Kostnader för fastighetsbildning m. m.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Kostnader för

fastighetsbildning

m.

Am.

fastighetsbildnings- Betänkande av kostnadsutredningen

S lll

1990:9

f; L:

?Häftig

Or;

lLH

Statens offentliga utredningar

1990:9

gg

Bostadsdepartementet

å

Kostnader för

fastighetsbildning

m. m.

Betänkande av ifggtighetsbildningskostnadsutredningen

Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar aren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38- 1207 8-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-fönádet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° 08/763 10 05 12°° - l6°° (endast beställare inom regeringskansliet)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10502-0 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990

SOU 1990: 9

Till statsrådet och chefen för

bostadsdepartementet

chefen för bostads- Den 8 september 1988 bemyndigade regeringen departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda

för fastighetsbildning m. m. Med stöd av detta

frågor om kostnader förordnade den 13 1988

bemyndigande departementschefen september generaldirektören, numera gatudirektören i Uppsala kommun, Bengt

Johansson som särskild utredare. förordnades fr. o. m. den 1 november 1988 lag- Som experter mannen Karl-Axel Bladh, överlantmätaren Bengt Burman, lantmätaren Bo Eliason, Per Gullberg,

departementssekreteraren

byråchefema Jan Hallebro och Per-Anders Karlgren, avdelningsdirektören Bo Lauri, revisionsdirektören Barbro Lindby-Ragsten Gösta Pellbäck. Lauri ersattes fr. o. m. den 1 samt civilingenjören

maj 1989 av byråchefen Sten Bertram.

sekreterare förordnades fr. o. m. den 21 november 1988 Som Eriksson och

fastighetsrådet Hans-Yngve (huvudsekreterare)

fr. o. m. den 1 februari 1989 numera hyresrådet Urban Engström (biträdande sekreterare).

Utredningen, som antog namnet fastighetsbildningskostnadsutred-

nio sammanträden. Som framgår av ningen, har hållit protokollförda

dessutom haft kontakter med bl. a. olika

kapitel l har utredningen myndigheter och representanter för markägargrupper.

är formellt ett uppdrag till undertecknad Bengt

Utredningen

Johansson som särskild utredare. Men arbetet har utförts som en tillsammans med experter och sekretariat. Detta

gemensam uppgift

har också markerats i betänkandet en framställning i vi-form. genom Det är emellertid Johansson som svarar för i betänkandet Bengt

framlagda överväganden och förslag.

Vid utarbetandet av betänkandet har hänsyn inte kunnat tas till för- 1990.

fattningar som utkommit från trycket efter den 1 januari

Vi får härmed överlämna vårt betänkande Kostnader för fastig-

m. m. Särskilt yttrande har lämnats av experten Pellbäck.

hetsbildning

SOU 1990: 9 Vi har därmed slutfört vårt uppdrag. Stockholm i februari 1990 Bengt Johansson Hans-Yngve Eriksson Urban Engström

SOU 1990: 9

Vissa

förkortningar

BoU Bostadsutskottet CFD Centralnämnden för fastighetsdata

Ds B Departementsserien, bostadsdepartementet Ds Bo Departementsserien, bostadsdepanementet FBM Fastighetsbildningsmyndighet

Fastighetsregistermyndighet IM Inskrivningsmyndighet

LMV Lantmäteriverket PBL Plan- och bygglagen (1987:10)

SFS Svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar

ÖLM Överlantmätarmyndighet

SOU 1990: 9

Sammanfattning

I utredarens uppdrag har ingått att analysera effekterna av de prinsom vid ciper gäller för finansiering och avgiftsuttag fastighetsoch Eftersom kostnadema för den

bildning fastighetsregistrering.

bedrivna och en mindre del av kost-

statligt fastighetsregistreringen

naderna skall motsvaras av inkomster från för fastighetsbildningen

expeditionsavgifter vid inskrivningsmyndighetema berörs även

finansieringen av av utredningen. Om

fastighetsinskrivningen

till det har det dessutom ålegat utredaren att analysen ger anledning

föreslå sådana som behövs för att upprätthålla en väl

förändringar

fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Slutligen

vid har utredaren haft i uppgift att pröva om förrättningsförfarandet kan förenklas för att minska kostnaderna. En del fastighetsbildning som lämnas i betänkandet är att betrakta som idéer som i de förslag

flesta fall behöver utredas ytterligare innan de kan genomföras.

Finansiering m. m.

Fastighetsbildning och dokumentation av uppgifter beträffande fastigheter som enskilda är av mycket stor betydelse för såväl samhället

nyttjare av mark och vatten. Ett väl fungerande fastighetsindelningssystem är av grundläggande betydelse för många samhällsfunktioner.

Som exempel kan nämnas fysisk planering, markanvändning, fastig-

hetsomsättning, kreditmarknaden med fastigheter som pant, fastighets-

taxering och fastighetsbeskattning, redovisning av fastighetsinfonna-

tion, folkbokföring och statistik. Fastighetsägare avhåller sig i betydande omfattning från att söka

vissa slag av förrättningar på grund av kostnadsskäl. Det gäller t. ex. större och andra strukturförbättrande åtgärder för

omregleringar

jord- och skogsbruket, anläggningsförrättningar för vägar och vissa

Eftersom fastighetsägarna i allt större om-

fastighetsbestämningar. också andra lösningar än fastighetsbildning kommer fattning väljer

dessutom den faktiska användningen av marken att allt mer fjärma sig

10 Sammanfattning SOU 1990: 9

från indelningen i registerfastigheter. Detta medför även ytterligare

kostnadsökningar för framtida fastighetsbildning på grund av den ök-

ade användningen av rättigheter. För att åstadkomma en väl fungerande fastighetsbildningsverksamhet måste fastighetsägare därför stimuleras att söka fastighetsbildning som är önskvärd ur allmän synpunkt. Cirka 90 milj. kr. per år föreslås tas ut på annat sätt än genom avgifter från sakägare som berörs av förrättningar som det nu är fråga om. För dessa förrättningar utökas möjligheterna till nedsättning av förrättningsavgiftema. Dessutom ges fastighetsregisterrnyndighetema rätt att ta initiativ till förrättningar vars främsta syfte är att minska kostnader för offentliga register. Förrättningskvaliteten behöver förbättras i vissa avseenden. Därför att 5 milj. kr. per år avsätts för utbildning av lantmätare med

föreslås

liten erfarenhet av förrättningshandläggning. Medlen skall inte finansieras genom förrätmingsavgifter. Fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsinskrivning och fastighetsdataverksamhet, ses som ett samlat system. Finansieringsformerna för systemet skall bidra till att det fungerar väl. Som utgångspunkt bör gälla att kostnadema fördelas på ett skäligt sätt mellan dem som har nytta av systemet.

Samhället har stor nytta av fastighetsbildning och fastig-

hetsinformation. Det vore därför skäligt att samhället också tar på sig kostnader för systemet som svarar mot den nyttan. Även om direktiven innebär att vi inte kan föreslå skattefinansiering pekar vi dock på möjlighetema att via stämpelskatten eller fastighetsskatten få

ökade anslagsmedel till det samlade systemet för fastighetsbildning

och fastighetsregistrering. En ökning av skattesatsen för stämpelskatt med några tiondels procent skulle t. ex. ge tillräckligt med medel. Under alla förhållanden bör dock sådana kostnader vid inskrivnings-

myndigheter och Centralnämnden för fastighetsdata som hör samman med fastställande och uppbörd av stämpelskatt betalas av staten med

skattemedel eftersom det här är fråga om ren skatteadministration.

Övriga kostnader för det samlade systemet skall, i likhet med vad

som nu gäller, betalas av fastighetsägarna genom avgifter. I dag tas

sådana avgifter ut i samband med fastighetsbildning och fastighets-

SOU 1990: 9 Sammanfattning ll

inskrivning. Dessa former av avgifter föreslås nu bli kompletterade

med s. k. fastighetsregisteravgift och användareavgift. Fastighetsregisteravgüten är en årlig avgift som tas ut av alla

fastighetsägare. Avgiften blir 50-75 kr. per fastighet. Genom avgiften

kommer fastighetsägarekollektivet att lämna ett rimligt bidrag till kostnaderna för fastighetsregistrering m. m. Uppbörden av avgiften samordnas med uppbörden av fastighetsskatten för att hålla kostnaderna för systemutveckling och drift nere. Användareavgift tas ut av dem som genom ansluten terminal till i

fastighetsdatasystemet eller på annat sätt utnyttjar informationen fastighetsdatasystemet. Avgiften skall bidra till de grundkostnader för

det samlade systemet som för närvarande finansieras med expeditionsavgifter. På sikt beräknas avgiften tillföra systemet 20-30 milj. kr. per år. Avgifterna enligt lantmäteritaxan skall även fortsättningsvis ge full kostnadstäckning. Möjligheterna till nedsättning av förrättningsavgiften utökas dock. Nedsättningamas andel av av de totala kostnaderna beräknas öka från 4 % till 23 %.

vid fastighetsinskrivning skall i dag även Expeditionsavgiftema

täcka hela kostnaden för fastighetsregistrering m. m. Det är inte lämpligt att ta ut en så stor del av kostnaderna för det samlade

systemet av en liten grupp nyttjare. Expeditionsavgiftema bör dock

täcka inskrivningsmyndigheternas kostnader och dessutom svara för en del av övriga kostnader för det samlade systemet. I nuvarande läge föreslår vi att avgifterna sätts så att de motsvarar inskrivnings-

myndigheternas kostnader och ett påslag på 30 % på dessa kostnader. Det innebär att expeditionsavgiftema kan sänkas med 30-35 %.

Samma principer bör gälla för finansiering av statliga och

kommunala fastighetsregistermyndigheter. Kommuner med egen

fastighetsregistennyndighet bör därför få ersättning för myndighetens

verksamhet med ett belopp som motsvarar kostnaderna för statlig verksamhet av samma omfattning.

12 Sammanfattning SOU 1990: 9

Principer för avgiftsuttag m. m. Den s. k. återbäringstaxan slopas. Det medför bl. a. förenklad administration. Kommunema kommer genom detta att tillföras ca 2

milj. kr. per år för sin fastighetsbildningsverksamhet medan det

statliga lantmäteriet går miste om samma belopp.

Som ett medel att öka effektiviteten föreslås ökad delegering när

det gäller frågor om lantmäteritaxan och dess tillämpning. Beslutanderätten beträffande lantmäteritaxans konstruktion och nivå

delegeras till lantmäteriverket och fastightsbildningsmyndigheten ges

större möjligheter att bestämma avgifterna i det enskilda ärendet. Utjämningen av förrättningsavgifterna i lantmäteritaxan bör minska. På så sätt kan avgifterna för enkla förrättningar sättas lägre. Detta kan åstadkommas genom att flera av de åtgärder som nu debiteras efter saktaxa i stället debiteras efter tidtaxa och att kostnader för

s. k. nödvändiga kompletteringsåtgärder inte inräknas i saktaxans be-

lopp.

Avgiften för inställda förrättningar skall kunna nedsâttas i de fall

det anses stötande att sökanden får stå för hela kostnaden. För närvarande avstär fastighetsägare i stor utsträckning från att försöka förbättra fastighetsindelningen på grund av risken att få stå för kostnaderna om förrättningen inställs.

F örenklingar i förrättningsförfarandet

I utredningen pekar vi på några områden där vi anser att det genom i förrättningsföfarandet går att påverka kostnaderna i förenklingar

nämnvärd omfattning. Lantmäteriverket bör ges i uppdrag att utreda

detta vidare. Förslagen berör

- av kallelseförfarandet att ersätta

förenkling m. m. genom delgivning med vanliga brevförsändelser,

- förenklat och till

förrättningsförfarande möjlighet fastighetsbildning utan formell förrättning,

- av en metod för att kunna variera standarden vid förutveckling i

rättningar,

- ökat bevisvärde för vid bestämmande av gräns

koordinatuppgifter

och -

översyn av regler och praxis för utsättning av gränspunkter.

SOU 1990: 9 Sammanfattning 13

Avdragsrätt för förrättningskostnader För lantbruket införs möjlighet till direktavdrag vid den årliga inkomstbeskattningen för lantmäterikostnader avseende fastighetsbildning, fastighetsbestämning och anläggningsförrättning. Lantmäteriförrättningar inom lantbruket används i övervägande antalet fall för att fullfölja åtgärder som avser att förbättra driftsförhållandena och öka effektiviteten vid befintliga företag. Det är därför naturligt att jämställa lantmäterikosmader med övriga kostnader för driften av företagen.

SOU 1990: 9

Utredningsuppdraget

m. m.

1.1 Uppdraget

Genom beslut vid regeringssammanträde den 8 september 1988 chefen för bostadsdepartementet att tillkalla bemyndigade regeringen en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om kostnader för fastighetsbildning m. m. Enligt direktiven (bilaga 1) har utredningsmarmens uppgift varit att analysera effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger anledning till det har det dessutom ålegat utredaren att föreslå sådana förändringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Slutligen har utredaren vid haft i uppgift att pröva om förrättningsförfarandet fastighetsbildning kan förenklas för att minska kostnaderna. Under rubriken Riktlinjer för utredningsarbetet (dir. s. 4) omnämns speciellt två förhållanden som närmare bör undersökas. Utredaren bör ta reda på om sakägama av kostnadsskäl undviker och inskrivningsåtgärder och om de har börjat fastighetsbildning använda alternativ till sådana Vidare har det ålegat åtgärder. att undersöka om det skett några förändringar i utredningsmatmen kvalitet sedan kravet full kostnadstäckning införförrättningamas på des och vilka konsekvenser detta i så fall har fått. till samt det närmare behovet av Bakgrunden utredningsuppdraget utredning framgår av direktiven.

1.2 av arbetet

Uppläggning

Vi vårt under senhösten 1988. Inpåbörjade utredningsarbete ledningsvis gjorde utredningsmannen, med biträde av sekretariatet, ett antal besök hos sådana m. m. som utför eller kommer i myndigheter

med bl. a. och registreringsverksamhet.

kontakt fastighetsbildnings-

Dessa besök hos både och kommunala företrädare för gjordes statliga

16 Kapitel 1 SOU 1990: 9

de aktuella verksamheterna. Vidare hade vi kontakter och övermed bl. a. representanter för olika markägargrupper samt läggningar styrelsen för Sveriges lantrnätareförening. Syftet med arbetet i denna fas var bl. a. att berika våra kunskaper rörande det praktiska förfarandet samt att skaffa underlag till en enkät, som vi skickade ut under januari 1989. Den nämnda enkäten skickade vi till omkring 250 medlemmar inom så att mottagarna av

Sveriges lantmätareförening. Vi gjorde urvalet

enkäten skulle ett så brett fält som möjligt inom sakrepresentera området och Enkäten skicka-

fastighetsbildning fastighetsregistrering.

des både till och representanter för olika sak-

myndighetsföreträdare

ägarintressen. Frågorna i enkäten var utformade så att svaren skulle utgöra ett underlag för de analyser som direktiven anvisade oss att utviktigt föra. Således avsåg vi att få belyst bl. a. om det förekommer köpmotstånd mot förrättningar och vilka effekter detta i så fall

medför. Vidare ställdes frågor om förrättningskvaliteten. I det sammanhanget tog vi också upp frågan om det går att ytterligare förenkla eller om det bör förändras på något annat förrättningsförfarandet, sätt. Svarsfrekvensen uppgick till knappt 40 %.

I samband med en konferensresa till Finland under våren 1989 på lantmäteristyrelsen i Helsingfors. Därefgjorde vi ett studiebesök

ter, under sommaren 1989, påbörjade vi sammanställningen av utred-

ningens betänkande. Under har sammanträden hållits kontinuerligt utredningsarbetet

Dessutom har vi vid tillfällen av-

med utredningens experter. några

stämt våra synpunkter med en särskilt tillkallad förrättnings- Det bör särskilt framhållas att flera av experterna under mannagrupp. har värdefullt skriftligt material

utredningsarbetets gång framlagt

från sakområde. Statistiskt och annat sifferrnaterial

respektive experts har därvid kommit att utgöra ett särskilt viktigt underlag för våra

analyser och slutsatser.

av vårt betänkande av betänkandets inne-

Dispositionen framgår

hållsförteckning. I det sammanhanget bör noteras att avsnitten 3.1-3.4 för-

baserar sig på ett underlag som ställts till utredningsmannens

emeritus Gerhard Larsson vid tekniska i

fogande av prof. högskolan

Stockholm.

SOU 1990: 9 Kapitel I 17

Även i fråga om förhållanden i vissa andra länder har Larsson varit

oss behjälplig med material. Vi hänvisar här till sanunanställningen i

bilaga 2.

SOU 1990: 9

2 och

organisation

m. m.

Taxeprinciper

2.1 Tillbakablick lantmäteritaxan

på

2.1.1 Allmänt I samband med tidigare taxeutredningar har tämligen omfattande historiska Översikter gjortsöver lantrnäteritaxans utveckling. Dessa

överblickar finns främst i Ds B 1975: 2 (Översyn av lantmäteritaxan)

och i Ds Bo 1982: 4 (Ny lantmäteritaxa). Mot bakgrund av det material som sålunda redan tagits fram, inskränker vi vår följande redotill att endast bli en kortare tillbakablick över vissa moment i visning lantmäteritaxan. Syftet kan lämpligen vara att belysa efter vilka principer finansiering och avgiftsuttag för fastighetsbildning har skett sedan lantmäteriet förstatligades 1947. Från 1947 till taxeföreskrifter. I

1950 gällde vissa provisoriska

1950 års taxa (SFS 1950: 378) reglerades avgifter för förrättningar

och uppdrag som det lantmäteriet utförde. Avgifter för för-

statliga

rättningar som utfördes av kommunernas (städernas) eget mätnings-

väsende reglerades i särskilda s. k. stadsmämingstaxor. Dessa taxor beslutades i samma ordning som lantmäteritaxan. Uppdelningen på en och en kommunal taxa upphörde den l januari 1972. Vid statlig sarmna tidpunkt blev lantmäteritaxan också en renodlad taxa för för-

rättningsverksamhet.

2.1.2 Kostnadstäckning

Det centrala problemet vid fastställandet av 1950 års taxa var frågan om hur stor del av kostnadema som skulle starma på statsverket på

allmännyttiga karaktär. Resultatet blev grund av lantmäteriväsendets att taxenivån, för flertalet sattes till 40 % av

legala förrättningar,

lantmäteriets självkostnader. För vissa förrättningstyper och

speciella

som förekom företrädesvis i städer och samhällen, främst uppdrag

och skulle emellertid avgifterna helt täcka mätnings- planarbeten,

20 Kapitel 2 SOU 1990: 9

lantmäteriets kostnader. Som motiv för detta angavs att de högre markvärdena fick bei dessa orter gjorde det skäligt att markägama tala lantmäteriets självkostnader.

Kostnadstäckningsgraden har sedan ökats successivt. Ökningstakten

har varierat beroende på vilken förrättningsåtgärd och vilket ändamål det varit fråga om. 1960 års taxa (SFS 1960: 332) skulle ge avgifter som innebar full kostnadstäckning för förrättningar inom detaljplan av fritidsfastigheter utom Kostoch även för nybildning detaljplan.

nadstäckningen för jord- och skogsbruksförrättningar låg dock kvar

var kostnadstäckningen 50på en lägre nivå. För övriga förrättningar 75 %. Från mitten av 1960-talet höjdes täckningsgraden stegvis. All skulle täcka sina kostnader redan nybildning för helårsbebyggelse

1964. om full kostnadstäckning var fullt genomförd 1974.

Principen

2.1.3 Sak- eller tidersättning samt nyttoprincipen

Om en saktaxa tillämpas tas fasta avgifter ut för att få en tjänst utförd, oberoende av kostnaderna. Med tidtaxa blir det slutligt debiterade

beloppet i stället beroende av den tid som myndigheten lägger ned på

det enskilda ärendet. Inslaget av sakersättning var stort i 1950 års taxa. Alla vanligt förekommande debiterades efter saktaxa. Om förförrättningar

var extra ersättning utöver sakerrättningama krångliga utgick sättningen, t. ex. för arkivforskning eller planutredningar som tog mer än 15 timmar i Det stora inslaget av förrättningar som anspråk.

debiterades efter saktaxa var kvar till 1966. Då övergick man till att

debitera alla förrättningar utom avstyckning efter tidtaxa. Utrymmet

för vad som skulle anses som normala förrättningar krympte succes-

sivt. Från 1966 skulle t. ex. extra ersättning utgå för arkivforskning

och som tog mer än fyra timmar i anspråk. planutredning

I och med 1971 års taxa (SFS 1971: 1101) lanserades den s. k. nyttoprincipen. Avsikten med denna är bl. a. att kostnadema för olika

förrättningar skall utjämnas samt att förrättningsavgiftema på ett

bättre sätt än tidigare skall anpassas till den nytta som varje förmedför för en berörd fastighet (se t. ex. Ds B 1975: 2

rättning

s. 23 f. samt Ds Bo 1982: 4 s. 164 f.). Det första steget blev att ta

bort de flesta anledningar till att ersättning utöver sakersätming skulle

SOU 1990: 9 Kapitel 2 21

utgå vid krångliga förrätmingar. Vidare skulle behövliga komplette-

som och fastighetsreglering inte ringsåtgärder fastighetsbestänming

föranleda extra ersättningar till lantmäteriet (LMV:s tolkning). användes för och klyvning av lotter som

Sakersättning avstyckning

var mindre än 5 000 m2. utvecklades vidare. Från och med 1974 infördes sa- Nyttoprincipen

kersätming även för fastighetsregleringar som avsåg mindre områden

än 5 000 m2. Detsamma gällde bestämning av gränser som var kortare än 3 000 m samt för legalisering av sämjedelning. Dessutom konstruerades taxan om beträffande av fastigheter för att

nybildning bättre överenstämma med nyttoprincipen. År 1977 togs ytterligare ett steg för att genomföra nyttoprincipen.

De nyss nämnda areal- Alla och längdgränsema togs bort. avstyck-

ningar oavsett storlek och svårighetsgrad skulle således kosta sakäg-

ama lika mycket. åt motsatt håll. Då in-

Från och med 1979 har utvecklingen gått

fördes av-

en övre arealgräns, 5 hektar, för sakersättningsdebiterade styckningar och fastighetsregleringar. År 1985 sänktes gränsen till 1

hektar. Från 1983 debiteras all efter tid.

fastighetsbestämning

2.1.4 Nedsättningar Lantmäteritaxoma har alltid innehållit möjligheter till nedsättning av

till nedsättning, liksom syftet med ersättningsbeloppen. Möjligheterna

dessa nedsättningar, har dock varierat. I 1950 års taxa ett flertal olika situationer där ned-

uppräknades

kunde komma kan nämnas att ned-

sättning i fråga. Som exempel skulle ske då ersättningen stod i uppenbart missförhållande sättning till värde eller tidsåtgången för förrättningen. Nedfastighetens

sättning kunde också ske för förrättning eller uppdrag av större all-

män betydelse. Nedsättningens storlek bestämdes efter en skälighets-

bedömning. Genom 1960 års taxa infördes bestämmelser om automatisk ned-

Dessutom kunde efter i princip samma sättning. nedsättning utgå

normer som i 1950 års taxa. Nivån sak- tidtaxan var sådan att

på och

den skulle som motsvarade lantmäteriets kostnader. ge ersättningar bestämdes av Den del av kostnadema som skulle stanna på samhället

22 Kapitel 2 SOU 1990: 9

den automatiska nedsättningen. Den angavs i procent och varierade mellan olika förrättningar och olika ändamål. Systemet med automatiska nedsättningar upphörde i och med 1971 års taxa. Den taxan innehöll möjlighet till nedsättning vid tiddebiterade förrättningar. Nedsättning kunde ske med maximalt vissa angivna procenttal. Som villkor gällde att ersättningen stod i missförhållande till den nytta som förrättningen medförde för sakägama.

Genom ändring i 1971 års taxa (SFS 1976: 491) förändrades prin-

cipema för nedsättning. I stället för de villkor som nämnts ovan skulle gälla att förrättningen måste medföra att redovisningen i fastighetsregistret kunde förenklas och att den mark eller den rättighet som det var fråga om var av mindre betydelse (mindre värde).

2.2 Nuvarande m. m.

organisation

2.2.1 Inledning

Som anges i våra direktiv (s. l) avses med fastighetsbildning främst åtgärder som ändrar fastighetsindelningen. Fastighetsbildning sker

genom fastighetsreglering om den avser ombildning av en fastighet och genom avstyckning, klyvning och sammanläggning om den avser nybildning. I vårt betänkande vi emellertid också begreppet

använder

i en vidare Vi inkluderar nämligen även

fastighetsbildning betydelse.

förrättningar som avser bl. a. fastighetsbestämning, äganderätts-

utredning samt samverkan enligt anläggningslagen och ledningsrätts-

lagen. Fastighetsbildning sker vid förrättning som handläggs av en fastighetsbildningsmyndighet. Landet är indelat i lantmäteridistrikt, vilka

utgör verksamhetsområden för de statliga fastighetsbildningsmyndighetema. Därutöver finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter, vilka främst har de större tätortsområdena som verk-

samhetsområden.

Den som skett registreras i ett särskilt fastighetsfastighetsbildning

register, för vilket fastighetsregistennyndigheten svarar. Ãgar- och

inskrivningsförhållanden redovisas till inskrivningsmyndigheten, som

är knuten till tingsrätten. Genom den pågående fastighetsdatarefonnen

SOU 1990: 9 Kapitel 2 23

byggs ett nytt ADB-baserat fastighetsdatasystem upp. Systemet ersätter de manuella registren (jord- och stadsregister). I det följande skall vi kortfattat beskriva hur de olika verksamheterna är uppbyggda organisatoriskt. För en fylligare redogörelse för lannnäteriverksamheten (och dess lokala organisation) hänvisar vi till bl. a. Ds Bo 1982: 4 s. 31 f. och Ds Bo 1983: 3 s. 19 f.

2.2.2 Fastighetsbildning och fastighetsregistrering Markens indelning i särskilda områden, fastigheter, är av stor betydelse på det fastighetsrättsliga området. Det är till de skilda fastigheterna som rättsreglema angående fast egendom anknyter. Även allmänna intressen gör sig starkt gällande beträffande fastighetsindelningen. Bl. a. av det skälet är förändringar i fastighetsindelningen genom avtal mellan enskilda som inte fullföljs genom fastighetsbildning inte tillåtna. I största möjliga utsträckning föregås fastighetsbildningen av en noggrann offentlig planläggning. Bestämmelser om fastighetsbildningen finns numera i fastighetsbildningslagen (l970: 988, FBL), som trädde i kraft den l januari 1972. Det statliga lantmäteriet omfattar statens lantrnäteriverk, en överlantmätarmyndighet i varje län och lokala fastighetsbildningsmyndigheter. Förutom nedan beskrivna verksamheter hos dessa myndigheter bedrivs där också omfattande uppdragsverksamhet. Lantmäteriverket (LMV) är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamverkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän kartläggning. LMV har också samordnande beträffande ortnamnsfrågor. Inom verket finns fyra avdeluppgifter ningar, nämligen administrativa avdelningen, fastighetsavdelningen, kartavdelningen och produktionsavdelningen samt ett planeringssekretariat. Verksamheten vid LMV är i huvudsak förlagd till Gävle. En del av verksamheten är dock lokaliserad till andra orter.

Överlantmätarmyndigheten (ÖLM) skall inom länet leda och ha

tillsyn över verksamheten vid de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna. Dessutom har ÖLM tillsyn över mämingsverk-

24 2 SOU 1990: 9 Kapitel

samheten sarnt verkar för samordning av grundläggande mätning och

kartläggning. (FBM) svarar för fastighets- Fastighetsbildningsmyndigheten Lantmäteridistriktet är FBM:s verksamhetsbildningsverksamheten. område. Landet är numera indelat i 72 lantmäteridistrikt. För särskilda fastighetsbildningsuppgifter finns ytterligare 13 statliga fastigvilka alla utom en arhetsbildningsmyndigheter, s. k. specialenheter, betar med frågor med anknytning till jord- och skogsbruk. Utanför den nu beskrivna statliga lantmäteriorganisationen, men underordnad denna i finns det 41 kommunala tillsynshänseende, för tätonsutveckling. Därutöver medfastighetsbildningsmyndigheter

verkar ett 60-tal kommuner i den statliga fastighetsbildningen genom

s. k. C-avtal. Det finns Länsstyrelserna är statliga fastighetsregisterrnyndigheter. 30 kommunala Vissa kommuner därutöver registerrnyndigheter. svarar för adress- och planuppgifter inom fastighetsregistreringen. Kommunerna tillhandahåller också kartunderlag för såväl fastighetssom Riksdagen har nyligen bebildningen fastighetsregistreringen. slutat att den statligt bedrivna fastighetsregistreringen skall flyttas över till lantmäteriet (se avsnitt 9.2). Som nämnts fastighetsregistret en lantmäteritidigare görs det i teknisk bokföring av vidtagna fastighetsbildningsåtgärder medan det i (se vidare nästa avsnitt) förs in uppgifter om inskrivningsregistret sakrätter. Dessutom finns det en bl. a. äganderätt och begränsade särskild (hos den lokala skattemyndigheten) som bl. a. fastighetslängd innehåller uppgifter om fastighetemas taxeringsvärden.

2.2.3 Inskrivningsväsendet

Inskrivningsväsendet handhas av särskilda inskrivningsmyndigheter. Som regel finns det en inskrivningsmyndighet (IM) vid varje tingshar uteslutande skett i särskilda böcker; rätt. Inskrivningar tidigare och tomträttsbok. I respektive tomtfastighetsbok fastighetsboken rättsboken finns för varje fastighet eller tomträtt. På dessa upplägg har det införts noteringar om de inskrivningsärenden som IM upplägg beslutat om rörande fastigheten. Således framgår av uppläggen bl. a. vem som är den av fastigheten och vilken inlagfame ägaren

SOU 1990: 9 Kapitel 2 25

teckningsbelastning som finns. Ett gravationsbevis (GB) utgör en ut-

skrift av uppläggens innehåll. Tidigare gjordes inskrivningar för hand eller med hjälp av skriv-

maskin, dvs. manuellt. För närvarande pågår emellertid arbete med

att införa automatisk databehandling på inskrivningsväsendets område. Inskrivning skall fortsättningsvis ske i ett inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok. De nya bestämmelserna, som bl. a. innebär att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag,

tillämpas redan i en stor del av landet (se nästa avsnitt).

2.2.4 Fastighetsdataverksamheten Genom den pågående fastighetsdatareformen byggs ett nytt, för land och stad enhetligt, ADB-baserat fastighetsdatasystem upp. Systemet

ersätter de manuella fastighets- och inskrivningsregistren. En för-

söksverksamhet i Uppsala län påbörjades år 1971. Systemet togs där i bruk med rättsverkan den 1 januari 1976. Fastighetsdatasystemet beräknas vara infört i hela landet år 1995. Hittills har ca 2,7 miljoner fastigheter anslutits till fastighets-

datasystemet, vilket motsvarar 65 % av landets fastighetsbestånd. Uppgifter om planer och bestämmelser samt taxeringsuppgifter finns dock redan i dag i stor utsträckning tillgängliga via terminal för hela

landet. Detsamma kommer inom kort att gälla koordinatuppgiftema

för fastigheterna.

Centralnämnden fär fastighetsdata (CFD) har ansvaret för genomförandet av fastighetsdatareformen, i samverkan med främst domstolsverket och statens lantmäteriverk. Inom CFD finns det sju

enheter, nämligen tekniska enheten, driftsenheten, fastighetsregisterenheten, inskrivningsregisterenheten, administrativa enheten, utveckoch stabsenheten. CFD skall, förutom att genomföra den lingsenheten

nämnda refonnen, också svara för driften av fastighetsdatasystemet. Vidare har CFD till uppgift att utveckla systern och metoder som gör

det möjligt att utnyttja fastighetsdatasystemet inom olika verksamhetsområden. CFD bedriver också uppdragsverksamhet, såväl inom som utom landet. CFD:s verksamhet är i huvudsak förlagd till Gävle.

26 2 SOU 1990: 9 Kapitel

Nuvarande för och

2.3 principer finansiering avgiftsuttag

av fastighetsbildningen in- Den nuvarande principen för finansiering

nebär att fastighetsbildningsmyndighetema tar betalt av sakägama för

sin verksamhet. Detta sker i form av avgifter enligt lantmäteritaxan

1101, ändrad senast 1989: 956). Avgifterna skall i princip

(1971: täcka kostnaderna för verksamheten, inklusive kostnadema för den regionala och centrala administrationen. Vi har tidigare nämnt att avgifterna skall fastställas med utgångs- (se avsnitt 2.1.3). I det samman-

punkt från den s. k. nyttoprincipen hanget bör även omnämnas den s. k. likställighetsprincipen samt prin-

inte får överföras mellan olika

cipen om att förrättningskostnadema sektorer grundval av

(se t. ex. Ds Bo 1982: 4 s. 123 resp. s. 77). På

baserade den självkostnader lämkalkyler på statliga organisationens

nar LMV förslag till regeringen om ändringar i taxebeloppen.

Den nyss nämnda principen om full kostnadstäckning har gällt se-

dan den 1 januari 1974. Dessförinnan betalades en del av kostnaderna av det allmänna. Subventioneringen via taxan minskade dock successivt under 1960-talet och gällde slutligen i huvudsak endast jord- och

skogsbruksförrättningar. Då ett beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter m. m. av mindre betydelse inte längre behöver redovisas i fastighets-

reduceras, sättas ned. Avgiften skall också reregistret skall avgiften duceras för sådana som länsstyrelsen beslutar äganderättsutredningar

om. 1988/89 omsatte totalt 320

Budgetåret förrättningsverksamheten

milj. kr., varav 271 milj. kr avsåg förrättningar gjorda av statliga

Nedsättningama uppgick samma år fastighetsbildningsmyndigheter.

till 13 milj. kr.

Även en kommunal fastighetsbildningsmyndighet skall debitera

förrätmingsavgifter enligt lantmäteritaxan. Sakägama skall betala till

LMV, som därefter betalar ut ersättning till kommunen med belopp benämnt återbäringstaxa

som anges i särskilt regeringsbeslut, populärt

1988/89 utbetalades totalt (se Ds Bo 1982: 4 s. 60 f.). För budgetåret med untill kommunerna det belopp som sakägama betalt till LMV dantag av ca 2,2 milj. kr.

Den statlig: bedrivna fastighetsregistreringen och inskrivnings-

verksamheten, inklusive bl. a. den pågående omläggningen av de

SOU 1990: 9 Kapitel 2 27

äldre, manuella registren till ett ADB-baserat fastighetsdatasystem, betalas med anslagsmedel. Kostnadema skall täckas av de expeditionsavgifter som tas ut vid inskrivningsmyndighetema för inskrivningsåtgärder m. m. Detta sker numera enligt förordningen (1987: 452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, tidigare enligt expeditions- De nu aktuella avgifterna skall också finansiera nedsättkungörelsen. ningama av förrättningsavgiftema enligt lantmäteritaxan. Den kommunala fastighetsregistreringen (som endast bedrivs i vissa kommuner) finansieras med kommunala skattemedel. Det bör här omnämnas att lantbruksstyrelsen årligen disponerar anslagsmedel, för närvarande 12 milj. kr., för statsbidrag till jordbrukets yttre rationalisering. Cirka ll milj. av detta belopp utgår i form av bidrag för förrättningskostnader. Dessutom förekommer det ca att länsstyrelser i viss utsträckning kan disponera medel (1988/89 0,8 milj. kr.) för förberedelser för omfattande strukturrationa- . liseringar. Det nuvarande systemet med avgiftsfinansiering av den statliga fashar tillämpats sedan budgetåret 1984/85. Budtighetsregistreringen getåret 1988/89 uppgick kostnadema för inskrivningsverksamheten och den statligt bedrivna fastighetsregistreringsverksamheten, inklusive kostnaderna för fastighetsdatareformen, nedsättningen av m. m., till 361 milj. kr. Här bör anmärkas att det förrättningsavgifter åligger domstolsverket att följa kostnadsutvecklingen och efter samråd med LMV och CFD till redovisa de behov av ändringar i regeringen avgiftsnivån som behövs för att uppnå full kosmadstäckning. bör närrmas att det anslag som LMV disponerar inom Slutligen programmet plangenomförande även omfattar medel för utveckling. För budgetåret 1989/90 uppgår dessa medel till 10,8 milj. kr.

SOU 1990: 9

3 Samhällsekonomisk av

betydelse

och

fastighetssystem fastighetsbildning

3.1 Historiskt mark-

perspektiv på offentligrättslig indelning och markdokumentation

Ramen för denna framställning medger inte någon grundligare redovisning av det historiska förloppet, men en viss sammanfattning skall ske av hur det offentligrättsliga inslaget har framkommit och motiverats - i första hand i vårt land. I äldre tider har man kunnat bygga upp ett utvecklat rättighets- och

indelningssystem utan att i någon högre grad behöva lita till offentlig

medverkan. Visserligen lagarna redan under medeltiden norangav och Men

mer för äganderättsutövning, markindelning gränsdragning. i första hand skedde detta inom en privaträttslig ram. Ting och dom-

åt stolar kunde dock anlitas vid tvistigheter och för att ge offentlighet marktransaktioner. Under nyare tid skedde en viss utbyggnad av redovisningssystemet. till domstolarna för in- Det blev vanligt att anmäla marköverlåtelser förande i dessas främst som ett för förvärvaren. Vi-

protokoll, skydd

dare skedde för skatteändarnål av i

en redovisning jordbruksenhetema

de jordeböcker som upprättats alltsedan Gustav Vasas tid. Frånsett att

lantmätare sedan mitten av 1600-talet påbörjade en uppläggning av

inte förbundna med kart-

skattläggningskartor, var jordeböckema läggning. Skattläggning kunde därför bara ske i grova klasser och en-

heterna beteckningar. En för tiden nöjaktig differengavs inga unika

tiering och lokalisering erhölls dock genom socken- och bynamnet, skattetalet och ägarens namn. Även om ansträngningar gjordes för att få fram en rättvisare och mer förñnad Skattläggning, torde man vid

denna tid knappast ha känt något djupare behov att ytterligare bygga ut redovisningssystemet. Inte heller ändringarna i markindelningen påkallade i allmänhet utöver att myndigheterna med något offentligrättsligt ingripande växlande sökte hålla viss kontroll över att uppdelningen av

framgång

30 Kapitel 3 SOU 1990: 9

jordbruksenheter inte gick för långt. Men fram till slutet av 1800-talet

skedde och ofta även hemmansklyvningar helt lägenhetsbildningar privat. Många klyvningar kom dock att ingå som led i skiftes-

verksamheten. I och med denna hade ett klan offentligrättsligt inslag förts in då det gällde omfomming av enheter. Successivt började motsvarande att krävas även för nybildning. Efterhand gjorde sig också ett allt starkare behov av unika fastighetsbeteckningar gällande, särskilt sedan lagfarts- och intecknings-

förordningama 1875 föreskrivit att fastighetsböcker skulle upprättas

Resultatet blev 1908 års med ett upplägg för varje jordeboksenhet. (kompletterad 1917 med motsvarande bejordregisterförordning stämmelser för städernas vidkommande). I jordregistret gavs varje enhet ett nummer och rum, där förutom arealer upplysning främst gavs om enhetens ursprung samtidigt som hänvisning skedde till respektive aktnummer. Härigenom tryggades kopplingen till det omfattande kart- och aktrnaterial som efter hand samlats i länslantmäterikontorens arkiv. Jordregistrets beteckningar och enheter - ensamma eller i kombinationer - infördes sedan i inskrivningsväsendets fastighetsböcker, liksom i skattemyndighetemas

fastighetslängder. Genom dessa unika fastighetsbeteckningar och den

följande samordningen togs ett för den vidare utvecklingen avgörande steg. Bl. a. korn det att fullföljas genom den ekonomiska karta i skala - 1:10 000 som från slutet av 1930-talet började upprättas över större

delen av landet. Denna redovisade även fastighetsindelningen utanför

tätortema, vilken redovisning successivt ajourfördes av länslant-

en täckande övermäterikontoren. I praktiken fick man härigenom siktlig registerkarta, trots att detta inte var det primära syftet.

Grunderna för detta redovisningssystem skulle naturligtvis till stor fick förändras fritt privata

del brytas sönder om indelningen genom

avtal och utan offentlig kännedom och sanktion. 1926 års jord-

i -

delningslag föreskrev därför, att ändringar fastighetsindelningen

frånsett sarnmanläggningar av enheter - endast kunde ske genom för-

I denna tillåtlighet. Kartor upprättades rättning. prövades åtgärdemas och nytillkomna gränser markerades på marken. Även om fastighets-

önskemål skulle blev förrättägamas så långt möjligt beaktas, beslutande intresse. Var

ningsmännen i frågor av allmänt någon

missnöjd med ett beslut kunde överklagande ske domstolsvägen.

SOU 1990: 9 Kapitel 3 31

Att ändringar i fastighetsindelningen skall ske i offentligrättslig

underströks ytterligare genom 1962 års lag om förbud mot ordning därefter är utan verkan. sämjedelning av fast egendom. Sämjedelning Äldre sämjedelningar kan dock under vissa förutsättningar legaliseras. År 1970 bekräftades och förstärktes den tidigare utvecklingen ge-

nom två lagar. byggde vidare på för- Fastighetsbildningslagen rättningsinstitutet som grundval för ändringar i den legala indelningen av marken samtidigt som den öppnade möjlighet till smidigare

åt förfaranden. Den nya jordabalken gav å sin sida ökad rättskraft i huvudsak inskrivningar i fastighetsböckema genom att det allmänna garanterade alla inskrivna rättigheter. Ännu en viktig utbyggnad av systemet har därefter skett. Successivt

överförs nämligen innehållet i fastighetsregister och fastighetsböcker

för I samband där-

på data (i regi av Centralnämnden fastighetsdata).

med blir alla enheter genom koordinater för central- och lägesangivna

byggnadspunkter. Tillkommande förändringar registreras på liknande

sätt. Därmed skapas också förutsättningar för att registren skall bli en bas i ett större informationssystem. Under framför allt 1900-talet har det sålunda skett en radikal utbyggnad av tidigare relativt enkla system för förändringar och regiav fastighetsindelning och till fastigheterna knutna rättigstreringar

heter. har skett steg för steg med prövning av de olika Utbyggnaden var för och utan att man egentligen överblickat delåtgärdema sig fortsättningen.

Även i flertalet länder arbetas det nu intensivt med

västeuropeiska att bygga ut och automatisera markregister samt kombinera frågan

dem till ett större informationssystem. Särskilt bör noteras att euro-

peiska länder som tidigare inte haft effektiva officalrättsliga system

och -

för indelningsändringar markregistrering exempelvis England och Norge - numera verkar i samma riktning.

3.2 Allmänna fördelar med

offentligrättslig

och markdokumentation

markindelning

Den historiska offentutvecklingen ger alltså starka belägg för att en

indelning av marken och dokumentation av markenheter ligrättslig

kommit att som och ekono-

och rättigheter uppfattats betydelsefull

32 Kapitel 3 SOU 1990: 9

miskt berättigad. I detta avsnitt skall vi som stöd för den följande diskussionen mera specificerat sammanfatta viktiga fördelar och nyttoeffekter i det nu aktuella avseendet. Fördelarna kan i regel inte lokaliseras enbart till den privata sektorn eller den allmänna utan återverkar på båda. Trots detta gör vi i det följande en viss

gruppering beroende på i vilken sektor tyngdpunkten ligger. Ur privat synvinkel kan sålunda anföras följande nyttoeffekter av

markenheter till ett system med väl definierade och dokumenterade grund för register över garanterade rättigheter i marken. - Det underlättar i hög grad alla transaktioner och rättshandlingar rörande mark och anläggningar genom att göra dem lättare, billigare och säkrare. I länder utan tillförlitliga register måste ofta kostnadskrävande juridiska utredningar föregå en transaktion för att man med säkerhet skall kunna fastställa rättsinnehavama. Registersystemet sti-

mulerar därför fastighetsmarknaden.

- Det ger säkerhet och skydd åt ägaren av marken, även till andra

rättsinnehavare och underlättar därmed också en fungerande kredit-

marknad med mark som pant. Eftersom säkerhet och tillgång till kapital är två huvudförutsättningar för investeringar befrämjar ett sådant system investeringar och utveckling. - Det reducerar kraftigt dispyter och tvistigheter rörande mark, varav följer mindre kostnader och olägenheter för både rättsväsen och enskilda.

Sett från allmän synpunkt kan framför allt följande nyttoeffekter

av ett sådant system framhållas. - Det kan utgöra en för ett alltmera utvecklat mark-

grundval inforrnationssystem rörande äganderätt och andra markrättigheter,

fastighetskredit, taxering och skatt, värdering, boende, befolkning m. m. Inordnas dessa enheter via koordinater i ett allmänt lägeskan all denna information - automatisk

system exempelvis genom -lokaliseras i samma system. Dessa tankegångar var också kartering

för de som lades fram i betänkandet

grundval förslag Fastighetsregistrering (SOU 1966: 63).

-

Det ger över huvud taget underlag för en mera differentierad,

rättvis och fullständig fastighetsbeskattning, dvs. det allmänna syfte som historiskt sett ofta varit det primära. - Det ger möjligheter till allmän styrning och kontroll av ut-

vecklingen och genomförande av en fastlagd markpolitik. Kanske

SOU 1990: 9 Kapitel 3 33

detta i utvecklingsländer som saknar sådana mest påtagligt framträder system och som har utomordentliga svårigheter att styra markom att hindra en ur

användningen. Det gäller antingen det är fråga

marksynpunkt olämplig och skogsavverkning, att via

uppodling

jordreformer få fram en bättre ägarestruktur eller få fram en planmässig utveckling av tätonema. - Det för bättre planering av markger slutligen underlag användningen och genomförande av planerna, liksom för den dagliga av olika problem och frågor som hänger samman med hanteringen marken. Inte minst kommer det kartmaterial som är förbundet med direkt eller indirekt, till ständig användning i handsystemet,

läggnings- och utvecklingssammanhang.

Ovan har redovisats sådana av mer allmänt slag som

nyttoeffekter

mer eller mindre kan vara tillämpliga världen över. Vi skall nu gå

något närmare in på själva fastighetsbildningens roll i sammanhanget

och gör det med sikte på svenska förhållanden.

3.3 Fastighetsbildningens funktioner

Fastighetsbildningens primära funktion är således att garantera att ett

väl definierat av markenheter och markinformation förblir system intakt en successiv av alla de förändringar som genom redovisning föranleds av samhällsutvecklingen. Flertalet länder med utvecklade

indelningssystem har därför regler om att alla förändringar måste definieras i handlingar, genom karta och på marken. Ofta nöjer man sett med detta. Den svenska fastighetsbildningen har

sig i stort emellertid ytterligare funktioner. för en Förrättningsmärmen är skyldiga att utreda förutsättningarna kan vara av huvudsakligen teknisk viss förändring. Förutsättningarna

natur, av berörda av juridisk natur, exempelvis sträckning gränser, som rätt till vatten och fiske, servitut etc. eller av planmässig natur

såsom föreskrifter och allmänna riktlinjer. Fastiggällande planer,

är det väsentligt att hetsbildning är av långsiktig natur. Självklart - art eller i förhållande till riktmisstag inte begås av teknisk juridisk linjerna för områdets allmärma utveckling. Mot besluta om

bakgrund av sin utredning skall förrättningsmännen tillåtligheten av ändringen, dvs. utöva en jord- och markpolitisk

34 Kapitel 3 SOU 1990: 9

Fastighetsbildningen skall vara fördelaktig eller i kontrollfunktion. vart fall inte skadlig ur det allmärmas synvinkel. För att rätt kunna bedöma situationen måste förrättningsmärmen ofta samråda med berörda myndigheter. De har i vissa fall skyldighet att följa de därvid frarnkonma önskemålen. Vidare skall förrättningsmännen medverka till att nya enheter får en lämplig utformning och att förändringar i äldre enheter leder till strukturförbättringar i vid mening. Sistnämnda funktion har spelat en utomordentligt viktig samhällsekonomisk roll i vår historia. Speciellt under 1800-talet omformades hela vår landsbygdsstruktur genom skiftena och förutsätmingama att skapa ekonomiska företag där för-

bättrades radikalt. I dagens läge har fastighetsbildningen ofta till uppgift att anpassa äldre indelning i tätortema till nya planmässiga för-

hållanden. skall vara råd- En ytterligare funktion är att förrättningsmännen givare och förhandlingsledare. De skall försöka uppnå enighet mellan de inblandade Funktionen är viktig, eftersom förparterna. rättningsmännen besitter en speciell sakkunskap på området, samtidigt

som så långt möjligt markägamas önskemål bör tillgodoses, om inte detta kommer i strid med en lämplig fastighetsutfomming eller andra

allmänna intressen. samt i vissa av Där oenighet föreligger frågor allmän betydelse har förrättningsmännen beslutanderätt. Är alla dessa funktioner nödvändiga - nu eller för framtiden? Som tidigare antyddes kan vissa av dessa vara svagt utvecklade eller ligga hos andra organ i många länder. Man lär för vårt vidkommande kunna säga att kontrollfunktionen

fått successivt mindre vikt i samband med fastighetsbildning. Andra

har i stor utsträckning övertagit denna såsom lantbruksorgan

nämnderna beträffande jordbruks- och skogsfastigheter samt bygg-

nadsnämnder beträffande Inte minst i samband med andra fastigheter. PBL har kommunerna och deras organ fått en starkare ställning i pla-

nerings-, och tillståndsfrâgor. Fastighetsbildning får i genomförandeprincip inte ske i strid häremot.

Då det övriga funktioner har dessa däremot blivit mer be-

gäller

tydelsefulla. Ju mer samhällets markanknutna informationssystem

byggs ut och automatiseras, dess viktigare är det att inga förändringar

sker av de grundläggande enheterna utom i officiell och fastlagd ord- Med den växande komplexiteten i samhället har särskilt utning.

Kapitel 3 35 SOU 1990: 9

- inklusive samråd med andra organ - ökat i beredningsfunktionen Inte heller kan ifrågasättas värdet av att förrättningsmärmen tydelse.

söker åstadkomma en god fastighetsutfomming och struktur, ger råd

till och genom förhandling söker åstadkomma enighet markägama

dem emellan. Erfarenheten visar att förrättningsformen är ett smidigt

innebär en förforum för sådana aktiviteter, och att det knappast att föra över dem Tvärtom har förbättring på andra organ. under senare år kommit att användas också i andra

rättningsfonnen sammanhang än renodlad fastighetsbildning (förrättningar för ägan-

och samt enligt an-

derättsutredning legalisering handläggning läggningslagen och ledningsrättslagen m. m.).

av och

3.4 Finansiering fastighetsbildning

fastighetsdokumentation

Erfarenhetsmässigt är ändamålsenligheten av ett systern inte bara be-

roende av dess tekniska konstruktion utan också i hög grad av dess fi-

Bl. a. kan en irrelevant kostnadsfördelning mellan delnansiering. tagande parter hämma dess funktionsduglighet. Vi anser att bl. a. följande förutsättningar bör gälla för att en kostoch stimulera önskvärda nadsfördelning skall uppfattas som relevant ram: åtgärder inom systemets

som har en av systemet bör svara för en

a) parter väsentlig nytta väsentlig del av kostnaderna, som helhet är vinstgivande bör ingen av de b) om en systemåtgärd berörda parterna förlora på åtgärden, c) kostnads- och vinstfördelning av en systemförbättrande åtgärd bör inte missgynna de som har initiativrätt till åtgärden,

d) risken för de som tar initiativ till en systemförbättrande åtgärd

bör minimeras och i vart fall inte snedfördelas på så sätt att en

riskerar stora kostnader utan motsvarande fördelar vid initiativtagare

den fortsatta fördelningen.

Även om en strider mot ovanstående principer systemkonstruktion

Det

kan kanske viss verksamhet hållas igång om denna är obligatorisk. är emellertid uppenbart att ett system som inte nöjaktigt tillgodoser

36 Kapitel 3 SOU 1990: 9

ovannämnda principer fungerar dåligt då det gäller frivilliga åtgärder. Hur uppfyller nu fastighetsbildning och fastighetsdokumentation de uppställda villkoren? Tyvärr dåligt, vilket snabbt visar sig även vid en översiktlig bedömning av sambanden mellan nytto- och kostnadsfördelning för berörda parter. Kostnadsfördelningen stämmer till att börja med inte med princip a. Enligt denna bör således de parter som har en väsentlig nytta av systemet också svara för en väsentlig del av kosmadema. Om man går igenom de allmänna fördelar av offentligrättslig markindelning och markdokumentation som redovisas i avsnitt 3.2 finner man, att nyttoeffektema i regel torde vara större inom den allmänna än inom den

privata sektorn. Om man vidare ser på fastighetsbildningens funk-

tioner enligt avsnitt 3.3 lär man också konstatera, att dessa främst motiverats från den allmänna sektorns långsiktiga perspektiv. Under sådana omständigheter anser vi att det är anmärkningsvärt, att de parter som vinner mest på systemet - stat och kommun - numera i princip inte bidrar till kostnadema. Endast för några decennier sedan föll en mycket väsentlig del av kostnadema för fastighetsbildning och inskrivning på det allmänna. Det gällde särskilt för strukturförbättrande åtgärder, där det allmänna medverkade med stora direkta bidrag. Men det gällde också övrig verksamhet, eftersom en stor del av löne- och andra kostnader betalades via statskassan. Kostnadsfördelningen stämmer inte heller med princip b, dvs.

om att skall förlora på en systemåtgärd som är vinstprincipen ingen givande i sin helhet. En samhällsekonomiskt riktig fastighetsbildningsåtgärd behöver emellertid inte vara vinstgivande för de berörda markägama. Ett väl etablerat faktum är nämligen, att fastighetemas

marknadsvärde sällan ökar i samma takt som det kapitaliserade långtidsvärdet av strukturförbättringar. En ägare med relativt kort återstående innehavstid riskerar därför väsentliga förluster om han

skall betala en förbättring med fulla kostnaden. Av bl. a. detta skäl är det normal i internationella -

praxis sammanhang Västtyskland,

Holland, Schweiz, Frankrike m. fl. - att vid fastighetsreglering lämna mycket stora statliga bidrag. Ofta beräknas dessa på så sätt, att

markägama debiteras efter beräknad stegring i marknadsvärdet,

medan staten svarar för resten, ofta upp till 70-80 % av kostnadema.

SOU 1990: 9 Kapitel 3 37

Av vad som sagts framgår, att fördelningen också strider mot prinsom i norcip c. I Sverige är det just den part som blir missgynnad

malfallet har initiativrätten till en systemförbättrande åtgärd, näm-

ligen markägaren. Denne kan också via lagens krav på viss sakägare-

blockera en förrättning. Genom den annorlunda kostnads-

opinion

fördelningen stat-markägare i andra länder uppträder inte samma där i samma har man i vissa länder - som

problem grad. Dessutom

- till strukturförbättrande fastighets- Västtyskland gett initiativrätten

bildning åt det allmänna och inte heller gjort genomförandet betingat

av något opinionsvillkor. Slutligen tillgodoser vårt system inte heller princip d. Om en inte kommer till stånd - t. ex. beroende på

fastighetsbildningsåtgärd att tillräckligt delägarestöd inte föreligger vid det slutliga avgörandet - drabbar nämligen upplupna kostnader just den eller de som ansökt

om förrättningen. Någon mekanism att kompensera detta uppenbara

risktagande finns inte hos oss. I andra länder föregås normalt fastigmed strukturförbättrande hetsbildningsåtgärder syfte på landsbygd eller i tätort - av förstudier på det allmärmas bekostnad. Först sedan

åtgärden beslutats börjar markägamas kostnader löpa. Dessutom

minimeras risken de ovannämnda stora statliga bidragen. I genom finns endast vissa till motsvarande förfarande

Sverige antydningar

få bekostas av allmänna medel. genom att vissa förundersökningarkan Trots utformats med

att de regler som styr fastighetsbildningen

tanke på att bl. a. tillgodose allmänna intressen, finansieras verk-

samheten av enskilda fastighetsägare. Ur effektivitetssynpunkt bäst resultat kan väntas erhållas när systemutformaren också till väsentlig

del får bära systemkostnadema. Det kan därför finnas en viss risk för

att det allmänna i detta fall inte ägnar tillräcklig kraft åt att pressa de kostnader som andra har att bära.

Större är sannolikt risken för att samhällsnyttiga åtgärder över hu-

därför att den enskilde inte finner

vud taget inte inte blir genomförda

I mindre torde dock den

sin nytta tillräcklig. grad obligatoriska

fastighetsbildningen påverkas. För effekten av den höga kosmadsövriga åtgärder kan emellertid belastningen bli än mer allvarlig. Exempelvis kan strukturförväntas bli eftersatta både i tätorter och på landsbygd, trots bättringar

38 Kapitel 3 SOU 1990: 9

att det sedan 1970-talet uppställts som en viktig målsättning att förnya

och förtäta äldre bebyggelseområden.

har det visat att få till stånd för-

Erfarenhetsmässigt sig svårt

nyelseåtgärder i önskvärd skala. En viktig orsak uppges vara svårigheterna att finansiera förarbetet, speciellt medverkan av fastighetsbildare. Vad gäller landsbygden har strukturförbättring som kräver fastighetsbildning numera reducerats till en mycket låg nivå, trots det stora behov i speciellt vissa landsdelar som dokumenterats genom olika utredningar (se bl. a. lantmäteriverkets meddelande 1977: 2 samt strukturutredningens betänkande SOU 1983: 71). Även här torde det stöd från lanthöga kostnadsläget i förening med reducerat bruksnärrmdema ha haft en avgörande betydelse. Storleksrationalisering sker numera nästan helt genom enkla tillskottsförvärv av hela fastigheter eller genom sidoarrenden utan förvärv. Möjligheten att fördela tillskottsfastigheter på olika händer eller att höja effekten genom inbördes markbyten utnyttjas i ringa omfatt-

ning. Spontana markägareinitiativ till större eller mindre fastighets-

regleringar är sällsynta. Den reella förlustrisk som föreligger genom

brist på genomgripande förundersökningar i kombination med en hög

kostnadsbelastning på markägama torde vara huvudorsaken till att samhällsekonomiskt önskvärda strukturförbättringar inte kommer till stånd. Kontrasten är slående i förhållande till kontinenten, där sedan

andra världskriget utomordentligt omfattande fastighetsstrukturella förbättringar skett, främst finansierade med statliga medel.

Det är därför säkert en betydande skillnad mellan den som sker och den som är samhällsekonomiskt be-

fastighetsbildning

rättigad. En central fråga blir då om det finns andra möjligheter att uppnå en bättre balans än att det allmänna tar på sig en större del av

kostnaderna. I det sammanhanget kan man också ställa sig frågan om

det går att ytterligare förenkla fastighetsbildningsförfarandet.

3.5 och i den

Fastighetsbildning fastighetsregistrering

kommunala verksamheten

Kommunerna svarar för en produktion av kartor och mätningar till

av ca l miljard kronor. är främst en årlig kostnad Bakgrunden

SOU 1990: 9 Kapitel 3 39

kommunernas ansvar för grundläggande storskaliga kartor, fysisk planering, bostadsförsörjning och kommunalteknisk försörjning (VA, energi, gator m. m.). och dess förändringar är av stor betydelse för Fastighetsindelningen dessa verksamheter. För att rationalisera informationsförsörjningen för drift och underhåll bedrivs i planering, projektering, byggande, kommunerna en samordning under begreppet MBK (mätning, bekartfrarnställning). Basen för denna samordning är den s. k. räkning, primärkartan, som normalt upprättas i flera deloriginal, som då bör dels för den storskaliga dels för ledvara grunden registerkartan, ningskartan (VA-ledningar m. m.). Plan- och byggprocessen har förändrats genom tillkomsten av PBL. Kommunerna ansvarar numera för den och skall fysiska planeringen därvid även riksintressen. Genom PBL betonas vikten av att tillgodose tillgodose och redovisa i planeringsskedet. genomförandeaspektema Fastighetsbildningen är en sådan aspekt som i praktiken måste prövas redan i detta skede. Särskilt gäller detta när behov av gemensamhetseller annan fastighetssamverkan föreligger. Sådana anläggningar

funktioner blir nämligen styrande för planutforrnningen. Byggnads-

nämnden har som en konsekvens härav fått en starkare ställning i PBL när det gäller lämplighetsprövningen i fastighetsbildningen. Fastighetsbildningens ändrade karaktär i PBL-systemet medför såhar ökat. Detledes att betydelsen av en korrekt fastighetsredovisning samma samt redovisningen av gällande gäller ägarförteckningar planer och bestämmelser. En annan koppling till fastighetsregistreringen är narrmgivningen av gator och vägar samt adressnumreringen. Kommunerna har numera möjligheter att registrera såväl adresser som och bestämmelser i fastighetsregistret. En annan planer kommunal funktion med anknytning till plan- och betydelsefull byggprocessen är mark- och exploateringsverksamheten. Upprättande av exploateringsavtal och gatukostnadsexploateringskalkyler, samt kräver tillgång till aktuell utredningar tomträttsupplåtelser fastighetsinformation i såväl kart- som registerforrn. har en roll främst inom plan- och Fastighetsbildningen naturlig I det framtida blir förvaltningen av byggprocessen. perspektivet och de helt dominerande gjorda investeringar fömyelsefrågoma verksamheterna. Som stöd för dessa har fastighetsindelningen stor

40 Kapitel 3 SOU 1990: 9

betydelse. En viktig uppgift är att redovisa anläggningar under mark (bl. a. ledningsnät) på ledningskartor och till anläggningarna knyta data som möjliggör bl. a. en rationell drift och underhållsplanering.

För ändamålet krävs främst information om fastighetsindelningen,

byggnader, fastighetsägare och gatuadresser. Geografiska informationssystem (GIS) byggs upp successivt i samverkan mellan intressentema. Televerket är en viktig sådan intressent inom det

kommunaltekniska området. Databaser med fastighetsinformation

etableras nu i kommunerna med fastighetsdatasystemet som grund. Inom det administrativa området används fastighetsbeteckningen som sökbegrepp för ett stort antal kommunala arkiv och register. Främst gäller detta stadsingenjörskontor, stadsarkitektkontor, energiverk och inom räddningstjänsten.

och fastighetsregistreringen är sålunda av Fastighetsbildningen

grundläggande betydelse i den kommunala verksamheten. Kommunala önskemål om att bedriva verksamheterna i egen regi och lantmäteriets strävanden att bedriva sin lokala verksamhet som en del av den kommunala är uttryck för detta. Från kommunalt håll

förvaltningen

har det framhållits att nuvarande finansieringsformer har medfört en otillräcklig ekonomisk bas för att tillgodose användarnas krav på

noggrannhet, aktualitet och tillgänglighet i fastighetsinformationen.

\

SOU 1990: 9

4 för

Avgifter fastighetsbildning

Inledning

I kapitel 2 har vi behandlat vilka principer som är styrande för lant-

mäteritaxan. Vi har också lämnat en kort redogörelse för taxans utveckling från lantmäteriets förstatligande. För en mera detaljerad redovisning av taxans utveckling hänvisar vi, som tidigare nämnts, till de två senaste taxeutredningama; 1974 års utredning angående över-

och 1980 års lantmäteritaxeutredning (Ds B

syn av lantmäteritaxan 1975: 2 resp. Ds Bo 1982: 4). Lantmäteritaxan (1971: 1101) i dess lydelse den 1 januari 1990 finns fogad till betänkandet som bilaga 3.

I följande avsnitt behandlar vi de kostnader i form av avgifter till

statsverket som sakägama har för lantmäterifönättningar. Vi har valt

för från år 1972

att studera kostnadsutvecklingen fastighetsbildningen

och framåt. Att studera utvecklingen under ännu längre perioder är

förenat med mycket stora svårigheter på grund av skillnader i under-

lag, taxekonstruktion, osv. Vi redovisar dock ett par exempel som visar kostnadsutvecklingen under en längre tid.

4.2 av för

Utvecklingen avgifter fastighetsbildning

4.2.1 Taxenivåns utveckling 1960-1989 re-

För att belysa taxenivåns utveckling under en något längre period dovisas i det följande två exempel på förrättningar och hur avgifterna

för dessa förrättningar utvecklats. Det första exemplet avser ett markbyte mellan två jordbruks-

Fastigheterna avstår och mottar en hektar mark vardera.

fastigheter.

om alla År

Mätning krävs. Ägarna är överens frågor i förrättningen.

1960 kostade en sådan förrättning sakägama 213 kr. Tjugo år senare, 1980, var motsvarande kostnad 3 420 kr. och 1989 var kostnaden 12 035 kr. Kostnaderna för sakägama har i löpande priser blivit 56

från 1960 till 1989. Under samma period har det all-

gånger större

männa kostnadsläget, uttryckt som förändring av konsumentprisindex,

42 4 SOU 1990: 9 Kapitel

blivit sju gånger högre. Priserna på jordbruksfastigheter har stigit

något mer än konsumentprisindex under perioden.

som an- Det andra exemplet avser utökning av en bostadsfastighet vänds för åretruntboende och som ligger utanför detaljplan. Utökningen sker med högst 2 000m2. År 1960 kostade det sakägama 315 kr. att få förrättningen utförd. Till det kom kostnader för lagfart

på det förvärvade området. År 1980 var förrättningskostnaden

3 240 kr. kunde då genomföras som

Åtgärden fastighetsreglering

varför det inte någon År 1989 var kost-

uppstod lagfartskostnad. naderna 8 910 kr. Förrättningskostnadema har här blivit 28 gånger

större.

Som framgår av tidigare avsnitt har det under jämförelseperioden

skett förändringar i bl. a. taxeprinciper.

4.2.2 Taxenivåns utveckling 1972-1989

Ersättningar till statsverket för lantmäteriförrättningar kan utgå som sakersättning eller tidersättning. Under den period som vi undersökt som genomgående debiterats efter saktaxa. är det bara avstyckningar har under någon tid debiterats efter tidtaxa. Det

Övriga förrättningar

är därför lämpligt att redovisa kostnadsutvecklingen för avstyckning

av en normalt stor Tidersättning tas ut med olika belopp

tomtplats.

beroende lön den aktuelle tjänstemännen har. I per timme på vilken

lantmäteritaxan av tjänstemännen i kategorier

görs en indelning beroende lönens storlek. I det följande redovisas kostnads-

på utvecklingen för en av dessa kategorier, kategori 3. I och med 1989

års taxa ändrades För att kunna jämföra 1989 med

kategoriindelning.

år har vi därför beräknat vad tidersättningen skulle ha varit tidigare

för kategori 3 om indelningen inte hade ändrats. i storlek under perioden 1972-1989 Förändringar avgiftemas

redovisas även ut-

redovisas i följande diagram. I diagrammet vecklingen av konsumentprisindex och statistiska centralbyråns byggnadsprisindex för gruppbyggda småhus.

SOU 1990: 9 Kapitel 4 43

Lantmäteritaxans utveckling jämföra med några index (basår 1972) Index 500 .-

_- Avstyckning 1 lott S00 u_ U Gruppbyggda småhus O Konsumentprisindex 400 J_ .o. Timkostnad kategori 3 j

| J I I n 1 1 I n I I A I ,n I n; 0 r 1 l

1972 73 7:1 75 76 77 78 79 si) 81 82 83 84 ss 86 37 si; 1989Ål

De allmänna advokatbyråema skall liksom lantmäteriet täcka sina kostnader avgifter. Till grund för avgiftsuttaget finns det två genom tidkostnadsnormer, en för tvistemål och en för brottmål. Om tidkostnadsnonnen for tvistemål anges med index 100 för år 1976 ökade det kan nämnas att till 187 år 1985 och till 287 år 1989. Som jämförelse

den allmänna kostnadsutvecklingen, mätt i form av konsument-

ökade från 100 år 1976 till 227 år 1985 och till 281 år

prisindex,

1989. Inedanstående tabell redovisas utvecklingen från 1984 till och med 1989. Lantmäteritaxan jämförs då även med lönekostnader för stats-

anställda och konsultkostnader. De uppgifter som därvid har använts

är statens arbetsgivarverks statistik över genomsnittlig löneplanslön för tjänstemän och Svenska Konsultforeningen SKIF:s faktorprisindex för konsulttjänster. Det bör anmärkas att beräkningarna grundas på

preliminära uppgifter för 1989 i några fall.

44 Kapitel 4 SOU 1990: 9

Index 1984 1989

Timkostnadsnorm för allmänna 100 162

advokatbyråer

för småhus 100 145

Byggnadsprisindex gruppbyggda

för statstjänstemän 100 144 Genomsnittlig löneplanslön 100 136 Konsultprisindex av en lott 100 134 Avstyckning 100 1 3 1

Konsumentprisindex

Timkostnad 3 100 125

kategori

4.3 Taxenivån 1990

Av lantrnäteritaxan, bilaga 3 till betänkandet, framgår hur avgifterna för olika förrättningar beräknas. l det följande ges några exempel på

hur stora avgifterna blir för olika förrättningar. Avstyckning av en tomtplats som är högst 5 000 m2 kostar 9 695 i samma blir kostkr. Avstyckas tio sådana tomtplatser förrättning naden 6 444 kr. per fastighet. Att föra över mark från en fastighet till en annan eller att byta markmark mellan två fastigheter kostar 9 530 kr. om den överförda ens areal inte överstiger 5 000 m2. av fastigheter är 3 670 kr.

För sammanläggning grundavgiften

som i

Dessutom tillkommer en avgift på 195 kr. per fastighet ingår

sammanläggningen. Om en fastighet är delad genom privat jorddelning kan delningen

Är en fastighet exempelvis delad i tre enheter kostar legalegaliseras.

8 545 kr., vilket motsvarar 2 848 kr. per nybildad fastigliseringen

het.

För andra av förrättningar, t. ex. avstyckning eller fastig-

typer som avser större arealer än 1 hektar, fastighets-

hetsreglering och är avgiften beroende av bestämningar anläggningsförrättningar ärendet. Avgiftemas storlek den tid som tjänstemännen lägger ner på

är relaterade till tjänstemännens löner. För närvarande tas tider- 268-520 kronor per timme. sätming ut inom intervallet

sou 1990: 9 Kapitel 4 45

4.4 Förrättningsverksamhetens omfattning

Förrättningsverksamheten omsatte ca 320 miljoner under budgetåret

svarade för 271

1988/89. De statliga fastighetsbildningsmyndighetema

och de kommunala för omkring 50 miljoner. Av ommiljoner

sättningen svamde sakägamas avgifter för 307 miljoner. Återstoden,

eller 13 miljoner, tillfördes verksamheten i form av anslag för nedsättning av sakägamas avgifter. Hur staten finansierar detta anslag redovisas i avsnitt 5.2. svarar för 47 % av intäkterna för det

Avstyckningsförrättningama lantmäteriet. Dämäst kommer fastighetsregleringar med

statliga 35 %. Av svarar för

övriga förrättningar anläggningsförrättningar

7 %, för 3 % och sammanläggningar för 2 % ledningsförrättningar

av intäkterna. Av övriga förrättningstyper är det ingen som svarar för mer än 1 % av intäkterna. Antalet sökta minskade under perioden 1972-1985 förrättningar med ca 45 %. Från budgetåret 1986/87 har det dock skett en ökning

av antalet sökta förrättningar. Antalet nybildade fastigheter per år har minskat väsentligt under perioden. Under budgetåret 1972/73 nybildades ca 70 000 fastigheter. Men under budgetåret 1988/89 ny-

bildades bara ca 21 000 fastigheter.

4.5 mot räkning avseende Anmärkning lantmäteriförrättning

som FBM En sakägare som är missnöjd med den debitering gör kan anmärka hos ÖLM. ÖLM:s beslut kan överklagas till

på räkningen LMV. Vill någon klaga över hur förrättningskostnadema fördelats

mellan olika sakägare skall han dock vända sig till fastighetsdomstolen.

De undersökningar vi har gjort visar på att sakägare sällan klagar Antalet klagomål till ÖLM är bara ca 0,5 %

på förrättningsräkningar.

av antalet avslutade förrättningar. I cirka en tredjedel av fallen går

vidare till LMV, vilket motsvarar omkring 40 ärenden per

sakägarna

år.

46 Kapitel 4 SOU 1990: 9

4.6 Kommentarer beträffande och

avgiftsutveckling avgiftsnivå

4.6.1 Fördelning av kostnader mellan sakägare och det allmänna Sett i ett längre tidsperspektiv är det, förutom förändringar i den allmänna kostnadsnivån, den ändrade fördelningen av kostnaderna mellan sakägare och det allmänna som haft den ojämförligt största betydelsen för hur avgifterna utvecklats. När lantmäteriet genomförde ett markbyte mellan två jordbruksfastigheter år 1960, se exempel under avsnitt 4.2.1, stod samhället för 70 % av kostnaderna. I dag skall de enskilda sakägama stå för hela kosmaden.

4.6.2 Kostnadsunderlagets innehåll

Principen om full kostnadstäckning infördes den l januari 1974. Det dröjde dock fram till 1980 innan den helt slagit genom. Under 1970-talet

konstruerades taxan så att den inte kunde ge full kostnadstäckning. Hänsyn fick inte tas till inflationen under det år taxan skulle gälla. Äldre förrätmingar skulle debiteras efter den taxa som gällde när ansökan gjordes och inte när arbetet utfördes. Staten täckte förlusterna med anslagsmedel. Även annat sätt har kosmadsunderlaget fått ett allt mer

på

heltäckande innehåll.

4.6.3 Tidersättning Timkostnaden i lantmäteritaxan har under perioden 1972-1989 stigit mindre Det innebär att kostnaderna, mätt i fast än konsumentprisindex. penningvärde, har minskat under perioden. Hänsyn får dock tas till att

lantmäteriet under perioden ändrat debiteringsprincipen något. Från

början av 1980-talet debiteras, förutom tid som förts på ärendet, även viss andel av tid som förts som s. k. gemensam tid. Även om hänsyn tas

till detta bedömer vi att timkostnadema inte stigit mer än

konsumentprisindex.

Kapitel 4 47 SOU 1990: 9

4.6.4 Sakersättning

för förrättningar som debiteras efter saktaxa har inte haft en

Avgifterna

lika gynnsam utveckling som tidtaxan. Avgiften för att avstycka en lott

har under 1972-1989 ökat med ca 480 % i löpande pris och ca perioden

180 % i fast pris. Det finns flera orsaker till detta.

Den främsta orsaken är att i genomsnitt avstyckningsförrättningen

avser ett färre antal lotter än tidigare. År 1975 avstyckades i medeltal 3,1 lott per förrättning. År 1983 var den siffran nere i 1,9 och år 1988 hade

den sjunkit ytterligare till 1,6. Den stora inverkan detta har framgår av att

en sänkning av medeltalet från 2 lotter per förrättning till 1,9 medför ett behov av att höja taxan för avstyckning med 5 %.

Vidare har andelen avstyckningar som utförs utan stöd av detaljplan

Ökade

ökat, bl. a. på grund av ett ökat byggande på landsbygden.

restriktioner för markens och ökad i fonn av

användning bebyggelse

inneburit att förtätningar har tillsammans med andra omständigheter fönättningama blivit mer komplicerade och tidskrävande. Under den aktuella på förrättningar minskat perioden har efterfrågan radikalt. (LU 80) konstaterade 1983 i sitt Lantmäteriutredningen betänkande (Ds Bo 1983: 3) att de statliga och kommunala för lantmäteriverksamhet var för stora. Även överorganisationerna taligheten har sannolikt bidragit till ökade kostnader under en period.

är numera borta. Produktiviteten mätt i antal persondagar

Övertaligheten

per avslutat ärende har förbättrats betydligt de senaste åren.

4.6.5 Jämförelse med och ersättningar inom andra

avgifter

verksamheter

m. fl. har verksamheter där lant-

Konsultföretag, juridiska byråer

mellan lantmäteritaxan och de

mäterifrågor ingår. Prisjämförelser

ersättningar som dessa företag tar ut försvåras dock av att man inom de aktuella verksamheterna normalt arbetar med en marknadsanpassad

Vid en jämförelse med lantmäteritaxan får man också beakta prissättning.

När det att konsulter och jurister även debiterar restid och resekostnader. tillkommer den olikheten att kostnader för

gäller juridiska byråer biträdespersonal inte debiteras särskilt utan är inräknade i den ersättning

som debiteras för juristens tid.

48 Kapitel 4 SOU 1990: 9

Med stöd av uppgifter från bl. a. Svenska Konsultföreningen SKIF bedömer vi att konsultföretagen under 1989 normalt tog ut ersättningar i storleksordningen 500-650 kr. per timme för kvalificerade lantmätare. För 1989 angav domstolsverkets rättshjälpstaxa 560 kr. som högsta ersättning för ombud vid tvistemål. Om ersättningen reduceras med 25 % för biträdeskostnader blir den del som avser juristen 420 kr. per timme. Vi bedömer att jurister som biträder sakägare i anledning av lantmäteriförrättningar nonnalt tar ut ersättningar som är minst lika stora.

Lantmäteritaxans belopp för tidersättning under 1989 var 484 kr. per

timme för chefstjänstemän och 362 kr per timme för flertalet lantmätare. Vår jämförelse tyder på att lantmäteritaxan generellt sett inte kan betraktas som hög om den jämförs med ersättningar som tas ut för tekniker och jurister i likartad verksamhet. Även om lantmäteritaxans nivå inte är hög i jämförelse med vad det kostar att anlita andra närliggande verksamheters tjänster så kan de som

önskar få lantmäteriförrättningar genomförda ändå uppfatta kostnaderna

som höga. Det finns flera samverkande faktorer som kan bidraga till att skapa den uppfattningen. Som exempel på detta kan följande förhållanden nämnas. Det är svårt för förrättningssökanden att uppfatta den rättsliga produkt som en förrättning är och de behov av utredning, samråd, dokumentation m. m. som krävs för att tillgodose även andra intressen än sökandens.

En vanlig uppfattning bland sakägare vid avstyckningsförrättning är

att produkten i princip består av vad man ser, dvs. några rör i marken och en karta. Bristande kunskap om förrättningens innebörd och det

rättsliga system den ingår i kan således bidra till att sakägare uppfattar

kostnaderna som höga.

Debitering efter saktaxa medför att enkla förrättningar som kräver liten arbetsinsats debiteras högt i förhållande till tidsåtgången. Även det förhållandet medverkar till att ge fastighetsägare den uppfattningen att lantmäteriförrätmingar är dyra. Det ligger också nära till hands för den

som vill ha en förrättning genomförd att jämföra lantmäterikostnadema med avgifter som andra myndigheter, t. ex. domstolar, tar ut för sitt

arbete. Dessa avgifter är mycket blygsamma. Vidare utgår man i regel från nettokostnadema vid bedömningen av kostnadsnivån. Frågan om

avgifter eller ersättningar kan betalas med skattade eller oskattade medel

SOU 1990: 9 Kapitel 4 49

får därvid betydelse. Även det förhållandet att kostnader delvis ersätts genom försäkring vägs givetvis också in. var Slutligen kan nämnas att de som känner till hur stora avgifterna stod för en del av kostnadema för

tidigare, då det allmänna betydande

lantmäterifönättrtingar, givetvis måste tycka att avgifterna blivit höga.

4.7 Kostnader för av förrättningar överprövning

Besluten i en lantmäteriförrätming kan överklagas till fastighetsdomstol

och vidare till hovrätt. Hovrättens avgörande kan bli föremål för högsta domstolens medför kostnader för det

prövning. Överprövningen

allmänna och för Dessa kostnader fördelas mellan samhället

sakägama.

står för de kostnader som domstolen har och sakägama så att samhället Det kan t. ex. vara medan sakägama får stå för sina egna kostnader. för juridiskt och tekniskt biträde. Sakägama har i fråga om kostnader

regel sina fastigheter försäkrade. I fastighetsförsäkringen ingår

regelmässigt rättsskydd. Det innebär att sakägama endast står för en mindre del av sina kostnader. att kostnaderna för av lant-

Vi uppskattar grovt överprövning

som redovisas i

mäteriförrätmingar uppgår till de ungefärliga belopp

följande tabell. Vi har då räknat med att ca 500 förrättningar per år överklagas och att 70 % av dessa medan

fastighetsdomstolen avgör

30 % återkallas eller förliks. Vidare räknar vi med att 25 % går vidare till

hovrätten och att man begär prövningstillstånd i 10 % av fallen.

Kostnader per överklagad förrättning per år

domstolskostnader 20 000 kr. 10,0 milj. kr. enskildas kostnader - 5 000 kr. 2,5 milj. kr. sakägare - 12 000 kr. 6,0 milj. kr. försäkringstagare Summa 37 000 kr. 18,5 milj. kr.

SOU 1990: 9

fastighetsregistrering

5 för och

Avgifter fastighetsinskrivning

l Inledning

I avsnitt 2.2 och 2.3 har vi beskrivit och verksamhet för organisation och samt för fastighetsregistrering fastighetsinskrivning principerna finansiering och avgiftsuttag för dessa verksamheter. I följande avsnitt utvecklats och även hur kostnaderna som belyser vi hur avgifterna ligger bakom avgiftemas storlek har utvecklats. Eftersom finansiering av via avgifterna för fastighetsinskrivning infastighetsregistreringen fördes 1984 är tiden efter 1983 särskilt intressant när det gäller av- När det gäller kostnaderna för fastighetsgiftemas utveckling. registrering har vi studerat en längre period, nämligen tiden från mitten av 1970-talet.

5.2 Avgifter vid fastighetsinskrivning

Avgifterna vid inskrivningsmyndighetema regleras i förordningen (1987: 452) om avgifter vid de allmänna domstolarna (avgiftsförordningen). Den ersatte tidigare gällande expeditionskungörelse (1964: 618). med expeditionsavgiftema var redan före expeditions- Syftet kungörelsens ikraftträdande att dels tillföra statsverket ett bidrag till kostnaderna för verksamheten, dels förhindra att allmänheten i onödan Syftet med avgifterna har stegvis begärde expedition. förändrats under tidens lopp. Avgifterna skall i dag täcka kostnaden för inskrivningsverksamheten, den statliga fastighetsregistreringen och I detta bl. a. kostnader för fastighetsdataverksamheten. ingår fastighetsdatareforrnen, upprustning av registerkartor, komplettering av fastighetsregistret och nedsättning av ersättningsbelopp enligt lantrnäteritaxan.

52 Kapitel 5 SOU 1990: 9

Avgiftema utgår med olika belopp beroende på vad ansökan avser,

t. ex. lagfart, inteckning eller gravationsbevis. Av följande diagram

framgår hur avgifterna utvecklats sedan 1972.

Avgifter för fastighetsinskrivning (index=100 för 1972) Index 6000 --

5000 -. 1 Lagfan 4°°° - -0- Gravationsbevis 3000 o.. Konsumentprisindex

2000 --

HBO -r

” 0 u ; “ ; ; u i ; ; i 19727 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 l989Ål

Avgifter vid fastighetsinskrivning Avgiften för bevis om lagfart har sedan 1972 ökat från 10 till 560 kr.

För bevis om inteckning har avgiften ökat från 20 till 260 kr. och för gravationsbevis från 30 till 190 kr. Under motsvarande period har

blivit ca 4 gånger högre. Genomförandet av konsumentprisindex principen att avgifterna skulle täcka kostnaderna för inskrivningsverksamheten medförde stora kostnadshöjningar under åren 1981 till 1984. Det sistnämnda året ökade avgiftema kraftigt även på grund av att kostnaderna för den statliga fastighetsregistreringen skulle

finansieras via dessa avgifter. har inte inkomster som svarat mot koslnadema för

Avgifterna givit de verksamheter de är avsedda att täcka. Under budgetåret 1987/88

var inkomsterna 261 milj. kr. medan kostnadema var 344 milj. kr.

Kostnadstäckningen var således 75 %. För att uppnå full kostnads-

Kapitel 5 53 SOU 1990: 9

1987/88 skulle i genomsnitt enligt täckning budgetåret avgifterna

domstolsverket ha varit 33 % högre. Domstolsverket angav i skrivelse den 20 december 1988 att avgift-

erna för 1989 behövde uppnå full kostnads-

höjas med 43 % för att beslöt sedermera att höja avgifterna fr. o. m. täckning. Regeringen

den 1 1989 med i genomsnitt 28 %. september I avsnitt 5.4 redovisas hur kostnaderna för fastighetsinskrivning

och utvecklats.

fastighetsregistrering

5.3 Stämpelskatt

Vid förvärv av fast egendom och vid beviljande av inteckning utgår

vid inskriv-

stämpelskatt enligt lagen (1984: 404) om stämpelskatt

ningsmyndigheter. Vid köp av fastighet är skattesatsen 1,5 % av

värde (i regel köpesumman). För vissa juridiska peregendomens

är dock skattesatsen 3 %. Vid inteckning är soner, t. ex. aktiebolag, skattesatsen 2 % av det belopp som intecknas.

beräknas av IM. Den tas ut gemensamt med avgift-

Stämpelskatten Om en enskild för erna för inskrivningen. person köper en fastighet

500 000 kr. och i samband med förvärvet behöver ta ut ett pantbrev

14 320 kr. i expeditions-

på 300 000 kr. får han erlägga sammanlagt

avgifter och stämpelskatt. Av detta belopp är 820 kr. expeditionsav-

gifter.

Av tabell storleken av de belopp som tillförts följande framgår

statsverket i form vid och ut-

av stämpelskatt fastighetsomsätmingen nyttjandet av fastigheter som säkerhet vid belåning (inteckning).

Med stöd av en undersökning som domstolsverket gjort uppskattar vi att fastighetsomsättning och inteckning ger i stort sett lika stora inkomster till statsverket i form av stämpelskatt.

54 Kapitel 5 SOU 1990: 9

För att ge en uppfattning om stämpelskattens storlek kan nämnas att

budgetåret 1987/88 var den tio gånger större än kostnaderna för

fastighetsbildningen i landet.

5.4 Kostnader för och

fastighetsregistrering fastighetsinskrivning

Verksamhet som hänger samman med fastighetsregistrering förekommer hos länsstyrelserna, vissa kommuner, överlantmätarmyndigheterna och lantmäteriverket. Kostnaderna för den statliga

verksamheten var 26 milj. kr. budgetåret 1974/75 och 64 milj. kr.

budgetåret 1983/84. Dessa kostnader fördelar sig så att 85% faller på länsstyrelserna (FRM) och 15% på lantmäteriverket och överlantmätarmyndighetema. För dvs. och för-

inskrivningsväsendet, inskrivningsmyndighetema

etagsinteckningsmyndighetema (numera endast en), finns följande

uppgifter om kostnadema för verksamheten. Fastighetsdatakommittén

beräknade kostnaderna för år 1976 till 76,2 milj. kr. Stämpelskatteutredningen gjorde en mer omfattande beräkning av kostnaderna. Enligt utredningen var självkostnadema budgetåret 1978/79 121,5 milj. kr. Från budgetåret 1981/82 har domstolsverket följt kostnaderna.

Det året var kostnaderna 128 milj. kr. För budgetåret 1988/89 uppgick kostnaden till 176 milj. kr., varav 166 milj. kr. belöpte på in-

skrivningsmyndighetema. Från och med budgetåret 1984/85 finansieras den statliga fastighets-

registreringen genom höjning av expeditionsavgiftema för fastighets-

Av följande sammanställning framgår hur kostnadsut-

inskrivning.

vecklingen varit för de verksamheter som avgifterna vid fastighetsinskrivning skall täcka.

SOU 1990: 9 Kapitel 5 55

Kostnader i miljoner kronor per budgetår

Budgetår 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89

Inskrivningsmyndigheter 137 165 165 166

Centralnämnden för 43 48 52 60 65

fastighetsdata

Statliga fastighets-

50 62 68 70 79

registermyndigheter

Lantmäteriverk och överlantmätarmyndigheter (del av) 20 19 26 39 38

Nedsättning enligt lantrnäteritaxan 10 10 12 10 13

Summa 260 323 344 361

Domstolsverket har inte kunnat lämna uppgifter om inskrivningskostnader för 1985/86. Vidare saknas det

myndigheternas budgetåret om hur kommunernas kostnader för fastighetsregistrering uppgifter

utvecklats.

5.5 Kommentarer till kostnadsutvecklingen

Tillförlitliga uppgifter om kostnadema för inskrivningsverksamheten finns från budgetåret 1981/82 och framåt. Från det âret och fram till

1988/89 ökade kostnaderna med 30 %. Under motsvarande

budgetåret

med 58 %.

tid steg det allmätma kostnadsläget (konsumentprisindex)

Under skedde en av antalet inkomna ären-

perioden marginell ökning

den. Införandet av innebär kostnader för

fastighetsdatasystemet

Fördelarna med tas ut i

registeromläggning. fastighetsdatasystemet form av ambitionshöjningar och väsentliga besparingar. Sammantaget har införandet av påverkat kostnadsutfastighetsdatasystemet

vecklingen positivt.

56 Kapitel 5 SOU 1990: 9

i avsnitt 5.4 visar på en ökning av kostnadema med Redovisningen ca 50 % för centralnämnden för fastighetsdata. Den stora kostnadsökningen beror i huvudsak på en ökad takt i fastighetsdatareformen och att kosmadema för driften av systemet ökar med ökat antal anslutna fastigheter. Så har t. ex. kostnaderna för porto fördubblats under perioden, vilket medfört en ökning av de totala kostnaderna med ca 5 %. Kostnaderna för fastighetsregistreringen steg i stort sett i samma

takt som den allmänna prisutvecklingen under perioden 1974/75-

1983/84. Därefter har kostnaderna stigit kraftigt. Kostnadsökningama hör främst samman med tillfälliga satsningar på att förbättra register-

kartan och att komplettera fastighetsregistret med planinformation.

Den ökade takten i har också medfört ökade

fastighetsdatareforrnen

kostnader för lantmäteriets medverkan i reformen. Fördelarna med reformen tas här ut i form av höjd ambitionsnivå för verksamheten. Uppmstningen av registerkartan sker i enlighet med planer som fastlagts för perioden 1985 till 1994. Kostnaden är för närvarande ca

15 milj. kr. per år. Till utökningen av planinforrnationen anslås för

närvarande 2 milj. kr. per år. Insatsen har planerats för en sjuårs-

period fram t. o. m. 1994. beräknas vara genomförd 1995. Kostnads-

Fastighetsdatarefonnen

ökningama är således till stor del av temporär natur. Det bör slutligen

anmärkas att den redovisade kostnadsökningen för sista budgetåret till

del (7 milj. kr.) inte motsvaras av en reell kostövervägande

utan beror att den använda modellen för beräkning av nadsökning på

kostnaderna har förbättrats.

SOU 1990: 9

nuvarande

6 Effekter för

principer

av

och vid

finansiering avgiftsuttag fastighetsbildning

Inledning

Genom att träffa företrädare för myndigheter, organisationer m. m.,

en enkät till medlemmar inom Sveriges lantmätareförening genom har vi skaffat oss en bild av vilka och genom egna undersökningar effekter nuvarande för finansiering och avgiftsuttag vid

principer

medför. Vi har funnit sådana effekter främst inom fastighetsbildning

två områden. I avsnitt 6.2 beskrivs köpmotståndet mot förrättningar,

dvs. det förhållandet att fastighetsägare avstår från att söka för-

och eventuellt väljer andra alternativ än fastighetsbildning. I

rättning avsnitt 6.3 behandlas kvalitetsfrågor vid förrättning. Slutligen behandlar vi i avsnitt 6.4 vissa övriga effekter.

6.2 mot förrättningar Köpmotstånd

Det är fastighetsägarna själva som ansöker om att få en fastighetsbildningsåtgärd utförd. Vissa åtgärder är helt nödvändiga för fastig-

hetsägaren, t. ex. att avstycka en tomt om han avser att utnyttja den

blivande fastigheten som säkerhet för lån. Andra åtgärder kan vara mer eller mindre för fastighetsägaren. För vissa åtgärder

angelägna kan det finnas alternativa lösningar, t. ex. arrende. För andra åter kan

det saknas alternativ. För från fastighetsägarens synpunkt inte absolut nödvändig att efterfrågan är befastighetsbildning gäller givetvis

roende får betala och vilka alternativa lösav vad fastighetsägaren ningar som står till buds. Det kan också förhålla sig så att en viss fas-

tighetsbildning kan vara till stor nytta för andra än fastighetsägaren, t. ex. olika registerhållare, men av obetydlig nytta för den fastighets-

ägare som skall betala åtgärden. Utredningen har nuvarande taxenivå medför att fastig-

funnitgatt hetsägare i betydande omfattning avhåller sig från att söka vissa slag

58 Kapitel 6 SOU 1990: 9

av förrättningar och i stället väljer andra lösningar eller avstår helt från en åtgärd. I avsnitt 6.2.1 redovisas vanligt förekommande fall där fastighetsägare avstår från att söka förrättning och vissa effekter som det medför.

6.2.1 Exempel på köpmotstånd

Då en tomtägare har behov av att utöka sin tomt för att exempelvis bygga ett garage förs behövlig mark inte över till tomten genom förrättning. I stället träffas avtal, skriftligt eller muntligt, om rätten att

använda marken. Avtalen kan syfta till att upplåta nyttjanderätt eller

servitut, men kan också överlåtelse av äganderâtten till syfta till marken. När dessa alternativ används uppstår avvikelse mellan den

faktiska markanvändningen och markens indelning i registerfastig-

heter. Vanliga fastighetstillbehör som garage osv. kommer på grund Avvikelsema medför av detta inte att ingå i den fasta egendomen.

svårigheter vid fastighetstaxering och kreditgivning. Tviszer upp-

kommer lätt i framtiden, vanligtvis i samband med att någon berörd fastighet byter ägare. Så kallade städförrättningar genomförs i liten omfattning trots att behovet är stort. Med städförrättning menas fastighetsreglering med syfte att ta bort onyttiga samfälligheter och servitut, restfastigheter som blivit över vid exploatering och små skiften av fastigheter inom andra område. Dit kan också räknas förrättningzr för att

fastigheters förbättra den som blivit olämplig gå grund av att fastighetsindelning

vägar och järnvägar skurit sönder fastighetema. En följd ax att för-

rättningar inte genomförs blir ofta att mark ockuperas av ägare till

angränsande fastighet eller blir obmkad. Vid vägar och jimvägar med trafikfara som tillkommer ett transportbehov över trañkleden Även i de här situationema är risken stor för oklarheter och följd. framtida tvister.

Ur registersynpunkt är det en fördel om onyttiga samfälligheter

och servitut tas bort så att de inte behöver tynga register och kartor. Det är också en fördel om antalet fastigheter minskar genom sammanläggningar. Förekomsten av samfälligheter m. m. komplicerar

och fördyrar även framtida planläggning och fastighetsbildning.

SOU 1990: 9 Kapitel 6 59

Kostnaderna för fastighetsbildning avhåller markägare, däribland även lantbruksnämnderna, helt eller delvis från att vidta strukturförbättrande åtgärder. Främst detta mindre markområden eller

gäller

arrenderad mark i

områden med låga värden. Ökningen av andelen

jordbruksföretagen torde dock bara i mindre utsträckning bero på

kostnaderna för fastighetsbildning.

Höga lantmäterikostnader för markägarna anges också som ett av

flera skäl till att större omregleringar för jord- och skogs-

bruksändamål inte söks. Det är ett väl dokumenterat samhällsintresse att förbättra fastighetsstrukturen inom jord- och skogsbruket. Att lantmäterikostnadema utgör hinder för såväl successiva som genomgripande förbättringar av fastighetsstrukturen är därför allvarligt. Oklara gränser bestäms i liten omfattning. Bestämning av gränser i mycket liten omfattning trots att beär en åtgärd som förekommer hovet är stort. Oklarheter är vanliga i skogsmark. De alternativ som här finns är att undvika att bruka områden eller att sämjevis bestämma Det finns också en tendens till att markägare i ökad gränsen.

omfattning söker få tvister avgjorda i annan ordning än genom fastig-

hetsbestämning. Man utnyttjar möjligheten att få tvisten avgjord efter stämning vid allmän domstol eller via ansökan om handräckning. Kostnaderna drabbar då i allt väsentligt samhället och försäkringstagarkollektivet. Oklara är också ett för myndig-

gränser problem skogsvårdande heter vid inventering och Skogsvårdsstyrelsen i Västerplanering. bottens län har här gjort följande bedömningar av fördyringar på

grund av oklara gränser. Styrelsens myndighetsutövning fördyras med 2 % medan uppdragsverksamheten blir 10 % dyrare. För skogs-

bruket totalt bedöms fördyringen till 5-10 %. Rättigheter och skyldigheter när det gäller byggande och underhåll

av anläggningar som är av betydelse för flera fastigheter kan knytas

till fastigheterna genom en anläggningsförrättning. Den möjligheten kan komma över-

utnyttjas allt mindre. Om fastighetsägarna tillfälligt ens avstår man från förrättning. Man träffar i stället mer eller mindre

bindande överenskommelser. När nya ägare tillkommer är

personliga dessa i regel inte bundna av tidigare ägares utfastelser. Äldre gemensamhetsanläggningar kan vara i behov av omprövning

Även i sådana fall anges ofta att

på grund av ändrade förhållanden. kostnaderna för omprövning är för höga. I de fall fastighetsägama

60 Kapitel 6 SOU 1990: 9

lyckas att ena sig om byggande och skötsel av en gemensam an-

läggning är riskerna för framtida tvister ändå stora om inte rättigheter och skyldigheter är klara och knyts till fastigheter. Det förekommer storlek medverkar till att också att förrättningskosmademas fastighetsägare avstår från att bygga en gemensam anläggning eller förbättra en redan befintlig.

Kostnaderna för avstyckning medför att ägare till hus på ofri grund

föredrar att arrendera marken i stället för att köpa den. Det är en fördel ur allmän synpunkt om markanvändningen kan utläsas i regis-

ter och på registerkarta, vilket inte är fallet då mark arrenderas.

Såväl stora skogsbolag med 10 000-tals fastigheter som enskilda jordbrukare med ett fåtal fastigheter anser att kostnaderna för att lägga samman fastigheter âr större än den nytta de har av åtgärden. Uteblivna sammanläggningar medför kostnader för förandet av

offentliga register, t. ex. fastighetsregister och fastighetstaxerings-

längder.

6.2.2 Belysning av vissa följder av köpmotstândet

Utöver de effekter av som beskrivits i föregående köpmotståndet avsnitt vill vi ytterligare beskriva de följdeffekter som köpmotståndet

nu har eller som vi bedömer att det kommer att få i framtiden. Den mest framträdande nackdelen ur samhällets synpunkt med det

konstaterade är att den faktiska användningen av

köpmotståndet

marken allt mer fjärmar sig från indelningen i registerfastigheter. Nackdelen förstärks i ökad omfattning anav att registerfastigheter vänds i olika som bärare av information om

registersammanhang

skilda företeelser.

De alternativ som används i stället för fastighetsbildning medför att marken i utökad omfattning belastas med rättigheter med ofta oviss innebörd. Dessa i begränsad omfattning. En rättigheter registreras

ökad användning av rättigheter medför ökat arbete och därmed ökade

kostnader för framtida fastighetsbildning. Detta leder i sin tur till att allt fler avstår från fastighetsbildning med ytterligare ökad rättighets-

bildning som följd. Man kommer således in i en ond cirkel.

Som antyds i början av avsnitt 6.2.1 förekommer det att köpare av

ett visst område av en fastighet avstår från fastighetsbildning på

SOU 1990: 9 Kapitel 6 61

grund av för höga lantmäterikostnader. Detsamma gäller även beträffande byte av mark. Förvärven blir i och för sig ogiltiga på grund av regler i jordabalken, men parterna förutsätter ändå att förvärven

skall respekteras. Bland de exempel som utredningen fått kärmedom

om beträffande sådana köp, finns även kommunala förvärv av allmän platsmark inom planområden. Det är inte osannolikt att företeelsen får sådan omfattning med tiden att den måste godtas av samhället och

att möjligheter skapas att legalisera dessa förvärv på samma sätt som nu för civilrättsligt jorddelning eller att en rätt att gäller giltig privat

lösa in områdena tillskapas. Som tidigare har påpekats âr det betydligt billigare för markägare att få tvister lästa vid allmän domstol i stället för genom fastighets-

bestämning. Överslagsmässiga beräkningar tyder på att markägamas

kostnader för att få en 1 km lång gräns bestämd blir cirka 15 000 kr. sig av lantmäteriförrättning i stället för tvist högre om de använder vid allmän domstol, trots att de totala kostnaderna för det senare al-

ternativet är ca 20 000 kr. högre än förrättningsaltemativet. Förrätt-

har dock fördelar som sammanhänger med FBMzs

ningsförfarandet

utredningsplikt och med kraven på redovisning av gränsen på marken

och på karta.

Vi har emellertid inte funnit att markägama ännu i någon större omfattning börjat använda sig av möjligheten att lösa tvister vid allmän domstol Det beror san-

i stället för genom fastighetsbestämning.

nolikt på att de i allmänhet inte kärmer till den möjligheten. Markägama avstår i stället i stor omfattning från att få gränser klarlagda eller bestämda. I takt med att fastighetsägarna får kunskap om alternativet fastighetsbestämning via allmän domstol kommer troligen samhällets och kostnader för sådana tvister att

försäkringsbolagens

öka Sannolikt kommer alternativet att genom tvistemål i all-

kraftigt.

män domstol få en till stånd att användas även

fastighetsbestämning för att ge privata bestämningar rättslig verkan. Det är då inte fråga

om någon tvist i egentlig mening. Det som nu har nämnts om fastighetsbestänmingar gäller också för

andra förrättningsforrner där man söker lösa tvister som har sin

grund i tvistiga eller oklara förhållanden beträffande fastighets-

indelning eller förekomsten av rättigheter.

Ur samhällets synpunkt är det av väsentlig betydelse att det finns ett

väl fungerande system av vägar. Större delen av det svenska vägnätet

62 Kapitel 6 SOU 1990: 9

utgörs av enskilda vägar. Det är angeläget att vägar med dålig standard förbättras inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten. Det är blir rättsockså angeläget att rätten att bygga och underhålla vägarna

ligt säkrat och att det skapas en tryggad förvaltning av vägarna. Mot

av detta är det inte att konstatera att kost-

bakgrund tillfredsställande

naderna för en anläggningsförrâttning motverkar byggande eller

upprustning av vägar. Det är inte heller ändamålsenligt att fastighets-

väntar med att rättsligt reglera förhållandena beträffande ägarna

rätten att ta mark i anspråk och skyldigheten att delta i anläggningen

till dess oklarheter och tvister gör det omöjligt att använda vägen. Att utförd blir kost-

i det läget få en anläggningsförrättning regelmässigt

sammare än att få den gjord i ett tidigt skede innan motsättningarna eller Det finns således starka skäl för att uppkommit fördjupats.

minska de enskildas kostnader för förrättning avseende anläggningar

för fastigheter. Det kan i första hand

av mycket väsentlig betydelse

avse att få vägfrågor lösta på ett godtagbart sätt.

6.3 Kvalitetsfrågor

Vi har, i enlighet med de givna riktlinjerna för utredningsarbetet, försökt att hur har förändrats i olika

klarlägga förrättningskvaliteten

avseenden sedan kravet full kostnadstäckning infördes. Vi har där-

på

som

vid tagit del av några studier beträffande förrätmingskvaliteten

i vissa har dessutom behandlats vid de gjorts län. Kvalitetsfrågor

samtal utredningen haft med företrädare för myndigheter, organisa-

tioner m. m. samt i enkäten till medlemmar inom Sveriges lantmätareförening. Vidare har sekretariatet gjort en egen studie av föri ett län. De kvalitetsaspekter som därvid särskilt under-

rättningar

sökts är

- om handläggningen är formellt riktig,

- om beslutsunderlaget är korrekt och fullständigt, - om den materiella prövningen är riktig, - om förrättningen blir klar inom rimlig tid, - så att FBM dels medverkar till att lösa om förrättningen handläggs sakägamas problem på bra sätt och dels informerar tillräckligt under handläggningen och även i övrigt ger god service,

SOU 1990: 9 Kapitel 6 63

- om den tekniska standarden vid mäming m. m. är tillfredsställande och

- om redovisningen av förrättningsresultatet är begriplig och

entydig.

vill vi påpeka att kvalitetsbedömningar försvåras av

Inledningsvis

saknas möjligheter att objektivt mäta kvalitet att det i stor utsträckning måste därför i av det slag det här är fråga om. Bedömningama Olika kan bedöma samma väsentliga delar bli subjektiva. personer situation olika beroende på vad man refererar situationen till. Sedan kravet på full kostnadstäckning infördes 1974 har dessutom

förutsättningarna för förrättningsverksamheten ändrats i många av-

seenden. Flera av dessa förändringar har betydelse vid bedömningen

av kvalitetsfrågoma.

Införandet av fastighetsbildningslagen 1972 och annan lagstifming

med inom fastighetsrättens område innebar en kvalitets-

tillämpning

höjning genom ökade möjligheter att lösa fastighetsägamas problem. Därmed ökades också rättssäkerheten. Den utbildning av för-

rätmingslantmätare som genomfördes med anledning av fastighets-

införande hade också en kvalitetshöjande effekt. Den

bildningslagens förändrade lagstiftningen innebar också att nya användningsområden för lantmäteriförrätmingar öppnades, vissa av dem med expropriativa

inslag. den tekniska standarden vid för-

I dag ställs det högre krav på

än vad som var fallet i slutet av 1960-talet

rättningshandläggningen

Även när det och början av 1970-talet. synen på intresseavvägningar har förändrats över tiden. I samband med

gäller markanvändningen

intressen bevakas och be-

fastighetsbildning skall i dag flera allmänna

aktas på ett annat sätt än tidigare.

Med stöd av våra undersökningar kan vi inte göra något generellt

uttalande om Den varierar mellan

förrätmingskvalitetens utveckling. de olika kvalitetsaspektema och mellan olika förrättningsmän. I följ-

ande avseenden har dock entydig kritik framförts.

Handläggningstiden för vissa förråttningar är allgför lång. Det gäl-

ler framför allt svåra förrätmingar. Det finns dock även den upp-

att forceras fram så att sakägama inte fattningen tvistiga förrättningen ges tillräckligt rådrum. Handläggningstidens längd kan ha samband med men den kan också bero på resursbrist. taxeprinciper

64 Kapitel 6 SOU 1990: 9

till under gång är i

Informationen sakägarna handläggningens

många fall mindre bra. Det även myndigheternas serviceinriktgäller

ning i stort. Många är dessutom för oruti-

förrättningshandläggare

nerade för att kunna handlägga besvärliga ärenden. Redovisningen av förrättningsresultatet är många gånger beháftad

med brister eller i vart fall svårläst. Detta kan leda till att för-

rättningsresultatet blir ett annat än vad som avsetts och att missförstånd uppstår hos såväl enskilda sakägare som hos FRM. De länsvisa studier som vi tagit del av bekräftar att det förekommer en hel del brister i detta avseende. Många av bristerna beror på slarv. Det verkar som om FBM i stor utsträckning överlåter åt FRM att göra kontroller av redovisningen. Behövliga ändringar görs informellt efter det att förrättningama avslutats. Studierna visar också att det förekommer fel på grund av otillräcklig utredning om de rättsliga förutsättningarna och felaktig tillämpning av gällande lagar. Det är en allmän uppfattning att nyanställda lantmätare får dåliga möjligheter att lära upp sig under de första åren och att det främst beror Äldre erfarna förrätmingsmän kan

på kostnadstäckningskravet.

inte avsätta tid för att delge de yngre sina kunskaper och det ställs krav snart måste förpå de nyanställda, att de mycket handlägga rättningar självständigt. Vi vill också redovisa några andra tendenser som vi iakttagit och

som på sikt kan skada fastighetsbildningsverksamheten. Det har påtalats att det kan uppstå en bristande tilltro till förrättningsmannens opartiskhet på grund av de ekonomiska krav som ställs på FBM och som är en effekt av kostnadstäckningsprincipen. Det gäller främst förrättningar med tvångsinslag där ena parten är en frek-

vent förekommande sakägare. Vidare förekommer att förrättningsinstitutet inte används på det

sätt som avses. Sakägare ges inte möjlighet att ge synpunkter på det underlag som sitt beslut på. Det påförrättningslantmätaren grundar talas också att FBM lägger ner för lite tid på förrättningen med hänvisning till att tvisten får lösas i fastighetsdomstol. Men det före-

kommer även att fastighetsägare önskar att förrättningen skall hand- läggas på det sättet.

Det är av grundläggande betydelse för systemet med fastighets-

bildning och fastighetsregistrering att resultatet av förrättningen be-

SOU 1990: 9 Kapitel 6 65

skrivs klart och entydigt och i överensstämmelse med vad som varit avsikten med fastighetsbildningsbeslutet eller motsvarande beslut. Det gäller att redovisningen blir riktig ur rättslig synpunkt och att sakägarna kan förstå den. Vidare är det viktigt att förrättningsformen kommer till användning och att den används så att fördelarna med förfarandet utnyttjas. Sakägama måste då uppleva FBM som opartisk och ges möjlighet att framföra sina synpunkter i alla frågor som är av betydelse för dem.

Förrättningsforrnen förutsätter också att FBM informerar till-

räckligt och ägnar tillräcklig tid åt att försöka uppnå samförstånds-

lösningar i fall där tvist förekommer. En god kvalitet i sist nämnda

avseende innebär bl. a. att ett mindre antal förrättningar överklagas. Det medför lägre kostnader för domstolar och för enskilda sakägare. Vi vill dock påpeka att förrättningar inte överklagas i särskilt stor omfattning. Vi har således kurmat konstatera brister i en del avseenden. Orsakerna till dessa kan givetvis vara många. Vi har dock funnit att kravet att kosmadema för fastighetsbildningen skall täckas genom avgifter från sakägama i väsentlig grad bidragit till dessa brister. Vi vill här särskilt påpeka att nyanställda lantrnätare inte fått tillräckliga möjlig-

heter att lära sig förrättningshandläggning under inledningen av sin tjänstgöringstid och att förrättningslannnätaren kärmer sig pressad att hålla sakägarnas kostnader nere, speciellt vid anläggningsför-

rättningar. Vidare har LMV haft som målsättning att effektivisera verksam-

heten på olika sätt, bl. a. genom att förenkla förrättningsförfarandet. Det har fått som effekt att lantrnäteriets personal kan ha uppfattat sig-

nalerna från verket så, att kvaliteten inte har samma betydelse som tidigare. Det har inneburit att man förenklat och/eller minskat på kontrollerna med lägre kvalitet som resultat.

6.4 Övriga effekter

Som framgår av avsnitt 2.3 gäller lantmäteritaxan för såväl statliga som kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Även för en försom handläggs av en kommunal myndighet skall sakägama rättning betala in avgifterna till LMV. Kommunen får emellertid ersättning

66 Kapitel 6 SOU 1990: 9

från verket för sina kostnader, motsvarande självkostnadema för den fastighetsbildningen, enligt en särskild taxa som beslutas av statliga

den s. k. återbäringstaxan. Återbäringen utgår med

regeringen,

För avstyckning och

samma belopp som sakägamas avgifter. klyvning

är dock återbäringen något lägre”. Nuvarande ordning innebär att hänsyn inte tas till de olika förutsättningar som kan föreligga för skilda kommuner. Från kommunalt håll har det framförts kritik mot nuvarande ordning. I första hand går kritiken ut på att kommunerna själva borde få bestämma sina egna taxor. I andra hand anser man att taxan skall vara så konstruerad att kommunerna får för sina kostnader även

täckning

i områden med Främst

för förrättningar speciella svårigheter. gäller

det städemas centrala delar med slutna kvarter. Vidare anser man att återbäringstaxan skall slopas eller göras om så att administrationen runt den kan minska.

SOU 1990: 9 67

7 Effekter nuvarande

principer

av

för och

finansiering avgiftsuttag

beträffande

fastighetsinskrivning

och

fastighetsregistrering

7.1 Inledning

vid m. m. skall, som Expeditionsavgiftema fastighetsinskrivning framgår av avsnitt 2.3, täcka kostnaderna för inskrivningsväsendet, den statliga fastighetsregistreringen, nedsättningar enligt lantmäteritaxan, fastighetsdatareformen samt driften av fastighetsdatasystemet. Att för fastighetsregistrering tas ut via inskrivningsavgifter myndighetens har medverkat till den kraftiga avexpeditionsavgifter som redovisas i avsnitt 5.2. giftshöjning

7.2 Effekter för inskrivningsväsendet

Domstolsverket har i olika sammanhang framfört oro för att inskrivningsväsendets register kan komma att försämras till följd av att fastighetsägare av prisskäl avstår från att vidta inskrivningsåtgärder.

Vi har olika sätt undersökt om avgiftsnivån lett till sådana

på effekter som domstolsverket befarat. Därvid har vi konstaterat att exnormalt är en liten del av kostnaden vid ansökan om peditionsavgiften lagfart och av pantbrev. Stämpelskatten är den stora kostuttagande nadsposten för Expeditionsavgiften som sådan har fastighetsägaren. således inte haft någon avhållande effekt. på har procentuellt minskat under de Efterfrågan gravationsbevis senaste åren. Anledningen till detta torde främst vara att banker och andra kreditinstitut i allt större omfattning har direkt tillgång till innehållet i inskrivningsregistret genom egen ansluming till fastighets- Vi har således inte heller i detta avseende funnit att datasystemet. fastighetsägare av prisskäl avstår från att begära expedition.

68 Kapitel 7 SOU 1990: 9

Det kan mycket väl vara så att avgiftemas inbördes storlek inte är korrekta om man tar hänsyn till IM:s kostnader för olika expeditioner

och fördelningen av kostnaderna för fastighetsregistrering m. m. Vi

har dock inte ansett det nödvändigt att i den här utredningen gå in på

dessa frågor. Nuvarande ordning innebär emellertid att drygt hälften av inkomsterna från inskrivningsmyndighetema är avsedda att täcka

kostnader för verksamhet hos andra myndigheter.

Övriga

7.3 effekter

Kommuner som valt att ha en egen har

fastighetsregistermyndighet

inte möjlighet att via avgifter bekosta verksamheten vid myndigheten.

Kommunerna får inte heller del av de avgifter som staten tar ut för

Kommunala skattemedel får därför användas.

fastighetsinskrivning.

Samtidigt får fastighetsägarna inom områden med kommunal regivara med och bekosta den statliga fastighets-

stermyndighet registreringen via avgifter vid fastighetsinskrivning. Från kommunalt

håll anser man därför att även den kommunala fastighetsregistreringen skall bekostas på samma sätt som den statliga verksamheten.

SOU 1990: 9

8 Våra centrala och

överväganden

förslag

8.1 Inledning

Fastighetsbildning och fastighetsdokumentation är - som vi framhållit

- av utomordentligt som tidigare stor betydelse för såväl samhället enskilda nyttjare av mark och vatten. Praktiskt taget all fysisk planeförutsätter kunskap om markens indelning i ring och markanvändning väl definierade enheter (fastigheter) och om före-

äganderättsliga

komsten i dessa områden. Ett väl av rättigheter som är upplåtna är också, som framgår av

fungerande fastighetsindelningssystem

kapitel 3, av grundläggande betydelse för andra verksamheter. underlättar och åt

Systemet fastighetsomsättningen ger trygghet

kreditmarknaden med fastigheter som pant. Vidare utgör det underlag

för en rättvis och fastighetsbeskatming. Dessutom fastighetstaxering används systemet som grund för redovisning av fastighetsinformation,

folkbokföring och statistik. är ett viktigt medel för att

Fastighetsbildningsverksamheten genomföra den fysiska planeringen och ett markpolitiskt styrmedel som betjänar olika samhällssektorer som samhällsbyggande, jordbruk

och skogsbruk. successivt under

Fastighetsindelningssystemet har byggts upp mycket lång tid och representerar mycket stora investeringar.

i bestämningar av den samt

Förändringar fastighetsindelningen,

olika former av åstadkommes genom ett för-

fastighetssamverkan

Förrättningsformen är, rätt använd, ett bra rättningsförfarande. instrument för och sammanjämkning av olika

problemlösning

intressen. Det är således för både samhället och de

av mycket stor betydelse enskilda fastighetsägarna att fastighetsbildningsverksamheten och väl och att principerna för finanfastighetsregistreringen fungerar

och inte motverkar med och målen för

siering avgiftsuttag syftet

verksamheten.

70 Kapitel 8 SOU 1990: 9

8.2 Behov av

förändringar

Vårt förslag: För att stimulera fastighetsbildning som är

önskvärd ur allmän synpunkt bör ca 90 milj. kr. per år tas ut på annat sätt än genom avgifter från fastighetsägare som berörs av de aktuella förrättningama. Fastighetsregistennyndigheten ges rätt att ta initiativ till sådana förrättningar vars främsta syfte är att minska framtida kostnader för offentliga register. För utbildning av lantmätare med liten erfarenhet av förrättningshandläggning bör 5 milj.- kr. per år avsättas. Utbildningen skall inte finansieras genom förrätmingsavgiftema.

8.2.1 Fastighetsbildning Vi har i avsnitt 6.2 konstaterat att nuvarande finansieringsprinciper och därmed lantmäteritaxans avgiftsnivå medverkar till att fastighetsägare i betydande omfattning avhåller sig från att söka vissa typer av förrättningar och i stället väljer andra lösningar eller avstår från att genomföra en Vi har där också beskrivit vilka effekter detta

åtgärd.

får för enskilda och för samhället. Bland effekterna fastighetsägare kan följande nämnas. Från samhällssynpunkt betydelsefulla förrättningar kommer inte till

stånd. Det gäller t. ex. större omregleringar och andra struktur-

förbättrande åtgärder för jord- och skogsbruk, anläggningsför vägar och vissa fastighetsbestämningar. Eftersom förrättningar

i allt större väljer andra lösningar än

fastighetsägarna omfattning fastighetsbildning kommer den faktiska användningen av marken att allt mer fjärrna sig från indelningen i registerfastigheter. Det medför bl. a. vid fastighetstaxering och kreditgivning. Den ökade svårigheter användningen av rättigheter m. m. i stället för fastighetsbildning

medför dessutom ytterligare kostnadsökningar för framtida fastig- » hetsbildning.

Samhällets kostnader för register av olika slag som har fastighetsindelningen som grund blir onödigt höga på grund av att fastig-

inte saneras s. k. städförrättningar. Sådan

hetsindelningen genom

SOU 1990: 9 Kapitel 8 71

kan ske dels i samband med större omregleringar, dels

sanering att samfälligheter och servitut tas bort samt att små

genom onyttiga

områden överförs till och dels

av fastigheter angränsande fastighet

används för

genom att fastigheter läggs samman. Förrättningsfonnen

närvarande inte för att lösa tvister om i någon större utsträckning

oklarheter i bestående fastighetsindelning m. m. Det finns viss risk för

att det ur samhällsekonomisk dyrare, men för fastig-

synpunkt

alternativet med tvist vid allmän domstol hetsägaren billigare, kommer att användas i ökad omfattning. Vi har också kunnat konstatera att Sverige skiljer sig från andra jämförbara europeiska länder när det gäller finansiering av fastighetsbildning. Framför allt är skillnaden stor när det gäller åtgärder för att förbättra för såväl jordbruk som tätorts-

fastighetsstrukturen Det allmännas andel av kostnaderna är betydligt högre i de

utbyggnad. flesta andra länder. Speciellt är det allmännas stora andel av

påtagligt kostnaderna (för fastighetsbildningen ofta 100 %) i länder inom den

marknaden. Där betonar man behovet av att europeiska gemensamma stimulera strukturella inom jordbrukssektom inför den förbättringar kommande fria konkurrensen.

Med nuvarande principer är det en uppenbar risk för att fastighets-

indelningssystemet på sikt inte kommer att fungera på det sätt som är

avsett. Med hänsyn till att systemet är av grundläggande betydelse för

olika samhällssektorer och att det representerar stora värden be-

flera

dömer vi det angeläget att förbättra förutsättningarna för fastighets-

bildning genom att minska kostnaderna för sakägarna vid vissa förrättningar. Vi anser det inte möjligt att annat än till viss del åstadkomma dessa förenklingar i förrätt-

kostnadsminskningar genom

och andra rationaliseringar. De ytterligare föränd-

ningsförfarandet ringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastig-

måste därför innebära att kostnaderna för

hetsbildningsverksamhet helt eller delvis betalas på annat sätt än

vissa typer av förrätmingar ärendet. För att städ-

genom avgifter från sakägama i det enskilda skall kunna i önskvärd omfattning och för förrättningar genomföras att kunna insatserna i tiden bör dessutom den myndighet som

styra ansvarar till sådana

för fastighetsregistreringen ges rätt att ta initiativ

vars syfte är att minska framtida kostnader för

förrättningar främsta ojfentliga register.

72 Kapitel 8 SOU 1990: 9

Vi har, efter omfattande kontakter bl.a. med förrättningsmän och

företrädare for myndigheter och markägare, försökt bedöma den nivå

som fastighetsbildningsverksamheten bör ligga på för att den skall fungera väl och vilken minskning av förrättningsavgiften som behövs

för att uppnå denna nivå. Vi har också gjort uppskattningar av vilka

belopp som då måste tillföras verksamheten på annat sätt än genom avgifter i de enskilda ärendena. Hänsyn har då tagits till att man måste generalisera avgiftsuttagen på sådant sätt att avgifterna kommer att minska även för sådana förrättningar som i viss omfattning söks även om avgiftsnivån inte sänks. I nedanstående tabell sammanfattas de uppskattningar som vi har gjort för olika förrättningstyper. Det bör påpekas att uppskattningama är svåra att göra och naturligtvis behäftade med osäkerhet.

Förrättningstyp Avgifts- Årlig ökning av Behov av

sänkning förrättnings- tillskott % verksamheten milj. krI Utökning av tomt 50 l 000 st. 8 Städförrättningar - av FRM 100 20 milj. kr. 20 på initiativ - 75 4 milj. kr. 4 på initiativ av sakägare

Gemensamhetsanläggningar - 30 500 st. 7 vägar Sammanläggningar 50 l 000 st. 5

Summa ca 90

Vår uppskattning tyder således på att ca 90 milj. kr. per år måste tas ut på annat sätt än genom avgifter från sakägare som berörs av

som det nu är fråga om. Vi föreslår en sådan lösning. I

färrättningar avsnitt 8.3 redogör vi för olika alternativ att åstadkomma en sådan

lösning.

Ökningen av förrättningsverksamheten uppskattas kosta ca 120

milj. kr. och motsvara ca 6 000 förrättningar per år. För städ-

initiativ av sakägare och för strukturförbättringar är

förrättningar på

SOU 1990: 9 Kapitel 8 73

kan

den angivna avgiftssänkningen ett medeltal. Avgiftssänkningama

här behöva i ett intervall och variera på grund av förligga utsättningarna, t. ex. hur låga markvärden det är fråga om. Som påpekats i avsnitt 6.3 har kravet, att lantrnäteriet skall täcka sina kostnader med avgifter från sakägama, diför fastighetsbildning rekt eller indirekt bidragit till att det vissa brister i för-

uppstått

En av de påtalade effekterna är att lantmätare inte

rättningskvaliteten.

att lära sig under

får tillräckliga möjligheter förrättningshandläggning

inledningen av sin tjänstgöringstid. Det är viktigt för förrättningskvaliteten att dessa lantmätare får en bättre utbildning inom ramen för sin inledande tjänstgöring. Det gäller främst att skapa ett ekonomiskt utrymme för enheter där de anställs. På så sätt kan de ges möjligheter att lära sig förrättningsverksamheten, bl. a. genom kunskapsöverföring från erfaren Med stöd av uppgifter från LMV

person_al.

om rekryteringsbehov och lämplig utbildningstid har vi bedömt att 5 milj. kr. bör avsättas per år för detta ändamål. Beträffande finan-

sieringen hänvisar vi till avsnitten 8.3.6 och 8.3.8.

Fastighetsindelningssystemets stora betydelse som grund för verk-

samheter av skilda slag innebär att satsningar på att få systemet att

fungera bättre också medför betydande positiva samhällsekonomiska effekter. Som exempel kan närrmas effekterna av en förbättrad fastighetsstruktur för jord och skogsbruket, mindre osäkerhet och tvister vid framtida och mindre kostnader för att av-

fastighetsöverlåtelser göra tvister om fastighetsindelningen. Vi har tagit del av en studie från Kopparbergs län om de för registerhållning som besparingar

medför. Utifrån i studien

genomgripande omregleringar uppgifterna

och uppgifter om kostnadema för denna förrättningstyp kan vi konstatera att de totala lantrnäterikostnadema är i samma storleksordning

som de framtida besparingarna. I sammanhanget bör också fastighets-

som för beskattning nämnas. Bara

indelningens betydelse grund statlig

den nuvarande formen av omsättningsskatt på fastigheter (stämpel-

skatt) tillför staten ca 1,5 miljarder kronor per år. Dessutom innebär

stämpelskatten på pantbrev inkomster för staten av samma storlek.

74 Kapitel 8 SOU 1990: 9

8.2.2 Fastighetsregistrering Nu gällande princip för finansiering innebär att avgiften skall tas ut av de fastighetsägare som har nytta av verksamheten. Den metod som

används innebär att fastighetsregistreringcn bekostas genom avgifter

m. fl. via hos in-

som tas ut av fastighetsägare expeditionsavgiiter

skrivningsmyndighetema. Vi har inte kunnat konstatera att den använda metoden medfört

sådana effekter att det för närvarande finns någon större anledning att

frångå den. Förutsätmingama kan dock komma att ändras : framtiden, t. ex. på grund av väsentligt minskad efterfrågan på gravztionsbevis. Det kan leda till att metoden måste överges eller kompletteras med andra inkomstkällor. Nuvarande metod kan också begränsa möjligheterna att ippnå en ur

samhällssynpunkt lämplig nivå på fastighetsinformationen. En sådan

nivå som inte är möjliga att

kan nämligen kräva avgiftshöjningar

genomföra av andra orsaker.

Huvudmannaskapet för fastighetsbildning och fastighetsegistrering

är delat mellan stat och kommun. Det är, som tidigare redovisats, vissa olikheter i finansieringen mellan den statliga verksarrheten å ena sidan och den kommunala verksamheten å andra sidan. D:t finns behov av att minska dessa olikheter, vilket närmare behandas i avsnitt 8.3.7 och 8.4.7.

SOU 1990: 9 Kapitel 8 75

8.3 Alternativa sätt att finansiera fastighetsbildning

och fastighetsregistrering m. m.

Vårt förslag: Fastighetsägarna skall, i likhet med vad som nu gäller, betala kostnaderna för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsinskrivning och fastighetsdataverksamhet genom avgifter. Avgifterna bör emellertid tas in på annat sätt än för närvarande. - En årlig fastighetsregisteravgift införs. Avgiften blir 50-75 kr. per fastighet och år. - för kunder hos Centralnämnden för Avgifterna fastighetsdata som utnyttjar fastighetsdatasystemet sätts så att de även täcker en skälig del av grundkostnadema för det gemensamma systemet. - till av förrättningsavgiften utökas. Möjligheterna nedsättning - vid sänks med Expeditionsavgiftema fastighetsinskrivning 30-35 %. Kostnaderna vid inskrivningsmyndighetema och centralnärxmden för fastighetsdata i samband med fastställande och uppbörd av stämpelskatt betalas av staten med skattemedel. Kommuner med egen fastighetsregistennyndighet får ersättning för myndighetens verksamhet.

8.3.1 Inledning När det gäller finansieringen av fastighetsbildning och fastighetsmenar vi att dessa verksamheter skall ses som delar av ett registrering samlat system som även omfattar fastighetsinskrivning och fastighetsdataverksarnhet. Det samlade systemet omfattar således verksamheter vid fastighetsbildningsmyndigheter, fastighetsregistennyndigheter, och vid Centralnämnden för fastighetsdata. inskrivningsmyndigheter Dessutom kan även kommuner som inte har egen fastighetsbildningseller medverka med information till fastighetsregistreringsverksamhet systemet. Vi anser att man måste anlägga ett synsätt som innebär att de nämnda verksamheterna skall ses som en helhet och att det gäller att finna finansieringsformer som bidrar till att det samlade systemet

76 Kapitel 8 SOU 1990: 9

fungerar väl. Detta synsätt synes också ha stöd i direktiven där nödvändigheten av en väl fungerande samt in-

fastighetsbildning

skrivnings- och fastighetsregistreringsverksamhet påpekas. En ut-

gångspunkt för finansieringen bör därvid vara att kostnaderna fördelas på ett skäligt sätt mellan dem som har nytta av systemet. I avsnitt 2.3 redovisas hur de olika delarna av systemet finansieras för närvarande. Här kan nämnas att den totala omsättningen för systemet var ca 680 milj. kr. budgetåret 1988/89. Till detta kommer kommunala kostnader för fastighetsregistrering. I det följande redovisar vi olika sätt att tillföra det samlade systemet, och därmed fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen, nödvändiga medel. I avsnitt 8.3.2 behandlar vi frågan om finansiering med allmänna medel. I avsnitten 8.3.3 till 8.3.6 beskriver vi olika sätt på vilka fastighetsägare kan bekosta det samlade systemet.

8.3.2 Förändrad fördelning mellan den allmänna och den enskilda sektorn Som framgår av kapitel 3 är det samlade systemet för fastighets-

bildning och av mycket stor betydelse för det fastighetsinformation

allmänna. Denna betydelse återspeglas inte i fördelningen av kostnaderna för systemet mellan den allmänna och den enskilda sektorn, vilket framgår av redovisningen i avsnitt 2.3. Med undantag av vissa

statliga anslag för utveckling och för statsbidrag till jordbrukets yttre rationalisering samt kommunernas kostnader för sin egen fastighets-

skall den enskilda sektorn betala systemet

registreringsverksamhet, med avgifter vid fastighetsbildning och fastighetsinskrivning. Med hänsyn till nyttan för det allmänna av ett väl fungerande för m. m. anser vi att det är skäligt med ett system fastighetsbildning

större ekonomiskt engagemang från det allmännas sida. Det är vidare

inte att de tjänster som fastighetsbildningsmyndighetema utför rimligt

skall bekostas av medan motsvarande uppgifter utförda av

sakägare domstol bekostas av det allmänna. Denna principiella skillnad i finan-

siering kommer dessutom, som påpekats i avsnitt 6.2.2, sannolikt att

medföra ökade kostnader för staten. Vi har också kunnat konstatera

att samhällets ekonomiska är betydligt större i andra

engagemang jämförbara länder, t. ex. Finland.

SOU 1990: 9 Kapitel 8 77

direktiven för vår utredning kan vi föreslå ändringar i nu- Enligt varande fmansieringsregler. Vi är dock begränsade av att direktiven även fortsättningsvis skall vara att kostanger att huvudprincipen naderna för och skall mot-

fastighetsbildning fastighetsregistrering

svaras av inkomster som tas ut av fastighetsägarna. På genom avgifter grund av dessa begränsningar har vi inte funnit det meningsfullt att försöka uppskatta hur stor del av kostnaderna som borde falla på det allmänna.

Även om vi således i princip inte kan föreslå skattefinansiering vill

vi dock peka på möjligheterna att via stämpelskatten eller fastighets-

skatten få ökade anslagsmedel till det samlade systemet för fastighets-

bildning och fastighetsregistrering. En ökning av skattesatsen för stämpelskatt med några tiondels procent skulle t. ex. ge tillräckligt med medel. Vi vill också peka på att staten för budgetåret 1988/89,

fönitom vissa anslag, bidrog med 98 milj. kr. på grund av att avgifterna för fastighetsinskrivning inte gav kostnadstäckning.

Även med en oförändrad anser vi det möjligt att i

huvudprincip

Viss del av kostnaderna för innågon mån öka statens engagemang. skrivningsmyndighetema och CFD hör samman med beräkning och att dessa kostnader skall betalas uppbörd av stämpelskatt. Vi anser med skattemedel och inte med avgifter från fastighetsägare.

Som tidigare nämnts får LMV anslag som bl. a. är avsedda för ut-

Med till beträffande ansvars-

veckling. hänvisning vår inställning

mellan den allmänna och den enskilda sektorn anser vi

fördelningen

det att dessa att LMV kan full-

angeläget anslag ges en sådan storlek följa sina myndighetsuppgifter på bästa sätt beträffande fastighetsbild-

ning och fastighetsregistrering.

Det är också angeläget att CFD:s anslag för utveckling ges en sådan storlek att man där kan utveckla fastighetsdatasystemet i syfte att

underlätta rationaliseringar inom förrättningsverksamheten.

8.3.3 Användareavgift

En krets som givetvis har nytta av det samlade systemet för fastighets-

och är de som direkt efterfrågar in-

bildning fastighetsinformation

formation. En del av informationen beställs i form av bevis. Annan infomiation lämnas muntligt eller vid besök. Information per telefon

78 Kapitel 8 SOU 1990: 9

kan även erhållas genom anslutning till fastighetsdatasystemet, t. ex. genom egen terminal. För information i form av bevis tas avgifter ut (jämför avsnitt

8.3.5). Muntlig information lämnas avgiftsfritt. Den som genom an-

sluten terminal till fastighetsdatasystemet eller på annat sätt utnyttjar betalar en avgift som endast täcker kostnaderna för tillsystemet

handahållandet av uppgifterna. Han bidrar således inte till kostnadema

eller underhåll av i stort.

för registerhållning fastighetsdatasystemet

Det kan enligt vår mening ändå vara av stor betydelse för uppbyggandet av rationella offentliga informationssystem av denna art att användarna bidrar till De som är kopplade till

systemkostnadema.

fastighetsdatasystemet har en sådan fördel av detta att det uppenbarligen är skäligt att avgifterna sätts så att de även täcker en skälig

del av för det samlade En sådan princip grundkostnadema systemet.

när fastighetsdatasystemet är för avgiftssättningen bör genomföras fullt utbyggt. Metoden har även den fördelen att det är ett uppbyggt system för debitering som används.

Avgifterna får givetvis inte sättas så höga så att de som i stor om-

fattning efterfrågar information väljer att inhämta informationen per telefon i stället för att ansluta sig till fastighetsdatasystemet. Vi anser att räkna med som tillför

att det på sikt är rimligt avgiftshöjningar

i storleksordningen 20-30 milj. kr. per år i 1989 års systemet penningvärde. I avsnitt 8.3.7 kommer vi att föreslå en sådan lösning.

8.3.4 Sakägamas avgifter vid fastighetsbildning

Sakägamas vid fastighetsbildning skall i princip täcka kostavgifter naderna för fastighetsbildningsverksarnheten. Som framgår av avsnitt

8.2.1 har vi funnit att sakägamas avgifter för vissa typer av förmåste sänkas för att skall bli

rättningar angelägen fastighetsbildning för andra av förrättningar skulle i och genomförd. Avgifterna typer

för sig kunna höjas så att de ger ett överskott. Överskottet skulle

kunna användas för att minska avgifterna för de slag av förrättningar

som inte blir genomförda i dag. Uttag av överskott kan också användas som en metod att tillföra det samlade systemet medel. Övervid har fördelen att uppördssystemet kan

uttag fastighetsbildning

SOU 1990: 9 Kapitel 8 79

enkelt och effektivt. Vidare går medlen direkt till verkgöras samheten. Det behövs således inga överföringar via statsbudgeten. Det konstaterade mot förrättningar visar dock att det köpmotståndet är att höja avgifterna för att få medel till grundkostnadema olämpligt för det samlade Med hänsyn till gällande principer för avsystemet. giftsbeläggning av myndigheters tjänster bedömer vi det omöjligt att övemttag vid fastighetsbildning. Möjlighetgöra annat än marginella erna till överuttag vid fastighetsbildning begränsas även av principen om att inte får överföras mellan olika förrättningskostnadema sektorer. Vi har inte funnit anledning att föreslå någon ändring av den principen. Vidare medför metoden ett ökat behov av transfereringar mellan kommuner och stat. De här uppräknade nackdelarna gör att vi inte vill förorda alternativet med överuttag vid fastighetsbildning som ett huvudaltemativ. kan vissa marginella överuttag komma i Möjligen fråga.

8.3.5 Expeditionsavgifter vid fastighetsinskrivning

Som nämnts skall avgifterna vid fastighetsinskrivning enligt tidigare nu gällande principer täcka kostnaderna för inskrivningsverksamheten, den statligt bedrivna fastighetsregistreringen, fastighetsdataverksamheten och nedsättningar av förrätmingsavgifter enligt lantmäteritaxan. Det innebär att expeditionsavgiftema ensamma skall täcka vad vi tidigare kallat grundkostnader for det samlade systemet. Vi har som tidigare nämnts funnit att ca 90 milj. kr. av kostnadema för fastighetsbildning måste betalas på armat sätt än genom avgifter från Dessa medel bör tekniskt sett tillföras fastighetssakägama. utökade möjligheter till nedsättning av avgifterna bildningen genom enligt lantmäteritaxan. I avsnitt 8.3.7 föreslår vi också att kommunal och statlig fastighetsregistrering skall jämställas när det gäller finan- Sammanlagt innebär detta att utöver nuvarande medel yttersiering. tillföras systemet i form av ligare drygt 100 milj. kr. per år behöver avgifter. Ett alternativ är att även fortsättningsvis ta ut expeditionsavgifter som skall täcka alla kostnader för det samlade systemet med undantag av de kostnader som täcks med för fastighetsbildning. Vi har avgifter att då realt skulle behöva höjas uppskattat expeditionsavgiftema

80 Kapitel 8 SOU 1990: 9

successivt upp till en nivå som ligger 40 % över nivån vid årsskiftet 1989/1990 för att täcka kostnaderna under första hälften av 1990talet. Metoden att ta ut expeditionsavgifter som även helt eller delvis täcker grundkostnader för det samlade systemet är enkel att tillämpa. Den används redan och uppbörden fungerar effektivt. Den har också fördelen att avgifter tas ut från fastighetsägare vid tillfällen då de använder systemet. Men metoden har också nackdelar. För den som begär inskrivning eller bevis kan avgiften te sig orimligt hög i förhållande till den

arbetsinsats som ärendet kräver. Rent principiellt är det också

olämpligt att ta ut hela systemkostnaden eller en stor del av den av en liten gmpp nyttjare av systemet. Speciellt är förfarandet tveksamt när det som här är fråga om ett system av utomordentligt stor samhällelig

betydelse men där det allmänna i princip inte skall delta i kostnadema.

En modell där avgiftsuttagen i huvudsak sker via expeditionsavgifterna har också den nackdelen att finansieringen blir känslig för

variationer i efterfrågan på inskrivningsmyndighetemas tjänster. Vi har tidigare konstaterat att efterfrågan på gravationsbevis

minskat under de senare åren, sannolikt beroende på den förbättrade åtkomsten av information via fastighetsdatasystemet. Kostnadema för systemet varierar inte på samma sätt som efterfrågan på dessa tjänster.

Vidare kan alltför höga avgifter utlösa det köpmotstånd som

domstolsverket varnat för. Alternativt avstår man från att höja av-

gifterna i den omfattning som krävs för att kunna finansiera samhäll-

sekonomiskt riktiga satsningar inom systemet. Detta kan innebära dels

att full kostnadstäckning inte uppnås, dels att verksamheten inte får

tillräckliga resurser. Som tidigare redovisats har expeditionsavgiftema hittills inte varit sådana att full kostnadstäckning uppnåtts.

Slutligen kan anmärkas att metoden innebär att medel måste överföras mellan olika myndigheter via statsbudgeten. Vår slutsats blir att det inte är lämpligt att avgifterna vid fastighet-

sinskrivning ensamma skall täcka kostnaderna för fastighetsregistrering m. m.

SOU 1990: 9 Kapitel 8 81

8.3.6 Fastighetsregisteravgift

I avsnitt för alternativa sätt att ta ut av- 8.3.3 - 8.3.5 har vi redogjort

gifter vid de tillfällen fastighetsägare och andra utnyttjar det samlade

för och fastighetsinformation. l detta systemet fastighetsbildning

avsnitt föreslår vi en modell solm innebär att ägare till fastigheter

bidrar till systemet genom årlig avgift. Vi kallar avgiften för fastighetsregisteravgiji. av det här slaget är ingen nyhet i vårt samhälle. Sedan Avgifter tidigare finns avgifter t. ex. enligt bilregisterkungörelsen (1972: 599). Vi bedömer därför att det inte föreligger några hinder mot att ta ut avgifter av fastighetsägarna för det principiella ändamål som det här är fråga om. Fastighetsägarekollektivet har dessutom allmänt sett stor nytta av ett väl fungerande system för och Sådan finns vid fastighetsbildning fastighetsinforrnation. nytta brukandet av fastigheten, vid belåning, vid framtida fastighetsbildning och vid överlåtelse av fastighet. En del av nyttan består i att vissa om som inte uppgifter om fastigheter, t. ex. uppgifter gränspunkter, kan redovisas finns för i register eller på registerkarta tillgängliga fastighetsägare och andra i de omfattande arkiv som tillhör systemet. Till systemet hör även de gränsmärken som sätts ut på marken för att markera Det är också så att de kostnader för fastighetsindelningen. fastighetsbildning som enligt vårt förslag skall betalas genom avgifter från andra än sakägama (se avsnitt 8.2.1) i allt väsentligt avser som sikt sänker kostnaderna för fastigförrättningar på eller klarhet om fastighetsindelning och hetsregistrering ger ökad och därmed ökad kvalitet hos registren. rättighetsbelastning Den tekniska lösning som närmast till hands är att en årlig ligger tas ut för varje Att avgiftens storlek blir beavgift registerfastighet. roende av hur många fastigheter en person äger bör, i kombination med vårt förslag att sänka avgifterna för sammanläggning, öka fastighetsägamas intresse för att lägga samman fastigheter. På så sätt innebär förslaget att en sanering av fastighetsindelningen stimuleras.

För att hålla kostnaderna för systemutveckling och drift nere före-

samordnas med slår vi att uppbörden av fastighetsregisteravgüften av När LMV år 1983 utredde frågan om uppbörden fastighetsskatten. för driftkostnadema för avgifter fastighetsregistrering uppskattades en sådan teknisk lösning till 300 000 kr. per år.

82 Kapitel 8 SOU 1990: 9

Eftersom antalet fastigheter i landet är ca 3 milj. kan den skisserade metoden ge stora summor utan att varje betalning blir betungande för fastighetsägaren. Metoden innebär vidare att avgiftsuttaget breddas väsentligt, vilket är en fördel med hänsyn till allmännyttan av systemet och att allt nyttjande av systemet inte går att avgiftsbelägga. Genom att intäkten från avgifterna inte varierar i takt med efterfrågan på vissa tjänster passar metoden bra för att, som i det här

fallet, finansiera grundläggande delar av ett system.

Vi bedömer att uppbördssystemet kommer att bli enkelt och effektivt. Vidare är intäkterna lätta att förutse. Det torde också vara möjligt att via avgifterna täcka kostnaderna för den förbättrade utbildning

som vi föreslagit och vissa utvecklingskostnader som i dag bestrides

På så sätt kan man erhålla en mer renodlad med anslagsmedel.

avgiftsñnansiering som också kan användas för utvecklingskostnader.

8.3.7 Principer för finansiering

Som vi tidigare nämnt bör fastighetsbildning, fastighetsregistrering,

samt ses som ett

fastighetsinskrivning fastighetsdataverksamheten

samlat system och kostnaderna för systemet fördelas på ett skäligt sätt mellan dem som har nytta av systemet. I avsnitten 8.3.2 - 8.3.6 har vi redogjort för olika metoder att finansiera systemet samt för för- och nackdelar med dessa metoder. Efter att ha vägt dessa för- och nackdelar mot varandra föreslår vi att kostnaderna för systemet fördelas efter följande principer. Kostnader som hör samman med beräkning och uppbörd av stäm-

bör av staten med skattemedel eftersom den

pelskatt finansieras verksamheten avser ren skatteadministration. Vi uppskattar dessa

kostnader utan närmare undersökningar till i storleksordningen 15 bör dessutom staten kunna milj. kr. per år. Även fortsättningsvis

stödja jordbrukets yttre rationalisering med visst bidrag för för-

rättningskostnader. Kommuner med egen FRM bekostar den myndighetens verksamhet

med skattemedel. Dessutom medverkar vissa andra kommuner i

att föra in adress- och planuppgifter. Vi

registreringsarbetet genom

anser att samma principer bör gälla för finansiering av statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheter, i likhet med vad som

SOU 1990: 9 Kapitel 8 83

för Vi därför att kommuner bör få

gäller fastighetsbildning. föreslår

ersättning för verksamheten inom en egen FRM med ett belopp som motsvarar kostnaderna för statlig verksamhet av samma omfattning.

Totalt uppskattar vi att det är fråga om årliga ersättningar på mellan

10 milj. kr. och 15 milj. kr.

När det andra kommuners medverkan i registreringsarbetet gäller

anser ansvaret för verksamheten primärt åvilar FRM, att vi, eftersom det bör vara FRM och kommunen som skall komma överens om villkoren för kommunens medverkan. För närvarande pågår också diskussioner mellan LMV, Kommunförbundet och CFD om bl. a. villkoren för kommunernas medverkan vid Vi

fastighetsregistrering. lämnar därför förslag i den här delen. De principer som vi

inget föreslår för bör dock kunna underlätta en sådan lösfinansieringen ning. till en kommun med FRM bör beräknas efter en Ersättning egen enkel schablon. En teknik som kan användas är att ersättningens stor-

lek bestäms efter ett styckepris för utförda prestationer. En enkel

del relateras till antalet metod är att ersätmingen till övervägande Det kan finnas anledning att därutöver ha

registrerade förrättningar.

en för att täcka fasta kostnader för arkiv m. m. En

grundersättning studie av de totala kostnaderna för fastighetsregistrerings-

verksamheten och antalet förrättningar hos statliga

registrerade

med pekar på att er-

registerrnyndigheter nytt fastighetsregister,

i kan bli i storleksordningen 4 000 kr. per

sättningen genomsnitt registrerad förrättning.

Vi att de som genom ansluten terminal till

föreslår fastighetsdatasystemet eller på annat sätt utnyttjar fastighets-

bör betala som bidrar till de

datasystemet avgifter för informationen kostnader som för närvarande finansieras med expeditionsavgifter.

har vi att dessa användareavgifter på sikt kan Tidigare uppskattat

tillföra det samlade 20-30 milj. kr. per år i 1989 års systemet

penningvärde (se avsnitt 8.3.3). och andra som har rått att päkalla lant-

Fastighetsägare - sakägare › bör även betala av-

mäteriförrättning fortsättningsvis lantmäteritaxa som täcker kostnaderna gifter enligt i princip för

verksamheten. Som av avsnitt 8.2.1 har vi dock funnit att

framgår kostnadema för vissa angelägna typer av förrättningar på grund av

inte till fullo kan täckas med avgifter från sakägama. köpmotstånd

84 Kapitel 8 SOU 1990: 9

För sådana förrättningar bör avgiften sänkas genom nedsättning enligt lantmäteritaxan. Vi har bedömt att behovet av nedsättningspengar kommer att öka med ca 90 milj. kr. per år. I avsnitt 8.4 återkommer vi till frågan om hur sakägamas förrättningskostnader skall fördelas inom sakägarekollektivet. Expeditionsavgijfterna vid fastighetsinskrivning bör täcka inskrivningsmyndigheternas kostnader och dessutom svara för en del av övriga kostnader för det samlade systemet. En sådan lösning är

naturlig eftersom fastighetsägare har speciell nytta av det samlade

systemet vid de tillfällen han begär inskrivning. Inskrivningsnegistret

grundar sig nämligen på fastighetsregistret. Dessutom sköter CFD

vissa delar av driften av inskrivningsregistret. När det gäller hur stor del av de övriga kostnaderna som skall

täckas av avgifterna anser vi det lämpligt, främst av praktiska skäl, att

relatera denna del till inskrivningsmyndighetemas egna kostnader. Vi ett påslag, i nuvarande att täcka delar av

föreslår läge 30 %, för

övriga kostnader för det samlade systemet. Fastighetsregisteravgiftema bör lämna ett rimligt bidrag till kostnaderna för fastighetsregistrering, nedsättning av ersättningsbelopp enligt lantmäteritaxan och fastighetsdataverksamheten. Därvid bör beaktas att den utökade möjligheten till nedsättning som vi föreslår i allt väsentligt avser förrättningar som på sikt medför lägre kostnader för registrering eller ger säkrare uppgifter i fastighetsregistret.

8.3.8 Bedömning av avgifternas storlek

I det följande redovisar vi vår bedömning av hur stora avgifterna blir

då kostnaderna fördelas efter de principer vi föreslagit.

Användareavgiftema bör anpassas så att de även täcker en skälig del av grundkostnadema. Om vår uppskattning att systemet på sikt

kan tillföras 20-30 milj. kr. är riktig, kan det medföra att kostnaderna, beräknade per fråga, kommer att stiga med 5-10 kr. i 1989

års penningvärde. Under 1989 var avgiften 3-4 kr. per fråga. De vi föreslagit i föregående avsnitt påverkar inte lantprinciper mäteritaxans tid- och sakersättningar. Däremot kommer nedsättning

av avgifterna att kunna göras i ökad omfattning. Om våra förslag i

SOU 1990: 9 Kapitel 8 85

den delen räknar vi med en efterfrågeökning på förgenomförs

skulle innebära att nedsätträttningar med 120 milj. kr. per år, vilket måste öka från 11-12 milj. kr. till ca 100 milj. kr. per

ningsmedlen

år. Nedsättningsmedlens andel av lantmäteriets kostnader ökar då från

4 % till 23 % om förrättningsvolymen i övrigt är oförändrad.

Det förslag vi lämnat avsnitt om

i föregående expeditionsavgifterna

att dessa kan sänkas med mellan vid fastighetsinskrivning innebär 30 % och 35 %. För att kunna storlek måste vi

belysa fastighetsregisteravgiftens

de totala kostnader som avgifterna skall täcka. I nedanuppskatta stående tabell redovisas våra bedömningar av kostnademas storlek de första åren på 1990-talet. Vi har då utgått från kosmadema budgetåret

1988/89 för inskrivningsverksamheten, statlig fastighetsregistrering

av vilka

och nedsättning förrättningsavgiftema enligt lantmäteritaxan, redovisas i avsnitt 5.4. Vidare har vi antagit att efterfrågan på lantmed möjlighet till nedsättning av avgiften till en

mäteriförrättningar är hälften så stor som vi beräknat i avsnitt 8.2.1. Det saknas början redovisa de kostnader för anledning att i det här sammanhanget

som täcks av förrättningsavgifter. Både redofastighetsbildning

av kostnadema och den senare fördelningen av dem är visningen översiktliga och skall mera ses som ett räkneexempel än ett förslag

från vår sida.

Kostnader milj. kr.

av förrättningsavgifter 50 Nedsättningar av lantmätare 5 Utbildning 120 Statlig fastighetsregistrering till kommunal fastighetsregistrering 15 Ersättning 165 lnskrivningsverksamheten 65 Fastighetsdataverksamheten Summa 420

De redovisade kostnaderna hänför sig till en tidpunkt då vårt

ärmu inte genomförts. Kostnadema

förslag om användareavgifter

kommer under denna period att kurma täckas på följande sätt.

86 Kapitel 8 SOU 1990: 9 Intäkter milj. kr.

Då antalet fastigheter i landet är cirka tre miljoner kan man räkna med att fastighetsregisteravgiften för den aktuella perioden kan sättas

inom intervallet 50-75 kr. per fastighet och år i 1989 års penning-

värde. Vi har också försökt att bedöma kostnader och intäkter för det samlade systemet vid en tidpunkt då fastighetsdatasystemet har varit i drift för hela landet några år, dvs. i slutet på 1990-talet. En sådan bedömning är naturligtvis behäftad med stor osäkerhet.

Vi räknar med att förrättningsverksamheten nu har ökat till den

nivå vi redovisat i avsnitt 8.2.1. Det innebär ett behov av nedsättningsmedel på 100 milj. kr. per år.

Eftersom fastighetsdatareformen är genomförd 1995 bortfaller

kostnader för registeromläggning som för 1989 uppskattats till 35 milj. kr. Även andra tidsbegränsade åtgärder (upprättande av registerkartor och komplettering av planregistret) är då genomförda.

Dessa kostnader uppskattas för år 1989 till 18 milj. kr. per år. Å

andra sidan kan vi konstatera att även när fastighetsdatareforrnen är genomförd i hela landet så innehåller inte registren all den in-

formation som man avsett att de skall innehålla. Det föreligger således ett behov av registerkomplettering. Vidare kan nyttan öka ytterligare med en högre grad av samordning med andra verksamheter. Denna

samordning kan ställa krav på ny teknik. Som exempel kan nämnas

digital registerkarta. Vi bedömer därför att det även i framtiden be-

hövs medel för att utveckla och förbättra systemet. En speciell fråga i sammanhanget är kostnader för annan kommunal medverkan i fastighetsdatasystemet än den som sker genom kommunala Kommunförbundet har i

fastighetsregistermyndigheter.

skrivelser till regeringen begärt att kommunerna skall få ersättning från statliga registerrnyndigheter då dessa använder kommunala kar-

SOU 1990: 9 Kapitel 8 87

tor för att framställa LMV har å sin sida hemställt att registerkartor.

regeringen öppnar möjlighet för länsstyrelserna att i stimulanssyfte

betala ersättning till kommuner i samband med registerkartesamverkan och att regeringen anvisar medel för detta. Regehar emellertid inte tagit ställning till dessa framställningar.

ringen

Vidare har det, som även framgår av redovisningen i avsnitt 8.3.7, från kommunalt håll framförts krav på ersättningar till de kommuner som utan att ha en egen FRM frivilligt registrerar uppgifter i fastighetsdatasystemet.

Vi vill påpeka att det för ett väl fungerande fastighetsdatasystem

kan vara av stort värde att kommuner i vissa fall har möjligheter att För kan

få ersättning för sin medverkan. fastighetsregisteranvändare det t. ex. vara av särskilt intresse att fastighetsregistret kompletteras med Genom att registerverksamheten adressuppgifter på fastigheter.

med enligt vårt förslag delvis skall betalas av samtliga fastighetsägare det anledning att satsa adress-

en årlig avgift finns ytterligare på

Även för kommunal medverkan beträffande adressregistret

registret.

kan det vara rimligt med möjligheter till ersättning. Sammantaget uppskattar vi kostnadema för förbättring av register okända kostnader till hälften av nuoch registerkarta samt övriga varande kostnader av tidbegränsad art, dvs. till 25 milj. kr. per år. När är i sin helhet (1995) bör

fastighetsdatareforrnen genomförd

kostnaderna för minska i förhållande till

inskrivningsverksamheten

1989 då fortfarande knappt 40 % av landets fastigheter inte var

läget införda i fastighetsdatasystemet.

Kosmadema vid CFD dels av att slut-

påverkas registerreforrnen

förts och dels av att antalet fastigheter i systemet ökat. Vi bedömer att

de ökade driftskostnaderna är lika stora som registeromlägg-

ningskostnadema (ca 20 milj. kr. per år). Vidare har vi räknat med en allmän produktivitetsförbättring för

perioden på 5 % beträffande alla verksamheter.

Under senare delen av 1990-talet kan kostnadema för det samlade ha Även här skall redovisningen av

systemet följande omfattning. kostnader och fördelningen av dem ses som ett räkneexempel.

88 Kapitel 8 SDU 1990: 9 Kostnader milj. rr.

De principer vi föreslagit skulle då innebära att intäktena blir för-

delade på följande sätt. Vi har då beaktat att fastighetsinskrvningens

i nytta av det samlade systemet har ökat genom att fastighetsdatasystemet är infört i hela riket. Påslaget på inskrivnings-

myndigheternas kostnader har därför satts till 40 %.

Intäkter milj. rr.

Även under de nu redovisade förutsättningarna kan fastighetsregisteravgiften sättas inom intervallet 50-75 kr. per år i 1189 års penningvärde. Den föreslagna lösningen av finansieringen av det samlaie systemet för fastighetsbildning och fastighetsinforrnation innebär at, med nuvarande organisation, flera centrala verk måste samverka vid planeav verksamhet och med att ta fram underlag för avgftssättning. ring bör få ett ansvar får det sam- Någon av myndighetema övergripande lade systemet. Vi föreslår att LMV tilldelas detta ansvar.

SOU 1990: 9 Kapitel 8 89

Avgifterna kommer att inflyta i statsbudgeten. Medel i motsvarande omfattning får fördelas till myndigheterna.

beträffande för avgifts-

8.4 Övriga förslag principer

uttag m. m.

Vårt Den s. k. återbäringstaxan slopas. Kommunerna

förslag: kommer genom detta att tillföras ca 2 milj. kr. per år för sin

fastighetsbildningsverksamhet medan det statliga lantmäteriet går

miste om samma belopp. Beslutanderätten beträffande lantmäteritaxans konstruktion och

nivå delegeras till lantmäteriverket. Fastighetsbildningsmyndig-

att bestämma i enskilda

heten ges större möjligheter avgifterna

ärenden. efter saktaxa skall i Flera av de åtgärder som nu debiteras stället debiteras efter tidtaxa. Nuvarande överföring av kostnader till enkla skall (avser från komplicerade förrättningar upphöra

kostnader för s. k. nödvändiga kompletteringsåtgärder). Avgiften

för inställda forrättningar skall kunna nedsättas i vissa fall.

8.4.1 Inledning

l följande avsnitt redovisar vi överväganden och förslag som främst

av lantmäteritaxan. behandlas också

rör utfommingen Avslutningsvis

till kommun med kommunal FBM (den s. k. frågan om ersättning

kommunala återbäringstaxan).

8.4.2 Saktaxa eller tidtaxa

innebär för den statliga fastighets- Kostnadstäckningsprincipen

att intäkterna totalt sett skall täcka kostnaderna

bildningsverksamheten

Lantmäteritaxans konstruktion innebär dock att för verksamheten.

kostnaderna flera sätt utjämnas mellan de enskilda förrättningama. på för tid för fastighetsbildning som Så utjämnas t. ex. personkostnader

ärende, resekostnader, kostnader för

inte kan föras på varje enskilt

90 Kapitel 8 SOU 1990: 9

gode männen, annonskostnader osv. Redan den utjämnade tidtaxa innebär ett visst mått av utjärrming mellan ärenden. Utjämningen blir än större mellan förrättningar som debiteras enligt saktaxa. Genom nyttoprincipen har lantmäteritaxan fått ett betydande inslag av

resultatutjämning.

Vi har funnit att saktaxan medverkat till ett köpmotstånd mot enkla förrättningar som anses dyra att få utförda. Vi har också den uppfattningen att sakägamas kostnader för förrättning kan minskas ge-

nom en ökad sakägaremedverkan. Sakägamas intresse av att medverka

är givetvis beroende av om deras medverkan medför lägre kostnader för dem. Genom ett större inslag av tidersättning i taxan kan fördelar

nås i nämnda avseenden. Tidtaxa medför också förenklingar vid taxe-

kalkylering samtidigt som den ger en bättre koppling mellan kostnad och avgift. Vid användning av tidtaxa får dock FBM svårare att i förväg ange hur stor avgiften kommer att bli. Denna effekt kan emellertid motverkas att utöka möjligheterna att träffa avtal om avgenom giftens storlek. Avgifterna för förrättning bestäms enligt saktaxa för avstyckning,

klyvning, fastighetsreglering och legalisering av sammanläggning, sämjedelning. Vid avstyckning, klyvning och fastighetsreglering sker

dock debitering efter tidtaxa om nybildade lotter eller berörd areal är större än ett hektar. Vissa åtgärder förekommer i så liten omfattning med saktaxa. Till

att det redan på grund av detta kan vara olämpligt

detta kommer att förutsättningama kan variera kraftigt inom samma åtgärdsgrupp.

Sammantaget föreslår vi att användningen av tidtaxa bör utökas. Som för en ändring bör gälla att alla åtgärder utom utgångspunkt

avstyckning av tomtplatser för hus avsedda att bebos året runt av en debiteras efter tidtaxa. Vidare bör tidtaxa aneller högst två familjer

vändas i de fall fastighetsbildning sker enligt gällande fastighetsplan.

Med en sådan avgränsning mellan saktaxa och tidtaxa uppnås ytterligare fördelar utöver de som tidigare nämnts. I taxan tas då hänsyn

till att markägare som kan ha betalat upprättandet av fastighetsplan bör få lägre kostnader för efterkommande fastighetsbildning. Vidare

minskar de olägenheter som påtalats från kommunalt håll om att för-

rättningar i slutna kvarter, där markvärdena är höga, ofta medför

höga kostnader för FBM medan markägarens avgifter och därmed ersättningen till kommunen är låg.

SOU 1990: 9 Kapitel 8 91

8.4.3 Kostnader för kompletteringsåtgärder

Införandet av har tolkats så att kostnader för s. k. nyttoprincipen t. ex. fastighetsbestämning och nödvändiga kompletteringsåtgärder, fastighetsreglering i samband med avstyckning, skall ingå i sakersättningsbeloppen. Enligt LMV:s uppskattningar är det ca 14 milj. kr. per från enkla till mer komplicerade förår som på så sätt omfördelas anser vi att lantmäteritaxan bör rättningar. Som tidigare påpekats blir billigare för sakägama. Mot konstrueras så att enkla förrättningar den bakgrunden föreslår vi att den redovisade kostnadsöverföringen skall Det är också så att den nyss nämnda tolkningen av upphöra. nyttoprincipen medför betydande svårigheter att tillämpa taxan, vilket inte minst framgår av LMV:s taxeanvisningar mellan kostnad och avgift. I Vårt förslag innebär en bättre koppling likhet med vårt förslag om utökad tiddebitering medför det här förslaget större svårigheter än i dag att ange avgiften i förväg. Att enkla blir medför också att mera förrättningar billigare naturligtvis vi även föreslår att komplicerade förrättningar blir dyrare. Eftersom skall utökas kommer fördyringama inte att nedsättningsmöjlighetema är slå igenom fullt ut. l vissa delar av landet där fastighetsindelningen speciellt komplicerad, t. ex. i Kopparbergs län, kan den föreslagna dock medföra än för landet i ändringen högre genomsnittliga avgifter övrigt.

8.4.4 Markvärderelaterad taxa

Taxans nuvarande konstruktion grundar sig på en tolkning av nyttosom innebär att en t. ex. nybildning av en fastighet principen åtgärd, eller klyvning, alltid medför lika stor nytta. Detta genom avstyckning för och de värden gäller oavsett förutsättningama fastighetsbildningen som den Vi har inom utredningen nybildade fastigheten representerar. en ändring av som innebär att markvärdena övervägt nyttoprincipen skall storlek. Om tillåts varieramed påverka avgiftemas avgifterna hänsyn till markvärdena vinner man den fördelen att köpmotståndet mot som avser små områden och områden med låga fastighetsbildning markvärden motverkas.

92 Kapitel 8 SOU 1990: 9

Den tekniska lösning som ligger närmast till hands är att knyta av-

giftemas storlek till de uppgifter om markvärden som redovisas på

markvärdekartor som upprättas till grund för fastighetstaxering. Dessa uppgifter fastställs av skattemyndighetema som ett led i den allmänna fastighetstaxeringen. Att ta ut avgifter som är relaterade till markens värde avviker från nu gällande principer för statlig avgiftssättning genom att avgifterna inte blir kostnadsrelaterade och att taxan blir invecklad. Dessutom försvåras taxekalkylering. Det kommer också att bli mera arbetskrävande för FBM att bestämma avgiften. Vidare kan det uppstå ökade behov av transfereringar mellan kommun och stat. Då vi är av den uppfattningen att de övriga förslag som vi lämnat

är tillräckliga för att åstadkomma en väl fungerande fastighetsbildning

avstår vi från att föreslå någon ändring i den här delen.

8.4.5 Ökad delegering I de kontakter vi har haft med företrädare för myndigheter m. fl. har önskemål om ökad delegering beträffande taxa och avgiftsuttag kommit fram. Det rör dels från till

frågan om delegering regeringen

LMV beträffande lantmäteritaxans konstruktion och nivå, dels frågan

om större befogenheter för FBM när det gäller att bestämma avgifts-

beloppen i den enskilda förrättningen. I en rapport 1987-03-31 föreslog LMV regeringen att taxe-

sättningen skulle delegeras till verket. Verket ansåg att delegeringen kunde ses som ett naturligt led i utvecklingen av statsmaktcmas ramav lantmäteriets verksamhet. Förslaget genomfördes inte. I styming

prop. 1987/88: 100, (bilaga 13 s. 83) uttalades: Främst med hänsyn

till att verksamheten bedrivs med monopol bör regeringen även i

fortsättningen besluta om taxan för den statliga fastighets- Enligt vår mening bör frågan belysas och bildningsverksamheten. prövas ytterligare. Verksamheten bedrivs med monopol i den bemärkelsen att fastig-

inte kan utföras av annan än FBM. Man kan då

hetsbildning om LMV efter att ha fått delegation har något xerkligt inifrågasätta citament att pressa kostnaderna. Som framgår av vår tidigare redovisning omfattar verksamheten med fastighetsbildning i betyd-

SOU 1990: 9 Kapitel 8

av sådan art att det finns alternativ till ande omfattning förrättningar intresse att taxefastighetsbildningen. Det bör givetvis ligga i LMV:s nivån medför att under-

inte stiger så att köpmotståndet ökar, vilket

minskar. Det finns därför inte anledning att laget för verksamheten anta att LMV skulle utnyttja befogenheten att besluta om taxan till att i stället för att rationalisera och effektivisera verkhöja avgifterna samheten. Till detta kommer att lantmäteriets effektivitet kan kontrolleras genom förvaltningsrevision. Nuvarande fastställer taxor för

praxis synes vara att regeringen när deras verksamhet omfattar tillståndsgivning av

myndigheter

sådant slag som kan jämföras med fastighetsbildning. När myndig-

hetens verksamhet mot samhällskontroll är inmera har inriktningen slaget av taxor som fastställes av myndigheten större. Att beslutanderätten beträffande lantmäteritaxan kan delegera emellertid ses som en som stämmer väl överens med de all-

åtgärd

männa inom statsförvaltningen. Det är

decentraliseringssträvandena

Den

naturligt att ansvar och befogenheter följs åt i en organisation.

som har ansvaret för en verksamhet bör också nivå i organisationen

ha mot ansvaret svarande befogenheter. Detta bör också kunna gälla

beträffande av taxor och uttagande av avgifter. Till förutfomming delarna av beslutanderätten hör att intresset för med en delegering resultattänkande aktiveras hos myndigheten. Man kan också förutsätta taxa med mindre in-

att delegering medför en mera kostnadsanpassad slag av kostnadsutjänming. Vi är av den att en delegering också kan påverka uppfattningen

effektiviteten i verksamheten i riktning. Därför anser vi att

positiv idén inte bör lämnas oprövad. Vi föreslår därför att regeringen,

eventuellt under en försöksperiod, delegerar beslutanderätten beträff-

ande lantmäteritaxan till LMV. Det bör lämpligen ske genom att

mål och avkastningskrav som skall gälla för regeringen anger vilka verksamheten. I denna bör även ingå vissa grundläggramstyming ande regler beträffande taxekonstruktionen. Vi har inte funnit att frångå nuvarande princip att en enanledning taxa skall för hela landet. Den taxa för fastighetsbildning hetlig gälla

som LMV enligt vårt förslag får besluta om kommer då att gälla även för kommunal FBM. Det innebär att LMV bör åläggas att samråda med Kommunförbundet inför beslut om taxan. I det fall LMV och

94 Kapitel 8 SOU 1990: 9

Kommunförbundet inte kommer överens bör taxeförslag underställas regeringen för prövning. FBM bör ges större möjligheter att bestämma avgifterna än för närvarande. Enligt vår uppfattning skulle det medföra en större effektivitet. Sålunda bör möjligheten att träffa avtal om avgiften utökas till som debiteras efter tid.

att gälla i princip alla förrättningar

Vidare bör FBM och inte ÖLM få avgöra om villkoren för att övergå från saktaxa till tidtaxa är uppfyllda.

I de fall en förrättning inställs, dvs. inte leder till någon fastighetsbildningsåtgärd, får den som ansökt om förrättningen i princip betala

en avgift som svarar mot uppkomna kostnader. Som framgår av avsnitt 3.4 medför detta att fastighetsägare avstår från att försöka förbättra fastighetsindelningen. Det kan i vissa situationer vara stötande att sökanden får stå för hela kostnaden för en inställd förrättning. Det

bör därför möjlighet att nedsätta förrättningsavgüten vid en

öppnas

förrättning. Det bör ankomma på FBM att avgöra om skäl för

sådan

nedsättning föreligger.

8.4.6 Medel för rationalisering av förrättningsverksamheten LMV vissa för ut- Som tidigare påpekats disponerar anslagsmedel

veckling inom programmet plangenomförande. Utvecklingsinsatsema

kan vara inriktade på normer, metoder och rationaliseringar. För att

på sikt kunna minska kostnaderna för fastighetsbildning är det angeläget att ytterligare medel utöver anslagsmedlen kan avsättas för utvecklingsinsatser som avser rationaliseringar av förrättnings-

verksamheten. för lantmäteritaxan bör man där- I kostnadsunderlaget för även räkna in kostnader för sådan utveckling.

8.4.7 Ãterbäringstaxan

Vi föreslår att systemet med den kommunala återbäringstaxan upphör. Därigenom bör kostnaderna för administration vid LMV minska.

Om förslaget genomförs kommer kommuner med egen FBM att själva få sköta uppbörden av förrättningsavgiftema. Kommunerna får

behålla oavkortade. Förslaget innebär vidare att den avgifterna

SOU 1990: 9 Kapitel 8 95

utjämning av kostnader som nu görs mellan kommunalt och statligt lantmäteri upphör. Principiellt görs utjämningen på grund av olika

beträffande kostnaderna för fastighetsbildning. I

förutsättningar

är det numera endast skillnader i kostnader vid avstyckning

praktiken skillnader i kostnader sammanoch klyvning som utjämnas. Dessa

hänger med det antal lotter som genomsnittligt bildas per förrättning.

Under 1988/89 tillfördes det statliga lantmäteriet 2,2 budgetåret Om man bortser från de minskade milj. kr. genom denna utjämning.

kostnadema för administration måste avgiften för nybildning genom

avstyckning och klyvning höjas med ca 15D kr. per lott för att kompensera det statliga lantmäteriet.

8.5 i förrättningsförfarandet

Förenklingar

Vårt förslag: Vi pekar på att förenklingsmöjligheter kan

föreligga inom några områden och föreslår att lantrnäteriverket vidare. Förslagen berör ges i uppdrag att utreda möjligheterna - av kallelseförfarandet m. m. genom att ersätta förenkling delgivning med vanliga brevförsändelser, - förenklat och möjlighet till fastigförrättningsförfarande hetsbildning utan formell förrättning, - av en metod för att kunna variera standarden vid utveckling förrättningar,

- ökat bevisvärde för koordinatuppgifter vid bestämmande av

gräns och -

översyn av regler och praxis för utsättning av gränspunkter.

8.5.1 Inledning

Vi har även till att om förrättningsförfarandet vid uppgift pröva

kan förenklas för att minska kostnaderna. In-

fastighetsbildning

ledningsvis vill vi då konstatera att förenklingar och effektiviseringar av både när det det

förrättningsverksamheten sker fortlöpande gäller grundläggande regelsystemet och arbetsformema.

96 Kapitel 8 SOU 1990: 9

Sålunda har fastighetsbildningsutredningen och dödsboutredningen resulterat i författningsändringar under 1989 med syfte bl. a. att

underlätta förrättningsförfarandet (SFS 1989: 30-35 och SFS 1989: 722-730). Inom lantmäteriet pågår två projekt med syfte att bl. a. minska kostnaderna för fönättningsverksamheten. Det ena projektet-

HELAS - berör verksamheterna ekonomi, administration och för- - -

rättningshandläggning. Det andra projektet Förrättnings-MBK

och annan i berör mätning, beräkning, kartframställning redovisning förrättningsverksamheten. Det är för tidigt att nu dra några slutsatser

om vilka kostnadsbesparingar som kan uppnås inom de berörda om-

rådena. Ett av målen för det senare projektet är dock att minska kostnaderna - kostnader som för mätning beräkning och kartframställning en betydande del av de totala förrättningskostnadema - med utgör 20 %. Vi kan konstatera att nuvarande regler i stora delar ger goda möjligheter till ett enkelt förfarande vid enkla förhållanden. Det kan dock vara så att dessa möjligheter inte alltid tas till vara. Vi vill också peka riskerna med alltför fonnkrav. Erfarenhetsmässigt medför

på låga

låga formkrav för framtida problem. Så

fastighetsbildning betydande

har t. ex. blivit fallet med avsöndringar och ägostyckningar.

8.5.2 Förenklingsförslag I detta avsnitt redovisar vi några områden där vi tror att det kan vara

att göra ytterligare kostnadsbesparande förenklingar. Våra möjligt

förslag är att betrakta som idéer som behöver utredas vidare. LMV bör därför få i uppdrag att göra dessa utredningar. När av förrättningar är

det gäller den formella handläggningen

arbetskrävande och kostsamt. Förenklingar

delgivningsförfarandet inom det området kan därför påverka förrättningskostnadema påtagligt. Huvudregeln är nu att delgivningslagens regler skall tillämpas för kallelse och andra meddelanden under förrättning. Vi föreslår att

reglerna ändras så att kallelse och underrättelse i normalfallen kan ske

med vanliga bretförsändelser i stället för delgivning. I vissa slag av förrättningar, t. ex. sådana där förrättning används som ett alternativ till bör dock fortfarande allmänna bestämmelser om

expropriation,

användas. Med hänsyn till de erfarenheter som finns från

delgivning

SOU 1990: 9 Kapitel 8 97

av jorddelningslagen tror vi inte att besvärande rättstillämpningen förluster skall behöva uppstå. Till detta kommer att kungörelsedelgivning avseende en stor krets sakägare i dag anses så ineffektiv vid lantmäteriförrättningar att den kompletteras med

regelmässigt

i PBL om

vanliga brevförsändelser. Vi vill- också påpeka att reglerna

hur underrättelse skall ske i ärenden inte om planer och bestämmelser Effekterna för är kopplad till allmänna bestämmelser om delgivning. den enskilde av ett planbeslut kan dock många gånger vara betydande. för all vid

I dag används förrättningsformen fastighetsbildning

FBM. Redovisningssystemet är också i princip detsamma oavsett om

det är fråga om en enkel eller komplicerad förrättning. Så meddelas

t. ex. alltid beslut om fördelning av förrättningskostnadema även om

det bara finns en sakägare. Vi anser att det finns anledning att när-

mare utreda om det inte i enkla fall skulle vara möjligt att få till stånd en fastighetsbildning pa annat sätt än för närvarande, tex. genom att

FBM bara beslutar om fastighetsbildningen. Det finns också anledning att utreda ett förfarande där det material som sakägama ger in efter

kontroll av FBM läggs till grund för registrering. Ett sådant för-

farande är dock enligt vår mening inte lämpligt i de fall mätning

krävs. Vidare vill vi vad vi inledningsvis anförde beträffande påpeka

risker med alltför låga fonnkrav. LMV bör i sin utredning bl. a. överväga om det är lämpligt med en lösning där t. ex. avtal direkt eller om det, för att undvika framtida

läggs till grund för registrering

tvister om avtalens innebörd, alltid skall krävas ett beslut av FBM. En

huvudfråga är givetvis om två parallella system för fastighetsbildning totalt sett medför lägre kostnader för fastighetsbildning och fastig-

hetsregistrering. sarmolikt kan uppkomma om

Vi vill också peka på att förenklingar man i ökad låter standarden variera beroende på anomfattning

vändarnas krav. i

Det kan mycket väl vara så att dagens förrättningar

alltför och redovisas efter viss tradition och hög grad handläggs gamla metoder. Å andra sidan kan standarden behöva höjas i vissa av-

seenden. För närvarande saknas lämpliga metoder för att söka sig fram till en standard. Vi anser det angeläget att LMV utreder optimal frågan.

I riktlinjema för utredningsarbetet nämns att bestämmelserna i

PBL kan ha givit förutsättningar för förenklingar i förrättnings-

förfarandet. kommer inom ramen för

Förhoppningsvis planeringen

98 Kapitel 8 SOU 1990: 9

PBL att underlätta FBM:s samrådsförfarande genom att olika allmänintressen kommer att redovisas och bedömas i kommunernas Vidare har fått en mera fram-

planering. genomförandefrågoma trädande plats i PBL än den hade i byggnadslagen. Det bör medföra

Utatt fastighetsbildningen inom detaljplan blir lättare att genomföra. över detta har vi inte funnit att PBL medfört ökade möjligheter till

förenkling av förrättningsförfarandet. Vi vill dock påpeka att en samordning av den formella hanteringen av planärendet och fastighets-

bildningsärendet borde kunna medföra lägre totala kostnader. I vissa fall skulle en sådan samordning exempelvis kunna ske inom ramen för fastighetsbildningsförrättningen.

PBL har också medfört att fastighetsbildningen försvårats i vissa situationer. Det är svårare att fastighetsbilda med större avvikelse

från detaljplan och för äldre utnyttjade dispenser. Vi har inledningsvis nämnt att kostnader för mätning, beräkning och kartframställning utgör en väsentlig del av de totala kostnaderna för förrättningsverksamheten. Förenklingar inom nämnda områden kan därför medföra påtagliga kostnadsbesparingar. Många som utredningen har varit i kontakt med anser att koordinatuppgifter bör ges högre grad av bevisvärde än i dag vid be-

stämmande av gräns och att en sådan ändring skulle ge påtagliga be-

sparingseffekter. Frågan har varit föremål för utredning inom en med från lantmäteriet och Kommunprojektgrupp representanter förbundet. Projektgruppen kom fram till att det kan finnas anledning

att ändra reglerna så att koordinatuppgiftema jämställs med gräns-

märke när det gäller bevisvärde inom områden med tillräckligt bra

i fonn av stomnät Det är en komplicerad fråga att underlag (tätorter).

ändra nuvarande regler. Ytterligare utredning krävs. Vi anser det angeläget att LMV fullföljer den tidigare utredningen.

Till om koordinatuppgiftemas rättsverkan hör också frågan frågan om i vilken utsträckning gränspunkter skall sättas ut vid fastighets-

inte sätts ut får re-

bildning. Om gränspunkter koordinatuppgiftema dan enligt nuvarande regler ett högt bevisvärde. Vi anser att nuvarande praxis när det gäller utmärkande av gränspunkt bör ses över.

Det kan också finnas anledning att se efter om nuvarande regel i

fastighetsbildningslagen behöver ändras för att utvidga möjligheten att

undvara gränsutrnärkning. Vi förutsätter att LMV:s utredning även

SOU 1990: 9 Kapitel 8 99

behandlar behovet av kartredovisning och sättet för arman redovisning

av förrättningsresuitatet.

av och

Vi vill även påpeka att en samordning fastighetsbildningen fastighetsregistreringen, vilket vi behandlar i avsnitt 9.4, givetvis

medför möjligheter till förenklingar.

I avsnitt 8.2.1 har vi föreslagit att FRM skall ges rätt att söka vissa

förrättningar. LMV bör även ges i uppdrag att utreda det förslaget vidare.

SOU 1990: 9 101

9 Vissa

organisatoriska frågor

Inledning

är att vi skall föreslå En av grundtankama bakom våra direktiv sådana förändringar i det gällande systemet som behövs för att upprätthålla och en väl fungerande fastighetsbildnings- registreringsverksamhet. Som av direktiven åsyftas i första hand framgår ändringar av gällande finansieringsregler samt förenklingar i själva förrättningsförfarandet. Men det framhålls särskilt i direktiven (s. 4) att kostnaderna för även påverkas av hur förfastighetsbildningen rättningsarbetet organiseras. Fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen har viss anknytning till andra verksamheter. Som exempel kan nämnas att fastighetför främst beskattema dels registreras i särskilda fastighetslängder ningsändamål och dels redovisas i inskrivningsregister för att ge

offentlighet åt äganderättsövergångar och andra fastighetsrättsliga

av och _inskrivning av servitut dispositioner (såsom uttag pantbrev m. m.). Med den kan fastighetsbildningen och utgångspunkten registreringsverksamheten ses i ett större sammanhang. I tar vi först ett par mer övergripande fortsättningen upp vilka har ett nära samband med vårt sakorganisatoriska frågor, område, nämligen frågan om organisationen av en ny regional statlig samt hur domstolarna bör vara förvaltning (avsnitt 9.2) frågan i framtiden (avsnitt 9.3). Dessa frågor behandlas organiserade parallellt med vår varför vi i huvudsak endast redogör för utredning, vad som därvid framkommit. Slutligen kommer vi mer konkret in på om det är att sammanföra fastighetsregistreringen med frågan möjligt fastighetsbildningen och dessutom om det går att integrera även andra verksamheter, främst inskrivningsväsendet (avsnitt 9.4). Vi ser klara fördelar med att ett sådant enhetligt system införs på sikt.

102 Kapitel 9 SOU 1990: 9

9.2 En ny regional statlig förvaltning

Forrnema för samarbete mellan lantmäteriet och länsstyrelserna har ingående diskutertas under senare år. Frågan om en mer samordnad länsförvaltning har dessutom nyligen varit föremål för förnyad offentlig utredningsverksamhet. I betänkandet (SOU 1989: 5) uttalas att lantmäterienheten tills vidare bör finnas kvar inom länsstyrelsen,

dock att utgångspunkten för kommande beslut i organisationsfrågan

bör vara att lantmäteriet skall ha en länsvis representation (betänkandet s. 96 f.). I prop. 1988/89: 154 har det sedennera länmats förslag om hur en ny regional statlig förvaltning bör vara organiserad. Förslaget innebär att en ny länsstyrelse bildas. Dessutom föreslås att formerna för den nya länsstyrelsens samverkan med i första hand den regionala statliga förvaltningen i övrigt utvecklas. För lantmäteriets den

del bygger departementschefens förslag på

förutsättning som den nyss omtalade utredningen om en samordnad länsförvaltning angav, nämligen att lantmäteriorganisationen måste ha en länsvis förankring (prop. 1988/89: 154 s. 26 f.). Förslaget innebär

konkret att den fastighetsregistreringen flyttas från länsstatliga

styrelsen till lantmäteriet. Överlantmätaren föreslås enbart bli chef inom lantmäteriet. Därmed försvinner den dubbelroll han har idag. därför främst att bevaka all- I fortsättningen kommer länsstyrelsen mänintresset i och ta initiativ till för-

fastighetsbildningsfönätmingar

rättningar samt biträda med lantmäterikunskap i länsstyrelsens verksamhet.

har fattat beslut i frågan (prop. 1988/89: 154, Riksdagen nyligen

BoU 1989/90: 4 o. 9, rskr. 89). Vi har erfarit att förslaget rörande

lantmäteriet i huvudsak kommer att genomföras redan per den l juli

1990.

9.3 Domstolarna i framtiden

Domstolarna i framtiden -

I departementspromemorian Ds 1989:2

En idéskiss behandlas domstolarnas framtida verksamhet i ett samlat En av grundtankama i idéskissen är att renodla domar-

perspektiv.

rollen samt att koncentrera domstolarnas arbete till en rent dömande verksamhet (s. 13 f.).

SOU 1990: 9 Kapitel 9 103

Vad gäller inskrivningsverksamheten uttalas i promemorian (s. 45) att en tänkbar för en förändring av huvudmannskapet kan lösning vara att överföra verksamheten till en förstärkt lantmäteriorganisation (lokalt eller eventuellt centralt). Emellertid framhålls två skäl mot att nu en sådan För det första säkerställs ett genomföra förändring. slutförande av bäst med nuvarande lyckat fastighetsdatareformen organisation. För det andra finns det för närvarande ingen myndighet ta som organisatoriskt och kompetensmässigt är mogen att omedelbart över inskrivningsärendena. Promemorian har remissbehandlas. De skisserade förslagen har därvid mött viss kritik, bl. a. från domstolsverket. Lantmäteriverket har dock i sitt remissvar framhållit att det i vart fall på sikt är en att förs över till lantföljdriktig utveckling fastighetsinskrivningen mäteriorganisationen. har tillkallat en kommitté för Regeringen nyligen parlamentarisk att se över domstolsväsendets uppgifter, arbetssätt och organisation. Av direktiven (dir. 1989: 56 s. 12) bl. a. att kommittén bör framgår överväga vilka konsekvenser som uppstår för domstolsorganisationen om helt eller delvis förlorar sin anknytning till inskrivningsväsendet domstolarna.

9.4 Integrerad och fastighets-

fastighetsbildning

registrering m. m.

9.4.1 Bakgrund

Under utredningsarbetet har det framförts olika förslag till oss om i ansvarsfördelningen mellan kommun och stat. Dels har förändringar förslagen gått ut på att allt ansvar för fastighetsbildning, fastighetsoch taxa borde överföras till kommunerna, dels har vi registrering fått förslag om att små kommunala fastighetsbildningsmyndigheter borde upphöra. Andra på att principen om det statliga/kommunala förslag går ut borde ändras. Dessa förslag syftar till att monopolet monopolet avskaffas helt eller att andra än FBM kan förordnas att göra för- Till den nu aktuella förslag räknas också förslag rätmingar. gruppen som innebär att sakägama skall tillåtas att själva utföra en större del

104 Kapitel 9 SOU 1990: 9

av förberedelsearbetet för fastighetsbildningen, vilket i sin tur medför att FBM:s uppgift blir mer kontrollcrande. Förslag har också lärrmats om förändringar av lantmäteriets intema organisation. Vidare har det föreslagits att det borde inrättas

regionala anslagsfinansierade fastighetsbildningsmyndigheter. I båda

fallen har FBMzs opartiskhet ifrågasätts.

Ett återkommande förslag är att FBM skall ta över fastighetsregistreringen. I det sammanhanget har även föreslagits att fastighetsinskrivningen bör kunna knytas till FBM (jfr avsnitt 9.3). Ramen för vårt utredningsarbete ger oss endast möjlighet att närmare behandla dessa nu sist nämnda frågor, vilka vi återkommer till i följande avsnitt.

9.4.2 Närmare om fastighetsregistreringen m. m.

med till

Fastighetsregistreringen är en statlig angelägenhet möjlighet

kommunalt huvudmannaskap. Verksamheten sköts i princip av fastighetsregisterrnyndigheter (FRM) med geografiskt avgränsade ansvarsområden. I samband med tillkomsten av PBL skedde en viss

principiell förändring. De kommuner som så önskar får, utan att ha en egen FBM, registrera uppgifter i plan- och adressregistret inom

fastighetsdatasystemet.

Ett av huvudmotiven till läns-

för att knyta fastighetsregistneringen styrelsen var att man önskade få FRM självständig gentemot FBM.

I grova drag kan den som sker vid FRM delas

fastighetsregistrering

upp i följande delar.

o Förande av fastighetsregister och registerkarta

o Skötsel av arkiv

o Spridning av information från register, registerkarta och arkiv

Att föra och registerkarta innebär dels att nya fastighetsregister uppgifter förs in (om förrättningar, planer m. m.) och dels att med redan uppgifter. Förandet av registret kompletteras befintliga registerkartan omfattar också arbete med att ersätta gamla

registerkartor med nya.

SOU 1990: 9 Kapitel 9 105

som FRM i olika Den information skall registrera har sitt ursprung

myndigheters beslut, nämligen

- FBM (lantmäteriförrättningar)

- domstol (expropriation, fastighetsbestämmande domar m. m.)

- olika bestäm-

länsstyrelse (samfällighetsföreningar, expropriation,

melser m. m.)

- kommun (planer, adressuppgifter m. m.)

- IM (inskrivna avtalsservitut m. m.)

att lant-

År 1976 uppskattade fastighetsdatakommittén (FADAK)

mäteriförrättningama utgjorde knappt 60 % av antalet registerärenden hos FRM. Mätt i antalet fastigheter som berördes av svarade lantmäteriförrättningama för 35 % av det totala registrering

antalet berörda fastigheter. Kommunala beslut om adressuppgifter

m. m. ingick inte i eftersom det ansågs ovisst när

uppskattningen

dessa skulle komma att tillföras och

uppgifter fastighetsdatasystemet

var registreringen skulle komma att ske. I sitt betänkande, 1976: 56), berörde

Fastighetsdata (SOU

även beträffande fas-

Fastighetsdatakommittén organisationsfrågor och inskrivningsväsendet. Kommittén beskrev

tighetsregistreringen bl. a. effekterna av och fördelarna med att föra över fastighetsregistreringen till FBM (betänkandet s. 242 f.). Det framhölls särskilt att det var mindre rationellt att ha slutledet i

fastighetsbildningen hos en fristående myndighet, som måste lägga ned möda att tolka besluten före registreringen och för att utföra på på kartarbeten. Vidare påpekades att det skrivna registret, registerkartorna och de arkiverade förrättningshandlingama ofta fanns på annat håll än där de i utsträckning användes, nämligen hos betydande

fastighetsbildningsmyndighetema.

Emellertid fann FADAK att också en rad faktorer talade mot att

föra över fastighetsregistreringen till FBM. Vid en samlad bedömning starmade FADAK för att inte föreslå sådan organisatorisk förnågon

av Detsamma angavs be-

ändring fastighetsregisterverksamheten. träffande inskrivningsväsendet. Lantmäteriutredningen (LU 80) redovisade dock senare en delvis motsatt ståndpunkt i sitt betänkande Lantmäteriverksamheten och dess lokala (Ds Bo 1983: 3 organisation

s. 123 f.).

106 Kapitel 9 SOU 1990: 9

I dagsläget driver lantmäteriet en utveckling som syftar till att med hjälp av ADB rationalisera förrätmingsverksamheten. Arbetet går under benämningen HELAS-projektet (se avsnitt 8.5.1). Ett viktigt mål i HELAS-projcktet är att data som insamlas och redovisas i förrättningshandläggningen direkt ska kunna användas i fastighetsregistreringen genom en maskinell sammankoppling av ADB-systemen för ärendehandläggning och fastighetsregistrering. Därför deltar CFD aktivt i utvecklingsarbetet. Projektets mål på lång sikt är att allt beredningsarbete inför fastighetsregistreringen ska vara gjort när förrättningen avslutas hos FBM. För FRM ska enbart återstå kontroller och ev. behövliga justeringar. Lantmäteriet räknar med att kunna göra betydande besparingar i hela kedjan fastighetsbildning-fastighetsregistrering när den nya tekniken kan tas i drift. Mot denna bakgrund är det naturligt att planera för framtida organisationsförändringar där fastighetsbildning och fastighetsregistrering sammanförs till en funktion.

9.4.3 Våra ståndpunkter Som vi framhållit i slutet på avsnitt 9.1 ser vi klara fördelar med att på sikt införa ett enhetligt organisatoriskt system för att därmed underlätta den samlade processen beträffande de aktuella verksarnhetema. För oss är det av speciellt intresse på vilket sätt organisationen av fastighetsregistreringen påverkar de totala kostnaderna. Om FBM också har hand om fastighetsregistreringen har man tillgång till registeruppgifter vid fastighetsbildningen utan extra kostnader för denna information. Detta kommer dock i mindre utsträckning att gälla för statliga specialenheter. Registreringsverksamheten kan således på det stora hela taget bli billigare om särskild beredning före registrering kan undvikas, även om en minskad specialisering i sig kan verka fördyrande på registreringsverksamheten. En gemensam organisation bör enligt vår mening även innebära förbättrade möjligheter till förenklingar och rationaliseringar, vilket i sin tur leder till lägre kostnader. Organisatoriska förändringar medför självfallet ändrade förutsättningar för finansiering och avgiftsuttag. Men som framgått av vårt tidigare resonemang har vi valt att betrakta fastighetsbildning, fastig-

SOU 1990: 9 Kapitel 9 107

hetsregistrering, fastighetsinskrivning och fastighetsdataverksamheten

som en helhet. Våra förslag till finansiering bygger på detta systemtänkande och kan därför antas fungera även om det sker organisationsförändringar av innebörd att ansvaret för verksamheter flyttas mellan de olika huvudmännen.

SOU 1990: 9 109

för

10 Avdragsrätt förrättningskostnader

Vårt införs inom lantbruket för förslag: Direktavdrag

lantmäterikostnader avseende fastighetsbildning, fastighetsbe-

stämning och anläggningsförrätmingar.

10.1 Bakgrund

Precis som andra företagare planerar en lantbrukare för företagets framtida Häri av den utveckling. ligger t. ex. krav på anskaffning mark som lantbrukaren anser sig behöva för sin verksamhet, men också försäljning av mark som denne inte har behov av. Det svenska lantbmket är dessutom under för att möta sam-

ständig förvandling

tidens krav på näringen, vilket bl. a. innebär att lantbrukarna tvingas

genomföra strukturrationaliseringar på fastigheterna. Genomförandet av dessa för lantbruket nödvändiga åtgärder kräver

Många lant-

vanligtvis någon form av fastighetsbildningsförrätming. brukare anser emellertid att förrättningskostnadema är alltför höga,

eftersom de ofta leder till kännbara likviditetspåfrestningar. Enligt gällande praxis, som tillämpats under en följd av år, räknas

inte lanunäterikosmader som en driftkostnad i jordbruket utan som en

för en fastighet/förvärvskälla. Kostnaden beaktas anskaffningskostnad till följd härav, förutom vid beräkning av underlag för skogsavdrag, först vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst när fastigheten

av det nu sagda blir att många lantbrukare, liksäljs. Konsekvensen

som även andra fastighetsägare, drar sig för att blanda in lantmäteriet. I stället genomför de vid behov en form av informell fastighetsin-

delning. aktuellt med realisations-

I många fall blir det aldrig någon eftersom överförs från generation till gevinstberäkning fastigheten

neration. Lantmäterikostnadema blir i dessa fall i praktiken en inte

avdragsgill avgift.

Under senare år har emellertid vissa förändringar skett i bl. a. fas- Numera kan helt andra förrättningar genom-

tighetsbildningslagen.

föras än vad som tidigare var möjligt. Som exempel kan nämnas

110 Kapitel 10 SOU 1990: 9

fastighetsregleringar i syfte att enkelt och smidigt genomföra

städningsåtgärder och strukturförbättringar. Dessa åtgärder re-

sulterar inte alltid i en utökning av förvärvskällan, utan i många fall är syftet endast att effektivisera driften eller att reducera kostnaderna.

Även lagstiftningen avseende beskattning av jordbruksfastigheter har ändrats. Bl. a. infördes i början av 1970-talet en liberalare syn på

vad som är att betrakta som direkt avdragsgill kostnad vid exempelvis ombyggnad av driftbyggnader. Dessutom bör nänmas att en viss attitydförändring tycks ha skett hos taxeringsmyndighetema, så till vida att man numera i vart fall medger avdrag för kostnader som uppkommer i samband med fastighetsbestärrmingar. Frågan om direktavdrag för lantrnäterikostnader har berörts i bl. a. betänkandet SOU 1983: 71 Bättre struktur i jord- och skogsbruk (särskilt yttrande s. 285) samt i motioner till riksdagen (se t. ex. motion 1988/89: B0 402 och motion 1988/89: Sk 332).

10.2 Vårt förslag

Att lantmäterikostnadema alltjämt i huvudsak skall ses som kostnader

för anskaffning av en fastighet/förvärvskälla stämmer enligt vår mening inte alltid med det faktiska förhållandet. Exempelvis kan nämnas

att en stor del av fastighetsregleringama sker som ett led i en struk-

turrationalisering av lantbruket, med avsikt att förbättra drift-

förhållandena och öka effektiviteten inom näringen. I dessa och

liknande fall anser vi att det är mer naturligt att se förrättningskostnaderna som kostnader för den löpande driften, än som kostnader

för anskaffande av en ny förvärvskälla. Vi föreslår därför att möjlighet till direktavdrag införs inom lant-

bruket för lantmäterikostnader avseende fastighetsbildning, fastig-

hetsbestämning och anläggningsförrättningar.

Med utgångspunkt från den under 1989 gällande lagstiftningen torde det räcka med att göra ett tillägg i den katalog av avdragsgilla

driftkostnader som förekommer i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vi är dock medvetna om att skattesystemet genomgår en omfattande

förändring.

SOU 1990: 9 111

11 Kostnadskonsekvenser

m. m.

13 § kommittéförordningen skall en kommitté i sitt betänkande

Enligt

redovisa av kosmadema för att kommitténs

en beräkning genomföra

förslag. Detta gäller också en särskild utredare. Vidare har regeringen utfärdat särskilda kommittédirektiv (dir. 1984: 5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens in-

dessa direktiv får de förslag som kommittéema riktning. Enligt

fram inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsin-

lägger komstema. Även kosmadskonsekvensema för företagen och för enskilda skall Dessutom har särskilda kommittédirektiv (dir. belysas.

1988: 43) utfärdats angående beaktande av vissa EG-aspekter.

Direktiven om beaktande av omfattar visserligen for-

EG-aspekter mellt också vårt Men vi har uppfattat det så att de utredningsarbete.

frågor som särskilt tas upp i dessa direktiv inte berör vårt uppdrag. De kosmadskonsekvenser som följer av våra huvudförslag framgår att vi i avsnitt 8.3.7 har av kapitel 8. Vi vill här särskilt framhålla att de ca 15 milj. kr. som hör samman med beräkning och föreslagit av bör finansieras med skatte-

uppbörd stämpelskatt fortsättningsvis medel i stället för att tas ut av de fastighetsägare som söker inskriv-

fel-

ning. Vi anser att det system som tillämpas idag är principiellt

aktigt.

Våra i kapitel 9 angående organisatoriska frågor rör ståndpunkter

i huvudsak verksamheter. I vissa fall behandlas

avgiftsfinansierade

med vår utredning. I har vi endast valt

dessa frågor parallellt övrigt att belysa vilka förändringar som kan ske i ett längre perspektiv.

Även här behövs Vi har därför inte

ytterligare utredningsinsatser.

beräknat kostnader för att dessa endast löst skis-

några genomföra

serade modeller. att en möjlighet till direktavdrag för

I kapitel 10 har vi föreslagit

vissa bör införas (avseende främst struktur-

förrättningskostnader inom jordbmket). vår mening är det inte rationaliseringar Enligt

möjligt att beräkna det direkta skattebortfall som skulle följa av vårt

förslag, bl. a. eftersom det alltjämt synes vara osäkert hur det nya

112 Kapitel 11 SOU 1990: 9

skattesystemet kommer att utformas i detalj. Trots den omedelbara kostnadskonsekvensen för det allmänna vill vi ändå peka på denna möjlighet. Under en längre period kan förslaget antas leda till en högre produktivitet inom näringen, vilket i sin tur ger ökade skatteinkomster.

SOU 1990: 9 113

Särskilt

yttrande

Av experten

Gösta Pellbäck

Fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen är grundläggande funktioner i samhällsbyggandet. Fastighetsinformation såväl på kartor

som i register erfordras bl. a. vid planering, projektering, byggande

och drift inom hela det samhällstekniska området. Verksamhetemas

betydelse för samhället i stort framgår av betänkandet (kapitel 3). Användarnas krav på aktualitet och kvalitet i övrigt på fastighetsin-

formationen kan i många fall inte tillgodoses med nuvarande finansieringsformer. av ovanstående förhållanden är det beklagligt att Mot bakgrunden direktiven och den förutsatta tidsplanen för utredningen inte medgivit en samhällsekonomisk konsekvensanalys av nuvarande finansierings-

principer.

SOU 1990: 9 Bilaga 1 115

Kommittédirektiv

lå?

Dir. l988:54

om fastighetsbildningskostnader m. m. Utredning

Dir. l988:54

Beslut vid regeringssatttntanträde l988-ll9-ll8 Chefen för bostadsdepzirtementet. statsrådet Gustafsson. anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att minska kostnaderna.

Bakgrund Med fastighetsbildning avses främst åtgärder som ändrar fastighetsindelningen. Fastighetsbildning sker genom fastighetsreglering om den avser ombildning av en fastighet - t. ex. utökning av arealen - och genom avstyckning. klyvning eller sammanläggning om den avser nybildning. Fastighets-

bildning sker vid förrättning som handläggs av en fastighetsbildningsmyndig-

het. Landet iir indelat i lantmäteridistrikt vilka utgör verksamhetsområden för de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna. Därutöver finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter vilka främst har de större tätortsområdena som verksamhetsområden. När fastighetsbildning sker skall uppgift om detta föras in i fastighetsregistret. Registret sköts av fastighetsregistermyndigheten. Normalt är länsstyrelsen fastighetsregistermyndighet. För vissa tätortsområden finns dock

kommunala fastighetsrcgistermyndigheter. Ägar- och inskrivningsförhållan-

den redovisas i fastighetsbok eller inskrivningsregister som förs av inskrivningsmyndigheten. Myndigheten är knuten till tingsrätten.

116 Bilaga 1 SOU 1990: 9

Enligt nuvarande principer för finansiering av fastighetsbildningen tar fastighetsbildningsmyitmligheternzt betalt av saikägatrnat för sin verksamhet enligt den av regeringen beslutande Ianttttåiteritzixatn (l97lzlltll. ändrad senast 1987:1273). Avgifterna skall i princip täcka kostnaderna för verksamheten. Som exempel kan niimitats att en atvstyckning. där den nybildade fastighetens areal inte överstiger 5 0(11) m3. för närvarande kostar sakiigaren 8 540 kr. Principen om full kostnadståcknittg infördes den l januari 1974. Tidigare gällde att en del av kostnaderna betalades av det allmänna. Subventioneringen minskade dock allt mer under 1960-talet och gällde slutligen i huvudsak endast jord- och skogsbruksförrâittnittgztr. Subventioneringen av dessa förrättningar ttppgick. innan den avskaffades. till 20 %. Avgiften för en förrätttting skall reduceras (sättas ned) i sådana fall då ett beslut i ett fastighetsbildnittgsärende medför att fastigheter m. m. av mindre betydelse inte länge behöver redovisas i fastighetsregistret. Avgiften skall också reduceras för sådana åigzmderåttsutrcdningar som länsstyrelsen beslutar om. Budgetåret 1986/87 ontsatte förrättningsverksatnheten totalt 264 milj. kr.. varav 39 milj. kr. avsåg förråittningar gjorda av kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Nedsättningzirna uppgick samma år till 12 milj. kr. Den statligt bedrivna fastighetsregistreringen och inskrivningsverksamheten. inklusive bl. a. den pågående (anläggningen av de äldre, manuella registren till ett ADB-baserat fastighetsdzitasystem. betalas med anslagsmedel. Kostnaderna skall motsvaras av inkomsterna från expeditionsavgifter för inskrivningsåtgärtler m. m. vid inskrivningsmyndigheterna enligt förordningen ( 1987:452. ändrad senast 1988:613) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Avgifterna finansierar också de förut nämnda nedsättningarna av förrättningsavgifternzt enligt lantmätcritaxzin. Den kommunalt bedrivna fastighetsregistreringen finansieras med kommunala skattemedel. Det gällande systemet med avgiftsfinansiering av den statligt bedrivna fastighetsregistreringen har tillämpats sedan budgetåret 1984/85. Avgiftsfinansieringen av inskrivningsverksamheten är däremot av äldre datum. När avgiftsfinaitsicringen av fastighctsregistrcringen infördes, höjdes expeditionsavgifterna för inskrivningsâtgärder väsentligt. Exempelvis höjdes avgiften för gravationsbevis från 70 kr. till 125 kr. För närvarande är avgiften 150 kr. Avgiften för bevis om lagfart är 450 kr. Budgetåret 1986/87 uppgick kostnaderna för inskrivningsverksamheten och den statligt bedrivna fastighetsregistreringsverksamheten, inklusive kostnaderna för fastighetsdatareformen. nedsättningen av förrättningsavgif-

ter m. m.. till 322 milj. kr. Här kan nämnas att domstolsverket, enligt be-

stämmelser i regleringsbrevet, skall följa kostnadsutvecklingen och efter samråd med lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata till re-

1990: 9 Bilaga I 117 SOU

som fordras för att geringen redovisa de behov av ändringar i avgiftsnivån uppnå full kostnadstäckning.

Behov av utredning

Det är från många synpunkter viktigt att det finns en tillförlitlig fastighetst. ex. i fråga om äganderätt och beredovisning. En sådan är grundläggande En väl samt inskrivnings- och skattning. fungerande fastighetsbildning är därför en nödvändighet. Under senare

fastighetsregistreringsverksamhet

år har i olika framförts bl. a. för att kostnaden för att sammanhang farhågor

få en fastighetsbildningsåtgärtl utförd har blivit så hög att fastighetsägarna

söker alternativa lösningar. Liknande synpunkter har framförts i fråga om den nu rådande för inskrivningsåtgärder m. m. vid de allmänna avgiftsnivån domstolarna. Vidare har farhågor framförts för att kostnadstäckningskravet inom har inneburit att kvaliteten på fastighetsförrättningsverksamheten bildningen har sjunkit. har bl. a. framförts i skrivelser till regeringen från statens Farhågorna lantmäteriverk. Svenska kommunförbundet. Sveriges Lantmätareförening och enskilda. Lantmäteriverket framhåller att det ibland hävdas att det finns nuvarande kan avhålla fastigen risk för att fastighetsbildningens avgiftsnivå från att ta initiativ till en fastighetsbildning. Verket finner det hetsägare att kostnaderna fastighetsägarnas intresse för fastighetsnaturligt påverkar men anser att det krävs närmare undersökningar för att fastställa bildning. effekterna av kostnadsnivån. Lantmätareförening anser att lantmä- Sveriges teritaxans nivå har lett till ett motstånd mot lantmätcriförrättningar. Föreningen anser att den del av förrättningsverksamheten som avser bevakning av allmänintressen eller som avser förrättningar som är angelägna från samintressanta borde behällets synpunkt men som inte är företagsekonomiskt talas av samhället. Kommunförbundet anser att nuvarande finansieringsformer innebär risker för bl. a. rättssäkerheten.

Lantmätareföreningen anser även att fastighetsbildningsverksamheten

i stort sett håller för låg kvalitet. Förråttningztrnzt uppfyller enligt föreningen stundens behov, men ger på sikt en anhopning av fastighetsrättsliga pro-

blem. till lantmäteriverket anmält oro för att Domstolsverket har i ett yttrande kan komma att försämras till följd av att inskrivningsväsendets register fastighetsägarna av prisskäl avstår från att vidta inskrivningsåtgärder. Mot den beskrivna framhöll jag i mitt anförande till årets bakgrunden 1987/88: 100 bil. 13 s. 80) att effekterna av finansibudgetproposition (prop

för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen

eringsprinciperna borde utredas. Riksdagen (BoU l987/88:l4. rskr. 271) har, mot bakgrund

118 Bilaga 1 SOU 1990: 9

av en motion om förenklade lantmäteriförrättningar för att minska förrättningskostnaderna. understrukit att det år angeläget att utredningen i det sammanhanget även belyser förrättningsförfarandet. En särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift att analysera effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att minska kostnaderna.

Riktlinjer för utredningsarbetet Utredaren bör inledningsvis analysera kostnadsutvecklingen för fastighetsbildning och fastighetsregistrering under förslagsvis en ZO-årsperiod och ställa den i relation till kostnadsutvecklingen i samhället i stort under motsvarande tid. Av analysen bör framgå om några väsentliga förändringar i tjänsternas innehåll har skett under perioden. Uppgiften därefter bör vara att studera vilka effekter nuvarande principer för finansiering och avgiftsuttag för fastighetsbildning och fastighetsregistrering har för samhället. Utredaren bör bl. a. undersöka om sakägarna av kostnadsskäl undviker fastighetsbildning och inskrivningsåtgârder och om de har börjat använda alternativ till sådana åtgärder. De konsekvenser detta i så fall har fått bör belysas, t. ex. för strukturrationaliseringen inom jordoch skogsbruket. Utredaren bör även undersöka om det har skett några förändringar i förrättningarnas kvalitet sedan kravet på full kostnadstäckning infördes och vilka konsekvenser detta i så fall har fått. Utredaren skall föreslå ändringar av gällande finansieringsregler m. m. i dcn mån analyserna ger anledning till det. Huvudprincipen skall dock även fortsättningsvis vara att kostnaderna för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen skall motsvaras av inkomster genom avgifter som tas ut av l l fastighetsägarna. l n i Kostnaderna för fastighetsbildningen påverkas av reglerna och organisationen för förrättningarna. Utredaren bör också pröva möjligheterna att genom förenklingar och andra förändringar i förrättningsförfarandet, t. ex. till följd av bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:l0, ändrad senast 1988:955), minska kostnaderna för fastighetsbildningen.

sou 1990: 9 Bilaga 1 119

Tidsplan Utredaren bör före utgången av år 1989 redovisa sina analyser och därav föranledda förslag till regeringen.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976: l 19) - med uppdrag att utreda frågor om kostnader för fastighetsbildning m. m.. att besluta om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller Regeringen hans hemställan. (Bostadsdepartementet)

Bilaga 2 121 SOU 1990: 9

Förhållanden i vissa andra länder

l med redovisningen Syftet

med denna är framför allt att få fram en Syftet sammanställning översikt över normala grunder i olika länder för kostnadsbelastning i samband med liksom att få en viss

av markägama fastighetsbildning,

om nivå markägamas kostnader ligger. uppfattning på vilken kan därefter med de som tillämpas i

Resultatet jämföras principer

som tas ut här. Däremot medger inte Sverige och de kostnadsbelopp utredningens ram att göra någon djupare analys av de olika modeller som valts.

2 m. m.

Avgränsningar

Någon av ett stort antal länder kan inte komma ifråga

genomgång

eftersom ambitionen inte är att ge en täckande översikt utan snarare länder ser

att välja ut ett antal exempel på hur man i några intressanta

bör man därvid välja länder som med av-

på dessa frågor. Speciellt

standard seende på samhällsform, juridiskt system och krav på teknisk är relativt likartade med vårt land eftersom möjligheterna till direkta

jämförelser då är större. Mot denna bakgrund har redovisningen

koncentrerats till följande länder:

Danmark, Holland, Västtyskland, Österrike,

Finland, Norge, Schweiz och Frankrike. I nämnda länder och re-

ställs i stora drag likartade noggrannhets-

som hos oss. De tekniska metoder som används där är dovisningskrav

också i stort. Även om lagstiftning och administrativ jämförbara stmktur därför knappast några större kvalitets-

skiljer sig, föreligger skillnader i vilket är en stor fördel vid

slutprodukten, naturligtvis

Orsaken till att de länderna inte

kostnadsjämförelser. anglosachiska

är att och där så

medtagits fastighetsbildning fastighetsregistrering

blir av mindre in-

starkt skiljer sig från vårt system att en jämförelse tresse. Detsamma i Östeuropa liksom utomeuropeiska

gäller länder

122 Bilaga 2 SOU 1990: 9

länder. Även medelhavsländema företer så stora olikheter att en jäm-

förelse är svår att göra om man inte samtidigt ger en fyllig bakgrund

till ländernas särdrag. I ett hänseende finns en viktig skillnad mellan Sverige och Finland i förhållande till övriga länder. I nämnda två länder är fastighets-

ett offentligrättsligt förrättningsförfarande där lantmätaren bildningen

med (eventuellt med biträde av godemän) har beslutanderätt, givetvis beaktande av den bestämmanderätt som tillkommer markägama. I övriga länder däremot har lantmätaren endast ställning som sakkunnig åt markägama. Han handlägger på deras uppdrag utredande, rådgivande och tekniska funktioner men har ingen självständig beslut-

anderätt. Även om skillnaden i praktiken inte alltid är så stor är den

har dock principiellt viktig. Ett särfall utgör Norge där kommunerna hand om fastighetsbildning för bebyggelse, medan fastighetsbildning

för jord- och skogsbrukets behov samt gränsbestämningar handläggs

av särskilda statliga jordskifterätter. I den följande redovisningen görs det för varje land först en kort presentation av fastighetsbildningens organisation. Därefter lämnas om och

det några grundläggande uppgifter uppläggning, omfattning principer för kostnadsdebitering. Absoluta kostnadsnivåer diskuteras

endast i mera allmänna ordalag då det gäller strukturförbättring, eftersom variationema i åtgärdspaketen är så stora att kostnadsjämförelser blir både svåra och mindre Beträffande åtmeningsfyllda.

gärder som främst kan jämföras med vårt avstyckningsinstitut har

av en 1 000-1 500 m2 med

som exempel valts nybildning fastighet på angivande av de ungefärliga kostnader som i detta fall debiteras part-

erna. Med tanke på utredningens inriktning har vidare uppmärksamandel av kostnaderna som

het ägnats frågan om hur stor procentuell

faller på markägama.

Vad lämnas det översiktliga uppgäller fastighetsregistreringen gifter för i vart fall de nordiska länderna.

SOU 1990: 9 Bilaga 2 123

3 De olika länderna

3.1 Finland

Beträffande organisation, arbetsuppgifter och legalt ramverk uppvisar finländsk fastighetsbildning stora likheter med den svenska fastighets- Medan kommunema har ansvaret för fastighetsbildning

bildningen.

inom stadsplanelagda områden svarar den statliga distriktsorganisation för verksamheten dämtöver. Ovanför distrikten står länsmyndigheter

och en central lantrnäterimyndighet. Såväl i Sverige som i Finland avser huvuddelen av medan stora

fastighetsbildningen byggnadstomter,

är relativt fåtaliga och koncentrerade till befastighetsregleringar gränsade landsdelar. Kommunerna bestämmer Taxenivån liksom kostsjälv sina taxor. nadstäckningsgraden varierar mellan de olika kommunerna. Den högsta kommunala cirka 3 600 FIM

avgiften för en avstyckning ligger på

(100 finska mark = ca 150 svenska kronor).

Principema för kostnadsdebiteringen vid den statliga fastighets-

ändrades 1988. Av intresse är därvid det resonemang som bildningen om hur kostnaderna bör fördelas markägama

förs i propositionen på

och det allmänna:

Med beaktande är

av den nytta som följer av att fastighetssystemet är det rättvist att kostnaderna för fastighetsbildningen för-

redigt, betalar delas mellan dem som drar nyttan av det. Fastighetsägaren

sin del i form av lantmäteriavgift och vissa andra förrättningskosmader, och staten betalar resten. Det är viktigt att betalningsskyldigheten fördelas på ett rättvist sätt, för att egendomsenhetema

så Därför bör

långt som möjligt skall motsvara fastighetsenhetema.

inte göras så höga att man inte ansöker om

lantmäteriavgiftema förrättning, och ändringar i jordinnehavet blir beroende av köpe-

brev eller särnjoskifte.

Ett centralt i om lantmäteriavgiftens storlek gäller problem fråga

har av en och hur stor del av

den nytta som samhället förrättning

kostnaderna samhället därför borde betala. Det har inte varit möjsidan en beräkligt att i detalj reda ut denna fråga. Det är å andra av sådan art att det alltid finns rum för olika åsikter.

ningsfråga Men eftersom uppgifterna i fastighetssystemet i varje händelse måste skaffas fram för samhällets behov och om förrättningsförfaran-

124 Bilaga 2 SOU 1990: 9

det begränsas till det mest väsentliga, torde man kunna beräkna att samhället av de kostnader som lantmäteribyråema åsamkas av lantmäteriförrättningama skall betala resekostnadema och ca en tredjedel av de övriga kostnadema. Ett undantag utgör dock för-

rättningskostnadema för nyskiftesförrättningar, i fråga om vilka

det finns specialstadganden om att de skall betalas av statens medel.

Med lantmäteribyråema i citatet ovan avses enbart de lokala

kontoren, medan kostnaderna för organisationen på högre nivå liksom resekostnader för förrättningsorganisationen och vissa av dennas

allmänna omkostnader helt betalas av statliga medel. Vidare bör beaktas att vad som ovan diskuteras är endast lantmäteriavgiftema, medan dessutom vissa övriga kostnader tillkommer för handräckningsmanskap, gode män, sakkunniga m. fl., transporter inom

förrättningsområdet, utgifter för utmärkandet av rå och gränslinjer

m. m. Dessa s. k. direkta förrättningskostnader betalas av sakägama. Nyskiftesförrättningarna är framför allt koncentrerade till Österofta omfattar stora arealer. För botten, där en förrättning mycket denna ovan typ av förrättningar kan lantmäteriavgiften (som enligt

beräknas täcka 2/3 av ide lokala kontorens kostnader för för-

rättningen) sänkas med högst 50 %, då förrättningen är viktig med tanke på allmän fördel, och då sakägarnas ekonomiska ställning påkallar det. I vissa fall kan lantrnäteriavgiften helt slopas inom ett s. k.

utvecklingsområde eller stödområde. Avgiften kan också helt slopas om det gäller en undersökning rörande förutsättningar och omfattning

Även stöd till olika ut-

av ett föreslaget nyskifte. anläggningsarbeten

statistik beträffande kostnaderna för

går. Enligt lantmäteristyrelsens

de stora nyskiftena har under senare tid statens andel av de totala kostnadema något överstigit 60 %. Beträffande övriga förrâttningar tas det som regel ut full lantdvs. i 2/3 av förrättningskontorens kostnader

mäteriavgift, genomsnitt

(med undantag av reseersättningar och vissa allmänna kostnader). Nå-

gon inte för nyregistrering. Även överföring av regisavgift uppbärs terdata till ADB-registret görs med statliga medel. Stycknings- och debiteras i regel enligt en närmare fastställd klyvningsförrättningar arealersättningstaxa beräknad på underlag av genomsnittskostnader.

Om områdets för

areal är högst 0,5 hektar utgör denna ersättning närvarande l 600 FIM, men avgiften kan nedsättas om lägenheter

SOU 1990: 9 Bilaga 2 125

bildas vid samma lantmäteriförrättning eller om markägama på förhand utfört rörläggning m. fl. arbeten. Dessutom kan komplettetas ut för särskild anskaffning av handlingar m. m.

ringsersättning För klyvningsförrättning utgår dels en grundavgift, dels en tilläggs-

fastighet. För en totalareal om 80-90 hektar utgör

avgift per bildad sålunda 12 000 FIM och tilläggsavgiften 3 000 grundavgiften omkring

FIM. Ansvaret är delat mellan stat och för fastighetsregistreringen

kommun för fastighetsbildningen. Kom-

på samma sätt som ansvaret munerna för register för områden medan lantmäteri-

stadsplanelagda

kontoren för jordregister för övriga delar. Förandet av registren och registerkartoma bekostas med skattemedel. Avgifter tas endast ut för registerutdrag, kopia av registerkarta och liknande beställningar.

3.2 Norge

Medan åvilar det kommunala mätbildning av byggnadstomter

sker för jord- och skogsbrukets beningsväsendet fastighetsbildning hov genom det statliga jordskifteverket. Förrättningsverksamheten

inom detta är uppbyggt som ett domstolsförfarande lett av en statligt anställd lantmätare - jordskiftedomaren - som vid behov assisteras av

gode män. Kostnadema för verksamhet fördelas mellan

jordskiftedomstølens

olika är att staten skall betala lönen för

agerande. Utgångspunkten

tjänstemän och anställda, deras resekostnader samt vidare

deltagande

kontors- och allmänna omkostnader. Parterna får betala en rettsgebyr, beräknad som en funktion av antalet parter och antalet

km gräns samt en Gebyrintäktema täcker för närvarande grundavgift.

7 % av statens kostnader för jordskiftedomstolama. Parterna omkring får dessutom betala kostnader för sakkunniga och gode män samt

medverkande vid och markering. Sakä-

skogstaxering, handräckning

varierar mycket med förrättningens art men begamas kosmadsandel

räknas i 30-40 % av de totala förrättningsgenomsnitt utgöra kostnadema. I Norge tas det en avgift att överklaga en förrättning.

är för närvarande 2 730 NOK (100 norska kronor = ca 93

Avgiften

svenska kronor).

126 Bilaga 2 SOU 1990: 9

Vad gäller kostnader för bildning av bøstadstomter skall dessa i princip betalas helt av parterna. Varje kommun beslutar själv om sin taxa men Norske kommuners sentralforbund har bestämt en maximitaxa för kommunal uppmätning. Enligt den kostar det 6 200 NOK för en normal bostadstomt. Kommunerna tycks emellertid genomgående ta ut lägre avgifter, ofta väsentligt lägre. Staten har ansvaret för fastighetsregistret eller eiendomsregistret, som är en del av GAB-systemet. GAB står för Grunneien-

domsregister, Adressregister och Byggningsregister. I registret redovisas fastigheter och arrenden. Inga avgifter tas ut för registreringen.

Däremot tas det ut avgifter från dem som använder systemet.

Inkomstema från grunneiendomsregistret motsvarar cirka 5% av

statens kostnader.

3.3 Danmark I Danmark är det privatpraktiserande lantmätare som sköter

fastighetsbildningen. Det finns dock undantag. I två kommuner i Kö-

penhamnsområdet är fastighetsbildningen en kommunal angelägenhet och i ett område i södra Danmark bedrivs den med statligt huvud-

mannaskap. I det följande behandlas endast den privata verksamheten.

är andra i

Tillvägagångssättet och reglerna för fastighetsbildning

Danmark än i Sverige. I Danmark är det förrättningslantmätarens

uppgift att vara sökandens rådgivare. Han skall inhämta uppgifter

från myndigheter, utforma förslag och därefter inhämta godkännande

från berörda myndigheter. Dessutom skall han givetvis utföra mät-

ning och kartering. Lantmätaren beslutar således inte om fastighets-

bildning. All fastighetsbildning i form av förrättning bygger på fri-

villighet från sakägamas sida. Lantmätama (landinspektörema) tar ut marknadsmässig ersättning för sitt arbete. Deras förening - Praktiserande Landinspektörers För-

- till för sina med-

ening (PLF) ger ut en norrnaltaxa vägledning

lemmar. Den innehåller förslag till sakersättningar för de vanligaste förrättningstypema och förslag till hur tiddebitering skall beräknas.

För att belysa likheter och olikheter med den svenska lantmäteri-

taxan kan följande nämnas.

SOU 1990: 9 Bilaga 2 127

I sakersättningsbeloppen ingår inte utlägg som lantmätaren har (t. ex. markeringsmaterial, resor, logi, material från myndigheter, kopiering, porto och telefon). Sakägaren debiteras särskilt för sådana utlägg. Metoden med och tilläggsavgift används. För det grundavgift som motsvarar avstyckning och fastighetsreglering tas det ut en gmndavgift och en areal- och parcelberoende avgift. Arealavgiften

beräknas efter ett mZ-pris, som avtar med stigande areal. Priset per

m2 är också beroende av hur stor del av det berörda området som får Det finns sex klasser för varierande byggrätt, varav en avbebyggas. ser jord- och skogsbruk. Vid t. ex. flerlottsavstyckningar reduceras extraarbeten arealavgiften med 10-50 %. Föranleder förrättningen svårfunna gränser, inhämtande av förhandsbesked, längre anslutningsmätningar osv. - får sakägama betala extra för dessa arbeten, vanligtvis efter tidtaxa. för av en Enligt 1989 års taxa uppgår sakersättningen avstyckning 1 000 m2 stor tomt med 100-250 m2 byggrätt till 8 198 DKK (100 danska kronor = ca 87 svenska kronor). F astighetsregistreringen är statlig och sköts av kort- og matrikelstyrelsen (som är en del av lantbruksministeriet). Där granskas även att förrättningen är lagenlig. Styrelsen tar ut avgifter för sin verksamhet. För varje nybildad bostadsfastighet är avgiften 4 700 DKK är den 1 400 DKK. Även och för varje nybildad jordbruksfastighet tas det ut motsvarande avvid förändringar i fastighetsindelningen gifter. För fastigheter med låga värden tas det emellertid inte ut någon avgift. Under 1989 var värdegränsen 23 000 DKK.

3.4 Holland

Såväl strukturrationalisering som annan fastighetsbildning organiseras av den statliga katastertjänsten. Katastem är ett register över alla ägor - - inom ett administrativt område, baserat parceller på uppmätning av varje äga och kombinerat med särskild registerkana. Eftersom systemet var avsett för beskattningsändamål innehåller ursprungligen registret utöver arealer och andra fastighetsdata också uppgifter om markbeskaffenhet, taxeringsvärden samt ägare. I Holland är katasteroch för lagfart och inteckning myndigheter inskrivningsmyndigheter organiserade inom samma statliga regionala kontor.

128 Bilaga 2 SOU 1990: 9

En mycket omfattande verksamhet med strukturrationalisering på-

går sedan mellankrigsperioden. För närvarande pågår omkring 100

större projekt, omfattande en totalareal av ca 650 000 hektar. Att driva dessa är framför allt lantbruksmyndighetemas sak. Men ka-

tasterrnyndighetema medverkar med teknisk expertis. Denna omfattar inte bara redovisning av vars och ens ägoinnehåll och kartläggning av

de nya gränserna utan också hela organisationen av markbytet med förslag till omregleringsplan och skiftesläggning, beräkning av ersättningar etc. Den totala strukturförbättringsverksamheten är mycket kostnadskrävande, eftersom den innefattar långtgående infrastrukturella investeringar i fonn av nya ägovägar av hög standard, långtgående vattenregleringsåtgärder och ofta även utflyttningar av bruk-

ningscentra. Eftersom den emellertid anses vara av stor betydelse för

Holland som jordbruksland är den starkt subventionerad. Insatsema från katastermyndigheter liksom medverkan från andra myndigheter är sålunda kostnadsfria för markägama. Kostnaderna för markarbeten

och anläggningar subventioneras av stat, kommun och vattenmyn-

digheter till i genomsnitt omkring 90 %.

Övrig katasterverksamhet skall i princip helt betalas av markäg-

arna. Eftersom emellertid är att verksamheten som det avgörande helhet balanserar och katasterväsendet också har andra inkomstkällor såsom avgifter för registrering, information etc., torde en viss utjäm-

ning ske. Avgifterna erläggs i samband med införandet av en för-

i och är beroende främst av antalet parter. För

ändring registret

700-750 NLG =

nymäming av en bostadstomt debiteras (100 gulden ca 300 svenska kronor). Om detta avspeglar verkliga genomsnitts-

kostnader är svårt att säga.

3.5 Västtyskland och kan variera mellan olika delstater, efter-

Organisation inriktning som lantmäteriverksamhet i är en delstatlig angelägenhet. I princip alla delstatema emellertid att åtgärder inriktade på att förbättra gäller

-

jordbrukets struktur är knutna till statliga skiftesorganisationer Flurbereinigungsämter - medan fastighetsredovisningen och övrig

Katasterämter med stark

fastighetsbildning ombesörjs av statliga

anknytning till skatteväsendet.

SOU 1990: 9 Bilaga 2 129

avseende har fått betydande om- Strukturförbättring jordbruket efter andra Den är

fattning i Västtyskland, speciellt världskriget.

i

främst inriktad på totalskiften av byar eller större omregleringar samband med framdragande av transportleder. Man går systematiskt

efter område. I och

fram i område princip ligger rätten till initiering

Men efter-

beslut om åtgärd hos de statliga myndigheterna. givetvis

skall finnas bakom. I

strävas att en betryggande markägareopinion

samband med sker normalt också omfattande

omregleringar anläggningsarbeten för vägar, dikessystem, upprustning av bykäman

kan därför kostnaderna

etc. Speciellt i vinbergsområdena per hektar

uppgå till mycket höga belopp. bärs

Förfarandekostnader, dvs. personal- och arbetsplatskostnader,

i sin helhet av delstaten. Vad inklusive

gäller anläggningskostnadema

kostnader för och bärs

mätningsmedhjälpare markeringsmaterial,

dessa i första hand av markägama. Staten ger emellertid bidrag på vanligtvis 60-80 %. Återstående kostnader bärs av delägarna i relation till värdet av deras fastigheter. Men lån utgår till låg ränta och med

lång amorteringstid. i tätortsområden - Umlegungen - är en huvud- Omregleringar

metod för plangenomförandet. Ofta sker nämligen stadsutbyggnaden

initieras

över områden med splittrad fastighetsindelning. Åtgärderna

och genomförs av kommunerna i enlighet med en upprättad stadsplan.

en viss ställs inte. Kostnaderna

Något krav på markägareanslutning

betalas av kommunen, men ägarna får bidraga genom markavdrag,

baserade på innehavd areal (maximalt 30 % avdrag) eller på antingen beräknad värdestegring genom åtgärden. I princip skall inte fastig-

hetens marknadsvärde minskas Skulle kostnadema

genom åtgärden.

bli större inom området faller merkostnadän markvärdestegringen De närrmda skall också täcka kostnadema på kommunen. avdragen erna för medverkan i form av mätning,

katasterorgansiationens och andra genomförandekostnader. Som exempel på kost-

markering kan anföras taxa inom Rheinland-Pfalz för be-

nadsnivån tillämpad av ett i enlighet med stadsplanelagens arbetning omläggningsområde

regler (100 mark = ca 337 svenska kronor).

130 Bi1aga2 SOU 1990: 9

Genomsnittsareal/parcell Grundkostnad/mz

600-1 000 m2 0,72 DEM 1 000-2 500 m2 0,58 DEM 2 500-5 000 m2 0,48 DEM

På detta kommer tillägg på 0,8 % av det väntade tomtpriset per m2 efter omläggningen samt tillägg för vissa extraarbeten, för särskild mätningsmedhjälpare etc. På summan görs så ett påslag på 50 %. Vid nybildning av separat tomt uttas i denna delstat följande grundavgifter i DEM av berörd markägare:

Mätt yta Tomtens markvärde per m2 i DEM

På denna grundtaxa görs ett påslag på 56 % samt tillägg för mät-

ningsmedhjälpare ävensom vissa andra mindre tillägg.

3.6 Österrike I Österrike är mätningsverksamhet och katasterförvaltning organiser-

ade på ett likartat sätt som i Västtyskland. Även Österrike har en betydande verksamhet med strukturför-

bättrandefastighetsregleringar (Zusammenlegungen) på landsbygden. På grund av hög prioritering är subventioneringsgraden betydande.

Såväl för förfarandekostnader som kostnader för anläggningar tilllärnpas följande kostnadsfördelning:

SOU 1990: 9 Bilaga 2 131

utan För övrig fastighetsbildning föreligger ingen subvention, får själv svara för kostnaderna för mätning, gränsmarkägama kartframställning och införande i kataster. förhandling, markering,

För en byggtomt på omkring l 000 m2 på jänm och fri mark uppgår

dessa kostnader till normalt omkring 15 000 österrikiska schilling (ATS), vartill kommer en omsättningskatt på 20 %. För dyrare stadstomter ligger kostnaden omkring 1 000 ATS högre (100 österrikiska schilling = ca 48 svenska kronor).

3.7 Schweiz Lantmäteriverksamheten här utförs i huvudsak av privata firmor. allt i samband med

Tyngdpunktema ligger på dels mätning, framför

upprättande och förande av katastem, dels medverkan i fastighets-

regleringar. Det finns emellertid också en begränsad statlig-kantonal

sektor för kontroll- och utvecklingsverksamhet.

Verksamheten rörande strukturförbättring genom fastighetshar varit omfattande alltsedan första världskriget. Åtreglering innebärande total

gärderna är som regel av genomgripande natur,

av ägosystemet och dessutom omfattande vägomdisponering anläggningar, vattenreglerande åtgärder m. m. Ofta har fastighetskombinerats med nymätning för katastem, eftersom regleringen över

denna typ av fastighetsregistrering inte tidigare varit genomförd

landet som helhet. I stället för att enbart mäta och registrera ett stort

antal parceller, har man föredragit att genomföra fastighetsreglering

vilket också det allmänna mera benägen att sub-

samtidigt, gjort ventionera verksamheten. Följande subventioner utgår på de totala

kostnadema (förfarande- och anläggningskostnader):

132 Bilaga 2 SOU 1990: 9 Även katastermätningarna är subventionerade. Den normala subventionen från förbundsstaten är följande:

Dessutom utgår bidrag från kanton och kommun, varför markägaren i regel inte betalar mer än 10-15 % av de totala kostnaderna. För godartad terräng uppges dessa (vid skala 1:1 000) ligga på omkring 1000 - 2 000 CHF per hektar (100 schweizerfranc = ca 390 svenska kronor). Detta gäller emellertid för uppmätning av parceller i grupp. För en isolerad tomt blir kostnaderna högre.

3.8 Frankrike

Erforderliga lantmäteriåtgärder för strukturförbättring och kataster-

föring utförs av privata på uppdrag av markägare eller

lantrnätare

kommunala organ. Statliga lantmätare förekommer i stort sett endast eller högre nivå för speciella Tonvikten i

på departemental uppgifter. lantmäteriinsatsema ligger på mätning, värdering och planläggning

alltefter beställarens önskemål. Under har Frankrike lagt mycket stor vikt vid

efterkrigstiden

och har för närvarande den till area-

strukturförbättrande åtgärder

len mest omfattande skiftesverksamheten i världen (omkring 300 000 hektar till skifte kan komma från markägare eller per år). Initiativet

kommun. Förplaneringen sker normalt av jordbruksmyndighetema pâ

och distriktsnivå. Sedan haft tillfälle in-

departements- markägama

komma beslutar Genom-

med synpunkter på förslagen prefekten. förandet sker under ledning av en särskilt utsedd kommunal nämnd, som även engagerar en privat lantmätare som expert. Samtliga för-

farandekostnader, vilka som genomsnitt för landet ligger på omkring l 800 FRF per hektar, betalas av staten då det gäller ett förstagångs-

skifte (100 franska franc = ca 100 svenska kronor). Blir det längre fram aktuellt med ett andra skifte krävs en kvalificerad delägarean-

slutning och staten betalar då endast en del av förfarandekostnadema,

normalt 50 %. För väg-, vatten- och andra anläggnings-

omkring

SOU 1990: 9 Bilaga 2 133

arbeten (som i Frankrike vanligen är mindre omfattande än i Holland,

Västtyskland och Schweiz och i genomsnitt kostar omkring 2 000 FRF

från staten växla mellan

per hektar) kan subventioneringen visserligen

olika departement, men den håller sig normalt omkring 60 %. Direkt kommunal subvention förekommer knappast.

Vad gäller fastighetsstrukturella åtgärder i tätorter för genomför-

har man i Frankrike ett förande av förnyelse eller exploatering farande som liknar I

vår lagstiftning om exploateringssamverkan.

detta fall bär markägama i princip alla kostnader och subventioner kan dock medverka på olika sätt. utgår inte från staten. Kommunen

Har samfälligheten auktoriserats har den också rätt till vissa skatte-

och avgiftsbefrielser (avseende realisationsvinster samt stämpel- och inskrivningsavgifter). För övrig fastighetsbildning föreligger ej någon subvention utan

kostnaderna för anlitande av en privatlantmätare och ändring i fastig-

hetsregistrering betalas av parterna själva. Kostnaderna för en normal

bostadstomt uppges i allmänhet ligga på omkring

2 000-2 500 FRF.

4 Slutord

Av det tidigare framgår att då det gäller strukturella åtgärder bär det allmänna i de här behandlade en betydligt större del av kostnaderna

länderna än i är detta fallet på kontinenten. Ofta Sverige. Speciellt

betonas också att i och med att konkurrensen inom gemensamma marknaden blir fri, måste varje land för att hävda sig stimulera

strukturella inom jordbrukssektom. Av bl. a. detta skäl förbättringar

är medverkan sida - inklusive lantmäteri-

från statliga myndigheters

verksamheten - kostnadsfri i många länder. Detta gäller också den förberedande som kan erfordras innan man be-

utredningsverksamhet slutar sig för en större fastighetsrationalisering.

Då det däremot gäller övrig lantmäteriverksamhet hävdas i regel att denna i skall betalas i Schweiz

princip av sakägama. Dock tillämpas

och Finland en medveten kostnadsfordelning med hänsyn till den nytta

det allmänna har av ett ordnat för och

system fastighetsbildning fastighetsregistrering. Men även i andra länder tycks det vara så att det huvudsakligen är de lokala kontorens kostnader för uppmätningen

134 Bilaga 2 SOU 1990: 9

som debiteras, medan fastighetsbildningens överbyggnad huvudsakligen bekostas med allmänna medel. Vidare torde i realiteten

Av bl. a. ofta en viss kostnadsutjämning ske inom administrationen. dessa skäl blir resultatet att övriga länders debiterade kostnader genomgående ligger lägre än i Sverige.

SOU 1990: 9 Bilaga 3 135

Lantmäteritaxan 1

(1971: 101);

i dess lydelse den 1 januari 1990

Allmänna bestämmelser

1 § För förrättning, som handlägges av fastighetsbildningsmyn-

av tjänsteman vid sådan myndighet eller av särskild, av dighet, förordnad förrättningsman, utgår er-

fastighetsbildningsmyndighet

sättning till statsverket enligt denna taxa. överlantmätar- För uppdrag som utföres av statens lantrnäteriverk,

myndighet eller statlig fastighetsbildningsmyndighet utgår ersättning

till statsverket enligt bestämmelser som meddelas av lantmäteriverket.

Bestämmelserna i denna taxa om räkning och uppbörd samt

anmärkning mot räkning äger motsvarande tillämpning på sådant uppdrag.

För uppdrag som utföres av kommunal fastighetsbildnings-

myndighet utgår ersättning enligt vad kommunen bestämmer. Om rätt för kommunen till ersättning av statsverket för kostnader för verksamheten vid kommunal finns

fastighetsbildningsmyndighet

särskilda bestämmelser.

2 § Om fördelning av ersättningsskyldighet mellan flera sakägare

finns särskilda bestämmelser.

3 § denna taxa utgår som sakersättning eller tid-

Ersättning enligt ersättning. Dessutom kan i vissa fall särskild ersättning utgå. I får fastighetsbildningsmyndigheten i stället för tidersätmingsfallen debitering efter tid träffa ett skriftligt avtal med sökanden om ersättningen, om förrättningen är av större omfattning.

Sakersättning

4 § sakersättning utgår i de fall och med de belopp som anges i en vid denna taxa (Bilaga). Har ansökan avvisats eller fogad förteckning

136 Bilaga 3 SOU 1990: 9

förrättning inställts utgår sakersättning enligt föreskrifter som lantmäteriverket meddelar. Bestämmelserna i första stycket gäller ej då ny handläggning skett av återförvisad förrättning eller vid inställande av förrättning, för vilken tidersättning utgår.

Efter framställning av fastighetsbildningsmyndigheten eller för-

rättningsmarmen får överlantmätarmyndigheten utan hinder av första att för en viss förrättning skall betalas tidersättning i stycket besluta stället för sakersättning. Sådan framställning skall snarast möjligt göras om

1. förrättningen avser fastighetsreglering eller sådan avstyckning eller klyvning som medför att en eller flera nybildade fastigheter får

en större areal än 5 000 kvadratmeter och 2. en tillämpning av bestämmelserna om Sakersättning medför att ersättningen skulle påtagligt överstiga statens eller kommunens kost-

nader för förrättningen.

4 a § Sakersättning skall bestämmas enligt den förteckning över sakersättningar som gäller när förrättningen avslutas.

5§ Utöver Sakersättning utgår tidersättning för merarbete eller merkostnad som orsakas av att förrättningen på sakägarens begäran utföres vid viss tidpunkt eller av att särskild åtgärd som ej är nödvändig för förrättningens vidtages på begäran av sak-

genomförande

ägaren.

Tidersättning utgår därjämte för värdering och för hantlangning

m. m. när det är föreskrivet i bilagan.

Tidersättning

6 § Tidersättning utgår enligt 5 § samt när sakersättning ej utgår.

7 § Tidersättningen beräknas efter tidsåtgången för förrättningen och ett belopp i kronor per timme som är beroende av tjänstemannens

lön. Om denne har en lönegradsplacerad tjänst, skall tidersättningen betalas med följande belopp per timme:

SOU 1990: 9 Bilaga 3 137

Kategori 1: lönegrad N 27 eller högre, B 53 eller högre 520 2: B 42-S2 412 Kategori lönegrad N 21-26, Kategori 3: lönegrad N 11-20, B 26-41 328 Kategori 4: lönegrad N 10 eller lägre, B 25 eller lägre 268

Om en tjänsteman eller en särskild, av fastighetsbildningsmyndighet förordnad, förrättningsman inte har lönegradsplacerad tjänst, skall

tidersättningen betalas med det belopp per timme som lantmäteriverket bestämmer. hälften av er- För varje påbörjad halv timme utgör ersättningen sättningen per timme. När tidsåtgången bestäms skall restid ej inräknas.

När stereofotogrammetiskt instrument eller någon annan särskilt

dyrbar utrustning har använts samt när en underleverantör har anlitats för att utföra tekniska specialarbeten, skall särskild ersättning betalas för detta enligt föreskrifter som lantmäteriverket meddelar.

7 a § Tidersättning skall bestämmas enligt de föreskrifter som gäller

när arbetet utförs.

Hantlangning m. m. 8 § 4 kap. 37 § (1970: 988) är

Enligt fastighetsbildningslagen

sakägare skyldiga att tillhandahålla för förrättning behövlig och lämp- Sådan kan avse tillhandahållande av

lig hantlangning. hantlangning material och redskap för staknings-, markerings- och röjningsarbeten

av material och redskap. Hantsamt ombesörjande av transporter

fastighetsbildningsmyndigheten ellangningen fullgörs på begäran av

ler förrättningsmarmen. tas ut för ma- Om tidersättning skall betalas, får särskild ersättning terial och redskap samt för transporter.

9 § Andra förrättningskostnader enligt 2 kap. 6 § fastighets- (1970:988) än taxeavgift får förskjutas av statsmedel. bildningslagen

en-

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på förrättningar ligt andra författningar än fastighetsbildningslagen. Lantmäteriverket får föreskriva att ränta skall utgå på förskotterat

belopp.

138 Bilaga 3 SOU 1990: 9

Nedsättning av ersättningsbelopp

10 § Medför fastighetsreglering eller sammanläggning att fastighet

eller samfallighet av mindre betydelse ej behöver redovisas i fastig-

hetsregister eller medför fastighetsreglering att sådan redovisning blir

obehövlig för skifte eller servitut av mindre betydelse skall ersättningen nedsättas med ett belopp om 550 kronor för varje sådan fastighet eller samfällighet eller sådant skifte eller servitut, dock högst med 50 procent av den sammanlagda ersättningen för ifrågavarande eller Motsvarande gäller om

fastighetsreglering sammanläggning.

medför att servitut av mindre betydelse kan

fastighetsreglering avföras ur fastighetsboken eller inskrivningsregistret.

11 § Ersättning för äganderättsutredning enligt lagen (1971: 1037)

om äganderättsutredning och legalisering, varom förordnande meddelats av skall nedsättas med ett belopp motsvarande 50

länsstyrelse,

procent av ersättningen för förrättningen.

ll a § Ersättning för en fastighetsreglering, som avser upphävande av ett skogsfångsservitut och som har påbörjats före den 1 januari

1979, skall nedsättas i den mån det arbete som har utförts har blivit onyttigt på grund av lagen (1978: 871) om ändring i lagen

(1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen.

Räkning och uppbörd

12 § När förrättningen har avslutats eller inställts eller när ansökan

har avvisats, skall fastighetsbildningsmyndigheten eller förrättnings-

mannen i en räkning ange med vilket belopp sakägare skall betala ersättning till statsverket.

Lantmäteriverket eller, efter verkets bestämmande, fastighetsbildningsmyndigheten får för en viss förrättning besluta att räkning

för utfört arbete skall upprättas innan förrättningen har avslutats samt

att förrättningskostnader skall betalas i förskott. Av räkningen skall framgå om beslut har fattats enligt 4 § tredje

samt i vad mån ersättningen har nedsatts med stöd av be-

stycket

stämmelsemai 10, ll och 11 a §§.

SOU 1990: 9 Bilaga 3 139

13 § Betalning skall erläggas till lantmäteriverket inom tid som verket bestämmer. l l x 14 § Lantmäteriverket får, när särskilda skäl föreligger, medgiva l anstånd med betalning.

15 § Lantmäteriverket får föreskriva att ränta skall utgå på belopp som ej erlagts inom föreskriven tid.

i räk-

16 § Har belopp som påförts sakägare i räkning ej erlagts på ningen angiven förfallodag, fär utmätning ske för beloppet. Vad som

även om besvär anförts mot förrättningen eller an-

sagts nu gäller

märkning gjons mot räkningen.

mot räkning m. m. Anmärkning

17 § Anmärkning mot räkning görs skriftligen hos överlantmätarinom tre veckor från räkningens förfallodag. Har räkmyndigheten

ningen utfärdats av en fastighetsbildningsmyndighet ges anmärkningen in till fastighetsbildningsmyndigheten inom samma tid. Anmärkning

av lantmäteriverket inom mot räkning som upprättats görs hos verket samma tid. När särskilda skäl föreligger får för sent inkommen anmärkning upptagas till prövning.

Om fastighetsbildningsmyndigheten ändrar en räkning i enlighet med framställd anmärkning, har anmärkningen förlorat sin betydelse. Ändrar räkningen på annat sätt, gäller fastighetsbildningsmyndigheten anmärkningen i stället det nya räkningsbeloppet.

18 § beslut 4 § tredje och

Överlantmätarmyndighetens enligt stycket

17 § överklagas hos lantmäteriverket. Skrivelsen med överklagandet

ges in till överlantrnätarrnyndigheten. Lantmäteriverkets beslut enligt denna taxa får inte överklagas.

19 § Föreskrifter för av denna taxa meddelas av lant-

tillämpningen

mäteriverket.

140 Bilaga 3 SOU 1990: 9

Förteckning över sakersättningar

Förrättning kronor för enhet

Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) som innebär att nya fastigheter bildas genom avstyckning eller klyvning. A. Om ansökan har kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten före utgången av år 1984, skall följande belopp betalas: 1. för första fastigheten 8 975 2. för varje fastighet utöver den första 8 095

Överstiger medelarean för nybildade fastigheter

5 000 kvadratmeter men inte fem hektar, skall för varje nybildad fastighet dessutom betalas ett tillägg för varje påbörjat 5 000-tal kvadratmeter som medelarean överstiger 5 000 kvadratmeter, med 660

Överstiger medelarean för nybildade fastigheter

fem hektar, skall tidersättning betalas, dock lägst

med det belopp som skulle ha betalats om

ersättningen beräknats som sakersättning för medelarean fem hektar. B. Om ansökan har kommit in till

fastighetsbildningsmyndigheten efter utgången

av år 1984, skall följande belopp betalas: 1. grundbelopp. l 645

2. tilläggsbelopp för varje fastighet t. o. m. den

femte 8 050

3. tilläggsbelopp för varje fastighet utöver den

femte 4510

Överstiger arealen för en nybildad fastighet 5 000

kvadratmeter men inte ett hektar, skall för varje

sådan nybildad fastighet dessutom betalas ett tillägg

med 3 065

Överstiger arealen för en nybildad fastighet ett

hektar, skall tidersättning betalas för den

fastigheten.

II. Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen

(1970: 988) som innebär att nya fastigheter bildas

Bilaga 3 141 SSOU 1990: 9

För varje nybildad fasgenom sammanläggning

tighet skall betalas: 3 670

1. grundbelopp 2. tilläggsbelopp för varje i sammanläggningen

ingående fastighet

lIII. Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) som avser fastighetsreglering

A. Om ansökan har kommit in till fastig-

hetsbildningsmyndigheten före utgången av år

1984, skall följande belopp betalas: 4 040

l. grundbelopp

2 635

2. tilläggsbelopp för varje berörd fastighet 3. för varje påbörjat hektar tilläggsbelopp

reglerad ägovidd upp till fem hektar

Har värdering skett i samband med fastighetsskall tidersättning betalas för regleringen, merarbete som orsakats av värderingen.

den ägovidden fem hektar,

Överstiger reglerade

skall betalas, dock lägst med det tidersättning som skulle ha betalats om ersättning belopp beräknats som sakersättning för fem hektar

reglerad ägovidd. B. Om ansökan har kommit in till fastighets-

efter utgången av år bildningsmyndigheten 1984, skall följande belopp betalas:

4 030

1. grundbelopp 2. för varje berörd fastighet tilläggsbelopp

2 750 t. 0. m. den femte

3. för varje berörd fastighet tilläggsbelopp

1 970 utöver den femte

4. tilläggsbelopp om den reglerade ägovidden

5 000 kvadratmeter men inte ett

överstiger

3 340 hektar

Har värdering skett i samband med fastighets-

skall tidersättning betalas för merregleringen, arbete som orsakats av värderingen.

den ägovidden ett hektar,

Överstiger reglerade

skall betalas. Tidersättning skall tidersättning betalas även för i samband med

fastighetsreglering

sakersättning för

avstyckning ellerklyvningkom

142 Bilaga 3 SOU 1990: 9

fastighetsregleringen skulle påtagligt överstiga statens eller kommunens kostnader för åtgärden.

IV. Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) som innebär bestämning av fastighetsgräns. A. Om ansökan har kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten före utgången av år 1982, skall följande belopp betalas: 1. grundbelopp med högst 6 415 2. tilläggsbelopp för varje berörd fastighet utöver de två första med högst 1910 3. tilläggsbelopp för varje påbörjat 10-tal meter bestämd gränslängd med högst 140 B. Om ansökan har kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten efter utgången av år 1982, skall tidersättning betalas.

Förrättningar enligt lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering som innebär legalisering av särnjedelning av fastighet l. grundbelopp 3415 2. tilläggsbelopp för varje nybildad fastighet 1710

VI. Har sakägare vid en som avses i I-V förrättning tillhandahållit skall ersättningen hantlangning, reduceras med skäligt belopp.

I fråga om förrättningar där ansökan har kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten före den 1 januari 1986, skall sakersättningen tas ut med belopp enligt den förteckning över sakersättningar som gällde vid tiden ett år före förrättningens avslutande. Om en förrättning, för vilken sakersättning skall betalas, har påbörjats före den 1 januari 1980, skall sakersätmingen tas ut med belopp enligt den förteckning över sakersättningar som gällde vid tiden två år före förrättningens slut. KUNGL. BlBL. - -

1990 0 5 0 9

sroci-:giogm

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Företagsförvärv isvenskt näringsliv. I. 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprovning inom socialtjänsten. S. . En idrottshögskola i Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens omrâde. U. Transportrådct. K. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. F6. . Förbud mot tjanstehantlcl med Sydafrika m.rn. UD.

@\IO\UIå

. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhållsstöd till mtderhâllsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. C . Kosutader för fastighetsbildning m. m. Bo.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5]

Socialdepartementet Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhállsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Kommunikationsdepartementet Transportrådet. [4]

Utbildningsdepartementet En idrottshögskolai Stockholm - stmktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]

NSSl

ALLMÄNNA FÖRLAGET

.

XOSZGLSO

BESTÅLLNINGARI ALLMÄNNA FÖRLAGET. KUNDTJÄNST, |06 47 STOCKHOLM. TEL: 08-739 96 30. Fax: 08-739 95 48. INFORMATIORSBOKIIANDIZLN. MALMTORGSGATAN 5 (vn) BRUNKEBERGSTORG). S10CKHOLM.