruket i enlighet med det nyss sagda. Våra förslag löser dock inte helt en sedan länge diskuterad fråga, senast aktualiserad av bl.a. Sveriges Jordägareförbund, nämligen att det sammanlagda taxeringsvärdet inkluderande nämnda byggnader och tomter inom en lantbruksfastighct överstiger 75 % av marknadsvärdet för lantbruksfastigheten om den värderats som en enhet. Beträffande detta problem kan följande nämnas. För de fall en lantbrukare har småhus och därtill hörande tomtmark värderas dessa enligt gängse regler för småhusenheter. Eftersom de inte

Registerfastighet taxeringsenhet 135 -

utgör självständiga fastigheter hänförs dessa småhusenheter till klass 2 eller 3 i enlighet med värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden 8 kap. 3 12 kap. 3 § FTL och 3 kap. 5 § RSV:VF. Till klass 2 hänförs de fall där avstyckning kan anses möjlig och till klass 3 sådana fall som bedöms avstyckningsbara. Med den uppmjukning som nu skett i som fastighetsbildningssamrnanhang torde en mycket stor del av nu aktuella tomter få anses avstyckningsbara, vilket leder till att de bara får den för klass 2 anvisade nedsättningen vid värderingen med 10 000 kronor. I klass 3 multipliceras riktvärdet med en nedräkningsfaktor på 0,5. Vidare gäller att markvärdet inte får sättas högre än dubbla byggnadsvärdet. De småhusenheter som nu är i fråga representerar helt klart reella värden. Eftersom avstyckning ofta kan påräknas torde också de taxeringsvärden som åsätts i dessa fall vara lika rättvisande som de som åsätts vanliga småhusenheter. Å andra sidan kan med visst fog hävdas att värderingsresultatet såvitt gäller hela registerfastigheten stundom kan bli ñr högt om man ser till lantbruksenheten registerfastigheten som sådan. Som framgått av det nyss sagda regleras i FTL bara själva värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden. Den reducering och nedräkning som sedan skall tillämpas regleras genom RSV:s normgivning. Vi ser ingen anledning att ändra på detta system men vill likväl redovisa följande synpunkter för det kommande förberedelsearbetet inför 1998 års allmänna fastighetstaxering av lantbmk. Den nuvarande nedräkningen 0,5 i klass 3 bygger vissa antaganden och får sägas innefatta en tämligen grov schablonisering. Det torde å andra sidan inte vara praktiskt hanterbart att arbeta med annat än tämligen enkla värderingsmodeller i dessa fall. Förhållandena kan i och för sig vara olika ur värdesynpunkt om det lantbruket endast finns ett mindre antal småhus av förevarande slag än om dessa uppgår till ett större antal. Vid en bedömning av en lämplig nedsättning måste samtidigt beaktas att man får en rimlig avvägning mellan klass och III. En tänkbar lösning skulle vara att arbeta med en nedsättning till 80 respektive 40 % för klass och III för behövliga småhus inom en lantbruksenhet. På en lantbruksenhet även en mindre sådan bör normalt minst ett - småhus anses vara behövligt som bostad för ägaren och därför vid klassindelningen av värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden indelas som för lantbruket behövligt småhus och värderas till fullt tabell- och mark-

värde. Övriga småhus värderas efter fastighetsrättsliga förhållanden.

Vad vi anfört småhus på lantbruksenhet har givetvis i värdenu om ringshänseende motsvarande tyngd även i fråga om andra småhus. Vad gäller ikraftträdandet är följande att beakta. Skulle man vilja tillämpa våra förslag generellt vid AFT 96 uppkommer problem såvitt gäller de småhus som inte behövs som bostäder för lantbrukets ägare mil. Den särskilda fastighetstaxeringen 1996 går tillbaka till närmast föregående AFT för nu berörd kategori, dvs. den allmänna lantbrukstaxeringen 1992. Vid denna taxering saknades värderingsregler för de småhus som vi nu föreslår skall framdeles ingå i lantbruksenhet. I denna del kan därför våra förslag tillämpas första gången vid AFT och SFT 98. Ett undantag utgörs av de fall där småhuset i fråga är att anse som behövligt

136 Registerfastighet taxeringsenhet -

för driften. I denna del kan våra förslag tillämpas redan 1996. För att undvika kategoribyten bör under 1996 och 1997 års fastighetstaxeringar det gälla att ett småhus inte bara, som föreslår, skall ligga

lantbmksenheten. Övergångsvis bör det vara tillfyllest att gällande rätts

krav i anslutning till är uppfyllt. Vi har tagit in bestämmelser med nu angiven innebörd i övergångsbestämmelsema.

10.4.4 Kommungränser

I 4 kap. 3 § FTL ställs kravet att i taxeringsenhet endast får ingå fastigheter eller fastighetsdelar som år belägna i samma kommun. Motiven för bestämmelsen är oklara. Frågan upptas i de ursprungliga utredningsdirektiven s. 4 som exempel på indelningsbestämmelser som kan behöva ses över. Bestämmelsen kan vid ett första påseende tyckas inte längre fylla någon funktion. Dels har den kommunala garantibeskattningen sedan länge upphört, dels beskattas genom den år 1990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privatbostadsfastigheter enbart genom den statliga kapitalbeskattningen samt fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Fastighetsbeskattningsutredningen har bl.a. föreslagit att den löpande beskattningen av egnahem i fortsättningen skall ske genom en schablonintäkt i inkomstslaget kapital SOU 1994:57. En annan förändring är att det tidigare fanns en FTN i varje kommun. Denna anknytning till kommunen har upphört i den nya organisationen av fastighetstaxeringen genom att man i stället har en skattenämnd vid varje LOK. Emellertid finns det andra omständigheter som talar för att anknytningen till kommunindelningen bibehålls. Bl.a. utgörs fastighetsregistrets fastighetsbeteckning av kommun, trakt, block och nummer. Vidare följer indelningen i värdeområden för småhus kommunindelningen. Härtill kommer att skatteuttag med kommunal anknytning har varit vanlig i vårt land och alltjämt är det i andra länder. Detta kan vara omständigheter som talar mot att en ändring görs i förevarande hänseende.

Vårt förslag

Bestämmelsen i 4 kap. 3 § FTL om kommungräns utgör alltjämt en ur administrativ synpunkt lämplig avgränsning av en taxeringsenhets omfattning och bör därför kvarstå.

10.4.5 Övrigt

Vi har begränsat våra förslag i denna del till vad som redovisats i det föregående. En del situationer där en registerfastighet har delats upp i

Registedastighet taxeringsenhet 137 -

flera taxeringsenheter är av sådan art att ganska långtgående ändringar i dagens system skulle bli nödvändiga om man skulle vilja uppnå en längre gående överensstämmelse mellan taxeringsenhet och registerfastighet. På småhusfastighet kan t.ex. även finnas en byggnad för verkstadsåndaen mål, vilken då skall indelas som industribyggnad och bilda en egen taxeringsenhet. Antalet sådana fastigheter som berörs av mer än en taxeringsenhet uppgår till ca l 500 fall. Motsvarande kombinationer kan finnas även i fråga t.ex. jordbruk. Antalet lantbmksfastigheter som berörs om än taxeringsenhet kan uppskattas till ca 7 500 st. och antalet av mer en industrifastigheter i motsvarande fall till ca 2 300 st. För dessa fall torde knappast vad vi föreslår för lantbrukets bostäder kunna användas. Medan bostäder ändå måste taxeras vid lantbrukstaxeringen ett värderingsma- terial finns således redan är läget ett annat för t.ex. industri- och hyresfastigheter. Skulle även sistnämnda byggnader ses som värderingsenheter skulle detta bl.a. innebära en delvis återgång till den ursprungliga formen för fastighetstaxering, nämligen en allmän sådan för alla kategorier. Det nuvarande utgör kategoritaxering och fungerar väl. En en mycket stor fördel är att de olika arbetsmetodema för taxering av olika kategorier kan hållas i sår varför ett jämnare utnyttjande av resurserna möjliggörs.

ååääiPâa âäâfiáåüa :ris: 0252krJm; ..$:r5§i;::âL-§;;:.a§3

igjság; 22% sam E üââiâiiêaziüv

lisää want

11 Förfarandefrågor

Allmänt

De överväganden och förslag som vi redovisat för en övergång till en framtida registerbaserad fastighetstaxering syftar till att så långt möjligt försöka rationalisera arbetet kring taxeringen. Såvitt rör förfarandet berörs inte bara de fastighetsägare som i dag skall avge en deklaration utan även myndigheternas arbetsuppgifter påverkas. Vi tar nu bara upp sådana frågor som har en mer omedelbar anknytning till AFT 96. Detta innebär att för tid innan våra slutliga förslag, som skall redovisas under 1995, blir godtagna så kommer två olika arbetsmodeller att gälla, en som bygger ett i princip deklarationslöst förfarande och en som motsvarar det nuvarande. Olägenhetema härav torde dock inte bli allt för märkbara. Nästa allmänna fastighetstaxering efter 1996 är AFT 98 som rör lantbruksenheterna. Vi utgår från att alla allmänna fastighetstaxeringar efter 1996 kommer att bygga på ett registerbaserat förfarande.

Deklarationsplikten

De uppgifter som fastighetsägare skall lämna regleras främst i 18 kap. FTL. I 1 § fastslås den allmänna deklarationspliktens utformning och i 2 § anges vem som är deklarationsskyldig. Av 6-8 framgår viss ytterligare uppgiftsplikt, liksom att en fastighet kan besiktigas. I kapitlet finns även regler om förelägganden, anstånd, vite, tvångsbesiktning, förseningsavgift, straffansvar m.m. En övergång till ett registerbaserat förfarande innebär såvitt nu är av intresse framför allt att den allmänna deklarationsplikten upphör. Kvar står dock fastighetsägarens primära ansvar för uppgiftemas riktighet. Även för framtiden kommer det nämligen att behövas regler gör det som möjligt att in uppgifter av i stort sett samma slag som för närvarande. Detsamma gäller vitesförelägganden och nyss nämnda kontrollåtgärder. Den stora nyheten blir att flertalet småhusägare inför AFT 96 kommer att tillställas en särskild blankett där taxeringsvärdet och delvärdena skall finnas liksom samtliga relevanta uppgifter som leder fram till slutvärdena. Det angivna taxeringsvärdet, liksom delvärdena, är att se som ett preliminärt förslag. Om inget sker fastställs sedan dessa värden genom det slut-

140 Förfarandáágar

liga taxeringsbeslut, vilket senast den 15 juni under taxeringsåret skall tillställas både de som fått förslag till förenklad fastighetstaxering och de som i vanlig ordning avlämnat fastighetsdeklaration. Genom att taxeringsvärdet anges redan i det förslag som sänds ut får fastighetsägaren en fullständig bild av den värdering som skett, vilket torde underlätta ägarens granskning av förslaget. Härtill kommer en fördel för de fastighetsägare som berörs av det förenklade förfarandet, nämligen att de ett tidigt stadium får besked om underlaget för fastighetsskatten for det närmast följande året. I tydlighetens intresse vill vi dock påpeka att om en fastighetsägare inte reagerat mot det föreslagna preliminära taxeringsvärdet, detta givetvis inte hindrar Skattemyndigheten från att under taxeringsarbetet komma med invändningar mot detsamma. Vi vill i sammanhanget erinra om arbetet med ett förslag om årlig om-

räkning av taxeringsvärden se avsnitt 4.2. Om ett sådant förfarande

införs måste givetvis den information som behövs ñr att belysa omrälmingseffekter samtidigt redovisas i det utskickade materialet. Deklarationsplikten blir med vårt förslag beroende av om vederbörande fått ett färdigt taxeringsförslag eller inte. Normalt skall ett sådant också kunna tillställas det stora flertalet småhusägare vid AFT 96. Om emellertid skattemyndigheten redan från början bedömer det registrerade underlaget som otillräckligt för att kunna läggas till grund ñr beräkningen av taxeringsvärdet får fastighetsägaren i stället tillställas en sedvanlig deklarationsblankett. Inget hindrar i och for sig att även den som inte är skyldig att deklarera likväl avlämnar en deklaration. Sådana fall torde dock bli sällsynta. I 18 kap. 1 § första stycket FTL får ett tillägg göras av innebörd att allmän deklarationsplikt således inte föreligger om ett förslag till taxeringsvärde utsänts. Liksom i dag skall dock varje fastighetsägare vara skyldig att deklarera efter ett föreläggande 18 kap. l § sista stycket FTL. Om den som tillställts en färdig blankett har synpunkter på innehållet blir situationen densamma som i dag. Fastighetsägaren eller rättare den som enligt 18 kap. 2 § FTL är uppgiftsansvarig får då vända sig till - Skattemyndigheten med sina erinringar senast vid den tidpunkt deklaration skulle ha lämnats. I det fortsatta taxeringsarbetet får sedan ställning tas till om uppgifterna kan godtas eller inte. Över huvud taget medför våra förslag inga ändringar för de fall tvist uppstår mellan fastighetsägare och skattemyndighet under det fortsatta taxeringsarbetet. Den som inte är nöjd med taxeringsbeslutet får i vanlig ordning därefter begära omprövning för att sedan som sista resurs utnyttja taxeringsprocessen genom att i sedvanlig ordning klaga till länsrätten.

Ansvarsfrågor

I avsnitt 8.6.2 har vi redovisat varför vi stannat för en lösning innebärande att någon blankett inte skall behöva återsändas i undertecknat skick till skattemyndigheten. Den fastighetsägare som anser sig kunna godta det material som Skattemyndigheten skickat ut behöver således inte

Förfarandefrágor 141

vidta några ytterligare åtgärder. Detta medför i vart fall teoretiskt - viss ansvarsförändring i förhållande till nuläget. l 18 kap. 41 § FTL en nämligen att den uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar anges som handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att en taxeringen blir för låg kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Oss veterligt har bestämmelsen hittills bara verkat i förebyggande syfte inte lett till åtal. Efter övergång till en registermen en baserad fastighetstaxering kan straffansvar inte komma i fråga i de fall någon underlåter att invända mot för låg taxering som skattemyndigen heten föreslagit i det utskickade materialet. Så kan inte heller bli fallet muntligen lämnade uppgifter till stöd för en sänkt taxering från en om ägare godtas. Vi har inte funnit det motiverat att frångå gällande rätt i denna del med dess krav på skriftligt uppgiftslämnande som förutsättning for straffansvar. En motsvarande ordning gäller för övrigt i Danmark och har där inte vållat några praktiska problem. Till bilden hör att ifrågavarande straffbestämmelse behandlas i den pågående översynen av skatte-

brottslagen Fi 1993:08.

Förseningsavgift

Vi vill i anslutning till det sagda även beröra förseningsavgiften ovan 18 kap. 42 § FTL. Vi föreslår i det följande att den som fått ett förenklat förslag till fastighetstaxering skall komma in med eventuella erinringar den l november, dvs. inom samma tid som gäller för senast deklarationspliktens fullgörande. Den inte lämnar sin deklaration i som tid kan komma att påföras förseningsavgift. I och för sig kan det en ifrågasättas inte detsamma effektivitetsskäl borde gälla för den som om av kommer in med sina erinringar för sent. Vi har dock funnit att det åt- minstone i ett inledningsskede inte föreligger tillräckliga skäl för en sådan ordning. De fall där deklaration i framtiden blir nödvändig rör sådana situationer där myndigheterna saknar ett tillräckligt underlag och där det således är angeläget att detta snarast kompletteras. Läget är således delvis ett annat än i det förenklade förfarandet. Till bilden hör den lämnat in inte helt fullständig deklaration i efterhand även att som en kan lämna ytterligare uppgifter utan att drabbas någon sanktion. Dessav utom får det införda omprövningsinstitutet anses ha i viss mån numera minskat behovet ett allför detaljrikt och sanktionerat tidsmönster. I av fall bör erfarenheterna AFT 96 utvärderas innan ett slutligt vart av ställningstagande kan göras i fråga utvidgad förseningsavgift. om en

Kontrollen

Ett förenklat förfarande återverkar även kontrollarbetets inriktning. Det nuvarande systemet bygger på tanken att en individuell kontroll sker den ingivna deklarationens riktighet. I ett registerbaserat förfarande får av helt naturligt kontrollerna en mer generell inriktning. Det kan, för att

142 Förfarandejiágor

nämna ett exempel, visa sig lämpligt att närmare studera de fall där den senast erlagda köpeskillingen står i mindre god överensstämmelse med det åsatta taxeringsvärdet. Här kan då sådana fall sorteras ut vid en efterföljande kontroll inom den för SKM gällande årliga omprövningstiden. Ett annat tänkbart fall är motsvarande specialgranskning en av olika former av gruppbebyggelse.

Genomförandet

En allmän fastighetstaxering innefattar arbetsmoment sträcker sig som över en ganska lång tid. Senast den l oktober 1994 skall RSV ha beslutat om föreskrifter för förberedelsearbetet inför AFT 96 19 kap. l § FTL. Den 15 november samma år skall förslag finnas till föreskrifter om klassindelning. Det är tveksamt dessa tider kan iakttas inför AFT 96 om eftersom slutliga ställningstaganden till våra förslag inte föreligger i tillräckligt god tid. Vi utgår från att RSV i sådant fall begär temporär en författningsändring. Den 15 mars 1995 skall SKM lämna förslag till bl.a. indelningen i värdeområden. Den l september beslutar RSV vissa om föreskrifter om klassindelning m.m. Vid denna tidpunkt skall således förberedelsearbetet vara avslutat. Själva taxeringsarbetet kan sägas inledas den 15 september 1995 med förtryckning av deklarationema, vilka skall fastighetsägarna till vara handa senast den 30 samma månad. Den senaste deklarationstidpunkten är enligt 18 kap. 9 § FTL den l november 1995 vid AFT 96. För de fall fastighetsägarna inte godtar det utskickade materialet har de därför en månad på sig att inkomma med erinringar till Skattemyndigheten. Den som i enlighet med vad tidigare anförts skall deklarera skall lämna deklaration inom samma tid. I frågan om detta tidsschema kan hålla även med vårt förslag till registerbaserat förfarande har vi gjort följande bedömning. Redan i det nu gällande systemet förtrycks åtskilliga uppgifter i deklarationsmaterialet. För framtiden blir då främst fråga att förtrycka uppgifter om om taxeringsvärden och förekommande delvärden. Enligt vad vi inhämtat blir det frågan om så pass begränsade nya uppgifter att anledning till annan bedömning saknas än att gällande tidsplan kan behållas.

Övrigt

Som tidigare påpekats berör våra förslag inte det fortsatta taxeringsarbetet varför några ändringar i dessa fall inte är aktuella för närvarande. Nu-

varande lagregler för beredning, granskning, beslut, utsändande under-

av rättelse kvarstår således oförändrade. Även dessa delar, liksom vad osv. vi i övrigt behandlat, kommer självfallet att ytterligare övervägas i vårt fortsatta utredningsarbete. Avslutningsvis vill vi nämna att i prop. 1993941224 föreslagits änd-

ringar i skatteregisterlagen, m.m. Ändringarna går ut att grund-

Förfarandefrágor 143

läggande beslut om bl.a. årlig inkomsttaxering skall få fattas genom automatisk databehandling i de fall skälen för beslutet får utelämnas. Tillämpningsområdet för det nya förfaringssättet år de fall där den skattskyldige godkänt den förtryckta inkomstskattedeklarationen och där således inget tillkommit. Det systemet skall tillämpas fr.o.m. 1995 nytt nya års taxering. Vi utgår från att ett motsvarande förfaringssätt skall kunna tillämpas även i det förenklade fastighetstaxeringssystem vi nu föreslår och att denna fråga tas upp till behandling inom RSV.

12 Särskilda

frågor

12.1 Förberedelsearbetet vid AFT 96

12.1.1 Allmänt

Förberedelsearbetets generella inriktning har beskrivits i avsnitt 6.3. I det följande behandlas närmare förberedelsearbetet inför AFT 96, främst med utgångspunkt i bedömningar närmast ansvariga myndigheter gjort. som Förberedelsearbetet inför en AFT omfattar huvudsakligen följande moment:

översyn av värderingsmodellen, indelning i värdeomráden, val av riktvärdenivåer, framtagande materiella föreskrifter och rekommendationer. - av

Det arbete utfördes inför AFT 90 skall så långt möjligt läggas till som grund för förberedelsearbetet inför AFT 96. Normalt torde krävas begränsade förändringar. I avsnitt 9 och 10 har vi berört frågor om värderingsmodellens närmare utformning och i avsnitt 12.1 har vi beskrivit en metod för förenklad beräkning av tomtmarksvärde. Vid AFT 96 kommer förberedelsearbetet att ske på något annorlunda sätt än vid AFT 90. Orsakerna härtill står att finna dels i att arbetsvid FTN slopats och deras arbetsuppgifter övertagits av LMV grupperna och skattemyndighetema, dels i tillämpningen av den ovan nämnda förenklade beräkningen av tomtmarksvärden, innebärande att man delar tomt- respektive byggnadsvärdet på ett mer schablonmässigt sätt. Det upp integrerade arbetssättet får till följd att man kan förankra tomtmarksvärdet och totala värdet samtidigt i SKM. Sammantaget innebär dessa förändringar att förberedelsearbetet kan koncentreras till en kortare tidsperiod. Den del av förberedelsearbetet som vid AFT 90 bestod i upprättande riktvärdekarta kommer vid AFT 96 att få göras på annat av sätt. Den mycket begränsade tillgången på köp av obebyggda fastigheter innebär att värderingsteknikem direkt får starta förberedelsearbetet med att analysera köp av bebyggda fastigheter. Redan vid denna tidpunkt

torde därför ett preliminärt förslag till relationstabeller och tabellnivåer

146 Särskilda frågor

finnas. Även ett prowärderingssystem klan avses vara när värderingsteknikern inleder sitt arbete i november 1994. Senast den 31 december skall förslag till tabellvärdenivåer vara klara. Därefter gallras och kompletteras ortsprismaterialet. Den l februari skall LMV:s första förslag till riktvärdekarta S nivåer och områdesindelning vad avser indelning i värdeområden föreligga. I påbörjas arbetet mars med att uppdatera ortsprismaterialet med köpen från fjärde kvartalet 1994, vilket saknas i det inledande ortsprismaterialet. Därefter beräknas omräkningstalen och under och april bedrivs därefter själva mars provvärderingen. Slutligt förslag till reviderad riktvärdekarta S skall föreligga den 15 maj.

12.1.2 Indelningen i värdeområden

Målsättningen är att indela landet i värdeonrråden i allt väsentligt är som enhetliga. Vid AFT 90 gjordes en digitalisering av markvärdeområdena för småhus i större delen av landet där koordinatregistret då upplagt. Det var innebar att samtliga gränser ñr värdeområdena åsattes koordinater. Detta arbete utfördes av LMV och CFD. Efter det att gränserna fått koordinater söktes samtliga fastigheter inom respektive värdeområde ut och områdesnumret för värdeområdet kopplades till fastigheterna. Till områdesnumret kopplas sedan tabellnivåer, markvärden etc. Samtliga värdeområden finns lagrade i FTR. De uppdateringar har som gjorts vid kommande års SFT finns också i registret, liksom tabellnivåer och markvärden för respektive värdeområde. En viss del det arbete av som lades ned vid AFT 90 kan således utnyttjas vid AFT 96. De digitaliserade värdeområdena behöver endast digitaliseras på nytt i de fall värdeområdesgränsema ändras. På samma sätt behöver värdeområdestillhörigheten för köpen undersökas endast iden utsträckning vârdeområdesindelningen ändras. Kostnaden för digitaliseringen inför AFT 90 av de ca 7 000 värdeområdena för tomtmark uppgick till ca 4,9 miljoner kronor. De kostnader som lades ned i förberedelsearbetet inför AFT 90 betraktades delvis som en investeringskostnad inför kommande allmänna fastighetstaxeringar. Nuvarande indelning i värdeområden är i huvudsak tillfredsställande och den teknik som byggts för att ajourhålla områdena bör utnyttjas vid upp AFT 96. En översyn av den framtagna områdesindelningen är dock nödvändig. I avsnitt 8.4 berör vi ytterligare i framtiden producera

nröjlighetema att

riktvärdekartor digitalt.

Särskilda 147

12.1.3 Provvärderingen

Vid AFT 90 värderingsmodellen delvis ny. Beräkningsgång och var tabellverk i viss utsträckning omarbetade. Med i huvudsak oförvar ändrade principer kommer provvärderingsförfarandet vid AFT 96 att endast bli delvis armorlunda. Med den i avsnitt 12.1 beskrivna modellen for beräkning av tomtmark kommer på grund brist på köp normalt någon speciell prowärdering av köp obebyggda fastigheter inte utföras. Riktvärdeangivelser både av av för mark och byggnad beräknas utifrån den totala köpesumman. Till grund för nivåläggningen läggs preliminära nivåer som tas fram med ledning bl.a. de nivåer som gällde AFT 90. Kontroll av 75-proav centsnivån sker sedan mot de köp som finns inom varje område och med tillämpning av nya materiella regler, nya tabeller etc. Detta görs genom användning LMV:s datorbaserade provvärderingssystem. Om i samav band med gallringen prowärderingsobjekt föreligger tveksamhet om av representativitet eller beskaffenhet gallras köpet bort. Förfaringssättet innebär att kostnaderna för prowärderingsarbetet kan minska i förhållande till AFT 90 på grund att det nu gått enbart sex år sedan senaste av taxering småhus. Kontrollen 75-procentsnivån sker dock med av av samma ambitionsnivå som tidigare. En ändring inför AFT 96 rör normhuset som är reglerat i 8 kap. annan 2 § FTL. I specialmotiveringen till detta lagrum har vi redovisat att en övergång bör ske från nuvarande nybyggda hus till ett som är 15 år gammalt. Kostnadsberäkningar för förberedelsearbetet vid AFT 96 redovisas i kap. 13.

12.2 Förenklad tomtmarksvärde

beräkning av

12.2.1 Bakgrund

Den grundläggande regeln i 5 kap. 2 § FTL att taxeringsvärdet skall om bestämmas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde gäller enligt 8 § första stycket i samma kapitel även för delvärdena. I enlighet med det sagda skall således även delvärdet för nu marken bestämmas till den angivna nivån. Marknadsvärdet bestäms i första hand med ledning av fastighetsförsäljningar i orten. Om det finns ett godtagbart antal försäljningar av såväl bebyggda obebyggda tomter fungerar systemet väl. Vändeområden som och riktvärden kan i sådana fall bestämmas så att resultatet stämmer överens med de nämnda reglerna. Det har emellertid sedan länge nyss visat sig svårt att alltid fram ett användbart onsprismaterial för vara obebyggd tomtmark. På sina håll förekommer knappast sådana försäljningar. Trots detta förhållande har man hittills lyckats väl med att bestämma riktiga riktvärdeangiwelser för tomtmarken. Emellertid har detta

148 Särskilda frågor

moment i förberedelsearbetet krävt omfattande tidsinsatser vilket gått ut över andra viktiga arbetsmoment. Den knappa tillgången till ortsprismaterial avseende obebyggd tomtmark kommer sannolikt att accentueras till AFT 96. Orsakerna står att finna i bl.a. de förändrade bostadsñnansieringsreglema som infördes den 1 januari 1993 och de kvardröjande effekterna av lågkonjunkturen. Dessa faktorer, sedda var för sig och tillsammantagna, håller tillbaka normal en nyproduktion av permanent- och fritidshus. Ett annat problem är de försäljningar av tomtmark till perrnanenthus som gjordes innan det blev känt att bostadsfmansieringsreglema skulle komma att ändras. Dessa köp bör inte ingå i ortsprismaterialet av den anledningen att marknadsförutsättningarna för sådan tomtmark ändrades radikalt i och med att nämnda regler ändrades. Det behövs därför mer rationella metoder för att göra arbetet med att bestämma värdenivåema För tomtmark mindre resurskrävande. Bristen på ortsprismaterial kräver också nya lösningar för att kraven hög värderingsnoggrannhet skall kunna bibehållas. Den nuvarande huvudregeln måste således kompletteras för de fall där representativa markförsäljningar saknas.

l2.2.2 Vårt förslag

I Danmark har man vid fastighetstaxeringen ett värderingssystem för mark som i stora delar liknar det svenska. Inför fastighetstaxeringen 1992 bestämde man sig för att komplettera och förbättra värderingssystemet för tomtmark. Detta innebar att man i de statistiska analyserna använde både köp av obebyggda tomter och köp av bebyggda tomter för att uppskatta kvadratmetervärdena för obebyggd tomtmark. Ett av skälen till att man tog detta steg var för att motverka de uppenbara problem som följt av att antalet köp av obebyggd tomtmark minskat med 65 % i tätorterna sedan den senaste fastighetstaxeringen. Hos oss har redan kompletterande metoder använts i de tidigare förberedelsearbetena eftersom tillgången till köp av obebyggd tomtmark inte alltid varit helt tillfredsställande. Exempelvis används relationen mellan bebyggda och obebyggda fastigheter till att bedöma vilken nivå märkvärdena bör ligga på i områden som inte har tillräckligt underlag i fråga om obebyggda tomter. Värderingsresultatet har väl också ansetts godtagbart och någon mer omfattande kritik har inte heller förekommit. Detta förfarande bör därför utvecklas ytterligare och användas mer systematiskt än tidigare mot bakgrund av de svårigheter som väntar inför AFT 96. För framtiden skulle arbetet med att bestämma värdenivåema för tomtmark kunna förenklas. Liksom tidigare kartläggs värderelationerna mellan norrnaltomten och nonnaltomten bebyggd med norrnhuset. De få köp av obebyggd tomtmark som finns används till att uppskatta relationen. För obebyggd tomtmark som avviker från norrnaltomtens klassificeringsdata kommer köpeskillingarna att räknas om, med den gamla värde-

Särskilda frågor 149

ringsmodellen för tomtmark, för att därefter avse normaltomtens marknadsvärde. Denna procedur för alla delmarknader där köp av upprepas obebyggd tomtmark finns. De statistiska beräkningarna kommer att visa kurva norrnaltomtens genomsnittliga prisnivå i förhållande en som anger till tomt bebyggd med normhuset. Det går sedan att använda samma funktionen för att bestämma tomtmarksvärdena för normaltomten i områden där inga köp tomtmark har skett. I nedanstående diagram ges ett av exempel på hur sådan hjälpmetod skulle kunna hanteras. I exemplet, en beräknats utifrån förhållandena vid AFT 90, utgörs normhuset av ett som småhus med vändeår 1989.

Figur 12.1 Normaltomtens andel l förhållande till total köpeskllling

Pris för normaltomten tkr

300 -

0 1600 12-50 1500 250 560 750 0 Pris för normfasllgheten tkr

i korthet beskrivna modellen skulle således främst fungera Den nu ett hjälpmedel i de fall ortsprismetoden inte ger tillräcklig ledning. som Vi föreslår därför ändring görs i 5 kap. 8 § FTL så att det klart att en beräkningsgrund för markvärdet är tillåten. I det framgår att en alternativ fortsatta förberedelsearbetet inför AFT 96 får modellen ytterligare övervägas. Vid utvärderingen av AFT 96 kan det visa sig att det nu som ett alternativ beskrivna förfarandet av enkelhetsskäl skulle kunna ges ett Över huvud detta vårt alternativ utrymme for större utrymme. taget ger besparingar och rationaliseringar.

12.3 Exploateringsmark

Bestämmelser exploateringsmark och exploateringsenhet infördes i om FTL år 1981. Enligt de reglerna skulle obebyggd mark som ingår i nya fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål enligt 4 kap. 5 § FTL indelas som en särskild taxeringsenhetstyp, nämligen exploateringsenhet. Om det var

150 Särskilda frågor

fråga om mark som kunde indelas som tomtmark eller det om var uppenbart att exploatering inte skulle komma att genomföras eller avsevärt fördröjas skulle marken inte klassificeras exploateringsmark. som Genom den uppdelade allmänna fastighetstaxeringen, som infördes vid AFT 88, skulle i stället exploateringsmark indelas antingen som småhusenhet, hyreshusenhet eller industrienhet beroende på vilken byggnadstyp exploateringsmarken är avsedd for. För att undvika att fastighetsägaren vid inkomstbeskattningen skulle få ta upp en betydligt högre schablonintäkt än tidigare föreslogs samtidigt att exploateringsmark inte får ingå i bebyggd taxeringsenhet. Värderingen av exploateringsmark utgår från de riktvärden är besom stämda för områdets tomtmark. Riktvärdet för exploateringsmark bestäms således enligt 12 kap. 6 och 7 § § FTL genom att de riktvärden som gäller för tomtmark inom det berörda området justeras ned multigenom plikation med en exploateringsfaktor som bestäms med hänsyn till den väntetid som anses föreligga innan exploateringen beräknas börja och den exploateringstid som anses föreligga under vilken exploatering kan beräknas pågå. Det finns för närvarande ca 2 500 taxeringsenheter med exploateringsmark, varav ca 300 avser hyreshusenheter, l 300 småhusenheter och 900 industrienheter. Genom den nya plan- och bygglagen l987:l0, förutsätter att som planlagd mark skall bebyggas inom kort tid, har en stor del av de tidigare detaljplanerna upphävts. Behovet att indela mark exploateringsav som mark har härigenom minskat. Det särskilda förfarandet vid värderingen av exploateringsmark medför som ovan nänmts en särskild värderingsmetodik. Indelningsförfarandet är ett försvarande moment vid taxeringen, bla. beroende de problem som uppkommer vid gränsdragningen mellan exploateringsmark och andra ägoslag. Förfarandet innebär också en speciell hantering med bl.a. särskilda blanketter och registrerings- och ADB-rutiner. Det skulle därför ur såväl värderings- som hanteringssynpunkt innebära avsevärd fören enkling och rationalisering att ta bort den särskilda indelningen och värderingen av exploateringsmark. I de få fall en nedjustering tomtav mark med exploateringsmöjlighet blir aktuell kan sådan i det enskilda fallet i stället göras genom justering för säregna förhållanden. En effekt av att ägoslaget exploateringsmark slopas blir att den del av sådan mark som utgör kvartersmark skall indelas tomtmark och den som del som utgjort allmän plats skall för framtiden indelas övrig mark. som Har genomförandetiden gått ut bör marken indelas tomtmark endast som om det är uppenbart att den skall bebyggas, jfr 2 kap. 4 § FTL. Enligt lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt 3 § b utgör fastighetsskatten 1,5 % av taxeringsvärdet värderingsenhet tomtmark av som är obebyggd samt värderingsenhet avseende exploateringsmark. Eftersom således fastighetsskatten i dag utgår samma sätt för båda de aktuella ägoslagen medför förslaget inte någon förändring i negativ riktmng.

Särskilda frågor 151

Vårt förslag

Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att reglerna om exploateringsmark skall utgå. Detta innebär att 6 kap. 8 12 kap. 6 och 7 §§ samt rubriken före 12 kap. 6 § utmönstras och att 2 kap. 4 4 kap. 5-7 §§ och 5 kap. 7 § samt rubriken till 12 kap. ändras så att vad däri föreskrivs om exploateringsmark utgår.

12.4 Ofri tomt i stad m.m

I 1 kap. 5 § b stadgas att som ägare av fastighet bl.a. skall anses innehavare av s.k. ofri tomt i stad. Eftersom institutet inte längre förekommer föreslår vi att bestämmelsen härom skall utmönstras. I ovan nämnda bestämmelse anges som ägare av fastighet även den som innehar fastighet med åborätt. Antalet kvarvarande åboråtter är inte klarlagt men uppgår till något hundratal. Arbete pågår för närvarande med att identifiera dessa. Resultatet härav får avvaktas, varefter ställning kan tas till huruvida även detta institut kan utmönstras ur FTL.

13 Beräknade kostnader för AFT 96

13.1 Allmänt

I kap. 5 har redogjorts för vissa kostnader för fastighetstaxeringen i nuläget. RSV har i sin tidigare nämnda rapport RSV Rapport 1992:5 beräknat kostnaderna för den sexårscykel som börjar med AFT 96. Dessa beräkningar bygger ett oförändrat regelsystem vad gäller både materiella regler förfarandet samt organisationen vid fastighetstaxeringen. som

Kostnader 1992 års nivå tkr Typ av kostnader

Förslaget till registerbaserad taxering i enlighet med alternativ I innebär att besparingar kan göras i förhållande till de beräkningar som RSV redovisade i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 199394- 199596. Inför AFT 96 föreligger organisation fr.0.m. 1994. Av proposien ny tionen Organisationen vid fastighetstaxeringen prop. 199394:1 s. 101 framgår att beräknat att denna nya organisation kan förväntas medman föra besparingar på åtminstone drygt 50 miljoner kronor under perioden 199394-199697. Vidare uttalas att anpassningen av fastighetstaxeringsförfarandet till förfarandet vid inkomsttaxeringen dessutom bör väsentligt öka förutsättningarna för att genom vidare effektiviseringar och förenklingar göra ytterligare besparingar. Kostnadsberäkningama i det följande grundar sig på den nya organisationen, dvs. viss del de i förhållande till tidigare beräkningar minskade av det följande kan hänföras till rationaliseringkostnaderna som redovisas i ar till följd av den nya organisationen. Som utgångspunkt för att uppskatta de rationaliseringsvinster som en registerbaserad småhustaxering beräknas att innebära läggs beräknade kostnader för budgetåren 199495 och 199596. Kostnaderna har inte fördelats på olika budgetår. De redovisade kostnaderna avser den totala

154 Beräknade kostnader för AFT 96

kostnaden för fastighetstaxering under perioden, med undantag kostav nader för omprövningsförfarandet. Kostnaderna är uppställda enligt samma modell som enligt redovisningen av kostnader i samband med anslagsframställningen. De kostnader som särskilt redovisas är således kostnader för förberedelsearbetet, kostnader för taxering samt ADB-kostnader.

13.2 Förberedelsearbetet

Förberedelsearbetet inför AFT 96 genomförs till stor del under budgetåret 199495. I de beräknade kostnaderna för detta ingår LMV:s medverkan, förberedelsearbetet centralt RSV och regionalt vid SKM, utbildning, blanketter samt broschyrer. Förutsättningarna ñr genomförandet ñrberedelsearbetet har av som tidigare nämnts förändrats. Den förändring organisationen vid fastigav hetstaxering som infördes fr.o.m. 1994 innebär bl.a. att fastighetstaxeringsnämndemas arbetsgrupp slopats. Deras arbete har överförts till SKM som genom en referensgrupp förankrar de beslut som skall fattas. Det nya förfarandet innebär att rationaliseringar kan göras vid förberedelsearbetet. Förberedelsearbetet vid AFT 96 kommer att grunda sig på det arbete som utfördes i samband med AFT 90. Detta gäller bl.a. indelningen i värdeområden. Upprättande av riktvärdekarta och provvärderingen utgör de huvudsakliga arbetsuppgifterna för LMV under förberedelsearbetet. Vid AFT 96 kommer behovet av ändringar i områdesindelningen att vara relativt begränsat, se närmare härom i avsnitt 12.1. De förenklingar som föreslagits i avsnitt 12.2 rörande ett schabloniserat förfarande vid framtagande av riktvärdeangivelsen för tomtmark kommer också att leda till att arbetet kan rationaliseras. I förberedelsearbetet ingår även skatteförvaltningens kostnader. Dessa kostnader hänför sig till utskick av förtryckta blanketter och underrättelser samt utbildning. Förslaget till registerbaserad taxering innebär att besparingar kan göras främst vad avser kostnaderna för framställning och utskick påminnelser. Även utbildningskostnadema kan beräknas av minska vid AFT 96.

Beräknade kostnader för AFT 96 155 Kostnaderna för förberedelsearbetet kan sammanfattas enligt följande. Beräknad kostnad tkr för förberedelsearbetet inför AFT 96 i 1992 års kostnadsnivå Oförändrat system Registerbaserad

Kostnaderna utgör de beräknade kostnaderna för att genomföra AFT 96 med oförändrat system i förhållande till AFT 90. Beräkningarnalämnades i sambandmed RSV:s fördjupade anslagsframställningbudgetåren 199394-199596. I kostnaderna ingår löner, expenser och lokaler.

13.3 Taxering

Den förändrade organisationen för fastighetstaxering påverkar även beräkningen kostnaderna för genomförandet. I normalfallet fattar SKM av enligt den organisationen beslut om fastighetstaxering. Beslutet fattas nya dock skattenämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga av eller när ärendet rör en skälighets- eller bedömningsfråga. Den nya beslutsordningen innebär även att den andrahandsgranskning som tidigare utfördes fastighetstaxeringsnänmdema inte kommer att ske. av För skatteförvaltningen innebär registerbaserad taxering att den resursinsats krävs för arbetet med beredning, registrering och hantering som kommer att kunna minskas jämfört med AFT 90. Beräkningarna bygger att registerbaserad taxering genomförs i enlighet med det i avsnitt 9.5 redovisade alternativ Förutsättningarna kan sammanfattas enligt följande:

Fastighetsägarna erhåller senast den 1 oktober 1995 en förenklad deklaration med ett förslag till taxeringsvärde samt grunderna för beräkningen. Fullständig förtryckning förutsätts ske för ca 75 % av totala antalet -

småhusenheter. Övriga fastighetsägare får deklarera sedvanligt

sätt. Godtas förslaget till taxering behöver inte blanketten skickas in. Vill fastighetsägaren ändra förtryckta uppgifter eller lämna kompletterande upplysningar återsänds blanketten. Underrättelse om beslutet skickas ut till samtliga fastighetsägare. -

156 Beräknade kostnader för AFI 96 Beräknad kostnad tkr ñr genomförandet av taxeringen AFT 96 i 1992 års kostnadsnivå fördelat på olika arbetsmoment Oförändrat system Registerbaserad

Vid registerbaseradtaxering kommer tidsåtgångenför registrering och beredning att minska väsentligt. En förutsättning för detta är att fastighetsägareninte behöver skicka deklarationen. Skatteförvaltningenskostnadför ett aktivt godkännande från fastighetsägarenkan uppskattastill ca 40 miljoner kronor. Granskningen minskar vid en registerbaseradtaxering. Däremot innebär den förändrade organisationen att en del av den kostnad som tidigare redovisadesunder arvoden kommer att överföras till skatteförvaltningenför att kompensera för den granskning som tidigare utfördes av fastighetstaxeringsnämndensordförande. Aven kostnaden för regional samordning, dvs. samordningen av fastighetstaxeringsarbetet inom och mellan länen, kommer att öka genom införandet av den nya

ggrrnisationen. Detta beror i huvudsak att arbetet FIN i överförs till SKM.

Aven skatteförvaltningens nya roll vid förberedelsearbetet innebär att resurser från arvoden kommer att överföras till SKM. Totalt kommer 33 miljoner av de 55 som finns redovisadeunder arvoden att föras över till SKM.

13.4 ADB-kostnader

Det nya fastighetstaxeringssystemet FTS togs i bruk vid AFT 94 och har inneburit besparingar vid driften av systemet. Vissa anpassningar av systemet återstår dock fortfarande. För ADB-systemet är det svårt att separera kostnaderna för AFT 96 från övriga löpande kostnader i anslutning till de delar av konverteringen

av systemet som återstår. Ärendehanteringssystemet är delvis gemensamt

för samtliga kategorier, vilket också gäller de systemavsnitt som uppdaterar värdeområden och registervård. Nedan följer en uppskattning av hur stor del av kostnaderna som kan hänföras till AFT 96. Kostnaderna för ADB-systemet redovisas som den beräknade kostnaden för budgetåren 199495 och 199596.

Beräknade kostnader för AFI 96 157 Beräknade kostnader för FPS budgetåren 199495 och 199596 tkr l 1992 års kostnadsnivå

Inklusive nätavgifter, löner, lokaler, användarstöd, service och avskrivningar

hela systemetetc.

ADB-kostnaden har proportionerats efter den andel av LOK:s totala arbete med fastighetstaxering som belöper på API 96.

13.5 Sammanfattning

Införandet av en negisterbaserad taxering innebär i första hand en förändring av administrativa rutiner. De kostnader som därför främst berörs är kostnaderna för den del av törberedelsearbetet som berör utskick och blanketter samt lönckostnader inom skatteförvaltningen, dvs. kostnader för beredning, registrering och granskning. Kostnaderna för övriga delar av förberedelsearbetet samt ADB-stöd är relativt stabila och påverkas i mindre omfattning av de förändringar som en rcgisterbaserad småhustaxering innebär.

14 Specialmotivering

Fastighetstaxeringslagen

1kap.5§

Lagrummet har ändrats i två hänseenden. Den ena har behandlats i avsnitt 12.4 och gäller en numera inaktuell besittningsform, nämligen innehav av s.k. ofri tomt i stad. Uttrycket har därför utmönstrats ur lagtexten. Den andra ändringen rör tiden för äganderättens övergång. Den nya regeln, som berörts i avsnitt 10.4.2, bygger ett regeringsrättsavgörande RÅ 1993 ref 65. Regeringsrätten har där anslutit sig till eljest gällande civilrättsliga principer och därvid funnit att äganderätten i ett mål som gällde fastighetsreglering och särskild fastighetstaxering skulle anses ha övergått vid tiden för avtalet om fastighetsregleringen. I sammanhanget kan motsvarande bedömning gjorts i RÅ 1993 nämnas att not 485 där fråga var om förvärv genom gåva och arvskifte. Nu nämnda avgöranden stämmer väl överens med vad som sedan länge tillämpats vid inkomsttaxeringen. Har däremot en viss tidpunkt avtalats för ägande-

rättens övergång gäller den tidpunkten se RÅ 1993 ref

16 och där anmärkta rättsfall. Vi har lagfäst detta, eftersom man i den praktiska hanteringen ansett sig ha behov av att den frågan regleras genom en särskild bestämmelse. För att se till att den nya regeln får genomslagskraft bör en bestämmelse tas i FTF om att fastighetsbildningsmyndighet skall underrätta skattemyndighet när ansökan om avstyckning grund av t.ex. ett köp kommer in. Som tidigare påpekats föreslår vi nu inga ändringar i annan lagstiftning än FTL, varför vi återkommer beträffande ändringen i FTF.

2kap.4§

I avsnitt 12.3 har vi redogjort för vårt förslag att slopa ägoslaget exploateringsmark. Sådan mark skall för framtiden indelas som tomtmark och i lagrummets fjärde stycke har ett tillägg gjorts i denna del. Som tomtmark skall dock bara indelas sådan mark som är avsedd för enskild bebyggelse enligt planbestämrnelsema vilket innebär att kvartersmark för

160 Specialmotivering

allmänt ändamål, dvs. mark som är avsedd att bebyggas med t.ex. skolor, kommer att indelas som övrig mark utan åsättande av taxeringsvärde 7 kap. 16 § FTL.

4kap.5§ I fråga de ändringar som avser exploateringsmark hänvisas till om närmast föregående lagrum. l kapitel 10 rör våra överväganden i fråga om registerfastighet och som taxeringsenhet har vi i avsnitt 10.4.3 redovisat skälen för den andra ändringen i lagrummet. Således föreslår vi bl.a. att den nuvarande uppdelningen de små jordbruken under fem hektar produktiv mark av i småhusenhet och en lantbruksenhet slopas. För framtiden kommer - en det dock att krävas för att ett småhus skall ingå i en lantbruksenhet att byggnaden i fråga är belägen på en lantbruksfastighet. Om någon t.ex. har byggnad tomt som utgör en egen fastighet och en annan en en fastighet med åker- och skogsmark skall således två taxeringsenheter bildas. Liksom hittills är det tillräckligt att belägenhetsvillkoret är uppfyllt beträffande ett av de i lagrummet nämnda ägoslagen.

4kap. 60ch 7 §§

Ändringarna är en följd av att ägoslaget exploateringsmark slopats.

5kap. 7§ Se närmast föregående lagrum.

5kap.8§ Vi har i avsnitt 12.2 redovisat skälen för den förenklade värderingsregel för tomtmark som intagits i detta lagrum.

8kap.2§ En utgångspunktema i fråga om riktvärdebestämning för småhus är av det s.k. normhuset. Detta anges i 8 kap. 2 såvitt nu är av intresse, ett nybyggt sådant. Erfarenheterna från tidigare fastighetstaxeringar som visar att detta förfarande är behäftat med vissa osäkerhetsfaktorer. Det är således svårt att ta fram en mer enhetlig prisbild. En bidragande orsak är svårigheterna att bedöma hur exempelvis olika former av lånestöd inverkar på köpeskillingama. Av denna anledning föreslår vi att normhuset i stället skall vara något äldre och där dessutom ett representativt antal försäljningar regelmässigt finns. Vi har därvid föreslagit att normhuset

Specialmøtivering 161

skall utgöras av ett småhus som är uppfört 15 år före nivååret, dvs. andra året före det år som allmän fastighetstaxering av småhus sker.

8kap.3§, I2kap.3,6och7§§ Dessa ändringar förutom vad som tidigare sagts om exploateringsmark hänger samman med våra förslag i fråga om bostäder på lantbruksen- heter. Vi hänvisar här till de överväganden som redovisas i avsnitt 10.4.3.

I8kap.1§ I avsnitt 8.6 samt i kap. 11 har vi redovisat hur det förenklade förfarande som vi föreslår inför AFT 96 skall vara utformat. Den allmänna deklarationsplikten utan föreläggande skall inte gälla för den som före den l oktober erhållit ett förslag till förenklad fastighetstaxering från skattemyndigheten. En erinran om detta har intagits i förevarande lagnim. De enskilda fastighetsägarna ansvarar således alltjämt för uppgiftslämnandet. Den som inte fått ett förslag till förenklat förfarande skall således avge deklaration på vanligt sätt för att inte riskera att påföras förseningsavgift. Vi utgår från att ordentlig information om det nya systemet kommer att lämnas i god tid.

I8kap. 9och9a§§

Vad som intagits i dessa lagrum utgör konsekvensändringar till följd av det förenklade Rirfarandet. I 3 § anges att särskilda blanketter skall fastställas för förslag till förenklad fastighetstaxering. Dessa bör få en sådan utformning att de tydligt skiljer sig från de vanliga deklarationsblanketterna, exempelvis annan fäxg. I 4 § anges att vissa uppgifter som återfinns i den allmänna fastighetsdeklarationen också skall finnas i den förenklade blanketten. I 9 § anges när deklaration eller erinringar senast skall lämnas.

Ändringama i 9 a § hänger samman med att även den som omfattas av

det förenklade förfarandet kan, om särskilda skäl föreligger, få anstånd med att avge sina erinringar. Däremot har vi inte funnit skäl att ta med biträdesfallen i 9 a § andra stycket i det förenklade förfarandet.

20 kap. 4 §

Ändringen beror på att ägoslaget exploateringsmark utmönstrats.

6 14-0658

162 Specialmotivering

Ikraftträdande

Våra förslag skall tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1996. Våra ändringsförslag i fråga om de små lantbruken och bostadsbyggnader lantbruksenheter medför att nya taxeringsenheter måste bildas. Vi har i avsnitt l0.4.3 redogjort för de särskilda övergångsproblem som möter i denna del. För småhus som inte är behövliga för driften skall våra förslag tillämpas första gången vid AFT och SFT 98. För de fall fråga är om ñr lantbruket behövliga byggnader medför de nya reglerna att sådana som tidigare behandlats som småhusenheter till följd av regeln i 16 kap. 2 § punkt l får avge en särskild fastighetsdeklaration. Det föreslagna förenklade förfarandet kommer inte att omfatta dessa fall. Till bilden hör att dessa fall skall bedömas enligt de vid AFT 92 gällande värderingsnormema eftersom de skall ingå i lantbruksenhet och alltså taxeras i enlighet med vad som gäller för sådana enheter. Här får således deklarationsblanketter för särskild fastighetstaxering, förtryckta så långt möjligt, tillställas berörda ägare.

Bilaga 1 163

Kommittédirektiv

Förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m.

Dir. 1993:57

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-13

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över reglerna i fastighetstaxeringslagen angående informationsinhämtningen och uppgiftslämnandet i samband med fastighetstaxeringen. Bl.a. skall möjligheterna att övergå till registerbaserad taxering utredas. Utredaren bör också kunna ta upp andra frågor som rör fastighetstaxeringen och som kan leda till förenkling och rationalisering av taxeringen. Syftet med utredningsuppdraget är att göra fastighetstaxeringen mer kostnadseffektiv samt enklare och mer låtthanterlig för såväl de enskilda fastighetsägarna som myndigheterna. Utredningsuppdraget i denna del skall redovisas senast den 1 maj 1994. Utredaren skall också göra en författningsteknisk översyn av fastighetstaxeringslagen. Uppdraget i denna del bör redovisas under år 1995.

Bakgrund l samband med att reglerna om fastighetstaxeringen år 1979 bröts ut ur kommunalskattelagen 1928:370 for att införas i en särskild lag, fastighetstaxeringslagen 1979:1152, anpassades också dessa regler till det normgivningssystem som uppställs i 1974 års regeringsform. Härigenom intogs i fastighetstaxeringslagen de ramar och grundläggande principer som skall gälla för värderingen samt vissa formella och processuella regler medan utfyllande detaljnegler om t.ex. värdescrier, värdetabeller och klassindelning gavs i förordningsform. Denna forfattningsstruktur har vad avser de formella och processuella reglerna i stort sett tillämpats sedan 1981 års allmänna fastighetstaxering. De revideringar som därefter

164 Bilaga 1

företagits har till övervägande del gällt materiella bestämmelser som avser värderingen. På inkomstskattesidan infördes från och med 1991 års taxering ett nytt taxeringsförfarande genom taxeringslagen 1990:324. I det sarmnanhanget avskaffades bl.a. taxeringsnämndema och i stället fattas besluten i första instans av skattemyndigheten. Vidare utökades möjligheterna för den skattskyldige att få sin taxering omprövad. Den nämnda reformeringen av taxeringsförfarandet innefattade inte fastighetstaxeringen. Ett steg i riktning mot en liknande reformering även beträffande fastighetstaxeringen har dock tagits genom de förslag som regeringen denna dag lagt fram i en lagrådsremiss om organisationen vid fastighetstaxeringen. Till grund för lagrådsremissen ligger en inom Finansdepartementet utarbetad promemoria Ds 1993: 10 Organisationen vid fastighetstaxeringen. Förslaget innebär i korthet att förfarandet vid fastighetstaxeringen anpassas till den ordning som gäller vid inkomsttaxeringen. Bland annat avskaffas fastighetstaxeringsnämndema och ansvaret i första instans för fastighetstaxeringen övertas av skattemyndigheten. Om lagrådsrernissens förslag genomförs leder det till ett förfarande som dels bättre tar till vara redan befintliga resurser och kompetens hos skattemyndighetema, dels ger en utökad möjlighet för den enskilde fastighetsägaren att få taxeringen omprövad om han är missnöjd med den. Såsom angavs i propositionen om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering prop. 199293: 122 s. 35 finns det behov av att också i övriga delar över förfarandet vid fastighetstaxeringen. Jag syftar här se främst på register- och deklarationshanteringen och uppgiftslåmnandet från fastighetsägarna i samband med fastighetstaxeringarna. Till följd av de relativt omfattande ändringar soiri redan genomförts i fastighetstaxeringslagen samt de omfattande ändringar som sker om förslagen i den nämnda lagrådsremissen genomförs är det också behövligt att företa en författningsteknisk översyn av lagen. En utredning med ett sådant uppdrag bör nu komma till stånd.

Utredningsuppdraget

Oavsett de beslut kan komma att fattas om organisatoriska förändsom ringar med anledning av lagrådsremissens förslag finns vid sidan härom möjligheter att uppnå administrativa förenklingsvinster vid fastighetstaxeringen. Detta bör man kunna göra bl.a. genom att i större utsträckning än för närvarande utnyttja uppgifter i befintliga register. En sådan övergång förutsätter emellertid vissa ändringar av befintliga register. Riksskatteverket utreder för närvarande om det är möjligt att redan vid 1996 års allmänna fastighetstaxering över till s.k. registerbaserad fastighetstaxering. Med detta avses att taxeringen baseras på den information om fastigheterna som finns lagrad och uppdaterad i ett register. Flera omständigheter talar för att detta kan komma att bli möjligt. Dels väntas fastighetsdatasystemet vara i bruk vid samtliga

Bilaga 1 165

inskrivnings- och fastighetsregistermyndigheter under senare delen av år 1995. Därigenom erhålls ett rikstäckande system för att registrera uppgifter om fastigheter. Dels pågår hos Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteriverket och Riksskatteverket en översyn av de tekniska möjligheterna att samordna de skilda register som för närvarande upprätthålls. Vid sidan av detta har Centralnämnden för fastighetsdata inlett ett arbete med avsikt att genomföra ett register över byggnader prop. 199293:l00 bil. 15 s. 104, bet. 199293:BoUl4, rskr. 199293:2l7. De nu nämnda projekten kan var för sig eller sammantagna innebära att fastighetstaxeringen kan göras mer kostnadseffektiv samt enklare och mer lätthanterlig för såväl de enskilda fastighetsägarna som myndigheterna. Dessutom torde samtidigt betydande kostnadsbesparingar kunna uppnås.

Åtgärder av nu nämnt slag torde kräva relativt omfattande författnings-

ändringar och då inte endast av formell art. Ett nytt registerhållningssystem kan tänkas fordra ändringar även i vissa materiella regler, exempelvis såvitt avser indelningen i taxeringsenheter. Sådana ändringar behöver i så fall göras med god framförhållning. Jag anser att det därför finns anledning att låta utredaren se över vad de förväntade ändrade förutsättningarna som avser behovet av uppgifter från fastighetsägarna och hanteinformationsinhämtningen bör leda till. Utredaren bör därvid ringen av samråda med Riksskatteverket, Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata. Ledning bör i tillämpliga delar kunna tas från de ytterligare förenklingar i deklarationstörfarandet som nyligen beslutats såvitt avser bl.a. inkomsttaxeringen prop. 199293:86, bet. 199293:SkUl1, rskr. 199293:146, SFS 1992:1659 m. fl.. Utredaren bör också beakta de internationella erfarenheterna på detta område. De förändringar som kan komma att genomföras till följd av översynen organisationen för lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsav verksamheten m.m. dir. 1993:11 skall beaktas av utredaren. Vissa fastighetsägare har ett stort antal fastigheter har uttryckt som önskemål om att få lämna fastighetsdeklaration ADB-medium. Utredaren bör lämna förslag som möjliggör en sådan ordning för det fall deklarationstörfarandet bedöms behövligt. Utredaren bör oförhindrad att ta upp även andra frågor som rör vara fastighetstaxeringen och syftar till att förenkla och effektivisera som denna. Som jag berörde inledningsvis har fastighetstaxeringslagen undergått relativt omfattande ändringar sedan den infördes år 1979. I samband med att deklarations- och registerfrågoma nu ses över bör även göras en allsidig författningsteknisk översyn av regelverket. Denna skall avse den övergripande törfattningsstrukturen och således inte de grundläggande värderingsprinciperna. Uppdraget innefattar i denna del även bestämmelsernas språkliga enhetlighet och överskådlighet. En sådan författningsteknisk översyn bör dock kombineras med en prövning av vissa materiella taxeringsregler. Det kan t.ex. visa sig att bestämmelserna om indelning i taxeringsenheter bör ses över även av andra skäl än de tidigare nämnda eventuella ändringarna i registerhåll-

166 Bilaga I

ningen. Här kan nämnas kravet i 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen om att i taxeringsenhet endast får ingå fastigheter eller fastighetsdelar som är belägna i samma kommun. Bestämmelsen kommenteras följande sätt i Björnes m.fl. laghandbok Fastighetstaxering: Huruvida denna regel haft ett samband endast med den numera upphävda särskilda kommunala beskattningsrätten av fastigheterna eller om regeln också avsett att ange t.ex. en från värderings- synpunkt lämplig avgränsning av en taxeringsenhets omfattning torde framgå i de olika lagstiftningsärendena. Även vissa andra materiella bestämmelser eller avsaknaden av sådana kan det finnas skäl för utredaren att beröra. Under den tid som 1979 års fastighetstaxeringslag varit i tillämpning har vissa sådana frågor återkommande uppmärksammats. I 1986 års Småhustaxeringskommittés betänkande Ds Fi 1987:8 Småhustaxering nämndes vissa frågor som var oreglerade i lagen, exempelvis gränsdragningen i vissa fall mellan småhus och hyreshus, värderingsregler ñr byggnad under uppförande och att definition saknas om vad som utgör byggnad och industriell verksamhet. l samband med de under hösten 1992 presenterade författningsförslagen i prop. 199293:l22 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m. utelämnades några frågor som jag ansåg inte borde föranleda lagstiftning förrän de blivit ytterligare belysta s. 59. Dessa gällde utmönstringen av exploateringsmark som särskilt ägoslag, utmönstringen av begreppet ofri tomt i stad, tillämpningen av huvudsaklighetsprincipen vid indelningen i byggnadstyper i vissa fall samt beaktande av äganderättsövergång i vissa fall vid indelning i taxeringsenheter. Frågeställningarna är närmare beskrivna i nämnda proposition och de bör tas under övervägande av den nu förestående utredningen. En annan fråga som med anledning av ett påpekande från Kammarrätten i Sundsvall diskuterades i nämnda proposition var behovet av att närmare definiera begreppet lokal. Även denna fråga bör övervägas den särskilde av utredaren. Utredaren skall göra en beräkning av och specificera de ekonomiska effekter för olika intressenter som följer av utredarens förslag.

Redovisning av uppdraget m.m. Som framgått av vad jag anfört bör förfarandet vid fastighetstaxeringen anpassas till den utveckling som sker inom olika register över fastigheter. Eftersom vissa sådana förändringar är nära förestående bör de författningsfrågor som har samband med detta tas med förtur och redovisas senast den l maj 1994. Även andra ändringar vid fastighetstaxeringen kan komma att fordras under de närmaste åren. Så kan t.ex. en ändrad värderingssystematik leda till att taxeringsvärdena görs mer aktuella genom en kontinuerlig omräkning. Detta fordrar omfattande ändringar i såväl materiellt som formellt avseende. Såvitt avser den förlattningstekniska översynen bör uppdraget

Bilaga 1 167

därför tillåtas ta längre tid i anspråk. Utredaren bör redovisa sitt arbete i den delen under år 1995. Utredaren bör samråda med Fastighetsbeskattningsutredningen Fi 1993:01. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv dir. 1984:5, 1988:43 och 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningstörslagens inriktning, EG-aspekter i utredningsverksamheten redovisning av regionalpolitiska konsekvenser. resp.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd har till uppgift att föredra ärenden om som beskattning att tillkalla utredare omfattad av kommittéförordningen 1976: l 19 en med uppdrag att föreslå åtgärder kan leda till förenkling och - som rationalisering vid fastighetstaxeringen, m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredningen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

Bilaga 2 169

Kommittédirektiv

lilläggsdirektiv till Utredningen om förenkling och

rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. Fi 1993:13

Dir. 1993: 140

Beslut vid regeringssanunanträde 1993-12-16

Statsrådet Lundgren anför.

Sammanfattning av uppdraget

Jag föreslår att Utredningen om förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. Fi 1993:13, UFF ges tilläggsdirektiv att, utöver det uppdrag som angetts i dir. 1993:57, undersöka konsekvenserna av att det införs en möjlighet att låta bli att fastställa taxeringsvärden för vissa fastighetskategorier för vilka taxeringsvärdena inte utgör underlag för löpande beskattning. Utredningen skall bl.a. belysa de materiella och administrativa konsekvenserna av en sådan förändring. Vidare skall utredningen pröva möjligheterna att verkställa en särskild värdering då behov av ett vände tillfälligt uppkommer för beskattningsändamål. Utredningen skall föreslå de lagändringar som föranleds av ställningstagandena.

Bakgrund

Genom regeringsbeslut den 13 maj 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om beskattning att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder som kan leda till förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. I uppdraget ingår bl.a. att utreda möjligheterna att övergå till registerbaserad taxering liksom andra frågor som rör fastighetstaxeringen och som kan leda till förenkling och rationalisering av demia. Delar av detta utredningsarbete skall redovisas senast den 1 maj 1994. Utredningen skall vidare, förutom att behandla vissa närmare angivna fastighetstaxerings-

170 Bilaga 2

frågor, göra en författningsteknisk översyn av fastighetstaxeringslagen 1979:1152. Denna del av arbetet bör redovisas under är 1995. Under senare tid har från flera håll ifrågasätts nödvändigheten av att bestämma taxeringsvärden även för de fastigheter som inte är skattepliktiga till fastighetsskatt. Riksskatteverket RSV har i rapporten Kostnader för utveckling av allmän fastighetstaxering RSV Rapport 1992:5 beräknat kostnaderna för fastighetstaxering avseende AFT 1994 AFT 1998 till ca 1,6 miljarder kronor. Kostnaderna omfattar ñrberedelsearbete, taxering och ADB. I rapporten ifrågasätter RSV om det finns anledning att verkställa fastighetstaxering enligt nuvarande system av de slag av fastigheter för vilka taxeringsvärdet saknar fortlöpande betydelse för beskattning. Ett alternativ anses vara att verkställa en särskild värdering vid de enskilda tillfällen då det finns behov av ett värde för beskattningsändamäl. Flera företagsorganisationer har i skrivelser till Finansdepartementet under hösten 1993 tagit upp frågan om det är nödvändigt att bestämma taxeringsvärden för fastigheter för vilka fastighetsskatt inte tas ut löpande. Organisationerna har efterlyst tilläggsdirektiv för bl.a. UFF att utreda möjligheten att i fortsättningen begränsa dels den allmänna fastighetstaxeringen till sådana fastighetstyper som omfattas av fastighetsskatt, dels den särskilda fastighetstaxeringen till att endast genomföras vid behov för enskilda fastigheter. Vidare har påpekats att fastighetstaxeringen medför stora kostnader bl.a. för fastighetsägarna grund av det omfattande uppgiftslämnandet. l skatteutskottets betänkande Organisationen vid fastighetstaxeringen bet. 199394:SkU8 har ett särskilt yttrande lämnats de borgerliga av ledamöterna angående behovet av att bestämma taxeringsvärden. I yttrandet uttalas att fastighetstaxering i princip inte bör förekomma när taxeringsvärdet inte skall ligga till grund för att fastställa skatt och att det förutsätts att UFF kommer att beakta detta synsätt i det fortsatta utredningsarbetet. Mot bakgrund bl.a. av RSV:s rapport uppdrog regeringen den 18 februari 1993 Statskontoret att inom den offentliga sektorn och i näringslivet kartlägga samt analysera användningen taxeringsvärden av för fastigheter. Statskontoret har lämnat rapport, Användningen en av taxeringsvärden fär fastigheter l993:26. I denna redogörs för i vilka olika sammanhang som taxeringsvärden och andra uppgifter från fastighetstaxeringen används. Det framgår att taxeringsvärdet bl.a. ligger till grund for beräkning av fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, och arvsgåvoskatt samt stämpelskatt. l ett flertal lagar hänvisas till taxeringsvärde eller till typkod för att avgränsa lagens giltighet till viss typ en av fastigheter. Vidare används taxeringsvärden som ett mått pâ fastighetsvärden vid exempelvis kreditgivning, fastighetsförsäljningar och försäkringsavtal o.d. l rapporten uttalas bl.a. följande. Taxeringsvärden har kommit att användas i allt större utsträckning utanför skatteornrädet. Genom den användning som finns både med lagstiftning som grund och i andra sammanhang är såväl taxeringsvärdet som egenskapsuppgifter väl kända och flitigt använda inom manga verksamhetsområden.

Bilaga 2 l7l

Uppdraget

Av den föregående redogörelsen framgår det att fastighetstaxeringen medför betydande kostnader för skatteförvaltning och fastighetsägare. Det är enligt min uppfattning angeläget att genom begränsningar i uppgiftslämnandet och andra sätt förenkla och rationalisera fastighetstaxeringen. UFF fick därför våren 1993 i uppdrag att utarbeta förslag med bl.a. denna inriktning. Utredningens direktiv tar dock inte upp frågan om det kan finnas anledning att i rationaliseringssyfte avstå från att bestämma taxeringsvärden för fastigheter för vilka detta värde inte utgör underlag för löpande beskattning. Det är därför mot bakgrund av bl.a. de framställningar som gjorts från företrädare för näringslivet och vad RSV uttalat i den tidigare nämnda rapporten enligt min mening motiverat att låta utredningens uppdrag även omfatta denna fråga. Utredningen skall således undersöka möjligheten att underlåta att fastställa taxeringsvärden för fastighetskategorier för vilka taxeringsvärdena inte utgör underlag för löpande beskattning. Utredningen skall också överväga om en förenklad form för att bestämma taxeringsvärden kan vara en framkomlig väg i dessa fall. De materiella och administrativa konsekvenserna av sådana förändringar skall redovisas. Utredningen skall också klarlägga i vad mån uppgifter för klassificerings- och registreringsändamål behöver lämnas vid fastighetstaxeringen även om taxeringsvärden inte fastställs. Även när det gäller fastigheter för vilka taxeringsvärdet inte har betydelse för den löpande beskattningen kan i vissa fall ändå i beskattningssammanhang finnas behov av ett fastighetsvärde. Utredningen skall därför också belysa möjligheterna att fastställa värden vid de tillfällen då det för beskattningsändamål i ett visst fall, exempelvis vid beräkning av arvs- och gåvoskatt, finns behov av ett sådant värde. Som framgår av Statskontorets rapport används taxeringsvärden och andra uppgifter från fastighetstaxeringen i många olika sammanhang. Även konsekvenserna andra områden än beskattningsområdet av att inte fastställa taxeringsvärden för vissa fastighetskategorier skall om möjligt redovisas. Utredningen skall slutligen föreslå de lagändringar som föranleds av ställningstagandena i nu aktuell fråga. Utredningen bör redovisa sitt arbete i denna del senast år 1995. l övrigt gäller samma förutsättningar som angetts i dir. 1993:57.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar Utredningens om förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m. uppdrag i enlighet med vad jag nu har anñrt.

172 Bilaga 2 Beslut Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Finansdepartementet

Bilaga 3 173

Taxeringsvärdenas användning

i skattesammanhang

Genomgång av skattelagstiftningen med avseende användningen av taxeringsvärdet

Uppgiften

En genomgång skattelagstiftningen med syfte att utröna de situationer av där taxeringsvärdet används i beskattningssammanhang. Resultatet redovisas i enkel förteckning omfattar dels beskattningssituationen, en som dels två kolumner vari med ett kryss om det år fråga om att hela anges taxeringsvärdet eller delvärden av detta används som underlag för skatteberäkningarna beskattningen är knuten till taxeringsenhet eller till och om värderingsenhet.

Använd arbetsmetod

Arbetet har utförts i två steg. Först har en skett i rättsdatabanken avseende förekomsten i SFS av de värdebegrepp som används vid fastighetstaxering. Därefter har den skattelagstifming de aktuella värdebegrepförekommer inom genomsökts för att utröna de situationer där pen taxeringsvärdet, och övriga värdebegrepp, används.

Disposition

Redovisningen har uppdelats i tre delar. Den första delen består av en förteckning i tabellform över de fall då det i lagtext hänvisas till taxeringsvärdet eller till delvärden. Den andra delen av redovisningen tabellform de situationer då taxeringsvärbestår av en förteckning i över det och delvänden, utan direkt lagstöd, används som hjälpmedel för skatteberäkningarna i enlighet med vad som rekommenderats i förarbetena eller i enlighet med vad som gäller inom skatterättslig praxis. Denna andra del redovisningen har inte ambitionen att vara fullständig, av eftersom sådan undersökning skulle falla utanför de ramar som har en givits för utförandet av uppgiften. Eftersom undersökningen avser dagens

174 Bilaga 3

skatteregler, dvs. de som tillämpas på inkomster m.m. under beskattningsåret 1993 och som således taxeras under 1994, och ett antal lagändringar har aviserats som innebär förändringar i förhållande till dagens regler, har även dessa redovisats i en tredje del. Markering med asterisk har gjorts i tabellerna del l-2 på de punkter som berörs av de aviserade lagändringama.

Förteckning över taxeringsvärdets och delvärdens användning i olika beskattningssituationer i enlighet med uttrycklig föreskrift i lag 1993

Beskattningssituation Taxerings- Delvärdet

värdet

Används för bestämmande av avdragsgräns för delägare i andelshus när det X gäller kostnader för reparation och underhåll; inkomstbeskattning, kostnader i näringsverksamhet 5 anv till 23 § KL -

Fördelningsgrund vid beräkning av anskaffningsvärdet av byggnad fastighet där byggnaden förvärvats tillsammans med mark; inkomstbeskattning, kostnader i nä- X X ringsverksamhet värdeminskningsavdrag byggnads-

6 p. 5 st anv till 23 § KL; om beaktande värdet eller

här vid av fastighetens andel i sam- motsv. fällighet som utgör särskild taxeringsenhet stadgas i 3 p. anv till 41 a § KL

Fördelningsgrund vid beräkning av anskaffningsvärdet av skog och skogsmark X X som ingick vid förvärvet av fastigheten;- skogsinkomstbeskattning, kostnader i närings- bmksväidet verksamhet skogsavdrag 10 - l st anv till 23 § KL

Skall anses utgöra saluvärdet för fast egendom i visst fall vid tillämpning av bestämmelserna om fördelning av ränta på upp- X lånat kapital mellan olika förvärvskällor; inkomstbeskattning 2 p 1 st till - anv 44 § KL

Bilaga 3 175

Beskattningssituation Taxerings- Delvärdet

värdet

Beräkningsgrund vid schablonbeskattning av fastigheter tillhöriga s.k. äkta bostadsföretag inkomstbeskattning statlig 2 § X -

7 mom. 2 st SIL; om beaktande härvid av

fastighetens andel i sarrjâllighet som utgör särskild taxeringsenhet stadgas i 2 § 7 mom. 6 st SIL

Får i vissa fall användas för beräkningen av ingångsvärdet vid tillämpningen av över- X gångsbestämmelsema till de nya reavinstreglema för fastighet som infördes genom

1991 års skattereform avser uteslutande

historiska taxeringsvärden 4 över- gångsbestämmelsema till SIL jämfört med 2a p anv till 36 § KL i dess lydelse före 1991 års skatteneform;

Samma övergångsbestämmelse föreskriver även användning av byggnadens taxeringsvärde beträffande frågan om s.k. fast byggnads- 3 OOO-kmnorstillägg skall få göras vid värdet beräkningen av omkostnadsbeloppet

Används i visst fall vid bestämning av om fiera samtidigt avyttrade taxeringsenheter får räknas som en enhet vid reavinstberäkningen utgör ett undantag från huvudregeln X som säger att reavinstäörlust skall beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av sådan enhet 25 § - 1 mom. 2 st SE

Används för bestämmande av gräns för tilllämpning av l-kronorsregeln vid bestämning av ingångsvärdet vid delavyttring; inkomst- X beskattning reavinst, fastighet 25 § - 6 mom. 1 st SIL

Används vid bestämning av egendomens värde vid tillämpning av reglerna om stämpelskatt för förvärv av fastighet 9-11 §§ lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

176 Bilaga 3

Beskattningssituation Taxerings- Delvärdet

värdet

Används vid bestämning av värdet av fastighet vid tillämpningen av reglerna om stat- X lig förmögenhetsskatt 4 § 1 st lagen - 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt lagen upphävdes 1991, men tillämpas t.0. m. 1995 års inkomttaxering sanno- -

likt fdr lagens bestämmelser om upp-

skattning av förmägenhetsvärdet bety-

else även i framtiden eftersom annan

skattelagstiftning där skatteberäkningarna görs beroende av den skattskyldige.: fönnögenhet ojia hänvisar till 1947 års lag, ex. i samband med beräkning av särskilt grundavdmg för pensionärer

Beräkningsgnmd för beskattning enligt lagen 1984:1052 om statlig fastighets- X skatt fr.o.m. 1995 års inkomsttaxering gäller att även värderingsenhet enligt 6 kap. fastighetstaxeringslagen utnyttjas för bestämmande av hur beskattningen skall ske gäller skatteberälcning för hyreshusenhet enligt 3 § lagen om statlig fastighetsskatt

Används vid bestämning av värdet av fast egendom vid tillämpning av reglerna om X

arvs- och gåvoskatt 22 § 1 mom. arv

och 43 § l st gåva lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt

Får användas av juridisk person för bestämmande av anskaffningsvärdet av fastighet som förvärvats före utgången av 1990 vid X beräkning av kapitalunderlaget enligt reglerna om skatteutjänmingsreserv SURV 5 § 2 st lagen 1990:654 om skatteut- jämningsreserv. Motsvarande värderingsregel finns för fysiska personer och dödsbon i 6 § 2 st samma lag

Bilaga 3 177

Beskattningssituationer då taxeringsvärdet och delvärden

,

utan direkt lagstöd, används som hjälpmedel för skatteberälmingarna 1993

Beskattningssituation Taxerings- Delvärdet

värdet

Bedömningen av om en fastighetsöverlåtelse utgör gåva eller köp har i rättspraxis gjorts bl.a. med ledning av taxeringsvär- X det denna fråga får betydelse bl.a. vid: -

reavinstbeskattningen beskattningen enligt lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig heter, samt vid gåvobeskattningen

Vid reavinstberäkning föranledd av delavyttring måste omkostnadsbeloppet fördelas mellan den avyttrade fastighetsdelen och X X restfastigheten om exempelvis mark av- yttras från en bebyggd fastighet fördelas omkostnadsbeloppet med ledning av markoch byggnadsvärdena; bl.a. innehåller förarbetena uttalanden av denna innebörd

Vid tillämpningen av reglerna om s.k. räntefördelning har det i förarbetena sagts att fördelningen av räntor mellan förvärvskällor X X kan göras med ledning av åsatta delvärden vid taxeringen, t.ex. då mangårdsbyggnad ingår i lantbruksenhet privatbøstadsdelens byggnads- och tomtvänle jämfört med hela taxeringsvärdet reglerna berörs av -

aviserade lagändringar

På samma sätt fördelas enligt förarbetena tillgångar och skulder vid tillämpningen av reglema om skatteutjämningsreserv SURV, Lex. då mangårdsbyggnad ingår i lant- X X bruksenhet jfr vad som sagts i före- gående tabell om beräkningen av kapitalunderlaget vid tillämpning SURVL av

7 14-0658

178 Bilaga 3

Aviserade lagändringar prop. 199394:45 och 50

I prop. l99394:45 om uppskovsregler vid bostadsbyten m.m. föreslås bl.a. ett slopande av de s.k. takreglema, enligt vilka reavinsten får beräknas med utgångspunkt från försäljningspriset. Införandet takav reglema gjorde det möjligt att slopa de äldre altemativreglema för beräkningen av ingångsvärdet för avyttrad fastighet. Flera av dessa alternativregler grundades på taxeringsvärdet och får också i dag tillämpas med stöd av övergångsbestämmelserna se om detta i den första tabellen ovan. Genom slopandet av takreglema är man i princip tillbaka till den situation som rådde ñre 1991 års skattereform. I prop. 199394:45 föreslås dock att endast en altemativregel för fastigheter återinföra altemativregel l fastighet förvärvad före 1952. Även - med det nya förslaget torde således det uteslutande bli fråga om tillämpning av historiska taxeringsvärden. l prop. 199394:50, Fortsatt reformering av företagsbeskattningen, föreslås ändringar som bl.a. berör reglerna om:

skatteutjämningsreserv SURV, räntefördelning, fördelning mellan olika förvärvskällor av ränta upplånat kapital. -

Lagen 1990:654 om skatteutiämningsreserv föreslås upphävd och ersatt med bestämmelser om s.k. periodiseringsfonder. Avsättning till periodiseringsfonder föreslås inte baseras kapitalunderlag utan i stället inkomsterna i förvärvskällan. Behov av beräkning av kapitalunderlag kommer dock även i fortsättningen att finnas eftersom reglerna om räntefördelning bygger en beräkning med denna utgångspunkt. sistnämnda regler föreslås även överflyttas till en helt ny lag om räntefördelning som kommer att innehålla bl.a. regler om beräkning av kapitalunderlag som i huvudsak bygger på samma principer som har redogjorts för i tabellerna ovan. Således får anskaffningsvärdet av fastighet beräknas med utgångspunkt från taxeringsvärdet. När det gäller lantbruksenheter föreslås därvid att taxeringsvärdet skall användas, dock endast den del av detta som inte utgör bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostad mangårdsbyggnaden. En följd av de nya företagsbeskattningsreglema är enligt förslaget att även reglerna om fördelning mellan olika förvärvskällor av ränta på upplånat kapital 44 § KL bör upphävas. Nuvarande förvärvskälleindelning för bl.a. enskilda näringsidkare föreslås slopad. Detta innebär att taxeringsvärdet inte behövs för det ändamål som anges i denna paragraf. Utöver detta kan noteras att de föreslagna nya företagsbeskattningsreglema bl.a. innebär en lindring av beskattningen av aktievinster till hälften av reavinsten. För att inte hyreshusenheter skall föras över till aktiebolag enbart för att uppnå en lägre reavinstbeskattning föreslås en spärregel, som bl.a. innehåller en hänvisning till värdet av fastighets-

Bilaga 3 179 innehavet, som föreslås avse det högsta av taxeringsvärdet och det bokförda värdet på av företaget innehavd fastighet.

Bilaga 4 181

användning i

Taxeringsvärdenas

andra sammanhang

Regler vid bokföring

1976:125 Bokföringslag

15§ l årsbokslut ska bl.a. anläggningstillgångar redovisas. Anläggningstillgång tas upp till högst anskaffningsvärdet. Anläggningstillgång som äger ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning, får upptagas till högst detta värde, om det belopp varmed uppskrivning sker används till erforderlig nedskrivning av värdet andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för sådan utjämning. Fast egendom som åsättes taxeringsvärde, får dock uppskrivas över taxeringsvärdet.

1975:1385 Aktiebolagslag

llkap. l ett aktiebolags redovisning skall, utöver vad som följer 8§ av bokföringslagen, i resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar bl.a. vad gäller taxeringsvärden för fastigheter som är anläggningstillgångar med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna.

1975:1386 lag om införande av aktiebolagslagen

17§ Om anskaffningsvärdet för tillgång, som förvärvats före den l januari 1977, kan utrönas med hjälp av bolagets bevarade räkenskaper skall som anskaffningsvärde redovisas beträffande byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxerings åsatta taxeringsvärdet byggnadsvårdet ökat med förbättringskostnader under tiden efter utgången av år 1964, samt beträffande annan tillgång det belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

182 Bilaga 4

1987:667 Lag om ekonomiska föreningar

9 kap. Utöver vad som följer av bokföringslagen skall i resultat- 8 § räkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar bl.a. vad gäller ñljande. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges de sammanlagda taxeringsvärdena fördelade de tillgångar som tagits upp under särskilda poster i balansräkningen.

1975:417 Lag om sambruksföreningar

1 § Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring ñr medlemmarnas gemensamma räkning kan registreras som sambruksförening.

15 § Taxeringsvärdet ingår som en del vid bestämmande av avsättning till reservfond.

1980:1103 lag om årsredovisning m.m. i vissa företag

2 kap. Lagen gäller för handelsbolag. Har verksamheten viss 7 § omfattning skall årsredovisningen och årsbokslutet lämna uppgifter bl.a. om följande. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärdet med fördelning på de tillgångar som har upptagits under särskilda poster i balansräkningen.

1987:617 Bankrörelselag

4 kap. Utöver vad som följer av bokföringslagen skall i resul- 8 § taträlcningen och balansräkningen uppgifter och särskilda upplysningar lämnas bl.a. vad gäller följande. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall de anges sammanlagda taxeringsvärdena, fördelade de tillgångar som tagits upp under särskilda poster i balansräkningen.

1982:713 Försäkringsrörelselag

ll kap. Fastighets vände som anläggningstillgång får överstiga 5 § taxeringsvärdet.

1979:141 Jordbruksbokföringslag

12 § I denna lag ges särskilda regler för bokföring i jordbruksföretag. I årsbokslut ska anläggningstillgångar tas upp till högst anskaffningsvårdet. Fast egendom, som åsätts taxerings-

Bilaga 4 183

värde, får dock tas upp till taxeringsvärdet även om taxeringsvärdet överstiger anskaffningsvärdet.

1972:262 Lag om understödsföreningar

1§ Med understödsförening menas sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personforsäkring år naturlig.

24§ I reglerna for kapitalplacering används olika andelar av taxeringsvärdet som en begränsning för placering i fast egendom. Exempel sådana regler är följande. Skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt grundval av inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors-, eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, 2. inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affarsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Finansinspektionen kan medge att de nämnda begränsningarna i stället för taxeringsvärde utgår från uppskattat värde eller pantvärde.

Övriga lagar och förordningar

Denna grupp innehåller många lagar och författningar från olika områden. l vissa av dessa hänvisas till taxeringsvärde, i andra är det bara typkoden som är aktuell. Ibland är båda begreppen Omnämnda.

1970:994 Jordabalken

6 kap. Ansvaret for inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar var och en av fastigheterna. Taxeringsvärdet används som grund för fördelning av ansvaret mellan fastigheterna.

184 Bilaga 4

7kap. Vid exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av 16§ nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nya ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken eller rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fastigheten taxerad hyreshusenhet, som gäller dock upplåtelser som avser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nya ägaren, om hyresgästen tillträtt lägenheten före den exekutiva försäljningen.

1971:784 Kungörelse med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken

4§ Vid ansökan om lagfart eller inskrivning skall sökanden förete bevis om egendomens taxeringsvärde och typkod.

1971:709 Kungörelse om skyldighet för inskrivningsmyndighet att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter m.m.

1§ lnskrivningsmyndighet skall varje månad underrätta skattemyndigheten om de lagfarter som sökts inskrivningsdagama. När det gäller fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter skall även länsstyrelsen underrättas.

1979:230 Jordförvärvslag

1-3 Vid vissa förvärv av lantbruksegendom krävs förvärvstillstånd enligt denna lag. Med lantbruksegendom avses fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet.

1975:1132 Lag om förvärv av hyresfastighet

1§ Lagen gäller enbart fast egendom som är taxerad som hyreshusenhet. Sådan egendom får förvärvas utan hyresnämndens tillstånd om det är fråga om köp, byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening, 3. utdelning eller skifte från bolag eller förening, 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 §§ aktiebolagslagen 1975:1385. För att förvärvstillstånd ska fordras krävs dock att den kommun där den fasta egendomen är belägen påkallar prövning hos hyresnämnden.

1994:62 Bilaga 4 185 SOU

2 § Undantag från kravet på förvärvstillstånd kan göras en- 9§ ligt 2 I vissa fall kan taxeringsvärdet påverka om förvärvstillstånd behövs från hyresnämnden.

10 § Gäller förvärvet aktier eller andel i bolag skall förvärvaanmäla förvärvet till den kommun där huvuddelen av ren egendomen ligger. Frågan om i vilken kommun huvuddelen egendomen ligger avgörs med ledning av fastigav hetens taxeringsvärde.

1975:1139 Förordning tillämpning lagen 1975:1132 om om av förvärv av hyresfastighet

1 § Frågan förvärvstillstånd enligt lagen om förvärv av om hynesfastighet avgörs bl.a. grundval av fastighetens typkod vid fastighetstaxeringen.

ska i anmälan till kommunen och ansökan 1 a Förvårvaren 2 § hos hyresnämnden förete bevis om taxering och typkod.

1982:352 till fastighetsförvärv för ombildning till Lag om rätt bostadsrätt

1 § Lagen gäller rätten till förvärv av fast egendom som är taxerad som hyreshusenhet.

1992:1368 Lag tillstånd till vissa förvärv av fast egendom om

3 § Lagen syftar till att i vissa fall hindra personer bosatta i utlandet, och som saknar anknytning till Sverige sätt preciseras i lagen, att förvärva fastigheter för fritidssom ändamål. Hinder för förvärv finns om det strider mot något väsentligt allmänt intresse eller sker i område där efterfrågan fritidsfastigheter är så betydande att det på grund därav finns risk för en stegring av fastighetsvärdena.

1 § Förvärvstillstånd krävs för fast egendom som är taxerad småhusenhet eller lantbruksenhet om förvärvaren som uppfyller de preciserade kraven på anknytning till Sverige.

3 § Förvärvstillstånd skall meddelas om egendomen förvärvas för annat ändamål än fritidsändamål.

186 Bilaga 4

1992:1374 Förordning om tillstånd till vissa förvärv fast av egendom

2§ Ansökan om törvärvstillstånd enligt Lag tillstånd till om vissa förvärv av fast egendom 1992:1386 skall innehålla uppgift om taxeringsvärde och typkod.

1979:425 Lag om skötsel av jordbruksmark

1§ Med jordbruksmark menas i denna lag sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som lantbruksenhet.

2§ Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark ingår i som fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats.

1985:658 Lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

En arrendator har enligt denna lag rätt att förvärva arrendestället, om avtalet gäller ett jordbruksarrende som omfattar bostad arrendatom eller ett bostadsarrende.

2§ Ett villkor som måste vara uppfyllt för att en arrendator ska få förvärva ett bostadsarrende är att huset åsatts taxeringsvärde. Vid anmälan av intresse för att förvärva ett bostadsarrende skall fogas bevis om att huset åsatts taxeringsvärde.

1992:986 Förordning om statlig bostadsbyggnadssubvention

ll§ Vid beräkning av bidragsunderlaget vid ombyggnad skall hänsyn tas till husets värde före ombyggnaden. Som utgångspunkt för bestämmandet av husets värde före ombyggnaden skall taxeringsvärdet användas för byggnad, till den del det avser bostäder.

1992:59 Statens bostadskreditnämnds föreskrifter till förordningen 1991:1924 om statlig kreditgaranti för bostäder

9§ Pantvärdetillägg enligt 13 § andra stycket 2 kreditgarantiförordningen lämnas enligt dessa föreskrifter med ett belopp som motsvarar det till aktuellt marknadsvärde omräknade taxeringsvärdet.

Bilaga 4 187

1984:81 Lag om fastighetsmäklare

12 § Vid förmedling av fastighet som en konsument köper huvudsakligen för enskilt bruk ska mäklaren tillhandahålla skriftlig beskrivning av fastigheten. Denna been skrivning ska bl.a. innehålla uppgift om fastighetens taxeringsvärde.

1971:727 Förordning om försäljning av staten tillhörig egendom m.m.

Förordningen behandlar vad som gäller vid försäljning av fast egendom som tillhör staten eller allmänna arvsfonden. 8§§ Taxeringsvärdet används för att avgöra vem som får besluta om försäljning och byte av fast egendom. I förordningen specificeras värdegränser där regeringen respektive olika myndigheter har rätt att besluta i dessa frågor.

l8§ När försäljning aktualiseras av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen.

1991:952 Förordning om försäljning av allmänna arvsfondens fasta egendom m.m.

5 § Taxeringsvärdet används för att avgöra om det är kammarkollegiet eller regeringen som ska pröva försäljningen av den fasta egendomen

1981:774 Utsökningsbalk

12 kap. Om fastighet som är intecknad gemensamt med annan fas- 3 § tighet skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

12 kap. Inom försäljning av fast egendom enligt utsökningsbalken 25 § skall sakägarförteckning upprättas. Av denna ska bl.a. framgå om det finns nyttjanderätt som är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig och avser hyra av en bostadslägenhet i en fastighet, som är taxerad som hyreshusenhet, där hyresgästen har tillträtt lägenheten. Detta gäller om det inte är en rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning jämför med Jordabalken

188 Bilaga 4

12 kap. Vid försäljning under hand skall förbehåll göras för varje 58 § upplåten hyresrätt till en bostadslägenhet i fastighet, en som är taxerad som hyreshusenhet, om hyresgästen har tillträtt lägenheten.

1981:981 Utsökningsfömrdning

12 kap. Kronofogdemyndigheten skall anskaffa gravationsbevis, l § äganderättsbevis och taxeringsbevis beträffande fast egendom som skall säljas.

12 kap. Kungörelse om auktion skall innehålla uppgifter rörande 15 § fastigheten som kan antas vara av betydelse, såsom upplysningar om fastighetens belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde, det värde som har åsatts vid värderingen samt den plats där beskrivningen hålls tillgänglig.

1939:608 Lag om enskilda vägar

3 kap. vägföreningar med mål att ombesörja och bekosta enskil- 76 § da vägar inom områden där tätare bebyggelse uppkommit eller kan väntas uppkomma, skall i första hand använda taxeringsvärden för att bestämma andelstal för ingående fastigheter. Skäl kan dock finnas att frångå taxeringsvärdet som grund för bestämning av andelstalet, t.ex. beroende på fastighetemas nytta av vägarna och fastighetemas förmåga att bära kostnaderna för väghållningen.

3 kap. Sådan vägförening bildas vid förrättning. Som grund för 79 § förrättningen ska förrättningsmannen ha en utredning som bl.a. ska behandla frågan om taxeringsvärdena eller arman grund skall användas vid bestämmande av andelstal. Ändrade taxeringsvärden kan utgöra skäl för ändring av andelstalen. Jfr kommentar till 3 kap. 85 §.

2 kap. För vägföreningar i tätbebyggda områden gäller att 11 § skyldigheten att deltaga i väghållning skall fördelas med hänsyn till den omfattning fastigheterna beräknas komma att begagna vägen. Större andel får läggas på någon fastighet än vad som svarar mot dess nytta av vägen.

1974:1048 Kimgl. Majzts Kungörelse om placering av omyndigs medel

2 § Utlåning av omyndigs medel får utan överförrnyndarens samtycke ske endast mot säkerhet av panträtt grundval av inteckning i fast egendom inom sextio det procent av

Bilaga 4 189

senast fastställda taxeringsvärdet. Avser inteckning annan fastighet än jondbruksfastighet får dock utlåning ske fastigheten är belägen inom detaljplan och endast om fastigheten finns uppförd byggnad som huvudsakligen innehåller bostadslägenheter för uthyrning samt inteckningen ligger inom det belopp, ñr vilken byggnaden är brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Avser inteckning flera fastigheter gemensamt och är någon dem taxerad som jordbruksfastighet, får hänsyn av tagas endast till det taxeringsvärde som åsatts jordbruksfastigheten.

1962:401 Reglemente angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen

I reglementet finns regler för hur allmän försäkringskassa får placera fondmedel från fonden för den obligatoriska sjukförsäkringen och fonden för den frivilliga sjukförsäkringen. Ett de sätt kassan kan placera fondmedlen på är i av skuldförbindelser, för vilken kassan äger säkerhet genom inteckning i annan fastighet än industrifastighet inom två tredjedelar senast fastställda taxeringsvärde. I taxeav ringsvärdet för jordbruksfastighet får inte medräknas taxeringsvärdet på växande skog.

1961:265 Reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Reglementet gäller förvaltning av folkpensioneringsfon-

den, riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsåkringsfond

samt den fond, som avses i lagen om frivillig statlig pensionsförsälcring. Fonderna förvaltas av fondfullmäktige. Ett de sätt fondfullmäktige kan placera fondmedlen av på är i skuldförbindelser, för vilken kassan äger säkerhet inteckning i fast egendom eller tomträtt inom två genom tredjedelar senast fastställda taxeringsvärde. av

1987:408 Förordning inlösen egnahunsfastigheter och boom av stadsrätter

1§ Enligt denna förordning kan inlösen av egnahemsiastigheter och bostadsrätter ske i vissa delar av landet av arbetsmarknadsskäl.

190 Bilaga 4

2§ Fastighet eller bostadsrätt som är belägen i Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län, kan lösas in om ägaren av fastigheten eller bostadsrätten eller en medlem av dennes hushåll, trots en ingående prövning av arbetsförmedlingen, inte kan arbete i eller nära bostadsorten i en sådan omfattning att hushållets försörjning är tryggad. 2. hushållet på grund av detta måste flytta till en annan ort, och 3. ägaren inte kan sälja fastigheten eller bostadsrätten. Om det finns synnerliga skäl, får inlösen ske även i andra delar av landet.

5-7 §§ Inlösen sker för fastigheter med ett belopp motsvarar som senaste taxeringsvärdet. I vissa fall kan det bli fråga om annat belopp.

8§ Bostadsrätter löses in med det belopp mot det som svarar pris som bostadsrättshavaren betalat för bostadsrätten, om inte priset avviker väsentligt från vad som gäller för likvärdiga lägenheter på orten.

1974:1058 Fastighetsdatakungörelse

4§ I fastighetsdatasystemet FDS redovisas bl.a. taxeringsvärden och andra vid taxeringen fastställda uppgifter. Dessa uppgifter avser året före det år då uppgiften hålls tillgänglig i FDS.

6§ Skattemyndighet skall underrätta Centralnämnden för fastighetsdata om fastighetslängdens innehåll i den utsträckning som behövs för att FDS skall kunna tillföras ovan nämnda uppgifter.

1973:289 Datalagen

26§ Uppgifter i det statliga och adressregistret person- SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering.

1981:4 Förordning om det statliga och adrassregistret person-

3§ I det statliga och adressregistret SPAR finns personuppgifter om personers fastighetsinnehav, omrädeskod för fastighet, kod för hustypsklass och taxeringsvärde för fastighet.

1994:62 Bilaga 4 191 SOU

8§ Uppgifter från fastighetstaxeringen används som sökbegår att få ut vid sökning person. l grepp, men förordningen finns dock vissa statliga myndigheter uppkan använda SPAR detta sätt. räknade som

1958:637 Ärvdabalken

Speciella regler finns för när fast egendom som är jordbruksfastighet eller lantbruksenhet ingår taxerad som iett dödsbo.

18kap. Om det i dödsboet ingår fast egendom som är taxerad 7§ lantbruksenhet, skall dödsboet avveckla fastighetsinsom nehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt. Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

20 kap. Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet ges 8 och 11 §§ in till tingsrätt. Om det i den dödes tillgångar ingår fast egendom är taxerad som lantbruksenhet, skall rätten som underrätta den tillsynsmyndighet som avses i 18 kap. 7 § om dödsfallet.

1970:428 Delgivningslag

9§ Delgivning till dödsbo genom att handlingen överbringas till någon dödsbodelägarna får ske endast om denne av sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet.

1952:166 Lag om häradsallmänningar

2§ Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet vilka är satta i mantal eller med vilka enligt vad vid fastighetsbildning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

8§ Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet är taxerad lantbruksenhet, kan länssom som styrelsen, efter framställning av allmänningsstyrelsen och efter hörande fastighetens ägare, förordna att rätten av till delaktighet skall avlösas och ersättas i penningar.

192 Bilaga 4

1952:167 Lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

7 § Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad a med fastighet som är taxerad som lantbruksenhet, kan länsstyrelsen, efter framställning av allmånningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare, förordna rätten att till delaktighet skall avlösas mot ersättning i penningar.

1992:300 Kyrkolag

42 kap. Pastoraten skall varje är betala kyrkoavgift till kyrkofon- 15 § den. En del av denna avgift egendom taxeras avser som enligt fastighetstaxeringslagen. Kyrkoavgiften beräknas för denna egendom till två procent av taxeringsvârtiet.

Till den del taxeringsvärdet består skogsbruksvärdc av skall i stället avgiften beräknas till procent sex av skogsbruksvärdet.

1989:88 Förordning förvaltningen kyrklig jord om av

49 § Fastighet som är taxerad jordbruksfastighet får bara som förvärvas med medel ur en prâstlönefond eller prästen lönejordsfond om behovet av rationalisering den kyrkav liga jorden i stiftet tillgodoses.

1989:31 Lag om förvaltning vissa samägda jordbruksfastigav heter

I lagen om samäganderätt l904:48 regleras vad som gäller mellan två eller flera sotn samfällt äger fastighet, lös sak, aktie, obligation eller skuldebrev. l lagen om samäganderätt ersätts 2-6 §§ med lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter när det gäller fast egendom som är taxerad lantbruksenhet som och ägs av minst tre gemensamt.

1958:388 Lag om taxeringsväsendet under krigsförhâllanden

m.m.

ll § Under krigsförhällanden skall allmän och särskild fastighetstaxering inte äga rum. Nytt taxeringsvärde kan åsättas fastighet, när sä är påkallat av särskilda förhållanden.

Bilaga 4 193

1988:786 lag om bostadsbidrag

ll och 16 §§ Vid beräkning av bostadsbidrag tas hänsyn till fömögenhet. I förmögenheten räknas för närvarande fastighetens taxeringsvärde in. Fr.o.m. den l januari 1994 ändras reglerna så att taxeringsvärdet inte påverkar bostadsbidraget.

1962:382 Lag angående införande av lagen om allmän försäkring

Iäxeringsvärdet används i övergångsregler vid beräkning av ñrmögenhet för bestämmande av ânkepension. Dels gäller det änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, dels änkepension som avser tid före den 1 juli 1981. SFS 1980:1058.

Bilaga 5 195

III

Standard enligt alternativ

I denna bilaga redovisas mer i detalj hur ett något enklare sätt att mäta standarden skulle kunna utformas. Det nuvarande sättet att mäta standard bygger på att olika detaljer poängsätts varefter en summering sker. Det alternativ som här belyses baseras i stället på att man försöker fånga in standarden genom en klassindelning. Vi har i kap. 9 redovisat detta alternativ och i princip ansett det vara den sikt måhända mest ändamålsenliga lösningen. För fullständighetens skull redovisas i denna bilaga några ytterligare kompletterande uppgifter. Materialet har utarbetats inom LMV. En utgångspunkt ñr en verbal beskrivning av de olika standardklasserna är att antalet standardklasser begränsas. De första bearbetningarna som gjorts tyder att fem standardklasser per åldersklass inte är tillräckligt för att täcka in både permanenthus och fritidshus. Nästa ansats har därför varit att dela in varje åldersklass i sju standandklasser. Det finns också ett samband mellan storlek och standard. Standardklassindelningen i förslaget nedan har därför också gjorts beroende av storleken. Nedan visas ett förslag till indelning i grundstandardklasser. Den första tabellen redovisar standardklasser för byggnader med värdeår 1929-1944. En indelning har gjorts i sju standardklasser: mycket låg, låg, något under normal, normal, något över normal, hög och mycket hög. Antalet grundstandardpoäng för respektive standardklass varierar med storleken. Klassbreddema för de delar av standardklasserna som innehåller de stora delarna av beståndet kan därigenom hållas nere. Till varje standardklass skall sedan knytas 1-3 ombyggnadsklasser. Indelningen i ombyggnadsklasser görs utifrån antalet ombyggnadspoäng vid AFT 90. Innan transformationen genomförs fastställs vilka ombyggnadsfrågor som skall ligga till grund för transformationen. Till grund for ett sådant ställningstagande bör läggas analyser av vilken värdeinverkan olika faktorer har samt mera allmänna bedömningar av vilka frågor som bör ligga till gnmd för ombyggnadsklassifrceringen.

De ombyggnadsfrågor som skulle användas är:

Är fasadbeklädnaden till mer än hälften utbytt efter 1975 - Är elsystemet utbytt efter 1965 - Är huset tilläggsisolerat efter 1975 - Är köksinredningen utbytt efter 1985 -

196 Bilaga 5

Är än hälften och avloppsstammama i huset utbytta - mer av vattenefter 1965 Är badrumsinredningen, golvbeläggningen och väggmaterialet i det största bad- eller duschutrymmet i allt väsentligt utbytt efter 1980

Standardklassindelning

10-40 41- 75 76-110 111-150 151-200 201-250 251-350

värdeår 1929-44 ML 0- 2 0- 9 0- 12 0- 14 0- 16 0- 16 0- 17 Låg 3- 5 10- 12 13- 15 15- 17 17- 19 17- 19 18- 20 NU 6- 8 13- 15 16- 18 18- 20 20- 22 20- 22 21- 23 Nqrmal 9- 11 16- 18 19- 21 21- 23 23- 25 23- 25 24- 26 NO 12- 14 19- 21 22- 24 24- 26 26- 28 26- 28 27- 29 Hög 15- 17 22- 24 25- 27 27- 29 29- 31 29- 31 30- 32 MH 18- 25- 28- 30- 32- 32- 33-

värdeår 1945-54 ML 0- 2 0- 9 0- 14 0- 16 0- 18 0- 18 0- 22 Låg 3- 5 10- 12 15- 17 17- 19 19- 21 19- 21 23- 25 NU 6- 8 13- 15 18- 20 20- 22 22- 24 22- 24 26- 28 Nqrmal 9- 11 16- 18 21- 23 23- 25 25- 27 25- 27 29- 31 NO 12- 14 19- 21 24- 26 26- 28 28- 30 28- 30 32- 34 Hög 15- 17 22- 24 27- 29 29- 31 31- 33 31- 33 35- 37 MH 18- 25- 30- 32- 34- 34- 38-

värdeår 1955-64 ML 0- 3 0- 8 0- 15 0- 17 0- 20 0- 24 0- 24 Låg 4- 6 9- 11 16- 18 18- 20 21- 23 25- 27 25- 27 NU 7- 9 12- 14 19- 21 21- 23 24- 26 28- 30 28- 30 Nqrmal 10- 12 15- 17 22- 24 2A- 26 27- 29 31- 33 31- 33 NO 13- 15 18- 20 25- 27 27- 29 30- 32 34- 36 34- 36 Hög 16- 18 21- 23 28- 30 30- 32 33- 35 37- 39 37- 39 MH 19- 24- 31- 33- 36- 40- 40-

värdeår 1965-74 ML 0- 4 0- 9 0- 15 0- 18 0- 20 0- 24 0- 28 Låg 5- 7 10- 12 16- 18 19- 21 21- 23 25- 27 29- 31 NU 8- 10 13- 15 19- 21 22- 24 24- 26 28- 30 32- 34 Nqrmal 11- 13 16- 18 22- 24 25- 27 27- 29 31- 33 35- 37 NO 14- 16 19- 21 25- 27 28- 30 30- 32 34- 36 38- 40 Hög 17- 19 22- 24 28- 30 31- 33 33- 35 37- 39 41- 43 MH 20- 25- 31- 34- 36- 40- 44-

värdeår 1975-84 ML 0- 5 0- 11 0- 17 0- 20 0- 21 0- 25 0- 28 Låg 6- 8 12- 14 18- 20 21- 23 22- 24 26- 28 29- 31 NU 9- 11 15- 17 21- 23 24- 26 25- 27 29- 31 32- 34 Nqrmal 12- 14 18- 20 24- 26 27- 29 28- 30 32- 34 35- 37 NO 15- 17 21- 23 27- 29 30- 32 31- 33 35- 37 38- 40 Hög 18- 20 24- 26 30- 32 33- 35 34- 36 38- 40 41- 43 MH 21- 27- 33- 36- 37- 41- 44-

värdeár 1985-94 ML 0- 5 0- 11 0- 19 0- 21 0- 22 O- 25 0- 28 Låg 6- 8 12- 14 20- 22 22- 24 23- 25 26- 28 29- 31 NU 9- ll 15- 17 23- 25 25- 27 26- 28 29- 31 32- 34 Nqrmal 12- 14 18- 20 26- 28 28- 30 29- 31 32- 34 35- 37 NO 15- 17 21- 23 29- 31 31- 33 32- 34 35- 37 38- 40 Hög 18- 20 24- 26 32- 34 34- 36 35- 37 38- 40 41- 43 MH 21- 27- 35- 37- 38- 41- 44-

Bilaga 5 197

Om poängsättningen från AFT 90 bibehålls går det att uppnå maximalt 9 ombyggnadspoäng på de frågor som angivits ovan. Eftersom en erfarenhet från AFT 90 är att äldre ombyggda hus generellt blev undertaxerade bör dock de enskilda ombyggnadsfrågomas poängsättning omprövas, i synnerhet om några frågor plockas bort. De kvarvarande ombyggnadsfrågoma bör kompletteras så att de som fyller i en blankett vilka ombyggnadsåtgärder som genomförts mellan angivet år och anger 1990 respektive efter 1990. För de äldre hus som genomgått en helt genomgripande ombyggnad kan det även i fortsättningen vara svårt att erhålla rätt nivå med hjälp av ombyggnadsfaktom. Ett alternativ är att en tillräckligt genomgripande ombyggnad skall kunna innebära att husets ålder ändras. Transfonnationen till de nya standardklassema sker med hjälp av lagrat material. En transformation görs till grundstandardklass med tillhörande ombyggnadsklass. Fastighetsägarna erhåller förslag till standardklass samt förklaring till hur den räknats fram från AFT 90-materialet. De får en också blankett de kan fylla i och därigenom kontrollera att de en som erhållit rätt standardklass. Om de därvid kommer fram till en summa standardpoäng innebär en annan standardklass än den som transforsom mationen resulterat i skickar de in blanketten för prövning av ändrad standardklass. Efter en övergång till registerbaserad taxering måste standarden ajourhållas. Ajourföringen sker som hittills utifrån signaler från bygglovhanteringen. det inte händer någonting med följer med sin Hus som åldersklass. För de hus som varit föremål för en om- eller tillbyggnad görs prövning standard- och ombyggnadsklass utifrån ett reviderat en av AFT 90-formulär. För helt nya hus utarbetas ett separat formulär med för 1990-talet relevanta frågor. För nybyggda hus kan standarden fastställas mera frikopplat från frågebatteriet vid AFT 90. Antalet frågor kan begränsas genom att de får utgöras sådana som är relevanta för byggnader som uppförs under 1990av talet. Samtidigt skall frågorna kunna täcka in både exklusiva permanenthus och enkla fritidshus. Det finns ungefärlig storleksgräns vid 90 m2. en Få fritidshus byggs större än 90 m2 och knappast några permanenthus byggs mindre än 90 m2. De mest väsentliga skillnaderna mellan fritidshus och permanenthus vid sidan av storleken avser isolering och uppvärmningssystem. Köksutrustningen är nästan densamma i nya fritidshus och permanenthus. Kökets yta, bänklängd och skåpvolym skiljer. Vid urvalet av vilka frågor som ska ligga till grund för standardbestämningen är det också viktigt att beakta möjligheterna att fånga förändringar via bygglovhanteringen. En del av uppgifterna i det nuvarande frågebatteriet är omöjliga att fånga annat än vid allmän fastighetsdeklaration eller vid särskild fastighetsdeklaration som har initierats av annan bygglovpliktig åtgärd. En stor del av uppgifterna är också mer eller mindre omöjliga att kontrollera. Vid en övergång till registerbaserad taxering bör så stor del av uppgifterna som möjligt att fånga, ajourhålla och kontrollera via bygglovhanteringen.

198 Bilaga 5

Följande frågebatteri skulle kunna tänkas:

Exteriör

Stomme De bärande väggarna består av betongbetongsten, lecablock eller tegel annat material, t ex trä -

Fasadbeklädnad hälften av den sammanlagdafasadytan s av tegel eller annat stenmaterial trä plåt, puts eller plast annat material -

Takbeläggning Minst hälñen av takbelåggningen består av skiffer, k parplåt eller glaserat tegel betongtege glaserat tegel eller plåt - , annat material, t ex papp, spån eller plast -

Garagecarport Garage saknas finns i källare - - ñnns i gemensamhetsanläggning - finns i husets mark- eller sluttningsvåning, alternativt vidbyggt eller friliggande på tomten, och har plats för en bil ñnns i husets mark- eller sluttningsvåning, -. alternativt vidbyggt eller friliggande tomten, och har plats för två eller flera bilar Carport finns tomten -

Uteplatsfrågan föreslås utgå. En anledning till detta är att anläggning av uteplats av begränsad omfattning ofta får ske utan bygglov. Utanför samlad bebyggelse kan i vissa fall även större uteplatser anläggas utan bygglov. Det är därmed svårt att ajourhålla uppgiften. Det finns även andra exteriörfrågor som skulle kunna ingå i frågebatteriet, Lex. förekomst av burspråk eller valmat tak. Dessa exteriördetaljer utgör dock exempel lösningar som kan sågas eller mindre modebetonavara mer de. Dessa detaljers långsiktiga värdeinverkan är därtär mera tvivelaktig.

Bilaga 5 199

Energihushållning

El Finns indragen

Isolering Är huset vinterbonat

Uppvärmning Uppvämmingssystem - saknas timis och sker huvudsakligen genom direktverkande elvärme - Vattenburen eller luftburen elvämie fjärrvärme vämiepumpsystem, även sådant som är kombinerat med annan värmekälla kombipanna, även ved- eller oljepanna med patron eller kassett värmepanna avseddendast för olja eller gas vämiepanna avseddendast för ved, flis, spån eller koks golvvärme -

Fönsterfrâgan föreslås utgå. Vid nyproduktion av permanenthus år det i dag normalt med isolerglas. För fritidshus kan enklare standard förekomma. Idag finns det rad olika uppvärmningslösningar att välja en mellan. För fritidshus väljs normalt elradiatorer i kombination med

självdragsventilation. Permanenthusen utrustas normalt med något dyrare uppvärmningssystem i kombination med värmeåtervinning. I dag år det

tämligen vanligt att välja golvvärme.

Kök

Kökstyp Köket komplett kök större än 15 m2 - är ett komplett kök mindre än 15 m2 - är ett är av typen kokvrå, pentry eller liknande, dvs har total bänklängd som är kortare än 2 m - sa nas

Köksutrustningsfrågorna föreslås utgå. Uppgifterna är svåra att ajourhålla och kontrollera. Vitvaror förhållandevis billiga och är numera kostnaderna ñr olika vitvarulösningar utgör en mycket begränsad del av byggkostnadema. Nästan samma köksutrustning förekommer i dagens nyproduktion. Köksstorleken kan möjligen vara begränsande for vilken

köksstandard som kan väljas.

200 Bilaga 5

Sanitet

Vatten Finns vatten indraget -ja, året runtvatten -ja, sommarvatten nej -

Bad och dusch Finns det två eller flera bad- eller duschrum Finns det ett bad- eller duschrum Saknasbad- eller duschrum

WC eller motsv Finns det två eller flera wc Finns det en wc, separat Finns det en wc, belägen bad- eller duschrum i Saknaswc Saknas wc men ñnns mulltoa eller motsvarande i bostadshuset

Tvättutrustning Finns det särskilt utrymme större än 4 m2 inrättat for tvätt och klådvånd t ex tvättstuga eller grovkök

Kakelfrågan, bastufrågan och frågan om maskinell tvättutrustning föreslås utgå då de är svåra att ajourhålla och kontrollera. Värdeinverkan avtexkakelkanocksåvamsvårattfastställadådetidagñnnskakel som är billigare än våtrumstapet samtidigt som det också finns mycket exklusivt kakel.

Övrig interiör

Öppen spis öppen spis, kakelugn eller braskamin i

:innszdet

uset

Golvmaterialfrågoma och frågan om gillestuga föreslås utgå. Golwärme är numera ett etablerat och vanligt förekommande uppvärmningssätt som då det förekommer normalt omfattar hela byggnaden. Frågan har därför flyttats till området Energihushållning. Poängsättning av gnmdstandardfrågoma och indelning i standardklasser får genomföras efter en mer grundlig analys.

Ombyggnadsfrågor

Några ombyggnadsfrågor skall inte behövas för nybyggda hus under en tidsperiod som åtminstone omfattar tio år. Ombyggnadsfrågorna och d:0 klasser införs för hus vilka är äldre än tio år. Ombyggnadsfrågorna bör utformas så att uppgifterna kan fångas i samband med bygglovhanteringen.

Bilaga 5 201

Tabellförslag

Några kompletta tabellförslag enligt alternativ III har inte utformats. Principema för hur tabellerna år utformade redovisas dock här. Tabellutformningen är likartad den vid APT 90. I och med att standardklassindelningen kopplas till åldersklassen krävs det flera tabeller. För varje åldersklass behövs 2 eller 3 grundtabeller. Den principiella utformningen sådan grundtabell för den äldsta åldersgruppen och avseende av en mellannivå tabellnivå 4.75-6.5 vid AFT 90 redovisas här. För varje åldersklass krävs sedan tabell med nedråkningsfaktorer för en åldersinverkan. Ingångarna i tabellen är grundstandard och åldersinverkan. Vid utformning tabellen har hänsyn tagits till att normhuset av bör flyttas något bakåt i tiden vid AFT 96. Tabellen blir något mera omfattande för den yngsta åldersklassen där det krävs olika nedräkningsfaktorer, eller rättare sagt uppråkningsfaktorer efter flytten av normhuset, för kunna hantera den förhållandevis stora åldersinverkan som foreatt rântebidrag innebär. Här redovisas utformningen av en tabell komsten av åldersinverkan för den äldsta åldersgruppen. Ingången i tabellen vad över gäller värdefaktorn standard år kombination av grundstandard och en ombyggnadsstandard.

Grundtabell 26-44 1000-tal

Standard Värdeyta 10- 41- 76- 111- 151- 201- 251- 40 75 110 150 200 250

Något ombyggd 8 31 54 73 91 108 118 normal

Något ombyggd 9 37 63 87 112 142 165 nomral Ombyggd 10 40 69 95 122 155 180

202 Bilaga 5

m

.a c

d .a z m

.a

G .o . Z

.o G 1

G .o m A

.0 m

.a m

8 3 8

Bilaga 6 203 CFD RSVSKM

Datautbyte -

u x

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 35.Var andes ochandras. stämmastatistiken.Fi. Kulturpolitikochinternationalisering. Ku. N Kommunerna,LandstingenochEuropa 36.Miljö ochfysiskplanering.M. . + Bilagedel.C. 37.Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder Mänsföreställningar om kvinnorochchefskap. S. 1900-talet i Sverige.UD. . VapenlagenochEG. Ju. 38. Kvinnor,bam ocharbetei Sverige1850-1993.UD. . Kriminalvårdochpsykiatri.Ju. 39.Gamla är ungasom blivit äldre. Omsolidaritet SverigeochEuropa.En samhallsekonomisk mellangenerationema. Europeiskaäldreáret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M. 7. EU, EES ochmiljön. M. 41. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. - Historisktvägval Följdemaför Sverige utrikes- i 42. Statenochtrossamfunden. C. ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning om skattemasbetydelse respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen. UD. för denprivatatjänstesektom. Fi. Förnyelseochkontinuitet om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftema i samhället.Fi. i framtiden. Ku. 45. Grundenför livslångtlärande.U. Anslutningtill EU Förslagtill övergripande 46. Sambandet mellansamhällsekonomi, transfereringar lagstiftning.UD. ochsocialbidrag. Omkrigetkommit...Förberedelser för mottagande 47.Avveckling av denobligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.SB. + till studentkårerochnationer.U. N Suveränitetochdemokrati 48.Kunskapför utveckling + bilagedel.A. + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju. JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn.Fi. - Konsumentpolitiki enny tid. C. 51. Minneochbildning. Museemasuppdragoch På väg. K. organisation bilagedel. + Ku. Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. 52.Teaternsroller. Ku. Kartläggningochåtgärdsförslag. M. 53.Måstarbrevför hantverkare.Ku. H Års- ochkoncernredovisning enligtEG-direktiv. 54.Utvärdering praxisi asylärenden. av Ku. Del och I II. Ju. 55.Rättentill reformeratbilstöd.S. ratten- Kvalitet i kommunalverksamhet nationell 56.Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch uppföljningochutvärdering.C. misshandlats. S. Rena roller i biståndet styrningoch arbetsfördelning57.Beskattning fastigheter,del av Principiella - i en effektiv bistándsförvalming. UD. utgångspunkter beskattning fastigheter för av m.m. 20.Reformeratpensionssystem. Fi 21.Reformeratpensionssystem. BilagaA. 58. Juni 6 Nationaldagen. Ju. Kostnader och individeffekter. 59.Vilka vattendragskallskyddas Principeroch 22.Reformeratpensionssystem. Bilaga B. forslag.M. Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59.Vilka vattendragskallskyddas Beskrivningarav 23. Förvalta bostäder. Ju. vattenområden. M. 24. Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60.Särskildaskäl utformningochtillämpning av - - 25. Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge.S. 2 kap. § ochandrabestämmelser 5 i - 26. Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen. Ku. 27.Vård av alkoholmissbrukare. S. 61.Pantbankemas kreditgivning.N. 28. Kvinnor ochalkohol. 62.Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. 29. Barn Föräldrar Alkohol. S. - - 30. Vallagen. Ju. 3 Vissa mervärdeskattefrågor III Kultur m.m. Fi. - 32.MycketUnderSammaTak. C. 33. Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. Ku. 34.Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet Orm kriget kommit... Förberedelser för mottagande av På vag. [15] miilitärt bistånd1949-1969+ Bilagedel.[11] Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändrad ansvarsfördelning för denstatliga statistiken.[l] vapenlagen ochEG [4] SverigeochEuropa. En samhällsekonomisk Kriminalvård och psykiatri. [5] konsekvensanalys. [6] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. JlK-metoden, m.m. [13] Del l och II. Ju. [17] Vissa mervärdeskattefrågor Kultur III m.m. - Föirvalta bostäder. [23] Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse - Vallagen. [30] för denprivata tjånstesektom. [43] Utrikessekretessen. [49] Folkbokföringsuppgiñema i samhället.[44] 6 Juni Nationaldagen. [58] Allemanssparandet översyn. en [50] - Beskattningav fastigheter, del II- Principiella

Utrikesdepartementet utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57]

Historiskt Sverigei utrikes-och Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] vägval- Följdemaför säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektiveintebli [8] Utbildningsdepartementet medlemi Europeiska unionen. Anslutningtill EU Förslag till övergripande Grundenför livslångt lärande.[45] lagstiñning.[10] Avveckling av den obligatoriskaanslutningen till Suveränitet och demokrati studentkårer ochnationer.[47] + lbilagedelmedexpertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet styrningoch arbetsfördelning Kulturdepartementet i en effektiv biståndsförvaltning. [19] Förnyelseoch kontinuitet konst ochkultur - om Sexualupplysningoch reproduktivhälsaunder 1900-talet i fiamtiden.[9] i Sverige.[37] Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Kvinnor, barn ocharbete i Sverige1850- 1993. Teknisktutrymme för ytterligare TV-såndningar. [34] andras. Vår andesstämmaoch Socialdepartementet kulturpolitik och internationalisering. [35] Måns kvinnoroch chefsskap. [3] Minne och bildning. Museemas uppdrag och föreställningarom Refonneratpensionssystem. [20] organisation + bilagedel.[51] Refonneratpensionssystem. Bilaga A. Teaterns roller. [52] Kostnaderoch individeffekter. Mästarbrev för hantverkare. [53] Ryeformerat pensionssystem. BilagaB. Utvärdering av praxis i asylärenden. [54] Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Särskildaskål utformningoch tillämpning av 2 kap. - Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] 5 § ochandra bestämmelser iutlänningslagen.[60] - Svensk alkoholpolitik bakgrundoch nuläge. [25] - Näringsdepartementet Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbmkare. [27] Pantbankemas kreditgivning. [61] Kvinnor ochalkohol. [28] Alkohol. [29] Arbetsmarknadsdepartementet Barn - Föräldrar - Gamlaår unga som blivit äldre.Om solidaritet mellan [41] Ledighetslagstiñningen översyn - en generationerna. Europeiskaåldreåret 1993. [39] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48] Sambandet mellan Samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag.[46] Rätten till reformerat bilstöd. [55] ratten- Ett centrum för kvinnor som våldtagits och nnisshandlats. [556]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Kommunerna,LandstingenochEuropa. + Bilagedel.[2] Konsumentpolitiki enny tid. [14] Kvalitet i kommunalverksamhet-nationell uppföljningochutvärdering.[18] MycketUnderSammaTak. [32] Statenochtrossamfunden. [42]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EESochmiljön. [7] Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. Kartläggningochåtgärdsförslag. [16] Miljö ochfysiskplanering.[36] Långsiktigstrålskyddsforskning. [40] Vilka vattendragskall skyddas Principeroch förslag.[59] Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav vattenområden.[59]