Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Fiskprisregleringen och fiskeriadnünistraüonen

Betänkande 1989 års fiskeriutredning av SIM] 1989:56

i?

ä Statens

offentliga utredningar

ww

1989:56

?få Jordbruksdepartementet

och

Fiskprisregleringen

fiskeriadministrationen

Betänkande av års

1989 fiskeriutredning

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-fönádet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8 - l2°° (externt och intemt) 08/763 10 05 l2°° - l6°° (endast internt)

ISBN 91-38-10383-4 Graphic Systems AB, Göteborg 1989 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 22 december 1988 chefen för jordatt ti11ka11a en särskiid utredare med bruksdepartementet att de1s utvärdera prisregieringen pâ fisk och med uppdrag utgångspunkt i utvärderingen föreslå 1ämp1iga åtgärder, deis den statiiga administrationen på fiskets område i gå igenom att anpassa den tili de förändringar som bi a översysyfte nen av prisregieringen motiverar.

Med stöd av regeringens bemyndigande ti11ka11ades den 16 januari 1989 som särskiid utredare direktören Åke Haiiman. Samma dag förordnades departementssekreterare Agne Pettersson ti11 sekreterare i utredningen och förhandiingschef David Andersson tiil biträdande sekreterare. Den 16 februari 1989 förordnades avdeiningsdirektör Roiand Sten att biträda utredningen. Sten har varit utredningen behjä1p1ig med materiai tiii kap 2-4.

Til] utredningen har överiämnats ett antal framstäiiningar och skriveiser. Dessa får anses besvarade med föreiiggande betänkande.

som antog namnet 1989 års fiskeriutredning, över- Utredningen, iämnar härmed betänkandet ( ) Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen.

Stockhoim i augusti 1989

Ake Ha11man / Agne Pettersson David Andersson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG. . . . . . ..9

1 UTREDNINGENS ARBETE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..15 1.1 Utgângspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..15 1.2 Uppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..16 1.3 Arbetets bedrivande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..17

2 NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..19

2.1 FiskeripoTitikens måT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..19

2.2 Fiskerip0Titikens medeT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..20

2.2.1 Prisreg1ering på fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..20 2.2.2 PristiTTäggens fördeTning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..28 2.2.3 Gränsskyddet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..35 2.2.4 StatTigt stöd ti1T yrkesfisket . . . . . . . . . . . . . . . . ..35 2.2.5 StatTigt stöd ti1T fritidsfisket . . . . . . . . . . . . . . ..36 2.3 Den statTiga fiskeriadministrationen . . . . . . . . . . ..36

2.3.1 FiskeristyreTsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..36

2.3.1.1 Undersökningsverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..40 2.3.1.l.1 HavsfiskeTab0ratoriet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..43 2.3.1.1.2 Sötvattens1aboratoriet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..45 2.3.1.2 Utredningskontoren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..48 2.3.2 Fiskenämnderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..50 2.3.3 Statens jordbruksnämnd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..54

2.3.4 LänsstyreTserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..56

2.3.5 Svensk fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..56 2.4 Swefisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..57 2.5 Fiskberedningsindustri, fiskgrossister och förstahandsmottagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..57

Vattenbruksnäringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..60 EG:s fiskeripoiitik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..62

PROBLEM VID NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN . . . . . . . . . . . . . ..67 Probiem som framgår i utredningsdirektiven . . . . . ..67 Probiem som anmäits från näringens intressenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..69 Probiem utifrån fiskarenas utgångspunkt . . . . . . . . ..69 Probiem utifrån fiskberedningsindustrins utgångspunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..72

00h) Probiem utifrån statsmakternas utgångspunkt . . . . ,.79

ANALYS AV DE FISKERIPOLITISKA MÅLEN . . . . . . . . . . . . ..8l Redovisning av de1må1en och deras innebörd . . . . . ..82

-âbäåå

De1må1ens inbördes förhâ11anden . . . . . . . . . . . . . . . . ..83

.kurva-

Må1uppfy11e1se i praktiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..84 Siutsats av måianaiysen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..88

ÖVERVÄGANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..89

UIUI Effekter av gä11ande prisregiering . . . . . . . . . . . . . ..89

Fiskets struktur och regionaia fördeining under de senare åren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..90 Fångsterna och förändringar i fångsternas sammansättning under de senare åren . . . . . . . . . . . . . . . ..91 Prisregieringens samband med export och import av fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..93 Svagheter i normprissystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..94 Prisstöd ti11 export . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..95 Fasta pristiilägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..95

U|UiUIU|LIIUIU|GJT

Internationeila överenskommeiser . . . . . . . . . . . . . . . ..96 Fiskvaror inom EFTA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..96 Fiskvaror inom EG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..100 Den regionaia fiskeriadministrationen . . . . . . . . . ..103 Fiskeriadministrationens kostnader . . . . . . . . . . . . ..107

KONSEKVENSER AV FÖRÄNDRINGAR I NUVARANDE STÖDSYSTEM. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..109 Prisstödets betydeise . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..109 Lägsta- och överskottspriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..112

050303030303 FOIVINJINDIVD-i

Lägstaprisregieringen siopas . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..ll4 Lägstaprisregieringen behâ11s . . . . . . . . . . . . . . . . . ..115

Mmm»-

Röriiga iägsta- och överskottspriser . . . . . . . . . . ..116

UTREDNINGENS FÖRSLAG. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..119 A11mânt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..1l9 Förändringar inom må1/medei-hierarkin . . . . . . . . . ..120 .. Särskiida förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..121

\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l

Nya förutsättningar kräver . . . . ..122

G\O\O$O1U|-F(Alf\i-'

nytt stödsystem Framtida stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..126 Nytt iägstaprissystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..129 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..129

000 (øåñil-I

Regleringsföreningen Svensk fisk . . . . . . . . . . . . . . ..130 Huvuddragen i EG:s system med producenterganisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..132 Framtida iägstaprissystem och producentorganisation (P0) i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..134 Producentorganisationens uppgifter . . . . . . . . . . . . ..140 Beräkning av statens kostnader för iägstaprissystemet m m under de fem första åren . . . . . ..143 Beräkning av P0:s kostnader under de fem första åren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..145 Kontrakt me11an fiskare och beredningsindustri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..146 Strukturpian för fiskenäringen . . . . . . . . . . . . . . . . ..146 Strukturstöd tiil fiskenäringen . . . . . . . . . . . . . . . ..153

\l\l\l\l\l\l

.10 Yrkesfiskeiicenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..156 .11 Fiskeregieringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..157 .12 Den statiiga fiskeriadministrationen . . . . . . . . . . ..159 .13 Kostnader och finansiering av utredningens försiag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..167

Bi1agor: Bilaga 1 Regeringens direktiv Bi1aga 2 Länsvis statistik över fiskeiag, kvantiteter, pristi11ägg m m 3 över - Biiaga Sammanstâ11ning regieringsekonomin 1984/85 1987/88 Biiaga 4 Yrkesfiskarnas inkomster och utgifter 1987

SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG

Utredningen anser

h! fi f* normprisregieringen genom utveckiingen och genom successivt pâbyggda besiut aiitmer kommit att skärmas från den ursprungliga måisättningen,

OJ rf fi inkomstmåiet fått en starkare fokusering i normprisregieringen än vad som ursprungligen avsâgs,

O!ff r+ normprisregleringen och dess överbyggnader i vissa de- Tar avskärmat fisket och dess inriktning från marknadens efterfrågan,

NCV 1-0 ingångna internationeiia överenskommeiser (EFTA) avsevärt kommer att ändra fiskets konkurrensförháiianden under de närmaste åren,

___ D! 4 dessa överenskommeiser också begränsar möjiiga stödformer tiil fisket iiksom dess finansiering,

___ D! rf det är viktigt att fisket hâiis inom de ramar som bioiogin tiiiâter men att detta kan ske pâ annat sätt än genom yrkesfiskeiicensiering,

___ DJ 4 det av staten pâyrkade systemet med samordnad förstahandsmottagning inte fungerat och he11er inte är nödvändigt för ett stöd ti11 fisket,

In) fi fisket, med hänsyn ti11 dess yttre förutsättning, ti11 vissa deiar måste stödjas genom marknadsregierande och strukturinriktade åtgärder,

lå! 4-9 de marknadsregierande åtgärderna utformas så att de stöder en iägstaprisnivâ ti11 fisket, motverkar överskott och förbâttrar beredningsindustrins konkurrenssituation,

F! H industrins konkurrensförutsättningar förbättras genom att Sverige i förhandiingar med EG söker undanröja EG:s ensidiga tu11ar på fisk och fiskprodukter,

D! f? prisregleringssystemen inom de aree11a näringarna (jordbruk/fiske) a11tmer kommit att integreras med de näringsinriktade myndigheternas förvaitning, d v s de tidigare kiara kompetensfördeiningarna me11an myndigheterna har suddats ut,

D! fi verksamheten inom fiskeriverket renodias så att verksamheten i första hand inriktas på yrkesfisket medan fritidsfisket b1ir en kommunai angelägenhet samt

D! rf av de tvâ möjiiga aiternativ som finns när det gä11er en framtida organisation av en decentraiiserad fiskeriförvaitning, en kommunaiisering av vissa uppgifter samt viss kompetensförstärkning av utredningskontoren bäst tiiigodoser kravet på decentraiisering och sammanhâiien kunskapskompetens vad gä11er frågor som rör fisket.

denna bakgrund föresiâr utredningen

rv- nuvarande - inkiusive r: normprissystem prisregieringsavgiften - avveckias tidigast från den 1 juii 1990. Utredningen anser dock att systemet kan behöva avveckias successivt under en övergångsperiod fram ti11 den 1 januari 1994 med hänsyn deis til] behovet av anpass-

sou 1989:56 11

ningstid inom näringen, deis med tanke på utveck1ingen av internationeiia förhand1ingar. Om en successiv avveckiing av systemet väijs föreslår utredningen dock att stödet tili öststatsexport och foderfisk avveckias från den 1 juli 1990. Vidare bör pristiiiäggen successivt minska från samma datum,

h!:0-rf ett nytt iägstaprissystem, där iägstapriset föijer väridsmarknadspriset, iiknande det som finns inom EG införs någon gång under den ovan angivna övergångsperioden. Utredningen föresiâr att systemet, som situationen ser ut i dag, ska11 gä11a för siii/strömming, men att det vid behov i framtiden också kan gä11a för andra fisks1ag,

n: f? iägstaprissystemet hanteras av en av fiskarena under övergångsperioden biidad producentorganisation (P0) efter mode11 från EG,

D!fi F? reg1eringsföreningen Svensk Fisk, fram ti11 dess att P0 har biidats, hanterar nedtrappningen av det nuvarande normprissystemet,

D! 1+ jordbruksnämnden under nedtrappningen av normprissystemet fortsätter att vara utbetainings- och övervakningsmyndighet för Svensk Fisk,

n:fi fi efter biidandet av P0 utbetainings- och myndighetsuppgifter rörande denna överförs ti11 fiskeristyreisen. Jordbruksnämndens fisksektion avveckias härmed,

93 4-0 fiskeristyreisen faststälier iägstapriset som P0 har att anpassa sig efter,

D! 4 staten ti11 viss dei, genom ett årligen faststä11t högstbelopp, ersätter P0:s kostnader för hantering av överskott,

D! rf staten inom ramen för P0 bekostar fiskarenas trygghetsförsäkring samt kostnader för utsättning av fisk,

ri H staten under en övergångsperiod om fem âr deifinansierar administrationen av P0. Efter femårsperioden bör administrationen bekostas heit av näringen,

E staten inom ramen för P0 under en övergångsperiod om fem år deifinansierar kostnader för marknadsföringsâtgärder för fisk. Efter femârsperioden bör dessa uppgifter bekostas heit av näringen,

n: fi möjiigheter skapas ti11 direkta avtai me11an fiskeiag och beredningsindustri utanför Iägstaprissystemet,

r! fi kvantitativa importrestriktioner för si11 och torsk från EFTA-iänder används vid risk för aiivariiga marknadsstörningar fram till den 1 januari 1994. I normaifaiiet bör dock eniigt utredningen importen vara heit fri,

rv d ett strukturstöd för fiskenäringen införs frân den 1 juii 1990. Strukturstödet innefattar deis ett investeringsstöd iiknande nuvarande fiskerilån, de1s ett omstäilningsstöd. Det senare ges i form av bidrag för skrotning e11er avyttring av fartyg,

r» F0 investeringsstödet i fortsättningen och i större utsträckning än hittiiis bör ges ti11 ett smâskaiigt, kustnära fiske i framför a11t sysseisâttningssvaga regioner,

9! C9 fiskeristyreisen tiiisammans med jordbruksnämnden under hösten 1990 upprättar en strukturpian för fiskenäringen efter de riktiinjer som angetts ovan. Strukturpianen bör med viss fiexibiiitet kunna ange ramarna för det framtida fiskets storiek och inriktning,

n: F9 t* prövning av investeringsstöd görs av fiskeristyreisen efter de förutsättningar och vi11kor som uppstä11s i nämnda strukturpian,

91 f* f* det nuvarande systemet med yrkesfiskeiicenser avskaffas. Loggboksp1ikten bör dock gä11a även i fortsättningen,

h! t* FV fiskeristyreisen, med andra och effektivare metoder än yrkesfiskeiicensieringen, ansvarar för att beskattningen av fiskbestânden sker inom sådana gränser att reproduktionen inte äventyras,

N C1 sötvattensiaboratoriet tiiisammans med utredningskontoren biidar en väi avgränsad enhet inom fiskeristyreisen. Enheten ti11förs de1s ett s k I 000-kronorsanslag, deis ett förvaitningsansiag. Finansieringen utgörs därmed av både ansiag och externa medei,

___ D! r? havsfiske1aboratoriet även i fortsättningen är knutet ti11 fiskeristyreisen och att eventue11 expansion av dess verksamhet finansieras med externa mede1,

N fi fiskenämnderna avveckias den 1 ju1i 1990. Fiskenämndernas nuvarande mera 1oka1a verksamhet rörande fritidsfiske, fiskevârd, kaikningsverksamhet samt informationsoch rådgivande verksamheter bör i fortsättningen ses som kommuna1a angeiägenheter. De övriga myndighetsuppgifter som i dag utförs av fiskenämnderna bör i fortsättningen kunna överiämnas ti11 fiskeristyreisen e11er främst dess utredningskontor,

I Nrf 1+ iänsstyreisernas nuvarande ansvar för regieringen av visst fiske ti11 stora delar överförs tili fiskeristyrelsen,

D! det krav på koppling som i dag finns beträffande förstahandsmottagarnas mediemskap i Swefisk och fiskarenas rättigheter ti11 prisstöd tas bort samt

|QJ iâgstaprissystemet Iiksom producentorganisationen under en femårig uppbyggnadsperiod - om finansiering inte anses kunna ske genom exempeivis omfördeiningar i befint- - finansieras via en skatt som tas ut 1ig statsbudget pâ inhemska och importerade fisksiag och fiskprodukter. Skatten bör då omfatta även i dag avgiftsfria fisksiag och fiskprodukter.

Utredningen bedömer att de försiag m m som redovisats ovan ieder ti11 följande:

Även om en skatt - i me11an 1 och 2 iniedningsskedet av förstahandsvärdet e11er motsvarande - införs procent på fisk och fiskprodukter, bör eniigt utredningen ett borttagande av den sexprocentiga prisregieringsavgiften samt iiberaiiseringen av handein med fisk och fiskprodukter inom EFTA 1eda ti11 iägre konsumentpriser på dessa produkter.

Liberaliseringen av handein med fisk och fiskprodukter inom EFTA bör ge förbättrade konkurrensförutsättningar för den svenska fiskberedningsindustrin.

En avveckiing av fiskenämnderna från den 1 juii 1990 samt en avveckling av jordbruksnämndens fisksektion i samband med att en P0 biidas ieder ti11 minskade stat- 1iga administrationskostnader.

1 UTREDNINGENS ARBETE

1.1 Utgângspunkter

Den nuvarande fiskeripolitikens mâi besiutades av statsmakterna ár 1978 (prop 1977/78:ll2, JoU 23, rskr 272). Vidare besiutades b1 a om grunderna för prisregiering på fisk.

Fiskeripoiitikens må] bekräftades och preciserades år 1985 (prop 1984/85:143, JoU 32, rskr 298). Vidare besiutades b1 a om en omorganisation av den statiiga fiskeadministrationen. Propositionen föregicks av kommittébetånkandena (DsJo 1984:5) Lax, (DsJo 1984:6) Bättre yrkesfiske och (DsJo 1984:7) Fiskeriadministrationen.

Pâ försiag från EFTA:s pariamentariker besiöt EFTA:s ministerrâd i juni 1988 att tiiisätta en statssekreterargrupp för att ta fram konkreta försiag ti11 iiberaiisering inom fisksektorn. Vidare beslutades de1s om en skyndsam studie över de enskiida EFTA-iändernas statsstöd ti11 fisket, dels att gruppen sku11e avge en slutrapport i juni 1989. Innehåiiet i siutrapporten redovisas i kapitei fem.

Fiskeristyreisen överiämnade tiil regeringen i juni 1988 en rapport om färre och enkiare fiskebestämmeiser. Med bi a rapporten som underiag pâgâr inom jordbruksdepartementet en översyn av fiskeiagstiftningen.

I regeringens proposition (1988/89:154) om en ny regional statlig förvaltning sägs bl a att fiskefrágorna har många kopplingar till de verksamheter som länsstyrelserna ansvarar för. Det är därför enligt propositionen i och för sig naturligt att fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen. Den pågående översynen av fiskprisregleringen kan emellertid komma att föreslå betydande förändringar i prisregleringen av fisket. Som en följd av detta kan det tänkas att administrationen pâ fiskets omrâde bör utformas på ett annat sätt än i dag. En ökad kommunalisering av uppgifterna kan enligt propositionen inte uteslutas och vissa frågor kan eventuellt föras till central nivå. Den anknytning som i dag finns till länen är således inte självklar.

1.2 Uppdraget

Enligt kommittédirektiven (dir 1988:68) finns det inte någon samlad utvärdering av hur prisregleringen på fisk har fungerat, varför utredaren bör göra en utvärdering av regleringens effekter för tiden från år 1981 då regleringen i sin nuvarande utformning började tillämpas praktiskt.

Utredaren bör med utgångspunkt i utvärderingen lämna förslag ifråga om prisregleringens funktion som ett medel i fiskeripolitiken. I sammanhanget bör utredaren bedöma om det statliga rationaliseringsstödet bör förändras.

Utredningen bör vidare göra en förutsättningslös översyn av den statliga fiskeadministrationen inklusive fiskenämnderna och om avvägningen är lämplig mellan fiskeristyrelsens fasta och fria ekonomiska resurser.

Enligt direktiven bör utredarens förslag ta som utgångspunkt dels det övergripande målet för fiskeripolitiken så som det sammanfattas i prop 1984/852143, dels de regler för interna-

tionell handel som Sverige har bundit för sig och följderna av eventuella förändringar härav. Direktiven betänbifogas kandet som bilaga 1.

1.3 Arbetets bedrivande

Ett antal och skrivelser framställningar har av jordbruksdepartementet överlämnats till utredaren.

Under utredningsarbetets gång har information lämnats till berörda arbetstagarorganisationer varvid bl a utredarens överväganden och förslag diskuterats.

Utredaren har biträtts av statskontoret vad gäller arbetet att granska den statliga fiskeadministrationen.

Utredaren har haft överläggningar med bl a företrädare för följande myndigheter och organisationer: fiskeristyrelsen, statens statens jordbruksnämnd, pris- och konkurrensverk, Svensk Fisk, Sveriges Fiskares Riksförbund, Fiskbranschens Riksförbund samt Swefisk ekonomisk förening.

2 NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

2.1 Fiskeripoiitikens mâi

Fiskeripoiitikens måi iades fast år 1978 och omfattar ett inkomstmåi, ett konsumentmâi, ett produktionsmâi, ett effektivitetskrav och ett regionaipoiitiskt mål. Mâien bekräftades och preciserades år 1985 (prop 1984/85:l43) på bi a föijande sammanfattande sätt.

Grundläggande i den svenska fiskeripoiitiken är såiunda att vi ska11 utnyttja våra vatten- och fisktiiigângar pâ sådant sätt att de Iångsiktigt kan medverka ti11 vår Iivsmedeisförsörjning och ti11 vårt väistånd i övrigt. En god hushäiining genom en vä1 avvägd värd och beskattning av fiskbestânden och genom omsorg om vattnen är säiunda väsentiig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för iandets befoikning viktiga förnödenheter, för medverkan i iandets ekonomiska utveckiing och för meningsfuii sysseisättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditioneiit sätt, dvs. i form av odiing. En väl avvägd hushåiining främjar även sportfisket som är en viktig form för fri1ufts1iv och rekreation.

I 1978 års besiut betonades bi a att förutsättningar ska11 skapas för att de som är sysseisatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och sociai standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvaiitet

ti11 rimiiga priser. Fisket ska11 bedrivas så effektivt som möjiigt och fångsterna bestämmas av möj1igheterna ti11 en Iönsam och stabii avsättning. Hänsyn ska11 tas ti11 behovet av sysseisättning i kust- och skärgårdsområden. Det svenska fisket ska11 inte pâverkas av ti11fä11iga variationer i importpriserna.

2.2 Fiskeripoiitikens medei

Medien i fiskeripo1itiken är de sedvaniiga för de aree11a nåringarna. De rymmer regiering av priserna på fisk och ekonomiskt stöd ti11 fiske, fiskevård, information, rådgivning, utbiidning och forskning. Vidare finns särskiid iagstiftning.

2.2.1 Prisreglering på fisk

I 1978 års riksdagsbesiut om nya riktlinjer för fiskeripoiitiken ingår som en viktig dei ett nytt prisregieringssystem, benämnt normprissystemet. Systemet innebär att normpriser och normkvantiteter för o1ika fisksiag ska11 faststäiias av statsmakterna efter överiäggningar me11an statens jordbruksnämnd och dess konsumentdeiegation samt fiskets förhandiingsdeiegation. Om marknadspriset ti11 fiskaren understiger normpriset ska11 pristiiiågg utgå. Normkvantiteten anger för hur stora kvantiteter av respektive fisksiag pristi11ägg kan utgå och innebär såiedes ingen direkt begränsning i fisket. För att stödja prisbiidningen ska11 iägstapriser faststäilas av regieringsföreningen Svensk Fisk. Fisk som inte kan sä1jas ti11 minst iägstapris skal] övertas av regieringsföreningen tili ett i förväg faststäiit överskottspris. Om marknadspriset överstiger normpriset för ett visst fisksiag ska11 med hänsyn til] konsumentintresset marknadsregierande åtgärder vidtas.

Av figuren nedan framgår närmare hur regleringssystemet fungerar i praktiken.

pris *

i | s I

u u 0 | \

% s 5

i 4 | I \ | I I n u | l l I | | I n e-r-- 1- I I I

e l 1 a

: | 0 I | n I I 1 J I I I : 1 2 3 4 regleringsperiod

1) Genomsnittiiga avräkningspriser. Marknadsbestämda.

Z) Normpris. Faststäiis efter överiäggningar.

3) Jämföreisepris. Beräknas som ett genomsnitt av avräkningspriser för en he1 regleringsperiod (4 a 5 veckor).

4) Viss ande] av ski11naden me11an normpris och jämföreisepris utgår som pristiliägg. Utbetaias direkt ti11 fiskaren i efterskott (datamaskine11a rutiner används). Om jämföreisepriset överstiger normpriset vidtas prisdämpande åtgärder.

5) För att stödja avräkningspriserna faststäiier regieringsföreningen Svensk Fisk marknadsreiaterade iägstapriser.

5) Fisk som inte kan sä1jas ti11 minst iägstapris övertas av regieringsföreningen ti11 överskottspris.

Normpriset ska11 ange den nivå på förstahandspriset på ett visst fisksiag som behövs för att de inom fisket verksamma ska11 få en rimiig utkomst av sitt arbete. Normpriset är den prisnivå som är utgångspunkt för beräkningen av prisstödet tili fisket och för åtgärder ti11 skydd för konsumenterna. Förändringen av normpris från ett år ti11 ett annat utgår från de1s den faktiska kostnadsökningen inom fisket, deis inkomstökningen för jämförbara grupper. Avdrag görs för bedömd produktivitetsförbättring. Med hänsyn ti11 marknads- Iäget fördeias uppräkningen inte 1ika på de o1ika fiskgrupperna. I fö1jande sammanstäiining redovisas normpriserna för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

112 Qvriggrupp 6,97 7,42

pvriggrupp II 8,69 9,25

övriggrupp IIÄ 17,25 18,37

övriggrupp IV 3,49 3,72

I I I ingår grâsej, vitiing, sandskädda och

övriggrupp

2 p1gghaJ. I övriggrupp II ingår koija, rödspätta, havskatt och 1yrtorsk. I övriggrupp III ingår kumme1, rödtunga och bergtunga. 4 I övriggrupp IV ingår iubb, skrubba och horngädda.

Under budgetåret 1987/88 ersattes normpriset för torsk med en nedre och en övre prisgräns. Syftet med denna konstruktion är att öka fiskarenas möjiigheter att erhâ11a reiativt

höga priser utan att prisdämpande åtgärder genomförs. Samtidigt ti11åts priserna fa11a reiativt kraftigt innan pristi11ägg kan utgå.

för torsk Nedre Övre Prisgränser Period prisgräns prisgråns kr/kq kr/ka

1988/89 ju1i-december 1988 6,00 7,55 januari-juni 1989 5,50 7,05

1989/90 juii-december 1989 6,50 8,25 januari-juni 1990 6,00 7,75

kan gä11a endast för en viss år1ig normkvantitet. Normpriset Normkvantitet faststä11s för de fisksiag där risk för o1ön- Normkvantiteten anger för sam överproduktion föreiigger. viiken kvantitet iâmnas och innebär så1edes i pristi11ågg inte någon direkt begränsning för fisket. För närvarande sig är normkvantitet faststä11d endast för si11. Den har funnits under en fö1jd av år och sänkts successivt för att stimulera ti11 ti11 mer 1önsamt fiske. För innevaen övergång annat, rande är kvantiteten faststä11d ti11 55 000 reg1eringsår ton.

Om det marknadspriset (jämföreisepriset) i

gen0msnitt1iga inte Jord- 1andet når upp ti11 normpriset utgår pristi11ägg. bruksnämnden bestämmer pristi11äggets storiek för perioder av 4-5 veckor. St0r1eken av den andei av ski11naden me11an normpris och jämföre1sepris som skal] utgå i pristi11ägg faststä11s av statsmakterna. Genom att pristi11ägget endast med en viss ande1 av me11anski11naden stimu1erar utgår ti11 att hå11a uppe prisnivån. Från Tönsamhetssynsystemet är det så1edes a11tid förde1aktigast för fiskaren att punkt sträva mot ett marknadspris där pristi11ägg inte utgår. Under innevarande utgår pristi11ägg för regieringsår med 75 % av ski11naden me11an normpris och 5111/strömming för övriga normprissatta fisks1ag med 80 % jämföreisepris, av ski11naden me11an normpris och jämföreisepris och för torsk med 75 % av ski11naden me11an nedre prisgräns och

jämförelsepris. Andelarnas nivå bestäms bl a med hänsyn till marknadsläge för de olika fiskslagen.

För vissa fiskslag utgår särskilda fasta i pristillägg syfte att stimulera till ökat fiske av sådana arter som efterfrågas på marknaden och som finns tillgängliga för svenska fiskare. Dessa fasta pristillägg anges nedan för regleringsåren 1988/89 och 1989/90.

Storbackelânga: - utan huvud

1Makrill fångad med garn, krok eller småvad inomskärs. 2Makrill fångad med trâl eller snörpvad utomskärs. 3Gädda, gös, sik samt rensad och flådd lake. 4Abborre, annan lake och siklöja. 5Annan lake endast perioden november-februari.

En lägsta prisnivå (lägstapris) skall upprätthållas för den svenskfångade fisk som säljs på marknaden. Lägstapriserna anses behövas för att marknadens skall kunna tas efterfrågan till vara på bästa sätt och används för att stödja prisbildningen. Det ankommer på Svensk Fisk att inom ramen för de direktiv som ges av jordbruksnämnden fastställa lägstapriser. De kvantiteter som inte kan till minst säljas lägstapris övertas av Svensk Fisk. Beslut om lägstapris grundas på överväganden om hur avsättningen av fisk och kostnaderna för regleringen påverkas av beslutet. Lägstapris skall så långt möjligt avvägas så att jämförelsepriset nära överensstämmer med normpriset. Detta har dock i praktiken, särskilt för

sill/strömming, inte kunnat förverkligas. I stället har differensen mellan lägstapriset och normpriset ökat varje år. Samtidigt skall eftersträvas att också avsättningen av fisk främjas och kostnaderna för regleringen blir så låga som möjligt.

Den fisk som inte kan avsättas till minst lägstapris övertas av Svensk Fisk, som betalar ett överskottspris. Överskottsprisernas nivå skall i princip bestämmas av de intäkter Svensk Fisk kan beräknas fâ in vid försäljning av överskotten. Under innevarande och samtliga föregående regleringsår har dock dessutom särskilda regleringsmedel anslagits för att kunna hålla nivån högre än eljest. Överskottspriset utgör en viss del av lägstapriset. Denna fastställs av statsmakterna i samband med den ârliga propositionen. Överskottspriserna för innevarande regleringsâr är för samtliga lägstaprissatta fiskslag högst 75 % av lägstapriset.

Regleringsâret 1987/88 infördes på försök tre nya former av pristillägg i syfte att dels stödja syd- och ostkustfiskare, dels underlätta avsättningen av sill. De nya stödformer som infördes är pristillägg till fiskare bosatta på syd- och ostkusten, pristillägg för export av sill/strömming till statshandelsländer och pristillägg för foderfisk.

Regionala fasta pristillägg utgår för sill/strömming till fiskare bosatta på syd- och ostkusten. Pristilläggen utgår endast inom ramen för gällande normkvantitet och för avsättning till human konsumtion. Pristilläggen motiveras med att fisket på syd- och ostkusten visar en svagare utveckling än på västkusten samt att tillgänglig statistik pekar på lägre inkomster för syd- och ostkustens fiskare än för fiskare på västkusten. För regleringsâret 1989/90 utgår regionala pristillägg på syd- och ostkusten enligt följande:

- ti11 fiskare bosatta på sydkusten med 15 öre/kg för si11/strömming ievererad och såld ti11 förstahandsmottagare pâ syd- och ostkusten,

- tili fiskare bosatta ostkusten iän på södra (Stockho1ms och söderut) med 25 öre/kg för siii/strömming ievererad och said ti11 förstahandsmottagare på ostkusten samt med 15 öre/kg för si11/ strömming ievererad och sâ1d ti11 förstahandsmottagare på sydkusten,

- ti11 fiskare bosatta ostkusten 1än på norra (Uppsa1a och norrut) med 65 öre/kg för si11/strömming ievererad och såld tili förstahandsmottagare pâ norra ostkusten med 25 öre/kg för si11/strömming ievererad och sáid ti11 förstahandsmottagare på södra ostkusten samt med 15 öre/kg för si11/strömming Ievererad och sâid ti11 förstahandsmottagare på sydkusten.

För innevarande regieringsár utgår pristiliägg för export av si11/ strömming ti11 statshandeisiänder med högst 80 öre/kg inom en sammaniagd ram om högst 11 miijoner kronor, varav högst 3,3 miljoner kronor får avse si11 från Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön.

Pristiiiågg för foderfisk utgår under innevarande reg1eringsår med högst 50 öre/kg inom en sammaniagd ram om 12 miijoner kronor. Vidare utgår inom ramen de1s regionait pristiiiâgg ti11 fiskare bosatta på norra ostkusten, deis pristiiiägg til] foderfisk som fångats i insjöar.

Under fiera år 1åg under iânga perioder priserna pâ torsk över normpriset. För att tiilgodose konsumentintresset besiutades under budgetâren 1987/88 och 1988/89 att reservera sammaniagt 30 miijoner kronor för konsumentfrämjande åtgärder. Den närmare användningen av dessa medei besiutas av regeringen.

Fiskets ko11ektiva trygghetsförsäkring som infördes regieringsâret 1983/84 finansieras med mede1 ur prisregieringskassan. Vid införandet av försäkringen samt vid premiehöjningar har kostnaderna härför avräknats från normpriserna e11er andra stödformer. Kostnaden för trygghetsförsäkringen uppgår under innevarande regieringsår ti11 8,4 miijoner kronor.

Kostnader för utsättning av fisk finansieras med mede1 ur prisregieringskassan. Under innevarande budgetår uppgår denna kostnad ti11 5,5 miljoner kronor.

Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroii av och exportavgifter finansieras med mede1 ur prisregieringsprisregieringskassan och beräknas för innevarande regieuppgå ti11 1,2 miijoner kronor. ringsår

Svensk Fisks kostnader för administra- Regieringsföreningen tion och k0ntro11 samt informations- och uppiysningsverksamhet finansieras med mede1 ur prisregieringskassan och beräknas för innevarande budgetår uppgå ti11 11,2 miijoner kronor.

Prisregieringen finansieras i huvudsak med avgifter på svenskfângad och importerad fisk. Motivet för att ta ut importerad fisk är att avgiften ska11 avgift på motsvarande vara neutrai. Prisregieringsavgift tas ut på i stort sett a11 svenskfângad saitvattensfisk som är avsedd för human konsumtion (undantagna är b1 a 1ax och å1). Avgiften uppgår tili ett beiopp som motsvarar högst 6 % av förstahandsvärdet på importerad fisk bestäms i princip med på fisken. Avgifter hänsyn ti11 viiken förädiingsgrad varan har. För närvarande härrör drygt 70 % av den totala intäkten av prisregieringsfrån importerad fisk, varav drygt 30 %-enheter häravgifter stammar från EFTA-iänder och drygt 40 %-enheter frân EG-iänder. Utöver prisregieringsavgiften ti11förs prisregutförseiavgifter för sötvattensfisk och tidvis ieringskassan

även för torsk, införseiavgifter för fiiéad fisk och fettvaruavgifter avseende svensk fiskoija. Även räntor på inom regieringen innestâende medei ti11förs prisregieringen.

En väsentiig förutsättning för utbetaining av prisstöd i det försiag ti11 prisregieringssystem som var utgångspunkten för 1978 års besiut var en samordnad förstahandsmottagning av fisk. En sådan samordning ansågs ha samma syfte som själva regieringen, nämligen att stärka fiskarenas inkomster utan att konsumenterna skuiie drabbas av högre priser. 1986 besiöt statens jordbruksnämnd att godkänna Swefisk ekonomisk förening som samiande organisation för förstahandsmottagningen.

2.2.2 Pristiiläggens fördeining

För att få en uppfattning om effekterna av prisregleringssystemet visas i det föijande hur pristiiiäggen fördeias efter indeiningsgrunderna fiskslag, kuststräckor, fiskeinriktning och fartygsstoriek.

Under regieringsåret 1987/88 har utbetaiats totait 59,6 mi1joner kronor i pristi11ägg. Härav har 58,7 miijoner kronor utbetaiats via ADB och 0,9 miijoner kronor med manue11a rutiner. Redovisningen i det föijande bygger på ADB-statistiken varför utbetainingarna vid sidan om ADB inte ingår. Vidare ingår inte utiandsiandningar i avräkningsvärdena. Genere11t gä11er att det är Västkustens större fartyg som svarar för de utiandsiandningar som sker. Avräkningsvärdena för fartyg från västkusten har därför underskattats något i de föijande tabeilerna.

Av fö1jande tabe11 framgår avräkningsvärdenas och pristi11äggens förde1ning per fisks1ag.

AVRÅKNINGSVÄRDEN OCH PRISTILLÄGG FÖR OLIKA FISKSLAG REGLERINGSÅRET 1987/88

Si11, statshande1s-

Den övervägande de1en av pristi11äggen om t0ta1t 58,7 mi1joner kronor har utgått ti11 si11. Si11, d v s konsumtionssi11, fodersi11 och si11 som exporterats ti11 statshande1s- 1änder, svarar för 16 % av avräkningsvärdet men erhö11 86 % av utbeta1da pristi11ägg 1987/88.

K0nsumtionssi11ens ande1 av avräkningsvärdet har sjunkit från 15 % år 1986/87 ti11 11 % år 1987/88. T0ta1t har he1a näringens avräkningsvärde ökat med 11 % me11an åren 1986/87 och 1987/88. De tota1a intäkterna, ink1usive pristi11äggen, har ökat med 13 %. Under 1987/88 var pristi11äggens ande1 av tota1intäkterna drygt 7 %. Pristi11äggen ökade 1987/88 jämfört med åren innan med 20 mi1j0ner kronor främst ti11 fö1jd av införandet av regiona1a pristi11âgg samt stöd ti11 f0dersi11 och stöd ti11 export av si11 ti11 statshande1s1änder.

Det största fisket kvantitets- och värdemässigt bedrivs i form av iagfiske. Det Iicensierade Iagfiskets avrâkningsvärde (exki utiandsiandningar) uppgick under regieringsâret 1987/88 tili 631 miijoner kronor, vi1ket motsvarar ca 85 % av fiskets totaia avräkningsvärde (exk1 ut1ands1andningar). Lagfisket erhö11 också den största deien av pristiiiäggen, ca 95 %.

Av tabe11en nedan framgår pristi11äggens fördeining med avseende pâ kuststräcka.

PRISTILLÄGGENS FÖRDELNING PÅ KUSTSTRÄCKA UPPDELAD PÅ LAGFISKE OCH ENSKILT FISKE 1987/88, HILJ KR (EXKL INSJÖFISKET)

Av de totaia pristiiiäggen under 1987/88 utgick 61 % tiil västkustens, 22 % tili sydkustens och 17 % ti11 ostkustens fiskare. På väst- och sydkusten har pristi11äggen i huvudsak utgått ti11 1agfisket, medan ca 15 % av pristi11äggen ti11 ostkusten utgått ti11 fiskare med enski1d Iicens.

Av fö1jande tabe11 framgår hur de o1ika s1agen av pristi11ägg fördeiar sig på kuststräckor.

OLIKA TYPER AV PRISTILLÄGG FÖRDELADE PA KUSTSTRÄCKOR REGLERINGSÅRET 1987/88, NILJ KR

Röri. Regio- Stats- Foder- Totait och naia handeis- fisk

gått ti11 västkusten. Genom att samtidigt regionait stöd införts på syd- och ostkusten skiijer sig fördeiningen me11an kuststräckorna av de totaia pristiiiâggen endast obetydiigt från fördeiningen av de sedan tidigare utgående fasta och rörliga pristiiiäggen.

Svensk Fisk gör åriiga bearbetningar av statistiken för det heitidsfiskande iagfisket med indeining i oiika fiskeinriktningar. Med heitidsfiske avses här fiskeiag med minst 25 veckors fiske under året och minst 100 000 kronor i bruttointäkter. Fiskeinriktningen bestäms utifrân fördeiningen av fiskeiagens avräkningsvärden för oiika fisksiag eniigt föijande:

TYP AV FISKELAG KRAV FÖR ATT INGA I GRUPPEN Siiifiskare minst 80 % av totala avräkningsvärdet ska11 avse siii (även ej pristiiiäggsberättigad si11), skarpsiii, makriii och skrapfisk, fiskfiskare minst 80 % av totaia avräkningsvärdet ska11 avse torsk och de fyra övriggrupperna (andra torskfiskar, piattfiskar m m), kombinationsfiskare minst 25 % och högst 80 % av totala avräkningsvärdet ska11 avse si11 (även ej pristiiiäggsberättigad si11), skarpsiii, makriii och skrapfisk,

räkfiskare minst 50 % av t0ta1a avräkningsvärdet ska11 avse kok- och râräka, övriga

I bearbetningen för år 1987/88 har ingått 578 fiske1ag som så1edes har k1assats som he1tidsfiskande. Dessa svarade för 74 % av det t0ta1a avräkningsvärdet och för 85 % av pristi11äggen reg1eringsâret 1987/88. Fiske1ag, avräkningsvärden och pristi11ägg förde1ar sig på kuststräckor och fiskeinriktningar en1igt fö1jande tabe11.

FÖRDELNING AV FISKELAG, AVRÄKNINGSVÄRDEN OCH PRISTILLÄGG EFTER FISKEINRIKTNING OCH KUSTSTRÄCKA FÖR HELTIDSFISKANDE LAG 1987/88 Si11 Fisk Komb Räka ovr Tot Anta] he1tidsfiskande 1ag Västkusten 17 37 38 41 172 305 8 79 35 - 23 145 Sydkusten

Sydkusten Ostkusten 238 5 122 - 12 59 Genomsnitt1igt 396 17 246 48 24 87

Ostkustens heltidsfiskande fiskare erhöll 1987/88 en större

andel av pristilläggen än vad som motsvarade deras andel av

avräkningsvärdet medan Västkustens fiskare erhöll en lägre

andel. För sydkustens fiskare var andelen ungefär densamma

för avräkningsvärden och pristillägg. Ser man till enskilda

fiskeinriktningar erhöll sill- och kombinationsfiskare be-

tydligt högre andelar av pristilläggen än vad som motsvarades

av avräkningsvärdena. Sillfiskare svarade för endast 9 % av

avräkningsvärdena men erhöll 37 % av pristilläggen.

Utvecklingen under senare âr av antalet fartyg samt fângst-

kvantitet, avräkningsvärde och pristillägg per fartyg för

vissa fiskeinriktningar framgår av nedanstående tabell.

UTVECKLINGEN AV ANTALET FISKELAG SAMT FÅNGSTKVANTITET

(TON), AVRÄKNINGSVÄRDE (1 000 KR) OCH PRISTILLÄGG

- (1 000 KR) PER FARTYG FÖR HELTIDSFISKANDE LAG 1982/83 1987/88 INOM VISSA FISKEINRIKTNINGAR

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88

SILLFISKE Antal fartyg 132 89 83 60 48 47 Per fartyg - 599 773 993 955 1 010 957 fângstkvantitet - 935 1 083 1 210 1 344 1 398 1 068 avräkningsvärde - 161 242 335 335 235 396 pristillägg

FISKFISKE Antal fartyg 164 191 170 200 171 179 Per fartyg - 120 129 161 127 148 155 fângstkvantitet - 453 542 689 702 877 947 avrâkningsvärde - 12 13 26 12 14 17 pristillägg

KOMBINATIONSFISKE Antal fartyg 146 152 108 109 86 86 Per fartyg - 461 438 504 510 589 766 fângstkvantitet - 948 983 1 062 1 123 1 334 1 309 avräkningsvärde - 96 125 167 161 162 246 pristillägg

ÖVRIGT FISKE (EXKL RÄKFISKE) Antal fartyg 119 126 147 180 181 225 Per fartyg - 124 80 81 92 77 127 fângstkvantitet - 588 577 546 662 624 773 avräkningsvärde - 22 18 23 21 14 24 pristillägg

Förde]ningen av pristi]]äggen efter fiskefartygens st0r]ek för he]tidsfiskande ]ag framgår av följande tabe]]. De genomsnitt]iga pristi]]äggen per fartyg ökar med st0r]eken på fartygen. Pristi]]äggen samvarierar med infiskningskvantiteten eftersom pristi]]äggen utgår i öre/kg. För de största fartygsstor]ekarna gä]]er att västkusten dominerar k]art över de båda andra kuststräckorna. Även här gä]]er sambandet infiskad kvantitet pristi]]ägg.

FÖRDELNING AV AVRÄKNINGSVÄRDEN OCH PRISTILLÄGG EFTER FARTYGSSTORLEK 1987/88 Brutto- Anta] fartyg Avräkninqsvårde Pristi]]åqu ton T0ta]t, Per Tota]t Per mi]j kr fartyg mi]j kr fartyg Väst Svd Ost 1000 kr 1000 kr 0- 50 127 92 105 137,8 430 9,1 30 51-100 112 38 17 190,7 1 140 18,7 110 101- 66 15 6 218,0 2 510 22,6 260

Av den fö]jande tabe]]en framgår pristi]]äggens förde]ning efter fartygsstor]ek för fiskeinriktningarna si]]fiske och kombinationsfiske. Dessa båda fiskeinriktningar svarade 1987/88 för 23 % av anta]et he]tidsfiskande ]ag, för 30 % av avräkningsvårdet och för 79 % av pristi]]äggen för he]tidsfiskande ]ag.

AVRÄKNINGSVÄRDEN OCH PRISTILLÄGG FÖR HELTIDSFISKANDE LAG INOM SILLFISKET OCH KOMBINATIONSFISKET 1987/88 Brutto- Si]]fiske Kombinationsfiske ton Anta] 1000 krzfartyg Anta] 1000 krzfartyg

2.2.3 Gränsskyddet

Gränsskyddet för import av fisk och fiskprodukter utgörs av en kvantitativ importreglering, införselavgifter och importminimipriser.

Den kvantitativa regleringen (i form av individuella importlicenser) omfattar bl a färsk sill och strömming samt färsk torsk. Frysta fiskfiléer omfattas ej. Genom den kvantitativa regleringen upprätthålls ett starkt gränsskydd för berörda fiskslag. Individuell licens för import av färsk sill/strömming och torsk beviljas i regel endast när det svenska fisket inte kan tillgodose den svenska marknadens behov, t ex pâ grund av isläggning.

Införselavgift tas ut på viss färsk filéad torskfisk och viss fryst filéad torskfisk, i det senare fallet förutsatt att ursprungslandet inte tillhör EG eller EFTA.

Importminimipriser omfattar frysta fiskfiléer.

2.2.4 Statligt stöd till yrkesfisket

Statligt stöd till yrkesfisket lämnas i form av bidrag, lån och statlig garanti för lån. Stöd får lämnas till investeringar i fiskeföretag, vid fângstbegränsning, vid skada på fiskeredskap och vid skrotning av fiskefartyg och lämnas endast till yrkesfiskare med licens. Dessutom får stöd lämnas till fiskehamnar.

Frågor om statligt stöd till yrkesfisket prövas av fiskeristyrelsen eller, efter bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnd.

2.2.5 Statiigt stöd tiil fritidsfisket

Statsbidrag Iämnas tili åtgärder som främjar fritidsfisket. Bidrag får iämnas ti11 kostnader för biidande av fiskevårdsområden, till fiskevårdsátgärder som främjar fritidsfisket, tiil serviceaniåggningar för fritidsfiske som är av betydande a11mänt intresse samt ti11 fritidsfiskarenas och fiskevattenägarnas riksorganisationer för information och andra åtgärder som främjar fritidsfisket.

Vidare lämnas statsbidrag ti11 åtgärder som främjar fritidsfisket på enskiit vatten i områden som berördes av införandet av det fria handredskapsfisket.

Frågor om statiigt stöd ti11 fritidsfisket prövas av fiskeristyreisen e11er, efter bemyndigande av styreisen, av fiskenämnd.

2.3 Den statiiga fiskeriadministrationen

2.3.1 Fiskeristyreisen

Fiskeristyreisen är centrai förvaitningsmyndighet för frågor som rör fiskenäring, fritidsfiske och fiskevârd. Styreisen är chefsmyndighet för fiskenämnderna.

Fiskeristyreisens uppgifter framgår av förordningen (1988:863) med instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenämnderna. Eniigt denna ska11 fiskeristyrelsen särskiit

1. 1eda de statiiga åtgärderna för att främja fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevârden,

2. ti11handahá1]a underiag rörande yrkesfisket och vattenbruket för tiiiämpningen av p1an- och byggiagen

(l987:l0) samt iagen (1987:12) om hushâiining med naturresurser m m,

verka för vård av fiskbestånden och främja ett ratione11t utnyttjande av dem samt medverka ti11 förbättring av fiskets fângstmetoder,

verka för en ändamåiseniig utveckiing av odiing av fisk och skaidjur för konsumtion,

främja avsättningen av fisk och fiskprodukter,

föija fiskets utbiidningsfrâgor,

föija fisketiiisynen och verka för att den samordnas,

handiägga ärenden eniigt Iagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

utföra praktiska och vetenskapiiga undersökningar och försök på fiskets omrâde, främja forskning och utveckiingsarbete som gagnar fisket och odiingen av fisk och skaldjur samt iämna råd i fiskeribioiogiska frågor,

10. i den utsträckning tiiigâng på medei och persona1 medger utföra fiskeribioiogiska undersökningar och göra beskrivningar över fiskevatten åt kommuner, enskiida och andra,

11. förvaita de statiiga fiskehamnarna.

Fiskeristyreisens styreise utses av regeringen och representerar aiimänheten och oiika intresseorganisationer inom fiskets område. Generaidirektören är styreisens ordförande.

Inom fiskeristyre1sen finns fyra huvudenheter, en administrativ enhet, en enhet för yrkesfiske och fiskodiing m m, en enhet för fritidsfiske och fiskevârd samt en enhet för undersökningar och utveckiingsverksamhet.

Administrativa enheten ansvarar för personai, ekonomi, ADB och juridiska frågor samt samordnar verksamhetsp1aneringen. Redarärenden för undersökningsfartyget Argos iiksom registratorskontor, expedition, växei och lokaivård sorterar under enheten. Enheten har 23 ârsarbetskrafter (åa) förde1ade på föijande uppgifter.

chef 4 åa är chefer och specia1ister inom data, juridik, persona1 och ekonomi 4 åa arbetar med datafrågor 0,6 åa handiägger fiskeavgifter 0,5 åa arbetar med debitering i vattenmåi 1 áa för sekreterargöromâi övriga arbetar med administration för myndigheten.

Enheten för yrkesfiske och fiskodiing handlägger frågor om statiigt stöd ti11 yrkesfisket, yrkesfiskeiicenser, fångststatistik, under1ag för internationeila förhand1ingar samt frågor rörande vattenbruk. Enheten har 14,5 âa fördeiade pá fö1jande uppgifter.

1 chef 1 åa för vattenbruk m m 2 åa för internatione11a förhandlingar och pianering 2 åa för fiskeriiån m m 2 åa för yrkesfiskelicenser 1 åa för kvotkontro11 och utbiidning 4 åa för statistik och stansning 1,5 åa för sekreterargöromâl.

SOU 1989: 56 39

Enheten för fritidsfiske och fiskevârd handlägger frågor om fiskevård, fritidsfiske, miljöskydd samt fiskefrågor i samband med försurade vatten. Enheten bevakar fiskets intresse gentemot annan vattenanvändning. Enheten har 10 åa fördelade på följande uppgifter.

chef åa för fiskodling och allmän fiskevård

Düêl-*UJU-I

âa för fritidsfiske áa för försurningsfrâgor âa för sekreterargöromål

Under enheten sorterar utredningskontoren i Luleå, Härnösand, Jönköping, Göteborg, Kalmar och Örebro.

Enheten för undersökningar och utvecklingsverksamhet samordnar den verksamhet som bedrivs vid havsfiskelaboratoriet, sötvattenlaboratoriet, fiskeriförsöksstationerna i Älvkarleby och Kälarne samt undersökningsfartyget Argos. Enheten har 3 åa centralt placerade med följande uppgifter.

1 chef 1 åa för projektarbete 1 åa för planering och FoU-frågor.

Fiskeristyrelsen bedriver internationell bistândsverksamhet enligt ett samarbetsavtal med SIDA. Verksamheten sköts av biståndssekretariatet som har 11 åa.

Förutom den ovan redovisade centralt placerade personalen finns inom fiskeriverket 34 âa placerade vid de sex utredningskontoren, 69 âa placerade vid de tvâ laboratorierna och de tvâ fiskeriförsöksstationerna, 19 åa placerade på undersökningsfartyget Argos samt 48 åa placerade vid fiskenämnderna.

Detta innebär sammantaget att fiskeriverket har 231,5 âa. Av dessa är 183,5 âa verksamma inom fiskeristyreisen, medan 48 åa är verksamma inom fiskenämnderna.

2.3.1.1 Undersökningsverksamheten

Fiskeriverkets undersökningsverksamhet består de1s av en centrai enhet som är iokaiiserad ti11 fiskeristyreisen i Göteborg, deis havsfiskeiaboratoriet i Lysekii, de1s sötvattensiaboratoriet i Drottninghoim. Fiskeriförsöksstationerna i Äivkarieby och Käiarne är knutna tili sötvattensiaboratoriet.

Fiskeriundersökningsfartyget Argos deitar i undersökningsverksamheten.

I fiskeristyreisens mâlpian finns må1formu1eringar för undersöknings- och utveckiingsverksamheten. Undersökningsverksamheten har som övergripande mâi att kiargöra de bioiogiska, ekoiogiska och fiskeritekniska frâgestäiiningar och probiem som erfordras för att nå de fiskeripoiitiska mâi som riksdagen faststälit för yrkesfisket, vattenbruket, fritidsfisket och fiskevården.

De medei som utnyttjas för att nå dessa må] är

1. fiskeristyrelsens egna undersökningar, 2. stöd och initiativ ti11 forskning och undersökningar vid andra institutioner, 3. uppföijning av relevant forskning inom iandet samt sammanstäiining och offentiiggörande av dessa resuitat, 4. information om egna och andras forskningsresuitat.

Fiskeristyreisens egna undersökningar bedrivs vid iaboratorierna, fiskeriförsöksstationerna och genom Argos. För den

egna undersökningsverksamheten gäller följande verksamhetsmål:

- förvalta och och utvidga kunskapen om fisk, kräftdjur musslor, - och följa i göra beståndsundersökningar utvecklingen bestånden, - utföra och fiskebiologiska underproduktionsbiologiska sökningar, - ta fram för förbättrad beståndsvård, underlag - utföra och undersöka miljöförändmiljöundersökningar ringarnas påverkan på fisket, - för av fisk ge grundläggande biologiskt underlag odling samt - utföra och utvecklingsarbete för att öka undersökningar olika fiskeredskaps effektivitet.

Stöd och initiering av forskning och undersökningar vid andra institutioner sker främst via samarbete med skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). SJFR år i dag representerat i den rådgivande grupp för fiskforskningsfrâgor som är knuten till fiskeristyrelsen.

Fiskeristyrelsen och SJFR har tillsammans arbetat fram ett FoU-program inom fiskets omrâde. Inför budgetåret 1989/90 har riksdagen beviljat regeringen 8 400 000 kronor att användas inom ramen för nämnda FoU-program. Av dessa medel disponerar fiskeristyrelsen 6 400 000 kronor.

För att komma till användning utvärderas, analyseras och sprids resultaten från monitoringverksamheten, bestándsuppskattningarna och fângstanalyserna.

Fiskeristyrelsen följer relevant forskning inom landet samt sammanställer och offentliggör dessa resultat. Detta sker inte samlat inom fiskeristyrelsen utan inom ramen för laboratoriernas verksamhet. Laboratorierna anger i verksamhets-

pianerna de rapporter som har pubiicerats. Härutöver pubiicerar sötvattensiaboratoriet en informationsserie som behand- 1ar frågor inom omrâdet.

Inom fiskeristyreisens undersökningsenhet finns i dag totait 72 åa fördeiade eniigt föijande.

RESURSER I ÅRSARBETSKRAFTER (åa) INOM U-ENHETEN

En stor dei av utgifterna finansieras via sakanslag och genom externa medei. Av nedanstående tabeii framgår hur stor dei av verksamheten vid de oiika verksamheterna som finansieras genom externa medei.

ANDEL AV RESURSFÖRBRUKNING SOH FINANSIERAS MED EXTERNA HEDEL, I PROCENT Funktion 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 Havsfiskeiaboratoriet 24 20 19 14 13 Hydrografiska* iaboratoriet 39 38 Sötvattensiaboratoriet 53 56 56 59 60 Äivkarieby försöksstation 100 100 100 46** 44** Käiarne försöksstation 47 37 43

* överfört ti11 SMHI H ** för gemensam redovisning Alvkarieby och Käiarne

Av tabeiien framgår att andeien extern finansiering har ökat vid sötvattensiaboratoriet de senaste åren, medan förhåiiandet har varit det motsatta vid havsfiskeiaboratoriet. Under innevarande budgetår har dock ett anta] externfinansierade projekt startats vid havsfiskeiaboratoriet.

Vad gäiier Käiarne försöksstation utgjorde förvaitningsansiaför stationen budgetåret 1987/88 4,2 miijoner kronor. Av get detta utgjorde 95 % utgifter för iokaikostnader. Förvaitningsansiaget bekostade en tjänst.

2.3.1.1.1 Havsfiskeiaboratoriet

Havsfiskeiaboratoriet är indeiat i tre sektioner, nåmiigen sektionerna för peiagisk fisk, bottenfisk och databearbetning. Personaien cirkulerar ofta meiian sektionerna. Ungefär håiften av de anstäiida är forskare.

De totala utgifterna för havsfiskeiaboratoriet var för bud- 1987/88 drygt 8 miijoner kronor. Verksamheten är ti11 getåret huvudsakiig dei ansiagsfinansierad (ca 86 %). Ansiagen går främst til] Iöner och resor. SMHI ersätts för hydrografiska data via ansiag. Fördeiningen meiian de oiika finansieringskäiiorna framgår av tabeiien nedan.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR HAVSFISKELABORA- TORIET, FÖRDELNING I % FÖR BUDGETÅRET 1987/88

Finansiering z

E 1. Fiskeristyreisen 75 ,

E 3. Främjande av fiskerinäringen 12 , OC

E 1 0. Ersättning för intrång i enskiid fiskerätt m m 0 7

tbçi-i

från AMS 6 1

8idrag

Ovrig extern finansiering 7 7

Fiskeristyreisen har formuierat ett anta1 må] för havsfiskeiaboratoriets verksamhet. Dessa må1 är att på vetenskap1ig grund

göra prognoser om fiskefângster, - råd om fisk och fiske, ge bioiogiska - värdera effekter av o1ika fiskemetoder och bioiogiska redskap, - bedöma faktorer samt i miijön som påverkar fisket - för av kommersieiia arter. ge bedömningsgrunder odiing

Laboratoriets arbetsprogram är indeiat i sju mâiomráden. Dessa är i sin tur indeiade projektvis. Nedan redovisas mâ1områdena och en ungefäriig fördeining av resurserna me11an mâiområdena.

FÖRDELNING AV RESURSER MELLAN HÅLOMRÅDEN VID HAVSFISKELABORATORIET

Bedskapsundersökningar

Ovrigt (ink1 adm) 16

Integrationen me11an de första tre mâiomrâdena är stor.

Havsfiskelaboratoriets verksamhet är ti11 stor dei styrd av arbetet med att ta fram underlag för internationeiia förhand- Iingar om fiskekvoter.

De uppgifter om fiskbestânden som havsfiskeiaboratoriet och motsvarande organ från övriga med1ems1änder inom Internationa1 Councii of the Expioration of the Sea (ICES) tar fram sammanstäiis och utgör underiag vid förhandiingar om fiskekvoter.

En förutsättning för att Sverige skall kunna vara medlem i ICES, och därmed delta vid förhandlingar om fiskekvoter, är att Sverige bidrar med underlagsmaterial. Därmed kan sägas att havsfiskelaboratoriets huvudsakliga verksamhet är styrd av internationella åtaganden. Dessa åtaganden belägger en kapacitet motsvarande 75 % av verksamheten.

Andelen externfinansierad verksamhet anges av havsfiskelaboratoriet kunna komma att öka. Dessa resurstillskott skulle främst komma att omfatta miljö- och specialundersökningar, eftersom bestándsundersökningarnas omfattning inte väntas förändras i nämnvärd omfattning.

Fiskeriundersökningsfartyget Argos är en förutsättning för att undersökningsverksamheten och beståndsuppskattningarna skall kunna genomföras. Fartyget är i drift 42 veckor/âr. Argos disponeras även av SMHI för att bl a pâ uppdrag av naturvårdsverket utföra arbete inom ramen för programmet för miljökontroll. Argos finansieras helt genom anslag. Utredningen har erfarit att fiskeristyrelsen har fått regeringens medgivande att i fortsättningen ta betalt för Argos tjänster.

2.3.l.1.2 Sötvattenslaboratoriet

Fiskeristyrelsen har fastställt mål för sötvattenslaboratoriets verksamhet. Verksamheten är helt projektinriktad och indelad i åtta mâlomrâden.

Nedan redovisas dessa mälomrâden liksom en fördelning av resurserna mellan målområdena. Redovisningen avser endast årsarbetskrafternas fördelning. Kostnader för drift och utrustning anges inte. Detta innebär att bilden till viss del blir missvisande i jämförelse med motsvarande tabell som tidigare redovisats för havsfiskelaboratoriet.

Det måiområde som mätt i åa år störst år fiskevârd i specie11a typsjöar. I kronor räknat är det mest resurskrävande mâiområdet egenskapskartering. Den största delen av kostnaderna vid försöksstationen i Käiarne kan hänföras ti11 egenskapskartering.

FÖRDELNING AV RESURSER MELLAN HÅLOMRÅDEN VID

SÖTVATTENSLABORATORIET

ribioiogiska deien av naturvårdsverkets och fiskeristyrelsens gemensamma ansvar för uppföijning av kaikning av sjöar och vattendrag. Inom försurningsområdet utgörs arbetet ti11 största deien av inventering för att kunna bedöma hur försurningen påverkar olika fiskarter.

Måisättningen för omrâdet egenskapskartering kan enkeit uttryckt sägas vara att ta fram fiskmateriai som är anpassat deis för utsättning i sjöar, vattendrag e11er vid kusten, de1s för konsumtionsodiing, dels för artbevarande. Laboratoriets huvuduppgifter i detta fa11 är att bedriva undersökningar inom det egna kompetensomrâdet och att samordna arbetet med andra intressenter på forskningssidan.

Verksamheten vid sötvattensiaboratoriet kan sammantaget sägas vara av mycket skiftande siag. Det förekommer monitoringverksamhet som innebär kontinueriig och iângsiktig mätverksamhet, fiskproduktion, nationeiit forskningsansvar för vissa fisk-

arter m m. Verksamheten kan såiunda sägas bestå av både rutinmässigt arbete och insatser som kräver forskarkompetens.

Sötvattensiaboratoriet bidrar med expertkunskap tili bl a utredningskontoren. Kontakterna med iikartade nationeila och internationeiia forskningsenheter är omfattande. Vissa projekt kräver tvärvetenskapiigt samarbete.

Fiskeriförsöksstationerna i Ä1vkar1eby och Käiarne är knutna ti11 sötvattensiaboratoriet. Verksamheten vid försöksstationerna är uppdeiad i deiprojekt inom iaboratoriets mâiomrâden rinnande vatten respektive egenskapskartering. Verksamheten vid försöksstationerna är mångsidig. Vid stationerna bedrivs sâiedes odiing av fisk och fiskyngei som sedan såijs för att finansiera annan verksamhet, såsom forskning kring fiskevård i rinnande vatten, försöksverksamhet kring specifika fiskarter, metodutveckling rörande bestândsuppskattning m m.

Stationen i Älvkarieby finansieras heit genom fiskeavgifter och försäijning av fisk. I Kâiarne utgör den ansiagsfinansierade deien ca 57 %. Även från Kâiarne sker en omfattande försäijning av fisk.

Sötvattensiaboratoriets totaia utgifter var för budgetåret 1987/88 10,8 miijoner kronor. Drygt 39 % av verksamheten finansierades via ansiag, som framgår av tabe11en nedan.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR SÖTVATTENSLABORATORIET FÖR BUDGETÅRET 1987/88

B 5. Åtgärder mot iuftföroreningar

En av de största enskilda externa finansieringsposterna är fiskeavgiftsmedel. Denna typ av finansiering kan delvis jämföras med forskningsanslag.

Fiskeavgiftsmedel söks i konkurrens med forskningsinstitutioner eller likartad verksamhet. Då medlen söks, beslutas och tilldelas för ett âr i taget kan det synas vanskligt att bedriva långsiktig projektverksamhet med relativt kortsiktig I praktiken tilldelas påbörjade projekt medel finansiering. ärsvis, men det har aldrig hänt att ett projekt har behövt avslutas p g a att fiskeavgiftsmedel inte tilldelats.

2.3.1.2 Utredningskontoren

Fiskeriverket har utredningskontor i Luleå, Härnösand, Örebro, Jönköping, Kalmar och Göteborg. Kontoren är organisatoriskt knutna till fiskeristyrelsens enhet för fritidsfiske och fiskevârd och utgör tillsammans med denna enhet en kompetensresurs framför allt i vattenmáls- och miljöfrågor.

Vid utredningskontoren är sammanlagt 34 personer anställda med följande fördelning: Luleå 8, Härnösand 10, örebro 3, Jönköping 6, Kalmar 2 och Göteborg 5. Flera kontor har befattningshavare med hög akademisk kompetens.

verksamhet omfattar dels allmänna ärenden Utredningskontorens som t inom det ansvarsområdet vad ex yttranden geografiska vattenlagen, miljöskyddslagen, fiskeregleringar och gäller fiskevârd, dels externt och internt finansierade uppdrag främst utredningar i vattenmål, dels särskilda uppdrag åt fiskeristyrelsen.

Utredningskontoren har vissa begränsade myndighetsuppgifter, men främst uppdragsverksamhet.

Verksamhetens inriktning är oiika vid de oiika kontoren. Kontoren i södra Sverige har i hög grad inriktat sig på miijöfrågor, medan kontoren i norr har en större inriktning mot vattenmåisfrâgor.

Enligt företrädare för kontoren är det svårt att uttaia sig om huruvida verksamheten i framtiden kommer att öka e11er minska. Numera förekommer vattenmåi i mindre omfattning än under den tid vattenkraften var under utbyggnad. En ökning av verksamheten kan dock förutses då åtskiiiiga äidre vattendomar eniigt vatteniagen ska11 omprövas under 1990-taiet. Fiskeriverket diskuterar för närvarande med kammarkoiiegiet om dessa omprövningar. Huruvida en omprövning kommer ti11 stånd är dock beroende av kammarkoiiegiets resurser.

Utredningskontorens intressenter är framför aiit kammarkoiiegiet som företräder det aiimänna i vattenmåi, domstoiarna som prövar vattenmåi och som bestäiier utredningar samt koncessionsnämnden för miijöskydd. Andra intressenter är fiskeristyreisens enheter för fritidsfiskefrågor och utredningsverksamhet samt fiskenämnderna, Iiksom även bi a länsstyreiser och kommuner.

Utredningskontoren finansieras i varierande grad genom ansiag, viiket framgår av nedanstående tabe11.

UTREDNINGSKONTORENS ANSLAGSFINANSIERADE ANDEL AV RESURS- FÖRBRUKNINGEN FÖR BUDGETÅRET 1987/88 Kontor Ansiagsfinansiering Totala utgifter Luieâ 692 300 kr 11,3 % 6 137 000 kr Härnösand 760 800 kr 24,3 % 3 145 000 kr 522 900 kr 38,7 % 1 350 000 kr

gönköping

Orebro 517 100 kr 64,0 % 808 000 kr Kaimar 482 900 kr 84,4 % 572 000 kr Göteborg 791 000 kr 66,3 % 1 195 000 kr Totait 3 767 000 kr 27,3 % 13 811 000 kr

Då chefstjänsterna och en halv biträdestjänst är anslagsfinansierade pâverkar detta i hög grad graden av anslagsfieftersom verksamhetsvolymen är olika stor vid konnansiering toren. Vid de kontor där verksamhetsvolymen är liten blir andelen anslagsfinansiering hög. Kontoren i söder självfallet har en större andel av utgifterna täckta genom anslag än kontoren i norr.

2.3.2 Fiskenämnderna

Fiskenämnderna är sedan 1977 fiskeriverkets regionala organ. I Norrbottens län fullgör länsstyrelsen på försök fiskenämndens uppgifter t o m den 30 juni 1990. De stora sjöarna är verksamhetsmässigt fördelade på följande nämnder: hela Vänern hör till verksamhetsomrâdet för fiskenämnden i Värmlands län, hela Vättern hör till omrâdet för nämnden i Jönköpings län medan hela Mälaren och hela Hjälmaren hör till nämnden i Västmanlands län.

Fiskenämnden består av högst fem ledamöter och utses av länsför tre år. Av ledamöterna skall minst en vara väl styrelsen minst en vara väl insatt i förtrogen med yrkesfiskets frågor, fritidsfiskefrâgor och minst en företräda allmänintresset.

Fiskenämndernas uppgifter framgår av förordningen (1988:863) med instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenämnderna. Där att varje fiskenämnd inom sitt verksamhetsområde skall anges följa fisket, fiskodlingens och fiskevårdens tillstånd och utveckling och vidta eller hos fiskeristyrelsen föreslå åtsom behövs eller är lämpliga för att åstadkomma en gärder ändamålsenlig utveckling inom dessa områden.

Fiskenämnderna skall pâ regional nivå verkställa statens vad gäller fiskenäringen (yrkesfiske och vattenbruk), politik fritidsfiske och fiskevárden. Till ledning för sitt arbete har fiskenämnderna bl a treåriga handlingsprogram. Dessa är

utarbetade mot bakgrund av fiskeriverkets målpian som innehâ11er verksamhetsmåi och pianeringsinriktningar för de o1ika verksamhetsgrenarna hos både fiskeristyreisen och fiskenämnderna. I fiskenämndernas handiingsprogram finns även iånsvisa må1 angivna. Nämnderna för âriigen en diaiog med styrelsen om iänens program.

Vid fiskenämnderna finns sammanlagt 41,5 tjänster som är ansiagsfinansierade. Av dessa är 24 iänsfiskekonsuienter, d v s chefer för nämndernas kansiier. Vid en dei fiskenämnder finns även i o1ika omfattning projektanstä11d persona1.

Lantbruksnämnderna iämnar fiskenämnderna administrativ service eniigt ett samarbetsavtal me11an fiskeristyrelsen och iantbruksstyrelsen.

Fiskenämndernas verksamhet är Iiksom fiskeristyreisens uppdeiad på tre huvudgrenar, nämiigen fritidsfiskerinäringen, fisket och fiskevârden.

Fiskenämndernas uppgifter inom fiskerinäringen omfattar b1 a licensiering av yrkesfisket (enskiida e11er fiskeiag som bedriver fiske med båt), beviijande av fiskeriiân, iånegarantier, Iämnande av bidrag ti11 säkerhetsutrustning ombord på fartyg samt skada pâ fasta redskap. Nämnderna lämnar även bidrag ti11 drift och underhâ11 av fiskefyrar.

Syftet med att Iicensiera yrkesfisket är att föravgränsa värvsfisket från andra former av fiske och skapa garantier för att det statiiga stödet kommer yrkesfisket til] dei. Yrkesfiskeiicensens funktion är att under1ätta förmed1ingen av statiigt stöd genom att bestämma viika fiskare som över huvud taget kan komma ifråga för sådant stöd. I viss utsträckning har iicensen också haft en styrande funktion av fiske med vissa större redskap såsom t ex trålfiske.

Systemet med licenser medför att fiskenåmnderna har ett visst kontrollarbete med loggboksuppgifter som ligger till grund för loggboksstatistiken. Vid insjöfiske förs inte loggbok, men i stället skall fângststatistik lämnas. Fiskenämnderna sammanställer och redovisar uppgifter till bl a fiskeristyrelsen och statistiska centralbyrån. Dessutom svarar fiskenämnderna för att statistikinsamling sker för fisket i kustområdena.

Fisketillsynen i länen handhas av tillsynsmän som förordnas av länsstyrelsen. Till fiskenämndernas uppgifter hör att uttala sig om behovet av tillsyn i yttrande till länsstyrelsen. Nämnderna kan medverka vid de kurser i fiskelagstiftning/ fisketillsyn som genomförs.

Till fiskerinäringen hör även vattenbruk eller, med ett annat namn, fiskodling. En ansökan om fiskodling prövas både av fiskenämnden och länsstyrelsen. Hos fiskenämnden sker en prövning enligt fiskeriförordningen, medan länsstyrelsen gör en prövning utifrån miljöskyddslagen och naturvårdslagen.

De insatser som görs för fritidsfisket rör i huvudsak områdena biologi och ekonomi. Fiskenåmnderna kan lämna bidrag till fiskevârdsåtgärder. Till fiskevârdsátgärder hör exempelvis s k biotopvårdande insatser, fiskvägar, vegetationsröjning, lek- och uppväxtomrâden och fiskutsättningar. Fiskenämnderna svarar även för att utbildnings- och informationsinsatser görs för att öka förståelsen för fiskevård hos såväl vattenägare som fritidsfiskare.

Fiskevården i landet försvåras av att fiskerätten är uppsplittrad på många delägare. Lagen om fiskevârdsområden tillkom för att minska olägenheterna av den splittrade fiskerätten. Det förutsätts att fiskevârdsomrâden bildas främst för samfällda fisken. Tidsfristen för ombildandet är satt till utgången av âr 1990. Fiskenämnderna deltar i varierande omfattning vid arbetet med ombildningarna. Om en

kommun är vattenägare kan de kostnader som Iantmäteriverkets förrättning ger upphov ti11 de1vis finansieras av staten genom bidrag.

Ti11 fiskevård hör även kaikningsverksamhet. För sådana insatser används mede1 från miijö- och energidepartementets ansiag B 5. Åtgärder mot Iuftföroreningar och försurning. Fiskenämnderna ansöker hos fiskeristyrelsen om medei ti11 sådan verksamhet. Arbetet med kaikning utförs i samarbete med kommuner och iänsstyreiser.

I fiskenämndernas uppgifter ingår att informera och ge råd om fisksjukdomar och fiskdöd.

Fiskenämnderna har ett iänsansvar för att utredningar och undersökningar görs om fiske. Dessa ska11 i första hand genomföras av fiskeriverkets utredningskontor.

Vad gä11er fiskerinäringen Iämnar fiskenämnderna statiigt stöd från vissa sakansiag. Från ansiaget E 3. Främjande av fiskerinäringen, disponerar fiskenämnderna medei för fisketi11syn. Från ansiaget E 4. Bidrag ti11 fiskehamnar m m, kan fiskenämnderna iämna bidrag ti11 drift och underhåii av fiskefyrar. Från ansiaget E 6. Bidrag ti11 fiskets rationaiisering m m, kan fiskenämnderna Iämna bidrag tili säkerhetsutrustning och skada på fiskeredskap. Vad gäiier anslaget E 7. Lån ti11 fiskerinäringen, har besiut om iån, iånegarantier och statsbidrag ti11 fiskebâtar (under 12 m) delegerats til] fiskenämnderna.

Fiskenämnderna har kontakter med en rad myndigheter bi a, 1änsstyre1ser, arbetsmarknadsverket, statistiska centraibyrån, Iantmäteriverket, kustbevakningen, sjöfartsverket, skogsvårdsstyreisen, naturvårdsverket, universitet och högskoior. I övrigt har nämnderna kontakt med kommuner, landsting, hushå11ningssä11skap, yrkesfiskets organisationer,

fritidsfiskets organisationer och fiskevattenägarnas organisation.

För verksamhetsgrenarna fritidsfiske och fiskevárd faststä11er fiskeristyreisen rambeiopp inom viika fiskenämndernas bidragsgivning sker utifrân ansiaget E ll. Bidrag tili fiskevård m m.

I föijande tabe11 redovisas fiskenämndernas andei av berörda sakansiag under budgetåret 1987/88.

FÖRDELNIN6 AV SAKANSLAG MELLAN FISKENÄMNDERNA OCH FISKERISTYRELSEN FÖR BUDGETÅRET 1987/88 I TUSENTALS KRONOR E 3 E 4 E 6 E 7 E 11

Fiskenåmndernas verksamhet finansieras huvudsakiigen med mede1 från förvaitningsansiaget E 2. Fiskenämnderna, som under innevarande budgetår uppgår tili drygt 9,5 miijoner kronor. Ti11 föijd av att kostnaderna för 1988 års avtai översteg den av regeringen faststäiida utgiftsramen för statiiga Iönekostnadsökningar med 1 % disponeras dock endast 8,7 miijoner kronor av fiskeristyrelsen. Fiskenämnderna erhå11er Iönebidrag från arbetsmarknadsstyreisen.

2.3.3 Statens jordbruksnämnd

Statens jordbruksnämnd är centrai förvaitningsmyndighet för pris- och marknadsregieringen på jordbrukets och fiskets områden samt är ansvarig myndighet inom totaiförsvarets civila dei för beredskapsförberedelser i fråga om iivsmedeisförsörjning m m.

Nämnden har vidare tiiisyn över regieringsföreningarna pâ jordbrukets och fiskets områden.

Jordbruksnämnden ska11 eniigt sin instruktion särskiit ha hand om den pris- och marknadsregierade verksamheten på jordbrukets och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom och utom Iandet av jordbrukets och fiskets produkter och vidare ha hand om râvaruprisutjämning för industrier som använder jordbruks- eiler fiskeprodukter vid framstäiiningen av färdigvaror.

Utredningar som hänför sig ti11 nämndens uppgifter beträffande pris- och marknadsregiering och prisutjämning, samt utredningar och regieringar som hänför sig ti11 varuutbytet med utiandet och tiii iandets medverkan i internationeiia organisationer såvitt avser iivsmedei, iivsmedeisrâvaror och jordbruksförnödenheter är andra viktiga uppgifter för jordbruksnämnden.

Jordbruksnämndens fisksektion hanterar fiskprisregieringen. En stor dei av sektionens resurser används för registrering och kontro11 av avgiftsuppbörd inkiusive restitution av regieringsavgift. Den marknadsbevakande deien med ofta förekommande internationeila frågor berör större deien av övrig verksamhet. Sektionen deitar i förberedelserna för överiäggningarna på fiskets omrâde samt även direkt i överiäggningarna i ro11en som experter.

Sektionen har totait 8 årsarbetare, vars fördeining framgår av sammanstäiiningen nedan.

1 Chef 2 är specialister på tekniska regieringsfrågor m m är ansvarig för restitutionsutbetainingar, uppbördskontro11 av prisregieringsavgift m m 2 arbetar främst med restitution av regieringsavgifter

1 är inspektör pâ fältet av prisregieringsavgifter och exportavgifter 1 är sekreterare för sektionen

2.3.4 Länsstyrelserna

Eniigt 5 och 6 §§ fiskeriförordningen (1987:126) har fiskeristyreisen respektive iänsstyreisen rätt att utfärda föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Gränserna för myndigheternas regeigivning har dragits deis geografiskt, de1s efter vissa fiskarter. Länsstyreiserna kan utfärda regier för sötvattensområden och i kustområdet ut til] i princip fyra nautiska mil från basiinjen. Vidare ankommer det på Iänsstyreiserna att besluta om regier för annan fisk än 1ax, öring och å1.

2.3.5 Svensk Fisk

Regieringsföreningen Svensk Fisk ti11kom på statiigt initiativ 1968. Föreningen har tili ändamâi att handha marknadsregierande åtgärder i fråga om i Sverige iiandförd fisk, såsom köp och försäijning samt export. Föreningen har att iaktta de av statsmakterna antagna riktiinjerna för regieringsverksamheten på omrâdet samt föija de anvisningar som statens jordbruksnämnd meddelar inom ramen för dessa riktiinjer. Kostnaderna för Svensk Fisks administration beräknas för budgetåret 1988/89 uppgå ti11 6,4 miijoner kronor.

Svensk Fisk bedriver informationsverksamhet. Kostnaden för denna beräknas ti11 ca 4 miijoner kronor för budgetåret 1988/89.

Svensk Fisk har 14 personer anstä11da. Dessutom arbetar tre fiskkontroiianter anstäiida av kontroiiföreningen för ägg-

och mejeriprodukter (KMÄ) åt föreningen. Av sammanstäiiningen nedan framgår de anstäiidas arbetsuppgifter.

2 personer företagsiedning 2 - - aiimänna kontorsgöromâi 2 - - och bokföring redovisning 2 - överskottshantering -- och data 2,5 pristi11ägg -- fiskkontro11 3,5 3 -- information och marknadsåtgärder

2.4 Swefisk

Swefisk, ekonomisk förening, biidades 1986 av Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskgrossisters riksförbund och de fiskareägda förstahandsmottagarna av fisk. Föreningen har i dag ca 80 med1emmar. Föreningen biidades efter att regeringen samma år besiutade att prisstöd sku11e få Iâmnas endast ti11 fiskare som levererar ti11 förstahandsmottagare som deitar i en sådan organiserad samordning på fiskförsäijningens omrâde som har godkänts av statens jordbruksnåmnd. Jordbruksnämnden bes1öt i november 1986 att godkänna Swefisk som samordnande organisation på fiskförsä1jningens omrâde.

2.5 Fiskberedningsindustri, fiskgrossister och förstahandsmottagare

Fiskberedningsindustrin i Sverige kan deias in i föijande de1ar.

1. Fiietering av si11 och/e11er torsk och andra fisksiag.

2. Vidareförådiing (fiiéberedningsindustri) av fiiéad si11 och/e11er torsk ti11 färdiga rätter och andra djupfrysta produkter (djupfrysningsindustri).

3. Konservindustri.

4. Rökerier och övrig beredning.

Ofta sker filetering i industrier som både kan hantera sill och torsk. Vanligt är att torskfiletering sker främst under första halvåret och sillfiletering under andra halvåret. Avsättningsproblem för sill har dock medfört ett lågt kapacitetsutnyttjande av sillmaskinerna. Sillfileteringen byggdes upp under slutet av 1970-talet då relativt goda avsättningsmöjligheter rådde på exportmarknaderna. Kapaciteten är i dagsläget avsevärt större än avsättningsmöjligheterna, även om en viss nedskârning skett de senaste åren.

Filéad sill respektive torsk utgör halvfabrikat vid framställning av t ex inlagda eller konserverade sillprodukter respektive djupfryst torskfilé och färdiga rätter av torskfilé. Filéer avsätts dessutom direkt till konsumtion. Torskfilé steg fram till våren 1988 i pris som en följd av högre râvarupriser. Från denna tidpunkt har priserna på färdiga torskfiléer sjunkit kraftigt bl a genom att en stor del av försäljningen sker till extrapris. Torskindustrins problem är dessutom att importerad filé ofta har kunnat säljas till låga priser i landet. Detta hänger bl a samman med lägre râvarukostnader i vissa länder och direkta statliga subventioner till fiske och industri. Under det senaste året har det också funnits stora partier torsk lagrade i olika länder som sâgats upp och sålts till konsument.

Av fiskberedningsindustrin (1985) är 36 företag placerade på västkusten, 14 på sydkusten och 8 på ostkusten. Antalet anställda i industrin var på motsvarande kuststräckor 1 744, 580 och 163, d v s sammanlagt 2 487 stycken.

Fileteringsindustrin är starkt koncentrerad till ett fåtal kommuner, nämligen Gotland (Visby), Karlskrona, Sölvesborg (Nogersund), Simrishamn, Varberg och Sotenäs.

sou 1989:56 59

Djupfrysningsindustrin vidareförädiar fiié av torsk och annan fisk tiii konsumentförpackade djupfrysta fiskfiiéer och färdiga râtter, t ex gratänger och fiskpinnar. Några av företagen baserar sin produktion på fiskfiiéer som köps från fristående fiiéberedare, medan andra har egen produktion av fiiéer. De största företagen i denna gren av fiskbranschen är AB Findus i Bjuv och Foodia AB i Staffanstorp, som båda baserar sin produktion på inköpta fiskfiiéer. Företag som baserar sin tiiiverkning av djupfrysta fiskprodukter på egen produktion av fiskfiiéer är t ex Festab i Kungshamn, Fiskexporten AB i Skiiiinge, Västkustfiié AB i Varberg samt Aibert Svenssons Fiskexport AB i Kariskrona.

Konservindustrin producerar siii- och skaidjurskonserver, andra siiiiniåggningar samt fiskbuiiar och kaviar m m. De största företagen är Abba AB och Foodia AB. Dessutom finns ett tjugotai mindre och medeistora företag främst på västoch sydkusten. Ett tiotai konservfabriker med huvudsakiig inriktning pâ si11 finns pâ Kiädeshoimen i Tjörns kommun.

En specieii gren av konservindustrin är surströmmingsindustrin som är iokaliserad ti11 norra de1en av ostkusten.

Biand övrig fiskberedningsindustri kan nämnas fiskrökerier som producerar rökt och gravad iaxfisk samt böckiing och andra rökta produkter.

I Sverige finns ett 50-tai företag som kan betecknas som fiskgrossister och som har specialiserat sig på att säija färsk fisk och skaldjur tili butiker, restauranger och andra storhushåii. De största fiskgrossisterna är Maiins Fisk AB och A11t i Fisk AB i Göteborg som båda är privatägda samt producentkooperativa Fiskgrossisterna i Stockhoim AB. En dei företag kombinerar grossiströreisen med annan verksamhet, t ex förstahandsmottagning e11er beredningsverksamhet av olika siag samt export av fisk och skaidjur.

De fiskgrossister som inte själva är förstahandsmottagare köper sin fisk från förstahandsmottagare eller på fiskauktion. Eftersom det under en stor del av âret är brist på många slag av vitfisk och skaldjur måste inköpen av svenskfångad fisk ofta kompletteras med en betydande import för att grossisterna skall kunna erbjuda sina kunder det sortiment som dessa efterfrågar.

För att sälja färsk fisk krävs en aktiv marknadsbearbetning eftersom färsk fisk inte alltid är en självklar del av sortimentet för t ex livsmedelsbutiker. Åtminstone de större fiskgrossisterna får ofta hjälpa sina kunder att utbilda kunniga säljare för butikernas fiskdiskar. Pâ motsvarande sätt krävs hjälp med menyförslag och recept till restauranger och storhushåll för att fä dessa att ta upp fisk på matsedeln.

Av fiskets totala fângstvärde under regleringsåret 1987/88 (ca 730 miljoner kronor) såldes 56 % genom fiskarägda förstahandsmottagare, 24 % genom privatägda förstahandsmottagare och 20 % genom auktioner. Av totalt 89 förstahandsmottagare svarade de 21 största (årsomsättning över 10 miljoner kronor) för 81 % av fiskets totala fångstvärde regleringsåret 1987/88.

2.6 Vattenbruksnäringen

Produktionen inom vattenbruksnäringen, d v s odling av matfisk, kräftor och musslor, har ökat från 1 600 ton år 1983 till drygt 8 000 ton år 1988. Tillstånd finns för avsevärt större volymer. För närvarande är den tillståndsgivna delen ca 20 000 ton. Antalet företag med enbart matfiskodling uppgick âr 1988 till 255. Härutöver fanns 131 företag med enbart sättfiskodling och 42 företag med såväl matfisk som sättfisk.

Regnbåge odlades år 1988 i 272 matfiskodlingar och 91 % av produktionen omfattade denna art. Produktion och försälj-

ningsvärde inom svenskt vattenbruk år 1988 framgår av nedanstående tabell.

PRODUKTION OCH FÖRSÄLJNINGSVÅRDE INOM SVENSKT VATTENBRUK ÅR 1988

Vid sidan av fiskar odlas i svenska kustvatten i kommersiell skala också musslor. Dessa odlas extensivt på särskilda polypropylenband. År 1988 producerades i Sverige ca 900 ton musslor till ett värde av ca 0,9 miljoner kronor. Odlingen sker längs den norra delen av västkusten. Produktionen varierar kraftigt från år till år.

Förutsättningarna för odling av musslor längs västkusten är goda. Ett problem för närvarande är dock de giftproducerande algerna, som visat sig ha kvar sin giftighet under lång tid. I dag finns emellertid ett effektivt kontrollsystem för toxiner i musslor. De toxinproducerande algerna utgör dock ett hot mot musselodlingen och innebär för närvarande att musselodlingens utveckling måste ske med beaktande av denna risk.

Sydöstra Sverige är ett viktigt odlingsdistrikt för matfisk. Östergötlands, Kalmar och Blekinge län svarar således tillsammans för drygt 40 % av regnbågsproduktionen, trots att här endast finns drygt 15 % av odlingsföretagarna. Det omvända förhållandet gäller för norrlandslänen.

Vad som bi a kännetecknar den svenska matfiskodiingen, jämfört med t ex den norska, är de många små enheterna. Detta torde återspegla en av orsakerna ti11 att svenskt vattenbruk inte föijde med i den starka uppgång som skedde i övriga Norden under 1970-taiet. Samtidigt finns i Sverige en större restriktivitet än i andra nordiska Iänder mot kassodiing av fisk ti11 föijd av odiingarnas närsaitbeiastning på odiingsvattnen. Beräkningar som gjorts pâ 1986 års odiingsstatistik visar att endast 15 företag hade en produktion över 50 ton, viiket i Sverige brukar betraktas som undre gräns för opti-

ma1 odiing. (Norska fiskeridirektoratet har satt gränsen vid

150 ton). Av de 15 producerande odiingarna över 50 ton fanns 14 i Götaiand. Av dessa var 11 havsodiingar.

År 1986 var ett svårt år för den svenska matfiskodiingen. Marknadsiäget har nu förbättrats markant. För närvarande råder det stor efterfrågan på iaxartad fisk pâ väridsmarknaden. Exporten av regnbåge uppgick år 1988 ti11 drygt 4 000 ton, varav merparten till Japan. De tidigare svaga framgångarna torde bi a sammanhänga med bristande samordning i beredning, marknadsföring och distribution.

Sammanfattningsvis kan sägas att det inom ramen för miijökraven bör finnas förutsättningar för en fortsatt expansion av det marina vattenbruket i Sverige.

2.7 EG:s fiskeripoiitik

EG:s gemensamma fiskeripoiitik består av fyra operativa arbetsområden, nämiigen tiiiträde tiii fiskevatten samt bevarande och skötsei av fiskebestånd, regiering av marknaden, strukturpoiitik och internationeiia reiationer.

Gemenskapens fiskezon är i princip öppen för a11a fiskare inom Gemenskapen. Den omfattar 200 sjömii ut från Atiant- och Nordsjökusterna. Mediemsiänderna har emeiiertid fått medgi-

vande att behålla upp till 12 sjömil ut från sina nationella kuster, inom vilka fisket är reserverat för deras egna fiskeflottor samt för fartyg från andra medlemsländer med traditionella rättigheter. Därutöver existerar ett licensieringssystem i Gemenskapens regi för fisk av vissa hotade arter i ett område norr om England, utanför 12-milsgränsen. Systemet, som gäller under en 20-årig övergångsperiod, begränsar i praktiken fisket i omrâdet till ett bestämt antal brittiska, franska, västtyska och belgiska fartyg.

Fiskebestânden i Atlanten, Nordsjön, Irländska sjön och västra Östersjön bevaras och förvaltas enligt ett system med årliga totala tillåtna fångskvantiteter (TAC:s), som delas upp i fångstkvoter för berört medlemsland. Systemet är avsett att tillförsäkra varje medlemslands fiskeflotta relativt stabila fiskemöjligheter enligt vissa kriterier.

De åtgärder som vidtas för att bevara bestånden är baserade på vetenskapliga rön och består huvudsakligen av begränsningar för fisket i vissa zoner, minimimått för maskorna i fisknät och i vissa fall minimimâtt avseende ilandförd

fisk.

Regeringarna i de enskilda medlemsländerna är oförhindrade att vidta egna åtgärder för att bevara bestånden. Åtgärderna får dock inte vara diskriminerande mot andra medlemsländer.

Ett övervakningssystem finns etablerat, vilket bl a innehåller notifieringsplikt till EG-kommissionen av sådana särskilda nationella åtgärder.

Den gemensamma marknadsregleringen för fisk infördes år 1971 och var föremål för revision senast i slutet av år 1981. Den består i sina huvuddrag av standardkrav för marknadsföring och regler för producentorganisationer. De senare reglerna ger organisationerna möjlighet att bl a erhålla igângsâttningsstöd, som delvis finansieras av Gemenskapen.

För de mest fisksiagen faststäiis s k orienbetydeisefuiia för varje fisksåsong. Likaså faststäiis pá geteringspriser vid viika fisk kan tas ur markmenskapsbasis återtagspriser naden. kan också, för att stabiii- Producentorganisationerna sera sjäiva inom vissa ramar faststâiia prisgränser priserna, under viika de inte köper mediemmarnas fångster.

Under vissa ersätts fiskarena för fångster förutsättningar ur marknaden. För vissa fisksiag finansieras denna som tagits i som gäiier för den Euroersättning eniighet med regier Orienterings- och Garantifonden (FEOGA). peiska

av de överskott på fisk som uppkommer inom Gemenskapen Export kan Detta ska11 utjämna skiiinaden främjas genom exportstöd. me11an priserna inom EG och på världsmarknaden. Exportstöd vad utredningen erfarit, aidrig använts i reiahar, eniigt tion ti11 faststâiis referenspriser för Sverige. Samtidigt vissa och produkter avseende import ti11 onormait fisksiag När referenspriserna underskrids kan importen iåga priser. beiastas med utjämningsavgifter varigenom kvantitativa bekan undvikas. Om tiiigângen inom EG är otiiiräckgränsningar kan tuiiar och pâ importen tiiifäiiigt redu- 1ig, avgifter ceras e11er helt tas bort. Så sker för närvarande beträffande

tonfisk och torsk.

för fisk tiiiämpas för Den gemensamma marknadspoiitiken och Portugai fr o m den 1 januari 1986 med vissa Spanien e11er som syftar tiil att övergângs- anpassningsarrangemang dessa iänder att sin integration i den hjäipa genomföra gemensamma fiskeripolitiken.

en ökande knapphet pâ fisktiiigång och De nya fiskezonerna, samt behovet av att utveckia aiternativa former för fångster fiskets bedrivande har föraniett Gemenskapen att utforma en för att omstrukturera och modernisera fiskerinäpoiitik Poiitiken förutsätter samordnande ansträngningar och ringen. från medlemsiändernas och Gemenskapens sida. De åtgärder

sammanlagda kostnaderna för denna strukturpolitik uppgick år 1985 till ca 100 miljoner ECU.

Därutöver stöder den Europeiska socialfonden medlemsländernas utbildningsprogram för fiskare. Stödet syftar till att hjälpa fiskarena att kvalificera sig för alternativa sysselsättningar.

Den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden och den Europeiska Investeringsbanken lämnar bidrag och lån för investeringar i infrastruktur såsom hamnar, förâdlingsanlâggningar och forskningsanstalter.

Sedan âr 1976 har gemenskapen genom kommissionen exklusiv kompetens att handha internationella fiskeriförhandlingar. Fiskeriavtal har slutits med ett antal tredje länder i syfte att möjliggöra för fiskefartyg i EG att fortsätta traditionellt fiske eller få tillträde till nya bestånd.

sou 1989:56 57

3 PROBLEM VID NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

Såsom redovisats tidigare 1ades fiskepoiitikens må] fast år 1978 genom att riksdagen antog propositionen (1977/78:1l2) med beskrivning av de grund1äggande förutsättningarna för fisket.

Av de mede1 som statsmakterna stä11t tili fiskenäringens förfogande är prisregieringssystemet det centrala. Det nuvarande systemet, det s k normprissystemet, har tiilämpats sedan regieringsåret 1981/82. Den stat1iga prisregieringen på fisk, som sådan, är emeliertid av betydiigt äidre ursprung.

Utredningens direktiv pekar på förhâilandet att prisregieringen, efter att ha tiiiämpats i nuvarande ordning under en tioârsperiod, kan behöva ses över. Ett av motiven för detta anges vara de stora förändringar som skett i förutsättningarna för det svenska fisket. Dessa förändringar rör så pass betydande förutsättningar som fiskezonernas omfattning och fördelning, internati0ne11a handeisöverenskommeiser, förskjutningar i bestånden, mi1jöaspekter samt en större röriighet inom den svenska fiskefiottan.

3.1 Probiem som framgår i utredningsdirektiven

En grundiäggande förutsättning för en regleringsekonomi är sjä1vfa11et att givna medei verkar så att uppstä11da må1 nås i önskad utsträckning. Beträffande det nuvarande systemet

huruvida så verkligen är falför prisregiering ifrågasätts Kritiker menar att motverkar en önsk- 1et. prisregieringen värd successiv strukturrationaiisering inom fiskenäringen. inte i utsträckning över fisket Systemet styr ti11räck1ig siiifiske ti11 mera iönsamt torskfiske och från oiönsamt fiske efter annan vitfisk. Man menar heit enkeit att prishar en konserverande effekt på näringen. regieringssystemet

En siutsats som dragits av företrädare för de administrerande myndigheterna är att en a11t större dei av tiiigängiiga medei inom används för statiigt stöd i former regieringen som inte har anknytning tiil det ursprungligen besiunågon Det som därvid främst kritiseras är tade regieringssystemet. stödet ti11 samt stödet ti11 ett rent inöststatsexport dustrifiske (foderfiske).

i kan siås fast att Av vad som framgår utredningsdirektiven anser att må]-medeihierarkin inom fiskepoiitiken regeringen inte visar den som är nödvändig och som kan försvakongruens ras. tiiifredsstälier i dag måhända Prisregieringssystemet inkomstmâiet inom fiskeripolitiken. Konsumentmâiet, produkoch det mâiet uppfy11s efter tionsmåiet regionaipoiitiska hand i a11t mindre utsträckning.

Ett annat som direktiven pekar på är bedömningen av probiem en kvaiitativ och kvantitativ statiig administration av i förhâiiande ti11 näringens storiek och kapifiskenäringen taivärde. Vidare att samhäiiets behov av regiering av sägs nivå inte framdeles bör vara en statfritidsfisket på 10ka1 De 10ka1a bör överiämnas ti11 1ig angeiägenhet. uppgifterna kommunerna.

3.2 Probiem som anmäits från näringens intressenter

Innehâiiet i avsnitt 3.2 bygger på information i muntiig och skriftiig form som framförts tiii utredningen, bi a i samband med genomförda hearings.

3.2.1 Problem utifrân fiskarenas utgångspunkt -w- Fiskenäringens och särskilt fiskarenas problem är framför aiit att siiipriserna fortsätter att vara iága. Härtiii kommer att den si11 som normait efterfrågas av beredningsindustrin i Sverige och på exportmarknaden, d v s större storiekar, andeismässigt sjunkit i fångsterna. Si11/strömming från Östersjön har tiii viss dei exporterats i form av fiié tili främst Västtyskiand. De iåga priserna gör dock att beredningsföretagen har svårt att få iönsamhet i siiiberedningen varför torskberedning framstâtt som ett aiternativ. Fiskarena kan kort sagt inte få avsättning för sina si11fångster på den normaia marknaden.

Torskfângsterna är vikande - även internationeiit - viiket har drivit upp priserna. De svenska beredningsföretagen måste i a11t högre grad konkurrera om torskråvaran med färskvarumarknaden och fiiéberedare på kontinenten. Detta har iett tili att företagens kapacitetsutnyttjande sjunkit varigenom produktionen fördyrats och konkurrenskraften minskat gentemot importen av beredda produkter. Även detta förhåliande besvärar fiskarena, som inte kan få ti11räck1ig säkerhet på längre sikt för sina ieveranser.

Den aiitmer besvärande rävarusituationen för torsk har medfört att EG temporärt sänkt importtuiiarna för torsk.

Eftersom vissa avräkningspriser är reiativt iâga och andra reiativt höga under samma period tenderar prisregieringssy-

stemet att förstärka inkomstskillnader i stället för att utjämna dem. Jämförelsepriset dras ner av låga avräkningspriser samtidigt som fiskare som levererar till mottagare med höga avräkningspriser kompenseras fast de når marknadspriser som i stort överensstämmer med normpriset. Pâ samma sätt får de fiskare som är knutna till mottagare med låga avräkningspriser inte full kompensation enligt intentionerna med systemet.

Dessa negativa effekter förutsågs till viss del när normprissystemets utformning bestämdes. Kravet på en samordning av förstahandsmottagningen skrevs därför in i propositionen som en förutsättning för regleringen. Tanken var att en samordning skulle kunna åstadkomma en utjämning och en höjning av avräkningspriserna. Så har emellertid inte skett.

Problemet med samordningen kan delvis förklaras av de olika pris- och marknadsförhållanden som råder på olika kuststräckor. Den främsta orsaken till skillnaderna i avräkningspriser är att sillfångsten inte består av en enhetlig produkt, utan av flera olika produkter som har olika egenskaper, säljs på olika marknader, möter olika efterfrágetryck och därmed skiljer sig åt beträffande marknadspriset.

De svenska yrkesfiskarenas landningar i Sverige och utomlands var under år 1988 230 000 ton. Den mest markanta förändringen de senaste åren är minskningen i landningarna vad beträffar sill/strömming för konsumtion och ökningen av landningarna av foderfisk. Foderfisket bekräftar således en påtagligt försämrad lönsamhet för sillfisket, bl a orsakad av en förändrad storleksfördelning. ökade kvantiteter svårsåld, smâfallen sill/strömming har levererats till djurföda och för produktion av fiskmjöl.

Ett annat problem som de yrkesverksamma fiskarena pekat på är svårigheten att differentiera fisket mellan fångster av sill och fångster av torsk. Beroende på förväntad förtjänst

och/eller förväntade fångster tenderar de delar av fiskeflottan med hög fángstkapacitet att koncentrera sina ansträngningar gentemot en och samma fiskart. Fiskarena har uttalat en tydlig oro för att en ytterligare vikande sillmarknad skall leda till en totalkoncentration på torskfiske med fara för utfiskning som följd.

Enligt fiskarenas bedömning har nuvarande prisregleringssystem hjälpt till att skydda torskfisket från alltför kraftig och skadlig exploatering. Man ser därför stora problem framför sig beträffande möjligheten att få till stånd en önskvärd styrning av fisket utan stöd av särskild prisreglering på sill.

Pågående förhandlingar inom GATT och EFTA, liksom kommande förhandlingar med EG, syftar till att utveckla en handelspolitik länder emellan som så långt möjligt ger likvärdiga spelregler för aktörerna. De delar som särskilt analyseras är de interna regleringarna och olika typer av gränsskydd. För utomstående bedömare ter det sig självklart att utgå ifrån att de länder som deltar i de gemensamma förhandlingarna också pâ hemmaplan fullföljer överenskomna avregleringar samt borttagande av importrestriktioner. Utredningen måste emellertid anmäla att yrkesfiskarena uttrycker starka dubier över om så kommer att ske. Man poängterar sin inställning att det föreligger risk för att Sverige intar en framskjuten liberal hållning medan de starkaste konkurrentlänerna inte är lika snara att genomföra överenskomna avregleringar. Detta betyder att fiskarena trots undanröjda handelshinder inte kommer att kunna konkurrera på lika villkor.

Även om Sveriges Fiskares Riksförbund vid hearings pekat på vissa problem med nuvarande reglering anser dock riksförbundet att systemet i huvudsak fungerar tillfredsställande. Stödet till öststatsexport av sill och till foderfiske anses nödvändigt för att undvika ett alltför stort fiske efter

andra fiskslag. Större ingrepp i nuvarande reglering skulle enligt riksförbundet kunna leda till stora utslagningar av den nuvarande fiskeflottan.

3.2.2 Problem utifrån fiskberedningsindustrins utgångspunkt

De problem som representanter för beredningsindustrin har framfört vid hearings kan delas in i fyra huvudgrupper enligt nedan.

1. Problem som har att göra med hur fisket bedrivs; fiskarerestriktionen.

2. Exporten försvåras genom tullar; tullproblemet.

3. Exporten av råvara försvårar inhemsk beredning; “råvaruproblemet.

4. Prisregleringens utformning, inklusive det inhemska gränsskyddet, kan i vissa fall upplevas som störande för industrin; prisregleringsproblemet.

Prisregleringen stöder enligt industrin export av oberedd sill och användningen av sill för fiskmjölsframstållning, men fördyrar beredningsindustrins reguljära inköp av råvara genom att tvinga upp prisnivån med lägstapriser, som överstiger marknadspriserna. Stödet borde därför enligt industrin i första hand utgå för de kvantiteter som säljs på svensk färskvarumarknad och till svensk beredningsindustri. Stödet till öststatsexporten borde enbart utgå för beredda produkter, menar man från beredningsindustrins sida.

Beredningsindustrins problem, såsom de själva analyserar situationen, härrör från förhållandet att prisregleringen ger

fördeiar för fiskarena men samtidigt konkurrensnackdeiar för beredarna. Utöver detta betonas de internationeiia handeishinder som ensidigt besvârar de svenska beredarna.

Signaierna frân marknaden kan eniigt vad som anförs frân beredningsindustrin inte a11tid tränga igenom prisregieringssystemet. Detta leder ti11 att iandningarna inte i tiiiräck- 1ig utsträckning pâverkas av marknadens behov. Som exempei nämns att färskfiskmarknaden sku11e behöva mer ko1ja, rödtunga och torsk. Trots att det finns kvoter i tiiiräcklig omfattning kan fiske efter dessa arter ofta inte konkurrera med fiske av skrapfisk e11er t 0 m si11 för överskott, eftersom dessa fisken genom prisregieringssystemet b1ir mera attraktiva.

Ett annat exempei gäiier räkiandningarna, som ofta sker för sent i veckan för att de färska räkorna ska11 hinna fram ti11 butikerna innan veckosiutsförsäijningen börjar pâ torsdagen.

Lägstapriserna är eniigt beredningsindustrin inte a11tid ti11räck1igt marknadsanpassade och anpassas inte heiier ti11räckiigt snabbt tili ändrade förutsättningar. Ett mera fiexibeit stöd ti11 fisket sku11e en1igt industrin göra det iättare att ändra iägstapriserna så ofta som behövs för att på bästa sätt ta ti11vara marknadens efterfrågan.

Prisregieringen måste enligt industrin framdeies stimuiera fiskarena att Ianda i Sverige. Som det nu är subventionerar regieringssystemet Iandningar utomiands genom att prisregieringsavgift bara tas ut vid iandningar i Sverige. Det gör att fiskaren kan ianda fisken i Sverige när han behöver prisstöd och utomiands när han k1arar sig utan stöd. Fiskets möjiighet att ianda utomiands borde därför balanseras mot en möjiighet för industrin att köpa råvara utomiands. För närvarande krävs importiicens av jordbruksnämnden för si11 och torsk.

Andra fiskprodukter än torsk som exporteras fördyras fortfarande av prisregieringsavgiften, viiket försvårar ett redan besväriigt konkurrensiäge. För närvarande är det endast vid export av torskprodukter som prisregieringsavgiften återbetaias.

Ett kustnâra och reiativt smâskaiigt, men ändå effektivt fiske, som iandar sina fångster ofta, är eniigt industrin av största betydeise för färskfiskmarknadens, men också många beredningsföretags, råvaruförsörjning.

Fiskarerestriktionen

Fiskets bedrivande pâverkas av vissa statiiga förordningar om tider för fiskets faktiska bedrivande, av interna regier inom fiskarekåren och av att fisk är en bioiogisk resurs med mer elier mindre oberäkneiiga mönster i att iåta sig b1i fångad.

Exempei på interna regier är förbudet på västkusten att gå ut från hamn före kl 05.00 måndag morgon. Förbudet innebär att beredningsindustrin - i huvudsak si11industrin - inte har tiiigång tili råvara förrän tidigast tisdag förmiddag. Eftersom stormar etc kan göra att fiske inte kan bedrivas under måndagen förekommer reiativt ofta att Ieveranser tili industrin kommer i gång först på onsdagen. Eftersom fredagen ti11 stor dei åtgår för översyn av maskinparken, städning inför helgstoppet etc b1ir eniigt industrin i bästa fa11 produktionskapaciteten utnyttjad 3-3,5 dagar per vecka. Personaien anses dock ofta kunna sysseisättas tiiifredsstäi- Iande med annan verksamhet när siiirâvara saknas, medan maskinparken anses bii oekonomiskt utnyttjad.

Från industrins sida har kiargjorts att behovet av råvara i början av veckan inte är större än att ett fåtai fiskeiag

sku11e kiara fångsten för industrins behov under någon dag. Ett joursystem där varje fiskeiag sku11e beröras av fiske på söndagar endast 1 å 2 gånger per âr borde kunna införas menar man från industrins sida. Industrin har upprepade gånger framfört att man är beredd att betaia ett högre avräkningspris vid måndagsiandningar. Förbudet kvarstår dock aiitjämt.

Den kvantitativa regieringen vid import bör eniigt industrins uppfattning helt siopas, men eventueiit kunna bibehåiias vad gäiier direktlandningar. För att förbättra utnyttjandegraden av maskinparken bör eniigt industrin direktlandningar av si11 från utiändska fartyg tiiiåtas under den tid industrins behov är som störst.

Ett annat probiem som industrin pekat på är säsongvariationerna i fisket, vilket framför a11t gä11er torskfisket i Östersjön. Under vintermånaderna samiar sig torsken i stora stim varigenom fisket underiättas, medan tiilförseln kan vara otiiiräckiig under andra tider. Som exempei på hur fångsten tidsmässigt fördeias kan tas år 1987.

Man räknar med att svensk industri kan ta emot cirka 40 000 ton torsk per år under förutsättning att ieveranserna av råvara är jämnt fördeiade under âret. Under andra halvåret 1987 exporterades Z 900 ton färsk, oberedd torsk. Motsvarande siffra för första haivâret var 11 600 ton.

Under första halvåret bedriver en stor dei av Västkustens s k siiifiotta torskfiske i Östersjön. På hösten bedrivs däremot fisket främst av fartyg hemmahörande på syd- och

ostkusten. Av dessa är en inte obetydiig de] krok- och garnfiskare.

Tu11pr0b1emet och râvaruprobiemet

Svensk beredningsindustri iigger enligt industrins egen upptekniskt iångt framme, åtminstone vad gäiier de fattning större enheterna. Produktionen är vid dessa enheter effektiv och något hundratai personer i ofta sysseisättsysseisätter t ex Kungshamn, Träsiövsiäge, Simrisningssvaga regioner, Kariskrona och Visby. Den inhemska marknaden är dock hamn, begränsad och med hänsyn tili kvaiiteten på produkterna sku11e beredningsindustrin en betydiigt större export eniigt än för närvarande kunna reaiiseras om framför a11t tuiiarna eiiminerades eiler kraftigt reducerades. på EG-marknaden

skuiie - som En konkurrens på iika vi11k0r på EG-marknaden industrin ser det - sannolikt medföra att industrierna kunde och härigenom trygga en större avsättning av fisk. expandera Den nuvarande situationen med stor råvaruexport medför både stor i efterfrågan och otrygga arbetspiatser i ryckighet Iand.

En tuiireducering på EG-marknaden för i första hand beredda torskprodukter skuiie eniigt industrin avsevärt öka den svenska beredningsindustrins konkurrenskraft på exportmarknaden och därmed öka betainingsförmågan för råvaran, vilket skuiie komma det svenska fisket ti11 dei.

De stora kontinentaia fiiéfabrikerna kan göra heit andra än de svenska som i stort sett är marknadsdispositioner iåsta ti11 att avsätta på den svenska marknaden. Eftersom iandningarna av torsk är ojämna i tiden med en topp under första kvartaiet, måste eniigt industrin en avsevärd ande] av torsken beredas tili frysta filéer.

Den inhemska marknaden för färska filéer är enligt industrin liten i förhållande till de fångster som kan pâräknas. Prisnivån för färska filéer är dock högre än för frysta, vilket gör att fabriker med en högre andel färsk filé i produktionen kan betala ett högre råvarupris. Detta gör att export av råvara av fiskare i många fall ses som ett bättre alternativ än försäljning till en inhemsk beredare. För att få råvara tvingas då den svenske beredaren att bjuda ett pris som nära sammanfaller med priset för råvaran på exportmarknaden. Detta medför i sin tur att importpriset för fryst filé blir mycket konkurrenskraftigt jämfört med inhemskt fryst torskfilé, vars råvarupris baseras pâ fârskmarknadspriset. Importen av fryst torskfilé är som tidigare nämnts helt fri från länder inom EG och EFTA. Vid import från andra länder uttas en importavgift på 45 öre/kg, vars nivå bör ställas mot ett importpris som uppgår till cirka 27 kr per kg (1,7 %).

Den svenska torskberedningens problem är enligt industrins uppfattning svårlösta så länge som torsk är en bristvara på världsmarknaden. Om tullättnader inte kan påräknas vid export till EG borde enligt industrin ett âtertagande av de ensidiga koncessionerna gentemot EG från år 1972 tas upp till förnyad behandling. På den tiden var exportmöjligheterna för oberedd sill det allt överskuggande problemet. Priset som Sverige fick betala var, menar beredningsindustrin, att den inhemska beredningen av fisk försattes i en ohållbar konkurrenssituation.

Prisregleringsproblemet

I Sverige är fiskefartygen mer sällan knutna till en viss beredningsindustri. I stället köper beredaren normalt fisken från en mottagare som även säljer till färskmarknaden och på exportmarknaden. Inom ramen för prisregleringen ställs enligt industrin krav som i princip år anpassade till färskfiskmarknadens behov.

Dessa krav kan enligt beredningsindustrin verka hindrande på en rationell mottagning av fisk direkt vid fabrik. Exempelvis krävs för färskvarumarknaden att fisken är förpackad i låda och sorterad. För sillindustrin skulle det vara mer rationellt att köpa hela laster med osorterad sill (stor resp liten) och göra finsorteringen på land efter de behov som föreligger.

Från sillindustrins håll har ofta framförts att svensk industri får betala ett högre râvarupris än utländska köpare av sillrâvara från Sverige. Detta skulle gälla trots att lägstapriserna är desamma. Förklaringen är att det normalt landas mer sill i Sverige än den svenska marknaden har behov av. Det som inte går att sälja på hemmamarknaden exporteras till priser som ligger under dem som tillämpas i Sverige. Eftersom pristillägg bara utgår för sålda kvantiteter gör mottagaren stora ansträngningar att få varan såld. Från industrins sida menar man att de utländska kunderna också härutöver ges en rad andra fördelar. Som exempel pâ sådana favörer anges långa krediter, övervikter och reducerade transportdebiteringar.

3.2.3 Problem som anmälts från regleringsansvariga

De problem som framförts av de regleringsansvariga, främst från jordbruksnämnden, kan sammanfattas enligt följande.

Avräkningsprisernas samband med försäljningspriserna är för vissa betydelsefulla mottagare svagt. Nu gällande normprissystem förutsätter ett direkt samband mellan marknadspriser och avräkningspriser och att konkurrens föreligger mellan mottagarna att få köpa fiskarenas fångster. Skall normprissystemet upprâtthâllas måste marknadspriserna klart avspeglas i avräkningspriserna.

Debitering av kostnader som mottagaren bestrider för fiskarens räkning är sällan kalkylerade utan oftast överenskomna utan samband med den verkliga kostnaden. Prismätningen blir härigenom felaktig.

I företag med både mottagning av fisk och vidareförådling har kontrollen av eventuell kostnadsöverföring från förädlingsdel till mottagningsdel skett mycket sparsamt. Uppenbarligen kan här kostnadsövervältringar ha skett som medfört att regleringsmedel i form av pristillägg fått betala en olönsam beredning av t ex sill. Om inte en bättre bevakning av kostnadsfördelningen inom företag med flera funktioner kan ske är det enligt regleringsansvariga tveksamt om ett system med rörliga pristillägg kan fortgå. Härtill bör enligt de regleringsansvariga statsmakterna kunna kräva som villkor för prisstöd att företagens bokföring är ordnad på ett sådant sätt att de olika funktionerna särredovisas.

Gemensamt för hela problemställningen är, enligt de regleringsansvariga, att det måste på ett klarare sätt än hittills framgå vilka krav som systemet ställer på de olika aktörerna om det skall fortvara.

3.2.4 Problem utifrån statsmakternas utgångspunkt

Bakgrunden till de internationella problem som föreligger är bl a följande.

På förslag från EFTA:s parlamentariker beslöt EFTA:s ministerråd i juni 1988 att tillsätta en statssekreterargrupp för att undersöka konkreta förslag till liberalisering inom fiskesektorn. Vidare beslutades om en skyndsam studie över de enskilda EFTA-ländernas statsstöd till fisket och att gruppen skulle avge en slutrapport i juni 1989. Innehållet i slutrapporten redovisas i kapitel fem.

inom EFTA har föranletts av det förhållandet att Utredningen fisk inte omfattas av EFTA-konventionens bestämmelser om frihandel. från frihandel är således i princip all Undantagna oberedd fisk kyld, fryst, saltad, torkad (d v s färsk, eller rökt fisk m m). Frysta fiskfiléer omfattas dock av konventionens bestämmelser liksom fisk och skaldjur m m, som beretts eller konserverats. De från konventionsbestâmmelserna återges i en bilaga till konventioundantagna produkterna nen.

Den svenska regeringen har vad gäller ovanstående utredning inom EFTA intagit följande position.

Det svenska fisket, som för närvarande har en god men något sårbar resursbas, är fortfarande inne i en omställningsprocess efter förlusten av de traditionella fiskeomrâdena i Nordsjön.

De ensidiga koncessionerna sedan år 1972 gentemot EG har haft stort inflytande på fiskberedningsindustrins utveckhar en stor nettoimport av fiskprodukter, men ling. Sverige till EG-marknaden. EG upprätthåller i stor begränsad export tariffärt och annat skydd mot svensk fiskeexutsträckning EG-tullarna för beredda fiskprodukter varierar mellan port. 10 och 30 %.

Mot denna bakgrund är det ett primärt svenskt intresse att få till stånd största möjliga frihet från tullar och andra handelshinder på EES-basis (EG-EFTA-omrâdet). Full liberatill EFTA innebär stor konkurrens från lisering begränsad två stora och resursstarka fiskexportörer (Norge och Island) samtidigt som den för Sverige viktigaste exportmarknaden - EG - förblir skyddad.

4 ANALYS AV DE FISKERIPOLITISKA MÅLEN

Fiskeripoiitikens övergripande mâi kan, som framgått av det tidigare, deias upp i föijande fem deimâi, nämligen:

- Produktionsmâi - Effektivitetskrav - Inkomstmâl - Regionaipoiitiskt mâi samt - Konsumentmâl

De oiika deimåien är snariika dem som förekommer inom jordbrukspoiitiken. Den avgörande skiiinaden me11an näringarna är emeiiertid att iandets med fisk - tiii försörjning ski11nad från försörjningen med jordbrukets - ti11 produkter övervägande deien baseras på import samtidigt som näringens exportandei är betydande. En annan skiiinad är att prisbiidningen pâ fisk i större utsträckning sker inom ramen för vad väridsmarknaden tiiiåter och inte genom en skyddande högprisiinje.

En annan avgörande skiiinad är att fiskenäringen endast sysseisätter omkring 4 000 personer. Vinsten av en hård rationa- Iisering - som eventueiit får betydande negativa regionaipoiitiska âterverkningar - har därmed mindre betydeise för

foikhushåiiningen.

I det föijande ges de oiika deimâien inom fiskeripoiitiken en kort beskrivning. Därefter ett försök att görs beskriva de oiika deimâiens inbördes hur förhâiianden, deimâien sins-

att över tiden samt hur väi dessa emeiian kommit prioriteras de1må1 uppnåtts genom den förda fiskeripoiitiken.

av deimåien och deras innebörd 4.1 Redovisning

innebär att en iönsam och stabii avsättning Produktionsmåiet för omfattning. Detta ska11 ska11 vara avgörande fângstens inom som en ansvarsfuli hushâiining med fiskske de gränser av det svenska fiskets omtiilgångarna medger. Avvägningen bör måisättningen ha som utgångspunkt en fattning eniigt av utveckiingen av importpriserna reialångsiktig bedömning för att ti11handahâ11a svenskfângad fisk av tivt kostnaderna Fiskets bör så iângt som möjiigt ansamma siag. inriktning ti11 efterfrågan inom iandet så att en god baians passas uppnås me11an tiiigång och efterfrågan.

innebär att fiskenäringen ska11 arbeta Effektivitetskravet så rationeiit och effektivt som möjligt. Endast genom en av näringen är det eniigt mâifortiöpande effektivisering att förena inkomstmåiet med det konbeskrivningarna möjiigt måiet. Kravet på effektivitet gäiier inte sumentpoiitiska fisket utan i lika hög grad omhändertagandet av bara sjäiva iiksom beredningen och distributionen av fiskprofångsterna dukterna.

innebär att man ska11 eftersträva sådana vi11- Inkomstmåiet fisket att de som är sysse1satta i ett rationeiit kor för kan grupper iikbedrivet yrkesfiske uppnå en med jämförbara ekonomisk och socia1 standard. värdig

måiet innebär att vid avvägning av Det regionalpoiitiska och inriktning hänsyn måste tas ti11 fiskets omfattning i de kust- och skärgårdsområden där kravet på sysseisättning har stor betydeise. En sådan

fiskenäringen regionaipoiitisk

dock inte ieda tiii strävan får eniigt måibeskrivningarna

989156 83

att det uppstår företag som inte har förutsättningar att bedriva ratione11t fiske.

Konsumentmåiet innebär att konsumenterna bör ha tiiigång ti11 fisk av god kvaiitet ti11 rimiiga priser.

4.2 Deimåiens inbördes förhâiianden

Fiskeripoiitiken har en kompiext sammansatt måiformuiering. De fem ovan redovisade de1må1en kan knappast nås med samma medei. Deimåien är okiara i sina formuieringar, ti11 vissa delar motstridiga. Medei som verkar för att nå ett visst deimåi påverkar negativt måiuppfyiieisen för ett annat. Såiunda torde inkomstmålet hämma effektivitetskravet men också motverka konsumentmâiet.

Eniigt utredningens förutsättningar ska11 statsmakternas övergripande måi för den svenska fiskeripoiitiken iigga fast. Därmed är också sagt att a11a de fem deimålen skaii beaktas vid en eventueilt ändrad inriktning av förutsättningarna för fisket.

Från statsmakternas sida har inte angetts att något av deimåien har företräde framför något annat. I praktiken måste det dock pâ goda grunder kunna hävdas att inkomstmâiet hittiiis prioriterats. Mest tydiigt framstår detta genom det omfattande prisstöd som ti11de1as ett siiifiske, iângt utöver vad det inhemska behovet förutsätter.

Om inkomstmåiet i praktiken kan hävdas ha varit prioriterat under de år prisregieringssystemet tiiiämpats torde motsatsen gä11a för konsumentmâiet. Detta belyser också ett av huvudprobiemen med varje regiering. Konsumenternas styrsignaier når inte fram tiii producenterna. Den dei av marknadsmekanismen som parar ihop konsumentviijan med producentintresset sätts ur spei.

ett negativa inbördes för- Ytterligare exempel pâ delmâlens hållanden är effektivitetskravet - i en övergripande mening - ställt mot det målet. Uppenbart är att regionalpolitiska ett relativt antal effektiva trâlare kan förse den ringa marknaden med erforderlig kvantitet fisk på ett sätt svenska som helt förtar till en levande skärgård med vamöjligheten rierad sysselsättning.

utredningens mening finns det anledning att ifråga- Enligt sätta om inte en inbördes av delmålen borde prioritering genomföras.

4.3 Mâluppfyllelse i praktiken

Med den målsättning som gäller för produktionen borde eftersträvas ett fiske vars avsättning kan ske inom landet till världsmarknadspriser eller som kan exporhögst långsiktiga teras lönsamt utan subventioner. Stödet borde därmed utforsätt att denna Beträffande mas på sädant inriktning uppnås. sillen torde normalt världsmarknadspriset understiga de svenska varför sillfisket borde inskränkas jämfört priserna, med en fångst år 1986 pâ ca 90 000 ton, år 1987 på ca 70 000 ton och år 1988 på ca 60 000 ton. Även en långsiktig bedömför handen att internationellt kommer ning ger sillpriserna att förbli pressade.

Detta leder fram till att regleringen enligt statssynsätt makternas intentioner mer borde ta formen av ett konjunkturoch garantistöd sedan den långsiktiga strukturen uppnåtts. bör inte fiska sådana fiskslag som långsiktigt blir Sverige att Ett permanent stöd till sillfisket billigare importera. inkluderat stödet till öststatsexport och foderfisk), (häri som det nuvarande, strider mot detta synsätt.

Under hela den tid normprissystemet varit i kraft har jämföpå sill legat lägre än normpriserna varför relsepriserna

höga pristillågg stadigt har utgått för sill. Detta har skett trots att normpriserna för sill har hållits tillbaka relativt andra fiskslag. Utvidgningen budgetåret 1987/88 av stödet till att också omfatta export till statshandelsländer samt stöd till foderfiske måste anses strida mot produktionsmålsättningen.

Inkomstmâlet och effektivitetskravet bör behandlas i ett sammanhang eftersom inkomstmâlet förutsätter ett rationellt bedrivet fiske.

Exempel på rationellt sillfiske är fiske med ståltrâlare. Nybyggnadspriset för en sådan trålare med 25 m längd och kvalificerad utrustning varierar mellan 10 och 20 miljoner kronor. Större delen av Västkustens sillfângster tas med sådana fiskefartyg.

Under en stor del av âret uppbärs av dessa trålare betydande prisstöd genom att fângstandelen sill är stor. De 20 största fartygen bland heltidsfiskande lag på västkusten med inriktning pâ sillfiske (fartyg med mer än 100 bruttoton) uppbar regleringsåret 1985/86 drygt 11 miljoner kronor i pristillägg, d v s cirka 20 % av totalt utbetalade pristillägg detta âr. Regleringsåret 1986/87 var motsvarande siffror 14 fartyg med 5,7 miljoner kronor i pristillägg, d v s 15 % av totalt utbetalda pristillägg. Regleringsâret 1987/88 var motsvarande siffror 7 fiskelag med 5,7 miljoner kronor i pristillägg, vilket utgjorde 10 % av totalt utbetalda pristillägg. Nämnda fartyg representerar det absolut modernaste som i dag går att få såväl i Sverige som utomlands. Statssubventionerade lâgräntelân samt direkta subventioner utgör delar av finansieringen. En väsentlig del av fångsterna exporteras.

De senaste åren har det goda torskfisket i Östersjön inneburit att prisstöden till många större fartyg under vårmánaderna varit obetydliga. Samtidigt som inkomsterna på

nämnda fartyg legat högt har dessa fartyg genom olönsamt sillfiske under senare delen av året erhållit prisstöd, som vissa år har uppgått till uppåt 100 000 kronor per man eller mer. För dessa fartyg har inkomstmålet ofta uppnåtts före prisstöden.

Ett annat exempel på en obalans i regleringssystemet, sett främst utifrån inkomstmålet, är att kostnaderna för att bärga en viss fångst inte direkt påverkar prisbildningen. En fångst som krävt omfattande resurser kan till slut betinga ett lågt pris. Det motsatta förhållandet är inte heller ovanligt, där fiskarena kan få ut höga priser för en relativt lättillgänglig fångst.

Å andra sidan finns det på samtliga kuststräckor fiskare som måhända själva anser att de bedriver ett rationellt fiske fast i liten skala, som dock vid jämförelse med ovan nämnda fartyg driver ett fiske som bör betraktas som mindre rationellt eller t 0 m orationellt. Fartygen är små, ej sällan gamla och ofta bedrivs bara endagsfiske. Om de effektiva sillfartygen skulle utgöra mâttstock bör, enligt inkomstmålet, accepteras att dessa andra fiskare har låga inkomster. En sådan slutsats kan dock rimligen inte vara korrekt om den

regionalpolitiska målsättningen skall uppfyllas,

Skrivningarna rörande inkomstmålet i 1978 års proposition om riktlinjer för fiskeripolitiken är allmänt hållna. Det är svårt att konkretisera målen, t ex vad gäller de krav på rationalitet som skall ställas. Vidare är det svårt att mäta inkomsterna och göra rättvisande jämförelser med andra grupper.

Det regionalpolitiska målet inom prisregleringen har bl a tagit sig uttryck i att ett fraktstöd utgått till strömming och torsk på norra ostkusten.

Mot bakgrund bl a av att fisket gått tillbaka på syd- och ostkusten har fr 0 m regleringsåret 1987/88 ovannämnda fraktstöd ersatts av ett regionalt pristillägg på syd- och ostkusten för sill och på norra ostkusten även för torsk. Det regionala pristillägget, som utgår med olika öresbelopp per kg på sydkusten respektive södra och norra ostkusten, har för regleringsåret 1987/88 kostat drygt 4 miljoner kronor. Stödet har fortsatt regleringsåret 1988/89 till en kostnad av ca 4 miljoner kronor och har för regleringsåret 1989/90 beräknats till ca 5,5 miljoner kronor. Det tidigare fraktbidraget på norra ostkusten var maximerat till 1 miljon kronor regleringsåret 1986/1987, vilket innebar att stödet fick reduceras under slutet av regleringsåret. Det regionalpolitiska målet kan således sägas ha lyfts fram de senaste regleringsåren.

En bedömning av måluppfyllelsen beträffande konsumentmålet bör utgå från konstaterandet att av fiskkonsumtionen utgörs endast cirka 40 % av svenskfångad fisk. Med den stora import som förekommer, främst av beredd fisk, blir denna prisledande i Sverige. Under de senaste åren har torskpriserna i huvudsak dikterats av priserna inom EG. Genom att exporten är fri blir denna, åtminstone vid höga priser, styrande för prisnivån på färsk torsk även i Sverige. Vid låga priser finns i nuvarande reglering en nedre gräns, genom tillämpningen av lägstapriser, varigenom fiskaren erhåller pristillägg som kompensation. Det bör framhållas att fiskerinäringen inte accepterar att en övre prisgräns sätts till skydd för konsumentintresset, vilket gör att det s k konsumentintresset vad gäller fiskpriset till stor del blir illusoriskt.

Om det svenska fisket skulle vara inriktat enbart på den inhemska marknaden skulle antalet fiskare minska kraftigt eftersom framför allt sillfisket och kanske på sikt i viss mån även torskfisket skulle behöva skäras ned. Samtidigt skulle detta innebära att underlaget för servicen kring

fisket drastiskt skulle minska, varigenom fisket i stora delar av landet skulle omöjliggöras.

De regionala aspekterna på fisket skulle med en sådan inriktning i stor utsträckning få utgå. De analyser som gjorts visar som nämnts att de största enheterna, som i hög grad bidrar till avsättningsproblemen för sillen, samtidigt också erhåller de största stödbeloppen. Dessutom har tillämpats inom bl a sillfisket en intern - kartelliknande fördelning av fångsterna som gör att fartygen inte tillåts utnyttja sin kapacitet fullt ut. Detta innebär i sig slöseri med resurser.

4.4 Slutsats av mâlanalysen

Effekterna av den förda fiskeripolitiken visar att statsmakterna har varit betydligt generösare mot viss typ av fiske än vad målen anger. Målen bör enligt fiskeriutredningen mer ta fasta på de övergripande avsikterna med statens inblandning i näringen, nämligen att den svenska marknaden skall försörjas med fisk som efterfrågas av konsumenterna. Som en följd av detta mäste vissa - emellertid inte alla - av staten garanterade medel som nu ges till näringen bibehâllas.

Det är också uppenbart att staten måste se till att en fortlöpande strukturrationalisering av fiskenäringen kan ske i ordnade former, bl a genom att staten garanterar medel som gör det möjligt för fiskare att successivt modernisera sina eller att lämna sin yrkesutövning under socialt acredskap ceptabla villkor. Vidare förefaller det enligt fiskeriutredrimligt att prioriteringen av delmålen ändras så att ningen konsumentmâlet sätts främst.

SPU 1989:56 89

5 ÖVERVÄGANDEN

5.1 Effekter av gäiiande prisregiering

Det torde inte vara en överdrift att karaktärisera 1978 års fiskeripoiitiska besiut som en kompromiss meiian tre olika viijor; statens, yrkesfiskarens och konsumentens. Kompromissen viiar på en sammansatt mâisättning där de oiika deimâien ger utrymme för vida och motstridiga tolkningar.

Statens viija, manifesterad i de medei som stä11s tiil förfogande och i jordbruksnämndens ro11 i prisförhandlingarna, är att yrkesfisket ska11 bedrivas effektivt, att yrkesfisket genom kvotregieringar skaii vara iângsiktigt uthåiiigt och att yrkesfisket skaii kunna bedrivas inom regioner och på piatser som deivis står och faiier med en aktiv fiskenäring.

Yrkesfiskarens viija kan närmast reiateras ti11 inkomstmâ- 1et. Sjäivkiart måste fiskarena ha en inkomst från sin verksamhet som samtidigt bär röreisen och ger rimiig iön för mödan.

Konsumentens viija är också sjäivkiar. Mâiet är att efterfrågad fisk skaii finnas tiligängiig för konsumtion över heia iandet tili rimiiga priser.

Som framgått av mâianaiysen är de fem deimâien som utgör grunden för gäiiande fiskeripoiitik inte kongruenta. Deimâien är okiara i sina formuieringar och motverkar uppenbart varandra i vissa faii. Dessa svagheter har 1ett tiii att man

kan och därmed heia fiskeifrågasätta om fiskeripoiitiken, numera bedrivs på ett sätt som står i överensnäringen, stämmeise med riksdagens besiut från år 1978.

Det nu gäiiande normprissystemet togs i bruk budgetåret 1981/82. Systemet skuiie ge ett sådant stöd tiii yrkesfisket att detta kunde bedrivas under sådana viiikor att de fiskemåisâttningarna från år 1978 uppfyiides. ripoiitiska

Under de år normprissystemet varit i bruk har systemet visat vara möjligt att påverka från yrkesfiskarena i icke obesig I dag finns medei i stödsystemet som tydiig omfattning. knappast förutsågs av riksdagen år 1978. Så har t ex öppnats för subventionerad öststatshandei. Ett fiske för möjiigheter anima1 konsumtion stöds. Sârskiida regionaipoiitiskt betingade fasta för si11 har införts. En betydande dei pristiiiägg av fångster som exporteras ges prisstöd.

av dessa stöd ingår i de ursprungiiga avsikterna med Inget måi. Aildeies kiart blev detta måi formufiskeripoiitikens ierat utifrån den inhemska marknadens behov av fisk för human konsumtion.

Konsekvensen av den beskrivna utveckiingen har biivit att stödet tili den svenska fiskenäringen har förändrats ti11 ett i omfattande stöd ti11 ett oiönsamt överpraktiken skottsfiske av si11.

5.2 Fiskets struktur och regionaia fördelning under de senare åren

Antaiet uppgick eniigt 1976 års fiskeriinvenyrkesfiskare tering ti11 4 200 i heia riket vartiii kan läggas omkring 2 500 s k binäringsfiskare. Eniigt 1985 års fiskeriräkning hade antaiet sjunkit tiil ca 3 900 yrkesfiskare och 800 binäringsfiskare. Nedgången faiier så gott som heit på annat

fiske än tråifiske. Det s k småfisket med skötar, ryssjor och krok har sâiedes minskat kraftigt. Med fiskare, yrkesfiskare e11er binäringsfiskare avser statistiska centraibyrån (SCB) förvärvsfiskare med minst 10 000 kronor i intäkt från fisket. År 1985 fördeiade sig de ca 3 900 yrkesfiskarena, a11tsâ de som har fiske som enda yrke e11er som huvudyrke, eniigt följande:

- Västkusten 1 600 - 900 Sydkusten - Ostkusten 1 100 - 250 insjöar

Av dessa var drygt 40 % sysseisatta med trâifiske.

Antaiet fartyg (skepp och båtar med en längd av 6 meter och därutöver) i saltsjöfiske uppgick år 1976 tiil ca 3 650. Av dessa var 448 på minst 25 bruttoregisterton. Fram ti11 år 1985 skedde en minskning ti11 3 350 respektive 424.

5.3 Fângsterna och förändringar i fángsternas sammansättning under de senare åren

Eniigt regieringsföreningen Svensk Fisks statistik uppgick den i Sverige iiandförda kvantiteten fisk m m regieringsåret 1987/88 ti11 nära 200 000 ton med ett avräkningsvärde (värde beräknat tiil avräkningspris, d v s ti11 det pris fiskaren erhá11er) om ca 730 miijoner kronor. Häri ingår viss dei av insjöfisket.

Av kvantiteten svarade 1 094 iicensierade fiskeiag för 94 % och 719 fiskare med enskiid iicens för 3 %, medan återstående 3 % hänförde sig ti11 fiskeiag och fiskare utan iicens. Vad gä11er avräkningsvärde var motsvarande fördeining 87 %, 6 % respektive 7 %. Det iicensierade iagfisket svarade

sâiedes för den heit övervägande deien av sâväi iandade fångster som avräkningsvärdet.

Fiskeiagen fördeiade sig pâ kuststräckor så att 489 iag tiiihörde Västkusten, 256 Sydkusten och 349 Ostkusten. Motsvarande siffror för ensamfiskare var 95, 144 respektive 480. Avräkningsvârdena fördeiade sig pä kuststräckorna så att Västkusten svarade för 62 %, Sydkusten för 20 % och Ostkusten för 12 %. Betecknande för fisket är sâiedes västkustfiskarenas dominans och att ostkustens andei av fiskeiagen är heia 32 %, medan deras andei av avräkningsvärdet endast uppgår tiii 12 %.

Tiiigängiiga data beträffande det licensierade fisket visar att fisket på syd- och ostkusten haft en svagare utveckiing än fisket på västkusten. Pâ syd- och ostkusten har sâväi siii- som torskfângsterna minskat kraftigt. De totaia avräkningsvärdena var på dessa kuststräckor iägre under regieringsåret 1987/88 än under regieringsâret 1982/83.

Pâ västkusten har siiifângsterna, i iikhet med pâ syd- och ostkusten, minskat kraftigt medan däremot torskfângsterna ökat.

Biand heltidsfiskande iag har under senare år främst antaiet siilfiskeiag minskat starkt medan fiskeinriktningen övrigt fiske har ökat. övrigt fiske är en heterogen grupp. Pâ västkusten har antaiet fiskeiag som inriktar sig på fiske efter havskräfta ökat. ökningen Iigger här i huvudsak på mindre fartyg. Totait sett har dock mindre fartyg minskat i anta] medan större fartyg ökat.

Man bör kunna dra den siutsatsen att mindre fartyg i stor utsträckning gått över från siiifiske tiii övrigt fiske, medan större fartyg gått från siiifiske ti11 fiskfiske - i huvudsak torskfiske - och kombinationsfiske efter i första hand siii och torsk. Detta visar att näringen i viss

utsträckning synes vara lyhörd för prissignaier, åtminstone om prisreiationerna under en iängre period ändras på ett markerat sätt.

Överströmningen från siiifiske ti11 torskfiske och tiil s k

övrigt fiske är samtidigt en rörelse från prissvaga arter med statiiga prisstöd tili prisstarka arter med obetydliga prisstöd. Siiifisket, som erhâ11it betydande stöd under heia 1980-taiet, började dock inte minska förrän prisuppgângen pâ andra arter b1ev excepti0ne11t hög. En siutsats man bör dra härav är att a11tför frikostiga stat1iga stöd kan verka konserverande.

5.4 Prisregieringens samband med export och import av fisk

I prisregieringssystemet ingår även fisk som iandas i Sverige men som sedan exporteras, he1 e11er beredd. Härigenom pâverkas jämföreisepriserna, och därigenom pristiiiäggen, direkt av marknadspriserna i utiandet.

Det får betraktas som tveksamt att exportpriserna ska11 få påverka jämföreisepriserna när det finns en koppiing me11an stödet till fisket och konsumentintresset med en konsumentde1egation direkt invoiverad i överiäggningarna om stöd.

För färsk si11/strömming och torsk gä11er att de inhemska priserna genom grânsskyddet kan hå11as högre än exportpriserna. Konsumenterna får härigenom betaia de1s högre priser än vid fri hande1, de1s eventue11t stödja priserna om de är 1âga vid export.

Importerad fisk ingår inte i prisregieringen. Däremot krävs importiicens för vissa fisksiag. För oberedd siii/strömming och torsk tiliämpas vaniigen sådan iicens medan för andra fisksiag fri import råder i praktiken. För import av viksiag av frysta fiiéer kan tiiiämpas ett system med tigare importminimipriser. Syftet med dessa är att undvika en kraftig prissänkning för motsvarande fisksiag fiskade av svenska fiskare.

Systemet med importminimipriser har aidrig praktiserats. Sannoiikt kan det av handeispoiitiska skäi tiiiämpas endast vid extremt iåga importpriser, varför systemet inte kan sägas utgöra en integrerad dei av prisregieringen.

5.5 Svagheter i normprissystemet

Meningen med normprissystemet är att det ska11 vara ett riktvärde för en ersättning som täcker fiskarenas kostnader och ger dem en rimiig ersättning för arbetet. Av vad som ovan sagts framgår att fiskets effektivitet varierar meiian o1ika inriktningar och me11an 01ika fartygsstoriekar. Ett visst normpris kan därför inte sägas uppfyiia inkomstmâiet för aiia fisketyper. Detta har också medfört att regieringen har tiiiförts nya element, t ex öststatsstödet.

En ytteriigare svaghet i systemet är att det inte automa-

tiskt beaktar den växiande fisktiiigângen. För sâväi enskiida fiskare och fiskeiag som för heia näringen kan också fångsterna i förhåiiande ti11 gjorda insatser variera kraftigt. Är tiiigângen på fisk aiimänt god kan tiiiförsein antas bii rikiig och priserna iâga varvid pristiiiägg utgår, trots att det ekonomiska utbytet av fisket mycket väl kan vara gott även utan pristiiiägg.

Är det å andra sidan ont om fisk - biir små och fångsterna fisken får sökas iângt från hemmahamnen - blir tiiiförsein

sämre och priserna höga varvid pristiilägg inte utgår trots att iönsamheten kanske är då1ig.

5.6 Prisstöd ti11 export

I nuvarande reg1ering har framför a11t stödet ti11 exporten av si11 dragit stora kostnader. Det kan, som redan gjorts under punkt 5.4, diskuteras om export av fisk som iandats i Sverige ska11 ingå i regleringen. När normprissystemet infördes hade exporten av fisk mycket iiten betydeise (undantaget direktiandningar i ut1andet som inte kunde inordnas i systemet) och det ansågs då onödigt att kompiicera regieringen för att nâgra tusen ton si11 inte sku11e få dei av prisstödet.

Det är sjä1vk1art inget inhemskt konsumentintresse att en stor dei av prisstödet tiil fisket avser fisk som exporteras.

En avregiering av fiskexporten sku11e sannoiikt verka vitaiiserande för den svenska beredningsindustrin samtidigt som fiskerinäringen mer sku11e få anpassa sig ti11 den svenska marknadens efterfrågan. Kanske sku11e fångsterna av attraktiva fisksiag, som nu importeras, kunna öka om prisstödet ti11 exporten s1opades.

5.7 Fasta pristiiiägg

Fasta pristi11ägg utgår för vissa fisksiag för vi1ka normprissystemet inte ansetts tiiiämpbart. Fr 0 m regieringsâret 1981/82, då normprissystemet infördes, utgår fasta pristiiiägg för makri11, råräka, iånga och vissa s1ag av sötvattensfisk samt, fr 0 m regieringsåret 1985/86, även för kokräka. Fasta pristiiiâgg utgår oberoende av uppnådda marknadspriser och någon anpassning av stödet sker såiedes

inte 1öpande ti11 marknadsprisernas utveckiing. De fasta pristi11äggen har i stort sett räknats upp i takt med normpriserna.

För att fasta pristi11ägg ska11 kunna motiveras utifrân inkomstmåiet krävs att marknadspriserna ständigt, åtminstone i genomsnitt, är för Iâga och att stöd därför är motiverat. Något stöd för ett sådant synsätt finns inte. Pâ t ex makri11 och rârâka har ársmedeipriserna reg1eringsâren - varierat 1981/82 1985/86 betydiigt mer än jämförelsepriserna för normprissatta fisks1ag.

Systemet med fasta pristiiiägg måste därför ifrågasättas.

5.8 Internatione11a överenskommelser

5.8.1 Fiskvaror inom EFTA

Fisk, med undantag för konserver, frysta fi1éer och andra industriprodukter, ingår inte i EFTA-konventionen. Det innebär att gränsskydd i form av tu11ar och avgifter är ti11åtet, iiksom kvantitativa begränsningar. Sverige ti11ämpar vid import av fisk som nämnts ett licenssystem. För f1erta1et fisks1ag gä11er dock att 1icens inte behöver sökas vid import (s k genere11 1icens). Om ett svårt avsättnings1äge sku11e uppstå, kan dock för en stor mängd fisks1ag 1icens komma att krävas. I praktiken har import1icens ti11ämpats för färsk si11 och torsk. Jordbruksnämnden tar stä11ning från fa11 ti11 fa11 om import är nödvändig. Importiicens bevi1jas bara för kortare tid, van1igen högst en månad.

Eftersom fisk inte ingår i EFTA-konventionen kan också stat- 1iga stödâtgärder ti11ämpas utan att de andra EFTA-iänderna

kan framföra âsikter om snedvridning av konkurrensförhållandena.

I juni 1987 i Hamar antog enhälligt den parlamentariska EFTA-gruppen en resolution med innebörd att EFTA-ministrarna borde ta de nödvändiga mot stegen en fullständig liberalisering av den interna EFTA-fiskhandeln. Liberaliseringen borde kunna genomföras inom en tidsrymd âr. pâ 2-4

Vid EFTA-ministermötet i Tammerfors i juni 1988 i antogs princip parlamentarikernas förslag. Ministrarna beslöt att tillsätta en arbetsgrupp på statssekreterarnivâ med avsikt att undersöka möjligheten till konkreta rekommendationer för liberalisering i fisksektorn. Rapport skulle lämnas i juni 1989. I gruppens mandat ingick vidare att genomföra en djupgående analys av alla relevanta aspekter för på statsstöd att möjliggöra en bedömning av dessas handelsstörande effekter.

Från svensk sida har i arbetsgruppen framförts att kopplingen mellan en liberalisering av handeln och inskränkningar i lämnade statsstöd måste beaktas. Helst borde något mått tas fram för att mäta graden av statsstöd i de olika länderna. En fullständig liberalisering borde således enligt svensk uppfattning följas av av statsstöden inskränkningar för att inte konkurrensförhâllandena skall bli Enomöjliga. ligt EFTA-konventionen (skriven för industrivaror) och tolkningar till denna får statliga stöd inte tillämpas på ett sådant sätt att effekten av borttagandet av tullar etc motverkas.

Arbetsgruppens rapport består av tre delar, dels en beskrivning av arbetet inom gruppen, dels en ny bilaga E till EFTA-konventionen, dels kompletterande tolkningar av artiklarna 10, 13, 14 och 16 i konventionen.

E sägs att fisk och andra marina från den I bi1aga produkter 1 ju1i 1990, med vissa undantag, omfattas av konventionens artikiar. Så1unda kan Sverige vid risk för a11var1iga marknadsstörningar för si11 och torsk införa kvantitativa fram ti11 den 31 december 1993. Fin1and importrestriktioner får behå11a sin nuvarande vad gä11er strömming och reg1ering 1ax, men ska11 senast den 31 december 1992 presentera en tidtabeii för avskaffande av densamma. Vidare kan Sverige vad gä11er strömming införa kvantitativa importrestriktioner så iänge Finiand upprätthâ11er sin nuvarande regiering avseende denna produkt. I bilaga E sägs s1ut1igen att varje form av statsstöd ti11 fisksektorn, som inte överensstämmer med artike1 13 i konventionen, ska11 avveck1as senast den 31 december 1993.

Den nya toikningen av artike1 10 (kvantitativa importrestriktioner) säger att en med1emsstat från den 1 juii 1992 ska11 ha rätt att ianda, inbegripet förså1ja och distribuera, fisk och andra marina produkter pâ samma vi11kor som det egna 1andets fiskefartyg. En med1emsstat kan vägra 1andning av fisk från fiskkvoter av gemensamt intresse som inte omfattas av överenskomna kvotregieringar e11er 1iknande natione11a reg1eringar.

Den nya toikningen av artike1 13 (statsstöd) s1år fast att statsstöd inte får snedvrida konkurrensförhå11andena vid en fri handei. Fö1jande typer av statsstöd ti11 fisksektorn anses normait inte stå i överensstämmeise med konventionen:

- Genere11t stöd som inte har tili syfte att strukturera om fiskef1ottan. - Skattefördelar andra än de som direkt uppvâger de kostnadsnackde1ar som är förknippade med de specie11a vi11kor som gâ11er inom fisksektorn. - Socialt stöd om subventionsde1en i ett sådant stöd överstiger vad som tiiiämpas inom andra samhä11ssek-

torer med hänsyn taget till de speciella villkor som gäller inom fisksektorn.

Följande typer av statsstöd till fisksektorn anses normalt stå i överensstämmelse med konventionen:

- Stöd i form av ett lägsta tillåtet inhemskt förstahandspris för fisk samt möjlighet att inköpa överskott vid risk för allvarliga marknadsstörningar. - stöd Regionalt som är nödvändigt för att upprätthålla aktiviteter rörande fiske i regioner som mer än genomsnittligt år beroende av sådana aktiviteter och där inkomsten från fiske är klart under den för landet genomsnittliga inkomsten i fisksektorn. Sådant regionalt stöd får inte mer än uppväga de kostnadsnackdelar som finns i regionen jämfört med fisket i andra regioner. Medlemsstater som inför eller kvarhåller ett sådant stöd skall utförligt redovisa den regionala situation som motiverar detta stöd.

Vidare i tolkningen av artikel 13 att sågs den möjlighet som i dag finns i konventionen att generellt stödja för företag att skapa arbetstillfällen inte skall gälla för fisksektorn. Vidare skall för fisket inte tillämpas den möjlighet som i dag finns i konventionen att stödja som har mindre än företag 100 anställda.

Den nya tolkningen av artikel 14 (offentliga företag) säger att systemet med differentierade inte får försäljningspriser tillämpas på sådant sätt att det diskriminerar köpare och säljare från andra medlemsstater.

Den nya tolkningen av artikel 16 (etableringsrätt) säger att termen refererat produktionsföretag i Bergenöverenskommelsen inte skall innefatta fiskefartyg och fiskberedningsfartyg.

Schweiz får efter den 1 juli 1990 behâ11a sin nuvarande imvad viss sötvattensfisk. Detta förhâ11ande portregim gäiier ska11 dock vara föremä1 för översyn före den 1 januari 1993, tiii de pågående diskussionerna med EG. med hänsynstagande

EFTA:s statsministrar besiöt vid sitt möte i 0510 i mars 1989 att iiberaiisera handein med fisk och andra marina produkter från den 1 juli 1990. För svensk dei gä11er som nämnts att för siii och torsk kan införas vid risk importrestriktioner för a11var1iga marknadsstörningar fram tiii den 1 januari 1994.

Vid Osiomötet hävdade Sverige, 1iksom tidigare, att en förför frihandei med fisk inom EFTA är att det råder utsättning iikartade konkurrensförhâiianden inom fisksektorerna. De naturiiga förutsättningarna och tiiigången ti11 fiskevatten varierar emeiiertid me11an EFTA-iänderna, varför konkurrensförhäiiandena aidrig kan b1i he1t identiska.

5.8.2 Fiskvaror inom EG

I tidigare avsnitt har översiktiigt Iämnats en beskrivning av EG:s gemensamma fiskeripoiitik. Vad beträffar stöd ti11 fiskarena inom EG:s med1ems1änder gä11er en gemensam markfrån 1971. Den består i sina huvuddrag av nadsregiering standardkrav för marknadsföring och regier för producentorganisationer.

För de mest betyde1sefu11a fisksiagen faststäiis orienteringspriser (guideprices) Iiksom s k âtertagningspriser. Därutöver kan sjâiva, för att producentorganisationerna stabi1isera faststäila prisgränser under vi1ka de priserna, inte köper fångster från fiskare som ti11hör med1ems1ânderna.

av de överskott på fisk som uppkommer inom EG kan Export särski1t exportstöd. När Iägsta ti11âtna imfrämjas genom

portpris, referenspriset, underskrids kan importen beiastas med utjämningsavgifter varigenom kvantitativa begränsningar kan undvikas. Om tiilgången inom EG är otillräckiig kan tu11ar och avgifter på importen suspenderas. Så sker för närvarande t ex beträffande tonfisk och torsk.

Sveriges avtal med EG innebär bi a att EG tar ut en tu11 pâ svenska fiskprodukter. I samband med att frihandeisavtaiet me11an Sverige och EG ingicks år 1972 åtog sig Sverige ensidigt att suspendera tu11ar - och avgifter med samma verkan - för frysta fiskfiiéer, beredda e11er konserverade fiskprodukter och produkter av kräft- och biötdjur samt kaviar med ursprung i EG:s medlemsstater.

EG gav inte Sverige något motsvarande medgivande. Det innebär att svensk export ti11 EG av t ex färska och frysta fiskfiiéer, rökt fisk, si11- och skaldjurskonserver samt kaviar drabbas av normaia EG-tu11ar. EG-tu11arna på dessa för svenskt fiske - och för den svenska beredningsindustrin - varierar me11an 10 och 30 %. viktiga produkter

När de ensidiga tuiikoncessionerna gavs ti11 EG gjordes från svensk sida en koppiing ti11 EG:s friviiiiga, men som det då uppfattades, permanenta suspension av tuilen på färsk si11, ink1 fiiéer, och rätten för svenska fiskare att direktianda i Danmark. Denna koppiing erkändes aidrig av EG. När EG år 1982 utan förvarning återinförde tu11en på färsk si11 hotade man från svensk sida med att âterkaiia de ensidiga tulikoncessionerna. Detta hot verkstäildes dock aidrig. Från EG:s sida har man he1a tiden hävdat att de ensidiga tuiikoncessionerna är en dei av baiansen i frihandeisavtaiet och att Sverige f0rme11t sett visseriigen har rätt att återta koncessionerna men att detta sku11e tvinga EG att vidta motåtgärder för att återstäiia baiansen.

I samband med att EG utvidgades med Spanien och Portugai kom Sverige och EG år 1986 överens om att anpassa frihandeisav-

taiet från 1972 tiil den nya situationen. I detta s k anpassningsavtai upprepade Sverige sina ensidiga tuiikoncessioner och utvidgade dem ti11 att efter viss anpassningstid gä11a också för de nya EG-länderna.

Genom anpassningsavtaiet fick Sverige årligen tuiifrihet för 20 000 ton färsk si11 (ej fiiéer), 3 500 ton färsk torsk, kolja och grâsej samt 1 500 ton färska torskfiiéer. Vidare fick Sverige tuiifrihet för 60 ton kaviar, 250 ton beredda eiier konserverade siilprodukter och 200 ton andra beredda e11er konserverade fiskprodukter. För 120 ton frysta, skaiade räkor nedsattes tuiisatsen från 20 tiil 7,5 %.

För dessa tuiikoncessioner från EG fick Sverige betaia genom att ge EG 2 500 ton torsk och 1 500 ton strömming i årliga fiskekvoter i Östersjön utöver de kvoter som föijer av det normala och i princip baianserade utbytet av fiskekvoter me11an Sverige och EG.

EG-tu11en innebär sjäivfaiiet att svenska fiskprodukter biir dyrare i EG-iänderna än motsvarande produkter som tiiiverkas inom EG - e11er i andra iänder utanför EG som iyckats förhandia sig tili bättre vi11kor än Sverige. För svenska exportörer av dessa produkter innebär tuiisituationen att man inte kan konkurrera på EG-marknaden på lika vi11kor och därför mer eiier mindre är utestängda från en stor och viktig marknad för fisk och fiskprodukter.

Om man studerar handeisstatistiken framgår att Sveriges export ti11 EG i första hand består av färsk, obearbetad fisk. Exporten av industrieiit beredda fiskvaror ti11 EG är iiten. Sveriges import frân EG består däremot i hög grad av färdiga produkter.

Detta förhåiiande iiiustrerar effekterna av tuiisituationen. Den svenska fiskeindustrin har inte möjiighet att framgångsrikt konkurrera med sina produkter på EG-marknaden. Eftersom

färsk, oberedd fisk i högre grad än färdiga produkter är tullfri till den gemensamma marknaden kan däremot färsk fisk tämligen obehindrat exporteras när EG-industrin efterfrågar råvara.

Av vad som ovan redovisats beträffande de internationella överenskommelserna framgår i första hand att situationen inom EFTA kommer att förändras radikalt. överenskommelsen mellan EFTA:s statsministrar i Oslo innebär att handeln med fisk liberaliseras från den 1 juli 1990. De övergângsordningar som gäller för nedtrappning av statsstödet till fisksektorn innebär för svensk del bl a att normprissystemet, med den nuvarande finansieringsformen, måste utmönstras senast den 1 januari 1994.

Gentemot EG står svensk fiskenäring i en svagare situation. En förutsättning för en pâ sikt livskraftig, effektiv och lönsam svensk beredningsindustri är dock att Sverige i sina förhandlingar med EG kan förmå den gemensamma marknaden att reducera, eller helst helt suspendera rådande tullsatser för fiskprodukter. En sådan utveckling skulle självfallet också positivt komma svenska fiskare tillgodo.

5.9 Den regionala fiskeriadministrationen

Utredningen om samordnad länsförvaltning presenterade i januari 1989 sitt betänkande (SOU 1989:5). Fiskenämnderna är en av de länsnämnder som berörs av utredningens förslag. Förslagen innehåller flera olika lösningar för förtroendemannainflytandet över fiskefrågorna. Till de obligatoriska nämnderna som föreslås i utredningen hör en lantbruksnämnd där även frågor rörande fisket skulle behandlas. Utredningens förslag möjliggör antingen att en särskild fiskenämnd inrättas i de län där fiskenäringen är av stor betydelse eller att fiskefrâgorna behandlas i en lantbruksnämnd eller nämnd för areella näringar.

Utredningens förslag innebär att ansvaret läggs på respektive län att ta ställning till hur fiskefrågorna organisatoriskt skall hanteras. Fiskefrågornas betydelse för turistnäring, landsbygdsutveckling och levande skärgård kan inverka på ett sådant ställningstagande.

Fiskeristyrelsen har i sitt remissyttrande över nämnda utredning avvisat förslaget att fiskenämnderna skall ingå i den nya länsförvaltningen. Samtliga fiskenämnder utom en avstyrker förslaget. Fiskeristyrelsens uppfattning är att fiskefrågorna skulle vinna på att även fortsättningsvis hanteras inom ett sammanhâllet fiskeriverk. Styrelsen anför flera skäl för denna uppfattning.

Enligt styrelsen har Fiskenämnderna, som inrättades år 1977, fungerat bra. Fiskenämnderna kan som små organ ofta arbeta med okonventionella metoder, men är samtidigt beroende av den samlade kunskap som finns inom fiskeriverket.

Styrelsen pekar också på den delegering gällande stödfrågorna till yrkesfisket som i betydande omfattning har skett till fiskenämnderna.

Vidare anför styrelsen att en mângfacetterad rådgivning lämnas från fiskenämnderna till enskilda, organisationer och myndigheter.

Ett annat skäl som styrelsen anför mot utredningens om samordnad länsförvaltning förslag är den kompletterande verksamhet som i dag bedrivs mellan fiskeriverkets centralt och regionalt placerade personal. Fiskenämnderna med sina nära kontakter med enskilda yrkes- och fritidsfiskare, vattenbrukare och fiskevattenägare samt deras organisationer liksom med kommuner och berörda länsorgan fungerar enligt styrelsen som ett brett nätverk och länkas på ett naturligt sätt samman med den expertis som finns vid exempelvis laboratorierna.

Fiskeriutredningen har vid hearings med representanter för fiskeristyrelsen och fiskenämnderna konstaterat att en viss oklarhet råder vad gäller styrning, ansvar och ledning mellan den centrala och den regionala nivån. Vid handläggningen av vissa frågor, såsom t ex stödgivningen till yrkesfisket, år det enligt utredningens uppfattning oklart var i organi› sationen beslutsfunktionen ligger. Här kan sägas att en form av dubbelkommando föreligger.

Regeringens direktiv till utredningen uttrycker riktlinjer vad gäller vissa av fiskenämndernas nuvarande uppgifter. I direktiven att -- -- -- de nuvarande mera lokala sägs uppgifterna för fritidsfisket m m bör i fortsättningen kunna överlämnas till kommunerna.

Inom fritidsfisket är fiskenämndernas uppgift främst att driva på och samordna. Nämnderna kan lämna bidrag till fiskevârdsåtgärder. Fisket spelar en stor roll som fritidssysselsättning. Det är ocksâ en viktig komplettering till andra fritidsaktiviteter. Fritidsfisket är en viktig del i uppbyggnad av en aktiv turistverksamhet. I glesbygder kan fisketurism medverka till att skapa förutsättningar för en bibehâllen och ökad bosättning. Lokalt är det framför allt fiskeorganisationer och kommuner som kan tillgodose allmänhetens intresse för fritidsfiske. I syfte att öka tillgången pâ fiskevatten har regeringen tidigare i proposition (l980/ 81:153) om åtgärder för att främja fritidsfisket föreslagit att skötseln av de statliga fiskevattnen i så stor utsträckning som möjligt bör överlåtas till framför allt frivilliga organisationer och kommuner.

Eftersom frågor om fritid och turism är nära knutna till den lokala nivån är det en naturlig utveckling att frågor om fritidsfiske bör ses som en kommunal angelägenhet. Inom den kommunala organisationen är det vanligtvis de fakultativa fritidsnämnderna som har hand om frågor som rör fritidsfisket.

Eniigt kommunförbundet är kommunerna redan i dag i hög grad inbiandade i frågor som rör fritidsfisket. Exempei på sådana frågor är kaikning av sjöar och bidragsgivning i samband härmed samt frågor som rör biidandet av fiskevårdsomrâden. Eniigt företrädare för kommunförbundet är det därför en utveckiing i rätt riktning att i fortsättningen se fritidsfiskefrâgorna som en kommunai angeiägenhet. Dock uttrycks en viss skepticism vad gäiier de kostnader som är förknippade härmed.

Det kan av den gjorda redovisningen konstateras att utredningen om samordnad iänsförvaitning är av den uppfattningen att fiskefrâgorna har många koppiingar tiii verksamheter som iänsstyreisen ansvarar för och därför borde ingå i den nya Iänsmyndigheten.

Fiskeristyreisen hävdar å sin sida att fiskefrågorna bäst tiiigodoses genom att hanteras av en centrai myndighet med regionaia organ. Om en samordnad iänsförvaitning genomförs är det dock eniigt styre1sen viktigt att även fiskefrâgor handhas inom den nya organisationen och att fiskets intres-

sen inte underordnas iantbrukets.

Ytteriigare ett aiternativ som eniigt fiskeriutredningen bör övervägas är att heit avveckla fiskenämnderna. De frågor som rör yrkesfisket och som i framtiden kräver en decentraiiserad administration borde kunna handhas av fiskeristyrelsens utredningskontor.

Fiskenämndernas nuvarande kompetens rörande fiskevârd borde kunna byggas upp inom fiskeristyreisens utredningskontor.

Fiskeriutredningens aiternativ kan framhåiias av fiera skäl. Vid en kommunaiisering av fiskenämndernas nuvarande mera 1oka1a uppgifter för fritidsfisket försvinner deiar av fiskenämndernas nuvarande arbetsuppgifter. Ytterst borde

frågan ställas om fritidsfiske och därmed sammanhängande frågor är en statlig angelägenhet och därför i framtiden behöver en länsanknytning.

Vad gäller yrkesfiskefrâgor kan även fortsättningsvis finnas behov av en decentraliserad förvaltning. Fiskerinäringens storlek är emellertid i dag begränsad och de län där näringen är av stor betydelse är framför allt koncentrerade till delar av väst-, syd- och sydostkusten. Fiskeristyrelsens utredningskontor borde därför i framtiden väl kunna tillgodose de krav som ställs på en decentraliserad förvaltning på yrkesfiskets område.

5.10 Fiskeriadministrationens kostnader

Enligt utredningsdirektiven ifrågasätts utformningen av den statliga administrationen på fiskets område, bl a med hänsyn till fiskenäringens begränsade storlek.

För att få en grov uppskattning av de statliga administrationskostnaderna på fiskets omrâde, jämfört med motsvarande kostnader för jordbruket, har utredningen med statskontorets hjälp gjort en schabloniserad beräkning av dessa kostnader.

För innevarande budgetår är fiskeristyrelsens förvaltningsanslag ca 39 miljoner kronor. Fiskenämndernas förvaltningsanslag är ca 9 miljoner kronor, alltså sammanlagt ca 48 miljoner kronor.

Sveriges Fiskares Riksförbund har i dag ca 4 400 medlemmar, varför administrationskostnaden per yrkesfiskare skulle uppgå till ca 11 000 kronor.

Lantbruksstyrelsens förvaltningsanslag är ca 62 miljoner kronor medan motsvarande anslag för lantbruksnämnderna är ca

237 miljoner kronor, alltså sammantaget ca 299 miljoner kronor.

För att få en uppfattning om administrationskostnaden per lantbrukare har här använts antalet lantbrukare som har en areal större än tvâ hektar och som deklarerar inkomst från jordbruksfastighet. Enligt denna definition uppgår antalet lantbrukare till ca 100 000. Administrationskostnaden per lantbrukare skulle härmed vara ca 3 000 kronor.

I dessa schablonberäkningar har inte jordbruksnämndens förvaltningskostnader tagits med. Detta för att förenkla beräkningarna eftersom nämnden administrerar pris- och marknadsregleringen inom både jordbrukets- och fiskets område.

Invändningar kan göras mot den använda definitionen av antalet yrkesfiskare respektive antalet lantbrukare. Exempelvis kan hävdas att de ca tvâ miljoner människor som någon gång under âret utövar fritidsfiske borde tas med i beräkningen eller att administrationskostnaderna för fritidsfisket i stället borde undantas.

6 KONSEKVENSER AV FÖRÄNDRINGAR I NUVARANDE STÖDSYSTEM

6.1 Prisstödets betydeise

Under regieringsâret 1987/88 uppgick prisregieringens kostnader ti11 totait 116,6 miijoner kronor. Härav utgjorde 59,7 miijoner kronor direkta prisstöd ti11 fiskare. Även överskottshanteringens kostnader om 15 miijoner kronor utgör i princip ett direkt prisstöd. Totait sku11e såiedes prisstödet ha uppgått ti11 ca 75 miijoner kronor regieringsâret 1987/88.

Satt i reiation ti11 fiskets totaia fângstvärde, ca 730

miijoner kronor, exkiusive prisstöd, utgör prisstödet ett tiiiägg av ca 10 %. Denna intäkt sku11e sâiedes fa11a bort om prisstödet heit siopades. För näringen totait bör därför prisstödets betydeise inte överdrivas.

Prisstödet ti11 fisket är dock för närvarande i praktiken främst ett stöd ti11 siiifisket. I direkt prisstöd samt överskottshantering erhö11 si11 och foderfisk (som i huvudsak består av si11) regieringsáret 1987/88 ca 60 miijoner kronor. Fångstvärdet, exki utiandsiandningar, uppgick tili ca 120 miijoner kronor, d v s prisstödet utgjorde ett tiliägg av ca 50 %.

Det år a11tsâ främst de som fiskar si11 och foderfisk som får ett intäktsbortfaii om prisstödet siopas. Storieken härav är beroende av hur viktigt detta fiske är för var och

en, d v s hur stor andel av ett helârsfiske som sill- och foderfisket utgör.

Den följande analysen bygger på Svensk Fisks s k ADB-statistik. Uppgifterna avser saltsjöfisket. Värdet av utlandslandningar ingår ej. Prisstödet avser endast egentliga pristillägg, d v s rörliga och fasta pristillägg, regionala pristillägg samt pristillägg för statshandelsexport och för foderfisk. överskottsstödet ingår inte i prisstödet utan i avräkningsvärdet.

Enligt ADB-statistiken uppgick det redovisade avräkningsvärdet i saltsjöfisket regleringsâret 1987/88 till 720,3 miljoner kronor. Härav svarade icke licensierade fiskare för 52,5 miljoner kronor, eller ca 7 %.

För det licensierade saltsjöfisket uppgick avräkningsvärdet till 667,8 miljoner kronor regleringsâret 1987/88 och pristilläggen till 58,1 miljoner kronor. Pristilläggen utgjorde således ca 8,5 % av avräkningsvärdena.

För det licensierade lagfisket, vad gäller saltsjöfisk, ger pristillägget ett intäktspâslag av ca 9 %. För syd- och ostkusten är tillägget högre. Konsumtionssill har här högre relativa pristillägg än på västkusten beroende främst på större andel liten sill i fångsten. För liten sill är pristillägget normalt högre än för stor sill samtidigt som avräkningspriset är lägre.

För ensamfiskare är pristilläggen av mindre betydelse än för lagfisket. Ensamfiskare är i större utsträckning inriktade på ej pristilläggsberättigade fiskslag, som ål och lax, samt på torsk, som de senaste åren inte givit några pristillägg.

Stödet till statshandelsexport och till foderfisk kommer nästan helt västkusten till godo, medan det regionala pris-

ti11ägget på konsumtionssili endast utgår på syd- och ostkusten.

Silifisket är som ovan nämnts det fiske som sku11e drabbas hårdast vid en totai avreg1ering. Sett utifrån genomsnittsta1 sku11e syd- och ostkusten drabbas hårdare än västkusten. För de båda kuststräckorna gä11er att si11fisket utgör mer än en fjärdedei av totaiintäkterna i 1agfisket.

Siilfisket är dock ganska koncentrerat. En indeining av de heltidsfiskande iagen efter fiskeinriktning visar att det främst är s k siiifiskare och kombinationsfiskare som erhâi- 1er betydande pristiiiägg. Med kombinationsfiske avses som tidigare nämnts att silifiske kombineras med annat fiske. Siiifisket ska11 då utgöra meiian 25 och 80 % av det totaia avräkningsvärdet.

Sammaniagt 133 heitidsfiskande fiskeiag, 47 si11fiske1ag och 86 kombinationsfiskeiag, svarade regieringsáret 1987/88 för 26 % av avräkningsvärdet och 71 % av pristi11äggen för samt- 1iga fiskeiag. Dessa fiskeiag svarade för nära 80 % av 1agfiskets totala avräkningsvärde för si11 och foderfisk. Det är sâiedes främst dessa fiskeiag, 12 % av samtiiga fiskeiag respektive 23 % av de heitidsfiskande iagen, som sku11e drabbas av mer betydande intäktsbortfaii om prisstödet helt upphörde. Grovt uppskattat berörs ca 900 fiskare.

Pristi11äggen har som nämnts större betydeise för siilfiske- 1agen på syd- och ostkusten än pä västkusten. Förkiaringen härti11 är de regionaia pristi11äggen samt att foderfisket, där pristiiläggspåsiaget är 1ägre än för konsumtionssili, är av 1iten betydeise på syd- och ostkusten jämfört med på västkusten. För kombinationsfiskare är pristiiläggen mer lika på de o1ika kuststräckorna.

För andra fiskare än si11- och kombinationsfiskare, d v s fiskfiskare, räkfiskare och övrigfiskare, är pristiiiäggens

andel av avräkningsvärdena i storleksordningen 2-5 %. För nämnda fiskeinriktningar - totalt 445 heltidsfiskande lag är således pristilläggen av mindre betydelse, åtminstone genomsnittligt sett.

På syd- och ostkusten utgörs sillfiskeflottan av relativt små enheter, medan pâ västkusten motsvarande flotta består av stora enheter. Pristilläggen för de största enheterna uppgår till i genomsnitt närmare en miljon kronor per fartyg. Andelsmässigt är dock pristilläggen störst för de mindre enheterna. Ett helt slopat prisstöd skulle därför relativt sett främst påverka dessa mindre enheter. Antalet enheter där pristillägget utgör runt hälften av avräkningsvärdet är ca 27 st, varav 22 återfinns på ostkusten.

Kombinationsfisket är pâ alla kuststräckor fördelat på fler bruttotonklasser. Pristilläggens andel av avräkningsvärdet är i allmänhet runt 20 %. Av störst betydelse är pristilläggen för det medelstora tonnaget på västkusten (28 %) och det minsta tonnaget på syd- och ostkusten (runt 30 %).

6.2 Lägsta- och överskottspriser

För normprissatta fiskslag och torsk samt för makrill och kokräka fastställer Svensk Fisk lägstapriser och överskottspriser.

Lägstapris är det lägsta försäljningspris som förstahandsmottagare får tillämpa vid sin försäljning av oberedd fisk till human konsumtion. Priset skall avse varan fritt säljaren och inkludera förutom fisken även prisregleringsavgift, emballage och erforderlig is.

Den fisk och kokräka som inte kan säljas till minst lägstapris övertas av Svensk Fisk till överskottspris.

Överskottspris är det pris som Svensk Fisk betalar till

förstahandsmottagaren för den fisk som föreningen övertar.

Överskottspriset är föreningens inlösenpris för en fullgod

vara inklusive emballage och erforderlig is.

Pristillägg utgår endast för fisk som sålts till minst lägstapris.

Syftet med lägstapris och principen i stort för hur detta skall fastställas redovisas i prop 1977/88:1l2, s 83, där departementschefen anför bl a följande:

En lägsta prisnivå bör liksom hittills upprätthâllas

för den fisk som säljs pâ marknaden. Fisk som inte kan

säljas till lägstapris bör övertas av regleringsföreningen Svensk fisk. För fisk som övertagits bör föreningen betala ett s.k. överskottspris. Lägstapris och överskottspris bör fastställas av Svensk fisk. I samband med att lägstapris fastställs bör föreningen eftersträva att avsättningen av fisk i största möjliga utsträckning främjas och att kostnaderna för prisregleringen blir så låga som möjligt.

En restriktion när det gäller lägsta- och överskottspriserna är de belopp som Svensk Fisk disponerar för överskottshanteringen. Enligt den överenskommelse som träffats för budgetåret 1989/90 och som antagits av riksdagen gäller att överskottspriset får uppgå till högst 75 % av lägstapriset (prop 88/89:102).

Före normprissystemets tid fanns minimipriser och garantipriser som motsvarade nuvarande lägsta- och överskottspriser. Stödet till fisket bestod då i att priset på marknaden hölls uppe genom minimipriserna och att partier som inte kunde säljas var garanterade ett garantipris.

En kritik mot detta system var bi a att betydande kvantiteter drogs undan från marknaden varigenom regieringen orsakades stora kostnader. För näringens utövare var det givetvis ett intresse att hå11a uppe minimi- och garantipriserna.

Syftet med normprissystemet är bi a att priserna skall styras mer av marknaden än tidigare samtidigt som fisket får en trygghet genom de rörliga pristiiiäggen.

Man borde då kunna toika propositionens (1977/782112) tidigare redovisade skrivning om iägstapriserna så att iägstapriserna ska11 anpassas tili marknadens mer normala pris, men att de ska11 förhindra att fisk direkt dumpas på marknaden om tiiigången överstiger efterfrågan. Fisk är en extrem fârskvara varför, om tiiigången är större än efterfrågan, priset sku11e kunna b1i mycket 1ågt utan att för den sku11 så värst mycket mer sku11e kunna avsättas.

I den föijande diskussionen förutsätts att pristiiiäggen siopas. Frågan är då vad effekterna sku11e b1i om iägstaoch överskottspriserna behå11s e11er avveckias.

6.2.1 Lägstaprisregieringen siopas

A11t marknadsregierande skydd sku11e då försvinna och ti11fä11igt stor tiiigâng på fisk skulie teoretiskt sett kunna resuitera i rena bottenpriser.

Man kan dock anta att näringen sjäiv sku11e försöka undvika detta. I dag faststäiier näringens egna intresseorganisationer på västkusten iägstapriser för oregierade fisksiag. Här är det dock fråga om små kvantiteter.

Större mottagare styr redan i dag tiiiförsein av främst si11. Båtarna har i dag kommunikationsmöjiigheter med sina

mottagare. Man styr sorteringen så långt möjiigt efter vad som går att säija. Varierande mängder småsi11 sorteras som fodersi11 beroende på vad som kan avsättas tili konsumtion.

Inget torde hindra att mottagare kommer överens med sina fiskare om egna lägsta ti11âtna priser och att det som inte kan säijas ti11 dessa får gå som foderfisk he11re än att pressa marknadspriserna.

Ett totait avskaffande av lägstaprisregieringen sku11e med största sannoiikhet driva fram en ökad av organisation fisket, kanske en koncentration ti11 färre och större mottagare och ti11 ökad styrning av fisket ex kontrakt genom t me11an fiskare - förstahandsmottagare industrier/grossister.

Fiskare och mottagare är i dag antaismässigt färre än när den nuvarande regleringen en gång infördes och möjiigheterna tiii styrning därmed större. Även små båtar kan i ha modag biiteiefon och stå i kontakt med sina Branschen mottagare. bör sâiedes i dag ha en större möjiighet att tiiivasjäiv rata sina intressen än vad fa11et var den gången regieringen infördes.

En situation heit jämförbar med den otrygghet för fiskare som râdde innan regieringarna en gång skapades sku11e sâiedes knappast âteruppstå om regieringarna i heit dag siopades.

6.2.2 Lägstaprisregieringen bibehå11s

Om man förutsätter att pristiiiägg eniigt nuvarande system upphör, men att en

iägstaprisregiering med överskottspriser

finns kvar, kan man tänka två vi1ka sig varianter, översiktiigt beskrivs nedan.

6.2.2.1 Rörliga lägsta- och överskottspriser

Ett ät t ex en regleringsförening att inom en av uppdrag statsmakterna fastställd beloppsram kunna variera lägstaskulle i huvudsak innebära en återgång till vad som priser före det nuvarande normprissystemets införande. gällde

Statsmakterna skulle få tilldela föreningen ett fast belopp, helst med möjlighet att spara ej âtgângna medel till senare år (konjunkturutjämningsfond). Föreningen skulle sedan få och överskottspriserna med hänsyn till markanpassa lägstanaden och tilldelat belopp.

Med ett sådant system skulle man troligen från fiskets sida sträva efter att sätta så höga lägsta- och överskottspriser som möjligt, samt givetvis skapa ett tryck på statsmakterna att tilldela så stora belopp som möjligt till överskottshan- Vid fastställande av lägstapriser skulle det dock teringen. vara nödvändigt att beakta omvärldens priser, vilket skulle motverka tendensen att pressa upp lägstapriserna.

Under tid var det legaliserat att söka minimiprissystemets hålla en högre prisnivå i Sverige än i omvärlden. Lägstapri- - för den svenska marknaden serna var differentierade högre än för export. Beredningsindustrin kunde få prisutjämningsi viss för att deras råvarupriser hölls bidrag utsträckning uppe samtidigt som de mötte importkonkurrens på sina färdigprodukter.

Skulle man önska en legaliserad prisdifferentiering i syfte att stödja de svenska fiskarenas avräkningspriser skulle krävas att även importen blev föremål för förmodligen med lägstapriser, som kunde varieras. Detta torde reglering dock vara att införa om grunden för pris-

knappast möjligt

skulle vara en lâgprislinje. Det skulle i regleringen stället innebära fisk. Sá en slags högprislinje på färsk

sou 1989:56 117

är fri kan inte t ex beredningsindustrin beiänge importen taia mer för sin råvara än motsvarande industri i utiandet.

6.2.2.2 Fasta iägsta- och överskottspriser

Ett andra aiternativ är att en myndighet faststä11er iägstasom är fasta för en iängre Så och överskottspriser period. är fa11et i EG, där man, viiket tidigare nämnts tiiiämpar ett system med orienteringspriser och återtagspriser. EG:s âtertagspris gä11er normait också som iägsta tiilâtna

importpris (s k referenspris).

EG:s system innebär dock för fiskarena inte någon absoiut garanti för att erhâiia dessa orienterings- och âtertagssköts av producentorganisationer som i priser. Regleringen sin inom vissa gränser, kan avvika från av EG prissättning, centrait satta och som de1vis finansierar sin verkpriser samhet med mede1 frân EG:s fonder, men främst med avgifter från ansiutna fiskare.

I ett med fasta lägsta- och överskottspriser, satta system för t ex ett år i taget, kan man tänka sig en anknytning ti11 EG:s nivåer. Viktigt är dock att man inte gör ovi11korutfästeiser. Exempeivis kan ett orubbiigt Överskottsiiga som visar vara för högt i förhâiiande til] pris på si11, sig marknadsiäget, innebära stora överskott och höga kostnader.

Sku11e en bibehâ11en iägstaprisregiering föredras, men s10i övrigt, sku11e en m0de11 kunna vara att en pat prisstöd får en viss röreisefrihet att iöpande reg1eringsförening ti11âtna pris men att en myndighet faststäijustera iägsta ler en ti11 väridsmarknadspriserna reiaterad högsta nivå på Detta sku11e förhindra att priserna sätts iâgstapriset. a11tför i ett gynnsamt marknadsiäge och att överskottshögt medei då förbrukas i onödan.

sou 1989:56 119

7 UTREDNINGENS FÖRSLAG

7.1 Aiimänt

Avregieringar och utveckiing av fri handei meiian iänder har under iáng tid varit en rådande internationeii uppfattning. Den fria handeins betydeise för oiika iänders utveckiing och väistánd visade sig snart efter andra väridskrigets siut. Inom ramen för samarbetsorganet GATT har sedan många år successivt utveckiats en aiitmer iiberaiiserad syn på ett internationeiit förenkiat varu- och tjänstefiöde. Det råder en a11män uppfattning om att oiika iänders tiiiväxt bäst främjas av om länderna kan utnyttja sina komparativa fördeiar.

Sedan nâgra år förs i Sverige en diskussion om avregieringar pâ ett inte obetydiigt anta] poiitikomrâden. Vaiutaregieringen - för att ta ett exempei på en gammai kristidsregiering - är nu praktiskt taget heit avskaffad. Jordbruks- och bostadspoiitikens regieringar är ännu mycket påtagiiga men ifrågasatta. Här rör det sig, tili skiiinad från situationen inom yrkesfisket, om tiotais miljarder kronor i statiigt stöd âriigen. Det tycks numera råda en bred poiitisk uppfattning om att regieringar snedvrider marknadskrafterna i sådan utsträckning att de motverkar önskade positiva verkningar. Man önskar aiimänt sett iåta marknadskrafterna verka fritt så iângt som det är sociait acceptabeit.

Närmast tiil hands iigger naturiigtvis att anta att regieringarna när de infördes syftat tiii ett stöd för konsumenterna men även som en säkerhet för producentiedet. Erfaren-

heten har emeliertid visat att regieringarna under gångna perioder i många fa11 har utvecklat en marknad där producentstyrkan kommit att väga över konsumenternas intressen.

Regieringsekonomin inom svensk fiskepoiitik är ett exempei på en regiering som efter hand kommit att utveckias i a11tför hög grad ti11 ett skydd för producentintresset. Liksom på jordbrukets omrâde stöds näringen via priserna. Även om fisket - ti11 ski11nad från jordbruket - verkar inom en marknad där vâridsmarknadspriserna har ett bredare genomsiag, finns ins1ag i dagens fiskprisregiering som knappast gagnar någon annan än producenten.

Detta faktum ieder utredningen ti11 siutsatsen att förändringar bör vidtas.

7.2 Förändringar inom mâi/mede1-hierarkin

Utredningen har i tidigare kapitei redovisat gäliande mâi för fiskepoiitiken och hur dessa i praktiken kommit att uppfy11as. Därvid har utredningen funnit att det knappast går att utveckia fiskepoiitiken - med uppfyiinad av utredningsdirektivens krav på att det övergripande måiet för fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop 1984/85:143 ska11 utgöra en utgångspunkt - om det inte genomförs en prioritering b1and de i propositionen beskrivna de1mâ1en. Den sammanfattning som åsyftas i direktiven borde främst gä11a det avsiutande stycket i propositionens avsnitt 2.2, Fiskeripoiitikens mâ1. Här gör föredragande departementschefen en beskrivning av de grundiäggande insiagen i fiskepoiitiken. Utredningen kan av detta uttaiande av föredraganden inte finna annat än att mâien anses vä1 avvägda och bör gä11a även i fortsättningen. Utredningen noterar emeiiertid att departementschefen för sin dei betonar konsumentmåiet genom att särskiit poängtera Iivsmedeisförsörjningen

och produktionen av för landets befolkning viktiga förnödenheter.

Utredningen har mot bakgrund av vad som anförts i främst kap 4 och 5 tagit ställning för att konsumentmålet bör ges en starkare ställning utan att för den skull något av de övriga delmålen lämnas obeaktade i den slutgiltiga sammanvägningen. Den framtida fiskepolitiken bör därmed innehålla sådana medel som gynnar utvecklingen av en så långt möjligt fri marknad pâ fiskets omrâde. Därmed kan i högre utsträckning än som i dag är fallet de svenska konsumenterna erbjudas den fisk de efterfrågar till priser som sätts under marknadsmekanismens påverkan. Utredningen anser att konsumentmålet ges denna starkare ställning om konsumenternas agerande på marknaden får ett starkare och mera direkt genomslag gentemot fiskarenas inriktning av fångsterna.

Med ovan nämnda utgångspunkt som underlag vid bedömning av behovet av framtida stöd för yrkesfisket bör enligt utredningens mening de största bristerna inom gällande regleringssystem kunna mönstras ut. Sålunda anser utredningen att framtida stödsystem måste vara utformade så att fångster utöver vad den inhemska marknaden behöver inte kan komma ifråga för särskild ersättning i annan utsträckning än vad ett normalt skydd för oseriös dumpning eller extrema marknadssituationer innebär. Vidare anser utredningen att en sådan inriktning av stödet borde begränsa yrkesfiskets intresse av investeringar i tonnage och redskap som för sin lönsamhet är beroende av sådant stöd som i dag utgår till foderfisk och den särskilda öststatshandeln.

7.3 Särskilda förutsättningar

Sedan utredningen mottog direktiven för översynsarbetet har det på det internationella planet inträffat händelser som utan tvekan måste beaktas av utredningen även utan särskilda

tiiiäggsdirektiv. I samband med EFTA-statsministrarnas möte i 0510 i mitten av mars månad i år ti11kom en överenskommelse som gör det omöjiigt för Sverige att gentemot EFTA-1änderna bibehå11a gäiiande prisregieringssystem, i vart fal] i den de1 det gälier systemets finansiering. Sverige kan inte efter ingången av år 1994 finansiera stödet för yrkesfisket med den nu tiiiämpade sexprocentiga avgiften på a11 i Sverige iandad och importerad fisk.

EFTA-besiutet innebär att även fisk och fiskprodukter ska11 bli en frihandeisvara och att den kommande iiberaiiseringen inte endast ska11 omfatta gränsskydd, såsom tu11, utan även innefatta en utmönstring av handeissnedvridande statsstöd och konkurrensregier. Eniigt EFTA-överenskommelsen kan Sverige - vid befarade aiivarliga marknadsstörningar - införa importrestriktioner för si11 och torsk med tiiiämpning fram ti11 den 1 januari 1994. Tiden fram ti11 detta datum anses ti11räck1ig för att erforderiiga anpassningar inom yrkesfisket -- -- -kan genomföras. Restriktionen a11var1iga marknadsstörningar måste toikas så att det i en normai marknad inte tiiiämpas några importrestriktioner, utan att sådana åtgärder är avsedda för extrema marknadssituationer.

EFTA-överenskomme1sen innebär vidare att export genom direkt- Iandning av fisk inom EFTA biir ti11åten från den 1 juii 1992. Fiskeriutredningen anser att det bör övervägas om direktiandningar även från andra Iänder bör tiilåtas från samma datum.

7.4 Nya förutsättningar kräver nytt stödsystem

Med tiiiägg tili och sammanfattning av vad som ovan anförts gäller eniigt utredningens bedömning följande utgångspunkter för den framtida fiskepoiitiken, vad avser yrkesfisket.

Det övergripande målet för fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop 1984/85:l43 skall även framdeles utgöra grund för näringen.

Enligt utredningens mening måste en prioritering av de fiskepolitiska delmålen genomföras. Konsumentmâlet bör därvid sättas främst.

Fisk och fiskprodukter blir fr 0 m den 1 juli 1990 frihandelsvaror inom ramen för EFTA-konventionen. Av detta skäl måste nuvarande prisregleringsavgift avvecklas senast den 31 december 1993. Då denna finansierar hela normprissystemet anser utredningen att systemet bör avvecklas och ersättas av stöd med alternativ finansiering.

Sverige medges att i extrema marknadssituationer tillämpa kvantitativa regleringar för sill och torsk fram till den 1 januari 1994. Sverige kan vidare tillämpa kvantitativa regleringar vad gäller strömming från Finland så länge Finland behåller sin nuvarande reglering.

Gentemot EG och andra länder utanför EFTA kan Sverige även framdeles behålla en avgift på import och direktlandningar. Även för egna landningar kan självfallet en avgift behållas. Importen från EFTA skulle därmed få en gynnsammare behandling än bl a inhemska landningar.

För att skydda det svenska yrkesfisket från främst oseriös dumpning bör enligt utredningens mening ett system med lägsta tillåtna priser och inlösen av överskott behållas från dagens prisreglering.

Ur regionalpolitisk synpunkt torde yrkesfiske även framdeles vara av relativt stor betydelse för männi-

skors försörjning iängs vissa kuststräckor. Detta förhá11ande kräver eniigt utredningens uppfattning att yrkesfisket kan stödjas regionaipoiitiskt.

8. För att underiätta yrkesfiskets framtida behov av successiv strukturrationaiisering bör eniigt utredningens mening möjiighet finnas ti11 sådant stöd som i dag motsvaras av fiskeriiån, skrotningsbidrag och investeringsbidrag.

9. Det måste beaktas att EG skyddar sitt fiske med hjäip av tu11ar. Vidare stödjer EG sitt fiske genom tiiiâmpning av minimipriser och garantipriser vid överskott. EG ti11ämpar också regionaia stöd samt ger bidrag och ián ti11 strukturinvesteringar.

När det gä11er det övergripande mâ1et för fiskepoiitiken kan utredningen konstatera föijande.

Det s k produktionsmäiet kommer i större utsträckning än vad som för närvarande är failet att tiiigodoses genom de förändringar i fiskepo1itiken som här föresiâs. Produktionsmâiets yttre begränsningar kommer i framtiden att faststä11as av vad å ena sidan våra fiskevatten genom en baianserad beskattning kan tä1a och å den andra sidan av marknadens behov. Det ankommer på fiskeristyrelsen att tiilsammans med yrkesfisket ständigt beakta den möjiiga beskattningen av fiskti11gångarna.

Effektivitetskravet anses redan i nuvarande prisregieringssystem uppfy11t. Svenskt fiske uppvisar fortiöpande produktivitetstiiiväxt. Reaikapitaiet har successivt ökat och produktivitetstiliväxten förväntas fortsätta. Som en konsekvens härav, det vi11 säga både på grund av försämrade avsättningsmöjiigheter för framför a11t si11 och den förbättrade effektiviteten, kommer sysseisättningen inom den dei av fiskenä-

ringen som utgörs av saitsjöfiske att minska. Detta leder dock i sin tur tiii en sämre uppfy11nad av det regionaipoiitiska måiet.

Även beträffande de tiil sjäiva yrkesfiskarenas arbete efterföijande produktions- och distributionsieden är bedömningen om rådande effektivitet gynnsam. På utredningens förfrågan ti11 statens och konkurrensverk (SPK) har svaret biiprisvit att reaiistiska aiternativ ti11 nuvarande distrinågra butionssystem inte föreiigger.

Inkomstmâiet har under den period som nuvarande prisregietiiiämpats ostridigt stått i förgrunden. Det ringssystem torde inte vara en överdrift att påstå att oiika omständigheter drivit fram en fokusering på inkomstmåiet som gått ut över konsumentmåiet. Det reiativt ofiexibia normprissystemet har inte varit ändamåiseniigt utifrån den faktiska omstänatt yrkesfisket bedrivs under mycket skiftande fördigheten håiianden Iängs oiika kuststräckor. Genom att normprissystemet över tiden kommit att kompietteras med garantier för foderfisk, öststatshandei samt särskiida regionaia pristiiiägg har fiskarena kunnat trygga inkomsterna vid 1åga medan betydande prispress vid höga priser - med priser någon vissa - inte Fiskarena har undantag gjort sig gä11ande. kunnat skydda sig mot vissa av systemets svagheter och utnyttjat andra ti11 sin fördei.

Utredningen har tidigare tagit stäiining för en starkare av konsumentmâiet genom att som medei föresiâ prioritering en bättre marknadsorientering av fiskenäringen. Sjäivkiart kommer konkurrensen att hårdna när betydande fiskenationer inom EFTA, såsom Norge och Isiand, ges möjiighet att ianda fångster i Sverige på samma viiikor som de svenska yrkesfiskarena. Från konsumenternas synpunkt kommer deras köpsignaier att få starkare genomsiagskraft om fiera producenter konkurrerar om att uppfyiia dem.

7.5 Framtida stödformer

Det svenska yrkesfisket kan knappast k1ara den uppgift som staten och samhäiiet i stort kräver av näringen om nuvarande stödsystem avskaffas och inget annat kommer i stäiiet. A11a fiskenationer inom Västeuropa - det gä11er mediemmar i EG sâväi som inom EFTA - tiliämpar någon form av stöd tiil näringen. Ett antal omständigheter talar också för att yrkesfisket inte kan bedrivas utan vissa former av garantier för näringen. Fângsternas oberäkneiighet och kiimatoiogiska förutsättningar är tvâ av förkiaringsgrunderna härför. Utredningen anser därför att vissa deiar av dagens stödsystem tiil yrkesfisket bör behâlias då, eniigt utredningens försiag, nuvarande normprissystem avveckias.

Det stöd som i framtiden kan bii aktue11t för det svenska fisket måste vara så utformat att det inte stör den fria handein med fisk e11er fiskprodukter inom EFTA och heiier inte snedvrider konkurrensviiikoren. Därmed är varje form av genereiia stöd för fiskenåringen oacceptabia. Undantag gä1ier för sådana genere11a stöd som syftar ti11 en struktureii anpassning av näringen. Det svenska skrotningsstödet t ex, är ti11åtet och bör eniigt utredningens mening behåiias även om det tilisammans med annat stöd kan omformas ti11 ett strukturstöd.

Genereiia bidrag e11er subventionerade iân tiil fisket eiier ti11 beredningsindustrin, som inte är regionaipoiitiskt betingade, biir eniigt utredningens bedömning av gjorda internatione11a åtaganden inte ti11âtna i framtiden. För svenskt vidkommande innebär denna ordning att regi0na1p01itiska motiv mâste råda för att t ex investeringsstöd ska11 kunna utgå. Eniigt utredningens mening bör också enbart regionaipoiitiska motiv vara styrande för statens intresse av direkt stöd ti11 näringen för strukturförändringar av yrkesfiskefiottan e11er för investeringar inom beredningsiedet.

Med detta synsätt anser utredningen att svenskt fiske i de deiar näringen är i behov av stöd för sin utveckiing i större utsträckning än tidigare bör ses som en regionaipoiitisk resurs. Tiiigängiiga fiskeripoiitiska medei bör i största möjiiga utsträckning användas för att möjiiggöra för den traditioneiia fiskarbefoikningen att med en iönsam verksamhet som bas vara kvar i sina yrken. Särskilt gäiier detta givetvis de kuststräckor där fiske är en viktig förutsättning för en bofast befoikning.

De hittiiis tiiiämpade stödåtgärderna har i hög grad gynnat det storskaiiga fisket. Inkomsterna för fiskare inom detta fiske mäste i aiimänhet, utifrân ett övergripande synsätt, anses som tiiifredsstäiiande jämfört med andra yrkesgruppers. Detta gäiier särskiit för väst- och sydkustfisket medan ostkustfisket haft en något svagare inkomstbiidning. Härtiii kommer att det storskaiiga fisket gynnats av relativt fördeiaktiga och tiii beioppen betydande statiiga varvsstöd. =

Med ett regionaipoiitiskt synsätt kan motiveras att en större andei av ett givet stöd överförs ti11 det småskaiiga fisket. Inom denna ram bör dock eftersträvas hög effektivitet. Det är oiämpiigt att i kronor söka precisera någon inkomst som uppfyiier målet. I stäiiet bör eftersträvas en inkomstbiidning som förmår behâila i första hand ett smäskaiigt fiske av minst dagens storiek och då särskiit i ekonomiskt svaga regioner. Fisket behöver inte nödvändigtvis vara ett heiársfiske för att vara stödberättigat utan kunna utgöra en betydeisefuii inkomstkäiia tiiisammans med annan deitidsverksamhet.

För att undvika att ett regionaipoiitiskt stöd i sig iockar över från storskaiigt tili smâskaiigt fiske måste ansökningar om stöd behandias av en centra] myndighet. Ett småskaiigt fiske i en storstadsregion ger inte mer regionaipoiitisk effekt än ett storskaiigt. Om däremot ett stor-

skaligt fiske i en storstadsregion ersätts med ett småskaligt i en glesbygd bör detta självfallet understödjas.

Som ovan nämnts erfordras inom yrkesfisket någon form av som skyddar mot oseriös dumpning eller mot ett prisgaranti momentant alltför kraftigt prisfall då fångsterna varit goda. Från dagens prisregleringssystem bör exceptionellt därför behållas ordningen med lägsta tillåtna priser och inlösen av överskott. Det lägsta tillåtna priset bör över tiden överensstämma med världsmarknadspriset.

Det lägsta tillåtna priset bör - med beaktande av vad som ovan beträffande sagts världsmarknadspriset avvägas på ett sådant sätt att kostnaden för överskotten stannar vid ett belopp som i förväg har tilldelats för överskotten. Överskottspriserna, vilka i det nya föreslagna systemet benämns âtertagspris, bör dock inte generellt sättas vid en nivå som gör att tilldelade medel alltid gär ät.

Det bör i det nya föreslagna systemet ankomma på fiskeristyrelsen att för statens räkning ansvara för lägstaprissystemet. Därvid skall inriktningen vara att världsmarknadspriserna fortlöpande har ett genomslag vid fastställande av lägsta tillåtna pris. Ett nytt system kan träda i tillämpfr 0 m den 1 juli 1990. Utredningen anser dock ning tidigast att det nuvarande systemet kan behöva avvecklas successivt fram till den 1 januari 1994 med hänsyn dels till behovet av inom näringen, dels med tanke på utvecklingen av anpassning internationella förhandlingar. Om en successiv avveckling av systemet väljs anser dock utredningen att stödet till öststatsexport och foderfisk avvecklas från den 1 juli 1990. Vidare bör pristilläggen successivt minska från samma datum.

Vad beträffar Svensk Fisk bör föreningen ombildas så att det i den föreslagna framtida ordningen blir fiskenäringen själv som blir huvudman för organisationen. I den rollen bör Svensk Fisk även framdeles få viktiga uppgifter när det gäller administrationen av och samverkan kring olika stödsystem.

För de yrkesfiskare som kan komma att beröras ekonomiskt av förändringarna i stödsystemet bör ett ti11fä11igt avveckiingsstöd införas. Stödet bör gä11a fram ti11 år 1994 och utformas så att omstäiining tiil annan utkomst kan underiättas. Det bör ankomma på 10ka1a arbetsmarknadspoiitiska organ att i samråd med fiskeristyreisen besiuta i de individueiia ärendena.

Den strukturförändring som kan bli föijden av utredningens förslag kräver att ansiaget för skrotningspremier ökas i förhâliande tiii nuvarande nivå. Eniigt utredningens uppfattning bör under övergângsperioden fram ti11 år 1994 samhäiiet ha en generös syn i de faii där skrotning e11er iniösen av tonnage måste ske utöver de försäijningar som normait sker inom näringen. Även denna uppgift bör anförtros fiskeristyreisen.

7.6 Nytt lägstaprissystem

7.6.1 Utgångspunkter

Utredningen anser att det för si11/strömming bör ti11ämpas ett system med lägsta avräkningspris ti11 fiskaren och in1ösen av överskott om iägsta faststäiida pris inte uppnås. För övriga fisksiag anser utredningen att motsvarande system för närvarande är obehövligt. Till ski11nad från iägstapriserna i nuvarande regieringssystem föreslås att de framtida iägstapriserna, som ovan nämnts, gä11er gentemot fiskaren och inte som nu i förstahandsmottagningsiedet. Härigenom måste förstahandsmottagarna, pâ ett annat sätt än för närvarande, kaikyiera sina egna kostnader för hantering och försäijning. Risken för kostnadsöverväitring från beredning ti11 mottagning hos de förstahandsmottagare som har en sammansatt verksamhet bör, eniigt utredningens mening, minska genom den

föreslagna omläggningen. I nuvarande regleringssystem föreligger risk för sådan kostnadsövervältring varigenom regleringen fâr finansiera olönsam fiskberedning.

I stort sett bör nuvarande Svensk Fisk, ekonomisk förening, kunna fortsätta med sin verksamhet om än i minskad och modifierad form och med ny huvudman och nya stadgar. Utredningen anser att vissa element i EG:s regleringssystem på fiskområdet bör kunna tillämpas även i Sverige. Särskilt gäller detta systemet med fastställda orienteringspriser och återtagspriser och hur den finansiella kompensationen beräknas vid överskott samt vidare vissa föreskrifter som gäller för de s k producentorganisationerna (P0).

7.6.2 Regleringsföreningen Svensk Fisk

Svensk Fisk tillkom som tidigare nämnts på statligt initiativ år 1968. Föreningens huvuduppgift var då att sätta minimipriser och garantipriser. Minimipriset var, efter vissa avdrag, det lägsta priset som fiskaren skulle acceptera för en fullgod vara. Om varan inte kunde säljas till lägst fastställt minimipris - det förutsattes att priset vid stor tillförsel skulle sjunka till minimipriset tog föreningen över varan till garantipris. Föreningen fick själv sätta minimi- respektive garantipriserna. I föreningen fanns då som nu representanter för följande intressen, vilket också styrelsens sammansättning: staten, konspeglar sumenterna, fiskets organisationer, Kooperativa förbundet, enskild handel med fisk och enskild fiskberedningsindustri. av minimipriset blev en förhandling i före- Avvägningen ningens styrelse mellan i första hand säljare (fiskare-representanterna) och köpare (KF, enskild handel och industri). Statens hade att tillse att stadgar och direpresentanter rektiv följdes samt att priserna inte sattes på en nivå som innebar att tillförda och eventuellt fonderade medel onödigt-

vis förbrukades genom inköp av stora ti11 mängder garantipriser. För inköpen av fisk avsattes varje år efter över- 1äggningar med jordbruksnämnden ett visst be1opp. Föreningens administration och vissa andra uppgifter bekostades med egna fonderade medei e11er med bidrag från jordbruksnämndens prisregieringskassa för fisk.

När normprissystemet år 1981 ersatte minimi- och garantiprisregleringen behö11s ett system med in1ösen av överskott samtidigt som man bytte termino1ogi ti11 Iägsta- respektive överskottspriser. En ski11nad är dock att 1ägsta- respektive överskottspriset i nuvarande reg1eringssystem konsekvent faststäils i partiprisiedet, d v s i det led där förstahandsmottagaren vidareförsäijer fisken. Någon lägsta nivå för priset ti11 fiskaren finns i inte. Eftersom dock princip ett system med pristi11ägg hade ti11kommit b1ev avvägningen av dessa priser mindre dramatisk än vad beträffar minimioch garantipriserna. Grovt kan att sägas minimipriserna sku11e vara rimliga priser för fiskaren. Om marknaden inte kunde köpa fick överskotten växa var kraftigt. Minimipriset ett reeilt stödpris ti11 fiskaren och hade enbart ett indirekt samband med marknadspriset i vår omvär1d. I det nuvarande normprissystemet gä11er mer att är Iägstapriserna marknadsbestämda. Fiskaren får ett rim1igt pris att genom pristiiiägg utgår utöver fiskarens avräkningspris. I båda systemen har ett tjugota1 oiika varit föremål för fiskslag prissättning. Även de o1ika sorteringarna har bestämda priser. Man kan säga att normprissystemet över minimitog prissystemets struktur men att prissättningen b1ev annor- 1unda.

Endast vara som är fu11g0d kan övertas av Svensk Fisk. Det är marknaden som ska11 vara fu11täckt innan Svensk Fisk tar över. Dålig kvaiitet tas inte emot. Detta medför att föreningen mâste stä11a upp en hel de1 kriterier för vad som skaii få ka11as fu11god vara. För att bedöma om en vara är

fuiigod har föreningen ett antai kontroiianter som gör kontroiier pâ piatser där överskott uppstår. stickprovsvisa Denna kontroiiverksamhet gynnar sjäivkiart även kvaiitén på den vara Som vi11kor för gäiier visom säljs. pristiiiägg dare jordbruksnämndens bestämmeiser att varan ska11 eniigt vara Svensk Fisks definition. Härtiii stäiier fu11god eniigt sorteringsbestämmelser. Handei och föreningen upp vissa industri stäiier krav om viss jämnhet i sorteringarna och Svensk Fisk har därför kiassificerat fiertaiet saitvattensi stor1eksk1asser. Varje storiekskiass har normait fisksiag sitt bestämda iägsta-/överskottspris.

har föreningen tiii uppgift att I och med normprissystemet även betaia ut pristiliägg tili fiskare pâ grundvai av gjorda ieveranser avräkningsnotor. För att detta skaii eniigt vara måste förstahandsmottagarna tillse att avräkmöjiigt innehåiier en rad uppgifter utöver kvantiteter ningsnotorna och priser. Föreningen har numera som en av sina tyngsta att betaia ut pristiiiägg och tiiise att mottauppgifter garna förser föreningen med korrekta uppgifter. En annan uppgift för föreningen är informations- och propagandaverksamhet.

7.6.3 Huvuddragen i EG:s system med producentorganisationer

Inom EG tiiiämpas ett system med producentorganisationer med dessa är att de ska11 vidta åtgärder som är (P0). Syftet att säkerstäiia ett rationeiit bedrivet fiske, en ägnade effektiv distribution och en förbättring av försäijningsviiikoren för fiskarenas produkter. Varje P0 biidas pâ producenternas (fiskarenas) initiativ. Ingen P0 tiiiåts ha ett dominerande infiytande inom gemenskapen.

sou 1989:56 133

Medlemmarnas förpliktelser är bl a

- att via P0 sälja hela eller att sälja på produktionen annat sätt och enligt vissa regler som PO har fastställt,

- att i avseende och marknadsföring tillämpå produktion som P0 fastställt med särskild hänpa de bestämmelser att en kvalitativ förbättring av varorna och syn till en anpassning av utbudet till marknadens behov underlättas.

Medlemsstaterna kan lämna stöd till P0 för att främja deras etablering och för att underlätta deras verksamhet. Dessa stöd avser framför allt bidrag till administrationskostnaderna i uppbyggnadsskedet. Här finns fastställt en treårig nedtrappningsordning med högst 80 % bidrag första âret. Detta innebär att medlemmarna - allt annat lika - måste betala en ökande medlemsavgift för att täcka administrationskostnaderna.

P0 fastställer ett s k âtertagspris under vilket försäljning av medlemmarnas leveranser inte får ske. Om varan inte kan säljas till detta pris lämnar P0 en gottgörelse till medlemmen. För att finansiera överskottsbetalningar bildar varje P0 interventionsfonder som finansieras genom avgifter från medlemmarna och med bidrag från medlemsstaterna.

Även EG centralt fastställer âtertagspriser, vanligen för ett helt år i taget. Respektive P0 får bidrag för sina respektive överskott under förutsättning att deras respektive átertagspriser har visst samband med av EG centralt fastställda âtertagspriser. Bidrag erhålles således om P0:s âtertagspris är lägst 10 % under EG:s återtagspris och högst upp till 5 % över. P0 får bidrag med 85 % av âtertagspriset om överskottet understiger 5 % av mottagen kvantitet. Om överskottet är mellan 5 och 10 % av mottagen kvantitet er-

hålls ersättning som motsvarar 70 % av återtagspriset. Om överskottet överstiger 10 % men är lägre än 15 % erhålls 55 % i kompensation. överstiger överskottet 15 % men är lägre än 20 % erhålls 40 % i kompensation. Om överskotten överstiger 20 % av mottagen kvantitet utgår ingen ersättning till P0. Det hela baseras på árskvantiteten och den statliga ersättningen betalas ut i efterskott till P0 i kronologisk ordning.

Systemets konstruktion innebär att P0 måste ingripa aktivt i fiskets inriktning om överskotten blir för stora.

Om P0 inte följer de av EG centralt uppställda föreskrifterna rörande verksamheten har EG möjlighet att hålla inne med utbetalning av medel. Sá har skett i något fall.

De eventuella konflikter som uppstår mellan P0 och dess medlemmar hanteras privaträttsligt.

7.6.4 Framtida lägstaprissystem och producentorganisation (P0) i Sverige

Utredningen anser att ett lägstaprissystem, där lägstapriset över tiden följer världsmarknadspriset, införs efter modell från EG. Utredningen anser vidare att systemet bäst hanteras av en av fiskarena styrd producentorganisation (P0) också efter modell från EG.

Enligt utredningen behövs dock vissa övergångsordningar innan det nya systemet och dess organisation kan fungera i sin helhet.

Utredningen föreslår därför att fiskarena under en övergångsperiod, längst fram till den 1 januari 1994, får möjlighet att på eget initiativ bilda en P0. Övergângsperioden

är vaid med tanke på de förändringar inom EFTA i fråga om bi a statsstöd, som gä11er från detta datum.

Under tiden fram till dess att P0 har biidats avveckias successivt det nuvarande normprissystemet. Utredningen anser dock att tydiiga signaier, om att en förändring är på väg, skaii ges ti11 näringen redan från den 1 ju1i 1990. Exempeivis bör, som tidigare nämnts, stödet tili öststatsexport och foderfisk avveckias redan från detta datum. Vidare bör pristi11äggen successivt sänkas från samma datum.

Regieringsföreningen Svensk Fisk bör behâlia sin nuvarande funktion fram tiil dess att P0 har biidats. Likaså bör jordbruksnämnden under denna period behâiia sina nuvarande uppgifter rörande prisregieringen på fisk.

Efter att P0 har biidats - och sáiedes övertagit fiertaiet uppgifter som i dag iigger hos Svensk Fisk - avveckias forme11t Svensk Fisk. Vid denna tidpunkt överförs bi a utbetainings- och övervakningsfunktioner gentemot P0 - funktioner som jordbruksnämnden i dag har gentemot Svensk Fisk - ti11 fiskeristyrelsen. Jordbruksnämndens fisksektion bör därefter kunna avveckias. Fisksektionen ansvarar i dag för fiskprisregieringen, importiicensiering för fisk och iivsmedeisberedskapsfrågor på fiskets område. Samråd i dessa frågor sker i större e11er mindre omfattning med andra enheter på nämnden.

Vad gâ11er prisregieringsavgiften så måste den avveckias senast den 1 januari 1994 eniigt överenskommeisen inom EFTA. De arbetsuppgifter som i dag rör avgiften försvinner därmed.

Utredningen förutsätter att importiicensprövningarna för fisk fram ti11 den 1 januari 1994 inskränks ti11 ett minimum genom överenskommeisen inom EFTA.

Utredningen anser att det behövs ytteriigare en övergångsperiod, nämiigen vad gäiier statens ansvar för deiar av P0:s

verksamheter. P0 bör få fem år på sig att bygga upp en fungerande verksamhet.

Enligt utredningen bör staten under det första âret bekosta P0:s administration till 75 % för att sedan successivt minska bidragen. Efter femârsperioden bör näringen själv bekosta administrationen.

Informationsverksamhet och marknadsföringsâtgärder - som i dag finansieras och administreras inom ramen för Svensk Fisk och Swefisk - bör intill en kostnad av högst 5 miljoner kronor per år och under en femårsperiod bekostas av staten. Efter femársperioden bör näringen själv bekosta detta.

Vad gäller överskottshanteringen, yrkesfiskarenas trygghetsförsäkring och utplantering av fisk anser utredningen att staten även efter den femåriga övergångsperioden bör stå för dessa kostnader.

Utplantering av fisk i kustvatten och i insjöar finansieras i dag med prisregleringsmedel. Enligt utredningens uppfattning utgör utsättningarna mycket värdefulla tillskott för särskilt insjöfiskets inkomster. Insjöfisket bedrivs som regel i områden där alternativa arbetsmöjligheter är fåtaliga, vilket motiverar att utsättningarna fortsätter. Det bör bli en uppgift för fiskeristyrelsen att tillsammans med P0 prioritera utsättningar av fisk. Enligt utredningen bör kostnaden för utsättning av fisk i fortsättningen bekostas av staten. Kostnaden beräknas till ca 5,5 miljoner kronor per år.

Fiskarenas trygghetsförsäkring bekostas i dag av prisregleringsmedel. Kostnaden för försäkringen räknas av vid uppräkningen av normpriserna och uppgår för närvarande till ca 8,5 miljoner kronor per år. Trygghetsförsäkring för arbetstagare utöver samhällets ordinarie socialförsäkringssystem ordnas vanligtvis genom kollektivavtal mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Inom fiskenäringen förekommer sällan ett normalt anställningsförhállande som skulle ge förutsättningar för att lösa fiskarenas trygghetsfrágor sâsom sker på arbetsmarknaden i övrigt. Utredningen bedömer det därför som rimligt att staten fortsättningsvis inom ramen för P0 bekostar fiskarenas trygghetsförsäkring.

Utredningen konstaterar att vissa offentligrättsliga problem kan uppstå vid en övergång till ett lägstaprissystem som hanteras av en P0. Exempelvis har Svensk Fisk i dag vissa myndighetsuppgifter som en P0 kan få svårt att hantera. Sålunda prövar i dag Svensk Fisk huruvida ett fiskeföretag har rätt till inlösen av överskott. Ett dylikt beslut kan i dag överklagas till jordbruksnämnden. Utredningen anser emellertid att, genom att närmare studera systemet med P0 inom EG, dessa problem bör kunna lösas under övergângsperioden fram till dess att P0 bildas.

Utredningen anser, som tidigare nämnts, att endast sill/ strömming för närvarande bör bli föremål för statliga insatser för att upprätthålla en viss trygghet i avsättningen. Ett orienteringspris enligt EG-modell bör fastställas av fiskeristyrelsen och spegla det genomsnittliga avräkningspriset för respektive sillsortering. orienteringspriset bör fastställas för en längre tid (upp till ett âr) och baseras på uppnådda avräkningspriser under en 1-2 årsperiod. Om möjligt bör det även kunna vägas in bedömningar av framtida fångster och av efterfrågan. Orienteringspriset skall bidra till att stabilisera marknaden och verka stödjande på fiskarenas priser samtidigt som konsumentintresset beaktas.

Atertagspriset skall avse lägsta tillåtna avräkningspris för respektive sillsortering. Detta bör utgöra mellan 75 och 90 % av orienteringspriset och bör liksom detta fastställas av fiskeristyrelsen för en period pâ upp till ett âr. P0 bör dock själv med hänsyn till kostnadsutvecklingen kunna variera átertagspriset inom i förväg fastställda gränser.

För överskottskvantiteter, d v s kvantiteter som inte har kunnat säijas ti11 Iägst återtagspris, erháiler fiskaren i princip âtertagspriset, men eftersom P0 måste ta ut en avgift på varje iandad kvantitet kommer fiskarens avräkningspris för överskotten att något understiga återtagspriset.

I figuren nedan i11ustreras hur det framtida 1ägstaprissystemet är tänkt att fungera.

Pris

I I I I .. › 1 2 3 4 4-5 veckorspenod

1) Orienteringspris. Faststä11s av fiskeristyre1sen för upp ti11 ett âr. Priset baseras i huvudsak på de tvâ senaste årens avräkningspriser ti11 fiskare.

2) Återtagspris. Faststä11s av fiskeristyre1sen och får

utgöra 75-90 % av orienteringspriset.

3) Faktiskt avräkningspris ti11 fiskare under aktue11a regieringsperioder om 4-5 veckor. Priset är marknadsbestämt.

4a) Övre gräns för återtagspris som kan faststälias av PO.

4b) Nedre gräns för âtertagspris som kan faststäiias av P0. Fisk som inte kan säijas ti11 iägst nedre prisgräns tas över som överskott av P0. Vid stora överskott bör PO kunna begränsa mottagna kvantiteter.

5) Den finansieiia kompensationen ti11 P0 varierar beroende pâ överskottens ande] i förhâiiande tili iandningarna under respektive regieringsperiod.

Producentorganisationen bör, som tidigare framhâiiits, kunna överta fiera av nuvarande Svensk Fisks funktioner iiksom deiar av dess personal. Eftersom det föreslagna systemet med iägsta tiiiåtna priser innebär en betydiigt förenkiad administration jämfört med dagens normprissystem bör dock PO:s administration för detta ändamâi kunna minskas jämfört med Svensk Fisks.

Sveriges Fiskares Riksförbund bör, inom de ramar som faststä11s av fiskeristyrelsen, bygga upp och organisera verksamheten i producentorganisationen. Detta innebär b1 a att fiskarena sjäiva bör välja styreise och närmare organisationsform för verksamheten.

Producentorganisationens stadgar föresiås godkännas av fiskeristyreisen. Vidare föresiås styreisen, som nämnts, fungera som utbetainings- och övervakningsmyndighet för organisationen. Fiskeristyreisen bör, om producentorganisationen bryter mot de av styreisen uppstäiida regierna, kunna avbryta utbetainingen av medei ti11 organisationen.

Fiskarena bör uppmanas att b1i mediemmar i P0. Mediemskapet bör knytas antingen ti11 enskiida fiskeiag e11er til] en förening som fiskeiaget är anknutet ti11. Endast mediemmar bör få dei av de stöd som P0 kan iämna. P0-med1em måste föija P0:s föreskrifter om kvaiitet, sorteringar, iandningshamnar etc.

Utredningen anser det vara av stor vikt att de regionala asnogsamt iakttas av P0. En modell för att pekterna på fisket bättre tillvarata de regionala intressena skulle kunna vara att två stycken P0 bildas, en för västkusten och en för sydoch ostkusten. Vissa gemensamma funktioner skulle kunna skötas av en av dessa P0. Utredningen anser dock att det bör vara upp till fiskarena själva att fastställa om det bör finnas två stycken P0 eller en gemensam P0 för hela landet. I en gemensam P0 bör dock enligt utredningens mening regionala intressen vara representerade. Beskrivningarna av P0 i kapitlet liksom i det följande har utgått från tidigare att endast en P0 har bildats.

7.6.5 Producentorganisationens uppgifter

P0:s viktigaste uppgifter skulle bli att vara företrädare för näringens intressen, att aktivt marknadsföra fiskets produkter samt att ta hand om överskotten. Kvalitets- och sorteringsbestämmelser måste vidare fastställas av PO och kontroll utföras. Bestämmelserna bör utarbetas i samarbete mellan fiskare och köpare. Ett enhälligt antaget beslut vad avser nämnda bestämmelser bör vara ett villkor för statlig finansiell kompensation vid överskott, liksom att en kvalitetskontroll fortlöpande upprätthålls.

Återtagspris skall, som ovan nämnts, fastställas av fiskeristyrelsen men P0 skulle ha rätt att avvika från detta med till säsong. Avvikelsen skulle dock aldrig tillåtas hänsyn vara större än +/- 10 % av fastställt återtagspris. Vid risk för stora överskott skulle P0 kunna dirigera fiskefartygen till alternativa fångster för att begränsa dem. I annat fall skulle den finansiella kompensationen bli otillräcklig.

Statlig finansiell kompensation skulle utbetalas av fiskeristyrelsen en gång i månaden i efterskott. Denna kompensation skulle relateras till landningens storlek för respektive

sortering under månaden. Kompensationen föresiâs utgå eniigt föijande.

Kompensation ti11 P0, u Landat inom P0:s Overskott ande] av fiskeristyreiverksamhetsområde (Ö) % sens âtertaqsnris 100 0ö<5 85 % 100 5ö<10 70 % 100 10ö<15 55 % 100 15ö<20 40 % 100 ö20 0 %

P0 måste för att täcka kostnaderna upp ti11 fu11t återtagspris ta ut en avgift av mediemmarna som är direkt re1aterad ti11 iandningens storiek. Genom den föresiagna kompensationsmode11en motverkas att stora överskott b1ir en mer e11er mindre inbyggd och accepterad dei av regieringen. Genom P0 får fiskarena ett ökat ansvar för att fångsterna inte b1ir större än vad som kan avsättas på marknadens vi11kor.

Även för sin administration måste P0 ta ut en avgift av fiskarena. Under en femársperiod bör dock eniigt utredningens mening och som tidigare framhâiiits statsmedei ti11skjutas så att fisket under första âret endast behöver eriägga 25 % av administrationskostnaderna. Fiskarenas ande1 bör därefter successivt öka. Efter utgången av femârsperioden bör fiskarena sjä1va he1t svara för administrationskostnaderna.

P0 bör som en viktig uppgift också ha att bedriva information och propaganda om fisk samt bidra med mede1 ti11 åtgärder som underiättar avsättningen av fisk, t ex projekt för samordnad och förbättrad distribution ti11 butiker. Under en femårsperiod bör statsmede1 med upp ti11 sammaniagt 5 miljoner kronor per år kunna ansiâs för detta, dock högst 90 % av totaikostnaden. Efter femårsperioden bör information m m om fisk och fiskprodukter he1t finansieras av näringen. Även om betydande marknadsföringsinsatser genomförts av

Svensk Fisk och Swefisk bör effektiviteten i insatserna kunna öka om näringen själv bär ansvaret för avsättningen av sina produkter. En aktiv bearbetning av slutliga konsumenter av fisk bör kunna öka näringens avsättningsmöjligheter. Detta kräver dock - förutom marknadsföringsinsatser - att fångsterna inriktas efter konsumenternas preferenser.

För att tydligare illustrera hur det framtida lägstaprissystemet är tänkt att fungera i praktiken presenteras följande räkneexempel.

Antag att det genomsnittliga avräkningspriset för stor sill under det senaste âret varit 232 öre/kg, och motsvarande

för liten sill 146 öre/kg. (Faktiska priser regleringsâret

1987/88.) Dessa priser fastställs av fiskeristyrelsen som orienteringspriser för regleringsperioden 1989/90. Samtidigt fastställer styrelsen att âtertagspriset skall vara 80 % av orienteringspriset, d v s för stor sill 186 öre/kg och för liten sill 117 öre/kg.

P0 kan med utredningens förslag själv inom en marginal om +/- 10 % fastställa egna âtertagspriser, d v s för stor sill inom intervallet 167-205 öre/kg och för liten sill inom intervallet 105-129 öre/kg.

Antag sedan att överskotten en viss månad/regleringsperiod år 9 % av landningarna. P0:s finansiella kompensation från fiskeristyrelsen blir i detta fall med utredningens förslag för stor sill 0,7 x 186 = 130 öre/kg och för liten sill 0,7 x 117 = 82 öre/kg.

P0 måste betala fiskaren det av organisationen fastställda âtertagspriset samt kostnader för frakt och hantering. Utöver den finansiella kompensationen från fiskeristyrelsen antas P0 ha intäkter genom medlemsavgifter och frân sina försäljningar av mottagna överskott.

Om P0 väijer ett maximait tiiiåtet återtagspris b1ir situationen följande.

Stor sill Liten si11

Ti11 fiskaren (öre/kg) 205 129 vid antagandet att avgiften tili P0 är no11 Finansieii kompensation ;§9 _§g Differens 75 47 Kostnader för hantering och frakt 50 50 Försäijningsintåkt vid avsättning av överskott §9 §0 Återstår för P0 att sjäiv finansiera 65 37

7.6.6 Beräkning av statens kostnader för iägstaprissystemet m m under de fem första åren

Med utgångspunkt i de faktiska siiipriserna under budgetåret 1987/88 och med ett âtertagspris som motsvarar ca 80 % av detta pris samt att iandningarna beräknas uppgå till ca 70 000 ton med 10 % överskott (70 % statiig kompensation), så skuiie statens kostnader för kompensation ti11 P0 för överskott bli ca 7 miijoner kronor per år, räknat i dagens priser.

Svensk Fisks administrationskostnader bekostas i dag av prisregieringsmedei och uppgår till ca 7 miljoner kronor. Kostnaderna för P0:s administration bör uppgå ti11 högst 4 miijoner konor per âr. Med 25 % sjäivfinansieringsgrad sku11e statens kostnader för bidrag tiil P0:s administration första året uppgå ti11 ca 3 miijoner kronor för att sedan successivt sjunka.

bekostas i dag, som tidigare nämnts, Trygghetsförsäkringen av för fisk och uppgår till ca 8,5

prisregleringskassan

kronor. föreslår att staten i fortmiljoner Utredningen sättningen bekostar fiskarenas trygghetsförsäkring.

Svensk Fisk information, och andra I dag bedriver propaganda åtgärder gällande fisk till en årlig avsättningsfrämjande kostnad av ca 4 miljoner kronor. Även Swefisk bedriver informationsverksamhet. Utredningen föreslår, som framgått av det att PO i fortsättningen övertar denna verksamtidigare, het, men att staten står för en kostnad upp till högst 5 miljoner kronor det första året, ett finansieringsansvar som sedan successivt skulle sjunka.

föreslår vidare att staten årligen anslår ca Utredningen kronor till utplantering av fisk. 5,5 miljoner

beräknas således statens kostnader för över- Sammantaget P0:s administrationskostnader, fiskarenas skottshantering, trygghetsförsâkring, informations- och marknadsföringsverksamhet samt utplantering av fisk uppgå till ca 30 miljoner kronor under P0:s första år för att sedan successivt minska. Efter fem år beräknas statens kostnader för överskottshanfiskarenas trygghetsförsäkring samt utplantering av tering, fisk drygt 20 miljoner kronor räknat i dagens uppgå till och med dagens förutsättningar. P0:s kostnader för priser administration och marknadsföringsverksamhet bör, som nämnts, efter femârsperioden helt bekostas av näringen.

föreslår att de medel som finns i Svensk Fisks Utredningen kassa vid tiden för bildandet av P0, tillförs PO som en

grundfinansiering.

7.6.7 Beräkning av P0:s kostnader under iniedningen av de fem första åren

Eniigt tidigare gjorda antaganden måste P0 med utredningens försiag sjäiv betaia i genomsnitt ca 30 % av återtagspriset. Detta motsvarar en kostnad om ca 3 miijoner kronor per år räknat i dagens penningvärde.

Vidare skuiie P0 eniigt det iagda försiaget iniedningsvis svara för endast 25 % av sina administrationskostnader, viiket innebär ca 1 miijon kronor. Efter den femåriga övergângsperioden skuiie näringen heit ansvara för sina administrationskostnader.

Siutiigen beräknas P0:s kostnader för information m m uppgå tiii ca 0,5 miljoner kronor under det första âret för att sedan successivt öka och efter den femåriga övergångsperioden heit bekostas av näringen.

Sammantaget beräknas såiedes P0:s kostnader för överskottshantering, administration och information uppgå ti11 ca 5 miijoner kronor under det första âret av den femåriga övergångsperioden. Härefter ökar den âriiga kostnaden för administration och information och kan år fem beräknas ca uppgå tiii 12 miljoner kronor räknat i dagens priser.

Med en beräknad iandning av ca 70 000 ton siii, varav ca 7 000 ton i överskott, skuiie P0:s mediemmar första året få betaia en mediemsavgift på ca 4 öre/kg iandad si11 för att täcka uppkomna kostnader för överskottshanteringen, viiket skaii jämföras med dagens prisregieringsavgift för siii/ strömming som är ca 10 öre/kg.

Utöver nämnda avgift måste P0 ta ut en avgift för administrationskostnader och kostnader för informationsâtgärder, som eniigt utredningens försiag successivt heit skail bekostas av näringen.

Denna bör som utredningen ser det tas ut även av avgift fiskare som inte drar nytta av överskottshanteringen efteroch fiskutsom informationsåtgärder, trygghetsförsäkring sättningar kommer alla fiskare till del.

7.7 Kontrakt mellan fiskare och beredningsindustri

För kvantiteter där särskilda leveransavtal har slutits mellan t ex en beredningsindustri och ett visst eller vissa skall inte gälla som lägsta tillåtfiskefartyg återtagspris liksom inte heller kvalitets- eller sorna pris upprättade Överskottsersättningar skulle inte heller teringsregler. kunna lämnas för sådana leveranser. För att underlätta att leveransavtal kommer till stånd, bör P0 tillåta att dylika som har leveransavtal med beredningsindustri får fiskefartyg vara medlemmar i PO men att medlemsavgiften som tas ut efter landad kvantitet kan reduceras. När leveransavtalet eventuellt bör kunna áterinträda som upphör fartyget/fiskelaget PO-medlem med de fulla rättigheter och skyldigheter vanlig detta innebär.

P0 skall självfallet underrättas om när ett leveransavtal föreligger och om dess giltighetstid.

7.8 Strukturplan för fiskenäringen

Fiskets vad avser ett lönsamt fiske begränfångstmöjligheter sas främst av tre nämligen fiskeflottans storkomponenter, lek och struktur, tillgången pâ fisk samt avsättningsmöjligheterna för fångsten.

I idealfallet bör ett jämnviktsläge råda så att fiskeflottans storlek inte år större än vad som finns att fiska och att hela fångsten vid fullt utnyttjande av flottans kaatt avyttra till lönsamt pris. Idealfallet går pacitet gâr

SOU l989:56 147

sannolikt aldrig att uppnå, men den förda fiskeripolitiken bör åtminstone vara sådan att hela systemets riktning går mot ett långsiktigt idealläge.

De biologiska förutsättningarna kan ändras, men det torde ändå kunna anges vissa grova, långsiktiga fångstmöjligheter för de viktigaste fiskslagen. De marknadsmässiga förutsättningarna kan också ändras, men om sedvanliga konjunkturella svängningar rensas bort, torde även här ganska hyggliga prognoser kunna göras.

Fiskeflottan bör anpassas till de ovan angivna biologiska och marknadsmässiga förutsättningarna. Problemet i utgångsläget är dock att flottan är mindre väl anpassad till framför allt de marknadsmässiga förutsättningarna. Något förenklat kan bilden av fiskeflottan tecknas enligt följande.

En del av flottan, i huvudsak baserad på västkusten, består av mycket moderna enheter som kräver betydande infiskningsvolymer för att bli lönsamma. Den andra delen består av mindre enheter med relativt små investeringar. Den förstnämnda flottan söker sig till fångstomrâden inom hela det svenska vattenomrâdet för att fiska. Den är således mycket rörlig. Målet är att fiska stora volymer och avsätta dem till marknader som ger högsta möjliga pris. Exportandelen är betydande. Fiskslagen är i huvudsak sill (för konserver eller foder) och torsk.

Den andra flottan är mer stationär men växlar ofta även den mellan olika fiskslag. Dock är fodersillfisket begränsat. Att fiska fodersill förutsätter att stora volymer kan fiskas.

Problem uppstår när den moderna vâstkustflottan uppträder på fiskefält i konkurrens med det stationära fisket. Den stora kapaciteten hos västkustflottan gör att landningarna under en kort period blir mycket stora. Exempelvis finns inga möj-

ligheter att ta hand om all torsk som fiskas under några månader på våren. Export blir nödvändig, vilket kan anses vara onödigt när vi importerar färdigvara. För att undvika detta liksom att tillgängliga kvoter tar slut i förtid, har från fiskarenas sida argumenterats för att stöd för fiske efter andra arter behöver sättas in för att undvika allt för stor koncentration på torskfisket.

Nu kan alltid diskuteras vad som är ett storskaligt respektive smâskaligt fiske. Troligen finns inte någon homogen definition som tål granskning utifrån alla möjliga aspekter. Ett storskaligt fiske på en kuststräcka kan vara liktydigt med ett smâskaligt på en annan beroende på förutsättningar och fisketillgång. Jämförelsen kan också utsträckas till att gälla ett internationellt perspektiv.

Denna oklarhet i definitioner är dock något som enligt utredningens uppfattning måste accepteras. Viktigt är dock att beslutande myndigheter m fl skaffar sig ett perspektiv på fiskets förutsättningar dels internationellt, dels mellan olika nationella kuststräckor.

Ett allmänt accepterat mål för fisket skulle som nämnts kunna vara att näringen befinner sig i långsiktig balans. Med balans menas då att flottans kapacitet utnyttjas fullt ut, att fångsterna inte är större än att de går att avsätta till priser som täcker produktionskostnaderna och ger rimlig avkastning på investerade medel samt att bestånden inte överutnyttjas.

Med kunskaper om de långsiktiga avsättningsmöjligheterna och de biologiska sambanden borde det vara möjligt att grovt ange hur den svenska fiskeflottan borde struktureras. Här kan tilläggas ytterligare ett mål, nämligen att fiskets positiva regionala påverkan skall utnyttjas. Genom att fördela stödet till näringen på visst sätt skulle den långsiktiga målsättningen åtminstone teoretiskt kunna uppnås. Problemet

är dock att en rad störningar ständigt påverkar systemets inriktning mot balans.

Avsâttningsmöjligheter och biologiska fångstförutsättningar ändras kortsiktigt. Ett tillfälligt fångststopp i avlägsna fiskevatten kan påverka även pris och avsättningsmöjligheter för svenska fiskare. Dessa signaler kan leda till önskemål om nya investeringar i fartyg för att tillfredsställa efterfrågan. Vidare kan fângstmöjligheterna kraftigt ha förbättrats för ett visst fiskslag vilket innebär lägre infiskningskostnader. Även detta leder till ett ökat tryck på investeringssidan. När normala förhållanden åter råder har flottan byggts ut och blivit för stor i förhållande till både avsättningsmöjligheter och biologi.

Utredningen föreslår, som tidigare nämnts, att framtida statliga stöd till fiskerinäringen skall bestå av tvâ huvuddelar, nämligen dels ett lägstapris- och överskottsystem för i första hand sill, dels ett strukturstöd bestående av statligt subventionerade lån samt bidrag för eller skrotning avyttring av fartyg.

I ett läge med stark efterfrågan och/eller goda produktionsmöjligheter kan som ovan nämnts trycket på nyinvesteringar öka. Viktigt är då att stödramarna inte ökar så att stöden förstärker den obalans som spontant kan uppkomma.

Även utan yttre ändrade faktorer kan felanvändning av stöden leda till att näringens långsiktiga inte inriktning uppnås. Investeringsstöden måste ha ett klart uttalat syfte i nära samband med en strukturplan för flottan. Stödet får inte bli ett allmänt stöd för att sänka kapitalkostnaderna och därigenom öka lönsamheten och i slutändan trycket mot ytterligare investeringar. Priset för överskotten får inte sättas på en nivå som på marginalen gör det lönsamt att fiska mer än marknaden kan ta emot till lönsamma priser. Syftet med ett

lägsta tillåtet pris är endast att undvika en alltför låg prisnivå i samband med osedvanligt stora leveranser som uppenbarligen inte går att avsätta. Om ständigt stora överskott uppstår trots att lägsta tillåtna pris är satt i paritet med priserna i vår omvärld är fiskeinriktningen fel eller alternativt flottan för stor.

Med de stödsystem som har tillämpats de senaste 10-15 åren har fiskeflottan blivit för stor vad gäller framför allt kapaciteten att fiska sill. Den har i alltför hög grad avskärmats från avsättningsmöjligheterna. Marknadens signaler har inte nått fram till fiskarena, utan i stället har inriktningen och strukturen anpassats efter signaler från stödsystemen. Detta faktum innebär enligt utredningens mening att de fiskare som fått fel signaler i största möjliga mån måste hållas skadeslösa, när det visar sig att deras investeringar kan bli mindre lönsamma i och med att stödsystemet läggs om. Detta motiverar, som tidigare framhållits, någon form av inlösen av fartyg för export, alternativt skrotning.

Enligt utredningens mening bör en strukturplan för fiskerinäringen snarast utarbetas av fiskeristyrelsen tillsammans med jordbruksnämnden. strukturplanen bör med viss flexibi-

litet kunna ange ramarna för det framtida fiskets storlek

och inriktning. Med strukturplanen som grund bör fiskeristyrelsen, som enligt utredningens förslag i framtiden skall ansvara för det samlade statliga ekonomiska stödet till fiskerinäringen, från fall till fall bedöma om statligt stöd bör komma ifråga.

I sammanhanget bör nämnas det stöd till investeringar i fiskefartyg som i dag ges via statliga varvsstöd. Utredningen anser att statens industriverk som i dag gör bedömningar vad gäller varvsstöd bör beakta nämnda strukturplan.

SOU 1989:55 151

Fiskeflottans struktur bör i framtiden utformas så att dess syfte blir att förse de svenska konsumenterna med primära ett varierat utbud av fisk av god kvalitet och till rimliga Detta i linje med utredningens förslag att inom priser. ramen för det samlade övergripande målet för fiskerinäringen i fortsättningen prioritera konsumentmålet.

Konsumenterna ställer i dag krav pâ kvalitet, sortering m m. Till detta kommer handelns krav på bl a regelbundna leveranser. Dessa krav tillgodoses, enligt utredningens mening, bl a genom ett livskraftigt, småskaligt och kustnära fiske. När det framtida investeringar i nya fiskefartyg bör gäller denna av fiske i ökad utsträckning komma i åtnjutande av typ statligt investeringsstöd.

Hittills har investeringsstödet avseende olika kategorier av fiske inneburit att man i första hand har satsat på utveckav utsjöfisket. Det kustnära fisket, som ofta har lingen stor regionalpolitisk betydelse, har inte i lika hög grad i den praktiska fiskeripolitiken. En framuppmärksammats gångsrik utveckling av detta fiske kan innebära ett värdefullt komplement till annat fiske eller annan verksamhet. I de glesbygder, som många kustområden är, kan en utveckling av kustfisket bidra till ökad sysselsättning.

En utveckling av det kustnära fisket förutsätter stöd till den lokala befolkningen. Sådant stöd gäller bl a utveckling av ny fisketeknik. Det nuvarande stödet till fiskeriteknisk som hittills främst utgått från styrelsen för utveckling, teknisk utveckling (STU), är främst inriktad mot effektivisering av det redan etablerade storskaliga fisket.

I sammanhanget skall nämnas det samlade fiskforskningssom är tillsammans av fiskeristyrelsen och program framtaget och jordbrukets forskningsråd. Utredningen föreslår skogsatt man inom ramen för forskningsprogrammet beaktar behovet av stöd och utveckling av det kustnära fisket. Utredningen

har erfarit att styrelsen och forskningsrådet tillsammans med statens naturvårdsverk (SNV) har avsatt medel till ett kustfiskeprojekt i första hand med inriktning pâ norra ostkusten.

I syfte att i ökad utsträckning stödja kustfisket och dess försörjningsmöjligheter bör enligt utredningens mening fiskeristyrelsen överväga en utflyttning av trålfiskegränsen.

Det kustnära, småskaliga fiske som hittills berörts är främst inriktat på att så långt detta fiske förmår försörja svenska konsumenter med färsk fisk. Beredningsindustrins behov av stora leveranser av främst sill och torsk tillgodoses bäst genom de större fiskefartygen. Inslaget av storskaligt fiske i den svenska fiskeflottan torde dock i dag vara större än vad som krävs för att försörja beredningsindustrin med råvara. Enligt utredningens mening måste detta förhållande beaktas vid fördelningen av det av utredningen föreslagna strukturstödet.

Vid upprättandet av den av utredningen föreslagna strukturplanen bör beaktas att det regionala och regionalpolitiska stödet till fiske, vattenbruk och fiskberedning uppgick till i genomsnitt 35 miljoner kronor per år under perioden 1984-1986, d v s ungefär i nivå med fiskeri- och beredningslånen. Av detta stöd gick ca 80 % till vattenbruk. Enligt utredningens mening är det viktigt att samordna det regionalpolitiska stödet och det centralt administrerade strukturstödet för att på så vis få en önskvärd utveckling av fiskerinäringen.

När det gäller frågan om att undvika ett koncentrerat torskfiske, som kan skada långsiktiga fångstmöjligheter och som överexploaterar den inhemska marknaden, menar utredningen att näringen själv liksom hittills måste ta ett stort ansvar. Det bör ankomma på Sveriges Fiskares Riksförbund att själv reglera detta fria fiske på ett sätt som står i överensstämmelse med fiskepolitikens mål angáende säkra och

långsiktiga fângstmöjligheter samt regionalpolitikens betydelse. Skulle riksförbundet inte klara detta bör fiskeristyrelsen kvotera fisket.

Utredningen anser, mot bakgrund av ovanstående och som tidigare nämnts, att fiskeristyrelsen tillsammans med jordbruksnämnden snarast upprättar en strukturplan för fiskenäringen. Planen bör med viss flexibilitet kunna ange ramarna för det framtida fiskets storlek och inriktning.

7.9 Strukturstöd till fiskenäringen

Statligt stöd till yrkesfisket lämnas i form av lån, lånegaranti och bidrag. Stöd får lämnas till investeringar i fiskeföretag, vid fângstbegränsningar, vid skada på fiskeredskap och vid skrotning av fiskefartyg och lämnas endast till yrkesfiskare med licens.

Frågor om statligt stöd till yrkesfisket prövas av fiskeristyrelsen eller, efter bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnd.

Under budgetåret 1987/88 har fiskeristyrelsen och fiskenämnderna avgjort sammanlagt 168 ansökningar om fiskerilân, lânegaranti eller statsbidrag, varav 140 ansökningar beviljades stöd. Det totala investeringsbeloppet för dessa ansökningar var 180 miljoner kronor.

Vad gäller fiskerilån har ca 48 miljoner kronor utgått, varav 48 % till Göteborg och Bohus län, 15 % till vardera Blekinge och Kristianstads län medan 2 % har gått till Norrbottens län.

Fiskerilânen har använts till investering i nya och begagnade skepp och bâtar samt till motorer och teknisk utrustning.

Lån mot i kreditinrättning har beviljats med statlig garanti 20 miljoner kronor, varav ca 50 % har gått sammanlagt drygt till Blekinge län.

Statsbidrag kan lämnas till nya och begagnade fiskefartyg, vid till annan fångstinriktning, för åtgärder som övergång minskar ett fiskefartygs bränsleförbrukning, för åtgärder som förbättrar ett fartygs arbetsmiljö samt till säkerhets- Under budgetåret 1987/88 har beviljats statsutrustning. för dessa åtgärder om sammanlagt 5,6 miljoner kronor. bidrag

Premier för att äldre fiskefartyg skall tas ur fiskeflottan och skrotas har under budgetåret 1987/88 beviljats med sammanlagt drygt 2,2 miljoner kronor.

Under 1987/88 har fiskeristyrelsen gjort förbudgetåret luster på beviljade lânegarantier med sammanlagt knappt 400 000 kronor.

för skada fiskeredskap har av fiske- Ersättning på fasta nämnderna lämnats med sammanlagt drygt 900 000 kronor under 1987/88. Under samma period har det inkommit budgetåret avgifter i samband med anmälan till stormskadeskyddet på ca 175 000 kronor.

Utredningen föreslår, som också redovisas på annan plats, att fiskeristyrelsen får en förstärkt ställning vad gäller det samlade stödet till fiskenäringen. Dels förestatliga slås styrelsen bli utbetalnings- och övervakningsmyndighet för den nya producentorganisationen, dels bör styrelsen tillsammans med jordbruksnämnden få i enligt utredningen att upprätta en strukturplan för fiskenäringen. uppdrag

Med en strukturplan för fiskenäringen som grund bör enligt utredningen statligt stöd till yrkesfisket i fortsättningen och i första hand till ett småskaligt, kustnära fiske i ges

sou 1989:56 155

framför allt sysselsättningssvaga regioner. Detta stöd bör enligt utredningen uppväga de negativa konsekvenser för regionalpolitiskt stödmotiverade fiskare på kuststräckor som kan drabbas vid en avveckling av nuvarande normprissystem. Det statliga stödet till yrkesfisket bör enligt utredningen benämnas strukturstöd och bestå av investeringsstöd och omställningsstöd.

Utredningens motiv för ett framtida statligt stöd till fiskenäringen skall i första hand ses mot bakgrund av de beslut om frihandel med fisk som har tagits inom EFTA och därmed sammanhängande beslut om neddragning av statsstödet till näringen. Efter den 1 januari 1994 är det som nämnts i princip inte möjligt att ge ett generellt stöd till näringen, medan däremot stöd kan ges till regioner som har en svagare utveckling än andra vad gäller fisket.

Ett annat motiv från utredningens sida är prioriteringen av konsumentmâlet och den betydelse för regelbundna leveranser av färsk fisk som det småskaliga, kustnära fisket har för uppnâendet av detta mål.

Eftersom utredningens förslag om avveckling av normprissystemet troligen leder till färre investeringar i fiskefartyg föreslår utredningen att ett anslag för investeringsstöd förs upp med 30 miljoner kronor jämfört med de 40 miljoner kronor som i dag anslås för fiskerilân.

Utredningen föreslår vidare mot bakgrund av de konsekvenser som en avveckling av normprissystemet kan fâ för framför allt sillfisket att ett anslag för omställningsstöd förs upp med 10 miljoner kronor. Dessa medel föreslås användas för statliga inköp av fartyg som kan tänkas kunna avyttras utom landet. Vidare föreslår utredningen att ramen för skrotningspremier, som i dag uppgår till 2,6 miljoner kronor, utökas till 5 miljoner kronor. Utredningen föreslår att strukturstödet till yrkesfisket införs från den 1 juli 1990.

7.10 Yrkesfiskelicenser

Yrkesfiskelicens infördes år 1978 efter riksdagens beslut. Syftet med licensen är bl a att bestäma vilka fiskare som bör kunna komma ifråga för statligt ekonomiskt stöd. Den som inte har någon licens är sålunda inte förbjuden att fiska.

Det statliga ekonomiska stöd som i dag är knutet till licensen är dels det stöd som utgår från normprissystemet, dels det stöd som ges enligt förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m m.

Enligt utredningens mening bör, som framgått av det tidigare, normprissystemet avvecklas och ersättas med ett nytt system med lägsta tillåtna priser.

Det nya systemet behöver enligt utredningens uppfattning inte någon inträdesbiljett i form av licens. Tillträdet till näringen bör vara fritt, men de möjligheter till stöd från staten för t ex överskottshantering som tidigare redovisats bör vara knutna till ett medlemskap i P0. Härigenom blir medlemskapet i P0 den legitimitet som ger möjlighet till stöd från P0 och indirekt från staten. Ett sådant medlemskap bör även vara vägledande för fiskeristyrelsen vid handläggning av ärenden rörande strukturstöd i enlighet med den strukturplan som föreslås.

Yrkesfiskelicenssystemet har till viss del styrt fisket, bl a vad gäller nyttjandet av fiskeredskap. Den faktiska styrningen av fisket har dock enligt vad utredningen erfarit inte till alla delar varit effektiv. Utredningen anser att det i fortsättningen bör ávila fiskeristyrelsen att på annat sätt än genom yrkesfiskelicensiering tillse att fisket sker inom sådana gränser att de olika fiskbestånden inte hotas av utfiskning. En grund för en sådan effektivare övervakning kan vara uppgifter som hämtas från yrkesfiskarenas logg-

böcker. Det är därför angeiäget att plikten att föra Ioggbok upprätthâiis. Uppgifter ur ioggböckerna bör även kunna tjäna som grund för uppbörd av en eventueii fiskskatt (se vidare kapitei 7.13).

7.11 Fiskeregieringar

Eniigt utredningens direktiv bör utredningen i syfte att skapa bättre samordning och översikt överväga att överföra iänsstyreisernas nuvarande ansvar för regieringen av visst fiske tiii den centrala statliga fiskeadministrationen i iikhet med vad som gä11er för bi a vandringsfisk.

Fiskeristyreisen har i en rapport överiämnad tiil regeringen i juii 1988 föresiagit vissa förändringar i fiskebestâmmeiserna.

Med b1 a rapporten som underiag pägâr inom Jordbruksdepartementet en översyn av fiskeiagstiftningen.

Huvudsyftet med fiskeristyreisens rapport är att underiätta tiiiämpningen av fiskeriiagstiftningen för enskiida, organisationer och myndigheter. För att uppnå detta syfte föresiâs b1 a

- att rätt att utfärda a11a förefiskeristyrelsen ges skrifter för fiske efter a11a fiskarter i havet och i Vänern, Vättern, Mäiaren och Hjäimaren samt i vattendrag som mynnar ut i havet och i dessa sjöar upp tili första definitiva vandringshindret för iax och öring i vattendragen.

- att i första hand ska11 meddeia fiskerättsägarna sjâiva de föreskrifter som behövs för fiskets vård och bedrivande i enskiit vatten uppströms första definitiva vandringshindret för iax och öring i vattendrag som utmyn-

nar på kusten e11er i Vänern, Vättern, Mäiaren och Hjäimaren. Om fiskevattenägarna inte kan enas eiier om myndighetsingripande är nödvändigt av fiskevárdsskäi bör iänsstyreisen meddeia erforderiiga föreskrifter.

- att fiskeristyreisen utfärdar fyra kungöreiser för kustområdet (norra ostkusten, södra ostkusten, sydkusten och västkusten), en kungöreise för fisket i Vänern, Vättern och Mäiaren och Hjäimaren, en kungöreise för Östersjön och en för Kattegatt och Skagerrak. Detta innebär en minskning från nuvarande 19 kungöreiser ti11 7.

- att för kustomrâdet ska11 gäiia ut ti11 kungöreiserna fyra nautiska mii frân basiinjen och också omfatta a11a bestämmeiser för fisket från det första definitiva vandringshindret för 1ax och öring i vattendragen.

Fiskeristyreisen framhâiier i sin rapport att den föresiagna förändringen av regeigivningen på fiskets område förutsätter den nuvarande organisationsstrukturen, bi a vad gäiier förekomsten av fiskenämnder. Vidare sägs att fiskeristyreisen kommer att behöva vissa personeiia förstärkningar samtidigt som iänsstyreisernas arbete med fiskeiagstiftningen kommer att minska.

Det är utredningens bedömning att man genom att samia större deien av regeigivningen på fiskets omrâde ti11 fiskeristyreisen bättre uppnår en samordning och översikt samt bespaav resurser. Det bör eniigt utredningen övervägas om ring det över huvud behövs en statlig regeigivning inom taget fiskets omrâde vad gäiier t ex fiskets bedrivande ovan det första definitiva vandringshindret i vattendrag. Det är också utredningens bedömning att den föreslagna förändringen är möjiig att genomföra även om fiskenämnderna sku11e avveckias. Fiskeristyrelsens utredningskontor bör i detta sam-

manhang kunna utföra det arbete vad gäiier regelgivning på fiskets omrâde som rapporten förutsätter att fiskenämnderna ska11 utföra.

7.12 Den statiiga fiskeriadministrationen

Av det som har redovisats i det föregående framgår att den statiiga administrationen på fiskets omrâde är uppdeiad pâ fiera oiika organ. Fiskeristyreisen är centrai förvaitningsmyndighet för frågor om fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevärden. Statens jordbruksnämnd ansvarar för prisregieringen på fiskets område. Vid hearings med representanter för nämnda myndigheter har det framkommit att det brister vad gâiier framför a11t koordinering av det statiiga stödet ti11 fisket. De medei som dessa myndigheter ansvarar för, i detta faii främst fiskeriiånen hos fiskeristyreisen och prisregleringsmedien hos jordbruksnämnden, har eniigt utredningen ibiand gett 01ika signaier ti11 näringen.

Eniigt utredningens mening har detta fått ti11 föijd att fiskeristyrelsens bedömningar av ansökningar om fiskeriiân ti11 viss de] har baserats på signaier från gäiiande normprissystem. En följd av detta har blivit en överetabiering av stora fiskefartyg med inriktning på siiifiske. Prognoserna om framtida iönsamhet har baserats på att det funnits ett tiiigängiigt pristi11ägg för si11. Marknadens signaier om avsättningssvârigheter för si11 har såiedes inte ti11räckiigt snabbt nått fram ti11 vare sig fiskaren när han gjort sin investeringspian e11er tiil fiskeristyreisen när den gjort bedömningar av iâneansökningar.

Uppdeiningen av det statiiga ansvaret för fiskerinäringen me11an fiskeristyrelsen och statens jordbruksnämnd har sin para11e11 på jordbrukets omrâde. Denna uppdeining meiian bi a rådgivning och rena förhandiingar har tidigare ansetts

främja utvecklingen av näringen. Vad gäller lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd har emellertid gränsdragningen på senare tid alltmer suddats ut.

Med tanke på fiskenäringens begränsade storlek och utredningens förslag att normprissystemet skall avvecklas och ersättas av ett mindre omfattande system med lägsta tillåtna priser anser utredningen att jordbruksnämndens nuvarande ansvar för prisregleringen på fisk bör överföras till fiskeristyrelsen i samband med att en P0 bildas.

Detta innebär att fiskeristyrelsen i fortsättningen skulle ansvara för dels det föreslagna systemet med lägsta tillåtna priser, dels det föreslagna strukturstödet. Genom att på detta sätt samla det statliga ekonomiska stödet till fisket till en myndighet skapas förutsättningar för att kunna ge mer entydiga signaler till näringen vad gäller bl a nyinvesteringar. För jordbruksnämndens del innebär utredningens förslag att nämndens fisksektion kan avvecklas i samband med att en P0 bildas.

Havsfiskelaboratoriets verksamhet är till ca 75 % styrd av framtagandet av underlagsmaterial inför de ärliga internationella förhandlingarna om fiskekvoter. Laboratoriets verksamhet är till övervägande del anslagsfinansierad.

Ett alternativ till laboratoriets nuvarande organisation vore att bilda en fristående organisation, ensamt eller samordnat med enheter med likartad verksamhet. Detta alternativ skulle möjligen innebära bättre utnyttjande av utrustning, kompletteringar i kompetensprofil, administrativ samordning samt bättre utnyttjande av mätresultat.

Havsfiskelaboratoriet har nyligen tagit nya lokaler i anspråk vilka redan är fullt utnyttjade. I nuläget finns därför inte förutsättningar för en samlokalisering, förutsatt att de

nuvarande iokaierna inte iämnas eller att nya byggnader uppförs i ansiutning ti11 de befintiiga.

Det bör i sammanhanget också nämnas att samordning av resurser inom omrâdet redan skett genom tiilskapande av marina centra koppiade tili universiteten i Umeå, Stockhoim och Göteborg.

Ett havsfiskeiaboratorium som fristående måste kunna organ garantera att underiag inför de âriiga förhandiingarna om fiskekvoter tas fram. En nackdel med att särskiija uppgifter rörande bestândsuppskattningar från övriga myndighetsuppgifter på fiskets omrâde är eniigt fiskeristyreisen att Sverige därmed sku11e få sämre status än övriga mediemsiänder pâ det internatione11a havsforskningsomrâdet.

Eftersom det i dag inom iandet endast finns en utförare av

bestândsuppskattningar (havsfiskeiaboratoriet) och en mot-

tagare av uppgifterna (fiskeristyreisen) finns det eniigt utredningens mening i dag knappast nâgra vinster att hämta genom att göra havsfiskeiaboratoriet tiii ett fristående organ. Ett argument som ytteriigare styrker denna uppfattning är det faktum att iaboratoriets verksamhet tiil övervägande del är anslagsfinansierad. föresiâr mot Utredningen denna bakgrund att havsfiskeiaboratoriet även i fortsättningen är knutet ti11 fiskeristyrelsen på samma sätt som gä11er i dag. Utredningen betonar, som tidigare nämnts, fiskeristyreisens ansvar vad gä11er den samiade bedömningen av fiskbestândens beskattning. Havsfiskeiaboratoriet fy11er i detta sammanhang en centrai funktion.

Sötvattensiaboratoriets verksamhet skiijer sig markant från verksamheten vid havsfiskeiaboratoriet vad gä11er bi a finansieringsform och användning av iaboratoriets resuitat.

Verksamheten vid sötvattensiaboratoriet finansieras ti11 drygt 60 % med externa medei.

Ti11 ski11nad från havsfiskelaboratoriets resuitat finns inom sötvattensiaboratoriet inte en given användare av mätresuitaten.

Sötvattensiaboratoriets andei externt finansierade verkhöga samhet ti11sammans med den iikartade verksamhet som i stor bedrivs vid iaboratoriet och vid fiskeristyreiutsträckning sens innebär att det borde finnas fördeiar utredningskontor med att siâ samman iaboratoriet och utredningskontoren.

föresiår därför att sötvattensiaboratoriet i Utredningen tiiisammans med utredningskontoren biidar en Drottninghoim enhet inom fiskeristyreisen. Enheten tiiiförs avgränsad ett ansiag för den iimnoiogiska undersöknings- och iâmpiigen utredningsverksamheten. Utredningen föreslår att ansiaget deias de1s ett s k upp de1s på en förvaitningspost, 1 000-kronors ansiag. Finansieringen sku11e därmed utgöras av både och externa medei. Ansiagsfinansieringen moans1ag tiveras b1 a av de myndighetsuppgifter som utredningskontoren ansvarar för. Utredningskontorens piacering bör eniigt styras av förutsättningarna för att ututredningens mening veck1a den externfinansierade verksamheten. Samtidigt bör vid beaktas fiskeristyrelsens behov av decentrap1aceringen iiserad verksamhet.

Det bör ankomma på fiskeristyreisen att avgöra kontorens antal b1 a med hänsyn ti11 de och geografiska piacering, som utredningen föresiâr ska11 överföras från uppgifter fiskenämnderna tiil utredningskontoren.

Eftersom en mera marknadsinriktad verksamhet inom fiskeristyreisen kan kännas ovan för styreisens handiâggare föreslår att staten avsätter ett engångsbeiopp för särutredningen ski1da inom fiskeristyreisen för

personaiutveckiingsâtgärder

budgetåret 1990/91.

SOU 1989 56 163

Fiskenämndernas verksamhet är uppdelad på tre huvudomrâden, nämligen fiskerinäringen (yrkesfiske och vattenbruk), fritidsfiske och fiskevård.

Enligt en av fiskeristyrelsen presenterad rapport från âr 1985 handlades under åren 1982-1984 i medeltal ca 6 500 ärenden per år av fiskenämnderna. Fiskeristyrelsen uppskattar att antalet ärenden för närvarande, bl a genom en ökad delegering, är ca 8 000. Vidare har enligt styrelsen bl a antalet miljöskyddsärenden ökat.

I rapporten är ärendena uppdelade efter ärendetyp. Det nedan redovisade antalet ärenden efter ärendetyp utgör ca 75 % av fiskenämndernas dåvarande (medeltal för 1982-1984) ca 6 500 ärenden.

Utredningen föreslår, som framgått av det tidigare, att det nuvarande systemet med yrkesfiskelicenser avvecklas, varför nämndernas uppgifter rörande bâtlicenser försvinner.

Det är vidare utredningens mening att fiskenämndernas nuvarande mera lokala verksamhet rörande fritidsfiske, fiske-

vård, kaikningsverksamhet samt informations- och rådgivande

verksamheter i fortsättningen bör ses som kommunaia angeiâgenheter.

som år en av fiskenämndernas vikti- Vad gä11er fiskevård, arbetsområden, anser utredningen att denna uppgift gaste bäst utförs av fiskevårdsområdesföreningar. Den kompetens vad ti11 bl a dessa föreningar som för gäiier rådgivning närvarande finns inom fiskenämnderna bör eniigt utredningen i framtiden kunna upp av utredningskontoren inom i byggas huvudsak fiskeriverkets nuvarande resursram.

av ansökningar om Den prövning eniigt fiskeriförordningen tiiistånd för vattenbruk som för närvarande sker hos fiskenämnderna bör i fortsättningen kunna ske vid fiskeristyreisen centrait e11er vid styrelsens utredningskontor.

Fiskenämnderna deitar i varierande omfattning vid arbetet med ombiidning av främst samfä11da fisken tiii fiskevårdsområden. De kostnader som iantmåteriverkets förrättning i dessa upphov tili kan ti11 häiften finansammanhang ger sieras av statsbidrag. Tidsfristen för ombiidning år satt ti11 av år 1990. Härefter iämnas inga statsbidrag utgången för verksamheten och en stor dei av fiskenämndernas arbete i samband med detta försvinner därmed.

om samordnad 1änsförva1tning bör fiske- En1igt utredningen nämnderna i den iänsförvaitningen. Eniigt denna ingå nya har många koppiingar ti11 verksamutredning fiskefrågorna heter som iänsstyreisen ansvarar för. Denna uppfattning deias av fiskeristyreisen om man, som myndigheten uttrycker det, av andra skä1 än fiskeripolitiska anser att försiaget om samordnad Iänsförvaltning ska11 genomföras.

I regeringens proposition (1988/89:154) om en ny regionai anför statsrådet Johansson föijande vad statiig förvaitning gä11er fisket i den nya iänsförvaltningenz

-- -- -- att fiskefrå- Jag deiar utredningens uppfattning gorna har många koppiingar ti11 de verksamheter som 1änsstyreisen ansvarar för. Det är därför i och för sig naturiigt att fiskenämnderna ingår i den nya Iänsstyreisen. Denna uppfattning de1as för övrigt av fiskeristyrelsen om man av andra skäi än fiskeripoiitiska anser att förslaget om en samordnad 1änsförva1tning ska11 genomföras.

Den pågående översynen av fiskeprisregleringen kan emeliertid komma att föresiå betydande förändringar i prisregieringen av fisket. Som en fö1jd av den översynen kan det därför tänkas att organisationen på det fiskeadministrativa området bör utformas på ett annat sätt än i dag. En ökad kommunaiisering av uppgifterna kan inte utesiutas och vissa frågor kan eventueiit föras ti11 centra1 nivå. Den anknytning som i dag finns ti11 länen är således inte självkiar. I den mån en sådan länsanknytning b1ir aktue11 bör den nya iänsstyreisen ansvara för uppgifterna.

Eniigt fiskeriutredningens uppfattning finns det två möjiiga aiternativ när det gä11er den framtida organisationen av en decentra1iserad fiskeriförvaitning.

En1igt det ena aiternativet uppgår fiskenämnderna i den nya samordnade iänsförvaitningen från den 1 juii 1991. Länsstyreiserna kommer då att få ansvara för kompetensen inom fiskets område, både vad gä11er yrkes- och fritidsfisket. Fiskeriutredningen finner det som mest troiigt att, om fiskenämnderna uppgår i den nya iänsförvaitningen, fiskets frågor kommer att handiäggas inom en aree11 nämnd och därmed tro- 1igtvis jämfört med jordbruket sku11e komma att få en underordnad betydelse. Med en samordnad iänsförvaitning, omfattande också fisket, sku11e ansvaret för och administrationen av yrkes- och fritidsfisket från statens sida ske en centrai genom deis förvaitningsmyndighet fiskeristyreisen - med en regiona1 förankring (utredningskontoren),

dels 24 länsstyrelser. Det kan ifrågasättas om yrkesfisket är av den omfattningen att det kräver en så omfattande och differentierad statlig organisation. Det är också endast i ett fåtal län som ett mer omfattande yrkesfiske bedrivs. Vidare kan ifrågasättas om fiskenäringen generellt sett gagnas av ett så splittrat ansvar inom den statliga administrationen.

Enligt det andra alternativet, fiskeriutredningens förslag, avvecklas fiskenämnderna från den 1 juli 1990. Detta alternativ tar , enligt utredningens uppfattning, på ett bättre sätt än det förra tillvara den samlade kompetensen inom fiskets omrâde som i dag finns inom fiskeriverket. Fiskeriverket skulle med detta alternativ få möjlighet att säkerställa att erforderlig kompetens inom fiskets omrâde även i framtiden skulle ha en decentraliserad förankring. Grunden för denna decentraliserade förankring finns inom verkets nuvarande utredningskontor. Härigenom förstärks också den administrativa bas som krävs för en fortsatt decentralisering av beslut inom fiskeristyrelsen i syfte att effektivisera beslutsprocesserna och skapa ökat engaemang i verksamheten. En ytterligare decentralisering, om än utanför fiskeristyrelsens ram, sker genom fiskeriutredningens förslag att en del av fiskenämndernas nuvarande uppgifter bör ses som kommunala angelägenheter, d v s överförs på kommunerna. I många kommuner är det självfallet inte ekonomiskt försvarbart att permanent bygga upp resurser endast inriktade på fiskefrâgor. Vid behov av marinbiologiska expertkunskaper bör kommuner utan tillgång till egen expertis med fördel kunna vända sig till fiskeristyrelsens utredningskontor och där köpa erforderliga tjänster. Utredningskontoren bör självfallet också vid behov kunna ta på sig samordningsuppdrag.

Det är således fiskeriutredningens uppfattning, mot bakgrund av ovanstående, att den nuvarande länsanknytningen av fiskefrâgorna inte är självklar. Fiskeriverkets viktigaste arbets-

omrâde bör i fortsättningen omfatta frågor som rör yrkesfisket. Det är i dag, som nämnts, ett fåtai iän där yrkesfisket speiar en avgörande e11er dominerande ro11.

Det är fiskeriutredningens uppfattning att den ovan skisserade organisationsiösningen på ett bra sätt tiiigodoser deis behovet av en samiad kompetens på fiskets omrâde, dels behovet av en decentraiisering.

Utredningen föresiår därför att fiskenämnderna avveckias från den 1 juii 1990 och att dess uppgifter i fortsättningen handhas pâ det sätt som ovan har beskrivits.

7.13 Kostnader och finansiering av utredningens försiag

I föreliggande kapitei sammanfattas de ekonomiska konsekvenser av utredningens försiag som heit e11er deivis också redovisats i det tidigare.

Utredningen har som tidigare redovisats föresiagit att det nuvarande prisregieringssystemet på fisk avveckias och någon gång under tiden fram ti11 den 1 januari 1994 ersätts med ett system med iägsta- och âtertagspriser. Utredningen har vidare föresiagit vissa förändringar vad gäiier den statiiga administrationen på fiskets omrâde samt vissa förändringar vad gäiier det statiiga rationaiiseringsstödet.

Som tidigare nämnts har det inom EFTA träffats en överenskommeise om att frihandei med fisk och fiskprodukter ska11 gäiia från den 1 juli 1990. Vissa övergångsordningar gäiier, bi a beträffande frågor som rör statsstöd tiii fiskerinäringen. Detta innebär t ex att den svenska prisregieringsavgiften efter den 1 januari 1994 inte iängre kan finansiera ett prisregieringssystem. Sverige kan såiunda väija att

avveckia prisregieringsavgiften antingen successivt fram ti11 nämnda datum e11er direkt från den 1 ju1i 1990. Utredningen anser, som tidigare motiverats, att det finns skä1 som ta1ar för att övergångsperioden utnyttjas.

Den nuvarande prisregieringsavgiften finansierar he1t prisreg1eringssystemet innefattande pristiliägg, överskottshantering, fiskarenas trygghetsförsäkring, utsättning av fisk, jordbruksnämndens uppbördskostnader samt Svensk Fisks administrations- och informationskostnader.

Tiiigångarna i jordbruksnämndens prisregieringskassa och hos Svensk Fisk beräknas ha uppgått ti11 ca 130 miijoner kronor den 1 juli 1989. Intäkterna under budgetåret 1989/90, ink1usive ränteintäkter, uppskattas ti11 ca 98 miljoner kronor, varför ca 228 miijoner kronor står ti11 prisregieringens förfogande under budgetåret 1989/90. Den sammaniagda kostnaden för prisregieringen m m beräknas under samma budgetår komma att uppgå ti11 ca 120 miijoner kronor.

Utredningen har som tidigare redovisats föresiagit att en överskottshantering införs någon gång under tiden fram ti11 den 1 januari 1994. Denna hantering föresiås administreras av fiskarena sjäiva genom en producentorganisation.

En1igt utredningen beräknas statens kostnader för P0:s överskottshantering, P0:s administrationskostnader, fiskarenas trygghetsförsäkring, informationsåtgärder och utsättning av fisk under P0:s första år uppgå tili ca 30 miijoner kronor för att därefter successivt minska.

Efter en femårig övergångsperiod bör näringen sjäiv inom ramen för en P0 bekosta administrationen och informationsverksamheten. Efter femårsperioden bör staten inom ramen för P0:s verksamhet såiedes endast bekosta deiar av överskottshanteringen, fiskarenas trygghetsförsäkring och utpiantering

av fisk till en sammanlagd årlig kostnad av ca 20 miljoner kronor räknat i dagens penningvärde.

Utredningen föreslår som tidigare nämnts att de medel som finns i Svensk Fisks kassa vid tiden för bildandet av P0 tillförs producentorganisationen som en grundfinansiering.

Som tidigare nämnts föreslår utredningen att fiskenämnderna avvecklas från den 1 juli 1990 och att nämndernas nuvarande uppgifter vad gäller yrkesfisket överförs till i första hand fiskeristyrelsens utredningskontor. Fiskenämndernas nuvarande mera lokala uppgifter för fritidsfiske m m bör enligt utredningens mening i fortsättningen ses som kommunala angelägenheter. Vidare föreslår utredningen att fiskeristyrelsen i fortsättningen fâr ett övergripande ansvar för det statliga stödet till fiskenäringen.

Utredningen beräknar att avvecklingen av fiskenämnderna innebär en besparing på ca 6 miljoner kronor per âr. De utökade arbetsuppgifter för utredningskontoren och fiskeristyrelsen centralt som kan bli följden av avvecklingen av fiskenämnderna, bör enligt utredningen genom omfördelningar i huvudsak kunna hanteras inom ramen för fiskeriverkets totala resursram.

Fiskeristyrelsen får budgetåret 1989/90 disponera högst 2,6 miljoner kronor som premier vid skrotning av vissa äldre fiskefartyg och får lämna fiskerilån med sammanlagt högst 40 miljoner kronor.

Utredningen föreslår som tidigare redovisats att det införs ett statligt strukturstöd till fiskenäringen bestående av dels ett investeringsstöd liknande nuvarande fiskerilån, dels ett omställningsstöd. Det senare bör ges i form av bidrag för skrotning eller avyttring av fartyg.

föreslår dels att ett anslag för investerings- Utredningen stöd förs kronor, dels att ett anslag upp med 30 miljoner för omställningsstöd med 10 miljoner kronor upprättas.

innebär utredningens förslag att det nu- Sammanfattningsvis varande anslagna beloppet för fiskerilån, 40 miljoner delas 30 miljoner kronor används för kronor, upp så att och 10 miljoner kronor för ett särskilt investeringsstöd Det nuvarande anslagna beloppet för skrotomställningsstöd. 2,6 miljoner kronor, bör enligt utredningen i ningsbidrag, fortsättningen uppgå till 5 miljoner kronor. Som tidigare nämnts beräknas statens kostnader för P0:s överskottshante- P0:s administrationskostnader, fiskarenas trygghetsring, informationsåtgärder och utsättning av fisk försäkring, under en femårig övergångsperiod uppgå till ca 30 miljoner kronor under det första âret för att därefter successivt minska. En avveckling av fiskenämnderna innebär, som kronor. tidigare nämnts, en besparing på ca 6 miljoner Nettoeffekten av utredningens förslag innebär att statens kostnader under en femårig övergångsperiod ökar med ca 25 miljoner kronor det första âret.

De ovan redovisade förslagen kan enligt utredningens mening finansieras via en fiskskatt, som är tillåten inom antingen ramen för EFTA-överenskommelsen, eller genom omfördelningar Om erforderliga medel inte anses kunna inom statsbudgeten. i befintlig budget eller tillskapas genom omfördelningar i ekonomin förordar utredningen alteruppstå genom tillväxt nativet fiskskatt.

Prisregleringsavgiften, som för närvarande är 6 %, inbringar årligen ca 80 miljoner kronor. En rad fiskslag och fiskprodukter är i dag inte avgiftsbelagda.

Om de i dag avgiftsbelagda fiskslagen och fiskprodukterna skulle med en skatt detta inbringa ca beläggas på 2 % skulle kronor. Breddas skattebasen till att omfatta 25 miljoner

även i dag avgiftsfria fiskslag och fiskprodukter sku11e detta inbringa ytteriigare ca 15 miijoner kronor. Skattesatsen sku11e härigenom kunna sänkas.

har erfarit att jordbruksnämnden har regeringens Utredningen att iämna försiag om hur de 30 miijoner kronor ska11 uppdrag användas som tidigare har avsatts ur prisregieringskassan för fisk för konsumentfrämjande åtgärder.

JN väntas i september ti11 regeringen presentera sitt försiag ti11 konsumentfrämjande åtgärder. Om något effektivt sätt att utnyttja medien inte sku11e kunna skapas anser utredningen att det bör övervägas om inte de avsatta medien sku11e kunna nyttjas för uppbyggnaden av en P0.

?VA

Bilaga 1 Dir. 1988:68

Kommittédirektiv

Översyn av prisregleringen på fisk m.m.

Dir. 1988:68

Beslut vid regeringssammzanträde 1988-12-22

Chefen för jordbruksdepartementet. statsrådet Hellström. anför.

Mitt förslag En särskild utredare skall tillkallas för att utvärdera prisregleringen på fisk och med utgångspunkt i utvärderingen föreslå lämpliga åtgärder. Samtidigt skall den statliga administrationen på fiskets område gås igenom i syfte att anpassa den till de förändringar som bl.a. översynen av prisregleringen m0tiverar. Arbetet skall redovisas senast den l juli 1989.

Fiskepolitikens mål och medel Den senaste mer övergripande redovisningen av fiskepolitikens mål och medel gjordes i prop. 1984/85: 143 om vissa frågor på fiskets område (JoU 32. rskr. 298). Fi.skep(›litikvn.s mål som lades fast år 1978 sammanfattas i prop. l984/85: 143 pii bl.a. följande sätt. Grundläggzintle i den svenska fiskeripolitiken är sålunda att vi skall utnyttja viira vatten- och fisktillgangzir på sadant sätt att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. En god husháillning genom en väl avvägd váird och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsåittniiigarnzn för produktion av fisk på icke traditionellt sätt, dvs. i form av odling. En val avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation.

l 1978 års beslut betonades bl.a. att förutsättningar skall skapas för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Fisket skall bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning i kust- och skärgårdsområden. Det svenska fisket skall inte påverkas av tillfälliga variationer i importpriserna. Medlen inom fiskepolitiken är de sedvanliga för de areella näringarna. De rymmer statliga insatser för information. rådgivning, utbildning och forskning. Vidare finns särskild lagstiftning samt statligt ekonomiskt stöd i olika former. Ett av medlen i fiskeripolitiken är prisreglering. Den skiljer sig från prisregleringen pä jordbrukets område genom att den i princip följer en världsmarknadsprislinje. Nagot gränsskydd liknande det för jordbruket finns alltså inte. Motsvarande frihet gäller dock inte för svensk export till alla andra länder. litt syfte med prisregleringen är att den skall styra fisket mot lönsamhet samtidigt som den skall medverka till att utjämna variationer i fiskarnas inkomster. Regleringen skall enligt det grundläggande beslutet år 1978 stimulera till fiske främst för att tillgodose efterfrågan pä den inhemska marknaden. Ansvaret för de statliga åitgärderna pä fiskets område flyttades år l948 frän lantbruksstyrclscn. l syfte att ge fisket en mer framskjuten plats inrättades da fiskeristyrelsen som ocksä blev huvudman för fiskeriirttendenternzl. den dåvarande lokala fiskeriadirtinistrationen. Den verksamhet pä fiskets tvmrade som lvealrevs av hushållningssåillskapen (iverfiärdes är l9(›7 i huvudsak till lanthruksnåimnderna. Är I97o inrättades under fiskeristyrelsen som ett provisorinin särskilda regionala fiskenämnder i varje län. Efter beslut av riksdagen omorganiseraides fiskeristyrelscn är N85. Bl.a. avskaffades fiskeriintendentorgzmiszititriien som gick upp i fiskeristyrelsen. Vid sidan av fiskeristyrelsen och fiskenämnderita handlägger länsstyrelserna vissa frägor om reglering av fiske. Statens jordbruksnämnd och regleringsforeningeii Svensk fisk zidministrerzir prisregleringeit pä fiskets område. Kustbevakningen svarar för (ivervzikning av den svenska fiskezonen samt lämnar uppgifter som underlag för kontroll av fiskets (mtfattning.

Behov av en (översyn l olika sammumlizmg har papekzits behovet av att se över prisrcgleringen pa fisk. [in översyn ziviserades av regeringen bl.a. i prop. l984/85:l43. Aven

SOU 1989256 175

_iordbruksnämndcn och olika förcträdzire för fiskenäringen har påtalat behovet av en översyn. Under de ar som har gatt sedan beslutet om grunderna för prisregleringen lürbereddes och fattades har stora förändringar skett i förutsättningarna för det svenska fisket. Sa Lex. har kuststaterna infört nationella fiskezoner som begränsar det svenska fisket. llandelsöverenskommelser som begränsar vår frihet eller förändrar balansen i fiskutbytet med andra länder har träffats. Fiskbestanden i värltlshaven har förändrats på sådant sätt att vi får svårare att avsätta var huvudprodukt. sillen. Detta sammanhänger med den ökade tillgangen pa sill i Nordsjön och fisket efter denna. Även miljöförändringar i haven och ökat fiske har paverkzit möjligheterna för svenskt fiske att göra sig gällande. Men (icksa nationellt har förändringar skett. Sålunda har den svenska västkustfiskeflottzin blivit mer rörlig. Stora delar av den fiskar numera, som en följd av begränsningarna i Västerhavet. regelbundet i Östersjön och paverkztr därmed förutsättningarna för den östersjöbaserade fiskeflottan. Med denna utveckling som bakgrund kan prisregleringen behöva ses över förutsättningslöst. Det har t.ex. ifråigasatts huruvida prisregleringen tillgodoser de mal för fiskcripolitiken som statsmakterna har beslutat. Därtill har anförts att regleringen i viss utsträckning konserverar en ogynnsam struktur inom fisket. att den gynnar fiske som redan är lönsamt i stället för att stimulera till (ivergåing från icke lönsamt till lönsamt fiske samt att den motverkar andra medel i fiskeripolitiken. Kritik har också framförts mot regleringen för att den skulle missgynna den svenska fiskberedningsindustrin och konsumenterna i stället för att som avsikten var gynna även dessa intressen. Allt större andel av tillgängliga medel inom regleringen används för statligt stöd

i former som inte har nagon anknytning till det ursprungligen beslutade reg-

leringssystemet. Vad jag nu har redovisat motiverar en översyn av prisregleringen på fisk. Vidare bör en översyn göras avseende den statliga administrationen på fis-

kets område. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål. Översy-

nen bör göras inom sådan tid att förslag till förändringar kan beslutas av riksdagen inför budgetåret 1990/91.

Utgångspunkter för översynen Av min redovisning i det föregående framgår att det inte finns någon samlad utvärdering av hur prisregleringen på fisk har fungerat. I viss utsträckning gär uppfattningarnzi isär om regleringens effekter. Utredaren bör därför göra en utvärdering av regleringens effekter m.m. för tiden från år 1981 då regleringen i sin nuvarande utformning började tillämpas praktiskt. Av ut-

värderingen bör det framgå bl.a. hur regleringen har påverkat produktiviteten inom fisket, inkomsterna i fisket och deras fördelning, sysselsättningen inom olika kuststråckor och förutsättningarna för den svenska industrin att bereda fisk. För utvärderingen bör utredaren så långt som möjligt utnyttja de erfarenheter som har samlats hos bl.a. jordbruksnämnden. Svensk fisk. statens pris- och konkurrensverk. fiskeristyrelsen och fiskets organisationer. Utredaren bör med utgångspunkt i denna utvärdering lämna förslag i fråga om prisregleringens funktion som ett medel i fiskeripolitiken. Om utredaren finner att prisregleringen skall avvecklas. ersättas med någon annan form av styrmedel eller omformas skall detaljerade förslag lämnas till hur detta skall genomföras. Utgångspunkten för förslagen bör vara det övergripande målet för fiskepolitiken så som det sammanfattas i prop. 1984/85: 143. En annan given förutsåittning är de regler för internationell handel som Sverige har bundit sig för och följderna av eventuella förändringar härav. Det innebär bl.a. att förslagen skall främja den samlade fiskenäringen genom att skapa förutsättningar för rationalisering av yrkesfisket och fiskberedningsindustrin. främja zivsåttningen av svenskfångad fisk och produkter av den både på den inhemska marknaden och exportmarknaden samt öka förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av svenska fiskekvoter. l sammanhanget bör även bedömas om det statliga rationaliseringsstödet bör förändras. Av vad jag har redovisat i det föregående framgår att den statliga administrzitionen på fiskets område är uppdelad på flera olika organ. Den har en utformning som enligt min mening kan ifrågasättas. bl.a. med hänsyn till fiskenäringens begränsade storlek. Samtidigt har de senaste årens utveckling inom havsråttens område inneburit starkt ökade arbetsuppgifter. En översyn av prisregleringen motiverar dessutom en granskning av den statliga fiskeadministrationen. Utredaren bör därför göra en förutsättningslös översyn av denna inkl. fiskeniimndernzi. De nuvarande mera lokala uppgifterna för fritidsfisket m.m. bör i fortsättningen kunna överlämnas till kommunerna. l sammanhanget bör utredaren i syfte att skapa bättre samordning och översikt (överväga att överföra länsstyrelsernas nuvarande ansvar för regleringen av visst fiske till den centrala statliga fiskeadministrationen i likhet med vad som gäller för bl.a. vandringsfisk. En försöksverksamhet med samordnad lånsförvziltning som även omfattar fiskefråigor pågår för närvarande i Norrbottens lån. Försöksverkszimheten utvärderas av en särskild kommitté. Utredningen bör även beakta kommitténs (överväganden. Utredningsmzinncii bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (dir. l984:5) zingaende utredningsförslzigens inriktning. [Jtredaren skall vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda arbetstagarorgzinisationer. Vid översynen bör övervägas

SOU 198 9:56 177

om avvägningen är lämplig mellan fiskeristyrelsens fasta resurser i form av personal. utrustning m.m. och fria ekonomiska resurser för olika arbetsuppgifter som t.ex. forsknings-. undersöknings- och laboratorieverksamhet.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen ( 1976: l l9) - med uppgift att se över prisregleringen på fisk och vissa därmed sammanhängande frågor att besluta om sakkunniga experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

178 SOU 1989 :56

BHaga 2

nu u. nu n» n_ »o .u ä .w .o .m t. .u .n i 3 8 8 3 om om .x 8 o.

40.::

ru:

0:53

cvvooi

.A252

›om.m«›._._m._..x

mans-Gonna

..i3=ø:nn 0030080 E2503;

xovuoqucqoo

»200030

5.25.2230. moaonäuiåaa

i: i: i: i: i: i:

i: i: i... oo: i:

i: i: i: i: i: i: i: i: i: i: i...

00:a» 33.2.

i:

i:

i:

mz:

S -I 004m

zmcz

»w .o 3 Mw 3 mo Mw m m m lux. z4›_.

om um d. 3 n xoau. ›zo_mz :mzmiø

.=_.r:0m›zom

mmxm_zm_.âz_zø

nu.:

a. b_

»nu .#0 NMQOOU h) 05_

40.::

d 4

m: u n o . .o e 4 e 4 o e »ae ›a o.. a... u» u. se u o w o u u

v

4042:4

.om

Imxmrk...

u 8 nu N .m 3 u u _ _ nu

xo::.o.

M

›:m.m4›.:m._._x

uu» Now mo _m› »mm .o w mmm »om 8. 80 ä.. ma» 0.» .A S» wmo .mm 80 3:

50.8:

...å §2...

aur:_:no.

v.00

_ m 9.0 mo .A a... m.. .m u u w

ä.. ›NN å» mä :m m3 :ä m8 .mo 08 omm A00 »å ...oo Su mä mom 8a ...i ...a

mo N na 40:.:

w m m .

2a

a.: mmm

u. 3»

22_

å .A ...å :› ._05 2a me. mo: än :o mä

3 o ö» x.:

SOU 1989 :56 179

nu n. nu u» u_ 8 .E 3 3 .m G i .u .n 3 3 8 8 3 om om o. 8 o_

40.0:

E.:

cvvuui

2.0.9564.:

5:32

11.300 202500 0020:00

02:20:00 !..:.0:00 ›_0u0..o0 0036060 2:30.30

20250550 00500080 9.203080 xääocoqau 00230500 93:30.30

3::ao:§0 .:3:._:a. _0102-:0300 008805200

moaøzáøaianu

i0.ou:o2i:00

i: i: i: i: i:

i:

i: i: i: oo: i:

i: i: i: i: i: i:

i:

i: i: i: i:

m0::0 _0032_

i:

i:

i:

u: nu» .o u.. .u u» u. .o I. .u ›:.0_

.nu

u 8 mm m .n 3 0 u 4 m _

x§=._...03.

mo» m3 mo .mb mmm .o 8a mom 8_ mom v00 ma» S» _› å» 08 ;u 03 3:

u:

›3.::=n0.

. m un. mo .A Au um .w n.. u u u

än omm mmm mä 3a mmm .mo mo... .no Su omm 60 mmm »ä »oo 0.0 20 mmm 8a 5:.

u.

..._5550

. .m u m m

08 3 o o ä: i» o 3. m8 m3 03 ä... m3 mmm 3 m3 ä.. 3 mmm a.:

3090:20

0202:000

u _

.än m .a u. Mum .mo om: m3 3. .nu Go .um å ZX ...C

m d

o0.0.u.0oxv.o0o..0__.

03 nu» Bo

v:«.._:.oav::___»nn

mo... .f 2.2.

o _ m

a: mo» ma. mao m3 m_ m.. f .om .o t.:

v

mm

30.20.: 1350.0,... 30.350

›0m-w4dm:x

mo» ä :m m m m .22

§28:

v.30

o

...Z E:

30.::

mo m 4 40.0:

i.. 50 Z u. 03 a; o: ä» ...w o: ...C 0.00

180 SOU 1989 :56

nu »K nu u» 3 8 .o .m 3 3 .m Z .u .n I 3 8 om 3 8 om 2 8 9

408:

E:

cvuuui

xovvnacoauu ›ow.m4›:m:x

5:3:

22.25. 0:32:00 0055...

øoicoaou 3330:5

xzgouoaoo

.iazøåu 5.42.54» nänvoåø

20:60:30 ouåoüouco mxøquuoåø 2520:5... 900.505;

52033503 iu::u:i:au x.._u:u:uiao oøäqmozgnu

woaoqäuigau

.:2=o=_:a.

i: i: i: i: i: i:

i: i: i: oo: i:

i: i: i: i: i: i: i: i: i: i... i:

mos.: 33:3

i:

i:

i:

›:.n_

.q o q .o u a _ u o ,_ n

u; u .m 3 . _ .

Xø::.ø.<uaao

oo» En mom S» 3... m3 m; än man :o mmm .ca

-ux:_:mu.

mo u .m .m . m 4 .

»du m3 ä.. mm. mmm .Gm m3 ma omm m3 om_ ...C

.n

uluåinm

. m. .u _

.xx ä.. om.. mmm 30 om» S. m8 mo_ mo m3 5:.

uluzzumm

33.03.»

. .

a.: _w› u.. än mo .om :m å. S ...i

oaliuøxvaanuu.:

.Im mmm m;

v:u::ummv:ø::umu

om E:

o _ ._

...co än mmm m_ _ .o m» 3 E...

v

nu

_gmxmgo

...§85 13:33._

mFrmöxåm

›om.w«›:m:x

.no I» x.:

:oxo:

13.220:

:uxnivzur:

v.00

o E:

E...

332:.

.m n u o ._ ...082

ä.. o o o o 04m o o o o o o 3a m3 ma.. o 9:. S» o o o e; ou. 3a u: E: ma..

SOU 1989 :56 181

nu n. nu n» u. »o .o ä 3 .m .m I r.. .n .I 3 8 8 3 om 3 o.. 8 o_

403:

E:

:lie-Eu

_A232_

om.m4›.._m:x

;Suzanne

10:03.: 92.500 00:a?? cvvun..

5.4.5500 häucoåu 003508»

20:00:23 ousoøoa. 9336030 50:25.60 00:20:59 902923..

xouvnavøåu

5.20.6933» ua=:w:_m:an 5.022.200» 022002300

woaoa3u:_o:0u

:Soåonlgau

E: E: F: F: E: E:

S: F: F: oo: E:

i: F: S: E: i: E: E: i: a: E: i:

mo...? 338..

i: E:

E:

d

3a ›:.n_

n ._ . nu nu um o .q »o nu n n o

tDN-*wUI-I-A

53:23.

än. mo S.. »nu nu.. 30 8... mmm N: m.: mo_ »om mm 03 3:

3.:

d

aux:.:au.

...o d mo »o m» nu .I _ m

m3 mmm .nu ä_

vzuzzmnu

A

vluzzuou

mmu_0:u.m

m3 u. mm mm o.. .A .o n .22

vZwEGnnvuGEEnn

»nu 3003.:

.m .M .A nu x.:

v

nu

3:22: 13.220..

om.m«>:m:x

53x05

13.220:

.::2:_:...

v30

E:

n d 403:

om.. .a u. OODOOO m2 .u ma» .In nu .no E: 20a

_ m

182 S W 1 o.. w :56

nu n. 8 n» n. »o 3 .w 3 .m .u I 3 .n ,S .o 8 8 3 om om o.. :u o_ E:

40:.:

0-050

om.m::w:x

_A232_

:.52:

»Susanna

10:a!? E2230 9.2.2..

.iäz-:ao ooäøoåu 2230:5

.nova-Gouna

55:a...

0:59:60 wro-øoquu xzüåouowno goânouino wânxzciâ

2022:8...

52:30:03 uu.3u:i:aa xzuz-:aiao 02080.???

moa2auaåau

iu:._.:o:.i:au

i: i: i:

i: i: i:

i: i: i: oo: i: i:

i: i: i: i: i: i: i: i: i: i:

.naden

i:

00:.:

i:

i:

o ._ ._

um ›:.n_

o u u . u › . u n

2 .S _ _

53:23.

o u m

3a m? ö. om. mmm äo mmm mao .um »o :u:

3.:

;:::=o?

:u

9 › n 3 3 m . _ .

m8 00m n.: .om una om. Um ma... nu_ .8 E...

v-...Ewnn

3 m m u

Su :u ...i una I_ m3 »u mmm mo »om ...C

3090:2...

vløåiuo

å. mo un: mo_ .mm om 3 m» E:

ou.u.w.øoxv.oaonu:_

mom

v::__;nav:u.__;nn

08 3 mä 3 m x.:

› w

.Ba So mä n: .mo .m 3 .3 m E...

v

nu

...335 13.220: zmxmrk...

om.m4>:m:._x

._

aoxor

u m m .22

xo:m_z›:ozmm_mxmm

32:03..

:050272:

v30

o E: E:

335m

n. I n u :di:

»oo o o o o o e o o o o o :o: e: u: 08 u.: man .om o e o nu» o nu» .23 03a

SOU 1989 :56 183

nu 2 nu n» n. mo 3 .G 3 3 .u I .u 3 S .o 8 8 3 8 3 o.. 8 o.

ri:

40:.:

0303 ..._32

xouumauonnu ›om.m4._._w4:^

20:02? cuuømi

92.500 0022.00

gmäiäu u_.3_m:0ø »E3080 008008» :E3035

Omåocoqoo mxwaøcoåu x_.0:000..nø 00280500

20:60:23 900.32.:

ua.oqu0:o:o mm=:m:i:0u 5720:223 0u.2oo._.=a.

w002.3u:i:nø

io.oq:0:.i:au

i: i:

i: i: i:

i:

i: i: i: oo: i:

i: i: i: i: i:

i: i:

i: i: i: i:

mos.: ._0380

i:

i:

i:

g_ ›. :.-_

_ _

53:23.

»nu m8 .0:

3.:

›_.u..:_:nu.

3 8

30 :o ...Z

._ .

0.3 mä 2.:.

vzuzzuno

0 :...203:

E:

oåårpuoxvuonoao.:

o

v:!__;unv::__;no

r.:

x.: v

nu

3026:_ 3.9.2200 mñxmgo

:uxmwxåm

›:w.m4:w:x

o ...Z

§23...

:uxquv:ux..

v30

o ...C

E:

.. - 403:

2 ° *

ooooooooooooäoooooooooooo å 200

184 SOU 1989 :56

nu n. nu nu u_ no 3 ä 3 3 .u I .u .n .I .o 8 8 3 0a om 2 8 o_

403:

E:

cvvuui

.C233

›ow.m«›:m:x

10:00.00 0.0.2000 00=m=0a

0352.50» 008006.

Xouvmucounu

,m,:=_u:0u E3002: 3230:00

20:00:00» 00500080 mxwiuoåo Xaoaocoåu .öarouiou 9002:053

u«.o«00:o:u wm.3u:_0=0u xa.ø:u:u.u0ø 02.23.3500»

m00w-3w:_u=0u

uw.2:o..:m:0ø

a: E: .ua E: E: E:

a: E: .ua 00: E...

E: a: E: .ua E: ,_

E: a: E... E: E: a:

00:00

E:

3:8

E:

.nu

._

3:a_

»nu u 0 0 :o nu n u m c 0 u n . 0

M0 m» . _

_2253_

000 m3 .o o; 000 mm m3 mmm mmm ma» ._› » nu 3 .03

.du u«0o

053.350?

4 ö» .m u 0 A m

o: ›Nm ma... .mo §0 000 0.0 N00 0N0 000 mä MF» N00 .nu m3 x.:

u

0102:000

u

Su A0 .u o 03 :w .m m A_w 0A .om 3 m. 0 om E:

3020:2»

0102:000

.du m u 0 m» .m .m m u E...

0ø333cxv30øu2:

om.. omm

v:«=__mnav:2___ana

o . ...Z

. 0

in _m_ u u .m w 0 E:

v

nu

3026:_ 12:30.00 :mxmräy

0m_om_mx›mm

›0m.w4:w:x

m..

.Boxer

mm ...C

:inlägg

v.00

o

E... E:

4 a u u n u

m2 o 0 o o 0 0 .s 0 0 0 0 man .M0 .a o »om c n» 0 0 m o 0 0 .22 0.00

Biiaga 3

Tabell 8 Regleringsekonomin 1984/85-1987/88 samt progno 17år 1988/89 och 1989/90, milj. kr. 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 prognos prognos

12,0 Resterande pristillägg

Biiaga 4

Yrkesfiskarnas inkomster och utgifter 1987

Av byrådirektör Barbro Axelsson, statistiska centralbyrån

En undersökning av yrkesfiskarnas inkomstförhållanden görs årligen av statistiska centralbyrån (SCB). Undersökningen baseras på ett urval av allmänna självdeklarationer.

Undersökningen publiceras i sin helhet i SCBs publikation Statistiska Meddelanden (SM). Uppgifter för 1987 finns i J 52 SM 8901. Undersökningar om yrkesfiskamas inkomster och utgifter m m har utförts årligen sedan början av 1940talet. Huvudsyftet med dessa undersökningar är att belysa de relativa förändringarna i yrkesfiskarnas ekonomiska förhållanden.

Genom undersökningarna erhålls uppgifter bl a om fiskamas kontanta netto av fiske, taxerade nettoinkomster av fiske och andra förvärvskällor samt tillgångar och skulder.

Uppgifter om bruttointäkter och kostnader ingår inte i undersökningen på grund av otillräckligt underlag.

Material och metodik

Primärmaterialet består av självdeklarationer som har lånats av skattemyndigheterna. Deklarationema avser inkomståret l987 för ett urval av yrkesfiskare. Totalproduktionen utgörs av samtliga yrkesfiskare enligt den senaste fiskeriräkningen som genomfördes 1985.

Vid 1985 års fiskeriräkning har fiskarkåren delats in i trålfiskare och övriga fiskare. Urvalsmetoden är en form av stratificrad sampling i kombination med systematiskt urval. l 1987 års undersökning omfattade urvalet l 226 deklarationer. Av dessa har 423 avgetts av personer som inte kunnat klassificeras som yrkesfiskare (s k avgångar). Som yrkesfiskare i deklarationsundersökningama räknas endast personer vars inkomst av fiske uppgår till minst hälften av den totala inkomsten (exkl kapitalinkomster).

Dessutom redovisas ett bortfall av 75 deklarationer som inte har kunnat bearbetas på gmnd av ofullständig redovisning. De viktigaste orsakerna härtill är att fiskaren sköntaxerats eller att han inte fuskat under året på grund av militärtjänst eller sjukdom.

Resultat

Beräknat kontant netto av 1987, 1986 och 1985. Kronor, medeltal

fiske

Västkusten Sydkusten Ostkusten

Avgår

Jämfört med föregående år har beräknat kontant netto av fiske ökat för västkusten och minskat för resterande kuststräckor inkl sötvattensfisket. Taxerat netto av fiske är relativt oförändrat vid jämförelse med föregående år, då resultatutjämningsfonden utnyttjats i högre grad.

Den stränga isvintem l987 har ökat ersättningen från arbetslöshetskassan och summa taxerade nettointäkter ligger högre än föregående år för samtliga kuststrackor inkl sötvattensfisket.

Beräknat kontant netto av fiske resp taxerad nettointäkt av fiske fördelat på olika typer av fiske, medeltal

Beräknat Taxerad nettokontant intäkt av fiske netto av ñske Västkusten

Sydkusten

Ostkusten

Fiskarnas tillgångar och skulder 1987. Kronor, medeltal Tillgångar Skulder Nettoförmögenhet Saltsjöftske

Ovanstående tabell visar tillgångar och skulder samt nettoförmögenhet på olika kuststräckor 1987. Jämfört med föregående år är nettoförmögenheten relativt oförändrad, då tillgångar och skulder ökat i ungefär samma omfattning.

Procentuell fördelning efter samtliga taxerade nettointäkter, tkr

5 E] 45 50 i 45-90 60-. I 91-

Vlstkuslen Sydkusten Ostkusten Sarvmen

Skillnaderna mellan kuststräckorna avseende samtliga taxerade nettointäkter är stora. På västkusten ligger 60% av ñsknma på en inkomst över 90 000 kr medan 44% på ostkusten ligger under 45 000 kr.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv. Del 1. minister Olof Palme. C. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 2. Beskattning av famansföretag. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskatming. Fi. 3. Integriteten vid statistikproduktion. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av 4. Fasta Öresundsförbindelser. K. utvecklingen. I. 5. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- 6. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. utredningarnas betånkanden. Fi. 7. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- 8. UD:s presstjänst. UD. ning och bedömning. S. 9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.tl. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 41. Samerätt och sameting. Ju. 11. Hushâllssparandet - Huvudrapport från Spardelega- 42. Det civila försvaret. Del 1. tionens sparundersökning. Fi. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext Fö. 12. Den regionala problembilden. A. 43. Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. K. 13. Mångfald mot enfald. Del l. A. 44.Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I. rättsfrâgor. A. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. l5. Storstadstrañk 2 - Bakgnmdsmaterial. K. Fö. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. Fi. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 50. Stiftelser för samverkan. U. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 51. Den gravida kvinnan och fostret - tvâ individer. Om 20. Tullregisterlag m.m. Fi. fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 21. Sätt värde pá miljön - miljöavgifter på svavel och 52. Det statliga energiforskningsprograrnmet - aktörer klor. ME. inom energisektorn. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- 53. Arbetstid och välfärd. ningen. U. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 23.Parkeringsköp. Bo. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 24. Statligt finansiellt stöd? l. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 25.Rapporter till finansieringsuucdningen. I. ungdomar. S. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- 55. Fungerande regioner i samspel. A. vakningen. Fi. S6. Fiskprisregleringen och frskeriadministrationen. JO. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter; Del 2. Fi.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Reformerad mervärdeskatt m.m.

Samerätt och sameting. [41] - Motiv. Del l. [35] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35]

Den gravida kvinnan och fostret- två individer. Om Inflationskorrigerad inkomstbeskatming. [36] fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatteutredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40]

Utrikesdepartementet

UD:s presstjänst. [8]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7]

Försvarsdepartementet Två nya treåriga linjer. [10]

Risker och skydd för befolkningen. [17] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. Det civila försvaret Del 1. [42] [22] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [27] [46] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför

Socialdepartementet 90-talet. [29]

Professorstillsättrting. En översyn av proceduren vid Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning tillsättning av professorstjänst [30] och bedömning. [39] Stiftelser för samverkan. [50] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade

ungdomar. [54] Jordbruksdepartementet

Fiskprisregleringen och frskeriadmirtistrationen. [56]

Kommunikationsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Den regionala problembilden. [12] Storstadstrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Mångfald mot enfald. Del l. [13] Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och råttsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19]

Finansdepartementet

Arbetstid och välfärd. Beskattning av fåmansföretag. [2] Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Särskild inkomstskatt för utländska artister mil. [9] Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelega- Fungerande regioner i samspel. [55] tionens sparundersökning. [1 l] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16]

Tullregisterlag m.m. [20] Industridepartementet

Kustbevakningens roll iden framtida sjöövervakning- Statligt finansiellt stöd. [24] en. [26] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Reformerad inkomstbeskattning Statens mät- och provstyrelse. [31] - Skattereforrnens huvudlinjer. Del 1. [33] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av - Inkomst av kapital. Del 2. [33] utvecklingen. [37] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. Standardiseringens roll iElTA/EG - samarbetet. [45] [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

Bostadsdepartementet

Parkeringsköp. [23]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga cnergiforskningsprogrammct - aktörer inom energisektorn. [52]

N83!

V-8880L88l6

NSSI

ALLMÄNNA FÖRLAGET

XOQZ-QLSO

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET. KUNDTJÄNST. |06 47 STOCKHOLM. TEL: 08-739 96 30. FAXZ 08-739 95 48. INIORMATIONSBOKHANDELN. MALMFORGSGATAN 5 (vm BRUNKEBERGSTORG). STOCKHOLM.