Lokalkontor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Lokalkontor

medel för sektorsamord- ett förbättrad service och ning, regional utveckling

Betänkande av stat-kommunberedningen

. _ A5 Statens offentliga utredmngar

Eâw 1990:72

@ Civildepartementet

Lokalkontor

ett medel för sektorsamordning,

service och

förbättrad regional

utveckling

Betänkande av gtat-kommunberedningen

Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer

remissutsåindningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst 106 47 Stockholm

Tel 08039 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i

lnfonnationsbokhandeln. Malmtorgsgatan 5. Stockholm.

REGERlNGSKANSLlETS

ISBN 91-38- 10635-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990

FÖRORD

har regeringens uppdrag att se Stat-kommunberedningen över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal

verksamhet. Beredningen har i sitt utredningsarbete olika för att förbättra samverkan inom tagit upp frågor sektorn. Försöksverksamheten med lokalden offentliga kontor är ett exempel på detta.

befolkade områden uppstår svårigheter att upp- I glest rätthålla en servicenivå. För att avhjälpa godtagbar detta försök med lokal- och servicekontor. Funkpågår olika har förts samman för att tioner från förvaltningar enheter. En arbetsgrupp inom därigenom skapa bärkraftiga har haft i uppdrag att allsidigt stat-kommunberedningen de olika som är förenade med inrättande belysa aspekter och andra av samverkan mellan statav lokalkontor typer liga och andra myndigheter.

betänkande redovisar arbetsgruppen resul- I föreliggande tatet av sitt utredningsarbete. Arbetsgruppen lägger olika som till att utveckla och fram förslag syftar verksamhet. Arbetsgruppen anser det stödja lokalkontorens att fortlöpande följa och utvärdera pågående angeläget problem och hinder för samverkan verksamheter, klargöra samt kunskap om försöken. Arbetet med delegering sprida och till kommunerna bör intenav ansvar befogenheter sifieras.

Till ordföranden i stat-kommunberedningen, civildepartementet

Stat-kommunberedningen ansåg, i rubricerade PM 1989-09-15, att en arbetsgrupp borde tillsättas inom stat-kommunberedningen för att allsidigt belysa de olika aspekter som är förenade med inrättande av lokalkontor och andra typer av samverkan mellan statliga och andra myndigheter. vid civildepartementet förordnade 1989- 10-24 undertecknad. Departementschefen som sakkunnig vid stat-kommunberedningen för att utreda frågan. generaldirektör, Samtidigt förordnades följande experter att inga i utredningen. Bengt Berglund, planeringsdirektör, Lennart Almqvist, sakkunnig vid civildepartementet, Staffan Bond, huvudsekreterare vid glesbygdsdelegationen, Jan Eric Gyllenram. Ulf Henricsson, länsråd vid departementssekreterare vid kommunikationsdepartementet. i Uppsala län, Ivar Lidström, departemcntssekreterare vid arbetsmarklänsstyrelsen nadsdeparternentet samt Anders Rahmn, departementssekreterare vid socialdepartementet. Arbetet inleddes med överläggningar med representanter för en rad centrala statliga. kommunala, fackliga m fl instanser vilka kunde betraktas som väsentliga intressenteri med sammanhanget. I januari 1990 genomfördes ett seminarium på civildepartementet och vissa deltagande från ett 15-tal sådana instanser. Utredningen har besökt länsstyrelsen lokalkontor i Norrbotten, länsstyrelserna i Skaraborgs, Alvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, postens lokalkontor i Värmlands N ysäter samt har sammanträtt i Sala med den sa kallade W-U-X-gruppen. Vidare har, genom enkäter till länsstyrelserna, dels kartlagts förekomsten mm av lokalkontor i länen och dels förekomsten mm av samarbete över Ett omfattande material därutöver har samlats in eller sänts in av olika länsgränser. och det så kallade MISOinstanser. Carl-Öije Segerlund vid Svenska kommunförbundet överlämnat särskilda projektet i Härnösand liksom posten har, efter överenskommelse. promemorior. och analyser har utredningen anlitat konsulten Christer För vissa kartläggningar Bl a har han behandlat olika frågor kring det s k SLOS-projektet i Nyqvist, Stockholm. Västernorrlands län, Tierp-projektet i Uppsala län samt Västerbottenprojektet. Resultatet av utredningsarbetet redovisas i bifogad rapport. Till rapporten har fogats ett särskilt yttrande av Staffan Bond.

Stockholm i april 1990

Karl-Lennart Uggla

/Bengt Berglund Lennart Almqvist Staffan Bond Jan Eric Gyllenram

Ulf l-lenricsson Ivar Lidström Anders Rahmn

âifqggs; lokalkontor - ett medel for sektorsamordning, förbättrad service och

regional utveckling

lokalkontor - ett medel för scktorsamordning, förbättrad

service ocln regional utveckling

Innehåll

SAMMANFATTNING

l. INLEDNING

2. UPPDRAGET 2.1 Direktiven 2.2 Tolkningen av uppdraget

OCH PLANERADE PROJEKT - Se PÅGÅENDE LOKALKONTORSMODELLER Kartläggningens uppläggning m.m. Några olika former av lokalkontor Lokalkontor med anledning av ny länsförvaltning

PPPPPPP

Servicekontor

åtdNr-s

Utvecklingskontor S.k. medborgarkontor “!°!°!°!°““ Några generella slutsatser

4. SAMARBETE ÖVER LÃNSGRÃNSER M.M. 4.1 Uppdraget, kartläggning m.m. 4.2 Slutsatser

EKONOMISKA, SAMHÃLLSEKONOMISKA M.FL. ASPEKTER l Inledning 2 Kostnadsaspekter .3 Samhällsekonomiska överväganden 4 Teknikutnyttjande

6. öyERvÅGANnEN OCH FÖRSLAG

6.1 Overvåganden 6.2 Förslag

BILAGEDEL

SAMMANFATTNING

Under avsnitt i, Inledning, erinras om det hittillsvarande arbetet för en förnyelse av den offentliga förvaltningen.

att utreda Förutsättningarna för utveckling av s.k. lokalkontor och andra Uppdraget samverkansfonner inom den offentliga verksamheten får ses som ett led i statsmakternas arbete för nämnda förnyelse. l avsnitt 2, Uppdraget, redovisas dels det huvudsakliga innehålleti direktiven och dels utredningens tolkning av dessa.

l avsnitt 3, Pågående och planerade projekt - lokalkontorsmodeller, redovisas resultaten från en kartläggning av lokalkontorsprojekt m.m. Som underlag för analysen delas projekten in i fyra huvudsakliga grupper benämnda på följande sätt. 1. Lokalkontor med anledning av ny länsförvaltning 1991, länsstyrelsekontor. 2. Servicekontor 3. Utvecklingskontor 4. Medborgarkontor visserligen har goda förutsättningar för Analysen visar att de s.k. Iânsstyrelsekøntoren genomförande (de existerari princip redan idag). att rekryteringen av personal inte utgör sidan något problem och att kostnadema blir små eller knappast några, men att de å andra (försåvitt länsstyrelserna inte är beredda att vidta särskilda åtgärder för att utveckla dessa kontor) knappast bidrar till att öka serviceutbudet eller till utvecklingen av de länsdelar där de finns. För de s.k. servicekontoren noteras positiva förtecken i en rad avseenden. Sådana kontor stimulerar till samverkan över sektorgüinser liksom över gränsen statligt/kommunalt och bidrar därmed påtagligt till en förnyelse av den offentliga sektorn. Serviceut-

budet förbättras, medborgarinflytandet får göra sig gällande mm.

De s.k. urvecklingskønrøren bygger till viss del på ett uppifrån-och-ner-iänkande. Länsstyrelserna är många gånger initiativtagare och det är länsstyrelsemas uppfattning om utvecklingen i länets olika delar som avgörande. De faktiska förutsättningarna för etablering av dessa kontor är vidare inte de allra bästa. Bl.a. kan kostnaderna bli betydande och rekryteringen av personal kan visa sig bli problematisk. Skulle man å andra sidan bemästra alla problemen skulle fördelar vinnas från för utvecklingssynpunkt berörda länsdelar. De så kallade medbørgarkontoren har inte utvärderats på samma sätt som övriga beroende på att planeringen for sådana inte är särskilt långt kommen idag. Under de mer generella .rlutsatserna uppmärksammas på att man, inför den fortsatta utvecklingen av lokalkontor, bör göra klart vilka beslut riksdagen kan förväntas ta inom olika politikområden i en framtid och vilka konsekvenser för b1.a. den regionala statliga Förvaltningen dessa beslut kan få. Hur påverkas möjligheterna för denna förvaltning att delta iden framtida utvecklingen av t.ex. lokalkontor?

Under avsnitt 4, Samarbete över länsgränser mm, behandlas förekomsten av och problemen med länsstyrelsemas mfl. samarbete i olika frågor över länsgränser. Med hänsyn till den korta tid som stått till utredningens förfogande har det varit svårt att genomföra några fördjupade analyser av samarbetet i fråga. Utredningen har låtit sig nöja med att i huvudsak beskriva den totalt sett mycket omfattande samverkan som förekommer över länsgränser. En slutsats som emellertid kan dras är att utveckling av lokalkontor bör bli föremål för samarbete över länsgränser.

Avsnitt 5, Ekonomiska, samhällsekonomiska m fl aspekter, innehåller en diskussion kring lokalkontor och andra samverkansformer sett från ekonomiska och samhällsekonomiska utgångspunkter. Även möjligheterna att i ifrågavarande sammanhang utnyttja modern informationsteknik tas upp. Det konstateras att utvecklingen av vissa typer av lokalkontor, närmast en form av Servicekontor, kommer att kunna leda till såväl kostnadsbesparingar för var och en av de i projekten ingående intressentema som förbättrad kvalitet på servicen för allmänheten. Att kostnaderna minskar hänger samman med att man förmår utnyttja de gemensamma resurserna avsevärt mycket effektivare och att man drar nytta av även andra s.k. stordriftsfördelar. Bl.a. har boendeservicedelegationen visat hur man genom samverkan mellan olika servicesektorer skulle kunna spara in mångmiljardbelopp för samhället (jfr sid 35-36). Enbart därigenom blir de samhällsekonomiska vinsterna högst påtagliga. Särskilt för människor i glest befolkade områden av landet, vilka för närvarande oftast är utsatta för nedläggningar av serviceinstitutioner, blir vinsterna störst. För kommunerna skulle etableringar av lokalkontor, rätt utfomiade, bli lönsamma redan på kon sikt. Skulle

utvecklingen av lokalkontor och f.ö. andra samverkansfomier dessutom bidra till minskad urbanisering kunde redan befintliga investeringar i infrastruktur utnyttjas längre och dyrbara nyinvesteringar undvikas.

Under rubriken 6.1 överväganden konstateras bl.a. följande. Utredningen har uppfattat att dess uppgift, kort sammanfattat, varit att ange vägar för att komma till rätta med de hinder som finns för utveckling av lokalkontor m.fl. samverkansformer, att uppmärksamma de effektiviseringsrrtöjligheter och de effektiviseringsvinster som står att finna i sådan samverkan samt att visa på fördelarna från servicesynpunkt för de enskilda människorna. För att klara serviceförsörjningen och därmed vidmakthålla grunden för utveckling över huvud i olika landsdelar, krävs att ett helt nytt tänkande får güa sig gällande och att man från såväl statligt som kommunalt håll tar de mer eller mindre långt gående initiativ som nu krävs. Alla är idag väl medvetna om vilka problem den offentliga förvaltningen står inför och att den effektivisering av verksamheter som krävs i betydande utsträckning står att finna i att man samverkar över sektorgñinser såväl som över gränsen statligt/kommunalt. Problemen med att trots allt få till stånd samarbete i avgörande utsträckning över dessa gränser är emellertid betydande. Vissa strategiska insatser från statsmaktemas sida, vilket även har omvittnats, skulle emellertid kunna leda såväl till ett snart avlägsnande av de faktiska hinder som finns som till att bryta upp olika läsningar. Fortsättningsvis behandlas utredningens förslag i avsikt att tillgodose följande rubrikmässigt karakteriserade behov. l. Behovet av auktoritativa uttalanden och anvisningar 2. Behovet av försök 3. Behovet av fria medel 4. Behovet av en central instans S. Behovet av lokalt engagemang

Under rubriken 6.2 Förslag föreslås följande.

l. Ett auktoritativt uttalande bör göras från centralt statligt håll om angelägenheten av samt malen för samverkan över sektorgränser liksom över gränsen statligt/kommunalt. Uttalandet skulle således i första hand riktas till den samlade offentliga verksamheten. Samtidigt bör möjligheterna till samverkan över gränsen offentligt/privat hållas öppen. Vad särskilt gäller statlig verksamhet skulle frågan utvecklas ytterligare i de anvisningar för budgetarbetet regeringen anger för de statliga verken och myndigheterna. För t.ex.

länsstyrelserna bör gälla att möjlighetema till samverkan skall prövas. 2. Förutom att staten, över statsbudgeten. direkt bör stödja olika försök att utveckla lokalkontor mfl. samverkansformer i skilda delar av landet bör även andra finansieringskällor utnyttjas. Det gäller bl.a. länsstyrelsemas projektmedel samt de medel som disponeras av statens fömyelsefonder och kommunernas trygghetsfonder. Ett fullskaletörsök med utveckling av lokalkontor m.m. bör påbörjas med tyngdpunkten t.v. förlagd till Västernorrlands län. 3. För statliga organ, särskilt regionala och lokala sådana. bör budgeteras fria medel att utnyttjas för ifrågavarande samverkansaktiviteter. Det pågår redan men krävs ytterligare betydande ansträngningar för att få till stånd en fömyelse över huvud av den statliga budgetprocessen. Budgetarbetet bör utnyttjas som ett aktivt instrument i den offentliga verksamhetens omvandling. 4. En central instans nära regeringskansliet, förslagsvis inom stat-kommunberedningen, bör utses att ansvara för att driva utvecklingen på omrâdet. Denna instans bör ägna sig åt bl.a. följande frågor. - Följa och utvärdera pågående verksamheter, inte minst med hänsyn till den regionala utvecldingen, klargöra problem och hinder för samverkan, sprida kunskaper på området, bl.a. från försöket i Västernorrlands län samt ge regeringen fortlöpande underlag för anvisningar och åtgärder i övrigt i reformarbetet. 5. Arbetet syftande till delegering av ansvar och befogenheter till kommunerna bör intensiñeras.

l. INLEDNING

Frågan otn förnyelse av den offentliga förvaltningen har under senare tid allt mer kommit att stå i centrum för debatten. Bakgrunden är de ekonomiska problemen hos stat, och KOWHUMT- arbetskraftsproblemcn. problemen med att tillgodose kraven på service liksom en önskan att vidga medborgarintlytandet och ta till vara människornas kunnande och engagemang i de olika samhällsfragoma. En tömyelse av denna offentliga förvaltning har emellertid pågått under hela efterkrigstiden. På 1960-talet förde man i samband med besluten om en ny regionalpolitik över ett betydande ansvar for den regionala utvecklingen på länsstyrelserna. Det följdes senare upp genom beslutet om en länsstyrelserqførm 1971. Vid länsstyrelserna inrättades styrelser med lekmannmpresentation där landshövdingarna fungerade som ordförande. Länsstyrelsemas ansvar för sektorsamordningen i länen betonades. Samtidigt genomfördes den stora lwmmunrefornten i syfte att förbereda för decentralisering av ansvar och befogenheter till även den lokala nivån. Under 1980-talet har olika beslut om decentralisering och omløkalisering tagits av regering och riksdag. Statsmaktema har även beslutat om s k frikommunförsök i vissa kommuner och landsting. Stöd har vidare lämnats till ett ston antal försöksprojekt i såväl statlig som kommunal regi vilka syftat till att förbättra sektorsamordningen och effektivisera samhälleliga verksamheter. Statskontoret har i rapporten Sambruk i offentlig verksamhet (l989:46) visat att stora besparingar kan uppnås enbart genom sambruk mellan verksamheter tillhöriga skilda samhällssektorer och mellan statlig och kommunal förvaltning. Väsentligt i sammanhanget är riksdagens beslut (prop 1988/89;l54) om en ny regional statlig förvaltning. Av särskilt intresse är förslaget att de nya länsstyrelserna, i avsikt att öka tillgängligheten och förbättra servicen till medborgarna, skall få bättre möjligheter att etablera lokalkontor. Samtidigt betonas vikten av att länsstyrelserna utvecklar samarbete

över länsgränsema. Vad beträffar riktlinjerna för det fortsatta fömyelsearbetet kan följande nämnas. Den regionalpolitiska kommittén uppmärksammar den starkt sektoriserade offentliga förvaltningen i dagens samhälle. För att komma till rätta bl a med de regionalpolitiska problemen krävs en Förbättrad samordning över sektorgränser. Frågorna blir föremål för ytterligare överväganden och förslag i regeringens proposition 1989/9076, Regionalpolitik för 90-talet. Bland annat erinras i denna proposition om följande. Länsstyrelserna har i fraga om regionalt utvecklingsarbete och regionalpolitikens genomförande i länen givits en samordningsroll. Förutsättningarna för denna samordningsroll ges främst i länsstyrelseinstruktionen (1988:971) och förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete. Med utgångspunkt från statsmaktemas beslut om regionalpolitiken skall länsstyrelserna precisera och lägga fast mal och riktlinjer för såväl länsstyrelsens egen verksamhet som för verksamheten hos andra statliga länsorgan och andra statliga myndigheter som arbetar i länet. I det löpande regionala utvecklingsarbetet skall länsstyrelserna sedan verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet ståri samklang med malen för länets utveckling. Mot denna bakgnmd framhålls att det bör således vara en av länsstyrelsemas viktigaste uppgifter att åstadkomma en väl fungerande sektorssamordning. I detta ligger också att ta initiativ till utvecklingsarbete och experiment i samarbete med andra myndigheter och kommunema för att utveckla nya former för förbättrad samhällsservice. l propositionen föreslås vidare att länsstyrelsema, i första hand i glesbygdsområden, skall kunna ta upp överläggningar om alternativa lösningar för att samordna offentlig service med annan på orten existerande verksamhet innan statlig service får läggas ned. Lokal- elleri vissa fall personalsambruk nämns som tänkbara lösningar. Slutligen kan hänvisas till bilaga 2 till budgetpropositionen 1990 , där fömyelsefrågoma inom den offentliga förvaltningen behandlas utförligt. Där sägs bl.a. att

Aven samordningen mellan olika huvudmän inom hela den offentliga myndigheter. sektorn bör utvecklas för att göra förvaltningen mer serviceinriktad, mindre resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska enheter. Av 7 paragrafen verksförordningen (1987:l 100) följer att myndigheterna i vissa administrativa avseenden skall samordna sina verksamheter med angränsande verksamheter. Och enligt 6 paragrafen förvaltningslagen (1986:223) skall varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. Initiativ till att ytterligare effektivisera den offentliga sektorn och öka förutsättningar för lokala lösningar genom olika former av samordning bör utvecklas och stimuleras. Det kan t.ex. innebära vidgade möjligheter för myndigheterna att sköta sin förvaltning, samordnat myndighetsagerande eller gemensam projektorganisation för flera myndigheter. I viss utsträckning pågår redan sådana samverkansprojekt med olika inriktning och omfatming.

ll

2. UPPDRAGET

2.1 Direktivet:

Chefen för civildepartementet tillsatte hösten 1989 en särskild arbetsgrupp, med uppgift att för stat-kommunberedningens räkning redovisa resultat från en utredning rörande för utveckling av s.k. lokalkontor och andra samverkansforrner inom förutsättningarna den offentliga sektorn. [direktiven för utredningen (jfr bilaga A) konstateras att i det omfattande arbete som bedrivs från statsmaktemas sida för att omvandla den offentliga sektorn i syfte att uppnå bättre resursutnyttjande, ökad effektivitet och förbättrad service för allmänheten kan inrättande av lokalkontor vara ett verksamt bidrag. Vidare är det av stor vikt att varje möjlighet prövas att inom ramen for befintliga resurser skapa förutsättningar för att uppfylla de regionalpolitiska målen om balanserad regional utveckling och att ge tillgång till arbete, service och god miljö åt alla människor oavsett var de bor i landet. Ett medel att uppnå dessa mål är att på olika sätt förbättra infrastrukturen. Det kan ske genom att man skapar offentliga organ vilka arbetar under decentraliserade fonner och som anpassar sin verksamhet till olika lokala förhållanden. Lokalkontor och andra sambruks- och samverkansfomter kan verksamt bidra till en sådan utveckling. Utredningen bör, enligt dessa direktiv, genomföra följande. - En kartläggning inom de olika länen dels av hur redan befintligt arbete bedrivs vad avser påbörjade lokalkontorsprojelct och dels hur man ser på frågan om inrättande av olika typer av kontori framtiden. Parallellt med denna kartläggning skall frågan om vilka hinder av formell eller annan art som kan vara förknippade med inrättandet av lokalkontor

analyseras. - Analyser av mer modellbetonad karaktär bör ske i avsikt att fmna kriterier for hur man eventuellt kan optimera den offentliga servicen inom oförändrade kostnadsramar genom att inrätta olika kontorstyper. Här bör arbetsgruppen kunna lägga andra än rent glesbygdsbetonadc synpunkter. - En belysning bör ske av olika kostnadsaspekter med hänsyn till genomförandetider mm. Även de samhällsekonorniska konsekvenserna bör belysas liksom möjligheterna att använda ny teknik. - Problemen med samverkan mellan kommuner och statliga och andra organ vilka är belägna i olika län bör belysas. - I samband med kartläggningen bör utredningen kontinuerligt överföra kunskaper mellan projekt och därvid särskilt beakta utredningar i övrigt vilka har betydelse i sammanhanget. Särskilt bör Statskontorets studie av sambruk inom den offentliga sektorn vara av stort intresse för arbetsgruppen.

2.2 Tolkningen av uppdraget

Som framgår av direktiven är det två fenomen som bör bli föremål for utredningens överväganden nämligen dels inrättandet av s k lokalkontor i mer fysisk bemärkelse och dels samverkansfrdgør i övrigt av intresse i sammanhanget. har på grund av omfattningen av idag pågående verksamheter fått ägna Utredningen enbart kartläggningen av lokalkontor i bemärkelsen förekomst stort fysisk/geografisk arbete. Den samverkan mellan olika intressenter som genomgående krävs för att få till stånd dessa kontor har analyserats mer ingående. Vad beträffar samverkansfrägor i övrigt har arbetet koncenuerats på den särskilt utpekade frågan om samverkan över länsgränser. Vad gäller målen för utvecklingen av lokalkontor mm kan tre huvudsakliga sådana urskiljas: l. Ökad effektivitet inom den offentliga förvaltningen 2. Förbättrad service för människorna 3. Mer balanserad regional utveckling Utredningen har på ett tidigt stadium i sitt arbete formulerat vissa hypoteser eller antaganden vilka sedan prövats så långt möjligt i det vidare arbetet. En sådan har varit att det inom den offentliga förvaltningen finns en betydande rationaliseringspotential. Den kan tas till vara om de egna verksamheterna effektiviseras, exempelvis genom utnyttjande av ny teknik eller genom ett effektivare utnyttjande av personalen. Vissa statliga, särskilt regionala, funktioner bör även kunna flyttas över till den lokala nivån. Redan på grund av effektiviseringarna skulle ett närmande till det första av ovan nämnda mål kunna ske. De

resurser som friggjordes skulle kunna utnyttjas för exempelvis lokalkontorsuppbyggnader vilket i sin tur skulle leda till ytterligare betydande efektiviseringar och till ett närmande till även servicemdlet. Vad gäller det sist nämnda regionalpolitiskt betingade målet, har antagandet varit att lokalkontor kan ha en väsentlig funktion att fylla som en första konkret verksamhet att samverka kring i ett arbete för förnyelse av den offentliga förvaltningen. Lokaliseringen av dessa kontor kan i sin tur få väsentlig regionalpolitisk betydelse på sikt. Vad beträffar den ålagda arbetsuppgiften att genomföra analyser av mer modellbetønad karaktär. har det tidigt stått klart att utredningen knappast skulle komma att kunna anvisa några slags optimala och generellt tillämpbara modeller. Fömtsåttningama för etablering av lokalkontor är närmast unika i varje enskilt av de hittills förekommande fallen. Varje ort har sin speciella uppsättning av infrastruktur och sin näringslivssammansättning, sin befolkningssammansättning, sitt geografiska läge mm att utgå från. Och inte minst skiftar intresset och kompetensen för projektarbete orter och kommuner emellan. Därmed dock inte sagt att olika erfarenheter som vurmits vid tidigare försök i tillämpliga delar inte skulle kunna utnyttjas i framtida projekt. Tvärtom är det angeläget att så sker. Frågan om samarbete över Iänsgrânser har kanlagts genom en enkät till länsstyrelserna. Ett antagande inför analysen av enkätsvaren har bl.a. varit att nuvarande administrativa gränser inte alla gånger befordrar en i många fall nödvändig intenegional planering. Slutligen kan det konstateras att det inte ingått i utredningens uppgifter att i några mer grundläggande avseenden ompröva principerna för ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter eller mellan stat och kommuner.

3. PÅGÅENDE OCH PLANERADE -

PROJEKT

LOKALKONTORSMODELLER

3.1 mm Kartlåggningens uppläggning

Kartläggningen av förekommande lokalkontorsprojekt gjordes dels genom en enkät till samtliga länsstyrelser och dels genom närmare studier och analyser av vissa relativt långt drivna och därmed utvärderingsbara projekt. l enkäten till länsstyrelserna anfördes bl a

följande. Lokalkontor är som vi ser det samlingsbegreppet för olika samarbetsformer som finns etablerade eller drivs i projekt. Samarbetet behöver alltså inte nödvändigtvis ske under samma tak. Det kan, som t ex inom posten, ske genom att en eller flera offentliga myndigheter/organ överlåter på postkontoret att mot betalning ombesörja viss service. Vidare ingår åtgärder inom en och samma myndighet , t ex länsstyrelsen, vilka syftar till att decentralisera/onrlokalisera funktioner/verksamheter till andra delar av länet. l lokalkontorsbegreppet är samverkan och förnyelse väsentliga ledord. Mycket med sådan innebörd pågår inom den offentliga sektorn. Med hänsyn till tidsramar mm kommer det inte att finnas möjlighet att ta upp alla i och för sig relevanta företeelseri vår kartläggning. En avgränsning görs därför på så sätt att enbart lokalkontor där staten medverkar i en eller annan form tas med. Således faller renodlade former av kommunala och landstingskommunala lokalkontor utanför kartläggningen. En annan avgränsning är att samverkan inte enbart är verksamhetsbetingad utan även kan motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Det handlar t ex om åtgärder för att förhindra nedläggning av service eller genom offensiva åtgärder sprida service och sysselsättning i länet.

Observeras bör att kartläggningen således endast täcker in sådana lokalkontor där staten medverkar i en eller annan form. Renodlade former av kommunala och landstingskommunala sådana liksom for övrigt lokalkontor m.fl. vilka tillkommit på lokalt initiativ (t ex

byalag) finns därmed inte med. Vad gäller dessa senare initiativ rör det sig sannolikt om ett väsentligt antal sådana spridda över hela landet. (Projekt vilka drivs i dessa

byalags m fl regi uppgår till åtskilliga hundratal). Till detta skall läggas att länsstyrelserna haft kännedom ens om alla projekt vid vilka statlig medverkan faktiskt knappast förekommit. Det gäller t ex alla de initiativ posten tagit till samverkan med kommuner, lamhandlare m fl och möjligen inte heller alla de projekt i vilka glesbygdsdelegatiønen medverkat. Därtill kommer att det av rtatskontoret drivna s k sambruksprojektet inte behandlats av utredningen. Orsaken är att Statskontorets egen utvärdering redovisats i stort sett samtidigt med denna rapport och därmed kan antas bli föremål för statkomrnunberedningens särskilda överväganden. Utöver kartläggningen genom enkäten till länsstyrelserna har emellertid tvâ fenomen studerats särskilt nämligen dels postens skilda verksamheter på området och dels utvecklingen av s.k. medborgarkontor i Härnösands kommun. Särskilda promemorior har, efter överenskommelse, överlämnats till utredningen (jfrhlagçmajjghl). Kartläggningen av lokalkontor via enkäten till länsstyrelserna har visat att det fortfarande är relativt få projekt vilka syftar till samverkan under samma tak (dvs utgör kontor) och av dessa har endast ett begränsat antal hunnit etableras rent fysiskt. Underlaget för utvärdering i mer slutgiltig mening är därför fortfarande bräckligt.

3.2 Några olika former av lokalkontor

Som framgår av kartläggningen av lokalkontor (jfr himla), och som framgått av de särskilda studier lokalkontorsutredningen företagit, kan följande fyra huvudsakliga fom1er av lokalkontor urskiljas. l. Lokalkontor vilka tillskapats eller är pä väg att tillskapas främst med anledning av riksdagens beslut om en ny länsstyrelsereform den l juli 1991, s.k. länssryrelsekonror. 2. Lokalkontor vilka tillkommit eller är pä väg att tillkomma i syfte att upprätthålla, alternativt förbättra servicesituationen på en viss ort (större delen av här ej behandlade lokalkontors- eller samarbetsprojekt på den lokala nivån torde kunna hänföras till denna typ). s.k. Servicekontor. 3. Lokalkontor vilka tillkommiti syfte att bidra till utvecklingen i stort av en viss länsdel, dvs är regionalpolitiskt betingade, s.k. utvecklingskøntor. 4. S.k. medborgarkontor, d.v.s. en form av lokalkontor byggda pä utnyttjande av modem infonnationsteknik, generalisthartdläggare mm. artnr Det är att märka att det bland dessa fyra former av eller modeller för lokalkontor inte finns sådana vilka tillkommit i exklusivt syfte att åstadkomma effektiviseringar av samhälleliga verksamheter. Det är endast inom nämnda sambruksprojekt man har haft effektivisering som närmast enda mål. Det betyder emellertid inte att här behandlade former av lokalkontor inte inrymmer en betydande potential för effektivisering och rationalisering. Som exempel på den första typen av lokalkontor kan nämnas det länsstyrelsen i Älvs-

borgs län kan förväntas inrätta i Borås. Vad gäller typ två kan Fränsta- och Bredbynprojekten i Västernorrlands län och även vissa av postens verksamheter på området stå som exempel. Lokalkontoret i Tierp i Uppsala län liksom det på inornregional omlokalisering koncentrerade projekt länsstyrelsen i Västerbottens län startat kan hänföras till kontor av typ 3. Det så kallade MISO-projektet i Härnösand syftar till att få till stånd s.k. medborgarkontor. I det följande diskuteras dessa fyra olika former av lokalkontor med utgångspunkt från bl a målen för verksamheterna, de faktiska förutsättningarna för genomförandet, innehållet samt vem eller vilka som kan förväntas fungera som initiativtagare.

3.2.1 Lokalkontor med anledning av ny Iänsförvaltning

Exempel

l särskilt vissa län, Göteborgs- och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län, är

olika regionala myndigheter spridda på ett antal orter. Till exempel finns lantbruksnämnden i Skaraborgs län i Skara medan den i Göteborgs och Bohus län finns i Uddevalla. dvs utantör residensstädema. Enligt propositionen om en ny länsförvaltning (1988/892154) blir det aktuellt att utveckla lokalkontor i de orter där i den nya länsstyrelsen ingående myndigheter redan finns. l Norrbottens län fick man redan i samband med omorganisationen l juli 1986 in lokala kontor i sin organisation. De orter det gäller är Karesuando, Kiruna, Pajala, Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur.

Motiven eller målen för verksamheten

En önskan att ta till vara de redan befintliga länsstyrclseverksamhetema på olika orter har uppenbart funnits i t.ex. Norrbottens län. I det av länsstyrelsen påbörjade projektarbetet har målen formulerats på följande sätt. Huvudmdlet för projektet är att binda samman länsstyrelsens geografiskt spridda verksamheter samt stödja en utveckling av den decentraliserade organisationen med hjälp av ett elektroniskt post- och konferenssystem. Delmål: * Utveckla och utvärdera möjligheterna att stödja en decentralisering av verksamheten ut till lokalkontoren samt öka servicegraden mot länsbefolkningen. * Utveckla och utvärdera PortaComs möjligheter att stödja länsstyrelsens projektverksamhet och externa kontakter. * Klarlägga nuvarande och kommande behov av elektronisk post och konferensverksam-

het (internt, regionalt och inom nordkalottområdet). * Åstadkomma ett enhetligt användargränssnitt. Arbetet skall i första hand utgå från ett verksamhets- och användarperspektiv.

De faktiska förutsättningarna för genomförande

De för denna typ av kontor faktiska förutsättningarna för genomförande får. relativt andra fomrer av lokalkontor, betraktas som mycket goda På orterna i fråga ñnns redan idag länsstyrelseverksamhet vid vilka det finns kompetent personal anställd Lokaler finns att tillgå och inte minst viktigt: Det finns ett i allmänhet klan uttalat behov av tjänsterna i fråga. Det kan knappast ha berott på tillfälligheter att t ex lantbruksnämrtden i Skaraborgs län är belägen på en annan ort än residensstaden eller att renbetes- m fl frågor kommit att hanteras på ett antal orter i Norrbottens inland. När lokaliseringama beslutades tog man uppenbarligen stor hänsyn till var de näringar man skulle arbeta med och betjäna var belägna. Möjligheterna till utbyggnad av olika aktiviteter är vidare helt andra än vad de skulle ha varit om man tvingats etablera verksamheter från grunden. Ett samutnyttjande av redan befintliga servicefunktioner kan omedelbart ske. Den utvidgade länsstyrelseinstitution som på detta sätt kan tillskapas får även en från personalsynpunkt intressant ornfattning. Det finns betydande möjligheter till umgänge med andra arbetskamrater vid en större institution och det finns även möjlighet att upprätthålla verksamheter vid någons eller någras frånvaro. Berörda län kan av dessa skäl sägas ha ett försteg framför andra i arbetet på att utveckla denna typ av lokalkontor. Tyvärr finns idag inte några konkreta exempel al! peka på där länsstyrelserna tagit dessa vidare initiativ även om man t.ex. i Norrbotten (jfr. ovan) har ambitioner i den riktningen. Att vissa allmänna förutsättningar för utveckling av just dessa lokalkontor är goda betyder emellertid inte att en utveckling av kontoren i antydd riktning skulle vara helt problemfri. Det gäller till en början att vid länsstyrelsen i fråga få till stånd en allmän opinion för förändring. Erfarenheten visar vidare att verksamheter vilka är lokaliserade utanför residensstaden men ändå utgör delar av länsstyrelsen måste få sina arbetsuppgifter liksom olika ansvars- och kompetensfrågor noggrant definierade. Om detta inte görs uppstår lätt tvistigheter mellan befattningshavare vid lokalkontoret och länsstyrelsen till men för effektiviteten. En annan fråga som måste göras klar i de fall länsstyrelserna avser att utvidga verksamheterna vid dessa kontor äri vad mån verksamheterna i fråga för överskådlig tid kan antas förbli länsstyrelseverksamheter. Skulle det relativt snart bli fråga om att föra över dessa till kommunerna - och sådant kan inte uteslutas - är risken för felinvesteringar uppenbar.

Innehåll

Innehållet vid en eventuellt utvidgad länsstyrelseverksamhet på ortema i fråga kommer självfallet att variera beroende på vilka verksamheter som redan finns där, vilka de mer specifika lokala önskemålen och förutsättningarna är samt slutligen vilka ambitioner och vilken förmåga respektive länsstyrelse har att genomföra konkreta projekt. Det får fömtsättas att man från statsmakterna centralt lämnar erforderligt initialt stöd till varje väl motiverat och i proposition l988/89:l54 om en ny länsförvaltning avsett projekt av ifrågavarande art. De erfarenheterna man får från det i Norrbotten pågående Försöket med utnyttjande av modern informationsteknologi för hopkoppling av residensstaden med lokalkontoren liksom för hopkoppling av lokalkontoren sinsemellan bör utnyttjas.

lnitiatlvlagare

l första hand är det länsstyrelserna själva som får Förutsättas ta initiativ. Det finns självfallet inget som hindrar att kommuner. andra statliga verk m fl presenterar egna förslag. Blir det fråga om nybyggnation måste kommunen i fråga under alla Förhållanden engageras.

3.2.2 Servicekontor

Exempel

Olika exempel på vad som kan benämnas servicekontor finns redovisade i bl.a. hüagLB_ Framför allt bör det s k SLOS-prøjektet i Västernorrlands län (jfr.bilaga D), tillkommet på

länsstyrelsens initiativ, nämnas. De försöksorter som valts är Fränsta (Ånge kommun),

Bredbyn (Örnsköldsviks kommun) och Junsele (Sollefteå kommun). l projektet medverkar förutom olika statliga länsmyndigheter, posten, polisen och berörda kommuner. Representanter for dessa ingår i projektets styrgrupp där även LRF, LO, TCO och civildepartementet finns representerade. Bakom initiativet till SLOS-projektet döljer sig hoten om nedläggning av serviceinstitutioner på en rad orter i länet. Projektet har hittills haft inriktningen att finna samordningsvinster genom att integrera verksamheter lokalmässigt. (jfr. i övrigt Ds 1990:22 Samordning av lokal offentlig service (SLOS), där projektet dokumenteras och utvärderas). Till denna kategori av lokalkontor kan även räknas de initiativ till samverkan mellan statliga, kommunala såväl som enskilda instanser som tagits av posten på ett antal orteri

riket. Ett exempel på ett sådant kontor är det i Värmlands Nysårer.

Motiven eller målen för verksamheten

Det långsiktiga målet för inrättande av ett servicekontor är att slå vakt om och helst utveckla den i huvudsak redan befintliga servicen på en viss ort. Ett näraliggande och konkret delmål är att pressa kostnaderna för varje enskild serviceverksamhet. Inom ramen för det så kallade sambruksprojektet återfinns företeelser vilka dänned kan hänföras till denna kategori av lokalkontor. Betocknande för denna typ av lokalkontor är att man där så tydligt strävar efter att få till stånd samarbete över sektorgränser liksom mellan statliga och kommunala verksamheter. Väsentliga statliga servicefunktioner har varit posten. försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Intressant i sammanhanget är att motiven för tillskapande av sådana här kontor i långa stycken kan vara desamma i glesbygder såväl som i storstadsområden. Det gäller helt enkelt att slå vakt om den service som redan finns på onen elleri stadsdelen i fråga. Om vissa grundläggande Förutsättningar är för handen och om projektarbetet sköts på rätt sätt kan målen sättas högt. Möjlighet att genom samverkan pressa kostnaderna finns samtidigt som servicen kan behållas på nuvarande nivå eller till och med höjas.

De faktiska förutsättningarna för genomförande

Genom att i allmänhet huvudparten av berörda serviceverksamheter redan finns på orterna i fråga undviker man de personella m fl problem vilka som regel är förknippade med omlokaliseringar. Det är en avgjord fördel att all behövlig kompetens redan finns tillgänglig. Väsentligt är att någon tar nödvändiga initiativ till samarbete och att det sker på rätt sätt (jfr nedan). En annan närmast avgörande förutsättning är att kommunen i fråga är beredd att ta sin del av ansvaret. Det kan gälla utredningsinsatser, plan- och byggfrågor och det kan gälla ekonomiska insatser. En tredje förutsättning som normalt behöver vara uppfylld är att staten, från såväl regional som central nivå, lämnar verksamheten sitt stöd. Byggav lokaler för den i nadsstyrelsen måste t ex vara beredd att träda in som förhyrare projektet ingående statliga verksamheten. Den reservationen får tills vidare göras att något försök ännu inte gjorts där man prövat möjligheterna till samverkan fullt ut. Av resultaten från SLOS-projektet, från sambruksprojektet liksom fö. från boendeservicedelegationens analyser kan emellertid den slutsatsen dras att en långt gående samverkan över sektorgränser, åtminstone vad gäller sambruk av nrateriella resurser, liksom en samverkan över gränsen statligt/kommunalt bör kunna komma till stånd. De hittillsvarande erfarenheterna från bla. SLOS-projektet är

sådana. Den modell för projektarbete, med ledningsgrupp mm, man prövat där har visat att man den vägen kan nå betydande resultat. Erfarenheten visar vidare att hinder av formell eller annan art inte förekommer annat än i mycket begränsad utsträckning. Det som emellertid saknas i dessa avseenden är konkreta och mer utvecklade försök att utnyttja gemensam personal. Ej heller har man i något fall sökt tillämpa de intressanta och lovande erfarenheterna från teknikutnyttjande mm i MISO-projektet.

Innehåll

Vad beträñar det huvudsakliga innehållet i den verksamhet varom det är fråga kan man särskilja åtminstone följande tre arnbitionsnivåer. 1. Fysisk samlokalisering för att lösa och förbilliga framför allt lokalfrågor För olika institutiona. 2. Fysisk sarnlokalisering av verksamheter i syfte att utnyttja olika gemensamma stödfunktioner som telefonväxel, reception, sammanträdeslokaler, matsal etc samt för att göra gemensamma uppköp i syfte att pressa kostnaderna (dvs en form av sambruk). Exempel är de verksamheter som avses komma till stånd inom ramen för SLOS-projektet

liksom dc verksamheter

som i vissa fall förekommer i sambruksprojektet. 3. Fysisk samlokaliseringi enlighet med ovan men med det vidare syftet att utnyttja de samlade personella resurserna optimalt (utvecklat sambruk). Vad gäller detta mer utvecklade sambruk finns, som framgått ovan, ännu ytterligt få erfarenheter från praktiska försök att peka på. Slutligen går det att urskilja ytterligare en framgångsväg nämligen den där man genom avtal om köp och försäljning av tjänster förbättrar närservicen på en viss ort. Här avses främst postens verksamheter på området. De går ut på dels att postverket upplåter sina postkontorslokaler åt kommuner, statliga myndigheter m fl för att de därifrån skall kunna lämna service till befolkningen och dels att posten överlåter t ex åt en lanthandlate att mot ersättning utföra vissa postala uppgifter. En form av ambulerande lokalkontorsversamhet utförs dessutom av lantbrevbärama vilka mot ersättning utför tjänster längs med sina brevbärarlinjer för kommuners, landstings, m fl räkning.

initiativtagare

Initiativet till bildande av ett Servicekontor kan, i motsats till vad fallet är när det gäller övriga modeller för lokalkontor, tas från snart sagt alla håll. Ett statligt affärsdrivande verk, som till exempel posten, kan ha anledning att ta sådana initiativ. Det har även skett när postkontor på grund av ökade kostnader hotats av indragning. Detsamma gäller

kommuner som kan gripa in exempelvis i ett sådant fall men som därutöver kan ha rader av andra skäl för att ta initiativ. Man kanske star inför en utbyggnad under alla förhållanden av tex äldrevard på den ort och kan i sa fall ta tillfället i akt att samtidigt lösa även andra problem. Länsstyrelserna som redan har till uppgift att bevaka utvecklingen i länets olika delar kan ha all anledning att ta initiativ. Ett ytterligare skäl för just länsstyrelsen är att man där har som uttryckli g uppgift är att verka för sektorsamordning vilket det hela ju i allmänhet handlar om. Slutligen är det, vilket redan framhallits, inom detta omrâde man finner projekt vilka tillkommit på initiativ från byalag m fl. Fördelen med initiativ från detta senare håll är bl a att de avspeglar ett genuint intresse från dem vilka lokalkontoren är avsedda att betjäna.

3.2.3 Utvecklingskontor

Exempel

Exempel på vad som kan benärrmas utvecklingskontor kan hämtas från Västemorrlands

(Ånge). Uppsala (Tierp) och Gävleborgs (Hudiksvall) län. Västerbottenprojektet är

tillkommet i i princip samma syfte som de i övriga län. Det skiljer sig emellertid från dessa främst på grund av inslaget av omlokalisering av statlig verksamhet. Västerbottenpmjektet har därför ägnats en särskild studie vars resultat redovisas l bjlagaQ. Utredningen ger sin syn på speciellt detta projekt under rubriken Västerbottenprojektet nedan.

Motiven eller målen för verksamheten

Avsikten med etableringama har varit att utveckla servicen och infrastrukturen över huvud på en viss on och för en viss länsdel för att därmed bidra till ortens/länsdelens utveckling. Närheten till dem man skulle betjäna har varit väsentlig i sammanhanget. Att skapa inomregional balans och utveckling inom de länsdelar det gäller är det övergripande. således regionalpolitiska, målet.

De faktiska förutsättningarna för genomförande

Jämfört med tidigare behandlade modeller för lokalkontor är de faktiska förutsättningarna för genomförande avgjort mer komplicerade. I utgångsläget saknas i allmänhet tidigare länsstyrelseverksamhet på den ort det gäller. Detsamma gäller lokaler och personal.

Problemet med normalt relativt betydande initiala investeringar och med ökade driftskostnader infinner sig omgående. Ornlokaliseringar från residensstaden till en annan ort i länet kan självfallet motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter. Det kan särskilt gälla i fallet med ytstora län där residensstaden är belägen i länets utkant och det kan gälla i län där residensstaden inte är den största staden i länet. Det finns emellertid anledning att peka på ett par frågor av intresse i sammanhanget. En fråga som inställer sig vid lokalisering av ifrågavarande slag till mindre och perifen belägna orter är hur rekryterigen av personal skall lösas? De erfarenheter man har från Tierp och Hudiksvall är inte representativa i ett sådant fall på grund av de större avstånd som gälleri exempelvis Västerbottens län. En annan är hur gränslinjema mellan lokalkontorens och länsstyrelsens ansvarsområden skall dras. I båda fallen gäller det att ñnna lösningar.

Innehåll

Lokalkontoren i fråga kan ha ett mycket skiftande innehåll. l allmänhet säger man sig vilja förlägga till den ort det gäller serviceverksarnheter av speciellt intresse för den allmänhet och de företag som finns just där. I fallet Västerbotten har sysselsätmingsaspekten stor tyngd. Intressant i sammanhanget är att antalet ärenden (t ex glesbygdsstödärenden) tenderar att öka sedan kontoren i fråga etablerats. småningom, när de mest akuta frågorna betats av, sjunker ärendemängden. Det talar för att man for lokalkontor med sådan här regionalpolitisk inriktning, belägna perifert i förhållande till residensstaden, där så visade sig lämpligt borde pröva möjligheterna till samverkan över länsgräns för att på det sättet skapa ökat underlag för sin verksamhet. Länsstyrelserna har för övrigt, jämfört med posten, töräkringskassan m.fl ytterligt få servicefunktioner som riktar sig till allmänheten. Kontor uppbyggda av enbart länsstyrelseverksamheter kan därmed knappast motiveras från enbart servicesynpunkt. Alternativet till lokalkontor med regionalpolitisk kan även vara att man inriktning delegerat beslutsbefogenheter till och även fördelar ramar på kommunerna (t ex glesbygdsstöd). I bl a Västerbottens och Jämtlands län har modellen med ramfördelning för stödverksamhet prövats. En ytterligare (eller samtidig) väg att gå är att man ger stöd till kommunernas uppbyggnad av egen kompetens och egna nätverk.

initiativtagare

Länsstyrelsema i de län det gäller är för närvarande, på grund av sitt regionalpolitiska

ansvar, i allmänhet initiativtagare. På samma sätt som i fråga om de serviceinriktade kontoren (jfr ovan) finns det emellertid inget som i princip skulle hindra att kommuner, andra statliga verk m fl presenterar egna förslag. Exempel på lokalt tagna initiativ finns redan. Även vid denna typ av kontor måste, vid nybyggnation av något slag, berörd kommun under alla förhållanden engageras. Det förhållandet att det är länsstyrelserna som har möjligheter att ta sådana här initiativ och. framför allt, att själva utveckla projekten rent praktiskt innebär, vilket bör observeras, att planeringen på visst sätt sker uppifrån och ner. Därmed är det inte självklart att det är den berörda befolkningens genuina behov av service, sysselsättning etc som avspeglas i åtgärderna Istället kan det många gånger vara de faktiska möjligheterna till omlokalisering som avgör vilka verksamheter som kommer i fråga. Specialintressen hos de vid länsstyrelserna som driver projekten kan även påverka utformningen.

Väslerbottenprojektet

De synpunkter som ovan lagts på dessa s.k.utvecklingskontor generellt gäller självfallet de kontor som aktualiseras i Västerbottenprojektet. Vad beträffar detta projekt kan dessutom anföras följande. Projektet i Västerbotten har delvis andra syften än vad som gäller för övriga här diskuterade länsstyrelseverksamheter. l Västerbotten har man riktat in sig på att åstadkomma en spridning av regionala statliga verksamheter till ett flertal orter i inlandet medan man i de två övriga länen kraftsamlat sig kring endast vissa orter. En annan väsentlig skillnad består i att man i Västerbotten avser att omlokalisera hela, ej endast delar, av statliga regionala verksamheter. Det gäller länsskolnämnd, lantmäteri, bilregister och rennäringsenhet vilka i sin helhet flyttas ut från länsstyrelsen. Man har kopplat ihop frågan om utveckling av lokalkontor med frågor om ren omlokalisering i främst sysselsättningsskapande syfte. Det kan emellertid nämnas att även i fallen med lokalkontor är sysselsättningsaspekten mycket framträdande. Problemen vid genomförandet av Västerbottenprojektet blir enbart på gnrnd av omfattninstörre än i Uppsala och Gävleborgs län. Kan lokalkontor, i den gen avgjort mycket utsträckning som föreslås, byggas upp enbart genom omflyttning från Umeå till inlandet? Kan man förvänta att behövlig kompetent personal från Umeå flyttar med till alla dessa mindre orter? Av skrivelser vilka flutit in till länsstyrelsen framgår att det bland berörda finns en opposition mot planerna. Självfallet kan en länsstyrelse, om de ekonomiska, personella m.fl. förutsättningarna finns, besluta om en ornlokalisering från residensstaden av delar av eller hela länsstyrelseenheter. Det rör sig ju i själva verket endast om hur länsstyrelsen i fråga vill ordna med sin egen interna organisation. Enligt programmet för omlokaliseringarna mm i Västerbot-

tens län blir emellertid kostnaderna betydande. 23 Mkr beräknas i engângskostnader. Dessutom tillkommer nämnda troliga rekryteringsproblem. Ett ytterligare problem bör uppmärksammas särskilt. Av büagag framgår tydligt att nuvarande huvudmannaskap för åtskilliga av de verksamheter vilka skulle bli föremål för omlokalisering kan komma att ifrågasättas. Länsstyrelsen har med andra ord inte kontroll över utvecklingen i stort för dessa verksamheter. Risken för felinvesteringar är därmed uppenbar. Som framgår av nämnda bilaga G är Västerbottenprojektet idag knappast tillräckligt utrett för att man skall kunna bilda sig en slutgiltig uppfattning om alla fragor det väcker. Med hänsyn härtill, med hänsyn till de redan nu förutsebara kostnaderna och med hänsyn till osäkerheten om var ansvaret för vissa idag statliga verksamheter slutgiltigt kan komma att hamna förordar utredningen att projektet omprövas från grunden. För övrigt bör även frågan ställas om inte det av utredningen anvisade alternativet till att uppnå bl.a. de syften länsstyrelsen i Västerbottens län har är att föredra. nämligen att aktivt verka för delegering av ansvar till kommunerna. främst från den regionala nivån (jfr. 6.2 Förslag nedan)?

3.2.4 S. k. medborgarkontor

Motiven eller målen för verksamheten

i Härnösand ingar som ett bland försöken idag att förnya den offentliga MlSO-projektet Det man främst riktat in sig på är en förnyelse av den offentliga förförvaltningen. valtningsservicen till medborgarna. Man önskar genom vad man benämner extem effektivisering inom den offentliga sektorn bidra till att såväl förbättra servicen för människorna som öka människornas kunskaper i och inflytande över samhällsfrágoma

Genomförande mm

Genom att MISO-projektet är ett i sitt slag unikt projekt i riket har man inte haft några svenska förebilder att utgå från i sitt arbete. Istället har man fått söka sådana i Danmark, England, Tyskland m fl länder. Ekonomiska bidrag till verksamheten har lämnats från såväl kommunalt som statligt håll. Det gäller Härnösands kommun, länsstyrelsen och

arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare har televerket och STU engagerat sig starkt. Regeringen

har 1990-04-19 beslutat anslå ytterligare medel till projektet. En stiftelse har bildats av länsstyrelsen och landstinget i Västernorrlands län samt Härnösands kommun. Vice ordföranden i kommunstyrelsen i Härnösands kommun är ordförande. Det praktiska arbetet leds av en styrgrupp. Dessutom finns en särskild teknikgrupp.

Arbetet syftar för närvarande till att fä till stand ett så kallat ntedborgarkontori Härnösand med en avläggare för ntedborgarirtfønnatiøn i Kvissleby. söder om Sundsvall, i september 1990. Det systemutvecklingsarbete som försiggått har kommit så långt att man nu har framme ett system vilket successivt kommer att tas i bruk i försökstillämpningar. Innebörden i begreppet medborgarkontor kan kort uttryckas på följande sätt. Vid ett sådant kontor kan allmänheten får all sorts enklare förvaltningsservioe - inte bara hänvisnings- och referensinfomtation utan även personlig rådgivning och beslut i enklare ärenden. Servicen rör flera förvaltningars och myndigheters verksamhetsområden. (One- Dessa har stop-shop = allt skall klaras på ett ställe). l kontoret arbetar handläggare. rekryterats från olika förvaltningar och myndigheter. Totalt sett finns därmed vid kontoren en mycket bred kompetens. successivt lär sig handläggarna av varandra både i arbetssituationen och genom särskilda utbildningsinsatser. lill sitt förfogande har de dessutom datorer med vars hjälp de kan gå in i den offentliga förvaltningens informationssystem. De kan även utnyttja särskilda s k expensystem för rådgivning mm. En mer utpräglad Kontorets arbete bygger på ett sambruk av generalistkompetens skapas därmed. handläggare. Endast i de fall ärendena är av svårare art, dvs i mindreparten av ärendena. behöver experter anlitas.

Idé-PM om en kund-/medborgarnira offentlig förvaltning (bilaga H)

l rubricerade PM diskuteras inledningsvis önskvärda utvecklingsvägar för den offentliga förvaltningen under 1990-talet. Därefter följer ett idékoncept för en medborgarnära förvaltning. I nästa avsnitt ges exempel på organisationslösningar mm hämtade offentlig från utlandet varefter vissa lärdomar dras av dessa exempel. Infomiationsteknikens avgörande betydelse vid utveckling av medborgarkontor slås här-näst fast. Därefter ges några exempel på hur införrnationsteknologin kan stödja en mer kundorientemd offentlig förvaltning. Avslutningsvis lämnas förslag till åtgärder. De kan sammanfattas på följande Sätt. - Stat-kommunberedningen och civildepanementet bör ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklandet av en medborgamära offentlig förvaltning i enlighet med den idebild som presenteras i promemorian. - Målet bör emellertid inte vara att utreda fram en enhetlig organisationsrnodell som skall passa hela landet. - På ett flertal ställen i landet har försök inletts som åtminstone i sin förlängning innehåller ett offensivt nytänkande vad gäller den offentliga förvaltningens möte med kunden. Stat-kommunberedningen och civildeparternentet bör på olika sätt stödja relevanta lokala försök.

- Det innebär att man l. ger legitimitet åt tvärsektoriell försöksverksamhet, 2. ger legitimitet a: arbete i ett kund/medborgarperspektiv, 3. avsätter särskilda medel under 5 år för försöksverksamhet med medborgarkontor, generalisthandläggare, medborgarinfonnationssystem och självservande medborgare (civildepartementet: 15 Mkr. kommunförbundet 15 Mkr och landstingsförbundet 5 Mkr, alternativt: regionalpolitiska medel), 4. utvärderar de försöksprojekt man stödjer, 5. agerar för att STU och televerket satsar resurser på att utveckla medborgarinformationssystem till stöd för generalisthandläggare och självbetjänande medborgare, 6. agerar för att kommunernas trygghetsfonder och statsförvaltningens fomyelsefonder kan stödja tvärsektoriella projekt, 7. agerar för att vissa delar av de FOU-medel som fördelats i den nyligen avlämnade avsätts för forskning kring En medborgarnära offentlig förvaltning FOU-propositionen med stöd av modern informationsteknologi, 8. agerar för internationell kunskapsspridning - arrangerar ett seminarium under hösten 1990, 9. agerar för att tvärsektoriella organisationer byggs upp centralt samt 10. bedriver fortsatt utredningsarbete bl.a. beträffande följande. huvudmannaskapsfrâgor lagstifming ny yrkeskompetens rationaliseringsmöjligheter serviceförbätuing - informationstekniken ny förvaltningsstruktur efter lokala förhållanden mm.

3.3 Några generella slutsatser

För- och nackdelar med olika typer av lokalkontor

Följande tabell kan ses som en sammanfattning av ovan diskuterade för- och nackdelar med tre av ifrågavarande typer av lokalkontor. Det bör observeras att det är idag existerande eller i planeringen relativt långt drivna kontor som lagts till grund för graderingen. På grund av att s.k. medborgarkontor ännu inte existerar i Sverige (planering pågår dock som framgått i Härnösands kommun) har denna typ inte medtagjts. Som vidare nämnts finns idag inga framtagna planer för mer utvecklade fomrer av länsstyrelsekontor.

(-1 och neutralt (03 I avseende på vn

n l k n n

Medborgarinflytande 0 +++ 0

Innehåll frân samverkanssynpunkt (incitament till förnyelse) 0 +++ +

0 ++ - Känslighet för omorganisationer

+++ ++ - Rekrytering av personal

Kostnader +++ + -

lniriativbehov ++ + -

Fördelar från servicesynpunkt 0 +++ +

Fördelar från utvecklingssynpunkt 0 ++ ++

Kommentarer till sammanställningen:

De så kallade länsstyrelsekøntøren skulle i det tänkta fallet bestå av de framtida länsstyrelseenheter som redan idag finns förlagda till orter utanför residensstaden. Företar man sig ingenting speciellt för att utveckla dessa enheter blir självfallet förutsättningarna för genomförande enkla. Kostnaderna blir låga och rekryteringen av personal problemfri. Några speciella fördelar från servicesynpunkt eller från utvecklingssynpunkt uppstår knappast av att enheterna plötsligt ingår som delar i en länsstyrelse. Under förutsättning däremot att länsstyrelserna i fråga vidtar atgärder för att utveckla och komplettera dessa kontor blir förutsättningarna i olika avseenden andra. Några konkreta och officiellt presenterade exempel på sådant existerar emellertid inte idag. Vad beträffar service/tomater: återfinner man för dem plustecken i alla avseenden. Utgångspunkten är att alla senrieeverksamheter redan existerar på orten i fråga och att man därmed har tillgång till den personal som behövs. Visserligen kan kostnaderna för nya

lokaler vid en samlokalisering bli betydande. Här förutsätts emellertid att det rör sig om ett under alla förhållanden nödvändigt ersätmingsbehov samt dessutom att kommunen i fråga och byggnadsstyrelsen ställer upp. Att fördelarna från service- och utvecklingssynpunkt sätts så högt beror på att olika serviceverksamheter, försåvitt inga åtgärder vidtagits, skulle ha blivit föremål för nedläggning. Ser man slutligen till de så kallade utvecklingskontoren är de faktiska förutsättningarna för genomförande svårare eftersom det i detta fall rör sig om nyetablerin gar. Kostnaderna blirdärmed större liksom problemen med att rekrytera personal. Självfallet kan förutsättningarna i ett enskilt fall vara andra än dessa. I Tierp har t ex personalfrågoma klarats beroende på speciella omständigheter och den närhet till Uppsala det trots allt rör sig om. Vad slutligen gäller fördelarna från service- och utvecklingssynpunkt för den ort och för den länsdel det gäller blir de positiva på grund av att det ju i väsentlig omfattning rör sig om nyetableringar.

Allmänt

Utveckling och etablering av lokalkontor, här närmast den typ som benämnts servicekoninnebär att beslutsfattandet i för människorna angelägna frågor förs närmare dem tor, som berörs dvs de enskilda människorna och de enskilda företagen. Medborgarinflytande: ökar därmed. Genom att servicen på detta sätt bättre än tidigare anpassas till de verkliga behoven ökar servicenivån och ökar därmed effektiviteten sett från avnämarsynpunkt. Mycket väsentligt är att arbetet med att få till stånd Servicekontor har visat sig kunna innebära något av ett genombrott för förtroendefullt samarbete över sektorgränser och mellan statliga och kommunala verksamheter (jfr SLOS-projektet). Nännast omedelbara effekteri form av även ekonomiska besparingar för deltagande parter (jfr 5.2 Kostnadsaspekter nedan) bör kunna noteras relativt snart. Till detta kommer att man genom samarbete kring utveckling av dessa Servicekontor skapar något av en plattform för ett fortsatt samarbete kring fömyelsen av den offentliga sektorn. Man kan tänka sig att denna förnyelse kommer att ske i följande fyra principiella steg. Steg 1: samverkan, steg 2: sambruk, steg 3: förnyelse, steg 4: självstyrelsal fallet SLOS-projektet beñnner man sig idag någonstans mellan stegen l och 2. En väsentlig förutsättning för att den här skisserade positiva utvecklingen skall intzräña är att man från statsmaktemas sida ställer upp med nödvändiga initiala medel och att man lämnar stor frihet åt vederbörande att utnyttja dessa medel. l samband med den utvärsom nyligen genomförts har visats att medel för statliga dering av SLOS-projektet utvecklingsinsatser finns på central nivå, men idag knappast alls på regional och lokal nivå. ^

Väsentligt i sammanhanget är att etableringen av lokalkontor inom vilka förekommer samarbete och samumyttjande av resurser över sektor- m.tl. gränser innebär en stimulans och en utveckling i arbetet för den berörda personalen. Utbildningsinsatser måste emellertid sättas in för att denna personal skall fungera i sina många gånger helt nya arbetsuppgifter. Genom sådana här kontor får man vidare till stånd en mer differentierad

och utvecklad arbetsmarknad på den ort det gäller. lnom fackliga organisationer och särskilt inom TCO:S är man medveten om denna mycket väsentliga sida av arbetet. TCO:S är därför redan engagerad i vissa projekt särskilt i Västernorrlands län. Det är mot den bakgrunden väsentligt att man i projektarbetet för utveckling av lokalkontor eller andra samverkansfomrer i varje enskilt fall söker engagera de fackliga organisationerna. Statens fömyelsefonder liksom kommunernas trygghetsfonder bör t.ex. ha all anledning att ekonomiskt stödja sådana här verksamheter. På grund av att utredningen förutsätter att det krävs varierade lösningar vid utvecklingen av lokalkontor i olika delar av landet, lokalkontor vilka är anpassade till de lokala förhållandena, och även på grund av att dagens försök på området inte är alltför långt komna och därför svåra att utvärdera, förordas inte några en gång för alla givna modeller för uppbyggnad av lokalkontor. Hittillsvarande försök i samverkansavseende har gällt sambruk av vad som skulle kunna betecknas som stödfunktioner (gemensam förhyming av lokaler, gemensamma uppköp mm). Däremot har man ännu inte i någon betydande utsträckning gjort försök kring det sambruksprojektet benämner primära funktioner. Man har inte tillräckligt prövat möjligheterna att överlåta arbetsuppgifter från en sektor på en annan, dvs sökt samutnyttja personal mm. (inom bl.a. posten har vissa försök i den riktningen dock påbörjats).

Därför har, vid analysen av kartläggningsresultaten, endast olika mer specifika problem

och möjligheter vilka är förknippade med var och en av de olika modellerna diskuterats. De många gånger intressanta och väsentliga erfarenheterna från dessa olika försök bör självfallet utnyttjas när man går vidare i den framtida utvecklingen av lokalkontor eller andra alternativa samarbetsfomter. Bland sådana erfarenheter bör följande nämnas. - Utveckling av s.k. servieekontor kan motiveras med hänvisning till att det är fråga om att bevara och eventuellt utveckla något man kan benämna basservicen på orten i fråga. Jämför man med s.k. länssstyrelsekontor eller utvecklingskontor är besöksfrekvensen därför flerfaldigt mycket större vid servicekontoren. Är för övrigt målet att utveckla den ort det gäller bör ett vaktslående om den service som finns vara ett väsentligt led i det hela. Dessutom finns det självfallet inget som hindrar att utvecklingsuppgifter utförs vid ursprungligen servicekontor. Tvärtom bör. vid varje enskilt servicekontor, prövas vilka former av utvecklingsinsatser man i det enskilda fallet har anledning att ägna sig åt.

- Etablering av lokalkontor, med inslag av utvecklingskontor, kan vara mer rrtotiverade

i glest befolkade områden av vårt land, tex Norrlands inland. Det gäller kontor där man

betonar den regionalpolitiska betydelsen före betydelsen av serviceutveckling eller effektivisering av offentlig verksamhet. Den vidare försöksverksamheten (jfr Förslag nedan) får bringa närmare klarhet i frågan.T.ex. bör det övervägas om sådana kontor endast bör fungera under begränsasad tid. - l samband med att man utvecklar lokalkontor vilka är belägna perifert i förhållande till

residensstaden bör man pröva möjligheterna till samverkan över länsgräns. - Särskilt i de fall länsstyrelserna inrättar kontor genom utflyttning från länsstyrelserna själva är det angeläget att man gör klart hur rekryteringen av personal skall tillgå så att tillräcklig kompetensens finns vid dessa kontor. Lokalkontorens i fråga uppgifter bör även klan definieras för att undvika att nagot av revirkamp uppstår mellan dessa och länsstyrelserna. Avslutningsvis kan det finnas anledning erinra om att möjlighetema för statliga regionala organ att delta i utvecklingen av lokalkontor och andra samarbetsformer över sektor- m fl gränser även är avhängiga av vilka beslut som kan komma att tas inom olika politikområden i en framtid liksom självfallet även andra väsentliga förändringar i omvärlden. Exempelvis kan riksdagen relativt snart förväntas besluta om en ny regionalpolitik, en ny livsmedelspolitik, en ny forskningspolitik osv. Frågan är vilka konsekvenser för ifrågavarande arbete besluten i exempelvis nämnda frågor får? Medverkar de till eller motverkar de rentav strävandena till sektorsarnarbete, exempelvis i form av utveckling av lokalkontor? Påverkas länsstyrelsemas möjligheter att förlägga delar av sin verksamhet till sådana kontor o.s.v.?

4. SAMARBETE ÖVER LÄNSGRÃNSER M.M.

4.1 Uppdraget, kartläggning mm

Enligt direktiven bör utredningen belysa problemen vid samverkan mellan kontmuner och statliga och andra organ vilka är belägna i olika län. Genom att så kort tid stått till utredningens förfogande har, genom en enkät till länsstyrelserna, endast en översiktlig kartläggning av förekomsten av samarbete över länsgränser mm genomförts . l skrivelsen ombads länsstyrelserna ge svar på frågan i vilka organiserade fonner det förekom samverkan mellan länsstyrelsen. andra statliga myndigheter och kommuner över länsgräns. Frågan ställdes även om förekomsten av kommunalförbund över denna gräns. Slutligen ombads länsstyrelserna lämna synpunkter på sådant här samverkan. Resultaten finns redovisade i bilagLC.

4.2 Slutsatser

Av sammanställningen framgår att det är en mycket omfattande och varierad samverkan som förekommer över samtliga länsgränser. Ändå är inte redovisningen fullständig dels beroende på att uppgifter från vissa betydelsefulla län saknas och dels beroende på att länsstyrelserna, på grund av tidspressen, inte förmått gå in på alla former av surrar-bete. Detaljeringsgraden i redovisningar skiftar för övrigt högst avsevärt. Slutligen har

knappast någon av länsstyrelserna redovisat mer allmänna synpunkter på sådan här samverkan över länsgränser. I något fall har man dock framhållit det angelägna i att samarbete över länsgräns måste få fortgå och även utvecklas. Som redan konstaterats pågår idag en mycket omfattande och varierad samverkan över de skilda länsgränsema. Det är även i många fall fråga om mycket angelägna arbetsuppgifter man tar sig an. I åtskilliga av de i bilagan redovisade exemplen rör det sig om frågor av riksintresse. Det gäller då i allmänhet i den fysiska riksplanerlngen aktualiserade mark-, vatten- och luftfrågor. Att anledningarna till samarbete över länsgranser, som förväntat, är större i rikets södra delar än vad de är i de norra kan även konstateras. Vad gäller frågor av närings- och regionalpolitiskt intresse för en stöne region finns även där åtskilliga värdefulla initiativ att peka på. Ändå är måhända redovisningen från länsstyrelserna mest ofullständig när det gäller just dessa frågor. Det framgår dåligt vad som avhandlats inom olika samverkansgrupper. Vidare har man, som exempel, inte nämnt Bergslagsdelegationens arbete. Utbyggnader av infrastruktur, d.v.s. vägar, järnvägar, flygplatser, högskolor m.fl., av betydelse för den regionala utvecklingen är uppenbart sådant länsstyrelserna bedömer som angeläget att samarbeta kring. Från regionalpolitisk synpunkt kan de initiativ som tas många gånger ligga väl i linje med de allmänna målen för denna politik och därför vara mycket värdefulla. l andra däremot, det kan t.ex. gälla förslag till utbyggnader på kommunikationsområdet, kan det diskuteras om inte planeringen och projektarbetet borde styras hårdare från den centrala statliga nivån. Det gäller då inte sektoriell styrning utan en samordnande och regionalpolitiskt inriktad sådan. l sammanhanget kan det även noteras hur landstingen och omvänt länsstyrelserna gärna samarbetar sinsemellan i frågor där man har det direkta ansvaret utan att man engagerar även den andra regionala instansen i det egna länet. Samordningen och kraften i det många gånger regionalpolitiskt motiverade agerandet kan därmed bli lidande. Vad gäller samarbete över länsgränser i syfte att förbättra serviceförhållandena för befolkningen i länens perifera delar verkar det vara frågor som berör landsting och kommuner men däremoti endast liten utsträckning den regionala statliga forvalmingen. Ett problem i sammanhanget är att särskilt affärsdrivande statliga verk, av kostnadsskäl framför allt, har en regional organisation som inte följer länsindelningen. Samarbete från den statliga förvaltnings sida med annat län i syfte att samutnyttja personella och andra resurser eller på annat sätt bidra till effektivisering av den regionala förvaltningen är knappast heller förekommande. En slutsats som kan dras är att utveckling av lokalkontor bör bli föremål för samarbete över länsgränser. Ett konstaterande som slutligen kan göras är att länsstyrelserna i föreliggande, liksom i andra sammanhang, i första hand har det egna länets bästa för ögonen. Går man in i ett samarbete med ett annat län sker det därför att det förutsätts gagna det egna länet på ett

eller annat sätt. l frågor där man inte ser omedelbara fördelarna för länet avstår :mn gärna från sådant samarbete. Undantaget härifrån skulle vara de fall när man från central statlig nivå åläggs att samverka i vissa specifika frågor. Detta länsstyrelsernas agerande kan försvaras dels med hänvisning till de avsnitt i länsstyrelseinsmrktionen enligt vilka man har att se till det egna länets bästa och dels till knappheten på personella resurser. För övrigt är länsstyrelserna autonoma i sin förvaltning och myndighetsutövning. Följden blir emellertid att i olika inter-regionala frågor av riksintresse och av övergripande regionalpolitiskt intresse ñnns inga statliga initiativtagare varken regionalt eller lokalt.

5. EKONOMISKA, SAMHÄLLSEKONOMISKA M.FL. ASPEKTER

5.1 Inledning

Som framgår av redogörelsen för uppdraget skulle olika kostnadsaspekter belysas med hänsyn till genomförandetider mm. Även de samhällsekonomiskt: konsekvenserna borde behandlas liksom möjlighetema att använda ny teknik. Med hänsyn dels till den begränsade tiden för utredningens genomförande och dels till att fortfarande ytterligt få försök med lokalkontor genomförts fullt ut, har det inte varit möjligt att redovisa resultat från mer djupgående analyser. Slutsatsema i det följande grundar sig i första hand på de erfarenheter av ekonomisk karaktär som framkommit i det kartläggnings- och analysarbete som genomförts liksom på erfarenheterna från boendeservicedelegationen och det så kallade sambruksprojektet. Vad beträffar vissa av de ekonomiska övervägandena liksom de överväganden som gäller möjligheterna till teknikutnyttjande hänvisas även till MIS O-projektet.

5.2 Kostnadsaspekter

För serviceproducenter vars verksamhet vilar på affärsmässiga grunder gäller den obestridliga lagen att försávitt intäkterna inte räcker till för att bestrida kostnaderna måste verksamheterna i fråga, på sätt de bedrivits, avvecklas. Även i fallet med serviceproduktion där samhället går in och lämnar driftstöd finns en yttersta gräns där ekonomin eller kanske snarare de samhällsekonomiska övervägandena blir avgörande. l någon mening svarar inte längre intäktema mot de kostnader man upplever att man har för dessa verksamheter. Ett problem i detta sammanhang under senare år har varit den av statsmakterna tillämpade s k osthyvelsprincipen. Den har förenklat inneburit att man åsidosatt de

samhällsekonomiska övervägandena till fömiån för de företagsekonomiska. Alla statliga sektororgan. oberoende av vars och ens samhållsekonomiska betydelse, har fått vidkännas neddragningar av sina ekonomiska anslag, alternativt ställts inför lika, allt mer hårdnande, lönsamhetskrav. Kostnademas utveckling för de statliga serviceverksamhetema har kommit att bli allt mer avgörande för dessas existens. Inom verksamheter där effektiviserings- och rationaliseringsmöjligheterna (eller viljan till) varit mer begränsade än hos andra har besparingarna i högre utsträckning gått ut över verksamheterna som i sådana. Verksamhetemas omfattning och/eller kvalitet har fått dras ner. En ideal modell for lokalisering av stationär service vore att intäkterna för varje serviceinstirution i varje enskilt fall svarade upp mot de kostnader man hade. En liten institution med litet underlag skulle därmed kunna vara lika lönsam eller lika effektiv som vad en stor var. Tyvärr går det inte att genom någon slags delning av institutioner och underlag uppnå detta ideala tillstånd. Varje institution har t ex en nedre gräns for sina fasta kostnader vilken inte kan underskridas och därmed definieras även behovet av ett minsta möjliga underlag. Till detta kommer att mer kvalificerad service i allmänhet kräver högre fasta kostnader varvid *även kravet på underlag ökar. Slutligen är inte bebyggelsen i riket fördelad i enlighet med vad som vore idealt från servicesynpunkt. En av de grundläggande idéerna bakom etableringen av lokalkontor är att varje enskild serviceproducent skall fomiå driva sin verksamhet i liten skala genom att man genom samverkan med andra producenter finnår ta till vara iördelama av samutnyttjande av resurser och av stordriftstördelar i övrigt. Genom samverkan förmår man såväl pressa kostnaderna som öka intäkterna samtidigt som man eventuellt till och med kan höja kvaliten på serviceutbudet. Inom ramen för sambruksprojektet har man, trots att projektet pågått under relativt kort tid och trots att man ännu inte prövat möjligheterna till sambruk på t ex personalsidan, visat vilka besparingar som kan uppnås om olika verk och myndigheter samverkar. Redan genom tämligen enkla former av sambruk över sektorgränser har man på ifrågavarande 12 projektorter räknat med att uppnå kostnadsminskningar på 50 miljoner kronor under ett år. Om hela Sverige varit med i projektet hade motsvarande minskning blivit, hävdar man, minst en miljard kronor. Boendeservicedelegationen (jfr not nedan), bostadsdepartementet, konstaterar i Bulletin nr 12 bl.a. följande.

till ett värde av i storleksordningen 100 miljarder kronor årligen i Sverige. Det motsvarar ungefär 24 000 kronor per hushåll. Och då har bara vissa, om än de mest betydelsefulla av de lokala bastjänstema, inräknats. Men ingen kommersiell service har inkluderats, inte heller värdet av det informella arbetet i bostadsområdet. 1) Delegationen kommer att i en särskild rapport, nr 6, vilken publiceras 1990-06-30, att redovisa närmare resultat från studien av de ekonomiska konsekvenserna av samordnad boendeservice. I december 1990 lämnar delegationen sitt betänkande till regeringen.

Resursema för de summerade tjänsterna - fastighetsskötsel, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, fritidsverksamhet och utbildning vid låg- och mellanstadieskolor används i huvudsak sektoriellt. Om nu dessa resurser betraktades som gemensamma skulle betydande sarnordningsvinster, antingen för minskade kostnader eller för att höja kvaliteten, kunna göras. Samutnyttjande av lokaler, gemensam organisation, samverkan mellan verksamheter och arbetsbyten skulle skapa nya möjligheter för serviceutveckling. Hur stora samordningsvinster man kan göra är det ingen som vet. Några räkneexempel kan emellertid stimulera fantasin. . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. . . .. Låt oss anta samma kostnadssänknin g som den Bostadsbolaget och Stadsdelsnämnden i Göteborg räknar med. Samverkan mellan hemtjänsten och fastighetsskötseln motsvarar ett för hyresgästerna inbesparat belopp på knappt 4 miljarder kronor. Om låg- och mellanstadieskolan utvecklar lokalsamverkan med barnomsorgen och fritidsverksamheten kan den öka sin disponibla yta med 20% utan extra kostnad. Denna standardhöjning kan värderas till knappt en miljard kronor. Låt oss anta samma samverkansnivå mellan barnomsorgen, skolan och hemtjänsten som i Graningebyn. Denna samverkan kan frigöra 9 miljarder kronor. Utländska erfarenheter tyder på att generalisthandläggama vid s k medaorgarkontor kan klara 70% av allmänhetens behov av förvaltningsservice. Innebörden från effektivitetsrationaliserings- och besparingssynpunkt vid sådan verksamhet i Sverige kan tyvärr för närvarande inte anges i ekonomiska termer. Redan i samband med utformningen av nedan föreslagna försöksverksamhet i Västernorrlands län bör man emellertid kunna bilda sig en relativtklar uppfattning därom. Vad beträffar möjligheterna att öka även intäkterna kan man förutsätta attetableringen av ett lokalkontor på en viss ort ökar ortens attraktionskraft och därmed i princip ökar underlaget för var och en av de i lokalkontoret ingående verksamhetema.

5.3 samhällsekonomiskt: överväganden

Det sätt på vilket sparandet på det statliga området skett under senare år, med utnyttjande av nämnda osthyvelsprincip, har knappast varit befrämjande för de regionalpolitiska strävandena. Statliga verksamheter på mindre orter har ibland drabbas mycket hårt. Samtidigt får konstateras att även centrala såväl som regionala statlig ver-koch myndigheter varit utsatta för besparingskrav vilka fått till följd att man ibland till och med mycket starkt har fått dra ner på sin administration. Neddragningar av centrala statliga verksamheter har även åstadkommits genom de kommunaliseringar som skett. Dessa centrala och regionala statliga institutioner har trots allt, om än iblurd i annorlunda skepnad, levt vidare på sina respektive orter. Pa mindre orter däremot har underlaget för sevicen, på grund av urbaniseringen, efter hand dragits undan. De satliga verk och

myndigheter unikt vilka dessa olika sevicelnstimtiortema sorterat har kunnat konstatera att lönsamheten för dessa, från företags-/verksarnhetsekonomisk synpunkt, stadigt minskat. Kraven på sparande for den samlade adminisu-ationen har därmed bäst kunnat tillgodoses genom nedläggning av de små sevioeinstitutionema. Obestridligt har lönsamheten på det sätt den deñnierats varit sämst just där Den främsta skillnaden mellan sparandets konsekvenser för stora respektive små orter har således varit att man i de föna fått vidkännas neddragningar medan man i de senare drabbats av nedläggningar. Och, bör det observeras, nedlåggningarna har framför allt gällt sådant som kan betecknas som barservice, dvs sådant den enskilda människan utnyttjar mer eller mindre dagligen. Nedläggningen av en väsentlig serviceinstitution på en mindre ort minskar omedelbart onens artraktionsvärde. Konsekvenserna blir emellertid större än så. Som framgår av hilagaf slår man dessutom hål på den samlade infrastrukturen på orten på ett sådant sätt att även andra serviceverksamheter drabbas. l sämsta fall underskrids vissa bestämda lönsarnhetströsklar så att även dessa verksamheter får lov att awecklas. I slutändan påskyndas utflyttningen från landsbygden. l rättvisans namn bör det tilläggas att det inte är det statliga eller kommunala sparandet som är enda orsak till urbaniseringen. Mycket starka ekonomiska krafter ligger i grunden bakom denna utveckling. Ett för många mindre orter mycket påtagligt fenomen är t ex externa etableringar av stormar-knader vilka vänder sig till bilbuma kunder och som undergräver iörutsätmingama för handeln i övrigt inom en vid region. De regionalpolitiska målen om arbete, service och god miljö i samtliga delar av vårt land har ständigt bekräftats av riksdagen allt sedan 1960-talet. Vad man strävat efter att få till stånd är en viss form av jämställdhet mellan människor oberoende av var de råkat bo. Vilken konkret innebörd man lagt in i t.ex. servicemålet har emellertid kunnat diskuteras. Den fråga som idag inställer sig är hur man genom nytänkande och genom nya grepp skall organisera servicetörsörjningen så att de regionalpolitiska målen skall kunna bibehållas samtidigt som kostnadsutvecklingen stabiliseras? Kostnaderna för att erbjuda samhällelig och även annan service måste alltid i någon mån fördelas mellan individema och samhället. Det handlar om att uppnå en form av balans där de enskilda människornas kostnader upplevs som rimliga. Beroende på var man är bosatt måste dessa kostnader även tillåtas variera i viss utsträckning. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid knappast förenligt med de regionalpolitiska målen eller med det regionala jämställdhetsmålet i mer vid bemärkelse att man i så betydande grad som vad fallet varit tillåtit att besparingarna inom den offentliga sektorn fått gå ut över dem som bor på landsbygden. Genom de indragningar av statlig service som skett på landsbygden har man tvingat människorna till ökat resande och således till uppoffringari form av såväl tid som pengar. Nästa led i utvecklingen har bestått i flyttning till större orter och en

fortsättning av den allmänna urbaniseringen. Konsekvenserna i den vidare samhällsekonomiska betydelsen är omfattande. Användbara byggnader och en redan fungerande infrastruktur i övrigt har övergetts. Istället har man fått bygga upp helt nytt på den större ort det gäller. Den kommunala ekonomin har dåmted utsatts för onödiga påfrestningar. På grund av flyttningen har det dessutom uppstått ibland svåra sociala problem vilka kommunerna fått lov att hantera mm. Samtidigt som detta konstateras måste man även slå fast att problemet med den sviktande samhälleliga ekonomin och f ö bristen på arbetskraft är en realitet. Därmed återstår endast om man vill åstadkomma besparingar och samtidigt ge politiken på nya lösningar serviceområdet en mer aktiv regionalpolitisk prägel. Man bör göra klan att man genom samverkan över sektor» m.fl. gränser kan åstadkomma betydande effektiviseringar av skilda verksamheter. Dessa möjligheter måste därför utnyttjas. Vidare måste man i framtiden låta besparingar och i förekommande fall nedläggningar hellre drabba den centrala och framför allt regionala statliga nivån före den lokala. Kommunerna, på vilkas mm tömyelsen av den offentliga sektorn således i betydande grad hänger. initiativförmåga bör i annan utsträckning än tidigare få möjlighet att skapa från även arbetssynpunkt attraktiva tätorter. Skulle en utveckling i antydd riktning åstadkommas skulle den samhälleliga servicen, enligt utredningens uppfattning, för överskådlig tid kunna behållas på åtminstone nuvarande nivå för

befolkning och näringsliv i samtliga delar av vårt land

och skulle ett väsentligt bidrag även lämnas till utvecklingen av regionalpolitiken i stort. I anslutning till vad som anförts i föregående avsnitt kan konstateras att utveckling av lokalkontor och andra samverkansformer, av all erfarenhet att döma, leder till betydande effektiviseringar av offentlig verksamhet och får stor samhällsekonomisk betydelse. Till detta kommer att samverkan över sektorgränser är befrämjande från även social synpunkt. Såväl de boende, personalen som de medverkande organisationerna i de av boendeservicedelegationen utvärderade projekten finner att verksamheterna i fråga tilltört välfärden positiva kvaliteter. lnte minst viktigt torde det vara att arbetsmarknaden, på de orter som kommer i fråga för olika samverkansåtgärder, blir mer diversifrerad och framtidsinriktad. finns det anledning att även erinra om att vidtagna samverkansåtgärdcr Avslutningsvis etc. i sig inte utgör någon garanti för kostnadsminskningar mätt i absoluta tal. Sätter man efter hand målen högre än tidigare, eller växer behoven av t.ex. demografiska skäl (en allt äldre befolkning kräver t.ex. mer vård) minskar besparingarna i motsvarande mån.

5.4 Teknikutnyttjande

I propositionen om datapolitik för statsförvaltningen (1987/88:95) refereras inledningsvis till grunden för refonnarbetet på datapolitikens område i statsförvaltningen. Statsrådet

anför: Regeringens program för fömyelse av den offentliga sektorn har som mål att skapa en effektiv offentlig sektor som erbjuder hög kvalitet och god service på medborgarnas villkor. l fömyelsearbetet är det viktigt att utnyttja data- och kommunikationssystem. Samtidigt får tekniken inte användas okritiskt. I propositionen om datapolitik (1984/85:220, FiU 1985/86:5, rskr 88) har regeringen angivit riktlinjerna förden framtida datapolitiken. Riksdagen har godkänt dessa. De innebär bl a att användningen av datatekniken skall främja utvecklingen av den offentliga verksamheten samt de anställdas kompetens och ansvarstagande, att den personliga integriteten skall värnas om och att sårbarheten hos datasystemen skall minskas. I bilaga l till propositionen erinrar statsrådet om att samarbete i ADB-frågor redan förekommer mellan staten kommunerna och landstingen. Näringslivet deltar i detta samarbete bl a kring säkerhetsfrågoma Enligt statsrådet bör samverkan av sådant här slag stimuleras och vidgas. Vidare erinras om särskilda försök som bedrivs i olika regioner. Vad beträffar MISO-projektet i Västernorrlands län anförs följande. Jag finner det angeläget att uppmärksamma detta fömyelsearbete eftersom det utgår från en helhetssyn på medborgarnas behov av service och sker i samverkan mellan de olika organen inom offentlig sektor. Projektet bör enligt min bedömning kunna ge erfarenheter av allmänt intresse för det fortsatta fömyelsearbetet inom den offentliga sektorn. Länsstyrelsen i Västernorrlands län bör därför få särskilda medel för viss utredningsverksamhet samt för utvärdering och dokumentation av erfarenheter. Den i propositionen efterlysta dokumentationen av erfarenheterna från hittills bedriven verksamhet inom ramen för MISO-projektet föreligger i viss utsträckning idag. Regeringen har även ställt medel till projektets förfogande (jfr. ovan). Erfarenheterna är så positiva att det nu, enligt utredningens uppfattning, kan vara tid att utvidga verksamheten till försök i större skala och med regional omfattning. Utredningen har (jfr Förslag nedan) föreslagit att en försöksverksamhet av fullskalekaraktär med utveckling av lokalkontor mm genomförs med sin tyngdpunkt förlagd till Västernorrlands län. Därvid skulle möjligheterna till utnyttjande genom datorteknik av s k expertsystem mm prövas. De erfarenheter som vunnits genom det så kallade Luleprojektet i Norrbottens län beträffande möjlighetema till digital dataöverföring mellan lokalkontor m fl bör även komma till utnyttjande i det vidare arbetet. Detsamma kan gälla erfarenheter från liknande verksamheter vilka drivs av Lex. landstinget m.fl. i Jämtlands län. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, m.fl. Det finns avslutningsvis anledning erinra om att den nya informationsteknologin kan bidra till koncentration av arbetstillfällen. d.v.s. till fortsatt urbanisering, lika väl som den kan vara ett verksamt medel för spridning av arbete och boende. Tack vare möjligheterna till snabb data- och bildöverföring över långa distanser kan åtskilliga verksamheter förläggas i princip på vilken ort som helst i landet. Om den nya tekniken skulle bidra till koncentration istället för till spridning skulle en väsentlig förklaring kunna vara att man av slentrianmässiga skäl höll fast vid gamla lokaliseringsorter trots att lokaliseringsbetingelserna nu var helt andra än tidigare. l det nytänkande den moderna tekniken medger, och

som måste komma till stånd. skall exempelvis kunna ingå sådant som att en (stömc) kommun, exempelvis på grund av bättre tillgång på arbetskraft där eller på grund av att man vill undvika pendling, förlägger verksamheter till en annan (mindre) kommun.

6. ÖVERVÃGANDEN OCH FÖRSLAG

6.1 överväganden

Det torde stå klart att den regionala utvecklingen, trots törbätuingama under senare år av befolkningsutvecklingen i även glesbygdsområden, långsiktigt pekar mot fortsatt koncentration av resurser till främst storstadsområdena och fortsatt urbanisering. De krafter som verkar i motsatt riktning, För t ex ett bibehållande av servicen i glesbygden, är fortfarande alltför svaga för att stå emot denna allmänna utveckling. Samtidigt finns det en potential i form av otillräckligt utnyttjade mänskliga och andra resurser i de mer glest befolkade områdena av vårt land vilka, om de kunde tas till vara fullt ut skulle kunna utnyttjas för att vända den regionala utvecklingen och för att lämna ett väsentligt bidrag till vältärdsutvecklingen i stort. BLa. har Landsbygd 90-kampanjen visat det. Utredningen har i korthet fattat det som sin uppgift att ange vägar för att komma till rätta med de hinder som finns för utveckling av lokalkontor m.fl. samverkansformcr, att uppmärksamma de effektiviseringsmöjligheter och de effektiviseringsvinster som står att finna i sådan samverkan samt att visa på fördelarna från servicesynpunkt för de enskilda människoma. Ett grundläggande problem i det regionalpolitiska arbetet är att de ekonomiska restuserna. med nuvarande utveckling for kostnaderna for att upprätthålla service och annan infrastruktur, inte kommer att vara tillräckliga för att svara upp mot de framtida behoven. Bristen på arbetskraft kommer dessutom att göra sig allt mer gällande. Utvecklingen pekar bland annat mot att nuvarande servicenivå kommer att få dras ner i mycket betydande

omfattning. Varje enskild servicegren är idag pressad av kraven på aesparingar. T.ex. postkontor kommer att avvecklas efter hand. Intressant i sammanhanget är att sådana kontor i såväl glesbygd som storstadsområden drabbas. Problemen med den försämrade servicen, inte minst för äldre och handikappade och för människor boende i de mer glest befolkade områdena av vårt land kan inte, på sätt som tidigare, mötas med ökade ekonomiska och personella insatser. För att trots allt klara serviceförsörjningen och vidmakthålla grunden för utveckling över huvud, krävs det därför att ett helt nytt tänkande får göra sig gällande och att man från såväl statligt som kommunalt håll tar de initiativ som nu krävs. Vid de kontakter som tagits med olika statliga såväl som kommunala instanser har stor enighet rått såväl om behoven av snara insatser som även om vilken typ av insatser det i ifrågavarande sammanhang närmast gäller. Alla är idag väl medvetna om vilka problem den offentliga förvaltningen står inför. Servicebehoven ökar samtidigt som resurserna, ekonomiska såväl som personella, tenderar att krympa. Gjorda erfarenheter visar att man genom ett mer effektivt umyttjande av dessa till buds stående resurser bättre kan klara serviceforsörjningen för människorna och ibland till och med kan avsevärt förbättra den. Och denna effektivisering står i betydande utsträckning att ñnna i att man samverkar över sektorgränscr såväl som över gränsen statligt/kommunalt. Problemen med att trots allt få till stånd samarbete i avgörande utsträckning över dessa gränser är emellertid betydande. l tider när resurserna krymper ligger det nära till hands för många att välja att sluta sig inom sitt skal, hänvisa till olika hinder och slå vakt om det man har istället för att öppna sig för samarbete utåt. Vissa strategiska insatser från statsmaktemas sida, vilket for övrigt särskilt omvittnats, skulle emellertid kunna leda till ett snart avlägsnande såväl av de faktiska hinder som finns som bryta upp olika låsningar vilka ofta bottnar i ett historiskt betingar vakande över det egna verksamhetsområden

Behovet av aaktoritativa

uttalanden och anvisningar

Genom att det är fråga om ett led i förnyelsen av den offentliga förvaltningen, om än genomförd på frivillighetens grund, blir kraven på omtänkande och kraven på initiativ i nya banor betydande. En väsentlig första utgångspunkt för olika statliga förvaltningars och olika kommuners ageranden måste därför bestå i att man har någon form av auktoritativt centralt statligt uttalande som stöd. Utredningen är övertygad om att serviceförsärjningen för befolkningen i landets samtliga delar, om nödvändiga åtgärder (jfr nedan) vidtas, skall kunna upprätthålla.: pd åtminstone

nuvarande nivå. Långsiktigt kan det ske inom nuvarande kostnadsramar för samhällen stort. Det ñnns nämligen en mycket betydande effektiviserings-och rationaliseringspotential inom offentlig verksamhet, inte minst på regional statlig nivå vilken. om den tas till vara, kan utnyttjas för finansiering av även offensivt präglade insatser. De ofrånkomliga initiala kostnaderna bör. särskilt i förhållande till de framtida samhällsekonomiska vinsterna, bli mycket begränsade. Den klart uttalade väg man skulle anvisa för förverkligande av målen för serviceförsörjningen skulle vara etablering av samarbete mellan statliga myndigheter och verk sinsemellan liksom samarbete mellan statliga och kommunala sådana. Även privat

verksamhet skulle. där så visade sig lämpligt, ingå bland samverkanspartema. En konkret

fonn härför skulle även pekas ut nämligen samarbete kring utveckling av lokalkontor. Förslaget att samarbeta kring uppbyggnaden av lokalkontor kan sägas ha två syften. Dels har erfarenheten redan visat att en riktig utformning av sådana kontor leder till effektiviseringar och därmed till besparingar samtidigt som servicenivån till och med kan höjas. Tillkomsten av lokalkontor är således enbart av den anledningen väl värda att stimulera. Dessutom är det väsentligt att man har detta någotsånär konkreta objekt att inledningsvis hänvisa till när man vill stimulera sektormyndigheter. kommuner m fl till samarbete. Lyckas dessa att till rimliga initiala kostnader tillsammans skapa lokalkontor vilka röner uppskattning hos berörda kan det inspirera till fortsatt samarbete på kanske helt nya områden. Byggs dessa lokalkontor upp på rätt sätt kommer man dessutom att snabbt kunna tillgodogöra sig t.o.m. betydande ekonomiska vinster. Erfarenheterna från särskilt boendeservicedelegationen och sambruksprojektet är sådanaNad gäller ytterligare samverkansområden kan nämnas gemensamt utnyttjandet av infomtationsteknologi inom olika verksamhetslält. Det kan vidare gälla informationsspridning, rådgivning. utbildning o.s.v.

Behovet av försök

Utredningen har, som framgått, visat att en betydande försöksverksamhet med utveckling av lokalkontor påbörjats. Tyvärr är dessa försök, åtminstone de vid vilka statsmakterna haft ett mer betydande ansvar, antingen ännu inte genomförda i full utsträckning, eller har de genomförts så nyligt att någon egentlig utvärdering inte har kunnat ske. Försöken har även varit ofullständiga. Det har saknats där ingående komponenter (utnyttjande av ny teknik t ex) av stor betydelse i sammanhanget. Försök i vilka man utgått från människornas på de enskilda orterna behov av -service, i vilka man vidare kartlagt resurserna, formulerat målen osv, har knappast förekommit över huvud. Någon ens i vissa delar enhetlig metodik har heller aldrig utnyttjats. Ett mycket väsentligt område som fortfarande

är helt oprövat gäller samutnyttjande av personal över sektorgränser eller över gränsen statligt/kommunalt. Erfarenheter visar att en utveckling av lokalkontor knappast kan administreras fram genom några slags utfärdanden av råd och anvisningar. Utredningen förordar därför att försöksverksamhet med mer utvecklade former av lokalkontor med i princip samtliga berörda instanser inblandade, inte minst fackliga organisationer, startar med början i Västernorrlands län. Det får emellertid inte resultera i att pågående verksamheter exempelvis i postens, olika länsstyrelsers, i byalags m fl regi mer eller mindre läggs ner i avvaktan på resultaten därifrån. Väsentligt att påminna sig är att utan ett mänskligt engagemang och utan människornas egen vilja till samarbete kommer man knappast att lyckas att över huvud förnya den offentliga sektorn. Därför är det mycket angeläget att alla seriösa initiativ på lokal eller regional nivå stöds. Från i försöken ingående medverkandes sida gäller det att vara öppen for även okonventionella grepp där offentliga och privata instanser samarbetar. Posten, lanthandlaren, bensinstationen, försäkringskassan, m fl behöveri framtiden inte ha sina en gång för alla givna roller. statsmakterna bör så långt möjligt medverka aktivt även i dessa övriga försök samtidigt som det är mycket angeläget att kommunema är aktiva och utvecklar en egen kompetens på området.

Behovet av fria medel

Vill man verka för mer varierade lösningar på serviceområdet måste man komma till rätta med det grundläggande problem sektorisetingen av vån samhälle skapar. Orsakerna till varför man inom offentlig förvaltning i så betydande utsträckning avstått från att pröva möjligheterna till samarbete står inte att finna i förekomsten av lag- eller regelverk som skulle förbjuda varje form av sådant samarbete. Det kan istället hänföras till traditionerna inom denna förvaltning. Problemen med den sektoriserade förvaltningen redan i samband med grundläggs budgetprocessen. Varje statligt verks och myndighets anslagsframställning granskas till exempel med hänsyn till den egna många gånger strikt definierade verksamheten. Varje verk har formulerat sina egna Verksamhetsmål och varje verk har att effektivisera och rationalisera så att de sparmål som gäller för just denna egna verksamhet uppnås. Några fria resurser vilka skulle kunna utnyttjas för tvärsektoriellt samarbete eller för samarbete på ett friare sätt med tex kommunerna existerar inte. Till det kommer att de mål för skilda statliga verksamheter som en gång formulerades tillkom i en tid när såväl behoven sotn de ekonomiska resurserna för att tillfredsställa dessa behov var andra än vad de är idag. Iden framtida budgetbehandlingen bör varje statligt verk och myndighet anvisas en t v

relativt begränsad pott att utnyttjas för tvärsektoriellt samarbete och samarbete med kommuner m fl kring hithörande frågor. För övrigt skulle budgetbehandlingen i stort låta sig mer präglas av ett belöningstänkartde snarare än av ett restñktivitetstlinkartde. Skulle man t.cx. uppfatta att vinsterna från effektiviserings- och rationaliseringsstrlivandena enbart utnyttjades for att stötta annan ineffektiv verksamhet skulle nagot av grunden för dessa stravanden dras undan.

Behovet av en central instans

Erfarenheter visar emellertid att även mer preciserade uttalanden från riksdag och regering, sannolikt även ett som skulle gälla utveckling av lokalkontor, alltför många gånger gett klent resultat. Förklaringen har ofta varit att man inte på ett klan och entydigt sätt pekat ut ansvariga för genomförandet och vidare att man inte fäüt upp det hela. Skall ovan diskuterat samarbete mellan statliga myndigheter, kommuner m fl liksom fö. beslut om delegeringar till kommunerna leda till avsett resultat måste därför dessa två frågor klaras ut samtidigt som verksamheterna startar. Inte minst viktigt är det att man på central statlig nivå tar fasta på behovet av uppföljning särskilt som den här föreslagna modellen för den statliga politiken på området innebär en övergång från en i betydande utsträckning verksamhets- till en mer målinriktad styrning. För att ett aktivt genomförande liksom uppföljning och samordning skall komma till stånd måste det nära regeringskansliet ñnnas en instans med såväl klart ansvar som klara befogenheter. Förekomsten av faktiska hinder för samarbete måste vidare undanröjas. Exempelvis kan sekretessfrågor utgöra ett problem. Enligt utredningens uppfattning kan det emellertid endast röra sig om ett relativt fåtal, om än i vissa fall problematiska, sådana. Vilka dessa egentliga hinder är, särskilt då i samband med utveckling av lokalkontor, kan emellertid inte anges innan praktiska försök fullt ut i integrerade former genomförts. Bland hinder som nämnts är sådana som gäller sekretessfrågor, huvudmannaskapsfrågor, beslutanderättsfrågor, frågor om arbetsgivaransvar. trygghetsavtalet, föreskrifter vilka förhindrar samarbete över sektorgränser utan att regeringens medgivande inhämtats, m fl. Ett hinder som även nämnts har varit länsstyrelsemas avsaknad av beslutanderätt i konkreta frågor som rört sektororgans m.fl. verksamheter.

Behovet av lokalt engagemang

Vad beträffar behovet av omtänkande måste man koma till insikt om att man knappast förmår fonnulera målen för serviceforsöijningen i varje enskild liten del av vårt land och

att man inte heller fömxår anvisa några en gång för alla givna lösningar på problemen Det måste göras klart att behoven hos befolkningen i olika delar av vårt land skiftar, tex vad beträffar service. Dessutom skiftar uppfattningarna om på vilket sätt denna service skall tillgodoses. Man har dessutom många gånger en egen kompetens att utnyttja även lokalt och inte minst viktigt: man kanske stimuleras av att själva få finna ut lösningar på sina problem istället för att få lösningarna mer eller mindre färdigt serverade. Många metoder finns att välja mellan. Servicen kan tillgodoses vid fasta serviceinrättningar, genom ambulerande verksamheter eller genom utnyttjande av modem informationsteknik. Posten, lanthandlaren m fl kan ibland svara för serviceverksamheter vilka man vanligtvis inte förknippar med vederbörandes verksamhetsområden osv. Väsentlig vad gäller detta omtänkande är vidare att man även gör klart att man inte förmår skapa någon slags total rättvisa mellan människor oeroende av var de bor. Varje given lösning på t ex ett visst serviceproblem gynnar vissa orter och regioner på grund av de faktiska förhållanden som råkar råda där medan de till och med kan missgynna andra orter och regioner där förhållandena är helt andra. varierade lösningar vilka så nära som möjligt svarar upp mot de behov som finns på varje enskild on bör istället vara det eftersträvansvärda. De välfärdsmål som formuleras bör ge spelrum för sådant. Man bör kunna överlåta åt den lokala nivån, d.v.s. den nivå där man befinner sig närmast de människors vars problem det gäller att lösa och där man följaktligen bäst kan anpassa lösningarna till de verkliga behoven, att omsätta välfärdsmålen i konkret handling. Endast på det sättet närmar man sig något slags optimalt utbud av service och bidrar man effektivast till att förbättra utvecklingsbetingelsema. Det är av dessa senare skäl utredningen uppmärksammar på kommunernas strategiska betydelse vid fömyelsen av den offentliga sektorn. Det kan nämnas att vissa mer sydligt belägna län i sina yttranden till utredningen erinrat om möjligheterna att som något av ett alternativ till statligt uppbyggda lokalkontor istället delegera ansvar och befogenheter till kommunerna. Vid sidan av kommunernas serviceutbud har även vissa fonner av statlig service stor

betydelse. Till exempel erbjuder

posten tjänster som varje människa snart sagt dagligen och oavsett bostadsort är beroende av. Dess framtid därför en angelägenhet av allra största betydelse. Följande citat från postens yttrande 1990-02-20 bör därför leda till viss eftertanke. Det illustrerar för övrigt, åtminstone i någon mån. de problem även andra serviceproducenter står inför.

h r rin v tk n r n t Transaktionerna på postkontoren har under en femårperiod minskat med mellan 40-50%. Paketen levereras i ökad utsträckning från dörr till dörr. Lönekostnadcrna har ökat med 25% på två år. Skatteökningar har skett när det gäller energi och transporter. Lokalkostnadema har i många fall stigit med upp emot 100%.

6.2 Förslag

Utredningen föreslår följande. l. Ett auktoritativt uttalande bör göras från centralt statligt hall om angelagenheten av samt målen för samverkan över sektorgränser liksom över gränsen statligt/kommunalt. Uttalandet skulle således i första hand riktas till den samlade offentliga verksamheten. Samtidigt bör möjlighetema till samverkan över gränsen offentligt/privat hållas öppen. Vad särskilt gäller statlig verksamhet skulle frågan utvecklas ytterligare i de anvisningar for budgetarbetet regeringen anger för de statliga verken och myndigheterna. För t.ex. länsstyrelserna bör gälla att möjligheterna till samverkan skall prövas. 2. Förutom att staten, över statsbudgeten, direkt bör stödja olika försök att utveckla lokalkontor mfl. samverkansfomter i skilda delar av landet bör även andra finansieringskällor utnyttjas. Det gäller bl.a. länsstyrelsemas projektmedel samt de medel sotn disponeras av statens förnyelsefonder och kommunernas trygghetsfonder. Ett fullskaleförsök med utveckling av lokalkontor mm. bör påbörjas med tyngdpunkten t.v. förlagd till Västernorrlands län (jfnunder särskild rubrik nedan). 3. För statliga organ, särskilt regionala och lokala sådana. bör budgeteras fria medel att utnyttjas för ifrågavarande samverkansaktiviteter. Det pågår redan men krävs ytterligare betydande ansträngningar för att få till stånd en förnyelse över huvud av den statliga budgetprocessen. Budgetarbetet bör utnyttjas som ett aktivt instrument i den offentliga verksamhetens omvandling. 4. En central instans nära regeringskansliet, förslagsvis inom stat-kommunberedningen, bör utses att ansvara för att driva utvecklingen på området. Denna instans bör ägna sig åt bLa. följande frågor. - Följa och utvärdera pågående verksamheter, inte minst med hänsyn till den regionala utvecklingen, klargöra problem och hinder för samverkan, - sprida kunskaper på området, bl.a. från försöket i Västernorrlands län samt ge regeringen fortlöpande underlag för anvisningar och åtgärder i övrigt i refomiarbetet. S. Arbetet syftande till delegering av ansvar och befogenheter till kommunerna bör intensifieras.

Fullskaleförsölr i Västernorrlands län

Utredningen har (jfr ovan) föreslagit att ett fullskaleförsök med att utveckla lokalkontor mm. skulle påbörjas med tyngdpunkten t.v. förlagd till Västemorrlands län. Motiven för att, utöver all redan förekommande och mycket angelägen försöksverksamhet på området, starta även ett särskilt fullskaleförsök är framför allt tre: Försöket kommer, för det första, att uppmärksammas vilket bidrar till att man sprider budskapet om en förnyelse av den offentliga sektorn. Det är väsentligt eftersom det inspirerar till försök i sådan riktning även i andra delar av landet. Det andra väsentliga skälet är att försöket som sådant kommer att kunna fungera som ett konkret exempel vilket, åtminstone i delar, kan tas efter och därmed Förhoppningsvis påskynda utvecklingen över huvud. Det tredje skälet är att man genom ett fullskaleförsök får tillfälle att pröva den moderna informationsteknologins möjligheter fullt ut. Med hänsyn till vilka stora ekonomiska, samhållsekonomiska m.fl. värden som står på spel är det dessutom angeläget att försöket såväl påbörjas som genomförs snabbt. Att denna försöksverksamhet samordnas .med det pågående sambruksprojektets verksamheter tas för givet. Att detta breda fullskaleförsök skulle genomföras med tyngdpunkt i just Västemorrlands län hänger samman med att man där. enligt utredningens bedömning, ligger mycket långt framme i arbetet på utveckling av lokalkontor, över huvud i arbetet på en förnyelse av Det engagemang t.ex. TCO:S visat prov på just där har även offentlig förvaltning. Det innebär inte att man i andra län inte har intressanta och värdefulla betydelse. erfarenheter från detta fält. Tvärtom ñnns det i snart sagt varje län sådana erfarenheter och

kunskaper. Åtskilliga

kommuner har numera viktiga kunskaper att förmedla från arbetet inom ramen för sambruksprojektet. Detsamma gäller t.ex. länsstyrelsen i Jönköpings län. Vad gäller erfarenheter från utveckling av lokalkontor på länsnivå kan Norrbottens, Gävleborgs och Uppsala län nämnas. Beträffande teknikutnyttjande vid länsstyrelserna, inte minst viktigt i sammanhanget, kan länsstyrelserna i Norrbottens och Göteborgs och Bohus län utgöra exempel. Landstingets i Jämtlands län erfarenheter på informationsteknologiområdet är ett ytterligare exempel. Vid försöksverksamheten i Västernorrlands län måste alla sådana här väsentliga erfarenheter och kunskaper utnyttjas. Samtliga berörda och intresserade instanser, statliga, kommunala och andra, inte minst fackliga, bör således att medverka. Enligt utredningens uppfattning bör, bland inbjudas statliga verk och myndigheter, särskilt posten ha en tung roll i sammanhanget.

Carl-Öije Segerlund vid Svenska kommunförbundet har, efter överenskommelse

med utredningen, arbetat fram en promemoria, Idé-PM om en kund-/medborgamära offentlig förvaltning, vilken redovisas som büggaj. Bl.a. de förslag till åtgärder som presenteras där finns i sammandrag återgivna på sid 25-26 ovan. Segerlunds syn på angelägenheten av och möjligheterna till förnyelse av den offentliga förvaltningen delas av utredningen. De förslag till åtgärder mm som presenteras är mycket

intressanta och tänkvärda. PM:n får ses som ett mycket värdefullt underlag bLa. för uppläggningen av och det vidare arbetet med ett fullskaletörsök. Tyvärr har utredningen, på grund av den begränsade tid som stått till förfogande, inte haft nxöjlighet att med anlitande av erforderlig expertis från olika områden och efter nödvändiga kontakter med intressenter utforma ett konkret förslag till uppläggning av ifrågavarande försöksverksamhet.

GLESBYGDSDELEGATTONEN (I l977:02)

Utredningen redovisar enligt min mening en alltför negativ inställning till de s.k. utvecklingskontoren. Jag anser att etableringar av sådana kontor i främst norra inlandet och Bergslagen är viktiga inslag i den inomregionala decentraliseringen och mycket angelägna från regionalpolitisk synpunkt. Det är betydelsefullt att verksamheter som har till uppgift att främja utvecklingen i prioriterade områden finns på plats och inte enbart arbetar från residensstäderna. Det ger en bättre närkontakt med bygden och stärker kompetensen i

dessaområden. Det innebär också en önskvärd samverkan över sektorgränser och en

sammantaget effektivare verksamhet. Enligt min mening är det en av de viktigaste åtgärderna för att stärka infrastrukturen i dessa regionalpolitiskt prioriterade områden.

Det är självklart att utvecklingskontoren inte ska ersätta en decentralisering till kommunal nivå. En huvudinriktning bör vara att stärka den kommunala kompetensen och öka kommunemas inflytande inom regionalpolitiken. Även i fortsättningen kommer emellertid funktioner att finnas kvar på regional nivå som inte nödvändigtvis behöver ligga i rcsidensstaden. Den regionala nivån bör i sin tur fönärkas genom en fortsatt decentralisering från central nivå.

De problem som utredningen redovisar med utvecklingskontaen väger enligt min mening lätt vid beslut om etableringar. Visst kan svårigheter uppstå med att rekrytera personal och avgränsa ansvarsområden men det är nomrala problem vid omorganisationer som de ansvariga säkert är kompetenta att hantera. Den samlade länsförvaltningen bör i någon mån förenkla etableringar-na.

Som en konsekvens av min inställning till utvecklingskontor i allmänhet följer att jag inte kan ställa mig bakom den negativa skrivningen om Västerbotten-projektet. Den satsning som planeras i Västerbotten bör enligt min mening uppmuntras.

Stockholm april 1990

Staffan Bond

Ilâäñllagedleü

_

n .l sm

A. Utredningens direktiv, Stat-kommunberedningen PM 1989-09-15 S9 B. Kartläggning av lokalkontor och andra samverkansformer 65 C. Lånsstyrelsernas samarbete över lânsgrånser mm 79 D. Samordnad Lokal Offentlig Service (SLOS) En utvärdering av en förnyelseprocess på Visa orter i

S7

Bilagornas innehåll

Bilaga A utgör en avskrift av de för utredningen gällande I bilaga B redovisas resultaten från den av förekomsten som skett via en enkät till länsstyrelserna. l bilaga C redogörs på samma sätt för resultaten från en enkät till länsstyrelserna som gäller l bilaga D görs en det s. k. Slasgmjgktgti Västernorrlands län. I bilaga E ugärdggas på samma sätt Iigmgmiçhçti norduppland. Bilaga F innehåller en grundad på dels karläggningcn enligt bilaga B och dels utvärderingama enligt bilagoma D och E. I bilaga G granskas och lännnas synpunkter pä i. “in IHI...H. l bilaga H diskuteras bl.a. förutsättningarna lör och lämnas förslag till utveckling av s.k. 1 bilaga I på scrviceonlrådet. särskilt den samverkan som sker med företag. kommuner och statliga verk och myndigheter Lglggmgd.

Bilaga A

Utkrecdlmñmgems dlñmelktlüv

Stlmtkalkoununmmwowcdlmümgem IPM 11989e®9e113

STAT-KOMMUNBEREDNINGEN PM BilagaA l 989-09- l 5

1. Bakgrund

Sedan början av åttiotalet har kraven på såväl bättre resursutnyttjande som bättre service ökat på statsförvaltningen. Parallellt fors en diskussion om hela den offentliga sektorns roll. Genom befolkningskoncentration mot stora tätorter har svårigheter uppkommit att upprätthålla servicenivån inom glesare befolkade områden. Detta gäller bl. a. försäkringskassor och postkontor. För att avhjälpa situationen har försök gjorts med lokal- och Servicekontor där man för samman funktioner från olika förvaltningar för att åstadkomma bärlcraftiga bmkningsenheter. › Dessa lokal- eller servioekontor är av olika slag. En typ kan sägas bestå av samverkan på mindre orter mellan skilda samhällsfunktioner som var och en är eller kan bli föremål för indragning. Det kan gälla arbetsförmedling, försäkringskassa och kommunal service. Former för sådan samverkan studeras f.n. bl. a. i Västernorrlands län. En annan typ av lokalkontor utgörs av enheter som flyttats ut från en residensort för att öka servicenivån i en del av ett län. På den berörda orten kan samverkan ske med redan existerande statliga och samhällsfunktioner. Lokalkontor av den här arten finns bl. a. i Tierp och i Hudiksvall. Andra skäl att etablera lokalkontor kan vara att man som ett led i en inomregional omlokalisering av statlig verksamhet söker att mer allmänt sprida arbetsplatser i länet. Utredningar med sådant syfte pågår f. n. i Västerbottens län. För de nya länsstyrelserna som enligt forslag i prop.1988/89: 154 skall bildas den l juli 1991. blir det också aktuellt att utveckla lokalkontor ide orter där i den nya länsstyrelsen ingående myndigheter redan ñnns. Det gäller bl. a. i Alvsborgs och Skaraborgs län. I det omfattande arbete som bedrivs från statsmakternas sida för att omvandla den offentliga sektorn i syfte att uppnå bättre resursutnyttjande, ökad effektivitet och förbättrad service för allmänheten kan inrättande av lokalkontor vara ett verksamt bidrag. Regeringen har med den bakgrunden ställt medel bl. a. till Glesbygdsdelegationens förfogande för att biträda lokala intressenter inför bildandet av lokala servioe- eller utvecklingskontor. Vidare har länsstyrelserna i Upplands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län tilldelats medel direkt för arbete med etablering av olika former av lokalkontor i länen. I regeringens proposition om särskilda regionalpolitiska insatseri Norrbottens län har sagts att en utveckling av lokalkontoren bör kunna ske inom de medel som ställts till länsstyrelsens förfogande. I anslutning till försöksverksamhet med olika former av lokalkontor kan också nämnas den verksamhet med sambruk som pågår i olika delar av landet. Denna verksamhet som initierats av bl. a. statskontoret innebär att statliga. landstingskommunala och kommunala myndigheter samverkar i olika praktiska frågor bl. a. i vad avser uppköp. Länsstyrelsen i Norrbottens län som är sammanhållande för ett försöksprojekt med sambruk mellan stat. landsting och kommun i Haparanda har konstaterat att ett närmare sådant samarbete inom den statliga familjen eller i vissa fall mellan stat och kommun bör vara möjligt att också utveckla på vissa av de orter där lokalkontor idag finns. En sådan utveckling skulle enligt länsstyrelsen kunna skapa en intressant form för sarnhällsinformationskontor i delar av länets glesbygd. Länsstyrelsen har anslagit 650.000 kronor till arbete med lokalkontor. Också i andra former bedrivs försöksverksamhet som syftar till att sprida samhällelig service. Försök att med modern teknik etablera decentraliserade kontaktmöjligheter för medborgarna pågår bl. a. i Västernorrlands län (MISO projektet) och i Norrbottens län

(Luleprojektet). Lokalkontor syftar, som tidigare antytts, ofta till en samverkan mellan både :tatliga och kommunala myndigheter. l vissa fall, även när det gäller lokalkontor, kan en samverkan mellan kommuner och statliga myndigheten olika län vara aktuell.

2. Utredningsbehovet

Olika försök med lokal- och Servicekontor pågår inom ett ganska brett fält. Bärtnde motiv bakom försöken synes vara att uppnå - ökad effektivitet - rationellare resursanvändning - förbättrad service till allmänheten förstärkning av ornrådenas näringslivs- och serviceutveckling Inom de begränsade resursramar som står till buds för den offentliga sektorn är det en fråga av stor vikt att varje möjlighet prövas att skapa förutsättningar för att uppfylla regionalpolitikens främsta mål, nämligen att uppnå en balanserad befolkningsutveckling och ge tillgång till arbete, service och en god miljö åt alla människor oavsett warde bori landet. Ett medel att uppnå detta mål är att på olika sätt förbättra infrastruktur-er genom att skapa offentliga organ sotn arbetar under decentraliserade former och arpassar sin verksamhet till olika lokala förhållanden. Lokalkontor och andra sambruks- och samverkansfomrer kan verksamt bidra till en sådan utveckling. En särskild arbetsgrupp bör därför tillsättas i stat-kommunberedningen för ttt allsidigt belysa de olika aspekter som är förenade med inrättande av lokalkontor och anda typer av samverkan mellan statliga och andra myndigheter.

3. Arbetsuppgifterna

Arbetsgruppen bör särskilt utföra följande uppgifter.

- En kartläggning inom de olika länen av hur redan befintligt arbete belrivs med påbörjade projekt angående lokalkontor dels belysa hur man inom de olika låren ser på frågan om att inrätta olika typer av kontor i framtiden. Parallellt med denna ka-tläggning skall analyser företas av de olika hinder av formell eller annan art som kan vara förknippade med inrättandet av lokalkontor.

- Analyser av mer modellbetonad karaktär utifrån utgångspunkten att söka lciterier för hur man eventuellt kan optimera den offentliga servicen inom oförändrade kosrradsramar genom att inrätta olika kontorstyper. Här bör arbetsgruppen kunna lägga ancra än rent glesbygdsbetonade synpunkter. - En belysning av olika kostnadsaspekter med hänsyn till genomförandetider 11m.Även de samhällsekonomiska konsekvenserna bör därvid belysas och möjligheterna at använda ny teknik.

- Ge en belysning och analys av de problem som är förknippade med samverkan mellan kommuner och statliga och andra organ som är belägna i olika län.

- I samband med kartläggningen bör arbetsgruppen kontinuerligt överföra kunscaper som vunnits från det ena projektet till det andra och därvid särskilt också beakta sådana utredningar som har betydelse i sammanhanget. Särskilt bör den huvudstudie som utförs av Statskontoret om sambruk inom den offentliga sektorn vara av stort irrresse för arbetsgruppen.

4. Arbetets bedrivandc

Arbetsgruppen bör redovisa sina resultat senast den 31 mars 1990. Gruppen bör biträdas av statskontoret och glesbygdsdelcgationen samt nära samarbeta med berörda statliga myndigheter och kommunala organ, samt när arbetet påbörjas och vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer.

Kmmüüâiggmñmg mv üwüxmllllmmtmu* well) mmdlm smmnvewüxmmsümrmau*

Christer Nyqvist 1990-01- 10 Utveckling AB

En uppgift för lokalkontorsutredningen är att kartlägga de olika lokalkontor och andra samverkansformer som ñnns etablerade eller som drivs på projektbasis ute i länen. För att få en aktuell sammanställning har lokalkontorsutredningen 1989-11-20 vänt sig till samtliga länsstyrelser för att uppdatera och komplettera det material som finns tillgängligt. Som vägledning for detta ställde lokalkontorsutredningen upp följande frågor.

l. Vilka lokalkontor finns etablerade, drivs i projektforrn respektive övervägs i länet? Det bör observeras att även i någon betydelse små projekt/armsatser kan vara principiellt intressanta 2. Vilken är den aktuella situationen for de olika lokalkontoren/pnojekten? 3. är intressanta (i någon mening utwärderingsmogna) att studera

närmare. VilkaJokalkontor/projekt

4. Vilken inställning har länsstyrelsen till lokalkontor som. regionalpolitiskt verktyg? Problem och möjligheter? 5. Övriga synpunkter av intresse i sammanhanget? Det kan t ex gälla utnyttjande av modern infomrationsteknik, samverkan över länsgränser mm.

Samtliga länsstyrelser utom en har besvarat frågorna. Svanen utgör grund för följande redovisning. Rubriken . lokalkontor som följd av en långtgående ornlokalisering av statlig verksamhet. . Etablering av lokalkontor för bättre service. Lokalkontor som medel för att trygga servicen på främst nnindre orter.

øwaww-

. Samverkan, decentralisering och sambruk. länsstyrelsens inställning

Övriga frågor

lokalkontor är ett sammansatt begrepp som uttrycker ollika former av samverkan. Genom dispositionen har vi önskat underlätta framställnimgen i så måtte att vi sökt särskilja lokalkontor med hänsyn till tillkomst och ändamål (11-3). l avsnitt 4 sammanförs samverkansfonner utan gemensamt tak. Observera att die samverkansformer som kartläggs avgränsas till sådana där staten på ett eller annat sätt medverkar.

l Västerbottens län finns idag planer på en långtgående och omfattande omlokalisering av statlig verksamhet. För ändamålet finns upprättat ett förslag ttill handlingsprogram. Detta

har lämnats som svar på lokalkontorsutredningens frågor. Handlingsprogrammet har ännu inte behandlats av länsstyrelsens styrelse. Det förslag som föreligger innebär att 103 tjänster omlokaliseras från den statliga länsförvaltningen i Umeå till Dorotea, Vilhelmina, Lycksele, Storuman och Sorsele. Tre lokalkontor etableras och länsskolnämnd, lantmäteri, och bilregister, rennäringsenhet länsturistnämnd omlokaliseras i sin helhet. Fördelat på orter ser förslaget ut på detta sätt: Qn .Mmmm .ng r Dorotea Bilregister l0 -15 Vilhelmina Lokalkontor 7 Länsskolnämnd 19 Lycksele Lokalkontor 8 Lantmäteri 40 Storuman Lokalkontor 7 Länsturistnämnd 6 Sorsele Rennäringsenhet 6,75

Iill lokalkontoren förs också en del av den på respektive on befintliga statliga servicen. Engångskostnaden för omlokaliseringen beräknas till 23 milj kronor och förutsätts täckas med medel från civil- och arbetsmarknadsdepanementens huvudtitlar. Länsstyrelsen föreslås hos regeringen begära rätt att besluta på samtliga berörda myndigheters samordnas med den nya länsförvaltningen som inrättas den l juli vägnar. Genomförandet 1991. Vi återger i fortsättningen några av handlingsprogrammets beröringspunkter med

lokalkontorsfrågan. Bland utgångspunkterna för satsningen nämns bl a att det lokala engagemanget måste kompletteras med en politisk vilja att bestämt och uthålligt föra över resurser inom länet från kust till inland. Utredaren redovisar flera argument för en sådan utveckling och säger vidare: Om man väger samman inlandets behov av infrastrukturen utbyggnad och myndigheter nas vidgade serviceåtaganden och kundorientering talar det för att en omlokalisering av verksamhet är nödvändig både för inlandets och myndigheternas egen myndigheternas utvecklings skull. En annan given slutsats är att en sådan omlokalisering måste vara behovs- och utvecklingsorienterad.

Behoven att förstärka och bredda infrastrukturen i inlandet betonas starkt. Serviceaspekten sätts alltså i främsta rummet. Det handlar om att förbättra service och därigenom göra orten mer attraktiv. Detta borde enligt utredaren leda till ökad aktivitet och på sikt ge goda

sysselsättningseffekter. Utredaren har tagit del av erfarenheter från omlokaliseringsförsök i andra län. Det gäller

främst lokalkontoren i Ånge,

Tierp och Hudiksvall. Han konstaterar bl a följande. * Ett grundläggande krav för framgång i omlokaliseringar är att , från länsledningen och styrelsen. och att processen drivs medvetet och konsekvent under hela genomforandeperioden. Uthålligheten är kanske den viktigaste kvaliteten, eftersom omlokaliseringar kräver attitydförändringar inne i den egna organisationen och sådana tar tid.

* En omlokaliser-ing, vare sig det är fråga om ett lokalkontor eller en ny lokalisering av en myndighet, medför oundvikligen Driftskostnadema bör åtmin stone teoretiskt bli desamma eftersom de huvudsakligen består av löner. Dessa tillkommande kostnader kan inte tas ut på den enskilda myndighetens anslag utan måste tillskjutas som en engångsanvisning. l annat fall måste målet begränsas med risk för diskreditering av verksamheten. * i den Ett omlokaliseringsprogram förutsätter naturligtvis inte bara medvetenhet organisationen utan också som skall betjänas av åtgärden. Den senare torde i allmänhet vara lättare att vinna, eftersom syftet är att på olika sätt starka mottagaren. Svårigheter kan tydligen uppstå, när servicemottagaren är en grupp av kommuner. * En annan erfarenhet att ta vara på, vilket väl också verifteras av den nämnda myndighetskretsen, är att de engagerade tjänstemännen vid sidan av sitt specialistkunnartde bör ha De bör vara beredda att utveckla nya arbetsformer, att vara det som brukar kallas nätverksentreprenörer. Det är klart att en ornlokaliserad verksamhet förlorar något av sina gamla referenser. Den vinner samtidigt något, nämligen ett nytt nätverk, som ger bredare och bättre kunskap om den verklighet som beslutet skall avse. Att väga och v låter sig inte göra exakt eller enkelt. Ingen vågar nog påstå att de olika kunskapskällorna har olika dignitet. * Aven om lokalkontoten i andra län innehåller strävanden mot egen beslutskompetens och resultatansvar, påpekar också de som driver detta hårt, att utvecklingen inte får gå mot en avsnöming framför allt gentemot länsstyrelsen. Länet skall fortfarande vara en enhet med en Kammarmu-

Utredaren menar att etableringen av lokalkontor bör ha en bred inriktning på utvecklingsstöd, på samverkan mellan olika organ och samordning med kommunens egna ansträngningar både vad avser policy och resurser. De orter som utses måste bl a ha en god gnuggar-kapacitet. Det gäller en differentierad arbetsmarknad som kan erbjuda arbete åt medflyttande, ett brett serviceutbud, en tillgänglig bostadsmarknad och utbildningsrrtöjligheter för ungdomar och vuxna. I dessa avseenden är inlandskommunema olika. Problemet är alltså att välja ut ett antal mindre kommuner, definiera det omland som lokalkontoret skall betjäna och se till att kontoren får tillräckligt stort arbetsinnehåll. De orter, som föreslås för etablering av lokalkontor är Lycksele, Vilhelmina och Storuman. Kontoren skall betjäna den egna kommunen men också närliggande kommuner. Det samlade förslaget till lokalkontor ser ut på följande sätt. Inom parentes finns angivna icke statliga funktioner, vars medverkan förutsätter särskild överenskommelse. En samlokalisering med kommunens näringslivssekretariat bör också övervägas, liksom att knyta annan statlig verksamhet på orten till lokalkontoret.

Lokalkontor Lycksele Länsstyrelsen Lantbruksnämnden (ny) l Regionalekonomiska enheten 2 Skggsvågjssgmlsen 2 Planenheten l Summa l7 Miljövårdsenheten l (U tvecklingsfonden l) Socialkonsulent l (Hushållningssällskapet l 1

Temrinalfunktion l Summa l9 Assistent l Av dessa 8 nya lokalisemgar

Lokalkontor Vilhelmina

Länsstyrelsen Lantbnrksnämnden l Regionalekonomiska enheten 2 k v l n Planenheten l Summa 18 Miljövåndsenheten 1 (Utvecklingsfonden l) Socialkonsulent l H h llni llsk t l Terminalfunktion l Summa 20 Assistent 1 Av dessa är 7 nya lokaliseringar

Lokalkontor Storuman Länsstyrelsen Lantbruksnämnden 3 Regionalekonomiska enheten 2 âkggsvamsstymlgg 2 Planenheten l Summa 19 Miljövårdsenheten l (Utvecklingsfonden l ) Socialkonsulent l H h llnin ”llsk l Terminalfunktion l Summa 2 l Assistent l Av dessa är 7 nya lokaliseringar

2. Etablgdng av lokakontgr for agge sçgiçe

De lokalkontor som etableras för att i första hand öka länsstyrelsernas service ute i länet är * I Norrbottens län finns lokalkontor i Karesuando, Kiruna, Pajala, Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur vilka tillkom i juli 1986 genom en omorganisation inan länsstyrelsen. Kontoren arbetar främst med rennäringsfrågor, rådgivning, fjällförvaltning och byggnadsverksamhet. l Jokkmokk finns ett nära samarbete mellan länsstyrelsen och naturvårdsverket. l länsstyrelsens miljövårdsenhet en anställd *

Servicekontoret Arjeploñhar i nge i Västernorrlands län inrättades 1982. Kontoret var en av

i arbetet att decentralisera statlig verksamhet enligt det uppdrag som gavs pionjärema länsstyrelserna 1979. Servicekontoret har en länsstyrelseanställd kontaktsekreterare och två assistenter som finansieras med bl a projektmedel. Verksamheten har till stor del inriktats mot att initiera och bereda ärenden rörande glesbygdsstöd. * l Tierp i norduppland startade 1989 en treårig försöksverksamhet med etablering av ett länskontor. Från länsstyrelsen bemannas kontoret av en projektledare, en administratör och två kontorspersonal. Vid kontoret finns pemianent även personal från lantbruksnämnden, Skogsvärdsstyrelsen och hushållningssällskapet. Vid behov inkallis personal från länsstyrelsen och olika länsnämnder. * l Hudiksvall öppnade länsförvaltningen ett lokalkontor l jan 1989. Från början startade verksamheten i begränsad skala men är nu utbyggd för 15 arbetsplatsen kontoret finns företrädare för länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, yrkesinspektionen,, lartbruksnämnden och Högskolan Gävle/Sandviken. Från länsstyrelsen ingår följande Funktioner: bilregistret, rättsenheten, sociala funktioner, miljövärdsenheten, regionalekonomiska

enheten och priskontoret.

lokalkontoren i Norrbottens län har sedan starten fått vidkännas en väsentlig minskning av volymen beredskapsarbeten. Detta har på flera orter påverkat lokalkontorens fortsatta existens. Länsstyrelsen har därför beslutat att aweckla viss verksamhet som berör flera av kontoren. I ett nytt projekt har länsstyrelsen som utgångspunkt valt att verka för en utveckling av lokalkontoren i Karesuando, Pajala, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog. Länsstyrelsen har lämnat följande uppgifter om det akmella läget i projektet: MÅL Behålla kontoren för att trygga statlig service samt att använda tjänstesektorn i utvecklingen av glesbygdens näringsliv. Bredda verksamheten inom länsstyrelsen. Samverka med andra statliga myndigheter. Sambruk stat-kommun. Kompetensutveckling. Teknisk utveckling. Inom projektgruppen: ST Norrbotten. Inom projektet: Statliga myndigheter, kommuner, hemslöjd m fl Upprustning av lokalerna i Pajala genomförd. Lokalsamordning i Jokkmokk genomförd. Personell omsuukturering pågår. Viss utlokalisering av ärendehantering genomförd (rovdjursrivna renar, renmärkesregister, vissa stödfrågor inom rennäring). Kompetensutveckling och teknisk upprustning av kontoren pågår. Datorisering av handläggarstöd byggs för upplåtelsesidan (mark, jakt, fiske), för markobjekt och renmärken. Norrbottenpropositionen/länsstyrelsen 650 000 kr. Fömyelsefonderna via Luleprojektet 758 210 kr.

Servioekontoret i Ånge har tidigare utvärderats av bl a statskontoret. Försöket i Tierp

skall belysas genom en särskild studie inom lokalkontorsutredningen. l Hudiksvall har verksamheten inte pågått länge. Man har dock från länsstyrelsens sida markerat att verksamheten kan vara intressant att studera närmare.

Under hela 80-talet har de ekonomiska kraven på återhållsamhet, högre effektivitet och besparingar fått allt större genomslag i planeringen. De offentliga verksamhetema har fått snävare ekonomiska ramar och tvingats till omprövningar som i vissa fall lett till försämringar och ibland nedläggnin gar av service. Beträffande de affärsdrivande verken, myndigheterna och andra statliga organ, har det varit naturligt att spara där serviceunderlaget är svagt utvecklat, dvs på många av landets mindre orter och i glesbygd. Men på senare tid synes besparingarna också drabba större orter, där servicenätet tunnas ut. För att undvika impopulära åtgärder och slippa möta lokala opinioner mot försämringar av servicen, har många statliga verk och myndigheter aktiverat sin planering. Många projekt har startat för att finna lösningar. Olika former av samverkan växer fram. [lokalkontor blir här ett uttryck för att effektivisera den befintliga servicen. Till skillnad från tidigare, blir lösningarna mer beroende av de lokala förutsättningarna och utgår i allmänhet från en bredare grupp intressentenFörutom statliga myndigheter medverkar t ex

posten, försäkringskassan, kommuner, landsting och i en del fall också privata företag. Flera dylika lokalkontorsprojekt pågår i olika delar av landet. l en del fall har de tillkommit på initiativ av länsstyrelsen, i andra fall genom lokala intressenters agerande. De är. som framgår av länsstyrelsens svar på de frågor som ställs, av skiftande karaktär och omfattning. Svaren visar att det i stort sett saknas exempel där lokalkontor blivit en permanent lösning. Det gör att lokalkontorsutredningen for mer ingående studier av denna form av lokalkontor är hänvisad till ej genomförda projekt. Ett sådant exempel är det lokalkontorsprojekt som pågåri Västemorrlands län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län driver sedan årsskiftet 1988/89 ett projekt Samordnad lokal samhällsservice kallat SLOS. De försöksorter som valts är Fränsta kom-

(Ånge

mun), Bredbyn (Örnsköldsviks kommun) och Junsele (Sollefteå kommun). l projektet medverkar förutom olika statliga länsmyndigheter försäkringskassan, posten, polisen och berörda kommuner. Representanter for dessa ingår i projektets styrgrupp där även LRF, LO, TCO och civildepanementet finns representerade, SLOS-projektet har hittills inriktats mot att finna samordningsvinster genom att integrera

verksamheterna lokalmässigt. l Fränsta har Ånge kommun i dec 1989 beslutat uppföra en

byggnad för detta ändamål. I byggnaden som har en yta på 1000 kvm inryms cirka 30 arbetsplatser. Beställare är byggnadsstyrelsen i samverkan med berörda intressenter. Även i Bredbyn är planerna om etablering av lokalkontoret långt framskridna. Fem intressenter medverkar. l Junsele har ännu inte projektarbetet avancerat lika långt som i Fränsta och Bredbyn. Till skillnad från dessa orter finns vårdcentral, folktandvård och bibliotek med i samordningsdiskussionen. Av de synpunkter som lämnats och som anknyter till denna typ av lokalkontor kan nämnas följande. Länsstyrelsen i Jämtlands län: Inom länet pågår f n ett mindre antal samverkansprojekt. Två av dessa kan betraktas som fast verksamhet. Det är dels samverkan mellan vägforvaltningen och räddningstjänsten i Myrviken i Bergs kommun, dels samverkan mellan posten, biblioteket m fl i Ange i Krokoms kommun. På ett antal orter i länet har mindre försök inletts, på ytterligare ett antal orter har diskussioner inletts som troligen kommer att leda till konkret verksamhet. Den numera kombinerade väg- och brandstationen i Myrviken har passerat försöksstadiet (som pågick under tre år) och befinner sig sedan tre år tillbaka i ett rent driftskede. Verksamheten har dock inte nämnvärt utvecklats efter försöksperioden, men utvecklingsmöjligheter finns. Samverkan är uppbyggt på ett femårskontrakt och kommer således att vara föremål för omprövning inom de närmaste två åren. Samverkan mellan posten och biblioteket i Ange har inte föregåtts av någon försöksperiod men väl ett omfattande utrednings- och diskussionsskede. Verksamheterna i såväl Myrviken som Ange har bedrivits under så pass lång tid att en utvärdering är meningsfull.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: I Bankeryd, Jönköpings kommun. driver riksförsäkringsverket ett projekt med försäkringskassan, vårdcentralen, distriktssköterskemottagning och apotek. För närvarande pågåri Jönköpings län en inventering av offentlig service på mindre orteri Jönköpings län. Så snart denna inventering är klar och materialet har sammanställts

kommer detsamma att översändas till lokalkontorsutredningen. Synpunkter har framförts i olika sammanhang om att nedlagda järvägsstationer borde användas för olika typer av service på mindre orter.

l många fall är lokalkontor i dess fysiska bemärkelse av underordnad betydelse som

samverkanslösning. Det handlar mer om att inom befintligt servicenät finna lösningar för

att effektivisera verksamheten. Ett ston antal projekt pågår i landet med denna inriktning. Ett huvudtema är uppbyggnad kring möjligheterna att inom ett verk eller en myndighet decentralisera arbetsuppgifter från central till lokal nivå. Ett annat huvudtema är att bredda den egna lokala verksamheten genom att överta uppgifter från andra lokala serviceorgan. Ett tredje huvudtema är att samverka översektorsgränsema för att bättre utnyttja gemensamma resurser t ex maskiner, fordon, personal. Exempel på det första temat finns inom flertalet statliga verk och myndigheter. Dessa finns invävdai lokalkontorstanken, men är ingen huvuduppgift i deoentraliseringsåtgärder lokalkontorsutredningens arbete. l det andra huvudtemat kan bl a nämnas postens

utvecklingsarbete, som omnämns från flera länsstyrelser. Exempel:

Länsstyrelsen i Värmlands län: Bland till samarbete och utlokalisering kan närrmas ett initiativ till att övriga initiativ bevara ett nedläggningshotat postkontor. I anslutning till landsbygdskampanjen påbörjade Säffle kommun ett samarbete med postkontoret i Värmlands Nysäter, beläget cza 2.5 mil skedde i samverkan med postverkets kontor i från kommunkontoret. Planeringen Stockholm, Karlstad, Arvika och Säffle. Samarbetet har bestått i att posten har servat byinvånarna med enkel information, och handlingar från blankettförmedling 0 dyl för kommunens räkning. Protokoll fullmäktigesammanträden ñnns också tillgängliga. Vattenprov från brunnar kan lämnas in för vidarebefordran och systemvaror kan beställas på posten. Posten sköter även blomsterförmedlingen. Kommunen planerar att ordna olika utställningar för allmänheten t ex fysiska planer och en utvecklingsplan för landsbygden som är under produktion. En del för att allt skall fungera är att öppettiderna for postkontoret ändrats så att viktig förvärvsarbetande kan utnyttja posten.En dag i veckan finns förlängt öppethållande. -Vid dessa tillfällen kan landsbygdsrådgivaren, konsumentvägledaren eller annan rådgivare finnas på plats. och kanske kan Projektet skall pågå under ett år. Förhoppningsvis blir det en fortsättning försöket om erfarenheterna blir goda utvidgas till fler platser. Denna försöksverksamhet kan vara värd att studera närmare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: av postkontoret i l Malmöhus län överväger Malmö Postregion f n en utveckling Billinge, Eslövs kommun. Detta är ett samarbetsprojekt mellan Eslövs kommun och Malmö Postregion. Postkontoret i Billinge kommer att utföra vissa tjänster åt kommunen av blanketter och annan infomiation från kommunen. som bokutlåning, tillhandahållande En tjänsteman från kommunen kommer också att finnas tillgänglig på postkontoret vissa dagar i månaden.

Det tredje temat domineras av det landsomfattande sambruksprojektet som Statskontoret

initierat. Det berör många försöksorter och föranleder följande kommentarer från några länsstyrelser. Länsstyrelsen i Kristianstads län: Inom det s k sambruksprojektet i Kristianstads kommun har representanter för primärkommun, landstingskommun, länsstyrelse m fl diskuterat samordnat fastighetsmnyttjande. Detta har ännu inte utmynnat i att något lokalkontor etablerats, men syftet är att vad som framkommer i projektarbetet skall leda till god service för allmänheten. En möjlighet skulle kunna vara att under samma tak erbjuda t ex landstingets, polisens, postens och försäkringskassans tjänster. På samma gång som servicen kan vidmakthållas eller förbättras kan kostnaderna hållas nere genom att man samutnyttjar t.ex. reception, administration, Vaktmästeri och lokalvård. Länsstyrelsen iJönköpings län: Sedan våren 1988 bedrivs i bl a Jönköpings län ett projekt angående sambruk av resurser inom den offentliga sektorn. I detta arbete har framkommit olika typer av samverkansformer som kan vara av intresse i Ert fortsatta arbete med lokalkontor mm. Den 15 december översändes material rörande det sambruksarbete som pågår i Jönköpings län. Kompletterande uppgifter översänds härmed angående samverkan vad avser forvaltningsbibliotek, utbildningssamordning på Höglandet och ett försöksprojekt med datorbeställning av livsmedel. Länsstyrelsen i Gotlands län har i sitt svar bifogat en rapport om sin medverkan i sambruksprojektet. Man anser att sambmk i många fall ger avsevärda besparingar samt kvalitetsförbättringar. En arbetsgrupp har tillsatts och resultaten tillvaratas genom att fortsatt arbete nu kan ske inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. I det förslag till handlingsprogram som utarbetats som underlag för länsstyrelsens i Västerbotten ställningstaganden rörande omlokalisering av statlig verksamhet sägs: Dessutom förutsätts sambruksprojektet utvidgas till att omfatta samtliga inlandskommuner.

5.

De fyra länsstyrelser som startat lokalkontor för att förbättra servicen är samtliga klart positiva till decentralisering av regional statlig verksamhet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att utgångspunkten är att utvecklingsarbetet bedrivs effektivare om de berörda organen är samlokaliserade i den region de är satta att verka inom, nära kundema och lokala samverkanspaner. Problem kan möjligen spåras i frågan om att avgränsa beslutsbefogenheter inom kontoret gentemot modermyndigheten. Länsstyrelsen i Norrbotten framhåller bl a att offentlig tjänsteproduktion inte har samma möjligheter som den privata som subventioneras genom nedsatta sociala avgifter, persontransportstöd, stöd till telekommunikationer mm. Det är vidare betydligt lättare att mobilisera ett kraftfullt motstånd mot en omlokalisering än att få den allmänna opinionen med sig i strävandena för en omlokalisering.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller flera viktiga skäl som talar för etablering av

lokalkontor. Man påpekar också att det är väsentligt att lokalkontoret lokaliseras till en ort som känns som ett naturligt regionalt centrum och att det kan fungera som ett verkligt servicekontor mot allmänhet och företag i såväl utvecklings- och förvalmingsfrågor som när det gäller att få informationen och arbetsfördelningen mellan kontoret och övriga lärtsförvaltrtingen klarlagd och fungerande. I de län där det saknas eller endast finns begränsade erfarenheter av denna form av lokalkontorsetablering är länsstyrelsens inställning mer osäker om värdet av lokalkontor. länsstyrelser i län som har en struktur som påminner om norrlandslänens tycks i allmänhet vara positiva till lokalkontorstanken. Exempel: Länsstyrelsen i Värmlands län: Det finns ännu inget lokalkontor etablerat för samverkan mellan olika myndigheter i Värmland. Frågan har emellertid diskuterats och nu aktualiserats genom en hemställan från Torsby kommun i november 1988. Kommunen hemställer att ett glesbygdskontor inrättas där myndigheter som sysslar med t ex lokaliserings- och glesbygdsstöd. kommersiell service och landsbygdsrådgivning skulle samordna sin verksamhet. Länsstyrelsen framhålleri sin skrivelse den 13 april 1989 till civildepartementet att man gärna ser att ett lokalkontor kan etableras i Torsby kommun och att särskilda medel för detta bör tilldelas länsstyrelsen. Ett lokalkontor i Torsby skulle enligt länsstyrelsen kunna bli en resurs i utvecklingsarbetet samtidigt som det skulle förbättra befolkningens servieemöjligheter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Göteborgs och Bohus län är långsträckt med residensstaden iden sydligaste delen och med ett avstånd av cirka 20 mil till den nordligaste delen. Cirka 80 % av länets befolkning finns inom en radie av cirka 4 mil från residensstaden. Det är dock angeläget att även de 20 % av befolkningen som finns iden övriga delen av länet har viss länsstyrelseservice på ett rimligt geografiskt avstånd. Aven ur regionalpolitisk synpunkt kan ett lokalkontor innebära fördelar för befolkningen i den mellersta och norra delen av länet.

Från andra länsstyrelser är inställningen till lokalkontor mer kluven. Exempel: Länsstyrelsen i Södemranland har sitt säte i Nyköping. I Eskilstuna som är länets största kommun finns inget lokalkontor men däremot ett projekt kallat Etableringsservice. Projektet innebär att länsstyrelsen samverkar med andra organ och att viss verksamhet är utlokaliserad till Eskilstuna vid vissa tillfällen under veckan. l sin PM om decentralisering av länsstyrelseverksamhet - lokalkontor - sägs bl a följande. För många uppgifter som rör enskilda eller företag arbetar vi idag med fältbesök och överläggningar på den aktuella platsen som ett normalt inslag i vår verksamhet. Inte heller i dessa fall tror vi att vår service eller den kvalitet vi erbjuder skulle förbättras vid utlokalisering. Självklart kan i en del fall ifrågasättas om inte en ännu bättre lokalkännedom och tillgänglighet på plats skulle vara fordelaktig. l de flesta sådana fall bör man då först tänka efter om inte den aktuella uppgiften istället effektivare och med en högre servicegrad skulle kunna delegeras till den kommunala nivån, eventuellt med ett bibehållet tillsynsansvar på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län markerar likaså osäkerhet om nyttan av lokalkontor. Sammanfattningsvis kan konstateras att länsstyrelsen inte har en helt entydig uppfatt-

ning om lokalkontor. Krav på effektivitet mm talar för att länsstyrelsens resurser sammanhålls på en plats inom länet andra sidan kan i en del fall bättre lokalkännedom och tillgänglighet på plats, dvs utlokalisering, vara fördelaktigt. Därvid är det mer som talar för att sådana uppgifter skulle kunna delegeras till den kommunala nivån, varvid länsstyrelsen eventuellt ska bibehålla tillsynsansvar. Detta är sannolikt en bättre lösning från decentraliseringssynpunkt än statliga lokalkontor. Länsstyrelsen kommeri samband med förestående arbete med samordnad länsförvaltning, där vår verksamhet, organisation, arbetssätt och resurser noga kommer att prövas och värderas bl a med hänsyn till avnämamas krav och önskemål, att närmare penetrera frågan om marknadsorienterade och utlokaliserade Servicekontor.

Tveksamhet till lokalkontor bottnar också i andra orsaker. Exempel: Länsstyrelsen i Blekinge län anför bl a följande. Karlskrona är länscentrum och residensstad i Blekinge län. Normalt sett skall ett länscentrtrm erbjuda en arbetsmarknad som är differentierad och erbjuder valmöjligheter. Karlskrona är ett av de få länscentra som haft en omfattande befolkningsminskning. Den offentliga sektorn präglas av en stor andel försvarsanställda. Industrin spelar en stor roll medan den privata tjänstesektom är undenepresenterad. Det är mot denna bakgrund som länsstyrelsen verkar för en förstärkning av Karlskrona som länscentrum. Verksamheter som är naturliga för ett länscentrum skall därför i första hand lokaliseras till Karlskrona. När utvecklingen vänt så att Karlskrona kan uppfylla de krav som kan ställas på ett länscentrum kan utlokalisering av statliga verksamheter till övriga länet övervägas.

Länsstyrelsen i Kalmar län hänvisar till sina begränsade resurser och en mycket hårt ansträngd budget, varför frågan om etablering av ett eventuellt lokalkontor ej har eller kan prioriteras. Bortsett från frågan om att inrätta länskontor eller liknande markeras från flera länsstyrelser i södra Sverige en positiv syn på lokalkontor som lösning på mindre orters ser-

viceproblern.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger: Problem med att servicen dras in är inte enbart ett norrlandsproblem utan gäller även i Malmöhus län. Konkurrensen om arbetskraften förväntas öka under 1990-talet och det är därför betydelsefullt att samverkan sker mellan myndigheter, statliga verk och kanske även kommuner och landsting. Detta for att bättre ta till vara den resurs som personalen utgör. En ökad samverkan inom den offentliga sektorn innebär lägre kostnader för verksamheten samtidigt som servicen bibehålla

ájlzdznmm

Som exempel på övriga frågor som är av intresse i sammanhanget nämns t ex utnyttjande av modern informationsteknik, samverkan över länsgränser mm. När det gäller utnyttjande av teknik anser flertalet länsstyrelser att det är en viktig förutsättning för att ett lokalkontor skall fungera. Exempel:

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Lokalkontorsprojektet är nära kopplat mot det s k Luleprojektet (elektroniskt med-

delande och konferenssystem som stöd i decentraliserat arbetssätt) och mot den allmänna finns också mot Talmaprojektet där ADB-utvecklingen inom länsstyrelsen. Koppling ADB-teknik ska prövas i kopplingen sameby-länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har kommit förhållandevis långt i fråga om bl a datorisering av intemadatt via terminaler ansluta ett lokalkontor i rninistrationen. Detta ger goda möjligheter Uddevalla. har för övrigt med fömyelsefondspengar drivit ett dataut- Länsstyrelsen med bl a statliga myndigheter i mellersta och norra länsdelen som bildningsprojekt medverkande. Från lantbruksnärnndens sida har man mycket aktivt deltagit i denna verksamhet.

Länsstyrelsen i Uppsala län: För att förbättra kontakterna mellan länskontoret och länsstyrelsen har en telefax istallerats. I januari kommer kontoret att anslutas till länsstyrelsens datanät. varigenom direktkommunikation via våra respektive PC blir möjlig.

Frågan om samverkan över länsgtänser har endast berörts av länsstyrelsen i Söderman-

lands län:

Förutom den samordning inom länet och över sektorsgränsema vi normalt diskuterar i så blir det allt viktigare att samverka över länsgränsema i olika frågor. Länsstyrelserna östra Mellansverige har inlett ett samarbete som syftar till att tillföra kunskaper och öppna nya perspektiv på utvecklingen av den regionala strukturen i vår landsdel. Vi gör det genom att poola våra resurser och ta vara på den specialkompetens som finns på de olika dimension som blir länsstyrelserna. Det är ett nytt sätt att arbeta, vi tar tag i en geografisk allt viktigare men som ingen idag orkar bearbeta och vi flyttar fram våra positioner på ett fält som måste vara et statligt ansvarsområde. Dessutom tar projektet upp frågor av högsta aktualitet vad gäller den regionala balansen och utvecklingen. Detta bonde motivera en riktad insats både av de särskilda medlen och av de regionala utvecklingsrnedel som

arbetsmarknadsdepartementet förfogar över. Vi planerar därför att, i en separat skrivelse för de sex länen, begära ett särskilt anslag för de projektet på totalt l 000 000

ämensam onor.

I övrigt har länsstyrelserna tagit upp frågor som gäller möjligheterna att omlokalisera Flera länsstyrelser pekar på decentraliseringsarbetet inom utveckstatlig verksamhet. utlokaliserats till Täby och Botkyrka. l lingsfonden. I Stockholms län har bilregistret

Västmanlands län finns propåer om att utlokalisera skogsvårdsstyrelsen från Västerås till

Skinnskatteberg. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller bl a följande:

Jämtlands län och Gotlands län är de enda län som har bara en lokal skattemyndighet, placerad i residensstaden. Att decentralisera denna verksamhet genom att lägga ut delar av verksamheten - i form av lokala skattekontor med ett 15-tal helårstjänster - till de två mest

avlägsna kommunerna i länet skulle vara av avsevärd regionalpolitisk betydelse. Det är en och förbättrad service. Dessutom kan det lokala åtgärd som ger både arbetstillfällen skattekontoret bli en bas för annan statlig verksamhet/service. Bl a så har kronofogstora svårigheter att upprätthålla sin utlokaliserade verksamhet. Utdemyndigheten leder ofta till större eller mindre problem för den lokaliseringar/decentraliseringar drabbade organisationen, oberoende av åtgärdens storlek. Större åtgärder leder till större problem, men frågan är om inte många av de mindre åtgärderna leder till proportionellt sett större problem. Det är viktigt att inte låta sig förblindas av detta förhållande.

Bilaga C

samambeiüe

Láimssüymceüsewmas

även mmm

Hämswâirmsem

Christer Nyqvist 1990-01-20 Utveckling AB

l lokalkontorsucredningens uppdrag ingår bla. att belysa och analysera de problem som berör samverkan mellan kommuner och statliga och andra organ som är belägna i olika län. Med hänsyn till den tidsram som gäller för utredningsarbetet har utredningen redan tidigt insett att det kan vara svårt att fullständigt beskriva och analysera all samverkan av detta slag. För detta skulle krävas både mer tid och betydligt större resurser än de som tilldelats lokalkontorsutredningen. En avgränsning har därför gjorts vilken innebär att tonvikten lagts på sådant samarbete över länsgräns där länsstyrelsen direkt medverkar eller på annat sätt berörs. I en skrivelse 1989-12-21 bad lokalkontorsuuedningen om länsstyrelsemas bistånd att kartlägga samarbetsformer som berör det egna länet. Följande frågor ställdes. * Förekommande samverkan i organiserade former mellan länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommuner över länsgräns? * Förekomsten av kommunalförbund mm över länsgräns? * Synpunkter i övrigt?

Svaren på frågorna skulle lämnas senast 22 januari. I mitten av februari förelåg svar från 19 länsstyrelser. Fram till dess saknades svar från länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län. Bortfallet av svar från fem länsstyrelser bör emellertid inte tillrnätas någon avgörande betydelse om man vill få en överblick av det samarbete som sker över länsgränser. I det följande redovisas en sammanställning av de uppgifter som länsstyrelserna lärrmat. Det bör understrykas att den inte är fullständig. Av det som framförts är nog det mesta med. Men det finns säkert åtskilliga samarbetsformer och framför allt projekt som utelämnats. Länsstyrelserna har haft mycket kort tid på sig för att besvara frågorna. Som exempelvis länsstyrelsen i Värmland uttrycker saken: Det här är endast några exempel på Samarbetsområden över länsgräns som tagits fram efter vissa översiktliga kontakter. Krävs en mera noggrann redovisning så måste betydligt större resurser avsättas för en kartläggning. Om en sådan krävs står länsstyrelsen självklart till tjänst.

Uppgifterna redovisas med följande disposition. 1. Samverkan på länsledningsnivå 2. Samverkan inom sarnhällssektorer 3. Projektsamverkan 4. Vattenförbundmm 5. Kommunalförbund

nl n niv

Länsstyrelserna skall främja länets utveckling och verka för att statlig. kommunal och landstingskommunal verksamhet samordnas och anpassas till de regionalpolitiska målen och till kravet på en långsiktigt god hushållning med naturresursema. Verksamheten är mångskiftande och berör samhällsbyggandet i vid mening t.ex. miljövården, totalförsvaret, social omvårdnad och räddningstjänst. Länsstyrelserna lägger fast mål och riktlinjer för utvecklingen i länet. Av detta inses att länsstyrelsemas samordningsroll är viktig. Det gäller bLa. att få statliga myndigheter och organ samt kommuner och landsting att dra åt samma håll för att nå uppställda mål. Att samordna är en tung och svår uppgift, särskilt om länsstyrelserna saknar formella möjligheter till direkt inflytande över beslut som fattas inom länet. Utanför den egna länsgränsen är det andra län och därmed andra länsstyrelser som har ansvaret for utvecklingen. Motiven för samarbete över länsgräns är flera. Det gäller kommunikationer, sjöar och vattendrag, näringslivsutveckling mm som berör flera län. Även lokaliseringen av institutioner för utbildning och forskning medför att i de län där de saknas, finns intressen att dylika resurser kan utnyttjas till gagn för länet. Det är också kring dessa gemensamma resurser och intressen som länsstyrelsemas samverkan över länsgränser finns etablerad. Mot bakgrund av vad som sagts om länsstyrelsemas roll är detta naturligt. Utvecklingsresursema måste komma länsinvånarna till del även om det krävs insatser från flera län för att utveckla dem eller om de finns i ett grannlän. För länsledningama förekommer regelbundna träffar med andra län. Det sker vanligen genom landshövdingemöten och länsrådsrrtöten. Exempel: * De sju länen (F,G,H,K,L,M,N) har landshövdingemöte en gång per år och länsrådsmöte två gånger per år. * I sydostlänen - Kronobergs, Kalmar och Blekinge (G,H,K) - finns inrättad en samrådsgrupp med landshövdingen, länsrådet och planeringsdirektören från resp. län. * Lilla Göteborgsdelegationen består av länsråd, länsarkitekt och planeringsdirektöri N,O och P län. * Västsvenskt samråd är en arbetsgrupp med landshövding och länsråd från länsstyrel- Sema i N, O, P, R och S län. Sammanträde sker en gång per år. * Mellan länsstyrelsen i Uppsala och Stockholms län sker regelbundet träffar.

* I norra Sverige sker samordningen genom landshövdingarnas 4-länsmöten (BD, AC. Z och Y län)

Lånen i mellersta och östra Svealand synes ha mindre behov av regionala träffar på Samverkan förekommer, men ofta i andra former. Utöver nämnda länsledningsnivå. regionala samverkansfomier förekommer regelbundet möten där samtliga landshövdingar

resp länsrâd deltar.

v ni hl

Det mest frekventa samarbetet över länsgränser gäller samverkan inom olika samhällssektorer. De sker inom statliga organ normalt genom regionala santarbetsgrupper. Motiven för dessa är oftast verksamhetsinriktade och berör gemensamma frågor såsom utbildning,

erfarenhetsutbyte mm. Motsvarande behov av samverkan finns inom landstingens verksamhetsområde. Det

beror dels på att regionsjukvården och i vissa fall också länssjukvarden sträcker sig över har samma behov som andra länsgränsema och dels genom att olika landstingssektorer samhällssektorer till utbildning mm. Inom kommunema finns i en del fall skäl att gå över länsgränser för att finna lösningar.

Det kan gälla gymnasieutbildning, kollektivtrafik, räddningstjänst och andra sektorer.

Exempel: Samverkan inom statliga sektorer * Flygrådet för F, P och R län (länsstyrelsemas kanslienhet). * Sydlänsgrupp i planfrågor som berör sju län (planenheten). * om t.ex. bränsle, virke, livsmedel, Regional samverkan finns inom civilområdena kämkraftsövningar, fredsräddningsplaner mm. (försvarsenhcten). * Polisen samverkar regionalt för trafikövervakning och ofta förstärkningsrörelser. * sociala funktion samverkar i F, N, O, P och R län och är språkrör för Länsstyrelsens synpunkter från socialstyrelsen. * Länsantikvariemöten hålls regelbundet såväl centralt som regionalt. * sker regelbundet i regionala frågor. Berör 8 sydlän (regionalekonomiska Sydlänsträffar enheten). * Bilregisterenheten i F, E och G län deltar i gemensam utbildning. * I sydlänens luftvårdsgrupp ingår de sju södra länen F, G, H, K, L, M och N län (miljövårdsenheten) * Samarbete mellan Malå i AC-län och närliggande kommuner i BD-län sker beträffande mätning av luftkvalitet. * Länsjägmästarna i de södra länen deltar i en arbetsgrupp med namnet sydgruppen (skogsvårdsstyrelsen). * Länsbostadsnänmdema samarbetar regionvis. Södra regionen består av G, I-l, K. L och M län. Ibland deltar också --F och N län. * Det skånska museichefskollegiet i L och M län. * i 0 och P län (miljövårdsenheten) Miljöövervakningsgrupp * AB består av länsstyrelserna i O och P län, berörda kommuner, Fyrstads Flygplats flygbolag mfl. Skötselrådet för Tivedens nationalpark (naturvårdsenheten i T och R län)

* Räddningstjänstsamverkan på Vänern (P, S och R län samt kustbevaknirgen, Sjöräddningssällskapet och lotsbefalhavaren). * . * Strandskyddsfrägor runt Vättern (E, F och R län) Försvarssamverkan mellan Vänerlänen. * Samverkan rörande radioaktivt avfall mellan Y och AC län * lantmäteriet samverkari W, X, Y, Z, AC och BD län * Lantbmksnämnden i de fyra norra länen samverkar intimt i frågor som Lex. uädgårdsnäringen. Samverkan sker även regionvis inom vägverket, länsarbetsnämndema och länsskolnämnderna.

Samverkan inom Iandsringskommunala och kommunala sektorer * Inom regionsjukvarden hänvisas invånarna i Alvkarleby kommun. Uppsala län, till Gävleborgs läns landsting, Grästorps och Essunga kommuner till Alvsborgs läns landsting, Storfors kommun i Värmlands län till Orebro läns landsting. * Samverkan inom sjukvärdsregioner utifrån Jönköpings läns landsting (F) samordnad institutionsvârd med AB och O län vård av utvecklingsstörda (E, F, G och H län)

rehabilitering med bl.a. Torsby utbildning med Linköping samordnad sjukvärdsutbildning med länen i södra Sverige. stiftelsen Smålands konstarkiv (F. G och H län) - tvätteri och laboratorietjänster mellan E, F och G län * Landstinget i Alvsborgs län köper tjänster for sluten värd från Värmlands Läns landsting (Säffle). * För länstrafiken finns genom Övertagande av tågdrift från SJ tre bardelsrâd med representation från omgärdande län. Linjerna är Nässjö-Oskarshamn, Nässjö-Åseda och Nässjö-Halmstad * Samverkan över länsgräns kring länstrañken finns på en rad ställen bla. i Kronobergs, Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län * Kommunalt samarbete finns bl.a. rörande räddningstjänst t_._ex. Jönköping och Habo och Mullsjö kommuner i Skaraborgs län,Gävle (X) och Alvkarleby (C) kommuner, Ydre (E) och Eksjö resp. Tranås (F) kommuner. -

gymnasieskolan t.ex. Säffle (S) - Åmål(P), Filipstad (S) - Hällefors (T), Aves-

- ta/Hedemora (W) - Fagersta/Norberg (U). energifrågor Lex. Norra Smålands Energi (E, F och H län), Biobränsle AB (Sandviken, Avesta, Hedemora, Gävle, Tierps kommuner samt Vattenfall) köttbesikming - Nordanstigs och Sundsvalls kommuner - SOS-alarmering - Ydre kommun och kommunerna i F län - Kungsbacka kommun (N län) samarbetar regelbundet med olika organ i Göteborg t.ex. Göteborgsregionens kommunalförbund, förorter mfl. Göteborgsregionens lokaltrafik AB, Göteborgs

Den projektverksamhet som berör flera län avser i stort sett kommunikationer, näringsliv-

sutveckling, utbildning och rrriljövård. De uppgifter som länsstyrelserna lämnat visat att

samverkan i projektform över länsgränser är vanligare i södra Sverige. Exempel.

Kommunikationer * Götalandsbanan, en planerad satsning på en ny jämvägsförbindelse mellan Stockholm söder om Vättern. Bakom projektet står Borås, Ulricehamns, Jönköpings, Tranås, Linköpings och Norrköpings kommuner samt länsstyrelserna i P,F och E län i samarbete med SJ. * Mlilarbanan, ett projekt med syfte att införa snabbtåg kring Mälaren. innebär i likhet

med Götalandsbartan samverkan mellan berörda kommuner och län. * Svealandsbanan från Örebro och västerut är ett järvägsprojekt där S och T län genom

resp länsstyrelser och berörda kommuner samarbetar. * Inlandsbanan och inlandsvägen kommunerna från bygger på samarbete mellan Värmland till Norrbotten. * T och W län samarbetar i ett vägprojekt som avser utbyggnad av E3/El8 genom länen till ntotorvägsstandard. Berörda är respektive vägförvaltningar och länsstyrelser. * Kust till kustbanan. ett projekt som avser att förbättra- jämvägstörbindelsen mellan i H, K, Kalmar/Karlskrona till Göteborg via Alvesta. Bakom projektet står länsstyrelsema G, F, P och 0 län. * Västkustbanan, ett projekt med representanter från länsstyrelserna i N och O län, Banverket, SJ, Göteborgsregionens lokaltrafik AB och berörda kommuner. * har avslutats men Blekinge kustbana berör K och L län. Ett projekt att rädda järnvägen arbete fortgåri samverkan mellan berörda länsstyrelser och uañkhuvudmän.

Näringslivsutveckling * i östra mellansverige. Det STRÖM-projektet avser samarbete rörande sgukturfrågor handlar om att förbättra regionens utvecklingsmöjligheter. Länsstyrelserna i AB, C, D, E, T och U län medverkar. * l Nedre Dalälvsprojektet samverkar berörda länsstyrelser och kommuner rörande fritid och turism. * Kustkommunema i Östergötland och norra Kalmar samarbetar i projektet Blå kusten med syfte att främja skärgårdsturismen. Ett gemensamt kansli ñnns i Västervik. * Samhället Ydrefms tillhör tre kommuner, Ydre och Kinda i E-län samt Vimmerby i Hlän. Samarbete sker kommunalt och landstingskommunalt för att lösa servicefrågoma. * stöds Kronobergs och Kalmar län samverkar inom glasbranschen. QGLAS-projektet ekonomiskt av arbetsmarknadsdepartementet, STU, glasbranschen och berörda länsstyrelser. * Projekt sydost avser utveckling av tjänstesektom i samverkan mellan länsstyrelsernai K, G och H län. * Hanöbukten som naturresurs är ett forskningsprojekt mellan K och L län. l styrgrupoch forskare. pen ingår berörda länsstyrelser, ñskenämnder samt Skånes ñskareförbund * Inom Fyrstadsregionen - Uddevalla och Lysekils kommuner (O län) och Vänersborgs och Trollhättans kommuner (P län) - finns samarbete rörande t.ex. flygplats, högskola och kulturfrågor. Gemensamt kansli li gger i Trollhättan. * Laxfond för Vänern är ett samarbetsprojekt mellan vänerlänen. Projektet drivs i stiftelscform med länsstyrelser, kommuner och representanter för yrkes- och sportfiskare som intressenter. * kommun AB samarbetar med

Årjängs (S län), som ingår i Dalslands kanalbolag

Ben tsfors kommun (P län) inom turism. * -

åstra

Värmlands - Storfors och Kristinehamns kommuner Bergsla Filipstads, samarbetar med kommuner i bro län i turistfrågor. * Turismsamarbete finns sedan länge mellan norrlandslänen.

Utbildning

* är föremål för samverkan, inte bara inom högskolan. Högskolan Eskilstuna/Västerås Berörda länsstyrelser, värdkommuner och övriga kommuner i D och U län medverkar för

att utveckla högskolan. * l Östra Smålandsprojektet medverkar länsstyrelserna i E, F, G och H län. Det handlar om utbildning för att öka kunskaps- och teknikspridningen i östra Småland. Projektet stöds av industridepartementet. 16 kommuner berörs. * Fem kommuner i västra

Östergötland och Tranås kommun (F län) har bildat ett

för att bedriva utbildning riktad till förtag aktiebolag Sommen-Vättem-bygdens utbildningscentrum. * i Växjö, Kalmar och Karlskrona/Ronneby inledde 1989 ett samarbete för Högskolorna att skapa ett nätverksuniversitet i sydöstra Sverige. Ett utkast till forskningsprogram finns

framtaget. * Inom högre utbildning och forskning pågår ett nåra samarbete mellan Y och Z län liksom mellan de fyra norra länen.

Natur- och ntiljåvdrd

* Representanter för länsstyrelserna. statens naturvårdsverk, Industriförbundet, Svenska vatten- och avloppsföreningen och LRF i AB, D, E, H, I, K och L län bildar den s.k.

Åtgärdsgrupp

Syd, vars uppgift bl a är att föreslå åtgärder för att minska belastningen på

den marina miljön i den egentliga Östersjön. Motsvarande arbete bedrivs av

Norr respVäst vid berörda kuststräckor. Åtgärdsgmpp

* Runt sjön Sommen bedrivs ett samarbete som berör tre östgötakommuner och Tranås

(F län) kommun. Syftet år att skydda sjöns ovanligt frna Vattenkvalitet mot * För områden som är av riksintresse för miljöpåverkan. naturvärden ñnns etablerade samarbetsformer över länsgränser.

Det finns en mängd vattenförbund eller vattenvårdsförbund. Reglering sker genom lagen

om vattenförbund I förbunden ingår de som berörs av vattnet och dess (1976:997).

avrinningsområde. Medlemmar är berörda länsstyrelser, kommuner, företag, or-

ganisationer och andra. Förbundens uppgift är att samordna åtgärder för Vattenvård och i

övrigt ta till vara medlemmarnas intressen. Exempel på vattenförbund eller organ med 4

motsvarande syften:

- I sydöstra Sverige finns vattenförbund för Emån, Lyckebyån, Alsterån, Ronnebyån, Bräkneån, Mörrumsån - Vänerns vattenvårdsförbund - Göta älv, Lygnems och Bohus vattenvårdsförbund - Kommittéer for vård av Mälarens U län. resp Hjälmarens vatten. Berörda är AB, C, D, T, och

- Vattenförbund finns bildat för Arbogaån, Hedströmmen och Kolbäcksån - Kommitten för samordnad kontroll av Helgeån. Berör F, G och L län - Samrådsgrupp för Åsnens reglering. Berör G och K län. Mörrumsåns vattenvårdsförbund. I gruppen finns representanter för bl.a. kammarkollegiet, SMHI ñskeristyrelsen, och berörda länsstyrelser.

Kommunalförbund som sträcker sig över länsgräns finns i Skåne och i Göteborgsregionen. Komunalförbund regleras i lagen om kommunalförbund (1985:894). Syftet är att samordna komunala angelägenheter av gemensamt intresse för medlemskomrnunerna. Det kan gälla regionplanering, näringslivsfrågor, bostadsförsörjning, kommunikationer, teknisk försörjning, utbildning, natur- och miljövård mm. * I Nordvästra Skånes kommunalförbund ingår Höganäs, Helsingborgs, Bjuvs, Landskrona och Svalövs kommuner från M län, Båstads, Angelholms, Klippans och

Åstorps kommuner från L län.

* I Sydöstra Skånes kommunalförbund ingår Skurups, Ystads och Sjöbo kommuner från M län. Simrishamns och Tomelilla kommuner från L län. * I Göteborgsregionens kommunalförbund ingår Göteborgs, Kungälvs, Härryda, Mölndals, Partille och Öckerö kommuner från O län, Ale, och Lerums kommuner från P län samt Kungsbacka kommun från N län.

finns förutom kommunalförbundet flera samarbetsorgan. I l Göteborgsregionen och Bohus län är det dock endast kommunförbundets länsavdelning som Göteborgs kommuner i länet. genom sin styrelse, delegationerna och sitt kansli betjänar samtliga

Bilagn D

Smmmcnmdlmadl Lwllsanll (Ibmfemtlllüg Sexrvüce

(SILGDS)

Em mv em [på vässa orten* ü

mtlvñrdlwümg fcñmmyeüsemtwcess

Vänstlexrmrmwrümmdl

Christer Nyqvist UTVECKLING AB 1990-01-15

Utvärdering av projektet

.Inledninz

1.1 Bakgrund

Vid årsskiftet 1988/89 stigande ett projekt Samordnad Lokal Offentlig Service. SLOS, som projektet kallas, syftar till att behålla och helst utveckla den offentliga servicen i Västernorrlands län. Förutom inland. initiativtagare är länsstyrelsen i Västemorrlands länsstyrelsen medverkar en rad olika regionala och lokala serviceorgan och myndigheter.

1.2 SLOS-projektets ledning

Projektet leds av en styrgrupp följande sammansättning Ordförande Länsstyrelsen Försäkringskassan Länsarbetsnämnden Sture Andersson Lantbruksnämnden Staffan Nordström

llilllllllllll

Skogsvârdsstyrelsen lsennart Frost Civildepanententet Lennart Almqvist Posten Karl-Erik Eriksson Landstinget Lennag Backlund Sv. kommunförbundet Karl-Erik Axenström LRF Stig Wiklund TCO-distriktet Marianne Sjöblom [JO-distriktet Ove Eriksson Projektledare Per Edin

Vid styrgruppens möten deltar dessutom vid behov representanter lör andra intressenter exempelvis polisen, kronofogdemyndigheten, byggnadsstyrelsen, berörda kommuner.

I styrgruppens uppgifter ingår att * * avgöra projektets geografiska avgränsning, ontfattning och tidsplan * besluta i frågor av mer principiell natur efter projektledarens anmälan besluta om ytterligare resurser som behöver tillföras projektet * kontinuerligt följa arbetet och vid behov göra korrigeringar i genomförandet.

1.3 Projektets avgränsning och inriktning

I den reviderade projektbeskrivning som upprättades 1989-04-27 anges projektets

avgränsning och inriktning på följande sätt.

A) Projektet ska ses som en första etapp (etapp l) som klarlägger arbetsmetoden och förutsättningarna för ett senare genomförande (etapp ll). För att projektet ska kunna klaras inom fastställda resurs- och tidsramar utses B) l-3 orter i inlandet för djupare studier. Valet av orter bör spridning uppnås. göras så att en geografisk

C) Som underlag för val av orter görs en inventering av befintlig samhällsservice

i första hand för de åtta kommundelscentra samt för Ånge. Ytterligare orter kan omfattas

av inventeringen. D Förutsättningarna för samverkan avseende på: i de utvalda orterna analyseras med

intressenter, lokalbehov hos intressenterna, befintliga lokaler, befintlig personal, . - - ev_annan befintlig eller tillkommande verksam utanför den traditionellt offentliga kommunens intresse av samverkan. E) Behoven av samverkan inventeras och de konkreta samverkansområdena (ex lokaler, personal, etc) tas fram för respektive ort. F Förslag till arbetssätt dokumenteras för de olika försöksonema. G) Kostnader för genomförande beräknas. H) Förslag till arbetsmodell för fortsatt arbete (etapp Il) redovisas. I) Etapp l utvärderas. (A-I citerat från rev. projektbeskrivning)

1.4 Tidsplan och finansiering

Projektet, som enligt projektbeskrivningen avser endast etapp I, skall mynna ut i en arbetsmodell och kostnadskalkyl för genomförandet (etapp 2). Enligt projektbeskrivnin-

gen skall etapp 1 slutföras under juni, varvid projektet utvärderas. Etapp 2 kan tidigast

påbörjas under juli 1989.

Iden reviderade projektbeskrivningen finns inga uppgifter om projektets kostnader och

finansiering. Från projektledningen meddelas att civildepartementet bidragit med totalt 500

000 kr. (2 x 250 000 kr) samt att de regionala och lokala intressentema totalt tillskjutit 85.000

kr - posten 20.000 kr, landstinget 10.000 kr, Ånge kommun 20.000 kr,

Örnsköldsviks kommun 20.000 kr samt lantbruksnämnden 15.000 kr. Länsstyrelsen har

och vars lön bekostas av projektet.

avdelat en anställd som projektledare

1.5 Metod och underlag

i samverkan med länsstyrelsen i_ utvärderingen är civildepartementet Uppdragsgivare för och dels bekostas av dels lokalkontorsutredningen Västemorrlands län. Utvärderingen

SUOS-projektet.

effektiviteten och måluppfyllelsen. av projektarbetet.

Utvärderingen mynnar ut i analyser består av art. Underlaget för utvärderingen Dessutom dras vissa slutsatser av generell

och administration, intervjuer med företrädare befintliga handlingar för projektets ledning samtliga berörda en enkät till intressenter samt för systematikens skull för berörda

intressenter.

slutsatser 1.6 Disposition och allmänna

2 beskrivs arbetsprocessen i

av denna utvärdering är enkel. Under avsnitt Dispositionen frän resp. intressenter vad gäller utgångsprojektet. I avsnitt 3 tas upp bedömningar . samordningseffekter. punkter och förväntade som sammanställts är ett uttryck för resp.

Observeras bör att de refererade synpunkter

har inte genomförts varför samtliga förväntningar pä SLOS. Projektet organisations

är och är i flera avseenden av bedömningskaraktär.

ätergivna synpunkter preliminära

värdefull ansats. anser jag att det är en mycket Efter att ha studerat SLOS-projektet till att förstå många av de problem ofullgangen. men som ända ger ett bidrag visserligen svårare än att förändra i en befintlig som den offentliga sektorn star inför. Det finns inget

ha förhållandevis lätt att klara olika verkar som om vi i Sverige skulle organisation. Det av befintliga svårare att klara omprövningar men betydligt expansionskrav Det bör dock redan nu sägas att l avsnitt 4 görs dessa analyser.

organisationsstrukturer.

att förverkliga en önskvärd hittills allt möjligheterna SLOS-projektet återspeglar framför inställning som flera och ibland fördomsfria förnyelse. Det beror främst på den positiva finns försöksonema utmärkta. av SLOS-projektets intressenter visar. På följande karta

PROJEKT SA ORDHAD LOKAL OFFEHTLIG SERVICE I V

STERHORKLÅHD_

2. Batman

2.1 SLOS-projektets tillkomst

Lokalkontor i Västernorrland (1988-05-25) I sin ursprungliga projektbeskrivning får bli ett experimentfält för att utveckla föreslår länsstyrelsen att Västernorrland vara de lokalkontorstanken. Som skäl till detta anförs bl.a. att det gäller att ta till

erfarenheter som vunnits från tidigare gjorda försök i länet.

i Ånge som

Utgångspunktema för satsningama har varit något olika. Servicekontoret 1977 att undersöka inrättades 1982 hade som bakgrund ett uppdrag till länsstyrelserna möjligheterna till decentralisering inom den offentliga sektorn samt riksdagens beslut beslutsfattande regionalt 1979 att statliga myndigheter skall verka för ett decentraliserat av och lrghgêrningsjg föranleddes och lokalt. Försöken i Junsele, Enänsja in ett antal kontor i glesbygden. försäkringskassans planer att av besparingsskäl dra samordna en däribland på dessa oner. l Ramsele var det fråga om att söka lokalmässigt del av den befintliga statliga förvaltningen. sektorsövergripande karaktär och att det Länsstyrelsen betonar lokalkontorprojektens

därigenom har beröringspunkter med andra utvecklingsprojekt. kan nämnas arbetet med Datapooler (Y-län) och telestugor Exempelvis i Härnösand, Länsprojektet Databas Y, (glesbygdsdelegation m fi), MISO-projektet (boendeservecedelegationen), TCOs Norra Sverige-projekt. SINDs Framtidsbyprojektet och i stödområdet, Bergslagsstöd för utveckling av privata tjänsteföretag i stödområdet A och B, eta- Inlandspnopositionens förslag om teknikspridningsinsatser frikommun- och bleringen av taxis kommunbeställningscentraler, för servicekommunförsöken samt diverse lokala projekt som kommer fram inom ramen

kampanjen Landsbygd 90.

försöksverksamhet i länet är att I projektbeskrivningen sägs att avsikten med en fortsatt

av statliga, effektivisera det lokala offentliga tjänsteutbudet genom samlokalisering

landstingskommunala och kommunala funktioner. Projektarbetet bör vidare inriktas mot

de lokalkontor som nämnts ovan, dvs. på onema Ånge, Fränsta, Junsele, Ramsele och

Trehömingsjö. Därutöver föreslås att Bredbyn, med hänsyn till ortens särskilda

olika detaljer kring projektets fömtsättnin gar. skall in gå i försöksverksamheten. Eftersom

denna del av projektbeskrivningen utan uppläggning m rn inte längre är aktuella lämnas

kommentarer.

Under rubriken kostnader och finansiering nämns bl.a. följande. vissa Finansieringen torde delvis kunna lösas med regionala statliga medel liksom insatser från berörda myndigheter, kommuner samt landstinget. Avgörande för ett

projektgenomförande är dock att projektet stöds av centrala myndigheter. Detta gäller finansiellt projektstöd år såväl psykologiskt som ekonomiskt. Lämplig nivå på ett centralt l bedöms 50 procent av den beräknade kostnaden vara, dvs. Qing.

Efter ansökan om centralt projektstöd anslog civildeparternentet 250 000 kr till projektet.

250 000 kr till projektet. Civildepanementet har senare beslutat anslå ytterligare

2.2 Val av försöksorter

Som underlag för styrgruppens val av försöksorter förelåg uppgifter om 10 tänkbara tätorteri länet.

Ort 1988 Folkmängd tätort inkl. Andel Kommun omland 50är

Trehömingsjö 300 700 51 % Örnsköldsvik

Anm. Andelen 50 är och äldre äri riket 33 % och i

länet 36 %

Inslagen av offentlig stationär service har utifrån det presenterade underlaget

sammanställts pá följande sätt.

Offentlig Tre- Bxed- Jun- Ram- Ull- Nord- Liden Stöde Främsta Ånge

stationär

hçimbyn sele sele ånger ingrå

service SJÖ

X X X X X X X X X Arb törm X X X X Sknzsum. X X X X X X X

X X X X X X X X X X Kmnsafszzds: X X

EQIÃL X X X X X X X c b b c c b b a X X X X X (X) X X X X X (X) BjhLñüaL X X X X X X X X (X) X X X X X X X X X Dtstmlsm X

X X X X X X X X X X Sjukhem X X X X X

- lTrehömingsjö är försäkringskassan och den kommunala hemtjänsten samlokaliserad - Arbetsförmedlingen finns i Torpshammar, utanför Fränsta - I Liden finns dessutom vägverket och ett kommunalt dagcenter - Kommunala lokalkontor betecknas a) för fullservice, b) för teknisk, social och fritidsservice och c) för enbart teknisk service.

Vid framtagningen av underlaget valdes 10 oner i inlandet vilka betraktades som strategiska i det framtida servicenätet. Av dessa ansågs Fränsta, Bredbyn och senare

Junsele vara de orter där det förelåg ett aktuellt och närliggande behov av närmare studier.

2.3 Arbetet i SDOS-projektet

Efter olika förhandskontakter med tänkbara intressenter inbjuöd länsstyrelsen till ett första möte den 27 januari 1989 för den styrgrupp som utsetts att Leda projektet lokalkontor. Händelseutvecklingen beskrivs utifrån de anteckningar och andra handlingar som tagits fram i samband med styrgruppens möten.

27/1 - Styrguppens ledamöter presenterar sig. - Meddelas att regeringen avsatt ett antal miljoner till länssatyrelsema och som bl.a.skall användas till samordningsinsatser mellan olika myndigheter.

- Service på tio tänkbara orter presenteras. De är länets åtta kommundelscentra plus Ånge

och Nordingrå. - Som exempel nämns lokaler, datorstöd, telefonväxel, på samverkansobjekt telefamtjänstebilar, göra tjänster åt varandra,personal och skrivservioe. - Från försäkringskassan ses Fränsta som en ort att pröva saamarbetsidéerna i praktiken. Kommunförbundets representant föreslår Bredbyn. Fram fackligt håll förordas att inventeringen breddas med ytterligar orter. - Styrgruppen enas om att pröva samverkan i Fränsta och i Bredbyn.

- Meddelas beslut att göra en lokalinventering i Fränsta och Bredbyn. - Meddelas att byggnadsstyrelsen i Umeå anser projektet intressant och menar att man kan åtaga sig att göra ett lokalprogram. - För detta krävs uppgifter om lokalemas användning, Verksamhetsbeskrivning, -. årshyra m.m.

l ll

- Översänder meddelande om planerat nybygge i centrala Bredbyn.

Vid mötet deltar dessutom Even Sellin, Televerket i Sundsvzall och Ragnar Larsson, LO i Stockholm. - Diskuteras Televerkets regionalpolitiska ansvar m.m. - Diskuteras ett förslag till projektplan.

- Projektet byter namn till SLOS = Samordnad Lokal Offentlig Service. - .lunsele utses till försöksort. Tre försöksorter inalles. Poängteras att utanför projektet finns inget hinder för samverkan också på andra orter. - Beslutas att planerade förändringar inom berörda myndigheter/organ och som kan öppna möjligheter till samverkan anmäls till projektledaren.

E” sl. I .H

Byggnadsstyrelsen överlämnar förslag till lokalprogram för Fränsta. . WE .M i ...l

Projektledaren redogör för läget. .. ”geni

- Försöket i Fränsta har idag åtta, möjligen nio intressenter. - I Bredbyn är fyra aktörer inblandade, samlade kring planerna på ett nybygge. - l Junsele har arbetet just påbörjats. Tankar finns på att utveckla verksamheten vid kommunens lokalkontor. - Samordningsmöjligheter diskuteras i Stöde med posten, försäkringskassan och Sundsvalls kommun som intressenter.

21x45 .l I .H rv.

Dateras en reviderad projektbeskrivning

Särskilt inbjudna är Lage Nyhlén, Ånge kommun och Jan Elfrén. byggnadsstyrelsen.

i vårdcentralens lokaler i Fränsta. Presentation av projektledarens Rundvandring lägesrapport. - Meddelas att SLOS-projektet betraktas intressant av civildepartementet, som ser arbetet som avstamp för liknande försök på andra håll i landet. - Nyhlén anser att samhällsnyttan är avgörande och att projektet inte får låsas fast i

lokalproblem och lokalkostnader. Ånge

kommun åtar sig att finna en lämplig lokalisering och att anlita en arkitekt för att skissa på ett nybygge. För eventuella riskpengar står kommunen. - Elfrén lovar i sin tur att byggnadsstyrelsen ställer upp som hyresgäst för att i sin tur hyra ut lokalerna.

2 linv.v in

Telefonkontakt med Karl-Erik Forsblad vid Junselepolisen visar att inget stöne behov av samarbete föreligger. En förnyad kontakt 1989-11-28 visar emellertid att intresse finns.

v l ll

Ånge kommun meddelar att

- två alternativa lägen finns för ett nybygge i Fränsta. - arkitekt Bo Halldén, Sundsvall anlitats.

v I l i l

Ansökan om projektstöd på basis av den reviderade projektbeskrivningen. Länsstyrelsen yrkar om extra medel med 1,1 milj. kr. för initialkostnader samt l milj. kr. som engångsbelopp för bidrag till investeringar i Fränsta som beräknas till 10 milj. kr.

l motiven sägs: Ett innebära genomförande av projektet kommer, främst i Fränsta, att inledningsvis att extra utgifter. Utgifter som respektive myndighet idag till stor del inte har möjlighet finansiera. Kostnader for dubbelhyra, personalutveckling, ny utrustning, flyttning, information måste täckas för att en är exempel på extra utgifter som inledningsvis samordningsmodell ska bli verklighet. Till detta kommer med största sannolikhet, för många. en tidigarelagd hyreshöjning på grund av att man idag bor relativt billigt i äldre byggnader. sätt. Det är avgörande för samordningsprojektet att dessa kostnader kan klaras på något som kan utnyttjas. Regionala statliga medel och bygdemedel är två fmansieringskällor Men det är inte realistiskt att tro att de medel som kan tas därur är tillräckliga för att

garantera ett genomförande av projektet.

Reaktioner på utkastet till lokalprogram översänds.

- Ett helt nytt förslag till planlösning i Fränsta presenteras av Bo Halldén. - Polisen i Sundsvall markerar genom polischef Sten-Olov Hellberg en kraftigt positiv

inställning till projektet -- in- och utfaner bakom Vägverket ställer sig uots tidigare invändningar mot planerade förslaget i Fränsta. - I Bredbyn finns vissa oklarheter om postens engagemang. - I Junsele markerar Sollefteå kommun ett växande intresse för projektet. Tankar på

sarnlokalisering finns inför etableringen av en ny vårdcentral. - Frågan om projektets utvärdering diskuteras. - kommun lovar presentera en forsta hyreskalkyl i början av oktober.

Ånge

Tanken väcks att som nästa fas i projektet studera frågor som rör arbetsinnehåll m.m. Kan SLOS-projektet bilda avstamp för en kartläggning av problem som måste lösas med stöd av TCO och Statens tömyelsefonder?

- Meddelas projekt mellan TCO och länsstyrelsen i planerna om ett gemensamt anslutning till SLOS. - Meddelas att typ SLOS får starkt stöd i REK 87s samordningsprojekt slutbetänkande. REK = Regionalpolitiska kommittén.

- Meddelas att kalkylema för nybygget i Fränsta föreligger klara. - Meddelas att planlösningar för en om- och tillbyggnad i Bredbyn finns framtagna. - Junsele sluter samtliga intressenter upp bakom projektidén och arbetet är nu i gång

p å aul var.

- av Exempel på s.k.

MlSO-projektet presenteras Carl-Öije Segerlund.

medborgarkontor ges från England, Västtyskland och Danmark. - i Fränsta beräknas till 9,3 milj. kr. som uttryckt i hyreskostnad Byggkostnaden innebär strax under 1500 kr/kvm och år. - kommun vill man nu gå vidare med projektering av nybygget och önskar

Enligt Ånge

någon from av medgivande från berörda intressenter. . 1 l s] l .n Styrgruppen meddelar att projektering av huset i Fränsta kan påbörjas i enlighet med vad som framkommnit vid ett styrgmppsmöte den 20 november.

I december beslutar

Ånge kommun att som byggheme genomföra Fränstaprojektet. Under

januari 1990 tas en första kontakt med representanter för Statens förnyelsefonder angående ett förslag till projektbeskrivning för SLOS ll, genomförandefasen.

3.

3. l Posten

3. l .l Utgångspunkter

l det samarbete som kommit till stånd spelar posten en viktig och aktiv roll, både i Fränsta

och i Bredbyn. Posten i Fränsta har 12 anställda och finns i lokaler som hyrs av Ånge

kommun till en årshyra av 42 000 kr. Lokalerna är mindre bra och välbelägna. I Bredbyn

har posten 13 anställda, sedan dec. 1983 imymda i goda lokaler. Årshyran är 250 000 kr.

och hyresvärd är Anundsjö byggnadsaktiebolag. Kontorsservice erhålls genom egna resurser. Utvecklingen under senare år visar en femprocentig minskning, vilket äri ston sett samma som för övriga postkontor. Det ekonomiska utfallet är varken bra eller dåligt. Men för framtiden måste kostnaderna minskas, vilket kan betyda sämre serviceutbud. Postens ñnmaskiga kontorsnät är på sikt hotat. Sektoriseiat lönsamhetstänkande bidrar till att det blir svårare för de små kontoren, som har svårare att rationalisera verksamheten. Samtidigt ñnns det ingen som vill betala för att behålla nätets periferi av stationär service. Det måste alltså till nya arbetsuppgifter som fyller ut svackor i de små postkontorens beläggning och som förbättrar lönsamheten. Det finns inom postverket olika syn på en sådan utveckling. En del menar att det är olönsamt. Andra och till dem räknar sig posten i Västernorrland, menar att en omprövning av verksamhetsinnehåll och arbetsformer öppnar nya möjligheter och är väl värda att pröva.

3.1.2 Tänkbara samordningseffekter

Närhet till andra serviceorgan och ett centralt läge gynnar kunderna. Posten avser att förbättra öppettidema i Bredbyn. Arbetsmiljön blir bättre liksom affärsläget på de båda orterna. Små åtaganden kan slås samman t.ex. lokalvård. Själva postverksamheten påverkas inte av projektet. Besparingar bör kunna göras på förvaltningssidan med cirka 10.000 kr. per år på vardera stället. Den största vinsten ligger i samnyttjande av personal. Här ger SLOS-projektet stora möjligheter men utfallet är svårt att ange på förhand.

3.2 Ånge kommun

3.2. l Utgångspunkter

Ånge kommun har förutom skola, äldreservice och bibliotek. ingen verksamhet förlagd

till Fränsta. Vid ett genomförande av SLOS-projektet räknar kommunen med att

utlokalisera 1,5 - 3 tjänster från Ånge. Inriktningen är att därigenom bygga upp en viss

glesbygdsservice, social och teknisk service. Kommunen visar ett stort intresse för SLOS-projektet och deltar aktivt. Utanför projektets resursram har kommunen anlitat en arkitekt för att lösa de gemensamma lokalbehovsproblemcn. Ett tidigt löfte att stå som byggherre för ett nytt servicehus

infriades i december 1989. För att stärka husets ställning som samlingspunkt har Ånge

kommun vid detaljplanläggziingen beaktat behovet av en busshållplats intill huset. Planerna på nybygget har vad gäller valet av tomt väckt en lokal debatt i Fränsta. 600 Fränstabor undertecknade ett upprop, där de riktar kritik mot den föreslagna placeringen av huset. När det stod klan att protesterna skulle komma att äventyra projektets genomförande tonades röstläget i debatten ned för att senare dö ut.

3.2.2 Tänkbara samordningseffekter

En samlokalisering ger många allmänna men också konkreta fördelar. Servicen finns på en plats. Den är lätt att hitta och att nå. Servicen blir bättre men också besluten tack vare den ökade kännedomen om varandras verksamhet. Verksamhet som utan speciella hinder kan decentraliseras till Fränsta är vissa delar av social, teknisk, byggnads- och låneservice. Strikt kostnadsmässigt innebär en satsning i Fränsta. en höjning av servicenivån, ökade kostnader. Detta uppvägs emellertid av de ökade intäkter som en förbättrad medborgarsewice ger.

3.3 Örnsköldsviks kommun

3.3.1 Utgångspunkter

Tidigare fanns kommunala kontor i stort sett i alla socknar. Kommunsammanläggningama slog sönder detta servicenät och nästan all kommunal service cenualiserades till Ömsköldsvik. Ute i de gamla serviceortema finns förutom sedvanlig boendeanknuten service t.ex. skolor, daghem, servicehus för äldre. i vissa fall kvar en del service. l Bredbyn finns ett tekniskt kontor.

Samtidigt med denna utveckling har underlaget för kommunens service till äldre ökat, vilket gett motiv för att flytta t.ex. hemtjänsten närmare kunderna. Denna motstående utvccklingstrend har medfört att man från kommunens sida blivit mer observant på de olika risker som finns för ytterligare försämringar på kommunens serviceoner. I Trehömingsjö har hotet mot försäkringskassan medfört att man förlagt en kassans lokaler. Hemtjänstgruppen består av vårdbiträden (tältarbetarte) hemtjänstgruppi och hemtjänstassistenter (administratörer). Till verksamheten finns kopplad en s.k. servicecentral med uppgifter att bistå pensionärer med snöskottning, gräsklippning, storstädning, småreparationer m.m. Försök med servicecentraler pågår förutom i Trehömingsjö även i Solberga och i Bredbyn. För de kommunanställda som arbetar i servicentralen utgår AMS-bidrag och verksamheten kan ses som ett uttryck för den s.k. arbetslinjen i försöken att nydana socialpolitiken.

3.3.2 Tänkbara samordningseffekter

Vid ett genomförande av SLOS-projektet i Bredbyn kommer kommunen att bidra till med en hemtjänstgrupp (tre hemtjänstassistenter och sju vårdbiträden) samlokalisetingen samt en servicecentral med 3,5 anställda. Hemtjänsten har idag egna lokaler med en årshyra på 36 000 kr. Behovet av kontorsservicc tillgodoses genom soeialkontoret i Örnsköldsvik. I bedömningen av tänkbara samordningseffekter framhålls allmänna fördelar för kunderna och för verksamheten. Verksamhetsinnehållet förändras inte. Kostnadsbildcn förändras inte heller utom vad gäller lokalkostnaden, som blir högre. lnitialkostnaderna blir obetydliga. Möjligheterna till besparingar ligger främst i utnyttjandet av den gemensamma receptionen. Viss decentralisering av kontorsservicc är möjlig men detta är beroende av receptionens bemanning.

3.4 Länsarbetsnämnden

3.4.1 Utgångspunkter

SLOS-projektet berör platsfönnedlingen i Fränsta och Bredbyn. I Fränsta finns tre anställda varav en kontorspersonal (byråassistent), i Bredbyn två anställda varav en byråassistent. Lokaler hyrs, i Fränsta av

Ånge Hyresbostäder, i Bredbyn av en

privatperson. Årshymn

är 120 000 resp 27 000 kr. Lokalcma i Fränsta ligger ocentralt, i

anslutning till AMU-center i Torpshammar. De har hög standard och delas med Bredbyn är inte ändamålsenliga Verksamheten i elevvårdspersonal för AMU. Lokalemai Torpshammar finns sålänge AMU är kvar. Vid en eventuell nedläggning av AMU-center bortfaller motivet för afzs lokalisering i Torpshammar. Behovet av kontorsservice Kundunderlaget ökar. I Fränsta med 20 % tillgodoses inom respektive arbetsförmedling. per år och med 5 % per år i ökade arbetsgivarekontakter. I Bredbyn noteras endast en svag ökning av arbetssökande medan antalet arbetsgivarekontakter ökar starkt, främst beroende på förändrat arbetssätt. I likhet med andra statliga myndigheter ser man inom länsarbetsnämnden med viss oro på framtiden. Det gäller främst konsekvenserna av den krympande resurstilldelningen. för den resursfördelningsmodell som tillämpas kan i vissa avseenden Principema är resurserna for att bedriva eget utvecklingsarbete i länet starkt ifrågasättas. Vidare begränsade. Därigenom försvåras planeringen på längre sikt än ett år, liksom möjligheterna att pröva nya vägar för att utveckla servicen.

3.4.2 Tänkbara samordningseffekter

Flerpartssamvedtan (af-soc-flcassa-sökanden) innebär klara fördelar. Det ger i Fränsta där försäkringskassan är med. snabbare kontakt med sjukskrivna arbetssökande. Gemensam reception är också fördelaktig. För verksamheten innebär SLOS-projektet en bättre bas för rekrytering och utveckling av glesbygdens näringsliv. Samnyttjandet ger också lägre totala förvaltningskostnader. Allmänt sett bör 25-50 I Fränsta speeialiseras verksamheten till enbart platsförmedling. % av tjänsten som byråassistent utnyttjas for andra uppgifter. S.k. vägledningsärenden

kommer vid en samlokalisering att handläggas vid af i Ånge resp. Övik.

Kostnadsbesparingarna uppskattas till cirka 167 000 kr. i Fränsta förutsatt att 50 % av byråassistentens arbetstid/tjänster kan säljas, att en del av lokalvárdarens lön kan sparas in, att hyressättningen ger en minskad lokalkostnad med cirka 40 000 kr. samt att Rirvaltningskosmadema kan minskas från idag 52 000 kr till 35 000 kr. 1 Bredbyn förutsätts att 25 % av byråassistentens arbetstid kan säljas och att lokalvårdarens kostnader kan reduceras med cirka 2 000 kr per år. Hyreskostnaden ökar emellertid med cirka 50 000 kr. Nettoeffekten skulle i detta fall bli en mindre besparing. Under senare tid har frågan väckts om att ta bort byråassistenttjänsten och istället köpa erforderliga kontorstjänster från den gemensamma receptionen. Länsarbetsnämnden räknar vidare med ganska stora initialkostnader, 560 000 kr i Fränsta. Det gäller kostnader för dubbelbemanning, 250 000 kr, dubbla telefonabonnemang o dyl, 25000 kr, dubbla hyreskostnader, 250 000 kr, personalutbildning, 25 000 kr och slutligen 10 000

kr för marknadsföring. l Bredbyn blir initialkostnaden lägre, 55 000 kr. I övrigt påpekas vikten av att samordna öppettidema, så att de bättre svarar mot kundernas önskemål.

3. 5 Kronofogdemyndigheten

3.5.1 Utgångspunkter

Kronofogden har lokaleri Fränsta. De hyrs av byggnadsstyrelsen till en årshyra av 3 500 kr. Verksamheten avser en tjänst som hotas av indragning till Sundsvall. Om detta skulle ske behövs en expedition i Fränsta för öppethållande en dag i veckamKontorsservice erhålls genom stöd från Sundsvall. Utvecklingen visar en ökad kundfrekvens; 2-5 besök per dag, cirka 275 kunder (gäldenärer), cirka l 0()0 ärenden. Handläggaren i Fränsta har nyligen avlidit. Tjänsten kommer förmodligen att dras in på grund av medelsbrist. Ambitionsnivån kommer härigenom att sänkas.

3.5.2 Tänkbara samordningseffekter

Tillgängligheten till kontoret ökar, då kontoret idag vissa tider är obemannat. Medverkan i medför att kronofogden kan bibehålla servicen till lägre kostnad än SLOS-projektet idag.

3.6 Försäkringskassan

3. 6. 1 Utgångspunkter

I Fränsta finns ett fullvärdigt försäkringskassekontor med 7,5 heltidstjänster. Lokalerna betingar en årshyra på 107 O()0 kr. De är ändamålsenliga. Liksom i andra län har utvecklingen framtvingat en översyn av lokalkontorsnätet. Sedan 1985 har indragningar diskuterats av lokalkontoren i bl.a. Ramsele, Stöde, Trehömingssjö och Fränsta. I dag föreligger beslut att verksamheten skall flyttas till

Ånge.

l arbetet att förebygga indragningar ñnns exempel från Junsele och Trehöringsjö. I Junsele har verksamheten breddats genom att ta över vissa uppgifter från arbetsförmedlingen. Kontoret i Trehöringssjö ingår i ett försök for samordning med kommunal hemhjälp och teknisk service.

invånerna att hänvisas till Ånge i

Om inget liknande görs i Fränsta kommer Det socialförsäkringsärenden. Detta blev också skälet för att delta i SLOS-projektct. viss service i Fränsta. handlar om att pröva möjlighetema att behålla

3.6.2 Tänkbara _samordningseffekter

i Fränsta läggas ned. Om ett samarbete Enligt bcsluti kassang styrelse skall lokalkontoret kan kontoret ombildas till etableras mellan kassan och andra offentliga myndigheter att viss service bibehålls i servicekontor. SLOS-projektets genomförande innebär alltså Fränsta. Av de befintliga 7,5 heltidstjänsurna beräknas två tjänster vara kvar i Fränsta. En innebär for verksamheten bättre ekonomi och ett ökat värde genom samlokalisering inte vara kunskapsutbyte och liknande. Frågan om decentralisering inom kassan bedöms kronor om kontoret i Fränsta lagts ned i aktuell. Vinsten skulle sannolikt bli stönve.nrätti i Fränsta blir vinsten mindre rent sin helhet. Genom att behålla viss verksamhet år svåra att bedöma. lnitialkostnadema blir förvaltningsekonorrtiakt. Men effekterna marginella.

3.7 Skogsvårdsstyrelsen

3.7.1 Utgångspunkter

Skogsvårdsstyrelsens verksamhet är uppdelad i distrikt, av vilka två har Fränsta och Lokalerna är inte Bredbyn som stationeringsort. Länskontoret ligger i Sollefteå. ändamålsenliga, något för stora för att tillgodose behoven. De hyrs i Fränsta av en privat

kommun. Årshyran är 63 000 resp. 10 000

hyresvärd och i Bredbyn av Örnsköldsviks kr. I Fränsta ñnns fem, i Bredbyn fyra anställda (tjänster). För verksamheten. som i huvudsak består av olika skogsvårdsuppgifter är närhet till att på sikt kunderna ett viktigt krav. Från skogsvårdsstyrelsen framstår det därför viktigt ha kvar sitt geografiskt sprida kontorsnät. Detta betonas också kraftigt från skogsbolagen, som menar att det måste finnas serviceoner ute i glesbygden. l annat fall kan inte folk bo kvar och underlaget för rekryteringen rycks undan. Emellertid ökar hela tiden kraven på besparingar bl.a. genom de årliga budgetnedskärningarna. Samtidigt har kund- och ärendeunderlaget varit i stort sett oförändrat. En viss minskning av uppdragsverksamheten har dock skett på grund av minskade AMSobjekt. Behover av kontorsservice tillgodoses via länskontoret.

3.7.2 Tänkbam samordningseffekter

De allmänna fördelarna av en samordning poängteras. Det gäller inte minst personlig service vid uppringning och näringen av skogsvårdsstyrelsens personal ñnns inne. Möjligheterna till

decentralisering inom skogsvårdsstyrelsen

är inte aktuell.

Driftskostnadsmllssigt

bedöms ökning med ca 10 tkr. på vardera orten på grund av

tillkomsten av gemensamma personalresurser (receptionen). Lokalkosmaderna beräknas öka. l Fränsta med ca 20 tkr., i Bredbyn med ca 60 tkr. De ökade kostnaderna bör täckas

via statsbudgeten, eftersom verksamheten är affärsmässig. Initialkostnadema beräknas till ca 175 tkr. i Fränsta och ca 55 tkr. i Bredbyn. Skillnaden beror på att i Fränsta uppstår dubbel hyra med 120 U0- IÖVÖSI ingår kostnader för flyttning, utbildning och diverse.

3.8 Polisen

3. 8. l Utgångspunkten

Sundsvalls polisdistrikt omfattar

Medelpad. Ånge är stationcringsort för det västra

lokalvaktomrâdet som i princip ontfattar

Ånge

kommun. I Fränsta, ca 2,5 mil väster om

Ånge,

ñnns stationerad en arbetsgrupp motsvarande 5 befattningshavare. Av dessa är en chef och en kontorspersonal (assistent).

Polisens lokaler i Fränsta, 266 kvm ägs av Ånge kommun. Årshyran är 62 600 kr och

avser förutom polishuset ett varmgarage på 27 kvm. Hyreskonuaktet löper årsvis från l oktober till 30 september med tre månaders uppsägningstid.

Behovet av kontorsservice tillgodoses genom egen kontorspersonal, en icke polisutbildad assistent. Arbetstidsschemat innebär att assistenten ofta blir ensam på arbetsplatsen. Hon får ta första Stöten samtidigt som hon skall ta emot besökare, svara för visst utred-

ningsarbete, expediering av ärenden, föra diariet m.m.

Indragningen av polisstationen i Stöde har medfört att ärendemängden ökat. Fränstastationen var tidigare indragningshotad men det finns i dag beslut att den skall vara kvar.

Rekryteringssituationen i Fränsta är till skillnad från

Ånge stabil vilket talar för Fränsta

som stationeringsort. Men förutsättningarna kan ändras. Iett ännu kärvare budgetläge kan

polisstationen i Fränsta löpa risk att dras in.

3.8.2 Tänkbara sarnordningseffekter

Nya skräddarsydda lokaler och gemensam utrustning t.ex. PC. telefax, ger fördelar som minskar risken för indragning. Flera exempel ges för decentralisering av arbetsuppgifter inom polisen: allmän upplysning och rådgivning, utdelning av blanketter. allmän kontorsservice. Exempel på arbetsuppgifter som vid överföring till annan huvudman kan möta problem/hinder är utfärdande av pass och vapenlicens. Påverkan på driftskostnaderna bedöms i stort sett marginell utom lokalkostnadema som ökar och lokalvårdskostnadema som bör minska. lnitialkostnaderna består av dubbelhyra (62 600 kr) och nya inventarier (10 0(1) kr). Polisen ser ytterligare en fördel av SLOS. Det gäller kontakterna, som underlättas genom närheten till posten, försäkringskassan, socialförvaltningen, arbetsförmedlingen, kronofogden och skogsvårdsstyrelsen. Den största fördelen av ett gemensamt hus har dock allmänheten som samtidigt kan uträtta flera ärenden, när den besöker Fränsta.

4 Analyser av SLOS-projektet

4.1 Processanalys

En ansats i utvärderingen är att granska arbetsprocessen i SLOS-projektet. Mina utgångspunkter är att för att ett projekt skall bli framgångsrikt måste det finnas initiativkraft, motiverade intressenter och en stark och beslutsför ledning. Mitt helhetsintryck är att dessa förutsättningar har uppfyllts. Länsstyrelsens initiativ till att starta projektet återspeglar inte bara ett uppfyllande av sitt ansvar för länets utveckling och sina samordningsskyldighcter. Initiativen demonstrerar dessutom en vilja att gå från ord till handling. Civildepartementets medverkan har i hög grad bidragit till att ge SLOS-projektet stöd för genomförandet. Det gäller både bidraget för projektets finansiering och den direkta medverkan i projektets styrgrupp. Engagemanget visar att SLOS-projektet har pilotkaraktär och inte enbart bottnar i regionalpolitiska motiv. Det handlar i hög grad om hur vi i landet kan ñnna nya fomter för att förnya den offentliga sektorn. Det pågår en bred debatt om detta men det finns ganska få exempel på hur man praktiskt kan lösa de olika serviceproblem som finns. Den starka sektorsuppdelningen av den offentliga verksamheten upplevs i olika sammanhang som ett problem och ibland t.o.m. ett hinder för att upprätthålla en bra service till medborgarna. Det finns många exempel där beslut om nedläggning av järnvägar, postkontor, försäkringskassa, telefonkiosker mött en massiv kritik men ändock tillåtits

ske. Det vittnar om en viss handfallenhet och ibland oförmåga hos samhället att hantera sektorsövergripande frågor. Man kan tycka att det borde vara vän att möta hoten mot sevice och finna alternativ som åtminstone lindrar de negativa konsekvenserna. [dessa avseenden är SLOS-projektet intressant. Arbetsprocessen i SLOS-projektet kännetecknas av ett starkt engagemang hos intressenterna. Detta återspeglar dels den positiva och fördomsfria inställning till att finna lösningar på serviceproblernen, dels en motivbild som givetvis varierar men som på flera sätt förenar intressena att delta i projektet. Det är alltså ingen slump att Fränsta och Bredbyn utsågs till försöksorter. På dessa orter har de flesta av de deltagande myndigheterna och samhällsorganen ett direkt egenintresse att bevaka. Husidén blir inte bara en symbol för projektets allmänna ambitioner. Den för också ned samarbetet till en nödvändig praktisk nivå och som definitivt medfört att arbetet hittills varit framgångsrikt. Vad som i övrigt starkt underlättat arbetsprocessen är uppbackningen av projekt från de

berörda kommunerna Ånge och Ömsköldsvid

samt från byggnadsstyrelsen. Utan detta starka stöd hade sannolikt projektets tempo och möjligen också ambitionerna tvingats dras ned. Ändock har den tidsplan som anges i den reviderade projektbeskrivningen inte kunnat hållas. Fördröjningen år enligt min mening inte något tecken på att det tillstött problem. Den beror helt enkelt på att ambitionerna varit för höga och att man som ofta är fallet tenderar att underskatta den tid som behövs för att arbetsprocessen skall verka fram. Vid ledningen av SLOS-projektet har styrgruppen varit en bra lösning. Där har redan från början representanter för de flesta intressenter ingått. Där saknas representation från berörda kommuner och polisen. Detta har vad jag erfarit inte haft någon praktisk betydelse. De har ändå kunnat delta vid styrgruppens möten. Dessutom har kommunförbundet ingått i styrgruppen och vars representant tillika är verksam i Ömsköldsviks kommun.

4.2 Effektivitetsanalys

En analys av projektets effektivitet utgår från frågan om insatserna i projektet varit ett effektivt sätt att nå målet. Uttryckt på annat sätt avser analysen att besvara frågan om vari mervärdet ligger i SLOS sett ur intressentemas, statens och allmänhetens synvinkel. Jag vill först understryka att SLOS-projektet för närvarande står på tröskeln till ett genomförande. Detta innebär att det är för tidigt att dra bestämda slutsatser. Det handlar därför om bedömningar, som grundar sig på förutsättningen att projektet genomförs enligt de intensioner som finns i dag. SLOS-lösningen innebär att olika serviceproducenter på två orter går samman och erbjuder sin service under samma tak. Från denna utgångspunkt representerar SLOS-

projektet en samverkansform blad flera tänkbara Att projektarbetet i hög grad ñxerats på det gemensamma huset har medfört att den mer konkreta diskussionen om verksamhetsinnehäll och samverkan över sektorsgränserna skjutits fram. Det som uppnåtts hittills är att man lagt grunden för en möjlig samverkan. Man kan måhända anse att man borde ha gjort tvärtom, börjat med att inventera ser« vicebehoven och med ledning därav formulerat verksamhetsidén och först därefter undersökt vilken fomr som var lämplig för att tillhandahålla servicen. Enligt min mening är valet av tillvägagångssätt en fråga om att väga fördelar mot nackdelar. l SLOS-projektet är det valda angreppssättet välmotiverat. Situationen var hos flera intressenter sådan att det krävdes klarhet om de konkreta alternativen till att ha kvar service på de berörda orterna. Det gäller bland andra försäkringskassans engagemang i Fränsta, arbetsförmedlingen i Bredbyn. Samlokaliseringen har vidare setts som en möjlighet att både lösa och förebygga olika problem som serviceprodueenterna har. Service som i annat fall skulle försvinna har därmed kunnat bibehållas på orterna. Dessutom har samlokaliseringen lockat fram ny service genom utlokalisering av vissa kommunala servicefunktioner. Mot dessa fördelar skall ställas nackdelen av att verksamhetsinnehållet blivit bättre om det styrts av behoven. För min del tror jag inte detta spelar någon större roll. Serviceutbudet är så smalt och tunnt pä dessa orter att det inte finns mycket mer att laborera med. Min slutsats är därför att de insatta medlen varit effektiva och att redan samlokaliseringen ger ett klan mervärde. De deltagande myndigheterna och samhällsorganen får bättre och mer ändamålsenliga lokaler. De fär dessutom förutsättningar till besparingar genom minskade driftskostnader. Hur stora de blir är svårt att precisera i dag. Allmänheten får klart bättre service i form av ett mer tillgängligt och samlat serviceutbud. Alternativet skulle utan SLOS vara nedläggning och indragning av viktiga servicefunktioner. För samhället ligger det stora värden i att behålla livskraften i inlandets glesbygder. Där spelar de medelstora orterna som Fränsta, Bredbyn och Junsele en viktig roll. Faller viktiga servicefunktioner bort försvinner även människorna. En avfolkning inverkar direkt negativt mot uppsatta mål för regionalpolitiken, forsvarspolitiken och jordbmkspolitiken för att nämna nägra riksintressen.

4.3 Måluppfyllelseanalys

Frågan om i vilken grad projektets mål uppfyllts är givetvis central ien utvärdering. Bland förutsättningarna för att kunna besvara frågan kan nämnas att det måste finnas ett uttalat mål och att detta är precist och tydligt formulerat. l detta fall är det ett ganska allmänt

formulerat huvudmål, vars första led lyder: Att vidmakthålla och helst utveckla den offentliga servicen i Västemon-lands inland. Målfonnuleringen återspeglar enligt min mening orimligt höga ambitioner. Svaret är därför nej. Projektet var knappast avsett att svara upp mot detta mål. Hade målet angetts på exempelvis följande sätt blir bedömningen en annan. Exempel: Projektets mål år att visa delvis nya vägar för att inom överblickbar tid behålla den offentliga servicen i glesbygd. Svaret hade i så fall varit positivt, d.v.s. målet skulle sannolikt kunna uppnås. De lösningar som skisserats för orterna Fränsta och Bredbyn ger klara besked. Utan projektet hade den offentliga servicen inte helt kunnat bibehållas, inte ens i ett kort tidsperspektiv. Att formulera mål är alltså inte bara en semantisk övning. Det har en stor betydelse för att i efterhand bedöma resultatet. Det slarvas nästan alltid när det gäller målformuleringar. Konsekvenserna behöver inte bara leda till problem vid utvärderingar. För höga mål skapar också förväntningar som om de inte infrias kan leda till en orättvis bild av projektets reella förutsättningar. Måluppfyllelse handlar i regel om att ange graden. l detta fall finns därför en begränsning av måluppfyllelsen, eftersom endast några vägar stakas ut på två orter, Fränsta och Bredbyn. Lösningama äri en del avseenden olika, men de har också likheter vad gäller såväl angreppssätt som lösning. Det andra ledet i projektets målformulering tenderar också en anmärkning. Där sägs att projektet skall bedrivas som ett pilotprojekt och resultera i en redovisning av förslag till arbetsmetod för hur en samordnad lokal offentlig service kan genomföras. Min kritik av detta led i målforrnuleringen gäller resultatens generaliseringsgrad. Jag menar att om målet är att få fram en arbetsmetod borde man redan vid formuleringen ha insett ornöjligheten i att ñnna en patentmedicin for att bota de offentliga serviceproblemen. Det framgår inte heller till vem förslaget riktar sig. Hade målet i stället varit att försöksverksamheten skall leda fram till dokumentation av arbetsmetoder som vägledning för fömyelsearbetet på liknande orter blir måluppfyllelsen lättare att bedöma. Min slutsats är, trots dessa påpekanden, att SLOS-projektet givit ett värdefullt bidrag till hur man konkret kan gå till väga för att genom samverkan möta problemen för den offentliga servicen. Projektet har hittills inte gjort något särskilt för att dokumentera arbetsmetoden. Genom denna utvärdering, där stor arbetsprocessen ägnas uppmärksamhet, ges ett bidrag till att uppnå denna del av målet. Det har förmodligen också varit projektformuleramas avsikt.

4.4 Generalitetsanalys

att generalisera (föra över) projektets arbetsmetod och lösningar till orter Möjligheterna

lll

med liknande serviceproblem bör inte underskattas. Visserligen kan inte SLOS-projektet stå modell för hur man bör göra på andra håll. därtill är problemen och förutsättningarna alltför varierande. Men det finns vad jag kan se flera frågor som väckts som bör ha ett allmänintxesse. Det gäller exempelvis servicefrågornas hantering. Vem har det sektorövcrgripande ansvaret och är beredd att ta initiativ? Hur bör arbetsformcma organiseras? Varifrån får man de pengar som behövs för att finansiera liknande projekt? Vilka problem och hinder återkommer och kräver särskilda insatser för att lösas? Etc. Innan vi går in på dessa frågor skall jag kortfattat beröra generaliserbarheten från sin geografiska dimension. Förekommer de problem som identifierats i Fränsta och Bredbyn också på mindre orter och större orter? Är det enbart ett glesbygdsproblem i norra Sverige? Svaret år att serviceproblemen finns mer eller mindre överallt. De olika förutsättningarna gör dock att lösningarna måste tillåtas variera Vi kan långt ifrån påstå att Sverige skulle vara ett föregångsland på ifrågavarande område. Tvärtom är det stor brist på exempel som kan ge vägledning. Man kan hävda att serviceproblemen blir tydligare ju längre ned i ortshierarkin vi kommer. Pereferins servicenät är redan svagt och försämringar märks genast. Det finns en mängd exempel. Man kan bl.a. minnas den kraftiga debatt som väcktes när televerket avsåg att lägga ned tclefonkiosken i Karbenning, en liten ort i Bergslagen. Lönsamhetstänkandet blir alltmer utbrett och styrande. Det märks numera också på större orter. Den l7 januari 1990 stod följande att läsa i Dagens Nyheter.

Tre

postkontor ner

butik: lull k stön läggs .

2152:2 Waern me...

plonøalhnharrvreøu onaubørlusgtmtø

mmwmgrøh,

V -Detlrtürllpkunárr modvrtu »um

gun_ rimmar-mar. wm-emm

1 5001111160buñku. m. m: smuts. Tunnan*

tio-uu u. mccain M ta Irdoudr a . tv vrouw in øarlhldo p. mmámünmwéüf: .

SO rpmøgianuk

nun madonnan; Ävenkontoren pl Rama:- Lund,Waldcmusuün. Hurd- - Randi! Mr lill-I :nu paus ll al:

mmøms .. . . wmVWm=°=*:rt-: _ www-mmm... , rusar... o “ute

löuurnhøtmnbürptcb utaiuønfumuusrgun unna vindstilféølludlincu med r och c m vt m :nu: .

bemannat-tomaterna rarllnø nøørwumomm mtmlnüat uttalat poctløatølm: alum°mumdu.m. IJ

Exemplen visar att kämfrågan när det gäller att finna lösningar på serviceproblemen till stor del är att förbättra lönsamheten för verksamheten. l detta avseende visar SL08projektet på en väg att gå fram. Man skapar genom det gemensamma taket, förutsättning för besparingar. Bortsett från servicemålen är det möjligheterna att uppnå de förväntade besparingarna som förenar intressentema Redan samlokaliseringen innebär att besparingar görs. Visserligen kan hyran genom ett nybygge bli högre men bör kunna motiveras. Den stora besparingspotentialen ligger

emellertid i utsikterna till sambnrk. Det kan gälla användningen av gemensamma resurser som kontorsutrustning, reception, lager, fordon och personal. Sambruk kan givetvis ske utan samlokalisering. Jag vill i detta fall hänvisa till det särskilda sambruksprojekt, som statskontoret driveri olika delar av landet. Min uppfattning är att SLOS-projektet, tack vare samlokaliseringen, kan uppnå mer långsiktiga förbättringar av resursutnyttjandet. Man tvingas från intressentemas sida att tänka igenom sin verksamhet för att redan vid omlokaliseringen vidta åtgärder i besparingssyfte. Hur långt man är beredd att gå i fråga om sambruk är inte kartlagt. Det äri den gemensamma receptionen som de berörda myndigheternas och samhällsorganens efterfrågan på och utbud av tjänster skall mötas. Receptionen blir på detta sätt strategisk inte bara för att uppnå olika besparingsmål. Den blir myndigheternas ansikte utåt. Rätt utnyttjad innebär receptionen i sig möjligheter till tjänsteutveckling. Det kan vara relativt enkla tjänster som riktar sig till allmänheten och småföretagen i bygden. l projektets förlängning öppnar SLOS-projektet flera möjligheter byggda på sambruk och tjänsteutveckling. Därmed blir det principiellt viktigt att visa vad som är möjligt att uppnå genom sambruk. Vilka reella problem eller hinder måste överbryggas för att ta till vara fördelarna maximalt? Exempel på frågor som jag bedömer ha stor betydelse för SLOS-projektets fortsättning och för möjligheterna till generaliserad tillämpning är: * täckning av initialkostrtader * systemen för medelstilldelning * vidgar personalsambruk Det bör normalt vara länsstyrelsen som tar ansvaret för projekt av typ SLOS. Nya projekt bör normalt också kunna finansieras från länsstyrelsens projektanslag och genom bidrag från berörda intressenter. Det bör understrykas att flera statliga myndigheter har, vilket är anmärkningsvärt, starkt begränsade eller inga resurser for att satsa i utvecklingsprojekt. Det gäller också medel för täckning av initialkostnader vid en samlokalisering. Frågan är om det finns någon smidigare väg att få loss projektmedel än att gå den traditionella i samband med anslagsframställningen. En ökad åtkomst av s.k. fria pengar skulle underlätta för enskilda myndigheter att delta i utveckloingsprojekt typ SLOS. Också i andra avseenden kan systemet för medelstilldelning upplevas utvecklingshämmande. Det kan gälla regler som försvårar mer flexibla servicelösningar med hänsyn till kundernas krav på öppethållande m.m.. Det är inte utan en viss förvåning som jag kan registrera att flera myndigheter har en hel del kvar att göra i decentraliseringssyfte. Utan ett tydligt lokalt budgetansvar kan det vara svårt att uppnå önskvärda effekter i SLOS.

Bilaga E

lEfkmbllwümg mv llämslkwmtlmu*

oøxemnmüan Hmm

ü mmmcdluummllamd]

Christer Nyqvist RAPPORT UTVECKLING AB 1990-01-25

Som ett led i lokalkontorsutredningens arbete ingår att ge exempel på samverkanslösningar. Ett typfall är etablering av s. k. länskontor, och där exemplet Tierp i Norduppland ansetts vän att studera närmare. Jag har ombetts att göra denna studie, ett uppdrag, som jag fullgjort och ställt samman i föreliggande rapport. Syftet med studien är att belysa olika frågor kring länskontor som företeelse och som medel i samhällsorganens fömyelsearbete. Det är således inte meningen att göra en utvärdering i sedvanlig bemärkelse. Därtill är också den tid som stått till förfogande otillräcklig.

Projektet LÄNSKONTORET I NORDUPPLAND har initierats av länsstyrelsen i Uppsala län och innebär att sju myndigheter och andra regionala organ samverkar i Tierpkontoret. För att genomföra studien har jag avsatt en dag för besök i Tierp samt tid för en kortare diskussion med länsledningen. Vid besöket i Tierp har jag talat med byråchef Sivar Nordström, som är projektledare och placerad på länskontoret. Tillfälle gavs dessutom till att fånga in synpunkter från Tierps kommun genom kommunalrådet Britt-Marie Fredriksson. Vid mitt besök i Uppsala träffade jag landshövdingen Hans Alsén, länsrådet Ulf l-lenricsson samt byråchefen Harald Rydberg.

I övrigt har telefonkontakter tagits med företrädare för Östhammars och Älkarleby

kommuner. Tiden har i övrigt inte medgett att jag kunnat tala med företrädare för övriga regionala myndigheter och organ som deltar i projektet Av det material som utnyttjats bör särskilt nämnas den utvärdering som orts av Bo Holmquist, adm. dir. vid länsstyrelsen. I underlaget för denna utvärdering finns bl a en uppsats, lokalkontor - ett medel i regionalt utvecklingsarbete som gjorts av Marita Axelsson. student vid Sveriges Lantbruksuniversitet. I uppsatsen ingår, förutom en beskrivning av länskontoret, resultaten från en intervjuundersökning bland länskontorets kunder.

.. H! ._I.

länskontorskonceptet ger liksom projektets händelseutveckling upphov till en mängd frågor. Av utrymmesskäl har jag försökt begränsa beskrivningen till sådana frågor som jag bedömer ha ett allmänt intresse. För den som önskar en mer ingående beskrivning och analys av projektet, vill jag hänvisa till nämnda utvärdering jämte där uppgivet källmaterial. I den fortsatta inledningen beskrivs kortfattat länskontoret och den verksamhetsidé som projektet vilar på. Därefter görs en kort anknytning till pionjären av länskontor, nämligen

servicekontoret i Ånge. Det bör redan nu påpekas att inrättande av länskontor är en

sällsynt företeelse. Projekten i Ånge och Tierp har fått en enda efterföljare. Under 1989

etablerade länsstyrelsen i Gävleborgs län ett länskontor i Hudiksvall. Jag har emellertid inte haft tillfälle att närmare studera detta projekt. Avsnitt 2 ägnas helt åt att utifrån gjord utvärdering beskriva projektets förlopp. verksamhet och vissa av de erfarenheter som kommit fram. I avsnitt 3 görs slutligen en summering och vissa egna analyser utifrån de kontakter som jag haft och de intryck som jag i övrigt fått av projektet.

Den 1 oktober 1987 invigdes länskontoret beläget i den s.k. Lundhammarsvillan i centrala Tierp, mitt emot järnvägsstationen. Därmed togs första steget i ett projekt, som syftar till att förbättra länsmyndighetemas och andra regionala organs service till befolkningen i norra länsdelen. Verksamheten vid länskontoret skulle bedrivas på försök i tre år med formell projektstan 1988-01-01. Bemanningen av kontoret bestod från början av företrädare för länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden, länsbostadsnämnden, hushållningssällskapet och utvecklingsfonden. En del var fast medan andra var tillfälligt knutna till kontoret. I samband med en översyn av länsstyrelsens organisation hari början av 1990 beslutats att försöksperioden skall utökas t.o.m. 30 juni 1991. Allteftersom efterfrågan på kontorets tjänster växte fram anpassades utbudet av fasta och tillfälliga tjänster. I dag finns där fast stationerade följande tjänster. - l projektledare, länsstyrelsen - l administrativ chef - l assistent - l receptionist , länsstyrelsen

- 4,5 skogsvårdsstyrelsens distriktskontor - 1 rådgivare, hushållningssällskapet - 1 expert från lantbruksnärrmden (2 dgr/vecka) fråm länsstyrelsens I övrigt inkallas personal från Uppsala vid behov. Det gäller experter olika enheter. från länsarbetsnämnden. utvecklingsfonden m fl. Tanken var från början att samt forskare med anknytning också bereda plats för t.ex. kommunrepresentanter till lanskontorcts verksamhet. För närvarande utnyttjas denna möjlighet genom att utvecklingscentrum - ett tjänsteföretag - tillfälligt hyr två arbetsplatser i huset. Expansionsmöjligheter finns på befintlig tomt. (150 Till projektets finansiering har länsstyrelsem fått bidrag från civildepanementet tkr). Bergslagsdelegationen (50 tkr), Glesbygdsdelegationen (50tkr). Medel har dessutom tillskjutits från lånsanslagets projektmedel.

1987 markerades I det pressmeddelande som gick ut i samband med invigningen i oktober kontorets verksamhetsmässiga inriktning. Där sägs att utvecklingskontoret i Tierp, som det först kallades, skall betjäna de norra länsdelama i huvudsak med uvecklingsfrågor men också med service. Kontorsetableringen skall ses som ett led i länsstyrelsens strävan efter regional balans, ökad länssamverkan, lättillgängligare service och högre effektivitet. och I preciseringen av kontorets arbetsuppgifter betonas behovet av marknadsföring kompetens- och kunskapsförmedling. Man måste i högre grad se norduppland som ett alternativ till de överexpansiva Uppsala- och Stockholmsområdena. Det gäller vidare att bättre ta till vara den kunskap som finns i länet, hos olika länsorgan och universitet. Som exempel på prioriterade arbetsuppgifter nämns: * stötta orter som drabbats eller hotas av företagsnedläggningar (Skutskär och Dannemora). * arbeta för landsbygdsutveckling * studera skogsindustrlns råvaruproblem * nyetableta företag * intensifiera rådgivningen till jord- och skogsbruket

Arbetsinriktningen är således starkt motiverad från regionalpolitiska utgångspunkter. Dämied betonas också länsstyrelsens roll som utvecklingsmotor på länsplanet, som dels stödgivane till företag och projekt och dels initiativtagare i utvecklingsfrågor. l projektsammanhang krävs i många fall medverkan från annan intressent på länsplanet t ex skogsvârdsstyrelsen, länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden och utvecklingsfonden. Genom dessa organs närvaro på länskontoret skulle det bli lättare att samverka i olika utveck-

lingspnojekt.

m5.. .é

År 1977 fick länsstyrelserna i uppdrag av regeringen att undersöka möjligheterna till en decentraliserad förläggning av arbetsuppgifter inom den offentliga sektorn. Det är den allmänna bakgrunden till länsstyrelsens i Västernorrlands län initiativ att förlägga ett statligt Servicekontor i Ett sådant pilotprojekt stämde också väl in med tanke på de

Ånge.

närliggande projekt som drevs dels på länsplanet och dels av Statskontoret. Efter en del inledande

problem rörande bemanning mm inrättades på försök Servicekontoret i Ånge

1982. Servicekontoret som fortfarande är i drift, blev pionjär vad gäller etablering av statliga lokalkontor. -

Vid kontoret i Ånge

finns en länsstyrelseanställd kontaktsekreterare och två assistenter finansierade med bl a projektmedel. Verksamheten har hittills till stor del inriktats på att initiera och bereda glesbygdsärenden. Verksamheten tillgodoser enligt en gjord utvärdering mer än väl gängse effektivitetskrav. Försöken att utnyttja modern data- och kommunikationsteknik har fallit ut mycket positivt. Utvecklingsfondens personal finns i intilliggande lokaler, vilket underlättar samverkan t.ex. gemensamma kontakter med näringsidkare m.fl. Ännu återstår emellertid den avsedda konkretiserade samlokaliserin-

gen och samarbetet med andra myndigheter.

Försöket har utvärderats, först 1983-84 av länsstyrelsen, senare 1986 av statskontoret. Servicekontoret i

Ånge har vad gäller projektstart och projektförlopp stora likheter med

i Tierp. 1 länsstyrelsens i Y-län rapport Glesbygdskontoret i länskontorsprojektet -

Ånge

ett försök att utvärdera en byråkratisk process framträder både negativa och positiva effekter. De negativa är inåtriktade och följer av själva decenualiseringen. Själva företeelsen decentralisering väcker mångfasetterade och motstridiga känslor hos de personer som i stöme eller mindre grad berörs. Redan när en dylik fråga aktualiseras uppkommer farhågor/väcks förhoppningar om förändrad effektivitet. Andra frågor gäller hur den egna arbetssituationen påverkas, hur det egna inflytandet kan komma att påverkas, den decentraliserade verksamhetens former och befogenheter etc. En lång rad känslomässigt underbyggda synpunkter blandas med sakligt underbyggda resonemang hos aktörerna, vilket naturligtvis gör decentraliseringsarbetet komplicerat. Decentraliseringsarbetet som en förhållandevis ny företeelse i en stor organisation ställer annorlunda krav på byråkratin. Det kan gälla sådana frågor som lokrlanskaffning, samarbetsrutiner med moderorganisationen, tjänstetillsättningar, rapporteringsvägar, drlftansvar,etc. Av rapporten framgår att dylika uppgifter inte alltid funnit enkla lösningar. De positiva effekterna sammanhänger främst med marknadens reaktion. Trots att glesbygdskontoret kunnat arbeta endast under drygt ett år med tillfredställande bemanning har påtagliga resultat redan kunnat dokumenteras. En väsentlig ökning har exempelvis skett vad gäller antalet ansökningar om glesbygdsstöd och därmed igångsatta projekt i form av nyetableringar eller expansion av befintliga mindre företag. Utan den

i Ånge kommuns mindre samhällen är det vår bestämda

uppsökande verksamheten har varit lägre. Väsentliga resultatförbättringar har också mening att företagsaktiviteten uppnåtts inom nrineraljakten.

..

I en utvärderingspromemoria. daterad mars 1989, behandlar Bo Holmquist olika fragor som berör länskontorsprojektets tillkomst och forsta verksamhetsår. Med denna utvärdering som grund finns framtaget en förslagspromemoria, daterad maj 1989. Holmquist ser sammanfattningsvis ingenting som tyder på att projektet bör läggas ned, bantas eller ges ändrad huvudinriktning. Tvärtom är hans förslag att länskontoret får fortsätta, att detta bör ske fram till 30 juni 1990, samt att länskontoret därefter perrnanenlas som en enhet inom länsstyrelsen, förlagd till Tierp. Han menar vidare att det inte finns några sakskäl till att avvakta med ett beslut med hänvisning till arbetet med att genomföra den samordnade länsförvaltningen eller någon annan forutsedd förändring. Holmquist menar att lärtskontorskonceptet är starkt nog att stå for sitt eget värde Utvärderingen utrnynnar i övrigt i förslag som gäller länskontorets ställning, arbetsuppgifter. ansvar/befogenheter, utvecklingsmöjligheter mm. Bakom flera av förslagen i Holmquists utvärdering ñnns en strävan att undamöja verkliga och befarade konfliktersaker. En del är klassiska och uppstår oavsett vilken organisation som berörs, medan andra hänger samman med länsstyrelsens/länsförvaltningens dubbla roll sorti myndighet och serviceorgan. I fortsättningen sammanfattas en del av de frågor som behandlas i utvärderingen och vilka bör ha ett allmänt intresse vid diskussionen om lokalkontor som samverkansforrn. från projektmedarbetare samt Det gäller projektarbetet, verksamheten, synpunkter kundernas erfarenheter.

Innan projektet kom till fanns lcrafter som verkade för att etablera ett landsbygdscentrum i Tierp. Det var i första hand kommunpolitiker som sökte kontakter för att genomföra idén. Också andra agerade i den riktningen, bland annat inom länsstyrelsen. Byrachef Sivar Nordström medverkade aktivt for att planerna skulle kunna förverkligas. Denne utsågs senare till projektledare och fick fast stationering vid länskontoret. Planerna tog sedermera fastare form och under 1987 utarbetades ett projektförslag med

syfte att på försök inrätta ett regionalt utvecklingskontor för länsförvaltningen i norra Uppland. l det första förslaget till projektbeskrivning (S. Nordström, aug 1987) betonas b.a. de allmänna motiven för en ökad decentralisering av lånsförvaltningen. Dessutom betonas behovet att utveckla den norra länsdelen. som fått vidkännas stora problem till följd av industrinedläggningar mm. l förslaget anges Tierp som lämplig lokaliseringson för utvecklingskontoret. Efter olika överarbetningar av Utkast till projektbeskrivning (S Nordström, 28 sept 1987) redovisas bl.a. att Tierps kommun skaffat lokaler och att utvecklingskontoret avses bli invigt den 2 okt 1987. Några veckor senare upprättade projektledaren en promemoria, som bl.a. berör de organisatoriska frågor som följer av etableringen av Länsstyrelsens utvecklingskontor (LUK), som det nu kom att heta. Detta kom att leda till en mängd frågor inom länsstyrelseorganisationen. Vad skulle kontoret egentligen göra och hur skulle arbetet organiseras? Var kontoret en myndighetsfilial eller en egen myndighet eller bara en brevlåda? EI C. l slutet av 1987 sökte länsstyrelsen utarbeta en projektbeskrivning av vedertaget slag. Därmed tvingades även kontroversiella fragor att tas upp rörande beslutsrutiner, ansvar, befogenheter mm. Dessa frågor fick inte heller nu någon definitiv lösning. Det visar också projektledarens månadsrapport 1987-12-03. Fortfarande var frågor som rör bemanning, finansiering, verksamhetsinnehåll, marknadsföring samt angivna organisatoriska och administrativa oklarheter olösta. Syftet från projektledarens sida var att snarast bringa klarhet i projektets konturer samt samt att tilldelas eget budget- och verksamhetsansvar. I en förslagsskrivelse 1988-02-01 betonades ånyo dessa krav samtidigt som den var ägnad att flytta fram projektets positioner, dock uttryckta i försiktiga formuleringar. Det blir nu tydligt att projektet inte riktigt vill foga sig i en liten och begränsad roll som en av aktörerna i norduppland. Som utvärderingen uttrycker det uppstår ibland svårigheter mellan parter att skilja på sak och person. En s.k. revirkamp har avtäckts inom myndighetsorganisationen, och den har inte medfört något underlättande för vare sig projektet eller dess utvärderande. Med utgångspunkt från olika problem och oklarheter som gäller projektets ställning fastställde länsstyrelsen 1988-02-22 en projektbeskrivning. Där framgår bLa. att varje medverkande myndighet och organ avgör hur besluten skall fattas och vad som i övrigt åligger de befattningshavare som helt eller delvis finns stationerade på länskontoret.

Projektledaren ansåg

emellertid att det fordrades en vidare ram för projektets befogenheter för att snabbt nå positiva effekter. Med anledning av detta gjordes i augusti 1988 ånyo en genomgång av projektbeskrivningen. Den resulterade i en PM 1988-08-25 som avsågs närmare beskriva och lägga fast en projektplan för Tierpskontoret. länskontoret. Motsvarande syfte hade en PM 1988-09-12 Länskontoret for norra länsdelen. Ännu i september 1988 kvarstod oklarheter om projektets egentliga innehåll och

l2l

om projektledamas verkliga befogenheter. Under senhösten 1989 togs dessa frågor upp igen i den översyn av organisationen som då företags inom länsstyrelsen. Därigenom har projektkontorets och projektledarens roll och uppgifter ytterligare klarlagts. Enligt länsledningen råder nu en större enighet inom länsstyrelsen om försökets förutsättningar.

Ärendehandläggningen sker var för sig inom de myndigheter och organisationer i övrigt

som deltari projektet. Det innebär att varje myndighet/organisation svarar för sina ärenden och följer de särskilda regler som gäller för beredning och beslut. När utvärderingen talar om länskontorets ärenden åsyftas sådana ärenden, som noteras i länsstyrelsens ärendeförteckning. Det äri princip sådana ärenden som väckts av eller kommit in till projektledaren. Denna ärendemängd representerar således en del av samtliga ärenden som handläggs inom länskontorets väggar. Samtidigt bör sägas att det är denna ärendemängd som utgör substansen i länskontorskonceptet. Under ”förprojektet, dvs sista kvartalet 1987, inkom 40 ärenden. Under 1988 hari ärendeförteckningen noterats cirka 100 ärenden. För första kvartalet 1989 var trenden en ökad volym nya ärenden. Utvärderingen har granskat totalt cirka 150 ärendetitlar och därvid bl. a. noterat följande. * Den stora ärendemängden har även om många ärenden fors vidare för beredning i skapat en stark press på projektledaren som är i princip ensam handläggare vid

Eppsala, ontoret.

* Arendeutvecklingen visar en kraftig ökning av glesbygdsstödsärenden vilka handläggs av en särskild befattningshavare vid länsstyrelsens regionalekonomiska enhet i Uppsala. * Den klart övervägande delen ärendena har utvecklingskaraktär, medan förberedelser och löpande arbete har stora inslag av service. * Mer än 100 av de totalt 150 granskade ärendena/titlarna är sammansatta dvs ärenden som berör mer än en instans. * Arendegenomströnmingen har varit snabbare när resp samverkansmyndighet funnits på plats ofta eller ständigt.

Verksamheten vid länskontoret synes alltså i hög grad vara inriktad mot projektarbete och glesbygdsstödsfrågor. Många ärenden skulle enligt utvärderingen inte ha kommit till om inte länskontorsprojektet funnits som mottagare, idégivare och diskussionspart i regionen. De skulle inte ha orkat ända

Inom utvärderingen har ett tiotal tjänstemän intervjuats för att ge sin syn på länskontorskonceptet. Det är förutom personal vid länsstyrelsen, företrädare för skogsvårdsstyrelsen, utvecklingsfonden, lantbruksnämnden, och länsathushållningssällskapet betsnämnden. Under det första projektåret var länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden och en glesbygdsstödhandläggare från länsstyrelsen mer eller mindre fast stationerade vid länskontoret Denna frekventa närvaro har emellertid reducerats. Genomgående har intressentema till länskontoret sett många Fördelar med konceptet, I några fall sägs att de praktiska fördelarna för just deras knappast några nackdelar. myndighet inte varit så stor, men att det uppstått positiva trivseleffekter. Det gäller exempelvis skogsvårdsstyrelsen som såg möjligheter till bättre samverkan med miljö› och naturvårdsenheten, lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. Dessutom nämns positiva serviceeffekter i form av bistånd från den nya receptionen vad gäller telefonpassning, information och olika administrativa götomål. Från utvecklingsfondens sida är erfarenheterna av länskontoret övervägande positiva. Detta sammanhänger med att fondens representant lagt ned ett mycket gott arbete i Tierp. l den mån motstånd funnits mot fondens engagemang i projektet låg detta på andra nivåer har man enligt utvärderingen hävdat från länskontoret. En annan, åtminstone i inledningen, aktiv intressent var länsarbetsnämnden. Arbetsbordan var från början stor, varfor tillfällen att närvara på länskontoret var mindre än önskvärt. Samarbetet har varit uppskattat från framför allt näringslivets sida och som menar att ett stort värde liggeri att få träffa representanter från alla berörda samhällsorgan samtidigt. Också från länsbostadsnämnden. som sedan l augusti 1988 avsatt en arbetsdag per månad på länskontoret, har resurserna inte räckt till för en fullgod koncentration på nordupplands-frågoma. Nämndens avsikt är emellertid att mer systematiskt använda för besök, besiktningar, samråd och kommunala kontakter. Med vissa kontorsdagama resursförstärkningar skulle förutsättningar ges för att uppnå målet. Synpunkter och värderingar från tjänstemän vid länsstyrelsen har i flera fall varit mera återhållsamma och kanske försiktigare som utvärderaren uttrycker det. Denne säger vidare: Om bakgrunden till detta kan man naturligtvis spekulera i termer av egenintresse. oro för utlokaliseringar eller ansvarsfördelningar, etc. Man är också i något fall rädd att ärendehandläggningen blir mindre kompetent, långsammare och mindre allsidig därest ärendegrupper i sin helhet skulle tilldelas Ianskontoret. Dubbelarbete samt eventuella gränstvister ser man också på något håll som en riskfaktor.

Å andra sidan har många ställt sig positiva och förväntansfulla till projektets idéinnehåll

och former. Det omdömet finns särskilt bland de tjänstemän som haft länskontoret son1 en stöne frihet till experiment arbetsplats. l denna kategori hävdar många att det behövs och oetablerade arbetsformer. Samtidigt markeras att denna frihet måste ske inom ramen för tydligt utstakade yttergriinser. De länsstyrelseenheter som haft verksamhet förlagd till länskontoret är regionalekonontisförsvarsenheten, lantmäterienheten, länsveterinären och ka enheten, rättsenheten, rniljövardsenheten. Enligt utvärderaren har det inte passerat obemärkt att länsstyrelsens har dock länskonspecialister befunnit sig på länskontoret. För den breda allmänheten toret än så länge inte setts som en ersättning för huvudmyndigheten i Uppsala. För att nå ut bättre och på sikt legitimera länskontorets tjänsteutbud behövs marknadsföring. Detta är enligt den gjorda utvärderingen en av de tydliga slutsatser som kan dras av den första projekttiden.

Marika Axelssons examensarbete har varit till värdefull hjälp i delar av utvärderingsarbetet. Det gäller främst den breda intervjuundersökning som hon genomfört. Ett delavsnitt i denna riktar sig till länskontorets medarbetare. länsorganen i Uppsala samt Tierps och Östhammars kommuner. Ett annat delavsnitt riktas till kunderna dvs avnämarna av länskontorets tjänster. Intervjuerna utfördes under våren 1988, alltsa i ett mycket tidigt skede av projektet. Kundintervjuerna, inalles 16, gjordes per telefon efter att ha valts ut slumpmässigt. Av dessa 16 kundkontakter var 14 i Tierps kommun och två i Östhammars kommun. De frågor som ställdes var: - Varför sökte Du upp Uinskontoret? - Har förväntningarna infriats? - Vart hade Du gått om kontoret inte funnits? - Har kontoret något att tillföra den non-a länsdelen?

l Axelssons analys av intervjusvaren anges att den helt dominerande orsaken för att söka sig till länskontoret var att det finns på orten och därmed uppfattas som bättre informerat

om den lokala situationen och är mindre byråkratisk. En grov indelning av ärendena visar

på ll näringslivsfrâgor, fyra landsbygdsutveckling och ett förvaltning. Betnötandet bedöms i stort sett positivt. Några kunder anför missnöje med kontorets bristande befogenheter och resurser. Men också de som inte anser sig blivit hjälpta tror på projektets idéer och att projektet kan tillföra norduppland något. Om inte länskontoret funnits hade sju kunder gått vidare till Uppsala medan fem inte tror sig sökt någon part alls och resterande fyra troligen försökt finna annan samarbetspartner. och Axelssons intervjuer ger alltså en del viktiga indikationer på både möjligheter

problem inför projektets fortsättning. Reaktioner bland kunderna har också varit styrande for flera av de förslag som Holmquists utvärdering lett fram till. I dennes avnämaranalys poängteras de goda eller mycket goda vitsord som länskontorsprojektet fått från de direkta kunderna. Länskontorets ganska tydliga profil mot att vara rådgivnings- och hjälpbyrå åt enskilda framhålls också Denna nya folkliga serviceroll som växt fram i projektet föranleder följande kommentar i utvärderingen: Enligt mitt förmenande finns ingenting i människornas/kundemas reaktioner på projektet som antyder att satsningen skulle vara felaktig eller överdriven; tvärtom synes den sikta rätt, ligga rätt i tiden och den behöver nog bara förstärkas på förvaltningssidan samt ytterligare marknadsföras i de breda lagren inga Norduppland

Som exempel på kunder som mer indirekt påverkas av länskontorets verksamhet nämns olika sidoordnade myndigheter och organ typ: skatteförvaltning, sjukvård, affärsdrivande verks regionkontor, föreningar och organisationer. näringslivsgrupperingar m.fl. Vidare nämns alla de enskilda personer, företag och intressenter som lever, verkar och har sin utkomst i regionen utan egentlig kontakt med projektet. Att nå dessa intressegrupper handlar inte bara om marknadsföring. Det är även fråga om att finna lämpliga samarbetsformer kring angelägna projekt. Här har länskontoret en viktig roll som samarbetspart och initiativtagare. Det kan gälla näringslivssatsningar, kommunikationer, tvärkulturella satsningar, utbildning och andra för norduppland angelägna samverkansprojekt. För att uppfylla de olika kundorienterade roller länskontoret bör ha måste, enligt Holmquist, kontorets ställning och befogenheter preciseras i förhållande till länsstyrelsen som sådan. Man har inte vetat om det är till kontoret man skall gå för att diskutera sina idéer och motiv eller om det är länsstyrelsen i Uppsala man skall uppvakta. Holmquist utvecklar sin syn på detta i följande citat från utvärderingen: Dessa rollmässiga oklarheter, som jag antar kan bero på att projektet fått namn om sig att vara aktivt och ta till sig samt realdiskutera de flesta frågor, har väl inte alltid varit till fördel för den enskilde, som kanske tyckt sig sitta lite i kläm mellan intressentema i den byråluatiska organisationshierarkin. En företrädare for den kommunala sektorn kallade fenomenet för den världsliga kampen om själarna, och den locutionen tror jag täcker in bilden rätt bra. Tveklöst har det nämligen varit så, att även modermyndigheten sett ärendegnrppema som sina och velat ha frågorna direkt in till sig. Med klara ärende- och maktfördelningsbesked kan emellertid dessa problem bringas ur världen. Från flera håll. såväl internt som utifrån, önskas sådana besked

Etableringen av länskontoret i Tierp föranleder en hel del frågor. Hur väcks frågor som i sin grund siktar mot en förändrad organisation? Vilka är bevekelsegrundema för att pröva en förändring? Vem eller vilka inom organisationen för fram idéerna? Hur stor är uppslutningen bakom idéerna och vilka steg tas för att förankra dem i organisationen? Styrs förändringsarbetet av en medveten strategi eller är det tillkommet av mer eller

mindre en slump? Som vi sett av den utvärdering som lagts fram är det ingalunda lätt att få entydiga svar på frågorna. Man bör betänka att utvärderingen har gjorts av en tjänsteman vid länsstyrelsen och som kunnat följa händelseförloppet på nära håll. Dessutom är utvärderaren en av de personer som utsetts till att stationeras på länskontoret och av den anledningen haft tillfälle att se projektet från båda sidor. Att på detta sätt utvärdera sig själv kan givetvis diskuteras. Det finns risk att se utvärderingen betraktas som en pansinlaga. Jag har ingen anledning, ej heller underlag, för att närmare gå in på de olika turer som har förevarit intill och efter projektets start. Jag kan endast konstatera att det förelåg avsevärda skillnader i förväntningar på vad man vill åstadkomma med ett länskontor i norduppland. Därmed inte sagt att någon har varit motståndare till länskontorskonceptet som det tyvärr något otydligt lades fram i början. Det handlar enligt min bedömning och i likhet med utvärderarens intryck om svårigheterna att förena två i princip skilda synsätt. Projektledaren representerar, som jag och många uppfattar det, ett lokalt förankrat och handlingsinriktat arbetssätt. Det kräver genom sin jordnära natur snabba beslut förenat med breda och okonventionella angreppssätt och metoder för att få resultat. För detta krävs i sin tur sådana frihetsgrader sett från det traditionella myndighetsperspektivet att det nya knappast utan problem kan införlivas i de sedvanliga arbetsrutinerna. Därmed uppstår frågan hur långt det från effektivitetssynpunkt är riktigt att gå i fråga om delegation av ansvar och befogenheter samt utrymme for friare arbetsformer. Vid en sådan bedömning måste man bortse från personfrågor och inverkan genom den informella maktsmtkmren m.m. Frågan innehåller två led som bör behandlas var för sig. Det första ledet är om effektiviteten av insatta resurser påverkas av om man finns nära eller befinner sig på avstånd till kunderna. Min bedömning är att lånskontoret tillgodoser ett behov i regionen och att etableringen kom i rått tid. Då har också närheten till avnämarna spelat en viss roll. Hur stor, är svårt att avgöra. Men om alternativet är residenset i Uppsala bör var och en inse att också lokaliseringen till Tierp har betydelse i sammanhanget. Det måste kännas betydligt mer lockande för kunder att besöka länskontoret, som genom sin litenhet, annorlunda exteriör mm ger en bättre atmosfär för kundkontakter. Det vore därför fel att övervärdera avståndets betydelse i sammanhanget. Från effektivitetssynpunkt är det inte klarlagt att det alltid är bättre att finnas nåra kundema. l vissa situationer kan det faktiskt vara fördelaktigare att sitta på avstånd. Man kan exempelvis i fråga om stödärenden lättare undvika sådana kontakter som inte behövs för ärendenas handläggning. Närheten driver, som i detta fall, fram fler ansökningar vilket med en given medelsram ökar kraven på prioriteringar och en växande andel avslagsärenden. Detta leder i så fall till tidspillan och ökade kostnader samtidigt som de näringspolitiska effekterna

inte blir speciellt mycket större. Jag vill betona att min studie av länskontoret inte har tillräckligt djup för att dra denna säkra slutsats om avståndets betydelse som etableringsfaktor. Vad som kan sägas är att avståndet är ett tveeggat vapen i debatten om lokalkontor. För- och nackdelar måste vägas mot varandra vid bedömningen av påverkan på effektivitet mm. Det andra ledet i frågan gäller delegeringens omfattning. En allmän trend är att delegera ansvar och befogenheter så långt ut i organisationen som möjligt. Den bärande tanken bakom detta är att verksamheten skall bli mer effektiv. Men även här ñnns gränser för vad som är rimligt med hänsyn till kraven på likabehandling. rättssäkerhet mm. Jag anser att man kan gå långt i delegeringsavseende om man bygger det på någon slags gemensam policy med informationsplikt och andra regler som drar upp de yttersta gränserna för friheten. Någon särskild kontrollapparat får dock inte införas. Då går man miste om vinsterna med delegeringen där man ju utgår från att den som åtnjuter delegeringsrätten också har ledningens fulla förtroende. Oklarheter rörande ansvars- och befogenhetsfördelningen är i princip olycklig och leder på sikt till minskad effektivitet. I dessa frågor har det varit svårt att finna entydiga mål för lokalkontoret. Det har inte heller funnits en projektbeskrivning som alla medverkande de facto ställt sig bakom. Detta har givetvis varit en brist som gör det är svårt att dra några säkra slutsatser av projektets arbete hittills. Under senare tid har emellertid länskontorets roll i den nya organisationen behandlats på ett positivt sätt i samband med den pågående omorganisationen inom länsstyrelsen. Svaret på frågan handlar till stor del om länsstyrelsens policy vad gäller förändringsluafternai sin egen organisation. Vill man förena den traditionella myndighetspmfilen med en mer folklig Eller framtoning? bör länsstyrelsen överlåta åt andra t.ex. kommuner, landsting eller andra lokala organ att driva utvecklingsfrågoma? I Västerbottens och Jämtlands län har man prövat en delegering av olika funktioner i hanteringen av glesbygdsstöd till kommunerna. Detta försök med kommunramar för glesbygdsstöd har utvärderats av statskontoret. Resultatet äri stort sett positivt och praktiseras fortfarande med vissa smärre modifikationer. Vad som är rätt eller fel är svårt att avgöra. Frågan har genom etablering av länskontoret ställts på sin spets och förtjänar en öppen diskussion för att komma till en snar och definitiv lösning. Jag har i kontakterna med länsledningen kunnat förmärka en klar vilja att få frågan löst. Om man ser utvecklingsfrågoma i norduppland ur länsstyrelsens synvinkel har funnits och finns klara motiv för ett starkt engagemang. Den förhållandevis svaga näringslivsutvecklingen och som åtminstone periodvis präglats av företagsnedläggelser och andra negativa händelser talar för detta. Dessutom finns gemensamma problem över komsom kan underlättas av ett lokalt engagemang från länsstyrelsens sida. mungränsema Detta är vad jag erfar-it några av de tunga motiven till varför länskontoret imättades. Att det

också fanns ett projektledareämne vid länsstyrelsen, som tiö. var bosatt i Tierp, bidrog till att projektet drogs igång. Vad kan då etableringen av länskontoret tillföra regionen och de tre kommunerna Tierp, Östhammar och Älvkarleby? _ Mina kontakter visar att det finns en uttalat positiv inställning från kommunerna, inte bara från Tierps kommun. Tidigare fanns en viss tveksamhet till projektet från Östhammars kommun, som menade att etableringen enbart skulle gagna Tierps kommun. När projektet väl startat har det tydligen visat att etableringen gagnat alla tre kommunerna. En tydlig nordupplandsprofil har utmejslats. De kommunala kommentarema visar i övrigt att länskontoret drivs med kraft och tar fasta på de likartade problem som finns i kommunerna. Funktionen anses viktig då den medverkar till en välbehövlig kunskapsuppbyggnad och en samverkan kring angelägna projekt. Det finns inte heller någon laitik mot den aktiva näringslivsorienterade roll som kontoret spelat. Det ses inte som konkurrent utan utgör snarare ett komplement till näringsstödjande funktioner som finns i kommunerna. Länskontoret har mot bakgrund av de erfarenheter som jag hämtat in, varit framgångsrikt i bemärkelsen att kontoret skapat positiva utvecklingsprocessaer. Även om beslutsfunktio nema till stor del finns kvar i Uppsala har länskontoret, främst genom sina länsstyrelsefunktionerna, tillfört regionen något som den saknat. Det handlar om närvaron av en samverkanspart som är beredd att ta på sig uppgifter som inte är självklara för de etablerade organen. Förmedlingen av kompetens, nätverksbyggande och gränsöverskridande initiativ är några av kontorets främsta egenskaper. Däri ligger länskontorets naturliga proñl och det är också dessa kännemärken som kan _geutdelning på sikt.

Bilaga F

lokalkontor - em översiktlig mmmllys

Christer Nyqvist PM Utveckling AB 1990-02-07

1.

I mitt uppdrag från lokalkontorsutredningen har ingått att samla in och sammanställa vissa uppgifter om lokalkontor samt att nämnare studera några lokalkontorsprojekt. Underlaget för kartläggningen har lämnats av länsstyrelsema. Den visar bl a att det pågår många projekt och aktiviteter som siktar mot att ñnna fomter för samverkan. Emellertid är det ganska få projekt som syftar till samverkan under samma tak (lokalkontor). De lokalkontorsprojekt som dragits igång är i flertalet fall ofullgångna vilket medför att erfarenhetsunderlaget är tunt. De lokalkontorsprojekt som ändock ansetts intressanta att studera närmare är dels SLOSprojekteti Västernorrlands län, dels försöksverksamheten med etablering av länskontoret i Tierp. [dessa fall har lämnats särskilda rapporter till länskontorsutredningen. Syftet med denna promemoria är att sammanfatta mina slutsatser från de studier jag gjort för utredningens räkning. I sammanhanget har jag självfallet även utnyttjat mina tidigare erfarenheter från samhällsvetenskaplig utvecklingsarbete. Lokalkontorsbegreppet, som jag senare ska återkomma till, missuppfattas ibland. Det beror inte på att begreppet är svårt att definiera eller att det inger felaktiga associationer. Snarare är det de olika synsätt om målen och medlen för samverkan som bidrar till oklarheterna. De begrepp som används i diskussionen om lokalkontor kan, åtminstone för de som inte deltagit, vara svåra att förstå. Det gäller begrepp som t ex sektorspolitik. decentralisering, effektivitet, sambruk, servicenivå, huvudmannaskap. Jag hoppas emellertid att innebörden av begreppen skall klama under läsandets gång. Promemorian är tredelad. Jag har valt att analysera samverkansbehoven sett från dels producentens och dels konsumentens synpunkt. Därefter diskuteras förutsättningarna för lokalkontor som modell för förändringsarbetet.

2.

Det framstår idag som självklart att en väl utbyggd infrastruktur är nödvändig för att en

region/bygd skall kunna utvecklas. Nedläggningar och försämringar i serviceutbudet ses därför som ett hot mot regionens eller bygdens framtid. Det kan gälla viktiga servicefunktioner som servicebutiker, bensinstationer, kollektivtrafik, vägnät, postkontor. teletjänster, skolor, sjukvård, social service, bilverkstad, bilprovning, försäkringskassa. arbetsfömredling, banker, apotek. vatten- och avloppsnät, energiförsörjning, kulturutbud etc. Detta är exempel på servicefunktioner som behövs för att vi skall fungera lokalt med livet uppbyggt kring arbete, boende och fritid. Därför är tillgänglighet till service ett naturligt krav från medborgarna. Delar av serviceutbudet tillhandahålls av privata företag medan andra tillhandahålls av olika offentliga organ. Det offentliga serviceutbudet är uppdelat mellan stat, kommuner och landsting. Ansvarsfördelningen mellan dessa huvudmän har som följd av utvecklingen under expansionsåren på 60- och 70-talen törskjutits kraftigt. Allt fler uppgifter har lagts på kommuner och landsting, vilka av tradition har sina viktigaste uppgifter på det lokala planet. Det har också vissa statliga verk och myndigheter, särskilt de affärsdrivande verken tex posten, televerket, SJ, vattenfall och vägverket som svarar för viktiga delari den lokala infrastrukturen. Statliga aktiebolag som t ex Systembolaget, apoteksbolaget och har också viktiga servicefunktioner. l övrigt finns en rad olika statliga mynbilprovningen digheter som, förutom myndighetsfunktioner, har serviceuppgifter. Det är exempelvis polisen, skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden, arbetsförmedlingen, försäkringskassan. Kännetecknande för det offentliga serviceutbudet är att det är starkt uppsplittrat på en mängd olika organ vilka alla följer sina regler och i stort sett själva bestämmer hur verksamheten skall organiseras. Spelrcglema avgörs av regering och riksdag och yttergränserna för sektoremas självbestämmande ges genom lagar, förordningar och genom ekonomiska styrmedel. Denna s k sektorpolitik har sannolikt varit både nödvändig och effektiv under expansionsåren. När nu utvecklingen av de offentliga sektorn har kommit in i en lugnare fas, mer präglad av återhållsamhet och med växande krav på besparingar, finns anledning att ompröva den strikta och toppstyrda sektorspolitiken. Det är också det vägval som finns stadfäst i regeringens fömyelseprogram. Målstyming, decentralisering och regelförenkling är några av ledorden i den nya politiken. Frikommunförsöket drogs igång och refonnen om den samlade länstörvalmingen står inför sitt fullbordande för att nämna ett par exempel på fömyelseaktiviteter. Samtidigt måste det sägas att trots de höga ambitioner som finns till förnyelse är det hittills ganska litet som kommit medborgarna tillgodo. En effektivare offentlig sektor bör ge kostnadsminskningar som borgar för att servicen kan upprätthållas på en rimlig nivå. Mina intryck är att effekterna blivit de motsatta Köema växer, öppethållandetidema begränsas, indragningar av service och ökade avgiftsuttag blir allt vanligare.

slutsatser. Men skulle intrycken vara Jag saknar underlag för att dra några generella måste orsakerna vara värda att sanna och gälla för en större del av statsförvaltningen riktade mot myndigheter studera närmare. l vilken mån har de årliga besparingskraven inom verksamheterna? Ett nrisslyckande och verk kunnat uppvägas av effektiviseringar servicen till allmänheten. måste ha inneburit att man tvingats skära ned eller minska Det år ur flera rynviklar lättare att skära neri perifer-in än i centrum. Därigenom flyttas Det är kostnaderna för att tillhandahålla servicen över från producenten till konsumenten. övertar en del av den statliga kunderna som genom ökad tid och ökade transporter statskassan. serviceproducentens betalningar till hårdare i områden där ersättnin- Det är självklart att denna uppoffring drabbar människor ökade servicen måste nås på längre avstånd eller med gen för den förlorade/minskade kan olägenheter i form av tidsspillan mm. Att på detta sätt slå hål i infrastrukturen

innebära en allvarlig försämring av en bygds eller stadsdels attraktionsvärde. De lönsamhetskriterier som gäller för den stationära servicen ges ofta stor betydelse. försvarbart att ha kvar Motivet för nedläggningar sägs vara att det inte är ekonomiskt som verkar på affärsmässiga grunder lokaliseringama i fråga. För de serviceproducenter ett företagsekonomiskt resultat. Räcker inte finns en måttstock på detta i form av intäkterna till för att bestrida kostnaderna går det inte att fortsätta, såvida inte samhället går

in och täcker mellanskillnaden t ex i form av driftstöd. som arbetar efter andra mer svårdefinierade kriterier Beträffande serviceproducenter som möjligt för varje satsad krona. I dessa fall blir det gäller det att få ut så mycket service man vill och möjligen kan gå närmast en policyfråga för serviceproducentema hur långt serviceutbud. Även här sätter ekonomin till slut vissa när det gäller deceatraliserat

yttergränser. Det var Under 70-talet skedde en omfattande centralisering av den kommunala servicen. kommunsammanlliggningama som banade väg för en i många fall stark reducering av serviceutbudet i de gamla kommunerna. Servicen lokaliserades till de nya centralonema fanns bara kvar vissa nödvändiga funktioner, t ex teknisk och ute i kommundelarna service och hemhjålp. Under 80-talet har en omsvängning skett eller håller på att ske i

eller kommundelskontor inrättas med vidgade funktiomånga kommuner. Servicekontor ner. Decentraliseringsvågen motiveras av krav på bättre service men också demokratiska är ett exempel där mål är vägledande. lnråttandet av heltäckande kommundelsnämnder målen om ökad service, demokrati och effektivitet går hand i hand med decentraliseringsav frikommunforsöket och de lagändringar som strävandena. Sådant har möjliggjorts sedan följt. från försöken att decentralisera den kommunala verksamheten till Erfarenheterna lokalkontor ute i kommundelama är blandade. Det är endast ett fåtal kommuner som har

genomfört kommundelsnämnderi full skala. Möjligheterna till framgång för att på så sätt

decenualisera den kommunala verksamheten är till stor del beroende av följande förutsät-

tningar.

l) Att förändringsprocessen.

som tar lång tid, inrymmer en omfattande och konsekvent nedskäming av den centrala administrationen. till att 2) Att förändringsprocessen redan tidig åtföljs av en omfattande som bidrar

kommundelskontorens utbildning,

specialister. personal kan uppträda mer som generalister än som

3) Att förändringens fördelar och möjligheter sprids till medborgarna och att kornunens fältpersonal har en strategisk uppgift som bärare av detta budskap.

Dessa slutsatser styrks bl a av utvärderingar som gjorts. En ideal modell för den stationära servicens lokalisering är om kostnaderna för att tillhandahålla servicen kan anpassastill kundunderlaget. I så fall skulle ett litet kontor vara lika lönsamt eller effektivt som ett stort. Emellertid gäller även här lagen om stor-

leksrationalisering vilken helt enkelt

säger att ett stort Servicekontor är lönsammare än ett mindre. Det större kontoret har lättare att anpassa resurserna - personal, utrustning, lokaler m fl - efter kundernas efterfrågan under dagen , veckan och âret. Det lilla kontoret har sämre förutsättningar att utnyttja resurserna lika effektivt.

Det är i denna skärning mellan synsätten på den lilla och stora skalan som lokalkontor

kommer in som en möjlig lösning. Samverkan med andra lokala serviceproducenter under samma tak är en väg att i den lilla skalan ta till vara fördelarna av stordrift.

3.

För den enskilde medborgaren är tillgången till service livsnödvändig. Servicens tillgänglighet påverkar i hög grad den vardagliga livsrytrnen. Man tvingas göra uppoffringar för att handla, uträtta ärenden etc. Från både kvantitativa och kvalitativa synpunkter finns det emellertid skillnader beroende på var man bor i landeL

Fram till 1950-talet fanns fortfarande ett finmaskigt nät av service. Även på småoner på landsbygden och i städernas kvarter var smäbutiker vanliga och flera av dagens omsorgsbehov tillgodosågs i stor utsträckning i hemmen. Industrins expansion och den samtidiga rationaliseringen inom jord- och skogsbruket blev väsentliga orsaker till att samhällsutvecklingen gick in i andra banor. Det var en i grunden nödvändig process vilken kunde avläsas i en från landet

befolkningsomflyttning

till städerna. Det ledde till att underlaget för service på småortema minskade. Olika slags service kom att successivt försvinna från bynivån. De fortsatta rationaliseringama mot stordrift inom såväl jord-, skogsbruk som industri förstärkte liksom tendensema.

kommunsammanläggningarna. Servicestrukturen

ändrades därigenom ocksáii städerna. Nya former av service växte fram for att täcka de förändrade behov som uppstod men

även för att tillgodose eftersatta behov. Efterkrigstiden var en tid för nya sociala refomier. I refonnpolitikens spår tillkom, om inte lika finmaskigt som tidigare. nya lokaliseringar av service. Det gäller exempelvis servicehus för äldre, daghem,arbetsförmedlingskontor, försäkringskassan fritidsanläggningar, sjukhem, vårdcentraler etc. Under 1980-talet har man emellertid kunnat skönja en ny allt tydligare decentraliseringsvåg. Det är som tidigare nämnts kommuneroch landsting som söker sprida det stationära serviceutbudet geografiskt och därmed övergå till mer småskaliga driftformer. Från konsumenternas synpunkt är givetvis detta positivt. Mer oroande är den delvis motsatta trend som gäller det privata och statliga serviceutbudet. Nedläggning av livsmedelsbutiker. bensinstationer. kiosker och annan kommersiell service fortsätter. l dessa fall är de framtvingade genom att kundunderlaget minskar. Det gäller såväl i glesbygden som i tätortemas ytterontråden. För den statliga stationära servicen innebar 1980-talet ett trendbrott. Trots många utñistelser om bättre service tycks många statliga serviceproducenter ha hamnat i ett dilemma. Nedläggningar av stationär service eller försämringar i servicenivån synes bli allt vanligare. Vad som är befogat eller inte kan vara osagt. Klan är emellertid att exemplen på nedläggningar eller hot om nedläggningar blir allt vanligare. Från konsumenternas synpunkt framstår denna tendens som minst sagt svårforklarlig, då samtidigt de budskap som ges har en från servicesynpunkt positiv framtoning. Exemplen är många på nedläggningar eller inskränkningar av det stationära serviceutbudet. Några exempel: l) Försäkringskassan minskar kraftigt på sitt lokalkontorsnär. 1980 fanns 460 lokalkontor (fullservice) och 107 ñlialexpeditioner. Antalet lokalkontor minskar ständigt. Av de 157 ñlialexpeditioner som fanns 1977 finns idag bara ett fåtal kvar. 2) Inom de affärsdrivande verken framhävs alltmer kraven på sektoriellt lönsamhetstänkande. Det handlar om att olika verksamhetsområden inom verken skall gå ihop, företagsekonomiskt sett. Typexemplet är den omdebatterade telefonkiosken i Karbenning. Norbergs kommun. vilken skulle dras in av lönsamhetsskäl. Motsvarande resonemang tillämpas vid valet att behålla eller lägga ned postkontor, jämvägs-, väg- och telestationer, revirkontor o d. 3) Bland de affärsdrivande verken fyller framför allt posten och SJ strategiska funktioner i medborgarnas ögon. En sänkning av det traditionella serviceutbudet föranleder ofta stora opinionsytuingar bland allmänheten. Detta trots att ersåttningama för den indragna servicen är fullgoda. ibland t o m bättre. Det gäller lantbrevbärin g istället för postkontor och det gäller bussning istället för tågresor. 4) Inom myndighetssfären är också tendenserna, om dock hittills mindre tydliga, att det blir allt svårare att motivera en mer geografiskt förgrenad lokalisering. Den under 1980beslutade omorganisationen av polis- och kronofogdemyndighetema är exempel på

åalet etta.

Vi kan således konstatera att tendenserna för den stationära servicen gåri olika riktningar. Det gör att det är svårt att avgöra vart vi är på väg. Hotbildema är uppenbara. Om förmågan finns att lösa problemen återstår att se.

Olika hushållstyper hari allmänhet även olika proñler vad gäller efterfrågan på service. Rent teoretiskt kan vi urskilja två ytterligheter. Den ena är när varje hushåll kan få sina behov av service tillgodosett. En fullsortimentservice finns inom räckhåll och i de fall handikapp ñnns att överbrygga avståndet erbjuds antingen kollektiva transporter eller någon form av ambulerande (uppsökande) service t ex lantbrevbäring, bokbussar, hemhjälp. Den andra ytterligheten är när hushållen i ett område nästan helt saknar service på nära håll. l sämsta fall är serviceutbudet splittrat på flera oner. De mest närliggande orterna har ett ofullständigt serviceutbud medan de orter som ligger längst bort har ett mer eller mindre komplett servieutbud. Det är självklart att mellan dessa ytterligheter finns en mängd varianter. På den närmaste orten finns bl a post- och bankservice. Emellertid finns och försäkarbetsförmedlingen ringskassan på den näst närmaste orten medan andra, mindre frekventa servicebehov, tillgodoses i länets residensstad. I dessa fall kan den minst frekventa besöksorten, ofta residensstaden, vara den ort som den avlägsne konsumenten utnyttjar också för sådana Servicetjänster som finns på närmare avstånd. För en ort är det därmed viktigt om man vill behålla kunderna att det finns ett tillräckligt brett och i viss mån djupt serviceutbud. Att genom nedläggningar slå hål i den kompletta infrastrukturen är därför att anse som en förlust for samtliga serviceproducenter på orten. Ett hål leder genom konsumentens ändrade beteende till att andra hål uppstår. Ortens serviceutbud kan därmed hotas trots att befolkningsunderlaget inte minskar. Etablering av stormarknader har i princip samma effekter. Orter och samhällen med ofullständig vardagsservice kan få svårt att på sikt undvika att komma in i den onda cirkeln. Butiken och posten skulle exempelvis klara sig bättre om också andra viktiga servicefunktioner fanns kvar på orten. Det behövs bara att en lokal konsument ändrar sina inköps/servicevanor for att processen i fråga skall starta. Avståndet mellan konsumentens bostad/arbetsplats och servicens lokalisering representerar en uppoffring som måste betalas. Men vem skall göra denna uppoffring - producenten eller konsumenten? Finns allmänna kommunikationer? Frågorna hopar sig för särskilt de konsumenter som har svårt att överbrygga avstånd. Man saknar bil, kollektivtrafiken är dålig och möjligheterna till kommunikation per post eller med hjälp av teleteknik t ex telefax är begränsade. Vi tangerar därmed den viktiga, kanske centrala, servicefrågan om hur vi kan överbrygga avståndet till servicen. För den som bor på en fullsortimentort är det inga problem, såvida man inte är handikappad. Avstånd på 10 och upp till 30 km slår givetvis hårdare mot de hushåll som saknar tillgång till egen bil och som i övrigt är beroende av samhällsservice av olika slag. Att kostnaden för servicen stiger med avståndet mellan service och servicemottagare är

Den med klarlagt. Det är ett av den stationära och ambulerande servicens dilemman. avståndet exponentiellt stigande kostnadsökningen är såväl konsumentens som producen› tens problem. Men det är samtidigt en ödesfråga för många glesbygders överlevnad. En utjämning av kostnaderna kan mellertid åstadkommas. För 2,50 kr per normalbrcv svarar t.ex. posten för postbefordran fem dagar i veckan oavsett var vi bor. Även debiteringen av telefonsamtal har dessa rikslikande syften. För mer perifert boende människor är servicebegreppet speciellt känsloladdat. Därför är indragningar av service alltid förenat med starka opinionsyttringar. Men lösningarna är inte självklara och oftast förenade med alltför högt ställda förväntningar på att scrviceproducenten skall ta sitt förnuft till fånga. Konsumenterna är helt naturligt ofta helt omedvetna om de krav som respektive moderorgan ställer på den lokala servicepnoducenten. Att uppnå rimliga ekonomiska villkor är viktigt for både producenter och konsumenter av olika former av service. Men för konsumenterna är det alltid svårt att acceptera församlingar, även om alternativet senare skulle visa sig vara en t o m bättre lösning. Det är klan att samverkan mellan serviceproducenter är ett viktigt steg för att behålla servisen. Det är också här som lokalkontor kan vara en väg att behålla den service som finns på mer avlägsna orter eller i städernas ytterområden.

4.

Analysen leder obetingat fram till slutsatsen att samverkan genom etablering av lokalkontor är en fördel för både producenter och konsumenter av service och andra tjänster. Den i många fall redan sköra infrastrukturen på mindre oner och i städernas ytterområden får ökade chanser att upprätthållas. Med ett offensivt angreppssätt finns också möjligheter att Till exempelvis Fränsta. en av försöksortema i SL08fylla ut hål i infrastrukturen. projektet, utlokaliseras nya funktioner till det lokalkontor som ska byggas. De samhällsekonomiska vinsterna med att stabilisera och om möjligt utveckla infrastrukturen är uppenbara Alternativet är att orterna eller stadsdelarna förlorar sin attraktionskraft och att människor för att få service och tjänster söker sig till större orter. Den samhällsekonomiska förlusten kan därvid bli betydande mätt i tidspillan och transponkostnader. Med ökade energipriser förstärks de negativa konsekvenserna. l förlängningen av detta resonemang kan man peka på de allmänna risker som uppstår när en ort eller ett samhälle forlorari attraktionskraft. Människor flyttar från orten och resursema i form av bostäder, skolor, fritidsanläggningar, avloppsverk etc utnyttjas sämre. Istället borde för att uppnå positiva samhällsekonomiska effekter flyttningarna gå i den andra riktningen. Etablering av lokalkontor ger en plattfonn för samverkan och som rätt utnyttjad bör leda

till vinster för alla inblandade paner. Samma måluppfyllelse som tidigare skulle kunna nås till lägre kostnad. Effektiviteten skulle öka och verksamhet i liten skala visa sig lika effektiv som i den stora. Kunde vi bevisa detta skulle den ventil i serviceproducentemas besparingssträvanden som finns och som innebär ett hot mot service och tjänster i liten skala täppas till. Vi skulle i så fall ha visat att beslut utifrån ett strikt sektortänkande kan leda till onödiga nedläggningar eller försämringar i serviceutbudet.

Tyvärr finns idag alltför få exempel som slutgiltigt skulle kunna styrka påståendet att

lokalkontor verkligen leder till dessa positiva effekter för konsumenten, producenten och samhället. Mot teorin ñnns knappast några invändningar. Det finns därför skäl, så länge inte motsatsen kan visas, att bredda och fördjupa den försöksverksamhet som inletts. För att ge underlag för uppläggningen av en sådan försöksverksamhet bör vi analysera följande två frågeställningar. 1) Om samverkan i lokalkontor kan erbjuda en bra lösning. varför har inte fler praktiska försök dragits igång? 2) Vilka är förutsättningarna för att ett lokalkontorspnojekt ska bli framgångsrikt? l svaret på den första frågan finns flera samverkande faktorer som verkar initiativhämmande och snarast motverkar en välbehövlig förnyelse med okonventionella metoder. Samverkan. som är den gemensamma nämnaren, uppstår sällan spontant. Vår kartläggning visar att initiativen ofta tas på regional eller central nivå. Det kan vara t ex länsstyrelsen eller postverket. Mer sällan är det på lokal nivå som initiativen tas. Däremot väcks problemet lokalt ofta till följd av beslut eller hot om nedläggning av service. Problemet bottnar i den sektoriserin g som präglar vårt samhälle och de därmed förenade svårigheterna att finna lösningar över sektorgränser. Det finns inget naturligt forum för att träffas och diskutera gemensamma frågor. Länsstyrelserna har visserligen en uttalad samordningsroll. Den är emellertid i många fall svår att uppfylla eftersom sektorerna är starka. Det är ofta svårt att sakligt bemöta de argument som anförs. Detsamma gäller kommunerna, som har det yttersta politiska ansvaret för människors välfärd. Det är emellertid ostridigt att det är staten bl a genom

länsstyrelsen, f.ö. i samverkan med

kommunerna, som måste finna effektivare former för I Västemorrsektorsamordningen. lands län har man sökt sig fram på sådana vägar. På länsstyrelsens initiativ har bildats en styrgrupp för SLOS-projektet. Där ingår företrädare för t ex posten, försäkringskassan, kommunerna och olika länsmyndigheter. Avsikten med reforrneringen av länsförvaltningen har bl a varit att samordna över sektorsgränser. Det är ett steg på vägen. För att komma längre i samordningssträvandena måste kretsen av medverkande utökas. Länsarbetsnämnden och står skogsvårdsstyrelsen utanför de formella påverkansmöjlighetema. Det gör också de affärsdrivande verken, kommunerna, landstinget som förutom de privata företagen är de stora serviceproducenterna. Att inrätta ett forum för mer informella diskussioner och handlingsinriktat

samarbete är en våg som visat sig vara framkomlig for att nå resutat. l svaren på den första frågan kan även spåras en osäkerhet hos flera länsstyrelser om hur man bör angripa problemet. Man ser ibland snarare nackdelar än fördelar med etablering av lokalkontor. I andra fall är man osäker om vilken väg som bör väljas. Ett alternativ till länskontor skulle kunna vara att överföra serviceuppgifter från länsnivån till kommunerna som redan har en lokal organisation. Några länsstyrelser har varit inne på sådana tankar. Också svaret på den andra frågan haltar något eftersom erfarenheterna av lokalkontor är begränsade. En av grundtankama med att etablera lokalkontor är att samordningsvinster genereras som är tillräckligt stora för att driva verksamhet i liten skala. Det innebär att man från alla inblandade parters sida är beredd att samutnyttja personal, lokaler, utrustning och andra resurser. Parternas verksamheter är normalt underkastade olika spelregler. En av förutsättningarna för att ett lokalkontor lyckas är att man tillåter att annan personal än den egna får utföra arbetsuppgifter. Personalsambruk går bra att genomföra vad gäller mer rutinbetonade kontorsuppgifter men är knepigare vid handläggningsärenden som är underkastade arvbetsgivareansvar, sekretess o d. Av ett mer vidsträckt personalsambruk följer självklart behov av utbildning. Lokalkontor markerar därmed en övergång mot att de som arbetar där måste behärska flera verksamhetsfalt. Tillgång till datorstöd är säkert nödvändigt för att underlätta generalistfunktionerna. En bra ansats är inte någon garanti för att projektet lyckas. Det finns många problem på vägen som måste lösas. Det gäller samverkan som företeelse. Samverkan kan ha många uttrycksformer och innebära att parterna, i syfte att närma sig varandra, måste förändra sig. Det kan gälla allt från ganska harmlösa åtgärder till mer När förändringstrycket blir tillräckligt stort kan avancerade ingrepp i verksamheten. läsningar uppstå, inte bara i form av tvister mellan parterna utan också inom den egna organisationen. Konsekvenserna kan bli att man inkräktar på varandras revirgränser och den kamp som uppstår kan inverka negativt på möjligheterna att genomföra önskvärda förändringar. Det är i regel lätt att göra utfästelser om samverkan. Det är svårare att fullfölja och klara alla stegeni anpassningsprooessen fram till ett genomförande.

Bilaga G

lokalkontor och i Västerbottens lan

omllokalliserâzmg

omm Nyqvist 1990-03-08 Utveckling AB

.. N

1- Inlsdninz

1-1 1121811626

Som ett led i lokalkontorsutredningens arbete ingår att närmare analysera vissa projekt i som ingår i den kartläggning som gjorts. Detta har gjorts beträffande SLOS-projektet Västernorrlands län och försöket med länskontor i Tierp i Uppsala län. På ett relativt sent stadium väcktes frågan att även undersöka hur den planerade satsningen i Västerbottens län på lokalkontor i kombination med rena omlokaliseringar bör ses i sammanhanget.

1-2 uppläggning

För uppdraget avsattes 40 manstimrnar. Det är självklart en alltför begränsad tid för att en studie skall ge tillräckligt djup och ge svar på många av de frågor som finns. Underlaget för studien är begränsat till det förslag till handlingsprogram som upprättats och till den diskussion som förts främst på länsplanet. Det finns således inte ens en begynnande projektverksamhet att utgå från. Därmed får uppdraget närmast karaktär att utifrån den givna ansatsen, diskutera några för lokalkontorsutredningen viktiga frågeställninyr. De är: 1. Hur förhåller sig den planerade satsningen till den policy som växt fram inom lokalkontorsuuedningen? 2. Vilka blir rent principiellt konsekvenserna vid ett fullföljande av de förslag som föreligger med hänsyn till a) den reform till ny regional statsförvaltning som skall genomföras? b) de utvecklingstendenser i övrigt som rör förhållandet stat-kommun och berörda samhällssektorer?

Den knappa tid som stått till förfogande har inte medgett några egna närmare studier vare sig på länsplanet eller i berörda kommuner. De åtgärder som vidtagits är följande. - Besök i Umeå för en genomgång med länsledningen samt delgivning av det material som finns framtaget. av uppgifter som har betydelse för att genomföra planerna. Det gäller Insamling länsskolnärnndema. lantmäteriet och bilregistret. - Samtal med företrädare för civildepartementet och Statskontoret i Stockholm. - av insamlat material Sammanställning och lämnade synpunkter jämte mina egna kommentarer.

Efter denna inledning ges ett kort sammandrag av den satsning som planeras i Västerbottens län. Därefter ges i avsnitt 3 en sammanfattning av reformen med ny länsförvaltning. Utvecklingstendensema presenteras inom berörda samhällssektorer och beskrivs i avsnitt 4. l avsnitt 5 lämnas slutligen synpunkter utifrån de intryck jag fått om projektet i fråga.

2.

llâakzmnd

Under 1980-talet har både från centern och socialdemokratin i Västerbottens län väckts frågor om att omlokalisera verksamheter inom länet. Det gäller i första hand arbetstillfällen från kusten till inlandet. Propåema ledde under våren 1988 till att länsstyrelsen uppdrog åt professorema Benny Hjem och Leif Lindmark vid Umeå universitet att göra en förstudie. Deras rapport av offentlig verksamhet överlämnades den 31 oktober 1988 varpå den Omlokalisering gick ut på en bred remiss i länet. Förstudien utgår från pågående decentraliseringsarbete och menar att detta skapar en Amöjlighet för Västerbottens inland. Men för detta fordras en lokal aktivitet som tar fasta på att utöka mottagningskapaciteten i de kommuner som kan beröras. För en kommande omlokaliseringsdiskussion ger förstudien indikationer om att varken personalens eller fackets motstånd kan åberopas mot en omlokalisering. Det gäller också invändningar som kan göras om risken för en försämrad effektivitet. I förstudien efterlyses vidare en adekvat politisk institutionalisering för en systematisk regionalpolitik inom länet. Byggstenama finns och genom att rationalisera och bygga ut dem kan inlandet få stöd. ytterligare Man efterlyser någon slags samordning av intressena i inlandet för att

bilda ett län inom länet. Förstudien vilar alltså på en optimistisk grundsyn vad gäller att genom en regionalpolitik inom länet stödja utvecklingen i inlandet.

2-2

Under hösten 1989 beslöt länsstyrelsen uppdra åt Hans-Erik Östlund att på grundval av förstudien och remissmaterialet utarbeta förslag till ett handlingsprogram. Östlund överlämnade sitt förslag i december 1989. En sammanfattning av förslaget lämnas i bilaga B, Kartläggning av lokalkontor och samverkansfonner (jfr ovan). l övrigt hänvisas till nämnda förslag. Det gäller även den förstudie som mycket kort berörs ovan. Förslaget till handlingsprogram innebär i stark sammanfattning att 103 tjänster utlokaliseras till inlandet. lokalkontor bildas i Lycksele, Storumans och Vilhelmina kommuner. Dessutom omlokaliseras hela verksamheter som länsskolnämnden till lantmäteriet till Vilhelmina, till Lycksele, bilregistret till Dorotea, länsturistnämnden Storuman samt tennäringsenheten till Sorsele.

2.3 Nuläge;

Remissomgången på Hjem-Lindmarks förstudie gav från flera håll positiva reaktioner, bl.a. från Umeå kommun. Vid behandlingen av den Östlundska utredningen framkom en del starkt kritiska synpunkter. * Skrivelse 1990-01-03 från överlantmätaren * Skrivelse 1990-01-10 från chefen för länsstyrelsens allmänna enhet * Skrivelse 1990-01-10 från generaldirektören för Iantmäteriverket * Promemoria l990-0l-l8 från lantbruksnämnden * Sla-ivelse 1990-01-17 från Svenska samernas riksförbund * Skrivelse 1990-01 18 från lantmäteriets civilingenjörsfátening * Skrivelse 1990-01-19 från generaldirektören vid skolöverstyrelsen * Promemoria 1990-01-22 från chefen för länsskolnämnden

Samtliga dessa yttranden går emot det förslag till handlingsprogram som föreligger. Östlundska utredningen har remitterats till olika instanser, främst inom länsstyrelsen. Svaren skall lämnas senast 31 mars 1990. Under hittillsvarande behandling inom länsstyrelsen och vid berörda länsorgan har särskilt diskuterats. Frågorna har i skrivelse 1990-01-23 även ställts till följande

1 46

generaldirektören vid Statskontoret. - Vilka konsekvenser får ett genomförande av Östlunds förslag till lokalkontor och övrig omlokalisering a) vid länsstyrelsen? b) för servicen ute i det mottagande fältet? - Hur förstärker man fördelarna respektive undviker nackdelarna av förslaget? - Vilka extraordinära kostnader uppkommer för investering och drift och hur påverkas effektiviteten? - Vilka personalpolitiska frågor behöver ytterligare belysas?

l diskussionen har i första hand berörd personal vid länsstyrelsen och företrädare för vissa sektorintressen hävdat att Östlunds program är vagt och ofullständigt. Från länsstyrelsens sida är man emellertid i trängande behov av en kompletterande analys. En vädjan riktas till Statskontoret om bistånd.

3.

3.1 Den nya länsstyrelsereformen skall, enligt riksdagens beslut hösten 1989, genomföras och träda i kraft l juli 1991. Reforrnen innebär att länsstyrelsens ansvarsområde utökas med verksamheter som idag bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden och lantbruksnämnden. Dessutom skall till länsstyrelsens ansvarsområde tillföras de delar av länsbostadsnämndens verksamhet , vilka avser bostadsförsörjning och annan samhällsplanering. Också ñskefrágoma kan bli aktuella att föras över från nuvarande fiskenämnd. [övrigt ges den nya länsstyrelsen vidgade befogenheter inom kommunikationsomrâdet, skogsvården och trafiksäkerheten. Ett utbyggt samrådsförfarande ger länsstyrelsen vidare ökat inflytande över arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och andra frågor som rör arbetsmarknaden. Den nya länsstyrelsen får ett starkt förtroendemannainflytande genom att fem obligatoriska nämnder inrättas vid sidan av länsstyrelsens styrelse: utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbruksnämnd, kommunikationsnämnd och miljönämnd. Nämndema skall ha elva ledamöter varav fem utses av regeringen och fem av landstinget. Landshövdingen bör vara ordförande.

I regeringens proposition (l988/89:154) utvecklas motiven för reformen. Statsrådet anser att det behövs en genomgripande reforrnering av den regionala statsförvaltningen för att möta de krav som idag ställs och framgent kommer att ställas. De grundläggande motiven finns angivna i propositionen (l985/86:5) om försöksverksamhet med samordnad länsforvalming i Norrbottens län. Dåvarande civilministem angav tre huvudmotiv. 1. Mer samlat uppträdande/Minskad sektor-isering. Genom minskad sektorisering av de delar av länsfdrvaltningen som har uppgifter som anknyter till frågor om länets utveckling och framtid bör staten kunna uppträda mer samlat i kontakterna med allmänheten, kommunerna och näringslivet 2. Effektivare/Bättre samordning. Länsförvaltningen bör kunna bli effektivare genom att investeringar, administrativ service samt personella och andra resurser samordnas bättre. Syftet med försöket är att förbättra utvecklingsarbetet och att genom ökad samordning i länsförvaltningen möjliggöra administrativa rationaliseringar och besparingar . 3. Koncentration på utvecklingsfrågor/Större regional frihet. Länsstyrelsen får utifrån regionala behov i kontakt med de cenuala myndigheterna större frihet i de regler som styr verksamhet och budget och kan därmed koncentrera sitt arbete på för länet viktiga centrala sektororganen i vissa fall minskar sin regel- och detaljstyming, utan att målen för verksamheten för den skull går förlorad.

Dessa motiv betonas också av den utredning som 1988 tillsattes for att dels utvärdera försöksverksamheten, dels föreslå en reforrnerad statlig länsförvaltning. Utredningen lämnade i januari 1989 sitt betänkande (SOU 1989:56) Samordnad länsförvaltning. l propositionen 1988/892154 framhåller statsrådet att han delar utredningens bedömning. Det gör också flertalet remissinstanser. Vissa menar dock att målen kan förverkligas på annat sätt än genom en sammanslagning av olika myndigheter. Statsrådet anser i denna fråga att för vissa sektorer är de inbördes verksamhetssambanden idag så starka att de motiverar att uppgifterna utförs inom en och samma organisation. De uppgifter som bör inordnas i den nya länsstyrelsen är sådana som inryms i samhällssektorer som har stor betydelse för regionens utveckling. Refomren får vidare inte ses som ett alternativ till att ge kommunerna större beslutsbefogenheter. Syftet är istället att genom en stärkt och slagkraftig regional statlig organisation få en ökad närhet till den lokala nivån. Detta uppnås bl.a. genom det föreslagna förtroendernannainflytandet. Ytterligare ett sätt för staten att öka tillgänglighet och förbättra servicen till medborgarna är att den nya länsstyrelsen får bättre möjligheter att bilda lokalkontor.

3.4 [lgägdgging av Nggbgnegfogg ket

I betänkandets kapitel 3 redovisas resultaten av den utvärdering som gjorts av försöket i Norrbottens län. l proposition (l988/89:154) sammanfattas resultaten av utvärderingen i följande fyra punkter.

* Den avgränsning som gjorts för länsstyrelsens verksamhet under försöksperioden hari stort sett visat sig lämplig och välmotiverad. * Länsstyrelsens samarbete med de centrala verken tycks inte ha förändrats. * Modellen för förtroendemannainflytandet fungerari stort sett bra. * Vissa rationaliseringsvinster har uppnåtts.

Enligt utredningen begränsas värdet av Norrbottenforsöket av att det just rör sig om ett försök. Man skall som en inbyggd förutsättning lätt kunna återgå till den tidigare organisationen. Detta har fått till följd att effekterna varit begränsade. Vid en landsomfattande reform ges bättre fonrtsättnin gar för ett verkligt genomslag av de idéer som ligger bakom samordningen anser utredningen. Man menar också att förutsättningarna för en Förändring är bättre idag än när försöksverksamheten inleddes i Norrbottens län.

Den 15 februari 1990 fastställde regeringen direktiven for reformens genomförande. En central organisationskommitté tillsätts och en särskild utredare, landshövdingen, utses i var-je län för att förbereda genomförandet av refomren med ny regional statlig Förvaltning. Med hänvisning till direktiven kan i detta sammanhang noteras att det ankommer på utredaren i varje län att närmare överväga frågan om lokalkontor utanför residensstaden. En förutsättning är att lokalkontorsverksamheten kan drivas inom ramen för givna resurser. Det ankommer vidare på utredaren i varje län att föreslå arbetsformer inom den nya myndigheten som tar till vara de möjligheter till effektivisering som refomten ger.

l49

4.

Kommunindelningsrefonrten banade väg för en omfattande decentralisering av arbetsuppgifter från staten till kommunerna. Med ett större ansvar har successivt följt ökade befogenheter för kommunerna att själva handha statliga uppgifter. Denna utveckling har hela tiden förstärkts och under senare tid har liknande planer utmönstrats vad gäller decentralisering från landstingen till kommunerna. Som exempel på arbetsområden som under senare tid decentraliserats från stat till kommun kan nämnas social omvårdnad (socialtjänstlagen), plan- och byggområdet (PBL och NRL), civilförsvaret (civilförsvarslagen). miljötillsynen (miljövårdslagen) samt skolan (överföring av arbetsgivaransvar för lärarna mm). Planer finns dessutom att utöka kommunernas renhållningsansvar. Pågående utredningar inom äldrevården pekar på att även vissa delar av primärvården kan komma att överföras från landstingen till kommunerna. Det kan dessutom nämnas att det har pågått eller pågår en mängd olika projekt som syftar till att förstärka det lokala inflytandeL Det gäller exempelvis överföring av beslutsrätt inom vissa ramar för statlig stödgivning, beslut i jordforvärvsfrågor, beslut rörande statlig låneoch bidragsgivning för bostadsbyggandet m.m. Vägledande for denna decentraliseringsvåg är att uppnå en effektivare arbetsorganisation inom den offentliga sektorn. Det handlar om att flytta beslut och verkställighet så nära medborgarna som möjligt och att om möjligt minska sektoriseringens negativa konsekvenser. Genom attt minska detaljstymingen från statens sida hoppas man vinna fördelar i form av både bättre service och ökad effektivitet. Det är också grundtanken i det frikommunförsök som pågår sedan 1985. Försöket avslutas l juli 1991.

I regeringens proposition (1988/89:4) om skolans utveckliing och styrning sägs bl.a. att skolan skall vara ett gemensamt ansvar för stat och kommuun, för politiker och anställda. Propositionen innebär ett ökat lokalt ansvar för skolverk.samheten, en utveckling från regelstyming till målstyrning, en bättre utvärdering, en bätme infonnation om skolans mål och en effektivare tillsyn av skolans verksamhet. Därigemom ändras SÖ:s och länsskolnlinmdemas roll. Statsrådet säger bl.a.:

Länsskolnämndens uppgifter skall avse frågor som förutsätter en direkt kontakt och ett direkt samspel med samt en god kunskap om skolväsendet i de enskilda kommunerna. Länsskolnämndemas roll skall därvid bestå i tillsyn av att skolverksamheten bedrivs enligt nationellt fastlagda mål och riktlinjer, rådgivning och stöd till skolmyndigheter och skolor, planering och samordning i fråga om gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen, medverkan i den nationella utvärderingen samt fullgörande av uppdrag som regeringen bestämmeri särskild ordning.

Den förändrade roll- och ansvarsfördelningen som föreslås har emellertid inte hunnit

analyseras närmare. Statsrådet säger. Jag anser att en minskad detaljreglering, en ökad grad av rnålstyming och en ökad kommunal frihet gör det möjligt att reducera eller avveckla vissa arbetsuppgifter som idag åvilar SÖ och länsskolnämndema. Beredningen har dock inte haft möjlighet att inom den tidsram som stått till dess förfogande mer ingående analysera i vilken utsträckning det är möjligt att avveckla eller decentralisera olika slag av förvaltningsuppgifter eller vilka förändringar som krävs i gällande bestämmelser för att detta skall kunna genomföras.

Det finns alltså frågor som berör länsskolnämndemas framtida roll och som ännu inte har klarats ut. Inom utbildningsdepartementet drivs för närvarande ett Skolprojekt under

ledning av statssekreterare Anita Steen. Det är uppdelat på följande fyra delprojekt. * Styrning inom personal- och statsbidragsområdet * Regelstyrning * Läroplansstyming samt uppföljning och utvärdering * SÖ och länsskolnämndema.

Länsstyrelsens uppgifter på skolområdet är beroende av de ställningstaganden som sker med anledning av skolprojektet. Detta projekt skall fastställa ansvars- och uppgiftstördel-

ningen mellan statliga organ på central och regional nivå liksom resursbehov och

resursfördelning.

Lantmäteriverksamheten är fr.o.m. 1 juli 1990 omorganiserad på regional nivå. Omorganisationen innebär att fastighetsregistreringen vid länsstyrelsemas lantmäterienheter

flyttas ut. Överlantmätaren inom lantmäteriverket får därmed ett samlat ansvar för både

fastighetsbildning och fastighetsregistrering. I propositionen (l988l89zl54) om en ny regional statlig förvaltning förutsattes att

lantmäteriorganisationen framgent skulle ha en länsvis förankring. Statsrådet säger: Liksom inom länsbostadsnämndens område är det endast en mindre del av den verksamhet som bedrivs av länsstyrelsens lantmäterienhet som har betydelse för den nya länsstyrelsens roll, framför allt inom den fysiska planeringen. Denna del kan uppskattas till betydligt mindre än hälften av dagens lantmäterienhet och omfattar främst bevakning av allmänintresset i fastighetsbildningsförrättningar och initiativ till förrättningar samt att biträda med lantrnäterikunskap i länsstyrelsens verksamhet. Dessa uppgifter bör enligt min mening förbli inom länsstyrelsen. Däremot bör den statliga fastighetsregistreringen kunna flyttas från länsstyrelsen till lantmäteriets överlantrnätarmyndighet.

15l

Fastighetsbildningskostnadsutredningen har lämnat sitt betänkande (SOU 1990:9), Kostnader för fastighetsbildning m.m. Förslagen gäller främst nya ñnansicringsfomter. Organisatorisk! kan verksamheten komma att påverkas genom att vissa expertfunktioner organiseras i större regioner än län. Det gäller främst södra och mellersta Sverige. Lantmäteriet är beträffande verksamhet och organisation nära kopplat till kommunerna. Ansvarsföxdelningen har länge varit ett tvisteämne. Kommunerna svarar för det grundläg- Det gäller underlaget för fastighetsbildningen och gande arbetet främst i tätonema. fastighetsredovisningen. den s.k. MBK-verksamheten (Mätning-Beräkning- Kartframställning). I 41 kommuner finns dessutom inrättat kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. I 13 fall omfattar dessa hela kommunen d.v.s. också landsbygden, medan övriga är begränsade till i huvudsak centralorten. Alla kommuner medverkar i den statliga fastighetbildnimgen genom att inom tätorter tillhandahålla kartmaterial och stomnät. Särskilda avtal (C-avtal) finns i 60 kommuner som avser kommunernas medverkan rörande främst MB K-werksamheten. Från Kommunförbundet har vid flera tillfällen framförts att det behövs en översyn lantmäteriverksamheten sedd i ett brett samhällsperspektiv. Riktmärket bör vara att allmänheten får en samlad och bra service oavsett om organisationen är statlig eller kommunal. För att undersöka ntöjlighetema till en totalt sett effektivare organisation för har några kommuner önskat utvidçga sin verksamhet som fasfastighetsbildningen tighetsbildningsmyndighet till hela kommunen. För närvarande finns ansökningar från tre kommuner om att få ta över verksamheten. Exempel på andra frågor som man från kommunalt håll veliat få belysta: * C-avtalet, för att åstadkomma likartad behandling i kommunerna * och fas- Kommunal samverkan, som idag inte får ske inom Fastighetsbildningen tighetsregistreringen *

Överväga samlokalisering av statlig personal i direkt anslutning till den kommunala

förvaltningen, Det gäller de kommuner som väljer lantmätczriet för den kommunala delen av den lokala lantmäteriverksamheten (A-avtal).

Den 8 augusti 1989 beslöt regeringen om att se över huvucdmannaskapct för bilregistret mm (Dir 1989:37). Chefen för kommunikationsdepartemøentet ger därmed en särskild utredare i uppdrag att förutsättningslöst pröva om huvudmamnaskapet på regional nivå för bilregistret och för vägtrafikbeskattningen bör ändras. Trafiksäkerhetsverket (TSV) är idag central registreringzsmyndighet för ett för landet gemensamt bilregister. Riksskatteverket (RSV) är central tförvaltningsmyndighet i fråga om vägtrafikskatt. Länsstyrelserna är regionala beskattningsmyndigheter. TSV är också central körkortsmyndighet. Länsstyrelsema är vidare regionzala registreringsmyndigheteri

fråga om dels yrkestrañkregistret, dels fritidsbátregistret. De är även regionala körkorts- TSV:s verksamhet finasieras genom avgifter. Kostnaderna för länsstyrelmyndigheter. semas verksamhet uppgår enligt budget 1989/90 till 142,5 mkr. Tankar har förts fram om att bryta ur både bil- och körkortsregistreringen och uppgiften att vara beskattningsmyndighet från länsstyrelserna. Detta framförs bl.a. i Statskontorets rapport ( 1985:1 l) Ny länsförvaltning, Norrbottenprojektet, och i avställningsberedningens betänkande (Ds 1985:6) Avställning i bilregistret. Även TSV har i samband med budgetarbetet förordat att den regionala hanteringen av bil- och körkortsregisueringen utreds. Bakgrunden till dessa propâer är bl.a. * Utvecklingen inom infonnationsteknologin medför att allt fler ärenden kan hanteras direkt i det centrala bilnegistrvet * Problemen, som gäller sambandet mellan registrering och annan verksamhet bl.a. vägtrañkbeskatmingen * Det saknas ett direkt samband mellan de avgifter som tas ut och de medel som anvisas länsstyrelsema för registertöringen.

Enligt direktiven skall dessa frågor belysas. Utredaren bör även undersöka om den nuvarande regionala organisationen for bilregistrering och vägtrafrkbeskattning är den lämpligaste eller om andra organisatoriska lösningar är att föredra. Därvid bör utredaren beakta att länsstyrelsemas roll i den statliga förvaltningen kommer att ändras. Också frågan om ansvaret som regional körkortsmyndighet bör ligga kvar hos länsstyrelserna skall tas upp.

5-

Vi kan konstatera att det finns framtaget ett förslag till handlingsprogram rörande omlokalisering av statlig verksamhet i Västerbottens län. Förslaget innebär att 103 tjänster flyttas från Umeå till inlandet. Av dessa avser 22 tjänster att ingå i lokalkontor på tre orter: Lycksele, Vilhelmina och Storuman. Tillsammans med på respektive ort befintliga blir vardera lokalkontor dimensionerat for cta 20 tjänster. De övriga 81 myndighetsñlialer tjänster som föreslås bli utlokaliserade avser flyttning av hela verksamheter såsom länsskolnänmden, bilregistret, lantmäteriet, rennäringsenheten och länsturistnämnden. Ornställningskostnaden har kostnadsberäknats till 23 mkr. Beloppet har räknats fram

yschablonmässigt med ledning av den under 1989 genomförda etableringen av länskontori

Hudiksvall. Engångskostnaden avser dels investeringskostnader på 7 mkr. Peronalkostnadema blir 16 mkr. Enligt min mening är föreliggande förslag till handlingsprogram alltför löst underbyggt

för att man skall kunna ta ställning till det. Både förutsättningama för ett genomförande av förslaget och de vidare konsekvenserna måste studeras mer ingående än vad som har gjorts. I likhet med vad som gäller inom allt förändringsarbete måste ett beslut att omlokalisera verksamheter innebära att man är övertygad om att åtgärden är befogad och att den leder till ett bra resultat på lång sikt. Både motiven och det förväntade resultatet måste vara övertygande. Annorlunda uttryckt måste fördelarna av förslaget vara tillräckligt stora för att klart överstiga de nackdelar som uppstår. En omlokalisering är åtminstone i första skedet förenad med stora uppoffringar från i första hand berörda anställda, arbetsgivare och rnottagarkommuner. Ett omlokaliseringsbeslut innebär att parterna är beredda att ta följdbeslut av olika slag: 1) Den anställde skall välja mellan att flytta med eller stanna kvar. Flyttning får direkta konsekvenser av social och ekonomisk natur. Kan bostadsfrågan lösas? Kan maken/makan få ett likvärdigt arbete på den nya orten? Hur ordnas barnomsorg. skolgång och annan service? Flyttningsbeslutet måste normalt föregås av en bveslutskedja där alla berörda deltar. För den som överväger att flytta är möjlighetema att få sina behov tillgodosedda på den nya orten avgörande. Flyttningsalternativet är inte liktydigt med att bli omlokaliserad. Den anställde kan lika väl säga upp sig och flytta till annam ort. På samma sätt innebär kvarboendealtemativet att man antingen har kvar sin anställning och pendlar eller söker och får nytt arbete på bostadsorten eller i dess närhet. Tillgången till bra alternativ i hemtrakten är då avgörande. 2) För berörda arbetsgivarna innebär omlokaliseringem dels en kraftigt ökad arbetsbelastning under omställningsperioden, dels en förändrad organisation med konsekvenser för ledning, beslutsfunktioner, kostnader m.m. Det krävs stora arbetsinsatser rörande rekrytering, personalvårdande åtgärder. lösning av lokalfrågor, inköp av kontorsutmstning, information, flyttning m.m. Flera av dessa insatser medför merkostnader av engångskaraktär. omställmingskostnader. Därtill skall läggas den mer svårpåvisbara kostnadsökning som beror på de effektivitetsförluster som

uppstår under omställningsperioden. De anställda gör baira det allra nödvändigaste,

tidsspillan uppstår genom många sammanträden, ledighezter m.m. som föranleds av ornlokaliseringen. Vidare gäller det att få till stånd smidiga och bra rutiner, att tñnna vägar för en fungerande kommunikation mellan olika delar i verksamheten, att sök.a fördelar i samverkan med andra på den nya orten. Etc. Hur man lyckas lösa dessa frågor får betydelse för verksamhetens driftskostnader. Omlokaliseringen innebär också att arbetsgivaren tvingas tänka igenom hur man vill dimensionera verksamheten på längre silkL Det ger honom tillfälle att se över sin totala organisation och hämta hem eventuella rationnaliseringsvinster. 3) För mottagningskommunerna innebär omlokaliserimgen en stark press på or-

ganisationen. Det gäller framför allt planeringen för nya bostäder och service av olika slag. Är planberedskapen dålig blir det en lång startsträeka för att klara de krav som kommer att ställas. Berörda kommuner har som viktig uppgift att nå ut med infomiation till de som berörs av omlokaliseringen. Informationen avser såväl planberedskap som olika praktiska tips och råd om lediga bostäder, arbete åt medflyttande m.m. Inför ett omlokaliseringsbeslut i Västerbottens län bör det vara viktigt att belysa dessa frågor. Vilka är konsekvenserna? I föreliggande förslag till handlingsprogram är enligt min mening varken motiven för en omlokalisering eller konsekvenserna tillräckligt utredda. Exempel på frågor att studera nämnare: 1) Uppgifter om de berörda anställdas situation vad gäller hushållsstatus, ålder, boende m.m. samt en bedömning av alternativa arbetstillfällen. Motiven for en omlokalisering kan försvagas om de berörda väljer att flytta från länet. 2) En analys saknas om vad ornlokaliseringen innebär för berörda arbetsgivare. Det gäller bl.a. - Omställningskosmade på 23 mkr. äri underkant om vi jämför med omlokaliseringen av Boverket (280 tkr. per arbetstillfälle) __ - De årliga driftskostnaderna ökar, inte bara för lokalkontoren. Aven de rena omlokaliseringarna kan få ökade driftskosmader. - Frågan om att göra omlokaliseringen delvis kombinerad med en delegering av arbetsuppgifter till kommunerna är inte belyst. - Ett av motiven till den beslutade länsstyrelsereformen är att skapa möjligheter till rationaliseringsvinster Försämras dessa möjligheter av en omlokalisering? - Flera propåer har ställts och som gör att framtiden för flera av berörda verksamheter är ifrågasatt. Det vore säkert oklokt att flytta verksamheter som bara inom några år riskerar att försvinna eller organiseras om. 3) Situationen ute i mottagarkommunema är otillräckligt belyst. Det berör frågor som t.ex. - Tillgången på bostäder, planbenedskap, kostnader för boende m.m. - Arbetsmarknaden för medflyttande m.m. - Påverkan på den kommunala ekonomin - Tillgången på service, bl.a. barnomsorg och utbildning - De lokalmässiga förutsättningama för lokalkontor och samverkan i övrigt.

Utan en nödvändig komplettering av handlingsprogrammet på dessa punkter finns enligt min mening risker att ett omlokaliseringsbeslut får oönskade effekter. Omlokaliseringen inrymmer nämligen en målkonflikt som innebär att det kan bli svårt att förena en framtida rationalisering av statsförvaltningen med en offensiv regionalpolitik av detta slag. Därför är det extra viktigt att vid en omlokalisering ta med sådana verksamheter som har en chans att överleva på litet längre sikt. I detta fall är främst bilregistret och länsskolnämnden osäkra kort. Beträffande den föreslagna sammansättningen av lokalkontoren är jag osäker om en del av funktionerna har en verklig bärighet på längre sikt. Länsstyrelsen har ingen utpräglad servicefunktion, åtminstone om man jämför med posten, försäkringskassan, kommunen m.fl. Erfarenheterna från den studie som gjorts om försöket med länskontor i Tierp visar att det är svårt att utifrån det relativt blygsamma behovet av kundkontakter motivera en

utlokaliser-ing av lllnsstyrelsefunktioner (se hilggaj). Vid diskussioner om etablering av lokalontor griper motiven in i varandra på ett svårgripservieebetonade och förvaltningsmässiga motiv. ban sätt. Det gäller regionalpolitiska, Från lokalkontorsutredningens synpunkt har knappast omlokaliseringar något egenvärde. En ornlokalisering av funktioner kan i vissa lägen förstärka det lokala serviceutbudet och därmed fylla en lucka i infrastrukturen. I så fall har enligt min mening omlokaliseringen en tydlig koppling till lokalkontorstanken. Den kompletterar det befintliga serviceutbudet på mindre orter. Exempel på detta är det försök som pågår i Västernorrlands lån (jfr. SLOS-projektet bilagan). Slutsatsen av dena år inte att jag är emot ansatser till inomregional omlokalisering. Tvärtom är denna typ av satsning viktig framdeles. Men ansatsen måste kopplas till vad som kan anses vara riktigt med hänsyn till pågående förändringar inom olika samhällssektorer och de kostnader som uppstår både initialt och eventuellt för driften. Ett felaktigt beslut i Västerbotten kan därmed få negativa effekter och försvåra en utveckling som stämmer med vad som är önskvärd från lokalkontorsutredningcns och även inlandskommunemas utgångspunkter. Sammanfattningsvis är min allmänna bedömning av omlokaliseringsfrågan att det Rirslag som tagits fram inte år tillräckligt genomarbetat. Trots de synpunkter som kan komma fram i remissomgången kvarstår sannolikt flera viktiga frågor som måste besvaras innan beslut kan fattas. Om länsstyrelsen beslutar ornarbeta och fördjupa förslaget till handlingsprogram ñnns en uppenbar risk att tidsplanen förskjuts. Redan utan en nödvändig överarbetning framstår den uppgjorda tidsplanen som optimistisk. Jag anser att omlokaliseringen tidigast kan ske l juli 1992.

Bilaga H

lldléolPlMl mmm em Ikunmdlolmmødllbtmwganmmñmm

mmfemtlflñg Ilmrrvanlltlmümg

Carl-Öije Segerlund 1990-02-25 Box 3014 871 03 Härnösand Tel: 0611 - 195 65

l. Offentlig verksamhet på 90-talet - önskvärda utvecklingsvâgar.

I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av den önskvärda utvecklingen av offentlig förvaltning i Sverige och internationellt. Svenska regeringen och riksdagen beskriver den önskvärda utvecklingen i bl a dessa punkter.

1.1 Från expansion till ombyggnad och anpassning av offentlig verksamhet - bort med sektorstânkandet.

Sektorstänkande har fungerat bra under välfärdssamhällets uppbyggnadsfas. Men nu när

offentlig sektor inte kommer att tillföras speciellt mycket mer resurser kan sektoriseringen

lätt bli ett hinder för att hitta bra lösningar pä medborgarnas lokala behov och förhindra ett effektivt resursutnyttjande. Offentlig verksamhet måste ompröva metoder, strukturer och arbetssätt för att förvalta och förbättra välfärden samt för att klara resursomfördelningar.

1.2 Individuell anpassning av offentliga tjänster.

Dagens högre utbildnings och kunskapsnivå gör att människor reagerar mot att staten och kommunerna många gånger fungerar på ett sätt som känns otidsenligt. Bl a vill man ha en mer differentierad service som anpassas efter individens eller familjens önskemål. Den nuvarande mer grupporienterade serviceproduktionen inom offentlig sektor måste alltså förnyas utifrån de individuella människornas skiftande behov.

1.3 Ökat inflytande som kund/konsument av tjänster.

Skall verksamheten kunna anpassas till kundens krav fordras naturligtvis en större öppenhet inför kundens signaler. Människorna vill kunna påverka serviceproduktionen inte bara som väljare utan också som konsument av tjänster.

Det viktigaste sättet för att kunna ta tillvara kundens signaler är att ge frontpersonalen mer ansvar och befogenheter. så att man flexibelt kan anpassa sig till kundens krav. Likaså är framtagandet av metoder för att mäta och utvärdera verksamheterna - alltså att i systematiska banor ta tillvara kundens synpunkter (feed-back) - av stor betydelse.

1.4 Lokal anpassning i exempelvis och storstad glesbygd

l vissa sammanhang utnämns 90-talet till den lokala nivåns ånionde. Den administrativa decentraliseringen och delegeringen från högre förvaltningsnivåer till lägre, från stat till kommun, kommer att fonsätta. Men enhetliga organisationsrnönster över hela landet kan verka hämmande för den lokala handlingskraften. Inom den kommunala verksamheten har det enhetliga organisationstänkandet börjat luckrats upp och tankarna på statliga lokalkontor kan också bidra till detta. Aktuella utredningar som Storstadsutredningen och Regionalekonomiska kommitten påpekar att servicen både i storstad och glesbygd av olika anledningar är svårtillgänglig. Fönnodligen behövs helt olika och lokalt anpassade organisationslösningar för att upprätthålla servicen inom så helt olika geografiska områden.

1.5. OECD och den medborgarnåra offentliga förvaltningen.

En särskild OECD-studie behandlar utvecklandet av en kundorienterad offentlig förvaltning. Man uppställer fyra principer för administrative responsivness.

The administration should: - Be Clients comprehensible. must know how administration works: what the constraints on administrative actionare, how it is controlled, who is responsible for what, and what forms of redress are available to challenge administrative decisions. - Engage the participation of clients in administrative processes: clients often resent being treated as passive recipients of the outputs ot the administration. They may want to be involved or share responsibility. Administration needs the active involvement of the clients to be able to perfomr many of its tasks. - client Satisfy needs effectively and fairly within the limits and objectives setby government policy. As far as possible clients should be offered services which correspond to their particular situations. - Be accessi ble. Client should be able to have easy physical access to the administration at convenient hours. The administration should also communicate in a language which is easy for clients to understand.

2. ldékoncept för en medborgarnåra offentlig förvaltning.

Som sammanfattning av den ovan nämnda önskvärda utvecklingen av offentlig förvaltning används fortsättningsvis begreppen medborgarnära eller kundorienterad offentlig förvaltning. Som tidigare framhållits år det av Hera skäl omöjligt att föreslå en och samma modell ( struktur och kompetens) över hela landet för de framtida medborgarnåra förvaltningslösningarna. Skälen är bl a: - Medborgamära förutsätter lokala lösningar och lokala processer som anpassas till människornas behov - lösningarna byggs i bottom-up-perspektiv. - Under 90-talet kommer förmodligen allt fler uppgifter att föras över från staten till kommunerna. Man får därför inte låsa sig i lösningar som ändrade huvudmannaskapstörhållanden något senare ikullkastar. - En rätt använd informationsteknik har en oerhörd potential för att skapa flexibla, lokalt kundorienterade och resurssnåla förvalmingslösningar. För att uppnå målen om en medborgarnära och resurssnål offentlig förvaltning vill vi här peka på några idéer vilka kan utgöra en ram för den fortsatta utvecklingen:

2.1 Utveckla medborgarkontor (one-stop-shop).

Medborgaren skall via besök eller telefon kunna vända sig till en punkt för att erhålla praktiskt taget all förvaltningsservice. Man skall inte behöva gå till flera myndigheter och kommunala förvaltningar.

2.2 Gör personalen till generalisthandläggare, ny yrkeskompetens sambruk av handläggare.

De som jobbari medborgarkontoret tar med sig sina specialistkompetenser men utvecklas medvetet till att bli gemeralister. Detta sker dels i arbetet genom mötet med kundernas problem och dels genom utbildnings- och pryoverksamhet som täcker flera myndigheters verksamhetsområden. Internationella erfarenheter - som beskrivs senare - tyder på att en generalisthandlåggare (relativ expert) kan klara åtminstone 70 % av de förfrågningar som allmänheten riktar till den offentliga förvaltningen. Det bör understrykas att medborgarkontoret är inte ett infonnationskontor. På medborgarkontoret får man inte bara information om servicen - man får själva servicen ( åtgärder, beslut). Medborgarkontoret bör också skiljas från idén att enbart föra samman flera myndigheter under ett tak, men fortfarande ha kvar sektorsgränsema i de nya

lokalerna och därmed inte skapa någon ny yrkeskompetens ( tex statens hus etc.) Som liknelse kan man säga att idéerna med medborgarkontor och generalisthandläggare kan jämföras med vårdcentralens och allmänläkarens roller. Man skapar en fnontorganisation som fysiskt ligger där medborgarna finns - i glesbygden eller ute i bostadsområdena. Generalisthandläggaren blir samhällstjänstemannen som klarar de flesta ärenden som allmänheten har. Likt allmänläkaren kan han t o m göra hembesök. Det han inte klarar hänvisas till specialisten. Specialisttjänstemannen (superexperten) kan, beroende på typ av ärende, antingen vara placerad lokalt, regionalt eller centralt. Han skall kunna nås per telefon, fax, dator och bildtelefon för dirketåtkomst från det lokala medborgarkontoret. Men det finns inget som säger att specialistfunktionema måste vara placerade i storstadsomrádenena. Osynliga kontor med specialister kan finnas var som helst i landet.

2.3 Utveckla för att Medborgarinformationssystem stödja generalisthandläggaren - den reIative experten.

Hittillsvarande datoranvändning inom offentlig förvaltning har fokuserats kring myndigheternas och kommunens interna utveckling. Här krävs ett perspektivbyte för att utveckla system som har ett externt syfte - att förbättra tjänstemannens möte med kunden. Om informationssystemen utvecklas ur ett kundperspektiv kan infomzationtekniken vara ett mycket kraftfullt hjälpmedel för att ändra mellan och inom arbetsfördelning myndigheter och förvaltningar så att frontpersonalens roll stärks och att de flexibelt kan anpassa sig till kundens krav. Nuvarande system innehåller exempelvis mycket lite av kunskapsstöd till frontpersonalen. Eftersom generalisthandläggaren servar kunden inom ett flertal verksamhetsområden vore dock ett sådant datorstöd av stor hjälp - expertsystem för relativa experter. Det finns ett många sätt på vilka infotrmationstekniken skulle kunna bidra till att höja kvalitén på servicen till medborgaren - exempel på dessa redovisas under punkt 6.

2.4 Utveckla informationssytem för självbetjänande medborgare.

Utvecklingen inom informationsteknologiområdet har nu kommit så långt att vissa medborgargrupper - tex ungdomar som i skolan lärt sig att hantera datorer - förmodligen i stor utsträckning skulle kunna serva sig själva med information och råd via t ex publika datorer eller hemdatorer. Vid utvecklande av system till stöd för generalisten (den relativa experten) finner man rätt snan att de enklare informationsmängdema lätt skulle kunna

hanteras av kunden själv via dator.

2.5 Summering av idébilden - servicehöjning och rationalisering.

Ovanstående idéer skall bara ses som ramar inom vilka otaliga lokala variationer kan finnas. Demografi och kommunikationsrriönster inom det geografiska området samt kompetensen hos berörda tjånstemannagrupper är några faktorer som avgör hur idéerna i utformas. Hur långt man kan gå i att skapa generalister - eller praktiken delgeneralister - och hur bra teknikstöd som kan utformas, kan bara praktiska försök ge svar på. Poängen med idéramen är dock att man skall kunna använda de lokala statliga och kommunala tjänstemännen på det för medborgarna bästa sättet. ldébilden innehåller förmodligen en stor potential vad gäller servicehöjning och rationalisering. Generalisthandläggaren som i Medborgarkontoret som befinner sig mycket nära den lokala allmänhetens vardag kommer att, på ett annat sätt än dagens hårt specialiserade personal i de stora förvaltningsbyggnadema, kunna ge service på kundens villkor. Sambruket av personal mellan myndigheter och kommuner samt större helhetssyn på tillämpningen av olika lagstiftningar som generalisten får, kommer att leda till rationaliseringsvinster.

3. Exempel på organisationslösningar, personalkompetens och teknikutveckling i ett kundperspektiv från Danmark, Västtyskland och England.

Vid besök i andra länder har framkommit att man på många håll söker förnya den offentliga förvaltningen inom de idéramar som här beskrivi.ts. Flera länder ligger långt fore den svenska förvaltningen i försöken att finna nya strukturer, nya kompetenser och ny informationshantering för bättre och rationellare service till medborgarna. Det beror förmodligen på att de traditionella stnikturema inom dessa länders offentliga förvaltningar inte är lika starka som i Sverige. Dessutom är dom utsatta för en långtgående ekonomisk åtstramning som tvingar fram okonventionella lösningar. För att visa att idébilden med medborgakontor (one-stop-slhop), generalisthandläggan och olika medborganorientaade ADB-system i praktiken fungerar, ges här några konkreta beskrivningar av lösningari Danmark, Västtyskland och Englland.

3.1 Danska service-butikker och kvik-skranke.

Dansk kommunalförvaltning är intressant i ett svenskt perspektiv. Dels har man samma kommunalförvaltning som den svenska men dessutom ansvarar danska kommuner även för lokal skatteförvalming, folkbokföring och sjukförsäkring. l åtminstone ett 15-tal danska kommuner försök pågår med olika former av one-stop-shops som oftast kallas servicebutikker, rådhusbutikker eller kvik-skranke (snabb-disk). Dessa kan ligga både centralt i kommunen ochi förorter. Från dessa serviceställen ger generalister en bred service som omfattar det som i Sverige finns både inom statlig och kommunal verksamhet. På initiativ av några kommuner nu ett pågår samarbete mellan Den kommunale Højskole, Danmarks Forvaltningshøjskole, Kommunernas Landsforening och Kommunedata för att ta fram ett särskilt utbildningsmaterial för De första generalistehandläggarna. kurserna bedrivs under mars - april 1990. Kommunedata har också inlett ett arbete på att ta fram expertsystemstöd till generalisthandläggarna. Den fjol sommar öppnades Skzelskørs kommuns one-stop-shop som kallas Solskinsbutikken. I denna arbetar fem anställda som har rekryterats från skatteförvaltningen, ekonomikontoret, socialförvaltningen och skolförvaltningen. Bland serviceutbudet kan nämnas: Ansökningar om folkpension, delpension, Färdtjänst och plats på dagis. Anmälan av renovering. Namnändring. Sjukförsäkringsbevis, mm. Rødovre kommuns Borgerservice öppnade i oktober 88 och finns i rådhuset. Kontoret har sex medarbetare varav tre kommer från skatteförvaltningen, en från folkbokföringen, en från kommunkansliet och en från socialförvaltningen. Det betyder att man klarar alla lättare skatteärenden, folkbokföringsärenden och sjukförsäkringsärenden samt att man fungerar som sluss till en mängd andra funktioneri kommunen. Anette Skov som är projektledare säger att man dessutom fungerar som medborgarnas advokateri systemet. Ravnsborgs kommun på Vestlolland har 7000 innevånare. På en av kommunens öar med 700 innevånare har man öppnat ett lokalt kommunkontor som har datorförbindelse med rådhuset. Kontoret är bemannat tre dagar i veckan med två anställda. De klarar 90 procent av öbomas kontakter med kommunen så att dessa slipper bege sig till kommunkontoret på fastlandeLEjnar Rod som är borgmästare säger: - Det är tankeväckande att ett par medarbetare från var sin del av administrationen, som normalt sätt är uppdelad i strikta sektorer, har varit i stånd att i stort sätt klara allt, som har presenterats för dem. Det tyder på att en enhetsförvaltning faktiskt är möjlig. Vi vill därför göra försök med att öppna en central service-butikk efter samma principer som gäller för det lokala kommunkontoret.

l Farums kommun öppnade Rådhusbutikken i augusti 1989. Där jobbar 16 och utföra personer. Tanken är att man här skall klara alla sorters medborgarproblem riktig ärendehantering. omfattar exempelvis allmän information; vägledning för och ansökan till Uppgifterna daginstitution; bostadsförmedling; hyra av kommunala lokaler mm. Till den lättare ärendehanteringen hör sjukförsäkring, folkregister och ändring av skattekort. Flera service- och rådgivningsfunktioner till kommunens pensionärer kommer också att kunna avklaras på stället, mm. Man menar att butikken dessutom har en ombudsmannastatus mellan medborgarna och den övriga förvaltningen. Andra danska kommuner som i en eller annan form bedriver servicebutikker och

kvik-skranke är AAbenraa, Slagelse, Århus, Vejle, Holmegaard, Al-

bertslund, Ringsted, Hasle rn ll. Vissa av dessa tillämpningar har funnits ända sedan mitten av 80-talet.

l städerna Unna och Northern har man startat one-stop-shops under benämningen medborgarkontor. I Northom har detta skett helt nyligen medan kontoret i Unna varit i bruk sedan 1984. Unna ligger i Ruhrdistriktet och har ca 58 000 innevånare. Redan 1978 startades ett

projekt med namet Öppet rådhus som syftade till att medborgarorientera den lokala

Stadens bürgeramt öppnade 1984 och består av ett centralt kontor i förvaltningen. rådhuset samt lokalkontor i tre förorter. På kontoren finns ca 20 anställda som arbetar i arbetslag på tre-fyra personer med blandad kompetens. l varje arbetslag måste det finnas någon som har grundlig kunskap om lokala reglementen och sociallagstiftningen. Bürgeramt i Unna har tre mål: - Att försöka reducera tidsslöseriet i byråkratin och ge allmänheten en bättre service. - Att utröna hur datorer bäst passar den lokala offentliga administrationen. Det var självklart från början att användandet av datorer var en förutsättning för bürgerarnt. - Och viktigast av allt: förändringarna skall införas med hjälp och deltagande av de berörda - medborgarna och frontpersonalen. I Unna har man därför genomfört ett ambitiöst program med flera lokala arbetsgrupper och gjsort omfattande intervju- och enkätstudier bland de berörda. Utvecklingen av medborgarkontorets arbetsuppgifter går stegvis. Första steget innebar att kontorets arbetsuppgifter var registrering av bostäder; utfärda pass och identitetshandlingar; utfärda tillstånd for utländska medborgare; sköta poströstning mm. Dessutom gav man information om övrig förvaltning samt om kultur- och sportevenemang. lett andra steg har medborgarkontoret tagit över ett flertal enklare administrativa ärenden

från socialförvaltningen och från förvaltningen för ordning och säkerhet. Och i ett redje steg har man tagit över vissa komplicerade uppgifter som exempelvis utfärdandet av kommersiella licenser och ansökan om bostadsbidrag.

3.3 Engelska grannskapskontor - neighbourhood-office.

Ett flertal engelska kommuner har sedan länge infört one-stop-shops under benämningen neighbourhood-ofñcies, grannskapskontor. Fortsättningsvis görs en beskrivning av neighbourhood-officies i Walsalls kommun. Walsall ligger intill Birmingham och har 250 000 innevånare. 1981 delade man in kommunen i 31 neighbourhood-ofñcies vilket innebär att varje kontor servar ca 8 000 innevånare. Totalt jobbar ca 300 personer i kontoren. De politiska målen med refomien var att föra den lokala servicen närmare människorna för att på så sätt skapa ett ökat medborgerligt intresse och deltagande i de kommunala affärerna. Bland de servicemål man ställde upp kan nämnas: Den lokala förvaltningen skall fysiskt finnas mer tillgänglig; ökad personlig och infonnell service; tvärsektoriell service som täcker flera förvaltningars verksamhetsområden ; höjd status på frontpersonalens arbete; frigör administratörer så att fler kan arbeta med kundkontakter, m m. De anställda på grannskapskontoren skall vara generalister och man jobbari särskilda team. Verksamheten i grannskapskontoren i Walsall är än så länge koncentrerad på olika former av boendeservice som tidigare gavs av tre olika kommunala förvaltningar. Däribland kan nämnas hyresinbetalningar. anmälan om behov av bostadsbidrag. reparationer. bostadsförmedling, ansökan om reparationslån, ansöksan om hemhjälp/ matleverans / handikapphjälp. Dessutom har man en rådgivningsfunktion vad gäller olika sociala förmåner. Grannskapskontoren har ett kvalificerat datorstöd. Förutom traditionella ärendehanteringssystem har man exempelvis ett kalkylsystem for bostadsbidrag och ett expertsystem för sociala förmåner. Det sistnämnda är ett rådgivningssystem som ger svar på om medborgaren är berättigad till sex olika sociala huvudtörmåner, däribland bostadsbidrag, invaliditetsbidrag och färdtjänst. Systemet gjort för personal som har allmän kunskap men inte specialistkunskap om sociala förmåner. Det ersätter inte den personliga rådgivningen utan tjänstemannen besvarar systemets frågor i dialog med kunden.

4. Varör starta ? - lärdomar one-stop-shops av exemplen från andra länder.

kan följande lärdomar dras av de ovan beskrivna exemplen på Sammanfattnigsvis

one-stop-shops i Danmark. Västtyskland och England. Nedanstående punkter innehåller också de argument som presenterats som svar på varför man skall utveckla one-stop-shops.

4.1. Organisation för service och medborgarintlytande.

I samtliga länder grundas försöken på en politisk vilja att ge medborgarna en bättre individuell service och ökad insyn i och större inflytande över förvaltningens verksamhet. samt förståelse av att detta inte kan ske inom nuvarande sektorsindelade förvaltningsorganisationer. Man talar om att skapa en öppen eller genomskinlig förvaltning som kan bidra till ett starkare politiskt intresse. Att decentralisera själva servicegivandet närmare medborgarna år det första steget i denna process. Genom one-stop-shops kan en stor del av medborgarnas servicebehov klaras från en samlad och decentral punkt. Förvaltningen skall finnas där medborgarna ñnns - på ströget.

4.2 One-stop-shop som del i en lokal mobilisering

skapandet av one-stop-shops kombineras ibland med olika försök att mobilisera befolkningen i området. Det kan exempelvis ske genom bildande av särskilda arbetsgrupper och studiecirklar. Eller också söker man ta reda på befolkningens önskemål via intervjuer och enkäter. Utvecklingen sker därmed i ett bottom-up-perspektiv där de berörda - medborgarna och frontpersonalen - ges ston inflytande.

4.3 One-stop-shop-personalen som ombudsmän för den lille mannen.

I samtliga de besökta kommunerna förklarar man att servicekontorens personal blir talesman och stöd för medborgaren i dennes kontakter med förvaltnings- och myndighetsbyråkratin. Man får en ombudsmannaroll.

4.4 Frontpersonalens arbete lyfts fram i en one-stop-sh0p.

Iden om one-stop-shops bygger på åsikten att sektoriseringen och specialiseringen drivits för långt vilket skapar svårigheter för medborgaren att få en bra service. Detta söker man motverka genom att skapa arbetslag med kompetenser från flera förvaltningar och genom att ge medarbetarna en kvalificerad generalistutbildning. Påflera ställen har man lagt upp omfattande utbildningsplaner där personalen i kommunens one-stop-shop får prya vid fackförvalmingama.

Genomgående vill man med detta nytänkande uppgradera frontpersonalens arbete. Det är själva mötet med kunden som är det viktiga. Valet av medarbetare är viktigt för ett lyckat arbete. Det kräver starkt motiverade och engagerade människor med smidighet och kreativitet.

4.5 Arbetsuppgifter vid en one-stop-shop.

Man bör skilja renodlade informationsbutiker, vilka brukar ha till uppgift att ge allmän samhällsinfomiation och hänvisa medborgare rätt, från dessa one-stop-shops ; som, förutom att ge allmän information, också kan ge kvalificerad individuell rådgivning och utföra ärendehantering. l inledningsskedet arbetar man ofta med enklare ärendetyper och tar succesivt över allt svårare från sakförvaltningen. De ärenden man handlägger vid en one-stop-shop bör helst också kunna avslutas där - medborgaren skall inte behöva få halv service. Det finns alltid ett ston antal ärenden som kräver omfattande utredningsarbete och som därför inte kan lösas i en one-stop-shop. Frontpersonalen behöver i dessa fall kvalificerat back-office-stöd från Det är därför specialister. viktigt att sakförvaltningama och berörd one-stop-shop har nära och bra relationer.

4.6 Rationaliseringsmöjligheter.

Det finns en rationaliseringspotential i denna form av organisationslösning - men rationalisering har inte nämnts som det huvudsakliga målet i nästan något av de nämnda exemplen. Däremot finns försöken till nytänkande ofta inom kommuner med stora ekonomiska svårigheter ( t ex arbetslöshet) vilka måste gör något kraftfullt åt sina problem. Några danska kommuner har exempelvis gjort kraftiga personalminskningar samtidigt som man öppnat servicebutikkerna. Dessutom tyder vissa resultat på att användningen av expertsystem ger ordentliga rationaliseringsvinster.

4.7 Fysisk utformning av lokaler

För att rent fysiskt visa sin öppenhet mot medborgarna finns samtliga här beskrivna one-stop-shops › oberoende av land - i öppna kontorslandskap. Detta kombineras med tillgång till enskilda samtalsrum for känsligare ärenden.

4.8 lnnevånarantal för en one-stop-shop.

Denna sorts förnyelse av relationen mellan medborgaren och förvaltningen verkar passa

alla samhällen oberoende av befolkningsmängd. I de tidigare nämnda exempel finns allt från en dansk ö med 700 innevånare till en engelsk stad med 250 000 innevånare.

4.9 Användning av datorer i en one-stop-shop

Modern informationsteknik är en nyckelfaktor i en one-stop-shop.l och med att man skall ge en bred service måste man lätt ha tillgång till olika förvaltningars och myndigheters information. Man kan därför åtminstone ha tillgång till samma ärendehanteringssystem som sakförvaltningama. I något fall har man utvecklat särskilda ärendehanteringssystem för berörd one-stop-shop. På vissa håll har man nu också gått ännu längre och börjat använda expertsystem som innebär att specialistens kunskap med datorns hjälp flyttas fram till fronten. Detta möjliggör exempelvis kvalificerad individuell expertrådgivning i servicebutiken även om man inte har tillgång till experten ( expensystem för den relative experten). Denna utveckling är dock relativt ny.

5.1 Informationsteknik (IT) för bättre förvaltningsservice.

Som redan flera gånger framhållits år utnyttjandet av ny informationsteknik av helt avgörande betydelse för medborgarkontoren (one-stop-shops). En klyfta mellan infonnationsteknikens potential och dess användning i praktiken kommer alltid att finnas p g a den snabba teknikutvecklingen. Inom den offentliga förvaltningen har dock denna klyfta vidgats under de senaste åren. Nya koncept och produkter som Hypertext. multimedia. rådgivningssystem, objektorienterad programmering mm möjliggör nu en större flexibilitet i presentation av kunskap och infomiation. Informationen och servicen kan därmed lättare anpassas till medborgarens egna behov. Men än så länge har vi Sverige mycket liten erfarenhet av IT-tillämpningar som exklusivt år giorda utifrån kundens behov av service. Den önskvärda utvecklingen mot en mer medborgarorienterad offentlig verksamhet måste också avsätta sig i en mer medborgarorienterad systemutveckling. Därför måste offentlig förvaltning byta perspektiv vad gäller IT-användning. Än så länge har infonnationsteknologin nästan helt använts för att förbättra förvaltningens interna produktivitet (ekonomisystem, PA-system, kontorsinfor-

mationssystem, ärendehanteringssystem mm). Åtgärderna hzarfokuserats kring hur man

kan utföra de interna processerna snabbare och säkrare. Men nu måste man även börja fråga sig hur infonnationsteknologin kan användas för att förbättra själva mötet mellan den offentliga förvaltningen och medbor-

garen/kunden. Perspektivet måste alltså förskjutas till att bli mer externt inriktat med målet att förbättra den externa effektiviteten. Tekniken kan bidra till att skapa helt nya kundorienterade point-of-service inom offentlig förvaltning. Detta kamprimårt ske på två sätt: - dels kan den bidra till att göra organisationsutfommingen (struktur. kompetens) mer medborgarorienterad genom att ge frontpersonalen bättre informations- och kunskapsstöd så att man kan ge bättre service än i dag och - dels kan den förnya själva kommunikationsmönstret mellan förvaltningen och medborgarven via t ex publika terminaler - självbetjänande medborgare.

5.1.1 Informationsteknik till stöd för frontpersonalen.

Ur medborgarens/kundens perspektiv framstår den arbetsfördelning mellan statlig och kommunal förvaltning och mellan olika sektorer många gånger som oförståelig. Genom att med stöd av informationsteknik låta personalen få tillgång till information och kunskap från flera verksamhetsområden kan man utifrån de lokala kundernas behov bidra till att skapa en ny kundorienterad uppgiftsfördelning. Man kan exempelvis låta en och samma tjänsteman ge service från flera förvaltningar som servar samma kundgrupp. Vad gäller den inomorganisatoriska arbetsfördelningen kan informationstekniken bidra till att föra ut allt mer information och kunskap från back-oñice-organisationen till frontpersonalen. P s s får kunden en snabbare och bättre service. lnforrnationstekniken kan ochså bidra till att den rumsliga närheten till servicen ökar. Kontaktpunktema med allmänheten kan med teknikens stöd läggas geografiskt mycket decentralt. i bostadsområden eller långt ute i glesbygden eller to m i hemmet. Exempel på organisationslösningar kan vara: - En tjänsteman - som kanske är placerad på ett servicehus - kan med informationsteknikens hjälp både ge service i frågor om pension ( försäkringskassan) och äldreomsorg ( socialförvaltningen) för områdets äldre befolkning. - En receptionist eller telefonist som oftast först möter kunderna skulle med teknikstöd kunna ge mycket mer service än i dag. - One-stop-shop eller medborgarkontor.

5.1.2 Informationsteknikens stöd för sjålvbetjänande medborgare.

Grundtanken är här att medborgaren själv via publika terminaler, hemterminaler eller via knappsatsen på telefonen kan koppla upp sig mot datorer för att erhålla viss service.

l7l

Publika terminaler kan exempelvis finnas i bibliotek, i köpcentra, vid tunnelbaneuppgångar etc. I flera lärtder finns denna typ av tillämpningar ofta i Videotex-system. Hypcrtextoch multimediasystem kan göra sådana tillämpningar än mer kundvänliga. Detta är ett sätt att göra servicen tidsmässigt obunden. Medborgaren kan få sin service även utanför kontorstid ( 24-houxs-city-hall). Likaså blir servicen mycket flexibel om man har möjlighet att utnyttja olika infomiationsbaser. l vissa fall har medborgaren personaliga som gör att han kan utnyttja mer individuellt bunden infomiation. indentifieringskort Redan idag kan vi via knappsatsen på telefonen utföra banktjänster och sjukanmäla oss till försäkringskassan. Denna typ av lösningar kan passa vissa kundgrupper och berör i första hand enklare information av typ titta i register, beställa biljetter, boka lokal etc. Kundgruppema kan exempelvis vara : - som behärskar den moderna tekniken men som har dålig kunskap om Ungdomar offentlig förvaltning - Professionella grupper; t ex arkitekter och ingenjörer kan koppla upp sig mot kommunemas kartdatabaser, journalister kan koppla in sig på myndighetemas diariet etc. - Invandrare som inte behärskar landets språk. Datasystemet kan tillhandahålla servicen på invandrarens eget språk

6. exempel på hur informationsteknologin kan stödja en mer Några kundorienterad offentlig förvaltning.

Utifrån de under punkt l i denna PM beskrivna önskvärda målen för en medborgamrienterad offentlig förvaltning ges här några exempel på hur inforrnationstekniken kan användas för att öka förbättra kvaliten och öka tillgängligheten på förvaltningarnas service: - snabbhet, noggrannhet och pålitlighet i förvaltningens service. - Klarare och enklare blanketter och dokument - enklare för medborgaren att ge information till förvaltningen. - och individuell - ökar kundens kunskap för Tillgång till samhällsinfomtation rådgivning alternativa hattdlingsvägar. - Förklaring av beslutsprocess och beslutsgrunder För att kunden lättare skall kunna påverka sin situation. - - Fysisk tillgång till service många olika points-of-service. - Presentation av och åtkomst till beslutsfattare. - Förbättrade möjligheter till feed-back från kunden och ökat deltagande i den politiska processen.

6.1 snabbhet, noggrannhet och pålitlighet i förvaltningens service.

Förseningar och felaktigheter i hanterandet av ärenden är kostsamt både för förvaltningen och medborgaren. Ökad snabbhet och pålitlighet i den interna administrativa processen är som tidigare påpekats de områden som fått störst uppmärksamhet vid hittillsvarande datorisering. Men en snabbare administrativ år process nödvändigtvis inte detsamma som snabbare service till kunden. Detta i lika avgörs hög utsträckning av tillgången till information hos frontpersonalen i deras dagliga kontakter med medborgarna som av sofistikerade interna handläggnings- och kontorsstödssystem. Och på många ställen inom de offentliga förvaltningen har den frontpersonal som möter kunden inte ens tillgång till datorer. Systemen är dessutom utformade för att klara en handläggningspmcess - inte för att besvara kundens frågor. Men de senaste årens persondatorutveckling ger möjlighet för frontpersonalen att ha enkla kalkylsystem och informationspresentationssystem exempelvis på bordet som man har tillgång till olika databaser. Detta ökar möjligheten att besvara samtidigt frågor på en gång i stället för att behöva svara med brev eller hänvisa kunden vidare. Genom att via datorer ha tillgång till en bredare information än tidigare kan frontpersonalen dessutom ge en mer mångsidig service från ett och samma ställe.

6.2 Klarare och enklare blanketter och dokument - enklare för medborgaren att ge information till förvaltningen.

För det första används ofta själva datoriseringen av en rutin även till att förenkla och göra om blanketter. Men man skulle i mycket större utsträckning ån f n kunna lägga in blanketterna i datorn och samtidigt låta denna ge förklaringar till hur kunden fyller i nödvändiga Tekniska uppgifter. beräkningar vid exempelvis bostadslån eller resultat av ekonomiska kalkyler kan automatist räknas ut när man fyllt i sina grunduppgifter. Genom att ha kommunikationslänkar mellan olika myndigheter reducerar man behovet av att medborgaren måste lämna samma uppgifter på flera ställen. Förutom tekniska svårigheter vid utbyte av information avgörs denna fråga i hög grad av integritetsaspekter.

6.3 Tillgång till samhällsinformation och individuell rådgivning - ökar kundens kunskap för alternativa handlingsvågar.

Teoretiskt bör man skilja på allmän samhällsinformation av referenskaraktär som syftar till

att hjälpa medborgarna att hitta rätt i förvaltningen ( vem gör vad. öppettider, telefonnummer etc.) och individuell specialistrådgivning som syftar till att hjälpa individen att tolka regler, fylla i blanketter och förklara rättigheter mm. Det finns enrik flora av allmän samhällsinformation och referensinformation i pappersfotm. Som exempel kan nämnas Samhällsguiden som ges ut av civildepanementet samt den presentation av kommunerna som görs på telefonkatalogens gröna sidor. På många ställen inom den offentliga sektorn tillhandahålls denna service av särskilda informationskontor eller av biblioteken. Det finns ett klart behov av enkla datorbaserat system med samhälls- och referensinformation för lokala orter eller regioner inom vilka medborgarna får sin samhällsservice. Exempelvis kan receptionister och telefonister ha tillgång till sådana system. Men tekniken ger i dag möjlighet att på enkla sätt gå djupare i infomiationsrrtängdema än att enbart hantera allmän samhällsinformation. Vad gäller mer individorienterad rådgivning och beslutsstöd med datorer finns det än så länge relativt liten erfarenhet av detta inom svensk förvaltning. Inom områdena socialförsäkring och social omsorg har dock några kunskapssystem utvecklats. Till stöd för den gemeralisthandläggare som jobbari medborgarkontoret (den relative experten) finns dock skäl initiera utvecklandet av rådgivnings- och beslutsstöd som täcker både statlig och kommunal lagstiftning, t ex välfardsrådgivaren, byggrådgivaren etc. Det bör dock framhållas att vissa hyser en skepsis mot kuskapsbaserade system när de problem som hanteras är del i en social process. Specialisthandläggaren (superexperten) på fackmyndiglheten eller fackförvaltningen skall dock kunna nås från medborkontoret via telefon. dator, fax och bildtelefon. Specialisten kan på detta sätt vara placerad var som helst i landet och inte nödvändigtvis i i tätorter eller storstäder.

6.4 Förklaring av beslutsprocess och beslutsgrunder för att kunden lättare skall kunna påverka sin situation.

l många hittillsvarande system är beslutsprocessen och beslutsgrundema dolda och måste förklaras av en handläggare. Men om målsättningen är att ge medborgarna större påverkansuröjligheter kan man naturligtvis bygga systemen ståatt de förklarar hur en fråga handläggs och vad som ligger till grund för beslutet. Experrtsystem ger också möjlighet för medborgaren att bättre förstå beslutsgrunderna, framiför allt om systemet tillåter kunden att ställa frågan vad händer om ?, och undersöka olixka handlingsvägar.

6.5 Fysisk tillgång till service - många olika point-of-service.

Som tidigare beskrivits kan en medborgarorienterad användning av modern informationsteknik möjliggöra många olika sorters kontaktpunkter och kommunikationssätt mellan offentlig förvaltning och dess kunder. Kontakten sker antingen via en tjänsteman eller genom att kunden servar sig själv via exempelvis publik dator.

6.6 Presentation av och bättre åtkomst till beslutsfattare.

Det är viktigt att för kunden klargöra vilka aktörer som på olika sätt påverkar hans ärende. Dels kan aktörerna presenteras med bild. ljud och text. Och dels kan dialogen med dom underlättas via olika lösningar för telefon och dator.

6.7 Förbättrade möjligheter till feed-back från kunden och ökat deltagande i den politiska processen.

Att lägga ut den direkta servicen närmare medborgarna kan bidra till att skapa ökat intresse för och deltagande i den politiska processen. Om kommuner och myndigheter på detta sätt finns tillgängliga i exempelvis affärscentra och på bussstationer - där allmänheten finns ökar naturligtvis möjligheten för medborgarna att engagera sig i förvaltningens beslutsfattande. l de kundorienterade datasystemen kan man exempelvis lägga in enkla former av serviceenkäter som medborgaren själv besvarar vid kundbesöket. Det ger möjlighet till en kontinuerlig utvärdering av verksamheten.

7. Förslag till åtgärder

Det är av stor vikt att stat-kommunberedningen och civildepartementet under kommande år, på olika sätt, ägnar särskild uppmärksamhet åt utvecklandet av en medborgarnära offentlig förvaltning i enlighet med den idébild som presenterats i denna PM (Medborgarkontor, generalisthandläggare, Medborgarinformationssytem och självbetjånande medbor-

gare). Den som

finns i idébilden är starka skäl härför. De centrala instansernas arbetsinsatser skall dock inte ha som mål att utreda fram en en enhetlig organisationsmodell som skall passa i hela landet. För det första har man då missat poängen med det medborgarorienterade

perspektivet - lokal anpassning till kundens krav. För det andra kommer denna utveckling inte att kunna utredas fram - det blir i stället genom konkreta lokala försök som utvecklingen drivs framåt. På ett flertal ställen i landet har försök inletts som åtminstone i sin förlängning innehåller ett offensivt nytänkande vad gäller den offentliga förvaltningens möte med kunden. Många av försöken befinner sig på ett mycket inledande stadium. Några exempel som kan nämnas är servicestugoma i Botkyrka, NU-DU-projektet i Umeå, postens satsningar i Värmland och Västerbotten, MlSO- och SLOS-projekten i Västernorrland, statliga lokalkontori Uppland och Norrbotten, m fl. Andra lösningar som kan utvecklas i den riktning som beskrivits i denna PM är exempelvis AMS platshömor samt de infomrationscentraler som sedan länge finns i ett flertal kommuner. Om man så vill kan dessa organisationslösningar både bredda och fördjupa sin service. De kommunala bibliotekens roll kan också på så sätt vidgas. Den särskilda uppmärksamhet som stat-kommunberedningen och civildepartementet under kommande femársperiod bör ägna frågan om en kundorienterad offentlig förvaltning innebär att man på olika sätt .skall stödja relevanta lokala försök. Stödet innebär att stat-komunberedningen och civildepartementet skall: - Ge legitimitet till tvârsektoriella försöksarbeten. Försökprojekten kommer många gånger att stöta på svårigheter som beror på den starka sektorsbevakningen. En legitimitet uppifrån vid exempelvis kontakter med fackmyndigheter kan därvid vara av stor hjälp. - Ge legitimitet till att arbeta i ett kund/medborgar- perspektiv. Från flera håll kommer säkert att framhållas att verksamheten inte längre blir styrbar från högre administrativa nivåer om man utvecklar organisationen i ett bottom-up-perspektiv. Civildepartementet måste därför ge legitimitet åt detta perspektiv. - Avsätta särskilda medel under 5 år för försöksverksamhet med Medborgarkontor, generalisthandlâggare, Medborgarinformationssystem och självservande medborgare. En försöksverksamhet som innebär att man konkret söker komma tillrätta med bl a de fördyringar som sektorsorganisationen skapat, måste inledningsvis få kosta. Civildpartementet bör därför avsätta 15 milj kr för sådana försök under kommande femårsperiod. Stat-kommunberedningen bör också verka för att Kommunförbundet avsätter en motsvarande summa under samma tidsperiod Även landstingets förvaltningsservice är av intresse i dessa sammanhang, landstingsförbundet bör därför avsätta 5 milj kr. Ett alternativt finansieringssätt kan vara via medel som avsatts i den regionalpolitiska propositionen.

Medlen skall kunna användas till allt från att bygga om lokaler till att utbilda generalister. Ett hanterbart antal lokal forsöksprojekt bör stödjas. - Utvärdera de försöksprojekt man stödjer. Försöksprojekten skall bygga på lokala aktiviteter och inte styras från centrala instanser. Därför är det av mycket stor vikt att ordentliga utvärderingar genornföres av de projekt som stöds. Vad tycker medborgarna om förändringarna ? Rationaliseringsvinster ? Uppfylls de politiska målen trots/tack vare lokala variationer på organisationsstruktur och personalkompetens ? Särskilda resurser måste avsättas för att få svar på bl a dessa frågor. - Agera för att STU och Televerket satsar resurser på att utveckla Medborgarinformationssystem till stöd för och generalisthandläggare sjålvbetjånande medborgare. I ITYP-programmet satsar STU speciellt på att utveckla datorstöd för tjänstesektom. Här finns all anledning att verka för att en rimlig del av programmet avsätts för offentlig förvaltning. Detsamma gäller Televerkets Demotel-program. - Agera för att kommunernas Trygghetsfonder och statsförvaltningens Förnyelsefonder kan stödja tvärsektoriella projekt. F. n. fungerar fondemas inriktning på olika huvudmän som ett hinder för projekt som söker arbeta över sektorsgränsema. - Agera för att vissa delar av de FoU-medel som fördelats i den nyligen avlämnade FoU-propositionen avsätts för En forskning kring medborgarnâra offentlig förvaltning med stöd av modern informationsteknologi. rör ett flertal olika vetenskaper såsom Statskunskap, sociologi, Forskningsområdet inforrnationsbehandling, företagsekonomi och psykologi m fl. - Agera för internationell kunskapsspridning - seminarium under arrangera hösten 1990. Eftersom flera länder kommit längre än Sverige i sina försök med att kundorientera den finns skäl att verka för en aktiv kunskapsspridning offentliga förvaltningen mellan länderna. Det finns förutsättningar för att Nordiska Ministerrådet kan stödja en sådan utveckling. - Agera för att tvärsektoriella organisationer byggs upp centralt. Finans- och civildepanementen är strukturer som agerar tvärsektoriellt. Det finns dock behov av centrala organ som på en mer praktisk nivå kan stödja den lokala utvecklingen tvärs över sektorsgñinsema. Initiativ bör därför tas om bildande av ett speciellt konsultbolag som har både kommunal och statlig förvaltningskompetens. Detta bolag bör kunna utveckla tjänster som säljs till olika lokala intressenter som söker förnya den såsom utbildningar och datorprogram för generalisthandlliggare. offentliga förvaltningen Delar av den kompetens som finns inom SKD-Statskonsult och Kommundata AB kan vara av intresse.

- Bedriva fortsatt utredningsarbete. Trots det faktum att det inte går att utreda fram en generell modell för den medborgarnära förvaltningen som skall passa hela landet. finns skäl att civildepanententet och/eller stat-kommunberedningen under den föreslagna försöksperioden på fem år har en särskild utredningsorganisation som bevakar utvecklingen av den medborgarorienterade förvaltningenj och med att det är på den lokala nivån som utveckligsarbetet skall ske får den centrala utredningsorganisationen inte bli stor. Rimligtvis bör några personalorganisationer. några fackmyndigheter, några kommunal- och landstingsrepresentanter och några forskare ingå i utredningen. En fördel är om samtliga kommer från lokal eller regional nivå. En särskild sekreterare med inriktnig mot medborgarnära förvaltning bör anställas. Några frågeställningar som kräver fortsatt utredning är: - Huvudmannaskapsfrågor + vem ansvarar för gemensam personal + statens och kommunernas roller + vem bekostar de nya organisationerna + anslags- och styrfrågor + mm - Lagstftningen + hinder för att använda gemensam personal ? + sambruk av lagstiftningen + datalagens gränser + törvaltnings- och kommunallagen + mm - Ny yrkeskompetens + specialist- vs generalistkompetens som lönefaktor + kaniärvägar, generalisten som framtidens chef + hur långt kan man gå i generalistlcompetens - Rationaliseringsmöjligheter + hur ta hem rationaliseringsvinster om flera myndigheter berörs + hur ta hem rationaliseringsvinster så det kommer det lokala området till del + hitta generella tendenseri de utvärderingar som görs + mm Serviceförhâttring + ombudsmannaroll för frontpersonalen + bättre rådgivning + bättre feed-back från kunden + ökat engagemen g från kunden

+ helhetssyn + tillgänglighet/kvalite + hitta generella tendenser i de utvärderingar som görs + mm Informationstekniken + Hur kan tekniken stödja det mänskliga mötet ? + säkerhets- och integritetsfrågor + Bra informationsteknik för självbetjänande medborgare P + Hur bekostas servicen som tillhandahållas via dator ? + hitta generella tendenser i de utvärderingar som görs ? + mm Ny förvallningsstruktur efter lokala förhållanden + demograñska variationer som påverkar serviceutbudet + geografiska förhållanden som påverkar serviceutbudet + metoder för att ta reda på kundens behov + vilken service kräver närhet och litenhet + vilken service kan man ge från regional och central nivå + relationen mellan specialmyndigheten/förvalmingen och generalisten + var går gränsen För oenhetligheten, var får det inte finnas lokala variationer + hitta generella tendenser i de utvärderingar som görs - mm

. Bnlaga l

IPM lPmtlcem cmclh

[kmllsmüümmmtkmrrsunfnredlmümgem

Posten, K PM Per-Olof Sandnén 1990-03-09

Posten ser som sin skyldighet att upprätthålla följande grundläggande service över hela landet. * Normalbrev, postpaket och betalningar skall kunna förmedlas över hela landet till enhetlig taxa. Denna verksamhet skall sammantaget vara tillräckligt lönsam. * Posten skall vara beredd att på begäran offerera utbämin g av tidningar. I praktiken måste det finnas tumregler för postservicens utformning i glesbygd. Alla sådana regler skall tillämpas under och med särskilt ansvarstagande till och handikappade. Sverige har allmänt sett mycket väl utvecklade och heltäckande distributionsnät med hög tillgänglighet och kvalité för brev, paket och betalningar. Posten har i samarbete med PKbanken även utvecklat en relativt omfattande bankverksamhet för privatpersoner. Parallellt med en stabil tillväxt i postmängdema ökar konkurrensen för Postens olika tjänster samtidigt stiger kostnaderna. Den snabba utvecklingen av telefax och elektronisk meddelandesystem påverkar tillväxten i brevvolymema samtidigt som bud- och kurirföretag är aktiva på Postens traditionella brev och paketmarknader, såväl nationellt som internationellt. Utvecklingen av Postens girolbank- och kassatjänster påverkas av den elektroniska utvecklingen som möjliggör rationellare produktion och nya tjänster. Fler betalningar går direkt mellan konton och användningen av betalningsautomater ökar. Även staten och kommunerna rationaliserar sin penninghantering. Detta leder till färre transaktioneri postkassoma och hos larntbrevbärama. Beläggningen i kassa- och lantbrevbäringsnäten i glesbygd påverkas även av att glesbygdsbefolkningen fortsättter att minska. Postens kostnader för glesbygdsservicen 1990 beräknas till ca 1,6 miljarder kronor. Intäkterna från motsvarande områden är obetydliga. Underskottet täcks i betydande grad av Postens intäkter från Postgirots hantering av statens betalningsströmmar (Posten är statens kassör). Det är därför mycket angeläget att Postens Förutsättningar att bedriva postgiroverksamheten inte försämras eftersom Postgirots ekonomi är av avgörande betydelse för Postens möjligheter att upprätthålla en rikstäckande kassaservice. Formema tör postservicen varierar över landet. Servicen anordnas genom postkontor,

postkontor på entreprenad, stadsbrevbäring, lantbrevbäring, postboxar och postvåskor. 5; i kundunderlag och postmängder gör att fqungma för postservicen fortlöpande

Ändringar

måste anpassas. På samma sätt som servicenätet måste byggas ut för att klara ökade postvolymer och service i nya bostadsområden måste fomiema för postservicen ses över både i tätorter och på landsbygden när kundunderlaget minskar. Sammanställning av Postens olika seviceformer: Postkontor 2 100 St Postkontor på entreprenad 90 st (i vissa fall enklare postservice) Stadsbrevbäringsdistrikt 8 000 st (3 420 000 hushåll) Lantbrevbäringslinjer 2 700 st (870 0()0 fasta hushåll, 185 (D0 sommarhushåll) Postboxar - 240 0()() st Postväskor 10 0()0 st Brevlådor 42 000 st

Posten arbetar sedan några år aktivt för att via lantbrevbärare och postkontor utföra till egentliga postverksamheten kompletterande tjänster genom samarbete med privata företag, kommuner och statliga verk och myndigheter. Posten söker t ex utnyttja möjligheterna till samverkan med kommunerna för kommunal service av olika slag. Lantbrevbärar-rta är en resurs som med postkontor som bas borde kunna utnyttjas bättre. Enligt en ramöverenskommelse med socialstyrelsen om detta. lantlzevbärare - utför kontakttjänst, dvs lantbrevbäraren fungerar som kontaktlänk mellan kommunen och personer som bor vid lantbrevbäringslinjen gör hembesök hos personer efter linjen - distribuerar varor till personer efter linjen - utför andra särskilda uppdrag åt personer efter linjen. För närvarande förekommer social service på 750 lantbrevbäringslinjer i 85 kommuner. I en del kommuner pågår försök med utökad social service som t ex distribution av mat, apoteksvaror, hörbatterier och en del andra tjänster. Det förekommer även prov med försäljning av penninglotter. l en kommun lämnar lantbrevbäraren vägrapporter till kommunens gatukontor. Även små postkontor deltar i försök med kommunal och annan offentlig service. Posten anser att en ökad samverkan av det här slaget är betydelsefull för att - i varje fall på någon sikt- bidra till att begränsa Postens ständigt stigande kostnader för postservicen på landsbygden. Lyckas försöken ökar också sannolikheten för att Posten även i framtiden skall klara att inom sin egen ekonomi hålla en god service för alla även i glesbygd.

I vissa lägen är det mer rationellt att andra utför postservice på entreprenad at Posten. Även sådana alternativ prövas sedan nägra år med beaktande av de särskilda kompetensoch säkerhetskrav som posthanteringen ställer. Posten fortsätter alltså att ta initiativ till och aktivt medverka i nya och utökade samverkansformer på postkontor och lantbrevbäringslinjer i glesbygd.

Under förutsättning att Posten ges rimliga ekonomiska och andra verksamhetsförutsättningar att hävda sig i den framtida konkurrensen, både vad det gäller giro/bankverksamheten som transpon- och distributionsomradena, bör Posten i vart fall till i mitten av 90talet klara att tillgodose kraven på en fortsatt god standard på servicen i glesbygd. Posten bedömer det emellertid som angeläget att en akti_v, Lçmsjmktjx, äggen och på grundad samverkan etableras dels mellan verk och myndigheter inom den statliga sektorn, dels mugg statlig, kommunal och gram sektor. Detta för att skapa ökade förutsättningar att behålla post- och annan För glesbygdsbefolkningen viktig samhällsservice. Posten är för sin del beredd att även i fortsättningen aktivt medverka i sådana försök vid mindrepostkontor och på lantbrevbäringslinjer. Posten kan fungera som huvudman enligt avtal med andra intressenter eller träffa entreprenadavtal med annan huvudman om skötsel av vissa postärenden.

UGL. IBL. 1990 -10-22

TKHO

Statens utredningar 1990 offentliga

Kronologisk förteckning

l. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 4LTio är med jämställdhetslagen -utvärdering och 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskola i Stockholm- struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrouens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. 4. Transponrådet. K. 45. Kapitalavkastrtingen i bytesbalansen. Fi. S. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. 6. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 7. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhállsbidragsberättigade bant, 8. Samhällsstöd till underhállsbidragsberättigade bam. del III. S. ldeskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kosmader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 10. Strömgatan 18 - Sveriges stntsministerbostad. SB. 51. SÄPO Säkerhetspolisen arbetsmetoder. personal- ILVidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. l3.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i l4. Lângtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - Inrikuting, organisation, lástorstadstraftk 5 - ett samlat underlag. K. linansiering. A. l7. Organisation och arbetsformer inom bilateral! 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. l8.I..ag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. S8. Konkurrens i inrikesilyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 60. Skada av vilL Jo. lingen. Bilagedel. ME. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad 23.T0muältsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmánssystemet för värnpliktiga m. ll. Fö. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27.Post de Tele - Affársverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv: U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att iolja upp kommunal verksamhet - En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. intemationcll utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska 29.Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftrtingen. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 3l.Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SlPRl 90 - otn SIPRls finansiering och arbetsfonner. 32.Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd narradio. U. 34. Stadsregioner i Europa SB. 7l. Sekretess för landskapsinfonnation. Fo. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37.Författrtingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. .o-a .-o-.- .

40. Kärnkraftsavveckling - kompetens och; syiwelsätt- , ._-.

ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Flygplats 2000 - De svenska nygplatsemai framtiden.

[55] , Stnömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] f Välfärd och segregation i storstadsregionema [20] Staden. [32] Finansdepartementet Urban Challenges. [33] Lángti-sutredningcit 1990.[14] Stadsregioner i Europa. [34] Lag om folkbokföringsregistar m.m. [18] Storstädcmas ekonomi 1982-1996.[35] Författningsreglering av nya imponrutincr m.m. [37] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. [45] Demokrati och makt i Sverige. [44] Särskild skatt i den ñnansiclla sektorn. [46] Bcskatming av stipendier. [47] Justitiedepartementet Ny folkbokföringslag. [S0] Meddelarrätt. [12] Skatt på lotterier och spcl. [56] Översyn av sjölagen 2. [13] Återbetalning av mervärdcskatt un utländska Översyn av upphovsrättslagstifmirtgen. [30] företagare. [67] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad damlag. [61]

Utbildningsdepartementet

Utrikesdepartementet En idrottshögskolai ,Stockholm -. struktur, cxganisation Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] och resurser för en självständig högskola på idrottens i Organisation och arbetsformer inom bilateral! område. [31 utvecklingsbistånd. [17] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] [69] konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspøktiv. [65] Försvarsdepartementet Det fria bildningsarbçtet. Debattinlägg om Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] folkbildningen oçh folkhögskolan i framtiden. [66] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Lokalt ledd närradio. [70] Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess Jordbruksdepartementet för landskapsinformation. [71] Skada av vilt. [60]

Socialdepartementet Övcrklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Arbetsmarknadsdepartementet inom socialtjänsten. [2] Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. Arbete och 112888149] ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Arbctslivsforskning -jttriktnittg, organisation. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport .[19] finansiering. [54] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam,

del lII. [48] Bostadsdepartementçt

Kostnader m: fastighetsbildning m. m. [91 Kommunikationsdepartementet Tomträttsavgäld. [23]

Transporträdet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16]

Industridepartementet

Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Förctagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52]

Statens

offentliga utredningar 1990

Systematisk förteckning

Civildepartementet Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedclssektom. [25] Au följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhemlagen -utvärdering och forslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikfmmställningcn. [43] SÄPOSåikerhetspolisens arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfrihet. [51] l skuggan av de stora - De mindre partiemas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflygeL [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkonlor. [72]

Miljö- och energidepartementet Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen.[2l] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkraftsavveckling - kompetens ochsysselsättning. [40]

Miljödepartementet Satt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska stynnedel. [59]

KUNGL. BlBL.

1990-10-22

STOCKHOLM