Rationaliserad fastighetstaxering : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar

1 995: 148

Finansdepartementet

Rationaliserad

fastighetstaxering,

del

Slutbetänkande av

Utredningen förenklad fastighetstaxering,

om mm.

rStockholmgllg995f

Ä

i s rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Å I P

, Pa

Statens offentliga utredningar

1995 148 :

Finansdepartementet

Rationaliserad

fastighetstaxering,

del 2

Slutbetänkande av

Utredningen om förenklad fastighetstaxering, m.m.

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändnjngar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen. 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkjv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

TRYCKERI AB ISBN 91-38-20146-1 NORSTEDTS Stockholm 1996 ISSN O375-25OX

Till statsrådet och chefen for

Finansdepartementet

Genom beslut den 13 maj 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden beskattning att tillkalla utredare om en med uppdrag att föreslå åtgärder som kan leda till förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen, m.m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades som särskild utredare kammarrättslagmannen Per Anclow fr.0.m. den 1 juni 1993. Som sakkunniga i utredningen förordnades den 18 augusti 1993 fastighetsrådet Bertil Hall och kammarrättslagmannen Curt Rispe samt som ytterligare sakkunnig den 1 september 1995 kanslirådet Per Sjöblom. Som experter förordnades den 18 augusti 1993 kammarrättsrådet Carin Hellner, avdelningsdirektören Monika I-laapaniemi t.o.m. den 28 februari 1995, byråchefen Bengt Kjellson samt byråchefen Lennart Sjögren. Som experter förordnades vidare den 22 november 1993 kammarrättsassessorn Christina Otto t.o.m. den 11 januari 1995, den 30 januari 1995 avdelningsdirektören Andreas Adolphsson, den 8 1995 kammarrättsmars assessorn Anita Saldén Enérus t.o.m. den 31 augusti 1995 den 1 samt september 1995 kammarrättsassessorn Ulla Werkell. Kammarrättsassessorn Marie Bjernelius Lundahl förordnades fr.0.m. den 1 september 1993 som sekreterare utredningen. Utredningen antog namnet Utredningen Förenklad Fastighetstaxeom ring, m.m. Utredningen har tidigare överlämnat delbetänkandet SOU 1994:62 Rationaliserad fastighetstaxering, del Resultatet det återstående arbetet av redovisas nu i slutbetänkandet Rationaliserad fastighetstaxering, del II, vilket härmed överlämnas.

Stockholm i december 1995.

Per Anclow

Marie Bjernelius Lundahl

Innehåll

Förkortningar

1 Sammanfattning ll

2 Författningsförslag 13 2.1 Förslag till fastighetstaxeringslag 13

2.2 Förslag till fastighetstaxeringsförordning 73

2.3 Register 90

3 Utredningsarbetets inriktning 99 3.1 Direktiven 99 3.2 Rationaliserad fastighetstaxering, del l 99 3.3 Allmänna utgångspunkter 100

3.4 Övrigt 103

4 Rationaliserat uppgiftslämnande vid fastighetstaxeringen 105 4.1 Inledning 105 4.2 Byggnadsregistret 107 4.2.1 Allmänt 107 4.2.2 Ajourhållningen 107 4.3 Rapporteringen bygglov CFD RSV 108 av m.m. - 4.3.1 Inledning 108 4.3.2 Aviseringsinnehållet 109

4.4 överväganden 112

4.5 Övriga registerfrågor 114

5 Indelningsfrågor 119 m.m. 5.1 Allmänt 119 5.2 Indelningen av byggnader i FTL 119

l Fr.0.m. den 1januari 1996 Lantmäteriverket

5.3 Skatteplikten 121 5.3.1 Inledning 121 5.3.2 Skattepliktsreglernas bakgrund 121 5.3.3 FTL:s skattepliktsregler 123

5.4 Övervägandeprincipen 124

5.4.1 Inledning 124

5.4.2 Övervägandeprincipens bakgrund 124

5.5 Indelningen i specialbyggnad 128 5.5.1 Inledning 128 5.5.2 Särskilt vissa specialbyggnader 129 om

5.6 överväganden och förslag 134

5.6.1 Inledning 134

5.6.2 Övervägandeprincipen 136

5.6.3 Allmän byggnad 140 5.7 Vissa specialfrâgor rörande indelningen i byggnadstyper 143 m.m. 5.7.1 Inledning 143 5.7.2 Småhus hyreshus 143 - 5.7.3 Flera byggnadskroppar samma fastighet 145 5.7.4 Vårdbyggnad 146 5.7.5 Kommunikationsbyggnad 149 5.7.6 Några definitioner m.m. 151 5.8 Sammanfattning våra förslag 152 av

Taxeringen hyreshusenheter 155 av 6.1 Inledning 155 6.2 Metodiken vid värderingen av hyreshus 156 6.2.1 Riktvärdet 156 6.2.2 Värdefaktorerna 157 6.2.3 Förtida hyresuppgifter 159 6.3 AFT 94 160 6.3.1 Värdefaktorn hyra 160 6.3.2 Utvärdering 160 6.4 Tänkbara värderingsmodeller 163 6.4.1 Hyran värdefaktor 163 som 6.4.2 Hyrakvm BRA som kompletterande riktvärdeangivelse 164 6.4.3 Värdekvm BRA som den grundläggande riktvärdeangivelsen 164 6.5 Undersökningar 164 6.5.1 Omtaxering av hyreshus enligt ett förenklat förfarande 164

6.5.2 Utvärdering av värderingsmodeller vid fastighetstaxering av hyreshus 170 6.5.3 Stickprovsundersökning av areauppgifter i fastighetstaxeringen 175

6.6 överväganden och förslag 179

6.6.1 Inledning 179 6.6.2 Hyran som värdefaktor 180 6.6.3 Värdefaktorn hyra byts ut mot storlek 182 6.6.4 Sammanfattande synpunkter 184 6.7 Bilagor 188

Taxeringen av lantbruksenheter 199 7.1 Inledning 199 7.2 AFT 92 199 7.2.1 Nya regler 199 7.2.2 Förenklad värderingsmodell för skogsmark 200 7.2.3 Utvärdering av AFT 92 skogsmark 201 7.3 Förhållandena efter AFT 92 202

7.4 överväganden och förslag 203

7.4.1 Inledning 203 7.4.2 Den förenklade skogsvärderingsmodellen 204 7.4.3 Förenkling av värderingsmodellen för större skogsmarksinnehav 206 7.4.4 Åker- och betesmark 209 7.4.5 Ekonomibyggnader 209 7.4.6 Ajourhållningen 209 7.5 Bilagor 21 1

Taxeringen av industrienheter 213 8.1 Inledning 213

8.2 överväganden 214

Den särskilda fastighetstaxeringen 217 9.1 Inledning 217 9.2 Historik 219 9.3 Omräkningsförfarandet 222 9.4 FTLzs bestämmelser 222 9.4.1 Formella fastställelsebeslut 222 9.4.2 Ny taxering 223

9.5 överväganden och förslag 229

9.5.1 Inledning 229 9.5.2 Rapporteringsskyldigheten 229 9.5.3 De formella fastställelsebesluten 231 9.5.4 Nytaxeringsgrunderna 232

Bilagor: 1 Direktiv 281 2 Tilläggsdirektiv 287

Förkortningar

AF T Allmän fastighetstaxering BK- Basvärdeköpeskilling kvot BOA Boarea enligt SS 02 10 52 under SS

se

BRA Bruksarea enligt SS 02 10 52 se under SS

CFD Centralnämnden för fastighetsdata

EG Europeiska gemenskaperna FDS Fastighetsdatasystemet CFD FPS Fastighetsprissystemet FR Fastighetsregister FRK F astighetsregisterkungörelsen 1974:1059

FTF Fastighetstaxeringsförordningen 1993 1 199

: FTL Fastighetstaxeringslagen 1979: 1 152 FTR Fastighetstaxeringsregistret i FTS F astighetstaxeringssystemet RSV KL Kommunalskattelagen 1928:370 LMV Statens lantmäteriverk LOA Lokalarea enligt SS 02 10 52

se under SS

LOK Lokalt skattekontor PBL Plan- och bygglagen 1987:10

I Fr.0.m. den l januari 1996 en myndighet, Lantmäteriverket SFS 1995:1395.

Prop. Proposition RSV Riksskatteverket RSV Dt Riksskatteverkets författningssamling serie Dt

Direkt skatt Taxering

- RSVzVF Riksskatteverkets föreskrifter om värderingen vid fastighetstaxering RÅ Regeringsrättens årsbok SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SFT Särskild fastighetstaxering SFV Statens fastighetsverk SKM Skattemyndighet SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar SS Svensk Standard, SS 02 10 52 Area och volym för husbyggnader Terminologi och mätregler -

l

Sammanfattning

l vårt delbetänkande 1994:62, Rationaliserad fastighetstaxering, del redovisade våra överväganden och förslag till förenklingar av i första hand småhustaxeringen. Vad föreslog är numera i allt väsentligt gällande rätt. l detta betänkande redovisas återstoden av vårt utredningsarbete. Vad vi föreslår kan enkelt uttryckt indelas i tre grupper. För det första har vi gjort en författningsmässig översyn. Det nuvarande regelsystemet innebär en tredelning på så sätt att regler om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen, FTL 1979: l 152, fastighetstaxe-

ringsförordningen, FTF 1993:l 199 samt i RiksskatteverketsRSV verk-

ställighetsföreskrifter. Härtill kommer olika rekommendationer m.m. från RSV. Systemet som sådant behålls men en omflyttning föreslås mellan nämnda tre källor. Till den nya FTL har överförts bestämmelser från både FTF och RSV:s föreskrifter. Det är här främst fråga om grundläggande regler som rör riktvärdebestämningar. Vad sedan gäller den nya förordningen har på motsvarande sätt överföringar gjorts mellan nuvarande förordning och RSV:s föreskrifter. Till den nya förordningen har förts ett antal sådana föreskrifter från RSV som visat sig vara stabila över tiden och som är av så väsentlig karaktär att de bör beslutas av regeringen. På motsvarande sätt har en nedflyttning av vissa bestämmelser från förordningen gjorts. Här rör det sig om en mer detaljbetonad reglering som behövs exempelvis tabeller m.m. och som för framtiden skall - - ankomma RSV. Till författningsdelen hör även att gett både FTL och FTF en samstämmig och mer överskådlig disposition. Den nya regleringen är i högre grad uppbyggd med utgångspunkt i de skilda fastighetskategorierna. Som ett annat exempel kan nämnas att stora delar av förfarandet i fråga om allmän och särskild fastighetstaxering har samordnats. Den andra delen av vårt arbete rör det rationaliserade uppgiftslämnandet. l denna del föreslår en fortsatt utbyggnad av vad som numera gäller för småhusen. Det bör dock nämnas att möjligheterna till fortsatt rationalisering för de övriga fastighetstyperna kan kräva ändringar sådan natur av att de legat vid sidan av vårt uppdrag.

tredje delen uppdraget innefattar vissa materiella frågor. Vi har Den av haft i uppgift i grunden ändra den nuvarande ordningen för beinte att taxeringsvärden. De ändringar vi föreslår har i regel sin stämmande av strävandena så långt möjligt underlätta ett förenklat uppgiftsgrund i att lämnande. Som exempel mer ingående ändringar som presenterar

kan följande nämnas.

hyreshusenheternaföreslår värderingsmodell. För framtiden

För en ny hyran värdefaktor. l stället föreslås ny värdeskall inte längre vara en nämligen storleken olika utrymmen bostäder, kontor, butiker faktor, av lager. Framtida riktvärdekartor kommer att innehålla uppgifter om och vilka värden skall gälla för olika delar av en fastighet. En ny som värdefaktor standard föreslås för att få träffsäker bedömning. - en mer vår mening bör vår modell begränsa den osäkerhet som dagens Enligt föranleder med därav följande såväl över- som undertaxeringar. system Beträffande taxeringen lantbruksenheter föreslås förenklingar. För av framtiden bör grovskogsprocenten kunna utmönstras och antalet kost-

nadsklasser minskas. Den förenklade värderingen skog föreslås omfatta av innehav till 40 hektar i stället för som nu, 20 hektar. upp indelningsreglerna och föreslår vissa ändringar vad Vi har även sett över icke skattepliktiga fastigheter. Som konsekvens av bolagisegäller bl.a. en

vissa statliga myndigheter har specialbyggnadstypen allmän bygg-

ring av nad utgått. l denna del kvarstår bara riksdagens byggnader och Stock-

holms respektive Drottningholms slott. Begreppet kommunikationsbyggfår begränsad omfattning och skall för framtiden reserveras nad en mer för byggnader används i sådana sammanhang som avser transporter som gods och brev. En följd detta är att nuvarande skattefrihet av personer, av för radio- och TV-byggnader upphör. Våra förslag bör på sikt ha vissa besparingseffekter for såväl skattemyndigheter fastighetsägare, i första hand det förenklade uppgiftssom genom lämnandet. inledningsskede kan dock vissa fördyringar uppkomma. l ett föreslår de reglerna tillämpas första gången vid 1998 års all- Vi att nya fastighetstaxering, AF T. Den värderingsmodellen för hyreshus männa nya så genomgripande att ett ikraftträdande i den delen bör anstå till är pass den allmänna fastighetstaxeringen år 2000.

2 Författningsförslag

2.1 Förslag till fastighetstaxeringslag

Härigenom föreskrivs följande

Avd. Bestämmelser om taxering fastighet

av

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Fastighetstaxering sker vid allmän och särskild fastighetstaxering samt genom omräkning. Vid allmän och särskild fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas indelning i byggnader och mark, skattepliktsförhållanden samt indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ av taxeringsenhet och basvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Vid omräkning .skall taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Basvärde och taxeringsvärde skall dock inte âsättas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt. Basvärde utgör även taxeringsvärde för fastighet som enligt 12 kap. l § skall undantas från omräkning.

2 § Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt likformiga och rättvisa.

3 § Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för vilket fastighetstaxering bestäms. Beslut om fastighetstaxering som fattas vid allmän fastighetstaxering eller genom ny taxering vid särskild fastighetstaxering skall gälla från ingången av det taxeringsår då sådan taxering sker till ingången det av taxeringsår då sådant beslut fattas nästa gång. Beslut om omräkning skall gälla från ingången av det taxeringsår då sådant beslut fattas till ingången av det taxeringsår då sådant beslut fattas nästa gång.

Med löpande taxeringsperiod tiden från ingången av det taxeringsavses år då allmän fastighetstaxering sker av en taxeringsenhet till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång.

4 § Bestämmelsernai denna lag fastighet skall tillämpas även i fråga om om byggnad som är lös egendom. Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.

5 § Som ägare fastighet skall i fall som avses nedan anses av

a den innehar fastighet med frdeikommissrätt eller i annat fall utan

som vederlag innehar fastighet grund av testamentariskt förordnande;

b innehar fastighet med tomträtt eller vattenfallsrätt samt den

den som innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; som annars

c pastorat innehar sådant löneboställe som avses i 41 kap.

som kyrkolagen 1992:300;

d juridisk förvaltar samfällighet och som enligt 6 § 1 person, som första stycket b lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt är mom. skattskyldig för inkomst; samt

e nyttjanderättshavare till täktmark och tomtmark som avses i 2 kap. 4

om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.

6 § Allmän och särskild fastighetstaxering skall ske grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

7 § Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna i 2-10 kap. och i följande ordning. År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshusenheter, industrienheter inklusive elproduktionsenheter och specialenheter, år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt år 1992 och därefter vart sjätte år Iantbruksenheter. Särskild skall ske varje år enligt bestämmelsernai l l kap. Sådan taxering skall dock inte ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmän fastighetstaxering samma år.

8 § Bestämmelser förfarandet vid allmän och särskild fastighetstaxeom ring finns i 13-18 kap.

9 § Omräkning skall ske årligen enligt bestämmelsernai 12 kap. Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 19-21 kap.

2 kap. Indelning av byggnader och mark

l § Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2-4 §§. Indelning får inte ske på grundval tillfällig av användning.

2 § Byggnader skall indelas i de byggnadstyper i det följande. som anges

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad eller två en familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad minst tre och högst tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment.

Hyreshus Byggnad är inrättad till bostad minst tre som familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, ligger som i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad

som är inrättad till bostad minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet.

Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.

lndustribyggnad Byggnad är inrättad för industriell verksamhet, som m.m. tillbyggverknings- eller produktionsverksamhet eller verkstadsändamål. Hit räknas även bensinstationer och därmed jämförliga byggnader byggnad samt annan som inte skall hänföras till någon av övriga byggnadstyper.

Specialbyggnad Med specialbyggnad avses

Försvarsbyggnad Byggnad används för försvarsändamål eller som ekonomisk försvarsberedskap, om byggnaden inte är fristående industriell anläggning. Även mässbygg en nad skall utgöra försvarsbyggnad.

Kommunikations- Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggbyggnad nad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål som innebär befordran av personer, gods eller post.

Distributions- Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsbyggnad nätet för värme, elektricitet eller vatten. gas,

Värmecentral Byggnad för produktion och distribution av varmvatten för uppvärmning, dock inte sådan anläggning även är inrättad för produktion av elektrisk som starkström för yrkesmässig distribution.

Renings- Vattenverk, avloppsreningsverk, anläggning för förvaanläggning ring radioaktivt avfall, sopstation och liknande av samt pumpstation som hör till sådan anläggning.

Vårdbyggnad Byggnad används för sjukvård, missbrukarvård, som kriminalvård, omsorger om barn och ungdom, äldre människor eller psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den används som hem personer behöver institutionell vård eller tillsyn. som

Bad-, sport- Byggnad som används för bad, sport, idrott och och idrotts- liknande, allmänheten har tillträde till anläggom anläggning ningen.

Skolbyggnad Byggnad som används för undervisning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.

Kulturbyggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf, museum och liknande samt Riksdagshuset, Kungliga Slottet och Drottningholms Slott.

Ecklesiastik- Kyrka eller annan byggnad som används för religiös byggnad verksamhet. Prästgård som avses i 4] kap. kyrkolagen 1992:300. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats.

3 § Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på. Är byggnad inrättad så att den kan användas för flera ändamål en beaktas den faktiska användningen även vid bedömningen av vad byggnaden är inrättad för. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hyreshus eller industribyggnad och som specialbyggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomibyggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.

4 § Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas saneringsbyggnad.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus eller industribyggnad vars sammanlagda basvärde uppgår till 50 000 kronor, samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad. Detsamma gäller mark som upptas av specialbyggnad. Den omständigheten att en byggnads eller flera byggnaders sammanlagda värde inte uppgår till 50 000 kronor utgör inte hinder för indelning som tomtmark om hinder inte föreligger enligt plan- och bygglagen 198710 att inom fem år återuppföra en ny byggnad vars värde kan antas överstiga 50 000 kronor. Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad eller specialbyggnad skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i

ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock inte gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap. Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. l övriga fall skall obebyggd mark anses tomtmark endast om marken enligt detaljplan som utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt planoch bygglagen l987:10, avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt l8 § naturvårdslagen 1964:822 eller vattenlagen 1983:291. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktmark.

Åkermark Mark används eller lämpligen kan användas till som

växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. Mark skall anses lämplig För virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra något av de tidigare

nämnda ägoslagen.

3 kap. skatteplikt

l § Fastighet är skattepliktig, om inte annat anges i 2-4 §§.

2 § Från skatteplikt skall undantas specialbyggnad, sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från skatteplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten. Från skatteplikt undantas även nationalparker.

3 § Från skatteplikt skall undantas ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment och övrig mark samt markanläggning som hör till fastigheten, denna till övervägande del används för om sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i vårdbyggnad undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola som nämns vid skolbyggnad.

4 § Byggnad samttomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar som avses i 7 § 5 och 6 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, stiftelsen Sveriges sjömanshus sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsför sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter organ ankommer sammanslutningarna och som främmande makts beskickningar. Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.

4 kap. Taxeringsenhet

l § Taxeringsenhet är vad skall taxeras för sig. Fastighet skall utgöra som taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

2 § Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter enligt ägarförhållandena.

3 § För bildande av taxeringsenheter skall fastigheter och fastighetsdelar med ägare inom kommun föras samman. Den sammanförsamma samma da egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat sägs i 4-9 §§.

4 § Taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom.

5 § Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, inte annat sägs i andra och tredje styckena, om och ha av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet en småhus och tomtmark för sådan byggnad småhusenhet hyreshus och tomtmark för sådan byggnad hyreshusenhet industribyggnad och tomtmark för sådan byggnad samt vattenverk på

annans grund industrienhet täktmark samt industribyggnad sådan mark industrienhet

specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad specialenhet 6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment lantbruksenhet. Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment skall ingå i den lantbruksenhet som omfattar marken. saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter

under punkterna 1-6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i

lantbruksenhet. l annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark eller täktmark ligger närmast. Har övrig mark stor som omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består en endast övrig mark, betecknas industrienhet om den ligger till överav vägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort.

6 § I småhusenhet, hyreshusenhet, specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger samlad och som utgör en ekonomisk enhet.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk skall bilda egen lantbruksenhet.

7 § Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt en naturvårdslagen 1964:822 skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

8 § Taxeringsenhet skall omfatta ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment eller övrig mark som ingår i en brukningsenhet.

9 § Fastighet, tillhör staten ochsom förvaltas av skilda myndigheter, som får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden.

10 § Marksamfällighet eller anläggningssamfållighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfallighet, som som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen.

5 kap. Bestämmande av basvärde

Grunder för taxeringen m.m.

1 § Basvärde skall bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet.

2 § Basvärde skall bestämmas till det belopp som motsvarar 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde.

3 § Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den, med beaktande av vad som sägs i 9 sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden. Vid värderingen skall inte beaktas andra privaträttsliga förpliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande. Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt gäller för likartade fastigheter.

Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.

4 § Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före det år då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nivååret.

5 § Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningari orten ortsprismetoden. Sådana försäljningar om vilka man kan anta att ovidkommande omständigheter har inverkat på priset skall inte beaktas. När fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs bestäms marknadsvärdet med ledning av en avkastningskalkyl. Till grund för kalkylen läggs bl.a. byggnads återstående varaktighetstid och den förräntning av insatt kapital, som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag avkastningsmetoden. Ger inte heller avkastningskalkylen den ledning som behövs bestäms marknadsvärdet med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet produktionskostnadsmetoden.

6 § Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen kunde tas i bruk nybyggnadsåret och nivååret. Den nedräkningsfaktor som bestäms för byggnader som kunnat tas i anspråk under det sistnämnda året skall tillämpas även för byggnader som tas i anspråk senare under den löpande taxeringsperioden. Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under nivâåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheter om byggnadskostnadernas storlek detta år, eller genom en omräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall bestämmas sä därigenom beaktar ändringen att man i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och nivååret.

7 § Om det inom ett värdeomräde inte finns tillräckligt antal försäljningar för att fastlägga basvärdenivåerna för de byggnadstyper och ägoslag som ingår i en taxeringsenhetstyp, får dessa bestämmas med ledning de av genomsnittliga relationer mellan värdenivåerna, kan utläsas inom som sådana värdeområden där försäljningar skett av fastigheter med sådan en sammansättning att de olika basvärdenivåerna kan bedömas var för sig.

Om det för vissa fastighetstyper finns ett begränsat antal försäljningar, räcker för att fastlägga den genomsnittliga marknadsvärdenivån men som inte för att bestämma olika värdefaktorers inverkan marknadsvärdet, bestäms basvärdenivån utifrån tillgängliga ortspriser. Tabeller och formler utvisar de olika värdefaktorernas inverkan basvärdet bestäms med som ledning av avkastningskalkyler eller beräkningar av tekniska nuvärden.

Delvärden m.m.

8 § Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.

För småhus-, hyreshus- och industrienhet: Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Markvärde Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, täktmark och markanläggningar. För lantbruksenhet: Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxeringsenheten. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxeringsenheten. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. Jordbruksvärde J ordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten.

9 § Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2-5 och 7 §§ angivna grunder. Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.

6 kap. Allmänna värderingsregler

Värderingsenhet

l § Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet.

2 § Fastighets andelar i samfalligheter som skall värderas för sig skall utgöra en värderingsenhet för varje byggnadstyp och ägoslag. Uppdelning får dock ske i tvâ eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

3 § Markanläggning skall ingå i samma värderingsenhet som den mark den hör till. Markanläggning skall dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

Värdefaktorer

4 § Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer avses egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

Värdeområden

5 § Riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag, som skall värderas med ledning av riktvärden. Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Riktvärden m.m.

6 § För byggnader och ägoslag som avses i 7-10 kap. skall basvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall, utom såvitt avser de under punkterna 1-3 angivna värdefaktorerna, indelas i klasser. Storlek for småhus, hyreshus, industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment.

Återanskaffningskostnad för industribyggnad värderad enligt

produktionskostnadsmetoden.

Årligt uttag av täktmark.

De uppgifter om värdenivån m. m. riktvärdeangivelse inom varje som värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas karta, i tabell eller på annat sätt. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.

7 § Riktvärde skall bestämmas för värderingsenhet. För olika slag av värderingsenheter skall riktvärden kunna bestämmas för sådana skilda förhållanden som normalt förekommer beträffande de i 7-10 kap. föreskrivna värdefaktorerna. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i de riktvärdeangivelser som enligt 6 § för varje värdeområde skall redovisas på riktvärdekartor, i tabeller och på i detta sätt som anges kapitel. En tabell skall innehålla riktvärden för en värderingsenhet riktvärdetabell eller relativa värden för en värderingsenhet, byggnad eller byggnadsdel, en

ett hektar, en kvadratmeter eller kubikmeter relationstabell eller

en endera av kapitaliseringsfaktorer, brytningsfaktorer, nedräkningsfaktorer, omräkningsfaktorer, storleksfaktorer eller standardfaktorer. Beräkningsgången för bestämmande riktvärde skall i fall av som avses i andra stycket vid punkterna 2 och 3 som regel anges särskilt genom en formel.

8 § Riktvärde skall bestämmas så att det leder till basvärde efter som justering som avses i 9 § står i överensstämmelse med bestämmelsernai 5 kap. 2-7 §§. Avvikelse får dock förekomma, den föranleds klassindelning om av av värdefaktorer eller anpassning till fastställda tabell- eller värdeserier.

Justering för säregna förhållanden

9 § Föreligger värdefaktorer, inte särskilt har beaktats vid riktvärdes som bestämmande och påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med som ledning riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för av säregna förhållanden. Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden. Påtaglig inverkan marknadsvärdet skall anses föreligga när säregna förhållanden föranleder att det med ledning av riktvärden bestämda basvärdet för taxeringsenheten höjs eller sänks med 5 %, dock minst 50 000 kronor.

10 § Vid värdering byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms av skall först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. l fråga skogsmark, ligger inom skilda kommuner och som annars om som skulle ha ingått i taxeringsenhet, får de genomsnittliga församma hållandena för denna skogsmark läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för taxeringsenheterna om de ligger inom samma värdeområde. Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell eller värdeserie inte ske. Sedan det mot riktvärdet svarande värdet har bestämts skall efter en eventuell justering för säregna förhållanden det däremot svarande basvärdet fastställas.

§ Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer skall besluta som närmare föreskrifter indelning i värdeområden, klassindelning av om om värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdetabeller för de byggnadstyper och ägoslag i 7-10 kap. Mot sådant beslut får som anges talan inte föras.

Byggnadsvärde

12 § Byggnadsvärde är det mervärde som taxeringsenheten har på grund att den är bebyggd. Värde byggnad som är lös egendom skall av av bestämmas byggnadens ägare ägde marken. som om

Markvärde

13 § Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och skogsimpedimentsvärde skall bestämmas som om taxeringsenheten var obebyggd, såvida inte saneringsbyggnad finns på taxeringsenheten.

14 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt en detaljplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

15 § Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens bebyggande eller användning beaktas vid värderingen. Finns på tomtmarken byggnad har åsatts värde skall nybyggnad som anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till byggnadens om placering tomten omöjliggör att denna delas.

Byggnad under uppförande och saneringsbyggnad

16 § Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av nedlagd kostnad. Kostnaden skall omräknas till det genomsnittliga kostnadsläge som gällde under nivååret. Värdet får inte överstiga det som skulle åsättas för färdig byggnad.

17 § Finns saneringsbyggnad skall värdet av marken sättas ned med hänsyn till kostnaden för evakuering och rivning byggnaden. av

Elproduktionsenhet

18 § l fråga om elproduktionsenheter gäller bestämmelsernai 9 kap. 24- 33 §§ i stället för vad som sägs i 12-17 §§.

Egendom för vilken värde inte bestäms

19 § För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas något värde byggnad eller byggnader inom tomt, byggnadsbeståndets samma om sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kronor övrig mark och vattentäckt område inte är täktmark som

markanläggning används för sådant ändamål som avses i 3 kap. som egendom avses i 2 kap. 3 §jordabalken. som

7 kap. Småhusenhet

Värderingsenhet

1 § Varje småhus med värde minst 50 000 kronor skall utgöra en av värderingsenhet, inte annat anges i 2 om Komplementhus småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet det mest värdefulla småhuset taxeringsenheten. som Småhus värde inte uppgår till 50 000 kronor skall ingå i samma vars värderingsenhet den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. som Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 50 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

2 § Är ett småhus inrättat för väsentligt olika ändamål får byggnaden indelas i två eller flera värderingsenheter om det väsentligt underlättar värderingen.

3 § Varje tomt skall utgöra värderingsenhet, om inte annat anges i en andra stycket. Föreligger byggrätt till två eller flera småhus en tomt utgör varje del tomten, omfattas byggrätt, en värderingsenhet. av som av en

Riktvärde för småhus

4 § Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med tillhöranförråd och liknande komplementhus. de garage,

5 § Som riktvärde för ett småhus med en bestämd ålder samt av normal storlek och standard, friliggande och som är det enda småhuset en tomt utgör självständig fastighet och inte har varit föremål för omsom som eller tillbyggnad får endast värden i en fastställd värdeserie. anges

6 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för eller flera följande värdefaktorer. en av

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen, beräknad enligt Svensk Standard, och anges som småhusets värdeyta.

Med värdeyta avses summan av småhusets boyta och ett tillägg motsvarande 20 dess biyta. procent av Tillägget får dock uppgå till högst 20 kvadratmeter. Värdeyta, boyta, biyta och tillägg för biyta skall anges i hela kvadratmeter.

Ålder Åldern ett värdeår. Detta bestäms med anges genom hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om ett småhus indelas i flera värderingsenheter skall samma värdeår bestämmas för dessa. Åldersklasser för småhus uppförts mindre som än 20 år före nivååret får omfatta högst 5 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning och i standardanges poäng. För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser. Standardklasserna skall bestämmas så att de omfattar högst fem standardpoäng.

Byggnadskategori Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Fasti ghetsrättsli ga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus förhållanden som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten. För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till tomtmarken utgör om självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda fastighet. egen

Värdeordning Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

7 § För småhus skall upprättas det antal tabeller som behövs, dels för att bestämma relativa värdet småhus med olika storlek och standard som av uppförts under bestämt år SV-tabell, dels för att genom en åldersett faktor värdeinverkan att ett småhus inte uppförts under det år som ange av

förutsätts i SV-tabellerna SÅ-tabell, dels för att genom en nedräknings-

faktor värdeinverkan värdefaktorerna fastighetsrättsliga förange av hållanden och värdeordning FV-tabell.

8 § Riktvärdet för värderingsenhet omfattande småhus bestäms och redovisas enligt följande formel.

R VxSxÅxN,där R riktvärdet, V relativa värdet enligt tillämplig SV-tabell vid värderingsenhetens storlek och standard, S S-nivåfaktorn för värdeområdet, Å åldersfaktorn enligt tillämplig SÅ-tabell vid värderingsenhetens ålder och standard och N nedräkningsfaktorn enligt FV-tabell vid värderingsenhetens fastighetsrättsliga förhållande och värdeordning. Det relativa värdet enligt SV-tabell skall efter avrundning nedåt till helt tusental kronor multipliceras med varje föreskriven faktor för sig i den ordning formeln Efter varje multiplikation avrundas produkten som anger. nedåt till helt tusental kronor.

Riktvärde för tomtmark

9 § Riktvärdet för tomtmark för småhus skall, där värdegrundande indelning i finns, utgöra värdet tomt. Saknas sådan indelning tomter av en utgör riktvärdet värdet av tomtmarken.

10 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan bebyggas omedelbart.

11 § Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för eller flera av värdefaktorerna en storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.

Med de olika värdefaktorerna förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens landareal i hela kvadratmeter.

Vatten och avlopp Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

F astighetsrättsliga Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för tomtmark förhållanden som är bebyggd med småhus ingår i lantbruksensom het och som behövs som bostad för lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sammansättningen den av åkermark, betesmark och skogsmark ingår i lantsom bruksenheten. För övrig tomtmark är bebyggd med småhus som bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Typ av be- Med typ bebyggelse tomtmarken är av avses om byggelse bebyggd med eller avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell Med speciell belägenhet tomtmarken ligger avses om belägenhet vid strand, strandnära eller inte vid strand.

12 § Riktvärdet för tomtmark avseende småhus skall, om inte annat föreskrivs i 16-17 §§, bestämmas med utgångspunkt i det värde och de övriga uppgifter för en normaltomt i riktvärdeangivelsen. som anges

13 § Till grund för att bestämma riktvärdeangivelsen för normaltomt en skall, då bristande ortsprismaterial enligt 5 kap. 7 § första stycket föreligger, tabeller över basvärden för normtomter avseende dels friliggande småhus, dels radhus upprättas tomtvärdetabell. Tomtvärdetabell skall utvisa normtomtens basvärde vid skilda basvärdenivåer för taxeringsenen het som omfattar ett normhus och normtomt. Vidare skall i anslutning en till sådan tabell anges hur basvärden för normtomter avseende kedjehus skall bestämmas.

l4 § Med normtomt förstås tomt som har tillgång till kommunalt en året och kommunalt wc-avlopp, har normal trädgårdsanläggning vatten om belägen vid eller nära strand. Normtomten för ett friliggande och inte är småhus omfattar l 000 kvadratmeter, för ett kedjehus 500 kvadratmeter och för ett radhus 300 kvadratmeter.

l5 § Riktvärdena för värderingsenheter omfattande tomtmark för småhus, storlek och klassindelningsdata för övriga värdefaktorer som i fråga om avviker från normaltomten, bestäms och redovisas, om inte annat föreskrivs i l7 enligt följande formel.

RN+MxAV-ANxB+VxKN-KV xF, där

riktvärdet för värderingsenheten, ll

2 värdet för normaltomten,

i korrektionsbelopp för avvikande storlek i kronor per kvadratmeter, u värderingsenhetens storlek, dock lägst 0,5 x AN och högst 2 x AN, ll normaltomtens storlek, z II belägenhetsfaktorn för den belägenhetsklass, som värderingsenheten tillhör, kronor för avvikande VA- klass, en normaltomtens VA-klass, värderingsenhetens VA-klass och Il nedräkningsfaktorn för den klass fastighetsrättsliga förhållanden av värderingsenheten tillhör. som Korrektionsbeloppet M skall i hela femtal kronor per kvadratanges Korrektionsbeloppet V skall i hela 2 000-tal kronor. meter. anges Beräkningen skall ske i den ordning formeln anger. Efter varje som multiplikation avrundas produkten nedåt till helt tusental kronor.

l 6 § Riktvärdeangivelsen för värdeområde avseende tomtmark som saknar värdegrundande indelning i tomter anges som värdet i kronor per kvadratmeter. Riktvärdeangivelsen skall ange vilken VA-klass och belägenhetsklass som förutsätts.

17 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande tomtmark, för vilka riktvärdeangivelse enligt 16 § skall tillämpas, bestäms och redovisas enligt följande formel.

R V x där R riktvärdet, V tillämpligt värde i kronor per kvadratmeter och S värderingsenhetens tomtmarkareal i kvadratmeter.

Efter föreskriven multiplikation avrundas produkten nedåt till helt tusental kronor. Vid avvikande VA-klass och belägenhetsklass skall erforderlig korrigering av riktvärdet ske.

18 § För småhus ingående i lantbruksenhet gäller de bestämmelser som var tillämpliga för småhus ingående i småhusenhet vid nivååret för taxeringen av lantbruksenheten.

8 kap. Hyreshusenhet

Värderingsenhet

1 § Varje hyreshus med värde av minst 50 000 kronor skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i 2 Hyreshus vars värde inte uppgår till 50 000 kronor skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 50 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

2 § Är ett hyreshus inrättat bostad, kontor, butik eller lager skall som respektive del utgöra skilda värderingsenheter. Byggnader eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassindelningsdata beträffande värdefaktorerna lägenhetstyp, ålder och standard får sammanföras till en värderingsenhet. Indelning av hyreshus i två eller flera värderingsenheter får även ske om det väsentligt underlättar värderingen.

3 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra och tredje styckena.

Tomt som är bebyggd med hyreshus skall indelas i värderingsenheter

med ledning av det sätt på vilket hyreshusen har indelats i värderingsenheter och med beaktande av hur markens byggrätt har tagits i anspråk eller skall tas i anspråk enligt plan. Obebyggd tomtmark för hyreshus skall indelas i värderingsenheter så att tomtmark med byggrätt ovan mark för bostad eller för kontor, butik och lager utgör skilda värderingsenheter.

Riktvärde för hyreshus

4 § Riktvärdet för hyreshus skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende bostad, kontor, butik eller lager.

5 § Med normbostad avses värderingsenhet inrättad för bostad med bestämd storlek, standard och ålder. Med normlokal inrättad för kontor, butik eller lager avses värderingsenhet inrättad för respektive ändamål och med bestämd storlek, standard och ålder. kvadratmeter normbostad eller normlokal för kontor, butik Värdet av en respektive lager får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

6 § Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lägenhetstyp Lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om värderingsenheten är inrättad bostad, kontor, butik som eller lager. Med kontor avses lokal belägen över gatuplan, med butik lokal belägen i gatuplan och med lager lokal belägen under gatuplan. Denna indelning får frångås om det av särskilda skäl krävs för att ett värde skall kunna bestämmas.

Storlek Med storlek avses ytan av värderingsenhetens uthyrbara utrymmen i hela kvadratmeter mätta enligt Svensk Standard.

Standard Standarden for en värderingsenhet bestäms med hänsyn till byggnadssätt, värderingsenhetens utformning och utrustning samt dess användbarhet för avsett ändamål.

Ålder Åldern ett värdeâr. Detta bestäms med anges genom hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall samma värdeår bestämmas för dessa.

7 § För hyreshus skall för de olika lägenhetstyperna upprättas det antal tabeller som behövs för att genom en faktor ange värdeinverkan av att en värderingsenhet inte har den storlek, standard och ålder som förutsätts för normbostaden respektive normlokalen för kontor, butik eller lager SÅtabell.

8 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande hyreshus eller delar därav bestäms och redovisas enligt följande formel.

R N x f x A, där R riktvärdet, N värdet i kronor per kvadratmeter uthyrbar bruksarea för normbostaden respektive normlokalen för kontor, butik eller lager,

f faktorn enligt tillämplig SÅ-tabell,

A värderingsenhetens uthyrbara bruksarea.

Riktvärde för tomtmark

9 § Riktvärdet för tomtmark för hyreshus skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark. Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

10 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt att tomtmarken kan bebyggas omedelbart.

ll § Riktvärden för tomtmark for hyreshus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses värderingsenhetens byggrätt i hela kvadratmeter.

Typ av Med typ av bebyggelse avses om bebyggel på sen bebyggelse värderingsenheten är avsedd för bostad eller För kontor, butik och lager.

12 § Riktvärdet för tomtmark avseende hyreshus skall bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter byggrätt multiplicerat med värderingsenhetens byggrätt i kvadratmeter.

9 kap. Industrienhet

l § Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader som endast har begränsad användbarhet för annat ändamål än for vilket de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär hus skall dock av värderas enligt produktionskostnadsmetoden.

2 § Riktvärdet för industribyggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende eller flera industribyggnader eller del av industrien byggnad.

Värderingsenhet

3 § Varje industribyggnad med värde av minst 50 000 kronor skall utgöra värderingsenhet, om inte annat anges i 4 en Industribyggnad vars värde inte uppgår till 50 000 kronor skall ingå i värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 50 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

4 § Är industribyggnad värderats enligt avkastningsmetoden en som inrättad för än lokaltyp skall delar som hänförs till olika lokaltyper mer en utgöra skilda värderingsenheter. Särskild värderingsenhet behöver dock inte bildas för en lokaltyp som omfattar mindre än tio procent av byggnadens totala yta och mindre än 250 kvadratmeter. Byggnader eller delar olika byggnader som åsatts samma klassindelningsdata beav träffande värdefaktorerna lokaltyp, standard och ålder får sammanföras till en värderingsenhet. Indelning industribyggnad i två eller flera värderingsenheter får även av ske om det väsentligt underlättar värderingen.

Riktvärde för industribyggnad värderad enligt avkastningsmetoden

5 § Som riktvärde för värderingsenhet avseende en industribyggnad en uppförd under nivåâret och som omfattar l 000 kvadratmeter produktionslokaler normal standard får endast anges värden i en fastställd av värdeserie.

6 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för värderingsenheter bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lokaltyp Lokaltyp bestäms med hänsyn till om värderingsenheten är inrättad som produktionslokal, industrikontor eller lager m. m. Med produktionslokal avses lokal som är inrättad för produktion, service eller liknande, med industrikontor lokal som är inrättad för kontor, personal-

utrymme, utställning eller liknande och är belägen i samma byggnad som produktionslokal, med lager m.m. lokal som är inrättad för lager, förråd eller liknande samt övriga lokaler, som inte kan hänföras till någon av ovanstående lokaltyper eller skall indelas som hyreshus.

Storlek Med storlek avses ytan av värderingsenhetens utrymmen i hela kvadratmeter mätta enligt Svensk Standard.

Ålder Åldern ett värdeår. Detta bestäms med anges genom hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsâr, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall samma värdeår bestämmas för dessa.

Standard Standarden för en värderingsenhet bestäms med hänsyn till lokalytans utförande och utrustning. För värdefaktorn standard skall finnas minst tre klasser.

7 § För industribyggnader värderade enligt iavkastningsmetoden skall upprättas det antal tabeller som behövs, dels för att genom en kapitaliseringsfaktor ange värdeinverkan av att en värderingsenhet inte uppförts under det år som förutsatts vid bestämmandet av I-nivåfaktorn IK-tabell, dels för att bestämma relativa hyran för värderingsenhet med olika lokaltyp, storlek, ålder och standard IH-tabell.

8 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande industribyggnader värderade enligt avkastningsmetoden bestäms och redovisas enligt följande formel.

RNxAxhxf,där R riktvärdet, - N I-nivåfaktorn för värdeområdet, - A lokalens yta, h relativhyran i kronor per kvadratmeter enligt för värdeområdet rekommenderad IH-tabell och f kapitaliseringsfaktorn enligt IK-tabell.

Riktvärde för industribyggnad värderad enligt produktionskostnadsmetoden

9 § Som riktvärde för en värderingsenhet avseende en industribyggnad uppförd under nivååret och belägen inom den ortstyp som medför högst värde skall anges 75 procent av byggnadens tekniska nuvärde detta år.

10 § Riktvärden skall bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Återanskaff- Återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6§ andra

ningskostnad stycket.

Ålder Åldern bestäms enligt 6

Byggnads- Med byggnadskategori avses värderingsenhetens karakkategori tär och konstruktion. För värdefaktorn byggnadskategori skall finnas minst tre klasser.

Ortstyp Ortstypen bestäms med hänsyn till värderingsenhetens läge i förhållande till tätort.

11 § För industribyggnader som inte är belägna på mark för elproduktionsenhet och som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden,

skall upprättas det antal tabeller som behövs, dels för att genom en

nedräkningsfaktor ange värdeinverkan av att värderingsenhet inte uppförts under nivåâret IN-tabell, dels över omräkningsfaktorn enligt 5 kap. 6 § andra stycket lO-tabell.

12 § Riktvärdet för värderingsenhet omfattande industribyggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden bestäms och redovisas enligt följande formel.

0,75 Å där x x Il riktvärdet, n återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 § andra stycket och II nedräkningsfaktor enligt IN-tabell.

Riktvärde för tomtmark

13 § Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet.

14 § Riktvärdet för tomtmark för industribyggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark. Värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomtmark för industribyggnad får anges endast med värden i en fastställd värdeserie.

15 § Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan bebyggas omedelbart.

16 § Riktvärden för tomtmark för industribyggnad skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn storlek. Med storlek avses värderingsenhetens tomtmarksareal. Om särskilda skäl föreligger skall dock avses den byggrätt i kvadratmeter värderingsensom heten utnyttjas för eller är avsedd för.

17 § Riktvärdet för tomtmark avseende industribyggnad skall bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt, multiplicerat med värderingsenhetens tomtareal i kvadratmeter respektive byggrätt i kvadratmeter bruttoyta.

Riktvärde för täktmark

18 § All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet.

19 § Riktvärdet för täktmark skall utgöra värdet av en värderingsenhet täktmark. Värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, såsom sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter skall bestämmas till marknadsmässigt arrendepris vid omedelbar brytning. Värdet per kubikmeter får endast bestämmas till värden i en fastställd värdeserie.

20 § lnom varje värdeområde skall riktvärden avseende täktmark bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Årligt uttag Med årligt uttag den mängd material i

avses som genomsnitt per år under brytningstiden kan antas bli utbruten från värderingsenheten. Uttaget anges i kubikmeter fast mått.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen värderingsenheten kan beräknas börja. Väntetiden i anges hela antal år.

Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken brytningen värderingsenheten kan beräknas pågå. Brytningstiden anges i hela antal år.

För värdering täktmark skall upprättas det antal tabeller som behövs av för att brytningsfaktor ange värdeinverkan av olika väntetid och genom en brytningstid.

21 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande täktmark bestäms och redovisas enligt följande formel.

R 0,75xUxBxvxf,där R riktvärdet, U årligt uttag i genomsnitt under brytningstiden i kubikmeter, B brytningstid i år, värde i kronor kubikmeter enligt riktvärdeangivelsen och v per f brytningsfaktorn.

Värdering av elproduktionsenhet

Allmänt

22 § Elproduktionsenhet är dels taxeringsenhet med Vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall enligt verkställbart som tillstånd får byggas ut, dels taxeringsenhet huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller vars ersättningskraft, dels taxeringsenhet med värmekraftverk som inrättats för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution eller annan anläggning för sådant ändamål. Vid värderingen bestäms först det totala värdet i nybyggt skick av varje elproduktionsenhet. Totalvärdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. av

23 § Vid värderingen skall åtskillnad göras mellan vattenfallsenhet. kärnkraftverk, kondenskraftverk, kraftvärmeverk, gasturbiner och vindkraftverk.

Med vattenfallsenhet avses Vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, outbyggda vattenfall och taxeringsenheter som till övervägande del består av andels- eller ersättningskraft.

Värde av nybyggd elproduktionsenhet

24 § Värdet av nybyggt Vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningarbestäms som produkten av kraftverkets taxeringseffekt i kilowatt och ett riktvärde.

25 § Taxeringseffekt är en effekt som är tillgänglig i Mellansverige under hela året. Den bestäms för ett Vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar genom att den utbyggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet.

Utnyttjandetid Utnyttjandetiden är lika med kvoten mellan normalårssproduktionen, uttryckt i kilowattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt.

Reglerings- Regleringsmöjligheten anger den utbyggda effektens möjlighet relativa värde med hänsyn till möjligheterna till årsreglering.

Belägenhet Belägenheten den utbyggda effektens värde vid anger kraftverketi förhållande till dess värde i Mellansverige.

26 § Riktvärdet för ett Vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall utgöra värdet kilowatt taxeringseffekt och per bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskostnaderna beroende varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt för kraftverket. Riktvärdet skall utgöra det kapitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxeringseffekt kilowatt under nivååret. Årsnettot om en bestäms som skillnaden mellan bruttointäkten, beräknad med ledning av den prissättning som tillämpas för det mellansvenska området, och årskostnad för respektive godhetsklass. l årskostnaden skall inräknas normala drift-, underhålls- och förnyelsekostnader. De på detta sätt framräknade riktvärdena skall jämkas med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

27 § Värdet nybyggt värmekraftverk bestäms som produkten av av kraftverkets installerade effekt i kilowatt och ett riktvärde.

28 § Riktvärdet för värmekraftverk skall utgöra värdet per kilowatt installerad effekt och bestämmas för skilda typer av kraftverk.

Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i återanskaffnings-

kostnaden för olika kraftverk och jämkas med hänsyn till typer av lönsamheten för den totala elproduktionen i landet.

Byggnadsvärde och markvärde för vattenkraftverkmed tillhörande andelar

i regleringsanläggningar

29 § Byggnadsvärdet för ett Vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av kraftverket. Värderingen skall ske enligt 9 och 10 §§. Vid denna beräkning får dock 75 återanskaffningskostnaden inte överstiga procent av det totala värde har beräknats enligt 24-26 §§. som Byggnadsvärdet för ett Vattenkraftverk under uppförande skall bestämmas enligt 6 kap. 16 För Vattenkraftverk med tillhörande anläggningar skall upprättas det antal tabeller behövs över omräkningsfaktorer VO-tabell. som

30 § Markvärdet för ett Vattenkraftverk med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall bestämmas till skillnaden mellan det enligt 24-26 beräknade totala Värdet och 75 procent återanskaffningskostav naden för taxeringsenhetens byggnader. Om 75 procent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll. Har vattenkraftverket inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt

första stycket minskas med en tredjedel.

Andels- och ersättningskraft

31 § Värdet andelskraft skall bestämmas till så stor del av kraftverkets av mark- och byggnadsvärde motsvarar andelen. Rätt till andelskraft som skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet. Värdet kraftverk skall minskas med värdet av förekommande av andelskraft.

32 § Ersättningskraft i kilowatt taxeringseffekt. Värdet per kilowatt anges taxeringseffekt skall för den fastighet lämnar kraft bestämmas med som

beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastigheten skall värdet kilowatt taxeringseffekt per bestämmas utifrån det värde ersättningskraften har för den mottagande fastigheten. Belastningen av ersättningskraft skall dragas från kraftverkets av markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnadsvärde. Förmånen av ersättningskraft skall läggas till markvärdet den taxeringsav enhet till vilken förmånen hör.

Byggnadsvärde och markvärdefär värmekraftverk och vindkraftverk

33 § Markvärdet för ett kraftverk skall bestämmas till 2 procent av kraftverkets värde i nybyggt skick enligt 27 Byggnadsvärdet för ett kraftverk erhålls att resterande 98 procent genom av kraftverkets värde i nybyggt skick multipliceras med nedskrivningsen

faktor beaktar den värdeminskning har uppkommit mellan

som som det år då anläggningen kunde tas i bruk nybyggnadsåret och nivååret. För kraftverk skall upprättas det antal tabeller behövs för att som genom en nedräkningsfaktor ange värdeinverkan av värderingsenhetens ålder EN-tabell.

Kap. 10 Lantbruksenhet

Värderingsenhet

l § Varje modern ekonomibyggnad och ekonomibyggnad större annan av värde skall utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i regel sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

2 § Är ekonomibyggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får en byggnaden indelas i två eller flera värderingsenheter det väsentligt om underlättar värderingen.

3 § Varje tomt skall utgöra värderingsenhet, inte i en om annat anges andra stycket. Föreligger byggrätt till två eller flera småhus på tomt får varje del en av tomten, som omfattas av en byggrätt, utgöra värderingsenhet. en

4 § Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom taxeringsenhet skall utgöra värderingsenhet. en en

Är arealen åkermark inom taxeringsenhet av större omfattning får en åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

Riktvärde för ekonomibyggnad

5 § Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del ekonomibyggnad. av

6 § Som riktvärde för värderingsenhet avseende ett djurstall for en nötkreatur är byggt under åren 1980-1989, är normal beskaffenhet som av och har storlek 301-400 kvadratmeter får endast anges värden i en en av fastställd värdeserie.

7 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden för eller flera följande värdefaktorer. en av

Byggnadskategori Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till växthusets konstruktion och anordning i övrigt.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till värderingsenhetens v yta på marken i hela kvadratmeter. Beträffande spannmålslager och silor bestäms dock storleken med häntill lagringsvolymen. syn

Ålder Åldern ett värdeår. Detta bestäms med anges genom hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen till- och ombyggnader samt tidpunkten för av byggnad indelas i flera värderingsendessa. Om en heter skall värdeår bestämmas för dessa. samma

Beskaffenhet Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingsenhetens skick.

§§ 8-10

Riktvärde för åkermark

11 § Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per värderingsenhet åkermark.

12 § Som värde per hektar åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning, av genomsnittlig beskaffenhet och som ingår i en taxeringsenhet som är av större omfattning får endast anges värden i en fastställd värdeserie.

13 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses åkermarkens landareal.

Beskaffenhet Med beskaffenhet avses åkermarkens produktionsförmåga och brukningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet skall finnas tre eller fem klasser, där mittklassen svarar mot genomsnittlig beskaffenhet inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass får för åkermark, som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning, uppgå till högst 40 procent av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet. Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får dock uppgå till högst 3 000 kronor per hektar.

Dränering Åkermarkens dränering bestäms befintliga täckav dikningars och huvudavlopps beskaffenhet samt av markens behov av dränering. För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.

Riktvärde för betesmark

14 § Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per värderingsenhet betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark.

15 § Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses betesmarkens landareal.

Beskaffenhet Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst fem klasser.

Gemensamma regler för åker- och betesmark

16 § För åkermark och betesmark skall upprättas det antal tabeller som behövs över relativa hektarvärden J-tabell och storleksfaktorer JS-tabell.

l7 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande åkermark eller betesmark bestäms och redovisas enligt följande formel.

R NxFjxAxS,där

R riktvärdet, N J-nivåfaktorn för värdeområdet, relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet och dränering för åkermark och tillämplig beskaffenhet för betesmark, A areal i hektar av värderingsenheten och S storleksfaktorn enligt JS-tabell vid tillämplig areal och grad av storleksinverkan.

Riktvärde för skogsmark med växande skog

18 § Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per värderingsenhet skogsmark.

19 § Som värde per hektar skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom ett eller flera värdeområden och som ingår i en taxeringsenhet med 40 hektar skogsmark eller mer får endast för den överskjutande arealen anges värden i en fastställd värdeserie.

20 § lnom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer, om inte annat framgår av andra stycket.

Storlek Med storlek avses skogsmarkens landareal.

Bonitet Med bonitet avses skogsmarkens virkesproducerande förmåga.

Kostnad Kostnaden bestäms med hänsyn till de kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen. Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet.

Virkesförråd Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av barrträd barrträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna göras större än 10 skogskubikmeter.

Virkesförrâd Med virkesförråd lövträd avses virkesförrådet av lövträd lövträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna inte göras större än lO skogskubikmeter.

För taxeringsenhet vars skogsmarksareal understiger 40 hektar skall dock riktvärdena bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses skogsmarkens landareal.

virkesförråd Med virkesförråd avses summan av virkesförråden av barrträd och lövträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För värdefaktorn virkesförråd skall finnas högst fem klasser.

21-25 §§

Riktvärde för skogsimpediment

26 § Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per värderingsenhet skogsimpediment och anges för varje värdeomräde för skog.

27 § Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Storlek Med storlek avses skogsimpedimentens landareal.

Beskaffenhet Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion.

28 § För skogsimpediment skall upprättas det antal tabeller som behövs över värdet per hektar SKI-tabell.

29 § Riktvärdena för värderingsenheter omfattande skogsimpediment bestäms och redovisas enligt följande formel.

R A x H, där R riktvärdet, A arealen i hektar av värderingsenheten och H värdet per hektar enligt SKI-tabell vid tillämplig skogsnivåfaktor och beskaffenhetsklass.

ll kap. Särskild fastighetstaxering

l § Vid särskild fastighetstaxering fastställs nästföregående års allmänna eller särskilda fastighetstaxering oförändrad om ny taxering enligt 2-5 inte skall ske.

Nytaxeringsgrunder

2 § Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod ny taxeringsenhet bör bildas eller indelningen i taxeringsenhet bör ändras taxeringsenhets skattepliktsförhållande bör ändras. Ny taxering av fastighet skall ske om fastigheten är indelad sådan som taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i typ taxeringsenhet. annan av Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i byggnadstyp än annan som skett. Ny taxering skall dock inte ske enbart på den grunden att mark som indelats som åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment bör indelas som något annat av dessa ägoslag.

3 § Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat sådan förändring genom i enhetens fysiska beskaffenhet att åsatt basvärde på grund av förändringen

bör ändras med minst femtedel, dock minst 100 000 kronor. Ny en taxering skall dock alltid ske kostnader har uppgått till minst två om som miljoner kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller om en byggnad färdigställts. Vid bedömning taxering skall ske grund av minskning i en av om ny taxeringsenhets värde skogsavverkning eller annan förändring i genom fråga skogsbeståndet skall hänsyn tas även till den värdeökning som om den återstående skogen undergått på grund tillväxt under den löpande av taxeringsperioden.

4 § Ny taxering taxeringsenhet skall ske under löpande taxeringsav om period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller genom områdesbestämmelser annat beslut myndighet om beslutet innebär ändring i rätten genom av att förfoga över eller i övrigt använda enheten att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärmegenom anläggning anslutningsavgift eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten. Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst lOO 000 kronor.

5 § Ny taxering av taxeringsenhet, vars värde har bestämts under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av visst slag, skall ske verksamheten stadigvarande helt eller i allt väsentligt har lagts ned om under den löpande taxeringsperioden. Ny taxering får ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare och basvärdet till följd värdeminskning i anledning av nedom av läggningen bör sänkas med minst hälften.

Uppskattningsgrunder m. m.

6 § Taxering i detta kapitel skall ske med hänsyn till det som avses allmänna prisläge och de uppskattningsgrunderi övrigt som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen av samma slags taxeringsenhet.

7 § Vid bedömning frågan värdet av en taxeringsenhet vid av om ingången visst taxeringsår har förändrats så mycket, att ny taxering av skall ske under den löpande taxeringsperioden, skall hänsyn tas till värdeändringen sedan periodens början. Har taxering skett vid särskild ny

fastighetstaxering tidigare under perioden, skall dock hänsyn därefter inte tas till värdeändring som har skett före den tidpunkt den nya taxeringen avser.

8 § Om en taxeringsenhets värde under löpande taxeringsperiod ändrats flera sådana anledningar som avses i 3 § skall, vid bedömningen om av ny taxering skall ske, hänsyn tas till den sammmanlagda förändringen. Motsvarande skall gälla då taxeringsenhets värde ändrats av flera sådana anledningar som avses i 4 Om den sammanlagda ökningen eller minskningen av en taxeringsenhets värde av sådana anledningar som avses i 4 § uppgår till minst 100 000 kronor och taxeringsenhetens värde ändrats även av sådan anledning som i 3 § skall, vid bedömningen om ny taxering skall ske, hänsyn tas avses till den sammanlagda ändringen av samtliga anledningar vid prövningen om värdeförändringarna uppfyller beloppskraven i nämnda paragrafer.

Åtgärder vid taxering

ny

9 § Om ny taxering sker på grund av föreskrifternai 2-8 får taxeringen i sin helhet prövas. Indelningen i taxeringsenheter skall dock inte omprövas om taxering sker av annan anledning än som avses i 2 § ny punkt

12 kap. Omräkning

1 § Omräkning skall ske årligen för olika typer av skattepliktiga taxeringsenheter utom industrienheter. Vid omräkning bestäms taxeringsvärdet för en taxeringsenhet genom att det för enheten gällande basvärdet, som fastställts vid allmän eller särskild fastighetstaxering, omräknas. Omräkningen sker genom att värderingsenheternas värden multipliceras med fastställt omräkningstal. Taxeringsvärdet och omräknade delvärden erhålls genom att värderingsenheternas omräknade värden summeras.

2 § Omräkningstalen skall, det sätt som närmare anges i detta kapitel, bestämmas så att det genomsnittliga förhållandet mellan taxeringsvärdena och marknadsvärdena blir 0,75 inom ett prisutvecklingsområde.

3 § Den marknadsvärdenivå, som skall ligga till grund for ett omräkningstal, skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under

tolvmånadersperioden som börjar den l juli andra året före taxeringsåret och upphör den 30 juni året före detta år nivåperioden.

4 § För beräkningen av omräkningstal skall riket delas in i prisutvecklingsområden för de olika typerna av taxeringsenheter som är föremål för

omräkning. För lantbruksenheter får indelningen i prisutvecklingsområden

göras olika för följande kombinationer av byggnadstyper och ägoslag småhus och tomtmark, skogsmark och skogsimpediment, ekonomibyggnad, åkermark och betesmark. - Indelningen i prisutvecklingsområden skall ske så att prisförändringarna

för den typ av egendom för vilken indelning i prisutvecklingsområden

sker enligt första stycket och som ingår i området kan antas ha varit likartade. Ett prisutvecklingsområde skall omfatta ett eller flera värdeområden enligt 6 kap. 5 § första stycket och behöver inte vara geografiskt sammanhängande.

5 § Omräkningstal skall bestämmas för varje prisutvecklingsområde. Omräkningstalen skall bestämmas särskilt för den egendom för vilken indelning i prisutvecklingsområden sker enligt 4 Inom ett prisutvecklingsområde kan olika omräkningstal bestämmas för skilda slag av värderingsenheter. Omräkningstalen skall med två decimaler. anges Efter en allmän fastighetstaxering skall omräkningstalet 1,00 bestämmas till dess prisutvecklingen leder till ett omräkningstal som är mindre än

0,99 eller större än 1,01. Övriga taxeringsår under den löpande taxerings-

perioden skall omräkning ske med det föregående årets omräkningstal om prisutvecklingen inte leder till ett Omräkningstal som skiljer sig från det föregående årets omräkningstal med mer än 0,01. Detsamma gäller om omräkningstal inte kan bestämmas och 6 § inte tillämpas.

6 § Kan det antas att marknadsvärdenivån för en typ av taxeringsenheter minskat väsentligt efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen av dessa taxeringsenheter utan att minskningen kan fastläggas med ledning av erlagda köpeskillingar, får omräkningstal bestämmas för ett prisutvecklingsområde efter vad som är skäligt med hänsyn till prisbildningen inom områden med likartade förhållanden. För lantbruksenhet gäller detsamma för sådan kombination av byggnadstyper och ägoslag för vilken indelning i prisutvecklingsområden får ske enligt 4

7 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall besluta närmare föreskrifter om indelningen i prisutvecklingsområden och om omräkningstal. Ett sådant beslut får inte överklagas.

Avd. Förfarandet vid allmän och särskild m.m.

fastighetstaxering

13 kap. Taxeringsorganisationen m.m.

1 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. Skattemyndigheten leder och ansvarar for verksamheten i länet.

Beslutande myndigheter

2 § Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. En skattemyndighet får uppdra en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för fastighetsägaren. Att vissa taxeringsärenden avgörs i skattenämnd framgår av 16 kap. 3

Skattenämnden

3 § Skattenämnd enligt taxeringslagen 1990:324 utgör skattenämnd vid tillämpning av denna lag.

Konsulenter m. m.

4 § Skattemyndigheten får förordna det antal personer med sakkunskap i

fråga om fastighetsvärdering konsulenter för fastighetstaxering som

behövs för att biträda Skattemyndigheten vid den allmänna fastighetstaxeringen. Konsulenten får inte vara ledamot av skattenämnd vid den skattemyndighet som han biträder.

5 § Konsulent för fastighetstaxering skall enligt skattemyndighetens bestämmande medverka vid förberedelsearbetet inför den allmänna fastighetstaxeringen. Han skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra handlingar som Skattemyndigheten för sådant ändamål över- lämnar till honom samt vid behov biträda Skattemyndigheten vid utredning av taxeringsfrågor som kräver särskild sakkunskap.

6 § Ersättning för konsulent eller tolk betalas av statsmedel med belopp bestäms av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. som

14 kap. Fastighetsdeklaration, m.m.

Allmän fastighetsdeklaration

l § Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan föreläggande lämna deklaration allmän fastighetsdeklaration för varje fastighet. Detta gäller inte sådan ägare som senast den 15 oktober året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum fått förslag till fastighetstaxering. Deklaration skall dock inte lämnas för försvarsfastighet som tillhör staten och enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt eller som för fastighet vid föregående års taxering inte åsatts högre basvärde som än l 000 kronor. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnad, värmecentral eller reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 50 000 kronor. Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts byggnad används för annat än kommunikationsändamål skall dock deklaration som lämnas. Efter föreläggande är också den som inte grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att lämna fastighetsdeklaration.

2 § Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning för sådan för vilken god man eller förvaltare har förordnats person, enligt ll kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning för dödsbo dödsbodelägare eller testamentsexekutor, som har att av förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller av uppgiftsskyldigheten för dödsbo, som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom

för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild och person dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud samt för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

3 § Allmän fastighetsdeklaration och förslag till fastighetstaxering skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

4 § Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning. l den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader samt särskilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten. l deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter sådana förhållanden om som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl. a. 7-10 kap. skall grunda sig på. Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten fastigheten har olika som om ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt. Förslag till fastighetstaxering skall grundas av Skattemyndigheten kända uppgifter. Förslaget skall innehålla uppgifter är nödvändiga för som fastighetstaxeringen. Underlag för uppgifter till den allmänna fastighetsdeklarationen får efter skattemyndighetens medgivande lämnas medium för automatisk databehandling.

5 § Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får där så är lämpligt lämnas för sådan skattefri fastighet bestäms regeringen eller som av myndighet som regeringen förordnar. Deklarationen skall innehålla uppgifter enligt 4 § i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.

6 § Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten. Efter föreläggande är en fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än dem som anges i deklarationsformuläret eller i förslaget till fastighetstaxering. Upplysningar skall lämnas skriftligen eller annat sätt som har sagts i föreläggandet.

7 § Den som är deklarationsskyldig skall efter föreläggande visa alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration, såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.

8 § Besiktning av fastighet får göras vid förfarande enligt 15 kap. 3 § och vid taxering, om Skattemyndigheten kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning.

9 § Allmän fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, liksom påpekanden med anledning av förslag till fastighetstaxering, skall lämnas senast den l november året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Fastighetsdeklarationen eller påpekandena med tillhörande handlingar skall lämnas till skattemyndighet.

l0 § Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna allmän fastighetsdeklaration eller påpekanden inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen eller påpekandena. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av februari månad under taxeringsâret. Den i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarasom tionsskyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan till och med februari månad

under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige

anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt tidsplanen. Ansökan enligt första stycket prövas av skattemyndigheteni det län där fastigheten är belägen. Ansökan enligt andra stycket prövas av skattemyndigheten i det län där sökanden utövar sin verksamhet. Ansökan hos en annan skattemyndighet skall prövas där om tiden inte medger att den överlämnas till rätt myndighet.

l 1 § Om en fastighet överlåts efter det att allmän fastighetsdeklaration har lämnats men före taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till skattemyndigheten. Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

12 § Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom planoch byggnadsväsendet skall i behövlig omfattning, enligt närmare

föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna Skattemyndigheten uppgift om innehållet i meddelade bygglov, rivningslov, marklov, tillstånd enligt förhandsbesked eller bygganmälan enligt plan- och bygglagen l987:10. Uppgift skall, om inte annat föreskrivits med stöd av första stycket, lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats samt de bygganmålningar som kommit under kvartalet. Länsstyrelsen eller annan myndighet skall, enligt föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna Skattemyndigheten uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

13 § Bestämmelsernai 3 kap. 16 § taxeringslagen 1990:324 gäller i tillämpliga delar i fråga om taxeringskontroll enligt denna lag.

14 §En uppgiftspliktig person, som inte har lämnat allmän fastighets-

deklaration eller annan uppgift inom föreskriven tid, får föreläggas att lämna sådan deklaration eller uppgift. Om deklarationen eller uppgiften inte är upprättad i enlighet med denna lag, får den uppgiftspliktige föreläggas att avhjälpa bristen.

15 § Allmän fastighetsdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning vid egen taxering, som skall avges grund av föreläggande, skall lämnas inom den tid, som anges i föreläggandet. Uppgiftslämnaren är dock inte skyldig att grund av föreläggandet lämna deklaration eller uppgift tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan föreläggande.

16 § Bestämmelsernai 3 kap. 17 § taxeringslagen 1990:324 gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som enligt bestämmelserna i denna lag har avlämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll. Bestämmelsernai 4 kap. 13 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter tillämpas på handlingar som avses i första stycket.

17 § Föreläggande får utfärdas av en skattemyndighet eller konsulent för fastighetstaxering. En konsulent för fastighetstaxering får dock inte förelägga någon att lämna allmän fastighetsdeklaration.

18 § Fastighetsdeklaration eller annan uppgift skall efter föreläggande lämnas till den som utfärdat föreläggandet, inom viss efter omständig-

heterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Föreläggandet skall innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat föreläggandet.

19 § Ett föreläggande som utfärdas av skattemyndighet får förenas med vite utom i fall som sägs i 7

20 § Finner man, beträffande föreläggande eller annan i denna lag avsedd handling, att det är betydelsefullt att få bevis för att handlingen kommer den deklarationsskyldige eller annan till handa, skall handlingen delges honom, om det inte är känt att han inte kan anträffas.

21 § Om ett föreläggande har förenats med vite, skall föreläggandet delges den som avses med detta.

22 § Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

23 § Vid prövning av ansökan om utdömande vite får även vitets av lämplighet bedömas.

24 § Skattemyndigheten får besiktiga fastighet även i annat fall än en som avses i 8 om uppgift som behövs för att taxera fastighet saknas eller en det finns grundad anledning anta att uppgift som fastighetsägaren lämnat är felaktig eller ofullständig. Besiktning får dock ske endast tillförlitlig om uppgift inte utan avsevärd olägenhet kan fås på annat sätt och uppgiften är av väsentlig betydelse för att åsätta en riktig taxering. I fråga om besiktning enligt denna paragraf gäller 25-35 §§.

25 § Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar besiktning om på framställning av skattemyndigheten.

26 § I beslut om besiktning skall redovisas vad denna skall Om det avse. är påkallat får även tid för besiktningen bestämmas. Beslutet skall senast vid förrättning för verkställighet mot bevis lämnas till fastighetsägaren och hos vilken verkställighet sker. Kan beslutet annan, inte överlämnas vid förrättningen skall det snarast därefter delges genom försorg av den som verkställt besiktningen.

27 § Om Skattemyndigheten har gjort framställning besiktning och om åtgärden inte längre behövs skall myndigheten genast anmäla detta till länsrätten.

28 § Länsrätten skall omedelbart upphäva beslut besiktning när om anmälan enligt 27 § har skett.

29 § lnnan beslut besiktning verkställs skall fastighetsägaren beredas om tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller nyttjanderättshavare som berörs av åtgärden. Kan den i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kallas som avses till förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den, hos vilken besiktning bostadsutrymme skall ske, inte närvarande, får dock av förrättningen genomföras endast det kan antas att fastighetsägaren eller om söker förhala besiktningen eller att den av annat skäl kommer att annan försenas.

30 § Fastighetsägaren och annan hos vilken verkställighet sker har rätt att tillkalla vittne. Förrättningen får dock inte i onödan uppehållas i väntan på att vittne skall inställa sig.

31 § Besiktning skall verkställas så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den berörs besiktningen. Skada får inte förorsakas som av på egendom. Lås och stängningsanordning får dock brytas. annan

32 § Verkställighet besiktning i bostadsutrymme får inte utan av medgivande den berörs därav påbörjas mellan kl. 19 och kl. av som

33 § Skattemyndigheten eller konsulent verkställer beslut om been siktning.

Åtgärd som avses i 31 § sista meningen skall verkställas av kronofog-

demyndigheten.

34 § Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig att lämna de upplysningar behöv för besiktningens verkställande samt att lämna tillträde till som fastigheten och dess byggnader.

35 § Angående verkställighet av beslut om besiktning skall utfärdas bevis. Vad i 26 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om besiktning skall i tillämpliga delar gälla även bevis verkställighet. Är den skall om som erhålla bevis inte närvarande vid förrättningen, skall bevis lämnas även till någon kan företräda honom, om sådan person är närvarande. som anses

Särskild fastighetsdeklaration

36 § Den vid årets ingång ägare till fastighet får lämna särskild som var fastighetsdeklaration rörande fastigheten.

Deklaration med tillhörande handlingar skall lämnas till skattemyndigheten senast den 15 februari under taxeringsåret. Detsamma gäller framställningar enligt 11 kap. 5

37 § Efter föreläggande är den som vid årets ingång ägare till var en fastighet skyldig att lämna särskild fastighetsdeklaration. l stället för föreläggande får Skattemyndigheten utsända förslag till särskild fastighetstaxering. Deklarationen med tillhörande handlingar, eller påpekanden med anledning av förslag till särskild fastighetstaxering, skall lämnas till den som har utfärdat föreläggandet eller utsänt förslaget eller till skattemyndigheten inom den tid som anges i föreläggandet eller förslaget. Sluttiden får inte bestämmas till tidigare dag än tionde dagen efter mottagandet av föreläggandet eller förslaget. Sluttiden får inte heller bestämmas till tidigare dag än den 15 februari under taxeringsåret. Föreläggande utfärdas eller förslag utsänds det kan antas att det vid om årets ingång funnits sådant förhållande enligt 11 kap. skall medföra som ny taxering. Motsvarande gäller framställning enligt 11 kap. 5 § har om gjorts utan att särskild fastighetsdeklaration har lämnats. Föreläggande skall inte utfärdas, det är uppenbart att någon deklaration inte behövs om för taxeringen.

38 § Bestämmelsernai 2-9, 12-14, 16-35 samt 44 § första och andra styckena skall, om inte annat är föreskrivet i detta kapitel, gälla vid särskild fastighetstaxering. l föreläggande att lämna fastighetsdeklaration skall vidare lämnas uppgift den grund vilken föreläggandet sker. om Föreläggande får inte förenas med vite i fall sägs i 7 Förnyat som föreläggande att lämna särskild fastighetsdeklaration får däremot förenas med vite.

F örseningsavgzft m.m.

39 § Om en deklarationsskyldig inte har kommit med fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller endast har lämnat fastighetsen deklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift förseningsavgift om 500 kronor påföras honom. Om en deklarationsskyldig som utan föreläggande skall lämna allmän fastighetsdeklaration, inte har kommit med deklaration den l senast maj under taxeringsåret eller om han dessförinnan endast har kommit med en allmän fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll den att uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms

förseningsavgiften till 2 000 kronor. Sådan avgift skall också bestämmas förnyat föreläggande inte lämnat särskild fastighetsför den som efter deklaration. Har den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut som handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett endast om föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Förseningsavgift skall efterges helt underlåtenheten kan antas ha 40 § om sådant samband med den deklarationsskyldiges ålder, sjukdom, ett bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. gäller underlåtenheten framstår som ursäktlig Detsamma om med hänsyn till särskilda omständigheter eller det framstår som om uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften.

41 § Bestämmelserna eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som om förekommit i ärendet eller målet förseningsavgift. om

42 § Förseningsavgift får inte påföras sedan den deklarationsskyldige har

avlidit.

43 § Bestämmelsernai denna lag omprövning och överklagande av om beslut fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om om förseningsavgift. fråga debitering och uppbörd förseningsavgift enligt denna lag l om av gäller bestämmelsernai uppbördslagen 1953:272. Förseningsavgift skall debiteras för det inkomstår den påförs.

till ledning vid fastighetstaxering uppsåtligen eller grov 44 § Den som av oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst månader. sex l ringa fall döms inte till ansvar.

15 kap. Förberedande åtgärder

l § Senast den l oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering skall regeringen eller den myndighet regeringen äger rum, som bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet. Senast den 15 november år lämnar Riksskatteverket beträffande samma småhus och tomtmark, utom såvitt småhus och tomtmark för småhus avser

som ingår i lantbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 6 kap. ll § med undantag för föreskrifter om indelning i värdeområden. Senast den l5 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum upprättar Skattemyndigheten förslag till indelning i värdeområden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industribyggnad och tomtmark. Senast sistnämnda dag lämnar Riksskatteverket förslag till föreskrifter om indelning i värdeområden för övriga ägoslag samt förslag till övriga föreskrifter enligt 6 kap. ll § för samtliga byggnadsstyper och ägoslag.

2 § Under förberedelsearbetet skall det vid varje skattemyndighet finnas en eller flera referensgrupper bestående förtroendevalda ledamöter i av skattenämnden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal ledamöter som skall ingå i en referensgrupp.

3 § Lantmäteriverket och Skattemyndigheten skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet, med som hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av länet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark inte ingår i som lantbruksenhet inom länet. Lantmäteriverket och skattemyndigheten skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt l § andra-fjärde styckena leder till basvärden som svarar mot basvärdenivå enligt 5 kap. 2 Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.

4 § Skattemyndigheten skall, i samråd med Lantmäteriverket senast den l juni året före det år då allmän fastighetstaxering därom äger rum upprätta förslag till riktvärdekartor för tomtmark inte ingår i som lantbruksenhet och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. På samma gång skall det föreslås ändringar behövs i de som förslag till föreskrifter som avses i l § andra-fjärde styckena. Referensgrupp skall under arbetets gång beredas möjlighet att lämna synpunkter.

5 § På grundval av upprättade förslag samt de upplysningar i övrigt som kan vinnas skall Skattemyndigheten senast den 1 juni året före det år då allmän fastighetstaxering till regeringen eller den myndighet äger rum som regeringen bestämmer avge yttrande över de enligt l § andra-fjärde styckena lämnade förslagen till föreskrifter.

6 § Senast den 1 september året före det år då allmän fastighetstaxering skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer äger rum besluta sådana föreskrifter som avses i 6 kap. 11

7 § Den under nivååret äger småhusenhet, som förvärvats under som en tredje året fore taxeringsâret, är efter föreläggande av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter behövs till ledning inför allmän som fastighetstaxering. Den under nivååret eller tredje året fore taxeringsâret äger en som hyreshusenhet eller industrienhet är efter föreläggande av skattemyndighet skyldig lämna de uppgifter behövs till ledning infor allmän att som fastighetstaxering. Den under nivååret är innehavare av täktenhet eller annan som taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller är tillåten, är annars efter föreläggande från skattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift de priser som under andra året om före taxeringsâret uppburits för brytvärd fyndighet. under nivååret eller tredje eller fjärde året före taxeringsâret Den som förvärvat lantbruksenhet är efter föreläggande skattemyndighet en av skyldig lämna de uppgifter behövs till ledning inför allmän fastigatt som hetstaxering.

16 kap. Taxering m. m.

Beslut fastighetstaxering är grundläggande beslut fastigl § om om hetstaxering, omprövningsbeslut och beslut taxeringsåtgärder efter om domstols beslut. Grundläggande beslut fastighetstaxering får fattas genom automatisk om databehandlingi det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket l förvaltningslagen 1986:223 får utelämnas.

2 § Skattemyndigheten skall senast den 15 juni under taxeringsâret meddela grundläggande beslut taxering fastighet som är belägen i om av länet. Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens basvärde inte beräknas tillförlitligt grund brister i eller bristfälligt underlag för av deklarationen, skall basvärdet uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad framkommit i ärendet skönstaxering. som

3 § Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, ärendet om avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis fastighetsägaren åberopar, avser en skälighets- eller bedömningsfråga väsentlig ekonomisk av betydelse för fastighetsägaren eller av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden.

4 § Skattemyndigheten skall till att ärendena blir tillräckligt utredda. se Vill fastighetsägaren lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett fastighetstaxeringsärende angår honom och skall i som som avgöras nämnden, skall han få tillfälle till det inte särskilda skäl talar det. om emot

5 § l skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas fastighetens indelning i taxeringsenheter, typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande, skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde värde samt av varje värderingsenhet. 4. storleken av sådan värdefaktor särskilt i 7-10 kap., som anges storleken av riktvärde, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 9 kap. 29 § samt säreget förhållande enligt 6 kap. 9 § eller annat förhållande har som föranlett ändring riktvärde. i av Värdet av en enskild värderingsenhet i fulla tusental kronor. anges Avrundning sker så att överstigande belopp, inte uppgår till fullt som tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de ytterligare avrundningsregler om som behövs. l beslutet skall också redovisas de skäl ligger till grund för som verkställd ny taxering eller, särskild fastighetsdeklaration har lämnats om eller om framställning om ny taxering har gjorts, de skäl ligger till som grund för beslut att ny taxering inte skall ske.

6 § l beslutet skall vidare taxeringsenhetens totala, enskilt inanges nehavda landareal. För lantbruksenhet skall den i hektar med fyra anges decimaler och för övriga enheter i hela kvadratmeter. Totalarealen för lantbruksenhet skall delas på olika ägoslag. Har upp åkermark delats i flera värderingsenheter skall arealen för varje anges sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt. För tomtmark som ligger lantbruksenhet skall arealen i såväl anges hektar som kvadratmeter.

Skattemyndigheten skall senast den 30 juni under taxeringsåret 7 § underrätta fastighetsägaren om innehållet i skattemyndighetens grundläggande beslut om fastig-

hetstaxering, ägaren kan begära omprövning av beslutet, att vad skall iakttas den vill begära omprövning av eller som av som överklaga beslutet. den 30 juni under taxeringsåret skall skattemyndigheten Senast underrätta den har lämnat särskild fastighetsdeklaration eller som har som framställning taxering i det fall skattemyndigheten har gjort om ny beslutat taxering inte skall ske. Vidare skall gälla vad som sägs i att ny första stycket punkterna 2-3. Underrättelse skall också sändas till den som blivit till fastighet efter ingången året om han hos har ägare en av skattemyndigheten har anmält att han vill ha sådan underrättelse. en

det i taxeringsenhet ingår flera fastigheter eller delar av 8 § Om en fastigheter skall skattemyndigheten efter ansökan ange hur stor del av basvärdet och i 5 kap. 8 § nämnda delvärden belöper på fastigheten som eller fastighetsdelen. Ansökan skall göras hos skattemyndigheten av eller arrendatorn. ägaren

9 § Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut om fastighetstaxering om begär det eller det finns skäl för det. Att omprövning fastighetsägaren om skall ske fastighetsägare överklagat ett beslut fastighetstaxering när om framgår av 17 kap. 5 något grundläggande beslut fastighetstaxering inte har fattats får Om om taxering omprövning. ske genom Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, omprövningen skulle endast ett mindre belopp. om avse

10 § Rätt begära omprövning tillkommer den som vid ingången av att taxeringsåret fastighet. Detsamma gäller den därefter har är ägare av som blivit fastighet förvärvet, såvitt gäller allmän fastighetstaxeägare av om ring, har skett före ingången femte året efter taxeringsåret eller, senast av i fråga särskild fastighetstaxering, senast före ingången av det om taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång. Vad nu sagts gäller arrendator, enligt avtal, ingånget efter kommunaläven en som skattelagens 1928:370 ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för

skatt för fastigheten. En ägare har rätt att begära omprövning endast när ärende avser ny allmänna fastighetstaxering eller taxering avseende taxeringsensenaste ny heten därefter skett särskild fastighetstaxering. som genom

ll § En fråga som avgjorts av allmän förvaltningsdomstol får inte omprövas av Skattemyndigheten enligt 9

12 § Vill fastighetsägaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om fastighetstaxering som är till hans nackdel, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit inom två månader från den dag han fick sådan kännedom. Har fastighetsägaren inom den tid som anges i första eller andra stycket lämnat skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom till myndigheten eller domstolen.

13 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av fastighetsägaren eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

14 § Trots bestämmelsen ll § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

15 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut om fastighetstaxering, får omprövningsbeslut som är till fastighetsägarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av skattemyndighets beslut om fastighetstaxering eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om fastighetstaxering avseende ett annat taxeringsår eller en annan taxeringsenhet.

16 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för fastighetsägaren får, utom i fall som avses i andra stycket samt 18 och 19 §§, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret. Har fastighetsägaren inte gett allmän fastighetsdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant ompröv-

ningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till Skattemyndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

17 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för fastighetsägaren efter utgången av den tid som anges i 16 § första stycket under de förutsättningar och det i 18-23 sätt som anges eftertaxering.

18 § Eftertaxering får ske om fastighetsägaren i fastighetsdeklaration eller annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen, lämnat oriktig uppgift i mål om fastighetstaxering eller underlåtit att lämna fastighetsdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är deklarationsskyldig eller uppgiftspliktig. Vad nu sagts gäller om den oriktiga uppgiften eller underlåtenhet en medfört att ett beslut om fastighetstaxering blivit felaktigt eller inte fattats.

19 § Eftertaxering får också ske vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, när en ändring i ett beslut om fastighetstaxering föranleds av beslut som avses i 15 § andra stycket.

20 § Eftertaxering enligt 18 § samt 19 § l får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om Skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering i samma fråga.

21 § skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat följer av 22 eller 23

22 § Beslut om eftertaxering enligt 19 § 2 får meddelas även efter den tid som anges i 21 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om fastighetstaxering får meddelas efter den tid som anges i 21 § men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

23 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om fastighetstaxering vidta de taxeringsåtgärder som föranleds av domstolens beslut.

17 kap. Överklagande av skattemyndighets beslut

l § En skattemyndighets beslut om fastighetstaxering får överklagas hos länsrätten av fastighetsägaren och Riksskatteverket. Rätt att överklaga tillkommer den som har rätt att begära omprövning enligt 16 kap. 10 Fastighetsägaren får överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av beslut om fastighetstaxering.

2 § Ett beslut om föreläggande vid vite får inte överklagas.

Fastighetsägares överklagande

3 § Fastighetsägares överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet om fastighetstaxering har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsär som beslutet avser och fastighetsägaren har fått del beslutet av efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Fastighetsägare får överklaga ett beslut om fastighetstaxering även om det inte gått honom emot.

4 § Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit i rätt tid. l-lar överklagandet kommit för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skattemyn-

digheten har lämnat fastighetsägaren en felaktig underrättelse hur om man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden

kommit in till en annan skattemyndighet än den fattat beslutet eller som

till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart

översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom till myndigheten eller domstolen.

5 § Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 4 § eller om en omprövning strider mot 16 kap. ll

Ett överklagande förfaller, om Skattemyndigheten ändrar beslutet så som fastighetsägaren begär. Om myndigheten ändrar beslutet annat sätt än fastighetsägaren begär, skall överklagandet omfatta det nya beslutet. Finns det skäl för det, anses får myndigheten lämna fastighetsägaren tillfälle att återkalla överklagandet.

6 § Om överklagandet inte avvisas enligt 4 § eller förfaller enligt 5 skall Skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Riksskatteverkets överklagande

7 § Riksskatteverkets överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom den tidsfrist som enligt 16 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ skattemyndighet, eller efter sådan tid, inom två månader från av den dag då det överklagade beslutet meddelades. Om ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering överklagas och en ändring till fastighetsägarens nackdel yrkas, skall överklagandet ha kommit inom två månader från den dag beslutet meddelats.

Länsrättens sammansättning

8 § Vid prövning av mål om fastighetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare, en värderingsteknisk ledamot samt två nämndemän som särskilt utsetts för att delta vid behandlingen av sådana mål. Vad nu sagts gäller om annat följer av 18 § lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare antingen en värderingsteknisk ledamot eller en nämndemän ingå i rätten. Inträffar sedan handläggningen påbörjats förfall för en värderingsteknisk ledamot eller för en eller två av nämndemännen, är rätten ändå domför, om minst en värderingsteknisk ledamot och minst en nämndemän fortfarande ingår i rätten.

9 § Värderingsteknisk ledamot i länsrätt skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken. Han skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Bland de

värderingstekniska ledamöterna skall finnas företrädd sådan sakkunskap beträffande olika slag av fastigheter. Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar skall också tillämpas beträffande värderingsteknisk ledamot.

10 § Nämndemän som avses i 8 § utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshus-, industri- och specialenheter, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. En nämndeman har dock rätt att avgå efter tre år. Värderingsteknisk ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, får regeringen förordna annan person för den tid som återstår.

18 kap. Överklagande av länsrätts och kammarrätts beslut m. m.

1 § Länsrätts beslut i mål om fastighetstaxering får överklagas även om det inte följer av 33 § förvaltningsprocesslagen 1971 2291 om länsrätten har ändrat fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat en sådan ändring.

2 § Överklagande får inte ske av länsrätts beslut som avser

en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen, frågor som avses i 16 kap. 8 § eller beslut om besiktning enligt 14 kap. 25

3 § Bestämmelsernai 6 kap. 11-24 taxeringslagen 1990:324 gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla fastighetsägare.

4 § Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som avses i 5 Utevaro av en av de särskilda ledamöterna hindrar dock inte att mål avgörs om tre av kammarrättens ledamöter är ense om slutet. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om att särskilda ledamöter skall delta vid målens prövning inte skall tillämpas.

5 § Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god

kännedom om fastighetsförhållandeni allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av lantbruksenhet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan taxeringsenhet än lantbruksenhet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe. Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Han får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

6 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätt samt angende ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om allmän fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor. Särskild ledamot får för tid, under vilken han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avd. 3 Förfarandet m. m. vid omräkning

19 kap. Taxeringsorganisation och förberedande åtgärder

1 § Bestämmelsernai 13 kap. skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om omräkning.

2 § Senast den l april året före taxeringsåret skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

3 § Senast den 1 december året före taxeringsåret skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta sådana föreskrifter som avses i 12 kap. 7

20 kap. Taxering m. m.

1 § Bestämmelsernai 16 kap. 1-4 §§ och 9-23 §§ gäller i tilllämpliga delar vid omräkning. Som grundläggande beslut om fastighetstaxering i nämnda bestämmelser anses beslut om omräkning.

2 § 1 skattemyndighetens beslut om omräkning skall redovisas skattepliktig enhets taxeringsvärde, omräknade delvärden, omräknade värden av värderingsenheter och de omräkningstal som använts. Omräknat värde av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort.

3 § Skattemyndigheten skall senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta fastighetsägaren om innehålleti skattemyndighetens beslut om omräkning, att ägaren kan begära omprövning av beslutet, vad som skall iakttas av den som vill begära omprövning av eller överklaga skattemyndighetens beslut. Rätt att begära omprövning, som enligt 16 kap. 10 § gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som någon gång under taxeringsåret är ägare av fastigheten.

4 § Om det i en taxeringsenhet ingår flera fastigheter eller delar av fastigheter skall skattemyndigheten efter ansökan hur stor del ange av taxeringsvärdet och i 5 kap. 8 § nämnda delvärden efter omräkning som belöper fastigheten eller fastighetsdelen. Ansökan skall göras hos skattemyndigheten av ägaren eller arrendatorn.

21 kap. Överklagande av beslut om omräkning

1 § Bestämmelsernai 17 kap. om överklagande av skattemyndighets beslut skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om omräkning. Rätt att överklaga, som enligt 17-18 och 20 kap. gäller för ägare av fastighet, tillkommer den som någon gång under taxeringsåret är ägare av fastigheten.

2 § Bestämmelsernai 18 kap. om överklagande av länsrätts och kammar-

rätts beslut skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om omräkning.

Den begränsning i rätten att överklaga i 18 kap. 2 § 2 skall som anges i fråga om omräkning avse 20 kap. 4

Denna lag träder i kraft den l januari 1997, då fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall upphöra att gälla, och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000 i fråga om hyreshusenheter, industrienheter och

specialenheter och i fråga om övriga enheter år 1998. Den upphävda lagen

gäller dock i fråga om ärenden och mål som avser 1999 respektive 1997 och tidigare års allmänna och särskilda fastighetstaxeringar.

2.2 Förslag till fastighetstaxeringsförordning

Härigenom föreskrivs följande

Avd. Bestämmelser taxering fastighet

om av

1 kap. Bestämmelser om värderingen

Inledande bestämmelser

l § Beteckningari denna förordning har samma innebörd motsvaransom de beteckningari fastighetstaxeringslagen 1996:00.

2 § Värdeåret för byggnad byggnadens nybyggnadsår. utgörs av Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste nybyggnadsår som anges är 1929. Har en byggnad varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring skall värdeåret jämkas. Beträffande småhus skall nybyggnadsåret jämkas endast om värdeytan ökat med än tio mer kvadratmeter.

3 § Med byggrätt avses den rätt som föreligger att uppföra byggnad ny taxeringsenheten. Byggrätten anges i kvadratmeter bruttoarea ovan mark. Bruttoarean mäts enligt Svensk Standard SS 02 10 52. Med mark att golvet i ovan avses närmast högre våning ligger mer än 1,5 meter över omgivande markyta.

4 § Förekommer inom olika värdeområden skilda värdenivåer för samma byggnadstyp eller ägoslag skall värdenivån i förhållande till värdet anges av sådan normenhet som anges i 7 kap. 5 8 kap. 5 9 kap. 5 och 9 eller 10 kap. 12 eller 19 fastighetstaxeringslagen l996:00 och uttryckas genom en nivåfaktor. Har för en typ av värderingsenhet upprättats flera riktvärdetabeller eller relationstabeller med olika värden for samma kombinationer klassindelav ningsdata, skall om inte annat sägs i tredje och fjärde styckena, i riktvärdeangivelsen eller på annat sätt vilken tabell skall anges som användas för att bestämma riktvärdet. För värdeområde avseende tomtmark för småhus värdenivån i anges riktvärdeangivelsen genom värdet av en tomt med i riktvärdeangivelsen särskilt angivna genomsnittliga egenskaper normaltomt. Har särskilt värdeområde bildats för tomtmark för vilken värdegrundande indelning i

saknas skall värdenivån i riktvärdeangivelsen i stället anges genom tomter värde kvadratmeter tomtmark. Då sådan bristande tillgång till ett per ortspriser föreligger, sägs i 5 kap. 7 § första stycket fastighetstaxesom ringslagen, skall värdet normaltomter avseende bebyggda småhuav senheter bestämmas med ledning den tomtvärdetabell, som föreskrivs av i 7 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen. För tomtmark avseende hyreshus värdenivån i riktvärdeangivelsen anges det i 8 kap. 9 § andra stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna genom värdet kvadratmeter byggrätt och för tomtmark för industribyggnad av en det i bestämmelse föreskrivna värdet av en kvadratmeter genom samma tomtmark eller byggrätt. För täktmark anges värdenivån i riktvärdeangidet enligt 9 kap. 19 § andra stycket fastighetstaxeringslagen velsen genom föreskrivna värdet kubikmeter brytvärd fyndighet. per

5 § När storleken värdefaktor skall anges med föreskriven av en noggrannhet, skall matematisk avrundning enligt Svensk Standard SS 01 41 41 regel A tillämpas, annat inte särskilt anges. om

6 § Överstiger värde värderingsenhet 5 000 000 kronor, skall det

av

avrundas nedåt till hela 200 000-tal kronor. Överstiger sådant värde

25 000 000 kronor, skall det avrundas nedåt till hela miljoner kronor. Detta gäller även egendom för vilken särskilda värdeserier fastställts.

7 § Föreligger för taxeringsenhet sådant påtagligt säreget förhållande som i 6 kap. 9 § fastighetstaxeringslagenl996100, skall detta redovisas anges justering riktvärdet för en eller flera värderingsenheter. genom av Justering för säregna förhållanden skall, för värderingsenhet med värde överstigande 5 000 000 kronor hela 200 000-tal kronor och för avse värderingsenhet med värde överstigande 25 000 000 kronor hela miljoner

kronor. Om till följd femprocentsregelni 6 kap. 9 § tredje stycket justering av inte kan ske med belopp i andra stycket skall höjning ske som anges ovan till närmast högre beloppsgräns.

2 kap. Småhusenhet

Riktvärde för småhus

l § Till grund för standardpoängen skall ligga en poängberäkning för vart och fem huvudområden avseende småhusets byggnadsmaterial och ett av utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. Den totala poängen för ett huvudområde betecknas

delsumman för området. De sammanlagda delsummorna för huvudområdena utgör småhusets standardpoäng, om inte annat följer Riksav skatteverkets föreskrifter.

2 § Värdefaktorn värdeordning skall indelas i följande två klasser Klass 1 Mest värdefulla : småhuset inom värderingsenheten för tomtmark till småhus.

Klass Övriga småhus inom värderingsenheten för tomtmark till

småhusen.

3 § SV-tabell enligt 7 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1996:0O skall

utvisa värden för småhus, som uppförts femton år före nivååret, vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek och standard och i en värdenivå vid vilken ett småhus enligt 7 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1996:00, normhus, har ett värde av 100 000 kronor. För normhuset skall det antal värdenivåer bestämmas behövs för som att basvärdenivåerna skall kunna återges med tillräcklig noggrannhet. Värdenivåerna erhålls genom att värdenai en SV-tabell multipliceras med nivåfaktorer för småhus S-nivåfaktorer. Skillnaden mellan på varandra följande S-nivåfaktorer får inte vara större än tio procent. Det skall upprättas tre SV-tabeller. Dessa skall avse låga, normala och höga värdenivåer.

4 § SÅ-tabell enligt 7 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen

1996:0O skall

genom åldersfaktorer utvisa värderelationerna mellan lika stora byggnader vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorernaålder och standard. För småhus som uppförts femton år före nivååret och har normal standard som skall åldersfaktorn vara 1,00. Det skall upprättas det antal SÅ-tabeller behövs för mäta ålderns som att inverkan på värdet. Tabellerna skall betecknas med ett procenttal. Detta beräknas med utgångspunkt från värdet av ett småhus med ålder samma och standard som normhuset. Procenttalet visar den andel härav som utgörs av värdet av ett motsvarande småhus, uppförts femton år före som nivååret.

5 § FV-tabell enligt 7 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1996:0O skall

utvisa nedräkningsfaktorn vid skilda förhållanden beträffande Värdefaktorerna fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning. För det mest värdefulla småhuset på en självständig fastighet skall nedräkningsfaktorn vara 1,0.

6 § SV-, SÅ- och FV-tabell skall utformas och värdefaktorerna storlek, ålder, standard, fastighetsrättsliga förhållanden och värdeordning klassindelas Riksskatteverket föreskriver. på sätt som

Riktvärde för tomtmark

7 § Värdefaktorn vatten och avlopp skall indelas i följande sex klasser VA-klasser Kommunalt vatten året och kommunalt WC-avlopp om Kommunalt vatten året om och enskilt WC-avlopp Enskilt vatten året om och enskilt WC-avlopp Kommunalt eller enskilt vatten året om. WC-avlopp. 5.K0mmunalt eller enskilt vatten under endast en del av året sommarvatten. Vatten ocheller avlopp i kombination än har forts till annan som klasserna 1-4. Inte vatten och inte WC-avlopp. Med värderingsenheten har tillgång till drickbart vatten. vatten avses att Med kommunalt vatten ocheller kommunalt WC-avlopp avses att fastigheten är ansluten till kommunal vatten- ocheller avloppsanläggning. Med kommunal anläggning sådan vatten- och avloppsanläggning avses omfattas lagen 1970:244 allmänna vatten- och avloppsansom av om läggningar. Med enskilt vatten ocheller enskilt WC-avlopp avses att värderingsenheten är ansluten till enskild vatten- ocheller avloppsanläggning. Med enskild anläggning än kommunal anläggning för avses annan Vattenförsörjning och WC-avlopp. Enskild anläggning kan omfatta en eller flera fastigheter.

8 § Riktvärdeangivelsen för normaltomten får endast avse följande till basvärdenivå anpassade värden: Om värdet inte överstiger 500 000 kronor: 10, 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 120, 140, 160, 180, 200, 225, 250, 275, 300, 350, 400, 450 och 500 tusen kronor. Om värdet överstiger 500 000 kronorzvärde i hela 50 000-tal kronor.

9 § Det skall för de i 7 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen 1996:00 angivna värdefaktorernavatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden, bebyggelse och speciell belägenhet finnas följande antal klasser: typ av

Vatten och avlopp Sex klasser VA-klasser Fastighetsrättsliga förhållanden Tre klasser FR-klasser

Typ av bebyggelse Tre klasser bebyggelseklasser Speciell belägenhet Tre klasser belägenhetsklasser

För var och en av belägenhetsklassernaskall en belägenhetsfaktorinom intervallet 0,1-9,9 anges i riktvärdeangivelsen,vilken utvisar värderelationerna mellan klasserna. Belägenhetsfaktorn för normaltomten skall vara 1,0.

10 § Tomtvärdetabellen enligt 7 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen 1996:00 skall utformas och basvärdenivåerna för en småhusenhet med normhus och normtomt klassindelas sätt som Riksskatteverket föreskriver.

ll § Riktvärdeangivelsen per kvadratmeter tomtmark får endast avse följande i basvärdenivå anpassade värden: Om värdet inte överstiger 12 kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt lO och 12 kronor. Om värdet i kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt överstiger 12 men inte 40 krononvärde i hela 5-tal kronor, 40 men inte 100 kronorwärde i hela IO-tal kronor, 100 men inte 200 kronorzvärde ihela 20-tal kronor, 200 men inte 300 kronorzvärde i hela 25-tal kronor, 300 men inte l 000 kronorzvärde i hela 50-tal kronor, 1 000 men inte 2 0.00 krononvärde i hela 100-tal kronor och 2 000 kronorzvärde i hela 200-tal kronor.

3 kap. Hyreshusenhet

Riktvärde för hyreshus

1 § För normbostaden och normlokalen för kontor, butik eller lager skall det antal värdenivåer bestämmas som behövs för att basvärdenivåerna skall kunna återges med tillräcklig noggrannhet. Värdenivåerna anges som värdet per kvadratmeter uthyrbar bruksarea. De får endast avse till basvärdenivå anpassade värden enligt vad som sägs i 2 kap. 11 § om tomtmark. SÅ-tabell enligt 8 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen1996:00 skall genom faktorer utvisa värderelationerna per kvadratmeter mellan värderingsenheter vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder, standard och storlek. För normbostaden respektive normlokalerna skall faktorn vara 1,0.

2 § SÅ-tabell skall utformas och värdefaktorerna ålder, standard och lägenhetstyp klassindelas Riksskatteverket föreskriver. sätt som

Riktvärde för tomtmark för hyreshus

3 § Riktvärdeangivelsen per kvadratmeter byggrätt eller per kvadratmeter tomtmark får endast avse i basvärdenivå anpassade värden sätt som anges i 2 kap. ll

4 kap. Industrienhet

Avkastningsmetoden

1 § IK-tabell enligt 9 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1996:00 skall utvisa värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen skall för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer. För byggnader med värdeår 1992--99 skall faktorn vara IH-tabell enligt samma lagrum skall utvisa relativa hyror per kvadratmeter vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder, standard och lokaltyp. För nybyggda produktionslokaler med normal standard skall den relativa hyran vara 100.

2 § För industribyggnader skall det antal värdenivåer bestämmas som behövs för att basvärdenivåerna skall kunna återges med tillräcklig noggrannhet. Värdenivåerna erhålls genom att värdena som beräknats med ledning av storlek, relativ hyra per kvadratmeter och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med I-nivåfaktorer. I-nivåfaktorn bestäms lika för alla Iokaltyper inom ett värdeområde. Skillnaden mellan två varandra följande I-nivåfaktorer får inte vara större än tio procent.

3 § IH- och IK-tabell skall utformas och värdefaktorerna ålder, lokaltyp och standard klassindelas på sätt som Riksskatteverket föreskriver.

Produktionskostnadsmetoden

4 § För industribyggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden, bestäms värdenivån genom indelningen i ortstyp.

5 § IN-tabell enligt 9 kap. ll § fastighetstaxeringslagen 1996:00 skall utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefakto-

rerna ålder, byggnadskategori och ortstyp. Beträffande Värdefaktorn byggnadskategori skall tre klasser finnas. Till klass 1 skall hänföras byggnader vars ekonomiska livslängd understiger 20 år, till klass 2 byggnader med en ekonomisk livslängd av 20-30 år och till klass 3 byggnader med en ekonomisk livslängd över 30 år. Värdefaktorn ortstyp skall indelas i fyra klasser. Varje kommun eller församling skall hänföras till en sådan klass.

6 § lN-tabell skall utformas och värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp i övrigt klassindelas på sätt som Riksskatteverket föreskriver.

7 § Tabell för omräkningsfaktor enligt 9 kap. ll § fastighetstaxerings-

lagen l 996100 för annan industri än elproduktionsenhet IO-tabell skall

utformas och Värdefaktorn ålder klassindelas på sätt som Riksskatteverket föreskriver.

Riktvärde för tomtmark

8 § Riktvärde för tomtmark bestäms enligt vad som sägs i 3 kap. 3

Vattenfallsenheter

9 § För vattenfallsenheter skall riktvärdeangivelsen avse det totala basvärdet i kronor per kilowatt taxeringseffekt för ett under nivååret färdigställt kraftverk med därtill hörande andelar i regleringsanläggningar och i anslutning till kraftverket belägna byggnader och anläggningar avsedda för dess drift och underhåll. Riktvärdeangivelsen varierar med kraftverkets godhet återanskaffningskostnad i kronor per kilowatt taxeringseffekt.

l0 § Med utbyggd effekt avses om annat inte anges i andra stycket den vid generatorspänning maximala bruttoeffekt, som kan utvinnas i kraftverket vid kontinuerlig drift under minst 15 timmar utan att skadlig överbelastning uppstår. Den utbyggda effekten anges i kilowatt. Om den maximala bruttoeffekten inte helt kan tas ut under månaderna november-mars till följd av begränsad korttidsreglering eller till följd av att fallhöjden är reducerad på grund av att kraftverkets fallhöjd ingår i ett årsregleringsmagasin, jämkas den maximala bruttoeffekten i skälig mån nedåt vid bestämmandet av den utbyggda effekten.

ll § Vid bestämmande av taxeringseffekt enligt 9 kap. 25 § fastighetstaxeringslagen1996:00 skall faktorerna för utnyttj regleringsmöjlighet och belägenhet bestämmas följande sätt.

Faktorn för utnyttjandetid fu skall bestämmas med ledning av

normalärsproduktion Wn, uttryckt i kilowattimmar, och utbyggd effekt Pu, uttryckt i kilowatt, enligt följande formel

W n 0,124 + 0,000l x

Med normalårsproduktion avses den vid kraftverket tillgängliga produktionen i medeltal per år.

Faktorn för regleringsmöjlighet fr skall bestämmas med ledning av

bruttovolym av samtliga uppströms belägna nyttiga årsregleringsmagasin V, uttryckt i kubikmeter, och medelvattenföring vid kraftverk qm, uttryckt i kubikmeter per sekund enligt följande formel.

V 1,40 0,21 x l,75 - qm x 31500 000

För kraftverk med en utbyggd effekt av högst l 500 kilowatt skall faktorn dock bestämmas till 0,757. Faktorn for belägenhet skall bestämmas till 1,0 för kraftverk belägna söder om Ljusnans flodområde, 0,9 för kraftverk belägna inom Ljusnans flodområde eller norr därom upp till Skellefteälvens ñodområde och 0,8 för kraftverk inom Skellefteälvens ñodområde eller norr därom.

12 § Taxeringseffekt, som inte överstiger l 000 kilowatt, avrundas till hela kilowatt. Taxeringseffekt, som överstiger 1 000 kilowatt, får bestämmas endast till när taxeringseffekten överstiger 1 000 kilowatt men inte 10 000 kilowatt: värde i hela 10-tal kilowatt, 10 000 kilowatt men inte 100 000 kilowatt: värde i hela 100-tal kilowatt, 100 000 kilowatt men inte l 000 000 kilowatt: värde i hela l 000-tal kilowatt, l 000 000 kilowatt och däröver: värde i hela 10 000-tal kilowatt. Taxeringseffekt, som beräknas för annan taxeringsenhet än elproduktionsenhet, skall avrundas till tiondels kilowatt.

13 § Kraftverkets återanskaffningskostnad i niväårets kostnadsläge skall i första hand bestämmas med ledning av den vid närmast föregående års allmänna fastighetstaxering bestämda återanskaffningskostnaden och de kostnader som därefter nedlagts för att förbättra kraftverket och tillhörande anläggningar. Endast om den vid senast angivna taxering bestämda återanskaffningskostnaden visas vara felaktig, bestäms återanskaffningskostnaden för nivâäret utifrån en omräkning av de verkliga kostnaderna före år 1988 eller genom en direkt uppskattning av kostnaderna för byggande av ett nytt kraftverk. För äteranskaffningskostnadenskall Riksskatteverket bestämma ett lägsta och ett högsta belopp. Det senare skall användas för kraftverk med en utbyggd effekt av högst l 500 kilowatt. VO-tabell enligt 9 kap. 29 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen 1996:00 för omräkningsfaktorer avseende Vattenkraftverk med tillhörande anläggningar skall utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på sätt som Riksskatteverket föreskriver.

14 § Riktvärdet för mark och markanläggningar M, som ingår i en taxeringsenhet med ett utbyggt Vattenkraftverk och tillhörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, bestäms enligt följande formel där E är kraftverkets taxeringseffekt, K dess återanskaffningskostnadi kronor per kilowatt taxeringseffekt samt a och b av Riksskatteverket rekommenderade konstanter.

MExa-bxKkr.

Riktvärdet för byggnader B, som ingår i en taxeringsenhet med ett utbyggt Vattenkraftverk och tillhörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, bestäms enligt följande formel, där E är kraftverkets taxeringseffekt, K dess återanskaffningskostnad i kronor per kilowatt taxeringseffekt, N en nedräkningsfaktor, som bestäms med hänsyn till kraftverkets värdeår, benämnt och c, en av Riksskatteverket rekommenderad konstant.

B0,75xExKxNkr,där N1-92-åxc

Riksskatteverket skall rekommendera ett lägsta och ett högsta värde som nedräkningsfaktorn får bestämmas till.

15 § Om ett kraftverk, som saknar strömfallsfastighet, är belägen i flera kommuner och därför enligt 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen1996:00 skall uppdelas i flera taxeringsenheter, skall basvärdet först bestämmas

egendomen varit en enda taxeringsenhet. Därefter fördelas de som om sålunda bestämda värdena mellan de taxeringsenheter, vari egendomen uppdelats, enligt vad som anges i andra och tredje styckena. Markvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna efter den fallhöjd, som tillhör i taxeringsenheten ingående fastigheter eller som sådana fastigheter har rätt till genom servitut eller liknande. Om flera strömfall med olika vattenföring sammanförts till ett kraftverk, sker fördelningen med ledning fallhöjd och normalårsvattenföring. av Byggnadsvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna med ledning av byggnadernas belägenhet.

Värmekraftverk och vindkraftverk

16 § För värmekraftverk och vindkraftverk skall riktvärdeangivelsen avse det totala basvärdet i kronorkW installerad effekt for en under nivååret färdigställd anläggning. För olika typer av värmekraftverk och för vindkraftverk skall skilda riktvärdeangivelser lämnas.

17 § EN-tabell enligt 9 kap. 33 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen l996:00 skall utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder och byggnadskategori. Värdefaktorn byggnadskategori skall därvid klassindelas i kärnkraftverk, övriga värmekraftverk och vindkraftverk. EN-tabell skall i övrigt utformas och Värdefaktorn ålder klassindelas Riksskatteverket föreskriver. sätt som

Täktmark

18 § Värdet per kubikmeter fast mått brytvärd fyndighet som avses i 9 kap. 19 § andra stycket fastighetstaxeringslagenl996:00 får, om det inte överstiger 5 kronor, bestämmas endast till värde i hela 50-tal ören. Om värdet kubikmeter överstiger 5 kronor men inte 15 kronor, skall per det bestämmas till något av följande i helt antal kronor angivna värden: 9,10,12 och 15. Om värdet kubikmeter överstiger 15 kronor men inte 40 kronor, per skall det bestämmas till värde i hela S-tal kronor.

Överstiger värdet 40 kronor kubikmeter, skall det bestämmas till

per värde i hela IO-tal kronor.

19 § Vid värdering av täktmark skall brytningsfaktorn bestämmas till de belopp som anges i följande tabell. Tabellen anger brytningsfaktorn vid varierande väntetid och brytningstid.

Brytnings- Brytning Väntetid, beräknad från taxeringsårets tid, år pågår ingång i hela år l 2-3 4-5 6-10 l0

Värdefaktorn väntetid omfattar tiden från ingången av det år, då taxeringen skall ske, till dess brytningen påbörjas. Om brytning pågår, räknas brytningstiden från ingången av det år då taxeringen skall ske och till den tidpunkt då brytningen väntas vara avslutad. Pågår inte någon brytning, räknas brytningstiden från väntetidens slut. Föreligger täkttillstånd, räknas brytningstiden dock längst till det antal år som återstår innan täkttillståndet löper ut. Saknas täkttillstånd, får brytningstiden bestämmas till högst tio år.

5 kap. Lantbruksenhet

Riktvärde för ekonomibyggnad

l-3 §§-

Åkermark och betesmark

4 § De relativa värdena i J-tabell enligt 10 kap. 16 § fastighetstaxe-

ringslagen 1996:OO skall bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar

åkermark enligt 10 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen har ett värde av 1 000 kronor. Storleksfaktorn i JS-tabell enligt 10 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen skall vara 1,0, då värderingsenhetens areal är 10 hektar eller mer.

5 § För åker- och betesmark skall det antal värdenivåer bestämmas som behövs för att basvärdenivåerna skall kunna återges med tillräcklig noggrannhet. Värdenivåerna erhålls genom att relativvärdenai en J-tabell multipliceras med J-nivåfaktorer. Skillnaden mellan två på varandra följande J-nivåfaktorer får inte vara större än 10 procent.

6 § Riksskatteverket föreskriver hur J-tabell och JS-tabell skall utformas och vid vilka värdenivåer dessa skall användas.

Skogsmark med växande skog

7-11§§

Skogsimpediment

12 § SKI-tabell enligt 10 kap. 28 § fastighetstaxeringslagen l996:0O skall ange värdet ikronor per hektar av skogsimpediment i olika delar av landet enligt vad Riksskatteverket föreskriver.

Avd. 2 Förfarandet m. m. vid allmän och särskild

fastighetstaxering

6 kap. Fastighetsdeklaration m.m.

l § Skattemyndigheten skall på lämpligt sätt informera om en förestående fastighetstaxering.

2 § Handlingar som har tillhandahållits av en myndighet enligt 14 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen1996:00 och som avses i 3 kap. 16 § tredje stycket taxeringslagen 1990:324 får granskas endast av tjänsteman som Skattemyndigheten bestämmer.

3 § Deklarationsblanketter och blanketter för övriga uppgifter, till vilka formulär fastställts, skall kostnadsfritt tillhandahållas hos skattemyndighet. Skattemyndigheten får sörja för att blanketter också tillhandahålls av andra statliga eller kommunala organ eller på annat lämpligt sätt.

4 § Deklarationer och övriga i 14 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen l996:00 avsedda handlingar skall förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma dem och såvitt möjligt hållas skilda från andra handlingar.

5 § Fastighetsdeklarationer, förslag till fastighetstaxering och andra handlingar som enligt bestämmelsernai fastighetstaxeringslagen1996 :00 har lämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll skall

förstöras sedan tio år förflutit efter taxeringsårets utgång, eller vid särskild fastighetstaxering, samtidigt med motsvarande handlingar från den allmänna fastighetstaxering som närmast föregått den särskilda fastighetstaxeringen, inte regeringen förordnat att handlingarna skall bevaras om för framtiden. Detsamma skall gälla angående beslut om fastighetstaxering.

6 § Den har att ta emot fastighetsdeklaration, påpekanden och därtill som hörande handlingar skall ofördröjligen sända vad som har mottagits till Skattemyndigheten.

7 kap. Förberedande åtgärder

Allmän fastighetstaxering

l § Skattemyndigheten skall framställa förteckningar över vissa försäljningar fastigheter har ägt inom länet lagfartsuppgifter. av som rum Lagfartsuppgifter över försäljningar av obebyggd mark skall fortlöpande överlämnas till de statliga lantmäterimyndigheterna.Lagfartsuppgifter över andra försäljningar skall fortlöpande överlämnas till de tjänstemän som Lantmäteriverket har utsett att biträda skattemyndighet enligt 15 kap. 3- 4 fastighetstaxeringslagen1996:00.

2 § Länsstyrelsen skall på sätt som Riksskatteverket efter samråd med Statens jordbruksverk föreskriver lämna skattemyndighet uppgift om sådana beslut länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeav ringen.

3 § Lantmäteriverket skall på sätt som Riksskatteverket föreskriver lämna biträde vid undersökning som skall företas enligt 15 kap. 3-4 fastighetstaxeringslagen 1996:00.

4 § Riksskatteverket skall senast den 15 mars året före taxeringsåretlämna preliminära rekommendationer riktvärden för andra byggnadstyper än om småhus, hyreshus och avkastningsvärderad industri samt för andra ägoslag än tomtmark. Förslagen skall omedelbart tillställas Skattemyndigheten för provvärdering enligt 15 kap. 3 § andra stycket fastighetstaxeringslagen 1996:00.

5 § Riksskatteverket skall senast den 15 maj året före taxeringsåret lämna förslag till organisatoriska rekommendationer och rekommendationer om

grunderna för taxeringen och värdesättningen. Förslagen skall omedelbart tillställas skattemyndigheterna. Skattemyndigheten skall senast den 1 juni året före taxeringsåret avge yttrande över de förslag till rekommendationer som Riksskatteverket lämnat.

6 § Riksskatteverket skall senast den 1 september året före taxeringsåret fastställa och till skattemyndigheterna överlämna rekommendationer om riktvärden, som anges i 4 och rekommendationeri de frågor, som avses i 5

7 § Skattemyndigheten skall senast den l september året före taxeringsåret fastställa rekommendationer om riktvärden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industri och tomtmark. Skattemyndigheten skall vidare senast samma dag fastställa de ytterligare rekommendationer för fastighetstaxeringen inom länet som behövs. Skattemyndighetens rekommendationer skall ofördröjligen tillställas Riksskatteverket.

Särskildfastighetstaxering

8 § Lantmäteriverket skall i den utsträckning Riksskatteverketi samråd med Lantmäteriverket bestämmer lämna nödvändigt biträde under förberedelsearbetet med särskild fastighetstaxering.

9 § Riksskatteverket skall senast den 10 januari under taxeringsåret fastställa och till skattemyndigheternaöverlämna de ytterligare rekommendationer om riktvärden för andra byggnadstyper än småhus, hyreshus och avkastningsvärderad industri samt för andra ägoslag än tomtmark som behövs för årets taxering förutom dem som har beslutats för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen eller för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar. Detsamma skall gälla i fråga om organisatoriska rekommendationer och rekommendationer om grunderna for taxeringen och värdesättningen.

lO § Skattemyndigheten skall senast den 10 januari under taxeringsåret fastställa de ytterligare rekommendationer om riktvärden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industri och tomtmark behövs för årets som taxering förutom dem som har beslutats för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen eller för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar.

8 kap. Taxering m. m.

l § Skattemyndigheten skall för att underrättelse som avses i 16 svara kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1996:O0 sänds till dels den som vid taxeringsårets ingång har varit ägare av den fastighet beslutet avser, dels den därefter har blivit registrerad som ägare av fastigheten. som

2 § Underrättelse till fastighetens ägare skall innehålla upplysning om skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt 4 kap. l3 § andra stycket taxeringslagenl990:324 samt myndighetens skyldighet att ompröva senare års fastighetstaxeringar. om

3 § Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna annan skattemyndighet, har att taxera ägare fastighet till statlig inkomst- och förmögensom av hetsskatt, skriftlig uppgift taxering som åsatts fastigheten enligt ll om ny kap. 2-5 fastighetstaxeringslagen 1996:00.

9 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet

l § Förvaltningsdomstol skall sända avskrifter av beslut, varigenom fastighetstaxering har tillkommit eller ändrats till, förutom klaganden, den äger fastigheten och till Skattemyndigheten i det län där fastigheten som är belägen. Vid sändande avskrifter av beslut skall underrättelse lämnas angående av omprövning inkomst- och förmögenhetstaxering samt senare års av fastighetstaxeringar.

2 § Allmän förvaltningsdomstol skall enligt de föreskrifter som Riksskatteverket meddelar lämna uppgifter till verket om sina beslut i mål enligt fastighetstaxeringslagen 1996:00.

10 kap. Särskilda föreskrifter

1 § Riksskatteverket skall meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter behövs till bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen 1996:00. som Föreskrifter indelning i värdeområden för småhus, hyreshus och om avkastningsvärderad industri samt tomtmark inom ett län skall dock meddelas av Skattemyndigheten. Regeringen bemyndigar med stöd av 15 kap. 2 § fastighetstaxeringsla- Riksskatteverket att besluta det antal ledamöter som skall ingå i gen om en referensgrupp.

2 § Riksskatteverket skall fastställa formulär till de blanketter och andra handlingar som behövs för fastighetstaxeringen.

3 § Förekommer anledning till misstanke om brott enligt 14 kap. 44 § fastighetstaxeringslagen1996:OO, skall Skattemyndigheten göra anmälan därom till åklagaren.

4 § Den som vill begära omprövning av eller överklaga skattemyndighets eller länsrätts beslut är berättigad till att kostnadsfritt få utdrag av protokoll eller annan expedition som bör utfärdas till följd av skattemyndighetens eller länsrättens beslut.

5 § Avgift tas ut när Skattemyndigheten efter särskild begäran lämnar ut bevis om taxering avseende taxeringsenhet. För avgiftens storlek m. m. gäller i tillämpliga delar bestämmelsernai 20-24 avgiftsförordningen 1992:191, varvid avgift tas ut enligt avgiftsklass A för varje år och taxeringsenhet som avses med handlingen.

6 § Skattemyndigheten skall till Statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter behövs för som sammanställning av utfallet av fastighetstaxeringen.

7 § Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar av utfallet av den fastighetstaxeringen och överlämna sammanställningarna till chefen för Finansdepartementet, till Riksskatteverket och till Riksrevisionsverket senast den 31 december under taxeringsåret. Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av fastighetstaxeringen.

8 § Skattemyndigheten för med hjälp av automatisk databehandling register över fastigheterna i länet.

Avd. Förfarandet m. m. vid omräkning

11 kap. Förberedande åtgärder

1 § Lantmäteriverket skall sätt som Riksskatteverket föreskriver lämna biträde med att ta fram underlaget till föreskrifter enligt 12 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen 1996:OO.

2 § Skattemyndigheten skall på lämpligt sätt informera fastställda om omräkningstal.

12 kap. Taxering m. m.

l § Bestämmelserna i 8 kap. skall i tillämpliga delar gälla även vid omräkning. Med underrättelse i nämnda bestämmelser därvid avses underrättelse enligt 20 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen1996:0O.

13 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet

l § Bestämmelserna 9 kap. skall i tillämpliga delar gälla även vid omräkning.

14 kap. Särskilda föreskrifter

1 § Bestämmelsernai 10 kap. 5 och 8 §§ skall i tillämpliga delar gälla även vid omräkning.

2 § Skattemyndigheten skall till Statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter behövs för preliminär som sammanställning av utfallet av omräkningen.

3 § Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar av utfallet av omräkningen och överlämna sammanställningarnatill chefen för Finansdepartementet, till Riksskatteverket och till Riksrevisionsverket senast den 31 december under taxeringsåret. Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av omräkningen.

4 § Bestämmelsernai 6 kap. 5 § skall i tillämpliga delar gälla även vid omräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997, då fastighetstaxeringsförordningen 1993 199 skall upphöra att gälla, och tillämpas första gången vid fastighetstaxering år 2000 i fråga hyreshusenheter, om industrienheter och specialenheter och i fråga övriga enheter år 1998. om Den upphävda förordningen gäller dock i fråga ärenden och mål om som avser 1999 respektive 1997 och tidigare års allmänna och särskilda fastighetstaxeringar.

2.3 Register

l följande sammanställning anges vilka bestämmelser i gamla fastighetstaxeringslagen GFTL och fastighetstaxeringsförordningen GFTF närmast motsvarar de bestämmelserna i vårt förslag till fastigsom nya hetstaxeringslag NFTL och fastighetstaxeringsförordning NFTF, och omvänt. l de fall bestämmelserna endast delvis överensstämmer grund av att nytt innehåll tillförts eller äldre utgått är detta inte särskilt angivet. Streckmarkering innebär att motsvarighet saknas.

Bestämmelse i NFTL Bestämmelse i GFTL

Avd. 1 l kap. 1-6 §§ 1 kap. 1-6 1 kap. 7 § l kap. 7-8 1 kap. 8 § 1 kap. 7-8 1 kap. 9 § 1 kap. 9 § 2 kap. 1-4 §§ 2 kap. 1-4 3 kap. 1-4 3 kap. 1-4 4 kap. l-l0 4 kap. l-10 5 kap. 1-6 5 kap. 1-6 §§ 5 kap. 7 § första stycket 5 kap. 7 § andra stycket 5 kap. 8 § 5 kap. 8 § 5 kap. 7 § 5 kap. 9 § 5 kap. 8 § 6 kap. l § 6 kap. l § 6 kap. 2 § 6 kap. 12 § 6 kap. 3 § 6 kap. l1 § 6 kap. 4-6 §§ 7 kap. 1-3 6 kap. 7 § 1 kap. 2 § GFTF 6 kap. 8-15 7 kap. 4-11 6 kap. 16 § 7 kap. 12 RSFS 1987:24 1 kap. 1 § sista stycket 6 kap. 17-19 7 kap. 14-16 7 kap. 1 § 6 kap. 2 § 7 kap. 2 § 6 kap. 5 § 7 kap. 3 § 6 kap. 7 § 7 kap. 4-5 8 kap. 1-2 7 kap. 6 § 8 kap. 3 RSFS 1987:24 3 kap. 12-13 och 15 7 kap. 7 § 1 kap. 6 § första stycket GFTF

7 kap. 8 § 1 kap. 6 a § GFTF 7 kap. 9-11 §§ 12 kap. 1-3 §§, RSFS 1987:24 3 kap. 3 § 7 kap. 12§ 1 kap. 35 § första stycket GFTF a 7 kap. 13§ 1 kap. 35 b § första stycket GFTF 7 kap. 14§ 1 kap. 35 b § andra stycket GFTF 7 kap. 15§ 1 kap. 35 § GFTF c 7 kap. 16§ 1 kap. 35 d § första stycket GFTF 7 kap. 17§ 1 kap. 35 § GFTF e 7 kap. 18§ 1 kap. 7 § GFTF 8 kap. 1-2 §§ 6 kap. 2-3 8 kap. 3§ 6 kap. 7 § 8 kap. 4-6 9 kap. 1-3 8 kap. 7§ 1 kap. 8 § första stycket GFTF 8 kap. 8§ 1 kap. 9 § GFTF 8 kap. 9-10 §§ 12 kap. 1-2 8 kap. 11§ 12 kap. 4 § 8 kap. 12§ 12 kap. 1 1 kap. 36 § GFTF 9 kap. 1-2 11 kap. 1-2 9 kap. 3-4 6 kap. 2-3 9 kap. 5§ 11 kap. 3 § 9 kap. 6§ 11 kap. 4 RSFS 1987:24 2 kap. 14 § 9 kap. 7§ 1 kap. 13 § första stycket GFTF 9 kap. 8§ 1 kap. 14 § GFTF 9 kap. 9-10 11 kap. 7-8 9 kap. 11§ 1 kap. 15 § första och fjärde styckena GFTF 9 kap. 12§ 1 kap. 16 § GFTF 9 kap. 13 § 6 kap. 7 § 9 kap. 14-15 12 kap. 1-2 9 kap. 16 § 12 kap. 5 § 9 kap. 17 § 1 kap. 36 § andra stycket GFTF 9 kap. 18§ 6 kap. 9 § 9 kap. 19-20 12 kap. 8-9 9 kap. 21 § 1 kap. 39 § GFTF 9 kap. 22§ 15 kap. 1 § 9 kap. 23 § 1 kap. 26 § GFTF 9 kap. 24-32 §§ 15 kap. 2-10 §§ 9 kap. 33 § 15 kap. 11 1 kap. 35 § första punkten GFTF 10 kap. 1-2 6 kap. 4-5 10 kap. 3 § 6 kap. 7 §

92 SCDIJ 1995:148

10 kap.4 § 6 kap.l0 § 10 kap.5-7 §§ 10 kap 1-3 10 kap. 8-10 §§ 1 kap. 10-12 GFTF 10 kap.1l-15 13 kap 1-5 10 kap. 16 § 1 kap. 17 § första stycket första meningen GFTF 10 kap. 17 § 1 kap. 18 § GFTF 10 kap.18-20 14 kap 1-3 10 kap.21-25 §§ 1 kap 19-23 CHTTF 10 kap.26-27 §§ 14-kap.4-5 10 kap. 28 § 1 kap. 24 § första stycket första meningen GFTF 10 kap. 29 § 1 kap. 25 § GFTF 11 kap 1-9 §§ 16 kap 1-9 12 kap 1 § 1 kap.9 §,16 A kap.1 § 12 kap.2-7 16 A kap 2-7

Avd.2 13 kap.1-6 §§ 17 kap 1-6 14 kap.1-9 18 kap 1-9 §§ 14 kap 10 § 18 kap 9 a § 14 kap 11-12 18 kap.10-11 14 kap.13-16 §§ 18 kap 13-16 14 kap 17-35 18 kap 22-40 14 kap.36-38 26 kap.1-3 14 kap.39 § 18 kap.42 §,26 kap.4 § första och andra styckena 14 kap.40-43 18 kap.43-46 §§,26 kap. 4 § tredje stycket 14 kap.44 § 18 kap.41 § 15 kap 1-3 19 kap 1-3 15 kap.4-7 §§ 19 kap 5-8 16 kap 1-4 §§ 20 kap.1-3 a §§,28 kap. 1 §,35 kap.1 § 16 kap 5-6 §§ 20 kap.4-5 §§,28 kap 3 § 16 kap.7 § 20 kap.5 a §,28 kap.4 § 16 kap.8 § 20 kap.6 §,28 kap.1 § 16 kap.9 § 20 kap.7 §,28 kap.1 §,35 kap.1 §

16 kap.1O § 24 kap.1 §,32 kap 1 §

16 kap.11-23 20 kap 8-20 §§,28 kap.1 35 kap. 1 §

21 kap. 1 24 kap. 1 29 kap. 1 32 kap. 1 § 21 kap. 2-10 22 kap. 1-6 §§, 30 kap. 1 §

33 kap. 1 § 34 kap. 1-2 §§ 35 kap. 1-4 §§ 36 kap. l 38 kap. 1 § 37 kap. 1 §

Bestämmelse i GFTL Bestämmelse i NFTL

Avd. 1 1 kap. 1-6 1 kap. 1-6 1 kap. 7-8 §§ 1 kap. 7-8 1 kap. 7-8 §§ 1 kap. 8 § 1 kap. 9 § 1 kap. 9 § och 12 kap. 1§ 2 kap. 1-4 2 kap. 1-4 3 kap. 1-4 §§ 3 kap. 1-4 4 kap. 1-10 §§ 4 kap. 1-10 §§ 5 kap. 1-6 §§ 5 kap. 1-6 5 kap. 7 § andra stycket 5 kap. 8 § 5 kap. 5 kap. 7 och 9 6 kap. 6 kap. 1 § 6 kap. 7 kap. 1 8 kap. 1 9 kap. 3 § 6 kap. 8 kap. 1 § och 9 kap. 4 § 6 kap. 10 kap. 1 § 6 kap. 7 kap. 2 10 kap. 2 § 6 kap. 7 kap. 3 8 kap. 3 9 kap. 3 10 kap. 3 § 6 kap. 9 § 9 kap. 18 § 6 kap. 10 § 10 kap. 4 § 6 kap. 11 § 6 kap. 3 § 6 kap. 12 § 6 kap. 2 § 6 kap. 13 § 7 kap. 1-12 6 kap. 4-6, 8-16 §§ 7 kap. 13 § 7 kap. 14-16 §§ 6 kap. 17-19 8 kap. 1-3 7 kap. 4-6

9 kap. 1-3 8 kap. 4-6 10 kap. 1-3 10 kap. 5-7 11 kap. 1-2 §§ 9 kap. 1-2 11 kap. 3-4 9 kap. 5-6 11 kap. 7-8 9 kap. 9-10 12 kap. 1 § 7 kap. 9 8 kap. 9 och 12 §§, 9 kap. 14 § 12 kap. 7 kap. 10 8 kap. 10 9 kap. 15 § 12 kap. 7 kap. 11 § 12 kap. 8 kap. 11 § 12 kap. 9 kap. 16 § 12 kap. 9 kap. 19-20 13 kap. 10 kap. 11-15 l 14 kap. 10 kap. 18-20 §§ I 14 kap. 10 kap. 26-27 I 15 kap. 9 kap. 22 § 15 kap. 9 kap. 24-33 §§ 16 kap. 11 kap. 1-9 16 A kap. 1 12 kap. 1 § 16 A kap. 2- 12 kap. 2-7

Avd. 2 17 kap. 1-6 13 kap. 1-6 18 kap. l-8 §§ 14 kap. 1-8 §§ 18 kap. 9 § första och 14 kap. 9 § andra styckena 18 kap. 9 § tredje stycket 18 kap. 9 a-11§§ 14 kap. 10-12 §§ 18 kap. 12 § 18 kap. 13-16 14 kap. 13-16 18 kap. 22-40 14 kap. 17-35 18 kap. 41 § 14 kap. 44 § 18 kap. 42-46 14 kap. 39-43 § 19 kap. 1-3 15 kap. 1-3 19 kap. 5-8 §§ 15 kap. 4-7 20 kap. 1-20 16 kap. 1-9 och 11-23 21 kap. 1-10 §§ 17 kap. 1-10 22 kap. 1-6 §§ 18 kap. 1-6 24 kap. 1 § 16 kap. 10 17 kap. 1§

13 kap. 1-6 14 kap. 36-39 16 kap. 1-4, 8-9 och 11-23 16 ka 5-6 §§ 16 kap. 7 § 17 kap. 1-10 18 ka p-1-6§§ 16 ka 10 17 kap. 1§ 19 ka 1 § 19 ka 2-3 20 ka 1-4 §§ 21 ka 1§ 21 ka 2§ 21 ka 1 §

Bestämmelse i NFTF Bestä mmelse i GFTF

Avd. 1 1 kap. 1 kap 1 § . 1 kap. RSFS 1987:24 3 kap. 14 § 1 kap. RSFS 1987:24 2 kap. 1 § 1 kap. 1 kap. 3 § 1 kap. RSF S 1987:24 1 kap. 3 § 1 kap. 1 kap. 5 § andra stycket 1 kap. 1 kap. 5 § första och tredje stycket 2 kap. RSFS 1987:24 3 kap. 15 § 2 kap. RSFS 1987:24 3 kap. 10 § 2 kap. 1 kap. 6 § andra och tredje styckena 2 kap. 1 kap. 6 § femte och sjätte styckena 2 kap. 1 kap. 6 § sjunde stycket 2 kap. 1 kap. 6 § åttonde stycket 2 kap. RSFS 1987:24 3 kap. 4 § 2 kap. 1 kap. 35 § andra stycket a 2 kap. 1 kap. 35 § fjärde stycket a

2 kap. 1 kap. 35 b § tredje stycket

2 kap. 1 kap. 35 d § andra stycket 3 kap. 1 kap. 8 § andra och tredje styckena 3 kap. 1 kap. 36 § 4 kap. 0 1 kap. 13 § forsta-tredje styckena | 4 kap. 1 kap. 15 § andra stycket 4 kap. 1 kap. 15 § första stycket

4 kap. 6-7 1 kap. 15 § tredje-fjärde styckena 4 kap. 8 § 1 kap. 36 § 4 kap. 9-17 1 kap. 27-35 4 kap. 18 § 1 kap. 38 § 4 kap. 19 § 1 kap. 4 och 38 §§, RSFS 1987:24 2 kap. 6-8 5 kap. 1-3 §§ 1 kap. 10-12 §§ 5 kap. 4-6 1 kap. 17 § 5 kap. 7-11 §§ 1 kap. 19-23 §§ 5 kap. 12 § 1 kap. 24 §

Avd. 2 6 kap. l-2 §§ 2 kap. 1-2 §§, 7 kap. 1-2 6 kap. 3-4 2 kap. 3-4 §§, 7 kap. 2 § 6 kap. 5 § 2 kap. 5 7 kap. 3 § 6 kap. 6 § 2 kap. 6 8 kap. 4 § 7 kap. 1-7 3 kap. 1-7 7 kap. 8-10 8 kap. 1-3 8 kap. 1 § 4 kap. 1 § 8 kap. 2 § 4 kap. 2 9 kap. 2 § 8 kap. 3 § 9 kap. 1 § 9 kap. 1-2 5 kap. 1-2 §§, 10 kap. 1 § 10 kap. 1-2 6 kap. 1-2 §§, kap. 1 § 10 kap. 3 § 6kap.3 11 kap. 2§ 10 kap. 4-5 6 kap. 4-5 §§, kap. 1 § 10 kap. 6-7 6 kap. 7 11 kap. 3-4 10 kap. 8 § 6 kap. 8 11 kap. 1§

Avd. 3 11 kap. 1-2 12 kap. 1-2 12 kap. 1 § 13 kap. 1 § 13 kap. 1 § 14 kap. 1 § 14 kap. 1-4 15 kap. 1-4

Bestämmelse i GFTF Bestämmelse i NFTF

Avd. 1 1 kap. 1 § 1 kap. 1 § 1 kap. 2 § 6 kap. 7 § NFTL 1 kap. 3 § 1 kap. 4 §

1 kap. 4 § 4 kap. 19 § 1 kap. 5 § 1 kap. 6 och 7 §§ l kap. 6 § 7 kap. 7 § NFTL, 2 kap. 3-6 1 kap. 6a§ 7 kap. 8 § NFTL 1 kap. 7 § 7 kap. 18 § NFTL 1 kap. 8 § 8 kap. 7 § NFTL, 3 kap. 1-2 1 kap. 9 § 8 kap. 8 § NFTL 1 kap. 10-12 §§ 10 kap. 8-10 NFTL 1 kap. 13§ 9 kap. 7 § NFTL, 4 kap. 1-3 §§ 1 kap. 14§ 9 kap. 8 § NFTL 1 kap. 15§ 9 kap. 11 § NFTL, 4 kap. 4-7 §§ 1 kap. 16§ 9 kap. 12 § NFTL 1 kap. 17§ 10 kap. 16 § NFTL, 5 kap. 4-6 §§ 1 kap. l8§ 10 kap. 17 § NFTL 1 kap. 19 -23 §§ 10 kap. 21-25 NFTL 1 kap. 24-25 10 kap. 28-29 §§ NFTL, 5 kap. 12 § 1 kap. 26 § 9 kap. 23 § NFTL kap. 27-34 4 kap. 9-16 kap. 35 § 9 kap. 33 §NFTL, 4 kap. 17 § kap. 35 a § 7 kap. 12 § NFTL, 2 kap. 8-9 §§ kap. 35 b 7 kap. 13-14 NFTL, 2 kap. 10 § kap. 35 c 7 kap. 15 § NFTL kap. 35 d 7 kap. 16 § NFTL, 2 kap. 11 § kap. 35 e § 7 kap. 17 § NFTL kap. 36 § 8 kap. 12 9 kap. 17 § NFTL, 3 kap. 3 4 kap. 8 § 1 kap. 38§ 4 kap. 18-19 1 kap. 39§ 9 kap. 21 §NFTL

Avd. 2 2 kap. 1-6 6 kap. 1-6 §§ 3 kap. 1-7 7 kap. 1-7 4 kap. 1-2 8 kap. 1-2 5 kap. 1-2 9 kap. 1-2 §§ 6 kap. 1-5 §§ 10 kap. 1-5 6 kap. 7-8 §§ 10 kap. 7-8

Avd. 3 7 kap. 1 § 6 kap. 1 § 7 kap. 2 § 6 kap. 2-4 §§ 7 kap. 3 § 6 kap. 5 §

8 kap. 1-3 7 kap. 8-10 §§ 8 kap. 4 § 6 kap. 6 § 9 kap. 1 § 8 kap. 3 § 9 kap. 2 § 8 kap. 2 § 10 kap. 1 9 kap. 1-2 §§ 11 kap. 1 10 kap. 1-2, 4-5 och 8 11 kap. 2 10 kap. 3 § 11 kap. 3- lO kap. 6-7 §§

Avd. 4 12 kap. 1- 11 kap. 1-2 §§ 13 kap. 1 12 kap. 1 § 14 kap. 1 13 kap. 1 § 15 kap. 1- 14 kap. 1-4§§

3 Utredningsarbetets inriktning

3.1 Direktiven

Vi erhöll våra ursprungliga direktiv i maj 1993 bilaga 1. Dessa kompletterades sedermera med tilläggsdirektiv i december samma år. Enligt de sistnämnda skulle vi undersöka möjligheterna att underlåta att fastställa taxeringsvärden för vissa fastighetstyper. Tilläggsdirektiven återkallades emellertid i december 1994. I juli 1994 fick vi, i likhet med vissa andra utredningar, tilläggsdirektiv att närmare utreda hur myndigheternas krav på uppgiftslämnande från företagen inom för respektive utredning aktuella områden skulle kunna begränsas och förenklas dir. 1994:73, bilaga 2. Vårt utredningsuppdrag enligt de gällande direktiven tar sikte på två huvudfrågor. Den ena rör. möjligheterna att för fastighetstaxeringens vidkommande övergå till ett registerbaserat förfarande, dvs. taxeringsvärdena skall så långt möjligt bestämmas med utgångspunkt i uppgifter redan som finns tillgängliga hos myndigheterna, med därav följande förenklingar. Endast i de fall där ett tillförlitligt underlag saknas skall deklaration behöva avges. Den andra huvuduppgiften tar sikte på regelkomplexets utformning. Det nuvarande systemet bygger på en tredelning. Den grundläggande regleringen finns i FTL. Därutöver finns verkställighetsföreskrifter i FTF eller RSV:s författningssamling. RSV utfärdar dessutom rekommendationer. l de ursprungliga direktiven del tekniska detaljfrågor. nämns även en

3.2 Rationaliserad fastighetstaxering, del I

Vi avgav i maj 1994 delbetänkandet Rationaliserad Fastighetstaxering, del Där redovisade vi våra överväganden och förslag i fråga om främst småhustaxeringen inför AFT 96. Vi föreslog där övergång till ett registeren baserat förfarande i fråga om småhus. Våra förslag godtogs i allt väsentligt av statsmakterna. Genom de rationaliseringar som skett inför AF T 96 har besparingar kunnat göras. Det finns i dag 2,3 miljoner småhusca

enheter. Ca 80 % eller drygt 1,8 miljoner utav dessa har kunnat tillställas färdiga taxeringsförslag medan knappt 500 000 har erhållit allmänna fastighetsdeklarationer. Det är givetvis for tidigt att redan nu göra några mer ingående bedömningar AFT 96. Så mycket kan dock sägas att inledav ningsskedet taxeringen verkar lovande. av De frågor rör allmän fastighetstaxering av småhus är i det stora som hela färdigbehandlade för vårt vidkommande. Därmed inte sagt att diskussionerna olika komponenter i densamma skulle vara över. l vårt delom betänkande diskuterade bl.a. värdefaktorn standard tämligen utförligt

och redovisade tre olika alternativ se kap. 9 och bil. 5. Vi utgår från att

fortlöpande översyn sker mot bakgrund erfarenheter. Likaså en av vunna diskuterade vi registerfrågor, indelning i taxeringsenheter och andra specialfrågor. l sådana delar kommer i detta betänkande att hänvisa till vad tidigare anfört. Fastighetstaxeringen i Norden behandlade vi likaså i delbetänkandet. Någon förnyad sådan redovisning görs inte i detta betänkande. Vi har självfallet följt utvecklingen på området och därvid bl.a. kunnat konstatera i Danmark fortsatt på den inslagna vägen och att en övergång till att man årlig allmän fastighetstaxering sker den 1 januari 1996. Vid ett nordiskt en seminarium, anordnades i Gävle Statens Lantmäteriverk LMV som av Centralnämnden för fastighetsdata CF D hösten 1995, deltog även företrädare för denna utredning. l detta betänkande redovisas våra slutliga ställningstaganden till en nu rationaliserad fastighetstaxering.

3.3 Allmänna utgångspunkter

Taxeringsvärdena har mycket stor betydelse för både det allmännas och en de enskildas ekonomi. Om till fastighetsskattens utformning kan man ser inledningsvis konstateras att samtliga boendeformer i större eller mindre påverkas vilka taxeringsvärden finns. Även andra utsträckning av som kategorier än de boende kan påverkas, allt givetvis beroende på hur underlaget för skatten bestäms. Likaså finns andra skatteformer där taxeringsvärdena styr. Hit hör förmögenhets-, och gåvoskatten, liksom arvsstämpelskatten på fastighetsöverlåtelser. l vårt delbetänkande finns i kap. 5 fyllig redogörelse för användningen av taxeringsvärdena, vartill ber en att få hänvisa. Vår uppgift har dock inte varit att beakta hur taxeringsvärdena kan användas i olika sammanhang. Utanför vårt uppdrag ligger helt klart alla sådana överväganden som rör boendekostnader, regionala effekter Vi kan bara slå fast att taxeringsvärdena har och kommer m.m. att ha stor betydelse. Det är mot denna bakgrund av mycket stor vikt att

fastighetstaxeringen sker i betryggande former så att de i 1 kap. 2 § FTL uppställda målen om likformighet och rättvisa verkligen uppnås. Taxeringsvärdet skall bestämmas så att det motsvarar 75 % av fastighetens marknadsvärde. Denna målsättning ligger fast för vårt vidkommande. Under årens lopp har olika modeller använts för taxeringsarbetet. Genom tillkomsten av FTL 1981 skedde en mycket klar precisering av värderingsförfarandet. Man övergick vid denna tidpunkt till s.k. riktvärden. Dessa skulle inte vara juridiskt sett absolut bindande utan kunde en fastighetsägare visa att det bestämda riktvärdet var felaktigt så skulle detta också frångås. Att så nästan aldrig sker beror främst på den omfattande köpeskillingsstatistik som styr riktvärdebestämningen. Med 1981 års modell fick centralstyrningen från RSV ett betydligt större inflytande och förbi skulle den tid vara då man lokal nivå i större eller mindre utsträckning kunde arbeta med egna bedömningar. Med tanke på det nyss nämnda kravet på likformighet kan inte se några större olägenheter av den ordning som etablerades genom 1981 års lagstiftning. Det nya systemet utsattes på sina håll för stark kritik. Bl.a. Justitieombudsmannen, JO JO:s ämbetsberättelse 198384 s. 276 ff. ifrågasatte såväl centralstyrningen som olika enskildheter i själva fastighetstaxeringen. Så här i efterhand anser oss dock kunna konstatera att den kritik, som framfördes i samband med AF T 81, numera saknar tillräcklig bäring för mer långtgående förändringar. Efter 1981 har lagreglerna ändrats i viktiga hänseenden och dessutom har den kanske mest kritiserade detaljen värdefaktorn standard fått en bättre utformning. De författningsmässiga aspekterna behandlasi kapitel 12. Det nuvarande systemet präglas av en avsevärd värderingsnoggrannhet. Olika metoder tillämpas för olika slag av fastigheter, något som är nödvändigt av värderingstekniska skäl. Förfarandet bygger även på att man i fastighetstaxeringen beaktar vad som allmänt gäller vid fastighetsvärdering i andra sammanhang. Det skall inte på något sätt förnekas att resultatet blivit en mycket omfattande reglering. Som vi påpekar i andra sammanhang framkommer mer sällan allvarlig kritik mot taxeringsvärdenasom sådana. Förvisso diskuteras-mellan skattemyndigheter och fastighetsägare, liksom i den följ ande taxeringsprocessen, inte sällan olika enskildheter till grund för sänkning eller höjning av ett åsatt taxeringsvärde. Det tillhör däremot ovanligheten att själva värdet i stort angrips. Där så sker inte minst i den allmänna debatten rör - frågan i regel något annat, t.ex. utfallet i fråga om ökade boendekostnader för ägaren. En utgångspunkt för oss har således varit att det nuvarande värderingsförfarandeti allt väsentligt är helt godtagbart. Inte heller ger våra direktiv underlag för att skulle ompröva det rådande systemet i dessa hänseenden. En annan sak är att några punkter föreslår ändringar.

Till dagens system hör även att man inte taxerar alla fastigheter i landet. Av reglerna för specialbyggnader 2 kap. 2 § FTL och för vissa andra fall 3 kap. FTL följer att vissa fastigheter kan undantas från skatteplikt. Bestämmelserna härom är enligt vår mening måhända värda en särskild studie. Vi har i kapitlet om indelningsfrågor kap. 5 föreslagit de ändringar vi ansett ligga inom för vårt utredningsuppdrag.

ramen

Förutom den författningsmässiga översynen har huvuduppgiften för oss varit att belysa Övergången till en registerbaserad fastighetstaxering. En utgångspunkt för vårt arbete har varit att ge en sådan modell största möjliga genomslagskraft. Det nu sagda gäller både den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Att inte helt lyckats härmed kommer att framgå vad som redovisas i de följande kapitlen. En genomgående förav klaring härtill bottnar i en form av kompetenstänkande. För att ett registerbaserat förfarande skall kunna slå igenom i stor omfattning krävs givetvis att inte bara skattemyndigheterna samlar relevanta uppgifter. Finessen ligger i stället i att dessa myndigheter kan få uppgifter som en fastighetsägare lämnat till andra myndigheter i andra sammanhang än taxering. Den enskildes kontakter med myndighetssidan kan härigenom göras enklare. En förutsättning för att en sådan ordning skall komma till stånd är självfallet att den andra myndigheten känner sig motiverad att bidra till uppgiftsinsamlandet. Här har stannat för att inte föreslå tvångsvis verkande regler utan sett som enda framkomliga väg att frågor denna typ löses genom förhandling mellan RSV och övriga berörda av myndigheter. Hithörande frågor behandlar närmare i kap. Genom de överväganden och förslag som redovisat i vårt delbetänkande och vad anför i detta betänkande har vi sökt underlätta övergången till som nu ett framtida både smidigare och bättre uppgiftslämnande. Ett område som inte närmare behandlat rör förfarandet med tillhörande processuella frågor. Vi har givetvis tagit upp de delar som rör deklarationsskyldigheten eftersom densamma hänger intimt samman med det registerbaserade förfarandet. Även i denna del kan i allt väsentligt hänvisa till vårt första betänkande kap. l l det betänkande nu avger står i denna del främst frågor kring den särskilda fastighetstaxeringen i centrum. Vidare har vi inte tagit upp omräkningsförfarandet. Anledningen härtill är att ställning till detta inte kan tas förrän en utvärdering skett av omräkningsförfarandets praktiska effekter. En särskild processuell fråga som berör i det följande avser den s.k. nödvändiga processgemenskapen. Anledningen till att vi inte utöver det nu sagda fördjupat oss i förfarandefrågorna är att dessa för tämligen kort tid sedan utformades efter förebild av vad som gäller vid inkomsttaxeringen. Några närmare erfarenheter av de nya reglerna, som infördes genom lagstiftning 1993 SFS 1993:1 193, har ännu inte vunnits. Slutligen har berört frågor om beslut på medium för automatisk databehandling, ADB, m.m. kap. 10.

3.4 Övrigt

Under avsnitt 8.8 i vårt delbetänkande tog upp integritetsfrågorna. Vi konstaterade där att våra förslag inte förändrade bilden vad gäller hithörande problem. Vad nu föreslår innefattar från dessa utgångspunkter heller inga nyheter. Vissa frågeställningar faller vidare under den översyn av fastighetsdatasystemets författningsreglering som nyligen beslutats dir.1995:l20. EG-aspekter berörde i avsnitt 4.3 i delbetänkandet. Vi konstaterade där att våra förslag inte på något sätt berörde några av de grundläggande principerna för EG-rätten. Detsamma gäller de förslag nu lägger fram. Under den sista etappen av utredningsarbetet har direkta kontakter tagits med en del myndigheter som berörs av vårt uppdrag. Vi har även haft kontakter med Arbetsgruppen för förslag till rättslig reglering for för-

bättrad hushållsstatistik, HUSAR, Fi 1995:B och utredningen om fastig-

hetsrättslig samordning av verksamheter i komplicerade byggnadsanläggningar Ju 1994:82 och 136. Vidare har haft en hearing med fastighetsägare angående indelningen i specialbyggnad och hearing angående en uppgiftsinsamlingen i fastighetstaxeringen. Vi har också inhämtat synpunkter från Skogsstyrelsen och fastighetsägare angående taxeringen av skogsfastigheter och från Telia AB angående Teliakoncernensteknikfastigheter och därtill hörande byggnader. Vidare har vi tagit del av ett examensarbete av Kristina Hagberg och Claudia Pawlak, KTH, Fastighetstaxering av hyreshus med schablonhyror. Agneta Jacobsson, VärderingshusetAB, har på utredningens uppdrag genomfört stickprovsundersökning de en av i fastighetstaxeringen angivna areauppgifterna. Slutligen har Jan Wejdmark, NewSec Analys AB, utfört en kartläggning av utgående lokalhyror för hyreshus i Stockholms innerstad. Utredningen har den l december 1995 avgett remissyttrande över slut-

betänkandet av Stiftelse- och föreningsskattekommittén Översyn av

skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar SOU 1995:63.

4 Rationaliserat

uppgiftslämnande

vid

fastighetstaxeringen

Inledning

l vårt första betänkande SOU 1994:62 föreslog övergång till ett en registerbaserat förfarande vid fastighetstaxeringen småhusenheter. En av sådan övergång genomfördes också lagstiftning under 1994 prop. genom l99495:53, Bet. 199495 SkU13, SFS 1994:1909. Fr.0.m. 1996 års allmänna småhustaxering baseras förfarandet till övervägande del på förtryckt material och fastighetens ägare han godtar det - om av Skattemyndigheten föreslagna basvärdet behöver inte vidta några nya ytterligare åtgärder. För de fall där myndigheten saknar tillräckligt underlag för att bestämma ett basvärde krävs däremot deklaration från en fastighetens ägare. Att ett sådant både tid och för system sparar pengar såväl fastighetsägare som myndigheter ligger i öppen dag. Ett registerbaserat taxeringsförfarande kräver med nödvändighet väl en fungerande ajourhållning de fastighetsanknutna uppgifter förs i av som olika register. Skulle man nämligen inte under den löpande taxeringsperioden kunna fånga upp i sammanhanget relevanta förändringar blir effekten att de registerbaserade allmänna fastighetstaxeringarna med tiden inte kommer att rättvisande bild vad skall taxeras. l och för sig ge en av som kan man givetvis tänka sig att det registerbaserade förfarandet främst kommer till bruk i samband med AFT och för mellanliggande tid att man behåller den nuvarande ordningen där uppgifter vid SFT inhämtas deklarationsvägen. En sådan lösning framstår dock halvmesyr och bör som en endast godtas om en ajourhållning inte kan åstadkommas sätt. Vi annat vill dock redan nu nämna att valet för framtiden givetvis inte står mellan ett renodlat endera deklarationsförfarande eller registerbaserat sådant. Vår målsättning är dock att deklarationsmodellen främst skall komma till bruk i de fall där en tillförlitlig uppgiftsinsamling på annat sätt inte är möjlig. Ett sätt att nä det angivna målet är att utnyttja redan befintliga uppgifter som finns hos andra myndigheter än Skattemyndigheten, SKM. Om sådan information som alltså har sin grund i andra frågor smidigt - - ett sätt vidarebefordras till SKM kan den användas för förtryckning och således ingå i beslutsunderlaget vid fastighetstaxering. Ovan angivna för-

hållanden är ingen nyhet eftersom det redan finns olika register med

uppgifter fastigheter och där redan i dag ett utbyte sker. En närmare om beskrivning dessa register finns i vårt nyss nämnda delbetänkande av s. 67 ff., vartill hänvisas. En hel del det informationsutbyte återges angivna ställe rör av som fastighetsbildningar. l sådana fall är frågan inte om ett informationst.ex. skall ske hur detta skall genomföras. Även i dessa delar utbyte utan mer pågår dock olika projekt rörande bl.a. ett förändrat arbetssätt hos fastighetsbildningsmyndigheternafrom. den 1 januari 1996 lantmäterimyndigheterna, SFS 1995:1396 med syfte att direkt kunna registrera ändrade arealer i fastighetsdatasystemet. FDS. Fortlöpande sker en översyn m.m. de olika registren på fastighetsområdet. RSV har i särskilda direktiv för av sin anslagsframställning för perioden 1997-1999 ålagts att, i den utsträck-

ning är möjlig med hänsyn till pågående organisationsöversyn som fastighetsdataområdet, belysa i vad mån effektivitetsvinster kan uppnås i

arbetet med fastighetstaxering genom fortsatt integrering av systemen fastighetsområdet. och i vilken takt det kan ske. RSV skall i detta arbete samråda med CFD, LMV och Svenska Kommunförbundet. Det för framstår mest angeläget är effektivisering av som oss som en kommunernas nuvarande uppgiftsskyldighet vid fastighetstaxeringenenligt 18 kap. 11 § FTL. Där det att den eller de kommunala nämnder anges fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall i behövlig som omfattning, enligt närmare föreskrifter regeringen eller den myndighet av regeringen bestämmer, lämna Skattemyndigheten uppgift om arten som och omfattningen den byggnadsverksamhet avses med lämnade av som bygglov, rivningslov, marklov, bygganmälanfr.o.m. den l juli 1995, SFS 1994:849 eller tillstånd enligt förhandsbesked. Någon större enhetlighet finns för närvarande inte utan uppgiftsskyldigheten fullgörs i olika omfattning över landet och sker ofta med hjälp papperskopior som skickas av från byggnadsnämnden till lokala skattekontoret, LOK. Det är i denna del förbättringar är nödvändiga för fungerande registerbaserad som en fastighetstaxering. l det följande behandlar vi mot denna bakgrund om inte i samband med ansökan t.ex. bygglov, förutom vad som man om krävs för att erhålla sådant lov, samtidigt skulle kunna inhämta även andra därtill anknytande uppgifter ändå är eller mindre aktuella i som mer sammanhanget. Tanken är således att hel del uppgifter som idag en

lämnas vid den särskilda fastighetstaxeringeni stället skulle kunna lämnas

ett tidigare stadium för vidarebefordran till SKM. Med ett senare sådant system skulle bespara fastighetsägarna arbete och kostnader. man

l From. den l januari 1996 bildar CFD och LMV en myndighet med namnet Lantmäteriverket SFS 1995:1395. Vad som i fortsättningen sägs om dessa myndigheter avser således efter nämnda datum Lantmäteriverket.

genom att uppgifter om förändringar beträffande fastigheternas egenskaper endast skulle behöva lämnas vid ett enda tillfälle. I denna del är det av intresse att se vilka möjligheter det byggnadsregistret öppnar. Vi som nya tar upp denna fråga först för att därefter se vilka ytterligare informationsflöden som kan bli aktuella.

Byggnadsregistret

4.2.1 Allmänt

Vid utbyte av data inom kommunerna, mellan kommunala förvaltningar och mellan kommunerna och staten krävs en standardiserad, unik och över tiden stabil identitet för att man skall kunna kommunicera. Genom det basregister över byggnader CFD lagt i samverkan med komsom nu upp munerna kan FDS-tillhandahålla identiteter byggnader till dem är som i behov av detta i sin verksamhet. Inom staten finns mängd verksamen heter som i sina ADB-system kommer att utnyttja detta, RSV, Stat.ex. tistiska centralbyrån SCB, LMV och Räddningsverket. Bl.a. kan bygg-

nadsregistret utgöra ett mycket värdefullt underlag för registerbaserad

en fastighetstaxering. Byggnadsregistret är heltäckande, dvs. alla landets kommuner ingår. Fr.o.m. AF T 96 avseende småhusen kommer således byggnadsidentiteten att användas. Registerkvalitéten varierar något mellan kommunerna. l genomsnitt kommer dock 95 % landets alla byggnader att redan i av samband med uppläggningen kunna kopplas till taxeringsuppgifter. Resterande byggnader kommer att åtgärdas successivt skattemyndigheterna och av kommunerna.

4.2.2 Ajourhållningen

En löpande ajourhållning är avgörande betydelse för byggnadsav att registret skall kunna bli aktuell och tillförlitlig källa. Med fungeranen ett de system för ajourhållning har kommunen tillgång till aktuell information om befintliga och nytillkomna byggnader. Huvudprincipen för ajourföringen är att den skall ske vid källan. När registret har lagts skall därför upp

ändringar i byggnadsbeståndet och ändringar i fastighetsindelningen, dvs.

byggnadens koppling till aktuell fastighetsbeteckning byggnadsbeteckning, samt uppgifter om byggnadens användning, ajourföras kommuav nerna. Vid ändringar i byggnadsbeståndet är målsättningen integreatt en

ring med bygglovhanteringen sker. Ändringar i byggnadsbeståndet och i

byggnadens koppling till fastighet skall aviseras till SKM. SKM måste å

sin sida avisera ändringar i indelningen i taxerings- och värderingsenheter till den del dessa berör byggnader i byggnadsregistret. Det förefaller nu samtliga kommuner kommer att skriva avtal med CFD om ajoursom om hållning av registret. Basregistrets innehåll kan delas i basinformation och tilläggsinupp formation. Basinformationen är obligatorisk och lagras i FDS. Tilläggsinformationen är frivillig och beslutas respektive kommun. Tilläggsinav formation kan lagras antingen i FDS eller i kommunala system. Ett system registrera bygglovärenden line i byggnadsregistret har färdigför att on ställts. Bygglovärendena utgör frivillig tilläggsinformation. CFD utvecklar även möjligheterna för kommunerna att ajourföra bygglov, bygganmälan och utfärdande slutbevis i byggnadsregistret direkt från egna handläggav ningssystem kommunicerar med byggnadsregistret. Genom att komsom knyter bygglov avseende eller tillbyggnad till en byggnadsbemunen omteckning kan detta bygglov automatiskt knytas till rätt taxerings- och värderingsenhet. För nytillkomna byggnader gör lokala skattekontoret själva kopplingen till taxerings- och värderingsenhet. Dessa nya uppgifter överförs till FDS och byggnadsregistret tillsammans med övriga taxerings-

uppgifter.

4.3 bygglov CFD RSV

Rapporteringen av m.m. -

4.3.1 Inledning

l det följande redovisas del de överväganden som CFD gjort i samen av verkan med bl.a. RSV. Man har således utvecklat även ett nytt system för rapportering byggnadsanknuten information, samordnad med ajourförav ingen byggnadsregistret, från kommunerna till olika statliga system. av Från kommunalt håll har länge efterlysts enklare och rationellare kanaler för den rapportering bl.a. byggnadsanknutna uppgifter man ålagts av av staten. Avsikten är därför att rationalisera bl.a. kommunernas rapportering bygglovuppgifter, statistik och byggnadsbestånd till staten genom att av utveckla ett rapportsystem baserat på de uppgifter som kommunen lämnar till byggnadsregistret. Genom att utnyttja basregistret över byggnader kan således beståndsförändringar, ändrad byggnadsbeteckning och de rapporteringar vid bygglov kommunerna idag gör till länsstyrelsen, överlantsom mätarmyndigheten, SCB nybyggnadsstatistik och de lokala skattekontoförändras så att man undviker separat pappershantering. Första ren etappen, omfattar rapportering beståndsföråndringar, ändrad byggsom av nadsbeteckning och bygglovärenden till de lokala skattekontoren har fårdigställts. Rapporteringen är frivillig. Den kan ske dels som en terminaltransaktion, vilket innebär att kommunen registrerar beviljade bygg-

lov m.m. i byggnadsregistret, dels som filöverföring av uppgifter från ADB-baserade ärendehanteringssystem för bygglov. En clientserver lösning har också utarbetats.

4.3.2 Aviseringsinnehållet

En acceptabel avisering bör alltid innehålla följande variabler:

a rätt fastighets- och byggnadsbeteckning , rätta fastighetsägare med adress och personnummer, uppgifter för att bestämma beskattningsgrund, dvs. typkod för ändamål som småhus, industri, hyreshus etc., El detaljuppgifter till grund för att avgöra om åtgärden är så omfattande att den skall föranleda omtaxering, t.ex. ytor av olika slag före och efter åtgärd, n byggstart, dvs. om bygglovet resulterar i en byggnad, El färdigställande, dvs. uppgift om byggnaden kan tas i bruk.

Uppgifter om byggstart och färdigställande kan numera tillgodoses sedan ändringarna i plan- och bygglagen, PBL l987:10 trätt i kraft den 1 juli 1995 och krav ställs den sökande att anmäla en tidpunkt för igångsättning genom bygganmälan och lämnande av kontrollplan samt att lämna slutbevis på att byggherren fullgjort sina kontrollåtaganden m.m. Svårigheten för fastighetstaxeringens del ligger i att fånga tillräckligt med egenskapsuppgifter, dvs. att erhålla detaljuppgifter. CFD har gjort ett förslag om maximal omfattning av den frivilliga tillläggsinformation som kommunen skall kunna registrerai byggnadsregistret i samband med bygglovhanteringen. Maximialternativet täcker en stor del av de egenskapsuppgifter om bebyggelsen som hanteras i SCB-statistiken, fastighetstaxeringen och i kommunal förvaltning. Följande egenskapsuppgifter kan således registreras eller överföras till byggnadsregistret:

ändamål, hustypvåningsplan, husform, ytuppgifter, upplåtelseformägarkategori, antal lägenheter, lägenhetsfördelning, kostnad, räntebidrag, vatten,

avlopp, ventilation, värme, grund, konstruktion, garageparkeringsplatser, hiss, eldstad.

Uppgift akt- eller diarienummer, datum for beslut, ärendetyp och om ärendekod är tillsammans med ärendets ändamål nödvändiga uppgifter för

att informationen i byggnadsregistret skall bli meningsfull. Övriga

uppgifter utgör tilläggsinformation. Förutom det framtagna maximialternativet har en rutin för minimirapportering utarbetats CFD. Denna har utformats i samverkan med av RSV och några kommuner och kan sägas vara en enklare signalering av händelser, datum och aktörer. Rutinen är nu i drift hos CFD och det mottagande systemet hos RSV beräknas klart vid ingången av år vara 1996. -Rapporteringssystemet består två delar, registerdata från fastighetsav datasystemet och uppgifter från kommunens ärendehantering. Registeruppgifter är bl.a. fastighetsägare, fastighetsbeteckning, husnummer, län, LOK, kommun och församling. Från kommunen kommer en aktbeteckning och ärendekod samt ett eller flera ändamål. Till denna bas adderas över en tiden ett antal ärendetyper, t.ex. förhandsbesked, bygglov, bygganmälan, rivningslov, tillfälligt lov, förlängningändring samt slutbevis, försedda med datum. Även antal hus i respektive kategori kan läggas in. Följande variabler härrör från kommunens bygglovhantering.

Aktbeteckning nödvändig uppgift

Ärendekod nödvändig uppgift

Endast huvudsaklig kod kan anges, t.ex. ny- eller tillbyggnad, ändring, en rivning etc.

Ändamål nödvändig uppgift

T.ex. bostäder småhus, bostäder övriga hus, affärskontorshus, kommersiella fastigheter, industribyggnad etc.

Antal lika hus ej nödvändig

Här kan kommunen lägga antal hus, som har samma ändamål eller egenskaper i ett ärende.

Ärendetyp nödvändig uppgift

T.ex. förhandsbesked, bygglov, rivningslov, bygganmälan, rivningslov, tillfälligt lov, användningsförbud, förlängningändring, slutbesiktning, slutbevis. Ett ärende, med en aktbeteckning och ärendekod och eller en en flera ändamål, kan förekomma som olika ärendetyper i den kommunala hanteringen. T.ex. kan ett och samma bygglov komma att avslutas med ett stort antal slutbevis. Det är då nödvändigt att kunna urskilja vilka delar som faktiskt fardigställts. Bygganmälan, som bl.a. skall innehålla byggstart, kommer därför att få avgörande betydelse. Vid bygglovbefrielse i detaljplan blir den dessutom den första indikationen på att något händer. Slutbeviset, som indikation på att ett byggföretag närmar sig ett färdigställande, är också av central betydelse.

Datum vissa datum nödvändiga

Till varje ärendetyp kan tre datum knytas, varav minst ett är obligatoriskt: beslutsdatum, inkl. datum för utfärdande slutbevis, påbörjas och av gäller t.o.m..

Yta area som grund för bygglovavgift ej nödvändig

Med hänsyn till PBL-förändringarna har nya blanketter för bygglov, bygganmälan etc. arbetats fram i en grupp med företrädare för Boverket, Svenska Kommunförbundet och Föreningen Sveriges Bygglovgranskare och Byggnadsnämndssekreterare FSBS. CFD följer gruppens arbete så att överensstämmelsen mellan blanketter och rapportsystem blir så stor som möjligt. Vidare samarbetar CFD med SCB angående utveckling av rapportsystem som via byggnadsregistret kan förenkla den kommunala rapporteringen av nybyggnad m.m. EU-medlemsskapet kommer också att ställa nya krav t.ex. lokalbyggnadsstatistik. En arbetsgrupp inom EU arbetar med detaljutformningen. Rapportsystemet mot SCB kommer att så långt möjligt samordnas med de önskemål taxeringen har.

4.4 överväganden

Som redan tidigare påpekat kräver en väl fungerande registerbaserad fastighetstaxering att skattemyndigheterna så långt möjligt annat sätt än deklarationer får erforderlig information. Detta innebär naturligtvis genom inte att det huvudsakliga målet är något annat än att skattemyndigheterna självfallet skall få underlag för riktiga fastighetstaxeringar. Byggnadsregistret befinner sig i ett inledande skede och det kommer givetvis att ta sin tid innan det kan förväntas fungera fullt ut. Enligt vår mening måste statsmakternas avsikt med de betydande investeringar som gjorts i registret vara att det skall få bredast möjliga användning, naturligtvis med beaktande skyddet den personliga integriteten. Syftet med ett registerbaserat av av förfarande skulle förfelas om man skulle stanna vid att låta kommunernas rapporteringsskyldighet liksom i dag bara få funktion av en signal - till skattemyndigheterna. På sikt finns all anledning att arbeta för ett så fylligt informationsflöde som möjligt och då via byggnadsregistret. Naturligtvis kan man tänka sig andra modeller för kommunernas skyldighet att rapportera men med hänsyn till vad nyss nämnde om införandet av byggnadsregistret saknas anledning att inte söka bygga vidare på tänkbara möjligheter att utnyttja detsamma. Rationaliteten i tillvägagångssättet är naturligtvis lika viktig hos uppgiftslämnaren kommunen som hos - mottagaren, skatteförvaltningen. l sammanhanget bör beaktas att ett system som bygger att uppgifter kan vidarebefordras från bygglovhanteringen till SKM också ger den enskilde fastighetsägaren en arbetsbesparing. Denne behöver således ha kontakt bara med myndighet i stället för lämna i mångt och en att som nu mycket samma uppgifter till två olika myndigheter, dvs. till kommunen i byggärendet och senare till SKM genom en deklaration. Den nuvarande regleringeni 18 kap. ll § FTL har, trots sin förhållandevis enkla utformning, inte fungerat i praktiken. Detta gäller redan den grundläggande skyldigheten att rapporteratill SKM. Byggnadsnämndernas praxis har dessutom varierat mycket när det gäller vad som skall registreras, tidpunkter för att registrera och rapportera, meddela bygglov, utföra slutbesiktning och utfärda slutbevis m.m. Mycket skulle således vara att vinna om man här fick till stånd en mer enhetlig ordning. Det beskrivna arbetet inför uppbyggnaden av byggnadsregistret visar nyss också att detta är en framkomlig väg. Att döma av de utkast till ansökningsblanketter utarbetats i detta sammanhang är en stor del av de som uppgifter som skall lämnas till kommunen av sådan art att de väl lämpar sig som underlag för ställningstaganden av SKM. l dessa delar bör en rapportering kunna ske utan större problem. Vi vill här dock framhålla att för att ajourhållningen i framtiden skall fungera vad gäller lovpliktiga förändringar krävs att denna blir en obligatorisk uppgift för kommunerna.

En de större svårigheterna rör sådana uppgifter som är av underav ordnat intresse ur t.ex. bygglovsynpunkt men däremot av vikt för fastighetstaxeringen. Hit hör inte minst frågor rörande standarden. Det vore självfallet bra om sådana kompletteringar kunde göras redan i bygglovansökan. Nu är det dock inte möjligt att utan vidare ålägga kommunerna infordra besked även i dessa delar. Även rent teoretiskt skulle att om man kunna införa en lagregel med sådant innehåll torde den praktiska nyttan härav ringa. Enda möjligheten i denna del är lösningar grundade på vara frivillighet. Här kan inskjutas att byggnadsregistret som sådant erbjuder kommunerna stora fördelar genom att för dem väsentlig information finns samlad på ett lättillgängligt sätt. Detta innebär emellertid inte att rapporteringsskyldigheten enligt FTL som sådan skulle kunna undvaras. Till den del standarden är ett problem kan man tänka sig att denna i förevarande fall kan lösas genom en förenklad modell. Antag att SKM via bygglovhanteringen fått vissa uppgifter som till stor del täcker vad som behövs. Däremot är standarduppgifterna bristfälliga. SKM kan då med ledning av övriga uppgifter om ärendets art, byggnadstyp, yta m.m. som skall lämnas i bygglovansökan göra en preliminär bedömning av en antagen normalstandard och därefter skicka ut ett förtryckt förslag, som fastighetsägaren sedan får bemöta. Förfarandet påminner något om äldre fastighetstaxeringar där man arbetade med olika former av normhus. I det fortsatta arbetet med utformningen av uppgiftslämnandet kan man också tänka sig ett framtida närmande mellan de uppgifter som kan behövas för bygglovhanteringen och fastighetstaxeringen. Vi har i vårt första betänkande utförligt diskuterat värdefaktorn standard och därvid uttalat att denna faktor i förening med andra värdefaktorer måhända kan ut- - formas på sådant sätt att vissa standarddetaljer kan utgå eller ges en enklare form. Som nyss påpekats finns anledning att anta att kommunerna kommer att ha ett starkt intresse av ett väl fungerande byggnadsregister och att man därför kan utgå från ökad enhetlighet ifråga om uppgiftslämnandet. Den kommun som emellertid inte vill medverka eller arbeta med egna rutiner får liksom nu lämna besked direkt till SKM. Bestämmelseni 18 kap. 11 § FTL 14 kap. 12 § i vårt lagförslag kvarstår men med vissa preciseringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anger de närmare detaljerna. l lagrummet skall anges att uppgiftsplikten skall omfatta de uppgifter som legat till grund för kommunens beslut att t.ex. meddela bygglov. Likaså skall anges tider för uppgiftslämnande. De närmare formerna för själva uppgiftslämnandet till SKM behöver däremot inte regleras i FTL. l och för sig skulle man kunna gå ett steg längre och exempelvis i PBL införa regler som ålade kommunerna att i bygglovärenden m.m. infordra vissa ytterligare uppgifter. Att inte valt denna linje beror bl.a. att det

likväl inte går att få en heltäckande lösning. Vid en hearing som vi haft med företrädare för berörda myndigheter och kommuner, liksom fastighetsägargrupper, framkom också högst varierande åsikter ifråga om tänkbara rapporteringsmodeller. Enligt PBL kan en del åtgärder vidtas som kan föranleda särskild fastighetstaxering utan att för den skull kräva

bygglov eller bygganmälan. På motsvarande sätt finns fall där bygglov

krävs men som saknar betydelse för fastighetstaxeringen. Att i hithörande fall kräva någon form av medverkan generellt från kommunerna är knappast möjligt. Till bilden hör även att byggnadsregistret avser att fylla ett flertal olika funktioner. Som framgått av den tidigare redogörelsen är tanken att registret skall få en sådan form att det innehåller uppgifter som skall kunna utnyttjas av flera olika myndigheter och institutioner. I och för sig kan funktionen som stödbas för fastighetstaxeringen med all säkerhet bli högst väsentlig. Med tanke på den vida användarkretsen är det dock enligt vår mening mot denna bakgrund knappast möjligt att idag lagstiftningsvägen söka anpassa uppgiftsinnehället så att det helt passar våra syften. Självfallet bör fortsatta harmoniseringssträvanden bedrivas med kraft av berörda myndigheter.

4.5 Övriga registerfrågor

I det föregående har talat om byggnadsregistret. Till detta skall nu fogas ett lägenhetsregister prop. 199596190, bet. l99596:FiUO6, rskr. 1995962117. Här har kommunerna ålagts en ganska långtgående uppgiftsplikt. Den rapportering som därvid måste ske har ett samband med ovan beskrivna modell för rapportering i anslutning till bygglovprocessen. En hel del information kommer att tillföras det nya registret som kan få användning även för fastighetstaxeringen. Det förhållandet att lägenhetsregistret endast omfattar bostäder utgör dock en klar begränsning sett från våra utgångspunkter. Så skulle t.ex. nyttan ur fastighetstaxeringssynpunkt öka väsentligt om registret också omfattade lokaler. En sådan utvidgning har emellertid inte varit föremål för utredning. Det nya registrets användningsmöjligheter bör dock ingå i ett fortsatt arbete med de närmare formerna för rapportering till SKM. Vi återkommer till detta register i kap. 6 som avser hyreshusenheter. I sammanhanget vill betona att det

är viktigt att förbättra försörjningen av ortsprismaterial då det gäller

hyreshusenheter. Möjligheterna att förbättra denna del bör kunna beaktas i det pågående arbetet med översyn av fastighetsdatasystemets regelverk Ju. 1995:09. lndataförsörjningen till fastighetsprisdatabasen bör regleras så att kommunerna rapporterar vidare uppgifter de får in i samband med prövning enligt lag 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m.

Även i andra sammanhang finns rapporteringskällor av betydelse för möjligheterna att ajourhålla uppgifterna hos SKM. Således skall enligt nuvarande 18 kap. 11 § FTL länsstyrelsen, enligt föreskrifter av regeringeller den myndighet som regeringen bestämmer, lämna SKM uppgift en om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeringen. l nuvarande 3 kap. 2 § FTF har regeringen delegerat föreskriftsrätten till RSV som skall utöva den efter samråd med Statens Jordbruksverk. Några föreskrifter har inte utfärdats RSV. Även här finns av en slumrande utvecklingspotential. Hos länsstyrelserna finns material rörande förhållanden av betydelse för fastighetstaxeringen. Hit hör t.ex. beslut enligt naturvårdslagen 1964:822 rörande täkttillstånd, strandskydd, naturvårdsområdem.m. och kultunninneslagen1988:950 angående byggnadsminne och område för fast fornlämning m.m.. Som ytterligare exempel kan nämnas beslut om bearbetningskoncession enligt lagen 1985:620 vissa torvfyndigheter samt beslut om vattenskyddsområde om m.m. enligt vattenlagen 1983:291. Även andra myndigheter samt domstolar kan fatta beslut intresse för av fastighetstaxeringen. Hit hör Riksantikvarieämbetet samt Vattendomstolen. Skogsstyrelsen inhämtar med stöd av 14 § skogsvårdslagen 1979:429 uppgifter från fastighetsägarna om bl.a. avverkning om minst 0,5 hektar på särskilt fastställt formulär. Uppgifterna registreras hos Skogsstyrelsen i Skogsdata som anmäld avverkning. Enligt vår uppfattning skulle dessa uppgifter kunna rapporteras vidare till SKM för ajourhållning av fastighetstaxeringsregistret, FTR. En annan väsentlig fråga rör djurstallarna. Sådana byggnader kan med gällande krav på deras utförande representera betydande värden. Enligt nu 5-6 a djurskyddsförordningen 1988:539 skall länsstyrelsen förpröva djurstallar. Sådan förprövning, som i mångt och mycket påminner om en bygglovprövning, görs i ca 30 fall per år. Beslutet angående prövningen dokumenteras i ett centralregister som omfattar de lantbruksfastigheter länsstyrelsen varit i kontakt med i något ärende. För närvarande pågår arbete med att datorisera centralregistret. Detta beräknas vara klart 1996. Även beträffande djurstallar finns således underlag för sommaren att åstadkomma en rapportering till SKM.

l Lantbruksregistret, är del SCB, förs alla fastigheter

som en av som

deklareras som jordbruk. Här finns uppgifter om ägare, mark, fördelning

mellan olika ägoslag, hur djurhållningen ser ut etc. Lantbruksregistrets fortsatta existens är för närvarande under omprövning. Fr.o.m. 1996 kommer man att upphöra med att föra totala antaletjordbruksföretag och i stället hålla ett grundregister med ett urval av jordbruksföretag. l fastighetsregistretsplanregister redovisas de planer och markreglerande bestämmelser som anges i fastighetsregisterkungörelsen, FRK 1974:1059. Vilka uppgifter som skall anges i respektive plan regleras i

PBL. Detaljplan skall t.ex. innehålla uppgifter om genomförandetidens början och slut. Om olika genomförandetider bestäms för skilda områden av planen anges även detta samt vilka fastigheter som omfattas av respektive genomförandetid. Enligt 59 § FRK är lantmäterimyndighet tidigare fastighetsbildningsmyndighet, se avsnitt 4.1 skyldig att informera bl.a. SKM om fastighetsbildningsåtgärder. Rapporteringen som sådan fungerar men utformningen av innehållet i uppgiftslämnandet kan förbättras så att det bättre tillgodoser vad som behövs för fastighetstaxeringen, t.ex. genom komplettering med uppgifter om antagna detaljplaner och deras genomförandetid. Uppgifter av detta slag skulle underlätta arbetet med upprättande av riktvärdekartorna samt möjliggöra omtaxering av tomtmark till annat ägoslag och vice versa. De ändringar som behövs i denna del ligger inom området för det uppdrag som den nyligen tillsatta utredningen om översyn av fastighetsdatasystemet erhållit Ju. 1995:09. En registerbaserad fastighetstaxering bygger som tidigare sagts att aktuella register kontinuerligt kan ajourhållas. Uppdateringen av registren bör göras vid källan. T.ex. bör lantmäterimyndigheti samband med fastighetsbildningsbeslut kunna registrera vilka förändringar som beslutet innebär för fastighetstaxeringen. l stället för nuvarande avisering bör lantmäterimyndigheten direkt avisera värderingsenhetsnivå till skatteförvaltningen och ange vilka värderingsenheter som påverkas och om några nya har tillkommit. För alla värderingsenheter som påverkats anges egenskaperna. Lantmäterimyndigheten är den myndighet som har bäst kännedom om de faktiska förhållandena eftersom man nästan alltid varit på platsen. Ett nytt aviseringssystem från lantmäterimyndigheten bör därför kunna byggas upp och då lämpligen i samband med det projekt

som hos Lantmäteriverket går under beteckningen ny arbetsprocess.

Detta projekt syftar till att rationalisera fastighetsbildningsprocessen bl.a. genom att bygga upp ett avancerat lT-stöd. l samband härmed finns möjlighet att få till stånd ett helt maskinellt aviseringssystem till skatteförvaltningen. Uppgifterna skulle då också direkt kunna användas av skatteförvaltningen för att underlätta genomförandet av en registerbaserad fastighetstaxering. Avslutningsvis kan nämnas att i prop. l99596:87 läggs förslag fram om skatt på naturgrus. Av propositionen s. 26 framgår att det är regeringens avsikt att i naturvårdsförordningen 1976:484 införa en bestämmelse om skyldighet för den innehar tillstånd till täkt att till länsstyrelsen lämna som uppgift om vem som vid varje tillfälle är exploatör av täkten. De uppgifter som länsstyrelsen erhåller beträffande täkt av sand, grus, sten och block skall vidarebefordras av länsstyrelsen till beskattningsmyndigheten som också vid behov bör få biträde länsstyrelsens täkthandläggare. Även här av är således ett område där uppgifter från ägare av täktmark kan fångas av SKM för att användas i den särskilda fastighetstaxeringen.

Uppgifter fornlämningar förs, i likhet med byggnadsminnen, numera om i fastighetsregistret. Hos Riksantikvarieämbetet för närvarande ett projekt med att bl.a. utveckla ett ADB-register för att lagra och tillhandahålla uppgifter landets kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse. En om följd detta skulle kunna vara att man i byggnadsregistret anger även av byggnader med kulturhistoriskt värde. De frågor redovisat skiljer sig från de som behandlat i närmast nu föregående avsnitt. Här kan rapporteringen i nuläget knappast nå längre än att fungera signal till SKM sedan får infordra ytterligare som en som uppgifter från fastighetens ägare för taxeringen. Till bilden hör dock att de uppgifter berört sammantagna att de inflyter från olika håll genom SKM ett fylligare material. ger Sammanfattningsvis kan således konstateras att redan gällande rätt ger RSV möjligheter att bygga former för vidsträcktare rapportering upp en från andra myndigheter. Enligt vår mening saknas anledning att inte utnyttja denna möjlighet för att underlätta ett registerbaserat förfarande. Vi dock skäl angett i det föregående inte ha anledanser oss - av som ning gå längre än att tillse att den rättsliga grunden för detta står kvar. att Reglerna härom återfinns i vårt lagförslagi 14 kap. 12 § FTL och 7 kap.

2 § FTF.

Indelningsfrågor

5 m.m.

5.1 Allmänt

Som framgått vad anförts i kapitel 3 om utredningsuppdragets av som allmänna inriktning har vår uppgift inte varit att göra någon generell översyn fastighetstaxeringens uppbyggnad i stort. Vad gäller indelav ningen byggnader i direktiven några konkreta exempel där överav anges

väganden ansetts påkallade, närmast vad gäller gränsdragningen i vissa fall

mellan småhus och mindre hyreshus. Under utredningsarbetets gång har dock stött del praktiskt förekommande problem som ansett oss en inte böra gå förbi. l denna del har haft hearing med företrädare för en skilda ägarkategorier. Vi tar i det följande upp bl.a. vissa frågor angående kommunikationsbyggnader och allmänna byggnader. Vi vill dock redan nämna att vår uppfattning är att en mer ingående översyn av vad som nu bör skattepliktigt respektive skattefritt kan vara motiverad. Vi vara återkommer till detta i det följande.

5.2 Indelningen av byggnader i FTL

Egendomens faktiska beskaffenhet och pågående användning vid beskaffenhets- och användningstidpunkten utgör huvudprinciper för indelningen egendom enligt FTL:s regler SOU 1979:32 s. 188-189. av Allmänt uttalade fastighetstaxeringskommittén, FTK, om grunderna för indelningen att den klassificering av byggnadstyper och ägoslag som görs vid fastighetstaxeringen i första hand skall tjäna till att få fram ett

rättvisande underlag för de olika beslut som fattas vid taxeringen.

Avsikten att samordna begreppsdefinitionerna med vad som gäller i var andra författningar och vid statistikframställning samt att utforma definitioner klara och enkla att tillämpa. som var Enligt l kap. 1 § FTL skall beslut fastighetstaxering avse fastigom heter. Vad omfattas det skatterättsliga fastighetsbegreppet i den som av mening det tillämpas vid fastighetstaxering bestäms närmare i l kap. 4 §

FTL. Av förarbetena framgår att med fastighet vad inom civilavses som rätten hänförs till fastighet jfr. prop. 1973:162 294 och 295 samt s. prop. 197980:40 s. 60. Byggnad utgör ett allmänt fastighetstillbehör jfr 2 kap. l § JB. Enligt 1 kap. 4 § FTL skall även byggnad är lös egendom som taxeras.

Enligt 2 kap. l § FTL skall byggnader indelas i byggnadstyper och

mark i ägoslag. Reglerna syftar till att till en byggnadstyp föra byggnader med likartade egenskaper som värdemässigt lämpligen bör behandlas på samma sätt och värderas efter samma grunder. Det sätt på vilket egendomen klassificeras i olika byggnadstyper och mark, s.k. ägoslag, typer av har avgörande betydelse för de olika momenten vid taxeringen såsom t.ex. för bedömningen av vilka fastigheter som skall skattepliktiga och vid vara indelningen i taxeringsenheter. Vidare används olika värderingsmetoder för skilda slag av egendom. Den indelning som sker vid fastighetstaxeringen har betydelse även i andra skattesammanhang. Som exempel kan nämnas att enligt den nuvarande lagen 1984:1052 statlig fastighetsskatt utgår sådan skatt om enbart för fastighet som vid fastighetstaxeringen betecknats småhussom

enhet, hyreshusenhet, t.ex. hyreshus bostadsdelen eller lantbruksenhet,

om det på enheten finns vad som betecknats som småhus eller tomtmark för småhus. Vissa ändringar sker fr.o.m. den 1 januari 1996. Bl.a. uttas fastighetsskatt även för lokaldelen i hyresenhet, liksom for industrienhet inklusive elproduktionsenhet, dock med annan procentsats. Någon absolut bundenhet vid vad som faktiskt beslutats vid fastighetstaxeringen föreligger dock inte i denna del utan självständig prövning är möjlig en vid inkomsttaxeringen jfr. t.ex. RÅ 1993 ref 36. Av 4 kap. FTL framgår att fastighet skall utgöra taxeringsenhet inte om särskilda omständigheter föreligger. Taxeringsenhet skall antingen omfatta skattepliktig eller skattefri egendom. Enligt 4 kap. 5 § FTL skall en uppdelning ske med hänsyn till användning och beskaffenhet. Vid fastighetstaxeringen skall värderingen ske med utgångspunkt i riktvärden. Ett riktvärde anger i princip värdet den egendom den enhet av som skall värderas värderingsenheten. Varje byggnad utgör normalt - en värderingsenhet. Till grund för indelningen i byggnadstyp ligger been dömning av vilken egendom utgör och byggnad. Varje såsom en samma dan byggnad skall klassificeras för sig tillhörande de i 2 kap. som en av 2 § föreskrivna byggnadstyperna. För varje byggnadstyp gäller sedan

särskilda värderingsregler 8-11 samt 15 kap. FTL. Klassificeringen i 2 kap. FTL är därför grundläggande för övri moment vid fastighetstaxega ringen. Enligt RSV:s rekommendationer bör varje byggnadskropp anses som en byggnad. Är byggnadskropp uppdelad vertikalt en genom genomgående väggar, t.ex. genom brandmur, i två eller flera självständigt fungerande

enheter, bör varje sådan enhet anses som en byggnad. Gemensamma vinds- och källarutrymmen utgör inte hinder för en sådan indelning. l 2 kap. 2 § FTL anges de byggnadstyper som byggnader skall indelas Dessa är:

småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, industribyggnad, specialbyggnad.

Gruppen specialbyggnad indelas i sin tur i inte mindre än elva undergrupper.

5.3 Skatteplikten

5.3.1 Inledning

Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Huvudregeln är enligt l kap. l § FTL att taxeringsvärde skall åsättas varje taxeringsenhet. Av 5 kap.

1 § FTL framgår dock att icke skattepliktig egendom inte skall åsättas

något taxeringsvärde. Fastighet är skattepliktig utom vad gäller särskilt angivna undantag 3 kap. 1-4 FTL. Den egendom, for vilken skattefrihet gäller, utgörs enligt nämnda lagrum i första hand av:

specialbyggnad, egendom som ingår i nationalpark, lantbruk för vård- eller skoländamål, byggnad som ägs av vissa institutioner.

5.3.2 Skattepliktsreglernas bakgrund

Beslut i skattepliktsfrâgan skall fattas för alla fastigheter och är av väsentlig betydelse. Den principiella grunden för att vissa fastigheter undantagits helt eller delvis från skatteplikt enligt FTL torde ha sin grund i någon form av allmännyttotänkande i förening med att det allmänna, i vart fall tidigare, i realiteten varit ägare till ett betydande antal angivna fastighetstyper. Rena värderingssynpunkter, försvarssekretess och liknande kan också ha spelat in. Även speciella lämplighetsavvägningar har mer

gjorts. Någon nämnare för vad som grundar skattefrihet torde gemensam svår att finna. Vad gäller den fastighetsskatt som utgått vid numera vara olika perioder har den principiella grunden likaså varit den nytta som ansetts komma samhället till godo fastigheterna i fråga. Andra genom undantaganden har haft sin grund i skattepolitiska lämplighetsöverväganden. För närvarande medför undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. FTL befrielse från bl.a. den statliga fastighetsskatten prop. 198485:18 statlig fastighetskatt. Även i andra sammanhang är undantagen från om skatteplikt för fastighet betydelse, såsom t.ex. vid förmögenhetstaxeav ringen och i vissa inkomsttaxeringsfrågor. De ursprungliga reglernai 1928 års kommunalskattelag, KL, om fastigheters skatteplikt innebar i huvudrag att försvars- och kommunikations-

fastigheter i sin helhet var undantagna från skatteplikt. Övriga fastigheter

skattefria till den del de användes för sådant ändamål som kvalificeravar de till skattefrihet. Reglerna i KL kunde således få till effekt att olika delar av en byggnad, som användes eller var inrättade för sinsemellan olika ändamål, behandlades olika. Enligt 5 § KL skulle taxeringsvärde åsättas separat for såväl skattepliktig som icke skattepliktig del av en byggnad. Detta gällde för samtliga fastigheter utom i stort sett - nationalparker, allmänna platser och kommunikationsfastigheter. Efter hand gjordes vissa mindre ändringar i skattepliktsreglerna med innebörd att skattefriheten utvidgades. Bl.a. undantogs vissa institutioners byggnader, vilka användes i deras verksamhet, från skatteplikt. 1966 års fastighetstaxeringskommittéer pekade på att uppdelningen av en fastighet en skattepliktig och en skattefri del medförde en hel del problem. Man diskuterade även om dessa eventuellt skulle kunna lösas införandet huvudsaklighetsprincip men valde att inte lägga genom av en fram något förslag i frågan SOU 1968:32 s. 45 f.. Efter förslag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning genomfördes fr.o.m. 1975 års allmänna fastighetstaxering att fastigheter som i sin helhet var fria från skatteplikt inte skulle åsättas taxeringsvärde SOU 1973:4 s. 281 f.. l direktiven till FTK framhölls önskvärdheten av att skattepliktsreglerna förenklades eftersom de upplevdes som otidsenliga och svåra att tillämpa. Mot bakgrund härav föreslog FTK omfattande ändringar i regleringen av undantagen från skatteplikt för fastigheter SOU 1979:32 s. 244-316.

Bl.a. föreslogs att en övervägandeprincip, ofta felaktigt kallad huvud-

saklighetsprincip, skulle införas vid indelning av en byggnad. Vidare gav förslaget uttryck för en anpassning till en delvis förändrad syn på vilken egendom som borde undantas från skatteplikt. Förutom hänsyn till tekniska förändringar föreslog FTK följande principiella grunder för skattepliktsreglerna när inte särskilda undantag angavs:

Cl bostadsbyggnader och kontorsbyggnader skulle inte undantas från skatteplikt, El ägarkravet, dvs. att endast särskilt angivna ägare kunde godtas som ägare av skattefri egendom, skulle minska i betydelse.

Departementschefen anslöt sig till FTK:s förslag prop. 197980:40

s. 69 och anförde bl.a. att remissinstansernai stort sett varit positiva och ansett att kommitténs förslag medförde den önskvärda förenklingen.

5.3.3 FTL:s skattepliktsregler

Någon uppdelning i skattepliktig och icke skattepliktig del taxeav en ringsenhet skall inte göras enligt FTL. En byggnad är således i sin helhet skattefri, om den till övervägande del, dvs. mer än 50 %, används för ändamål som medför att den skall klassificeras som byggnadstypen specialbyggnad. Taxeringsvärde skall då inte åsättas någon del byggnaden av 2 kap. 3 § och 3 kap. FTL. Den nya övervägandeprincipen är konsekvent genomförd beträffande samtliga byggnader. Den egendom som enligt 5 § KL var skattefri vari stort sett, men inte helt, identisk med den motsvarande egendom som reglerats i 3 kap. FTL. Till specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § FTL har dock viss egendom hänförts som nu är skattefri men som var skattepliktig enligt KL, t.ex. jordbruk och byggnader annan fastighet som används inom vårdområdet. En anpassning till de nya samhällsförhållandena eftersträvades också, t.ex. genom förslaget att byggnader som användes för bl.a. busstrafik skulle undantas från skatteplikt. Förslaget att ägarkravet i en del fall skulle slopas innebar också en viss utvidgning av skattefriheten. För bostadsbyggnader innebar förslaget däremot inskränkning i den tidigare en gällande skattefriheten. En inskränkning föreslogs också beträffande hotell-, restaurang- och administrationsbyggnader, hör till kommunisom kationsanläggning. En annan nyhet som infördes genom FTL att viss var egendom, som tidigare varit undantagen från skatteplikt och därför inte åsatts något taxeringsvärde, blev skattepliktig och reglerades 7 kap. genom 16 Egendom som hänförs till denna paragraf skall taxeringsanges som enhet med taxeringsvärde 0 jfr. prop 197980:40 s. 120 f.. Detta gäller t.ex. byggnader på tillsammansär värda under 50 000 kr, en tomt som liksom för övrig mark, vattentäckt mark, vissa markanläggningar och industritillbehör. Genom att behålla skatteplikten för egendomen och låta den utgöra en värderingsenhet med värde 0 inom taxeringsenhet undgår man i de flesta fall att göra en särskild taxeringsenhet egendomen i av fråga. Byggnad på annans mark skall dock alltid utgöra en särskild taxeringsenhet jfr 4 kap. 2 § FTL.

Det skall särskilt framhållas att bostadsbyggnader i princip inte skall undantagna från skatteplikt. De skall därför inte klassificeras som vara specialbyggnad jfr. SOU 1979:32 s. 285, 308-310 samt prop. 197980:40 78. Även vad gäller förvaltnings- och administrationsbyggnader s. kontor gäller att dessa inte skall skattebefrias genom att klassificeras -

specialbyggnader om inte detta särskilt angivits i lagtexten. De enda

som fall undantagits är administrations- och förvaltningsbyggnader som som skall klassificeras allmän byggnad SOU 1979:32 s. 257, 288 samt som prop. 197980:40 s. 77.

5.4 Övervägandeprincipen

5.4.1 Inledning

Bedömningen vilken byggnadstyp en byggnad kan hänföras till sker av enligt 2 kap. 3 § FTL med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnaden till övervägande del används på, den s.k. övervägandeprincipen. Varje byggnad

skall med andra 0rd indelas för sig i byggnadstyp och får inte delas

en i delar grund användningen. Denna övervägandeprincip innebär upp av att det normalt är avgörande vad mer än halva byggnaden är inrättad för eller används till. Ofta kan ytornas fördelning ge tillräcklig ledning, men ibland får även till volym eller vilken del som kan vara värdeman se fullast alternativt högst avkastning. För skattepliktiga byggnader sker ge avgränsningen efter hur byggnaden är inrättad medan för skattefria sådana specialbyggnader användningssättet är avgörande 2 kap. 3 § FTL. Lagrummet är inte helt entydigt eftersom fall kan tänkas där en byggnad är inrättad så att den lämpligen kan användas för flera skattepliktiga ändamål. l praxis RÅ 1993 ref 62 har godtagit att användningssätt man får inverka även vid indelningen av skattepliktiga byggnader. Marken följer regelmässigt byggnaden. För byggnad, som kan indelas både småhus, hyreshus, industribyggnad eller övrig byggnad och som som specialbyggnad, gäller att den skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, kan indelas både specialbyggnad och ekonomibyggnad, skall insom som delas som ekonomibyggnad.

5.4.2 Övervägandeprincipens bakgrund

Före 1975 års allmänna fastighetstaxering tillämpades något som kunde sägas påminna övervägandeprincip endast vid fastställande av om en skattepliktsförhållandena enligt 5 § KL.

Inför 1975 års AF T gavs i RSV:s handledning ganska omfattande anvisningar for en värdering likartad med den nu gällande metoden med värdering efter riktvärden. Klassificeringen i byggnadstyper utvecklades också i viss utsträckning. Enligt dessa anvisningar skulle indelningen mark av göras främst utifrån egendomens faktiska användning och beträffande byggnader den faktiska användningen och beskaffenheten. Som tidigare nämnts saknades vid denna tidpunkt regler i författningsform om hur byggnader skulle klassificeras. Först genom FTL reglerades i sådan form frågan om hur byggnader och mark skulle klassificeras vid fastighetstaxeringen. FTK ansåg i enlighet med reglerna i 1975 års klassificeringsatt system en övervägandeprincip var mest ändamålsenlig för att avgöra till vilken byggnadstyp en fastighet skall hänföras, dvs. det ändamål för vilket en byggnad huvudsakligen till än hälften används eller - mer är inrättad skulle avgöra indelningen. Genom denna konstruktion med klassificering av byggnader efter beskaffenhet och användningssätt ansåg man sig få en väl avgränsad grupp för skattefria byggnader. Kommittén anförde bl.a. SOU 1979:32 s. 193 -198:

l de fall en byggnad är inrättad för endast ett ändamål eller har endast en specialanvändning ger det sig självt vilken användning eller beskaffenhet som är den huvudsakliga. Så förhåller det sig då en byggnad i sin helhet är inrättad med affärslokaler och används för affärsrörelse. Den skall då klassificeras hyreshus. Att avgöra för som vilket ändamål en byggnad huvudsakligen används eller är inrättad kan vid fall av blandad användning eller beskaffenhet medföra svårigheter. En metod är att se till vilken användning eller beskaffenhet som upptar den största golvarean. Ett missvisande resultat kan dock åstadkommas om man genomgående använder denna metod. För ett användningsområde kanske det krävs endast en mindre del av byggnaden. l gengäld kan det för denna användning vara nödvändigt med särskilt påkostade lokaler. Det kan därför vara motiverat att beakta även anläggningskostnaden för de olika delarna av huset. Hyresvärdet kan också vara en faktor att ta med vid bedömningen. Det är således befogat att använda sig av mer än en bedömningsgrund. l komplimer cerade fall bör således en helhetsbedömning ske för att få så rättvisande bild som möjligt vid huvudsak]ighetsbedömningen.

På jordbruksfastighet kan undantagsvis tvekan uppkomma bygg-

om nad är småhus eller ekonomibyggnad. Ofta är det då möjligt att betrakta byggnaden som två sammanbyggda hus, ett småhus och ekoen nomibyggnad. Liksom hittills bör sammanbyggda tvåfamiljshus hänföras till småhus, oavsett upplåtelseform. Då fråga vilken är om byggnadstyp en byggnad skall tillhöra med hänsyn till huvudanses saklighetsprincipen, står valet vanligen mellan hyreshus, specialbyggnad och industribyggnad. En byggnad har t.ex. ett relativt homogent utförande. Vissa lokaler i byggnaden används för ändamål som medför att byggnad klassifice-

specialbyggnad, medan andra lokaler används och är inrättade ras som sådant sätt att byggnad klassificeras hyreshus. l detta fall bör som klassificeringen kunna avgöras med ledning av arean av de olika lokalerna. l ett annat fall kan utrymmena i en byggnad vara helt olikformade, som t.ex. då teater, biograf eller kyrka är inrymd i byggnad som i övrigt innehåller bostäder, kontor och butiker. Om kostnaderna volymenheti ett sådant fall inte är uppenbart olika per bör klassificeringen kunna grundas hur stor volymdel av byggnaden som de olika delarna upptar. l de fall byggnad används för både kontors- och industriändamål en och kostnaden för industridelen är av en helt annan storleksordning än hänför sig till kontorsdelen, bör klassificeringen grundas på den som bedömning av relationerna mellan delarnas värden. Ofta kan en en sådan bedömning grundas på hyresuppskattning och i andra fall på en nedlagda byggkostnader. Sammanfattningsvis bör således huvudsakligheten bedömas utifrån enkla storleksmått m2 golvyta eller m3 bruttovolym, de olika som om byggnadsdelarna är någorlunda jämförbara. Har delarna däremot en helt olikartad utformning och beskaffenhet bör huvudsakligheten avgöras med ledning av delarnas värde.

I prop. l97980:40 godtogs FTK:s förslag att byggnaderna skulle indelas i byggnadstyper i allt väsentligt på grund av det ändamål de faktiskt var inrättade för eller det ändamål som avsågs med den pågående användningen. Departementschefen anförde i fråga om förslaget till övervägandeprincip följande s. 70-71:

De nuvarande reglerna om uppdelning tillkom redan i början av l920-talet. Under årens lopp har det visat sig att systemet med en uppdelning i en skattefri och en skattepliktig del gett upphov till åtskilliga praktiska tillämpningssvårigheter. Problem uppkommer inte bara vid fastighetstaxeringen, där enligt nuvarande regler en särskild

taxeringsenhet kan få bildas i fråga om ett mindre skattepliktigt

utrymme i eljest skattefri byggnad. Aven vid den löpande en inkomsttaxeringen dyker svårigheter upp, t.ex. när det gäller att avgöra hur kostnader av olika slag skall fördelas mellan de skilda delarna. l tidigare utredningssammanhang har man också ställt sig positiv till att övergå till en huvudsaklighetsprincip. Som jag nyss nämnde har kommitténs förslag mottagits välvilligt. Den kritik framförts har främst tagit sikte på gränsdragningsproblem. Enligt som min mening bör en huvudsaklighetsprincip leda till färre tvister mellan de skattskyldiga och myndigheterna än.nuvarande regler om uppdelning. Å andra sidan medför principen att övergången från skatteplikt till skattefrihet och vice versa i en del fall kan tänkas bli beroende av en ändrad användning i endast en mindre del av en byggnad. Det finns emellertid anledning att förmoda att den föreslagna principen i åtskilliga fall kan vara till fördel för de skattskyldi- De byggnader som kan komma i fråga för skattefrihet torde ga. nämligen regelmässigt vara sådana att de användningssätt som kan motivera skattefrihet dominerar. De alternativa lösningar som

presenterats av några remissinstanser medför enligt min mening inte sådana påtagliga fördelar i förhållande till kommittéförslaget att de bör väljas. Oavsett hur en gränsdragning görs kan inte helt man undvika svårigheter. Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser att kommitténs förslag är en lämplig lösning ett hittills ganska ohanterligt problem. Förslaget bör därför genomföras. I tydlighetens intresse vill jag nämna att huvudsaklighetsprincipen innebär att byggnaden till övervägande del, dvs. till mer än hälften skall användas för det ändamål som motiverar skattefrihet. l enstaka fall kan det förekomma att en byggnad används för än två ändamål och då får mer det ändamål av dessa som dominerar vara avgörande.

För bedömningen av förhållandet mellan olika delar i en byggnad har RSV meddelat följande anvisning:

l princip bör en byggnad indelas efter byggnadstypen den del vars värde är övervägande. l praktiken kan dock indelningen i flertalet fall avgöras med ledning av enklare jämförelser. l mindre komplicerade fall kan avgörandet av vilken byggnadstyp överväger t.ex. som grundas en jämförelse av storleken av de olika delarnas golvytor. Men även andra grunder kan tillämpas vid bedömningen, om de framstår som lämpligare. Om olika delar byggnaden har väsentligt av olika rumshöjd, bör t.ex. de olika delarnas volym läggas till grund för klassificeringen. Om hyresavkastningen från byggnadsdelarna är påtagligt olika, bör avgörandet grundas den totala hyresavkastningen. Har byggnadsdelarna väsentligen olika användning och utformning och är en hyressättning inte möjlig, t.ex. för kyrkor som och kommunikationsanläggningar, bör byggnadskostnaderna och markvärdena för de olika delarna kunna tjäna till ledning.

l en ytterligare anvisning har RSV uttalat följande:

Om tre eller flera byggnadsdelar, hänförliga till olika byggnadstyper, förekommer i en och samma byggnad, bör byggnaden i sin helhet klassificeras som tillhörande byggnadstypen för den byggnadsdel, som i förhållande till var och en av de övriga delarna är övervägande. Då den övervägande delen av en byggnad är att hänföra till specialbyggnad, bör om olika slag specialbyggnader ingår i special- - av byggnadsdelen byggnaden i sin helhet klassificeras tillhörande - som det slag av specialbyggnad som-överväger.

5.5 Indelningen i specialbyggnad

5.5. l Inledning

Till byggnadstypen specialbyggnad skall enligt 2 kap. 2 § FTL föras egendom skall undantas från skatteplikt enligt huvudregeln i 3 kap. som 2 § FTL. Byggnader skall indelas som specialbyggnader utgörs av elva som grupper av egendom:

försvarsbyggnad, kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad, värmecentral, reningsanläggning, vårdbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, skolbyggnad, kulturbyggnad, ecklesiastikbyggnad, allmän byggnad.

För att byggnad skall indelas i gruppen allmän byggnad krävs dess-

en utom att byggnaderna ägs av staten, kommun eller annan menighet. Detta är det enda fall där ägandet har avgörande betydelse i fråga om specialbyggnader. Grunden för indelningen specialbyggnad är det sätt vilket byggsom naderna används. Egendom hänförlig till de elva grupperna av specialbyggnad har ansetts ha ett sådant samhällsnyttigt ändamål att det bör medföra undantag från skatteplikt enligt 3 kap. 1 § FTL. Därmed följer också bl.a. frihet från fastighetsskatt enligt 1 § lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt och tidigare även från förmögenhetsskatt. För indelning specialbyggnad enligt FTL krävs inte att fastighetsägaren som utom i fråga om allmän byggnad tillhör viss ägarkategori. I stället - är det byggnadernas karaktär icke skattepliktig egendom som är motiav vet till den gjorda klassificeringen av specialbyggnader. Som framgått ovan 5.33 var FTK:s grundinställning att bostadsbyggnader inte skulle vara undantagna från skatteplikt och att alla bostadsbyggnader skulle behandlas lika i skattepliktshänseende. Undantag gjordes endast för prästgårdar samt elevhem och skolhem, vilka klassificerades som specialbyggnad. Detsamma gäller bostadsdelar av byggnader som med hänsyn till övervägandeprincipen klassificeras som specialbyggnad SOU 1979:32 285 och 308-310 samt prop. 197980:40 s. 78. En s.

liknande generell regel uppställdes för förvaltnings- och administrationsbyggnad kontor. Kontorsbyggnader skall inte vara skattefria och inte klassificeras som specialbyggnad, om detta inte särskilt angivits i lagen. Undantag gäller dock för nämnda slags byggnader som ägs av staten, kommun eller annan menighet, som alltså skall klassificeras som allmän byggnad SOU 1979:32 s. 257 och 288; prop. 197980:40 s. 77.

5.5.2 Särskilt om vissa specialbyggnader

l det följande redogörs kortfattat för bakgrunden till reglerna om några av specialbyggnaderna.

Kommunikationsbyggnad

Enligt 2 kap. 2 § FTL skall garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande indelas som kommunikationsbyggnad, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Frihet från skatteplikt skall även gälla för byggnad som används i Statens järnvägars, Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet. Bestämmelsen innehåller inte någon allmän definition av vad som avses med kommunikationsbyggnad. Däremot anges som förutsättning att byggnaden måste användas för allmänna kommunikationsändamål. Exempel lämnas vilka slags byggnader som kan bli aktuella, förutsatt att de används för sådant ändamål. Dessutom anges byggnader som används i viss specificerad verksamhet.

Bakgrund

Den bakomliggande tanken i prop. 1920:191 var att kommunikationsleder beredde de kommuner genom vilka de gick fram så påtagliga förmåner att kommunernas intresse av dem måste mer än uppväga kommunikationsledernas intresse av kommunernas verksamhet. skattefrihet borde därför gälla såväl för statens som enskildas kommunikationsanstalter. Den skulle dock endast gälla sådan fast egendom som behövdes för driftens omedelbara behov. Anläggningar som större verkstäder o.d., som lika väl kunde vara förlagda annat håll utan olägenhet för själva driften, borde inte

beredas någon särställning. I samma riktning uttalade sig departementschefen prop. 1927:102 s. 312. FTK ansåg att skattefrihet endast borde avse byggnader med en mera direkt anknytning till själva trafiken. Enligt förslaget skulle därför kontorsbyggnader hör till kommunikationsanläggning inte längre vara som skattefria. Man framhöll att den begränsningen borde gälla i fråga om undantagen från skatteplikt att skattefrihet endast borde gälla for byggnader som används för allmänna kommunikationsändamål SOU 1979:32 250-255. Skattefriheten borde omfatta byggnader utom s. kontorshus används för alla typer av allmänna kommunikationer - som SOU 1979:32 s. 257-258. Förslaget godtogs prop. 197980:40 s. 71-72. l prop. s. 72 sammanfattade departementschefen kommitténs uppfattning om vad som menades med allmänna kommunikationsändamål. Dessa skulle avse person- och godsbefordran, som är öppen för allmänheten. Vidare skulle det vara fråga om linjetrafik med viss regelbundenhet i turerna.

Byggnader i postverkets m.fl. verksamhet

Samma skäl föranledde skattefrihet for järnvägar föranledde skattesom frihet även för post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov

avsedda byggnader prop. 1920:191 s. 356, 5 § 1 mom. första stycket i

KL. Även FTK ansågatt dessa byggnader skulle undantas från skatteplikt. Kommittén anförde vidare att radio och TV är de dominerande allmänna kommunikationsmedierna som når en mycket stor del av befolkningen. Byggnader som används i Sveriges Radio AB och dess dotterbolags verksamhet borde därför utgöra kommunikationsbyggnad och undantas från skatteplikt. 72 anslöt sig departementschefen till FTK:s l prop 197980:40 s. förslag samt förklarade att samma regel borde gälla SJ:s och Luftfartsverkets verksamhet.

Efter det att ett nytt bolag för rundradiosändningar bildats Svensk

Rundradio Aktiebolag och en omorganisation av public service-företagen skett, innebärande att de tre självständiga programföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB skapats, omfattades dessa bolags verksamhet av bestämmelsen prop. 199192:140, SFS 1992:610 och 1992:828. Sedan det tidigare Statens järnvägar delats upp i dels ett affársverk med för tågtrafiken, dels en myndighet benämnd Banverket med ansvar ansvar för infrastrukturen, fogades även sådana byggnader som används i Banverkets verksamhet uttryckligen till den krets av kommunikationsbyggnader som utgör specialbyggnader prop. 1992932122, SFS 1992:1667.

l samband med att Televerket ombildades till aktiebolag uttalades att Televerket, i likhet med andra företag som bedriver televerksamhet, inte bör vara undantaget från skatteplikt för specialbyggnader som används i verksamheten. FTL ändrades i enlighet härmed prop. 199293:200, SFS 1993:606. Också vid Postverkets bolagisering konstaterades att det nya statliga postbolaget skulle bli ett bland fiera enskilda postbefordringsföretag. Eftersom olika Skatteregler inte borde gälla för Posten AB och andra postbefordringsföretag ändrades FTL så att Postverket togs bort från de uppräknade verksamheterna prop. 199394:38, SFS 1993:1697.

Vå rdbyggnad

Med vårdbyggnad avses dels specificerade vårdbyggnader används som för ett antal uppräknade vårdformer såsom sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barnavård, kriminalvård, arbetsvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda, dels annan vårdbyggnad än de nu nämnda som används som hem personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

Byggnader för arbetsvård m.m.

FTK:s förslag innebar bl.a. att byggnader for arbetsvårdskulle vara skattefria SOU 1979:39 s. 268. Departementschefen delade kommitténs mening prop. l97980:40 s. 74. Anläggningar för skyddat arbete fanns inom den landstingskommunala arbetsvården. Arbetsvård bedrevs av dels arbetsvårdsföretag, dels arbetsvårdsinstitut. Arbetsvårdsföretagen omfattade verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbeten. Vid arbetsvårdsinstituten bedrevs arbetsprövning och arbetsträning. Byggnader för omsorg om psykiskt utvecklingsstörda kunde enligt FTK vara dagcenter, vårdhem, inackorderingshem samt jordbruk och skogsbruk. Psykiskt utvecklingsstörda kunde också sysselsättas inom arbetsvården.

Annan vårdbyggnad för institutionell vård

Utöver de specificerade vårdbyggnaderna föreslog FTK att definitionen vårdbyggnad skulle inrymma även annan byggnad om den används som hem personer som behöver vård och tillsyn. I anslutning härtill uttalade

kommittén att arbete som utförs i hemmet inom arbetsvârden, med beaktande av huvudsaklighetsprincipen, inte borde berättiga till skattefrihet för bostadsbyggnad. Samma synsätt anlades på bostadsbyggnader inom övriga vårdområden, som ansetts berättiga till skattefrihet för de byggnader där vården utövas. Om sådan vård utövas i liten skala, t.ex. genom att åldringar eller utvecklingsstörda vårdas av anhöriga i hemmet, borde detta enligt FTK inte vara skäl till att bostadsbyggnader skulle undantas från skatteplikt SOU 1979:32 s. 269. Departementschefen anslöt sig i princip till FTK:s förslag. För att vårdbyggnad skulle komma i åtnjutande av skattefrihet borde det enligt denne vara fråga om en byggnad där det drevs institutionell vård. För tydlighetens skull borde det också lagtexten framgå att det skulle vara fråga av om institutionell vård eller tillsyn. Enligt praxis grundad på 5 § KL var ålderdomshem, pensionärshem, sjukhem, vilohem, barnhem och konvalescenthem 0.d. både sådana som ägdes det allmänna och sådana som ägdes av vissa skattepriviligierade av personer undantagna från skatteplikt, i vart fall om avgift inte togs ut de boende. I vissa fall ansågs del av egendomens värde skatteplikav en tig. Enligt FTL görs avgränsningen endast i fråga om typen av institution och några villkor i fråga om ägare eller avkastning ställs inte. Enligt praxis har servicehus och liknande, som till övervägande del upp tas av bostadslägenheter med kök, inte ansetts skola indelas som vårdbyggnad, även om byggnaden också innehåller gemensamma utrymmen och de boende kan få hjälp med sjukvård, matlagning och annan tillsyn, utan indelats hyreshus RÅ 85 ref 1:91 l-ll, RR 196 -95 mål som nr 5018-94 och 6868-93.

Allmän byggnad

Allmän byggnad skall enligt 2 kap. 2 § FTL indelas som specialbyggnad. Med allmän byggnad avses enligt lagrummet byggnad som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. För de i lagrummet angivna byggnaderna gäller således ett ägarkrav, nämligen att endast sådan byggnad som inte har enskild ägare kan indelas

som allmän byggnad. Ãgarkravets betydelse framhölls särskilt i fråga om

allmänna administrations- och förvaltningsbyggnader. Skäl att undanta enskilda företags administrationsbyggnader från skatteplikt kunde enligt kommittén inte föreligga. Samma ägarkrav borde ställas även i fråga om

administrations- och förvaltningsbyggnader för allmän styrelse 0.d. som för övriga allmänna byggnader SOU 1979:32 s. 288. De byggnader som skall indelas som allmän byggnad och specialbyggnad var nästan genomgående skattefria också enligt 5§ KL. Till de skattefria byggnaderna räknades de kungliga slotten, riksdagshuset, statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens byggnader, även om ämbetsverken hade inseende över eller ombesörjde någon statens affärsverksamhet, länsresidensen och övriga allmänna förvaltningsbyggnader. FTK ansåg att KL:s bestämmelser skulle behållas SOU 1979:32 s.-288- 289. Skattefriheten borde dock uttryckligen utvidgas till att avse även fritidsgårdar och liknande byggnader. Alltjämt skulle det uppställas som krav att staten, kommun eller annan menighet skulle äga byggnaden. Departementschefen anslöt sig till FTKzs förslag prop. l97980z32 s. 77.

Byggnadens användningssätt

Förutom ägarkravet måste byggnadens användningssätt stämma överens med vad som enligt bestämmelsen är en förutsättning för indelning som allmän byggnad. Ledning vid precisering av vad som skall avses med de olika slagen av byggnader kan hämtas från praxis som avser tiden även före FTL:s ikraftträdande. Beträffande fritidsgård och byggnad med likartad användning saknades dock en motsvarande bestämmelse om skattefrihet i KL. De grupper av byggnader som skall indelas som allmän byggnad är:

byggnad för allmän styrelse, förvaltningsbyggnad, rättsvårdsbyggnad, byggnad för ordning och säkerhet, fritidsgård och byggnad med likartad användning.

Byggnader för barnavârd, som tillhörde staten, kommun eller annan menighet var undantagna från skatteplikt enligt 5 § 1 mom. KL. Detsamma gällde byggnad som hörde till sammanslutning som syftade till att främja vård och uppfostran av barn. S.k. ungdomsgårdar också skattevar fria enligt 5 § KL. Någon direkt motsvarighet till fritidsgårdarna fanns inte vid KLzs tillkomst och någon anledning att senare införa ett särskilt undantag från skatteplikt i KL då det gällde fritidsgårdar ansågs inte föreligga. FTK föreslog att fritidsgårdar och byggnader med likartad användning skulle klassificeras som allmän byggnad och specialbyggnad och där-

igenom också bli skattefria. Enligt kommittén fyller sådana gårdar och liknande byggnader viktiga samhällsfunktioner och borde därför vara undantagna från skatteplikt. Även här borde dock ett ägarkrav uppställas. l huvudsak torde enligt kommittén endast av kommunerna ägda byggnader beröras SOU 1979:32 s. 289. Departementschefen biträdde förslaget prop. 197980140 s. 77. Till byggnader med användning som är likartad med en fritidsgårds torde kunna hänföras t.ex. ungdomsgårdar och kvartersgårdar. l huvudsak torde endast av kommunen ägda byggnader beröras.

Statens affärsdrivande verksamhet

Dessa byggnader var enligt anvisningarna till 5 § KL skattepliktiga. FTK föreslog utan särskild motivering att så skulle gälla ävenenligt FTL SOU 1979:32 288-289. Departementschefen biträdde förslaget prop. s. 197980:4O s. 77.

5.6 överväganden och förslag

5.6.1 Inledning

Reglerna om indelning i specialbyggnader med därtill hörande skattepliktsfrågor är förhållandevis nya och stundom inte helt lättillämpade. Genom praxis har emellertid numera getts svar på åtskilliga frågor. Våra direktiv ger såsom inledningsvis nämnts inte utrymme för någon - mer omfattande översyn av indelningen i skattepliktigskattefri byggnad. Under utredningsarbetet har dock vissa frågeställningar uppkommit som berör indelningsregler och tillämpningen av dessa, bl.a. vad gäller övervägandeprincipen och allmän byggnad 2 kap. 2 och 3 FTL. Sedan de nuvarande reglernas tillkomst synes främst två slag av förändringar ha skett. Dels har utvecklingen vissa områden blivit en annan än man förutsett, dels har bl.a. formerna för bedrivandet av statlig verksamhet ändrats. I det förstnämnda hänseendet kan noteras att den av främst förenklingsskäl motiverade övervägandeprincipen med tiden fått effekter man mähända inte förutsett, En sådan effekt är det förhållandet att övervägandebedömningen i sig innebär, att den del av taxeringsenheten som inte överväger beskattas samma sätt som den övervägande delen. När den skattepliktiga delen av en byggnad är mindre än hälften, t.ex. en byggnad för kommunikationsändamål som även innehåller kontorsutrymmen, slipper man å andra sidan i dag skatt på allt. Vidare kan övergången från

skatteplikt till skattefrihet och vice versa i en del fall bli beroende av en ändrad användning i endast en mindre del av en byggnad. Effekterna i fastighetsskattehänseende härav har vad avser hyreshusen undanröjts genom att bostadsdelen och lokaldelen i ett hyreshus, som är inrättat för både bostäder och lokaler, skall utgöra skilda värderingsenheter prop. 199293:l22, 6 kap. 3 § FTL. Detta får till följd att fastighetsskatten skall beräknas separat direkt bostadsvärdet respektive lokalvärdet inom en taxeringsenhet, oberoende av hur byggnaden eller taxeringsenheten är sammansatt, dvs. övervägandekriteriet har här tagits bort. Även for industribyggnad, småhus eller ekonomibyggnad gäller att de får indelas i två eller flera värderingsenheter 6 kap. 3 och 5 §§ FTL. Specialbyggnaderna kan däremot inte på motsvarande sätt indelas i värderingsenheter, på grund av bestämmelsen i 4 kap. 4 § FTL att taxeringsenhet skall omfatta antingen skattepliktig eller skattefri egendom. Om t.ex. ett hyreshus till övervägande del, dvs. något mer än hälften, används för undervisningsändamål, får detta till följd att fastighetens ägare som bebor återstående delar får sitt boende förbilligat genom att byggnaden inte åsätts något taxeringsvärde. Någon fastighetsskatt utgår då inte. De nu nämnda effekterna av den olika behandlingen i fastighetsskattehänseende vad gäller bostäder i skattepliktiga respektive skattefria byggnader är en sak. Ett annat förhållande som bör beaktas är den totaleffekt som kan uppkomma i vissa fall. Till grund för övervägandeprincipen låg en strävan att slippa bestämma värden för mer obetydliga utrymmen. Så länge det rör sig om mer måttliga värden är tveklöst av förenklingsskäl eftergifter i skattepliktshänseende försvarliga. Mersvårbedömbara är de effekter som uppstår beträffande omfattande byggnadsanläggningar. Som ett exempel kan här nämnas Vasaterminaleni Stockholm. l detta ännu slutligt avgjorda mål är frågan om en byggnad skall indelas som skattefri kommunikationsbyggnad eller som skattepliktig hyreshusenhet. Beroende utfallet blir taxeringsvärdet antingen 0 kr eller ca 500 mkr. l sammanhanget kan nämnas att ett särskilt utredningsuppdrag dir. 1994:136 har lämnats där uppgiften bl.a. är att undersöka hur man fastighetsbildningsvägen kan lösa problem med byggnadsanlåggningar av liknande slag. De förslag som är att vänta från den utredningen löser dock endast del en av hithörande problem varför måste ta upp frågan till behandling från våra utgångspunkter. l ett annat hänseende märks att skattefriheten för bl.a. post- och telebyggnader nyligen slopades till följd av bolagiseringen av de aktuella verksamheterna. Här har man anlagt samma betraktelsesätt som FTK en gång gjorde i fråga om fristående industrianläggningar, nämligen att man ur konkurrenssynpunkt inte bör göra skillnad mellan statliga och privata industriföretag. För vissa typer av byggnader, t.ex. postens byggnader, Telias speciella byggnader m.fl. gäller att de tidigare, dvs. före bolagise-

ringarna, varit undantagna från skattepliktjust till följd av vem som varit ägare. Ytterligare justeringar av begreppet kommunikationsbyggnad kan mot denna bakgrund behöva övervägas. Vad beträffar ägarkravet fick detta redan genom FTL:s tillkomst en betydligt mindre framskjuten ställning än tidigare. Såvitt gäller specialbyggnad uppställs idag ett ägarkrav enbart för s.k. allmänna byggnader. Bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen m.fl. har här fått vissa konsekvenser. Beträffande t.ex. domstolsbyggnader inträder den situationen att de som förvaltas av Vasakronan blir skattepliktiga medan sådana som förvaltas av Statens F astighetsverk alltjämt utgör skattefria allmänna byggnader. Såsom de reglerna utformats kan således ett resultat bli växlingar i skattepliknya ten allt eftersom överföringar sker mellan olika ägare. En översyn av begreppet allmän byggnad är därför påkallad. En annan fråga är huruvida regeln om undantag från skatteplikt i 3 kap. 4 § FTL behöver ses över. l våra direktiv nämns inget om detta. Stiftelse- och föreningsskattekommittén har i sitt slutbetänkande SOU 1995:63 här lagt fram förslag vilka i vårt remissyttrande kraftigt avstyrkt såvitt gäller indelningsfrågorna. Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling har dock numera upplösts och någon särskild regel behövs inte för detta fall. Vissa speciella frågor rörande indelningen i byggnadstyper behandlas i ett särskilt avsnitt.

5.6.2 Övervägandeprincipen

Inledningsvis skall konstateras att övervägandeprincipeni stort sett fungerat väl och inte föranlett några mer betydande tillämpningsproblem. Under utredningsarbetet har emellertid rått enighet om att det finns en del oklarheter och praktiska svårigheter vid tillämpningen av den nuvarande övervägandeprincipen vid indelningen i byggnadstyperi allmänhet och i specialbyggnad i synnerhet, främst vad gäller gränsdragningen mellan hyreshus och specialbyggnad. Det kan nämnas att indelningsfrågor under senare år prövats av Regeringsrätten i ett flertal fall. En för vårt vidkommande aktuell fråga är i vad mån Övervägandeprincipen bör ges en annan form än den nuvarande.

Övervägandeprincipen har stor räckvidd. Den måste ses i samband med

indelningsreglerna, där ställning skall tas i fråga om skatteplikt eller skattefrihet, kategoribestämningm.m. Som ovan nämnts uppfattades övervägandeprincipen vid sin tillkomst som en klar förbättring i förhållande till tidigare förfaringssätt, vilket byggde på att man åsatte taxeringsvärden på de delar av en byggnad som inte användes för något särskilt, såsom privilegierat ansett ändamål. Reglerna om indelning och skatteplikt är

dock inte helt lättillgängliga. l likhet med vad konstateradei förslaget man till FTL prop. 197980:40 70 71 är det väl i och för sig så att gränss. dragningsproblem uppstår oavsett vilken princip väljer för att avgöra man till vilken byggnadstyp en fastighet skall hänföras. För specialbyggnaderna är, med ett undantag, deras användningssätt avgörande. Enbart för s.k. allmänna byggnader uppställs ett ägarkrav. Vidare måste reglerna indelom ning i 2 kap. FTL även ses mot bestämmelserna skatteplikt i 3 kap. om FTL. Här undantas vissa byggnader till följd av sin användning 3 § eller i viss utsträckning på grund av ägarförhållandena 4 §. Vi har under utredningsarbetets gång övervägt huruvida skulle man nu överge Övervägandeprincipen och i stället övergå till renodlad t.ex. en huvudsaklighetsprincip. Avsikten härmed skulle i så fall inte att återvara vända till den gamla ordningen med en uppdelning i en skattefri och en skattepliktig del av fastigheten i särskilda taxeringsenheter. I stället har diskuterat en lösning där indelningsprincipen skulle ändras på det sättet att det privilegierade ändamålet bör uppgå till exempelvis minst 75 % för att skattefrihet skall kunna åtnjutas. I lagtexten skulle att detta villkor anges klart skall vara uppfyllt, vilket innebär att det åligger fastighetsägaren att visa att förutsättningarna för skattefrihet är uppfyllda. Med den angivna modellen skulle således i normalfallet något taxeringsvärde inte fastställas för byggnader för specialändamål,dvs. skulle bortse från återstående man skattepliktig användning. I dag föreligger det vissa svårigheter att värdera skattefria delar. l de fall där det kommersiella ändamålet överstiger 75 %, t.ex. en kontorsbyggnad, skulle med sådan modell den del är en som skattefri inte behöva värderas. Ett sådant tillvägagångssätt skulle således inte medföra några ändringar i den grundläggande systematiken i FTL. Man kan naturligtvis diskutera huruvida lösning där sålunda been man friar övriga annars skattepliktiga användningsområden ibland skulle kunna anses för generös. l vissa fall skulle därför kunna skapa värdeman en ringsenhet för den återstående skattepliktiga delen, denna är så om värdefull att man inte bör bortse från den. På motsvarande sätt kan det i de fall där det kommersiella ändamålet överstiger 75 % förefalla märkligt att inte värdera t.ex. en läkarmottagningi byggnad. Uppgår samma specialanvändningen till mindre än 25 % kan kanske därför tycka att den man borde värderas enligt gängse regler. Dock skulle det måhända enklare vara att, om den skattefria delen uppgår till mindre än 25 %, inte heller i dessa fall åsätta värde på denna del. En följd av det anförda är att för byggnader som inte uppnår den föreskrivna nivån specialanvändning, dvs. där mindre än 75 % utgör specialändamål, uppdelning i två eller flera en värderingsenheter skulle krävas.

Övervägandeprincipen tar inte enbart sikte på indelningen i skattefri-

skattepliktig egendom utan berör också gränsdragningen mellan byggnads-

småhus, hyreshus, industribyggnad och specialbyggnad. Även här typerna skulle således den beskrivna modellen med 75 % bli tillämplig.

Effekterna ändrad indelningsprincip av en

Frågan är vilka effekter ändrad procentsats skulle få vid gränsen dragningen mellan nämnda byggnadstyper. Med en högre procentsats skulle antalet skattebefriade byggnader minska. l övrigt är effekterna svåra att bedöma. Samtidigt bör uppmärksammas att fastighetsskatt inte tas ut på samtliga taxeringsenheter. Enligt vår mening saknas anledning typer av att tro att förekommande gränsdragningsproblem skulle minska i någon större omfattning att ändrar procentsatsen. Däremot skulle en genom man ändring medföra ökad arbetsbelastning skatteförvaltningen vid såväl en AFT som SFT. Frågan vilket användningssätt överväger uppkommer vanligtvis om som att byggnad ytmässigt delats i olika användningsområden. genom en upp l praktiken kan då indelningen i allmänhet göras med ledning av tämligen enkla jämförelser. Det förekommer dock att en byggnads ytor används på olika sätt vid olika tillfällen. Vissa byggnader har t.ex. lokaler som är avsedda för tillfällig uthyrning såsom mässhallar, hörsalar och konferenslokaler. l del fall kan dessa avsedda för att till övervägande del en vara hyras för skattefria ändamål. I sådana fall blir det nödvändigt med en ut procentuell uppdelning för att avgöra indelningsfrågan. Så länge det är fråga typ lokaler föreligger vanligen inga svårigheter att om samma av avgöra indelningen i byggnadstyper. Gränsdragningen kompliceras däremot när de delar byggnad skall jämföras har olika utformning. av en som

Som exempel kan nämnas bensinstationer butik eller övrig byggnad, Vasaterminalen kontor eller kommunikationsbyggnad, Folkets hus kontor och restaurang eller kulturbyggnad, och fárjeterminal kontor

eller kommunikationsbyggnad. I normalfallet kan det övervägande användningssättet även här avgöras genom enklajämförelser på grund av att något användningssätt dominerar. En förändring det skisserade slaget är av ganska långtgående av ovan natur. Vid samlad bedömning av för- och nackdelar med den nuvaranen

de modellen har vi allt övertygats att övervägandeprincipen, trots

mer om dess brister, alltjämt är bäst ägnad att tjäna syftet att ge en rättvis indelning i byggnadstyper. Principen är också förhållandevis ny och ytterligare erfarenheter bör avvaktas. Vi har därför stannat för att behålla den nuvarande övervägandeprincipen. Även med denna lösning har vi emellertid diskuterat möjligheten att, för att undvika den nuvarande effekten att i och för sig skattepliktig användning undgår beskattning, göra den ändringen i den nuvarande modellen att för det fall den skattepliktiga delen

överstiger visst belopp taxeringsvärde skall fastställas för i vart fall den delen. Skälet till att gjort överväganden detta slag är att det av eventuellt kan anses omotiverat att mycket värdefulla kommersiella utrymmen skulle kunna undgå taxering i de fall ett skattefritt ändamål är det övervägande användningssättet. Taxeringsvärde för den skattepliktiga delen skulle åsättas först om värdet uppgick till betydande belopp, t.ex. i mer storleksordningen 5 á 10 mkr. Frågan om, för det fall att övervägandeprincipen behålls oförändrad, den undervägande delen antingen skall värderas eller skattebefrias föranleder dock följande reflektioner.

Uppdelning i skattefri och skattepliktig del

En ändring av övervägandeprincipen sker lämpligen i samband med en AFT. Med den ovan beskrivna lösningen skulle AFT 2000 komma att innebära en betydande arbetsbörda för skatteförvaltningen. En mängd byggnader som innehåller delar som antingen används för skattepliktiga eller skattefria ändamål skulle nämligen behöva till förnyad tas upp prövning. Innehåller en byggnad t.ex. tandläkarmottagning eller ett en daghem skall denna del brytas ut till en särskild redovisningsenhet. En sådan uppdelning torde medföra ett större antal gränsdragningsfrågor än nuvarande system utan uppdelning i skattefriskattepliktig enhet. Frågan är komplicerad kontrollsynpunkt. även ur För närvarande utgör ändrad skatteplikt obligatorisk nytaxeringsgrund. Ändrad användning kan således föranleda taxering eller ny att ny taxering måste övervägas. Vid en sådan skall hela fastighetstaxeringen tas till upp ny prövning. Uppdelningen i en övervägande respektive undervägande del av en byggnad vars användning är olika i tid och saknar motsvarighet inom rum nuvarande systematik och torde därför kräva någon form specialkonav struktion. Vid avgränsningen den undervägande delen i byggnaden av torde även motsvarande del av tomtmarken behöva skiljas ut. På motsvarande sätt måste justeringar för säregna förhållanden proportioneras. Från rättvisesynpunkt torde vidare få övervägas olika delar om av en byggnad som är inrättad för olika ändamål skall beskattas olika. En byggnad skulle således t.ex. kunna delas och klassificeras i upp en hyreshusdel och en industridel. Vidare att knyta till ger man genom an värderingsenhet detta begrepp en större betydelse. En sådan lösning strider mot systematiken i FTL och försvårar också, i vart fall i dagens läge, en registerbaserad taxering grund av svårigheterna att ajourhålla värderingsenheterna.

Vårt förslag är således att övervägandeprincipen behålls oförändrad utan ytterligare kompletterande värderingsregler. Vi har tidigare nämnt att den nuvarande bestämningen vilka byggnader som bör indelas som specialav byggnader kan ifrågasättas av olika skäl. De problem som nu tagit upp har bl.a. sin grund i de gällande, förhållandevis generösa, indelningsreglerna i fråga specialbyggnader. En annan stor grupp byggnader om innebär problem vid indelningen i hyreshus- eller industrienhet, vilka har sin grund i fastighetsskattens utformning.

5.6.3 Allmän byggnad

För att byggnad används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, en som ordning eller säkerhet skall bli skattefri krävs att den ägs av staten, kommun eller annan menighet. l samband med bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen, Vattenfall och Domänverket skapades en ny organisation bestående av:

Statliga Akademiska Hus förvaltning av universitets- och högskolefastigheter, Statens Fastighetsverk, SFV, 1:3 Cl Statens Lokalforsörjningsverksamhet, El Vasakronan AB.

SFV har till uppgift att förvalta byggnader och markområden som skall förbli i statlig ägo. Vid bolagiseringen överfördes fastigheter av riksintresse till SFV. Från försvaret har överförts fástningar av sådant intresse. Efterhand kan även överföring av fastigheter från andra statliga myndigheter komma att aktualiseras. Fastighetsbeståndet består av:

statliga fastigheter tillhörande det nationella kulturarvet, dvs. byggna- El der och monument som utgör en väsentlig del av den svenska historien, regeringsbyggnaderna och statens donationsfastigheter, El D statens utrikesfastigheter, statliga markområden från den s.k. Domänfonden. D

SFV förvaltar även ett antal universitets- och högskolefastigheter, dels s.k. väntelägesfastigheter efterhand skall överföras till Statliga som Akademiska Hus AB, samt slutligen s.k. utredningsfastigheter som kräver ytterligare utredning innan förvaltare utses. l gruppen fastigheter tillhörande det nationella kulturarvet kan bl.a. urskiljas byggnader typen kungliga slott, befástningar utan militär av

betydelse, muséer och teatrar av nationell karaktär samt länsresidensen. Många av dessa statliga fastigheter är redan idag specialbyggnader annan grund, t.ex. som kulturbyggnad eller skolbyggnad. Bland kvarvarande byggnader finner man bl.a. byggnader för domstolsverksamhet. Beträffande dessa inträder, som tidigare nämnts, den märkliga situationen att de förvaltas av Vasakronan AB blir skattepliktiga fastigheter medan som sådana som förvaltas av SFV blir skattefria allmänna byggnader. Att vissa av dessa byggnader trots allt fallit under vad som benämns det svenska nationella kulturarvet får sägas ha historiska aspekter eftersom de även utgör en form av kulturbyggnad. Det inrikes förvaltade fastighetsbeståndet uppgår till ca l 060 000 kvm LOA exkl. befästningar, varav 820 000 kvm utgör s.k. hyresfastigheter, dvs. fastigheter som långsiktigt ger ett positivt ekonomiskt resultat. Verksamheten finansieras med intäkter från fastighetsförvaltningen. SFV skall enligt sina instruktioner sätta marknadsmässiga eller marknadsliknande hyror för sina lokaler. Den ekonomiska styrningen av verksamheten sker genom ett av regeringen fastställt avkastningskrav verkskapitalet. När formerna för bedrivandet av statlig verksamhet har ändrats har utgångspunkten varit att byggnader inom den offentliga förvaltningen skall vara jämställda i alla avseenden med motsvarande byggnader inom den privata sektorn och behandlas enligt likartade regler. Den grundläggande tanken har härvid bl.a. varit att varje verksamhets fastighetskostnader skall göras tydliga. Vid bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen m.fl. var ambitionen att allt som var möjligt att bolagisera skulle föras till Vasakronan AB. SFV tog över det operativa ansvaret för huvuddelen av de fastigheter som enligt riksdagens beslut skall kvarbli i statens ägo. Olika lämplighetsfaktorer var härvid vägledande för vilka fastigheter som skulle behållas hos SFV och gränsdragningen var inte alltid självklar. Vi har vid kontakter med företrädare för finansdepartementet fått bekräftat att bolagiseringssträvandena i förevarande del alltjämt är en realitet. Likaså har angetts att det inte finns några särskilda principiella önskemål om fortsatt skattefrihet för de byggnader som ägs och förvaltas av SFV. Tvärtom har det angetts vara en fördel att taxeringsvärden åsätts denna typ av byggnader såväl statens som kommuners bl.a. av kostnadsredovisnings- - skäl. Vi har därför dragit slutsatsen att den skedda bolagiseringen i sig närmast motsäger fortsatt skattefrihet för förvaltningsbyggnader. Mot bakgrund av det nu sagda har funnit att begreppet allmän byggnad bör begränsas till sådana byggnader som saknar motsvarighet på annat håll. l vissa fall kan byggnader som faller under dagens begrepp allmän byggnad sorteras in bland övriga specialbyggnader med dessa reglers nuvarande omfattning. Byggnader som används för kulturellt ändamål faller således in under begreppet kulturbyggnad. Beträffande fritidsgård och byggnad med likartad användning kan ifrågasättas om motivet för skatte-

frihet alltjämt kvarstår med tanke på den privatisering som finns inom detta område. Härtill kommer att den verksamhet som bedrivs inom fritidsgårdar och liknande inte längre har samma entydiga innebörd som tidigare. I övrigt skall med våra utgångspunkter statliga och kommunala byggnader för förvaltning jämställas med övri ga privata kontorsbyggnader. Vad för slags allmänna byggnader som saknar sin motsvarighet annat håll kan förefalla tveksamt. Vi har övervägt att hit föra regeringskansliets och riksdagens byggnader. Detta torde eventuellt kräva att dessas motsvarigheter på landstingskommunal och primärkommunal nivå behandlas samma sätt. En sådan modell torde dock kunna förväntas ge upphov till åtskilliga gränsdragningsproblem den kommunala sidan. Måhända är det inte lika lätt att avgränsa berörda kommunala byggnader som de bildar regeringskansli och riksdag. Vi har därför stannat för att i som stället göra en uppräkning och därvid bara undanta ett mycket litet antal byggnader. Verksamheteni regeringskansliet liksom dess kommunala motsvarighet kan i denna del inte anses tillräckligt artskiljande från annan administrativ verksamhet. Kvar med vårt förslag blir själva riksdagshuset såsom utgörande den för riket centrala statsfunktionen. Till skillnad från vad som kan vara fallet den kommunala sidan bedrivs i riksdagshuset ingen sidoverksamhet. Vidare skulle Kungliga slottet och Drottningholms slott undantas. För flertalet förvaltningsbyggnader uppkommer knappast några särskilda värderingssvårigheter eftersom många av dessa i allt väsentligt liknar andra byggnader där kontorsverksamhet bedrivs. Vid uppdelningen mellan SFV och Vasakronan AB utfördes värderingar av den berörda egendomen och då även av sådan som skulle bli kvar hos den tidigare ägaren. Så skedde bl.a. beträffande Riddarholmsfastigheterna. Fastigheterna åsattes härvid ett nytt bokfört värde, motsvarande marknadsvärde eller bedömt bruksvärde. l den mån vissa fastigheter belastas av höga underhållskostnader torde detta få beaktas genom justering för säregna förhållanden. Ur skattesynpunkt innebär en ändring av detta slag att basen för fastighetsskatten vidgas till att omfatta de byggnader som ägs av landsting och primärkommmuner. Såvitt gäller statens byggnader torde förslaget knappast få annat än redovisningstekniska aspekter. Vårt förslag innebär således att endast riksdagshuset, Stockholms samt Drottningholms slott skulle bli kvar som allmän byggnad. Att ha en särskild specialbyggnadskategori för tre angivna byggnadsbestånd förefaller inte motiverat. Begreppet allmän byggnad föreslås därför utgå ur 2 kap. 2 § FTL och de tre nämnda fallen bör med namns angivande indelas som kulturbyggnad.

5.7 Vissa rörande

specialfrågor indelningen

i byggnadstyper

5.7.1 Inledning

lndelningsfrågor har prövats av regeringsrätten i flera fall som olika sätt belyser de svårigheter och överväganden som kan aktualiseras vid indelningen i byggnadstyper. l RÅ 1992 ref 85 har t.ex. mässhall hänförts till byggnadstypen hyreshus. Praxis ger här entydigt vid handen att man fäster avgörande vikt vid uthyrningsaspekten, dvs. möjligheten att bestämma ett hyresvärde. Likaså är tillämpningen av regeln i 3 kap. 4 § FTL om undantag från skatteplikt för ideella föreningar numera klarlagd i praxis vad gäller Folkets Hus-föreningar vars fastigheter används i uthyrningssammanhang och där förutsättningarna för att indela byggnaden kulturbyggnad inte är uppfyllda RÅ 1994 ref 103 Ytterligare insom delningsfall utgörs RÅ 1993 ref 21 byggnad i vilken det fanns ett av tidningstryckeri och likaså utrymmen för tidningens redaktionella verksamhet, RÅ 1993 ref 39 fárjeterminal och ett proviant och godslager, - RÅ 1993 ref 62 byggnad till övervägande del inrättad för industriell verksamhet eller till butik med lager samt RÅ 1994 ref 103 där frågan gällde indelning i skattepliktig konferensanläggning eller skattefri kulturbyggnad. l den följande redovisningen kommer en del ytterligare specialfrågor att

beröras. Hit hör gränsdragningen småhushyreshus avsnitt 5.7.2. begreppet byggnadskropp avsnitt 5.7.3 samt vârdbyggnad avsnitt 5.7.4.

För att få indelningsfrågorna ytterligare belysta har haft en hearing angående dessa och härtill hörande frågor. Härvid har framförts vissa

synpunkter främst rörande kommunikationsbyggnad avsnitt 5.7.5 och några definitioner avsnitt 5.7.6.

5.7.2 Småhus hyreshus

-

Beträffande byggnadstyperna hyreshus och småhus ges i 2 kap. 2 § FTL följande definitioner, i den mån definitionerna inte avser de särregler som gäller för dessa byggnadstyper på lantbruksenhet.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Byggnad

med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten skall utgöra hyreshus.

RSV har i en promemoria 1992-09-03 dnr 424692 angående 1994 års

allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, industrienheter och specialenheter bl.a. pekat ett problem som verket anser föreligga i vissa fall vid indelningen i byggnadstypen småhus. Det gäller den gränsdragning som skall göras beträffande byggnader som innehåller tre lägenheter, varav två är bostadslägenheter och den tredje en lokal. Frågan är om byggnaden då skall indelas i byggnadstypen småhus eller i byggnadstypen hyreshus. Inför 1988 års AFT lämnade RSV bl.a. en anvisning enligt vilken en byggnad som innehåller två lägenheter bör indelas som hyreshus, om lokalarean är större än bostadsarean. Innehåller byggnaden tre lägenheter bör den enligt nämnda anvisning indelas som hyreshus. Oavsett denna anvisning och rekommendationeri gränsdragningsfrågor förekommer det enligt RSV i praktiken viss osäkerhet vid gränsdragningen i fråga, t.ex. när det gäller hus med bostäder och lanthandel. Mot bakgrund härav ansåg RSV i den nämnda promemorian att lagtexten inte kan anses tillräckligt klarläggande när det t.ex. gäller ett hus med två bostäder och en affärslokal alternativt ett kontor och menade att det bör klart framgå av lagtexten att en byggnad med två bostäder inte skall få innehålla någon helst lokal för att kunna indelas småhus. Är bostäderna som som kompletterade med någon lokal skall huset indelas som hyreshus såvida det inte är fråga om en endast tillfällig ändring av användningsättet. Frågan berördes i prop. 1992932122 s. 60 där bl.a. följande sades:

indelningen av byggnader skall göras enligt bestämmelsernai 2 kap.

FTL. Där framgår bl.a. att som småhus skall indelas byggnad som är

inrättad till bostad en eller två familjer. Ar en byggnad inrättad till bostad minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande skall den indelas som hyreshus. Vidare skall byggnadstypen bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt vilket den till övervägande del används. Som framgår fästs här avgörande vikt vid det ändamål som en byggnad till mer än hälften används eller är inrättad för. Att det kan uppkomma gränsdragningsproblem vid användning av denna huvudsaklighetsprincip var lagstiftaren medveten om när frågan lagreglerades. Det framhölls att man alltid får räkna med detta oavsett på vilket sätt man går till väga prop. 197980:40 s. 62.

Departementschefen ansåg vid detta tillfälle att om det finns anledning att i vissa avseenden gå ifrån övervägandeprincipeni den av RSV åsyftade situationen borde detta först bli föremål för en närmare analys.

Vissa oklarheter och praktiska svårigheter är sannolikt oundvikliga vid tillämpningen av reglernai den angivna situationen. Den nuvarande gränsdragningen mellan småhus och hyreshus är dock ändamålsenlig. En strikt tillämpning av övervägandeprincipen ger i och för sig vid handen att om det finns två bostadslägenheter och en lokal borde, om lokalen utgör mindre än hälften, indelning ske som småhus. Å andra sidan skulle med en viss tillspetsning en strikt tolkning av nämnda princip även leda till att en byggnad med tre lägenheter också borde indelas som småhus eftersom den övervägande delen av bostäderna avser tvåfamiljsboende. Den av RSV angivna tolkningen bör därför rymmas inom nuvarande reglering. Vi har inte heller i vårt arbete funnit belägg för att tillämpningssvårigheterna skulle vara av det slaget att de inte kan lösas med hjälp av nuvarande indelningsprinciper.

5.7.3 Flera byggnadskroppar på samma fastighet

fråga gäller indelningen i byggnadstyper när flera byggnads- En annan kroppar är belägna en och samma fastighet. Bakgrunden härtill står att finna i RSV:s föreskrifter till ledning för taxeringen. På grundval av stadgandenai FTL och dess förarbeten föreskrivs följande i verkets handbok om de allmänna taxeringsreglerna:

Varje byggnadskropp bör anses som en byggnad, om inte annat anges i andra stycket. Ar en byggnadskropp uppdelad genom vertikalt genomgående väggar, t.ex. genom brandmurar, i två eller flera självständigt fungerande enheter, bör varje sådan enhet anses som en byggnad. Gemensamma vinds- eller källarutrymmen utgör inte hinder för en sådan indelning. Byggnadskropp som genom vertikalt genomgående väggar är uppdelad i delar med två bostadslägenheteri varje del tvåbostadsradhuslänga, skall dock om byggnadskroppen ligger på en fastighet indelas som en byggnad hyreshus.

Om indelningen i byggnadstypen småhus anförs vidare:

Som småhus indelas: El friliggande en- och tvåbostadshus varje enbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, oavsett i: om de ligger på en eller flera fastigheter El varje tvåbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, om de ligger skilda fastigheter.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO, har här framfört att fastighetstaxeringen lett till att skattemässiga skillnader som framstår som godtyckliga uppstått mellan olika huskroppar inom en och samma fastighet. De tvåvåningshuskroppar som inrymmer separata bostäder i de två

planen taxeras i regel som hyreshus, medan de tvåvåningshuskroppar som inrymmer etagebostäder samt envåningshuskroppar taxeras som småhus. Detta innebär att trots att alla objekt är belägna inom samma fastighet vissa delar av fastigheten kommer att taxeras vid AFT för hyreshus, medan andra delar taxeras vid AFT för småhus två år senare. För vissa delar blir därmed prisutvecklingen hyresmarknaden styrande, medan för andra delar av fastigheten en koppling görs till prisutvecklingen på egnahem. Vidare kommer fastighetsskatt att få erläggas efter olika procentsatser beroende den arkitektoniska byggnadsutformningen. Slutligen gäller helt olika övergångsregler för reducerad fastighetsskatt för nyare bostäder beroende om de anses inrymda i hyreshus eller småhus. Det grundläggande felet anser SABO vara att huskroppar som inte går att avstycka till egnahemsfastigheter ändå sammankopplas med reglerna för sådana fastigheter. Enligt RSV:s anvisningar borde i stället gälla att som småhus indelas varje enbostadshus i en sammanbyggd rad av sådana hus, under förutsättning att de ligger på separata eller avstyckningsbara fastigheter. Om avstyckningsbarhet inte råder skulle således taxering som hyreshus ske. Departementschefen har beträffande denna frågeställning uttalat prop. 1992931122 s. 39 att man inte kommer ifrån att olika effekter kan uppkomma oavsett var en gräns dras samt vidare att eftersom reglerna synes vara ändamålsenliga för det de är avsedda för, nämligen indelningen i byggnadstyper, saknas skäl att initiera en ändring i detta avseende. Gränsdragningsproblem uppstår sannolikt också i denna situation oavsett vilken värderingsteknisk lösning man väljer. Några större svårigheter vid den praktiska tillämpningen av nuvarande indelningsregler har dock inte heller kunnat finna. Skäl att ändra bestämmelserna anser därför inte föreligga.

5.7.4 Vårdbyggnad

Gränsdragningen vårdbyggnad hyreshus -

Gränsdragningen mellan byggnader som i FTL:s mening skall anses använda för sjukvård och andra byggnader, främst hyreshus, har även den i praktiken medfört en del problem. Vid FTL:s tillkomst reglerades sjukvården i sjukvårdslagen 1962:242 och sjukvårdskungörelsen 1972:676. För tandvården gällde folktandvårdslagen 1973:457 och folktandvårdskungörelsen 1973:637. I sjukvårdslagen fanns regler om dels sluten vård, dels öppen vård. Den särskilt reglerade tandvårdsverksamheten avsåg folktandvård och inte vård meddelad av privatpraktiserande tandläkare.

Hälso- och sjukvårdsutredningen föreslog att sjukvårdsbegreppet skulle få vidare gränser. Bl.a. skulle tandvården i fortsättningen anges som en 1978:78. del av sjukvården SOU Det utvidgade sjukvårdsbegreppet i Hälso- och sjukvårdslagen har således införts efter FTL. Av departementschefens uttalande om vårdbyggnaderna prop. 197980:4O 74 framgår inte klart om med byggnad for s. sjukvård, nykterhetsvârd, m.m. endast skulle avses byggnad där institutionell vård meddelas såsom gäller för övriga, i andra meningen angivna vårdbyggnader. Frågan gäller t.ex. ett s.k. läkarhus eller ett hus som om består än 50 % tandläkarmottagningar skall utgöra specialbyggnad. av mer l praktiken har gränsdragningen mellan sjukvårdsbyggnader och andra byggnader inneburit svårigheter främst vad gäller byggnader för tandvård och för djursjukvård, samt när det gäller vård i sjukhem eller annan vårdbyggnad än sjukhus för institutionell vård samt vård i eget hem. Som nämnts har dock djursjukvårdens byggnader inte varit avsedda att ovan klassificeras som vårdbyggnader. Tandvården regleras som nämnts inte i hälso- och sjukvårdslagen. I vissa sammanhang jämställs utövare tandvård med utövare av hälsoav och sjukvård. Regeringsrätten har prövat och funnit att byggnad för tandvård skall klassificeras som specialbyggnad enligt FTL och vara undanfrån skatteplikt RÅ 199l Ref 74. Genom avgörandet får regeringstagen rätten ha tagit ställning till att med byggnad för sjukvård, även anses nykterhetsvård, m.m. inte endast skall avses byggnad där institutionell vård meddelas.

Vad beträffar servicehus för pensionärer består anläggningar detta

av slag ofta flera byggnadskroppar, som antingen är sammanhängande av med varandra eller friliggande och som alla är belägna på samma fastighet. Regeringsrätten har i flera fall slagit fast att denna typ av byggnad vårdbyggnad RÅ 1:91 och ll. Man har härvid inte är att anse som 85 l konstaterat att även servicehuset i viss utsträckning används som hem om behöver institutionell vård eller tillsyn är byggnaden personer som primärt avsedd för bostadsändamål, varför den skall klassificeras som hyreshus. l ytterligare två mål RR 196-95 mål nr 6868-93 och 5018-94 har regeringsrätten prövat frågan de författningsändringar på socialom tjänstens område som genomförts ger anledning att göra en annan principiell bedömning än i referaten och funnit så inte vara fallet. l mål nr 5018-1994 var därutöver fråga om fastigheten skulle anses omfatta två byggnader och delas upp på två taxeringsenheter, en med hyreshus och en med vårdbyggnad, vilket besvarats nekande. SABO berörde dessa slag av byggnader i sitt remissyttrande över RSV:s promemoria 1991-12-12 Fastighetsskatt för bostäder och lokaler i hyreshus. Man framförde här uppfattningen att möjlighet finns att betrakta en

värderingsenhet som vårdbyggnad om denna såsom en egen fristående byggnad skulle ha utgjort en vårdbyggnad. Beträffande denna fråga har dep.chefen uttalat prop. 199293 22 s. 61 att han för egen del inte kan se att den förändrade värderingsmodellen med värderingsenheter som föreslagits skulle komma att ändra grunderna för indelning i specialbyggnader. Han anför härvid följande s. 60:

De nuvarande reglerna är utformade så att en byggnad, som kan indelas både som hyreshus och som specialbyggnad, alltid skall indelas som specialbyggnad. Den i lagtexten gjorda uppräkningen av vilka slags byggnader som kan hänföras till specialbyggnadstypen är utformad så att bostadsbyggnader i princip inte skall omfattas. Vad gäller vårdbyggnad har utförligt preciserats de byggnader som avses. Häri inkluderas således byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barnavård, kriminalvård, arbetsvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Aven annan byggnad kan räknas till denna krets om den används som hem personer som behöver vård eller tillsyn. Mot bakgrund av det sagda har RSV i sin handbok till ledning for fastighetstaxeringen uttalat att servicehus och liknande, som till övervägande del upptas bostadslåav genheter med kök, inte bör indelas som vårdbyggnad. Detta skall vara fallet även om byggnaden också innehåller gemensamma utrymmen och de boende kan få hjälp med sjukvård, matlagning och annan tillsyn.

Praxis beträffande denna typ av byggnader är hittintills entydig. Skäl saknas att överge den praxis som finns. Härav följer också att den av SABO föreslagna lösningen att betrakta värderingsenhet vården som byggnad om denna såsom en egen fristående byggnad skulle ha utgjort en sådan, inte är förenlig med de rådande grunderna för indelning i specialbyggnader.

Arbetsvå rd

Också Samhall AB:s verksamhet är av intresse i sammanhanget. Samhall AB bildades den l juli 1992. Bolaget, bedriver sådan verksamhet som som stiftelserna inom den s.k. Samhallgruppen tidigare bedrivit, har till uppgift att skapa arbeten arbetshandikappade prop. 199192:91. Bolaget har ca 250 byggnader. l dessa bedrivs så gott som uteslutande olika slags industriell verksamhet. På grund verksamhetens rehabiliterande av inslag är byggnadernai dag dock indelade specialbyggnad vårdbyggsom nad. Endast i ett fall är en byggnad klassificerad hyreshus kontor. som Den allmänna inriktningen vad gäller skattefriheten för byggnader är att den alltmer kommer att begränsas. Samhall AB:s verksamhet i dag ses som en del av svenskt näringsliv. Det kan enligt vår mening ifrågasättas

inte byggnaderna, trots verksamhetens rehabiliterande inslag, i stället om bör indelas industribyggnad. För att inte begreppet vårdbyggnad som ge alltför konturlös form bör för framtiden detta i första hand begränsas en till beredande vård i egentlig mening. Vi föreslår därför att att avse av arbetsvård utmönstras från de icke skattepliktiga verksamheterna 2 kap. 2 § FTL i vårt lagförslag.

5.7.5 Kommunikationsbyggnad

Flera frågeställningar har gällt byggnadstypen kommunikationsbyggnad. En allmän utgångspunkt beträffande dessa byggnader är att de som redan i dag tillhör de kategorier är skattebefriade som kommunikationssom byggnad i stort sett skall, oavsett förändringar i ägarförhållandena, utgöra sådana byggnader även i fortsättningen. Försvarsfastigheterna ägs Fortifikationsverket såsom förenumera av trädare för staten. Hittills har eftersträvat att dölja försvarsfastigman heterna bland stor mängd andra fastigheter. Vikten av att försvarets en fastigheter även fortsättningsvis kan skyddas sekretess har starkt av framhällits. Självklart framstår det olämpligt att ha ett system där som kan utläsa känsliga försvarsanläggningar är belägna. Vi förutman var sätter därför att sekretessfrågorna skall kunna lösas samma sätt som hittills. Vad beträffar postens fastigheter har samtliga dess byggnader tidigare indelats skattefria kommunikationsbyggnader. En fråga som efter som bolagiseringen uppfattats oklar är hur de s.k. postsorteringsterminalersom skall taxeras. Dessa torde dock inte utgöra något problem utan faller na under kategorin kommunikationsbyggnad enligt bestämmelsens nuvarande lydelse. Samma gäller givetvis andra postbefordringsföretags motsvarande byggnader. Vi vill dock peka olikhet som kvarstår efter de en senaste ändringarna. Postens verksamhet har varit och är alltjämt tudelad. Å sidan finns den sedvanliga kommunikationsdelen, dvs. befordran av ena brev och paket, vilken även för framtiden omfattas av skattefrihet. På den andra sidan finns giro- och bankverksamhet, en nyttighet som inte omfattas några lättnadsregler vad gäller andra kreditinrättningar. av Teliakoncernens fastigheter ägs formellt av det av Telia AB helägda dotterbolaget Fastighets AB Telaris. Samtliga fastigheter har tidigare varit indelade kommunikationsbyggnad. I samband med bolagiseringen som togs televerket bort från 2 kap. 2 § FTL och dess byggnader blev i princip skattepliktiga.

F astighetsbeståndet består numera av:

teknikfastigheter, i allmänhet specialbyggda, innehållande utrustning for telekommunikationsändamål såsom telefonväxlar, datakommunikation, transmission, radionät etc., kontorsfastigheter, blandfastigheter med lokaler både för teleteknik och kontorsändamål, arbetscentraler, dvs. lokaler som används för personal vid nyanläggning och underhåll av telenätet, mindre teknikbyggnader eller småhus, dvs. byggnader innesom håller t.ex. en liten telefonväxel för mindre ort. en

Teknikfastigheternateknikbyggnaderna innehåller huvudsakligen telestationer som kopplar, tekniskt behandlar och sänder telemeddelanden mellan abonnenter. Vissa stationer har enbart funktionen sända medatt delanden. Stationerna ingår i och utgör centrala delar Telias allmänt av tillgängliga telenät. De sist nämnda byggnaderna varierar i storlek mellan 2 kvm och .upp till 50 kvm eller Inom koncernen finns än mera. mer 6 000 sådana byggnader. Dessa anses sakna egentligt marknadsvärde eftersom de så att säga bara utgör ett skal för den däri befintliga teletekniken. Dessa s.k. tekniska stationer utgör i dag ett speciellt problem. Oaktat dessa byggnader ofta är enkel beskaffenhet och endast utgör skal till teleav teknik får de anses som byggnader i vedertagen bemärkelse. Enligt 7 kap. 16 § FTL skall något värde inte bestämmas för byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadernas sammanlagda taxeringsvärde inte skulle uppgå till 50 000 kr. Enligt lagrum skall något värde inte samma heller bestämmas för industritillbehör. De aktuellateknikbyggnadern synes dock falla under vad med skräddarsydda industribyggnader som avses jfr. prop. 1966:24 s. 89-92; 1973:162 297; Riksskatteverket, prop. s. Allmänna taxeringsregler, 15, och Värdering, industri, 34. De faller s. s. således normalt inom området för vad som skall åsättas taxeringsvärde. Genom den höjda värdegränsen torde emellertid ett betydande antal av nu aktuella byggnader falla utanför fastighetstaxering. Vi det inte anser motiverat att föra en specialregel för byggnader denna har av typ som ett högre värde. Byggnader detta slag torde för övrigt finnas även i av andra sammanhang. Frågan om skattefriheten för kommunikationsbyggnader har under senare år kommit i ett annat läge än tidigare i enlighet med vad nyss nämnt om bolagiseringar m.m. De överväganden redovisats i det som föregående, där föreslår att nuvarande skattefrihet för allmän byggnad upphör, gör sig delvis gällande även på detta område. Med hänsyn härtill

bör begreppet klarare avgränsning och

ges en anknyta till sådana allmänna kommunikationsändamål befordran som avser

gods och post. Anledningen till denna snäva avgränsning av personer, det finns även andra kommunikationsmedel är den av oss numera tidigare redovisade inställningen att begränsningar i skattefriheten framstår

motiverade än utvidgningar av densamma. som mer Bestämmelsen i 2 kap. 2 § FTL kommunikationsbyggnad är uppom delad i två stycken. I det första stycket exemplifieras olika slag av

byggnader hör hit. l det andra stycket anges helt allmänt att som som kommunikationsbyggnad även byggnad som används i bl.a. Statens avses och Luftfartsverkets, liksom Svensk Rundradio AB:s och Järnvägars Sveriges Television AB:s verksamhet. Såvitt gäller de båda först nämnda

verken torde eftersom kontorsbyggnader alltid är skattepliktiga i detta sammanhang regeln i andra stycket endast avse ett mycket begränsat antal byggnader inte redan faller under första stycket. Så är däremot som inte fallet med radio-och TV-bolagen vilka i betydligt större utsträckning

torde grunda sin skattefrihet regeln i andra stycket. Det särskilda

undantaget för dessa institutioner inte ha annan grund än den ursynes sprungliga gällt för statliga monopol. Eftersom andra massmediala som verksamheter inte i förevarande sammanhang framstår särregeln gynnas längre påkallad. Vi föreslår därför att andra stycket upphävs och inte som det första stycket kompletteras med bestämmelse som preciserar beatt en kommunikationsändamål till att befordran av personer, gods greppet avse och 2 kap. 2 § FTL i vårt lagförslag. I sammanhanget bör betonas post våra förslag kan, liksom i övrigt, motivera ändringar i lagen om statlig att fastighetsskatt.

5.7.6 Några definitioner m.m.

Den faktiska användningen

När byggnad är inrättad så att den lämpligen kan användas för flera en ändamål kan det ibland svårt att ta ställning till hur den skall indelas. vara Man bör då även i fråga skattepliktiga byggnader ha möjlighet att se om till den faktiska användningen för att kunna avgöra vad byggnaden är in-

rättad för. l praxis RÅ 1993 ref 62 har ett sådant betraktelsesätt anlagts. Ett förtydligande bör därför göras i lagtexten 2 kap. 3 § FTL i vårt

lagförslag.

Lokaler

Uttrycket lokal återfinns i 9 kap. FTL där det talas om riktvärde för

hyreshus. Uttrycket lokal återfinns däremot inte i 2 kap. 1 § FTL som

handlar om indelning av byggnader och mark för bl.a. hyreshus. l direktiven antyds att ett behov legaldefmition skulle föreligga i av en denna del. För närvarande har RSV i sina rekommendationer här hänvisat till jordabalkens regler 12 kap. l § tredje stycket JB samt Svensk Standard SS 02 10 52. l kapitel 6 hyreshusenheter föreslår om en ny värderingsmodell. Begreppet lokal föreslås ersatt med begreppen kontor, butik och lager 8 kap. 6 § FTL i vårt lagförslag. Dessa lägesankges en nytning varför någon ytterligare definition knappast erfordras. Dessutom föreslås en speciell jämkningsmöjlighet för särskilda fall. Vi ber att få

hänvisa till ovan nämnda redogörelse avsnitt 6.6.4 samt författnings-

kommentaren till 8 kap. 6 § FTL. nya

Vårdbyggnad

l övrigt framstår några de uttryck i dag används i 2 kap. 2 § F TL av som som föråldrade, främst vad vårdbyggnad. En förbättring termiavser av nologin är därför påkallad. Vi föreslår att nykterhetsvård och narkomanvård ersätts med det enhetliga begreppet missbrukarvård, barnamera

vård med omsorger om barn och ungdom samt åldringsvård med om-

sorger om äldre människor.

Sammanfattning av våra förslag

Vad föreslår i detta kapitel utgör sammanfattningsvis i huvudsak följande.

D Vi ifrågasätter om inte översyn bör ske de olika användningssätt en av som för närvarande kan föranleda att byggnad undantas från skatteen plikt.

1:1 Övervägandeprincipen ändras inte, bl.a. under hänvisning till det

nyss nämnda. El Begreppet allmän byggnad utmönstras, vilket bl.a. medför att skattefriheten för statliga och kommunala förvaltningsbyggnader upphör. Riksdagshuset, Kungliga Slottet och Drottningholms slott indelas som kulturbyggnad. i: Samhalls industrianläggningar skall för framtiden också indelas som sådana.

1:1 Vissa ändringar föreslås ifråga om kommunikationsbyggnader. Således avgränsas denna kategori till att avse verksamheter innefattande be-

fordran av personer, gods och brev. Ändringen innebär bl.a. att nu-

varande skattefrihet för byggnader inom radio- och TV-branschen försvinner.

6 Taxeringen av hyreshusfastigheter

6.1 Inledning

Med hyreshus avses enligt 2 kap. 2 § FTL byggnad som är inrättad till bostad minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, den ingår i lantbruksenhet. om Taxeringsenhetstypen hyreshusenhet skall enligt 4 kap. 5 § FTL omfatta hyreshus och tomtmark för sådan byggnad. För hyreshus som är inrättat för både bostäder och lokaler skall bostadsdelarna och lokaldelarna utgöra skilda värderingsenheter 6 kap. 3 § FTL. Lokalerna utgör ett relativt litet antal jämfört med bostäderna. Även i övrigt är det möjligt att dela upp

hyreshus i flera värderingsenheter om det underlättar värderingen sista

stycket samma §. Byggnader eller delar av olika byggnader som åsatts samma klassiñceringsdata beträffande värdefaktorerna lägenhetstyp och ålder får sammmanföras till en värderingsenhet. Den senaste allmänna taxeringen för hyreshus genomfördes år 1994. Samtidigt med taxering av hyreshus sker även taxering av industrienheter inklusive elproduktionsenheter och specialenheter. År 1994 fanns ca 120 000 fastighetstaxeringsenheter hyreshus. Även vid taxeringen av hyreshusfastigheter utgör marknadsvärdetvärderingsgrund. De taxeringsvärden som åsattes år 1994 skulle således i princip motsvara 75 % av den genomsnittliga marknadsvärdenivå gällde som under år 1992. Taxeringen skulle dock grunda sig på de förhållanden som gällde den 1 januari 1994. Med förhållanden bl.a. hyreshusets skick avses och vakansnivån. Fr.o.m. AFT 94 skall enligt 9 kap. 1 § FTL värdet ett hyreshus beav stämmas direkt som värdet av en värderingsenhet omfattar endast som hyreshuset i stället för som tidigare såsom skillnaden i värde mellan en värderingsenhet omfattande hyreshuset och tillhörande tomtmark och en värderingsenhet omfattande tomtmarken i fråga.

Den för hyreshusenheterna enligt 9 kap. FTL tillämpade värderingsmetodiken kan beskrivas ortsprisanpassad avkastningsmetod. De som en olika värderingsenheternas värde, benämnt riktvärde, bildar basvärdet. Riktvärdet för hyreshus bestäms som produkten av en för värdeområdet rekommenderad nivåfaktor H-nivåfaktorn, totalhyran för bostäder respektive lokaler kapitaliseringsfaktor. Kapitaliseringsfaktorns samt en storlek för bostäder respektive lokaler vid olika värdeår framgår av en HK-tabell.

6.2 Metodiken vid värderingen av hyreshus

6.2.1 Riktvärdet

Värderingen hyreshus utgår från en i 6 kap. FTL bestämd ordning om av vad skall värderas för sig vad är värderingsenhet och från som - som regler i 7 kap. värdering inom föreskrivna värdeområden utifrån reom kommenderade riktvärden är grundade föreskrivna värdefaktorer. som Metodreglerna för värderingen hyreshusenheter finns i 9 kap. Ytterav ligare för hyreshusvärderingen återfinns i FTF samt i av RSV och normer skattemyndigheterna utfärdade föreskrifter och rekommendationer. Som nämnts ovan skall riktvärdet för hyreshus utgöra värdet av en värderingsenhet avseende ett eller flera hyreshus eller del av hyreshus och ett riktvärde för marken 9 kap. 1 § FTL. Utgångspunkt är den totala hyran ett nyttjande såväl byggnad som mark. När man därsom avser av efter bestämmer tillämpliga nivåfaktorer, genom vilka värdenivån anges, beaktas att den del av hyran som kan anses svara mot en förräntning av marken inte skall medräknas, eftersom tomtmarkens värde inte skall ingå i värdet utan bestämmas i särskild ordning. l 2 § definieras det s.k. normhuset. Där föreskrivs att som riktvärde för värderingsenhet avseende ett hyreshus uppfört under andra året före en taxeringsåret och med en hyra av 100 000 kr får endast anges värden i en fastställd värdeserie. Skillnaderna i prisnivå inom olika värdeområden beaktas genom tillämpning av en nivåfaktor H-nivåfaktorn för bostäder respektive lokaler. - - För varje värdeområde anges i riktvärdeangivelsen den H-nivåfaktor som är rekommenderad. H-nivåfaktorerna framgår av 1 kap. 8 § FTF och skall bestämmas till ett av femton tal. Genom fastställandet av nivåfaktorerna anges ambitionsnivån vid bestämmandet av riktvärdena. Kapitaliseringsfaktorn för ett nybyggt hyreshus skall bestämmas till l och faktorerna för äldre hus i relation därtill. Detta gör att H-nivåfaktorn ger byggnadsvärdet i hundratusental kronor för ett nybyggt hyreshus med en totalhyra av 100 000 kr, det s.k. normhuset.

De egenskaper värdefaktorer för hyreshusen som alltid skall - bestämmas är enligt 9 kap. 3 § FTL:

m lägenhetstyp, El hyra, 1: ålder.

För dessa värdefaktorer, med undantag för värdefaktorn hyra, finns en bestämd klassindelning föreskriven i 9 kap. 3 § FTL och l kap. 8 § FTF samt i bilaga 2 till FTF om utformningen av riktvärdetabellerna HK- tabell. Värderingsförfarandet för hyreshusen bygger ett bruttokapitaliseringsförfarande, vilket innebär att totalhyran för bostäder och lokaler multipliceras med en bruttokapitaliseringsfaktor som varierar inom ett värdeområde med hänsyn till de olika värdefaktorer som skall gälla lokaltyp och ålder. Kapitaliseringsfaktorns storlek för bostäder respektive lokaler vid olika värdeår framgår av tabeller. För hyreshus med olika lägenhetstyp och ålder rekommenderas i en HK-tabell över relativa kapitaliseringsfaktoreren sådan faktor för varje kombination av klassindelningsdata i fråga om lägenhetstyp, ålder och tillämpad H-nivåfaktor. Kapitaliseringsfaktorn utvisar värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Resultatet korrigeras, t.ex. för åldersinverkan genom en nedräkningsfaktor, på sätt som föreskrivs i FTF.

6.2.2 Värdefaktorerna

Lägenhetstyp

Värdefaktorn lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om värderingsenheten är inrättad för bostäder eller lokaler 9 kap. 3 § FTL. Enligt RSV:s rekommendationer bör indelningen i bostäder och lokaler ske i enlighet med den definition som gäller enligt 12 kap. JB och Svensk Standard SS 02 10 52. Med bostadslägenhet avses således lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Annan lägenhet än bostad utgör lokal.

Hyra

Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder och marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran skall för värderingsenhet bestämmas med hänsyn till den

genomsnittliga hyresnivån under det andra året före taxeringsåret 9 kap. 3 § FTL. Enligt RSV:s värderingsföreskrifter2 kap. 9 § RSV:VF skall värdefaktorn hyra för bostäder respektive lokaler normalt bestämmas till den totala utgående årshyran 1992 för samtliga bostäder respektive lokaler inom värderingsenheten. Om den utgående hyran varierar på grund av tidpunkten för hyreskontraktens tecknande skall den under år 1992 genom-

snittliga utgående hyran bestämmas. Årshyran skall motsvara hela det be-

lopp hyresgästerna normalt har att erlägga till hyresvärden samt hyra för skyltar byggnaden. l årshyran skall således ingå kostnad för uppvärmning, VA-tillägg, tillägg för fastighetsskatt och andra tillägg men inte avgifter för hushållsförbrukning av elektricitet och gas eller mervärdesskatt och inte heller intäkter från uthyrning av mark eller markanläggning. Vissa bostäder och lokaler i hyreshus saknar utgående hyra. Detta gäller bostäder och lokaler i hyreshus som:

innehas med bostadsrätt, är andelslägenheter, disponeras av ägaren eller av honom närstående, varit outhyrda under hela året eller del av det eller för vilka hyresrabatter utgår, har en utgående hyra som är en internhyra.

l dessa fall läggs till grund för värderingen i stället s.k. jämförelsehyra. Detsamma gäller den utgående hyran annat sätt uppenbart avviker om från bruksvärdehyra när det gäller bostäder eller marknadsmässig hyra i fråga om lokaler. Med marknadsmässig hyra 1992 avses genomsnittligt utgående hyra för likartade lokaler detta år. Jämförelsehyror bör bestämmas med hjälp av

i första hand hyresnivån för övriga bostäder ocheller lokaler i hyreshuset, El i andra hand en jämförelse med omkringliggande hyreshus, i tredje hand av skattemyndighetens rekommenderade genomsnittshyror.

Skattemyndighetens genomsnittshyror vid AFT 94

Inför AF T 94 tog SKM fram genomsnittshyror i samband med förberedelsearbetet. Genomsnittshyror sammanställdes länsvis för bostäder och kontor samt för olika områden. Med hjälp av olika informationskällor avgränsades geografiska områden med ungefär samma hyresnivå. Genom-

159 .

snittshyror för bostäder avser bruksvärdehyror som bestämts med hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån under 1992. Genomsnittshyror för lokaler skall avse marknadsmässiga hyror vilka bestämts med hänsyn till den hyra som genomsnittligt utgick under 1992. Marknadsmässig hyra behöver således inte liktydig med genomsnittet vara av de nytecknade kontraktshyrorna under 1992. I stället utgör genomsnittshyran en blandning av de utgående hyror som existerar på grund av att hyresgästerna har olika långa kontrakt. I fråga om lokaler förelåg vissa problem att avgränsa områden grund av den stora spridningen i hyresnivåer. I de fall genomsnittshyror behövde tillämpas andra typer av lokaler än kontor applicerades generella relationstal framtagna av SKM på kontorshyrorna. Inom kategorin hyreshus förekommer byggnader som är inrättade för mer speciella verksamheter såsom t.ex. kiosker, hotellrestaurang och parkeringshus. Dessutom förekommer inte sällan att hyreshus delvis innehåller lokaler for speciella ändamål biograf, försäkringskassa, läkarmot- tagning, telestation, bilförsäljning, lager etc. Vid värdering av dessa typer av hyreshus är det ofta svårt att uppskatta en godtagbar lokalhyra. Uppgifter om utgående hyra saknas och genomsnittshyror går inte att tillämpa. Dessa enheter måste därför särbehandlas, t.ex. att hyresintäkterna genom uppskattas med hjälp av uppgifter om rörelsens omsättning eller liknande. Om hyran uppskattas på ett riktigt sätt kan dock värderingsmodellen som regel tillämpas även i dessa fall.

Ålder

Åldern uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd ger och anges enligt huvudregeln genom ett värdeår samt, särskilda skäl om föreligger, genom återstående nyttjandetid. Värdeåret utgörs byggnaav dens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår det år då den övervägande avses delen av hyreshuset togs eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste nybyggnadsår som anges är 1929. Har en byggnad varit föremål för påtaglig eller tillbyggnad skall värdeåretjämkas. Åldern i hela år. om- anges Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall värdeår samma bestämmas för dessa 9 kap. 3 § FTL.

6.2.3 Förtida hyresuppgifter

Till grund för beräkningen av hyrans storlek lämnas uppgifter vid taxeringen i deklarationsblanketten. Som ett led i framtagandet värdenivåer av finns i 19 kap. 8 § F TL en bestämmelse om skyldighet för den som under

160 .

andra året före taxeringsåret är ägare till hyreshusenhet att efter anmaning från SKM lämna uppgift om de hyror uppburits under nämnda år. En som sådan insamling av förtida hyresuppgifter skedde inför 1994 års taxering.

6.3 AFT 94

6.3.1 Värdefaktorn hyra

Den nuvarande modellen för värderingen av hyreshusenheter och industrienheter har i allt väsentligt fungerat väl vid AFT 94. Fördelen med att använda utgående hyra som variabel ligger i att denna anger marknadsvärdenivån och ger uttryck for mikroläge, standard, lokaltyp etc. Hittills har det därför ansetts fördelaktigt att kunna använda sig fastighetsav ägarens uppgifter om faktiskt utgående hyra. En annan fördel med den rådande värderingsmodellen är att areauppgifter inte behöver samlas och detaljredovisas för olika typer lokaler. En värderingsteknisk av svaghet i nuvarande modell för värdering av hyreshus är dock att fastighetens taxeringsvärde blir beroende fastighetsägarens hyresförhandav lingsförmåga. En konsekvens detta är att två likadana hyreshus med av samma förutsättningar kan få olika taxeringsvärden beroende på att:

EI en av fastighetsägarna har hyrt ut lokaler till en högre hyra, E] hyreskontrakten är olika långa och tecknade till olika ,marknadshyresnivå vid kontraktets ingående.

Vissa hyresgäster har en högre hyra grund hög servicenivå eller av olika policy för hyresgästanpassning. Även här uppstår värderingsteken nisk brist eftersom fastighetsägaren samtidigt har ökade kostnader för att hålla hög servicenivå eller hyresgästanpassning, något värderingssom modellen inte tar hänsyn till. Insamlingen och hanteringen av fastighetsdeklarationer innebär ett omfattande arbete för SKM med stora administrationskostnader följd. som Även för fastighetsägarna innebär uppgiftslämnandet i deklarationen ett omfattande arbete med framför allt uträkningen utgående hyror. av

6.3.2 Utvärdering

I avsikt att undersöka förutsättningarna för registerbaserad taxering en av hyreshus har vi låtit närmare belysa utfallet AFT 94. Vi har härvid av bl.a. undersökt i vilken omfattning korrigering fått göras i deklarationsmaterialet, dvs. hur ofta justering för säregna förhållanden aktualiserats

grund av t.ex. vakanser, omfattande reparationer och eftersatt underhåll eller andra särskilda förhållanden. Vi har också undersökt i vilken omfattning de olika hyreskoderna har använts och i vilken omfattning jämförelsehyror behövt tillämpas. Vidare har vi sökt svar vilka beräkningsmetoder som kan ha använts t.ex. för byggrättens bestämmande. Utvärderingen ger vid handen att en huvudsaklig del av antalet taxeringsenheter, 95 %, inte har justerats för säregna förhållanden. I de fall justering har skett utgör för byggnadernas del eftersatt underhåll, byggnadsminnen och vakanser de mest frekventa justeringsanledningama. För marken utgör byggnadsminnen, byggrätt för kiosk och avsaknad av markanläggning de främsta särskilt angivna anledningarna till justering. Studerar man hyreskoderna dvs. vilket sätt hyran har bestämts och genomsnittlig relation mellan taxerad kvadratmeterhyra och angiven genomsnittshyra för värdeområdet kan man konstatera följande. Av värderingsenheter lokaler har 43 % värderats med hjälp av den utgående hyran andra året före taxeringsåret och 16 % med hjälp av SKM:s rekommenderade genomsnittshyror. För värderingsenheter bostäder är motsvarande siffra 52 respektive 16 %. 1 övrigt fördelar sig värderingsenheterna relativt jämnt övriga hyreskoder. Minst vanligt förekommande är att hyran bestämts med hjälp av hyresnivån i omkringliggande byggnader. De vanligaste skälen för att annan än utgående hyra har använts är att det är fråga om för bostädernas del ytor som är outhyrda eller upplåtna med bostadsrätt och för lokalernas del ytor som är outhyrda, disponeras av ägaren eller föremål för internhyra. För bostäder kan man konstatera

att utgående hyror ligger i genomsnitt 7 % över rekommenderade

genomsnittshyror. För lokaler ligger däremot utgående hyror i genomsnitt 3 % under rekommenderade genomsnittshyror. Rekommenderade genomsnittshyror för lokaler avser dock vanligtvis kontor, och för andra typer av lokaler måste genomsnittshyran jämkas. Vidare har framkommit att omräkningstalen för att anpassa såväl utgående bostadshyror som lokalhyror till 1992 års nivå har varit för låga. Vid bestämmandet av byggrätt har i det övervägande antalet fall, 94 % värderingsenheter bostadsmark och 93 % värderingsenheter lokalav av mark, befintlig bebyggelse legat till grund. För enheter som saknar uppgift om byggrätt respektive boaloa synes byggrätten genomgående bevara stämd enligt befintlig rekommendation, 1,25 multiplicerat med boaloa. Inom ramen för omräkningen av basvärden år 1996 gjordes analyser av prisutvecklingen och vissa andra undersökningar avseende t.ex. spridningen i basvärdenivåer för hyreshus. Kvoterna mellan basvärde och köpeskilling för försålda hyreshusfastigheter varierar i normala fall tämligen mycket. Spridningen i ett material standardavvikelsen mätt som kring det aritmetiska medelvärdet av BK-kvoterna blir förhållandevis stor. Under något så förhållanden kan standardavvikelsen när gynnsamma för

hyreshusens basvärdenivåer ligga i intervallet 0,2 0,3. Det finns flera förklaringar till de stundom betydande avvikelser som materialet uppvisar. Fastighetsmarknaden för hyreshus lider fortfarande av sviterna efter den fastighetskris som inleddes hösten 1990. Det kan dock konstateras att en kategori av hyreshus har haft en speciell utveckling, nämligen de nyare bostadshyreshusen. Bostadshyreshus byggda under åren 1988-92 har nu kommit att kallas for krisårgångarna och för dessa kan noteras en betydligt sämre prisutveckling än för övriga bostadshyreshus. De skillnader finns i prisutveckling mellan äldre och nya bostadshyreshus som framgår av följande sammanställning från analysen i samband med omräkningen. Vid AFT 94 dök vakansproblematiken upp. Detta problem har funnits tidigare inte i sådan omfattning som vid AFT 94. Att objekt med hög men vakansgrad ändå kan ha förhållandevis höga basvärden eventuellt på grund inte yrkat på justering bidrar till spridningen i BKav att man nivåer. Av följande tabell framgår att en viss nyckfullhet kommit att prägla AFT 94 i denna del.

Tabell 6.1 Basvärdenivåer för köp av rena bostadshyreshusi olika prisutvecklingsområden analysområden

6.4 Tänkbara värderingsmodeller

För att möjliggöra en övergång till en registerbaserad taxering av hyreshus kan nuvarande ordning inte behållas utan vidare eftersom den bygger på uppgifter som lämnats av fastighetsägaren vid taxeringen. I det följande utvecklas därför några tänkbara alternativa värderingsmodeller för hyreshusen. Efter detta kapitel finns en sammanfattande bilaga 6:1 som vi hänvisar till.

6.4.1 Hyran som värdefaktor A i bilaga 6:1

Även fortsättningsvis kan välja modell där totalhyran utgör värdeen faktor, dvs. lägger faktiska totalhyror per värderingsenhet för bostäder och lokaler till grund för värderingen. Olika metoder för att beräkna total-

hyran står i sådant fall till buds. Ett första alternativ Axl är givetvis att

behålla nuvarande ordning och inhämta totalhyrorna genom fastighetsdeklarationerna. Detta förfarande strider dock mot tanken med registeren baserad fastighetstaxering och bör därför komma i fråga endast om andra vägar visar sig omöjliga. Ett andra alternativ A:2 är att beräkna totalhyran på grundval av hjälptabeller utvisande hyror i kr kvm bruksarea, per BRA, vid skilda förhållanden, dvs. skattechefens tabeller över genomsnittshyror utökade även med lokalhyror. Modellen förutsätter införandet av en värdefaktor storlek för beräkning av totalhyran. Den måste också kombineras med en möjlighet till jämkning när fastighetsägaren kan visa att faktisk hyra avviker från genomsnittshyran. l alternativ två blir hyresnivån inom värdeområdet avgörande. Vill fastighetsägaren angripa denna nivå och begära jämkning måste det ske genom att han visar sina egna hyror och att dessa är sådana att de kan godtas. På motsvarande sätt kan naturligtvis även skattemyndigheterna reagera. Ett tredje alternativ A:3 vore att inhämta totalhyrorna via inkomstdeklarationen avseende basâret, dvs. vanligen året före taxeringsåret. I detta alternativ, liksom i det första, krävs förinventering uppgifter av om hyror för försålda fastigheter för att bestämma sambandet mellan hyra och värde. Alternativ A:2 och A:3 ryms i och för sig inom ett registerbaserat förfarande.

6.4.2 Hyrakvm BRA kompletterande riktvärdeangivelse

som

B i bilaga 6:1

Ett alternativ till att använda utgående hyra som värdefaktor vore att denna med värdefaktorn storlek. l förberedelsearbetet skulle man ersätta med hjälp köpeskillingsregistret samt med kompletterande uppgifter om av hyror kunna fram generellt bestämda hyresnivåer, riktvärden per kvm, ta därefter appliceras areauppgift. På riktvärdekartan skulle anges som en riktvärdeangivelseri form hyrakvm BRA för respektive moderna och av nybyggda bostäder, kontor, butiker och lager, alltså blir normerande. som skulle H-nivåfaktor uttryck för bruttokapitaliserings- Vidare en som ger faktorn och eventuellt uppgift tillämplig tabell för åldersberoende en om Om moderniteten inte följer åldern uppkommer i stället behov av anges. värdefaktor standard eller jämkning med hjälp av lämplighetsfaktorer. en Riktvärdekartan skulle således bli betydligt mer detaljerad än tidigare.

6.4.3 Värdekvm BRA den grundläggande riktvärde-

som

angivelsen C i bilaga 6:1

Ytterligare ett steg jämfört med den i 6.4.2 beskrivna modellen tas om ersätter värdefaktorn hyra med storlek och samtidigt bygger samman man H-nivåfaktorn med hyran till direkt värderelation. På riktvärdekartan en riktvärdeangivelser utvisande värdekvm BRA för respektive skulle anges moderna och nybyggda bostäder, kontor, butiker och lager samt i vissa tillämplig tabell för åldersberoende. Även här blir fall en uppgift om således riktvärdekartan detaljerad än med dagens modell. Behovet av mer värdefaktor standard eller jämkning i form lämplighetsfaktor är en av en som i föregående modell. samma

6.5 Undersökningar

6.5.1 Omtaxering hyreshus enligt ett förenklat förfarande

av

Inledning

Hyran är den värdefaktor vid taxeringen hyreshus som förändras av

mellan taxeringarna. Övriga värdefaktorer är däremot relativt stabila över

tiden. Vill alltjämt använda sig várdefaktorn hyra vid en registerman av baserad taxering förutsätter detta att dagens system, där taxeringen

grundar sig uppgifter faktiskt utgående hyror, ersätts med ett om där schablonhyror tillämpas. Ett sådant system skulle innebära att system

fastighetsägaren slipper lämna uppgifter om verkliga hyresintäkter i deklarationen. Möjligheterna att förenkla fastighetstaxeringen av hyreshus genom användandet av schablonhyror har undersökts i ett examensarbete av Kristina Hagberg och Claudia Pawlak vid avdelningen för Bygg- och Fastighetsekonomi, Institutionen för Fastigheter och Byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. l examensarbetet har på RSV:s uppdrag undersökts vilka taxeringsvärden som skulle erhållas om fastighetstaxeringen av hyreshus skedde med ledning av schablonhyror i stället för att uppgifter om verkliga hyresintäkter inhämtas från enskilda fastighetsägare. Schablonhyror har härvid beräknats med hjälp av tre olika metoder:

El skattemyndighetens genomsnittshyror, a utgående lokalhyra, El relationsbaserad lokalhyra.

En omtaxering har därefter gjorts enligt gällande regler med hjälp men av dessa schabloniserade hyresintäkter. Resultatet av omtaxeringen med hjälp av de olika metoderna har analyserats med utgångspunkt i avvikelsen, dvs. man har jämfört skillnaden mellan det beräknade taxeringsvärdet för hyreshusenheten och det fastställda taxeringsvärdet enligt AFT 94, som utgjort facit. Jämförelser har gjorts mellan de totala taxeringsvärdena men också mellan riktvärdena för värderingsenhet avseende lokal respektive bostad. Undersökningen har avgränsats till att avse taxeringsvärden för hyreshusfastigheter i tre värdeområden i Stockholms län som ansetts representativa för olika stadsmiljöer. Synpunkter har givits på om schablonhyror ger samma värderingstekniska noggrannhet som dagens system för taxering hyreshus. Vidare av har förslag givits hur schablonhyror lämpligen kan förändras for att de skall kunna användas vid hyreshustaxering.

Skattemyndighetens genomsnittshyror

Denna metod innebär att beräkningen av hyresintäkterna sker med hjälp av de genomsnittshyror som SKM fastställde inför AFT 94. Genomsnittshyror ñnns framtagna förbostäder och kontor inom varje värdeområde samt för olika värdeårsintervall. Genomsnittshyror för kontor appliceras på alla typer av lokaler eftersom inga genomsnittshyror finns framtagna för butiker, lager m.m. Hyresintäkterna beräknas att gällande genom genomsnittshyra för bostad respektive kontor multipliceras med den area fastighetsägaren har uthyrningsbar. Markvärdet påverkas inte uppgett som

omtaxeringen eftersom detta inte är beroende av vilken hyresintäkt som av beräknats för hyreshusenheten.

Resultatet för riktvärde lokal

Resultatet visar att avvikelsernas spridning är betydligt större för lokaler än för bostäder. Tänkbara orsaker till avvikelserna är bl.a. att olika typer lokaler olika hyresintäkter. Det verkar dock finnas andra av genererar

faktorer än lokaltyp påverkar hyressättningen. För vissa lokaltyper

som måste särbehandling ske. Det förefaller vidare som om resultatet blir en bättre mindre värdeområdet är. En annan iakttagelse är att privatoch bostadsrättsföreningar troligen inte tar ut lika höga hyror personer som företag. Genom att den applicerade genomsnittshyran har värdeåret som grund tas inte hänsyn till att hyreshusägare kan ta ut högre hyra till följd av att fräschören och utrustningen är bättre än vad husets värdeår antyder. Vid taxering hyreshus tas inte hänsyn till att olika servicenivå, hyresav gästanpassning kan ingå i kontrakten. Hyresvärdar som erbj uder hög m.m. servicenivå har också kostnader för detta vilket inte beaktas vid taxeringl dessa fall skulle en tillämpning av genomsnittshyror, som grundas en. på genomsnittliga kontraktsförhållanden, bli mer rättvisa för hyreshusägar-

na. SKM:s genomsnittshyror utgör blandning hyreskontrakt från åren en av 1990, 1991 och 1992. l de fall hyreskontrakten är äldre eller är långtidskontrakt är hyresnivåerna med stor sannolikhet högre än vad genomsnittshyrorna Till följd härav blir enheter med gamla kontrakt underanger. taxerade om genomsnittshyror appliceras. Genomsnittshyror tar inte heller hänsyn till de variationer som följer av sambandet lokalstorlek och kvadratmeterhyra. l vissa fall kan omtaxering med genomsnittshyror därför leda till övertaxering. Utförd beräkning taxeringsvärden baseras på den area som framgår av SKM:s underrättelser. Kvalitén på lämnade areauppgifter är i många av fall varierande och det förekommer även att fel typ av area har angetts.

Resultatet för riktvärde bostad

Jämfört med lokaler är avvikelsespridningen för bostäderna förhållandevis liten. Omkring 75 % av enheterna avviker mellan minus lO och plus 10 %. Spridningen i avvikelserna för bostäderna är i samtliga värdeområden samlad än avvikelserna för lokaler. Delvis beror detta det mer gällande bruksvärdesystemet som hindrar hyreshusägare att ta ut mark-

nadsmässiga hyror. Marknadsmässig hyressättning skulle förmodligen leda till differentierad hyressättning beroende lägenheternas olika en mer läge och attraktivitet. En annan orsak till att spridningen är mindre för bostäder än för lokaler är att bostäder endast har en användning medan lokaler kan ha olika användningssätt där läge, standard etc. spelar stor roll för t.ex. butiker, kontor och lager. För bostäder sätts hyran ofta för ett år i taget. Genomsnittshyran för bostäder bör därför vara bättre anpassad till de verkliga hyresnivåerna än motsvarande hyra för lokaler där genomsnittshyran utgör en blandning av hyror för åren 1990, 1991 och 1992.

Utgående lokalhyra

Metoden bygger på att en utgående lokalhyra beräknas för en blandning av lokaler som förekommer i hyreshusenheterna. Till grund för utgående lokalhyra ligger således en blandning av hyror för lager, butiker, kontor m.m. till skillnad från SKM:s genomsnittshyra som enbart grundar sig på hyran för kontor. Den genomsnittliga utgående lokalhyran beräknas för varje värdeområde och värdeårsintervall. För att uppskatta hyresintäkterna för värderingsenheteravseende lokal har den utgående lokalhyran multiplicerats med den lokalarea hyreshusägaren uppgett som uthyrningsbar. För att uppskatta hyresintäkterna för värderingsenheterna avseende bostad har även i detta fall SKM:s genomsnittshyra använts. Omtaxering har sedan utförts enligt gällande regler för taxering av hyreshusenheter med den skillnaden att variabeln hyra för värderingsenhet lokal nu är beräknad med hjälp av utgående lokalhyra. Markvärdena påverkas inte av omtaxeringen eftersom dessa inte är beroende av vilken hyra som uppskattats för hyreshusenheten.

Resultat

Det förefaller som om SKM:s genomsnittshyra ibland ger ett bättre resultat än den utgående lokalhyran och ibland ett sämre resultat. Vilken typ av schablonhyra som mest liknar den hyra som deklarerats är slumpmässigt. Undersökningsresultatet tyder också på att utgående lokalhyror bäst resultat i små värdeområden med likartad lokalstruktur. För att ger utgående hyra skall kunna användas bör därför värdeomrâdena avgränsas till att omfatta hyreshus med lika andel lokaler av olika typ. Detta skulle medföra ett mycket större antal värdeområden, om det över huvud taget är möjligt att fastställa värdeområden med likartad andel olika lokaler. Det förefaller också finnas andra faktorer än lokalsammansättning som har

större betydelse för hyresnivån. Som tidigare nämnts är areauppgifterna tveksam kvalitét vilket gör det svårt att beräkna hyresintäkterna utifrån av utgående hyra som appliceras arean hämtad från underrättelserna. en

Relationsbaserad lokalhyra

Denna metod innebär att beräkningen av hyresintäkterna sker med hjälp olika genomsnittshyror för olika typer av lokaler. SKM:s genomsnittsav hyra ligger till grund för metoden. För att ta reda på vilken hyra som skall användas för olika lokaltyper vid omtaxering tas relationstal fram mellan hyresnivåer för olika lokaltyper inom värdeområdena. Lokalerna klassificeras i kontor, butik, restaurang, lager, samling, garage och övrigt. För att beräkna hyresintäkterna för olika lokaltyper används relationer som tagits fram med genomsnittshyran för kontor som grund. För att uppskatta hyresintäkterna för värderingsenhet bostad används även i detta fall genomsnittshyran.

Resultat

Resultatet av omtaxeringen med hjälp av relationsbaserad lokalhyra skiljer sig inte nämnvärt från resultaten enligt de övriga två metoderna. Extrema avvikelser i alla metoderna avser oftast samma hyreshusenheter, vilket beror enheterna skiljer sig från det övriga hyreshusbeståndet. Även att om det förmodligen finns ett visst samband mellan hyresnivå och lokaltyp spelar andra faktorer större roll. Sådana faktorer kan vara t.ex. läge, standard, kontraktsinnehåll m.m. Detta gör att hyressättningen blir mycket varierande. Eftersom relationer inte tar hänsyn till standard och belägenhet av butiker i hyreshuset leder metoden relationsbaserad lokalhyra inte till ett bättre resultat än övriga metoder. Relationer för övrig användning avser helt skilda användningssätt vilket leder till antingen högre eller lägre hyror än relationen anger.

Slutsatser av undersökningen

En anledning till att de beräknade taxeringsvärdena för hyreshusenheterna avviker från de taxeringsvärden som åsattes vid AFT 94 är att hyreshusägarna har uppgett en annan hyra i deklarationen än den kvadratmeterhyra som använts i undersökningarna. Basvärdet består delvärden för mark och byggnad. Markvärdet av påverkas dock inte av ointaxeringen, vilket medför att avvikelserna för

taxeringsvärdena blir mindre än avvikelserna för riktvärdena lokal respektive bostad. Skillnaden mellan de olika metodernas totala utfall är inte stor. Man har i undersökningen gjort den bedömningen att en avvikelsespridning på plusminus l0 % mellan beräknade taxeringsvärden och taxeringsvärden åsatta vid AFT 94 är acceptabel. Inom detta avvikelseintervall återfinns 60-70 % av hyreshusenheterna enligt samtliga metoder. Spridningen är stor och beror lokalenheternas stora avvikelser.

Tabell 6.2 Procentuellt antal enheter inom intervallet plusminus 10 %

SKM:s genom- Utgående Relationssnittshyror lokalhyra baserad lokalhyra Taxeringsvärde 62% 61% 68% mark och byggnad Riktvärde lokal 33% 30% 37% Riktvärde bostad 73%

Genomsnittshyran för bostäder stämmer ganska väl överens med de medel- och medianvärden som beräknats för hyreshusenheterna. Spridningen i hyresnivåer inom de olika värdeårsintervallen är dock stor. Speciellt gäller detta enheter med äldre värdeår. Däremot stämmer genomsnittshyran för kontor inte så väl överens med beräknade medeloch medianvärden.

Lokaler

För lokalernas del är avvikelserna för riktvärdena för stora för att kunna accepteras. Härvid är det inte avvikelsenivån i sig som är problemet utan spridningen med ungefär lika många över- som undertaxerade enheter. Det förefaller inte ha någon större betydelse vilken lokaltyp som finns i hyreshusen, utan samma typ av hyreshusenheter återfinns längs hela avvikelseintervallet. Sannolikt är det i stället så att schablonhyrorna inte tar hänsyn till andra faktorer som är viktiga för hyressättningen. Förmodligen är det samband mellan olika faktorer som inverkar hyressättningen. Sådana faktorer kan t.ex. vara:

D mikroläget för lokaler, framförallt butiker, El lokalernas standard, El hyreskontraktens innehåll serviceåtaganden,kontraktslängden, indexklausuler,

ägarförhållandet för lokaler men inte för bostäder, El D kontraktens löptid och när i tiden det är tecknat.

Fastigheter med samma värdeår, belägenhet och liknande lokalstruktur kan således få ut olika verkliga hyror beroende på lokalstandarden. Hyreskontraktens utformning kan leda till att enheterna blir under- eller övertaxerade. Även ägarförhållandet verkar påverka hyressättningen lokaler.

Bostäder

Spridningen i avvikelserna för bostäder är i samtliga undersökta värdeområden mer samlad än avvikelserna för lokaler. Förmodligen beror detta delvis på det gällande bruksvärdesystemet som hindrar hyreshusägare att ta ut marknadsmässiga hyror. Större delen av enheterna, 73 %, avviker mellan minusplus 10 %.

6.5.2 Utvärdering värderingsmodeller vid

av

fastighetstaxering av hyreshus

Inledning

På utredningens uppdrag har NewSec Analys utvärderat de värderingsmodeller vid fastighetstaxering av hyreshus där värdefaktorn storlek utgår och riktvärde i stället anges för hyra alternativt värde jfr avsnitt 6.4.2 och 6.4.3. Som provområde har Stockholms östra city valts. Utvärderingen har avsett kontor, butiker, lager och bostäder. Riktvärdekartan utgår i samtliga fall från ett hypotetiskt hus som består av moderna ocheller nybyggda lokaler respektive bostäder. Vid utformningen av detta hus har man utgått från att lokaler i gatuplanet alltid är butik och lokaler under gatuplanet utgörs av lager. Samtliga lokaler i plan 1 eller högre upp i huset klassiñceras som kontor, se figur 6:1. Detta hypotetiska hus flyttas runt mellan olika lägen inom provomrâdet.

Figur 6:1

Kontor

Kontor

Kontor

Kontor

Butik

Lager

Riktvärdekartor har tagits fram för hyror respektive värden i 1995 års prisnivå. Riktvärdena grundas erfarenheter om marknadshyrorlbruksvärdehyror respektive marknadsvärden. Någon reduktion till taxeringsvärdenivå har inte skett. Riktvärdekartorna med tillhörande kommentarer redovisas här i det följande.

Riktvärdekartor for kontor bilaga 6:2

Förutsättningar

Som moderna ocheller nybyggda kontorslokaler avses lokaler med modern standard vad gäller ventilation, sanitetsutrymmen, installationer etc. Också äldre byggnader vars lokaler moderniserats till samma standard klassificeras som moderna.

Hyres- och värdenivåer

Faktiska hyresnivåer för kontorslokaler kan uppvisa stora skillnader inom kvarter beroende förutom standard, gatuadress, gatutyp etc. samma Flertalet fastigheter med blandade lokaler. Faktiska värdeköp avser nivåer för kontorslokaler kan därför ibland vara svåra att dokumentera. I centrala lägen utgörs dock huvuddelen av lokalerna av kontor. Noterade priser anknyter därför relativt väl till verklig värdenivå for renodlade kontor. Värdenivåer för kontor påverkas även av fastighetens standard och skick. Däremot samvarierar inte standarden med åldern det sätt som sker för t.ex. bostäder. Ålder bedöms därför inte vara en tillförlitlig värdefaktor. l stället är en värdefaktor standard lämplig vid taxering, kombinerad med möjlighet till jämkning för eftersatt underhållsskick. en

Riktvärdekartor

För kontor har riktvärdekartor utformats på kvartersnivå. Skillnader mellan fram- och baksida kvarter inryms vid normala innerstadslägen i den osäkerhet som riktvärdestegen ger.

Riktvärdekartor för butiker bilaga 6:3

Förutsättningar

Riktvärdekartan grundar sig i detta fall på att det hypotetiska huset har en normalbutik i gatuplan som går från fasad och ca 12 m samt en yta om 150 kvm. Husets gatuplan består av moderna ocheller nybyggda butikslokaler.

Hyres- och värdenivåer

Hyresnivåer för butiker är starkt storleksberoende. Detta innebär att små butiker, 50 kvm, kan ha hyresnivåer som är 30-50 % högre än normalbutikens. Vidare kan stora butiker, 500 kvm, ha en hyresnivå som är ca 20-30 % lägre än hyresnivån för normalbutiken. Flertalet köp avser fastigheter med blandade lokaler där butiksandelen ofta är 20 % eller lägre. Faktiska värdenivåer för butikslokaler är därför mycket svåra att dokumentera. Värdenivåer för butiker påverkas i liten utsträckning av fastighetens standard och skick. l normalfallet är hyresgästen ansvarig för inre underhåll. Eftersom standarden lokalen inte samvarierar med åldern på huset bedöms ålder inte vara en relevant värdefaktor.

Riktvärdekartor

För butiker är riktvärdekartorna knutna till butikslokalens gatuadress. Riktvärde för butiker anges dock endast om hyran överstiger den för kontor i samma läge. Om inget riktvärde angetts gäller riktvärdet för kontor även for lokaler i gatuplan. Riktvärde för butiker används för samtliga lokaler i gatuplan oavsett användning t.ex. restaurang, utställning, lager, personalutrymmen etc. Jämkning av riktvärdet kan ske om en butikslokal sträcker sig längre än 16 m från fasad. Vidare kan jämkning bli aktuell om butikslokalerna utgörs av galleria, varuhus, biograf e.d.

Riktvärdekartor för lager se bilaga 6:4

i Förutsättningar

Riktvärdekartan baserar sig ett hypotetiskt hus med en lagerlokal i källarplan som är tillgänglig via trappa ocheller hiss.

Hyres- och värdenivåer

För lagerlokaler med tillgänglighet via trappa ocheller hiss är bedömningen att hyresnivån är ca l 000 krkvm i Gyllene Triangeln ett område avgränsat av Hamngatan, Norrlandsgatan, Kungsgatan och Birger Jarlsgatan och ca 800 krkvm i övriga delar av provområdet. Flertalet köp avser fastigheter med blandade lokaler där lagerandelen ofta är 20 % eller lägre. Faktiska värdenivåer för lagerlokaler är därför svåra att dokumentera. I första hand påverkas värdenivåer för lokaler av lokalens tillgänglighet. Denna samvarierari viss utsträckning med åldern fastigheten. Bedömningen är dock att en särskild värdefaktor För ålder inte är nödvändig.

Riktvärdekartor

Riktvärdekartorna är utformade efter kvartersnivå. Bedömningen är dock att ett gemensamt riktvärde, hyra 800 krkvm respektive värde 12 000 krkvm, kan åsättas hela provområdet med undantag för Gyllene Tri-

angeln se ovan där nivån bedöms vara ca l 000 krkvm i hyra respek-

tive 16 000 krkvm i värde. Riktvärde för lager anges för samtliga lokaler i källarplanoavsett användning, t.ex. restaurang, utställning, butik etc. Jämkning av riktvärdet kan ske om särskilt lastfar finns tillgängligt för varutransportbilar eller om lagerlokalen är direkt tillgänglig från en butik via interntrapparulltrappa. Vidare kan jämkning ske om lagerlokalernahar annan användning, t.ex. butik, utställning, konferens eller dylikt.

Riktvärdekartor för bostäder bilaga 6:5

Förutsättningar

Riktvärdekartan baserar sig ett hypotetiskt hus med en genomsnittslägenhet om 3 rok och en yta ca 77 kvm. Huset består av moderna ocheller nybyggda bostäder från plan 1 och uppåt, se figur 6:2.

Figur 6:2

Bostäder Bostäder Bostäder Bostäder

Butik

Lager

Hyresnivåer

För nybyggda lägenheter med ovan angivna genomsnittsstorlek är hyresnivån i 1996 års nivå i storleksordningen l 400 krkvm.

Ålder

För bostäder varierar hyran kraftigt med åldern på byggnaden. Huvuddelen bostadsobjekten är äldre fastigheter med hyresnivåer som i t.ex. av Stockholm ligger i nivån 600-750 krkvm. Det är därför nödvändigt att klassificera alla bostadsbyggnaders ålder, dvs. värdeår, och låta hyran variera med åldersfaktorn. Variationenskillnaden mellan hyra för moderna och äldre bostäder- är väsentligt olika i olika regionerorter. Detta gör att åldersfaktorn måste ha olika lutning. Standarden torde i huvudsak variera med åldern. Om standarden väsentligt avviker från det normala för åldersklassen kan jämkning av riktvärdet behöva ske.

Värdenivåer

Fastigheter med nybyggda bostäder är mycket få och antalet köp litet. Faktiska värdenivåer för denna kategori är därför svåra att dokumentera. Eftersom direktavkastningskravet är lägre för äldre fastigheter, bl.a. påverkat av möjligheten till hyreshöjning efter renovering, kan åldersfaktorn inte enbart fångas upp genom skillnad i hyra. En särskild värdefaktor för ålder är därför nödvändig.

Riktvárdekartor

Riktvärdekartorna är nedbrutna kvartersnivå. Enligt utvärderingen bör dock en betydligt vidare avgränsning av riktvärdeområden än kvarter användas. Skälet härtill är att hyresnivån för moderna ocheller nybyggda bostäder i Stockholms innerstad varierar mycket litet från kvarter till kvarter. Riktvärdeområdena för bostäder i detta område bör således vara förhållandevis stora. Bedömningen är att ett riktvärde, hyra l 400 krkvm respektive värde 16 000 krkvm, kan åsättas hela provområdet.

Provtaxering

En provtaxering av tre olika byggnader inom provområdet har utförts. Av denna framgår att det framtagna riktvärdet i två fall understiger köppriset i januari 1995 och i ett tredje fall överstiger köppriset i december 1994.

6.5.3 Stickprovsundersökning av areauppgifter i fastighetstaxeringen

Inledning

l avsikt att närmare undersöka kvaliteten på befintliga areauppgifter har

på utredningens uppdrag VärderingsHuset AB utfört en Stickprovsunder-

sökning av de areauppgifter som lämnats av fastighetsägarnai deklarationerna och lagrats vid fastighetstaxeringen. l fråga om hyreshusenheter anges bl.a. totala ytor samt fördelningen mellan bostäder och lokaler. Tillförlitligheten har undersökts genom enjämförelse mellan taxeringsuppgifterna och uppgifter i gjorda marknadsvärdebedömningar beträffande den uthyrningsbara ytan.

Ytangivelser vid värdebedömningar

Vid marknadsvärdebedömningar görs en besiktning av värderingsobjektet och erforderligt kartmaterial insamlas. l övrigt insamlas olika bakgrundsmaterial beroende syftet med värdebedömningen. Uppgifter som alltid samlas in är hyresuppgifter i form av underskrivna lokalhyreskontrakt, debiteringslistor med debiterade bostads- och lokalhyror etc. Från det insamlade materialet hämtas uppgifter om uthyrningsbar yta och utgående hyra. Den uthyrningsbara yta som anges i värderingen är således i de flesta fall hämtad från dylika debiteringslistor och lokalhyreskontrakt, I

vissa fall görs en uppmätning av den uthyrningsbara ytan, främst i de fall förändringar på fastigheten har skett som inte fångas i hyreskontrakt eller i de fall fastigheten är uthyrd eller internt utnyttjad och därför saknar externa hyreskontrakt.

Ytangivelser vid fastighetsdeklarationtaxering

Vid fastighetstaxeringen samlas uppgifter om byggnaders ytor från fastighetsägarna via fastighetsdeklarationen. Enligt deklarationsblanketten skall BRA enligt Svensk Standard SS anges för bostäder respektive lokaler. l RSV:s anvisningar för ifyllandet av deklarationsblanketten för hyreshus anges att den yta som skall ifyllas är:

n för bostäder: bostadsarea BOA enligt Svensk Standard. Vidare att detta innebär i regel att den hyresgrundande ytan för anges lägenheterna kan anges, för lokaler: lokalarea LOA enligt Svensk Standard. Vidare anges att E] detta innebär som regel att den hyresgrundande ytan för lokalerna kan användas.

l motsvarande anvisningar beträffande industrier anges att den yta som skall ifyllas är:

a avkastningsmetoden: lokalernas storlek angiven i kvm BRA. Vidare anges att för industribyggnad innebär detta att BRA beräknas som arean av samtliga våningsplan begränsade av omslutande ytterväggars insidor. Rumsskiljande väggar, kanaler m.m. räknas i BRA intill en tjocklek av 0,3 m men törs till lokalen med det lägre värdet. En innervägg mellan en produktionslokal och en lagerlokal kommer därmed i normalfallet att ingå i lagerarean, D produktionskostnadsmetoden: ytan angiven som bruttoarea ovan mark. Med detta avses totalarean av samtliga våningsplan begränsade av av ytterväggarnas utsidor i golvnivå. l bruttoarean inräknas även inskjuten mellanvåning, entresolvåning med bjälklagrets framkant som begränsning. Med ovan mark avses att golvet i närmast högre våning ligger mer än 1,5 m över omgivande markyta. Ytan skall mätas som bruttoyta enligt Svensk Standard.

Jämförelse av ytangivelser

För att kunna värdera resultatet av den genomförda stickprovsundersökningen måste en jämförelse göras av de ytor som används vid fastighetstaxering respektive fastighetsvärdering. Härvid kan konstateras att fastighetsvärdering utgår från den uthyrningsbara ytan, dvs. den yta av vilken det bedöms möjligt att nu eller i framtiden få någon ekonomisk nytta. Detta kanjämföras med vad man i taxeringssammanhang för hyreshusenheter, för såväl bostäder som lokaler, anger som hyresgrundande yta. När det gäller industrifastigheter som taxeras enligt avkastningsmetoden anges att det skall vara BRA, vilket i normalfallet är samtliga våningsplan begränsade av ytterväggarnas insidor. Samtidigt skall de olika lokalerna anges var och en för sig, vilket i praktiken torde innebära att trapphus etc. faller bort. Vid fastighetsvärdering är trapphus, värmecentraler etc. inte med i den uthyrningsbara ytan. För de fall industrierna taxeras enligt produktionskostnadsmetoden, t.ex. skräddarsydda byggnader, skall bruttoarean ovan mark anges. I dessa fall torde skillnaden mot värdering i vissa fall bli märkbar eftersom i fastighetsvärdering alltid beaktas yta under mark om den kan vara uthyrningsbar. Vid stickprovsjämförelsen har dock ingen av fastigheterna taxerats enligt produktionskostnadsmetoden. Sammanfattningsvis bör i normalfallet den yta som vid värderingen anges som uthyrningsbar och den yta som skall anges vid deklaration till taxering vara densamma gäller produktionskostnadsvärderade industrier.

Stickprovsundersökningen

För att utreda hur de ytor som uppgetts i fastighetsdeklarationen och som använts vid fastighetstaxeringen överensstämmer med den uthyrningsbara ytan som använts vid fastighetsvärdering har en stickprovsundersökning gjorts. För att få ett lämpligt urval av olika fastighetstyper och med olika belägenhet har samma indelning av fastighetstyper gjorts som användes av valuation board i samband med tester som gjordes av bankstödsnämnden. I undersökningen ingår 207 fastigheter. För samtliga ytor har totalytan jämförts. l förekommande fall har även en jämförelse gjorts av bostadsyta och lokalyta. l undersökningen redovisas ytan enligt värdering och ytan enligt taxering samt avvikelsen. För varje fastighetstyp redovisas medelvärde och median för avvikelsen med den taxerade ytan som bas.

Sammanfattande resultat

Bostadshyreshus

överensstämmelsen beträffande bostadsyta i bostadshyreshus med 1:a värdeår både före och efter år 1985 är mycket god. överensstämmelsen den totala ytan beträffande bostadshyreshus EI av med värdeår både före och efter år 1985 är mycket god. Huruvida den i värdering och taxering angivna uthyrningsbara ytan Cl överensstämmer med nuvarande mätregler är erfarenhetsmässigt osäkert. Sannolikt gäller för äldre byggnader att viss misstämmelse finns. överensstämmelsen vad gäller lokalytan i bostadshyreshus är mycket [I] varierande. Sannolikt beror detta på såväl värdering som taxering. I denna typ fastighet finns ibland en hel del ytor vars uthyrningsbarav het är en bedömningsfråga. Sannolikt har flera småytor tagits med vid värdebedömningen även om dessa inte alltid har åsatts någon hyra. Vid deklarationen till taxeringen har sådana ytor sannolikt uteslutits. Avvikelsen i absoluta tal är dock oftast inte så stor.

Kommersiella fastigheter

överensstämmelsen är varierande. En vanlig orsak till stora fel i lokalytan är att lagergarage har utelämnats vid taxering. Medelvärdet av avvikelsen är totalt drygt S % för både bostäder och lokaler. Medianavvikelsen understiger detta och är endast ca 2-3 %.

Industrifastigheter

D Avvikelsen beträffande industrifastigheter är högre än för bostadshyreshus och kommersiella fastigheter. Delvis torde denna större avvikelse kunna förklaras av misstämmelse mellan de kriterier som använts för att beräkna uthyrningsbar area vid värdebedömningen och vid taxeringen. Delvis är taxeringsreglerna oklara och framför allt inte helt enkla. Användningen av industriema torde också kunna ha betydelse, dvs. om de är internt utnyttjade eller uthyrda externt.

Hotellfastigheter

E] Medelavvikelsen när det gäller hotell är ca 10 % och medianavvikelsen är endast 6 %. Resultatet är dock varierande.

Slutsatser

Sammanfattningsvis kan konstateras att även om resultatet varierar mellan olika objekt och misstämmelsen i många fall är relativt stor är medel- och särskilt medianavvikelsen tämligen liten för alla fastighetstyper. Möjligen kan man tolka ut en något bättre överensstämmelsei storstäderna och i de regionala städerna än i landet i övrigt. Materialet är dock för litet för att någon slutsats härom skall kunna dras. Sannolikt skulle en tydligare precisering av vad som skall ingå i deklarationen och i taxeringen, t.ex. vad gäller garage och lager, öka överensstämmelsen ytterligare.

6.6 överväganden och förslag

6.6.1 Inledning

Vårt utredningsarbete är inriktat bl.a. på att införa en registerbaserad fastighetstaxering så långt det är möjligt, dvs. även för hyreshusens del. Avsikten med en registerbaserad fastighetstaxering är att uppgifter i redan befintliga register skulle kunna utnyttjas i betydligt större utsträckning än som för närvarande sker. Härvid kan uppgiftslämnandeti samband med AFT och SFT från enskilda fastighetsägare begränsas, samtidigt som administrativa förenklingar uppstår även för berörda myndigheter. En registerbaserad taxering förutsätter dock att värderingsmetodiken för hyreshusen anpassas därtill. Främst kommer härvid dagens system i fråga där taxeringen grundas bl.a. de utgående hyror som berörda fastighetsägare skall uppge i sina fastighetsdeklarationer. Vid en förändring av värderingsmodellen för hyreshus är två frågor av särskilt intresse, nämligen hur material till riktvärdeangivelserna skall erhållas och hur en framtida enklare modell skall utformas, dvs. vilka värdefaktorer som skall ingå i en ny värderingsmodell. Det skall samtidigt understrykas att förändringar i värderingsmodellen måste ske med beaktande av att värderingsnoggrannheten kan upprätthållas någorlunda tillfredsställande. Varje form av mera schematisk taxering ställer större krav på förberedelsearbetet. Den måste också kombineras med särskilda möjligheter till jämkning i det enskilda fallet.

6.6.2 Hyran som värdefaktor A i bilaga 6:1

Som tidigare nämnts är hyran en betydelsefull variabel det sättet att den kan sägas ange marknadsvärdenivån och ge uttryck för mikroläge, standard, lokaltyp etc. Med en mer differentierad fastighetsmarknad i framtiden ökar sannolikt hyrans betydelse som mått marknadsvärdet. Vi vill dock nämna att hyran som mätare av en fastighets värde kan ge resultat som inte är tillfredsställande. Denna fråga, som belyst i avsnitt 6.5.1, berörs ytterligare i det följande. Oavsett vad man anser om detta så är förfarandet att inhämta hyresuppgifter via fastighetsdeklarationen svårt att förena med genomförandet av en registerbaserad taxering och måste därför med nödvändighet frångås. Att samordna uppgiftslämnandet genom att inhämta hyresuppgifter i samband med den allmänna inkomsttaxeringen, i första hand genom de standardiserade räkenskapsutdragen SRU, har den värderingstekniska fördelen att man kan inhämta uppgifter som redan finns lagrade i deklarationer och som dessutom redovisats under straffansvar. En högst betydelsefull nackdel är dock att redovisningen av hyresuppgifter vid inkomsttaxeringen kan lämnas i klump i många fall. De större fastighetsinnehaven, där sådan redovisning är vanlig, skulle bli svårhanterliga och förfarandet skulle främst fånga de som endast äger en eller annan fastighet. Tillvägagängssättet förutsätter tämligen omfattande ingrepp i det löpande inkomsttaxeringsarbetet och sekretesskäl inte möjligt i dag. är av Modellen kan diskuteras även från mer principiella utgångspunkter. En särskild utredare har för övrigt tillkallats med uppgift att göra en översyn

av lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter Fi

1995:05. Arbetet skall redovisas före utgången av år 1996. En övergång till en modell med tillämpning av schablonhyror skulle kunna fungera bäst vid taxering av bostäder jfr avsnitt 6.5.1. Någon risk för övertaxering föreligger enligt den där nämnda undersökningen inte. Användandet av genomsnittshyror ger därför en möjlighet att förenkla taxeringen av bostäder utan att särskild hänsyn till ytterligare faktorer behöver tas. För lokalernas del krävs däremot för att kunna använda schablonhyror att ytterligare faktorer beaktas, eventuellt med undantag för kontor där uppskattad hyra kanske kan användas. T.ex. måste värdeområdena vara små många gånger mycket små och likformiga. För en- - -

heter med värdeår verkar schablonmetoderna fungera bättre vilket

yngre kan bero på att standarden är mer lika. Om genomsnittshyror skall kunna användas vid taxering av lokaler måste någon form av standardklassiñcering införas för hyreshusen. Det är tveksamt om det räcker med en standardklassificering i några få schablongrupper, t.ex. låg, medel och hög. Ett skäl till att tillämpa schablonhyror vid taxering är att det kan leda till rättvisare taxeringsvärden som i vissa fall stämmer bättre överens med

kravet att taxeringsvärdet basvärdet skall utgöra 75 % av marknadsvärdet. Med schablonhyror undviks också problemet med att olika faktisk hyra kan bero på vad som ingår i hyreskontraktet, när i tiden kontraktet är tecknat, ägarens förhandlingsförmåga Å andra sidan kan överm.m. klaganden förväntas från de fastighetsägare som inte får ut dessa hyresnivåer. En övergång till en registerbaserad fastighetstaxering för hyreshus med tillämpning av schablonhyror kräver att korrekta areauppgifter för lokaler samlas in. Kvaliteten på befintliga areauppgifter är nämligen varierande jfr. avsnitt 6.5.3. Insamlingen är dock en engångsföreteelse som därefter endast behöver upprepas för hyreshus som får ökad, minskad eller ändrad till följd ombyggnad eller dylikt. Även här finns framtida latenta area av effektivitetsvinster. Enligt vår mening bör man kunna erhålla en smidig och effektiv rapportering om det blivande lägenhetsregistret jfr. avsnitt 4.5 i framtiden även kan omfatta lokaler. l deklarationsanvisningarna måste dock ordentliga mätanvisningar införas för att hyreshusägarna skall veta vilken area de skall ange. Undersökta schablonmetoder går inte att tillämpa alla slag av hyreshus. Vissa typer av hyreshusenheter måste särbehandlas när utgående hyra saknas. Detta gäller t.ex. kiosker, hotell och parkeringshus där taxeringsvärdet grundas på omsättningen i det enskilda fallet. Av de delalternativ som anges under A torde A:2 vara det mest intressanta. Det kräver som tidigare påpekats ett utvidgat förberedelsearbete.

Härefter kan med ledning av areauppgifter och tabellvärden en förtryck-

ning ske. Alternativet innebär i praktiken en registerbaserad taxering i initialskedet. Hyran är alltjämt värdefaktor och om fastighetsägaren redovisar sina egna hyror och dessa är av godtagbar natur torde ändring på sätt fastighetsägaren önskar regelmässigt vara oundviklig. Vi vill här erinra om att man i praxis, inte minst i fråga om bostadshyror, för närvarande bara går ifrån utgående hyra om det finns särskilda skäl, t.ex. internhyror eller väsentliga avvikelser från normalhyror. l och för sig skulle alternativ A22 kunna utformas så att vad som väl från början var tänkt förverkligades, dvs. att någon form av normalhyror skulle vara vägledande. Detta skulle i sin tur innebära ökade krav på detaljering av normhyror. Om sådana ändringar inte gjordes skulle metoden i praktiken bara leda till sänkta värden i förhållande till de beräknade totalhyrorna eftersom skattemyndigheterna knappast torde ha faktiska att föra i höjande resurser processer riktning i någon större omfattning.

6.6.3 Värdefaktorn hyra byts ut mot storlek B och C i bilaga 6:1

l det föregående har tänkbara ändringar övervägts i ett system där hyran alltjämt skulle en värdefaktor. Den utgående hyran har förvisso vara fördelar när det gäller att bestämma taxeringsvärdet. Ur rent värderingstekniska aspekter är det dock mer tveksamt hur långt dessa fördelar sträcker sig. Vid fastighetsöverlåtelser av nu aktuellt slag beaktas givetvis de utgående hyrorna i fråga de tillmäts inte någon utslagsgivande bemen tydelse, allra minst vad gäller lokalhyror med deras kortare kontraktstider. Här träder i stället andra bedömningar med utgångspunkt i vad den nya ägaren tänkt sig för användningsmöjligheter. Dagens system med dess hyresanknytning också den ur värderingsteknisk synpunkt något underger liga effekten att två annars likvärdiga hyreshusenheteri samma värdeområde kan få olika taxeringsvärden. Såväl över- som undertaxeringar i förhållande till vad som skulle utgöra 75 % av marknadsvärdet är en följd av dagens ordning. Vi har i avsnitt 6.3.2 redovisat något om annan utfallet av AFT 94. Av den tabell som där återgetts framgår att utfallet av nuvarande värderingsmodell är tämligen illavarslande med hänsyn till ojämnheterna i taxeringen. Det kan här också erinras om de variationer angetts i avsnitt 6.3.2 vad gäller skillnader i fråga om redovisade som utgående hyror i förhållande till genomsnittshyrorna; för bostäder är de utgående hyrorna högre än genomsnittshyran för lokaler är situationen den motsatta. Det bör också nämnas att man i praktiken trots laglig möjlighet därtill inte torde frångå utgående hyror även om dessa är lägre annat än i sådana fall där det är fråga om bostadsrätter, andelslägenheter, internhyror och därmedjämförbara fall. Vi har mot denna bakgrund valt att utforma ett förslag som bättre stämmer överens med gängse metoder för fastighetsvärdering, nämligen att lämna hyran som värdefaktor och i stället låta värdet per kvadratmeter bli avgörande. Storleken blir därför med vårt förslag värdefaktorn i stället för hyra. Detta den nya innebär givetvis inte att hyrorna kommer att sakna intresse för framtiden. De förvandlas dock från värdefaktor till att utgöra en del i beräkningen av det värde som skall åsättas olika slag av bostäder och lokaler. En modell där värdefaktorn hyra ersätts med storlek innebär ett mått av

nytänkande. Utvärderingen avsnitt 6.5.2 tyder att de båda nu aktuella

värderingsmodellerna B och C är möjliga att använda vid taxering. En stor del av värderingsarbetet läggs även här över förberedelsearbetet för att rätt kunna spegla skillnader mellan olika områden och fastigheter. Sannolikt föranleder detta i ett initialskede ökade kostnader som dock måste antas bli balanserade i ett längre perspektiv. Ett problem är att omsättningen av hyresfastigheter är liten vilket medför att det inte alltid finns tillräcklig köpeskillingsstatistik att tillgå. I

undersökningen av värderingsmodellernaavsnitt 6.5.2 har riktvärdekartor för bostäder och lokaler i moderna ocheller nybyggda fastigheter redovisats eftersom detta varit en av grundförutsättningarna för uppdraget. Vissa problem uppstår emellertid när man väljer moderna ocheller nybyggda fastigheter som normhus eftersom dessa utgör en liten andel av det totala antalet fastigheter. Detta kan innebära svårigheter att fastställa såväl hyror som värden då antalet förvärv respektive hyresavtal for denna grupp är få. Ett alternativ till dagens normhus för framtiden normbostad och normlokal, se avsnitt 6.6.4 skulle vara att välja ett som tillhör en ålderskategori som är mer vanligt förekommande. Modellerna B och C förutsätter kännedom om fördelningen mellan bostäder och lokaler. l det inledande skedet innebär klassificeringen av lokaler ett klart merarbete för fastighetsägare och skattemyndigheter eftersom en förutsättning för systemet är att man har tillgång till korrekta areauppgifter. För bostädernas del kan befintliga areauppgifter användas, tillsammans med stickprovskontroller. En fördel i sammanhanget är att i ett blivande Iägenhetsregister jfr. avsnitt 4.5 kommer arean för bostäder att redovisas. För lokalernas del krävs däremot en omfattande klassificering och uppmätning av areor i initialskedet jfr avsnitt 6.5.3. Därefter åligger det fastighetsägarna att rapportera ändringar beträffande area. Vi har tidigare poängterat vikten av att ett framtida Iägenhetsregister fångar upp även lokaler. Vi vill även erinra om vad som påpekats i kap. 4 om möjligheterna att få uppgifter via kommunerna i samband med förvärvstillstånd. De båda värderingsmodellerna ansluter sig i högre utsträckning till tillvägagångssättet vid sedvanlig marknadsvärdering där marknadsmässiga hyror, kostnader etc. utgör basen och faktiska hyresavtal m.m. endast medför korrektioner för det enskilda objektet knutet till nuvärden av överunderhyror etc. Om någon av dessa värderingsmodeller används vid taxering kommer det sannolikt att innebära att fastighetsägare är som mindre professionella och inte lyckas hyra ut till marknadsmässiga nivåer missgynnas jämfört med dagens ur värderingssynpunkt något brist- falliga system. Samma gäller fastigheter för vilka hyresinkomster inte kan erhållas. Den valda modellen måste därför ses mot möjligheterna till ändringar i det enskilda fallet. Liksom nu skall anvisade riktvärden kunna frångås. Detta kan bli fallet om en fastighetsägare visar att de antaganden som de nya riktvärdena bygger på skulle vara felaktiga. En justering för säreget förhållande bör kunna ske om uthyrning faktiskt inte kunnat ske. Vidare bör jämkningsmöjligheter finnas i fråga om olika utrymmens användning. Med den angivna modellen får läget ökad betydelse. Detta innebär att värdeområdenai vissa fall måste göras mindre. Det valda provomrädet i undersökningen Stockholms mest centrala del har bedömts - - vara

extremt svårt att värdera på grund de stora skillnader som, trots dess av begränsade omfattning, föreligger inom området. För andra stadscentrum torde skillnaderna vara betydligt mindre. Modellen bygger på att man har tillgång till uppgifter om hyresnivåer i förberedelsearbetet. Givetvis måste en avstämning ske mot redovisade köp för att kontrollera att BK verkligen blir 0,75. Även värderingsom modellen grundad värden används torde det vara viktigt att i förarbetet utnyttja kunskap hyresnivåer för att beräkna värden för olika lokaler om och lägen. Därmed kan man stärka de bedömningar av värdeskillnader erhållits utvärdering av faktiska köp. Antalet köp av lokalsom genom hyreshus bedöms nämligen även fortsättningsvis komma att vara få. Det bör här poängteras att svårigheternai fråga om marknadsanpassning och nivåläggning är i allt väsentligt desamma som för närvarande. Uppgifter hyresnivåer kan erhållas antingen hittills genom särskild uppom som giftsinsamling, användandet av schablonhyra, förslagsvis SKM:s genom genomsnittshyror, eller genom uppskattning av hyresnivåer utförda av fastighetsvärderare. Vi återkommer i följande avsnitt till denna fråga.

Fördelen med en värderingsmodell av det nu aktuella slaget är bl.a. att

man uppnår en ökad likformighet i värderingsförfarandet. Genom att en genomsnittlig kontraktsmassa blir normerande undgår man att tillfälliga hyresnivåer slår igenom. Man uppnår också en bättre träffsäkerhet jämfört med nuvarande modell för taxering som kan medföra ett ganska varierat utfall, något som redovisat i avsnitt 6.3.2. Modellen framstår dessutom som mest förenlig med en registerbaserad taxering.

6.6.4 Sammanfattande synpunkter

Samtliga redovisade alternativ har för- respektive nackdelar. Klart ovan står dock att man i en renodlad registerbaserad taxering måste överge värdefaktorn faktiskt utgående hyra. En modell där värdefaktorn hyra ersätts med storlek är smidig att tillämpa och tillgodoser bäst kraven på en registerbaserad taxering. Från våra utgångspunkter är vidare modell C där värdekvm BRA anges som den grundläggande riktvärdeangivelsen, dvs. där värdenivån direkt kan avläsas riktvärdekartan, att föredra. De tyngst vägande skälen härför är att kraven på likformighet och rättvisa i fastighetstaxeringen bättre tillgodoses. Metod C innebär alltså en anpassning till ett värderingsförfarande baserat på marknadsmässiga principer. Vi föreslår därför att modell C införs för framtiden. En övergång till ett registerbaserat förfarande i fråga om hyreshus kräver i inledningsskedet en tämligen omfattande uppgiftsinsamling med därav följande kostnader för såväl fastighetsägare som skattemyndigheter. Lokaler skall klassificeras och areor skall mätas upp både för bostäder och

lokaler. Detta blir dock en engångsföreteelse som sedan får ajourhållas beträffande efterföljande händelser på sätt vi redovisat i kap. 4 om det rationaliserade uppgiñslämnandet. Nämnda uppgiftsinsamlande kan i och för sig ske inför den närmast följande allmärma hyreshustaxeringen, AFT 2000. Denna taxering skulle då i mångt och mycket bli lik en traditionell fastighetstaxering baserad på deklarationer. Enligt vår mening skulle emellertid en registerbaserad fastighetstaxering kunna ske nämnda år om man tidigarelade uppgiftslämnandet. En lämplig modell skulle då kunna utformas så att det uppgiftslämnande, som åläggs fastighetsägarna vad gäller bostadsytor till lägenhetsregistret, i tiden samordnas så att uppgifter om övriga ytor samtidigt lämnas men då direkt till skattemyndighetema. Härigenom bör rimligen tids- och arbetsbesparingar kunna uppnås för fastighetsägarna. Skyldigheten att lämna uppgifter regleras i nuvarande 19 kap. 8 § FTL. I dag tar i förevarande fall uppgiftsskyldigheten sikte på hyror. För framtiden blir i stället ytor intressanta. Vi har övervägt att föreslå att hyresuppgifter inte längre skall samlas in. Med vårt förslag där storleken blir en ny värdefaktor förlorar den utgående hyran i det enskilda fallet sin betydelse. Det nya värderingsförfarandet, som skall leda fram till redovisade riktvärden, bygger på att kunskap finns om hyresläget hos dem som skall utföra värderingsarbetet. Sett ur denna aspekt framstår insamlandet av hyresuppgifter som onödigt. I det enskilda fallet kan det dessutom sägas vara motsägelsefullt att behöva lämna uppgift om ett törhållande som sedan inte har någon omedelbar betydelse. Till förmån för att även framledes samla hyresuppgifter kan hävdas att den värdering som skall ske bygger på kunskap om hyresläget. På riktvärdekartan skall tillämpad hyresnivå också anges. Mot bakgrund av det nu sagda kan det nya systemet uppfattas som mer tillförlitligt om den enskilde fastighetsägaren medverkar genom att lämna uppgifter om sådant som skall ingå i underlaget för värderingen. Vi har stannat för att åtminstone i ett inledande skede låta uppgiftsinsamlingen bli kvar. Bestämmelsen återfinns i vårt lagförslag i 15 kap. 8 § FTL. Om våra förslag till en ny värderingsmodell godtas av statsmakterna bör frågan diskuteras ånyo efter AFT 2000. Ett problem vid hyreshusvärderingen är den låga omsättningen av hyresfastigheter, vilket medför att det inte alltid finns tillräcklig köpeskillingsstatistik att tillgå. I likhet med vad som numera gäller vid värderingen av tomtmark 5 kap. 8 § FTL bör därför kompletterande värderingsregler införas för bl.a. hyreshusens del. Om det finns ett begränsat antal försäljningar, som räcker för att fastlägga den genomsnittliga marknadsvärdenivån men inte för att bestämma olika värdefaktorers inverkan på marknadsvärdet, bör basvärdenivån bestämmas utifrån tillgängliga ortspriser. Däremot får tabeller och formler som utvisar de olika värdefaktorernas inverkan på basvärdet bestämmas med ledning av avkastnings-

kalkyler eller beräkningar av tekniska nuvärden. En regel härom föreslås i den nya 5 kap. 7 § FTL. För framtiden ersätts med vårt förslag normhuset med begreppen normbostad och normlokal. I 8 kap. 5 § FTL anges att därmed avses värderingsenhet av sådant slag med bestämd storlek, standard och ålder. l likhet med vad som gäller i fråga om andra fastighetstyper får de ytterligare preciseringar av värdefaktorema som krävs t.ex. i fråga om tidsangivelser ske i FTF. Regler härom intas för framtiden i 3 kap. l § - FTF. Värdefaktorema anges i vårt förslag i 8 kap. 6 § FTL. Värdefaktorn lägenhetstyp skulle få följande utformning. Liksom nu sker en bestämning av om ett utrymme är inrättat för bostäder eller för annat ändamål. Det som tidigare utgjorde lokaler uppdelas för framtiden i följande tre kategorier, nämligen kontor, butik och lager. Med kontor avses lokal belägen över gatuplan, med butik lokal belägen i gatuplan samt med lager lokal belägen under gatuplan. I lagrummet anges en jämkningsmöjlighet så att ovan angivna indelning får frångås om det av särskilda skäl är nödvändigt för att bestämma ett korrekt värde. På detta sätt skulle mer udda fall kunna fångas in. I ett varuhus kan butiker vara regel såväl över som under gatuplanet. På motsvarande sätt kan butiksutrymmen belägna långt inne i byggnaden ur värderingssynpunkt närma sig kontors- eller lagerutrymmen. Däremot bör t.ex. ett lagers utformning vad gäller möjligheterna att nå detsamma med biltransporter beaktas genom värdefaktom standard. Genom den nu föreslagna jämkningsvarianten undviker man en specialregel som skulle öppna vägen för en s.k. fri värdering. I sammanhanget bör beaktas att framtida riktvärdekartor kan behöva i vissa särpräglade fall ges - sådan form att man nödgas tvärs igenom en bestående registerfastighet. Det kan t.ex. tänkas att en sida av en byggnad vetter mot en mycket attraktiv gata medan motsatsen gäller för dess baksida. Värdefaktom storlek bestäms på sådant sätt att ett värde per kvm skall anges för de olika utrymmestyper som kan förekomma. Av riktvärdekartor skall framgå vilka hyresnivåer man utgått ifrån, liksom tillämplig Hnivåfaktor. Av de undersökningar som hänvisar till framgår att den nuvarande värdefaktom ålder är en högst osäker mätare för lokaler. En ny värdefaktor standard behövs därför för lokaler. Standarden skulle därvid mätas utifrån sådana förhållanden som kan antas slå igenom hyressättningen. För exempelvis kontorens vidkommande blir därvid avgörande deras närmare utformning och lämplighet för sitt ändamål. Planlösningar och byggnadssätt är andra faktorer som får beaktas. I tydlighetens intresse bör påpekas att mätningen skall ske med utgångspunkt i sådant som hör till byggnaden. Vad en hyresgäst anskaffati standardhöj ande riktning och som

denne har rätt att ta med sig vid kontraktstidens slut får däremot lämnas därhän. För bostädemas del kan nämnda förhållanden i allt väsentligt täckas av

värdefaktom ålder, behålls. Denna värdefaktor torde få sin praktiska

som användning främst i fråga om bostäder. För övriga utrymmen kan man mycket väl arbeta med ett förfarande där åldersinverkan inte erfordras. Vi vill påpeka att en del av de överväganden vi gjort i fråga om hyreshusen eventuellt skulle kunna överföras även industrienhetema. Det får bli en uppgift för RSV att ta fram det underlag som här kan bli erforderligt om våra förslag för hyreshusen godtas i det framtida lagstiftningsarbetet. Avslutningsvis vill vi nämna följande. Om den av oss förordade värderingsmodellen inte skulle godtas anser vi att en övergång bör ske till alternativ A22. Detta innebär, som närmare belysts i det föregående, att hyran alltjämt förblir en värdefaktor men att densamma delvis byggs upp efter schablonhyror. Nuvarande skattechefstabeller blir därmed mycket mer detaljerade. Insamlandet av såväl bostads- som olika lokalhyror måste göras betydligt mer omfattande än för närvarande. Om man för framtiden bara vill låta marknadsmässiga hyror vara avgörande och således i princip bortse från utgående hyror blir nämnda insamlande än mer omfattande för att tillräcklig detaljeringsgrad skall uppnås.

188 Bilaga 6.1

6.7 Bilagor

Tänkbara värderingsmodeller A. Hyran som värdefaktor Faktiska totalhyror per taxeringsenhet för bostäder och lokaler. Värdefaktorn storlek behövs inte i Azl och A:3. Förinventering av hyror för försålda fastigheter krävs för att bestämma sambandet mellan hyra och värde i A:l och A:3. Azl Totalhyroma inhämtas genom fastighetsdeklarationen. A:2 Totalhyroma beräknas med hjälp av hjälptabeller som visar hyror per kvm BRA vid skilda förhållanden utökade skattechefstabeller. A:3 Totalhyroma inhämtas vid inkomstdeklarationen avseende basåret, dvs. vanligen året före.

B. Hyrakvm BRA som en kompletterande riktvärdeangivelse Värdefaktom hyra ersätts av värdefaktom storlek. På riktvärdekanan anges följ ande riktvärdeangivelser: hyrakvm BRA för moderna och nybyggda bostäder hyrakvm BRA för moderna och nybyggda kontor hyrakvm BRA för moderna och nybyggda butiker hyrakvm BRA för moderna och nybyggda lager en H-nivåfaktor som ger uttryck för bruttokapitaliseringsfalctom en uppgift om tillämplig tabell för åldersberoende. Om modemiteten inte följer åldern uppstår även behov av en värdefaktor standard eller justering för säregna förhållanden. Riktvärdekartan blir mer detaljerad.

C. Värdekvm BRA som den grundläggande riktvärdeangivelsen Värdefaktom hyra ersätts av värdefaktom storlek. På riktvärdekartan anges följ ande riktvärdeangivelser: n värdekvm BRA för moderna och nybyggda bostäder

Bilaga 6.1 189

värdekvm BRA för moderna och nybyggda kontor värdekvm BRA för moderna och nybyggda butiker värdekvm BRA för moderna och nybyggda lager en uppgift om tillämplig tabell för âldersberoende.

Om modemiteten inte följer åldern uppkommer behov av en värdefaktor standard eller justering för säregna förhållanden. Riktvärdekartan blir mer detaljerad.

190 Bilaga 2a

u..

å

i - : . h ä . . m i i m. .. W . Du 8 i . u . x i .

S w w 5 M 8 B ü ü m0.1

y

u

h u kl .. h . 4 . . H

u. m .

h Du.. .

U .x I.

. .

u .m m

h

1 z . n.. v a.

H n

. .

4a

. . M ... NL u . c m

i

m . n .. . . r w W

. a 4 .. ... x.. .. i . .

..: ø c ,... . ... .. . m u. i . .- . n . .v . s 3

h . . s. i . w u h . z . . d u.

s men .

A. .i Q

l a U n . . .. N w a. u . á . n u D

u n n a . ,

192 Bilaga 6.34 SOU 1995: 148

.

8 N N n m t m I I I I I I

Bilaga 63h 193

få

n n

M .

g x u n N n N \\\\\\ , . b z 4

194 Bilaga 4a

J . a m .N .a V I .w

. . M U . x o . U .. . . I u t u 1 n.. u m n u q . n i u

H I n . a a a m H . . i 3 h . v U u I x .x x a

r

i

n I .

. . . I . .

.

u

.

.

. w é a . -... l . i i i h u. w .j. z . . a . . d . a a u H - w . . i w u.. h . .

u - i i: i . m. ...M . u a ä .. . . . l w 4 . ...x w

. i

. . . .

. .. u ... u ..

. . .

4 ..

Bilaga 4b 195

. i

196 Bilaga 5a

å

. u i ü w u . u . . . v å u . h h u u

a

H m u B m . u n N . . , .

Bilaga 5b 197

198 Bilaga 5C

%

n

vax..

. u

a ä n . a

l

n . .X . .u m i I L.

ur..

. i

r .

. o. . u

.a. Q . . a u u

a . .. . H . .. . . ... . . I. . WL

. a U

. m . . . . . w .. , . u u s...

. . . . w . ..

a . .w . . .-

.

f .

r l

u u

... ...

.di

7 Taxeringen av lantbruksenheter

7.1 Inledning

Den allmänna fastighetstaxeringenår 1981 fungerade vad gäller lantbruksenhetemai stort sett tillfredsställande. Inför AFT 92 av lantbruksenhetema gjordes därför endast vissa tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar. Vi har undersökt vilka ytterligare förenklingar och förbättringar av värderingsmodellen som nu är möjliga. Motiven härför är dels att taxeringen av lantbruksfastigheter i vissa fall kan vara svår att överblicka för den enskilde fastighetsägaren med därav följande svårigheter vid deklarationstilltället. En registerbaserad taxering förutsätter också vissa förändringar och förenklingar i uppgiftsinsamlingen och av värderingsmodellen. Det övergripande målet för vårt arbete, nämligen att minska systemkostnadema för fastighetstaxeringen, gör sig naturligtvis gällande även detta område. l likhet med vad som gäller för övriga taxeringsenhetstyper får dock kraven på värderingsnoggrannhet inte efterges.

7.2 AFT 92

7.2.1 Nya regler

De förändringar som skedde inför AFT 92 var i huvudsak följande. Bestämmelserna om indelning i beskattningsnattrren jordbruksfastighet respektive annan fastighet slopades. Som en följd härav infördes begreppen taxerad som lantbruksenhet respektive taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet. Vidare infördes bestämmelser om att värdet av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet skulle tillåtas variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är, vilket skulle beaktas genom värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden för både småhus och tomtmark till småhus 8 kap. 3 § och 12 kap. 3 § FTL. Nämnda värdefaktor kom emellertid inte att tillämpas i praktiken. Ytterligare

ändringar var att byggnad som är inrättad till bostad minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skulle taxeras som småhus i stället för hyreshus. Beträffande ekonomibyggnademajusterades den s.k. normbyggnaden så att den skulle vara uppförd under åren 1980-1989 och avse ett djurstall för nötkreatur. För växthus skulle värdefaktom byggnadskategori bestämmas med hänsyn till dess konstruktion och anordning i övrigt och inte som tidigare till vad det huvudsakligen var inrättat för. Värdefaktom storlek för tork- och siloanläggningar ändrades så att torkningsförmågan slopades. Denna skulle i stället beaktas genom lagringsvolymen hos den nya byggnadskategorin spannmålslager. För åkermarken förenklades värderingsförfarandet genom att värdefaktorema godhet och brukningsförhållanden slogs samman till en gemensam värdefaktor beskaffenhet. En ny värdefaktor, storlek, infördes för åkermark. Från förenklings- och värderingssynpunkt skulle möjligheten att dela upp åkermarken i värderingsenheter gälla enbart för arealer som är av större omfattning. Också för betesmarken infördes en ny värdefaktor storlek. Värderingen förenklades genom att möjligheten att dela upp betesmarken i värderingsenheter slopades. För skogsmark med växande skog infördes följande förändringar. Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffenhet anknöts till ett eller flera värdeområdeni stället för som tidigare till en region bestående av ett eller flera län 14 kap. 2 § FTL. Virkesförrådets fördelning trädslag skulle i fortsättningen beaktas genom att värdefaktom virkesförråd delades upp i tre, en för barrträd, en för bok och ek samt en för övriga lövträd. På grund härav slopades värdefaktom trädslag. En ny värdefaktor, storlek, infördes. Förhöjda hektarpriser skulle kunna beaktas enbart till den del värderingsenheten understiger 20 hektar. Värderingen förenklades också genom att möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheter slopades. Ett förenklat värderingsförfarande med endast två värdefaktorer, storlek och virkesförråd av samtliga trädslag, infördes för de mindre skogsmarksinnehaven, dvs. de som understiger 20 hektar. För skogsimpedimenten infördes en ny värdefaktor, storlek. Möjligheten att dela upp skogsimpedimenten i värderingsenheter slopades. Uppdelningen taxeav ringsvärde och delvärde när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar slopades. Slutligen skedde vissa justeringar förbeav redelsearbetet.

7.2.2 Förenklad värderingsmodell för skogsmark

Som nämnts ovan infördes vid AFT 92 en förenklad värderingsmodell för taxeringsenheter med mindre än 20 hektar skogsmark. F örenklingen består i att skogsmarkens taxeringsvärde i dessa fall åsätts med hjälp av endast

värdefaktorerna storlek, dvs. skogsmarkens areal, och virkesförråd. Med virkesförråd virkesförråden av barrträd och lövträd per avses summan av hektar uttryckt i skogskubikmeter. För taxeringsenheter med mer än 19 hektar skogsmark åsätts skogsmarken taxeringsvärde för de första 19 hektaren med hjälp den förenklade modellen. Den del av skogsmarken av överstiger 19 hektar värderas efter en mera detaljerad modell. Här är som värdefaktorerna:

a storlek, godhet, dvs. skogsmarkens virkesproducerande förmåga, D kostnad, bestämd med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och 1] kvalitetsfaktorer påverkar värdet av virkesproduktionen, som virkesförråd barrträd, dvs. virkesförrådet av barrträd per hektar D uttryckt i skogskubikmeter, virkesförråd bok och ek, dvs. virkesförrådet av bok och ek per hektar 1:1

uttryckt i skogskubikmeter endast K, M och N-län,

virkesförråd övriga lövträd, dvs. virkesförrådet av andra lövträd än ek D och bok hektar uttryckt i skogskubikmeter, per grovskogsprocent, dvs. den andel virkesförråd barrträd som består E av träd med brösthöjdsdiameter av minst 25 cm på bark. av en

Motivet för den särskilda värderingsmodellen för mindre skogsbruksenheter att man ville förenkla taxeringen för fastighetsägare som kunde var tänkas ha bristfällig kunskap godhets- och kostnadsklasser, virkesförom råd och grovskogsprocent. Valet av storleksgränsen 20 hektar grundade sig flera förhållanden. Skogsvårdslagen 1979:429 föreskrev i sin dåvarande utformning ett tvång på skogbrukssplan, där 20 hektar utgjorde storleksgräns. Fastighetsägare med större skogsinnehav var således en ålagda att göra en skogsbeskrivning vars innehåll lämpade sig som grund för utförligare deklaration. För att underlätta deklarationsförfarandet en anpassades deklarationsblanketten efter utformningen av de mest förekommande skogsbruksplanerna. Vidare uppnåddes en rationalisering i så måtto att den förenklade modellen fångade ungefär hälften av alla värderingsenheter skogsmark.

7.2.3 Utvärdering av AFT 92 skogsmark

Skogsstyrelsen har RSV:s uppdrag analyserat utfallet av AFT 92 vad gäller skogen. Man har härvid jämfört de deklarerade uppgifterna med Riksskogtaxeringamas RT 1988-1992 uppgifter om skogen. Resultatet utvärderingen redovisas i korthet i det följande. av

När det gäller skogsmarksarealen redovisas denna för all skogsmark med tillfredsställande noggrannhet. För övriga värdefaktorer, med undantag av kostnadsklass, framgår resultaten länsvis av bilaga 7:1 -2. Procenttalen i tabellen bilaga 7:1 visar hur mycket högre det taxerade värdet skulle ha varit om de deklarerade uppgifterna varit samma som RT:s skogstillstånd. För många län är skillnaderna betydande. Härav kan man dra slutsatsen att deklarationerna visar ett betydligt sämre skogstillstånd än RT med därav följande lägre kvalitét på taxeringsvärdet. De värdefaktorer som

visar störst variation är dels virkesförrådet barrträd med viss

av en underredovisning i samtliga län, dels godheten med en förskjutning mot sämre klasser. Avvikelserna är störst för de mindre lantbruksfastigheterna. Den värdefaktor som haft minst betydelse i sammanhanget är grovskogsprocenten.

7.3 Förhållandena efter AF T 92

Lantbruksfastighetsbeståndet efter AFT 92 framgår SCB:s fastigav hetstaxeringsstatistik, se tabell 7.1.

Tabell 7.1 Lantbruksfastighetsbeståndet efter AFT 92, mkr

Totalt taxeringsvärde Antal taxeringsenheter mkr 1994 1993 1994 1993 Lantbruksenhet

utgör ca av landets 273 000 värderingsenheter skogsmark. Medianstorleken ligger på ca 20 hektar. De svarar dock endast för 1,8 miljoner totalt 22,2 av miljoner hektar skogsmark för hela landet, tabell 7.2. se

203 Tabell 7.2 Antal värderingsenheter med skog, fördelade efter areal skogsmark, vid AFT 92

Genom ändring 1994-01-01 i Skogsvårdslagen 1979:429 försvann kravet att upprätta skogsbruksplan. Därefter grundas ägoslagsfördelningen i större utsträckning än tidigare fastighetsägarnas egna uppgifter. l vårt delbetänkande behandlade främst småhustaxeringen. Vi föreslog där att småhus är belägna lantbruksenhet skall få .ingå i denna som även om småhusen inte behövs for driften av lantbruket. Samma lösning föreslogs för småhus och tillhörande tomtmark på de s.k. små lantbruken, dvs. de som har areal understigande 5 hektar produktiv mark. Vad en föreslog godtogs av statsmakterna och till följd härav har bestämmelsen i 8 kap. 3 § FTL ändrats så att fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som ingår i lantbruksenhet och som behövs som bostad för lantbruksenhetens ägare, arrendator eller deras arbetskraft med hänsyn till omfattningen och sammansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten. För övriga småhus bestäms fastighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte eller möjligheten till att tomtmarken kan bilda egen fastighet. Den nya bestämmelsen kan tillämpas första gången vid AFT 98.

överväganden och förslag

7.4.1 Inledning

Som inledningsvis nämndes i detta kapitel får fastighetstaxeringen av lantbruksenheter anses fungera tillfredsställande. Från de utgångspunkter som våra direktiv ger har vi inte heller funnit anledning att överväga en ändrad värderingsmodell. Situationen är således en annan än i närmast föregående kapitel där för hyreshusens vidkommande längre gående ändringar varit påkallade för att möjliggöra ett registerbaserat förfarande. För

lantbrukens vidkommande bygger taxeringen i större utsträckning faktorer som är mer stabila över tiden. Ett viktigt undantag är förändringarna av skogen efter avverkningar eller försäljningar. l kapitel 4 har vi angett ett antal exempel på förhållanden där ett rationellare uppgiftslämnande delvis redan inom ramen för gällande rätt skulle kunna åstad- - kommas sikt. En del svårigheteri fråga om lantbruken har sin motsvarighet vad gäller hyreshus- och industrienheter. I första hand vill här peka på att representativa köp i fråga om skogen är begränsade till antalet med därav

följande svårigheter att åstadkomma den rätta nivåläggningen. För dessa

kategorier behövs därför kompletterande bestämmelseri detta hänseende. Sådana regler föreslås intagna i 5 kap. 7 § FTL. Vi återkommer härtill i avsnitt 7.4.4 samt i kapitlet om hyreshusenheter avsnitt 6.4.. Vi har i kapitel 12, som rör författningsfrågor, angett att inte nu lägger fram ett fullständigt lagtextförslag för riktvärdebestämningarna såvitt avser lantbruksfastigheterna. De nuvarande reglerna härom för närvarande intagnai 1 kap. 10-12 och 19-23 FTF bör flyttas över till 10 kap. FTL i vårt förslag och där införas i lagrum som nu lämnar öppna 8-10 §§ respektive 21-25 §§. En utvärdering i denna del görs i förberedelsearbetetinför AFT 98 varför den slutliga utformningen av FTL här bör anstå något. Som nämnt i avsnitt 12.3 kan det inte uteslutas att vissa riktvärdebestämningar även för framtiden bör regleras i FTF. Det nu sagda utesluter givetvis inte att ytterligare förenklingar och förbättringar kan åstadkommas vad gäller lantbrukstaxeringen. Det värderingstekniska förberedelsearbetetinför AFT 98 av lantbruksenheter pågår för närvarande. Inom de ramar som anges för detta utarbetas förenklingar i syfte att minska de totala systemkostnaderna. l det följande redovisas de förslag nu lägger fram och som skall tillämpas vid AFT 98 och framledes.

7.4.2 Den förenklade skogsvärderingsmodellen

Skälen för gränsen 20 hektar

Som tidigare nämnts avsnitt 7.2.2 gav upprättandet av skogsbruksplan

förutsättningar för en mer detaljerad värderingsmodell för lantbruksenheter med större skogsmarksinnehav. Gränsen för kravet på sådan plan gick vid 20 hektar. Vidare fångade man genom den satta gränsen cirka hälften av alla värderingsenheter skogsmark.

Utvidgad användning av modellen

Vi har undersökt förutsättningarna för att utvidga antalet värderingsenheter värderas enligt den förenklade modellen. som Det underlag skogsbruksplanerna tidigare utgjort för såväl fastigsom hetsägare SKM för att beskriva skogens tillstånd kommer för framsom tiden att försvinna att tvånget på att upprätta skogsbruksplan genom upphört. Detta utesluter i och för sig inte att den förenklade modellen ges ett ökat utrymme förenklingsskäl. Det är i första hand upp till 40 av

hektar ett stort antal värderingsenheter finns jfr avsnitt 7.3. Enligt

som LMV:s beräkningar skulle ytterligare 18 % eller 50 000 taxeringsenca heter bli taxerade enligt den förenklade modellen. Konsekvenserna att utvidga beståndet av enheter som värderas med av hjälp den förenklade modellen till 40 hektar framgår av diagram 7.1. av

Diagram 7.1 Enheter 20-39 hektar

väcbed. stannad -väcbat iarrod Tonaheterzü-awn

20%

l5%

5% I

ä

-5% 7

45%

. -20%

mtdermeterIO

Diagrammet representerar de första 40 000 enheterna av de ca 52 000

i gruppen. Kurvan visar vänstra svansen hur många enheter skulle

som få sitt taxeringsvärde höjt om den lilla modellen tillämpas fullt ut i stället för bara de första 19 hektaren. Den högra svansen visar hur många som skulle få taxeringsvärdet sänkt. Det framgår förhållandevis få är som enheter som drabbas av höjningar av taxeringsvärdet mer än 10 % vid byte av modell. Efter hand som grupperna omfattar enheter med allt större areal kommer dock de absoluta värdena att få större betydelse. Modellen måste därför kompletteras med regler för hantering av extremer, närmast av typ säregna förhållanden. Samtidigt måste de nuvarande värdeområdena göras mindre. De nya bestämmelserna återfinns i vårt lagförslag i 10 kap. 19-20 §§ FTL.

Värdefaktorn virkesförråd

LMV och SKM har konstaterat vissa brister i redovisningen av virkesförrådet för de mindre skogsbruksenheterna. I avsikt att underlätta för ägare till små skogsfastigheter vid lämnandet av uppgifter till ledning för fastighetstaxeringen förslår att man som ett av eventuellt flera hjälpsystem vid redovisningen av värdefaktorn virkesförråd i den förenklade modellen använder sig av en huggningsklassfördelning. Vid AF T 98 bör man således i stället för att förtrycka uppgifter virkesförråd låta om fastighetsägaren ange hur skogsinnehavet fördelar sig i hektar på förslagsvis fem huggningsklasser, nämligen kalmark, plant- och gallringsskog, yngre respektive äldre röjningsskog samt slutavverkningsskog. Fastighetsägaren bör med hjälp av deklarationsanvisningarna tämligen enkelt kunna fastställa vad som skall hänföras till respektive klass. l förberedelsearbetet beräknas normalförrådet inom varje värdeområde för respektive klass och fastighetsägarens uppgifter läggs därefter till grund för att beräkna det genomsnittliga virkesförrådet per hektar. Med ett sådant förfarande kan man sannolikt öka värderingsnoggrannheten för

dessa skogsinnehav. Åtgärden kräver ingen lagändring.

7.4.3 Förenkling av värderingsmodellen för större skogsmarksinnehav

Värdefaktorerna

Även kravet skogsbruksplan upphört kan om numera man räkna med att ägare av stora skogsfastigheter, mer än 40 hektar, alltjämt har behov

ett fullgott underlag för sin verksamhet och därmed också god kunskap av viktiga värdebestämmande faktorer. Några större förändringar av om värderingsmodellen är därför inte påkallade. De överväganden gjort i denna del redovisas i det följande. Erforderliga lagändringar återfinns i 10 kap. 20 § FTL i vårt lagförslag.

Godhet

Flertalet fastighetsägare i synnerhet de med större skogsmarksinnehav

har relativt bra uppfattning om godheten. indelningen av skogsmark efter dess virkesproducerande förmåga skall bibehållas som värdefaktor begreppet godhet bör bytas ut mot bonitet i skogskubikmeter per men hektar och år såsom varande ett i förevarande sammanhang mer adekvat begrepp.

Kostnadsklass

På grund av ny teknik i skogsbruket m.m. slår kostnaderna inte längre igenom på samma sätt som tidigare vid skogsvärderingen. Antalet kostnadsklasser kan därför minskas väsentligt.

Virkesförråd

Redan vid AFT 92 kunde en viss utjämning av värdet för virkesförrådet skilda trädslag skönjas. Denna utveckling har fortsatt och den nuav varande detaljerade indelningen av virkesförrådet är inte längre motiverad. Vi föreslår därför att virkesförrådet uppdelas i färre klasser genom att uppdelningen i bok och ek samt övrigt löv slopas.

Grovskogsprocent

Denna värdefaktor har i praktiken fått allt mindre betydelse vid bestämmandet av marknadsvärde. Därtill kommer att fastighetstaxeringen är det enda sammanhang i vilket begreppet grovskogsprocent förekommer, vilket gör att den är svår att bedöma och redovisa. Vi föreslår därför att denna värdefaktorslopas. Kvaliteten kan i stället fångas med indelningen i kostnadsklasser.

Skogsimpediment

Värdefaktorerför skogsimpediment är storlek och beskaffenhet. Riktvärdena för skogsimpedimenten varierar med tillämplig skogsnivåfaktor och belägenheten i landet. De anges i kronor per hektar för två beskaffenhetsklasser. Samma klassindelning används i hela landet. Vi anser att en beskaffenhetsklass framledes är tillräcklig vid värderingen av detta ägoslag 10 kap. 28 § FTL vårt lagförslag.

Värdeom rådena

Riket är indelat i värdeområden för åkermark och betesmark, skogsmark och skogsimpediment, tomtmark, småhus samt ekonomibyggnader. Denna indelning sker för att lägets inverkan på värdet skall beaktas. Värdeom-

råden för småhus och tomtmark fastställs av SKM. Övriga värdeområden

fastställs av RSV.

Riktvärdekarta SK

Varje riktvärdekarta SK omfattar ett län. Av kartbilden kan indelningen i värdeområden och skogstaxeringsområdenför skogsmark och skogsimpediment utläsas. Av riktvärdekartan framgår vilken skogsnivåfaktor som rekommenderas för värdeområdet.

skogstaxeringsområden

Varje värdeområde för skogsmark år indelat i skogstaxeringsområden 3 10

stycken i landet som utgör delområden av ett värdeområde. RSV har med

stöd av 7 kap. 7 § FTL och 9 kap. 5 § FTF inför AFT 92 utfärdat före-

skrifter om indelningen i skogstaxeringsområden RSV:s föreskrifter om

indelning i skogstaxeringsområden och om kostnadsklasspoäng i sådana områden, RSFS 1991:17. Skogstaxeringsområdena har utformats för att få så likartade skogliga förhållanden som möjligt inom områdenas olika delar. Områdena har byggts upp efter den administrativa indelningen i landet och följer kommun- och församlingsgränser. För varje skogstaxeringsområde upprättas en skogsbeskrivning över bl.a. skogstillståndet inom området, föreskrifter om klassificeringen av värdefaktorn kostnad m.m. Beskrivningen fogas till riktvärdekarta SK för värdeområdet. Skogsbeskrivningen utgör ett hjälpmedel för skogsägarna när de deklarerar och för granskarna när de granskar deklarationerna.

Ett sätt att fånga kostnads- och kvalitétsskillnader är genom en mer detaljerad värdeområdesindelning. Vi anser därför att man bör undersöka förutsättningarna för att övergå till en modell där skogstaxeringsområdena, med eventuellaj usteringar, utgör värdeområden. Om det under förberedelsearbetet visar sig att en sådan övergång är lämplig får en bestämmelse härom tas i FTL. I dag föreligger vissa svårigheter vad gäller marknadsanpassning och nivåläggning för enskilda värdeområden. I likhet med vad förordat i fråga om taxeringen av hyreshusenheter bör därför kompletterande värde-

ringsregler införas för lantbruksenheternas del Qfr avsnitt 6.4. Således bör

i likhet med vad som gäller för tomtmark 5 kap. 7 § första stycket FTL bedömningar kunna göras med utgångspunkt i närliggande områden. Dessutom föreslår vi att värdefaktorernas inverkan på basvärdet bör kunna bestämmas med ledning av avkastningskalkyler eller beräkning av tekniska nuvärden 5 kap. 7 § andra stycket.

7.4.4 Åker- och betesmark

Genom omställningen av åkermark och överföring till andra ägoslag har betydande förändringar i indelningen av mark skett de senaste åren. Totalt sett ligger dock ägoslagsfördelningen relativt stabil. Vi anser därför inte några ändringar vad gäller indelningen i ägoslag vara motiverade. Den indelning i värdeområden som gjordes vid AFT 92 kan i stor utsträckning läggas till grund för förtryckningen av deklarationsblanketterna vid AFT 98.

7.4.5 Ekonomibyggnader

Antalet byggnadskategorierinom byggnadstypen ekonomibyggnad är relativt stort. Antalet bör kunna begränsas utan att kraven på värderingsnoggrannhet eftersätts. Den närmare utformningen av byggnadskategorierna får dock utformas av RSV i förberedelsearbetet. Liksom för småhus bör gälla att alla ekonomibyggnader med värde understigande 50 000 kr sammanförs till en värderingsenhet.

7.4.6 ourhållningen

Medan övriga värdefaktorer är relativt stabila över tiden kan det totala virkesförrådet och virkesförrädet per hektar komma att variera kraftigt från tid till annan. Vid AFT 98 måste uppgifter om virkesförrådet samlas

in. En fråga av intresse i detta sammanhang är hur ajourhållningert skall ske. l avsnittet Rationaliserat uppgiftslämnande vid fastighetstaxeringen kap. 4 har vi berört möjligheten att via avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen och rapportering vidare av dessa uppgifter till SKM få till stånd ett uppgiftstlöde i denna del. För att denna rapportering skall bli meningsfull bör den dock kompletteras även med en slutanrnälan. Vad gäller ekonomibyggnaderna finns i dag taxeringsuppgifter om dessa på värderingsenhetsnivåi FTR. Däremot förekommer de endast i begränsad utsträckning i byggnadsregistret. Planer finns dock att registrera samtliga ekonomibyggnader för lantbruk i nämnda register. En svårighet med att registrera ändringar som är föranledda av ny- och ombyggnationer med betydelse för fastighetstaxeringen är att bygganmälan inte krävs för uppförande eller ändring av ekonomibyggnad för jord- eller skogsbruk inom område som inte omfattas av detaljplan. Dock kan den förprövning av djurstallar som skall utföras av länsstyrelsen ge underlag för en rapportering till SKM jfr. kap. 4. Därtill kommer kommunernas rapportering av bygglov via byggnadsregistret för ekonomibyggnader inom detaljplan. Genom medlemskapet i EU har del i EU:s jordbruksstöd. Stödet beräknas utifrån det enskilda faltets grodabeskaffenhet. Genom den forcerade databasuppbyggnaden av den ekonomiska kartan kommer den l juli 1997 all åkermark som redovisats på denna att finnas lagrad i en databas. Härefter kan värderingsförfarandet rationaliseras genom upprättandet av en åkervärdeskarta med värdeområdesindelning och angivande av åkervärden.

Bilaga 7:1 211 7.5 Bilagor Skillnad i procent relativt AFT92

212 Bilaga 7:2

ä o D U I I D

;ueamd

8 Taxeringen av industrienheter

l Inledning

Reglerna för industrivärderingen ändrades väsentligt inför AFT 94. Detta gäller särskilt för de industrier som värderas enligt avkastningsmetoden. RSV ansåg att samma synsätt och metod borde tillämpas för de som avkastningsvärderade hyreshusenheterna och föreslog att det tidigare tillämpade bruttokapitaliseringsförfarandet, där värdet byggnad och av mark i första hand uppskattades gemensamt och byggnadens värde erhölls genom att markens värde drogs från det totala värdet, skulle ersättas med en modifierad avkastningsmetod ett uttryck för nettokapitalisom mer var sering och enligt vilken byggnadernas och markens värden uppskattas separat. Vad gäller industrier värderade enligt produktionskostnadsmetoden ansågs inte några principiella ändringar i uppbyggnaden och systemet för av värderingen behövliga. I några avseenden förtydligades och kompletterades dock reglerna för att uppnå bättre överensstämmelse med vad en som gäller för övriga byggnadstyper beträffande benämningar och lagtextens uppbyggnad. Sålunda föreskrevs att riktvärdet skulle värdet avse av en värderingsenhet, att den med ledning av värdefaktorer enligt 11 kap. 8 § FTL gjorda värdebestämningen skulle riktvärdet och inte tidiavse som gare en nedräkningsfaktor samt att återanskaffningskostnaden skulle behandlas som den värdefaktor vid riktvärdets bestämmande den som egentligen är. För industrienheterna är förhållandet att de sällan är föremål för försäljning med därav följande problem med att få fram prisutveckling en som kan ligga till grund vid värderingen mer påtagligt än för övriga fastighetstyper. svårigheterna har bedömts sådan omfattning att vara av det bl.a. ansetts svårt att få fram ett tillfredsställande underlag för omräkningsförfarandet. Mot bakgrund att taxeringsvärdena för dessa av fastighetskategorier vid den aktuella tidpunkten inte lades till grund för löpande skatt undantogs industrienheterna i ett inledande skede från omräkning prop. 199495:53.

8.2 överväganden

Antalet industrienheter uppgår sammanlagt till ca 155 000. Av dessa utgörs 69 % av industrimark. Ca 27 % eller 42 000 enheter värderas enligt avkastningsmetoden medan 2,7 % eller ca 4 000 enheter värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Ytterligare ca 2 000 enheter värderas med tillämpning av båda beräkningsmetoderna. För ca lO % enheterna av sker en justering för säregna förhållanden. För industribyggnadernas del föranleds flertalet justeringsfall av särpräglade förhållanden i det enskilda

fallet som anges med koden egen justeringstext. Därefter är eftersatt

underhåll den mest frekventa orsaken till justering. För industrimark är motsvarande justeringsanledningar att markanläggningar saknas, reserv-

mark samt egen justeringstext.

Till skillnad mot vad som är fallet för hyreshusfastigheterna där för att uppnå en registerbaserad fastighetstaxering med nödvändighet måste få till stånd en ändrad värderingsmodell gäller för industrifastig- heterna att de befintliga värderingsmodellerna kan tillämpas också vid en registerbaserad taxering. För industribyggnader värderade enligt avkastningsmetoden finns redan idag övervägande del erforderligt grundmaterial för fastighetstaxeringen hos skattemyndigheterna. Vid AFT 94 skedde i princip registerbaserad en taxering av dessa enheter genom att lagrade uppgifter i stor utsträckning kunde förtryckas. Vad gäller värdefaktom standard kan dock endast man förtrycka den samlade summan av standardpoängen däremot inte men poängen for enskilda standardfrågor. Vid erhållandet ett taxeringsförav slag får fastighetsägaren därför vara beredd att själv kontrollera att summa standardpoäng stämmer med de egna uppgifterna och i annat fall redovisa sina uppgifter i en deklaration. Jämfört med förfarandet att lämna allen män fastighetsdeklaration torde detta dock endast innebära ett obetydligt merarbete för fastighetsägaren. Några hinder för framtida registerbaseen rad fastighetstaxering finns således inte i denna del. Vad gäller de drygt 1 000 elproduktionsenheterna förhåller sig värdefaktorerna relativt stabila över tiden. Dessa enheter föremål för var registerbaserad taxering redan vid AFT 94. Beträffande produktionskostnadsvärderad industri får beaktas att denna är något mer konjunkturkänslig med hänsyn till den verksamhet pågår som enheten. Dessa enheter förändras erfarenhetsmässigt därför i något

större utsträckning mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. I den mån

SKM har tillgång till de uppgifter krävs för förtryckning och det som en befinns lämpligt kan man självfallet sända ut taxeringsförslag även i dessa fall. För värdefaktom återanskaffningskostnad krävs i sådant fall tabeller för att räkna om återanskaffningskostnaden till ett nivåår. För senare övriga fall kvarstår alltjämt den allmänna deklarationsplikten.

För industribyggnader värderade enligt avkastningsmetoden beaktas lägets inverkan på värdet av industribyggnaderna indelningen i genom värdeområden och den för området angivna 1-nivåfaktorn. För industribyggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden utgör däremot hela riket ett värdeområde och lägets inverkan beaktas indelningen genom i ortstyp och den för ortstypen rekommenderade nedräkningsfaktorn. Indelningen i ortstyper har följt kommunindelningen. Varje kommun har i sin helhet hänförts till någon av de tre ortstyperna. Man bör för framtiden undersöka möjligheterna att för sistnämnda byggnader byta ortstypsindelningen mot en friare värdeområdesindelning med nivåfaktorer på samma sätt som nu förekommer för de industribyggnader värderas som enligt avkastningsmetoden. Reglerna om industrienheter inklusive elproduktionsenheter återfinns i 9 kap. 1-33 FTL och 4 kap. l-l9 FTF i vårt lagförslag.

särskilda

9 Den fastighetstaxeringen

1 Inledning

Allmänna fastighetstaxeringar, AFT, i egentlig mening har med viss regelbundenhet genomförts sedan år 1810. Intervallerna har under 1900talet oftast varit ungefär fem år, ibland längre. Sedan år 1988 sker allmän fastighetstaxering vart sjätte år. De år då allmän fastighetstaxering inte äger rum verkställs särskild fastighetstaxering. Vid allmän fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ taxeringsenhet och basvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Vid av omräkning skall taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Basvärde och taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet som enligt 3 kap. FTL skall undantas från skatteplikt. Den taxering som fastställs vid den allmänna fastighetstaxeringen skall, om inte bestämmelserna för ny taxering vid särskild fastighetstaxering föranleder annat, gälla från ingången det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker fram till av motsvarande tidpunkt då allmän fastighetstaxering sker nästa gång 1 kap. 7 § FTL. Denna period kallas den löpande taxeringsperioden. Ny taxering sker efter de regler och uppskattningsgrunder i övrigt som gällde vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen. Hittills har med andra ord taxeringsvärdena under den löpande taxeringsperioden grundat sig fastighetsprisnivå, dvs. den som gällde två år före den allmänna samma fastighetstaxeringen. I och med den nya ordningen med omräkning av taxeringsvärden som genomförs fr.o.m. 1996 års taxering blir i stället den genomsnittliga prisnivån under den period som börjar den l juli andra året före taxeringsåret och slutar den 30 juni före detta år vägledande. Fastighetens beskaffenhet bedöms alltid efter de förhållanden som råder per den l januari beskaffenhetstidpunkten det år den särskilda fastighetstaxeringen äger För fastigheter som inte skall nytaxeras fastställs rum. det föregående årets taxering av taxeringsenheten oförändrad vid den särskilda fastighetstaxeringen s.k. formell fastighetstaxering 16 kap. - 1 § FTL.

För att ny taxering skall ske vid särskild fastighetstaxering skall fr.0.m. 1992 års taxering någon av följande lO nytaxeringsgrunder föreligga 16 kap. 2-5 §§:

Ny- eller ombildning av fastigheten Ändrad taxeringsenhetstyp Ändrade skattepliktsförhållanden Ändrad byggnadstyp och ändrat ägoslag Ändrad beskaffenhet byggnader, mark av m.m Ändrade bebyggelseförhållanden Ändrad plansituation och ändrat myndighetsbeslut annat Erlagda anslutningsavgifter och gatukostnader Rörelsenedläggning lO. Felaktig taxeringsenhetstypi vissa fall.

De angivna nytaxeringsgrunderna vid särskild fastighetstaxering kan indelas i tre huvudgrupper:

1:1 nytaxeringsgrund med syfte att möjliggöra rättelse av vissa typer av feltaxeringar, dvs. rättelse av felaktigt bestämd taxeringsenhetstyp 2 § andra stycket nytaxeringsgrunder vilkas syfte är att möjliggöra taxeringsenhet att ny bildas eller att taxeringsenhet ombildas då vissa förändringar inträffat, dvs. då ny- eller ombildning av taxeringsenhet bör ske 2 § första stycket punkt l El nytaxeringsgrunder vars syfte är att möjliggöra en ny taxering av en taxeringsenhetdå vissa förändringar inträffat, t.ex. indelningen i byggnadstyper och vissa ägoslag bör ändras 2 § tredje stycket, ändrade skattepliktsförhållanden 2 § första stycket punkt 2, taxeringsenhets värde ändras på grund av att egendomens fysiska beskaffenhet ändras 3 §, taxeringsenhets värde förändras genom beslut angående detaljplan eller genom annat myndighetsbeslut som påverkar enhetens användningsmöjligheter 4 § första stycket punkt l och 3 och slutligen taxeringsvärde bör ändras genom att rörelse bedrivs på som taxeringsenheten läggs ned 5 §.

l enlighet med syftet med nytaxering förutsätter samtliga grunder utom nr 10 att någon form av förändring har skett i fråga fastigheten. om De vid 3 och 5-9 angivna grunderna för taxering har funnits sedan ny 1982 års taxering. Dessa grunder avser samtliga förändringar i de faktiska eller rättsliga förhållandena beträffande en fastighet eller dess av användning. Grunden felaktig taxeringsenhetstyp i vissa fall 10 infördes till 1988 års taxering. Denna nytaxeringsgrund förutsätter inte någon

förändring av fastigheten för att ny taxering skall ske. För ny taxering i detta fall krävs endast att ett fel skett vid en tidigare taxering vid indelning i taxeringsenhetstyp av fastigheten. Den vid 4 angivna nytaxeringsgrunden avseende ändrad byggnadstyp och ändrat ägoslag infördes vid 1990 års taxering. Nytaxeringsgrunderna är inte klart avskilda från varandra utan vissa ändrade förhållanden medför att flera nytaxeringsgrunder är uppfyllda samtidigt. Detta beror på att nya grunder tillkommit efter hand genom ändrad lagstiftning och att det i samband härmed varit svårt att undvika

grunder även omfattat vissa förändringar redan varit

att nya som reglerade. Flertalet nytaxeringsgrunderna medför obligatoriskt ny taxering, dvs. av det föreligger inte någon deklarationsskyldighet utan initiativet till ny taxering kommer i allmänhet genom rapportering från olika myndigheter. Det gäller dem som regleras i 2 och 3 och även i vissa fall de som

i 4 s.k. obligatoriska nytaxeringsgrunder. Övriga grunder

anges förutsätter en framställning från fastighetsägaren normalt en särskild fastighetsdeklaration för att ny taxering skall ske. Dessa utgör s.k. fakultativa nytaxeringsgrunder. l vissa fall förutsätter nytaxering att ett föreskrivet spärrbelopp är uppnått 3-5 §§, dvs. att förändringen på fastigheten skall ha medfört en viss minsta värdeförändring eller inneburit en minsta kostnad för investering.

9.2 Historik

Under 1900-talet har möjigheterna att under den löpande taxeringsperioden ändra de taxeringar som åsatts vid de allmänna fastighetstaxeringarna varierat avsevärt. Huvudprincipen har varit att en taxering som bestäms vid en allmän fastighetstaxering skulle bibehållas oförändrad till nästa allmänna fastighetstaxering. Särskilda undantagsregler har möjliggjort avvikelse från denna princip och årlig SFT har således funnits under hela l900-talet. Möjligheterna till undantag har dock, som ovan nämnts, ökat med tiden. Före år 1928 var utgångspunkten att den löpande taxeringsperioden skulle avse tiden mellan två allmänna fastighetstaxeringar och att denna period inte skulle avbrytas av taxeringar av fastighet. Den enda form av

taxering av fastighet, som skulle kunna förekomma mellan två allmänna

fastighetstaxeringar, föreslogs vara omtaxering. Bl.a. i samband med tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag förekom viss diskussion om huruvida det var lämpligt med ett årligt generellt fastställelseförfarande avseende fastighetstaxeringsbesluten. Särskild fastighetstaxering innebar i de fall inte ny taxering skedde att fastigheterna och fastighetstaxe- - -

ringarna fördes upp på årets taxeringslängd och att i samband därmed en kontroll gjordes av att fastigheten fortfarande skattepliktig var samt att rätt person tagits upp som ägare fastigheten. 1 1927:102 s. 328 av prop. anförde departementschefen att han ansåg att taxeringsvärdena liksom tidigare borde fastställas årligen. Som skäl härför han bl.a den angav att kommunala skattskyldigheten alltid skulle förhållandena vid avse taxeringsårets ingång och att den objektiva skatteplikten, dvs, frågan om hel eller partiell skattefrihet, måste prövas årligen, reglerna rörande oavsett omtaxering under löpande omtaxeringsperiod.

1971 års fastighetstaxeringsutredning gjorde fullständig översyn

en av reglerna om nytaxering, då haft i huvudsak oförändrad lydelse sedan som är 1932. l sitt betänkande Ny- och omtaxering fastighet Ds av 1971:13 föreslog man relativt omfattande ändringar i de materiella reglerna vid SFT. Förslagen godtogs i allt väsentligt riksdagen av och tillämpades första gången vid 1973 års taxering prop. 1972:49, SkU 1972:23, rskr 164, SFS 1972:169-171 och 443. De nya reglerna innebar i huvudsak att grunderna för omtaxering, nu betecknad nytaxering, utvidgades i

vissa hänseenden och fck en annan

systematik. Nya och ändrade grunder, togs i 13 § KL, avsåg som

D övergång från skattepliktig till icke skattepliktig taxeringsenhet 1:1 bebyggelse tidigare obebyggd taxeringsenhet 1:1 värdehöjande och värdeminskande åtgärder i fråga enhetens om fysiska beskaffenhet 1:a skogsavverkning översteg skogstillväxten som Cl icke-fysiska förändringar i fråga planändringar, andra myndigom hetsbeslut avseende förfoganderätten, anslutningsavgifter och gatukostnadsbidrag samt rörelsenedläggning.

Den s.k femtedelsreglen, infördes 1921 års särskilda

som genom

förordning om fastighetstaxering 1923 och 1924, kompletterades

med en fast beloppsgräns 10 000 kr och med särskilda spärregler om vid stora investeringar, 1 miljon kr, samt vid rörelsenedläggning.

Fastighetstaxeringsutredningen diskuterade även s. 70 lämpligheten

av att ersätta vissa av de i lagtexten noggrant angivna nytaxeringsgrunderna med en form generell nytaxeringsregel enligt vilken av ny taxering i princip alltid skulle ske då fastighet undergått viss värdeförändring. Utredningen ansåg sådan regel ha vissa fördelar en ur rättvisesynpunkt men att den särskilda fastighetstaxeringen härigenom skulle få en alltför stor omfattning och att osäkerheten huruvida omtaxering borde ske skulle öka. Utredningen föreslog mot bakgrund härav att nytaxeringsskälen även i fortsättningen borde så möjligt i lagtexten. anges noggrant som

Departementschefen instämde i detta ställningstagande prop. 1972:49 s.

68 liksom riksdagen SkU 1972:23 s. 4.

FTL, trädde i kraft till 1981 års AFT, innehöll inga nya regler om som SFT. Efter förslag fastighetstaxeringskommittén fördes dock rubriken av 16 kap. Särskild fastighetstaxering i FTL SOU 1979:30 s. 78, prop. 197980:40, SFS 1979:1152. betänkande, Ds B 1981:5 Särskild Fastighetstaxering, förel ett senare slog fastighetstaxeringskommittén regler för den särskilda fastighetsnya taxeringen, bl.a. de skulle tas i 16 kap. FTL. Enligt kommittén som hade 1972 års regler i stort sett fungerat mycket väl. De hade varit enkla att tillämpa och gett rimlig omfattning av nytaxeringsverksamheten. en Kommittén ansåg därför taxering även fortsättningsvis borde ske att ny endast fastighet berörts förändringar efter närmast föregående om av taxering s. 81-82. Man föreslog att de nytaxeringsgrunder som fanns i KL skulle föras över i huvudsak oförändrade till FTL. Samtidigt justerades de beloppsmässiga spärregler var knutna till vissa av nytaxesom ringsgrunderna något. En beloppsregel som främst berörde Villafastigny heter föreslogs också. En annan nyhet var att man vid nytaxeringsprövningen skulle väga samman alla förändringar som en fastighet berörts av de föll inom olika nytaxeringsgrunder. Om nytaxeringsgrund även om befunnits föreligga borde enligt kommittén liksom dittills tidigare gjord feltaxering utom i vissa fall i fråga taxeringsenhetsindelningen - om kunna rättas. Kommittéförslaget godtogs i allt väsentligt prop. 198182: 19, SkU 198182:17, SFS 1981:1119. Efter 1982 har ändringar i 16 kap. gjorts vid några tillfällen. I samband med att den uppdelade allmänna fastighetstaxeringen infördes år 1988 anknöts bestämmelserna verkställandet och giltighetstiden av särskild om fastighetstaxering och taxering i 1 och 6 till det år då allmän ny fastighetstaxering taxeringsenheteni fråga prop. 1984852222, ägt rum av SkU 198586:2, SFS 1985:820. Inför 1988 års taxering infördes nytaxeringsgrunden i 2 § avseende ändring vid viss felaktig indelning i taxeringsenhetstyp prop. 1986872156, SkU 198687:51, SFS 1987:391. Inför 1990 års taxering har vidare efter förslag av 1986 års småhustaxeringskommitté Ds Fi 1987:8 s. 69-70 en nytaxeringsgrund avseende ändring byggnadstyp och ägoslag förts i 2 § prop. 198788:41, SFS av 1988:544. Slutligen har inför 1992 års taxering nytaxeringsgrunden ändrad beskattningsnatur slopats. l stället har ytterligare en nytaxeringsgrund införts avseende ändrad taxeringsenhetstyp prop. 199091:47, SkU 19909126, SFS 1990:1382. Fastighetstaxeringskommittén lade i betänkandet SOU 1984:37 Rullande fastighetstaxering fram förslag bl.a. omtaxering av en fastighet m.m. om

varje år fastighetens beskaffenhet eller om användning ändrats. Den föreslagna omtaxeringen motsvarade i den stort sett nuvarande nytaxeringen. En skillnad dock reglerna var att om beloppsspärrar vid ändrad beskaffenhet skulle utgå. Inga beloppsspärrar eller andra villkor skulle i dessa fall gälla för omtaxering. Vidare skulle feltaxering tidigare år utgöra nytaxeringsgrund för det är då nytaxering begärs men inte för tidigare år. l prop. 198485:222 13 förklarade sig departementschefen s. inte vara beredd att ta ställning till förslaget.

Omräkningsförfarandet

l fortsättningen skall fastigheters taxeringsvärden

successivtjusteras med hänsyn till prisutvecklingen fastighetsmarknaden prop. 199495:93, Bet. l99495:SkU 13, SFS 1994:1909, 1912-1917. Omräkningsförfarandet är integrerat med gällande för

system fastighetstaxering. Samtliga skattepliktiga typer av taxeringsenheter utom industrienheterna

skall omräknas och omräkning skall ske varje år. Aktuella taxeringsvärden erhålls genom att de värden bestäms som vid allmän eller särskild

fastighetstaxering i fortsättningen kallade basvärden

- multipliceras med särskilda omräkningstal. Däremot sker inga andra ändringar eller rättelser i samband med omräkningen. Anledningen till att det värde som en taxeringsenhet åsätts vid allmän eller särskild

fastighetstaxering i

fortsättningen fått benämningen basvärde är att man velat förbehålla termen taxeringsvärde för slutresultatet

av fastighetstaxeringen.

Tidpunkten för beslut omräkning om och utsändande av underrättelse om sådant beslut har samordnats med vad gäller som vid allmän och

särskild fastighetstaxering. SKM fattar således beslut

om omräkning senast den 15 juni under taxeringsåret och sänder ut underrättelser härom senast den 30 juni samma år.

9.4 F TL:s bestämmelser

9.4.1 F ormella fastställelsebeslut

l den inledande 16 kap. 1 § FTL föreskrivs

att särskild fastighetstaxering

skall ske antingen taxering eller, som ny om ny taxering inte skall ske, genom ett formellt fastställande det föregående årets av taxering for taxeringsenheten. Beslutet innefattar inte i första hand något ställningstagande till den överflyttade taxeringen i sak. Formellt konstateras endast attlfastigheten inte berörts nytaxeringsgrundande

av förändring under den

period som skall ligga till grund for

nytaxeringsprövningen. Detta

överenstämmer med 1 kap. 7 § FTL där det sägs att beslut vid allmän fastighetstaxering skall gälla till nästa allmänna fastighetstaxering såvitt taxering inte sker dessförrinnan. ny l bland har den-uppfattningen framförts att SFT skulle verkställas endast

i form av ny taxering omtaxering. Som nämnts ovan avsnitt 9.2

diskuterades bland annat i samband med tillkomsten av l928 års KL lämpligheten av ett årligt generellt fastställelseförfarande av fastighetstaxeringsbesluten. Det värde erhålls vid det automatiska fastställandet av nästforesom gående års taxering bildar som tidigare nämnts basvärde och utgångspunkt för omräkningsfcârfarandet. Beslutet utgör också formell grund för möjligheten att klaga att nytaxering inte har skett.

9.4.2 Ny taxering

Inledning

Reglerna om ny taxering återfinns i nuvarande 16 kap. 2-5 FTL. Grund för ny taxering föreligger främst vid förändringar i taxeringsenhetens beskaffenhet eller rättsliga status. Ny bebyggelse samt fastighetsbildning torde utan tvekan vara de mest frekventa nytaxeringsgrunderna. Vi har i slutet av detta kapitel fogat uppgifter som visar omfattningen av den särskilda fastighetstaxeringen under åren 1991-1994, bilaga 9:1, samt antal fastigheter som nybildats eller berörts av fastighetsreglering under åren 1993-94, bilaga 9:2. Nytaxeringsgrunderna är som tidigare nämnts obligatoriska eller fakultativa. De obligatoriska grunderna skall beaktas ex officio av myndigheterna om inte ny taxering påkallas genom att särskild fastighetsdeklaration getts in. Syftet med spärreglerna är i första hand att begränsa de administrativa kostnaderna till följd av nytaxeringar. I andra hand anses värderingsnoggrannheten utgöra hinder mot ändringar av mindre omfattning. Enligt Fastighetstaxeringsutredningen fick man räkna med en osäkerhetsmarginal vid värderingen på ca 10-15 % av åsatt värde. En tjugoprocentig förändring kunde därför normalt anses så stor att tillräcklig säkerhet kunde anses råda om att nytt värde borde åsättas Ds 1971:13 s. 66.

Ny- eller ombildning av taxeringsenhet

Denna nytaxeringsgrund 2 § första stycket punkt l föranleder en stor del av antalet nytaxeringar. Grunden har motiverats av ordningsskäl. Vanligtvis aktualiseras den genom avisering från en myndighet. Omständigheter som kan föranleda ny taxering är t.ex. fastighetsbildningsförrättningar och ägarändringar. Grunden är inte förenad med några spärregler. Vid mindre arealändringar aktualiseras dock i allmänhet ingen ändring av taxeringsvärdet. Arealförändringar upp till 20 % av den

ursprungliga arealen torde ha gjorts utan att nytt taxeringsvärde bestämts,

sannolikt i första hand på skogsfastigheter.

Ändrad taxeringsenhet typ av

En följd av 1990 års inkomstskattereform var att indelningen i beskattningsnaturen jordbruksfastighet respektive annan fastighet slopades vid den löpande inkomstbeskattningen. Som en konsekvens härav upphörde också nytaxeringsgrunden ändrad beskattningsnatur varvid nytaxeringsgrunden ändrad taxeringsenhetstyp infördes till 1992 års taxering 2 § första stycket punkt 2. Grunden tar främst sikte på fall där en taxeringsenhet förändrats under den löpande taxeringsperioden så att enheten vid den särskilda fastighetstaxeringen bör indelas i en annan taxeringsenhetstyp än den gällande.

De ändringar närmast kan komma ifråga är ändrad användning eller

som ändrad beskaffenhet, konstruktion eller anordning i övrigt. Grunden är inte förenad med några spärregler och är obligatorisk.

Ändrad skatteplikt

Denna nytaxeringsgrund 2 § första stycket punkt 2 motiveras av materiella skäl och intresset av god ordning vid registrering av fastigheterna. Den har sitt ursprung i önskemål om att pröva skattepliktsfrâgan årligen. l allmänhet torde den initieras av fastighetsägaren. Grunden avser fall där taxeringsenhet som tidigare varit undantagen från skatteplikt blivit skattepliktig liksom det fallet att förut skattepliktig taxeringsenhet blivit skattefri.

Felaktig taxeringsenhetstyp

För denna nytaxeringsgrund 2 § andra stycket krävs inte till skillnad från de övriga grunderna att någon förändring skall ha inträffat i fråga om taxeringsenheten. Taxeringsgrunden har till syfte att rätta till en felaktig bestämning av taxeringsenhetens typ som gjorts vid en tidigare taxering. Sådana rättelser får enligt bestämmelsen dock göras endast vid den AFT då taxeringsenheten enligt sin felaktiga taxeringsenhetstyp skolat bli föremål för allmän fastighetstaxering. Grunden infördes vid 1988 års taxering och motiverades av uppdelningen av den allmänna fastighetstaxeringen på olika år för skilda fastighetstyper. Tidigare skedde vid den allmänna fastighetstaxeringen taxering av samtliga fastigheter som indelats i den vid taxeringen aktuella taxeringsenhetstypen. Bestämmelsen kom till för att ge möjlighet att hänföra fastigheten till den kategori den rätteligen skulle höra till. RSV har i Handbok för Fastighetstaxering 8219 anfört att bestämmelsen bara berör en mindre del av de fall då en taxeringsenhet indelats i felaktig taxeringsenhetstyp. Anledning till att en taxeringsenhet blivit indelad i fel taxeringsenhetstyp kan endast bero på att indelningen i byggnadstyper och ägoslag blivit fel. Nytaxeringsgrunden felaktig taxeringsenhetstyp skulle därför täckas av grunden ändrad byggnads- och ägoslagsindelning, om den senare grunden inte endast avsåg ändring till följd av att förutsättningar inträtt. nya

Ändrad indelning i ägoslag och byggnadstyp

Ändrad byggnadstyp eller ändrat ägoslag utgör ytterligare obligatorisk en nytaxeringsgrund utan spärregler 2 § tredje stycket. Grunden infördes

efter förslag av 1986 års småhustaxeringskommitté Ds Fi 1987:8. Den

innebär att varje förändring av indelningen i byggnadstyp och alla förändringar beträffande ägoslagen som inte innebär en omklassificering

mellan ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment

skall kunna medföra ny taxering. Indelningen av mark i ägoslag är bl.a. avgörande för vilken typ av taxeringsenhet som marken skall hänföras till 4 kap. 5 § FTL. lndelningen i ägoslag och byggnadstyper påverkar också, efter införandet av den uppdelade fastighetstaxeringen, vilket är marken skall taxeras. Nytaxeringsgrunden verkar vara påkallad av att detaljplans genomföen randetid enligt reglerna i plan- och bygglagen kan gå ut under löpande taxeringsperiod. För att grunden skall vara tillämplig bör enligt prop. 198788:164 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1990, s. 21, någon form av bindande avgörande fordras utvisar att som annan

226 SOU 1995: 148

ägoslagsindelning m.m. är påkallad. Nytaxeringsgrunden blir därför tillämplig t.ex. när bygglov har vägrats, negativt förhandsbesked lämnats eller anstånd beslutats beträffande prövning ansökningar bygglov av om eller förhandsbesked. Grunden kan även bli tillämplig i fall där eller omtillbyggnad gör att byggnad skall indelas som annan byggnadstyp, även om investeringen inte är så stor att den i 3 § angivna grunden föranleder ny taxering.

Ändrad fysisk beskaffenhet

Nytaxeringsgrunden i 16 kap. 3 § första stycket angående ändrad fysisk beskaffenhet av egendomen är en av de ursprungliga grunderna för ny taxering och den mest tillämpade nytaxeringsgrunden årligen berör som ca 5 % av fastighetsbestândet. Den är motiverad ordningsskäl och har av utformats med hänsyn till såväl värderingstekniska aspekter rättvisesom skäl. l princip avser den varje värdeändring beträffande egendomen. För att nytaxeringsgrunden skall bli tillämplig gäller följande spärrbelopp:

El värdeändring som medför höjning basvärdet med minst 15, en av dock minst 25 000 kr E] kostnader för investering om l miljon kr l] värdeändring med 100 000 kr småhusenhet. av

Exempel på vad som främst avses med förändringar taxeringsen-

av en hets fysiska beskaffenhet är byggnads- och anläggningsarbeten olika av slag, reparations- och underhållsarbeten Byggnadens värde kan m.m. också påverkas av t.ex. brand eller översvämning. Markens värde kan påverkas av markarbeten, t.ex. trädgårdsanläggning, VA-anläggning och

ras. F emtedelsregeln har tillkommit med hänsyn till den osäkerhetsmarginal på ca 10 15 % som man får räkna med när taxeringsvärdena bestäms. - Syftet med en minimigräns om 25 000 kr är att undvika nytaxeringar, som för ägare och samhället har endast ringa ekonomisk betydelse men som trots detta medför kostnader för det allmänna. Spärrbeloppet om en miljon kr anknyter till investeringens storlek i kronor. Spärren blir således reellt sett mindre och mindre under den löpande taxeringsperioden, allt eftersom byggkostnaderna ökar. För taxeringsenheter vars byggnadsvärde uppgår till flera 100 miljoner kr torde dock den sist nämnda regeln inte kunna tillämpas strikt. Ny taxering synes i sådana fall ofta inte ha aktualiserats förrän ändring en av taxeringsvärdet med ca 5 % är aktuell.

Den absoluta beloppsregeln om 100 000 kr motiveras i huvudsak de av inkomstskatteeffekter som den relativa beloppsspärren medför.

Ändrad bebyggelse

l 3 § andra stycket regleras nytaxeringsgrunden ändrade bebyggelseförhållanden. Grunden infördes till 1973 års taxering då den ersatte nytaxeringsgrunden fortsatt bebyggelse. Den är ordningsskäl inte av förenad med någon beloppsspärr. Emellertid bör 50 000 kr-regeln uppmärksammas 6 kap. 2 § FTL. Fastighetstaxeringsutredningen föreslog taxering vid ändrade att ny bebyggelseförhållanden grund önskemål god ordning vid av om en

registreringen av fastigheter borde ske oberoende spärregler Ds Fi

av 1971:13 s. 90-91. Departementschefen biträdde förslaget prop. 1972:49

s. 75 som antogs av riksdagen SkU 1972:23, SFS 1972:169.

Fastighetstaxeringskommittén föreslog Ds B 1981:5 86 att alla s. fysiska förändringar en taxeringsenhet skulle utgöra nytaxeringssom

grund skulle tas i samma paragraf, dvs. nuvarande 16 kap. 3 Dessa

nytaxeringsgrunder, som bl.a. innefattade och tillbyggnad och ändrade nybebyggelseförhållanden var, anförde kommittén, endast delvis förenade med beloppsspärr enligt de äldre reglerna. Kommittén ansåg att det från värderingssynpunkt saknades anledning att skilja på olika typer av förändringar och att därför i princip enhetliga beloppsregler borde gälla. Kommittén föreslog därför att femtedelsregeln och investeringsregeln borde gälla även vid ändrade bebyggelseförhållanden. Departementschefen ansåg att de ordningsskäl motiverade att som nytaxeringsgrunden avseende ändrade bebyggelseförhållanden undantogs från beloppsregler i 1972 års lagstiftning alltjämt ägde giltighet och föreslog att nytaxeringsgrunden ändrade bebyggelseförhållanden skulle föras över oförändrad från KL till FTL prop. 198182:19 39-41. s. Förslaget antogs av riksdagen SkU 198182:17, SFS 1981:1119.

Ändrade rättsliga förhållanden

Enligt 16 kap. 4 § första stycket punkt 1 FTL skall ändrad plansituation som medför värdeändring av taxeringsenhet medföra taxering. ny Detsamma gäller enligt punkt 2 myndighetsbeslut påverkar som en taxeringsenhets värde. För nytaxeringsgrunden gäller spärrbelopp 15 som av basvärdet, dock minst 25 000 kr. Med hänsyn till den ganska ringa ekonomiska betydelsen för det allmänna har grunden gjorts obligatorisk först vid värdeförändringar om 100 000 kr. Annars är den fakultativ, dvs. ny taxering får ske efter framställning av fastighetsägaren.

l förarbetena till FTL uttalade fastighetstaxeringskommittén Ds B 1981:5 bl.a. följande s. 90:

Nytaxeringsgrunden infördes vid 1973 års särskilda fastighetstaxering och har enligt vad som erfarits tillämpats i endast ringa omfattning. Genom reglerna i FTL har vid indelning i ägoslag införts en betydligt starkare bundenhet till plansituationen 2 kap. 4 § FTL. Denna bundenhet förs genom föreskrifterna i 4 kap. FTL över på

indelningen i taxeringsenheter. Härav följer att planändringarg i

framtiden i större utsträckning än f.n. bör föranleda ändrad indelning i taxeringsenheter och därmed också obligatoriskt taxering enligt ny kommitténs förslag i 16 kap. 2 § FTL. Aven om nytaxeringsgrunden sällan aktualiseras kan i enstaka fall betydande värden stå på spel vid en planändring. Starka rättviseskäl talar då för att ny taxering skall kunna ske.----

Denna nytaxeringsgrund är motiverad av rättviseskäl. Inför varje SFT gås planändringar igenom vilket leder till förändringar i värdeområdesindelning och riktvärdeangivelser. Nytaxeringsgrunden har, såvitt gäller punkt 1 och alltjämt tillämpats i mycket ringa omfattning. Också beträffande den i punkt 3 reglerade grunden, erlagda anslutningsavgifter och gatukostnader, konstaterade fastighetstaxeringskommittén s. 90-91 att den endast i ringa omfattning åberopats grund för som nytaxering. Man ansåg dock dessa förhållanden vara värdefaktoreri FTL:s mening vilka borde inverka på värderingen. Grunden medför sällan någon värdeförändring sådan storlek att den av blir tillämplig.

Rörelsenedläggning

Vad slutligen gäller nytaxeringsgrunden i 5 § rörelsenedläggning - infördes denna till 1973 års taxering efter förslag 1971 års fastigav hetstaxeringsutredning. Grunden är fakultativ med ett spärrbelopp om hälften av basvärdet. Regeln överfördes oförändrad till FTL Ds B 1981:5. Fastighetstaxeringskommittén anförde härvid att rörelsenedläggning enligt vad man erfarit åberopats som nytaxeringsgrund i endast ringa omfattning men att starka skäl ändå talade för att den borde vara kvar. Det framstod som stötande att inte i de fall en rörelsefastighet saknade användningsmöjligheter kunna sänka ett taxeringsvärde bestämts under helt andra som förutsättningar. Departementschefen anslöt sig till förslaget, antogs riksdagen som av prop. 198182:19 s. 44, SkU l98l82zl7, SFS 1981:1119.

De fall när en tillämpning av denna nytaxeringsgrund aktualiseras kan vara t.ex. när en industri i en skräddarsydd byggnad måste lägga ned och ingen är beredd att fortsätta den typ av verksamhet för vilken byggnaden är inrättad eller när en en mindre ort dominerande industri måste lägga ned och det i orten inte finns någon helst efterfrågan på industrilosom kaler.

9.5 överväganden och förslag

9.5.1 Inledning

Reglerna om nytaxering har i stort sett fungerat tillfredsställande. En brist i den rådande systematiken är dock att nytaxeringsgrunderna inte är klart avskilda från varandra utan vissa ändrade förhållanden kan medföra att flera nytaxeringsgrunder är uppfyllda samtidigt. Detta beror att nya grunder tillkommit efter hand genom ändrad lagstiftning och att det i samband härmed varit svårt att undvika att nya grunder även omfattat vissa förändringar som redan varit reglerade. Vissa grunder framstår också i dag som föråldrade. För skattemyndigheterna och domstolarna innebär den särskilda fastighetstaxeringen inte sällan arbete med att utröna om förutsättningar för nytaxering föreligger i de fall att beloppsspärrar finns angivna. Genom den särskilda fastighetstaxeringen fångar man upp förändringar ifråga om fastigheten såsom t.ex. ändrad fastighetsindelning, ändrad användning, ändrade äganderättsförhållanden, till- eller ny-, ombyggnad eller ändrad rätt till utnyttjande enligt fastställd plan. Utöver den betydelse den särskilda fastighetstaxeringen har för fastighetsägarna sker således genom denna en successiv förändring värdefaktorer och av taxeringsvärden. Härigenom har den särskilda fastighetstaxeringen betydelse genom att den åstadkommer viss ajourhållning berörda en av register. Särskild fastighetstaxering bör därför alltjämt ske de år då allmän fastighetstaxering inte sker. Den systematik med katalog med särskilt en angivna nytaxeringsgrunder som återfinns i 16 kap. FTL bör behållas.

Däremot finns inom ramen för den rådande systematiken utrymme för

en del förändringar i såväl formellt som materiellt hänseende.

9.5.2 Rapporteringsskyldigheten

Bland de frågor särskilt bör uppmärksammas beträffande den som särskilda fastighetstaxeringen har framkommit ett visst behov av en översyn av andra myndigheters rapporteringsskyldighet till skattemyndigheterna. De synpunkter framförts måste mot bakgrund som ses av

förfarandet vid särskild fastighetstaxering. Som tidigare nämnts tar fastighetsägare sällan själv initiativet till ny taxering. I stället aktualiseras sådan regelmässigt grundval de uppgifter som kommer till SKM:s av kännedom den rapporteringsskyldighet vissa myndigheter har. Så genom är t.ex. kommunerna enligt 18 kap. 11 § FTL skyldiga att rapportera beviljade bygglov till SKM. Rapporteringen sker idag med hjälp av papperskopior av dokument som skickas från byggnadsnämnd till SKM, och är inte standardiserad. Huruvida grund för ny taxering föreligger kan i allmänhet inte avgöras förhand. SKM måste därför regelmässigt förelägga fastighetsägarna att inkomma med deklaration. Uppgifter som lämnas av olika myndigheter ligger således till grund för de deklarationsförelägganden som utfärdas. De kostnader och det merarbete som uppkommer till följd av det tillämpade förfarandet kan undvikas med en förbättrad rapporteringsskyldighet. Samtidigt kan man uppnå en förbättrad registerkvalitét och skapa förutsättningar för en mer rationell hantering av de särskilda fastighetstaxeringarna. Hur kommunernas rapporteringsskyldighet kan förbättras liksom förutsättningarna för ett utökat användande

ADB-media beskrivs närmare i kapitel 4 respektive 1.0. l samman-

av hanget kan nämnas att Riksskatteverketi anslagsframställan för perioden 1997-1999 skall lämna en redogörelse för de effektiviseringsvinster som kan erhållas till följd integreringen systemen fastighetsområdet. av av Med förbättrad rapportering av uppgifter till skattemyndigheterna en skulle detaljerat kunna följa upp fastigheternas beskaffenhet och man mera användning under den löpande taxeringsperioden. Kostnaderna för en eventuellt utökad särskild fastighetstaxering måste dock beaktas. Omfattningen den särskilda fastighetstaxeringen blir därmed en avvägningsav fråga. Enligt vår mening bör därvid följande beaktas. För att en registerbaserad fastighetstaxering skall framstå som meningsfull, både för berörda fastighetsägare och myndigheter, måste en tämligen långt driven automatik finnas. Det enskilda uppgiftslämnandet måste så långt möjligt begränsas till de situationer där en uppgiftsinsamling annat sätt framstår som alltför kostsam eller annars olämplig ur träffsäkerhetssynpunkt. Såvitt gäller den allmänna fastighetstaxeringen uppnås detta mål till stor del att värdefaktorer främst söks bland omständigheter som är stabila genom över tiden, något som bl.a. innebär att man i mångt och mycket kan bygga en ny allmän fastighetstaxering den närmast föregående. För att ett sådant förfarande skall kunna vidmaktållas är det emellertid nödvändigt med ett uppgiftsinsamlande även under de löpande taxeringsperioderna. Den särskilda fastighetstaxeringen får för framtiden i ett registerbaserat förfarande en delvis annan dimension än den för närvarande har. l det äldre systemet kunde ofullkomligheter vid särskild fastighetstaxering lättare botas genom de uppgifter som fastighetsägarna var skyldiga att deklarationsvägen lämna vid allmän fastighetstaxering.

Den särskilda fastighetstaxeringen blir däremot framöver inte bara en fråga om att fastställa nya värden för ett aktuellt år utan måste därutöver ges sådan form att den allmänna fastighetstaxeringen vilar på så säker en grund som möjligt. Det är mot denna bakgrund viktigt att den rapporteringsskyldighet som anges i 18 kap. ll § FTL 14 kap. 12 § FTL i vårt lagförslag blir en realitet. Hithörande frågor behandlas närmare i kap. De förslag som där redovisar bygger tänkta förbättringar i fråga kommunernas om rapporteringsskyldighet i samband med ärenden rörande bygganmälanlbygglov. Motsvarande överväganden görs för Skogsstyrelsen och vissa andra myndigheter. Ett framtida lägenhetsregister är ytterligare exempel på en informationskälla för fastighetstaxeringen. Å andra sidan torde det ta sin tid att få ett nytt system i tillfredsställande funktion. Som ett måhända inte alltför fjärran mål står också ordning där eventuellt en man

skulle kunna övergå från ett system med allmän fastighetstaxering, årligt

omräkningsförfarande samt särskild fastighetstaxering till årlig en fastighetstaxering. Vid våra överväganden i fråga om den särskilda fastighetstaxeringen har utgått från att, om en tillfredsställande rapportering kommer till stånd, en viss ökning av arbetet kring den särskilda fastighetstaxeringen blir oundviklig. Som motvikt bör dock den registerbaserade allmänna fastighetstaxeringen kunna förväntas löpa desto smidigare. Enligt vad vi inhämtat aktualiseras i dag i landet sammanlagt 5 000 ca ärenden rörande bygglov for nybyggnad. Med vår inställning till frågan

om en registerbaserad fastighetstaxering torde man knappast kunna tunna

ut nuvarande regler rörande särskild fastighetstaxering i nämnvärd omfattning. Vi redovisar i de följande avsnitten de ändringar som ansett motiverade i förevarande delar.

9.5.3 De formella fastställelsebesluten

Kännedom om skatteplikt, ägarförhållanden etc. erhålls idag genom uppgifter från olika register fastighetstaxeringens område. Motiven för att för dessa ändamål behålla den särskilda fastighetstaxeringeni form av formella fastställelsebeslut har därför försvagats. Däremot har det automatiska fastställandet av föregående års taxeringsvärde den funktionen att värdet utgör basvärde i omräkningsförfarandet. Vidare utgör det formell grund for möjligheten att klaga på att nytaxering inte har skett. Vi anser därför att en bestämmelse detta slag alltjämt har aktualitet. av Regeln återfinns i vårt lagförslag i 11 kap. l § FTL.

9.5.4 Nytaxeringsgrunderna

Förändringar av taxeringsenheten

Ny taxering skall liksom för närvarande endast komma ifråga om en fastighet berörts av förändring efter beskaffenhetstidpunkten för närmast föregående allmänna fastighetstaxering eller ny taxering. De nuvarande grunderna för nytaxering överlappar som tidigare nämnts i vissa fall varandra. En uthyrning av industribyggnad för försvarsändamål medför t.ex. att byggnadens byggnadstyp bör ändras till specialbyggnad. Detta leder till att skattepliktsförhållandena bör ändras och att typen av taxeringsenhet blir en annan. Finns det flera byggnader på taxeringsenheten och byggnadstypen för övriga byggnader inte ändras bör dessutom den tidigare taxeringsenheten delas i två enheter. Förändringen i användningssätt medför således att fyra nytaxeringsgrunder är uppfyllda, nämligen taxeringsenhet bör ombildas, skattepliktsförhållande bör ändras, typ av taxeringsenhet bör ändras och byggnad bör indelas i annan byggnadstyp. W Grunden ny- eller ombildning av taxeringsenhet är av central betydelse och medför inga problem i den praktiska tillämpningen. Grunden ändrad typ av taxeringsenhet förefaller inte ha någon självständig funktion i förhållande till grunden i 16 kap. 2 § punkt ny-eller ombildning eller till grunden i 2 § tredje stycket, ändrad indelning i ägoslag och byggnadstyp. De situationer där indelningen i taxeringsenhet av någon anledning inte är riktig, t.ex. när ny taxeringsenhet skall bildas eller redan befintlig taxeringsenhet skall ombildas 2 § första stycket punkt l, liksom de fall där användningen av en taxeringsenhet har ändrats under löpande taxeringsperiod 2 § första stycket punkt 2, bör

kunna samlas till en gemensam nytaxeringsgrund, nämligen ny taxerings-

enhet bör bildas eller indelningen i taxeringsenhet bör ändras, ll kap. 2 § första stycket punkt 1 FTL i vårt lagförslag. För fastighetsinnehavare med stora fastighetsinnehav, i första hand ägare av skogsfastigheter, upplevs stundom skyldigheten att vid mindre förändringar beträffande fastighet, t.ex. arealändringar, lämna en omfattande deklaration som betungande. Nu är det knappast möjligt att helt undvika denna situation. En eller flera avstyckningar kan leda till att arealernai fråga kommer att bilda nya registerfastigheter vilka normalt skall taxeras nytaxering. Därmed torde det vara mycket svårt att för stamfastigheten göra något undantag från nytaxering. Dessutom måste rimligen ägaren av densamma för sin egen interna redovisning ha behov av att veta arealen på sin fastighet. Vi vill dock erinra om att arealredovisningen i fråga om värderingsenheter skog sker i hektar, varför nytaxering av stamfastigheten inte alltid behöver ske även om sådan

taxering blir aktuell beträffande avstyckningen. Möjligheten att lämna uppgifter på ADB-medium bör för de större fastighetsägarna kunna lösa en del av hithörande problem.

Ändrad skatteplikt

För de fastigheter som avses i 3 kap. 4 § FTL kan förändringar i skatteplikten inträda utan att indelningen i taxeringsenhet ändras. Denna nytaxeringgrund måste därför kvarstå l 1 kap. 2 § första stycket punkt 2 FTL i vårt förslag.

Felaktig taxeringsenhetstyp

En regel som möjliggör att kan åstadkomma rättelse i de fall då man en taxeringsenhet indelats i felaktig taxeringsenhetstyp utör ett nödvändigt komplement i systemet med fastighetstaxering och skall därför finnas kvar 11 kap. 2 § andra stycket FTL i vårt förslag.

Ändrad indelning i ägoslag och byggnadstyp

Man har tidigare diskuterat huruvida denna nytaxeringsgrund konsumerar nytaxeringsgrunderna ändrad eller felaktig taxeringsenhetstyp och ändrade skattepliktsförhållandenBjörne m.fl. Fastighetstaxering l 6:48. Används. ningen av såväl grunden typ taxeringsenhet bör ändras indelav som ningen i byggnadstyper och vissa ägoslag bör ändras har nämligen ansetts svårmotiverad, eftersom en ändring taxeringsenhetstyp alltid måste av bygga en ändring byggnadstyp eller vissa ägoslag medan sådan av en ändring inte alltid leder till en ändring taxeringsenhetstyp. En möjlighet av är att grunden skall ses som subsidiär till de nämnda nytaxeringsgrunderna. Lagförarbetena heller ingen vägledning i frågan. ger Även denna grund således inte alltid leder till om en ändring av taxeringsenhetstyp har den betydelse för korrekt registrering en av byggnader etc. Vi därför att den bör finnas kvar självständig anser som nytaxeringsgrund 11 kap. 2 § tredje stycket FTL i vårt förslag.

Ändrad fysisk beskaffenhet och ändrad bebyggelse

En fråga som alltjämt är av intresse är skulle kunna införa om man enhetliga beloppsregler för alla fysiska förändringar i 16 kap. som avses

3 § jfr. avsnitt 9.4.2. Vi att femtedelsregeln och investeringsregeln anser kan gälla även vid ändrade bebyggelseförhållanden. Bestämmelsen i 16

kap. 3 § skall i enlighet härmed ges en mer generell lydelse ll kap. 3 §

första stycket FTL i vårt lagförslag. Femtedelsreglen har ansetts väl avvägd med hänsyn till skatteförvaltningens administrativa kostnader samt rättviseskäl, ordningsskäl och av betydelsen för samhällsplaneringen. Dessa skäl får alltjämt anses ha 25 000 kr bör dock höjas till 100 000 kr. Även aktualitet. Minimigränsen beloppet 1 miljon kr bör höjas. Den absoluta beloppsregeln om 100 000 kr kan grund höjningen spärrbeloppet från 25 000 till lOO 000 av av kr slopas. Spärreglerna utgör ett problem vid nytaxering av byggnad under uppförande. Det förekommer t.ex. att byggnaden inte taxeras såsom färdigbyggd grund spärreglerna. Detta har bl.a. medfört adminiav strativa problem vid inkomsttaxeringen. En möjlighet att taxera en byggnad såsom färdigbyggd bör därför alltid finnas året efter det år då byggnaden blev inflyttningsklar. En uttrycklig regel om detta bör således införas. Det har ibland pekats att andelstal, liksom bestämda värden, har den nackdelen först efter ett kanske omfattande arbete kommer fram att man till att förutsättningarna för nytaxering inte är uppfyllda. Eftersom man inte gärna kan tänka sig ett system där även tämligen obetydliga åtgärder skulle leda till nytaxering måste spärrar finnas även om de kan ge upphov till onödigt arbete. Den registerbaserade fastighetstaxeringen medför att i de fall där nytaxering inte skall ske på grund en spärregel, informatioav likväl måste till närmaste allmänna fastighetstaxering för nen sparas eventuell förtryckning, alternativt anmaning att deklarera.

Ändrade rättsliga förhållanden

Även grundeni 16 kap. 4 § sällan kommer till användning kan den om i vissa fall röra betydande belopp. Den bör därför kvarstå oförändrad. Spärrbeloppet skall dock höjas till 100 000 kr. Den fakultativa bestämmelsen rätt för fastighetsägaren att påkalla nytaxering passar om mindre väl i ett registerbaserat förfarande och bör samtidigt slopas ll kap. 4 § FTL i vårt förslag.

Rörelsenedläggning

Nedläggningsgrundeni 16 kap. 5 § utgör en säkerhetsregel som innebär vid för prisfall vissa priskänsliga och svårvärderade att man stora

fastighetstyper kan frångå den fastlagda taxeringsvärdenivån. Även denna nytaxeringsgrund torde ha tillämpats i mycket ringa omfattning. Av rättviseskäl bör den dock ändå behållas oförändrad. Den bör även fortsättningsvis vara fakultativ eftersom knappast någon än annan fastighetsägaren kan prestera erforderlig utredning i dessa delar. Situationen är således en annan än i 16 kap. 4 § FTL där den grundläggande informationen erhålls genom ändrade planbestämmelser1l kap. 5 § FTL i vårt förslag.

9.5.5 Deklarationsskyldigheten

Ägare till fastighet får för närvarande senast den 15 februari frivilligt

lämna särskild fastighetsdeklaration. Efter föreläggande är fastighetsägare skyldig att lämna särskild fastighetsdeklaration. Sluttiden för lämnande efter föreläggande får dock inte sättas till tidigare tidpunkt än den 15 en februari. För framtiden kommer i de fall nytaxering är aktuell fastighetsägaren att tillställas liksom vid allmän fastighetstaxering ett förslag till - -

taxering. Ägaren får därefter framföra eventuella erinringar. Skyldigheten

att deklarera efter anmaning skall finnas kvar. De tidpunkter som nyss nämnts får ses över och anpassas med hänsyn till arbetsfördelningen inom skatteförvaltningen. Denna översyn bör framför allt ske mot bakgrund av arbetets fördelning övertiden till följd av det förenklade fastighets- och inkomsttaxeringsförfarandet.

9.6 Bilagor

Se följande sidor.

SOU 1995 :148

236 Bilaga 9:1

AN3 m v

3 ä m i 3 å å ä N N 3 å N N J å

ä å 3 3

v

E v S

G m v o m w U

m U o m .UI v u S Z O a m m e D 3 X N

n

Bilaga 9:2 237

Nybildade fastigheter 199394

Län Avstyck- Klyvning Samman- Legali- Totalt Fastig- Totalt ning läggning sering hetsregl. berörda berörda eller nybildade

Sza 9460 397 280 119 10256 35770 46026

10 Särskilda

frågor

Nödvändig processgemenskap

10. l Inledning

En skattemyndighets beslut fastighetstaxering får överklagas hos om länsrätten av fastighetsägaren och Riksskatteverket. Fastighetsägare får också överklaga beslut om att avvisa begäran omprövning beslut en om av om fastighetstaxering. Vidare får beslut om att fastställa föregående års taxering och alltså inte ta fastighet till taxering vid särskild upp en ny fastighetstaxering överklagas. Enligt förvaltningslagens 1986:223 bestämmelser får beslut ett överklagas av den det angår om det gått honom emot 22 §. För fastighetstaxeringen gäller emellertid vidsträckt besvärsrätt en mer genom att fastighetstaxeringsbeslut får överklagas viss krets besvärsbeav en av rättigade även om det inte gått dem emot. Partskretsen bestäms inte i förvaltningsförfarandet såsom i rättegång slutgiltigt i första instans utan den som saken rör kan inträda part i besvärsinstans, han inte som trots att fört talan i tidigare instans. En förutsättning härför är dock i princip, att det beslut som han överklagar är det första rörande viss sak. en Rätt att överklaga har ägare till den fastighet beslutet rör 21 kap. l § och 29 kap. 1 § FTL. Med ägare den är ägare till fastighet avses som en vid ingången av det taxeringsär för vilket SKM beslutat fastigom hetstaxering. Byter en fastighet ägare efter denna tidpunkt har såväl den tidigare ägaren den före ingången femte året efter taxeringsåsom som av ret blivit ägare rätt att överklaga 24 kap. l § och 32 kap. l § FTL. Som fastighetsägare anses även den äger endast del fastighet. Det som en av en gäller både i fråga ideell och marken avgränsad del. Med flerägda om fastigheter avses fastigheter ägs flera juridiska ocheller fysiska som av personer.

10.1.2. Besvärsrätt vid flerägda fastigheter

Samäganderättslagen

En fråga som kan uppkomma för de olika slagen av ägare är vem som är besvärsberättigad i fråga flerägda fastigheter. Detta föranleder vissa om processuella problem. För vissa typer av fastigheter gäller att samtliga delägare i princip skall vara överens för att besvär skall kunna anföras; det gäller t.ex. dödsbon och samfälligheter som inte förvaltas av samfällighetsförening eller annat föreskrivet förvaltningsorgan. De former genom flerägande främst aktualiserats i fastighetstaxeringsmål är av som samägande enligt lagen l904:48 s. l om samäganderätt. Även frågor om dödsbos och dödsbodelägares besvärsrätt har dock förekommit. Lagen om samäganderätt är i princip tillämplig när två eller flera tillsammans äger ideella andelar fastighet. Enligt 2 § krävs samtliga delägares av en samtycke för förfogande över det samfällda godset eller för åtgärd i godsets förvaltning. Kan inte delägarna enas om godsets förvaltning, får enligt 3 § rätten på begäran någon av delägarna förordna att godset av under viss tid skall omhändertas av en god man.

Rättegångsbalken

För rättegången i tvistemål finns bestämmelser om nödvändig processgemenskapi 14 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken, RB. Där sägs att saken är sådan, att endast en dom kan ges för alla som har del i saken, om skall rättegångshandling medpart företar gälla till förmån för de som en övriga, även den strider mot deras handlingar. Enligt förarbetena är om regeln tillämplig endast processhandling som företas sedan rättegång i behörig ordning inletts. Den gäller inte den processhandling som innebär att målet anhängiggörs och gäller inte i förvaltnings- och skatteprocessen. Den kan dock ha viss betydelse även i dessa sammanhang.

Praxis

Vid samäganderätt i allmänhet föreligger s.k. nödvändig processgemenskap mellan delägarna. Enligt tidigare praxis har delägarna också i mål om fastighetstaxering ansetts skola föra en gemensam talan och har inte kunna framställa yrkanden sinsemellan är oförenliga RÅ ansetts som 1950 Fi 49l, 1959 321, 1974 B 1047. I äldre praxis finns dock också exempel på fall där talan som fullföljts av endast en av flera delägare har tagits till saklig prövning RÅ 1957 Fi 2026. Frågan har upp numera

avgjorts plenimålet RÅ 84 1:91 där regeringsrätten har genom ansett att delägare i fastighet var för sig har besvärsrätt i mål om fastighetens taxering. Härvid anförde regeringsrätten bl.a. följande:

Den allmänna fastighetstaxeringen är ett obligatoriskt förfarande. Beslutet vid taxeringen ligger i flera hänseenden till grund för beskattningen har även betydelse därutöver, exempelvis vid men kreditgivning mot säkerhet i den fasta egendomen. Förfarandet syftar därför till att ge ett i möjligaste mån korrekt besked i de hänseenden taxeringen omfattar, främst ett rättvisande värde på taxeringsenheten. För att säkra genomförandet finns bl.a. bestämmelser om deklarationsplikt för fastighetsägaren och tvångsmedel för att från honom om erhålla deklaration eller annan uppgift fastigheten. Mot fastigom hetstaxeringsnämndens beslut får även företrädare för allmänna intressen föra talan. Såvitt taxeringsintendentens talan gäller avser härvidlag att denne kan yrka den ändring han allmän synpunkt ur finner påkallad och alltså kan exempelvis yrka höjning eller sänkning av taxeringsvärdet. Taxeringsintendenten får också enligt 24 kap. 2 § FTL anföra besvär till fastighetsägarens förmån. Medgivande behöver inte inhämtas från fastighetsägaren, och länsrätten torde ha att pröva besvären även om fastighetsägaren bestrider ändring. Också mellan enskilda delägare inbördes kan det föreligga olika meningar om vad som utgör ett riktigt beslut beträffande taxeringen av en fastighet. Reglerna i 2 § samäganderättslagen kan kräva synas att samtliga delägare i en fastighet aktivt medverkar i ett överklagande av fastighetstaxeringsnämndens beslut och dessutom är överens i fråga om den ändring som yrkas. Lagen anvisar möjligheten att få god en man förordnad, vilken kan föra för delägarna talan en gemensam angående saken. Trots att någon regel motsvarande den i 14 kap. 8 § RB inte finns för fastighetstaxeringsprocessen, synes med bestämmelserna i FTL och med vad som i allmänhet gäller i förvaltningsprocessen mest förenligt och bäst ägnat att främja intresset riktig av en taxering vara att delägare som har synpunkter på ett beslut om fastighetstaxering får möjlighet att framföra dessa, övriga oavsett om delägare är av annan åsikt eller av någon anledning inte vill eller kan ta del i processen.

Äger ett dödsbo fast egendom företräds det antingen legal ställföret-

av rädare, dvs. boutredningsman eller testamentsexekutor, eller den eller av de delägare som har del i boet. Finns det flera dödsbodelägare föreligger nödvändig processgemenskap generellt sett, dvs. dödsbodelägarna måste besvära sig gemensamt. Samma gäller för övrigt för samfälligheter som inte är juridiska Även det inte har i praxis efter personer. om prövats den prejudicerande domen RÅ 84 1:91 besvärsrätten för varje delägare i om samägd fastighet har det på sina håll gjorts gällande att varje dödsbodelägare vid fastighetstaxeringen besvärsberättigad. Detta är anses vara enligt vår mening inte riktigt dödsboet utgörs av en förmögenhetsmassa -

där ingen delägare har andel i någon speciell i dödsboet ingående tillgång. Situationen är således än vid samäganderätt. en annan

10.1 Förarbeten m.m.

Frågan vilka borde besvärsberättigade berördes av FTK i om som vara betänkandet Ds B 1980:8 Besvärsrätten då flera personer gemensamt äger fastighet. l betänkandet konstaterade kommittén att när flera personer en gemensamt äger fastighet så föreligger nödvändig processgemenskap en en mellan de olika delägarna och de måste således föra en gemensam talan. Man betonade också att situationen skiljer sig från den då såväl gamle ägaren fastighet är part, där båda intar mer eller mindre som nye av en en självständig partsställning. Situationen är ytterligare belyst JO i beslutet 1983 S11 s. 30. JO av hänvisade här till 2 och 3 samäganderättslagen, samt konstaterade bl.a. så länge författningsregler saknas är det upgift för praxis att att en bestämma vad är gällande rätt i ämnet för förvaltningsrättens del. som Situationen har jämförts med vad gäller angående rätten att anföra som besvär för både den är ägare vid den aktuella tidpunkten och den som som tidigare varit ägare. Regeln härom infördes i samband med 1970 års allmänna fastighetstaxering. l samband härmed uttalade departements-

chefen prop. 1969:147 s. 83 följande:

Oavsett hur det förhåller sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet fastigheten sedermera gått över till av än denne, det naturligt att även den nye ägaren skall ha annan synes besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av taxeringsvärdets storlek. Innebörden detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den av ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av som var taxeringsåret, skall utesluten från talerätt om han sedermera vara överlåtit fastigheten. Därmed kan, också framhållits i prosom memorian, fall uppkomma i vilka flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa något problem. Har endast den tillträdande ägaren fört talan i prövningsnämnden bör den senare förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av om den tillträdande ägaren klagar eller Det nu anförda bör f.ö. gälla senare alla varit fastigheten under tiden fr.o.m. taxeringsårets som ägare av ingång t.o.m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får nämligen ha ett självständigt intresse av fastighetens anses taxeringsvärde.

SOU 1995: 148 243

Efter besvärstidens utgång finns, jag skall beröra närmare i det som följande, rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl tidigare ägare som den är ägare vid besvärstillfället. som

Reglerna innebär bl.a. att fastighet byter ägare innan den om en ordinarie besvärstiden har gått ut, både tidigare och ägare är besvärsbeny rättigade. Om en av dem fört talan i länsrätten, är den andre berättigad att överklaga länsrättens beslut i kammarrätten. Den förvärvar fastigsom heten medan pågår har rätt att inträda i målet. Om processen som ny part ett taxeringsbeslut vunnit laga kraft, har både tidigare och ny ägare extraordinär besvärsrätt, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda.

Att regeln om besvärsrätt för både tidigare och ägare i några fall ny skulle kunna ge upphov till vissa processuella problem tidigt var man medveten om. Kommittén beskrev dem i Ds B 1980:8 s. 125 på följande

sätt:

Så länge de båda ägarnas yrkanden sammanfaller uppstår inte några komplikationer. Det kan emellertid inträffa att deras yrkanden skiljer sig på en eller flera punkter. l fråga taxeringsvärdets storlek kan om exempelvis de båda ägarna yrka ändring med såväl olika belopp som i olika riktning, dvs. den ägaren kan yrka att taxeringsvärdet sänks ena

medan den andra ägaren kan yrka höjning taxeringsvärdets

en av storlek. Aven i andra frågor, t.ex. beträffande beskattningsnatur eller klassificering av mark och byggnader, kan de båda ägarnas yrkanden gå isär. I dessa fall har domstolarnas praxis utbildats så att processen har hållits inom de angetts såväl den gamla den ramar som av som nya ägaren. Har t.ex. den ena av ägarna yrkat sänkning en av taxeringsvärdet med l0 000 kr och den andra höjning värdet en av med samma belopp har det ansetts att såväl sänkning en som en höjning av taxeringsvärdet inom de angivna är tillåten ramarna utan att det kan anses att domstolen har gått utöver parternas yrkanden.

Enligt FTK SOU 1984:37 l70 har det i praktiken visat sig de s. att processuella problemen med och tidigare ägares besvärsrätt gått bra ny att bemästra. De problem skulle komma att uppstå vid tillämpningen som om varje delägare fick en självständig besvärsrätt är i viss mån art av samma som de som kan uppkomma vid besvärsrätten för eller gammal ny ägare. Kommittén har i det sammanhanget framhållit de stora svårigheter som det fört med sig för domstolarna att skaffa fullmakter för samtliga

ägare till en taxeringsenhet.

I praktiken har således redan före det tidigare nämnda pleniavgörandet

i mål om besvär över fastighetstaxering varje delägare ansetts ha en självständig rätt att föra talan fastighetens taxering. Problemen härmed om har lösts på samma sätt då både gamla och ägare för talan som nya

beträffande fastighetstaxering. Vid sinsemellan oförenliga

samma

besvärsyrkanden har tagit alla yrkanden till prövning och man upp begränsat besvärsprövningen t.ex. de längst gående yrkandena om av höjning eller nedsättning taxeringen. Har taxeringen ändrats talan av delägare, har övriga delägare delgetts domen och haft besvärsrätt. av en Motsvarande gäller sannolikt även beträffande delägare i dödsbon. Vad torde dock inte tillämpas på sådana samägdajordbruksfasti gsom nu sagts heter i lagen l989:33 förvaltning av vissa samägda som avses om jordbruksfastigheter. FTK fann SOU 1984:37 l71 att kammarrätternas tillämpning i fråga s. besvärsrätt for delägare är hanterlig och att den främjar de olika om delägarnas rättssäkerhet samt att de processuella problem i fråga om beloppsramar och liknande kan uppkomma är likartade dem som som finns vid och tidigare ägares besvärsrätt. Man anförde bl.a. följande: ny

Hanteringen underlättas att införskaffandet av fullmakter, genom ibland i ärenden med hundratalet delägare, försvinner. Det är inte heller ovanligt att taxeringsenheter också numera har ett mycket stort antal delägare. Liksom det förr aktuellt med byalag och s.k. var ålañske med många delägare gäller detsamma i de numera m.m.

vanliga gemensamhetsanläggningarna och andra typer av samfällig-

heter. i Det är materiellt otillfredsställande att delägare i en sådan samfällighet inte kan få taxeringen prövad om någon eller några delägare sätter sig emot det eller inte kan anträffas. Från kommitténs synpunkt är det väsentligaste att taxeringen blir riktig. De delägare som inte fört talan blir kvar vid sin rätt att anföra besvär över det beslut som en annan delägare besvär gett upphov till. Besvärstiden för delägare genom anknyter till delgivning domen. Delges inte domen kvarstår extra av ordinär besvärsrätt. Någon risk för delägare skall förlustig att en sin rätt att få sin talan prövad föreligger därför inte.

Mot bakgrund det anförda föreslog kommittén att regler skulle av införas rätt för varje delägare i samägd fastighet att föra talan vid om fastighetstaxeringen. Förslaget genomfördes inte.

10. 1 överväganden

Som framgått av den tidigare redogörelsen finns det inga regler som direkt ger svar på frågan om delägares rätt att agera på andra delägares vägnar vid s.k. nödvändig processgemenskap på förvaltningsrättens område. Förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen saknar bestämmelser om processgemenskap och om talerätten i det sammanhanget. Inte heller fastighetstaxeringslagen innehåller någon särskild bestämmelse om processbehörighet i de fall där en fastighet har fler än en ägare. I sammanhanget kan dock erinras om bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen 1979:291. Enligt denna gäller som huvudregel att rättens avgörande inte får gå utöver vad som yrkats i målet. Föreligger särskilda skäl får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre for enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Denna bestämmelse äger tillämpning även i fastighetstaxeringsmål. Frågan om nödvändig processgemenskap har diskuterats under åren. Före RÅ 84 1:91 ansågs det öppen fråga delägare i som en om en fastighet har talerätti mål och ärenden om fastighetstaxering eller om det krävs att alla delägarna måste anhängiggöra och föra en gemensam process. l avsaknad av törfattningsregler har det överlämnats praxis att bestämma vad som är gällande rätt for förvaltningsrättens del. Genom det nämnda avgörandet av regeringsrätten har en klar och entydig praxis etablerats. Principen om nödvändig processgemenskap skulle i och för sig kunna anses tilltalande ur domstolarnas synpunkt. Typfallet är den i dag vanliga situationen att två makar äger en fastighet tillsammans. Den .ene maken för talan i länsrätten varefter den andre maken besvärar sig hos kammarrätten. l dylika fall måste kammarrätten skicka besvären till länsrätten för rättidsprövning eftersom den andre maken inte varit part där. Den rådande ordningen kan sägas medföra ett visst.extra arbete i den praktiska hanteringen. På sina håll försöker man hantera situationen med flera delägare så att samtliga delägare erhåller en blankett med underrättelse om besvärsskrivelsen och möjlighet att ansluta sig till besvären. l de fall taxeringsbeslutet ändras delges domen eller beslutet med samtliga delägare. Fall där delägarna har med varandra oförenliga intressen, t.ex. vid skilsmässa, är dock tämligen sällsynta och uppfattas inte av vare sig skattemyndigheter eller domstolar något betydande problem. De som problem som trots allt föreligger anses vara hanterbara. Mot att formalisera förfarandet talar att man fr.o.m. AFT och SFT 1994 har en femårig omprövningstid av skattemyndighetens beslut. l sammanhanget kan erinras

om systemet med en deklarationsansvarig när flera delägare finns. Detta

praktiskt väl fungerande system skulle kraftigt fördyras med regler om nödvändig processgemenskap. Därtill kommer att fastighetstaxeringspro-

är utformad sakprocess. Processföremålet skall i cessen numera som en stället för att omfatta hela beslutet om fastighetstaxering utgöras av de

olika delfrågor skall avgöras vid taxeringen. övervägande skäl talar

som enligt vår mening för att inte ändra den rådande ordningen.

10.2 Beslut genom automatisk databehandling m.m.

10.2. 1 Fastighetstaxeringsregistret

Skattemyndigheten för enligt 6 kap. 8 § FTF med hjälp av automatisk databehandling register över fastigheterna länet, det s.k. fastighetstaxeringsregistret FTR. Detta innehåller sådana fastigheter, samfálligheter och byggnader ofri grund är eller skall bli föremål för fastigsom hetstaxering. En närmare beskrivning av registersystemet ges i vårt

delbetänkande avsnitt 8.2.

10.2.2 Nya regler vid inkomsttaxeringen

Genom lagstiftning år 1994 prop. 1993942224, bet. l99394:SkU42, rskr. 199394:3 84, SFS 1994:763-767 genomfördes vissa ändringar i skatteregisterlagen och vissa andra författningar i syfte att möjliggöra en utökad datorisering skatteförvaltningens ärendehantering och kontrollverksamav het. Bestämmelserna innebär i huvudsak att beskattningsbeslut i vissa fall skall kunna fattas genom ADB. Vidare skall inhämtande av uppgifter till skatteregistret och uppgifter som fordras för att arbets- och uppdragsgivare skall kunna göra skatteavdrag för betalning av arbets- och uppdragstagares preliminära och kvarstående skatt få lämnas ut från skatteregistret på ADB-medium. År 1995 infördes regler for skatteförvaltningens dokumenthantering nya prop. 199495:93 Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen, m.m., bet. l99495:SkU15, rskr. 1994952158, SFS 1994:1905l908, 1969-1974. Reglerna innebär att den pappersbaserade ärendehanteringen inom skatteförvaltningen kan ersättas med elektroniska dokument och elektroniska akter. De nya bestämmelserna, som tagits i skatteregisterlagen 1980:343, trädde i princip i kraft den 1 januari 1995 och kunde tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Av bestämmelserna framgår elektronisk akt skall kunna innehålla att en all information i ett ärende såsom inkomna pappersdokument som läses bilder och behandlingsbar text, information via telelinje och från som magnetmedia, data hämtade från skatteregistren, skriftväxling med den skattskyldige samt beslut i ärendet. Elektroniska dokument skall rättsligt

vara likställda med pappersbaserade dokument. Elektronisk dokumenthantering innebär bl.a. att beslut och andra handlingar i original skall lagras i elektronisk form. För inkomsttaxeringen har detta författningstekniskt utformats så att möjlighet ges att sätta ett beslut i form ett upp av elektroniskt dokument, dvs. en upptagning vars innehåll kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Härmed avses att man med viss teknik i efterhand kan upptäcka förändringar i informationsmängd och att en denna kan knyta informationen till en bestämd handläggare, dvs. låsa informationen. För att möjliggöra detta har skatteförvaltningen påbörjat införandet av s.k. aktiv kort. Med hjälp av öppna och hemliga nycklar skall beslut kunna förses med s.k. digitala signaturer eller läs. Den föreslagna elektroniska dokumenthanteringen har genomförts i lokala försök vid 1995 års inkomsttaxering. En ärendehandläggning grundad på elektroniska akter kan antas bli genomförd inom hela skatteförvaltningen under senare delen av 1990-talet.

10.2.3 Beslut om fastighetstaxering

Beslut om fastighetstaxering är enligt 16 kap. l § FTL grundläggande beslut om fastighetstaxering varmed även avses beslut omräkning, om omprövningsbeslut och beslut taxeringsåtgärder efter domstols beslut. om Beslutsförfarandet är uppbyggt så att ett grundläggande beslut om fastighetstaxeringi samtliga fall dokumenteras genom att beslutet upptas i beslutsförteckning som signeras den beslutande tjänstemannen eller av genom att ett enskilt beslut upprättas och signeras. Utöver själva fastighetstaxeringsbesluten fattar SKM under ärendehanteringens gång en rad andra beslut, t.ex. om anstånd med att lämna fastighetsdeklaration, föreläggande att inkomma med fastighetsdeklaration m.m.

102.4 överväganden och förslag

Den registerbaserade fastighetstaxeringen bygger Ökad ADBen användning. l de fall Skattemyndigheten har tillgång till erforderliga uppgifter förtrycks dessa och forslag till taxering skickas till fastighetsägaren som kontrollerar uppgifterna och i de fall behov ändring av föreligger gör denna samt återsänder blanketten till skattemyndigheten. l denna del är det, i likhet med vad som anförts beträffande den förenklade självdeklarationen vid inkomsttaxeringen, betydelsefullt att kunna ta tillvara de möjligheter till rationalisering ärendehandläggningen av som modern teknik erbjuder och som innebär förenklingar för enskilda samtidigt som de på sikt leder till minskade administrationskostnader.

Som ett led i de åtgärder kan vidtas för att underlätta uppgiftslämsom nandet för fastighetsägarna vid AFT och SFT ingår möjligheten att, för underlag till fastighetsdeklarationen ADB-medium, den som vill, lämna dvs. magnetband eller diskett. Vi har föreslagit regel härom i 14. en kap. 4 § fjärde stycket FTL. l likhet med vad införts vid inkomsttaxeringen bör ärendehanteringsom vid fastighetstaxeringen förenklas att ADB-systemet används till en genom beslutsfattande. Beslut masskaraktär, t.ex. beslut om fastighetstaxering av i enlighet med utsända taxeringsforslag eller deklarerade uppgifter, där olika bedömningar saknas, bör få fattas ADB. utrymme för genom Bestämmelsen, framgår vårt lagförslag 16 kap. 1 § fösta stycket som av FTL, har utformats efter taxeringslagens 1990:324 bestämmelser om inkomsttaxeringen jfr. 4 kap. 2 a §. Vad gäller elektroniska dokument och elektroniska akter finns inga principiella hinder för en motsvarande ordning vid inkomsttaxeringen. Vi har dock valt att inte nu föreslå som någon reglering i denna del. Det finns anledning återkomma till detta när den registerbaserade taxeringen har utvärderats.

11 Beräknade kostnader

11.1 Rationaliserat uppgiftslämnande

Det rationaliserade uppgiftslämnandet syftar främst till att förbättra underlaget för registerbaserad fastighetstaxering. Underlaget för de en olika ställningstaganden och bedömningar som måste göras i taxeringen förbereds det s.k. registervårdsarbetet som utförs av SKM. genom Nuvarande system för ajourhållning av registren via byggnadsregistret och bygglovrapporteringen m.m. fungerar i stort sett som ett signalsystem. Kvalitéten på de uppgifter aviseras medför att det till viss del i som onödan skickas ut förelägganden taxering. Effektiviseringsvinster om ny kan i huvudsak uppnås om kvaliteten på de uppgifter som ligger till grund för SKM:s registervårdsarbete förbättras. Under förutsättning att särskild fastighetstaxering varje år kommer att omfatta ca 5 % av det totala antalet taxeringsenheter och att det for 40 % dessa skickas ut onödiga av förelägganden, torde ett förbättrat rapporteringssystem kunna medföra kostnadsbesparingar på till 1 mkr år. Kostnaderna för systemutupp per veckling för RSV respektive Lantmäteriverket beräknas uppgå till ca 200 000 kr. Kostnaderna för fastighetsägarna är knappast möjliga att ange med någon nämnvärd precision.

1 1.2 Taxering

1 1.2.1 Indelningsreglerna

Begreppet allmän byggnad föreslås bli utmönstrat. Kostnaden för taxeringen de fastigheter som härigenom blir skattepliktiga kommer av en följd härav att öka. Antalet taxeringsenheter med typkod 828 som Allmän byggnad uppgår till ca 5 300. Merkostnaden vid AFT 2000 torde uppgå till omkring 600 000 kr. l övrigt medför förslaget endast marginella kostnadsökningar.

1 1.2.2 Hyreshusenheter

l avsnitt 6 presenteras olika förslag till värderingsmodeller. Vi har förordat alternativ C. Den översiktliga kostnadsredovisning för AFT 2000 av hyreshusenheter m.fl. som lämnas nedan har utgått från nämnda alternativ. Som en inledning till kostnadsberäkningen kan konstatera att man hyreshustaxeringen omfattar ca 120 000 enheter vilket medför att det här inte är fråga om en hantering av massärenden på samma sätt vid som småhustaxeringen. Detta begränsar naturligtvis möjligheterna till att uppnå effektiviseringsvinster av samma storleksordning vid småhussom taxeringen år 1996. l syfte att minska kostnaderna för genomförandet AF T 2000 bör av en förtida uppgiftsinsamling genomföras hösten 1998. Genom denna skall samtliga uppgifter som behövs för registerbaserad fastighetstaxering tas en i registren. Förfarandet innebär inte ett deklarationsförfarande, vilket medför att uppgifterna skall kunna lämnas ADB. Ett sådant förfarande är fördelaktigt framför allt för ägare av stora fastighetsinnehav. De insamlade uppgifterna skall sedan ligga till grund för förtryckning av taxeringsförslag under hösten år 1999. För den förtida uppgiftsinsamlingen kommer utskicket att kosta ca 500 000 kr. Hanteringen, som omfattar registrering och kontroll av svar, kommer att kunna utföras såväl maskinellt manuellt. Under förutsom sättning att ca 50 000 enheter kan registreras s.k. scanning och genom resten från ADB-medium samt att ca 20 % av de 120 000 enheterna behöver granskas manuellt torde kostnaderna för hanteringen uppgå till ca 1,5 mkr. ADB-utvecklingskostnaderna kan beräknas till 1 mkr. ca Sammantaget skulle kostnaderna för den förtida uppgiftsinsamlingen således uppgå till ca 3 mkr. Genomförandet av taxeringen börjar i och med att taxeringsförslag och deklarationer skickas ut. Utskick inklusive systemutveckling torde kunna genomföras till en kostnad av ca 1,5 mkr. Kostnaderna för att hantera inkommande deklarationer och påpekanden med anledning taxeringsav förslagen påverkas dock av

om deklarationer kan lämnas på ADB-medium Cl vilka justerings- och jämkningsmöjligheter finns som a hur stor ekonomisk betydelse taxeringsvärdet får för fastighetsägaren och hur många taxeringsförslag och deklarationer inkommer till som SKM.

Deklaration på ADB-medium, genomförts vid inkomsttaxesom numera ringen, har inte föreslagits för fastighetstaxeringen. Å andra sidan har

utrymme lämnats för att underlag för deklaration skall kunna avges sådant sätt. Vi vill dock kraftigt betona de stora vinster som för framtiden kan uppnås att uppgifter skall kunna lämnas på ADB-medium. Vad genom gäller justerings- och jämkningsmöjligheterna förutsätts dessa enbart omfattajustering vid säregna förhållanden eller felaktiga riktvärdeangivelser. Under förutsättning att hälften av antalet enheter inkommer till SKM och att hälften dem kan hanteras maskinellt torde kostnaden för av hanteringen uppgå till 3 mkr. ADB-utvecklingskostnaderna uppgår till ca l mkr och driftkostnaderna till ungefär lika mycket. ca Den förändrade värderingsmodellen för hyreshus innebär att mer arbete behöver läggas ned indelningen i värdeområden och värdenivåläggningen. För närvarande finns totalt 2 754 värdeområden för hyreshus och tomtmark till hyreshus. Sannolikt behöver värdeområdesindelningen förfinas väsentligt i de 40 största orterna och man kan därför anta att antalet områden kommer att öka med 20 %. Merkostnaden för arbetet ca med värderingsmodell, indelning i värdeområden och värdenivåläggning uppskattas till 5 mkr. Den ändrade värderingsmodellen för hyreshusenheter innebär i inledningsskedet ökade kostnader men bör på sikt ge besparingar. Sammantaget bör AFT 2000 kunna medföra besparingar upp till 5 mkr.

1 1.2.3 Industrienheter

Totalkostnaden för taxering industrienheter är beroende av konjunktur, av taxeringsvärdeförändringar och beskattningskonsekvenser. Ett registerbaserat förfarande medför dock i sig inte några extra kostnader. Besparingarna torde däremot kunna uppgå till 3-4 mkr.

1 1.2.4 Lantbruksenheter

Den föreslagna inriktningen vad gäller förändringar i värderingsmodellerför AFT 98 kan inte ligga till grund för någon mer detaljerad na beräkning kostnader och och möjliga effektiviseringsvinster. Det bör av dock noteras att många lantbruksenheter förändras under en sexårsperiod. Förfarandet torde emellertid inte bli mer kostnadskrävande. Det bör dessutom finnas viss besparingspotential att arealgränsen för en genom den förenklade värderingsmodellen höjs till 40 hektar.

12 Författningsfrågor

12.1 Inledning

vårt uppdrag har ingått att göra översyn av författningsmässig l en karaktär. Nu gällande uppbyggnad regelsystemet kännetecknas av en av tredelning, nämligen FTL, FTF och övriga verkställighetsföreskrifter utfärdade RSV samt slutligen RSV:s rekommendationer. Den kritik av framförts kan sammanfattas på så sätt att man ansett en förskjutning som i strid med RF 8 kap. 13 § ha kommittill stånd i så måtto att frågor som i stället verkställighetsforeskrifter. Härtill

bort regleras i lag utformats som

kommer kritik rörande olika enskildheter.

12.2 Nuvarande system

Före FTL reglerades fastighetstaxeringen några få paragraferi KL samt av råd och anvisningar från RSV och från skattechefernai respektive län. av avsågs utgöra anpassning regelkomplexet till 1974 års FTL en av regeringsform med dess bestämmelser normgivningen. Regelsystenya om utformades så i FTL intogs de och grundläggande principer met att ramar gäller för värderingsmodellerna samt vissa formella och processuella som regler. I FTF intogs regler värdeserier, värdetabeller och klassindelom

ning.

l 7 kap. 7 § FTLrbemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer, i praktiken RSV, att meddela föreskrifter om klassindelningsgrunderna. Med stöd lagrum har regeringen bemyndigat av samma RSV och skattemyndigheterna att meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter behövs till FTL 6 kap. 1 § FTF. Denna författningssom tekniska struktur har tillämpats sedan år 1981. Inför AFT 81 meddelade således RSV föreskrifter, anvisningar samt allmänna råd som utan

inbördes rangordning togs in i sju handböcker. redan tidigt för viss kritik. Således begärde riksdagen i en FTL utsattes skrivelse 198182239, rskr. l98l82zl79 allsidig och förut-

SkU en

sättningslös utredning avseende såväl materiella formella regler för som fastighetstaxeringeni syfte bl.a. att åstadkomma förenklingar i systemet. AFT 81 kritiserades även av JO JO:s ämbetsberättelse 198384 276s. 305. l sin kritik tog JO upp en lång rad detaljfrågor som rörde mätregler, standarddetaljer, handläggningsfrågor, information Av intresse för m.m. vårt vidkommande är dock vad som sades det systemet om nya som sådant. Här yttrade JO bl.a. :

Det är varken konstitutionellt nödvändigt eller praktiskt lämpligt att författningsstyra fastighetstaxeringen i så stor utsträckning blev som fallet. Den uppläggningen tillsammans med den genomgripande och för övrigt inte helt väl fungerande datastyrningen taxeringen av resulterade i ett låst och med detaljerade föreskrifter för hårt uppbundet system för värderingen av fastigheterna. Den stela, detaljerade utformningen av taxeringen medförde att utrymmet för fastighetstaxeringsnämnder och domstolar att ta hänsyn till förhållandena i det

enskilda fallet blev för begränsat. Åtskilliga fastighetsägare, som lagt

ned mycket arbete att ge myndigheterna en riktig bild fastigav heten, har nog erfarit att det varit svårt att få något helst gehör som för sina synpunkter.

Genom ett riksdagsbeslut 1985 delades den allmänna fastighetstaxeringen upp på så sätt att fastighetsbeståndet taxeras skilda år prop. 198485: 222. Härefter har vissa ändringar i de materiella reglerna genomförts inför 1988 års allmänna fastighetstaxering prop. 198586:160, SkU 44, rskr. 44, SFS 1986:258. 1986 års småhustaxeringskommitté tillkallades för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxering småhusenheter av infor den allmänna fastighetstaxeringen år 1990. Kommittén lämnade i sitt betänkande Småhustaxering Ds 1987:8 förslag bl.a. förändringar om av värdefaktorerna för att fastställa byggnadsvärdet, förändringar av markvärdet m.m. Vidare uttalade kommittén att grundläggande och styrande regler för fastighetstaxeringen såsom regler för indelning mark av och byggnader, definitioner, viktiga värderingsregler, processuella regler osv. bör finnas i FTL, samt att det under arbetet med AFT 88 visat sig att vissa sådana frågor var oreglerade 5.54. l prop. 1987882164 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1990 s. 9-12 nämnde departementschefen att flera detaljer såväl som övergripande frågor hade fått anstå i avvaktan översyn i annat en sammanhang. Bl.a. framhölls att det var angeläget att författningsen teknisk översyn av regelkomplexet företogs. Vidare exempel på angavs frågor som visat sig oregleradei FTL. t.ex. regler vad utgör vara om som byggnad, gränsdragningen i vissa fall mellan småhus och hyreshus, definitionen av industriell verksamhet och värderingsregler för byggnad under uppförande.

12.3 överväganden och förslag

Fastighetstaxeringen omfattande procedur. Till att börja med kan är en konstateras att ett mycket stort antal objekt berörs. Grovt räknat finns för närvarande 2,3 miljoner småhusenheter, 120 000 hyreshusenheter, ca 350 000 lantbruksenheter och 160 000 industri- och vattenfallsenhetersom skall åsättas taxeringsvärden och därtill hörande delvärden. Inte sällan rör det sig avsevärda förmögenhetsvärden i det enskilda fallet. Det om sammanlagda taxeringsvärdet uppgick år 1994 till ca 2 071 mdkr. Härtill kommer ett inte ringa antal fastigheter av icke skattepliktig natur. Vidare kan konstateras att ambitionsnivån i värderingsarbetet är hög. Taxeringsvärdet skall bestämmas så att det motsvarar 75 % av det allmänna marknadsvärdet. För att nå det uppställda målet arbetar man med förhållandevis och utförliga regler för värderingen. Med tanke noggranna på hur prisbildningen sker för olika slag fastigheter går det inte att av använda endast värderingsmodell, utan olika metoder måste användas en for olika slag egendom, i vissa speciella fall av mycket invecklad av natur. Fastighetstaxeringen bygger i fråga om värderingen även på sådana bedömningar i andra fall är vägledande när det gäller att bestämma som värdet på fastighet. Detta innebär att värderingsteknikeni princip måste en utformas efter allmänt accepterade normer för värdering av fastigheter. l vissa hänseenden har avsteg från detta gjorts, antingen av forenklingsskäl

eller för att undvika möjligheter till omotiverade lättnader. Således bortses

från belåningsförhållanden och privaträttsliga förpliktelser. Vid fastighetstaxeringen beaktas även vad som gäller i fråga om fastighetsbildning, planbestämmelser samt regler om servitut för att nämna några exempel. Detta sammanhänger med att lagstiftningen på dessa

områden kan inverka värdet av en fastighet.

Det sagda är exempel på förhållanden förelegat sedan länge ovan som vunnit hävd inom fastighetstaxeringen. Vi har inte haft i uppdrag och som att föreslå några större ändringar i denna grundläggande struktur. Härav följer att den formella regleringen med nödvändighet har varit och måste förbli omfattande. Det sagda innefattar även ett konstaterande av att nu den detaljstyrning kom till stånd 1981 års reform i mångt och som genom mycket måste leva vidare. Genom det systemet ville man komma till nya rätta med bl.a. olika lokala inslag i värderingsförfarandet där man gjorde bedömningar, kanske saknade motsvarigheter andra håll. egna som Härtill kommer att vår huvuduppgift varit att föreslå ett registerbaserat förfarande. Om ett sådant system skall fungera smidigt måste en riksomfattande enhetlighet föreligga så långt möjligt. Det nu sagda innebär givetvis inte att justeringar och speciella hänsynstaganden i det enskilda

fallet skulle vara omöjliga. Nuvarande regler sådana korrigeringsmöjom ligheter skall därför behållas. Vid 1981 års lagstiftning, genom vilken den gällande FTL tillkom, nu skedde en markant förändring även rent författningsmässigt. Tidigare fanns som ovan nämnts ett begränsat antal lagregler i kommunalskattelagen i övrigt fanns i betydande omfattning verkställighetsföreskrifter utfärdade RSV och dess föregångare. År 1981 samlades alla m.m. av grundläggande regler i FTL, kompletterade med verkställighetsföreskrifter i FTF. Sådana föreskrifter utfärdas också av RSV. Härtill kommer ytterligare normgivning i form av råd och anvisningar, rekommendationer m.m. RSV:s verkställighetsföreskrifter var från början omfattande men begränsades kraftigt inför AFT 88. l vårt uppdrag har ingått att göra en översyn regleringen på området. av Eftersom FTL är av tämligen färsk natur och underkastades granskning av språkexpertis under departementsarbetet har inte ansett något större behov föreligga av en allmän översyn från rent språkliga utgångspunkter. Det kan redan här inskjutas att vissa tekniska uttryck inte är utbytbara, eftersom de bygger normer och standarder av allmän räckvidd. l sammanhanget bör även beaktas att den kritik som framförs mot fastighetstaxeringen i regel har ett annat mål än själva värdet. Det är således ovanligt totalt sett att någon hävdar att taxeringsvärdet - - som sådant blivit för högt i förhållande till den grundläggande målsättningen, dvs. att det skall motsvara 75 % marknadsvärdet. Sådana fall finns av förvisso men det normala är att man menar något annat. l del fall en

bottnar kritiken i att en efterföljande värdeutveckling gör att det åsatta

taxeringsvärdet inte är riktigt. l andra fall hävdas att det höga värdet slår hårt mot de bofasta när fastigheten är belägen i ett attraktivt fritidsområde. Det är självfallet naturligt att man samtidigt ser till effekterna i fastighetsskattehänseende och att boendekostnaderna med ett nytt förhöjt menar taxeringsvärde blivit för höga. Inte i något de angivna typexemplen av nu brukar det således göras gällande att taxeringsvärdet sett fastigur hetstaxeringsperspektiv skulle felaktigt. De problem ett högt vara som taxeringsvärde som sådant kan leda till från andra aspekter ligger emellertid utanför vårt utredningsuppdrag. Den uppbyggnad som skedde genom 1981 års lagstiftning anser vara riktig. Även i framtiden skall således bestå systemet av lag, förordning och övriga verkställighetsföreskrifter samt rekommendationer. Dessa får, liksom hittills, självfallet kompletteras med allmänna råd och anvisningar från RSV. Den kritik framförts gällande har framför allt tagit sikte som mot system på att vad som betecknats som verkställighetsföreskrifter gått utöver vad som skulle vara tillåtet enligt 8 kap. 13 § första och tredje stycket RF. Vad som skall förstås med verkställighetsföreskrift är inte helt entydigt. en

l lagtexten 8 kap. 13 § första stycket punkt 1 används uttrycket föreskrifter om verkställighet av lag. Rent språkligt torde detta närmast betyda en regel som behövs för att kunna verkställa lagen eller att få

rättstillämpningen att fungera. l praktiken har emellertid stundom en något

vidare tolkning gjorts. Man torde därvid haft ledning av vad som uttalades i förarbetena till RF. l prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsform och riksdagsordning m.m. s.211 framhöll departementschefen bl.a. ny att det i viss utsträckning var nödvändigt att regeringen skulle kunna få fylla ut en lag även inom det obligatoriska lagområdet. Av intresse nu är uttalandet att föreskriften inte fick gå så långt att lagrummet tillfördes något väsentligt nytt. Nyss nämndes att regleringen av fastighetstaxeringen rymmer verkställighetsföreskrifter i förhållandevis rik mängd. Inte i något fall har RR underkänt dessa. l RÅ 85 1:5 prövades RSV:s föreskrifter angående värdefaktom storlek för småhus. Enligt då gällande 8 kap. 3 § FTL bestämdes storleken med hänsyn till småhusets bostadsyta och dennas fördelning på olika våningar. Vidare angavs i lagrummet att storleksklas-

ser för småhus med en storlek som motsvarade högst 200 kvm i ett plan

inte fick göras större än att de motsvarar 10 kvm bostadsyta. RSV:s föreskrifter angående beräkningen var betydligt mer detaljerade. Här gavs mycket noggranna preciseringar av ytor och biutrymmen och man anknöt till Svensk Standard med dess indelning i primära, sekundära och övriga mätvärda delar i ett hus. Regeringsrätten fastslog att lagtexten inte innehöll någon närmare beskrivning av begreppet bostadsyta, utan att detta först genom RSV:s föreskrifter fått ett preciserat innehåll. Denna utfyllnad stred inte mot bestämmelsens ordalydelse. Vidare konstaterades att motiven till 8 kap. 3 § FTL var oklara. Eftersom inte motiven gav tillräckligt besked i frågan ansågs RSV:s verkställighetsföreskrifter inte ha tillfört lagregeln något nytt på sådant sätt att RSV skulle ha överskridit sin befogenhet. Eftersom inte heller taxeringsvärdet blivit högre än vad 5 kap. 2 § FTL påbjöd godtogs RSV:s föreskrift. Som ytterligare exempel på fall där föreskrifter prövats kan följande fall nämnas. I RÅ 85 1:79, RÅ 87 ref samt RÅ 94 ref 62 behandlades belägenhetsfaktorn, dvs. strand eller strandnära. Definitionen småhus i visst fall prövades i RÅ 85 1:87 och av indelningen i värdeområdeni RÅ 86 ref 57. Frågan vatten fanns eller om inte prövades i RÅ 86 ref 181. Värdefaktom fastighetsrättsliga förhållanden diskuterades i RÅ 88 ref 51 där föreskrifterna härom också godtogs. Slutligen kan nämnas RÅ 89 ref 102 där frågan gällde huruvida justering skulle ske. Av regeringsrättens praxis kan knappast något annat utläsas än att den ordning som etablerades genom 1981 års lagstiftning har godtagits i förevarande hänseende. Vi är dock medvetna om den kritik som framförts mot den gällande ordningen. Med tanke på fastighetstaxeringens karaktär av massärenden

är det viktigt att inte heller i framtiden några underkännanden skall ske på nu aktuell grund. Vi har därför bl.a. flera punkter flyttat över bestämmelser från FTF i några fall även från RSV:s föreskrifter till - - FTL när ansett att den grundläggande regleringen bör ske genom lag. Av genomgripande natur är de överföringar från FTF till FTL som gäller riktvärdebestämningar. Dessa regler är så väsentliga för bas- och taxeringsvärdena att de bör ha lags natur. De gjorda ändringarna medför dock inte någon ändring av den grundläggande tanken, nämligen att ett riktvärde liksom tidigare skall kunna frångås om det visas att detsamma inte leder till ett slutvärde som motsvarar 75 % av marknadsvärdet. l linje med nyss nämnda överföringar har även fört över bestämmelser från RSV:s verkställighetsföreskrifter till FTL. Samtidigt har en medflyttning skett av en del bestämmelser från FTF till RSV:s verkställighetsområde. Här har givetvis inte gjort annat än att ta bort ifrågavarande reglering från FTF. Det får sedan ankomma RSV att utforma nya föreskrifter. Vad vi föreslår kan enkelt uttryckt anges på följande sätt. l den nya FTL återfinns t.ex. regler om vilka värdefaktorer som skall finnas liksom antal klasser och liknande. 1 den nya FTF hittar man sedan de närmare föreskrifterna om hur exempelvis klassindelningar skall ske. Det slutliga arbetet med att t.ex. upprätta tabeller och liknande detaljeringar får sedan ankomma RSV. En effekt av vårt förslag blir givetvis en form av tröghet. Genom att de grundläggande reglerna för riktvärdebestämningarna upphöjs till lag blir det praktiskt svårare att ändra dessa eftersom riksdagens medverkan krävs. Värderingsförfarandet blir därmed stabilare vilket kräver extra eftertanke vid utformningen av reglerna. Detta kan ses som en nackdel om man exempelvis under förberedelsearbetet kommer fram till något nytt som bör kunna få beaktas. Detta är dock en av grundlagsfáderna åsyftad effekt av en reglering genom lag. Till bilden hör också att ett registerbaserat förfarande i sig lämnar mindre utrymme för tätare ändringar i regelsystemet. 1 fråga om riktvärdebestämningarna har för samtliga fastighetstyper utom lantbruken föreslagit en enligt vårt förmenande heltäckande överflyttning från FTF till FTL. Anledningen till att så inte skett beträffande lantbruken hänger samman med att där föreslår materiella ändringar i FTL på några väsentliga punkter. Således bör ekonomibyggnader kunna värderas enligt en enklare modell. Vidare bör värdefaktorn grovskogsprocent utmönstras, antalet kostnadsklasser minskas och schablonmetoden för värdering av skogsmark höjas från 20 till 40 hektar. Detta medför att de regler som nu finns i 1 kap. 10-12 och 19-23 FTF inte kunnat överföras till FTL i oförändrat skick. regler i De nya

dessa delar som nu skall utarbetas inför AFT 98 lantbruksenheter får tas

i 10 kap. FTL i vårt förslag och där införas i lagrum som nu lämnar

öppna 8-10 respektive 21-25 §§. Det bör dock redan här nämnas att inte anser det vara givet att en helt likvärdig bedömning kan göras beträffande lantbruken som t.ex. i fråga om småhusen. Vad gäller riktvärdebestämningar för t.ex. ekonomibyggnader kan man nämligen tänka sig att bestämningarna når en sådan detaljeringsgrad att en reglering i lag framstår som tveksam. Som ett annat exempel kan nämnas elproduktionsenheterna där inte föreslår en överflyttning av de detaljbestämmelser som nu finns i FTF. I dessa delar föreligger inte den stabilitet över tiden som kännetecknar andra riktvärdebestämningar. Beträffande industrienheterna föreslår en ändrad disposition FTL av för att göra reglerna mer överskådliga. l det föregående har pekats en del fall där definitioner ansetts behövliga. Vi har flera punkter tillgodosett framförda önskemål. I de fall där inte gjort det är förklaringen att vi funnit att något praktiskt behov därav inte visats föreligga. Att exempelvis definiera begreppet byggnad eller vad som skall utgöra en byggnad skulle ge en lagregel med sådan detaljeringsgrad att den inte blev hanterlig. l indelningskapitlet kap. 5 har berört vad som skall förstås med bostads- och lokalutrymmen. Som påpekat bl.a. i kap. 3 om utredningsarbetets inriktning har på där angivna skäl inte gått närmare de processuella frågorna. Däremot har gjort avsevärda omdispositioner av lagrum som rör frågor om talerätt, överklaganden m.m. l dessa delar är i dag bestämmelserna

uppdelade på olika kapitel allteftersom fråga är om allmän eller särskild

fastighetstaxering. Till stor del är det fråga dubbelregleringar om av samma sak. Här innefattar våra förslag en sammangjutning av regler som berör förfarandefrågor m.m. Vi har självfallet inte gjort någon fullständig genomgång alla de av föreskrifter m.m. som RSV har utfärdat under årens lopp. En sådan totalgenomgång skulle vara tämligen meningslös, inte minst därför att det väsentliga är vad som kan komma att föreskrivas för framtiden. Vi har som nyss nämnts fört över sådana föreskrifter från RSV som visat sig vara av bestående natur. l dessa delar har i regel en överföring skett till FTL. Framtida föreskrifters egentliga tillämpningsområde blir vad regleras som i 7 kap. 7 § FTL 6 kap. 11 § FTL i vårt lagförslag. Den allmänt hållna bestämmelseni 6 kap. l § FTF 10 kap. 1 § i vårt förslag kan inte utgöra än påminnelse det förra lagrummet. Även för framtiden kvarmer en om står möjligheten för den enskilde att göra gällande att en föreskrift går utöver det tillåtnas gräns. Det nu sagda innebär dock inte annat än att anser att man även för framtiden måste behålla den nuvarande systematiken i allt väsentligt. Att sammanföra alla regler av någorlunda betydelse för fastighetstaxeringen i enda lag skulle leda till ytterst långtgående detaljreglering. Även en en fortsättningsvis föreligger behov av en utfyllande komplettering genom

verkställighetsföreskrifteri FTF och genom RSV:s försorg, liksom genom rekommendationer. Vi har dock samordnat FTL och FTF så att de följer samma mönster. FTL har ändrats ett flertal gånger efter sin tillkomst. Vissa ändringar har varit långtgående i den meningen att hela kapitel har upphävts. l vårt förslag har självfallet sådana luckor försvunnit genom att textmassan dragits samman. Vi ber i övrigt att få hänvisa till författningskommentaren i kap. 13. Avslutningsvis kan nämnas att inte gått igenom andra författningar

där hänvisningar till FTL kan finnas. En sådan genomgång är numera

enkel att göra och bör därför lämpligen ske först om våra förslag godtas.

13 Författningskommentar

13. 1 Fastighetstaxeringslagen

Vi föreslår att en ny fastighetstaxeringslag införs. Vad föreslår här bygger som vi tidigare påpekat i stora delar på den nu gällande FTL. Bortsett från de materiella ändringar som presenterat i de föregående avsnitten vill vi här främst nämna följande. Av skäl som angetts i kap. 12 om författningsfrågor föreslår att de avsnitt i FTF som rör riktvärdebestämningar m.m. flyttas över till FTL. Den nya FTL har i överskådlighetens intresse givits en ny systematik. De grundläggande bestämmelser som är gemensamma för de olika fastighetstyperna har omdisponerats i de inledande kapitlen. Därefter behandlas de skilda fastighetstyperna var för sig. Nuvarande uppdelning på olika kapitel för. byggnader och mark har övergivits. Varje taxeringsenhetstyp regleras således uttömmande för sig i ett sammanhang. Vi har vidare dragit samman de avsnitt som rör förfarandet och där man i dag har i allt väsentligt enahanda regler uppdelade på olika kapitel beroende om det gäller allmän eller särskild fastighetstaxering. l det följande kommenterar i stort sett bara sådana lagrum där ändringar i sak föreslås. l de tidigare avsnitten rörande speciella frågor har tämligen ingående redovisat våra överväganden och förslag varför behovet av ytterligare påpekanden är mindre. Inom parentes anger ett nytt lagrums motsvarighet i nu gällande lagstiftning. Vi vill också nämna att upprättat ett särskilt hänvisningsregister direkt efter författningsförslagen. Den nya FTL är disponerad följande sätt. Avdelning 1 innehåller liksom i dag de allmänna bestämmelserna om taxering av fastighet. Med vårt förslag innefattar denna avdelning kap. 1-l2 l-l6A. Nuvarande avdelningar 2 och 3 är sammanförda till en avdelning 2 innehållande kap. l3-18 17-32. Avdelning 3 tidigare avdelning 4 rör omräkningsför- - farandet och innehåller kap. 19-21 33-38.

Avd. Bestämmelser om taxering av fastighet

1 kap. Inledande

1§

l lagrummets andra stycke ges en upplysning om arbetsgången vid fastighetstaxering. Vår ändring innebär att orden indelning av byggnader och mark lagts till. Därutöver har en redaktionell ändring gjorts i sista punkten. Många gånger torde det vid bedömningar i ett fastighetstaxeringsmål med att studera något enstaka lagrum. I en del mer speciella fall vara nog är det emellertid nödvändigt för att nå fram till rätt lösning att sätta sig i systematiken för fastighetstaxeringen. Ett mycket belysande avgörande i denna del är ett regeringsrättsavgörande från år 1995 mål nr 481-93. Där erinras klart och tydligt om gången i taxeringsförfarandet, dvs. att börjar med indelningsfrågor rörande byggnader och mark samt man skattepliktsförhållanden för att sedan vidare till indelningen i taxeringsenheter.

2§

Vi föreslår ingen ändring men vill framhålla följande. Det förekommer stundom att man feltolkar vad som sagts i lagrummet om kravet på rättvisa och likformiga taxeringar. Bestämmelsen är inte tänkt som en självständig grund för ett yrkande om sänkt taxeringsvärde. Kravet rättvis och likformig taxering innefattar inte minst en garanti mot godtycke i taxeringen, innebärande bl.a. att enhetliga former för värderingen skall tillämpas överlag inom landet. Enbart den omständigheten, att mer eller mindre närliggande likvärdiga fastigheter åsatts lägre taxeringsvärden än den egna, utgör således ensamt inget skäl för sänkning.

5§

De ändringar som föreslås innebär att vissa äldre innehavsformer utmönstras.

l b anges att bl.a. den som innehar fastighet med tomträtt skall anses

som ägare. Det förekommer inte sällan att tomträttshavare yrkar på lägre taxeringsvärden under hänvisning till att de endast innehar marken med tomrätt. Den nu aktuella bestämmelsen innefattar en formell överflyttning i taxeringshänseende såvitt gäller tomtmarken från markägaren tomträtts-

upplåtaren till den som utnyttjar marken tomträttshavaren. Regeln innebär således inte att själva värderingen i tomrättsfall skulle kunna ske på annat sätt än när det är fråga ägd mark. Vi föreslår ingen om om ändring i denna del.

7-9 §§

Enbart redaktionella ändringar föreslås. l 9 § har viss omdisposition en skett genom att en del av innehållet flyttats till 12 kap. l § första stycket.

2 kap. Indelning av byggnader och mark

2§

Vad gäller indelningsregler kan i allt väsentligt hänvisa till kap. 5 om indelningsfrågor. De sex ändringar föreslås följande försom avser hällanden. l fråga om industribyggnad föreslås ett förtydligande. Begreppet kommunikationsbyggnad för sådana ändamål innebär reserveras som person-, gods- eller postbefordran. Skattefriheten för övriga byggnader, främst de som används av vissa i dag direkt angivna ägare föreslås slopad. Beträffande vårdbyggnad föreslås förutom vissa redaktionella ändringar att skattefriheten för arbetsvårdsändamål utgår. Begreppet allmän byggnad utmönstras och till följd härav har kulturbyggnadskategorin utvidgats till att omfatta de tidigare allmänna byggnader som anser alltjämt bör vara icke skattepliktiga. l fråga de sistnämnda bör i om tydlighetens intresse påpekas att exempelvis slottsbyggnad även som räknas sådana byggnader som utgör och faktiskt används komplement som till huvudbyggnadens funktion som sådan. Slutligen har begreppet övrig byggnad utgått eftersom hithörande byggnader i praktiken behandlats som industribyggnad. Vi har tagit en erinran detta under begreppet om industribyggnad.

3§

Den ändring som föreslås är närmast kodifiering gällande rätt och en av har belysts i avsnitt 5.6.

4§

l fråga tomtmarken har anpassning skett till 50 000-kronorsregeln om en 6 kap. 19 § punkt 1. Normalt uppkommer knappast några svårigheter att avgöra vad är tomtmark eftersom regelmässigt någon byggnation som finns. Om emellertid byggnad finns men med värde understigande 50 en 000 kronor får beakta den rätt till återuppförande som följer av planman och bygglagen.

l femte stycket reglerna för tomtmark regleras obebyggda fastigheter.

av Vi vill här påpeka i anslutning till vad sägs i tredje punkten angående som detaljplan, genomförandetid finns så bör presumtionen att att om vara bebyggelse kan ske. Finns inte genomförandetid åvilar det däremot Skattemyndigheten att visa att bebyggelse kan ske.

3 kap. Skatteplikt

4§

l första stycket under 2.. har den upphörda Apotekarsocietetens numera stiftelse för främjande av farmacins utveckling utmönstrats.

4 kap. Taxeringsenhet

I rubriken har begreppet beskattningsnatur utgått eftersom, till följd av tidigare ändringar i inkomstskattelagstiftningen, särregler härom inte behövs.

5§

Institutet i jordeboken upptaget fiskeri är inte längre aktuellt och har därför utmönstrats.

5 kap. Bestämmande av basvärde

3§

I första stycket har hänvisning gjorts till 9 där de olika delvärdena en regleras. Andringen är kodifiering av vad som redan gäller, nämligen en delvärden motsvarar det totala taxeringsvärdet. att summa

4§

Tidsbestämningen andra året före det är då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker svarar mot den inom fastighetstaxeringenvedertagbeteckningen nivååret som tagits som definition i denna bestämmelna se. Samtidigt har nivååret införts i de övriga bestämmelser där denna tidsangivelse är aktuell.

5§

l andra och tredje styckena har orden beräknas respektive uppskattas ersatts med det mer korrekta uttrycket bestäms.

7§

Detta lagrums första stycke saknar direkt motsvarighet i FTL men utgör en kodifiering av hur man i förberedelsearbeteti dag arbetar för att få fram underlag för riktvärdebestämningarna.

I vårt delbetänkande avsnitt 12.2 föreslog en förenklad bestämning

av tomtmarksvärdena för småhusfastigheter. Våra förslag godtogs av. statsmakterna och en regel om detta finns nu i 5 kap. 7 § andra stycket FTL. Bestämmelsen innebär enkelt uttryckt att man vid bestämmandet av tomtmarksvärde kan söka vägledning utanför det egentliga värdeomrâdet.

De problem, som motiverade den av oss då föreslagna regeln, har sin

motsvarighet även andra områden. Som angett i fråga om hyreshu-

sen avsnitt 6.4 och lantbruken avsnitt 7.5. kan det även i dessa fall

vara svårt att strikt upprätthålla basvärdenivåbestämningar inom begränsade värdeområden. För närvarande sker sådana bestämningar redan i dag på det sätt -som föreslår i första stycket. En ytterligare regel behövs även den en kodifiering av nuvarande arbetsformer för de - fall där man väl kan fastlägga den genomsnittliga marknadsvärdenivån men inte olika värdefaktorers inverkan. För dessa fall behövs en hjälpregel som innebär att dessa faktorers inverkan får bestämmas med ledning av avkastningskalkyler eller beräkningar av tekniska nuvärden. En regel om detta har tagits in i lagrummets andra stycke. Som en konsekvens av regleringen i första stycket kan den särskilda regleringen för tomtmarksfallen i 5 kap. 9 § 5 kap. 8 § utgå.

9§8§

Ändringen är kommenterad under närmast föregående lagrum.

6 kap. Allmänna värderingsregler

Detta kapitel är nytt i så måtto att en sammanföring skett av vissa allmänna värderingsregler. Här regleras liksom i nuvarande kapitel 6 begreppet värderingsenhet, 1-3 §§. l 4 § 7 kap. l FTL återfinns begreppet värdefaktorer och 5 § 7 kap. 2 § FTL reglerar värdeområdesfrågan. l 6 § 7 kap. 3 § FTL behandlas riktvärden och 7 § är en överföring från 1 kap. 2 § FTF. 8 § motsvaras av 7 kap. 4 § FTL. 9- 11 §§ motsvaras av 7 kap. 5-7 FTL. l 8 § första stycket 7 kap. 4 § FTL anges träffsäkerheten i fråga om riktvärdena. Liksom hittills skall ett riktvärde kunna frångås om fastighetsägaren visar att detsamma skulle leda till ett för högt basvärde, dvs. överstigande 75 % av marknadsvärdet vid aktuell värdetidpunkt. Regeringsrätten har i avgörandet R 78 1:81 uttalat att en förutsättning för ,frångående av riktvärdena är att en väsentligt för hög eller låg taxering ägt rum. Begreppet väsentlig berörs inte närmare i regeringsrättens avgörande men måste anses innefatta mer påtagliga värdeskillnader. Vi vill här erinra om att beträffande det numera upphävda institutet besvär i särskild ordning enligt 23 kap. 2 § punkterna 7 och 8 FTL, har det angivna uttrycket väsentligt annorlunda taxering enligt fast praxis ansetts innebära en bristande överensstämmelse om 20 %. l fråga om justering för säreget förhållande i 9 § föreslås i tredje stycket en ytterligare spärr genom ett krav på en förändring på minst 5 %. De avrundningsfrågor som kan uppkomma behandlas i l kap. 7 § fastighetstaxeringsförordningen 1996:00. Samtidigt har bestämmelsen gjorts generell och tillämpas lika för alla fastighetstyper. De återstående lagrummen 12-19 §§ är likaså överföringar från 7 kap. 8-16 FTL. Vi föreslår ingen motsvarighet till nuvarande regler för byggnadsminnen 7 kap. 13 § FTL. Skälet härtill är att den nuvarande ordningen vållat åtskilliga missförstånd i den praktiska hanteringen. l 16 § sista meningen har gjorts ett tillägg som hämtats från RSV:s föreskrifter RSFS 1987:24 1 kap. 1 § sista stycket och som bör ha sin plats i lag. Bestämmelsen syftar till att undvika underliga resultat i form av att en byggnad som inte är färdig skulle kunna värderas högre än om den är färdigbyggd.

7 kap. Småhusenhet

Detta kapitel, som rör småhusenhet är, liksom de närmast följande, uppbyggt på sådant sätt att de bestämmelser som avser byggnader och mark förts samman. Detta nya kapitel består således av regler som i dag är intagnai bl.a. 8 och 12 kap. FTL. 1 § motsvarar 6 kap. 2 § FTL och 2 § 6 kap. 5 § FTL. l fråga om 2 § tredje stycket andra meningen kan påpekas att en förutsättning för dess tillämpning självfallet är att byggnaderna enligt 6 kap. l9 § punkt l skall åsättas värde. 3 § har sin motsvarighet i 6 kap. 7 Vi vill här påpeka att av lagrummet följer att om tomtmarken utgör del av kvarter som saknar värdegrundande indelning i tomter så skall all tomtmark utgöra en värderingsenhet. Med detta avses, när fråga är om obebyggd mark, att fastighetsplan eller därmed jämförlig äldre tomtindelning saknas. Är marken bebyggd utgör fastighetsindelningen normalt värdegrundande indelning jfr. även 7 kap. 9 § FTL. 4-6 §§ i förslaget har sin motsvarigheti nuvarande 8 kap. 1-3 §§. l 5 § 2 § har den ändringen gjorts att åldersbestämningen föreslås Överförd till 2 kap. 3 § nya FTF. De ändringar som föreslås i 6 § har det gemensamt att de utgör ett utflöde av de resonemang redovisat i kap. 12 om författningsfrågor. De utfyllnader som gjorts avser sådana faktorer som bör ha lags natur, samtidigt som vissa preciseringar har gjorts vad gäller värdefaktorerna ålder, standard och byggnadskategori. Vad gäller storlek och standard har överföringar skett från RSFS 1987:24 3 kap. l2-l3 och 15 §§. Det kan här nämnas att begreppet area inte ansågs godtagbart ur språklig synpunkt vid 1981 års lagstiftning. Vi har valt att inte frångå den bedömning som då gjordes. Beträffande värdefaktorn storlek sker en hänvisning till Svensk Standard, varefter ordet yta används.

7-8 §§ 1 kap. 6 och 6 a §§ FTF

Här har, liksom i närmast följande lagrum, en överflyttning skett från nuvarande FTF. Den valda systematiken innebär att grundläggande regler anges i FTL. Hit hör med vårt synsätt även att klart ange vad erforderliga tabeller skall utvisa. l FTF sker en mer detaljerad avgränsning 2 kap. 3- 5 §§. Upprättandet av tabeller blir däremot för framtiden en uppgift för RSV. Motsvarande ändringar har skett i fråga övriga byggnadstyper om och ägoslag. Det det nu sagda innebär således att i 7 § anges att tabeller av visst slag skall upprättas. Motsvarigheten till denna regel återfinns i dagi l kap. 6 §

första stycket FTF. Den precisering som görs i sistnämnda lagrums andra och tredje stycken kvarstår i den av oss föreslagna 2 kap. 3 § FTF. Vad som sedan sägs i de följande styckena återfinns i de nya 2 kap. 4-6 §§ FTF. De bestämmelser som inte förts över från nuvarande 1 kap. 6 § FTF till sig nya FTL eller FTF skall höra till RSV:s befogenhetsomräde. vare l anslutning till 8 § kan följande nämnas. Vi har valt att introducera

formler i FTL för riktvärdebestämningar.I dag finns motsvarande system

i FTF. Det har ibland gjorts gällande att formler lämpligen inte bör tas i lagtext. Enligt vårt förmenande bottnar ett sådant tänkande i en övertro på möjligheterna att verbalt beskriva olika förhållanden. Skulle det som återger medelst formler i stället redovisas med löptext blir resultatet med nödvändighet präglat vidlyftighet. En klargörande formel är därför av att föredra. Riktvärde för tomtmark regleras i 9-18 §§ och reglerna här är hämtade från nuvarande 12 kap. FTL respektive 1 kap. 35 a-e FTF. Vissa avsnitt i senast nämnda lagrum kvarstår dock i nya FTF. Värdefaktorn speciell belägenhet har preciserats med ledning av RSFS 1987:24 3 kap. 3§.

8 kap. Hyreshusenhet

Detta kapitel är uppbyggt samma sätt som det närmast föregående. En sammangjutning har skett av reglerna i nuvarande 9 och 12 kap. samt FTF. I detta kapitel återfinns en del nyheter till följd av den ändrade värderingsmodell som vi föreslår för hyreshusens vidkommande. l allt väsentligt är nyheterna belysta i kap. 6 som handlar om hyreshusen.

2 § 6 kap. 3 §FTL

Vår nya modell innebär att lokalerna delas upp tre grupper, nämligen kontor, butik och lager, något som gör att de var för sig skall utgöra olika värderingsenheter. Den nya värdefaktorn standard har likaså intagits i lagrummet.

3 § 6 kap. 7 § första, andra och tredje styckena F TL

När det gäller obebyggd tomtmark skulle det föra för långt att, som i närmast föregående lagrum, dela upp marken i lokaldelen på de tre nya kategorierna. Lokaldelen bildar såvitt gäller marken därför en värderings-

enhet. I lagrummets tredje stycke har också erinrats om att man bara skall beakta byggrätt ovan mark.

5 § 9 kap. 2 §FTL

Hyran är med vårt förslag inte längre en värdefaktor varför ett byte skett till faktorerna ålder och standard. I denna bestämmelse regleras normbostad och normlokal. Med vår värderingsmodell behövs inga regler för normhus. l likhet med vad som gäller beträffande småhus skall åldersbestämningen regleras i FTF.

6§ 9 kap. 3 §FTL

l vår värderingsmodell definieras de nya lokaltyperna kontor, butik eller lager genom en belägenhetsbestämning. Med t.ex. butik avses lokal belägen i gatuplan. Detta innebär att den faktiska verksamheten inte är avgörande. Taxeringsmässigt bedöms således en restaurant eller resebyrå i gatuplanet som butik. En jämkningsregel finns i vårt forslag och som ett exempel där den skall kunna tillämpas kan nämna kontorsutrymmen i enplansbyggnad som ligger i gränslandet mellan hyreshus och industribyggnad. Vi har inte föreslagit någon definition i FTL av vad som skall avses med bostad eftersom en sådan knappast skulle fylla någon praktisk funktion jfr. avsnitt 5.7.6. Gränsdragningen mellan bostad och andra definierade utrymmen sker efter vad de har inrättats för. l tveksamma fall kan med stöd av det tillägg som gjorts i 2 kap. 3 § FTL även användningen beaktas.

7-8 §§

Riktvärdebestämningarna för hyreshus finns i dessa bestämmelser som är hämtade från l kap. 8-9 FTF med de ändringar som den nya värderingsmodellen kräver. I övrigt kan hänvisas till kommentaren till 7 kap. 7 § FTL.

9-12 §§

Här regleras riktvärde för tomtmark. Beträffande 11 § 12 kap. 4 § FTL kan påpekas att liksom fallet är i den nya 8 kap. 3 § skall en uppdelning bara ske om det är fråga om bostäder och lokaler.

9 kap. Industrienhet

l vårt förslag har begreppet övrig byggnad utmönstrats för att i stället omfattas av begreppet industribyggnad m.m. Som en följd härav har rubriken jfr. 1 l kap. FTL ändrats. Vi föreslår inga ändringari sak varför det nya kapitlet bara ändrats redaktionellt, bl.a. återfinns här elproduktionsenheterna. En mer preciserad uppdelning har gjorts för industribyggnader allteftersom avkastnings- eller produktionskostnadsmetoden skall användas vid värderingen. Hur denna omdisposition gått till framgår av den sammanställning av nya och gamla lagrum som tagits direkt efter författningsforslagen. Samtidigt har begreppet övrig byggnad utmönstrats ur samtliga lagrum där det förekommit.

6 § 11 kap. 4 § FTL och RSFS 1987:24 2 kap. 14 §

Värdefaktorerna har preciserats med ledning även av RSV:s föreskrifter. l fråga 7-8 och 11-12 §§ kan hänvisas till

om kommentaren till 7 kap.

7 § FTL. Nämnda lagrum motsvaras i dag av av 1 kap. 13-14 och 15-16 §§ FTF.

10 kap. Lantbruksenhet

Kapitlet rör lantbruksenheter och är även detta omstrukturerat. Här är reglerna hämtade från 10, 13 och 14 kap. och FTF. Av skäl som angett i kap. 7 om lantbruksenheter har lämnat några lagrum öppna 8- 10 §§ samt 21-25 §§ för riktvärdebestämningar som skall tas från l kap. 10-12 och 19-23 FTF. Endast i fråga om åker- och betesmark 16-17 §§ föreslås att en överföring sker redan nu. Vi har i nämnda kapitel redovisat våra överväganden beträffande ändrade värdefaktorer, vartill hänvisas. De ändringar som föreslås i 20 § i fråga kostnadsklass är om av i redaktionell natur. Som nämnt i kap. 7 om lantbruksenheter bör antalet klasser dock kunna nedbringas.

l fråga om 16 och 28 §§ kan hänvisas till kommentaren till 7 kap. 7 § FTL.

27 § 14 kap. 5 §

Beträffande beskaffenhet kan det ifrågasättas om en uppdelning behövs i praktiken. Däremot kan värdet per hektar behöva bestämmas olika i olika delar av landet.

11 kap. Särskild fastighetstaxering

Detta kapitel motsvarar nuvarande kap. l6 och är ingående beskrivet i kap. 9 om särskild fastighetstaxering, vartill hänvisas.

12 kap. Omräkning

Här regleras omräkningen som för närvarande finns i 16 A kap. Vi föreslår ingen annan ändring än att 1 § första stycket kompletteras i enlighet med vad som anförts i fråga om 1 kap. 9

Avd. 2 Förfarandet m.m. vid allmän och särskild fastighetstaxering

l denna avdelning återfinns våra förslag om reglerna om förfarandet vid såväl allmän som särskild fastighetstaxering. En sammanslagning föreslås således av nuvarande avd. 2 och Reglerna är redan i dag tämligen likartade och i fråga om den särskilda fastighetstaxeringen är lagregleringen den att man i de delarna i mångt och mycket hänvisar till vad som gäller vid allmän fastighetstaxering. Även här kan hänvisa till lagrumshänvisningarna efter våra författningsförslag. De nyheter som kan behöva kommenteras är följande.

14 kap. Fastighetsdeklaration, m.m. 18 och 26 kap.

4§18kap.4§

Ett nytt femte stycke har införts för att möjliggöra visst uppgiftslämnande

på medium för automatisk databehandling. Den nya bestämmelsen har störst betydelse för de stora skogs- och byggnadsinnehaven.

6§ 18 kap. 6§

Ändringen i slutet av andra stycket är, liksom i föregående fall, avsedd att

möjliggöra uppgiftslämnande på ADB-medium.

12 § 18 kap. 11 §

Bestämmelsen har ingående kommenterats i kap. 4 om rationaliserat uppgiftslämnande. 1 sammanhanget kan nämnas att inte föreslår någon motsvarighet till nuvarande 18 kap. 12 Den där angivna skyldigny heten för brandförsäkringsbolag att lämna vissa uppgifter har inte längre någon aktualitet.

37 § 26 kap. 2 §

När det gäller allmän fastighetstaxering är enligt 14 kap. 1 § 18 kap. 1 § FTL ägare skyldig att avge en allmän fastighetsdeklaration. Det registerbaserade förfarandet innebär dock att den som fått ett förslag till fastighetstaxering befrias från denna skyldighet. Beträffande särskild fastighetstaxering föreligger enligt nu gällande regler deklarationsplikt

först efter föreläggande. l denna del föreslår ingen ändring. För att

öppna vägen för ett registerbaserat förfarande även vid den särskilda fastighetstaxeringen föreslås i lagrummet att i stället för föreläggande ett förslag till särskild fastighetstaxering skall kunna utsändas.

39§

1 fråga om förseningsavgiften har nuvarande regler i 18 kap. 42 och 26 kap. 4 § samordnats.

15 kap. Förberedande åtgärder

Här behandlas de förberedande åtgärderna inför fastighetstaxeringen. Vad som här föreskrivs återfinns i dag i 19 kap.

3-4 §§ 19 kap. 3 och 5 §§

I dessa lagrum anges Statens lantmäteriverks LMV medverkan i vissa hänseenden. Statens lantmäteriverk ersätts med namnet på den nya myndighet som bildas den l januari 1996 genom en sammanslagning av LMV och CFD, nämligen Lantmäteriverket SFS 1995:1409. Den nya statliga lantmäteriorganisationen har till följd av den uppdelning som skedde i anledning av bolagiseringen av den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten vid LMV den 1 juli 1995 fått en annan dimension än tidigare. Lantmäteriverkets medverkani fastighetstaxeringsarbetetrnåste självfallet ses mot dess nya och framtida organisation. I prop. 199293 : 100 bil 8 uttalades bl.a. att det borde ankomma RSV att upphandla tjänster från myndigheterna på lantmäteri- och skogsvårdsområdet eller andra myndigheter eller företag som kan tillhandahålla kompetens det slag av som erfordras. För närvarande pågår diskussioner i dessa delar och vi har därför nu inte lagt fram några egna förslag till ändringar i förevarande lagrum. Vi utgår frånatt bl.a. RSV och Lantmäteriverketi sina remissyttranden berör denna fråga och de lagändringar somkan bli aktuella. RSV har for övrigt i ett remissyttrande med anledning av förslag till bl.a. en

instruktion för den nya lantmäteriorganisationen till miljödepartementet

den 18 augusti 1995 förklarat att att ta initiativ till man avser en författningsöversyn härom. Det nu sagda har tagit sikte uppgifter av icke renodlad myndighetskaraktär. En uppgift som lämpligen bör ligga Lantmäteriverket skulle vara att till ledning för förberedelserna inför fastighetstaxeringarna och omräkningen upprätta och ajourhålla ett fastighetsprisregister för samtliga fastighetstyper. Det får sedan ankomma RSV vilka att ange utlistningar och bearbetningar som kan erfordras för taxeringsarbetet. En särskild regel om detta bör i samband med nyss nämnda lagändringar tas i förevarande kapitel. -

7§ 19 kap. 8 §

Redaktionella ändringar, varvid bl.a. den i 5 kap. 4 § angivna termen nivåår använts. Vad som sägs i fjärde stycket angående lantbruksenhet innebär självfallet ingen ändring i sak vad gäller densamma förvärvats om helt eller delvis.

16 kap. Taxering m.m. Detta kapitel motsvaras av 20 kap. kompletterat med vad som sägs i 28 kap. som enbart rör den särskilda fastighetstaxeringen.

1 § Här har ett nytt andra stycke tillförts. Bestämmelsen avser att ge stöd åt ett förfarande som införts för inkomsttaxeringen och som i praktiken tillämpas även vid fastighetstaxeringen. Den nya bestämmelsen innebär inte något undantag från vad som sägs i 5-6 om vad somskall redovisas i ett beslut om fastighetstaxering.

5 § 20 kap. 4 § och 28 kap. 3 § FTL I sista stycket har den ytterligare information angetts som avser särskild fastighetstaxering.

7§ 20 kap. 5 § och 28 kap. 4 § FTL a Motsvarande samordning som i 16 kap. 5

10 § 24 kap. 1 § och 32 kap. 1 § FTL Motsvarande samordning som i l6 kap. 5 och 7 §§.

17 och 18 kap. Överklagande av skattemyndighets respektive länsrätts

och kammarrätts beslut m.m. Dessa kapitel motsvarar nuvarande 21, 24, 29 och 32 kap. FTL respektive 22 och 30 kap. FTL.

Avd. 3 Förfarandet m.m. vid omräkning l kap. 19-21 behandlas omräkningen vilken för närvarande regleras i 33- 38 kap. Vi har i och för sig övervägt att arbeta hithörande regler i avd. 2 men avstått från detta. Det avgörande skälet har varit att omräkningen

är något helt nytt. Vill man arbeta även omräkningen kan detta ske på följande sätt. Kap. 33 kan helt samordnas med kap. 13 i vårt förslag. Kap. 34 kan enkelt tas i det nya 15 kap. 1 Kap. 35 påkallar tillägg till 16 kap. 5 och 7 §§. Kap. 36 och 37 kräver tillägg i 17 kap. 1 § och 18 kap. 1 Kap. 38 kan fångas genom en komplettering 16 kap. 10 av

Ikraftträdandebestämmelser

Våra förslag skall tillämpas första gången vid allmän och särskild

fastighetstaxering 1998, utom vad gäller hyreshusen samt industri- och

specialenheterna där på grund av den förändrade värderingsmodellen för hyreshusen reglerna kan börja tillämpas först vid allmän och särskild fastighetstaxering år 2000.

l 3.2 Fastighetstaxeringsförordningen

Våra förslag i denna del hänger självfallet med vad föreslås samman som i fråga om den nya FTL. De ändringar och omdisponeringar som presenteras följer den förändrade systematiken i den lagen. Vi har nya vidare fört över en del regler från RSV:s föreskrifter RSFS 1987:24. Samtidigt har vi utmönstrat bestämmelser FTF i de fall där ansett att ur framtida regler bör ges i form av föreskrifter RSV. Liksom i närmast av föregående avsnitt tar främst sådana ändringar rör sakfrågor. upp som Den nya FTF är disponerad samma sätt föreslås i fråga lagen. som om Avd. l innehåller regler om taxeringen och avd. 2 rör förfarandet vid såväl allmän som särskild fastighetstaxering. l avd. 3 behandlas omräkningen. De bilagor som för närvarande finns till FTF skall med våra förslag i stället föras över till RSV:s regleringsområde.

Avd. 1 Bestämmelser om taxering av fastighet

1 kap. Bestämmelser om värderingen

2 § RSFS 1987:24 3 kap. 14 §

Värdeåret är en betydelsefull faktor inte bara för fastighetstaxeringen utan ibland även för den statliga fastighetsskatten. Vi föreslår här i första stycket en uppflyttning från RSV:s föreskrifter.

3 och 5 §§ RSFS 1987:24 2 kap. 1 § och 1 kap. 3 §

Begreppet byggrätt och avrundningsmetoder bör på motsvarande sätt regleras i FTF. Nuvarande 1 kap. 4 § FTF, behandlar brytningsfaktorn, återfinns som i 4 kap. 19 § nya FTF.

6-7 §§ 1 kap. 5 § FTF

l 6 § den avrundning för närvarande regleras i 5 l 7 § sista anges som stycket finns avrundningsregel vid justering för säregna fören ny hållanden. Regeln är påkallad med tanke på den femprocentsregel som vi föreslår i 6 kap. 9 § FTL.

2 kap. Småhusenhet

1-2 §§ RSFS 1987:24 3 kap. 15 och 10 §§

Standarden är viktig värdefaktor för småhusens taxering och en en reglering bör här ske i FTF. Detsamma gäller värdefaktorn värdeordning.

3-6 §§ 1 kap. 6§FTF

Det tidigare lagrummet är ändrat i systematiskt hänseende på följande sätt. Den grundläggande regeln vilka tabeller som skall finnas är uppflyttad om till 7 kap. 7 § FTL. l den nya Förordningen finns sedan kvar den närmare

regleringen vad dessa tabeller skall återge. Den detaljreglering tabeller

av m.m. därutöver är behövlig föreslår vi nedflyttad från förordningen som

till RSV:s föreskriftsområde. SO-tabeller benämns i vårt förslag SÅål-

der-tabeller.

7 § RSFS 1987:24 3 kap. 4 §

I fråga riktvärde för tomtmark skall med vårt förslag VA-klasserna om regleras i förordningen.

8-11 §§ 1 kap. 35 a, b och d §§ FTF

Dessa regler kan med fördel stå kvar i förordningen.

3 kap. Hyreshusenhet

1-2 §§ 1 kap. 8 § andra och tredje styckena

Regleringen skall här vara utformad efter samma mönster som nyss redovisats i fråga om småhusen jfr. ovan 2 kap. 3-6 §§. l 1 § anges de närmare riktvärdebestämningarna. Vi vill dock nämna att lagrummets tredje stycke behöver kompletteras med ytterligare preciseringar vad gäller värdefaktorerna. Vi har inte tillräckligt underlag sådant framställs vid förberedelsearbetet inför hyreshustaxeringen år 2000 för att nu föreslå regler med samma grad av precisering som skett i fråga om småhusen jfr. 2 kap. 3-4 FTF.

3 § 1 kap. 36§FTF

Jfr. ovan 2 kap. 8-11 §§.

4 kap. Industrienhet

l detta kapitel regleras industrienheterna. Metodiken är här densamma som i fråga om småhusen. Således anges den grundläggande bestämningen i 9 kap. 7 § FTL. l FTF kvarstår de närmare kraven i fråga om tabellernas uppbyggnad. Detaljreglering flyttas från förordningsnivå till RSV:s verkställighetsföreskrifter. Nuvarande regler i dessa delar finns i dag i 1 kap. 13, 15, 27-35 och 36 FTF.

5§

Vi vill här erinra vad som sagts i avsnitt 8 om industrienheter rörande om en ny värdeområdesindelning och nivåfaktorer.

13§

Endast vissa närmast redaktionella ändringar har gjorts.

19 § 1 kap. 4 och 38 §§ FTF samt RSFS 1987:24 2 kap. 6-8 §59

Beträffande täktmarken har en sammanföring skett av gällande regler i såväl förordningen som RSV:s föreskrifter.

5 kap. Lantbruksenhet

1-3 §§

Regler om ekonomibyggnader får, som framhållits i avsnitt 7 och 12 om lantbruksenheter respektive författningsfrågor, utformas senare.

4-12 §§ 1 kap. 17 och 24 FTF

l fråga om åker- och betesmark har samma fördelning mellan lagen. förordningen och RSV:s föreskrifter skett som belysts i kommentaren ovan till 2 kap. 3-6 §§.

Avd. 2 Förfarandet m.m. vid allmän och särskild fastighetstaxering

Här har, liksom i fråga om FTL, en samordning skett av nuvarande regler om såväl allmän som särskild fastighetstaxering. Beträffande 7 kap. kan nämnas att i kommentaren till 15 kap. 3-4

FTL har en redogörelse lämnats om det nya Lantmäteriverkets roll. De

överväganden som där redovisats har motsvarande tillämpning vad gäller verkets medverkan i de delar som berörs i detta kapitel. l enlighet med den förändrade organisationen har de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna bytts ut mot de statliga lantmäterimyndigheterna. I detta kapitel återfinnsnu regler hämtade från 3 och 8 kap. FTF. Till 8 kap. har förts regler från 4 och 9 kap. Kap. 9 är på motsvarande sätt utformat med ledning av regler från 5 och lO kap. FTF. l 10 kap. 1 § finns numera en regel om RSV:s föreskriftsrätt. Tidigare fanns regler härom i 6 kap. l § och ll kap. l § FTF.

SOU 1995: 148 279

Avd. 3 Förfarandet m.m. vid omräkning Av samma skäl som i fråga om FTL har låtit förfarandet vid omräkning stå kvar i en egen avdelning. De nya 11-14 kap. har sin motsvarighet i 12- 15 kap. FTF. Ikraftträdandebestämmelser Vi ber här att få hänvisa till PTL-kommentaren i denna del.

Bilaga 1 281

Kommittédirektiv

Förenkling och rationalisering av fastighetstaxeringen m.m.

Dir. 1993:57

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05- 13

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över reglerna i fastighetstaxeringslagenangående informationsinhämtningen och uppgiftslämnandet i samband med fastighetstaxeringen. Bl.a. skall möjligheterna att övergå till registerbaserad taxering utredas. Utredaren bör också kunna ta upp andra frågor som rör fastighetstaxeringen och som kan leda till förenkling och rationalisering av taxeringen. Syftet med utredningsuppdraget är att göra fastighetstaxeringen mer kostnadseffektiv samt enklare och mer lätthanterlig för såväl de enskilda fastighetsägarna som myndigheterna. Utredningsuppdraget i denna del skall redovisas senast den 1 maj 1994. Utredaren skall också göra en författningsteknisk översyn av fastighetstaxeringslagen. Uppdraget i denna del bör redovisas under år 1995.

Bakgrund l samband med att reglerna om fastighetstaxeringen år 1979 bröts ut ur kommunalskattelagen 1928:370 för att införas i en särskild lag, fastighetstaxeringslagen 1979:1152, anpassades också dessa regler till det normgivningssystem som uppställs i 1974 års regeringsform. Härigenom intogs i fastighetstaxeringslagen de ramar och grundläggande principer som skall gälla för värderingen samt vissa formella och processuella regler medan utfyllande detaljregler om t.ex. värdeserier, värdetabeller och

282 Bilaga 1 SOU 1995: 148

klassindelning gavs i förordningsform. Denna författningsstruktur har vad avser de formella och processuella reglerna i stort sett tillämpats sedan 1981 års allmänna fastighetstaxering. De revideringar som därefter företagits har till övervägande del gällt materiella bestämmelser som avser värderingen. På inkomstskattesidan infördes från och med 1991 års taxering ett nytt taxeringsförfarande genom taxeringslagen l 9902324. l det sammanhanget avskaffades bl.a. taxeringsnämnderna och i stället fattas besluten i första instans av skattemyndigheten. Vidare utökades möjligheterna för den skattskyldige att få sin taxering omprövad. Den nämnda reformeringen av taxeringsförfarandet innefattade inte fastighetstaxeringen. Ett steg i riktning mot en liknande reformering även beträffande fastighetstaxeringen har dock tagits genom de förslag som regeringen denna dag lagt fram i en lagrådsremiss om organisationen vid fastighetstaxeringen. Till grund för lagrådsremissen ligger en inom Finansdepartementet utarbetad promemoria Ds 1993:10 Organisationen vid fastighetstaxeringen. Förslaget innebär i korthet att förfarandet vid fastighetstaxeringen anpassas till den ordning som gäller vid inkomsttaxeringen. Bland annat avskaffas fastighetstaxeringsnämnderna och ansvareti första instans för fastighetstaxeringen övertas av skattemyndigheten. Om lagrådsremissens förslag genomförs leder det till ett förfarande som dels bättre tar till vara redan befintliga resurser och kompetens hos skattemyndigheterna, dels ger en utökad möjlighet för den enskilde fastighetsägaren att få taxeringen omprövad om han är missnöjd med den. Såsom angavs i propositionen om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering prop. 1992932122 s. 35 finns det behov av att också i övriga delar se över förfarandet vid fastighetstaxeringen. Jag syftar här främst på register- och deklarationshanteringenoch uppgiftslämnandet från fastighetsägarna i samband med fastighetstaxeringarna. Till följd av de relativt omfattande ändringar som redan genomförts i fastighetstaxeringslagen samt de omfattande ändringar som sker om förslagen i den nämnda lagrådsremissen genomförs är det också behövligt att företa en författningsteknisk översyn av lagen. En utredning med ett sådant uppdrag bör nu komma till stånd.

Utredningsuppdraget

Oavsett de beslut som kan komma att fattas om organisatoriska förändringar med anledning av lagrådsremissens förslag finns vid sidan härom möjligheter att uppnå administrativa förenklingsvinster vid fastighets-

Bilaga 1 283

taxeringen. Detta bör man kunna göra bl.a. genom att i större utsträckning än för närvarande utnyttja uppgifter i befintliga register. En sådan övergång förutsätter emellertid vissa ändringar av befintliga register. Riksskatteverket utreder för närvarande om det är möjligt att redan vid 1996 års allmänna fastighetstaxering gå över till s.k. registerbaserad fastighetstaxering. Med detta avses att taxeringen baseras på den information om fastigheterna som finns lagrad och uppdaterad i ett register. Flera omständigheter talar för att detta kan komma att bli möjligt. Dels väntas fastighetsdatasystemet vara i bruk vid samtliga inskrivningsoch fastighetsregistermyndigheter under senare delen av år 1995. Därigenom erhålls ett rikstäckande system för att registrera uppgifter om

fastigheter. Dels pågår hos Centralnämnden för fastighets-data, Lant-

mäteriverket och Riksskatteverket en översyn av de tekniska möjligheterna att samordna de skilda register som för närvarande upp-rätthålls. Vid sidan av detta har Centralnämnden för fastighetsdata inlett ett arbete med avsikt att genomföra ett register över byggnader prop. 1992931100 bil. 15 s. 104, bet. 199293:BoU14, rskr. 199293:217. De nu nämnda projekten kan var for sig eller sammantagna innebära att fastighetstaxeringen kan göras mer kostnadseffektiv samt enklare och mer lätthanterlig för såväl de enskilda fastighetsägarna som myndigheterna. Dessutom torde samtidigt betydande kostnadsbesparingar kunna uppnås.

Åtgärder av nu nämnt slag torde kräva relativt omfattande författnings-

ändringar och då inte endast av formell art. Ett nytt registerhållningssystem kan tänkas fordra ändringar även i vissa materiella regler, exempelvis såvitt avser indelningen i taxeringsenheter. Sådana ändringar behöver i så fall göras med god framförhållning. Jag anser att det därför finns anledning att låta utredaren se över vad de förväntade ändrade förutsättningarna som avser behovet av uppgifter från fastighetsägarna och hanteringen av informationsinhämtningen bör leda till. Utredaren bör därvid samråda med Riksskatteverket, Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata. Ledning bör i tillämpliga delar kunna tas från de ytter-

ligare förenklingar i deklarationsförfarandet som nyligen beslutats såvitt

avser bl.a. inkomsttaxeringen prop. 199293286, bet. 199293:SkU11, rskr. 199293:146, SFS 1992:1659 m. fl. Utredaren bör också beakta de internationella erfarenheterna på detta område. De förändringar som kan komma att genomföras till följd av översynen av organisationen för lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamheten m.m. dir. 1993:11 skall beaktas av utredaren.

Vissa fastighetsägare som har ett stort antal fastigheter har uttryckt

önskemål om att få lämna fastighetsdeklaration på ADB-medium. Utredaren bör lämna förslag som möjliggör en sådan ordning för det fall deklarationsförfarandet bedöms behövligt.

284 Bilaga 1 SOU 1995: 148

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som rör fastighetstaxeringen och som syftar till att förenkla och effektivisera denna. Som jag berörde inledningsvis har fastighetstaxeringslagen undergått relativt omfattande ändringar sedan den infördes år 1979. l samband med att deklarations- och registerfrågorna nu ses över bör även göras en allsidig författningsteknisk översyn av regelverket. Denna skall avse den övergripande författningsstrukturen och således inte de grundläggande värderingsprincipema. Uppdraget innefattar i denna del även bestämmelsernas språkliga enhetlighet och överskådlighet. En sådan författningsteknisk översyn bör dock kombineras med en prövning vissa materiella taxeringsregler. Det kan t.ex. visa sig att av bestämmelserna om indelning i taxeringsenheter bör ses över även av andra skäl än de tidigare nämnda eventuella ändringarna i registerhållningen. Här kan nämnas kravet i 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen om att i taxeringsenhet endast får ingå fastigheter eller fastighetsdelar som är belägna i samma kommun. Bestämmelsen kommenteras följande sätt i Björnes m.fl. laghandbok Fastighetstaxering:

Huruvida denna regel haft ett samband endast med den numera upphävda särskilda kommunala beskattningsrätten av fastigheterna eller om regeln också avsett att ange t.ex. en från värderingssynpunkt lämplig avgränsning av en taxeringsenhets omfattning torde framgå i de olika lagstiftningsärendena.

Även vissa andra materiella bestämmelser eller avsaknaden sådana

av kan det finnas skäl för utredaren att beröra. Under den tid som 1979 års fastighetstaxeringslag varit i tillämpning har vissa sådana frågor återkommande uppmärksammats. I 1986 års Småhustaxeringskommittés betänkande Ds Fi 1987:8 Småhustaxering nämndes vissa frågor som var oreglerade i lagen, exempelvis gränsdragningen i vissa fall mellan småhus och hyreshus, värderingsregler för byggnad under uppförande och att definition saknas om vad som utgör byggnad och industriell verksamhet. I samband med de under hösten 1992 presenterade författningsförslagen i prop. 1992932122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m. utelämnades några frågor som jag ansåg inte borde föranleda lagstiftning förrän de blivit ytterligare belysta s. 59. Dessa gällde utmönstringen av exploateringsmark som särskilt ägoslag, utmönstringen av begreppet ofri tomt i stad, tillämpningen av huvudsaklighetsprincipen vid indelningen i byggnadstyper i vissa fall samt beaktande av äganderättsövergångi vissa fall vid indelning i taxeringsenheter. Frågeställningarna är närmare beskrivna i nämnda proposition och de bör tas under övervägande av den nu förestående utredningen. En annan fråga som med anledning av ett påpekande från Kammarrätten i Sundsvall diskuterades i nämnda proposition var behovet av att närmare definiera

Bilaga I 285

begreppet lokal. Även denna fråga bör övervägas den särskilde utreav daren. Utredaren skall göra beräkning av och specificera de ekonomiska en effekter för olika intressenter som följer av utredarens förslag.

Redovisning av uppdraget m.m. Som framgått vad jag anfört bör förfarandet vid fastighetstaxeringen av till den utveckling sker inom olika register över fastigheter. anpassas som Eftersom vissa sådana förändringar är nära förestående bör de författningsfrågor har samband med detta tas med förtur och redovisas som senast den 1 maj 1994. Även andra ändringar vid fastighetstaxeringen kan komma att fordras under de närmaste åren. Så kan t.ex. en ändrad värderingssystematik leda till att taxeringsvärdena görs aktuella genom en kontinuerlig omräkmer ning. Detta fordrar omfattande ändringar i såväl materiellt som formellt avseende. Såvitt avser den författningstekniska översynen bör uppdraget därför tillåtas ta längre tid i anspråk. Utredaren bör redovisa sitt arbete i den delen under år 1995.

Utredaren bör samråda med Fastighetsbeskattningsutredningen Fi

1993:01. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv dir. 1984:5, 1988:43 och 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning, EG-aspekter i utredningsverksamheten resp. redovisning av regionalpolitiska konsekvenser.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om beskattning att tillkalla en utredare omfattad av kommittéförordningen 1976:1 19 med uppdrag att föreslå åtgärder som kan leda till förenkling och e rationalisering vid fastighetstaxeringen, m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredningen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

286 Bilaga 1

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Finansdepartementet

Bilaga 2 287

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till vissa kommittéer och särskilda utredare

om

företagens uppgiftslämnande

Dir. 1994:73

Beslut vid regeringssammanträde den 14 juli 1994

Sammanfattning av direktiven

Vissa kommittéer och särskilda utredare får i uppdrag att närmare utreda hur myndigheternas krav på uppgiftslämnande från företagen inom for utredningen aktuella områden kan begränsas och förenklas. Främst bör arbetet inriktas på den belastning de mindre företagen utsätts för till följd av uppgiftslämnandet.

Myndigheternas uppgiftskrav på mindre företag

Avreglering och regelreformering är viktiga inslag i rege-ringens strategi

för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Åtgärder som underlättar

för företagen att driva sin verksamhet eller för nya företag att etablera sig är av stor betydelse. En viktig uppgift inom ramen för detta arbete är att begränsa uppgiftsinsamlingen för den offentliga tillsynen, kontrollen, uppbörden, statistiken m.m. så långt det är möjligt och att se till att insamlingen sker effektivt. Bestämmelser om krav på företagens uppgiftslämnande ges i lagar och förordningar på respektive myndighetsområde. För att kunna ålägga företag skyldighet att lämna uppgifter måste myndigheten ha stöd i lag eller annan författning. Det finns ett mycket stort antal sådana bestämmelser. När det gäller skatter, tullar och avgifter bestämmer riksdagen och regeringen relativt detaljerat kraven uppgifter från företagen. På andra

288 Bilaga 2 SOU 1995: 148

områden, t.ex. vad gäller myndigheternas tillsynsverksamhet, är det vanligt att lagar och förordningar enbart anger att företagen är skyldiga att på begäran lämna de upplysningar som behövs för tillsynen e.d. Myndigheterna ges alltså i dessa fall större möjligheter att själva detaljreglera uppgiftskraven. l verksförordningen 1987:1100, samrådsförordningen 1982:668 och begränsningsförordningen 1987:1347 finns bestämmelser som syftar till att begränsa myndigheternas uppgiftsinhämtande på olika sätt. Sekretesslagen 1980:100 och datalagen 1973:289 in-skränker myndigheternas möjligheter att använda inhämtade uppgifter. Myndigheternas regelstyrning regleras i 14-15 §§ verksförordningen. Här ställs bl.a. krav att myndigheterna skall skaffa nödvändiga upplysningar och yttranden innan föreskrifterna beslutas och överväga föreskrifternas ändamålsenlighet. Myndigheten skall även sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet för bl.a. enskilda 17 §. Genom samrådsförordningen har myndigheterna ålagts att samråda med de organisationer som företräder uppgiftslämnarna. Företagens Uppgiftslämnardelegation företräder företagen gentemot myndigheter när dessa fullgör sin skyldighet att samråda om uppgiftsinsamladet. Begränsningsförordningen syftar till att begränsa kostnadsdrivande ieffekter av myndigheternas regelgivning i form av föreskrifter och allmänna råd. Förordningen ses for närvarande över. Myndigheterna skall enligt 23 § förordningen om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning1993: 134 även pröva ändamålsenligheten av de regler som styr verksamheten. Den yttre gränsen för myndigheternas möjligheter att använda inhämtade uppgifter anges i sekretesslagen 1981:100. De uppgifter som skyddas får inte lämnas ut eller annat sätt röjas. Vidare ställer datalagen 1973:289 upp en rad föreskrifter för ADB-behandling av uppgifterna. Den europeiska integrationen och utvecklingen av informationsteknologin ger delvis nya förutsättningar när det gäller uppgiftsinsamlingen för tillsyn, kontroll, uppbörd, statistik m.m. lnformationsbehovet kan förutses bli omfattande i det europeiska samarbetet. Den inre marknaden kräver effektiva informationsflöden. Den nya teknologi som finns tillgänglig medger dock effektivisering när det gäller företagens uppgiftslämnande. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas, bl.a. för användningen av elektroniska dokument inom både förvaltning och näringsliv Ju 1994:05. Behovet av en begränsning av uppgiftsinsamlingen för statistikändamål och vikten av att uppgifter, som samlas för officiell statistik, samutnyttjas har uppmärksammats i betänkan-det Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken SOU 1994:1.

SOU 1995: 148 Bilaga 2 289

Även rad åtgärder har vidtagits under år för begränsa om en senare att företagens uppgiftsskyldighet finns det skäl att fortlöpande uppmärksamma de problem som möter företagen. För gruppen små och medelstora företag med en liten administrativ kapacitet är det särskilt viktigt att begränsa den belastning som olika offentliga regleringar medför. Frågan har uppmärksammats särskilt i det arbete som Avregleringsdelegationen N 1993:07 bedriver. Regeringen har den 23 juni 1994 givit Statskontoret i uppdrag att göra en enkätundersökning om de problem uppgiftskraven från offentliga myndigheter såväl statliga som kommunala och landstingskommunala medför för de mindre företagen. Statskontoret skall även lämna sådana förslag till förändringar av uppgiftskraven, formerna för uppgiftsinsamlingen m.m. som kan underlätta för företagen att driva sin verksamhet. Detta arbete skall bedrivas målinriktat så att konkreta förslag skall kunna redovisas senast den 31 januari 1995. Arbetet kommer därför att främst inriktas på de problem som uppgiftskraven medför för de mindre företagen då de befinner sig i de känsliga skedena i sin utveckling, såsom nyetablering, expansion, omlokalisering m.m. Likaså skall insatserna riktas på sådana branscher som har en särprägel vilken medför att uppgiftskraven på dem är omfattande. Statskontorets uppdrag är främst inriktat på sådana sektorer som inte berörs pågående arbete inom kommittéer och av särskilda utredningar. Granskningen av företagens uppgiftslämnande till staten, kommunerna och landstingen bör således även ske inom arbetande kommittéer och utredni-ngar. Härigenom kan den kompetens och det faktaunderlag som finns olika sakområden inom det offentliga

utredningsväsendet utnyttjas. Pâ detta sätt skapas möjlighet att snabbt

kunna få resultat i form av konkreta förslag om åtgärder inom ett brett område.

Uppdraget

Kommittéer och särskilda utredare, som har utredningsuppgifter inom områden där uppgiftslämnandet från företagen berörs, i särskilt ges uppdrag att i sitt fortsatta arbete belysa möjligheterna att begränsa och förenkla företagens uppgiftslämnande. Därvid skall behovet uppgiftsinav hämtandet prövas och de problem som uppgiftslämnarna åsamkas analyseras. Mot bakgrund härav skall förslag de begränsningar ges om eller förenklingar som kan vara motiverade. Främst skall arbetet riktas den belastning som de mindre företagen utsätts för till följd av uppgiftslämnandet.

290 Bilaga 2

Vid prövningen skall särskilt beaktas

möjligheterna att samordna den aktuella insamlingen av uppgifter med uppgiftsinsamlingar för andra ändamål, möjligheterna att undantag eller förenklade förfaranden genom begränsa uppgiftslämnandet för de små och medelstora företagen, utformningen en eventuell foreskriftsrätt för myndigheterna om Cl av uppgiftsskyldighet.

Kommittéerna och de särskilda utredarna bör även redovisa hur uppfyllelsen de uppsatta målen inom sakområdet påverkas om företagens av uppgiftsskyldighet, särskilt de små och medelstora företagens uppgiftsskyldighet, skulle påtagligt begränsas. Regeringen kommer genom särskilda beslut att meddela vilka kommittéomfattas av dessa direktiv. er som

Näringsdepartementet

Statens

offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen MedborgarnasEU frihet och säkerhet

- IT-kommissionens Frågor om unionenstredje pelareinför regeringsarbetsprogram1995-96.[68] Depanementskontoretstatsrâdsarbete utanför konferensen1996. [102] regeringskansliet.[138] Omvärld säkerhet.försvar.

Frågor om EU:s andrapelareinför regerings-

Justitiedepartementet konferensen1996. [lll]

Pensionsrättigheter Jämställdhet ett mál i utvecklingssamarbetet. 16] och bodelning.[8] Subsidiaritetsprincipeni EU. [123] Nya konsumentregler.[11] lT och verksamhetsförnyelse Framtidacentral Europainformation.[127] inom rättsväsendet. Sverigei EU makt. öppenhet,kontroll. Förslagtill nya samverkansformer. [32] - Sammanfattning av ett seminariumi september1995. Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] [130] SambandetRedovisning Beskattning.[43] - Aktiebolagetsorganisation.[44] Enklareoch effektivare. Om EU:s komplexitet

och maktbalanser.[131] Tvángsmedelenligt 27 och28 kap. RB polislagen. [47] Utvidgning och samspel.EU:s östintegration ur samt Godtrosförvärv historiskt och ekonomisktperspektiv. Förhållandet av stöldgods [52] Näringslivetstvistlösning.[65] smástat stormakt svensktidentitetsbyte.[132] - :

Polisensanvändning övervakningskamerorvid av

Försvarsdepartementet

förundersökning.[66] Vårdnad.boendeoch umgänge.[79] Muskövarvetsframtid. [6]

Ny rättshjälpslag Analys Försvarsmaktensekonomi. [13] och andrabestämmelserom av rättsligt bistånd.[81] Ett säkraresamhälle.[19]

Ett Utan Sverige.[20] reformeratstraffsystem.Del l-III. [91] stannar Ändringar i hyresförhandlingslagen. Stadenpå vatten utan vatten. [21]

Hyresgästinñytande vid ombyggnad [119] Radioaktivaämnenslår ut jordbruk i Skåne.[22] m.m. Ett reformerathovrättsförfarande.[124] Brist på elektronikkomponenter.[23]

Rättsväsendets resultat såkan det redovisas. Gasmolnlamslár Uppsala.[24] - Ett förslag till modell för Civilt bruk av försvarets resurser en samlad resultatredovisning.[136] regelverken. erfarenheter, helikoptrar. [29]

Vissavalfrágor. Den fria nomineringsrätten Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.[53] - Partisymbolerpå valsedlar Valkretsindelrting Svenskainsatserför internationellkatastrof-och vid riksdagsval.[143] flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. [72]

Trygghet brott. Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de mot Rollfördelningoch samverkan.[146] totalförsvarspliktigasmedinflytandeoch av deras

socialaoch ekonomiskasituationunder

Utrikesdepartementet grundutbildningen.[118]

Lagen vissainternationellasanktioner En styrandekrigsorganisation.Om avsikternamed om översyn.[28] LEMO-reformen. [129] - en Röster Ubátsfrâgan1981-1994.[135] om EU:s regeringskonferens

- hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer

Socialdepartementet

och forskare. [77] EU om regeringskonferensen 1996 Vårdenssvåraval.

institutionernas slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.[5] - rapporter synpunkteri övriga medlemsländer.[80] Könshandeln.[15] - EU-kandidater 12länder kan bli EU:s Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.[16] - som medlemmar.[83] Homosexuellprostitution. [17] nya Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. Underhållsbidragoch bidragsförskott, - Sammanfattning hearingi augusti1995.[101] Del A och Del B. [26] av en Avgifter inom handikappomrádet.[35]

Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58]

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi Personalavveckling,utbildningoch beskattning.[94] olika aspekter pâ modeller, finansiering Skatterefonnen 1990-1991.En utvärdering.[104] och incitament. [59] Rapporteringsskyldigheiför revisorer i finansiella Kvinnofrid. Del A+B. [60] företag. [106] Dokumentationoch socialtjänstregister. [86] Finansiell verksamheti kris och krig. [125] Hälsodataregister Várdregister. [95] Verklig ledning obegränsad skattskyldighet för - - Indirekt tobaksreklam. [114] juridiska personer [134] Reform recept. [122] Kapitalförlusteroch organisationskostnader vid Kostnaderför den statliga assistansersättningen. [126] beskattningen. [137] Bostadsbidragen Rationaliserad fastighetstaxering,del [148] effektivare inkomstprövning - Utbildningsdepartementet besparingar.[133] - Att röja hinder för Samverkan Egenmakt o o Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial - Arbetslinjcn. [142] yrkesutbildning. [38] Förbättrad tillsyn över hälso- och Allmän behörighet för högskolestudier. [41] sjukvårdspersonal.[147] Förslag om ett internationelltflygsäkerhetsuniversiteti Norrköping-Linköping.[57] Kommunikationsdepartementet Förslagtill regler för Behörighet och Urval. nya Samordnadoch integrerad tågtrafik antagning till Universitetoch högskolor. [71] Arlandabanan och i Mälardalsregionen. [25] Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Älvsäkerhet. [40] högskolor m.m. [73] Framtidsanpassad Gotlandstrafik.[42] Föräldrar i självförvaltandeskolor. [103] EG-anpassade körkortsregler.[48] Likvärdig utbildning lika villkor. [109] Klimatförändringari traftkpolitiken. [64] Viljan att veta och viljan att förstå - Allmänna kommunikationer för alla [70] Kön, makt och den kvinnovetenskapliga - Finansieringslösningar för Göteborgs- och utmaningeni högre utbildning. [110] Denriisöverenskommelserna. [82] Fristående gymnasieskolor. 13] SMl-llzs verksamhetsfonn [99] TV och utbildning. [120] Svensk sjöfart näring för framtiden. Riksdagen, regeringenoch forskrtingen. [121] - + Bilagor. [112] Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering, Omfattning,Erfarenheter. [141] Finansdepartementet Jordbruksdepartementet hälsorisker.[3] Grön diesel- miljö- och Lángtidsutredningen 1995.[4] Den brukade mångfalden.Del 1+2. [88] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.[9] Avbytarverksamhetens organisation och Översyn skattebrottslagen. [10] finansiering. [107] av Mervärdesskatt Nya tidpunkter för Jordbruk och konkurrens jordbrukets ställningi - redovisning och betalning. [12] svenskoch europeiskkonkurrensrätt. [117] Förmåneroch sanktioner en samlad redovisning. [36] - Arbetsmarknadsdepartementet Prognoseröver statens inkomster och utgifter. [49] Förmåneroch sanktioner Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] utgifter för administration.[56] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] - Översyn av skattereglernaför stiftelseroch ideella Kompetens för strukturomvandling. [34] föreningar. [63] Somereflectionson Swedish LabourMarket Naturgrusskatt, m.m. [67] Policy. [39] Betaltjänster. [69] Någrautländska forskares syn svensk Lägenhetsdata. [74] arbetsmarknadspolitik. [39] Försäkringsrörelsei förändring [87] Effektivare styrningoch rättssäkerhet Svenskar i Eüájänst. [89] iasylprocessen. [46] Omprövningav statliga åtaganden.[93]

Statens

offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55] Svenskflyktingpolitik i globaltperspektiv.[75] Arbete till invandrare.[76] EG:sarbetstidsdirektivochdesskonsekvenserför det svenskaregelsystemet.[92] Ny lag om europeiskaföretagsrád. 15]

Kulturdepartementet

Konst i offentlig miljö. [18] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kulturpolitikens inriktning. [84] Kulturpolitikens inriktning i korthet. [84] - Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.[85] Kulturegendomaroch kulturföremâl.[128]

Näringsdepartementet

Ett renodlatnäringsförbud.[l] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Elförsörjning i ofred. [51] Den svenskaRymdverksamheten. [78] 1990-taletsbostadsmarknad - en första utvärdering.[98] Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. [105] Ny ellag. [108] Omställning av energisystemet.[139] Omställning av energisystemet. Underlagsbilagor,del 1-4. [140]

Civildepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Utjämning av intäkterochkostnaderinom Svenskakyrkan + Tabeller. [144] Fria val Om kön, maktochfritid. [145]

Miljödepartementet

Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. [31] Grundvattenskydd.[45] Kunskapsläget kärnavfallsomrâdet1995.[50] Fastighetsbildning engemensam uppgift för stat och kommun. [54] Ett renat Skane.[62] Kärnavfall och Miljö. [90] Jordensklimat förändras.En analys av hotbild och globala átgärdsstralegier.[96] Miljöklassning av snöskotrar.[97] Hållbar utveckling i landetsfjâllomráden.[100]

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud. N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighetför arbetslösa. A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker. Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstratik, K. . - Lángtidsutredningen1995.Fi. 43.Sambandet Redovisning- Beskattning.Ju. . Vârdenssvaraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S. av 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa. A. iasylprocessen. A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47 .Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. 10. . Översyn skattebrottslagen.Fi. 48. EGanpassadekörkortsregler. K. av ll. Nya konsumentregler. Ju. 49. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi.

12 Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50.Kunskapslägetpå kärnavfallsomrádet1995.M. . redovisning ochbetalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

14.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen.Fö.

15.Könshandeln. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgiftför stat - 16.Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

Homosexuell prostitution. 55. Ett samlatverksamhetsansvar för asylårenden. A. . 18. Konsti offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

19. Ett säkrare samhälle.Fö. utgifter för administration.Fi.

20 Utan stannar Sverige. Fö. 57. Förslag om ett internationelltflygsäkerhets- . Zl. Staden vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. LI

22.Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes-

23.Brist elektronikkomponenter. Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.

24.GasmolnlamslårUppsala. Fö. 5.9.Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi

25.Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekterpå modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.

26. Underhâllsbidrag ochbidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkcntor. C.

27. Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne. M. 28. Lagen om vissainternationellasanktioner 63. Översyn av skattereglernaför stiftelser ochideella

en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29.Civilt bruk av försvarets 64. Klimatförändringar trañkpolitiken. i li. resurserregelverken, erfarenheter, helikoptrar. Fö. 65 Näringslivetstvistlösning.Ju. . 30.Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 66. Polisensanvändning av övervakningskameror vid

31.Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt,m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 68. lT-kommissionensarbetsprogram 1995-96.SB.

33.Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34.Kompetens för strukturomvandling. A. 70. Allmänna kommunikationer för alla K. - 35 Avgifter inom handikappomrádet. S. 7l Behörighetoch Urval. Förslagtill ny: regler för . . 36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskobr. U. - Fi. 72. Svenskainsatser för internationell katastrof-och

37. Vårt dagliga blad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning, analys 0th förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning. U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universizet ch

39.Some reflections on Swedish LabourMarket högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.

Några utländska forskares syn svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektir. A.

arbetsmarknadspolitik. A. 76. Arbetetill invandrare. A.

Statens

offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens lO8.Ny ellag. N. - hearingmedorganisationsföreträdare. l09.Likvärdig utbildning lika villkor. U. debattöreroch forskare.UD. 110.Viljan och viljan att veta att förstå - 78. Den svenskarymdverksamheten.N. Kön. makt och denkvinnovetenskapliga

79. Vårdnad.boendeoch umgänge.JU. utmaningeni högreutbildning. U.

80. EU om regeiingskonferensen 1996 ll Lomvärld. säkerhet,försvar. - institutionernasrapporter Frågor om EU:s andrapelareinför regerings-

- synpunkteri övriga medlemsländer.UD. konferensen1996.UD.

8 Ny rättshjâilpslag ochandrabestämmelser 112.Svensksjöfart , om - näring för framtiden. rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. 82. Finansieringslösningar för Göteborgs-och ll3. Friståendegymnasieskolor.U. Dennisöverenskommelserna. K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. 83. EU-kandidater 12länder - som kanbli EU:s ll5. Ny lag europeiskaföretagsrâd. om A. nya medlemmar.UD. 116.Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet. UD. 84. Kulturp0l.tikensinriktning. Ku. ll7.Jordbruk och konkurrens jordbruketsställningi - 84. Kulturpoltikensinriktning i korthet. Ku. - svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo.

85.Tjugo árskulturpolitik 1974-1994.Ku. 118.Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarspliktigasmediriilytandeoch deras av Försäkrirgsrörelsei förändring Fi. . socialaoch ekonomiskasituationunder 88. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. grundutbildningen.Fö.

89. SvenskanEU-tjänst.Fi. 119. Ändringar i hyresförhandlingslagen.

90. KärnavfallochMiljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnad m.m. Ju. 91. Ett refomerat straffsystem.Del I-III. Ju. 120.TV och utbildning. U.

92. EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför 12l.Riksdagen, regeringenoch forskningen.U.

det svenslaregelsystemet.A. l22.Reforrn recept. 93. Omprövnng av statligaåtaganden.Fi. 123.SubsidiaritetsprincipeniEU. UD. 94. Personalaveckling, utbildningoch beskattning. 124.Ett reformerathovrättsförfarande.Ju. Fi. 125.Finansiellverksamheti kris och krig. Fi. 95. Hälsodataegister Vârdregister. - 126.Kostnaderför denstatliga assistansersättningen.

96. Jordenskimat förändras.En analys hotbild av l27. Framtida central Europainforrnation.UD.

och globaaâtgârdsstrategier.M. 128.Kulturegendomaroch kulturföremál. KU. 97. Miljöklasining av Snöskotrar.M. 129.En styrandekrigsorganisation.Om avsikternamed 98. 1990-talet;bostadsmarknad LEMO-reforrnen. FÖ.

- en försti utvärdering.N. 130.Sverige i EU makt, öppenhet,kontroll. - 99. SMl-llzs vrrksamheisformK. Sammanfattning seminariumi september av ett 100.Hållbar utvecklingi landetsfjällomráden.M. 1995.UD.

l0l. Ett utvidgit EU möjligheteroch problem. - 131.Enklareoch effektivare. Om EU:s komplexitet

Sammanfattning av hearingi augusti1995. en och maktbalanser.UD. UD. 132.Utvidgning och samspel.EU:s östintegraiionur 102.Medborgarnas EU frihet och säkerhet - historiskt och ekonomisktperspektiv. Förhållandet Frågor on unionenstredje pelareinför regeringssmåstat stormakt svensktidentitetsbyte.UD. - : konferensenl996. UD. 133.Bostadsbidragen

103.Föräldrar självförvaltandeskolor. U. effektivare inkomstprövning - 104.Skatterefomen1990-1991.En utvärdering.Fi. besparingar. Åtgärder - 105.Konkurreis i balans. för ökad 134.Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför konkurrenineutralitetvid offentlig prissättning juridiska personer Fi.

m.m. N. 135.Ubátsfrågan1981-1994.Fö. 106.Rapporterngsskyldighet för revisoreri finansiella 136.Rättsväsendets resultat såkandet redovisas. företag. F. Ett förslagtill modell för en samlad 107,Avbytarveksamhetens organisationoch resultatredovisning.Ju. finansieriig. Jo.

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

137. Kapitalförluster ochorganisationskostnader vid beskattningen. Fi. 138. Departementskontoret statsrádsarbete utanför regeringskansliet.SB. 139. Omställning av energisystemet. N. 140. Omställning av energisystemet. Underlagsbilagor,del l-4. N. 14 Folkbildning och vuxenstudier. . Rekrytering Omfattning,Erfarenheter. U. 142. Att röja hinder för Samverkan 0 Egenmakt o Arbetslinjen. 143.Vissa valfrágor. Den fria nomineringsrätten - Panisymboler valsedlar Valkretsindelning vid riksdagsval,Ju. 144. Utjämning av intäkteroch kostnaderinom Svenska kyrkan + Tabeller. C. 145. Fria val Om kön, makt och fritid. C. 146.Trygghet mot brott. Rollfördelningoch samverkan. Ju. 147. Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal.S. 148. Rationaliserad faslighetstaxeringnel2. Fi.

á w 4 å r ä v

än

Kâââfáixiü

§13

1552413975450: V g