Kart- och fastighetsverksamhet : finansiering, samordning och författningsreglering : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SLUTBETÄNKANDE AV LANTMÄTERI- OCH INSKRIVNINGSUTREDNINGEN

SLM

sov

Qomâ

om

l

Statens offentliga utredningar

WW 1994:90

W

Miljö- och naturresursdepartementet

Kart-

och

fastighets-

Verksamhet

- finansiering, samordning och

författningsreglering

Slutbetänkande av Lantmäteri- och

inskrivningsutredningen

Stockholm 1994

kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar SOU och Ds Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor Fritzes, av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-33437224 NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375-250x Stockholm 1994

Till statsrådet och chefen för

Miljö- och naturresursdepartementet

Genom beslut den 28 januari 1993 bemyndigade regeringen

det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden lantmäteriet,

om landskaps-

information och fastighetsdataverksamhet tillkalla att en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag organisation för fastigom en ny

hetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet, produk-

tion av kartor och landskapsinformation annan m.m. samt att överväga

om inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation

och undersöka förutsättningarna för ökat samarbete

ett mellan landoch sjökarteverksamheterna samt att besluta sakkunniga, om experter sekreterare och annat biträde utredaren. Med stöd av detta bemyndigande förordnades fr.o.m. den 1 februari 1993 Kjell Larsson särskild utredare. som Som experter har fr.o.m. den 23 1993 deltagit hovrättsmars

assessorn Sten Andersson, Justitiedepartementet t.0.m. den 3 maj

1993, avdelningschefen Åke Burman, Statens lantmäteriverk, avdelningsdirektören Lena Bäng, Domstolsverket, överstelöjtnanten Gunnar

Drakenberg, konsult Högkvarteret, byråchefen Bengt Kjellson,

Centralnämnden för fastighetsdata, bankdirektören Lars

Lindgren, Svenska Handelsbanken, avdelningschefen Mats Norrlund, Statens lantmäteriverk, teknD Rune Olsson, Miljöoch naturresursdeparte-

mentet, departementsrádet Stefan Strömberg, Justitiedepartementet,

departementssekreteraren Per Östensson Finansdepartementet samt fr.o.m. den 13 april 1993 kommunchefen Lars-Göran Loré, Hällefors kommun t.0.m. den 6 december 1993, stadsbyggnadsdirektören Arne Santesson, Malmö kommun t.0.m. den 6 december 1993 fr.o.m. den 4 maj 1993 avdelningsdirektören Ulf Andersson, Statskontoret,

hovrättsassessorn Britta Ahnmé-Kágerman, Justitiedepartementet,

sjökartedirektören Folke Hallbjörner, Sjöfartsverket t.0.m. den 14 juni 1993, fr.o.m. den 15 juni 1993 avdelningsdirektören Mats Rosander, Sjöfartsverket, fr.o.m. den 7 december 1993

stadsmätnings-

chefen Göran Granér, Stockholms kommun, hovrättsassessorn Peter

Strömberg Justitiedepartementet, fr.o.m. den 1 januari

1994 1:e

Riksrevisionsverket, fr.o.m. den l februari, revisor Susanne Jansson Alvå, Lunds tingsrätt och rådmannen Knut Norrman, lagmannen Jan Lunds tingsrätt. Huvudsekreterare har fr.o.m. den l april 1993 varit departementssekreteraren Ivar Frostenson, Miljö- och naturresursdepartementet sekreterare fr.o.m. den 19 april 1993 kammarrättsassessorn samt Kanold, Kammarrätten i Göteborg och fr.o.m. den 13 april Madeleine 1993 stadsingenjören Peter Nyström, Skövde kommun. har antagit Lantmäteri- och inskrivnings- Utredningen namnet utredningen. Regeringen har till utredningen överlämnat skrivelser den 26 feb- Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna, den 5 1993 ruari 1993 från mars Svenska kommunförbundet, den 17 augusti 1993 från Stockholms från 19 maj 1994 från Statens lantmäteri-

stadsbyggnadsnämnd samt den

verk.

tidigare överlämnat principbetänkandet Kart- och

Utredningen har

myndighet och bolag SOU 1993:99. fastighetsverksamhet i

får härmed överlämna betänkandet Kart- och fastighets- Jag

verksamhet finansiering, samordning och författningsreglering.

- Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 22 juni 1994

Kjell Larsson Ivar Frostenson Madeleine Kanold Peter Nyström

Innehåll 5

Innehåll

Sammanfattning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningens uppdrag 29 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Principbetänkandet 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Regeringens proposition 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Riksdagens beslut 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Betänkandets uppläggning 32 m.m . . . . . . . . . . . . . . .

A

Finansiering bakgrund, nuläge och

-

erfarenheter

2 Inledning 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Pris- och avgiftssättning på ofentliga tjänster 39 . . . . .

3.1 Prissättningsproblemet 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Några riktlinjer för avgiftsuttag 40

. . . . . . . . . . . . . . 3.3 Erfarenheter 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Fastighetsomrádet 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.l Avgifter för fastighetsbildning 43

. . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Något om äldre bestämmelser 44 . . . . . . . . . 4.1.2 Nedsättning enligt lantmäteritaxan 45 . . . . . . . 4.1.3 1971 års lantmäteritaxa och dess utveckling 48 . 4.1.4 Lantmäteritaxans innehåll och tillämpning 49 . . 4.1.5 Taxekalkylering 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.6 Återbäringstaxan 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.7 Erfarenheter 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

4.2 Fastighetsregistrering, inskrivnings- och fastighets-

dataverksamhet 56 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Lantmäteriverkets utredningar 56 . . . . . . . . . 4.2.2 Den valda modellen 57 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Avgifternas storlek och utveckling 58 . . . . . . . 4.2.4 Antalet expeditioner och uppbördens storlek 58 . 4.2.5 Beräkningsmetodik 60 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.6 Erfarenheter 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för

fastighetsdata 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Informationsförmedling on-line 64 . . . . . . . . .

4.3.2 Ändringsdata samt urval och bearbetningar 65

. 4.3.3 Utbildning 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.4 Övrigt 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.5 Erfarenheter 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Landskapsinformationsområdet 69

. . . . . . . . . . . . . . 5.1 Lantmäteriinstruktionen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Lantmäteriverkets regleringsbrev för budgetåret

199394 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Nyttjanderättsförordningen 72

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Prissättning på allmänt kartmaterial 74 m.m. . . . . . . . . 5.5 Digitalt lagrade produkter och intressentfinansiering 76 . 5.5.1 Forcerad databasuppbyggnad för den

ekonomiska kartan 78 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Blå kartan 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Vegetationskartan 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4 Sveriges nationalatlas 80 . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.5 Försvarsmakten och GIS-centrum 81 . . . . . . . 5.6 Beräkning och hantering licensersättningar 81 av . . . . . 5.7 Licensersättningens storlek 82 m.m. . . . . . . . . . . . . . 5.8 Erfarenheter 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiering övergripande bakgrunds-

-

material

Inledning 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

7 Infrastruktur

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Är grundläggande geografisk information infra-

struktur 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Finansiering infrastruktur 94 av . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.1 Marginalkostnadsprissättning 94

. . . . . . . . . . 7.2.2 Priser baserade på full kostnadstäckning 95 . . . 7.2.3 Subsidiefria priser 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.4 Tvádelade tariffer 96 . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.5 Sammanfattning 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Finansieringsformer 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Finansieringsalternativ 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1.1 Anslagsfinansiering 99

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Avgiftsñnansiering 100 . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.3 lntressentñnansiering 100 . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Av statsmakterna fastlagda principer m.m. 103 . . . . . .

8.2.1 Avgiftsförordningen 103

. . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Konkurrenslagen 105 . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3 Några centrala begrepp 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Skatt och avgift 106 . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3.2 Prisdifferentiering 106

. . . . . . . . . . . . . . . .

8.3.3 Prisdiskriminering 107

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.4 Priskänslighet 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.5 Korssubventionering 108 . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Slutsatser 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Upphovsrätt och ofentlighetsprincipen

111 . . . . . . . . . 9.1 Upphovsrätt 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Offentlighetsprincipen

113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Mälkonflikter 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Nationella och internationella

erfarenheter och

jämförelser 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Nationella erfarenheter och jämförelser 115 . . . . . . . . 10.1.1 Sjöfartsverket 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.2 Sveriges geologiska undersökning 116 . . . . . . 10. l Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.4 Statistiska centralbyrån 118 . . . . . . . . . . . ..

Innehåll

lO.l.5 Rymdbolaget och Satellitbild AB 120 . . . . . . . l0.l.6 Sammanfattning 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Internationella erfarenheter och jämförelser 122 . . . . . . l0.2.1 Fastighetsomrádet 122 . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2.2 Landskapsinformationsområdet 123

. . . . . . . .

Finansiering huvudfrágor och analys

-

ll Inledning 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Priskänslighet 135 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förrättningsverksamhet 135 12.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 lnskrivningsverksamhet 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Fastighetsdataverksamhet 138 m.m. . . . . . . . . . . . . . l2.3.l Marknadsundersökning 138 . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Fastighetsdatasystemets drift 140 . . . . . . . . . 12.3.3 Efterfrågan på tjänster från fastighetsdata-

141 systemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Landskapsinformationsomrâdet 143

12.4 . . . . . . . . . . . . . l2.4.l Landskapsinformation i form av tryckta

kartor 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.4.2 Landskapsinformation i digitalt lagrad

form 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Sammanfattning 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Hur minska kostnaderna 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Fastighetsområdet 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.l.l Förrättningsverksamhet 160 . . . . . . . . . . . . 13.1.2 lnskrivningsverksamhet 169 . . . . . . . . . . . .

l3.1.3 Fastighetsdataverksamhet 170

. . . . . . . . . . .

13.2 Landskapsinformationsområdet 171

. . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Ajourhållning vid källan 171 . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Satellitbilder och GPS 173 . . . . . . . . . . . . .

14 Behov nedsättning vid fastighetsbildning 177

av . . . . . .

14.1 Fastighetsbildningskostnadsutredningen 177

. . . . . . . . 14.2 Nuvarande nedsättning 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Kostnadsbesparingar för det allmänna 181 . . . . . . . . .

Innehåll

14.4 Omarronderingsverksamhet 184 . . . . . . . . . . . . . . .

15 Kostnadsunderlagets omfattning inom fastighets-

området 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Utveckling, tillsyn och stöd 187 . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.l Utveckling 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l5.l.2 Tillsyn och stöd 188 . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.2 Fastighetsrcdovisning 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15.2.1 Geografisk fastighetsindelning GFI 190 - . . . . l5.2.2 Fastighetsdatareformen 191 . . . . . . . . . . . . . 15.3 Mätning, beräkning och kartframställning 193 . . . . . . . 15.3.l Svenska kommunförbundets 193 syn . . . . . . . 15.3.2 1980 års lantmäteritaxeutredning 196 . . . . . . . 15.4 Kommunal fastighetsregistrering 199 . . . . . . . . . . . . 15.5 Ombudskostnader vid lantmäteriförrättningar 200 . . . . .

16 Lantmäteritaxan 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Sak- eller tidtaxa 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.l.1 1974 års utredning angående Översyn

av lantmäteritaxan 206 . . . . . . . . . . . . . . . .

16.l.2 1980 års lantmäteritaxeutredning 208

. . . . . . .

16.1.3 Fastighetsbildningskostnadsutredningen 212

. . . 16.2 Incitamentsskapandc taxor 214 . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.1 Kostnadsdämpande taxa 215 . . . . . . . . . . . . 16.2.2 Kombinerad schablontidtaxa 215 . . . . . . . . .

16.3 Återbäringstaxan 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Utjämning restid 218 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Vem skall besluta taxan 218 om . . . . . . . . . . . . . . .

17 Fastighetssystemet kollektiv nyttighet samt som en

vissa skattefrågor 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Fastighetssystemet kollektiv nyttighet 223 som en . . . . 17.2 Fastighetsskatt 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Stämpelskattens storlek och tillämpning vid fastig-

hetsreglering 230

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Administration stämpelskatt 233 av . . . . . . . . . . . . .

17.5 Avdragsrätt vid vissa lantmäteriförrättningar 233

. . . . .

10 Innehåll

18 Landskapsinformation grundläggande geografisk som

information och infrastruktur 237

. . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Landskapsinformationsutredningen 237 . . . . . . . . . . . 18.2 Kartpolitik 85 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3 Handlingsprogram för ökat utbyte geografiska av data 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4 Finansiering geografiska data 244 av . . . . . . . . . . . . 18.5 Lantmäteriets förslag till inriktning av verksamheten

under 1990-talet 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.5.l Uppföljning Kartpolitik 85 258 av . . . . . . . . 18.5.2 Remissinstanserna 258 . . . . . . . . . . . . . . .. 18.5 Lantmäteriverkets fördjupade anslagsfram-

ställning 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.6 Budgetproposition 1993941100 260 . . . . . . . . . . . . . 18.7 Lantmäteri- och inskrivningsutredningen 262 . . . . . . . 18.8 Ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdata-

verksamhet 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.9 Modell för finansiering av omsättningstill-

gångar 266 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.10 Potential till ökad intressentñnansiering 267 . . . . . . . . 18.11 Samhällsekonomiska kalkyler 268 . . . . . . . . . . . . . .

Finansiering överväganden, förslag,

-

konsekvenser och genomförande

19 Utgângspunkter för finansieringsförslag och

genomförande 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 Förslag 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Landskapsinformationsomrâdet 277 . . . . . . . . . . . . . 20.2 Fastighetsomrádet 284 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.2.l Fastighetsbildning 296

m.m. . . . . . . . . . . . . 20.2.2 Fastighetsdataverksamhet 306 . . . . . . . . . . .

20.2.3 Övrig fastighetsverksamhet 311

. . . . . . . . . .

21 Konsekvenser och genomförande 313 . . . . . . . . . . . . 21.1 Allmänna konsekvenser 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 11

21.l.l Integration Centralnämnden för fastigav

hetsdata och Statens lantmäteriverk 313 . . . . . 21.1.2 Integration myndigheter på regional av

nivå samt inordnandet av fastighets-

registreringen i fastighetsbildningen 315 . . . . . 2l.l.3 Ökad samordning inom landskapsin-

formationsområdet 315 . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.4 Förändrade relationer mellan staten

och kommunerna 316 . . . . . . . . . . . . . . . . 2l.1.5 Förändrade relationer mellan myndighet

och sakägare 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.6 Författningsändringar 317 . . . . . . . . . . . . .. 21.1.7 Tillhandahållande digitalt lagrad fastigav

hets- och landskapsinformation 317 . . . . . . . . 21.2 Ekonomiska konsekvenser 317 . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2.l De samlade effekterna 318 . . . . . . . . . . . . . 2l.2.2 Verksamhetsområdesvisa effekter 320 . . . . . . 21.2.3 Finansieringsanalys 321 . . . . . . . . . . . . . .. 21.3 Genomförande 323 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samordning

22 Ökad samordning på nationell nivå mellan intres-

senter inom landskapsinformationsområdet 327 . . . . . . 22.1 Nuläget 327 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22. l Beröringspunkter och samordning

mellan vissa producenter 327 . . . . . . . . . . . . 22.l.2 Nationell samverkan 339 . . . . . . . . . . . . . . 22.1.3 Samverkan i Finland och Norge 347 . . . . . . . 22.1.4 EU-aspekter 350 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.l.5 Samordningssträvanden i USA 350 . . . . . . . . 22.2 Analys 352 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.2.1 Utbildnings- och kompetensfrågor 354 . . . . . . 22.2.2 Standard för klassificering och över-

föring av data 355 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.2.3 Geografiska data 355 . . . . . . . . . . . . . . . . 22.2.4 Nationell samordning och struktur för

utbyte av geografiska data 361 . . . . . . . . . . .

12 Innehåll

22.3 Förslag 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.3.1 Utgångspunkter 365 . . . . . . . . . . . . . . . .. 22.32 Ökat samarbete mellan land- och sjö-

karteverksamheterna 366 . . . . . . . . . . . . . . 22.3.3 Geografiska data 367 . . . . . . . . . . . . . . . . 22.3.4 Nationell samordning och struktur för

utbyte geografiska data 368 av . . . . . . . . . . .

23 Tjänsteexportverksamheten 369 . . . . . . . . . . . . . . . . 23.1 Nuvarande verksamhet 369 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2 Förekommande samarbete 370 . . . . . . . . . . . . . . . . 23.3 Hur kan samarbetet fördjupas och breddas 371 . . . . . . 23.4 Förslag 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F Författningsreglering

Författningsförslag

1 Förslag till Lag om ändring i fastighets-

bildningslagen 1970:988 375 . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till Förordning ändring i fastigom hetsbildningskungörelsen 1971:762 381 . . . . . . . . 3 Förslag till Förordning om ändring i fastig-

hetsregisterkungörelsen 1974:1059 383 . . . . . . . .

24 Fastighetsregistrering 389 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.1 Utgångspunkter 390 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.2 Bakgrund 390 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.2.l Nuvarande författningsreglering 390 . . . . . . . 24.2.2 Fastighetsregistret 391 . . . . . . . . . . . . . .. 24.2.3 Registerkartan 393 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24.2.4 Fastighetsregistrets funktioner 395 . . . . . . . . 24.2.5 Förrättningsregistrering 396 . . . . . . . . . . ..

24.2.6 Övriga fastighetsregistermyndighets-

uppgifter 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242.7 Fördelning av fastighetsregister-

myndighetens uppgifter 398 . . . . . . . . . . . 24.3 Registrering vid källan 399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.3.l Principen registrering vid källan 399 om . . . .

Innehåll 13

24.3.2 Fastighetsregistrets källor 400 . . . . . . . . . . . 24.3.3 Närmare planregistrets källor 400 om . . . . . . 24.4 Registeransvar 404 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.4.l Ansvar enligt datalagen 404 . . . . . . . . . . . . 24.4.2 Rättsverkan 405 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.4.3 Rättelse i fastighetsregistret 405 . . . . . . . . . . 24.4.4 Registrerande myndigheter 407 . . . . . . . . . . 24.5 Registrering av förrättningar i fastighets-

registret 408 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.5.1 Nytt ADB-stöd 408 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.5.2 Tidpunkten för registrering 409 . . . . . . . . . . 24.5.3 Olika etapper i integreringsarbetet 410 . . . . . . 24.5.4 Vinster med integrering 411 . . . . . . . . . . . .

24.6 överväganden om att registrera förrättningar

vid källan 413 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.6.l Integreringsarbetet inom en myndighet 413 . . . 24.6.2 Flera myndigheter i samma område 414 . . . . . 24.6.3 Författningsändringar 416 . . . . . . . . . . . . . . 24.7 Förandet registerkartan 416 av . . . . . . . . . . . . . . . . 24.7.1 Digitala registerkartor och GFI-konceptet 416

24.7.2 Dubbelarbete med redovisning av

fastighetsindelningen 417 . . . . . . . . . . . . . .

24.7.3 Överväganden om förandet av register-

kartan 418 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.7.4 Samordning mellan primärkarteverk och

registerkarta 419 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.7.5 Författningsändringar 419 . . . . . . . . . . . . . . 24.8 Plan-, adress- och kvartersregister 420 . . . . . . . . . . . 24.8.1 Planregistret 420 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.8.2 Planregisterinformationens omfattning 421 . . .

24.83 Tidigare förslag avseende planregistret 422

. . . 24.8.4 Basregister över byggnader 423 . . . . . . . . . . 24.8.5 Adress- och kvartersregister 424 . . . . . . . . . 24.8.6 Förutsättningar för att registrera vid

källan 425 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.9 Överväganden om att registrera planer, adresser,

kvarter vid källan 427 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.9.1 Kommuner 427 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.9.2 Statliga myndigheter 430 . . . . . . . . . . . . . .

14 Innehåll

24.9.3 Förslagens konsekvenser och författ-

ningsändringar 430 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.10 Övriga fastighetsregistermyndighetsuppgifter 431

. . . . . 2410.1 Expropriations- och inlösenärenden 431 . . . . . 2410.2 Avtalsservitut 432 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.103 Samfallighetsföreningsregistret 435 . . . . . . . . 24.10.4 lndelningsärenden 435 . . . . . . . . . . . . . . . . 24.10,5 Namnärenden 437 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24.l0.6 Kompletterings- och rättelseärenden 438 . . . . . 24.10.7 Författningsändringar 439 . . . . . . . . . . . . . . 24.11 Konsekvenser för registeransvaret 439 . . . . . . . . . . . 24.l1.1 Delat ansvar 439 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.11.2 Ny registerlagstiftning 440 . . . . . . . . . . . . 24.12 Tillsyn 441 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.12.1 Tillsynsrollen 441 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24.l2.2 Samordning 442 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2412.3 Fel och brister i förrättningar 442 . . . . . . . . . 24.12.4 Kvalitet och kontroll 443 . . . . . . . . . . . . . . 24.12.5 Kompetens 445 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24.l2.6 Behörighetsregler 445 . . . . . . . . . . . . . . . . 24.12.7 Författningsändringar 446 . . . . . . . . . . . . . . 24.13 Rättelsemöjligheten i 15 kap. 10 § FBL 446 . . . . . . . . 24.13.1 Bakgrund till bestämmelsen 446 . . . . . . . . . . 24.132 Rättelse enligt 26 § förvaltningslagen 447 . . . 24.13.3 Omprövning enligt 27 § förvaltnings-

lagen 448 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.13.4 Rättelseförrättning 449 . . . . . . . . . . . . .. 24.13,5 Tillämpningen 15 kap. 10 § FBL 449 av . . . . 2413.6 Konsekvenser av att ta bort 15 kap. 10 §

FBL och författningsändringar 451 . . . . . . . . 24.14 Särskild anteckning i fastighetsregistret 453 . . . . . . . . 24.l4.1 Informations- och förenklingsbehov 453 . . . . . 24.14,2 Förslag anteckning sökt förom om

rättning 457 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.14.3 Så fungerar anteckningen i praktiken 459 . . . . 24.l4.4 Kostnaderna för att införa anteckningen 460 . .

24.14.5 Författningsreglering 460

. . . . . . . . . . . . . . 24.15 Arkivfrågor 460 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.16 Sammanfattning 461 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 15

25 Överklagande, instansordning och jidlföljds-

begränsning 467 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.1 Förrättningsbeslut 467 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.l.1 Förrättningsbeslut FBM 467 av . . . . . . . . . . 25.l.2 Antal överklaganden 468 . . . . . . . . . . . . . . 25.2 Gällande instansordning för förrättningar från

FBM 468 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

252.1 Fastighetsdomstolen 468

. . . . . . . . . . . . . . 252.2 Hovrätten 469 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.2.3 Högsta domstolen 470 . . . . . . . . . . . . . . . . 25.3 Andra förrättningsbeslut 471 . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.3.l Beslut i samband med förrättning enligt

EVL, JVL och LOFO 471 . . . . . . . . . . . . . 25.3.2 Gällande instansordning för beslut enligt

EVL, JVL och LOFO 471 . . . . . . . . . . . . . 25.4 Registreringsbeslut 472 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.4.l Grundläggande regler om registrering 472 . . . 25.4.2 komplettering 473 Beslut om . . . . . . . . . . . . 25.4.3 Namnbeslut 473 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.4.4 Beslut rättelse 474 om . . . . . . . . . . . . . . . . 25 .4.5 Beslut partiell registrering 474 om . . . . . . . . 25 .4.6 Beslut om registrering i samfällighetsföre-

ningsregistret 474 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.4.7 LÄIF-beslut 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25.5 Gällande instansordning för registreringsbeslut 475 . . . . 25.5.l Kammarrätten 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.5.2 Regeringsrätten 476 . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.5.3 Kammarkollegiet 476 . . . . . . . . . . . . . . . . 25.5.4 Antal överklagade registreringsbeslut 476 . . . . 25.6 Lantmäteriräkning 477 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.6.1 Gällande regler 477 . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 .6.2 Antal anmärkningar mot lantmäteri-

räkningar 478 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.7 Europarâdskonventionen och rättsprövningslagen 479 . .

25.7.l Artikel 6 i europarâdskonventionen 479

. . . . . 25.7.2 Rättsprövningslagen 479 . . . . . . . . . . . . . . 25.73 Slutsats 480 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.8 Allmänna principer 480 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25.8.l Överklagande och instansordning 480

. . . . . .

l 6 Innehåll

25.82 Fullföljdsförbud och prövningstillstånd 481 . . . 25.8.3 Arbetsfördelningen mellan allmänna dom-

stolar och allmänna förvaltningsdomstolar 482 .

25.9 överväganden 483

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25.9.1 Gemensam instansordning 483

. . . . . . . . . . . 25 .9.2 Slopande ett led i instansordningen 485 av . 25.9.3 Fullföljdsbegränsning eller prövnings-

tillstånd 486 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.94 Författningsändringar 488 . . . . . . . . . . . . . . 25.10 Prövning av lantmäteriräkningar 488 . . . . . . . . . . . . 25.10.l Räkningens rättsliga natur 488 . . . . . . . . . . . 25.102 Rätt att överklaga direkt hos domstol 490 . . . .

25.103 Överklagande till allmän förvaltnings-

domstol 490 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25.lO.4 Överklagande till allmän domstol 491

. . . . . .

25.105 Ändring av reglerna direkt verk-

om

ställbarhet 496 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.10.6 Sammanfattande bedömning 497 . . . . . . . . . .

25.10,7 Författningsändringar 497

. . . . . . . . . . . . . .

25.11 Övrigt 499

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.11.] Statens överklaganderätt vid fastighets-

bildningsbeslut 499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.12 Sammanfattning 499 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Kommittédirektiv

Förkortningsordlista

Sammanfattning 17

Sammanfattning

Enligt utredningens direktiv har jag att lämna förslag om en ny

organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighets-

dataverksamhet samt produktion kartor och landskapsav annan information samt att överväga inskrivningsverksamheten om bör integreras med denna organisation. Mitt arbete skall enligt direktiven uppdelat i två varvid vara steg det första skall behandla principöverväganden och huvudstruktur en samt en genomförandeplan m.m. Jag har redovisat förslag i dessa avseenden i principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99. I ett andra har jag steg att

behandla frågor bl.a. finansieringslösningar, förutsättningarna för

om ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna samt

författningsändringar. Detta andra steg redovisas i föreliggande

slutbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet finansiering, samord-

-

ning och författningsreglering.

*

Redan i principbetänkandet att de berörda verksamheterna angavs utgör en viktig del samhällets grundläggande

av infrastruktur för

vilken staten har ett övergripande Verksamheterna bidrar till ansvar. att effektiviteten höjs i grundläggande register- och

informationssystem

samt till snabbare och bättre funktioner i många verksamheter. En väl fungerande och samlad organisation för denna infrastruktur utgör en

förutsättning för ett samhällsekonomiskt utnyttjande denna

av resurs. De förslag jag lämnade i principbetänkandet utgick från som en helhetssyn över hela verksamhetsområdet. Även regeringens om och

riksdagens ställningstagande till frågan organisation för

om en ny lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten inte m.m. på alla punkter överensstämmer med mina förslag kan jag konstatera arbetet med att

18 Sammanfattning

förändra organisationen inleds och att de inledande stegen ligger att nu i linje med min angivna utgångspunkt. ovan Mina förslag till finansieringslösningar bygger på ett infrastrukturellt på strävan att ta ett helhetsgrepp också när det synsätt samt en gäller de finansiella frågorna. Detta synsätt tillämpar jag även när jag behandlar frågan ökat samarbete mellan land- och sjökarteverkom samheterna. Denna fråga har utvecklats till att avse dels senare

möjligheterna till ett ökat samarbete mellan de myndigheter som

för nämnda verksamheter samt med vissa andra verksamhetsansvarar mässigt näraliggande myndigheter och bolag, dels en vidare samordning för åstadkomma ett ökat utbyte geografiska data. att av

Ik

Jag föreslår nytt finansieringssystem för den infrastrukturella att ett verksamhet skall bedrivas inom det lantmäteriverket skall som nya

marginalkostnadsprincipen. Den avgränsning som jag

bygga på föreslår skall gälla för denna verksamhet medför att hela statsupp-

dragets produktion inom landskapsinformationsområdet bildinfor-

-

mation, uppbyggnad databaser och det allmänna kartmaterialet i

av övrigt tillhandahållandet information från fastighetsdatasamt av i form terminalanslutningar, urval- och bearbetningar systemet av faller inom det område där marginalkostnaden skall vara m.m.

för avgiftsuttaget. Fastighetsdataverksamheten föreslås härvid

grunden i huvudsak all den verksamhet bedrivs inom Centralomfatta som

nämnden för fastighetsdata, fastighetsregistermyndigheternas ajour-

hållning information i systemet samt nedsättningen enligt lantav

mäteritaxan. Till verksamhetsområdet bör också expeditionsavgifter för

fastighets- och gravationsbevis föras.

Sh

finns emellerid flera skäl talar för att den egentliga marginal- Det som kostnaden skall korrigeras. Ett sådant skäl är att den är svår att beräkna. Jag föreslår av denna

anledning att marginalkostnaden skall definieras som en uttagskøstnad.

Den kommer härvid i huvudsak att inrymma kostnader för försäljning,

överföring, distribution och överföringsmedia samt för de tryckta

-

allmänna kartorna alla kostnader från och med tryckningen.

-

Sammanfattning 19

Ett annat skäl är det finansiella underskott uppstår. Med som utgångspunkt i bl.a. det statsfinansiella läget finns det skäl talar som för att användarna av den information samhället tillhandahåller som betalar ett bidrag till de grundläggande produaionskostnadema

uppbyggnad, ajourhållning och förvaltning. Detta bidrags

annan totala storlek bör årligen fastställas statsmakterna. Bidraget bör av fördelas på olika tjänster med utgångspunkt i bl.a. erfarenheter om olika tjänsters priselasticitet priskänslighet.

int

Med den kunskap jag inhämtat under utredningens gång och som som delvis är dokumenterad i detta betänkande föreslår jag kanavgijien att och nyttjanderättsavgiften för föl jdproduktion från det tryckta allmänna kartmaterialet höjs så att intäkterna från avgifterna ökar med 50 procent. Detta bör exempelvis kunna ske genom att kartavgiften höjs för delar av sortementet för tryckta kartor. Jag föreslår också det att av Försvarsmakten inköpta kartmaterialet i finansiellt hänseende jämställs med det material försäljs till den civila marknaden och som att samtliga avgifter inflyter direkt tillfaller det lantmäterisom nya verket som ett bidrag till den grundläggande produktionen. Nuvarande konstruktion med ett s.k. ribbanbelopp bör avvecklas.

Priskänsligheten för digitalt lagrad landskapsinformation är stor

och det nuvarande bidraget till den grundläggande produktionen högt. Många intressenter avstår av prisskäl från att använda samhället av

insamlad information i form GSD-baser och bygger i stället

av upp egna baser eller använder äldre bakgrundsmaterial med lägre kvalitet. Dessa förhållanden har med stor tydlighet påvisats i utredningen en av genomförd enkätundersökning. Framför allt inom och miljönaturvårdsområdena är det angeläget att ha tillgång till detaljerad och aktuell information och det är bl.a. dessa sektorer blir lidande som om

informationen inte är tillgänglig till rimliga priser. Jag föreslår

en kraftig sänkning den nuvarande prisnivån för denna information. av Sänkningen vid tillhandahållande GSD-baser bör uppgå till i av storleksordningen 65 procent. Genom sådan sänkning ökar en

förutsättningarna för införandet av teknik och moderna

ny nya

analysmetoder bl.a. i s.k. geografiska informationssystem. Jag

-

bedömer att GIS-utvecklingen härigenom påskyndas med två till

tre år.

20 Sammanfattning

Användningen information från fastighetsdatasystemet har ökat

av kraftigt. En bidragande orsak till detta har varit att tillhandahållandet har skett till låga avgifter. Användarna har inte påförts någon kostnad

bidrag till de grundläggande produktionskostnaderna. Använd-

som ningen bedöms öka också i framtiden till följd att systemet blir av rikstäckande, att systemet tillförs information samt att nya ny användare ansluter sig till systemet. Uttagsavgiften sänktes vid halvårsskiftet 1993. Jag att också användarna av sådan fastiganser hetsinformation samhället samlat skall bidra till de grundsom

läggande produktionskostnaderna. Jag föreslår att avgiften för en s.k.

VISA-fråga höjs till i genomsnitt 10 kr fråga, dvs. fördubblas, och per att motsvarande höjning sker vad avser de fasta avgifterna.

*

Ett avgiftssystem bygger på redovisade principer och som ovan tillämpningsområde måste förankras i statsmakterna fattade beslut av och regleras författningsmässigt. Genom det förslagna systemet skapas förutsättningar för att samhället skall kunna tillhandahålla god infrastruktur till låga en kostnader. Detta skall givetvis ske på konkurrensneutrala villkor och gälla samtliga intressenter inklusive det lantmäteriverkets - nya affärsdivision.

H3

Intressentjinansiering bör kunna spela viktig roll också i framtiden. en Detta gäller inte minst vid ajourhållningen. Principen om registrering vid källan bör tillämpas. Jag lämnar i detta betänkande vissa förslag för intressentñnansiering. Jag föreslår vidare dels vad avser formerna statsuppdragets omfattning, innehåll och utformning m.m. skall att förtydligas, dels att Statskontoret får i uppdrag att utföra en framåtsyjiande samhällsekonomisk studie statsmakternas satsningar inom av det aktuella området. Målet för det lantmäteriverket bör att tillhandahålla nya vara

grundläggande fastighets- och landskapsinformation i den form,

standard och aktualitet tillgodoser angelägna samhällsbehov samt som medverka till att rationalisera och minska kostnaderna för hanteatt

Sammanfattning 21

ringen och användningen fastighetsdata och landskapsinformation av inom olika verksamhetsområden.

ät

Fastighetsverksamheten omspänner ett stort område. De övergripande finansieringssystemen utgörs, förutom de nämnda verksamovan heterna, av expeditionsavgifter vid inskrivningsåtgärd, fastighetsbildningsavgifter enligt lantmäteritaxan och skattefinansiering bl.a. av viss utvecklingsverksamhet, tillsyn och stöd Jag redovisar nedan m.m. mina förslag i dessa avseenden.

åk

Utnyttjandet av de tjänster inskrivningsmyndigheterna tillhandasom håller varierar med konjunkturen. Redan före krisen på fastighetsmarknaden uppvisade systemet betydande årliga underskott med en genomsnittlig kostnadstäckningsgrad på 75 procent. Under budgetåret 199293 ökade underskottet och uppgick till 185 mkr motsvarande en

kostnadstäckningsgrad 55 procent. Genom statsmakternas ställnings-

tagande till en ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet har inskrivningsväsendet lämnats utanför den organisanya tionen. Jag föreslår av dessa skäl att inskrivningsväsendet också i finansiellt avseende skall frikopplas från övrig fastighetsverksamhet. Gränsen mellan verksamhetsområdena bör dras på ett sådant sätt att

det nya lantmäteriverket har att tillhandahålla fastighets- och

grava-

tionsbevis och uppbära avgifter för dessa bevis. Övriga expeditions-

avgifter avseende lagfart och andra inskrivningsåtgärder är direkt

hänförliga till inskrivningsväsendet och bör i framtiden beräknas med

utgångspunkt i kostnaderna för verksamheten vid inskrivningsmyndig-

heter och Domstolsverket. Härigenom uppkommer en i det närmaste direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Jag föreslår emellertid inte någon sänkning den nuvarande avgiftsnivån utan av en tillfällig frysning av nuvarande avgifter. Den merintäkt som härigenom uppkommer kan utjämning det underskott ses som en av som systemet dragits med under lång följd år. Merintäkten bör en av indirekt slussas över till att finansiera sådan övrig verksamhet inom fastighetsområdet det först sikt finns förutsättningar som för att finansiera på annat sätt.

22 Sammanfattning

Ik

Det köpmotstánd föreligger mot vissa lantmätenförrättningar och som Fastighetsbildningskostnadsutredningen fäst uppmärksamhet på som kvarstår. De risker och den hotbild som utredningen redovisade har emellertid inte bekräftats. Utredningens förslag att subventionera förrättningsverksamheten med 90 mkr år utöver den ordinarie per nedsättningen enligt lantmäteritaxan har inte genomförts bl.a. beroende på att den föreslagna finansieringen årlig fastighetsregisteravgift - en har betraktats utgöra en skatt och inte en avgift. Med denna utgångspunkt har jag sökt alternativa vägar för att komma till rätta med köpmotståndet. Jag förelår att detta sker genom

att fastighetsbildningen inte påförs ett större kostnadsunderlag än vad för närvarande är fallet. Trots att integreringen av som fastighetsregisteringen i fastighetsbildningen samt introduktion av ett nytt ADB-baserat handläggningsstöd medför att gränserna mellan de båda funktionerna alltmer kommer att tonas ner bör kostnadsunderlaget förbli oförändrat, att nedsättningen enligt lantmäteritaxan förändras framför allt genom att nedsättningsbeloppet höjs till l 500 kr, ianspråktagande av ny kostnadsbesparande teknik, förenklingar av förrättningsförfarandet, förändring av ambitions- nivåerna, anpassning av standarden efter förhållandena i det enskilda fallet m.m., ökad delegering av uppgifter inom den egna organisationen, ökade möjligheter till sakägarmedverkan i förrättningens olika faser och en ny konstruktion på lantmäteritaxan. -

Beträffande den sistnämnda punkten föreslår jag att, med det nuvarande kostnadsunderlaget som grund och med ett bibehållande av kravet på full kostnadstäckning, en ny taxa byggs upp och att i denna taxa restiden jämnas ut på motsvarande sätt som i den nuvarande taxan. Taxan bör enhetligt utformad och tillämpas likartat i hela landet. vara Transfereringarna mellan olika förrättningstyper skall upphöra.

Avgiftsuttaget bör så långt möjligt syfta till att åstadkomma en direkt

koppling mellan utförd prestation och avgift. Detta bör ske genom att avgifterna knyts till tidsåtgången för varje individuell förrättning. De

Sammanfattning 23

nya lantmäterimyndigheterna skall emellertid så långt detta är möjligt alltid upplysa sakägare om den slutliga förrättningsavgiftens storlek genom angivande av ett takpris. Detta takpris får, de faktiska om kostnaderna för förrättningen visar sig bli högre, överskridas med maximalt 15 procent. Om de faktiska kostnaderna däremot blir lägre skall fakturering ske av detta lägre belopp. Jag har studerat olika former taxekonstruktioner skapar av som incitament för att förenkla och rationalisera förrättningsförfarandet ytterligare. Jag finner det angeläget att taxekonstruktionen utvecklas vidare i denna riktning. Jag anser att det är möjligt att komma till rätta med det köpmotstånd som för närvarande föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar med det angreppssätt jag redovisat. som nu

*

De kostnader och det kostnadsunderlag skall påföras fastighetssom bildningen bör således inte öka. Det innebär bl.a. att kommunerna inte

heller framgent erhåller ersättning från fastighetsbildningen för

verksamhetens utnyttjande kommunala stomnät och primärkarteav verk. De motiv tidigare talat för den nuvarande lösningen gäller som också i dag. Ett ytterligare skäl är införandet principer för av nya

prissättning på den av det nya lantmäteriverket tillhandahållna

informationen inom fastighets- och landskapsinformationsområdena. De positiva effekterna av tillämpningen av dessa principer kommer bl.a. kommunerna till del. Den s.k. återbäringstaxan bör avvecklas. Detta bör ske oavsett om

fastighetsbildning också framgent kommer att bedrivas i kommunal

regi eller inte. Om det i framtiden kommer att finnas kommuner som

handlägger fastighetsbildning bör den kommunala lantmäterimyndig-

heten kompenseras för de kostnader fastighetsregisteringen som medför. Kostnaderna för denna verksamhet kommer att minska till

följd av integreringen fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen

av och till föjd införandet teknik. av av ny

ät

Viss verksamhet inom fastighetsområdet bör också fortsättningsvis finansieras med skattemedel. Det gäller bl.a. viss utvecklingsverksam-

24 Sammanfattning

het samt tillsyns- och stödverksamhet. Jag föreslår att en utvärdering kommer till stånd av den nu bedrivna tillsyns- och stödverksamheten och att det framtida behovet av sådan verksamhet analyseras. Registrering på kartmaterial av förrättningar eller av andra uppgifter sker fortfarande i huvudsak med traditionella manuella rutiner. Dessa rutiner förhindrar i stor utsträckning införandet av den fastlagda principen registrering vid källan. De möjligheter numera om som den tekniska utvecklingen ger kan tas i anspråk genom en utökad satsning på digitalt lagrad grafisk fastighetsinformation. Viss verksamhet i denna riktning pågår genom den forcerade databasuppbyggnaden för den ekonomiska kartan och genom ett anslag till registerkarteupprustning. Regeringen har ännu inte tagit ställning till det förslag om en nationell samverkan mellan system med geografisk fastighetsinformation som redovisats i den s.k. GFl-rapporten. I denna rapport bl.a. att GFI har infrastrukturell karaktär och att de initiala anges en kostnaderna bör finansieras med anslagsmedel. l rapporten anges också att en satsning på GFl är en samhällsekonomiskt lönsam investering. Jag finner att fastighetsbildningen och den med denna integrerade fastighetsregistreringen skulle gagnas av en ökad satsning inom detta område.

St

Jag förslår vidare bl.a. att det inte heller i framtiden bör utgå ersättning för ombudskostnader vid lantmäterzjförrättningar. Jag redovisar även min syn på eventuell stämpelskatteläggning av vissa fastighetsregleringsåtgärder samt en eventuell avdragsrätt för lantmäterikostnader vid vissa lantmäteriförrättningar.

ät

Mitt uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamhetema har resulterat i att jag kan konstatera att sådana förutsättningar föreligger samt att ett avtal som reglerar formerna för detta samarbete numera träffats mellan Lantmäteriverket och Sjöfartsverket. Jag föreslår att de båda verken före den 1 januari 1995 till regeringen avlämnar en rapport om erfarenheterna av samarbetet, det fortsatta arbetets bedrivande och de effekter det nu initierade samarbetet kommer att få i framtiden.

Sammanfattning 25

Jag redovisar i detta sammanhang också formerna för det nuvarande samarbetet mellan Lantmäteriverket och Sveriges geologiska

undersökning respektive RymdbolagetSatellitbild AB samt redovisar

min syn på hur samarbetet inom gänsteexporrverksamheten kan fördjupas och breddas. Frågan om ökat samarbete har emellertid vidgats till att avse en ökad samordning pá det nationella planet mellan olika intressenter inom landskapsinformationsområdet. Jag konstaterar härvid att det nu finns behov målmedveten satsning för att åstadkomma av en en nationellt fungerande dataväxel möjlighet till ett ökat utbyte som ger av data mellan olika producenter och användare geografisk av information. Det innebär också ett ökat utnyttjande teknik inom av ny

det informationsteknologiska området. Detta utvecklingsarbete

innefattar att lägga fast ansvarsfördelningen vid produktion och förvaltning av geografiska databaser och att finna de tekniska lösningarna för att kunna söka, beställa och få data levererade. Arbetet innefattar också att fullfölja dels nödvändig teknisk och innehållsmässig Standardisering, dels arbetet med databaskatalog. Viktiga en

frågor är vidare att utarbeta enhetliga riktlinjer för prissättning och

avtal samt att lösa integritets- och säkerhetsfrågorna. Ansvaret för samordningen av detta utvecklingsarbete kan antingen förläggas till det nya lantmäteriverkets myndighetsdivision eller till fristående en ny, myndighet eller delegation.

åk

I principbetänkandet har jag tagit ställning för att fastighetsregistre-

ringen skall integreras i fastighetsbildningen och att fastighetsregister-

myndigheterna avvecklas. Detta utgör grundförutsättning för att det en skall gå att tillämpa principen registrering vid källan. Med om

nuvarande handläggningssystem anser jag att det bör intern

vara en

organisationsfråga för lantmäterimyndigheterna att avgöra de vill

om genomföra principen omedelbart och använda ett integrerat arbetssätt eller genomföra den stegvis. Jag utgår från att flera aktörer kan komma att handlägga förrättningar i ett och samma geografiska område. Jag inte att det anser hindrar att och för uppgifter i fastighetsregistret enligt var en principen om registrering vid källan. Det kräver dock ökad samordning. När det gäller förandet registerkartan kan principen av om

26 Sammanfattning

registrering vid källan tillämpas först när registerkartan finns tillgänglig i digital form eller GFI införs. Jag föreslår att en lantmäterimyndighet skall vara huvudansvarig för varje geografiskt område områdesansvarig. Den områdesansvariga lantmäterimyndigheten svarar bl.a. för samordningen av förrättningar och har ett särskilt ansvar för att föra analoga registerkartor. Jag föreslår att kommuner skall ha rätt att själv föra adress- och kvartersregister samt planregistret i den del som det ankommer på kommunen fatta beslut Även statliga myndigheter fattar att om. som beslut eller vidtar åtgärd medför att uppgifter skall föras in i som planregistret skall ha rätt att själv föra planregistret. I övrigt konstatejag att de flesta uppgifter som fastighetsregistermyndigheterna nu rar har kan föras över till de områdesansvariga lantmäterimyndigheterna. Jag bedömer att fastighetsregistrets kvalitet inte behöver äventyras av att det blir flera aktörer som kan registrera förrättningar i ett och geografiska område. I det nya lantmäteriverkets tillsynsroll samma ingår att ha ett övergripande ansvar för fastighetsregistret. Jag föreslår att ett system för löpande utvärdering och uppföljning av fastighetsregistrets kvalitet införs. Utredningsarbetet har visat att det av olika skäl finns ett behov av information pågående förrättningar. Jag föreslår att en anteckning om införs i fastighetsregistret så snart lantmäterimyndigheten bedömer att fastighet berörs av en förrättning. Av anteckningen skall särskilt en framgå om förrättningen avser fastighetsreglering eller klyvning och åtgärden kan komma att innebära risk för väsentlig värdeförändring för fastigheten. Anteckningen förses i dessa fall med en särskild rättsverkan. Mina förslag kräver författningsändringar av olika karaktär.

*

Jag har haft i uppdrag att undersöka om en viss samordning av instansordningen skulle kunna innebära några fördelar vid prövning av överklagande av de beslut som de nya lantmäterimyndigheterna kommer att fatta. Redan i principbetänkandet uttalade jag att det är önskvärt med en sådan samordning och att jag även hade för avsikt att överväga om det bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två instanser.

Sammanfattning 27

Jag anser att organisationsförändringen inte gör det lämpligt eller

ens möjligt på sikt att behålla skilda instansordningar för förrättningsbeslut och registreringbeslut. Dels skall fastighetsregistreringen ses som en del av och ett led i fastighetsbildningen, dels är det och en samma myndighet som fattar besluten. Jag föreslår att även registreringsbesluten överklagas till fastighetsdomstolen och att en gemensam instansordning införs. Jag har ägnat särskild uppmärksamhet frågan hur prövningen av lantmäteriräkningar skall ske. Det finns skäl talar för att ta bort som den bestämmelse gör räkningen direkt verkställbar. Därigenom som kan räkningen komma under domstolsprövning vanligt som ett tvistemål. Jag dock att det finns starkare skäl talar för anser som att fastighetsdomstolen skall pröva frågan. Mina förslag innebär att i princip samtliga beslut överklagas till fastighetsdomstolen första instans. som Det har visat sig att nackdelarna med att begränsa överklagandemöjligheterna till två instanser överväger fördelarna och jag föreslår därför att antalet överprövande instanser kvarstår oförändrat till tre, dvs. fastighetsdomstolen, hovrätten och högsta domstolen. Det finns skäl som talar för att införa prövningstillstånd i hovrätten. Frågan bör emellertid prövas i ett vidare sammanhang Hovrättsprocessav utredningen.

Hi

Mina förslag i detta betänkande syftar bl.a. till att komma till rätta

med de problem som de nuvarande fmansieringssystemen lider

av. Flera utredningar har tidigare företagits inom det studerade nu området. I ljuset av dessa utredningar kan jag konstatera att såväl den beskrivna problembilden de flesta mina förslag stämmer väl som av överens med andra förslagsställares. Dessa förslag har emellertid inte genomförts. Mina förslag medför behov mindre anslagsmedel till lantmäteriav och fastighetsdataverksamheten. Detta förklaras rationaliseringsav

effekter, kostnadsminskningar besparingar och fastighetsdata-

genom reformens genomförande ökade intäkter från fastighetssamt genom dataverksamheten. Min bedömning är att anslagsbehovet år fem efter den nya organisationens ikraftträdande kommer i storleksatt vara ordningen 180 mkr lägre än för närvarande.

28 Sammanfattning

Principen om registrering vid källan skall ses som ett medel att uppnå olika Verksamhetsmål för registreringsarbetet, såsom korta handläggningstider, hög registeraktualitet och registertillförlitlighet, inte minst kostnadseffektivitet. Mina förslag avseende registrering men i fastighetsregistret gör det möjligt att ta hänsyn till att förutsättningarna för att tillämpa principen registrering vid källan är olika om och att de förändras. Förslagen leder också mot målet för den nya lantmäteriorganisationen att tillhandahålla grundläggande fastighets- och landskaps- information i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att medverka till rationaliseringar och minskade kostnader för hanteringen och användningen av fastighetsdata och landskapsinformation inom olika verksamhetsområden. En angelägen effekt är att kostnaderna för sakägarna vid lantannan mäteriförrättningar kan minska till följd bl.a. förenklingar i av förrättningsförfarandet, ökad sakägarmedverkan, högre nedsättningsbelopp kostnadsdämpande lantmäteritaxa. och en ny Förslaget att skapa instansordning för förrättningsen gemensam beslut, registreringsbeslut och prövning lantmäteriräkningar innebär av förenklingar både för sakägarna och lantmäterimyndigheterna. Mina förslag till fmansieringslösningar m.m. bör om möjligt börja tillämpas när den organisationen för lantmäteri- och fastighetsnya dataverksamhet träder i kraft.

Kapitel I 29

1 Utredningens uppdrag m. m.

1.1 Utredningens direktiv

Utredningens uppdrag är att lämna förslag en organisation för om ny fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation m.m. Det ingår också i uppdraget att överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras i denna organisation och att undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna. Direktiven för utredningsarbetet återges i bilaga

1 .2 Utredningsarbetet

Utredningsarbetet har i enlighet med direktiven bedrivits i etapper. Den första etappen omfattade principöverväganden och huvuden struktur samt en genomförandeplan Utredningsarbetet i denna m.m. del har resulterat i principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99.

Den andra och avslutande etappen skall enligt direktiven behandla

frågor bl.a. finansieringslösningar och författningsändringar. I

om denna etapp ingår också frågan ett ökat samarbete mellan land- och om sjökarteverksamheterna l enlighet med vad i m.m. som anges principbetänkandet belyses denna fråga också ett vidare perspektiv. ur Således behandlas den övergripande frågan ökad samordmer om en ning på nationell nivå mellan intressenter inom det område som avser geografisk information. Direktiven anger beträffande frågan finansiering att den skall om ordnas mot bakgrund den organisation föreslås. Med anledning av som av den fortsatta beredningen de förslag redovisas i utredav som

ningens principbetänkande har arbetet inriktats mot finansierings-

30 Kapitel 1

lösningar med beaktande av resultatet av denna fortsatta beredning se nedan. Författningsregleringsfrågorna innefattar dels frågan om integreringen fastighetsregistrering i fastighetsbildningen, dels instansav ordningen vid överklagande. I det senare avseendet anger direktiven att utredningen skall undersöka om en viss samordning av instansordningen skulle kunna medföra några fördelar. Även i dessa frågor har det varit angeläget med en anpassning till den fortsatta beredningen av de i principbetänkandet redovisade förslagen. Riksdagen behandlade frågan organisation för lantmäteriom en ny och fastighetsdataverksamheten först den l juni 1994. Som en följd härav har, efter samråd med Miljö- och naturresursdepartementet, tidpunkten för överlämnandet utredningens slutbetänkande flyttats av fram till den 22 juni 1994. De frågor som behandlas i betänkandet har fortlöpande diskuterats vid sammanträden, vid vilka flertalet utredningens experter deltagit. av Därutöver har arbetsgrupper i olika sammansättning under sekretariatets ledning arbetat med de olika sakområdena. Utredningen har anordnat seminarier med särskilt inbjudna personer från myndigheter och organisationer utanför expertkretsen. Jag själv och sekretariatet har vidare under utredningsarbetets gång haft åtskilliga informella kontakter av olika slag samt företagit ett stort antal studiebesök. Jag har också informerat vid möten med fackliga företrädare varvid dessa även haft tillfälle att framföra synpunkter.

1 Principbetänkandet

I principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och

bolag har jag lämnat förslag till en ny myndighetsstruktur som innebär att närmare 300 myndigheter förs samman till ett Kart- och fastighetsverk samt 24 regionala myndigheter för kartor och fastigheter. Dessutom har jag föreslagit bildandet av ett bolag för uppdragsverksamhet och produktion. Jag har föreslagit att den nya organisationen skall träda i kraft den 1 juli 1995. Förslagen innebär i övrigt bl.a. att

myndigheter lokal, regional och central nivå avvecklas såväl

- statliga som kommunala,

Kapitel 1 31

fastighetsregistreringen integreras i fastighetsbildningen och samlas i en statlig organisation, kommunerna skall ansvara för det fastighetsrättsliga genomförandet av fastighetsbildningen inom detaljplanelagda områden. Detta skall ske genom ett administrativt förfarande,

inskrivningsmyndigheternas verksamhet skiljs från domstolsväsendet

och integreras i övrig regionalt bedriven fastighetsanknuten verksamhet och myndighetsuppgifter skiljs från uppdragsverksamhet på alla nivåer. -

1 .4 Regeringens proposition

Sedan utredningen överlämnat sitt principbetänkande och detta varit föremål för remissbehandling har regeringen i propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet prop. m.m. 199394:2l4 föreslagit en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan landskapsinformation m.m. Förslaget avviker i vissa delar från mina förslag. Propositionen innebär att Centralnämnden för fastighetsdata och Statens lantmäteriverk förs samman till en ny central myndighet.

Överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter

förs samman till lantmäterimyndigheter med länen verksamnya som

hetsområde. Dessa myndigheter tilldelas bl.a. vidgade samordnings-

uppgifter inom landskapsinformationsområdet. Fastighetsregistreringen avvecklas som fristående funktion och integreras i fastighetsbildningen. Riktlinjer läggs fast för myndighetsutövningen inom

fastighetsbildningsverksamheten. Frågan huvudmannaskap för

om

fastighetsbildningen förutsätts bli föremål för fortsatt beredning.

Förslaget innebär vidare begränsad bolagisering viss att en av verksamhet genomförs. Den del de nuvarande myndigheternas av uppdragsverksamhet och produktion inte bolagiseras skiljs som organisatoriskt från övriga myndighetsuppgifter. Detta leder till bildandet av två divisioner inom myndighetsorganisationen - en myndighetsdivision och affársproduktionsdivision. Målet är att en ytterligare verksamhet skall avskiljas från myndigheten för att senare bolagiseras eller privatiseras.

32 Kapitel I

Något förslag om ändrad organisation för inskrivningsverksamheten läggs inte fram.

1 Riksdagens beslut

Bostadsutskottet, som tillstyrkte regeringens förslag, angav beträffande den fortsatta beredningen av frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten att denna bör ske i sådana former att den ger utrymme för insyn och inflytande från politiska och andra berörda intressen bet. l99394:BoUl9. Riksdagen beslutade den l juni 1994 i enlighet med bostadsutskottets hemställan rskr. 199394:375.

1.6 Betänkandets uppläggning

m.m.

Detta betänkande är indelat i sex avdelningar A till F. I avdelning A till D behandlas finansieringsfrâgor, i avdelning E samordningsfrågor och i avdelning F författningsregleringsfrågor m.m. Var och en av finansieringsavdelningarna inleds med ett kapitel som beskriver dels en bakgrund till avdelningen dels avdelningens innehåll och disposition. Avdelning A innehåller en nulägesbeskrivning och en redovisning av sådana erfarenheter från utredningsområdet som är intressanta finansiell synpunkt. l avdelning B återfinns ett mera ur övergripande bakgrundsmaterial begreppsförklaringar, alternativa finansieringsformer, frågan om upphovsrätt m.m. samt vissa nationella och internationella jämförelser. Utredningens finansiella huvudfrågor presenteras och analyseras i avdelning C. l avdelning D redovisar jag härefter mina överväganden och förslag samt förslagens konsekvenser Den läsare enbart önskar tillgodogöra sig mina finansiem.m. som ringsförslag hänvisas till kapitel 20. I avdelning E behandlas vissa samordningsfrågor. Avdelningen består av två kapitel av vilka det första kapitel 22 behandlar frågan - förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjöom karteverksamheterna. Dessutom behandlas i detta kapitel frågan om ökad samordning på nationell nivå mellan intressenter inom landskapsinformationsområdet. I kapitel 23 redovisas vissa myndigheters och bolags tjänsteexportverksamhet med anknytning till utredningsområdet.

Kapitel I 33

Både kapitel 22 och kapitel 23 innehåller separata avsnitt där jag redovisar mina förslag inom respektive område.

Avdelning F inleds med mina förslag till författningsändringar,

huvudsakligen till följd att fastighetsregistermyndigheterna

av

avvecklas och registerfunktionen integreras i fastighetsbildningen.

Avdelningen består i övrigt två kapitel. Det första dessa kapitel av av -

24 behandlar bl.a. frågan fastighetsregistermyndigheternas

- om ansvar, uppgifter och arbetssätt samt hur förrättnings- och annan registrering skall lösas i framtiden till följd den organisatoriska av förändringen och den tekniska utvecklingen. Kapitel 25 behandlar

frågan överklagande, instansordning och fullföljdsbegränsning och

om redovisar gällande och alternativa överklagandevägar för förrättningsoch registreringsbeslut samt lantmäteriräkningar. Både i kapitel 24 och 25 återfinns mina sammanfattande bedömningar och förslag sist i respektive kapitel. För att underlätta läsningen betänkandet, kommenteras i det av följande vissa benämningar på myndigheter återkommer i m.m. som texten. Enligt riksdagens beslut tillskapas centralmyndighet och en ny

statliga lantmäterimyndigheter med länet arbetsområde. Den

som nya centralmyndigheten, som består huvuddelen Statens Lantmäteriav av verk och Centralnämnden för fastighetsdata, benämns i detta betänkande det lantmäteriverket. De regionala myndigheterna, nya nya som

motsvarar överlantmätarmyndigheten, de statliga fastighetsbildnings-

myndigheterna och den statliga fastighetsregistermyndigheten i länet,

benämns i detta betänkande lantmäterimyndigheten i länet eller den

regionala lantmäterimyndigheten.

Mot bakgrund av regeringens proposition och riksdagsbeslutet i organisationsfrågan har jag utgått från att fastighetsbildning och

fastighetsregistrering också fortsättningsvis, åtminstone tills vidare,

kommer att bedrivas vid kommunala myndigheter. Dessa kommunala myndigheter benämns i detta betänkande lantmäterimyndigheten i kommunen eller den kommunala lantmäterimyndigheten.

2 14-0725

A VDELNIN G A

FINANSIERING BAKGRUND, NULÄGE - OCH ERFARENHETER

Kapitel 2 37

2 Inledning

Enligt direktiven bör utgångspunkt för finansieringslösningarna

en vara att betydande delar av berörda verksamheter utgör infrastruktur som i stor utsträckning nyttiggörs inom andra delar samhället. av En ytterligare utgångspunkt skall att avgifter för största vara svarar möjliga del finansieringen. Avgiftssystemet skall så enkelt av vara som möjligt. Direktiven vidare att det är angeläget anger att systemet konstrueras på ett sådant sätt att det så långt möjligt blir direkt som en koppling mellan utförd prestation och avgift. Vad beträffar avgiftsnivån skall också beaktas vad m.m. som

kommit fram i Fastighetsbildningskostnadsutredningens

förslag SOU 1990:9 och remissbehandlingen detta. av Vad avser den uppdragsverksamhet är baserad på fastighetssom datasystemet bör prövas i vilken utsträckning sådan verksamhet i ökad omfattning bör bidra till finansieringen driften systemet. av av När det gäller finansieringen den allmänna kartläggningen av hänvisar direktiven till det regeringsuppdrag M9222797 som sedermera resulterade i Lantmäteriverkets Lantmäteriets rapport förslag till inriktning av verksamheten under l990-talet, L194 LMVrapport 1993:3. Statskontorets arbeten kring åtkomst geografiska av data kan enligt direktiven också utgöra ett underlag för utredningsarbetet. Sedan utredningen presenterat sitt principbetänkande och detta varit

föremål för remissbehandling har regeringen i propositionen

En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet prop. l99394:2l4 föreslagit organisation för de aktuella verksamheterna en som i vissa delar avviker från utredningens förslag. Vissa frågor har

vidare hänskjutits till fortsatt beredning. Riksdagen har efter behand-

ling i bostadsutskottet tagit ställning till propositionen den l juni 1994.

Detta betänkande grundar sig på detta riksdagens beslut.

l denna avdelning A lämnas i kapitel 3 kortfattad beskrivning

en av

vissa frågeställningar berör pris- och avgiftssättning på offentliga

som

38 Kapitel 2

tjänster. I kapitel 4 lämnas beskrivning de nuvarande ñnansieen av ringssystemen inom fastighetsområdet. Denna består av

fastighetsbildning, -

fastighetsregistrerings-, inskrivnings- och fastighetsdataverksamhet

m.m. och uppdragsverksamhet bedrivs vid Centralnämnden för fastighets- - som data.

I kapitel 5 beskrivs landskapsinformationsområdet på motsvarande sätt.

För och de beskrivna verksamheterna redovisas erfarenvar en av

heterna de tillämpade ñnansierings- och prissättningsprinciperna.

av Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har i sitt principbetänkande SOU 1993:99 redovisat gräns dels mellan myndighetsen och uppdragsverksamhet, dels mellan egenregiproduktion och upphandling. Den uppdragsverksamhet för närvarande bedrivs som inom det statliga lantmäteriet berörs inte den fortsatta behandlingen av i detta betänkande. Däremot behandlas den Centralnämnden för av fastighetsdata bedrivna uppdragsverksamheten. Detta hänger samman med att verksamheten i principbetänkandet i huvudsak betraktats utgöra sådant tillhandahållande information från fastighetsdataav myndigheten också i framtiden skall svara för. Framsystemet som ställningen i övrigt är i princip knuten till finansieringen av och prissättningen pá sådana tjänster och produkter dels de föreslagna som regionala lantmäterimyndigheterna, dels det lantmäteriverket, dels nya ock inskrivningsväsendet skall tillhandahålla. I detta betänkande behandlas verksamhetens långsiktiga finansie-

ring. Det innebär bl.a. att kostnader för genomförande organisa-

av tionsförändringen inte tas upp till behandling. avgränsning berör de s.k. C-avtalen. Sådana avtal träffas En annan mellan Lantmäteriverket och vissa kommuner med egen mätningsorganisation och innebär att kommunerna medverkar vid fastighetsbildningen. Avtalen reglerar också den ersättning som skall utgå för kommunens medverkan. Denna avtalsreglerade form av medverkan behandlas inte vidare i detta betänkande.

Kapitel 3 39

3 Pris- och

avgiftssättning på

offentliga tjänster

Myndigheter äger inte, utan uttryckligt stöd i lag eller förordning eller i ett särskilt beslut regeringen, rätt att ta ut avgifter för och av varor tjänster som de tillhandahåller. Detta framgår 3 § avgiftsförordav ningen 1992:191. Med stöd det generella bemyndigandet i 4 § av

avgiftsförordningen kan en myndighet dock mot avgift tillhandahålla

vissa uppräknade varor och tjänster om verksamheten är tillfällig av natur och av mindre omfattning. Avgiftsförordningen och dess tillämpning m.m. beskrivs ingående i avsnitt 8.2.1. I detta mera sammanhang bör vidare nämnas de bestämmelser i 7 § datalagen 1973:289 reglerar möjligheterna till försäljning uppgifter från som av ett personregister.

3. 1

Prissättningsproblemet

Prissättningen på lantmäteritjänster har analyserats bl.a. i 1974 års

utredning angående Översyn av lantmäteritaxan Ds B 1975:2. I det

följande utgångspunkt kort sammanfattning denna ges som en en av

utrednings beskrivning prissättningsfrágan.

av Utredningen urskiljer två extremfall prissättningsproblemet i av offentlig verksamhet.

Det ena av dessa föreligger när det är frågan sådan offentlig

om produktion för vilken någon prissättning inte är möjlig på grund av att varorna eller tjänsterna inte är föremål för individuell konsumtion. Sådan offentlig produktion måste i princip skattefinansieras s.k. kollektiva nyttigheter. Mycket det brukar benämnas centrala av som myndighetsuppgifter hos de offentliga kan sägas falla under organen begreppet kollektiva nyttigheter. Det andra extremfallet utgörs sådan offentlig produktion av som resulterar i renodlat individuella eller tjänster för vilka det varor existerar dominerande privat marknad och för den offentliga en ett producenten utifrån givet pris principiellt inte kan påverkas. som

40 Kapitel 3

Något egentligt prissättningsproblem existerar inte i dessa fall eftersom möjligheten för det offentliga organet att påverka marknadspriset är högst begränsad. För offentlig produktion som faller mellan dessa extremgrupper gäller dels att det i princip är möjligt att avgiftsbelägga den, dels att avgiftsnivån i varierande grad kan påverkas av producenten.

3.2 riktlinjer för avgiftsuttag

Några

1974 års utredning angående översyn lantmäteritaxan redovisade av också några principer även om de i vissa avseenden är motsom, stridiga, enligt utredningen borde gälla vid avgiftsuttag.

avgiftsbelagda verksamhetsområden utgör skilda resul-

a Olika som

tatområden bör bära sina kostnader. Intäkter från ett visst egna resultatomrâde bör inte användas för att finansiera underskott inom ett annat resultatomrâde. Detta önskemål är särskilt motiverat när inom skilda resultatområden vänder sig till olika kundgrupper, man särskilt i de fall då myndigheten beträffande något områdena av intar monopolroll och verksamheten är av tvingande karaktär. en Avsteg från denna princip kan ibland bli nödvändig för att en myndighet skall kunna uppnå sitt finansiella mål och har bl.a. i vissa fall förutsätts i förarbetena till reglerna om avgiftsmakten i 1974 års regeringsform.

b Avgiftsuttag bör inte verka diskriminerande gentemot enskilda eller

kundgrupper. Denna princip innebär att prisdifferentieringar på

grund allmänna karaktäristika hos kunderna inte bör göras. av

Sålunda anses t.ex. den omständigheten att kundennyttjaren är ett

annat statligt eller kommunalt regel inte berättiga till en organ som

särbehandling i avgiftshänseende.

Principen icke-diskriminering innebär däremot inte något om

hinder för sådan prisdifferentieringsom har sin grund i att olika

kunder förorsakar olika kostnader.

Principerna för avgiftsuttaget, bör i största möjliga ut-

c taxan,

sträckning enkla och enhetliga lättöverskådliga för vara samt vara

kundennyttjaren. Häri ligger också önskemålet om att den som tar

Kapitel 3 41

i anspråk en offentlig nyttighet möjligt i förväg skall kunna få om besked eller själv räkna fram den avgift han har erlägga. Av om att detta önskemål följer generell preferens för s.k. saktaxor, dvs. en en avgift per i förväg definierad prestation, i förhållande till tidtaxor. Vid tillämpning tidtaxa blir det slutligt debiterade av beloppet beroende den tid myndigheten lagt på det av som ner enskilda uppdraget.

d Ett parallellönskemål till c i stället utgår från myndighetens

som egna behov är att avgiftsuttaget skall lätt att administrera och vara

följa upp. Bl.a. bör för- och efterkalkyler kunna upprättas.

e I vissa fall kan särskilda åtgärder behöva vidtas i uppbyggnaden

av principerna för avgiftsuttaget för att styra kunderna optimalt mot ett utnyttjande av myndighetens Detta kan ske resurser. t.ex. genom särskilda rabatter för utnyttjande perioder med lågt kapacitetsav utnyttjande. Dessa rabatter är företagsekonomiskt motiverade och

måste noggrant särskiljas från den prisdifferentiering beskrivs

som under punkt b.

Avgiftsuttaget bör i övrigt så utformat det bl.a. främjar vara att intresset att uppnå effektiv användning samhällsresurserna och en av

även styra avnämarna den avgiftsbelagda produktionen

av mot ett optimalt utnyttjande myndighetens av resurser.

3.3 Erfarenheter

Verksamheten inom det aktuella utredningsområdet faller både inom det område som har beskrivits kollektiva nyttigheter och inom det som område som resulterar i individuella tjänster med dominerande en privat marknad. En stor del verksamheten faller emellertid mellan av dessa grupper. Frågan om kollektiva nyttigheter och prissättning sådana m.m. av har blivit alltmera aktuell i och med delar den verksamhet att stora av som bedrivs inom fastighets- och landskapsinformationsområdena kommit att betraktas del landets infrastuktur. som en av

De riktlinjer för avgiftsuttag redovisats i avsnitt 3.2 utgör

som en grund för en avgiftskonstruktion. Dessa principer kan dock inte

42 Kapitel 3

avgiftskonstruktionen. Omständigheter specifika för ensamma få styra olika verksamheter mäste beaktas för att prissättnings- och avgiftssystemen inte skall motverka syftet med verksamheterna.

Kapitel 4 43

4 Fastighetsområdet

I detta kapitel behandlas följande tre delområden

avgifter för fastighetsbildning,

-

fastighetsregistrering, inskrivnings- och fastighetsdataverksamhet

m.m. samt den uppdragsverksamhet som bedrivs inom Centralnämnden för fastighetsdata.

Vart och ett av avsnitten avslutas med sammanfattning erfarenen av heterna av nuvarande ñnansierings- och avgiftsprinciper.

4.1 för

Avgifter fastighetsbildning

Principerna för den gällande taxan för lantmäteriförrättningar trädde

i kraft den l januari 1972 1971:1101. Detta skedde efter riksdagens

ställningstagande och i samband med ikraftträdandet den

av nya lantmäteriorganisationen. Dessförinnan fanns skilda för det taxor statliga lantmäteriet lantmäteritaxan och för kommunernas fastig- - hetsbildning stadsmätningstaxorna. - Avgifterna skall täcka kostnaderna för verksamheten. Även den

kommunalt bedrivna fastighetsbildningen finansieras enligt

samma

taxa. Inbetalning av avgifter för all fastighetsbildningsverksamhet sker

till Lantmäteriverket. Genom särskild återbäringstaxa erhåller en

kommunala fastighetsbildningsmyndigheter ersättning för sin verk-

samhet.

Lantmäteritaxans huvuduppgift är att åstadkomma kostnadstäckning

för fastighetsbildningsverksamheten. Avgiften skall till den

anpassas

nytta varje förrättning medför för vederbörande fastighet.

Principen om full kostnadstäckning kan aldrig leda till så

ett fulländat uttagssystem att varken över- eller underskott uppstår vid respektive budgetårs slut. Behov uppstår därför ett instrument av som

Kapitel 4

medger viss resultatutjämning mellan budgetåren. Enligt de regler som för närvarande gäller är detta också möjligt för de statliga myndigheterna. Lantmäteriverkets anslagskonstruktion är avsedd att i princip fylla detta syfte. Verket disponerar härför en rörlig kredit i Riksgäldskontoret kan belastas över budgetårsgränserna. Möjligheter som finns att balansera ett ackumulerat överskott upp till 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning. Vidare kan likvida medel placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.

4.1.1 Något äldre bestämmelser

om

De gällde före ikraftträdandet 1971 års taxa enhetligt taxor som av var uppbyggda och utformade enligt principen att varje åtgärdsobjekt individuellt skulle bära sina kostnader. Detta gällde dock sedan i

ersättningen inräknats betydande subvention upp till 60 procent av

en statsmedel vid ett stort antal förrättningar, särskilt på landsbygden, där nyttan i förhållande till kostnaderna kunde bli ifrågasatt av sakägarna. Fast ersättning sakersättning tillämpades för förrättningar av enhetlig natur. De äldre lantmäteritaxorna från 1950, 1952 och 1960 byggde på sakersättning för de flesta typer förrättningsåtgärder. av Efter ändring år 1966 i 1960 års lantmäteritaxa tillämpades dock sakersättning endast för nybildning fastigheter genom avstyckning av eller tomtmätning och endast för lotter med areal understigande en 5 000 kvm. Även för dessa avstyckningar tillkom tidersättning för exempelvis mätning eller arkivutredning utöver fyra timmars arbete. Taxorna så helt anpassade till kostnaden i det enskilda var gott som fallet tidtaxa. l samband med att 1970 års riksdag begärde en översyn av lantmäteritaxan påtalades önskvärdheten av att åstadkomma en mer skälig fördelning förrättningskostnaderna. Den utredning som härav efter på regeringens uppdrag verkställdes Lantmäteristyrelsen föreav slog att riksdagens uttalande borde tillgodoses genom att förrättningsavgifterna på ett bättre sätt anpassades till den nytta varje förrättning medförde för berörd fastighet nyttoprincipen. Lantmäteristyrelsens förslag innebar också att ekonomiskt särskilt bärkraftiga objekt skulle belastas med särskild s.k. förrättningsen avgift vilken med 100 kr skulle överstiga självkostnaden. Objekt med sämre ekonomisk bärkraft skulle erhålla mot denna förrättningsen avgift motsvarande subvention. Departementschefen ansåg emellertid

Kapitel 4 45

att ett sådant förslag skulle innebära olämplig kostnadsöverföring

en mellan olika sektorer. En skäligare fördelning förrättningsav kostnaderna skulle i stället åstadkommas avgiftssättningen genom att

vid flerlottsförrättningar justerades. Vid sådana förrättningar

var nämligen avgiften väsentligt lägre styckningslott än vid enlottsförper rättningar vilket i sin tur innebar den mest påfallande avvikelsen från nyttoprincipen i den dittills gällande taxan.

4. 1 .2 Nedsättning enligt lantmäteritaxan

I den taxa som gällde före 1972 fanns regler för nedsättning av taxeavgiften automatisk eller särskild. Den automatiska nedsättningen avsåg särskilda förrättningsåtgärder eller förrättningar för jordbruksoch skogsbruksändamål. Särskild nedsättning ansågs i flertalet fall inte

vara en subvention utan en korrektion taxeavgiften för av t.ex. en förrättning som återkallats, inställts eller vägrats eller när taxebeloppet stod i uppenbart missförhållande till fastighetens värde eller om

förrättningen var av större allmän betydelse. Den automatiska

nedsättningen kom att upphöra i och med 1971 års I stället taxa. infördes bl.a. ett system innebar möjligheter sätta ned som att

ersättningsbeloppet med visst procenttal under förutsättning

att ersättningen stod i missförhållande till den nytta förrättningen som medförde för sakägarna. 1974 års utredning angående översyn av lantmäteritaxan angav att de dittillsvarande reglerna för subvention och nedsättning inte i någon större grad bidrog till att befrämja sådana förrättningar det som ur allmän synpunkt mest angeläget till stånd. Taxebeloppet var att kunde nedsättas ersättningen stod i uppenbart missförhållande om till

den nytta som förrättningen medförde för fastigheten och förrättningen

var av betydelse från allmän synpunkt. Nedsättning kunde ske med belopp som skäligt med hänsyn särskilt till den var nytta som

förrättningen medförde för fastigheten fick inte överstiga 50

men procent av ersättningsbeloppet. Nedsättning fick även ske när

fastighetsbildningsmyndighetens beslut undanröjts eller förrättningen

inställts. Också andra särskilda skäl kunde motivera nedsättning. Utredningen gjorde studie över vilka

en lantmäteriförrättningar

somborde komma i fråga för nedsättningar. Som uttalad princip för en

nedsättning av ersättningsbeloppet borde, enligt utredningen,

gälla att

46 Kapitel 4

det först visar sig att förrättningarna inte kommer till stånd därför att sakägaren inte är villig att betala kostnaderna. Därefter måste prövas förrättningarna åstadkommer sådana minskade kostnader i andra att sammanhang för samhället att det kan betraktas som skäligt och önskvärt statens eget intresse att delta i förrättningskostnaden. ur En grundläggande ståndpunkt borde enligt utredningen vara att en förrättning skall komma till stånd endast om den medför ekonomiska mervärden överstiger förrättningskostnaderna och detta oavsett om som dessa betalas sakägaren eller staten. Det borde alltså inte anses av av motiverat att utföra förrättningar utan att kostnaderna uppvägs av

vinster -jämför båtnadsvillkoreti fastighetsbildningslagstiftningen. När

sakägarnas vinster inte är den storleksordningen att de leder till en av ansökan förrättning kompletterande vinster kan om måste prövas om erhållas från håll. Är detta inte fallet bör inte någon förrättning annat komma till stånd. De förrättningar närmast borde komma i fråga var, enligt som utredningen, fastighetsregleringar och sammanläggningar, som avser smärre åtgärder och när kostnaderna förefaller orimliga vid jämförelse med värdet berörd mark. Som exempel angavs härvid: av

Överföring genom fastighetsreglering till angränsande fastigheter av

mark avsatts för samfällt behov, t.ex. vägar, diken, grustag och som andra täktplatser och inte nyttjas för avsett ändamål. som

Överföring genom fastighetsreglering till angränsande fastigheter av

skiftade myrar och slåtterområden företrädesvis i skogsmark.

Fastighetsreglering för upphävande servitut som inte behövs t.ex. - av vägar, myrtäkter, skogsfång och mulbeten. I vissa fall kan även s.k. villaservitut hänföras till denna kategori.

Fastighetsreglering för fastighetsindelningen främst med

- att sanera

avseende på mindre områden restkaraktär inom tätbebyggelse-

av

områden där bebyggelseutvecklingen avstannat och markvärdena är

låga.

Sammanläggning fastigheter utgör gemensam ägovidd. - av som Genom åtgärden undviks att ägovidden registreras som samfällighet i fastighetsregistret.

Kapitel 4 47

Fastighetsreglering för att exempelvis till kommunägd fastighet överföra restområden som enligt gällande detaljplan skall ingå i allmän plats.

Beträffande förrättningar handlagda enligt lagen äganderättsutredom ning och legalisering ÄULL utredningen samhället på angav att grund av sitt tidigare agerande eller brist på agerande åtagit sig vissa uppgifter och kostnader måste fullföljas. En fast praxis hade som utarbetats som innebar att 50 procent ersättningen nedsattes vid av äganderättsutredningar där förordnande utfärdats länsstyrelsen. av Utredningen fann inte några motiv att ändra på denna kostnadsfördelning. Utredningen sökte beräkna den samhälleliga nyttan nedsättav ningsberättigade förrättningar. Detta visade sig emellertid svårt. vara I stället valdes att studera vissa oomtvistliga kostnadsbesparingar. En fastighets eller fastighetsdels försvinnande samhällets register och ur handlingar innebär besparing för samhället. Utredningen beräknade en samhällets kostnader vid befattningen med fastigheter när det gäller

fastighetsregistrering, fastighetstaxering och inskrivningsväsende.

Kostnaderna för dessa verksamheter slogs fastighet och skifte ut per samt kapitaliserades efter räntesats 8,25 procent under 30 år. en om Härvid erhölls nuvärdet de årliga kostnaderna, i 1974 års av som kostnadsläge uppgick till totalt 302 kr. Med utgångspunkt i ovanstående resonemang föreslog utredningen att avgift för fastighetsreglering eller sammanläggning medför att som

fastighet, skifte, servitut eller samfällighet mindre omfattning eller

av

betydelse kan avföras ut fastighetsregistret skall nedsättas ett belopp

om 300 kr för varje sådant avförande. Nedsättningen, skulle som betalas av statsverket, skulle dock maximeras till 50 procent den av sammanlagda avgiften för förrättningen. I fråga avgift för ägandeom rättsutredning enligt ÄULL, förordnande meddelats varom av läns-

styrelse, föreslogs ingen förändring nedsättningen.

av Till följd av. utredningens förslag infördes i lantmäteritaxan den l juli 1976 nedsättningsbestämmelser i enlighet med förslaget. Utredningen pekade vidare på att de städningsförrättningar det som här är frågan i regel innehåller ringa fältarbete och oftast inte är om

av brådskande natur varför de med fördel för sysselsättningsplanering-

en kan förläggas till vinterhalvåret eller andra tider dä arbetsbe-

lastningen är lägre. Förrättningarna borde också lämpliga att

vara

48 Kapitel 4

utföra för att utjämna konjunkturväxlingar och utredningen föreslog att Lantmäteriverket vid konjunktursvackor skulle ges i uppdrag att hos regeringen hemställa tilläggsbelopp utöver de angivna 300 kr för om städningsarbeten under viss tid ocheller visst område för att ytterligare stimulera verksamheten.

4.1.3 1971 års lantmäteritaxa och dess utveckling

1971 ärs lantmäteritaxa är tillämplig på förrättning som handläggs av

fastighetsbildningsmyndighet, tjänsteman vid sådan myndighet eller

av

av särskild, av fastighetsbildningsmyndighet förordnad förrättnings-

Detta innebär att åtgärder enligt fastighetsbildningslagen, man. anläggningslagen, ledningsrättslagen, lagen om exploateringssamverkan äganderättsutredning och legalisering handlagda och lagen om enligt skall debiteras enligt denna taxa. Vissa kostnader bl.a. för ovan anlitande sakkunnig och syssloman täcks genom ersättningar som av debiteras sakägarna separat. Avgifterna skall i princip täcka kostnaderna för verksamheten, inklusive kostnaderna för den regionala och centrala administrationen. Taxan bygger bl.a. på följande principer

förrättningsverksamheten skall helhet uppvisa full kostnads- - som täckning, förrättningsavgifterna skall till den nytta varje förrättning - anpassas medför för respektive fastighet,

den fulla kostnadstäckningen får inte äventyra de syften som är

förenade med verksamheten samt kostnader skall inte överföras mellan olika sektorer. -

från och med den 1 januari 1972 innebar Den taxa som infördes ett första steg mot införande generell sakersättningsdebitering som av en i enlighet med vad angivits skulle utgöra en spegling av som ovan nyttoprincipen. Detta steg följdes flera i riktning vilket av samma resulterade i att i princip alla fastighetsbildningsätgärder frän och med 1977 debiterades efter åtgärdstyp. Under 1979 vände denna utveckling. Då infördes en övre areal-

gräns, 5 hektar, för sakersättningsdebiterade avstyckningar och

fastighetsregleringar. Denna gräns sänktes 1985 till ett hektar. Från

1983 debiteras all fastighetsbestämning efter tid.

Kapitel 4 49

Under 1989 infördes möjlighet att vid förrättningar större av omfattning och där debitering skall ske efter tidsåtgång träffa skriftligt avtal om ersättningens storlek.

4.1.4 Lantmäteritaxans innehåll och tillämpning

Fastighetsbildningsverksamheten omsatte under budgetåret 199293

ca 438 mkr. Statliga fastighetsbildningsmyndigheter, SFBM, svarade

för 401 mkr och kommunala, KFBM, för 37 mkr. Av omsättningen svarade sakägarnas avgifter för 424,5 mkr medan återstoden, 13,5 mkr tillfördes verksamheten i form anslag för nedsättning sakägarnas av av avgifter. Antalet avslutade förrättningsåtgärder fördelade på statlig SFBM

och kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFBM redovisas i

tabell

8788 8889 8990 9091 9192 9293 SFBM l9 945 20 860 21 898 24 075 23 392 20 224 KFBM 4 629 4 488 4 839 4 651 4 427 3 879 TOTALT 25 574 25 348 26 737 28 726 27 819 24 103

Tabell Totalt antal avslutade forrättningsåtgärder vid statlig SFBM och kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFBM.

Av antalet ärenden under de senaste sex åren svarade avstyckningarna

för 38 procent, fastighetsregleringar för 40 anläggningsåtgärd

procent, för 9 procent och ledningsrättsåtgärd för 6 procent.

Den statliga förrättningsverksamheten har under vart och de

ett av senaste åren haft kostnader och intäkter enligt tabell 2 nedan. Motsvarande statistik saknas för den kommunala förrättningsverksamheten. I detta sammanhang bör nämnas att det i tabellen redovisade Överskottet avser behållningen före avsättning till bl.a. konsolidering och förräntning av statskapitalet. Avkastningskravet på statskapitalet

165 mkr uppgick under budgetåret 199293 till 15 mkr.

Tabell Intäkter och kostnader mkr samt kostnadstäckning % för den statliga förrättningsverksamheten.

Under budgetåret 199293 svarade avstyckningsförrättningar för totalt

42 procent intäkterna för det statliga lantmäteriet och fastighetsav regleringar för 40 procent. Anläggningsförrättningar svarade på motsvarande sätt för 7 procent och ledningsrättsförrättningar för 5

procent. Enligt taxan utgår ersättning sakersättning, tidersättning som skriftligt avtal med sökanden kan träffas ersättningen

varom om om

förrättningen omfattning och särskild ersättning. är av större För de ansökningar kommer in efter 1984 skall sakersättning som betalas för

avstyckning och klyvning ej överstigande ett hektar. Eventuell värdering eller förhandlingsledning vid klyvning debiteras efter tid, sammanläggning, fastighetsreglering ej överstigande ett hektar. Inte heller om -

åtgärden utförs i samband med avstyckning eller klyvning och

ersättningen för regleringen påtagligt överstiger kostnaderna. Eventuell värdering eller förhandlingsledning debiteras efter tid,

förrättning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering

samt förrättning avvisats eller inställts enligt föreskrifter som - som Lantmäteriverket meddelar. Detta gäller dock inte vid ny handläggning återförvisad förrättning eller vid inställelse av förrättning för av

vilken tidersättning utgår. Fastighetsbildningsmyndighet får i vissa

fall besluta att tidersättning skall betalas i stället för sakersättning.

Kapitel 4 51

1 samtliga fall beräknas ersättning från ett för varje åtgärd angivet grundbelopp. Härutöver utgår ersättning i form av tilläggsbelopp beroende på antal berörda fastigheter och eller berörd areal. Utöver sakersättning betalas tidersättning för merarbete eller merkostnad som orsakas av att förrättningen på sakägarens begäran utförs vid viss tidpunkt eller av att särskild åtgärd inte är nödvändig och som som vidtas på begäran sakägaren. av Den minst kostsamma avstyckningen, tomtplats understigande en 5 000 kvm, som avslutas under 1994 kostar enligt taxan 12 550 kr. För nästkommande styckningslott till och med den femte uppgår motsvarande kostnad till 9 115 kr och för styckningslott utöver den femte 5 160 kr. Kostnadsutvecklingen för avstyckning av en normal tomtplats för bostadsändamål redovisas i tabell 3 nedan.

1990 1991 1992 1993 1994 Avgift 9 695 10 375 255 12 010 12 550

Tabell Avgiftsutvecklingen i löpande priser kr för avstyckning av en normaltomt.

Den minst kostsamma fastighetsregleringen som avslutas under 1994, som berör två fastigheter och där berörd reglerad areal understiger 5 000 kvm betingar ett pris av ll 180 kr. Avgiftsutvecklingen för en fastighetsregleringsförrättning redovisas i tabell 4.

1990 199 l 1992 1993 1994 Avgift 9 530 10 200 10 910 10 910 ll 180

Tabell 4. Avgiftsutvecklingen i löpande priser kr för den enklaste fastighetsregleringsåtgärden.

Tidersättning betalas, utöver i de fall angivits när betalning som ovan, sker efter sakersättning dvs. vid ansökningar berör som

avstyckningar där arealen för en nybildad fastighet överstiger ett

hektar,

fastighetsbestämning,

inrättande av gemensamhetsanläggning samt upplåtelse av ledningsrätt.

52 Kapitel 4

Tidersättningen beräknas efter tidsåtgången för förrättningen och ett belopp i kronor per timme för olika personalkategorier. Beloppen varierar mellan 300 kr och 630 kr per timme. När tidsåtgången bestäms skall restiden inte inräknas. Särskild ersättning betalas enligt Lantmäteriverkets föreskrifter när särskilt dyrbar utrustning eller instrument har använts eller när en underleverantör har anlitats för att utföra tekniska specialarbeten. Särskild ersättning får också tas ut för material och redskap samt för transporter i det fall tidersättning skall betalas. Nedsättning av ersättningsbelopp skall ske om fastighetsreglering eller sammanläggning medför att fastighet eller samfällighet av mindre betydelse inte behöver redovisas i fastighetsregister eller att fastighetsreglering medför att sådan redovisning blir obehövlig för skifte eller servitut av mindre betydelse. Nedsättningen skall uppgå till 550 kr för varje sådan fastighet eller samfällighet eller sådant skifte eller servitut, dock högst 50 procent av den sammanlagda ersättningen för fastighetsregleringen eller sammanläggningen. Motsvarande gäller om en fastighetsreglering medför att servitut av mindre betydelse kan avföras ur fastighetsboken eller inskrivningsregistret. Nedsättning skall också ske med 50 procent för äganderättsutredning enligt ÄULL när förordnande meddelats länsstyrelse. av Har en sakägare tillhandahållit hantlangning skall ersättningen enligt taxan reduceras med ett skäligt belopp. Statens lantmäteriverk meddelar föreskrifter och allmänna råd till lantmäteritaxan.

4.1.5 Taxekalkylering

Lantmäteritaxans ersättningsbelopp bygger på kalkylunderlag som framtagits av Lantmäteriverket. Tidersättningen beräknas för sex kategorier baserade på tjänstemannens lön. Ersättningen beräknas med utgångspunkt i respektive personalkategoris timkostnad, löne- och prisutveckling påläggsfaktor och restidsfaktor. Saktaxebesamt en en loppet beräknas med utgångspunkt i bl.a. antalet nedlagda arbetstimmar per sakdebiterad åtgärd och beräknad tidersättning för

respektive kategori. Taxan är så konstruerad att flerlottsavstyckningar

merbelastas för att skapa utrymme för lägre taxa för enlottsaven styckningar.

Kapitel 4 53

Kostnadsunderlaget för lantmäteritaxan kan delas in

Direkta kostnader sådana kostnader kan hänföras till ett - - som särskilt kostnadsstâlle och endast förrättningsverksamhet avser personkostnader, resekostnader m.m..

Indirekta kostnader sådana kostnader kan hänföras till visst - - som kostnadsställe men som avser hela verksamheten och fördelas proportionellt mellan förrättningsverksamheten och övrig verksamhet lokaler, telefoner m.m..

Gemensamma kostnader sådana kostnader uppstår grund - - som av gemensam verksamhet och som berör antingen enbart förrättningsverksamheten eller hela verksamheten. De senare fördelas proportionellt mellan förrättningsverksamheten och övrig verksamhet. Denna fördelning sker på varje aktuell ansvarsnivå lokalt, regionalt och centralt.

För att kunna beräkna den taxa skall gälla i framtiden och som som skall ge en full kostnadstäckning krävs bl.a. bedömningar vilken om typ av förrättningar som nya ansökningar kommer att och avse som förväntas avslutas under taxans giltighetstid. Nämnda krav underlag medför att de kalkyler m.m. som utarbetas till grund för taxesättningen är relativt komplexa. Bilden kompliceras ytterligare Övergångsbestämmelser för ansökningar av som inkommit eller avslutas före respektive efter vissa tidpunkter. Taxans uppbyggnad och konstruktion förutsätter vidare omfattande att en samling med bestämmelser taxans tillämpning måste utfärdas om av Lantmäteriverket.

4. 1.6 Återbäringstaxan

Som ovan angivits betalar sakägarna vid förrättning ersättning en enligt taxan till Lantmäteriverket även förrättningen handlagts om av

kommunal fastighetsbildningsmyndighet. För att kompensera kommu-

nerna för sina kostnader betalas ersättning enligt den s.k. återbäringstaxan.

54 Kapitel 4

Principerna för återbäringstaxan lades fast inför ikraftträdandet av den nuvarande lantmäteritaxan den l januari 1972. En grundläggande tanke att kommunerna i princip skall erhålla så stor del av var taxebeloppet generellt mot kostnaderna för det nedlagda som svarar arbetet statlig fastighetsbildningsmyndighet hade utfört om en motsvarande arbete. Som följd att skillnaderna i taxebelopp per nybildad fastighet en av är små i förhållande till de verkliga kostnadsskillnaderna samt till att

de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna genomsnittligt haft en

större andel flerlottsavstyckningar har taxan utformats så att det överskott nyttoprincipen medför för de kommunala fastighetssom bildningsmyndigheterna överförs till den statliga lantmäteriorganisationen. Vidare har återbäringstaxan konstruerats så att också de belopp överförs till kommunal myndighet för enlottsavstyckningar är som lägre än den statliga lantmäteritaxans sakbelopp. Detta hänger samman

med att kostnaderna för de aktuella avstyckningarna bedömts vara

lägre än motsvarande kostnader inom de statliga förrättningsmyndigheternas verksamhetsområden. Vad avser övriga förrättningsåtgärder sammanfaller beloppen enligt lantmäteritaxan med motsvarande belopp i den s.k. återbäringstaxan.

Återbäringstaxan har successivt ändrats i samband med att

ersättningsbeloppen i lantmäteritaxan ändrats.

4. 1.7 Erfarenheter

Lantmäteritaxan har levt till kraven på full kostnadstäckning.

upp Resultatet har varierat över åren. Det sedan år 1974 ackumulerade resultatet uppgick vid halvårsskiftet 1993 till 36 mkr. Sedan tillkomsten har emellertid taxan varit föremål för flera utredningar nämligen

1974 års utredning angående Översyn av lantmäteritaxan Ds B

- - 1975:2, 1980 års lantmäteritaxeutredning Ny lantmäteritaxa Ds Bo 1982:4 - samt

Fastighetsbildningskostnadsutredningen Kostnader för fastighets-

bildning SOU 1990:9. m.m. -

Kapitel 4 55

Centrala frågeställningar i dessa och i andra utredningar inom lantmäteriområdet har bl.a. varit:

Köpmotstånd mot vissa förrättningstyper, vilket bl.a. innebär att

vissa ur allmän synpunkt önskvärda förrättningsâtgärder inte kommer till stånd utan att sakägarna i stället väljer att reglera sina inbördes fastighetsförhállanden pá annat sätt. Detta köpmotstånd kan motverkas t.ex. genom nedsättningar, förenklingar i förrättningsförfarandet,

rationaliseringsätgärder,

ändrad taxekonstruktion bl.a. sak-tid och annan kostnadsfördelningsgrund mellan sakägare och det allmänna.

Kostnadsunderlagets omfattning avseende bl.a. stomnät, primärkartor samt ekonomiska kartan grundläggande MBK, utvecklingsverksamhet,

stöd och tillsyn samt

konceptet för en geografisk fastighetsindelning GFI avsnitt

- - se 15.2.1.

Andra frågor diskuterats är bl.a. - som enklare taxa med större andel tidersättning, en

om áterbäringstaxan till kommunal fastighetsbildningsmyndighet

bör avvecklas,

delegering till Lantmäteriverket eller kommunerna fastställa

att taxan och ökade bidrag till s.k. städningsförrättningar.

Huvuddelen de förslag till lösningar i tidigare av som presenterats utredningar har inte kommit till genomförande. Den problembild som redovisats framför allt vad köpmotståndet vissa förrättningar avser mot kan bekräftas denna utredning. De förslag till integrering av av

fastighetsregistrering i fastighetsbildningen redovisats i Lant-

som

mäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande SOU

1993:99 och sedermera i regeringens proposition Ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet prop. 199394:214 m.m.

56 Kapitel 4

medför aktualisering frågan hur fastighetsregistreringens en av om framtida finansiering skall ske.

4.2 Fastighetsregistrering, inskrivnings- och

fasti ghetsdataverksamhet m m

. .

Det system för finansiering fastighetsregistrering, inskrivnings- och

av fastighetsdataverksamhet för närvarande gäller fastlades i som budgetpropositionen 198384:100 bil. 13 som ett led i strävandena - minska underskottet i statsbudgeten. Den tidigare över skattsedeln att bekostande fastighetsregistreringen föreslogs härvid bli avgiftsbelagd. Avgiften borde så långt möjligt utformas på ett sådant sätt att den inte blir alltför kännbar för dem skall betala den. Samtidigt skulle den som tas ut dem hade mest nytta fastighetsregistret. En avgift av som av skulle erläggas i samband med avgiften för lantmäteriförrättningar som ansågs medföra att fastighetsbildningskostnaden skulle bli alltför hög. Avgiften skulle i stället tas ut höjning vissa expeditionsgenom en av avgifter vid inskrivningsmyndigheterna. Eftersom utgångspunkten för det finansieringssystemet var helt nya statsñnansiell skulle emellertid inte kostnaderna för den kommunala fastighetsregistreringen räknas i avgiftsunderlaget. Kommunerna ansågs ha frihet att välja de också fortsättningsvis ville utföra om fastighetsregistreringen under de villkor tidigare gällt, och alltså som själva för kostnaderna för verksamheten, eller att överlåta svara verksamheten på staten.

4.2.1 Lantmäteriverkets utredningar

Ställningstagandena de finansieringsprinciperna byggde på om nya utredningar utförda Lantmäteriverket. I dessa utredningar diskuteras av

olika alternativa avgiftsuttag för fastighetsregistreringsverksamheten,

dvs. registrering, registerhållning och registeromläggning. Uttag skulle kunna ske ett pålägg på lantmäteritaxan, årlig avgift alternativt genom

skatt på registerhållning, anslag, tillägg på expeditionsavgifterna vid

inskrivning eller kombination de alternativa finansieringssom en av lösningarna.

Kapitel 4 57

Förutom principen att avgifter skall användarna i sådan tas ut av en omfattning att intäkterna i varje enskilt fall täcker myndighetens självkostnad finns det enligt Lantmäteriverkets utredningar antal ett andra faktorer bör påverka finansieringsmodellen. Bland dessa som kan nämnas att

de bctalningsskyldiga bör känna direkt motprestation - att en erhålles för avgiften, avgiften bör stå i proportion till den den betalande har - nytta som av myndighetens verksamhet, avgiften inte bör påverka förrättningsverksamheten eller benägen- heten att söka lagfart m.m., avgiften måste kunna uppfattas rättvis, - som uppbörden måste vara effektiv samt avgiftsmodellen skall enkel, billig och lätt förstå. - vara att

4.2.2 Den valda modellen

Den modell som statsmakterna valde innebar att fastighetsregistrering

inklusive registerhällning och registeromläggning med undantag

men

för den kommunalt bedrivna fastighetsregistreringen, inskrivning och

fastighetsdataverksamhet skulle finansieras med anslag skulle som

motsvaras av expeditionsavgifter vid inskxivningsmyndigheterna.

Expeditionsavgifterna avsågs härigenom även täcka kostnaderna för

vissa centrala myndighetsuppgifter,

-

omläggning till nytt fastighets- och inskrivningsregister och driften

-

av fastighetsdatasystemet,

ajourhållning av fastighets- och inskrivningsregister och motsvarande

äldre manuellt förda register, nedsättningarna enligt lantmäteritaxan och upprustning av registerkartor. -

58 Kapitel 4

4.2.3 Avgifternas storlek och utveckling

Registerutdrag enligt fastighetsbeviskungörelsen 1974:1063, såsom

gravationsbevis och fastighetsbevis, utlämnas mot avgift enligt förordningen 1987:452 avgifter vid de allmänna domstolarna. I om denna förordning regleras också avgifterna för bl.a. lagfarts- och tomträttsbevis samt för inskrivning inteckning, servitut och av nyttjanderätt. Avgifternas maximala storlek under år med höjning redovisas i löpande priser i nedanstående tabell Med inskrivning avses här och

i det följande inskrivning penninginteckning samt inskrivning av

av servitut och nyttjanderätt.

1987 1989 1990 1992 Lagfarts- och tomt- 450 kr 560 kr 600 kr 825 kr rättsbevis inskrivning 200 kr 260 kr 280 kr 375 kr Gravations- och 150 kr 190 kr 210 kr 230 kr fastighetsbevis

Tabell 5. Inskrivningsavgifternas storlek i löpande priser.

Samma avgifter gäller för de manuellt förda fastighets- och tomträttsböckerna för det med ADB förda inskrivningsregistret. Avgiftssom höjningarna för lagfartsbevis och inskrivningar har framför allt motikostnads- och ärendeutvecklingen. Avgiftshöjningarna för verats av gravationsbevisen har varit relativt låga. Avgiften bygger i denna del

på uppräkning den historiska kostnaden för utfárdande av

en av

manuellt utfärdade gravationsbevis.

4.2.4 Antalet expeditioner och uppbördens storlek

Debitering avgifterna sker i de fall registret förs manuellt av av respektive inskrivningsmyndighet och i annat fall Centralnämnden av för fastighetsdata. Den antalsmässiga fördelningen mellan de olika inskrivningstyperna samt uppbördens utveckling redovisas i nedanstående tabell 6 respektive Dessutom redovisas för en prognos budgetåret 199394.

Tabell 6. Antal inskrivningsbevis i tusental samt andel i procent. 199394 utgör en prognos.

8990 9091 9192 9293 9394

217 61 72 76 82 88

och lMDV 122,7 90,7 69,9 39,1 29 39 28 24 18 12

Tabell Expeditionsavgifternas storlek i mkr i 199394 samt procent. utgör en prognos.

60 Kapitel 4

4.2.5 Beräkningsmetodik

Domstolsverket har i enlighet med respektive års regleringsbrev att till regeringen redovisa de behov ändringar i avgiftsnivåerna som av krävs för full kostnadstäckning. Detta skall ske med utgångspunkt i kostnadsutvecklingen för inskrivningsverksamheten och fastighetsregistreringen och efter samråd med Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata. Med detta underlag som grund fastställer regeringen de belopp skall gälla expeditionsavgifter för som som lagfarter, inteckningar och gravationsbevis m.m. Av den framställning med kostnadsunderlag som Domstolsverket redovisat till regeringen den 11 februari 1994 framgår att den totala kostnaden för verksamheten under budgetåret 199293 uppgick till 407,3 mkr. Kostnaderna fördelar sig på inskrivningsväsendet, Centralnämnden för fastighetsdata och det statliga lantmäteriet på följande sätt.

Inskrivningsvâsendet

För inskrivningsmyndigheterna och Domstolsverket uppgick kostnaden till 156,7 mkr. Av dessa kostnader avsåg 90,2 mkr löner vid inskriv-

ningsmyndigheterna varav 7,2 mkr Beredningsgruppen för

avser fastighetsdata, övriga kostnader vid inskrivningsmyndigheterna 42,9 mkr lokal- och portokostnader m.m., Domstolsverkets

avser

kostnader 3,6 mkr samt administrativa kostnader 19,4 mkr.

Centralnämnden för fastighetsdata

All verksamhet Centralnämnden för fastighetsdata CFD bedriver som med undantag för uppdragsverksamheten ingår i kostnadsunderlaget. De aktuella totala kostnaderna uppgick till 86,8 mkr. Häri ingår

kostnader från programmet för systemutveckling med 21,1 mkr,

för reformgenomförande med 18,5 mkr och program för program produktion med 47,2 mkr. Med indelning kostnaderna i enlighet en av

med den tillämpade programindelningen faller ca 39,7 mkr

numera

inom programområde 1 inskrivningsverksamhet varav 5,7 mkr på

reformgenomförande, 36,0 mkr inom programområde 2 fastighets- -

registerverksamhet varav 11,5 mkr reformgenomförande samt

11,1 mkr inom programområde 3 övrig basregisterverksamhet. -

Kapitel 4 61

I sistnämnda ingår bl.a. kostnaderna program för uppläggning av

det basregistret över byggnader som riksdagen beslutade i om mars

1993. Beslutet innebar CFD tillsammans att med kommunerna fick i

uppdrag att komplettera fastighetsdatasystemet

med unika identiteter

för landets byggnader. CFD har härvid träffat överenskommelse med

Svenska kommunförbundet hur om registret skall byggas upp,

ajourhållas samt den ersättning kommunerna om skall för sin

medverkan. Ersättningen till kommunerna

bygger på schablonmässigt

beräknade kostnader för uppbyggnad och

ajourhållning och bygger i

princip på självkostnaden. Under 1993 uppgick ersättningen för

ajourhållning till 20 kr registrerad byggnad.

per Ersättningen räknas

årligen med faktorprisindex upp för konsulttjänster. Uppbyggnaden av

basregisteret finansieras delvis med sysselsättningsmedel från Arbets-

marknadsstyrelsen 14 mkr under 199394. - I övrigt finansieras

uppbyggnaden bl.a. vissa omdisponeringar genom i den ordinarie

verksamheten. Kostnaden för kommunernas

ajourhållning bas-

av

registret påförs programområde 4

informationsförmedling och

- an-

vändarsystem.

I detta sammanhang kan nämnas att CFD också tecknar sam-

verkansavtal med kommuner kommunal

utan fastighetsregister-

myndighet vad förande de frivilliga avser av adress- och plan-

registrena. CFD utger ersättning till kommunerna för deras medverkan

med belopp uppgår till 20 kr registrerad som per adress och 500 kr

per registrerad plan. Ersättningarna räknas med faktorprisindex om för

konsulttjänster. Basåret för nämnda belopp 1990. är Ersättningarna till

kommunerna i dessa fall ingår i

kostnadsunderlaget för

program-

område 4 informationsförmedling

- och användarsystem.

Det statliga lantmäteriet

För det statliga lantmäteriet ingår kostnader som totalt uppgår till

163,7 mkr. Häri ingår 127,9 mkr som är hänförliga till de statliga

fastighetsregistermyndigheterna varav 103,3 mkr

avser löpande

fastighetsregistrering, 18,4 mkr upprustning registerkartor

av och

6,2 mkr fastighetsregisterreformen. Vidare

ingår 22,3 mkr avseende

vissa centralmyndighetsuppgifter

vid Lantmäteriverket varav utveck-

ling 3,9 mkr, rådgivning 1,1 mkr, bidrag till ekonomisk kartläggning

2,0 mkr, fastighetsregistrering

0,3 mkr, upprustning av registerkartor

2,3 mkr samt fastighetsregisterreformen

12,7 mkr. Slutligen ingår

kostnaden för nedsättning enligt lantmäteritaxan med 13,5 mkr.

Kapitel 4 62

4.2.6 Erfarenheter

storlek kostnaderna för den verksamhet

Expeditionsavgifternas samt finansieras expeditionsavgifter redovisas i nedan-

som är tänkt att av stående tabell Intäkter och kostnader är angivna i mkr.

8687 8788 8889 8990 9091 9192 9293

245 261 263 318 322 288 222 TOT. EXP. AVGIFTER 52 60 65 75 82 82 87 Kostnad vid CFD 165 165 166 187 186 165 157 Kostnad vid IMDV 106 119 131 148 156 158 164 Kostnad vid stall. lantm. TOTALKOSTN. 322 344 361 410 424 405 407

77 83 98 92 102 1 17 185 Underskott 76 73 78 % 76 71 % 55 % Kostmtäckn. 76

Spec.av statl. lantm. kostn. 67,9 70,0 79,2 89,9 124,8 123,3 127,9 SFRM 25,9 39,3 38,5 44,2 18,3 20,4 22,3 LMV 9,9 12,9 14,0 15,1 14,3 13,5 Nedsättn. 11,7

Expeditionsavgiftssystemets intäkter och kostnader m.m. i mkr. Tabell Kostnadstäckning i procent. Överlantmätarmyndigheten ingår i LMV 8990 och i SFRM fr.o.m. 9091. t.0.m.

ñnansieringssystemet under läng följd Av tabellen framgår bl.a. att en underskott. Underskottet har ökat från 75 mkr år givit betydande ca av 198687 till 185 mkr 199293. Kostnadstäckningsgraden låg budgetåret 75 Under budgetåret 199293 under en följd av är på runt procent. uppgick dock kostnadstäckningsgraden till enbart 55 procent.

kraftiga höjningar expeditionsavgifterna för lagfarter och

Trots av

fördubbling i löpande priser sedan 1987 har

inteckningar en

kostnadstäckningsgraden blivit allt lägre. Orsaken till det ökande i utsträckning att finna i den kraftiga minskunderskottet står stor

ningen antalet expeditioner vid inskrivningsmyndigheterna en

av -

Kapitel 4 63

halvering sedan budgetåret 198990. Denna minskning hänger givetvis samman med utvecklingen på fastighetsmarknaden och det allmänna

konjunkturläget. Kostnaderna har under tidsperiod

samma ökat med i storleksordningen 50 mkr.

Det ökande underskottet utgör ett problem. Förevarande utrednings direktiv anger att kostnadena i så stor utsträckning som möjligt bör täckas genom avgifter. För att täcka det nuvarande underskottet krävs

i det närmaste en fördubbling avgiftsuttaget.

av

De frågeställningar kan aktualiseras

som är bl.a. vilka kostnader

som expeditionsavgifterna i framtiden skall täcka, dvs. kostnads-

underlagets omfattning samt kundernas priskänslighet. De kostnadsposter som bl.a. bör bli föremål för närmare studie bl.a. en är

uppbörd av stämpelskatt, -

kommunal fastighetsregistermyndighet,

fastighetsdatareformens genomförande och

eventuell uppbyggnad ett GFI koncept för geografisk av fastighets-

indelning i digitalt lagrad form avsnitt l5.2.l.

- se

Kostnadsunderlagets omfattning bör också studeras bakgrund

mot av direktivens krav på ökad koppling mellan en utförd prestation och avgift. Vidare kan det motiverat studera de

vara att förenklings- och

rationaliseringmöjligheter som står att finna inom för kostnads-

ramen underlagets verksamhetsområde.

Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden

för

fastighetsdata

Centralnämnden för fastighetsdata,

CFD, får enligt sin instruktion bedriva uppdragsverksamhet. Detta sker inom ramen för program-

område 4 informationsförmedling och

- användarsystem tidigare benämt för

program uppdragsverksamhet. Avgifterna för uppdragsverksamheten, syftar till kostnadstäckning,

som fastställs CFD efter av samråd med Riksrevisionsverket.

Kostnaderna för verksamheten skall täckas genom intäkter. Detta sker genom att verksamheten belastas med sina särkostnader samt andel i CFDzs samkostnader. Uppdragsverksamheten påförs alltså kostnader för direkt utnyttjande av datacentralen samt för systemut-

64 Kapitel 4

veckling och systemunderhåll är direkt hänförlig till m.m. som produkter. Vidare påförs uppdragsverksam-

uppdragsverksamhetens

samkostnader i form administration, lokaler m.m. Samkostheten av naderna fördelas i huvudsak pålägg direkt lön. som

inrikes bedrivna uppdragsverksamhetens omsättning kost-

Den nader redovisas i tabell 9 nedan.

8687 8788 8889 8990 9091 9192 9293

Kostnad 6,7 8,3 14,3 18,4 25,6 34,0 39,6

Kostnadståckning 109,2 110,2 98,8 105,0 97,4 104,2 106,3

Tabell 9. CFD:s uppdragsverksamhet kostnader i mkr och kostnadståckning procent. i -

inrikes bedrivna uppdragsverksamhetens överskott under budget-

Den 199293 uppgick till 2,5 mkr vilket föranlett CFD att sänka vissa året uppdragstaxor under budgetåret 199394. intäkter inflöt under budgetåret 199293 är ca 25 mkr Av de som hänförliga till informationsförmedling via terminal, 8 mkr till urval ca bearbetningar, l mkr till utbildning och 8 mkr till övrig och ca ca

uppdragsverksamhet.

4.3.1 Informationsförmedling on-line

Huvuddelen de intäkter genereras inom programområde 4

av som betalning för informationsförmedling on-line, dvs. tillhandautgör hållande den information finns i fastighetsdatasystemet och till av som systemet kopplade register via terminalanslutningar. Under budgetåret 199293 uppgick antalet debiterade s.k. VISAi till 3,3 miljoner. Av dessa 1,8

frågor fastighetsdatasystemet ca var

miljoner 55 procent hänförliga till banker och andra kreditinstitut, ca 0,5 miljon 15 procent mäklare, försäkringsbolag och andra privata användare 1,0 miljon 30 procent till statliga och kommunala samt ca användare. Tillhandahållande information on-line med olika anslutningsav

former. Bland dessa kan nämnas dator till dator till lokala terminal-

nät, PC-anknytning egen persondator via Telias Datexnät, uppkopp-

ling via hyrd terminal. För de flesta anslutningsformerna Postnet samt gäller i huvudsak ersättning erläggs i form anslutningskostatt av en

Kapitel 4 65

nad, en månatlig abonnemangskostnad transaktionskostnad. samt en Den senare uppgår till i storleksordningen 5 kr transaktion. per

IFDS-utredningensbetänkandeFastighetsdatasystemetsdatastruktur

SOU 1992:34 redovisas transaktionsanalys. Av denna framgår

en att av uppdragsverksamhetens transaktioner 83 procent hänförliga till var anslutningsformen nätverk framför allt affärsbankernas olika datanät,

9 procent till videotex numera Postnet, 5 till PC-anknutna

procent anlutningar och 3 procent till terminaler hyrda CFD. av I detta sammanhang kan också nämnas i storleksordningen att

22 000 terminalarbetsplatser för närvarande har tillgång till fastighets-

datasystemet. Av dessa är 19 000 sådana är kopplade via ca som bankers och andra kreditinstituts terminalnät.

4.3.2 Ändringsdata samt urval och bearbetningar

Informationsöverföring sker också via olika system för ändringsdata.

Detta sker bl.a. för uppdatering lokala fastighetsinformationssystem

av FIR i ca 40 kommuner. Antalet abonnenter när det gäller denna typ av information bedöms öka kraftigt. Det statliga lantmäteriet i de län

som nyttjar lantmäteriets handläggningssystem, HLS, erhåller på

motsvarande sätt ändringsdata från fastighetsdatasystemet. Vidare-

utveckling av HLS-systemet syftar bl.a. till det skall arbeta att interaktivt mot FDS med on-lineöverföring information av mellan systemen. l syfte att tillgodose användarnas önskemål och skapa så bred en användning av den information finns tillgänglig i fastighetsdatasom systemet som möjligt tillhandahåller CFD inom för sin ramen

uppdragsverksamhet olika tjänster går under benämningen Urval

som

och bearbetningar. Det rör sig här framför allt olika

om typer av utsökningar och statistiska bearbetningar innehållet i fastighetsdataav systemets register samt, i vissa fall sammanställningar sådan av information med uppgifter från andra källor.

3 14-0725

66 Kapitel 4

4.3.3 Utbildning

utbildningsaktiviteter CFD bedriver är främst inriktade mot De som terminalanvändare. I och med att fastighetsdatasystemet från nya och med hösten 1995 omfattar hela landet blir systemet än mer intressant för användare med behov av rikstäckning. CFD bedriver kursverksamhet i Rymdhuset i Kiruna i samarbete med det statliga lantmäteriet, Satellitbild och Kiruna kommun. Detta sker inom för samarbetsorganet SIGIT Svenska institutet ramen geografisk informationsteknologi. CFDzs utbildning riktar sig till för användare fastighetsdata i geografiska informationssystem GIS. av Den största målgruppen för dessa kurser är kommunala förvalt-

ningar.

4.3.4 Övrigt

övriga uppdragsverksamheten ingår bl.a. datasystemet och

I den för bostadskreditbevakning CFD byggt upp för databasen m.m. som den verksamhet Statens Bostadskreditnämnd, BKN, bedriver. som Vidare ingår framställning tematiska kartor, pantbrevstjänster av avseende arkivförvaring utgivande vissa publikationer samt m.m., av för ventilationsbesiktningssystem. Till den övriga programvara hör Fastighetsbarometern och Småhus-

uppdragsverksamheten även

utarbetats tillsammans med Lantmäteriverket och barometern som Statistiska Centralbyrån.

4.3.5 Erfarenheter

visats i det föregående täcker de intäkter flyter från Som som verksamheten de kostnader verksamheten genererar. Med som utgångspunkt i det kostnadsunderlag härvid ligger till grund för som beräkningarna verksamhetens kostnader uppnås således full av kostnadstäckning. En fråga kan diskuteras är emellertid kostnadssom underlagets omfattning, dvs. avgränsningen det resultatområde inom av

vilket avgiftskalkylering och resultatuppföljning skall ske.

I de myndighetsspeciñka direktiven till den fördjupade anslags-

framställningen uppdrog regeringen under 1991 CFD att särskilt utreda frågan i första hand driften av fastighetsdatasystemet om

Kapitel 4 67

istället för genom anslag skulle kunna finansieras direkt genom

intäkter från utlämnande information från fastighetsdatasystemet och

av vilka effekter detta skulle för olika kundgrupper. Bakgrunden till uppdraget står bl.a. att finna i underskottet i med som systemet

expeditionsavgifter.

FDS-utredningen fann i sitt betänkande Fastighetsdatasystemets

datorstruktur SOU 1992:34 att det kan finnas skäl studera att möjligheterna att förlägga CFD:s datordrift vid servicebyrå en outsourcing. l regleringsbrevet avseende budgetåret 199394 har CFD fått i uppgift att undersöka bl.a. sådana möjligheter minska att

driftskostnaderna för fastighetsdatasytemet. Detta uppdrag skall

redovisas senast den l september 1994. De frågor som således påfordrar närmare studie är bl.a. en

vilka möjligheter finns att rationalisera verksamheten,

hur skall kostnadsunderlaget avgränsas för uppdragsverksamheten,

hur ser priskänsligheten ut och

hur kan uppdragsverksamhetens omfattning utvecklas -

Detta är exempel på frågor bör belysas inför ställningstagandet som om hur fastighetsdataverksamheten skall finansieras i framtiden.

Kapitel 5 69

5 Landskapsinformationsområdet

Inledningsvis kan konstateras Lantmäterverket att under innevarande budgetår disponerar ett anslag totalt om 207 mkr inom landskapsinformsområdet. I tabell 10 redovisas verkets s.k. noll-alternativ som

regeringen lagt till grund för sitt ställningstagande

i budgetproposition 1993942100 bil. 15. -

Anslag Noll-alternativ

199394 9495 9495-9697 9495-0203

Bildinfo. 20 mkr 20 mkr 61 mkr 182 mkr

GSD 11 mkr 11 mkr 32 mkr 104 mkr

GSD-EK 77 mkr 77 mkr 228 mkr 684 mkr

Topo.info. 37 mkr 37 mkr 112 mkr 453 mkr

Geodesi 18 mkr 18 mkr 52 mkr 142 mkr

SNA 2 mkr 2 mkr 5 mkr 15 mkr

FoU 17 mkr 17 mkr 51 mkr 153 mkr

Tillsynstöd 21 mkr 18 mkr 54 mkr 162 mkr

Försvarsber. 4 mkr 4 mkr 12 mkr 36 mkr

Riksgränsarb. 1 mkr - 2 mkr 6 mkr

SUMMA 207 mkr 205 mkr 609 mkr 1 937 mkr

Tabell 10. Lantmäteriverkets s.k. nollalternativ i den fördjupade anslagsframställ-

ningen avseende åren 199495-199697.

Beträffande förkortningar se förkortningslista. avser 1:250 000, vegetationsdatabas samt GSD-förvaltning ÖB överför medel 3 mkr per år till Lantmäteriverkets verksamhet. Önskemål att överföringen skulle ske departemental nivå har beaktats i budgetpropositionen.

Kapitel 5 70

budgetpropositionen redovisas förstärkning i förhållande till I en nollalternativet med 13,4 mkr. Denna förstärkning skall möjliggöra

satsning pá uppbyggnad och komplettering databaser.

en ökad av Härtill kommer 2 mkr för digitalisering av historiska kartor. verksamhet Lantmäteriverket bedriver inom landskapsin- Den som formationsområdet beskrivs i det följande med utgångspunkt från

lantmäteriinstruktionen, regleringsbrevet och nyttjanderättsförord-

ningen. Härefter följer redovisning den intressentmedverkan en av inom för vissa Lantmäteridelfinansiering som äger rum ramen av -

verket bedrivna projekt. Vidare redovisas de prissättningsprinciper

tillämpas på framför allt den digitalt lagrade informationen. som

1 Lantmäteriinstruktionen

sin instruktion är Lantmäteriverket central förvaltningsmyndig- Enligt het för frågor bl.a. den allmänna kartläggningen. Detta innebär att om verket har det samlade ansvaret för att

framställa och utge allmänna kartor, ha hand frågor lokal mätning och kartläggning av grundom om läggande natur mätningsverksamhet, tillhandahålla uppgifter om fast egendom, tillhandahålla uppgifter geodetisk, fotogrammetrisk och kartograav fisk natur, lämna andra myndigheter stöd i bl.a. geodetiska, fotogrammetriska och kartograñska frågor samt

tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen och

lagen om hushållning med naturresurser.

Verket skall vidare

för landets geodetiska uppmätning och flygfotografering för

- svara

kartläggningsändamål, verka för samordning grundläggande mätnings- och kartlägg-

- av ningsverksamhet,

verka för samordning vid uppbyggandet och ajourhållningen av

-

databaser avseende lägesbestämd information samt

Kapitel 5 71

utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten - inom geodesi, fotogrammetri och kartografi samt närliggande ämnesområden i den utsträckning dessa arbeten har samband med verkets övriga uppgifter.

Enligt instruktionen beslutar regeringen i fråga om utgivning, förläggande och distribution allmänna av kartor.

5.2 Lantmäteriverkets

regleringsbrev för budgetåret 199394

I regleringsbrevet Verksamhetsmål anges som bl.a. att det statliga lantmäteriet självt eller i samarbete med intressenter bör bygga upp databaser med grundläggande geografisk information. Lantmäteriverket har bestämma

att försäljningspriser på de allmänna kartorna från lager. Prissättningen

skall ske så att intäkterna

från försäljningen

a lämnar ett bidrag till utgifterna

för den grundläggnade kartläggningen. För varje från det centrala kartlagret såld allmän karta skall enligt regleringsbrevet avsättas 8,95 kr för ekonomiska kartor och 3,70 kr för övriga allmänna kartor

b täcker kostnader för tryckning, försäljning och distribution.

Dessa kostnader har för budgetåret 199394 beräknats till 15,0 mkr.

c täcker de avsättningar som behövs för att konsolidera det avkast-

ningspliktiga kapital Lantmäteriverket disponerar

som för att

finansiera omsättningstillgångar

inom delprogram 3e Försäljning av

allmänna kartor ca 12 mkr. Avkastningskravet

är begränsat till det som behövs för att konsolidera kapitalet.

d ger utrymme för normalt förekommande rabatter.

Lantmäteriverket bör enligt regleringsbrevet bestämma cirkapriser pá kartorna.

Om det sammanlagda bidraget från civil försäljning enligt litt

a

ovan och det bidrag som inflyter till följd upplåtelse

av av rätten att använda allmänt kartmaterial för

att framställa följdprodukter

72 Kapitel 5

nyttjanderätten litt a under rubrik 6.3 nedan överstiger 4,43 mkr

- se den s.k. ribban får Lantmäteriverket disponera det överskjutande - beloppet för grundläggande kartläggning. Eftersom de nuvarande principerna för att finansiera omsättningstillgångar samt bidrag till utgifterna för den grundläggande kartläggningen fick visat sig vara alltför detaljstyrda och tungarbetade Lantmäteriverket i regleringsbrevet för budgetåret 199394 uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket redovisa ett förslag till ny modell. Lantmäteriverkets redovisning har efter regeringens beslut den 19 maj 1994 överlämnats till Lantmäteri- och inskrivningsutredningen.

5.3 anderättsförordnin

Nyttj gen

Bestämmelser om det allmänna kartmaterialet som staten har upphovsrätt till finns i förordningen 1980:754 om upplåtande av det allmänna kartmaterialet nyttjandsrättsförordningen. I förordningen, som vad avser bestämmelser om upphovsrätt hänvisar till lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, anges i huvudsak att:

Lantmäteriverket skall hälla grundmaterialet deloriginalen till allmänna kartor sådana kartor som regeringen beslutar att Lantmäteriverket skall utge tillgängligt för användning.

Statliga lantmäterimyndigheter får använda allmänt kartmaterial till vilket staten har upphovsrätt allmänna kartor och grundmaterialet

till dessa för att framställa följdprodukter kartor som helt eller till

någon del återger allmänt kartmaterial.

Lantmäteriverket får medge att andra använder kartmaterialet för samma ändamål. Medgivande får inte vägras av konkurrensskäl.

Förordningen anger vidare att statliga lantmäterimyndigheter och den

får medgivande att använda det allmänna kartmaterialet för att som framställa följdprodukter skall betala avgift för detta. Avgiften skall utgöra ersättning för

a rätten att använda allmänt kartmaterial för att framställa följd-

produkter nyttjanderätten,

Kapitel 5 73

b en skälig andel av Lantmäteriverkets samlade kostnader för den verksamhet som sammanhänger med uppgiften att pröva frågor enligt förordningen enligt regleringsbrevet för budgetåret 199394

uppgår kostnaderna och intäkterna till 2,6 mkr samt

c om en följdprodukt kan antas komma att påverka försäljningen av

en allmän karta särskild avgift.

Lantmäteriverkets verksamhet med att framställa det underlag frän det

allmänna kartmaterialet som krävs för följdproduktionen litt b skall

enligt regleringsbrevet bedrivas inom ramen för verkets uppdragsverksamhet. Lantmäteriverket bestämmer ersättningen för nyttjanderätten. Detta skall ske med ledning av de bidrag till den allmänna kartläggningen

som tas ut vid försäljning av de allmänna kartorna se litt a ovan under

rubriken 6.2 regleringsbrevet. För produkter som till sitt ändamål helt stämmer överens med en allmän karta skall ersättningen vara 50 procent högre än det bidrag som tas ut vid försäljning av den allmänna kartan. Ersättningen får sättas ned om

följdprodukten framställs i stora upplagor, följdprodukten har lägre kvalitet än den allmänna kartan, medgivandet avser en tid om minst två år, endast en del av innehållet i den allmänna kartan används, följdprodukten i större omfattning tillförs annan information än den som finns i det allmänna kartmaterialet, det särskilda skäl är befogat att främja användningen det - av av allmänna kartmaterialet framför kartmaterial med låg kvalitet, det är frågan om en kommun som medverkar vid redovisningen av bebyggelse eller andra uppgifter på den ekonomiska kartan samt när det är frågan om följdprodukter som skall användas som undervisningsmaterial i grund-, gymnasie- och högskolan nedsättning med 80 procent.

Ersättning för nyttjanderätten skall bestämmas som ett engångsbelopp. Om sökanden begär det skall ersättningen bestämmas årsvis i efterhand. l sådant fall skall ersättningen motsvara 139 procent vad av engångsbeloppet skulle ha uppgått till.

74 Kapitel 5

Ersättning för nyttjanderätten skall inte tas ut om

den är ringa, statliga lantmäterimyndigheter framställer följdprodukter för användning inom myndigheten eller statliga eller kommunala om lantmäterimyndigheter framställer följdprodukter för användning vid fastighetsbildning eller fastighetsregistrering, följdprodukten framställs för att tjäna information de - som om allmänna kartorna samt om det allmänna kartmaterialet kopieras i mindre omfattning i färg - en och i format som inte är större än A

5.4 Prissättning allmänt på kartmaterial m.m.

Prissättningen på de tryckta allmänna kartorna sker som ovan angivits med utgångspunkt från bl.a. det i regleringsbrevet angivna beloppet 8,95 kr för ekonomiska kartor och 3,70 kr för övriga allmänna kartor. Dessa belopp utgör också grunden för beräkning av ersättningen för upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion. Nyttjanderättsförordningen se ovan anger bl.a. att ersättningen för - nyttjanderätten bestäms Lantmäteriverket med ledning de av av nämnda beloppen. För följdprodukter som till sitt ändamål helt stämmer överens med en allmän karta skall ersättningen 50 vara procent högre än det bidrag som tas ut vid försäljningen den av allmänna kartan. Beloppen grundar sig ursprungligen på de belopp som framräknades av Kartutredning 78 i promemorian Allmänt kartmaterial -

nyttjanderätt, ersättningar, distribution och försäljning, Ds Bo

1980: l. Utredningen hade studerat de ersättningar som Liber Grafiska AB erlagt till Lantmäteriverket för ensamrätten att nyttja det allmänna kartmaterialet för följdproduktion. Upphovsrätten till det allmänna kartmaterialet avsågs föras över till Lantmäteriverket och materialet ställas till användarnas förfogande på lika villkor. Lantmäteriverket fick härigenom det ekonomiska totalansvaret för förlagsverksamheten avseende de allmänna kartorna inom de statsmakterna ramar som angav. Intäkterna från försäljningen av kartor skulle då täcka kostnaderna dels för tryckning, lagerhállning, distribution och försäljning,

Kapitel 5 75

dels för det bidrag som skulle utgå till produktionskostnaderna i övrigt. Information om de av det statliga lantmäteriet producerade allmänna kartorna återfinns i avsnitt 2.2.5 i Lantmäteri och inskrivningsutredningens principbetänkande SOU 1993:99.

Kartförsäljningens intäkter inklusive kartavgifter samt antalet

försålda kartor tusental redovisas i tabell 11. Uppgifterna är hämtade

från ansvarig resultatenhets interna redovisning.

198990 9091 9192 9293 Intäkter 13,8 mkr 18,8 mkr 19,2 mkr 16,0 mkr Antal sålda

Tabell ll. Intäkter från kartförsäljning samt antal försålda allmänna kartor tusental.

Utgångspunkten för fastställande av bidragets storlek har dessutom varit att, med beaktande av intresset att en tillfredsställande spridning, erhålla största möjliga bidrag till Lantmäteriverkets kostnader för framställning av grundmaterialet. Bidragets storlek skulle härigenom anpassas till marknadens villighet att betala. Sedan beloppen beräknats detta sätt och därefter fastställts har de årligen, i regleringsbrevet, räknats upp med förändringen i konsumentprisindex. Kartavgifter, nyttjanderättsavgifter för föl jdproduktion samt ribbanbelopp och differensen mellan avgifter och ribban redovisas i tabell 12. Avgifterna är hänförliga till civila försäljningarupplåtelsen Angivna belopp avser l OOO-tals kronor. Kartavgifterna från försäljning till Försvarsmakten, vilka avgifter redovisas separat och inte kommer den grundläggande produktionen till del, har under de fyra senaste budgetåren uppgått till 1,3 mkr,

2,1 mkr, 2,3 mkr respektive 1,4 mkr.

m.m. kronor.

5.5 Digitalt lagrade intressentprodukter och

finansiering

I och med att produktionstekniken förändrats från manuella metoder till datorstödda har grundmaterialets utseende förändrats. Den tidigare grundinformationen på flera deloriginal har digitalt lagrad ersatts av information ursprungligen enbart syftande till att utgöra ett stöd för kartframställningen, sedermera och i framtiden i ökande omfattmen ning, som mera självständiga produkter. Inom Lantmäteriverket har denna process lett fram till ett helt nytt

koncept- GSD Geografiska SverigeData enligt vilket de uppbyggda

databaserna utgör såväl grunden för framställning de tryckta av allmänna kartorna som uttag av data över områden bl.a. eftersom frågas av samhällsplanerande organ och marknadens aktörer. Dessa baser kan bl.a användas i den växande marknaden för GIS-tillämpningar. Uppbyggnaden av digitalt lagrade baser har pågått i flera år. Det innebär ett omfattande arbete att bygga rikstäckande digitala upp databaser med en upplösning är anpassad för alla skalomrâden. som Vad avser exempelvis den ekonomiska kartan 1210 000 och 1:20 000 beräknas denna föreligga i form GSD över hela landet under 1997. av Därefter vidtar komplettering med ytterligare information. Hittillsvarande krav på att upplåtelse GSD-baser skall ett av ge bidrag till den grundläggande produktionen har medfört att uttag ur GSD-baserna uppfattas dyra. Möjligheterna att få snabb som en

Kapitel 5 77

spridning av användningen är därmed begränsade. Lantmäteriverket har enbart i begränsad omfattning fått gehör för önskemål om utökade anslag för att påskynda produktionen. Redan i budgetproposition 198384: 100 bil. 13 anger föredragande statsrådet att tekniska och ekonomiska skäl talar för att övergången till digitala metoder och utnyttjande av databasteknik bör ske så snabbt som det är möjligt. Detta gäller, anger statsrådet, inte minst den ekonomiska kartan. I motsvarande proposition 198788 redovisar föredragande statsrådet sin positiva inställning till att Lantmäteriverket aktivt medverkar i uppbyggnaden av databaser med grundläggande geografiska data, att det inte är aktuellt med några särskilda anslagsmen medel. Verksamheten borde, enligt statsrådet, finansieras genom t.ex. avtal med olika intressenter om samfmansiering. I budgetproposition 199091:10O bil. 13 framför föredragande statsrådet att Jag delar lantmäteriverkets bedömning att det är nödvändigt med övergång till helt teknik inom landskapsinen snar ny formationsområdet. En del av det anslag lantmäteriverket - - - som disponerar för allmän kartproduktion har omprioriteringredan genom ar börjat användas för att bygga upp de nämnda baserna. Problemet är att det kommer att ta lång tid, längre tid än vad omvärlden torde vara beredd att vänta. Den väg för finansiering som jag anser bör anvisas för databasuppbyggnaden är att den sker med ekonomiskt bidrag från de intressenter som efterfrågar informationen i databasform. De intressenter som nämns är myndigheter m.m. inom försvars-, kommunikations-, skogsbruks,- och energisektorerna. I syfte att resurser att bygga upp databaser med den ekonomiska kartans innehåll medgavs Lantmäteriverket att under en övergångstid på några är göra sådana omprioriteringar inom den planerade ekonomiska kartläggningen att produktionen av nya och reviderade ekonomiska kartblad får stå tillbaka i viss utsträckning. I GSD 90 LMV Rapport 1987:5 gjorde Lantmäteriverket den första samlade bedömningen av omvärldens intresse av att använda den digitalt lagrade kartinformation som i verkets digitala produktionsnya linjer i första hand var avsedd att användas för de slutliga tryckta kartprodukterna. Verket konstaterade att de digitalt lagrade baserna skulle vara nödvändiga för att tillgodose de i slutet av 1980-talet mest angelägna behoven.

78 Kapitel 5

Till följd regeringens ställningstagande har Lantmäteriverket av studerat och bevakat möjligheterna att till stånd en intressentmedverken vid databasuppbyggnaden. Fem projekt delvis finansierade med intressentmedel redovisas nedan. I budgetproposition 199394:l00 bil. 15 har regeringen preciserat Lantmäteriverkets mål inom landskapsinformationsområdet till att avse tillhandahållande av grundläggande geografisk information i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. I propositionen anges vidare bl.a. att det för att GIS-tekniken skall bli fullt använd krävs att prissättningen på lagrade data är lämpligt utformad. Det är inte, enligt propositionen, rationellt att alla myndigheter och organisationer för sig samlar samma slags data för var sina respektive informationssystem. Vidare anges att det ligger en stor samhällsnytta i fleranvändning av data, men att det bl.a. fordras en enhetlig och rimlig prissättning för att åstadkomma detta.

5.5.1 Forcerad databasuppbyggnad för den ekonomiska

kartan

Den forcerade databasuppbyggnaden för den ekonomiska kartan - FDU-projektet är det största de delvis intressentñnansierade - av projekten. Utgångspunkten för projektet att den ordinarie ekonovar miska kartläggningen skulle 380 mkr under femårsperioden omsätta ca 1992-1996. Verksamheten avsågs täckas helt genom anslag och ge ca 3 000 databaser. Kartbladen skulle revideras och tryckas och i storleksordningen 700 Gula kartor skulle ges ut. Alternativet till denna produktion FDU innebar att 500 mkr skulle avsättas för var som

enbart databasuppbyggnad. Kostnaden avsågs till 75 procent täckas

med anslagsmedel och till 25 procent av intressentmedel. Resultatet skulle bli 12 500 databaser varav 6 000 med ett delvis reviderat

innehåll. Inom den ekonomiska kartans skalområde motsvarar en

databas ytan ett ekonomiskt kartblad 5 km 5 km. Forceringen av - x

skulle möjlig betydande omprioriteringar minskat innehåll

vara genom och uppehåll i utgivningen tryckningen samt intressentmedverken i form av förtida inbetalning av licensavgifter. Avgörande för starten projektet det avtal som träffades 1991 av var

med Televerket numera Telia AB som innebar att verket med en

insats på 25 mkr fördelat under fem år skulle tillgång till en digital

Kapitel 5 79

ekonomisk karta med de specifikationer fastlagts i FDU-projektet. som Detta avtal följdes likartade avtal med bl.a. Vattenfall. av Inom projektet produceras databaser med ett innehåll motsom svarar de centrala delarna innehållet i den ekonomiska kartan eller av för några mindre områden av landet ekonomiska kartans hela innehåll. Totalt skall 12 500 databaser färdigställas under perioden 1992-1997. Projektet har medfört stora omprioriteringar inom programmet landskapsinformation. Dessa innebär bl.a. att ekonomiska kartans fullständiga innehåll inte produceras under projekttiden, att Gula

kartan inte ges ut och att produktionen T5 ny version gröna

av av

kartan har reducerats.

Baserna inom FDU-projektet framställs enligt fyra olika metoder. Dessa metoder innebär något olika kvalitet hos baserna t.ex. i fråga om innehållets omfattning och grad aktualitet. av För 80 procent av det geografiska området kommer databaserna att innehålla fastigheter och administrativ indelning, strandlinjer för sjöar och större vattendrag, vägnät, byggnader, åkermark, kraftledningar samt fornminnen. Databaserna innehåller däremot i regel inte höjdkurvor, mindre vattendrag, sankmark, merparten ortnamnen, traktorvägar och av stigar samt ortofoto. Den forcerade databasuppbyggnaden innebär att revideringsinsatsen genomförs för 50 procent av kartseriens täckningsområde. Det är ett nästan dubbelt så stort område som det skulle ha varit annars möjligt att klara fram till 1997.

5.5.2 Blå kartan

Lantmäteriverket har efter överläggningar och avtal med försvaret och vissa regionala användare påtagit sig uppgiften att genomgripande

förnya Blå kartan för Västerbottens och Norrbottens län 25

ca av

Sveriges yta i helt digital produktionslinje. Arbetet omfattar 70 en kartblad och skall pågå under fem år t.o.m. 199697.

80 Kapitel 5

5.5.3 Vegetationskartan

Vegetationsinformation tas fram inom det statliga lantmäteriet sedan ca tio är. Verksamheten inleddes med produktion av vegetationskartor. l dag byggs databaser upp över vegetationen enligt olika klassningsscheman. Vegetationskartorna publiceras också i tryckt form. Arbetet sker med blandad finansiering men huvuddelen av kostnaderna bestrids från ett anslag till Lantmäteriverket. Vegetationskarteringen har omfattat större delen Norrbottens län av fjällkedjan hade tidigare karterats Stockholms universitet. av Vegetationskartornas innehåll skall överföras till databaser. Det nu beräknas ta tre år och finansieras genom överenskommelser med vissa användare.

Under 1991 har arbeten med vegetationsinformation i databaser

och kartor inletts i Jämtlands län och under 1992 i Västerbottens län.

Arbetet beräknas ta cirka åtta är. Vegetationskartering har också inletts i delar av Västmanlands län. Den utförs enligt överenskommelser mellan det statliga lantmäteriet och vissa intressenter. Arbetet är planerat att pågå t.o.m 1997. Det samordnas i fråga om uppbyggnad av databaser m.m. med den topografiska kartan. Vegetationskarteringen finansieras i dag till ca 30 procent med intressentmedel.

5.5.4 Sveriges nationalatlas

Sveriges nationalatlas, SNA, utges i enlighet med ett riksdagsbeslut i april 1987 av Lantmäteriverket i samverkan med Statistiska centralbyrån och Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Elva de av sjutton tematiska banden har utgivits på svenska och engelska. nu Förstagångsutgivningen skall vara klar under 1996. Försäljningssiffrorna har överträffat de ursprungligen förväntade om 3 000 5 000 exemplar per band med bred marginal. Som exempel kan nämnas att bandet Sveriges kartor hittills sålts i 80 000 exemplar. Reviderade upplagor har börjat ges ut. Dessutom säljs numera också en PC-atlas där de första åtta temabanden och kompletterande tematisk information ingår. PC-atlasens största kund är skolväsendet. Riksdagsbeslutet utgick från att svenskt näringsliv skulle ställa upp som sponsorer med 15 mkr i 1987 års penningvärde. Så har inte skett.

Kapitel 5 81

Projektets ekonomiska situation redovisades till regeringen under våren 1992. Av redovisningen framgick att projektets kostnader höll sig inom ursprunglig kostnadsram. Projektet har härefter tilldelas ytterligare totalt 16,4 mkr av statliga medel som ersättning för uteblivna sponsormedel.

5.5.5 Försvarsmakten och GIS-centrum

I Sverige råder unik situation att Lantmäteriverket har en en genom skyldighet att tillgodose också försvarets behov kartinformation. av Försvarsmakten har med utgångspunkt i sina växande behov av centralt lagrad information träffat särskilda avtal med Lantmäteriverket för att bl.a. stödja utvecklingsverksamheten både tekniskt och produktionsmässigt. Sedan flera år tillbaka har Försvarsmakten i syfte att öka GSD-produktionen tillfört 3 mkr per år till verksamheten. Tidigare tecknat avtal har i maj 1994 förlängts i ytterligare tre år. Pâ Försvarsmaktens initiativ och genom att Lantmäteriverket och Försvarsmakten gemensamt tillskjuter medel för verksamheten har GIS-centrum bildats i syfte att bl.a. bygga upp kunskaper om geografiska informationssystem GIS. Försvarsmakten har nyligen beslutat att fördubbla sin insats till projektet från fyra till åtta årsarbetskrafter.

5.6 Beräkning och hantering licens-

av

ersättningar

De ersättningar Lantmäteriverket tar ut av användare av digitalt som lagrad information består av fyra delar

ersättning för nyttjanderätt till data dvs. statens krav på att av- nämarna skall bidra till historiskt nedlagda kostnader för framställningen av databaserna, bidrag till aktuella och framtida kostnader för uppbyggnad, förvalt- ning m.m. av databaserna, normal leveranskostnad samt försäljningsomkostnader. -

82 Kapitel 5

Licensersättningen exklusive leverans- och försäljningsomkostnader

används för databasproduktion och likställs med anslagsmedel och bidrar till en snabbare uppbyggnad och åtkomst till GSD. Den av utgör vid intressentñnansiering förtida inbetald nyttjanderättsavgift. en Utöver licensersättningarna tas kostnaderna för kundspeciñka bearbetningar ut. De kan bestå leveranskostnader överstiger av som normalkostnad för leverans eller kunden begärd vidareförädling av av data. Dessa redovisas inom uppdragsverksamheten. Sådant licensavtal innefattar även nyttjanderättsersättning för följdsom produktion redovisas på samma sätt de medel inflyter från som som upplåtelse av nyttjanderätter avseende det tryckta kartmaterialet.

Finansieringen av de totala försäljningskostnaderna regleras med ett

fast och ett rörligt ersättningsbelopp.

Licensersättningens storlek m.m.

Lantmäteriverket fastställer priserna för upplåtelse det digitalt av lagrade materialet och publicerar dem i Lantmäteriverkets författningssamling, LMVFS. Priserna redovisas dessutom i speciella prisblad som utges av verket. Av LMVFS 1993:5 framgår bl.a. att för de färdiga baserna av den ekonomiska kartan uppgår ersättningen till 4 600 kr per bas. För en förskottslicens avseende färre än l 000 baser uppgår ersättningen till 4 000 kr bas. En bas motsvarar den yta per som ett kartblad representerar 5 km 5 km. För större områden x lämnas offert.

Intäkternas storlek licens- och intressentmedel redovisas i

tabell 13.

199192 9293 9394 Intäkter 26,2 mkr 27,2 mkr 17,8 mkr

Tabell 13. Licensavgifternas storlek inklusive intressentmedel. avser tom 1994-01-31

Under den aktuella tidsperioden har således intäkter uppgående till 71,2 mkr flutit in. De angivna beloppen emellertid bruttointäkavser ter, dvs. intäkter som inkluderar ersättning för försäljningsomkost-

Kapitel 5 83

nader och kostnader för uttag och leverans data. Exklusive dessa av kostnader uppgår intäkterna till ca 61 mkr. Av angivna 61 mkr avser 48 mkr bidrag från Försvarsmakten l8,9 mkr, Telia AB 16,5 mkr, Vattenfall 9,0 mkr och Vägverket

3,0 mkr för åtgärder för snabbare databasuppbyggnad.

Av de resterande licensintäkterna ca 13 mkr avser i storleksord- - ningen 4 mkr abonnemangsavgifter medan återstoden 9 mkr utgörs - engångsbelopp för nytecknade licenser. av I detta sammanhang bör nämnas att den anslagsñnansierade delen Lantmäteriverkets verksamhet inom landskapsinformationsområdet av under de senaste budgetåren omsatt i storleksordningen 205 mkr per år. Det existerar inte några enkelt åtkomliga dokument ger direkt som vägledning i prissättningsfrågan kring GSD. Under årens lopp har det dock utvecklats viss praxis. Denna bygger så långt det är möjligt en - på de principer gäller för användningen äldre kartmaterial för som av

följdproduktion, dvs. på reglerna i nyttjanderättsförordningen. När det

gäller GSD finns det dock särskilda omständigheter som medför att en

anpassning av nyttjanderättsförordningens regler måste ske.

Vid beräkningen av nyttjanderättsersättning för GSD bestäms

grundbeloppet från basens storlek byte och basens innehåll i relation till andra GSD-produkter. Upplagestorleken beräknas efter speciella grunder eftersom GSD-bas användning i nätverk blir en genom tillgänglig vid ett stort antal arbetsplatser för samtidig användning. De principer utvecklats bygger också på erfarenhetsutbyte som med andra länder och en viss marknadsavkänning. De avtal som tecknats med Televerket och Vattenfall innebär att dessa, översatt i databaser, betalade 2 200 kr respektive 3 000 kr per bas för sin ca

nyttjanderätt till GSD avseende den ekonomiska kartan. Dessa avtal

har utgjort grundläggande riktlinje för den fortsatta prissättningen en eftersom ingen intressent lämpligen, enligt Lantmäteriverket, senare skall betala mindre för samma produkt. Lantmäteriverket hade redan tidigare gjort bedömning att för en mindre områden t.ex. kommuner i glesbygd fyra till fem tänkta användare kommun, Skogsvårdsstyrelsen, Televerket, kraftföretag och Vägverket tillsammans skulle kunna betala ca 20 000 kr per bas. Denna summa skulle motsvara i storleksordningen en femtedel av den då beräknade totala produktionskostnaden som genomsnittligt bedömdes uppgå till 100 000 kr kartblad. Verket gjorde också den per

84 Kapitel 5 sou 1994:90

bedömningen att användarna skulle acceptera grundavgift på en 4 000 kr per blad. Därtill skulle dock också komma separata kostnader för årlig uppdatering med 10-20 procent grundavgiften samt av faktiska leveranskostnader på i storleksordningen 300 kr bas. per Lantmäteriverket har gjort jämförelser med prisbilden i andra länder med nationella kartbaser. Graden återbetalning är av exeptionellt hög i Storbritannien jämfört med de flesta andra länder i Europa. Den brittiska prislistan har emellertid utgjort referens för en Lantmäteriverkets prissättning GSD-produkter. I detta sammanhang av bör dock påtalas att Storbritannien nästan bara är hälften så stort till ytan som Sverige och att folkmängden är 7-8 gånger så stor som Sveriges. Dessa förhållanden påverkar självfallet möjligheterna att erhålla en hög kostnadstäckningsgrad. När det gäller villkoren för förvärv baser finns det tvâ konav traktsformer. Det ena innebär engångsköp mot fast avgift. Det en andra alternativet är ett femårigt abonnemang lägre som ger en grundavgift men årliga avgifter motsvarande 20 procent grundav avgiften. Det senare alternativet medför rätt till kontinuerlig uppdatering av baserna i den mån så sker. Brytpunkten ligger vid tvâ är vilket innnebär att kostnaderna vid denna tidpunkt är lika mellan alternativen. Antalet användare hos en och samma kund är ett annat svårhanterbart problem. En licens kan alltid innebära användning ett av flertal olika individerdatorer. Lantmäteriverket har angivit gräns en - 20 användare för vilken varje licens gäller. - I detta sammanhang bör vidare påpekas att Lantmäteriverket i sin fördjupade anslagsframställning avseende 199494-199697 under rubriken övrig finansiering dvs. sådan sker via anslag - som redovisar medel uppgående till totalt 48 mkr under den aktuella treårsperioden. Av denna summa är 15 mkr hänförliga till Delsumma GSD, 15 mkr till GSD-EK och resterande 18 mkr till SNA. För perioden fram till 200203 uppgår delsummorna till 15 mkr, 30 mkr respektive 33 mkr. GSD-EK databas motsvarande den avser en ekonomiska kartans innehåll.

Kapitel 5 85

5.8 Erfarenheter

Den verksamhet som Lantmäteriverket bedriver inom landskapsinformationsområdet uppgifter traditionellt finansierats via utgörs av som anslag. Det har ansetts värdefullt att alla landets invånare skall kunna införskaffa kartor över de områden där de vistas och bor och detta oavsett var i landet de befinner sig. Prissättningen har skett så att spridningen på kartorna och dess grundmaterial skall bli så stort som möjligt. De senaste årens introduktion av ny teknik för framställning av tryckta kartor har inneburit att förutsättningar skapats för en mer rationell framställning. Tekniken medför bl.a. att kartproduktionen i framtiden i ökad utsträckning kommer direkt ajourhållning att avse av data och tillhandahållande av kontinuerligt uppdaterade teman. Den digitala tekniken skapar emellertid också förutsättningar för en betydligt bredare användning av informationen bl.a. i GIS. Statsmakterna har insett de fördelar en snabb uppbyggnad digitalt av lagrade databaser medför. Medel för ett påskyndande denna av uppbyggnad har emellertid inte anvisats på annat sätt än att Lantmäteriverket erhållit möjligheter dels till vissa omprioriteringar inom ramen för beviljat anslag, dels att söka medel från olika användargrupper. Införandet den tekniken, finansierad på det sätt av nya som Lantmäteriverket enligt ovan givits möjlighet till, har emellertid aktualiserat vissa frågor Lantmäteriverkets verksamhet och om finansieringen denna verksamhet inom landskapsinformationsav området. Detta gäller bl.a.

klarläggande av begreppet infrastruktur och dess koppling till - Lantmäteriverkets verksamhet inom landskapsinformationsområdet, vilken information skall Lantmäteriverket tillhandahålla vad är - grundläggande geografisk information, för- och nackdelar med intressentfinansiering kan ytterligare intressentmedel erhållas, hur prissätta produkter framtagna med datateknik, behov av författningsreglering upplåtelse nyttjanderätt till - av av digitalt lagrade produkter, behov av en ny modell att finansiera omsättningstillgångar vid försäljning av allmänna kartor m.m. samt

86 Kapitel 5

eventuella rationaliseringsmöjligheter. -

Dessa frågor diskuteras i den fortsatta framställningen. Redan här kan emellertid framhållas att frågeställningarnas kompexitet är sådan att det inte funnits förutsättningar för utredningen att redovisa de samhällsekonomiska effekterna av satsningar på den grundläggande infrastrukturen.

A VDELNIN G B

FINANSIERING ÖVERGRIPANDE - BAKGRUNDSMATERIAL

sou 1994:90 Kapitel 6 89

6 Inledning

De förutsättningar, frågeställningar och erfarenheter som beskrivits i avdelning A och riktar uppmärksamheten mot finansiering och som avgiftssättning olika verksamheter inom fastighets- och landskapsav informationsområdena bör sättas i ett större sammanhang. En övergripande fråga tas i denna avdelning är definitiosom upp nen på begreppet infrastruktur samt vad som kännetecknar sådan verksamhet som utgör infrastruktur. Vidare behandlas frågan om hur infrastruktur skall finansieras. Detta sker dels med utgångspunkt i ett principiell synsätt, dels med anläggande av en mera pragmatisk syn. I detta sammanhang redovisas bl.a. för- och nackdelar med en marginalkostnadsprissättning. Dessa frågeställningar behandlas i kapitel 7. I kapitel 8 redovisas olika tänkbara fmansieringsformer. Härvid diskuteras bl.a. för- och nackdelar med olika former av intressentfinansiering. Vidare redovisas vissa av statsmakterna fastlagda principer för avgiftssättning och konkurrens samt klarläggs vissa i dessa sammanhang centrala begrepp såsom prisdifferentiering och prisdiskriminering.

Kapitel 9 behandlar upphovsrätt och offentlighetsprincip samt pekar

på de målkonflikter som föreligger mellan upphovsrätt och konkurrenslagstiftning samt mellan behovet av att avlasta statsbudgeten och att stimulera ett samhällsekonomiskt optimalt utnyttjande av samhällets investeringar. Finansierings- och avgiftsfrâgorna bör vidare sättas in i ett nationellt och internationellt sammanhang. Detta sker i kapitel 10 där bl.a. de prissättningsprinciper tillämpas vid Sjöfartsverket, som Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Statistiska centralbyrån samt Rymdbolaget och Sattelitbild AB presenteras. Pâ motsvarande sätt presenteras en jämförande studie förhållandena i vissa andra länder. Den interav nationella studien är främst koncentrerad till landskapsinformations-

90 Kapitel 6 området där tillämpning och erfarenheter från de nordiska länderna, länder inom den Europeiska unionen samt från USA presenteras.

Kapitel 7 91

7 Infrastruktur

Begreppet infrastruktur betraktas som positivt värdeladdat. Det är i dag vanligt att innefatta ett vitt spektrum av verksamheter, och att ge begreppet en mycket vid tolkning. Som en utgångspunkt för en diskussion om begreppet kan följande definition användas. Infrastruktur: Ett lands infrastruktur utgörs av inrättningar som gagnar landets produktion och handel. Dit räknas främst dess kommunikationssystem, t.ex. landsvägar, järnvägar, hamnar, kanaler, post, telefon, telegraf Dickson, H. Luukainen, P.A. Sandelin, B. , Termer i nationalekonomi. Infrastruktur kan också beskrivas som de samlade samhällsinsatser som skapar förutsättningar för näringslivets utveckling och för människors bosättning och levnadsvillkor. Med en sådan definition innefattas även bl.a. utbildning, hälso- och sjukvård samt social omsorg. Också kunskap och information kan innefattas i begreppet infrastruktur och vara lika angelägna som insatser för den fysiska infrastrukturen i form av t.ex. vägar och järnvägar. De flesta av de verksamheter som nämns ovan utmärks av stordrifhsjfördelar, dvs. om produktionen ökar så ökar inte kostnaderna proportionellt. En annan vanlig egenskap är existensen av samproduktionsfördelar. Med

samproduktionsfördelar eller synergieffekt menas att två olika varor

eller tjänster kan produceras till lägre kostnad i en organisation än i två separata organisationer. Om endera eller båda dessa egenskaper föreligger kan verksamheten betraktas ett naturligt monopol. som Existensen av stordrifts- och samproduktionsfördelar skapar ett prissättningsproblem. Utmärkande för ett naturligt monopol är att det inte går att sätta ett pris som samtidigt täcker de totala kostnaderna och överensstämmer med marginalkostnaden. En annan gemensam nämnare för de flesta av verksamheterna ovan är att de är knutna till kommunikation i vid mening. Verksamheternas uppgift är att på olika sätt bära olika företeelser, även information.

92 Kapitel 7

Infrastrukturens främsta uppgift blir då att underlätta konsumtion och produktion av andra varor och tjänster, snarare än att i sig själv vara slutlig konsumtion. Förändringar av tillgången till infrastruktur påverkar inte hushåll och företag direkt utan ger snarare upphov till indirekta effekter. Dessa kallas för externa ejfelder. Ett utbyggt telenät innebär inte i sig en förbättring, det är den förbättrade framkomligheten och driftsäkerheten, den förbättrade möjligheten att kommunicera, har som betydelse. I de fall en användares användning inte påverkar möjligheterna för någon annan att tillgodogöra sig en nyttighet och det inte, av tekniska eller ekonomiska skäl, är möjligt att utestänga någon från nyttjandet är nyttigheten att betrakta som kollektiv. Värdet för hushåll och företag av infrastrukturen är inte bara beroende det faktiska utnyttjandet den. Även det faktum av av att man skulle kunna utnyttja den om man vill kan ha ett värde i sig. Infrastruktur kan utöver ett användningsvärde även ha ett optionsvärde. Det kan finnas speciella beroendeförhållanden mellan olika delar av infrastrukturen. Dessa interdependenser innebär att lönsamheten för en speciell infrastrukturell investering i hög grad kan vara beroende av andra sådana. Andra vanliga egenskaper är att sådana investeringar i de flesta fall

har stora efekter på ekonomin. En infrastrukturell investering kan

påverka ett antal priser i ekonomin. En annan egenskap är att investeringarna är lángsilcriga. Tidshorisonten för denna typ av investering jämfört med andra investeringar är mycket lång. Det innebär att möjligheterna att bedöma investeringarnas lönsamhet präglas av högre grad av osäkerhet än andra investeringsbedömningar. En annan aspekt är att själva investeringen ofta tar lång tid att genomföra.

7.1 Är grundläggande

geografisk information

infrastruktur

Den grundläggande geografiska informationen inom fastighets- och landskapsinformationsområdena i form av databaser och tryckta kartor utgör en kunskapsmassa som gagnar produktion och handel. Geogra-

Kapitel 7 93

fisk information är en förutsättning för bl.a. transporter, telekommu-

nikationer, skogsbruk, fysiska infrastrukturinvesteringar och miljö-

vård. Därmed uppfyller den grundläggande geografiska informationen den definition på infrastruktur återfinns i inledningen till detta som kapitel. Som för all kunskap gäller också att denna information inte förbrukas när den utnyttjas. Det finns alltså inte det skälet av anledning att via prissättning eller reglering tillgången till ransonera informationen. Kostnaden för den geografiska informationen uppstår framför allt när den byggs upp och ajourhålls. Kostnaden för att tillhandahålla informationen när den väl har samlats är däremot låg. Det gäller oavsett om informationen redovisas på tryckta kartor eller är lagrad digitalt. Kostnaden för att tillhandahålla digitalt lagrad information kommer att sjunka ytterligare när den i ökande utsträckning tillhandahålls on-line. Detta innebär att när väl informationen samlats in finns det starka skäl talar för att informationen skall komma till som bred användning. Detta förutsätter att priset för tillhandahållandet begränsas till marginalkostnad eller uttagskostnad. en en Med en sådan prissättning uppkommer ett finansiellt underskott, vilket i sin tur medför ett behov skatte- eller intressentmedel. av

Skatteñnansiering innebär i sig att det uppstår risk för vissa negativa

samhällsekonomiska effekter. Endast dessa risker är större än de om samhällsekonomiska fördelarna bred användning informatioav en av nen finns det ekonomiska skäl anledning att avstå från prissättning av enligt en marginalkostnadsmodell.

Teknikutvecklingen kommer att leda till att kostnaderna kommer att

påverkas. Vidare gäller att småskalig och användaranpassad mer informationen blir desto större fördelar har marknadsanpassade mer lösningar. Det är viktigt att skilja mellan å sidan grundläggande informaena

tion och marknadsanpassade lösningar. Med grundläggande informa-

tion sådan information används många olika användare avses som av som var och en har små nyttor där den sammanlagda nyttan är men stor. I en samnordisk rapport, Nordisk Kvantif II, redovisas studie en rörande ekonomin kring småskaliga, nationella databaser. Av studien

framgår bl.a. att den tekniken medför den bearbetning och

nya att distribution är unik för användare ökar, vilket innebär högre som en

rörliga kostnader för varje användare. Det indikerar att längre i

ut

94 Kapitel 7

förädlingskedjan kommer, desto mindre relevant blir det att man diskutera i termer av skalfördelar.

7.2 Finansiering av infrastruktur

samhällsekonomiskt optimala priser innebär att priset bör vara baserat på marginalkostnaden, dvs. vad det kostar att producera ytterligare en enhet tjänst. Problemet är att marginalkostnadsbaserad prissättav en ning leder till ett finansiellt underskott. Ett finansiellt underskott innebär svårigheter eftersom skattefinansiering, ett alternativ, upphov till samhällsekonomiska som ger effektivitetsförluster. Avvägningen måste göras är att ställa den som samhällsekonomiska kostnaden för skattefmansiering mot kostnaden i form utebliven efterfrågan då priserna överstiger marginalkostav naden. I praktiken framstår det eftersträvansvärt att minska som andelen skattefinansiering till förmån för priser som avviker från marginalkostnaden. Under förutsättning att skatteñnansieringen skall vara så liten av möjligt måste någon användarna betala desto mer. Det som annan - finns olika sätt att sätta priserna då ett krav på finansiering av infrastrukturen föreligger. Tre principiellt olika prissättningsvarianter kan

diskuteras nämligen marginalkostnadsprissättning, priser baserade på

full kostnadstäckning och subsidiefria priser. De två sistnämda varianterna kommenteras endast översiktligt. En Gärde variant kan användningen tvådelade tariffer. Denna variant är i många vara av avseenden att föredra bl.a. med hänsyn till dess praktiska fördelar.

7.2.1 Marginalkostnadsprissättning

Marginalkostnaden har beskrivits som den kostnad som uppstår ovan för att producera ytterligare enhet av en vara eller tjänst. l teorin en är marginalkostnaden för kollektiv nyttighet per definition försumen bar, vilket i sin tur innebär samhällsekonomiskt optimal användning en nyttigheten när avgiften sätts lika med noll. En distinktion görs av normalt mellan kortsiktig och långsiktig marginalkostnad. Då den kortsiktiga marginalkostnaden fastställs förutsätts att kapaciteten är given. Den långsiktiga marginalkostnaden är baserad på en marginal-

kostnad då en produktionsökning förutsätter ytterligare kapacitet. När

Kapitel 7 95

kapaciteten är anpassad till efterfrågan överensstämmer kortsikti och g

långsiktig marginalkostnad. Marginalkostnadsprissättning baseras på

den kortsiktiga marginalkostnaden därmed är förutsättning för

som en ett effektivt utnyttjande befintlig kapacitet. Däremot kvarstår av problemet med det finansiella underskottet. Ett sätt att låta priserna avvika från marginalkostnaderna för att därmed bidra till finansiering underskotten är variant av en av

marginalkostnadsprissättning som kallas Boiteux-Ramseypriser. Den

grundläggande tanken bakom modellen är definiera de avvikelser att från marginalkostnaderna minimerar snedvridningen som i fördelningen av resurser samtidigt bidrar till finanseringen men som av de totala kostnaderna. Prissättning enligt denna modell innebär att det relativa prispåslaget för tjänst skall omvänt proportionellt en vara mot tjänstens priselasticitet. Modellen bygger på principen att det relativa prispåslaget för en tjänst skall större lägre priselasticiteten är. Ju lägre priselasticivara

tet, dvs. mindre priskänslig efterfrågan är, desto mindre effekt

har

priset på fördelningen Anledningen är dessa förluster

av resurser. att blir större mer konsumtionen minskar till följd påslagen. Därför av är det effektivt att lägga större andel de fasta kostnaderna en av på mindre priskänsliga tjänster då deras efterfrågan påverkas relativt

mindre prispåslagen. Därmed är det också möjligt

av att för denna tjänst tillåta en relativt större avvikelse från marginalkostnaderna utan att de samhällsekonomiska resursfördelningsförlusterna blir för stora.

För att denna ansats skall kunna tillämplig förutsätts informa-

vara tion om både kostnader och efterfrågans

priskänslighet.

7.2.2 Priser baserade på full

kostnadstäckning

Denna prissättningsvariant består olika för fördela av ansatser att de

totala kostnaderna med hjälp enkla fördelningsnycklar. Ett

av utmärkande drag för alla varianter av denna ansats är att de inte är baserade på några effektivitetskriterier. Den generella principen för denna ansats är att särkostnader och samkostnader specificeras för varje tjänst. Samkostnaderna fördelas härefter på lämpligt sätt på de olika

tjänsterna. De vanligaste fördelningssätten är efter produktionsandelar

volymandelar, intäktsandelar eller särkostnadsandelar.

96 Kapitel 7

7.2.3 Subsidiefria priser

Subsidiefria priser är så utformade att de minst skall täcka särkostnaden för viss tjänst eller användarkategori, samtidigt som de högst en täcker totalkostnaden. Resonemanget kring subsidiefria priser är baserat situation med fritt inträde på marknaden. Under förpå en utsättning det är möjligt för producenter att tillhandahålla av att nya snarlika tjänster eller att vissa användarkategorier på egen hand kan producera tjänsten är inte oberoende fördelning samkostnaderna en av möjlig. Det är inte alltid de två kraven kan uppfyllas som ovan samtidigt. Om de kan uppfyllas innebär det att ingen tjänst eller användarkategori subventionerar någon dvs. det förekommer annan, inte någon korssubventionering.

7.2.4 Tvâdelade tariffer

En vanligt förekommande variant för att även finansiera de fasta kostnaderna är tvådelade tariffer. Ett pris tas ut per konsumerad enhet är lika med marginalkostnaden samt fast avgift. Den fasta som en avgiften avgör användaren över huvud taget väljer att utnyttja om tjänsten. Under förutsättning användare finner det värt att av att en konsumera tjänsten sätter marginalkostnaden gränsen för hur mycket användaren väljer att efterfråga tjänsten. Så länge användarens av

värdering vid marginalkostnadsbaserad rörlig avgift är större än den

en

fasta avgiften kommer användaren att efterfråga tjänsten. Den

användare värdering tjänsten understiger den fasta avgiften vars av kommer trängas undan vilket i sig innebär samhällsekonomisk att en effektivitetsförlust. Det är även möjligt att hantera en sådan situation genom att använda differentierade fasta avgifter för olika användare. Användare med låg betalningvilja betalar lägre avgift än användare med en en högre betalningsvilja. Det förutsätter i sin tur att det dels är möjligt att identifiera olika användares betalningsvilja, dels att användare med låg

betalningsvilja liten fast avgift inte kan sälja tjänsten vidare till

användare med högre betalningsvilja. Praktiskt är det förmodligen rimligare att tänka sig att viss differentiering sker mellan olika användargrupper än mellan enskilda användare. Ur effektivisnarare tetssynpunkt kan det alltså motiverat att differentiera priser vara mellan olika användargrupper.

Kapitel 7 97

7.2.5 Sammanfattning

En slutsats av genomgången är att varken subsidiefria priser eller ovan

priser baserade på full kostnadstäckning kan motiveras effektivitets-

ur synpunkt.

Under förutsättning att det föreligger ett krav på användarna

att skall bidra till att täcka produktionens fasta kostnader är enligt teorin

en s.k. modifierad marginalkostnadsprissättning det bästa alternativet.

Avgifterna ger då upphov till så små välfärdsförluster möjligt. som Fasta kostnader fördelas på de olika tjänsterna med hänsyn till efterfrågans priskänslighet. Det innebär att priset skall bestå två av komponenter, dels marginalkostnad, dels komponent för en en finansiering fasta kostnader. av

I princip skall finansieringskomponenten funktion

vara en av priselasticiteten, dvs. större priselasticitet desto lägre andel av finansieringen bör tjänsten bära. I praktiken är det svårt fastställa att dessa elasticiteter. Det vanliga sättet att kombinera fasta och rörliga avgifter uttag av är via ett abonnemang i kombination med avgift i proportion till det en faktiska utnyttjandet motsvarande marginalkostnaden s.k. tvådelade tariffer. Det är även möjligt prisdifferentiering att genom erbjuda olika användare olika kombinationer fasta och rörliga avgifter, av en meny av tariffer. Likviditetsskäl kan t.ex. ett argument för vara en användare att föredra lägre fast kostnad och relativt högre rörlig en en

avgift som därmed avviker från marginalkostnaden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det teoretiskt önskvärda

inte självklart överensstämmer med vad är praktiskt möjligt. Å som andra sidan är det inom både inom fastighets- och landskapsinformationsområdena möjligt att i ökad omfattning fånga efterfrågans

priskänslighet. Avgörande är vilken ambitionsnivå på beslutsunderlag

som beslutsfattarna önskar. Praktiskt och teoretiskt beprövad metodik för att dokumentera användarnas priskänslighet finns tillgå. att Användarna är dessutom inom det studerade verksamhetsområdet relativt lättidentifierade. Vad för närvarande är möjligt som att säga om efterfrågans priskänslighet inom fastighets- och landskapsinformationsområdena framgår kapitel 12. av

4 14-0725

r a g.Au,

sou 1994:90 Kapitel 8 99

8 Finansieringsformer

I detta kapitel redovisas ett antal olika former för finansiering av offentlig verksamhet. Vidare vissa presenteras av statsmakterna fastlagda principer och riktlinjer samt klarläggs innebörden vissa i av detta sammanhang centrala begrepp. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.

Finansieringsalternativ

Av tradition har anslagsfinansiering varit finansieringskälla för

offentliga åtaganden. När frågan vad faktiskt skall om som vara ett offentligt åtagande besvarats väcks frågan hur det är möjligt om att låta användarna bära del kostnaden via avgifter. Syftet en av med

avgiftsfinansiering är både att lösa ett akut finansieringsproblem

men också att skapa tydligare användarstyrning den offentliga en av tjänsteproduktionen.

Av princip är det endast lämpligt att ta ut avgifter från användarna

av offentliga tjänster då den inte betalar kan utestängas från som konsumtion och då avgifter kan administreras effektivt.

Anslagsfinsnsiering behandlas nedan ett relativt kortfattat sätt.

Därefter behandlas också det kortfattat traditionella former för - -

avgiftsfmansiering. Däremot behandlas den form avgiftsfinansiering

av

som benäms intressentfmansiering ingående.

mera

Anslagsfmansiering

Anslagsñnansiering avser finansiering via skatter. I normalfallet

innebär det att den offentliga tjänsten hålls tillhanda kostnad. utan Ingen avgift tas därmed ut användaren. Tanken bakom denna av

avgiftsprincip är att den offentliga tjänsten är producerad med skatte-

100 Kapitel 8 sou 1994:90

medel och därmed att det är rimligt att den så önskar skall få ta som del av tjänsten. Inom för anslagsfinansiering kan även möjligheten att låna ramen hos Riksgäldskontoret aktualiseras. Denna möjlighet avser investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål och lånen beviljas på marknadsmässiga villkor. Láneramen fastställs av rege-

ringen.

8.1.2 Avgiftsfmansiering

På motsvarande vid anslagsfmansierad verksamhet kan lån sätt som tas i Riksgäldskontoret för att finansiera anläggningstillgångar i upp avgiftsfinansierad verksamhet. Avgifter baserade på marginalkostnadsprissättning avser avgifter mot vad det på marginalen kostar att producera ytterligare som svarar tjänst. Om resonemanget tillämpas på databas avses kostnaden en en för att låta användare att ta del ytterligare enhet information en av en ur databasen. Avgifter går utöver marginalkostnaden kan omfatta del av eller som

hela självkostnaden men även ett avkastningskrav. Med självkostna-

der att tar betalt för prestationens särkostnader och dess avses man andel verksamhetens samkostnader de indirekta kostnaderna. av Avgifter motsvarar del självkostnad kan omfatta ett bidrag till som av att täcka de fasta kostnaderna och kan ske i form av t.ex. nyttjanderätts- eller licensavgifter.

1.3 Intressentfinansiering

Även intressentfinansiering ofta betraktas speciell form av om som en avgiftsñnansiering redovisas här ñnansieringsformen under en särskild och självständig rubrik. Mot bakgrund rådande statsfinansiella situation framstår en av vidare uppbyggnad t.ex. tematiska databaser med hjälp av enbart av skattefmansiering mindre trolig. Därmed måste andra finansiella som lösningar, intressentfmansiering, sökas. som

Syftet med intressentfinansiering är att låta blivande användare vara

med och bära en del av den initiala investeringskostnaden. För att användarna skall beredda att ta på sig en del av investeringskostvara

Kapitel 8 101

naden måste de något i gengäld. l praktiken är denna typ av

finansiering ännu av olika skäl relativt förekommande. Den

sparsamt förekommer dessutom i lite olika skepnader. Den motprestation intressenten får kan bestå av

a att bidraget ses som förtida betalning av nyttjanderättsavgifter,

b att bidraget leder till att intressenten får sina önskemål tillgodo-

sedda tidigare i produktionsprocessen,

c att bidraget ger möjlighet att påverka innehållet i produktionen,

d att bidraget leder till att statsuppdraget ökar i omfattning eller

e lägre kostnader intressentsamverkan.

Den vanligaste formen intressentfinansiering låta

av är att intressentbidraget tillgodoräknas intressenten förtida betalning som av nyttjande-

rätts-licensavgifter enligt

- litt a ovan.

En konsekvens i samband med den forcerade databasuppbyggnaden

av ekonomiska kartan är att bidraget leder till intressenten att får sina önskemål tillgodosedda tidigare i produktionsprocessen än vad som annars varit fallet litt b intressenten köper - ovan. sig före i kön. Det finns flera fördelar med dessa lösningar. Eftersom uppbyggnadsskedet är krävande både avseende tid och resurser innebär ett

kapitaltillskott i form intressentbidrag produktionsprocessen

av att kan

påskyndas. Intressentfinansiering möjliggör också i tidigt

att ett skede

en uppfattning om vad användarna faktiskt vill ha och är beredda

-

att betala för. Användarna får ett direkt inflytande på inriktningen av

produktionen. Ett omvänt resonemang på tema är det endast de samma att är

betalningsstarka användarna möjlighet tidsmässigt

som ges att påverka produktionens innehåll. Det är dock oproblematiskt under

förutsättning av att de betalningssvaga användarna inte får sina

önskemål tillgodosedda än vad senare som annars varit fallet. I

samband med tidigarelagd produktion måste även tidiga-relagda kostnader för t.ex. ajourhållning beaktas.

En annan form intressentfinansiering

av är då intressenten som

motprestation för sitt bidrag till finansiering möjlighet

ges att påverka innehållet i t.ex. databas litt Det kan

en c ovan. avse både omfattning

och kvalitetskrav. Fördelen för intressenten är påtaglig. Däremot är nackdelen jämfört med kombinationen

av a och b mer bekymmer-

sam. Intressentfinansieringen innebär i det här avseendet markna-

att

102 Kapitel 8

dens betalningsvilja blir styrande för innehållet i det offentliga uppdraget. Därmed är det inte priset för informationen givet låga priser dess innehåll och kvalitet, eller brist på relevant utan snarare innehåll och kvalitet, tränger undan de resurssvaga användarna. som Intressentfinansiering kan även innefatta situation då en inen önskar få till stånd produktion utöver det definierade tressent en innehållet i statsuppdraget litt d Sådan intressentfinansiering - ovan.

ligger nära ren uppdragsverksamhet. l detta fall betalar användaren

vid sidan sina ordinarie uppgifter och prioriteför att myndigheten av ringar utför önskad produktion. I samband med utvidgning innehållet i statsuppdraget måste en av hänsyn till myndigheten därmed tar på sig dels kostnader för tas om

öka sin produktionskapacitet, dels kostnader för framtida för-

att

pliktelser i form av t.ex. ajourhållning.

Finansiering databaser kan också ske genom intressentmedav verkan insamling grundinformation och som t.ex. avser gemensam av ajourhållning litt Samordning sker mellan olika intressenter - e ovan. för tillvara möjligheterna att producera till lägsta möjliga att ta kostnad. Registrering vid källan är därmed viktig praxis i sammanen hanget. Intressentmedverkan förutsätter inget finansiellt bidrag utan endast att varje intressent täcker sina egna kostnader. Det finns flera exempel där statliga och kommunala aktörer sluter samarbetsavtal med varandra, t.ex. mellan Lantmäteriverket och Vägverket respektive Lantmäteriverket och ett antal kommuner. Produktionsansvaret fördelas mellan aktörerna och de får tillgång till varandras data. Det finns ett antal aspekter intressentfinansiering som bör av beaktas vid diskussion utökad intressentfinansiering. Det gäller en av bl.a.

att det kan svårt att få intressenterna att binda sig för lång- - vara siktiga åtaganden vilket ökar den finansiella osäkerheten på längre sikt, att intressenterna ofta är regionalt och lokalt intresserade vilket innebär att ambition rikstäckning kan vara svår att en om en upprätthålla, transaktionskostnaderna för att komma överens, upprätta avtal m.m. samt

Kapitel 8 103

avvägningen mellan de nuvarande intressenternas - önskemål och

framtida användares. Flexibiliteten i systemet dvs. att man inte -

bygger sig fast i för all framtid given struktur en måste beaktas.

Om nuvarande system för avgifter för uttag och förädling av in-

formation kartdatabaser för given, ur tas dvs. någon form särkostav

nad i kombination med nyttjanderättsavgift,

en skiljer sig de olika

formerna intressentñnansiering något

av åt. När bidraget ses som en

förtida betalning nyttjanderättsavgifter

av a skall intressenten endast

betala en avgift motsvarande särkostnad vid uttag ur databasen. När

bidraget leder till att intressenten får sina önskemål tillgodosedda

tidigare än vad varit fallet

som annars b skall intressenten

betala en

avgift motsvarande särkostnaden

samt nyttjandcrättsavgift. Det gäller

även när intressenten möjlighet påverka ges att innehållet i produk-

tionen c.

När intressentfinansiering innebär

att statsuppdraget vidgas d kan

avgiftsbilden något olika ut. Om befintlig kapacitet se helt eller delvis

kan tas i anspråk för att tillgodose intressentens önskemål bör det

motsvaras av en avgift baserad på särkostnader. Om kapacitet krävs ny

för att tillgodose intressentens önskemål dvs. de fasta kostnaderna ökar skall intressenten även bidra till

- deras finansiering. Därmed

måste risken för att myndighetens framtida kapacitet blir för stor vägas

in i fördelningen de fasta kostnaderna

av mellan myndigheten,

intressenten och den förväntade framtida efterfrågan. Intressentsam-

verkan e innebär ingen skillnad dagens situation.

mot

8.2 Av

statsmakterna fastlagda principer

m.m.

Avgiftsförordningen

En myndighet får ta ut avgifter för och tjänster den tillhanvaror som

dahåller bara det följer lag eller

om av en förordning eller ett

av

särskilt beslut regeringen. av

Med stöd av det generella bemyndigandet i 4 § avgiftsförordningen

1992:191 kan myndighet avgift tillhandahålla en mot vissa upp-

räknade och tjänster verksamheten

varor om är av tillfällig natur eller mindre omfattning. De myndigheter

som är verksamma inom

104 Kapitel 8

landskaps- och fastighetsinformationsområdena har särskilda be-

myndiganden att ta ut avgifter. Avgifterna vid fastighetsbildningsmyndigheterna regleras av

lantmäteritaxan 1971:1101. Avgifterna vid inskrivningsmyndigregleras i förordningen 1987:452 avgifter vid de heterna om domstolarna, vilken även omfattar motsvarande verksamhet allmänna vid Centralnämnden för fastighetsdata. Dessutom regleras den av

Centralnämnden för fastighetsdata bedrivna och avgiftsbelagda verk-

samheten fastighetsdatakungörelsen 1974:1058 och fastighets-

av

beviskungörelsen 1974:1063 verkets regleringsbrev. Kart-

samt av

och nyttjanderättsavgifter regleras i förordning 1980:754 om upp-

det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. låtande av inget ekonomiskt mål har beslutats för verksamheten Om annat skall avgifter beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. För av-

gifter enligt 4 § avgiftsförordningen får, om något annat

som tas ut myndigheten själv besluta grunderna för avgiftssättinte beslutas, om Full kostnadstäckning innebär att intäkterna, vid viss beningen. en täcker samtliga med verksamheten direkt eller indirekta räknad volym, förenade kostnader. Om myndigheten dessutom förfogar över ett av-

kastningspliktigt kapital i den avgiftsfinansierade verksamheten skall

avgiften även täcka avkastningskravet. Riksrevisionsverkets Föreskrifter och allmänna råd till Av framgår det skall finnas ett tydligt samband

avgiftsförordningen att

avgiftens storlek och kostnaderna för prestationen. Det gäller mellan

tvångsmässigt eller offentligrättsligt reglerade i synnerhet för uttagna

avgifter. För verksamhet kan sägas frivilligt efterfrågad som vara inte sambandet lika starkt mellan avgiftens storlek och behöver vara kostnaden för den enskilda prestationen. Myndigheten kan i det senare välja avgifterna så ersättning för vissa varor eller fallet att sätta att

tjänster innebär ett överuttag i förhållande till självkostnaden om

ersättningen för andra eller tjänster tillhandahålls inom varor som resultatområde innebär motsvarande underuttag. samma inte regeringen föreskrivit att viss bestämd verksamhet skall Om en

resultatområde, får myndigheten bedöma vilka verk-

utgöra ett separat samheter bör utgöra resultatområden. Resultatutjämning bör som egna

normalt inte förekomma mellan sådan avgiftsbelagd verksamhet som

reglerad och sådan är frivilligt efterfrågad.

är offentligrättsligt som Subventionering med anslagsmedel den avgiftsbelagda verksam-

av

Kapitel 8 105

heten får inte förekomma, annat än efter regeringens särskilda medgivande. En myndighet skall varje år samråda med Riksrevisionsverket om de avgifter som den tar ut eller att ta ut för och tjänster avser varor som tillhandahålls. Ett särskilt bemyndigande krävs för att myndigheten skall få besluta om avgifternas storlek eller disponera avgiftsinkomsterna. Ovan redovisade förhållanden kan tolkas på flera sätt. En tolkning är att det i princip är möjligt att t.ex. betrakta fastighets- och landskapsinformationsområdena ett resultatområde och alltså som exempelvis låta användarna fastighetsinformation subventionera av användarna av landskapsinformation användarna fastighetsinformaav tion får vara med och betala del de fasta kostnaderna för landen av skapsinformation, s.k. korssubventionering. Detta kan då ske så länge användarna som kollektiv inte betalar totala avgifter överstigande de totala kostnaderna. Avgiftssättningen inom ett resultatområde bör betraktas som en helhet. Tolkningsproblemet gäller begreppet snarare resultatområde. g Begreppet resultatomrâde kan inte definieras generellt utan måste avgöras utifrån en bedömning av de olika avgiftsbelagda verksamheternas karaktär. Om statsmakterna uttalat att ett ekonomiskt mål skall gälla för en viss verksamhet bör den verksamheten betraktas ett som resultatomrâde.

8.2.2 Konkurrenslagen

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen l993:20 i kraft. Denna

baseras på förbudsprincipen och inte på missbruksprincipen den

som tidigare lagstiftningen. Lagen innehåller två förbud, dels mot konkurrensbegränsande samarbete, dels mot missbruk dominerande av ställning. Lagen anknyter därmed materiellt till EU:s konkurrensregler

artikel 85 och 86 i Romfördraget.

Avtal mellan företag är förbjudna de har till syfte att hindra, om begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ett sådant resultat. Det gäller särskilt ger sådana avtal som bl.a. innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner vilket ger upphov till konkurrensnackdelar för vissa handelspartners.

106 Kapitel 8

Begreppet företag anknyter till definitionen av näringsidkare i tidigare konkurrenslag. Det innebär att stat, landsting och kommuner kan anses vara företag i lagens mening eftersom de bedriver verksamhet av ekonomisk art som har viss omfattning och en viss grad av varaktighet. Missbruk av en dominerande ställning på den svenska marknaden är förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i bl.a. att olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner vilket ger upphov till konkurrensnackdelar för vissa handelspartners. Konkurrenslagen behandlar vidare bl.a. frågor som rör prisdiskriminering. I avsnitt 8.3 nedan behandlas detta och ett antal andra centrala begrepp.

8.3 Några centrala begrepp

8.3.1 Skatt eller avgift

Distinktionen mellan skatt och avgift är inte entydig. Skatter är i princip inte uttagna för visst ändamål. Så är emellertid fallet med avgifter. När den som erlägger en betalning får en direkt motprestation en vara eller en tjänst från samhället är det en avgift jämför med - begreppen taxa eller pris, inte en skatt. Kopplingen mellan betalning och prestation är avgörande. Det finns situationer där sambandet mellan prestation och avgift är oklart, men där uttaget ändå ansetts vara en avgift.

8.3.2 Prisdifferentiering

Prisdifferentiering innebär prestation åsätts olika pris beroende att en på kostnadsskillnader hos producenten. Syftet med prisdifferentiering är att uppnå största möjliga kostnadseffektivitet. En avvägning måste göras mellan å ena sidan att täcka prestationens kostnad å andra sidan tillkommande kostnader för att administrera och följa upp de differentierade priserna. Det finns olika situationer när prisdifferentiering kan aktualiseras. En vanlig form av prisdifferentiering är olika former av rabatter som

kan vara volymberoende eller säsongsbetonade s.k. systematisk

variation i efterfrågan. En annan form av prisdifferentiering avser

Kapitel 8 107

differentiering mellan kunder beroende på de är konkurrenter till om myndigheten eller inte. Olika pris får tas ut beroende på köparen om är en slutanvändare eller vidareförsäljare. En tredje form en av

prisdifferentiering som kan aktualiseras är olika priser beroende på

regionala kostnadsskillnader. Om myndigheten har formellt monopol på verksamheten skall inte priset differentieras. Föreligger inget formellt monopol är prisdifferentiering rimlig. Om syftet är att stimulera kostnadseffektiviteten, dvs. upphov att ge till mer omfattande effekter till given kostnad, alternativt att uppnå en givna effekter till en lägre kostnad, bör användarnas värdering av effekterna kunna beaktas. Användarnas värdering effekterna, dvs. av ytterst deras betalningsvilja, blir därmed styrande för hur priserna kan differentieras. Därmed är det i princip möjligt för att uppnå ökad kostnadseffektivitet att ta ut olika priser för olika användare för samma prestation eftersom användarna värderar effekten av prestationen olika. I praktiken kan någon form prisdifferentiering aktualiseras när av

viss konkurrens föreligger eller när tjänsten hålls tillhanda vid olika

tidpunkter. Ett annat synsätt i det sistnämnda fallet leveransär att se tid som en egenskap hos tjänsten. Därmed är prisdifferentiering inget problem eftersom olika leveranstider innebär olika utformning av en

tjänst olika tjänster och därmed troligtvis olika kostnader. Snarlika

resonemang kan föras om samma tjänst tillhandahålls med olika servicegrad.

Prisdifferentiering baserad på kundkategori vilar att

synen vidareförsäljaren kan ses som en konkurrent till myndigheten och som tar över myndighetens kunder. Normalt handlar dock vidareförsäljning om att myndigheten endast bidrar med grundinformation sedan som förädlas av vidareförsäljaren. Om myndighetens uppgift är tillatt handahålla t.ex. grundläggande geografisk information i huvud- - som

sak är skattefmansierad skall prissättningsprincip gälla t.ex.

- samma avgifter baserade på marginalkostnader för vidareförsäljare och slutanvändare.

8.3.3 Prisdiskriminering

Statliga myndigheter får inte tillämpa prisdiskriminering

på så sätt att

en kundkategori subventionerar Det innebär att olika priser

en annan.

108 Kapitel 8

inte får tas ut av olika kunder eller kundkategorier så länge kostnaderna är lika. Resonemanget är inte helt konsekvent med resonemanget kring prisdifferentiering och olika priser för slutanvändare och vidareförsäljare. Om priset baseras pá marginalkostnaden föreligger det inte något problem. Om tar fasta på att olika priser inte får tas ut av olika kunder man kan följande föras. Det är rimligt att t.ex. användare av resonemang fastighetsinformation sinsemellan inte hanteras olika med avseende på prestation. Det är dock möjligt- inom ramen för avgiftsförordsamma ningen att ta ut avgifter större än självkostnad för att bidra till kost- nadstäckning inom resultatområde. Om resultatområdet defisamma nieras sâ att även landskapsinformation inkluderas är det möjligt att omfördela intäkter avgifter från fastighetsområdet till landskapsinav formationsområdet.

8.3.4 Priskänslighet

Vid förändring av t.ex. lantmäteritaxan eller expeditionsavgiften, och särskilt vid en förändring av taxesystemets uppbyggnad, är det angeläget att känna till hur användarna reagerar. Efterfrågans priselasticitet som talar om hur efterfrågan mätt i volymtermer påverkas av en procentuell förändring av priset kan ligga till grund för hur olika av- -

gifter bör tas ut för olika tjänster och användare.

8.3.5 Korssubventionering

Korssubventionering begrepp har beskrivits i avsnitt 8.2.1 ovan. som Det kan förekomma tre olika former av korssubventionering. En myndighet kan fördela sina ett samhällsekonomiskt ineffektivt resurser sätt mellan olika tjänster och användare. Myndigheten kan också gynna en viss användarkategori genom att reducera kopplingen mellan prissättning och tjänstens kostnader. Ett bra exempel är lägre taxor för lokalsamtal än för rikssamtal. För det tredje kan korssubventionering ses i förhållande till de kostnader som konkurrerande myndigheterföretag möter.

Kapitel 8 109

8.4 Slutsatser

Vad är en rimlig avvägning mellan hur avgifterna bör tas ut för att vara effektiva relativt vad som är praktiskt möjligt Samhällsekonomiskt effektiva avgifter förutsätter att avgifterna baseras på marginalkostnader. Om ett krav föreligger att låta användarna även med vara och betala en del av övriga kostnader kan de tas ut på eller ett mer mindre effektivt sätt. Dessa övriga kostnader bör fördelas på de olika tjänsterna med hänsyn till efterfrågans priskänslighet. Det förutsätter därmed att någon form av prisdifferentiering mellan olika intressentkategorier kommer till stånd. Av avgiftsförordningen och Riksrevisionsverkets föreskrifter framgår dock att prisdifferentiering är tveksamt i samband med

avgiftsfinansiering. Även den konkurrenslagen förbjuder

nya missbruk av dominerande ställning som innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner. Därmed är avvägningen mellan vad som är effektiva avgifter och vad är tillåtet delikat till sin En som natur. viss öppning dock i Riksrevisionsverkets föreskrifter där ges sambandet mellan avgiftens storlek och kostnaderna för prestationen inte behöver vara lika starkt vid frivilligt efterfrågade tjänster vid som offentligrättsligt reglerade tjänster. Det finns möjlighet för vissa en att tjänster sätta avgifterna så att ersättningen medför överuttag i ett förhållande till självkostnaden ersättningen för andra tjänster om som erbjuds inom samma resultatomrâde medför motsvarande underuttag. Om hela fastighetsinformationsområdet endast resultatses som ett område är det därmed möjligt att låta expeditionsavgifterna bära en

proportionellt större andel kostnaderna för fastighetsregistreringen

av för att därmed möjliggöra att hålla lantmäteritaxan så låg nivå en som möjligt. Samma kan föras inom landskapsinformaresonemang tionsområdet där eventuellt användarna tryckta kartor kan bidra till av de fasta kostnaderna för uppbyggnaden digitala databaser. av Med utgångspunkt i det underlag för närvarade föreligger bör som

ñnansieringsfrågan på kort sikt lösas tillämpande ett

genom av pragmatiskt synsätt. För att kunna fastställa särkostnader, marginalkostnader och samkostnader för olika tjänster och användargrupper

måste det existera en relevant kostnadsredovisning. Så är inte fallet för

närvarande för alla delar systemet. av

Marknadsundersökningar bör ett regelbundet inslag inom

vara verksamhetsområdet. Sådana undersökningar bidrar både till att

110 Kapitel 8 sou 1994:90

avhjälpa den brist på kunskap efterfrâgeelasticiteter som för om närvarande är påtaglig och till att låta användarna i större omfattning med och påverka inriktningen av statsuppdraget. vara

i Kapitel 9 ll 1

9 Upphovsrätt och

offentlighetsprincipen

1 Upphovsrätt

Upphovsrätten omfattar upphovsmännens rätt till sina verk. Det är ett skydd mot att dessa utnyttjas andra utan lov. Kartor räknas till av litterära och konstnärliga verk. De är skyddade upphovsrättsgenom lagen 1960:729. Det råder emellertid viss osäkerhet upphovsom rättens räckvidd och tillämpning när det gäller data och information lagrad i digital form. Upphovsrättsligt skyddat material rättslig grund för hävdande ger av ekonomiska intressen. Upphovsrätten vilar på internationell en gemensam grund. De nordiska upphovsrättslagarna är tillkomna genom nordiskt samarbete. De nordiska länderna är anslutna till Bern- och Världskonventionerna. Inom EU pågår ett harmoniseringsarbete. Det finns emellertid detta till trots betydande variationer mellan länders lagstiftning och praxis inom området. Grunden för upphovsrätten är begreppet verk. Den ursprungliga rätten till verket innebär att upphovsmannen har exklusiv rätt att förfoga över det. I lagstiftningen ingen beskrivning de krav ges av som ställs på verket. För att vara skyddat enligt upphovsrättslagen krävs en viss orginalitet och självständighet hos produkten. Verksbegreppet är inte lätt att definiera. Varje prestation leder inte till skapandet ett verk. Begreppet av verkshöjd används för att beskriva kraven på verk lagstiftarens ett ur perspektiv jämför uppñnnarhöjd inom patenträtten. Avgörande är om prestationen har tillräcklig egenart för att därmed utesluta att en nära överensstämmande prestation självständigt kan åstadkommas någon av annan. Om så är fallet kan upphovsrätten hävdas. I sin tillämpning är

verkshöjdskravet erfarenhetsmässigt svagt. Den äger rättigheterna

som till verket, äger rätt att bestämma hur och när verket skall spridas till allmänheten. Upphovsrätten skyddar inte idéer, metoder, information

utan endast utformningen idé etc. Upphovsmannen är ursprungli-

av en gen alltid en eller flera människor.

112 Kapitel 9 sou 1994:90

Upphovsrätten har två sidor ideell och en ekonomisk. Den - en ideella innebär att verk inte kan ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende kränks eller att verket görs tillgänglig för allmänheten i sådan form eller sammanhang är kränkande för som upphovsmannen. Den ideella rätten kan inte avtalas bort. Den ekonomiska innefattar rätt att bestämma om spridning av verket. Den ekonomiska förfoganderätten kan överlåtas genom avtal. Vid överlåtelse ett exemplar av ett verk övergår inget av av upphovsrätten. Det är t.ex. inte generellt tillåtet att göra kopior av verket. Med databas informationsmängd verk eller oskyddad avses en materia strukturerats på visst sätt och skall utnyttjas i ett - som som ADB-system. Upphovsmannen till databaser är den eller de som har avgörande inflytande över hur databasen kommer att gestalta sig. ett Databaser kan på två sätt. I ena fallet är verk lagrade i basen. ses Det kan ett helt verk eller en samling verk. Det lagrade verket är vara det centrala vid bedömningen. l det andra fallet basen i sig själv ses ett verk. Det är strukturen hos datamängden är det centrala som som i verket. Båda synsätten kan tillämpas på geografisk information. Tendensen går förmodligen mot det senare. Databaser kan upphovsrättsligt skydd. För tryckta kartor är förhållandena när det gäller upphovsrätt relativt okomplicerade. Distributionsformen regleras författningar. av Någon särskild reglering mellan säljare och köpare behövs inte i normalfallet. Ingen del upphovsrätten tillfaller den som köper av kartan. Köparen får endast äganderätt till den köpta kartan. Köparen kan i sin tur både visa kartan offentligt och sälja kartan vidare. Köparen får däremot inte göra kopior kartan för försäljning. av För information i digital form, t.ex. i databaser, regleras upphovs-

rätten via avtal licensavtal och är i normalfallet tidsbegränsad och

specificerad avseende hur många exemplar får tas fram, hur som informationen kan spridas och hur informationen får utnyttjas. Argumenten för att hävda upphovsrätten är något olika. Ett synsätt tar fasta på att upphovsrätten att skydda individers intressen eller avser prestationer. Ett annat synsätt är att upphovsrätten främst avser det ekonomiska intresset. Tanken bakom det argumentet är att upphovsrätten skapar incitament till produktion och i förlängningen välfärd för

samhället i stort. Ett tydligare ekonomiskt argument är att det med

hänsyn till de omfattande initiala investeringskostnaderna är nödvän-

Kapitel 9 113

digt att hävda upphovsrätten för att kunna säkerställa finansiering av drift och underhåll av systemet. Internationellt går trenden utbyte geografisk informamot mer av tion. Tillgången till geografiska databaser kommer att öka både nationellt och internationellt. Det innebär att också upphovsrättsfrågornas komplexitet kommer att öka.

Offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen i betydelsen handlingsoffentligheten regleras i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Offentlighetsprincipen syftar till att främja ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning att en genom varje svensk medborgare skall ha rätt att ta del allmänna handav lingar. Handlingsoffentligheten omfattar både traditionella handlingar och pappersdokument som uppgifter i myndigheternas datasystem. Handling är allmän den förvaras hos myndighet och kan om anses som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Vad som är en handling traditionellt slag är i allmänhet lätt att av avgöra, när handlingen är ett föremål innehåller begränsad som en mängd information. En ADB-upptagning har inte på sätt anknytning till ett samma bestämt föremål. l ett datasystem är det inte diskett eller någon en annan databärare som är en eller flera handlingar. De registrerade uppgifterna är handlingar oavsett hur valt att lagra dessa. Varje man konstellation, sammanställning, av logiskt sammanhängande uppgifter i ett datasystem kan allmän handling. Detta gäller anses vara som en med den begränsningen att de skall kunna tas fram med rutinbetonade åtgärder. Handlingen blir, när inte sekretess lägger hinder i vägen, föremål för allmänhetens rätt till insyn. Det är informationsinnehållet som betraktas som en handling och inte de tekniska registreringarna i sig. Det gör att begreppet handling i ADB-sammanhang har en mycket varierande innebörd. En handling kan bestå några uppgifter av eller också av ett mycket stort antal uppgifter. Samma uppgifter kan ingå i flera olika handlingar samtidigt. Det blir allt vanligare att myndigheter, företag och enskilda via terminal, enligt avtal och mot avgift, ansluter sig till en annan myndighets eller till enskilda databaser. En databas, organs som produceras av en myndighet, innehåller i allmänhet endast allmänna

ll4 Kapitel 9

handlingar. Om en annan myndighet ansluter sig till databasen är handlingar även hos denna myndighet offentliga. I de fall att anse som en myndighet tar ut en ersättning av en annan myndighet för att tillgång till databasen uppstår frågan vilken myndighet som skall bära kostnaden, när uttag grundad på offentlighetsprincipen görs av information ur databasen. När avtal träffas om terminalanslutning måste kostnadsfördelningen beaktas och regleras i avtal.

9.3 Målkonflikter

Det kan konstateras att det finns en konflikt mellan principerna bakom upphovsrätts- och konkurrenslagstiftningen se avsnitt 8.2.2. Upp- hovsrätten innebär en möjlighet att begränsa nyttjanderätten medan konkurrenslagstiftningen syftar till att ta bort hinder och skapa likformiga förutsättningar i tillgänglighet till data. Vid en konkurrensrättslig bedömning sker en avvägning mellan det upphovsrättsliga skyddsintresset och intresset att motverka de konkurrensbegränsade av effekterna. Det finns vidare tydlig målkonflikt mellan behov av finansiering en och ett önskemål om att möjliggöra en bred användning av grundläggande information. Å sidan föreligger ett behov att avlasta ena av statsbudgeten genom att finansiera viss verksamhet via nyttjanderättsoch licensavgifter. Å andra sidan finns strävan mot att stimulera ett en samhällsekonomiskt optimalt utnyttjandet av informationen.

Kapitel 10 115

10 Nationella och internationella

erfarenheter och jämförelser

Inledningsvis belyses i detta kapitel vissa erfarenheter från några m.m. av de statliga myndigheter och bolag som producerar och tillhandahåller landskaps- och statistikinformation. Härefter redovisas en internationell exposé som framför allt behandlar frågan tillom handahållande av och avgiftssättning på de produkter och tjänster som statliga kartmyndigheter producerar.

10.1 Nationella erfarenheter och jämförelser

10. l Sjöfartsverket

Sjöfartsverket är ett affársverk med uppgifter inom transportsektorn. Verket svarar för viktiga delar sjöfartens infrastruktur i form av av sjövägar och säkerheten i dessa samt för säkerheten ombord på fartyg. Verksamheten består av bl.a. lotsning, isbrytning, sjökartläggning,

fyrar och annan farledsutmärkning, sjöräddning och sjöfartsinspektion.

Verkets huvudinriktning är handelssjöfarten. En förutsättning för säker sjöfart är tillförlitlig sjökartläggning. Begreppet sjökartläggning innefattar tre delar nämligen sjömätning, sjökortsproduktion och utgivande av nautiska publikationer. Sjökortsarbetet innebär bl.a. att producera digitala sjökortsprodukter som underlag för s.k. elektroniska sjökort också att tillgodose övriga men behov från civil och militär sida. Som komplement till sjökorten tillhandahålls nautiska publikationer i både digital och traditionell form. Eftersom förändringar inträffar löpande kan sjökorten betecknas som färskvara. Rättelser skall införda i sjökortsoriginalen senast vara sex månader efter det att underlaget erhållits. Ny information förs efterhand in i sjökorten. Vidare pågår ett arbete med att utveckla en gemensam internationell standard för att på sikt ta fram internationella sjökort.

116 Kapitel 10

En betydelsefull teknisk nyhet inom internationell sjöfart är förbättrade satellitbaserade navigeringsystem GPS. Med den nya tekniken kan fartygen få sin position bestämd på 100 m när. På sikt kan noggrannheten bli 10 eller mindre. Dessa GPS-positioner kan m användas i integrerade navigeringssystem ombord i fartyg, där de kan sammanläggas med digitala sjökort och radarbild. Ambitionen är att digitala sjökort skall finnas tillgängliga inom två år. Sjöfarten betalar genom farledsavgifter grundkostnaderna för sjökarteläggningen. Vid försäljning av sjökort täcker priset kostnaderna för tryckning, försäljning, lagerhållning och ajourhållning. Sjösäkerhetsarbetet och dess betydelse för sjöfrakten och miljön är i viss mån styrande för vilka prissättningsprinciper som tillämpas. En avvägning måste göras mellan möjligheter att öka intäkterna via högre pris på t.ex. sjökorten i relation till bristande Sjösäkerhet om det höga priset leder till att färska sjökort inte efterfrågas. Sjöfartsverket upplåter nyttjanderätter till de framställda materialet efter principer Lantmäteriverket. Nyttjanderättsavgifterna samma som för tryckt information uppgår till i storleksordningen 250 000 kr per år. För digitalt lagrad information licensavgifter är beloppet försumbart. Hävdandet av upphovsrätten medför dock vissa problem. Det gäller bl.a. vid sambearbetningar av data från olika baser. Intressentfinansiering förekommer inte.

10.1.2 Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning SGU utvecklar, producerar och marknadsför kvalificerat geovetenskapligt beslutsunderlag. Innehållet omfattar berg, jord och grundvatten. Olika verksamhetsområden är miljö och hälsa, fysisk planering, naturresursförsörjning, jord- och skogbruk och totalförsvaret. SGU svarar också för frågor om mineralhantering.

SGU bedriver både myndighetsverksamhet och uppdragsverk-

samhet. Basverksamheten omfattar framställning av grundläggande kartor och databaser. Verksamheten är i huvudsak anslagsfinansierad. Anslaget uppgick under budgetåret 199293 till 124,5 mkr. Staten, företrädd av SGU, har upphovsrätten till de geologiska kartorna och de geologiska databaserna. För att nyttja dessa för följdproduktion behövs medgivande SGU. Avgifterna regleras i 4 § av

avgiftsförordningen 1992:191. Nyttjanderättsavgifterna genererade

Kapitel 10 ll7

intäkter motsvarande drygt l mkr under budgetåret 199293. Det motsvarar mindre än en procent av anslaget. Vid försäljning av uppgifter SGU:s databaser tillämpas olika ur

prissåttningsprinciper. För s.k. standardtabeller, listor eller standard-

kartor tillämpas en fastställd prislista. Beroende på vilken tjänst som efterfrågas är avgiftsformen något olika. För t.ex. georegistret kan användaren välja en terminalsökning á 10 krminut eller ett abonnemang med upp till 500 minuters information för l 000 krår. Det går även att beställa sökning till självkostnadspris. För andra tjänster, t.ex. torvarkivet, betalas per styck eller karta. Försäljning uppgifter per av från databas sker i form uppdrag i de fall data bearbetas eller av speciella datorkörningar görs utöver standardprodukterna. Vid försäljning av hela eller delar av databaser på ADB-medium skall som regel särskilt kontrakt skrivas för att reglera licensavgift eller nyttjanderätt m.m. I vissa fall kan kommuner, länsstyrelse eller intressent annan delfinansiera verksamheten för att få tillgång till de ordinarie resultaten tidigare än planerat. Kostnaden för att justera planen är beoende av hur stor tidigareläggning krävs. Tumregeln är att kostnaderna är som en funktion hur långt bakom i kön befinner sig i utgångsav man läget. Problemet med att stora intressenter möjlighet påverka ges att innehåll och kvalitet är inte aktuellt då endast kan köpa tid. man Intressentfmansieringen omfattar idag i huvudsak försvaret och några kommuner.

10.1.3 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI verkar inom tre områden nämligen meteorologi, hydrologi och oceanografi. Meteorologin svarade 199192 för drygt 80 procent omsättningen. av SMHI:s organisation består sedan 199192 fyra avdelningar av affärsområden och avdelning för produktion och utveckling. - en Affärsområdena är trafik, energi och miljö, konsument samt samhälle. SMHI gör en åtskillnad mellan uppdrags- och affärsverksamhet. Både uppdrags- och affärsverksamheten bidrar i viss omfattning till

finansiering av infrastrukturen basverksamheten SMHI

som av definieras som observationstjänsten inklusive insamling, bearbetning och kontroll data samt grundläggande analys- och prognosberäkav

118 Kapitel 10

ningar. Av SMHI:s totala verksamhetskostnader 263 mkr står - basverksamheten för 60 procent. Under budgetåret 199192 bidrog uppdrags- och affärsverksamheten med 16 mkr till basverksamca heten. I regleringsbrevet för 199394 ställs krav på att avgiftsfinansiera en ökad andel av basverksamheten. Till uppdragsverksamhet räknas de tjänster som SMHI utför åt andra myndigheter och kommuner inom för sitt eget myndigramen hetsansvar. Denna myndighetssamverkan kan få sådan omfattning en att SMHI:s anslag inte kan eller bör täcka kostnaderna utan verksamheten måste bekostas den andra myndigheten. Till uppdragsav verksamhet räknas normalt inte tjänster som upphandlas i konkurrens finansieras med avgifter eller intäkter. Uppdragseller som av köparen verksamheten debiteras till självkostnadspris. En konsekvens att kostnaderna för metod- och produktutveckling av samt marknadsföring inte påförs uppdragsverksamheten är att myndigheter och forskare kan ta del SMHI:s data och produkter till av lägre kostnader. Uppdragsverksamheten omsatte enligt denna definition 35 mkr budgetåret 199192. ca Annan kommersiell verksamhet räknas som affärsverksamhet. För denna gäller full kostnadstäckning. Verksamheten omsatte under budgetåret 199192 120 mkr. Av denna summa svarade Luftfartsca verket för ca 57 mkr. Möjligheten att öka andelen avgiftsfinansiering av basverksamheten begränsas användarnas priskänslighet. Denna är bl.a. beroende av av den ökande nationella och internationella konkurrensen inom verksamhetsomrádet. Det har bildats europeisk intressegrupp för ekonoen miska frågor inom det meteorologiska området, ECOMET, med syfte att främja ett fritt utbyte data och konkurrens på lika villkor. av avgifter för och affärstjänster regleras via reglerings- Uttag av basbrevet, SMHI frihet att sätta avgifterna. Detta är ett undantag som ger från avgiftsförordningen.

10.1.4 Statistiska centralbyrån

Huvuddelen den officiella statistiken framställs av Statistiska av centralbyrån SCB. Omkring två tredjedelar av SCB:s verksamhet finansieras med ett särskilt statistikanslag. Resten täcks med intäkter

uppdragsverksamheten. En del denna finansieras i sin tur med

av av

Kapitel 10 119

anslag på statsbudgeten till beställaransvariga myndigheter för officiell

statistik och till departement, kommittéer och myndigheter. Den statliga statistiken tas fram för att tillfredsställa hela samhällets behov. Statistikens användare omfattar statliga myndigheter, kommu-

ner, organisationer, näringsliv, utbildningsväsende och forskning.

Även internationella organisationer och andra länder efterfrågar svensk statistik. Inom bl.a. EU-arbetet har statistiken betydelse i en stor samband med fastställandet avgifter och vid tillämpning olika av av

bidragssystem. Generellt varierar givetvis behoven vad form och

avser innehåll. Ett huvudsyfte med den nu pågående reformeringen den statliga av

statistikproduktionen är att öka incitamenten för omprövning

av statistikproduktionens omfattning och innehåll. Genom olika att ge myndigheter ett ökat beställaransvar för den statliga statistiken kan en prövning relevansen och kvaliteten de ändamål av gentemot som statistiken är avsedd för komma till stånd. En myndighet kan häri genom i viss utsträckning öka eller minska statistikproduktionen och därmed ta ställning till åtgärdens inverkan på verksamhet. Det annan innebär i sin tur att användare skall kunna förutsätta god tillgänglighet och regelbundenhet i presentationen. Den officiella statistiken skall omfatta regelbundet producerad primärstatistik samt sådana statistiska sammanställningar och vidarebearbetningar som är väsentliga för samhällsplanering, forskning, allmän information och internationell rapportering. Framställningen av den officiella statistiken skall i ökad omfattning

finansieras via beställarmyndighetens ordinarie budget. Kostnader för

produktion primärstatistiken skall inte tas användarna den av ut av av officiella statistiken. Endast myndighetens direkta merkostnader marginalkostnader för att mångfaldiga och distribuera officiell statistik skall belasta användarna. Kostnader för eventuell sambearbetning med andra uppgifter, beredning behövliga tillstånd av

inklusive sekretessprövning etc. skall också belasta respektive

användare. Föreslagna principer för prissättning innebär viss en

begränsning av vilka kostnader som får inkluderas när underlag för

den officiella statistiken görs tillgängliga för vidareanvändning.

Genom övergång till ökad finansiering via beställarmyndighets

en

budget kan ökad efterfrågeanpassning påräknas. Vidare kan

en en sådan övergång leda till ökad konkurrens mellan olika producenter och

120 Kapitel 10

därmed ökad på att rationalisera och effektivisera produken press tionsprocessen. Vad beträffar geografiska databaser framhåller SCB vikten av en finansieringsmodell stimulerar produktion och utnyttjande av som geografiska data och medför ett minimum avtal, regleringar som av och ekonomiska transaktioner mellan producenter och användare.

10.l.5 Rymdbolaget och Satellitbild AB

Huvuddelen Rymdbolagskoncernens kommersiella verksamhet inom av jordobservationsområdet fjärranalys drivs inom dotterbolaget Satellitbild AB. Moderbolaget Rymdbolaget har sin huvudinriktning i utvecklingsfrågor och frågor långsiktig karaktär. Styrande för detta av utvecklingsarbete är bl.a. Rymdstyrelsen myndigheten som bedriver ett FoU-program där fjärranalyskommitte bildats med representanen ter från bl.a. Lantmäteriverket, Naturvårdsverket och olika forskare. Fr.o.m. l april 1993 bedrivs verksamheten inom Rymdbolaget, inklusive Satellitbild AB, i fem operativa divisioner nämligen Esrange

satellitdatamottagningsstation i Kiruna, jordobservationstjänster,

telekommunikation, forskartjänster och strategisk utveckling m.m.

Det stora användningsområdet för satellitinformation är yttäckning,

t.ex. naturresursinventeringar skogbestånd, grödor etc. Det som viktiga i sådana sammanhang är s.k. spektral upplösning snarare än

geometrisk upplösning det är viktigare att vilka förändringar som

se skett inom ett skogsbestånd än att veta exakt denna skog t.ex. var befinner sig. Träffsäkerheten tillförlitligheten är 85-90 procent. Satelliterna, ägs ett antal företag och organisationer, töms som av regelbundet på information för vidareanvändning. Information hämtas från amerikanska, japanska och europeiska satelliter. Stora användare

är olika karteringsorgan i utvecklingsländer ofta finansierade via

BITS, SIDA, Världsbanken. Tjänsterna säljs i form standardpaket eller användaranpassade av produkter. Konkurrensen, bl.a. i biståndsfinansierade projekt, är

påtaglig. Konkurrensen inom området avser både teknik flygfotografe-

ring och andra aktörer. Konkurrensen avser också olika finansiella lösningar. Idag tillhandahålls ett 100-tal produkter. Iden slutförädlade tjänsten utgör kostnaden för det initiala grundmaterialet i form av en satellitbild

Kapitel 10 121

en relativt blygsam andel. Den stora kostnadsposten vidareavser förädling i form av t.ex. tolkning bilder. av Satellitägaren äger råvaran, dvs. har copyright på informationen. Om kunden vill förädla informationen eller sälja den vidare måste kunden erlägga en royalty beroende på till vilket ändamål informationen skall användas. Styrande för hävdandet av upphovsrätten är bl.a. det går att om urskilja grundinformationen i slutprodukten. Förädlingsgraden är med andra 0rd styrande och varierar mellan noll och 50 procent. Transaktionskostnaderna är marginella. Idag används s.k. en självdeklarationsmodell som innebär att användarna t.ex. kvartalsvis redovisar vad som gjorts med den köpta informationen. Ingen kontrollverksamhet bedrivs. Systemet bygger på förtroende för återförsäljare och användare.

10. l .6 Sammanfattning

Sjöfartsverkets verksamhet är i huvudsak avgiftsfinansierad. Sjöfarten betalar bl.a. för grundinformationen till sjökorten via farledsavgifter. Avgiften för sjökortet täcker kostnader för tryckning, försäljning, lagerhållning och ajourhållning. Sjöfartsverket upplåter nyttjanderätt på samma sätt som Lantmäteriverket. Intäkter nyttjanderättsavgifter av är för analog information små och för digitala data försumbara.

lntressentfinansiering förekommer inte.

SGU:s verksamhet är i huvudsak anslagsfinansierad. Uppdragsintäkter svarar för drygt 10 procent av den totala finansieringen. Nyttjanderättsavgifter genererade intäkter motsvarande mindre än en procent av anslaget. l vissa fall kan kommuner, länsstyrelse eller annan intressent svara för viss delfinansiering för att få tillgång till information tidigare än vad fastlagda produktionsplaner anger. SMHI:s verksamhet finansieras med anslag samt avgifter för uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrags- och affärsverksamhetens andel av omsättningen överstiger 50 procent. SMHI:s basverksamhet skall i ökad omfattning avgiftsfinansieras. Osäkerhet råder hur om detta kommer att påverka efterfrågan eftersom verksamheten är

konkurrensutsatt. En europeisk intressegrupp för ekonomiska frågor

inom meteorologiska området ECOMET har bildats för att främja ett fritt utbyte av data och konkurrens på lika villkor.

122 Kapitel 10

SCB:s verksamhet reformeras i syfte att öka incitamenten för omprövning av statistikproduktionens omfattning och innehåll. Genom att ge olika myndigheter ett ökat beställaransvar för den statliga statistiken förväntas en prövning av relevansen och kvaliteten med hänsyn till de ändamål statistiken är avsedd för. Framställningen av den officiella statistiken skall i ökad omfattning finansieras via beställarmyndighetens ordinarie budget. Kostnaderna för produktion av primärstatistiken skall, med undantag för myndighetens direkta merkostnader, inte tas ut av användarna. Dessa merkostnader avser kostnader för att mångfaldiga och distribuera statistiken. Anslagsfinansiering säkerställer låga kostnader för betalningssvaga användare. Vidare anses uppdelningen i beställare och producent leda till ökad konkurrens mellan olika producenter och därmed ökad kostnadspress. Satellitbild AB bedriver en affärsmässig verksamhet på marknadens villkor. Bolaget tillhandahåller både standardiserade och användaranpassade tjänster. För de förstnämnda tjänsterna, som oftast levereras i form av rádata, är priset i viss mån givet av den påtagliga internationella konkurrensen. För förädlade tjänster varierar prisbilden. Satellitägaren äger råvaran och har copyright på informationen. Om kunden önskar förädla informationen måste en royalty erläggas som är beroende av för vilket ändamål informationen skall användas. En självdeklarationsmodell används som innebär att användarna t.ex. kvartalsvis redovisar hur den köpta informationen använts. Någon kontrollverksamhet bedrivs inte.

10.2 Internationella erfarenheter och

jämförelser

Redovisningen av erfarenheterna från andra länder har delats upp på två huvudrubriker fastighetsområdet och landskapsinformations- området. Av dessa behandlas landskapsinformationsområdet mera ingående.

l0.2.1 Fastighetsområdet

Fastighetsbildningskostnadsutredningen FBKU lämnade i en bilaga till sitt betänkande Fastighetsbildningskostnader m.m. SOU 1990:9 en utförlig beskrivning av fastighetsbildningens organisation och

Kapitel I 0 123

kostnadsfördelningen mellan sakägare och samhälle i vissa länder. Här redovisas enbart kort sammanfattning FBKUzs sammanställning. en av

När det är frågan om strukturella åtgärder inom fastighetsbildnings-

området bär det allmänna framförallt staten betydligt större - - en andel av de totala kostnaderna än i Sverige. Detta gäller framför allt i länderna på kontinenten. Ett argument för den generösa offentliga inställningen till strukturförbättrade åtgärder är konkurrensen inom att den gemensamma marknaden förutsätter strukturella förbättringar inom jordbrukssektorn. Samhällets insatser omfattar även den förberedande utredningsverksamheten kan erfordras innan beslut fattas som om en

större fastighetsrationalisering.

För övri g lantmäteriverksamhet är huvudregeln att den skall betalas av sakägarna. I både Finland och Schweiz baseras dock kostnadsfördelningen på vilken nytta det allmänna har ordnat för av ett system

fastighetsbildning och registrering. I övriga studerade länder framstår

det som om sakägarna primärt betalar för de lokala kontorens kostnader medan övriga indirekta kostnader bekostas med offentliga medel.

lO.2.2 Landskapsinformationsområdet

Synen på hur försörjningen med landskapsinformation skall organiseras och finansieras varierar mellan olika länder. Nedan kort ges en

beskrivning av förhållandena i de nordiska länderna, inom den

Europeiska Unionen och i USA. Vidare redovisas sammanfattning en

av vissa erfarenheter som kan dras tillämpningen olika prissätt-

av av

ningsprinciper m.m.

De nordiska länderna

Det föreligger stora likheter mellan de nordiska ländernas upphovs-

rättslagstiftning. Också i övrigt föreligger stora likheter i de nordiska

ländernas synsätt på frågor inom landskapsinformationsområdet. I Finland svarar Lantmäteristyrelsen för basproduktion om terräng

och miljö. Prissättning regleras i förordning utfärdad regeringen.

en av Ersättning för digitala data fastställs för varje särskilt ändamål.

Lantmäteristyrelsens tryckeri, Kartcentralen, marknadsför och säljer

karttjänster på marknadsmässiga grunder. Beträffande det finska

marknadsplatssystemet avsnitt 22. l .3.

- se

124 Kapitel 10

Kartverket i Norge har som primär uppgift att bygga upp, ajourhålla och förvalta geografisk information. Denna verksamhet benäms basverksamhet och resulterar i en basproduktion som är anslagsfinansierad. Användarna kan bidra till att öka basproduktionen. Detta sker som samfinansiering. Kartverket skall göra den geografiska informationen allmänt tillgänglig. Detta görs antingen via standardprodukter eller specialprodukter. Priset för standardprodukter är baserat på särkostnader och viss del av samkostnaderna. Vid prisfastställelsen gör Kartverket en värdering så att priset speglar kundens uppfattning av produktens värde. För att få marknadsrätt rätt att sprida och rätt en till följdproduktion till produkt utgår särskild ersättning. Kartverket en har i övrigt följande mål för sin prispolitik:

Så många som möjligt skall använda sig av Kartverkets produkter. - Externomsättningen skall ge det överskott som Stortinget beslutar om och ett bidrag till en vidareutveckling av Kartverket.

Prisnivån skall uppfattas som rimlig om inte billig detta eftersom

verket bedriver statlig verksamhet och det på vissa områden råder en monopolsituation.

Vad beträffar det norska GEOVEKST-samarbetet se avsnitt l2.4.2 och avsnitt 22. l .3. Topografiska kartor för Danmark, Färöarna och Grönland produceras av Kort- og Matrikelstyrelsen, KMS. Verksamheten finansieras via anslag och användaravgifter. Avgiftsfinansiering skall användas i största möjliga utsträckning med beaktande av idén om ett effektivt utnyttjande av gemensamma resurser. Priset skall stimulera och befordra ökad användning av KMS produkter. Ersättning för nyttjanderätt tillkommer för att ge kartverken ett bidrag till den grundläggande uppbyggnaden och ajourhållning av geografisk information. Nyttjanderätt till baser upplåts med olika villkor för eget bruk eller med rätt till vidareförsäljning. Prissättningen sker med beaktande av produktionskostnaden och, i viss omfattning, av kundernas nytta. Prissättningen skall också beakta vissa samhällsekonomiska aspekter och ställas mot de politiska målet att stimulera en ökande användning kartor och data i den offentliga planeringen. av

Kapitel 10 125

Europeiska unionen

EG-kommissionen har utarbetat riktlinjer intagna i Office for Official

Publications of the European Communities, 1989 ISBN 92-825-9237- - 5 i syfte att främja samverkan mellan de offentliga och privata

sektorerna på informationsmarknaden. Riktlinjerna innebär bl.a. att den offentliga sektorn bör sträva efter att eliminera omotiverade legala

och andra hinder för den privata sektorn använda offentlig att information och bearbeta den vidare. Ambitionen i det europeiska samarbetet är att stimulera uppbyggnaden europeiska informationsav tjänster, hjälpa den offentliga sektorn att ta beslut för göra data från att den offentliga sektorn tillgängliga för externt bruk och att uppmuntra den privata sektorn att använda data från den offentliga sektorn.

Den offentliga sektorn samlar in basdata och information har som intresse också för den privata sektorn. lnformationsmaterialets vidare användning är till fördel för båda parter. De offentliga bör organen därför det är praktiskt möjligt och materialet inte - om är hemligt låta den privata sektorn och informationsindustrin använda det. Den

offentliga sektorn skall härvid tillämpa policy en som går ut på att främja investeringar inom den privata sektorn för att utveckla

informationstjänster som bygger på offentliga data. Offentliga

organ

som producerar ADB-baserade informationstjänster måste beakta

konkurrensneutraliteten då tjänsterna görs tillgängliga.

Innan nya informationstjänster inrättas inom den offentliga sektorn

skall prövning ske om en existerande privat service kan användas eller

anpassas så att den tillgodoser behoven. l vissa fall kan det finnas skäl

för den offentliga sektorn att utveckla informationstjänster. Det

egna kan exempelvis gälla när servicen bedöms väsentlig i offentlighetens

intresse och den privata sektorn är ovillig erbjuda att servicen på rimliga villkor eller när servicen är del offentlig en av en uppgift och inte kan skiljas från denna. Ett tredje fall kan när det behövs vara en klart neutral service.

Var informationstjänsterna lämpligast skall utföras, den privata

om sektorn skall involveras i produktion eller distribution och om det är önskvärt att en offentlig tjänst ersätts lämplig kommersiell av en service är exempel på frågor bör bli föremål som för regelbunden omprövning.

Förhållandena i EU-landet Danmark har kortfattat beskrivits ovan. Förhållandena skiljer sig dock radikalt mellan olika EU-länder.

Framför allt gäller det utformingen och tillämpningen

av respektive

126 Kapitel 10

lands nyttjanderättslagstiftning. Vad avser information i digitalt lagrad

form kan nämnas att avgifterna på i huvudsak jämförbara produkter varierar mellan länderna med faktorn 1:100.

Existensen av en stram nyttjanderättslagstiftning begränsar till-

gängligheten till information. Storbritannien intar i detta avseende en

ytterlighetsposition. Tillgängligheten begränsas genom en mycket

restriktiv inställning till vilka möjligheter utomstående skall har att få ta del den information samlas in en offentlig myndighet. av som av Ett antal villkor måste tillgodoses olika intressenter för dels att av datafångst skall möjlig, dels att det skall vara möjligt att få egen vara ta del den allmänna informationen. Den restriktiva hållningen skall

i ljuset tydlig inriktning i allt större omfattning

även ses av en mot att

tillämpa självkostnadsprissättning. Detta medför ett i förhållande till

andra stater exeptioncllt högt krav på återbetalning de kostnader av nedlagts Ordnance Survey för uppbyggnad nationella som av av kartbaser i Storbrittannien. Kostnadstäckningsgraden uppgår för närvarande till ca 70 procent. Som nämnts utgör Storbritannien ett extremfall. Det bör i detta sammanhang också nämnas de skillnader vad beträffar befolkningsmängd och yta påverkar möjligheterna att hävda en självkostnadssom princip.

USA

I USA föreligger frihet att ta del både pappersbaserade och digitala av produkter med väldigt restriktioner. Av lagstiftningen framgår bl.a. att det fria flödet information är grundläggande i ett demokratiskt av samhälle. För att minimera kostnaderna och maximera användbaroffentligt producerad information måste den förväntade nyttan heten av för det offentliga och det privata, så långt de är beräkningsbara, överstiga kostnaderna för offentliga och privata produsumman av center för att producera denna information. Regeringen bör regelmässigt överväga marknadslösningar för kommersiellt gångbara produkter och tjänster. Det är angeläget att allmänhetens möjligheter att fritt kunna ta del den offentligt producerade informationen beaktas av

i styrningen av den offentliga producenten.

Ovanstående förhållanden medför att den information som tillhandahålls allmänhet och företag inte är belastad med någon upphovsrätt. Det står således och fritt att sedan informationen var en väl erhållits vidarförädla den eller mångfaldiga den utan att den

Kapitel 10 127

federala myndigheten har möjlighet påfordra ersättning för att nyttjandet. Den amerikanska motsvarigheten till Statens Lantmäteriverk är det federala United States Geological Survey, USGS. Inom denna federala myndighet ingår även motsvarigheten till SMHI och SGU. Tillämpningen av ovan angivna riktlinjer innebär såväl tryckta kartor att som digitalt grundmaterial, i huvudsak på CD-ROM, tillhandahålls allmänhet och näringsliv till ett i förhållande till svenska förhållanden extremt låga priser. Dessa bygger i princip på marginalkostnad, en ren dvs utan krav på återbetalning till nedlagda kostnader för

insamling av

grundmaterial och uppbyggnad databaser. Som exempel av ett kan nämnas att en CD-ROM med yttäckning motsvarande eller en en ett par stater betingar ett pris 250 dollar avseende det första om ca exemplaret och 150 dollar för de därpå följande. ca Ett intressant fenomen från USA är förekomsten av s.k. TIGERñles T opological Integrated Geographic Encoding and

Referencing

som ges ut av SCB:s motsvarighet Bureau of the Census. TIGERfiles är nationell databas, täcker samtliga delstater en som och som omfattar teman avseende olika administrativa gränser, sjöar och vattendrag, vägar, järnvägar, kraftledningar och större pipelines. Grunden i systemet är de filer innehåller geografiska koordinasom ter, namn och olika relationer. Filernas innehåll beskriver rumsliga relationer mellan punkter, linjer och områden i två dimensioner. TIGER-files byggdes ursprungligen bl.a. för upp att motsvara de krav som Census Bureau hade för på rationellt att ett sätt hantera

uppgifter folkbokföring och demografisk statistik.

som avser Genom uppbyggnadskonstruktionen och till följd av filernas innehåll har emellertid möjligheter öppnats för betydligt en bredare användning. Filerna har i själva verket kommit att utgöra en väsentlig

grund för användningen av geografisk information i GIS-sammanhang.

Census Bureau säljer härför CD-ROM-skivor med geografisk information till marknaden. Priset, bygger som på marginalkostnaden reproduktion och distribution, uppgår till i storleksordningen 35 dollar. Detta tillhandahållande medför att olika användarna med hjälp av mjukvara och med eller från källa

egna annan inköpt attributdata

kan använda informationen från TIGER-files grund som för sina olika

tillämpningar. Detta har medfört att det vuxit privata upp företag som

säljer produkter baserade på TlGER-files på marknaden.

128 Kapitel 10

Intresset för TIGER-files hålls uppe till följd av att informationen kontinuerligt uppdateras.

Sammanfattning

Det kan hävdas att två synsätt står mot varandra. Å sidan tillhör den information är insamlad med hjälp ena som skattemedel skattebetalarna och skall därför vara fritt tillgänglig. av Fritt tillgänglig utesluter då inte att kostnad för kopiering och överföring information tas ut. Detta synsätt innebär också att av informationen kommer till bred användning. Å andra sidan kan hävdas att verksamheten i större utsträckning eller i sin helhet skall finansieras dem använder insamlad av som information. En förklaring till utvecklingen i Storbritannien mot att i

ökad omfattning använda sig av självkostnadsprincipen är det

ansträngda statsfinansiella läget kräver ett ökat bidrag från som användarna de möjligheter föreligger till följd av landets samt som befolkningsmässiga storlek och ytmässiga litenhet. Vid jämförelse mellan Europa och USA med avseende på en

nyttjanderättslagstiftning och därmed sammanhängande avgiftspolicy

hävdas bl.a. den samhällsekonomiska utvecklingen gagnats mer i att USA, med generös lagstiftning och låga avgifter, än i Europa. en Omfattande transaktionskostnader kan försvåra samarbete och kostnadseffektiva lösningar. Transaktionskostnaderna avser bl.a. kost-

uppstår i samband med äganderättsfrågor, ansvarsfrågor,

nader som konkurrensfrågor.

Befintlig lagstiftning och hantering copyright m.m. är inte alltid

av anpassad till dagens situation. Den fungerar inte i rollen att stödja en utveckling. I och med tekniken

samhällsekonomiskt gynnsam den nya

ställs krav. Ett regelverk är anpassat för papperskartor kan nya som framstå kontraproduktivt vid hantering digitalt lagrad informasom av tion.

Regelverk hindrar utnyttjandet av offentligt producerad

som information leder till låg kostnadseffektivitet. Det är också i det perspektivet diskussionen upphovsrätt och nyttjanderätt skall ses. om De utgångspunkter gäller vid tillhandahållande av information som

från de federala amerikanska marginalkostnader, låga priser,

organen ingen upphovsrätt har medfört kraftigtökad användning och en vidareförädling av informationen.

A VDELNIN G C

FINANSIERING HUVUDFRÅGOR OCH

-

ANALYS

5 14-0725

Kapitel I 1 131

l l

Inledning

I avdelning A har redovisats hur de verksamheter bedrivs inom som fastighets- och landskapsinformationsområdena i dag finansieras. För vart och ett av de olika delområdena inom fastighetsområdet -

fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivnings- och fastighets-

dataverksamhet samt för landskapsinformationområdet har erfaren- heterna av de nu tillämpade principerna redovisats. Av framställningen framgår att det finns lång rad problem och

en frågeställningar som

behöver analyseras. Erfarenheterna tyder bl.a. på att det finns ett köpmotständ mot

vissa fastighetsbildningsförrättningar och det på olika kan

att sätt vara möjligt att minska kostnaderna inom förrättningsverksamheten. Härvid har i tidigare utredningar bl.a. pekats på vissa möjligheter förenkla att förfarandet eller på annat sätt rationalisera verksamheten. Det har

vidare gjorts framställningar att i vissa avseenden förändra det

om underlag som ligger till grund för taxesättningen, att ändra taxekon-

struktionen och att ändra grunden för fördelningen mellan sakägare

och samhälle. Frågan skall besluta och om vem som om taxan relationerna i bl.a. taxehänseende mellan den kommunalt och statligt

bedrivna fastighetsbilningsverksamheten har också förts på tal.

Expeditionsavgifterna vid inskrivningsmyndigheterna

har under en följd av år täckt enbart 75 de kostnader ingår i ca procent av som

underlaget för avgiftsberäkningen. Under det budgetåret sjönk

senaste

kostnadstäckningsgraden till 55 procent. Med utgångspunkt i

ca utredningsdirektivens anvisning att avgifter skall för så del svara stor

som möjligt av finansieringen utgör detta förhållande självfallet

ett problem. Den uppdragsverksamhet bedrivs vid Centralnämnden för som fastighetsdata är i huvudsak sådan den bör ankomma av art att på en

myndighet att fullgöra Lantmäteri- och inskrivningsutredningens

- se

principbetänkande SOU 1993:99. Inför översyn verksamhetens

en av

finansiering är inte avgränsningen det kostnadsunderlag ligger

av som

132 Kapitel 11

till grund för beräkning verksamhetens självkostnader given. Hur av priskänsligheten ut och hur utvecklas verksamheten i framtiden ser Inom landskapsinformationsområdet finns en rad frågeställningar att belysa. Hur användarna på de priser till vilka Lantmäteriverket ser tillhandahåller information i form av tryckta kartor eller som digitalt lagrade produkter Hur kan kostnaderna påverkas och hur stora är möjligheterna till intressentfmansiering I avdelning B har redovisats en annan bakgrund till utredningens arbete. Begrepp som infrastruktur och marginalkostnadsprissättning har diskuterats och erfarenheter från statlig verksamhet och annan internationella utblickar har redovisats. Här redovisas också önskvärdtillförlitliga och återkommande marknadsundersökningar. heten av En utredningsdirektivens utgångpunkter vad avser finansieringsav frågan är att betydande delar berörda verksamheter är inriktade på av att skapa grundläggande infrastruktur som i stor utsträckning en nyttiggörs andra delar av samhället. I denna avdelning C behandlas och analyseras huvuddelen av ovan nämnda frågor. Priskänsligheten för olika delar av verksamheten redovisas i kapitel 12. Härvid bör bl.a. nämnas den enkät som utredningen tillsänt landets länsstyrelser. Denna berör länsstyrelsernas

erfarenheter gällande prissättningsprinciper för digitalt lagrad

av information. I kapitel 13 beskrivs bl.a. olika möjligheter att minska kostnaderna inom de olika verksamhetsområdena. I kapitel 14 redovisas behovet av nedsättningar vid lantmäteriförrättningar samt de kostnadsbesparingar kan tillgodogöras det allmänna till följd av att vissa fastighetssom bildningsåtgärder kommer till stånd. De kostnadsposter bör ingå i olika underlag för avgiftssättning som diskuteras i kapitel 15. Lantmäteritaxans utformning m.m. samt m.m. frågan skall besluta taxan behandlas i kapitel 16. om vem som om Kapitel 17 innehåller en beskrivning av fastighetssystemet som en kollektiv nyttighet samt tar i övrigt upp vissa frågor som har anknytning till skatteområdet.

De utredningar tidigare företagits inom landskapsinformations-

som

området och behandlar ñnansierings- och prissättningsproblema-

som tiken sammanfattas i kapitel 18. Vidare redovisas regeringens ställningstaganden i budgetproposition I99394:100 bil. 15 samt - propositionen angående En organisation för lantmäteri- och ny

Kapitel 11 133

fastighetsdataverksamhet prop. l99394:214. m.m. I kapitlet

redovisas även exempel pá vissa samhällsekonomiska kalkyler.

Kapitel 12 l35

12 Priskänslighet

I avdelning B anges bl.a. att samhällsekonomiskt optimala priser innebär att priset bör baserat på marginalkostnaden. vara Marginalkostnaden är den kostnad uppstår vid produktion som av ytterligare en enhet av en vara eller tjänst. Problemet med

marginalkostnadsprissätt-

ning är att den medför ett finansiellt underskott för den producent som tillhandahåller nyttigheten. Om detta underskott behöver begränsas är den metod som orsakar minst välfardsförluster den s.k. Ramseyprissättningen. Den har beskrivits i avsnitt 7.2.1. För tillämpa att metoden krävs kunskap om priselasticiteten användarnas priskänslighet. Inom t.ex. teleomrâdet finns tradition utnyttjande en att genom av skattningar baserade på ekonometriska studier samhällsekonota ut miskt motiverade avgifter. Erfarenheterna, som är begränsade, visar

bl.a. att priselasticiteten på ett telefonabonnemang

är liten. Ju längre samtal desto större är elasticiteten. Priselasticiteterna på de områden denna utredning behandlar är

ofullständigt kända. Nedan redovisas diskussion priselasticiteter-

en om

nas relativa storlek vid lantmäteriförrättningar,

inskrivningsâtgärder och vid användning information fastighetsdatasystemet

av ur samt för användare av analog och digital information inom landskapsinformationsomrádet.

12. l

Förrättningsverksamhet

I publikationen Utvärdering lantmäteriets

av förrättningshandläggning

meddelande 4:70, 1994 har avdelningen för fastighetsteknik vid

Tekniska högskolan i Stockholm redovisat resultatet av en enkät-

undersökning.

Syftet med undersökningen att utvärdera de statliga var fastighetsbildningsmyndigheternas

förrättningshandläggning ur sakägarnas

perspektiv. Utvärderingen har genomförts med hjälp av en sakägarenkät. En av de centrala frågorna i enkäten

avsåg att belysa vad

136 Kapitel 12 sou 1994:90

sakägaren kostnaden för ärendet. Enkäten gick ut riksanser om till 500 privatpersoner varit sakägare i lantmäteriförtäckande som en rättning under 1993 och fakturerats Lantmäteriverket. som av Privatpersonerna har indelats i två huvudgrupper. Den ena gruppen består sakägare deltagit i fastighetsreglerings-, avstyckningsav som dvs. förrättningar enligt fastighetsbild-

och klyvningsförrättningar,

FBL. Frågor har primärt avsett förändringar i fastigningslagen, hetsindelningen. Den andra består sakägare deltagit gruppen av som i anläggnings- och ledningsförrättningar. Knappt 80 procent sakägarna avseende förättningar enligt FBL av och 65 sakägarna för förrättningar enligt anläggningsca procent av och ledningsrättslagarna att kostnaden är för hög. Påtagligt är att anser mellan sakägarens värdering det synliga resultatet och sambandet av vad sakägaren måste betala inte är starkt. Utredningen identifierar antal möjliga förklaringar. En förklaett bristande information under ärendets gång. I storleksordring kan vara ningen 20 att de inte fått tillräcklig information om procent anser fortskridande och tidsplan. Även här är sakägarna mer arbetets missnöjda med förrättningar handlagda enligt FBL. De sakägare som missnöjda med förrättningar enligt FBL uttryck för att är ger given från början. Det framgår inte undersökningen utgången var av

varför fastighetsbildningsmyndigheten inte kunde ta någon hänsyn till

sakägarnas synpunkter.

Mellan 80 och 90 förrättningarna fick tillfredsställprocent av en ande lösning. Anmärkningsvärt är att flera dem inte fick ett av som önskat utfall inte vet varför.

långa handläggningstiden uppfattas många ett problem.

Den av som storleksordningen 30 hävdar att förrättningen inte avslutades I procent utlovad tidsram. Flera sakägarna vet inte varför den utlovade inom av tidsramen inte kunde hållas. En knapp tredjedel av sakägarna anser att ärendet tagit för lång tid att genomföra. Sakägarna tenderar att se förrättningen helhet från ansökan till registrering. som en konstateras det finns påtaglig samvariation mellan I rapporten att en sakägare inte fått tillfredsställande lösning på sitt problem de som en de kostnaderna är för höga 86 procent. Å andra och som anser att sidan hela 69 procent de tillfredsställda sakägarna att anser av kostnaden är för hög.

Kapitel 12 137

Slutsatsen att det endast är missnöjda sakägare tycker som att kostnaden är för hög är alltså inte självklar. Man kan också konstatera att bemötandet sakägarna har påtaglig betydelse. av en Bilden av köpmotstånd i termer att kostnaden uppfattas - av som för hög bekräftar vad som framfördes Fastighetsbildningskost- - av nadsutredningen FBKU i betänkandet Fastighetsbildningskostnader m.m. SOU 1990:9 se avsnitt 14.1. Vidare bekräftas pá den - synen långa handläggningstiden och bristande kopplingen mellan synligt resultat och avgift. Något material om hur förändrade kostnader kan tänkas påverka sakägarna och deras benägenhet att söka förrättningar finns inte tillgängligt. Trots det är det rimligt att dra slutsatsen att för få till att stånd förrättningar i den omfattning önskvärd måste kostnadsanses bilden förändras. En liten del består i att minska sakägarnas köpmotstånd hög priskänslighet genom att göra tydligt för sakägarna vad de faktiskt betalar för. Det handlar löpande information, bra om dokumentation, begripliga fakturor m.m. Viktigast är dock att söka förenkla och effektivisera själva förrättningsförfarandet. Handläggningstiderna måste kortas. Även lantmäteritaxans konstruktion har betydelse i sammanhanget. Ett annat problem är att det ställs olika krav på förrättningarnas utformning, innehåll och redovisning och att dessa krav påverkar förrättningskostnaderna. Av de intressenter möjlighet som ges att påverka informationsinnehållet är det de med de högst ställda kraven som utgör norm. Förmodligen innebär det att privata sakägare får betala mer för förrättning än vad motsvarar deras behov. en som

Inskrivningsverksamhet

Expeditionsavgifterna inom inskrivningsväsendet uppgick budgetåret 199293 till 222 mkr. De kostnader inskrivningsväsende, fastighetsdataverksamhet samt vissa kostnader inom det statliga lantmäteriet som dessa intäkter skall täcka uppgick till 407 mkr. Bristen i systemet uppgick till 185 mkr motsvarande 45 procent kostnaderna av - se avsnitt 4.2.6. I samband med att en lagfart eller att inteckning beviljas får en

sakägaren förutom expeditionsavgift även betala stämpelskatt.

För en lagfart är stämpelskatten 1,5 procent 3 procent för juridisk

person på

egendomens värde i allmänhet köpeskillingen. Stämpelskatten - för en

138 Kapitel 12

inteckning är 2 procent inteckningsbeloppet. Under 1993 uppgick av expeditionsavgiften för lagfart till 825 kr och för en inteckning till en 375 kr. Även expeditionsavgifterna stigit utgör de försvinnom en ande del förvärvares totalkostnader i samband med ett av en fastighetsköp. Efterfrågeutvecklingen avseende tjänsterna lagfart, inteckning och gravationsbevis har till följd fastighetsmarknadens utveckling varit av negativ den senaste fyraårsperioden. Antalet köp och inskrivningsåtgärder har minskat kraftigt. Detta förhållande förklarar varför intäkterna från expeditionsavgifter minskat. Att omsättningen på fastighetsmarknaden minskat hänger samman med krisen på fastighetsmarknaden och det allmänna konjunkturläget. Sökandes priskänslighet är därmed i praktiken helt beroende av hur fastighetspriserna utvecklas. Beträffande efterfrågan på gravationsbevis avsnitt l2.3.2. m.m. se

Fastighetsdataverksamhet m.m.

I det följande redovisas dels marknadsundersökning, dels den en redovisning Centralnämnden för fastighetsdata CFD lämnade som med anledning regeringens uppdrag att belysa frågan om i första av hand driften fastighetsdatasystemet i stället för genom anslag skulle av kunna finansieras direkt avgifter vid utlämnande av information genom från systemet avsnitt 4.3.5. Vidare beskrivs i detta avsnitt - se efterfrågeutvecklingen på tjänster från fastighetsdatasystemet.

12.3.1 Marknadsundersökning

CFD lät under 1992 utföra marknadsundersökning i syfte att få del en kundernas attityder till och synpunkter på CFD:s produkter och av tjänster. Undersökningen omfattade 226 telefonintervjuer med kunder hos CFD. En av de centrala frågeställningarna rörde kundernas syn på CFD:s prissättning. På frågan hur prisvärda kunderna anser CFDzs produkter vara om

svarade 65 procent att de anser att produkterna är prisvärda. Drygt en

tiondel de tillfrågade ansåg att produkterna är mycket prisvärda. av Endast 6 procent ansåg att produkterna är mindre prisvärda. Nästan en femtedel av de tillfrågade besvarade inte frågan.

Kapitel 12 139

De erbjudna tjänsterna indelades i tre kategorier nämligen urvallbearbetningar, terminalanslutning och gravationsbevisfastighetsbevis. I det följande presenteras svaren från de två kundgrupperna urvalbearbetningar och terminalanslutning. Det bör nämnas att antalet svarande i varje grupp relativt litet. var I kundgruppen urval och bearbetningar återfinns 48 svarande. Den produktkategori som i viss mån ansågs mindre prisvärd vara var gravationsbesvisfastighetsbevis. Av de svarande ansåg 78 procent att urvalbearbetningar var mycket prisvärda respektive prisvärda.

Motsvarande andel för terminalanslutningar 74 procent respektive

var 65 procent för gravationsbevisfastighetsbevis. Bland de kunder som ansåg att produkterna mycket prisvärda var

återfanns försäkringsbolagkonsulter 77 procent och kommuner 85

procent. Andra kunder som ansåg produkterna prisvärda var bankerfinansbolag 60 procent och offentliga förvaltningar 50 procent. I kundgruppen terminalanslutningar återfanns 192 svarande. Denna kundgrupp fick bl.a. frågan hur de värderar kostnaden för informationen i relation till den tjänst de får. I storleksordningen hälften de svarande ansåg att kostnaden stod i rimlig proportion till av resultatet. En knapp fjärdedel ansåg att kostnaden låg. Drygt var en tiondel ansåg däremot att kostnaden hög. var På frågan om hur priskänslig den terminalförmedlade informationen är svarade knappt hälften att de mindre priskänsliga. En tredjedel var ansåg sig vara priskänsliga. Knappt tiondel de tillfrågade ansåg en av sig vara mycket priskänslig. I storleksordningen 50 procent de svarande mindre prisav var känsliga avseende de tre tjänstekategorierna. Som en sammanfattning undersökningen kan konstateras av att merparten av CFD:s kunder ansåg att produkternatjänsterna var prisvärda. Ungefär fjärdedel ansåg att kostnaden i relation till en tjänstens värde är låg. Ungefär hälften ansåg att kostnaden varken var hög eller låg. Köpmotståndet kan, med utgångspunkt i undersökningen, anses vara ringa. Det finns med andra ord utrymme för att i ökad omfattning

låta användarna betala kostnader för fastighetsdatasystemet. De

kundkategorier som framstår minst priskänsliga är banker och

som vissa kommuner.

140 Kapitel 12

12.3.2 Finansiering fastighetsdatasystemets drift

av

Det uppdrag rörande finansiering viss del CFD:s verksamhet av av regeringen givit CFD under 1991 redovisades i CFD:s särskilda som

rapport under 1992 daterad den 31 1992. CFD förordar härvid

mars att de dittills tillämpade finansieringsprinciperna skulle bibehållas. Motivet den osäkerhet gäller vad avser priskänsligheten hos var som fastighetsdatsystemets kunder. Ett alternativ som utretts av CFD och bl.a. innebär förändring av grunderna för beräkning av som en uppdragsverksamhetens självkostnader borde enligt CFD anstå till fastighetsdatareformen är helt genomförd. Det alternativ CFD redovisade innebar i huvudsak att som

kostnaderna för den centrala uppdateringen och registerhållningen

inom dåvarande programområde 3 19,4 mkr budgetåret 199192 - vilken verksamhet dittills i sin helhet finansierats med anslag fortsättningsvis skulle fördelas mellan uppdragsverksamhet och den offentligråttsliga delen CFD:s verksamhet. Detta föreslogs ske utifrån av uppdragsverksamhetens andel antalet externa terminaltransaktioner, av vilken uppskattades till 50 procent. CFD redovisade att uppdragsverksamhetens intäkter, som uppgick till 26,5 mkr internbudget 199192, vid en avgiftshöjning med 25 procent skulle ökade intäkter med ca 6 mkr dvs. med 22,6 procent. ge En prishöjning denna storleksordning skulle alltså medföra ett visst av efterfrågebortfall. En fråga CFD tar upp i rapporten är den minskande annan som användningen gravationsbevis. Detta hänger samman med att av användarna nöjer sig med att i allt större omfattning i stället ta ut motsvarande information via terminalanslutning till fastighetsdata-

systemet. Bortfallet av expeditionsavgifter för gravationsbevis

beräknades uppgå till 36 mkr under 1992. Detta bortfall kompenseras i viss, ytterst begränsad utsträckning, med ökade uppdragsmen

intäkter. Avgiften för ett gravationsbevis uppgick till 210 kr medan

den rörliga avgiften för motsvarande frågetransaktion var 5 kr. en CFD ansåg att det fanns skäl att sätta intäkterna av registerutdrag i direkt samband med CFD:s verksamhet bl.a. mot bakgrund av mer att kostnaderna för dessa till skillnad från pantbrev och lagfarter - nästan helt är hänförliga till driften av fastighetsdatasystemet. Gravations- och fastighetsbevis skulle enligt CFD:s förslag belastas

med kostnaden för systemutveckling inom dåvarande programområde

1, central registeruppdatering och registerhållning samt utskrift och

Kapitel 12 141

expediering av bevis och registerutdrag inom dåvarande programområde 3. Detta skulle den del inte belastar uppdragsverksamavse som heten. Den totala kostnaden för dessa verksamheter uppgick till 35 mkr. Intäkterna från expeditionsavgifterna beräknades uppgå till 35,7 mkr under budgetåret 199192. Redovisningen uppdraget har inte föranlett regeringen av att förändra finansieringen fastighetsdataverksamheten. Däremot ingår av

det i Lantmäteri- och inskrivningsutredningens direktiv pröva i

att vilken utsträckning sådan uppdragsverksamhet är baserad på som

fastighetsdatasystemet i ökad omfattning bör bidra till finansieringen

av driften av systemet. l detta sammanhang kan nämnas att avgifterna för fastighets- och gravationsbevis under budgetåret 199293 uppgick till 26 mkr och att de förväntas minska också under de kommande åren.

12.3.3 Efterfrågan på tjänster från fastighetsdatasystemet

Uttagsmängderna från fastighetsdatasystemet har ökat kraftigt. Antalet

debiterbara transaktioner har ökat under de nio åren med i senaste genomsnitt 30 procent år. Vart och åren visar antal per ett av ett större

transaktioner än tidigare år. Ökningstakten dock lägre än den

var genomsnittliga under budgetåren 199192 och 199293. Statistik från och med den l juli 1993 visar dock återingen på ökning en som uppgår till i storleksordningen 30 procent. En del av ökningen beror självfallet på antalet registrerade att fastigheter i systemet successivt ökat. Denna ökning kommer att fortsätta till och med hösten 1995 då fastigheterna i Gotlands län

överförs till fastighetsdatasystemet.

En annan orsak till ökningen är att de användarna framför stora allt banker och andra kreditinstitut anslutit sina datornät - till systemet vilket därigenom blivit tillgängligt från antal terminalarbetsett stort platser. Den ökade användningen systemet i kombination med av avgränsningen av de kostnader uppdragsverksamheten för närvaransom de är avsedda att täcka medförde CFD sänkte avgiftsuttaget att vid halvårsskiftet 1993.

142 Kapitel 12

Den framtida utvecklingen hänger samman med dels att systemet blir rikstäckande, dels information tillförs systemet, dels ock att ny användare tillkommer. nya Som exempel på information kan nämnas basregistret över ny byggnader. Den uppbyggnad pågår syftar till att registret, vad som nu småhus skall kunna användas inför 1996 års allmänna fastigavser hetstaxering. I den rapport legat till grund för uppbyggnaden som Basregister över byggnader CFD rapport 1991:1 redovisas en kalkyl användningen systemet kommer att medföra som anger att av ökade intäkter avgiften för uttag sätts till 5 kr per fråga, som, om kommer att uppgå till 13,5 mkr år vid ett fullt utbyggt system. ca per exempel återfinns i regeringens proposition Datapantbrev Ett annat prop. 199394:l97. l denna föreslås att pantbrev inte längre skall behöva utfärdas i skriftlig form. Utöver skriftliga pantbrev det slag av förekommer i dag skall det också kunna utfärdas datapantbrev. som Sådant pantbrev skall registreras i ett särskilt pantbrevsregister för vilket CFD skall Enligt regeringens mening utgör den ansvara.

verksamhet CFD härvid kommer att bedriva myndighetsutövning

som i förvaltningslagens mening. För detta talar bl.a. verksamhetens art, den rättsliga innebörden, den rättsliga betydelsen samt CFD:s monopolställning. Verksamheten kommer därför inte längre att ingå i CFD:s i uppdragsverksamhet. Pantbrevsregistret bör enligt propositionen finansieras med avgifter i samband med registrering och avregistrering. Avgifterna som tas ut föreslås bestämmas regeringen och sättas på sådan nivå att de ger av full kostnadstäckning, dvs. de skall täcka samtliga med verksamheten direkt eller indirekt förenade kostnader. För de åtgärder som CFD skall skyldig vidta bör det inte tas ut några fasta avgifter, med vara att undantag för den tekniska terminaluppkopplingen. Avgifterna bör tas när inteckning förs in, när pantbrevshavare registreras samt ut ny ny när inteckning avförs och ett skriftligt pantbrev utfärdas. Avgifterna bör enligt propositionen vidare täcka även de kostnader för driften av

systemet inte kan hänföras till särskilda registreringsåtgärder.

som Något utrymme för differentierade avgifter inom ett och samma ärendeslag bör inte finnas. Uppgifterna i pantbrevssystemet skall sekretesskyddas. Sekretessen skall inte gälla mot pantbrevshavaren själv och inte heller mot fastighetens lagfarne ägare. Tillhandahållandet blir härigenom av begränsad omfattning.

Kapitel 12 143

Enligt regeringens förslag är det rimligt att CFD får viss ersättning för att uppgifter i panträttsregistret tillhandahålls användarna med hjälp av ADB. Detta bör ske på motsvarande grunder övrig CFD som av bedriven uppdragsverksamhet, dvs. fasta anslutnings- och månadsavgifter samt s.k. transaktionsavgifter storlek beror på terminalanvars vändningens omfattning. CFD har tillsammans med Lantmäteriverket utvecklat särskild en fastighetsprisdatabas med tillhörande applikationer. Den ersätter ett befintligt system vid Lantmäteriverket. Fastighetstaxeringarna är ett stort framtida användningsområde för systemet. Diskussion pågår också att utnyttja fastighetsdatasystemet i om samband med kronofogdemyndigheternas hantering exekutiva av auktioner. Nya användare eller användare som i ökad utsträckning kommer att

utnyttja fastighetsdatasystemet är bl.a. försäkringsbolag, kommuner,

fastighetsvärderare, fastighetsförmedling, banker och kronofogde-

myndigheter. Informationen kommer också att i ökad utsträckning användas vid samhällsplanering samt i samband med olika former av GIS-tillämpningar. Med utgångspunkt i dessa förhållanden kan konstateras att verksamheten expanderat kraftigt, att den endast i begränsad omfattning varit konjunkturkänslig samt att det finns betydande potential en

för en fortsatt snabb ökning informationsanvändningen.

av

Landskapsinformationsomrâdet

12.4.l Landskapsinformation i form av tryckta kartor

Priset på en tryckt topograñsk karta är i handeln 43 kr exklusive ca moms. Hälften av priset är hänförligt till detaljistledet. Resterande del, ca 21 kr, motsvarar kostnaden för tryckning, försälj avsättningar och distribution. Kostnaden för tryckning och lagerhållning motsvarar 50 procent detta belopp. Denna schablon är ca av även tillämpbar på andra kartprodukter. Distributionskostnaden - som motsvarar kostnaden för leverans kartan till bokhandeln uppgår av -

till ca 50 öre. Resterande 10 kr utgörs bl.a. kartavgift 3,70 kr

av ca samt vissa löne- och lokalkostnader m.m.

144 Kapitel 12

Syftet med produktionen de allmänna kartorna är bl.a. att de av skall få så spridning möjligt. Detta förutsätter en viss en stor som återhållsamhet vid prissättningen. För fånga användarnas uppfattning de allmänna kartorna att om kommenteras nedan undersökning kartor som IMU-Testologen en om genomförde hösten 1993 på uppdrag Lantmäteriverket. Undersökav ningen riktade sig till allmänheten privatpersoner och var en uppföljning motsvarande undersökning genomfördes 1985. av en som Undersökningens resultat är baserat på 511 intervjuer och kan generaliseras till den befolkningen i åldrarna 16 till 74 år i vuxna Sverige. Undersökningen visar att de tillfällen då kartor inhandlas primärt bilresor och utomlands. Även besök i städer är knutet till resor nya och planering skäl. Det är här i första hand frågan av resor anges som kartmaterial än de allmänna kartorna. På frågan om vad som om annat är avgörande för valet kartor över ett område, där det finns flera av likartade kartor att tillgå, betonar användarna detaljeringsgradens betydelse. Priset är endast den tredje viktigaste parametern. På frågan användaren kommer att köpa karta under det närmaste året om en 47 procent medan nästan lika många svarar nej. svarar

För att bild användarnas priskänslighet tillfrågades

en av användarna de kunde tänka sig att köpa följande kartor till givna om

priser oavsett vilket område som visas

Gröna kartan för 50 kr Blå kartan för 60 kr Röda kartan för 80 kr

Äventyrskartan för 100 kr

Resultatet visar den största köpbenägenheten finns för den Röda att

kartan 67 procent. Den minsta finns för Äventyrskartan 51 procent.

Det är svårt att dra några långtgående slutsatser av denna undersökning. En försiktig slutsats år dock att allmänheten inte framstår speciellt priskänslig när det gäller de allmänna kartorna. som

Kapitel 12 145

12.4.2 Landskapsinformation i digitalt lagrad form

Priserna på produkter framtagna med digital teknik, GSD-baserna t.ex. är baserade på vissa användares betalningsvilja. De ligger avsevärt över marginal- eller uttagskostnaderna. Det finns vidare visst ett samband mellan produktionskostnaden och produktens pris. Kostnaderna är emellertid svåra att fastställa. Flera databaser är resultatet av stora historiska investeringar i andra produkter. Det är därför omöjligt att räkna fram självkostnaderna för databaserna. För de nya databaser som byggs är det möjligt att särredovisa de faktiska upp produktionskostnaderna. För produkt föreligger vidare samma stora kostnadsskillnader beroende på vilket geografiskt område som avses. Mängden information är styrande för produktionskostnaderna. Distributionskostnaderna är för vissa produkter och användarkategorier relativt höga. Ambitionen är att skapa situation med en förekomst standardprodukter kan antingen diskett av som tas ut

s.k. stapelvaror eller via direktuppkopplingar till databaserna.

I det följande redovisas några de synpunkter framförts och av som som kan ses som ett uttryck för vissa priskänslighet. gruppers Ytterligare beskrivning erfarenheter framkommit i av som annat sammanhang redovisas i kapitel 18.

Uppföljning av Kartpolitik 85

I samband med utarbetandet L194 gjorde Lantmäteriverket också, av i enlighet med regeringens direktiv, uppföljning Kartpolitik 85 en av - KP85. Denna har redovisats i separat Kartpolitik 85, en rapport -

Resultatanalys och samhällsekonomisk betydelse LMV-rapport

1993:8. I rapporten anges bl.a. att vissa synpunkter har lämnats till Lantmäteriverket om negativa effekter den ökade intressentfinansieav ringen och i viss mån systemet med nyttjanderätter. Det av anges härvid bl.a. att det finns risk för alltför långtgående prioritering till en förmån för kapitalstarka intressenter samtidigt samhällsnyttan som i form av information till framför allt myndigheter blir lidande. Flera intressenter har framfört ståndpunkten all grundläggande geografisk att information bör finansieras med anslag.

Nyttjanderättsavgifterna i

samband med uttag för förädling vissa produkter flera av anges av behöva ligga på sådan nivå det inte motverkar användningen en att av informationen.

146 Kapitel 12

Kontakter

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har under arbetets gång vid

olika tillfällen haft kontakter med bl.a. företrädare för statliga myndigheter och bolag såväl på central regional nivå, före- - som trädare för kommuner olika storlek, fastighetsägare och fastighetsav förvaltare, samt företrädare för konsultbranschen. De synpunkter som härvid har framförts har varit entydiga. Prisnivån är för hög. Som konsekvens den höga prisnivån väljs alternativa metoder en av för datainsamling Den digitala tekniken utvecklas inte i den takt m.m. är önskvärd, dubbelarbete utförs och baser byggs upp. Dessa som egna baser har ofta kvalitet än GSD-baserna. Det kan begränsa en annan möjligheterna för andra att använda baserna i andra sammanhang. Genom uppbyggnad baser uppkommer i regel också ett av egna dubbelarbete i samband med ajourhållningen. Syftet med uppbyggnaden allmänna databaser är bl.a. att rationalisera verksamheten inom av olika samhällssektorer. Detta syfte motverkas härför av den höga

prisnivån.

Skogsnäringen

Skogsnäringen använder i dag lägesbunden information både i form av tryckta kartor och i digitalt lagrad form. I dagsläget dominerar de tryckta kartorna utvecklingen går snabbt mot en större användmen ning digital information. Förändringen sker att bolagen i av genom digitaliserar tryckta kartor. Även ajourstor utsträckning själva hållningen görs bolagen själva. Den information som skogsbruket av

intresserad för den skogliga planeringen virkesproduktion

är mest av och naturvård finns att hämta i den ekonomiska kartan och dess

deloriginal. Det gäller vägar, vattendrag, viss höjdinformation,

skiftesgränser Den för skogsbruket intressanta informationen m.m. ligger huvudsakligen helt utanför bebyggda områden. För att få

digitalisera allmänt kartmaterial krävs nyttjanderättsavtal med

Lantmäteriverket. Vid prisjämförelse mellan den ekonomiska kartan

en i tryckt respektive i digitalt lagrad form visar det sig att den förra kostar 75 kr blad medan den har ett grundpris på 4 600 kr per senare blad. Det rör sig alltså prisrelation på 1 till 60. Till per om en grundpriset kommer årlig licensavgift motiveras av ajouren som hållningsskäl. Den tryckta kartan i bästa fall ut vart tionde år. ges

Kapitel 12 147

Detaljer som bebyggelse, vägar och kraftledningar ajourhålls dock i regel en gång per år. Skogsnäringen är stor användare landskapsinformation. På en av grund av prisnivån utnyttjar skogsbruket emellertid inte digitala ortofoton, höjddatabaser, digitala ekonomiska kartbaser eller GSDbaser i den utstäckning som skulle önskvärd. vara En önskvärd utveckling är att information typen GSD tillav handahålls samhället till ett pris leder till Ökad användning. av som Samhället bör, enligt företrädare för skogsnäringen, för även svara ajourhållningen data. Noggrannheten i materialet måste emellertid av vägas mot aktualiteten. Som ett led i att minska kostnaden och öka aktualiteten i informationen kan skogsbruket bidra till den löpande ajourhållningen att löpande införa förändringar. genom egna Som exempel på det ovan redovisade förhållandet kan nämnas att Svenska Cellulosa AB SCA själv låtit digitalisera den nödvändigaste informationen över sitt skogsinnehav i samband med projekt ett Nyindelning. Tolkningen flygbilder görs bl.a. med hjälp av av avancerade stereoinstrument. Digitalisering kartmaterial sker i av egen regi eller med anlitande av företag specialiserat sig på detta. De som objekt som registreras är bl.a. skiftesgränser, vägar, vattendrag,

kraftledningar och järnvägar. Kostnaden för denna databasuppbyggnad

med de teman som SCA behöver uppgår för bolagets innehav till ca 3 kr per hektar och för hela SCA:s skogsinnehav till 6,9 mkr. Enligt SCA skulle motsvarande information från LMV kosta företaget ca 30 mkr och dessutom ta betydligt längre tid i anpråk fram till leverans. I detta sammanhang bör också nämnas att SCA betalar 125 000 kr per år under fyra år för att digitalisera materialet nyttjanderättsavgift. Med utgångspunkt i att SCA:s skogsinnehav i stora drag motsvarar 10 procent landets skogar skulle agerande från övriga av samma

skogsbolag leda till en total kostnad 70 mkr för skogsbruket.

om ca Denna summa kan också sägas utgöra kostnaden för den dubbla

datainsamling som uppkommer som en konsekvens den nuvarande

av höga prisnivån. Kostnaden beror också på att Lantmäteriverket ännu inte byggt upp databaser för hela landet.

148 Kapitel 12

Länsstyrelsen i Jämtlands län

I skrivelse till Miljö- och naturresursdepartementet den 28 mars en 1994 påpekar länsstyrelsen i Jämtlands län att resultatet av Lantmäteriverkets projekt Forcerad databasuppbyggnad är att kartinformationen under övergångsperiod kommer att sakna väsentlig information om en detaljer i landskapet. Det gäller bl.a. mindre vattendrag, sankmarker, stigar Åkermark redovisas enligt äldre kartmaterial. Det är m.m. av dessa skäl svårt att använda databaserna i markanvändningsplaneringen och för planering för jord- och skogsbruk. Den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 och 1:20 000 omfattar ca 950 bladbaser i Jämtlands län. För länsstyrelsen innebär det en kostnad 4 mkr att införskaffa underlag för sektors- och om ca naturresursplanering i form GDS-baser. Ajourhållningskostnaden av uppgår till 800000 kr år. Länets kommuner och övriga ca per nyttjare, bl.a. skogsbruket, drabbas också av höga kostnader. Under tiden för uppbyggnaden databaserna kommer inte tryckta av kartor att produceras i den takt tidigare planerats. Detta medför som att länsstyrelsens planeringsverksamhet hämmas. De hinder mot användningen prissättningen medför leder till som att användarna söker andra metoder. En kan vara att använda mindre kartskalor vilket leder till lägre kvalitet. En annan är att scanna det nuvarande kartmaterialet. En tredje är att på annat sätt producera egna baser med den information är relevant för den egna verksom samheten. Bristerna i kartdatabaserna motverkar det kommunala och statliga miljöarbetet. läggs jord- och skogsbruket Det ansvar som nu att bevara den biologiska mångfalden kan knappast uppfyllas med kartorbaser saknar både vattendrag och våtmarker i redosom visningen. Naturresurshushållningen försvåras om kulturlandskapet

och vegetationsredovisningen är summarisk.

Enligt länsstyrelsens uppfattning skall grundläggande kartor och register betraktas infrastruktur. Det är förutsättning för en god som en utveckling att kartdatabaser finns att tillgå. Den gemensamma nationella investeringsplaneringen och naturresurshushållningen kan inte förenas på ett bra sätt inte tillgången till kompletta kartor om prioriteras. Länsstyrelsen det viktigt att främja en god och anser effektiv miljöplanering och snabb och kvalitativt bra planering med en informationsteknologi. stöd av Med utgångspunkt från det ovan anförda föreslår länsstyrelsen att

Kapitel 12 149

tillräckliga medel snarast avsätts för komplettera - att de ekonomiska kartornas innehåll, tidplan och kostnader över för undvika

- ses att att kartunderlag med

lägre teknisk kvalitet måste produceras lokalt, regionala lösningar-söks för den produktionsökning - som är nödvändig samt att ajourföringskostnaderna och betalningsperioderna för - ses över att åstadkomma rättvisare fördelning mellan glesbygdsområden en och områden med snabba och stora förändringar fastighetsstruktur av och landskapets detaljer.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

I en artikel i Naturvårdsverkets tidskrift MiljödataNytt nr april 1994 ställs frågan Säljs geografiska data till rimligt pris I artikeln behandlas vissa erfarenheter från Länsstyrelsen i Västerbottens län under

rubrikerna Kostnaderna högre än väntat, Prisutvecklingen orimlig och

Priserna bromsar GIS-utvecklingen. Länsstyrelsen har beräknat grundavgiften till Lantmäteriverket för de baser länsstyrelsen som är i direkt behov till 7,8 mkr och den årliga licensavgiften av ca till ca 1,1 mkr. För de till ytan stora länen innebär det orimliga kostnader. I artikeln anförs vidare att dagens kostnadsnivåer gör att GIS-utvecklingen i landet bromsas och bl.a. länsstyrelserna att själva digitaliserar sådan information de inte har råd köpa. som att

Enkätundersökning

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har i snabbenkät

en till landets länsstyrelser ställt frågan den bild om som redovisas i skrivelsen från Länsstyrelsen i Jämtlands län och de erfarenheter som redovisats från Västerbottens län stämmer. Vidare har frågor ställts om vilka verksamheter drabbas för hög prisnivå som av en m.m. Trots

kort svarstid har uppgifter kommit från 19 länsstyrelser inklusive

Jämtland. Nedan sammanställning dessa uppgifter. ges en av Länsstyrelsen i Stockholms län påtalar tillgång till att den ekonomiska kartan i digitalt lagrad form är nödvändig för verksamheten att

skall kunna bedrivas ändamålsenligt. Framför allt pekas på den fysiska

planeringen och hushållningen med Länsstyrelsen

naturresurser. delar uppfattningen att såväl informationsinnehållets omfattning som pris-

150 Kapitel 12

sättningen riskerar att hämma verksamheten inom flera områden. En möjlig framtida utveckling är att olika användare kostnadsskäl av börjar producera digitalt lagrade kartdata genom scanning. Möjligheten till normal uppdatering riskerar då att gå förlorad. Länsstyrelsen har också erfarenheter förvärv topografiska kartan i digitalt lagrad av av form. Den visade sig inte GIS-anpassad i den omfattning som vara förväntats. Länsstyrelsen pekar i detta sammanhang på att GISanpassning bl.a. innebär att vägar och vattendrag är nätverksbildade och restriktionsområden utgör slutna figurer och att sjöar, skogar också över bladskarvar. En GIS-anpassning är enligt länsstyrelsen nödvändig för att materialet skall kunna användas för det avsedda syftet, i första hand miljöövervakning, regionala miljöanalyser och analyser kommunala Översiktsplaner. av Länsstyrelsen i Jönköpings län redovisar att länets kommuner med stöd Kommunförbundet under våren 1992 gick samman för inköp av karta lagrad i digital form, tolkad från satellitbild och utförd i av en skala 1:50 000. Motivet att Lantmäteriverkets karta i motsvarande var skala inte tillgänglig i digitalt lagrad form samt de höga framtida var

nyttjandekostnaderna. Länsstyrelsen visst regionalt utvecklingsstöd

gav till projektet önskade Lantmäteriverkets medverkan. De övermen läggningar ägde resulterade dock inte i att för kommunerna som rum acceptabla priser kunde uppnås varför de valde den satellitbildsbaserade varianten. l övrigt framhåller länsstyrelsen att samtliga länets kommuner lägger in sina Översiktsplaner den digitalt lagrade kartan. På motsvarande sätt lägger länsstyrelsen in sina inventeringar. Erfarenheterna från länsstyrelsen Jämtlands län bekräftas. Vidare

påtalas behovet samordning bl.a. de statliga regionala myndig-

av av heternas GIS-satsningar. Länsstyrelsen i Kronobergs län att prisnivån inte ligger på en anger skälig nivåi relation till tillgång, kvalitet och användbarhet. Prisnivån verkar starkt hämmande GIS-utvecklingen. Länsstyrelsen har

tillgång till relativt omfattande material landskapsinformation i

ett av digitalt lagrad form. Således har verksamhetsspecifika baser byggts för värdefulla natur- och kulturmiljöer, riksintressen enligt upp naturresurslagen och tillstånd enligt naturvårdslagen, bebyggelse- och servicestruktur Denna information behöver dock i många fall m.m.

kompletteras med GSD-material. Länsstyrelsen har uppdragit

Lantmäteriverket och vektorisera bl.a. markanvändning och att scanna

hydrologi från den topografiska kartan. Kostnaderna för att på detta

Kapitel 12 151

sätt få tillgång till digitala baser är betydligt lägre köpa än att motsvarande, redan existerande GSD-baser. Länsstyrelsens kostnad begränsade sig till tredjedel priset på GSD-basen. GIS-tekniken en av används inom länsstyrelsen bl.a. i samband med olika typer av miljöanalyser. Flera exempel finns på tekniken leder till att stora

kostnadsbesparingar. Länsstyrelsen vidare att verksamheten

anger ställer högre krav på GSD-materialets innehåll och kvalitet än vad som för närvarande föreligger. Länsstyrelsen i Kalmar län med stort bekymmer på kostnaderna ser för och tillgängligheten till erforderliga kartdatabaser. Länsstyrelsen ansluter sig till de synpunkter framförts Länsstyrelsen i som av Jämtlands län. Länsstyrelsen i Gotlands län att erfarenheterna vad anger avser kostnaderna för digitalt lagrad kartinformation överensstämmer med de som framförts Länsstyrelsen i Jämtlands län. Verksamheter av som blir lidande är sådana direkt berör mark- och vattenanvändning som

på såväl övergripande detaljnivå. Det gäller bl.a.registrering och

som lagring av kunskapsmaterial för natur- och kulturminnesvård, hantering, prövning och överblick över tillståndsärenden, detaljplane-

ringsfrâgor, miljöövervakning som rör vattendrag, våtmarker,

avrinningsområden m.m. Länsstyrelsen i Blekinge län instämmer i allt väsentligt i vad

länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län har framfört.

De som drabbas av den höga kostnadsnivån är främst planeringsarbeten inom såväl kommuner statliga regionala och det såväl som organ avser effektivitet som kvalitet. Länsstyrelsen i Kristianstads län instämmer i vad Länsstyrelsen i Jämtland anför kostnadsnivån. GIS-tekniken möjlighet om ger att hantera frågor är knutna till mark- och vattenanvändningen som på ett effektivt sätt. Om inte underlagsmaterial blir tillgängligt till rimlig en kostnad kommer hanteringen frågor har anknytning till den av som fysiska miljön och naturresursfrågor bli lidande. att Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det finns mycket ett stort problem när det gäller gitaliserat kartmaterial. Lantmäteriverket har offererat länsstyrelsen länets 250 ekonomiska kartblad i digital lagrad form för 1,0 mkr. Priset är emellertid alltför högt och läns-

styrelsen måste därför avstå från dem. l stället gör länsstyrelsen försök

att låta Lantmäteriverket scanna länets 1:20 OOO-blad för att på detta sätt få en i digital form lagrad karta arbeta med. Denna karta att

152 Kapitel 12

kommer inte ha någon högre kvalitet. Kostnaden bedöms uppgå till att drygt 100 000 kr. Länsstyrelsen i Hallands län att prisnivån för GSD inte är anger rimlig varken för länsmyndigheter eller för kommunerna. Det kommer uppstå problem i framtiden till följd att kommuner och länsatt av styrelser i olika delar landet kommer att arbeta med olika kartav underlag. Satellitbildsbaserade kartor kan uppdateras ständigt och som till förhållandevis låg kostnad som ett alternativ till dagens en anges teknik. Tillsammans med Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har länsstyrelsen köpt den digitala versionen den Röda och den Blå av kartan. Länsstyrelsen har upptäckt felaktigheter sjöar och åar som inte är sammanhängande och endast delvis är införda, tätortsnamn som saknar ä och Länsstyrelsen är inte heller nöjd med som ö m.m. uppdateringen. De verksamheter blir lidande är t.ex. miljövården som med avseende på emissioner, utsläpp, försurning, inventeringar av hotade arter, tillsynen och uppföljningen av naturresurslagen, riksintressena inom natur- och kultursektorerna m.m.

Länsstyrelsen l Älvsborgs län delar helt de synpunkter och

erfarenheter framförts länsstyrelserna i Jämtland och Västersom av botten. Införande och användning teknik försenas. Vidare anges av ny risken för felaktiga ställningstaganden till följd bristfälligt underlag. av Länsstyrelsen i Skaraborgs län att prisnivån är orimlig och anger påtalar arbetet mot de övergripande miljömålen att bevara den att biologiska mångfalden, att hushålla med naturresurserna och att skydda och kulturlandskapet, avsevärt försvåras. Uppbyggnaden av naturgeografiska informationssystem berör den regionala miljöövervaksom

ningen, inventeringar, arbetet med hotade arter, samhällsplanering och

utveckling bromsas Även för planering för regional upp. system en rationell ärendekontroll motverkas. Ekonomiska hinder kan leda till att enklare och billigare alternativ produceras vilket kan leda till ojämn kvalitet på data. l övrigt delas de uppfattningar som framförts av länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Värmlands län instämmer med vad som anförts om prisnivån. Tillgången till data bedöms väsentlig för länsstyrelsens som roll samordnare i länet och regional kunskapsbank. Framför som som all påtalas möjligheterna att effektivisera verksamheterna inom fysisk planering och miljöövervakning. Länsstyrelsen i Örebro län att den beskrivna bilden av anger prisnivån stämmer. Länsstyrelsens faktiska möjlighet att köpa relevant

Kapitel 12 153

och bra kartmaterial saknas med nuvarande prisnivå. Länsstyrelsen påtalar även att hittills erhållna produkter från Lantmäteriverket i vissa delar varit bristfälliga och att det för framtiden krävs fortlöpande anser samråd mellan producenter och användare geografiska data. av Länsstyrelsen i Västmanlands län har ännu inte någon helhetsbild över behovet landskapsinformation i digitalt lagrad form. Intresset av är dock stort både inom länsstyrelsen och bland länets kommuner. Priset är en stötesten både när det gäller inköp och ajourhållningen av databaserna. Intresset för den ekonomiska kartan från bl.a. är stort

kulturmiljövården, naturvärden och lantbruket. Länet har i stor

omfattning digitalt lagrade baser avseende den ekonomiska kartans information men kvaliteten är ojämn. De är enbart delvis GISanpassade. Prisnivån medför att GIS-utvecklingen går långsammare än nödvändigt. Länsstyrelsen redovisar också svårigheter med få den att

ekonomiska kartans fastighetsredovisning konverterad till Maplnfo-

format är den länsstyrelsen har. Maplnfo som programvara som är vidare en programvara Lantmäteriverket säljer. som Länsstyrelsen i Kopparbergs län har erfarenheter samma som Länsstyrelsen i Jämtlands län. Den forcerade databasuppbyggnaden sänker kartstandarden så att användbarheten blir lägre. Stora delar av länet drabbas av detta. De höga kostnaderna medför att länsstyrelsen kommer att arbeta med undermåligt kartmaterial. På sikt kommer detta i sin tur att medföra stora kostnader när materialet skall rektifieras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län att kostnaden för ekonomiska

anger kartan i digitalt lagrad form är mycket hög och alternativ till att Lantmäteriverkets kartor bör sökas. Länsstyrelsen har också kritiska synpunkter på att T5-revideringen och revideringen ekonomiska av kartan förskjutits i tiden på grund beaktandet vissa speciella av av intressenters önskemål. Länsstyrelsen i Västernorrlands län instämmer i de slutsatser som Länsstyrelsen i Jämtland dragit. Kostnadsnivån medför länsstyrelatt

serna inte kan utnyttja tekniken fullt ut eller inte alls. Tekniken

behövs för att rationalisera arbetet och höja kvaliteten i arbetet

ärendehandläggning, redovisningar, utredningar, samhällsplanering

m.m.. Länsstyrelsen förordar enkla, klara lösningar gör som kartdatabaserna attraktiva och prisvärda. Länsstyrelsen i Västerbottens län instämmer i de problem som Länsstyrelsen i Jämtlands län för fram. Lantmäteriverkets GSDmaterial bör gratis för statliga myndigheter. Det främst vara är

154 Kapitel 12

verksamheter inom miljöövervakning, naturvård och planenhetens område blir lidande. En del arbeten görs i stället manuellt och en som del analyser finns det beroende på kostnadsnivån inte möjligheter att göra. Länsstyrelsen visar vidare ett kostnadsjämförande exempel på tillämpning GIS-teknik och traditionell ärendehandläggning. av Exemplet statistik över markanvändningen och kartframställning avser för 400 avrinningsområden. Med traditionell teknik uppgår kostnaden till 140 000 kr medan kostnaden vid GIS-användning enbart uppgår till 30 000 kr. Förutom lägre kostnader erhålles också en avsevärt högre kvalitet med det digitala arbetssättet. Vad avser kvaliteten på digitalt lagrade data Lantmäteriverket tillhandahåller anger länsstyrelsen som att denna inte alltid är den bästa. Exempelvis redovisas ytor som är mindre än ett hektar. Detta minskar materialets användbarhet.

Exempel på fördelningsgrund

I avsnitt 5.7 har redovisats att Lantmäteriverket gjort en bedömning att det i glesbygdsområden finns fyra till fem tänkta användare, nämligen kommuner, Skogsvårdsstyrelse, Telia AB, kraftföretag och Vägverk. Där vidare att dessa tillsammans skulle kunna betala cirka en angavs femtedel kostnaden för uppbyggnad en databas. av av Ett intressant exempel på hur kostnaderna kan fördelas mellan de stora producenterna och användarna kan hämtas från Norge. Där har överenskommelse träffats på central nivå mellan Statens Kartverk en

i huvudsak motsvarande landskapsinformationsdelen av det svenska

Lantmäteriverket, Kommunenes Sentralforbund, Norges Energiverksforbund, Teledirektoratet och Vegdirektoratet. Sedermera har också Landbruksdepartementet anslutit sig till avtalet. Överenskommelsen är ett ramavtal reglerar frågor uppbyggnad, ajourhållning, som om tillhandahållande och kostnadsfördelning Det ligger till grund för m.m. träffande avtal mellan organisationernas företrädare fylkesnivå av län. Det finns tre standardnivåer på de baser som byggs upp och dessa standarder kan grovt sett representeras av urbaniseringsgraden. anses

Utgångspunkten har alltså varit att det föreligger olika förhållanden

och olika behov i skilda delar landet. Kostnadsfördelningen mellan av

organisationerna så den uttrycks i det centrala avtalet framgår av

som tabell 13.

Tabell 13. Kostnadsfördelning mellan olika verksamheter inom det norska GEOVEKST-samarbetet. Standardnivån är beroende av bl.a. urbaniseringsgraden.

Fördelningen kan ett exempel på hur kostnaderna för olika ses som databaser kan fördelas mellan olika producenter med utgångspunkt i den nytta respektive part har baserna. Kartverket får i detta av sammanhang anses motsvara de samhällssektorer i övrigt inte som finns representerade i samarbetet. Beträffande geodatasamarbetet i Norge även avsnitt 22.l.3. se

Sammanfattning

För vissa lantmäteriförrättningar framstår fortfarande köpmotståndet

som påtagligt. Några centrala förklaringar förutom kostnadsnivån är

den långa handläggningstiden och svårigheten att synliggöra kopp-

lingen mellan nedlagt arbete och kostnaden. Priskänsligheten framstår

för vissa typer fastighetsbildningar påtaglig, vilket medför

av som att

även små avgiftsökningar kommer att leda till färre ansökningar.

Expeditionsavgifternas storlek i sig framstår inte eftersom en frågehämmande faktor. En ökning expeditionsavgifterna får härför av inte någon påverkan på efterfrågan. Dessa förhållanden gäller lagfarts-

och inskrivningsåtgärder. Vad beträffar fastighets- och gravationsbevis

är priskänsligheten större. Detta beror på att motsvarande informationsinnehåll kan erhållas till lägre kostnad utskrift en genom av en s.k. VISA-bild.

156 Kapitel 12

Användarna information fastighetsdatasystemet är relativt av ur prisokänsliga. Ökade avgifter kan bedömas påverka efterfrågan i liten omfattning. Från den utgångspunkten finns det en påtaglig potential till att öka avgiftsfinansieringen. Det bör vidare ske en förändring av kostnadsrelationen mellan utfärdade bevis och terminalutskrifter. Användarna de allmänna kartorna förefaller, med de prisnivåer av för närvarande tillämpas, relativt prisokänsliga. Priserna på som vara digitalt lagrad information upplevs däremot som höga. Priskänsligheten bland användarna uppvisar stor variation. Den kundkategori som uppvisar störst köpmotstánd och inte köper information i den - som omfattning de egentligen skulle vilja är offentliga institutioner. Också inom den privata sektorn föreligger köpmotstánd beroende på prisnivån. En central fråga för köpmotståndet är vidare att kvalitetskraven preciseras och uppfylls.

Om ett förändrat prissättningsförfarande aktualiseras t.ex. en

övergång till priser baserade på marginalkostnader kan det uppstå vissa övergångsproblem. Ingångna avtal innebär att vissa användare har bidragit, och fortlöpande kommer att bidra, till finansieringen av databasuppbyggnaden. Det kan indirekt komma att medföra att olika användare betalar olika priser för samma tjänst.

Kapitel 13 157

13 Hur

minska kostnaderna

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen

redovisade i sitt princip-

betänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag

SOU 1993:99 de konsekvenser som ett genomförande utredav

ningens organisationsförslag skulle

föra med sig kapitel 13. Härvid redovisades under rubriken Ekonomiska konsekvenser följade uppgifter, här återgivna i sammandrag.

a Central nivå 10 mkr per är avseende administrativ rationalise-

ringseffekt på anslagssidan.

b Central nivå 10 mkr år avseende underlättat

- per utvecklingsarbete, besparingar i teknisk utrustning samt samordningsfördelar

till följd att fastighetsfrägorna förs

av närmare varandra. Syner-

gierna bedömdes växa ytterligare sedan en ny för de nuvarande

myndigheterna ADB-strategi utarbetats.

gemensam

c Regional nivå 50 mkr per år huvuddelen

- varav avser integrering

av fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheternas

verk-

samhet. Avser rationaliseringseffekt till följd

av att organisa-

tionsförslaget genomförs och därigenom att förutsättningar skapas

för fullt ut utnyttja ett komplett

handläggningssystem i förrättnings-

verksamheten.

d Ökad samordning inom landskapsinformationsområdet medför

en merkostnad uppgående till 15 mkr per år. Kostnaden skall fördelas

centralt och regionalt.

Upphandling av statsuppdraget och vissa förrättningsförberedelser bedömdes total rationaliseringseffekt

ge en om 5-10 mkr år. per Effekten skall fördelas centralt och lokalt.

158 Kapitel 13

administrativa förfarandet bedömdes positiv konkur-

e Det ge en

renseffekt, kortare handläggningstid och ett minskat dubbel-

en samordningen med plan- och byggprocessen. Något arbete genom för de ekonomiska konsekvenserna ej. belopp angavs

övrigt organisationsförslaget medföra effekter långsiktig f l angavs av integreringen myndigheter. Här avsågs iansprák-

karaktär genom av teknik, tillhandahållande information, utveckling tagande av ny av Någon bedömning besparingar-

inom lagstiftningsområdet m.m. av

storlek gjordes inte. nas

genomförandet organisationsförslaget skulle

I övrigt angavs att av vissa kostnader engångskaraktär bl.a. utbildning, medföra av -

ombyggnader, flyttningskostnader Dessa kostnader behandlas

m.m. inte vidare i detta sammanhang. regeringens proposition En organisation för lantmäteri- Genom ny

fastighetsdataverksamhet 1993942214 har förutsättningarna för

och

ekonomiska kalkyleringen förändrats. I propositionen redovisas de

den ekonomiska effekterna regeringens förslag på följande sätt. av

översiktlig beräkning de ekonomiska effekterna av rege- En av ringens förslag visar de långsiktiga besparingarna som följd av att och därmed sammanhängande teknik-

organisationsförändringar

utveckling totalt uppgår till omkring 50 miljoner kronor per år. De besparingarna ligger inom samordningen på fastighetsstörsta området. Även de administrativa rationaliseringarna och samordningsvinsterna med avseende på utrustning och ADB-teknik bedöms

uppgå till betydande belopp. de berörda tekniska utvecklingsinsatserna ännu pågår Eftersom

omsättningen därav i den praktiska verksamheten inte påbörjats

och avseenden får besparingarna inte omedelbar effekt. Denna i alla fem år. Ökad ambitionsnivå i vissa torde uppnås inom fyra -

omställnings- och utvecklingskostnader i samband

avseenden samt

med organisationsförändringen medverkar också till att en positiv

nettoeffekt uppstår först några år. En stor del besparingarna om av

kommer fastighetsbildning inklusive fastighetsregistrering

att avse dvs. till största delen intäktsfinansierad verksamhet. -

punkter redovisades i Lantmäteri- och inskrivnings- Av de som

utredningens principbetänkande är, med de förutsättningar som nu

gäller, enbart punkterna och d aktuella. Dessa punkter a, c,

medförde total rationaliseringseffekt motsvarande 70 mkr per år

en ca

sou 1994:90 Kapitel 13 159

och en ökad kostnad uppgående till 15 mkr dvs. per år, en total

kostnadsbesparing uppgående till 55 mkr år. Beträffande kost-

per nadsökningen avseende den förstärkta rollen som samordnare inom

landskapsinformationsområdet i propositionen för

anges att utrymme

förstärkningen bör kunna skapas bl.a. utnyttjande effektivi-

genom av

seringsvinster organisationsförändringen möjliggör.

som Med utgångspunkt i regeringens bedömning besparing 50 mkr - om per år och med en fördelning på regional och central nivå med samt

vissa antaganden i övrigt kan rationaliseringseffekterna till

- m.m. följd den organisationen för lantmäteriav nya och fastighetsdataverksamhet redovisas på nedanstående sätt tabell 14. - se

Centralt Regionalt

Fastighet Fastighet Landskap Fastighet Landskap

10 mkr -

Tabell 14. Bedömda rationalieringseffekter m.m. till följd den organisaav nya tionen for lantmäteri och fastighetsdataverksamhet -

Den totala effekten antas slå igenom helt ut först efter år fem. Effekterna fördelade på åren fram till och med år fem redovisas i tabell 15.

I Lantmäteriverkets yttrande över principbetänkandet SOU 1993:99 redovisade verket härutöver

en långsiktig rationaliserings-

effekt till följd teknisk samordning och av gemensamma ADB-system

m.m. Kostnadsbesparingen beräknades till 15 mkr år. Denna effekt

per kan tas ut först på sikt och redovisas inte i sammanställningen i tabell 15.

Kapitel 13 160

År År 3 År 4 År 5 År l 2

60 Minskade 50 kostnader mkr 40

30 ° 20 b 10 a

Ökade d 10 kostnader mkr -20 mkr -30 mkr -40 mkr -50 mkr Summa -10 mkr -15

Kostnadsbesparingar i mkr till följd organisationsförändringen for Tabell 15. av till och med år fem efter den organisationens ikraftvart och ett av åren nya trädande.

redovisas i övrigt de förutsättningar föreligger att I det följande som

minska kostnaderna inom fastighets- och landskapsinformationsom-

rädena.

13.1 Fastighetsomrâdet

13. l Förrättningsverksamhet

fastighetsbildning och fastighetsregistrering medför

Integreringen av verksamheten kan bedrivas kundvänligt och effektivt. För att att mera rationaliseringseffekterna skall kunna tas ut krävs utveckling den fulla för handläggning kan direktuppdatera fastigså att ADB-systemet utvecklingsarbete behöver prioriteras för att de hetsdatasystemet. Detta påtagliga rationaliseringseffekterna skall kunna realiseras. Det mycket utvecklingsarbetet, behöver bedrivas i är därför angeläget att som mellan nuvarande Lantmäteriverket och Centralnämnden för samarbete slutföras konstruktivt och snarast möjligt. Effekten fastighetsdata, kan

modernt handläggningsstöd HLS förutsätts ligga

införande av ett av i punkten i inledningen till detta kapitel.

c

Kapitel 13 161

GPS-tekniken kommer att slå igenom även vid mätningar i

fastighetsbildningssammanhang. Det gäller vid stomnätsmätning,

inmätning detaljer och vid utsättning. GPS-tekniken möjliggör av inmätning i rikets nät utan direkt anslutning till i terrängen uppbyggda geodetiska nåt. Det ökad flexibilitet och lägre kostnader i ger en

samband med fastighetsbildning. Det gäller bl.a. när mätningarna

måste anslutas till geodetiska stomnät där dessa på grund olika men av förhållanden är svåra att åstadkomma med hjälp traditionella optiska av mätinstrument. GPS-tekniken kommer vidare medföra andelen att att enmansmätningar blir större. GFI-konceptet och de rationaliseringseffekter m.m. som ett genomförande medför beskrivs i avsnitt 15 .2.l. De nya möjligheter som tekniken skapar måste emellertid kompletteras med andra insatser i syfte att nedbringa kostnaderna. I propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. 199394:214 bl.a. att alla möjligheter till rationaliseanges ringar och förenklingar skall tas tillvara.

Förenklingar i förrättningyförfarandet

m.m.

Förrättningsprocessen i sig bör över i syfte att förenklas och ses därmed förbilligas. Nedan redovisas några förslag i denna riktning.

I fastighetsbildningskostnadsutredningens FBKU betänkande

Fastighetsbildningskostnader SOU 1990:9 redovisas följande m.m. förslag till förenklingar:

a Reglerna för delgivning bör ändras så att kallelse och underrättelse

i normalfallen kan ske med vanliga brevförsändelser.

Remissinstansernas splittrad bild. Några tillstyrker medan svar ger en andra är negativa. Somliga påtalar att delgivningsförfarandet är tidskrävande medan andra att förslaget torde ha mycket liten anger en rationaliserande effekt. Några pekar på rättssäkerhetsaspekter.

b Lantmäteriverket bör ges i uppdrag att utreda det inte i enkla

om

fall skulle möjligt att till stånd fastighetsbildning

vara en på

annat sätt än för närvarande, t.ex. utan formell förrättning.

Flera instanser att det är svårt att förenkla ytterligare. anser systemet Rättssäkerhetsskäl kan tala emot jämför forna dagars avsöndringar -

6 I4-0725

162 Kapitel 13

och ägostyckningar. Ett förenklat förfarande bör inte avse förrättningar har expropriativa inslag, inte röra större värden och inte heller som används vid komplicerade fall.

Förenklingar kan sannolikt uppkomma i ökad omfattning

c om man

låter standarden vid förrättningar variera efter användarnas behov.

De flesta är positiva. Rättssäkerheten får inte äventyras. Användarnas krav får inte vara ensamt styrande.

Lantmäteriverket bör fullfölja tidigare utredning koordinat-

d en om

uppgifters bevisvärde vid bestämmande av gräns.

Flera instanser att detta är viktigt och att koordinatuppgifterna anser bör få ökat bevisvärde.

e Nuvarande praxis när det gäller utmärkande av gränspunkt bör ses

över.

De tre instanser uttalat sig i denna fråga är negativa. som

Beträffande denna punkt kan nämnas att Lantmäteriverkets anvisningar har ändrats. Detta har ökat möjligheterna att tillgodose den numera förenkling förslaget innebar.

Överlantmätarmyndigheten i Stockholms län angav i sitt remissvar

bl.a. möjligheterna att införa tillståndsbeslut vid anläggningsföratt

rättningar motsvarande sätt vid fastighetsbildning borde

som övervägas. På det sättet skulle del tidsödande utredningsarbeten en

kunna undvaras i inledningsskedet av anläggningsförrättningar där

utgången är oviss. Även förenklade former för anläggningsförrättningar avseende vägar skulle kunna utarbetas. Lantmäteriverket i sitt remissyttrande över FBKU:s förslag angav verket är berett utreda de möjligheter till förenklingar i att att förrättningsförfarandet utredningen föreslagit. Utredningsarbetet som

skulle självklart bedrivas så att kommunala fastighetsbildningsmyndig-

heter m.fl. intressenter får tillfälle att delta. antal remissinstanser påtalade behovet förenklingar och Ett stort av såg positivt på FBKU:s förslag. Flera ifrågasatte om det var Lantmäteriverket skulle utreda det borde ske av en partssammansatt som -

Kapitel 13 163

grupp eller utföras inom departementet med biträde med av personer sakkunskap från såväl förrättningssidan från användarsidan. Några som instanser uttrycker farhågor om att förenklingarna kan leda till lägre en kvalitet i förråttningarana.

Någon fortsatt utredning dessa förenklingsförslag har inte

av

kommit till stånd. Beträffande punkten d förefaller behovet

vara tillgodosett redan i gällande lagstiftning. Förändringar i Lantmäteriverkets anvisningar har företagits berör punkten

som e ovan. Vad

beträffar de övriga punkterna är det framför allt b och

c som berör

den egentliga förrättningshandläggningen och bör beredas vidare.

som FBKU angav i denna del bl.a. att förrättningsformen används för

all fastighetsbildning. Redovisningssystemet är också i princip

detsamma oavsett det är fråga enkel eller komplicerad om om en förrättning. Beslut meddelastex. alltid fördelning om av förrättningskostnaderna även det bara finns sakägare. Ett alternativ till om en

förrättningsformen kan att fastighetsbildningsmyndigheten be-

vara

slutar om fastighetsbildningen utan förrättning. Det kan också i vissa

fall, bl.a där mätning inte är behövlig, finnas fördelar med ett förfarande där det material sakägarna in efter kontroll som ger av

fastighetsbildningsmyndigheten läggs till grund för registrering. Ett sätt

att förenkla vore att låta avtal direkt ligga till grund för registrering. I detta sammanhang kan det vara av intresse att jämföra med den möjlighet som finns enligt 43 § anläggningslagen. Här anges att Överenskommelse fastighet att skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller att fastighets andelstal skall ändras har samma verkan som beslut vid förrättning, den godkänns fastighetsny om av bildningsmyndigheten. Sådant godkännande får lämnas endast det om är uppenbart att överenskommelsen strider mot denna lag.

Motsvarande tillämpning skulle vid fastighetsreglering innebära

en

att fastighetsbildningsmyndigheten i samband med t.ex. servitutsupp-

låtelse eller överföring ett område från fastighet till av en en annan endast godkänner överenskommelsen denna inte strider om mot lämplighetskrav och andra bestämmelser och åtgärden därefter att registreras. En sådan hantering skulle dessutom medföra likartad en enkel hantering för såväl förrättnings- avtalsservitut. som Enligt FBKU skulle förenklingar sannolikt också uppkomma om användarnas krav i ökad omfattning tilläts påverka förrättningens standard. Det kan mycket väl så att dagens förrättningar i alltför vara

hög grad handläggs och redovisas efter viss tradition och gamla

164 Kapitel 13

metoder. Å andra sidan kan standarden behöva höjas i vissa avseenden. För närvarande saknas lämpliga metoder för att söka sig fram till optimal standard. FBKU ansåg det angeläget att Lantmäterien verket utreder denna fråga. I riktlinjerna för FBKUzs arbete nämns att bestämmelserna i planoch bygglagen, PBL, l987:10 kan ha givit förutsättningar för förenklingar i förrättningsförfarandet. Allmänintressen kommer att redovisas och bedömas i kommunernas översiktliga planering. Vidare har genomförandefrågorna fått framträdande plats. Det bör en mera medföra att fastighetsbildningen inom detaljplan blir lättare att genomföra. PBL också möjligheter till samordning av den ger en formella hanteringen planärendet och fastighetsbildningsärendet. av Detta borde kunna medföra lägre totala kostnader. I vissa fall skulle sådan samordning exempelvis kunna ske inom ramen för fastighetsen bildningsförråttningen. De förändringar föreslås Plan- och byggutredningen i som nu av betänkandet Miljö och fysisk planering SOU 1994:36 kan vidare skapa möjligheter att förenkla förrättningsförfarandet, särskilt när nya det gäller samrådet och samordnad hantering. en En synpunkt i fråga standarden vid förrättningar är att vid om fältarbete mäts detaljer för att möjliggöra ajourhållning av allmänt kartmaterial. Det kan detaljer i kommunens primärkarta eller avse avse uppgifter i ekonomiska kartan. lnmätningen sker alltså inte primärt för att det behövs ett bedömningsunderlag i själva förrättningen. som Självfallet är det rationellt och kostnadsbesparande att utföra mätningsarbetena samordnat, den insats det här är frågan om skall men som inte finansieras förrättningsavgifter, utan måste finansieras på genom annat sätt. Själva dokumentationsarbetet, främst gränsutstakning med markering, inmätning och kartframställning, kräver normalt stora resursinsatser i förrättning fältarbetet ca 20 procent och den totala MBKen insatsen 40 procent vid enkel förrättning. Det kan ifrågasättas om ca inte fördelarna med ett offentligrättsligt fastighetssystem skulle kunna uppnås även med ett viss eftergivande av kraven på noggrann nymätning och gränsmarkering. Härvid kan jämförelser göras med det engelska systemet. Stora kostnadsbesparingar har gjorts genom tillämpning principen general boundaries som innebär att av om någon exakt bestämning och markering inte behöver ske av gräns som i huvudsak följer naturlig skiljelinje som en häck, en mur, ett staket en

Kapitel 13 165

m.m. Besparingar har också gjorts att i större utsträckning genom utnyttja befintligt kartmaterial vilket innebär nymätning att endast sker vid nybildning av ägolott om gränsen inte nöjaktigt kan identifieras på befintligt kartmaterial.

Ett alternativ till att upprätta förrättningskarta i varje

enskild

förrättning kan således att i fastighetsbildningsbeslutet hänvisa till

vara annan officiell karta, t.ex. fastighetsplan eller nybyggnadskarta. Detta kan ske även i en situation när digital teknik inte finns tillgänglig. Dessa kartor måste då innehålla nödvändiga uppgifter för även

fastighetsbildningen, t.ex. arealuppgifter.

Normalt sker gränsmarkering och inmätning numera utan större medverkan av sakägarna vilket medför arbetet måste utföras att av mätlag på mer än I många situationer detta en person. är också

kostnadseffektivt. Tidigare emellertid sakägarhantlangning

var vanlig vilket möjliggjorde att fältarbetet kunde utföras av en ensam förrättningslantmätare eller ingenjör. En viss återgång till en sådan uppläggning skulle i vissa situationer kunna rationell vara och ge

markägaren en möjlighet att sänka förrättningskostnaderna förutsatt

att taxan i ökad omfattning därefter. Generellt gäller anpassas att

tillämpning av en enhetstaxa minskar möjligheterna att låta sakägarens

medverkan och förenklingen i förrättningsförfarandet slå igenom

i sakägarens kostnader i det speciella fallet.

Det finns möjligheter att öka sakägarens medverkan vid för-

rättningarna. Sakägare kan själv utföra eller låta utföra delar av

förrättningsförberedelserna t.ex. att inhämta eventuella myndig-

som heters medgivanden Dessa möjligheter bör till m.m. tas vara. I detta sammanhang bör också nämnas det av Lantmäteri- och

inskrivningsutredningen redovisade förslaget till förenkling

av

fastighetsbildningen inom detaljplanelagt område

genom ett s.k. administrativt förfarande. Varken detta förslag eller förslaget att genom upphandling vissa förrättningsförberedelser av i syfte att minska kostnaderna för verksamheten har emellertid vunnit statsmakternas gillande. För tätorternas vidkommande kan nymätningsbehovet vid en

fastighetsbildningsförrättning kunna minska i och med att storskaliga

digitala informationssystem blir tillgängliga. Ett sådant

system utgör ADB-stöd för baskarta, detaljplaner,

projektering, nybyggnadskarta,

fastighetsbildning och registerkarta Nya eller förändrade

m.m. gränser torde härvid kunna konstrueras och koordinatsättas utan nymätning.

166 Kapitel 13

Dock kan i vissa fall, sakägare så önskar, utmärkning behöva om en ske på marken. Det är viktigt ställtiderna minskas och handläggningen konatt tidsmässigt. Ett sätt skulle kunna att medge möjlighet centreras vara till beslut inte samrådsyttrande kommit in vid viss tidpunkt. om Påtagliga ställtider uppkommer dels i samband med samråd, dels vid cirkulation överenskommelser. När det gäller samråd kan nya av former utvecklas. Otympligheter vid samrådet är till stor del beroende

oklara gränsdragningar mellan fastighetsbildning och övrig mark-

av och planlagstiftning. Det kan finnas anledning att i särskild ordning se över denna gränsdragning. När det gäller överenskommelser kan ställtiderna i vissa fall sänkas markant genom att tillämpa sammanträdesformen. Ett sätt minska kostnaderna kan t.ex. vara att teckna annat att beslut i ärenden direkt på karta eller beskrivning som hör till för-

rättningen. Förenkling kan naturligtvis åstadkommas att ambitionsnivån genom sänks på olika områden. Det gäller härvid bl.a. att ta ställning till vilka positiva effekter uppnås och väga dessa mot eventuella som förlustrisker. Med beaktande kostnadsnivån och vad som anförts av köpmotstånd är det möjligt att ambitionsnivån i dag är för om m.m.

hög. I och de uppgifter som faller på fastighetsbildnings-

var en av

myndigheter avgränsning och utredning, tillåtlighetsprövning,

utforming, rådgivning, dokumentation samt beslutsfattande kan det det aktuellt diskutera vilken ambitions- och standardnivå som är vara att den lämpliga studera möjligheterna att delegera uppgifter inom samt att förrättningsorganisationen. I detta sammanhang bör uppmärksamhet fästas på de möjligheter redan i dag föreligger att inom för gällande lagstiftning som ramen

vidta åtgärder medför en rationellare fastighetsindelning eller som

som medverkar till att sänka kostnaderna för fastighetsbildningen. Således bedrivs bl.a. inom det statliga lantmäteriet i Kronobergs län projekt på ett aktivt sätt syftar till avveckling av sådana samfälligsom inte längre utnyttjas för sitt ursprungliga samfällda ändamål. heter som Samfälligheterna hindrar ett rationellt brukande marken. Samfälligav hetemas läge på marken är ofta oklara. Framtida lantmäteriförrättningar kommer att gå snabbare och bli billigare om samfälligheterna överförs till angränsande fastigheter. Avvecklingen sker med stöd av

Kapitel 13 167

nedsättningsmedel. Hittills har denna systemetiska genomgång företagits i fjärdedel Kronobergs län. en av Ett annat exempel kan hämtas verksamhetsplanen för Lantur mäteriverkets östra division. Av denna framgår

att fastighetsbildnings-

verksamheten under lång tid bedrivits i huvudsak likartat sätt.

Visserligen har teknik tillförts rationaliseringspotentialen

ny men har inte utnyttjats fullt ut bl.a. med avseende på kopplingen till rätt kvalitet för helheten och olika behovssituationer. Omvärldens kritik

vad avser handläggningstider och kostnader är enligt

verksamhetsplanen i långa stycken befogad. Mot bakgrund härav tar Lantmäteriet

Östsverige ett samlat bl.a. syftar till inom

grepp som att en treårsperiod minska den genomsnittliga handläggningstiden med tre månader. Redan efter den l juli 1995 skall handläggningstiden vara förkortad med 1,5 månad. Inom treårsperiod skall vidare en kost-

naden, uttryckt som nettokostnad slutförd förrättning, sänkas med

per en tredjedel. Efter den l juli 1995 skall kostnaden vara sänkt med 20 procent. För projektets genomförande krävs kreativitet och idérikedom samt en hel del sunt förnuft. Det krävs också ett nytt angreppssätt med nya, förändrade attityder. Gamla traditioner mallar och rutiner m.m. måste brytas och nya tankebanor öppnas. En viktig utgångspunkt för verksamheten skall sakägarnas intressen och vara att sakägaren enbart skall påföras kostnaden för sådana åtgärder nödvändiga som är för

förrättningen.

Det kan också tilläggas att Lantmäteriverkets förslag till verksamhetsplan innehåller ett klart uttalat mål drastisk sänka handläggatt

ningstiderna. Resultatansvariga chefer har till uppgift

att redovisa en arbetsplan för att åstadkomma detta. Ovanstående exempel visar det är möjligt att att med stöd av

gällande lagstiftning företa förändringar vad ambitionsnivåer,

avser rutiner, metoder syftar till m.m. som att genomföra omöjliga

förrättningar, förkorta handläggningstider och minska kostnader.

Vad beträffar styrningen verksamheten i denna riktning av är detta självfallet en ledningsfråga. Beträffande möjligheterna att val taxekonstruktion genom av

påverka förrättningskostnaderna hänvisas till avsnitt 16.1

Sak- eller tidtaxa. I detta sammanhang bör dock möjligheterna att begränsa

förrättningskostnaderna införande genom av ett nytt faktureringssystem

belysas.

168 Kapitel 13

Systematisk delfakturering

närvarande sker fakturering fastighetsbildning i samband med För av förrättningen avslutas. Dagsläget karaktäriseras också av att relativt att

kostnader är upparbetade inte fakturerade genomsnittligt

stora men det sig 100 mkr. Visserligen förekommer under året rör om ca delfakturering denna kan i princip ske först efter överenskommen

med respektive kund. Upparbetade inte fakturerade

melse men

kostnader belastar därför förrättningsverksamheten med räntekostnader

på i storleksordningen 10 mkr per år.

Integreringen fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen leder

av rimligen till fakturering inte bör ske förrän förrättningen vunnit att kraft. Det innebär det i praktiken tillkommer månad innan laga att en fakturering kan genomföras. Effekten denna försening blir med en av omsättning 400 mkr år och räntsats av 10 procent en av per en tillkommande räntekostnad på ca 4 mkr per år. tillkommande räntekostnaden balanseras till en del av att Den

integreringen myndighetsfunktionerna totalt sett leder till kortare

av försiktig bedömning därvidlag borde kunna

handläggningstider. En

halvering den tillkommande räntekostnaden dvs. till innebära en av 2 mkr per år. påtaglig ambition bör att så långt möjligt reducera En vara upparbetade inte fakturerade kostnader. Detta kan ske genom att men delfakturering. En lantmäteritaxa skulle

mera systematiskt tillämpa ny

därför kunna direkt stöd för att tillämpa delfakturering. Ett ge ett borde kunna tillämpas för sakdebiterade ärenden innebär system som kostnaden faktureras vid ansökan och slutt.ex. att 25 procent av fakturering sker efter registrering och laga kraft. För tiddebiterade ärenden skulle fakturering belopp kunna ske direkt vid ansökan av ett

t.ex. 3 000 4 000 kr och delfakturering därefter äga rum när

- 10 000 kr upparbetats. De inbesparade räntekostytterligare t.ex.

systematisk delfakturering bedöms uppgå till 4 mkr

naderna genom en per år.

Överslagsmässigt skulle ovanstående faktureringsregler och med

till resultat att verksamhetens kostnadsexemplifieringen ovan ge belastning minskas med 2 mkr âr jämfört med i dag. per

Kapitel 13 169

13. 1.2 Inskrivningsverksamhet

Verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna har under

de senaste åren rationaliserats, bl.a. till följd införandet det ADBav av nya

baserade inskrivningsregistret. Arbetskraftbehovet har också minskat

till följd att antalet inkomna ärenden minskat drastiskt sedan slutet av av 1980-talet. Antalet anställda har, under perioden 199091-199293, till följd härav minskat med över 100, motsvarande ca 25 procent. Statskontoret konstaterar bl.a. i rapporten Används på resurserna rätt sätt 1993: 17 att det finns ett positivt samband mellan datoriserad

inskrivningsmyndighet och uppmätt produktivitet. Tillgången till

fastighetsdatasystemet vid en inskrivningsmyndighet medför högre

produktivitet. En minskad efterfrågan på tjänster från inskrivningsmyndigheterna medför att de fasta kostnaderna måste fördelas på färre ärenden vilket i sin tur leder till ett behov att höja expeditionsav avgifterna. Svårigheten är att skapa organisation med större en en flexibilitet lägre andel fasta kostnader. Statskontorets studie, är - som baserad på uppgifter från 1989, visar att det går motsvarande att spara 6 procent av de insatta alla tingsrätter blir lika resurserna om produktiva som de mest produktiva. Det är ännu oklart hur det system med datapantbrev nya som föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 kommer påverka efterfrågan att

på de tjänster som inskrivningsmyndigheterna tillhandahåller

- se vidare avsnitt l2.3.3. Datapantbrevsreformen kan emellertid ses som en del av ett genomförande de förslag Panträttsutredningen Ju av som 1990:05 hade att utreda. Ett nästa steg skulle då i linje med vara att vad som anges under rubriken Ajourhållning vid källan, avsnitt 13.2.1 överlåta banker och vissa andra ingivare att själva bevilja -

inteckning i fast egendom. Ett sådant andra steg, eller fortsatt

en utveckling i denna riktning kommer självfallet att påverka verksam-

heten vid inskrivningsmyndigheterna.

Beträffande möjligheterna till förenklingar bör nämnas det förslag till ny lag förnyelse vissa inskrivna rättigheter om av som utarbetats av Domstolsverket och överlämnats till Justitiedepartementet i som skrivelse den 28 maj 1993. I skrivelsen föreslås preklusionslagstiften

ning som innebär att vissa inskrivningar, beviljats eller förklarats

som vilande före den l januari 1950, skall förfalla de inte

om förnyas före

en viss tidpunkt. Förslaget omfattar inskrivningar för annan nyttjande-

rätt än sådan som bibehållande tele- eller kraftledning,

avser av

170 Kapitel 13

avkomsträtt samt andra servitut än kraftledningsservitut. Förslaget omfattar således bl.a. de s.k. villaservituten vilka numera, till följd av gällande planlagstiftning, framstår överflödiga. Enbart antalet före som 1950 inskrivna villaägarservitut uppgår till omkring 80 000. En reform inom detta område skulle också medföra förenklingar för förrättningsverksamheten. Under förutsättning att inskrivningsverksamheten i fortsättav ningen skall helt avgiftsñnansierad bör ambition vara att vara en minska verksamhetens fasta kostnader.

13. 1 Fastighetsdataverksamhet

En på vilka kostnader den intäktsñnansierade uppannan syn som dragsverksamheten skall täcka kommer att påverka den anslagsfinansierade verksamheten. I CFD:s programområde 4 ingår tillhandahållande av information och användarsystem. Denna del är helt avgiftsñnansierad och avgifterna är baserade på självkostnader, dvs. särkostnad och del av samkostnad. Samkostnaden består programmets del av myndigav hetens kostnader för verksledning, administration, lokaler, kontorsservice etc. och fördelas i proportion till de direkta lönekostnaderna. Utnyttjande datacentral och terminaltransaktioner debiteras internt av på samma sätt. Avgränsningen programmets kostnadsunderlag är dock inte av självklar. Det kan diskuteras inte kostnaderna för hela eller delar om driften systemet och ajourhållningen systemets register bör av av av belasta programmet. CFD fick i regleringsbrevet avseende budgetåret 199394 i uppdrag att undersöka möjligheterna att minska driftskostnadena för fastighetsdatasystemet. Bakgrunden till uppdraget är bl.a. att FDS-utredningen i sitt betänkande Fastighetsdatasystemets datorstruktur SOU 1992:34 funnit att det kan finnas skäl att studera möjligheterna att förlägga CFD:s datordrift servicebyrå outsourcing. I utredningen angavs en bl.a. möjliga kostnadsbesparingar inom intervallet 15-50 procent. Riskerna med outsourcing ligger framför allt i att den egna kompeteninom ADB-området kan gå förlorad. Möjligheter finns dock att sen säkerställa för utvecklingsverksamhet genom att enbart resurser egen den operationella driften skiljs bort. En försiktig bedömning kan vara att besparingsmöjligheterna i ett sådant alternativ skulle uppgå till 0-

Kapitel 13 171

5 mkr per år. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 1 senast september 1994.

Landskapsinformationsomrádet

Kostnaderna för uppbyggnad och drift databaser är generellt av svårfångade och svårfördelade. Flera databaser är resultat historiska av investeringar i andra produkter. För databaser är det i princip nya möjligt att särredovisa kostnader. Därmed är det möjligt beroende att på val av avgiftsstruktur ta ut effektiva avgifter. Behovet - av en förbättrad kostnadsredovisning är påtaglig. Möjligheter att påverka kostnaderna föreligger såväl vid den initiala databasuppbyggnaden vid den framtida ajourhållningen. På sikt som kommer ajourhållningen att den största kostnadsposten. Den utgör vara därjämte den del i produktionsprocessen är avgörande för som informationens kvalitet och användbarhet. Det är därför angeläget att klara strategier och principer utarbetas för ajourhållningen. Någon sådan strategi föreligger inte för närvarande. Den nya tekniken för kartframställning erbjuder större möjligheter att använda insamlad information på flexibelt Den innebär ett mer sätt. emellertid också höga initiala kostnader. För att inte de initialt gjorda investeringarna skall gröpas ur på ett sådant sätt uppdatering att en förorsakar högre kostnader än total nyinsamling en av data krävs att

uppbyggda baser ajourhålls kontinuerligt. För såväl initial datainsam-

ling som för ajourhâllning kan olika tekniker användas. En utveckling mot konceptet registrering vid källan samt mot ökad användning av satellitteknik är två sådana utvecklingslinjer i framtiden bör som ökad användning.

13.2.l Ajourhållning vid källan

Registrering vid källan kan aktörer från såväl den offentliga avse som den privata sektorn. Kommunerna kommer emellertid spela att en nyckelroll, eftersom de står i centrum för mycket hanteringen av av den geografiska informationen. Ett sådant synsätt kräver dock att den omfattande och tillförlitliga landskapsinformation samlas som av kommuner kan föras till och användas de statliga delarna upp av av

förvaltningen. De organisatoriska former måste skapas för

som att

172 Kapitel 13

underlätta detta kan också användas för att göra den information som tillgå i statliga databaser tillgänglig för bl.a. kommunerna. finns att Detta ligger också helt i linje med det samordningsansvar som den föreslagna regionala lantmäterimyndigheten blivit tilldelad. Denna skall nämligen bl.a. verka för att de krav och önskemål som olika producenter och konsumenter ställer på verksamheten inom landskapsinformationsområdet i regionen på lämpligt sätt blir tillgodosedda. De skall vidare spela aktiv samordningsroll gentemot kommuner och en andra organisationer och enskilda. Syftet härmed är att möjliggöra ett ökat utbyte data mellan olika producenter, främja användandet av av standarder och samt finna lämpliga rutiner för gemensamma normer ajourhållning. Myndigheten skall verka för att lokalt producerade databaser i ökad utsträckning kan användas underlag för produksom tion det allmänna kartmaterialet och motsvarande digitala proav dukter. Ajourhållning vid källan innebär emellertid inte att det bara är kommunerna skall för den grundläggande informationen. som svara Många uppgifter skapas andra myndigheter och organisationer. Här av kan nämnas länsstyrelser, Vägverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet m.fl. statliga det kan också vara frågan om organ men intressenter eller intressenter inom den privata sektorn grupper av t.ex. skogsnäringen. Ajourhållning vid källan skapar de bästa förutsättningarna för att undvika dubbelarbete och möjliggör att databaserna innehåller den mest aktuella informationen. I detta sammanhang kan också erinras om vad som anges under rubriken Fastighetsregistrering i proposition 1993942214. För andra delar registreringen än de är ett utflöde fastighetsbildav som av ningen, registreringen planer, markanvändningsreglerande t.ex. av bestämmelser och adresser för fastigheterna, bör även andra organ Detta utgår från princip om registrering vid källan som nu svara. en bör slås fast. Den innebär att information lämpligast registreras av den skapar informationen. Därigenom undviks dubbelarbete som kan som följa överföring informationen till registret i flera led. av en av Ajourhållning vid källan förutsätter att överenkommelser träffas mellan Lantmäteriverket eller dess regionala organisation och de ajourhållande organisationerna. Det förutsätter självfallet att de senare erhåller efter deras insats anpassad kompensation för sin meden verkan. Eftersom ajourhållningen kommer att utgöra stor del av

Kapitel 13 173

kostnaderna är frågan intressentmedverkan i detta avseende om en central komponent i prisbilden.

l3.2.2 Satellitbilder och GPS

GPS-tekniken kommer i framtiden att användas i ökad omfattning vid

positionsbestämning inom många områden. Det gäller bl.a. vid

inmätning av punkter läge skall med mycket

vars anges stor noggrannhet och vid inmätning av detaljer i landskapet till grund för databasuppbyggnad kartläggningsändamál. GPS-tekniken möjliggör inmätning i rikets nät utan direkt anslutning till i terrängen uppbyggda geodetiska nät. Noggrannheten är hög och förfaringssättet enkelt. Regeringen har, genom beslut den 19 maj 1994, givit Lantmäteriverket i uppdrag att i samråd med i första hand Försvarsmakten, Vägverket, Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Affärsverket svenska kraftnät samt Svenska kommunförbundet närmare belysa behovet av och formerna för dels anpassning de geodetiska en av riksnäten till GPS-teknikens krav, dels förbättrad anslutning en av lokala geodetiska nät till rikets system. Redovisning detta uppdrag av skall ske senast den 15 september 1994. Därvid skall även förslag till lämpliga åtgärder och finansiering dessa lämnas. en av Parallellt härmed har tillsats arbetsgrupp inom regeringskansliet en med uppgift att bl.a. skyndsamt kartlägga de olika samhällssektorernas behov av och krav på GPS-referensstationer och former för datakommunikation från dessa. Arbetsgruppen består från av representanter

Miljö- och naturresursdepartementet, Kommunikationsdepartementet

och Försvarsdepartementet. Utvecklingen inom flygbildstekniken har beskrivits i Lantmäterim.m.

och inskrivningsutredningens principbetänkande SOU 1993:99 och

berörs inte ytterligare här. Följande avsnitt syftar till i korthet att belysa i vilken omfattning satellitbildsteknik kan alternativ till vara ett traditionell flygbildsteknik. Avsnittet är baserat två studier. Den första jämförelse teknik för översiktlig avser en av vegetationskartering. Den andra studien utvärdering satellitbildsdata avser en av för revidering av den topografiska kartan.

174 Kapitel 13

Vegetationskanering

Med hjälp satellitbildsteknik är det i dag möjligt att framställa en av översiktlig vegetationskarta till stora delar innehåller samma som

information den flygbildsbaserade kartan. De skillnader som finns

som mellan kartprodukterna främst förhållanden inom skogen, t.ex. avser barrskog frisk till våt ristyp, inte kan särskiljas med satellitdata av som

på enbart spektral grund. Inte heller detaljinformation ligger

som

under satellitbildernas markupplösning finns med i satellitkartan.

Enligt fjärranalysgruppen vid Naturgeograñska institutionen vid av Stockholms universitet utförda tids- och kostnadsanalyser är det billifram vegetationskarta med satellitbildsteknik än med gare att ta en

flygbildsteknik. För skalan 1:50 000 är totalkostnaden för satellit-

bildskartan endast drygt 60 procent totalkostnaden för motsvarande av flygbildskarta. För l 100 000 är motsvarande andel knappt 70 procent. : Satellitbildstekniken kan i dag användas vid operationell översiktlig vegetationskartering. Med satellitbildsteknik är det möjligt att nå långt i detaljeringsgrad trots de begränsningar finns i upplösningen. som l detta sammanhang kan också nämnas den vegetationsdatabas som dåvarande Televerket och Försvarsmakten tog fram genom användande satellitbilder. Syftet med databasen dels att använda den för av var siktlinjer för mobiltelefoninät, dels att använda den för simulering ett stridsflygning. av

Topografisk kartläggning

I rapport från Lantmäteriverket och Rymdbolaget Satellit-

gemensam

data för topografiska kartor nov 1991- FUX430-9 redovisas en

jämförande studie flygbilds- och satellitbildsteknik. Studien omfattar av

bl.a. geografisk noggrannhet, tillgänglighet och kostnader och avser

vägar, hyggen och samlad bebyggelse. Den topograñska kartan i skala 1:50 000 produceras i ny form kallad T5. Denna innehåller fler och differentierade objektstyper mer än tidigare, bl.a. redovisas hyggen. Detta ställer högre krav på aktualitet än tidigare. Studien visar att det trots skillnader i upplösning inte finns några

signifikanta skillnader i tolkningsresultaten från flygbilder och

satellitbilder från SPOT avseende revidering vägar och hyggen, av fullständighet i redovisningen eller formen på objekten.

Kapitel 13 175

Då de olika teknikernas för- respektive nackdelar vad avser tillgänglighet vägs mot varandra konstateras att satellitdata kan förse Lantmäteriverket med de bilder behövs enligt de s.k. omdrevssom planerna. Vad avser kostnaderna konstateras att när jämförelsen avser områden av den storlek omfattas revidering är flygbildskostsom av naden från 9 200 meters flyghöjd avsevärt högre än för satellitbilder SPOT. För flygbilder från 13 200 är kostnaderna däremot lägre. m Slutsatsen av utvärderingen är att data från SPOT-satelliten är ett användbart alternativ vid revidering vägar, hyggen och samlad av bebyggelse i produktion den Gröna kartan T5 i skala av nya 1:50 000. Det innebär även att satellitdata är användbara vid revidering av den Blå kartan i skala 1:100 000.

Kartläggning i större skalor

Operationell satellitbildsteknik klarar i dag inte information i skala 1:10 000 upplösning 5 m. För skalan 1:50 000 är kvaliteten i princip

densamma som vid flygfotografering. Upplösningen inom för

ramen satellitbildtekniken förbättras dock successivt. Någonstans vid en upplösning motsvarande skala 1:20 000 upplösning 10 och

m

1:50 000 möts i dag satellitbilder och bilder från flygfotografering.

I USA pågår viss utvecklingsverksamhet ett resultat - som av

teknikutvecklingen av det s.k. Strategic Defense Initiative där

bolag kunnat utnyttja satellitbildsteknik som kan konkurrera även inom skalområdet 1:10 000. En bred civil användning denna teknik skulle av medföra avsevärt lägre kostnader för databasproduktion och ajour-

hållning i framtiden.

sou 1994:90 Kapitel 14 177

14 Behov

av nedsättning vid

fastighetsbildning

Enligt direktiven skall Lantmäteri- och inskrivningsutredningen bl.a.

beakta vad som framkommit i fråga avgiftsnivån i Fastighetsom

bildningskostnadsutredningens förslag SOU 1990:9 och remiss-

behandlingen av detta förslag. I detta sammanhang bör det nuvarande

nedsättningssystemet belysas samt en redovisning ske besparingarna

av för det allmänna till följd av ett sanerat fastighetsbestånd. Vidare bör omarronderingsverksamheten bli föremål för belysning. Så sker i detta kapitel. Frågan avdragsrätt vid lantmäteriförrättningar behandlas om i avsnitt 17.5.

Fastighetsbildningskostnadsutredningen

Fastighetsbildningskostnadsutredningen, FBKU, fann att de tillämpade

principerna för finansiering och avgiftsuttag vid lantmäteriförrättningar leder till köpmotstånd mot vissa förrättningar och inverkar på

förrättningarnas kvalitet.

Utredningen ger en rad exempel på köpmotstånd där fastighetsägare men även kommuner och regionala statliga myndigheter avstått från att söka förrättning när kostnaderna för förrättningen inte upplevs stå i rimlig proportion till nyttan. Fastighetsägarna väljer då eventuellt

andra lösningar än fastighetsbildning. Detta innebär t.ex. att städför-

rättningar genomförs i liten omfattning, att mindre utökning tomt av sker genom nyttjanderätt eller servitut i stället för fastighetsgenom bildning, att oklara gränser inte bestäms och att större omregleringar för jord- och skogsbruksändamål och behövliga anläggningsförrättningar inte kommer till stånd. Köpmotståndet begränsar förrättningsverksamhetens omfattning

och möjligheterna att rationalisera fastighetsredovisningen. Fastig-

hetsägarna finner för dem lämpliga och till fastighetsbildning alternativa lösningar t.ex. att teckna servituts- eller nyttjanderättsavtal. genom För att trygga rättigheterna skrivs dessa rättigheter i vissa fall in i

178 Kapitel 14

inskrivningsregistret. fastighetsägarna valda lösningarna är inte De av alltid de är de samhällets synpunkt mest ändamålsenliga. som ur Utredningen redovisar även exempel på kvalitetsbrister där utredningen funnit att kravet på att kostnaderna för fastighetsbildning skall täckas avgifter i väsentlig grad bidragit till dessa brister. genom Bristerna kan t.ex. bestå i dålig information till sakägarna, svårläst redovisning förrättningsresultat och att förrättningsinstitutet inte av använts på avsett sätt. För stimulera fastighetsbildning är önskvärd ur allmän att som synpunkt bör enligt FBKU 90 mkr år, räknat på den då aktuella ca per förrättningsvolymen, tas ut på annat sätt än avgifter från genom fastighetsägare berörs de aktuella förrättningarna. Med hänsyn som av till att fastighetsindelningssystemet är grundläggande betydelse för av flera olika samhällssektorer och att det representerar stora värden bedömde utredningen det angeläget att förbättra förutsättningarna för fastighetsbildning att minska kostnaderna för sakägarna vid genom vissa typer av förrättningar. Utredningens förslag sammanfattas i tabell 16.

Avgifts- Årlig ökning Årligt Förrättningstyp av sänkning förrättnings- behov av % verksamheten tillskott

Utökning tomt 50 1 000 st 8 mkr av Städförrättningar på initiativ av FRM 100 20 mkr 20 mkr på initiativ sakägare 75 4 mkr 4 mkr - av Strukturtörbättringar 60 10 mkr 10 mkr

Större omregleringar 75 12 mkr 22 mkr

Fastighetsbestämningar 50 l 000 st 15 mkr

Gem. anl. vägar 30 500 st 7 mkr - Sammanläggningar 50 1 000 st 5 mkr

S U M M A ca 90 mkr

Tabell 16. Behovet av avgiftssänkningar m.m. enligt FBKU.

Kapitel 14 179

Ökningen av förrättningsverksamheten på grund förslaget uppskatta-

av des motsvara ca 6 000 förrättningar år och ökning per en av omsättningen med ca 120 mkr per år.

FBKU föreslog att fastighetsregistermyndigheten skulle rätt att

ges ta initiativ till sådana förrättningar främsta syfte är att minska vars framtida kostnader för offentliga register. Härigenom kommer s.k. städförrättningar att kunna genomföras i önskvärd omfattning och vid tidpunkter som är lämpliga med hänsyn till sysselsättningsläge m.m. Utredningen föreslog vidare att 5 mkr år borde avsättas för per bättre utbildning lantmätare med liten erfarenhet förrättningsav av handläggning. Denna utbildning föreslogs finansierad vid sidan om förrättningsavgifterna.

Remissinstanserna

FBKU:s förslag föremål för remissbehandling. Det stora flertalet var av de 75 remissinstanserna bekräftade att fmansierings- och avgiftssystemet leder till ett köpmotstånd mot från allmän synpunkt

önskvärda fastighetsbildningsåtgärder. Vidare bekräftades att detta

köpmotstánd leder till att fastighetsägare väljer andra mindre lämpliga lösningar. Centralnämnden för fastighetsdata veriñerar att det finns påtagliga skillnader i fastighetsindelningen och den faktiska markanvändningen. Centralnämnden för fastighetsdata att det är troligt att analys anger en av orsakerna härtill skulle visa att det främst är registerhållare, det allmänna, som har behov de önskvärda förrättningarna. av Remissinstanserna bekräftar också de kvalitetsbrister i förrättningsverksamheten som FBKU fäst uppmärksamhet på och att denna i stor utsträckning kan tillskrivas dels tids- och kostnadspressen, dels otillräcklig utbildning lantmätare. av yngre Lantmäteriverket anger i sitt remissyttrande att verket tar fasta på

den kritik som riktats mot förrättningarnas kvalitet och att göra

avser en bredare kvalitetsundersökning än utredningen kunnat göra med utgångspunkt främst i sakägarnas situation och behov. Denna undersökning kan kopplas med analys rörande möjligheterna samman en att låta standarden variera. Lantmäteriverket emellertid att det inte anser finns något pekar på att kvaliteten i förrättningsverksamheten är som sämre än kvaliteten i verksamhet bedrivs andra myndigheter som av med jämförbara arbetsuppgifter.

180 Kapitel 14

Vad gäller de FBKU föreslagna valen av nedsättningsberättigade av åtgärder instämmer huvuddelen remissinstanserna i utredningens av förslag. Flera instanser ifrågasätter emellertid åtgärden utökning om tomt är nödvändig och anger att det mest angelägna ur allmän av synpunkt bör genomförandet olika typer av städförrättningar. vara av Insatserna bör därför koncentreras till registerförbättringar och sådana städförrättningar de största vinsterna från registersynpunkt. som ger Några remissinstanser anser inte heller att gränsbestämning bör utgöra nedsättningsberättigad åtgärd. en Till den lista över nedsättningsberättigade förrättningar som utredningen har föreslagit bör enligt flera instanser fogas äganderättsutredning. Flera remissinstanser det svårt att bedöma om storleken anser vara på det erforderliga nedsättningsbeloppet FBKU föreslog en ökning med 90 mkr år är rimlig. Några remissinstanser efterlyser per kalkyler eller samhällsekonomiska bedömningar som underlag för bedömning beloppet. Riksrevisionsverket ifrågasätter inte behovet av stimulans att uppskattningen är för grov för att kunna av men anser utgöra underlag för statsmakternas beslut. Lantmäteriverket pekar bl.a. på att någon realvärdesanpassning av det nuvarande nedsättningsbidraget inte ägt rum under en följd av år. Flera remissinstanser understryker behovet av utbildning av lantmätare med liten erfarenhet av förrättningshandläggning. Många emellerid att medlen också borde användas till utbildning av anser personal så att rationaliseringseffekter genom ökad delegering annan kan uppstå. Frågan om vidareutbildning är generell och några m.m. särlösningar bör inte tillskapas inom lantmäteriområdet. Flera remissinstanser att finansieringen utbildningsinstanserna bör anser av ske inom den ordinarie budgeten för både statliga och kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Behovet är väl känt, men gäller samtliga personalkategorier.

14.2 Nuvarande nedsättning

Enligt lantmäteritaxan skall nedsättning ersättningsbelopp ske vid av fastighetsreglering eller sammanläggning som medför att fastighet eller samfållighet mindre betydelse inte behöver redovisas i fastighetsav register eller när fastighetsreglering medför att sådan redovisning blir

Kapitel 14 181

obehövlig för skifte eller servitut mindre betydelse. Nedsättning av

skall också ske om fastighetsreglering medför att servitut mindre

av

betydelse kan avföras fastighetsboken eller inskrivningsregistret.

ur

Nedsättningsbeloppet uppgår för närvarande till 550 kr fastighet,

per samfällighet, skifte eller servitut. Nedsättningen är dock begränsad till högst 50 procent den sammanlagda avgiften för fastighetsregleav ringen eller sammanläggningen. I fråga sådan förrättning handläggs enligt lagen om som 1971:1037 äganderättsutredning och legalisering och för vilken om förordnande meddelats länsstyrelsen skall nedsättning ske med av ett

belopp motsvarande 50 procent ersättningen för förrättningen.

av ifrågavarande regler bygger på de principer föreslogs 1974 som av

års lantmäteritaxeutredning och har beskrivits ingående i

som mera avsnitt 4.1.2. Det ursprungliga nedsättningsbeloppet uppgick till 300 kr. Detta belopp har endast i begränsad omfattning korrigerats

med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Nedsättningarna enligt lantmäteritaxan uppgick under budgetåret 199293 till 13,5 mkr. Under 199394 uppgår anslaget till 6,9 mkr. Förbrukningen t.o.m. 199394 uppgår dock till 15,8 mkr. mars

Kostnadsbesparingar för det allmänna

Som framhållits ovan har ett antal de instanser sig över av som yttrat FBKU:s förslag efterlyst kalkyler eller samhällsekonomiska bedömningar av förslagens konsekvenser till grund för ställningstagande ett om den lämpliga nedsättningens storlek. Lantmäteriverket har i sin

fördjupade anslagsframställning för 199495-199697 föreslagit

en

höjning av nedsättningsbeloppet till l 100 kr.

1974 års Iantmäteritaxeutrednings bedömning lämplig storlek på

av

nedsättningsbeloppet syftade till att beräkna nyttan, eller i vart fall de

i princip oomtvistliga samhälleliga kostnadsbesparingarna

till följd av en fastighets eller fastighetsdels försvinnande samhällets register. ur Med hänsyn till svårigheterna att beräkna den samhällsekonomiska nyttan begränsade utredningen sin beräkning till kostnaderna för

samhällets befattning med fastigheter vad gäller fastighetsregistrering,

fastighetstaxering och inskrivningsväsende. Även med denna

ut-

gångspunkt anger utredningen att osäkerheten i beräkningarna

är mycket stor.

182 Kapitel 14

I det följande redovisas sammanställning av ett antal beräken ningar utförts för att bedöma de samhälleliga kostnaderna för som hantering fastigheter egentligen registerenheter inom fastighetsav registrerings, inskrivnings, fastighetsdata- och fastighetstaxeringsområdena. Utgångspunkten för beräkningarna är kostnaderna för:

De registerförande myndigheternas fastighetskostnaderna, register- och inskrivningsmyndigheterna registreringsarbete.

Kostnaderna vid Centralnämnden för fastighetsdata för förvaltning och drift av fastighetsdatasystemet.

Skattemyndighetens arbete i samband med fastighetstaxering. -

Dessa kostnader har fördelats på antalet fastigheter inom respektive undersökningsomrâde. De ursprungliga beräkningarna är utförda utan inbördes samband. I samtliga fall har beräknade kostnader per med konsumetprisindex till 1994 års kostnadsnivä fastighet räknats upp och har kapitalisering årliga belopp skett efter en ränta av 5 procent av under oändlig tid. Beräkning 1 bygger på de kostnader som 1974 års lantmäteritaxeutrednining kalkylerade med. Beräkning 2 bygger på rapport Nyttan större genomgripande en av fastighetsregleringar bakgrund och effekter, utarbetad av länslant- -

mätare Per-Fredrik Tottie daterad den 18 juni 1987. Medeltals-

beräkning har ägt i rapporten angivna kostnadsintervall. rum av Beräkning 3 bygger på ett underlag framtaget Centralnämnden av för fastighetsdata i 1994. Underlaget som i vissa delar bygger på mars osäkra bedömningar i första hand att spegla de rörliga kostavser naderna. Beräkning 4 utgör beräkningar baserade på ett underlag som utarbetats i 1994 Bert Andersson, biträdande överlantmätare mars av

i Kopparbergs län se även avsnitt 15.5. Kostnadsbilden avser att

beskriva de genomsnittliga kostnaderna i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. En sammanställning resultaten från de olika beräkningarna av återfinns i tabell 17.

Kapitel 14 183

Beräkningsalternativ

l 2 3 4

FRM 380 kr 220 kr 600 kr 480 kr

lM l 620 kr 1 040 kr 780 kr 740 kr

CFD 220 kr 220 kr 220 kr 220 kr

SKM 300 kr 380 kr 500 kr 600 kr

SUMMA 2520kr 1860kr 2100kr 2040kr

Tabell 17. samhälleliga kostnader vid fastighetsregistermyndighet FRM, inskrivningsmyndighet IM, Centralnämnden för fastighetsdata CFD och Skattemyndigheten SKM för hantering av fastigheter kostnadsläge 1994. Inom parentes angivet belopp bygger uppgift från beräkningsalternativ 2 och

Spridningen på de individuella kostnadsposterna är Däremot är stora. de summerade kostnaderna, speciellt för de i i tid utförda senare beräkningarna, tämligen väl överensstämmande. De totala kostnadsbesparingarna beräknade på det sätt angivits skulle alltså som ovan uppgå till i storleksordningen 2 000 kr fastighet. För de registerper förande myndigheterna inklusive Centralnämnden för fastighetsdata uppgår kostnadsbesparingen till l 500 kr fastighet. ca per Det kan i och för sig ifrågasättas denna genomsnittssumma skall om

kunna användas ett mått marginalbesparingen vid

som en av-

registrering. Av uppgifterna från de i alternativ 2 studerade länen

framgår det emellertid att det finns ett klart samband mellan antalet fastigheter och den beräknade resursförbrukningen i respektive län. Detta torde också leda till, i vart fall studerar resursförom man brukningen efter en längre tidsperiod, att denna sig efter de anpassar förändrade förhållandena. Marginalkostnaden närmar sig genomsnittskostnaden. I detta sammanhang bör också framhållas att studien i de ovan redovisade alternativen begränsar sig till tre eller fyra myndigheter. Det finns emellertid också andra statliga myndigheter drabbas som av merkostnader till följd ett alltför stort och splittrat fastighetsbestând. av

Bland dessa kan nämnas fastighetsbildnings- och vägmyndigheter

samt regionala länsmyndigheter i övrigt. Med utgångspunkt från dessa förhållanden kan den samhälleliga sanering fastighetsnyttan av en av

184 Kapitel 14 sou 1994:90

beståndet bortstädande onyttiga fastigheter bedömas uppgå genom av till minst 2 000 kr per fastighet. En sanering fastighetsbeståndet i övrigt kommunal av gagnar verksamhet bl.a. vid fysisk planering och plangenomförande, ledningsdragande verk, skogsbolag och andra fastighetsförvaltande företag också självfallet de enskilda fastighetsägarna. men

14.4 Omarronderingsverksamhet

Fastighetsbildningen finansieras avgifter från berörda genom uttag av sakägare. Nedsättningen 550 kr fastighet utgår ur registret om per som finansieras anslag. Härigenom erhålls ett självfmansierat genom system. Kostnaden för nedsättningen redovisas i det underlag som

ligger till grund för beräkning expeditionsavgifterna vid inskriv-

av ningsmyndigheterna. Syftet med nedsättningen är bl.a. att åstadkomma sanering i fastighetsbeståndet att onyttiga fastigheter och en genom rättigheter avvecklas. Vid sidan den fmansieringsmodell tillämpas för fastighetsom som

bildningsverksamheten i övrigt ligger de insatser statsmakten gör

som för på annat sätt främja utvecklingen mot en lämplig fastighetsinatt delning. Denna verksamhet bedrivs bl.a. medel från Jordbruksgenom departementets anslag för bidrag till jordbrukets yttre rationalisering. Den omarronderingsverksamhet bedrivs inom ramen för detta som anslag, och omsätter 5 mkr år, är till 90 procent förlagd som ca per ca till Dalarna. Motivet till verksamheten har varit att det ansetts vara från såväl nationell enskild synpunkt väsentligt att fastighetsstruksom möjlighet till rationell markanvändning. Anslaget för turen ger en verksamheten pågående projekt vilka beräknas vara slutförda avser nu inom treårsperiod. För projekt får dock inga medel beviljas. en nya Strukturrationaliseringar har pågått under lång tid. Den skiftesverksamhet bedrivits inom delar landet har medfört varaktiga som stora av förbättringar i fastighetsstrukturen. Den storskiftesreform genomfördes i större delen av Dalarna som

under 1800-talet blev dock snabbt urholkad. Genom speciallagstiftning

genomfördes under 1930-talet fram till 1970-talet laga skiften för ett antal socknar omfattande 200 000 hektar. Genom den nya fastigca hetsbildningslagen trädde i kraft 1972 bl.a. fastighetssom gavs genom regleringsinstitutet möjligheter till förenklingar i strukturrationalise-

Kapitel 14 185

ringen. Härigenom har ytterligare 150 000 hektar blivit föremål för ca

strukturrationalisering och förrättningsverksamhet pågår för ytter-

ligare ca 100 000 hektar. Kostnaden för omarronderingsverksamheten kan bedömas uppgå till i storleksordningen l 000 kr hektar. För de på tid startade per senare projekten uppgår statsbidraget för omarronderingsverksamheten till 50 procent. Av detta belopp finansieras ungefär tredjedel med neden sättningsmedel enligt medan återstoden finansieras ovan genom anslaget för jordbrukets yttre rationalisering. Enligt en bedömning som gjorts Länsstyrelsen i Kopparbergs län av

Rapport 1992-02-17, Markstrukturfrågor idag och i framtiden finns

det vissa skogsbrukspolitiska motiv talar för fortsatt som en om-

arronderingsverksamhet. De jordbrukspolitiska motiven är emellertid

betydligt än tidigare. Även de regionalpolitiska motiven svagare är svaga. Frågan om det öppna landskapet är akut torde kortsiktigt men inte kunna lösas strukturförbättringar. En sanerad fastiggenom

hetsindelning medför förenklingar för bl.a. vägmyndigheter, kommu-

ner, fastighetsregistermyndigheter, inskrivningsmyndigheter och

skattemyndigheter. Dessa förenklingar i förlängningen samhällsger eko-nomiska vinster. De samhällsekonomiska motiven finns, men nyttan anges vara svår att kvantifiera. Vad beträffar de skogsbrukspolitiska motiven för fortsatt en omarronderingsverksamhet länsstyrelsen att redovisade underanger sökningar inte belägg för att den dåligt arronderade skogsmarken ger skulle ha påtagligt lägre avverkningsintensitet. Däremot bedöms kvaliteten och tillväxten något sämre i dessa områden till följd vara av en mindre intensiv skogsvård. Ett bättre arronderat skogsbruk är mer kostnadseffektivt än ett starkt ägosplittrat. Också i nationellt ett

perspektiv kan därför långsiktiga insatser motiverade.

vara Med dessa utgångspunkter att omarronderingsverksamheten skall fortsätta och då koncentreras till skogsmarken har länsstyrelsen bedömt det kvarstående behovet omarrondering i Dalarna till i storleksordav ningen 400 000 hektar. Med samhällelig kostnadsandel 50 en om procent skulle samhällets kostnad för verksamheten uppgå till 200 mkr. I sitt yttrande över FBKU:s förslag pekade Skogsstyrelsen på att den tekniska utvecklingen och de ekonomiska villkoren gjort det

nödvändigt med en omfattande strukturrationalisering inom det svenska

lantbruket och att olika former fastighetsbildningsåtgärder spelat

av en

186 Kapitel 14

viktig roll för ett effektivt markutnyttjande. Det finns enligt Skogsstyrelsen också i framtiden behov fortsatt storleksrationalisering av en och arronderingsförbättring i skogsbruket. Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har låtit Bert Andersson, biträdande överlantmätare i Kopparbergs län utföra en jämförelse mellan fastighetsregistermyndigheternas, inskrivningsmyndigheternas och skattemyndigheternas kostnader för hantering av fastighetsinformation i Kopparbergs län och andra skogslän. Den jämförande studien är utförd i 1994. Som jämförelse till förhållandena i mars Kopparbergs län, har yta 28 000 kvadratkilometer och en som en om folkmängd 290 000 redovisas den genomsnittliga ytan och av personer, befolkningsmängden i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Den genomsnittliga ytan respektive befolkningsmängden uppgår till 27 000 kvadratkilometer respektive 240 000

personer. Den ekonomiska resursåtgången vid de angivna myndigheterna uppgår i Kopparbergs län till totalt 21,6 mkr per år medan motsvarande kostnad för jämförelselänen uppgår till 11,3 mkr per år. Om hänsyn till de rationaliseringseffekter fastighetsdatareformen tas som innebär inom kvarvarande områden i Kopparbergs län bedöms kostnaden i detta län att minska till 19,3 mkr per år. Den årliga kostnadsskillnaden år ligger alltså på i storleksordningen 8-10 mkr per år. Denna kostnadsskillnad kan förklaras av de komplicerade och per starkt splittrade fastighets- och markägarförhållandena i Kopparbergs län. Antalet fastigheter i Kopparbergs län uppgår till 221 000 ca medan det i genomsnittslänet bara finns 125 000. Nämnas kan i ca

detta sammanhang också att vid Domstolsverkets personaldimensione-

ring för inskrivningsmyndigheten vid Mora domsaga räknar verket med 30-procentig förhöjd resursåtgång grund av komplexiteten en i ärendena. Förutom dessa kostnadsskillnader pekar nämnda studie på rättssäkerhetsaspekter till följd splittrade fastighetsförhållanden. Detta av

sig bl.a. till uttryck i fel i fastighetsredovisningen i register och på

tar kartor. Som exempel kan nämnas att det under 1993 rapporterades hela 297 sådana felaktigheter i innehållet på registerkartan för Kopparbergs län. Lantmäteriverket har i sin anslagsframställning för åren 199495l99697 rekommenderat att anslag till jordbrukets yttre rationalisering ges med 5 mkr per år.

sou 1994:90 Kapitel 15 187

15 Kostnadsunderlagets omfattning

inom fastighetsområdet

Omfattningen det kostnadsunderlag ligger till

av som grund för beräkning av avgiftsuttag från fastighetsområdet har diskuterats. Så har också skett alltsedan de nuvarande principerna började tillämpas. I det

följande ges en sammanställning de förändringar, av inskränkningar

och utökningar, diskuterats vid olika tillfällen. Under denna som rubrik behandlas också frågan ombudskostnader vid lantmäteriförom rättningar. Beträffande frågan administration stämpelskatt hänvisas om av till avsnitt 17.4.

Utveckling, tillsyn och stöd

Enligt sin instruktion skall Lantmäteriverket bl.a. leda och

utöva

tillsyn över den verksamhet skall skötas statliga lantmäterimyn-

som av

digheter samt utöva tillsyn över den verksamhet

som skall skötas av

kommunala fastighetsbildnings- och

fastighetsregistermyndigheter.

Verket skall vidare inom sitt verksamhetsområde ge vägledning i frågor som rör plangenomförande och ersättning enligt plan- och bygglagen samt lagen exploateringssamverkan. om Som central för-

valtningsmyndighet svarar Lantmäteriverket vidare för utvecklings-

verksamhet inom fastighetsområdet.

15.1. 1 Utveckling

Den anslagsfinansierade utvecklingsverksamheten inom fastighetsområdet uppgår under budgetåret 199394 till 13,7 mkr. Verksamheten syftar bl.a. till att reformera regelsystemen inom fastighetsområdet och

anpassa det till samhällsutvecklingen och till förändringar i arbets-

188 Kapitel 15

metoder och teknik. Förändrade krav på rättssäkerhet och kostny nadseffektivitet medför också att regelsystemet måste utvecklas. Det är vidare väsentligt att rättstillämpningen följs upp så att gjorda erfarenheter tas till för att förbättra verksamheten. vara Utvecklingsverksamheten är i huvudsak inriktad på stödet åt förrättningsverksamheten. Häri ingår bl.a. att utarbeta handböcker samt utveckla ADB-hjälpmedel för handläggning förrättningar. Utveckav

lingsverksamhet bedrivs också inom det fastighetsekonomiska området.

del utvecklingsverksamheten är att utarbeta förslag En annan av beträffande tillämpning och ändringar i lagstiftningen. Det av allmännas intresse att fastighetsindelningen är välordnad och att av fastighetsbildning kommer till stånd på ett rationellt och effektivt sätt

är påtaglig. Detta talar för att den utvecklingsverksamhet som här

också i framtiden bör bekostas av det allmänna. avses Vid sidan den enligt anslagsfmansierade utvecklingsverkom ovan samheten finansierar lantmäteritaxan utvecklingsverksamhet genom ett påslag på 1,5 procent på taxans kostnadsunderlag. Detta påslag moti storleksordningen 6 mkr per år. svarar På grund den anslagsfinansierade utvecklingsverksamhetens av inriktning stöd förrättningsverksamheten kan det tänkas vad avser större del utvecklingsverksamheten skall finansieras av att en av sakägarna vid lantmäteriförrättning. Detta kan ske genom en motsvarande kostnader läggs in i underlaget för lantmäteritaxan. Det kan dock diskuteras utvecklingsverksamheten gagnas av att vara om

direkt beroende omfattningen av fastighetsbildningsverksamheten.

av

l5.l.2 Tillsyn och stöd

Anslaget för tillsyn och stöd uppgår enligt Lantmäteriverkets verksamhetsplan under innevarande budgetår till 41 mkr. Anslaget avser

huvudsakligen verksamhet inom fastighetsrätt och fastighetsekonomi

och bedrivs lokalt, regionalt och centralt. En viktig del av verksam-

heten information och föreslå lösningar i komplicerade

är att ge

genomförandefrågor. Verksamheten omfattar även ortnamnsfrågor och

arkivvård.

Rådgivningsverksamheten syftar bl.a. till att tillgodose statens krav

på enhetlighet och effektivitet i lantmäteriverksamheten. Inom fastig-

hetsområdet prioriteras insatser riktade mot de mindre och medelstora

kommuner saknar eller har begränsade för verksamsom egna resurser

Kapitel l5 189

heten. Vidare prioriteras rådgivning till regionala myndigheter och organ som arbetar med uppbyggnad infrastrukturen. Verksamheten av innefattar också rådgivning till allmänheten.

I rådgivningsverksamheten ingår även resurser för besvärande av

remisser och viss handläggning förvaltningsärenden.

annan av Särskilt bör uppmärksammas att inom denna verksamhet ligger

handläggning av ärenden inom länsstyrelsen lantmäterimyndigheter

som utför med anledning 29 § länsstyrelseinstruktionen.

av Överlantmäterimyndig-

hetens uppgift att bevaka statens besvärsrätt vid vissa

förrättningar och

att handlägga besvär över räkning skall inte överföras till den nya

lantmäterimyndigheten. Kostnaderna för dessa verksamheter

uppgår årligen till 2 mkr respektive 0,5 mkr.

Lantmäteriverket är central ortnamnsmyndighet och skall som sådan verka för ett vårdat och ändamålsenligt ortnamnsskick. Lantmäteriverket har också ett samordningsansvar inom ortnamnsområdet. I detta ingår bl.a. att utgöra Ortnamnsrådets kansli. Det budgeterade beloppet för kansliet uppgår under innevarande år till 90 000 kr. Ortnamnsverksamheten inom fastighetsområdet är för innevarande år budgeterad till totalt 800 000 kr, 325 000 ca varav ca kr hänförs till området tillsyn och stöd och resterande del till utvecklingsverksamheten. Frågor som rör ortnamn på kartor hanteras inom landskapsinformationsområdet. Inom verksamhetsområdet ingår också arkivvård. Genom anslaget finansieras det statliga lantmäteriets insatser för fastighetsatt ge

registermyndigheterna tillgång till kvalificerad kartvård.

Verket svarar vidare för rådgivning vad god arkivvård. avser Vidare ingår säkerhets-

filmning av fastighetsregistermyndigheternas

förrättningsarkiv och forskningsarkivet vid Lantmäteriverket. Arkivvårdsverksamheten

bedrivs till övervägande del vid Kartvårdscentralen

i Ånge. De totala

kostnaderna för dessa verksamheter uppgår under innevarande år till 6,7 mkr 5,4 mkr faller på Kartvårdscentralen

varav i Ånge.

Det föreligger vissa svårigheter beräkna omfattningen

att av behovet den inom verksamhetsområdet

av bedrivna rådgivningsverksam-

heten. Detta hänger givetvis också samman med vilken ambitionsnivå som väljs. Syftet med verksamheten säkerställa - att statsmakternas krav på enhetlighet och effektivitet i lantmäteriverksamheten talar för -

att verksamheten också framgent bör anslagsfinansierad.

vara En

utvärdering verksamhetens omfattning, av inriktning och effekter bör

emellertid komma till stånd.

190 Kapitel 15 sou 1994:90

kostnader är förenade med arkivvárden, till Vad avser de som

delen hänförliga till fastighetsregistermyndigheternas verksam-

största

hetsområde, kan det med hänsyn till att fastighetsregistreringen

integreras i fastighetsbildningen finnas vissa motiv för att kost- -

hänförs till fastighetsbildningsverksamheten. Arkivvård har

naderna emellertid samband med vården vårt kulturarv och kan också ett av

därför också betraktas kulturpolitisk fråga. som en Ortnamnsrâdet och Lantmäteriverkets myndighetsansvar för ort-

namnsfrågor är inte lämpliga att finansiera på annat sätt än genom

anslag.

15.2 Fastighetsredovisning

Lantmäteriverket har, efter utredning bedrivits i samverkan en som Svenska kommunförbundet, Statskontoret och Centralnämnden för med fastighetsdata, föreslagit statsmakterna fattar beslut om inrättande att för redovisning den geografiska fastighetsindelningen, av ett system av hanterar den grafiska beskrivningen fastighets- GFI. Systemet, som av beståndet med uppgifter planer och andra markreglerande beom stämmelser rättigheter upplåtits i fastigheterna, ses härvid samt som del komplement till fastighetsdatasystemet. Syftet som en av eller ett ökade samhällskrav tillgänglighet, aktualitet och är att tillgodose kostnadseffektivitet vid etablering GIS där fastighetsindelningen är av grundläggande betydelse. av GFI betraktas i framställningen liksom fastighetsdatasystemet

informationssystem tillhör representera den typ av gemensamma som

kollektiva nyttigheter. gruppen

15.2.l Geografisk fastighetsindelning GFI

-

Nationell samverkan mellan system med I den s.k. GFI-rapporten fastighetsindelning och kommun i samverkan för en geografisk stat infrastruktur att GFI är samhällsekonomiskt gemensam anges en

investering. Kostnaderna för systemuppbyggnaden har beräk-

lönsam

till 415 mkr 260 mkr faller på staten landsbygdsområden

nats varav mkr kommunerna tätorterna. I utredningen föreslås en och 155 på

snabb uppbyggnad i landsbygdsomrâden drygt fem år och en ut-

i till kommunernas egna bedömbyggnad tätorterna som anpassas

Kapitel 15 191

ningar. De årliga kostnaderna för den tekniska driften beräknas enligt

ett särkostnadsresonemang uppgå till 25-30 mkr vid ett fullt utbyggt

system. Statens andel uppgår till 19-24 mkr.

GFI ger enligt utredningen rationaliseringsvinster

inom det statliga

fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen framför

allt vad avser mät- och kartverksamhet motsvarande 20-30 mkr - per år. Också när det gäller den anslagsñnansierade allmänna kartproduktionen

förutses rationaliseringsvinster.

Dessa har beräknats uppgå till 2 mkr per år. För det statliga lantmäteriets uppdragsproduktion anges nyttan av GFI uppgå till 5-10 mkr år.

per Sammantaget för den anslags-

finansierade delen uppgår alltså vinsterna till 22-32 mkr år. Om per också den uppdragsfinansierade verksamhetens räknas in nytta uppgår vinsterna för det statliga lantmäteriet till 27-42 mkr per år. För de

kommunala fastighetsbildnings- och

fastighetsregistermyndigheterna bedöms rationaliseringsmöjligheterna till

följd av GFI 2 mkr vara per år.

Övriga nyttoeffekter för andra användare inom

kommunerna,

skogsbrukssektorn, anläggningsverksamheten,

banker, mäklare och

försäkringsbolag m.fl. har beräknats uppgå till 43-64

mkr per år. De samhällsekonomiska spridningseffekterna bedöms dock betydligt större än summan av nämnda belopp.

Uppbyggnaden GFI i utredningen ha karaktären av anges av in-

frastruktursatsning. Detta tillsammans med de samhällsekonomiska

vinsterna och kraven på samhällelig kontroll motiverar ett särskilt statligt engagemang avseende de grundläggande

investeringarna och kapitalförsörjningen.

I Lantmäteriverkets fördjupade

anslagsframställning för 199495-

l99697 förslår verket uppbyggnaden att av GFl påbörjas och att

finansieringen täcks dels viss omdisponering

genom av medel, dels ett utökat anslag 30 mkr under och om vart ett av kommande fem år.

l5.2.2 Fastighetsdatareformen

Fastighetsdatasystemet började införas med rättsverkan år 1976.

Fastighetsdatareformen har genomförts successivt, län för län, för att avslutas under hösten 1995.

FDS-utredningen redovisade i betänkandet Fastighetsdatasystemets

datorstruktur SOU 1992:34 bild en av systemets utveckling efter

Kapitel 15 sou 1994:90 192

avslutning. Denna borde, enligt utredningen, reformgenomförandets konsolidering och förbättring innebärande bl.a. att rutiner präglas av

och sådana förbättringar och förenklingar genomförs som

ses över att skjutas på framtiden tids- och resursskäl. Som tidigare har måst av avseende nämns bl.a. bättre anpassning av utdata exempel i detta en olika nyttjares önskemål, införande vissa hjälpfrån systemet till av behandling servitut och andra rättigheter samt fortbildrutiner för av

ning av berörd registerpersonal.

pekade vidare på att den allmänna ADB-mognaden Utredningen påtagligt och det därför djupgående nu är möjliga. förändrats att mer i måste kunna utnyttjas tillsammans med annan Informationen systemet i integrerade verksamhetsnära system. Här finns koppinformation

elektroniska pantbrevsförvaringen datapantbrev

lingar bl.a. mot den Bostadskreditnämndens datorsystem. Här finns vidare kopplingar och digitala registerkartan ett ADB-baserat system för till såväl den som handläggning lantmäteriförrättningar. av FDS-utredningen framhöll utvecklingen En tredje tendens som var användningsområden såsom fastighetstaxeringen. Vidare mot nya

påtalades fastighetsinformationens betydelse som ett grundläggande

geografiska informationssystem. För den kommunala element i GIS informationen i fastighetsdatasystemet stor och verksamheten har en

betydelse bl.a. inom samhällsbyggande, samhällsplanering,

växande

kommunaltekniska tillämpningar samt statistikproduktion m.m. Denna

förstärkas uppbyggnaden ett bas-

utveckling kommer att genom av

register över byggnader.

reformgenomförandet innebär att de medel som Avslutandet av för verksamheten successivt kan trappas av. De anslag som anslagits Domstolsverket, Lantmäteriverket och är aktuella fördelar sig Centralnämnden för fastighetsdata.

totala kostnaderna för fastighetsdatareformens genomförande låg

De 199293 i storleksordningen 46 mkr. Detta är under budgetåret anslagsnivå verksamheten har krävt under de senaste också den som föll 8,7 mkr på Domstolsverket, 18,9 åren. Av den totala kostnaden Lantmäteriverket och 18,5 mkr på Centralnämnden för fastigmkr för verksamheten kan successivt trappas ner i och hetsdata. Anslaget slutförande. Budgetåret 199697 bör det sista med reformens vara under vilket anslag erfordras för verksamheten. Lantmäteriverket till regeringen ingivna så kallade GFI- I den av

till följd uppbyggnaden fastighetsdata-

rapporten anges att av av

Kapitel 15 193

systemet avslutas under år 1995 kommer statens anslagsbelastning att minska med 50 mkr. Diskussionen förs i detta ca sammanhang mot bakgrund av möjligheterna att finna lämplig

en finansiering av GFI-

uppbyggnaden. GFI härvid i betydande utsträckning ha karaktär anges

av infrastrukturell basinvestering bör anslagsfinansieras

som på samma

sätt som just fastighetsdatasystemet. Uppbyggnaden GFI

av kan

således betraktas som en avslutande komplettering fastighetsdata-

av systemet. Som angivits i avsnitt 4.2 ingår kostnaderna för uppbyggnad av

fastighetsdatasystemet i det underlag ligger till grund för be-

som räkning av expeditionsavgifternas storlek vid

inskrivningsmyndig-

heterna.

Mätning, beräkning och kartframställning

I en skrivelse den 5 1993 till Miljömars och naturresursdepartementet hemställer Svenska kommunförbundet Lantmäteriom att och inskriv-

ningsutredningens direktiv skall ändras. Skrivelsen har regeringen

av

överlämnats till Lantmäteri- och inskrivningsutredningen.

Kommunförbundet hänvisar bl.a. till den ll december en 1992 daterad skrivelse till departementet. l denna tar förbundet bl.a. frågan upp om

kommunernas rätt att fastighetsbildningen finansiera

genom investeringarna i stomnät och grundläggande kartor. Innehållet i denna skrivelse och vissa beräkningar redovisas nedan. m.m. Vidare redovisas de överväganden gjordes 1980 års lantmäteritaxeutredsom av ning.

15.3.1 Svenska kommunförbundets

syn

Av skrivelsen från Svenska kommunförbundet framgår att den grundläggande kommunala kart- och mätverksamheten utgör en stöd- och servicefunktion till bl.a. kommunal planering och kommunal anläggningsteknik. Allt fler kommuner har beslutat finansiera att dessa verksamheter med taxor och olika avtal. För närvarande saknas möjligheter att ta betalt för den

nytta fastighetsbildningen har av kommu-

nala stomnät och kartverk.

Fastighetsbildningskostnadsutredningen, FBKU, tog inte frågan

upp om ersättning till kommunerna för kostnader för grundläggande MBK

7 14-0725

1994:90

194 Kapitel 15 sou

kartframställning i sitt betänkande Kostnader för mätning, beräkning, SOU 1990:9. Flera remissinstanser bl.a.

fastighetsbildning m.m.

Svenska kommunförbundet, Sveriges Lantmätareförening och ett stort kritiska detta och beklagade att så inte hade antal kommuner var mot skett.

grundläggande MBK-verksamheten borde

Kostnaderna för den

Kommunförbundet påföras respektive nyttjare. Detta är

enligt bl.a. vad gäller kommunalteknisk verksamhet, PBL-åtgärder möjligt att göra

kommersiella nyttjare, tillåts inte vad gäller fastighets-

och olika men

bildning och fastighetsregistrering. Trots att den grundläggande mät-

verksamheten är fundamental i sammanhanget och

ningstekniska innebär besparingar i fastighetsbildnings- och fastighetsregistrerings-

verksamheter inte påföras några häremot svarande processen kan dessa kostnader.

remissyttrande över FBKU:s förslag som

I det gemensamma kommunförbundet och Statens lantmäteriverk avlämnade den Svenska

12 oktober 1992 och utgjorde komplettering av respektive

som en remissvar redovisas förslag på hur finansieringen parts tidigare ingivna

fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen bör

av den framtida behandlar bl.a. frågan ersättning för de nu

lösas. Remissyttrandet om aktuella kostnaderna. I samtliga de tre ñnansieringsalternativ som

diskuteras redovisas kostnaderna för den grundläggande MBK-

att

verksamheten skall ingå i kalkylunderlaget. alternativen bygger uppbyggnad taxa som in-

De olika av en

moduler fastighetsbildning FB, fastighetsregistrering

rymmer tre grundläggande mätning och kartframställning MK. FR samt skall kostnaden för det underlag i MK-modulen, som svara mot

används vid fastighetsbildning och

form stomnät och kartor som av två delar MKl och MK2.

fastighetsregistrering, består av ersättning till för utnyttjandet grundläggande

MKl avser staten av den ekonomiska kartan. Denna verksamhet investeringar och drift av

anslagsfinansierad. Ersättningsbeloppet har 1992

är för närvarande

fastighetsbildningsärende inom ekonomiska

uppskattats till 700 kr per kartans omrâde.

ersättning till kommunerna för utnyttjandet av grund-

MK2 avser

investeringar och drift stomnät och primärkarta. Ersätt-

läggande av till 1 100 kr ärende inom primär-

ningsbeloppet har uppskattats per

karteområde.

Kapitel 15 195

Enligt förslaget skall fastighetsbildningsmyndigheten debitera

MKl och MK2 och härefter överföra nettoersättningen till respektive part. Den årliga totala kostnaden för kommunal lantmäteriverksamhet har beräknats uppgå till 1 300 mkr i 1993 års kostnadsnivå

se sid 58 i

principbetänkandet SOU 1993:99. Av denna bedöms 60 - summa procent eller 780 mkr hänförlig till den grundläggande vara MBKverksamheten. Till den grundläggande kommunala MBK-verksamheten MBK-

basen brukar räknas stomnät, primärbaskarta, och adresser,

namn registerkarta samt översiktskarta i tryckt eller digitalt lagrad form. Inom den kommunala sektorn ankommer det primärt varje på sektor att svara för mätningar och kartinformation för respektive verksamhet. Genom att samordna MBK-verksamheten kan emellertid de sammanlagda kostnaderna minskas bl.a. till följd val av av gemensam standard och gemensamma system undvikande samt genom av dubbelarbete i olika led. De verksamheter betjänas MBK-verksamheten bl.a. den som av är anläggningstekniska sektorn VA, gataväg, och tele, planering, plangenomförande och byggande mark och exploatering, detaljplane-

ring, bygglov, fastighetsbildning och fastighetsregistrering, tillfälliga

användare konsulter, entrepenörer övrig verksamhet miljö samt och hälsa, skola, socialtjänst, posten. Respektive verksamhets andel av den totala kostnaden kan beräknas med utgångspunkt i den nytta verksamheten har MBK-insatserna.

av Schablonmässiga nyckeltal finns

beräknade för hur stor andel bör påföras som respektive verksamhet. Kostnaderna för MBK-verksamheten finansieras delvis av använ-

darna. Detta sker bl.a tillämpning olika

genom av taxor, avgifter och avtal VA-taxa, gatukostnader, el-taxa, tele-taxa, exploateringsavtal, PBL-taxa m.m.. För att fullt ut finansiera MBK-verksamheten användarna krävs av

att också fastighetsbildning och fastighetsregistrering påförs

en skälig andel. I samband med tids- och kostnadsstudie

en den så kallade TOK-utredningen från 1974 bedömdes att dessa verksamheter borde

belastas med 5-10 procent MBK-basen grundläggande MBK. Med

utgångspunkt i en genomsnittlig belastning 7,5

om procent på det

belopp som framräknats skulle fastighetsbildningen

ovan påföras en kostnad om 58,5 mkr år för verksamheten skall per att bära sin andel av den grundläggande MBK-verksamheten.

196 Kapitel 15

Med vissa antagande hur förrättningarna fördelar sig mellan om områden med och kommunala MBK-insatser samt med antagandet utan fastighetsbildningen i sig bidrar till ajourhållningen av primärkarteatt materialet med värde motsvarar hälften förrättningarnas ett som av andel MBK-kostnadena skulle i dagsläget fastighetsbildningen av påföras kostnader uppgår till l 200 kr per förrättning. som ca På motsvarande sätt kan diskuteras inte också statens kostnader om för de geodetiska riksnäten och för den allmänna kartläggningen borde ingå i kostnadsunderlaget för fastighetsbildningen. Så föreslogs som ske i det Lantmäteriverket och Svenska kommunförbundet nämnts av utarbetade remissyttrandet över FBKU:s betänkande. gemensamt Någon beräkning hur kostnad fastighetsbildningen skulle ny av stor påföras har inte utförts.

15.3.2 1980 års lantmäteritaxeutredning

1980 års lantmäteritaxeutredning behandlade utförligt frågan om

fastighetsbildningsverksamheten skall betala andel av den grund-

en läggande MBK-verksamheten i sitt betänkande Ny lantmäteritaxa Ds Bo 1982:4. Av betänkandet framgår bl.a. följande.

Det statliga lantmäteriet har myndighetsuppgift ansvaret för de

som geodetiska riksnäten och de allmänna kartorna. För praktiska ändamål anläggs lokala stomnät triangelnät eller motsvarande, vilka förtätas ytterligare där mätningar förekommer ofta. För sådana stomnät svarar oftast kommunerna. Det statliga lantmäteriets insatser avser härvid främst frågor hur anslutningen till riksnäten skall ske. om De allmänna kartor har direkt användning vid fastighetsbildsom ning den ekonomiska och undantagsvis den topografiska. Statlig är

fastighetsbildningsmyndighet behöver inte betala ersättning för denna

användning. Genom ändring i förordning 1980:754 upplåtelse en om det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. nyttjandeav rättsförordningen efter det att 1980 års lantmäteritaxeutredning avlämsitt betänkande behöver inte heller kommunal fastighetsbildningsnat

myndighet betala ersättning för sådan användning.

Primärkartan kan utgöra underlag för förrättningskartor vilka i sin utgör underlag för primärkartans aktualisering. tur Antalet ärenden inte kräver någon mätning varierar mellan som olika förrättningar. 1980 års lantmäteritaxeutredning upptyper av skattade att 20-25 procent alla förrättningar saknar behov av mätav

Kapitel 15 197

ning. Vidare anges att mycket stor del glesbygdsförrättningarna

en av inte till rimliga kostnader kan anslutas till varför stomnät mätning sker

i tillfälliga koordinatsystem.

Till grund för kommunernas ersättningsuttag ligger uppfattningen

att stomnät, kartor osv. kommun frivilligt upprättar kommusom är

nens egendom och inte underkastade offentlighetsprincipen upphovs-

rättsligt skyddade.

Utredningen konstaterade att inför ställningstagande till om kommunens grundläggande kostnader för MBK skall inräknas i underlaget för

fastighetsbildningen måste dessa kostnaders storlek och tidsmässiga

utveckling samt effekterna vid val taxeform studeras. av m.m. Utredningen konstaterade vidare att det inte möjligt var att en samlad bild kommunernas årliga kostnader för

av investeringar och

underhåll stomnät och primärkartor. Vissa av av Svenska kommunförbundet under 1979 utförda beräkningar uppskattade kostnaderna för stomnät till 80 mkr per år och för primärkartor till 90 ca mkr per år.

Fastighetsbildningens andel nyttjandet

av angavs vara 19 respektive 11 procent. Detta skulle motsvara totalkostnad för

en fastighetsbildnings-

verksamheten på 24,3 mkr år motsvarande per en erforderlig höjning med 10-15 procent lantmäteritaxan. Flera

av invändningar har gjorts

mot dessa beräkningar bl.a. bygger på erfarenheter från som den tidigare angivna TOK-utredningen.

Ur principiell synpunkt kan enligt 1980 års

lantmäteritaxeutredning

å ena sidan hävdas att utbyggnad lokala en av stomnät och primärkarteverk i första hand sker för kommunerna att skall kunna fullfölja

olika kommunala åligganden. Att fastighetsbildningen,

som primärt är en statlig angelägenhet, drar

nytta av investeringarna kan

ses som en bieffekt som är önskvärd samhällsekonomisk ur synpunkt. Detta behöver emellertid inte innebära

att fastighetsbildningen nödvändigtvis skall delta i finansieringen. Vidare kan enligt utredningen

hävdas att de kommuner så långt möjligt önskar som som avgiftsfinansiera dessa

investeringar redan i dag kan ta avgifter, i

ut t.ex. samband med

bygglovsgivning. Sådana avgifter skulle i allt väsentligt

komma att

påföras kommunmedborgare

samma grupp av som via fastighetsbild-

ning skulle delta i finansieringen

av stomnäts- och primärkartekostnaderna. För ett sådant synsätt talar även praktiska skäl. Man skulle

undvika undersökningar

om fastighetsbildningens utnyttjande

av stomnät och primärkartor och slippa administrativa merarbeten.

198 Kapitel I 5

Å andra sidan kan hävdas att investeringarna i stomnät och primärkarta så långt möjligt bör finansieras de olika användarna och att av möjlighet till avgiftsbelägga också fastighetsbildningen skulle en att stimulera kommunerna till förbättringar de lokala mätnings- och av kartunderlagen, vilket skulle leda till rationaliseringar i förrättningsverksamheten.

Ersättning för nyttjande stomnät och primärkarta kan behandlas

av på två skilda sätt. Ersättningarna kan antingen räknas i kostnadsför eller sakägare separat kostnad i underlaget taxan tas ut av som varje enskilt ärende. För att kunna räkna kostnaden i kostnadsunderlaget för krävs Lantmäteriverket träffar avtal med taxan att samtliga kommuner ersättning för nyttjande stomnät och priom av märkarta. Sådana avtal måste träffas varje år och innefatta en be-

dömning vilket utnyttjande fastighetsbildningen kommer att ha och

av vilka kostnader kommunen kommer att få under det kommande året.

Den andra formen skulle innebära att fastighetsbildningsmyndigheten

förutom debitering enligt ut täckningsbidrag sakägarna i taxan tar av de fall stomnät eller primärkarta utnyttjats. Bidragen skulle betraktas särskild ersättning och överföras till respektive kommun. som en Principerna för beräkning täckningsbidraget skulle kunna anges i en av förordning grunderna för lantmäteritaxan. Varje kommun skulle om utifrån dessa grunder själv kunna besluta bidragens storlek. Fastigom hetsbildningsmyndigheten skulle i det enskilda ärendet få avgöra om

stomnätet eller primärkartan verkligen utnyttjats.

om Lantmäteritaxeutredningen fann att de båda modellerna leder till att omfattande utrednings- och beräkningsarbete mäste ske varje år. ett För den första modellen tillkommer kostnaderna för förhandling, vilka i del kommuner skulle kunna uppgå till belopp samma storleksen av ordning de belopp förhandlingarna skulle röra sig om. som

vidare olyckligt ersättningar mellan staten och

Det vore om nya kommunerna infördes. Utredningen föreslog tvärt om att den centrala uppbörden med efterföljande utbetalning till kommuner med egen

fastighetsbildningsmyndighet skulle upphöra. Utredningen slog fast att

det såväl för det statliga lantmäteriet som för kommunerna är av stor betydelse verksamheten utformas så att dubbelarbete undviks och att erfarenheter och uppgifter kan bytas mellan organisationerna utan administrativt krångel.

Statlig Ifastighetsbildningsmyndighet borde därför ansluta sina

mätningar till kommunens stomnät och utnyttja kommunens primär-

Kapitel 15 199

karta när detta är lämpligt. Samtidigt skall statlig

fastighetsbildnings-

myndighet vara skyldig att till kommunen redovisa ändringar i fastighetsbildningen samt koordinater och mäthandlingar skall redovisas som på kommunens primärkarta. Kostnaderna för den statliga myndighetens

redovisning till kommunen bedömdes begränsad.

som

Genom att fastighetsbildningen inte bara utnyttjar

stomnät och primärkartor utan också lämnar bidrag till dem får

fastighetsbildningen

inte en renodlad ställning nyttjare som gentemot kommunen. Härigenom ökar svårigheterna när det gäller att ange vilken andel av kostnaderna bör kunna knytas till

som fastighetsbildningen.

Oberoende av utformning torde ett nytt för betalningar system mellan stat och kommun leda till totalt ökade sett administrativa kostnader. För kommunens del torde det finnas möjligheter att täcka en större del av kostnaderna för stomnät och primärkarta i samband med exploatering och byggande. Utredaren fann att de skäl talar

som mot att fastighetsbildningen skall bidra till finansieringen stomnät och primärkartor

av var över-

vägande. Till kostnader för fastighetsbildning borde därför

inte hänföras kostnader för grundläggande geodetiska stomnät, ekonomisk karta, registerkartor och primärkartor.

15 .4 Kommunal fasti

ghetsregistreri ng

De kommunala fastighetsregistermyndigheternas

verksamhet finansieras via respektive kommuns budget. Motsvarande statlig verksamhet finansieras anslag. Kostnaderna för den genom statliga fastighetsregisterverksamheten ingår i det underlag ligger till som grund för

beräkning av expeditionsavgifterna vid inskrivningsmyndigheterna.

Skillnaden i finansiering den statliga och den kommunala

av fastig-

hetsregistreringen hänger samman med att statsmakterna, i samband

med ställningstagande till dagens finansieringssystem beaktade dels det

statsfinansiella läget, dels att kommunerna ansågs ha frihet att välja om

de också fortsättningsvis ville utföra fastighetsregistreringen

under de villkor tidigare gällt och alltså själva som svara för kostnaderna för verksamheten eller att överlåta verksamheten till staten.

FBKU föreslog att kostnaderna för den kommunala fastighetsregistreringen, som då bedömdes uppgå till 10-15 mkr år eller till

per

i storleksordningen 4 000 kr registrerad fastighet,

per skulle finan-

200 Kapitel 15

sieras på sätt den statliga fastighetsregistreringen. I huvud-

samma som sak samtliga remissinstanser uttryckte sig positivt förslaget. om I det Svenska kommunförbundet och Lantmäteriverket gemenav

kompletterande remissyttrandet över FBKU:s förslag redovisas

samma

tre alternativa modeller för fördelning av systemkostnaderna. I samt-

liga dessa modeller ingår kostnaden för kommunal fastighetsregistrering i underlaget för fördelningen. Det belopp anges för kostsom nadsposten uppgår till 17 mkr per år. Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har inhämtat uppgifter om

kostnaden för den kommunala fastighetsregistreringen är i

hur stor myndigheternas obligatoriska uppgifter uppgår den årliga dag. För kostnaden till 11,5 mkr. Härtill kommer kostnaden för myndigca heternas förande frivilliga register, bl.a. adressregistret. Denna av kostnad har bedömts uppgå till ca 5,8 mkr per år.

fastighetsregistrering också i framtiden kommer att utföras i

Om kommunal regi kommer denna kopplad till kommunal att vara en

fastighetsbildningsverksamhet och inte fristående i samma mening

vara idag. Detta förhållande talar för att kommunalt bedriven fastigsom hetsregistrering skall finansieras på sätt som övrig fastighetssamma registrering.

15.5 Ombudskostnader vid lantmäteriförrättningar

Lantmäteriverket redovisade i sitt Förslag till inriktning av verksamheten under 1990-talet L194 LMV-rapport 1993:3, att en enskild markägare borde möjlighet få ersättning för ombudskostnader ges att

i förrättningar i de fall det föreligger s.k. expropriationsliknanade

situationer. Förslaget, mottogs positivt i bl.a. remissyttranden som från Fortifikationsförvaltnin Banverket och Lantbrukarnas Riksförgen,

bund, återfinns i Lantmäteriverkets fördjupade anslagsframställnaing

för åren 199495- l 99697. Bakgrunden till förslaget är bl.a. den kritik som riktats mot det förhållandet den enskilde sakägaren inte har möjlighet att få ersättatt ning för inställelse vid förrättningen, för kostnader för egen egna utredningar eller för eget ombud eller biträde vid förrättningen. Det har härvid hävdats den enskilde sakägarens rättsställning behöver att

förstärkas; inte minst vid förrättningar med expropriativa inslag.

Parterna vid denna förrättningar är ofta inte jämbördiga. Den

typ av

Kapitel 15 201

exproprierande parten har att utföra utredningar kan egna resurser som

åberopas vid förrättningen. Fastighetsbildningsmyndighetens utred-

ningsskyldighet har kritikerna inte alltid ansetts uppväga denna av obalans. I L194 anger Lantmäteriverket bl.a. att det är möjligt att med bibehållen rättssäkerhet minska samhällets och olika parters kostnader för åtkomst av mark och rättigheter. Detta kan åstadkommas genom att göra förrättningsförfarandet tillämpbart på sådana områden där förrättningsinstitutet är ett ändamålsenligt alternativ för att genomföra i särskild ordning meddelade administrativa beslut. I detta sammanhang behandlas frågan avvägning mellan allmänna och enskilda om intressen. Det konstateras härvid att det åligger fastighetsbildningsmyndigheten att vid förrättning göra sådana avvägningar. Samtidigt påtalas att när de allmänna intressena är starka föregås ofta förrättningsprövningen normalt ett plan- eller koncessionsbeslut. Förav rättningsförfarandet kan då betraktas ett genomförandemedel. som Lantmäteriverket gör vissa kopplingar mellan frågan ersättning om för ombudskostnader m.m. till frågan dels utvidgning förrättom av ningsinstitutet till genomförandesituationer banrätt, försvarsrätt nya och naturvårdsrätt dels förslag att förenkla regelverket att genom begränsa antalet överklagandeinstranser från tre till två. I denna senare fråga bör enligt Lantmäteriverket lämpligen prövningen vid den första instansen, fastighetsdomstolen, utgå. Frågan om ersättning för ombudskostnader vid lantmäteriförm.m. rättningar är inte ny. Den diskuterades i samband med utarbetandet av

den nuvarande fastighetsbildningslagstiftningen och har härefter åter-

igen väckts till liv vid ett flertal tillfällen under 1970- och l980-talen.

Fastighetsbildningsutredningen föreslog i sitt betänkande Plan-

genomförande genom inlösenförrättning SOU 1984:72 bl.a.

att en enda prövningsväg skulle finnas för alla markåtkomstfrågor vid plangenomförande. Förslaget innebar att möjligheten att överföra mark genom ett domstolsförfarande skulle avvecklas. Prövningen skulle enbart kunna ske vid förrättning. Sakägare skulle erbjudas viss en möjlighet att ersättning för kostnader vid förrättningen. Detta skulle i sin tur leda till att förrättningsförfarandet närmade sig förfarandet vid

domstol. Fastighetsbildningsutredningens förslag i denna del kom inte

till genomförande bl.a. till följd det blandade mottagande av som förslaget väckte bland remissinstanserna.

202 Kapitel 15

I Lantmäteriverkets rapport Markåtkomst och ersättning LMVrapport 1988:28 redovisar verket bl.a. ett förslag som innebär att en

fastighetsbildningsmyndighet i vissa fall skall kunna besluta om ersätt-

ning till sakägare för kostnader för ombud eller biträde och för utredning. Denna möjlighet föreslogs gälla vid inlösen- och andra expropriationsliknande situationer. Ersättning skulle dock enligt förslaget utgå endast om det var befogat med hänsyn till partsförhållandena och intrångets art. Den beslutade ersättningen skulle anses vara en förrättningskostnad som normalt skulle bäras av den som har nytta av förrättningen. Lantmäteriverkets förslag remissbehandlades. Också detta nya förslag fick ett blandat mottagande. Flera av remissinstanserna hävdade att förslaget skulle beröva förrättningsförfarandet dess smidighet. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges advokatsamfund förordade däremot att sakägarna borde ges en större rätt till ersättning än den som redovisats i Lantmäteriverkets förslag. I den därpå följande propositionen prop. 199192:l27 anförde föredragande statsråd bl.a. att regler om rätt för sakägare att erhålla ersättning för kostnader som har uppkommit vid en förrättning inte bör införas. Som skäl för detta ställningtagande redovisas de överväganden som gjordes i samband med fastighetsbildningslagens tillkomst och som ansågs godtagbara med hänsyn till intresset av att förfarandet inför fastighetsbildningsmyndigheten skulle vara enkelt. Dessa frågor hänger samman med förrättningsförfarandets speciella karaktär som bl.a. skiljer sig från ett domstolsförfarande på följande punkter:

Ansvaret för processföringen och utredningen i en rättegång vilar helt på parterna medan förrättningsförfarandet präglas av fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet till officialprövning. Till förrättningsmyndighetens uppgift hör bl.a. att i en omfattning - som saknar motsvarighet i domstolsprövningen bistå sakägarna -

med råd och upplysningar.

Vid en förrättning kan det inte förekomma någon muntlig bevisning. - Vid en förrättning kan inte personlig inställelse åläggas. - Vid förrättning kan inte editionsföreläggande meddelas. -

Förrättningsförfarandets speciella karaktär innebär att det normalt skall vara möjligt för sakägarna att föra sin talan vid förrättningen utan juridiskt biträde eller expertmedverkan. Systemet kan enligt före-

Kapitel 15 203

dragande statsrådet sägas förutsätta att sakägarnas utredningar egna koncentreras till fastighetsdomstolen. Det är enligt statsrådets uppfattning inte lämpligt att ge förrättningsförfarandet någon karakannan tär än det haft tidigare. Förfarandet bör således även i fortsättningen präglas av en strikt och aktiv officialprövning det är inte minst detta som gör förfarandet så smidigt. Lantmäteriverkets förslag skulle kunna leda till att förrättningen får en mera rättegångsliknande karaktär vilket skulle minska snabbheten och smidigheten. Sakägarnas behov av ombud är inte lika stort vid en förrättning vid domstolsförsom en handling. De beslut som fattas vid förrättningen kan överprövas i två eller tre domstolsinstanser. Sakägarnas ställning vid förrättning kan en därför inte jämföras med deras ställning i exempelvis ett expropriationsmål. Med en aktiv officialprövning bör också obalansen mellan sakägarna i huvudsak kunna elimineras. Lantmäteriverkets förslag skulle vidare leda till ökade kostnader för samhällsekonomin i en omfattning som, enligt föredragande statsrådet, inte låter sig motiveras. De direkta kostnaderna hade Lantmäteriav verket beräknats uppgå till ca 2 mkr per år. Föredragande statsråd befarade emellertid att kostnaderna skulle bli högre än så. Statsrådet bedömde inte att förslaget skulle medföra några påtagliga besparingar på andra områden. I detta sammanhang kan nämnas att Fastighetsbildningskostnadsutredningen, FBKU, i sitt betänkande Kostnader för fastighetsbildning m.m. SOU 1990:9 utförde beräkningar kostnaderna för överav klagade lantmäteriförrättningar. Härvid förutsattes 500 föratt ca rättningar per år överklagas och att fastighetsdomstolen avgör 70 procent av dem medan återstående 30 procent återkallas eller förliks. Vidare bedömdes 25 procent målen gå vidare till hovrätt och att av prövningstillstånd begärs i 10 procent fallen. Med dessa utgångsav punkter redovisade FBKU nedanstående tabell 18.

Kostnad per förrättning Kostnad per år

Domstolskostnader 20 000 kr 10,0 mkr

Enskildas kostnader 17 000 kr 8,5 mkr

Summa kostnader 37 000 kr 18,5 mkr

Tabell 18. FBKU:s bedömning av kostnaderna för överklagade lantmäteritörrättningar.

204 Kapitel 15

Statistik från Domstolsverket visar att det genomsnittliga antalet mål rörande talan mot beslut fastighetsbildningsmyndighet för femårsav perioden 1988-1992 uppgick till 557 år. Antalet avgjorda mål per uppgick till 404 72,5 procent vilka 25,4 procent överklagades varav vidare till hovrätten. Kostnaderna för hantering mål i fastighetsdomstolen under av 199293 uppgick till i genomsnitt 12 150 kr sär- samt del av samkostnader. Den genomsnittliga kostnaden är emellertid hänförlig till samtliga avgjorda mål i fastighetsdomstolen och inte enbart mål avseende talan mot beslut fastighetsbildningsmyndighet. Detta av innebär bl.a. att vissa måltyper masskaraktär bl.a. hyres- och av tomträttsmäl ingår i underlaget. Med beaktande härav kan den av FBKU bedömda domstolskostnaden 20 000 kr anses skälig. Även det statistiska utfallet i viss utsträckning avvikit från vad om angivits i FBKU:s betänkande torde den storleksordning, cirka som 20 mkr år, FBKU kom fram till utgöra en rimlig bedömning per som kostnaderna för de mål överklagande av beslut av fastigav som avser hetsbildningsmyndighet. Ett räkneexempel, inrymmer vissa antaganden, kan åskådligsom göra ett möjligt ekonomiskt utfall. Om antalet överklagade fastighetsbildningsförrättningar antas minska med 25 procent till följd av att sakägare i ett begränsat antal fastighetsbildningsärenden expropriativ karaktär, ojämna partsförhållanden och stort intrång ges möjlighet att erhålla ersättning för ombuds-, biträdes- och utredningskostnader skulle domstolens kostnader minska med 2,5 mkr per är. Sakägarnas kostnader skulle minska med belopp samma storleksordning. De av

merkostnader svaga sakägare skulle förorsaka förrättningen,

som och vilka enligt vad angivits beräknats till ca 2 mkr per år, som ovan skulle enligt förslaget överföras på den starke parten, som härigenom samtidigt förhoppningsvis skulle undgå de olägenheter, kostnader och den tidsutdräkt ett överklagande skulle ha förorsakat som honom. En ytterligare aspekt på detta spörsmål är huruvida förslaget att i vissa fall medge sakägare rätt till ersättning för ombudskostnader m.m. medför att antalet överklagandeinstanser kan minskas från tre till två att antingen prövningstillstånd införs vid hovrätten eller att genom fastighetsbildningsbeslut överklagas direkt till hovrätten dvs. fastighetsdomstolsprövningen utgår. Denna fråga behandlas i avsnitt 25 .9.2.

Kapitel 16 205

16 Lantmäteritaxan

l detta kapitel behandlas frågor rörande hur en lantmäteritaxa kan utformas framför allt med utgångspunkt i begreppen sak- eller tiddebitering. Vidare ges exempel på andra, incitamentsskapande taxekonstruktioner. Frågan återbäringstaxan behandlas i ett särskilt om avsnitt liksom frågan skall besluta lantmäteritaxan. om vem som om

16. 1 Sak- eller tidtaxa

Enligt fastighetsbildningslagen 1970:988 skall kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighetsbildningsåtgärd det är fråga Följande som om. huvudregler gäller härvid. Kostnaderna för fastighetsreglering skall betalas av sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av regleringen. Om regleringen sker i samband med expropriation eller liknande tvångsförvärv skall förvärvaren efter vad är skäligt som åläggas att betala förrättningskostnaderna. Kostnaderna för avstyckning skall, när styckningsdelarna har samma ägare, betalas sökanden. av Vid annan avstyckning fördelas kostnaderna efter vad är skäligt. som Kostnaderna för klyvning skall fördelas mellan delägarna efter vad som är skäligt och kostnaderna för sammanläggning skett efter som ansökan skall betalas av sökanden. Sker sammanläggning utan ansökan, fördelas kostnaderna efter vad är skäligt. På sätt som samma fördelas kostnaderna för fastighetsbestämning. Är byggnadsnämnden sökande skall dock kostnaderna betalas kommunen i den mån av särskilda skäl föranleder detta. Kostnaderna för genomförda äganderättsutrednings- och legali-

seringsförrättningar fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt.

Kostnaderna för förrättning enligt ledningsrättslagen 1973:1144 som upptagits efter ansökan och inte prövning slutligt avgjord avser ny av

ledningsrättsfråga skall betalas av ledningens innehavare. Vid tillämp-

206 Kapitel 16

ning av anläggningslagen 1973:1149 skall förrättningskostnaderna, då anläggningsbeslut meddelats, fördelas mellan ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen efter vad som är skäligt. För samtliga förrättningsåtgärder, utom sådana enligt ledningsrättslagen, gäller att överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förrättningskostnaderna pá annat sätt än som följer av respektive lag skall gälla, om det inte är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfte. Huvudprincipen vid fördelning av kostnaderna för de olika typerna av förrättningsåtgärder är således att dessa skall belasta sakägarna efter vad som är skäligt i de fall inte kostnaderna skall betalas av sökanden. Vid fastighetsreglering har i lagtexten direkt utsagts att vid denna skälighetsbedömning skall hänsyn tas till den nytta varje sakägare har av regleringen. Enligt Fastighetsbildningskommittén borde med en fastighets nytta i detta sammanhang förstås den värdehöjning som fastigheten undgår genom regleringen minskad med enskilda fullföljdskostnader, omställningskostnader och anpassningsförluster. Sakägare vid förrättning är i princip fastighetsägare och vissa rättighetsinnehavare. Ovanstående förhållanden reglerar avgränsningen av de betalnings-

ansvariga för fastighetsbildningsåtgärder. Vid fasti gäller

alltså den klart uttalade principen att kostnaderna skall betalas av sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av förrättningsåtgärden. Denna princip har emellertid också utgjort en grund för att de kostnader som uppkommer i förrättningssammanhang skall täckas genom sakersättningar. Frågan om sak- eller tidersättning har bl.a. behandlats av 1974 års utredning

angående översyn av lantmäteritaxan Ds B 1975:2, 1980 års lant-

mätertaxeutredning Ds Bo 1982:4 och Fastighetsbildningskostnads-

utredningen SOU 1990:9. Dessa utredningars resonemang kring frågan om sak- eller tidtaxa sammanfattas nedan.

16. l 1974 års utredning angående Översyn av lantmäteri-

taxan

1974 års utredning angående Översyn av lantmäteritaxan Ds B

1975:2 föreslog att sakersättningsdebitering borde införas så långt detta var möjligt. Motiveringen till detta ställningstagande bygger bl.a.

Kapitel 16 207

på departementschefens uttalande angående grunderna för taxesätt-

ningen i lantmäteriverksamheten m.m prop 1971:170. Här uttrycks

ståndpunkten att förrättningsavgifterna bättre än tidigare borde anpassas till den nytta förrättningen medför för vederbörande fastighet. En sådan princip ansågs inte kunna komma till användning annat än i samband med bruket av en sakersättningstaxa. Utredningen påtalade vidare att taxan bör vara så enkel och enhetlig som möjligt samt vara lättöverskådlig för kunden. Häri ligger framför allt önskemålet om att den som vill köpa en offentlig tjänst om möjligt i förväg skall kunna få besked eller själv räkna fram, den avgift om, han har att erlägga. Av detta önskemål följer enligt utredningen en generell preferens för s.k. saktaxor, dvs. en avgift per i förväg definierad prestation, i förhållande till tidtaxor, där det slutligt debiterade beloppet blir beroende av den tid som myndigheten lagt ned på den enskilda förrättningen. En taxa bör vidare vara så utformad att den bl.a. främjar en effektiv användning av samhällsresurserna och även styr avnämarna mot ett optimalt utnyttjande myndighetens av resurser. Utredningen angav bl.a. följande fördelar med en sakbaserad taxa:

Rättvisa avgiften för samma slag av förrättning blir lika oavsett - tidsåtgången.

Enkelhet mer nyttoprincipen får påverka en taxa desto mer - nödvändigt är det att bygga upp denna som en saktaxa. Att debitera förrättningar efter tidsätgången och samtidigt ta hänsyn till nyttan

fordra skilda timpriser för skilda ändamål. Även dylik

synes om en taxa i och för sig skulle kunna konstrueras skulle den inte kunna göras enkel. Det skulle antagligen också vara förenat med stora svårigheter att förståelse för en på sådant sätt uppbyggd taxa hos sakägarna.

Kostnaden för sakägaren blir oberoende av om sakägaren får en långsamt arbetande förrättningslantmätare eller snabb sådan. en

Utredningen fann både av faktiska skäl och rättviseskäl samt med

hänsyn till den av statsmakterna framhållna nyttoprincipen att prin-

cipen om sakdebitering av förrättningsverksamheten borde genomföras så långt som det överhuvudtaget var möjligt.

208 Kapitel 16

16.1.2 1980 års lantmäteritaxeutredning

1980 års lantmäteritaxeutredning konstaterade i betänkandet Ny lant-

mäteritaxa Ds Bo 1982:4 att användandet av sakersättningar har lett

till att förrättningar som medför begränsad nytta inte kommit till stånd även om nyttan av åtgärderna i och för sig skulle ha överstigit kostnaderna. Därigenom har åtgärder med huvudsakligt syfte att vidmakthålla fastighetsindelningen eller fastlägga befintliga förhållanden endast i begränsad utsträckning utförts. Å andra sidan har komplicerade förrättningar inom områden med höga markvärden utförts till ersättningar, som i jämförelse med såväl nyttan fastighetsbildningssom myndighetens kostnader, kan ha varit mycket låga. anses Utredningen föreslog med utgångspunkt i bl.a. dessa förhållanden att fasta ersättningar bör användas endast för förrättningar enhetlig av karaktär. I övrigt bör tidersättning tillämpas. När särskilt dyr utrustning används kan särskild ersättning tas ut utöver tidersättningen. Särskild ersättning skall även tas ut när fastighetsbildningsmyndigheten utnyttjat konsulttjänster. Även restid skall debiteras vid tidersättning. Utredningens förslag innebar vidare att en möjlighet att träffa överenskommelse mellan fastighetsbildningsmyndigheten och sökanden om ersättningen skulle öppnas. För att detta skulle möjligt borde vara dock krävas bl.a. att förrättningen bedömdes resurskrävande och vara att det stod klart att förrättningen kan genomföras i huvudsaklig överenskommelse med ansökan. En ovillkorlig rätt för fastighetsägarna att få träffa avtal ersättningen bedömdes dock flera synpunkter om ur vara olämplig. Modellen lämpar sig således inte för förrättningar där motstående intressen finns eller där andra än de som ingått avtalet kan bli betalningsskyldiga. Genom överenskommelseförfarandet får det vidare inte komma till stånd någon medveten subventionering av vissa förrättningar. Utredningen studerade lämpligheten att i taxan föra in möjligheter

för fastighetsbildningsmyndigheten att träffa avtal ersättningar. En

om sådan möjlighet skulle innebära att fastighetsbildningsmyndigheten kan avtala om ett fast pris för förrättning sökanden så begär. en om Taxan bör i största möjliga utsträckning vara enkel och enhetlig samt lättöverskådlig för kunden och myndigheten. Häri ligger att den

som tar i anspråk en offentlig nyttighet helst i förväg skall kunna

besked om eller själva räkna fram den avgift han har att erlägga. Effekter som strider mot allmänna rättvisesynpunkter kan uppkomma, om man använder odifferentierade saktaxor i verksamheter

Kapitel 16 209

där den tid eller de kostnader i övrigt åtgår för att genomföra som en åtgärd varierar systematiskt mellan olika typfall. Utredningen ställde frågan införandet sakersåttningar inneom av burit att de syften och målsättningar är förenade med fastighetssom bildningsverksamheten kommit att äventyras i större eller mindre utsträckning. Utredningen svaret att det rent generellt torde kunna slås fast gav

att debiteringsformen sakersättning eller tidersättning,

inte har någon avgörande betydelse för möjligheterna att uppfylla de syften och mål som är förenade med verksamheten. Taxenivån sådan torde ha som större betydelse. Däremot uppkommer i enskilda fall sådana effekter.

I de fall sakersättningsbeloppet klart överstiger förrättningskostnaderna

för att utföra ett enskilt ärende där sakägaren uppfattar hans att nytta

av förrättningen inte överstiger sakersättningsbeloppet

finns risk för att

fastighetsbildning inte kommer till stånd även myndighetens

om kostnader är lägre än nyttan. Fördelarna med den tillämpade saktaxan är enligt utredningen främst:

Sakägaren kan informeras storleken avgiften innan förrätt- - om av ningen påbörjas. Detta är till fördel både för kunden och myndighetens personal, som därigenom kan klara besked. ge

Skillnader i arbetstakt mellan erfaren och mindre erfaren - m.m. personal och personal med olika arbetsförmåga drabbar inte enskilda sakägare. Detta har speciellt påtalats fördel från personalsom en organisationerna.

Saktaxorna kan medverka till ökad rationalisering. Enheter - som ligger över de genomsnittskostnader baseras på söker som taxan rationalisera sin verksamhet för att närma sig riksgenomsnittet. Å andra sidan kan tänkas att enheter med hög kostnadstäckning låter sig nöjas med det.

Många förrättningar blir enkla att debitera användande

- genom av saktaxa. Å andra sidan har det visat sig svårt, ibland t.o.m. mycket

svårt, att i det nu använda nyttorelaterade saktaxesystemet entydigt

definiera vad skall innefattas i sakbeloppen. som anses Det har krävt

210 Kapitel 16

omfattande anvisningar och många förrättningar blir svåra att

debitera rätt.

Nackdelarna med nuvarande saktaxa anges främst bestå av:

Saktaxorna är åtgärdsbaserade, vilket bl.a. leder till att sakägare kan få betala olika mycket för i princip samma slutresultat beroende på

vilket förrättningsinstitut som använts.

Kombinerade sakersättningsdebiterade åtgärder debiteras ibland med betydligt högre avgift än motiveras nedlagt arbete. Detta kan som av bl.a. leda till önskvärda åtgärder, från fastighetsbildningsatt som

myndighetens synpunkt lämpligen borde utföras i anslutning till en

pågående fastighetsbildning, inte blir av.

Avgifterna är inte knutna till nyttan med förrättningen eller fastig- hetens bärkraft annat sätt än att avgift tas ut för samma samma åtgärd oavsett fastigheten är belägen, fastighetens betyp av var

skaffenhet, tidsåtgången etc.

Sakägarna stimuleras inte till att underlätta förrättningsförfarandet, lämna in kompletta handlingar på rätt tid etc. Genom t.ex. genom att sakägarna det är ett fast pris skall betalas anser de sig att vet att som också kunna kräva upplysningar i anslutning till förrättningen mer

m.m.

Svårigheter avgränsa vad skall ingå i sakersättningsatt som anses beloppen medför detaljerade och svårtolkade anvisningar samt

merarbete hos FBM.

Administrativt och kameralt merarbete uppkommer vid fastställande taxor, uppföljning, verksamhetsplanering m.m. av

Olägenheter finns beträffande systemet med återbäring till kommunal -

fastighetsbildningsmyndighet och ersättning till kommun med

C-avtal.

Missnöje finns hos de kunder får betala ett pris som klart som -

överstiger produktionskostnaden. Anmärkning mot räkning och

Kapitel 16 211

prövning av om ett ärende skall debeteras efter tid eller sak kostar tid och pengar.

Bristande incitament finns för fastighetsbildningsmyndighetens

personal till snabb och rationell handläggning eftersom förrättningslantmätaren slipper konfrontera sakägaren med uppgifter i om ärendet nedlagd tid.

1980 års lantmäteritaxeutredning förespråkade en differentierad tidersättningstaxa. Denna skulle byggas med utgångspunkt i kostupp naderna för olika tjänstemän och arbetsuppgifter med tillägg för utlägg t.ex. annonskostnader. En modell med huvudsakligen sakersättningar nuvarande system verkar styrande i något annorlunda riktning. Efterfrågan koncentreras då till förrättningar fastighetsägarnas nytta bedöms överstiga varav sakersättningarna, medan förrättningar där nyttan inte når till upp sakersättningens nivå knappast kommer till stånd. Effekten blir således att efterfrågan koncentreras till lönsamma förrättningar och att lönsam-

hetsgränsen bestäms av fastighetsbildningsmyndighetens genomsnitt-

liga kostnader för dessa förrättningar. Teoretiskt sett kan det enligt utredningen möjligt att låta nyttan vara för varje förrättning bestämma hur stor ersättning som skall betalas. I praktiken är det dock förenat med stort besvär att fastlägga hur stor nytta en åtgärd medför. Modellen skulle kunna leda till att mängd en förrättnin vilkas nytta uppenbarligen understiger fastighetsbildningsgar myndighetens kostnader blir sökta. Effekten på självkostnadstäckningen blir svårbedömbar. Utredningen konstaterar vidare att det finns många exempel på

taxor som är uppbyggda i flera led. Telia AB f.d. Televerket har

en

taxa för teleabonnemang med dels fast del, dels rörlig del

en en som är beroende av utnyttjandet. Många el-, vatten- och fjärrvärmetaxor är uppbyggda på motsvarande sätt. Denna typ taxor lämpar sig väl för av verksamhet med stor andel fasta kostnader anläggnings- och kapital-

kostnader. För fastighetsbildningen är modellen sannolikt mindre

lämpad, eftersom huvuddelen kostnaderna är personalkostnader. av Som nämnts inledningsvis föreslog utredningen att avgifterna för de

enskilda förrättningarna borde knytas till de faktiska kostnaderna

mera än vad som är fallet med nuvarande sakersättningar. Möjligheter att träffa överenskommelse avgiften borde öppnas. om

212 Kapitel 16

För förrättningstyper som förekommer ofta och i flertalet fall medför ungefär samma kostnader bör enligt utredningen fasta avgifter tas ut. De fasta avgifterna skall grunda sig på de genomsnittliga kostnaderna för förrättningstypen och innehålla nedlagt arbete, restid, utlägg och särskilt dyr utrustning. Fasta avgifter torde kunna tillämpas t.ex. vid avstyckning av enstaka eller några få lotter för bostadsändamål eller vid små fastighetsregleringar inom detaljplanelagda områden och som grundas på överenskommelse. I de fall fastighetsbildningsmyndigheten åsamkas merarbete eller merkostnad grund av sakägares agerande, t.ex. genom ändrade yrkanden, krav på högre teknisk standard än vad myndigheten bedömt nödvändig, krav på åtgärder vid speciell tidpunkt bör myndigheten utöver fast avgift osv., få ta ut tidersättning eller särskild ersättning.

16. 1 Fastighetsbildningskostnadsutredningen

Fastighetsbildningskostnadsutredningen, FBKU, konstaterade att lantmäteritaxan fått ett betydande inslag av resultatutjämning bl.a. till följd av tillämpningen av nyttoprincipen samt att saktaxan medverkat till ett köpmotstånd mot enkla förrättningar. Utredningen fann vidare att sakägarnas kostnader för en förrättning kan minskas genom en ökad sakägarmedverkan. Sakägarnas intresse av att medverka är givetvis beroende av om deras medverkan medför lägre kostnader för dem. Genom ett större inslag av tidersättning i taxan kan fördelar nås i dessa avseenden. Tidtaxa medför också förenklingar vid taxekalkylering samtidigt som den ger en bättre koppling mellan kostnad och avgift. Vid användning av tidtaxa får dock fastighetsbildningsmyndigheten svårare att i förväg ange hur stor avgiften kommer att bli. Denna effekt kan dock motverkas genom att utöka möjligheterna att träffa avtal om avgifternas storlek. Som utgångspunkt för en ökad användning av tidtaxa borde enligt utredningen gälla att alla åtgärder utom avstyckning av tomtplatser för hus avsedda att bebos året runt av en eller högst tvâ familjer debiteras efter tidtaxa. Vidare borde tidtaxa användas i de fall fastighetsbildning sker enligt gällande fastighetsplan. Med en sådan avgränsning mellan

saktaxa och tidtaxa uppnås ytterligare fördelar utöver de som nämnts.

I taxan tas då hänsyn till att markägare som kan ha betalat upprättande av fastighetsplan bör få lägre kostnader för efterkommande fastighetsbildning. Vidare minskar de olägenheter som påtalats från kommunalt

Kapitel 16 213

håll om att förrättningar i slutna kvarter, där markvärdena är höga, ofta medför höga kostnader för fastighetsbildningsmyndigheten medan markägarnas avgifter och därmed ersättningen till kommunen är låg. FBKU anförde vidare att införandet av nyttoprincipen har tolkats så att s.k. nödvändiga kompletteringsåtgärder, t.ex. fastighetsbestämning och fastighetsreglering i samband med avstyckning, skall ingå i sakersättningsbeloppen. Enligt Lantmäteriverkets uppskattning omfördelas på detta sätt ca 14 mkr per år från enkla till komplicerade förrättningar. FBKU fann att lantmäteritaxan borde konstrueras så att enkla förrättningar blir billigare för sakägarna. Mot den bakgrunden föreslog utredningen att kostnadsöverföringen skulle upphöra. Tolkningen av nyttoprincipen medför betydande svårigheter vid tillämpningen av den hittillsvarande taxan. Detta framgår inte minst av Lantmäteriverkets taxeanvisningar. FBKU:s förslag innebär att det blir en bättre koppling mellan kostnad och avgift. Förslaget medför dock större svårigheter än i dag avgiften i förväg. Att enkla föratt ange rättningar blir billigare medför naturligtvis också kompatt mera licerade förrättningar blir dyrare. Eftersom utredningen även föreslog att nedsättningsmöjligheterna skulle utökas borde fördyringarna inte slå igenom fullt ut. Taxans nuvarande konstruktion grundar sig på en tolkning av nyttoprincipen som innebär att en åtgärd, t.ex. en nybildning av en fastighet genom avstyckning eller klyvning, alltid medför lika stor nytta. Detta gäller oavsett förutsättningarna för fastighetsbildningen och de värden som den nybildade fastigheten representerar. Utredningen övervägde en ändring av nyttoprincipen på ett sådant sätt att markvärdena skulle påverka avgifternas storlek. Om avgifterna tilläts variera med hänsyn till markvärdena vinner den fördelen att man köpmotståndet mot fastighetsbildning som avser små områden och områden med låga markvärden motverkas. Den tekniska lösningen som ligger närmast till hands är att knyta avgifternas storlek till de uppgifter om markvärden som redovisas på markvärdekartor som upprättats till grund för fastighetstaxeringen. Dessa uppgifter fastställs av skattemyndigheterna som ett led i den allmänna fastighetstaxeringen. Att ta ut avgifter som är relaterade till markens värde avviker från

nu gällande principer för statlig avgiftssättning genom att avgifterna

inte blir kostnadsrelaterade. Vidare blir taxan invecklad. Dessutom försvåras taxekalkyleringen. Det kommer att bli arbetskrävande mera

214 Kapitel 16

för fastighetsbildningsmyndigheten att bestämma avgiften. Behovet av transfereringar mellan kommun och stat kommer att öka. FBKU var den uppfattningen att de övriga förslag som utredningen lämnat var av tillräckliga för att åstadkomma en väl fungerande fastighetsbildning och avstod därför från att föreslå någon ändring i denna del.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser var positiva till en ökad tillämpning av tidersättning. Flera remissinstanser påtalar svårigheten att skilja på avstyckning av fritidsfastighet från avstyckning för åretruntboende. Alla avstyckningsåtgärder, eller avstyckningsätgärder upp till en viss arealgräns skulle kunna sakdebiteras och detta oavsett ändamål. Remissinstanserna framförde olika uppfattningar om lämpligheten av tidtaxa vid avstyckning inom fastighetsplanelagda områden. Förslaget ökad tiddebitering ansågs ha såväl för- som nackom delar. En fördel är att varje förrättning bär sina kostnader samt att sakägarnas intresse är medverka vid förrättningen ökar med påföljd att förrättningskostnaden kan sänkas. En nackdel är att förrättningslantmätaren inte i förväg kan ange vad en förrättning kommer kosta. Eftersom samma åtgärd kan ta olika lång tid att utföra beroende på svårighetsgraden kan åtgärden förorsaka sakägarna olika kostnader.

16.2 Incitamentsskapande taxor

I propositionen rörande en ny lantmäteriorganisation prop. 1993942214 bl.a. att alla möjligheter till rationaliserningar och anges förenklingar skall tas tillvara. Därmed väcks frågan om det är möjligt att via förändrad konstruktion lantmäteritaxan skapa incitament en av för att minska kostnaderna. Minskad osäkerhet om totalkostnaden bör åstadkommas för sakägaren. Förrättningstaxorna är baserade på självkostnader. Det stora flertalet förrättningar debiteras efter saktaxa. Denna skapar inte något en incitament att förbilliga förrättningen och därmed kostnaden för den enskilde sakägaren. En tidbaserad taxa har främst två fördelar. Den första är att det är tämligen lätt att en exakt kostnadstäckning, under förutsättning att timkostnaden sätts efter resursslagens löner, resor, av

material faktiska kostnader. Den andra fördelen är att inga korssub-

ventioner kan ske mellan olika kundkategorier, eftersom kostnaderna

Kapitel 16 215

idealt sett tas ut exakt. Nackdelarna med en tidbaserad taxa är dels att det finns små incitament för myndigheten att effektivisera verksam-

heten marknaden saknar konkurrens, dels risken för dåliga kundrela-

tioner. Risker finns att det uppstår misstanke om slöhet, eftersom kunderna så gott som aldrig har någon erfarenhet av resursåtgången och eftersom det föreligger ett monopol. Att låta en myndighet utföra ett uppdrag på löpande räkning är förenat med vissa betänkligheter.

16.2. l Kostnadsdämpande taxa

En taxa baserad på schabloner för resursåtgång för några generella typer av förrättningar kan utformas så att den skapar kostnadspress. Detta kan ske genom att myndigheten i samråd med bl.a. Riksrevisionsverket skapar ett kostnadsindex baserat på resursslagen

personal-, rese- och materialkostnader eventuellt kan andra tillkomma

och att detta index knyts till så exakta bedömningar som möjligt av resursförbrukning per typförrättning. Därefter kan taxan t.ex. årligen skrivas upp med förändringen av index med avdrag för en viss procentuell andel som motsvarar rationaliseringsmöjligheterna. Minskar kostnaderna så att de ligger lägre än kostnadsindexets taxa minus avdragsprocenten är det rimligt att myndigheten får använda hela, eller del av, dessa medel i sin egen verksamhet. Genom att t.ex. låta avdragsprocenten successivt växa enligt en långsiktig plan ges statsmakterna möjlighet att skapa en press på myndigheten att minska kostnaderna.

16.2.2 Kombinerad schablontidtaxa

Det finns också en möjlighet till en kombination mellan schablontaxa och tidtaxa. I detta fall bör taxan delas upp i fasta och rörliga delar. Den fasta delen motsvaras av en schablon som utgör den ersättning som utföraren är garanterad för ett givet uppdrag. De rörliga delarna motsvarar de kostnader som uppstår utöver den fasta delen. För att skapa incitament för utföraren att producera till så låg kostnad som möjligt bör de rörliga delarna endast ersättas i en begränsad omfattning t.ex. 50 procent. På detta sätt skapas ett incitament för myndigheten dels att åstadkomma så exakta kostnadsuppskattningar som möjligt när kostnaden

216 Kapitel 16

för schabloniserat typfall fastställs, dels att undvika extra överskjutande arbetstid för en viss fastighetsbildning, eftersom denna då från myndighetens sida blir underfi nansierad. Konstruktionen medför också att risken för felbedömningar inte ensidigt hamnar på sakägarna. Om det föreligger viss överkapacitet i verksamheten, måste schablonen vara baserad på nuvarande genomsnittliga förrättningskostnader minskat med den förväntade potentialen till att minska kostnaderna. Det är även angeläget att skapa incitament för utföraren. Därmed är nivån på schablonen central. Om den sätts för lågt så finns det inga möjligheter för utföraren att producera till en kostnad understigande schablonen. Därmed skapas inga incitament för utföraren att via låga

produktionskostnader kunna ta del av ett överskott skillnad mellan

schablon och produktionskostnad. Schablonen bör förslagsvis fastställas efter förhandling mellan Lantmäteriverket, representanter för allmänintresset och Riksrevisionsverket fastighetsbildning samt om också i framtiden skall bedrivas i kommunal regi med Svenska kommunförbundet. Dessutom förutsätter konstruktionen att det även för den enskilda förrättningslantmätaren skapas incitament att bidra till lägre kostnader, dvs. det är viktigt att utforma det individuella belöningssystemets på ett riktigt sätt.

16.3 Återbäringstaxan

Lantmäteritaxan tillämpas av både de statliga och de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna. Fakturering sker från respektive

fastighetsbildningsmyndighet medan inbetalning sker till Lantmäteri-

verket. För att kompensera kommunerna för den kommunala fastighetsbildningsverksamheten ersätts kommunerna enligt den så kallade återbäringstaxan. Lantmäteritaxan inrymmer ett system för omfördelning kostav nader mellan förrättningar som innebär nybildning av fastighet genom avstyckning och klyvning. Systemet innebär att förrättningar som medför bildande av flera tomtplatser merbelastas till förmån för förrättningar som enbart medför bildande tomtplats. Förrättav en ningstyperna är inte jämnt spridda över landet. Flerlottsförrättningarna är förhållandevis frekventa inom de kommunala myndigheternas mera verksamhetsområden vanligtvis tätorter. Också den omständigheten

Kapitel 16 217

att en stor del av de kommunala fastighetsbildningsförrättningarna är belägna inom detaljplanelagda områden har beaktats. Dessa omständigheter har ansetts nödvändiggöra en återbäringstaxa som begränsar återbetalningen till kommuner med egen fastighets-

bildning. Återbäringstaxan innebär vidare att i det fall ersättnings-

beloppet enligt lantmäteritaxan satts ned ersätts kommunen enligt

lantmäteritaxan som om ingen nedsättning ägt rum. Återbäringstaxan

fastställs av regeringen efter förslag som utarbetas av Lantmäteriverket efter samråd med Svenska kommunförbundet. De belopp som enligt återbäringstaxan avviker från lantmäteritaxan är dels tilläggsbeloppet för varje fastighet t.o.m. den femte som i lantmäteritaxa uppgår till 9 115 kr och i återbäringstaxan till 8 630 kr dels tilläggsbeloppet för varje fastighet utöver den femte där mot- - svarande belopp uppgår till 5 160 kr respektive 4 070 kr. Samtliga övriga ersättningsbelopp som debiteras efter sak samt de som debiteras efter tid är desamma enligt de två taxorna.

Systemets konstruktion medför att differensen mellan lantmäteri-

taxe- och återbäringstaxan i stor utsträckning är beroende av verksamheten på byggmarknaden. De senaste årens nedgång på byggmarknaden har medfört att differensen har minskat. Under budgetåret 198989 uppgick differensen till 2,2 mkr. Beloppet har härefter minskat och uppgick under budgetåret 199293 till 1,8 mkr. FBKU föreslog en fortsatt enhetlig taxa inom statlig och kommunal förrättningsmyndighets verksamhetsområden. Utredningen föreslog vidare att återbäringstaxan skulle upphöra. Kommunerna skulle själva debitera berörda sakägare och själva oavkortat behålla avgifterna. Härigenom skulle den statliga administrationen systemet kunna av minska. Förslaget om avveckling av återbäringstaxan återfinns också i det gemensamma kompletterande remissyttrandet från Svenska kommunförbundet och Lantmäteriverket. Om återbäringstaxan skall avvecklas och betalningsströmmarna mellan stat och kommun i detta avseende skall upphöra måste följande frågor klarläggas:

Hur skall taxan kostnadsanpassas sä att Lantmäteriverkets total- intäkter för avstyckning och klyvning mot kostnaderna svarar Hur skall den inneliggande orderstocken regleras Utjämnings- beloppen ingår i kalkylunderlaget för gällande taxa.

218 Kapitel 16

Hur förfara med nedsättningarna - Hur förfara med utestående fordringar som eventuellt behöver avskrivas

Frågan avveckling återbäringstaxan påverkas vidare av att den om av

särskilda fastighetsregistreringsfunktionen upphör.

16.4 Utjämning av restid

Lantmäteritaxan inrymmer ett utjämningssystem för restider. Utjämningen sker att Lantmäteriverket i samband med taxekalkylegenom ringen beräknar s.k. restidsfaktor. Denna utgörs kvoten mellan en av

den tid är debiterbar och inte innefattar restiden och den tid

som som är knuten till åtgärden. som Restidsfaktorn påverkar tiddebiteringsbeloppet för de olika personalkategorierna. Det påverkar härigenom också de sakdebiterade förrättningarna. En restidsfaktor är nära 1,0 medför att restiden i förhållande som till övrig tid är mycket liten. I underlaget för den nuvarande taxan uppgår restidsfaktorn till mellan 0,90 och 0,96 för de olika personalkategorierna. En redovisning restiden under perioden juli 1993 till mars 1994 av i genomsnitt för riket uppgick till 0,96. Vidare framvisar att faktorn går Kopparbergs län och norrlandslänen har relativt liten andel att en restid i samtliga fall med undantag för Västernorrlands län under- -

stigande riksgenomsnittet. Däremot har vissa län i mellan- och syd-

sverige förhållandevis andel restid. Örebro län uppvisar den lägsta stor faktorn dvs. den längsta restiden 0,90.

16.5 Vem skall besluta om taxan

Riksdagen beslut år 1971 grunderna för lantmäteritaxan. antog genom Med stöd härav utfärdade regeringen förordning om taxan. Fören ordningen har sedan ändrats regeringsbeslut vid flera tillfällen. genom I de fall ändringarna avsett annat än avgifternas storlek har ändringarna i allmänhet föregåtts att särskilda frågor om taxan behandav lats i riksdagen eller att ändringar skett i fastighetsbildningslagav stiftningen.

Kapitel 16 219

Sedan grunderna för lantmäteritaxan antogs har grundlag en ny instiftats. Bestämmelserna skatter och avgifter till staten finns i om regeringsformen RF. Av förarbetena till denna framgår bl.a. att huvuddelen av de statliga avgifterna faller inom regeringens kompetensomráde. När det gäller avgifter som riksdagen enligt RF har att besluta om, medger RF att riksdagen delegerar sin beslutanderätt till regeringen. Så har skett för flertalet avgifter, bl.a. lantmäteritaxan. Avgifterna enligt lantmäteritaxan faller dock inom riksdagens kompetensområde. Riksdagens bemyndigande för regeringen att besluta avgifterna om får enligt riksdagsbeslut delegeras vidare till förvaltningsmyndighet. Så har inte skett beträffande avgifterna enligt lantmäteritaxan. RF medger också att kommun efter riksdagens bemyndigande får besluta om avgifter eller att regeringen delegerar beslutanderätt till kommun. Genom föreskrift i lantmäteritaxan har tillämpningen taxan av överlämnats till Lantmäteriverket. Verket har årligen till regeringen lämnat förslag till ändringar i taxebeloppen. Regeringen har i vissa fall valt att höja taxebeloppen mer eller mindre än vad Lantmäteriverket föreslagit. Riksdagen har således beslutat grunderna för och konstrukom tionen av taxan medan beslut taxebelopp delegerats till om m.m. regeringen. I praktiken ligger dock ansvaret för kalkylering taxor av på Lantmäteriverket. Möjligheter finns för riksdagen att enligt 8 kap.

9 § RF besluta att kommun med kommunal fastighetsbildningsmyndig-

het får rätt att själv besluta taxekonstruktion och avgifter. Andra om alternativ, som ligger mellan dagens och nämnda alternativ, kan vara att riksdagen med stöd 8 kap. ll § RF medger att regeringen får av besluta om avgifterna och delegera beslutanderätten till Lantmäteri-

verket och kommun med fastighetsbildningsmyndighet.

egen Argument som talar för ett bibehållande den nuvarande ordav ningen är att fastighetsbildningsverksamheten i princip är en statlig angelägenhet. Avgifterna bör av rättviseskäl fastställas enligt samma principer oavsett i landet arbetet utförs och oavsett arbetet var om utförs av en myndighet som står under statligt eller kommunalt huvudmannaskap.

Som skäl för att ge kommuner med fastighetsbildningsmyndig-

egen het större frihet att själva besluta avgifterna för fastighetsbildom ningen kan anföras att nuvarande ordning innebär alltför längten

gående statlig detaljstyrning av verksamhet utförs kommunala

som av

220 Kapitel 16

Nuvarande taxekonstruktioner inte heller alltid ge komorgan. anses täckning för sina självkostnader. Också den aspekten att munerna avgifterna i högre grad än för närvarande bör knutna till kostvara naderna för de enskilda ärendena och att nuvarande utjämning mellan verksamhet utförs statlig och kommunal fastighetsbildningssom av myndighet bör upphöra talar för att ansvaret förläggs till respektive huvudman för fastighetsbildningsverksamheten. 1980 års lantmäteritaxeutredning föreslog i sitt betänkande, Ny lantmäteritaxa Ds Bo 1982:4, att kommuner med egen fastighetsbildningsmyndighet borde självständig ställning i taxeges en mera systemet än vad gällt tidigare. Riksdagen borde dock alltjämt som bestämma principerna för taxesättningen vilket lämpligen sker om uttalanden. Det bör därefter överlåtas till regeringen att i en genom förordning utforma de närmare bestämmelser som behövs. Riksdagen bör enligt lantmäteritaxeutredningen uttala sig om bl.a.

taxans tillämpningsområde vilka åtgärder, -

taxeunderlaget vilka kostnader,

subventionsformer högsta generella påslag för att finansiera ned- sättningar, nedsättningsändamål förrättningstyper och ändamål, ersättningsformer sak, tid, överenskommelse, bemyndigande för regeringen att utfärda närmare föreskrifter om grunderna för taxan, bemyndigande för regeringen att medge Lantmäteriverket och -

kommun med fastighetsbildningsmyndighet att själva besluta

egen taxekonstruktion, avgifter och föreskrifter till taxan, om

samrådsformer innan beslut taxa fattas kommun med egen

- om fastighetsbildningsmyndighet bör samråda med det statliga lantmäteriet och

former för räkning och uppbörd kommun med egen fastig-

- m.m. hetsbildningsmyndighet bör själv få ombesörja uppbörd av ersättningar och anmärkning mot räkning prövas av kommunen medan nuvarande ordning i huvudsak kan bibehållas för det statliga lantmäteriets del.

Lantmäteritaxeutredningen konstaterade vidare att arbetet med kalkylering taxor redan i dag i praktiken ligger Lantmäteriverket. Det av är därför naturligt att delegera även det formella ansvaret att besluta

Kapitel 16 221

om taxekonstruktion och avgifter utifrån regering och riksdag av angivna grunder för taxesättningen. För förhindra schablonmässiga att avgiftshöj ningar bör dock uppföljning styckekostnader, en noggrann av andelen debiterbar tid komma till stånd. m.m. l utredningen redovisades vidare möjlighet att till överlantmätaren myndigheten delegera beslut avgiftsnivån för statlig fastighetsom

bildningsmyndighet inom länet. Därigenom kan regional eller lokal

en anpassning ske av avgiftsnivåerna med hänsyn till de faktiska kostnaderna för att bedriva verksamheten. Detta, ansåg utredningen, skulle innebära stimulans till rationell verksamhet. en en I en rapport den 31 1987 föreslog Lantmäteriverket mars att regeringen skulle delegera taxesättningen till verket. Förslaget har emellertid inte genomförts. I budgetpropositionen 1987882100 bil.l3 uttalade föredragande statsrådet Främst med hänsyn till att verksamheten bedrivs med monopol bör regeringen även i fortsättningen besluta för den om taxan

statliga fastighetsbildningsverksamheten.

FBKU ställde frågan Lantmäteriverket efter ha fått sådan om att en delegation skulle ha något verkligt incitament kostnaderna. att pressa Utredningen besvarade frågan med det i betydande omfattning finns att

alternativ till fastighetsbildning. Det bör därför ligga i Lantmäteri-

verkets intresse att taxenivån inte stiger så köpmotståndet ökar. att Det

skulle medföra att verksamhetsunderlaget minskade. Det finns

därför inte, enligt FBKU, anledning Lantmäteriverket att anta att skulle utnyttja befogenheten att besluta taxan till att höja avgifterna om i stället för att rationalisera och effektivisera verksamheten. Till detta kommer att effektiviteten kan kontrolleras

genom förvaltnings-

revision. Utredningen ansåg vidare delegation beslutanderätten att en av beträffande lantmäteritaxan kan åtgärd stämmer väl ses som en som

överens med de allmänna decentraliseringssträvandena inom statsför-

valtningen. Det är naturligt att och befogenheter följs i ansvar en organisation. Intresset för resultattänkande aktiveras och härigenom

påverkas effektiviteten i positiv riktning. Utredningen föreslog härför,

att regeringen, eventuellt under övergångsperiod, en och efter det att regeringen angivit mål och avkastningskrav för verksamheten och vissa

grundläggande regler beträffande taxekonstruktionen, skulle delegera

beslutanderätten vad lantmäteritaxan avser till Lantmäteriverket.

222 Kapitel 16

FBKU fann i övrigt inte skäl att frångå principen med en för hela landet enhetlig taxa. Lantmäteriverket borde dock åläggas att samråda med Svenska kommunförbundet inför beslut taxan. Respektive om

fastighetsbildningsmyndighet borde härutöver större möjlighet att

ges träffa förrättningar debiteras enligt tid. avtal om avgiften i alla de fall Förslaget till delegering fick ett i huvudsak positivt mottagande hos remissinstanserna. Flera remissorgan, bl.a. Sveriges lantmätareförening, Kommunaltekniska föreningen, flera kommuner samt Svenska kommunförbundet förordade emellertid att kommunerna själva skall besluta avgifter för lantmäteriförrättningar. om I princip samtliga remissorgan instämde i att fastighetsbildningsmyndigheterna borde större möjligheter att bestämma avgifterna ges i enskilda ärenden. Flera såg förslaget nödvändighet i organ som en det fall FBKU:s förslag ökad användning av tidtaxa genomförs. om I Lantmäteriverkets och Svenska kommunförbundets gemensamma remissvar att även kommuner med egen fastighetsbildningsanges myndighet borde få möjlighet att fatta beslut om konstruktion och nivå på lantmäteritaxan efter regeringen givna ramdirektiv. En delegaav tion på detta sätt utgör decentraliseringsåtgärd. Genom delegering en till kommunerna ökar intresset för verksamheten och taxan blir mer kostnadsanpassad. De kommunala taxorna kan därmed bättre anpassas till de lokala förhållandena. Lantmäteriverket har sedermera i såväl förslaget till inriktning av verksamheten under 1990-talet L194 i sin fördjupade anslags- - - som framställning för åren 199495-199697 hänvisat till innehållet i det med Svenska kommunförbundet gemensamt utarbetade remissyttrandet.

Kapitel 17 223

17 Fastighetssystemet som en

kollektiv

nyttighet samt vissa

skattefrågor

I avsnitt 17.1 behandlas inledningsvis den historiska aspekten pá

fastighetsindelningen m.m. samt redogörs för fastighetsdatasystemet

dess uppbyggnad, utveckling och användning. Vidare redovisas de nyttoeffekter som en offentligrättslig markindelning och markdoku-

mentation medför samt fastighetsbildningens roll i denna.

I de efterföljande avsnitten redovisas fastighetsskattens omfattning

samt stämpelskattens omfattning och tillämpning i fastighetsreglerings-

situationer. De avslutande två avsnitten behandlar vissa administrationskostnader i samband med stämpelskatteuppbörd framsamt en ställning frän Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna rörande avdragsrätt vid omarrondering.

Fastighetssystemet som en kollektiv nyttighet

Landets indelning i fastigheter och uppbyggda system för redovisning

av fastighetsindelningen och markägandet bygger på lång tradition.

Denna har utvecklats mot bakgrund våra nationella erfarenav egna heter men visar också tydliga inslag påverkan utifrån. Det svenska av

systemet för fastighetsbildning och fastighetsredovisning kan sägas

ingå i en europeisk tradition med starka nationella särdrag. men Redan på Gustav Vasas tid påbörjades uppbyggnaden av en systematisk redovisning landets jordbruksenheter. Detta skedde i de s.k. av jordeböckerna och syftet med redovisningen statsmaktens intresse var av att infordra skatter. Den indelning det då frågan grova som var om utvecklades successivt. Socken- och bynamn, skattetal och ägarens namn kom härvid att identifiera de olika skatteobjekten m.m.

Ändringarna i markindelningen skedde i allmänhet utan något

offentligrättsligt ingripande även om myndigheterna försökte hålla

en

224 Kapitel 17

viss kontroll över att uppdelningen av jordbruksenheter inte gick för långt. Det allmännas intresse för och styrning mot en mera ändamålsenlig fastighetsindelning kom småningom till uttryck i den lagstiftning som drev fram den omfattande skiftesverksamhet som påbörjades under 1700-talet. Syftet med denna verksamhet var att skapa rationellare och ekonomiskt bärkraftiga jordbruksenheter detta till gagn för såväl mera folkhushållningen för statsmakten. Storskiftet ersattes av enskiftet som följdes laga skiftet. Omstrukturering av fastighetsindelningen som av genomförs efter fastighetsbildningslagens tillkomst som fastighetsreglering 1970:988. Genom skiftesverksamheten hade ett klart offentligrättsligt inslag förts in i fastighetsbildningsverksamheten i vart fall vad avsåg ombildning fastigheter. Successivt infördes motsvarande inslag också av vid s.k. hemmansklyvningar, ägostyckningar och avsöndringar. Behovet unika identiteter fastighetsbeteckningar växte sig allt av - starkare under 1800-talet och resulterade så småningom i 1908 års jordregisterförordning l908:74. Det främsta syftet med jordregistret enligt föredragande statsrådet att utgöra ett underlag för fastighetsvar böckerna, anförde statsrådet, inskränker sig dess betydelse icke men härtill utan åsyftar jordregistret att i det hela bringa ordning och reda i våra invecklade jordförhållanden, varjämte det ock har andra från det allmännas synpunkt viktiga uppgifter att fylla. Särskilt bör härvid erindras dess betydelse för fastighetskrediten, beskattningsom väsendet, jordbruksstatistiken och lantmäteriväsendet. De i jordregistret tillskapade identiteterna infördes härigenom i fastighetsböckerna och sedermera i skattemyndigheternas fastighetslängder. Genom tillskapandet unika fastighetsbeteckningar togs ett för den av vidare utvecklingen avgörande steg. Genom 1926 års jorddelningslag infördes bestämmelser om att ändringar i fastighetsindelningen frånsett sammanläggningar endast varvid åtgärdernas tillåtlighet och fastigkunde ske genom förrättning heternas utformning skulle prövas. Karta skulle upprättas och nya gränser markeras på marken. Att ändringar i fastighetsindelningen skall ske i offentligrättslig ordning underströks ytterligare 1962 års lag om förbud mot genom sämjedelning fast egendom. Denna utveckling förstärktes genom av

tillkomsten av den ovan angivna fastighetsbildningslagen samt den nya

jordabalken 1970:994. ökad rättskraft inskriv- Denna senare gav

Kapitel 17 225

ningar i fastighetsböckerna det allmänna i huvudsak genom att garanterade alla inskrivna rättigheter. Som nödvändigt komplement ett till denna garanti gäller att ansökan lagfart vid om överlåtelse av fast egendom är ett krav för köpets giltighet.

Genom uppbyggnad det ADB-baserade fastighetsdatasystemet

av som bl.a. inrymmer den information tidigare redovisades som i jordoch stadsregistren och i fastighets- och tomträttsböckerna samt genom

koordinatsättning av fastigheternas centralpunkter, skapas bl.a.

dels en ökad tillgänglighet till informationen, dels

förutsättningar för att fastighetsredovisningen skall bli kärna i större integrerat

en ett sam-

hälleligt informationssystem.

Denna uppbyggnad har skett steg för steg. Varje utvecklingssteg har föregåtts av ställningstagande till åtgärdens individuella lönsamhet.

De starka synergieffekter föreligger mellan de olika med-

som stegen för att totaleffekten är större än deleffekterna summan av av respektive steg. Inte minst möjligheterna att koppla information från samman olika register med lägesanknuten information och att bearbeta och analysera informationen med hjälp av GIS har ökat nyttoverkningarna av de tidigare stegen. Möjligheten använda

att fastighetsdatasystemets

informationsinnehåll on-line har vidare skapat

förutsättningar för bl.a.

en förenklad hantering fastighetsanknutna bankärenden inom av bankoch kreditväsendet.

Efter introduktionen fastighetsdatasystemet

av har detta kompletterats med ett modernt planregister och pågår uppbyggnad av ett basregister över byggnader.

Användningen av fastighetsdatasystemet har beskrivits bl.a.

i FDS-

utredningens betänkande Fastighetsdatasystemets datorstruktur

SOU 1992:34. Härvid bl.a. betydelsen för anges de i systemet ajourhållande myndigheterna, framför allt

fastighetsregistermyndigheterna, inskrivningsmyndigheterna. Vidare används systemet fastighets-

av

bildningsmyndigheter, banker och andra kreditinstitut,

i kommunal

verksamhet planering, planläggning, plangenomförande, fastighetsför-

valtning, kommunala fastighetsinformationssystem

m.m., i övrig

statlig verksamhet folkbokföring, fastighetstaxering, statistikproduk-

tion, sektorsmyndigheternas planering på länsnivå,

totalförsvaret,

kronofogdemyndigheter m.m., fastighetsmäklare, konsulter

av inom

fastighetsområdet bl.a. värderare och fastighetsförvaltande av företag

m.fl.

8 l4-O7Z5

226 Kapitel 17

Vidare redovisas vissa utvecklingstendenser bl.a. vad avser nya användningsområden eller områden där informationen i systemet kommer få ökad användning i framtiden. I detta sammanhang att

bl.a. fastighetstaxeringsområdet bl.a. till följd av uppbyggna-

nämns

den det basregistret över byggnader och program för ortspris-

av nya

beräkningar, försäkringsverksamhet, GIS-verksamhet inom olika

samhällsområden såsom planering, miljövård, väg- och ledningsdragbearbetning satellitdata, ekonomiska och sociala analyser ning, av m.m..

Fastighetsbildningskostnadsutredningen FBKU beskriver i betänk-

andet Kostnader för fastighetsbildning SOU 1990:9 bl.a. vissa m.m.

generella fördelar med offentligrättslig markindelning och mark-

en dokumentation. Härvid konstateras att fördelarna i regel inte kan lokaliseras till enbart den allmänna eller den privata sektorn utan att de ofta förekommer inom båda. allmän synpunkt framför allt följande nyttoeffekter av Från noteras fastighetssystemet:

utgör grundval för ett alltmera utvecklat markinformations- Det rörande äganderätt och andra markrättigheter, fastighetssystem kredit, taxering och skatt, värdering, boende, befolkning m.m.

underlag för differentierad, rättvis och fullständig Det ger en mera -

fastighetsbeskattning.

möjligheter till allmän styrning och kontroll av utvecklingen - Det ger

och genomförande fastlagd markpolitik.

av en

underlag för bättre planering markanvändningen och Det ger av planerna, liksom den dagliga hanteringen olika

genomförande av av

problem och frågor hänger med marken. Inte minst som samman det kartmaterial är förbundet med systemet, direkt kommer som eller indirekt, till ständig användning i handläggnings- och utveck-

lingssammanhang.

Kapitel 17 227

Ur privat synvinkel anges på motsvarande sätt följande nyttoeffekter

Det underlättar i hög grad alla transaktioner och rättshandlingar rörande mark och anläggningar att göra dem lättare, billigare genom och säkrare. Registersystemet möjliggör härigenom effektiv en fastighetsmarknad.

Det ger säkerhet och skydd ägaren marken och till rättsinne- - av havare. Härigenom underlättas en fungerande fastighetsmarknad med mark som pant. Eftersom säkerhet och tillgång till kapital är två

huvudförutsättningar för investeringar befrämjar ett sådant system

investeringar och utveckling.

Det reducerar antalet tvistigheter rörande mark, följer lägre - varav kostnader och mindre olägenheter för både rättsväsende och enskilda.

Fastighetsbildningens primära funktion i detta sammanhang är att

garantera att ett väl definierat system markenheter och markinav formation förblir intakt successiv redovisning alla de genom en av

förändringar som föranleds av samhällsutvecklingen. Förrättningslant-

mätarens uppgift härvid är att

utreda förutsättningarna för viss förändring,

- en

besluta om tillåtligheten ändringen,

- av medverka till att nya enheter får lämplig utformning och - en att

förändringar i äldre enheter leder till strukturförbättringar i vid

mening,

vara rådgivare och förhandlingsledare samt

fatta beslut när oenighet föreligger i vissa frågor allmän - samt av betydelse.

FBKU angav ett antal förutsättningar bör gälla för kostsom att en

nadsfördelning skall uppfattas som relevant och stimulera till önsk-

värda åtgärder inom systemets Dessa förutsättningar

ram. var:

a Parter som har en väsentlig nytta av systemet bör svara för

en väsentlig del av kostnaderna.

228 Kapitel 17

b Om systemåtgärd helhet är vinstgivande bör ingen av de

en som berörda parterna förlora på åtgärden.

Kostnads- och vinstfördelning systemförbättrande åtgärd bör

c av en

inte missgynna de har initiativrätt till åtgärden. som

för de initiativ till systemförbättrande åtgärd bör d Risken som tar en

minimeras och i fall inte snedfördelas så sätt att initiavart en tivtagare riskerar stora kostnader utan motsvarande fördelar vid den fortsatta fördelningen.

De nuvarande systemen för fastighetsbildning och fastighetsdokumentation uppfyller enligt FBKU inte de uppställda villkoren. Den aspekt FBKU härvid speciellt pekade på nytto- och kostnadssom var fördelningen mellan berörda parter. Utredningen påtalade bl.a. att nyttoeffekterna i regel torde större inom den allmänna än inom vara den privata sektorn och fann det anmärkningsvärt att de parter som vinner på stat och kommun i princip inte mest systemet - numera bidrar till kostnaderna. Trots att de regler styr fastighetsbildsom ningen utformats med tanke på att bl.a. tillgodose allmänna intressen, finansieras verksamheten enskilda fastighetsägare. Det ur effektiviav tetssynpunkt bästa resultatet kan, enligt utredningen, förväntas när

systemutformaren också till väsentlig del får bära systemkostnaderna.

Det kan därför finnas viss risk för att det allmänna i detta fall inte en ägnar tillräcklig kraft att de kostnader som andra har att pressa bära. Det finns denna anledning, enligt FBKU, säkerligen en av betydande skillnad mellan den fastighetsbildning som sker och den som är samhällsekonomiskt berättigad. FBKU pekade vidare på förhållandena i några andra, jämförbara västeuropeiska och konstaterar att när det gäller strukturella stater åtgärder bär det allmänna i dessa länder betydligt större del av en kostnaderna än i Sverige. Dessa strukturella åtgärder avser i huvudsak

förbättringar inom jordbrukssektorn. Lantmäteriverksamhet knuten till

strukturella förbättringar inom jordbrukssektorn är kostnadsfri i många de studerade länderna. Vad övrig lantmäteriverksamhet av avser hävdas däremot, med några få undantag, regeln att denna i princip

skall betalas sakägarna. Kostnadsuttagets storlek för nybildning av

av normaltomt i de olika länderna tyder dock att det huvudsakligen en

Kapitel 17 229

är de lokala kontorens kostnader debiteras, medan övriga som kostnader skulle finansieras med allmänna medel.

Fastighetsbildningen kan del ett större samlat

ses som en av system

för uppbyggnad och ajourhållning data

av rörande lägesanknuten

framför allt fastighetsanknuten information. Nyttan

av de system som byggts inom fastighetsområdet

upp fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivning

och fastighetsdataverksamhet framträder först i och med data från

att systemen används. Det finns det många olika verksamhetsområden som är beroende fastighetsinformation. Bland de allmänna av intressena framför allt stat och kommun återfinns bl.a.

- folkbokföring,

-

fastighetsbeskattning, fastighetsbildning, fysisk planering, inskrivning,

förvärvskontroll. Bland de enskilda intressena återfinns bl.a. fastig-

hetsmarknad, fastighetskredit och marknadsföring.

Med utgångspunkt i att nyttan uppkommer av systemet vid användning av informationen från systemet kan det diskuteras om inte användarna bör stå för kostnaderna och dessa fördelas att mellan de olika intressenterna efter den nytta varje användare tillgodogör sig. I detta sammanhang kan nämnas att det nuvarande med systemet

expeditionsavgifter se avsnitt 4.2 under budgetåren 198687 till

- -

199192 haft kostnadstäckningsgrad på i genomsnitt

en 75 procent variation mellan 71 och 78 procent. För budgetåret 199293 uppgick

kostnadstäckningsgraden till endast 55 Den del kostnaderna

procent. av för systemet inte finansierats avgifter har i som genom stället finansierats det allmänna skatter. av genom

Fastighetsskatt

Redan i de jordeböcker upprättats under Gustav Vasas tid som skedde

en redovisning av jordbruksenheter i syfte att ligga till grund för

skatteuttag. En rättvis och fullständig fastighetsbeskattning ställer krav

på en offentlig redovisning markens användning

av och indelning.

Genom uppbyggnad ett system för

av fastighetsredovisning och den folkbokföring som är baserat på detta har grunden lagts för

såväl

fastighets- som inkomstbeskattningen.

Systemet med uttag skatter från innehav fastigheter av av har förändrats under historiens gång. Det nuvarande systemet med uttag av en så kallad fastighetsskatt baserad på respektive fastighets taxe-

230 Kapitel 17

ringsvärde infördes under 1986. Fastighetsskatt är en statlig skatt som i sin helhet tillfaller De objekt berörs och skatteuttagets staten. som storlek har förändrats under årens lopp. Statens intäkter från fastighetsskattesystemet har ökat kraftigt. Från att under 1986 ha legat på 3 500 mkr ökade intäkterna till 8 500 mkr under 1990 för att ca ca påföljande år uppgå till drygt 16 000 mkr. lntäktsökningarna är delvis förändrats. År 1992 ökade

följd av att fastighetstaxeringsvärdena

en intäkterna något till knappa 17 000 mkr. Preliminära uppgifter för 1993 och 1994 att skatteintäkterna för vart och ett av dessa år anger kommer att uppgå till 16 000 mkr. ca Fr.o.m. 1994 fastighetsskatt ut på samtliga bostäder med tas tillhörande tomtmark. Detta gäller alltså såväl småhus, bostäder i flerbostadshus bostäder på lantbruksfastigheter. Skattesatsen är som 1,5 på taxeringsvärdet i sin tur skall utgöra 75 procent av procent som marknadsvärdet under andra året före det år då allmän fastighetstaxering taxeringsenheten sker. Avrundat härrör 10 000 mkr av fastigav hetsskatten från småhusfastigheter, 5 000 mkr från flerbostadsfastigheter och l 000 mkr från lantbruksfastigheter.

17.3 storlek och tillämpning vid

Stämpelskattens

fastighetsreglering

Vid förvärv fast egendom och vid beviljande inteckning skall av av stämpelskatt erläggas enligt lagen 1984:404 stämpelskatt vid om Vid köp fastighet är skattesatsen 1,5

inskrivningsmyndigheter. av egendomens värde i regel köpesumman. För vissa juri-

procent av diska är dock skattesatsen 3 procent. Vid inteckning är personer skattesatsen 2 det belopp intecknas. Uppbörden ombeprocent av som

sörjs samordnat med uttag av expeditionsavgift.

Den samlade uppbörden stämpelskatt Centralnämnden för av genom fastighetsdata ADB-hanterad inskrivning och Domstolsverket inskrivning uppgick under budgetåret 198990 till

manuell

6 600 mkr. Till följd bl.a. krisen på fastighetsmarknaden har

av uppbörden härefter sjunkit för att budgetåret 199293 uppgå till ca

4 300 mkr. FBKU gjorde med stöd undersökning som Domstolsverket av en

företagit den uppskattningen att hälften uppbörden stammar från

av

vardera fastighetsomsättning och inteckning. Detta innebär att stats-

Kapitel 17 231

verket under 199293 tillfördes skatteintäkter om ca 2 000 mkr från

fastighetsomsättningen.

Genomförande av ett förvärv fast egendom kan ske enligt av tre alternativa vägar. Den första innebär förvärvaren att ansöker om

lagfart vid inskrivningsmyndighet inom område fastigheten

vars är

belägen utan att lantmäteriförrättning erfordras.

Förvärvaren påförs härvid dels nämnda stämpelskatt, dels

en expeditionsavgift. Lagfart

kan enbart beviljas vid förvärv hel eller ideell andel fastighet. av av Den andra vägen, som enbart kan väljas i det fall förvärvaren äger

annan näraliggande fastighet, innebär att fastighetsägaren i stället

ansöker om fastighetsreglering. Detta sker vid den fastighetsbildnings-

myndighet inom vars område den fasta egendomen är belägen. Fastig-

hetsreglering kan ske oavsett förvärvet hel eller del

om avser av en

fastighet. I detta fall har fastighetsägaren erlägga att ersättningsbelopp

enligt lantmäteritaxan. Om den förvärvade fasta egendomens areal överstiger ett hektar beräknas ersättningen enligt tid. Vid mindre ägovidd debiteras regleringen enligt saktaxa minst 180 kr. Den tredje vägen, som avser det fall förvärvet del fastigavser av het som inte lämpligen överföres till närbelägen förvärvaren annan av

ägd fastighet, innebär att ansökan först inges avstyckning

om varvid

ersättning utgår enligt lantmäteritaxan minst 12 550 kr och att här-

efter ansökan inges lagfart varvid stämpelskatt och expeditionsom avgift utgår. En förvärvare kan alltså påverka de kostnadsposter som skall ligga till grund för genomförandet förvärvet och därigenom också de av kostnader han måste erlägga. Genom utforma som att förvärvet på ett sådant sätt att det förvärvade områdets areal överstiger hektar ett

kommer debiteringen vid fastighetsbildningsmyndigheten baseras

att

på tidsåtgången.

Frågan hur förvärvare väljer genomföra förvärven om en att har bl.a. studerats i ett under 1990 utfört examensarbete vid lantmäterisektionen inom Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, KTH. Härvid studerades 50 förrättningsakter och intervjuades lantmätare och

jurister som arbetar med fastighetsbildningsfrågor. Slutsatsen

av

examensarbetet är att fastighetsregleringsinstitutet används för

att sakägare skall undkomma stämpelskatt. Vidare konstateras det vid att

en förrättning endast är fastigheternas slutliga utformning prövas

som och inte de mellansteg leder till denna slutliga

som utformning. För att

nå syftet med att undkomma stämpelskatt utformas mellanstegen i

232 Kapitel 17 sou 1994:90

flera fall på ett krystat och i vissa fall olämpligt sätt. En ytterligare

följd detta läsbarheten i förrättningsakten blir dålig. av är att

I förarbetena till fastighetsbildningslagen prop. 1969: 128 anförde

föredragande statsrådet bl.a. att fastighetsreglering skall vara ett

smidigt instrument för rationell fastighetsbildningsverksamhet, som

till olika situationer. En förutsättning för att fastiglätt kan anpassas

hetsregleringsinstitutet skall bli det smidiga instrument som förutsatts

ansågs markförvärvaren inte skall beläggas med stämpelskatt. vara att Föredragande statsråd anförde vidare att det kunde antas att många

i dag genomförs och medför förbättringar i

regleringar som som

fastighetsindelningen inte skulle genomföras markförvärvaren

om skulle stämpelbeläggas. Lantmäteriverket har i sin informationsserie Fastighetsavdelningen informerar den 8 maj 1985 belyst frågan om fastighetsregle-

ringar med skatteaspekter. Härvid konstateras att en fastighetsreglering

ibland kan ha skattemässi aspekter för fastighetsägarna. Frågan ställs ga

sådana aspekter på något sätt skall beaktas när fastighetsbildnings-

om frågan tillåtligheten begärd fastighets-

myndigheten prövar om av en reglering. Det skulle i så fall kunna ske genom att fastighetsbildning

den sökta åtgärden förefaller anmärkningsvärd med hänsyn vägras om till åtgärdens skattemässiga verkningar. Lantmäteriverket själv på dessa frågor och konstaterar att svarar

alltid är tillåtlighetsprövningen vid en förrättning skall ske

svaret att

strikt enligt fastighetsbildningslagen utan några sidoblickar på skatte-

lagstiftningen. angivet examensarbete redovisas ett antal exempel som I ovan bygger på förrättningsakter och redovisar de effekter valet av som

fastighetsregleringsinstitutet får skattesynpunkt. Exemplen visar att

ur

fastighetsregleringsinstitutet i detta syfte används i exploateringssitua-

tioner, regleringar mellan kommun och kommunala bolag, överlåtelse

mark för bebyggelseändamål och för skogsbruksfastigheter. Den

av stämpelskatt förvärvarna undgår uppgår i vissa exempel till flera som miljoner kronor. Beräkningar hur den totala skattelindringseffekten är saknas. av stor

uppskattning kan det rör sig i storleksord- En mycket grov vara att om

ningen 40-45 mkr per år.

Kapitel 17 233

17.4 Administration

av stämpelskatt

Uttag av stämpelskatten sker samordnat med uttag expeditionsav avgifter. Inom områden med det ADB-baserade inskrivningsregistret ombesörjer Centralnämnden för fastighetsdata stämpelskattuttaget. Inom övriga delar av landet sker det inskrivningsmyndighetergenom nas försorg. De kostnader som uttaget förorsakar ingår i det underlag som ligger till grund beräkning expeditionsavgifternas storlek. av FBKU ifrågasatte det rimligt att expeditionsavgifterna, om var som i övrigt avsåg att finansiera ett system för fastighetsregistrering,

inskrivning, fastighetsdataverksamhet skulle med och finansiera

vara stämpelskatteadministrationen. Vid tidpunkten för FBKU:s betänkande uppgick den årliga kostnaden till 15 mkr. ca Remissinstanserna har inte funnit anledning att ifrågasätta utredningens förslag i denna del. Centralnämnden för fastighetsdata har beräknat att kostnaden för uppbörd av stämpelskatten uppgår till 0,2 procent uppbördsca av

summan vilket för budgetåret 199293 innebär att kostnaden uppgick

till i storleksordningen 8 mkr. I det fall fastighetsverksamheten skall finansieras inom för ramen ett system baserat på de kostnader systemet förefaller som genererar, det vara naturligt att kostnaden för uppbörd stämpelskatter lämnas av utanför kostnadsunderlaget. Detta innebär visserligen att kostnaden för uppbörd stämpelskatter också i fortsättningen måste finansieras av genom anslag. Skillnaden blir emellertid den att detta anslags storlek inte läggs till grund för beräkning av expeditionsavgifter m.m.

Avdragsrätt vid vissa lantmäteriförrättningar

Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna har i skrivelse till Bostadsen departementet den 26 februari 1991 hemställt kommunalskattelagen att ändras på ett sådant sätt att avdrag får göras i lantbruket för de kostnader som uppstår vid strukturförbättrande åtgärder. Regeringen har beslutat överlämna skrivelsen till Lantmäteri- och inskrivningsutredningen. I skrivelsen pekar Lantbrukarnas länsförbund på del att en stor av det arbete som läggs i samband med så kallade omarronderingsförner rättningar utgör åtgärder är jämställda med driftskostnader. Som som

234 Kapitel 17

exempel nämns utrednings-, rcgistrerings- och beräkningsarbeten. Sådana åtgärder är avdragsgilla om de utförs i vissa andra liknande situationer. Eftersom syftet med omarronderingsverksamheten är att avhjälpa problem i driften lantbruksföretaget borde kostnaderna för av åtgärderna direkt avdragsgilla. En möjlighet till sådana direktavvara drag skulle medföra i opinionshänseende positiv effekt för omen arronderingsverksamheten. Eftersom strukturverksamheten medför förenklingar i administrativt hänseende för samhället och att utkomstmöjligheterna i lantbruket ökar torde, enligt länsförbundet, de samhällsekonomiska effekterna vara påtagliga och positiva. Frågan om avdragsrätt för lantmäteriförrättningar behandlades av FBKU föreslog att möjlighet till direktavdrag skulle införas inom som lantbruket för alla lantmäterikostnader avsåg fastighetsbildning, som fastighetsbestämning och anläggningsförrättningar. FBKU:s motivering till förslaget bygger bl.a. på att det svenska lantbruket är under ständig förvandling för att möta samtidens krav på näringen. Detta innebär bl.a. att lantbrukarna tvingas genomföra strukturrationaliseringar på fastigheterna. Genomförandet av dessa nödvändiga åtgärder kräver vanligtvis någon form av fastighetsbildningsförrättningar och kostnaderna för dessa anses av många lantbrukare hög. Eftersom lantmäterikostnader i stället betraktas som som anskaffningskostnad för fastighetförvärvskälla beaktas kostnaden, en förutom vid beräkning underlag för skogsavdrag, först vid beav räkning skattepliktig realisationsvinst när fastigheten säljs. Många av lantbruksfastigheter överförs emellertid från generation till generation vilket i praktiken innebär att lantmäterikostnaderna utgör en icke avdragsgill avgift. Konsekvensen av nämnda förhållanden blir enligt FBKU att många

fastighetsägare drar sig för att blanda fastighetsbildningsmyndig-

heten och i stället väljer att lösa uppkomna frågor genom en informell fastighetsindelning. FBKU påtalar vidare att det tycks ha skett en attitydförändring hos taxeringsmyndigheterna och att dessa numera medger avdrag för kostnader uppkommer i samband med fastigsom hetsbestämningar. Eftersom stor del av fastighetsregleringarna sker en ett led i strukturrationalisering av lantbruket med avsikt att som en förbättra driftförhållandena och öka effektiviteten inom näringen är det enligt FBKU naturligt att se förrättningskostnaderna som en del av den löpande driften. Rent tekniskt skulle förslaget kunna effektueras genom

tillägg till den uppräkning avdragsgilla driftskostnader som före-

av

Kapitel 17 235

kommer i punkt 1 första stycket anvisningarna till 23 § kommunalav skattelagen 1928:370. Flertalet av de remissinstanser yttrade sig över förslaget som

tillstyrkte att en sådan avdragsmöjlighet införs. Flera instanser påtalade

härvid de positiva effekter avdragsmöjligheten skulle få för som struktunationaliserings-, omarronderings- och städningsförrättningama. Lantmäteriverket väckte frågan motsvarande avdragsrätt för om en ledningshavare vid bildande ledningsrätt medan Sveriges fastigav hetsägareförbund ansåg att förslaget borde omfatta alla näringsfastigheter. Östersunds kommun kopplade i sitt yttrande frågan om direktavdrag till frågan nedsättning och ifrågasatte denna dubbla stimulans om om var erforderlig. Som ovan angivits betraktas lantmäterikostnader anskaffsom en ningskostnad vid beräkning underlag för skogsavdrag i samband av med så kallade rationaliseringsförvärv. Motsvarande gäller vad avser erlagd stämpelskatt vid sådant förvärv. i Syftet med skogsbeskattningen är att beskatta skogens tillväxt och inte det skogskapital som fanns på fastigheten vid förvärvet. Det är emellertid svårt att på lämpligt sätt skilja kapital från tillväxt. Av denna anledning har ett skogsavdrag införts på schablonsom ett mässigt sätt avser att undanta kapitalet från beskattning. Under en skogsägares innehav får skogsavdrag göras med sammanlagt 50 procent av anskaffningsvärdet på skogsfastigheten. Detta innebär att

halva köpeskillingen representera skogskapitalet och den andra

anses hälften tillväxt detta oavsett när i tiden avverkningen - äger rum. När det gäller hur stora avdrag skogsägare får göra de år han en har intäkter från skogsbruket gäller vanligtvis att 50 årets procent av avdragsgrundande skogsintäkt får dras Den avdragsgrundande av.

skogsintäkten är vid försäljning lika med hela intäkten. Om

av rotpost skogsägaren avverkat själv och sålt skogsprodukter utgör 60 procent av intäkterna avdragsgrundande skogsintäkt. Vid så kallade rationaliseringsförvärv får hela den avdragsgrundande skogsintäkten dras av. Utgångspunkten för hanteringen lantmäterikostnader i skattehänav seende i övrigt är att de betraktas kostnad i samband med som en förvärv av en förvärvskälla eller för att förbättra eller utvidga en

sådan. Lantmäteriåtgärderna tillför verksamheten bestående värde.

ett Lika lite kostnader för stämpelskatt får dras som av vid den löpande

236 Kapitel 17

taxeringen får härför kostnader för fastighetsbildningsinsatser dras av. Vid avyttring fastighet beaktas emellertid lantmäterikostnaderna av en vid beräkning eventuell realisationsvinst. av Som FBKU redovisat är enligt praxis de lantmäterikostnader som

uppstår vid fastighetsbestämningsförrättningar avdragsgilla. Orsaken

till detta torde att kostnaden inte har något att göra med förvärv, vara förbättring eller utökning förvärvskällan och inte i sig ökar fastigav hetens värde.

Kapitel 18 237

18 Landskapsinformation som

grundläggande geografisk

information och infrastruktur

Statsmakternas åtagande inom landskapsinformationsområdet har varit föremål för diskussion under lång tid. Behovet av att precisera begreppen och att klarlägga ñnansieringsfrågorna har likaledes påtalats. Samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler har efterlysts. Nedan redovisas några av de frågeställningar som härvid förts på tal.

18. 1

Landskapsinformationsutredningen

Landskapsinformationsutredningen Linfo-utredningen redovisade i sitt betänkande Landskapsinformation under 1980-talet SOU 1981:73 ett förslag till nytt system för försörjning med grundläggande, småskalig landskapsinformation. Detta system innebär att staten svarar för gemensam framställning av basinformation som mer än tidigare omfattar underlagsinformation och att former skapas för ett vidgat användaransvar vad gäller den därpå grundade följdproduktionen.

Utredningens förslag medför förskjutning mot ett utbud

en av produkter som innehåller aktuella, grundläggande data landskapet. om Samhällets ansvar inriktas mera mot att tillhandahålla aktuella basdata presenterade i enklare produkter än att producera tryckta kartor. Antalet rikstäckande, enhetliga kartverksserier begränsas. Basinformationen skall produceras kontinuerligt och i huvudsak rikstäckande vara och enhetligt utformad. Informationen skall i princip fritt tillvara gänglig och huvudsakligen ñnansieras anslag. Användarna bör genom även i fortsättningen lämna ett visst mindre bidrag till Lantmäteriverkets samkostnader. Basinformationen bör härvid motses som svarighet till det allmänna kartmaterialet och benämns även allmän landskapsinformation. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka produkter som skall utgöra allmän landskapsinformation. Linfo-utredningens förslag innebär vidare att det skall möjligt vara för Lantmäteriverket LMV att träffa avtal med eller flera en av-

nämargrupper om permanent följdproduktion, som helt eller till någon

238 Kapitel 18

del återger den allmänna landskapsinformationen. Sådan följdproduktion avser i första hand att samordna vissa sektorers speciella behov av landskapsinformation men kan också ha ett allmänintresse. Följdproduktionen skall helt finansieras av användarna i de delar kostnaderna överstiger den allmänna landskapsinformationens anslagsfmansierade delar. Permanent följdproduktion till huvuddelen finansom sieras med anslagsmedel, bör kunna utnyttjas av andra användare än de avtalsslutande på samma villkor och efter samma upphovsrättsliga regler, som den allmänna landskapsinformation. Mellan den allmänna landskapsinformationen och följdproduktionen skall dras en klar gränslinje. Den allmänna landskapsinformationen betraktas vara en samhällsservice och staten finansierar genom anslag till LMV. Priset på produkterna sätts så att reproduktionskostnader och vissa andra särkostnader samt ett visst bidrag till LMV:s samkostnader påförs kunden. Bidraget bör direkt tillgodogöras LMV, dvs. verksamheten. Priserna marknadsanpassas med beaktande av att den tryckta kartproduktionen skall tillhandahållas allmänheten till ett sådant pris att en god spridning inte motverkas. All följdproduktion bör, enligt utredningen, betraktas som uppdragsverksamhet och i sin helhet bekostas av användarna, frånsett den subvention som det innebär att ingående allmän landskapsinformation till övervägande del betalas av statsmedel. Avgiften bör bygga på principen full kostnadstäckning för varje produkt och priserna sättas så att de täcker dels alla särkostnader dels ger ett bidrag till en andel av LMV:s samkostnader. Också detta bidrag bör tillföras LMV. Förslaget innebär vidare att högre kostnader kommer att över-

vältras på andra myndigheter. Detta förfarande innebär emellertid

väsentliga fördelar genom att kostnaderna direkt belastar användarna och därmed automatiskt medverkar till ett bättre användarinflytande på produktionen. Kritiken mot utredningens förslag ledde till att någon omfattande kostnadsomfördelning inte genomfördes. I stället arbetades Kartpolitik 85 fram se nedan. -

Kapitel 18 239

18.2 Kartpolitik 85

Till grund för LMV:s verksamhet inom landskapsinformationsområdet för åren 198485-199394 ligger statsmakternas ställningstagande till den plan för försörjning med kartor och annan grundläggande landskapsinformation som Riksdagen tog ställning till 1984. Planen benämns Kartpolitik 85 KP85. - En viktig utgångspunkt för planen var inriktningen mot sektorsövergripande omprioritering anslagen med målet att verksamheten skulle utformas så att statens rationalisering av samhällsförvaltningen skulle bli så stor som möjligt. Syftet med planen också att statsvar makterna skulle ange principerna för prioritering mellan olika informationsslag. De verksamheter inrymdes i planen som var

geodetisk verksamhet, ekonomiska kartor, topograñska m.fl. kartor, flygfoto och ortofotokartor, försäljning av allmänna kartor, medgivande till följdproduktion, utveckling samt rådgivning. -

Dessa verksamheter överensstämmer med den delprogramsindelning som förelåg vid denna tidpunkt. Härefter har delprogram tillkommit för

Geografiska SverigeData GSD och

upprustning av fastighetsregisterkartor. -

KP85 innebar en ökad satsning på landskapsinformationsverksamheten. De årliga anslagen räknades från 105 mkr till 124 mkr. upp Under den första delen av perioden tillfördes även 3 mkr år från per anslaget för stöd till skogsvård. Omfördelning har sedermera skett till anslaget för landskapsinformation. Till finansieringen av verksamheten bidrog också 3,0 mkr per år från Försvarsdepartemenets budget samt en avtalsreglerad ersättning från Vattenfall med 3,0 mkr år. Vidare per

förutsågs kart- och nyttjanderättsavgifter på 3,3 mkr per år den del

som överstiger ribban se avsnitt 5.2. De totala intäkterna via kart- -

240 Kapitel 18 sou 1994:90

och nyttjanderättsavgifter bedömdes öka från en nivå på 5 mkr per år till 7-8 mkr per år. Mål och planer för verksamheten inom olika områden lades fast. LMV:s ansvar angavs vara den del av landskapsinformationen som är småskalig och grundläggande. Vad beträffar vegetationskartan uttalade departementschefen att denna inte skulle utgöra någon allmän karta. De medel som LMV erhöll till vegetationskarteringen täckte enbart en del av kostnaden. Verket fick i stället i uppdrag att söka en samfmansierningslösning för vegetationskartan. Den tioåriga planen togs fram i nära samverkan med användarna. Den har uppfattats som positiv av både användare och LMV. Användarna har kunnat anpassa sina åtgärder på ett rationellt sätt till de tjänster och produkter planen anger. LMV har kunnat anpassa sin som information och verksamhetsplanering samt utvecklingsverksamhet och produktion till ett långsiktigt mål utan fördyrande omkastningar i planeringen.

18.3 Handlingsprogram för ökat utbyte av geogra-

fiska data

Regeringen den 15 september 1988 LMV, Statskontoret, Boverket gav och Utvecklingsrådet för landskapsinformation ULI i uppdrag att bedriva försöks- och utredningsverksamhet för att förbättra förutsättningarna för utbyte av lägesbestämda data m.m. Uppdraget redovisas i Statskontorets rapport 1990:26 Handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data. I rapporten redovisas bl.a. förslag som syftar till att skapa klarare principer för finansiering vid utbyte av lägesbestämda data. Rapporten pekar att många myndigheter bedriver verksamhet med blandad finansiering, dvs. både med anslag från staten och med inkomster från försålda tjänster och produkter. Detta leder bl.a. till

oklara och konkurrensförhållanden myndigheter emellan - ansvarsoch mellan myndigheter och privata företag,

Kapitel 18 241

hårdare relationer mellan blandfinansierade och anslagsfinan- sierade myndigheter. De anslagsfmansierade myndigheterna har svårare att få tillgång till data de har inte råd köpa och - att

att de blandñnansierade myndigheterna får olika roller hantera - att inom samma myndighet myndighetsuppgifter och affärsverksamhet.

Kostnads- och intäktsredovisningarna är inte alltid tillräckligt särskil-

jande mellan anslag och uppdrag.

För att klarlägga dessa frågor föreslås i handlingsprogrammet

att en uppdelning görs mellan anslagsfinansierade basdata och övriga data som intäktsfinansieras, att regeringen, på förslag respektive myndighet, skall avgöra - av vilka data som skall anslagsfinansieras, att myndigheter skall fastställa kostnader för produktion, lager- hållning och distribution sina data. Även

av ñnansieringskälla skall

härledas samt att generella avtal mellan olika aktörer prövas sätt under- - som ett att lätta datautbytet.

I rapporten betonas bl.a. att innan beslut fattas nationellt om ett GISkoncept måste de funktionella och ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun klaras ut. På det finansiella området redovisas följade problem vid GIS-användning:

Klara principer för avgifter vid utbyte lägesbundna data saknas. - av

Betalningsviljan vid utbyte lägesbundna data är svår fastställa.

- av att

De största vinsterna inom verksamhetsområdet står hämta att genom en samverkan kring de kostsammaste i informationshantemomenten

ringen. Datafångst och ajourhållning är de klart dyraste

momenten, jämfört med t.ex. kostnader för utrustning och programvara. Nyttan av GIS är starkt kopplad till begreppen samordning och

fleranvändning. Detta innebär bl.a. att data endast ska registreras

en gång, ajourhållas på ett ställe och tillhandahållas i databaser för

mångas användning för ett flertal tillämpningar. Ju fler gånger

en

databas används desto större blir kostnads-nyttoeffekten.

242 Kapitel 18

Klarare myndighetsroller och relationer mellan aktörerna i utbytet

lägesbestämda data måste eftersträvas. I rapporten definieras av begreppet basdata sådana datadatabaser från samhällssynsom som punkt angelägna att ha tillgång till. Dessa datadatabaser föreslås anses ingå del den infrastrukturen. Basdata som som en av gemensamma framställs och ajourhålls med anslagsmedel skall kostnadsfritt exklu-

sive distributionskostnader tillgängliga för alla. Med distribu-

vara tionskostnader kostnader uppkommer i samband med avses som åtkomst, kopiering inklusive databärare, transport samt personalny kostnader för detta. Motiv för detta är bl.a. att sådana baser som en gång finansierats med skattemedel rimligen inte skall belasta användarenfinansiären ytterligare en gång. Det måste göras fullständigt klart vad de som basdata definierade

uppgifterna Statsmakternas uppgift blir enligt rapporten att

består av. bestämma vilka datadatabaser, har ett så stort samhällsintresse som eller är sådant värde att de skall anslagsfinansierade. Innan så av vara har skett bör det enligt rapporten inte aktuellt att ålägga myndigvara heter att uppdragsfinansiera ytterligare data vid utbyte.

Information inte är basdata kan uppdragsfinansieras. Den

som måste klart avskiljas från den anslagsfinansierade informationen och prissättas marknadsmässigt sätt. Producenten kan då välja på ett

finansieringskälla exklusive anslag, t.ex. intressentñnansiering eller

lånefinansiering.

uppdragsfinansierade data bör generella utbytesavtal

Vad avser mellan producenter och användare data kunna tecknas exempelvis av

mellan dels statliga myndigheter dels mellan myndigheter och Svenska

kommunförbundet. Dessa skulle sedan kunna utgöra mall för en hängavtal mellan respektive kommun och statliga myndigheter.

l rapporten framhålls att alla myndigheter, även kommuner, bör

kunna härleda sina kostnader för informationen. Detta gäller såväl

produktion, lagerhållning distribution och detta oberoende av

som finansieringsformen. Ett underlag för lättöverskådliga kostnadsberäkningar bör enligt rapporten tas fram i samråd med berörda intressenter. Regeringen föreslås Riksrevisionsverket eller Statsge kontoret i uppdrag för detta. Vidare är det viktigt att alla att ansvara myndigheter kan härleda finansieringen sina datadatabaser. Denna av härledning finansieringen skett över statsbudgeten eller genom - om

intäkteruppdragsverksamhet är viktig bl.a. från konkurrens-

egna synpunkt.

Kapitel 18 243

Remissinstansema

Handlingsprogrammet för ökat utbyte geografiska data remitterades av till ett antal myndigheter. Några dessa remissinstansers synpunkter av på finanieringsfrågorna redovisas nedan. Såväl Centralnämnden för fastighetsdata CFD Statistiska som centralbyrån SCB påtalar att den föreslagna uppdelningen i anslagsoch uppdragsfinansierad verksamhet kan medföra omfattande och en arbetskrävande process. Sveriges geologiska undersökning SGU att det är viktigt att anser de databaser som eventuellt klassas basdata tillräcklig som ges en

finansiering.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI att anger verket på eget initiativ startat utredning med uppgift att definiera en vad som borde vara verkets myndighetsuppgift respektive affärsvara finansierat. Riksrevisionsverket RRV att regeringen bör besluta anser om övergripande principer för vilka data som skall vara anslagsfinansierade. En bättre utgångspunkt än den redovisas i rapporten som anges vara att anslagsfinansiering sker av grundläggande data som behövs inom flera samhällssektorer och som det är ett samhällsintresse att de verkligen finns tillgängliga för alla. Vad gäller specifika data som behövs inom enstaka sektor bör det ñnansieringsformen en vara inom denna sektor skall avgöra också hur sådana data skall som finansieras. Om sektorn anslagsfinansieras kan tänka sig att man

datautbyte med eller dataförsäljning till någon sektor kan bidra

annan

till en samfinansiering.

RRV påpekar vidare att det sällan är praktiskt möjligt att härleda alla kostnader till finansieringskälla. Oftast går det, med hänsyn till en de historiska förhållandena, endast att göra schablonmässig fören delning av hur kostnaderna finansierats. Skogsstyrelsen delar uppfattningen att anslagsfinansierad verksamhet inte skall vara belagd med avgifter gör att användarna inte som utnyttjar informationen. De tillkommande kostnaderna för själva utbytet skall däremot ersättas. Riksantikvarieämbetet RAÄ principen anslagsfinansierad anser att

framställning av basdata är en viktig förutsättning för den fortsatta

beredningen.

244 Kapitel 18

Vägverket påtalar att det är viktigt att man kommer fram till ett system för betalning data som inte försvårar utbytet mellan olika av intressenter. Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet understryker vikten anslagsfinansiering av basdata med en i princip av kostnadsfri tillgång samt att basdata får en relativt bred definition.

Fortsatt behandling

Regering och riksdag tog ställning till Handlingsprogrammet i miljöpropositionen En god livsmiljö prop. 199091:90. De förslag som lämnades i handlingsprogrammet angående finansiering behandlades dock inte i det sammanhanget. Den nationella samverkansgruppen för att underlätta utbytet av

geografiska data nationella SamGlS-gruppen som sedermera bildats

har huvuduppgift att verka för handlingsprogrammets genomsom förande.

18.4 Finansiering geografiska data

av

Rapporten Finansiering av geografiska data Statskontoret 1992:34 utarbetades av den nationella SamGIS-gruppen i syfte att ge regeringen, myndigheter och kommuner principiella utgångspunkter för hantering finansierings- och avgiftssättningfrágor vad avser digitala av geografiska data. En central fråga i rapporten är vilka villkor som skall uppfyllda för att det skall vara aktuellt med en anslagsvara finansiering. Vidare klarläggs vem det bör ankomma att visa att villkoren är uppfyllda. Utgångspunkt för rapporten har bl.a varit att förutsättningarna inom området förändrats vad avser

teknik, från manuell hantering till ADB, offentliga besparingar, från anslagskultur till användarfinansiering,

renodling av myndighetsverksamhet samt

osäkerhet om lönsamhet.

Det finns enligt rapporten två motiv till att finansiera databasproduktion med offentliga medel. Det ena är när marknadslösningar inte är tillräckliga för att garantera att samhällets resurser utnyttjas effektivt.

Kapitel 18 245

Finansieringen bör i detta fall ske genom anslag direkt till producenter och avgifterna vid uttag bör motsvara marginalkostnaden. Det andra motivet är att trygga tillgången till data för användarna inom den offentliga sektorn. Finansieringen bör i detta fall överlåtas på de aktuella intressenterna. Härigenom ökar användarnas inflytande över vad som produceras. Finansieringen kan ske överföring genom av anslag till producenten redan i budgetprocessen, intressentgenom bidrag till producenten eller avgifter vid uttag. Anslagsövergenom föring och intressentbidrag avtalsreglering är de sätt som bedöms vara rimligast när det gäller uppbyggnad databaser. Intressentav nya finansiering kan härvid form avgiftsfinansiering ses som en av genom att intressentbidraget utgör förtida inbetalning användaravgifter. en av lntressentkretsen behöver självfallet inte enbart begränsas till den offentliga sektorn. . Finns båda huvudmotiven, inte i den utsträckningen att de men var för sig motiverar en anslagsfinansiering, kan motiven sammantagna utgöra grund för en samhällelig finansiering. Eftersom det i praktiken är svårt att klart skilja de två huvudmotiven från varandra kan det därför i många fall vara frågan om en blandning olika finansieringsav former. Saknas motiven bör produktionen inte offentligt finanvara sierad. Det bör, enligt rapporten, ankomma pá den begär anslag för som produktion av geografiska data att påvisa den samhällsekonomiska lönsamheten. När anslag ges för produktion bör informationsslag, bearbetningsgrad och kvalitetskrav klarläggas. Vidare är det viktigt att fastställa vilka produktionssteg är grundläggande och som gemensamma för användarna. Härvid avses framför allt datastrukturering,

datainsamling samt ajourhållning. De omfattar urval och

steg som bearbetning samt distribution och användarstöd är sådana att de varierar beroende på olika användares skiftande behov. Möjlighet till konkurrens bör skapas att klart skilja de genom inledande stegen från bearbetningen, så att olika aktörer kan få tillgång till data lika villkor. Den grundläggande regeln för statlig avgiftssättning är självkostnadsprincipen. Regeringen kan dock besluta att avgifterna får sättas lägre. Om databasuppbyggnad och databasförvaltning helt är finan-

sierad med anslag oavsett det skett direkt till producent eller

om indirekt via användare bör avgift marginalkosten som svarar mot

246 Kapitel I8

naden tas ut. En sådan avgiftssättning bedöms ge den största samhällsekonomiska effektiviteten. l rapporten slås fast att användarna många gånger uppfattar kostnaderna för data höga. Detta gäller särskilt de anslagsfinansierade som användarna. De höga kostnaderna har lett till att vissa användare valt att själva digitalisera i stället för att utnyttja redan befintliga data. Beroende på prissättningen finns det också en osäkerhet hos användari vilken utsträckning de i framtiden skall kunna utnyttja digitalt na om lagrade geografiska data. Någon etablerad prispolicy finns inte. Detta har lett till tids- och resurskrävande förhandlingar mellan användare och producent. För att kunna använda data i GIS-sammanhang ställs högre krav än när det enbart är fråga om datorstödd kartproduktion. Ju större krav som ställs pá informationen, desto fler kan använda den. Mot detta står att kraven leder till högre kostnader. Det är därför angeläget att hitta en balans mellan användarnas krav och finansieringen. Användare med krav över basniván bör stå för särkostnaderna. Utrymmet för skattefinansierade investeringar är begränsat. Samtidigt är det ett samhällsintresse att höja effektiviteten och kvaliteten i informationshanteringen. Historiska motiv för allmän och anslagsfinansierad kartproduken tion har varit:

Behov kartmaterial för den statliga verksamheten, framför allt för - av försvaret. Juridiskaekonomiska aktuell och enhetlig fastighetsredovisning - - en underlag för redovisning av ägarförhållanden m.m. för fastigsom hetsmarknad och fastighetsbeskattning. Infrastrukturskäl en gemensam allmän kartläggning leder till - positiva följdeffekter för samhällsutvecklingen.

De alternativa sätt att finansiera den grundläggande produktionen av geografiska data som studerats innebär antingen en större grad av avgiftsfinansiering i form av avgifter vid uttag eller intressentfinansiering vid databasuppbyggnaden. Intressentfinansiering kan ses som en form av avgiftsñnansiering, där användarnas tillskott utgör en

förtida inbetalning avgifter.

av LMV har i flera av de senaste årens budgetpropositioner anvisats att finansiera uppbyggnaden av geografiska databaser med intressent-

Kapitel 18 247

medel. Avtal om intressentmedverkan har träffats med bl.a. Försvars-

makten Blå kartan samt med Telia AB f.d. Televerket och Vatten-

fall forcerad databasuppbyggnad för den ekonomiska kartan.

- När det gäller geografiska data är det två företeelser särskilt som bör uppmärksammas. Det är egenskapen att flera kan använda ena nyttigheten utan att den förbrukas. Det innebär att det är ett ineffektivt resursutnyttjande att utesluta någon från att ta del nyttorna från av gjorda investeringar. Den andra företeelsen är förekomsten skalfördelar. Känneteckav nande är att produktionskostnaden enhet minskar större den per totala produktionen är. Det finns flera skalfördelar i den grundläggande databasproduktionen. Exempel fördelar med koncentrerad en produktion jämfört med utspridd är lägre kostnader och ökad en användbarhet och utbytbarhet av data till följd av enhetliga redovisningssätt och kvalitetsnivåer När det finns skalfördelar kan m.m. kostnader fördelas mellan olika aktörer. För och blir det då var en billigare att anlita samma producent än att själv producera. Offentligt finansierad produktion bör, enligt rapporten, övervägas i de fall det finns små förutsättningar för fungerande marknad och en det därmed föreligger en samhällsekonomisk ineffektivitet. De kan härvid jämföras med investeringar i olika infrastruktur. detta typer av I sammanhang avses med begreppet infrastruktur sådana investeringar som görs av stat och kommun för att garantera bred tillgång till de en digitalt lagrade geografiska data som betraktas som en gemensam nyttighet basinformation. Den digitala tekniken minskar bindningen till den traditionella ansvarsgränsen mellan stat och kommun 1210 000 vilket i sin tur leder till ett större behov samverkan av mellan stat och kommun. Genom den allmänna kartläggningen har många verksamheters grundbehov av geografiska data tillgodosetts. De allmänna kartorna är härigenom ett exempel på minsta nämnare för många en gemensam användare. Ett alternativ till den traditionella formen intressentfinansiering av är att olika statliga och kommunala aktörer sluter samarbetsavtal med varandra. I avtalen fördelas produktionsansvaret mellan aktörerna och dessa får tillgång till data från de övriga mot att de själva lämnar ut sina data. Avgifterna skulle ansluta till ett marginalkostnadsresonemang. Sådan avtalsreglerad produktionssamverkan sker mellan LMV och Vägverket samt mellan LMV och ett antal kommuner.

248 Kapitel 18

Beroende på den bristande betalningsviljan är det i dagsläget inte realistiskt att helt finansiera databasuppbyggnad och ajourhållning med användaravgifter. Inte heller under de närmaste åren kan sådana avgifter förväntas bidra i någon större omfattning. Detta talar, enligt rapporten, för att avgifterna bör hållas låga under förutsättning av att finansiering av produktionen kan ordnas på annat sätt. För att bestämma vilken information som uppfyller villkoren för att ingå i infrastruktur krävs att varje informationsslag analyseras för en sig med avseende på antal användare, kostnader, nytta och marknadsförutsättningar Ett strikt kostnads-nyttoresonemang innebär att m.m. de data leder till samhällsekonomisk lönsamhet skall ingå i en som infrastruktur. Det finns, enligt rapporten, tre skilda beräkningssätt som kan diskuteras när det gäller avgiftssättningen för digitala geografiska data marginalkostnad, och hela själv- - del av självkostnad särkostnader kostnaden gäller i allmänhet för statlig avgiftsbelagd verksamhet. Marginalkostnaden är den kostnad som uppstår för produktion av ytterligare enhet viss produkt- dvs. den kostnad som uppstår en av en vid ytterligare ett uttag ur en databas. Per definition inrymmer marginalkostnaden inte något återbetalnings- eller avkastningskrav på insatt

kapital. Marginalkostnadsprissättning ger den största samhällsekono-

miska effektiviteten. effekterna Vid en samhällsekonomisk bedömning bör, även prövas högre avgifter än vad motsvarar marginalkostnader. Att sätta av som avgifter så att de överstiger marginalkostnaden innebär att vissa användare utestängs. Om det nuvarande finansieringssystemet med del av självkostnaden tryckning, distribution samt bidrag till de grundläggande kostm.m.

naderna finansierad användarna skall bibehållas när den nya

av , produktionstekniken införs måste kostnadsunderlaget preciseras utifrån de förändrade förhållandena. De kostnader med fördel kan ligga som på användarna är, enligt rapporten, t.ex. förädling från en bestämd grundnivå, vissa förvaltningskostnader för databasproduktion, marknadsföring samt uttags- och leveranskostnader. Om staten ställer krav på återbetalning måste det också räknas in i avgiften. Vad beträffar nyttjanderätt till data anges detta vara ett stort och svårreglerat område. Reglerna nyttjanderätt syftar främst till att om skydda de investeringar som databasägare gjort. Reglerna skall göra det möjligt att hindra otillåten användning. Databasägaren skall kunna

Kapitel 18 249

räkna med att få in avgifter som en del i finansieringen av databasen. Rättsläget bedöms som oklart när en mellanhand gjort vissa bearbetningar utifrån ursprungliga data för att hans data skall användas i andra sammanhang. I rapporten Finansiering av geografiska data beskrivs tre alternativa finansieringsmodeller enligt nedan. God infrastruktur med låga avgifter innebär att allt som behövs inom stat och kommun räknas som infrastruktur och produceras med anslag stat och kommun. Avgifterna motsvarar marginalkostnaden av med eventuellt tillägg av nyttjanderättsavgift. Modellen stimulerar användningen geografiska data och ger dynamiska effekter. av Produktionen blir enhetlig och standardiserad. Om alla behov av digitala geografiska data skall tillgodoses krävs mycket stora anslag. Användarna går ihop och delar på finansieringen innebär att produktionen sker med hjälp av intressentfinansiering. Intressenterna avgör när, var och hur. Anslag till verksamheten läggs helt på an-

vändarna. Dessa får större möjlighet till inflytande över vad som skall

produceras. De användare som inte kan delta i intressentfinansieringen har små möjligheter att få sina behov tillgodosedda. Det finns risk för att produktionen blir begränsad såväl vad avser antal teman som innehållet i dessa. Vidare kan rikstäckningen äventyras. Avgifter täcker samtliga kostnader innebär att anslagen till produktion av geografiska data upphör. Alla kostnader täcks genom databaserna. Produktionen kan ske i offentlig eller privat regi. uttag ur Modellen leder antagligen till ett begränsat antal databaser. Samtliga redovisade renodlade alternativ enligt ovan har nackdelar. I ett läge med krav på offentliga besparingar och ökade investeringsbehov vid övergång till ny produktionsteknik blir intressentmedverkan och avgiftsñnansiering mera betydelsefulla.

Remissinstansema

De myndigheter och organisationer som ingår i den Nationella SamGIS-gruppen samt ett antal andra myndigheter har beretts tillfälle att lämna samrådsyttranden. Några synpunkter från remissinstanserna återges nedan. LMV påpekar att det är viktigt att rapportens tankar och modeller utvecklas och konkretiseras men anger att materialet kommer att

användas som ingångsvärde i den särskilda rapport och den fördjupade

anslagsframställning som verket har att inge till regeringen. Verket

250 Kapitel 18

känner för underlätta åtkomsten och användningen ett stort ansvar att geografiska data. Geografiska data är fortfarande en bristvara. av Huvudorsaken till detta är svårigheten att finansiera uppbyggnaden av de grundläggande baserna. Vägverket att utgångspunkten för beskrivningen bör ändras anser från användare-producent-statkommun till indelningen

organisationföretag som enbart producerar geografiska data som används andra t.ex. LMV:s officiella kartor samt CFD:s och av Satellitbilds produktion, organisationföretag som producerar geografiska data för sin egen verksamhet, biprodukt även kan leverera data till andra men som användare t.ex. kommuner och Vägverket och användare av andras data. -

CFD pekar på att erfarenhetena från fastighetsdatasystemet och andra näraliggande system entydigt visar att mycket stor del av de s.k. en infrastruktursystemen med många användare måste finansieras med anslag. Länsstyrelsen i Stockholms län att grundläggande geografiska anger data bör finansieras med anslag. Länsstyrelsen efterlyser en beskrivning vilka typer data föreslås ingå i gemensam infraav av som en struktur. För de data som ligger utanför denna infrastruktur kan intressentfinansiering väljas. Produktion av data bör ske på användarvillkor. Det är därför viktigt att styra över anslag till sektors- och nas planeringsmyndigheter därigenom får möjlighet att delta i en som intressentfinansiering, ställa krav och utsätta producenterna för ökad konkurrens. SCB instämmer i slutsatsen viktig orsak till att utnyttjandet att en geografiska data i Sverige varit relativt blygsam kan vara att fasta av principer för finansiering av dataproduktionen och datautnyttjandet inte har utvecklats. SCB förordar att den finansieringsmodell som kallas god infrastruktur med låga avgifter blir den huvudsakliga finansieringsformen för den grundläggande, många intressenter efterav frågade informationen. SCB vidare att det fiera skäl är anser av nödvändigt att framtagningen av denna information finansieras med anslagsmedel åtminstone i ett uppbyggnadsskede. SCB anser att alternativet användarna går ihop och delar finansieringen, enbart bör komma i fråga i de fall där det rör sig om data som efterfrågas av

Kapitel 18 251

ett fåtal nyttjare och som inte kan karaktäriseras grundläggande. som Modellen har också i övrigt flera nackdelar. Redan måttligt höga avgifter kommer att påverka utvecklingen negativt. SCB påtalar slutligen vikten att det utvecklas finansieringsmodell medför av en som ett minimum avtal, regleringar och ekonomiska transaktioner av mellan producenteranvändare data. av Skogsstyrelsen framhåller att grundläggande geografiska data ska

vara anslagsfinansierad. Enbart kostnaderna för att ta del anslagsav finansierade data bör belasta användarna. Intressentfinansiering bör

användas vid fördjupad produktion geografiska data eller då av produktionen grundläggande data önskas påskyndas. av SGU stöder rapportens slutsats att när motivet är den samhällsekonomiska effektiviteten bör anslag till producenten. Av de ges

alternativa finansieringsmodellerna med intressentmedverkan är överfö-

ring av anslag i samband med budgetprocessen föredra. Grundnivån att i en geografisk databas bör finansieras anslag till producenten, genom medan tilläggsnivåer eller forcering bör finansieras intressentgenom bidrag. Den grundnivå basnivá avseende informationsinnehåll,

bearbetningsgrad samt kvalitet bör täckas offentliga medel bör som av definieras tydligt för varje databas. Det bör således inte föreligga

tveksamheter om var gränssnittet mot tilläggsnivån vilken bör intres- sentfinansieras går. SGU anser att det är viktigt att det finns vissa nationella geografiska databaser tillgängliga för alla och utveckatt lingen och underhållet av dem säkerställs anslag till ansvariga genom producenter. Avgifter överstigande marginalkostnaden vid kan uttag

endast till en del täcka kostnaden för databasuppbyggnaden. De kund-

grupper där de största samhällsekonomiska besparingarna kan göras är ofta även de köpsvagaste och kommer på sikt inte få relevant att

information vid sig modellen avgiftsfinansiering eller intressent-

vare

ñnansiering. Den modell som SGU den största samhälls-

anser ge ekonomska nyttan är God infrastruktur med låga kostnader.

ULI anser bl.a. att diskussionen kostnadsunderlaget borde ha om utvecklats vad gäller kostnader för anpassning och förädling data av

från gällande grundnivå, kostnader för förvaltning, marknadsföring,

en

uttag och leverans av data Sedan kostnadsunderlaget väl är

m.m. definierat återstår det att hitta prissättningsmekanismer uppfattas som

som skäliga och rättvisa och samtidigt förutsättningar att nå de

ger intäktsmål som satts för respektive verksamhet. En ytterligare upp

frågeställning som inte belysts är de ekonomiska relationerna vid

252 Kapitel 18

samägda databaser. En utveckling mot registrering vid källan torde kräva att rättighetsfrågorna liksom de ekonomiska relationerna tydliggörs. RAÃ att det är väsentligt att begreppet infrastruktur med anser avseende på digitala geografiska data preciseras.

18.5 Lantmäteriets förslag till inriktning av verk-

samheten under 1990-talet

I regeringens myndighetsspecifika direktiv för anslagsframställningen

för Statens lantmäteriverk avseende budgetåren 199495- 199697 anges att verksamheten bör analyseras mer utförligt detta med hänsyn till att den 10-åriga planen för försörjning med kartor och annan landskapsinformation gällt från och med budgetåret 198485 KP85 se som avsnitt 18.2 är i sitt slutskede. Analysen bör enligt direktiven bl.a. nu innefatta den samhällsekonomiska betydelse verksamheten haft under perioden.

Direktiven vidare att framställningens framtidsanalys särskilt

anger bör behandla landskapsinformationsområdet. LMV bör bl.a. överväga vilken typ landskapsinformation som bör produceras som allmänna av kartor eller motsvarande. Verket bör vidare pröva i vilken omfattning det är möjligt att finansiera verksamheten med avgifter. Verket bör även lämna förslag hur ett statligt uppdrag till LMV inom landskapsinformationsområdet kan formuleras. Verkets redovisning återfinns i LMV:s förslag till inriktning av verksamheten under 1990-talet, L194 LMV-rapport 1993:3. LMV:s övergripande mål är att utveckla och vidmakthålla det statliga lantmäteriets del statens ansvar för en väl fungerande av infrastruktur att bl.a. se till att grundläggande geografisk genom information tillhandahålls i den form och med den standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. I rapporten föreslås bl.a. att verket får i uppdrag att verka för etablering av en nationell infrastruktur för utbyte av geografiska data. Vad gäller GSD anges att inriktningen bör vara att

definiera och bygga ett antal geografiska databaser med olika - upp generaliseringsgrad inom vilka innehållet specificeras och klassificeras,

Kapitel 18 253

koncentrera insatserna till att förvalta, dvs. ajourhålla dessa - geografiska data samt att utgå från de geografiska databaserna för att skapa eller uppdatera mer produktspecifika kartografiska databaser.

LMV har påtagit sig tre mycket betydande uppgifter inom GSDområdet. Det gäller projektet forcerad databasuppbyggnad med information kopplad till den ekonomiska kartan, databaser till Blå kartan i de nordligaste länen samt databasuppbyggnad med information kopplad till Gröna kartan. Dessa arbetsuppgifter blir helt dominerande under första delen av perioden och måste prioriteras. Också vegetationskarteringen pågår i enlighet med långsiktiga projekt för stora områden. Arbetena kommer att sträcka sig över större delen nioårsperioden. Staten har hittills anslag

av genom tilldelat

vegetationskarteringen betydande medel, produktionen har även men finansierats av lokala och regionala intressenter. Verkets förslag innebär i huvudsak att:

GSD byggs upp och förvaltasajourhålls i form databaser med - av grundläggande geografisk information och tillhandahålls som en uppsättning digitala standardprodukter med olika detaljeringsgrad, som var och en består av ett eller flera teman.

Databaserna skall bl.a. utgöra grunden för framställningen - av allmänna kartor presenterade på bildskärm, som kopia eller i tryckt form. Standardprodukternas grundinnehåll och detaljeringsgrad definieras utifrån de krav bl.a. dessa produkter ställer. Datasom baserna skall därutöver ha ett sådant innehåll och geografisk täckning som det finns ett brett samhällsbehov i linje med hittills av gjorda satsningar och så utformade att de kan användas i GIS vara och i andra system som har behov geografisk information i av digital form.

Vid utformningen av de olika standardprodukterna eftersträvas sådana inbördes samband mellan dessa mindre detaljerad att en databas i så stor utsträckning som möjligt kan härledas och ajourhållas ur en mer detaljerad databas.

254 Kapitel 18

Ett rikstäckande kartsortiment i den nuvarande färgserien bibehålls. Kartorna skall vidare allmänt tillgängliga. vara De senaste årens regleringsbrev har bl.a. innehållit följande riktlinjer: Den digitala tekniken skall införas så snabbt som det är ekonomiskt och praktiskt möjligt. Lantmäteriet bör självt eller i samarbete med intressenter bygga databaser med grundläggande geografisk upp information. Verket har vid sin prövning möjligheterna att få av intressenterna att bidra till finansieringen verksamheten funnit att av så kan ske enbart i marginell omfattning. En viktig utgångspunkt är gränsen för det offentliga åtagandet. Verket lämnar härvid förslag på, vad statens beställning ska omfatta. Allt faller utanför statens beställning skall betraktas som utanför som det offentliga åtagandet och får finansieras helt av marknaden. Produktion och förvaltning grundläggande geografisk information är en del av samhällets infrastruktur och ska finansieras av skattemedel. av LMV föreslår att regeringen bemyndigar verket att fastställa taxa för produkter innehållande grundläggande geografisk information med utgångspunkt från följande principer:

Avgiften skall täcka distributionskostnaden och ett avkastningskrav årligen bestäms regeringen på förslag av LMV, med utsom av gångspunkt i statens intresse att hävda upphovsrätt.

Avgiften differentieras med beaktande produktens innehåll, av användningssätt motsvarande sätt som i dag sker enligt m.m.

nyttjanderättsförordningen.

definierar LMV begreppet grundläggande geografisk I rapporten information i huvudsak utifrån nedanstående relationer: Grundläggande generellt efterfrågad, tillgodose de viktigaste behoven såväl allmänhet professionella, viss detaljeringssom mer och förädlingsgrad, bestämd kvalitet och viss grad fullständighet av innehållsmässig och geografisk samt viss grad av aktualitet. Geografisk lägesanknuten sammanställningar eller sammanställningsbara

Information - av

data.

Grundläggande geografisk information används som ett samlings-

begrepp för den geografiska information som det statliga lantmäteriet har ett samhällsuppdrag att ta fram. Beträffande kriterierna för vad

Kapitel 18 255

som är grundläggande geografisk information och därmed skall ingå i det statliga lantmäteriets uppgifter hänvisas till Linfo-utredningens

betänkande se avsnitt 18.1 och till KP85 18.2. se Följande

allmänna kriterier kan enligt rapporten vägledande för vad vara som bör ingå i statsuppdraget:

Allmänhetens tillgång till ett rikstäckande högkvalitativt och ajour- hållet allmänt kartmaterial måste kunna tillgodoses till rimliga kostnader. Tillgången till geografisk information måste tryggas för - staten, kommunerna och för andra användare. Marknadslösningar är inte tillräckliga för att garantera samhällets - att resurser utnyttjas effektivt.

LMV anser att en god försörjning med geografisk information innebär att ett kundstyrt utbud måste finnas lätt åtkomliga och direkt av användbara produkter av olika slag. Det gäller både tryckta kartor och databaser. Från databaserna kan t.ex. ett antal standarduttag erbjudas. I första hand bör generella produkter prioriteras. Hit hör GSD i form av digitala standardprodukter och den på GSD grundade allmänna kartornas färgserie. Till de trycka kartorna hör färgseriens fem huvudkartserier Gula, Gröna, Blå, Fjäll-, och Röda kartan. - Allmän kartproduktion har historiskt sett finansierats med anslag. Mycket starka motiv har talat för det. En för landet allmän gemensam

kartläggning ger positiva följdeffekter för samhällsutvecklingen i

stort. En annan viktig aspekt är allmänhetens behov och intresse allmänt av kartmaterial. En övergång till produktion databaser innebär inte skälen för av att anslagsfinansiering minskar, tvärt Det krävs stora snarare om. sats-

ningar på databasproduktion, teknikutveckling och Standardisering för

att möta den efterfrågan växer hos olika GIS-användare och som därmed uppnå den samhällsekonomiska eftersträvas. nytta som

Regleringsbrevet anger intressentfinansiering väg klara

som en att uppbyggnaden av databaser. För att förmå intressenter att satsa pengar

på databasuppbyggnad krävs att de fär något tillbaka. Det kan röra sig

om en till behovet speciellt anpassad produkt eller produkt en ny som inte finns i sortimentet. Alternativt kan till stånd geografisk man en

omprioritering eller tidigareläggning framtagandet produkt

av av en eventuellt kombinerat med lägre avgift för användning. För en att

256 Kapitel 18

intressentfinansiering ska vara möjlig bör det, enligt LMV, röra sig om produkter som ligger utanför de av staten med anslag täckta beställningarna. När det rör sig om grundinvesteringar av infrastrukturkaraktär finns det flera nackdelar med intressentfinansiering. Det blir komplicerade förhandlingar, en rad intressenter står utanför förhandlingarna och avvaktar eller kan inte delta av olika skäl. I andra sammanhang, t.ex. mera specifika satsningar där det finns en eller ett fåtal intressenter, bortfaller emellertid många av nackdelarna med intressentfinansiering. Fördelarna med intressentfinansiering år bl.a. att det uppkommer en mera påtaglig direktkontakt med användarna och därigenom en mera påtaglig marknadsanpassning. Erfarenheter från de senaste årens försök visar emellertid, enligt LMV, att marknaden för intressentfinansiering till en betydande del är awerkad. Intressentmedverkan i produktion eller ajourhållning kan dock komma att öka i framtiden. Ett annat sätt att klara investeringsbehov kan enligt den nya kapitalförsörjningsförordningen 1992:406 vara lån i Riksgäldskontoret. Ränta och avskrivningar på lån måste täckas av inkomster i form av rationaliseringsvinster, avgifter eller anslag. De avgifter som i dag tas ut är avsedda att täcka dels kartavgift respektive nyttjanderättsavgift, dels en distributionskostnad för data. En avgift kan dock även vara ett sätt att till en del finansiera investeringar och ajourhållning m.m. Distributionskostnaderna är väldefinierade förtryckta kartor tryckning, lagerhållning och försäljningsomkostnader. När det gäller databaser, t.ex. GSD, inräknas kostnader för sammanställning och leverans av beställaren valt sätt. För GSD är gränsen för vad som ska betraktas som distributionskostnad inte väldefinierad. Det finns inte som när det gäller tryckta kartor någon bestämd gräns för vilka kostnader som avgifterna skall täcka. Kravet att återföra medel till statskassan kan i vissa fall motverka målet om ökad användning av de allmänna kartorna och underlaget till dem. Systemet med kart- och och nyttjanderättsavgifter har också kritiserats som ett krångligt sätt att byta pengar mellan statliga myndigheter. Länsstyrelsernas kostnader för uttag ur databaser påstås fördröja införandet av ny teknik i verksamheten. En viktig utgångspunkt är att skilja på frågor om upphovsrätt och

ñnansieringavgiftsuttag. Föreligger upphovsrätt kan avgift grundas på

upplåtelse av rätt att nyttja materialet. Oavsett detta kan man ta en

Kapitel 18 257

avgift för tjänsten att distribuera data, att låta användare gå in i databaser för att läsa eller att göra information. Båda dessa kan uttag av förekomma var för sig eller samtidigt. När det gäller finansiering finns ingen direkt koppling till upphovsrätten. En annan viktig utgångspunkt är det förts resonemang som om gränsen för det offentliga åtagandet. LMV lämnar förslag på vad statens beställning ska omfatta. Allt faller utanför statens besom ställning skall betraktas utanför det offentliga åtagandet och får som finansieras helt marknaden. av

LMV:s förslag i finansieringssammanhang innebär att:

Regeringen bemyndigar LMV att fastställa taxa för produkter - en innehållande grundläggande geografisk information med utgångspunkt i följande principer:

Avgiften skall täcka distributionskostnaden och ett avkastningskrav som årligen bestäms regeringen på förslag LMV, med av av utgångspunkt i statens intresse att hävda upphovsrätt.

Avgiften differentieras med beaktande produktens innehåll, av användningssätt m.m. på motsvarande sätt i dag sker enligt som

nyttjanderättsförordningen.

Nuvarande modell för återföring av intäkter till staten ersätts med avkastningskrav på kartkapitalet. Det innebär att modellen med kart-

och nyttjanderättsavgifter och det s.k. ribbanbeloppet slopas helt och

att över- och underskott hanteras enligt kapitalförsörjningsförord-

ningen.

Bearbetning och komplettering produkter innehållande grundläg-

av gande geografisk information sker på uppdragsbasis med beaktande av principen om konkurrensneutralitet.

9 14-0725

258 Kapitel 18 sou 1994:90

18.5.1 Uppföljning Kartpolitik 85

av

I samband med utarbetandet L194 gjordes också, i enlighet med av regeringens direktiv, en uppföljning av Kartpolitik 85. Denna har redovisats i en separat rapport Kartpolitik 85, Resultatanalys och samhällsekonomisk betydelse LMV-rapport 1993:8. Försäljningen allmänna kartor samt upplåtande av nyttjanderätter av har inte givit de intäkter i form av kart- och nyttjanderättsavgifter som

förutsågs i KP85 se avsnitt 6.4.

Både Statskontoret och vissa användare har efterfrågat en samhällsekonomisk utvärdering vissa kartprodukter. Detta skulle kunna ske av delvis metodstudie, delvis för att utgöra underlag för resurstillsom en delning. En sådan analys har dock bedömts innebära ett allt för stort inslag metodutveckling för att rymmas inom ramen för utvärdeav ringen av KP85. Det finns enligt LMV inte någon känd metod för att kvantifiera den totala grundläggande geografiska informationen. Därenyttan av mot har många ansatser gjorts och mindre studier genomförts. I samtliga dessa redovisas stor samhällsekonomisk betydelse. Inom en något delområde har cost-benefit-kalkyler visat vinster ända upp till 1:4 för användning av digital teknik i stället för konventionell. LMV:s uppfattning är att det inte finns anledning att anta att situationen i Sverige nämnvärt avviker härifrån. I den separata uppföljningen till KP85 anges vidare att det i de utländska studierna finns metodologiska brister eller att de enbart avsett smala produkter eller användargrupper.

18.5.2 Remissinstanserna

L194 har varit föremål för bred remissbehandling. Remissvar har en således kommit in från 49 instanser. Många instanser framhåller att en tydlig avgränsning av begreppet grundläggande geografisk information liksom klara principer för finansiering och prissättning data är av väsentlig betydelse för en av effektiv användning geografiska data. Flera instanser framhåller av vidare att grundläggande geografisk information är en samhällsangelägenhet och utgör infrastruktur. En klarare gränsdragning för vad som är grundläggande geografisk information måste göras t.ex. för varje databas. Detta bör göras tillsammans med användarna. Det bör inte

Kapitel 18 259

finnas tveksamhet vad är basinformation och vad om som som är

tilläggsinformation eller hur skall hantera intressentfinansiering

man om databasen önskas tidigare än planerat.

SGU anser att LMV i exemplet FDU med intressentfinansiering

från Telia AB har låtit sig styras alltför mycket finansiär. av en extern Flera andra remissinstanser är kritiska till utgivningen Gula att av kartan senarelagts detta till följd FDU-projektet. - av Statskontoret anser att LMV bör göra systematiska kostnadsnyttoanalyser av GSD för att närmare utröna vad är effektivt som i ett samhällsperspektiv. Sådana analyser är viktiga bl.a. för bestämma att

vad som skall finansieras med anslag. Lånefinansiering bör vidare

ses

som ett reellt alternativ till anslagsfinansiering.

RRV efterlyser tydligare begreppsanvändning. Det finns

en anledning att inte utgå från begreppet GSD. l stället bör innehållet i statsuppdraget diskuteras utifrån begreppen databaser för allmänna kartor och databaser för tematiska produkter. Vidare påtalas vikten av en tydlig strategi för ajourhállningen. En översyn metoderna för av beräkning och hantering statens avkastningskrav på det kapital av som läggs i kartframställningen är angelägen. Verket föreslår ner att de kostnader fortsättningsvis läggs på bygga som ner att upp databaser aktiveras. Härvid bör även övervägas hur avkastningskrav ett på det kapital som finansierar sådan uppbyggnad databaser skulle kunna av utformas. Underlag bör också tas fram för statsmakternas ställningstaganden till vilka ekonomiska villkor skall gälla som för avgiftsbelagda produkter innehållande grundläggande geografisk information.

Överbefälhavaren ÖB att dagens system för finansiering och

anser

prissättning är krångligt och felaktigt. Uppbyggnaden GSD, är

av som

en samhällsangelägenhet, bör anslagsfinansieras. Det är rimligt de

att intäkter LMV erhåller försäljning som genom av produkter och tjänster helt tillfaller LMV för bl.a. skapa för fortsatta att resurser

investeringar i bl.a. kompetens, teknik och databasuppbyggnad.

Vägverket framför att grundläggande geografisk information inte får

bli så hanteringsmässigt kostnadskrävande

att ingen har råd att använda dem. Flera remissinstanser, bl.a. Skogsstyrelsen och Högskolan i Luleå, anser att om olika samhällssektorer skall kunna utvecklas på optiett malt sätt krävs det god tillgång till grundläggande geografisk information. Detta innebär bl.a. priserna bör att vara låga samt att restriktioner i nyttjandet bör få. vara

260 Kapitel 18

SGU priset för upplåtande och utnyttjande inte får vara så anser att högt att suboptimering samhällets resurser åstadkomms genom att av varje användare bygger egna databaser. Statens naturvárdsverk risk för att priset blir för högt för ser en betalningssvaga användare till vilka många samhällsorgan inklusive miljövårdsmyndigheterna måste räknas.

Upplands Väsby kommun framför att det kostnadsuttag som görs för

den ekonomiska kartan är alltför högt. Det kan mycket väl bli uttag ur kommunerna bygger databaser till lägre kostnader och så att upp egna därmed avstår från att nyttja den ekonomiska kartan. Svenska kommunförbundet finner att kommunernas erfarenheter av den forcerade databasetableringen för den ekonomiska kartan är att kostnaderna blir för höga. Risk finns att kommunerna bygger upp egna databaser med motsvarande innehåll. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att den digitala om informationen tillhandahålls till rimligt låga kostnader kommer benägenheten hos användarna att investera i GIS-teknik att dramatiskt öka varvid kostnader för databasuppbyggnaden kommer att statens återbetalas tämligen snabbt.

18.5.3 LMV:s fördjupade anslagsframställning

den fördjupade anslagsframställningen för åren 199495-199697

I lämnar LMV förslag i huvudsak bygger på och anknyter till de som i L194 redovisade förslagen se kapitel -

199394: 100

18.6 Budgetproposition

I budgetpropositionen 199394:l00, bil. 15 anges att LMV:s över-

gripande mål inom landskapsinformationsområdet under den kom-

mande nioårsperioden skall att tillhandahålla grundläggande vara geografisk information i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. Regeringen påtalar dock att den långsiktiga planen när det gäller produktion kartor och annan av

landskapsinformation bör fullföljas med bibehållen hög ambitions-

en

nivå. Detta bör, enligt regeringen, vara möjligt även om regeringen

inte kan ansluta sig till LMV:s huvudalternativ. För detta talar bl.a.

den potential till rationaliseringar och ökad produktivitet alltjämt

som

Kapitel 18 261

följer med ADB-tillämpningar och successiva

nya förbättringar av redan införda system.

Regeringen anser vidare att frågan intressentmedverkan om i

finansieringen av landskapsinformation även i fortsättningen

bör drivas aktivt.

Produktionen landskapsinformation under den kommande av nio-

årsperioden bör i stort utgöra fortsättning den

en av nu pågående produktionen. Grunden för regeringens förslag är det i LMV:s an-

slagsframställning angivna s.k. nollalternativet med vissa förändringar.

På det sätt som LMV föreslagit skall inte längre översiktskartan i

skala 1:500 000 utges allmän karta. Anslaget för som en att snabbare bygga de förenklade databaserna inom upp skalområdet 1:10 000 - 1:20 000 förstärks 13 mkr år. Härigenom

per kantryckningen av den

ekonomiska kartan i skala 1:20 000 återupptas tidigare. Regeringen anför vidare att uppbyggnad databaser är av en engångsâtgärd, även om den är tidskrävande. Förvaltningen databaserna av är dock en löpande verksamhet. Mot den delen nioårsperioden senare av bör det

finnas förutsättningar för att LMV, efter hörande

av verkets kartråd, omprioriterar medel i början perioden

som av används för databasuppbyggnad. På sikt bör det bl.a. finnas vegetationsdatabas

en som täcker hela landet.

Regeringen påtalar vidare att det är avgörande för om GIS-teknik

skall bli fullt använd att prissättningen på lagrade

data är lämpligt utformad. Det ligger stor samhällsnytta i

fleranvändning av data,

men för att åstadkomma detta krävs bl.a. en enhetlig och rimlig prissätt-

ning. Samverkan är nödvändig för olika

att användare av GIS skall kunna utnyttja tekniken till rimlig en kostnad. Det är angeläget att olika GIS-användare som har behov visst slag data av ett av samordnar

sig i fråga om insamling och förvaltning, allt i syfte minimera

att kostnaderna och höja kvaliteten på informationen. Det är naturligt att LMV tar initiativ till sådan samverken.

Statskontoret bör enligt regeringen, nu, i uppdrag att utveckla

metoder för analys landskapsinformationens

av samhällsekonomiska betydelse.

262 Kapitel 18

18.7 Lantmäteri- och inskrivningsutredningen

I Lantmäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande Kartoch fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99 anger utredningen bl.a. följande:

Allmänna kartor och GSD är del av infrastrukturen. Ambitionen - en måste självfallet att anslagsfinansierade produkter skall vara bredast möjliga användning. Det är därför rimligt att staten kan styra principerna för prissättningen på informationen oavsett om denna levereras i analog eller i digital form. Det är också viktigt att hävda statens upphovsrätt till materialet.

Utredningens bedömning är att en bred användning av statens investering i allmänna kartor och GSD uppnås bäst om informationen i princip tillhandahålls till låga priser och på ett konkurrensneutralt sätt.

För geografiska data som ingår i den samhälleliga infrastrukturen som en form av kollektiv nyttighet t.ex. GSD bör därför en enhetlig, konkurrensneutral och låg prisnivå eftersträvas.

Remissinstanserna

Inte någon av de 20-talet remissinstanser som yttrat sig i frågan om finansieringen har framfört några erinringar mot ovan redovisade uttalanden. Remissinstanserna ser i stället ett mycket positivt på det angivna synsättet. I det följande framförs i övrigt några av de synpunkter och förslag framkommit vid remissbehandlingen i denna som fråga. RRV noterar att utredningen inte belyser frågan om vilka produkter som det är ett statligt ansvar och som skall anslagsñnansieras. Frågan hur långt det statliga förädlingsansvaret ska gå för digitala produkter som ingår i GSD bör belysas. Vissa produkter riktar sig mot begränsade användarintressen och har utvecklats i samarbete med dessa. I det , fortsatta arbetet bör, enligt RRV, ñnansieringsbilden för olika tematiska produkter klargöras, liksom frågan om dessa produkter utgör ett allmänt kartbehov ska anslagsñnansieras. RRV pekar vidare på som att utredningen inte diskuterar om intressentñnansiering vid produk-

sou 1994:90 Kapitel 18 263

tion av allmänna kartor ska möjligt i framtiden. Enligt RRV vara behövs ett principiellt ställningstagande till det i framttiden ska om

vara möjligt med intressentfmansiering allmänna kartor.

av Boverket pekar på att kvalificerad landskapsinformation är oundgänglig för bl.a. samhällsplaneringen. Svenska lantmäteriprodukter intar härvid en framstående plats priserna på landskapsmen information är i dag relativt höga i Sverige i jämförelse med i del en andra länder. Det måste till grund för samhällsplaneringen tillhandahållas landskapsinformation i form och på kostnadsnivå, gör en en som det möjligt även för användare, inte tillhör de mest resursstarka, som inte minst kommunerna och den regionala statsförvaltningen, att få tillgång till och till fullo tillgodogöra sig dess innehåll. Detta är stor av betydelse också för allmänheten. Försvarsmakten framhåller bl.a. att GSD-baser bör tas fram med

anslagsmedel och tillhandahållas såväl till allmänheten i standardform

som till de företag, organisationer och andra brukare, önskar som vidareutveckla den grundläggande informationen till spccialprodukter t.ex. tematiska kartor. - Statskontoret väcker frågan om inte långtgående intresen mera sentfmansiering skulle medföra kreativ användning en mer av exempelvis fjärranalys. Statskontoret pekar också på det accentuerade beställaransvar som nu genomförs på statistikområdet och påtalar de

fördelar som en mer långtgående intressentfmansiering i kombination

med en striktare reglering av intressenternas skulle medföra. ansvar Lunds universitet pekar på att de allmänna kartorna har ett stort värde för såväl allmänheten för planeringen i samhället. Det som

gäller såväl vid översiktlig regional planering vid detaljplanering.

som De måste också kunna köpas till sådana låga priser att de får stor spridning och användning. Skogsstyrelsen anser att den grundläggande landskapsinformationen bör vara anslagsfinansierad. Intäkterna från nyttjande- och upphovsrätter för den av samhället bekostade produktionen är blygsamma och kommer förmodligen till största delen från anslag hos andra myndigheter och kommuner. Grundläggande landskapsinformation som bekostas av samhället skall tillgänglig utan kostnader för vara upphovs- eller nyttjanderättsavgifter. Det föreligger inte någon principiell skillnad mellan material i analog eller digital form med avseende på upphovs- och nyttjanderätter. Det är enbart fråga övergång till en om ny teknik därför att denna är rationell och leder till högre användbar-

264 Kapitel 18

het. En sådan förändring skall naturligtvis inte medföra högre avgifter för nyttjandet det staten bekostade allmänna kartmaterialet eller av av liknande material. För att dessa skall kunna komma till bred användning bör de tillgängliga till de kostnader uppstår för distrivara som bution data. Det är fundamental betydelse att priset på av samav av hället bekostade produkter blir lågt.

SGU att det är rimligt att betala nyttjanderättsavgifter, men

anser prisnivån bör lägre än de nuvarande. För höga avgifter kan vara innebära att användare utestängs och att den optimala samhällsnyttan

statens investering i infrastruktur inte uppnås. Översyn av avgif-

av bör göras samordnat för myndigheter med jämförbar information terna exempelvis LMV och SMHI.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det angeläget understryka

avgiftssystemet utformas så att det inte verkar hämmande på ett att optimalt arbete. All kartinformation även för vidarebearbetning bör - tillhandahållas länsstyrelserna efter ersättningsnivå som inte överen stiger marginalkostnaden. Länsstyrelsen i Gävleborg att avgifter för nyttjanderätter till anser kartor och digital information bör läggas på betydligt lägre nivå än en för närvarande tillämpas. som Statens naturvårdsverk att det är viktigt att uppbyggnaden av anser GSD-databaser sker med anslag så att de kan försäljas enligt marginalkostnadsprincipen och därigenom komma till bred samhällsnytta. Plan- och byggutredningen M 1992:03 framhåller bl.a att tillgång till geografiska informationssystem GIS och grundläggande geometriska databaser är nödvändig förutsättning för ökade miljöen ambitioner inom samhällsplaneringen. Bl.a. förutsätter ökad miljöhänsyn inom den fysiska planeringen insamling och hantering av ett

stort faktaunderlag. Skogsindustrierna framhåller att skillnaden mellan analog och digital information i stort sett bara är teknikfråga. Därför bör en

nyttjanderättsavgifter för dessa typer data inte skilja sig från var-

av andra vad gäller likvärdig information. En högre kostnad för digitalt

lagrade data inkl nyttjanderättsavgift hindrar i dag en fruktbar ut-

veckling datoriserad bearbetning och analys av sådana data. Detta av medför fördyrade kostnader för skogsbruket vad gäller bl.a. kartläggning och planering den skogliga driften, speciellt med tanke på av

viss motsvarande produktion analog information t.ex. den

att av ekonomiska kartan dragits in.

Kapitel 18 265

Svenska kommunförbundet pekar lantmäterisektorns på att en av mest betydelsefulla uppgifter i samhället är att tillhandahålla informa-

tionssystem basinformation till grund för samhällsplaneringen i vid

mening. Ansvaret för denna verksamhet är delat mellan staten och kommunerna. För landet helhet är effektiv samverkan mellan som en staten och kommunerna inom detta område av stor ekonomisk betydelse. Det är viktigt att tydliggöra vilka informationsbaser och andra nyttigheter som det allmänna förutsätts tillhandahålla. ULI påtalar behovet att frågor rör tillgänglighet och prisav som sättning skall klara och tydliga och pekar på att som underlag för vara detta bör det finnas en heltäckande marknadsanalys. Vidare anser ULI att det är önskvärt för att inte säga nödvändigt att snarast möjligt åstadkomma klarhet i

vad som är grundläggande geografisk information, vemvilka ansvarar för denna, vemvilka ajourhäller den och hur den skall tillhandahållas.

ULI framhåller vidare att ett smidigt utnyttjande av befintlig information i dag bromsas av att frågor om nyttjanderätt och avgifter inte är anpassade till modern teknik och att avgifterna är för höga.

18.8 Ny organisation för lantmäteri- och fastighets-

dataverksamhet

Regeringens proposition organisation för lantmäteri- och fastig- En ny hetsdataverksamhet m.m. prop. l99394z2l4 berör enbart i begränsad omfattning frågor som avser finansieringen av kostnaderna inom landskapsinformationsområdet. Verksamheten anges befinna sig mitt i omvandling frän traditionell teknik med s.k. analoga kartor till en databasteknik vilket innebär att oklarheter föreligger om den framtida inriktningen och utformningen. Det gäller t.ex. hur system för ajourhållning av databaser skall byggas upp, hur samordningen mellan stat och kommun skall organiseras och vilka uppgifter som kan utföras regionalt eller lokalt. Vidare anges i propositionen att alla aktörer skall ha tillgång till grundläggande allmänt kartmaterial på lika villkor.

266 Kapitel 18

I propositionen anges vidare att den delvis nya uppgiften avseende regional samordning och rådgivning i fråga om mätning och grundläggande landskapsinformation föreslagits av utredaren har vunnit som gillande många remissinstanser. Enligt regeringens uppfattning är av utredarens förslag på denna punkt ägnat att effektivisera framställningen och användningen grundläggande landskapsinformation och av bör därför genomföras. Utrymme för de resurser som krävs för detta bör kunna skapas bl.a. utnyttjande av effektivitetsvinster som genom organisationsförändringen möjliggör.

18.9 Modell för finansiering av omsättningstill-

gångar m.m.

Eftersom de nuvarande principerna för att finansiera omsättningstillgångar samt bidrag till utgifterna för den grundläggande kartläggningen visat alltför detaljstyrt och tungarbetat fick LMV i sig vara regleringsbrevet avseende budgetåret 199394 i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket redovisa ett förslag till ny modell. skrivelse till regeringen den 18 oktober 1993 redovisar LMV I en ett förslag innebärande att kartavgifterna inklusive ribbankonstruktionen slopas se avsnitt 5.2. Skrivelsen har av regeringen genom beslut den 19 maj 1994 överlämnats till Lantmäteri- och inskrivningsutredningen. LMV:s förslag innebär att anslaget till landskapsinformationsområdet skall minska med det s.k. ribbanbeloppet. Bidraget till den allmänna kartläggningen skall i fortsättningen avgifter tas ut genom

från försäljningen allmänna kartor och nyttjanderättsavgifter för

av analoga och digitala följdprodukter. Vad gäller avgiften från försäljningen av allmänna kartor förutsätts att den skall fastställas årligen av LMV och uppgå till ett fast belopp som därmed ingår i prissättningen för allmänna kartor. Principerna för uttag av nyttjanderättsavgifter skall fastställas av

regeringen medan nyttjanderättsavgifternas storlek skall beslutas av

Lantmäterverket. Det totala bidraget, som inte skall understiga nuvarande ribbanbelopp, överförs årligen som bidrag till den allmänna kartläggningen. Kartkapitalet avseende försäljning av allmänna kartor föreslås bli slopat. I stället skall finansieringen ske genom utnyttjande räntekontot med kredit i Riksgäldskontoret. av

sou 1994:90 Kapitel 18 267

Riksrevisionsverket har enligt ett till skrivelsen hörande yttrande den 20 oktober 1993 inget att erinra mot LMV:s förslag.

18.10 Potential till ökad intressentfinansiering

Olika former av intressentfinansiering är förknippade med olika

typer av för- och nackdelar. Dessa har beskrivits i avsnitt 8.1.3. Regeringen har givit LMV i uppdrag de möjligheter att ta vara på till intressentfinansiering som föreligger. LMV konstaterar emellertid att marknaden

för intressentfinansiering till betydande del är avarbetad. Något

en underlag för ett sådant ställningstagande redovisas dock inte. Användarnas vilja att bidra till finansieringen de olika produkav terna är beroende av vilken typ av information de efterfrågar. För att

kunna ta ställning till intressentfinansieringens möjligheter måste

användarnas uppfattning innehåll, kvalitet etc. i databaserna om dokumenteras. Kartrådet och dess medlemmar är ett betydelsefullt forum för att fånga de stora användarnas uppfattning hur de offentliom ga resurserna skall prioriteras. Innan intressentfinansieringens möjligheter definitivt avfärdas bör emellertid marknadsundersökning en genomföras. En sådan marknadsundersökning skulle bl.a. på ge svar

vilken typ och omfattning information användarna efterfrågar, - av vad användarna är beredda att betala för denna information, användarnas priskänslighet och i vilken omfattning och i vilken finansiell form användarna - kan utgöra intressenter.

En marknadsundersökning resulterar i information enligt som ovan ger dessutom ett väsentligt bidrag till samhällsekonomisk lönsamen hetsbedömning. I detta sammanhang bör vidare påtalas den målkonflikt föresom ligger mellan behov finansiering och önskemål möjligav ett om att göra en bred användning grundläggande information. Å sidan av ena strävar statsmakterna efter att via nyttjanderätts- och licensavgifter

respektive krav på ökad intressentfinansiering avlasta statsbudgeten.

Å andra sidan uttalas en strävan mot att stimulera samhällsekonoen miskt optimalt utnyttjandet informationen dvs. ökat utnyttjav ett

268 Kapitel 18

ande. Det är angeläget att inte endast kortsiktiga statsfinansiella överväganden beaktas vid diskussion av intressentfinansiering. en I detta sammanhang bör också erinras om vad som redovisats i avsnitt 13.2.1 om intressentmedverkan i form av ajourhållningsinsatser.

18. ll Samhällsekonomiska kalkyler

LMV har i L194 se avsnitt 185.1 framhållit att det bl.a. beroende

på brist på tillgång på lämpliga metoder inte varit möjligt att företa en sådan samhällsekonomisk utvärdering som efterfrågats. Några omfattande studier kostnadsnyttoförhållandet vid mera av investeringar i grundläggande geografisk information ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har inte gjorts i Sverige. I nordisk studie baserat på kostnader och nyttor vid storskalig en kartläggning, Nordisk Kvantif konstaterades bl.a. att kostnadsnyttoförhållandet uppgår till mellan 1:1 och 1:4. Studien genomfördes under perioden 1985-1987. En viktig faktor för att uppnå det bästa förhållandet är fleranvändning. Nyttan ökar fler som använder samma data. I nordisk rapport, Nordisk Kvantif II, redovisas bl.a. en annan ekonomin kring småskaliga, nationella databaser. Härvid konstateras bl.a. att erfarenheter från dagens användare av nationella geografiska

data visar att kostnads-nyttoförhållandet för den aktuella typen av data

uppgår till mellan 1:l,5 och 1:2. I studien, som begränsar sig till en vägdatabas, beskrivs vidare olika användares betalningsvilja vid olika ambitionsnivåer på dataförsörjningen t.ex. vad avser ajourhållning, innehåll och noggrannhet. Nordisk Kvantif blev färdigställd i december 1990. I CFD:s rapport Basregister över byggnader 1991:1, som låg till grund för ställningstagandet att bygga upp ett dylikt register, redovisas intäktskostnads- inklusive känslighetskalkyl. Intäkterna har beräken nats med utgångspunkt i olika nyttjares bedömda framtida användning av informationen. På motsvarande sätt redovisas i den under avsnitt l4.2.l behandlade GFI-rapporten en i stora drag likartad kalkyl.

Kapitel 18 269

I sin verksamhetsberättelse för budgetåret 199293 redovisar SGU ett exempel på den samhällsekonomiska effekten av att använda informationen från en geologisk karta under dess livslängd se nedan. -

Genomsnittlig kostnad för framtagning av geologisk karta: 2,0 mkr Täckningsområde: 625 m2 Livslängd: 50 år Antagande att den i ett glesbefolkat område används: 5 ggr per år Beräknad besparing per användning: 0,2 mkr Total besparing per år: 1,0 mkr Total nettobesparing under kartans livslängd: 48 mkr Nyttakostnad: 24 mkr

T.ex. vid lokalisering av vägdragning, av kommun vid planering, av konsult vid projektering, av kommunlänsstyrelse för bedömning av grundvattenskydd, av grusföretaglänsstyrelse för materialplanering. Kartan används självfallet fler gånger per år men varje tillfälle antas inte ge samma besparingseffekt medan andra ger avsevärt större effekt såsom exemplet vägdragning.

Motsvarande exempel för ett tätbefolkat område, där användning en med 20 gånger per år är mer sannolik, skulle enligt SGU:s bedömning, ge en nyttakostnadskvot på 100.

Enligt en av USGS United States Geological Survey avsnitt

- se l0.2.3 utgiven rapport Federal benefits from GIS technology beräknas den federala marknaden för GIS öka från 900 mUSD under 1992 till 2 100 mUSD 1997. I rapporten redovisas vidare beräkning en av

effektivitetsvinsterna för de federala myndigheterna vid användning

av digitalt lagrad geografisk information. Effektivitetshöjningen består av två komponenter, dels en kostnadsminskning för redan i dag, på men annat sätt, utförda rutiner, dels effektivitetsvinster uppstår till som följd av att nya tillämpningar inte varit möjliga tidigare eller som som inte skulle ha genomförts utan GIS-teknik. Den förstnämnda posten kostnadsreduceringen har beräknats uppgå till än 80 procent mer av kostnaden för det traditionella tillvägagångssättet och uppgår till 400 mUSD per år. De nya tillämpningsområdena beräknas ha ett kostnadsnyttoförhållande motsvarande 1:3. Värdet av nya eller förbättrade GIS-produkter vid federala tillämpningar uppgår till i storleksordningen 3 500 mUSD per år.

270 Kapitel 18

I detta sammanhang kan också nämnas att de största GlS-användarna är CIA, U.S. Forest Service, Bureau of the Census, Bureau of Land Management, Fish and Wildlife Service, USGS Water - Resources Division, Federal Emergency Management Agency, Soil Conservation Service och Environmental Protection Agency dvs. flertalet av de myndigheter som verkar inom natur- och miljövårdsområderna. Det kan konstateras att samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar används mycket sparsamt inom den offentliga sektorn i Sverige. Behovet av denna typ av beslutsunderlag inom både statlig och kommunal verksamhet är emellertid stort. I detta sammanhang bör påtalas att Statskontoret under senare år lagt ner ett omfattande arbete inom det studerade ämnesområdet. Detta arbete har bl.a. resulterat Är i rapporterna investeringen lönsam l99l:13 Samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning av investeringar 199223 och Offentliga tjänster kan värderas 1992:241.

A VDELNIN G D

FINANSIERING ÖVER VÄGANDEN, - FÖRSLA OCH

G,KONSEKVENSER

GENOMFÖRANDE

sou 1994:90 Kapitel 19 273

19 Utgångspunkter för

finansieringsförslag och

genomförande

I utredningsdirektiven vad finansieringen bl.a Ett anges avser att särskilt förhållande bör uppmärksammas i

som finansieringssamman-

hang är att betydande delar berörda verksamheter inriktade av är på att skapa en grundläggande infrastruktur i som stor utsträckning nyttiggörs inom andra delar samhället. av Begreppet infrastruktur har definierats i kapitel Av redovisningen i avsnitt 7.1 samt i kapitel 17 och 18 framgår bl.a. delar att stora av fastighets- och landskapsinformationsverksamheten betrakta är att som en infrastruktur.

En diskussion om den samhällsekonomiskt optimala finansieringen

vid utnyttjandet denna infrastruktur återfinns i avsnitt av 7.2. Av redovisningen framgår att det samhällsekonomiskt optimala priset bör vara baserat på marginalkostnaden, dvs. vad det kostar producera att ytterligare en enhet eller tjänst. Problemet med av en vara en en marginalkostnadsbaserad prissättning är emellertid att den leder till ett finansiellt underskott. Det kan vidare svårt att beräkna marginalkostnadens vara storlek. Marginalkostnaden kan denna anledning behöva definieras av på ett något annorlunda sätt än vad angivits. som ovan Från andra utgångspunkter är det angeläget att minska belastningen på statsbudgeten. Direktiven således En utgångspunkt skall anger att vara att avgifter skall för största möjliga del

svara av finansieringen samt att det är angeläget att avgiftssystemet konstrueras på sådant

ett

sätt att det så långt möjligt blir direkt koppling mellan

som en utförd prestation och avgift. Det finns också av dessa skäl behov av att i

viss utsträckning modifiera principen om marginalkostnadsprissättning.

Modifieringen bör syfta till att upphov till så små välfärdsförluster

ge som möjligt.

Av redovisningen i avsnitt 7.2.5 framgår i modifierat

att ett system bör de fasta kostnaderna eller delar dessa fördelas av på de olika

tjänsterna med hänsyn till priselasticiteten efterfrågans priskänslighet.

274 Kapitel 19

Det innebär priset skall bestå två komponenter, dels en att av marginalkostnad dels komponent för finansiering av fasta kosten nader. Den komponenten bör således funktion av prissenare vara en elasticiteten större priselasticitet desto lägre andel av finan- sieringen bör tjänsten bära. Det vanliga sättet att kombinera uttag av fasta och rörliga avgifter är abonnemang i kombination med en genom avgift för det faktiska utnyttjandet tvådelad tariff. Det är också -

möjligt prisdifferentiering erbjuda olika användare kom-

att genom binationer fasta och rörliga avgifter, av tariffer. av en meny Ett skäl ut avgifter överstiger marginalkostnaden annat att ta som är den effekt detta får kundernas efterfrågan. Det kan, om utbudet tillhandahålls till alltför låg avgift, finnas benägenhet att en en efterfrågan blir större än behovet. Eftersom utnyttjandet tillgänglig information bidrar till att av effektivisera angelägna verksamheter är det ett samhälleligt mål att användningen blir den största möjliga. Informationen kan inte konsumeras bara användas och återanvändas. Det är av detta skäl angeläget priserna sätts på ett sådant sätt att presumtiva användare att

inte kostnadsskäl avhåller sig från att utnyttja den information m.m.

av samhället samlat och tillhandahåller. som Jag föreslår att finansieringen verksamheterna inom fastighetsav

och landskapsinformationsområdena sker i enlighet med en för om-

rådena grundmodell bygger på ovanstående ställningsgemensam som taganden. Inom det studerade området finns emellertid också verksamheter

tjänster inte lämpligen prissätts efter en marginalkostnadsprincip.

vars

Detta gäller bl.a. viss utvecklingsverksamhet samt fastighetsbildnings-

och inskrivningsverksamhet. Jag föreslår att dessa verksamheter finansieras med skattemedel eller avgifter baserade på självkostnad. en

sou 1994:90 Kapitel 20 275

20 Förslag

I kapitel 19 anges att det föreligger vissa problem att beräkna marginalkostnadens storlek. Ett näraliggande angreppssätt, också som innebär en förenklad kalkylering, innebär att marginalkostnaden ersätts med uttagskostnaden. l denna uttagskostnad ingår kostnaderna för

marknadsföring, försäljning, ordermottagning, överföring till uttags-

media, lagringsmedia, leverans, fakturering samt för de allmänna kartorna även tryckning. Här finns parallell till det nuvarande en systemet vid prissättning det allmänna kartmaterialet där uttagskostav naden motsvarar alla kostnader fr.o.m. tryckningen. Jag föreslår att uttagskostnaden läggs till grund för prissättningen ifrågavarande av information. Med den nyansering som bör ske vid ett beaktande problemet av

med att prissättningssystemet leder till belastning på statsbudgeten

en ñnns det skäl att låta användarna, som en del av en användaravgift, bidra till att finansiera en del de grundläggande produktionsav kostnaderna. Också här finns parallell till det nuvarande en systemet för prissättning på de allmänna kartorna. l priset på sådan karta en ingår nämligen en kartavgift utgör ett bidrag till den grundsom läggande produktionen. Nivån på användarnas bidrag till finansieringen de grundav läggande produktionskostnaderna måste sättas utifrån det övergripande

målet att användningen blir den största möjliga, dvs. bidraget bör

sättas med utgångspunkt i olika produkters priskänslighet. Standardprodukter bör definieras och utarbetas på ett sådant sätt att i princip valfritt tema kan levereras över valfritt geografiskt område till en på förhand angiven uttagskostnad jämte bidrag till den ett grundläggande produktionen. De produkter som det beskrivna prissättningssystemet skall ovan

avse är innehållet i fastighetsdatasystemet, det allmänna kartmaterialet

inklusive databaser och bildinformation i princip samtliga m.m. samt övriga produkter som finansieras inom för statsuppdraget. ramen

276 Kapitel 20 sou 1994:90

tillämpa dessa prissättningsprinciper krävs stöd i lag eller

För att förordning eller i ett särskilt beslut regeringen. Avgiftssättningen av bör utgå från sådant statsmakternas principbeslut. Vissa bestämmelett

i nyttjanderättsförordningen bör härvid inarbetas i beslutet och

ser förordningen i övrigt upphöra. Inom för ett bemyndigande att ramen

utfärda verkställighetsföreskrifter bör det lantmäteriverket ha rätt

nya fastställa de produktvisa användaravgifterna. att Jag finner det naturligt att också andra statliga myndigheter som är

verksamma inom landskapsinformationsområdet tillämpar ovan angivna

prissättningsprinciper.

Vad beträffar de allmänna kartorna, tryckta eller lagrade i digital

form, bör avgifterna vila på upphovsrättsliga principer. En del av

samhällets övergripande mål inom landskapsinformationsområdet har

konkret tagit sig uttryck i att staten ombesörjer att de allmänna kartorna trycks rikstäckande och att de tillhandahålls allmänheten i ett välförgrenat återförsäljarnät. Verksamheten behöver ett särskilt skydd för även fortsättningsvis nå uppställt mål intäkter från kartavgifter att

och nyttjanderättsavgifter m.m. utan belastning på statsbudgeten. Ett

motsvarande skydd i form nyttjanderättsavgifter som finns i den

av

nuvarande nyttjanderättsförordningen torde räcka också framgent.

I detta sammanhang är det vidare intresse att notera vad som av anförs i förarbetena till den ändring i upphovsrättslagen 1960:729 syftade till att införa ett skydd för verk som upprättats av som myndighet. I proposition 1973:15 anförs att staten bör visa en viss återhållsamhet när det gäller utövandet sina rättigheter. Således av att myndigheterna är oförhindrade att efterge sin upphovsrätt anges och stor generositet kan i detta hänseende förväntas i sådana fall att då informationen är påkallad för att belysa viktiga samhällsfrågor. Det förslag till modell för finansiering omsättningstillgångar i av delprogram 3e Försäljning allmänna kartor som Lantmäteriav m.m. verket redovisat till regeringen i skrivelse den 18 oktober 1993 syftar bl.a. till minska transaktionskostnaderna och förenkla hanteringen att återföringen till den allmänna kartläggningen. Riksrevisionsverket av har inget erinra verkets förslag. Jag ställer mig bakom detta att mot förslag och föreslår att det genomförs. Jag föreslår emellertid också att motsvarande förhållande skall gälla för de medel flyter in till följd som

försäljning kartmaterial till Försvarsmakten. Också dessa medel

av av bör alltså fortsättningsvis återföras direkt till den allmänna kartlägg-

Kapitel 20 277

ningen. Det bidragsbelopp i Lantmäteriverkets skrivelse bör som anges justeras bl.a. med utgångspunkt häri avsnitt 20.1. - se Sammanfattningsvis föreslår jag att de principer skall gälla för som det nya lantmäteriverkets informationstillhandahållande skall författningsregleras. Detta gäller såväl fastighets- landskapsinformasom tionsområdet. Avgifterna bör utgå från uttagskostnad och ett bidrag en till den grundläggande produktionen. Avgifternas storlek kan exempelvis sättas med utgångspunkt i priskänslighet, datamängd, yta, innehåll, användning och antal användare. Mina förslag vad principer för avser finansiering av fastighetsbildnings- och inskrivningsverksamhet samt för vissa andra verksamheter återfinns i avsnitt 20.2.

Landskapsinformationsområdet

Enligt lantmäteriinstruktionen har Lantmäteriverket att bl.a. framställa och utge allmänna kartor samt tillhandahålla uppgifter geodetisk, av fotogrammetrisk och kartografisk natur. Enligt regleringsbrevet avseende budgetåret 199394 bör det statliga lantmäteriet bl.a. självt eller i samarbete med intressenter bygga databaser med gmndupp läggande geografisk information. Enligt proposition l99394:lO0 bil. 15, i vilken en nioårig plan för landskapsinformationsområdet läggs fast, är det övergripande målet för verksamheten att tillhandahålla grundläggande geografisk information i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. Priset på databas över yta motsvarar ett ekonomiskt en en som kartblad uppgår till 4 600 kr avsnitt 5.7. Uttagskostnaden kan med - se utgångspunkt i redovisningen i nämnda avsnitt beräknas uppgå till ca 800 kr dvs. till ca 17 procent. Av detta belopp utgör 300 kr ca leveranskostnaden dvs. den kostnad närmast motsvarar den som renodlade marginalkostnaden. Av priset på kartinformationen utgör således ca 3 800 kr, dvs. 83 procent, kostnad kan betraktas en som som ett bidrag till den grundläggande produktionen uppbyggnad, ajourhållning och förvaltning. Det bidrag inflyter består annan som

av förtida inbetalningar intressentmedel och ordinarie avgifter.

av Bidraget har som mest uppgått till 27 mkr budgetåret 199293 och bedöms av Lantmäteriverket minska kraftigt i framtiden. Tillhandahållandet sker i dag bl.a. i form leverans på band eller diskett av men

278 Kapitel 20

kommer i framtiden i ökande omfattning att ske online på samma sätt sker som med information från fastighetsdatasystemet. Priset för digitalt lagrade produkter uppfattas av kunderna som högt se avsnitt l2.4.2. - Som jämförelse kan nämnas att ett tryckt topograñskt kartblad en

Gröna kartan har ett Cirkapris på 43 kr. Hälften detta pris avser

av Lantmäteriverkets kostnader består tryckning och lagerhållning som av 10 kr, distribution 0,5 kr, kartavgift 3,70 kr samt vissa löne- och lokalkostnader. Den andra hälften avser kostnader i detaljistledet. Av cirkapriset utgör alltså den andel kan betraktas ett bidrag till som som den grundläggande produktionen knappt 9 procent. Bidraget från försäljningen de tryckta kartorna, tillsammans med ersättning för av följdproduktion, tillfaller för närvarande statskassan upp till det s.k. ribbanbeloppet drygt 4 mkr år avsnitt 5.2. Bidrag som per - se överstiger ribban tillfaller däremot Lantmäteriverket. Bidraget har under rad år legat på en lägre nivå än ribban. Härutöver en av inlevereras direkt till statskassan samtliga kartavgifter inflyter från som försäljningen till Försvarsmakten. Dessa avgifter uppgår till ca 1,5 mkr per år se avsnitt 5.4. - En försiktig slutsats Lantmäteriverket utförd marknadsav en av undersökning avseende de tryckta allmänna kartorna se avsnitt 12.4. l är att allmänheten, åtminstone för delar sortimentet, inte framstår - av som speciellt priskänslig.

Förslag till prissättning

Med de utgångspunkter angivits bör bidraget till de som ovan

grundläggande produktionskostnaderna från de tryckta allmänna

kartorna kunna öka i viss begränsad omfattning. Däremot bör priset på digitalt lagrade data sänkas kraftigt. Mot bakgrund de synpunkter utredningen inhämtat bl.a. av som från landets länsstyrelser avsnitt 12.42 ställer jag mig frågande - se till statsmakterna på olika sätt med skattemedel först skall finanatt

siera uppbyggnad databaser många användare inom bl.a. den

av som offentliga sektorn efterfrågar sedan prisskäl anser sig tvungna men av

avstå från. Med föreslagna prissättningsprinciper uttagskostnad med

ett visst bidrag till den grundläggande produktionen kan användningen

öka och därmed medverka till att rationalisera och minska kostnaderna

för hanteringen och användningen av landskapsinformation inom olika

verksamhetsområden.

Kapitel 20 279

Som angivits i avsnitt 5.7 utgörs den största delen de försäljav ningsintäkter som influtit vid försäljning av digitalt lagrade data av ersättningar i enlighet med tecknade avtal för möjliggörande av en snabbare databasuppbyggnad. Jag redogör i detta avsnitt för senare min syn på olika former intressentfinansiering, varvid jag bl.a. gör av den bedömningen att det också i framtiden skall möjligt för vara utomstående intressenter att påskynda databasuppbyggnaden m.m. Med utgångspunkt i bl.a. dessa förutsättningar föreslår jag att bidraget till den grundläggande produktionen från försäljningen de av tryckta allmänna kartorna jämte ersättning för följdproduktion skall Öka med i storleksordningen 3 mkr. Detta kan ske exempelvis genom en höjning av kartavgiften för samtliga karttyper till den nivå som för närvarande gäller för ett ekonomisk kartblad dvs. till 8,95 kr. Höjningen skulle i handeln motsvara prishöjning med cag10 kr en exklusive moms. Jag föreslår vidare att priset vid försäljning av digitalt lagrade data minskas motsvarande minskning bidraget till en av den grundläggande produktionen med 75 procent. Tillhandahållande av digitalt lagrade data motsvarande innehållet i ett ekonomiskt kartblad skulle härigenom bidra med mindre än 1 000 kr bas. per Förslaget innebär, efter hänsynstagande till uttagskostnaderna, en sänkning av prisnivån med ca 65 procent. Jag bedömer att det samlade bidraget till den grundläggande produktionen kartavgift, nyttjanderättsavgift från digitala baser och ersättning för följdproduktion beräknat med utgångspunkt i nämnda förslag, kommer att uppgå till 12 mkr år. Jag bedömer vidare per att verksamheten inom landskapsinformationsområdet och inkluderande

intäkter från försäljning till Försvarsmakten kan bedrivas utan att

någon senareläggning av produktionen skall behöva ske. Det behov och den efterfrågan bl.a. landets länsstyrelser givit uttryck för som bekräftar att detta är riktigt avsnitt l2.4.2. - se

Intressentfinansiering m.m.

Jag vill i detta sammanhang närmare utveckla min intressentsyn

finansiering, intressentmedverkan och samñnansiering databas-

av uppbyggnad och ajourhållning databaser. Olika former och förav av

och nackdelar med intressentfinansiering har redovisats i avsnitt 8.1.3.

Finansiering av verksamhet inom landskapsinformationsområdet

sker i dag med stöd av anslag, intressentmedel, intressentmedverkan och uppdragsmedel.

280 Kapitel 20

I det lantmäteriverket kommer affärsdivisionen att svara för nya huvuddelen den uppdragsverksamhet som Lantmäteriverket och av Centralnämnden för fastighetsdata för närvarande bedriver. Denna uppdragsverksamhet berörs inte den fortsatta framställningen. av När det gäller den grundläggande produktionen databasuppbyggnad, ajourhållning och förvaltning inom ramen för annan statsuppdraget ankommer det på den nya lantmäterimyndigheten att fastställda principer och på lämpligaste sätt se till att produktionsmålen uppnås. Detta kan ske olika sätt. Viss produktion sker inom myndighetens affársdivision beställar-utförarroller medan annan i konkurrens. handlas upp Tillhandahållandet den lantmäterimyndighetens tjänster och av nya produkter bör i enlighet med vad angivits i Lantmäteri- och som inskrivningsutredningens principbetänkade SOU 1993:99 ske på konkurrensneutrala villkor. Det innebär bl.a. att också affärsdivisionen inom myndigheten skall ha tillgång till och betala för de tjänster och

produkter divisionen nyttjar i sin uppdragsverksamhet. Tillhanda-

som hållandet skall ske på villkor som gäller för övriga, konkurresamma rande företag. Vid val produktionssätt torde det många gånger visa sig att av ajourhållningen vissa uppgifter, oavsett om dessa traditionellt sett av hör hemma inom fastighets- eller landskapsinformationsområdet, lämpligen äger vid källan. l enlighet med vad anges i rum som propositionen rörande organisation för lantmäteri- och fastighetsen ny

dataverksamhet prop. l99394:214 bör principen om registrering vid

källan slås fast eftersom detta torde det mest rationella och vara kostnadseffektiva sättet att hålla informationen uppdaterad. Det är här frågan form intressentmedverkan. Självfallet måste den om en av ajourförande organisationen erhålla på lämpligt sätt utformad en kompensation för sin medverkan. Formerna för detta bör utvecklas i första hand det lantmäteriverket och berörda myndigheter och av nya torde kunna ske på likartat de avtal Centralnämnden för sätt som fastighetsdata träffat med Svenska kommunförbundet och de enskilda kommunerna ajourhållningen adressregister samt basregister om av över byggnader. De på detta sätt ajourhållna uppgifterna skall självfallet tillgängliga för alla användare på samma sätt som övrig vara

den lantmäterimyndigheten tillhandahållen information.

av nya Den intressentfmansiering för närvarande äger rum genom att som bl.a. Telia AB tillskjuter medel för att bygga upp databaser inom den

Kapitel 20 281

ekonomiska kartans skalområde FDU-projektet är utformad som en - tidigareläggning av sådan produktion som annars skulle kommit till stånd vid ett senare tillfälle. Många synpunkter har kommit fram på denna finansieringsmodell se avsnitt l2.4.2 och kapitel 18. Jag finner det positivt om sådana baser som statsmakterna beslutat skall finnas tillgängliga Lantmäteriverkets försorg kan tillhandahållas vid genom en så snar tidpunkt som möjligt. Om intressentmedel bidrar till att tidigarelägga produktionen är detta självfallet bra. Den negativa kritik som framkommit berör bl.a. att innehållet i det allmänna kartmaterialet förändrats informationsmängden har minskat, att omprioritering av Lantmäteriverkets verksamhet i samband med intressentfinansiering medfört att produktionen av annan, av vissa användargrupper efterfrågad, information senarelagts samt att avtalskonstruktionen indirekt resulterat i den höga prisnivå som för närvarande gäller för i digitalt lagrade produkter. En annan form av intressentfinansiering, som snarare kan betraktas som en form av samfinansiering, kan exemplifieras av uppbyggnaden av vegetationskartan. Intressentmedlen svarar för ca 30 procent av kostnaden medan resten finansieras genom anslag till Lantmäteriverket. Också denna form av intressentfinansiering väcker en del frågor vad avser tillgänglighet och prissättning samt om vad statsuppdraget egentligen omfattar. Jag finner det önskvärt att klarlägga dessa begrepp och hur de i framtiden bör tillämpas. Intressentfinansiering som syftar till att tidigarelägga redan planerad produktion är till gagn för såväl producent som övriga användare. intressentfinansieringen måste dock klart avgränsas till inom statsuppdraget reglerad produktion samt inte påverka den tidsmässiga planeringen av andra produkter. Vidare skall intressentfinansieringen i denna form inte tillåtas påverka fastlagda principer om tillgänglighet eller prissättning. Intressenten har således att betala hela den särkostnad som tidigareläggningen medför. Jag bedömer att detta nya synsätt inte nödvändigtvis skall medföra att omfattningen av den aktuella formen av intressentfinansiering behöver minska. Ovan angivet betraktelsesätt leder emellertid bl.a. till att statsuppdragets omfattning och tidsmässiga innehåll behöver klarläggas och tydliggöras.

Samfinansiering av projekt mellan myndigheten och andra

intressenter bör enligt min uppfattning inte förekomma. Sedan statsuppdragets omfattning tydliggjorts har också myndighetens

282 Kapitel 20 sou 1994:90

uppgifter preciserats. Det som ligger utanför uppdraget måste finansieras på annat sätt. Jag emellertid inte något hinder i att i det ser fall exempelvis myndighet efterfrågar och är beredd att finansiera en ett tema som inte ingår i statsuppdraget denna myndighet vänder sig till det nya lantmäteriverket och att verket tillgodoser önskemålen. Härvid förutsätts givetvis att det inte innehålls- eller tidsmässigt påverkar statsuppdraget och att det temat görs tillgängligt också nya för andra användare i enlighet med de prissättningsprinciper som gäller för övriga tjänster och produkter tillhandahålls inom ramen som för statsuppdraget. Ett skäl till att jag en sådan lösning lämplig anser är att det är önskvärt att möjliga synergier tas till vara. Det rör sig om en kostnad på marginalen och det är i princip denna marginalkostnad som den utomstående intressenten skall betala för att det nya temat skall tas fram genom myndighetens försorg. I det fall det finns ett antal intressenter efterfrågar tema kan dessa givetvis gå som samma samman och gemensamt finansiera tillskapandet av det nya temat. Sådan intressentfinansiering ligger nära den uppdragsverksamhet myndighetsdivisionen inte bör ägna sig åt. Jag anser emellertid att som denna flexibilitet i systemet måste accepteras. Vad jag anför intressenters möjlighet att tidigarelägga nu om produktion inom statsuppdraget och att finansiera produktion syftar ny till att ställa de möjliga synergier som föreligger till olika intressenters förfogande. De synergier det är frågan om avser myndighetssom divisionens upphandling av statsuppdrag och annan gemensamma produktion. Utförandet denna beställning kan förläggas till affärsav divisionen beställare-utförare eller handlas upp på marknaden.

Tydliggörande av statsuppdraget

Som nämnts och också framkommit i de beskrivande och ovan som analyserande texterna i avsnitt 12.4.2 och kapitel 18 bör statsuppdragets omfattning och tidsmässiga innehåll tydliggöras. En tydligare definition begrepp som basinformation och grundläggande geoav grafisk information m.m. har efterfrågats. Flera användare har också efterlyst långsiktiga planer som ligger fast i tiden. En systematisk kartläggningen av Sverige påbörjades 1628. mera Allt sedan dess har det allmänna, genom olika civila och militära organisationer, ombesörjt framställning av kartor. De teman dessa innehåller framför allt den topografiska kartan har över åren varit - i stort sett desamma. I denna bemärkelse kan i huvudsak all kartlägg-

sou 1994:90 Kapitel 20 283

ning betraktas som ajourhållning. De teman presenteras på de som tryckta kartorna kan sägas utgöra sådan grundläggande geografisk information Lantmäteriverket för närvarande har tillhandasom att hålla. Informationen skall tillhandahållas i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. Regeringen har i budgetpropositionen prop. 199394:100 bil. 15 tagit ställning för nioårig plan inriktningen för produken som anger tionen av allmänna kartor m.m. Utvecklingen inom detta område går fort. Det gäller teknik, kunskap, datormognad och GIS-tillämpningar Det kan därför m.m. vara svårt att närmare precisera innehållet i långsiktig plan. en mera Det finns en uppenbar risk att planen inom relativt framtid blir en snar inaktuell och överspelad. Detta gäller givetvis i större eller mindre omfattning beroende på vilken verksamhet det är fråga Inte som om. desto mindre anser jag att det är värde för verksamheten och dess av utveckling att de ekonomiska och verksamhetens huvudramarna inriktning ligger fast för längre period. en Jag finner vidare, och med utgångspunkt i angivna förovan hållanden, att det är angeläget att precisering och tydliggörande en ett

kommer till stånd vad avser statsuppdragets omfattning, innehåll och

tidsmässiga utförande för olika verksamhetsområden. Också införandet av nya prissättningsprinciper talar för detta. För precisering talar en även kravet på en tydligare gräns mot vidareförädlade följdmera produkter. Tidshorisonten bör kortare än den nioåriga plan vara som regeringen tagit ställning till längre än de årliga produktionsmen planerna. Preciseringen bör såväl fastighets- landskapsavse som informationsområdena. Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket bör i uppdrag att och i samråd med dels ges gemensamt Kartrådet och utvecklingsrådet och marknadsrådet vid Centralnämnden för fastighetsdata, dels också bredare krets användareen av

användargrupper inom fastighets- och landskapsinformationsom-

rådena, utarbeta ett sådant underlag.

Samhällsekonomiska kalkyler m. m.

I Lantmäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande har

förslag lämnats om en förstärkning lantmäterimyndigheternas

av samordningsansvar inom landskapsinformationsområdet. Kostnaden beräknades till 15 mkr år 5 mkr är hänförliga till centralper varav myndigheten. I proposition 199394:2l4 att utredningens förslag anges

284 Kapitel 20

bör genomföras och att finansieringen skall ske tillvaratagande genom av de effektivitetsvinster som organisationsförslaget medför. Produktion av landskapsinformation finansieras i allt väsentligt av anslagsmedel. Speciellt i ett ansträngt ekonomiskt läge är det angeläget att verksamheten bedrivs på ett så rationellt och kostnadseffektivt sätt som möjligt. I avsnitt 13.2 redovisas två möjliga sätt att reducera kostnaderna, dels ajourhållning vid källan vilket bl.a. leder till att dubbelarbete undviks dels introduktion och användande teknik av ny som GPS och annan satellitbaserad teknik m.m. Jag förutsätter att de

rationaliseringsmöjligheter som dessa förslag kan medföra tas till

vara. Behovet och avsaknaden samhällsekonomiska kalkyler har av redovisats bl.a. i kapitel 18. Jag finner det härför angeläget att det uppdrag till Statskontoret att utveckla metoder för analys landskapsav informationens samhällsekonomiska betydelse kommer till utförande i enlighet med vad i budgetproposition 1993942100 som anges bil. 15. Jag finner det vidare angeläget att uppdraget framåtges en riktad karaktär.

Fastighetsomrädet

Fastighetsområdet omfattar flera olika verksamheter. Dessa bedrivs i dag i huvudsak vid Lantmäteriverket, Centralnämnden för fastighetsdata, statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighets-

registermyndigheter samt vid inskrivningsmyndigheter.

Finansiering statlig fastighetsregistrering, inskrivningsverksamav

het, fastighetsdatareformen, registerkarteupprustning, nedsättning

enligt lantmäteritaxan samt huvuddelen den verksamhet m.m. av som Centralnämnden för fastighetsdata bedriver, sker med anslagsmedel. Kostnaderna för nämnda verksamheter ingår i underlaget för

beräkning av expeditionsavgifternas storlek vid inskrivningsmyndig-

heterna. Också den vid Lantmäteriverket bedrivna utvecklings-, stödoch tillsynsverksamheten finansieras med anslag. Kommunal fastig-

hetsregistermyndighets verksamhet finansieras med kommunala

skattemedel. Fastighetsbildningen finansieras i huvudsak med avgifter.

Den verksamhet som Centralnämnden för fastighetsdata bedriver inom

programområde 4 informationsförmedling och användarsystem

- finansieras med avgifter.

Kapitel 20 285

Redan här kan alltså konstateras att det i huvudsak finns fyra olika verksamhetsområden fastighetsbildning, inskrivning, fastighetsdataverksamhet samt utvecklings-, tillsyns- och stödverksamhet m.m. med fyra olika fmansieringssätt avgifter enligt lantmäteritaxan, avgifter för expeditioner vid inskrivningsmyndighet, avgifter för informationsförmedling och användarsystem vid Centralnämnden för fastighetsdata, samt statliga och kommunala anslag. Jag finner det naturligt att i fortsättningen knyta an till denna indelning varvid dock avgränsningarna mellan de olika verksamhetsområdena i vissa avseenden bör förändras. Dessa förändringar bör komma till stånd med beaktande av bl.a. den varierande priskänslighet föreligger för olika tjänster som och produkter inom systemet. Jag finner det angeläget att söka avgränsa tydliga verksamhetsområden och att inom vart och dessa finna lämplig finanett av en siering. Ett nytt finansieringssystem måste på ett annat sätt än det nuvarande vara inriktat på att uppmuntra rationalitet och kostnadseffektivitet i syfte att sänka kostnaderna. Det bör vidare utformas med beaktande av utredningsdirektivens riktlinjer att dels betydande delar av berörda verksamheter är inriktade på att skapa grundläggande en infrastruktur, dels avgifter skall för största möjliga del svara av finansieringen, dels ock det så långt möjligt blir direkt koppling en mellan prestation och avgift. Enligt utredningsdirektiven skall jag också pröva i vilken utsträckning den uppdragsverksamhet är som baserad fastighetsdatasystemet bör bidra till finansieringen av

driften av systemet. Avgiftssystemet skall slutligen så enkelt

vara som möjligt. Inledningsvis lämnar jag min avgränsningen det verksamsyn av hetsområde fastighetsverksamheten bör omfatta. Detta sker under som rubriken expeditionsavgifter. Härefter redovisar jag mina ställningstaganden vad avser

Lantmäteriverkets anslag för utveckling, tillsyn och stöd

-

löpande fastighetsregisterverksamhet,

-

registerkarteupprustning och geografisk fastighetsindelning GFI,

- nedsättning, - MBK-verksamhet, -

ombudskostnader vid vissa lantmäteriförrättningar,

-

stämpelskatt vid fastighetsregleringar,

kostnader för uppbörd stämpelskatt samt -- av

286 Kapitel 20

avdragsrätt vid vissa lantmäteriförrättningar. -

Efter denna genomgång av ett antal frågeställningar som varit aktuella under utredningens gång presenterar jag i avsnitt 20.2.l förslag rörande fastighetsbildningsverksamheten, i avsnitt 20.2.2 förslag rörande fastighetsdataverksamheten och i avsnitt 20.2.3 förslag avseende övrig verksamhet.

Expeditionsavgzfier

Det nuvarande finansieringssystemet bygger på att expeditionsavgifterna skall täcka en stor och klart definierad del av fastighetsområdets samlade kostnader. Intäkterna från expeditionsavgifterna har emellertid under en följd år enbart motsvarat ca 75 procent av de av kostnader som ligger till grund för beräkning av expeditionsavgifternas storlek. Till följd av utvecklingen på fastighetsmarknaden och den allmänna konjunkturnedgången sjönk kostnadstäckningsgraden under budgetåret 199293 till ca 55 procent. Skillnaderna mellan kostnader och intäkter uppgick till ca 185 mkr se avsnitt 4.2.6. - Finansiering av stora delar av fastighetsverksamheten genom expeditionsavgifter medför i princip att inskrivningsväsendet och dess kunder belastas av kostnader som verksamheten inte har någon, eller mycket liten möjlighet att påverka. Samtidigt är inskrivningsverksamheten konjunkturkänslig vilket medför att den är mindre väl lämpad att finansiera andra stora verksamhetsdelar vars kostnader delvis är fasta. Eftersom inskrivningsväsendet enligt regeringens proposition En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet prop. 199394:214 inte skall ingå i den nya lantmäteri- och fastighetsdataorganisationen kan det finnas anledning att behandla denna verksamhet separat. Med utgångspunkt i ovan nämnda förhållanden finner jag det naturligt att också i finansieringshänseende frikoppla verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna från övrig fastighetsverksamhet. Jag föreslår därför att expeditionsavgifternas storlek i större utsträckning än för närvarande anpassas till de kostnader som är direkt förenade med verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna och vid Domstols-

verket. Dessa kostnader uppgick budgetåret 199293 exklusive

kostnader för fastighetsdatareformen till 148 mkr. Expeditionsavgiften för lagfarts- och tomträttsbevis samt för expeditioner inom den övriga

Kapitel 20 287

inskrivningsverksamheten exklusive gravations- och fastighetsbevis uppgick samma år till totalt ca 196 mkr. Förslaget ligger helt i linje med utredningsdirektiven som anger att finansieringen skall ordnas mot bakgrund av den nya organisationen för verksamheterna, att avgiftssystemet skall vara så enkelt som möjligt och att det så långt som möjligt blir en direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Jag anser emellertid inte att statsmakterna skall avhända sig det överskott som den föreslagna avgränsningen skulle leda till. Under budgetåret 199293 skulle överuttaget ha uppgått till ca 48 mkr. Antalet ärenden som kommer till inskrivningsmyndigheterna har ökat under innevarande år. En fortsatt positiv ärendeutveckling kan

förväntas. Personalstyrkan vid inskrivningsmyndigheterna har inte fullt

ut anpassats till lågkonjunkturen på fastighetsmarknaden. Det finns

fortfarande en kvarstående rationaliseringseffekt att ta ut till följd av

att fastighetsdatareformen ännu inte är fullt genomförd. Samtliga dessa omständigheter talar för att expeditionsavgifterna, även om beloppen inte höjs, kommer att ge en merintäkt under en följd av år. Merintäkten bör under en övergångsperiod utnyttjas för att finansiera andra verksamheter inom fastighetsomrâdet bl.a. för att förhindra oönskade effekter till följd av alltför snabba och drastiska avgiftshöjningar inom andra delar av verksamhetsområdet. Jag föreslår vidare att den avgift som tas ut i samband med utfárdande av gravations- och fastighetsbevis överförs till att hanteras inom ramen för fastighetsdatasystemet. Bevisen bör betraktas ett som till VISA-bilder alternativt sätt att tillhandahålla information - se avsnitt l2.3.2. Avgifterna för bevisen inbringade under budgetåret 199293 intäkter uppgick till 26 mkr. Intäkterna från dessa som ca avgifter minskar dock fortlöpande.

Lantmäteriverkets anslag för utveckling, tillsyn och stöd

Den vid Lantmäteriverket bedrivna utvecklings-, tillsyns- och stödverksamheten har analyserats i avsnitt 15.1. Med utgångspunkt i verksamhetens inriktning kan jag konstatera att verksamheten inte låter sig direkt hänföras till enskilda fastighetsbildningsärenden och inte heller enbart avser fastighetsbildningsanknuten verksamhet. Anslaget uppgår under innevarande budgetår till totalt ca 55 mkr. Jag vill i detta sammanhang slå fast att det är angeläget att det utvecklingsarbete som krävs för att möjliggöra uppbyggnad ett väl av

288 Kapitel 20

fungerande handläggningsstöd i förrättnings- och registreringssammanhang påskyndas. Stödet syftar bl.a. till att göra det möjligt att med digital teknik hämta information från fastighetsdatasystemet, bearbeta den under förrättningen samt återföra den till fastighetsdatasystemet. Ett sådant system skulle medföra betydande rationaliseringseffekter. De nya lantmäterimyndigheterna skall inte bevaka statens besvärsrätt vid lantmäteriförrättningar och inte heller handlägga besvär över räkning se avsnitt l5.1.2. Kostnaderna för dessa verksamheter ca - - 2 mkr per år bör härför inte belasta fastighetsområdet. - Med utgångspunkt i den redovisning som lämnats i avsnitt 15 .1.2 finner jag vidare att frågan om omfattningen av den tillsyns- och stödverksamhet som Lantmäteriverket för närvarande bedriver bör analyseras ytterligare vad avser behov, syfte, inriktning och omfattning. En sådan utvärdering kan också leda till att verksamheten i framtiden får en annan inriktning eller, åtminstone delvis, finansieras på annat sätt. Jag föreslår att Lantmäteriverket får i uppdrag att i samråd med Svenska kommunförbundet samt ett antal länsstyrelser och övriga regionala statliga utföra en sådan utvärdering. organ

Löpande fastighetsregisterverksamhet

Enligt regeringens proposition En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet prop. 1993942214 skall de särskilda

fastighetsregistermyndigheterna avvecklas och verksamheten utföras av

den myndighet som handlägger fastighetsbildningen den nya lantmäterimyndigheten. Fastighetsregistreringen kommerhärigenom att utvecklas till ett naturligt avslutande led i fastighetsbildningen. Genom en sådan utveckling, och med introduktionen av ADBbaserade handläggningsstöd som kan kommunicera med fastighetsdatasystemet, kommer gränsen mellan fastighetsbildning och fastighetsregistrering att bli mindre tydlig. Fastighetsregistrering sker vid såväl statliga som kommunala myndigheter. Den statliga verksamheten finansieras med anslag via statsbudgeten medan den kommunalt bedrivna verksamheten finansieras med medel från respektive kommuns budget. Bakgrunden till denna konstruktion finns beskriven i inledningen till avsnitt 4.2. Jag anser inte att detta är en ändamålsenlig lösning utan föreslår att all fastighetsregistrering, oavsett om den sker i statlig eller kommunal regi, skall finansieras på ett likartat sätt.

Kapitel 20 289

Kostnaderna för den löpande fastighetsregistreringen uppgick under budgetåret 199293 till 120 mkr statlig 103 mkr och kommunal ca

17 mkr. Vid en fördelning kostnaderna kan i storleksordningen 10

av procent hänföras till vissa serviceuppgifter och återstoden i antingen

förrättningsanknuten ca 70 procent och icke-förrättningsanknuten

registrering ca 20 procent eller i registrering mot fastighetsdata-

systemet ca 50 procent och övrig registrering främst på karta ca

- 40 procent.

Informationen i fastighetsdatasystemet är del vår

en av gemensamma infrastruktur. Grunden för systemet ligger i väl fungerande en

organisation för fastighetsredovisning. I denna utgör fastighets-

registreringen en central funktion. Med dessa utgångspunkter finner jag att det är naturligt att kostnaderna för verksamheten på ett lämpligt sätt fördelas mellan olika användargrupper avgifter och större ett kollektiv anslag. Jag återkommer till dessa frågor i de följande

avsnitten fastighetsbildnings-, fastighetsdata- och övrig verksamhet.

-

Registerkarteupprustning och geografisk fastighetsindelning

Med anslagsmedel, under budgetåret 199293 uppgick till som ca 21 mkr, sker upprustning de storskaliga registerkartorna. en av Upprustningen är numera helt inriktad mot att överföra registerkarteinnehâllet till digital form. Genom den forcerade

databasuppbygg-

naden för den ekonomiska kartan FDU-projektet läggs på motsvaran-

de sätt fastighetsredovisningen inom den ekonomiska kartans skalom-

råde över till digital form. FDU-projektet medför den småskaliga att

fastighetsredovisningen kommer digitalt lagrad i hela landet

att vara

under 1997. I och med den ändring fastighetsregisterkungörelsen

av som trädde i kraft den 1 januari 1994 är det möjligt låta numera att digitalt lagrad och ajourhållen information utgöra den formella

fastighetsregisterkartan.

Dessa åtgärder innebär att allt större del den grafiska en av redovisningen landets fastighetsbestånd kommer lagras i av att digitala registerkartor. Rationaliseringsvinsterna till följd den av nya tekniken har bl.a. beskrivits i inledningen till kapitel 13. Rutiner för

ajourhållning av den digitalt lagrade grafiska delen fastighets-

av redovisningen måste utarbetas. I avsnitt l5.2.1 har redogörelse lämnats Nationell en om rapporten

samverkan mellan system med geografisk fastighetsindelning och

stat kommun i samverkan för infrastruktur. en gemensam Lantmäteri-

l0 14-0725

290 Kapitel 20

verket har föreslagit att statsmakterna skall fatta beslut om inrättande system för redovisning den geografiska fastighetsindelningen, av ett av

GFI, i enlighet med nämnda rapport. För genomförande av projektet

krävs, förutom viss omdisponering medel, ett utökat anslag om av 30 mkr under fem år. Jag gör den bedömningen att den stor- och småskaliga registerkarteupprustning eventuell uppbyggnad i enlighet som pågår samt en med GFI-konceptet medför kostnader detta är möjligt, bör som, om finansieras inom för de diskuteras. De rationaliramen system som nu seringseffekter kan uppnås är påtagliga. Att kunna hantera också som den grafiska informationen digitalt medför att steget mot en registrering vid källan kan tas fullt ut. Under utredningsarbetet har pekats på möjligheterna att medel anslås till verksamhetsområdet i motsvarande omfattning som tidigare fastighetsdatareformen närmar sig sitt slutförande. Dessa trots att nu medel skulle då användas för ett bygga ett GFI, Jag är emellertid upp inte beredd med stöd sådan motivering föreslå att medel att av en avsätts för uppbyggnaden. Först det visar sig att GFI-uppbyggom naden inte kan finansieras inom avgiftssystemen bör, i det fall statsmakterna finner sådan satsning motiverad, uppbyggnaden ske en med anslagsmedel.

Nedsättning

Jag ansluter mig till det synsätt den nuvarande principen om som nedsättning kostnader för fastighetsbildning bygger på se kapitel av - 14. Nedsättning bör alltså kunna komma i fråga i de fall de register-

förande och registerhållande myndigheterna har långsiktig ekono-

en misk nytta åtgärd. För att stimulera sakägare att ansöka om av en sådana förrättningsåtgärder leder till lägre kostnader för de som

registerförande myndigheterna bör nedsättningmöjligheterna utökas och

det nuvarande nedsättningsbeloppet justeras. Jag föreslår därför att den begränsning i tillämpningen för närvarande gäller enligt lantsom mäteritaxan beträffande fastighet eller samfällighet av mindre betydelse utgår och att nedsättning medges generellt när förrättningen leder till att redovisning i fastighetsregister inte längre behöver ske. Med stöd de beräkningar redovisats i avsnitt 14.3 och med av som

den inskränkningen att nedsättningen skall avse det kapitaliserade

värdet de årliga, lägre kostnaderna vid de registrerande myndig-

av heterna och Centralnämnden för fastighetsdata föreslår jag att

Kapitel 20 291

nedsättningsbeloppet höjs från 550 till 1 500 kr i 1994 års kostnadsläge. Nedsättningen bör liksom hittills begränsas till högst 50 procent av den sammanlagda ersättningen för förrättningsåtgärden. Utvidgningen av tillämpningsområdet samt beloppshöjningen medför att den totala nedsättningssumman ökar. Med utgångspunkt i dels att vissa förrättningar redan i dag uppnått den maximala 50-procentiga nedsättningen, dels att vissa förrättningar genom beloppshöjningen kommer att nå upp till maximal nedsättning dels ock att vissa nya förrättningar tillkommer till följd av de nedsättningsmöjligheterna nya bedöms den totala nedsättningen öka från 13,5 mkr under budgetåret 199293 till 30 mkr år. ca per Jag föreslår i övrigt att nedsättning vid sådan förrättning som handläggs enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering och för vilken förordnande meddelats länsstyrelsen också i fortsättningav

en skall ske med ett belopp som motsvarar 50 procent ersättningen

av för förrättningen.

Mätning, beräkning och kartframställning

De stomnät och primärkarteverk som kommunerna bygger för sin upp verksamhet huvudsakligen i anslutning till tätorter är också stor - - av betydelse för fastighetsbildningen.

De kostnader som är förenade med uppbyggnaden och ajourhållning

av stomnät och primärkartor fördelas i många kommuner på användare såsom e1-, tele- och VA-kollektiv och bygglovsökande m.fl. Till grund för en sådan fördelning ligger respektive kommun upprättad en av kalkyl för verksamheten. Kostnaderna för grundläggande mätning, beräkning och kartframställning MBK-verksamheten varierar från kommun till kommun. Standarden på stomnät och primärkarteverk varierar inom olika områden och mellan olika kommuner. Också förrättningsverksamheten använder de kommunerna av uppbyggda stomnäten och primärkarteverken. Svenska kommunförbundet har uppskattat hur stor del kostnaden förrättningsav som verksamheten bör svara för. Beräkningen utgår från den kommunala MBK-verksamhetens totala årliga omsättning 1 300 mkr. Av denna

kostnad anses 60 procent 780 mkr hänförlig till den grundläggande

MBK-verksamheten. Härav anses 5-10 procent 39-78 mkr

vara

hänförlig till fastighetsbildningen. Av det totala antalet förrättningar

uppskattas samtliga som är belägna inom detaljplanelagt område och

292 Kapitel 20

en fjärdedel till hälften av de som är belägna utanför detaljplanelagda områden betjänta av kommunens grundläggande MBK-verksamhet. Eftersom förrättningsverksamheten också resulterar i en uppdatering primärkartan bör kompensation i princip reduceras till hälften av av en kostnaden. De kostnader förrättningsverksamheten inom MBKområden bör belastas med kommer vid en medeltalsberäkning utifrån angivna parametrar att motsvara ca 10 procent av den nuvarande ovan förrättningskostnaden. Totalt motsvarar beräkningen en kostnad om ca 20-30 mkr per år. Den kalkyl som uppställts för verksamheten i hela landet är grov. Det torde förenat med vissa svårigheter att beräkna ett kostnadsvara underlag med någon större exakthet anger en mera rättvisande som bild. Kostnaden beräknats på angivet sätt är inte beroende som ovan av antalet förrättningar. Det innebär att om förrättningsverksamheten avtar kommer kostnaden per förrättningsåtgärd att öka. På motsvarande sätt redovisats ovan har Lantmäteriverket som beräknat hur stor del kostnaden för den statligt bedrivna geodetiska av verksamheten samt kartverksamheten som bör belasta förrättningsverksamheten. Denna kostnad uppgår till ca 700 kr per förrättningsåtgärd inom det område där den ekonomiska kartan ligger till grund för fastighetsbildningen. Kalkylunderlaget och verksamhetens omfattning m.m. medför att kostnaden inte lämpligen låter sig fördelas på det genomsnittliga sätt som angivits ovan. En modell som på ett bättre sätt tillgodoser kravet på rättvisa och exakthet är att varje kommun medges rätt att fastställa ett eget belopp som skall belasta förrättningsverksamheten. Detta i sin tur skulle leda till olika debiteringsgrunder och olika kostnader för sakägare i olika kommuner och också inom olika delar inom en kommun. Jag bedömer att transaktionskostnaderna för ett system uppbyggt med utgångspunkt i ovanstående principiella synsätt skulle bli höga. Benägenheten att utnyttja kommunens kartmaterial m.m. kan komma att minska. Jag anser inte heller att opåverkbara schablonbelopp kan leda till ett ändamålsenligt system. Jag konstaterar vidare att kommui stor utsträckning har möjlighet att i andra sammanhang ta ut nerna motsvarande kostnader från i huvudsak samma medborgarkollektiv. Jag är härför i stort beredd att ansluta mig till det resonemang som fördes av 1980 års lantmäteritaxeutredning se avsnitt 153.2. -

Kapitel 20 293

Det avgörande skälet varför jag inte att den kommunala anser MBK-verksamheten bör belasta fastighetsbildningen är emellertid det infrastrukturella synsätt jag tidigare har anlagt på de statssom av makterna finansierade kartverken och de databaser dessa är som baserade på se avsnitt 20.1. Den marginalkostnad där föreslås - som

skall ligga till grund för prissättningen vid nyttjande Lantmäteri-

av verkets kartor och databaser kommer bl.a. kommunerna till del. Samma resonemang bör då också föras kring kommunernas tillhanda-

hållande av kommunal infrastruktur till statlig fastighetsbildning. Med

en sådan utgångspunkt är det inte realistiskt att räkna med några genomsnittliga kostnader för kommunal MBK-verksamhet. Den marginalkostnad det kan bli frågan blir, vid ett beaktande som om av

att fastighetsbildningen leder till en ajourhållning primärkartan, än

av mera marginell.

Som en sammanfattning det anförda jag .fastig-

av ovan anser att hetsbildningen inte skall belastas med några kostnader för kommunal MBK-verksamhet och inte heller för motsvarande statlig infrastruktur.

Bidrag till ombudskostnader vid vissa lantmäteriförrättningar

Jag har full förståelse för de argument talar för ett system som som innebär att enskild markägare i vissa situationer bör berättigad till vara ersättning för ombudskostnader vid Iantmäteriförrättning. Detta en gäller framför allt vid expropriationsliknande situationer där partsförhållandena är ojämlika och där intrånget är större omfattning. av Mot detta synsätt talar emellertid framför allt att ett sådant system

skulle innebära en förändring förrättningsinstitutets karaktär.

av Förrättningslantmätarens att på eget initiativ utreda och väga ansvar olika parters intressen mot varandra skulle ersättas med ett mera domstolsliknande förfarande.

Förrättningsinstitutet har tillskapats för att det skall enkelt och

vara

smidigt. Erfarenheterna tillämpningen är positiva. Det är emellertid

av troligt att antalet överklaganden myndighetens beslut till fastighetsav domstolen kommer att minska enskild markägare medges rätt till om

ersättning för ombudskostnader vid vissa lantmäteriförrättningar. Jag

anser dock att denna omständighet inte överväger de nackdelar ett sådant system skulle medföra. Av dessa nackdelar vill jag nämna de

svårigheter som kan uppstå vid avgörandet vilken markägare

av som skall vara berättigad och vilken inte skall berättigad till sådan som vara ersättning.

294 Kapitel 20

Det avgörande argumentet mot ett system med ersättning för ombudskostnader är emellertid att det skulle urholka förrättning-

institutet ett smidigt plangenomförandeinstrument och frånta

som förrättningslantmätaren viss del av ansvaret för förrättningsresultatet. Instrumentets styrka skulle härigenom gå förlorad. Rättssäkerheten är i övrigt tryggad genom de möjligheter till överklagande som föreligger.

Stämpelskatt på fastighetsregleringar

I avsnitt 17.3 återfinns redogörelse om stämpelskatten och hur en markförvärv kan genomföras utan att köparen behöver betala någon stämpelskatt. En uppskattning de effekter som uppnås till följd grov av att marköverföring sker vid lantmäteriförrättning tyder på att det är av frågan om skattelindringseffekter på i storleksordningen 40-45 mkr per år. Det kan finnas situationer fastighetsregistrering är önskvärd när en från allmän synpunkt även den indirekt leder till att förvärvet om därmed inte kommer att bli stämpelskattebelagt. Systemet har emellertid också nackdelar. Av dessa kan nämnas de svåra avvägningar förrättningslantmätaren tvingas till vid prövningen av som fastighetsbildningsåtgärdens tillåtlighet. En annan nackdel är givetvis de skatteintäkter statsmakterna förlorar till följd av att alla fastighetsregleringar, genomförs med anledning dvs. också sådana som inte att de är önskvärda allmän synpunkt, undgår att bli skatteav ur belagda. Jag finner att frågan stämpelskatt på fastighetsregleringar är en om skattefråga och inte finansieringsfråga. Det är önskvärt att frågan en får sin lösning. Jag är emellertid inte beredd att inom ramen för denna utredning föreslå någon sådan. Jag bedömer att det rent tekniskt är möjligt att ändra lagstiftningen på ett sådant sätt att stämpelskatt också kan tas ut för sådana förvärv genomförs med fastighetsreglering. Om så sker torde det finnas som möjligheter att i de fall så bedöms önskvärt undanta vissa regleringar från stämpelskatteplikt.

sou 1994:90 Kapitel 20 295

Kostnader för uppbörd stämpelskatt av

En kostnadspost som för närvarande ingår i anslaget till verksamhet som Centralnämnden för fastighetsdata bedriver är kostnaden för stämpelskatteuppbörd. Verksamheten har beskrivits närmare i avsnitt 17.4. Kostnaderna uppgick under budgetåret 199293 till 8 mkr. ca Verksamheten är i dag anslagsfmansierad kostnaderna ligger men till grund för beräkning expeditionsavgifternas storlek. Med det av synsätt som jag vill anlägga på de olika verksamhetsområdena och som bl.a. innebär renodling respektive verksamhet finner jag en av att kostnaderna för stämpelskatteuppbörden bör särredovisas och också i fortsättningen finansieras med direkta anslagsmedel. De bör däremot inte ingå i undelaget för beräkning någon avgift. av

Avdragsrätt vid vissa lantmäteriförrättningar

Frågan om avdragsrätt vid vissa lantmäteriförrättningar har behandlats

i avsnitt 17.5. Principen är att förrättningskostnaderna motsvarar

en höjning av fastighetens värde och därför blir aktuell skattemässigt först vid beräkning av eventuell realisationsvinst. Av redovisningen framgår också att lantmäterikostnader betraktas anskaffningskostnad vid som beräkning av underlag för skogsavdrag i samband med s.k. rationaliseringsförvärv samt att skogsägare under sitt innehav får göra en skogsavdrag med sammanlagt 50 procent anskaffningsvärdet på av skogsfastigheter. Vid rationaliseringförvärv får hela den avdragsgrundande skogsintäkten dras av.

Den avdragsrätt som således föreligger för bl.a. fastighetsbild-

ningskostnader vid vissa skogsförvärv utgör ett undantag från huvudregeln av samma skäl ligger bakom att också andra som anskaffningskostnader behandlas på ett särskilt sätt när det gäller skogsinnehav.

Frågan om direktavdrag för de kostnader uppstår vid

som strukturförbättrande åtgärder bör i övri bl.a. mot bakgrund de ses av åtgärder som föreslås i syfte att förbättra fastighetsindelningen. Det

gäller framför allt frågan nedsättningsbeloppets storlek. Med

om utgångspunkt i de förslag jag lämnat i dessa avseenden, som se ovan, är jag inte beredd att lämna några förslag till förändringar avdragsav

möjligheterna för kostnader vid lantmäteriförrättningar. Jag vill i detta

sammanhang vidare framhålla att det här i första hand inte fråga är en

Kapitel 20

berör fastighetsbildningen utan som rör skatte- och jordbrukssom områdena.

20.2.1 Fastighetsbildning m.m.

Enligt direktiven skall avgifter för så stor del av finansieringen svara möjligt. Jag att sakägarna också fortsättningsvis i princip som anser skall för samtliga kostnader för fastighetsbildningsverksamheten. svara För att detta skall möjligt krävs bl.a. en klar och tydlig avvara gränsning mot angränsande områden. Jag vill i detta sammanhang erinra om de bedömningar Fastighetsbildningskostnadsutredningen gjorde i betänkandet Fastighetsbildningskostnader SOU 1990:9. Utredningen fann bl.a. et m.m. behov att, utöver ordinarie nedsättning, stimulera fastighetsbildningsverksamheten med ytterligare 90 mkr per år. Detta förslag fick ett ca positivt mottagande remissinstanserna. Också sättet att finansiera de av

Ökade subventionerna, genom införande av en registerhållningsavgift,

mottogs positivt av flertalet instanser. i Jag delar uppfattningen att införandet av en på lämpligt sätt utformad registerhållningsavgift skulle vara ett bra sätt att skapa incitament för fastighetsägare att se över sitt fastighetsbestånd och en

därmed minska sin registerhållningsavgift. Det skulle vidare ge

utrymme för lägre avgifter för fastighetsbildningen. Frågan vad är skatt och vad som är en avgift är delvis om som en bedömningsfråga avsnitt 8.3.1. Jag konstaterar att den en - se föreslagna avgiften kan och har betraktats som en skatt. Jag kan också, med utgångspunkt i befarade administrationskostnader, uttrycka en viss tveksamhet mot att införa avgiftskatt på ett så litet belopp en ny som i genomsnitt 75 kr per fastighet och år. Det köpmotstånd låg till grund för Fastighetsbildningskostsom nadsutredningen bedömning av behovet av subventionering har beskrivits i avsnitt 14.1. I avsnitt 12.1 redovisas en undersökning av lantmäterikundernas erfarenheter av förrättningsverksamheten. Undersökningen visar bl.a. att kostnaderna för lantmäteritjänster uppfattas höga. Motsvarande förhållande påvisades också i den omvärldssom analys TRIGON Informatik AB utförde på uppdrag av Lantsom mäteri- och inskrivningsutredningen avsnitt 3.1 i utredningens - se principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99

Kapitel 20 297

Fastighetsbildningskostnadsutredningen förutsåg att avgiftspolitiken bl.a. kunde leda till ökad användning av till fastighetsbildning alternativa sätt för att säkra rättigheter. Sådana alternativ är nyttjanderätt- eller servitutsupplåtelser som tecknas på civilrättslig grund. Vidare förutsåg utredningen att markägare i ökad utsträckning skulle välja att lösa tvister vid allmän domstol i stället för fastighetsgenom bestämning. Jag har studerat båda dessa befarade utvecklingstendenser men inte funnit något belägg för sig antalet inskrivna rättigheter i att vare inskrivningsregistret eller antalet tvister gräns vid allmän domstol om har ökat i omfattning under de senaste åren. Inte desto mindre kvarstår uppfattningen att fastighetsbildningskostnaderna är höga och att detta leder till att ett antal fastighetsbildningsåtgärder som kan bedömas vara angelägna inte kommer till

stånd. Jag delar denna uppfattning och anser således att det föreligger

ett köpmotstånd mot vissa förrättningsåtgärder. Jag anser emellertid att detta köpmotstånd skall åtgärdas genom en serie av åtgärder bestående av nedsättningar, rationaliseringar, förenklingar, förändrad ambitionsnivå och val av taxekonstruktion.

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering kommer

genom organisatoriska förändringar och författningsmässig reglering samt med tillvaratagande av ny teknik att utvecklas till enhetlig där en process gränsen mellan de nuvarande funktionerna inte längre kommer att kunna skönjas. Med utgångspunkt i det köpmotstånd således som föreligger gör jag emellertid den bedömningen att det kostnadsunderlag som fastighetsbildningsverksamheten i dag belastas med är av sådan omfattning att verksamheten inte bör belastas ytterligare. Med utgångspunkt häri föreslår jag att det nuvarande kostnadsunderlaget för fastighetsbildning bibehålls. Fastighetsbildningsverksamheten omsatte under budgetåret 199293 ca 440 mkr statlig och kommunal. Den fastighetsregisterverksamhet som har direkt samband med fastighetsbildningen omsatte på motsvarande sätt ca 90 mkr per år. Den totala omsättningen uppgår således till ca 530 mkr år. per De samordningsfördelar och rationaliseringseffekter uppnås som genom en integrering av registreringen med fastighetsbildningen har redovisats i inledningen till kapitel l3. Med det synsätt jag som

redovisat ovan, att fastighetsbildningen inte skall belastas med

ytterligare kostnader, är det naturligt att rationaliseringseffekterna

298 Kapitel 20 sou 1994:90

tillgodogörs den verksamhet som svarar för finansieringen av verksamheten. Jag har tidigare i detta kapitel redovisat mina förslag vad avser nedsättning. I likhet med vad för närvarande gäller bör inte som kostnaderna för nedsättning belasta fastighetsbildningsverksamheten. Med den konstruktion som valts, att nedsättningsmöjligheterna begränsas till sådana fall där de registerförande myndigheterna genom fastighetsbildningsåtgärd kan rationalisera sin verksamhet, bör en också kostnaderna för nedsättningen belasta den verksamhet som tillgodogör sig dessa rationaliseringseffekter. Den omarronderingsverksamhet som i huvudsak bedrivs i Kopparbergs län finansieras för närvarande med stöd av medel från jordbrukets yttre rationalisering och nedsättningsmedel. Medel för nya projekt för jordbrukets yttre rationalisering har inte medgivits. Genom den föreslagna höjningen av nedsättningsbeloppet m.m. bedömer jag att det skall vara möjligt att bedriva omarronderingsverksamhet också i framtiden. Beträffande olika samhällssektorers önskemål att på olika sätt och för olika ändamål förändra fastighetsindelningen finner jag att sådana åtgärder, sedan deras ekonomiska lönsamhet prövats, bör finansieras inom respektive sektorsmyndighets budget. Jag vill i detta sammanhang understryka behovet av och fästa uppmärksamhet på de möjligheter som föreligger att genom att anpassa och variera standarden i olika förrättningssituationer åstadkomma lägre kostnader i förrättningshandläggningen. Förenklingar, ökad delegering inom förrättningsorganisationen samt sakägarmedverkan i förrättningen och en förändrad ambitionsnivå är andra åtgärder som leder till lägre kostnader. Det är vidare viktigt att ny, kostnadsbesparande teknik introduceras det gäller t.ex. GPS-mätning i fastighetsbild- ningen. Många dessa möjligheter som närmare har beskrivits i av avsnitt 13.1.l kan tas till utan någon föregående författnings- - vara reglering. Jag vill här framhålla det ansvar som kommer att ligga på cheferna för de regionala lantmäterimyndigheterna att aktivt verka nya, för att dessa effektiviseringsmöjligheter tas till vara i syfte att minska sakägarnas kostnader för förrättningarna. Jag vill vidare påtala vikten av att de nya myndigheterna vid uppbyggnaden erhåller en väl avvägd dimensionering. I avsnitt 13.l.2 redovisas Domstolsverket utarbetat och till ett av Justitiedepartementet ingivet förslag till preklusionslagstiftning som

Kapitel 20 299

innebär att vissa inskrivningar, beviljats eller förklarats vilande som före den 1 januari 1950, skall förfalla de inte förnyas vid viss om en sista tidpunkt. Jag gör den bedömningen att en reform inom detta område också skulle medföra förenklingar för förrättningsverksamheten. En ytterligare möjlighet att minska köpmotståndet är att utforma lantmäteritaxan på ett sådant sätt att den stimulerar till förenklingar och rationaliseringar. Det är min uppfattning att det går att åtgärda köpmotstándet med i huvudsak de åtgärder som jag nu har angivit.

Lantmäteritaxan

Taxans nuvarande utformning och tillämpning har beskrivits i avsnitt 4.1.4. I kapitel 16 redovisas bl.a. vissa för- och nackdelar medolika typer av sak- och tidtaxor, samt visas några alternativa system som bl.a. syftar till att skapa incitament för förenklingar och rationaliseringar i förrättningsproscessen. Trots de över lag positiva reaktioner som Fastighetsbildningskostnadsutredningens förslag om lantmäteritaxans utformning väckte har jag ändå funnit anledning att studera frågan ingående. Skälet mera till detta har framför allt varit att sakägarna också i framtiden måste ha ett förtroende för förrättningsorganisationen. Målet med en ny lantmäteritaxa kan inte enbart vara att den skall enkel eller att den vara skall skapa ett starkare samband mellan avgift och prestation. Taxan bör också vara ett instrument som skapar incitament för förenklingar och för en rationell förrättningshandläggning samt styrande mot ett effektivt resursutnyttjande och sakägarna uppfattas förståelig av som och rättvis. De nya lantmäterimyndigheterna kommer i praktiken att bedriva monopolverksamhet. Det kan mindre lämpligt att under sådana vara förhållanden låta myndigheten bedriva huvuddelen sin verksamhet av på sakägarnas bekostnad på löpande räkning. I många fall berör en förrättning en fastighetsägare enbart kommer i kontakt med som en

förrättningsmyndighet vid ett eller några enstaka tillfällen och

som bl.a. därigenom har begränsade möjligheter att bedöma rimlig tidsåtgång, och därmed kostnaderna för förrättningsåtgärd. en En ren tidtaxa kommer troligen vidare att ha den olägenheten att den kan leda till att antalet överklaganden förrättningskostnadernas av storlek ökar. En ytterligare betänklighet tidtaxa utgör den mot en ren

300 Kapitel 20

omständigheten att en sådan endast i begränsad utsträckning skapar incitament för myndigheten att genomföra förrättningen på ett så

rationellt sätt som möjligt myndighetengfår ändå betalt för varje

nedlagd timme.

Ren incitamentstaxa

Jag har studerat flera alternativa sätt att lösa dessa frågor. Den modell som därvid ur många aspekter bedömts som ändamålsenlig, och som har stora likheter med den i avsnitt l6.2.2 beskrivna kombinerade schablon- och tidtaxan, innebär i huvudsak följande. För varje átgärdstyp fastställs ett för sakägaren gällande takpris. Om kostnaderna för förrättningen blir lägre än takpriset delar sakägaren och myndigheten på mellanskillnaden. Följande exempel illustrerar denna modell. En fastighetsägare önskar stycka av en normal tomtplats för bostadsändamäl från sin fastighet. Förrättningslantmätaren beräknar med stöd av centralt utarbetade schablonbelopp takpriset till 16 000 kr. Sakägaren ansöker om avstyckning och förrättningen genomförs. När tidsåtgängen studeras och kostnaderna för förrättningen beräknas visar det sig att kostnaden stannar på 14 000 kr. Med det angivna vinstdelningssystemet debiteras sakägaren 15 000 kr. Han har alltså till följd av att förrättningen genomförts på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt och eventuellt med sakägarmedverkan tjänat l 000 kr. - Förrättningsorganisationen har genom sitt sätt att handlägga förrättningen och vinstdelningen också tjänat l 000 kr. Förrättningsorganisationens merintäkt måste självfallet till viss del täcka eventuella förluster vid förrättningar som inte kan genomföras till högstakostnaden. Genom att myndigheten får behålla hela eller andel av det efter avdrag för eventuella förlustförrättningar kvarvarande överskottet erhåller myndigheten ett incitament för att genomföra förrättningarna så effektivt som möjligt. Vad skall då överskottet få användas till Det finns flera alternativ. Det kan bonuslön eller generella lönelyft. Överskottet kan också avse användas till kompetensutveckling, studiebesök och trivselbefrämjande åtgärder. En taxekonstruktion som bygger på dessa tankar skulle förmodligen på ett positivt sätt påverka kostnaderna för olika förrättningsåtgärder till gagn för inte bara lantmäterimyndigheten utan framför allt för förrättningsinstitutet och för berörda sakägare.

sou 1994:90 Kapitel 20 301

Detta sätt att hantera en myndighets avgiftssättning avviker från gängse tillämpade principer när det gäller taxor och avgifter på andra områden. De risker som härvid poängterats är bl.a. att konstruktionen skapar incitament för myndigheten att hålla takpriserna så höga som möjligt. Andra frågor som måste besvaras är hur effekterna av volymförändringar, som inte påverkar verksamhetens fasta kostnader, skall skiljas från övriga effekter. Takpriskonstruktionen enligt denna modell leder till att ett stort antal takpriser måste tillskapas. Detta leder i sin tur till att det uppstår höga administrationskostnader. Hur skall slutligen uppföljningen ske av att förrättningstiden förs på förrättningen och inte på annan verksamhet som inte omfattas av vinstsystemet Spörsmålet gäller vidare såväl myndighetens rätt att disponera överskott i verksamheten som sakägarens krav på att inte behöva betala mera än vad en förrättning verkligen kostar. Varför skall sakägaren betala 15 000 kr om förrättningen bara kostar 14 000 kr I själva verket torde det dock röra sig om samma frågeställning dvs. avvikelsen från principen att kunden skall betala de kostnader som uppkommer till följd av att hans önskemål tillgodoses. Vad en sakägare skall betala för vid en förrättning är kostnaden för den utförda åtgärden och ingenting annat. Dessa frågeställningar och de befarade nackdelarna med en ren incitamentstaxa har medfört att jag ansett det nödvändigt att studera ytterligare alternativ.

Tidtaktaxa

Ett alternativ till den ovan redovisade taxekonstruktionen är att basera en ny taxa på takpriser och tidersättningar samt att möjliggöra tecknande av avtal som reglerar ersättningen för förrättningen. I samtliga fall bygger denna taxekonstruktion på den debiterbara tiden. Med utgångspunkt i att lantmäteritaxan är en för landet enhetlig, statlig taxa finner jag det naturligt att restiden utjämnas se avsnitt 16.4. I den debiterbara tiden skall härför inte innefattas någon restid. Transfereringarna mellan en- och flerlottsförrättningarna bör upphöra. Utgångspunkten för detta alternativ är att många förrättningar är av sådan art att de kan definieras såväl vad avser den slutliga produktens utformning som den ungefärliga tidsâtgången för att framställa dem.

För samtliga dessa förrättningstyper skall centralt fastställda takpriser

fastställas. Förrättningstyperna skall brytas ner så långt som detta är

302 Kapitel 20 sou 1994:90

möjligt och takpriser fastställas för och Även var en av dessa typer. vissa kostnadssänkande moment bör värdesättas, t.ex. sakägares medverkan i fältarbete eller inhämtande av medgivanden. Det kan vidare visa sig vara lämpligt att införa två olika takbelopp beroende på om mätning erfordras eller inte. På motsvarande sätt kan olika takpriser införas för åtgärder inom respektive utanför detaljplanelagt område. Anledningen härtill är bl.a. att det inom detaljplanelagda områden föreligger andra möjligheter för kommun, exploatör eller annan sakägare att medverka i en planeringsprocess som leder fram till det slutliga förrättningsresultatet. Taktaxorna skall vara kopplade till den beräknade tidsåtgången för varje átgärdstyp. Förrättningslantmätaren har att dels upplysa kunden om antingen takprisets storlek eller den lägre kostnad myndigsom heten är beredd utföra förrättningen för. Debitering skall alltid ske efter faktisk tidsåtgång. Debiteringen får dock aldrig överstiga det angivna priset med mer än 15 procent jämför 36 § konsument- tjänstlagen 1985:716. Däremot får självfallet kostnaden och därmed debiteringen avvika utan begränsning nedåt. Ett incitament att pressa kostnadena uppkommer till följd att av förrättningslantmätaren tvingas att inför berörda sakägare redovisa och motivera den nedlagda tiden och därmed kostnadernas storlek. Det ñnns också andra argument som talar för att en sådan lösning kan skapa incitament för en förenklad förrättning eller en rationellare handläggning. Ett sådant är att förrättningskostnaderna uppfattas som höga. Det stora flertalet förrättningar kan på ovan angivet sätt takpris-

sättas. Däremot finns andra förrättningstyper bl.a. förrättningar enligt

anläggningslagen och ledningsrättslagen och vissa åtgärder förhandlingsledning, värdering, specialmätningar eller åtgärder kräver som speciell utrustning, anlitande underentrepenör för utförande av av specialarbeten, materiel och redskap, transporter, merarbete eller merkostnad som orsakas av att förrättningen sakägarens begäran utföres vid viss tidpunkt eller att särskild åtgärd inte är av som nödvändig för förrättningens genomförande vidtas på begäran av sakägaren som inte låter sig införas i ett takprissystem. Denna typ av förrättningar och dessa åtgärder bör helt debiteras efter tid och eller

faktisk kostnad och utan att myndigheten skall skyldig att ett

vara ange takpris.

1994:90 Kapitel 20 303 SOU

I samtliga fall bör det möjligt att träffa överenskommelser vara mellan den lantmäterimyndigheten och sakägaren om avgiftens nya storlek redan vid inledningen förrättning. Vad gäller fördelav en ningen fastighetsbildningskostnader mellan olika sakägare föreslår av jag inte några förändringar. Nuvarande regler se avsnitt 16.1 skall - således tillämpas också i fortsättningen. De möjligheter finns att i ökad omfattning låta sakägare som medverka vid och därmed nedbringa kostnaden för förrättningen bör tas till Genom hantlangningsmedverkan finns en viss möjlighet vara. att reducera kostnaden. Sakägare bör i ökad utsträckning själv kunna eller låta utföra delar förrättningsförfarandet, exempelvis annan av inhämta eventuella och myndigheters medgivanden m.m. och grannars erhålla i förhållande till insatserna relaterad kostnadsminskning. l en de fall utmärkning inte är nödvändig bör kostnaderna för utmärkningen gränsmärken påföras sakägaren separat tid samt material i av nya - de fall denne ändock önskar sådan utmärkning.

Övrigt

I avsnitt 13.1 redovisas olika former kostnadsdämpande åtgärder av inom förrättningsverksamheten. Ett förslag som är knutet till taxekonstruktionen är att införa ett system med systematisk delfakturering. Jag bedömer att ett system med delfakturering visserligen kommer att

medföra vissa kalkylerbara kostnadsminskningar också vissa mera

men svårfångade administrations- och andra fullföljdskostnader m.m. Jag är dessa skäl inte beredd att föreslå ett införande av ett system som av innebär generell systematisk delfakturering enligt redovisad en tankegång. De möjligheter redovisats att träffa överenskommelser som ersättningsbeloppets storlek bör givetvis också kunna om m.m. innefatta frågor som rör faktureringstidpunkter. Jag har i tidigare avsnitt i detta kapitel redogjort för min syn på hur nedsättningen enligt lantmäteritaxan framgent bör utformas. I detta avsnitt har jag redogjort för två alternativa sätt att bygga lantmäteritaxa. Det första alternativet, en incitamentupp en ny skapande taktaxa, har beskrivits relativt kortfattat. En taxa uppbyggd på detta sätt kan emellertid vid vidareutveckling mycket väl ansluta en till den utformning redovisats för taktidtaxan i det andra som alternativet. En incitamentsskapande taxa skapar intresse för såväl sakägare som förrättningsorganisation att hantera förrättningen snabbt och effektivt.

304 Kapitel 20

Jag är emellertid inte beredd att förorda införande sådan taxa nu av en utan föreslår att ovan redovisad ansats till incitamentsskapande taxa först utvecklas vidare. Så bör ske mot bakgrund av de nackdelar som kan vara förenade med sådan taxa. Jag föreslår härför att det en nu införs en tidtaktaxa grunddrag redovisats Också sådan vars ovan. en taxa ger vissa möjligheter för sakägare att nedbringa kostnaderna för förrättningen.

Vem skall besluta om taxan

Frågan om vem som äger rätt att fatta beslut taxan och dess om tillämpning har behandlats i avsnitt 16.5. De förändringar av taxans uppbyggnad och konstruktion m.m. som redovisas i detta betänkande är av sådan art att de, de finner om regeringens gillande, skall behandlas riksdagen. av Mina överväganden i dessa avseenden bygger på att fastighetsbildning är en statlig angelägenhet. Verksamheten bedrivs med monopol. Den omständigheten att fastighetsbildningsverksamheti vissa kommuner eller kommundelar utförs kommunal organisation ändrar av inte på detta förhållande. Med detta synsätt bör den skall taxa som gälla för verksamheten vara enhetlig för hela landet. Det är angeläget att erfarenheterna från sådan taxekonstruken ny tion som det här är frågan följs och att utvärdering om upp en av

tillämpningen kommer till stånd. Som också nämnts i

annat sammanhang är det vidare angeläget att följa såväl kostnadsutvecklingen som tidsåtgången inom förrättningsområdet. Detta gäller bl.a. för att kunna bedöma utvecklingen till följd de organisatoriska förändringarna av men även för att det skall vara möjligt att ställa krav på verksamheten vad avser rationaliseringar, förenklingar i förfarandet samt att göra det möjligt att påverka ambitionsnivåer Att sådan uppföljning och m.m. en utvärdering kommer till stånd och att erforderliga åtgärder sätts om

konsekvenserna organisationsförändringen och taxan inte blir

av nya de åsyftade bör enligt min mening, åtminstone tills vidare, innebära att beslut om taxan skall fattas regeringen. av På motsvarande sätt som för närvarande bör emellertid det nya lantmäteriverket, föreskrift i lantmäteritaxeförordningen, genom svara för tillämpningen taxan. Verket bör i samband med kalkylering av av

taxor och framställningar till regeringen förändringar taxan

om av samråda med Riksrevisionsverket och, fastighetsbildning också i om

Kapitel 20 305

framtiden kommer att utföras kommunal myndighet, med Svenska av kommunförbundet. Det förhållandet att det således tillskapas för hela landet enhetlig en lantmäteritaxa bör emellertid inte innebära kommunal förrättatt en ningsorganisation med nödvändighet fullt ut skall ålagd att följa vara denna taxa. De belopp för tak- och tidersättningar kan komma att som ingå i taxa bör för kommunal förrättningsorganisation utgöra en ny högstabelopp. De frågor som riksdagen bör uttala sig och sedan skall om, som ligga till grund för regeringens förordning lantmäteritaxans om närmare utformning och innehåll, är bl.a.

taxans tillämpningsområde på denna punkt föreslås inte några - förändringar i förhållande till den gällande taxan, subventionsformer högsta generella påslag för att finansiera nedsättningar gäller enbart restid i fortsättningen, nedsättningsändamål, ersättningsformer, bemyndigande för regeringen att utfärda närmare föreskrifter - om grunderna för taxan samt former för hantering räkning och uppbörd. - av

I övrigt bör kommunal förrättningsorganisation, i det fall det i framtiden kommer att finnas sådana, ha möjlighet att själv ombesörja uppbörd av ersättningar. Anmärkning mot räkning bör prövas på samma sätt som mot räkning utfärdad statlig förrättningsav organisation se avsnitt 25 .l0.6. -

Äterbäringstaxan

Syftet med den s.k. återbäringstaxan, dess funktion, tillämpning och de belopp som hanteras inom för taxan har beskrivits i avsnitt ramen 16.3. I likhet med vad framgår det Svenska kommunsom av av förbundet och Lantmäteriverket gemensamt avgivna remissyttrandet

över Fastighetsbildningskostnadsutredningens betänkande jag att

anser återbäringstaxan skall avvecklas. Denna fråga är aktuell endast om

fastighetsbildning även i framtiden skall kunna bedrivas

som en kommunal verksamhet. En fråga som måste lösas i samband med avveckling är en en reglering av den inneliggande orderstocken. Förhandlingar mellan

306 Kapitel 20

Lantmäteriverket och Svenska kommunförbundet bör här leda fram till överenskommelse hur den närmare regleringen skall ske. Sådan en om överenskommelse bör också reglera de utestående fordringar som eventuellt behöver avskrivas. Dessa regleringar bör genomföras i samband med att genomförandet andra nödvändiga förändringar vad av kommunalt bedriven fastighetsbildning. avser Den nedsättning enligt lantmäteritaxan som jag föreslagit i inledningen till avsnitt 20.2 skall också vara tillämplig i de fall fastighetsbildning utförs kommunal förrättningsmyndighet. Sådan av myndighet skall erhålla ersättning från det nya lantmäteriverket motsvarande nedsättningsbeloppets storlek. Det lantmäteriverket har också att ersätta kommunal fastignya hetsbildningsmyndighet för den ajourhållning fastighetsregistret av denna för. Central överenskommelse bör först träffas som svarar mellan Svenska kommunförbundet och det nya lantmäteriverket om ersättningsbeloppens storlek och betalningsrutiner m.m. på samma sätt

ägt vad uppbyggnaden och ajourhållningen av

som rum avser basregistret över byggnader samt för vissa plan- och adressregisteruppgifter förs kommun inom ramen för fastighetssom av dataverksamheten.

20.2.2 Fastighetsdataverksamhet

Tillhandahållande information fastighetsdatasystemet sker med av ur stöd fastighetsbeviskungörelsen, fastighetsdatakungörelsen, inav struktionen för Centralnämnden för fastighetsdata samt myndigheter-

serviceskyldighet förvaltningslagen och serviceförordningen

nas - 1980:900.

Enligt sin myndighetsinstruktion får Centralnämnden för fastig-

hetsdata bedriva uppdragsverksamhet. Detta sker inom ramen för programområde 4 informationsförmedling och användarsystem. Inom tillhandahåller Centralnämnden för fastighetsramen för detta program data information via terminalanslutningar bl.a. i form av aviseringar och s.k. VISA-bilder. Vidare tillhandahåller Centralnämnden för fastighetsdata tjänster i form av urval och bearbetningar m.m.

Verksamhetens avgifter grundar sig på självkostnadsprincipen vilket

innebär att avgifter skall finansiera verksamhetens sär- och sam-

kostnader. Detta innebär att inget bidrag utgår till den grundläggande

produktionen uppbyggnad, ajourhållning och annan förvaltning.

Kapitel 20 307

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har i sitt principbetänkan-

de redovisat ett förslag till avgränsning den verksamhet i av som framtiden bör vara knuten till myndigheten. Enbart mycket liten del en av den nuvarande verksamheten faller utanför denna avgränsning. Den fortsatta framställningen bygger på i principbetänkandet redovisad avgränsning. Avgifterna för tillhandahållande information on-line är i av huvudsak uppbyggda kring fast och rörlig avgift abonnemang en en och uttagskostnad. Eftersom det finns flera olika anslutningsformer varierar avgifternas storlek. Uttagsavgiften uppgår till i storleks-

ordningen 5 kr per fråga. Abonnemangsavgiften, när beställaren har

egen utrustning, uppgår till 2 000-4 000 kr år. Till dessa kostnader per kommer i regel en engångsavgift för den direkta anslutningen till systemet. Jag hari kapitel 19 och i inledningen till detta kapitel redovisat de gemensamma utgångspunkter som bör gälla för finansieringen inom fastighetsinformations- och landskapsinformationsområdena. Samtidigt har jag påtalat att det är angeläget att söka avgränsa tydliga resultatområden och att inom vart och dessa områden finna ett av en lämplig

fmansieringslösning.

. Enligt utredningsdirektiven skall jag också pröva i vilken utsträck-

ning den uppdragsverksamhet som är baserad på fastighetsdatasystemet

bör bidra till finansieringen driften Någon närmare av av systemet. precisering av vad som avses med drift har inte lämnats. Direktiven anger vidare bl.a. att avgifter skall för så stor del finansiesvara av ringen som möjligt. Med utgångspunkt i dessa förhållanden vill jag alltså anlägga samma principiella synsätt på fastighetsdataverksamheten jag som tidigare redovisat för landskapsinformationsområdet.

Fastighetsdatasystemets grundläggande delar fastighetsregister och

inskrivningsregister har byggts upp för att ersätta motsvarande,

tidigare manuellt förda register. Syftet med dessa register är bl.a. att

de skall utgöra en grundval för ett utvecklat markinformationssystem

rörande äganderätt och andra markrättigheter, fastighetskredit, taxering och skatt, värdering, planering och boende underlätta samt transaktioner rörande mark och anläggningar och härigenom möjliggöra effektiv fastighetsmarknad avsnitt

en se 17.1. Det övergripande

målet för Centralnämnden för fastighetsdata är enligt budgetproposition

199394:l00 bil.l5 att medverka till att rationalisera och minska -

308 Kapitel 20

kostnaderna för hanteringen och användningen av fastighetsdata inom olika verksamhetsområden. För att uppfylla angivna syften måste systemet tillhandahålla sådan information användarna efterfrågar. För att systemet skall kunna som spela den roll som användarna kräver måste de i systemen ingående registren och de olika uppgifter som finns lagrade i dessa ajourhållas dagligen. Detta sker genom olika myndigheters försorg. Det är naturligt att den registreringsverksamhet som på detta sätt år nödvändig redovisas samlat för att bild av hela systemets grundläggande en produktionskostnader uppbyggnad, ajourhållning och annan förvaltning. Jag har tidigare i avsnitt 20.2 redovisat min syn på inskrivnings- - väsendet och därmed de kostnader hänger samman med inskrivsom ningsmyndigheternas ajourhållning av uppgifter i inskrivningsregistret. Jag har där lämnat förslag att inskrivningsväsendets kostnader, dvs. de kostnader som är hänförliga till inskrivningsmyndigheterna och Domstolsverket, skall finansieras med avgifter som täcker denna verksamhets kostnader. Jag är medveten om att detta kan betraktas som en avvikelse från den lösning som jag föreslår i övrigt eftersom inskrivnings- och fastighetsregisterverksamheterna vad avser ajourhållningen uppgifter i fastighetsdatasystemet inte behandlas av lika. Fastighetsdataverksamheten bör ses som en helhet. Det innebär att samtliga programområden inom vilka Centralnämnden för fastighetsdata bedriver verksamhet bör ingå i kostnadsunderlaget för verksamheten. Som jag redogjort för i inledningen till avsnitt 20.2 bör emellertid inte kostnaderna för uppbörd av stämpelskatt ingå i kostnadsunderlaget. Däremot bör underlaget kompletteras med kostnaderna för ajourhållning de olika registren. Så sker i viss av begränsad utsträckning redan i dag genom att Centralnämnden för fastighetsdata utger ersättning till kommuner som för adressregister eller ajourhåller basregister över byggnader. Detta innebär att kostnadsunderlaget bör utökas med del av

kostnaderna för fastighetregistermyndigheternas verksamhet. Den del

som det är fråga om är registermyndigheternas kostnad för registrering i fastighetsdatasystemet. I avsnitt 20.2 har jag redovisat de totala kostnaderna för den löpande fastighetsregistreringen statlig och

kommunal och den andel är hänförlig till registrering i fastighets-

som datasystemet.

Kapitel 20 309

Med detta synsätt bör också den del av de rationaliseringseffekter som uppstår till följd av integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen m.m. som är knuten till den verbala redovisningen tillgodogöras fastighetsdataverksamheten. Härigenom stimuleras också utvecklingen av enkla och rationella rutiner för ajourhållningen av fastighetsdatasystemet. Med den modell för rationalisering fastighetsregisterverksamav heten m.m. som jag redovisat i inledningen till avsnitt 20.2 bör också kostnaderna för nedsättning av ersättningsbelopp belasta fastighetsdataverksamheten. Kostnaden är beräknad det kapitaliserade som värdet av minskade registerhållningskostnader vid fastighetsregistermyndigheter, inskrivningsmyndigheter och Centralnämnden för fastighetsdata. Det bidrag som fastighetsdataverksamheten härigenom lämnar till förenklingar i inskrivningsverksamheten kan ett ses som bidrag till ajourhållningen inskrivningsregistret. av l detta sammanhang kan också nämnas att jag övervägt att föreslå att fastighetsdatafunktionen vid den lantmäterimyndigheten skall nya få initiativrätt till sådana förrättningar leder till rationaliseringssom effekter på registerhållningen. Jag har emellertid funnit att det också finns starka skäl som talar mot sådan initiativrätt och är därför inte en beredd att nu lägga något förslag med denna innebörd. Däremot är det angeläget att det nya lantmäteriverket prövar och analyserar de effekter nedsättningen genomför och ställer nedsättningsbeloppens storlek mot andra alternativa sätt att åstadkomma en rationell fastighetsredovisning. Vissa rationaliseringsmöjligheter till följd att det bildas av en ny samlad central organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksam-

het har redovisats i inledningen till kapitel 13. Centralnämnden för

fastighetsdata har vidare enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår att till regeringen före den l september 1994 redovisa möjligheterna att minska driftskostnaderna för fastighetsdatasystemet t.ex. genom att förlägga datordriften till servicebyrå. en Med utgångspunkt i ovanstående förslag skulle det kostnadsunderlag som bör knytas till fastighetsdataverksamheten avgränsas på följande sätt

programområde 1-4 vid Centralnämnden för fastighetsdata exklu- sive kostnaden för stämpelskatteuppbörd,

fastighetsregistrering mot fastighetsdatasystemet samt

nedsättning enligt lantmäteritaxan. -

310 Kapitel 20 sou 1994:90

I inledningen till avsnitt 20.2 har jag under rubriken expeditionsavgifter redovisat förslag till avgränsning av underlaget för inskrivningsväsendets kostnader. Av framställningen framgår att den avgift tas ut i samband med utfardande av gravations- och fastighetssom bevis bör överföras till att hanteras inom ramen för fastighetsdatasystemet som ett alternativt sätt att tillhandahålla information. Jag bedömer att efterfrågan på information ur fastighetsdatasystemet kommer att Öka markant. Antalet debiterbara transaktioner har under längre tidsperiod ökat med i genomsnitt ca 30 procent en år. Också under 1994, ligger transaktionsökningen på samma per nu, nivå. En viss mindre del av denna ökning kan förklaras av att antalet fastigheter i systemet ökat, men huvuddelen av ökningen beror på att flera användare nyttjar systemet i allt större utsträckning. Också med utgångspunkt i andra faktorer kommer användningen att öka. I den rapport låg till grund för beslut om uppbyggnad av ett som basregister över byggnader anges intäkterna öka med ett belopp som motsvarar 2,7 miljoner debiterbara transaktioner per år. Introdukca tionen datapantbrev den 1 juli 1994 kommer att ge upphov till av ytterligare transaktioner. Diskussion pågår vidare om att utnyttja fastighetsdatasystemet också i samband med kronofogdemyndigheternas hantering av exekutiva auktioner m.m. Användarnas priskänslighet har beskrivits i avsnitt l2.3.3. En slutsats är att användarna är relativt prisokänsliga och att Ökade avgifter kan bedömas påverka efterfrågan i liten omfattning. Det finns således en påtaglig potential att öka avgiftsfinansieringen. Priskänsligheten är dock olika för olika användargrupper. Samtidigt kan konstateras att olika användare efterfrågar olika information från systemet. Jag föreslår denna anledning att vid avgiftssättningen för av uttag från fastighetsdatasystemet hänsyn tas till olika användargruppers behov av olika uppgifter och priskänsligheten hos olika användar- STUPPCT- I detta sammanhang kan också nämnas att till följd av den nuvarande avgränsningen av resultatområdet och tillämpningen av självkostnadsprincipen inom detta sänktes vissa avgifter från och med halvårsskiftet 1993. Nämnas kan även att motsvarigheten till den s.k. VISA-bildsinformation Centralnämnden för fastighetsdata tillsom handahåller on-line mot en av avgift av ca 5 kr i Norge kostar ca 100 kr.

Kapitel 20 311

Jag ser betydande utvecklingsmöjligheter vad avser såväl det

framtida utnyttjandet av fastighetsdatasystemet förutsättningarna

som att öka avgiftsuttaget från systemets användare. Med den avgränsning och utveckling som redovisats samt med ökade avgifter vid uttag, ovan bör systemet enligt min uppfattning kunna bära betydande del en av systemets kostnader för ajourhållning och förvaltning. Avgifterna får emellertid inte vara så höga att systemet och dess information inte utnyttjas på ett rationellt sätt. Detta skulle t.ex. kunna resultera i att vissa användare av prisskäl avhåller sig från att inhämta den ajourhållna informationen och i stället bygger baser. upp egna Jag föreslår att avgifterna trappas mot nivå motsvarar upp en som en genomsnittlig höjning av avgiften för VISA-bild till 10 kr. en Höjningen bör avse såväl de fasta den rörliga avgifterna. som Min syn på olika former av intressentmedverkan jag m.m. som redovisat i avsnitt 20.1 ovan, är givetvis också tillämpbar inom fastighetsdataområdet.

20.2.3 Övrig fastighetsverksamhet

Jag har i inledningen till avsnitt 20.2 markerat behovet att av fastighetsområdet indelas i tydligare resultatområden. Jag har där också redovisat vissa speciella frågor som jag ägnat särskild uppmärksamhet. I avsnitt 20.2.l och avsnitt 20.2.2 har jag härefter avgränsat två

verksamhetsområden fastighetsbildning och fastighetsdataverksam-

het. De funktioner som inte återfinns, eller inte erhållit någon som

fmansieringslösning i dessa avsnitt, redovisas nedan.

Lantmäteriverkets utvecklings-, tillsyns- och stödverksamhet bör i huvudsak finansieras på annat sätt än avgifter. Jag har dock genom

redovisat förslag om att utvärdering tillsyns- och stödverksamheten

en kommer till stånd.

Den fastighetsregistreringsverksamhet registrering på

som avser

karta eller service tillallmänheten samt registerkarteupprustningen

ingår inte heller i de områden som avgränsats ovan. Det är möjligt att avgränsa ett motsvarande resultatområde för denna verksamhet om

statsmakterna tar ställning för uppbyggnad geografisk fastighets-

av en indelning i enlighet med GFI-konceptet.

312 Kapitel 20

Kostnaderna för stämpelskatteuppbörd har också lämnats utanför de system för fastighetsbildnings- och fastighetsdataverksamhet som beskrivits ovan. Verksamheten bör anslagsñnansieras. I detta sammanhang bör emellertid också nämnas den merintäkt uppkommer till följd förslaget att låta expeditionsavgifterna vid som av inskrivningsmyndigheterna täcka enbart kostnaderna vid dessa myndigheter och vid Domstolsverket. Denna merintäkt bör under en övergångsperiod utnyttjas för att finansiera sådana delar av fastighetsområdet som inte kan finansieras inom ramen för övriga system inom området. Merintäkten kan motiveras med att systemet med expeditionsavgifter under följd av år resulterat i betydande en underskott.

Kapitel 21 313

21 Konsekvenser och

genomförande

Organisationsförändringar leder till rad följdverkningar. Än större

en blir konsekvenserna också andra förutsättningar för verksamheten om förändras. Med utgångspunkt i den lantmäteri- och fastighetsnya dataorganisation som skall träda i kraft den l juli 1995 samt i mina

förslag till finansieringslösningar, principer för pris- och taxesättning

m.m. redovisas i detta kapitel några följdverkningarna förslagen. av av Konsekvenser kan mätas och beskrivas på olika sätt. Ett sätt är att studera eller bedöma hur relationer förändras och vilka förutnya sättningar som skapas. Ett annat är att redovisa bedömningar av verksamhetens ekonomiska förutsättninger och utfall. Nedan ges en kort presentation vissa dessa konsekvenser. av av Inledningsvis redovisas verbal konsekvensbeskrivning. Härefter en följer en sammanställning det finansiella utfallet från verksamheten av vid det nya lantmäteriverket fem år efter organisationsförändringen. Sist i detta kapitel återfinns ett förslag till genomförandeplan.

21.1 Allmänna konsekvenser

2l.1.1 Integration Centralnämnden för av fastighetsdata

och Statens lantmäteriverk

Rationaliseringseffekter uppkommer till följd att vissa av gemensamma funktioner samutnyttjas. En viktig samordningseffekt i verksamannan

heten är att vissa fastighetsfrâgor, tidigare behandlats för sig,

som var nu kan behandlas samlat som myndighetsuppgifter inom och en samma

myndighet. Vidare kommer integrationen fastighetsfrágor med

av

frågor som traditionellt förknippas med landskapsinformationsom-

rådet att medföra påtagliga positiva effekter.

314 Kapitel 21 sou 1994:90

Samordningsfördelar finns också när det gäller utvecklingsarbete.

Inte minst gäller detta systemutvecklingsområdet efter det att den nya

myndigheten utvecklat och för.de tidigare myndigheternas en ny, verksamheter ADB-strategi. Möjligheterna till samutnyttjangemensam de ADB-utrustning och teknisk utrustning ökar självfallet av annan inom en gemensam organisation. Vid varje myndighet finns för myndigheten specifik kultur. Så en gäller givetvis även för Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket. Det kan uppstå vissa problem när myndigheter nu med i viss mån olikartad kultur skall integreras harmoniskt i en ny organisation. Erfarenheter från skilda kulturer kan emellertid också utgöra värdefull källa till förnyelse kan verka inspirerande i en som den organisationen. Genom att ta till de bästa delarna av nya vara respektive myndighets kultur och göra dessa till sin egen finns det goda förutsättningar för det lantmäteriverket att bli en framgångsnya rik och slagkraftig organisation. Det lantmäteriverket skall bestå två divisioner en myndignya av hets- och affársdivision. Myndighetsdivisionens uppgift är inte att en optimera intäkterna från försäljning och tillhandahållande av de varor och tjänster produceras. Målet är i stället att tillhandahålla som grundläggande fastighets- och landskapsinformation i den form, standard och aktualitet tillgodoser angelägna samhällsbehov samt som att medverka till att rationalisera och minska kostnaderna för hanteringen och användningen fastighetsdata och landskapsinformation av inom olika verksamhetsområden. Måttet om verksamheten varit framgångsrik ligger i antalet användare, antalet användningsområden och antalet användningstillfállen. Den i principbetänkandet angivna principen om att information skall tillhandahållas till låga priser och konkurrensneutrala villkor står

fast. Principen skall upprätthållas också gentemot det nya lantmäteri-

verkets affärsdivision.

sou 1994:90 Kapitel 21 315

21.1.2 Integrering myndigheter

av på regional nivå samt

inordnandet av fastighetsregistreringen i fastig-

hetsbildningen

Samordningseffekter uppkommer självfallet till följd i första av att hand 129 statliga myndigheter regional och lokal nivå samlas i 24

lantmäterimyndigheter en myndighet i varje län. Frågan den

- om närmare avgränsningen mot kommunal verksamhet är ännu oklar. Fastläggandet av principen registrering vid källan innebär om

emellertid att fastighetsregistreringen funktion skall integreras i

som

fastighetsbildningen, detta oavsett verksamheten bedrivs i statlig

om eller kommunal regi. Som angivits har olika myndigheter olika kulturer. Detta ovan gäller också för de myndigheter verkar regionalt och lokalt. De som

nya lantmäterimyndigheterna har goda förutsättningar att utnyttja detta

förhållande för att skapa god, effektiv, kreativ, kundanpassad och en samarbetsinriktad organisation.

Den strukturella organisationsförändringen skapar vidare förutsätt-

ningar för olika former av vardagsrationalisering. Exempel på detta är

bl.a. kortare operativa informationskedjor.

21.l.3 Ökad samordning inom landskapsinformations-

området

Genom att säkerställa för samordnings- och utvecklingsresurser en funktion specifikt inom fastighets- och landskapsinformationsområdena kan betydande samordningsvinster göras. Funktionen har kraftfullt att

driva frågor om teknisk och innehållsmässig Standardisering,

gemen-

samma prisriktlinjer, skapandet av databaskataloger och på sikt s.k.

dataväxelstandarder. Vinsterna uppkommer myndigheternas genom att möjligheter att utnyttja varandras register ökar, vilket i sin tur eliminerar behovet dubbelarbete inom datafångst- och av systemutvecklingsområdet. Vinsterna uppkommer för sektorn geografiska data som helhet och inte bara inom ramen för den verksamhet bedrivs som vid Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata. Använ-

darnas möjligheter att medverka vid databasuppbyggnad och vid den

kontinuerliga ajourhållningen stimuleras och underlättas.

316 Kapitel 21

Principen registrering vid källan utvecklas mot ajourhällning om vid källan. Också möjligheterna för användarna att inhämta information underlättas. Samtidigt kommer innehållet i den produktion som ingår i statsuppdraget att göras tydligare för användarna till följd av förslaget statsuppdragets omfattning och innehåll skall konkretiseatt ras.

2l.l.4 Förändrade relationer mellan staten och konnnunerna

Till följd att återbäringstaxan avskaffas minskar antalet transakav tioner mellan kommunal förrättningsverksamhet och Lantmäteriverket. Kommunen skall, i det fall fastighetsbildning också i framtiden kommer att ske kommunal myndighets försorg, erhålla genom ersättning för kostnaderna för fastighetsregistrering samt för de nedsättningar blir aktuella vid tillämpning den lantmäterisom av nya taxan. Gränserna för statens ansvar tydliggörs på detta sätt. Kommunerna erhåller fortsättningsvis tillgång till de tjänster och produkter ingår i statsuppdraget mot en ersättning som bygger som

principen marginalkostnadsprissättning. Fastighetsbildnings-

om verksamheten andra sidan liksom hittills fri tillgång till

erhåller å

kommunernas stomnät och primärkartor m.m.

21.1.5 Förändrade relationer mellan myndighet och

sakägare

Genom att förändra reglerna för nedsättning enligt lantmäteritaxan

kommer vissa förrättningstyper att bli mindre kostsamma för sak-

ägaren. Fastighetsbildningen skall inte belastas med ett större kostnadsunderlag än vad för närvarande är fallet. Genom att ta till som möjligheterna till rationaliseringar och förenklingar i förrättningsvara verksamheten, införande av en ny taxekonstruktion samt genom genom att sakägarnas medverkan i förrättningsarbetet underlättas kommer sakägarnas kostnader för förrättningarna att minska.

Kapitel 21 317

21. 1 .6 Författningsändringar

De ändrade principerna för avgiftssättning de och tjänster

av varor som ingår i statsuppdraget inom landskapsinformationsomrâdet samt motsvarande tillhandahållande inom fastighetsdataområdet måste för-

ankras genom författningsreglering. Eftersom

en samma grundläggande principer bli tillämpliga inom båda områdena bör avses en ny enhetlig förordning utarbetas gäller för båda verksamhetsområdesom

na. Den nuvarande nyttjanderättsförordningen awecklas. I det fall

ställningstagande sker för uppbyggnad GFI bör också detta en av ett ingå i den nya författningen.

Lantmäteritaxan regleras i eller ändrad lantmäteritaxeförordning

en ny som utformas efter riksdagens ställningstagande till de grundläggande principerna för taxan.

21 .1.7 Tillhandahållande

av digitalt lagrad fastighets- och

landskapsinformation

För många intressenter kan digitalt lagrad

landskapsinformation

avsevärt underlätta det egna utvecklingsarbetet och också på kort sikt vara ett hjälpmedel i den operativa verksamheten. Det är i regel egna

svårt att göra kostnadsberäkningar inom området värdet

men av att göra sådana beräkningar bör för den skull inte underskattas. För fastighetsinformation är effekterna något lättare bedöma. att Både när det gäller fastighets- landskapsinformation går emellertid som effekterna långt utanför sektorernas verksamhetsområden. egna

Genom de föreslagna prissättningsprinciperna för fastighets- och

landskapsinformation kan ianspråktagandet modern teknik inom

av ny GIS-området bedömas påskyndas med två till år. tre

21.2 Ekonomiska

konsekvenser

De bedömda ekonomiska konsekvenserna utarbetade förslag av redovisas nedan under rubrikerna

de samlade effekterna, verksamhetsområdesvisa effekter och -

- fmansieringsanalys.

318 Kapitel 21

21.2.l De samlade effekterna

De bedömda samlade effekterna beskrivs för situation fem âr efter en

organisationsförändringen. Effekterna redovisas rationaliserings-

som och minskade kostnader tabell 19 ökade kostnader tabell

effekter - - -

20 och ökade intäkter netto via avgifter tabell 21. Kostnader och

- intäkter är angivna i reala termer. Inom parentes angivna uppgifter hänvisning till kapitel eller avsnitt. utgör en

Minskade kostnader

FL Administrativ rationaliseringseffekt till följd av 10 mkr sammanslagning av CFD och LMV 13

FL Effektivare utvecklingsarbete 13 10 mkr - F Integrering fastighetsregistreringen i fastighets- 45 mkr av bildningen 13

F Administration av stämpelskatt 17.4 8 mkr - F Tillsyn och stöd l5.l.2 2 mkr - F Lägre driftskostnader för fastighetsdatasystemet 3 mkr - 13.1.3 0-5 mkr

F Fastighetsdatareformens avslutande 15 .2.2 46 mkr - FL Långsiktiga effekter teknik och ADB 13 15 mkr - - FL SUMMA -139mkr

Tabell 19. Rationaliseringseffekter och minskade kostnader år fem efter organisafastighetsomrádet och L landskapsinformationsområdet. tionstörändringen. F avser

Det bör vissa effekter i ovanstående tabell är hänförliga till noteras att avgiftsñnansierad verksamhet och andra till verksamhet ñnansiesom med anslag. De tre första posterna har redovisats i kapitel 13. I ras inledningen till kapitel 13 återfinns också redovisning av näri tiden en

effekterna faller ut. Som angivits bör fastighetsbildningsverksamheten

inte påföras några ytterligare kostnader. Detta får till följd att de ratio-

naliseringseffekter åstadkoms integreringen av fastighetssom genom registreringen i fastighetsbildningen inte skall tillfalla fastighetsbildningen. De minskade kostnader som uppkommer till följd av redovisade förslag till förenklingar inom fastighetsbildningsm.m.

Kapitel 21 319

området och som skall tillfalla sakägare vid lantmäteriförrättning har inte kvantiñerats.

Ökade kostnader

L Ökat för samordning 13 ansvar + 15 mkr F Ökad nedsättning 143 + 17 mkr FL Utveckling och etablering av infrastruktur for utbyte + 10 mkr av geografiska data 22.3.4 F Avvecklad áterbäringstaxa l6.3 + 2 mkr F Ersättning för kommunal fastighetsregistrering l5.4 17 mkr + F Fakturering vid laga kraft l3.l.1 + 2 mkr FL SUMMA +63mkr

Tabell 20. Ökade kostnader år fem efter organisationsförändringen. F avser fastighetsomrâdet och L landskapsinformationsområdet.

Också här fördelar sig effekterna på anslags- och avgiftsfmansierad verksamhet. Fastighetsbildningen belastas med kostnaden för ökad nedsättning, avvecklad âterbäringstaxa, ersättning till kommunal

fastighetsregistrering och fakturering vid laga kraft. Av dessa

kostnader läggs emellertid enbart kostnaderna för den avvecklade återbäringstaxan och för att faktureringen sker först vid laga kraft till grund för beräkning av taxebeloppens storlek.

Förändrade avgifter

L Höjd kartavgift 20.l + 3 mkr F Tillhandahållande av fastighetsinformation + 91-136 mkr F Förändrade expeditionsavgifter 12.3.2 26 mkr - F Gravations- och fastighetsbevis 12.3.2 15 mkr + FL S U M M A 83-281 mkr

Tabell 21. Förändrade intäkter netto år fem efter organisationstörändringen. F avser fastighetsomrádet och L 1andskapsinformatlonsområdet. Förutsätter en uppdragsverksamhet efter korrektion for Ökade kostnader som och visst mindre användningsbortfall ger merintäkter uppgår till 10-15 som procent

320 Kapitel 21

år. Detta medför total intäkt uppgående till 82-112 mkr år fem. Vidare per en förutsätts förslag i avsnitt 20.2.2 att tillhandahållande av information on-line - se sker till ett pris motsvarar ökning av avgiften for en V1SA-bild från fem till som en tio kronor. Antagen minskning med 10 procent per år.

Den sammanlagda effekten år fem är således ett förbättrat ekonomiskt utfall med 159-204 mkr. Vissa kostnadsminskningar, rationaliseringar och intäktsökningar faller ut stegvis under femårsperioden. Den sammanlagda ekonomiska effekten år ett är därför mindre och bedöms uppgå till i storleksordningen 80 mkr. Med rätlinjig utveckling skulle effekterna de en påföljande åren uppgå till 105 mkr, 130 mkr, 155 mkr och 180 mkr. Ovan redovisade överslagsberäkningar bygger vidare på att fastighetsbildningsverksamheten inte belastas med andra kostnadsslag än sker för närvarande och att effekterna av genomförda som förenklingar i fastighetsbildningen tillfaller sakägarna i form av m.m. sänkta taxor.

21.2.2 Verksamhetsområdesvisa effekter

Som tidigare angivits har utgångspunkten för redovisade förslag i ñnansieringsfrågan varit att ekonomiskt söka särredovisa fastighetsoch landskapsinformationsomrádena. Nedan redovisas en sådan nedbrytning de ekonomiska effekterna på de båda verksamhetsav områdena.

Ejeder efter fem år

Fastighetsomrâdet + 180 mkr Landskapsinformationsområdet i O mkr

Inskrivningsväsendet berörs inte förslaget till organisationen för av ny

lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. De expeditionsavgifter

tas uti samband med ansökningar om lagfart och inskrivning bör som på sikt sättas så att det blir direkt koppling mellan utförd prestation en och avgift. i Kostnadsunderlaget för beräkning taxebelopp kommer inte att av utökas. Förändringarna vad återbäringstaxan och fakturering är avser

sou 1994:90 Kapitel 21 321

egentligen enbart omfördelning kostnaderna inom en av systemet och

i tiden. Genom tillvaratagande av de förenklingsmöjligheter

m.m. som redovisas i avsnitt l3.l.1 finns emellertid möjligheter att sänka

kostnaderna för fastighetsbildningen påtagligt.

21.2.3 Finansieringsanalys

Fastighetbildning och fastighetsregistrering

I den regionala lantmäterimyndigheten sker nya fastighetsbildning och

fastighetsregistrering integrerat. Som redovisats i avsnitt 20.2.l utgår

förslaget i denna del från sakägaren i det att enskilda förrättningsärendet inte skall belastas med flera kostnadsposter än i det system som för närvarande tillämpas.

Kostnader Finansiering

Kostnad för Avgift från fastighetsbildning sakägare

Ned-sättning '''

Avgift från Registrering FDS FDS-användare Registrering karta Anslag

Övergár i GFI om och när detta system går i drift

lll 14-0725

322 Kapitel 21

Landskapsinformation Kostnader Finansiering Grundläggande produktionskostnad Anslag statsuppdraget

2 F Uttagskostnader Uttagsavgifter l lntressentmedel 1 Kostnad for intressentñnansierade produkter. 2 Bidrag till grundläggande produktion.

Fastighetsdataverksamhet

Kostnader Finansiering Grundläggande Anslag produktionskostnad

l Bidrag till grundläggande produktion 3

üäåásiásinâáe üäâgâáxfgütêf

2 lntressentmedel

l Programområde 1-4 vid Centralnämnden för fastighetsdata exklusive stämpelskatteuppbörd med ajourhállning av fastighetsregister samt men nedsättningsmedel. 2 Kostnad för intressentñnansierade produkter. 3 Bidraget förskjuts uppåt under femársperioden.

sou 1994:90 Kapitel 21 323

21 Genomförande

Jag föreslår att de principer och förslag jag redovisat i kapitel 20 som efter regeringens och riksdagens ställningstagande läggs till grund för

en ny lantmäteritaxa och förordning tillhandahållande land-

om av skaps- och fastighetsinformation De principerna för m.m. nya

avgiftssättning m.m. bör om möjligt träda i kraft samtidigt med den

nya organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. Vad beträffar storleken bidraget till de grundläggande produktionskostav naderna bör regering och riksdag årligen ta ställning och resurstilldelningen ske i respektive års budget.

A VDELNIN G E SAMORDNING

Kapitel 22 327

22 Ökad

samordning på nationell

nivå mellan

intressenter inom

landskapsinformationsområdet

Enligt direktiven skall utredaren bl.a. undersöka förutsättningarna för

ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna. Behovet av att först ta grundläggande ställning till frågan landkarteverksamom hetens organisation har lett till att jag, efter samråd med Miljö- och

naturresursdepartementet, behandlar samordningen med sjökarteverksamheten under denna utredningen. etapp av Utredningsarbetet har därutöver, i enlighet med den möjlighet som anges i direktiven, breddats till även andra frågor samordning om och samverkan mellan intressenter landskapsinformation. av I principbetänkandet, avsnitt l 1.1 s. 192, presenteras en begreppsmodell bestående fyra nivåer rumslig information, av geografisk information, landskapsinformation och fastighetsinformation. I den följande texten används vissa begrepp förklaras som första gången de förekommer i texten

se även avsnitt 22.2.3. Begreppen förklaras på

ett mer fullständigt sätt i Handbok till Mätningskungörelsen HMK-

Databaser.

Nuläget

22.l.l Beröringspunkter och

samordning mellan vissa

producenter

Det finns flera olika myndigheter och organisationer som samlar in, lagrar, bearbetar och presenterar data om landets fysiska egenskaper, dvs. information ingår i begreppet landskapsinformation. som Insamling av data sker såväl för produktion kartor, uppbyggnad av

av databaser med geografiska data ajourhållning

som av befintliga data. Geografiska data motsvarar i detta sammanhang lägesbundna

Kapitel 22 328

principiellt finns således beröringspunkter för ett flertal data. Rent och organisationer i varje nämnd aktivitet.

myndigheter ovan

geodetiska verksamheten är flera metoder för insamling Den en av GPS-tekniken är under utveckling och behoven av samverkan av data.

samordning är påtagliga. Enligt ett regeringsbeslut den 19 maj

och skall LMV i samråd med andra berörda intressenter belysa 1994

och formerna för anpassning de geodetiska riksnäten

behovet av en av till GPS-teknikens krav. Lagring och bearbetning data med digital teknik möjliggör ett av flexibelt utnyttjande geografiska data än vad deloriginalteknik mera av medger. förutsättning för databastekniken skall medge önskad flexibi- En att

i användningen är dock att grundläggande krav på samord-

litet m.m. Självfallet bör inte flera bygga databaser med ning beaktas. organ upp innehåll. Om så sker uppkommer dubbelarbete både vid samma

och den framtida ajourhällningen. För att enskilda

uppbyggnaden olika informationsbehov skall kunna utväxla information organ med och bygga vidare på varandras produkter måste den enskilda dataproducenten sig till vissa standardkrav. Detta gäller i fråga om anpassa beskrivning och kodning data, regler för

lägesbestämningssystem, av

utväxling av data m.m.

databasuppbyggnaden och den tekniken kommer kart-

Genom nya framställningen in i ett helt nytt skede. Framställandet av nya produkter kommer baseras på innehållet i de uppbyggda databaserna att

med eventuellakompletteringar med inte tidigare uppbyggda teman.

denna modell skall fungera krävs att databaserna ajourhålls För att

enligt förutbestämda specifikationer och rutiner.

informationsteknik ökade möjligheter till datakommuni- Modern ger

kation. Samtidigt efterfrågar användarna landskapsinformation i digital

form från olika producenter. ekonomiska med krav på kostnadseffektiva lösningar Begränsade ramar för utökat samarbete mellan producenterna i framtiden. talar också ett uttalade behov ajourhållna data torde också ställa Användarnas mer av krav på ett ökat samarbete mellan olika producenter. följande behandlas beröringspunkter och samordning mellan I det

vissa producenter. I avsnittet 10.1 beskrivs bl.a. Sjöfartsverket SjöV,

Sveriges geologiska undersökning SGU och RymdbolagetSatellitbild

statliga lantmäteriets organisation och verksamheter har AB. Det

presenterats i principbetänkandets kapitel 2.2.

Kapitel 22 329

Det faktum att berörda myndigheter och bolag sorterar under olika departement kan ha viss betydelse för möjligheterna utveckla att samarbetet. Det statliga lantmäteriet sorterar under Miljö- och natur-

resursdepartementet, SjöV under Kommunikationsdepartementet

samt SGU och Rymdstyrelsen och därmed också Rymdbolaget och Satellitbild AB under Näringsdepartementet.

Lantmäteriverket och .Sjöfartsverket

Beröringspu

LMV och SjöV fick är 1986 i uppdrag dåvarande bostads- och av

kommunikationsdepartementen att gemensamt ta fram ett underlag

rörande förutsättningar för och eventuella vinster med utökad en samordning mellan LMV och SjöV:s sjökarteavdelning SjöVS. I en gemensam promemoria den 2 februari 1987 redovisade verken möjliga samordningsområden. Ett antal arbetsgrupper tillsattes därefter för att mer i detalj gå igenom verksamheterna och söka få till stånd en effektivare samverkan. I det följande görs kort sammanfattning en av promemorian. SjöV har, bl.a. sekretesskäl, ett eget tryckeri. Tryckeriet har av inte alltid full beläggning. I promemorian föreslogs dels att LMV skulle SjöV:s kartge tryckeri möjlighet att lämna anbud på viss karttryckning, dels LMV att och SjöV gemensamt skulle genomföra utredning eventuell en om

samordnad karttryckning. SGU skulle inbjudas att delta i utredningen.

SjöV och LMV svarar var för sig och i egen regi för lagerhållning,

distribution och marknadsföring sjökort respektive de av m.m. allmänna kartorna och övriga förlagsprodukter. I promemorian föreslogs bl.a. att SjöV skulle utnyttja LMV:s

kartkonsulenter, att SjöV löpande skulle förse Överlantmätarmyndig-

heten i samtliga kustlän med sjökortskataloger och SjöV m.m. att skulle pröva om ytterligare enheter inom det statliga lantmäteriet borde

utses till försäljningsombud för sjökort

m.m. Mellan SjöV:s och LMV:s kartproduktion finns många beröringspunkter. Den geografiska informationen är i viss utsträckning gemensam för sjökorten och de allmänna kartorna landkonturer, viss bebyggelse m.m.. Även i fråga arbetssätt, om teknik och metoder finns

likheter i förutsättningarna. Samtidigt finns del väsentliga skill-

en

330 Kapitel 22

nader, t.ex. sjökortens djupinformation och behovet av att revidera sjökorten oftare än de allmänna kartorna. LMV har under många år bedrivit en egen utveckling av ett system för datorstödd kartframställning, AutoKa. När SjöV skulle upphandla motsvarande system innebar sjökarteläggningens speciella krav att ett AutoKa inte uppfyllde kravspecifikationerna. Företrädare för SjöV och LMV dock överens om samarbete för var att undvika dubbelarbete vid uppbyggnad och ajourhållning av kartinformation gemensamt intresse och för att åstadkomma en smidig av utväxling av information. Efter önskemål från vissa användargrupper kom LMV och SjöV överens att utreda landinformationen på sjökorten med avseende om på utformning, behov och kostnader. LMV och SjöV överens att så långt som möjligt samverka var om vid anskaffning och utnyttjande bl.a. scannerutrustning och av ritmaskiner. En allmän ambition från LMV och SjöV var att samverka beträffande teknik- och produktutveckling. Verksamhetsområden som redodigital kartinformation, bildtolkning, GPS, laserbatymetri, visades var

krigstryckningsorganisation, geodetisk verksamhet, fotogrammetri,

utbildning och utlandsverksamhet. Beträffande utlandsverksamheten nämndes SjöV:s planerade ADB-

satsning inom sjökarteverksamheten och laserbatymetritekniken för

djupkartering. SjöV önskade därvid få till stånd ett samarbete inom ramen för Swedesurvey.

Bostadsdepartementets uppdrag till LMV

Bostadsdepartementet önskade följa det tidigare lämnade uppdraget upp och underhand LMV i uppgift att beräkna de möjliga bespagav ringarna till följd integrering land- och sjökarteläggningen. av en av

I underhandspromemoria den 9 november 1987 lämnade LMV en

en sådan redovisning. Därvid att en organisatorisk sammanslagangavs ning LMV och SjöVS bedömdes leda till årlig besparing i den av en

samlade verksamheten 7-8 mkr varav för lagerhållning, distri-

ca bution och marknadsföring 0,6 mkr, kartframställning 3 mkr, ut-

vecklingsverksamhet 1,5 mkr, krigstryckningsorganisation 0,3 mkr,

geodetisk verksamhet 0,5 mkr och utbildning 1 mkr. Därutöver redovisades andra samlade effekter, t.ex. i form kvalitetsförav

Kapitel 22 331

bättringar. En utvecklad samverkan med bibehållande befintmen av liga organisationer bedömdes leda till årlig besparing på l mkr. en ca

Redovisningen ledde inte fram till några departementsförslag eller

till förändringar.

Samordning

Vissa konkreta samordningsinsatser har genomförts, t.ex. beträffande krigstryckningsorganisationen. Uppfattningen är dock det att mesta

kom att handla relativ ensidig kunskapsöverföring från LMV till

om en SjöV. Den tekniska utvecklingen har medfört att det finns än numera

starkare skäl för en närmare integrering produktionen land- och

av av sjökartor. SjöV har bl.a. byggt digital produktionslinje och har upp en för detta ändamål köpt in typ elektroniskt utmatningssystem samma av som LMV dock av annat format. Detta skapar förutsättningar för

gemensamma satsningar på kompetensuppbyggnad och utvecklingsin-

satser. Ett annat verksamhetsområde är användingen GPS och av uppbyggnad referensstationsnät. av Det finns vinster att hämta organisatorisk samordning de av en av aktuella verksamheterna. Samtidigt finns starka skäl för samordning en

av sjökarteläggningen med övrig verksamhet bedrivs inom SjöV

som

sjömätning, utprickning, förbättring farleder, fartygsbesiktning

av m.m.. Med målet att åstadkomma behövlig Sjösäkerhet kan SjöV i dag spela med olika åtgärder, bl.a. att göra bättre sjökort också men genom att bredda och fördjupa farleder, åstadkomma bättre utprickning eller andra insatser ökar säkerheten i navigeringen fyrar, som referensstationer för GPS m.m.. Det internationella sjösäkerhetsarbete bedrivs inom IMO som

Internationel Maritime Organisation med medverkan SjöV på-

av

verkar i mycket stor utsträckning sjökarteavdelningens arbete.

Formerna för finansiering sjökarteläggningen indirekt via

av

farledsavgifter och SjöV:s roll sjöfartsmyndighet gör att verk-

som samheten inriktas mot att tillgodose handelssjöfartens behov. Det finns, främst från ansvariga inom fysisk planering och miljövård, en kritik mot detta. Dessa menar att uppgifter bottentopografi för planeom

ringsändamål inte tillgodoses i tillräcklig omfattning. Detta förhållande

påverkar bl.a. behovet att definiera begreppet

av grundläggande

geografisk information oavsett det information förom avser om

hållanden på land eller under vattenytan. Ett sådant klarläggande kan

332 Kapitel 22

sedan ligga till grund för den behövliga planeringen inom berörda myndigheter bl.a. LMV, SGU och SjöV. Farledsinformation utprickning m.m. kan då produceras som kompletterande tematisk information till den grundläggande geografiska informationen. Frågorna torde mot ovan angiven bakgrund inte kunna behandlas enbart kartteknisk fråga, utan måste belysas betydligt mer som en allsidigt. Med anledning utredningens direktiv att också undersöka förutav sättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna, har arbetsgrupp bildats med företrädare för LMV och SjöV en för att belysa denna fråga. Arbetsgruppen har i en promemoria den 17 maj 1994 lämnat beskrivning både av den samverkan som i dag en äger och den är planerad mellan LMV och SjöVS. rum som Verksledningarna har den lO juni 1994 träffat ett övergripande samarbetsavtal. För att ytterligare konkretisare samarbetets inriktning överenskommelse träffats mellan myndigheterna den 16 juni har en 1994. Ytterligare överläggningar kommer att äga rum mellan myndigheterna. Resultatet från dessa överläggningar kommer att dokumenteras i olika detaljavtal. I samarbetsavtalets inledning slås fast att SjöVS och det statliga lantmäteriet har rad beröringspunkter och behov av samarbete. en Beröringspunkterna gäller främst teknik och metoder för insamling lagning, utbyte och presentation geografiska data. av Enligt avtalet inriktas samarbetet mellan SjöVS och det statliga lantmäteriet främst på

utveckling, produktion, kommunikation och datautbyte, utrustning och kompetens, nyttjanderätt m.m., information, marknadsföring, distribution och försäljning, totalförsvar och tjänsteexport. -

I avtalet redovisas vidare mål och inriktning för vart och ett av dessa områden. Det också att det närmare samarbetet inom områdena anges skall konkretiseras muntliga eller skriftliga avtal. Mer långtgenom gående åtaganden priser, rabatter m.m. bör regleras i skriftliga avtal.

Kapitel 22 333

LMV:s och SjöVS:s ledningar skall vidare ha överläggningar, minst en gång per år. I SjöV:s sjökarteråd finns bl.a. företrädare för LMV och SGU. l LMV:s kartråd finns bl.a företrädare för SjöV.

Lantmäteriverket och Sveriges geologiska undersökning

Beröringspunkter

LMV och SGU har sedan 1989 ett övergripande samarbetsavtal. Enligt avtalet inriktas samarbetet mellan myndigheterna främst på

information, marknadsföring, distribution och försäljning, utveckling, produktion, -

utrustnings- och kompetensfrågor,

totalförsvarsfrågor och nyttjanderättsfrågor. -

I samarbetsavtalet redovisas mål och inriktning för och de vart ett av redovisade områdena. Det närmare samarbetet inom områdena konkretiseras genom muntliga eller skriftliga avtal. De samarbetsfrågor som är aktuella för närvarande sammanfattas nedan. SGU har behov av underlagsmaterial för den geologiska undersökningsverksamheten. Hittills har bl.a. tryckt ekonomisk karta utnyttjats i stor utsträckning. Den geometriska grunden har ibland varit bristfállig. SGU går över till ortofotobakgrund för bra och tillatt en räcklig geometri för den geologiska informationen. SGU har i även

fortsättningen behov av annat underlagsmaterial, t.ex. svart-vita och

IRF-flygbilder. SGU:s och LMV:s reproverksamhet minskar i omfattning i och med att ny teknik införs. Verksamheten binder kapital och är utrymmeskrävande. Utvecklingen gör att denna verksamhet måste typ av koncentreras till ett fåtal ställen. Viss traditionell behövs dock repro under ytterligare ett antal år. SGU utvecklar med stöd från LMV digitala

produktionslinjer.

Försök pågår att kombinera kartinformation från den topograñska kartan T5 med digitalt lagrad geologisk information.

334 Kapitel 22

SGU kommer för digital produktion geologiska kartor att ha behov av ett digitalt lagrad topograñskt grundmaterial anpassade till olika av skalområden. SGU får tillgång till digitalt topograñskt grundmaterial genom särskilt avtal. Blockmark redovisas på de T5-kartblad där informationen finns tillgänglig jordartskartor serie Ae. Kompetens och för att utföra tolkning berg i dagen för resurser av T5 finns på både LMV och SGU. Två skilda produktionsställen ställer krav på delvis ökade resurser för kalibrering och samordning. Samarbetet har fungerat bra och kostnaderna skiljer sig inte nämnvärt mellan produktionsställena. SGU:s medverkan i produktionen har ibland underlättat planering och resursprioritering för LMV. Berg i dagen-informationen är dock integrerad del det övriga karten av innehållet och bör i princip hanteras som övriga informationsslag. Det finns emellertid samhällsvinster att hämta om redovisning av berg i dagen framställs samtidigt med blockmark. SGU har även stor nytta berg i dagen-informationen vid berggrundskartering. lett perspektiv av med ökad produktion T5-karteringen finns behov samordning av av och gemensamt utnyttjande av befintlig kompetens och resurser.

Vid geologisk kartering i fält är positionsbestämning med hjälp av

intressant framtidsmetod. LMV är ledande på området när det GPS en gäller utveckling och utbildning och är beredd att diskutera vilka lösningar kan varabli intresse för SGU i framtiden. som av För att skapa bättre förutsättningar för ett gemensamt utnyttjande och utveckling och teknik behövs samverkan även på av resurser ny utbildnings- och personalområdet. Detta kan ske genom såväl utbildutbytestjänstgöring. ning som organiserad

Samordning

Enligt gällande samarbetsavtal skall SGU:s totala behov av underlagsmaterial för det kommande året identifieras vid årliga genomgångar mellan LMV och SGU. I möjligaste män skall årets behov samlas till beställning. Avtal priser för de olika standardalteren om

nativen och leveransvillkor upprättas särskilt.

SGU planerar inga stora investeringar i reproteknik utan att först ha utrett samordningsmöjligheterna med LMV. LMV är beredd att ta på sig repro-tjänster SGU. Detta gäller i första hand tjänster av typ kontaktkopieringar och kamerarepro för kartoriginal samt elektronisk utmatning.

Kapitel 22 335

Om det är tekniskt möjligt och totalekonomiskt lönsamt bör befintlig utrustning, teknik och kompetens samutnyttjas mellan LMV och SGU gäller såväl produktion utveckling. Detta innebär att som påbörjade försök med produktion t.ex. jordartskartor med LMV:s av Mercatorsystem bör fortsätta i full skala. Verksamheten bör härefter utvärderas, varpå ställning tas till om tekniken lämpligen bör utnyttjas av SGU för geologisk kartproduktion. SGU tillhandahåller LMV blockmarksinformation från jordartskartorna och svarar för nyinsamling sådan information. För att av åstadkomma optimala samhällsekonomiska vinster bör inventering av berg i dagen-information utföras SGU på de blad för vilka nyinav samling av blockmarksinformation utförs SGU. SGU tillhandaav håller, utan kostnad för LMV, information berg i dagen från om områden där jordartskartering påbörjats budgetåret 199091 eller senare. Uppgifter om missvisning för de allmänna kartornas behov tillhandahålls årligen av SGU enligt särskild överenskommelse. LMV lämnar SGU stöd inom GPS-området. Företrädare för LMV och SGU har regelbundna planerings- och samverkansmöten. Dessa hålls minst två gånger år. per I SGU:s marknadsråd finns bl.a. företrädare för LMV och SjöV. l LMV:s kartråd finns bl.a. företrädare för SGU.

Lantmäteriverket och RymdbolagetSatellitbild AB

Beröringspunkter

Rymdbolaget anser atLLMVzs avgränsning begreppet grundlägav gande geografisk information är alltför snäv. Satellitbilder, liksom

flygbilder, är betydelsefull bildinformation vid allmän kartläggning.

All bildinformation bör ingå bilderna härrör från kameror oavsett om i av LMV inhyrda flygplan eller i satelliter. sensorer I LI94-rapporten s. 91 konstateras att produktionen T5 inte av har nått den volym som krävs för att trygga informationen och produkternas framtida aktualitet Samtidigt påpekas att T5-kartan kommit . fram efter en omfattande analys behoven samt att stor enighet rådde av som dessa. I förslaget därför bl.a. att kartan också måste revideanges

ras för att bibehålla den aktualitetsgrad gällt under 1970- och

som 1980-talen samt att målet i form täckningsgrad och aktualitet måste av

preciseras. Rymdbolaget att det redan i förslaget skall framgå

anser

336 Kapitel 22 sou 1994:90

hur revidering skall göras eftersom det då kommer fram en tyden ligare bild vilken bildinformation och aktualitet som krävs. av Beträffande uppbyggnaden databaser för vegetationsinformation av från IRF-bilder framhåller Rymdbolaget följande:

Försöksverksamhet med att använda satellitdata, i stället för IRF- -

bilder, för produktion av vegetationskartorvegetationsinformation

har, enligt uppgift, utförts med gott resultat av det statliga lantmäteriet i samarbete med Stockholms universitet. l detta arbete har medverkat experter idag arbetar med IRF-bilder. samma som

Satellitdata används huvudsaklig datakälla inom EU:s projekt - som CORINE Land Cover, pågår inom såväl EU-länder som i som andra europeiska länder. Projektet drivs det europeiska miljöav organet, EEA, och syftar till att etablera en enhetlig och jämförbar databas för EEA:s hela geografiska verksamhetsfält. Inom ovan nämnda MDC-projekt har försöksverksamhet även påbörjats i Sverige, där frågor rörande indelningssystem, GIS-teknik m.m. behandlas i ett nordiskt perspektiv inom Nordiska ministerrådets miljödatagrupp.

En heltäckande digital klassning Sverige har utförts av Satellitbild - av AB mindre än l 12 år utifrån satellitdata på uppdrag av Telia AB dåvarande Televerket och FMV. Databasen är indelad i 13 olika terrängtypsklasser, med upplösningen 50 m x 50 m. 1992 framställdes version med upplösning 25 m x 25 m innehållen ny

ande över 700 miljoner bildelement utifrån i stort sett samma

ingångsdata.

Mot denna bakgrund Rymdbolaget att det i Sverige finns utomanser ordentliga förutsättningar att i operativ verksamhet använda satellitdata för vegetationskartering. I Kiruna finns en väl utbyggd infrastruktur för försörjning högkvalitativa satellitdata. Erfarenhet och kunskap av att nyttiggöra informationen finns på ett flertal håll i landet. LMV instämmer i uppfattningen att satellitteknik kan komma att användas för registrering förändringsdata. En förutsättning är dock av att kostnaderna för användningen kan sänkas eller delas med andra användare.

Kapitel 22 337

Samordning

LMV och Rymdbolaget har gemensamt bedrivit försöksverksamhet avseende användning av satellitdata vid revidering topograñska av kartor. Resultaten från dessa försök visar att det är fullt möjligt att utnyttja SPOT-bilder vid revidering Gröna och Blå kartan med av avseende på de typer av kartobjekt behöver ajourhållas ofta som vägar, samlad bebyggelse och hyggen. Andra fördelar med satellitdata är att dessa är digitala från början. Digitalt lagrade data passar väl i LMV:s digitala produktionslinje. Vidare deltar LMV tillsammans Rymdbolaget i ett utvecklingsarbete som syftar till att etablera ett Miljödatacenter för satellitinformation MDC i Kiruna, nedan. se

Miljödatacenter för satellitinformation

Miljöövervakning utgör ett grundläggande strategiskt instrument inom

miljövården. Verksamheten bedrivs på många olika nivåer med skilda tekniker för datainsamling. En teknik på tid blivit alltmer som senare

aktuell inom miljöövervakningen är satellitbaserad fjärranalys. Detta

beror dels på att satelliternas sensorer utvecklats avsevärt sedan 1972, då den första jordresurssatelliten sändes dels på att behovet upp, av lägesbunden geografisk information, satelliterna levererar, blivit som

allt större inom miljöövervakningen.

Mot denna bakgrund har förstudie utförts angående förutsätten ningarna för att i Kiruna etablera operativ verksamhet för en uppbyggnad av miljödatabaser baserade på satellitdata. Insatser pågår för närvarande för att etablera ett Mil jödatacenter för satellitinformation i Kiruna med följande huvuduppgifter:

Produktion och ajourhållning miljödatabaser.

- av Utveckling av nya databaser tillsammans med olika uppdragsgivare. -

Egen miljöövervakningsverksamhet.

-

Miljödatacentret kommer att bedriva både nationellt och internationellt arbete, där den svenska verksamheten bl.a. inriktas i avses mot att ett omdrevsförfarande bygga nationella satellitdatabaser för fortsatt upp enkel, rationell och samutnyttjad användning inom olika samhällssektorer som har behov aktuell geografisk information. En dylik av

338 Kapitel 22 sou 1994:90

verksamhet snabb datatillgänglighet och fleranvändarhar, tack vare idén, en stor ekonomisk potential. Miljödatacentret i Kiruna kan enligt Rymdbolaget komma att svara för arkivering och distribution av vegetationsinformationen. Utöver vad detta skulle innebära för Sverige, med aktuella heltäckande och lättillgängliga vegetationsdatabaser, kan det utgöra grunden för ett svenskt utvecklingsområde med betydande tillväxtpotential i ett internationellt, inte minst europeiskt, sammanhang. Arbetet bedrivs i samarbete mellan SNV, Rymdbolaget, det statliga lantmäteriet, länsstyrelsen i Norrbotten län, Abisko Naturvetenskapliga station och Kiruna kommun. Rymdbolaget har en projektledande roll.

Landskaps- och fastighetsinformation i riskplanering

Sex myndigheter, LMV, CFD, SGU, SjÖVS, Räddningsverket SRV

och Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB har tillsatt

en gemensam arbetsgrupp för att pá ett rationellt sätt utnyttja landskaps- och fastighetsinformation i riskplanering. Också SMHI deltar nu i detta samarbete. Boverket och Svenska kommunförbundet har inbjudits att delta. I projektet kommer en praktisk tillämpning i Sundsvalls kommun att studeras. Den huvudsakliga inriktningen det fortsatta arbetet är att tillhandahålla information för användning i lokala databaser, söka klarlägga utformningen av dessa och studera hur uppdatering av baserna bör ske. Målet är att så snart som möjligt genomföra tillämpningar med inriktning mot sårbarhetsanalys och riskanalys i GIS-miljö. I detta skall även ingå studier av framtagna modeller. Därefter är målen att

finna former för produktionssamverkan, standardisera information, ta fram en användar metodikhandbok, - genomföra regionala seminarier på temat sárbarhets- och riskanalys samt arrangera utbildning. -

Kapitel 22 339

22.1.2 Nationell samverkan

Ökad användning geografiska data av Det blir allt vanligare att hantera geografiska data med datorstöd. Från att ha varit ett sätt att rationalisera kartproduktionen går utvecklingen mot en mer generell informationshantering. Geografiska informationssystem GIS är ett nyckelbegrepp kring vilket många förhoppningar knyts för att såväl rationalisera som utveckla olika verksamheter. I avsnitt 20.1 har jag bl.a.föreslagit att prisnivån på digitalt lagrade data skall sänkas. Strävan bör vara att redan från början göra databaser generellt användbara för flera olika ändamål. Generellt användbara geografiska data bör produceras som kan ligga till grund för framställning av bl.a. kartografiska data som i sin tur har en inriktning mot kartografisk presentation. Med kartografiska data menas i detta sammanhang en strukturerad datamängd som representerar innehållet i en karta. En samordnad informationshantering kan utnyttja redan gjorda och framtida investeringar bättre, t.ex. genom att

minska dubbelarbete, ge bättre tillgänglighet till informationen och ge möjligheter att höja kvaliteten i verksamheten. -

GIS-användningen är flera skäl fortfarande i ett inledande skede. I av regeringens budgetproposition 199394: 100, bil. 15 följande anges skäl:

Kompetensen är inte tillräckligt hög för bred användning. - en Geografiska data som täcker hela landet saknas ännu i de större skalomrâdena. Standard för klassificering och överföring av data är ännu inte färdigutvecklad.

Geografiska data används i dag bl.a. för fysisk planering, projektering, miljövård, kartproduktion, ledningsdragningar, hushållning naturav resurser, försvarsplanering samt för ekonomiska och sociala analyser. Bland användarna dessa data återfinns samhällsplanerare, byggav projektörer, eldistributörer, kommunala vattenverk, åkerier, järnvägar och industrier.

340 Kapitel 22

Det blir allt vanligare att föra över geografiska data mellan olika system. Behovet av dataöverföring uppstår redan i uppbyggnadsfasen i de fall insamlingen eller registreringen av data sker i ett annat ADBsystem än det i vilket databasen fortsättningsvis skall hanteras. Vid beställning av data måste datafiler kunna levereras på ett snabbt och säkert sätt. Detta är endast möjligt om producent och användare har väl fungerande rutiner för dataöverföring. Bl.a. måste klassificeringen medge att beställt urval kan göras, objekttypsdefinitionerna vara kompatibla och överföringsformatet automatiskt kunna genereras respektive läsas. l annat fall kan data gå förlorade, förvanskas eller misstolkas. Standardisering eller andra överenskommelser om datafilernas innehåll och format krävs alltså för ett framgångsrikt utbyte av geografiska data. I syfte att påskynda utvecklingen har ett stort antal myndigheter och organisationer bildat Utvecklingsrådet för Iandskapsinformation ULI. För närvarande har ULI 122 medlemmar, varav 25 statliga myndigheter, 20 länsstyrelser och 37 kommuner. På initiativ av ULI bedrivs vid Standardiseringskommissionen i Sverige SIS genom Allmänna Standardiseringsgruppen SIS-STG, sedan flera år tillbaka ett standardiseringsprojekt, STANLI STANdardisering Landskapslnformation. Projektet har tillkommit för att skapa standarder som skall underlätta utbytet av geografiska data. Staten har på flera sätt stött projektet. ULI verkar också för utbildning och forskning samt informationsspridning. Det senare sker främst genom att ge ut medlemsblad och anordna seminarier. Regeringen gav den 15 september 1988 LMV, Statskontoret, Boverket och ULI i uppdrag att bedriva försöks- och utredningsverksamhet för att förbättra förutsättningarna för utbyte av lägesbestämda data m.m. Denna verksamhet, till vilken också SNV och Kommurförbundet knutits, resulterade i utarbetandet av en rapport Handlingsprogram för ökat utbyte av geografiska data Statskontoret 1990:26, den s.k. SamGIS-rapporten. I programmet har ett antal problem vid datautbyte och GIS-användning identifierats, bl.a behovet av en fortsatt nationell samverkan mellan olika aktörer. En grundtanke i progranmet är att utbyte av data och myndighetssamverkan leder till lägre l-;ostnader för datafångst och utvecklingsverksamhet. I Handlingsprogrammet presenteras ett antal förslag till hur geografiska data skall kunna hanteras på effektivt sätt. ett mer

Kapitel 22 341

Förslagen handlar om att

undanröja grundläggande hinder för datautbyte, visa en organisation främjar datautbytet, - som skapa klarare principer för finansiering vid utbyte lägesbestämda - av data, öka datautbyte på olika ambitionsnivåer och föreslå fortsatt försöks- och utvecklingsverksamhet. -

Den åsyftade infrastrukturen bör kännetecknas av

registrering vid källan, registrering sker för den användningen eller tilldelad - egna som myndighetsuppgift. Samverkan baseras databaser byggs som upp på detta sätt, databaserna struktureras enligt gemensamma standarder och normer samt data hålls tillgängliga från den databasen eller förs över till - egna gemensamma databaser.

Vidare poängteras vikten av tydliga och logiska ansvarsförhållanden vad gäller datafångst, ajourhållning, distribution, drift, systemutveckling och systemförvaltning. Statsmakterna har ställt sig bakom det nationella handlingsprogrammet. I regeringens proposition 199091 :90, s. 164-165 konstaterar att

Ett stadigvarande utbyte av lägesbestämd information måste bygga

på samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och företag. En fastare regional samverkan när det gäller geografiska informa-

tionssystem ligger väl i linje med de verksamheter som nyligen har

startats eller föreslagits i olika län. Finansieringen av verksamheten ankommer på intressenterna. En samverkan mellan berörda centrala behövs för erfarenorgan hetsutbyte, förmedling standarder, utbildning av gemensamma m.m. En organiserad samverkan på nationell nivå är också nödvändig för att fånga de centrala myndigheternas behov och förupp medla deras standarder, normer och riktlinjer. Regeringen det anser vara angeläget att, som föreslås i det nationella handlingsprogrammet, samverkan på central nivå fullföljs i fråga utvecklingen om av

geografiska informationssystem.

Kapitel 22

l syfte att åstadkomma samordning har vidare bildats en nationell

samverkansgrupp kring GIS-frågor SamGlS samt motsvarande

regionala samverkansgrupper. Den nationella SamGIS-gruppens övergripande mål är att underlätta utbytet av geografiska data och bidra till en samhällsekonomiskt effektiv produktion och användning av dessa. Den nationella SamGlS-gruppen består representanter för Statsav kontoret, LMV, Boverket, SNV, Kommunförbundet, Statistiska centralbyrån SCB, ULl, CFD, Vägverket, två länsstyrelser och två kommuner. Samarbetet grundas på ett avtal mellan de ingående myndigheterna och organisationerna. Varken Sveriges metereologiska och hydrologiska institut SMHI, SjöV, SGU eller RymdbolagetSatellitbild AB är representerade i denna grupp. Den nationella SamGIS-gruppens arbete bedrivs enligt årliga verksamhetsplaner. Ett antal utvecklings- och utredningsarbeten pågår, alla i handlingsprogrammets anda. Gruppens medlemmar står var och för sina kostnader. l något fall har regeringen tillskjutit särskilda en projektmedel, t.ex. till upprättandet av en nationell databaskatalog. För närvarande existerar ingen tydlig inriktning vad avser uppbyggnad av nationella geografiska databaser även om myndighetsvisa produktionsplaner förekommer, t.ex. för LMV:s Geografiska Sverigedata GSD. Det är utan tvivel så att högkvalitativa geografiska databaser, framställda genom någon form av nationellt samarbete, som görs tillgängliga med minsta möjliga restriktioner skulle vara mycket utvecklingsdrivande. En GIS-utveckling främjas genom integrering med andra informationssystem och uppbyggnad av en nationell informationsinfrastruktur med stor kapacitet.

STANLI-projekrets arbete

STANLI-projektets uppgift är att skapa standarder som underlättar användningen av geografiska data. Detta sker genom deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet. Centralt för hela projektet är tillkomsten av den referensmodell som, likt en konstruktionsritning, beskriver systemet av samverkande komponenter, i det här fallet standarder. En första version av referensmodellen presenterades i december 1993. Filosofin bakom referensmodellen är

Kapitel 22 343

att datautbyte inom landskapsinformationsområdet inte på något avgörande sätt skiljer sig från datautbyte i allmänhet, att s.k. GlS-data kan definieras och transporteras med hjälp - av vanliga IT-verktyg och standarder samt att en generell IT-ansats underlättar integrationen av GIS-tillämp- ningar med samhällets informationshantering i stort.

Referensmodellen skall utgöra grund för den innehållsmässiga standardiseringen och formaliseringen hur geografiska data kan sättas av samman till meddelanden för elektroniskt datautbyte. Målet är att det på ett rationellt sätt skall gå att söka, beställa, leverera och fakturera geografiska data. Standarder beskriver hur detta skall gå till. Referensmodellen talar vilka dessa är. om Stora likheter finns med EDI Electronic Data lnterchange elektronisk dataöverföring. EDI innebär utbyte strukturerad och av formaliserad information på elektronisk väg enligt i förväg överenskomna regler. Några viktiga framgångsfaktorer är

att en nationell lT-strategi etableras där geografiska data ingår, att företagens beslut IT-strategi fattas på högsta ledningsnivå, - om att revirtänkandet försvinner och ersätts öppnare attityd till - av en samspelet mellan aktörerna, att samma vision om referensmodellen delas tillräckligt många, - av att fler företag och organisationer standardiseringen del - ser som en i det strategiska utvecklingsarbetet samt

att priset på data sänks.

-

Nationell databaskatalog för geografiska databaser

Med nationell databaskatalog för geografiska databaser ett menas informationssystem för hantering uppgifter geografiska dataav om baser, dvs. en form av s.k. metadatabas. En metadatabasären databas vars innehåll beskriver andra databaser. En användare skall kunna fråga systemet om vilka geografiska data finns, de finns, hur som var de är definierade, vilken kvalitet de har samt hur och till vilket pris de kan beställas. Den äger geografisk databas skall kunna föra in som en dessa uppgifter i katalogen. Behovet av en sådan katalog har varit känt ganska länge, men

finansieringen har dragit ut tiden. För att komma igång uppdrog

344 Kapitel 22

STANLI till LMV att genomföra en förstudie. Denna är nu genomförd och godkänd. Regeringen har beviljat medel för och gett LMV i uppdrag att utveckla en nationell databaskatalog. Planeringen av ett projekt har startat och ett inledande standardiseringsarbete har utförts av STANLI. Den nationella SamGIS-gruppen utgör referensgrupp. En stor del en av användarkretsen kan nås genom de regionala SamGlS-organisationerna. Vidare skall ett samband etableras med det internationella arbetet med ett system kallat Geographic Data Description Directory i vilket LMV är en av intressenterna. Ett system för den nationella databaskatalogen bör enligt LMV kunna sättas i drift vid årsskiftet 199495 .

Projektet GlTi Norrbotten

Som ett led i målsättningen att sprida användandet av ADB-baserad geografisk informationsteknologi GIT startades ett projekt kallat GIT i Norrbotten. Projektet syftar bl.a. till att pröva modeller för utväxling av data mellan producenter och användare. Projektets syfte är också att ge projektdeltagarna tekniska och organisatoriska erfarenheter för en introduktion av GlS. Projektet finansieras av ett antal huvudintressenter. I projektet deltar LMV, CFD, Telia AB, IBM Svenska AB, länsstyrelsen i Norrbotten och LINFO-centralen i Luleå. Användare är bl.a skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och olika kommuner. GIT-projektet förser användarna med data, hårdvara och mjukvara i form applikationer för att av använda data. Data till applikationerna efterfrågas och levereras via speciell en applikation, en dataväxel. Växeln omfattar bl.a. metadatabas med en grafisk redovisning av dataförekomst och databeställningsfunktion. en Sökningar i metadatabasen och presentation av resultat görs textmässigt via menyer ocheller grafiskt med pekdon. Växeln kan kontaktas via olika typer kommunikation, t.ex. telefonmodem eller i Luleå av direkt via LUNET, det lokala stadsnätet. Syftet med växelns metadatabas är att en användare enkelt skall kunna vetskap om dels vilka data som finns tillgängliga inom ett visst område eller från en viss leverantör, dels vilken kvalitet dessa data har. Lika enkelt skall användaren kunna hämta efterfrågad data för egen hantering i sina egna applikationer.

D;

Kapitel 22 345

När sökningen i metadatabasen är klar skall en beställning skickas till leverantören. Dataleveransen kan sedan ske pá olika sätt beroende på de tekniska förutsättningarna. Om producent och användare kan koppla sig i datanät upp samma kan i vissa fall leverans ske direkt att data görs åtkomlig för genom t.ex. uppritning utan fysisk Överföring. Utvärderingen av projektet skall vara klar under hösten 1994. Därefter skall intressenterna ta ställning till en eventuell fortsättning av verksamheten. I projektets uppdrag ingår bl.a. frågor om huvudmannaskap och ekonomi.

Behovet nationell infrastruktur för datautbyte geografisk

av en av

information

l rapporten Nationell samverkan mellan system med geografisk fastighetsinformation LMV-rapport 1993:20 att redovisningen anges av

fastighetsindelningen i fastighetsdatasystemet och på registerkartan inte

är något självändamål utan tillgodoser viktiga samhällsfunktioner, bedrivna inom såväl myndigheter företag t.ex. räddningstjänsten, som transport och distribution, skogsnäringen, miljövârden, tekniska

försörjningssystem, fysisk planering samt sjukvård. Vidare

ger

fastighetsredovisningen underlag för en bättre planering mark-

av användningen liksom för den dagliga handläggningen ärenden av som berör marken och dess användning. l GFI-rapporten redovisas förslag som ytterligare konkretiserar det

förslag beträffande infrastrukturuppbyggnad som redovisas i Hand-

lingsprogram för, ökat utbyte geografiska data Statskontoret

av 1990:26. Till begreppet nationell infrastruktur för datautbyte geografisk av information hänförs i GFl-rapporten

fysiskt datanät,

centraler sannolikt regionala med funktionen dataväxel,

regler som tillgodoser olika krav säkerhet, sårbarhet, integritet och sekretess,

offentlighetsprincipens tillämpning och möjligheten att avgiftsbelägga

informationen i offentliga databaser samt riktlinjer för ekonomiadministration, - avtal m.m.

346 Kapitel 22

Att kombinera fastighetsinformation med annan information kan ge användaren värdefulla resultat. Figuren nedan visar den grundläggande funktionen hos GFI-konceptet i en nationell infrastruktur för utbyte av lägesbundna data i samverkan med andra databaser.

GFI-konceptet i en nationell infrastruktur for utbyte av lägesbundna data

Extern anändardk dçr lokal infrastruktur

Nationell infrastruktur

Nationellt koncept forumverknnde dm ubuermed guñnk fnligheuindelning

Inom vissa nämnda områden pågår utredningar, utvecklingsarbete ovan och överväganden.

Forskning och utveckling, FoU

Ett handlingsprogram för forskning och utveckling inom geografiska informationssystem har tagits fram ULl ULI-rapport nr 1992:2. av Programmet vänder sig till såväl användare av GIS-teknik som FoUverksamma och forskningsråd. Det omedelbara syftet med programmet är att det skall utgöra en plattform från vilken olika intressenter kan verka och bidra till att programmets mer långsiktiga syften uppnås. Forskning om GIS är angelägen. Eftersom GIS-tekniken kan användas inom ett mycket vitt fält är det inte självklart vilket forsk-

ningsråd som skall svara för forskningen. Byggforskningsrádet har i

samverkan med ULl inlett ett arbete med att samla närmast berörda forskningsråd för samverkande insatser. Enligt budgetpropositionen

Kapitel 22 347

l99394:l00, bil. 15, finner regeringen initiativet värdefullt. Det bör kunna leda till att forskningsresursbehovet kan tillgodoses bättre än för närvarande. Några särskilda åtgärder från regeringens sida i fråga om forskning inom GIS-området är därför enligt regeringens bedömning inte påkallade.

I T-kommissionen

Regeringen har den 17 mars 1994 utsett kommission under en som statsministerns ordförandeskap skall främja bred användning en av

informationsteknologi i det svenska samhället. I kommissionen ingår

de statsråd som är närmast berörda de olika aspekterna på informaav tionsteknologiområdet. Kommissionen har antagit namnet Informationsteknologikommissionen IT-kommissionen. Miljö- och naturresursdepartementet har i detta sammanhang redovisat sina ansvarsområden, bl.a. avseende landskapsinformation, fastigheter och byggnader. Departementet karakteriserar det aktuella skeendet som en övergång till det elektroniska och digitala samhället. Det underlag och de tillämpningar bl.a. LMV och CFD lägger som grund för och bygger kan sägas för den geografiska eller upp svara rumsliga dimensionen i denna infrastruktur. I ett mycket stort och snabbt växande antal tillämpningar är denna dimension helt central. Landskapsinformation samt information fastigheter, byggnader om m.m. är över huvud taget grundläggande för stora delar IT-verkav samheten. Intensifierade insatser dessa områden måste bedömas som avgörande för att Sverige skall ha ledande IT-ställning i en världen år 2010. - Inom miljöområdet framstår verksamheten vid Miljödatacenter i Kiruna som särskilt viktig, avsnitt 22. l se .

22.1.3 Samverkan i Finland och Norge

Det finska marknadsplatssystemet

Under ledning av Lantmäteristyrelsen pågår i Finland uppbyggnaden av en marknadsplats skall göra det möjligt direkt från valfri som att ort hämta data från olika databaser. Uppbyggnaden denna verksamav het pågår.

348 Kapitel 22

Under mottot Data for everybody Real time access to geographi- cal information services Lantmäteristyrelsen i Finland, 1993 beskriver projektledaren Antti Rainio hur det EDIFACT-baserade klientserver systemet kan hjälpa exempelvis mäklarñrma eller ett en kreditinstitut: I sin PC användaren en karta på vilken hanhon ser

markerar ett geografiskt område intresse. En detaljkarta l :20 000

av kommer fram tillsammans med Användaren markerar vilken en meny. detaljinformation som önskas. Svaret i form av exempelvis gränser, fastighetsbeteckning eller markering av nyss försálda fastigheter kommer på skärmen. Efter granskning och närmare utpekning får upp användaren ytterligare attributdata för de visade objekten. se ett av När de EDIFACT-förmedlade frågorna ställts startas en process leder fram till hämtas från olika databaser och automatiskt som att svar visas på användarens PC-karta. Under 1993 anslöts totalt 15 databaser från områdena lantmäteri, kartcentral, befolkning, miljödata och geologi. Under perioden 1985- 1991 arbetade ca 100 personer från 30 organisationer med detta nationella projekt. Systemets funktioner m.m. redovisas i nedanstående figur.

lantmäteri NLS , kartcentral MC, befolkning PRC miljödata EDC och geologi GS. Postalareas Query message

EDI Dala network

Det finska marknadsplatssystemet utgörs av ett databassystem, ett

nätverksystem, ett sök- och distributionssystem GDDS, samt ett EDIFACT-konverteringssystem. GDDS-funktionen Geographical Data

sou 1994:90 Kapitel 22 349

Directory System är marknadsplatsens kärna och innehåller under-

funktioner som databaskatalog över tillgängliga databaser och tjänster,

beskrivning datakällornas form-innehäll-kvalitet, anslagstavla, av elektroniska formulär, etc. Det är tillgängligt via modem ett kopplat till det allmänna telenätet.

Geodatasamarbetet i Norge

Efter viss försöksverksamhet har ett permanent samarbete etablerats

i Norge vad avser försörjning geodata på fylkesnivå länsnivå.

av Således har centrala avtal Geovekst-avtalen i detta avseende träffats mellan Kommunenes Sentralforbund, Norges Energiforbund, Statens kartverk, Teledirektoratet och Vegdirektoratet 1992. Lantbruksdepartementet har efter hand anslutit sig. Syftet med geodatasamarbetet är att etablera och uppdatera geografiska data kan användas många användare. som av Dessa databaser skall bidra till att användarna får bästa möjliga

utbyte tillgång till

data, datakvalitet. Samarbetet skall samtidigt säkerställa att parterna

erhåller mer för pengarna vid databasuppbyggnad och förvaltning.

Målsättningen är att bygga och förvalta temavisa databaser upp i överensstämmelse med nationella standarder. Databaserna skall bara ajourhållas på ett enda ställe. En målsättning annan är att verka för samarbete på central, regional och lokal nivå. Samarbetet omfattar i princip alla typer geodata. Undantag av kan göras för data som en part nödvändig hålla utanför anser att samarbetet på grund av säkerhetsaspekter, integritetsskäl eller konkurrensskäl. Vidare skall läggas vikt vid kortsiktiga lösningar att ändå skall

kunna inpassas i en långsiktig plan.

Statens kartverk har ansvaret för samordningen geodatasamav

arbetet nationellt och regionalt. Samordning och samfmansiering skall

bygga på rullande geodataplaner, utarbetas gemensamt som av samtliga parter i geodatasamarbetet. För varje tematisk databas skall det finnas ansvarig för en upp-

byggnad, lagring, förvaltning, uppdatering och distribution.

Detta skall klarläggas i samarbetsavtalet. Statens kartverk regionalt eller kommunen skall

som huvudregel ha

ansvaret för originaldatabaserna. Statens kartverk upprättar och förvaltar ett registerarkiv innehåller uppgifter regionala som om geodata.

350 Kapitel 22 sou 1994:90

Vid produktion geodatabaser sker via samfinansiering, skall av som arbetets organisation klarlagt i samarbetsavtalet. Produktionen vara skall normalt organiseras som ett projekt. Samñnansierade geodata ägs av parterna gemensamt. Användning samfinansierade data i produktion av följdprodukter av till försäljning skall klarläggas i samarbetsavtal eller i tilläggsavtal. Vid uppbyggnad geodatabaser skall uppdaterings- och av förvaltningsrutiner kontinuerligaperiodiska vara klarlagda i samarbetsavtalet. Den har för originalbasen svarar för distribution och som ansvar försäljning av gemensamma geodata. Parterna har full rätt till internt nyttjande, dvs. användning för egen planläggning, drift och kundservice.

22. 1.4 EU-aspekter

EG-kommissionen har utarbetat riktlinjer för att främja samverkan mellan de offentliga och privata sektorerna informationsmarknaden. Dessa riktlinjer redovisas närmare i avsnitt lO.2.2. Kommissionen konstaterar bl.a. att den offentliga sektorn samlar in basdata och information har intresse för den privata sektorn och som att informationsmaterialets vidare användning är till fördel både för den offentliga sektorn och den privata industrin. Offentliga organ bör därför, det är praktiskt möjligt och materialet inte är hemligt, låta om den privata sektorn och informationsindustrin använda det. Den offentliga sektorn skall tillämpa policy som främjar investeringar en inom den privata sektorn för att utveckla informationstjänster som bygger på offentliga data.

22.15 Samordningssträvanden i USA

I USA pågår samordningssträvanden för att förbättra den nationella infrastrukturen för rumsliga data geospatial data jämför princip- - betänkandet, avsnitt 11.1. President Clinton har nyligen utfärdat en förordning i syfte att främja målen för den nationella infrastrukturen för rumsliga data samt för att undvika dubbelarbete. Vidare syftar förordningen till att den federala, de delstatliga och de lokala rege-

Kapitel 22 351

ringarna skall använda tillgängliga på effektivt och ekonoresurser ett miskt sätt. Federal Geographic Data Committee FGDC, med inrikesministern som ordförande, skall samordna den federala regeringens uppbyggnad av en nationell infrastruktur för rumsliga data NSDI. Varje deltagande myndighet skall se till att dess representant i FGDC har en strategisk befattning. FGDC skall sträva efter de delstatliga, lokala att och regeringarna samt etniska deltar i utvecklingen och grupperna förverkligandet intentionerna i förordningen. av Enligt förordningen skall under FGDC:s åtgärder inom ansvar sex månader vidtagas för att inrätta nationell dataväxel för utbyte en av rumsliga data. Dataväxeln skall kompatibel med den nationella vara infrastrukturen för information och möjliggöra integrering i denna. Efter nio månader skall samtliga myndigheter skapa metadata om alla nya rumsliga data, de samlar eller producerar. De skall som härvid använda den standard är under utarbetande FGDC, och som av göra metadata elektroniskt tillgängliga för dataväxelns nätverk. Senast inom ett år skall myndigheterna tidtabell, utvecklats i anta en som samråd med FGDC, för att skapa metadata tidigare insamlade och om producerade data i den omfattning är praktiskt möjligt. Dessa som metadata skall göras elektroniskt tillgängliga på motsvarande sätt. Inom ett år skall samtliga myndigheter plan fastställer anta en som

hur rumsliga data skall göras allmänt tillgängliga. Detta skall ske i

samråd med FGDC. Senast inom ett år skall varje myndighet ha fastställt interna rutiner för att säkerställa att myndigheten får åtkomst till dataväxeln. Detta

skall ske före det att myndigheten använder federala medel för

att insamla eller producera ytterligare rumsliga data. lnrikesdepartementet skall avsätta medel för dataväxeln, för att täcka kostnaderna för det inledande utvecklingsarbetet, utvecklingen av standarder och driften växelcentralen. Myndigheterna skall av fortsättningsvis finansiera sina för insamling och produktion program av rumsliga data. FGDC skall, i samråd med bl.a. delstatliga och lokala regeringar, senast inom nio månader överlämna plan och tidtabell för en en

förverkligandet av ett nationellt nätverk för rumsliga data till den l

januari år 2000.

352 Kapitel 22

Inom för FGDC:s arbete skall senast inom nio månader ramen strategier utarbetas för hur kostnaderna skall fördelas mellan berörda

parter.

22.2 Analys

En förutsättning för nå ett brett utnyttjande GIS-applikationer är att av det finns bas geometriska och grundläggande att en gemensam av topografiska data i digitalt lagrad form samt att dessa data är tillgängliga enligt enkla regelsystem och enligt användarstimulerande finansieringsprinciper. Utgångsläget beträffande geometriska data är gynnsamt, främst på grund redan utförd koordinatbestämning fastigheter och byggav av nader. Uppbyggnad ett basregister över byggnader pågår. En av

ytterligare byggsten kan konsekvent överföring av fastighets-

vara en registerkartan i digital form enligt GFI-konceptet. En anpassning av de geodetiska näten till och utbyggnad referensstationer för GPSen av applikationer är också angelägen. Det systemgemensamma topograñska underlaget bör utgöras av geografiska databaser objektstyper i princip mot innehållet vars svarar i de allmänna kartorna. Med utgångspunkt från GSD kan specialanpassade databaser med geografiska och tematiska data byggas upp. Sådana databaser kan också underlag bl.a. för användning av GIS. ge

Avgörande för myndighetsorganisationens förutsättningar

den nya för bygga GIS-plattform bestående i första hand av fastigatt upp en

hetsdatasystemet inklusive basregister över byggnader, GFI och GSD

är statsmakternas resurstilldelning. Ett ställningstagande till GFIutbyggnaden och takten i GSD-uppbyggnaden är angeläget. Också de överväganden prissättningen som jag redovisat i om betydelse. Statsmakternas ställningstagande till vad avsnitt 20.1 blir av jag där anfört främst kostnaderna för utnyttjande av GSD-baserna om blir betydelse för omfattningen GIS-utnyttjandet i Sverige. av av

En viktig faktor är att regelsystemen inte hindrar utnyttjande

annan GSD-baserna på ett omotiverat sätt. Problemen med att förena ett av basregister över byggnader och digital registerkarta med gällande

datalagstiftning antyder de svårigheter föreligger. Det pågående

som arbetet med lagreglering fastighetsdatasystemet gör att dessa en ny av

l

Kapitel 22 353

frågor kommer till debatt. De rättsliga frågorna upp har också prioriterats av IT-kommissionen. Tillräcklig produktion aktuella data, åtkomst av till data och kostnaderna för data är alltså de avgörande, grundläggande frågorna för

GIS-utvecklingen. Med undantag kostnadsfrågorna ligger dessa

av huvudfrågor utanför mitt uppdrag. Vad jag

utöver kostnadsaspekten

kan ta är de samordningsfrågor behandlas i detta - upp som avsnitt och som har särskilt stor betydelse i ett uppbyggnadsskede innan en mera

fullständig övergång till digital produktionslinje med GSD-databaser

en ägt rum. De samordningsfrågor här övervägs måste emellertid som ses i sammanhang med den grundläggande utbyggnaden GSD-baserna av och gemensamma geometriska till vilka attributdata system med olika grad av specialisering, geografisk utbredning kan knytas. osv. I avsnitt 22. 1 har beskrivits ett antal faktorer belyser situasom tionen i Sverige avseende vissa producenter landskapsinformation, av

befintligt samarbete samt strävanden i olika avseenden för

att uppnå ett ökad användning av geografiska data. Exempel har också hämtats från Norge och Finland med koppling till beskrivningen i övrigt.

Regeringens och riksdagens övergripande mål inom landskapsinformationsområdet är att grundläggande geografiska data skall tillhandahållas med det innehåll och i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov. Samverkan är nämnts nödvändig för olika som att användare av GIS skall kunna utnyttja tekniken till rimlig kostnad. Det är angeläget att olika GIS-användare har behov visst slag som av ett av data sam-

verkar i fråga insamling och förvaltning, allt i syfte

om att minimera kostnaderna och höja kvaliteten. Det ärinte rationelltatt olika myndigheter och organisationer för sig samlar var samma slags data för

sina respektive informationssystem.

Jag gör den jämförande bedömningen

att Norge har kommit längre när det gäller det regionala samarbetet. På motsvarande sätt har Finland kommit längre när det gäller utbyte geografiska av data mellan producenter och användare.

I det följande berörs några faktorer kommer påverka som att GISutvecklingen i Sverige.

l2 [4-0725

354 Kapitel 22

22.2.1 Utbildnings- och kompetensfrågor

I avsnitt 22.l.2 konstateras att GIS-användningen fortfarande är i ett inledande skede på grund bl.a. kompetensen inte är tillräckligt av att hög för bred användning. Det gäller också att användarna av en geografiska data måste utbildas för att de skall kunna precisera vilka data de behöver. Alltför många användare efterfrågar data utifrån ett synsätt bygger på principen bra att ha. Användarna måste som bygga sin kompetens för att kunna klarlägga behovet av data både upp på kort och lång sikt. Utbildningsmöjligheterna har dock förbättrats under senare år. Således har kursutbudet vid de traditionella utbildningsanstalterna,

universiteten och några tekniska högskolor ökat. Olika organisationer

utbildningsdagar och seminarier samt ger ut rapporter och arrangerar medlemsblad Också LMV och SIGIT Svenska institutet får m.m. geografisk informationsteknologi bedriver utbildningsverksamhet. I detta sammanhang bör också pekas på det förtjänstfulla arbete utförs de regionala SamGIS-grupperna. som av LMV har utarbetat ersättning till Tekniska förklaringar och en anvisningar TFA i form dokumentserie i mät- och kartfrågor. av en Mätningskungörelsen utgör den författningsmässiga grunden för dokumentserien. Dokumentseriens benämning är Handbok till Måtningskungörelsen HMK. Dokumentet HMK-Databaser behandlar uppbyggnad geografiska databaser. Med anledning av att området av är under stark utveckling har LMV valt att ut den första versionen ge HMK-Databaser i form lärobok än som en handbok. När av mer av en STANLI-arbetet kommit längre, LMV att ut en ny version. avser ge ULI under år 1994 ut lärobok Introduktion till avser att ge en

GIS. Den skall användas gymnasie- och högskolenivå men också

för kompletterings- och vidareutbildning, individuellt eller i grupp.

Många de pilotprojekt, har bedrivits avseende GIS-tillämpav som ningar, har haft ett flera syften att bidra till en kompetensuppsom av byggnad inom medverkande myndigheter och organisationer. GIS-tekniken är under ständig utveckling och behovet av utbild-

ningsinsatser och kompetensuppbyggnad är påtagligt både vad avser

producenter och användare.

Kapitel 22 355

22.2.2 Standard för klassificering och Överföring av data

Standardiseringsarbetet inom landskapsinformationsområdet bedrivs inom ramen för STANLI-projektet, avsnitt 22. l .2. STANLI verkar se för tillkomsten standarder skall underlätta datahanteringen av som inom området. Inriktningen är att i första handinedverka till internationella standarder. Medan arbetet att skapa standarder för elektroniskt datautbyte pågår används i stor utsträckning s.k. de facto-standarder, dvs. standarder som fått stor användning utan att ha officiell status.

222.3 Geografiska data

I avsnitt 10.1 presenteras ett antal producenter geografiska data av

såsom SjöVS, SGU, SMHI, SCB och RymdbolagetSatellitbild AB.

Det statliga lantmäteriets och CFD:s verksamheter har i presenterats principbetänkandets kapitel 2.2. SNV, Riksantikvarieämbetet RAÃ,

länsstyrelser och inte minst kommunerna är också producenter

av intresse i detta sammanhang.

Producenterna svarar för insamling, förvaltning, ajourhållning och

tillhandahållande landskapsinformation bl.a. i form av som presenteras av kartor. Informationen lagras i allt större utsträckning i digital form. Den samhällsfi nansierade produktionen geografiska data bedöms av bli och râvaruorienterad. Som komplement till mer mer ett producenternas och användarnas förädlingsfunktioner kommer egna en ny kommersiell marknad att växa fram består specialister som av på

förädling av geografiska data för vissa speciella tillämpningar.

På användarsidan behövs ofta data från många olika källor utanför den egna organisationen, t.ex. den myndigheten eller kommunen. egna Både för att kunna fullgöra sina uppgifter och för öka effektiviteten att

i datahanteringen är det nödvändigt med samverkan mellan många

en olika aktörer. Det gäller mellan stat och kommun, också inom men staten samt inom och mellan kommuner. Myndigheter, kommuner och andra offentliga ofta organ anges som användare i dessa sammanhang. Det är angeläget att konstatera att även företrädare för det privata näringslivet bedöms bli stora användare av geografiska data för olika

typer av marknadsundersökningar,

transportplanering och distribution m.m.

356 Kapitel 22

Den infrastruktur för insamling, lagring och utbyte av geografiska data föreslås i den s.k. SamGlS-rapporten har fått acceptans av som alltfler producenter och användare av geografiska data. LMV är på flera sätt berört av och engagerat i GlS-teknikens utveckling. LMV lägger omfattande i syfte att överföra ner resurser den information tidigare endast redovisades på kartorna till i som första hand kartografiska databaser. Dessa databaser skall utgöra utgångspunkt både för geografiska informationssystem och för att framställa tryckta kartor. Många andra statliga myndigheter och organisationer förväntar sig att det statliga lantmäteriet inom en snar framtid skall kunna tillhandahålla sådana databaser för hela landet. I Lantmäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99 att den centralmyndigheten bör ha ett klart uttalat ansvar för anges nya samordningen statligt producerade databaser inom landskapsav informationsområdet. Myndigheten skall vidare ha en aktiv samordningsroll gentemot övriga databasproducenter och användare av landskapsinformation. Samordning databasuppbyggnad inom landskapsav informationsområdet för samhällets behov är en uppgift som fått stort stöd i remissvaren till LMV:s utredningsrapport L194. I regeringens proposition En organisation för lantmäteri- och ny fastighetsdataverksamhet m.m. prop. 199394:2l4 anges att en av

centralmyndighetsuppgifterna bör samordning av grundläggande

vara verksamhet avseende fastighets- och landskapsinformation. l propositionen berörs den regionala verksamheten på följande sätt.

En delvis uppgift avseende regional samordning och rådgivning ny grundläggande landskapsinformation har i fråga om mätning och föreslagits utredaren och vunnit gillande många remissav av instanser. Regeringen att organisationen även i detta avseende anser bör spela aktiv roll gentemot kommuner, andra organisationer en och enskilda. Syftet bör att stärka användarinflytandet och vara möjliggöra ett ökat utbyte information mellan olika producenter, av främja användandet av gemensamma standarder och normer samt finna lämpliga rutiner för ajourhållning av grundläggande landskapsinformation. Organisationen skall verka för att lokalt producerade databaser i ökad utsträckning kan användas för produktion av det allmänna kartmaterialet och motsvarande digitala databaser. Organisationen skall också, som utredningen föreslagit, ha en

rådgivningsverksamhet inom området.

Kapitel 22 357

Enligt regeringens mening är utredningens förslag på denna

punkt ägnat att effektivisera framställningen

och användningen av grundläggande landskapsinformation. Det bör därför genomföras. I syfte att underlätta åtkomsten och nyttjandet landskapsav information från olika producenter i länet bör

lantmäterimyndigheten i länet och länsstyrelsen samverka. Länsstyrelsen

har ett ansvar för att bygga och till kommunerna förmedla kunskaper upp och geografisk information. Denna roll är således närliggande

lantmäterimyndighetens. Länsstyrelsen har dessutom ställning i

en länet som samordnare intressen skilda slag. En samverkan av av bör därför ägnad att främja effektiv verksamhet. vara en

Geometriska data

Geografiska data består två huvudtyper, nämligen geometriska

av data och attributdata.

Geometriska data objektets begränsningslinje i planet eller

anger rymden. Geometrin kan också dess läge bestående punkt vara av en som markerar objektets tyngdpunkt eller dylikt. Geometriska data för objektet byggnad utgörs koordinaterna för av

dess medelpunkt eller dess begränsningslinje i planet eller rymden.

Ett objekt som hanteras i ett GIS är alltid förknippat med geometriska data behöver inte ha attributdata. Därigenom men kan objektets läge anges på karta i eller mindre schematisk form en mer utan att dess identitet eller egenskaper behöver finnas lagrade. Konturerna av alla sjöar kan exempelvis ritas på en karta utan att de enskilda sjöarna

har någon identitet eller beskrivning.

Attributdata

Attributdata kallas också egenskapsdata. Attributdata är alla data som man kan knyta till ett objekt och inte är geometriska, som t.ex. alfa-numeriska värden egenskaper och filer med beskrivande text. Objektet byggnad kan exempelvis ha attributdata som anger typ,

ägare och taxeringsvärde. Fastighetsdatasystemet innehåller huvud-

sakligen attributdata.

SCB har databaser med statistik beskriver brett spektrum som ett av företeelser i samhället och inom ett stort antal olika ämnesområden. SCB tillhandahåller många GIS-produkter bl.a.

marknadsprofiler som är en uppsättning statistik baskunskaper som ger om ett företags

marknadssituation i region. Profilerna en kan användas i modeller för

marknadsanalyser som bygger på kund- ocheller befolkningsdata. Den

Kapitel 22 358

i geografiska indelningen kan baseras valfria områden, nyckelkodsområden, församlingar och kommuner. SCB anger postnummer, rutor, efterfrågan på lägesbundna data hittills varit överraskande svag och att socio-, ekonomiska- och fysiska planeringen ligger flera år att den efter expertanvändare i affärsdrivande verksamheter. SGU har byggt antal faktadatabaser med geologiska data, upp ett

brunnsakrivet, grundvattennätet, grusarkivet, fyndighetsdata, l

t.ex. torvarkivet, biogeokemiska data, markgeokemiska data, surt brunns-

vattenarkiv, källarkivet och grundvattenkemiarkivet.

har också byggt ett antal faktadatabaser med läges- SMHI upp

bundna meteorologiska och hydrologiska data, t.ex. nederbörd, tempe- l

ratur, vattenföring och vattenstånd.

l

belysa förekomsten attributdata hämtas ett exempel från För att av l nationella SamGlS-gruppens rapport Utbytet geografiska data l den av

l

1994-01-25, 22. Exemplet länsstyrelsernas informationsflöde l s. avser

l

till och från omvärlden på några års sikt. Flödet bör exempelvis l nedan angiven information: l kunna avse 1

i länsstyrel- Digital information Digital information Aktörer J

länsstyrelsen FRÅN länsstyrelsen i

omvärld TILL sens

Kommuner översikts- och detalj- riksintressen planer yttrande och beslut miljödata register över beslut

Centrala sakmyndig- riksintressen, SNV, KRUT-, SAMBA-, RAÄ, Vägverket, och täkt-, immisionsheter Telia AB data, beslut SNV VDB vägdatabanken planregister BOV Vägverket fornminnesregister projektSlND-data och beslut RAÃ NUTEK g fornminnesregister

RAÄ i

fiskeregister fiskeri- J styrelsen hutiksregister l

Konkurrensverket skyddsrumCivilförsvar SRV ÖCB-register

Kapitel 22 359

Aktörer i länsstyrel- Digital information Digital information sens omvärld TILL länsstyrelsen FRÅN länsstyrelsen

Centrala datahållande befolknings- och verk näringslivsuppgifter, lantbruksregister och rättsdata SCB sjöarkiv och klimatdata SMHI befolkningsprognos geologiska kartor, geo- och grundvattenregister m.m. SGU GSD LMV fastighetsdata CFD

Regionala myndigheter ÖSl översiktlig planer, beslut, ären- skogsinventering den, samråd SVS byggminnesmärkes register Iänsmuséerna företagsregister utvecklingsfonderna gruv- mineralrättsregister registerkartor från FRM LMV

Domstolar omrádes- och mine- yttranden vatten-

ralrättsreg. domstol, koncesbeslut vattendom- sionsnämnd stol, koncessionsnämnd

360 Kapitel 22

Ett annat exempel redovisas nedan. Det benämns IHMS och är hämtat från SMHl:s verksamhet och belyser behovet av geografiska data av

olika slag.

ZZV i Beskrivning zv i : avrinningsomâdet

tå SVAR

Hur stor var vattenföringen --i Vadsbäcken 1968-71 Beskrivning av V BÅK c dagliga värden måtstationer : i området

Arbetsñl med alla CESAM tidsserier ingående

Meteorologiska- i 7 7 Geografisk och hydrologiska PTQW : Landskapsinfo l Iandskapsinfommtion, data; t.ex. höjd, sjöar m.m. 3 Nederbörd Temperatur ø vattenföring Mode- Regionalt anpassade Vattenstånd i parametrar Stal-idag för HBV. PULS-modellen

i Kalibrering Automatisk

verklighetsanpassning

i aa.;,ñi.; l ex från kemi- M u

°°Va°'g berâaåing

Vidare:

, bearbetnmg

l Andra frågor man

Vattentonngen på: får m, . b.. k

| en Snoförhâllanden Resultat Markvattenhalt i ämnestransport Grundvattenstånd

IHMS är komplett system för godtycklig punkt i valfritt ett som en vattendrag kan beräkna vattentillgâng eller flöde utifrân geografisk

grundinformation och meteorologiska mätdata. Grundsystemet för

IHMS omfattar databaser för lägesbunden information, tidsserier,

matematiska modeller och presentationsrutiner.

Kapitel 22 361

22.2.4 Nationell samordning och struktur för

utbyte av

geografiska data

Flera olika myndigheter och företag producerar och ajourhåller digital, geografisk information. Det finns i dag tekniska möjligheter att göra denna rikliga information enkelt tillgänglig för potentiella användare. Detta skulle skapa möjligheter till rationell verksamhet i myndigmer heterna samt utgöra underlag för GIS-användning med betydanade utvecklingsmöjligheter för privat verksamhet. En översikt över de insatser behöver genomföras inom detta som område har bl.a. redovisats i den s.k. SamGIS-rapporten. Några av dem har redan initierats och drivs med deltagande och stöd från många olika intressenter. Detta gäller inte minst arbetet med Standardisering inom landskapsinformationsområdet och ULI:s arbete till stånd att en målinriktad och slagkraftig FoU samt att underlätta utbildning och

annan kompetensutveckling inom området. Andra angelägna insatser,

främst inriktade på att lösa administrativa och juridiska problem vad avser dataförsörjning och datautbyte, bedrivs inom den nationella SamGIS-gruppen. Vidare har LMV genomfört förstudie avseende en uppbyggnaden av en nationell katalog med information tillgängliga om geografiska databaser. STANLI-projektets styrelse har i skrivelse till utredningen påpekat

det angelägna i att, inom för de infrastrukturinvesteringar

ramen som

nu planeras, satsningar också sker geografisk informationsteknologi

GIT. Styrelsen har vidare framhållit att någon form organisation av bör bildas som kan ansvara för en dataväxelfunktion, förmed- - en ling för utväxling data mellan producenter och användare. av

I rapporten Nationell samverkan mellan med geografisk

system fastighetsinformation, den s.k. GFI-rapporten LMV-rapport 1993:20, föreslås regeringen att omgående tillsätta utredning med uppgift en att framlägga ett samlat förslag beträffande nationell infrastruktur för en utbyte av geografiska data. I Lantmäteriets förslag till inriktning verksamheten under 1990av talet L194 föreslår LMV att verket får i uppdrag verka för etable- - att ring av en nationell infrastruktur för utbyte geografiska data. av Inledningsvis bör enligt verket ett handlingsprogram upprättas. Efter

förankring hos intressenterna bör programmet redovisas för

regeringen.

362 Kapitel 22

L194 har remissbehandlats. Flera remissinstanser SMHI, SCB,

SGU, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län stödde

LMV:s förslag. Andra remissinstanser, bl.a. ULI och Kommunförbun-

det, ansåg att det föreligger problem med LMV:s partintresse. I LMV:s Fördjupad anslagsframställning 199495-199697 redo-

visas verkets bedömning och justerade förslag.

LMV bedömer att behovet samordning, framförallt när det av gäller standardfrågor, databaskatalog är väl förankrat bland m.m berörda myndigheter och organisationer.

LMV är berett att centralmyndighet verka för en nationell sasom mordning och struktur för utbyte geografiska data enligt tidigare av förslag. Arbetet sker i nära kontakt med den nationella SamGISoch andra med stort intresse i dessa frågor. gruppen

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen prop. 199394: 100, bil.15 samverkan är nödvändig för att olika användare av GIS att skall kunna utnyttja tekniken till rimlig kostnad. Det är angeläget att olika GIS-användare har behov ett visst slag data samordnar som av av sig i fråga insamling och förvaltning, allt i syfte att minimera om kostnaderna och höja kvaliteten på informationen. Det är naturligt att Lantmäteriverket, med sitt för att tillhandahålla grundläggande ansvar data, inom för sina samordningsuppgifter tar initiativ till sådan ramen samverkan. Regeringen noterar vidare sitt tidigare beslut att ställa sig bakom den s.k. SamGIS-rapporten för att åstadkomma ökad sam-

verkan inom GIS-området.

Det pågår således redan i dag att visst arbete i syfte att åstadkomma

dataväxel för förmedling och utbyte geografisk information. en av Utvecklingen fungerande infrastruktur för förmedling av data av en innefattar

att lägga fast ansvarsfördelningen vid produktion och förvaltning av geografiska databaser, finna de tekniska lösningarna för att kunna söka, beställa och få att data levererade, genomföra nödvändig teknisk och innehållsmässig standardiseatt ring, att utarbeta en databaskatalog, att utarbeta enhetliga riktlinjer för prissättning och avtal, att skapa rutiner för beställning, leverans, fakturering m.m. samt -

Kapitel 22 363

att lösa integritets- och säkerhetsfrågorna. -

Samordning i detta avseende bör alltså också beröra finansieringen av geografiska data. Jag har redovisat förslag till prissättning på digital information för LMVCFD i avsnitt 20.1. Det är angeläget den att

föreslagna finansieringsmodellen kan tillämpas generellt

mer för att stimulera både produktion och användning geografiska data. Det är av också viktigt att den valda finansieringsmodellen medför minimum ett av avtal, regleringar och ekonomiska transaktioner mellan producenter och användare. Det är av ett gemensamt intresse för både producenter och användare av geografiska data att till stånd denna förmedling. Flera av producenterna är för övrigt också användare geografiska data från av andra producenter. Producenterna och inte minst staten får via denna förmedling ett klart besked om vilka data efterfrågas användarna och som av som dessa därmed är beredda att betala för. Ur statsmakternas synpunkt utgör ett sådant besked en viktig del underlaget vid precisering av en av statsuppdragets inriktning och utformning till dataproducerande myndigheter. Det arbete som nu pågår i riktning mot etableringen nationell av en dataväxel för geografisk information bör tydligare och nu ges en mer

målmedveten inriktning. För detta talar också den vikt geografiska

data har för utvecklingen av svensk informationsteknologi. Uppgiften

är främst att göra information producerad olika myndigheter tillav gänglig. Detta talar för att den läggs på ett statligt Det är organ. emellertid viktigt, jag betonat tidigare, att den löses i nära kontakt som

med såväl statliga, kommunala som privata användare.

Jag har övervägt två organisatoriska ansatser för åstadkomma att detta. Den första är att inrätta fristående myndighet ev. statlig nämnd en eller delegation. Myndighetens huvuduppgift skulle i vara att samverkan med andra myndigheter och organisationer driva utvecklingsarbetet fram till det att en fungerande dataväxel är etablerade. Därefter bör myndigheten i princip upphöra. Fördelarna med denna lösning är sådan myndighet kan att en ny koncentrera sig denna sin enda uppgift. Den får ställning en som är oberoende de olika intressen finns på området och kan av som

364 Kapitel 22 sou 1994-90

härigenom lättare upprätthålla neutralitet i förhållande till producenter och användare. Till nackdelarna hör att det kommer att ta tid att skapa en ny organisation och att det kan svårt att skapa en tillfällig myndighet med vara få anställda måste ha mycket hög kompetens. En liten myndigtiet som riskerar vidare att oproportionerligt stor administration i förhållande till den avsedda verksamheten. Ett sätt att komma tillrätta med denna typ problem är att den nya av myndigheten samlokaliseras med myndighet, så att myndigen annan heterna delar på vissa kostnader, t.ex. för lokaler och administration. Jag har övervägt att lägga ansvaret för den utvecklingsinsats jag föreslår på UL] eller den nationella SamGIS-gruppen. Dessa intresseorganisationer har emellertid helt inriktning sina verksamen annan heter. Organisationerna bygger på medlemmarnas möjligheter att bidra med kompetens i form nyckelpersoner från den egna organisaav tionen. i olika arbetsgrupper och projekt. Det visar Dessa engageras sig många gånger att detta är ett sårbart sätt att arbeta eftersom nyckelpersonerna behövs i den verksamheten och där måste egna prioritera organisationens arbete. Däremot bör självfallet den egna kompetensen, erfarenheterna och intresset hos dessa organisationer tillvara för utvecklingsinsatsen läggs. oavsett var ansvaret

Det andra alternativet är att myndighetsdivisionen vid det nya

lantmäteriverket får ansvaret. Fördelen med detta alternativ är att verksamheten snabbt kan komma igång, att mycket den nödvändiga av kompetensen finns i myndigheten och att man kan utnyttja den egna erfarenheten från utvecklingen den regionala dataväxel som etableav rats i Norrbotten. Detta alternativ ligger också i linje med verkets egna uttalanden t.ex. i LI-94 och med regeringens ställningstagande i den senaste budgetpropositionen. I detta sammanhang är det naturligt att göra en jämförelse med utvecklingen i Finland, där Lantmäteristyrelsen har ansvaret för funktionen dataväxel. Vissa skillnader föreligger dock, dels är samspelet mellan olika intressenter utvecklat i Finland, dels mer förekommer det starkare centralstyrning i Finland. Dessa faktorer en medför den lösning valts i Finland inte är lika självklar i att som Sverige. Till nackdelarna hör att LMV också i framtiden kommer att bedriva uppdragsverksamhet, än i särskild uppdragsdivision, skild från om en

myndighetsdivisionen. Därmed kan det bli svårare för LMV att

Kapitel 22 365

komma i åtnjutande det förtroende för neutralitet, är viktig av som en fortsättning för ett gott och snabbt resultat. Då geografiska data i allt större omfattning kommer attributatt avse data kommer utvecklings- och samordningsuppgiften också att gälla stora informationsproducenter utanför landskapsinformationsområdet, inte minst SCB. Härigenom blir LMV:s samordnande roll inte lika självklar. Lantmäteriverket kommer vidare att ha andra huvuduppgifter vilka kan komma att prioriteras på bekostnad uppgiften att åstadkomma av en snabb och kraftfull utvecklingsinsats för att åstadkomma utbytbarhet av geografiska data i vid mening. Båda de diskuterade alternativen har för- och nackdelar. Avgörande för ett bra resultat blir framför allt att regeringen, t.ex. inom ramen för IT-kommissionens arbete, utformar tydliga riktlinjer till de berörda myndigheterna, inte minst vad gäller tempot i utvecklingsarbetet, och sedan också följer upp och utvärderar resultatet.

Förslag

i22.3.1 Utgångspunkter

Följande utgångspunkter ligger till grund för mina förslag:

Det övergripande målet inom landskapsinformationsomrádet för den kommande nioårsperioden skall att tillhandahålla grundläggande vara geografisk information i den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov pr0p.199394:l00, bil. 15.

Kostnadseffektiviteten i försörjningen data för GIS är starkt -- av

kopplad till begreppen samordning och fleranvändning. Detta inne-

bär bl.a. att data endast bör registreras gång, ajourhållas på ett en ställe och tillhandahållas i databaser för mångas användning för ett flertal tillämpningar.

Kunskap om GIS och dess möjligheter är bristvara. Kunskaps- - en uppbyggnaden ökar både internt inom myndigheter, kommuner nu och företag och vid landets utbildningsanstalter.

Kapitel 22

Regeringen har ställt sig bakom det nationella handlingsprogram - Statskontoret m.fl. myndigheter och organisationer presenterade som år 1990 i syfte att åstadkomma ökad samverkan inom GIS-området, den s.k. SamGlS-rapporten.

Genom den organisation för lantmäteri- och fastighetsdatavcrk- - nya samhet tillskapas till följd av riksdagens beslut, skapas en m.m. som myndighet har ett ansvar för att tillhandahålla geografiska data. som

Myndigheten skall inom för sina samordningsuppgifter ta

ramen initiativ till och framför allt vidareutveckla sådan samverkan som behövs för insamling och förvaltning data. Denna samordning av omfattar naturligen också uppbyggnad och ajourhållning av databaser för geografiska data i första hand geometriska data och kartografiska data.

Regeringens nationell elektronisk infrastruktur i allmän- - syn på en het och IT-kommissionens arbete i detta avseende.

22.3.2 Ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksam-

heterna

Med anledning utredningens direktiv att också undersöka förutsättav ningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna, har på mitt initiativ detta diskuterats mellan berörda myndigheter. Resulterat är att ett övergripande samarbetsavtal träffats mellan

myndigheterna den 10 juni 1994. Detta avtal har konkretiserats ytterli-

i överenskommelse mellan myndigheternaden 15 juni 1994. gare en Ytterligare överläggningar kommer att äga mellan myndigheterna rum ett led i utvecklingen samarbetet. Resultatet från dessa översom av läggningar skall dokumenteras i olika detaljavtal. Avtalet och överenskommelsen tar de Samarbetsområden som upp jag bedömer de viktigaste. Dokumenten är emellertid inte tillräcksom ligt konkreta när det gäller möjligheten att avgöra vilka ekonomiska vinster kan åstadkommas till följd av ett ökat samarbete. Detta som bör lämpligen följas t.ex. genom att regeringen uppdrar de två upp,

myndigheterna att före den 1 januari 1995 redovisa vilka konkreta

resultat uppnåtts och inriktningen det fortsatta arbetet. som

Kapitel 22 367

22 Geografiska data

Det är många myndigheter och organisationer producerar och som ajourhåller geografiska data. Producenterna bör samordna sin produktion och ajourhållning av geografiska data. För närvarande har användare svårt att skaffa data en inom ett geografiskt område från olika nationella producenter. I många fall saknas fortfarande planer och strategier avseende ajourhållning av geografiska data. Samordningen av standardisering, normering och prispolicy måste

ligga på nationell nivå i vissa fall måste även internationella aspekter

beaktas. Rutiner för datainsamling avseende i första hand ajourhållning, användarsamordning och vissa frågor om innehållteman m.m. behöver, för att fungera på bra sätt, skapas regionallokal nivå. Beträffande ajourhållning är det vikti att till stånd ett samarbete mellan olika intressenter för att registrering vid källan skall komma till stånd. Eftersom många användare av geografiska data, t.ex. kraftbolag och Vägverket, är sektorsorgan med ansvar för sådana förändringar i landskapet som bör föranleda ajourhållning databaser, finns det ofta av ett ömsesidigt intresse av att samarbetasamverka. Sådan samverkan förekommer flera ställen på lokal och regional nivå. För att ajourhållningen av databaserna skall fungera tillfredsställande i fråga bl.a. fullständighet behöver dock samarbetet förom djupas och beröra fler intressenter. Den lantmäterimyndigheten nya i länet fär ett utökat samordningsansvar i detta avseende. Förmedling av kontakter mellan myndigheten och olika regionalalokala producenter och användare kan med fördel ske via den regionala SamGISgruppen. För att stadga i verksamheten bör ramavtal träffas, lämpligen på central nivå, på motsvarande sätt som har skett i Norge, se avsnitt 22.1.3. Jag finner det angeläget att understryka det myndighetsansvar som divisionen vid det nya lantmäteriverket kommer att ha för att verka för en nationell samordning och struktur för uppbyggnad och ajourhålling av baser med landskapsinformation.

368 Kapitel 22

22.3.4 Nationell samordning och struktur för utbyte av

geografiska data

Jag har i avsnitt 22.2.4 beskrivit behovet av att åstadkomma en utveckling har målet att etablera dataväxel för utbyte av geograsom en fisk information i vid mening. Jag har diskuterat tvâ alternativ för hur detta organisatoriskt skulle kunna lösas. Det ena alternativet innebär att en helt ny myndighet inrättas för denna utvecklingsinsats. Det andra alternativet innebär att myndighetsdivisionen vid det nya lantmäteriverket i stället får detta ansvar. Båda alternativen har såväl för- som nackdelar. Jag har kommit till slutsatsen att det inte är avgörande vilken organisatorisk ansats väljs. Avgörande blir i stället att tillräckligt kraftfulla och målsom medvetna direktiv utformas, att den kompetens och de erfarenheter som i dag finns pâ olika håll tas till vara och att det etableras ett nära samarbete med olika befintliga och potentiella avnämare. Finansieringen av utvecldingsverksamheten, ca 10 mkr per år, kan antingen lösas via statens totala satsning inom informationsteknologiområdet eller via omfördelning av anslag från de närmast berörda statliga myndigheterna t.ex. disponera en del av det anslag som för närvarande är avsett för rådgivning m.m.. Kostnaden för ifrågavarande verksamhet har redovisats i den konsekvensbeskrivning som återfinns i avsnitt 2l.2.l. Jag föreslår vidare att Statskontoret får i uppdrag att göra en uppföljning av de åtgärder som är vidtagna i enlighet med den s.k. SamGlS-rapporten. Uppdraget resulterar lämpligen i redovisning en och konkretisering ytterligare framtida insatser som bör göras inom av området geografiska data.

sou 1994:90 Kapitel 23 369

23 Tjänsteexportverksamheten

I Lantmäteri- och inskrivningsutredningens principbetänkande Kart-

och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99

konstaterar jag att bildandet Swedesurvey AB, ägt

av som ett av staten bolag, syftade till att skapa effektiv och framgångsrik tjänsteexporten organisation för den av det statliga lantmäteriet och Centralnämnden för fastighetsdata utomlands bedrivna uppdragsverksamheten. En utveckling denna handlingslinje kan samordna olika av vara att verksamheter för att uppnå fördelar eller föra försäljningen samman av svenskt, statligt myndighetskunnande inom detta och angränsande områden i ett företag ägs myndigheterna eller i någon som av av staten annan form. Sambanden mellan verksamheterna och den möjliga

kompetenshöjningen inte minst när det gäller marknadsföring kan

mycket väl visa sig motivera ett sådant företag. Jag har under den andra etappen utredningsarbetet studerat av frågan i samråd med myndigheter och företag inom sådana angränsande områden.

23.1 Nuvarande verksamhet

Närmast berörda organisationer, Sveriges geologiska undersökning

SGU, Statens meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, Statens naturvårdsverk SNV, Swedeplan och Swedesurvey AB presenteras vad gäller tjänsteexport kortfattat i det följande. SGU:s verksamhet har presenterats i avsnitt l0.l.2. Den begränsade tjänsteexporten avser tjänster och produkter inom myndighetens geologiska undersökningsverksamhet.

SMHI:s verksamhet har presenterats i avsnitt 10.1 .3. Tjänsteexport

bedrivs i huvudsak inom affärsområde Miljö-Energi och avser bl.a. hydrologiska utredningar.

370 Kapitel 23

SNV miljövårdskunnande. Tidigare skedde detta via exporterar SWEEP nedlagt del myndigheten. Swedeplan

numera som var en av

förmedlar det kunnande Boverket företräder framför allt till som utvecklingsländer. Detta kunnande inkluderar fysisk planering, och markvårdsplanering, planlagstiftning m.m. Utbildning naturresurslokal personal i s.k. on-the-job training är en viktig del av av verksamheten. Swedeplan är resultatenhet och utgör verkets en egen internationella enhet. Swedesurvey AB bedriver verksamhet utomlands inom fastighetsområdet, mätnings- och kartläggningsområdet samt annan därmed förenlig verksamhet. Bolaget utnyttjar från det statliga resurser lantmäteriet och CFD. Huvudinriktningen är institutionellt samarbete. Storleksordningen organisationernas omsättning utomlands av framgår av nedanstående tabell:

SGU 1 mkr SNV 2-3 mkr SMHI 7 mkr Swedeplan l0-15 mkr

Swedesurvey AB omsatte under andra halvåret 1993 17,8 mkr. I budgeten för 1994 bedöms omsättningen uppgå till 55 mkr. Marknaden för tjänster att tillskapa system för äganderätt av fast egendom t.ex. fastighetsbildning, registrering och inskrivningsväsende är expansiv. Motsvarande gäller inom miljöområdet. Projekten ofta insatser avser är hänförliga till olika svenska myndigheters verksamhetsområden som

verksamheter utgör kompetensområden för SNV, SMHI och

t.ex. som SGU.

23.2 Förekommande samarbete

Jag har tagit del exempel på samarbete både mellan statliga av

exportbolag och berörda myndigheter samt med privata bolag.

Flera företrädare för de tjänsteexporterande organisationerna hävdar samarbete kommer till stånd när berörda parter upplever att de att ett har samarbetet. Det handlar således inte att träffa avtal nytta av om framtida samarbete utan att etablera ett faktiskt samarbete när om ett

Kapitel 23 371

behov föreligger. Bristande kännedom övriga bolagsmyndigheters om verksamhet och kompetensområden utgör emellertid ett problem.

23.3 Hur kan samarbetet

fördjupas och breddas

Den export av främst myndighetskunnande sker med utgångssom nu punkt i de berörda myndigheternas verksamhet sker antingen i bolagsform Swedesurvey AB eller del myndigheternas som en av övriga uppdragsverksamhet. Det skäl legat bakom bolagiseringen som av Swedesurvey AB är giltigt även för myndigheternas tjänsteexportverksamhet. Däremot är omfattningen utlandsverksamheten inte av tillräcklig för att motivera en bolagisering. Det är därför naturligt att överväga om den verksamhet som Swedesurvey AB bedriver skall breddas till att omfatta även dessa myndigheters tjänsteexport. Också den informella samordningen kan förbättras. Information via personliga kontakter mellan de olika bolagenmyndigheterna är angelägen och viktig. Gemensamma seminarier kan ett annat sätt vara att informera varandra om olika projekt. En synpunkt har förts som fram är att i längden kan större vinster erhållas att informera genom andra än att behålla informationen för sig själv. Någon form av tipsförmedling om aktuella projekt bör utvecklas. En agent, som har engagerats för tjänsteexportorganisations en räkning i ett visst land, bör kunna utnyttjas också andra tjänsteav exporterande bolagmyndigheter.

23.4 Förslag

Företrädare för styrelsen i Swedesurvey AB bör ta initiativ till överläggningar med i första hand verksledningarna för SGU, SNV och SMHI BoverketSwedeplan och diskutera frågan samt överväga om inte Swedesurvey AB skulle kunna bredda sin verksamhet med export

av dessa myndigheters tjänster och produkter utomlands. Överlägg-

ningar med företrädare med andra myndigheter kan också vara aktuella. Fördelen för dessa myndigheter skulle att underlaget för vara marknadsföring och projektbevakning breddas vilket torde leda till vissa stordriftsfördelar.

372 Kapitel 23

Fördelen för Swedesurvey AB skulle att bolaget kan erbjuda vara ett komplett utbud produkter och tjänster på världsmarknaden. mer av Breddas basen för den verksamhet Swedesurvey AB bedriver som enligt är det naturligt att samverkande myndighet också blir ovan representerad i styrelsen för bolaget. Verksledningen för SMHI gör emellertid för närvarande den bedömningen att det i nuläget inte är lämpligt att överföra utlandsverksamheten till ett bolag. Som skäl för detta ställningstagande anges att SMHI:s Organisationsform skall över. Denna översyn syftar till att ses studera möjligheterna att bolagisera hela eller delar av SMHI:s verksamhet. Jag att frågan SMHI:s exportverksamhet lämpligen bör anser om bedrivas ett särskilt bolag, eventuellt genom Swedesurvey AB, som bör studeras inom ramen för ifrågavarande organisationsöversyn.

A VDELNIN G F FÖRFATTNINGSREGLERING

Författningsförslag 375

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen

1970:988

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen

1970:988

dels att 15 kap. 10 § skall upphöra att gälla, dels att ll kap. 9 16 kap. 11 och 15 §§, 19 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 5 kap. 18 a§ en ny av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Allmänna bestämmelser 18 a §

Vid sin prövning enligt 16 § och 18 § behöver lantmäterimyndigheten inte beakta inteckningar som sökts på inskriv-

ningsdag som infaller efter det

att ansökan om fastighetsreglering antecknats i fastighetsregistret.

1 Lagen omtryckt 1992:1212

376 Författningvörslag

kap. Klyvning

Med samtycke av berörda delägare får avsteg göras från bestämmelserna i 4 § om tilldelning vid klyvning och i 8 § om ersättning mellan delägare samt från 7

Genomföres klyvningen med Genomföres klyvningen med stöd av samtycke enligt första stöd av samtycke enligt första stycket, gäller 5 kap 18 § andra stycket, gäller 5 kap 18 § andra och tredje styckena samt 19 och och tredje styckena, 18 a § 20 §§ i tillämpliga delar. samt 19 och 20 §§ i tillämpliga delar.

16 kap. Förfarandet vid fastighetsdomstol

När någon sakägare har över- När någon sakägare har överklagat, får fastighetsbildnings- klagat, får lantmäterimyndigmyndighetens beslut eller åtgärd hetens beslut eller åtgärd ändras ändras endast om övriga sak- endast om övriga sakägare och, ägare och, när överklagandet när överklagandet rör allmänt rör allmänt intresse, länsstyrel- intresse, länsstyrelsen eller en sen eller en sådan nämnd som sådan nämnd som avses i 4 avses i 4 kap. § andra kap. 15 § andra stycket fått

stycket fått tillfälle att yttra sig. tillfälle att yttra sig. Ändring Ändring till fördel för en till fördel för en sakägare fär

sakägare får dock ske, även om dock ske, även om han inte haft han inte haft tillfälle att yttra tillfälle att yttra sig. Vad som sig. Vad som nu föreskrivits nu föreskrivits skall tillämpas skall tillämpas också när också när överklagandet har överklagandet har gjorts av en gjorts av en företrädare för företrädare för allmänt intresse allmänt intresse. eller av fastighetsregistermyndigheten.

2 Senastelydelse 1991:1652

F örfattningsförslag 377

Om domstolen finner att överklagandet bör föranleda ändring i

avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestäm-

ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte har överklagats, det behövs för uppenbar om att motstridighet eller oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att beträf- Om domstolen

finner att den

ande förrättning föreligger överklagade förrättningen

sådan omständighet innehåller fel eller oklarhet

som avses som i 15 kap 10 får domstolen gör att den inte kan registreras besluta behövlig åtgärd, eller inte kan registreras om utan även om överklagandet inte har att åtgärden minskar fastighetsavsett ifrågavarande del redovisningens tillförlitlighet, av

förrättningen. får domstolen besluta

om rättelse även om överklagandet inte avser detta förhållande.

Om avslutad förrättning har en överklagats, skall fastighetsdomstolen ofördrojligen och senast inom jfyra dagar tillställa

fastighetsregistermyndigheten

en kopia av skrivelsen med överklagandet.

Sedan domstolens utslag eller Sedan fastighetsdomstols en slutliga beslut i fastighets- utslag eller slutliga beslut i

bildningsmál vunnit laga kraft, fastighetsbildningsmål vunnit

skall förrättningsakten och laga kraft, skall förrättnings-

en kopia av utslaget eller beslutet akten och kopia utslaget en av

sändas till fastighetsregister- eller beslutet sändas till lant-

myndigheten. Om förrättningen mäterimyndigheten. Om avskall fortsättas, sänds hand- görandet överklagas i viss del

3 Senaste lydelse 1989:724

378 Författningvörslag

lingama i stället till fastighets- och om det med anledning av bildningsmyndigheten. Om domstolens avgörande i övrigt avgörandet överklagas i viss del kan uppkomma fråga om och det med anledning registrering, skall handlingarna om av domstolens avgörande i övrigt sändas till lantmäterimyndigkan uppkomma fråga om heten. Efter registrering skall registrering, skall handlingarna myndigheten omedelbart sända sändas till fastighetsregister- tillbaka förrättningsakten till myndigheten. Efter registre- domstolen. ringsñ-ágans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

19 kap. Fastighetsregister 3

Uppgift fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast om möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Även förrättningen inte har Även förrättningen inte har om om avslutats skall uppgift avslutats kan uppgift om sådant om fastighetsbildnings- eller fastig- fastighetsbildnings eller fastighetsbestämningsbeslut, som hetsbestämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit införas så snart beslutet vunnit

laga kraft, om fastighetsbild- laga kraft.

ningsmyndigheten begär det.

Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas

fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med anledning förrättningen eller beslutet införas i av fastighetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett av fastighetsbildningsmâl överklagas.

4 Senaste lydelse 1989:724

F örfattningyörslag 379

5§5

Lider någon förlust till följd Lider någon förlust till följd av av tekniskt fel i fastighetsregister tekniskt fel i fastighetsregister som föres med användande föres med användande av som av automatisk databehandling eller automatisk databehandling eller i anordning som hos inskriv- i anordning hos myndighet som ningsmyndighet, fastighets- är ansluten till registret, har

bildningsmyndighet eller fastig- han rätt till ersättning staten.

av

hetsregistermyndighet är an- Har den skadelidande med-

sluten till registret, har han rätt verkat till förlusten att genom till ersättning av staten. Har utan skälig anledning underlåta den skadelidande medverkat till att vidtaga åtgärd för bevarande förlusten genom att utan skälig sin rätt eller har han på av anledning underlåta att vidtaga annat sätt medverkat till föråtgärd för bevarande sin rätt lusten vållande, av genom eget eller har han på annat sätt skall ersättningen efter vad som medverkat till förlusten finnes skäligt nedsättas eller genom eget vållande, skall ersättningen helt bortfalla. efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

Rättelse av uppenbar oriktighet till följd tekniskt fel i fastighetsav register som avses i första stycket får utan hinder 4 § första stycket av första punkten ske även det kan medföra förfång för fastigom hetsägare eller rättighetshavare. Tillfälle sig skall lämnas, att yttra förutom fastighetsägare och rättighetshavare, myndighet i som avses 18 kap. 5 § första stycket jordabalken. Kommer till följd beslut i av

ärende om rättelse enligt andra stycket förlust tillskyndas ägare

att eller rättighetshavare har han rätt till ersättning Ersättning av staten. utgår dock icke, han med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra om omständigheter bort inse att fel förekommit. I fråga ersättning i denna paragraf äger 18 kap. 5 om som avses och 7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

5 införd g. 1973:99

380 Författningsförslag

6§°

Fastighetsregistreringenankom- lantmäterimyndigheten svarar

på fastighetsregister- för fastighetsregistret och gör mer myndighet. Om sådan myndig- sådana registerändringar som

het finns särskilda bestäm- behövs.

melser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

6 Beteckning enl. 1973:99

Författningsförslag 381

Författningsförslag

2 Förslag till

Förordning om ändring i fastighetsbildningskun-

görelsen 1971 2762

Härigenom föreskrivs i fråga fastighetsbildningskungörelsen

om 1971:762 att i förordningen skall införas en ny paragraf, 19 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19a§

När en ansökan fastighetsom bildning eller fastighetsbestämning kommit in till lantmäterimyndigheten skall lantmäterimyndigheten genast låta föra in en anteckning om att ansökan

gjorts i fastighetsregistret

beträffande varje fastighet som berörs den begärda åtav gården.

Om en ansökan fastigavser

hetsreglering eller klyvning och

den sökta åtgärden kan innebära risk för väsentlig värdefâirändring, skall detta förhållande anmärkas särskilt.

Om det under förrättningens

fortsatta gång framkommer att

382 Författningsförslag

den sökta åtgärden kan beröra någon ytterligare fastighet, skall lantmäterimyndigheten genast låta föra in motsvarande upplysning betråfartde den nya fastigheten. Lantmäterimyndigheten skall ta bort upplysningen från en fastighet vilken inte längre berörs av den sökta åtgärden.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1995.

F örfattningvörslag

Författningsförslag

3 Förslag till

Förordning om ändring i

fastighetsregisterkungörelsen 1974: 1059

Härigenom föreskrivs i fråga fastighetsregisterkungörelsen

om 1974:1059 att 4 16, 18 och 19 §§ skall ha följande lydelse. a,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Fastighetsregister förs den Fastighetsregister och registerav

statliga fastighetsregistermyn- karta förs den statliga

av

digheten eller den kommu- lantmäterimyndigheten eller

av av

nala fastighetsregistermyndig- den kommunala lantmäterimyn-

heten, där sådan inrättats. digheten, där sådan inrättats. en en

För varje geografiska område

skall finnas huvudansvarig

en områdesansvarig lantmäterimyndighet.

Vad som sägs i andra stycket innebär inte hinder för en

lantmätermyndighet, som hand-

lägger en förrättning inom område för vilket lanten annan mäterimyndighet är ansvarig, att själv registrera förrättningen.

384 Författningsfärslag

Statens lantmäteriverk får efter Lantmäteriverket får efter ansökan från kommunal ansökan från en kommunal en en fastighetsregistermyndighet lantmâterimyndighet besluta att besluta att denna får föra denna får föra automatiskt automatiskt databehandlade databehandlade registerkartor. registerkartor.

Statens lantmäteri verk Lantmäteriverket ansvarar för ansvarar för drift och förvaltning drift och förvaltning av statens av statens system för automatiskt system för automatiskt databedatabehandlade registerkartor. handlade registerkartor.

En kommunal fastighetsregis- En kommunal lantmäterimyntermyndighet inte använder dighet som inte använder som statens system för automatisk statens system för automatisk databehandling registerkartor databehandling av registerkartor av själv för drift och ansvarar själv för drift och ansvarar förvaltning sitt system. förvaltning av sitt system. av

Efter ansökan från kommunen En kommun har rätt att föra

fdr statens lantmäteriverk adress och kvartersregister i

besluta kommunal fastighetsregistret. En kommun att en myndighet skall föra fastighets- har vidare rätt att föra planregistrets adressregister och register med avseende på beslut planregister med avseende på om planer och bestämmelser beslut planer och bestäm- som det ankommer på kommuom melser det ankommer nen att fatta beslut om. som kommunen att fatta beslut om

Om det finns kommunal En statlig myndighet vars beslut

en fastighetsregistermyndighet i skall registreras i planregistret kommunen, får beslutet får själv föra planregistret med avse samtliga uppgifter enligt avseende på sådana beslut som som myndigheten själv fattat.

Färfattningsförslag 385

33 § skall redovisas i planregistret.

Befogenhet att föra planregister enligt första och andra styckena får inte omfatta införingar med anledning ändringar i fastighetsindelav ningen.

Finnes fastighet vara för sig Om det visar sig det

att finns en

bestående utan att såsom sådan fastighet inte redovisad som är

redovisas i fastighetsregistret, i fastighetsregistret, skall

skall statens lantmäteriverk lantmäterimyndigheten besluta

besluta att den skall i den skall upptagas att upptas i registret, registret, om det kan ske utan det kan ske fastigom utan att

förfång för fastighetsägare eller hetsägare eller rättighetshavare

rättighetshavare. Innan fastig- lider skada. Innan fastigheten het upptas i registret, skall registreras

skall

fastighetsägare och rättig- och rättighetshavare få tillfälle

hetshavare få tillfälle sig, de kända. att yttra att yttra om är sig, om han är

Är redovisningen i fastighets- Är redovisningen i fastighets-

register ofullständig i något registret ofullständig i något

annat avseende, får komplette- annat avseende, får lantmäteriring därav ske. Innan beslut myndigheten komplettera därom meddelas, skall utred- registerinnehållet. En kommun ning ske betráfande de eller om- en sådan statlig myndighet ständigheter är besom av som för planregister med stöd tydelse i ärendet. 4 får själv komplettera av a planregistret. Innan beslut om komplettering meddelas skall utredning göras de av omständigheter kan som vara av betydelse i ärendet.

13 l4-0725

386 Författningsfåirslag

Fråga om rättelse i fastighets- Fråga om rättelse i fastighetsregister enligt 19 kap. 4 § register enligt 19 kap. 4 § fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen 1970:988 prövas av statens 1970:988 prövas av Lantlantmäteriverk. Har oriktighet mäteriverket. Har oriktighet enligt första stycket nämnda enligt första stycket nämnda paragraf uppkommit till följd av paragraf uppkommit till följd av skrivfel eller annat sådant skrivfel eller annat sådant förbiseende, får dock fastighets- förbiseende, får lantmäterimynregistermyndigheten pröva digheten pröva fråga om

ärendet. rättelse. Sådant fel får även

rättas av kommun eller av statlig myndighet som för planregister med stöd av 4 a

om felet hänför sig till uppgift

som kommunen eller myndigheten själv fört in i registret.

Fastighet som motsvarar i jordeboken upptaget fiskeri får avregistreras förrän fiskeriet uteslutits ur jordeboken.

Fråga om rättelse i fastighets- Fråga om rättelse i fastighetsregister enligt 19 kap. 5 § register enligt 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen prövas fastighetsbildningslagen prövas av fastighetsregistermyndig- av lantmäterimyndigheten. heten.

Fastighetsregistermyndigheten Lantmäterimyndighetenbeslutar beslutar i frågor enligt denna i frågor enligt denna kunkungörelse, om annat följer görelse, om annat följer av av 16 18 §§ eller av tredje 16 18 §§ eller av tredje - stycket denna paragraf. stycket denna paragraf.

Författningyörslag 387

Statens lantmäteriverk får Lantmäteriverketfârbeträffande beträffande vissa slag av vissa slag av ärenden överlåta ärenden överlåta sin beslutande- sin beslutanderätt enligt 17 och rätt enligt 16 18 till fastig- 18 §§ till lantmäterimyndig- hetsregistermyndigheten. heten.

Kommunfullmäktige eller den Kommunfullmäktige eller den kommunala nämnd full- kommunala nämnd fullsom som mäktige utsett därtill beslutar mäktige utsett därtill beslutar om kvartersindelning och om kvartersindelning och kvartersnamn. Fastighetsregis- kvartersnamn. Lantmäterimyntermyndigheten skall ges digheten skall tillfälle att ges tillfälle att yttra sig i ärendet yttra sig i ärendet och skall och skall underrättas underrättas beslutet. om om beslutet.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1995.

Kapitel 24 389

24 Fastighetsregistrering

I principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99 har jag tagit ställning för att fastighetsregistreringen skall integreras i fastighetsbildningen och att fastighetsregistermyndigheterna kan avvecklas. Förändringarna är ett viktigt led i en

utveckling mot registrering vid källan se avsnitt 9.3.

I regeringens proposition organisation för lantmäteri- och En ny fastighetsdataverksamhet 199394:214 slås fast att staten har ett grundläggande ansvar för fastighetsbildningen och för en säker och enhetlig registrering av fastigheter. Redovisningen av fastighetsindelningen och andra rättsförhållanden som är knutna till den fasta egendomen ska ge trygghet i besittning och disposition av egendomen. Frågan om kommunalt huvudmannaskap för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen blir föremål för fortsatt beredning. De särskilda fastighetsregistermyndigheterna avvecklas. Fastighetsregistreringen skall utföras av den myndighet som handlägger fastighetsbildningen. Uppgifter om planer och bestämmelser i fastighetsregistret bör i princip registreras av de beslutande myndigheterna. Regeringen anger att ett säkert system för registrering av fastighetsbildningsbeslut förutsätter att en klart angiven myndighet har ansvaret för registerinnehållet inom ett visst geografiskt område. Om två myndigheter kan komma att utföra fastighetsbildning inom området innebär detta att speciella rutiner måste övervägas. Även andra myndigheter, kommunal myndighet eller om t.ex. en en länsstyrelse Lst kan anförtros registrering av uppgifter om planer m.m. bör den myndighet som har ansvaret för fastighetsregistreringen ha ett yttersta ansvar för att uppgifterna blir registrerade. Detta innebär att myndigheten utför registrering som inte överlåtits till någon annan.

390 Kapitel 24

24. 1

Utgångspunkter

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen kommer det att finnas statliga lantmäterimyndigheter på länsnivå med lokala kontor. I avvaktan på vad den fortsatta beredningen i huvudmannaskapsfrågan ger blir en utgångspunkt också att det kommar att finnas kommunal fastighetsbildning. Det huvudsakliga syftet med utredningsarbetet i denna del är att klarlägga vilka lagstiftningsförändringar som krävs på grund av integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen. För att fullgöra detta syfte har utredningsarbetet inriktats även på att beskriva hur integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen skall fungera praktiskt under de givna förutsättningarna och vilka konsekvenser avvecklingen av fastighetsregistermyndigheterna får

för de andra uppgifter som dessa har. överväganden måste göras

huruvida någon av uppgifterna i stället, enligt principen om registrering vid källan, kan överföras annan huvudman.

24.2 Bakgrund

24.2.1 Nuvarande författningsreglering

Det finns ett stort antal författningar reglerar registren och som införande av uppgifter i registren. Informationen i jord- och stadsregister förs successivt över till fastighetsregistret inom ramen för fastighetsdatareformen. Om

övergång skett till registrering i fastighetsdatasystemets fastighets-

register får inte de .äldre registren föras längre. Det innebär att de författningar som reglerar de manuella registren saknar betydelse och kan upphävas när fastighetsdatareformen har genomförts hösten 1995. De grundläggande reglerna fastighetsregistret finns i l kap. 2 § om

fastighetsbildningslagen FBL och i övrigt finns de viktigaste reglerna

i 19 kap. FBL. I l kap. 2 § FBL slås fast att det skall föras fastighetsregister samt att fastighetsbildning och fastighetsbestämning är fullbordade när uppgift åtgärd förts i fastighetsregistret. I om 19 kap. FBL meddelas bestämmelser om bl.a. vilka objekt skall som

redovisas som fastigheter, införandet uppgift och tidpunkten för

av registrering med anledning åtgärd enligt FBL, rättelse i registret, av

sou 1994:90 Kapitel 24 391

regler om ersättning för förlust till följd av tekniskt fel samt registerföringens organisation. Av lagen 1971:133 om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet framgår bl.a. att kommunala fastighetsregistermyndigheter kan inrättas. Detaljerade regler om registerinnehåll och förfarandefrágor avseende registerredovisningen finns i fastighetsregisterkungörelsen 1974:1059. Som tidigare nämnts gäller för de manuella registren fortfarande förordningen 1908:74 s l angående jordregister och stadsregisterkungörelsen 1971:1010 och förordningen 1917:281 med närmare föreskrifter för stad för de manuella registren. 1 fastighetsbildningskungörelsen 1971:762 finns bestämmelser om bl. a. hur handlingar och information skall skickas mellan fastighetsbildningsmyndigheten FBM, fastighetsregistermyndigheten FRM och inskrivningsmyndigheten IM. Fastighetsdatakungörelsen 1974:1058 reglerar innehållet i fastighetsdatasystemet FDS och vissa frågor mellan CFD och registermyndigheterna. Kungörelsen om fastighetsbevis m.m. 1974:1063 reglerar vilka standardiserade skriftliga uttag som skall gå att ur FDS, t.ex. gravationsbevis. Vidare finns det bestämmelser som rör fastighetsregistrering i förordningen 1988:1232 med instruktion för lantmäterimyndigheterna, lantmäteriinstruktionen. I ett stort antal författningar finns bestämmelser som reglerar införandet av uppgifter i fastighetsregistret eller hänvisar till registret. Som exempel kan nämnas att i 5 kap. 31 § plan- och bygglagen PBL finns en bestämmelse som anger att kommunen skall sända lagakraftvunna detaljplaner till FRM och att av 5 § förordningen 1988:1188 om kulturminnen framgår att Lst skall underrätta FRM om vissa beslut enligt lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

24.2.2 Fastighetsregistret

Fastighetsregistret består av sex olika delregister,

huvudregister koordinatregister -

392 Kapitel 24

planregister kvartersregister adressregister gemensamhetsanläggningsregister GA-register. -

l huvudregistret redovisas den gällande indelningen av fastigheter och samfálligheter. Redovisningen sker i sexton avdelningar. Enligt 23 § FRK redovisas följande uppgifter om fastigheter:

registerbeteckning administrativ tillhörighet m.m. tidigare registerbeteckning ursprung avregistrering adress omfång, läge fristående fiske andel i samfällighet andel i gemensamhetsanläggning skattetal åtgärder avskild mark rättigheter planer, bestämmelser och övriga uppgifter ur planregistret övriga förhållanden. -

I 25 § FRK anges huvudregistrets innehåll i detalj. mer Uppdelningen av fastighetsregistret i särskilda delregister leder till praktiska fördelar både vid informationssökning och vid ajourhällning. Genom en s.k. VISA-bild eller -utskrift redovisas i princip innehållet i huvudregistret. Där framgår t.ex. fastigheten har andel i viss om gemensamhetsanläggning eller berörs av en detaljplan. Vill man sedan ha mer detaljerad information om gemensamhetsanläggningen söker man vidare i gemensamhetsanläggningsregistret och vill ha man mer information om planen går vidare till planregistret. man Vid ajourhâllning fastighetsregistret delregistersystemet stora av ger fördelar genom att det räcker att föra uppgifterna t.ex. plan om en enbart i planregistret. Erforderliga uppgifter förs därefter automatiskt i huvudregistret på berörda fastigheter.

Kapitel 24 393

Ajourhållningen i huvudregistret sker dels som en följd av fastighetsbildningsförrättning, dels som en följd av andra ärenden som saknar samband med någon förrättning t.ex. fristående kompletteringsoch rättelseärenden. I huvudregistrets avdelning för rättigheter redovisas servitut, nyttjande- och ledningsrätter 27 §. Koordinatregistret innehåller lägesbestämningar för en fastighets eller en samfällighets centralpunkt och bebyggelsepunkter samt hänvisning till registerkarta 30 §. Planregistret innehåller uppgifter om planer och andra bestämmelser för markens användning, t.ex. planer och bestämmelser enligt PBL, naturvårdsbestämmelser, byggnadsminnen och fornlämningar 33 §. Kvartersregistret innehåller uppgifter om kvarter och om sambandet mellan kvarter och beteckning på fastighet eller samfällighet. Även i kvartersregistret sker en hänvisning till registerkarta 37 §. Adressregistret redovisar adresser för fastigheter och samfälligheter i områden som har gatuadress 39 §. Gemensamhetsanläggningsregistret innehåller uppgifter om gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen 1973:1149 eller lagen 1966:700 om vissa gemensamhetsanläggningar. Även vägförening enligt 3 kap. lagen 1960:608 om enskilda vägar samt gemensam anläggning enligt 2 kap. eller 4 kap. samma lag skall redovisas i registret. Samtliga register utom kvarters- och adressregistren är obligatoriska. Kvarters- och adressregistren förs endast om kommunen begär det.

24.2.3 Registerkartan

Till fastighetsregistret hör registerkarta eller motsvarande uppgifter som förs med automatisk databehandling. Registerkartan ingår inte i fastighetsdatasystemet. Det beror bl.a. på att det inte har funnits tekniska förutsättningar tidigare att upprätta och arkivera en automatiskt databehandlad registerkarta, dvs. digital registerkarta. en Arbetet med att föra över registerkartan till ADB har påbörjats. Från och med den 1 januari 1994 får den föras med hjälp av ADB SFS 1993:1205.

394 Kapitel 24

Registerkartan för tätorter bygger regel på kommunens som storskaliga primärkartverk och för landsbygden bygger den på den ekonomiska kartan. Nuvarande beräkningar tyder på att det kommer att ta fem till sex år och kanske ända upp till tio år i vissa tätorter innan överföringen till ADB har slutförts. Registerkartan innehåller den grafiska informationen om fastighetsregistret. Dess huvudfunktion är att vara en illustration till och ge ingång till det skrivna registret. Registerkanan är för närvarande en officiellt och kontinuerligt ajourhållen sammanställning över fastighetsindelningen. Registerkartan redovisar även utsträckningen av markreglerande planer och bestämmelser samt officialrättigheter. Närmare bestämmelser om registerkaitan finns i 46-52 §§ FRK. Att föra registerkarta är obligatoriskt. Vad som skall redovisas på registerkartan framgår 48 Det är: av

gränser och beteckningar för de bestående fastigheter och samfälligheter som redovisas i huvudregistret

områden för servitut som tillkommit enligt vissa lagar

områden för nyttjanderätt som tillkommit enligt vissa lagar

4. områden och beteckningar för bestående enheter i GA-registret

områden för ledningsrätt enligt ledningsrättslagen

vissa områden för vågrätt enligt väglagen

vissa uppgifter i planregistret

kvartersindelningen och kvartersnamnen

indelningen i län, kommuner, församlingar och kyrkobokföringsdistrikt

10. indelningen i socknar vid den tidpunkt då fastighetsregistret började föras

Kapitel 24 395

11. allmänna vägar och strandlinjer samt andra terrängdetaljer i den omfattning som krävs för orienteringen.

Utöver vad får på registerkartan redovisas uppgifter som anges ovan med anknytning till fastigheter och samfálligheter såsom adresser, jaktvårdsområden och gränspunkter samt annan administrativ indelning. Registerkartan får enligt 49 § FRK delas upp på skilda kartversioner och enligt 50 § FRK får redovisningen förenklas eller underlåtas om det påkallas av kartans skala eller annan särskild omständighet. En modern analog registerkarta är uppdelad på olika deloriginal, oftast fastighetsoriginal, rättighetsoriginal och bestämmelseoriginal. Det går då att ta fram registerkartan i flera versioner genom att samkopiera deloriginalen i olika kombinationer. Inom landsbygdsområdena är det den ekonomiska kartans fastighetsoriginal kompletterat med rättighetsoriginal och bestämmelseoriginal som utgör registerkarta. Uppgift som skall redovisas både i fastighetsregistret och på registerkartan skall införas på kartan i omedelbar anslutning till införandet i fastighetsregistret enligt 51 § FRK.

24.2.4 Fastighetsregistrets funktioner

Fastighetsregistret har följande funktioner:

l att redovisa den gällande fastighetsindelningen genom en indi-

vidualisering av fastigheterna och deras omfattning

2 att utgöra basen för inskrivningsregistret och inskrivningsverksamheten

3 att redovisa rättigheter, belastningar, planförhållanden m.m. så att såväl offentlig som privat verksamhet underlättas.

Fastighetsregistrets publiceringsfunktion framgår av såväl punkt 1 som punkt Utgångspunkten har traditionellt varit att fastighetsregistret bör innehålla information av grundläggande natur om den gällande

396 Kapitel 24

fastighetsindelningen. Betoningen har alltså legat på punkterna l och

Fastighetsregistret, såväl i den skriftliga som grafiska delen, fungerar som en ingång till ytterligare information om fastighetsförhållandena. Denna information får sökas i förrättningsakterna. Under den senaste ZO-årsperioden har punkt 3 fått ökad aktualitet. Ambitionsnivån beträffande rättighetsredovisnigen höjdes radikalt i början av 1970-talet. Sedan mitten av 1980-talet har en kraftig satsning gjorts på plansidan. Staten har satsat ca 15 mkr under de senaste sju åren för att fastighetsregistermyndigheterna skulle få möjlighet att komplettera fastighetsregistret med planinformation. I vissa sammanhang kan också pågående fastighetsbildning vara viktig att känna till. Planförslag har ibland sådant intresse för bygglovsansökningar, markförvärvsfrågor och fastighetsbildning att en del kommuner väljer att registrera antagna planer som ännu inte vunnit laga kraft.

24.2.5 Förrättningsregistrering

En stor del av fastighetsregistermyndighetens arbete avser registrering av fastighetsbildningsmyndighetens förrättningsbeslut enligt fastighetsbildningslagen 1970:988, anläggningslagen 1973:1149, ledningsrättslagen 1973:1144 och lagen om äganderättsutredning och legalisering 1971:1037. I principbetänkandet har redogjorts för huvuddragen i förfarandet

vid registrering av förrättningar se avsnitt 2.2.2. I det följande ges

en sammanfattande beskrivning. Av den fastighetsrättsliga beskrivningen framgår vilka förändringar som skall göras på befintliga fastigheter och vilka uppgifter som skall redovisas på nya fastigheter. Uppgifterna i fastighetsregistret förs genom att ett antal formulär beställs och fylls i vid en terminal som är ansluten till fastighetsdatasystemet. De förändrade uppgifterna lagras i en mellanlagringsdatabas. När alla formulär fyllts i trycks ett kontrollblad på en skrivare. En kontroll görs därefter av en annan registreringskunnig och behörig person genom att denne jämför uppgifter i akten med de införda uppgifterna. Därefter godkänns ärendet av en behörig person. När ett godkänt mellanlagrat ärende skall uppdatera fastighetsregistret anmäler FRM detta till CFD genom en särskild transaktion där det

Kapitel 24 397

godkända ärendet anmäls för uppdatering. Personlig lösen krävs för godkännandet. Detta kallas dagsgodkännande. När terminalsystemet stängts för dagen påbörjas uppdateringen i FDS. Innehållet i mellanlagringsbasen överförs till produktionsbasen. Vid denna uppdatering utförs vissa maskinella kontroller som numera inte kunnat ske tidigare. Om något fel medfört att uppdatering inte kunnat ske underrättas FRM nästa dag. Tidigare det vanligt att olika personer förde in uppgifterna i var fastighetsregistret respektive på registerkartan. Numera strävar fastighetsregistermyndigheterna efter att låta person utföra båda en

uppgifterna. Detta arbetssätt har haft varierande genomslagskraft hos

myndigheterna.

242.6 Övriga fastighetsregistermyndighetsuppgifter

FRM har för att föra uppgifter i fastighetsregistret som ansvar hänför sig till andra ärenden än registrering av förrättningar, nämligen

planer och markreglerande bestämmelser adresser expropriations- och inlösenärenden avtalservitut k LÄIF-ärenden - s namnärenden rättelse- och kompletteringsärenden. -

LÄIF-ärenden ändring församlingsgräns enligt lagen avser av 1970:991 ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i om samband med fastighetsindelning. Till fastighetsregistret hör ett omfattande arkiv. Enligt huvudregeln skall alla införingar eller förändringar i fastighetsregistret vara dokumenterade i arkivet. Den viktigaste och mest omfattande dokumentationen är förrättningsakterna. Arkiven är värdefull historisk källa som används dagligen i en utredningar i samband med fastighetsbildning, planläggning m.m. Arkiven kräver värd och skötsel vilket ingår i fastighetsregistermyndighetens uppgifter.

398 Kapitel 24

FRM har även en servicefunktion. Myndigheten lämnar upplysningar om innehållet i fastighetsregistret, tillhörande registerkarta och arkivet till allmänheten, mäklare, banker, myndigheter m.fl.

Statliga fastighetsregistermyndigheter för dessutom samfällighets-

föreningsregistret.

24.2.7 Fördelning fastighetsregistermyndighetens

av

uppgifter

I principbetänkandet SOU 1993:99 s. 36 har redovisats genomsnittliga siffror för hur arbetsfördelningen ut mellan olika uppgifter hos ser

de statliga fastighetsregistermyndigheterna. I denna arbetet

etapp av

har stickprov gjorts på statlig fastighetsregistermyndighet, FRM i

en Kopparbergs län, och pâ en kommunal, FRM i Stockholm, som

illusterar variationerna. Trots att dessa fastighetsregistermyndigheter

verkar under mycket olika förhållanden är det intressant att notera att de båda myndigheterna endast förbrukar cirka 50 procent sina av resurser för själva fastighetsregistreringen. Det bör observeras att det är fråga om ungefärliga uppskattningar av de procentuella resursinsatserna för 1992-1993, se tabell 22.

Resursinsats i procent

Aktivitet FRMi FRMi Kopparbergs län Stockholms kommun Fastighetsregistrering 5 l 53 Registrering i samfállighetsregistret 2 0 Arkivverksamhet l4 1 Kostnadsfri service allmänheten 8 40

Tabell 22. Registermyndighetens aktiviteter.

Kapitel 24 399

Därtill skall läggas resursinsatsen för upprustning av registerkartan, dvs. omläggning registerkartan till digital form. Den har tagit i av anspråk cirka 5 850 timmar för FRM i Kopparbergs län och 4 750 timmar för FRM i Stockholms kommun.

24.3 Registrering vid källan

24.3.l Principen registrering vid källan

om

Enligt principen registrering vid källan bör en myndighet eller om kommun fattar beslut också den som ansvarar för att data om som vara besluten registreras. De största vinsterna med denna infrastruktur är data bara behöver fångas och ajourhållas på ett ställe med bättre att kvalitet och effektivitet som följd. Principen registrering vid källan skall ses som ett medel att om uppnå olika Verksamhetsmål för registreringsarbetet, såsom kortare handläggningstider, kostnadseffektivitet, hög registeraktualitet och registertillförlitlighet. I propositionen En organisation för lantmäteri- och fastighetsny dataverksamhet 1993942214 uttalas bl.a. att för andra delar av m.m.

registreringen än de är ett utflöde av fastighetsbildningen t.ex.

som registreringen planer, markanvändningsrcglerande bestämmelser av

och adresser för fastigheterna bör även andra organ svara. Detta utgår

från princip registrering vid källan som nu bör slås fast. Den en om innebär att information lämpligast registreras av den som skapar informationen. Därigenom undviks dubbelarbete som kan följa av en överföring information till registret i flera led. Om den information av

skall registreras är ett utflöde av myndighetsutövning bör

som

myndigheten ha ansvaret för registreringen även informationen till

om grund för denna ursprungligen uppkommer t.ex hos en anlitad entreprenör. Jag delar uppfattningen att det är själva beslutsfattandet som utgör

grunden för ansvaret att föra uppgifterna i fastighetsregistret. Med

registrering vid källan skall förstås att det endast år det organ som fattar det grundläggande beslutet kommer att registrera oavsett som -

överklagande sker eller inte. För domstolarna som överprövar de

om

beslut registreras kommer organisationsförändringen inte att

som innebära någon ändring.

400 Kapitel 24

För denna utredning ställer principen om registrering vid källan i huvudsak två frågor. Den är hur principen skall förstås och ena tillämpas inom en och myndighet. samma Den andra frågan är vad som gäller när det finns än mer en myndighet inom ett och samma geografiskt område fattar beslut som vilka skall föras i fastighetsregistret.

24.3.2 Fastighetsregistrets källor

Förrättningsbesluten FBM fattar är själva huvuduppgiften i det som löpande registreringsarbetet. Några de övriga uppgifter FRM av som registrerar sådana beslut FRM fattar själv. Så är fallet i avser som

LÄlF-ärenden, vissa namnärenden rättelse- och kompletterings-

samt ärenden. Beslut om inskrivning avtalsservitut fattas IM. av av Fastighetsdomstolen och länsstyrelsen fattar också beslut eller vidtar åtgärd som föranleder registrering i fastighetsregistret. Den information skall föras i planregistret i första som genereras hand från beslut fattas kommunen. Detta gäller detaljplasom av t.ex. ner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser. Markreglerande bestämmelser enligt vattenlagen 1983:291, hälsoskyddsförordningen 1983:616, kulturminneslagen 1988:950, naturvårdslagen 1964:822 m.m. skall också föras i planregistret. Länsstyrelserna är beslutsfattare i de flesta fall, även kommunermen na, Riksantikvarieämbetet och Vägverket fattar beslut skall som redovisas i planregistret enligt olika lagar.

24.3.3 Närmare planregistrets källor

om

En närmare genomgång följer vilka uppgifter skall registreras av som i planregistret och vem som fattar besluten. Av tabellen framgår också om s.k. berörkrets skall redovisas och uppgifterna skall föras på om registerkartan. Enligt 34 § 12 FRK skall redovisningen i planregistret innehålla uppgift om fastighet och samfallighet berörs planen, som av bestämmelsen, beslutet eller utredningen. Om det är lämpligare får redovisningen berörda fastigheter och samfälligheter i stället av innehålla uppgifter om det registerområde eller den trakt berörs. som Om det finns särskilda skäl får redovisningen underlåtas. Med särskilda skäl avses att det är fråga ett större område om t.ex. en

Kapitel 24 401

översiktsplan och att det därför skulle alltför betungande att vara redovisa berörkretsen. Framställningen har begränsats på så sätt att äldre bestämmelser, som i och för sig meddelade enligt anses motsvarande ny lagstiftning, inte medtagits. Bestämmelserna om avisering till FRM av de uppgifter skall föras in i planregistret som finns i allmänhet i en författning lägre valör än den lag av som angetts, t.ex. naturvärdsförordningen 1976:484 eller vägkungörelsen 1971:954.

402 Kapitel 24

x x x x x x x x x x x x x x x x x x

x x x x x x x x x x x x x x x x x

. .. . .o .. . B .o ä

5 3 5

e

m ä E ö m .m m a

m

v E a m m m m a m m. v h m m

u. u

o

Kapitel 24 403 X X X X X X X X X X X X X X X X

m .e å m

404 Kapitel 24

24.4 Registeransvar

24.4.1 Ansvar enligt datalagen

Såväl fastighetsregistret som registerkartan torde vara att anse som personregister enligt datalagen 1973:289 när de förs med hjälp av automatisk databehandling. I förarbetena till datalagen uttalas att det inte krävs att ett register innehåller en identitetsuppgift som är entydig eller unik eller mer allmänt bekant för att registret skall anses som ett personregister i datalagens mening. Även register där alla identiett tetsbeteckningar har ersatts med löpande nummer, kodbeteckningar e.d. bör hänföras till kategorin personregister, förutsatt att man antingen maskinellt eller på manuell väg kan översätta siffer- och kodbeteckningarna. Regeringen har för övrigt i ett beslut den 3 juni 1992, Ju dnr 91-1940 gällde digital registerkarta i Gävleborgs som län klarlagt att inrättande och förande av sådan är att anse som ett

personregister på grund att det med hjälp av den fastighets-

av beteckning skall finnas på registerkartan blir möjligt att vid som databehandling få fram uppgifter om enskilda personer. För personregister skall det finnas en registeransvarig enligt datalagens bestämmelser. Med registeransvaret följer skyldigheter, t.ex. att iaktta vissa bestämmelser till skydd för den registrerades integritet, att rätta, ändra eller utesluta oriktig uppgift och att på begäran enskild lämna underrättelse om innehållet i personuppgift av som ingår i personregistret. Registeransvaret för fastighetsdatasystemet, som fastighetsregistret ingår är inte reglerat och rättsläget är något oklart. Registeransvaret får, precis som för vissa andra system, delat. Centralnämnden för fastighetsdata ansvarar anses vara för den tekniska driften och tillhandahållande av information i systemet, medan ansvaret för informationen anses fördelat de myndigheter har behörighet att föra uppgifter i de register som som är personregister. Var och en antas ansvara för sin del. Det innebär att

CFD och respektive registermyndighet delar registeransvaret i

datalagens mening. Frågan om registeransvar har även betydelse för det straffrättsliga kan komma att utkrävas enligt 21 § datalagen samt för ansvar som skyldigheten att betala ersättning om registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift enligt 23 § samma lag.

Kapitel 24 405

24.4.2 Rättsverkan

För att fastighetsbildning eller fastighetsbestämning skall anses en fullbordad måste uppgift om åtgärden föras in i fastighetsregistret. Detta framgår av l kap. 2 § andra stycket FBL. Regeln innebär att registreringen inträder de sakrättsliga verkningarna av fastiggenom hetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslutet, dvs. beslutet blir gällande mot tredje Detta gäller t.ex. fastighetsbildningens man. inverkan på inskrivna rättigheter. I vissa fall kan emellertid ett fastighetsbildningsbeslut ha rättsverkan redan före registreringen, t.ex. i fråga om tillträde vid fastighetsreglering. När fastighetsindelningen ändras på grund av expropriation är fullbordandet inte knutet till att registrering sker utan i stället till att själva expropriationen är fullbordad. Uppgifter i fastighetsregistret har inte företräde framför vad som står i förrättningshandlingarna. Registerkartan har ingen rättsverkan utan fungerar som en presentationskarta. Fastighetsbildningslagen En kommentar, Landahl m.fl. 1991 s. 495 ff, har behandlat frågan om registrets rättsverkan i samband med kommentaren till 19 kap. 4 § FBL. Bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket FBL innebär att fastighetsregistrets redovisning av indelningen i fastigheter är avgörande för fastighetsbegreppet i fråga om fastigheter som har bildats enligt FBL. I dessa fall får registrets redovisning rättsverkan. Enligt 19 kap. l § får redovisningen i registret grund-

läggande betydelse för vilken fastighetsindelning som skall anses ha

förelegat vid FBL:s ikraftträdande.

24.43 Rättelse i fastighetsregistret

På grund av registreringens betydelse hari 19 kap. 4 § FBL införts en regel rättelse felaktig uppgift i registret. Med rättelse avses i om av princip inte ajourhållning av registret, men det kan ibland vara svårt att dra gränsen mellan dessa åtgärder. Rättelsemöjligheten utgör i viss mån en parallellföreteelse til rättelsemöjligheten i förrättningsakten

som kan göras med stöd av 26 § förvaltningslagen se avsnitt 24. 13.2.

Skillnaden är att rättelse enligt 19 kap. 4 § inte är begränsad till rena förbiseendefel. Ett fel i fastighetsregistret kan bero antingen på fel i förrättningshandlingarna eller fel som uppkommit vid registreringen. För att en

406 Kapitel 24

uppgift skall kunna rättas enligt 19 kap. 4§ FBL måste den vara uppenbart oriktig. Rättelsen får inte leda till förfång för fastighetsägare eller fordringshavare. Departementschefen uttalade i förarbetena till lagen prop. 1969:128 s. 959 att rättelse i fastighetsregister i allmänhet inte var av den beskaffenheten att förfång kan bli aktuellt annat än vid sådan oriktighet som uppkommit vid redovisningen av en ändring i fastighetsindelningen genom fastighetsreglering. Det kan då tänkas att rättelsen innebär förfång för den rättsägare som har anpassat sig efter den oriktiga redovisningen. Departementschefen menade att i sådant fall bör ändring i fastighetsredovisningen ske efter fastighetsbestämning eller i allmänt tvistemål eller efter ansökan om rättelse enligt 15 kap. 10 § FBL eller extraordinärt överklagande enligt rättegångsbalken RB. Om det är uppenbart att rättelse inte kan leda till förfång skall rättelse kunna göras omedelbart. I annat fall måste rättsägaren få tillfälle att yttra sig. 19 kap. 5 § FBL innehåller i första stycket en särskild skadeståndsregel som tar sikte på skador som orsakats av tekniska fel i fastighetsregistret och i vissa till registret anslutna terminaler. Ersättning utgår till den som lidit förlust i tre fall, nämligen om fel uppkommit i fastighetsregistret, om fel i form av avvikelser från registerinnehállet visar sig i utdrag ur registret och slutligen om fel förekommer i anordningar som hos IM, FBM eller FRM är anslutna till registret. Av andra stycket i 19 kap. 5 § FBL framgår att rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighetsregister får göras utan hinder av att beslutet kan medföra förfång för fastighetsägaren eller rättighetshavare. I tredje stycket finns därför en rätt för dessa till ersättning för förlust till följd av beslut om rättelse i registret. Som exempel på sådan rättelser som kan innebära förfång kan nämnas areauppgifter, uppgifter om delaktighet i samfålligheter eller om servitut som berörda rättsägare rättat sig efter. Staten har alltså ett strikt ansvar enligt 19 kap. 5 § för förlust till följd av tekniska fel i fastighetsregister som förs med hjälp av ADB. Ersättning enligt såväl första som andra stycket betalas av statsmedel oavsett om FBM eller FRM är statlig eller kommunal. FBL innehåller inte någon allmän ersättningsregel motsvarande den som finns för inskrivningsverksamheten i 19 kap. 19 § jordabalken JB. I förarbetena till förslaget att införa 19 kap. 5 § FBL prop. 1973: 13 s. 61 uttalades att skadeståndslagens regler i stället torde vara

Kapitel 24 407

tillämpliga. Därmed avses det ansvar som stat och kommun har enligt 3 kap. 2§ skadeståndslagen för skador som vållas genom fel och försummelse vid myndighetsutövning i verksamheten.

24.4.4 Registrerande myndigheter

1 19 kap. 6 § slås fast att fastighetsregistreringen ankommer på fastighetsregistermyndighet. Bestämmelsen innehåller inte några närmare bestämmelser om registerföringens organisation. Departmentschefen uttalade i förarbetena prop. 1969: 128 s. B 961 att denna fråga tills vidare fick lämnas utanför kapitlet med hänsyn till pågående utredningar. Av uttalandena fråmgår också att med fastighetsregistermyndighet avses både registerföringsmyndighet och tillsynsmyndighet. 1 andra registerförfattningar t.ex. FRK avser begreppet fastighetsregistermyndighet endast registerföringsmyndigheten. Samma gäller i förordningen 1988:1232 med instruktion för lantmäteriimyndigheterna. l FRK görs skillnad mellan de myndigheter som för fastighetsregistret och den myndighet som verkställer registrering i fastighetsregistret. Registrering verkställs av CFD, efter dagsgodkännande från de myndigheter som för registret, för samtliga delregister utom adressregistret enligt 60 och 63 §§ FRK. För införandet av uppgifter i fastighetsregistret ansvarar respektive fastighetsregistermyndighet, som kan vara statlig eller kommunal. Även kommuner inte har FRM har bestämmelsen i 4 § som genom a FRK erhållit möjlighet att föra fastighetsregistrets adress- och

planregister med avseende på beslut om planer och bestämmelser som

det ankommer på kommunen att fatta beslut om. Denna befogenhet kan omfatta samtliga uppgifter som enligt 33 § FRK skall redovisas i

planregistret, om det finns en kommunal fastighetsregistermyndighet

i kommunen. Befogenheten att föra planregister får däremot inte omfatta införingar med anledning av ändringar i fastighetsindelningen. Det finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter i 41 kommuner. Endast 14 av dessa har hand om fastighetsbildningen i hela kommunen. Kommunala fastighetsregistermyndigheter finns i 29 kommuner. De ansvarar för fastighetsregistreringen i hela eller delar av kommunen. Allteftersom fastighetsdatareformen har genomförts har justeringar gjorts så att överensstämmelse i stort sett föreligger mellan

408 Kapitel 24

KFBM:s och KFRM:s verksamhetsområden i de kommuner som har såväl KFBM som KFRM. Flera myndigheter kan handlägga förrättningar inom ett och samma geografiska område. Samordningen sker genom underrättelser mellan

myndigheterna, t.ex. mellan kommunal fastighetsbildningsmyndighet

och en statlig specialenhet. Registreringen inom ett visst geografiskt område sker endast ett ställe även om det finns geografiska överlappningar inom fastighetbildningsmyndigheternas verksamhetsområden t.ex. när staten tar hand om specialförrättningar. Var marken är belägen styr vilken FRM som registrerar förrättningen. Det betyder att statliga fastighetsbildningsförrättningar ibland registreras av kommunala FRM och vice versa. Registreringen sker i princip i kronologisk ordning, vilket ger möjlighet att låta en tidigare förrättning påverka en senare. En förrättning som berör fastigheter ligger inom flera som

fastighetsregistermyndigheters verksamhetsområden måste registreras

av respektive myndighet genom s.k. samordnad registrering.

Registrering av förrättningar i fastighets-

registret

24.5.1 Nytt ADB-stöd

Det nuvarande systemet för registrering är i stora delar en 1970talsprodukt. Systemet anses inte helt uppfylla dagens önskemål om användarvänlighet. Det innehåller inga, eller i varje fall inte tillräckliga, hjälpfunktioner. Datafångstsystemet fungerar bra men utdatafunktionerna är dåliga. Det finns kontrollfunktioner gör att som systemet är säkert men upplevs som krångligt att arbeta med. Lantmäteriets handläggningssystem VHLS syftar till en successiv mellanlagring av uppgifter under förrättningens gång. När besluten har vunnit laga kraft uppdateras innehållet i FDS med de nya uppgifter som blir resultatet fastighetsbildningsåtgärden. Handläggningsav systemet utformas så att det går att kontrollera vad som blir nytt registerinnehåll innan registreringen får verkställas.

Kapitel 24 409

24.5.2 Tidpunkten för registrering

I 19 kap. 3 § FBL anges tidpunkten för registrering av åtgärder som sker enligt FBL. Enligt huvudregeln i första stycket skall uppgifterna införas snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och vunnit laga kraft. I andra stycket anges att även om förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastighetbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighetsbildningsmyndighet begär det. Motsvarande regler gäller enligt 34 § andra stycket anläggningslagen 1973: l 149 och 32 § andra stycket ledningsrättslagen 1973:1144. Enligt 19 kap. 3 § tredje stycket FBL kan dessutom registrering ske trots att talan fullföljts mot beslut eller åtgärd vid förrättning som avslutats. Förutsättningen är att den del av förrättningen som skall registreras uppenbarligen inte berörs av överklagandet. För närvarande är det FRM som bedömer om förutsättningarna för s.k. partiell registrering är uppfyllda. Hänsyn måste därvid tas till att fastighetsdomstolen har möjligheter enligt 16 kap. ll § FBL att utvidga sin prövning även till delar av förrättningen som inte är överklagade. Vidare får registrering ske med anledning av domstols avgörande i de delar där detta inte överklagats. Även i dessa fall gäller motsvarande regler enligt 34§ tredje stycket anläggningslagen respektive 32§ tredje stycket ledningsrättslagen. Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen gör att det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som avgör om det blir aktuellt att göra avsteg från huvudregeln för när registrering skall ske. Det krävs därför en ändring av lydelsen i l9 kap. 3 § andra stycket. På grund av att registreringen i FDS har rättsverkan får uppdatering och ändring inte ske så lagakraftvunnen fastighetsatt en bildning förs i fastighetsregistret och därefter även förs i inskrivningsregistret. En målsättning är att registrering skall ske så kort tid efter tidpunkten för laga kraft som möjligt är. Detta är viktigt för fastighetsägaren pá grund av att det i flera fall först efter registrering går att få lagfart på en fastighet och att ta ut inteckningar i den. Genom integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen och utvecklingen mot registrering vid källan skapas goda förutsättningar att uppnå detta mål.

410 Kapitel 24

Även framtida handläggningssystem kan utformas om ett så att uppgifter successivt förs in och mellanlagras när handläggningen påbörjas, förändras alltså inte tidpunkten för verkställighet av registreringen. Som redogjorts för i principbetänkandet SOU 1993:99 s. 34 går det redan i dag att påbörja beredningen av registreringsärendet och införandet av nya och förändrade uppgifter så snart förrättningen är avslutad, dvs. innan förrättningen har vunnit laga kraft. Detta sker genom lagring i en mellanlagringsdatabas. Dessa mellanlagrade uppgifter påverkar inte registerinnehållet och de är inte heller tillgängliga på en presentationsterminal.

24.5.3 Olika etapper i integreringsarbetet

Fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen utförs av två olika myndigheter, fastighetsbildningsmyndigheten respektive fastighetsregistermyndigheten. Enligt förslaget skall dessa verksamheter integreras organisatoriskt i en myndighetsorganisation. Det innebär att fastighetsregistreringen kommer att avvecklas som fristående funktion. Detta utgör grundförutsättningen för ett första steg i utvecklingen mot registrering av fastighetsanknuten information vid källan.

I korthet innebär det nuvarande arbetssättet se avsnitt 242.5 att

den fastighetsrättsliga beskrivning som upprättas i förrättningen av förrättningshandläggaren under förrättningslantmätarens ansvar måste omformas och redigeras av handläggaren på fastighetsregistermyndigheten innan uppgifterna om förrättningsresultatet, den ändrade fastighetsindelningen, kan föras i fastighetsregistret. Förrättningsresultatet måste tolkas. Ett led där information omformas och redigeras ger visserligen tillfälle till eftertanke och möjlighet att upptäcka både slarvfel och andra fel i den grundläggande informationen. Å andra sidan kan tolkningsprocessen i sig rymma möjligheter till nya fel. Registreringsarbetet fungerar i många fall som en kontroll av förrättningsarbetet. Dessutom kontrolleras registreringsarbetet av ytterligare en registreringskunnig person innan uppdatering sker. Den första etappen i integreringsarbetet utgår närmast från att

fastighetsbildning och fastighetsregistrering kommer att förbli två olika

funktioner men med den skillnaden att dessa sköts myndighet. av en Det innebär att registreringsarbetet även fortsättningsvis kommer att

Kapitel 24 411

skötas av handläggare som är specialiserade på registrering. Den andra etappen, som i varje fall kommer på lite sikt med hjälp ADBav ny teknik, innebär en egentlig integrering där registreringen är ett led i en och samma funktion, fastighetsbildningen. Den upprättar som handlingarna i förrättningen kommer först då att behöva utföra arbetet så att det går att registrera utan att något tolkningsarbete utförs. Arbetet kan utföras av samma personer upprättar förslag till som förättningshandlingar. Funktionerna smälter till samman en process. Författningsändringarna bör utformas så att de kan gälla även för framtida rutiner och handläggningssystem.

24.5.4 Vinster med integrering

För närvarande motsvarar den genomsnittliga kostnaden för förrättningsregistreringen cirka 20 procent kostnaden för själva av

förrättningen vid de statliga fastighetsregistermyndigheterna. Det finns

inte någon ärenderelaterad tidsredovisning, varken för statliga eller kommunala fastighetsregistreringsmyndigheter. På grund lägre av en lönekostnadsnivå, vilket inte kompenseras fullt högre lokalkostut av

nader, i fastighetsregistreringsmyndigheterna bör bedömning

en grov av den i genomsnitt nedlagda arbetstiden för registrering i förhållande till förrättningen ge vid handen en procentsats överstiger 20 som procent. De av LMV uppskattade handläggningstiderna, räknat från tidigaste registreringsdatum, för registrering av förättningar inom det statliga lantmäteriet för budgetåret 199293 visar att cirka 70 procent av förrättningarna registreras inom två veckor. Kommunförbundet har på uppdrag utredningen utfört av en undersökning hos sex kommunala registermyndigheter 20 procent. Urvalet består av kommuner olika storlek. Ingen de tre största av av kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö ingår i undersök-

ningen. De kommunala fastighetsregistermyndigheterna har tillfrågats

om när en förrättning registreras efter det att den vunnit laga kraft och vilken tid som nedlagts för registrering i förhållande för tiden för förrättningen.

Undersökningen visar att flertalet förrättningar nybild-

som avser ning av fastighet registreras inom vecka. Registrering fören av rättningar som är kopplade till bygglovärenden brukar normalt också

412 Kapitel 24

prioriteras. Det förekommer även att förrättningar registreras inom två veckor. Det gäller vanligen förrättningar som inte har direkt samband med byggverksamheten. Nedlagd tid för registrering i förhållande till förättningen varierar mellan 10 och 20 procent. Vissa jordbruksförrättningar med omfattande samfällighets- och servitutsåtgärder kan öka andelen upp till 20- 25 procent. Arbetstiden för registrering kan variera högst påtagligt från 2 timmar till 3 persondagar. Även undersökningen begränsad omfattning och det är om är av mycket svårt att göra jämförelser mellan statlig och kommunal fastighetsregistrering stärker den uppfattningen att det är viktigt att en verklig integrering fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen av sker. Handläggningstiderna kan förväntas minska och även den tid som läggs ned på registreringsarbetet i relation till arbetet med förrättningen torde förändras på samma sätt. Från såväl kommunalt som statligt håll påpekas att de största rationaliseringsvinsterna uppkommer vid införandet av ett nytt handläggningssystem. Framför allt den statliga sidan finns det dock anledning att förvänta sig en rationaliseringseffekt till följd av integreringen av fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen i en och myndighet. Dels handlar det om att registreringsarbetet samma kommer att utföras ett och ställe den övriga fastighetssamma som bildningen vilket innebär fördelar, dels att de administrativa kostnaderna minskar. Som exempel kan nämnas att fastighetsregistermyndigheternas diarier kan avvecklas. l ett övergångsskede uppkommer den fulla rationaliseringseffekten endast i residensstäderna. För kommunerna blir vinsterna sannolikt inte så stora på grund av att de kommunala fastighetsregistermyndigheterna ofta är samlokaliserade med de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna. Det är också vanligt att den personal som utför själva registreringsarbetet deltar i förberedelsearbetet i förrättningen och därför är bekant med innehållet i förråttningshandlingarna när det är dags att registrera. integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen kan på sikt öppna vägen för andra möjligheter att rationalisera förråttningsverksamheten. Ett exempel är att förrättningens resultatredovisning i vissa fall kan begränsas till vad som kan sägas vara en på ADB baserad beskrivning de uppgifter som kommer att uppdatera av fastighetsregistret registrering sker och ett utdrag ur registerkartan. om

Kapitel 24 413

Sammanfattningsvis bör integreringen leda till mindre tidsåtgång en för registreringsarbetet. Registrering kan ske snabbare efter det att förrättningsbesluten vunnit laga kraft. Kortare handläggningstider ökar fastighetsregistrets aktualitet och ger sökanden tidsvinster kan ha som ekonomisk betydelse.

24.6 Överväganden om att registrera förrätt-

ningar vid källan

24.6.1 Integreringsarbetet inom en myndighet

Organisationsförändringen innebär att den statliga lantmäteriorganistionen kommer att verka genom lokalkontor. När lokalkontoren handlägger förrättningar och registrerar dessa gör de det inom för ramen en statlig lantmäterimyndighets ansvar. Till dess att nya handläggningssystem finns bör det intern vara en organisationsfråga för lantmäterimyndigheterna att avgöra de vill om genomföra principen om registrering vid källan omedelbart t.ex.

genom att låta förrättningslantmätaren eller den som har hand om den

tekniska och fastighetsrättsliga beskrivningen under förrättningslant-

mätarens ansvar sköta registreringen eller om myndigheten vill

genomföra integreringen stegvis och i första etappen låta speciell en enhet vid myndigheten sköta registreringen. Även kontrollfunktionens utformning blir intern fråga för en lantmäterimyndigheterna inom ramen för de riktlinjer det som nya lantmäteriverket fastställer. Jag återkommer till frågan kvalitet och om kontroll i avsnitt 24.12,4. Det kommer att krävas kraftiga utbildnings- och stödinsatser för att klara en övergång till registrering vid källan innan det finns nytt ADBstöd. Min utgångspunkt är att registreringen redan skall nu ses som en del av och ett avslutande led i fastighetsbildningen. Integreringsarbetet måste påbörjas omedelbart t.ex. i form av utbildning så att den personal är specialiserad på registreringssom

arbetet får utbildning om förrättningshandläggningen och vice versa.

Speciellt viktigt kommer det att vara att stödja lokalkontoren. Den största rationaliseringseffekten uppnås om man kan genomföra det integrerade arbetsättet vid dessa kontor. Det bör möjligt att arbeta vara integrerat i varje fall vid registreringen av enkla förrättningar. Detta

414 Kapitel 24

får anses ligga i linje med regeringens uttalande i propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. 1993942214 att myndigheterna bör lokalt kunna utföra den övervägande delen av förrättningsarbetet jämte fastighetsregistreringen och därutöver svara för annan service som på ett naturligt sätt kan kopplas till detta arbete. Slutsatsen av dessa överväganden för författningsregleringens del är att den inte kan göras beroende av ett visst handläggningssystem införs.

24.6.2 Flera myndigheter i område

samma

Ett alternativ som diskuterats mot bakgrund av vissa invändningar som framförts mot registrering vid källan när flera myndigheter handlägger förrättningar i ett och samma område är att förrättningslantmätaren endast får behörighet att mellanlagra ett förslag till registrering. Förslaget kontrolleras och godkänns sedan av en eller flera behöriga personer vid den myndighet som i kommande avsnitt benämns som områdesansvarig. Denna myndighet lämnar dagsgodkännande för att fastighetsregistret skall uppdateras. Svagheten med detta alternativ är att nya personer en annan plats, eventuellt en annan myndighet, får sätta sig i ärendet för att kunna godkänna det. Det finns en risk för att handläggningstiderna inte kommer att minska. Det kan ta lång tid att en fastighetsbildning slutligt registrerad. Det kan t.ex. i ett annat konjunkturläge bli prioriteringsproblem hos den områdesansvariga myndigheten. I stor utsträckning bygger liknande förhållanden och problem som man

finns mellan fastighetsbildningsmyndigheter och fastighetsregistrering-

myndigheter i dag. En sådan lösning skulle i så fall behöva kompletteras med bestämmelser som reglerar att registrering skall ske av myndigheten inom en viss bestämd tid. Alternativet innebär dessutom att ett avsteg från principen om registrering vid källan görs till huvudregel. Utgångspunkten är att den som fattar det beslut som föranleder en registreringsåtgärd också skall sköta själva registreringen. Möjligen kan förslaget ses som en kompromisslösning i ett övergångsskede som utgår från bedömningen att det inte är möjligt att upprätthålla en tillfredsställande registerkvalitet så länge det inte finns ett nytt handläggningssystem. Det finns dock en överhängande risk för att detta alternativ inte utgör ett incitament

Kapitel 24 415

för ett fortsatt integrerings- och förenklingsarbete i fastighetsregistreringen och att det i stället konserveras. Uppenbara rationaliseringsvinster skjuts därmed på framtiden. Om resultaten från olika förrättningar är motstridiga på grund av att den ena förrättningen har ändrat förutsättningarna för den andra torde det inte vara registreringen i sig som utgör problemet. Det beror i stället på brister i samordningen vid handläggningen av förrättningarna. Om ett utvecklat samrådsförfarande sker mellan olika myndigheter som verkar i ett och samma geografiska område bör inte sådana motstridiga resultat uppkomma som leder till svårigheter vid registreringen eller fel i fastighetsregistret. Samordningen kan underlättas med hjälp av rationella bevakningssystem och andra former för informationsutbyte. När det gäller andra typer av felaktigheter i förrättningsresultatet, som innebär att detta inte kan registreras, så beror dessa kanske snarare pä tids- och kostnadspress, bristande kompetens och avsaknad av tillräckliga granskningsrutiner innan förrättningen avslutas. Detta är problem som kan och skall åtgärdas inom ramen för den interna arbetsorganisationen i en lantmäterimyndighet. Propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. l99394z2l4 utgår från att ett säkert system för registrering av fastighetsbildningsbeslut innebär att endast myndigen het kan ha ansvaret för registerinnehållet inom ett visst geografiskt område. Jag anser att detta ställningstagande inte hindrar att flera aktörer för uppgifter i fastighetsregistret. Det är min bedömning att fastighetsregistrets tillförlitlighet inte kommer att äventyras ifall flera aktörer agerar samtidigt i ett och samma geografiska område, det är viktigt att aktörerna har men kunskap om andra pågående förrättningar. Jag anser att det av principen om registrering vid källan följer att

gränserna för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen skall

sammanfalla. Då det inte kan uteslutas att både statli och kommunal fastighetsg bildning kommer att ske inom ett och samma geografiska område föreslår jag att en lantmäterimyndighet skall huvudansvarig för vara varje område. Enligt 2 § FRK utgör en kommun ett registerområde. Det innebär att områdesansvaret kan läggas fast kommunvis. Jag anser av denna anledning och med hänsyn till att det skall bli tydligt för

allmänheten, att den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet

416 Kapitel 24

bör omfatta hela kommunen i de fall det blir aktuellt med kommunal fastighetsbildning. Om det finns kommunal fastighetsbildning skall den kommunala lantmäterimyndigheten vara områdesansvarig för kommunen. I ett län där det inte finns kommunal fastighetsbildning blir den statliga lantmäterimyndigheten områdesansvarig för samtliga registerområden i länet.

24.6.3 Författningsändringar

Mitt förslag att det för varje geografiskt område skall finnas en omrádesansvarig lantmäterimyndighet måste regleras i FRK. Regleringen kan göras i 4

24.7 Förandet av registerkartan

Den skriftliga informationen om fastighetsindelningen m.m. finns i digital form när fastighetsdatareformen är helt genomförd hösten 1995. Då finns inga hinder för att tillämpa principen om registrering vid källan även det är flera för in uppgifter i ett geografiskt om som område. Med registerkartan förhåller det sig annorlunda. Än så länge finns den grafiska information mot fastighetsregistret som svarar fortfarande i analog form och kan alltså inte ajourhållas vid källan på samma sätt som de digitala registerkartorna.

24.7.1 Digitala registerkartor och GFI-konceptet

De praktiska problem som finns när flera organ skall registrera i

samma geografiska område och uppgifterna skall föras registerkar-

tan försvinner sikt när registerkartan inte längre förs analogt. Det kallas digital registerkarta innebär egentligen en som övergång till en med digital teknik uppbyggd databas som innehåller uppgifter om fastighetsindelning, rättigheter och planer. Kartdzta kan kopplas ihop med registerdata och presenteras tillsammans på terminaler. Kartbilden finns alltså tillgänglig bildskärmen. För spridning av registerkartan och för att flera aktörer skall kunna ajourhålla den krävs det antingen att samtliga är sammankopplade i ett och samma datorsystem eller att de olika datorsystemen är standxrdise-

Kapitel 24 417

rade. Detta räcker för att principen registrering skall kunna om genomföras utan praktiska problem. Införandet GFI är alltså inte av

en nödvändig förutsättning för att lösa problemet med registerkartan

utan innebär en höjd ambitionsnivå framför allt har betydelse för som användningen av GIS. I principbetänkandet SOU 1993:99 hari avsnitt l1.3.l redogjorts

för tankarna bakom GFI. l korthet omfattar GFI fastighetsindelningen

med gränser och beteckningar, rättigheter med anknytning till fastighetsindelningen och områden med planer och byggnadsreglerande bestämmelser. Avsikten är att GFI skall rikstäckande, anknutet vara till FDS och tillgängligt från FDS-terminaler. GFI skall ersätta registerkartorna. Arbetet med digitala registerkartor har redan påbörjats det men kan som tidigare redovisats komma att ta till 10 år innan det är upp slutfört. statsmakterna har ännu inte tagit ställning till GFI.

24.7.2 Dubbelarbete med redovisning fastighetsindel-

av

ningen

Registerkartan är till viss del tekniskt samordnad med de kommunala storskaliga kartverken och den ekonomiska kartan. Det har påpekats i flera sammanhang att det är ett dilemma att det sker ett dubbelarbete med redovisningen fastighetsindelningen hos av

stat och kommun. Speciellt gäller detta ajourhâllningen kartverken.

av

I många kommuner redovisas fastighetsindelningen och förs s.k.

skuggregister med samma aktualitet registerkartan. som I rapporten Nationell samverkan mellan system med geografisk information, LMV 1993:20, GFI-rapporten konstateras den att tekniska utvecklingen har gett möjligheter att samordna insatserna för

registerkartehanteringen och de kommunla kartverken så att dubbel-

arbetet kan reduceras. Fortfarande sker emellertid ett omfattande dubbelarbete som leder till höga kostnader. Det kan också medföra kvalitetsbrister och avvikelser från den officiellt gällande redovisningen. Detta kan i sin tur medföra ekonomiska förluster och rättsförluster i de verksamheter där informationen utnyttjas. I GFIrapporten anses det omfattande orationella dubbelarbetet ett de vara av viktigaste argumenten för att skapa ett samordnat system kan som

försörja alla användare med tillförlitliga och aktuella uppgifter

om

|4 1443725

418 Kapitel 24

fastighetsindelningen m.m. Enligt Svenska kommunförbundet tyder försiktiga uppskattningar på att rationaliseringspotentialen vad gäller dubbelarbetet är minst 50 mkr per år.

24.7.3 Överväganden om förandet av registerkartan

När det gäller förandet av registerkartan medför förhållandet att flera aktörer är verksamma inom ett och samma geografiska område vissa begränsningar. l dagsläget när registerkartan inte förs med digital teknik överallt och samtliga myndigheter inte är hopkopplade i samma datornät, kan registerkartan i princip bara finnas och föras i original på ett ställe. Principen om registrering vid källan kan, när det gäller registerkartan, genomföras först när den finns tillgänglig i digital form

eller när GFI har införts. Övergången från analog till digital form sker

inte på en och samma gång i hela landet. Under denna övergångstid föreslår jag att förandet av registerkartan ses som en särskild uppgift för den områdesansvariga myndigheten vid registreringen förrättningar och andra beslut som skall föras in i av fastighetsregistret. Till de andra besluten återkommer jag i avsnitten 24.9.l och 24.9.2. Utan att föregripa vad den fortsatta beredningen i huvudmannaskapfrågan kan komma fram till torde det inte bli aktuellt annat än i ett begränsat antal fall vid förrättningsregistreringen att registerkartan behöver föras av annan myndighet än den som registrerar i fastighetsregistret. Praktiskt sett behöver den som registrerar förrättningen i fastighetsregistret lämna över ett registreringsunderlag, t.ex. en kopia av förrättningskartan eller i form av en diskett, till den myndighet som

förregisterkartan. Registerkartan skall föras i omedelbar anslutning till

införandet i fastighetsregistret. Detta bör kunna upprätthållas även om det är olika aktörer som för fastighetsregistret respektive registerkartan. Särskilda rutiner tillämpas som innebär att myndigheterna kommer överens om vilken dag registrering skall ske förhand och utför den samtidigt. Därmed behöver kravet att register och karta förs parallellt inte äventyras och någon ändring i 51 § FRK krävs inte.

Kapitel 24 419

24.7.4 Samordning mellan primärkarteverk och register-

karta

Även den områdesansvariga myndigheten i princip om har ansvaret för registerkartan är det angeläget att försöka finna rationella lösningar på det problem med dubbelarbete som nu finns vid redovisningen av fastighetsindelningen på registerkartan och de kommunala storskaliga kartverken. Ett konstruktivt samarbete mellan kommun och stat skulle leda till att dubbelarbetet reduceras och skuggregisterkartor försvinner. Ett sådant samarbete är också logiskt med tanke på att regeringen har poängterat i propositionen En ny organisation för lantmäteri- och kartverksamhet m.m. 1993942214 att många kommuner bör kunna medverka i huvudsakligen kart- och mätningstekniska moment i fastighetsbildningsförrättningar inom tätortsområden. Med hänsyn till att registerkarteinformationen i praktiken ingår som en del i den storskaliga kommunala primärkartan i tätorterna och att det är kommunen som olika sätt är den huvudsakliga användaren av kartorna bör det i vissa kommuner med väl utvecklade system finnas anledning att låta kommunen ajourhålla registerkartan. Kommunen skulle kunna föra ändringarna och därefter sända en papperskopia till den statliga lantmäterimyndigheten som förvarar originalet i form av papperskopior. Lantmäterimyndigheten köper denna tjänst av kommunen och myndigheten behåller ansvaret för registerkartan. I landsbygds- eller övriga områden där registerkartan är en tematisk del av den ekonomiska kartan kan det vara lika naturligt att en kommunal lantmäterimyndighet köper tjänsten av den statliga lantmäterimyndigheten i länet att på motsvarande sätt sköta registerkartan.

Jag föreslår därför att ett utvidgat samarbete bör komma till stånd

för förandet av registerkartan. Lantmäterimyndigheterna och kommunerna måste komma överens om sätt och rutiner för detta samarbete.

24.7.5 Författningsändringar

Mitt ställningstagande innebär att principen registrering vid källan om kan fullföljas vid förandet av det skriftliga registret. När det finns analoga registerkartor är det den myndighet är områdesansvarig som som ansvarar för förandet registerkartan vid förrättningsregistreav

420 Kapitel 24 sou 1994:90

ringen. Det måste framgå i FRK att den som handlägger en förrättning själv kan registrera den i fastighetsregistret även om en annan

myndighet är områdesansvarig. Regleringen kan göras i 4

24.8 Plan-, adress- och kvartersregister

24. 8.1 Planregistret

En huvudtanke när det planregistret inrättades 1987 var att det nya skulle bli möjligt att upplysningar pågående planeringsarbeten. om Det förutsätter att också planförslag registreras. Härigenom minskar också arbetet vid registreringen av den fastställda planen. Genom bestämmelsen i 4 a § FRK infördes en möjlighet att genom delegation överlämna ansvaret för förandet av planregistret i vissa avseenden till kommunerna. För närvarande finns det ingen kommun

utan kommunal fastighetsregistermyndighet som för planregistret själv.

Enligt inhämtade uppgifter har i varje fall några sådana kommuner visat intresse för att föra planregistret. Sju kommuner registrerar förslag till planer själva. Det finns ett antal kommuner som har egen

fastighetsregistermyndighet i del av kommunen som för planregister

för hela kommunen. Pådet hela taget har möjligheten för kommunerna att ta över ansvaret utryttjats i begränsad omfattning. Uppgifter från planregistret och bestämmelseversionen av registerkartan bl.a. i förrättningsverksamheten, för utredningar och beslut hos länsstyrelserna, för försvaret och skogstyrelsen. Framför allt är planregistret viktigt för kommunerna i den egna ärendehanteringen av bygglov, vid köp ocl försäljning av mark samt vid planarbete. Redovisningen i planregistret av vilka planer och bestämmelser som gäller för varje fastighet har också betydelse för alla som skall värdera fastigheter eller bedöma dess användbarhet, t.ex. vid köp och försäljning av en fasighet. Bestämmelser som reglerar markanvändningen kan ha båce positiv och negativ inverkan fastighetens

värde. Uppgifterna i panregistret är därför intresse även för den

av enskilde fastighetsägaren. Planregistret befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Alla

detaljplaner finns i princip registrerade men i övrigt är bristerna stora

och varierande i länen.I vissa län finns det ingen tillförlitlig redovisning av naturvårdsbestämmelser och andra bestämmelser eller av fornlämningar.

Kapitel 24 421

Handläggningstiderna för registrering planer och bestämmelser av

är längre än för förättningsregistreringen inom det statliga lantmäteriet.

Ett problem som uppmärksammats vid kontakter med företrädare för länsstyrelserna är att aviseringsrutinerna inte alltid fungerar tillfredsställande. En annan iakttagelse är att länsstyrelserna ibland accepterar en dålig kartredovisning sökanden. Detta leder inte till av så stora konsekvenser för länsstyrelsernas verksamhet för FRM men kan det innebära att mycket arbete måste läggas ned på tolkning av t.ex. ett skyddsområdes omfattning och vilka fastigheter därmed som berörs. Det finns alltså ett visst utrymme för rationalisering de om krav som ställs på sökanden stramas upp. Planregisterinformationen är efterfrågad och inga tecken tyder på att de uppgifter som skall föras i planregistret enligt 33 § FRK uppfattas som obehövliga. Det är så att ytterligare plansnarare registerinformation efterfrågas, t.ex. planförslag och områden för biotopskydd enligt 2l § naturvårdslagen.

24.8.2 Planregisterinformationens omfattning

Planregistret innehåller uppgifter dels själva planen, t.ex. typ, om beslutstidpunkt, genomförandetider, dels vilka fastigheter om som berörs. De förstnämnda uppgifterna ändras inte ofta. De förs in när beslutet vunnit laga kraft och kvarstår i allmänhet oförändrade till dess planen avregistreras. Uppgifterna vilka fastigheter berörs om som av

planen kan ändras då fastighetsindelningen ändras. Dessa ändringar

utgör den dominerande delen ajourhållningsarbetet.

av Varje plan, bestämmelse, beslut eller utredning enligt 33 § FRK utgör en redovisningsenhet i planregistret. Omfattningen planav registret framgår av tabell 24.

422 Kapitel 24

Natur- Övriga vårds Forn- Gruv Planer best. best. lämn. m.m.

Förklaring: Med planer avses uppgifter enligt 33 § 1-2 FRK. Med övriga bestämmelser avses uppgifter enligt 33 § 3-5 FRK utom bestämmelse , som meddelats enligt naturvårdslagen. Med fornlämning avses uppgift enligt 33 § 8 FRK . Med gruv m.m. avses uppgifter enligt 33 §6-7 FRK. Tabell 24. Redovisningsenheter enligt planregisterstatistik 1993-10-01.

Det finns ingen tillgänglig statistik över antalet inkomna registreringsärenden varje år i enlighet med den redovisade planregisterstatistiken. De uppgifter som varit möjliga att ta fram redovisar planer och bestämmelser tillsammans, se tabell 25.

198990 199091 199192 199293 3 727 4 053 3 661 3 437

Tabell 25. Antal planer och bestämmelser

24.8.3 Tidigare förslag avseende planregistret

I huvudsak har tvâ tänkbara vägar att lösa frågan om planregistrets ställning diskuterats tidigare. Den ena vägen innebär att plan- och bestämmelseredovisningen även i fortsättningen formellt ingår som en del i fastighetsregistret och att den myndighet som för fastighetsregistret också är ansvarig för planredovisningen. Möjligheten att låta de kommuner själv vill ta hand om planredovisningen kvarstår. som Även andra sektorsföreträdare såsom Riksantikvarieämbetet kan frivilligt för delar av planregistret. Den andra vägen leder till ansvara en lösning där planregistret bryts ut ur fastighetsregistret och ett

Kapitel 24 423

fristående redovisningssystem för planer och bestämmelser skapas. Kommunerna blir ansvariga för detta system. LMV har funnit att båda alternativen kan organiseras så de att

tillgodoser kravet på att uppgifterna finns tillgängliga åtminstone med

den aktualitet och detaljeringsgrad gäller i dag. Ett kommunalt som huvudmannaskap för planregistret leda till omfattande kommunianses

kation mellan den för fastighetsregistret och den för

som som ansvarar

plan- och bestämmelseredovisningen. Den tekniska utvecklingen

kommer med stor säkerhet att underlätta informationsutbytet. LMV har

pekat på att det krävs att kommunerna bygger ganska smal upp en kompetens om de skall för planregistret och antalet ärenden ansvara att i flertalet kommuner blir så litet att det är svårt upprätthålla den att nödvändiga kompetensen. Det är det nära sambandet mellan den dominerande delen av

ajourhållningsarbetet och fastighetsbildningen jämte fastighetsregistre-

ringen som har ansetts motivera att planregistret är del fastigen av hetsregistret.

24.8.4 Basregister över byggnader

Kommunerna och CFD har ansvaret för uppbyggnaden basregistret av

över byggnader. Ändringar i registret sker till följd bl.a. nybyggna-

av

tion och i detta avseende sker ajourhållningen registret vid källan,

av dvs. hos kommunen. Basregistret över byggnader ingår inte i fastighetsregistret. Ur informations- och användarsynpunkt ligger det nära adressregistret. Kommunernas intresse för adressregistret har ökat följd som en av uppbyggnaden av. basregistret. Information adress kopplad till om

byggnad kan användas inom områden räddningstjänst, färdtjänst

som m.m. Ajourhâllning berörs, utöver vid nybyggnation, också vid vissa

ändringar i fastighetsindelningen. Byggnaden kan då komma

att tillhöra eller befintlig fastighet. Den myndighet en ny annan som sköter fastighetsbildningen borde enligt principen registrering vid om

källan ha ansvaret för sådan ajourhållning. Det fungerar inte så i dag.

Uppgifter om fastighetsbildning aviseras i stället automatiskt till

kommunen och kommunen registrerar i basregistret. Ibland behöver

424 Kapitel 24

kommunen kartkopia från förrättningsakten för att visa byggnadens en läge i förhållande till den nya fastighetsindelning. Det finns för närvarande ingen författningsreglering om ansvaret för ajourhållningen. Kommunerna utför ajourhållningen mot ersättning från CFD och detta regleras genom avtal.

24.8.5 Adress- och kvartersregister

Adress- och kvartersregister är frivilliga register och förs således bara kommunen begär det. Adressregister för hela eller del av om kommunen förs för närvarande för 142 kommuner. 27 av de kommu-

fastighctsregistermyndighet för adressregistret. 60

ner som har egen

kommuner inte har fastighetsregistermyndighet för själva

som egen adressregistret. Allmänt kan sägas att intresset från kommunerna att föra adressregistret har ökat. 199293 inkom 6 937 adressärenden till

de statliga fastighetsregisiermyndigheterna. Det finns ingen statistik

tillgänglig från den kommunala sidan. Att besluta adresser är kommunal uppgift som normalt utförs om en PBL-myndigheten eller kommunstyrelsen. Som tidigare nämnts är av det kommunerna och länsstyrelserna som är de huvudsakliga användarna adress- och planinformationen. Adresser är ett enkelt av sökbegrepp i många avseenden och användbarheten av adressuppgifter får bred. Med hänsyn till att adressregister underlättar anses vara många viktiga samhällsfunktioner skulle man i och för sig kunna tänka sig att göra det obligatoriskt i varje fall i tätorter. Erfarenheterna från den nuvarande ordningen med frivillighet är dock så goda att det inte finns några direkta skäl att införa ett obligatorium. Särskilt som kommunerna har störst nytta registret och de också avgör om av registret skall föras. Adressregistret har ingen fastighetsrättslig verkan och det är inte obligatoriskt att redovisa adresser enligt adressregistret registerkartan. Trots detta finns det i praktiken ofta koppling mellan en adresser och registerkarta Adressregistret tidTgare endast intressant i tätorterna. I samband var med att basregistret över byggnader kompletteras läggs också adresser

för byggnader i de flesta kommuner. Denna utveckling kan leda

upp till att ajourhållna adresser kopplade till byggnader och fastigheter finns tillgängliga inom ala kommuner, även landsbygden, inom några år. SCB har dessuom fått i uppdrag av regeringen att under

Kapitel 24 425

våren 1994 utreda möjligheterna att producera hushållsstatistik genom att förbättra adressuppgifter i folkbokföringen. Vidare har RSV, CFD och Posten startat en översyn av nu gällande standard för adresser och av flödet av adressinformation mellan FDS, folkbokföringen och Postens basregister. Beslut om kvartersnamn är kommunal angelägenhet. Av 19 § en

tredje stycket FRK framgår att det är kommunfullmäktige eller den

nämnd som fullmäktige utsett beslutar kvartersindelning och som om kvartersnamn. Fördelen med kvartersnamn är att det lokaliserar fastigheten till ett mer begränsat område än traktnamnet. Kommunerna kan ha nytta av att använda kvartersnamn därför att de ibland har register med gamla beteckningar är kopplade till kvartersnamnet. som Kvartersregistret förs endast i tre kommuner samtliga har som egen FRM, däribland finns Stockholm och Göteborg.

24.8.6 Förutsättningar för att registrera vid källan

För att kommuner och myndigheter skall kunna föra uppgifter i planregistret krävs det tillgång till terminaler och personal har som

kompetens att utföra registreringsuppgifterna. En viktig faktor

annan är hur stort ärendeunderlag det är frågan Registrering i planom. registret är visserligen inte lika komplicerat registrering som av

förrättningar. Om antalet ärenden per är som skall registreras är alltför

litet blir det ändock svårt eller dyrbart att upprätthålla registreringskompetensen. l sista hand handlar det ekonomiska om resurser. Enligt uppgift från LMV är den genomsnittliga totalkostnaden för att registrera en plan mellan 2 500 och 3 500 kr. Det finns inte någon ärenderelaterad tidsredovisning vid FRM varför kostnaden är uppskattad. Kostnaden för att registrera andra ärenden än planer i

planregistret torde vara lägre.

För de större kommunerna är förutsättningarna att registrera själva

allmänt sett goda. Planer och bestämmelser beslutas kommusom av nerna utgör huvuddelen av de uppgifter skall registreras i som planregistret och omfattningen torde tillräcklig i de större vara kommunerna. Även de mindre kommunerna är i dag anslutna till FDS, bl.a. krävs detta för att kommunerna skall kunna ajourhålla basregistret över byggnader. svårigheterna gäller personalsnarare behovet och upprätthállandet av personalens kompetens. Erfaren-

426 Kapitel 24

heterna från uppbyggnaden och ajourhállningen av basregistret tyder dock pá att det är möjligt för mindre kommuner, och att det även finns intresse hos dem, att sköta registreringsuppgifter. För länsstyrelsernas del förefaller kunskapen om FDS inte vara särskilt spridd och utnyttjande systemet sker förhållandevis lite. Av av landets 24 länsstyrelser har 17 uppkopplingar till FDS. Detta beror bl.a. på att fastighetsdatareformen ännu inte är genomförd i alla län. En bidragande orsak är att länsstyrelserna inte anser att de har annan särskilt stor användning för information om enskilda fastigheter. De har behov andra, vidare sökbegrepp. Länsstyrelsernas förutsättav ningar att registrera sina beslut mäste allmänt sett anses goda. Antalet ärenden varierar visserligen kraftigt mellan länsstyrelsernas enheter. Särskilt vid miljövärds- och kulturminnesvärdsenheterna torde antalet belut redan tillräckligt och stabilt nog för att det skall bedömas nu vara som meningsfullt att registrera vid källan. Omfattningen de beslut bestämmelser som skall föras i av om planregistret varierar och det kan ifrågasättas det är ekonomiskt om rationellt att tillämpa principen om registrering vid källan för registrering av de arbetsplaner som fastställs av Vägverket eller av bergmästarens beslut rörande bearbetningskoncessioner. Riksantikvarieämbetet RAÄ har ansvaret för fornminnesregistret innehåller den grundläggande informationen om det arkeologiska som kulturarvet. Registret innehåller dels beskrivningar av fornlämningarna, dels kartdel i regel är den ekonomiska kartan som en som beskriver fornlämningarnas läge. Förutom det samarbete som sedan länge funnits mellan LMV och RAÄ vid revidering den ekonomiska av kartan har också försöksverksamhet mellan CFD och RAÄ. en startat Den innebär RAÄ har möjlighet att direkt via terminal registrera att fornlämningar och avregistrera fornlämningar. Rätten att registrera nya omfattar inte berörkretsen och förandet av registerkartan.

Ett generellt problem är att de berörda myndigheterna, eller de

myndigheter har sektorsansvaret, t.ex. Naturvårdsverket för som naturvärdsbestämmelserna, har egna informationssystem och att det för närvarande inte finns någon koppling mellan dessa informationssystem och fastighetsregistret. Benägenheten att på sig registreringsuppgifterna kommer att bero

på vilken nytta myndigheterna anser sig ha av att informationen finns

i FDS. Med nytta avses inte endast att informationen är ett direkt

Kapitel 24 427

hjälpmedel i den egna verksamheten utan också att myndighetens beslut sprids snabbt och effektivt till stor krets. en

24.9 Överväganden om att registrera planer,

adresser, kvarter m.m. vid källan

Redan i dag när det finns särskilda registermyndigheter med en utpräglad myndighetskultur finns det problem med ajourhållningen av planregistret. När registreringen av fastighetsbildningen tas över av myndigheter som kommer att ha handläggning av hela fastighetsbildningsprocessen som en av sina huvudsakliga uppgifter kan det inte uteslutas att det kommer uppstå en intresseförskjutning bort från andra ärendetyper. Detta förhållande pekar mot att det kommer att bli naturligt med en utveckling mot registrering vid källan. Det finns en viktig psykologisk skillnad mellan ett system där en myndighet fattar ett beslut och efter avslutat eget arbete underrättar en annan myndighet om resultatet för att den senare skall registrera det och ett system där den som fattar beslutet själv har ett ansvar som sträcker sig ända fram till registreringen. Erfarenheterna från länsstyrelserna talar för att motivationen att genomföra åtgärder i ärendehandläggningen som innebär förenklingar i registreringsarbetet är svagare när registreringen sköts av en annan myndighet än den som fattar besluten.

24.9.1 Kommuner

I enlighet med principen registrering vid källan det

om borde vara ett

kommunalt ansvar att redovisa planerna i fastighetsregistret. Liksom

vid registreringen av förrättningar är det endast registerkartan inte

som alltid kan ajourhållas enligt principen registrering vid källan. Att om flera aktörer gör tematiskt olika registreringar inom ett och samma område kan lösas genom att myndigheterna för olika plan- och bestämmelsedeloriginal. Det kräver att myndigheterna samarbetar och träffar överenskommelser om praktiska rutiner. Så kan ske redan nu. Traditionella reproduktionsmetoder gör emellertid att samkopieringen blir förhållandevis dyr.

428 Kapitel 24

Mycket talar för att kommunerna borde ha ansvaret för att föra adressregistret. Även i detta avseende finns det poäng med att en kommunerna i vissa fall bör ha möjlighet att föra registerkartan. Kvartersregistrets framtid är osäkert och för närvarande finns det inget talar för att det skall vara obligatoriskt att föra det. Om som kvartersregistret överhuvudtaget skall föras borde också det vara ett kommunalt ansvar. Från både statligt och kommunalt håll har framhållits att planer, adresser och byggnader är funktioner som hör ihop. Ansvaret för förandet plan-, adress- och kvartersregister kan för kommunernas av del lagtekniskt utformas tre olika sätt:

Kommunerna åläggs skyldighet att svara för plan-, adress- och - en kvartersregistren med avseende på de uppgifter som kommunen fattar beslut samt att föra registerkartan. om

Kommunerna erhåller rätt de så önskar att föra registren. - om Utnyttjar de inte denna rätt är det den områdesansvariga myndigheten har skyldighet att se till att uppgifterna förs i registren. som

LMV behåller beslutanderätten att bestämma om kommunerna skall få föra registren delegering.

Frågan är ansvaret för dessa uppgifter redan kan och bör läggas om nu på kommunerna enligt strikt princip registrering vid källan. en om Fördelen skulle att det redan blir ett tydligt ansvar knutet till vara nu konstaterandet att registreringen av planer, adresser, byggnader och kvarter är kommunala angelägenheter. En nackdel är att förutsättningarna att ta över ansvaret för förandet av registren är mycket varierande i kommunerna. En annan nackdel är de praktiska problemen med förandet registerkartan. av Det andra alternativet innebär att staten inte kan neka en kommun att sköta registreringen och att det inte finns möjlighet som vid vanlig delegation att återta rätten att registrera. Liksom flera andra områden finns det anledning att utgå ifrån att de kommuner som åtar sig uppgifter också till att de har behövlig kompetens och i ser övrigt nödvändiga för att utföra uppgiften. Ett av motiven för resurser att låta kommunerna registrera sina beslut enligt principen om egen registrering vid källan är att åstadkomma bättre registerkvalitet. Det

Kapitel 24 429

har inte framkommit några skäl att tro att de komuner som frivilligt väljer att ta på sig registeringsuppgifter inte kommer att sköta dessa på önskvärt sätt. Ett förslag som förts fram i avsikt att säkra ett aktuellt och tillförlitligt planregisterinnehåll är att knyta beslutens rättsverkan till registrering i planregistret. Med stor säkerhet skulle en sådan åtgärd fungera som en pådrivande faktor och öka angelägenhetsgraden för registreringuppgiften. Jag anser emellertid att ett sådant drastiskt förslag knappast kan komma i fråga annat än i en situation där kommuner, eller andra myndigheter, mot sin vilja åläggs en skyldighet att svara för registreringen och det klart kan konstateras att uppgiften missköts av ett flertal. 4 a § FRK ger redan i dag kommuner möjlighet att själv föra en plan- och adressregister. Såsom författningstexten är formulerad ger den utrymme för LMV att göra olika överväganden kompetens om m.m. Enligt uppgifter från LMV görs emellertid ingen bedömning av kompetensen hos de kommuner som ansöker att få föra om uppgifter i planregistret. Däremot uppställs krav på att kommunen och den statliga fastighetsregistermyndigheten dokumenterar hur de praktiska rutinerna mellan dem skall fungera.

Det tredje alternativet är att även i fortsättningen låta författnings-

texten vara utformad som en delegation från LMV att besluta vilka om kommuner som skall få föra registren. En ändring av författningstexten i enlighet med det andra alternativet skulle, även om den inte innebär någon större förändring i praktiken, innebära att staten på ett

tydligare sätt markerar den positva synen på att kommunerna tar

för sådana uppgifter i grunden är kommunala angelägenansvar som heter.

Jag föreslår att. kommunerna får rätt om de önskar att föra adress-

och kvartersregistren samt planregistret i den del det ankommer som på kommunen att fatta beslut om. Färdriktningen mot registrering vid källan blir därmed också tydligare. Naturligtvis måste de kommuner som tar på sig ansvaret att föra registren gör detta i enlighet med gällande föreskrifter, anvisningar Kommunerna skall få m.m. ersättning av det nya lantmäteriverket om de ajourhåller registren. Hur finansieringen skall utformas framgår förslaget i avsnitt 20.2.2. av På sikt bör det bli en skyldighet för kommunerna att föra uppgifter i planregistret och då bör det också övervägas planom registerinformationen skall utökas till att omfatta planförslag.

430 Kapitel 24

24.92 Statliga myndigheter

Såväl skälen för som de författningstekniska alternativen till att överlämna ansvaret för registrering till de statliga myndigheter som fattar beslut medför att uppgifter skall redovisas i planregistret är som egentligen desamma som för kommunerna:

Ansvaret läggs direkt på den myndighet fattar de beslut - som som skall registreras. Myndigheterna erhåller rätt de så önskar att föra uppgifter i - om planregistret. Utnyttjar de inte denna rätt är det den områdesansvariga myndighetens skyldighet att registrera. LMV ges rätt att bestämma om myndighet fattar beslut också - som skall få föra uppgifterna i registret delegering.

Liksom när det gäller kommunerna föreslår jag att myndigheterna får rätt att registrera sina beslut i planregistret. För Riksantikvarieämbetets del skulle det innebära att den nuvarande försöksverksamheten författningsregleras. Även de statliga myndigheterna skall ersättning om de ajourhâller planregistret. Om principen registrering vid om källan skall genomslagskraft krävs det dessutom medveten en strävan mot datatekniska lösningar gör det möjligt att automatiskt som hämta information frän myndigheternas register till planregistret. egna Det är angeläget att stimulera utveckling innebär att en som registren i FDS också skall kunna fungera i den interna arbetet hos myndigheter och kommuner, tillämpliga områden. Det nya lantmäteriverket bör därför verka verka för att delregister nya tillkommer i fastighetsregistret.

24.9.3 Förslagens konsekvenser och författningsänd-

ringar

Genom förslagen att införa dels rätt för kommuner, dels rätt för en en statliga myndigheter fattar beslut eller vidtar åtgärder att själv som registrera de uppgifter enligt 33 § FRK skall föras i plan-, adresssom och kvartersregistren skapas ett flexibelt system för registrering. Det blir möjligt för de kommuner kommit långt med överfösom randet av kartredovisningen i det kommunala kartverket till digital

SOU 1994;90 Kapitel 24 431

form att också föra registerkartan vid källan. När registerkartan finns i analog form kan det ibland vara möjligt att träffa överenskommelse med den områdesansvariga myndigheten att den registrerar i om som planregistret får föra bestämmelseoriginalet registerkanan. I av samtliga fall förutsätts att den som tar på sig ansvaret för att föra registerkartan förser även lantmäterimyndigheten med kopior, antingen det sker på papper eller diskett. Redovisningen på registerkartan blir dock ytterst ett ansvar för den områdesansvariga myndigheten. Förslagen ger möjligheter att ta hänsyn till de varierande förhållandena i landet samt påskyndar och underlättar utvecklingen mot registrering vid källan. När fastighetsindelningen ändras skall också redovisningen av fastigheter som berörs planer och bestämmelser ändras. Denna av ajourhållning görs samordnat med den övriga förrättningsregistreringen i enlighet med principen registrering vid källan. Mitt förslag om medför alltså ingen ändring i fråga har ansvaret för att om vem som göra sådana införingar och detta skall, liksom det gör för närvarande, framgå av författningstexten. Mina förslag att kommuner och ge statliga myndigheter rätt att registrera kräver författningsreglering. Förslagen bör regleras i 4 a § FRK.

24.10 Övriga fastighetsregistermyndighetsupp-

gifter

24.10.] Expropriations- och inlösenärenden

När exproriation innebär att fastighetsindelningen ändras eller att

servitut bildas, ändras eller upphävs skall FRM underrättas enligt

12, 14 och 16 §§ expropriationskungörelsen 1972:727. De uppgifter som skall registreras av FRM hänför sig till beslut eller åtgärd från fastighetsdomstol och länsstyrelse. l tillämpliga delar gäller motsvarande bestämmelser i mål om inlösen t.ex. enligt plan- och bygglagen l987:10 och vattenlagen 1983:291. Det är inte fråga något om större antal ärenden per år leder till att uppgift åtgärden skall som om registreras i fastighetsregistret. Denna typ beslut fattas av som av domstol eller länsstyrelse bör i fortsättningen registreras den av

lantmäterimyndighet som är huvudansvari g för fastighetsregistreringen

432 Kapitel 24

i området. Detta medför att följdändringar behöver göras i de författningar att FRM skall underrättas. som nu anger

24.102 Avtalsservitut

Det finns ingen tillgänglig statistik separat redovisar antalet som inskrivna avtalsservitut år. De uppgifter är möjliga att ta fram per som redovisar en totalsumma vari ingår såväl nyinskrivna servitut som nyttjanderätter. Antalet sådana ärenden under den senaste treårsperioden framgår tabell 26. av

1991 1992 1993 10 683 14 271 13 007

Tabell 26. Inskrivna avtalsservitut och nyttjanderätter.

När inskrivningsmyndigheten IM handlägger en ansökan om

inskrivning av avtalsservitut enligt 23 kap. JB uppgifter anges om såväl härskande som tjänande fastighet. Servitutet registreras på den tjänande fastigheten i inskrivningsregistret men uppgifterna om härskande fastighet förs inte i inskrivningsregistret. När lM har beviljat en ansökan inskrivning servitut skall FRM omedelbart om av

aviseras enligt 37 § inskrivningsregisterkungörelsen 1974:1061.

Aviseringen, som innehåller uppgift både härskande och tjänande om fastigheter, används som registreringsunderlag för FRM. FRM för in uppgifter om servitutsupplâtelsen både den tjänande och den härskande fastigheten i fastighetsregistret. Även när IM dödar eller avför ett inskrivet servitut aviseras FRM.

lnskrivningsmyndigheterna och fastighetsregistermyndigheterna har

väl reglerade ansvarsområden, såväl vad gäller registren i FDS som geografiskt verksamhetsområde. En IM kan alltså inte verkställa registrering i fastighetsregistret till exempel vid inskrivning av avtalsservitut som även måste redovisas i fastighetsregistret och kan inte heller handlägga inskrivningsärenden rör fastigheter utanför som den egna myndighetens område. Enligt min mening innebär den nuvarande ordningen ett dubbelarbete som bör undvikas. lM bör därför ansvaret för att registrera samtliga uppgifter som rör avtalsservitut i fastighetsregistret.

Kapitel 24 433

Avtalsservitut kan ändras eller upphävas genom fastighetsreglering enligt 5 kap. l § FBL. De särskilda bestämmelserna ändring och om upphävande av servitut finns i 7 kap. 3-9 §§ FBL. Servitut kan också byta fastighetsanknytning och upplåtelsevillkoren kan jämkas i samband med fastighetsreglering. FRM registrerar detta i fastighetsregistret. FRM har skyldighet att avisera IM ändringarna enligt om 28 § fastighetsbildningskungörelsen 1971:762. IM skall sedan handlägga aviseringen som ett inskrivningsärende. 1991 infördes en bestämmelse, 5 kap. 33 a § FBL, som ger FBM rätt att förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som överförts från en fastighet till en annan vid fastighetsreglering. Enligt 7 kap. 13 § FBL gäller detta också i fråga om avtalsservitut. lM handlägger aviseringen som ett inskrivningsärende. l många fall sänder FRM med en kopia den fastighetsrättsliga beskrivningen. Det är inte ovanligt att det är svårt för lM att analysera beskrivningen, varför IM måste kontrollera uppgifterna med FRM. Det finns alltså även här ett dubbelarbete som kan undvikas den om som registrerar förrättningarna ges möjlighet att påverka även inskrivningsregistret. När avtalsservitutet byter fastighetsanknytning skrivs det med ursprungligt datum och aktnummer med men företrädesrätt som om ansökan hade gjorts på den inskrivningsdag då överföringen skrivs in. Det krävs därför samordning med IM:s inskrivningsdagar lantmäterimyndigheten skall ta över uppgiften att om föra dessa ändringar i inskrivningsregistret. En tänkbar teknisk lösning kan att lantmäterimyndigheten registrerar uppgifterna i vara mellanlagringsminnet och att de uppdaterar inskrivningsregistret när

IM handlägger samma inskrivningsdag som registreringen Detta

avser. kräver dock vidare datattekniska överväganden.

Ett räkneexempel på hur beräkningen av vinsterna med att låta IM

och lantmäterimyndigheterna registrera avtalsservitut i fastighetsregistret respektive skriva sådant i inskrivningsregistret kan göras och det bygger på följande antaganden: Av uppgifterna för 1993 om totalt ca 13 000 inskrivna avtalsservitut och nyttjanderätter antas 12 000 vara avtalsservitut. Tidåtgången för IM att avisera FRM, dvs. att kopiera avtalservitutet och sända detta jämte dagboksbladet post eller telefax, är relativt marginell. per Det kan röra sig om några minuter. För att förenkla beräkningarna utgår jag från att den tidsvinst som uppkommer att IM slipper genom aviseringen kommer att kompenseras det i framtiden tar något av

434 Kapitel 24

längre tid att registrera i inskrivningsregistret och fastighetsregistret. När IM i dag matar uppgifter om den härskande fastigheten kontrolleras inte fastigheten existerar och detta måste göras i om framtiden. Det är möjligt sådan kontroll kan byggas in i att en systemet. Tidåtgången för registreringen hos FRM faller bort. Den kan antas ta cirka 30 minuter i genomsnitt vid inskrivning av avtalsservitut. Därutöver tillkommer de avtalsservitut som avförs eller dödas. Antalet kan grovt uppskattas till 10 procent av de nyinskrivna avtalservituten, alltså l 200, och det tar ungefär 10 minuter för FRM att registrera dessa. De arbetsmoment som försvinner hos FRM uppgår till 12 000

x 30 min. + l 200 x 10 min 6 200 timmar. Timkostnaden,

inklusive overheadkostnader om 100 procent, uppskattas till 250 kr. Vinsten för lantmäterimyndigheterna blir under dessa förutsättningar alltså drygt 1,5 mkr. Aviseringarna mellan FRM och IM sker normalt med automatik, men ibland skickas en kopia av den fastighetsrättsliga beskrivningen till IM. Även här bör förenkla beräkningen och utgå från att man minskningen av tidsåtgången för aviseringarna går jämt ut med den extra tid som det tar att skriva uppgifterna om avtalsservitut även i inskrivningsregistret. Tidsåtgången för handläggningen hos IM varierar starkt beroende om det är fråga om en ändring som kräver att den fastighetsrättsliga beskrivningen analyseras eller inte. I

allmänhet tar det dock inte många minuter.

Det finns inga tillgängliga uppgifter antalet aviseringar från FRM till IM avseende avtalsservitut. Antalet avslutade fastighetsregleringsåtgärder uppgick 1993 till ca 10 000. Det kan antas att varje fastighetsregleringsåtgärd berör i genomsnitt tre fastigheter. Det är svårt att fram hur stor andel av dessa som föranleder en ändring avseende avtalsservitut. Uppskattningsvis handlar det om 50 procent. Under dessa antaganden och bedömningen att varje ärende tar 10 minuter innebär det att arbetsmoment hos lM motsvarande 15 000 x 10 min, knappt 2 500 timmar försvinner. Timkostnaden, inklusive overheadkostnader om 100 procent, kan uppskattas till 250 kr. Vinsten

för inskrivningsmyndigheterna under givna förutsättningar blir då cirka

0,6 mkr. Mina överväganden om ett ändringsförslag bygger bedömningen att antalet ärenden som rör avtalsservitut är stigande och tillräckligt stort för att det skall vara meningsfullt att ändra den nuvarande

Kapitel 24 435

ordningen. Jag föreslår att aviseringarna från IM upphör och att IM i stället får ansvaret att registrera uppgifter som rör avtalsservitut vid nyinskrivning, dödning och avförande även i fastighetsregistret. Om FRM skall registrera ändringar som rör avtalsservituten i inskrivningsregistret krävs det samordning med inskrivningdagarna. Detta innebär en nackdel som inte med full säkerhet kompenseras av den uppskattade vinsten, varför jag inte föreslår någon ändring i den delen. Förslaget innebär att inskrivningsmyndighetens behörighetsregler behöver ändras. IM måste ges möjlighet att föra in uppgifter som uppdaterar fastighetsregistret. Förslaget kräver författningsändring i fastighetsregisterkungörelsen.

24.103 Samfällighetsföreningsregistret

Samfállighetsföreningsregistret förs endast av de statliga registermyndigheterna. Tidigare låg denna uppgift på länsstyrelsen men det ansågs naturligt att den flyttade med till FRM när registreringsfunktionen frikopplades från länsstyrelsen. 1991 fanns cirka 12 000 samfällighetsföreningar registrerade i registret och antalet nyregistreringar uppgick till 650. Det saknas tillgänglig statistik för senare år men förmodligen har inga större förändringar skett. Möjligen kan antalet nyregistreringar har gått ned något på grund av minskat byggande. En samfällighetsförening bildas normalt sett i nära anslutning till förrättningen, men det sker även fristående. Sambandet med förrättningarna är inte av den art att det är viktigt att registreringen av samfällighetsföreningar görs av samma personer som arbetat med förrättningsregistreringen. Ärendena är förhållandevis enkla och välstrukturerade. Såväl dessa förhållanden nyregistreringar som antalet talar för att förandet av registret inte bör splittras flera händer utan bör skötas av lantmäterimyndigheterna i länen.

24.10,4 Indelningsärenden

Fastighetsbildningslagen bygger principen att kommungräns,

församlingsgräns och fastighetsgräns skall sammanfalla. Bestämmelser om ändring av kommun- och församlingsgräns i samband med

436 Kapitel 24

fastighetsbildning finns i lagen 1970:991 om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning LÄIF. Enligt 2 § LÄIF är det FBM beslutar ändring komsom om av mungräns i samband med att fastighet bildas mark från flera av kommuner. Vid fastighetsbildning över församlingsgräns som inte sammanfaller med kommungräns beslutar FRM om vad som skall gälla, enligt 3 § tredje stycket. I normalfallet anpassas församlingsgränsen till fastighetsgränsen. Om särskilda skäl föreligger kan FRM besluta att församlingsgränsen inte skall ändras. Under de åren har det fattats cirka 250 LÃIF-beslut varje senaste år. Antalet ärenden och arbetsbelastningen som följer av dessa ärenden varierar kraftigt i olika delar av landet. Församlingsindelningen ligger till grund för folkbokföring, beskattning och statistik. Den är också indelningsgrund för den svenska kyrkan. Flertalet ärenden har rutinkaraktär. l vissa fall uppkommer dock svåra avvägningsfrågor gentemot kyrkans och kulturminnesvårdens intressen. De uppgifter enligt LÄIF utförs fastighetsregistermynsom nu av digheterna får i fortsättningen utföras av lantmäterimyndigheterna. Även LÄlF-besluten är följd ändrad fastighetsindelning är om en av det inget som kräver att de handläggs och registreras i direkt samband med själva förrättningen. Däremot är förutsättningarna att vidta behövliga åtgärder t.ex. beträffande samråd med andra myndigheter goda i förrättningen och det är kanske när förrättningen pågår som frågan är mest levande. En avsevärd nackdel med föra LÄIFatt besluten i förrättningen är dock att det finns en risk för att fastighetsbildningsärendet försenas. Det finns därför inte tillräckliga skäl att föreslå LÄlF-besluten skall fattas inom för förrättningen. att ramen En nödvändig följdändring av organisationsbeslutet är att benämningen fastighetsregistermyndigheten måste ändras till lantmäterimyndigheten i 3§ tredje stycket och 7§ första och andra styckena i lagen.

Kapitel 24 437

24.10.5 Namnärenden

Beslutas ändring i den kommunala indelningen skall det enligt 17 § första stycket FRK göras sådan ändring i berörda registerenheters trakt- eller kvartersnamn och registernummer som är behövlig enligt bestämmelsen i 13 § första stycket FRK. Om det är nödvändigt för att främja en ändamålsenlig fastighetsredovisning får LMV enligt l7§ andra stycket FRK besluta om inrättande av ny trakt. Traktindelningen ändras ständigt genom olika fastighetsbildningsåtgärder och traktindelningen kan därför behöva justeras så att den fungerar bättre både ur namn- och kartsynpunkt. Föreligger särskilda skäl får traktnamn, kvartersnamn och registernummer ändras enligt 17 § tredje stycket FRK även i annat fall än som en följd av ändring i den kommunala indelningen och på grund av att det är nödvändigt för främjandet av en ändamålsenlig fastighetsindelning. Det kan t.ex. finns anledning att ändra namn på grund av kulturhistoriska skäl. Det är LMV som har rätt att besluta om traktnamn enligt 17 § FRK. Av Lantmäteriverkets författningssamling LMVFS 1993:1 framgår emellertid att LMV har överlåtit beslutanderätten enligt 17 § tredje stycket till FRM med undantag av beslut om ändring av traktnamns stavning och form. FRM har befogenhet att besluta om ändrat traktnamn efter fastighetsreglering. FRM kan också besluta i ärenden då fastighet åsatts felaktigt traktnamn på grund av skrivfel eller annat förbiseende. De namnärenden som är av störst intresse i detta sammanhang är de som initieras av fastighetsägaren när denne önskar ändra fastighetens namn med stöd av 17 § tredje stycket FRK. Dessa ärenden

handläggs som förvaltningsärenden hos fastighetsregistermyndigheten.

Det finns ingen separat statistik över antaletnamnårenden utan dessa är sammanförda med rättelse- och kompletteringsärendena som behandlas i nästa avsnitt. 1993 inkom totalt 490 sådana ärenden. Det nya lantmäteriverket behåller beslutanderätten i namnärenden men jag förutsätter att de områdesansvariga lantmäterimyndigheterna får befogenhet att i fortsättningen handlägga namnärenden i samma utsträckning som FRM gör i dag. Detta kräver inte någon författningsändring annat än att det krävs ändrade benämningar på myndigheterna i 16 och 18 §§ FRK.

438 Kapitel 24

24.10.6 Kompletterings- och rättelseärenden

Kompletterings- och rättelseärenden behandlas här i ett sammanhang eftersom gränsen mellan dem är relativt flytande. Av 16 § första stycket FRK framgår att LMV kan fatta beslut om upptagande av fastighet i fastighetsregistret. Enligt andra stycket i samma bestämmelse kan komplettering ske i fastighetsregistret om redovisningen i fastighetsregistret är ofullständig i någon annat avseende än vad som anges i första stycket. Det kan gälla införande av uppgifter om tidigare redovisade servitut, planer, bestämmelser m.m. Samtliga servitut och rättigheter finns inte införda i fastighetsregistret. Den ökade ambitionsnivå föranleder därför kompletteringar av dessa ofullständigheter. Efter utredning av de omständigheter som har betydelse för saken får komplettering ske. Det är FRM som, med stöd av sin befogenhet i 18 § FRK, fattar beslut om komplettering enligt 16 § andra stycket FRK. Av LMVFS 1993:1 framgår att LMV har överlämnat befogenheten att komplettera enligt 16 § första stycket till FRM. FRM har således beslutanderätt beträffande samtliga kompletteringar. Fastighetsregistret innehåller en stor mängd information som förts in under en lång tid. Registret innehåller en del felaktigheter som det för närvarande är fastighetsregistermyndighetens skyldighet att utreda och ändra. Dessa felaktigheter upptäcks oftast i samband med

förrättningar, men upptäcks även fristående från förrättningar. Det kan

vara fråga om att rätta areauppgifter i samband med fastighetstaxeringen eller skattetal. Initiativ till rättelse kan tas t.ex. FBM, IM, av FRM, Lst, PBL-nämnd och fastighetsägare. En redogörelse för villkoren för rättelse enligt 19 kap. 4 § FBL har lämnats i avsnitt 24.4.3. I 18 § FRK regleras får vidta vem som rättelse. Enligt 18 § FRK prövas fråga rättelse i register enligt om 19 kap. 4 § första stycket FBL LMV. LMV har dock överlämnat av denna beslutanderätt till FRM. I de fall rättelsen avser oriktighet som uppkommit på grund av skrivfel eller annat sådant förbiseende har FRM en direkt befogenhet med stöd 18 § FRK att pröva ärendet. av Fråga om rättelse i fastighetsregister enligt 19 kap. 5 § FBL, rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel, prövas också FRM. av

Det är oundvikligt att kompletterings- och rättelseátgärder måste

Kapitel 24 439

kunna göras av samtliga lantmäterimyndigheter som handlägger förrättningar. FRM har till uppgift att ägna sig åt självständig registervård. Denna uppgift skall i varje område tas över av den omrádesansvariga lantmäterimyndigheten. Den omrâdesansvariga myndigheten skall ta initiativ till att driva projekt som underlättar och gör det billigare att föra registret. Om fel upptäcks lång tid efter det att de förts in i registret och kanske fått konsekvensfel är det naturligt att detta tas - om hand av den områdesansvariga myndigheten eftersom det krävs tillgång till äldre handlingar som finns i förrättningsarkiven. Jag förslår att befogenheten att komplettera fastighetsregistret i samtliga avseenden läggs direkt på lantmäterimyndigheterna så att den sammanfaller med i praktiken gör kompletteringarna i vem som fastighetsregistret. Lantmäterimyndigheten bör ha samma rätt som FRM att göra rättelse. Det kan emellertid finnas särskilda skäl för att lantmäterimyndigheterna inte bör besluta i vissa rättelseärenden. Befogenheten att vidta rättelse bör kvarstå oförändrad för det nya lantmäteriverket. Även kommun sådan statlig myndighet en eller en som har rätt att föra planregistret med stöd av 4 a § FRK mäste själv befogenhet att komplettera planregistret och att vidta rättelse när felet hänför sig till uppgifter som kommunen eller myndigheten själv fört in.

24.107 Författningsändringar

Mitt förslag i avsnitt 24. 10.6 kräver författningsändringar i 16 § FRK och de ändrade benämningarna myndigheterna kräver följdändringar i 18 och 19 §§ FRK.

24.11 Konsekvenser för registeransvaret

24.11,1 Delat registeransvar

Registeransvaret för fastighetsregistret består av flera delar. Det

övergripande ansvaret för själva systemet samt tillsynsansvaret för

övri ga registeransvari kommer att ligga på den lantmäteriverket. ga nya Samtliga myndigheter som kommer att kunna föra uppgifter i fastighetsregistret anses förfoga över fastighetsregistret i datalagens

440 Kapitel 24

mening och de är därför registeransvariga. Precis som för närvarande kommer registeransvaret att vara delat. De förslag lagts fram som innebär emellertid att fler får behörighet att registrera och att registeransvaret kommer att fördelas på fler myndigheter. De myndigheter som för uppgifter i registret skall ha ansvar för att uppgifterna är korrekta och att de förs i rätt tid. Det är därför naturligt att det i första hand är den myndighet som fört in en oriktig uppgift som har ansvaret för att den rättas och detta överensstämmer med datalagens synsätt. Att många myndigheter utnyttjar rätten att föra in uppgifter i t.ex. planregistret är positivt, men det får inte leda till att ansvaret utåt blir otydligt. Den enskilde bör alltid kunna vända sig till den områdesansvariga myndigheten med frågor rör hela som registret. Det kan också ifrågasättas den skyldighet att lämna om

underättelse enligt 10 § datalagen se avsnitt 24.4. l är ändamålsenlig

att upprättahâlla och om det inte vore rationellare att den skyldigheten lades på den omrâdesansvariga myndigheten. Detta pekar på ett behov av ny lagreglering.

24.112 Ny registerlagstiftning

Regleringen av fastighetsdatasystemet FDS är omodern och oklar i vissa avseenden. På ett stort antal andra områden finns det särskilda registerlagar tar över datalagens bestämmelser. som Miljö- och naturresursdepartementent har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av författningsregleringen för

fastighetsdatasystemet. Arbetet har startat under våren 1994. Arbets-

gruppens översyn syftar till en reglering fastighetsdatasystemet och

av digitala registerkartor som ersätter bl. fastighetsdatakungörelsen a. 1974: 1058. De kommande förslagen kommer att beröra förhållanden som gäller hela samhällsplanerings-samhällsbyggandesektorn samt olika verksamheter inom den privata sektorn, framför allt bank- och övrigt kreditväsende. Avsikten lagreglering låta riksdagen är att genom göra en avvägning mellan å sidan intresset för utvidgad ena användning och nya tillämpningsområden för FDS och å andra sidan integritets- och säkerhetsaspekter. l arbetet med den registerlagen nya får de förändringar som här föreslås, grund avvecklingen av av

fastighetsregistermyndigheterna och tillämpningen av principen om

registrering vid källan, analyseras och övervägas med avseende på registeransvaret. Någon egentlig samordning mellan detta

Kapitel 24 441

utredningsarbete och arbetet med den registerlagen har, på grund nya av tidsskäl, inte kunnat göras. Ikraftträdandet den kommande av författningsregleringen av fastighetdatasystemet m.m. bör sammanfalla med tidpunkten för organisationsförändringen.

Tillsyn m.m.

24.12.] Tillsynsrollen

För att kunna ta ställning till om organisationsförändringen kräver att tillsynsrollen ändras och om det i sin tur innebär författningsändringar är det nödvändigt att försöka klargöra vad som menas med tillsyn. I 2 kap. 2 § 2 lantmäteriinstruktionen anges att LMV skall leda och utöva tillsyn över fastighetsregistermyndigheternas arbete med att lägga upp ett nytt fastighetsregister samt, i den utsträckning det inte ankommer Centralnämnden för fastighetsdata, svara för genomförandet av automatisk databehandling på fastighetsregisteringens område. Som tidigare nämnts ger LMV ut föreskrifter hur fastighetsom registret skall föras LMVFS 1993:1. Vidare har LMV utarbetat ett

handbokssystem i fyra delar. För att sprida och följa upp tillämpningen

av reglerna anordnas kurser och seminarier samt görs besök hos

fastighetsregistermyndigheterna. LMV står till förfogande för

rådgivning i komplicerade eller principiella ärenden. LMV följer och utvärderar utvecklingen beträffande handläggningstider och ärendebalanser.

Fastighetsregisterreformen har föranlett särskilda rutiner för tillsyn,

men med tanke på att reformen kommer att genomförd 1995 finns vara

det inte anledning att gå på dessa. Däremot bör nämnas att LMV

har ett särskilt när det gäller ortnamnsverksamheten på grund ansvar av den starka kopplingen till bl.a. fastighetsregistreringen. LMV har utfärdat allmänna råd för hanteringen av ortnamn i samband med

fastighetsbildning och fastighetsregistrering.

Tillsynsrollen inkluderar alltså för närvarande utbildning, rådgivning, uppföljning och meddelande föreskrifter inom av m.m. området. Däremot sker ingen direkt utvärdering av kvaliteten i registret.

442 Kapitel 24

En organisationsförändring som den beslutade innebär att ett större antal myndigheter kommer att utföra registreringsarbete och detta kan förväntas ställa nya krav på centralmyndighetens tillsynsroll.

24.122 Samordning

Bland företrädare för fastighetsregistermyndigheterna finns klart uttalade farhågor för registerkvaliteten i framtiden. Möjligheten att upprätthålla registerkvalitet, i betydelsen korrekta uppgifter, knyts till antalet aktörer som får registrera. Ju fler som tillåts registrera desto större risk för en kvalitetsförsämring. Det kommer att vara nödvändigt med höga krav på likformighet i registreringen när antalet registrerande blir fler i fastighetsregistret. Det kommer att finnas ett stort behov samordningsinsatser lantmäteriverket av av från både det nya och lantmäterimyndigheterna i länen. Det krävs också att det nya lantmäteriverket tar initiativ till utbildning och fastläggande av rutiner för de myndigheter och kommuner som får rätt att registrera i fastighetsregistret till följd av mina förslag.

24.12,3 Fel och brister i förrättningar

LMV har gjort en undersökning om vilka brister i förrättningarna som fastighetsregistermyndigheterna observerat och som man normalt reagerar mot. Undersökningen begränsades till fem län och till att omfatta en period om tvâ månader. Undersökningen genomfördes hos de statliga fastighetsregistermyndigheterna i Södermanlands, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro och Gävleborgs län under det första kvartalet 1992. Undersökningsresultatet har redovisats i en PM 1992-11-12. Under undersökningsperioden registrerades totalt 898 förrättningar hos de berörda myndigheterna. I 174 av dessa förrättningar har fastighetsregistermyndigheterna reagerat över någon brist. Vissa ärenden har innehållit flera, principiellt olika brister varför antalet fall är större än antalet förrättningar. De brister som fastighetsregistermyndigheterna dokumenterade har indelats i fem olika klasser efter dess betydelse och karaktär och resultatet fördelar sig enligt följande.

Kapitel 24 443

A. 31 fall hade brist av direkt rättslig betydelse

B. 36 fall avsåg brist som kan vålla oklarhet betydelse av

C. 79 fall gällde brist inte påverkar rättsläget ändå bör som men som avhjälpas med hänsyn till sakägares berättigade kvalitetskrav

D. 63 fall krävde komplettering på grund att det finns speciella av krav på redovisningen i förrättning till följd andra myndigen av heters informationsbehov

E. 17 fall avsåg småfel estetisk karaktär. av

I undersökningen har fastighetsregistermyndigheten alltså reagerat på

olika brister i ca 20 procent de handlagda förrättningarna. av En del slutsatser har kunnat dras undersökningen. På vissa av punkter tyder bristerna på osäkerhet den rättsliga regleringen. om Bristerna hör vanligen med frågor ändring och upphävansamman om de av servitut och förordnande rättigheters bestånd. Gränsdragom

ningen mellan vad som är fastighetsbildningsmyndighetens respektive

fastighetsregistermyndighetens arbete är inte alltid särskilt klar när det

gäller utredning fastighetsrättsliga förhållanden. En del uppgifter är av FRM i störst behov Å andra sidan kan det värde för av. vara av

sakägaren att informationen. En slutsats det finns

annan är att en osäkerhet om vilka medel står till förfogande när rättelser eller som kompletteringar behöver göras. Ofta sker dessa ett formlöst genom förfarande. Antingen går förrättningsakten tillbaka till FBM för korrigering eller så gör FRM ändringen i förrättningshandlingarna efter kontakt med FBM.

24.l2.4 Kvalitet och kontroll

Inom det statliga lantmäteriet har ett kvalitetsprojekt påbörjats. Det innebär att övergripande kvalitetsmål formuleras och genomgång att en av policy och ansvarsfördelning görs. En total översyn verksamav heten kommer att ta mellan tre till fem år. Förutsättningarna att rätta till de brister hänger med som samman

gränsdragnings- och arbetsfördelningsfrågor mellan FBM och FRM

Kapitel 24

blir annorlunda i och med att myndigheternas arbetsupppgifter integreras i den nya myndighetsorganisationen. Det blir lättare att komma fram till ambitionsnivå för kvalitetsfrågor. en gemensam Fördelningen det interna ansvaret för kontroll och rättelser både av kan och måste göras tydligare. En viktig förändring krävs för att integreringen av fastighetssom registreringen i fastighetsbildningen skall bli framgångsrik är att ett nytt förhållningssätt etableras hos de nya registermyndigheterna. Förrättningsverksamheten vid fastighetsbildningsmyndigheterna är utsatt för tids- och kostnadspress att verksamheten är avgiftsgenom finansierad. Allmänt sett måste ett större myndighetsansvar återskapas när fastighetsregistermyndighetens funktion som kontrollinstans för förrättningsverksamheten försvinner. Grundsynen måste vara att eventuella fel skall förebyggas och inte åtgärdas i efterhand. Fastighetsdatasystemet genomgår en successiv förnyelse. Avsikten är att göra systemet användarvänligt. Man överväger vidare att mer införa fler spärrar i systemet för orimliga uppgifter. Nya handläggningssystem skall möjliggöra att en stor del av det registreringsarbete i dag görs efter det att förrättningen avslutats som kan göras successivt under förrättningshandläggningen. Även när dessa system finns kvarstår frågan om den slutliga kontrollen, godkännande eller justering, behöver utföras annan person än den som fört in av en uppgifterna. Här ligger det nära till hands att göra jämförelser med inskrivningsregistret och andra register som har rättslig verkan. Andelen komplicerade registreringar anses emellertid vara större i fastighetsregistret än i inskrivningsregistret. Den allmänna utvecklingen på flera områden går dock mot att ta bort dubbla personella kontroller och att i stället ge ett ökat ansvar för individen. Detta kräver i sin tur stöd i form av ökade utbildningsinsatser. Den dominerande uppfattningen för närvarandebland registerförarna är att det ur rättssäkerhetssynpunkt krävs dubbelkontroll innan uppgifterna förs in i fastighetsregisteret. Jag anser att det inte går att motsäga denna uppfattning och föreslår därför att denna kontroll behålls. Uppskattningsvis tar kontrollen cirka tio till tjugo procent av den nedlagda arbetstiden för registreringen. Det kommer ändå att uppkomma rationaliseringsvinster till följd samlokaliseringen och av integreringen i övrigt. Jag föreslår också att det nya lantmäteriverket inför ett system för löpande utvärdering och uppföljning av fastighetsregistrets kvalitet.

sou 1994:90 Kapitel 24 445

24.12,5 Kompetens

Vissa av de brister redovisades i avsnitt 24.123 är organisasom tionsneutrala. De kan åtgärdas information, utbildning och genom bättre stöd i handböcker m.m. En del dessa åtgärder har påbörjats av sedan undersökningen gjordes. Detta gäller framför allt arbetet med revidering av handböckerna. Det har påpekats i utredningsarbetet att det kan bli svårt för de registrerande myndigheterna att förvärva och upprätthålla registreringskompetensen. Här är det emellertid viktigt att än gång påpeka en att samtliga registreringsuppgifter inte kan dras över kam. Kraven på en kompetens är avsevärt större för registrering fastighetsbildning än av för de andra registreringsuppgifterna. Inom lantmäterimyndigheterna kommer organisationsförändringen i sig att kräva stora utbildningsinsatser för att registreringskompetensen på sikt skall nå ut till lokalkontoren. Vidare behövs det utbildning för att sprida den fastighetsrättsliga kompetens ÖLMFRM har. På som motsvarande sätt behöver den personal i dag handlägger registresom

ringsarbetet hos FRM också få utbildning i förrättningshandläggning.

Sker inte detta kommer den nuvarande funktionsindelningen

att behållas. Därför krävs det målmedveten utbildnings- och föränden ringsinsats i lantmäterimyndigheterna. Planeringen detta arbete har av enligt uppgift redan startat.

24.12.6 Behörighetsregler

Behörighetsreglerna är del de säkerhetskrav finns för en av som

fastighetsregistrét. De nuvarande behörighetsreglerna är utformade så

att de begränsar möjligheten att genomföra principen registrering om vid källan. Såväl det förhållandet att myndighet kan arbeta med samma

fastighetsregistrering från olika geografiska platser, t.ex. lokalkontor,

som att flera myndigheter kan registrera inom ett och samma geogra-

fiska område kommer att kräva sofistikerade behörighetssystem.

mer Förslaget att IM skall registrera avtalservitut i FR ställer också detta krav. Tekniskt sett är det inte omöjligt att skapa olika behörighetssystem i ett och geografiska område. samma

Vid arbetet med behörighetsregler i de handläggningssystem

som skall stödja den nya organisationen måste centralmyndigheten precis

446 Kapitel 24

som tidigare ta ställning till frågor om eventuellt skydd mot att registrering görs enbart av en person, om ändringar skall kunna göras fört de ursprungliga uppgifterna och om han av samma person som i så fall kan göra det Även antalet behöriga ensam osv. om personer kommer att öka måste den säkerhetsnivå finns i dag kunna som behållas.

24.12.7 Författningsändringar

De frågor har tagits i avsnitten 24.12.] till 24.12.6 handlar som upp till stor del olika aspekter på det lantmäteriverkets tillsynsroll. om nya De kräver inte författningsreglering på annat sätt än att tillsynsansvaret bör framgå den förordning med instruktion för det nya lantav mäteriverket och lantmäterimyndigheterna som måste utarbetas på Kvalitetsfrågorna kräver organisagrund av organisationsförändringen. toriska och inte juridiska lösningar. I övrigt får frågorna behandlas inom för det nya lantmäteriverkets rätt att besluta om föreramen skrifter.

24.13 Rättelsemöjligheten i 15 kap. 10 § FBL

24.13.] Bakgrund till bestämmelsen

15 kap. 10 § FBL innehåller bestämmelser som ger fastighetsregistermyndigheten rätt att ta initiativ till att söka rättelse i förrättning där det finns grövre fel eller orsak inte bör registreras. Om som av annan fastighetsregistermyndigheten upptäcker att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning i samband med registrering inte kan föras på grund fel eller oklarhet i förrättningen och rättelse inte av kan ske enligt den ordning anges i 26 § förvaltningslagen som 1986:223 får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. l detta fall, regleras i l5 kap. 10 § första stycket första meningen, som är det alltså fråga att rättelse måste ske före registreringen. Enligt om 15 kap. 10 § första stycket andra meningen får rättelse också sökas om FRM finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller annat sätt föranleda rättsosäkerhet. Här att rättelse kan sökas både före och avses efter registreringen.

Kapitel 24 447

Före FBL:s tillkomst fanns det bestämmelser fastställelseprövom

ning av fastighetbildningsförrättningens laglighet med hänsyn till såväl

allmänna som enskilda intressen, oavsett den överklagad eller inte. var När fastställelseprövningen avskaffades ansågs det finnas ett behov av bestämmelser som gör det möjligt för FRM att söka rättelse vid svårare fel som inte kunde klaras självrättelse hos FRM. genom

Dessa rättelseregler är en rest det gamla efterprövningssystemet.

av Av förarbetena prop. 1969: l28 s. 870-873 kan utläsas att bestämmelsen främst avser situationer där rättelse är påkallad från allmän synpunkt. Syftet är att registerföraren skall kunna ingripa när fel av iögonfallande beskaffenhet uppmärksammas. Det skulle stötande vara att registrera förrättningar med brister skulle kunna få svåra som konsekvenser. Registerföraren har däremot inget för föransvar

rättningens laglighet. Det ansvaret vilar på fastighetbildningsmyndig-

heten. I remissyttrandena framfördes vissa kritiska synpunkter mot

lagstiftningsförslaget. En invändning var att de fall som skulle

föranleda tillämpning är så ytterligt sällsynta att det inte nödvänvar digt att anvisa ett särskilt ordinärt rättsmedel för dem. En annan invändning att det ansågs otillfredsställande att ett besluts rättskraft var görs beroende av om talan fullföljs ett rättssubjekt inte kan av som anses som företrädare för sig enskilda eller allmänna intressen. vare En grundläggande princip är att ett beslut inte skall gå att ändra sedan det vunnit laga kraft och blivit registrerat. Innan frågan om rättelse enligt 15 kap. 10 § FBL behandlas bör bestämmelsen sättas in i det sammanhang olika möjligheter att av komma fel i förrättningsbeslut finns. Nedan följer därför som en kortare genomgång olika rättelsemöjligheter, bortsett från ordinarie av överklagande av ,förrättningen till fastighetsdomstol behandlas i som avsnitt 25.2.

24.132 Rättelse enligt 26 § förvaltningslagen

Bestämmelsen i 15 kap. 10 § FBL hänvisar till 26 § numera

förvaltningslagen FL. Genom lagändringar i FBL 1989 upphävdes

den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 42 § rättelse skrivfel och om av

liknande infördes vid fastighetsbildningslagens tillkomst. Denna

som bestämmelse innehöll regel innebar att den berördes en som som av

448 Kapitel 24

åtgärden alltid skulle ha tillfälle att yttra sig över åtgärden. l förarbetena prop. 198889:77 63 departementschefen att s. angav rättelseförfarandet onödigt restriktivt i de fall det med fog kunde var göras gällande att rättelseåtgärd inte kunde till förfång för en vara fastighetsägare eller rättighetshavare. Som exempel på när det vore önskvärt med ett enklare rättelseförfarande nämndes när kringskrifter på kartor är ofullständiga eller när uppgifter om skattetal är bristfälliga. Dessa typer felaktigheter som behöver rättas närmast av formella skäl eller för att förtydliga beslut bör kunna rättas utan av krav på att den berörs ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra som sig. Därför föreslogs att 26§ förvaltningslagen skulle tillämpas i stället. Det framhölls dock att avsikten inte var att utvidga självrättelsemöjligheterna utan att förenkla förfarandet. 26§ förvaltningslagen innebär att ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall som myndigheten den är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser ge som myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig. Rättelse med stöd 26 § kan ske officio, på annan myndighets av ex eller parts begäran och det finns ingen tidsgräns för rättelsemöjligheten. Det innebär att rättelse kan ske såväl före som efter det att registrering skett. Med denna bestämmelse går det att rätta en typ av fel kan benämnas förbiseendefel. Däremot går det naturligtvis inte som att åtgärda grövre fel beror bristfällig utredning, felaktiga som bedömningar fakta eller felaktig rättstillämpning. Det bör observeav att bestämmelsen inte innebär skyldighet för fastighetsbildningsras en myndigheten att vidta rättelse, utan endast en befogenhet.

24.13,3 Omprövning enligt 27 § förvaltningslagen

Omprövning enligt 27 § förvaltningslagen 1986:223 innebär att en myndighet har meddelat ett beslut meddelar ett nytt beslut som som upphäver eller ändrar det tidigare beslutet. Fråga omprövning uppkommer ofta i samband med överom klagande. Tanken är att omprövning skall kunna ersätta prövning i högre instans när det är klart att beslutet är felaktigt. Genom detta förfarande minskar domstolarnas arbetsbörda. Även beslut har som

Kapitel 24 449

vunnit laga kraft och inte längre kan överklagas kan i princip omprövas. Myndighet har även skyldighet att självmant rätta felaktiga beslut om sådana upptäcks. Myndigheten måste då finna att det meddelade beslutet är uppenbart oriktigt på grund omständigheter eller av nya någon annan anledning, att beslutet kan ändras snabbt och enkelt och att ändringen kan ske utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

Omprövningsskyldigheten gäller för fastighetsbildningsmyndigheter

och förrättningsbeslut omprövning används relativt sällan. men Förrättningsbeslutens judiciella karaktär, ofta med flera parter inblandade, har ansetts innebära möjligheten till omprövning att är begränsad. Det torde i praktiken inte förekomma fastighetsatt

bildningsmyndigheten företar omprövning efter det att registrering har

skett.

24.l3.4 Rättelseförrättning

För att åtgärda andra fel än förbiseendefel uppkommit i rena som förrättningen och har registrerats finns det möjlighet som att i vissa fall åtgärda dessa att företa förrättning. Fastighetsgenom en ny

bildningsmyndigheten har ingen rätt att officio initiera sådan

ex att en förrättning utan det krävs att sakägaren ansöker förrättning. om Förrättningen utförs på statens bekostnad. Något egentligt lagstöd för

rättelseförrättningar finns inte.

LMV har upplyst att det kan hända förväxling sker om att av

registerbeteckningarna. Om fastighetsbildningsmyndigheten upptäcker

detta löser man ofta problemet fastighetsreglering. Fastig-

genom en heterna byter då så att säga inkråm med varandra. Ett annat exempel kan fastighet inte kommit

vara om en med vid en sammanläggning av

ett större fastighetsinnehav. En kompletterande sammanläggning kan då göras om det är uppenbart att felet berott på FBM.

24.13.5 Tillämpningen 15 kap. 10 § FBL

av

När det gäller tillämpningen 15 kap. 10 § FBL har det tidigare

av gjorts två undersökningar, den första 1975 FADAK av och den andra

1987 av LMV. Undersökningen företogs vid samtliga

FRM.

15 14-0725

450 Kapitel 24

I den första undersökningen framkom att under 3,5 år 1972-mitten av 1975 hade FRM sökt rättelse i 23 fall. Fyra av ansökningarna om rättelse hade föranletts fel eller oklarhet i förrättningen. Tretton av fall kunde hänföras till att registrering i enlighet med förrättningen

skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat

sätt föranleda rättsoäkerhet. I fall saknades det uppgift om sex orsaken till ansökan rättelse. När undersökningen utfördes hade om sexton fall prövats fastighetsdomstolen, tretton bifallits. av varav Den andra undersökningen avsåg perioden 1982-1986. Rättelse hade sökts i sexton fall. Tolv ansökningar hade bifallits. I denna undersökning gjordes ingen uppdelning fallen enligt första av respektive andra meningen i 15 kap. l0§ första stycket. Det är intressant att notera att samtliga ansökningar om rättelse har gjorts av

statliga fastighetsregistermyndigheter.

Som exempel på rättelsefall i undersökningarna kan nämnas:

avstyckning från fel fastighet

del styckningslott ingick i tidigare verkställd men inte - av en registrerad sammanläggning mark vid fastighetsreglering hade behandlats samfälld för som som viss krets fastigheter visade sig vara var samfälld för en större en av krets fastigheter otillåtet skapande servitut i fastighets andel i samfälld mark - av ett utslag FD hade blivit felaktigt i fråga om utövningsområdet - av för ett servitut fastighetsbestämning inte utgjorde fastighetsgräns - av gräns som företrädesordning upprättats IM var ofullständig och som av felaktig.

En liknande undersökning har genomförts, med biträde av LMV, för klarlägga hur ofta bestämmelsen tillämpats under senare tid. att Undersökningen baseras på enkät som har skickats ut till och en

besvarats samtliga fastighetsregistermyndigheter. Undersöknings-

av perioden sjuårsperioden 1986-1993. avser Liksom vid tidigare gjorda undersökningar är det endast statliga FRM har tillämpat bestämmelsen. Ansökan rättelse har gjort som om i 13 fall och utslag har meddelats i 11 fall under denna period, samtliga fall har bifallits.

Kapitel 24 451

Som exempel på rättelsefall i denna undersökning kan nämnas följande:

sammanläggning där inteckning tillkommit efter inskrivnings- domarens yttrande avstyckning från fel fastighet har medfört följdfel i för- - senare rättning vid fastighetsreglering har mark medtagits inte tillhört de - som fastigheter ingått i regleringen som vid klyvning har inte lagfart uppmärksammats på viss del - av fastigheten oklarhet om äganderätt till vattenområde, fastighetsbestämning har skett felaktig redovisning av fastigheter vid ledningsrättsförrättning ett och samma område på en fastighet har vid olika förrättningar överförts till olika fastigheter fel i fastighetsreglering som föregick avstyckning innebar att det blev fel ägare till styckningslotterna.

24.13.6 Konsekvenser att ta bort 15 kap. 10 § FBL

av

och författningsändringar

Rättelsemöjligheten i 15 kap. lO § FBL kan inte vara kvar när

fastighetsregistermyndigheterna avvecklas. Om de myndigheterna

nya skulle få rätt att initiera den sorts rättelse i förrättningsbesluten som bestämmelsen i 15 kap. lO § reglerar skulle myndigheterna inta dubbla roller på ett sätt är helt främmande för svensk rättstradition. som Frågorna blir då vilka konsekvenser upphävandet av bestämmelsen får, om det behövs någon form initiativ till rättelse och hur detta annan av i så fall skall konstrueras. Det kan knappast komma i fråga att någon extern myndighet annan tilldelas motsvarande rätt som FRM har för närvarande. Det finns ingen myndighet som av annan anledning kommer i kontakt med

fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut ett sådant sätt

att det finns en uppenbar möjlighet att upptäcka de fel åtgärdas som nu enligt bestämmelsen. 15 kap. 10 § FBL är utformad så att FRM skall kunna söka rättelse när fel uppmärksammas, något granskningsansvar föreligger inte.

452 Kapitel 24

Av undersökningarna kan slutsatsen dras att antalet rättelseärenden enligt 15 kap. lO§ FBL har minskat och att de håller sig på en mycket låg nivå. I så gott som samtliga av de exempel på rättelsefall som angetts ovan kan man förvänta sig att det finns ett berättigat egenintresse hos parterna att åstadkomma rättelse. Dessutom kan omprövningsinstitutet 27 § FL användas i en del fall. Av dessa anledningar kan det starkt ifrågasättas om det verkligen behövs några särskilda regler för rättelse när fastighetsregistermyndigheten försvinner. De flesta fel upptäcks i samband med registreringen. När registreringen sker som en del av fastighetsbildning och samma myndighet handlägger hela processen bör de situationer som nu rättas med stöd av 15 kap. 10 § FBL bli färre. Av förarbetena till FBL prop. 1969:128 s. 872 framgår att bestämmelserna i 58 och 59 kap. rättegångsbalken RB, som reglerar de särskilda rättsmedlen resning och återställande av försutten tid samt besvär över domvilla, synes vara analogiskt tillämpliga fastighetsbildningsprocessen. Rätten för en myndighet att överklaga i fråga om sådana felaktigheter som bestämmelsen i 15 kap. 10 § FBL reglerar får dock anses vara uttömmande reglerad genom denna. Även försöker att göra den fastighetsrättsliga beskrivom man ningen enklare är det inte realistiskt att förvänta sig att enskilda sakägare alltid kan förstå den och kontrollera om den har blivit riktig. På samma sätt som gäller för domstolarna får det därför ankomma på lantmäterimyndigheten att göra parterna uppmärksamma på allvarliga fel och informera om möjligheterna att åtgärda dem i extraordinär ordning. I många fall torde den extraordinära fullföljdsrätten innebära en tillräcklig ventil för att förhindra att grova fel belastar fastighetsregistret. Det kan invändas att svagheten med de extraordinära rättsmedlen är att möjligheten att anlita dem i vissa fall är tidsbegränsad till sex månader efter det att beslutet vunnit laga kraft. Det skulle innebära att det är svårt att komma gamla fel i registret. Enligt 16 kap. 11 § tredje stycket FBL kan även FD självmant besluta om rättelse av sådant fel som avses i 15 kap. 10 § FBL. Denna ofñcialprövning har sannolikt införts för att garantera fastighetsregistrets funktioner. Jag föreslår att denna rätt för fastighetsdomstolen behålls. 16 kap. 11 § tredje stycket FBL behöver därför ändras.

sou 1994:90 Kapitel 24 453

En samlad bedömning av de möjligheter kommer att stå till som buds för att vidta rättelse efter organisationsförändringen och efter mina förslag enligt ovan ger vid handen att tillräckliga möjligheter till rättelse finns även 15 kap. 10 § FBL tas bort. I sista hand blir det om viktigt att utforma de interna rutinerna i förrättningshandläggningen på ett sådant sätt att allvarliga fel förebyggs i framtiden. För de fall där fel uppkommit i förrättningsresultatet till följd att tidigare förav rättning påverkat förutsättningarna i förrättning, och detta en senare inte har uppmärksammats, bör det skapas möjlighet att lösa detta problem på ett generellt sätt. Dettta diskuteras närmare i nästa avsnitt.

24.14 Särskild i

anteckning fastighetsregistret

24.l4.l Informations- och förenklingsbehov

l dag kan olika fastighetsbildningsmyndigheter utföra förrättningar

som påverkar förutsättningarna för varandra inom ett och geografissamma ka omrâde. Mina förslag innebär att flera myndigheter skall kunna handlägga förrättningar i område och att de för sig skall samma var kunna registrera dessa i fastighetsregistret. Kraven på samordning kommer att öka och därmed också behovet lättillgänglig informaav tion om pågående förrättningar.

Fastighetsbildningslagen innehåller ett antal regler som avser att

skydda rättighetshavare inte har ställning sakägare från som av värdeförändringar som fastigheten kan genomgå på grund av en

fastighetsbildningsåtgärd. Utgångspunkten för detta skydd är att

rättighetshavarna inte skall få förhindra ändringar i fastighetsindelningen trots att deras ställning kan försämras på grund säkerheav att ten minskar i värde. De ersättningar utbetalas skall användas för som att kompensera rättighetshavarna för den värdeminskning deras rättigheter genomgår. Skyddet är konstruerat i två steg. I första steget utgörs det av ett regelsystem för värdering och ersättning går på som ut att om fastigheten genomgår värdeminskning marköverföring eller genom annan åtgärd samfällighets- och servitutsátgärder samt rivning av byggnad så skall värdeminskningen helt och hållet täckas ersättav

ning. Detta hindrar att fastighetsägaren lider förlust. I andra

steget

kommer skyddet för inteckningshavaren in. Vid fastighetsreglering

föreskrivs som huvudregel i 5 kap. 16 § FBL att ersättningen inte får

454 Kapitel 24

betalas ut fritt till fastighetsägaren utan den skall betalas till LMV och i princip användas för att betala de skulder som belastar fastigheten. En förutsättning för detta är att fastigheten inte enbart svarar subsidiärt för inteckning är fallet t.ex. när en fastighet gemensam som bildats avstyckning enligt fastighetsbildningslagen och genom avstyckningen stamfastigheten inte längre finns i samma ägares av hand. Utöver inteckning kan fastighet svara bl.a. för fordran som en är förenad med förmånsrätt på grund att fastighetsägare skall betala av ersättning till vid fastighetsbildning eller samfällighetsförenings annan fordran på den omfattas lagen förvaltning av samfälligsom av om heter. Om samtliga fordringshavare lämnar medgivande kan ersättningen betalas ut direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av en inteckning krävs medgivande även ägare till övriga av gemensam av inteckningen besvärade fastigheter och innehavare panträtt eller av av fordringshavare med inskriven rättighet inte servitut- och annan nyttjanderätter, gäller i eller flera fastigheterna med lika som en av rätt eller sämre rätt än den gemensamma inteckningen. som Medgivande rättsägare behövs inte regleringen är väsentligen av om betydelse för honom. Denna oskadlighetsprövning görs idag av utan FBM. Vid tvekan kreditsäkerheten bör medgivande inhämtas. I om förarbetena förutsåg att förfarandet i praktiken skulle fungera på man så sätt att FBM gör oskadlighetsprövning beträffande så många rättigheter möjligt och skaffar medgivande för de rättigheter för som vilka regleringen inte är utan väsentlig betydelse. För att skyddet för rättighetshavarna inte skall urholkas kan inte sakägarna komma överens detta gäller även utanför förättningen om - att göra avsteg från värderings- och ersättningsreglerna annat än om eventuella fordringshavarna i de fastigheter som regleras medger att det görs. Bestämmelserna detta finns i 5 kap. 18 § FBL. Det om innebär att det inte enbart är den fastighet som minskar i värde som berörs utan även den fastighet ökar. Förklaringen är att den som ersättning skall kompensera värdeminskningen är förenad med som förmånsrätt för den fastighet minskar i värde. Ersättningen så att som sig förbi, och erhåller bättre förmånsrätt än inteckningarna, säga tar enligt lagen 1970:990 förmånsrätt för fordran på grund av om fastighetsbildning. Alltså kan även de är rättighetshavare i den som fastighet ökar ha intressse att bevaka att ersättningen inte är som av större än värdeökningen pá fastigheten. Finns det gemensam in-

Kapitel 24 455

teckning gäller samma regler om medgivande tidigare redovisats. som Även här kan FBM oskadlighetsprövning. göra Enligt 5 kap. l6 § FBL skall skyddet för fordran gäller med som särskild förmånsrätt beaktas ofñcio FBM. På grund detta ex av av måste FBM kontrollera fastighetens inteckningsförhållanden vid tidpunkten för ersättningsbeslutets meddelande. En utskrift från

fastighetsdatasystemet som visar förhållandena på beslutsdagen utgör

inte en tillräcklig kontroll. Inskrivningsmyndigheten kan då ha

en ansökan om inteckning som ännu inte beslutats. Fram till dess att inteckningsansökan registrerats, kanske dagar den ett par senare, syns inte i inskrivningsregistret. När inteckningen väl har beviljats och registrerats har den emellertid företrädesrätt från den inskrivningsdag som den inkom. Denna dag kan ligga i tiden före fastighets-

bildningsmyndighetens beslutsdag. Det krävs därför att FBM kontrolle-

rar med personalen på IM efter 12.00 den dagen det finns om någon inteckningsansökan i inneliggande balans rör den aktuella som fastigheten. Att göra sådan kontroll är tidsödande både för IM och en FBM. Om FBM brister i kontrollen av inteckningsförhållandena och fordringshavaren på grund härav lider skada kan staten bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207. Merparten av de skadeståndsärenden rörande förrättningsverksamheten som aktualiserats hos Justitiekanslern under den senaste tiden handlar om brister i kontrollen inteckningsförhâllanden. Ytterligare av en svårighet i detta sammanhang är att det kan uppkomma nya inteckningar under tiden från och med dagen för ersättningsbeslutet till dess beslutet vinner laga kraft och registrering sker i fastighetsregistret. I dessa fall saknas överhuvudtaget möjlighet för FBM att ta hänsyn till inteckningarna. Fastighetsägaren har i dag ingen laglig upplysningsplikt att underrätta FBM inteckningsansökningar under om pågående förrättning. I ett nyligen avgjort ärende hos Justitiekanslern

Beslut den 30 mars 1994 har emellertid staten förklarats skadestånds-

skyldig även för sådan inteckning sökts och beviljats i fastighet som en efter det att förrättnigen avslutats innan den registrerats. På vilka men juridiska grunder staten påtagit sig detta framgår dock inte ansvar av beslutet eller handlingarna i ärendet. Av ll kap. 8 § FBL framgår av att bestämmelserna i 5 kap. FBL om ersättning mellan sakägare äger motsvarande tillämpning vid klyvning. I ll kap. 9 § FBL regleras frågan om delägarnas dispositionsfrihet vid klyvning. Delägarna kan träffa överenskommelser sätter de materiella reglerna i 5 kap. 10som

456 Kapitel 24

12 §§ FBL spel. I bestämmelsens andra stycke finns därför en ur hänvisning till 5 kap. 18 § andra och tredje styckena, med innebörden att oskadlighetsprövning skall ske när fastighetsandel vars ägare lämnar samtycke svarar för fordran. Även vid avstyckning mark är samfälld för flera fastigheter av som och fastighet för inteckning träder panträttsskyddet in. I 6 kap. svarar l6§ andra stycket JB finns bestämmelse om att en sådan aven styckning inte för inteckning i stamfastighet. Fastighetssvarar bildningen innebär alltså i princip att den fastigheten relaxeras. nya För att skydda inteckningshavarna krävs det att ett belopp som svarar mot värdet fastighetens andel i den mark skall avstyckas av som betalas in till LMV. Beloppet skall sedan fördelas på samma sätt som vid fastighetsreglering. Det behövs ingen inbetalning om de borgenärer har panträtt i stamfastigheten medger att avstyckning får ske utan som att inbetalning görs. Besväras fastigheten av gemensam inteckning fordras, liksom i fastighetsregleringsfallet, medgivande från fastighetsägare och fordringshavare i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för som relaxation. Normalt brukar inte avstyckning från samfälld mark innebära sådan värdeminskning av stamfastighet att säkerheten rubbas. Medgivande rättsägaren fordras inte om avstyckningen är väsentav ligen utan betydelse för honom. Förrättningslantmätaren skall göra oskadlighetsprövning också när fastighet för fordran enligt bestämmelser i ll § lagen svarar 1971:1037 äganderättsutredning och legalisering, 13 a och 16 §§ om anläggningslagen 1973:1149 samt 13 och 14 §§ ledningsrättslagen a 1973:1144. Vid fastighetsreglering har överenskommelse marköverföring en om sakrättslig rättsverkan redan från tidpunkten för ansökan om fastighetsreglering att överenskommelsen anses binda en ny ägare. Det genom kan därför stort intresse för den som skall förvärva en vara av fastighet att få reda om fastigheten är berörd av en ansökan om fastighetsreglering.

Kapitel 24 457

24.14,2 Förslag om anteckning sökt förrättning

om

En möjlighet att komma tillrätta med det informationsbehov finns som är att införa en anteckning i fastighetsdatasystemet så att det enkelt och tillförlitligt går att utläsa huruvida ansökan förrättning är en om anhängiggjord, datum för ansökan, diarienummer och vilken myndighet som handlägger förrättningen. Ett sådan anteckning om påbörjad fastighetsbildning skulle till vara nytta för förrättningsverksamheten och för allmänheten samt förstärka registrens publiceringsfunktion. Det bör redan här påpekas att syftet år att fylla de olika behov som redovisats tidigare och dessa ställer i viss mån olika krav på hur anteckningen i fastighetsregistret skall utformas. Förrättningsverksamheten kan lättare samordnas genom den grundläggande information som anteckningen Risken för fel ger. som beror på att en fastighet är berörd olika förrättningar kan av som påverka varandra minskar. För att fordringshavare och kreditgivarna på ett så tidigt stadium som möjligt skall information om sådana fastighetsbildningsåtgärder som typiskt sett innebär risk för förändring fastighetens kreditvärde av måste förrättningstypen anges i vissa fall. Av anteckningen skall därför särskilt framgå ansökan fastighetsbildningen fastighetsom om avser reglering eller klyvning och den sökta åtgärden kan innebära risk för väsentlig värdeföråndring. Därigenom kan anteckningen fungera som ett varningsmeddelande och förses med rättsverkan mot den som förvärvar en fordringsrätt med säkerhet i inteckning beviljats på som inskrivningsdag infaller efter det att anteckning gjorts i fastighetssom registret. Jag bedömer att värdeförändringen i allmänhet inte har samma betydelse annat än vid fastighetsreglering och klyvning och anser därför att motsvarande regler inte behövs för andra åtgärder. Anteckningen gör således offentligt att fastigheten i fråga riskerar att genomgå värdeföråndring vid fastighetsreglering och klyvning. Fastighetsägaren kan även efter det att anteckningen införts i registret ta ut en inteckning i fastigheten. Kreditgivaren får när krediten ges

utöka sin kreditanalys och bedöma inteckningen kan godtas

om som säkerhet för krediten med hänsyn till den påbörjade förrättningen. Kreditgivaren kan då inhämta upplysningar fastighetsägaren. av

Framför allt förutsätter det att förrättningslantmätaren lämnar

information om den fastighetsbildning kan komma att genomföras. som

458 Kapitel 24

Det krav som ställs på kreditgivarna är alltså att de förutsätts, genom en utskrift eller ett gravationsbevis från fastighetsdatasystemet, ta del av den eventuella anteckning som finns på fastigheten. Mitt förslag innebär att lantmäterimyndigheten vid sin oskadlighetsprövning enligt 5 kap. 16 och 18 §§ FBL får underlåta att ta hänsyn till inteckningar sökts på inskrivningsdag infaller efter som som det att ansökan om förrättning antecknats i registret. Den kreditgivare som ger en kredit med en sådan inteckning kan inte räkna med att erhålla skadestånd från staten för att fastigheten minskat i värde och han inte fått del i ersättningsbeloppet. Lantmäterimyndighetens kontroller av inteckningsförhållandena kan härigenom reduceras till en mer rimlig nivå. Enligt min bedömning finns det inga skäl för antagandet att införandet anteckning sökt förrättning och den rättsverkan av en om skall följa detta vid fastighetsreglering och klyvning skulle som av komma att påverka fastighetsägarens lânemöjligheter på ett oönskat sätt. Den särskilda anteckningen i fastighetsregistret kommer vid ansökan fastighetsreglering att ge den som skall köpa en fastighet om varning att han bör skaffa sig närmare kunskap om en överensen om kommelse har träffats marköverföring från fastigheten. Köparen om förutsätts ta del innehållet i fastighetsregistret och kan därför inte av anses vara i god tro om förhållandet. Ett anteckning av den typ som förslaget avser innebär inte i grunden att någon ny funktion tillförs fastighetsregistret. Jag menar i stället att denna information svarar för en behövlig komplettering av registrets publiceringsfunktion. Antalet avslutade fastighetsregleringsåtgärder uppgick budgetåret 199293 till 10 000 och antalet avslutade klyvningsåtgärder endast ca till cirka 200. Medianvärdet för handläggningstider avseende fastighetsregleringar och klyvningar sju respektive tio månader vid var statliga fastighetsbildningsmyndigheter. Det innebär att ungefär 6 000 totalt 3 000 000 fastigheter dvs. två promille alltid berörs av den av särskilda anteckning i fastighetsregistret som anger om det är fråga om fastighetsreglering eller klyvning.

Kapitel 24 459

24.143 Så fungerar anteckningen i praktiken

Anteckningen skall alltid synas på bildskärm och utskrift från fastighetsdatasystemet oavsett vilken information man begär i fastighetsregistret eller inteckningsregistret. Anteckningen skall i princip läggas i samband med att ansökan om förrättning registreras. Det skall ankomma på den lantmäterimyndighet statlig eller kommunal som handlägger förrättningen att lägga in anteckningen i fastighetsregistret. Det kan vara svårt att redan vid anhängiggörandet en ansökan avgöra vilka fastigheter som berörs av de sökta av åtgärderna. Ofta utökas den berörda kretsen under resans gång. Det är därför viktigt att lantmäterimyndigheten har en skyldighet att lägga anteckningen om sökt förrättning så snart det är klart att en fastighet kan tänkas bli berörd i en förrättning. Alla förrättningar har inte intresse för kreditgivare. Vid fastighetsreglering som görs i samfälld mark där ett stort antal fastigheter är delägare kan det vara fråga om så små värdeförändringar att det inte har beaktansvärt intresse för eventuella kreditgivare. Lantmäterimyndigheten skall därför ha frihet att underlåta att anteckna vilken typ förrättning åtgärden avser i av sådant fall. Vad händer om lantmäterimyndigheten inte för en anteckning om sökt förrättning på en berörd fastighet Ur samordningssynpunkt och med tanke fastighetsregistrets publiceringsfunktion är det naturligtvis en brist. För oskadlighetsprövningen och de rättsverkningar som är knutna till anteckningen innebär bristen att rättsläget är detsamma som under nuvarande förhållanden. Om anteckning om sökt förrättning som avser fastighetsreglering eller klyvning har lagts i fastighetsregistret en viss dag måste lantmäterimyndigheten avvakta att företa oskadlighetsprövningen till dess att inskrivningsregistret är uppdaterat till och med denna dag. I praktiken kan det vara fråga om att IM har balanser på några dagar och detta torde inte utgöra någon större olägenhet för förrättningshandläggningen. Anteckningen om sökt förrättning måste tas bort antingen när det framgår att fastigheten inte längre är berörd av förrättning eller i samband med att förrättningen registreras. En särskild funktion kan byggas i datasystemet som hindrar att anteckningen står kvar.

460 Kapitel 24

Enligt den information erhållits från CFD finns det inte något som datortekniskt problem att införa anteckning den typ föreslås. en av som

24.14.4 Kostnaderna för att införa anteckningen

Jag bedömer att förslaget medför begränsade kostnader. Själva införandet av anteckningen kan uppskattas ta i anspråk cirka fem minuter. Under förutsättning 30 000 ärenden och timkostnad av en om 250 kr, inklusive 100 procent i overheadkostnader, uppgår kostnaderna till 750 000 kr. Till detta kommer engångskostnader för ändringar i dataprogram.

24.145 Författningsreglering

Förslaget om anteckning påbörjad förrättning förutsätter lagregleom ring. En ny bestämmelse måste införas där det framgår att lantmäterimyndigheten vid sin prövning enligt 5 kap. 16 och 18 §§ FBL inte beaktar inteckningar sökts på inskrivningsdag infaller som som efter det att ansökan om fastighetsreglering eller klyvning antecknats i fastighetsregistret. I förslaget till lag ändring FBL har om av en sådan bestämmelse införts i 5 kap. 18 § FBL. En hänvisning till den a nya paragrafen behövs i ll kap. 9 § FBL. Det kommer vidare att

behövas en föreskrift i fastighetsbildningskungörelsen att

om anteckningen skall föras in i fastighetsregistret. Den föreslagna anteckningen innebär ändring innehållet i fastighetsregistret en av vilket kräver reglering också i fastighetsregisterkungörelsen. Vidare krävs det ändringar i gravationsbeviskungörelsen för att anteckningen skall återfinnas i gravationsbeviset.

24. 15

Arkivfrågor

Arkivfunktionen innehåller flera beståndsdelar, att förvara förrättningshandlingarna och registerkartorna, att hålla dem tillgängliga för användarna, att vårda arkiv och kartor och mikrofilma eller annat sätt reproducera innehållet till annat medium. Det finns ett antal utgångspunkter för hur arkivfrågan skall lösas. En praktisk sådan är att det är naturligt att arkiven ligger där

Kapitel 24 461

förrättningarna utförs. De som handlägger förrättningarna är de största användarna förrättningsarkiven. av En annan utgångspunkt är att arkiven hålls samlade. Annars kan det hända att förrättningsakterna för en och samma fastighet finns på olika ställen. Det är då svårt att få en samlad bild av en fastighet. Slutligen måste kostnaderna för att flytta arkiven beaktas. Arkiven är i dag uppdelade på grund av olika historiska orsaker. Om arkiven skall flyttas måste det bli en avvägningsfråga mellan kostnadsskäl och de praktiska utgångspunkterna. Den myndighet är områdesansvarig skall också ha till uppgift som att vara arkivansvarig. Det innebär att övergripande svara för var arkivhandlingarna finns och för en rationell arkivhällning. Det ligger i myndighetens ansvar att utifrån lokala förhållandena göra en bedömning hur kommer fram till lämplig avvägning mellan de man en olika utgångspunkter som redovisats. När de statliga fastighetsregistermyndigheterna avvecklas kommer deras arkiv i princip att föras över till de nya lantmäterimyndigheterna i länen. Framtida kommunala lantmäterimyndigheter ansvarar för arkiven i sina områden. Detta behöver inte leda till att arkiven fysiskt flyttar.

24.16 Sammanfattning

Lantmäterimyndigheterna svarar för registreringen av fastighetsbildningen. Registrering skall ske enligt principen om registrering vid källan. De kommunala myndigheter som i framtiden kan komma att svara för fastighetsbildning skall på samma sätt som de statliga lantmäterimyndigheterna för registreringen denna. Det innebär att svara av gränserna för fastighetsbildning och fastighetsregistrering sammanfaller. Principen registrering vid källan utgör ett medel att uppnå vissa om mål såsom kortare handläggningstider, högre registeraktualitet och lägre kostnader med bibehållen teknisk och rättslig kvalitet.

Till dess att handläggningssystem finns bör det intern

nya vara en

organisationsfrâga för lantmäterimyndigheterna att avgöra de vill

om genomföra principen om registrering vid källan omedelbart t.ex. genom att låta förrättningslantmätaren, eller förrättningshandläggaren,

462 Kapitel 24

sköta registreringen eller om myndigheten vill genomföra integreringen stegvis och i första etappen låta speciell enhet vid myndigheten en sköta registreringen. Även kontrollfunktionenens utformning vid införing i fastighetsregistret blir intern fråga för lantmäterimyndigen heterna inom ramen för de riktlinjer det lantmäterverket som nya fastställer. Med nuvarande handläggningssystem blir organisationen av registreringsuppgifterna avvägningsfråga mellan de vinster kan en som nås med integrering och fördelarna med den nuvarande specialiseringen för att uppnå kvalitetsmålen. Jag att det är viktigt att anser redan från början se registreringen som en del av och ett avslutande

led i fastighetsbildningen. Integreringsarbetet måste påbörjas omedel-

bart och jag föreslår att det görs en målmedveten utbildnings- och förändringsinsats i lantmäterimyndigheterna. Även i framtiden kan statliga och kommunala lantmäterimyndigheter komma att agera inom samma geografiska område. Propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. 199394:2l4 utgår från att ett säkert system för registrering av fastighetsbildningsbeslut innebär att endast myndighet kan ha en ansvaret för registerinnehållet inom ett visst geografiskt område. Jag anser att detta inte hindrar att flera för uppgifter i fastighetsregistret. Den analoga registerkartan kan i princip bara finnas och föras i original på ett ställe. För närvarande finns inte registerkartorna i digitaliserad form överallt. De myndigheter som fattar beslut som medför att uppgifter skall föras på registerkartan är dessutom inte sammankopplade i ett datorsystem och de olika datorsystem som används är inte standardiserade. Principen registrering vid källan om kan därför inte tillämpas förandet registerkartan när flera aktörer av är verksamma inom ett och samma geografiska område. Först när registerkartan finns tillgänglig i digital form eller GFI har införts kan denna registreras vid källan. Alla myndigheter som kommer att föra uppgifter i fastighetsregistret har ansvar för att uppgifterna är korrekta och förs i rätt tid. Registeransvaret kommer, som nu, att vara delat. En myndighet skall emellertid ytterst ha huvudansvaret för varje geografiskt område. Den enskilde skall kunna vända sig till den områdesansvariga

myndigheten med frågor. Områdesansvaret innefattar ett samordnings-

ansvar för förrättningsåtgärder i området och ett övergripande

ansvar

sou 1994:90 Kapitel 24 463

för att rättelse vidtas när brister och felaktigheter uppmärksammas i fastighetsregistret. Den områdesansvari ga myndigheten skall ha ansvar för förrättningsarkivet. Den områdesansvariga myndigheten har ett särskilt ansvar för att föra analoga registerkartor. Den områdesansvariga myndigheten kan träffa överenskommelser med kommuner, eller om det är en kommunal lantmäterimyndighet med lantmäterimyndigheten i länet, om att dessa skall ajourhålla registerkartan. Den som har registrerat förrättningen lämnar över ett registreringsunderlag t.ex. i form av en Registerkartan skall kopia av förrättningskartan till denna myndighet. föras i omedelbar anslutning till införandet i fastighetsregistret. Detta bör kunna upprätthållas även det är olika myndigheter som för om fastighetsregistret respektive registerkartan. Särskilda rutiner tillämpas innebär att myndigheterna kommer överens om vilken dag som registrering skall ske på förhand och utför den samtidigt. Även den områdesansvariga myndigheten i princip har ansvaret om för registerkartan är det angeläget att komma fram till rationella lösningar på det problem med dubbelarbete som nu finns vid redovisningen fastighetsindelningen på registerkartan och de kommunala av storskaliga kartverken. Ett konstruktivt samarbete bör leda till att dubbelarbetet reduceras och skuggregisterkartor försvinner. Med hänsyn till att registerkartan utgör ett skikt i den storskaliga kommunala primärkartan i tätorterna kan det finnas anledning att låta vissa kommuner ajourhålla registerkartan. Hur detta samarbete skall ordnas bör bli föremål för samråd mellan lantmäterimyndigheterna i länen och kommunerna. Det är min bedömning att fastighetsregistrets tillförlitlighet inte behöver äventyras på grund att flera aktörer kan registrera i ett och av geografiska område. För att underlätta samordningen av samma

förrättningar och ge aktörerna kunskap om pågående förrättningar

föreslår införs fastighet jag att en anteckning i fastighetsregistret på så snart förrättningslantmätaren bedömer att den berörs av en förrättning. Anteckningen kommer alltid upp på VISA-bild eller utskrift och i gravationsbevis. Av anteckningen skall särskilt framgå om den sökta åtgärden avser fastighetsreglering eller klyvning och kan komma att innebära risk för väsentlig värdeförändring. Anteckningen skall fungera som ett varningsmeddelande och förses med rättsverkan mot vissa fordringshavare, vilket kommer att ha betydelse för oskadlighetsprövningen.

464 Kapitel 24

Mitt förslag innebär nämligen att lantmäterimyndigheten vid sin oskadlighetsprövning får underlåta att ta hänsyn till inteckningar som sökts på inskrivningsdag som infaller efter det att anteckning om ansökan om fastighetsreglering eller klyvning registrerats i fastighetsregistret. Information om planer, byggnader och adresser hör ihop och är i grunden kommunala angelägenheter. Förutsättningarna för kommunerna att ta över ansvaret för registrering i plan-, kvarters- och adressregistren varierar. Dessa förutsättningar förbättras allt eftersom kommunerna engageras i uppbyggnaden och ajourhållningen av basregistret över byggnader. En generell reform där ansvaret för dessa delregister överförs på kommunerna bör dock anstå. Tills vidare skall det yttersta ansvaret för dessa registreringsuppgifter ligga på den lantmäterimyndighet som har ansvaret i ett geografiskt område. Kommunerna får emellertid, om de så önskar, rätt att själv föra adress- och kvartersregistren samt planregistret i den del det som ankommer på kommunen att fatta beslut om. Denna ovillkorliga rätt bör ses som ett steg i utvecklingen mot registrering vid källan. På sikt bör det bli en skyldighet för kommunerna att föra in uppgifter i planregistret. Även de statliga myndigheter fattar beslut eller vidtar som åtgärd som gäller uppgifter som skall föras i planregistret skall ha rätt att föra in dessa själva. En utveckling mot särskilda delregister i fastighetsregistret, som förs av de myndigheter fattar besluten blir då som naturlig. När kommuner och statliga myndigheter för in uppgifter i planregistret kan motsvarande uppgifter registerkartan föras den av myndighet som har ansvaret i området. l de fall det finns moderna registerkartor som är uppbyggda med olika deloriginal kan rutiner införas som möjliggör för de beslutande myndigheterna att föra deloriginal för bestämmelseredovisningen. Införingar i planregistret som beror på ändringar i fastighetsindelningen skall utföras av den myndighet handlägger den fastighets- A som bildning som föranleder ändringen enligt principen registrering vid om källan. Registrering till följd expropriations- och inlösenärenden skall av skötas av den myndighet har områdesansvaret. som

En annan registermyndighetsuppgift är införande av avtalsservitut

och andra rättigheter i fastighetsregistret. Jag föreslår att det bör an-

Kapitel 24 465

komma på inskrivningsmyndigheten IM att föra in samtliga uppgifter om avtalsservitut som behövs för att uppdatera såväl inskrivningsregistret som fastighetsregistret. Förandet av samfällighetsföreningregistret bör inte splittras på flera händer utan föreslås skötas enbart av de statliga lantmäterimyndigheterna i länen. LÄIF-besluten skall handläggas den lantmäterimyndighet av som har områdesanvaret. Även namnärenden uppkommer helt fristående från som en förrättningsåtgärd bör handläggas den lantmäterimyndighet som har av områdesansvaret. Rättelse- och kompletteringsärenden kommer i första hand att aktualiseras i samband med förrättningar. Den lantmäterimyndighet som har ansvaret i området har också skyldighet att handlägga dessa ärenden när de kommer upp i annat sammanhang än vid förrättning. Även kommuner och statliga myndigheter har rätt att föra in sina som beslut i plan-, adress- och kvartersregistren har rätt att vidta rättelse och komplettering. Principen om registrering vid källan skall avse den myndighet som fattat det grundläggande beslutet. Domstol som prövar lantmäterimyndighets beslut får rapportera sitt beslut till den lantmäterimyndighet som fattat det överklagade beslutet och denna får vidta nödvändiga åtgärder i fastighetsregistret. Som tidigare nämnts skall områdesansvaret även innefatta ansvar för hållande och vård förrättningsarkivet inom ett geografiskt av område. Den områdesansvariga lantmäterimyndigheten har ansvar för att känna till var handlingarna finns och för en rationell arkivhållning i området. Utifrån de lokala förhållandena får myndigheten lösa arkivfrågan genom göra en avvägning mellan utgångspunkterna att arkiven skall ligga där förrättningarna utförs, att de skall hållas samlade och kostnadsskäl. Organisationsförändringen innebär att möjligheten för myndighet att söka rättelse hos fastighetsdomstolen enligt 15 kap. 10 § FBL försvinner. Även i fortsättningen kommer uppenbara förbiseendefel som felskrivningar och felräkningar att kunna rättas med stöd av 26 § förvaltningslagen. Allvarliga fel som beror på bristfälligt beslutsunderlag eller felaktig regeltillämpning får rättas med stöd av med

extraordinära rättsmedel, vilket kräver medverkan parterna.

av

Kapitel 25 467

Överklagande,

25 instansordning

och fullföljdsbegränsning

I principbetänkandet Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag SOU 1993:99 har jag uttalat att det är Önskvärt att försöka samordna instansordningen för de olika typer av beslut som kommer att fattas de myndigheterna samt att det finns anledning att av nya överväga det bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två om instanser eller det annat sätt bör införas fullföljdbegränsningar. om Mot bakgrund riksdagsbeslutet bet. 199394:BoU19, rskr. av 199394:375 har arbetet inriktats pâ de förändringar som följer av sammanläggningen fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och av överlantmätarmyndigheterna central till nya lantmäterimyndigheter. En utgångspunkt är att lantmäterimyndigheterna kommer att ansvara för registreringen av fastighetsbildningen.

25. 1 Förrättningsbeslut

25. 1.1 Förrättningsbeslut av FBM

Inom för de förrättningar handläggs av fastighetsramen som nu bildningsmyndighet enligt fastighetsbildningslagen FBL, anläggningslagen AL, ledningsrättslagen LL, lagen 1971:1037 om äganderättsutredning och legalisering ÄULL och lagen 1987: 1 1 om exploateringssamverkan fattas ett stort antal beslut. Dessa beslut kan normalt överklagas till fastighetsdomstolen. Detsamma gäller beslut bildande samfállighet enligt lagen 1973:1150 om förvaltning om av samfälligheter SFL. I några få fall fattar FBM beslut som inte är av överklagbara, t.ex beslut kallelse god man, förordande av om av sakkunnig eller syssloman, eller beslut att jäv föreligger.

468 Kapitel 25

25.1.2 Antal överklaganden

Fastighetsbildningskostnadsutredningen SOU 1990:9 uppskattade grovt att kostnaderna för överprövning av lantmäteriförrättningar uppgick till 18,5 mkr årligen. Beräkningen utgick från att cirka 500 förrättningar per år överklagas och att fastighetsdomstolen avgör 70 procent av dessa medan 30 procent återkallas eller förliks. En annan utgångspunkt för beräkningarna var att 25 procent går vidare till hovrätten och att man begår prövningstillstånd hos högsta domstolen i 10 procent av fallen. 1 avsnitt 15.5 om ombudskostnader vid lantmäteriförråttningar har redogjorts bl.a. för antalet överklaganden under 1988-1992 och för kostnaderna för hantering mål i fastighetsdomstolen 199293. 1993 av inkom 584 mål som avser talan mot beslut fastighetsbildningsav myndighet till fastighetsdomstolarna. Till hovrätterna inkom överklaganden i 193 fastighetsbildningsmâl under samma år. l dessa överklaganden torde även inrym mas överklaganden av avvisningsbeslut och såväl ordinära som extrarordinära överldaganden. Till högsta domstolen inkom 126 överklaganden, varav 91 utgjorde dispensmål dvs. begäran om prövningstillstånd. Det bör observeras att dessa siffror alltså inte kan tas till intäkt för hur stor andel mål går som vidare från fastighetsdomstolarna respektive hovrätterna. Uppgifterna tyder på att antalet överklaganden till hovrätterna och högsta domstolen har ökat avsevärt.

25.2 Gällande för

instansordning förättningar

från FBM

25.2.1 Fastighetsdomstolen

Sedan 1969 överklagas förråttningsbeslut till fastighetsdomstolen FD som första instans. Mål som fullföljs enligt bestämmelserna i 15 kap. FBL kallas fastighetsbildningsmål. Särskilda regler om fastighetsdomstolar finns i lagen 1969:246 om domstolar i fastighetsmål FDL. Enligt huvudregeln i 3 § denna lag består fastighetsdomstol, som i princip skall finnas i varje lån, två av lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot fastighetsråd och två nämndemän. I 3 § fjärde stycket att den tekniske ledamoten skall anges ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller

Kapitel 25 469

fastighetsvärdering. Av 4 § i samma lag framgår att när mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. l fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden samt övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet. Detsamma gäller även när det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att det avgörs av en lagfaren ledamot och parterna samtycker till det. Om själva förfarandet i fastighetsdomstol finns regler i 9-12 §§ i FDL. Vidare finns det kompletterande specialbestämmelser för fastighetsbildningsmål i 16 kap. FBL. Bestämmelsernai 16 kap. FBL utgår från att fastighetsbildningsmål i FD i normalfallet avgörs efter huvudförhandling. På grund av att FD är överinstans i förhållande till FBM och prövningen till största del material redan varit föremål för bedömning samt att det avser som huvudsakligen är fråga skriftligt material, finns regler i 16 kap. om 8 § FBL medger att mål kan avgöras utan huvudförhandling. som Huvudförhandling kan underlåtas, t.ex. den kan antas sakna om betydelse för prövningen samt sakägare eller företrädare för allmänt intresse inte begärt sådan förhandling. Av avgörande betydelse för frågan är i praktiken om det behövs företas syn stället. Fastighetsdomstolens avgörande av saken sker genom utslag. Av 16 kap. l0§ FBL framgår att utslaget skall grundas på vad som framkommit vid eller annan förhandling och vad handlingarna syn innehåller i övrigt. Detta är alltså en särbestämmelse för fastighetsbildningsmålen som avviker från rättegångsbalkens principer om omedelbarhet och muntlighet. Till dessa principer återkommer jag i avsnitt 25.9.3.

25.2.2 Hovrätten

Enligt 17 kap. 1 § FBL får fastighetsdomstolens utslag eller beslut, när inte annat är föreskrivet, överklagas till hovrätten. De föreskrivna undantagen är fullföljdsförbuden i 49 kap. 7-9 §§ rättegångsbalken RB. Vidare får enligt 17 kap. 2 § FBL fastighetsdomstolens beslut i fråga överklagats dit enligt 15 kap. 2 § första stycket 2-4,6-9, som 3 § beträffande förtida tillträde eller 4 § inte överklagas. Dessa beslut

470 Kapitel 25

kännetecknas av att de är beslut under rättegången eller någon form av interimistiska beslut. Hovrätten är normalt domför med tre lagfarna ledamöter. I 13 § FDL anges att en teknisk ledamot skall ingå i hovrättens sammansätttning i fastighetsbildningsmål, såvida hovrätten inte finner att medverkan av den tekniske ledamoten uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl finns kan två tekniska ledamöter ingå i hovrätten. Kompetensen för den tekniske ledamoten är densamma som i fastighetsdomstolen. Handläggningen i hovrätten i fastighetsbildningsmálen är tänkt att i huvudsak följa reglerna för besvärsmål i 52 kap. RB. Förfarandet bygger på skriftlig handläggning. l 17 kap. 3§ FBL har vissa bestämmelser införts för att anpassa reglerna till rättegången i fastighetsdomstolen. Det finns bl. särskild regel att bevis, a. en om genom syn på stället, får tas upp i hovrätten endast om synnerliga skäl föreligger.

25.2.3 Högsta domstolen

Reglerna om fullföljd till högsta domstolen finns i 18 kap. FBL. Därutöver gäller reglerna i 54 kap. RB. Enligt 18 kap. l § FBL får hovrättens utslag eller beslut överklagas till högsta domstolen inte om annat är föreskrivet. Därmed avses dels de fullföljdsbegränsningar som finns i 54 kap. RB, dels vad framgår tredje stycket i besom av stämmelsen, nämligen att hovrättens beslut i fråga förtida tillträde om inte får överklagas till högsta domstolen. Även förfarandereglerna i högsta domstolen har till anpassats fastighetsbildningsmålens karaktär och de tillämpliga reglerna i 56 kap. RB har kompletterats med vissa särbestämmelseri 18 kap. 2 § FBL.

Kapitel 25 471

25.3 Andra förrättningsbeslut

25.3.1 Beslut i samband med förrättning enligt EVL,

JVL och LOFO

Länsstyrelsen kan förordna lantmätare eller annan person med erforderlig kunskap eller erfarenhet att handlägga förrättningar enligt 3 kap. lagen 1939:608 enskilda vägar EVL lagen 1980:894 om jaktvårdsområden JVL och lagen 1981:533 om fiskevårdsomom råden LOFO. Förrättningsmannen avger ett utlåtande om vägförening, jaktvårdsområde respektive fiskevårdsområde bör komma till förslag till bl.a. omfattning och stadgar. Enligt 80 § stånd samt ger EVL kan utlåtandet överklagas till länsstyrelsen. Däremot framgår av 4 § i JVL och LOFO att det är länsstyrelsen som själv är beslutande myndighet enligt dessa båda lagar.

25.3.2 Gällande instansordning för beslut enligt EVL,

JVL och LOFO

Enligt 93 § andra stycket EVL kan länsstyrelsens beslut i fråga om skyldighet för fastighet, ingår i vägförening, att bidra till som föreningens kostnader, att betala kostnader för förrättning eller utredning, föreläggande som avses i 87 § EVL, fastställelse av stadgar eller beslut ändring i dessa, meddelande föreskrifter, förom om ordnande eller entledigande syssloman, ersättning för uppdrag eller av beslut vägförening överklagas till kammarrätten. Annat beslut enligt av 3 kap. skall enligt 93 § tredje stycket EVL överklagas till regeringen. Av 93 § fjärde stycket EVL framgår dock att vissa beslut av länsstyrelsen inte kan överklagas. Detta gäller t.ex. beslut förordnande om förrättningsman eller sakkunnig och jävsfrâga. Länsstyrelsens beslut av får enligt såväl 34 § JVL som 32 § LOFO överklagas till kammarrätten. Av de allmänna fullföljdsreglerna i 33 § förvaltningsprocesslagen följer att kammarrättens beslut får överklagas till regeringsrätten. I lagrådsremissen Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna från Justitiedepartementet föreslås bl.a. att beslut enligt EVL, JVL och LOFO skall överklagas till länsrätten första instans. Förslaget är en uppföljning av de som tankar framförts i propositionen Instansordningen m.m. i de som

472 Kapitel 25

allmänna förvaltningsdomstolarna 199394:133 och som i sin tur baserar sig på Domstolsutredningens SOU 1991:106 ställningstaganden. EVL kommer dessutom att bli föremål för översyn inom den närmaste tiden, se regeringens direktiv 1994:22. Med hänsyn till detta finns det ingen anledning för denna utredning att lämna förslag om gemensam instansordning för samtliga förrättningsbeslut.

Registreringsbeslut

25.4.l Grundläggande regler om registrering

En kortfattad redogörelse hur regelverket är uppbyggt för fastigav hetsregistreringen har lämnats i avsnitt 24.2.l. Av den framgår bl.a. att det i 19 kap. 6 § FBL slås fast att fastighetsregistreringen ankom-

mer på fastighetsregistermyndighet FRM och att det i 4 § fastighets-

registerkungörelsen FRK framgår att fastighetsregistermyndigheterna

har till uppgift att föra fastighetsregistret. De förslag lagts fram som i avsnitten 24.9.l och 24.9.2 innebär att det blir lantmäterimyndigheterna som ytterst för att föra fastighetsregistret, svarar men att kommuner och statliga myndigheter också får rätt att föra vissa uppgifter i registret. Enligt 19 kap. 2 § första stycket FBL införs uppgift fastighetsom bildning och fastighetsbestämning i fastighetsregistret på så sätt att nybildad fastighet registreras och andra behövliga ändringar görs i fastighetsregistret. Detta gäller, enligt 19 kap. 2 § andra stycket även

när fastighetsindelningen ändras eller när dess beskaffenhet fastställs

i annan ordning än i fastighetsbildningslagen.

som anges

En fastighetsregistermyndighets uppgift består alltså i att löpande

föra in uppgifter och ändra befintliga uppgifter i registret nya samt att avregistrera uppgifter. Registreringen i sig innebär inget självständigt beslutsfattande utan det är fråga faktiskt handlande. snarast en om Varje registerenhet skall ha unik registerbeteckning en som innehåller och registernummer. FRM beslutar inte namn om namn utan åsätter endast registernumret. Gällande bestämmelser om

registerbeteckningar finns i 7- 14 FRK. Ändring registerbe-

av en teckning medför alltid omregistrering. Omregistrering är alltså em åtgärd vilken normalt följer ett beslut fattas FRM eller av som av någon annan myndighet. Det finns ett antal särskilda registrerings-

Kapitel 25 473

beslut som i den nuvarande organisationen fattas av LMV och FRM, bl.a. med stöd av reglerna i 16-18 §§ FRK. Av organisationsförändringen följer att det blir det nya lantmäteri-

verket och lantmäterimyndigheterna som kommer att fatta dessa beslut

samt i någon utsträckning även kommuner och vissa statliga myndigheter.

25.4.2 Beslut om komplettering

För närvarande har LMV och FRM rätt att i olika avseenden besluta om komplettering i fastighetsregistret enligt 16 § FRK. I praktiken är det FRM fattar samtliga beslut. Mitt förslag innebär dels att det som blir lantmäterimyndigheten som i fortsättningen beslutar om komplettering i fastighetsregistret, dels att kommun eller sådan statlig myndighet som för planregistret får rätt att komplettera planregistret.

25.4.3 Namnbeslut

En ändring i den kommunala indelningen kan göra det nödvändigt att besluta ändring i berörda registerenheters trakt- eller kvartersnamn om och registernummer. För att främja en ändamålsenlig fastighetsredovisning får beslut om inrättande av ny trakt fattas. Föreligger särskilda skäl får traktnamn, kvartersnamn och registernummer ändras även i annat fall än som en följd av ändring i den kommunala indelningen och på grund av att det är nödvändigt för främjandet av en ändamålsenlig fastighetsindelning. Kommunfullmäktige eller den kommunla nämnd som komunfullmäktige utsett därtill beslutar enligt 19 § FRK om kvartersindelning och kvartersnamn. 1 övrigt är det LMV och FRM som beslutar om traktnamn enligt 17 § FRK. Denna uppgift ankommer på det nya lantmäteriverket och lantmäterimyndigheten efter organisationsförändringen.

474 Kapitel 25

25.4.4 Beslut rättelse om

LMV och FRM belutar om rättelse enligt 19 kap. 4 § FBL med stöd av 18 § FRK. Fråga om rättelse i fastighetsregister enligt 19 kap. 5 § FBL, som avser rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel, prövas endast av FRM. Mitt förslag innebär att det lantnya mäteriverket och lantmäterimyndigheten kommer att fatta rättelsebeslut. Vidare får kommun eller statlig myndighet för planregister som besluta om rättelse enligt 19 kap 4 § första stycket sådan oriktighet av som uppkommit till följd skrivfel eller annat sådant förbiseende, av om felet hänför sig till uppgift som kommunen eller myndigheten själv fört in i registret.

25.4.5 Beslut partiell registrering

om

I 19 kap. 3 § tredje stycket FBL regleras de formella förutsättningarna för att s.k. partiell registrering skall ske utan hinder att beslut av eller åtgärd vid avslutad förrättning överklagas. Det innebär att uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införs i fastighetsregistret i fråga om sådan del uppenbarligen inte berörs överklagandet. som av Motsvarande bestämmelser finns i 34 § tredje stycket anläggningslagen och 32 § tredje stycket ledningsrättslagen. FRM måste bedöma om förutsättningarna för partiell registrering är uppfyllda och hänsyn måste därvid tas till att FD har möjligheter enligt 16 kap. 11 § FBL att utvidga sin prövning även till delar förrättningen inte är av som överklagade. Beslut om partiell registrering fattar FRM med stöd av fastighetsregisterkungörelsen och rätten att överklaga besluten följer därav. Organisationsförändringen medför att det blir lantmäterimyndigheterna som kommer att fatta dessa beslut.

25.4.6 Beslut registrering i samfällighetsförenings-

om

registret

Efter ansökan registreras samfällighetsförening hos den statliga

fastighetsregistermyndigheten i det län där föreningens styrelse enligt

stadgarna har sitt säte. Detta framgår av 25 § lagen 1973:1150 om

Kapitel 25 475

förvaltning av samfalligheter. FRM kan besluta om att avskriva ansökan eller vägra registrering. Sådana beslut är överklagbara.

254.7 LÄIF-beslut

LÄlF-beslut, församlingsgräns enligt lagen

dvs. beslut om ändring av 1970:991 ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i om samband med fastighetsbildning har redogjorts för relativt ingående i avsnitt 24.l0.4 i det kapitel som handlar om fastighetsregistrering.

25.5 Gällande instansordning för registrerings-

beslut

25.5.1 Kammarrätten

Det framgår av 65 § FRK att talan mot beslut enligt kungörelsen som fattats av LMV eller FRM överklagas till kammarrätten. När det gäller fastighetsregistermyndighetens beslut om registrering av samfällighetsförening, varigenom en ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägras, får dessa överklagas hos kammarrätten enligt 67 § i lagen 1973:1150 om förvaltning av samfälligheter.

Övriga fastighetsregistreringsbeslut som redovisats i avsnitt 25.4,

med undantag för LÄlF-besluten, kan överklagas till kammarrätten.

Kammarrätten, som är andra instans i instanskedjan för de allmänna förvaltningsdomstolarna länsrätt-kammarrätt-regeringsrätt, är i dessa fall första domstolsinstans. Det är fortfarande vanligt att kammarrätten som första domstolsinstans överprövar förvaltningsmyndigheters beslut. l de flesta fall rör det sig om beslut som kommer från en centralmyndighet eller länsstyrelse. FRM var tidigare knutna till länsstyrelserna. l den nyligen avlämnade lagrådsremissen Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har föreslagits sådana regeländringar att länsrätten skall pröva bl.a. dessa mål som första domstolsinstans. Länsrättens avgörande skall kunna överklagas till kammarrätten, men prövas först efter prövningstillstånd. Regler om kammarrättens sammansättning finns i 12§ lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Kammarrätten är

476 Kapitel 25 sou 1994:90

normalt sett domför med tre lagfarna ledamöter och med två vid avgörande av frågor om prövningstillstånd. Detta gäller för de mál som nu är i fråga. Kammarrättsprocessen är i huvudsak skriftlig.

25.5.2 Regeringsrätten

Kammarrättens beslut kan i allmänhet överklagas till regeringsrätten. Detta gäller för registreringsbesluten och följer den allmänna av bestämmelse som finns i 33 § förvaltningsprocesslagen 1971:291. Av 35 § samma lag framgår att besvär över kammarrättens beslut i ett mål som anhängiggjorts hos kammarrätten överklagande eller genom underställning prövas av regeringsrätten endast regeringsrätten har om meddelat prövningstillstånd.

25.5.3 Kammarkollegiet

De tidigare omnämnda besluten ändring församlingsgräns om av som FRM fattar enligt lagen 1970:991 ändring i kommunal och om ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning kan enligt 7 § tredje stycket i lagen överklagas hos kammarkollegiet.

25.5.4 Antal överklagade registreringsbeslut

Kammarrätterna har endast registrerat sju överklaganden som avser registreringsbeslut under perioden 1991-1993. Det har inte varit möjligt att på ett enkelt sätt utsträcka undersökningsperioden beroende på att dessa mål hanterats under sakkod varit för ett en som gemensam antal olika måltyper. En enkätundersökning har gjorts med LMV:s

hjälp. Fastighetsregistermyndigheterna har fått frågor hur många

om registreringsbeslut överklagats under sjuårsperiden 1987-1993. som Enkäten har besvarats 20 de 24 statliga fastighetsregistermyndigav av

heterna och av 27 av 29 kommunala fastighetsregistermyndigheterna.

De statliga fastighetsregistermyndigheterna har redovisat 17

överklaganden under perioden, dessa tre rättelsebeslut och av avser resten namnärenden. De kommunala myndigheterna har totalt redovisat två överklaganden som båda avsåg rättelsebeslut.

Kapitel 25 477

Merparten av de överklagade namnärendena hänger ihop med den översyn av traktnamn och traktindelning beteckningsreformen som sker vid uppläggandet av det nya fastighetsregistret. Detta reformarbete är slutfört hösten 1995 och antalet namnärenden kommer därför naturligen att minska. Även LÃIF-besluten överklagas sällan. Uppgifter från kammarkollegiet för de senaste åren visar att det bara är fråga några om ärenden varje år se tabell 27.

År 1990 1991 1992 1993

Antal ärenden 5 4 2 6

Tabell 27. överklagade LÄlF-beslut.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att antalet överklagade registreringsbeslut varje år är få. Kvantitativt medför det knappast någon märkbar belastning att handlägga dessa mål.

Lantmäteriräkning

25.6.1 Gällande regler

När förrättningen har avslutats eller inställts eller ansökan har avvisats

skall fastighetsbildningslnyndigheten eller förrättningsmannen vad

ange sakägaren skall betala i en räkning. Bestämmelsen i 12 § förordningen 1971: l 101 om lantmäteritaxan utgår från att varje sakägare, numera som enligt kostnadsfördelningsbeslutet skall betala ersättning, får en egen räkning. Innan den nuvarande lantlnäteritaxan trädde i kraft 1972 utfärdades en huvudräkning och sakägarna erhöll enbart inbetalningskort som utvisade vad de skulle erlägga till statsverket. När förrättningskostnaden skall fördelas på flera betalningsskyldiga skall det enligt LMV:s föreskrifter till lantmäteritaxan LMVFS 1984:9 framgå av räkningen bl.a. vilken taxa är tillämplig, beräkning som av ersättningen för förrättningen, grunderna för fördelningen enligt ersättningsbeslutet och det belopp den betalningsskyldige skall som erlägga. Om domstol ändrar fördelningen förrättningskostnaderna får den av som skall betala mer än vad ursprungligen debiterats honom som en

478 Kapitel 25

tilläggsräkning på mellanskillnaden. Anmärkning kan även riktas mot en sådan räkning. Enligt 17 § lantmäteritaxan kan anmärkning mot räkning utfärdad av en fastighetsbildningsmyndighet göras hos överlantmätarmyndigheten inom tre veckor från räkningens förfallodag. Anmärkning mot räkning som utfärdats av LMV görs hos verket inom samma tid.

Överlantmätarmyndighetens beslut kan överklagas hos LMV enligt

18 § samma förordning. LMV:s beslut enligt taxan får däremot inte överklagas. En räkning enligt lantmäteritaxan betydelsefull rättsverkan har en mot sakägaren. Av 16 § lantmäteritaxan kan utläsas att om sakägaren inte har erlagt beloppet den i räkningen angivna förfallodagen fâr utmätning ske för beloppet. Detta gäller även om förrättningen har överklagats eller anmärkning gjorts mot räkningen. Bestämmelsen är en sådan särskild föreskrift om verkställighet som gör att en förvaltningsmyndighets beslut är direkt verkställbart i enlighet med reglerna i 3 kap. l § 6 utsökningsbalken. Denna s.k. exigibilitet hos räkningen gör att sakägaren således inte kan underlåta att betala räkningen och därmed den prövad som ett tvistemål hos allmän domstol. Den föreslagna organisationsförändringen innebär att ett överklagandeled, överlantmätarmyndigheten, försvinner. Det medför att reglerna i 17-18 §§ lantmäteritaxan för anmärkning mot räkning måste ändras.

25.6.2 Antal anmärkningar mot lantmäteriräkningar

1992 framställdes anmärkningar 205 räkningar hos ÖLM. 52 mot beslut ÖLM överklagades till LMV. 1993 framställdes anmärkning av 232 räkningar hos ÖLM. Samma år överklagades 68 beslut mot av ÖLM till LMV. Hur antalet anmärkningar kommer att utvecklas i framtiden beror till stor del på hur lantmäteritaxan kommer att se ut i framtiden, se avsnitt 20.2.1. För närvarande utgår ersättning enligt lantmäteritaxan som sakersättning eller som tidersättning. Mina förslag till taxekonstruktion bygger i samtliga fall debiterbar tid. En utveckling mot en ren tidtaxa skulle med stor sannolikhet att leda till fler överklaganden eftersom utrymmet för olika uppfattningar om skäligheten av nedlagd tid kan förväntas öka. Genom att taxan för de flesta ät-

Kapitel 25 479

gärdstyper kopplas till ett takpris kommer överklagandefrekvensen sannolikt inte att öka påtagligt. Även utformningen räkningarna har betydelse för sakägarens av möjligheter att förstå vad som har debiterats honom och detta torde i sin tur även påverka antalet överklaganden.

25.7 Europarådskonventionen och rättsprövnings-

lagen

25.7.l Artikel 6 i europarådskonventionen

Enligt artikel 6 § i europarådskonventionen har envar rätt till domstolsprövning av hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott. Det torde vara helt klart att tvister som gäller äganderätten, rätten att förvärva, behålla eller använda egendom anses vara av civil natur. Det är inte bara rättigheter och skyldigheter mellan enskilda, vilka regleras av civillagar, som avses utan också rättigheter och skyldigheter som reglerar förhållanden gentemot det allmänna enligt förvaltningsrättliga lagar. Vad skall anses som vara en civil rättighet eller skyldighet är således inte helt klarlagt även om det vuxit fram en omfattande praxis från Europadomstolen på senare år. Avgörandet sker således i sista hand i varje enskilt fall genom konventionsorganens tolkning.

25.72 Rättsprövningslagen

Pâ grund av Europadomstolens praxis beträffande rätt till domstolsprövning enligt artikel 6 i konventionen trädde tillfällig lag i en kraft i juni 1988, lagen 1988:205 rättsprövning vissa om av förvaltningsbeslut. Lagens giltighetstid har sedermera förlängts till utgången av 1994. Lagen ger enskild part rätt att få ett förvaltningsärende som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ regeringsformen laglighetsprövat i regeringsrätten. Regeringsrätten kan även överpröva den faktabedömning och bevisprövning ligger till som grund för beslutet. Rättsprövning kan gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde, kan prövas annars av domstol endast efter ansökan om resning, och inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning. Från lagens tillämpningsområde har

480 Kapitel 25

undantagits vissa typer av beslut, bl.a. beslut som rör skatter eller

avgifter se 2 § andra stycket 6. Sådana beslut anses vara politiska

ställningstaganden. Regeringsrätten hari ett notisfall, RÅ 1990 not 427, prövat frågan om rättsprövningslagen är tillämplig på räkning enligt lantmäteritaxan. Regeringsrätten uttalade att regler om avgifter till staten som den enskilde rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att erlägga hänförs till betungande offentligrättsliga föreskrifter som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall beslutas riksdagen. Vidare uttalades att av avgifter enligt lantmäteritaxan får utgöra sådana avgifter. anses Regeringsrätten fann att enligt 2 § andra stycket 6 är rättsprövningslagen inte tillämplig på sådan avgift.

25.7.3 Slutsats

En tvist om en räkning utfärdad med stöd av lantmäteritaxan torde utgöra en sådan tvist om en civil rättighet eller skyldighet som artikel 6 i Europarådskonventionen skyddar. Riksdagens beslut att fastställa grunderna för taxan och regeringens rätt att närmare reglera taxan är visserligen politiska ställningstaganden. Däremot kan inte been dömning av skäligheten de utredningar vidtagits i förrättningen av som och i övrigt den nedlagda tid som den enskilde påförts hänföras till detta. Det kan därför konstateras att det nuvarande läget, med räkningar som är direkt verkställbara och som inte kan prövas i annat än administrativ ordning, inte är tillfredsställande ur konventionssynpunkt.

25.8 Allmänna principer

25.8.1 Överklagande och instansordning

Det har länge ansetts som en relativt självklar huvudregel att en part skall kunna sin sak prövad av en underinstans och därefter fullständigt prövad överinstans. Prövning den högsta av en av instansen har däremot krävt prövningstillstånd eftersom arbetsuppgifterna för högsta instans främst begränsats till prejudikatsbildning.

Kapitel 25 481

En klart uttalad princip i det reformarbete som har pågått inom domstolsväsendet under senare år har varit att försöka få till stånd en förskjutning av tyngdpunkten i rättskipningen till den första domstolsinstansen. Bakom denna princip finns flera motiv. Den första domstolsinstansen har som uppgift att se till att ett mål blir uttömmande utrett och förberett samt riktigt avgjort. Den lokala förankringen är viktig i denna instans. Prövningen i andra instans skall fungera som en möjlighet att rätta felaktiga avgöranden. Den andra domstolsinstansen skall ha en mer renodlad uppgift att överpröva än ompröva snarare och därigenom få tid över till mer komplicerade rättsliga avgöranden. I praktiken är det den andra instansen i de allra flesta fall utgör som slutpunkten för domstolsprövningen. Reglerna domstolarnas om sammansättning gör dessutom att det blir billigare och enklare att handlägga ett mål i den första instansen. Domstolsutredningen har i sitt betänkande Domstolarna inför 2000talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler SOU 1991:106 framhållit att det är viktigt att skilja på frågor som handläggs i domstol i första instans och frågor i första instans handläggs förvaltningssom av en myndighet. Jmfr även prop. l993l94zl33. Ett mål gäller som överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut har redan prövats en gång när det kommer till domstol och dessutom bör det beaktas att det därutöver finns en omprövningsskyldighet för förvaltningsmyndigheter, se avsnitt 24.133, enligt förvaltningslagens regler.

25.82 Fullföljdsförbud och prövningstillstånd

Anledningen till att det kan finnas skäl att införa begränsningar för part att överklaga kan i huvudsak sökas i två olika syften. Det ena syftet är att minska domstolarnas arbetsbörda och kostnaderna för rättsväsendet. Det andra är att minska den tid det tar att erhålla ett lagakraftvunnet beslut och därigenom också förhindra att onödiga kostnader och bekymmer uppkommer för parterna. Tekniken att genom fullföljdsförbud helt avskära möjligheten till ytterligare domstolsprövning efter första instans är relativt ovanlig. Det förekommer framför allt beträffande vissa beslut fattas under som handläggningen av mål. Men det finns också fullföljdsförbud för andra beslut, talan kan t.ex. inte föras mot fastighetsdomstolens dom i fråga om fastställande arrendevillkor i vissa fall enligt 8 kap. 33 § av av

l6 14-0725

482 Kapitel 25

jordabalken JB. Däremot är det inte helt ovanligt att det finns fullföljdsförbud mellan hovrätten och högsta domstolen. Ibland kombineras sådana fullföljdsförbud med s.k. ventil för att kunna en tillgodose prejudikatsintresset. Utvecklingen har gått mot att införa prövningstillstånd i hovrätten på fler målomráden. 1974 infördes prövningstillstånd för tvistemål om mindre värden och 1989 en liknande ordning för mål om felparkeringsavgift. Sedan l juli 1993 har reglerna prövningstillstånd för om dispositiva tvistemål i 49 kap. 12 § RB utvidgats till att omfatta mål rör värden till ett basbelopp. Vidare har i 49 kap. 12 a § RB som upp införts bestämmelse prövningstillstånd i brottmål för att en om hovrätten skall tingsrätts dom den tilltalade inte dömts till pröva en när annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än sex månaders fängelse. Domstolsutredningen uttalade, vid sina övervägandena om införande av ett system med prövningstillstånd i de allmänna förvaltningsdomstolarna, att prövningstillstånd i första hand bör övervägas för sådana målgrupper som har prövats av minst en förvaltningsmyndighet. Detsamma ansågs gälla för de ärenden som har avgjorts av förvaltningsmyndigheter som tillämpar ett kvalificerat omprövningsförfarande. Frågor om förfarandet i hovrätten är föremål för en allmän översyn av Hovrättsprocessutredningen Ju 1993:04.

25.8.3 Arbetsfördelningen mellan allmänna domstolar

och allmänna förvaltningsdomstolar

Det finns inte någon helt strikt gräns för fördelningen av mål mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsdomstolar får bara pröva mål som uttryckligen tillagts deras kompetens. Ursprungligen bygger arbetsfördelningen på uppdelningen mellan rättskipning och förvaltning, dvs. mellan vad som skall vara uppgifter för domstol och för förvaltning. De allmänna domstolarnas huvuduppgift har ofta ansetts bestå i tvistlösning mellan enskilda. Förvaltningsmyndigheterna har, bland andra uppgifter, mera varit inriktade på tvistlösning mellan enskilda och det allmänna. De allmänna förvaltningsdomstolarnas roll har i sin tur formats av att de överprövar förvaltningsmyndigheternas beslut. Både allmänna

Kapitel 25 483

domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar sysslar dessutom med verksamhet som innebär ingripande åtgärder från det allmännas sida gentemot enskilda, antingen det är fråga om straffrättsliga eller administrativa frihetsberövanden. Enligt huvudregeln prövar båda domstolsorganisationerna sak- och rättsfrågor. Regeringsformen innehåller inga regler arbetsfördelningen om mellan allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Processen i de allmänna domstolarna enligt rättegångsbalken RB är i princip uppbyggd på att det finns två parter. Regelsystemet i

förvaltningsprocesslagen FPL som de allmänna förvaltningsdom-

stolarna arbetar under är anpassad till att det är vanligt med mål där det saknas en motpart till den klagar. Vid de allmänna domsom stolarna handläggs domstolsärenden, inom för vad brukar ramen som kallas frivillig rättsvârd, enligt reglerna i ärendelagen, och dessa är i första hand anpassade för enpartsförhållanden. Också processprinciperna för domstolsorganisationerna är olika. Förfarandet enligt RB bygger muntlighetsprincipen, omedelbarhetsprincipen och koncentrationsprincipen. Förfarandet enligt FPL är i första hand skriftligt. Vad framkommer vid förhandling som en kompletterar innehållet i det skriftliga material ingivits och det som står förvaltningsdomstolen fritt att döma på sådant material inte som har åberopats vid den muntliga förhandlingen. Reglerna i FPL kräver inte heller att en muntlig förhandling skall företas i ett sammanhang, dvs. att koncentrationsprincipen iakttas.

25.9 överväganden

25.9.l Gemensam instansordning

Den föreslagna organisationsförändringen gör att skilda instansordningar för förrättningsbeslut och fastighetsregistreringsbeslut inte är lämpligt eller ens möjligt på sikt. Dels skall fastighetsregistreringen ses som en del av och ett avslutande led i fastighetsbildningen, dels är det är en och samma myndighet fattar besluten. Skilda insom stansordningar skulle skapa risk för missförstånd som leder till rättsförlust för sakägare eller annan enskild part har rätt att som överklaga. Det som ligger närmast till hands vill åstadkomma om man en gemensam instansordning är att Överflytta de ärenden som nu

484 Kapitel 25

överprövas kammarrätten som första instans till fastighetsdomav stolen. Frågan är då om det finns några tillräckligt starka principiella invändningar mot att de allmänna domstolarna tar över överklagandena

avseende det jag kallar registreringsbesluten. Överklagandena avser

typiskt administrativa beslut och sådana faller normalt inte på de allmänna domstolarnas lott. De allmänna domstolarna handlägger visserligen redan nu domstolsärenden men utvecklingen går mot att föra bort dessa ärenden från domstolarna. Det går inte att bortse från att fastighetsdomstolen och överinstanserna har att hantera det bakomliggande materialet genom vana handläggningen överklaganden i fastighetsbildningsmål. av Vid rättelse- och kompletteringsärenden avser domstolsprövningen till övervägande del bedömningar förfång uppkommer för av om fastighetsägare eller rättighetshavare samt om uppenbarhetsrekvisitet föreligger. Frågor inverkan inteckningar m.m. ligger självklart om närmare allmän domstol än förvaltningsdomstol att handlägga och i övrigt innebär den typ rättslig prövning det är fråga om knappast av något problem för allmän domstol. När det gäller rättelseärenden har tidigare pekats på att det ibland är svårt att avgöra gränsen går mellan rättelser enligt 19 kap. 4 § var FBL och rättelser enligt 15 kap. 10 § FBL. Fastighetsdomstolen handlägger för närvarande rättelseärenden enligt 15 kap. 10 § F BL och har därför kommit i kontakt med sådana gränsdragningsfrågor. När det gäller rättelse enligt 19 kap. 5 § FBL är denna reglering en direkt motsvarighet till bestämmelsen i 9 § lagen l973:98 om inskrivningsregister. Staten har ett strikt ansvar för skador som orsakats av tekniska fel i såväl inskrivnings- som fastighetsregister. Vid överklaganden som rör frågor om partiell registrering gör domstolen bedömningar om det föreligger lagliga förutsättningar för registrering och denna typ av prövning är inte främmande för de allmänna domstolarna. Handläggning av överklaganden avseende namnärenden och beslut om registrering i samfällighetsföreningsregistret torde vara de delar ligger längst ifrån de allmänna domstolarnas uppgifter. som Allmänt sett innebär överflyttning av en mältyp mellan domstolssystemen alltid vissa övergångsproblem. Dessa problem kan förväntas bli mycket små i detta fall. Den grundläggande kunskapen inom sakområdet är stor hos de allmänna domstolarna. Det finns alltså inget tyder på att det skulle bli ett kompetensproblem om man vill som

Kapitel 25 485

införa en gemensam instansordning med början i fastighetsdomstolen. Antalet överklagade ärenden per år är i det närmaste försumbart. Vid en organisationsförändring som den föreslagna får det dock anses ha ett stort värde att så gott som samtliga beslut som fattas av de nya lantmäterimyndigheterna kan överklagas i en och samma instansordning. Detta gäller oavsett att det i praktiken är fråga om litet antal beslut som faktiskt överklagas. Undantag från gemensam instansordning bör dock göras för en LÄIF-besluten. På grund kammarkollegiet beslutar rikets av att om indelning i församlingar och även gör utredningar i andra indelningsärenden, indelningen i kommuner och landsting, har myndigheten en mycket speciell kompetens för sköta överprövningen LÄlFatt av besluten. Det är fråga typiskt administrativa beslut. Det är om knappast ändamålsenligt att nu försöka åstadkomma en gemensam instansordning som även innefattar överklaganden över dessa beslut. Antalet överklaganden är även här litet. Det torde dock bli svårare för domstolarna att förvärva och upprätthålla kompetensen på detta område. slutsatserna i avsnitt 24. 10.4, handläggningen LÄlFatt av ärenden inte bör förändras så att de handläggs inom ramen för förrättningen, gör att skälen att förhindra en splittrad instansordning för beslut som fattas i förrättningen, bortfaller.

25.92 Slopande av ett led i instansordningen

Vid flera tillfällen har förts diskussioner om vilka möjligheter det finns att korta instansordningen vid överprövningen av lantmäteriförrättningar. En möjlighet som har övervägts, senast i LI 94, är att ta bort prövningen i FD och låta målen överklagas direkt till hovrätten. En sådan ordning skulle kräva att förrättningsinstitutet förändras i flera avseenden. LMV uttalade i LI 94 att sakägaren bör ges möjlighet att få ersättning för ombudskostnader vid FBM om det föreligger en expropriationsliknande situation. Som tidigare nämnts finns en ingående redogörelse om frågan om ombudskostnader m.m. och mitt ställningstagande redovisas i avsnitt 20.2. Just frågan om ombudskostnader torde i sig inte vara av avgörande betydelse för möjligheterna att ta bort en överklagandeinstans.

486 Kapitel 25

Principiellt viktigare är att ett slopande prövningen i fastigav hetsdomstolen skulle gå stick i stäv med de strävanden finns att som lägga tyngdpunkten i rättskipningen så långt i instansordningen ner som möjligt. Härtill kommer att den lokala förankringen är viktig med hänsyn till att den första domstolsinstansen måste kunna hålla huvudförhandling och förrätta syn. Hovrättens handläggningssätt skulle också behöva ändras. Sammanfattningsvis finns det inga skäl talar som för att ta bort FD som första instans. Teoretiskt sett skulle det möjligt att minska antalet övervara

prövande instanser att helt slopa prövningen i hovrätten och

genom låta överklagande ske direkt till högsta domstolen. Det skulle innebära en återgång till tidigare förhållanden. Detta skulle emellertid strida mot principen om var tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga. Dessutom skulle högsta domstolens arbetsbelastning öka ytterligare, vilket skulle inkräkta på rollen som prejudikatinstans. Att beröva parterna möjligheten att fastighetsbildningsmål prövade i högsta domstolen är av flera olika skäl inte realistiskt. Inte minst får det omöjligt att avskära möjligheten till prejudikatsanses bildning av högsta instans för ett sådant rättsområde som fastighetsbildningsmålen utgör. Frågor om äganderätt till mark och vatten är historiskt sett mycket centrala i rättssystemet.

25.9.3 Fullföljdsbegränsning eller prövningstillstånd

l detta utredningsarbete har inte framkommit något tyder att som det finns ett behov av att generellt begränsa fullföljden till hovrätten för ytterligare typer av beslut. l följande avsnitt är avsikten endast att i korthet peka vad möjligheten till prövningstillstånd kan innebära. De flesta av de företrädare för hovrätterna utredningen har som varit i kontakt med anser att fastighetsbildningsmålen är så få att det inte förefaller nödvändigt att införa fullföljdsbegränsning ur arbetsbelastningssynpunkt. En överflyttning av fastighetsregistreringsmålen till allmän domstol kommer säkerligen inte att ändra denna bedömning. Målen har inte brådskande karaktär och förtursmål är sällsynta. I normalfallet avgörs målen på handlingarna i hovrätten. Någon gång förekommer det företas muntliga förhandatt syn men lingar är inte vanligen förekommande. De största vinsterna med prövningstillstånd uppnås i de fall där målen mer regelmässigt tas upp till muntlig förhandling om de prövas fullständigt. Så är alltså inte

Kapitel 25 487

fallet för fastighetsbildningsmålen. Systemet med prövningstillstånd ger förmodligen viss arbetsbesparing vad gäller skriftväxlingen och en även på grund att ett beslut prövningstillstånd inte kräver någon av om beslutsmotivering. Det kan inte uteslutas att införande av prövningstillstånd kan leda till något snabbare avgöranden, vilket är till fördel för parterna. Utredningen har inte genomfört någon regelrätt undersökning av ändringsfrekvensen i fastighetsbildningsmål. Det finns dock en relativt spridd uppfattning om att ändringsfrekvensen är förhållandevis låg. Detta kan sägas tala för prövningstillstånd såtillvida att det inte uppkommer stora merkostnader för den dubbla handläggning som uppkommer i de fall där prövningstillstånd meddelas. En generell nackdel med att införa prövningstillstånd anses vara risken för att dispens avslås trots att det finns skäl att ändra det överklagade beslutet. En nackdel är att bedömningen av vad annan som har prejudikatsintresse förskjuts från högsta instans till hovrätten. Sannolikheten för felaktiga bedömningar får anses vara relativt liten för de måltyper som nu är i fråga eftersom samtliga ärenden kommer att utredas och prövas först av lantmäterimyndigheten och sedan av fastighetsdomstolen. Sammanfattningsvis är min mening att skillnaden mellan den nuvarande ordningen och införande av prövningstillstånd för hovrättens del inte blir särskilt stor. Sedan i år gäller att vid behandling frågor prövningstillstånd skall hovrätten bestå av tre lagfarna av om domare. Trots att denna allmänna regel infördes nyligen kan det vara möjligt att införa en mer flexibel lösning vid handläggning av prövningstillstånd i fastighetsbildningsmål. l lagen 1969:246 om domstolar i fastighetsmål skulle kunna införas en särbestämmelse om att hovrätten skall behörig att behandla frågor om prövningstillvara stånd även i sammansättning med två lagfarna ledamöter och en en teknisk ledamot. Detta skulle kunna innebära en viss arbetsvinst för hovrätten och bör möjligt att motivera med att domstolen kommer vara att handlägga frågor om prövningstillstånd med tre ledamöter. Införande av prövningstillstånd kan innebära att den tid som det tar att erhålla ett lagakraftvunnet beslut minskar något. Det är närmast det skälet skulle motivera ett förslag om prövningstillstånd i hovsom rätten. Det kan även principiell synpunkt vara viktigt att införa en ur begränsning i instanskedjan. Denna fråga bör därför prövas i ett vidare sammanhang, vilket kan göras i Hovrättsprocessutredningen.

488 Kapitel 25

25.9.4 Författningsändringar

Mitt förslag i avsnitt 25.9.l till gemensam instansordning för förrättningsbeslut och samtliga registreringsbeslut utom LÄIF-besluten gör det nödvändigt att ändra 65 § FRK och 67 § lagen om förvaltning av samfálligheter så att det framgår att lantmäterimyndighetens beslut skall överklagas hos fastighetsdomstolen.

25.10 Prövning lantmäteriräkningar

av

25.10,1 Räkningens rättsliga natur

När det gäller räkningens rättsliga natur gör sig tvâ olika synsätt gällande. Det ena synsättet utgår från att utfärdande räkning inte av en är ärendehandläggning utan innebär s.k. faktiskt handlande. I förvaltningslagens mening föreligger inget överklagbart förvaltningsbeslut. Sakägaren kan inte överklaga sin egen räkning i vanlig mening utan har att använda sig av ett i lantmäteritaxan specialreglerat institut, dvs. en anmärkning kan riktas mot räkning hos överlantmätermyndigheten ÖLM. Först när ÖLM fattat beslut föreligger regelrätt ett förvaltningsbeslut. Enligt 18 § i lantmäteritaxan kan ÖLM:s beslut emellertid överklagas hos LMV. Det andra synsättet bygger på att utfärdandet av räkningen är ett förvaltningsbeslut. Detta förvaltningsbeslut innebär myndighetsutövning eftersom debiteringsbeslutet blir omedelbart bindande för den enskilde det är direkt verkställbart även om det är överklagbart i - administrativ ordning. Med denna syn räkningen ligger det nära till hands att skapa en möjlighet till domstolsprövning beslutet. av 29 § verksförordningen 1987: l 100 innehåller regel att det en om vid varje beslut skall finnas handling utvisar vissa förhållanden en som avseende myndighetens beslut, t.ex. dagen för beslutet, beslutets innehåll och vem som fattat beslutet. Genom ändring SFS 1990:253 infördes i 1 kap. 8 § tredje stycket förordningen 1988:1232 med instruktion för lantmäterimyndigheten en andra mening med lydelsen att verksförordningens 29 § tillämpas inte heller vid beslut om räkning enligt lantmäteritaxan 1971:1101 och vid förande fastighetsav registret. En tolkning ändringen är att regeringens avsikt att av var markera att utfirdande av en räkning är ett förvaltningsbeslut och inte

Kapitel 25 489

faktiskt handlande. Därigenom bringas räkningens natur bättre i överensstämmelse med förhållandet att endast förvaltningsmyndigheters beslut kan vara direkt verkställbara enligt reglerna i utsökningsbalken.

I avhandlingen Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet

behandlar Lena Marcusson begreppet myndighetsutövning och belyser

hur i olika sammanhang behandlat frågan om beslutets karaktär man när det gäller beslut om avgifter, både vid fastställande av taxa och debiteringsbeslut i enskilda fall. Lena Marcusson anser att det framstår rimligast att uppfatta både taxebeslut och debiteringsbeslut om som tvångsavgifter, dvs. avgifter den enskilde är rättsligt eller faktiskt som tvingad att erlägga, samt s.k. frivilliga offentligrättsliga avgifter som myndighetsutövning. Samtliga är offentligrättsligt reglerade avgifter den enskilde är tvungen att erlägga om han skall kunna utnyttja som viss service. I praktiken finns det ofta inte utrymme för den enskilde att förhandla avtalets innehåll när det gäller avgiftens storlek. Om om avgift visserligen har författningsstöd men ändå framstår som rent en affärsmässig räcker det inte med förankringen i offentligrättsliga för att beslutet skall vara myndighetsutövning. normer anses Av lantmäteritaxans allmänna bestämmelser i l-3 §§ kan utläsas att för förrättning utgår ersättningen till statsverket normalt direkt enligt

taxan. I tidersättningsfallen får fastighetbildningsmyndigheten träffa

skriftliga avtal med sökanden omlersättningen om förrättningen är av

större omfattning. För uppdragsverksamheten utgår ersättning enligt bestämmelser som meddelas av LMV. De regler som gäller för lantmäteriräkningar bygger inte på helt entydiga ställningstaganden i fråga räkningens natur. I de fall en om lantmäteriräkning utgår sakersättning med i taxan fastställda som belopp finns det enligt min mening ett visst fog för att se utfärdandet räkningen faktiskt handlande. Å andra sidan när fråga är av som om tidersättning så kan räkningen inte utfärdas med mindre än att förrättningslantmätaren i varje enskild förrättning gör vissa bedömningar påverkar räkningens belopp. Mitt förslag till ny som taxekonstruktion bygger i samtliga fall på debiterbar tid, oavsett om fastställt takpris finns eller ej. Vad som är debiterbar tid, värdet av sakägarens medverkan innehåller ett visst mått av bedömning. m.m.

Övervägande skäl talar därför för att myndigheten fattar ett beslut om

förrättningskostnadernas storlek som meddelas i räkningen och att

490 Kapitel 25

detta bör ses som ett förvaltningsbeslut, vilket bör framgå i en ny förordning om lantmäteritaxa. Om räkningen även i fortsättningen skall kunna prövas av centralmyndigheten, dvs. det nya lantmäteriverket, kan det ålderdomliga institutet anmärkning mot räkning ersättas med ett vanligt överklagande av räkningsbeslutet. Detta innebär att den rättsliga regleringen blir klarare. Förvaltningslagens bestämmelser kommer att gälla.

25.102 Rätt att överklaga direkt hos domstol

I Sverige har sedan länge pågått en utveckling mot att låta förvaltningsmyndigheters beslut i större utsträckning än tidigare prövas av domstol för att stärka den enskildes rättsskydd. Fri- och rättighetskommittén har fått i uppdrag att att ta ställning till den svenska om domstolskontrollen av förvaltningsbeslut bör förbättras och i direktiven har angetts att utgångspunkten för översynen bör vara att förvaltningsbeslut som rör civila rättigheter eller skyldigheter prövas av allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Hittills är det mycket ovanligt att allmänna domstolar direkt kan pröva och upphäva förvaltningsbeslut. Ett exempel är att länsskattemyndighetens beslut i fråga om fastställande av gåvoskatt kan överklagas hos hovrätten. Däremot finns det fler exempel på att allmänna domstolar indirekt prövar lagligheten förvaltningsbeslut. av Så kan t.ex. ske i vissa mål om utdömande vite. av Det finns flera tänkbara alternativa sätt att införa domstolsprövning av lantmäteriräkningarna. Under förutsättning att den direkta verkställbarheten och överklagandemöjligheten till centralmyndigheten behålls kan en regel införas i 16 § lantmäteritaxan, eller i en ny lantmäteritaxa, som ger möjlighet att överklaga det nya lantmäteriverkets beslut enligt taxan.

25.10.3 Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

Ett alternativ är att låta fullföljden ske hos de allmänna förvaltnings-

domstolarna. Överprövning av centrala förvaltningsmyndigheters

beslut och även Överprövning av taxor hör typiskt sett hemma hos de allmänna förvaltningsdomstolarna. Den prövning det kan bli fråga som om, t.ex. skäligheten av nedlagd tid och värdet av sakägarens egna

Kapitel 25 491

insatser är emellertid inte av den karaktär som allmänna förvaltningsdomstolar normalt gör. Det är olägenhet att anmärkning mot räkning prövas av en lantmäterimyndigheten medan beslut om fördelning av förrättningskost-

nader prövas av fastighetsdomstolen. Överklagandetiderna är olika, tre

respektive fyra veckor, och det finns betydande osäkerhet hos en sakägarna vilken skillnaden är mellan att anmärka mot räkningen dvs. storleken av förrättningskostnaderna och att klaga på fördelningen av förrättningskostnaderna. Numera skall visserligen överklaganden inges till fastighetsbildningsmyndigheten i båda fallen. Det är inte ovanligt att det råder oklarhet vad överklagas och FBM skickar ofta om som överklagandet till såväl FD ÖLM för på den säkra sidan. som att vara En överklagandemöjlighet till allmän förvaltningsdomstol bidrar inte till att skapa klarhet och enkelhet vid fullföljd. Redan i besvärshänvisningen till förrättningsbeslutet skulle det behövas förklaring en om hur den kommande räkningen kan överklagas.

25.10.4 Överklagande till allmän domstol

I stället talar vissa skäl för att allmän domstol bör få pröva överklagande av räkning. Såväl beslut om fördelning av kostnader som prövning räkning skulle därmed komma under samma domstols av prövning vilket skulle kunna underlätta för sakägarna. Det mest ändamålsenliga skulle då att låta överklagande ske vara direkt från lantmäterimyndighet till FD. Det ger en enkel besvärshänvisning och minskar riskerna för missförstånd. Med den nivå på överklaganden ÖLM hanterar i dag skulle det röra sig i snitt 10 som om mål för varje FD att handlägga. Det är knappast någon nackdel att den domstol som skall handlägga överklagandet av räkningar också har erfarenhet att överpröva förättningar. Prövningen av räkningen respektive fördelningen kostnader kräver tillgång till förrättningsav akten. En del dubbelarbete kan möjligen undvikas om även räkningar får överklagas till FD. Ur den enskilde sakägarens synpunkt skulle det naturligtvis vara en fördel att överklaga till en och samma domstol om han anser att han får betala för mycket men inte är riktigt klar över om det beror på förrättningskostnadernas storlek eller fördelningen av kostnaderna. En svårighet om FD även skall pröva överklagande av räkning är att

492 Kapitel 25

klargöra vilken partsställning skall komma i fråga. Vid prövsom ningen av fördelningen förrättningskostnaderna är två eller flera av enskilda parter, men prövningen räkningen är fråga tvist av en om mellan den enskilde och det allmänna. En sådan prövning har närmast administrativ karaktär. Ifall en fristående rätt att överklaga räkningen till FD införs går det ändå inte att bryta förrättning och ändra kostnadsfördelningen upp en om förrättningen redan har vunnit laga kraft. En del poängen med av prövning i instans går därmed förlorad. Å andra sidan utgör samma inte detta skäl nog för att göra ingrepp i reglerna om när förrättning en vinner laga kraft. En annan lösning än att införa en fristående överklaganderätt av lantmäteriräkningar till fastighetsdomstolen skulle kunna att göra vara räkningen till del förrättningsbeslutet. Det finns då viss risk en av en för att avslutningsbeslutet fördröjs. Det kräver att myndigheten ändrar sina rutiner och inför schablonartad uppskattning de kostnader en av som uppkommer efter det att avslutningsbelutet fattats. Efterarbetet, som består i att göra sakägarexemplar, ordna handlingarna och utfärda räkningen, kan vara omfattande t.ex. vid anläggningsförrättningar. Det bör dock gå att i förväg uppskatta den tid arbetet tar. Det skulle som då vara möjligt att låta FD pröva även förrättningskostnadernas storlek inom ramen för överklagandet förrättningen. av Med nuvarande processuella regler riskerar man ändå att hamna i situationer som minskar fördelarna med att låta räkningen ingå som en del i förrättningsbeslutet och prövas FD. Detta kan belysas med av följande tankeexempel. I förrättningen ingår såväl beslut kostnadsom fördelningen som beslut om förrättningskostnaderna. Kostnaderna skall fördelas på sakägarna A och B. Sakägare A är missnöjd och överklagar kostnadsfördelningsbeslutet. B blir hans motpart i fastighetsdomstolen i denna del. A får bifall till sin talan och fastighetsdomstolen minskar avsevärt hans andel kostnadsfördelningen. B av anser nu att fastighetsdomstolens beslut leder till att han skall betala för mycket. B kan i denna situation anses ha ett berättigat intresse av att inte endast få kostnadsfördelningen utan även skäligheten av förrättningskostnaderna prövade. Domstolen kan emellertid inte pröva något annat än kostnadsfördelningen. Det krävs helt typ en ny av processuell lagregel som är främmande i varje fall för rättegångs- balkens ordning för att också förrättningskostnaderna skall kunna prövas i en situtaion den beskrivna. som

Kapitel 25 493

Problemet med partsställningen om räkningen skall prövas skulle kunna lösas genom att myndigheten inte ges en särskild partsställning och att överklagandet i stället remitteras till centralmyndigheten för yttrande. Om myndigheten inte är part kan den heller inte överklaga fastighetsdomstolens beslut. Det är en nackdel på grund av att en ny lantmäteritaxa förmodligen skapar behov att bevaka att fastigav hetsdomstolarna i landet utvecklar en gemensam praxis. Ett remissförfarande till centralmyndigheten skulle endast till viss del råda bot mot de nackdelar som följer av att inte behålla den nuvarande överklagandemöjligheten till LMV. Ur kvalitets- och uppföljningssynpunkt är det olyckligt att centralmyndigheten inte själv kan överpröva den praktiska tillämpningen av lantmäteritaxan. En sådan prövning centralmyndigheten god överblick över hur taxan ger fungerar och leder tilll ökad likformighet vid taxetillämpningen. I samband med Överklagande av räkningen för de klagande ofta fram synpunkter på handläggningen som myndigheten har intresse av. Av rent processekonomiska skäl är det en fördel om en del överklaganden sållas bort innan de när domstol. Att låta anmärkning mot räkning i fortsättningen prövas av det nya lantmäteriverket, eller att införa en överklaganderätt till myndigheten, och att därutöver införa en rätt att överklaga myndighetens beslut till FD blir en komplicerad väg till domstolsprövning. Forumreglerna vid fullföljd till fastighetsdomstol i fastighetsbildningsmål är knutna till var marken är belägen. Till vilken fastighetsdomstol det nyalantmäteriverkets beslut skall överklagas är däremot inte självklart. Det skulle i så fall behövas en bestämmelse som reglerar att även talan mot det nya lantmäteriverkets beslut enligt lantmäteritaxan skall tas upp av den fastighetsdomstol som är behörig att pröva förrättningen. Det blir svårt att åstadkomma en enkel besvärshänvisning. FD kan finna det ovant att inte endast pröva underinstansens beslut utan även skäligheten den ersättning som uttagits för handläggav ningen av ärendet. Helt främmande för rättssystemet är ändå inte denna typ av prövning. Som exempel kan nämnas att enligt 25 § lagen om skiljemän 1929: 145 kan kostnaderna för skiljeförfarande prövas av domstol. En intressant men svårbedömbar konsekvens av att en räkning får överklagas hos domstol är hur övriga sakägares ställning påverkas när endast en sakägare klagar pä räkningen. För närvarande tillämpas en

praxis hos lantmäterimyndigheterna som innebär att om en av

494 Kapitel 25

sakägarna anmärker mot räkningen så prövas hela debiteringnivån. Samtliga sakägare, som enligt kostnadsfördelningsbeslutet skall betala för förrättningen, får tillgodoräkna sig eventuell sänkning. Stödet en för denna praxis torde bygga på tanken att det är fråga om en offentligrättslig avgift och att den skall tas ut likformigt. I 16 kap. ll § FBL, reglerar domstolens möjligheter att ändra som

beslut eller åtgärd fastighetsbildningsmyndigheten, har fastig-

av hetsdomstolen fått viss befogenhet att gå utöver den fullföljda talan en och ändra en förrättning även i de delar inte överklagats. Av som

förarbetena till bestämmelsen prop 1969:128 B 903-908 framgår

s.

att den dåvarande fastställelseprövningen innebar ett åsidodosättande

av principen att en överprövning endast får fullföljda delar avse av en förrättning. Denna ordning ansågs ha vissa fördelar på så sätt att önskvärd enhetlighet erhölls beträffande varje enskild förrättning. En förrättning som på likartat sätt berörde flera sakägare skulle annars kunna leda till olika resultat för skilda sakägare, om inte alla fullföljde talan. De bestämmelser som förts in i 16 kap. § FBL kan möjligtvis metod att åstadkomma resultat ses som en annan samma som fastställelseprövningen gjorde. Departementschefen kommenterade

bestämmelsen. l vissa situationer bör domstolen kunna pröva delar

av förrättningen som inte överklagats. Detta bör kunna ske även i

fastighetsbestämnings- och likvidfrågor.

Når besvär anförts över ett av

fastighetsbildningsmyndigheten fattat beslut i fråga om sträckningen

av en gräns och domstolen finner beslutet felaktigt, framstår det ibland för åstadkommande av ordning och reda i fastighetsindelningen som angeläget att domstolen kan besluta ändring gränsen även i om av andra delar än som angetts i besvårsinlagan. Likvidfrågor har i sin tur ofta ett sådant samband med varandra att stötande och orimliga konsekvenser skulle uppkomma, om domstolens möjligheter att ändra

fastighetsbildningsmyndighetens beslut var beroende av talan fullföljts

mot detta. Omfattningen av domstolsprövningen i fastighetsbildningsmål följer alltså inte helt de allmänna principerna i rättegångsbalken utan det har införts särbestämmelser innebär att domstolen får bedriva som ofñcialprövning i vissa avseenden. Frågan är om det kan innebära en sådan uppenbar motstridighet eller oenhetlighet särbestämmelserna som avser att reglera om en sakägare får bifall till sin talan sänkning om av lantmäteriräkning och de andra sakägarna inte får del denna av sänkning Resultatet kan knappast uppenbart stötande eller anses som

Kapitel 25 495

obilligt på det sätt bestämmelsen att reglera. Någon konflikt som avser allmänintressets synpunkt finns inte och oenhetligheten kan inte ge ur upphov till framtida tvister mellan sakägarna som det kan vara av angeläget att förebygga. Det går knappast att analogiskt tillämpa bestämmelsen vid prövning förrättningskostnaderna i FD. en av Ett andra alternativ är alltså att pröva räkningen genom överklagande direkt till FD. Det innebär att det nya lantmäteriverket inte får tillfälle att pröva räkningen. Räkningens exigibilitet, dvs. direkta verkställbarhet, behålls. Domstolen har emellertid möjlighet att besluta om inhibition. Alternativet utgår från att lantmäterimyndigheten fattar ett beslut förrättningskostnaderna bygger bedömning av vad som om som en är debiterbar tid, vilken taxeersättning som skall tillämpas, hur en eventuell överenskommelse med sakägare påverkar förrättningskostnaderna osv. Det blir då tydligt att en överenskommelse med sakägare inte kan prövas pâ annat sätt än genom att beslutet om förättningskostnaderna överklagas. Beslutet, som kan kallas förrättningskostnadsbeslut, skall vara ett beslut i förrättningen. Förrättningskostnadsbeslutet meddelas genom att räkningen sänds till den betalnings-

skyldige. Överklagandetiden för förrättningskostnadsbeslutet och

övriga förrättningsbeslut samordnas. När beslutet är en del i förrättningen gäller den vanliga forumregeln i 15 kap. l § FBL. Registrering kan ske när förrättningen är avslutad med stöd av reglerna om s.k. partiell registrering i 16 kap. 11 § FBL trots att förrättningskostnadsbeslutet överklagas. Domstolen prövar beslutet i hela dess vidd och således inte bara klagandens andel av förrättningskostnaden. Det innebär att om domstolen beslutar att förrättningskostnaderna skall sänkas skall detta beslut komma samtliga betalningsskyldiga till godo eftersom det ytterst är en betungande offentligrättslig avgift som ligger till grund för beslutet. Om förrättningskostnadsbeslutet inte har överklagats hos fastighetsdomstolen kan det med nuvarande regler inte prövas av hovrätten i samband med ett överklagande av kostnadsfördelningsbeslutet.

496 Kapitel 25

25.10.5 Ändring av reglerna om direkt verkställbarhet

Ett tredje alternativ att åstadkomma att förrättningskostnaderna kommer under domstols prövning är att ta bort den bestämmelse som gör att räkningen är direkt verkställbar. Detta alternativ är enkelt författningsmässigt. En ändring regeln räkningens direkta av om verkställbarhet kräver endast att 16 § i lantmäteritaxan upphävs. Vid tvist om skäligheten kostnadernas storlek kan sakägaren begära av omprövning av beslutet enligt 27 § förvaltningslagen. Om myndigheten inte omprövar räkningen kan sakägaren vägra att betala räkningen i avvaktan att myndigheten anhängiggör talan i domstol eller ansöker om betalningsföreläggande hos kronofogdemyndigheten. Därigenom kommer den enskilde att erhålla möjlighet att tvisten en prövad av allmän domstol enligt vanliga regler för handläggning av tvistemål. Det blir alltså den tingsrätt där svaranden är bosatt blir som rätt forum. Lantmäterimyndigheten kommer att inta partsställning såsom kärande i målet. Slopande av räkningarnas direkta verkställbarhet får naturligtvis vissa konsekvenser för lantmäterimyndigheterna. Det kommer att krävas mer resurser för att driva fordringar och alternativet kan leda till ränteförluster i förhållande till nuläget. För sakägarens del finns det risk för att han får betala rättegångskostnaderna han förlorar målet. Detta följer rättegångsbalkens om av regler. Just denna risk kan motivera att det endast är den sakägare som väljer att tvista förrättningskostnaderna skall sin räkning om som sänkt om han har framgång i domstolen. Nya mål innebär naturligtvis belastning för domstolarna i en ekonomiskt hänseende. Detta gäller för övrigt samtliga alternativ som innebär räkning kan komma under domstols prövning. att en

25.10.6 Sammanfattande bedömning

Till att börja med jag att det är helt uteslutet att behålla den anser nuvarande ordningen med direkt verkställbarhet för räkningar som gäller ersättning för uppdragsverksamheten. Det finns ingen anledning att statens affärsverksamhet skall kringgärdad med denna typ vara av exekutionsrättsli ga förmåner. Det finns inte heller anledning att behålla rätten att rikta anmärkning mot sådan räkning eller att införa en en

Kapitel 25 497

överklaganderätt. Samma förhållanden skall gälla vid vanliga som pñvaträttsliga avtal. Beträffande räkningar som avser förrättningsverksamheten och utfärdas enligt lantmäteritaxan finns det onekligen skäl talar för som att föreslå samma lösning som för uppdragsverksamheten. Därigenom kan en tvist om skäligheten räkningen komma under allmän av domstols prövning på initiativ från lantmäterimyndigheten enligt vanliga tvistemålsregler. Med denna lösning undviker införa man att en särskild domstolsprövning räkningen medför forum-, av som partsställnings- och instansordningsproblem. Vidare kan den kombineras med möjlighet att överklaga räkningen till det lanten nya mäteriverket. Lösningen inger dock betänkligheter, främst sakägarur perspektiv. Den som är betalningsskyldig kommer inte att på eget initiativ kunna till stånd domstolsprövning lantmäterimyndigen av hetens beslut med mindre än att han låter bli att betala räkningen. Detta är inte tillfredsställande. Efter mycket övervägande har jag kommit fram till att jag i stället förordar överklaganderätt till att en FD införs. Den direkta verkställbarheten kan då behållas. Lagstiftningsproblemen blir stora. De kan inte lösas inom för denna ramen utredning men jag vill ändå i nästa avsnitt peka på vissa riktlinjer för

kommande författningsändringar.

25.10.7 Författningsändringar

Det måste införas bestämmelse i FBL talar även en som om att beslutet om förrättningskostnaderna utgör ett beslut i förrättningen.

Vidare krävs det en ny reglering medför att lantmäterimyndighet

som alltid blir skyldig att underrätta den sakägare blir betalningssom skyldig för förättningskostnaderna beslutet. Den nuvarande om regleringen i 4 kap. 30 § FBL, att FBM skall hålla de handlingar

tillgängliga som fordras för att sakägarna skall kunna inhämta

fullständig kännedom förrättningsresultatet, är inte tillräcklig om ur rättssäkerhetssynpunkt för den blir betalningsskyldig. En sådan som underrättelse kan ske genom att kopia förrättningsprotokollet en av

sänds till den betalningsskyldige den dag då beslutet meddelas.

Underrättelsen kan skickas till sakägaren i vanligt brev. Undantag kan

dock göras för den är sökande i förättningen.

som

l7 l4-O725

498 Kapitel 25

Det krävs också bestämmelser klargör hur det förrättningssom nya beslutet skall hanteras i fastighetsdomstolen. För att förhindra alltför komplicerade problem med partställningen jag att det finns skäl anser talar för att ett överklagande förrättningskostnaderna bör som av betraktas ett separat mål. Sakägaren vinner ändå den fördelen att som han kan överklaga till och domstol inom en gemensam en samma överklagandetid. Domstolen kan medverka till att reda ut vad sakägaren att klaga över om detta inte framgår klart av överavser klagandet. Det finns dessutom möjlighet att handlägga mål om överklagande förrättningskostnaderna gemensamt med annat av överklagande förrättningen så skulle visa sig vara praktiskt. av om I ett mål avseende överklagande förrättningskostnaderna blir av partsställningen än i ett mál överklagande av förrätten annan om ningen i övrigt. Staten blir motpart till den klagar över försom rättningskostnadsbeslutet när förrättningen handlagts en statlig av lantmäterimyndighet. Staten kan lämpligen bäst företrädas av det nya lantmäteriverket i dessa mål. Som part får det nya lantmäteriverket rätt överklaga fastighetsdomstolens beslut och myndigheten kan att därigenom själv bevaka domstolarnas praxis taxetillämpningen. om En utgångspunkt i detta utredningsarbete har varit att det i avvaktan på vad den fortsatta beredningen i huvudmannaskapsfrâgan ger får förutsättas att det kan komma att finnas kommunal fastighetsbildning. Detta påverkar naturligtvis även frågan partsställningen i domom stolen. Det kan diskuteras den kommunala lantmäterimyndigheten om skall motpart till den klagar när förrättningen har handlagts vara som sådan myndighet. Ytterligare överväganden i detta avseende får av göras när huvudmannaskapsfrågan lösts. Jag att hela förrättningskostnaden, dvs. det totala beloppet, anser skall prövas fastighetsdomstolen även endast en sakägare av om klagar. En eventuell sänkning räkningsbeloppet bör komma alla av betalningsskyldiga till godo. Detta grundarjag på att en räkning enligt lantmäteritaxan ytterst är betungande offentligrättslig avgift. På en grund det inte kan föreligga nödvändig processgemenskap av anses klagar på förrättningskostnaderna och övriga mellan den sakägare som betalningsskyldiga sakägare bestämmelse införas. Av måste en ny denna bestämmelse skall framgå att även den sakägare som inte överklagat förrättningskostnaderna blir att betrakta som part i målet.

Kapitel 25 499

25.11 Övrigt

25. 11.1 Statens överklaganderätt vid fastighetsbildnings-

beslut

Enligt huvudregeln i l5 kap. 8 § FBL ankommer det på länsstyrelsen

LSt att överklaga fastighetsbildningsbeslut på det allmännas vägnar.

1990 beslutades att lantmäterienhetens uppgifter vid LSt skulle handläggas av överlantmätarmyndigheten. I 29 § i förordningen 1988:971 om länsstyrelseinstruktionen 1993: 1294 finns bestämmelser om att överlantmätaren skall föredragande i ärenden enligt vara FBL, ledningsrättslagen, anläggningslagen, lagen enskilda vägar, om lagen om äganderättsutredning och legalisering. LSt kan även delegera beslutanderätten till överlantmätaren i dessa ärenden samt bestämma att överlantmätaren kan delta i handläggningen andra ärenden av som rör lantmäterifrågor. Organisationsförändringen leder till att LSt inte längre kan delegera statens överklaganderätt till ÖLM och nämnda bestämmelser i ovan länsstyrelseinstruktionen bör upphävas.

Sammanfattning

Det är önskvärt att försöka samordna instansordningen för de olika typer av beslut som kommer att fattas de myndigheterna. Mot av nya bakgrund av riksdagens beslut i enlighet med regeringens proposition En ny organisation för lantmäteri- och fastigehtsdataverksamhet 1993941214 har arbetet inriktats de föreslagna förändringar som

sammanföringen av fastighetsbildnings-, fastighetsregister- och

överlantmätarmyndigheterna till nya lantmäterimyndigheter. Utgångspunkten är att lantmäterimyndigheterna även kommer att ansvara för registreringen fastighetsbildningen. Beslut de av av

nuvarande fastighetsregistermyndigheterna överklagas i allmänhet till

kammarrätten t.ex. beslut rättelse enligt 19 kap. 4 § FBL och om

namnärenden. Överprövningen av dessa beslut föreslås bli överflyttad

till de allmänna domstolarna. I princip skall samtliga beslut de av nya

lantmäterimyndigheterna överklagas till fastighetsdomstolen

och en

gemensam instansordning införs.

500 Kapitel 25

Undantag görs för beslut ändring församlingsgräns LÄIFom av

besluten som även fortsättningsvis föreslås kunna överklagas hos

kammarkollegiet. En överflyttning av fastighetsregistreringsmålen innebär inte någon stor arbetsbelastning för de allmänna domstolarna. Dessa har dessutom minst lika god kompetens att pröva målen som de allmänna förvaltningsdomstolarna har. Nackdelarna med att generellt begränsa överklagandemöjligheten till två instanser överväger fördelarna. Slopande av fastighetsdomstolen skulle kräva omfattande förändringar av förrättningsinstitutet och ett helt nytt arbetssätt för hovrätten i fastighetsbildningsmål. Inga av dessa ändringar framstår som välmotiverade. Antalet överprövande instanser föreslås därför kvarstå oförändrat till tre, dvs. FD, hovrätten och HD. Det finns möjlighet att införa en fullföljdsbegränsning i form av prövningstillstånd i hovrätten. En sådan begränsning kan förväntas minska hovrätternas arbetsbelastning något men skulle kunna kombineras med specialregler om att hovrätten även kan behandla frågor om prövningstillstånd i en sammansättning som begränsas till två lagfarna ledamöter och en teknisk ledamot. Frågan om prövningstillstånd bör emellertid prövas i ett vidare sammanhang av Hovrättsprocessutredningen. Beslut om fördelningen av förrättningskostnaderna överklagas nu till FD. Anmärkning mot räkning kan för närvarande överklagas till överlantmätarmyndigheterna ÖLM och därefter till LMV. När ÖLM försvinner som självständiga myndigheter återstår endast möjlighet att klaga till det nya lantmäteriverket. En räkning utfärdad enligt lantmäteritaxan är exigibel dvs. den är direkt verkställbar. Sakägaren kan inte underlåta att betala räkningen och därmed den prövad som ett tvistemål hos allmän domstol. Tvist om räkning, utfärdad med stöd av lantmäteritaxan, torde utgöra en sådan tvist om en civil rättighet eller skyldighet som artikel 6 i europarådskonventionen skyddar. Rättsprövningslagen gäller enligt 2 § 6 inte beslut som rör skatter eller avgifter eftersom dessa ansetts vara politiska ställningstaganden och tillämpningen av lantmäteritaxan kan inte prövas enligt lagen. Den nuvarande ordningen för prövning av lantmäteriräkningar är

inte tillfredsställande ur konventionssynpunkt. Jag föreslår därför att

det beslut om förrättningskostnader som ligger till grund för räkningen skall ses som ett beslut i förrättningen och att beslutet skall kunna

sou 1994:90 Kapitel 25 501

överklagas direkt till fastighetsdounstolen. Mitt förslag innebär att den direkta verkställbarheten för lantmäteriräkningar försom avser rättningar kan behållas.

BILA GOR

Bilaga I 1

Kommittédirektiv

W% @

Dir. 1993:11

Översyn av organisationen for lantmäteri-, fastighets-

data- och inskrivningsverksamhet m.m.

Dir. 1993:11

Beslut vid regeringssammanträde 1993-01-28

Statsrådet Thurdin anför.

Mitt forslag Jag föreslår särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna föratt cn slag organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fasom en ny tighetsdataverksamhet samt produktion kartor och annan landskapsinforav mation Utredaren skall även överväga om inskrivningsverksamheten m.m. bör integreras med denna organisation och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna.

Nuvarande verksamhet och organisation

Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. ett riksdagsbeslut år 1970 prop. 1970:188, bet. l970:SU208, rskr. 1970:423. Verksamheten är till större delen statlig men också kommunal. Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighctsuppgifter är att svara för fastighetsbildning, fastighetsregistrering och framställning av allmänna kartor och landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver också uppannan dragsverksamhet i form fastighetsvärdering, kartproduktion, flygfotograav fering, mätningar Verksamheten omsatte budgetåret 199192 totalt ca m.m. 1 265 miljoner kronor. Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäterivcrk, cn övcrlantmätarmyndighet och fastighetsrcgistermyndighct i varje län samt 80 fastigen hctsbildningsmyndigheter. Totalt sysselsattes den 1 juli 1992 ca 3 300 perso- 850 vid Lantmäteriverket i Gävle. ner, varav 1 41 kommuner finns kommunala fastighetsbildningsmyndighcter. Dessa myndigheter är s.k. specialcnhetcr för frågor som gäller tätbebyggelsens ut-

Bilaga 1

veckling. Inom 29 av dessa kommuner finns också kommunala fastighetsregistermyndigheter. Till lantmäteriverksamhet brukar också räknas kommunal verksamhet med mätning, beräkning och kartläggning s.k. MBK-verksamhet som utförs utan samband med fastighetsbildningen. Denna verksamhet är stor av omfattning. inskrivning av lagfarter och inteckningar m.m. sker vid inskrivningsmyndigheterna. Varje tingsrätt, med några undantag, har inskrivningsmynen dighet. Det finns 93 inskrivningsmyndigheter. Under ytterligare några år sker registreringen för vissa delar av landet i fastighetsbok eller tomträttsbok. Dessa register innehåller för varje fastighet uppgifter om bl.a. lagfaren ägare, förvärvsdatum, areal, inteckningar m.m. Vid tingsrätterna arbetar ca 3 500 personer, varav drygt 350 är sysselsatta inom inskrivningsverksamheten. Genom den pågående fastighetsdatareformen införs ett nytt, ADB-baserat fastighetsdatasystem. Systemet ersätter såväl de manuella jord- och stadsregistren hos fastighetsregistermyndighetcrna som de manuella fastighets- och tomträttsböekerna hos inskrivningsmyndighetcrna. Fastighetsdatasystemet kommer att omfatta hela landet 1995. Centralnämnden för fastighetsdata CFD har huvudansvaret för genomförandet fastighetsdataav reformen. Arbetet bedrivs i samverkan med främst Domstolsverket och Lantmäteriverket. Verksamheten vid Centralnämnden för fastighetsdata är i huvudsak lokaliserad till Gävle och sysselsätter 200 Även komca personer. munerna har en viktig roll i fastighetsdatasystemets uppbyggnad, bl.a. när det gäller dess plan- och adressregister. Sjöfartsverket svarar för framställningen av sjökort m.m. Verksamheten är förlagd till Norrköping.

Teknisk utveckling

Fastighetsbildning, fastighetsregistrcring och inskrivning har under de senaste decennierna präglats av en snabb och genomgripande teknisk utveckling, främst genom utnyttjande av datateknik. Det mest genomgripande excmplet är överföringen av jord- och stadsregistcrböckerna samt fastighetsoch tomträttsböckerna till det gemensamma fastighetsdatasystemet. Produktion av kartor och annan landskapsinformation sker numera i stor utsträckning med hjälp av digital teknik och digitala produktionslinjer. För närvarande görs en betydande satsning att bygga upp databaser med geografisk information bl.a. för kartproduktion. Ett systemskifte genomförs således som innebär en övergång från latorstödd kartproduktion till uppbyggnad av databaser med geografisk information som kan utgöra grund för

Bilaga 1

många andra produkter än traditionella kartor. Vidare har satelliter som inhämtare av data för kartläggning tillkommit liksom särskilda satellitsystem för lägesbestämning. Utvecklingen möjliggör såväl effektivitetsförbättring som kvalitetshöjning.

Utvecklingen inom statlig och kommunal förvaltning Omstruktureringen av statlig och kommunal verksamhet är inne i ett intensivt skede. Ökad konkurrens är avgörande betydelse för att öka proav duktivitet och tillväxt. Krav konkurrens ställs också i stor utsträckning som en följd av EES-avtalet. Avregleringar av olika sektorer görs successivt för att främja effektiviteten i ekonomin. Ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande lösningar även inom den offentliga sektorn genom att skilja rollerna som beställare och producent. Den kommunala organisationen förändras genomgripande. Forandringarna berör även den kommunala lantmäteriscktorn. Utvecklingen inom många kommuner har gått mot att samla fastighetsrättslig kompetens till en organisation och att föra den tekniska verksamheten till gemensamma organ för all kommunalteknisk mätning. En bakgrund till denna utveckling är plan- och bygglagens 1987:l0 syfte att integrera plangenomförandet bättre i plan- och byggprocessen. De traditionella stadsingenjörskontorens ställning förändras därmed. En annan tendens är att den kommunaltekniska verksamheten sätts under konkurrens. Nedgången i byggnadsverksamhetcn drabbar vidare lantmäteriverksamheten i kommunerna särskilt starkt med dess särskilda inriktning mot bebyggelseanknuten fastighetsbildning. Detta förstärker behovet av kommunövergripande lösningar genom samverkan eller upphandling.

Aktuella utredningar m.m. De beskrivna tekniska och administrativa förändringarna har utgjort utgångspunkter för en omfattande utredningsverksamhet inom området under de senaste åren. Flera betänkanden har behandlats i årets budgetproposition eller är under beredning i rcgeringskansliet.

Fastighelsbildningskostnader

l betänkandet Kostnader för fastighetsbildning m.m. SOU 1990:9 redovisar Fastighetsbildningskostnadsutredningen bl.a. att nuvarande finansieringssystem för lantmäteriförrättningar leder till att vissa förrättningar inte blir utförda trots att de är önskvärda från allmän synpunkt. Systemet har

Bilaga 1

också haft vissa negativa verkningar förrättningarnas kvalitet. Utredningen föreslår att sådana förrättningar skall subventioneras som iir angelägna från allmän synpunkt som för den enskilde ställer sigialltför kostmen samma. Strbventionen föreslås hli finansierad genom införande av en fastighetsregisteravgift och en användaravgift för terminalanvärtdare i fastighetsdatasystemet. Betänkandet har rcmissbehandlats. Remissirtstanserna bekräftar praktiskt taget helt problembilden med köprnotstånd mot vissa förrättningar. Förslaget om subventioncring tillstyrks av en stor majoritet av instanserna. Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet har nyligen gemensamt kompletterat sitt yttrande över betänkandet med förslag som gäller finansieringsprinciper m.m.

Fastighetsregistrcr-ing m. m. Lantmäteriverket har haft regeringens uppdrag att redovisa möjligheter att rationalisera fastighetsregistreringen. Lantmäteriverket har i en promemoria redovisat som huvndförslztg att fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivningsväsende och fastighetstaxering blir föremål för en strukturöversyn. Rationaliseringseffekten bedöms uppgå till 50- 100 miljoner kronor per år. - Promemorian har rcmissbeltandlats. Remissinstanserna understryker behovet bred strukturöversyn men ifrågasätter i vissa avseenden den inav en riktning som Lantmäteriverket förordar. Samstáimmighet råder om behovet att samordna fastighetsrcgister- och fastighetsbiIdningsverksamhcterna. Svenska Kommunförbundet har anfört att fastighetsområdet kännetecknas av splittrad organisation, oklara ansvarsförhållanden och ouppklarade finansieringsfrågor. Förbundet anser därför att åtgärder behöver vidtas för att åstadkomma en mer ändamålsenlig ordning. Statskontoret understryker behovet av en strukturöversyn med bred ansats. En sådan översyn bör gälla bl.a. arbetsfördelning mellan stat och kommun, rationaliseringseffekter och ökad användning av beställar-utförar0rganisation. Även Riksrevisionsverket instämmer i behovet av en vidare översyn. Vad avser inskrivningsverksztnthctert redovisas tveksamhet till Lantmäteriverkets förslag från Flera instanser, inte minst inom domstolsorganisationen. Det hedönts bl.a. vara för tidigt att nu göra en översyn. Det framförs att sådan översyn bör göras parallellt med överväganden om den framtida en inskrivningsvcrksamhetcns materiella innehåll. Några remissinstanser pekar de utgångspunkter som redovisas i utredningar om domstolsväsendets framtida organisation,

Bilaga I

De remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, som kommenterat fastighetstaxeringen anser det tveksamt eller direkt olämpligt att bryta ut denna ur skatteförvaltningen.

Fastighetsdatasystemels datorstruktur Fastighetsdatautredningen har i sitt betänkande Fastighetsdatasystemets datorstruktur SOU 1992:34 redovisat slutsatsen att ingen ändring bör ske datorstrukturen med de förutsättningar som nu råder. Utredningen anser av att författningsreglering av systemet bör ske. Remissinstanserna har i en ny huvudsak anslutit sig till utredningens slutsatser. Regeringen har i årets budgetproposition anslutit sig till slutsatsen att den centrala datorlösningen bör behållas tills vidare.

Register över byggnader Centralnämnden för fastighetsdata föreslår i rapporten Basregister över byggnader CFD Rapport 1991:1 att nämnden och kommunerna i samverkan lägger och ajourhåller ett register över byggnader. Registret föreslås upp utformas som en del av fastighetsdatasystemet. Sedan möjligheten aktualiserats att forcera uppläggningen av registret med sikte att förenkla nästa fastighetstaxering har nämnden redovisat ett förslag med denna inriktning i sin särskilda rapport inför anslagsframställningen år 1992. Fortsatt utredning av dessa frågor pågår i samarbete mellan Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteriverket och Riksskatteverket. Remissbehandlingen av nämnda dokument har inneburit ett mycket starkt stöd för förslaget. Ett genomförande skulle medföra förenklingar i kommunernas verksamhet, i taxeringssammanhang, vid adressättning landsbygden Behovet av bättre författningsreglering av fastighetsdatam.m. systemet m.m. har också framhållits i detta sammanhang. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att Centralnämnden för fastighetsdata nu inleder ett arbete med att komplettera fastighetsdatasystemet med unika identiteter för landets byggnader.

Organisationsöversyn av domstolsväsendet m.m. Domstolsutredningen har i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991:106 lämnat olika förslag bl.a. i syfte att renodla domstolarnas verksamhet till dömande uppgifter. Utredningen, som inte hade i uppdrag att överväga inskrivningsväsendets organisatoriska hemvist, har allmänt ut-

Bilaga I

talat att det fortsatta arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i att inskrivningsväsendct sikt bör skiljas från domstolsväsendet. Justitiedepartementet har i departementspromemorian Domstolsväsendet Organisation och administration i framtiden Ds l992z38 lagt fram förslag om vissa organisatoriska förändringar inom domstolsväsendet. Remissbehandlingen av betänkandet och promemorian har nyligen avslutats. Ärendena bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Geografisk faslighetsindelning

Lantmäteriverket har studerat möjligheterna att bygga upp ett ADB-baserat informationssystem över den geografiska fastighetsindelningen digital fastighetsregisterkarta. En utredningsrapport gemensamt utarbetad av Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet överlämnades till regeringen under oktober månad 1992. I rapporten föreslås bl.a. att regeringen utreder infrastrukturen kring geografiska data.

Övriga utredningar och skrivelser m.m.

Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag gjort en översyn konav

kurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Översynen

har omfattat 23 myndigheterverksamheter och i princip genomförts i två steg, en kartläggningsfas och en analysfas med överväganden om bolagisering och privatisering. Vad gäller lantmäteriområdet konstaterar Riksrevisionsverket i en skrivelse den 31 augusti 1992 att Lantmäteriverkets förlagsverksamhet m.m. och uppdragsverksamheten i utlandet kan bolagiseras. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att den uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket som bedrivs utomlands skall bolagiseras i ett gemensamt aktiebolag. Inom Justitiedepartementet har inletts ett arbete med att utarbeta en registerlag för fastighetsdatasystemet. Vidare bereds vissa ändringar i de författningar som reglerar inskrivning och panträtt i fast egendom. Lantmäteriverket har regeringens uppdrag att senast den 31 mars 1993 redovisa en särskild rapport som ett led i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 199495-199697. Lantmäteriverket skall särskilt behandla landskapsinformationsområdet och bl.a. överväga vilken typ av Iandskapsinformation som bör produceras som allmänna kartor eller motsvarande och hur produktionen skall finansieras. Statskontoret har lämnat över en rapport Statskontoret 1992:34 till regeringen om finansiering av geografiska data.

Bilaga I 7

Svenska Kommunförbundet har i flera skrivelser, senast den 11 december 1992 M9243187, hemställt att regeringen skyndsamt låter genomföra en organisation och arbetsformer för fastighetsbildning och översyn av m.m. fastighetsregistrering. Denna skrivelse grundas en enkät till landets kom- Enligt skrivelsen bör översynen ha som utgångspunkt att kommunermuner. valfrihet ökar inom fastighetsbildningsområdet, att verksamheten avregnas leras och vägen mot konkurrens öppnas, att kommunerna ges möjlighet att samverka inom den lokala lantmäteriverksamheten, att de enskilda fastighetsregistermyndigheterna awecklas samt att kommunerna ges rätt att ta betalt för sina investeringar i stomnät och grundläggande kartor inom fastighetsbildningen. Lantbrukarnas Riksförbund har i skrivelse till regeringen den 11 jaen nuari 1993 M931987 framfört synpunkter bl.a. rättssäkerheten vid lantmäteriförrättningar med expropriativa inslag och hemställt att regeringen föranstaltar utredning bolagisering av det statliga lantmäteom av en riets uppdragsverksamhet.

Behov av en samlad översyn

Den nuvarande organisationen lantmäteriområdet är från början av 1970-talet. Då förstatligades i princip fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Ett 40-tal större kommuner bedömdes dock kunna svara för fastighetsbildningen specialenheter för tâitbebyggelseutveckling. Detgenom gällde ett 30-tal kommuner beträffande fastighetsregistreringen. En samma sammanslagning gjordes några år senare av dåvarande Lantmätcristyrelsen och Rikets allmänna kartverk prop. 1973:1 bil. 14, bet. 1973:CU3, rskr. 1973:36. Någon större förändring organisationen har därefter inte skett med unav dantag att det statliga lantmäteriet övertog den statligt bedrivna fastigav hetsregisterverksamheten från länsstyrelserna den l juli 1990 prop. 198889:154, bet. 198990:BoU4, bet. 198990:B0U9, rskr. 198990:89. Dessutom har Centralnämnden för fastighetsdata successivt utvecklats som central myndighet för fastighetsdataverksamheten i takt med fastighetsdatasystemets tillväxt och ökade användning. lnskrivningsverksamheten fick också sin nuvarande organisation i början 1970-talet. Verksamheten även dessförinnan knuten till domstolarna. av var Redan då diskuterades organisation vid sidan av domstolsväom en annan sendet skulle kunna ta hand inskrivningsverksamheten. Ställningstaganom det blev emellertid att inskrivningsväsendet också i fortsättningen borde knutet till domstolarna prop. 1970:20 delB l s. 494 f.. Det uteslöts vara dock inte att organisationsfrågan senare kunde prövas nytt.

Bilaga 1

l departementspromemorian Domstolarna i framtiden idéskiss Ds - en 1989:2 diskuterades inskrivningsverksamhetens framtida hemvist. Det konstaterades att minst två skäl talade mot att förändra huvudmannaskapet för verksamheten. För det första ansågs att ett slutförande fastighetsdatareav formen bäst säkerställdes med nuvarande organisation. För det andra fanns, ansågs det, ingen myndighet som organisatoriskt och kompetensmässigt var mogen att omedelbart ta över inskrivningsärendena. Domstolsutredningen har i sitt betänkande tagit frågan upp och uttalat att det fortsatta arbetet detta område nu bör bedrivas med utgångspunkt i att inskrivningsväsendet sikt skiljs från domstolsväsendet. Utredningen fann emellertid att tiden ännu inte var mogen för ett slutgiltigt ställningstagande i frågan. Lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamheterna omfattar tre chefsmyndigheter och 291 regionala och lokala myndigheter. Organisationen såväl central, regional lokal nivå upplevs därmed splittrad som som och oklar samt svår att överblicka och förstå. Gränsdragningen inom framför allt lantmäteriverksamhetcn är ofta otydlig mellan myndighets- och uppdragsverksamhet. Det delade huvudmannaskapet, dvs. uppgiftsfördelningen mellan och stat kommun, för fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsverksamhet är en kompromisslösning. Den leder ibland till konflikter till utvecksamt att ling och förändring sker långsammare än vad är önskvärt. Vissa delar som av verksamheten präglas av kostnads- och finansieringsproblem. Den tekniska utvecklingen har inneburit och innebär framöver att möjligheter fortlöpande öppnas till effektivisering och rationalisering. Detta leder bl.a. till nya tillämpningar med åtföljande kvalitetshöjning. Denna utveckling leder även till krav differentiering och specialisering. Det är angeläget att dessa möjligheter tas till vara. Det innebär att ett väl strukturerat och sammanhållet förändringsarbete bör komma till stånd. Myndighetsorganisationen är inte i alla avseenden sådan att förnyelsearbetet påskyndas. Kraven opartiskhet inom lantmäterisektorn har fått ökad aktualitet en under de senaste åren i såväl statlig som kommunal verksamhet. Det statliga lantmäteriets uppdragsverksamhet har ökat både beträffande volym och produktsortiment. Det är numera inte ovanligt att lokala kontor har omkring hälften av verksamheten baserad uppdrag. Det förhållandet att det statliga lantmäteriet uppdrag gör utredningar sedan kan åberom.m. som pas av en part vid en förrättning har uppmärksammats vid den nyligen gjorda översynen av fastighetsbildningslagen prop. 19919212 49. Detta förs. hållande har också påpekats Lantbrukarnas Riksförbund. av Den statliga lantmäteriorganisationen håller i regel isär de skilda verksamheterna ett bra sätt. Förhållandet att klienten stunden får tjänster ena utförda kommersiella grunder och i andra sammanhang möter samma or-

Bilaga 1 9

ganisation som beslutande myndighet inger dock betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. En liknande problematik är aktuell även i kommuner med kommunal fastighetsbildningsmyndighet. Kommunala fastighetsbildningsmyndigheter handlägger förrättningar där kommunen är sakägare eller annat sätt är intressent. Dessa frågor utgör också en anledning till att lösning bor en ny prövas för fastighetsbildningen i kommunerna. Det är angeläget att kostnaderna sänks för att tillgodose behovet mark av för bebyggelse, infrastruktur och andra angelägna ändamål. Detta gäller inte minst inför genomförandet av satsningar vägar, järnvägar under de m.m. närmaste åren. Det är angeläget för alla parter att förfarandet är effektivt, dvs. kännetecknas av kvalitet, snabbhet, enkelhet, rättssäkerhet och låga kostnader. Detta förutsätter bl.a. ett förrättningsförfarande präglas som av opartiskhet och hög kompetens. Nuvarande förhållanden och utveckling riskerar emellertid att leda till att förfarandet förlorar förtroende och ersätts med mera komplicerade och kostsamma avtals- eller domstolsproeedurer. Vad som nu har redovisats leder fram till samlad och att en genomgripande översyn bör ske av den statliga och delar den kommunala lantmäteav riverksamheten samt av fastighetsdataverksamheten. Det är naturligt vid att en sådan översyn även överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras med övrig myndighetsutövning fastighetsområdet. Behovet av en samlad översyn understryks, som tidigare har redovisats, bl.a. flera av remissinstanser i yttranden över Lantmäteriverkets utredning fastighetsreom gistreringen m.m., t.ex. av Statskontoret och Riksrevisionsverket. En särskild utredare bör därför nu tillkallas med huvudsaklig uppgift att föreslå en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsrcgistrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion kartor och landskapsinforav annan mation. Utredaren skall även överväga inskrivningsverksamhetcn bör om integreras med denna organisation.

Mål för översynen

Det övergripande målet bör att i ett samhällsekonomiskt perspektiv vara utforma en organisation som främjar effektiv fastighetsmarknad och rationell markanvändning samt god försörjning med kartor och landskapsannan information. Organisationen skall präglas kvalitet, effektivitet och kompetens. Anav svarsroller skall vara klara. Organisationen skall utformad så den vara att underlättar fortlöpande rationalisering och utveckling. De totala kostnaderna skall minska. Den nya organisationen skall logiskt och konsekvent uppbyggd. Den vara

10 Bilaga 1

skall enkel och tydlig. Den skall så långt som möjligt vara enhetlig över vara hela landet. För myndighetsutövning skall ett delat huvudmannaskap undvi-

kas. decentraliserad och marknadsanpassad organisation skall eftersträvas. En präglas kundnärhet och god service. Organisationen bör bestå Den skall av nivåer. av Myndighetsutövning skall i princip skiljas från uppdragsverksamhet. Översynen skall främja rättssäkerhet i myndighetsutövningen samt lägga

grund för ökad konkurrens inom övrig verksamhet.

Uppdraget- utgångspunkter och riktlinjer

Allmänna utgångspunkter

Äganderätten med åtföljande befogenheter att nyttja marken utgör en i samhället. Fastighetsbildning, fastighetsregistrering, inskrivgrundsten ningsverksamhet, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och landskapsinformation utgör viktig del samhällets grundläggande annan en av infrastruktur. Att dessa verksamheter bedrivs ett rationellt och ändamålsenligt sätt med iakttagande höga krav rättssäkerhet är en grundlägav gande förutsättning för fungerande marknadsekonomi. en Staten har ett övergripande för denna infrastruktur. En väl fungeansvar rande infrastruktur är dock gemensamt intresse för stat, kommun, näav ringsliv, kreditinstitut, organisationer och enskilda. Förekomsten av ett såintresse bör underlätta lösning av frågor om arbetsfördant gemensamt en delning, former för samverkan, gränsdragning, kostnads- och intäktsfördel-

ning m.m. frågor utredningen skall behandla berör såväl lokal, regional som De som central nivå. Många och aktörer är berörda. Utredningen måste bedriorgan bunden nuvarande struktur. Endast ett förutsättningslöst vas utan att vara av organisatoriska förhållanden obundet angreppssätt torde ha och av dagens förutsättningar leda till önskvärda förändringar och funktionella resultat. att Detta innebär även att utredningsarbetet bör bedrivas öppet och med utkunskap och erfarenheter inom berörda myndigheter, organisanyttjande av Utredningsarbetet bör så långt möjligt bedrivas sådant tioner m.m. som pågående verksamhet och utveckling inte förhindras eller försenas. sätt att Utredningsarbctet bör i ett första skede inriktas mot principfrågor och huvudlinjer. Förslagen bör grundas erforderliga omvärlds- och konsekvensanalyser. Utredaren bör med utgångspunkt i redovisade mål ha frihet att

olika lösningar. Det är angeläget att utredningsarbetet genomförs pröva och med sådan inriktning att det efter remissbehandling kan ligga till snabbt

grund för beslut regering och riksdag om nya riktlinjer för de berörda

av

Bilaga I 11

verksamheterna. Ett beslut om riktlinjer förutsätts sedan komma att följas av ett fortsatt arbete om närmare detaljer kring genomförandet m.m.

Vissa särskilda utgångspunkter

En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att de särskilda fastighetsregislermyndigheterna skall avvecklas. Detta kan ses som ett viktigt lcd i en generell utveckling mot registrering vid källan, dvs. där besluten fattas. Rcgistreringsfunktionen bör utgöra ett avslutande led vid fastighetsbildning och andra beslut som skall registreras. Utredaren bör ta ställning till om inskrivningsväsendet bör skiljas från domstolarna och överväga i vilken utsträckning inskrivningsvcrksamhctcn kan integreras med övrig myndighetsutövning fastighetsområdct. En sådan förändring är av positiv betydelse för domslolsväsendet. Det är nämligen av stor vikt att uppgifter som ligger utanför det egentliga rättskipningsområdet förs över till förvaltningsmyndigheter. Detta för att domstolarna skall kunna koncentrera sin verksamhet till lösning av sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. En integrering av inskrivningsverksamheten med övrig myndighetsutövning fastighetsområdet bör också underlätta samverkan mellan inskrivningsverksamheten och fastighetsregistreringen. En sådan organisation kan ge möjlighet till en gemensam kompetensmässig utveckling. Även den gemensamma anknytningen till fastighetsdatasystemet talar för en utbyggd samverkan. Det finns emellertid också skäl som talar mot att skilja inskrivningsväsendet från domstolarna och integrera det med myndighetsvcrksamhet annan fastighetsområdet. Frågor om beviljande av lagfart och inteckning kräver inte sällan juridisk fackkunskap civilrättens områden t.ex. när det gäller familjerätt och vissa fastighetsrättsliga frågor. Anknytningen till domstolarna garanterar inskrivningsväsendet tillgång till bl.a. denna civilrättsliga kunskap. Givetvis bör utredaren beakta även andra omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av inskrivningsverksamhetens framtida hemvist. Utredaren bör ta dcl av remissvaren över betänkandet från Domstolsutredningen SOU 1991:106 och departementspromemorian om domstolsväsendet Ds 1992:38 i de delar som berör inskrivningsverksamheten. Även utvecklingen panträttsområdet bör beaktas. Utredaren skall utgå från att några organisatoriska ändringar inte skall nu ske vad gäller fastighetstaxeringsverksamheten. De samordnings- och rationaliseringsmöjligheter som kan föreligga bör kunna tas till ett vara genom fortsatt samordnat utvecklingsarbete. Utredarcns överväganden bör inriktas

12 Bilaga I

att sådan samverkan skall underlättas. Nu angivna mål och utgångspunkter leder till riktlinjer för ett organisatoriskt huvudalternativ som översiktligt redovisas i det följande. Utredaren bör vidareutveckla detta förstahandsalternativ. Det bör dock, som tidigare stå utredaren fritt att inom angivna också pröva och föreslå sagts, ramar andra lösningar.

Riktlinjer för organisationsöversynen

De organisatoriska frågorna kan ses med utgångspunkt dels i de krav som ställs verksamheten lokal nivå, dels i vad som kan vara en lämplig struktur för de centrala funktionerna. När detta synsätt i viss utsträckning tillämpas i det följande skall det inte uppfattas så att utredningsarbetet skall nuvarande organisatoriska nivåindelning. Övervägandena bör bindas av även i dessa avseenden göras obundna av nuvarande arbetsfördelning m.m. Av de angivna målen framgår att en decentraliserad verksamhet med organisatoriska nivåer skall eftersträvas. Verksamheten med fastighetsbildning och fastighetsregistrering bör samlas i organisation. Till denna bör, om det bedöms lämpligt, även föras en inskrivningsverksamheten. Organisationen benämns här av praktiska skäl lastighetsmyndigheten. Det bör naturligtvis ankomma utredaren att föreslå benämningar föreslagna organisationer. l fastighetsmyndigheten bör utöver verksamhet fältet ingå en central del med funktioner som nu finns i Lantmäteriverket, Centralnämnden för fastighetsdata och, om inskrivningsverksamheten integreras, Domstolsverket. Det är naturligt att denna myndighet är statlig med hänsyn till vad som tidigare framförts enhetlighet och statligt ansvar. Inskrivningsverksamom hetens karaktär talar också för detta. Fastighetsmyndighetens eget arbete i fråga om fastighetsbildning skall onrlatta det är myndighetsuppgifter. Vissa delar av arbetet med fastigsom hetsbildning, t.ex. förrä:tningsförberedelser, bör under konkurrens - kunna utföras berörd kommun, av en fristående statlig uppdragsorganisaav tion eller konsultbasis. Verksamhet bedrivs uppdragsbasis skall i princip organisatosom nu riskt skiljas från myndighetsfunktionen. Uppdragsverksamheten är i dag en de offentliga fastighetsanknutna aktiviteterna, särskilt i många viktig del av små och medelstora kommuner. Verksamheten har ökat i omfattning och varit framgångsrik. En verksamhet av denna karaktär avgränsad till det kompetcnsområde som omfattas fastighetsfrågor, t.ex. fastighetsrätt och fasav tighetsekonomi, samt landskapsinformation måste finnas även i fortsättningen utföras under nya former enligt angivna förutsättningar. Utredamen

Bilaga I 13

ren bör överväga formerna för en samlad uppdragsorganisation. Om inte skäl talar däremot framstår statligt bolag som en lämplig lösning. Ett alternativ som bör utredas är ett eller flera bolag ägda gemensamt staten och av kommunerna. Denna uppdelning av nuvarande verksamhet är i princip klar och enkel. l praktiken kommer det emellertid att uppstå en rad avgränsnings- och awägningsfrågor som måste uppmärksammas av utredaren. Uppdelningen av verksamhet som nu bedrivs integrerat innebär bl.a. att vissa samhällsekonomiska fördelar kan förlorade. Utredaren bör sträva efter att dessa fördelar så långt som möjligt tas till vara även i fortsättningen. För att en decentraliserad lantmäteriverksamhet skall kunna bevaras måste särskilt i glesbygdsområden långsiktiga avtal kunna träffas mellan fastighetsmyndigheten och t.ex. uppdragsorganisationen. Detta innebär att t.ex. förrättningsförberedelser kan läggas ut uppdragsorganisationen. Det är emellertid väsentligt att detta sker under beaktande att fastighetsav myndigheten måste ha ett formellt och reellt ansvar för den myndighetsutövande verksamheten. Det är också viktigt för att stödja den lokala verksamheten att utvecklingsverksamhet inriktas mot enkla lösningar för lokal tilllåmpning. Kommunerna bestämmer hur arbetet med den mätnings- och kartegna läggningsverksamheten MBK skall organiseras. Utredaren skall inte närmare analysera denna verksamhet annat än i de avseenden där det finns samband med uppdraget i övrigt. Fastighetsmyndigheten bör kunna träffa långsiktiga avtal med kommuner som har egen MBK-organisation med innebörd att den kommunala organisationen i tillämpliga fall t.ex. förbereder fastighetsbildningen. Även i dessa fall är det väsentligt arbetsfördelningen blir att sådanatt fastighetsmyndigheten får ett formellt och reellt för myndigansvar hetsutövande verksamhet. Sambandet mellan fastighetsbildning och plangenomförande, särskilt i tekniskt hänseende, bör dock tillmätas vikt. stor Former för förenkling av fastighetsbildningen i t.ex. enkla plansittrationer bör särskilt kunna övervägas i detta sammanhang. Lösningar bör eftersträvas som tillgodoser såväl kraven enhetlighet och effektiv organisation som kommunernas behov. Den angivna inriktningen medger att kommunerna ett friare sätt kan utveckla sin egen verksamhet inom området. De föreslagna förändringarna leder till vissa konsekvenser särskilt som bör övervägas. En sådan fråga är hur den rådgivningsverksamhet det som statliga lantmäteriet nu bedriver skall organiseras. Denna verksamhet har stor betydelse för små och medelstora kommuner. En fråga gäller annan överlantmätarmyndigheternas roll och formen för att biträda länsstyrelsen med lantmäteritjänster jämför prop. 198889: 154, bet. l98990:BoU9, rskr. l98990:89. Utredaren bör pröva om det även i fortsättningen behövs en regional nivå i den nya organisationen. Awecklingen de särskilda fastigav

14 Bilaga 1

hetsregistermyndigheterna innebär bl.a. att arkivfrågorna behöver uppmärksammas. Utgångspunkten för huvudalternativet till organisation av de centrala

funktionerna är mot tidigare angiven bakgrund att det skall finnas en fastig-

hetsmyndighet och en uppdragsorganisation. Till den senare bör föras all berörd verksamhet inte skall ingå i fastighetsmyndigheten eller sorn bör som bedrivas i annan form. Vid denna uppdelning krävs ingående överväganden om verksamheten med kartor och landskapsinformation. l denna verksamhet ingår beannan tydande uppgifter i dag utförs myndighet, t.ex. tillsyn och samordsom av en mätnings- och kartverksamhet, forsknings- och utvecklingsverkning av all samhet, samordning uppbyggnad och ajourhållning av databaser, ansvaav ret för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt sekretessgranskkartförsörjningen i krig. Utredaren bör granska och ning och ansvar för lämna förslag om var olika uppgifter skall utföras. En utgångspunkt bör oavsett fördelning mellan myndighet och vara uppdragsorganisation att den av staten bekostade produktionen av kartor, flygbilder och annan landskapsinformation samt verksamheten med rikets geodetiska nät och riksgränsarbeten även fortsättningsvis bör bedrivas i statlig form eller eventuellt i samarbete mellan stat och kommun. Det motiveras bl.a. att även försvarets kartbehov skall tillgodoses av samma producent av och att det därmed är ett intresse att arbetet bedrivs ett från säkerhetssynpunkt och andra synpunkter godtagbart sätt. Även vad har anförts talar för att huvudalternativet bör inriktas som nu samlad uppdragsorganisation statlig eller statligkommunal grund. mot en sammanhållen uppdragsorganisation talar också det starka samban- För en det mellan allmän kartläggning och därtill knuten uppdragsproduktion samt att svåra avgränsningsproblem skulle uppkomma vid en ytterligare uppdelning. Utredaren skall även belysa möjligheterna till ytterligare effektivitetsvinster ökat samarbete med Sjöfartsverket i fråga om kartprodukgenom tion. Tjänsteexport bör, som regeringen har föreslagit i budgetpropositionen prop. 199293: 100 bil. 15, bedrivas i ett särskilt bolag. Utredaren bör uppmärksamma behovet samband mellan detta bolag och de organisationer av han kan komma att föreslå. som

Finansiering

Fastighctsbildningcn finansieras av avgifter som tas ut enligt lantmäteril97l:ll0l. Avgifterna skall täcka kostnaderna för verksamheten. taxan Även den kommunalt bedrivna fastighctsbildningen finansieras enligt

Bilaga I 15

samma taxa. Fastighetsregistreringen, fastighetsdataverksamheten och inskrivningsverksamheten finansieras av anslag som skall motsvaras av expeditionsavgifter för bevis m.m. vid inskrivningsmyndigheterna. Ett undantag är den kommunalt bedrivna registreringen vilken bekostas med kommunala skattemedel. Den allmänna kartläggningen finansieras med statliga skattemedel. Ett särskilt förhållande som bör uppmärksammas i finansieringssammanhang är att betydande delar av berörda verksamheter är inriktade att skapa en grundläggande infrastruktur som i stor utsträckning nyttiggörs inom andra delar av samhället. Utredaren bör lämna förslag om hur finansieringen av verksamheterna skall ordnas mot bakgrund av den organisation som föreslås. En utgångspunkt skall vara att avgifter svarar för största möjliga del av finansieringen. Avgiftssystemet skall vara så enkelt som möjligt. Det är angeläget att systemet konstrueras sådant sätt att det så långt som möjligt blir en direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Utredaren skall beakta vad som kommit fram i fråga om bl.a. avgiftsnivån i Fastighetsbildningskostnadsutredningens förslag och remissbehandlingen av detta. När det gäller finansieringen av den allmänna kartläggningen bör utredaren ta del av redovisningen av det uppdrag dnr M9222797 som Lantmäteriverket skall redovisa till regeringen senast den 31 mars 1993 och som bl.a. skall behandla denna fråga. Statskontorets arbeten kring åtkomst av geografiska data kan också utgöra ett underlag. l fråga om uppdragsverksamhet baserad fastighetsdatasystemet bör utredaren pröva i vilken utsträckning sådan verksamhet i ökad omfattning bör bidra till finansieringen av driften av systemet.

lnstansordning vid överklagande Vad som nu har sagts om en ny organisation ger också anledning att ta upp frågan om vem som skall pröva överklaganden av de beslut som fattas inom organisationens ram. I fråga om instansordningen gäller i dag olika bestämmelser för fastighetsbildningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter och inskrivningsmyndigheter. Talan mot en fastighetsbildningsmyndighets beslut förs normalt i fastighetsdomstolen. Fastighetsregistermyndighetens beslut skall däremot som regel överklagas till kammarrätten. Överklaganden av inskrivningsmyndighetens beslut prövas av hovrätten. Det kan i och för sig finnas skäl för sådana skillnader eftersom myndigheternas verksamheter i flera avseenden skiljer sig åt. Utredaren bör emellertid undersöka om en viss samordning av instansordningen skulle kunna innebära några fördelar.

16 Bilaga 1

Arbetets genomförande, tidsplan m.m.

Den beskrivning de nuvarande förhållandena och utvecklingsmöjligheav inom verksamhetsområdet som jag lämnat i det föregående ger bilden terna snabb förändring. Genom den utredning somjag nu förordar ökar graav en den omställning ännu Förestående förändringar bör dock ses i belysav mer. ning att de huvudsakliga funktionerna kommer att finnas kvar även om av de kan komma att rationaliseras och fördelas ett nytt sätt mellan t.ex. myndigheter, kommuner, bolag och andra aktörer. Riktlinjerna för den omställning som nu inleds bör som nämnts arbetas fram snabbt. l första steg skall redovisas före den 1 november 1993 ett som behandlas principöverväganden och huvudstruktur samt en genomföranen deplan I ett andra steg bör utredaren behandla frågor om bl.a. författm.m. ningsändringar och finansieringslösningar. Uppdraget skall slutredovisas

före den ljuni 1994. De aktuella förändringarna kan upplevas som påfrestande och sprida osäkerhet hos dem arbetar inom berörda verksamheter. l viss utsträckning som kommer sådan osäkerhet alltid att finnas i dynamiska skeden. Förändringar innehåller emellertid även positiva moment. Det finns också förväntningar inom berörda organisationer klargörande ställningstaganden vad gäller om verksamhetens långsiktiga inriktning. Genom att dessa frågor nu tas upp med utgångspunkt i att så optimal organisation som möjligt skall skapas, en ökar möjligheterna för fortsatt utveckling och nya tillämpningar. Detta är av betydelse för dem arbetar inom verksamhetsområdct. som Berörda personalorganisationer bör hållas informerade om utredningsarbetet samt beredas tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall samråda med den särskilda utredare som har tillkallats för över vissa frågor i plan- och bygglagen M 1992:03. l fråga om att se m.m. behovet regional nivå i den nya organisationen skall utredaren samav en råda med Regionberedningen C 1992:06. Utredaren skall i övrigt ta del de utredningar som pågår inom aktuellt av och angränsande områden. Det bör stå utredaren fritt att ta upp frågor om samband även med andra angränsande verksamheter som inte berörts i det föregående. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, beaktande EG-aspekter dir. 1988:43 samt redovisning av regionalpoliav tiska konsekvenser dir. 1992:50. Jag har i ärendet särskilt samrått med chefen för Justitiedepartementet och statsrådet Laurén samt chefen för Kommunikationsdepartementet.

Bilaga I 17

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hcmställerjag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om lantmäteriet, Iandskapsinformation och fastighetsdataverksamhet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 -med uppdrag att lämna förslag om en ny organisation för fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighctsdataverksamhet, produktion kartor och annan landskapsinformation m.m. samt att överväga om inav skrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation och undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete inom land- och sjökarteverksamheterna samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Miljö- och naturresursdepartementet

Bilaga 2

FÖRKORTNINGSORDLISTA

AL Anläggningslagen 1973:1149

BKN Bostadskreditnämnden BITS Beredningen för internationellet tekniskt-ekonomiskt samarbete Bo V Boverket BrB Brottsbalken

CFD Centralnämnden för fastighetsdata C ORINE Coordination of information on the environment

Ds Departementsserien DV Domstolsverket

EDI Electronic data interchange EEA European environmental agency EU Europeiska unionen E VL Lagen 1939:608 om enskilda vägar

FADAK Fastighetsdatakommittén FBK U Fastighetsbildningskostnadsutredningen SOU 1990:9 FBL Fastighetsbildningslagen 1970:988 FBM Fastighetsbildningsmyndighet FD Fastighetsdomstolen FDL Lagen 1969:246 domstolar i fastighetsmål om F DS Fastighetsdatasystemet FD U Forcerad databasuppbyggnad F GD C Federal geographic data committee FIR Fastighetsinformationsregister FL Förvaltningslagen 1986:223 FM V Försvarets materielverk Fo U Forskning och utveckling FPL Förvaltningsprocesslagen 1971:291 FR Fastighetsregister FRK Fastighetsregisterkungörelsen 1974: 1059 FRM Fastighetsregistermyndighet

GDDS Geographical data directory system GF I Geografisk fastighetsindelning

GIS Geografiskt informationssystem

GIT Geografisk informationsteknologi GPS Global positioning system

Bilaga 2

GSD Geografiska Sverigedata

[HMS Integrerat hydrologiskt modellsystem IM Inskrivningsmyndighet IMO International maritime organisation

IFR Infraröd färg IR Inskrivningsregister IT Informationsteknologi

JB Jordabalken JVL Lagen 1980:894 om jaktvärdsområden

KFBM Kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFRM Kommunal fastighetsregistermyndighet KP85 Kartpolitik 85 KR UT Kalkning, recipient och utsläpp

LINF 0 Landskapsinformationsutredningen L194 Lantmäteriets förslag till inriktning av verksamheten under 1990-talet Ledningsrättslagen 1973: l 144 LM V Statens lantmäteriverk LOFO Lagen 1981:533 om fiskevârdsområden LRF Lantbrukarnas Riksförbund

LU80 1980 års lantmäteriutredning DsBo 1983:3 m.fl.

Lst Länsstyrelsen

MBK Mätning, beräkning och kartframställning MDC Miljödatacenter

PBL Plan- och bygglagen l987:l0

RAÃ Riksantikvarieämbetet RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen RRV Riksrevisionsverket RSV Riksskatteverket

SAMBA System för areella miljödata bearbetning och analys SamGIS Samverkan om GIS SCB Statistiska centralbyrån

SFBM Statlig fastighetsbildningsmyndighet

SFL Lagen 1973:1150 om förvaltning samfálligheter av

SFRM Statlig fastighetsregistermyndighet i

SGU Sveriges geologiska undersökning

Bilaga 2

SIDA Styrelsen för internationell utveckling SIGI T Svenska institutet för geografisk informationsteknologi SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SjöV Sjöfartsverket SK Svenska kommunförbundet SKM Skattemyndigheten SMHI Statens meteorologiska och hydrologiska institut SNA Sveriges nationalatlas SNV Statens naturvårdsverk sou Statens offentliga utredningar SRV Statens räddningsverk STANLI Standardisering inom landskapsinformation STG Allmänna standardiseringsgruppen vid SIS

T5 Topografiska kartan

ULI Utvecklingsrådet för landskapsinformation

VHLS Vidareutveckling av handläggningssystem för det statliga lantmäteriets förrättningsverksamhet

ÄFL 1971 års förvaltningslag ÃULL Lagen 1971:1037 äganderättsutredning och om legalisering

ÖCB

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖLM Overlantmätarmyndighet

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 3 Vårandes stämma ochandras. . . statistiken. Fi. Kulturpolitikochinternationalisering. Ku.

h Kommunerna, Landstingen ochEuropa 36. Miljö ochfysisk planering.M. , + Bilagedel.C. 37.Sexualupplysning ochreproduktivhälsaunder

Mäns föreställningar kvinnorochChefskap. om S. 1900-talet i Sverige.UD. . vapenlagenochEG.Ju. 38.Kvinnor,barnocharbetei Sverigel850-l993.UD. . Kriminalvårdochpsykiatri. Ju. 39.Gamla ärungasom blivit äldre.Omsolidaritet . SverigeochEuropa.En samhällsekonomisk mellan generationerna. Europeiska äldreâretl993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU,EESochmiljön.M. 4l. Ledighetslagstiftningen en översyn. A. . - Historisktvägval Följdernaför Sverigeiutrikes- - 42.Statenochtrossamfunden. C. . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse , respektiveintebli medlemi Europeiska unionen.UD. fördenprivatatjänstesektom. Fi.

Förnyelse och kontinuitet- om konstochkultur 44,Folkbokföringsuppgiñema i samhället. Fi. . i framtiden.Ku. Grundenför livslångtlärande.U. . Anslutningtill EU Förslag övergripande till Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar . - . lagstiftning.UD. ochsocialbidrag.

Om krigetkommit...Förberedelser för mottagande Avveckling denobligatoriskaanslutningen av . . av militärtbiståndl949-l969 Bilagedel.SB. + till studentkårer ochnationer. U.

Suveränitet ochdemokrati .Kunskapför utveckling bilagedel.A. + , + bilagedelmed expertuppsatser. UD. Utrikessekretessen. Ju. . .JlK-metoden, m.m. Fi. .Allemanssparandet översyn.Fi. en - Konsumentpolitik i enny tid.C. Minneochbildning.Museernas uppdragoch . . Pâ väg. K. organisation bilagedel.Ku. + , Skoterköming påjordbruks-ochskogsmark. .Teaternsroller. Ku. . Kartläggning ochåtgärdsförslag. M. .Mästarbrev hantverkare. för Ku.

Års-ochkoncernredovisning enligtEG-direktiv. Utvärdering praxisi asylärenden. av Ku. . . Dell ochll. Ju. Rättentill ratten- reformeratbilstöd.S. . Kvaliteti kommunalverksamhet-nationell Ett centrum för kvinnor som vâldtagitsoch . . uppföljningochutvärdering. C. misshandlats. S.

. Renarolleri biståndet-styrningocharbetsfördelning Beskattning fastigheter.del av - Principiella . i en effektivbiståndsforvaltning. UD. utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m.

Reformerat pensionssystem. Fi. . Reformerat pensionssystem. BilagaA. 58.6 JuniNationaldagen. .lu. . Kostnader och individeffekter. 59.Vilka vattendrag skallskyddasPrinciperoch

Reformerat pensionssystem. BilagaB. förslag.M. . Kvinnors ATP ochavtalspensioner. 59.Vilka vattendrag skallskyddasBeskrivningar av Förvalta bostäder. .lu. vattenområden. M. . Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60.Särskildaskäl utformningochtillämpning av . - - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. 2 kap.5 § ochandrabestämmelser i . - Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen. Ku. . Vård av alkoholmissbrukare. 6l. Pantbankernas kreditgivning.N. , Kvinnor och alkohol. 62.Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. . Barn Föräldrar Alkohol.S. - - Personnummerintegritet och effektivitet. Ju. . . - Vallagen.Ju. .Med raps i tankarnaM. . Vissamervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. 65.Statistikochintegritet,del2 Lag om . - - MycketUnderSamma Tak.C. personregister för officiell statistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden, 66.Finansiella m.m. tjänster förändring. i Fi. . Ku. 67.Räddningstjänst i samverkan ochpåentreprenad.

Tekniskt utrymme förytterligareTV-sändningar. Ku. Fö. . ®.Otillbörligkurspáverkan ochvissainsiderfrágor.Fi.

,

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

m

69.On theGeneral Principlesof Environment Protection.M. 70. Inomkommunal utjämning. Fi. 71.Omintyg ochutlåtanden som utfärdas av hälso och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. 72. sjukpenning.arbetsskada och förtidspension förutsättningar och erfarenheter. S. - 73.Ungdomars välfärdochvärderingar - en undersökningom levnadsvillkor,livsstilochattityder.C. 74. Punktskatterna ochEG. Fi. Patientskadelag. C. . 76. TradeandtheEnvironment towards a sustainable playingfield. M. 77. Tillvaronströsklar.C. 78. Citytunnelni Malmö.K. 79. Allmänhetens bankombudsman. Fi. 80 iakttagelser under en reform - Lägesrapport från . Resursberedningens uppföljningvid sex universitet och högskolor det av nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. U. Ny lag om skiljeförfarande. Ju. . Förstärkta miljöinsatser ijordbruket . svensktillämpning av EG:smiljöprogram. Jo. j Övergång av verksamheter ochkollektiva upp- . sägningar.EUochdensvenska arbetsrätten. A. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. . . Ny lagom skatt energi. En teknisk översyn ochEG-anpassning. Motiv. Del - Författningstext ochbilagor.DelIl. Fi. - 86. Teknologi och vârdkonsumtion inomsluten somalisk korttidsvárdl98l-200l. S. 87. Nya tidpunkter för redovisning ochbetalning av skatter ochavgifter.Fi. 88. Mervärdesskatten ochEG.Fi. Tullagstiftningen ochEG.Fi. . Kart- och fastighetsverksamhet finansiering,samordning och författningsreglering. M.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Sambandet mellan Samhällsekonomi, transfereringar

och socialbidrag. [46] Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av [55] militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. Rättentill ratten- reformeratbilstöd. Ettcentrum för kvinnor som våldtagits och

Justitiedepartementet misshandlats. [56] Omintygoch utlåtanden som utfärdas hälso- av vapenlagen ochEG [4] och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. [71] Kriminalvårdoch psykiatri.[5] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. förutsättningar ocherfarenheter. [72] Del1 och ll. Ju. [17] - Teknologiochvârdkonsumtion inom sluten Förvalta bostäder. [23] somatisk korttidsvård1981-2001. [86] Vallagen. [30]

Utrikessekretessen. [49] Kommunikationsdepartementet

6 JuniNationaldagen. [58] På väg. [15] Personnummer integritetoch effektivitet.[63] - CitytunnelniMalmö.[78] Ny lagom skiljeförfarande. [81]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning fördenstatliga statistiken. [1] Historiskt vägval Följdema för Sverigei utrikes-och - SverigeochEuropa.En samhällsekonomisk säkerhetspolitiskt hänseende att av bli, respektiveinte bli konsekvensanalys. [6] medlem i Europeiska unionen.[8] .llK-metoden. m.m. [13] Anslutningtill EU- Förslagtill övergripande Vissa mervärdeskattefrågor Kultur Ill [31] lagstiftning.[10] - m.m. Uppskattad sysselsättning om skatternas betydelse Suveränitet ochdemokrati för den privatatjânstesektom. [43] + bilagedelmedexpertuppsatser. [12] Folkbokföringsuppgiñema i samhället. [44] Rena rolleri biståndet styrningoch arbetsfördelning Allemanssparandet översyn. en [50] i en effektiv biståndsförvaltning. [19] - Beskattning av fastigheter, del Principiella Sexualupplysning ochreproduktivhälsa under1900-talet utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] i Sverige.[37] Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] Kvinnor,barnocharbetei Sverige 1850-1993. [38] Statistikochintegritet,del2 Försvarsdepartementet Lag om personregister för officiellstatistik m.m. [65] - Finansiella tjänsteri förändring.[66] Räddningstjänst i samverkan och entreprenad. [67] Otillbörlig kurspâverkan ochvissainsiderfrågor.[68]

lnomkommunal utjämning.[70] Socialdepartementet Punktskattema ochEG.[74] Mänsföreställningar om kvinnoroch chefskap. [3] Allmänhetens bankombudsman. [79] Reformerat pensionssystem. [20] Ny lag om skatt energi. Refonnerat pensionssystem. Bilaga A. EG-anpassning. Enteknisk översyn och Kostnader och individeffekter.[21] Motiv. Del Reformerat pensionssystem. BilagaB. - Författningstext ochbilagor.Del11. [85] KvinnorsATP ochavtalspensioner. [22] - Nyatidpunkterför redovisning och betalning av Svensk alkoholpolitik en strategi för framtiden.[24] - skatter ochavgifter.[87] Svensk alkoholpolitik bakgrundochnulåge.[25] - Mervärdesskatten och EG.[88] Att förebygga alkoholproblem. [26] Tullagstiftningen ochEG.[89] Vård av alkoholmissbrukare. [27]

Kvinnorochalkohol.[28]

Barn Föräldrar Alkohol.[29] v - Gamlaärungasom blivit äldre.Omsolidaritetmellan

generationerna. Europeiska äldreâret 1993. [39]

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Grunden livslångtlärande. för [45] EU.EES ochmiljön.[7] Avveckling denobligatoriska av anslutningen lill Skoterkörning jordbruks-ochskogsmark. Studentkårer ochnationer.[47] Kartläggning ochåtgärdsförslag. [16] iakttagelser under reform Lägesrapport en - från Miljö och fysisk planering.[36] Resursberedningens uppföljningvid sex universitet Långsiktigstrálskyddsforskning. [40] ochhögskolor det av nya resurstilldelningssystemet Vilka vattendrag skallskyddasPrinciperoch för grundläggande högskoleutbildning. [80] förslag.[59] Samvetsklausul inomhögskoleutbildningen. [84] Vilka vattendrag skallskyddasBeskrivningar av vattenområden. [59] Jordbruksdepartementet Med raps i tankarna[64] Förstärkta miljöinsatser ijordbruket OntheGeneral Principlesof Environment svensktillämpning av EG:s ntiljöprogram. [82] Protection. [69] - TradeandtheEnvironment towardsa - Kulturdepa rtementet sustainable playingfield. [76] Förnyelse ochkontinuitet- konstochkultur Kart-och fastighetsverksamhet om i framtiden.[9] - finansiering, samordning ochförfattningsreglering. Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden.[33] m.m. [90] Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar. [34] Vårandes stämma ochandras. - Kulturpolitikochinternationalisering. [35] Minneochbildning. Museernas uppdragoch organisation bilagedel.[51] + Teaternsroller. [52] Mästarbrevför hantverkare. [53] Utvärdering praxisi asylärenden. av [54] Särskildaskäl utformningochtillämpning 2 kap. - av 5 § ochandrabestämmelser i utlänningslagen. [60]

Näringsdepartementet Pantbankernas kreditgivning.[61]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiñningen översyn - en Kunskapför utveckling bilagedel.[48] + Övergång verksamheter av ochkollektiva uppsägningar.EUochdensvenska arbetsrätten. [83]

Civildepartementet Kommunerna, Landstingen ochEuropa. + Bilagedel.[2] Konsumentpolitik ien ny tid. [l4] Kvaliteti kommunalverksamhetnationell uppföljningochutvärdering. [18] MycketUnderSamma Tak.[32] Statenochtrossamfunden. [42] Ungdomars välfärdochvärderingar en under- sökning om levnadsvillkor,livsstilochattityder.]73] Patientskadelag. [75] Tillvaronströsklar.[77]

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-205021, TELEFON 08-6909090

ISBN 91 -38-13722-4 ISSN O375-250X