Teknisk översyn av studiemedelssystemet betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

1973=17

BETÄNKANDE AVGIVET AV STUDIEMEDELSUTREDNINGEN

• STOCKHOLM 1973

Statens offentliga utredningar 1973:17 Utbildningsdepartementet

Teknisk översyn av studiemedelssystemet

Betänkande av studiemedelsutredningen Stockholm 1973

ISBN 91-38-01454-8 Omslag: Roland

Klang

K I_ Beckmans Tryckerier AB Stockholm 1973

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Genom beslut den 17 maj 1968 bemyndigade Kungl. Maj: t statsrådet Moberg att tillkalla fem sakkunniga för att verkställa översyn av studiemedelssystemet m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare socionomen Börje Nilsson, tillika att vara utredningens ordförande, rektorn Stig Andersson, numera kanslichefen Stig Mattsson, civilekonomen Bengt Oberger samt riksdagsledamoten filosofie kandidaten Ingrid Sundberg. Den 26 februari 1971 erhöll Oberger begärt entledigande från sitt uppdrag. Samtidigt tillkallades filosofie studeranden Staffan Nilsson att i Obergers ställe vara ledamot av utredningen. Såsom expert har den 15 januari 1972 tillkallats filosofie kandidaten Ingrid Sjöberg att biträda utredningen i särskild fråga. Utredningen har antagit namnet 1968 års studiemedelsutredning. Huvudsekreterare inom utredningen har till och med den 15 oktober 1970 varit filosofie kandidaten Lars-Olof Lindeli och från och med den 1 november 1970 sekreteraren vid studiemedelsnämnden i Göteborg Kjell Johansson. Biträdande sekreterare har från och med den 25 april 1969 varit byrådirektör Olof Lundquist samt från den 1 oktober 1972 jämväl juris studeranden Björn Sundström. Dessutom har filosofie kandidaten Annica Lindroth varit förordnad som biträdande sekreterare tiden 17 augusti 1970 t. o. m. 30 april 1972. Studiemedelsutredningen har, enligt meddelade direktiv, till uppgift att verkställa utredning angående vissa frågor inom studieSOU 1973: 17

medelssystemet. I direktiven framhålls, att nuvarande erfarenheter av studiemedelssystemet har varit goda. De grundläggande principerna har visat sig vara riktiga. A andra sidan, påpekar föredragande statsråd, är det självfallet att reglerna för ett stöd av denna omfattning kontinuerligt behöver ses över med hänsyn till erfarenheter vid den praktiska tillämpningen. Utredningen har tidigare avgett följande förslag respektive avlämnat följande betänkanden: 1. Förslag till ändring av 4 § studiehjälpsreglementet avseende gränsdragningen mellan s. k. yngre och äldre elever (skrivelse 1968-11-19). 2. Betänkande om regler för studielämplighetsprövning i ett system med fasta studiegångar vid filosofisk fakultet (Ds U 1969: 10). 3. Betänkande om regler om tilldelning av studiemedel vid deltidsstudier samt förslag om sista ansökningsdag för studiemedel (DsU 1970: 13). 4. Betänkande med förslag till åtgärder inom studiemedelssystemet med anledning av att kapitalsubventionerna till studentbostadsbyggandet upphört samt förslag till ändrade regler vid behovsprövning av studiemedel med hänsyn till makes, eller därmed jämställds, inkomst och förslag till förbättringar av den ekonomiska situationen för studerande med barn (SOU 1971:87). I föreliggande betänkande behandlar utredningen huvudsakligen frågor av teknisk och administrativ art. 3

Reservation till detta betänkande har avgivits av ledamoten Staffan Nilsson dels i fråga om maximitiden för studiemedel (kapitel 8), dels i fråga om studielämplighetsprövningen för studerande vid filosofisk fakultet (kapitel 9). Särskilt yttrande har avgivits av ledamöterna Staffan Nilsson och Sundberg. Efter remisser har utredningen, sedan föregående betänkande, avgivit följande yttrande till Kungl. Maj: t över betänkandet Samordning värnplikt studier, den 30 maj 1972

över betänkandet Studiesocialt stöd för studier i annat nordiskt land, den 16 november 1972 över förslag från centrala studiehjälpsnämnden Studiemedel till nya grupper, den 6 februari 1973 Kungl. Maj: t har till utredningen överlämnat skrivelser från myndigheter, organisationer och enskilda att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Stockholm den 27 februari 1973

Börje Nilsson Stig Mattsson

Stig A ndersson

Ingrid Sundberg

Staffan Nilsson /Kjell Johansson Olof Lundquist Björn

4 Sundström

SOU 1973: 17

Innehåll

Sammanfattning Författningsförslag Förslag till lag om ändring i studiemedelsförordningen 1964:401 Förslag till kungörelse om ändring i studiemedelskungörelsen 1964:592 Förslag till kungörelse om ändring i Kungl. Maj:ts instruktion för studiemedelsnämnderna 1965: 745 Utredningsuppdraget Kapitel 1 Nytt registrerings- och utbetalningssystem för studiemedel . . . 1.1 Inledning 1.2 Lokalt och centralt registreringsoch utbetalningssystem - förslag av arbetsgrupp inom CSN . . . . 1.2.1 Bakgrund 1.2.2 Översiktlig beskrivning av förslaget 1.2.3 Utbetalningsform 1.2.4 Kostnadsberäkningar . . . 1.3 Studiemedelsutredningens synpunkter på ett nytt registreringsoch utbetalningssystem 1.3.1 Reformbehovet 1.3.2 Ansökningsrutiner m. m. . 1.3.3 Behovet av informationsutbyte med andra myndigheters informationssystem . . 1.3.4 Sekretess vid central registrering 1.3.5 Organisatoriska frågor i samband med övergång till nytt registreringssystem . . . . SOU 1973: 17

11 23 23

35 39

43 43

44 44 45 47 48

48 49 50

53 53

54 Kapitel 2 Beviljningsoch utbetalningsperioder för studiemedel m. m. 55 2.1 Inledning 55 2.2 Terminsbegreppet i studiemedelssystemet 56 2.2.1 Nuvarande ordning . . . . 56 2.2.2 Samordning av lästerminer och studiemedelsterminer . 57 2.2.3 Studiemedelsutredningen 57 2.3 Beviljnings- och utbetalningsperioder för studiemedel 58 2.3.1 Nuvarande ordning . . . . 58 2.3.2 Studiemedelsutredningen . 59 2.4 Ansökningsperioder för studiemedel 63 2.4.1 Nuvarande ordning . . . . 63 2.4.2 Studiemedelsutredningen . 64 2.5 Basbeloppsanknytning och studiemedelsbeloppets storlek vid utbetalningstillfället 65 2.5.1 Nuvarande ordning . . . . 65 2.5.2 Studiemedelsutredningen . 65 Kapitel 3 Studiekontrollen i ett system med central utbetalning av studiemedel 3.1 Inledning 3.2 Studiekontroll - studieintyg . . 3.2.1 Nuvarande ordning . . . . 3.2.2 Kritiken mot nuvarande studieintyg 3.2.3 Studiemedelsutredningens synpunkter på studieintyget 3.3 Studiemedelstagares anmälningsoch upplysningsskyldighet . . . 3.3.1 Nuvarande ordning . . . . 3.3.2 Synpunkter på studiemedels-

71 71 71 71 72 74 75 75

tagares anmälnings- och upplysningsskyldighet . . . . 3.4 Förslag till teknisk lösning av kontrollfrägorna 3.5 Studiemedelsutredningen . . . . Kapitel 4 Regler för omprövning av beviljade studiemedel 4.1 Inledning 4.2 Nuvarande ordning 4.2.1 Författningar 4.2.2 Bakgrunden till nuvarande ordning 4.3 CSNs tillämpningsföreskrifter . . 4.3.1 Inledning 4.3.2 Ändring i den studerandes eller hans makes inkomst . 4.3.3 Ändring i den studerandes eller hans makes förmögenhet 4.3.4 Regler för återkrav av studiemedel på grund av studieavbrott 4.4 CSNs återkravsverksamhet . . . 4.5 Studiemedelsutredningen . . . .

76 77 79

85 85 85 85 86 87 87 87

88 89 90

Kapitel 5 Behovsprövning mot egen inkomst. Studiemedel för korttidsstudier 95 5.1 Bakgrund 96 5.1.1 Nuvarande regler 96 5.1.2 Studiesociala utredningen . 96 5.1.3 Studiemedel till deltidsstuderande 97 5.2 Studiemedelsutredningen . . . . 98 5.3 Studiemedel för korttidsstudier . 105 5.3.1 Bakgrund 105 5.4 Studiemedelsutredningen . . . . 106 Kapitel 6 Behovsprövning mot förmögenhet 6.1 Inledning 6.2 Förmögenhetsbegreppet i studiemedelssystemet 6.2.1 Nuvarande tillämpning . . 6.2.2 Översikt över gällande förmögenhetsskatteregler . . 6.2.3 Studiemedelsutredningen . 6.3 Studiemedelsskuldens förmögenhetsrättsliga ställning 6

119 119 119 119 120 120 121

6.3.1 Bakgrund 6.3.2 Studiemedelsutredningen . 6.4 Behovsprövningen gentemot förmögenhet för gift sökande . . . 6.4.1 Nuvarande regler 6.4.2 Studiemedelsutredningen . Kapitel 7 Översyn av formerna för barntilläggets utbetalning 7.1 Inledning 7.2 Studiesociala utredningen och nuvarande regler 7.3 Bestämmelser i jämförbara författningar 7.3.1 Lagen om allmän försäkring 7.3.2 Lagen om bidragsförskott . 7.4 Studiemedelsutredningen . . . . Kapitel 8 Maximitiden för studiemedel 8.1 Nuvarande ordning 8.2 Utbildningstidens längd vid olika utbildningslinjer och läroanstalter 8.3 Studiemedelsutredningen . . . .

121 122 123 123 124

131 131 131 132 132 132 133

137 137 1 38 140

Kapitel 9 Terminsbegreppet och studielämplighetsprövningen 143 9.1 Inledning 143 9.2 Meritvärderingsregler för studiemedel för studier vid fil.fak 144 9.2.1 Studiemedelsutredningens tidigare förslag 144 9.2.2 Centrala studiehjälpsnämndens tillämpningsföreskrifter 145 9.3 Erfarenheterna av gällande meritkrav för rätt till fortsatta studiemedel för studier vid fil. fak. enligt 1969 års studieordning 146 9.4 Studiemedelsutredningen . . . . 151 Kapitel 10 Studiemedelsnämndernas sammansättning och arbetsformer . .156 10.1 Nuvarande ordning 156 10.1.1 Studiemedelsnämndernas sammansättning 156 10.1.2 Studiemedelsnämndernas arbetsformer 156 10.1.3 Bakgrunden till studiemedelsnämndernas nuvarande SOU 1973: 17

sammansättning och arbetsordning 158 10.2 Studiemedelsutredningen . . . 159 Kapitel 11 Inkomstbegreppet i studiemedelssystemet 164 164 11.1 Inledning 11.2 Nuvarande regler 165 11.3 Studiemedelsutredningen . . . 165 Kapitel 12 Kostnadsberäkningar . . 168 12.1 Medelsbehov för studiemedel . . 168 12.2 Administrativa kostnader . . . 168 Specialmotivering Reservationer och särskilt yttrande

169 . . 176

Bilagor 1 Vissa studiesociala författningar i deras lydelse 1 juli 1972 181 2 Översyn av formerna och rutinerna för utbetalning av studiemedel m. m. 196 3 Terminsindelningen vid studiemedelsberättigande läroanstalter läsåret 1970/71 224

SOU 1973: 17

Förkortningar

ADB AFL AMS AROS bb CSN DAFA Fi fil. fak JO 2 LU OSK Prop. RAFA RISK RRV Rskr RTB SCB SF SFS SFS SfU SmF SmK Sn SOU SU

svux SÖ

u Ua UKÄ U68 VRO

Administrativ databehandling Lagen om allmän försäkring Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsgruppen för registrering och statistik Basbeloppet enligt AFL Centrala studiehjälpsnämnden Datamaskincentralen för administrativ databehandling Finansdepartementet Filosofisk fakultet Justitieombudsmannen Andra lagutskottet Offentlighet- och sekretesslagstiftningskommittén Proposition Rationalisering av allmänna försäkringskassornas administration Registrering i statistik (Projekt vid statistiska institutionen, Uppsala universitet) Riksrevisionsverket Riksdagens skrivelse Rikets totala befolkning - ADB register Statistiska centralbyrån Förordningen om statlig förmögenhetsskatt Svensk författningssamling Sveriges förenade studentkårer Socialförsäkringsutskottet Studiemedelsförordningen Studiemedelskungörelsen Studiemedelsnämnd Statens offentliga utredningar Statsutskottet Kommittén för studiestöd åt vuxna Skolöverstyrelsen Utbildningsdepartementet Utbetalningsanstalt Universitetskanslersämbetet 1968 års utbildningsutredning Vuxenstuderandes riksorganisation

SOU 1973: 17

Sammanfattning

Nytt registrerings- och för studiemedel (1)

utbetalningssystem

En arbetsgrupp inom centrala studiehjälpsnämnden (CSN) har utrett frågan om ett nytt registrerings- och utbetalningssystem för studiemedel. Gruppens arbete har skett i samråd med studiemedelsutredningen i avsikt att även förse utredningen med förslag till tekniska lösningar av vissa frågor, som utredningen behandlar i föreliggande betänkande. Det föreslagna systemet har som målsättning att förenkla och rationalisera vissa av studiemedelsnämndernas särskilt betungande och tidskrävande arbetsrutiner, vilka i dag utförs manuellt. Genom systemet väntas betydande fördelar uppnås: behandlingstiderna för studiemedelsärenden nedbringas, säkerheten i handläggningen av ärenden ökar, effektivare kontrollrutiner skapas och servicemöjligheterna till de studerande förbättras. Gruppens förslag, som presenteras i bilaga 2 till betänkandet, tillgodoser tekniskt den form av studiekontroll som studiemedelsutredningen föreslår i kap. 3 (1.2). Utredningen har funnit det lämpligt att, med arbetsgruppens förslag som underlag, diskutera vissa principiella krav på systemets uppbyggnad, vilka måste tillgodoses för att de förslag utredningen lämnar skall kunna genomföras (1.3).

Terminsbegreppet (2.2) Enligt sina direktiv har studiemedelsutredningen i uppdrag att utreda om en samordning mellan studietermin och studiemedelsSOU 1973: 17

termin är möjlig. Utredningen har därvid funnit, av skäl som framgår i kap. 2, att varken en generell samordning av studietermin/studiemedelstermin eller en samordning av studiemedelsterminen med terminsindelningen vid filosofisk fakultet är möjlig att åstadkomma. För att en generell samordning skall kunna åstadkommas måste först en samordning av olika läroanstalters terminsindelning komma till stånd. Av vad som framgår av bilaga 3 är lästerminerna olika långa på olika studiebanor och infaller på något olika tider. Det väsentligaste skälet mot en annan tidsindelning av studiemedlens beviljningsperioder än kalenderhalvår eller kvartal är dock de svårigheter som skulle uppstå ifråga om den ekonomiska kontrollen. Utredningen är av den åsikten att andra alternativ än en samordning studietermin — studiemedelstermin måste utredas för att få en lösning på det uppkomna problemet om vilken tidsenhets studieresultat som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten för rätten till fortsatta studiemedel för studier vid fil.fak. Utredningen behandlar denna fråga i kap. 9 (2.2).

Beviljningsperioder för studiemedel (2.3) Utredningen anser det nödvändigt att studiemedel beviljas för tidsperioder som är enhetliga för alla studerande oavsett studieterminernas avgränsning. Lämpligt är då att studiemedlens beviljningsperioder följer kalenderhalvåren, dvs. att ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning sker (2.3.2). 11

Utredningen uppmärksammar i detta sammanhang de ökade möjligheterna till beviljning av studiemedel för längre perioder än två på varandra följande kalenderhalvår, som övergången till automatiserad behandling av studiemedelsbeviljningen erbjuder. Denna möjlighet finns visserligen redan i dag, men har inte kunnat utnyttjas främst p. g. a. nuvarande regler för basbeloppsanknytningen av studiemedlen. Genom det föreslagna ADB-systemet skapas förutsättningar för en aktuellare anknytning till basbeloppet vid varje utbetalningstillfälle. Den förbättrade studiekontroll under löpande beviljningsperioder, som utredningen föreslår skall genomföras i samband med införandet av nya beviljnings- och utbetalningsrutiner, kommer att begränsa riskerna för oberättigat utnyttjande av studiemedel (2.3). Utredningen föreslår att utbetalning av studiemedel skall ske två gånger per kalenderhalvår (dvs. en gång per kvartal), i stället för en gång per kalenderhalvår, vilket f. n. sker. Härigenom kan storleken av beviljade studiemedel vid varje utbetalningstillfälle anknytas till ett för perioden aktuellt basbelopp, något som från de studerandes sida framhållits som önskvärt. Från studiekontrollsynpunkt innebär fler utbetalningstillfällen bl. a. att studieavbrott eller förändringar i den studerandes ekonomi under en beviljningsperiod kan meddelas av studiemedelstagarna på ett enklare och smidigare sätt än hittills (2.3).

Basbeloppsanknytningen

(2.5)

Studiemedelsutredningen föreslår att basbeloppet för den första månaden i varje kvartal - således basbeloppet för januari, april, juli och oktober - läggs till grund för studiemedelsbeloppets storlek respektive kvartal. Bakom studiemedelsutredningens förslag om kvartalsvis utbetalning av studiemedel ligger bl. a. kravet på att studiemedlen vid varje utbetalningstillfälle så långt möjligt bör stå i samma relation till det aktuella penningvärdet i respektive utbetalningsperiod. Detta kan ske genom att storleken av de utgående 12

studiemedlen knyts till ett i förhållande till utbetalningsperioden aktuellt basbelopp (2.5.2).

Studiemedelsbeloppets storlek vid olika utbetalningstillfällen (2.5) Studiemedelsutredningen föreslår med hänsyn dels till skillnaderna i studietidens fördelning över kvartalen, dels till de studerandes initialkostnader under vissa av kvartalen, att beviljade studiemedel för en beviljningsperiod omfattande tvä kalenderhalvår fördelas på följande sätt: Kvartal I Kvartal II Kvartal III Kvartal IV

Studiekontrollen

30 % ' 20 % Av beviljat studie20 % medelsbelopp 30 % J (=1 00 %)

(3)

Studiemedelsutredningen konstaterar att den studiekontroll som sker med hjälp av det s. k. studieintyget, vilket f. n. används vid utbetalning av studiemedel, har uppenbara brister. Återkommande kritik har riktats mot intyget som kontrollinstrument, både vad gäller intygsgivarens (lärare och motsvarande) möjligheter att kontrollera att angivna uppgifter i intyget är riktiga och utbetalningsanstalternas möjlighet att kontrollera att intygsgivaren är behörig att underteckna intyget. Representanter för olika universitet och högskolor har, som utredningen redogör för i 3.2.2, i skrivelser till utredningen framfört krav på förenkling av nuvarande intygsgivning. Från CSN och riksrevisionsverket har påtalats att studieintyget och den studiekontroll som skall ske i anslutning till intygsgivandet och utbetalningen har brister i olika avseenden. Ett förändrat studieintyg och en förbättrad studiekontroll under löpande beviljningsperiod anses därför som särskilt angeläget (3.2). Enligt studiemedelsutredningens mening kan bristerna i nuvarande studiekontroll främst bero på formerna för studiemedelstagarnas anmälnings- och upplysningsskyldigSOU 1973: 17

het, som utredningen diskuterar i avsnitt (3.3). Påtagliga förbättringar i detta avseende kan uppnås i och med införandet av ett ADB-baserat centralt och lokalt registreringsoch utbetalningssystem. Studiemedelsutredningen föreslår att den studerande bör ges ett större ansvar för de uppgifter som han skall lämna på den s. k. studiekontrollhandlingen, vilken föreslås ersätta nuvarande studieintyg (3.5). Detta skall ske inom ramen för en utökad anmälningsoch uppgiftsskyldighet för studiemedelstagaren. Genom att utredningen föreslår att den studerande skall ges ökat ansvar för att de lämnade uppgifterna på studiekontrollhandlingen är riktiga, kan den nuvarande formen för lärarmedverkan vid intygsgivandet förändras. Att helt släppa läroanstalternas medverkan i studiekontrollen finner utredningen inte lämpligt. Förenklingar bör dock kunna vidtas. Utredningen föreslår att det skall vara tillräckligt att på handlingen intygas att den studerande är inskriven och registrerad vid den läroanstalt/institution han uppgivit på studiekontrollhandlingen (3.5). Intygslämnandet kan med fördel anförtros till andra befattningshavare än lärarpersonalen vid läroanstalterna/institutionerna. Det kan t. ex. vara lämpligt att vid vissa institutioner låta studievägledare (motsvarande) vara de som ansvarar för detta. Det torde även vara möjligt att låta kvalificerad kontorspersonal svara för läroanstalternas uppgift i detta sammanhang (3.5). Utredningen föreslår att det bör ankomma på CSN att i samråd med berörda läroanstalter utarbeta föreskrifter om hur de intygsberättigade personerna vid respektive läroanstalt skall utses (3.5). Läroanstalter eller utbildningslinjer med utbildning, för vilka CSN förordnar att studiemedel vid ett och samma tillfälle skall kunna beviljas för mer än två på varandra följande kalenderhalvår (2.3), skall i stället lämna uppgifter om den studerandes studieaktivitet. Studiekontrollhandlingen avses nämligen vid sådan längre beviljningsperiod ersätta ansökan om fortsatta studiemedel. SOU 1973: 17

För att detta system skall kunna fungera tillfredsställande måste det förekomma ett samarbete mellan läroanstalter som ger sådan utbildning och respektive studiemedelsnämnd. Sådan läroanstalt/utbildningslinje bör ha rapporteringsskyldighet till studiemedelsnämnd om någon studerande avbryter sina studier eller övergår till annan studiebana under pågående lästermin. Det förslag som utredningen lämnat om en förändrad studiekontroll kan genomföras först vid införandet av ett centralt och lokalt ADB-baserat registreringssystem. I avvaktan på att ett helt nytt system införs föreslår utredningen vissa övergångsbestämmelser i fråga om den studerandes anmälnings- och uppgiftsskyldighet samt beträffande lärarmedverkan vid intygsgivandet (3.5). Regler för omprövning av studiemedel (4) Enligt sina direktiv skall utredningen undersöka om nuvarande bestämmelser om reducering av studiemedel vid inkomstökning är ändamålsenligt utformade. Utredningen har funnit att reglernas nuvarande utformning knappast ger tillräckligt skydd för att studiemedel inte utgår obehörigen eller med för högt belopp. Detta gäller såväl vid studieavbrott som vid inkomstförändringar (4.3). Särskilt vill utredningen vända sig mot att rätten att utnyttja beviljade studiemedel inte påverkas av ändring av inkomst- och förmögenhetsförhållanden som inträffar efter det att medlen blivit tillgängliga för lyftning eller då dessa redan har lyfts. Nuvarande regler kan, såsom framgår av exemplifieringen i avsnitt 4.3.2, medföra att den studerande kan ha betydande inkomstökningar, utan att detta påverkar det tidigare beviljade studiemedelsbeloppets storlek. Enligt utredningens mening kan nuvarande bestämmelser indirekt medverka till att behovsprövningsreglerna i studiemedelssystemet åsidosätts, vilket strider mot utredningens principiella uppfattning att studiemedel skall påverkas även av förändringar i den studerandes ekonomiska situation under perioden (4.5). 13

Utredningen föreslår att beviljade studiemedel bör kunna bli föremål för omprövning inför varje utbetalningstillfälle med hänsyn till eventuella förändringar i den studerandes ekonomi. Omprövning kan ge till resultat att studiemedel utgått med för lågt eller för högt belopp med hänsyn till den faktiska inkomsten under föregående utbetalningsperiod. Har för litet utgått, skall en automatisk omräkning av de för beviljningsperioden återstående studiemedlen ske. Har för mycket utgått, skall det belopp som utgått för mycket på något sätt genast återbetalas (4.5). Utredningen föreslår att vad som utgått med för högt belopp i första hand skall avräknas från redan beviljade men ännu inte utbetalade studiemedel (4.5). Kan avräkning inte ske eller är det av studiesociala skäl inte lämpligt, skall de för mycket utbetalda medlen återkrävas på annat sätt. Vid studieavbrott däremot skall återkrav normalt förekomma, eftersom det inte kan förutsättas - om t. ex. studieavbrottet ligger långt tillbaka i tiden - att den studerande har tillräckliga medel till försörjning en kommande utbetalningsperiod om de obehörigen uppburna studiemedlen skulle avräknas mot en lika stor summa utgående studiemedel (4.5). De föreslagna reglerna för omprövning av studiemedel grundar sig bl. a. på det förslag till tekniska rutiner inom ramen för ett ADB-baserat utbetalningssystem som CSNs arbetsgrupp utformat. I korthet innebär förfarandet att den studerande på studiekontrollhandlingen skall bekräfta att inga ändrade förhållanden i hans studie- och ekonomiska situation inträtt under föregående utbetalningsperiod och att inga förändringar beräknas inträda för kommande utbetalningsperiod, eller så skall han justera tidigare lämnade uppgifter. Bekräftar den studerande att inga förändringar inträtt eller beräknas inträda, vilket sannolikt kommer att gälla i övervägande flertalet fall, utbetalas de beviljade studiemedlen utan att omprövning behöver göras. Justeras de tidigare lämnade uppgifterna, sker en omprövning (4.5). 14

Behovsprövning mot egen inkomst (5) Nuvarande fribeloppsgräns för egen inkomst - dvs. den inkomstgräns där studiemedlen börjar reduceras - ligger i dag på 40 procent av basbeloppet per termin. Detta motsvarar en årsinkomst av ca 5 800 kr vid basbeloppet 7 300 kr. Inkomst över denna gräns reducerar studiemedlen med två tredjedelar. Har den studerande en årsinkomst av ca 21 000 kr utgår inga studiemedel alls (5.1). Studiemedelsutredningen föreslår att denna fribeloppsgräns höjs till 55 procent av basbeloppet per termin, dvs. till en årsinkomst motsvarande 8 030 kr vid basbeloppet 7 300 kr (5.2). Enligt studiemedelsutredningens mening finns det flera skäl som talar för en sådan höjning av fribeloppsgränsen. Den nominella inkomstökningen i samhället har under senaste årtiondet varit i det närmaste dubbelt så stor som konsumentprisökningen. Realinkomsten har stigit med i genomsnitt tre procent under samma period. Studiemedelsutredningens förslag till nya regler för omprövning av beviljade studiemedel vid inkomstökning är ett annat skäl för att höja fribeloppsgränsen. Statsmakternas beslut om överföring av s. k. äldre elever inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet utgör ytterligare ett skäl för en höjning av fribeloppet, eftersom relativt höga förvärvsinkomster under ferietid, eller t. o. m. vid sidan av studierna, sannolikt är relativt vanligt bland dessa studerande (5.2). Den sålunda föreslagna höjningen av fribeloppet är emellertid enligt utredningens mening inte tillräcklig för att tillgodose de berättigade krav på visst studiestöd i något högre inkomstlägen, som de äldre eleverna i t. ex. statlig och kommunal vuxenutbildning kan tänkas ha. Utredningen föreslår därför en mindre reduktion än den som f. n. gäller. Även med avseende på önskvärdheten av en samordning av inkomstprövningsreglerna för heltids- respektive deltidsstudiemedel är en annan reduktion än den nuvarande erforderlig (5.2). Studiemedelsutredningen är sålunda av SOU 1973: 17

den meningen att nuvarande inkomstprövningsregler för heltids- respektive deltidsstuderande bör samordnas så att nuvarande tröskeleffekter kan undvikas. Utredningen föreslår att reduktionen sätts till hälften av den del av den studerandes inkomst som överstiger fribeloppsgränsen - både för heltids- och deltidsstuderande. Genom en mindre reduktion sker ingen minskning av den studerandes disponibla medel - dvs. inkomst minus skatt plus studiemedel - vid måttlig inkomstökning över fribeloppet, vilket är fallet enligt nuvarande regler. Konsekvenserna av utredningens förslag om höjning av fribeloppet för egen inkomst samt ändrad reducering framgår av följande tabell. Tabell 1 Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för heltidsstuderande utan barn under 16 år. Basbeloppet = 7 300 kr. Förutsättningar se tabell 5.1. Utredningens förslag Beräknad Nuvarande regler inkomst är Studie- Disponib- Studie- Disponibmedel la medel medel la medel per ar per år1 per ar per ar 5 000 7 000 8 000 9 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000

10 200 9 446 8 780 8 114 7 446 6 114 4 780 3 446 2 114 780 0 0 0 0

15 004 15 210 15 124 15 074 15 070 15 018 14 832 14 790 14 738 14 540 14 836 16 056 17 096 18 088

10 220 10 220 10 220 9 735 9 235 8 235 7 235 6 235 5 235 4 235 3 235 2 235 1 235 0

15 004 15 984 16 564 16 695 16 859 17 139 17 287 17 579 17 859 17 995 18071 18 291 18331 18 088

1 Disponibla medel = Beräknad inkomst minus preliminär A-skatt + studiemedel.

Studiemedel för korttidsstudier

(5.3)

Studiemedelsutredningen härvid sin behandling av inkomstprövningsreglerna för rätt till studiemedel funnit det vara angeläget att även ta upp de korttidsstuderandes möjligheter att erhålla studiemedel. Med korttidsstuderande avser utredningen den som studerar på heltid kortare tid än hel termin (5.4). SOU 1973: 17

Som ett första villkor för rätt till korttidsstudiemedel har utredningen uppställt att den studerande skall följa heltidsundervisning för vilken i kursplanen har fastställts "kurstid" som är lägst åtta och högst sexton studieveckor (5.4). Som ett andra villkor bör gälla att korttidsstudiemedel endast utgår för studiekurs som är fristående från annan längre sammanhängande utbildning. Utredningen avser härmed främst påbyggnads- och fortbildningskurser, t. ex. studiekurs eller utbildning för viss behörighet, som inte kan antas tillhöra eller ingå i en längre utbildning eller utbildningskombination. Utredningen har inte funnit anledning att närmare precisera vilka kurser som bör berättiga till korttidsstudiemedel utan anser det lämpligt att Kungl. Maj: t, efter yttrande av vederbörande utbildningsmyndighet och CSN, fastställer dessa (5.4). Nuvarande regler för behovsprövning av studiemedel mot egen inkomst är konstruerade så att hänsyn tas till den studerandes inkomst under hela kalenderhalvåret. Detta utesluter i vissa fall möjligheten för personer med relativt måttliga inkomster att erhålla studiemedel för korttidsstudier. Bland annat av detta skäl har utredningen funnit det väsentligt att föreslå speciella behovsprövningsregler för att tillgodose de särskilda behov av studiestöd som föreligger vid korttidsstudier (5.4). Utredningen har, som grund för förslaget, utgått från att korttidsstudier som regel har en nära anknytning till vederbörandes yrke. Studierna blir då ofta ett endast kortvarigt avbrott i det ordinarie förvärvsarbetet. Normalt är förvärvsinkomsten jämnt fördelad över kalenderåret och vid övergång till heltidsstudier — vilket som nämnts bör vara en förutsättning för rätt till korttidsstudiemedel — kan förvärvsinkomsterna under de veckor studierna pågår helt falla bort. I stället för att ha den studerandes beräknade inkomst under beviljningsperioden som utgångspunkt för behovsprövningen - vilket är fallet för heltids- och deltidsstuderande — skall, enligt utredningens förslag, beträffande 15

korttidsstuderande hänsyn tas till hans beräknade inkomst under hela det år under vilket studierna bedrivs (dvs. vanligtvis hans normala årsinkomst minus det eventuella inkomstbortfallet under studieperioden) (5.4). För att ge ungefärligen samma disponibla medel (inkomst minus skatt plus studiemedel under studietiden) inom ett visst inkomstskikt, oberoende av om studierna pågår åtta eller sexton veckor, måste fribeloppet stå i viss relation till antalet möjliga inkomstveckor under kalenderåret, dvs. ju större antal inkomstveckor (= mindre antal studieveckor) desto högre måste fribeloppet vara. Studiemedelsutredningen föreslår därför ett fribelopp för korttidsstuderande som ligger mellan 360 och 440 procent av basbeloppet, beroende på det antal studieveckor för vilket studiemedlen är avsedda (5.4). På samma sätt som föreslagits beträffande fribeloppets förhållande till antalet möjliga inkomstveckor under året, föreslår utredningen att även studiemedelsbeloppets stor-

lek skall stå i relation till antalet studieveckor. Maximalt studiemedelsbelopp vid heltidsstudier utgår f. n. med 140 procent av basbeloppet för två kalenderhalvår, normalt motsvarande 40 studieveckor. Detta ger ett maximalt studiemedelsbelopp på 3,5 procent per studievecka. Utredningen föreslår att samma maximala studiemedelsbelopp per studievecka skall utgå även vid korttidsstudier. Således kommer det maximala studiemedelsbeloppet att ligga mellan 28 och 56 procent av basbeloppet beroende på antalet studieveckor (8x3,5 resp. 16x3,5) (5.4). Utredningen föreslår att även barntillägg skall utgå vid korttidsstudier, nämligen med 0,5 procent av basbeloppet per studievecka. För korttidsstuderande föreslås att studiemedlen reduceras med en tredjedel av den inkomst som överstiger det för honom gällande fribeloppet. Denna lägre reduktion har föreslagits för att en ökning av den studerandes inkomst inte skall leda till att hans disponibla medel sjunker (5.4). Med undantag av fribeloppets storlek föreslår utredningen att samma regler skall

Tabell 2 Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för korttidsstuderande under 16 år. Basbelopp = 7 300 kr. Beloppen avser år. Förutsättningar se tabell 5.4.

utan barn

Beräknad inkomst

26 280 27 000 28 000 29 000 29 200 30 000 31 000

32 000 32 120 23 000 34 000 35 000 36 000 37 000 37 157 37 303 37 449

16 studievee kor fribelopp 36 0 %

12 studievee kor fribelopp 400 %

8 studieveckor fribelopp 440 %

Studiemedel Disponibla medel 1

Studiemedel Disponibla medel1

Studiemedel Disponibla medel'

4 088 3 848 3 515 3 181 3 115 2 848 2515 2 181 2 141 1 848 1 515 1 181 848 515

3 066 3 066 3 066 3 066 3 066 2 799 2 466 2 133 2 093 1 799 1 466 1 133 799 466

2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 1751 1417 1 084 751 418 365 2

365 :

21 212 21 500 21 599 21 685 21 811 22 060 22 207 22 197 22 277 22 104 22 059 21 989 22 652 22 499

365 :

20 190 20718 21 150 21 570 21 762 22011 22 158 22 143 22 229 22 055 22 010 21 941 22 603 22 450

19 168 19 696 20 092 20 548 20 740 21256 21736 22 060 22 180 22 007 21961 21 892 22 551 22402

' Disponibla medel = Beräknad inkomst minus preliminär A-skatt plus studiemedel Femprocentsregeln (17 § SmF).

16 SOU 1973: 17

gälla vid behovsprövningen mot korttidsstuderandes makes inkomst som för den egna inkomsten (5.4). Konsekvenserna av utredningens förslag angående särskilda behovsprövningsregler för studiemedel vid korttidsstudier framgår av följande tabell.

Förmögenhetsbegreppet

(6)

Enligt nuvarande regler sker behovsprövning av studiemedel dels mot den egna förmögenheten, dels mot makens förmögenhet. Vid denna prövning bedöms makarnas förmögenhet var för sig, varvid någon avräkning av ena makens skuld inte får göras från den andra makens tillgångar. Detta förhållande har kritiserats och stämmer heller inte överens med gällande förmögenhetsskattelagstiftning. Studiemedelsutredningen har funnit det önskvärt att, med bibehållande av de nuvarande generella och lätt tillämpbara reglerna, uppnå överensstämmelse med rådande förmögenhetsskattelagstiftning. Utredningen föreslår att som underlag för en eventuell reducering av studiemedelsbeloppet på grund av förmögenhet skall läggas den studerandes och hans makes skattepliktiga förmögenhet (6.2).

Ändrade regler för behovsprövning förmögenhet för gift sökande (6.4)

mot

Är den studerandes förmögenhet större än sex gånger basbeloppet, det s. k. fribeloppet, minskas studiemedlen med 1/5 av den del av förmögenheten som överstiger fribeloppet. Är den studerande gift, reduceras hans studiemedel med hänsyn till makens förmögenhet på samma sätt. Om båda makarna har förmögenhet som överstiger fribeloppet, sker således en reduktion av studiemedelsbeloppet i förhållande till såväl den egna som makens förmögenhet. Utredningen anser det rimligt att makes förmögenhet i mindre grad än den egna förmögenheten skall påverka rätten till studiemedel. Utredningen är emellertid inte beredd att föreslå ett fullständigt slopande av prövningen mot makes förmögenhet. Utredningen föreslår därför att underlaget för prövningen mot förmögenhet skall utgöras av summan av den egna skattepliktiga förmögenheten plus hälften av makens skattepliktiga förmögenhet. Samma fribeloppsgräns och reduceringsgrad som f. n. gäller, dvs. sex basbelopp och reduktion med 1/5 av den del av den på så sätt framräknade förmögenheten som överstiger fribeloppet, föreslås gälla även i fortsättningen (6.4).

Formerna för utbetalning av barntillägget (1) Studiemedelsskuldens ställning (6.3)

förmögenhetsrättsliga

En studerandes återbetalningspliktiga studiemedel är enligt nuvarande regler inte att betrakta som skuld inom studiemedelssystemet. När en studiemedelssökandes "nettoförmögenhet" framräknas, får hans skuld för tidigare uppburna studiemedel således ej frånräknas hans tillgångar. Som konsekvens av att utredningen föreslår att den skattepliktiga förmögenheten skall läggas till grund för behovsprövningen, kommer återbetalningspliktiga studiemedel emellertid att få avräknas från den studerandes förmögenhet i likhet med övriga skulder (6.3). 2-SOU 1973: 17

I studiemedelsutredningens tidigare betänkande Reformer inom studiemedelssystemet föreslogs att vid tillämpningen av behovsprövningsreglerna för rätt till studiemedel borde med gift studerande jämställas den som, utan att vara gift, lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han har eller har haft barn. Denna jämställdhet mellan olika samlevnadsformer föreslår nu utredningen skall utsträckas till att gälla även rätten till barntillägg. För att uppnå denna jämställdhet har emellertid den nuvarande bestämmelsen om att endast ett barntillägg utgår för ett och samma barn till gifta föräldrar, som båda är berättigade till studiemedel, delvis måst 17

ändras. Utredningen föreslår därför att denna begränsning skall gälla endast i de fall makarna sammanbor (7.4). Barntillägg utgår, förutom till studerande som har vårdnaden om barn, även till studerande som är underhållsskyldig mot barn. För att förhindra ett oberättigat utnyttjande av barntillägg föreslår utredningen att underhållsskyldig, som ansöker om barntillägg, skall visa att tidigare uppburet barn tillägg kommit det underhållsberättigade barnet till del, innan fortsatt barntillägg kan beviljas. Kan han inte visa att så har skett, skall barntillägg beviljas endast om den studerande medger att barntillägget får utbetalas direkt till barnets vårdnadshavare (7.4).

för ett mindre antal studerande (8.3). Vid bestämmandet av annan maximitid måste man - liksom hittills - tolerera en viss eftersläpning i studierna i förhållande till normalstudietiden, eftersom studiemedelssystemets regler måste vara uppbyggda så att det övervägande flertalet studerande skall kunna slutföra sina studier med studiemedel. Det kan då enligt utredningens mening närmast gälla om maximitiden i fortsättningen skall sättas till tretton eller fjorton terminer. Utredningen har kommit till den slutsatsen att tretton terminer kan vara en lämplig avvägning.

Inom denna tid bör de flesta grundutbildningar - inklusive en tolerabel eftersläpning Beträffande barntillägg för barn bosatt i förhållande till normalstudietiden - kunna utanför Norden föreslår utredningen strängklaras av. Dessutom bör studerande med en are krav än som gäller för barn bosatt i studietid för grundexamen på omkring t r e Norden. För studerande som ansöker om fyra år (sex till åtta terminer) hinna kombarntillägg för barn bosatt utanför Norden plettera sin utbildning (8.3). skall gälla — utöver vad som generellt stadgas Utredningen anser att den föreslagna beträffande barntillägg - att han vid varje trettonterminsgränsen inte bör gälla utan ansökningstillfälle, på sätt CSN förordnar, undantag. Sålunda bör studiemedel utgå för visar att förutsättningarna för rätt till barn- mer än tretton terminer om särskilda skäl tillägg föreligger (7.4). föreligger. Har den studerande tidigare uppburit studiemedel för gymnasiala studier, bör detta regelmässigt utgöra särskilt skäl för rätt Maximitid för studiemedel (8) till studiemedel under tillsammans mer än Nuvarande regler om en preciserad maximi- tretton terminer. Andra särskilda skäl för tid för rätt till studiemedel anknyter till undantag från maximiregeln är forskarutbildstudiesociala utredningens målsättning att ning. Undantag bör vidare medges för att alla som uppfyller vissa angivna villkor skall möjliggöra för studerande att slutföra en påbörjad grundutbildning, även om antalet vara berättigade till studiemedel. Reglerna om maximitid anger att de studerande skall terminer kommer att överstiga maximitiden med en eller annan termin. ha rätt till studiemedel under viss tid, om förutsättningarna för rätten till studiemedel i övrigt är uppfyllda. Maximitiden är f. n. Terminsbegreppet och studielämplighetssexton terminer (= kalenderhalvår) (8.1). prövningen (9) Studiemedelsutredningen har funnit att en viss minskning av maximitiden bör göras. Genom Kungl. Maj:ts beslut 1970-12-29 Bakgrunden härtill är att utbildningstiden uppdrogs åt studiemedelsutredningen att för flera av de utbildningar, vilka utgjorde närmare överväga en samordning av studieutgångspunkten för studiesociala utredning- termin (lästermin) och studiemedelstermin. I ens förslag om maximitid, har förkortats och kapitel 2 i betänkandet behandlar utredatt studietidseftersläpningen inom många ningen den principiella frågan beträffande utbildningslinjer inte längre är så stor (8.2). samordning av de båda terminsbegreppen. Ett behov av studiemedel under så lång tid Utredningen har mot bakgrund av vad som som sexton terminer föreligger därför endast anförs i nämnda kapitel inte funnit det IX

SOU 1973: 17

lämpligt att föreslå en tidsmässig samordning. Enligt utredningens mening är det heller inte nödvändigt med en samordning för att lösa det problem som föranlett Kungl. Maj: t att meddela utredningen särskilda direktiv, nämligen frågan om vilken tidsenhets studieresultat som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten för rätten till studiemedel för studier vid fil.fak. (9.1). Enligt gällande regler skall, för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier, 20 poäng vara uppnådda senast 30 juni respektive 31 december. Har den studerande inte uppnått dessa poäng, men i stället senast den 31 augusti respektive 19 januari uppnått 25 poäng skall han få studiemedel för en tredje termin. Utredningsuppdraget har sin bakgrund i en framställan till Kungl. Maj: t från SFS. Organisationen har vänt sig mot de tillämpningsregler som CSN meddelat i fråga om studietidsberäkningen för krav på uppnådda studieresultat för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier. SFS hävdar att bestämmelserna, såsom CSN anser de skall tillämpas i fråga om beräkning av studietid, ej kan gälla de studerande som påbörjar studierna en vårtermin, eftersom studietidsberäkningen anknyter till studiemedelstermin (1.1-30.6, 1.7-31.12) och inte lästermin (20.1-3.6, 1.9-19.1). Detta medför enligt SFS, att de studerande inte kan få studieresultaten för samtliga delkurser under de två första lästerminerna inräknade i studiemerit bedömningen (9.2.2). CSN, som utfärdat tillämpningsföreskrifter på grundval av vad studiemedelsutredningen föreslagit i ett tidigare betänkande, menar emellertid att det är den totala tiden under vilken studiemedel utgår som bör vara avgörande för beräkningen av studieresultaten. Oavsett om studierna påbörjas en våreller en hösttermin erhåller den studerande studiemedel för tio månaders studier under två kalenderhalvår. Det är därför naturligt att man vid beräkning av studieresultaten utgår från studiemedelsterminernas indelning för att efter två terminers studier få samma SOU 1973: 17

tidsberäkning oberoende av vilken termin studierna påbörjas. Anvisningarna medger den studerande en studietid om tio månader för att uppnå 20 poäng. Kravet på 20 poäng måste därför uppställas vid utgången av andra studiemedelsterminen, menar CSN. CSN finner det inte motiverat med en ändring av tillämpningsföreskrifterna (9.2.2). Utredningen har funnit att det finns skäl för — bl. a. mot bakgrund av den rådande olikheten mellan lästermin och studiemedelstermin — att så långt möjligt bortse från den tidsindelning som gäller för studiemedlens utbetalning när meritkrav för rätten till studiemedel skall fastställas. I själva prognosbedömningen ligger nämligen att studielämpligheten prövas på grundval av de vid tidpunkten för ansökningen uppnådda studieresultaten. Meritkraven bör i enlighet härmed sättas i relation till den använda studietiden och de studieresultat som varit möjliga att uppnå under samma tid. Utredningen finner det lämpligt att lästerminernas avgränsning i framtiden bör bilda utgångspunkten för de meritkrav, som bör gälla för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier (9.4). För att uppnå denna anpassning föreslår utredningen att vid prövningen av studielämpligheten för rätt till studiemedel efter två terminers studier bör tillämpas endast ett poängkrav och då ett som gäller vid ingången av tredje terminen. Därigenom blir studieresultatsberäkningen lika för alla oberoende av om tredje lästerminen är en höst- eller vårtermin (9.4). En naturlig utgångspunkt för ställningstagandet beträffande de poängkrav, som bör gälla vid ingången av tredje lästerminen, är att detta krav måste utgå från sannolikheten för att den studerande på tre terminer uppnår 40 poäng. Utredningen anser att 20 poäng vid ingången av tredje terminen är ett för lågt krav. Bland annat tyder CSNs undersökning om studieresultatens fördelning inom vissa poängintervall efter två respektive tre terminers studier för ett antal studiekurser på detta (9.3) liksom UKÄs årliga resultatsredovisning. Utredningen an19

ser att ett poängkrav på 25 poäng vid ingången av tredje terminen bör gälla för rätt till studiemedel för denna termin. För att bli beviljad studiemedel för två terminer bör den studerande ha uppnått 30 poäng vid samma tidpunkt (9.4). Utredningens förslag innebär en viss höjning av poängkraven i förhållande till nuvarande regler, eftersom det tidigare poängkravet - 20 poäng — vid utgången av andra terminen föreslås utgå. Poängkravet vid ingången av tredje terminen är emellertid detsamma som gäller f. n. Utredningen vill understryka att de föreslagna meritkraven ligger klart under de genomsnittliga studieresultaten och betydligt under den ideala studietakten (9.4). Utredningen föreslår dessutom att nuvarande regel att den studerande, förutom att ha uppnått vissa poäng, även måste ha deltagit i undervisningen för ytterligare kurser om 20 respektive 15 poäng utgår ur föreskrifterna. Det har nämligen i den praktiska tillämpningen visat sig vara svårt för den studerande att få sådana uppgifter bestyrkta. För studiemedelsnämnderna föreligger dessutom svårigheter att kontrollera denna typ av uppgifter (9.4). Studiemedelsnämndernas och arbetsformer (1 0)

sammansättning

Strävanden till ökat medinflytande i verksamhet på arbetsplatser och andra miljöer för dem som är direkt engagerade eller berörda gör sig i dag gällande inom åtskilliga sektorer av såväl enskild som offentlig verksamhet. Denna utveckling bör naturligtvis också gälla studiemedelsnämnderna. Utredningen tänker härvid i första hand på möjligheten för de studerande att få fullvärdig representation i studiemedelsnämnderna. Utredningen föreslår bl. a. därför att antalet ledamöter i studiemedelsnämnderna ökas från fem till minst sex ledamöter. Enligt utredningens förslag bör en studiemedelsnämnd normalt bestå av sex ledamöter. Studiemedelsnämnd bör emellertid efter behov kunna utökas med ytterligare högst två 20

ledamöter. Samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj: t för en tid av tre år (10.2). Vid sammansättning av studiemedelsnämnderna bör beaktas behovet av kontakter mellan olika organ i och utanför utbildningsväsendet. Utredningen föreslår därför följande riktpunkt för studiemedelsnämndernas sammansättning: Två av de sex ledamöterna bör företräda allmänintresset. Två bör ha speciell erfarenhet av den eftergymnasiala utbildningen inom studiemedelsnämndens verksamhetsområde. En bör företräda yrkeslivet med särskild anknytning till arbetsmarknadsmyndighet. Slutligen bör en ledamot ha särskild kännedom om de studerandes speciella situation. Det kan därför vara lämpligt om tillsättandet av denna föregås av kontakter med studerandeorganisationer inom nämndens verksamhetsområde (10.2). Utökas någon nämnd med ytterligare högst två ledamöter bör dessa i första hand representera utbildnings- respektive studerandeintressena. För att tillgodose kravet på en smidig och enkel handläggning av studiemedelsärenden som fordrar en kollegial behandling, föreslår utredningen att studiemedelsnämnd får möjlighet att inrätta delegationer. Ärenden som inte kan bifallas av nämndens ordförande, vice ordförande, sekreterare eller annan befattningshavare vid studiemedelsnämnd får enligt förslaget hänskjutas till sådan delegation för avgörande. I delegation skall ingå minst en ledamot av nämnden och/eller nämndens sekreterare samt en lärare och en studerande som representerar ifrågavarande utbildning (10.2). Inkomstbegreppet (11)

i

studiemedelssystemet

Vid beräkning av den inkomst som skall läggas till grund för behovsprövningen av studiemedel äger den studerande vid en strikt tillämpning av nuvarande regler inte göra avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Detta leder till att det nuvarande inkomstbegreppet i SOU 1973: 17

vissa fall utgör ett missvisande mått på den studerandes faktiska ekonomiska situation under den period för vilken studiemedel söks (11.2). Enligt utredningens mening bör det inkomstbegrepp som skall utgöra underlaget för behovsprövningen av studiemedel så nära som möjligt spegla den studerandes ekonomiska förutsättningar. Utredningen föreslår därför att det inom skattesystemet använda begreppet sammanräknad inkomst läggs till grund för behovsprövningen. Härigenom tas hänsyn till kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Däremot inverkar inte de s. k. allmänna avdragen (11.3). Med den sammanräknade inkomsten som underlag för behovsprövningen möjliggörs också det informationsutbyte för kontroll av inkomstuppgifter som förutsätts i det i avsnitt 1.3.3 beskrivna ADB-baserade kontrollsystemet i studiemedelssystemet. Uppgift om den sammanräknade inkomsten finns nämligen att tillgå i länsstyrelsernas skatteband (11.3).

SOU 1973: 17

Författningsförslag'

Förslag till lag om ändring i studiemedelsförordningen 1964: 401 Härmed förordnas i fråga om studiemedelsförordningen (1964: 4 0 1 ) 2 , dels att 3, 4, 5,7, 8,9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 32 och 33 §§ samt punkt 7 i övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 11 a, med nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 § Studiemedel bestå av studiebidrag och av återbetalningspliktiga studiemedel.

3 § Studiemedel bestå av studiebidrag och av återbetalningspliktiga studiemedel och utgå enligt denna förordning för heltidsstudier, deltidsstudier sam t korttidsstudier.

4 § Med basbelopp förstås i denna förordning basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Med termin förstås första eller andra hälften av ett kalenderhalvår. 5 § Studiemedel utgå till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket.

5 § Studiemedel utgå till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket.

Till den som ej är heltidsstuderande utgå studiemedel endast om han bedriver studierna på minst

Den som icke är svensk medborgare äger rätt till studiemedel endast om han bosatt sig i riket

1 2

Författningarna i deras fullständiga lydelse den 1 juli 1972 presenteras i bilaga 1. Förordningen omtryckt 1970:266.

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

halvtid och på grund av förvärvsårbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studierna på heltid. Den som icke är svensk medborgare äger rätt till studiemedel endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning.

huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning,

5 a § Heltidsstudiemedel utgå till studerande som bedriver studier på heltid. Deltidsstudiemedel utgå till studerande som bedriver studierna på minst halvtid och som på grund av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på heltid. Korttidsstudiemedel utgå till studerande som följer undervisning i sådan kurs, omfattande minst åtta och högst sexton studieveckor, för vilken Konungen förordnat att sådana studiemedel skall utgå. Korttidsstudiemedel utgå dock ej till studerande som under de närmast föregående tolv månaderna uppburit studiemedel eller, utan att ha uppburit studiemedel, bedrivit studiemedelsberättigande heltidsstudier.

7 § Studiemedel må ej utan särskilda skäl utgå för mer än sammanlagt sexton terminer.

7 § Studiemedel må ej utan särskilda skäl utgå för mer än sammani a g t tretton kalenderhalvår.

Ej heller må utan särskilda skäl studiemedel utgå för termin, som lnfaller efter det den studerande fyllt fyrtiofem år.

Ej heller må utan särskilda skäl studiemedel utgå för kalenderhalvår, som infaller efter det den stude-

r a n d e fyIlt f y r t i o f e m

år

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 § Studiemedel beviljas efter ansökan. Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligga, må ansökan prövas även om den inkommit för sent. Studiemedel beviljas för högst två eller i fall, för vilka centrala studiehjälpsnämnden så förordnar, högst tre terminer i sänder.

Studiemedel beviljas för en period omfattande högst två eller i fall, för vilka centrala studiehjälpsnämnden så förordnar, mer än två på varandra följande kalenderhalvår i sänder.

9 § Studiemedel beräknas för termin och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 1 1, 12, 14 eller 16 §, för heltidsstuderande med sjuttio procent av basbeloppet och för deltidsstuderande med trettiofem procent av basbeloppet.

9 § Studiemedel för heltidsstuderande och deltidsstuderande beräknas för kalenderhalvår och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 §, för heltidsstuderande med sjuttio procent av basbeloppet och för deltidsstuderande med trettiofem procent av basbeloppet. Studiemedel för korttidsstuderande beräknas efter antalet studieveckor och utgå per studievecka med tre och en halv procent av basbeloppet, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 §.

10 § Har studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn som nu sagts, förhöjes det i 9 § angivna beloppet med barntillägg, som för varje barn utgör tolv och en halv procent av basbeloppet.

SOU 1973: 17

10 § Har den studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn som nu sagts, förhöjes det i 9 § angivna beloppet med barntillägg, som för heltidsstuderande och deltidsstuderande utgör tolv och en halv procent av basbeloppet för varje barn och för korttidsstuderande utgör en halv procent av basbeloppet för varje barn och studievecka.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Äro makar båda berättigade till studiemedel, må dock barntillägg för ett och samma barn utgå endast till endera av dem. Tillägget utgives till mannen eller, om makarna äro ense därom, till hustrun.

Äro makar, vilka sammanbo, båda berättigade till studiemedel, må dock barntillägg för ett och samma barn utgå endast till endera av dem. Barntillägg för barn, om vilket den studerande ej har vårdnaden, utgår endast därest han, på sätt centrala studiehjälpsnämnden förordnar, visar att tidigare uppburet barntillägg kommit barnet till del. Barntillägg må likväl utgå, därest den studerande medgiver att detta utgives direkt till vårdnadshavaren. Kommer till studiemedelsnämnds kännedom att barntillägg för barn, om vilket den studerande har vårdnaden men med vilket han icke sammanbor, ej kommit barnet till del, skall sådant tillägg utgå endast om den studerande medgiver att detta utgives direkt till den som sammanbor med barnet. Barntillägg för barn bosatt utanför Norden utgår endast därest den studerande, på sätt centrala studiehjälpsnämnden förordnar, visar att förutsättningarna för rätt till sådant barn tillägg föreligga. Bestämmelserna i denna paragraf om gift studerande skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn.

11 § För heltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger fyrtio procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor 26

11 § Har den studerande inkomst, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas enligt följande, nämligen, a) för heltidsstuderande med hälften av den del av hans inkomst för kalenderhalvåret, som överstiger SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger etthundrafyrtio procent av basbeloppet. För deltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger etthundratjugofem procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger tvåhundrafemtio procent av basbeloppet.

fem tiofem procent av basbeloppet, samt, om han är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för kalenderhalvåret, som överstiger etthundrafyrtio procent av basbeloppet. b) för deltidsstuderande med hälften av den del av hans inkomst för kalenderhalvåret, som överstiger etthundratjugofem procent av basbeloppet, samt, om han är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för kalenderhalvåret, som överstiger tvåhundrafemtio procent av basbeloppet. c) för korttidsstuderande med en tredjedel av den del av hans inkomst för det kalenderår under vilket studierna påbörjas, som överstiger ett belopp motsvarande nedan angivna, beroende på studietidens längd skilda antal procent av basbeloppet, nämligen Antal studieveckor

Antal procent av basbeloppet

8 9 10 11 12 13 14 15 16

440 430 420 410 400 390 380 370 360

samt, om han är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för det kalenderår under vilket studierna påbörjas, som överstiger ett belopp motsvarande nedan angivna, beroende på studietidens längd skilda antal procent av basbeloppet, nämligen

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner uppskattas efter regler som fastställas av Konungen. Studiemedel, doktorandstipendium och allmänt barnbidrag anses icke såsom inkomst.

(Föreslagen lydelse) Antal studieveckor

Antal procent av basbeloppet

8 9 10 11 12 13 14 15 16

615 605 595 585 575 565 555 545 535

11 a § Med den studerandes inkomst förstås summan av hans inkomster enligt 23, 30, 34, 37 och 40 §§ kommunalskattelagen (sammanräknad inkomst) samt hans icke skattepliktiga inkomster, med undantag av studiemedel, doktorandstipendium och allmänt barnbidrag, i fall som sägs i 11 § första stycket a) och b), som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret eller, om studiemedel skall beviljas för en period omfattande mer än ett kalenderhalvår, de inkomster han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåren, delat med antalet kalenderhalvår, samt i fall som sägs i l l § första stycket c), som han kan antagas komma att åtnjuta under det kalenderår under vilket han påbörjar studierna.

Vad i andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst.

Vad i denna paragraf sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst.

12 § Har den studerande förmögenhet, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas, förutom med inkomst enligt vad därom stadgas i 11 §, med en femtedel av den del av förmögenheten, som överstiger sex gånger basbeloppet.

12 § Har den studerande förmögenhet, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas, förutom med inkomst enligt vad därom stadgas i 11 §, med en femtedel av den del av den skattepliktiga förmögenheten, som överstiger sex gånger basbeloppet.

28 SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Är den studerande gift och sammanbo makarna, skall vad i första stycket sägs gälla jämväl beträffande makes förmögenhet.

Är den studerande gift, och sammanbo makarna, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas, förutom med inkomst enligt vad därom stadgas i 11 §, med en femtedel av den del av summan av den studerandes egen skattepliktiga förmögenhet och hälften av makens skattepliktiga förmögenhet, som överstiger sex gånger basbeloppet.

13 § Vid beräkning enligt 9 - 1 2 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp, som gäller förändra månaden före ingången av den termin för vilken medlen äro avsedda eller, om medel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för flera terminer, det basbelopp, som gäller för andra månaden före ingången av den första av dessa.

13 § Vid beräkning enligt 9 - 1 2 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp, som gäller för första månaden i beviljningsperiodens första kvartal.

14 § Äro studiemedel avsedda för studier under avsevärt mindre del av termin än som är normalt för den utbildningslinje varom är fråga, minskas det belopp för studiemedel som följer av 9 - 1 2 §§ i en med hänsyn härtill skälig omfattning.

14 § Äro studiemedel för heltidsstuderande eller deltidsstuderande avsedda för studier under avsevärt kortare tid än kalenderhalvår, minskas det belopp för studiemedel som följer av 9 —12 §§ i en med hänsyn härtill skälig omfattning.

Vid utbetalning av studiemedel skall, därest basbeloppet förändrats efter det att studiemedlen beräknats enligt första stycket, studiemedelsbeloppet vid vart och ett av beviljningsperiodens utbetalningstillfällen omräknas med hänsyn till det basbelopp, som gäller för första månaden i vart och ett av respektive kvartal.

15 § I studiemedel, till vilka den studerande enligt 5 - 1 4 §§ äger rätt, ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen, a) för heltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel motsvarande minst sjuttio procent av basbeloppet, åttahundrasjuttiofem kronor, eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio procent av basbeloppet, b) för deltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel motsvarande minst trettiofem procent av basbeloppet, fyrahundrafyrtio kronor, SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av fyrahundrafyrtio kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och trettiofem procent av basbeloppet. c) för korttidsstuderande så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio procent av basbeloppet. Utgående studiemedel utgöra i första hand studiebidrag. 32 § Har någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, må vad för mycket utgått genast återkrävas. På belopp som återkräves utgår ränta från den dag då beloppet uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligga, må återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta.

32 § Har någon, genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller annorledes, förorsakat att studiemedel utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har av annan anledning studiemedel utgått obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, må vad som utgått obehörigen eller med för högt belopp genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning beträffande uppburna studiemedel, vilka äro avsedda för tiden efter avbrottet. Har någon ålagts återbetalningsskyldighet enligt första stycket, skall, om ej synnerliga skäl föreligga, vad som sålunda utgått obehörigen eller med för högt belopp avräknas från beviljade men ej utbetalade studiemedel eller från studiemedel vilka framdeles beviljas för period som följer omedelbart efter den beviljningsperiod vartill de felaktigt uppburna studiemedlen hänföra sig. På återkrävt belopp, vilket icke avräknas på sätt som säges i andra 30

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) stycket, utgår ränta från den dag då beloppet uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligga, må återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldigheten att erlägga ränta.

33 § Fordran å studiemedel kan ej överlåtas eller tagas i mät för gäld.

33 § Beviljade men ej lyfta studiemedel må, utöver vad som sägs i 32 § andra stycket, ej överlåtas eller tagas i mät för gäld.

Rätt till studiemedel är förverkad, om medlen icke lyfts före utgången av den termin för vilken de beviljats så ock om den studerande avlider innan han lyft medlen.

Rätt till studiemedel är, såvida särskilda skäl ej föreligga, förverkad, om medlen icke lyfts senast den tionde dagen efter utgången av det kvartal för vilket de äro avsedda. Likaså är rätt till studiemedel förverkad om den studerande avlider innan han lyft medlen.

Om särskilda skäl föreligga, må studiemedel lyftas efter utgången av den termin för vilken de beviljats.

Ö vergångsb estäm me l ser 7. Vid tillämpningen av 7 § första stycket i förordningen skall med termin, för vilken den studerande uppburit studiemedel, jämställas termin, för vilken han erhållit stipendium eller lån enligt någon av de vid 2. angivna författningarna.

SOL 1973: 17

Vid tillämpningen av 7 § första stycket i förordningen skall med kalenderhalvår, för vilket den studerande uppburit studiemedel, jämställas termin, för vilken han erhållit stipendium eller lån enligt någon av de vid 2. angivna författningarna.

Förslag till kungörelse om ändring i studiemedelskungörelsen 1964: 592 1 Härmed förordnas i fråga om studiemedelskungörelsen (1964: 592), att 3, 11, 12, 13, 14 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 § Vid beräkning av studerandes inkomst för termin enligt 11 § studiemedelsförordningen uppskattas naturaförmåner i form av kost eller bostad till det värde som anges i de senast fastställda skattetabellerna för preliminär A-skatt.

3 § Vid beräkning av studerandes inkomst enligt 1 1 § studiemedelsförordningen uppskattas naturaförmåner i form av fri kost eller bostad till det värde som anges i de senast fastställda skattetabellerna för preliminär A-skatt.

Åtnjuter studerande kost eller bostad mot ersättning som avsevärt understiger det värde vartill förmånen sålunda uppskattas, skall skillnaden mellan detta värde och den betingade ersättningen anses som naturaförmån och räknas som inkomst. Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst. 11 § Studiemedel utbetalas för högst en termin i sänder.

11 § Studiemedel utbetalas för högst ett kvartal i sänder. Studiemedel som uppgå till ett belopp motsvarande högst tio procent av basbeloppet per kalenderhalvår utbetalas, såvida sådana studiemedel inte bestå av endast stu-

Kungörelsen omtryckt 1971:352. 32

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) diebidrag, för ett kalenderhalvår i sänder.

Utbetalning sker på anfordran.

Utbetalning sker på anfordran.

12 § Studiemedel må utbetalas endast om den studerande styrker att han bedriver studier vid läroanstalt eller, i fråga om studier utom riket, vid den läroanstalt eller utbildningslinje som anges i beslutet om studiemedel. Som bevis må godtagas endast intyg utfärdat av lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning. Intyget skall avfattas enligt fastställt formulär.

12 § Studiemedel må utbetalas endast om den studerande ingett egenhändigt underskriven studiekontrollhandling enligt fastställt formulär. I sådan studiekontrollhandling skall den studerande lämna de uppgifter som äro av betydelse för rätten till studiemedel och studiemedelsbeloppets storlek. I studiekontrollhandlingen skall, i den ordning centrala studiehjälpsnämnden förordnar, därtill behörig person intyga att den studerande är registrerad som studerande eller bedriver studier vid läroanstalt eller, i fråga om studier utom riket, vid den läroanstalt eller utbildningslinje som anges i beslutet om studiemedel. Det ankommer på centrala studiehjälpsnämnden att utfärda närmare föreskrifter om studiekontrollhandlings innehåll samt att besluta om vem som är behörig att intyga de uppgifter som sägs i andra stycket.

13 § Den studerandes rätt till studiemedel skall omprövas, när ändrade förhållanden föranleda det. / fråga om tid, för vilken den studerande uppburit studiemedel, må ändring dock ske endast till hans förmån.

13 § Den studerandes rätt till studiemedel skall omprövas, när ändrade förhållanden föranleda det.

Framgår av i studiekon trollhandling lämnade uppgifter att studiemedel för den närmast föregående utbetalningsperioden utgått med ett för lågt belopp, som inte är obetyd3-SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) ligt, skola studiemedlen för den inom samma beviljningsperiod närmast följande utbetalningsperioden uppräknas med motsvarande belopp.

14 § Ändras den studerandes eller hans makes förhållanden på sådant sätt att studiemedel icke skola utgå eller skola utgå med avsevärt lägre belopp än som beslutats, skola den studerande och, om han är under 18 år eller omyndigförklarad, hans förmyndare genast anmäla detta till studiemedelsnämnden. Om studiemedel beviljats för studier utom riket, skall dock anmälan ske till centrala studiehjälpsnämnden.

14 § Efter utgången av sista kvartalet i beviljningsperiod, som inte omedelbart följs av en ny beviljningsperiod, skall den studerande, om hans eller hans makes förhållanden ändrats på sådant sätt att studiemedel för sista kvartalet icke skolat utgå eller skolat utgå med avsevärt lägre belopp, inge studiekontrollhandling.

15 § Övergår någon, som beviljats studiemedel, till annan läroanstalt eller avbryter han sina studier, skall han anmäla detta till studiemedelsnämnden eller, i fråga om studier utom riket, till centrala studiehjälpsnämnden.

15 § Övergår någon, som beviljats studiemedel, till annan läroanstalt eller avbryter han sina studier, skall läroanstalt, för vilken centrala studiehjälpsnämnden så förordnat, anmäla detta till studiemedelsnämnden eller, i fråga om studier utom riket, till centrala studiehjälpsnämnden.

34 SOU 1973: 17

Förslag till kungörelse om ändring i Kungl. Maj: ts instruktion för studiemedelsnämnderna 1965:745 Härmed förordnas i fråga om Kungl. Maj:ts instruktion för studiemedelsnämnderna (1965:745) dels att 5, 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i instruktionen skall införas två nya paragrafer, 7 a och 8 a, med nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 § Studiemedelsnämnd består av ordförande och fyra andra ledamöter, som samtliga utses av Kungl. Maj: t, samt ytterligare ledamöter, som företräda lärarna och de studerande till ett antal som följer av andra stycket.

5 § Studiemedelsnämnd består av ordförande samt minst fem och högst sju andra ledamöter. Samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj: t.

En ledamot som företräder lärarna och en som företräder de studerande utses vid varje läroanstalt och utbildningslinje inom nämndens verksamhetsområde där studiemedel utgå. Företrädare för de studerande utses, om student- eller elevkår finnes, av denna och i annat fall av de studerande i den ordning nämnden bestämmer. Finnas inom verksamhetsområdet två eller flera läroanstalter eller utbildningslinjer SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av samma slag, utses på samma sätt för dessa gemensamt en företrädare för lärarna och en företrädare för de studerande. Nämnden bestämmer vid vilken anstalt eller linje vardera företrädaren skall utses. Suppleant för ledamot utses i samma ordning som ledamot. För varje ledamot, som företräder lärarna eller de studerande, utses minst två suppleanter.

Suppleant för ledamot utses i samma ordning som ledamot.

Studiemedelsnämnd utser inom sig vice ordförande. 7 § Ärende avgöres av de av Kungl. Maj: t utsedda ledamöterna samt, i fråga om ansökningar om studiemedel, de ledamöter som företräda lärarna och de studerande vid vederbörande läroanstalt eller utbildningslinje.

7 § Ärende avgöres av medelsnämnden i plenum.

I arbetsordning eller genom särskilt beslut må överlämnas åt ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningar bör ske på det sätt som föreskrives i första stycket.

I arbetsordning eller genom särskilt beslut må överlämnas åt ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövning bör ske av studiemedelsnämnden i plenum.

Finnes vid handläggning enligt andra stycket att ansökan om studiemedel med hänsyn till bestämmelserna i 6 § andra stycket studiemedelsförordningen icke bör bifallas, skall ärendet hänskjutas till avgörande i den ordning som föreskrives i första stycket.

Ansökan om studiemedel, som med hänsyn till bestämmelserna i 6 § andra stycket eller 7 § första stycket studiemedelsförordningen, icke kan bifallas av ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan tjänsteman, må hänskjutas till avgörande av en särskild, av studiemedelsnämnden utsedd, delegation.

studie-

7 a § I delegation enligt 7 § tredje stycket skola ingå minst en ledamot i studiemedelsnämnden och/ eller nämndens sekreterare samt en 36

SOU 1973: 17

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) ledamot som företräder lärarna och en ledamot som företräder de studerande vid vederbörande läroanstalt eller utbildningslinje. Studiemedelsnämnden utser någon av nämndens ledamöter eller sekreteraren, som tillika är ledamot i delegationen, att vara ordförande i delegationen. Det ankommer på studiemedelsnämnden att avgöra vid vilka läroanstalter respektive utbildningslinjer som delegationer skola inrättas. Ledamot som skall representera lärarna respektive de studerande skall, efter det att förslag inhämtats från lärarkollegium respektive studentkår/elevkår, utses av studiemedelsnämnden.

8 § Studiemedelsnämnd är beslutsför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra av Kungl. Maj: t förordnade ledamöter samt, vid prövning av ansökan om studiemedel, den ledamot som företräder lärarna och den som företräder de studerande äro närvarande.

8 § Studiemedelsnämnd är beslutsför, när ordföranden eller vice ordföranden samt minst hälften av nämndens andra ledamöter äro närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. 8 a § Delegation är beslutsför, när minst en ledamot i studiemedelsnämnden, som är utsedd att ingå i delegationen, eller nämndens sekreterare samt en lärare och en studerande, vilka representera ifrågavarande utbildning, äro närvarande. Som delegationens beslut gäller den mening varom de flesta förena SOU 1973: 17

(Föreslagen lydelse) sig. Vid lika röstetal eller, när ledamot som deltagit i handläggningen så begär, skall ärendet hänskjutas till avgörande i studiemedelsnämnden. Ledamot i delegation, som begärt att ärende skall hänskjutas till avgörande i studiemedelsnämnden, skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens överläggning i ärendet.

38 SOU 1973: 17

U tredningsuppdraget

Direktiven för a r b e t e t inom studiemedelsutredningen återfinns i statsrådsprotokollet över utbildningsärenden den 17 maj 1968. I anförandet till d e t t a y t t r a d e statsrådet Moberg bl. a. att nuvarande erfarenheter av studiemedelssystemet har varit goda. De grundläggande principerna har visat sig vara riktiga. A andra sidan, p å p e k a r statsrådet, behöver självfallet reglerna för ett stöd av d e n n a omfattning kontinuerligt ses över med h ä n s y n till erfarenheterna vid den praktiska tillämpningen. Statsrådet anför vidare. Vid utredningen skall prövas angelägenheten i reformer som tar sikte på vissa kategorier av studiemedelstagare - t. ex. studerandefamiljer med barn - samt vissa frågor av teknisk-organisatorisk natur. Utredningen bör däremot inte beröra de grundläggande principerna för studiemedelssystemet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om studiesocialt stöd till utländska studerande m. m. Förslagen bör grundas på de erfarenheter som gjorts inom centrala studiehjälpsnämnden och de lokala studiemedelsnämnderna. Kontakt bör givetvis också tas med företrädare för utbildningsanstalter och studerande. I detta sammanhang bör utredningen uppmärksamma den undersökning som centrala studiehjälpsnämnden genom beslut av Kungl. Maj: t den 14 september 1967 fått i uppdrag att genomföra beträffande de studerande som inte erhållit studiemedel liksom att studiehjälpsnämnden genom beslut av Kungl. Maj: t den 10 oktober 1967 fått i uppdrag att utarbeta regler för studiefinansiering under studiepraktik. Jag vill i det följande peka på några områden som bör omfattas av utredningsuppdraget. Vid utredningen bör därutöver kunna behandlas även andra frågor, som faller inom den i det föregående angivna ramen. Ett stort antal studerande med barn bedriver i dag studier samtidigt som de har ansvar för barntillsyn. Nyligen har en arbetsgrupp i utbildningsdepartementet lagt fram förslag om en kommunalt organiserad barntillsyn för studerandefamiljerna (Stencil U 1968: 1). 1 gruppens uppdrag har däremot inte ingått att pröva frågan om de SOU 1 9 7 3 : 17

studiesociala förmånerna för studerande med barn. Det bör vara en av uppgifterna att - bl. a. mot bakgrund av den familjepolitiska reform som beslutats vid årets riksdag - belysa om det barntillägg som kan utgå enligt studiemedelsförordningen är väl avvägt. Barntillägg till studerande kan utgå även till studerande som har att utge underhållsbidrag till barn under 16 år. I vissa fall synes det emellertid förekomma att underhållsbidraget inte utges av den studerande till barnets vårdnadshavare. Det bör undersökas hur man kan komma till rätta med sådana missförhållanden och därmed tillvarataga den underhållsberättigades intressen. I samband med omläggningen av den statliga bostadspolitiken har bl. a. de särskilda subventioner som funnits för studentbostäder slopats. Finansieringen av uppförandet av sådana bostäder skall i framtiden ske enligt i huvudsak samma normer som gäller för allmännyttigt bostadsföretag. En viss ökning av boendekostnaderna kan härigenom komma att ske för sådana studerande som har bostad i studentbostadshus. Vid utredningen bör undersökas vilka konsekvenser för hyresnivån denna avveckling av subventionerna kan komma att få. Därvid bör beaktas effekterna av det förbättrade familjepolitiska bostadsstödet. I denna del av utredningsarbetet bör kontakt hållas med studentbostadommittén. En annan fråga som diskuterats är behovsprövningen av studiemedel med hänsyn till makes inkomst. Jag vill erinra om att en inkomstprövningsregel av detta slag även finns inom systemet med utbildningsbidrag. De sakkunniga bör undersöka hur nuvarande regler inom studiemedelssystemet verkar och om skäl finns att tillämpa i huvudsak likartade bedömningsgrunder i fråga om inkomstprövningen inom de båda systemen. En annan viktig fråga som bör utredas av de sakkunniga är hur prövningen av studielämpligheten skall ske. Erfarenheterna av att särskilda krav på studielämplighet inte gäller för rätt till studiemedel under första läsåret bör redovisas. Universitetskanslerämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar har för kort tid sedan lagt fram förslag om bl. a. regler för rätten till fortsatta studier. Ett införande av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna ställer studiemedelsnämnderna inför en delvis ny situation. Utformningen av studielämplighetsprövningen inom studiemedelssystemet måste anpassas till ett system med fasta studiegångar. Denna fråga måste behandlas med förtur vid utredningen. Det är därvid angeläget att komma 39

fram till en lösning som leder till en så långt möjligt likformig prövning vid alla läroanstalter. Storleken av de studiemedel som utgår beror av det s. k. basbeloppets nivå vid ingången av den termin för vilken ansökan om studiemedel inges. Detta synes i vissa fall ha lett till att studerande söker studiemedel för en termin i sänder för att därigenom kunna tillgodogöra sig en eventuell höjning av basbeloppet. De administrativa kostnaderna har härigenom ökat. Vid utredningen bör prövas hur dessa olägenheter skall kunna undanröjas. En möjlighet som därvid bör undersökas är att basbeloppet fixeras för längre tid än en termin. Det förekommer att studerande, sedan studiemedel beviljats, erhåller inkomster som inte angetts i ansökningen till studiemedelsnämnden. I sådana fall skall studiemedel under vissa förutsättningar reduceras. Det bör undersökas om nuvarande regler härför är ändamålsenligt utformade. Genom beslut den 29 december 1970 har Kungl. Maj: t gett studiemedelsutredningen följande tilläggsdirektiv. Studiemedelsförordningen (1964: 401) innehåller bestämmelser om bl. a. storleken av studiemedel. Dessa utgår med 70 % av basbeloppet för termin. Med termin avses därvid första eller andra hälften av kalenderåret (s. k. studiemedelstermin). Studieterminerna vid utbildningsanstalterna är däremot inte konstruerade på detta sätt. Studieterminerna vid filosofisk fakultet omfattar således tiden 1.9-19.1 resp. 20.1-3.6. Sveriges förenade studentkårer har i en framställning till Kungl. Maj: t vänt sig mot de tillämpningsregler i fråga om krav på studieresultat efter två terminers studier vid filosofisk fakultet som centrala studiehjälpsnämnden meddelat. Över framställningen har yttranden inhämtats från universitetskanslerämbetet och centrala studiehjälpsnämnden. Dessa myndigheter har efter samråd förordat att 1968 års studiemedelsutredning med förtur skall utreda frågan om bättre anpassning mellan studiemedelstermin och studietermin. I samband med detta arbete bör enligt de båda verken frågan om vilka krav på meriter som skall ställas vid slutet resp. början av en termin ånyo kunna bli aktuell. Studiemedelssystemet har byggts upp efter enkla och schabloniserade regler. Ett exempel härpå är indelningen i terminer som täcker hela kalenderåret. Av intresse i detta sammanhang är också antagandet att studietiden utgör tio månader per år vid alla utbildningsanstalter där studiemedel utgår. Av framställningen från Sveriges förenade studentkårer och yttrandena över denna framgår att den bristande överensstämmelse som nu råder mellan begreppen studiemedelstermin och studietermin kan skapa vissa problem. Jag anser därför att 1968 års studiemedelsutredning bör få i uppdrag att pröva om en närmare samordning av studietermin - studiemedelstermin är möjlig och lämplig. Att generellt samordna studiemedelstermin och studietermin stöter på svårigheter beroende på uppbyggnaden av studiemedelssystemet. Om det därför visar sig omöjligt att åstadkomma en gene40

rell samordning, bör andra lösningar övervägas. Även om man i stort accepterar en bristande överensstämmelse mellan de båda terminsbegreppen - något som för det stora flertalet studerande inte torde innebära några problem - bör man undersöka möjligheterna att anpassa studiemedelsterminerna till de faktiska studieterminerna vid filosofisk fakultet. Utredningen bör noga överväga vilka konsekvenser för studiemedelssystemet som helhet en sådan anpassning skulle kunna få. Vid prövning av studiekravet bör utredningen utgå från att de principer i fråga om krav på studieresultat som redovisats i prop. 1970:77 (s. 29-31) skall gälla i tillämpliga delar. Utredningens arbete med dessa frågor bör bedrivas skyndsamt. Utredningen har tolkat sitt utredningsuppdrag så att den inom ramen för gällande huvudprinciper för studiemedelssystemet skall avge förslag avseende de områden som uppmärksammas i direktiven och i frågor som grundas på de erfarenheter av studiemedelssystemets tillämpning, som gjorts inom centrala studiehjälpsnämnden och de olika studiemedelsnämnderna.' I betänkandet Studiemedel vid fil. fak. (Ds U 1969: 10) behandlade utredningen frågan om studiemeriter för rätt till studiemedel för heltidsstuderande vid filosofisk fakultet. På grundval av erhållna tilläggsdirektiv behandlar utredningen återigen denna fråga i föreliggande betänkande (kapitel 9). I betänkandet Vissa frågor rörande studiemedel (Ds U 1970:13) behandlade utredningen dels frågan om studiemedel till deltidsstuderande avseende studiemedelsbeloppets storlek, behovsprövning och studielämplighetsprövning, dels frågan om sista ansökningsdag för studiemedel. I föreliggande betänkande behandlar utredningen även frågan om behovsprövningen mot egen inkomst för rätt till deltidsstudiemedel (kapitel 5). Dessutom behandlas frågan om sista ansökningsdag i anledning av förslag om tätare utbetalningsperioder för studiemede: (kapitel 2). I betänkandet Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87) behandlade studiemedelsutredningen studiemedelsbelopStudiemedelsnämnder finn; i Stockholm, Lund, Göteborg, Uppsala, Umeå )ch Linköping. SOU 1973: 17

pets storlek i anledning av slopandet av kapitalsubventionerna till studentbostadsbyggandet samt avgav förslag till ändrade regler för behovsprövning av studiemedel mot makes eller därmed jämställds inkomst och förslag till förbättring av den ekonomiska situationen för studerande med barn. I detta betänkande behandlas flertalet av de frågor som ingår i utredningsuppdraget samt frågor vilka utredningen under sitt arbete funnit vara av betydelse att se över. I betänkandet (bilaga 2) ingår en rapport från en arbetsgrupp inom centrala studiehjälpsnämnden (Översyn av formerna och rutinerna för utbetalning av studiemedel m. m., 1972-10-25) som innehåller förslag till ett ADB-baserat registrerings- och utbetalningssystem. Rapporten har legat till grund för behandlingen av vissa av de frågor som ingår i föreliggande betänkande. Inom utredningen pågår en undersökning för att kartlägga situationen för dem som studerar eller har studerat utomlands eller i övrigt efterfrågat studiestöd för studier utomlands. Undersökningen behandlar studiesituationen utomlands, kostnader i samband med studierna, studieframgång och arbetsmarknadssituationen efter avslutade studier. Utredningen kommer på grundval av undersökningen att göra en utvärdering av regler och praxis för rätten till studiestöd för studier utomlands. I ett särskilt betänkande kommer utredningen att ta upp återstående frågor som ingår i utredningsuppdraget.

SOU 1973: 17

1 Nytt registrerings- och utbetalningssytem för studiemedel

tivare kontrollrutiner skapas. Servicemöjligheterna gentemot studiemedelstagarna förbättras. Gruppens förslag, som presenteEn arbetsgrupp inom centrala studiehjälpsras i bilaga 2 till betänkandet, tillgodoser nämnden (CSN) har utrett frågan om ett tekniskt den form av studiekontroll som nytt registrerings- och utbetalningssystem studiemedelsutredningen föreslår i kap. 3. för studiemedel. Gruppens arbete har skett i Arbetsgruppen har endast haft att lämna samråd och i nära kontakt med studiemeprincipförslag till ett lokalt och centralt delsutredningen i avsikt att även tillgodose registrerings- och utbetalningssystem och utredningen med tekniska lösningar för de belysa vilka administrativa fördelar man frågor, som ingår i utredningens arbete och härigenom kan vinna i jämförelse med vars utformning är avhängigt studiemedelsnuvarande administrativa ordning. Det ligger systemets registrerings- och utbetalningsprindärför i sakens natur, att arbetsgruppen inte ciper. Gruppen har till CSN lagt fram ett framlägger några detaljerade förslag till syprincipförslag till lokalt och centralt registrerings- och utbetalningssystem, som bygger på stemutformning, systemprogram etc. Grupen relativt omfattande maskinell bearbetning pens förslag anger den yttre ramen och av data i samband med ansökan om och huvudrutinerna för ett ADB-baserat registrebeviljande av studiemedel med hjälp av ADB. ringssystem, med angivande av fördelning av Det föreslagna systemet har som målsättning arbetsuppgifterna mellan de lokala organen att förenkla och rationalisera vissa av studie- och ett centralt placerat studiemedelstagarmedelsnämndernas särskilt betungande och register samt förslag till datautrustning i tidskrävande arbetsrutiner, vilka i dag utförs anslutning härtill. Beslut i principfrågan skall manuellt. Vidare har arbetet syftat till att fattas innan utredningsarbetet kan fortsätta undanröja vissa orationella administrativa med detaljutformning av systemet. Det fortrutiner i studiemedelsnämndernas verksam- satta utredningsarbetet avses bedrivas med het, som t. ex. expediering och utbetalning ledning av principförslaget och de beslut, av studiemedel. Genom systemet väntas som fattas på grundval av studiemedelsutredbetydande fördelar uppnås:-behandlingsti- ningens förslag samt avgivna remissvar och derna för studiemedelsärenden nedbringas övriga framkomna synpunkter. I kapitel 5 i avsevärt, säkerheten i handläggningen av arbetsgruppens rapport anges närmare vilka ärenden ökar, sådana kontrollrutiner som i arbetsuppgifter, som återstår att utföra efter dag är otillräckliga p. g. a. det administrativa det att beslut i principfrågan har fattats. systemets uppbyggnad förbättras och effekI det följande lämnas en sammanfattning 1.1

Inledning

SOU 1973: 17

av bakgrunden till förslaget och ett kortfattat referat av detta, varefter följer studiemedelsutredningens synpunkter. I kapitlen 2 - 4 tar studiemedelsutredningen upp till speciell behandling studiekontrollens utformning, studiemedlens anknytning till basbeloppet och andra frågor, som intimt hänger samman med förslaget till nytt registrerings- och utbetalningssystem, såsom det föreslås av nyssnämnda arbetsgrupp inom CSN.

sträckning varit ofullständigt ifyllda av den sökande, varigenom nämnderna förorsakats onödigt merarbete och den studerande fått finna sig i onödig väntan på besked. Frekvensen ofullständigt ifyllda ansökningar varierar. Genomsnittligt torde dock drygt 20 procent av det totala antalet ansökningar, eller ca 30 000 per år, returneras till sökanden eller kompletteras på annat sätt i samband med den första granskningen. Vid vissa nämnder är frekvensen av ofullständigt ifyllda ansökningar ännu högre.

1.2 Lokalt och centralt registrerings- och utbetalningssystem - förslag av arbetsgrupp inom CSN

Behandlingsgången vid studiemedelsnämnderna bygger, som tidigare nämnts, i huvudsak på manuella rutiner. I normalfallet utförs minst 26 olika arbetsoperationer innan en ansökan är färdigbehandlad och expedierad. De allra flesta av dessa är dock enkla operationer men alla är nödvändiga, bl. a. för att ärendet skall få en riktig handläggning. Tillsammans tar dessa operationer avsevärd arbetstid i anspråk. Detta har också lett till att mycket personal krävs för att utföra sådana rutinbetonade uppgifter som registrering av ansökningar, vissa enkla kontroller och rutinmoment vid prövningen av rätten till studiemedel samt expediering av beslut. Dessa tidskrävande operationer och det stora antalet studiemedelsärenden samt svårigheter att bemästra anhopningar vid vissa tider av verksamhetsåret har inneburit att handläggningstiderna har blivit onödigt långa.

1.2.1 Bakgrund Studiemedelsnämnderna har, alltsedan studiemedelssystemets införande 1965, årligen - med undantag för de två senaste åren fått motta en ständigt ökande ström studiemedelsansökningar. Denna ökning sammanhänger med den eftergymnasiala utbildningens snabba expansion under motsvarande tid. Ungefär två tredjedelar av de studerande, inskrivna vid studiemedelsberättigande läroanstalter, har årligen ansökt om studiemedel. Höstterminen 1965 beviljades drygt 67 000 studerande studiemedel och höstterminen 1971 hade detta antal stigit till ca 108 000. Nämndernas personalresurser har inte alltid varit så avpassade, att de på önskvärt sätt kunnat möta denna ökande ström av ärenden. Till bilden hör också, att det administrativa systemet är uppbyggt på manuella rutiner, vilka visat sig vara mindre ändamålsenliga vid en större mängd ärenden. Koncentrationen av ansökningshandlingarna - där huvudparten av studiemedelsansökningarna kommer in och skall behandlas under tiden juni t. o. m. september - har tidvis medfört långa väntetider, trots att administrativa rationaliseringar av skilda slag vidtagits i avsikt att nedbringa väntetiderna. Arbetsgruppen framhåller, att det framför allt är följande faktorer som försvårat studiemedelsnämndernas arbete och försenat handläggningen av studiemedelsärendena: Ansökningshandlingarna har i stor ut44

De utdragna behandlingstiderna har menar arbetsgruppen - i vissa fall fått till följd att den studerande, i avvaktan på studiemedel, vållats sådana sociala och ekonomiska svårigheter att detta fått negativ inverkan på studiesituationen. Enligt arbetsgruppens mening är flertalet av de arbetsmoment, som nu utförs vid behandling av ett studiemedeisärende, av sådan art att de med fördel kan utföras av datorer eller liknande hjälpmedel. Några påtagliga förbättringar kan däremot inte nås genom ytterligare rationaliserir.gar, om de nuvarande manuella rutinerna bnehålls. Med ett ADB-system skulle nan - enligt arbetsgruppen - också kunna ni en lösning SOU 1973: 17

av de många problem, som sammanhänger med nämndernas kontrollfunktioner i olika avseenden, något som i dag är eftersatt av det skälet att lämpliga metoder för dessa kontroller saknas. Studiemedelsutredningen behandlar i kapitel 3 ingående de synpunkter som arbetsgruppen anfört och lämnar också förslag till ändrade kontrollrutiner i anledning av förslaget till nytt registrerings- och utbetalningssystem. Arbetsgruppen har, som tidigare nämnts, i samråd med studiemedelsutredningen, utarbetat förslag till tekniska lösningar för olika kontroller. Sammanfattningsvis är, enligt arbetsgruppens mening, bl. a. följande förändringar angelägna; • mer ändamålsenliga arbetsrutiner och i samband därmed • bättre siffer- och beräkningskontroller • bättre identitetskontroller • reducerade väntetider och en under verksamhetsåret jämnare fördelning av studiemedelsnämndernas arbetsbelastning • ökade möjligheter att kontrollera lämnade uppgifter och då främst uppgifter om • behörighet/studieaktivitet • inkomst och förmögenhet • studiemeriter • bättre möjligheter att få uppgift om studieavbrott och andra orsaker, som kan föranleda omprövning av beviljade studiemedel • enklare ansökningsförfarande så att antalet felaktigt ifyllda handlingar kan reduceras • möjliggöra anknytning av beviljade medel till förändringar i basbeloppet • bättre möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter 1.2.2 Översiktlig beskrivning av förslaget Arbetsgruppen framhåller inledningsvis att många av de rutinbetonade arbetsuppgifter, som nu tynger och försenar handläggningen av studiemedelsansökningarna, lämpligen kan utföras med ADB. Utnyttjande av SOU 1973: 17

datorer i samband med beviljning och utbetalning av studiemedel skulle inte bara kunna innebära förenklingar i administrativt avseende, utan också ge möjligheter till integration mellan utbetalnings- och återbetalningssidan i studiemedelssystemet. Arbetsgruppen har i sina diskussioner också behandlat mer eller mindre avancerade tekniska principlösningar. Den mest avancerade lösningen, som bedömts vara en idealmodell, skulle innebära ett avsevärt förenklat ansökningsförfarande och helt förändrade former för studie- och andra kontroller i samband med beviljande av studiemedel. Större delen av de uppgifter, som nu lämnas i ansökningarna, skulle enligt denna modell i stället inhämtas av studiemedelsnämnderna med utnyttjande av olika register och databärare. En sådan lösning förutsätter dock ett väl utvecklat registreringssystem vid de läroanstalter som omfattas av studiemedelssystemet. Registreringen skulle nämligen också omfatta studieresultat. Ett registreringssystem vid läroanstalterna som uppfyller dessa krav finns f. n. ej men viss försöksverksamhet pågår. Arbetsgruppen anser att utsikterna för att det inom överskådlig tid införs ett för studiemedelsnämnderna användbart informationssystem på utbildningssidan är ringa. Det är - enligt arbetsgruppens mening - dock inte nödvändigt att avvakta ett sådant informationssystem för att rationalisera studiemedelsnämndernas verksamhet. Sedan arbetsgruppen gjort ovan redovisade bedömning, har den inriktat sig på att utreda och föreslå ett mindre långtgående system, som likväl ger väsentliga förenklingar av vissa betungande arbetsrutiner vid behandling av studiemedelsansökningar och utbetalning av studiemedel. Enligt arbetsgruppens bestämda mening innebär den skisserade lösningen så stora förbättringar av nämndernas arbetsrutiner, att de direkta initialkostnaderna för systemet mer än väl kommer att vägas upp av rationaliseringsvinsterna. Studiemedelsnämnderna förutsätts även i fortsättningen vara mottagande myndighet 45

för studiemedelsansökningar, med undantag för sådana som rör studiemedel för studier utomlands. Registreringen av inkommande ansökan skall, enligt förslaget, ske av nämnden med hjälp av den datautrustning som förutsätts placeras där. Registreringen omfattar flertalet av de uppgifter som finns i ansökan, dock ej uppgifter för prövning av studielämpligheten. I samband med registreringen utförs ett antal operationer av datorn; t. ex. kontrolleras att samtliga erforderliga uppgifter har registrerats från ansökan och att personnumret är rätt angivet. Datorn framräknar vidare studiemedelsbelopp på grundval av i ansökan angivna inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Prövningen av studielämpligheten kommer att utföras som hittills av studiemedelsnämnderna. De registrerade uppgifterna skrivs ut på ett registerkort eller annat medium och lagras på magnetband. Korten skall under begränsad tid utgöra behandlingsregister. På magnetbandet lagras senare också nämndens beslut i det enskilda studiemedelsärendet. Vid den centrala databehandlingen ajourförs det centrala studiemedelsregistret med uppgifter ur magnetbanden från studiemedelsnämnderna. I samband därmed utförs kontroller av registrerade uppgifter, som t. ex. personnummer, antal terminer som medel beviljats för, ålder, att dubbel utbetalning inte sker m. m. Efter slutförda kontroller framställer, på grundval av nämndens beslut, den centrala datorn ett beslutsmeddelande, som skickas till studiemedelssökanden. Beslutsmeddelandet innehåller uppgifter om ansökan beviljats eller inte samt - där detta är aktuellt beviljat belopp. Innan beviljade studiemedel kan betalas ut, skall studiemedelstagaren till centrala datorenheten sända in en studiekontrollhandling (förutvarande studieintyg). Den centrala datorn skall också användas för framställning av aktuella register samt för statistikproduktion. Studiemedelsnämndernas register kommer bl. a. att bestå av behandlingsregister, som nämnden själv framställer med hjälp av sin 46

datautrustning. Registret består av kort eller annat medium, som ger information om ansökan under pågående behandling. Information om tidigare beslut om studiemedel erhåller nämnderna genom de register som framställs av den centrala datorn. Dessa register utgör de egentliga huvudregistren. Ett aktuellt register framställs i erforderligt antal per år och innehåller fullständiga uppgifter om beslut i studiemedelsärenden. Behandlingsregistret kasseras sedan uppgifterna däri registrerats i det register som innehåller information om den aktuella terminens studiemedelsbeviljning. Det centrala studiemedelstagarregistret, dvs. det register som upprättas av den centrala datorn, innehåller uppgifter om samtliga studiemedelstagare, således även de som inte sökt studiemedel under det senaste kalenderåret. De av centrala datorn framställda registren avses tills vidare bli framställda i mikrofilmsform. Studiemedelsnämnderna utrustas med lämplig läsapparatur. Förbindelsen mellan studiemedelsnämnd och centrala datorn kan p. g. a. det föreslagna valet av maskinutrustning ske antingen via postbefordran eller via telenätet. Det slutliga valet av förbindelse blir beroende av det fortsatta utredningsarbetet och vilket aktualitetsbehov som då bedöms föreligga. Arbetsgruppen har i sina diskussioner om lämplig maskinutrustning även övervägt en mer avancerad lösning än den som man slutligen förordat. Detta alternativ skulle ha inneburit att studiemedelsnämnderna hade utrustats med dataterminaler innehållande bildskärm och skrivare. Anslutningen skulle således bli "on-line", dvs. studiemedelsnämnderna skulle med hjälp av terminalen hämta eller lämna uppgifter från respektive till det centrala datorregistret och få önskade beräkningar utförda av centrala datorn. Utnyttjande av terminal skulle innebära andra och mer rationella rutiner i flera avseenden jämfört med den föreslagna lösningen "off-line". I on-line-alternativet har man omedelbar tillgång till samtliga tidigare registrerade uppgifter, vilka finns lagrade i det centrala datorregistret. Endast nya uppgifter behöver reSOU 1973: 17

gistreras. Detta innebär att studiemedelsnämnderna ej skulle behöva ha självständiga register, utan alla uppgifter skulle kunna inhämtas från ett och samma register. Online-alternativet skulle medföra betydligt större arbetsbesparing än off-line-alternativet. Arbetsgruppen har dock, med tanke på kostnadsskillnaderna mellan alternativen, avstått från att förorda on-line-alternativet. Det valda alternativet (off-line) kommer dock att förberedas så att systemet i framtiden utan större svårigheter kan utveck-

las till ett terminalsystem enligt on-linemetöden. I figur 1.1 presenteras det föreslagna systemet schematiskt. 1.2.3 Utbetalningsform Genom de föreslagna förändringarna, avseende beviljning av studiemedel och nya rutiner för studiekontrollen m. m., har också frågan om översyn av formerna för studiemedlens utbetalning blivit aktuell. Med anledning av

Ansökan

Datareg studiemedelsnämnd

Registr info

Central dator

Studieintyg

Beslutsmeddelande

Postgiroutbet kort

Utsändn till sö-

Påskrivet kort från sökande

Figur 1.1 System för registrering och utbetalning av studiemedel SOU 1973: 17

att studiemedelsadministrationen i ett system med central registrering föreslås handha studieintygskontrollen, har arbetsgruppen funnit att den mest lämpliga utbetalningsformen för studiemedel är postgiro, t. ex. med hjälp av postgiroutbetalningskort. Väl utbyggda och utprovade datarutiner finns för sådan utbetalning. Magnetband med uppgifter för utbetalning framställs av den centrala datorn och sänds till postbanken. Utbetalningskort till studiemedelstagaren framställs av postbanken genom bankens utskriftsservice. Redovisning av uttagna medel erhålls regelbundet av banken. Arbetsgruppen har också övervägt möjligheten att den studerande skulle ges möjlighet att på studiemedelsansökan ange annan utbetalningsanstalt än postbanken. Gruppen har dock funnit att ett sådant förfarande skulle medföra extra administrativa besvär och innebära ökade kostnader för systemet, bl. a. med tanke på det informationsutrymme som i så fall måste reserveras för ändamålet. Ett sådant alternativ är heller inte påkallat för att bankväsendet i sin helhet skall kunna medverka vid utbetalningen, menar arbetsgruppen, eftersom den studerande kan lösa in postgiro-utbetalningskort i bank och i samband därmed - om han så önskar - överföra studiemedelsbeloppet till eget bankkonto. Tekniskt skulle utbetalningsrutinen enligt arbetsgruppens förslag gå till på följande sätt. Studiemedelstagaren erhåller från den centrala datorn ett beslutsmeddelande beträffande beviljade studiemedel för en viss tidsperiod. I god tid före varje utbetalningsperiod tillställs studiemedelstagaren en studiekontrollhandling, där vederbörande har att komplettera tidigare lämnade uppgifter. Därefter skall handlingen återsändas till den centrala datorn, som utför vissa kontroller på grundval av i handlingen lämnade uppgifter. När så skett överförs betalningsuppdraget till magnetband, som översänds till postbanken. Vid själva utbetalningen förutsätts legitimationskontroll ske i sedvanlig ordning. 48

1.2.4 Kostnadsberäkningar Arbetsgruppen har uppskattat dels utvecklingskostnaderna och dels driftskostnaderna för det föreslagna systemet men understryker samtidigt att denna uppskattning måste bli tämligen grov, då systemets olika detaljfunktioner ej har utarbetats. Med hänsynstagande till behovet av personal, experter och utrustning för det fortsatta utvecklingsarbetet har arbetsgruppen uppskattat utvecklingskostnaderna till ca 2,6 milj. kr. De driftskostnader som beräknas tillkomma inom studiemedelsadministrationen består av den årliga avskrivningen av utvecklingskostnaderna och investeringarna för studiekontrollen. I kostnaderna för den centrala databehandlingen har inräknats utgifterna för maskindrift av de olika systemen, systemunderhåll, blanketter, kuvert, mikrofilmning, stansning och registrering av studiekontrollhandlingen. De årliga kostnaderna beräknas till ca 1,1 milj. kr. Genom övergång till central utbetalning kommer vissa kostnader att bortfalla, varav främst märks kostnader för nuvarande hantering av studiemedelsanvisningarna hos Riksbanken och DAFA. Till detta kommer vissa personalinbesparingar, som kan göras vid studiemedelsnämnderna och centrala studiehjälpsnämnden. Arbetsgruppen räknar med att de tillkommande driftskostnaderna och de kostnader som bortfaller i stort sett kommer att ta ut varandra. Med hänsyn till de administrativa vinster som uppnås, anser dock arbetsgruppen att en systemomläggning är mycket väl motiverad.

1.3 Studiemedelsutredningens på ett nytt registrerings- och system

synpunkter utbetalnings-

I det föregående har utredningen i korthet redogjort för CSNs arbetsgrupps förslag till nytt registrerings- och utbetalningssystem inom studiemedelssystemet, baserat på ADB. För en utförligare beskrivning hänvisas till arbetsgruppens rapport - se bilaga 2. ArbetsSOU 1973: 17

gruppen har, som förut nämnts, utarbetat en översiktlig principmodell för rutiner och databearbetningsmetod. Gruppen har inte i detta inledande skede av utredningsarbetet haft anledning att närmare diskutera registreringens innehåll, rutiner för ansökan om studiemedel och utbetalning av studiemedel m. m., eftersom sådana uppgifter också är beroende av vilka förslag studiemedelsutredningen framlägger i fråga om olika kontrollfrågor, justering av beviljade studiemedel i förhållande till inkomstförändringar, antalet utbetalningsterminer m. m. Studiemedelsutredningens förslag i dessa frågor är i sin tur avhängigt datasystemets framtida utformning. Av denna anledning har utredningen funnit det lämpligt att, med arbetsgruppens förslag som underlag, diskutera vissa principiella krav på systemets uppbyggnad, vilka är en förutsättning för att de förslag utredningen lämnar skall kunna genomföras. Först vill utredningen dock belysa några viktiga aspekter på reformbehovet över huvud taget.

1.3.1 Reformbehovet

Det är uppenbart att kraven på ett effektivare registrerings- och utbetalningssystem för studiemedlen endast i mindre mån kan tillgodoses i nuvarande organisation. Det föreligger ett starkt behov av åtgärder, som åstadkommer en säkrare och mer rationell administration av studiemedelssystemet. Dessa behov ökar vid en fortsatt tillväxt av antalet studiemedelstagare. Statsmakternas principbeslut om överföring av de s. k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet påverkar behovet i hög grad eftersom ett stort antal nya studiemedelstagare tillförs systemet. Begränsningarna i nuvarande administrativa system har accentuerats de senaste åren. Till stor del kan de tillskrivas den omständigheten att de kontorstekniska rutinerna vid studiemedelsnämnderna utformades utifrån det administrativa förfarande som gällde vid handläggningen av de tidigare studiestödsformerna vid de gamla statsstipendienämnderna. Det är emellertid en högst väsentlig 4-SOU 1973: 17

skillnad i antalet ärenden som nu handläggs vid studiemedelsnämnderna, jämfört med antalet ärenden i det äldre studiesociala systemet. Arbetsgruppen framhåller att den nuvarande administrativa processen vid handläggningen av ett studiemedelsärende — räknat från registrering av en ansökan till beslut, expediering och avregistrering av densamma - är tämligen rutinbetonad och samtidigt tidskrävande. Hanteringen av ett manuellt system av ifrågavarande art kan naturligtvis underlättas genom mekanisering och andra anordningar. Sådan upprustning har gjorts vid studiemedelsnämnderna, men själva den administrativa processen i sig har sådana begränsningar att några påtagliga förbättringar knappast kan uppnås utan att personalstyrkan i så fall måste ökas avsevärt. Ett ADB-system beräknas medföra en betydligt större effektivitetsvinst i studiemedelsadministrationen, jämfört med tekniska förbättringar och personella förstärkningar inom det manuella systemet. En väsentlig olikhet mellan ett manuellt system och ett ADB-system ligger i det senares större snabbhet i fråga om tillgången till uppgifter. Dessa olikheter hos systemen får betydelse även i fråga om riskerna för brister i deras funktionssäkerhet. Felmöjligheter föreligger varje gång en uppgift manuellt skall föras över från en handling till en annan eller till ett datamedium. I fråga om manuella register torde riskerna främst hänföra sig till möjligheterna för fel vid själva överföringen till eller från register och till möjligheterna att ett registerkort eller handling kommer bort eller placeras på fel plats så att de inte kan återfinnas. Även i ett ADB-system finns risker för fel vid överföringen, men dessa kan i stor utsträckning korrigeras mycket snabbt. Övriga risker med ett ADB-system torde huvudsakligen avse programmeringsfel och maskinfel. Oavsett vilket identifikationsbegrepp, som används för sökning i ett manuellt eller maskinellt register, så åtgår längre tid i det manuella registret genom att en större del av registret får gås igenom, jämfört med den snabbare 49

tillgången till uppgifter som kan uppnås i ett ADB-system. En fördel med ett ADB-system är att datorn kan skriva ut en del av texten i de olika blanketter, intyg och andra handlingar som behövs i studiemedelsärendet. Genom datorns möjligheter till selektion av vissa individuppgifter, t. ex. efter utbildningskod, kan önskade handlingar för ansökan om och utbetalning av studiemedel framställas med hänsyn till vid vilken utbildningsanstalt vederbörande studerar. Dessa möjligheter innebär inte bara en lättnad i arbetsbördan för dem som skall fylla i blanketterna, utan det ökar också säkerheten. Man har också garanti för att ifyllda data är riktiga, t. ex. att personnummer och namn helt överensstämmer med tidigare registrerade uppgifter. Det kan vidare vara möjligt i ett ADB-system att sända ut handlingar för ansökan om fortsatta studiemedel utan direkt begäran från studiemedelstagaren.

registerkortet. Särskilt viktig är kontrollen av personuppgifter. Arbetsmetoden har brister och hindrar inte att fel i ett senare skede kan uppkomma. Sökandes personnummer är t. ex. inte alltid korrekt angivet. Om ett sådant fel inte upptäcks vid granskningen hos studiemedelsnämnderna, återkommer det i den nuvarande dataregistreringen för återbetalning av studiemedel. Till ansökan skall f. n. alltid fogas en studiemedelsanvisningsblankett för varje termin ansökan avser. Anvisningen utgör både underlag för utbetalningshandling och senare stansunderlag för dataregistreringen för återbetalning av studiemedel. Det ankommer på sökanden att själva fylla i namn, personnummer, adress, läroanstalt, utbetalningsanstalt samt vilken termin medlen avser. Dessa uppgifter är i många fall dåligt ifyllda och blanketten kan då inte användas av studiemedelsnämnderna för påförning av studiemedelsbelopp. I sådana fall måste anvisDe förslag studiemedelsutredningen lägger ningarna i sin helhet skrivas om. Det är av fram i kapitlen 2 - 4 - antalet studiemedels- stor vikt, som tidigare nämnts, att just utbetalningar per termin, studiemedlens an- personuppgifterna är korrekt angivna och knytning till basbelopp vid utbetalningstill- framför allt så tydliga att de inte ger upphov fället, den förbättrade studiekontrollen, och till felöverföring vid registrering i återbetalomräkning av studiemedel med hänsyn till ningsregistret. förändringar i inkomsten - kräver att reGenom ett automatiserat registreringsgistreringssystemet, vissa beslutsrutiner och system kan ansökningsförfarandet i väsentlig utbetalningsformen förändras i enlighet med mån förenklas och ges en utformning som i vad arbetsgruppen föreslagit och utförs med stor utsträckning undanröjer nuvarande felhjälp av ADB. källor. För utförande av olika kontrollrutiner är det också av stor betydelse att man beaktar de möjligheter till lagring av infor1.3.2 Ansökningsrutiner m. m. mation som en dator har. För att dessa Varje gång en studerande skall ansöka om rutiner skall kunna fungera tillfredsställande studiemedel måste han f. n. upprätta en är det bl. a. viktigt, att studiemedelstagarna ansökningshandling med alla data som skall redan från början ges sådan information, att ligga till grund för bedömningen. Då ansökan de vet under vilka förutsättningar studiemegäller fortsatta studiemedel, innebär det att del beviljas och vilken anmälnings- och sökanden måste lämna in uppgifter om uppgiftsplikt i olika avseenden som gäller. förhållanden, som redan finns antecknade i Med tanke på de förslag till förändringar för tidigare handlingar och på vederbörandes beviljning och utbetalning av studiemedel, registerkort. Genom det nuvarande manuella som utredningen föreslår i detta betänkande, handläggningsförfarandet, kan emellertid en- vill utredningen också ställa vissa krav på det dast i undantagsfall uppgifter i tidigare framtida informationssystemet, såsom aransökningshandlingar utnyttjas. Däremot betsgruppen har skisserat det. Det bör, enligt måste viss kontroll ske mot det upprättade utredningens mening, bl. a. vara till fördel 50

SOU 1973: 17

om registrerade data kan användas för att underlätta förfarandet vid ansökan om fortsatta studiemedel. På grundval av vad som sålunda anförts föreslår studiemedelsutredningen att följande ansökningsförfarande bör övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet. När den studerande första gången ansöker om studiemedel skall han upprätta en huvudansökan om studiemedel. Med tanke på en dators möjligheter att lagra olika typer av information bör en sådan ansökan ges en annorlunda utformning än vad en studiemedelsansökan av i dag har. Det torde sålunda, enligt utredningens mening, vara tillräckligt att studiemedelstagaren första gången han söker studiemedel uppger sådana data som sedan kan lagras och användas vid fortsatt tilldelning av studiemedel. För enkelhetens skull benämner utredningen i fortsättningen sådana data för basdata. Till begreppet basdata räknas personuppgifter såsom namn, personnummer, civilstånd och eventuellt antal barn under sexton år. Till basdata hör även adress på studieorten. I samband med uppgift om civilstånd bör även, om vederbörande är gift eller enligt studiemedelsförordningen därmed jämställd, makes personnummer uppges. Personuppgifterna bör, liksom f. n., första gången styrkas med personbevis. Vidare skall den studerande uppge vissa studieuppgifter, såsom avsedd utbildning, beräknad utbildningstid i antal kalenderhalvår och uppgift om sökanden ämnar bedriva hel- eller deltidsstudier. Av huvudansökan bör framgå vilka skyldigheter en studiemedelstagare har då det gäller återbetalning av studiemedel. De basdata som anges på huvudansökan kan registreras av studiemedelsnämnden med hjälp av datautrustning hos nämnden. Därefter överförs de registrerade uppgifterna till det centrala studiemedelstagarregistret. Uppgifter avseende personnummer och namn kan senare kontrolleras av centrala datorn via uppgifter från officiella befolkningsregister, t. ex. genom utbyte av information från länsregister eller RTB. De närmare formerna för informationsutbytet måste naturligtvis SOU 1973: 17

utredas ytterligare. I det centrala studiemedelstagarregistret, som förutnämnda arbetsgrupp föreslår skall ingå i systemet, finns sålunda nödvändiga basdata lagrade för att användas vid utbetalning och fortsatt tilldelning av studiemedel och för vissa maskinella kontrollrutiner i samband därmed. Ett sätt att förenkla ansökningsförfarandet och höja säkerheten är att använda datorns möjligheter för framställning av förtryckta ansökningshandlingar och övriga blanketter som skall bifogas en ansökan om fortsatta studiemedel. Ansökningsblanketterna bör då också kunna sändas per post till den studerande, under hans i registret angivna bostadsadress. Sökanden erhåller på detta sätt blankett för ansökan om fortsatta studiemedel med persondata och vissa studiedata redan ifyllda. Denne har därefter att komplettera handlingen i vissa avseenden, såsom uppgifter om ekonomi under kommande studiemedelsperiod och om eventuella studieavbrott eller studieförsenande hinder under den senast gångna studiemedelsperioden. Beträffande flera av de nu nämnda uppgifterna kan naturligtvis, sedan huvudansökan inlämnats, ändringar förekomma, t. ex. angående bostadsadress, civilstånd, antal barn, typ av utbildning m. m. Dessa ändringar kommer, i förhållande till det totala antalet uppgifter, att avse endast en relativt obetydlig del, varför de administrativa vinsterna som uppnås med förtryckta ansökningsblanketter inte i nämnvärd grad kommer att minska. Skall handlingen även innefatta uppgifter om studiemeriter kan, genom centrala datorns möjligheter till urvalsprocesser, ansökningshandlingen även omfatta utrymme för merituppgifter. Utbildningskoden bestämmer därvid blankettens utformning och innehåll. Genom att använda datorns möjligheter till förtryckning av basdata, som i stor utsträckning får antas vara oföränderliga från gång till annan, kan studiemedelsnämndernas fortsatta registreringsarbete förenklas ytterligare. Den största vinsten med ett sådant 51

förfarande ligger naturligtvis däri, som tidigare framhållits, att säkerheten i systemet ökar. Enligt utredningens mening bör man i det fortsatta utredningsarbetet - utgå från att förtryckta handlingar och blanketter används. Enligt arbetsgruppens förslag skall studiemedelstagaren inför varje ny utbetalningsperiod erhålla en studiekontrollhandling, som han har att komplettera i vissa avseenden. Studiekontrollhandlingen skall återsändas innan utbetalning kan ske. På samma sätt som föreslås ske med ansökningshandlingar om fortsatta studiemedel är det lämpligt att denna studiekontrollhandling (nuvarande studieintyg) förtrycks med vissa nödvändiga basdata som namn, personnummer och utbildningskod. Enligt arbetsgruppens förslag innebär förfarandet att studiekontrollhandling endast tillställs de studiemedelstagare som beviljats studiemedel och som återfinns i det centrala studiemedelstagarregistret. Förfarandet innebär en avsevärd förbättring ur säkerhetssynpunkt. Uppgifter om t. ex. förändringar i inkomsten från föregående utbetalningsperiod bör, som framgår av arbetsgruppens förslag, anges på studiekontrollhandlingen. Även detta medför en avsevärd förbättring av kontrollrutinerna. Studiemedelsutredningen återkommer i kapitel 4 närmare till centrala datorns kontrollfunktion i samband med omprövning av studiemedel p. g. a. förändringar i inkomsten under beviljningsperioden. Genom förfarandet med förtryckta ansökningshandlingar och studiekontrollhandlingar kan identitetsprövningen göras maskinellt genom kontroll mot befintliga personuppgifter i centrala datorn. Dessa uppgifter har tidigare kontrollerats mot uppgifter ur officiella befolkningsregister. Risken för att en person skall kunna få studiemedel i falskt namn, eller att fel person i övrigt genom administrativa brister erhåller studiemedel, får därigenom bedömas som liten. Till en början krävs att vederbörande på huvudansökan uppger rätt personnummer i förhållande till rätt namn. Det är inte möjligt att, utan 52

upptäckt, på ansökan uppge ett namn som inte existerar i verkligheten eller ett personnummer som inte hör samman med namnet, eftersom personen i fråga måste kunna återfinnas i officiella befolkningsregister. Vid fortsatt ansökan om studiemedel och vid periodutbetalningar av beviljade studiemedel, kan sådan rutinkontroll ske av registrerade personuppgifter mot angivna uppgifter på insända handlingar. Därvid kan dubbelutbetalningar förhindras, liksom oberättigat nyttjande av studiemedel i annans namn. Studiemedelsutredningen har i det föregående framfört vissa synpunkter på innehållet i ansökningshandlingar för studiemedel samt vilken information som bör kunna registreras från dessa. Utgångspunkten har därvid främst varit utredningens strävan att förbättra kontrollrutinerna och i samband därmed också belysa möjligheterna till utökad service till studiemedelstagarna, genom det enklare ansökningsförfarande som ett automatiserat system erbjuder. Vissa av de nu framförda synpunkterna återkommer utredningen till i samband med förslag till förändrade beviljnings- och kontrollrutiner. Utredningens förslag på dessa punkter ställer krav på innehållet i ett centralt studiemedelstagarregister. Av denna anledning kommer utredningen avslutningsvis att framföra synpunkter på vad som, förutom vad utredningen benämnt basdata, bör registreras fortlöpande i ett centralt register. Avgörande för uppbyggnaden av ett centralt studiemedelstagarregister av den modell som föreslås är naturligtvis arten av den information som kan anses vara nödvändig för bearbetning och beslut vid studiemedelsnämnderna och vid den centrala datorenheten. Med hänsyn till den varierande mängden och arten av data som kan komma att ingå vid en central registrering, bör man, enligt utredningens mening, skilja på begreppen basdata och beslutsdata, eftersom användningsområdet är olika för olika data, även om de ingår i ett gemensamt register eller i en databank. Innehållet i begreppet basdata har tidigare SOU 1973: 17

berörts. Beslutsdata bör för varje studiemedelstagare och beviljningsperiod avse bl. a. följande uppgifter: studiemedelsnämnds beslut (bifall/avslag), inkomst och förmögenhetsförhållanden (egen/makes eller därmed jämnställd), beviljat studiemedelsbelopp, det basbelopp som ligger till grund för beviljningsperiodens studiemedel, antalet studiemedelsperioder. De nu angivna uppgifterna, vilka bör registreras i ett centralt studiemedelstagarregister, skall användas till bl. a. följande funktioner: omprövning av beviljade studiemedel med hänsyn till inkomstförändringar under beviljningsperioden, framställning av återkravshandlingar vid studieavbrott, omräkning av beviljade studiemedel för kommande utbetalningsperiod vid inträffade basbeloppsförändringar under beviljningsperioden. 1.3.3 Behovet av informationsutbyte med andra myndigheters informationssystem Ett centralt studiemedelsregister kommer, som arbetsgruppen påpekar, att kunna ajourföras med uppgifter från andra informationssystem av betydelse för studiemedelstilldelningen. Genom att uppgifter kan lagras på magnetband, eller för vissa ändamål på hålkort, kan informationsutbyte ske relativt enkelt. Ett sådant informationsutbyte skall endast ha till ändamål att reducera möjligheten till att någon obehörigen uppbär studiestöd. Sådan kontroll sker stickprovsvis i dag, men då genom ett manuellt förfarande. Det externa informationsutbyte som kan förväntas förekomma mer regelbundet, är framför allt med offentliga befolkningsregister (länsregister eller RTB) för kontroll av personnummer och namn. Informationsutbyte bör också förekomma med de s. k. skattebanden, för kontroll av inkomstuppgifter. Informationsutbyte kan även förekomma med Arbetsmarknadsverkets informationssystem avseende utbetalning av utbildningsbidrag. Ett sådant utbyte är främst avsett för kontroll av att personer som uppbär utbildningsbidrag inte samtidigt söker eller uppbär SOU 1973: 17

studiemedel. Överföringen av äldre elever i studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet medför ökade krav på att studiemedelsnämnderna liksom AMS får bättre kontroll över att medel inte utgår obehörigen. Studiemedelsutredningen föreslår i annat sammanhang nya reduceringsregler för den som uppbär annat samhälleligt stöd än studiemedel i samband med utbildning. Detta är ytterligare ett skäl till att mer kontinuerligt informationsutbyte bör komma till stånd. Det bör understrykas att behov ej föreligger av informationsutbyte med de andra delsystemen i AMS' informationssystem. Informationsutbyte blir också aktuellt med det s. k. RAFA-systemets sjukförsäkringsregister, om statsmakterna fattar beslut om att studiemedelstagare skall sjukpenningplaceras på grundval av uppburna studiemedel. Ett informationsutbyte kommer då sannolikt att vara nödvändigt antingen för avräkning av uppburen sjukpenning mot erhållna studiemedel, eller för kontroll av att sjukpenning inte utgår tillsammans med studiemedel. Vilken form av informationsutbyte som är nödvändigt bestäms sålunda av den slutliga utformningen av reglerna för studiemedelstagares inordnande i den allmänna sjukförsäkringen. Den närmare utformningen av informationsutbytet måste naturligtvis anstå till dess det centrala registreringssystemet har utformats mer i detalj. 1.3.4 Sekretess vid central registrering Alla uppgifter rörande studiemedelsärenden vid studiemedelsnämnderna och centrala studiehjälpsnämnden faller under offentlighetsprincipen. Vid en central registrering av studiemedelsansökan kan många, helt naturligt, komma att ställa sig frågan om ett sådant register kan leda till intrång i den personliga integriteten. ADB-tekniken erbjuder nämligen möjligheter till sammankoppling med andra datasystem och därmed utnyttjandet av en kedja av uppgifter. Många av dessa integritetsfrågor väntas emellertid få en lösning i samband med det förslag som 53

offentlighet- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) framlagt i betänkandet Data och integritet (SOU 1972: 47). OSK föreslår vissa förändringar i Tryckfrihetsförordningen samt förslag till en datalag, som har till ändamål att skydda enskildas integritet vid personregistrering för automatisk databehandling. Kommittén föreslår att tillståndstvång för upprättande av personregister med ADB införs. Registren föreslås dessutom underkastas en fortlöpande offentlig tillsyn av en för ändamålet inrättad datainspektion.

1.3.5 Organisatoriska frågor i samband med övergång till nytt registreringssystem Arbetsgruppen inom CSN föreslår att registreringen av studiemedel skall ske dels lokalt vid varje studiemedelsnämnd, dels centralt vid den centrala datorn. Studiemedelsnämnderna avses även i fortsättningen vara mottagande myndighet för huvuddelen av ansökningarna om studiemedel. En betydande del av registreringen och den administrativa prövningen skall ske vid nämnderna med den datautrustning som placeras där. Vidare skall studiemedelsnämnderna, som hitintills, vara den myndighet som fattar beslut i det enskilda ärendet. Centrala datorenhetens viktigaste funktion blir administration av utbetalningen av beviljade studiemedel. Därtill kommer att datorn skall vara en serviceenhet för nämnderna för upprättande av register och för utförande av vissa kontroller. Genom att studiemedelsnämnderna i fortsättningen ej behöver ägna tid åt betungande rutinuppgifter som utskrift och expediering av beslutsmeddelande, kan mer tid ägnas åt vissa kontrolluppgifter, t. ex. studiekontroll. Arbetsgruppen lämnar inte några förslag när det gäller organisationen och placeringen av centrala datorenheten av den anledningen att detaljutformningen av systemet först måste klarläggas. Den centrala enheten avses emellertid få vissa betydande administrativa uppgifter vid sidan av den rent maskinella. Utredningen tänker här bl. a. på uppgiften att ta emot studiekontrollhandlingen. För denna arbetsuppgift måste ansvaret, enligt 54

studiemedelsutredningens mening, ligga hos en enhet som har anknytning till studiemedelssystemet. Personalen vid den centrala enheten kommer sannolikt att ställas inför en rad olika tolkningsproblem i samband med behandlingen av studiekontrollhandlingarna, som snabbt måste lösas utifrån studiesociala utgångspunkter och regler. En från de studiesociala myndigheterna i övrigt skild myndighet eller organisation torde därför inte kunna anlitas för detta arbete. Enligt studiemedelsutredningens mening bör man därför i det fortsatta utvecklingsarbetet framför allt beakta behovet av att arbetet med studiekontrollhandlingar och den direkta utbetalningen av studiemedlen kan bedrivas så att ansvarig studiesocial myndighet, dvs. CSN, har tillräckligt inflytande över verksamheten. Det är också viktigt att studiemedelstagarna och andra uppfattar arbetet med och funktionen av studiekontrollhandlingen som en del av studiemedelsadministrationen.

SOU 1973: 17

2 Beviljnings- och utbetalningsperioder för studiemedel m. m.

2.1 Inledning

Det registrerings- och utbetalningssystem som CSNs arbetsgrupp skisserar i sitt betänkande (se kap. 1 och bil. 2) erbjuder en rad praktiska fördelar och administrativa förenklingar av nuvarande rutiner för beräkning och utbetalning av studiemedel. Studiekontrollen, dvs. kontroll av att studiemedel ej uppbärs obehörigen, kan effektiviseras. En annan förbättring jämfört med nuvarande ordning är att antalet utbetalningsperioder kan bli flera än en per termin, utan att detta komplicerar systemet. En flerperiodiserad utbetalning ställer också krav på en annan indelning av beviljnings- och utbetalningsperioderna. Det terminsbegrepp som idag tillämpas enligt studiemedelsförordningen skiljer sig i vissa fall från den studie terminsindelning som tillämpas vid en del läroanstalter. Skillnaderna har i några fall orsakat problem och missuppfattningar i fråga om vilken av terminsindelningarna som skall tillämpas vid studielämplighetsprövningen. Studiemedelsutredningen har i direktiv att utreda frågan om samordning mellan studiemedelstermin och lästermin. Förslaget till automatiserade beräkningsoch utbetalningsrutiner möjliggör en bättre anknytning av studiemedlen till basbeloppet vid det aktuella utbetalningstillfället. UtredSOU 1973: 17

ningen har även enligt sina direktiv, att pröva frågan om studiemedlens anknytning till basbeloppet vid utbetalningen av studiemedel. Storleken av de studiemedel som utgår beror nämligen av basbeloppets nivå vid andra månaden före ingången av den termin för vilken medlen är avsedda, eller, om medlen vid ett och samma tillfälle beviljas för fler terminer, det basbelopp som gäller för andra månaden före ingången av den första av dessa. Dessa regler har i vissa fall lett till att studerande söker studiemedel för en termin i sänder för att därigenom tillgodogöra sig en eventuell höjning av basbeloppet. Särskilt har en ökning av antalet enterminsansökningar varit märkbar när man under en termin eller ett år kunnat förutse en kraftig höjning av basbeloppet. Härigenom har de administrativa kostnaderna för behandling av studiemedelsansökningar ökat. Utredningen kommer i det följande att lämna förslag till andra beviljnings- och utbetalningsperioder samt förslag till annan basbeloppsanknytning vid utbetalning av studiemedel, än vad som f. n. gäller. En utgångspunkt för förslagen är härvid de tekniska förutsättningar till andra och mer rationella beräknings-, kontroll- och utbetalningsrutiner som skisseras i nyss nämnda förslag till nya registrerings- och utbetalningsrutiner. 55

2.2 Terminsbegreppet systemet

i studiemedels-

2.2.1 Nuvarande ordning Enligt 4 § SmF förstås med "termin" första eller andra hälften av ett kalenderår. En studiemedelstermin omfattar sålunda tiden 1.1-30.6 eller 1.7-31.12. Bakgrunden till nuvarande terminsindelning är nödvändigheten av att anknyta det maximibelopp som utgår vid varje tillfälle till en bestämd tidsenhet. Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för nuvarande bestämmelser om periodindelning, konstaterade i sitt betänkande Rätt till studiemedel (SOU 1963:74 s. 62), att terminsbegreppet ej har en enhetlig betydelse inom olika studiebanor. Dels är terminerna olika långa på olika studiebanor, dels infaller de på något olika tider. Enligt utredningens mening borde det därför inte komma i fråga att ha olika maximibelopp för studiemedel på olika studiebanor beroende på terminens längd. Studiemedlen skulle i stället beräknas och utgå för en tidsenhet, som var lika för alla studerande. Av praktiska skäl förordade därför utredningen att kalenderåret i studiemedelshänseende indelades i två lika delar på det sätt som framgår av 4 § SmF. Terminsbegreppet i studiemedelssystemet reglerar en rad olika förhållanden vid beviljande av studiemedel. I 7 § första stycket SmF reglerar maximitiden för rätt till studiemedel. Studiemedel kan sålunda inte utgå för mer än sexton terminer, såvida ej särskilda skäl föranleder annat. I samma paragrafs andra stycke regleras den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel. Sålunda kan ej utan särskilda skäl studiemedel utgå för termin, som infaller efter det den studerande fyllt 45 år. I 8 § andra stycket SmF anges att studiemedel kan beviljas för högst två eller, i fall för vilka CSN så förordnar, högst tre terminer i sänder. I 9 § SmF anges att studiemedlen skall beräknas för termin. Denna paragraf är en av de viktigaste där studiemedelssystemets terminsbegrepp gjorts tillämpligt. Studiemedlen 56

utgår med 70 procent av basbeloppet per termin för heltidsstuderande och för deltidsstuderande med 35 procent. Det är emellertid att märka, att studiemedlen inte avser täcka studiemedelsterminens alla sex månader, utan beloppet har avpassats med tanke på att studier regelmässigt bedrivs under högst tio månader per år, dvs. fem månader per studiemedelstermin. Studiemedlen kan emellertid lyftas redan den 1.7, även om den officiella lästerminen börjar först den 1.9. Är den studerandes studietid längre än fem månader per termin kan han under vissa omständigheter, enligt 16 § andra stycket, erhålla extra studiemedel. I 11 § SmF anges att studiemedlen skall minskas på visst sätt med inkomst och värdet av eventuella naturaförmåner, som den studerande och, i förekommande fall, hans make antas komma att åtnjuta under terminen. Inkomsten beräknas således för hel studiemedelstermin omfattande kalenderhalvår, alternativt för två terminer om ansökan om studiemedel avser denna tid. Inkomst som erhålls under studietiden och under studieuppehåll eller ferier, skall således medräknas vid behovsprövningen. I 13 § SmF har terminsbegreppet gjorts tillämpligt på det basbelopp som skall gälla för beräkning av storleken av studiemedlen. Sålunda stadgas att vid beräkning av studiemedel skall tillämpas det basbelopp som gäller för andra månaden före ingången av den termin för vilken medlen ä; avsedda. Söks studiemedel för fler terminer tillämpas det basbelopp som gäller vid ingången av andra månaden före den första av terminerna. I 14 § SmF anges att studiemedlen kan minskas om studierna bedrivs under avsevärt mindre del av termin än som är normalt för den utbildningslinje den studerande studerar vid. Först om studietiden är kortire än tre månader har dock förevarande stadgande tillämpats. I 33 § andra och tredje styclena SmF stadgas att rätten till studiemedel är förverkad om medlen ej lyfts före utgången av den termin för vilken de beviljats. SOU 1973: 17

2.2.2 Samordning av lästerminer och studiemedelsterminer Genom Kungl. Maj:ts beslut 1970-12-29 uppdrogs åt studiemedelsutredningen att närmare överväga en samordning av studietermin och studiemedelstermin. Utredningsuppdraget har sin bakgrund i en framställan till Kungl. Maj: t från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS). SFS har vänt sig mot de tillämpningsregler i fråga om krav på studieresultat för rätt till fortsatta studiemedel efter två terminers studier, enligt 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet, som CSN meddelat. Organisationen hävdar att bestämmelserna, såsom CSN avser de skall tillämpas i fråga om beräkning av studietid, ej kan tillämpas på de studerande som påbörjar sina studier en vårtermin eftersom studietidsberäkningen anknyter till studiemedelsterminerna och inte till studieterminerna. I direktiven anges bl. a. att utredningen skall pröva lämpligheten av en generell samordning av studiemedels- och studietermin. En sådan samordning, vilket framhålls i direktiven, kan stöta på svårigheter, beroende på den principiella uppbyggnaden av studiemedelssystemet. Med tanke härpå bör utredningen också pröva frågan om en anpassning av studiemedelsterminerna till de faktiska studieterminerna vid filosofisk fakultet. Som underlag för diskussionen om möjligheten av att samordna studiemedelstermin och terminsindelningarna vid olika läroanstalter ligger en enkätundersökning, som utredningen lät utföra under läsåret 1970/71. Denna redovisas i bilaga till detta betänkande (bil. 3). Med utgångspunkt i detta enkätmaterial kan följande sammanfattning göras. 1. Flertalet av de läroanstalter som ligger utanför UKÄs administrationsområde har en indelning som följer kalenderhalvår. Detta gäller t. ex. lärarutbildningen, övervägande delen av vårdutbildningen och sådan eftergymnasial utbildning som administreras av lokal skolstyrelse. I några SOU 1973: 17

fall - bortsett från utbildning inom UKÄs område - förekommer att brytpunkten mellan höst- och vårterminen ligger i mitten av januari. 2. Det är vanligare att höstterminen pågår in i januari än att vårterminen pågår in i juli. En naturlig avgränsning för ett läsår med start en hösttermin är den 1.7. Ingen läroanstalt påbörjar sin utbildningstermin före den 1.7, såvitt det inte rör sig om en läroanstalt med treterminsindelning. Av redogörelsen framgår att en generell samordning av studietermin och studiemedelstermin är svår att genomföra. Skulle studiemedelsterminen förskjutas så att denna överensstämde med terminsindelningen inom UKÄs område kan denna indelning upplevas som onaturlig för dem som har en studieterminsindelning som följer kalenderhalvår. Studiemedelsterminen skulle för deras del börja en bit in i den redan pågående vårterminen. 2.2.3 Studiemedelsutredningen Enligt de direktiv som meddelats studiemedelsutredningen, skall utredningen närmare överväga om en samordning mellan studietermin och studiemedelstermin anses möjlig och lämplig. Det första alternativet till lösning - en generell samordning av studietermin och studiemedelstermin som skisseras i direktiven - finner utredningen ej genomförbar med mindre än att en samordning av olika läroanstalters terminsindelning först kommer till stånd. Av vad som framgår av redogörelsen i bilaga 3 är lästerminerna olika långa på olika studiebanor och infaller i bland på något olika tider. Det torde därför vara svårt, utan att detta medför vissa pedagogiska och administrativa problem, att genomföra en så omfattande samordning. Sett utifrån studiemedelssystemets enkla och schablonartade regler och med behov av effektiva kontroller, bl. a. ifråga om kontroll av ekonomin, skulle en samordning mellan studietermin och studiemedelstermin kräva att studieterminerna indelades efter kalenderhalvår, något som 57

från pedagogiska utgångspunkter ofta inte är att rekommendera för samtliga utbildningsformer.

2.3 Beviljnings- och utbetalningsperioder studiemedel

för

2.3.1 Nuvarande ordning Ett annat skäl, som talar mot en generell samordning, är studiemedelsutredningens I 8 § SmF anges den maximitid för vilken förslag, att studiemedlen i fortsättningen studiemedel varje gång skall kunna beviljas. utbetalas två gånger per kalenderhalvår. Denna är normalt två terminer. Studiemedel Detta medför att begreppet studiemedelster- beviljas i allmänhet antingen för läsår (höstmin framdeles, när fler utbetalningsperioder termin + vårtermin) - vilket förekommer i kan införas, mister sin aktualitet. I stället det övervägande antalet fall - eller kalendermåste ett annat begrepp införas. år (vårtermin 4- hösttermin). Något hinder Samma skäl som nyss anförts mot en föreligger dock inte för att studiemedel generell samordning av de olika terminsbe- beviljas för en termin i sänder. Den studerangreppen talar också mot att studiemedelster- de kan således tänkas ansöka om studiememinerna skulle anpassas till den terminsindel- del för endast en termin. Studiemedelsnämnning som gäller vid filosofisk fakultet. Vare derna beviljar dessutom å sin sida ibland sig man väljer en generell förskjutning av studiemedel endast för en termin, även om studiemedelsterminerna eller väljer att ha ansökan avser två terminer. Sådan beviljning olika terminsindelningar för olika studieba- sker i de fall där den studerandes studieprognor, så att de överensstämmer med studieternos bedöms vara tveksam, varför nämnden minerna, uppnås inga praktiska fördelar. vill avvakta studieresultaten för den termin Tvärtom kan en så splittrad indelning, som medel har beviljats, innan ställning kan tas skulle bli följden av framförallt det senare till om ytterligare studiemedel bör beviljas. alternativet, ge upphov till administrativa Likaså kan studiemedelsnämnd bevilja stuproblem och leda till missförstånd vid diemedel endast för den senare av två sökta behandling av studiemedelsansökningar. Stuterminer. Detta sker vanligtvis i sådana fall diebyten mellan läroanstalter med olika där ansökan inges sent på terminen och den lästerminsindelningar skulle onödigt komplistuderandes studieprognos vid början av den cera behandlingen av studiemedelsansökningförsta terminen ej varit tillfredsställande. Har en vid sådana byten. Det väsentligaste skälet den studerande förbättrat sin studieprognos mot en annan tidsindelning av studiemedlens under terminen kan studiemedel beviljas för beviljningsperioder än kalenderhalvår eller den kommande terminen. Studiemedelskvartal är emellertid de svårigheter som nämnderna stödjer sig här på en av huvudskulle uppstå ifråga om den ekonomiska principerna i studiemedelssystemet, nämlikontrollen. gen att studiemedel skall beviljas för studier Studiemedelsutredningen finner - av skäl en kommande period på grundval av tidigare som nu framgått - att varken en generell uppnådda studieresultat. Att bevilja studiesamordning av studietermin - studiemedels- medel retroaktivt för en termin, på grundval termin eller en samordning av studiemedels- av under terminen uppnådda studieresultat, terminen med terminsindelningen vid filoso- skulle nämligen innebära att man tillämpar fiskt fakultet är lämplig och möjlig att ett slags tentamenspremiesystem. åstadkomma. Andra alternativ måste därför Enligt nyss nämnda paragraf kan CSN undersökas för att få en lösning av det förordna att studiemedel på en och samma uppkomna problemet om vilken tidsenhets gång skall kunna beviljas för tre terminer. studieresultat som skall ligga till grund för Denna möjlighet är avsedd att utnyttjas vid prövning av studielämpligheten för rätten till sådana studiebanor, där studiegången är så studiemedel för studier vid fil. fak. Utredbunden och studieprognosen regelmässigt så ningen återkommer till detta i kap. 9. god, att det inte innebär någon nämnvärd risk att vid ett och samma tillfälle bevilja 58

SOU 1973: 17

Detta krav på ekonomisk trygghet måste självfallet gälla också ett system med central utbetalning och tätare utbetalningsperioder. Då ett centralt utbetalningssystem även ger bättre förutsättningar för effektivare kontroller under löpande beviljningsperioder finns det ingen egentlig anledning att begränsa beviljningsperiodens längd. Tvärtom kan det vara en fördel om studiemedel kan beviljas för längre tid än två terminer. Den administrativa belastningen vid studiemedelsnämnderna skulle härigenom minska. Studiemedelsutredningen anser - bl. a. mot bakgrund av den varierande terminslängden och terminsindelningen vid skilda studiebanor - att den terminologiska benämningen studiemedelstermin ändras så att benämningen står neutralt gentemot begreppet studietermin. Enligt vad som framgått av utredningens undersökning om terminsindelningen och antalet studieveckor, vilken presenteras i bilaga 3, omfattar ett läsår som regel 40 veckor. Endast för ett mindre antal studerandegrupper överstiger studietiden 42 veckor per läsår. Den officiella studietiden vid läroanstalter inom UKÄs administrationsområde är 36 veckor men torde — om tentamensperioder före och efter studieterminernas början respektive slut inräknas i studietiden - omfatta 3 8 - 4 0 veckor. Vid läroanstalter med en avgränsning av studieterminerna som följer kalenderhalvår omfattar höstterminen 1 8 veckor och vårterminen 22 veckor. Vid läroanstalter som universitet och högskolor är antalet officiella studieveckor inom respektive studietermin 2.3.2 Studiemedelsutredningen jämnt fördelat, dvs. 18 veckor/studietermin. Utredningen har tidigare framhållit det Beviljning av studiemedel sker enligt gällande nödvändiga i att studiemedel beviljas efter bestämmelser för en eller två terminer. Det enhetliga tidsperioder som är lika för alla övervägande antalet studerande ansöker om studerande oavsett studieterminernas avoch erhåller studiemedel för två terminer åt gränsning. Det mest lämpliga är då att gången. De kommer på så sätt att ha sin studiemedlens beviljningsperioder följer kaekonomiska situation klar för sig för ett helt läsår. Med hänsyn till att studiemedlen avser lenderhalvåret, dvs. ingen förändring mot den periodindelning som i dag tillämpas i framtida studier - den närmaste terminen studiemedelssystemet. eller läsåret - är det naturligtvis av stor vikt Naturligtvis vore det önskvärt om beviljför den studerande att veta under vilka ningsperioderna exakt följde studieterminerekonomiska förutsättningar han kan studera.

studiemedel för tre terminers studier. På grund av praktiska problem och att det skulle ge den studerande mindre studiemedel vid stigande basbelopp har denna möjlighet emellertid inte utnyttjats. Enligt 9 § SmF beräknas studiemedlen för termin. Studiemedlen utgår f. n. med högst 70 procent av basbeloppet per termin för heltidsstuderande och med 35 procent för deltidsstuderande. Vid behovsprövningen skall den studerandes och, i förekommande fall, hans makes inkomst för terminen beaktas. Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han antas komma att åtnjuta under terminen eller, om ansökan vid ett och samma tillfälle beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer (11 § SmF). Studiemedelsutredningen har i sitt betänkande Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87) föreslagit en höjning av beloppen för heltids- respektive deltidsstudiemedel. Enligt bestämmelserna i 11 § SmK utbetalas studiemedlen för högst en termin i sänder. Beviljas medel för mer än en termin utbetalas dessa terminsvis. Utbetalning skall ske på anfordran, samtidigt som den studerande styrker att han bedriver studier. Detta sker på ett speciellt intyg, det s. k. studieintyget. Intygsgivare är sådan lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning. CSN har utfärdat närmare anvisningar (se kap. 3).

SOU 1973: 17

nas tidsindelning, men utredningen finner det av nya beviljnings- och utbetalningsrutiinte detta möjligt om studiemedelssystemets ner, kommer att begränsa riskerna för schabloniserade uppbyggnad skall bevaras. oberättigat utnyttjande. En annan tidsindelning av beviljningsperioDet finns sålunda goda möjligheter att den än den som följer av kalenderhalvår eller genom längre beviljningsperioder, som leder en indelning som följer respektive läroan- till ett minskat antal ansökningar per år stalts studietermin, skulle, som tidigare fram- förbättra studiemedelsnämndernas arbetssihållits, medföra praktiska olägenheter vid tuation. Sådana längre beviljningsperioder behandlingen av studiemedelsansökningar. dvs. längre än två på varandra följande Studiemedelsutredningen föreslår därför att kalenderhalvår - måste givetvis gälla för studiemedel beviljas för kalenderhalvår och studerande vid utbildningar med bunden att en beviljningsperiod omfattar en, två eller studiegång och där läroanstalten både reellt fler på varandra följande kalenderhalvår och och formellt kan handha bedömningen av avser studiemedel för studietid som infaller studieprognosen för där inskrivna studeranunder kalenderhalvår. Det normala bör vara de. Utredningen avser då främst sådana att studiemedel beviljas för två på varandra utbildningar som vissa typer av vårdutbildföljande kalenderhalvår. Utredningen vill ning och lärarutbildning, där studerande, betona det viktiga i att beviljningsperioden i vilka ej klarar kursfordringarna, antingen får regel omfattar minst ett läsår, dvs. i vanligas- gå om kursen eller skiljs från undervisningen. te fall en höst- och en vårtermin för att den Då studiemedelsutredningen föreslår att lärostuderande skall veta under vilka ekonomis- anstalterna även i fortsättningen, om än i andra former, skall medverka vid intygsgika förutsättningar han kan studera det vandet, kommer risken för att studiemedel närmaste läsåret. Endast i undantagsfall bör studiemedel beviljas för kortare period. En utgår till avstängd studerande icke att vara kortare beviljningsperiod bör endast komma nämnvärt stor. till användning i sådana fall där den studeEtt system med längre beviljningsperioder randes studieprognos är så tveksam att fordrar intima kontakter och nära samarbete ansökan egentligen skulle avslås men studie- mellan å ena sidan de läroanstalter, som till medelsnämnden vill avvakta den vidare ut- viss del kommer att ansvara för studiekonvecklingen av vederbörandes studier. Ett trollen och å den andra respektive studiemeannat fall är när den studerande påbörjar delsnämnd, för att systemet skall kunna studierna sent under terminen eller befinner fungera tillfredsställande. Det bör t. ex. sig i slutet av sin studiebana. ankomma på dessa läroanstalter att meddela I detta sammanhang vill studiemedelsut- studiemedelsnämnd så snart någon avbryter redningen uppmärksamma de ökade möjlig- sina studier under pågående lästermin eller heterna till beviljning av studiemedel för övergår till annan studielinje inom eller utom längre perioder än två på varandra följande läroanstalten. Studiemedelsnämnd å sin sida kalenderhalvår som övergången till automati- skall lämna de råd och den service som serad behandling av studiemedelsbeviljningen läroanstalterna anser sig i behov av vid erbjuder. Denna möjlighet finns redan nu i utövande av sin kontrolluppgift. Den närsystemet, men har inte kunnat utnyttjas mare detaljutformningen av reglerna bör p. g. a. nuvarande regler för studiemedlens ankomma på CSN, som bl. a. bör fastställa basbeloppsanknytning. Genom ADB-syste- vilka kategorier utbildningar som, utan att met skapas emellertid förutsättningar för en kravet på studiekontroll eftersatts, kan bevilaktuellare anknytning till basbeloppet, jas studiemedel för längre tid ån två kalenexempelvis anknytning till varje utbetal- derhalvår vid ett och samma tillfälle. ningsperiod. Den förbättrade studiekontrolVad som nu sagts om beviljr.ingsperioder len under löpande beviljningsperioder, som för studiemedel innebär inte Ut beviljade utredningen föreslår i samband med införan- studiemedel skall utgå ovillkorligen. Bevilja60

SOU 1973: 17

ningsperiod. I kapitel 3 behandlar utredde studiemedel skall omprövas när ändrade ningen frågan om studiekontrollens framtida förhållanden i den studerandes studiesituafunktion. Med studiekontroll avser utredtion eller i hans och, i förekommande fall, ningen då inte enbart kontroll av att den hans makes ekonomiska situation inträder. studerande studerar, utan jämväl viss konSådan omprövning bör bl. a. kunna ske inför troll av den studerandes ekonomi under varje ny utbetalningsperiod. Studiemedelsutbeviljningsperioden. Dessa uppgifter skall redningen berör i annat sammanhang (kap. lämnas av den studerande själv på den s. k. 4) de regler som bör gälla för omprövning av studiemedel. Av betydelse i detta sam- studiekontrollhandlingen. I princip anser utredningen att studiekonmanhang är att den studerande underrättas troll skall ske inför varje utbetalningstillfälle. om vilka regler för omprövning som gäller Med hänsyn härtill har utredningen funnit för att inte missförstånd skall uppstå. Vidare det lämpligt att utbetalning av studiemedel bör den studerande göras medveten om sker två gånger per kalenderhalvår. vilken anmälnings- och uppgiftsskyldighet I och för sig kan det finnas motiv för en han har i och med att studiemedel beviljas. tätare utbetalning, exempelvis månadsvis Sådan information bör den studerande erhålvilket är fullt tekniskt möjligt i det föreslagla redan första gången han ansöker om na ADB-systemet. Men med tanke på att studiemedel på den s. k. huvudansökan (se studiemedelsutredningen föreslår att studiekap. 1). kontroll skall ske inför varje utbetalningstillUtbetalning av studiemedel sker i nuvaranfälle är det inte utan komplikationer möjligt de utbetalningssystem genom att studerande med en tätare utbetalning av studiemedel. på anfordran lyfter beviljade medel för Dessutom kan den studerandes utgifter inte gällande termin hos den utbetalningsanstalt förutsättas vara jämt fördelade på varje denne angivit på studiemedelsanvisningen. månad; t. ex. varierar inköp av kurslitteratur Den studerande skall vid utbetalning förete mellan olika månader och påverkar således ett s. k. studieintyg för att bli berättigad att de studerandes utgifter under terminen. lyfta medlen. Anvisningen utgör själva utbeFler utbetalningsperioder per kalendertalningshandlingen och har av studiemedelshalvår anses kunna medföra att de studerannämnden tillställts utbetalningsanstalten. de bättre kan planera sin ekonomi under CSNs arbetsgrupps tekniska lösningsförslag beviljningsperioden, eftersom inte hela stutill utbetalningsform (se s. 47) går ut på att diemedelsbeloppet betalas ut i en klumpsumstudiemedlen utbetalas över postgiro. Dessma i början av studieterminen. Utredningen förinnan skall studiemedelstagaren ha insänt ser emellertid inte detta som något avgöranen studiekontrollhandling till CSN. Efter de argument för en tätare utbetalning av utförda kontroller av uppgifter i nämnda studiemedlen, eftersom det sannolikt förhålhandling översänds betalningsuppdrag som ler sig så att övervägande flertalet studerande lagrats på magnetband till postverket, som sedan skall skriva ut och tillställa vederbö- planerar sina utgifter tillfredsställande oberorande studiemedelstagare ett utbetalnings- ende av om medlen utbetalas en eller flera kort. Den väsentliga skillnaden mot nuvaran- gånger per termin. Avgörande för utredningde förfarande ligger däri att studiekontrol- ens ställningstagande har istället varit möjliglen, som nu ligger på utbetalningsanstalten, heten att vid varje utbetalningstillfälle anknyta storleken av studiemedlen till ett för enligt förslaget skall centraliseras till den perioden aktuellt basbelopp, något som från studiesociala enheten. de studerandes sida framhållits som önskArbetsgruppens förslag möjliggör flera värt. utbetalningstillfällen för studiemedlen per Från studiekontrollsynpunkt innebär kalenderhalvår. Antalet utbetalningstillfällen som tidigare antytts - fler utbetalningsperiofår i viss mån anknytning till antalet der att studieavbrott eller förändringar i den studiekontrolltillfällen under löpande beviljSOU 1973: 17

studerandes ekonomi under en beviljningspe- slutet av augusti. Något egentligt behov av riod kan meddelas av studiemedelstagarna på studiemedel torde därför inte föreligga förrett enklare och smidigare sätt än vad som är än under augusti månad. Studiemedlen avser möjligt med nuvarande rutiner. Genom att täcka kostnaderna under studietiden och studiemedel utbetalas fler gånger per termin med hänsyn till att studietiden är väsentligt kan bl. a. förändringar i den studerandes kortare i tredje kvartalet än i övriga kvartal, inkomstförhållanden snabbare resultera i har utredningen funnit det lämpligt att ändring av beviljade men ej utbetalade stu- medlen för detta kvartal utbetalas med diemedel. Det omräkningssystem som utred- början den tionde augusti. Enligt utredningningen föreslår kommer att minska belast- ens förslag skall således utbetalning av ningen på administration vad gäller åter- studiemedel för var och en av utbetalningskravsärenden (se kap. 4) och undanröja nu- perioderna ske fr. o. m. 10.1, 10.4, 10.8 och varande olägenheter för de studerande. 10.10. Studiemedelsutredningen har, på grundval För dem som påbörjar sina ordinarie av vad som nu anförts, funnit det väsentligt studier tidigare än nämnda utbetalningsdag att antalet utbetalningstillfällen ökas när under tredje kvartalet måste möjlighet företekniska möjligheter för en sådan ordning ligga att lyfta studiemedlen före denna dag. föreligger. Utbetalning av medlen måste då, Sådan utbetalning kan ske utan någon liksom beviljningen, ske under enhetliga och framställan från studiemedelstagaren, efterbestämda tidsperioder, bl. a. därför att dessa som det bör vara möjligt för de studiesociala innebär lätt tillämpbara och schablonartade myndigheterna att på förhand veta vilka regler för samtliga studiemedelstagare. grupper som bedriver ordinarie studier under I tidigare studiestödssystem (statsstipen- sommaren eller påbörjar studierna tidigare dier, räntefria studielån och garantilån) kun- än den första utbetalningsdagen. Dessa grupde medlen i vissa fall utbetalas för kortare per är dessutom så få att ett sådant tid än termin. Sålunda utbetalades statssti- arrangemang kan ske utan några administrapendium månadsvis eller för kvartal. tiva olägenheter. Studerande, som bedriver Olikheterna i terminsindelningen mellan studier på egen hand under sommaren, t. ex. skilda utbildningslinjer gör att utbetalnings- doktorandstudier, examensarbete eller motperioderna inte kan knytas till indelning i svarande bör, om skäl härför föreligger, studieterminer eller del därav. I stället är det kunna få sina medel utbetalade tidigare. mest praktiskt att knyta utbetalningsperioMedel som inte lyfts senast tionde dagen derna till kvartal, som är ett mer enhetligt efter det kvartal de är avsedda för bör inte få begrepp. Oavsett terminernas indelning så lyftas utan särskilda skäl. Endast de fall där sträcker sig ett läsår i allmänhet över någon beslut om beviljning, genom försenad bedel av samtliga kvartal. Kvartalsindelning av handling av ansökan eller p. g. a. annan utbetalningsperioderna synes därför vara den åtgärd av studiemedelsnämnd eller CSN, mest lämpliga indelningen. kommit den studerande sent tillhanda, bör Av tekniska skäl, bl. a. med hänsyn till vara ovillkorligt skäl till förlängning av utbebasbeloppsanknytningen och driftekonomin talningsperioden. Har däremot den studeranför datasystemet, bör inte - med ett i det de redan i början av kvartalet tillställts följande angivet undantag - studiemedlen utbetalningshandling - såsom torde komma bli tillgängliga för lyftning förrän den tionde att ske till majoriteten av studiemedelstagari första månaden av varje kvartal. När det na - och han ej lyft studiemedlen inom gäller tillgängligheten av medlen under tredje laga tid bör han emellertid ej om kvartalet, dvs. första utbetalningsperioden inte särskilda skäl föreligger - medges rätt för en hösttermin, bör dock inte nämnda till förlängning av utbetalningsperioden. Den regel gälla. Den ordinarie terminen påbörjas studerande bör genom intyg eller på annat nämligen för de allra flesta studerande först i sätt styrka att han varit förhindrad att lyfta 62 SOU 1973: 17

bl. a. att studier påbörjats strax före eller efter ansökningstidens utgång. Förslaget till begränsning av ansökningstiden har sitt ursprung i vad som anfördes i studiemedelsutredningens betänkande Vissa frågor rörande studiemedel (stencil U 1970: 13). Införandet av en sista ansökningsdag skulle enligt utredningens mening väsentligt förbättra studiemedelsnämndernas arbetssituation. Den ökade mängden av studiemedelsansökningar hade tidigare medfört att behandlingstiderna periodvis blivit alltför långa. En akut fråga i detta sammanhang var anhopningen av ärenden i slutet av varje termin, då nämnderna samtidigt har att behandla ärenden för den innevarande terminen och för 2.4 Ansökningsperioder för studiemedel kommande termin. Under ett flertal år 2.4.1 Nuvarande ordning uppstod bekymmersamma förseningar av behandlingen av ansökningar. Införandet av Enligt 8 § första stycket SmK beviljas studiemedel efter ansökan. Denna skall av- en sista ansökningsdag och en förbättrad information till de studerande synes ha fattas på fastställt formulär (6 § SmK), som tillhandahålls kostnadsfritt av CSN. Formu- förbättrat nämndernas arbetssituation. Förlären finns bl. a. på studiemedelsnämnderna, utom en bättre arbetssituation har en tidigapå vissa postanstalter samt hos de penningin- reläggning av sista ansökningsdagen medfört en bättre service till de studerande genom att rättningar (affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor) som medverkar vid utbetal- behandlingen av den kommande terminens ansökningar kan påbörjas tidigare. ning av studiemedel enligt bestämmelserna i De studerande tycks inte i nämnvärd grad 10 § SmK. ha uppfattat en begränsning av ansökningsDen studiemedelssökande har själv att ta perioden som en nackdel eller som en initiativet till att anskaffa vederbörliga anbegränsning i rätten till studiemedel. I de sökningshandlingar. Dessa skall inges till den allra flesta fall planeras nämligen studierna så studiemedelsnämnd vederbörandes läroanatt den studerande på ett tidigt stadium vet stalt är att hänföra. I fråga om studier utom vilket behov av studiestöd han har för riket inges ansökan till CSN. kommande terminer, varför han också inger Ansökan om studiemedel inges inom den sin studiemedelsansökan i god tid. tid och i den ordning som CSN bestämmer. Studiemedelsutredningens förslag till andOm särskilda skäl föreligger kan ansökan ra utbetalningsperioder i ett system med prövas även om den inkommit för sent (8 § central registrering och utbetalning medför andra stycket SmK). Centrala studiehjälpsatt ansökningsperioderna för studiemedel nämnden har i cirkulär till studiemedelsmåste anpassas till de nya utbetalningsperionämnderna (Sn 33/1971) fastställt att studiemedelsansökan skall vara studiemedels- derna. Studiemedel bör nämligen i princip nämnden tillhanda senast den 31 oktober inte beviljas retroaktivt för en utbetalningsnär det gäller studiemedel för hösttermin, period. Det är främst följande fyra kategorier och senast den 15 april, när det gäller ansökningar som f. n. dominerar när det studiemedel för vårtermin. Som särskilt skäl gäller sent inkomna ansökningar: för att studiemedelsnämnd skall uppta en för 1. Ansökningar från studerande som tidigare sent inkommen ansökan till prövning räknas

medlen under nämnda tid. För att inte belasta systemet med alltför små utbetalningsbelopp vid varje utbetalningstillfälle, bör studiemedel, som för en beviljningsperiod om två kalenderhalvår understiger 20 procent av det vid periodens början gällande basbeloppet, utbetalas per kalenderhalvår. Beloppet fördelas i så fall lika på de båda utbetalningsperioderna. För den som ej är berättigad till mer än 5 procent av basbeloppet i studiemedel för ett kalenderhalvår bör, liksom hittills, enligt bestämmelserna i 17 § SmF, rätten till studiemedlen bortfalla.

SOU 1973: 17

under terminen fått avslag på ansökan p. g. a. svaga studieresultat. 2. Ansökningar från studerande som väntat med ansökan därför att de varit medvetna om att tidigare ingiven ansökan ej skulle ha beviljats p. g. a. svaga studieresultat. 3. Ansökningar från studerande som tidigare under terminen ej ansett sig vara i behov av studiemedel eller tidigare sökt och erhållit en mindre del av studiemedlen. 4. Ansökningar från studerande som påbörjat studierna sent under terminen eller övergått från deltidsstudier till heltidsstudier.

2.4.2 Studiemedelsutredningen Studiemedelsutredningen har i avsnitt 1.3.2 (sid. 50) behandlat den centrala datorns möjligheter i ett centralt registrerings- och utbetalningssystem för studiemedel, att förtrycka bl. a. handlingar för ansökan om fortsatta studiemedel. Ansökningsförfarandet och behandlingsarbetet vid studiemedelsnämnderna kan därigenom förenklas och underlättas. Utredningen har funnit det väsentligt att - i det fortsatta utredningsarbetet för det centrala registrerings- och utbetalningssystemet - möjligheten till förtryckning av ansökningshandlingar beaktas. Sådana handlingar bör - enligt utredningens mening - tillställas studiemedelstagaren med posten. Genom ett sådant arrangemang kan man räkna med att ansökan om fortsatta studiemedel i de allra flesta fall kommer att inges redan före den beviljningsperiod som de sökta studiemedlen avser. Genom de förenklade ansökningsrutinerna, som nyss skisserats, kan också ansökningsperioden anpassas till de tidsperioder, som utredningen föreslår skall gälla för utbetalning av studiemedel. För att ett centralt utbetalningssystem skall kunna fungera rationellt och till rimlig kostnad bör varje ansökningsperiod inte omfatta alltför lång tidsperiod. Redan i dag inges närmare 8 5 - 9 0 procent av alla studiemedelsansökningar, som avser studiemedel för en vårtermin, före första kvartalets utgång och ansök64

ningar som avser en hösttermin före tredje kvartalets utgång. Kommer ansökningsblanketter i framtiden att tillställas den studerande, såsom tidigare skisserats, är det sannolikt att frekvensen av tidigt ingivna ansökningar kommer att bli högre, eftersom man undanröjer den tidsspillan och det besvär det kan innebära för den studerande att på egen hand anskaffa ansökningsblanketter med därtill hörande bilagor. En ytterligare begränsning av ansökningstiden för studiemedel kan innebära nackdelar, främst för sådana studerande vilka kan hänföras till någon av de fyra grupper som omnämndes i föregående avsnitt (2.4.1). Det är då närmast för studerande i grupperna 1 och 2 en begränsning får en nämnvärd betydelse. Studerande som kan hänföras till någon av de två andra grupperna kan genom den kvartalsvisa utbetalningen, som utredningen föreslår, lätt få sina ekonomiska behov tillgodosedda utan att för den skull ansökningsperioden behöver förlängas. Då det gäller ansökningar, som kan hänföras till någon av de två första grupperna, kan utredningen emellertid inte finna skäl som skulle tala mot att ansökningsperioderna inte skulle kunna anpassas till utbetalningsperioderna. Vid den prognosbedömning som studiemedelsnämnderna gör på grundval av uppnådda studieresultat, utgår man från de resultat som uppnåtts föregående terminer och ibland även från de resultat som uppnåtts i början av den termin ansökan om studiemedel avser. Resultat som uppnås under senare hälften av den lästermin, som ansökan om medel gäller, beaktas i regel inte, utan skall i princip ligga till grund för prognosbedömningen påföljande termin. Bakgrunden till denna bedömningsmetod är att studiemedlen skall beviljas för en kommande tidsperiod och inte vara en form av tentamenspremiesystem, vilket skulle bli fallet om de studieresultat som uppnås under samma kalenderhalvår som studiemedel söks för regelmässigt beaktades vid bedömningen. Med hänvisning till vad som nu anförts föreslår således studiemedelsutredningen, att ansökan om studiemedel som avser första SOU 1973: 17

kalenderhalvåret och tid därefter skall inges före utgången av första kvartalet, dvs. senast 31 mars. Ansökan om studiemedel som avser andra kalenderhalvåret och tid därefter skall inges före utgången av tredje kvartalet, dvs. senast 30 september. Föreligger särskilda skäl, t. ex. om studiemedelstagaren kan påvisa att han studerat under första respektive tredje kvartalet och han varit förhindrad att söka studiemedel tidigare, bör ansökan upptas till prövning för respektive kalenderhalvår även om ansökan inkommit efter ansökningstidens utgång. Även i de fall studierna påbörjas sent under studieterminen bör självfallet ansökan upptas till prövning, under förutsättning att ansökan inges senast fjorton dagar efter det studierna påbörjades. Studiemedelsutredningen förutsätter att i sådana fall avräkning av det maximala studiemedelsbeloppet icke enbart sker med hänsyn till bestämmelserna i 11 och 12 §§ om behovsprövning utan jämväl med belopp som bedöms skäligt med hänsyn till den del av kalenderhalvåret studier ej har bedrivits.

den termin för vilken medlen är avsedda. Beviljas studiemedel för fler terminer vid ett och samma tillfälle, tillämpas det basbelopp som gäller för andra månaden före ingången av den första av dessa terminer. Sålunda ligger basbeloppet per den 1 maj till grund för beräkning av studiemedlen om ansökan avser en hösttermin eller en hösttermin och den påföljande vårterminen. Vid ansökan, som avser en vårtermin eller en vårtermin och en påföljande hösttermin, gäller basbeloppet per den 1 november föregående år. Studiemedlen utbetalas per termin.

2.5.2 Studiemedelsutredningen

Studiemedelsutredningen har i det föregående förordat att studiemedlen som regel skall beviljas för två på varandra följande kalenderhalvår och utbetalas kvartalsvis. Längre beviljningsperioder skall dock, såsom utredningen tidigare framhållit, kunna förekomma för vissa särskilda utbildningsgrupper. De automatiserade beviljnings- och utbetalningsrutiner som föreslagits, möjliggör att storleken av de under varje kvartal utgående studiemedlen kan bestämmas med hänsyn 2.5 Basbeloppsanknytning och studiemedelstill ett i tiden mer näraliggande basbelopp. beloppets storlek vid utbetalningstillfället Enligt studiemedelsutredningens mening bör 2.5.1 Nuvarande ordning denna möjlighet också utnyttjas. Indexregleringen av studiemedelsbeloppet Enligt bestämmelserna i 9 § SmF utgår studiemedel för termin - omfattande kalen- med anknytning till basbeloppet föreslogs av derhalvår — med 70 procent av basbeloppet studiesociala utredningen med tanke på att det ansågs rimligt att de studerande skulle ha till heltidsstuderande och med 35 procent av ett i tiden aktuellt studiemedelsbelopp med basbeloppet till deltidsstuderande. Enligt hänsyn till växlingarna i penningvärdet. I 10 § samma förordning utgår barntillägg till valet mellan en metod att genom särskilt studerande med barn under 16 år med 12,5 beslut i efterhand anpassa studiemedelsbeprocent av basbeloppet. loppets storlek efter penningvärdets växling11 och 12 §§ SmF anger på vilket sätt ar och en metod som genom indexreglering studiemedlen skall reduceras med hänsyn till direkt anpassar beloppet, ansågs den senare den studerandes egen och, i förekommande metoden vara att föredra. Därigenom skulle fall, makes ekonomi. Storleken av de s. k. en urholkning av studiemedlen undvikas, fribeloppen är knutna till basbeloppet och vilket ansågs väsentligt med hänsyn till att utgör en viss procent av detta. Inkomsten studiemedlen är av grundläggande betydelse beräknas för termin eller om ansökan avser för den studerandes möjligheter att bedriva mer än en termin den tid ansökan avser. studier. Vid beräkning av studiemedelsbeloppet Bakom studiemedelsutredningens förslag enligt 9 - 1 2 §§ tillämpas det basbelopp, som till kvartalsvis utbetalning av studiemedlen gäller för andra månaden före ingången av 5-SOU 1973: 17

ligger samma principiella resonemang, nämligen att medlen så långt möjligt bör stå i samma relation till det aktuella penningvärdet, oavsett när de utbetalas under beviljningsperioden. Detta kan ske genom att knyta storleken av de utgående studiemedlen till ett i förhållande till utbetalningsperioden aktuellt basbelopp. Studiemedelsutredningen föreslår därför att basbeloppet för den första månaden i varje kvartal - alltså basbeloppet för januari, april, juli och oktober - ligger till grund för studiemedelsbeloppets storlek för respektive kvartal. I följande tablå belyses hur basbeloppet kvartalsvis har förändrats sedan 1965. Är

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Kvartal I

II

III

IV

5 000 5 300 5 500 5 700 5 800 6 000 6 400 7 100

5 000 5 300 5 700 5 800 5 800 6 300 6 900 7 100

5 000 5 500 5 700 5 800 5 800 6 300 6 900 7 300

5 200 5 500 5 700 5 800 6 000 6 400 6 900 7 300

Som framgår av tablån har förändringarna mellan kvartalen varit små, i regel högst 200 kr., dvs. den lägsta summa som basbeloppet f. n. justeras med. Mellan första och andra kvartalen 1971 skedde dock en anmärkningsvärd höjning med 500 kr. Anledning härtill var främst omläggningen av skattesystemet enligt statsmakternas beslut 1970. Genom höjning av den indirekta skatten kom konsumentpriserna att öka i större omfattning än som tidigare förekommit under en begränsad period. Med hänsyn till den kraftiga basbeloppshöjningen fattade statsmakterna beslut om viss kompensation till de studerande (Prop. 1971:78,SfU 1971: 22 rskr 1 28). Studerande som beviljats studiemedel för hela kalenderåret 1971 och som uppburit studiemedel för andra delen av kalenderåret, skulle genom beslutet kunna erhålla extra studiemedel. Tillägget utgick med ett schablonbelopp som motsvarade 70 procent av skillnaden mellan basbeloppet för maj 1971 (6 900 kr) och basbeloppet för novem66

ber 1970 (6 400 kr). Beslutet får ses som en engångsåtgärd enligt uttalande av föredragande statsråd. Vid en normal penningsvärdeutveckling kommer en anknytning av studiemedelsbeloppet till ett kvartalsbasbelopp inte att innebära några utgiftsökningar för statsverket, om man samtidigt beaktar den besparing som görs genom en senareläggning av utbetalningarna för en del av studiemedlen. En höjning av basbeloppet med 200 kr medför en utgiftsökning på ca 2,5 milj. kr, om studiemedelstagarnas antal är ca 100 000 och nuvarande terminsbelopp halveras. Besparingen blir däremot, vid en utbetalning kvartalsvis och räknat med sex procents ränta, ca 3,7 milj. kr. Således ger en senareläggning av utbetalningarna av studiemedlen med en normal basbeloppsökning en minskning av statsverkets utbetalning på ca en milj. kr. Höjs inte basbeloppet kvarstår besparingen, höjs det däremot med 300 kr eller mer kan, med föregående antaganden, en basbeloppsanknytning till kvartalsutbetalningen innebära en merutgift för statsverket. För de studerande innebär en aktuellare anknytning av basbeloppet till varje uibetalningsperiod otvivelaktigt en fördel genom att studiemedelsbeloppet då står i bättre relation till konsumentprisernas utveckling under beviljningsperioden. Ur studiesocial synpunkt är en sådan anknytning betydelsefull, och det är främst detta skäl som enligt studiemedelsutredningens mening takr för att en förändring kommer till stånd. Vad sedan gäller storleken av det studiemedelsbelopp, som skall utgå vid varje utbetalningstillfälle (kvartal), kan mm antingen tänka sig en halvering av beviljat belopp i procent av basbeloppet - alltså f. n. maximalt 35 procent av basbeloppet per kvartal - eller en fördelning av beloppet med hänsyn till studietiden i varje k/artal. Den förra metoden är enkel och smidig men skulle troligen medföra vissa ekonomiska problem för de studerande, då medlen skulle bli ojämt fördelade i förhållande til den faktiska studietidens fördelning inom. de olika kvartalen. SOU 19^3: 17

Enligt utredningen talar följande tre skäl mot en halvering av studiemedelsbeloppet per termin. 1. Studiekostnaderna skall fördelas under ca tio månader av ett läsår. Man kan härvid i stort skilja på månadsvis fasta kostnader, såsom kostnader för hyra, mat, resor, hygien och nöjen samt initialkostnader vid studieterminens början, i huvudsak kostnader för läromedel och terminsavgift till student- eller elevkår. Det finns f. n. inga undersökningsresultat som närmare beskriver studiekostnaderna för de studerande. En omfattande undersökning skall genomföras av SCB i samråd med CSN på uppdrag av Kungl. Maj:t. I 1968 års studentekonomiska undersökning (Lund 1969) redovisas visst material som ger en ungefärlig bild av fördelningen mellan de kostnadsposter som omnämnts här. Enligt undersökningen betalade ogifta heltidsstuderande ca 700 kr/läsår för kurslitteratur, försäkringar och kåravgifter. Det maximala studiemedelsbeloppet för undersökningsåret var ca 7 580 kr. I runt tal skulle alltså ca 10 procent av studiemedelsbeloppet per år täcka initialkostnaderna vid terminsstarterna. Det måste då understrykas att skillnaderna mellan olika studiebanor är betydande, varför schablonisering kan slå mycket olika. 2. Den ojämna fördelningen av studieterminerna, med hänsyn till kvartalsindelningen, gör att studietiden ibland endast omfattar en mindre del av ett kvartal och ibland hela kvartalet. Här föreligger en betydande skillnad mellan olika typer av utbildningar. Följande tablå, som anger antalet studieveckor i varje kvartal med hänsyn till terminsindelningen, belyser närmare detta förhållande. Antalet studieveckor under första och fjärde kvartalen är som framgår lika många oavsett vilken utbildning det gäller. Under andra kvartalet är skillnaden obetydlig. Däremot är skillnaden mellan olika SOU 1973: 17

Typ av utbild-

Antal studieveckor per kvartal

ning

I

UKÄ-området SÖ-området utom vårdutbildning Vårdutbildning I Vårdutbildning II

12 12 12 12

2 II

III

IV

10 10 19(11)

6 9 7

12 12 12

1 Uppdelning på utbildningstyp har skett efter samma princip som i bilaga 3. 2 För nyinskrivna på vårterminen är studietiden två veckor kortare.

typer av utbildningar under tredje kvartalet relativt stor. Skillnaden meilan utbildningar inom UKÄ-området och övriga områden är dock i realiteten troligen inte så stor som den framgår av tablån, där utredningen endast tagit hänsyn till den faktiska terminsindelningen. Många studerande vid universitet och högskolor studerar ofta på egen hand några veckor före varje hösttermin. Men skillnaden mellan kvartalen, oavsett utbildningsområde, motiverar inte att man delar studiemedelsbeloppet i två lika delar per kalenderhalvår. I stället bör man, enligt utredningens mening, ta viss hänsyn till den faktiskt förekommande skillnaden i studietid. 3. Med stöd av bestämmelserna i 16 § SmF kan extra studiemedel utgå för förlängd studietid under läsåret. Bedrivs studier under sex månader, skall behovet av extra studiemedel prövas först i slutet av kalenderhalvåret, dvs. för månaderna juni och december. Detta medför - för att möjlighet till sommarstudier skall föreligga, antingen i enlighet med kursplan eller på egen hand - att studiemedelsbeloppet inte får vara för snävt tilltaget under tredje kvartalet. Tar man hänsyn till de nu beskrivna svårigheterna att finna en lämplig avvägd fördelning av studiemedelsbeloppet i förhållande till skillnaderna i studietidens fördelning över kvartalen och de studerandes initialkostnader samt kravet på schablonisering av beloppet, har utredningen stannat för att föreslå att beviljade studiemedel för en 67

beviljningsperiod omfattande två kalenderhalvår utbetalas enligt följande regler: Kvartal I 30 % ' Kvartal II 2 0 % Av beviljat studiemeKvartal III 20 % delsbelopp (=100 %) Kvartal IV 3 0 % Beviljas studiemedel för endast ett kalenderhalvår är fördelningen i procent den dubbla för respektive utbetalningsperiod. Den föreslagna fördelningen av studiemedelsbeloppet grundar sig främst på det förhållandet att studier bedrivs under hela tiden i kvartalen ett och fyra (sammanlagt 6 månader) och att studietiden i kvartal tre som regel endast omfattar en mindre del av kvartalet. Fördelningen tar också viss hänsyn till initialkostnader som de studerande har i början av varje termin, dvs. i regel första respektive tredje kvartalet. Genom att fördelningen sker med utgångspunkt i beviljat studiemedelsbelopp gäller fördelningsnormen oberoende av om det är heltids- eller deltidsstudiemedel. Följande exempel ger en uppfattning om fördelningen av beviljat studiemedelsbelopp enligt utredningens förslag. Exempel 1 Förutsättningar Konstant basbelopp under beviljningsperioden (7 300 kr) Beviljningsperiod = kalenderår Maximala studiemedel = 10 220 kr Inkomst och förmögenhet understiger fribeloppsgränserna Kvar- För- Antal tal deln. studienorm veckor

Studiemedel per kvartal ikr

Studiemedel per studievecka ikr

1 2 3 4

3 066 2 044 2 044 3 066

256 204 292 256

30 20 20 30

12 10 4-7 12

Utgångspunkten för fördelningen skall vara det belopp som den studerande erhåller för hela beviljningsperioden. För att den studerande redan vid beviljningsperiodens början skall få en uppfattning om hur mycket i kronor räknat han minst får i studiestöd under hela beviljningsperioden, fördelat på respektive utbetalningsperiod (kvartal), måste studiemedlen för hela perioden först bestämmas med ledning av det basbelopp, som gäller för periodens första kvartal. Han får på så sätt veta hur mycket i studiemedel han får under varje utbetalningsperiod beräknat i ett fast penningvärde. Inträffar sedan basbeloppsförändringar under beviljningsperioden, omräknas automatiskt kommande utbetalningsperiods studiemedel med hänsyn till det nya basbeloppet. Storleken av de utgående studiemedlen justeras således allt eftersom förändringar i basbeloppet inträder. Den justering, som enligt nämnda förslag kan göras, sker i fråga om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen eftersom den återbetalningsfria delen inte justeras med hänsyn till basbeloppsförändringarna. I det följande lämnar utredningen några exempel på hur denna justering slår vid basbeloppsökningar och i förhållande till den fördelningsnorm utredningen i det föregående förordat. Exempel 2 utgår från en heltidsstuderande utan barn med inkomst och förmögenhet under fribeloppsgränserna. Exempel 3 utgår från en heltidsstuderande utan barn med en egen inkomst under perioden som överstiger fribeloppsgränsen.

Initialkostnaderna har beräknats med ett schablonbelopp utgörande 10 procent av det maximala studiemedelsbeloppet för ett läsår. 68

SOU 1973: 17

justering av de utgående studiemedlen p. g. a. att basbeloppet ökar på visst sätt. Jämfört med nuvarande regler för basbeloppsanknytning ger utredningens förslag om justering varje kvartal den studerande 224 kr mer i studiemedel. Följande exempel utgår från att den studerande har en inkomst som reducerar studiemedlen vid beviljningstillfället. Inkomsten antas vara konstant, dvs. inga ändringar av de först uppgivna inkomsterna inträffar under beviljningsperioden.

Exempel 2 Förutsättningar Basbelopp kvartal 1 = 7 1 00 kr Beviljningsperiod = kalenderår Inkomst och förmögenhet understiger fribeloppsgränserna Studiemedel för beviljningsperioden beviljade i basbeloppet 7 100 kr - 9 940 kr

Av exemplet framgår hur den tänkta basbeloppsanknytningen skall fungera vid en Kvartal

Basbelopp

Fördeln norm i %

Fördelade stm i kr

Justering i kr vid basbeloppsökning

Summa stm i kr per kvartal

1 2 3 4

7 100 7 100 7 300 7 500

30 20 20 30

2 982 1 988 1 988 2 982

0 0 56 168

2 982 1 988 2 044 3 150

9 940

+ 224

10 164

Summa bev iljade och erhållna studiemedel

Exempel 3 Förutsättningar Basbelopp kvartal 1 7 100 kr Beräknad inkomst under perioden 9 000 kr Fribeloppet 80 % per kalenderår Reducerade studiemedel för beviljningsperioden vid utbetalningstillfället: 7 726 kr Har således den studerande under beviljningsperioden en konstant inkomst, som vid beviljningstillfället reducerar studiemedlen, får vederbörande, enligt exemplet, mer i justeringstillägg jämfört med den som från början beviljades maximala studiemedel (ex. 2). Anledningen till att justeringstillägget blir högre för den som p. g. a. inkomst får reducerade studiemedel hänger samman med att reduceringsbeloppet minskar vid en ökning av basbeloppet, eftersom fribeloppet

då höjs. Reduceringsbeloppet är f. n. två tredjedelar av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet. I exempel 2 baserar sig ökningen av studiemedlen uteslutande på basbeloppsökningen, men i exempel 3 har även fribeloppets ökning medverkat till det högre studiemedelsbeloppet. Beviljas den studerande även barntillägg skall dessa medel slås samman med de ordinarie studiemedlen varefter fördelningen av de totala medlen kan ske i förhållande till den av utredningen föreslagna normen. Utredningen har inte funnit det lämpligt, främst av praktiska skäl, att låta barntillägget utgå vid sidan av de ordinarie medlen. Den som inkommer med ansökan om barntillägg i form av en tilläggsansökan, t. ex. om barnet fötts efter det de ordinarie medlen beviljats, bör däremot kunna erhålla barntillägg för

Kvartal

Basbelopp

Fördeln norm i %

Fördel stm i kr

Justering i kr vid basbeloppsökning

Summa stm i kr per kvartal

1 2 3 4

7 100 7 100 7 300 7 500

30 20 20 30

2318 1 545 1 545 2318

0 0 78 232

2 241 1 545 1 623 2 550

8 036

Summa beviljad e och erhållna studiemedel

SOU 1973: 17

7 726

+

det kvartal under vilket barnet är fött, oberoende av att de ordinarie medlen för samma kvartal redan utbetalats. Studiemedelsutredningen har övervägt att låta de studiemedelstagare, som enbart ansöker om den äterbetalningsfria delen av studiemedlen (studiebidraget) få denna utbetalad vid varje kalenderhalvårs början, dvs. under första respektive tredje kvartalet. Studiebidraget utgör en mindre del av de totala studiemedlen och det skulle därför måhända te sig mest praktiskt att inte låta bidraget utbetalas i alltför små belopp. Det är naturligtvis också ur administrativ synpunkt en fördel om mindre belopp utbetalas vid ett färre antal tillfällen. Utredningen har därför i det föregående föreslagit en spärr mot att mindre belopp delas upp på samtliga utbetalningsperioder. Denna spärr gäller sålunda medel som utgår p. g. a. reduktion av de totala studiemedlen. I fråga om studiebidraget ställer det sig emellertid något annorlunda. De som enbart ansöker om maximala studiebidrag är nämligen i praktiken heltidsstuderande, oberoende av att de inte tar ut fulla studiemedel. Medel till sin försörjning erhåller de följaktligen på annat sätt än enbart genom studiemedel. Med tanke på att utredningen föreslagit att studiekontroll skall ske vid varje utbetalningstillfälle, skulle det te sig mindre lämpligt om strängare krav uppställdes för heltidsstuderande, som erhåller maximala studiemedel, än vad som skulle gälla för heltidsstuderande som enbart ansöker om och erhåller maximalt studiebidrag. Utredningen anser därför att den som ansöker enbart om studiebidraget skall få sina medel utbetalade enligt de regler som gäller för övriga studiemedelstagare. Den föreslagna justeringen av studiemedlen vid basbeloppsförändringar kan synas invecklad och svåradministrerad. I samband med övergång till ADB-baserat utbetalningssystem kommer emellertid alla beräkningar att ske maskinellt, varför några administrativa problem i framtiden knappast torde föreligga. Systemet med en justering anser utredningen vara nödvändig om man både skall beakta förslaget om studiemedlens 70

anknytning till basbeloppets förändringar varje kvartal och det nödvändiga i att de studerande redan vid beviljningsperiodens början har möjlighet att överblicka sin ekonomiska situation den närmaste studietiden. Vid utformningen av förslaget till lagtext har utredningen inte ansett det nödvändigt att i studiemedelsförordningen ange de föreslagna fördelningsnormerna. Enligt studiemedelsutredningens mening är det nämligen angeläget att normerna skall kunna ändras utan att den sedvanliga proceduren vid lagändring skall behöva vidtas. En förändring av terminsindelningen inom högskoleutbildningen bör t. ex., om det visar sig vara erforderligt, också omedelbart få verkan på de föreslagna fördelningsnormerna vid studiemedelstilldelningen. En förändring av normerna bör därför kunna beslutas av Kungl. Maj:t. Slutligen vill utredningen framhålla att de i detta kapitel lämnade förslagen om ansöknings- och utbetalningsperioder samt studiemedlens basbeloppsanknytning är beroende av det föreslagna ADB-baserade registreringsoch utbetalningssystemet. Utredningen har övervägt att föreslå övergångsbestämmelser för studiemedlens basbeloppsanknytning så att - i avvaktan på ett nytt registrerings- och utbetalningssystem - en aktuellare anknytning genast kunde åstadkommas för dem som söker studiemedel för två terminer samtidigt. En sådan anknytning ligger i linje med utredningens tidigare diskuterade uppfattning, att de studerande bör ha ett i tiden så aktuellt studiemedelsbelopp som möjligt med hänsyn till penningvärdets förändringar. Emellertid kommer betydande administrativa problem att uppstå om det under en relativt kort övergångsperiod - som bedöms vara två till tre år - skall införas ett tillfälligt system. Utredningen har därför avstått från att utarbeta förslag härom.

SOU 1973: 17

3.1 Studiekontrollen i ett system med central utbetalning av studiemedel

Inledning

Studiemedelsutredningen har i det föregående föreslagit att beviljade studiemedel skall utbetalas per kvartal och att studiekontroll sker i samband med varje utbetalningstillfälle. Innan beviljade studiemedel kan utbetalas, skall studiemedelstagarna insända en studiekontrollhandling till studiesocial myndighet. Formulär till denna handling tillsänds studiemedelstagare i god tid före varje utbetalningstillfälle. I stället för nuvarande ordning, där utbetalningsanstalterna handhar viss studiekontroll, skall all kontroll utföras av studiesocial myndighet. Olika kontrollrutiner kan därigenom förbättras och större krav kan ställas på den prövning som skall förekomma. Genom det automatiserade registrerings- och utbetalningssystemet kan en stcrre mängd data insamlas och bearbetas. Den prövning som sker vid den centrala enieten kan ske både utifrån rent formella grunder och jämväl från studiesociala utgångspunkter. För att så skall kunna ske eriordras att studiekontrollhandlingen får en h e t annan utformning än vad det s. k. studieintyget i dag har. Den förutnämnda arbetsgruppen inom CSN har lämnat ett förslag till teknisk utformning av studiekontrollen. Studiemede.sutredningen kommer i det följande att, med arbetsgruppens förslag som grund, föreslå ändrade regler för studiekontrollen. I SOU 1973: 17

samband därmed har utredningen funnit det lämpligt att göra en översyn av reglerna för studiemedelstagares anmälnings- och upplysningsskyldighet, för att få en klarare utformning av reglerna. Vidare har utredningen funnit det påkallat, bl. a. mot bakgrund av ökningen av antalet utbetalningsperioder under ett kalenderhalvår, att vidta en översyn av lärarnas och läroanstalternas medverkan i nuvarande intygsgivande.

3.2 Studiekontroll

-

studieintyg

3.2.1 Nuvarande ordning Enligt 1 1 § studiemedelskungörelsen (SmK) skall utbetalning av studiemedel ske på anfordran från studiemedelstagaren. Enligt 12 § samma kungörelse utbetalas studiemedlen endast om den studerande styrker att han bedriver studier vid studiemedelsberättigande läroanstalt. Som bevis godtas endast intyg utfärdat av lärare, som meddelar den studerande undervisning eller handledning. Intyget skall avfattas enligt fastställt formulär, det s. k. studieintyget. Det åligger den studerande, att på studieintygsformuläret fylla i personuppgifter, avsedd studietermin, läroanstaltens namn, tilltänkt examen samt ytterligare några kompletterande uppgifter. Därefter skall lärare, som meddelar den studerande undervisning eller handledning, intyga att vederbörande 71

person studerar vid angiven läroanstalt. Studieintyget skall utan anmaning lämnas till den utbetalningsanstalt där studiemedelstagaren skall utkvittera sina studiemedel. Det åligger sedan utbetalningsanstalten att bl. a. kontrollera att överensstämmelse råder mellan studiemedelsanvisningen och studieintyget i fråga om den studerandes namn och personnummer, läroanstaltens namn och intygets giltighetstid. CSN har, enligt bemyndigande i 18 § studiemedelskungörelsen, att utfärda föreskrifter om tillämpningen, bl. a. när det gäller olika organs handhavande av studieintyget och vad som skall iakttas vid intygets utfärdande (12 § SmK). I cirkulär Sn nr 3/1965 har CSN angivit kriterier på studieintyg. Av cirkuläret framgår att lärares intyg om att den studerande bedriver studier (studieintyg) är avsett att ge besked om att vederbörande studerar vid tidpunkten då intyget utfärdas. Intyg kan utfärdas så snart undervisningen för terminen påbörjats och den studerande är antecknad som deltagare i undervisningen. Även om vederbörande inte är antecknad som deltagare bör studieintyg kunna utfärdas, om läraren på annat sätt äger kännedom om att den studerande påbörjat sina studier för terminen med tentamensläsning, förberedande studier eller dylikt. Det åligger den studerande att till studiemedelsnämnden anmäla avbrott i studierna eller andra omständigheter, som kan påverka rätten till beviljade studiemedel. CSN har också anmodat läroanstalterna att vidta åtgärder som kan underlätta för läraren att utfärda studieintyg. Med fördel torde, enligt nämnda cirkulär, registrator eller annan befattningshavare vid läroanstalten, som i sin tjänst har möjlighet att konstatera om den intygssökande är antecknad som deltagare i undervisningen, kunna göra förberedande kontroll för studieintyget, som därefter överlämnas till lärare för underskrift. I meddelande Ua nr 3 till utbetalningsanstalterna har CSN närmare angivit vad som 72

skall iakttas vid utbetalning av studiemedel. I detta meddelande har nämnden mer preciserat angivit vilka kategorier som har rätt att utfärda studieintyg (5 § andra stycket universitetsstadgan). Vid arbetskonflikt på undervisningsområdet kan de studerande ha vissa svårigheter att få lärarpåskrift på studieintyget. Vid 1966 års arbetskonflikt förordnade därför Kungl. Maj: t i kungörelse att i stället för studieintyg skulle som bevis att vederbörande studerar, godtas en av honom på heder och samvete angiven försäkran (studieförsäkran) vara denne intygade att han påbörjat och under terminen avsåg att fortsätta sina studier. Denna studieförsäkran skulle endast avges av dem som bedrev studier i ämne eller vid läroanstalt som berördes av konflikten. Övriga studerande skulle i vanlig ordning lämna studieintyg som var vederbörligt underskrivet av lärare. Samma form av studieförsäkran användes även under arbetskonflikten 1971 på undervisningsområdet. 3.2.2 Kritiken mot nuvarande studieintyg En av svagheterna i nuvarande kontrollsystem är studieintygets utformning och funktion. Återkommande kritik har riktats mot intyget som kontrollinstrument, både vad gäller intygsgivarens möjligheter att kontrollera att angivna uppgifter i intyget är riktiga och utbetalningsanstalternas möjlighet att kontrollera att intygsgivaren är behörig att underteckna intyget. Riksrevisionsverket (RRV) har i en revisionsrapport (Administration av studiemedelssystemet 1970-10-01) framfört vissa synpunkter på studieintyget. Verket framhåller bl. a. att det nuvarande systemet med studieintygen inte är tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt. Intygsblanketterna är lätta att komma över och risken för missbruk kan därför bedömas vara stor. På det sätt intygen utfärdas, menar RRV, synes tillfredsställande kontroll knappast heller kunna upprätthållas. Utbetalningsinstitutens kontrolluppgifter, dvs. att studiemedlen utbetaSOU 1973: 17

las till behörig person och att intyget utfärdas av därtill behörig, torde endast i ringa omfattning kunna fullgöras i föreskriven ordning, efter vad som framkommit vid kontakt med vissa banker, menar RRV. CSN har i en skrivelse till utbildningsdepartementet (1971-06-04) föreslagit vissa förändringar i rätten att utfärda studieintyg, så att studievägledare, amanuenser och assistenter vid de i universitetsstadgan upptagna läroanstalterna erhåller rätt att utfärda studieintyg. I skrivelsen framhåller CSN bl. a. att nuvarande begränsning av rätten att utfärda studieintyg medfört omotiverad belastning för kvalificerade universitetslärare. Särskilt vid början av terminen är denna belastning stor. CSN framhåller också att nuvarande studieintyg har uppenbara brister som kontrollinstrument. Genom att de allra flesta studerande får sina studieintyg underskrivna i början av terminen, är det inte möjligt för läraren att vid denna tidpunkt uttala sig om studieaktiviteten i fortsättningen av terminen. Härtill kommer, menar CSN, att antalet studerande vid många institutioner (motsvarande) är så stort, att det knappast föreligger någon möjlighet för läraren att känna igen alla elever. Enligt CSN skulle risken för missbruk knappast öka om ändring i rätten att utfärda studieintyg utökades i föreslagen riktning. Det är snarare att anta att åtgärderna ur kontrollsynpunkt skulle innebära en förbättring, menar nämnden. CSNs skrivelse har överlämnats till studiemedelsutredningen för beaktande vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Den mest omfattande kritiken mot nuvarande studieintyg och reglerna för dess utfärdande har kommit från olika universitetsfakulteter eller andra organ inom universitetsområdet. Studiemedelsutredningen har erhållit ett tiotal skrivelser och framställningar med begäran om att sådana ändringar måtte vidtas, att lärarna ej behöver medverka vid intygens utfärdande. Utgångspunkten för kritiken är därvid att intyget anses sakna värde ur kontrollsynpunkt och att lärarna SOU 1973: 17

tvingas intyga mer än vad de kan stå för. Från juridiska institutionen i Uppsala har således framhållits, att utfärdandet av studieintygen skapar betydande administrativa besvär och olägenheter vid institutionerna som inte tycks stå i någon proportion till intygens begränsade värde. Institutionen framhåller också att läraren, för att kunna uppfylla sin tjänsteplikt i detta avseende, måste ha något stöd för antagandet att den studerande verkligen bedriver studier. Denna prövning blir i regel ganska summarisk, menar man, då den studerande redan vid första lektionstimmen har rätt att få ut sitt studieintyg. Vad som därefter sker kan inte kontrolleras. Juridiska fakulteten i Lund framför liknande synpunkter och menar också att, om studieintyg utfärdas på grund av uppgift om närvaro vid visst antal undervisningstimmar, intygsgivarna härigenom tvingas intyga mer än vad de egentligen kan stå för. Rektorn vid Tekniska högskolan i Stockholm har påpekat att organisationen vid de tekniska högskolorna är uppbyggd enligt ett system som medför att det reella värdet av ifrågavarande intyg måste betraktas som mycket ringa. Studenterna registreras inte vid skilda institutioner, utan detta sker centralt vid utbildningsavdelningens betygsexpedition. Institutionerna som sådana torde därför mera sällan ha någon kännedom om vilka studerande som aktivt deltar i utbildningen. Något närvarotvång vid föreläsningar finns inte och det torde vara ovanligt att man har några närvarolistor, framhålles det i skrivelsen. Dessutom har det under senare år i stor utsträckning förekommit att föreläsningarna är mycket litet besökta, även av sådana studerande som efter viss tids studier uppnår mycket goda studieresultat, framhåller rektorn vid högskolan. Alla dessa omständigheter, menar man, medför att studieintyget får en ytterst formell innebörd. De universitetsmyndigheter som framfört synpunkter har också lämnat förslag till ändringar. Sålunda föreslår rektorsämbetet vid Stockholms universitet, att 12 § SmK ändras så att studerande vid utkvitterande 73

av studiemedel skall dels inlämna en av honom på heder och samvete angiven försäkran om att han påbörjat och under terminen avser fortsätta sina studier, dels genom uppvisande av tentamensbok eller annat bevis styrka att han är inskriven vid läroanstalt där han studerar. Försäkran på heder och samvete förordas också av juridiska institutionen i Uppsala. Rektorn vid Tekniska högskolan anser att det bör föreskrivas att vederbörande studerande, utöver att vara inskriven vid högskolan, också i någon form skall ha anmält sin närvaro på högskolans utbildningsavdelnings expedition. SFS har i olika omgångar krävt att studieintyget avskaffas till förmån för annat intygsförfarande, varvid särskilt en studieförsäkran på heder och samvete förordats. I ett brev till studiemedelsutredningen (1972-05-10) anhåller universitetslärarförbundet att lärare befrias från skyldigheten att utfärda studieintyg. Förbundet stödjer sig därvidlag på en enkät bland ett antal lärare och utbildningsledare. I brevet framhåller förbundet bl. a. att intygens bevisvärde är ringa; den kontroll, som görs av att studenten verkligen bedriver studier, kan ofta inte bli annat än ytterst summarisk. Systemet är uppenbarligen tänkt för klassrumsundervisning, där läraren har överblick över ett begränsat antal elever, framhålls det. Detta kan även vara fallet, menar förbundet, vid universitetsstudier i vissa laborativa ämnen. I det övervägande flertalet ämnen saknar emellertid den intygsgivande läraren möjlighet att kontrollera att studenten verkligen studerar. En persons namnteckning på en närvarolista, avseende en eller ett par bevistade undervisningstimmar under en termin, borde självfallet inte, menar förbundet, ha något nämnvärt bevisvärde för dennes fortsatta studier. Därjämte anses blankettexten sä formulerad att intygsgivaren nödgas intyga mer än vad han egentligen kan stå för.

3.2.3 Studiemedelsutredningens synpunkter på studieintyget Utformningen av nuvarande studieintyg och den därmed sammanhängande studie- och behörighetskontrollen har, såsom framgått, kritiserats från olika utgångspunkter. Den framförda kritiken går ut på att intygen saknar värde som kontrollinstrument. Därtill har anmärkts på att intygsgivandet. där ansvaret huvudsakligen åvilar lärare, innebär en administrativ belastning för läroanstalterna (motsvarande) som inte står i rimlig proportion till intygens begränsade värde. Det är ur juridisk synpunkt oklart vilken form av kontroll man uppnår genom intygen. Utbetalningsinstitutens ansvar i fråga om behörighetskontrollen - att studiemedlen utbetalas till rätt person för studier vid rätt läroanstalt och att de utgår för rätt termin - torde dock vara helt klart. Mera oklart är innebörden i vad intyget bevisar eller står för. Vanligen menar man att intyget skall visa att studiemedelstagaren är s. k. aktiv studerande. Frågan hur begreppet aktiv studerande skall definieras är emellertid oklar, särskilt vad avser studerande vid universitet och högskolor. Vid dessa lärosäten förekommer inom många ämnesområden ingen närvaroskyldighet. Studieintyget kan därför ge ett bedrägligt sken av en viss studieaktivitet. När intygsgivaren skall utfärda studieintyg får han grunda sitt antagande om vederbörandes studieaktivitet på uppgifter från elevregistraturet eller att han sett vederbörande studerande på någon föreläsning. Med hänsyn till att det stora flertalet av studieintygen utfärdas i början av varje studietermin, då endast någon enstaka föreläsning förekommit, föreligger uppenbara svårigheter att förutsäga något om studieaktiviteten. Denna kan ju i realiteten - åtminstone för studerande vid universitet och högskolor - endast konstateras i efterhand och sker då bl. a. genom studiemedelsnämndernas studielämplighetsprövning. Studiemedelsutredningen vill i detta sammanhang klargöra, att nuvarande former för SOU 1973: 17

utfärdande av studieintygen i det alldeles övervägande antalet fall fungerat tillfredsställande vid läroanstalter med s. k. klassrumsundervisning. Det är naturligtvis lättare i sådan undervisningsform att kunna konstatera aktiviteten hos de studerande, än vad det är när inte närvaro skyldighet föreligger. Bl. a. dessa positiva erfarenheter har också föranlett studiemedelsutredningen att förorda att studiemedel bör kunna beviljas för längre perioder än två kalenderhalvår till studerande vid läroanstalter med bunden undervisning. Studieintygets funktion för studerande vid universitet och högskolor och andra läroanstalter som inte har s. k. klassrumsundervisning svarar mer mot formen av ett registreringsbevis än ett aktivitetsbevis. Att större krav ställs på studieintyget som kontrollinstrument än vad som motsvarar dess rättsliga ställning hänger samman med att studiekontrollen inte kunnat utformas tillfredsställande under pågående studietermin. Intyget är emellertid för närvarande det enda instrument som kan användas i kontrollsammanhang. Studiesociala utredningen (SOU 1963:74 sid. 80) uttalade att studiemedlen skall kunna utbetalas sedan man förvissat sig om att den studerande för ifrågavarande studier är närvarande såsom studerande vid läroanstalten. Av rent praktiska skäl har denna kontroll vanligtvis fått inskränka sig till kontroll mot eventuell elevregisterhandling.

3.3 Studiemedelstagares upplysningsskyldighet

anmälnings-

och

3.3.1 Nuvarande ordning 14 och 15 §§ studiemedelskungörelsen (SmK) reglerar studiemedelstagares anmälnings- och upplysningsskyldighet. I 14 § stadgas att studiemedelstagare skall anmäla till studiemedelsnämnd sådana förhållanden som kan innebära att studiemedel inte längre skall utgå eller skall utgå med lägre belopp. I 15 § anges, att om studiemedelstagare övergår till annan läroanstalt, eller avbryter SOU 1973: 17

studierna, skall han göra anmälan härom till vederbörande studiemedelsnämnd. I 2 § SmK stadgas dock, att om någon övergår till annan läroanstalt med andra studier än de han beviljats studiemedel för, äger han ändock uppbära icke utbetalade studiemedel utan ny prövning. Anmälningskravet enligt 1 5 § kvarstår emellertid. Ifrågavarande bestämmelser i 14 och 15 §§ SmK har främst betydelse för omprövning och återkrav av beviljade och uppburna studiemedel. Reglerna för omprövning och återkrav av studiemedel anges i 32 § SmF och 16 § SmK. Studiemedelsutredningen behandlar i kapitel 4 dessa regler. Vad studiemedelstagare har att iaktta ifråga om sin anmälnings- och upplysningsskyldighet meddelas studiemedelstagaren på den studiemedelsavi, som tillsänds honom i samband med beslutet om att studiemedel beviljats. Informationen har följande utformning. Har någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp, och har han insett eller bort inse detta, kan återkrav göras av vad som för mycket utgått (32 § studiemedelsförordningen). Har studierna avbrutits får utkvittering ej ske. Om utkvittering skett före avbrottet, kan skyldighet föreligga att återbetala studiemedel som avser tiden därefter. Det åligger den studerande att till studiemedelsnämnden genast anmäla studieavbrott. Har studierna ej påbörjats vid terminens början får studiemedel för hel termin ej utkvitteras. I sådant fall skall den studerande skriva till studiemedelsnämnden och uppge under vilken tid studierna kommer att bedrivas. Studiemedelsnämnden fattar därefter nytt beslut. Ändras den studerandes ekonomiska och andra förhållanden så att studiemedel kan utgå med större belopp än det beviljade, omprövas ärendet efter framställning. Ändras den studerandes eller hans makes förhållanden på sådant sätt att studiemedel icke skall utgå eller skall utgå med avsevärt lägre belopp än som beslutats skall den studerande, och om han är omyndig, hans förmyndare genast anmäla detta till studiemedelsnämnden. Vid studier utomlands sker anmälan till centrala studiehjälpsnämnden. Skyldighet att genast anmäla inkomstökning i förhållande till vad som uppgivits i ansökningen föreligger: a) om egen inkomst för termin räknat ökat med minst 1 000 kr eller b) om makes inkomst för termin räknat ökat med minst 2 000 kr. Skyldighet att anmäla förmögenhetsökning i förhållande till vad som uppgivits i ansökan föreligger om den studerandes egen eller makes förmögenhet ökat med mer än 2 500 kr. 75

På studiemedelsavin görs sålunda klart vilka skyldigheter den studerande har att iaktta under den tid han uppbär studiemedel. Denne har, beträffande skyldighet att uppge ändringar i inkomst- och förmögenhetsförhållanden, dock ett visst handlingsutrymme eftersom en inkomständring som inte överstiger de angivna gränserna inte behöver anmälas. 3.3.2 Synpunkter på studiemedelstagares anmälnings- och upplysningsskyldighet Bestämmelserna om anmälnings- och upplysningsplikten liksom också reglerna för omprövning och återkrav av studiemedel, som utredningen behandlar i kapitel 4, har sitt ursprung i liknande bestämmelser i lagen om allmän försäkring (AFL 20: 4). Även i andra förmånssystem som t. ex. arbetslöshetsförsäkringen och lagen om allmänna barnbidrag finns liknande bestämmelser för att förhindra förmånernas oberättigade utnyttjande. Det kan därför finnas anledning att något beröra ifrågavarande bestämmelser inom AFL för att ge ett vidgat diskussionsunderlag beträffande studiemedelsförordningens bestämmelser om studiemedelstagares skyldigheter när det gäller vad som skall iakttas då sådana förhållanden inträder, som kan påverka rätten till studiemedel. I 20 kap. 4 § AFL stadgas, att återbetalning skall ske av för mycket utbetald ersättning, om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller om någon eljest obehörigen eller med för högt belopp har uppburit ersättning och han skäligen bort inse detta. Återbetalningsskyldighet kan - helt eller delvis - eftergivas i särskilda fall. Har återbetalningsskyldighet ålagts någon får vid senare utbetalning till honom - genom avräkning av vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp. Åtgärderna mot den som medvetet eller av 76

grov vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter är relativt stränga. Så t. ex. kan en försäkrad tills vidare - helt eller delvis - berövas sina förmåner från den allmäna försäkringen om den försäkrade lämnar vilseledande uppgifter. I detta avseende är AFLs regler inte mindre generösa än motsvarande inom den allmänna civilrättsliga försäkringslagstiftningen. Återbetalningsskyldighet uppkommer om man i efterhand konstaterar att den försäkrade uppburit ersättning som han inte haft rätt till eller om han uppburit för hög ersättning. Bestämmelserna om återbetalningsskyldighet är emellertid inte begränsade till fall av positivt vilseledande eller fall då den försäkrade varit grovt vårdslös eller handlat med uppsåt att tillskansa sig obehörig ersättning. Även underlåtenhet från den försäkrades sida att fullgöra honom åvilande uppgiftsoch anmälningsskyldighet (jfr. exempelvis AFL 3:6 och 16:8) aktualiserar återbetalningsfrågan. En begränsning ligger dock däri att återkrav ej skall göras med mindre den försäkrade insett eller åtminstone bort inse att han fått obehörig ersättning eller ersättning med för högt belopp. Av lagtextens formulering framgår emellertid att återkrav normalt skall ske. Av vad som framgått av redogörelsen för återkravsbestämmelserna i AFL är studiemedelsförordningens bestämmelser i detta avseende betydligt mer generösa till sin utformning och i sitt innehåll. AFLs stränga krav på att uppgifts- och anmälningsskyldigheten alltid skall iakttas, återfinns inte i studiemedelsförordningen. I och för sig synes återkravsbestämmelserna i studiemedelsförordningen tillräckligt entydiga för att återkrav skall kunna göras gällande. Bestämmelserna i studiemedelsförordningen mildras emellertid genom stadgandena i studiemedelskungörelsen och genom utformningen av CSNs tillämpningsföreskrifter. Av intresse i sammanhanget är att i studiesociala utredningens betänkande Rätt till studiemedel (SOU 1963: 74) återfanns, i förslaget till lag om finasiering av högre studier, en bestämmelse som var identisk med SOU 1973: 17

stadgandet i 20: 4 AFL. Så t. ex. förordades, let variera. En anledning kan vara formerna att den som genom underlåtenhet att full- för hur denna anmälningsskyldighet skall göra sin uppgiftsskyldighet erhållit studieme- fullgöras, dvs. på vilket sätt förändringar i del obehörigen eller med för högt belopp, inkomsten skall meddelas studiemedelsomedelbart skulle få återbetala det belopp nämnden. Även om det i dag inte föreligger några som utgått för mycket. Likaså föreslogs att uppgifter om den totala omfattningen av avräkning skulle kunna ske av studiemedel, oberättigat utnyttjande av studiemedel är som utgått för mycket. Lagtexten i studiedet dock i både studiemedelstagarnas och de sociala propositionen (1964: 138) fick dock studiesociala myndigheternas intresse att i denna fråga en något annorlunda utformstudiemedelssystemet får effektivare former ning, vars rättsverkningar sålunda inte sträcför fullgörande av anmälnings- och upplysker sig lika långt som nämnda stadgande i ningsskyldigheten. AFL. Departementschefen anförde beträffande riskerna för missbruk av studiemedel, att erfarenheterna av det dåvarande stipendie- 3.4 Förslag till teknisk lösning av kontrolloch lånesystemet inte gav anledning till frågorna några större farhågor beträffande missbruk. Detta kan antas vara en av anledningarna till CSNs arbetsgrupp för översyn av formerna att utformningen av ifrågavarande bestäm- och rutinerna för utbetalning av studiememelse i studiemedelsförordningen blivit nå- del, vars förslag presenteras i bilaga 2, har i got liberalare till sin utformning. Men depar- nära kontakt med studiemedelsutredningen tementschefen ansåg det likväl nödvändigt, utarbetat tekniska lösningar av kontrollfråinte minst under ett övergångsskede, att de gorna i ett ADB-baserat registrerings- och tillämpande organen uppmärksamt följde ut- utbetalningssystem. vecklingen av hithörande problem. En förutsättning för förbättrade kontrolDet är oftast först i efterhand - t. ex. vid ler är att utbetalningen sker vid flera ansökan om fortsatta studiemedel - som tillfällen under beviljningsperioden och att studiemedelstagaren anmäler studieavbrott studiekontrollhandling skall inges av studieeller att han haft inkomst över vad han medelstagaren före varje utbetalningstillfälle. tidigare uppgivit. Det kan också vid stick- En annan förutsättning är att de studerande provskontroll av studiemedelsnämnden upp- åläggs en relativt omfattande anmälningstäckas att någon avbrutit studierna under och upplysningsskyldighet. Genom ADBpågående lästermin och att han uppburit systemets olika tekniska möjligheter, kan reglerna för skyldighetens fullgörande ges en studiemedel för tid efter avbrottet. enkel utformning. Det skall dock påpekas att några uppgifter Arbetsgruppens förslag rör både studieinte finns som belyser omfattningen av ett kontrollen och den ekonomiska kontrollen sådant missbruk av studiemedel i samband under löpande beviljningsperiod. Reglerna med studieavbrott eller vid inkomstökningar. för omprövning och återkrav av studiemedel Sannolikt är det dock så, och detta torde vara en allmän erfarenhet från studiemedels- diskuterar studiemedelsutredningen i kapitel nämndernas verksamhet, att det endast är en 4. Arbetsgruppens förslag till teknisk lösning mindre del av studiemedelstagarna som iaktav studiekontrollen är följande: tar sina skyldigheter beträffande anmälan om studieavbrott eller ändringar i de ekonoSedan studiemedel beviljats framställs maskinellt studieintygshandling med ledning av de uppgifter miska förhållandena. Det torde främst vara i som finns i registret. Intygshandlingen förses med fråga om inkomstförändringar som denna studiemedelstagarens namn, personnummer och anmälningsskyldighet inte fullgörs i föreskriadress. Intyget utformas för maskinell läsning av ven ordning. Anledningen härtill kan självfal- personnumret samt ges formen av ett brevkort. SOU 1973: 17

Intyget sänds till alla aktuella studiemedelstagare i god tid före varje utbetalningstillfälle. Studieintyget lämnas av den studerande till läroanstalten för notering om att studier bedrivs. Intyget påtecknas dessutom av därtill behörig person vid den läroanstalt den studerande är inskriven. Studieintygsgivarna bör på något sätt auktoriseras och tilldelas ett kodnummer som skall anges på studieintyget. Härigenom möjliggörs kontroll av att intyg utfärdas endast av därtill behöriga personer. Hithörande frågor får vidareutvecklas i det fortsatta utredningsarbetet. Den studerande returnerar intyget med post. Intygsgivarens kodnummer stansas. Studieintyget inläses av datorn. Datorn kontrollerar kodnumret. Felaktigheter som framkommer uttas på lista för åtgärd. Genom den datamaskinella kontrollen av studieintygen begränsas det manuella arbetet till stickprovskontroller. Dataregistreringtn av intygen

Studiemedelstagarregistret

samt den maskinella kontrollen av dessa förutses kunna ske mycket snabbt. Utanordning av medel kan därför ske kort efter det att studieintyget inkommit. Det av arbetsgruppen utarbetade förslaget till teknisk lösning av studiekontrollen innebär flera fördelar. - den studerande erhåller formulär för studieintyg i nära anslutning till utbetalningstillfället; - möjlighet finns att utöka antalet studiekontrolltillfällen; - förbättrad kontroll av studiemedelstagarens rätt till beviljade studiemedel; - studieavbrott upptäcks i större utsträckning; - kontrollen kan göras till mycket låg kostnad.

Arbetsgruppens förslag till teknisk lösning av studiekontrollen sammanfattas i figur 3.1.

Central dator

/

Intygshandling

Sänds till sökanden

Påskrift och kodifiering av intyg på läroanstalt

Retur av intyg

Maskinell registrering av intyg

Magnetband till Postbanken för framställning av utbetalningshandling

Figur 3.1 Studiekontroll 78

SOU 1973: 17

3.5 Studiemedelsutredningen

Inom olika förmånssystem finns det mer eller mindre långtgående bestämmelser som har tillkommit för att förhindra att förmånerna utgår till ej behöriga. I regel tillkommer det förmånstagaren att själv ansvara för att de uppgifter, som ligger till grund för prövningen av rätten till förmånen, överensstämmer med de förhållanden som gör att han blir berättigad till förmånen ifråga. För att förebygga risken för att förmånen utgår till obehörig eller i övrigt missbrukas, har olika kontrollmoment tillskapats. Även förekomsten av sanktionsbestämmelser mot den som oberättigat eller i övrigt missbrukar en förmån, är ett led i att förebygga risken för missbruk. Naturligtvis är sådana bestämmelser så utformade att kontroller i så liten utsträckning som möjligt skall behöva förekomma. Det är således naturligt att det i studiemedelssystemet finns bestämmelser, som avser att förebygga riskerna för ett oberättigat utnyttjande av studiemedel. Även om det inte finns några uppgifter om omfattningen av ett eventuellt missbruk, är det enligt utredningens mening angeläget att reglerna för utbetalning av studiemedel är så utformade att obehörigt utnyttjande av studiemedel i möjligaste mån kan hindras. Med oberättigat utnyttjande avses i första hand sådana fall där studiemedel utgått i strid med bestämmelserna om behovsprövning av studiemedel. Förslag om förbättrade och säkrare kontrollmöjligheter kan uppfattas som att den enskilde studiemedelstagaren får det svårare att lyfta studiemedel och att systemet blir krångligt. Detta har emellertid inte varit avsikten då utredningen i det följande tar upp studiekontrollen till behandling och föreslår ändrade regler härför. Tvärtom har det varit utredningens målsättning att så långt möjligt underlätta kontrollmomenten vid ansökning och utbetalning av studiemedel för att därigenom öka servicen till de studerande. Som utredningen har redogjort för i SOU 1973: 17

avsnitt 3.2 har nuvarande studiekontroll, som sker med hjälp av studieintyget, uppenbara brister. Studieintyget medger inte enkla och säkra kontroller vid intygsgivandet och vid studiemedlens utbetalning. Från såväl de studerandes som lärarnas sida har påtalats att intyget knappast fullgör den funktion av kontrollinstrument som det från början avsågs göra. Representanter för olika universitet och högskolor har, som utredningen i det föregående redogjort för, framfört krav på förenkling av nuvarande intygsgivning. Helst ser dessa att lärarmedverkan helt upphör. Den förutnämnda arbetsgruppen inom CSN för översyn av formerna för utbetalning av studiemedel m. m. uppmärksammar också studieintygets brister. En förbättrad studiekontroll under löpande beviljningsperiod anses också av de studiesociala myndigheterna som angelägen. Några påtagliga förbättringar kan dock knappast åstadkommas inom nuvarande former för utbetalning av studiemedel. Den studiekontroll som kommer att utföras i systemet med central utbetalning skall, som beskrivits i kapitel 1, avse både studieaktivitet och ekonomi. Kontroll av studieaktiviteten måste av tekniska skäl begränsas till uppgifter om huruvida studier bedrivs eller ej. En ytterligare begränsning är att dessa uppgifter måste inhämtas genom någon form av intygsförfarande. Kontroll av den studerandes studieaktivitet avseende studieresultat måste även i det nya systemet med central utbetalning ske med nuvarande manuella rutiner. Särskilt när det gäller studerande vid universitet och högskolor är detta arbete ofta tidskrävande. Meritprövningen sker nämligen på grundval av meritförteckningar, som sammanställs av de studerande själva. Uppgifterna skall dock alltid vidimeras. I dessa förteckningar redovisas helt färdiga studiekurser med uppgifter ur tentamensbok eller motsvarande; delvis avklarade studiekurser redovisas med uppgifter från intyg som utfärdas av institutionerna (motsvarande). Det kontrollarbete som studiemedelsnämnderna utför blir tidskrävande, då som regel inga centrala register över 79

studieresultat finns att tillgå. Arbetsgruppen inom CSN undersökte bl. a. möjligheterna att förenkla meritprövningen genom att också uppnådda studieresultat skulle registreras. En tanke med denna registrering var att meritprövningen skulle ske med hjälp av datorer, varvid ett av de mer tidskrävande arbetsmomenten skulle försvinna från nämnderna. För den studerande skulle ett sådant förfarande medföra förenklingar genom att han endast skulle behöva lämna uppgifter om de senast uppnådda studieresultaten. Arbetsgruppen fann emellertid att ett sådant system f. n. inte kunde genomföras. Ett ADB-baserat informationssystem där tillräckligt aktuella studieresultat finns registrerade för varje inskriven studerande måste först byggas upp på berörda läroanstalter för att meritprövning skall kunna ske på maskinell väg. Ett annat alternativ, som var föremål för gruppens prövning, var att det inom ramen för den centrala registreringen inom studiemedelssystemet skulle byggas upp en databank för studieresultat som inrapporterades av studiemedelstagarna själva på studieintyget. Detta alternativ fann dock gruppen inte vara realistiskt. CSN har också — i samråd med studiemedelsutredningen - i annat sammanhang undersökt möjligheterna att starta en försöksverksamhet med datorproducerade studiemeritförteckningar. Denna verksamhet skulle då ske inom ramen för det s. k. RISK-projektet vid statistiska institutionen, Uppsala universitet. Försöksverksamheten hade som mål att skapa och utvärdera ett ADB-system för framställning av standardiserade studiemeritförteckningar. Dessa förteckningar skulle till en början produceras en gång per termin. Informationen skulle hämtas från ett centralt tentamensregister, som skulle skapas för ändamålet. Detta register skulle endast uppdateras med nya eller ändrade uppgifter som tillkommit mellan uppdateringstillfällena. Under hösten 1971 försämrades dock den ekonomiska situationen för RISK-verksamheten vid de anslutna institutionerna, varför 80

den planerade försöksverksamheten ej kunde föras fram till produktionsstadiet. Studiemedelsutredningen finner det beklagligt, att varken arbetsgruppens planer på att även meritprövningen skulle ske inom ADB-systemets ram eller projektet med datorframställda meritförteckningar kunnat realiseras. Det vore nämligen en avsevärd administrativ vinst, i form av säkrare och snabbare handläggning, om även meritprövningen kunde integreras med det centrala registrerings- och utbetalningssystemet för studiemedel. Detta gäller antingen integreringen består i egen databank med uppgifter om studieresultat eller detta sker genom informationsutbyte med andra lämpliga ADB-system. För närvarande pågår ett gemensamt utredningsarbete av SCB, UKÄ och statskontoret - inom den s. k. AROSgruppen - som syftar till ett informationssystem för universitet- och högskoleväsendet, innehållande bl. a. uppgifter om studieresultat. Studiemedelsutredningen vill understryka den betydelse ett sådant system skulle få för studiemedelsadministrationen. I avvaktan på en lösning av denna fråga är det emellertid angeläget att studiekontrollen i studiemedelssystemet förbättras på annat sätt. Arbetsgruppens förslag till tekniska lösningar innebär därvid stora fördelar ifråga om möjligheterna att både förenkla och samtidigt förbättra kontrollfunktionerna. Förslaget ligger till grund för utredningens ställningstagande beträffande studiekontrollfunktionen. Flertalet av de uppgifter som är nödvändiga för studiekontrollen måste även i fortsättningen lämnas av den studerande. Detta kan ske, såsom arbetsgruppen framhåller, genom att nuvarande studieintygsformulär får en annan utformning. Frågan om studieintygets utformning hänger samman med vilken information som anses vara nödvändig att samla in för att studiekontrollen skall kunna fungera tillfredsställande. Studiekontrollen är i första hand till för att förhindra att studiemedel utgår till obehörig. Informationen bör därför SOU 1973: 17

främst gälla uppgifter om förhållanden som kan påverka rätten till beviljade studiemedel. Sådana uppgifter torde i främsta rummet vara att hänföra till den studerandes studieaktivitet och ekonomiska förhållanden under beviljningsperioden. Dessa uppgifter måste anges på studiekontrollhandlingen, eftersom de inte kan inhämtas på annat sätt. Med studieaktivitet avser utredningen i detta sammanhang uppgifter om huruvida studier bedrivs eller ej under respektive utbetalningsperiod. Däremot skall inte uppgifter om studieresultat lämnas. Med tanke på den informationsmängd som skall samlas in på studieintyget - där förutom uppgifter om studieaktiviteten även uppgifter om den studerandes ekonomiska förhållande skall anges - kommer utredningen fortsättningsvis att benämna intyget studiekontrollhandling. Uppgiftslämnandet bör emellertid så långt möjligt förenklas för den studerande. Detta kan ske, såsom utredningen tidigare redogjort för, om studiekontrollhandlingen kan förtryckas med de väsentligaste uppgifterna. Den studerande har därefter enbart att komplettera handlingen med vissa uppgifter. Enligt utredningens mening är det också nödvindigt att den studerande ges ansvar för att uppgifterna på studiekontrollhandlingen är riktiga. När det gäller uppgift om studieaktiv.tet skall den studerande - såsom tidigare nämnts - på studiekontrollhandlingen intyga att han, under den utbetalningsperiod han senast uppburit studiemedel, har studerat och ämnar studera under den utbe-.alningsperiod som studiekontrollhandlingei gäller för. Därutöver skall han på handlingen lämna uppgifter om sin och, i förelommande fall, makes eller i studiemedelsfrrordningen därmed jämställds ekonomi för de aktuella utbetalningsperioderna. Stidiekontrollhandlingen är inte komplett förrän den studerande på handlingen lämnat uppgifter om de förhållande som nyss nämnts. För att i möjligaste mån förenkla uppgftslämnandet kan kontrollhandlingen utfo:mas så att den studerande har att bekrifta de på handlingen förtryckta uppgif6-SOU 1973: 17

terna eller inkomma med ändringar, i det fall uppgifterna inte står i överensstämmelse med rätta förhållanden. Praktiskt torde inte en sådan skyldighet komma att innebära något besvär för den enskilde, eftersom det i regel blir fråga om en bekräftelse av redan förtryckta uppgifter, vilka har uppgivits vid ansökan om studiemedel. Ur formell synpunkt innebär förfarandet emellertid, att större säkerhet uppnås om huruvida de på studiekontrollhandlingen angivna uppgifterna överensstämmer med rätta förhållanden eller ej. Därigenom torde också riskerna för att studiemedel utgår obehörigen väsentligt minska. Vad därefter gäller frågan om lärarnas och läroanstalternas medverkan i studiekontrollen är utredningen av den meningen att kritiken mot nuvarande studieintyg i möjligaste mån bör beaktas. Nuvarande intygsgivning, åtminstone för studerande vid universitet och högskolor, har ju mer formen av registreringsbevis än bevis för att den studerande är aktivt studerande. Studiemedelsutredningen har därför övervägt att föreslå, att lärarnas medverkan vid intygsgivandet helt slopas. I stället skulle studiemedelstagaren, innan utbetalning av studiemedel kan ske, på heder och samvete intyga vissa uppgifter om sin studieaktivitet. Ett sådant förfarande överensstämmer med formerna för den s. k. studieförsäkran som i vissa fall skall användas om arbetskonflikt föreligger på undervisningsområdet. En studie försäkran har från lärare och institutioner vid högskolor nämnts som ett alternativ till lärarnas medverkan i studiekontrollen. Dessa har, vilket framgår av avsnitt 3.2, påtalat de administrativa olägenheter utfärdandet av studieintyg anses vålla läroanstalterna och lärarna. Dessa olägenheter har framhållits som särskilt märkbara vid terminernas början. Utredningen har viss förståelse för dessa synpunkter men anser dock att det f. n. inte finns möjligheter att helt ersätta lärarnas och/eller läroanstalternas medverkan i studiekontrollen med en studieförsäkran. Anledningen till utredningens tveksamhet till enbart en studieförsäkran är att det ur 81

säkerhets- och kontrollsynpunkt är viktigt att läroanstalterna i någon form medverkar i studiekontrollen. Däremot finns det möjligheter i systemet med central registrering och utbetalning av studiemedel att förenkla denna medverkan. Utredningen har i det föregående pekat på det förhållandet att vad som egentligen intygas på studieintyget, genom lärares påskrift, inte gäller studieaktivitet utan mer att den studerande är registrerad vid läroanstalten. Den obligatoriska närvaroskyldigheten vid läroanstalter som universitet och högskolor varierar avsevärt mellan kurser och ämnen, varför lärarna vid sådana läroanstalter har små möjligheter att kontrollera studieaktiviteten. I vissa ämnen förekommer ingen obligatorisk närvaroskyldighet och i sådana fall är det naturligtvis omöjligt för en lärare att intyga något om studieaktiviteten. Utredningen menar därför att det i regel bör vara tillräckligt att läroanstalterna medverkar med uppgifter om att den studerande är inskriven och registrerad vid den läroanstalt (institution) han uppgivit på studiekontrollhandlingen eller, vid byte av studiebana, den läroanstalt (institution) han då studerar vid. Den förenkling utredningen föreslår ifråga om läroanstalternas medverkan torde kunna medföra att uppgiftslämnandet med fördel kan anförtros till andra än lärarpersonalen vid läroanstalterna. Så t. ex. kan det vara mer lämpligt att låta studievägledare (motsvarande) där sådan finns, vara den som ansvarar för uppgiften. Det torde även vara möjligt att låta kvalificerad kontorspersonal, som har tillgång till elevregisterhandlingar, vara de som svarar för läroanstaltens uppgifter. Utredningen har i samband med diskussionen om beviljningsperioder för studiemedel i ett system med central registrering- och utbetalning (se avsnitt 2.3 sid. 58) föreslagit, att CSN skall kunna förordna att studiemedel för vissa utbildningar skall kunna beviljas för längre tid än två kalenderhalvår, utan att ny ansökan om studiemedel behöver inges. Studiekontrollhandlingen skall i sådana fall ersätta ansökan om fortsatta studiemedel. 82

För att detta system skall kunna fungera tillfredsställande måste de läroanstalter, som har sådan utbildning varom här är fråga, inte enbart lämna uppgift om att den studerande är registrerad vid läroanstalten, utan det blir också fråga om att intyga att den studerande fullgör sina studier i föreskriven takt. Erhåller inte den studerande sådan påskrift skall han inte vara berättigad till studiemedel innan studiemedelsnämnden prövat frågan. Till viss del övertar således dessa läroanstalter studiemedelsnämndernas studielämplighetsprövning, nämligen i sådana fall där den studerande fullgör sina studier i föreskriven ordning. Vidare är det nödvändigt att dessa läroanstalter har rapporteringsskyldighet till studiemedelsnämnd om sådana förhållanden, som kan inträffa under en lästermin och medföra att enskild studerandes rätt till beviljade studiemedel skall omprövas. Utredningen tänker i detta sammanhang främst på uppgifter om studerande som avbryter sina studier eller övergår till annan studiebana. En viktig fråga i detta sammanhang är om CSN skall föreskriva vilka kategorier som skall ges rätten att underteckna studiekontrollhandlingen, i vad avser uppgiften om registrering, eller om det är lämpligare att överlåta detta avgörande till varje läroanstalt. För det senare förfarandet talar det förhållandet att läroanstalterna har olika registreringsrutiner, exempelvis sker registrering av elever institutionsvis vid universiteten men centralt vid utbildningsbyrån vid de tekniska högskolorna. En förutsättning för att det senare alternativet skall fungera tillfredsställande är att den intygsberättigade personen har tillgång till elevregisterhandling och i övrigt är väl bekant med studieförhållandena vid läroanstalten respektive institutionen. Dock bör uppgifter om studiekontroll, som nämnts i föregående stycke, anförtros åt någon från skol- eller kursledningen. Utredningen finner det lämpligt att CSN i samråd med berörda läroanstalter utarbetar föreskrifter om hur de intygsberättigade personerna skall utses. CSNs arbetsgrupp har föreslagit att läroanSOU 1973: 17

stalternas intygsgivare auktoriseras och tilldelas ett kodnummer, som skall anges tillsammans med namnet på handlingen vid verifiering av uppgiften om registrering vid läroanstalten. Arbetsgruppens förslag innebär fördelar genom att man lätt kan kontrollera att studiekontrollhandlingen, i vad avser uppgiften om registrering, är underskriven av därtill behörig person. Genom utredningens förslag att annan än lärarpersonal skall ges rätten att intyga registrering vid läroanstalterna, kan antalet intygsberättigade personer på varje läroanstalt begränsas. Arbetsgruppens förslag om "auktorisering" av intygsgivarna torde böra prövas i det fortsatta utredningsarbetet. Studiekontroll skall, enligt utredningens förslag, i princip förekomma vid varje utbetalning. Den studerande skall således inför varje utbetalningstillfälle i en beviljningsperiod insända en studiekontrollhandling innehållande antingen en bekräftelse av förtryckta uppgifter eller meddela eventuella ändringar i dessa uppgifter. Utredningen har också föreslagit, såsom nyss framgått, att läroanstalterna medverkar i studiekontrollen. Det är emellertid tveksamt om denna medverkan är nödvändig vid varje studiekontrolltillfälle, eftersom läroanstalternas medverkan - med vissa undantag - endast kommer att bestå i att intyga att studiemedelssökanden är registrerad. När antalet studie kontrolltillfällen ökar, så medför detta en ökad belastning på läroanstalternas administrativa resurser. En medverkan från läroanstalternas sida vid varje studiekontrolltillfälle kanske också ter sig omotiverat i den praktiska tillämpningen, om man betänker att skillnaden mellan studiekontrolltillfällena under en hösttermin i regel endast blir fyra till sex veckor. Detta är emellertid en konsekvens av nödvändigheten att ha fasta och enhetliga utbetalningsperioder (kvartal). Därför, menar studiemedelsutredningen, är det tillräckligt om läroanstalterna medverkar i studiekontrollen vid varje lästermins början, dvs. vid utbetalningstillfällena i första respektive tredje kvartalet. Detta förfaringssätt torde kunna godtas med tanke på att den studeranSOU 1973: 17

de själv ansvarar för de väsentligaste uppgifterna på studiekontrollhandlingen, i enlighet med sin anmälnings-och upplysningsskyldighet. För att studiekontrollen under pågående lästermin skall förstärkas bör i stället de studiesociala myndigheterna utföra stickprovskontroller på ett slumpmässigt urval av studerande, vilka erhållit studiemedel under de utbetalningsperioder då läroanstalterna inte medverkar i studiekontrollen. Dessa tillställs en blankett som de har att komplettera med uppgifter om sin studieaktivitet. Vid sådan aktivitetskontroll bör emellertid även den läroanstalt vederbörande är inskriven vid medverka med uppgift om att denne studerar vid läroanstalten. Formuläret skall därefter tillställas den studiemedelsnämnd, som den studerande beviljats studiemedel av. Stickprovskontrollen är närmast till för att kontrollera att vederbörande studerande är aktivt studerande, dvs. inte uppbär studiemedel obehörigen. Någon egentlig meritprövning skall inte förekomma, eftersom denna har gjorts av studiemedelsnämnden redan då ansökan för beviljningsperioden bifölls. Studerande som genom det slumpmässiga urvalet har att inkomma till studiemedelsnämnd med ett sådant aktivitetsformulär, men som inte efterkommer denna uppmaning skall få sina studiemedel för nästkommande utbetalningsperiod spärrade tills han fullgjort sin skyldighet i nu nämnda avseende. Slutligen vill studiemedelsutredningen framhålla att det nu förordade kontrollsystemet är beroende av utformningen av det framtida datatekniska registrerings- och utbetalningssystemet. Ett fortsatt utredningsarbete blir därför nödvändigt. Det förslag utredningen i det föregående lämnat om utformningen av studiekontrollen bör utgöra den principiella grunden för detta arbete. I avvaktan på att ett helt nytt system kan införas, bör vissa förändringar göras i nuvarande studiekontroll och lärarnas medverkan vid intygsgivningen. Utredningen anser sålunda att de stude83

rande redan nu bör ges ett ökat ansvar för de uppgifter som lämnas på studieintyget. Den studerande skall — i enlighet med vad utredningen i det föregående sagt — själv ifråga om sin studieaktivitet på studieintyget intyga att han under det kalenderhalvår han senast uppburit studiemedel har studerat och att han ämnar studera det kalenderhalvår som studieintyget gäller för. På intyget bör också framgå vilka skyldigheter den studerande har om han avbryter studierna efter det han erhållit studiemedel eller om han övergår till annan utbildningslinje/läroanstalt under tid han uppbär studiemedel. Genom att de studerande ges ett större ansvar för de uppgifter som lämnas på studieintyget kan nuvarande former för lärarmedverkan vid intygsgivandet upphöra. I stället bör läroanstalterna medverka på annat sätt, förslagsvis i enlighet med de principer utredningen skisserat i det föregående och som skall gälla i ett centralt registrerings- och utbetalningssystem. Det bör ankomma på CSN att närmare utforma bestämmelser om läroanstalternas medverkan samt hur de intygsberättigade personerna skall utses. Den förenklade medverkan i studiekontrollen från läroanstalternas sida, som nu föreslås, är egentligen avsedd att tillämpas i ett system med central utbetalning där en studiesocial myndighet handhar den slutliga kontrollen av intygens äkthet m. m. De övergångsbestämmelser utredningen ansett sig böra föreslå — i avvaktan på ett centralt registrerings- och utbetalningssystem — skall sålunda tillämpas med nuvarande utbetalningsorganisation. För att dessa bestämmelser skall kunna fungera tillfredsställande bör studiemedelsnämnderna genom stickprovskontroller hos utbetalningsanstalterna kontrollera studieintygens äkthet.

84 SOU 1973: 17

4.1 Regler för omprövning av beviljade studiemedel

Inledning

Studiemedelsutredningen föreslår i detta kapitel nya regler för omprövning av beviljade studiemedel. Bakgrunden härtill är — förutom vad som anges i direktiven om att utredningen skall vidta en översyn av reglerna — erfarenheterna av nuvarande bestämmelser och det förslag till ändring av studiekontrollen samt de ändrade regler för studiemedelstagares anmälnings- och uppgiftsskyldighet, som utredningen behandlat i föregående kapitel. De bestämmelser utredningen föreslår i det följande bygger på det ADB-baserade registrerings- och utbetalningssystem, som föreslås av den förutnämnda arbetsgruppen inom CSN. En annan förutsättning för att de nya reglerna i sin helhet skall kunna genomföras är att studiemedel utbetalas vid två tillfällen varje kalenderhalvår och att en studiekontrollhandling inges av studiemedelstagaren innan utbetalning kan ske. En ytterligare förutsättning för de nya reglerna är att det skall vara möjligt att på studiekontrollhandlingen lämna uppgifter om ekonomi och uppgifter om studieavbrott.

4.2 Nuvarande ordning 4.2.1 Författningar Med hänsyn till risken för oberättigat utnyttjande av studiemedel har bestämmelser i SOU 1973: 17

syfte att förhindra detta intagits i studiemedelsförordningen och i studiemedelskungörelsen. Enligt 32 § SmF (SFS 1964:401, omtryckt 1970:266) må, om någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp och han insett eller bort insett detta, vad för mycket utgått omedelbart återkrävas. På belopp som återkrävs utgår ränta från den dag då beloppet uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligger, får återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta. Avbryter någon sina studier, skall återkrav ske beträffande uppburna studiemedel vilka är avsedda för tiden efter avbrottet. Enligt 34 § andra stycket SmF prövas frågan om återkrav av centrala studiehjälpsnämnden. Finner studiemedelsnämnd att någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp eller för tiden efter det han avbrutit sina studier, skall enligt 16 § studiemedelskungörelsen nämnden genast anmäla detta till CSN, som har att avgöra om återkrav skall ske. Studiemedelskungörelsen reglerar närmare formerna för återkrav. Enligt 13 § SmK skall rätten till studiemedel omprövas när ändrade förhållanden föranleda det. Vidare anges att i fråga om tid, 85

för vilken den studerande uppburit studiemedel, skall ändring endast ske till dennes förmån. Syftet med ifrågavarande paragraf är att en eventuell omprövning inte får avse studiemedel, som redan uppburits, såvida inte studiemedelstagaren insett eller bort inse att de utgått med för högt belopp (se 32 § SmF). Däremot kan ytterligare studiemedel för terminen utgå, om studiemedelstagaren är berättigad därtill, t. ex. om han fått väsentligt lägre inkomster än vad han beräknade i ansökan. Författningsbestämmelserna och de av CSN utfärdade tillämpningsföreskrifterna, som bygger på uttalanden i förarbetena, har enligt studiemedelsutredningens mening lett till alltför generösa regler.

4.2.2 Bakgrunden till nuvarande ordning Studiesociala utredningen behandlade relativt utförligt olika situationer som skulle kunna tänkas uppkomma och föranleda omprövning av beviljade studiemedel. De mest besvärliga fallen, menade utredningen, skulle uppträda när det blev aktuellt att ompröva beslutet i en för den studerande oförmånlig riktning. När det gällde ökningar i inkomster eller förmögenhet i förhållande till vad som uppgivits i ansökan, skiljde utredningen på följande tre fall. a) Den studerande har redan lyft beviljade studiemedel när det blir känt att inkomstoch förmögenhetsförhållandena ändrats. Sådana fall menade utredningen skulle inte föranleda omprövning. Utredningen hänvisade till att det var sannolikt att vederbörande redan förbrukat åtminstone en del av medlen. b) Studiemedlen har blivit tillgängliga för lyftning, men inte lyfts när det blir känt att inkomst och förmögenhetsförhållandena ändrats. Utredningen förordade med bl. a. hänvisning till de administrativa besvärligheter som lätt skulle uppkomma om omprövning skedde, att sådana fall ej skulle föranleda omprövning. 86

c) Det tredje fallet gäller när anledning till omprövning uppstår innan studiemedlen blivit tillgängliga för lyftning. I sådana fall ansåg utredningen omprövning lämplig när väsentliga förändringar i den studerandes och, i förekommande fall, makes ekonomi inträtt. Det ligger dock i sakens natur framhöll utredningen, att särskilt inkomstprognosen måste innehålla ganska betydande marginaler. Med hänsyn därtill skulle det inte te sig motiverat att företa omprövning vid varje avvikelse från den tämligen grova uppskattning som en prognos innebär. Studiesociala utredningen menade att, för att omprövning skulle kunna ske innan medlen blivit tillgängliga för lyftning, studiemedelstagaren skulle åläggas att bekräfta att inga väsentliga ändringar inträtt i hans inkomst och förmögenhetsförhållanden, som skulle kunna påverka hans rätt till beviljade studiemedel. Sådan bekräftelse skulle kunna lämnas samtidigt med att vederbörande lämnade närvarointyg (studieintyg). Kunde inte studiemedelstagaren lämna en sådan bekräftelse skulle han istället justera de uppgifter som lämnats i ansökan. Detta relativt långtgående förslag ansågs dock inte kunna genomföras. För att skyldigheten att bekräfta uppgifterna i ansökan verkligen skall bli fullgjord, borde det föreskrivas, menade utredningen, att de studerande inte får lyfta studiemedel för terminen, förrän de uppfyllt även nämnda skyldighet. Först när studiemedelsnämnden omprövat sitt tidigare beslut med hänsyn till de justerade uppgifterna, skulle medlen bli tillgängliga för lyftning. Enligt studiesociala utredningens uppfattning borde en ökning av inkomst eller förmögenhet, som översteg 1 000 kr motsvara en väsentlig ändring mot den i ansökan uppgivna inkomsten eller förmögenheten, och därmed föranleda omprövning av tidigare beslut.

SOU 1973: 17

4.3 CSNs

tillämpningsföreskrifter

4.3.1 Inledning Enligt bemyndigande i 18 § SmK tillkommer det CSN att meddela de ytterligare föreskrifter som fordras för tillämpningen av studiemedelsförordningen. I cirkulär Sn 12/1967 har CSN till studiemedelsnämnderna lämnat anvisningar för bedömning av frågor i samband med återkrav av studiemedel. Enligt vad som framgått av det tidigare anförda så tillkommer det CSN att besluta om återkrav. Enligt anvisningarna kan emellertid studiemedelsnämnd besluta om att ärendet inte behöver föranleda anmälan till CSN, dvs. att studiemedelsnämnd i realiteten beslutar om att återkrav ej skall göras gällande. Studiemedelsnämnd kan själv, med tilllämpning av anvisningarna i nyss nämnda cirkulär, meddela beslut om återbetalning av studiemedel enligt 32 § SmF, under förutsättning att studiemedelstagaren är överens med nämnden att återbetalning av för mycket erhållna medel skall ske. I det fall överenskommelse ej kan träffas med vederbörande studiemedelstagare, går ärendet till CSN för beslut. Kvittning av tidigare obehörigen uppburna medel kan däremot ej ske mot senare beviljade studiemedel. Justitieombudsmannen har i ett ärende (JO 1971 s. 552) anfört - med hänvisning till bestämmelserna i 33 § SmF att fordran på studiemedel ej kan tas i mät för gäld eller överlåtas - att fordran på studiemedel icke får bringas att upphöra genom kvittning. Grunden härtill är — menar JO - att kvittningsåtgärden skulle äventyra det sociala intresset som motiverat utmätningsförbudet. Tidigare förekom viss form av kvittning om överenskommelse härom kunnat träffas med studiemedelstagaren. Men JO menar att man inte kan frånse risken av att "medgivandet" från studiemedelstagaren icke varit helt frivilligt. Påtvungen kvittning genom studiemedelsnämnds föranstaltande strider uppenbarligen mot stadgandet i 34 § SmF, fastslår JO. Kvittningshinder kan dock undantas om uttryckliga lagstadganden härom finns, se t. ex. kap. 20: 4 och 20: 6 AFL. SOU 1973: 17

Det bör framhållas att CSN i en skrivelse till studiemedelsnämnderna lämnat sådana föreskrifter att kvittningsförfarandet numer inte tillämpas. I det följande ges en närmare presentation av CSNs anvisningar i fråga om olika förekommande fall för återkrav av studiemedel. 4.3.2 Ändring i den studerandes eller hans makes inkomst Skyldighet att genast anmäla inkomstökning i förhållande till vad som uppgivits i ansökan föreligger: a) om egen inkomst för termin räknat ökat med minst 1 000 kr, b) om makes inkomst för termin räknat ökat med minst 2 000 kr. Anmälan föranleder omprövning av beslut om studiemedel såvitt det gäller medel som inte blivit tillgängliga för lyftning. (Studiemedlen räknas som tillgängliga för lyftning när studiemedelsanvisningen inkommit till utbetalningsanstalten. Dock får studiemedel för vår- resp. höstterminen ej lyftas före 1/1 resp. 1/7). Vidare skall omprövning ej ske med mindre de ändrade förhållandena föranleder minskning av redan beviljade studiemedel med minst 500 kr. Följande exempel belyser några olika fall vid ändringar av inkomst. I samtliga fall antas det röra sig om anmälningar från studiemedelstagaren om ändringar av de ekonomiska förhållandena efter det att studiemedelsnämnd beviljat medel och i samtliga fall antas vederbörande inte ha uppgivit någon inkomst i sin ansökan om studiemedel. Exempel 1 Ursprunglig ansökan har avsett en termin. Studiemedelstagaren erfar senare att inkomsten för terminen kommer att uppgå till 6 000 kr. Inkomsten kunde inte förutses när han sökte eller lyfte studiemedlen för terminen. Han kommer att kunna studera vid sidan av förvärvsarbetet. Om inkomsten uppgivits i ansökan skulle det lett till reducering av studiemedlen med 2 052 kr vid nuvarande basbelopp (7 300 kr). Medlen har emellertid varit tillgängliga för lyftning, varför pengarna får behållas. 87

Exempel 2 Ursprunglig ansökan har avsett två terminer. Vederbörande beräknar senare inkomsten för första terminen till 8 000 kr. Inkomsten kunde inte förutses när han lyfte studiemedlen för den första terminen. Under slutet av första terminen anmäler han inkomstförändringar. Han kommer att kunna studera vid sidan av förvärvsarbetet. Om inkomsten uppgivits i ansökan skulle den för hela året lett till reducering av studiemedlen med 1 440 kr vid nuvarande basbelopp. Enligt 11 § andra stycket SmF, skall inkomsten slås ut över det antal terminer som ansökan avser och i detta fall alltså fördelas med 4 000 kr/termin. Inkomstförändringen för första terminen kunde inte förutses varför medlen för denna termin får behållas. Däremot sker för den andra terminen ändring av beslutet, eftersom medlen inte blivit tillgängliga för lyftning. Reducering sker med 720 kr. Exempel 3 Ursprunglig ansökan har avsett två terminer. Vederbörande beräknar senare sin inkomst för första terminen till 6 000 kr. Inkomsten kunde inte förutses, när han lyfte studiemedlen för terminen. Han kommer att kunna studera vid sidan av förvärvsarbetet. I mitten av andra terminen anmäler han att inkomsten för den terminen också kommer att uppgå till 6 000 kr. Inkomsten kunde inte förutses när han lyfte studiemedlen för terminen. Han hävdar på nytt att han kan studera vid sidan av förvärvsarbetet. Hade hans sammanlagda inkomst på 12 000 kr varit känd då ansökan lämnades in skulle studiemedlen reducerats med sammanlagt 4 106 kr. Nu sker ingen ändring alls av det ursprungligen beviljade beloppet. Den angivna "500 kr-regeln" har tillkommit av administrativa skäl då man inte funnit det lämpligt att göra ändringar för smärre belopp. Emellertid blir man på så sätt mer liberal i efterhand än vad gällande regler ger utrymme för när prövning sker utifrån i studiemedelsansökan lämnade uppgifter. Med kännedom om de inkomstgränser, som anges i tillämpningsföreskrifterna, kan en studerande ange i ansökan att egen och/eller makes inkomst kommer att uppgå till fribeloppet, dvs. maximalt tillåtet belopp utan att studiemedlen reduceras, och sedan ha ytterligare 1 000 kr i egen inkomst eller maken ha 2 000 kr per termin utan att få sina studiemedel reducerade. Hade däremot den faktiska inkomsten för

terminen kunnat beräknas (inkomst upp till fribeloppet 4- ytterligare 1 000 kr resp. 2 000 kr) skulle studiemedlen reducerats med 666 kr med hänsyn till den studerandes egna inkomster och med samma belopp vid prövning mot makes inkomster. Det förhållandet att en viss marginal tillåts hänger naturligtvis samman med att inkomsterna för så lång tid, som för en eller två terminer, knappast kan förutses med någon större säkerhet.

4.3.3 Ändring i den studerandes eller hans makas förmögenhet Skyldighet att genast anmäla förmögenhetsökning i förhållande till vad som uppgivits i ansökningen föreligger om den studerandes egen eller makes förmögenhet utöver fribeloppet ökat med minst 2 500 kr.

4.3.4 Regler för återkrav av studiemedel på grund av studieavbrott Enligt CSNs tillämpningsföreskrifter skall vid studieavbrott studiemedelstagarens studietid under terminen ( 1 / 1 - 3 0 / 6 resp. 1/7-31/12) först framräknas. Härvid medtages även tid som använts för t. ex. förberedande studier och tentamensläsning under ferietid. Har endast partiellt studieavbrott gjorts, bör studietiden omräknas till vad den kan anses motsvara i studietid därest heltidsstudier bedrivits. Vid avbrott på grund av sjukdom, havandeskap eller därmed likvärdig orsak räknas en avbrottstid upp till en månad alltid som studietid. Avbrott under längre tid än en månad på grund av styrkt sjukdom, havandeskap eller därmed likvärdig orsak bör emellertid bedömas liberalt och efter prövning från fall till fall. Det bör dock i allmänhet förutsättas, att den studerande skall få sitt medelsbehov under sjukdom täckt genom samhällets andra sociala anordningar. Blir vid beräkning enligt nämnda principer studietiden minst tre månader sker i regel ej återkrav. SOU 1973: 17

Exempel En person studerar två månader av en termin. Därefter gör han studieavbrott en månad p. g. a. sjukdom eller annat godtagbart skäl. Under de två resterande månaderna av terminen ägnar han dock sig åt okänd verksamhet, men får ändå behålla studiemedlen för hela terminen. Enligt anvisningarna blir nämligen hans sammanlagda studietid tre månader. Omprövning och ändring av beslut om studiemedel enligt o v a n n ä m n d a regler skall ske även i det fall studiemedelstagaren anmäler, att han k o m m e r att studera kortare tid än som angivits i ansökan. Härvid bör d o c k observeras att rätt till fullt studiemedelsbelopp föreligger o m studietiden likväl uppgår till minst tre m å n a d e r u n d e r t e r m i n e n . Sjukdom u p p till en månad behöver inte vara styrkt för att få räknas som avbrott. Den liberala regel för återkrav av studiemedel vid studieavbrott p . g. a. sjukdom får bl. a. ses m o t bakgrund av det hittillsvarande bristande sjukförsäkringsskyddet för studerande.

Som framgår av tablån görs återkrav i allmänhet gällande i det flesta av de fall, som anmäls till CSN. Det bör dock här understrykas vad som tidigare framhållits, att studiemedelsnämnderna i flera fall inte låter ärendet gå till CSN då de b e d ö m e r att återkrav inte skall ske. Efter vad som framgått av redogörelsen om CSNs tillämpningsföreskrifter är t o l k n i n g s u t r y m m e t för när återkrav skall göras gällande ganska vitt o c h ger i besvärliga gränsfall u t r y m m e för skönsmässig tolkning. En ledande princip i sådana fall är emellertid att beslutet inte skall gå i en för studiemedelstagaren oförmånlig riktning o m det inte är fullt klart att återkrav skall ske. Samma princip tillämpas av CSN. Vad sedan gäller fördelningen av orsakerna till beslut om återkrav framgår av följande tablå att studieavbrott utgjorde det vanligast f ö r e k o m m a n d e skälet för beslut om återkrav budgetåret 1 9 7 1 / 7 2 .

Antal

4.4 CSNs

återkravsverksamhet

Som tidigare n ä m n t s t i l l k o m m e r det CSN att besluta o m återkrav. Antalet anmälningar om återkrav av studiemedel har u n d e r senare år ökat starkt. Ökr.ingen får ses m o t b a k g r u n d e n av det ö k a l e antalet s t u d e r a n d e u n d e r samma tid, mer. också m o t att s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a s u p p m ä r k s a m h e t alltmer skärpts i fråga o m återkrav. Det senare har möjliggjorts genom att nämnderna har erhållit ökade resurser för ä n d i m å l e t . Följande tablå belyser antalet åteikravsärenden åren 1 9 6 7 / 6 8 - 1 9 7 1 / 7 2 :

Är

Till CSN anmälda ärenden

402 196768 647 1968/69 196»/70 1482 1 709 1970/71 1971/72 1909

Antalet beslut om återkrav

Inbetalda belopp, kronor

279 627 723 1 146 1 506

621396 1 296 066 1 868 069 3 351 603 3 580 836

ICälla: CSN: s petita för budgetåret 1973/74 SOU 1 9 7 3 : 17

Studieavbrott

Ändringar i ekonomin

Övrigt

1 227

74 Det förtjänar här att framhållas, att det sannolikt är en mindre del som föranleder anmälan och beslut om återkrav då studieavb r o t t och framför allt ökning av i n k o m s t e r n a torde inträffa i större u t s t r ä c k n i n g än vad som k o m m e r till s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a s k ä n n e d o m . Detta förhållande hänger samman m e d , vilket utredningen diskuterat i kapitel 3, att den anmälnings- o c h uppgiftsplikt som stadgas i studiemedelskungörelsen inte alltid iakttas av studiemedelstagarna. Vad slutligen beträffar själva återkravsproceduren framför CSNs arbetsgrupp för översyn av formerna och rutinerna för studiemedel m. m. följande s y n p u n k t e r : Studieavbrott av viss omfattning eller inkomstökning av viss omfattning föranleder vanligen återkrav av studiemedel. Den studerande lämnar på särskild blankett närmare uppgifter om avbrottet eller inkomstökningen till studiemedelsnämnden. Nämnden överlämnar därefter ärendet med förslag till åtgärd till CSN som fattar beslut i frågor rörande återkrav. Den här i korthet beskrivna återkravsproceduren 89

är krånglig och tidskrävande, i synnerhet som två myndigheter är inkopplade i behandlingen. Mycket arbete åtgår både hos studiemedelsnämnderna och CSN innan beslut om återkrav kan fattas. När beslutet delges den studerande uppstår inte sällan svårigheter för vederbörande att inbetala det återkrävda beloppet. Ofta fattas också - eftersom den studerande inte alltid fullgör sin anmälningsskyldighet vid tiden för avbrottet eller inkomstökningen beslut om återkrav långt efter det att studiemedlen uppburits. Enligt bestämmelserna skall den studerande erlägga ränta på det belopp han obehörigen utnyttjat. Återbetalningen av kapitalsskulden jämte ränta kan i många fall - särskilt i de fall då studier fortfarande bedrivs - helt undergräva den studerandes ekonomi under en eller flera terminer. Av denna anledning har CSN tillämpat en jämförelsevis generös praxis när det gällt att lämna anstånd med inbetalning av återkrävda belopp. En del av den framförda kritiken kan beaktas genom att studiemedelsutredningen föreslår ändrade regler för omprövning av studiemedel vid förändringar av ekonomin och att det föreslagna ADB-systemet kommer till användning för maskinell omprövning av beviljade studiemedel. 4.5

Studiemedelsutredningen

Enligt sina direktiv skall utredningen undersöka om nuvarande regler för reducering av studiemedel vid inkomstökning' är ändamålsenligt utformade. En annan utgångspunkt för utredningens genomgång av reglerna är de hittillsvarande erfarenheterna av återkravsförfarandet. Utredningen har vid denna genomgång funnit att reglernas nuvarande utformning knappast ger ett tillräckligt skydd för att studiemedel - under vissa omständigheter - inte utgår obehörigen eller utgår med för högt belopp. Detta gäller reglerna för återkrav vid såväl studieavbrott som inkomstförändringar. Återkravsreglerna vid inkomstförändring under löpande beviljningsperiod kan indirekt medverka till att behovsprövningsreglerna i studiemedelssystemet åsidosätts. Särskilt vill utredningen vända sig mot att rätten till studiemedel inte påverkas efter det att medlen blivit tillgängliga för lyftning eller då de redan har lyfts. Nuvarande regler kan, såsom framgår av exemplifieringen i avsnitt 4.3.2, medföra att den studerande i sådana fall kan 90

ha betydande inkomstökningar, utan att detta påverkar studiemedelsbeloppets storlek. När det gäller reglerna för återkrav av studiemedel vid studieavbrott anser utredningen att beräkningen av studietiden för vissa fall av studieavbrott är för generös, särskilt gäller detta för studieavbrott som inte föranletts av sjukdom eller därmed jämförbar orsak. Beräkningen av studietiden kan nämligen få till följd att den studerande, under vissa omständigheter, icke får återkrav trots att det är uppenbart att han endast studerat en kortare tid under teminen. Utredningens principiella uppfattning är den att studiemedel, som vid beviljningstillfället avpassats efter behovet med hänsyn till den för beviljningsperioden beräknade inkomsten, även under perioden torde böra påverkas av förändringar i den studerandes ekonomiska situation. Det är ur allmänpreventivt syfte olämpligt om reglerna för återkrav har en sådan utformning att systemet med behovsprövning i praktiken kan sättas ur funktion. Det rimliga bör vara, att inkomstförändringar under beviljningsperioden skall påverka storleken av för perioden beviljade men ännu inte utbetalade tillgängliga medel. Studiemedlen bör således kunna bli föremål för omprövning inför varje utbetalningstillfälle. Omprövning kan ge till resultat att det utgått för litet eller för mycket i studiemedel med hänsyn till den faktiska inkomsten föregående utbetalningsperiod. Har för litet utgått sker en automatisk omräkning av de för beviljningsperioden återstående studiemedlen. Har för mycket i studiemedel utgått skall den del som utgått för mycket återkrävas. Detta bör, enligt utredningens mening, ske antingen genom att vad som utgått med för högt belopp avräknas från redan beviljade men ännu inte utbetalade studiemedel eller att medlen återbetalas på annat sätt. Avräkning innebär att beviljade men ej för utbetalning tillgängliga studiemedel omräknas med hänsyn till de uppgifter studiemedelstagaren meddelar studiemedelsnämnd eller CSN. Förfarandet bör utformas SOU 1973: 17

sä att avräkning sker i så nära anslutning som möjligt till den inträffade ändringen i den studerandes ekonomiska situation. Avräkning av studiemedel är att jämställa med kvittning av fordran, eftersom de för mycket uppburna studiemedlen under en del av en beviljningsperiod avräknas mot lika stor del av beviljade men ej uppburna studiemedel. Bestämmelser om rätt till avräkning bör intas i studiemedelsförordningen. Avräkning bör vara den normala metoden vid inkomstförändringar som kan påverka studiemedelsbeloppet. Återkrav på annat sätt av studiemedel skall däremot förekomma vid tillfällen då avräkning ej kan göras eller av studiesociala skäl anses olämpligt. De nuvarande reglerna för återkrav av studiemedel vid inkomstökning har även utifrån studiesociala utgångspunkter en mindre lämplig utformning. Återkravsproceduren medför ofta, som CSNs arbetsgrupp påpekat, att återkrav sker först en längre tid efter det att de för återkravet aktuella studiemedlen uppbars. Vid tidpunkten för återkravet kan den ekonomiska situationen därför vara helt annorlunda för studiemedelstagaren än vad den var vid tidpunkten för inkomstökningen. Återkravet kan på grund härav komma att medföra betydande olägenheter för studiemedelstagaren. CSN tillämpar visserligen ofta en generös praxis vid fastställande av amorteringsplan för återbetalningen av de obehörigen uppburna studiemedlen, men trots detta kan ett återkrav vara ekonomiskt betungande för den studerande, särskilt i sådana fall där studiemedel utgör den huvudsakliga inkomstkällan. Ett avräkningsförfarande i nära anslutning till ändring i ekonomin torde därför också vara att föredra från studiesociala utgångspunkter. Det kan visserligen invändas, mot en metod för avräkning, att denna bara innebär en förskjutning i tiden ifråga om när de för mycket uppburna medlen skall erläggas. Det kan t. ex. hävdas att oavsett formen för återbetalning - avräkning eller återkrav - så medför denna ekonomiska svårigheter för den studerande, eftersom de studiemedel SOU 1973: 17

han skall använda för sina studier antingen minskas i proportion till en tidigare erhållen inkomst eller skall användas till återbetalning av tidigare felaktigt uppburna medel. Utredningen ser emellertid en viktig skillnad mellan de båda återbetalningsformerna. Avräkning skall ske i nära anslutning till inkomstförändringen. Det blir då fråga om minskning av de studiemedel som skall utgå för tid som infaller omedelbart efter det att förändringen meddelades. Det torde därför kunna förutsättas att den studerande har pengar över (studiemedel eller förvärvsinkomster) från föregående utbetalningsperiod, eftersom han har haft mer medel till förfogande än vad som förutsattes vid beviljningen. En omedelbar avräkning innebär i sådana fall en omfördelning av studiemedlen som inte i någon nämnvärd grad kan inverka på den studerandes studieekonomiska situation. Vid återkrav däremot sker återbetalningen som regel först en längre tid efter det att inkomstökningen inträffade. En annan invändning som kan göras är att den inkomstprognos den studerande skall lämna för beviljningsperioden innehåller så stora osäkerhetsmarginaler att det för den skull inte går att undvika att väsentliga förändringar i framför allt hans egna men också, i förekommande fall, hans makes förvärvsinkomster kommer att inträda. En sådan invändning kan till viss del vara relevant om ändringen i den studerandes ekonomi beror på hans makes ökade förvärvsinkomster. Det är naturligtvis svårare att förutse förändringar inför en utbetalningsperiod i makens förvärvsinkomster än det är för den studerande, eftersom han själv torde kunna avväga sin fördelning mellan studier och förvärvsarbete. Förändringar i makens inkomster kan t. ex. bero på övergång från hemarbete till förvärvsarbete eller övergång från deltids- till heltidsarbete. Sådana förändringar behöver nödvändigtvis inte vara planerade, varför heller inte inkomstökningen omedelbart bör påverka rätten till studiemedel. Detta talar således för att delvis andra regler bör gälla vid hänsynstagande till makens förvärvsinkomster. Beror däremot ök91

ningen av eget förvärvsarbete bör den studerande på ett tidigt stadium kunna inse att en ökning av förvärvsinkomsterna också leder till en minskning av beviljade studiemedel. Genom utredningens förslag om fler utbetalningstillfällen under beviljningsperioden kan det förutsättas, såsom tidigare antytts, att den studerande bättre kan anpassa sina förvärvsinkomster till de utgående studiemedelsbeloppen varje period. Han kan sålunda själv, genom att anmäla eventuella förändringar i ekonomin, förebygga risken för att senare perioders studiemedel kommer att minskas med hänsyn till den faktiska inkomsten perioden innan. Utredningen föreslår med anledning av det nu anförda, att omprövning av studiemedel p. g. a. ändringar i den studerandes ekonomi - hans egen samt, i förekommande fall, makens inkomst - skall kunna ske inför varje utbetalningsperiod under vilken den studerande är berättigad att uppbära studiemedel. Överstiger de anmälda inkomstförändringarna - tillsammans med tidigare uppgivna inkomster för beviljningsperioden i fråga fribeloppsgränsen för egen respektive makes inkomst enligt bestämmelserna i 11 § SmF, skall antingen avräkning eller återkrav ske av de medel som utgått eller beräknas utgå för mycket. I första hand skall avräkning ske av för beviljningsperioden beviljade men ännu inte för utbetalning tillgängliga medel. Avräkning bör dock inte ske om det reducerande beloppet inte överstiger 100 kr för en utbetalningsperiod. Avräkning av studiemedel inom beviljningsperioden föreslås alltså ske när den studerande anmäler a) att han under den utbetalningsperiod han senast hade studiemedel haft en egen inkomst som överstiger den som han tidigare uppgivit för perioden i fråga; b) att han för kommande utbetalningsperiod beräknar ha en egen inkomst som överstiger den han tidigare har beräknat; c) att hans makes inkomst för kommande utbetalningsperiod överstiger den som tidigare har beräknats. 92

Återkrav av studiemedel på annat sätt vid inkomstförändring föreslås ske a) när det vid omprövning framkommer att det reducerande beloppet eller del därav inte kan avräknas mot lika stort belopp av beviljade men ännu inte tillgängliga medel; b) när centrala studiehjälpsnämnden p. g. a. synnerliga skäl inte finner det lämpligt att avräkning skall ske. Utredningens förslag innebär att den inkomstökning den studerande kan komma att få under beviljningsperioden - utöver vad han angivit i sin ansökan - skall reducera studiemedelsbeloppet, såvida denna ökning tillsammans med den inkomst han tidigare beräknat överstiger fribeloppsgränsen. Däremot skall endast, i förekommande fall, hans makes inkomstökning som gäller eller beräknas gälla för en kommande utbetalningsperiod beaktas. Utredningen har funnit det skäligt - såsom tidigare framgått- att man har något annorlunda regler för avräkning eller återkrav när det gäller makes inkomster. Förfaringssättet vid omprövning, som beror på inkomstförändringar, skall tillgå sä att avräkning först sker. Om det därefter visar sig att det reducerande beloppet överstiger kvarvarande beviljat studiemedelsbelopp eller att studiemedel ej utgår för fler utbetalningsperioder, skall återkrav ske av det belopp som ej kan avräknas vid senare utbetalning inom beviljningsperioden. En förutsättning är dock att detta belopp överstiger 1 00 kr för varje utbetalningsperiod. Utredningens förslag beträffande reglerna för omprövning vid ökning av den studerandes egna inkomster, dvs. antingen avräkning eller återkrav, innebär till vissa delar en skärpning jämfört med nuvarande regler. För att inte majoriteten av de studerande, vilka i allmänhet har förvärvsinkomster av mer måttlig omfattning, skall få vidkännas en sänkning av sin ekonomiska standard, har utredningen funnit det lämpligt att fribeloppsgränsen för egen inkomst höjs. Denna fråga behandlar utredningen i kapitel 5. En striktare tolkning av 32 § SmF, som utredSOU 1973: 17

ningens förslag beträffande omprövning och studiemedel. Återkrav bör i stället regelmäsåterkrav i realiteten gäller, kan nämligen få sigt vara den metod, som skall komma till till följd att även studerande med normala användning. Som en allmän princip bör då inkomster kommer att få sina studiemedel gälla att återkrav skall ske för tid studier inte omprövade och minskade om nuvarande bedrivits men för vilken studiemedel uppbufribeloppsgräns kvarstår oförändrad. Det har rits. Vid prövning av återkravsfrågan bör skälig emellertid inte varit utredningens avsikt att hänsyn tas i varje enskilt fall till de omstänbehovsprövningsreglerna för denna stora digheter som åberopas för avbrottet. Nuvagrupp studerande skall skärpas. rande praxis bör tillämpas vid beräkning av Reglerna för omprövning vid ökning av studietid om avbrottet i studierna orsakats den studerandes och, i förekommande fall, av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd. hans makes förmögenhet måste utformas Utredningen vill dock i detta sammanhang med hänsynstagande till de förslag till änderinra om förslaget att inordna de studeranring i reglerna för behovsprövning mot förde i sjukförsäkringssystemet och förslaget mögenhet, som utredningen behandlar i kaom föräldrapenning. Denna skall ersätta pitel 6. Förslaget innebär kortfattat att vid nuvarande moderskapspenning och tilläggstillämpningen av 12 § SmF, som grund för sjukpenning vid bamsbörd. Om sådana reforeventuell reducering av studiemedelsbelopmer genomförs bör inte samma generösa pet, skall läggas den skattepliktiga förmögenpraxis gälla som för närvarande tillämpas. heten, detta gäller såväl makars gemensamma Den studerande väntas genom sjukpenningen som enskilds förmögenhet. Förslaget innebär respektive föräldrapenningen få ett sådant vidare att som grund för beräkningen skall ligga den skattepliktiga förmögenheten så- ekonomiskt skydd, att behov av studiemedel som den framkommer vid förmögenhets- under samma tid ej bör föreligga. Vid varaktigt studieavbrott som föranleds deklarationen för det år ansökan om studiemedel inges. Betydande förändringar i för- av förvärvsarbete eller annan orsak, som inte mögenhetssituationen under en beviljnings- kan anses vara orsakad av den studerandes period bör emellertid - liksom gäller för sjukdom eller därmed jämförbar omständiginkomstförändringar - påverka studieme- het, bör i princip föranleda återkrav för tid delsbeloppet. Utredningen föreslår med hän- som infaller efter avbrottet. Den tremånasyn härtill att omprövning skall förekomma dersregel som för närvarande tillämpas finner om det ökande förmögenhetsbeloppet över- utredningen inte tillräckligt motiverad, varstiger 2 000 kr per år. Samma regler som för den föreslås utgå. Detta innebär att föreslås gälla för avräkning och återkrav vid studerande som avbryter sina studier norinkomstförändring bör även gälla vid änd- malt skall bli återbetalningsskyldig för de ringar i förmögenhetssituationen. studiemedel som utgått efter avbrottet. Omprövning bör även ske i de fall någon Reglerna för återkrav av studiemedel i genom oriktiga uppgifter eller genom undersamband med studieavbrott måste, enligt utredningens mening, utformas utifrån andra låtenhet att fullgöra honom åvilande uppstudiesociala hänsyn än vad som gäller vid gifts- och anmälningsskyldighet förorsakat inkomst- och förmögenhetsförändringar. Så- att studiemedel utgått obehörigen eller med lunda anser utredningen det inte lämpligt att för högt belopp. Ett sådant stadgande ligger i avräkningsförfarandet används. Det kan linje med vad utredningen i kapitel 3 nämligen inte förutsättas - om t. ex. av- föreslagit beträffande en utökad anmälningsbrottet ligger långt tillbaka i tiden - att den och uppgiftsskyldighet för studiemedelstagastuderande har tillräckliga medel till sin ren. Liknande bestämmelser finns i andra försörjning en kommande utbetalningsperiod förmånssystem, såsom beskrivits i nämnda om de obehörigen uppburna studiemedlen kapitel. Studiemedelsutredningen har också i kapiavräknas mot lika stor summa utgående SOU 1973: 17

tel 3 närmare beskrivit vad studiemedelstagare skall iaktta, innan s t u d i e m e d e l skall utbetalas. I k o r t h e t i n n e b ä r förfarandet att den s t u d e r a n d e på s t u d i e k o n t r o l l h a n d l i n g e n skall bekräfta att inga förändrade förhållanden i hans studie- och e k o n o m i s k a situation i n t r ä t t u n d e r föregående u t b e t a l n i n g s p e r i o d , som kan påverka r ä t t e n till de beviljade studiemedlen. Justeras t. ex. tidigare lämnade i n k o m s t u p p g i f t e r skall - som i det föregående har beskrivits — o m p r ö v n i n g göras av studiemedlen så att de u t g å e n d e studiemedlen avpassas med hänsyn till de nya uppgifterna. Bekräftar d ä r e m o t den studerande att inga förändringar av beskaffenhet i n t r ä t t eller beräknas inträda, vilket sannolikt k o m m e r att gälla det övervägande flertalet fall, utbetalas de beviljade studiemedlen. Uppgifter som studiemedelstagaren har att lämna på k o n t r o l l h a n d l i n g e n åläggs h o n o m inom ramen för anmälnings- o c h uppgiftsskyldigheten. De nu föreslagna reglerna för o m p r ö v n i n g av studiemedel grundar sig bl. a. på det förslag till tekniska rutiner som CSNs arbetsg r u p p u t f o r m a t . A r b e t s g r u p p e n framhåller följande i sin r a p p o r t :

ett enkelt sätt kunna initiera omprövning av studiemedel med hänsyn till förändrade inkomster. Arbetsgruppen har vid kontakt med studiemedelsutredningen erfarit att man diskuterar möjligheten av införande av ett system som innebär att omprövning av studiemedel kan ske vid varje utbetalningstillfälle utifrån uppgifter om förändring av beräknade inkomster under året. Detta förutsätter att omprövningsbesluten kan ske mycket snabbt, så att det ökade eller minskade studiemedelsbeloppet kan utbetalas utan dröjsmål. Ett sådant system kan tekniskt lösas på följande sätt. ^ På studieintygshandlingen lämnas utrymme för sådana inkomstförändringar som inträffat under föregående utbetalningsperiod och/eller väntas inträda kommande utbetalningsperiod i förhållande till tidigare lämnade inkomstuppgifter. De nya inkomstuppgifterna dataregistreras samtidigt som övriga uppgifter på intyget. På grundval av de nya uppgifterna görs maskinellt en ny beräkning av studiemedlen, dels med hänsyn till vad som utgått för mycket eller för litet i studiemedel under föregående period, dels med hänsyn till inkomstuppgifterna för kommande period. Nytt beslutsmeddelande till studiemedelstagaren innehåller sålunda ett avvägt studiemedelsbelopp med hänsyn till de nya inkomstuppgifterna. Det är också tekniskt möjligt att maskinellt framställa erforderliga handlingar som behövs för återkrav av studiemedel. En dylik teknisk lösning skulle innebära en avsevärd förenkling av det nuvarande arbetet med återkravsärendena. Dessutom skulle besluten om återkrav kunna fattas jämförelsevis snabbt.

Införandet av databehandling medger tekniska möjligheter att lösa några av de problem som sammanhänger med inkomstkontrollen.

Figur 4.1 ger en s a m m a n f a t t a n d e bild av hur arbetsgruppens förslag tekniskt k o m m e r att utföras.

A) Efterkontroller av inkomster Dataregistreringen av inkomstuppgifterna i ansökan ger tekniska förutsättningar för rutinmässiga efterkontroller av uppgivna inkomster. Dessa efterkontroller kan göras i ADB-systemet genom samkörning av registrerade inkomstuppgifter mot de s. k. skattebanden. De inkomstuppgifter som anges i studiemedelsansökan är ej helt jämförbara med de inkomstuppgifter som finns på skattebanden. Men fall där grovt oriktiga inkomstuppgifter har angivits i studiemedelsansökan torde kunna urskiljas. Denna typ av kontroller kan, genom att inkomstuppgifterna finns dataregisterade, göras till relativt låga kostnader. Kontrollen behöver ej avse samtliga studiemedelstagare. Studiemedelstagare som skall bli föremål för kontroll kan urväljas stickprovsvis eller selekteras enligt olika kriterier. B) Förändrade inkomster De kontrollmöjligheter avseende inkomster, som databehandlingen ger, aktualiserar frågan om det inte bör möjliggöras för den studerande, att själv på 94

SOU 1 9 7 3 : 17

Påförande av inkomstförändringar av studiemedelstagaren

Retur av studiekontroll handling

Stansning av handling

Maskinell prövning och framställning av erforderliga handlingar

(vid avräkning)

(vid återkrav)

Figur 4.1 Omprövning av studiemedel

SOL 1973:17

5 Behovsprövning mot egen inkomst. Studiemedel vid korttidsstudier

5.1 Bakgrund 5.1.1 Nuvarande regler Enligt 1 1 § SmF skall den beräknade inkomsten för termin (= kalenderhalvår) ligga till grund för behovsprövning av studiemedel. För den som är heltidsstuderande reduceras studiemedelsbeloppet med 2/3 av den del av hans inkomst som för terminen överstiger 40 procent av basbeloppet. För den som är deltidsstuderande reduceras studiemedelsbeloppet med 2/3 av den del av inkomsten som överstiger 125 procent av basbeloppet för termin. Maximala studiemedel till heltidsstuderande utgår med 70 procent av basbeloppet per termin och för deltidsstuderande med 35 procent av basbeloppet. Reducering av studiemedlen sker proportionellt av både studiebidrag och återbetalningsmedel. Med inkomst avses i studiemedelsförordningen alla former av intäkter såsom förvärvsinkomst, kapitalinkomst, stipendier, underhållsbidrag m. m. Undantag från behovsprövningen görs f. n. endast för studiemedel, statliga doktorandsstipendier och barnbidrag. Studiemedelstagare skall vid sin ansökan om studiemedel uppskatta sin väntade bruttoinkomst för den eller de terminer ansökan avser. Med termin förstås första eller andra hälften av ett kalenderår. Värdet av naturaförmåner, såsom fri kost och bostad, beräknas enligt riksskatteverkets anvisningar. 96

Om studierna pågår kortare tid än en termin, minskas studiemedelsbeloppet i proportion härtill. Påbörjas studierna exempelvis under andra halvan av en termin, skall enligt 11 § SmF hela terminens inkomst räknas. Detta kan medföra att den studerande får avsevärt reducerade studiemedel eller inga studiemedel alls på grund av att inkomsten under första halvan av terminen varit för hög. En sådan ordning leder inte sällan till att personer som avser studera t. ex. en halvterminskurs inte kan göra detta av brist på ekonomiska resurser. 5.1.2 Studiesociala utredningen I anslutning till förslaget att studiemedlen skulle behovsprövas gentemot egen inkomst anförde studiesociala utredningen, att man måste räkna med att anspråken på studiemedel successivt stiger med en ökad tillströmning till den högre utbildningen. Det ansågs motiverat med en viss anpassning av rätten till studiemedel efter det individuella behovet. Behovsprövningen skulle dock utformas efter schablonartade, generellt verkande regler med hänsyn till svårigheten att exakt utmäta studiemedlen efter det individuella behovet. Reglerna borde heller inte hindra den studerande från att under utbildningstiden ha förvärvsarbete; tvärtom ansåg utredningen att ett visst mått av förvärvsarbete borde uppmuntras. Inkomst upp till ett visst belopp skulle sålunda inte påverka rätten till SOU 1973: 17

studiemedel. Fribeloppsgränsen och reduce- försöka utforma behovsprövningsreglerna så att det innebär att studiemedel utmäts exakt ringskoefficienten utformades därför med sikte på att åstadkomma en lämplig avväg- efter behovet. Dessutom kan en sådan ordning mellan förvärvsinkomster och studieme- ning lätt komma att motverka den studerandel. Fribeloppet skulle, för att ständigt stå i des lust att under utbildningstiden ha församma relation till totalbeloppets storlek, värvsarbete, något som utredningen i stället värdesäkras genom anknytning till basbelop- ansåg sig böra uppmuntra under förutsättpet enligt lagen om allmän försäkring. Stu- ning att förvärvsarbetet inte inverkar menligt på studieresultaten. diesociala utredningen ansåg att 40 procent av basbeloppet för termin räknat var en lämplig avvägning vid fastställande av fribe5.1.3 Studiemedel till deltidsstuderande loppet avseende prövning mot egen inkomst. Inkomster överstigande detta fribelopp skul- Genom statsmakternas beslut (prop. 1971: 37, SfU 1971: 28, rskr. 1971: 171) föreligger le dock reducera studiemedlen endast med en viss andel av den överskjutande delen. Av fr. o. m. läsåret 1971/72 rätt till deltidsstubetydelse för studiesociala utredningens för- diemedel för den som bedriver studier på slag till reduceringsregler var också kravet på minst halvtid och som p. g. a. förvärvsarbete, att dessa skulle få en ur administrativ syn- vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på heltid. För vuxenstuvinkel lätthanterlig utformning. En viktig grundprincip vid behovspröv- derande sker ingen närmare prövning av skälen för deltidsstudierna. Som vuxenstudeningen är att ingen annan inkomst än sådan rande skall räknas person som börjar studera som den studerande har under den tid studiemedlen avser skall beaktas vid pröv- först efter ett inte alltför obetydligt uppehåll i studierna och som under uppehållet ägnat ningen. Detta innebär att inkomster erhållna före det kalenderhalvår vederbörande påbör- sig åt förvärvsarbete, vård av egna barn eller motsvarande. Till grund för reglerna ligger jar studier inte skall påverka rätten till studiemedelsutredningens förslag om rätt till studiemedel. Den studerandes möjligheter till studiemedel borde emellertid, enligt stu- deltidsstudiemedel, vilket avgavs i betänkandiesociala utredningen, heller inte påverkas det Vissa frågor rörande studiemedel (stencil U 1970: 13). av vid vilken tidpunkt på terminen ansökan Studiemedelsbeloppet för deltidsstuderaninlämnades. Utredningen påpekade att den de fastställdes till maximalt hälften av helt som har ansenliga inkomster kan undvika att studiemedelsbelopp. Reducering mot den dessa påverkar möjligheten till studiemedel egna inkomsten sker efter de regler, som genom att dröja med ansökan om studiemenämnts i avsnitt 5.1.1. Gentemot makes del till dess inkomsterna upphört, om prövinkomst sker reducering av studiemedelsbeningen skulle vara beroende av när på termiloppet med 1/3 av den del som överstiger ner, ansökan ingavs. 250 procent av basbeloppet. Detta svarar Enligt studiesociala utredningen skulle det f. n. mot ett fribelopp av 18 250 kr per emellertid erbjuda uppenbara svårigheter att termin. Barntillägget utgår med samma beexakt avmäta behovet av studiemedel med lopp för deltidsstuderande som för heltidshär.syn till de inkomster som den studerande studerande, dvs. 12,5 procent av basbeloppet uppbar samtidigt med studiemedlen. Med här.syn till att studiemedlen i regel beviljas per termin. Vid nuvarande fribelopp (7 300 vid början av den tidsperiod för vilken de är kr) utgår barntillägg för varje barn med avsedda, kan det vara svårt att ha någon maximalt 913 kr per termin. Utgångspunkten för reduktionsreglerna säker uppfattning om inkomstförhållandena för deltidsstudiemedel var den att deltidsde närmaste sex månaderna eller det närmasstudiemedlen skulle vara reducerade till 0 kr te iret. Under sådana förhållanden, menade vid samma inkomstnivå som gäller för helutredningen, får det anses meningslöst att 7-SOU 1973: 17

tidsstudiemedel. Delvis med hänsyftning till Kommitténs för studiestöd åt vuxna (SVUX) yttrande över betänkandet föreslog föredragande statsråd att fribeloppet för deltidsstudiemedel vid prövning mot den egna inkomsten skulle fastställas till 125 procent av basbeloppet för termin. Deltidsstudiemedlen är med denna fribeloppsgräns reducerade till 0 kr vid en bruttoårsinkomst av ca 26 000 kr vid basbeloppet 7 300 kr (se tab. 5:2). SVUX hade vid sina beräkningar av utfallet av reglerna enligt studiemedelsutredningens förslag funnit att reglerna inte i tillräcklig grad skulle komma att underlätta för dem som redan befinner sig i förvärvslivet att övergå till studier på deltid. Därtill menade man, att den levnadsstandardssänkning som redan i låga inkomstlägen drabbar en person vid övergång från förvärvsarbete till studier var allt för stor. SVUX' förslag gick ut på att fribeloppet skulle vara 150 procent av basbeloppet per termin vid prövning mot den egna inkomsten. Dessutom föreslog man en mjukare reduceringstakt (30 %) av inkomst över fribeloppet. SVUX föreslog också - i anslutning till sitt förslag beträffande fribeloppet för egen inkomst — att alla som hade en årsinkomst av minst två basbelopp automatiskt skulle betraktas som deltidsstuderande och bedömas efter samma inkomstprövningsregler. SVUX menade att en heltidsstuderande i sådana inkomstlägen ekonomiskt ändå skulle dra fördel av att istället söka deltidsstudiemedel.

5.2 Studiemedelsutredningen

Nuvarande fribeloppsgräns för egen inkomst vid prövning av rätten till heltidsstudiemedel motsvarar vid basbeloppet 7 300 kr en årsinkomst av ca 5 800 kr. Inkomst över denna gräns reducerar studiemedlen med två tredjedelar. Vid en årsinkomst av omkring 21 000 kr utgår inga studiemedel till ensamstående studerande. Maximala studiemedel och en inkomst upp till fribeloppsgränsen motsvaras 98

f. n. av en disponibel årsinkomst efter skatt av ca 15 000 kr. Den inom fribeloppets ram tillåtna inkomsten kan vid betraktande av de disponibla medlen (studiemedel 4- inkomst efter skatt) synas vara relativt väl tilltagen, varför skäl till en höjning av fribeloppsgränsen ej skulle vara motiverad. Det finns emellertid skäl som starkt talar för en höjning. Ett skäl är att den nominella inkomstökningen i samhället under senaste årtiondet i det närmaste varit dubbelt så stor som konsumentprisökningen, räknat enligt den officiella statistiken (SCB). Realinkomsten (nominell inkomst - inflation) har stigit med i genomsnitt ca tre procent per år under tiden 1960-1970. Inkomstutvecklingen under 1971 och 1972 beräknas inte ha avvikit från nämnda genomsnitt. En studiemedelstagare som under ferietid har förvärvsarbetat har fått högre inkomster de senare åren jämfört med vad han skulle haft 1964 för samma typ av arbete och av samma omfattning. Tar man hänsyn till denna löneutveckling skulle fribeloppet för 1972 egentligen ha motsvarat en årsinkomst av ca 6 500 kr för att svara mot samma ersättningsnivå som 1964. Med andra ord fick en studerande förvärvsarbeta i mindre utsträckning 1972 jämfört med 1964 för att hålla sig inom ramen för det tillåtna fribeloppet. En fortsatt liknande utveckling av realinkomsterna medför att spännvidden mellan det tillåtna fribeloppet och den normala ersättningsnivån ytterligare ökar. De studerande som vill ha maximala studiemedel under lästerminen eller läsåret kan tvingas avstå från förvärvsarbete under en viss del av ferierna för att kunna hålla inkomsterna inom den tillåtna gränsen. En sådan utveckling var inte avsedd vid fastställandet av fribeloppsgränsen. Tvärtom underströk studiesociala utredningen nyttan av förvärvsarbete av viss omfattning. Förvärvsarbete under ferietid, och ibland även vid sidan av pågående studier, kan också ingå som ett led i den studerandes planer för utbildning till visst yrke. Detta får, enligt studiemedelsutredningens mening, inte hämmas genom restriktiva bestämmelser SOU 1973: 17

ifråga om prövningen mot den egna inkomsten för rätten till studiemedel. I detta sammanhang bör framhållas att studiemedlens maximibelopp för två kalenderhalvår f. n. avser täcka levnadskostnaderna under ett läsår omfattande ca 40 veckor. Levnadskostnaderna för annan tid än studietid skall således den studerande själv svara för med t. ex. inkomst av förvärvsarbete. Det synes därför rimligt att fribeloppet för egen inkomst ligger på en sådan nivå, att en normal inkomst av förvärvsarbete som står den studerande till buds under dessa månader inte påverkar studiemedelsbeloppet. Ett annat skäl för att höja fribeloppsgränsen är den ändring i reglerna för omprövning av studiemedel, som utredningen i kapitel 4 föreslagit skall vidtas i samband med införandet av ett centralt utbetalningssystem för studiemedel. En utgångspunkt för förslagen är att inkomst som ligger ovanför fribeloppsgränsen skall verka reducerande på studiemedlen även i det fall inkomstförändring inträffat efter det att studiemedlen beviljats och lyfts av den studerande. Enligt nuvarande regler kan en studerande, som i ansökan beräknat sin inkomst till ett belopp som motsvarar fribeloppet (f. n. = 2 920 kr/termin), få ha ytterligare 1 000 kr i inkomst per termin utan att detta föranleder återkrav av en del av de uppburna studiemedlen. Sammanlagt kan en studerande i efterhand ha en faktisk inkomst som f. n. ligger på ca 4 000 kr/termin och ändå uppbära fulla studiemedel. Studiemedelsutredningen föreslår att dessa regler skall ändras. Omprövning föreslås i stället ske med hänsyn till den faktiska inkomsten under beviljningsperioden. Utbetalning av studiemedel två gånger per termin, såsom föreslås ske i ett system med central utbetalning av studiemedel, väntas kunna medföra att studiemedlen bättre kan avpassas till den studerandes faktiska inkomster under en beviljningsperiod. Trots att nu nämnda förslag innebär stora fördelar kan dessa få till följd att åtskilliga studerande skulle komma att bli föremål för omprövningsbeslut, om inte en höjning av fribeloppsgränsen sker. Utredningen har SOU 1973: 17

även ansett att det är en administrativ fördel att höja fribeloppsgränsen så att majoriteten av de studerande som förvärvsarbetar under främst ferietid skall kunna göra detta utan att den inkomst de då erhåller föranleder reducering av studiemedlen eller en senare omprövning. En annan fråga, som fordrar särskilda överväganden vid fastställande av fribeloppet vid prövning mot egen inkomst, är statsmakternas beslut om överföring av s. k. äldre elever inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. En stor del av denna grupp är personer, vilka redan har varit eller är ute i förvärvsarbete och dessutom har större ekonomiska åtaganden än vanliga ungdomsstuderande. Relativt höga förvärvsinkomster under ferietid, eller t. o. m. vid sidan av studierna, är sannolikt inte ovanliga för dessa studerande. Dessutom gäller inom studiehjälpssystemet - vid inkomstprövning av rätt till studielån för denna grupp - att hänsyn endast tas till inkomst som den studerande har under den tid han studerar. Inkomster av t. ex. feriearbete verkar således inte reducerande på studielånet. 1 förslaget till bestämmelser avseende överförande av äldre elever inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet (Studiemedel till nya grupper, 1972-11-29) framhåller CSN, att reglerna för reducering mot inkomst är något förmånligare inom studiehjälpssystemet än inom studiemedelssystemet. För de äldre eleverna som överförs till studiemedelssystemet kommer därför en viss försämring att ske, framhåller CSN. Något undantag från gällande regler anser sig nämnden emellertid inte kunna förorda för denna kategori studiemedelstagare utan hänvisar till studiemedelsutredningens pågående översyn av studiemedelssystemets regler. Det finns således flera skäl som talar för att fribeloppet för prövning mot den studerandes inkomst höjs. Utgångspunkten vid fastställandet bör vara - då det gäller heltidsstudiemedel - att inkomst av normal omfattning från förvärvsarbete under ferietid eller små inkomster vid sidan av studierna inte skall reducera studiemedelsbeloppet. 99

Utredningen har inte funnit det påkallat att nu föreslå en ändring av fribeloppsgränsen för studerande med deltidsstudiemedel. Däremot kommer utredningen i det följande att föreslå en annan reduktionstakt för sådana studerande. När det gäller att - mot bakgrund av den diskussion som utredningen i det föregående fört - finna en väl avvägd fribeloppsgräns för prövning mot den studerandes inkomster för rätt till heltidsstudiemedel bör en inkomstnivå per år på 7 5 0 0 - 8 500 kr vid nuvarande penningvärde vara en lämplig utgångspunkt. Vid den lägre inkomstnivån har hänsyn tagits till realinkomstökningen och effekten av de nya reglerna för omprövning av studiemedel. Den högre nivån motiveras av att många nya grupper kommer in i studiemedelssystemet fr. o. m. 1973-07-01, vilka - såsom tidigare framgått - beräknas ha en annan inkomstprofil än de som nu är studiemedelstagare. Många av de äldre elever na inom exempelvis den statliga och kommunala vuxenutbildningen torde ha högre inkomster både under ferietiden och under studietiden än vad som är vanligt för heltidsstuderande i allmänhet. Som tidigare sagts får denna grupp en viss försämring av möjligheten att erhålla studiemedel vid övergången till studiemedelssystemet, eftersom vid behovsprövningen för rätten till studiemedel även skall beaktas inkomster som erhålls under ferietid. Ett något högre fribelopp än vad som nu gäller är därför, enligt studiemedelsutredningen, motiverat. Utredningen anser att en fribeloppsgräns på 55 procent av basbeloppet per termin f. n. motsvarande en årsinkomst av 8 030 kr vid basbeloppet 7 300 kr - är en lämplig avvägning vid beaktande av de olika faktorer utredningen i det föregående haft som utgångspunkt för sitt förslag. Den nu föreslagna höjningen av fribeloppet framstår emellertid knappast som tillräcklig för att tillgodose de krav på möjligheten till visst studiestöd i något högre inkomstlägen, som de äldre eleverna i t. ex. statlig och kommunal vuxenutbildning kan tänkas ha. En ytterligare höjning av fribe100

loppsgränsen eller att ha olika gränser för skilda studerandekategorier, vilket kanske kan framstå som ett alternativ, finner dock utredningen inte motiverad. För personer inom främst den statliga och kommunala vuxenutbildningen, men även för andra vuxenstuderande med måttliga inkomster, föreligger dock ett starkt behov av studiestöd för åtminstone de merutgifter studierna som regel medför. Det är främst kostnader för litteratur och resor som kan vara betungande för den enskilde. En lägre reduktionstakt än den som f. n. gäller torde vara motiverad för att studiemedel skall kunna utgå i något högre inkomstlägen. En lägre reduktionstakt bör emellertid inte enbart ses i det sammanhang som nu diskuterats. Även med avseende på önskvärdheten av en samordning av inkomstprövningsreglerna för heltids- respektive deltidsstudiemedel är en annan reduktionstakt erforderlig. Dessutom medför en lägre reduktionstakt att de disponibla medlen för de studerande - dvs. inkomst efter skatt + studiemedel - inte minskar vid måttliga inkomstökningar över fribeloppet. Enligt nuvarande inkomstprövningsregler sker en minskning av de disponibla medlen vid ökning i inkomsten, vilket varken är önskvärt eller har varit avsikten med reglerna. Frågan om samordning av reduceringsreglerna för heltids- respektive deltidsstudiemedel betraktar utredningen som särskilt betydelsefull att få en lösning av. När studiemedelsutredningen i sitt betänkande Vissa frågor rörande studiemedel föreslog reduceringsregler för den studerandes inkomst för rätt till deltidsstudiemedel, var utgångspunkten den att deltidsstudiemedlen skulle vara reducerade till noll kronor vid samma totala inkomst som medför att heltidsstudiemedel är reducerade till noll. Genom att fribeloppet för den deltidsstuderandes egen inkomst sedermera bestämdes till 125 procent av basbeloppet per termin i stället för 100 procent - vilket var studiemedelsutredningens förslag - har vissa tröskeleffekter uppstått i inkomstlägen där maximala deltidsstudiemedel börjar att reduceras SOU 1973: 17

och där heltidsstudiemedlen är reducerade tidsstudiemedlen börjar reduceras kommer därigenom storleken av de disponibla medlen till hälften. Genom de relativt generösa inkomstpröv- för en heltids- respektive deltidsstuderande ningsreglerna för rätt till deltidsstudiemedel att vara densamma. (Se tab. och fig. 5.2) kan en heltidsstuderande, vid en inkomst där Skillnaden mellan de båda kategorierna i tröskeleffekten träder till förmån för deltids- fråga om rätt till studiemedel blir kravet på studiemedel, söka deltidsstudiemedel och bli studietakt, vilket utredningen finner vara det prövad enligt förmånligare regler än vad som naturliga. Visserligen innebär en samordning gäller för heltidsstuderande. Dessutom kom- att några få utbildningsgrupper som är helmer studiemedelsnämnden att ställa lägre tidsstuderande kommer att gynnas ekonokrav på honom i fråga om studiemeriter när miskt i högre grad än vad som kan anses han uppger sig vara deltidsstuderande. Som motiverat. Det kommer dock för dessa grupde facto heltidsstuderande kan han således per att röra sig om förhållandevis små uppnå två fördelar, dels i fråga om ekonomi- ökningar av de disponibla medlen. Om man prövningen, dels i fråga om lägre krav på dessutom utgår från att de inkomster en studiemeriter. Av vad som framgår av tabell studerande kan ha till övervägande delen 5.1 (nuvarande regler) samt figur 5.1 ger består av förvärvsinkomster, måste dessa för deltidsstudiemedel ca 3 000 kr mer i dispo- den som är heltidsstuderande få en naturlig nibla medel per år än heltidsstudiemedel vid övre begränsning om inte förvärvsarbetet skall inkräkta på studierna i sådan grad att en bruttoårsinkomst av 18 000 kr. I sådana fall där en studerande övergår han inte får möjlighet att uppfylla uppställda från deltidsstudier till heltidsstudier medför studielämplighetskrav för heltidsstuderande. Det finns dessutom, enligt utredningens den nuvarande ordningen ogynnsamma efmening, anledning att betrakta denna fråga i fekter på den disponibla inkomsten. Den ett större sammanhang och inte endast se till som deltidsstuderar och t. ex. har en bruttovissa tänkbara effekter i enstaka fall som kan årsinkomst av ca 16 000 kr och övergår till bli följden av en sådan förändring i redukheltidsstudier för att snabbare avsluta sina tionsreglerna. Det är nämligen av betydelse studier, förlorar ca 3 000 kr i disponibla att reglerna för inkomstprövning har en medel om han söker heltidsstudiemedel. För den enskilde kan det naturligtvis inte sådan utformning att man i möjligaste mån te sig lockande att övergå till heltidsstudier undanröjer möjligheten till att systemet utnär han får vidkännas en kraftig sänkning av nyttjas på ett sätt som inte varit avsett från sin levnadsstandard vid bibehållen förvärvsin- början. Dessutom bör reglerna vara sådana komst. Sänker han sin inkomst till hälften att studerande inte missgynnas ekonomiskt om han övergår från den ena studieformen blir inte effekten lika ogynnsam men det medför ändock en sänkning av de disponibla till den andra. Det kan invändas mot en sådan samordmedlen som knappast stimulerar till överning av reglerna - som utredningen föreslagång till heltidsstudier. Studiemedelsutredningen är av den me- git - att det kan leda till att begreppen heltids- respektive deltidsstudier suddas ut ningen att nuvarande inkomstprövningsregler och att man tillåter de heltidsstuderande att för heltids- respektive deltidsstudiemedel bör ha alltför höga inkomster, vilket indirekt samordnas så att nuvarande tröskeleffekter kan undvikas. Så kan bli fallet om reduce- genom förvärvsarbetets omfattning - kan ringsfaktorn utgör hälften (1/2) av den del förorsaka utdragna studietider. Mot sådana av inkomsten som överstiger fribeloppet, invändningar vill utredningen anföra att såbåde när det gäller heltids- och deltidsstu- som reglerna för rätt till deltidsstudiemedel i dier. Jämfört med nuvarande bestämmelser dag tillämpas kan inget hindra en heltidsstuinnebär detta en förändring från 2/3 till 1/2 i derande från att vid utbildningsanstalten reduceringsgrad. Vid inkomstlägen där del- registrera sig som deltidsstuderande. Redan SOU 1973: 17

med nuvarande regler kan man således få denna icke avsedda effekt. Utredningen är dock av den meningen att det inte bör vara inkomstnivån som skall vara avgörande för, om en studerande skall betraktas som heltidsstuderande respektive deltidsstuderande utan det måste föreligga andra klart konstaterade skäl. Med hänsynstagande till behovet av en något långsammare reduktionstakt för inkomster över fribeloppet för både heltidsoch deltidsstudiemedel - särskilt med avseende på de vuxenstuderandes inkomstförhållanden - och det samtidiga behovet av en önskvärd samordning av inkomstprövningsreglerna synes den föreslagna sänkningen av reduceringen från 2/3 till 1/2 uppfylla denna dubbla målsättning. Studiemedelsutredningen föreslår därför beträffande reglerna för

behovsprövning mot den studerandes egen inkomst att: 1. Fribeloppet för egen inkomst för rätt till heltidsstudiemedel bestäms till 55 procent av basbeloppet per termin samt att reduceringsgraden bestäms till 1/2, dvs. att hälften av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet reducerar studiemedelsbeloppet. 2. Fribeloppet för egen inkomst för rätt till deltidsstudiemedel blir oförändrat, dvs. 125 procent av basbeloppet per termin, men att reduceringsgraden sänks till 1/2. Konsekvenserna av utredningens förslag framgår av tabellerna 5.1 och 5.2 samt figur 5.1 och 5.2. Som framgår av tabellen 5.1 utgår maximala heltidsstudiemedel vid en

Tabell 5.1 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för heltidsstuderande under 16 år. Basbelopp 7 300 kr.

utan barn

Kolumn a = Beräknad inkomst av tjänst per år Kolumn b - a minus preliminär A-skatt för år 1973 (25 kr i kommunal utdebitering) Kolumn c = studiemedel per år Kolumn d = disponibla medel (b + c) Kolumn e = effekt i disponibla medel vid inkomstförändringar i kolumn a Reduktion enligt nuvarande regler: 2/3 av den del av beräknade intäkter som överstiger 40 % av basbeloppet Reduktion enligt utredningens förslag: 1/2 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger 55 % av basbeloppet Nuvarande regler

5 000 7 000 8 000 9 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000

4 784 5 764 6 344 6 960 7 624 8 904 10 052 11 344 12 624 13 760 14 836 16 056 17 096 18 088

10 220 9 446 8 780 8 114 7 446 6 114 4 780 3 446 2 114

780 0 0 0 0

15 004 15 210 15 124 15 074 15 070 15 018 14 832 14 790 14 738 14 540 14 836 16 056 17 096 18 088

Utredningens förslag

+ 206 - 86 - 50

-

- 52 - 186 - 42 - 52 - 198 + 296

10 220 10 220 10 220 9 735 9 235 8 235 7 235 6 235 5 235 4 235 3 235 2 235 1 235

15 004 15 984 16 564 16 695 16 859 17 139 17 287 17 579 17 859 17 995 18 071 18 291 18 331 18 088

+ 980 + 580 + 131 + 164 + 280 + 148 + 292 + 280 + 136 + 76 + 220 + 40 -243

I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst. 102

SOU 1973: 17

20 Figur 5.1 Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för heltidsstuderande studerande utan barn under 16 år Nuvarande regler Förutsättningar se tabell 5.1 och 5.2 SOU 1973: 17

30 a tusental kr

och deltids-

d tusen tal kr

i

d (heltidsstuderande) d (deltidsstuderande)

10 —

30 a tusental kr

Figur 5.2 Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för heltidsstuderande studerande utan barn under 16 år Utredningens förslag Förutsättningar se tabell 5.1 och 5.2 104

och deltids-

SOU 1973: 17

Tabell 5.2 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för deltidsstuderande under 16 år. Basbelopp 7 300 kr.

utan barn

Kolumn a = Beräknad inkomst av tjänst per år Kolumn b = a minus preliminär A-skatt för år 1973 (25 kr i kommunal utdebitering) Kolumn c = studiemedel per år Kolumn d = disponibla medel (b + c) Kolumn e = effekt i disponibla medel vid inkomstförändringar i kolumn a Reduktion enligt nuvarande regler: 2/3 av den del av beräknade intäkter som överstiger 125 % av basbeloppet Reduktion enligt utredningens förslag: 1/2 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger 125 % av basbeloppet Utredningens förslag

Nuvarande regler

5 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000

4 784 7 624 8 904 10 052 11 344 12 624 13 760 14 836 16 056 17 096 18 088

110 110 110 110 110 110 3 944 2610 1 276 0 0

9 894 12 734 14 014 15 162 16 454 17 734 17 704 17 446 17 332

17 096 18 088

+ 2 840 + 1 280 + 1 148 + 1 292 + 1 280 30 - 258 - 114 - 236

5 110 5 110 5 110 5 110 5 110 5 110 4 235 3 235 2 235 1 235

9 894 12 734 14 014 15 162 16 454 17 734 17 995 18 071 18 291 18 331 18 088

+ 2 840

+ 1280 + 1 148 + 1292

+ 1 280

+ 261 76 + 220 + 40

+ - 243

I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst

årsinkomst av högst ca 8 000 kr jämfört med 5 800 kr enligt nuvarande regler. Studiemedlen är reducerade till noll kronor vid en årsinkomst av ca 27 000 kr enligt förslaget jämfört med ca 20 000 kr enligt nuvarande regler. En annan konsekvens av förslaget är att de disponibla medlen inte minskar vid inkomstökning, vilket är fallet enligt nuvarande regler. Som framgår av tabellerna 5.1 och 5.2 gäller detta såväl heltids- som deltidsstudiemedel.

5.3 Studiemedel för

korttidsstudier

5.3.1 Bakgrund Studiemedelsutredningen har vid sin behandling av inkomstprövningsreglerna för rätt till studiemedel funnit det vara av behovet påkallat att även behandla de korttidsstudeSOU 1973: 17

randes möjligheter att erhålla studiemedel. Med korttidsstuderande avser utredningen person som studerar kortare tid än hel lästermin. I avsnitt 5.1 - i redogörelsen för nuvarande regler - framhölls att studiemedelsbeloppet skall minskas om studierna pågår kortare tid än termin (14 § SmF). Enligt 11 § SmF skall emellertid den beräknade inkomsten för hela terminen ligga till grund för behovsprövningen mot den egna inkomsten. Behovsprövningsreglerna är alltså uppbyggda så att man tar hänsyn till den inkomst en studerande har under hela kalenderhalvåret. Däremot fäster man ej avseende vid ett eventuellt inkomstbortfall som uppstår under studietiden. I vissa fall utesluter den nuvarande utformningen av behovsprövningsreglerna, att personer även med förhål105

landevis måttliga förvärvsinkomster kan er- har ofta diskuterats. Gruppen, som anser att frågan hålla studiemedel för kortare studieperioder i sin helhet bör bli föremål för översyn, utgår frän att studiemedelsutredningen kommer att behandla än termin. Detta kan medföra att vederbö- denna. rande anser sig sakna möjligheter att lägga Enligt 7 § studiehjälpsreglementet utgår upp sina studier efter egna önskemål eller på studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiedet sätt som omständigheterna i övrigt skulle bidrag endast för heltidsundervisning som motivera. Resultatet blir då ofta att studieromfattar minst åtta veckor. Studiehjälp för na över huvud taget inte kommer till stånd. kortare tid än åtta veckor utgår dock för Enligt studiemedelsutredningens mening kurser inom statlig vuxenutbildning för tid torde korttidsstudier på heltid för många under vilken undervisningen meddelas vid vara ett lika realistiskt alternativ som deltidsskolan. studier under längre period. Det kan också vara så - vilket kanske är det allra vanligaste — att korttidsstudier är en nödvändighet 5.4 Studiemedelsutredningen p. g. a. studiekursens uppläggning och studieStudiemedelsutredningen anser det vara antidens längd, det kan t. ex. vara fråga om en geläget att det även inom studiemedelssystekortare fortbildningskurs. För andra persomet skapas reella möjligheter att erhålla ner kan korttidsstudier vara att föredra av studiemedel för korttidsstudier. Sådana kortandra skäl. Det kan i många fall tänkas vara tidsstudiemedel är särskilt angelägna med lättare att få helt ledigt från arbetet under en tanke på de äldre eleverna inom gymnasiebegränsad period än att få partiell tjänstleskolan som nu överförs till studiemedelsdighet under längre perioder. systemet, eftersom det inom gymnasieskolan Efter överföringen av de äldre eleverna i finns kurser med förhållandevis kort studiestudiehjälpssystemet till studiemedelssystetid. Även inom den eftergymnasiala utbildmet väntas ett större antal studerande komningssektorn finns ett visst behov av kortma att efterfråga studiemedel för korttidstidsstudiemedel. Det kan dessutom förväntas studier, eftersom kortare kurser inom gymatt utbudet av kortare kurser inom denna nasieskolan är relativt vanligt förekommansektor kommer att öka i framtiden, varför de. I CSNs förslag till bestämmelser om det även med tanke härpå är angeläget att överföringen av dessa elever anförs följande: vidgade möjligheter till studiemedel för korI detta sammanhang vill emellertid projektgrup- tare kurstid än termin föreligger. Såsom pen särskilt fästa uppmärksamheten på inkomst- tidigare framhållits lägger emellertid nuvaprövningens effekt i det fall kurstiden är väsentligt rande inkomstprövningsregler ofta hinder i kortare än normal termin. När t. ex. kurstiden under terminen omfattar 3 månader, har de stude- vägen för beviljande av studiemedel, efterrande ofta förvärvsinkomster under övriga tre som den korttidsstuderandes inkomst under månader av kalenderhalvåret. Inkomsten kommer kalenderhalvåret i regel verkar reducerande då i många fall att överstiga fribeloppet väsentligt, på de studiemedel som kan beviljas med vilket i sin tur medför en kraftig reducering av hänsyn till den kortare studietiden. I många studiemedlen. Vid mycket korta utbildningar utgår ofta inga studiemedel alls med hänsyn till behovs- fall kan inga studiemedel utgå. Detta innebär prövningsreglerna. Studiemedlen bortfaller f. n. ofta att möjligheter till studier starkt begränhelt vid egen inkomst av 9 765 kronor per termin. sas. Studiemedelsutredningen anser därför Heltidsarbete under fyra månader av termin med en månadsinkomst av ca 2 400 kronor medför att speciella inkomstprövningsregler bör skasåledes att studiemedel inte utgår. pas. F. n. finns endast ett fåtal korttidsutbildningar inom studiemedelsområdet. I samband med överInnan utredningen övergår till att behandföringen av de äldre eleverna kommer dock dessa la de regler som bör ligga till grund för rätten kurser att öka. Kortare specialkurser inom gymnasieskolan förekommer i jämförelsevis stor utsträck- till korttidsstudiemedel måste det understryning. Nuvarande regler beträffande den tid under Inom CSN har en projektgrupp utarbetat en vilken inkomst skall påverka rätten till studiemedel rapport som underlag för CSNs beslut. 106

SOU 1973: 17

sagts - vara att den studerande följer heltidskas att förslaget inte avser att lösa de undervisning för vilken i kursplanen har vuxenstuderandes egentliga behov av utökat studiestöd. Förslaget får enbart ses som en fastställts "kurstid" som är mindre än en lästermin eller motsvarande. För att inte metod att inom studiemedelssystemets ram studiemedel skall utgå för kurser med allt för öppna möjligheterna till studiemedel för kort kurstid - där f. ö. behovet av studiedem som bedriver studier kortare tid än en stöd sannolikt inte är nämnvärt stort - eller lästermin. Det är således mer fråga om för kurstid som är att hänföra till lästermin tekniska förändringar av de regler som i dag eller motsvarande, bör en lägsta och en lägger hinder i vägen för beviljande av högsta gräns, räknat i antal studieveckor, studiemedel för korttidsstudier än en lösning fastställas. Studiemedelsutredningen har av de vuxenstuderandes studiefinansieringsstannat för att korttidsstudiemedel bör kunbehov. Frågan om den mer långsiktiga utna utgå för en kurstid som omfattar lägst formningen av studiefinansieringen inom åtta och högst sexton studieveckor. Minimivuxenutbildningen är föremål för utredning gränsen överensstämmer med den som inom Kommittén för studiestöd åt vuxna nu gäller inom studiehjälpssystemet. Undan(SVUX). Genom studiemedelsutredningens tag bör dock, liksom sker vid beviljande av förslag bör dock det omedelbara behovet av studiehjälp, göras för kurs inom statlig studiemedel kunna täckas vid de korttidsstuvuxenutbildning för den tid under vilken dier som framför allt förekommer bland de undervisning meddelas vid skolan. Förekomäldre elever som genomgår utbildning med mer ett i kursplanen föreskrivet studieuppekort studietid inom gymnasieskolan. håll av mer kortvarig natur, bör i detta fall I likhet med vad som gäller för rätt till den sammanlagda studietiden före och efter deltidsstudiemedel bör vissa speciella villkor uppehållet sammanräknas vid beräkningen av uppställas som närmare reglerar rätten till antalet studieveckor. korttidsstudiemedel. Det ligger i sakens naSom ett andra villkor bör gälla att korttur att reglerna inte bör vara så utformade tidsstudiemedel utgår endast för studiekurs att studerande som i praktiken är heltidssom är fristående från annan längre sammaneller deltidsstuderande under hel termin själv hängande utbildning. Utredningen avser härskall kunna avgöra vilken studiefinansieringsmed främst påbyggnads- och fortbildningsform han skall utnyttja med hänsyn till vilka kurser, t. ex. studiekurs eller utbildning för inkomstprövningsregler han för tillfället finviss behörighet som inte kan antas tillhöra ner mest förmånliga. eller ingå i en längre utbildning eller utbildInte heller skall reglerna vara sådana att de ningskombination. Rätt till korttidsstudieindirekt medverkar till att studerande som medel bör däremot inte föreligga för studiegenomgår läsårsbunden undervisning finner kurs som utgör del av en fullständig terminsdet vara ekonomiskt förmånligare att vara kurs eller del av annan längre utbildning, vars korttidsstuderande och därigenom kanske studietid överstiger sexton veckor, t. ex. kurs förlänger studietiden och sänker utnyttsom ingår i en 20-poängs eller 40-poängs jandegraden av utbildningsresurserna. Nu studiekurs vid filosofisk fakultet. Korttidsnämnda avgränsningsproblem sammanhänger med det sätt varpå man särskiljer korttidsut- studiemedel bör emellertid kunna utgå för s. k. yrkkurser som omfattar tio poäng och bildning från terminsutbildning. Utmärkande vilka alltså pågår ca en halv lästermin. för en korttidsutbildning är att kurstiden är Utredningen har inte funnit anledning att mindre än en lästermin samt att själva närmare precisera vilka kurser som bör berätutbildningen kan betraktas som fristående från annan längre sammanhängande utbild- tiga till korttidsstudiemedel. Det framstår som lämpligt att Kungl. Maj: t, efter yttranning. Ett första villkor för rätt till korttidsstu- de av vederbörande utbildningsmyndighet — SÖ, UKÄ eller annan utbildningsmyndighet diemedel bör - med tanke på vad som nu SOU 1973: 17

- och CSN, fastställer vilka kurser som skall berättiga till korttidsstudiemedel. Utredningen har övervägt att föreslå en särskild studielämplighetsprövning för dem som erhåller korttidsstudiemedel. Denna kunde t. ex. utformas så att den studerande efter första hälften av studiekursen visar att han dittills fullgjort studiekursen innan resterande studiemedel utbetalas. Kontrollförfarandet skulle också kunna utformas så att ett visst krav på viss närvarofrekvens vid kursundervisningen uppställs. Utredningen har emellertid varken funnit det lämpligt eller praktiskt möjligt att uppställa några sådana krav, bl. a. med hänsyn till den korta studietiden och de administrativa besvär sådana kontrollrutiner skulle skapa. Dessutom får en studerande som påbörjar sina studier genom att följa en viss korttidsutbildning sin behörighet och lämplighet för studierna prövad vid antagningen till kursen ifråga, varför det även med hänsyn härtill ej finns skäl att införa lämplighetsprövning under pågående utbildning. Däremot bör den som tidigare beviljats korttidsstudiemedel kunna styrka att han fullgjort sin föregående utbildning eller studiekurs, om han återkommer med ansökan om fortsatta studiemedel. För att inte korttidsstudiemedel skall bli ett alternativ till studiemedel för hel termin i sådana fall där terminsstudier bedrivs eller att korttidsstudiemedel skall kunna utgå i omedelbar anslutning till avslutad utbildning, bör en särskild regel införas som begränsar sådana möjligheter. Utredningen föreslår därför att korttidsstudiemedel utgår endast till den som under den senaste tolvmånadsperioden inte uppburit studiemedel eller bedrivit studiemedelsberättigande heltidsstudier. Detta innebär dels att den som studerat på heltid eller deltid under hel termin skall ha gjort ett uppehåll i sådana studier innan rätt till korttidsstudiemedel föreligger, dels att den som beviljats korttidsstudiemedel inte blir berättigad till förnyade sådana medel förrän tolv månader efter det han senast uppbar korttidsstudiemedel. Utredningen anser det befogat med en sådan 108

spärregel för att inte korttidsstudiemedel skall utgå då heltids- eller deltidsstudiemedel egentligen bör utgå, dvs. då terminsstudier bedrivs. Utredningen har i det föregående beskrivit de regler som i fråga om studierna bör ligga till grund för prövningen av rätten till korttidsstudiemedel. I det följande behandlar utredningen de speciella regler som bör ligga till grund för inkomstprövningen. Det kan antas att korttidsstudier som regel har en nära anknytning till vederbörandes yrke. Studietiden blir då ofta ett endast kortvarigt avbrott i det ordinarie förvärvsarbetet. Normalt är förvärvsinkomsten jämnt fördelad över kalenderåret så att den disponibla inkomsten, räknat per månad eller per vecka, är ungefär densamma under hela året. Vid övergång till heltidsstudier - vilket som nämnts bör vara en förutsättning för korttidsstudiemedel - kan förvärvsinkomsten under de veckor studierna pågår helt falla bort om den studerande avstår från förvärvsarbete eller om han inte erhåller lön eller annan ersättning från sin arbetsgivare under studietiden. På något sätt måste då inkomstbortfallet ersättas om studier skall bli möjliga. En fråga som härvid uppkommer är om man vid behovsprövningen för studiemedel skall ta hänsyn endast till inkomsten under studietiden, såsom f. n. sker i studiehjälpssystemet, eller om hela kalenderhalvårets inkomst skall läggas till grund för behovsprövningen. Det första alternativet innebär således att inkomsten omedelbart före och efter studierna inte alls beaktas. Utredningen är tveksam till en sådan lösning, främst med tanke på hur reglerna för behovsprövningen mot inkomst vid heltids- och deltidsstudiemedel är konstruerade. Dessutom torde behovet av studiestöd inte vara lika stort hos den som under kalenderåret har en förhållandevis hög inkomst som hos den som har betydligt lägre inkomster. Bakgrunden till konstruktionen med behovsprövning av heltids- respektive deltidsstudiemedel är att behovet av studiemedel skall sättas i relation till den totala inkomst den studerande beräknas ha under en beviljningsperiod. Mycket SOU 1973: 17

talar för att den tid för vilken inkomsten skall beräknas skall vara enhetlig och oberoende av om det gäller prövning för rätt till heltids- eller korttidsstudiemedel. Med tanke på vad som tidigare sagts - att korttidsstudier utgör ett kortare avbrott i förvärvsarbetet och att den studerande i regel har inkomst under kalenderåret - anser studiemedelsutredningen därför att utgångspunkten för beräkning av den studerandes inkomst skall vara det kalenderår under vilket studierna påbörjas. Dessutom torde det vara nödvändigt att ha en sådan bestämd inkomstperiod om man skall kunna kontrollera lämnade inkomstuppgifter. Utgångspunkten för fastställandet av de fribelopp som bör gälla i förhållande till årsinkomsten bör vara antalet kalenderveckor, dvs. 5 2, minus antalet studieveckor under året. De kalenderveckor som då återstår kan sägas utgöra de möjliga antal veckor som den studerande kan ha förvärvsinkomst, under förutsättning att han ej förvärvsarbetar under studietiden. Genom en sådan konstruktion tas viss hänsyn till det inkomstbortfall, som kan tänkas inträffa under studietiden. Följande uppställning belyser utredningens resonemang: antal studieveckor

9 10 11 12 13 14 15 16

antal 44 43 42 41 40 39 38 37 36 möjliga inkomstveckor/år Antalet möjliga inkomstveckor för en helårsarbetande som avser bedriva korttidsstudier kan således, med hänsynstagande till utredningens förslag om lägsta respektive högsta antal studieveckor, vara högst 44 och lägst 36. För att ge samma disponibla medel inom ett visst inkomstskikt (dvs. inkomst efter skatt + studiemedel under studietiden) oberoende av om studierna pågår i åtta eller sexton veckor, måste fribeloppet stå i viss SOU 1973: 17

relation till antalet möjliga inkomstveckor under kalenderåret, dvs. att ju fler inkomstveckorna är desto högre måste fribeloppet vara. Utredningen har i avsnitt 5.3 föreslagit en höjning av fribeloppet för heltidsstuderande vid prövning mot sökandes inkomst från 80 till 110 procent av basbeloppet per kalenderår. Man antar som regel att maximala studiemedel utgår för 10 månaders studier under ett kalenderår, vilket således innebär 4 0 - 4 2 studieveckor per år. Det faktiska antalet studieveckor under ett kalenderår varierar emellertid mellan olika utbildningslinjer och läroanstalter och stundom inom en och samma utbildningslinje, vilket framgår av bilaga 3 i detta betänkande. Antalet möjliga inkomstveckor vid heltidsstudier - dvs. kalenderveckor då studier enligt kursplanen inte pågår — varierar därför också. Man torde emellertid kunna utgå från att antalet möjliga inkomstveckor ligger omkring 10 till 14 beroende på vilken utbildning man utgår ifrån. En fördelning av det av utredningen föreslagna fribeloppet (110% av basbeloppet) per inkomstvecka för en heltidsstuderande ger alltså ett fribelopp på 8 - 1 1 procent av basbeloppet. Utredningen anser det rimligt att fribeloppet för korttidsstudier - oberoende av studietidens längd - uppgår till en ungefärligen lika stor del av basbeloppet per kalendervecka (= inkomstvecka) som gäller för heltidsstudier. Med hänsyn till kravet på så enkla och schablonartade regler som möjligt föreslår studiemedelsutredningen att fribeloppet per inkomstvecka för studerandes inkomst vid prövning av rätten till korttidsstudiemedel bestäms till 10 procent av basbeloppet. Detta ger ett fribelopp av 730 kr per vecka vid basbeloppet 7 300 kr. Vid 36 inkomstveckor och 16 studieveckor är fribeloppet enligt utredningens förslag 360 procent och vid 44 inkomstveckor och 8 studieveckor 440 procent. Av tabell 5.3 och figur 5.3 framgår närmare relationen mellan fribeloppet och antalet möjliga inkomstveckor per år. På samma sätt som nu föreslagits beträf109

Inkomstveckor

Studieveckor

360 26 280

400 29 200

Figur 5.3 Fribeloppets storlek för korttidsstuderande

440 32 120

Fri belopp i % Fribelopp i kr

i förhållande till antalet studieveckor

fande fribeloppets förhållande till antalet möjliga inkomstveckor per år bör studiemedelsbeloppet stå i ett proportionellt förhållande till antalet studieveckor. Maximalt studiemedelsbelopp vid heltidsstudier utgår f. n. med 140 procent av basbeloppet för två kalenderhalvår normalt motsvarande 40 studieveckor. Detta ger ett maximalt studiemedelsbelopp på 3,5 procent per studievecka, dvs. 256 kr vid basbeloppet 7 300 kr. Utredningen anser att samma maximala studiemedelsbelopp per studievecka även bör utgå vid korttidsstudier. Studiemedlen bör således för en studietid på åtta veckor utgå med maximalt (3,5 % x 7 300 x 8 =) 2 044 kr och vid sexton veckor 4 088 kr.

Antal veckor

Maximala stm utan bt i % av bb

Maximala stm med ett bt i % av bb

Det förhållandet att någon bedriver korttidsstudier bör naturligtvis inte hindra att även barntillägg utgår i proportion till antalet studieveckor. En strikt uppdelning av barntillägget - dvs. en uppdelning av maximalt barntillägg, 25 procent av basbeloppet för två kalenderhalvår på 40 studieveckor -

8 9 10 11 12 13 14 15 16

28 31,5 35 38,5 42 45,5 49 52,5 56

32 36 40 44 48 52 56 60 64

skulle ge ett belopp som motsvarar 0,625 procent av basbeloppet per studievecka. Med hänsyn till kravet på lätt tillämpbara och överskådliga regler bör emellertid tillägget i stället utgå med 0,5 procent per barn och studievecka. Detta är således någon försämring jämfört med om maximalt tillägg skulle fördelas strikt. Utredningen menar dock att försämringen är så pass liten att den är negligerbar. Sammanfattningsvis kan följande tablå, som visar maximala studiemedel per studievecka i procent av basbeloppet, uppställas:

SOU 1973: 17

Tabell 5.3 Fribeloppets storlek för korttidsstuderande i förhållande till antalet studieveckor. antal studieveckor

antal inkomstveckor

16 15 14 13 12 11 10 9 8

36 37 38 39 40 41 42 43 44

fribelopp i % av basbeloppet

ikr

360 370 380 390 400 410 420 430 440

26 280 27 010 27 740 28 470 29 200 29 930 30 066 31 390 32 120

För att ge ungefär samma disponibla medel oberoende av antalet studieveckor bör reduceringen vara 1/3 av den inkomst som överstiger fribeloppet. Vid inkomstprövningen används enligt utredningens förslag i kapitel 1 1 begreppet sammanräknad inkomst. Tabell 5.4 och figur 5.4 visar inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för korttidsstuderande utan barn under 16 år vid olika inkomstlägen och olika antal studieveckor. Härav framgår att de disponibla medlen (d = beräknad årsinkomst av tjänst minus preliminär A-skatt plus studiemedel)

Tabell 5.4 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för ogift korttidsstuderande utan barn under 16 år Basbelopp: 7 300 kr Reduktion: 1/3 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger fribeloppet 1 = 16 studieveckor och ett fribelopp på 360 % av basbeloppet per år 2 = 12 studieveckor och ett fribelopp på 400 % av basbeloppet per år 3 = 8 studieveckor och ett fribelopp på 440 % av basbeloppet per år Kolumn a Kolumn b Kolumn c Kolumn d

=

Beräk nad i n k o m s t iv tjänst per ar (med avdr ag tor ev. i n k o m s t b o r t tall under studietiden) = a minus preliminär A-skatt för år 1973 (25 k r i k o m m u n a l utdebitering) = studiemedel = disponibla medel (b + c)

b

a 26 280 27 000 28 000 29 000 29 200 30 000 31 000 32 000 32 120 33 000 34 000 35 000 36 000 37 000 37 157 37 303 37 449 1 2

17 124 17 652 18 084 18 504 18 696 19 212 19 692 20 016 20 136 20 256 20 544 20 808 21 804 21 984

l

i

16 studieveckor fribelopp 3 6 0 %

12 studieveckor fribelopp 400 %

8 studievee kor fribelopp 440 %

dl

cl

21 212 21 500 21 599 21 685 21 811 22 060 22 207 22 197 22 277 22 104 22 059 21 989 22 652 22 499

4 088 3 848 3515 3 181 3 115 2 848 2515 2 181 2 141 1 848 1 515 1 181 848 515

c2 3 066 3 066 3 066 3 066 3 066 2 799 2 466 2 133 2 093 1 799 1466 1 133 799 466 „.- niz

d2

c3

d3

20 190 20 718 21 150 21 570 21 762 22011 22 158 22 143 22 229 22 055 22 010 21 941 22 603 22 450

2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 2 044 1 751 1417 1 084 751 418 365

19 168 19 696 20 128 20 548 20 740 21 256 21 736 22 060 22 180 22 007 21 961 21 892 22 551 22 402

365 I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst. Femprocentregeln (17 § SmF)

SOU 1973: 17

Figur 5.4 Inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppet för korttidsstuderande under 16 år Förutsättningar se tabell 5.3 112

utan barn

SOU 1973: 17

är ungefär lika stora vid samma årsinkomst oavsett om studierna pågår åtta, tolv eller sexton veckor. Vidare framgår det att den som förvärvsarbetar på heltid får vidkännas endast en mindre minskning i sina disponibla medel genom att korttidsstudera. Följande exempel belyser närmare detta förhållande: En förvärvsarbetande med en årsinkomst av 36 000 kr och en disponibel inkomst av 21 804 kr (punkten X i figur 5.4) beslutar sig för att korttidsstudera under 8 veckor. Härigenom sänker han sin inkomst för året till 30 000 kr, vilket innebär en disponibel inkomst av 19 212 kr (punkten Y). I och med möjligheten att erhålla korttidsstudiemedel kan de disponibla medlen emellertid höjas till 21 256 kr (punkten Z). Således är sänkningen i förhållande till den ursprungliga disponibla inkomsten endast 548 kr. Av tabell 5.5, sid. 116, framgår inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppets storlek för ogift korttidsstuderande som är underhållsskyldig mot barn om vilket han inte har vårdnaden. Beräkningen av den preliminära A-skatten är således utförd efter samma regler som gäller för ogift utan barn under 16 år. Tabell 5.5 skiljer sig från tabell 5.4 såtillvida att i studiemedelsbeloppet (cl, c2 och c3) ingår ett barntillägg med 8, 6 respektive 4 procent av basbeloppet. Den ökning i de disponibla medlen ( d l , d2 och d3) som detta föranleder, motiveras av att den underhållsskyldige bör beredas möjligheter att fullgöra sin underhållsskyldighet, även om han under en kortare tid studerar. Av tabell 5.6, sid. 117, framgår inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppets storlek för ogift korttidsstuderande med barn under 16 år. Den preliminära A-skatten beräknas för denna kategori efter andra regler, vilka medför att den disponibla inkomsten (inkomst minus skatt) blir högre. Studiemedelsbeloppet (cl, c2 och c3) är lika stort som i tabell 5.5, medan de disponibla medlen ( d l , d2 och d3) är större än i tabell 5.5, beroende på det lägre preliminärskatteuttaget. Av tabell 5.7,sid. 118, framgår inkomstens inverkan på studiemedelsbeloppets storlek för gift eller därmed likställd korttidsstuderande som är berättigad till förvärvsavdrag, 8-SOU 1973: 17

dvs. där båda makarna har förvärvsinkomster och de har hemmavarande barn under 16 år samt den korttidsstuderande är den som har den lägsta inkomsten. (I tabellen bortses från eventuell reduktion på grund av makes inkomst.) Liksom i tabellerna 5.5 och 5.6 ingår ett barntillägg i studiemedelsbeloppet. De föreslagna reglerna för prövning mot sökandes inkomst för rätt till korttidsstudiemedel bygger på förhållandet att inkomsten skall stå i ett omvänt proportionellt förhållande till vad som maximalt kan utgå i studiemedel beroende pä antalet studieveckor. Den bortfallande inkomsten per studievecka inom ett givet inkomstintervall ersätts nämligen då av ett studiemedelsbelopp som är lika för alla, men som dock högst kan utgå med 3,5 procent av basbeloppet per vecka. Inkomstintervallet bestäms dels av fribeloppet, dels av reduktionstakten. Fribeloppet i sin tur bestäms, såsom framgått, av antagandet att den studerande har ett inkomstbortfall under studietiden. Utredningen har föreslagit att rätt till korttidsstudiemedel skall föreligga endast vid heltidsundervisning, vilket bör medföra att möjligheterna till inkomst av förvärvsarbete under studietiden starkt begränsas. Vid nuvarande basbelopp (7 300 kr) kommer maximala studiemedel, oberoende av om studietiden är 8 eller 16 veckor under året, att utgå vid en bortfallande månadsinkomst av omkring 3 000 kr och vara reducerade helt vid ca 4 400 kr. Den som har en månadsinkomst understigande 3 000 kr kan dock erhålla studiemedel - maximalt eller reducerade - även om han inte har något inkomstbortfall under studietiden. Utredningen har med tanke på denna effekt av reglerna diskuterat möjligheten att sätta ett "tak" på tillskottet av studiemedel, nämligen på så sätt att det skulle föreskrivas att studiemedel högst utgår med ett belopp som motsvarar bortfallet av den disponibla inkomsten under studietiden. Därigenom skulle man undvika att öka en persons disponibla medel, genom att studiemedel tillkommer. Om det inte föreligger något inkomstbortfall kan det nämligen med visst 113

fog ifrågasättas om den studerande har behov av tillskott i form av studiemedel. Det finns emellertid övervägande skäl som talar mot en sådan begränsning i rätten till studiemedel, vilket föranlett utredningen att inte föreslå en sådan bestämmelse. En begränsning av rätten till studiemedel beroende på storleken av bortfallet av den disponibla inkomsten under studietiden får endast betydelse i låga inkomstlägen, vilket varken är önskvärt eller lämpligt eftersom skillnaderna i konsumtionsstandard därigenom kommer att befästas. Istället är det angeläget att studiemedel oberoende av inkomstbortfall utgår vid förhållandevis låga inkomster för att stimulera till studier. De tillkommande kostnaderna vid utbildning torde för många med så låga inkomster som det här är fråga om också utgöra en tung utgiftspost, varför det är viktigt att den studerande får medel till dessa kostnader. En begränsning av nu diskuterat slag skulle vidare medföra att det i vissa inkomstlägen blir mera förmånligt att söka heltidseller deltidsstudiemedel i stället för korttidsstudiemedel, eftersom det vid prövningen av rätten till sådana medel f. ö. inte tas hänsyn till när under terminen inkomsten förvärvas. Det finns inget som hindrar en heltids- eller deltidsstuderande från att för tid som han uppbär studiemedel samtidigt ha de förvärvsinkomster han i ansökan uppgivit sig beräkna ha under beviljningsperioden. Utgående studiemedel sätts nämligen alltid i relation till den för beviljningsperioden uppgivna inkomsten, oavsett om denna erhålls under studietiden eller ferietid. Reglerna för de olika stödformerna bör enligt studiemedelsutredningens mening bygga på i princip samma förutsättningar. Det torde dessutom vara sällsynt att förvärvsarbetande får behålla sin lön ograverad under så lång studietid som föreslås bli minimum för rätt till korttidsstudiemedel (8 veckor). Man kan därför räkna med att de allra flesta som ansöker om sådana medel har ett inkomstbortfall - helt eller delvis under studietiden. Det nu anförda visar att det inte är 114

motiverat att införa ett "tak" för rätter till studiemedel vid korttidsstudier. Övergår någon som uppburit korttidistudiemedel till läsårsbunden undervisning, och därmed blir berättigad till heltidsstudiemedel eller deltidsstudiemedel, bör vad som utgått som korttidsstudiemedel under den termin som övergången sker avräknas mot vad ;om beviljas i heltids- eller deltidsstudiemedel. Har den studerande därvid erhållit för lögt belopp i korttidsstudiemedel jämfört ned vad som skulle ha beviljats som heltids- dier deltidsstudiemedel bör det som utgått för mycket återkrävas. Enligt studiemedelsutredningens meiing torde de nu föreslagna reglerna för bevi jande av korttidsstudiemedel motsvara de trav på ett flexibelt studiefinansieringssys:em, som är en förutsättning för att reella möjligheter till studiefinansiering skall föreligga vid korttidsstudier. Förslaget tar i princip lasta på det inkomstbortfall som kan tänkas ippstå vid heltidsundervisning inom ett inkonstintervall där det kan förutsättas att behcv av studiestöd föreligger för att studier iver huvud taget skall bli möjliga och där det eljest kan antas föreligga risk för att den studerande anser sig sakna ekonomiska möjligheter att studera. Utredningens förslag innebär i detta avseende avsevärda förbättringar jämfört med vad som nu gäller. Utredningen har i det föregående mte behandlat frågan om behovsprövningen mot makes inkomst vid beviljande av korttidsstudiemedel. Studiemedelsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87) att detta fribelopp skulle höjas till 230 procent av basbeloppet per termin. Utredningen finner det i princip rimligt att viss hänsyn även tas till makes inkcmst vid beviljande av korttidsstudiemedel. Vid prövningen av rätten till heltids- respektive deltidsstudiemedel tas mindre hänsyn till makens inkomst än till den egna inkomsten. Detta bör självfallet även gälla för korttidsstudiemedel. En utgångspunkt bör då vara att de maximala korttidsstudiemedel, som kan utgå med hänsyn till antalet studieSOU 1973: 17

Tabell 5.8 Fribelopp för makes inkomst vid behovsprövning av korttidsstudiemedel förhållande till antalet studieveckor. Basbelopp = 7 300 kr. Antal studieveckor

Maximala studiemedel i % av basb.

Kr

8 9 10 11 12 13 14 15 16

28 31,5 35 38,5 42 42,5 49 52,5 56

2 044 2 300 2 555 2811 3 066 3 322 3 577 3 833 4 088

veckor, skall börja reduceras vid ett fribelopp där motsvarande heltidsstudiemedel är reducerade till motsvarande belopp som maximalt kan utgå vid korttidsstudier. Huvudprincipen bör således vara att oberoende av om heltids-, deltids- eller korttidsstudier bedrivs skall studiemedlen vara reducerade till 0 kr vid samma inkomst, om reducering sker enbart mot makes inkomst. Med utgångspunkt i nuvarande fribelopp och reduktionstakt (280 % av basbeloppet per år med reduktionstakten 1/3) kan följande tabell

i

Fribelopp i % av basb.

kr

615 605 595 585 575 565 555 545 535

44 895 (44 968) 44 200 44 435 42 705 (42 632) 41 975 (41 902) 41 245 (41 099) 40 515 (40 369) 39 785 (39 566) 39 055 (38 836)

(616) (584) (574) (563) (553) (542) (532)

uppställas som visar hur makes inkomst påverkar studiemedlen. Av praktiska skäl bör respektive fribelopp, som framräknas enligt den metod utredningen förordat, avrundas till närmaste femtal av procent. Reglerna för hänsynstagandet till makes inkomst vid prövning av rätten till korttidsstudiemedel bör emellertid slutligt utformas med hänsyn till de beslut om ändring av fribeloppet för makes inkomst, som statsmakterna väntas fatta under vårriksdagen 1973.

heltidsstudiemedel /år

fri belopp i % av basbeloppet

->- 532

o fribelopp i kronor o

Figur 5.5 Fribelopp för makes inkomst vid behovsprövning av korttidsstudiemedel SOU 1973: 17

Tabell 5.5 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för ogift korttidsstuderande med underhållsskyldighet mot barn men utan förvärvsavdrag (ett barntillägg). Förutsättningar: Basbelopp = 7 300 kr. Reduktion = 1/3 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger fribeloppet. 1 = 16 studieveckor och ett fribelopp på 360 % av basbeloppet per år. 2 = 12 studieveckor och ett fribelopp på 400 % av basbeloppet per år. 3 = 8 studieveckor och ett fribelopp på 440 % av basbeloppet per år. a = beräknad inkomst av tjänst per år (med avdrag för ev. inkomstbortfall under studietiden). b = a minus preliminär A-skatt för år 1973 med en kommunal utdebitering av 25 kr. c = studiemedel (i cl ingår barntillägg med 8 % av basbeloppet, i c2 med 6 % och i c3 med 4 % av basbeloppet), d = disponibla medel (b + c). 1

16 studieveckor tnbelopp 360 %

12 studieveckor fribelopp 400 %

8 studieveckor fribelopp 440 %

a

b

cl

dl

c2

d2

c3

d3

26 280 27 000 28 000 29 000 29 200 30 000 31 000 32 000 32 120 33 000 34 000 35 000 36 000 37 000 38 000 39 000 40 000

17 124 17 652 18 084 18 504 18 696 19 212 19 692 20 016 20 136 20 256 20 544 20 808 21 804 21 984 22 248 22 428 22 692

4672 4 432 4 099 3 765 3 699 3 432 3 099 2 765 2 725 2432 2 099 1 765 1 432 1 099

21 796 22 084 22 183 22 269 22 395 22 644 22 791 22 781 22 861 22 688 22 643 22 573 23 236 23 083 23 013 22 860 22 692

3 504 3 504 3 504 3 504 3 504 3 237 2 904 2571 2531 2 237 1 904 1 571 1 237

20 628 21 156 21 588 22 008 22 200 22 449 22 596 22 587 22 667 22 493 22 448 22 379 23 041 22 888 22 819 22 428

2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 043 1 709 1 376 1 043

19 460 19 988 20 420 20 840 21 032

765 432 0

904 571 0

709 376 0

~>l 5 4 8

22 028 22 352 22 472 22 299 22 253 22 184 22 847 22 693 22 624 22 428

I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst.

116 SOU 1973: 17

Tabell 5.6 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för ogift med barn under 16 år (ett barntillägg).

korttidsstuderande

Förutsättningar: Basbelopp = 7 300 kr. Reduktion = 1/3 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger fribeloppet. 1 = 16 studieveckor och ett fribelopp på 360 % av basbeloppet per år. 2 = 1 2 studieveckor och ett fribelopp på 400 % av basbeloppet per år. 3 = 8 studieveckor och ett fribelopp på 440 % av basbeloppet per år. a = beräknad inkomst av tjänst per år (med avdrag för ev. inkomstbortfall under studietiden), b = a minus preliminär A-skatt för år 1973 med en kommunal utdebitering av 25 kr. c = studiemedel (i cl ingår barntillägg med 8 % av basbeloppet, i c2 med 6 % och i c3 med 4 % av basbeloppet), d = disponibla medel (b + c).

26 280 27 000 28 000 29 000 29 200 30 000 31 000 32 000 32 120 33 000 34 000 35 000 36 000 37 000 38 000 39 000 40 000

16 studieveckor fribelopp 360 %

12 studieveckor fribelopp 400 %

8 studieveckor fribelopp 440 %

b

cl

dl

c2

d2

c3

19 896 20 436 20 868 21 288 21 480 21 984 22 524 22 944 23 064 23 232 23 554 23 868 24 864 25 056 25 320 25 500 25 764

4 672 4 432 4 099 3 765 3 699 3 432 3 099 2 765 2 725 2432 2 099 1 765 1 432 1 099

24 568 24 868 24 967 25 053 25 179 25 416 25 623 25 709 25 789 25 664 25 653 25 633 26 296 26 155 26 085 25 932 25 764

3 504 3 504 3 504 3 504 3 504 3 237 2 904 2571 2531 2 237 1 904 1 571 1 237

23 400 23 940 24 372 24 792 24 984 25 221 25 428 25 515 25 595 25 469 25 458 25 439 26 101 25 960 25 891 25 500

2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 043 1 709 1 376 1 043

904 571 765 0 432 0 I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst.

SOU 1973: 17

709 376 0

22 232 22 772 23 204 23 624 23 816 24 320 24 860 25 280 25 400 25 275 25 263 25 244 25 907 25 765 25 696 25 500

Tabell 5.7 Inkomstens 1 inverkan på studiemedelsbeloppet för gift/sammanboende korttidsstuderande med förvärvsavdrag (ett barntillägg). Förutsättningar: Basbelopp = 7 300 kr. Reduktion = 1/3 av den del av beräknad sammanlagd inkomst som överstiger fribeloppet. 1 = 16 studieveckor och ett fribelopp på 360 % av basbeloppet per år. 2 = 12 studieveckor och ett fribelopp på 400 § av basbeloppet per år. 3 = 8 studieveckor och ett fribelopp på 440 % av basbeloppet per år. a = beräknad inkomst av tjänst per år (med avdrag för ev. inkomstbortfall under studietiden). b = a minus preliminär A-skatt för år 1973 med en kommunal utdebitering av 25 kr. c = studiemedel (i cl ingår barntillägg med 8 % av basbeloppet, i c2 med 6 % och i c3 med 4 % av basbeloppet), d = disponibla medel (b + c). 1

16 studieveckor fribelopp 360 %

12 studieveckor fribelopp 400 %

8 studieveckor fribelopp 440 %

a

b

cl

dl

c2

d2

c3

d3

26 280 27 000 28 000 29 000 29 200 30 000 31 000 32 000 32 120 33 000 34 000 35 000 36 000 37 000 38 000 39 000 40 000

18 096 18 636 19 068 19 488 19 680 20 184 20 724 21 144 21 264 21 432 21 744 22 068 23 064 23 256 23 520 23 700 23 964

4 672 4 432 4 099 3 765 3 699 3 432 3 099 2 765 2 725 2432 2 099 1 765 1432 1 099

22 768 23 068 23 167 23 253 23 379 23 616 23 823 23 909 23 989 23 864 23 843 23 833 24 496 24 355 24 285 24 132 23 964

3 504 3 504 3 504 3 504 3 504 3 237 2 904 2571 2531 2 237 1 904 1 571 1 237

21 600 22 140 22 572 22 992 23 184 23 421 23 628 23 715 23 795 23 669 23 648 23 639 24 301 24 160 24 091 23 700

2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 336 2 043 1 709 1 376 1 043

20 432 20 972 21 404 21 824 22 016 22 520 23 060 23 480 23 600 23 475 23 453 23 444 24 107 23 965 23 896 23 700

765 432 0

904 571 0

709 376 0

I tabellen bortses från andra inkomster än inkomst av tjänst.

SOU 1973: 17

6 Behovsprövning mot förmögenhet

6.1 Inledning

I detta kapitel behandlar studiemedelsutredningen behovsprövningen mot förmögenhet. Det förmögenhetsbegrepp som, enligt nuvarande regler, ligger till grund för behovsprövningen av studiemedel överensstämmer inte med rådande förmögenhetsskattelagstiftning - något som utsatts för kritik. Särskilt gäller detta det förhållandet att ena makens skuld inte får avräknas den andra makens tillgångar, vilket däremot är tillåtet vid fastställandet av makarnas skattepliktiga förmögenhet. Enligt nuvarande regler inverkar makes förmögenhet i lika hög grad som den egna på studiemedelsbeloppets storlek. Som framgår bl. a. av utredningens betänkande Reformer inom studiemedelssystemet är studiemedelsutredningen av den principiella uppfattningen att alla - oavsett kön, samlevnadsform och ekonomisk standard - så långt det kan anses rimligt med hänsyn till utvecklingen i övrigt i samhället, skall betraktas som ekonomiskt självständiga individer. Av detta skäl behandlar utredningen i kapitlet även möjligheterna att skapa behovsprövningsregler som innebär att makes förmögenhet påverkar rätten till studiemedel i mindre grad än den egna gör.

SOU 1973: 17

6.2 Förmögenhetsbegreppet systemet

i

studiemedels-

6.2.1 Nuvarande tillämpning I 12 § SmF stadgas: Har den studerande förmögenhet, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas, förutom med inkomst enligt vad därom stadgas i 11 §, med en femtedel av den del av förmögenheten, som överstiger sex gånger basbeloppet. Är den studerande gift och sammanbo makarna, skall vad i första stycket sägs gälla jämväl beträffande makens förmögenhet. CSN har bl. a. i samband med beslut i besvärsärenden, intagit den ståndpunkten att makars förmögenhet skall bedömas var för sig. I ett principfall från 1965 uttalade CSN, beträffande tolkningen av 12 §, följande: I ifrågavarande paragraf talas om den studerandes förmögenhet resp. makes förmögenhet. Någon rätt till avräkning i förmögenhetshänseende mellan makar har inte intagits i förordningen. Ej heller finns i förarbetena något uttalande, som ger stöd för den tolkningen att avräkning skulle kunna ske. Studiehjälpsnämnden kan därför ej biträda en sådan tolkning av 12 §, att skuld hos endera maken skulle få avräknas från förmögenhet hos den andre maken. Makars förmögenhet skall bedömas var för sig. (CSN Dnr 1621/65). Nuvarande regler för förmögenhetsbegreppet inom studiemedelssystemet överensstämmer inte med rådande förmögenhetsskattelagstiftning och inte heller med utredningens mening att man så långt lämpligt bör uppnå en sådan överensstämmelse. Kritiken mot 119

de nuvarande reglerna har särskilt tagit fasta på den omständigheten att den ena makens skuld inte får avräknas från den andra makens tillgångar.

skattepliktiga förmögenhet. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, anses däremot, enligt samma paragraf, såsom av varandra oberoende vid taxering till statlig förmögenhetsskatt.

6.2.2 Översikt över gällande förmögenhetsskatteregler 6.2.3 Studiemedelsutredningen I 1 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt, SF (SFS 1947:577) stadgas att vid taxering till förmögenhetsskatt skall bestämmelsen i 65 § kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning, vilket bl. a. innebär att med gift skattskyldig jämställs de som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet utgörs, enligt 2 § SF, av kapitalvärdet av dennas i 3 § uppräknade tillgångar, i den män detta värde överstiger kapitalvärdet av hans skulder. Värdet av dessa tillgångar skall, enligt 4 §, bestämmas med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Detsamma gäller beträffande värdet av den skattskyldiges skulder.

Det förhållandet, att hänsyn tas till makes ekonomi vid behovsprövningen för rätt till studiemedel, är en av de bestämmelser inom studiemedelssystemet som utsatts för kritik. Studiemedelsutredningen behandlade utförligt denna fråga i sitt betänkande Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87 s. 132-134) och menade att det fanns principiella skäl som talade för att hänsynstagandet till makes ekonomi vid prövning av rätten till studiemedel borde upphöra. Samtidigt menade dock utredningen att det såväl inom äktenskapslagstiftningen som skattelagstiftningen finns bestämmelser som gör att man inte helt kan bortse från de ekonomiska skyldigheter makarnas har gentemot varandra. Detta gäller särskilt i det fall makarna har förmögenhet. Beträffande förmögenhetsinnehav ur beskattningssynpunkt anförde departementschefen i proposition 1970:70 till 1970 års skattereform:

Den statliga förmögenhetsskatten utgår, enligt 9 §, i förhållande till den beskattningsbara förmögenheten. Såsom sådan räknas den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång. För äkta makar, som under beskattningsÖvergången till individuell beskattning tar, som året levt tillsammans, beräknas, enligt 12 §, framgått av det föregående, enbart sikte på den skattepliktiga förmögenheten för makar- arbetsinkomster. De rättviseskäl och de arbetsna var för sig. Har därvid sådan skuld som marknadspolitiska motiv som kan åberopas för en individuell beskattning har sin utgångspunkt i att enligt förordningen är avdragsgill helt eller inkomsten skall vara intjänad genom förvärvsarbedelvis inte kunnat utnyttjas på den därtill te. Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller närmast berättigade makens förmögenhet, kapitalinkomster. I de flesta familjer torde förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även om det får bristen avräknas på den andra makens formellt är uppdelat mellan makarna, utgöra ett förmögenhet. Den beskattningsbara förmö- gemensamt underlag för familjens levnadsstandard. genheten för äkta makar som under beskatt- En särbeskattning av kapitalinkomster kan dessutom, just på grund av den ofta formella uppdelningsåret levt tillsammans beräknas däremot ningen av förmögenheten mellan makarna, utnyttgemensamt för makarna. Frågan om skatte- jas för nedsättning av skatten på förmögenhetsavplikt bedöms därefter med hänsyn till den kastningen, som det knappast från fördelningspolitiska synpunkter ter sig motiverat att möjliggöra. sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten, liksom är fallet vid Det principiella synsätt som kommer till beräkningen av förmögenhetsskatten. Föruttryck i departementschefens anförande delningen av den sålunda beräknade skatten äger giltighet även vid makeprövningen inom sker dock i förhållande till vars och ens studiemedelssystemet, vilket - tillsammans 120

SOU 1973: 17

med önskvärdheten att uppnå harmonisering med jämförbara delar i förmögenhetsskattelagstiftningen - naturligen leder fram till att man inom studiemedelssystemet bör använda sig av samma förmögenhetsbegrepp som kommer till uttryck i förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Utredningens förslag innebär en ändring av det förmögenhetsbegrepp som för närvarande ligger till grund för tillämpningen av 12 § SmF. Genom anpassningen till SF kommer makars förmögenhet inte längre att betraktas var för sig. I stället kommer det i SF angivna begreppet skattepliktig förmögenhet att tillämpas även inom studiemedelssystemet, när man har att bestämma om en eventuell reducering av studiemedelsbeloppet på grund av förmögenhet. I enlighet med SF kommer således makarnas vid beskattningsårets utgång skattepliktiga förmögenhet, sådan den framgår av taxeringen till statlig förmögenhetsskatt, att utgöra underlaget vid tillämpningen av 1 2 § SmF. Studiemedelsutredningen anser emellertid inte att barns under tjugo år förmögenhet skall inräknas i makarnas förmögenhet vilket är fallet inom förmögenhetsskatteförordningen - vid tillämpningen av 12 § SmF. Det kan inte vara rimligt att barnens förmögenhet skall tas i anspråk för finansiering av föräldrarnas studier. De motiv som ligger bakom sambeskattning av föräldrars och barns förmögenhet enligt SF är inte heller aktuella inom studiemedelssystemet. I motsats till vad som tillämpas i dag innebär förslaget vidare att ena makens skuld, som denna inte själv kan dra av från sina tillgångar vid beräkningen av sin skattepliktiga förmögenhet, får avräknas den andra makens tillgångar. I studiemedelsutredningens betänkande Reformer inom studiemedelssystemet föreslogs att prövningen mot makes ekonomi som för närvarande endast gäller gifta sammanboende personer — skall utsträckas till att gälla även ogifta men faktiskt sammanboende i enlighet med 65 § kommunalskattelagen, så att med gifta jämställs de som SOU 1973: 17

utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans. Det kan understrykas, att detta helt överensstämmer med den gällande ordningen i SF. Även där görs nämligen hänvisning till 65 § i kommunalskattelagen. Däremot får förslaget inte till följd att prövning mot makes förmögenhet skall omfatta även äkta makar som lever åtskilda. Dessa kommer i stället, liksom nu, att bedömas såsom av varandra oberoende i förmögenhetshänseende, eftersom man inte utan vidare kan förutsätta att deras förmögenhetsinnehav, på samma sätt som gäller för sammanboende, utgör ett gemensamt underlag för levnadskostnaderna. Vid avgörandet huruvida makar skall anses leva åtskilda eller ej, kan ledning lämpligen hämtas från 65 § kommunalskattelagen.

6.3 Studiemedelsskuldens rättsliga ställning

förmögenhets-

6.3.1 Bakgrund Studiemedelsutredningen har också funnit som sin uppgift att pröva huruvida återbetalningspliktiga studiemedel bör vara att betrakta som skuld och således kunna dras från bruttoförmögenheten vid prövning av rätt till studiemedel med hänsyn till egen och i förekommande fall makes förmögenhet. Studiesociala utredningen anförde i sitt betänkande Rätt till studiemedel beträffande återbetalningspliktiga studiemedel följande: På samma sätt som exempelvis de socialförsäkringsavgifter som en person blir skyldig att erlägga på grund av sina inkomster i framtiden inte kan betraktas såsom hans skuld, är det enligt utredningens uppfattning främmande att anse återbetalningsskyldigheten som en skuld. I båda fallen är det ju vederbörandes framtida ekonomi som utlöser betalningsskyldigheten. I proposition 1964: 138 anförde departementschefen däremot: I förhållandet mellan staten såsom fordringsägare och den studerande såsom gäldenär har i denna förordning åtskilliga allmänna rättsregler ersatts 121

med särskilda regler som fått sin prägel av studiesocial hänsyn. Därvid har tryggheten för den enskilde mot risken av en tyngande skuldbörda skjutits i förgninden. I andra sammanhang bör studiemedel i princip vara att betrakta efter samma regler som vanliga lån. Så t. ex. bör återbetalningspliktiga studiemedel kunna avdragas såsom skuld i förmögenhetsdeklaration och vid en boskillnad i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad bör giftorättsgods kunna tillskiftas make för täckande av framtida återbetalningar till studiemedelssystemet. I händelse av den återbetalningsskyldiges konkurs bör staten dock i enlighet med grunderna för studiemedelssystemet ej utnyttja en eventuell bevakningsrätt i konkursen.

6.3.2 Studiemedelsutredningen

ningspliktiga studiemedel. Enligt anvisningarna till samma paragraf får avdrag ske med summan, omräknad i kronor, av de basbelopp som återstår att betala med tillämpning av 29 § SmF. Vid omräkningen skall användas basbeloppet vid ingången av året före taxeringsåret. Avdraget får dock inte överstiga det belopp som återstår att erlägga med hänsyn till 30 § SmF. Vid uträknandet av den avdragsgilla studiemedelsskulden skall således den metod •- basbeloppsmetoden eller jämförelsemetoden - som ger det lägsta beloppet användas. Detta belopp framgår av det årliga saidobeskedet från CSN. Studiemedelsskuldens rättsliga ställning utanför studiemedelssystemet har, enligt studiemedelsutredningens mening, klarlagts genom den nämnda förordningen. Därutöver anser utredningen att studiemedelsskuldens karaktär klarlagts redan genom departementschefens under 6.3.1 citerade uttalande i propositionen 1964: 38. För övrigt måste det principiellt anses tvivelaktigt att inom olika förordningar eller regelsystem skapa olika för ändamålet tillrättalagda "rättsfigurer" för i praktiken samma företeelse. När det gäller studiemedelsskuldens ställning inom studiemedelssystemet, kan det kanske synas mer tveksamt att betrakta återbetalningspliktiga studiemedel som skuld. Särskilt när det gäller återbetalningssidan kan detta i vissa fall leda till icke önskvärda konsekvenser som t. ex. att, under vissa omständigheter, ju större återbetalningsskyldighet en person har desto mindre blir hans avgiftsunderlag.

Genom utredningens förslag om införande av det skatterättsliga förmögenhetsbegreppet i studiemedelsförordningens har, enligt utredningens rnening, även frågan om studiemedelsskuldens förmögenhetsrättsliga ställning inom studiemedelssystemet klargjorts. I ett utlåtande (1968-02-16) över promemoria angående behandlingen i skattehänseende av studiemedel (Fi 1968: 1), vilken ligger till grund för förordning av den 29 november 1968 (nr 545), framför CSN vissa synpunkter på studiemedlens karaktär - dels inom studiemedelssystemet dels i allmänhet - vilka förtjänar att uppmärksammas i detta sammanhang. CSN framför i utlåtandet den bestämda uppfattningen, att det är orimligt att betrakta återbetalningspliktiga studiemedel som skuld vid tillämpningen av SmF, då detta enligt nämnden skulle leda till en icke avsedd snedvridning, såväl av reglerna om beviljande av studiemedel som av reglerna om återbetalningsskyldigheten. Vidare ifrågasätter CSN "om det verkligen är ändamålsÄven på beviljningssidan gör sig liknande enligt och konsekvent att betrakta de återbeolägenheter - om än i mindre grad talningspliktiga studiemedlen som en civilgällande. Enligt utredningens mening måste rättslig skuld på olika områden utanför dessa ändock betraktas som relativt margistudiemedelssystemet" och menar att det lignella, då i det alldeles övervägande antalet ger närmast till hands att "betrakta de fall återbetalningsskyldigheten kommer att återbetalningspliktiga studiemedlen som en fullgöras, varför utredningen föreslår att särskild rättsfigur", närmast att jämföra med återbetalningspliktiga studiemedel, i överensdet familjerättsliga underhållsbidraget. stämmelse med SF, bör betraktas som skuld Genom förordningen av den 29 november även inom studiemedelssystemet och således 1968 (545) inordnades emellertid under få avräknas den studiemedelssökandes föravdragsgilla skulder i 5 § SF även återbetalmögenhet. 122

SOU 1973: 17

1. Maximalt studiemedelsbelopp per termin utan barntillägg (basbelopp 7 300 kr)

Utslagsgivande för utredningens ställningstagande har i första hand varit önskvärdheten att anpassa förmögenhetsreglerna i studiemedelssystemet till gällande förmögenhetsskattelagstiftning. Trots den omständigheten att återbetalningsskyldigheten inte är absolut och ovillkorlig utan i stället beroende av den individuella betalningsförmågan och att det således ytterst är denna som utövar återbetalningen - en trygghetskonstruktion som saknar motsvarighet vid konventionella lån - föreslår studiemedelsutredningen att återbetalningspliktiga studiemedel skall betraktas som skuld vid beviljning av studiemedel. Utan att på något sätt förringa värdet av dessa trygghetsregler vid återbetalningen, är det sannolikt att det alldeles övervägande antalet studiemedelstagare uppfattar sin studiemedelsskuld som en vanlig förmögenhetsrättslig skuld, som de i framtiden har att återbetala.

6.4 Behovsprövning för gift sökande

gentemot

förmögenhet

6.4.1 Nuvarande regler För närvarande sker behovsprövning enligt 12 § SmF såväl mot egen förmögenhet som mot makes förmögenhet. Sökandens förmögenhet får härvid uppgå till f. n. 43 800 kr (sex gånger basbeloppet, det s. k. fribeloppet) utan att studiemedlen reduceras. Är förmögenheten större än detta belopp, minskas studiemedlen för termin med 1/5 av den del som överstiger fribeloppet. Är den sökande gift, reduceras studiemedlen med hänsyn till makes förmögenhet på samma sätt. Om båda makarna har förmögenhet överstigande fribeloppet, sker således en reduktion av studiemedelsbeloppet såväl i förhållande till den egna förmögenheten som till makens förmögenhet (se exempel). Exempel på reducering av studiemedel med hänsyn till förmögenhet.

SOU 1973: 17

Reducering: Egen inkomst ej över fribeloppet Egen förmögenhet Fribelopp 6 x 7 300

Reduktion Makes inkomst ej över fribeloppet Makes förmögenhet Fribelopp 6 x 7 300 Reduktion

5 110 kr

44 800 kr 43 800 kr 1 000 kr 1/5 härav = 200 kr

45 800 kr 43 800 kr 2 000 kr 1/5 härav = 400 kr 600 kr

- 600 kr 4510kr

Studiemedel 2. Maximalt studiemedelsbelopp per termin utan barntillägg (basbelopp 7 300 kr) Reducering: Egen inkomst ej över fribeloppet Egen förmögenhet Fribelopp 6 x 7 300

0 kr 43 800 kr 0 kr

Makes inkomst ej över fribeloppet Makes förmögenhet Fribelopp 6 x 7 300 Reduktion

5 110 kr

0 kr

87 600 kr 43 800 kr 43 800 kr 1/5 härav = 8 760 kr 8 760 kr

Studiemedel

0 kr

Av tabell 6.1 och figur 6.1 (ses. 124) framgår reduktionen för gift sökande under förutsättning att den sökande har en maximal inkomst per kalenderår av 40 procent av basbeloppet och maken 140 procent av basbeloppet eller f. n. högst 2 920 kr respektive 10 220 kr. 123

Tabell 6.1 Förmögenhetens inverkan studiemedelsbeloppet förgift sökande

på

Tabell 6.2 Förmögenhetens inverkan studiemedelsbeloppet för ogift sökande

Nuvarande regler

Nuvarande regler

Förutsättningar: Basbelopp (B): 7 300 kr (ht 1972) Fribeloppet: 6B 43 800 kr Maximala studiemedel: 70 % av B per termin (5 110 kr) Reduktion: 1/5 av egen förmögenhet över 6B plus 1/5 av makes förmögenhet över 6B

Förmögenhet

Studiemedel

< 43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 > 69 350

5 110 4 870 3 870 2 870 1 870 870 0

c.

. 70 3 Studiemedel:

a - 6B , b - 6B h

a = egen förmögenhet b = makes förmögenhet e = studiemedel efter reduktion a < 43 800

45 000

50 000

b < 43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350 < 43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000

< 43 800 45 000 50 000 55 000 60 000

55 000

< 43 800 45 000 50 000 55 000

60 000

< 43 800 45 000 50 000

65 000

< 43 800 45 000

e 5 110 4 870 3 870 2 870 1870 870 0 4 870 4 630 3 630 2 630 1 630

630 3 870 3 630 2 630 1630

på

Som framgår av tabell 6.2 kan ogift sökande med en maximal inkomst per kalenderhalvår på 40 procent av basbeloppet i dag ha en förmögenhet på 43 800 kr utan att detta påverkar studiemedelsbeloppet. Vid en förmögenhet av 69 350 kr däremot är studiemedelsbeloppet reducerat till noll kr.

Exempel till figur 6.1 (sid. 125) 1. Om den egna förmögenheten är 50 000 kr och makens 20 000 kr (punkten X i figuren) utgår enligt nuvarande regler 3 870 kr i studiemedel. Om förmögenhetsfördelningen makarna emellan är omvänd (punkten Y i figuren) utgår likaledes 3 870 kr i studiemedel. 2. Om i stället den egna förmögenheten är 10 000 kr och makens 60 000 kr (punkten Z i figuren) utgår 1 870 kr i studiemedel, liksom är fallet om förmögenhetsfördelningen är den omvända (punkten Q i figuren).

630 2 870 2 630 1 630

630 1 870 1 630

630 870 630

I ytterlighetsfallet kan således, när förmögenheten är jämnt fördelad, makarna ha 87 600 kr i förmögenhet och ändå erhålla två maximala studiemedel. Om motsvarande förmögenhet i stället tillhör endast den ena av makarna blir båda studiemedlen, enligt de nuvarande reglerna, reducerade till noll kr.

6.4.2 Studiemedelsutredningen I och med utredningens förslag om att makarnas skattepliktiga förmögenhet skall utgöra underlaget för behovsprövningen enligt 12 § SmF kommer makarna inte längre att betraktas var för sig i förmögenhetshänseende. En rimlig konsekvens av detta kunde synas vara att fribeloppet för gifta sattes till tolv gånger basbeloppet (jämfört med nuva rande sex plus sex gånger basbeloppet). Emellertid skulle detta möjliggöra att gift sökande med egen förmögenhet på upp till 87 600 kr skulle kunna erhålla oreducerade studiemedel och att dessa skulle vara reducerade till noll kr först vid en förmögenhet av SOU 1973: 17

e Studiemedel u

Egen förmögenhet < 43 800

Nuvarande regler Förutsättningar se tabell 6:1

5 000 45 000

4 500

4 000

50 000

3 500

3 00055 000

2 500 -

2 000-

60 000

1 500 -

1 000 65 000

500 -

69 350

— b 40 o 50 oo

80 Makes förmögenhet i tusental kronor

Figur 6.1 Förmögenhetens inverkan på studiemedelsbeloppet SOU 1973: 17

113 150 kr. Att studiemedel skulle kunna utgå trots en så relativt stor egen förmögenhet anser dock utredningen inte vara rimligt och det skulle också måhända uppfattas som stötande för många. Särskilt med tanke på att utredningens förslag om avdragsrätt för ena makens skuld på andra makens tillgångar samt att återbetalningspliktiga studiemedel görs avdragsgilla vid beviljning av studiemedel innebär betydande förbättringar jämfört med den nuvarande ordningen, kan ett fribelopp på tolv basbelopp inte te sig särskilt angeläget.

utredningens förslag inga förändringar utöver rätten att från tillgångarna få avräkna även återbetalningspliktiga studiemedel vid fastställandet av den skattepliktiga förmögenhet, som skall ligga till grund för prövningen av rätt till studiemedel. i exempel, tabeller och figur har hänsyn inte tagits till utredningens tidigare förslag om en höjning av maximibeloppet från nuvarande 70 % till 75 % av basbeloppet per termin (SOU 1971: 87).

Studiemedelsutredningen är - vilket bl. a. framgår av utredningens betänkande Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87) - av den principiella inställningen att alla - oavsett kön, samlevnadsform och ekonomisk standard, så långt det kan anses rimligt med hänsyn till utvecklingen i övrigt i samhället - skall betraktas som ekonomiskt självständiga individer. I det nyss nämnda betänkandet ansåg sig studiemedelsutredningen - av olika där redovisade skäl emellertid inte beredd att då föreslå ett totalt slopande av behovsprövningen gentemot makes inkomst. Av skäl som framgått tidigare i detta kapitel är studiemedelsutredningen heller inte beredd att nu föreslå att behovsprövningen gentemot makes förmögenhet slopas helt. Däremot anser utredningen att det är rimligt att makes förmögenhet i mindre grad än den egna förmögenheten skall påverka rätten till studiemedel. Studiemedelsutredningen föreslår därför att underlaget för prövningen gentemot förmögenhet skall utgöras av summan av den egna skattepliktiga förmögenheten plus hälften av makes skattepliktiga förmögenhet. Som en rimlig fribeloppsgräns föreslår studiemedelsutredningen sex gånger basbeloppet. Studiemedelsutredningen föreslår även att, liksom är fallet i dag, 1/5 av den del av den på så sätt framräknade gemensamma skattepliktiga förmögenheten, som överstiger 6 basbelopp, skall reducera studiemedelsbeloppet (se tabell 6.3 och figur 6.2). För ogift studiemedelssökande innebär 126

SOU 1973: 17

Tabell 6.3 Förmögenhetens inverkan studiemedelsbeloppet för gift sökande

på

Förutsättningar: Basbelopp (B): 7 300 kr (ht 1972) Fribeloppet: 6B (43 800 kr) Maximala studiemedel: 70 % av B per termin (5 110) Reduktion: 1/5 av sammanlagda skattepliktiga förmögenheten över 6B

10 000

20 000

30 000

40 000

b

c

d

e

87 600 90 000 95 000 100 000 110 000 120 000 130 000 138 700

43 800 45 000 47 500 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

0 240 740

5 110 4 870 4 370 3 870 2 870 1 870

67 600 70 000 80 000 90 000 100 000 110 000 118 700

43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

47 600 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 98 700

43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

27 600 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 78 700

43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

7 600 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 58 700

43 800 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

50 000 55 000 60 000 65 000 69 350

1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

3 870 2 870 1 870

60 000 65 000 69 350 69 350

3 240 4 240 5 110 5 110

1 870

50 000

10 000 20 000 30 000 38 700

60 000

10 000 18 700 69 350

SOL 1973: 17

a +

6B

a = egen skattepliktig förmögenhet b = makes skattepliktiga förmögenhet c = a + T (sammanlagd skattepl. form.)

Utredningens förslag

a

7_0B Studiemedel: 00

1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

0 240 1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

0 240 1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

0 240 1 240 2 240 3 240 4 240 5 110

0 240

870 0 5 110 4 870 3 870 2 870 1 870

c - 6B , . w . . d =— (reduktion) 70B 100

d (studiemedel efter reduktion)

Exempel till figur 6.2 (sid. 128): 1. Om den egna skattepliktiga förmögenheten är 50 000 kr och makens 20 000 kr (punkten X i figuren) utgår enligt utredningens förslag 1 870 kr i studiemedel. Om förmögenheten i stället är den omvända (punkten Y i figuren) 4 870 kr i studiemedel. 2. Är den egna skattepliktiga förmögenheten 10 000 kr och maktens 60 000 kr (punkten Z i figuren) utgår enligt utredningens förslag fulla studiemedel (5 110 kr). Är emellertid den egna skattepliktiga förmögenheten 60 000 kr och makens 10 000 kr (punkten Q i figuren) utgår 870 kr i studiemedel.

870 0 5 110 4 870 3 870 2 870 1 870

870 0 5 110 4 870 3 870 2 870 1 870

870 0 5 110 4 870 3 870 2 870 1 870

870 0

870 0 870 0 0

Utredningens förslag Förutsättningar se tabell 6 3

Egen skattepliktig förmögenhet

1 500

1 000

500 -

*~b 120 130 140 Makes skattepliktiga förmögenhet i tusental kronor

Figur 6.2 Förmögenhetens inverkan på studiemedelsbeloppet 128

SOU 1973: 17

Exempel

till belysande

av konsekvenserna

av utredningens

förslag

Förutsättningen: se tabell 6: 1 och 6: 3

Ex. 1 Nuvarande regler

Sökanden

Maken

- 70 000 tillgångar - 10 000 skulder

10 000 tillgångar - 30 000 skulder - 20 000 underskott

60 000 nettoförm. Reduktion:

60 000 - 43 800'

3.240 Studiemedel: 5 110 - 3 240 = 1 870 Utredn: s förslag

70 000 tillgångar 10 000 skulder

10 000 tillgångar - 30 000 skulder

60 000 nettoförm. 20 000 underskott

- 20 000 underskott

40 000 skattepliktig förmögenhet 40 000 - 43 800 _ Reduktion: 0 Studiemedel: 5 110 Ex. 2 Nuvarande regler

80 000 tillgångar - 20 000 skulder

60 000 tillgångar - 10 000 skulder

60 000 nettoförm.

50 000 nettoförm. Reduktion:

50 0 0 0 - 4 3 800

+

60 0 0 0 - 4 3 800

= 4.480

Studiemedel: 5 110 - 4 480 = 630 Utredn: s förslag

80 000 tillgångar 20 000 skulder

60 000 tillgångar - 10 000 skulder

60 000 skattepliktig förmögenhet

50 000 Skattepliktig förmögenhet 60 000 Reduktion:

50 000 +

43 800

7 240

Studiemedel: 0

1 Fribelopp

9-SOU

1 9 7 3 : 17

Ex. 3 Nuvarande regler

20 000 tillgångar - 50 000 skulder

80 000 tillgångar 10 000 skulder

- 30 000 underskott

70 000 nettoförm.

. . . 70 000 - 43 800 Reduktion:• = 5 240 D

Studiemedel: 0 Utredn: s förslag

20 000 tillgångar - 50 000 skulder

80 000 tillgångar 10 000 skulder

- 30 000 underskott

70 000 nettoförmögenhet 30 000 underskott 40 000 skattepliktig förmögenhet

40 000

43 800

Reduktion: Studiemedel: 5 110 Ex. 4 Nuvarande regler

70 000 tillgångar - 10 000 skulder ( - 20 000 studiem.skuld)

70 000 tillgångar ( - 30 000 studiem.skuld) 70 000 nettoförmögenhet

60 000 nettoförm. _ . , . 60 000 - 43 800 Reduktion:

70 000 - 43 800 • = 8 480

Studiemedel: 0 Utredn: s förslag

70 000 tillgångar - 10 000 skulder - 20 000 studiem.skuld

70 000 tillgångar 30 000 studiem.skuld

40 000 skattepl. form.

40 000 skattepliktig förmögenhet

40 000 + Reduktion:'

40 000

43 800 3 240

Studiemedel: 1 870

130 SOU 1973 17

7 Formerna för utbetalning av barntillägget

7.1 Inledning

Till studerande med barn under 16 år utgår enligt 10 § SmF - förutom ordinarie studiemedel - ett barntillägg för varje barn. Tillägget utgår f. n. med 12,5 procent av basbeloppet per termin, dvs. vid nuvarande basbeloppet 7 300 kr med 913 kr för varje barn. Om två makar har studiemedel utgår barntillägget endast till en av dem, vanligtvis mannen. Barntillägget utgår inte enbart till studerande som har vårdnaden om barn utan också till den som är underhållsskyldig mot barn. Det betyder att för samma barn kan utgå två barntillägg - dels till vårdnadshavaren, dels till den underhållspliktige. Även om vårdnadshavaren och den underhållspliktige sammanbor, utan att vara gifta, kan två barntillägg utgå. För sådana studerande är förhållandena alltså förmånligare än för gifta föräldrar där båda är studerande - ett förhållande som utsatts för viss kritik. Studiemedelsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971: 87) att barntillägg skulle kunna utgå till varje studerandeförälder, oavsett civilstånd, i avsikt att uppnå större rättvisa ifråga om det ekonomiska stödet till studerande med barn eftersom utredningen ansåg att båda föräldrarna i lika mån eller efter förmåga borde bidra till barnens försörjning, samt att det är otillfredsställande SOU 1973: 17

att återbetalningen av barntillägget belastar endast den ena av föräldrarna. Barntillägg utgörs som regel av återbetalningspliktiga studiemedel. Sålunda utgår barntillägg i form av återbetalningspliktiga studiemedel när sökanden är berättigad till oreducerade medel. Däremot utgår del av barntillägget i form av studiebidrag om de ordinarie studiemedlen reduceras. 10 § SmF lyder i sin helhet: Har studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn, som nu sagts, förhöjes det i 9 § angivna beloppet med barn tillägg, som för varje barn utgör tolv och en halv procent av basbeloppet. Äro makar båda berättigade till studiemedel, må dock barntillägg för ett och samma barn utgå endast till endera av dem. Tillägget utgives till mannen eller, om makarna äro ense därom, till hustrun. Studiemedelsutredningen har, enligt sina direktiv, att undersöka möjligheterna att komma till rätta med det missförhållandet, att underhållsskyldig som erhåller barn tillägg i vissa fall inte låter detta komma det underhållsberättigade barnet till del.

7.2 Studiesociala utredningen och nuvarande regler Enligt studiesociala utredningens mening var det erforderligt - om den studerande hade barn - att studiemedlen förstärktes med 131

barntillägg. Sådant tillägg borde, enligt utredningen, utgå inte endast till studerande som har vårdnaden om barn utan även till studerande som är skyldig att utge underhållsbidrag till barn, eftersom det inte kunde anses rimligt att ett barns rätt till underhållsbidrag skulle påverkas av att den bidragsskyldige bedriver högre studier. Har denne emellertid möjlighet att erhålla tillägg till sina studiemedel för underhållsskyldighet mot barn, så får han därmed också anses äga förutsättningar att utge underhållsbidrag till barnet - åtminstone med belopp som svarar mot tillägget - menade utredningen. Förutsättningarna för rätt till barntillägg är således att den studerande antingen har vårdnaden om barn eller enligt lag är skyldig att utge underhållsbidrag. De allmänna förutsättningarna för rätt till studiemedel skall givetvis först föreligga. Vid tillämpningen av 10 § SmF utgår studiemedelsnämnderna från de uppgifter som den sökande har angett på blanketten för ansökan om ordinarie studiemedel. Varken vårdnadsfrågan eller frågan om eventuell underhållsskyldighet blir härvid normalt föremål för någon kontroll. Inte heller förekommer normalt någon kontroll av att inte två barn tillägg utgår för ett och samma barn när rätt därtill ej föreligger. Det bör emellertid understrykas att även beviljningen av barntillägg sker på grundval av i ansökan på heder och samvete lämnade uppgifter.

7.3 Bestämmelser i jämförbara

författningar

7.3.1 Lagen om allmän försäkring Enligt 3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381) AFL, utgår barntillägg till den försäkrade, om denne stadigvarande sammanbor med barn under 16 år. Barntillägget utbetalas till den försäkrade själv eller till hans nuvarande eller förutvarande maka. Detsamma är fallet om den försäkrade stadigvarande sammanbor med barn till person med vilken han, utan att vara gift, stadigvarande sammanbor, om denna person och den försäkrade tidigare 132

varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans. Barntillägg enligt AFL kan undantagsvis utgå även för barn under 16 år, med vilken den försäkrade icke stadigvarande sammanbor, under förutsättning att den försäkrade enligt domstolsbeslut eller avtal är underhållsskyldig mot barnet och att han, på sätt riksförsäkringsverket föreskriver, styrker att underhållsskyldigheten fullgörs. Härvid anses det enligt praxis tillräckligt att det varje gång barntillägg skall utbetalas är styrkt att underhållsskyldigheten fullgjorts för bidragsperioden närmast före den, varunder sjukdomsfallet inträffat. Förutom för barn till försäkrad eller dennes maka eller till den med vilken han stadigvarande sammanbor, kan barntillägg, enligt 20 kap. 2 § AFL, utgå även för adoptivbarn och fosterbarn till någon av dem.

7.3.2 Lagen om bidragsförskott Bidragsförskott utgår enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott. Lever ett barns föräldrar åtskilda, betalar vanligen den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, underhållsbidrag för detta. För att hindra att barnet blir lidande till följd av den underhållsskyldige förälderns eventuella försumlighet eller oförmåga att betala har bidragsförskotten införts. Bidragsförskott kan utgå om vårdnaden om ett barn endast tillkommer en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskott utgår dock inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige. De nu nämnda grundläggande förutsättningarna för rätt till bidragsförskott uppfylls dels av samtliga utomäktenskapliga barn, dels av alla barn i äktenskap, för vilka fadern eller modern ensam är vårdnadshavare, eller som står under vårdnad av en särskilt förordnad förmyndare. Som ytterligare förutsättning gäller emellertid att barnet skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. Med svenskt barn jämställs i detta sammanhang SOU 1973: 17

barn med medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge, enligt artikel 18 i 1955 års nordiska konvention om social trygghet. Kravet på att barnet skall ha svenskt (nordiskt) medborgarskap är dock inte undantagslöst. Även barn som inte uppfyller detta krav kan få bidragsförskott, under förutsättning att barnet är bosatt i Sverige och barnets vårdnadshavare är såväl svensk medborgare som bosatt i Sverige. Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. I fråga om fosterbarn eller barn som eljest fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavarens, utbetalas dock bidragsförskottet till den som har den faktiska vårdnaden, såvida inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda. 7.4

Studiemedelsutredningen

I betänkandet Reformer inom studiemedelssystemet (SOU 1971:87) föreslog studiemedelsutredningen att barntillägg skulle kunna utgå till varje studerandeförälder med barn under 16 år oavsett civilstånd. Utgångspunkten för förslaget var dels att utredningen ansåg att båda föräldrarna i lika mån eller efter förmåga borde bidra till barnens försörjning, dels att det var otillfredsställande att återbetalningen av barntillägg ekonomiskt skulle belasta endast den ena av föräldrarna om båda studerar. Utredningen vill kraftigt understryka det väsentliga i att en sådan reform genomförs. Den nuvarande särbehandlingen av gifta studerande med barn måste upphöra. Barntillägget bör, enligt utredningens mening, i stället stå neutralt gentemot olika samlevnadsformer. I nämnda betänkande sades vidare: Enligt 10 § SmF utgår barntillägg endast till en av makarna även om båda studerar och är berättigade till studiemedel. Det innebär således för familjer där båda uppbär studiemedel att endast en av makarna, i regel mannen, blir återbetalningsskyldig vad gäller barntillägg. Studiemedelsutredningen har vid andra tillfällen berört principen om makars ekonomiska självständighet i äktenskapet. Utredningen anser att föräldrarna i lika mån, eller efter förmåga, bör bidra till barnens försörjning. Så är exempelvis fallet om båda föräldrarna förvärvsarbeSOU 1973: 17

tar. I enlighet härmed måste det anses otillfredsställande om barntillägg vid återbetalningen ekonomiskt belastar en av föräldrarna om båda uppbär studiemedel. Det rimliga bör vara att kostnaderna för barnet/barnen i möjligaste mån fördelas lika mellan föräldrarna även om båda studerar och uppbär studiemedel. Studiemedelsutredningen föreslår därför, med hänvisning till det nu sagda, att barntillägg i fortsättningen skall kunna utgå till båda föräldrarna om de är berättigade till studiemedel. Oavsett om studiemedelsutredningens tidigare förslag om att barntillägg skall kunna utgå till varje studerande med barn, dvs. även när föräldrarna är gifta, kommer att vinna statsmakternas gillande eller inte, så kvarstår utredningens ståndpunkt att återbetalningsskyldigheten för uppburna barntillägg bör fördelas mellan föräldrar som båda erhåller studiemedel. Eftersom denna särbehandling av gifta studerande i jämförelse med ogifta sammanboende kvarstår ser utredningen inte någon möjlighet att föreslå en obligatorisk fördelning mellan makarna av återbetalningsskyldigheten av barntillägg med juridiskt bindande verkan. En halvering av nuvarande barntillägg, så att var och en av makarna uppbär varsin hälft, skulle medföra icke obetydliga tekniska svårigheter, t. ex. i sådana fall då en av makarna får avslag på ansökan om studiemedel eller endast en av makarna söker studiemedel. Eftersom en obligatorisk fördelning av barntillägget således för närvarande inte är möjlig, bör emellertid det som hindrar en frivillig fördelning av återbetalningsskyldigheten så långt möjligt undanröjas. I 10 § SmF föreskrivs att barntillägget skall utges till mannen eller, om makarna är ense därom, till hustrun. För det alldeles övervägande antalet gifta studerande med barn är det också mannen som söker barntillägg och således är den som blir återbetalningsskyldig härför. Detta förhållande anser studiemedelsutredningen vara otillfredsställande utifrån den grundläggande principen att båda föräldrarna i lika mån eller efter förmåga bör bidra till barnens försörjning. Redan i sitt betänkande Reformer inom 133

studiemedelssystemet föreslog studiemedelsutredningen att stadgandet "Tillägget utgives till mannen eller, om makarna är ense därom, till hustrun", i 10 § andra stycket andra punkten SmF borde utgå. Även utifrån nu anförda synpunkter bör stadgandet utgå. Om så sker kommer det att stå makarna fritt att själva åstadkomma en mer rättvis fördelning av återbetalningsskyldigheten av barntillägget. Detta kan ske genom att makarna - om de har ett barn - alternerar med att söka barntillägg eller - om de har två barn - söker barntillägg för var sitt barn. I och med förslaget om införande av ett ADB-baserat registrerings- och utbetalningssystem som bygger på en relativt omfattande maskinell bearbetning av data i samband med ansökan om studiemedel, skapas förutsättningar för en effektivare kontroll även av omständigheter som har betydelse för utanordningen av barntillägg. Således torde vårdnadsfrågan kunna kontrolleras maskinellt, liksom eventuell underhållsskyldighet gentemot barn samt att inte barntillägg utgår obehörigen. Utan att kunna uttala sig om omfattningen av ett eventuellt missbruk av 10 § SmF när det gäller barntillägg som inte kommit den underhållsberättigade till del - endast enstaka fall har kommit till studiemedelsnämndernas kännedom - så är det i vart fall klart att paragrafen i sin nuvarande lydelse inte utgör ett tillräckligt skydd mot ett eventuellt missbruk av rätten till barntillägg. Särskilt vid en jämförelse med liknande bestämmelser i AFL och lagen om bidragsförskott - där flera klart preciserade krav uppställs som förutsättningar för att barntillägg respektive bidragsförskott skall kunna utgå - ter sig bestämmelserna om rätt till barntillägg i SmF otillräckliga. För att en kontroll av att förutsättningarna för rätt till barntillägg föreligger skall kunna bli verkningsfull, krävs att 10 § SmF ges en mer stringent utformning. Härvid kan ledning lämpligen tas från motsvarande bestämmelser avseende jämförbara förmåner. Det bör således i studiemedelsförord134

ningen fastslås, att med vårdnadshavare avses den som har den rättsliga vårdnaden om barnet. Med vårdnadshavare bör emellertid i detta sammanhang jämställas den som är förälder till barn utom äktenskap och som dessutom sammanbor med den andra föräldern och således enligt 65 § kommunalskattelagen jämställs med gift. Om det sålunda fastställs att den rättsliga vårdnaden skall utgöra ett villkor för rätt till barntillägg - här bortses från dem som p. g. a. underhållsskyldighet äger rätt till barntillägg - kan någon tveksamhet beträffande t. ex. fosterföräldrar inte längre råda. Dessa, som ju inte har någon rättslig vårdnad om fosterbarn, skall således, liksom är fallet i dag, inte äga rätt till barn tillägg. Fosterföräldrar får anses ha sina kostnader för barnen täckta genom den s. k. fosterlönen. (Frågan om stöd i olika former till fosterföräldrar är föremål för prövning i Fosterbarnsutredningen.) Inte heller bör barntillägg utgå i det fall att gift studerande inte är förälder till andra makens barn. I detta fall utgår för övrigt regelmässigt underhållsbidrag från den som är underhållsskyldig eller bidragsförskott från barnavårdsnämnd. Ett bosättningsbegrepp beträffande barnet, överensstämmande med det som finns i lagen om bidragsförskott, bör kunna införas i SmF för att med vissa nedan beskrivna undantag utgöra en förutsättning för rätt till barntillägg. Härigenom kommer samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen att kunna användas. I allmänhet bör således ett barn, för att anses bosatt i Sverige, båda vara kyrkoskriven här och vistas här. En utlandsvistelse som understiger ett år bör dock inte anses bryta bosättningen, såvida barnet hela tiden är kyrkoskriven här. Utredningen övergår härefter till att behandla frågan om underhållsskyldigs rätt till barntillägg. Under 1971 utgick barn tillägg till 8 545 studiemedelstagare under vårterminen och 8 508 studiemedelstagare under höstterminen till ett belopp av 19 233 480 kr för hela året. Någon uppgift om hur många barnSOU 1973: 17

tillägg detta belopp fördelar sig på finns inte att tillgå. Inte heller finns uppgifter om antalet barntillägg, som utgår på grund av underhållsskyldighet mot barn, eller antalet studerande med underhållsskyldighet, vilka således har rätt till barntillägg. I de fall underhållsbidraget är mindre än bidragsförskottsnivån utgår, enligt lagen 1964 om bidragsförskott, bidragsförskott med mellanskillnaden, även om underhållsbidrag betalas. Eftersom bidragsförskottet utgår med 40 procent av basbeloppet per år, dvs. 2 920 kr vid ett basbelopp av 7 300 kr och barntillägget i studiemedelssystemet vid samma basbelopp utgör 25 procent per år, dvs. 1 825 kr, utgår således regelmässigt bidragsförskott med mellanskillnaden i de fall underhållsskyldig studerande fullgör sin underhållsskyldighet enbart med barntillägget. I syfte att förebygga ett eventuellt missbruk av rätten till barntillägg har studiemedelsutredningen övervägt att föreslå att underhållsskyldiga skulle uteslutas från möjligheten att erhålla barntillägg. Ett motiv som synes tala för en sådan lösning är att barnens rätt till underhållsbidrag, i och med den nuvarande lagen om bidragsförskott, inte kan anses påverkas av den omständigheten att den underhållsskyldige bedriver högre studier, eftersom bidragsförskott utgår när den underhållsskyldige är förhindrad att fullgöra sin skyldighet. Ett annat motiv är att bidragsförskott — vilket framgår av vad som nyss anförts — normalt utgår redan i dag, även om underhållsskyldig uppbär barntillägg som kommer det underhållsberättigade barnet till del, nämligen med skillnaden mellan bidragsförskottet och barntillägget (2 920 k r - 1 825 kr = 1 095 kr). Emellertid är, enligt utredningens mening, motiven för att underhållsskyldiga även i fortsättningen skall beredas tillfälle att så långt möjligt fullgöra sin underhållsskyldighet alltjämt så tungt vägande, att utredningen inte anser sig kunna föreslå en försämring av de underhållsskyldigas möjligheter att erhålla barntillägg. Studiemedelsutredningen har i stället stanSOU 1973: 17

nat för att, genom förslag om närmare reglering av villkoren för barntilläggets utanordning, förebygga ett eventuellt missbruk. För att underhållsskyldig vid förnyad ansökan om studiemedel skall kunna beviljas fortsatt barntillägg bör krävas att han, genom intyg eller på annat sätt, visar att tidigare beviljat barntillägg kommit den underhållsberättigade till del. Om så inte är fallet, bör barntillägg beviljas endast under förutsättning att den underhållsskyldige kommer överens med studiemedelsnämnden om att barntillägget utbetalas direkt till vårdnadshavaren. I ett framtida ADB-baserat registreringssystem bör sådana kontrollrutiner kunna skapas att intygsförfarandet kan bortfalla. På liknande sätt bör den som visserligen är vårdnadshavare men som inte sammanbor med barnet kunna vägras fortsatta barntillägg, om det kommer till studiemedelsnämnds kännedom att beviljade barntillägg inte kommer det underhållsberättigade barnet till del, för såvitt inte en överenskommelse kan träffas om att barntillägget utbetalas direkt till den som har den faktiska vårdnaden om barnet. På grund av de uppenbara svårigheterna att kontrollera uppgifter som avser förhållanden utomlands har studiemedelsutredningen, vilket tidigare redovisats, föreslagit att barntillägg, som huvudregel, skall utgå endast för barn bosatta i Norden. Denna huvudregel gäller självfallet oavsett om vårdnadshavaren eller den underhållsskyldige själv studerar i Sverige eller utomlands. Emellertid är utredningen av den meningen att man inte enbart på grund av kontrollsvårigheter — vilket i sig innebär ökade risker för missbruk — kan utestänga studerande med barn bosatta utanför Norden från rätten till barntillägg. Studiemedelsutredningen vill därför förorda att undantag från nyss nämnda huvudregel bör kunna göras beträffande studerande som har vårdnad om eller är underhållsskyldig mot barn bosatt utanför Norden. I dessa fall bör dock strängare krav på tillförlitligheten av lämnade uppgifter ställas. Således bör den som 135

söker barntillägg för barn bosatt utanför Norden, genom intyg eller på annat sätt, visa att lämnade uppgifter är riktiga. CSN och studiemedelsnämnderna måste härvid ges rätt att i varje enskilt fall pröva intygs tillförlitlighet eller att uppgifter i övrigt kan anses styrkta. Frågan om återkrav av barntillägg, som inte kommit den underhållsberättigade till del, bedöms efter samma regler som gäller för återkrav av ordinarie studiemedel (se kap. 4). Här skall endast understrykas att barntillägget inte är avsett att täcka kostnader som den underhållsskyldige har fått vidkännas t. ex. vid utövande av sin umgängesrätt med underhållsberättigat barn. Dessa kostnader åvilar regelmässigt den underhållsskyldige, som ej heller äger göra avdrag på utdömt underhållsbidrag till vårdnadshavaren med anledning av de kostnader han kan ha härför.

136 SOU 1973 17

8 Maximitid för studiemedel

8.1 Nuvarande ordning Enligt 7 § första stycket SmF må studiemedel icke utan särskilda skäl utgå för mer än sammanlagt sexton terminer. Ifrågavarande bestämmelse tolkas så att den studerande har en preciserad rätt till studiemedel under sexton terminer så länge som han uppfyller bestämmelserna i 6 § andra stycket SmF, dvs. om det vid studielämplighetsprövningen kan anses sannolikt att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Den enda begränsning som således föreligger inom sextonterminsgränsen, är ett krav på studieresultat. Fullgör den studerande sina studier på ett normalt sätt får denne utnyttja studiemedlen under den bestämda tidsperioden. Bakgrunden till ifrågavarande bestämmelser återfinns i studiesociala utredningens betänkande Rätt till studiemedel (SOU 1963:74). Utredningen menade rent generellt att reglerna för studiemedelssystemet borde få en sådan konstruktion att varje studerande som uppfyllt vissa villkor, skulle vara berättigad att erhålla studiemedel under en viss tid. Nämnda tid borde avvägas så, menade utredningen, att samtliga grundexamina inrymdes. Utredningen ansåg emellertid också att den föreslagna maximitiden ej skulle gälla utan undantag. I vissa fall kunde det enligt utredningens mening vara svårt för studerande som bedrev högre studier att på SOU 1973: 17

ett tillfredsställande sätt ordna studiefinansieringen, om de ej kunde erhålla studiemedel för mer än sexton terminer. Vidare kunde det i vissa fall tänkas motiverat att studerande på grundexamensnivå erhöll studiemedel för ytterligare termin utöver sexton. En viss begränsning av rätten till studiemedel i tiden föreslogs av studiemedelsutredningen i betänkandet Studiemedel vid fil fak (Stencil U 1969:19). Studiemedelsutredningen anförde följande: Med hänsyn till att i kungörelse fastslagits att den normala studietiden för grundexamen bör vara sex terminer, finner utredningen det inte befogat bevilja studiemedel för det fall den grundläggande utbildningen tillsammans med kompletterande utbildning kan befaras omfatta dubbel normalstudietid eller mera. Av detta skäl anser utredningen, att rätt till studiemedel för påbörjande av kompletterande utbildning skall föreligga endast för den som avlagt grundexamen inom en tid av åtta terminer, såvida ej särskilda omständigheter föreligger. Vidare Finner utredningen det rimligt att man under den kompletterande utbildningen ställer krav på att studietakten närmar sig den ideala, nämligen 20 poäng per termin. Det kan i och för sig hävdas, att motiven för ati genomgå kompletterande utbildning kan vara lika starka för den som behövt nio terminer för att avlägga grundexamen. En person som under hela sin studietid befunnit sig i riskzonen för mistande av rätten till undervisning och studiemedel bör dock enligt utredningens uppfattning inte omedelbart efter sin grundexamen fortsätta studierna med en kompletterande utbildning. Enligt utredningens mening är det i ett sådant fall vanligen bättre att studierna avbrytes och att den studerande övergår till förvärvsarbete. Skulle efter några års studie137

uppehåll en kompletterande utbildning visa sig önskvärd med hänsyn till de egna eller arbetsmarknadens behov kan studierna återupptagas, och i en sådan situation bör enligt utredningens uppfattning studiemedel som regel beviljas på sätt som för övrigt i dag sker vid studiemedelsnämnderna. Utredningen är medveten om att det ofta av Finansiella skäl och på grundval av försörjningsbörda och andra ekonomiska åtaganden kan vara svårt för en person att efter någon tid återvända till studierna. Frågor av hithörande slag ligger utanför utredningens uppdrag. De bör i stället behandlas av Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) och i anslutning till att 1968 års utbildningsutredning (U 68) behandlar frågan om återkommande utbildning. Utredningens förslag fann föredragande statsråd inte kunna godtas då förslaget ansågs vara förenat med vissa tekniska komplikationer. Utredningens principiella ståndpunkt ansåg sig dock statsrådet kunna instämma i. Praxis vid beviljande av studiemedel inom sextonterminsgränsen skiftar något mellan de olika studiemedelsnämnderna. Som en allmän regel torde dock gälla att studerande som tagit lång tid på sig att slutföra sina grundläggande studier, utan godtagbar anledning till att studietakten varit långsam, som regel inte får fortsatta studiemedel för annan utbildning. Som lång tid betraktas en studietid som överstiger normalstudietiden med mer än 50 procent. Om den normala studietiden enligt fastställd studieplan är fyra år, så bör alltså studierna vara avslutade senast tolfte studieterminen för att ytterligare studiemedel skall beviljas. Studiemedelsnämnderna är emellertid i allmänhet generösa då det gäller att tilldela studiemedel för avläggande av grundexamen, om den studerande befinner sig i slutet av studierna. I sådana fall har hänsyn enligt stadgandet i 6 § SmF, om att skälig hänsyn skall tas till förhållande av personlig natur, som kan antas ha inverkat på studieresultaten, också fått medverka till att studiemedel beviljats för att den studerande skall kunna avsluta sin utbildning. Däremot är man restriktiv när det gäller fortsatta studiemedel för en breddning av examen, om tidigare studietakt varit anmärkningsvärd långsam. Även då det gäller tilldelning av studieme138

del över sexton-terminsgränsen varierar praxis något mellan nämnderna. Som allmän regel gäller dock att studiemedel utgår även om sextonterminsgränsen kommer att överskridas - till den som, efter att ha avlagt en grundexamen på en i förhållande till studieplanen normal studietid, påbörjar en annan grundutbildning och studietakten i denna utbildning följer normalstudieplanen. 8.2 Utbildningstidens längd vid olika utbildningslinjer och läroanstalter Studiesociala utredningen bestämde maximitiden så att samtliga grundexamina väl kunde hinnas med inom en för alla studerande enhetlig maximigräns. Utgångspunkten var således främst den att studerande vid utbildningslinjer som t. ex. lakar- och veterinärutbildning, där utbildningstiden var särskilt lång, skulle vara garanterade studiemedel under hela utbildningstiden, under förutsättning att studierna bedrevs i normal takt. Lakar- och veterinärutbildningen är fortfarande de utbildningslinjer som har den längsta utbildningstiden. I följande figur har några utbildningslinjers normalstudietid jämförts. I vissa fall ingår som jämförelse också några relativt vanliga kombinationer av två utbildningar. I denna figur har också lagts in den av studiemedelsnämnderna accepterade eftersläpningen vid prövning av rätten till studiemedel. Såsom framgår av figuren är studietiden för flertalet utbildningslinjer eller utbildningskombinationer kortare än sexton terminer. Studietiden för vissa av de i figur 8.1 intagna utbildningskombinationerna, t. ex. civilingenjörsutbildning med påbyggnad av en ekonomiutbildning är dock någon termin längre än sexton terminer. Forskarutbildning jämte föregående grundexamen kommer av naturliga skäl inte sällan att överstiga sexton terminer. Maximitiden kommer också att överskridas för den som studerar på deltid och avser avlägga en grundutbildning av normal omfattning. Det torde emellertid endast vara ett ytterligt litet fåtal som SOU 1973: 17

13 terminer

Utbildning

Socionomutb Fil k a n d u t b (120 p) Fil mag utb (140 p) Fil kand + 60 p kompl Forskarutb Psykologutb Ju rist ut b Läkarutb Tandläkarutb Agronomutb Veterinärutb Civilingenjörsutb

Normalstudietid för grundutbildning Normalstudietid för påbyggnadsutbildning Genomsnittlig accepterad studieförsening vid prövning av rätten till studiemedel

Figur 8.1 Studietiden för några vanliga utbildningslinjer

SOU 1973: 17

kommer att studera på deltid under så lång tid som krävs för att avlägga en grundexamen. Sannolikt blir kombinationen heltids- och deltidsstudier i sådant fall det mest vanliga. Det allra vanligaste torde dock bli att den som deltidsstuderar endast har för avsikt att studera en ämneskombination eller ett enstaka ämne. Flertalet grundutbildningar inom det eftergymnasiala utbildningsstadiet har således en normalstudietid som betydligt understiger sexton terminer. Även om en rimlig eftersläpning i studietiden medräknas, kommer den sammanlagda studietiden att vara kortare än nuvarande maximitid för rätt till studiemedel. Bortser man från de utbildningslinjer som har den längsta utbildningstiden, dvs. lakar-, tandläkar-, och veterinärutbildningarna samt vissa kombinationer av grundutbildningar, överstiger inte utbildningstiden, tillsammans med en tolerabel eftersläpning, tio terminer. För de längre utbildningarna torde studietiden för läkarutbildningen utgöra en riktpunkt för vad som kan anses vara lång studietid för grundexamen. Enligt utbildningsstadgan för medicinsk fakultet är normalstudietiden numera 11 terminer för läkarexamen. Av en inskrivningsårgång väntas 8 5 - 9 0 procent slutföra sina studier inom tretton terminer. Under senare år har nya utbildningslinjer tillkommit inom det eftergymnasiala utbildningsstadiet. I de flesta fall har det gällt yrkesinriktade utbildningslinjer eller s. k. kombinationsutbildningar med yrkesinriktad karaktär. Den avsedda utbildningstiden för dessa överstiger i allmänhet inte sex terminer. Dessutom är det till stor del fråga om bunden undervisning, vilket gör att det knappast förekommer någon eftersläpning i förhållande till normalstudietiden. 8.3

Studiemedelsutredningen

Nuvarande regler om en preciserad maximitid för rätt till studiemedel anknyter till studiesociala utredningens målsättning att alla som uppfyller vissa angivna villkor skall vara berättigade till studiemedel. Maximi140

tiden anger att de studerande skall ha rätt till studiemedel under viss tid, om förutsättningarna för rätten till studiemedel i övrigt uppfylls. Studiemedelsutredningen finner det naturligt att i denna fråga instämma i vad studiesociala utredningen anfört. Med en sådan utgångspunkt kan det tyckas självklart att var och en som studerar har rätt att ställa krav på att studiemedel utgår så länge studierna fortgår på ett tillfredsställande sätt. Enligt nuvarande regler utgår studiemedel inom maximitiden utan annan begränsning än den studielämplighetsprövning som sker med hänsyn till bestämmelserna i 6 § SmF. Det är emellertid, enligt utredningens mening, knappast rimligt att studiemedel skall utgå till en studerande för flera utbildningar eller för en avsevärd breddning av en utbildning, om detta tar alltför lång studietid i anspråk. Att den studerande skall vara garanterad studiemedel under skälig studietid för grundutbildning är en självklarhet, vilket nyss framhållits. En viss begränsning av den nuvarande maximitiden finner emellertid utredningen vara rimlig, särskilt mot bakgrund av att utbildningstiden för flera utbildningar - vilka utgjorde utgångspunkten för studiesociala utredningens förslag om maximitiden - har förkortats och att studieeftersläpningen inom många utbildningslinjer inte längre är så stor. Ett behov av en så lång maximitid som sexton terminer föreligger därför knappast för majoriteten av de studerande. Det kan möjligen hävdas att det är den studerandes ensak om han önskar skaffa sig flera olika utbildningar eller en mer omfattande breddning, vilket tar lång studietid i anspråk. Frågan är emellertid, om det utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter är lämpligt att studiemedelssystemet skall ha så generösa bestämmelser att det bidrar till att studerande stannar kvar i utbildningssystemet allt för lång tid. En alltför lång maximitid för studiemedel kan t. ex. medverka till att utbildningsresurser binds i stor utsträckning för utbildning av redan långtidsutbildade, samtidigt som starka krav framförs på att de korttidsutbildades behov i SOU 1973: 17

högre grad än hittills måste bli tillgodosedda. Även de långtidsutbildades möjligheter att återkomma i utbildningen är en fråga som kan komma att kräva en omfördelning av utbildningsresurserna, dit även anslagen till studiestödet hör. Nu är det emellertid inte studiemedelsutredningens sak att göra dessa avvägningar, utredningen har dock velat uppmärksamma det faktum att studiemedelssystemets regler inte kan ses isolerade från övriga krav på fördelningen av utbildningsresurserna. Beslut om intagningsbegränsningar inom hela den eftergymnasiala utbildningssektom medför sannolikt ett annat synsätt ifråga om maximitiden för rätt till studiemedel. Rätten till utbildningsplats blir då troligtvis också vägledande för om studiemedel skall utgå över en viss maximigräns. I avvaktan härpå anser dock utredningen det vara nödvändigt med en förkortning av maximitiden. Såsom framgår av figur 8.1 understiger studietiden för de längre utbildningarna sexton terminer, något som varit avgörande för nuvarande bestämning av maximitiden. Vid bestämmande av en annan maximitid måste man dock - liksom hittills har skett tolerera en viss eftersläpning i studierna i förhållande till normalstudietiden, eftersom studiemedelssystemets regler måste vara uppbyggda så, att det övervägande flertalet studerande skall kunna slutföra sina studier med studiemedel. Det kan då enligt utredningens mening närmast gälla att diskutera om maximitiden i fortsättningen skall sättas till tretton eller fjorton terminer (= kalenderhalvår). Utredningen har kommit till den slutsatsen att tretton terminer kan vara en lämplig avvägning. Inom denna tid bör de flesta grundutbildningar - inklusive en tolerabel eftersläpning - kunna klaras av, vilket framgår av figur 8.1 (s. 139). Dessutom bör studerande med en studietid för grundutbildning om ca fyra år normalt kunna hinna komplettera sin utbildning. Den nu föreslagna trettonterminsgränsen bör dock inte gälla utan undantag. Sålunda bör studiemedel för mer än tretton terminer utgå om särskilda skäl föreligger. SOU 1973: 17

Har den studerande tidigare uppburit studiemedel för gymnasiala studier, bör detta regelmässigt vara särskilt skäl för rätt till studiemedel under tillsammans mer än tretton terminer. Utredningen vill på denna punkt hänvisa till riksdagens principbeslut om överföring av s. k. äldre elever inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet (Prop. 1972: 27, SfU 1972: 20). Centrala studiehjälpsnämnden har i sitt förslag Studiemedel till nya grupper (Sthlm 1972), som innehåller förslag till utformning av regler och bestämmelser i anledning av riksdagens nyss nämnda beslut, framhållit att det är viktigt att de nya grupper som härigenom tillförs systemet reellt tillförsäkras lika stora möjligheter till studiesocialt stöd för högre studier som nuvarande studiemedelstagare. CSN anser därför att studiemedel som utgått för gymnasiala studier inte bör medräknas vid tillämpningen av maximiregeln utan konsekvent utgöra särskilt skäl för undantag från denna regel. För fortsatta studier utöver grundexamen, t. ex. forskarutbildning, kommer den sammanlagda utbildningstiden av naturliga skäl att överstiga tretton terminer. I sådana fall är det självklart att studiemedel skall utgå så länge studierna bedrivs på tillfredsställande sätt. När det gäller att bedöma de särskilda skäl som skall föranleda undantag från maximiregeln, bör vidare beaktas att studiemedel bör kunna utgå för att möjliggöra för den studerande att slutföra en grundutbildning. En studerande som påbörjat en utbildning men som efter några terminer övergår till annan grundutbildning, bör kunna erhålla studiemedel en eller annan termin över tretton för att kunna avsluta sin senast påbörjade grundutbildning. En förutsättning skall givetvis vara att den studerande fullföljer sina studier i normal takt. I sådana fall är det alltså studieresultaten från de senare studierna som får avgöra om fortsatta studiemedel skall kunna beviljas. Däremot bör som regel inte studiemedel utgå över maximitiden till den som avser att fullfölja en tidigare avbruten grundutbildning efter det att han 141

erhållit studiemedel för att avsluta en helt annan sådan. Studiemedel bör heller inte utgå för sammanlagt mer än tretton terminer till den som har haft en utdragen studietid för grundutbildningen och därefter avser komplettera denna eller påbörja annan grundutbildning. Undantag från trettonterminsgränsen bör naturligtvis medges när studierna i avsevärd grad påverkats av förhållanden av personlig natur. Vägledning för behandlingen av sådana fall bör kunna hämtas från studiemedelsnämndernas erfarenheter och tillämpning av nuvarande maximigräns. Slutligen vill studiemedelsutredningen nämna några ytterligare undantag som bör medges i fråga om rätt till studiemedel utöver maximitiden. Personer som efter avslutad grundutbildning och några års yrkesverksamhet önskar återuppta studierna för t. ex. komplettering av tidigare utbildning bör, vid prövningen av rätten till studiemedel, kunna erhålla studiemedel för sammanlagt mer än tretton terminer. Utgångspunkten för beviljande av studiemedel i sådana fall bör vara att den studerande gjort ett icke obetydligt uppehåll i studierna. För deltidsstuderande bör självfallet en trettonterminsgräns inte tillämpas på samma sätt som för heltidsstuderande. Hänsyn bör härvid bl. a. tas till den totala tid studiemedel har uppburits. Den som bedriver deltidsstudier, eller under en följd av år bedrivit en kombination av heltidsstudier och deltidsstudier, bör efter vanlig meritprövning erhålla studiemedel för att avsluta sin utbildning eller motsvarande, även om antalet studiemedelsterminer kommer att överstiga tretton.

142 SOU 1973: 17

9 Terminsbegreppet och studielämplighetsprövningen

Genom Kungl. Maj:ts beslut 1 9 7 0 - 1 2 - 2 9 uppdrogs åt studiemedelsutredningen att närmare överväga en samordning av studietermin och studiemedelstermin. Utredningsuppdraget har sin bakgrund i en framställan till Kungl. Maj:t från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS). SFS har vänt sig mot de tillämpningsregler som CSN meddelat i fråga om studietidsberäkningen för krav på uppnådda studieresultat för rätt till fortsatta studiemedel efter två års terminers studier, enligt 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet. Organisationen hävdar att bestämmelserna, såsom CSN anser de skall tillämpas i fråga om beräkning av studietid, ej kan gälla de studerande som påbörjar sina studier en vårtermin, eftersom studietidsberäkningen anknyter till studiemedelstermin och inte till studieterminen. Detta medför, enligt SFS, att de studerande inte kan få studieresultaten för samtliga delkurser under de två första lästerminerna inräknade i studiemeritsbedömningen.

Studiemedelssystemet har byggts upp efter enkla och schabloniserade regler. Ett exempel härpå är indelningen i terminer som täcker hela kalenderåret. Av intresse i detta sammanhang är också antagandet att studietiden utgör tio månader per år vid alla utbildningsanstalter där studiemedel utgår. Av framställningen från Sveriges förenade studentkårer och yttrandena över denna framgår att den bristande överensstämmelse som nu råder mellan begreppen studiemedelstermin och studietermin kan skapa vissa problem. Jag anser därför att 1968 års studiemedelsutredning bör få i uppdrag att pröva om en närmare samordning av studietermin - studiemedelstermin är möjlig och lämplig. Att generellt samordna studiemedelstermin och studietermin stöter på svårigheter beroende på uppbyggnaden av studiemedelssystemet. Om det därför visar sig omöjligt att åstadkomma en generell samordning, bör andra lösningar övervägas. Även om man i stort accepterar en bristande överensstämmelse mellan de båda typerna av termin - något som för det stora flertalet studerande inte torde innebära några problem - bör man undersöka möjligheterna att anpassa studiemedelsterminerna till de faktiska studieterminerna vid Filosofisk fakultet. Utredningen bör noga överväga vilka konsekvenser för studiemedelssystemet som helhet en sådan anpassning skulle kunna få. Vid prövning av studiekraven bör utredningen utgå från att de principer i fråga om krav på studieresultat som redovisats i prop. 1970:77 (s. 29-30) skall gälla i tillämpliga delar.

Över SFS' skrivelse har UKÄ och CSN avgivit yttrande. Båda myndigheterna har förordat att studiemedelsutredningen bör utreda om en samordning av studietermin och studiemedelstermin bör komma till stånd. Kungl. Maj:t har, bl. a. med hänvisning till vad som anförts av UKÄ och CSN, meddelat utredningen följande direktiv:

Studiemedelsutredningen har i kapitel 2 i detta betänkande behandlat frågan om samordningen mellan studiemedelstermin och studietermin och har, mot bakgrund av vad som i nämnda kapitel anförs, inte funnit det lämpligt eller praktiskt möjligt att föreslå en tidsmässig samordning av de båda terminsbegreppen.

9.1 Inledning

SOU 1973: 17

Enligt utredningens mening är det heller inte nödvändigt med en samordning av de olika terminsbegreppen för att lösa det primära problem som föranlett Kungl. Maj:t att meddela utredningen nämnda direktiv; nämligen frågan om vilken tidsenhet som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten. Studiemedelsterminernas egentliga syfte är att bestämma den tidsenhet varunder studiemedel skall utgå.

9.2 Meritvärderingsregler för för studier vid fil. fak.

studiemedel

9.2.1 Studiemedelsutredningens tidigare förslag Studiemedelsutredningen föreslog i sitt betänkande Studiemedel vid fil. fak. (Stencil U 1969:19) särskilda meritvärderingsregler för rätten till fortsatta studiemedel för studier enligt 1969 års studieordning vid filosofisk fakultet (SFS 1969:50 med senare ändringar). Till skillnad från tidigare meritregler för rätten till fortsatta studiemedel skulle de nya reglerna vara enhetliga och oberoende av utbildningsort. Sammanfattningsvis innebar förslaget att studerande, som vid utgången av andra terminen uppnått minst 20 poäng och som deltagit i huvuddelen av undervisningen för ytterligare närmare 20 poäng, skulle tilldelas fortsatta studiemedel för en termin. De som hade 30 poäng eller mer skulle tilldelas studiemedel för två terminer. Den som vid slutet av andra terminen icke uppnått 20 poäng ansåg utredningen skulle ges en möjlighet att vid ingången av tredje terminen söka studiemedel med hänvisning till vid denna tidpunkt uppnådda studieresultat. Enligt utredningens mening borde då krävas en merprestation - den som hade 19 poäng skulle således uppnå ytterligare minst 6 poäng — för att studiemedel skulle utgå en tredje termin. Den studerande skulle genom denna merprestation styrka sin lämplighet för högre studier. Enligt utredningen fanns det nämligen starka skäl för att införa ett något högre 144

poängkrav vid ingången av tredje terminen för den som inte uppnått 20 poänr, efter två terminer. Studerande som inte uppiått dessa poäng kunde på bestämda grunler antas sakna förutsättningar att med frangång bedriva universitetsstudier. För att emellertid inte utesluta möjligheten av att e t mindre tillfredsställande studieresultat bentt på ett tillfälligt misslyckande borde den studerande, enligt utredningens mening, ges ytterligare en möjlighet att med hjälp av en studieprestation mellan terminerna bevisa sin lämplighet för universitetsstudier. <Cravet på 25 poäng vid ingången av tredje terminen ansågs kunna utgöra en grund för en studieprognos vid bedömandet av den studerandes möjlighet att klara 40 poäng på tre terminer. Den studerande behöver under de två första terminerna endast uppnå 50 procent av den ideala studietakten. Eftersläpningen i förhållande till den ideala studietakten motiverades främst av att de studeranie : vissa fall har svårigheter med anpassningen till studiegången vid övergång från gymnasiestudier eller motsvarande till universitetsstudier. Studieresultaten under det första studieåret ger inte alltid en rättvisande bild av den studerandes förutsättningar för universitetsstudier just av den anledningen att de studerande ofta möter en rad initialproblem i början av studierna. Studiemedelsnämnderna tillämpade tidigare samma generösa synsätt efter det första årets studier. Studiemedelsutredningens förslag på ienna punkt kan därför ses som en kodifienng av tidigare praxis. Studieproblem av nu teskriven natur torde ha minskat betydlig: dels genom förändringar i gymnasieskolan, dels genom införandet av fasta studiegångar. De liberala poängkrav, som studiemedelsrtredningen föreslog, hade delvis också sin grund i att man önskade ha mjuk anpassning :ill de föreslagna meritkraven, eftersom meritkraven för studier enligt den äldre studieordningen skiftade från studieort till stuiieort och mellan olika ämnen beroende på olika långa studietider. Studiemedelsutredningen fann vic sin prövning av principen om samordnhg av SOU 19"3: 17

prövning av rätten till fortsatta studiemedel rätten till studier och rätten till studiemedel - en princip som i och för sig ansågs naturlig efter två terminers studier. Tillämpningsföremed tanke på införandet av fasta studie- skrifterna bygger på vad föredragande statsgångar vid filosofisk fakultet — att en sådan rådet anfört i nyss nämnda proposition och samordning av flera skäl inte kunde komma på studiemedelsutredningens betänkande till stånd. Ett av skälen var att rätten till Studiemedel vid fil. fak. I dessa föreskrifter fortsatt undervisning inte skulle prövas förr- preciserade CSN de tidsgränser som skall än efter tre terminer. Om rätten till studie- gälla för utgången av andra respektive inmedel helt skulle sammankopplas med rätten gången av tredje terminen. Utgångspunkten till undervisning, skulle detta medföra att en för denna tidsbestämning var studiemedelsstuderande erhöll studiemedel i tre terminer terminens indelning, vilken löper per kalenutan att studieaktiviteten över huvud taget derhalvår. Av tillämpningsföreskrifterna framgår prövades. Införandet av en studielämplighetsprövning efter två terminer ansåg utred- a) att den som vid utgången av andra terminen — senast den sista juni respektive sista ningen därför vara naturlig, eftersom andra december — uppnått minst 20 poäng eller effektiva studiekontrollmöjligheter saknades. vid ingången av tredje terminen - senast En på ett tidigt stadium insatt studiekonden sista augusti respektive den sista troll kan bl. a. förhindra oberättigat utnyttjanuari - uppnått 25 poäng och som jande av studiemedel, liksom att man snabdeltagit i huvuddelen av undervisningen bare kan uppspåra dem som saknar förutsättmotsvarande kurser om ytterligare 20 ningar för universitetsstudier. Det var också respektive 15 poäng beviljas studiemedel utredningens uppfattning att man inte geför en termin. nom alltför generösa meritprövningsregler onödigtvis skall uppmuntra till en fortsätt- b) den som vid ingången av tredje terminen — senast den sista augusti respektive den ning av studierna i de fall studieprognosen är sista januari - uppnått 30 poäng beviljas dålig. Inte minst för den enskilde är det studiemedel för två terminer. angeläget att man på ett tidigt stadium Bestämmelsen som anges under punkten b skiljer ut dem som inte bör beviljas studiemedel för att fortsätta sina studier. Ett följer utbildningskungörelsens bestämmelser eventuellt studieavbrott bör ske så tidigt som (28 §) om rätten att övergå till ny studiemöjligt för att begränsa den enskildes förluskurs. SFS har, som inledningsvis framhölls, ter i tid och pengar. Studiemedelsutredning- vänt sig mot den tidsbestämning av begrepen ansåg att de som på detta sätt fråntas pen utgången av andra respektive ingången rätten till studiemedel för fortsatta universi- av tredje terminen, som CSN gjort i sina tetsstudier borde hjälpas till annan verksam- föreskrifter. het, som bättre svarar mot deras förutsättHuvuddragen i SFS' skrivelse till Kungl. ningar genom en effektiv studie- och/eller Maj:t är att som grund för en meritprövning yrkesrådgivning. vid ansökan om studiemedel skall ligga de Föredragande statsrådet och riksdagen studieresultat som åstadkommits under den godtog de poänggränser och poängtal, som tid studier varit möjliga att bedriva. Den studiemedelsutredningen föreslagit för rätt möjliga studietiden för studerande vid fil. till fortsatta studiemedel vid studier enligt fak. bestäms av de terminstider som fast1969 års studieordning (prop. 1970:77, 2LU ställts av UKÄ och som tillämpas av universi1970:50, Rskr 290). teten. Prognosbedömningen skall då grundas på de studieresultat som åstadkommits un9.2.2 Centrala studiehjälpsnämndens der denna tid. SFS anser därför att CSN i tillämpningsföreskrifter sina tillämpningsföreskrifter frångått denna CSN har i cirkulär (Sn 29/1970) till studieprincip genom att ej inräkna tiden 1.1 — 19.1 medelsnämnderna utfärdat föreskrifter för i andra studieterminen för dem som påbörjat 10-SOU 1973: 17

studier en vårtermin. Vid tolkningen av begreppet utgången av andra terminen bör all ordinarie studietid inräknas, menar SFS. Nuvarande tillämpningsföreskrifter utesluter en del ordinarie undervisning samt vissa, ofta viktiga, ordinarie prov. Vid en jämförelse med dem som påbörjar studierna en hösttermin har, enligt SFS, de som påbörjar studierna en vårtermin inte lika stora möjligheter att få ordinarie prov tillgodoräknat vid prövningen. Prognosbedömningen utgår då från olika förutsättningar. SFS får i detta avseende instämmande av UKÄ som, enligt yttrandet till Kungl. Maj:t, inte funnit det lämpligt att uppställa ett krav på 20 poäng redan den sista december för rätt till fortsatta studiemedel. Vid denna tidpunkt har inte de studerande hunnit genomgå alla i studiekursen ingående kurser och följaktligen heller inte kunnat tillgodoräkna sig godkända prov på dessa. Dessutom, menar UKÄ, föreligger inte lika stor möjlighet till återhämtningsstudier för dem som påbörjat sina studier en vårtermin som för dem som börjar en hösttermin, eftersom det inte finns något uppehåll mellan höst- och vårtermin. Slutsatsen för UKÄ blir därför att ett krav på 25 poäng vid ingången till tredje terminen är tillämpligt för studerande som påbörjar studier en hösttermin. Dessa har möjlighet att bedriva återhämtningsstudier under tiden 3.6-31.8. För studerande som påbörjar studier en vårtermin bör gälla ett krav om 20 poäng den 20.1 och 25 poäng bör vara uppnådda senast den 31.1. CSN har en helt annan utgångspunkt för sitt yttrande. SFS och UKÄ har ansett den officiella lästerminsindelningen vid läroanstalterna som avgörande för vilka studieresultat som skall ligga till grund för prognosbedömningen. CSN däremot utgår från den tid under vilken studiemedel utgått. Med hänsyn till att studiemedel under två terminer är beräknade för nio—tio studiemånader, oavsett under vilken termin studierna påbörjas, bör detta vara utgångspunkten, menar CSN, för vilka studieresultat som skall räknas vid utgången av andra terminen. Den som påbörjar studier en vårtermin erhåller studie146

medel för fem månader under både 'år- och hösttermin och bör av denna anledning ha möjlighet att åtminstone under en a' månaderna juli eller augusti bedriva åtjrhämtningsstudier för att helt eller delvis ta igen eftersläpningen från vårterminen, fet är i detta sammanhang ointressant om åtjrhämtningsstudier bedrivs mellan första oc.i andra terminen eller mellan andra och tredje terminen, menar CSN. De av CSN, på grundval av utredningsförslaget och propositionsuttalanden, utfärdade anvisningarna medger den studerande en studietid om tio månader för att uppnå 20 poäng på två terminer. Man har förutsatt att det stora flertalet studerande skall kunna uppfylla detta poängkrav och därvid beviljas studiemedel för en tredje termin. Grundtanken i studiemedelsutredningens förslag var att 40 poäng skall vara fullgjorda ir.om tre terminer. Förslaget ansluter sig till rätten till fortsatt deltagande i undervisningen vid filosofisk fakultet. Enligt CSN måste man vid en prognosbedömning efter två terminers studier utgå från den studerandes möjlighet att uppnå 40 poäng på tre terminer. Fördelas dessa 40 poäng lika på tre terminer, ger detta ett meritkrav per termin på 13,3 poäng, dvs. 26 poäng på två terminer. CSN menar därför, att om endast 20 poäng uppnåtts den 20: e januari (efter 11 månaders studier) så är prognosen för att 40 poäng skall uppnås på tre terminer utomordentligt svag, varför kravet på 25 poäng måste ställas i början av tredje terminen. CSN finner, av skäl som nu anförts, det inte motiverat med en ändring av nuvarande tillämpningsföreskrifter. Dessa har stöd i både utredningen och propositionsuttalanden. 9.3 Erfarenheterna av gällande meritkrav för rätt till fortsatta studiemedel för studier vid fil. fak. enligt 1969 års studieordning Studiemedelsutredningen utgick i sitt förslag till meritvärderingsregler för prövning av rätten till fortsatta studiemedel för studier enligt 1969 års studieordning från att 40 SOU 1973: 17

poäng skulle uppnås efter tre terminers heltidsstudier. Förslaget följde i detta avseende bestämmelserna i utbildningskungörelsen om fortsatt rätt till undervisning, den s. k. avstängningsparagrafen (31 §). Enligt statsmakternas beslut (prop. 1969:4, SU 1969: 34 Rskr B 76) skulle en riktpunkt för genomströmningen vara att minst 2/3 av andelen heltidsstuderande skulle uppnå 40 poäng efter två terminers studier. Efter tre terminers studier skulle minst 4/5 av antalet heltidsstuderande ha uppnått minst 40 poäng. För studiemedelsutredningens överväganden om lämpliga meritkrav för rätten till fortsatta studiemedel utgjorde dessa riktlinjer en självklar utgångspunkt. Studieprognosen efter två terminers studier måste följaktligen sättas i relation till den förutsatta genomströmningshastigheten efter tre terminers studier. Ett sätt att bedöma rimligheten av de uppställda meritkraven är att analysera de faktiska studieresultaten efter två respektive tre terminers studier. Tyvärr finns ingen

officiell studiestatistik som ger någon uppfattning om studieresultatens fördelning med hänsyn till de meritkrav som uppställts för rätten till studiemedel efter andra respektive tredje terminen. CSN har däremot gjort en specialundersökning av fördelningen av studieresultaten på vissa poängintervaller för några ämnesområden. Valet av ämnesområden har, bl. a. av praktiska skäl, fått begränsas till s. k. ABkurser (40 poäng). Det har nämligen inte varit möjligt att följa upp enskilda studeranden, som frän början valt en utbildningslinje som bestått av 20-poängskurser. En sådan individuppföljning är, med hänsyn till nuvarande statistiska material, förenat med betydande svårigheter. Några av de undersökta AB-kurserna representerar ämnesområden vilka, i jämförelse med det av statsmakterna uppställda målet, har haft den lägsta genomströmningshastigheten. Resultatredovisningen från dessa ämnesområden ger därför en godtagbar översikt av studieframgången för de studerande som ligger under genomsnit-

Tabell 9.1 Studieresultaten efter 2 terminer för insk:rivna Ht 1969 och Ht 1970, vissa ä m n e s o m r å d e n (Göteborg, Lund , Stockholmi, Umeå och Uppsala) Ämnesområde

Inskriv årg

Antal studerande som eftei• 2 terminer uppnått 40 p

30-39p

2 5 - 29 p

2 0 - 24 p

0-19p

126 (10%) 305 (23 %) 74 ( 9%) 216 (27 %)

Engelska

H69 H70

401 (31 %) 263 (23%) 182 (14%) 235 (29 %) 200 (25%) 90 (11%)

Franska

H69 H70

98 (38%) 59 (25 %)

51 (20%) 60 (25%)

27 (10%) 24 (10%)

26 (10%) 26 (11%)

57 (22%) 64 (28 %)

Tyska

H69 H70

130 (41%) 108 (37%)

51 (16%) 63 (22%)

36 (12%) 34 (12%)

22 ( 7%) 32 (11%)

75 (24 %) 53 (18%)

Matematik

H69 H70

496 (32%) 322 (30%)

284 (18%) 171 (16%)

94 ( 6%) 235 (15%) 443 (29 %) 119 (11%) 137 (13%) 325 (30%)

Historia

H69 H701

191 (35 %) 66 (49 %)

159 (29%) 30 (22%)

30 ( 6%) 7 ( 5%)

23 ( 4%) 134 (25 %) 8 ( 5%) 24 (18%)

Konstvetenskap

H69^ H70

69 (51 %) 47 (52%)

25 (18%) 11 (12%)

9 ( 7%) 3 ( 3%)

6 ( 4 %) 6 ( 7%)

27 (20 %) 23 (26 %)

Samhällskunskap

H69

Fysik Kemi

182 (49 %)

60 (16%)

17 ( 5%)

24 ( 6%)

88 (24 %)

H70

32 (49 %)

9 (14%)

12 (18%)

-

12 (18%)

H70

47 (38%)

42 (34%)

2 ( 2%)

14 (11%)

19 (15%)

Endast Göteborg och Lund * Endast Göteborg och Stockholm Endast Göteborg och Lund SOU 1 9 7 3 : 17

tet. Undersökningen omfattar följande studiekurser: Engelska AB 1, Tyska AB 1, Franska AB 1, Matematik AB 1, Historia AB 1, Konstvetenskap AB 1, Samhällsvetenskap AB 1 (endast ht 1969), Fysik AB 1 (endast ht 1970) och Kemi AB 1 (endast ht 1970). Undersökningen har utförts på manuell väg med hjälp av de datalistor över studieresultat, som framställs av SCB. Av tidsskäl har inte studerande som avbrutit sina studier eller övergått till annan utbildningslinje kunnat följas upp. Redovisningen omfattar således endast studerande, vilka varit registrerade i samma studiekurs ht 1969 t. o. m. ht 1970 respektive ht 1970 t. o. m. ht 1971. Studerande vilka klarat tröskelprövningen efter två terminer och övergått till andra avdelningens studiekurs ingår inte i gruppen. I statistikmaterialet från inskrivningsårgången ht 1969 ingår sannolikt några studerande, som egentligen hör till kategorin deltidsstuderande och som därför, om de kunnat lokaliserats, inte skulle ha medräk-

nats. Troligtvis rör det sig emellertid om ett så litet antal studerande inom de undersökta ämnesområdena att detta inte påverkar helhetsbilden. Materialet för inskrivningsårgången ht 1970 har rensats från deltidsstuderande, såvida registreringsuppgifterna varit korrekta. Tabellerna 9.1 och 9.2 visar att genomströmningen för båda inskrivningsårgångarna i de undersökta ämnesområdena ligger under de av statsmakterna angivna riktvärdena. Genomströmningshastigheten i moderna språk och matematik ligger klart under genomsnittet för samtliga studiekurser. Stora variationer kan noteras mellan olika ämnesområden och förvånande nog även inom ett och samma ämnesområde på skilda studieorter. För en allmän och sammanfattande bild av studieresultaten i den nya studieordningen vid fil. fak. hänvisas till UKÄs årliga rapporter i frågan. CSNs detaljanalys (se figurerna 9.1 och 9.2) visar att möjligheten för studerande i de

Tabell 9.2 Studieresultaten efter 3 terminer för inskrivna Ht 1968 och Ht 1970, vissa ämnesområden (Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala) Ämnesområde

Inskriv årg

Antal studerande som efter 3 terminer uppnått 40 p

30-39p

25-29 p

20 -24 p

Ej r Jgterm in 3

0-19p

Engelska

H69 H70

610 (47%) 224 (17%) 303 (37%) 143 (18%)

148 (11%) 65 ( 5%) 66 ( 8%) 48 ( 6%)

79 ( 6%) 186 (14%) 52 ( 6%) 203 (25 %)

Franska

H69 H70

145 (60%) 104 (44%)

26 (10%) 37 (16%)

20 ( 8%) 8 ( 0%) 19 ( 8%) 16 (16 %)

28 (11%) 21 ( 9%)

32 (11%) 37 (16%)

Tyska

H69 H70

178 (57%) 158 (53%)

29 ( 9%) 60 (21 %)

21 ( 7%) 11 ( 3%) 17 ( 6%) 16 ( 5%)

15 ( 5%) 24 ( 8%)

60 (19%) 20 ( 7%)

Matematik

H69 H70

661 (42%) 214 (14%) 442 (41%) 123 (11%)

56 ( 4 %) 67 ( 4%) 44 ( 4 %) 38 ( 3%)

180 (12%) 374 (24 %) 66 ( 6%) 381 (35 %)

Historia

H69, H701

262 (49%) 87 (64%)

101 (19%) 12 ( 9%)

16 ( 3%) 4 (4%)

7 ( 1%) 2

39 ( 7%) 109 (20 %) 6 ( 5%) 24 (18%)

Konstvetenskap

H69^ H703

81 (60%) 51 (57%)

11 ( 8%) 4 ( 4 %)

1 1

4 ( 3%) 0

1 3 ( 3%)

38 (28 %) 31 (35 %)

Samhällskunskap

H69

216 (58%)

29 ( 8%)

7(2%)

4 ( 1%)

19 ( 5%)

97 (26 %)

Fysik

H70

41 (63%)

6 (9%)

6(9%)

3 (12%)

4 ( 7%)

Kemi

H703

75 (60%)

6(5%)

3(2%)

7 ( 5%)

6 ( 5%)

27 (22 %)

Endast i Göteborg och Lund Endast i Göteborg och Stockholm Endast i Göteborg och Lund 148

SOU 1973: 17

.... Efter term 2

25-29 p 339 stud

Efter term 3

40 p 108 32%

Efter term 2

20-24 p 409 stud

Efter term 3

40 p 91 22%

Efter term 2

0-19 p 880

Efter term 3

40 p 21 2%

30-39 p 81 24%

25-29 p 112 33%

Ej reg term 3 38 11 %

30-39 p 93 23%

25-29 p 71 17%

20-24 p 92 22%

Ej reg term 3 62 15%

30-39 p 31 4%

25-29 p 64 7%

20-24 p 57 7%

0-19 p 297 34%

Ej reg term 3 403. 46%

Figur 9.1 Studieresultatens fördelning efter tredje terminen för de studerande som efter två terminer hade mindre än 30 poäng. Inskrivningsårgång ht 1969. (Engelska, Franska, Tyska, Matematik) SOU 1973: 17

Efter term 2

25-29 p 267 stud

Efter term 3

40 P 61 23%

Efter term 2

20-24 p 269

Efter term 3

40 p 34 13%

Efter term 2

0-19 p 658 stud

Efter term 3

40 p 11 0%

Ej reg

3 0 - 39 p 88 33%

2 5 - 29 p 60 22%

30-39 p 52 19%

25-29 p 48 18%

20-24 p 61 23%

Ej reg term 3 76 28%

30-39 37 5%

25-29 p 42 6%

20-24 p 57 9%

0-19 p 163 25%

term J 58 22%

Ej reg term 3 363 55%

Figur 9.2 Studieresultatens fördelning efter tredje terminen för de studerande som efter två terminer hade mindre än 30 poäng. Inskrivningsårgång ht 1970. (Engelska, Franska, Tyska, Matematik) 150

SOU 1973: 17

undersökta ämnesområdena att uppnå 40 poäng efter tre terminers heltidsstudier är beroende av studieresultaten efter de två första terminerna. De som efter två terminer befinner sig i poängintervallet 2 5 - 2 9 poäng har relativt goda möjligheter att uppnå 40-poängsgränsen under tredje terminen. Sannolikt är det fler studerande i just detta poängintervall som uppnår 40 poäng efter tre terminer än vad som framgår av materialet, eftersom poänggränsen för rätt till övergång till högre studiekurs (andra avdelningen) i vissa fall är lägre än 30 poäng. De kan därigenom tillsammans med tidigare poäng komma upp till 40 poäng med resultaten från den nya studiekursen. Möjligheten att uppnå 40 poäng under tredje terminen för dem som efter andra terminen befinner sig i poängintervallet 2 0 - 2 4 poäng är betydligt svagare jämfört med dem som befinner sig i närmast högre poängintervall. Särskilt utmärkande är denna tendens för studerande i moderna språk. Har den studerande efter två terminer endast uppnått 19 poäng är sannolikheten att han uppnår 40 poäng under tredje terminen mycket liten. Endast i undantagsfall kan studieresultaten radikalt förbättras så att 40 poäng uppnås senast vid utgången av den tredje terminen. Ett stort antal studerande som befinner sig i poängintervallet 0 - 1 9 poäng efter två terminer, fullföljer aldrig studierna på den först valda studiekursen utan avbryter studierna under tredje terminen. En analys av dem som efter två terminer hade 0 poäng visar att dessa studerande i nästan samtliga fall ej var registrerade under tredje termin. 9.4

Studiemedelsutredningen

Den kritik som riktats mot den bristande samordningen mellan lästermin (=studietermin) och studiemedelstermin har egentligen inte sin utgångspunkt i de olika poängkraven, utan mer i vilken tidsenhets studieresultat som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten. Utredningen har förståelse för de studerandes krav på att studieSOU 1973: 17

resultaten under ordinarie studietid skall ligga till grund för denna prövning. Det kan inte uteslutas att viktiga deltentamina kan infalla under de sista dagarna av en lästermin. Att då inte få inräkna eventuella resultat från dessa tentamina i hela lästerminens studieresultat kan lätt uppfattas som orättvist. Samtidigt kan man emellertid inte, enligt utredningens mening, bortse från att två terminers studiemedel avser täcka det ekonomiska behovet för tio månaders studier. Även om inte ordinarie undervisning pågår hela denna tid borde det med tanke härpå ligga i den studerandes eget intresse att inhämta kunskaper i ej tenterade delkurser från tidigare lästermin. Från sådana utgångspunkter kan det vara motiverat att använda studiemedelsterminens tidsindelning som avgränsning för att bestämma vad som skall avses med begreppet utgången av andra terminen. Det är sålunda främst begreppet termin som kan bli föremål för olika tolkningar och som givit upphov till skillnaden i uppfattningen i vad som avses med utgången av andra terminen. Såsom utredningen i det föregående framhållit finns det - med hänsyn till den rådande olikheten mellan lästermin och studiemedelstermin - skäl för att i fortsättningen så långt möjligt bortse från den tidsindelning, som gäller för studiemedlens utbetalning, när meritkrav för rätten till studiemedel skall fastställas. I själva metoden för studieprognosbedömningen ligger nämligen att studielämpligheten prövas på grundval av de vid tidpunkten för ansökningen uppnådda studieresultaten. Meritkraven bör i enlighet härmed sättas i relation till den använda studietiden och de studieresultat som varit möjliga att uppnå under samma tid. Själva studieprognosen får grundas på sannolikheten av att den studerande, utifrån dessa studieresultat, i fortsättningen kommer att kunna studera i normal takt. Med en sådan utgångspunkt kan studielämpligheten vid vilken tidpunkt som helst på lästerminen prövas med utgångspunkt i de studieresultat som då uppnåtts. I regel är det emellertid så att övervägande flertalet av de studerande 151

ansöker om fortsatta studiemedel direkt efter en lästermins slut eller i omedelbar anslutning till en ny, varför fixerade meritkrav av praktiska skäl bör kunna uppställas vid en enhetlig tidpunkt. Med hänsyn till svårigheterna att samordna studiemedelsterminerna med lästerminerna finner utredningen det naturligt att lästerminernas avgränsning får bilda utgångspunkten för de meritkrav, som bör gälla för rätt till studiemedel efter två terminers studier vid filosofisk fakultet enligt 1969 års studieordning. Den avgränsning som tillämpas i dag står således inte helt i överensstämmelse med detta synsätt. Anledningen härtill har tidigare diskuterats. Sker en sådan anpassning är det inte lämpligt att samtidigt ha kvar både begreppet utgången av andra terminen och ingången av tredje terminen när inget uppehåll mellan lästerminerna höstrespektive vårtermin förekommer vid fil. fak. Inte heller är det lämpligt, enligt utredningens mening, att ha olika poängkrav efter två terminers studier - något som ibland framförts som ett alternativ - beroende på under vilken termin som studierna påbörjats. Den mest lämpliga lösningen av det nu aktuella problemet synes därför vara att begreppet utgången av andra terminen i meritbedömningsreglerna utgår ur tillämpningsföreskrifterna. En sådan förändring av meritkraven står också i överensstämmelse med de regler som gäller för studielämplighetsprövningen i andra och tredje avdelningen vid studier enligt 1969 års studieordning. Mot bakgrund av vad som anförts föreslår sålunda studiemedelsutredningen, att vid prövning av studielämpligheten för rätt till studiemedel efter två terminers studier skall tillämpas endast ett poängkrav, nämligen vid ingången av tredje terminen, dvs. 20.1 respektive 1.9. Därigenom uppnås att studieresultatsberäkningen blir lika för alla, oberoende av om tredje lästerminen är en hosteller vårtermin. Ett sådant meritkrav kommer då att vara en sista gräns för de resultat som skall ligga till grund för prövningen av studielämpligheten för rätten till studiemedel en tredje termin. 152

En naturlig utgångspunkt för stälningstagandet beträffande de poängkrav, som bör gälla vid ingången av tredje lästerminen, är att detta krav måste utgå från sannoikheten för en studerande att på tre terminer uppnå 40 poäng. Riktpunkten 40 poäng efter tre terminer överensstämmer med den lvstängningsprövning, som gäller efter tre terminers heltidsstudier. Den studiestatistik CSN tagit fram pekar på att poängkravet vid ingången av tredje terminen bör sättas relativt högt för att inte studiemedel skall beviljas den som - med utgångspunkt i studieresultaten efter två terminer - har små möjligheter att uppnå 40 poäng under den tredje terminen Enligt utredningens bestämda uppfattning bör man inte genom generösa bestämmelser tor rätt till studiemedel uppmana till fortsatta studier i ett ämne eller för en utbildning, som den studerande uppenbarligen saknar förutsättningar för att framgångsrikt slutföra. Ett sådant synsätt finner också stöd i UKÄs uttalande i samband med förslag till nya regler för avstängningsprövning. Ämbetet framhåller "att det för den enskilde individen måste framstå som betydligt rimligare att en avstängning, eventuellt med studieavbrott som följd, företas i ett tidigt skede av studierna än vid en senare tidpunkt,'" (UKÄaktuellt nr 12 1971/72 sid. 17). Studiemedelsutredningen kan helt instämma i detta uttalande, som också är fullt relevant vid prövningen av rätten till fortsatta studiemedel. Naturligtvis bör antalet fall, som kan innebära ekonomisk utspärrning från studierna genom studiemedelsnämndernas beslut, vara så få som möjligt. Icke desto mindre kan generösa regler för rätt till studiemedel uppmana till fortsatta studier fram till en punkt i studiegången där den studerande ändå avstängs från vidare undervisning p. g. a. svaga studieresultat eller där han i övrigt finner det lönlöst att fortsätta studierna då han kommit långt efter i studierna. Generösa meritkrav för rätt till studiemedel kan också bidra till en falsk föreställning hos den studerande att meritkraven motsvarar en normal studietakt, vilket naturligtvis ingalunSOU 1973: 17

da är fallet. En sådan inställning kan också medföra att den studerande i ett senare skede av studierna får svårigheter att hänga med i studietakten, eftersom större krav på studieprestationer då uppställs. Av den undersökning om studieresultatens fördelning inom vissa ämnesområden för inskrivningsårgångarna ht 1969 och ht 1970, som utredningen presenterat i avsnitt 9.3, framgår att sannolikheten för att en studerande i de undersökta ämnesområdena som efter två terminer har 2 0 - 2 4 poäng, skall uppnå 40 poäng under tredje terminen är relativt begränsad. Ännu mindre är dock möjligheten att uppnå 40 poäng om den studerande har under 20 poäng efter två terminers heltidsstudier, något som styrker utredningens uppfattning att ett högre poängkrav än 20 bör gälla vid ingången av den tredje studieterminen. Med hänsyn till den variation i genomströmningshastigheten, som enligt studiestatistiken förekommer mellan olika ämnen och inom ett och samma ämne mellan olika lärosäten, kan det kanske synas vara påkallat att poänggränsen anpassas till det reella utfallet av studierna inom varje studiekurs. Vid prövningen av studielämpligheten för studier enligt äldre studieordningen förekom en sådan anpassning. Meritvärderingsreglerna kom därvid att variera mellan studiemedelsnämnderna för ett och samma ämne, eftersom studieresultaten var så olika vid de skilda universiteten. Utredningen finner emellertid det mindre tilltalande att återgå till ett sådant system. En målsättning med 1969 års studieordning är nämligen att utbildningen vid filosofisk fakultet så långt möjligt skall resultera i enhetliga studietider för studiekurser med samma poängtal. Detta var också en av utgångspunkterna för studiemedelsutredningen, när utredningen framlade förslag till meritvärderingsregler för studier vid filosofisk fakultet. Reglerna är enhetliga för studiemedelsnämndernas studielämplighetsprövning och bygger på den målsättning om genomströmningshastighet, som antogs av statsmakterna. Även om skillnader förekommer i genomSOU 1973: 17

strömningshastighet mellan olika ämnen liksom mellan olika lärosäten inom ett och samma ämne, bör förhoppningsvis utvecklingen successivt gå däråt att det avsedda målet om större enhetlighet i studietider kommer att uppnås. Av denna anledning är utredningen inte beredd att förorda skilda poängkrav för skilda ämnen. Utredningen är, liksom tidigare inte heller beredd att förorda en harmonisering av rätten till studier och rätten till studiemedel på så sätt att prövning av rätten till fortsatta studiemedel skall ske först efter tredje lästerminen. De hittills vunna erfarenheterna pekar på nödvändigheten av att ha kvar en särskild lämplighetsprövning efter andra terminen. Utredningen vill dock i detta sammanhang framhålla att man inte helt kan bortse från det reella utfallet av studieresultaten per läsår när meritkraven för rätt till studiemedel skall fastställas. Det måste emellertid då bli fråga om ett hänsynstagande till de genomsnittliga resultaten för en inskrivningsårgång. UKÄ konstaterar i sin senaste rapport över erfarenheterna av den nya studieordningen (Tre år med den nya studieordningen, stencil UKÄ) att medianpoängen efter tre års studier för de studerande som inskrevs höstterminen 1969 ligger kring 90 poäng vilket, som ämbetet framhåller, innebär att "medianstudenten", som kontinuerligt registrerar sig för heltidsstudier, tar ca 30 poäng per läsår. Denna tendens bekräftas ytterligare av studieresultaten för dem som skrevs in höstterminen 1970. UKÄ framhåller vidare "att de uppgifter om genomströmning, som framkommer genom det befintliga informationssystemet, sannolikt ger för låga siffror i förhållande till den verkliga genomströmningen som framkommer vid en noggrann analys av vilka studerande som kan betraktas som heltidsstuderande. Med hänsyn härtill bör 30 poäng per läsår således ligga under medianpoängen för dem som i verkligheten studerar på heltid. Detta leder närmast till slutsatsen att de samlade studieresultaten för studerande som kontinuerligt är registrerade som heltidsstuderande är i stort ganska tillfredsställande". Ett meritkrav för rätt till 153

studiemedel som ligger betydligt under detta genomsnitt efter två terminers studier, finner utredningen därför inte godtagbart. Utredningen föreslår sålunda följande meritvärderingsregler för heltidsstuderande. Den som senast vid ingången av den tredje terminen, dvs. senast den 20.1 respektive 1.9, uppnått lägst 25 poäng och högst 29 poäng beviljas studiemedel för ett kalenderhalvår (= nuvarande studiemedelstermin). Den som senast vid ingången av den tredje terminen uppnått 30 eller fler poäng beviljas - liksom hittills - studiemedel för två kalenderhalvår. Utredningens förslag innebär en viss höjning av poängkraven i förhållande till nuvarande regler, eftersom poängkravet vid utgången av andra terminen föreslås utgå. Poängkravet vid ingången av tredje terminen är emellertid detsamma som gäller f. n. I stället för 20 poäng vid utgången av andra terminen skall de studerande således i fortsättningen ha minst 25 poäng vid ingången av tredje terminen för att studiemedel, enligt huvudregeln, skall kunna beviljas. Utredningen vill dock understryka att även om meritkraven i någon mån justeras uppåt, ligger kraven klart under de genomsnittliga studieresultaten och betydligt under den ideala studietakten. Det föreslagna poängkravet vid ingången av tredje terminen bör naturligtvis inte gälla utan undantag. Således bör den som vid ingången av tredje terminen endast uppnått 2 0 - 2 4 poäng kunna beviljas studiemedel, om det efter särskild utredning visar sig att det kan anses sannolikt att den studerande under tredje terminen uppnår 40 poäng. Det kan t. ex. vara fråga om studerande som på grund av något godtagbart studiehinder ej kunnat delta i en tentamen och därigenom missat en större poängkurs. Studiemedelsnämnden bör, i enlighet med nuvarande praxis, inhämta synpunkter från studievägledare vid den institution där den studerande är inskriven så ofta detta kan anses påkallat. Utredningen avser, förutom vad som nu behandlats, ta upp ytterligare en fråga i de nu gällande meritvärderingsreglerna. 154

Enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter krävs att den studerande för att studiemedel skall beviljas, förutom att han skall ha nått upp till de angivna poängkraven, även måste ha deltagit i undervisning motsvarande kurser om ytterligare 20 poäng, då studieresultatet är 20 poäng vid utgången av den andra terminen, eller deltagit i undervisningen för 15 poäng, då den studerande uppnått 25 poäng vid ingången av den tredje terminen. Detta stadgande bygger på vad studiemedelsutredningen förordade i sitt förut nämnda betänkande. Då det i den praktiska tillämpningen har visat sig svårt, både för den studerande att få sådana uppgifter bestyrkta och för studiemedelsnämnderna att kontrollera denna typ av uppgifter, förordar utredningen att ifrågavarande stadgande utgår ur föreskrifterna. Utredningens förslag om ett meritkrav på 25 poäng vid ingången av tredje terminen torde medföra att det inte längre är lika nödvändigt att kräva deltagande i undervisningen för ytterligare kurser. Ett annat skäl som talar för att kravet på deltagande i undervisningen för ytterligare kurser utgår ur tillämpningsföreskrifterna är det faktum att obligatorisk närvaroskyldighet inom många ämnesområden inte föreligger. Studiemedelsutredningen finner i och för sig detta förhållande beklagligt, eftersom erfarenheten visat att ett regelbundet deltagande i undervisningen ger bättre förutsättningar att bedriva framgångsrika studier. Enligt studiemedelsnämndernas erfarenheter har den som får avslag på ansökan om studiemedel på grund av bristande studieresultat ofta inte följt undervisningen regelbundet. Vid tillämpningen av studielämplighetsreglerna bör i övrigt gälla vad utredningen tidigare anfört i sitt betänkande Studiemedel vid fil. fak. och vad som till följd av detta ligger till grund för nuvarande tillämpningsföreskrifter. De nu föreslagna ändringarna i meritvärderingsreglerna för heltidsstuderande bör också få till följd att reglerna för rätt till fortsatta studiemedel vid deltidsstudier ändSOU 1973: 17

ras i motsvarande m å n . Studiemedelsutredningen anförde i b e t ä n k a n d e t Vissa rörande

studiemedel

(stencil

U

frågor

1970:13)

beträffande meritvärderingsregler för rätt till deltidsstudiemedel följande: Några särskilda regler för prövningen av rätten till fortsatta studier vad avser deltidsstuderande har ej utarbetats av utbildningsmyndigheterna. För heltidsstuderande anger kungörelsen om utbildning vid filosofisk fakultet att minst 40 poäng ska ha uppnåtts på tre terminer för att den studerande ska vara berättigad till fortsatta studier. Utredningen föreslår att deltidsstuderande för att erhålla fortsatta studiemedel skall vid utgången av andra terminen ha uppnått minst 10 poäng och deltagit i huvuddelen av undervisningen i kurser motsvarande ytterligare närmare 10 poäng. Den som har 10-15 poäng bör få studiemedel för endast en termin. Den som vid slutet av andra studieterminen inte uppfyllt kraven för erhållande av studiemedel bör ges möjlighet att ansöka om sådana med hänvisning till uppnådda studiemeriter vid ingången av tredje terminen. Enligt utredningens mening bör studerande som vid ingången av tredje terminen uppnått 13-15 poäng få studiemedel för en termin, medan den som har 16 poäng och mer bör beviljas för två terminer. För att u p p n å överensstämmelse med principerna för meritvärderingsreglerna för heltidsstudiemedel, bör poängkravet för rätt till deltidsstudiemedel sättas till 13 poäng vid ingången av tredje t e r m i n e n . De nu föreslagna ändringarna i meritvärderingsreglerna fordrar ingen ändring i studiemedelsförordningens 6 §, u t a n endast en ändring i gällande tillämpningsföreskrifter.

SOU 1 9 7 3 : 17

Studiemedelsnämndernas sammansättning och arbetsformer

1 0.1 Nuvarande ordning 10.1.1 Studiemedelsnämndernas sättning

samman-

Enligt 2 § instruktionen för studiemedelsnämnderna (1965:745, ändrad senast 1970:117) skall studiemedelsnämnd under centrala studiehjälpsnämnden, inom sitt verksamhetsområde, - handha studiefinansieringen enligt studiemedelsförordningen - följa de studiesociala förhållandena - lämna råd och upplysningar i studiesociala frågor Enligt instruktionen skall studiemedelsnämnd beträffande studiefinansieringen och i övriga studiesociala frågor samverka med vederbörande utbildningsnämnd. Studiemedelsnämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t för en tid av tre år. Hos nämnden finns en sekreterare, som är chef för nämndens kansli. En ledamot som företräder lärarna och en som företräder de studerande utses, enligt 5 § i instruktionen, vid varje läroanstalt och utbildningslinje inom nämndens verksamhetsområde. Företrädare för lärarna utses av rektor. Företrädare för de studerande utses av student- eller elevkår. Finns inom verksamhetsområdet två eller flera läroanstalter eller utbildningslinjer av samma slag, utses på samma sätt för dessa gemensamt en företrä156

dare för lärarna och en företrädare för de studerande. Nämnden bestämmer vid vilken anstalt eller linje vardera företrädare skall utses. Enligt 8 § instruktionen är studiemedelsnämnd beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt, vid prövning av ansökan om studiemedel, den ledamot som företräder lärarna och den som företräder de studerande är närvarande.

10.1.2 Studiemedelsnämndernas mer

arbetsfor-

Enligt 7 § instruktionen för studiemedelsnämnderna skall ärenden som rör ansökningar om studiemedel avgöras av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna samt de ledamöter som företräder lärarna och de studerande vid vederbörandes läroanstalt eller utbildningslinje. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som är av sådan beskaffenhet att prövningen ej skall anses behöva ske av nämnden. Beslut i frågor som rör ansökan om studiemedel, vilka med hänsyn till bestämmelserna i 6 § andra stycket studiemedelsförordningen inte kan bifallas av ordföranden, sekreteraren eller annan befattningshaSOU 1973: 17

vare inom nämnden, skall hänskjutas till avgörande i nämnden i plenum. Nämnda paragraf i studiemedelsförordningen innefattar den s. k. studielämplighetsprövningen. Karaktäristiskt för studiemedelsnämndernas verksamhet är att den alldeles övervägande delen ärenden handläggs relativt rutinmässigt, medan ett förhållandevis mindre antal ärenden fordrar en kvalificerad utredning och bedömning och därmed en större arbetsinsats. Vid sammanträde i nämnden behandlas sålunda ett mindre antal ärenden, men dessa är desto mer svårbedömbara och fordrar särskilda överväganden och hänsyn. Därtill behandlas i nämnden frågor av principiell natur, såsom besvärsskrivelser, remisser och regler för meritbedömning. Studiemedelsnämnderna tillämpar något varierande arbetsformer i fråga om beslut i studiemedelsärenden där tveksamhet råder huruvida fortsatta studiemedel kan beviljas med hänsyn till gällande praxis och uppnådda studieresultat. Vid studiemedelsnämnden i Stockholm behandlas ansökningar, som sekreteraren inte anser sig kunna avgöra, på s. k. fakultetssammanträde där, förutom sekreteraren, lärar- och studentrepresentanter för berörd utbildningslinje är närvarande vid beredningen och i besluten. Ansökan bifalls eller avslås om de närvarande är eniga därom, i annat fall hänskjuts den till avgörande vid nämndsammanträde. Nämnden utgörs då, förutom av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna, av en lärare- och en studentrepresentant, som enligt instruktionen har att delta i besluten. Vid övriga studiemedelsnämnder förekommer inte systemet med fakultetssammanträden. Lärar- och studentrepresentationen i nämnderna varierar. Sålunda finns exempelvis för universitetssektorn i Göteborg en lärar- och en studentrepresentant för vardera filosofiska, medicinska och odontologiska fakulteterna, medan i Uppsala en lärare och en studerande representerar samtliga fakulteter vid universitetet. Även vad gäller de ärenden, som avgörs på nämndsammanträde, tillämpas olika rutiner SOU 1973: 17

vid nämnderna. Vid någon nämnd behandlas vid plenum även ärenden som avslås på ekonomiska och formella skäl, medan vid andra nämnder beslutsfattandet i sådana ärenden har delegerats till ordföranden eller sekreteraren eller till båda gemensamt. En annan beslutsordning är att ansökningar om studiemedel, där det med hänsyn till nämndens praxis föreligger förslag om avslag från sekreteraren, får cirkulera mellan nämndens ledamöter och berörd studeranderepresentant. De ansökningar som inte bifalls, och enighet råder därom, uppförs sedan på en speciell föredragningslista, varefter nämnden fattar beslut i "klump". Ärenden som inte kan avgöras på detta sätt föredras och avgörs på vanligt sätt. Det synes tveksamt om förfaringssättet vid studiemedelsnämnden i Stockholm med fakultetssammanträde står i överensstämmelse med bestämmelserna i 7 § instruktionen för studiemedelsnämnderna. Mot bakgrund av att det inom nämndens verksamhetsområde finns ett sextiotal studiemedelsberättigande läroanstalter, har systemet med fakultetssammanträde ansetts ändamålsenligt och från administrativa synpunkter nödvändigt. Behandlingsgången vid fakultetssammanträde är också sådan att den studerandes rättssäkerhet knappast kan anses vara åsidosatt. Kravet på snabb handläggning, med deltagande av lärar- och studentrepresentanter, har härvid tillmätts stor betydelse. Oavsett vilken handläggningsrutin som tillämpas vid studiemedelsnämnderna i ärenden angående tveksamma studiemedelsansökningar, har det ansetts av stor vikt att studeranderepresentanten hålls underrättad om och deltar i beredningen av de ansökningar som senare avses behandlas vid sammanträde. Däremot har det av olika skäl ibland varit svårt att få ett aktivt deltagande från lärarrepresentanternas sida. Studiemedelsnämnderna har påtalat behovet av att nämnderna får formella möjligheter till delegation av beslut i studiemedelsärenden som nu endast får avgöras av nämnden i plenum. Nämnderna pekar på att nuvarande bestämmelser utgör hinder för en 157

s n a b b handläggning, särskilt som det i många fall med hänsyn till praxis i meritfrågor ändå blir ett klart avslag vid n ä m n d e n s behandling av ärendet. En u t ö k a d delegationsrätt efterlyses därför av s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a . Sålunda framhåller s t u d i e m e d e l s n ä m n d e n i Lund angående behovet av u t ö k a d delegation: En omständighet, som gör det ofrånkomligt för nämnden att ha täta sammanträden är att enligt instruktionen för studiemedelsnämnderna alla beslut om avslag måste fattas vid sammanträde i nämnden. Det skulle innebära en avsevärd rationalisering, om instruktionens 7 § ändrades så att delegation kunde få ske till ordförande/vice ordförande eller sekreterare. Det förekommer nämligen årligen ett stort antal ansökningar från personer med studiemeriter som ligger klart under de normer nämnden tillämpar för beviljande av fortsatta studiemedel. Behandlingen av sådana ansökningar skulle kunna förenklas, om instruktionens 7 § fick en något annorlunda lydelse. Många studerande insänder ny ansökan bara någon vecka efter det de erhållit avslag, om de avlagt ytterligare någon liten deltentamen. Detta kan inte förhindras genom information från nämndens kansli. Sökande, som hör sig för om möjligheten att söka på nytt efter avslag måste med de nuvarande bestämmelserna få besked om att ny ansökan kan inges, som får prövas i vederbörlig ordning, om några nya omständigheter tillkommit, som icke var kända, när ansökan avslogs. (Petita budgetåret 1971/72).

10.1.3 Bakgrunden till studiemedelsnämndernas nuvarande s a m m a n s ä t t n i n g och arbetsordning Studiesociala utredningen föreslog i sitt b e t ä n k a n d e Rätt till studiemedel (SOU 1 9 6 3 : 74) att s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a skulle bestå av sju ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. U t g å n g s p u n k t e n för utredningens förslag var dels sammansättningen av de dåvarande statsstipendienämnderna, dels nödvändigheten av att n ä m n d e r n a fick en sådan sammansättning att dess arbetsduglighet säkerställdes. Erfarenheterna från sammansättningen av statsstipendienämnderna var n ä m ligen inte odelat positiva. I princip skulle varje berörd läroanstalt vara företrädd i statsstipendienämnd, både av en lärar- och en s t u d e n t r e p r e s e n t a n t . En sådan sammansättning i n n e b a r att statsstipendienämnden i Uppsala k o m att bestå av två l e d a m ö t e r 158

utsedda av Kungl. Maj:t och t r e representanter för vardera lärarna och de studernade. I S t o c k h o l m kom d ä r e m o t n ä m n d e n att bestå av tillsammans 16 l e d a m ö t e r , varav 14 var lärar- eller s t u d e n t r e p r e s e n t a n t e r . Med t a n k e på att antalet studiemedelsberättigande utbildningslinjer vida skulle k o m m a att överstiga antalet statsstipendieberättigande linjer, fann utredningen att det skulle vara praktiskt omöjligt att låta varje berörd läroanstalt vara representerad i s t u d i e m e d e l s n ä m n d e n . Vidare måste enligt studiesociala utredningens u p p f a t t n i n g , s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r nas s a m m a n s ä t t n i n g och arbetssätt vara sådana, att vissa konsekvens- och enhetlighetskrav tillgodoses i handläggningen av likartade ärenden o c h att n ä m n d e n s l e d a m ö ter k ä n n e r ett ansvar för d e n n a enhetlighet och konsekvens liksom för v e r k s a m h e t e n över huvud taget. D e t t a skulle inte k u n n a u p p n å s , m e n a d e u t r e d n i n g e n , o m prinicpen för s a m m a n s ä t t n i n g e n av statsstipendien ä m n d e r n a överfördes till studiemedelsn ä m n d e r n a . Utredningen ansåg därför, att n ä m n d e r n a skulle bestå av sju l e d a m ö t e r utsedda av Kungl. Maj:t. F ö r att säkerställa att n ä m n d e r n a fick tillräcklig s a k k u n s k a p om utbildningsorganisation och studieförhållanden i n o m samtliga läroanstalter och utbildningslinjer i n o m n ä m n d e n s v e r k s a m h e t s o m r å d e , föreslog utredningen att en r e p r e s e n t a n t för lärarna och en för den student- eller elevkår den studiemedelssökande tillhörde, skulle ingå i n ä m n den vid beslut i t v e k s a m m a studiemedelsärenden. S t u d e n t - eller elevkårsrepresentanterna skulle också ges möjlighet att delta i den l ö p a n d e studieprognosgranskningen av alla icke fullt självklara ansökningar. På så sätt skulle de icke blott få delta i besluten u t a n även i beredningen av de ä r e n d e n som skall avgöras i n ä m n d e n i p l e n u m . Kungl. Maj:t fastställde sedermera antalet ledamöter i studiemedelsnämnderna till/era, f ö r u t o m de l e d a m ö t e r som skall utses av r e k t o r och s t u d e n t - eller elevkår vid respektive läroanstalt inom n ä m n d e n s verksamhetsområde.

SOU 1 9 7 3 : 17

10.2 Studiemedelsutredningen

Den snabba expansionen av den eftergymnasiala utbildningen har inneburit ett ökat antal studiemedelsberättigande utbildningar. Antalet studerande har också ökat väsentligt och därmed medfört att verksamheten vid studiemedelsnämnderna vidgats i hög grad. I dag omfattar studiemedelssystemet ca 230 läroanstalter, fördelade på ett 60-tal utbildningar. Särskilt märkbar har ökningen av de yrkesförberedande utbildningslinjerna utanför universitetens och högskolornas ram varit. Perspektivet på den högre utbildningen har successivt vidgats och förskjutits så att all utbildning över gymnasieskolans nivå, såväl statlig som kommunal numera innefattas i begreppen universitet och högskola. Detta mer enhetliga synsätt på all högre utbildning kommer förhoppningsvis att skapa ökade möjligheter för en bättre samplanering och dimensionering av olika utbildningsriktningar, något som 1968 års utbildningsutredning (U 68) har att överväga formerna för. En sådan utveckling kommer att innebära att studiemedelssystemets regler och funktion blir en mer integrerad del av den totala utbildningsplaneringen - även om skilda administrationer för de olika funktionerna kommer att kvarstå. Kravet på att den eftergymnasiala utbildningen (högskoleutbildningen) skall förbereda för framtida yrkesverksamhet, något som klart markeras i U 68s direktiv, förutsätter att en intim samverkan mellan universitet/högskola och yrkeslivet kommer till stånd. Detta i sin tur påverkar studiemedelsnämndernas verksamhet och samverkan med olika organ. Redan i nuvarande utbildningsorganisation rinns flera nya beröringspunkter mellan lokal utbildningsmyndighet och studiemedelsnämnd, vilka förutsätter intima kontakter för att gemensamma problem skall kunna lösas Den nya studieordningen vid filosofisk faku.tet har medfört att reglerna för studiemedelstilldelning och rätten till fortsatta studier kopplats samman på ett annat sätt än vad som var fallet i den äldre studieordSOL 1973: 17

ningen. Utbyggnaden av studievägledar- och utbildningsledarorganisationen har ytterligare ökat kontaktytorna mellan studiemedelsnämnd och universitet och högskola. En annan tendens som kommit att påverka studiemedelsnämndernas verksamhet är den snabba tillväxten av antalet vuxenstuderande vid studiemedelsberättigande läroanstalter. Försöksverksamheten med nya behörighetsvillkor för tillträde till universitet och vissa högskolor har ökat kadern vuxenstuderande vid sådana läroanstalter. Men även inom andra delar av de eftergymnasiala utbildningsvägarna finns ett allt mer ökat antal vuxenstuderande. Införandet av deltidsstudiemedel torde också för många vuxna ha inneburit ökade möjligheter att kombinera studier och yrkesarbete. Studiemedelsnämnderna ställs ofta inför nya och ibland svåra bedömningslägen vid handläggningen av studiemedelsansökningar från vuxenstuderande. Dessa har oftast studieförhållanden, föranledda av deras sociala och ekonomiska möjligheter att bedriva studier, som vid handläggningen fordrar andra hänsyn än vad som gäller ansökningar från de i traditionell mening vanliga ungdomsstuderandena. Ingående kunskaper om under vilka förutsättningar de vuxenstuderande har att bedriva sina studier är naturligtvis ett villkor för att nämnderna rätt skall kunna ta ställning till en studiemedelsansökan. Vid sådana tillfällen tangeras ofta de intresseområden som omfattas av arbetsmarknadsmyndigheternas utbildningsprogram och stödformer. En ökad samverkan mellan studiemedelsnämnd och arbetsmarknadsmyndighet bör därför eftersträvas. Även vissa av de förslag som utredningen framlägger i detta betänkande kommer att påverka studiemedelsnämndernas framtida verksamhet. Utredningen tänker här särskilt på den utökade studiekontrollen samt på förslaget om begränsning i tiden av rätten till studiemedel. Vid nämndsammanträden behandlas som regel studiemedelsärenden av mer principiell natur och sådana som, med hänsyn till nämndens praxis, är tveksamma i beviljningshänseende. 159

Slutligen vill utredningen ta upp studiemedelsnämndernas sammansättning ur en annan aspekt. Under 1960-talet har det förts en allt intensivare debatt om ett ökat medinflytande i beslutsprocessen för de direkt berörda grupperna. Strävandena till ökat medinflytande i verksamheten på arbetsplatser och andra miljöer för dem som är direkt engagerade eller berörda, gör sig i dag gällande inom åtskilliga samhällssektorer inom såväl offentlig som enskild verksamhet. Inom utbildningsväsendet pågår försöksverksamhet med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal. Utvecklingen av förvaltningsdemokratin gäller även frågor om former för samverkan mellan olika grupper inom den offentliga förvaltningen. Denna utveckling bör naturligtvis också gälla studiemedelsnämnderna. Utredningen tänker i första hand på möjligheten för de studerande att få fullvärdig representation i studiemedelsnämnderna. Inom CSN pågår sedan 1 9 6 9 - 0 7 - 0 1 försöksverksamhet med representation för de studerande. Denna representant har hittills utsetts av Kungl. Maj:t för ett år i sänder. Efter vad utredningen inhämtat från de två studerandeorganisationer (SFS och VRO), som varit representerade i CSN, har dessa funnit verksamheten utgöra ett betydelsefullt inslag i organisationens uppgift att tillvarata sina medlemmars intresse i studiesociala frågor. Representanter för CSN har också uttryckt sin tillfredsställelse över att i denna form få direktkontakt med företrädare för de studerande. När det gäller de studerandes nuvarande representation i studiemedelsnämnderna är erfarenheten odelat positiv. Studeranderepresentanterna har, enligt studiemedelsnämndernas åsikt, tillfört nämnderna värdefull erfarenhet och i vissa fall också aktivt tagit del i arbetet med studiemeritprövningen under perioder då nämndernas resurser varit hårt ansträngda. Studerandeorganisationerna har samma uppfattning om de hittillsvarande erfarenheterna. Men samtidigt menar man — när utvecklingen inom utbildningsväsendet går mot ett ökat inflytande för olika berörda 160

grupper - att det är av vikt att detta även gäller studiemedelsadministrationen. SFS har tidigare i en skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om en fastare representation för de studerande i CSN och studiemedelsnämnderna. Utredningen är också av den uppfattningen att de studerande bör ges fullvärdig representation i studiemedelsnämnderna, dvs. ges samma befogenheter som de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Därigenom uppnås också det förhållandet att företrädare för de studerande i studiemedelsnämnderna, i lika hög grad som övriga nämndledamöter, kommer att få ta ansvar för den enhetlighet och konsekvens som verksamheten kräver. Dessutom ger en vidgad representation ökad insyn och större öppenhet. Utredningen har i det föregående kort beskrivit sådana förhållanden som har, och kommer att få, betydelse för studiemedelsnämndernas verksamhet. Dessa förhållanden är utgångspunkten för utredningens diskussion och förslag om studiemedelsnämndernas sammansättning, som presenteras i det följande. Utredningen är väl medveten om de svårigheter som är förknippade med kravet på både en administrativt fungerande enhet och kravet på medinflytande och bred representation från berörda grupper. Det måste emellertid stå helt klart - främst med tanke på att nämnderna inte får göras så stora att arbetet i nämnden försvåras — att inslagen från olika berörda grupper inte kan bli av större omfattning. Mot bakgrund av vad som anförts anser utredningen att nämnderna bör bestå av minst sex ledamöter. Med hänsyn till de speciella problem, som följer av ett mångfacetterat utbud av utbildningsvägar, kan det vara lämpligt att inte definitivt slå fast att högsta antal ledamöter i studiemedelsnämnderna skall vara sex. Enligt utredningens mening kan det nämligen finnas skäl att studiemedelsnämnd skall kunna utökas med ytterligare högst två ledamöter. Därigenom uppnås en bättre täckning av olika utbildningssektorer och olika geografisSOU 1973: 17

ka delar inom nämndens verksamhetsområ- nas sammansättning. Två av ledamöterna bör företräda allmände. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om en utvidgning av antalet ledamö- intresset. En av dessa ledamöter bör av Kungl. Maj:t förordas att tillika vara nämnter. dens ordförande. Samtliga ledamöter i studiemedelsnämnd Två av ledamöterna bör ha speciell erfabör liksom nu utses av Kungl. Maj:t för en renhet av den eftergymnasiala utbildningen tid av tre år. Vid sammansättning av studiemedels- inom studiemedelsnämndens verksamhetsnämnderna måste beaktas att dessa handhar område. Dessa ledamöter bör utses så att de utdelning av betydande belopp för en verk- representerar olika utbildningssektorer. Helst samhet som är av stor betydelse för samhäl- bör de genom sin yrkesverksamhet ha let i stort. Utredningen menar därför att inte kontakt med och kännedom om den efterenbart utbildningsintressena skall vara repre- gymnasiala utbildningen. senterade i nämnderna, utan självklart skall En av ledamöterna bör företräda yrkesockså nämnderna liksom nu ha förankring i livet med särskild anknytning till arbetsvad som i dagligt tal kallas allmänintresset. marknadsmyndighet. Utredningen tänker här Vidare måste även i fortsättningen beaktas främst på en representant inom länsarbetsatt bland nämndernas ledamöter bör finnas nämnd, som i sin verksamhet också har de som har en ingående kännedom om kontakt med studierådgivningen vid gymnautbildningsorganisationen och studieförhålsieskolan och vid eftergymnasiala utbildlandena inom de läroanstalter som studiemeningsvägar. delssystemet omfattar. Med tanke på variaEn av ledamöterna bör ha särskild kännetionen i utbudet av eftergymnasial utbilddom om de studerandes speciella situation. ning - såväl statlig som kommunal - som i Det kan därför vara lämpligt att tillsättandet dag finns och som säkert inte blir mindre i av denne föregås av kontakter med studeranframtiden, kan det vara svårt att finna deorganisationer (student- respektive elevledamöter som har en så ingående sakkun- kår) inom nämndens verksamhetsområde. skap som det i idealfallet vore önskvärt att I det fall en nämnd utökas med ytterligare de hade. Vid sammansättningen måste därför två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter bör beaktas att representanterna utses så att dessa i första hand representera utbildningsnämnden som helhet får en bred täckning av respektive studerandeintressena. de mest betydande sektorerna av den efterBeslutsförheten bör sättas i relation till gymnasiala utbildningen. Inom nuvarande antalet ledamöter. Består nämnden av sex studiemedelsnämnder är idag detta i princip ledamöter, bör ordföranden eller vice ordfötillgodosett. Enligt utredningens mening kan randen samt ytterligare tre ledamöter vara man, för att komplettera den sakkunskap närvarande för att nämnden skall vara nämndens ledamöter har, på olika sätt låta beslutsför. speciell sakkunskap bli företrädd på annat Består nämnden av åtta ledamöter, bör, sätt än genom nämndens ledamöter. förutom ordföranden eller vice ordföranden, En annan faktor som i detta sammanhang antalet närvarande ledamöter vara fyra. Ges de studerande fullvärdig representamåste beaktas är, såsom tidigare framhållits, den allt mer ökade betydelse man lägger i tion i studiemedelsnämnderna, är det — sambandet mellan utbildning och arbets- enligt utredningens mening - inte i lika hög marknad. I nämnderna bör därför finnas grad motiverat att principen om representaledamot som är väl förtrogen med dessa tion för lärare och studerande från varje berörd utbildningslinje kvarstår. Utredningen problem. Mot bakgrund av de här redovisade över- anser dock att nuvarande representationsvägandena föreslår studiemedelsutredningen form för nämnda grupper inte helt kan följande riktpunkt för studiemedelsnämnder- ersättas genom den utökning och samman11-SOU 1973: 17

sättning av nämnderna som utredningen i det föregående föreslagit. Det är givetvis, som tidigare påpekats, värdefullt att en ingående kännedom om studieförhållandena vid skilda läroanstalter finns företrädd vid tillfällen då beslut skall fattas i tveksamma studiemedelsärenden. Detta tillgodoses f. n. genom att en lärar- och en studeranderepresentant från berörd läroanstalt deltar i nämndens överläggningar och beslut. Utredningen anser därför det vara av betydelse att studiemedelsnämnderna även i fortsättningen tillförs förstahandskännedom om de aktuella studieförhållanden inom skilda läroanstalter och utbildningslinjer. Detta kan tillgodoses på olika sätt. Det gäller, enligt utredningens mening, att också finna sådana former att varje studiemedelsnämnd kan tillgodose sitt speciella behov av kontakter med representanter för lärarna och de studerande vid olika läroanstalter och utbildningslinjer. Generellt vill studiemedelsutredningen således betona det väsentliga i att varje studiemedelsnämnd har ändamålsenliga arbetsformer för beredning och beslutsfattande som tillgodoser kravet på enhetlighet och konsekvens i tillämpningen, men därtill också administrativ enkelhet. Det är framför allt vid behandling av studiemedelsansökningar, vilka med hänsyn till bestämmelserna i 6 § SmF inte kan ' bifallas av ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan befattningshavare, som det kan komma att föreligga ett behov av att anlita annan sakkunskap än den som finns företrädd i nämnden. Nu nämnda fråga hänger emellertid också intimt samman med vilka delegeringsmöjligheter nämnderna anses böra ha. I många fall är det med hänsyn till fastställda meritvärderingskrav och nämndens praxis på förhand klart att ansökningen inte kan bifallas av nämnden. Sådana ärenden bör kunna delegeras av nämnden till lägre beslutsnivå, utan att risk för den studerandes rättssäkerhet föreligger. Även i andra tveksamma fall bör det enligt utredningens mening vara möjligt för nämnd att delegera beslutanderätten. Vid avgörandet av sådana tveksamma ärenden 162

bör emellertid representanter för lärarna och de studerande delta. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om den form av delegation stockholmsnämnden infört av praktiska skäl. Ärendena avgörs där på s. k. fakultetssammanträden där, förutom sekreteraren, även lärar- och studeranderepresentanter deltar i besluten. Endast ansökningar varom man inte kan enas går vidare till nämnden för avgörande. Systemet med fakultetssammanträden fungerar tillfredsställande och underlättar behandlingen i avsevärd mån. Ett liknande förfaringssätt bör därför kunna tillämpas av övriga nämnder. Med hänvisning till vad som anförts föreslår studiemedelsutredningen följande delegeringsf örf ärande. Ärenden som med hänsyn till bestämmelserna i 6 § andra stycket och 7 § första stycket SmF inte kan bifallas av ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan befattningshavare vid studiemedelsnämnd får hänskjutas till en av studiemedelsnämnden utsedd delegation. I sådan delegation skall ingå minst en ledamot av nämnden och/eller nämndens sekreterare samt en lärare och en studerande som representerar ifrågavarande utbildning. Studiemedelsnämnd bör själv avgöra för vilka läroanstalter respektive utbildningslinjer som delegationer skall inrättas. Ledamot i delegation, som skall representera lärare respektive studerande, bör enligt utredningens mening utses av nämnden, efter det att förslag inhämtats från respektive huvudman (lärarkollegium respektive studentkår/elevkår). Studiemedelsnämnd föreslås således själv kunna avgöra antalet ledamöter i en delegation och hur många av de egna ledamöterna, som skall ingå i en delegation. I vissa fall kan det t. ex. vara tillräckligt om endast sekreteraren och en lärar- och en studeranderepresentant utgör en delegation. Det är, som framgår av förslaget, inte nödvändigt för studiemedelsnämnd att utse delegation för varje läroanstalt eller utbildningslinje. I fråga om andra läroanstalter än universitet och högskolor bör beaktas, att SOU 1973: 17

studiemedelsansökan från elev vid sådan läroanstalt endast i mycket sällsynta fall behöver behandlas av ett kollegialt organ. Därför torde sådana ärenden, såvitt inte ansökan kan behandlas av ordföranden, vice ordföranden eller sekreteraren, kunna behandlas vid sammanträde i nämnden. Däremot anser studiemedelsutredningen att nämnderna bör beakta det behov av egna delegationer som de s. k. filialorterna kan ha med tanke på att universitetsfilialerna vid dessa orter har elever med studiemedelsansökningar, vilka f. n. måste beredas och beslutas av studiemedelsnämnd i plenum. Ledamot i delegation, som närvarit vid beslut, bör ha rätt att begära att ärende, som behandlas av delegation, skall avgöras av nämnden i plenum. Nämnden bör ha skyldighet att vid sådana tillfällen kalla ledamot i delegation, vilken inte är ledamot av nämnden, att delta i överläggningarna men ej i besluten. Även i sådana fall ärendet inte avgörs i delegation utan behandlas av studiemedelsnämnden i plenum kan tillräcklig sakkunskap bli företrädd genom att nämnden har möjlighet att till sammanträde kalla lärarrespektive studeranderepresentant som får möjlighet att delta i överläggningarna. Denna möjlighet finns i princip redan nu, då nämnderna äger kalla annan representant för lärarna och de studerande än vad som följer av 5 § i instruktionen för studiemedelsnämnderna. Dessutom skall, enligt utredningens förslag, i nämnden finnas en ordinarie studeranderepresentant.

SOU 1973: 17

11 Inkomstbegreppet i studiemedelssystemet

11.1 Inledning Det inkomstbegrepp, som för närvarande ligger till grund för behovsprövningen mot inkomst vid ansökan om studiemedel, utgör en i vissa fall missvisande mätare på den studiemedelssökandes faktiska ekonomiska situation under den tid ansökan avser. Bakgrunden till reglerna om reduktion av studiemedlen, när den egna inkomsten överstiger en viss gräns, är dels att förvärvsarbete i så stor omfattning att detta försenar studierna bör motverkas, dels att det måste anses otillfredsställande om studiemedel skulle utgå till studerande som lever under relativt goda ekonomiska förhållanden. Studiesociala utredningen angav i sitt betänkande Rätt till studiemedel (SOU 1963:74) som en av förutsättningarna för att ett studiesocialt system skulle få den effekt man önskade, att samhället garanterar att de studerande i erforderlig utsträckning har medel till sitt förfogande för att kunna finansiera studierna. Denna garanti från samhällets sida framstod, enligt utredningens mening, som nödvändig om det centrala målet — att bereda alla ungdomar ekonomiska möjligheter till högre studier - skulle kunna förverkligas. Vidare var det, enligt studiesociala utredningens mening, av grundläggande betydelse för var och en som bedriver eller ämnar bedriva högre studier, att han'vet under vilka 164

villkor och i vilken omfattning han kan påräkna hjälp från samhället till finansieringen av studierna. Reglerna om studiemedel borde därför så långt möjligt vara uppbyggda så att envar, som uppfyller vissa angivna förutsättningar, erhåller en ovillkorlig rätt till studiemedel i enlighet med vad reglerna närmare föreskriver. Studiesociala utredningen menade även att det var angeläget att behovsprövningen sker efter fasta och entydiga regler, vilka så långt möjligt begränsar behovet av skönsmässiga bedömanden. Därigenom erhålls goda förutsättningar för en enhetlig tillämpning, vilket får anses fördelaktigt - inte minst från allmänna rättvisesynpunkter. I de nuvarande reglerna om behovsprövning mot inkomst har inkomstbegreppet emellertid fått en sådan utformning att de synpunkter som nyss redovisats i vissa fall inte tillräckligt kan beaktas. För att uppnå en förbättring härvidlag föreslår studiemedelsutredningen i det följande att ett inkomstbegrepp, som mera rättvisande än det nuvarande speglar den studiemedelssökandes faktiska ekonomiska situation under den aktuella tiden, skall ligga till grund för behovsprövningen enligt 11 § SmF. Ett annat inkomstbegrepp än det som f. n. tillämpas är dessutom nödvändigt, om förslaget i kapitel 4 om införande av ett ADBbaserat kontrollsystem skall kunna bli praktiskt användbart för inkomstkontrollen. SOU 1973: 17

11.2 Nuvarande

regler

Enligt 1 1 § S m F andra stycket räknas såsom den s t u d e r a n d e s i n k o m s t den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner uppskattas efter regler som fastställs av Konungen. Studiemedel, doktorandstipendium och allmänt barnbidrag anses icke såsom inkomst. Vad i andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst. I studiesociala u t r e d n i n g e n s Rätt till studiemedel (SOU

betänkande

1 9 6 3 : 7 4 ) sägs

beträffande i n k o m s t b e g r e p p e t : En viktig fråga är givetvis vad som vid behovsprövningen skall räknas som den studerandes inkomst. Enligt utredningens mening är den enda rimliga lösningen att ta hänsyn till all inkomst som den studerande kan beräknas ha, vare sig den är skattepliktig eller ej. Att beakta endast den skattepliktiga inkomsten skulle inte tillgodose önskemålet, att studiemedlens storlek skall någorlunda anpassas efter behovet i det enskilda fallet. Det är sålunda uppenbart att skattefria inkomster, såsom stipendier, periodiska understöd från föräldrar, förmåner av fri kost och bostad, ofta kan minska behovet av studiemedel mer än skattepliktiga inkomster. Enligt 6 § SmK skall ansökan o m studiemedel avfattas enligt därför fastställt formulär, varvid redogörelse för bl. a. e k o n o m i s k a förhållanden skall avges på heder och samvete. I detta formulär, A n s ö k a n o m studiemedel, skall s ö k a n d e n - u n d e r p u n k t e n H, uppgifter om i n k o m s t och f ö r m ö g e n h e t — bl. a. uppge beräknad bruttoinkomst och andra intäkter under den/de terminer ansökan avser (förvärvsarbete, räntor o. dyl., kontantbidrag, stipendium av alla slag utom doktorandstipendium . . .) Den studiemedelssökande har således att i ansökningsblanketten uppge sina b e r ä k n a d e b r u t t o i n t ä k t e r av olika slag u n d e r den tid ansökan avser. Någon rätt att från dessa b r u t t o i n t ä k t e r göra avdrag för k o s t n a d e r för intäkternas förvärvande och bibehållande tillåts ej. Utöver skattepliktig i n k o m s t skall den sökande u p p g e även eventuell icke skattepliktig i n k o m s t - t. ex. stipendier, perioSOU 1 9 7 3 : 17

diska u n d e r s t ö d och bostadstillägg - vilken således skall ingå i den sökandes totala inkomst som läggs till grund för behovsprövningen. U n d a n t a g görs härvid endast för studiemedel, barnbidrag och d o k t o r a n d s t i p e n d i u m . Det b ö r emellertid i d e t t a sammanhang påpekas att det inte råder fullständig enhetlighet i s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a s tilllämpning av det nuvarande inkomstbegreppet. Således har m a n , när b r u t t o i n t ä k t b e greppet skulle leda till ett u p p e n b a r t obilligt resultat, i vissa fall och vid vissa n ä m n d e r , tillåtit avdrag för intäkternas förvärvande eller beviljat extra studiemedel enligt 16 § S m F . Dessutom är m a n vid n ä m n d e r n a medveten om att studiemedelssökande redan i dag gör avdrag från i n t ä k t e r n a , liksom att icke skattepliktig inkomst inte redovisas med eller u t a n vetskap om att studiemedelsn ä m n d e r n a har små eller inga möjligheter att kontrollera uppgifternas riktighet.

11.3 Studiemedelsutredningen

Det förhållandet att avdrag för k o s t n a d e r för intäkternas förvärvande och bibehållande i regel inte tillåts vid fastställandet av den i n k o m s t , som skall ligga till grund för behovsprövningen av studiemedel, leder till att det nuvarande i n k o m s t b e g r e p p e t i vissa fall utgör ett missvisande m å t t på den studiemedelssökandes faktiska e k o n o m i s k a situation u n d e r den aktuella tidsperioden. Särskilt m a r k a n t är d e t t a i de fall där k o s t n a d e r n a uppgår till relativt stora belopp i förhållande till i n t ä k t e r n a . Problemet kan belysas med ett par e x e m p e l . Studiemedelssökande, som saknar egen inkomst men vars make har en uppskattad bruttointäkt av jordbruksfastighet på 100 000 kr men samtidigt kostnader på 80 000 kr - således en nettointäkt på 20 000 kr - kan vid en strikt tillämpning av inkomstbegreppet i 11 § SmF inte beviljas studiemedel p. g. a. prövningen mot makens inkomst. Bruttointäkten på 100 000 kr utgör nämligen i detta fall underlaget för behovsprövningen. Om i stället kostnaderna betraktas som avdragsgilla och nettointäkten, dvs. 20 000 kr, utgjort underlag för behovsprövningen, skulle sökanden erhållit fulla studiemedel. På samma sätt kan, vid en strikt tillämpning av de nuvarande reglerna, en sökande som har en beräk165

nad intäkt av förvärvskällan annan fastighet på 60 000 kr inte beviljas studiemedel, även om kostnaderna för t. ex. räntor, uppvärmning, lön till fastighetsskötare m. m. uppgår till 50 000 kr.

Av tabell 11.1 framgår emellertid att antalet inkomsttagare som har sin huvudsakliga inkomst av annan förvärvskälla än tjänst är relativt obetydligt. Kostnaderna för intäkternas förvärvande i förvärvskällan "Tjänst" har för år 1971 beräknats till i genomsnitt ca 900 kr per inkomsttagare. Det nuvarande inkomstbegreppet torde därför normalt utgöra en relativt god mätare på de sökandes faktiska ekonomiska situation. Tabell 11.1 Uppskattat antal inkomsttagare år 1971 med huvudsaklig inkomst i viss förvärvskälla. (Förenklad löntagarebeskattning, SOU 1972: 11, sid. 42) Förvärvskälla

Jordbruksfastighet Annan fastighet Rörelse och delägarskap i vanligt handelsbolag m. m. Tjänst Tillfällig förvärvsverksamhet Kapital Samtliga

Totalt antal i tusental

Procent

90 10

1,6 0,2

180 5 300

3,2 93,8

10 60

0,2 1,1

5 650

100 Studiemedelsutredningen anser att skäl talar för att man bör medge avdrag för intäkternas förvärvande vid bestämmande av den inkomst som skall ligga till grund för inkomstprövningen inom studiemedelssystemet. Vidare är det angeläget att enhetlighet i tillämpningen uppnås. Utredningens förslag om ett ADB-baserat kontrollsystem i studiemedelssystemet, i samband med att ett lokalt och centralt registrerings- och utbetalningssystem införs, nödvändiggör dessutom ett annat inkomstbegrepp än det nuvarande. Inkomstbegreppet bör, som redan nämnts, så nära som möjligt spegla den studiemedelssökandes faktiska ekonomiska situation under den tid ansökan avser. Det inom skattesystemet använda begrep166

pet beskattningsbar inkomst är avsett att ge ett för beskattningsändamål lämpligt mått på inkomsttagarens ekonomi men i princip skulle detta begrepp kunna tjäna samma ändamål även vid behovsprövningen av studiemedel. Emellertid finns det vissa regler för avdrag m. m. som är avsedda att tillgodose speciella syften inom skattesystemet det gäller framför allt flertalet av de s. k. allmänna avdragen - vilka, enligt utredningens mening, inte bör tillåtas påverka studiemedlens storlek. Utan att närmare gå in på de olika allmänna avdragen torde man - utifrån administrativa skäl och jämväl utifrån angelägenheten av att behovsprövningen sker efter fasta och entydiga regler, vilket är en förutsättning för enhetlighet i tillämpningen - ha att välja mellan att helt bortse från de allmänna avdragen eller att genomgående beakta dem. Studiemedelsutredningen är av den åsikten att man, genom att helt bortse från de allmänna avdragen uppnår det rimligaste resultatet. Ett inkomstbegrepp som är oberoende av de allmänna avdragen är det som svarar mot "Sammanräknad inkomst" vid taxering till statlig inkomstskatt. Denna inkomst skall särskilt anges i den allmänna självdeklarationen. Vidare erhåller man genom att addera de uppgifter om inkomst av de olika förvärvskällorna, som finns uppdaterade i länsstyrelsernas skatteband, just den sammanräknade inkomsten. Detta möjliggör det informationsutbyte för kontroll av inkomstuppgifter i studiemedelsansökan som beskrivs i avsnitt 1.3.3. Dessutom kan härigenom rätten till deltidsstudiemedel i efterhand kontrolleras - under förutsättning att ansökningsblanketten utformas så att inkomst av varje förvärvskälla redovisas var för sig. Av följande tablå framgår hur de på olika sätt definierade inkomsterna beräknas.

SOU 1973: 17

Inkomst (intäkt minus avdrag för inkomstens förvärvande) av: 1 2 3 4 5 + 6

tjänst kapital annan fastighet tillfällig förvärvsverksamhet jordbruksfastighet rörelse = sammanräknad inkomst

—

allmänt avdrag för underskott i förvärvskälla

— -

övriga allmänna avdrag förlustavdrag

-

grundavdrag

= sammanräknad nettoinkomst = taxerad inkomst = beskattningsbar inkomst

Studiemedelsutredningen föreslår således, med hänvisning till vad som nu anförts, att reglerna för behovsprövning av studiemedel gentemot inkomst ändras så att den sammanräknade inkomsten läggs till grund härför. Utöver denna tillkommer, liksom för närvarande, eventuell icke skattepliktig inkomst, med undantag av studiemedel, barnbidrag och doktorandstipendium. I betänkandet Förenklad löntagarebeskattning (SOU 1972: 11), avgivet av utredningen om definitiv källskatt, föreslås att deklarationsplikten skall upphöra för flertalet skattskyldiga. I stället skall en preliminär slutavräkning upprättas av skattemyndigheterna och tillställas den skattskyldige för bekräftelse eller korrigering. Eftersom denna slutavräkning avses innehålla i princip samma uppgifter som den nuvarande självdeklarationen, skulle ett genomförande av detta förslag inte utgöra något hinder för att i studiemedelssystemet införa det skatterättsliga inkomstbegreppet sammanräknad inkomst. Den omständigheten att studiemedel behovsprövas med hänsyn till den studerandes ekonomi och att endast de inkomster som den studerande har under den tid studiemedlen avser skall ligga till grund för denna behovsprövning, nödvändiggör att den studerande vid ansökningstillfället anger sin beräknade inkomst under den tid studiemedelsansökan avser. Detta kan vara förenat med SOU 1973: 17

vissa svårigheter, eftersom det i många fall kan vara svårt för en studiemedelssökande att ha en säker uppfattning om sina inkomster under de närmaste sex månaderna eller det närmaste året. Särskilt inkomster av förvärvsarbete kan vara svåra att beräkna i förväg. Någon förändring härvidlag kommer emellertid utredningens förslag om ett nytt inkomstbegrepp inte att medföra. Genom att de skatterättsliga begreppen införs och genom att inkomstuppgifterna bör kunna uppställas på i princip samma sätt som vid sammanställningen till statlig inkomstskatt i den allmänna självdeklarationen, uppnås emellertid fördelen av en ökad rättssäkerhet och enhetlighet i tillämpningen. Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- och anmälningsskyldighet angående bl. a. ändrade inkomstförhållanden orsakat att studiemedel utgått obehörigen eller med för högt belopp skall, enligt 32 § SmF, omprövning av beviljade studiemedel göras. (Se vidare kap. 4.) Denna bestämmelse bör självfallet omfatta även uppgifter om de beräknade kostnader vid respektive förvärvskälla, för vilka den sökande gör avdrag. Således bör sådana avdrag, som den sökande insett eller bort inse inte är avdragsgilla enligt kommunalskattelagen eller Riksskatteverkets anvisningar, inte heller accepteras inom studiemedelssystemet vid fastställandet av den sammanräknade inkomsten.

12 Kostnadsberäkningar

12.1 Medelsbehov för

studiemedel

Vissa av de förslag som studiemedelsutredningen presenterar i föreliggande betänkande torde medföra en mindre ökning av medelsbehovet och andra kan leda till ett minskat utflöde av studiemedel. Förslagen beträffande höjning av fribeloppet för egen inkomst och ändrad reduktionstakt (kapitel 5) samt annat inkomstbegrepp (kapitel 1 1) väntas leda till en viss ökning av medelsbehovet. Storleken därav är emellertid utomordentligt svår att beräkna. En överslagsberäkning ger till resultat att statsverkets utgifter för nu nämnda förslag torde komma ligga på 1,5-2 miljoner kr budgetåret 1974/75. Endast en mycket liten del därav beräknas utgå i studiebidrag. Utredningens förslag om särskilda regler för rätt till korttidsstudiemedel torde inte leda till några utgiftsökningar, eftersom sådana medel främst blir aktuella för äldre studerande inom gymnasieutbildningen, vilka genom statsmakternas beslut överförs till studiemedelssystemet 1973-07-01. Dessa studerande beviljas nu studiehjälp oberoende av inkomsten under annan tid än kurstid. Utredningens förslag till reduktionsregler för korttidsstudiemedel torde därför endast medföra marginella utgiftsökningar. I kapitel 6 föreslår utredningen ändrade regler för prövning mot makes förmögenhet samt för bestämmande av förmögenheten. 168

Ett genomförande av dessa förslag torde medföra endast mindre utgiftsökningar på omkring 0,5 miljoner kr, eftersom förslagen medför både ökningar och begränsningar i medelsbehovet. Som framgått av det tidigare anförda är det omöjligt för utredningen att göra mer noggranna beräkningar av vad utredningens förslag kostnadsmässigt kommer att innebära. Det är alltför många osäkra faktorer som försvårar möjligheten att göra mer exakta beräkningar. Studiemedelsutredningen anser det emellertid vara rimligt att anta, att ett genomförande ur kostnadssynpunkt kommer att ligga inom ramen för det medelsbehov, som årligen beräknas för anslagen till studiemedelssystemet.

12.2 Administrativa

kostnader

Vissa av utredningens förslag bygger på det förslag till ADB-baserat registrerings- och utbetalningssystem som en arbetsgrupp inom CSN lagt fram. Kostnaderna för utredningens förslag för framför allt förtryckning av ansökningshandlingar och studiekontrollhandling och förslaget om utbetalning av studiemedel varje kvartal samt en aktuellare basbeloppsanknytning av studiemedlen vid varje kvartalsutbetalning kan först beräknas i samband med det fortsatta utredningsarbetet för införandet av datasystem.

SOU 1973: 17

Specialmotiveringar

Studiemedelsförordningen

1964: 481

3 §

I denna paragraf fastslås att rätt till studiemedel föreligger vid heltids-, deltidsoch korttidsstudier i enlighet med hur dessa definieras i 5 a §.

4 §

Som en konsekvens av att uttrycket termin i studiemedelssystemet föreslås bli ersatt av kalenderhalvår, utgår andra stycket i denna paragraf.

5a § Denna paragraf, som är ny, innehåller, definitioner av heltids-, deltids- och korttidsstudiemedel respektive heltids-, deltids- och korttidsstuderande. För att korttidsstudiemedel skall utgå fordras enligt tredje stycket att studierna bedrivs på heltid och att det är fråga om kursbunden undervisning under åtta till sexton veckor. Beträffande vilka kurser som härvid avses hänvisas till kap. 5. Den i andra stycket omnämnda tolvrnånadersgränsen avser att förhindra att korttidsstudiemedel skall kunna bli ett alternativt studiefinansieringssätt för den som rätteligen är att betrakta som heltids- respektive SOU 1973: 17

deltidsstuderande. Tolvmånadersgränsen får även till följd att den som en gång uppburit korttidsstudiemedel måste vänta tolv månader innan han kan beviljas förnyade korttidsstudiemedel.

7 §

Beträffande motiven till och konsekvenserna av den i denna paragraf föreslagna sänkningen av maximitiden för studiemedel från 16 till 13 kalenderhalvår, hänvisas till kapitel 8 i betänkandet.

8 §

Normalt beviljas studiemedel för två på varandra följande kalenderhalvår och avser studietid som infaller under respektive kalenderhalvår. För studerande vid utbildningar med bunden studiegång, där studieavbrotten erfarenhetsmässigt är relativt få och där studieprognosen, på grundval av intyg från läroanstalten, med lätthet kan avgöras, skall en beviljningsperiod omfattande mer än två på varandra följande kalenderhalvår kunna tillämpas. Däremot skall en kortare beviljningsperiod än två kalenderhalvår endast i undantagsfall komma till användning, nämligen när den studiemedelssökandes studieprognos är tveksam. Med kalenderhalvår avses perioden 01-01-06-30 respektive 07-01-12-31. 169

9 §

enbart olika mantalsskrivningsadresser vara Studiemedel beräknas, beträffande hel- tillräckligt, utan verklig dubbel bosättning tids- och deltidsstuderande, för kalenderhalv- med dubbla hushåll måste föreligga under år. För korttidsstuderande däremot skall större delen av beviljningsperioden. I fjärde stycket regleras utbetalningen av studiemedel beräknas efter antalet studiebarntillägg för barn om vilket den studeranveckor och utgå per studievecka med tre och de inte har den rättsliga vårdnaden, dvs. de en halv procent av basbeloppet. Härigenom fall där den studerande är underhällsskyldig erhåller den korttidsstuderande studiemedel mot barn. Den studerande skall i dessa fall, per studievecka som ungefär motsvarar vad en heltidsstuderande maximalt kan erhålla varje gång han ansöker om barntillägg utom naturligen vid förstagångsansökan räknat per studievecka. genom t. ex. intyg, visa att det barntillägg han senast uppburit kommit det underhållsberättigade barnet till del. Med att barntilläg10 § get kommit det underhållsberättigade barnet I andra stycket av denna paragraf stadgas till del avses i detta sammanhang detsamma att även korttidsstuderande skall ha rätt till som att tillägget utbetalats till barnets barntillägg. Beräkningsgrunden för barn- vårdnadshavare. tillägget är, liksom för ordinarie korttidsKan den studerande inte visa att så har studiemedel, antalet studieveckor. Tillägget skett, skall barntillägg i fortsättningen utgå utgör per studievecka en halv procent av endast om den studerande medger att barnbasbeloppet. I övrigt utgår barntillägg för tillägget får utbetalas direkt till vårdnadshakorttidsstuderande efter samma regler som varen. gäller för heltids- och deltidsstuderande. Studerande som har den rättsliga vårdnaI betänkandet Reformer inom studie- den om barn men som inte sammanbor med medelssystemet föreslog studiemedelsutred- barnet, skall enligt femte stycket kunna ningen att vid tillämpningen av behovspröv- vägras fortsatt barntillägg, om det kommer ningsreglerna, enligt 11 § avseende inkomst till studiemedelsnämnds kännedom t. ex. och enligt 12 § avseende förmögenhet, borde genom meddelande från den som sammanmed gift studerande jämställas den som, utan bor med barnet, att tidigare utbetalat barnatt vara gift, lever tillsammans med person tillägg inte har kommit barnet till del. med vilken han tidigare varit gift eller med Bestämmelsen äger tillämpning främst på gift vilken han har eller har haft barn tillsam- studerande som inte sammanbor med barn mans. Denna jämställdhet mellan olika sam- om vilket han har vårdnaden, vilket kan bero levnadsformer bör gälla även rätten till på att föräldrarna har separerat eller att barntillägg enligt denna paragraf. barnet bor hos fosterföräldrar. På samma För att uppnå jämställdhet mellan olika sätt som sägs i fjärde stycket skall dock samlevnadsformer i detta avseende, måste barntillägg kunna utgå, även om tidigare den nuvarande bestämmelsen om att endast utbetalat barntillägg inte kommit barnet till ett barntillägg utgår för ett och samma barn del, om den studerande medger att barntill gifta föräldrar, som båda är berättigade tillägget utbetalas direkt till den som samtill studiemedel, delvis ändras. I tredje manbor med barnet. stycket stadgas därför att denna begränsning Beträffande barntillägg för barn bosatt endast skall inträda i det fall makarna utanför Norden uppställs i sjätte stycket sammanbor. Frågan om när makar skall strängare krav än vad som gäller beträffande anses sammanbo respektive icke sammanbo barn bosatt i Norden. För studerande som får härvid avgöras utifrån de faktiska om- ansöker om barntillägg för barn bosatt ständigheterna. För att makarna skall anses utanför Norden skall gälla - utöver vad som som icke sammanboende skall således inte generellt stadgas i paragrafen - att han vid 170

SOU 1973: 17

varje ansökningstillfälle skall visa att förutsättningarna för rätt till barntillägg föreligger. Det ankommer på CSN att förordna om vad som härvid skall anses tillräckligt. CSN och studiemedelsnämnderna måste dessutom ges rätt att i varje enskilt fall pröva intygs tillförlitlighet eller ätt uppgifter i övrigt kan anses styrkta. I dessa liksom i övriga frågor, äger den sökande naturligtvis besvära sig över studiemedelsnämnds beslut.

11 § Genom en höjning av fribeloppsgränsen vid behovsprövning mot egen inkomst till femtiofem procent av basbeloppet per kalenderhalvår vid heltidsstudier samt genom att reduktionstakten för heltids- och deltidsstudiemedel ändrats från 2/3 till 1/2 av den del av den studerandes inkomst som överstiger fribeloppsgränsen, har de nuvarande icke önskvärda tröskeleffekterna kunnat undvikas. Vid inkomstlägen där deltidsstudiemedel börjar reduceras kommer genom utredningens förslag de disponibla medlen för en heltids- respektive deltidsstuderande att vara desamma. Reduktionen av studiemedel framgår av följande formler:

Nuvarande regler Heltidsstuderande * S =

70 2 uu HX)Xbb-3

«-&»»

Deltidsstuderande s

=reoxbb-J

,

l

-Tööxbb

uu

Utredningens förslag Heltidsstuderande o S =

70 .. 1 10ÖXbb-2

100 Deltidsstuderande 35 c s =

L L

1 Tööxbb-2

SOU 1973: 17

där S = studiemedel efter reduktion, bb = basbeloppet och I = inkomsten. Konsekvenserna av de i paragrafen föreslagna ändringarna framgår av kapitel 5. För att den korttidsstuderandes speciella ekonomiska situation skall kunna beaktas i tillräcklig utsträckning, har i denna paragraf införts reduktionsregler som principiellt skiljer sig från de regler som gäller för heltidsoch deltidsstuderande. I stället för att ha den studerandes beräknade inkomst under beviljningsperioden som utgångspunkt för behovsprövningen, vilket är fallet för heltids- och deltidsstuderande, skall beträffande korttidsstuderande hänsyn tas till hans beräknade inkomst för hela det år under vilket studierna bedrivs (dvs. vanligtvis hans normala årsinkomst minus det eventuella inkomstbortfallet under studieperioden) eller, om den period han studerar sträcker sig över ett årsskifte, hans inkomst för det år under vilket han påbörjar studierna. I stället för att, som är fallet för heltidsoch deltidsstuderande använda en enda fribeloppsgräns vid behovsprövningen mot inkomst, har för korttidsstuderande införts ett fribelopp som variera från 360 till 440 procent av basbeloppet, beroende på det antal studieveckor för vilket studiemedlen är avsedda. Även reduktionstakten skiljer sig från den som gäller för heltids- och deltidsstuderande. För korttidsstuderande skall nämligen studiemedlen reduceras med en tredjedel av den del av den studerandes inkomst som överstiger det för honom gällande fribeloppet. Denna lägre reduktionstakt har införts för att inte en ökning av den studerandes inkomst skall leda till att hans disponibla medel (inkomst minus skatt plus studiemedel) sjunker. Med undantag av fribeloppets storlek gäller samma regler för behovsprövningen mot korttidsstuderande makes inkomst som för den egna.

125 xbb 100 171

Ha § De i denna paragraf införda ändringarna har brutits ut ur 11 § främst av redaktionella skäl. I paragrafen ges en definition av begreppet inkomst. Till den studerandes inkomst skall räknas dels hans inkomster enligt kommunalskattelagens 23, 2 6 , 3 0 , 3 4 , 37 och 40 §§, dvs. hans intäkter enligt 2 1 , 24, 28, 32, 35 och 38 §§ minus avdrag enligt 22, 25, 29, 33, 36 och 39 §§ samma lag (sammanräknad inkomst), dels därutöver hans icke skattepliktiga inkomster, med undantag av studiemedel, doktorandstipendium och barnbidrag. Vad som stadgas i kommunalskattelagen med anvisningar skall således, tillsammans med praxis på området, vara vägledande inom studiemedelssystemet. Naturaförmåner som är att hänföra till icke skattepliktig inkomst, dvs. naturaförmåner som inte härrör från någon förvärvskälla, skall enligt andra stycket i paragrafen uppskattas efter regler som fastställs av Konungen. Riksskatteverket fastställer och publicerar årligen, bl. a. i skattetabellerna för beräkning av preliminär A-skatt, värdet av naturaförmåner. Dessa beräkningar avser visserligen främst sådana naturaförmåner som är skattepliktiga men dessa beräkningar skall således användas även i detta sammanhang. Stadgandet tar främst sikte på studerande som bor hos föräldrar och som där åtnjuter fri kost och logi.

12 §

Som grund för behovsprövningen av studiemedel mot förmögenhet skall läggas den studerandes skattepliktiga förmögenhet enligt 2 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt, SF (1947:577), sådan den framgår av den senaste taxering till statlig förmögenhetsskatt. Vid beräkningen av den skattepliktiga förmögenheten samt vad som är att hänföra till tillgångar respektive avdragsgilla skulder, skall ledning tas från bestämmelserna i SF. 172

Makes förmögenhet beräknas efter samma principer som den egna förmögenheten. Införandet av de förmögenhetsskatterättsliga begreppen får till följd att ena makens skuld, som denna inte kan avräkna från sina egna tillgångar, får avräknas från den andra makens tillgångar, samt att även återbetalningspliktiga studiemedel härigenom räknas som skuld inom studiemedelssystemet. Reduktionen av studiemedel på grund av förmögenhet, varom stadgas i paragrafens andra stycket, sker för gift studerande enligt följande formel:

-Sr»-*

a + — — 6 x bb

där S = studiemedel efter reduktion, bb = basbeloppet, a = den egna skattepliktiga förmögenheten och b = makes skattepliktiga förmögenhet - under förutsättning att b > 6 xbb. a+

13 Enligt 9 § studiemedelskungörelsen skall underrättelse om innehållet i slutligt beslut i anledning av ansökan om studiemedel snarast sändas till sökanden. I sådant beslut skall, enligt 8 § studiemedelskungörelsen, storleken av i beviljade studiemedel ingående studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel anges. Eftersom studiemedel, enligt utredningens förslag, skall utbetalas per kvartal och då, enligt andra stycket i denna paragraf, det basbelopp som gäller för första månaden i vart och ett av kvartalen skall läggas till grund för studiemedlens storlek respektive kvartal, måste därför en "preliminär" beräkning av studiemedelsbeloppets storlek för hela beviljningsperioden, enligt första stycket göras.

14 § Ändringen i denna paragraf är en konsekvens av att rätt till korttidsstudiemedel SOU 1973: 17

införts i författningen. Paragrafen är således inte tillämplig på korttidsstuderande.

15 § I punkten c i denna paragraf stadgas rätt för även korttidsstuderande att erhålla studiebidrag. Bidragets storlek utgår, liksom för heltids- och deltidsstuderande i relation till de totala studiemedlens storlek. Korttidsstuderande kan således, om han studerar åtta veckor, erhålla maximalt 350 kronor i studiebidrag och, om han studerar sexton veckor, maximalt 700 kronor.

32 §

Den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden som har betydelse för rätten till studiemedel, kan enligt första stycket i denna paragraf bli omedelbart återbetalningsskyldig för de studiemedel som han härigenom uppburit. Konstateras i efterhand att den studerande uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp, kan enligt första stycket återkrav komma i fråga. Bestämmelserna om återkrav är emellertid inte begränsade till fall av positivt vilseledande eller fall då den studerande varit grovt vårdslös. Även underlåtenhet från den studerandes sida att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet aktualiserar återkravsfrågan. En begränsning ligger dock däri att återkrav ej skall göras med mindre den studerande insett eller åtminstone skäligen bort inse att han uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp. Det ankommer på CSN att avgöra om omedelbart återkrav skall åläggas den studerande eller ej. Har beslut om återkrav fattats, kan CSN enligt andra stycket kvitta det belopp som skall återbetalas genom avräkning på framtida studiemedel. Möjligheten till kvittning är emellertid begränsad såtillvida att avräkning endast kan ske från beviljade men ej utbetalade studiemedel eller från studiemedel vilka SOU 1973: 17

framdeles beviljas för den period som följer omedelbart efter den beviljningsperiod vartill de felaktigt uppburna studiemedlen hänför sig. Denna möjlighet till kvittning bör emellertid begagnas med urskillning. Skälig hänsyn måste i varje särskilt fall tagas till den studerandes och hans familjs försörjning. Denna återhållsamhet i möjligheten till kvittning ter sig naturlig vid en jämförelse med 33 §, vari alla som har beviljats studiemedel har ett mycket vidsträckt utmätningsskydd. Möjligheten till kvittning utgör således ett exklusivt undantag från detta skydd. När några kvittningsmöjligheter inte föreligger eller när kvittning av sociala skäl skulle te sig mindre lämplig, får de felaktigt uppburna studiemedlen återkrävas på annat sätt, t. ex. genom ansökan hos domstol om betalningsföreläggande. På belopp som återkrävs på annat sätt än genom kvittning skall enligt tredje stycket ränta utgå från den dag då beloppet uppburits. Om särskilda skäl föreligger kan den återbetalningsskyldige dock befrias helt eller delvis från skyldigheten att erlägga ränta. Det ankommer på CSN att avgöra om återkrav skall ske medelst kvittning eller på annat sätt samt om skyldigheten att erlägga ränta skall efterges.

33 §

I första stycket i denna paragraf stadgas om utmätningsskydd för beviljade men ej utbetalade studiemedel. (Att utmätningsskyddet omfattar även ett eventuellt anspråk på ännu inte beviljade studiemedel får anses självklart.) Skyddet gäller beviljade studiemedel oavsett om dessa är tillgängliga för lyftning eller ej. Utmätningsskyddet upphör således inte förrän den studerande lyft studiemedlen. Enligt 27 § konkurslagen ingår inte i en gäldenärs konkursbo egendom som är fredad från utmätning. En studerandes konkursborgenärer kan således inte komma åt hans beviljade men ej utbetalade studiemedel. Enligt andra stycket i paragrafen är rätten 173

till beviljade studiemedel förverkad om medlen inte lyfts senast den tionde dagen efter utgången av det kvartal för vilket de är avsedda. Denna ändring är en konsekvens av dels att studiemedel föreslås utbetalas kvartalsvis, dels att sista ansökningsdagen har satts till den 31 mars, för studiemedel som avser första kalenderhalvåret och den 30 september, för studiemedel som avser andra kalenderhalvåret.

Studiemedelskungörelsen

(1964: 592)

3 § Ändringen i första stycket i denna paragraf är en konsekvens av utredningens förslag om att kommunalskattelagen i tillämpliga delar skall vara vägledande inom studiemedelssystemet. 11 § Studiemedel skall enligt huvudregeln utbetalas kvartalsvis. För att inte onödigtvis belasta utbetalningssystemet stadgas i andra stycket i denna paragraf att studiemedel, som uppgår till ett belopp motsvarande högst tio procent av basbeloppet per kalenderhalvår, skall utbetalas per kalenderhalvår. Om studiemedlen består av enbart studiebidrag, skall dock utbetalning ske enligt huvudregeln i första stycket. För den som ej är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet i studiemedel för ett kalenderhalvår bortfaller, liksom är fallet i dag enligt 17 § SmF, rätten till studiemedel. 12 § I enlighet med utredningens förslag i kapitel 3 ersätts i denna paragraf nuvarande föreskrift om studieintyg med föreskrifter om studiekontrollhandling. Studiekontrollhandhng sänds till studiemedelstagaren inför vart och ett av beviljningsperiodens utbetalningstillfällen. I studiekontrollhandlingen skall den studerande lämna de uppgifter som, enligt vad 174

CSN förordnat, skall ingå i handlingen,:. ex. uppgifter om egen och i förekommande fall makes ekonomi, uppnådda studieresultat, att han studerar och att han studerat unde: den period, för vilken han senast uppburit studiemedel. Vidare skall enligt paragrafens andrastycke i studiekontrollhandlingen därtill beiörig person, t. ex. studievägledare, intyga artingen att den studerande är registrerad som studerande eller att han fullgör sina stuiier i föreskriven takt, beroende på vilken tjp av läroanstalt det är frågan om. Någon siklig skillnad är inte avsedd med denna uppdelning av intygsgivandet i två olika foimer. Anledningen till uppdelningen framgår av kap. 3. Det ankommer på CSN att förordna om vid vilka läroanstalter den ena eller andra formen av intygsgivande skall förekomna samt vilka personer som skall vara behöriga intygsgivare.

13 §

I 32 § SmF stadgas om avräkning av studiemedel som uppburits obehörigen dier med för högt belopp. I denna paragraf stadgas om en däremot svarande uppräkning i de fall studiemedel utgått med för lågt belopp.

Om det visar sig av uppgifter i studiekontrollhandling att t. ex. inkomsterna under föregående kvartal varit lägre än som uppgivits i föregående studiekontrollhandling, och har studiemedlen reducerats p. g. a. denna inkomstuppgift, skall studiemedlen för kommande kvartal uppräknas med motsvarande belopp. Denna rätt till uppräkning är emellertid begränsad till kvartal som hänför sig till en och samma beviljningsperiod. Någon uppräkning skall heller inte förekomma om beloppet är att anse som obetydligt.

14 §

Enligt

12 § skall studiekontrollhandling SOU 1973: 17

inges inför varje utbetalningstillfälle. I de fall den studerande avslutar studierna eller gör ett uppehåll, skall han enligt denna paragraf ändock inge en studiekontrollhandling omedelbart efter utgången av sista kvartalet för vilket han uppburit studiemedel.

15 §

7 §

Enligt tredje stycket skall en generell delegering, till en särskild av studiemedelsnämnden utsedd delegation, kunna ske av ansökningar, som med hänsyn till bestämmelserna i 6 § andra stycket (meritprövningen) och 7 § första stycket (maximitiden) SmF, inte kan bifallas vid handläggning enligt andra stycket i denna paragraf.

Enligt utredningens förslag i kap. 3 skall den studerande fullgöra sin uppgifts- och anmälningsskyldighet genom att inför varje utbetalningstillfälle inlämna en studiekontrollhandling. Då någon ytterligare uppgiftseller anmälningsskyldighet inte ansetts nödvändig, utgår den studerandes i denna paragraf stadgade skyldighet att anmäla byte av läroanstalt och studieavbrott. Denna anmälningsskyldighet läggs i stället på läroanstalten. I första hand är det härvid fråga om läroanstalter med bunden undervisning vid vilka de studerande beviljas studiemedel för en period omfattande mer än två på varandra följande kalenderhalvår.

Kungl. Maj: ts instruktion nämnderna 1965: 745

för

7a § Denna paragraf innehåller bestämmelser av formell natur beträffande delegation enligt 7 §. I delegation skall ingå minst tre ledamöter, nämligen en (eller flera) ledamöter av studiemedelsnämnden och/eller nämndens sekreterare samt en ledamot som företräder lärarna och en ledamot som företräder de studerande vid vederbörande läroanstalt eller utbildningslinje. Studiemedelsnämnden avgör för vilka läroanstalter delegation skall inrättas och utser delegationens samtliga ledamöter. Beträffande lärar- och studeranderepresentanterna, skall enligt fjärde stycket förslag först 1 inhämtas från lärarkollegium respektive stustudiemedelsdentkår/elevkår.

5 §

8 §

Genom stadgandet i denna paragraf kan antalet ledamöter i studiemedelsnämnderna variera från sex till åtta ledamöter. Som regel skall nämnderna bestå av sex ledamöter. Efter behov skall emellertid nämnd, efter beslut av Kungl. Maj: t, kunna utökas med ytterligare högst två ledamöter. Eftersom lärar- och studeranderepresentanterna inte skall ingå i nämnden utan i en särskild delegation enligt 7 §, utgår andra stycket i paragrafen. Enligt utredningens förslag bör emellertid en av nämndens ledamöter ha särskild kännedom om den studerandes särskilda situation. Det kan därför vara lämpligt att utseendet av denna föregås av kontakter med studerandeorganisationer (student- respektive elevkår) inom nämndens verksamhetsområde.

Ändringen i denna paragraf är en konsekvens av att nämndens storlek enligt 5 § kan variera.

SOU 1973: 17

8a § Beträffande delegationens beslut bör observeras att förfarandet med utslagsröst inte är tillämpligt. Vid lika röstetal, eller när ledamot som deltagit i handläggningen så begär, skall ärendet i stället tas upp till prövning i studiemedelsnämnden. Om ärende hänskjutits till prövning i nämnden på grund av yrkande från någon av delegationens ledamöter, skall denna ledamot beredas tillfälle att delta i nämndens överläggning i ärendet. Han äger dock inte delta i nämndens beslut. 175

Reservationer och särskilt yttrande

1. Reservation av Staffan Nilsson Jag delar inte utredningens förslag, i kapitel 8, att sänka maximitiden för studiemedel från 16 terminer till 13. I stället finner jag att olika skäl talar för att maximitiden sätts till 14 terminer. Utredningen anför som ett skäl för nedkortningen, att det inte är rimligt att studiemedel kan utgå för flera olika utbildningar eller för avsevärd breddning. En sådan avvägning har inget samband med maximitiden för studiemedel, eftersom den studerande har rätt till studiemedel under hela maximitiden förutsatt att studieprognosen är tillfredsställande. Oavsett om maximigränsen för studiemedel är som i dag 16 terminer eller 14 eller 13 terminer kan olika grundexamina hinnas med, beroende på vilka utbildningar man vill kombinera. Om det är utbildningspolitiskt motiverat att begränsa möjligheterna för kombinationer av olika utbildningar, bör detta enligt min mening ske genom regler på utbildningssidan och inte genom det ekonomiska studiestödssystemet. En begränsning i rätten till studier existerar redan idag inom universitetens filosofiska fakulteter. Sålunda får kompletterande utbildning, utöver grundexamens 120 poäng, ske med högst 60 poäng. Därutöver krävs särskilt tillstånd av UKÄ för ytterligare kompletterande utbildning. Jag tror inte heller, till skillnad från 176

utredningens majoritet, att bestämmelserna inom studiemedelssystemet, bl. a. maximitidens längd, uppfattas vara så generösa att de bidrar till att de studerande stannar kvar i utbildningssystemet allt för lång tid. Tvärtom talar mycket för att de studerande känner stark oro inför skuldsättningen som sker genom studiemedelssystemet. Av antalet närvarande studerande vid studiemedelsberättigade utbildningar utnyttjade 64 % återbetalningspliktiga medel hösten 1970. Utnyttjandet har sedan successivt sjunkit och var under vårterminen 1972 5 3 % . Sålunda är det enbart dryga hälften av de studerande som använder studiemedel, övriga finansierar studierna på annat sätt. Av allt att döma spelar rädslan för skuldsättningen i studiemedelssystemet en stor roll, även om trygghetsregler finns för återbetalningen så att de årliga avgifterna maximeras och uppskov kan erhållas. Däremot kan dagens aktuella arbetsmarknadssituation orsaka att studerande stannar kvar i utbildningssystemet. I brist på andra alternativ kan t. ex. studerande vid de filosofiska fakulteterna utnyttja möjligheten att komplettera sin grundutbildning. Som nämnts är dock denna möjlighet begränsad genom reglerna i utbildningssystemet. Jag menar således att maximitiden för studiemedel inte har någon betydelse för om studerande stannar kvar längre tid i utbildningssystemet eller inte. Enligt min mening är maximitiden en SOU 1973: 17

att behandla frågan om de regler för prövning av studielämpligheten, vilka skulle gälla i en sådan studieordning. I betänkandet Studiemedel vid fil. fak. (1969) föreslog utredningen generella regler för rätten till studiemedel. Utgångspunkten var att 40 poäng skulle vara uppnådda efter tredje studieterminen. Efter andra studieterminen skulle den studerande ha uppnått minst 20 poäng för att bli berättigad till studiemedel. Den som inte uppnått dessa poäng skulle, för att bli berättigad till studiemedel en tredje termin, senast vid ingången av tredje terminen ha uppnått 25 poäng. I Kungl. Maj: ts proposition 1970:77 redovisades dessa poänggränser som utan ändring har behandlats av riksdagen. CSN har därefter utfärdat tillämpningsföreskrifter. I dessa föreskrifter har CSN preciserat de tidsgränser som skall gälla för vad som avses med utgången av andra terminen respektive ingången av tredje terminen. Sålunda skall 20 poäng vara uppnådda senast den 30 juni respektive 31 december, och 25 poäng 31 augusti respektive 31 januari, för att berättiga till studiemedel en tredje termin. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har i olika sammanhang kritiserat dessa tillämpningsföreskrifter avseende tidsbestämningen av begreppet utgången av andra terminen. SFS menar att CSN inte har följt riktlinjerna från prop. 1970:77 då utgången av andra terminen har bestämts till 31 december för dem som påbörjar studierna en vårtermin. 2. Reservation av Staffan Nilsson De studerande som börjar en vårtermin kan följaktligen inte under andra terminen Studiemedelsutredningen behandlar i kapitel höstterminen - tillgodoräkna sig de studiere2.2 och 9 frågan om samordning mellan lästermin och studiemedelstermin. Utred- sultat som uppnås under tiden 1-19 januari. De studerande som påbörjar sin första ningen anser att ingen samordning kan studietermin en vårtermin kommer således i åstadkommas. I stället föreslår man (kapitel ett sämre läge jämfört med dem som 9) att vissa av de problem, som i dag kan uppstå genom den bristande samordningen, påbörjar studierna en hösttermin. Detta skall avhjälpas genom att kraven på studiere- problem med olika tidsgränser har tolkats som en fråga om samordning mellan den sultat för fortsatt rätt till studiemedel efter faktiska lästerminen och studiemedelstermitvå terminers studier skärps. Mot detta nen, vilka avgränsar den tid under vilken förslag vill jag göra följande reservation. I samband med att fasta studiegångar studiemedlen utgår (kalenderhalvår). Enligt infördes vid universitetens filosofiska fakul- utredningsmajoritetens uppfattning är orsaken till den av SFS väckta frågan, att teter fick studiemedelsutredningen i uppdrag

trygghetsregel som skall garantera ett studiestöd under studietiden så att samtliga grundexamina väl kan hinnas med. Detta var också motivet för studiesociala utredningen när man föreslog att maximitiden skulle sättas till 16 terminer. En orsak till att idag avkorta denna tid är att olika utbildningsreformer genomförts i syfte att nedbringa utbildningstiderna. En anpassning kan därför vara befogad efter dessa ändrade förhållanden. Utredningen har övervägt att sätta gränsen till 13 eller 14 terminer, men majoriteten föreslår att maximitiden skall begränsas till 13 terminer. Som jag inledningsvis framhållit, anser jag att 14 terminer vore en lämpligare gräns. Som framgår av utredningens diagram är det veterinär-, tandläkar-, och läkarutbildningarna som har de längsta studietiderna. Särskilt skulle studerande vid läkarutbildningen tämligen regelmässigt bli föremål för undantag och prövning efter särskilda skäl eftersom den utbildningen med accepterad eftersläpning överstiger 1 3 terminer. Eftersom även utredningens majoritet anser att samtliga grundexamina väl bör hinnas med inom ramen för en enhetlig maximigräns, anser jag att denna bör sättas till 14 terminer. Det bör också ur författningsmässig synpunkt vara otillfredsställande att ha ett stadgande där möjliga undantag kan bli huvudregler.

12-SOU 1973: 17

begreppet termin kan tolkas olika. För min del vill jag framhålla att både studiemedelsutredningen och Kungl. Maj:t i sin proposition 1970:77 använt uttrycket "studietermin" när man föreslog ovannämnda poängkrav. Uttrycket "studietermin" används nämligen inom utbildningsorganisationen som en indelning av läsåret. Inom fil. fak. varar studieterminen för hösten till den 19 januari. Det har i efterhand nämnts inom utredningen att man gjorde fel då man använde uttrycket studietermin. Även om man inte klargjorde innebörden i uttrycket menar man att poängkraven borde ha relaterats till studiemedelsterminerna (kalenderhalvåren). Mot detta resonemang vill jag framhålla att om ett fast fixerat poängkrav skall uppställas, för alla ämnen vid fil. fak., och vid en bestämd tidpunkt, måste denna tidpunkt sammanfalla med den faktiska terminsindelningen inom studieordningen. Alla ämnen inom exempelvis fil. fak. har olika uppläggning av ämnenas delkurser och olika tidpunkter för provtillfällena. Det gemensamma vid uppläggningen är att 20 poäng totalt skall uppnås inom studieterminerna. Om man alltså vill ha ett generellt gällande meritkrav för alla ämnen, måste detta krav relateras till utgången av studieterminen om rättvisa skall uppnås. I annat fall måste olika poängkrav uppställas för resp. ämne. Därmed menar jag att både utredningen och föredragande statsråd också måste ha relaterat sitt förslag om ett generellt gällande meritkrav till de faktiska studieterminerna. CSNs tillämpningsföreskrifter följer uppenbarligen inte denna grundläggande princip. Utredningen har på grundval av erhållna direktiv att pröva olika möjligheter att komma tillrätta med de brister som uppkommer när lästerminen inte överensstämmer med studiemedelsterminen. Denna fråga behandlas av utredningen i avsnitt 2.2. Jag instämmer i utredningens förslag (s. 57) att en generell samordning mellan lästermin och studietermin inte går att åstadkomma. Likaså är en anpassning av studiemedelstermin till lästermin vid fil. fak. omöjlig av 178

skäl som redovisas i betänkandet. Utredningsmajoriteten föreslår i stället (s. 151) att begreppet utgången av andra terminen slopas som gräns för meritkrav, och att endast en gräns vid ingången av den följande tredje terminen bibehålls. Därvid anser man sig undanröja de problem som uppstår genom att studietiden 1-19 januari inte inräknas enligt nuvarande regler. Förslaget innebär jämfört med nuvarande förhållanden en skärpning av meritkravet efter två terminer, från 20 till 25 poäng. En sådan förändring kan inte godtas av följande skäl. Studiemedlen är avsedda för ett visst antal studiemånader, f. n. 10 mån., och majoriteten av de studerande måste klara sitt uppehälle under resterande del av året genom förvärvsarbete. Även om således ett terminsuppehåll finns, såsom mellan vår- och hösttermin, måste man förutsätta att studierna planeras och genomförs under lästerminerna. Ett meritkrav enbart vid ingången på den tredje terminen måste därför i verkligheten uppfattas som ett krav vid utgången av andra lästerminen. Det kan hävdas att både 20 och 25 poäng är ett lågt poängkrav, särskilt i förhållande till att utbildningssystemet avser att man under två terminer skall kunna uppnå 40 poäng. Prövningen efter de två första terminerna innebär för det övervägande antalet studerande en första prövning av deras studielämplighet. Det första året innebär för alla en ny studiesituation, många måste t. ex. flytta till ny studieort. Detta gör att det första året i regel ger speciella svårigheter för studerande av alla kategorier. Det är därför särskilt viktigt att reglerna för den första studielämplighetsprövningen utformas så att hänsyn tas till sådana initialsvårigheter, som nu nämnts. Utredningens förslag innebär att man inte längre kommer att acceptera en något större eftersläpning under det första året i förhållande till vad som senare krävs under de kommande studieterminerna. Principen för rätt till studiemedel efter de tre första terminerna är att 40 poäng bör uppnås på tre SOU 1973: 17

terminer. Därvid är 40 poäng jämt fördelade på de tre terminerna med ca 13 poäng. Detta innebär 26 poäng efter två terminer. Utredningens förslag på 25 poäng efter de två första terminerna innebär således att initialsvårigheterna inte längre beaktas, utan att studietakten i stort skall vara likartad under hela studietiden. Den studiestatistik som utredningen redovisar utgör ett litet urval ämnen där genomströmningshastigheten har varit särskilt låg. I de ämnen som redovisas har svårigheterna varit stora med att genomföra målsättningen bakom de fasta studiegångarna. Materialet bygger på uppgifter om studerande som påbörjat studier höstterminen 1969 och höstterminen 1970, i det första fallet alltså samma år som de fasta studiegångarna infördes. Man kan inte förutsätta att första årens studiestatisik är tillräckligt representativt för hur systemet kommer att fungera i fortsättningen. Jag anser därför att man inte kan dra så långtgående och generella slutsatser som utredningen gör om möjligheterna att uppnå 40 poäng i förhållande till de resultat som uppnåtts efter den andra lästerminen. En eventuell prövning av gällande meritregler inom fil. fak. bör göras i ett större sammanhang och grunda sig på ett statistiskt riktigt material, där hänsyn tagits till uppgifter om de studerande och deras studiesituation.

studieresultat som redovisas i propositionen 1970: 77, skall gälla i tillämpliga delar. Med anledning av vad jag nu har anfört anser jag att den enda ändring som bör göras är att tillämpningsföreskrifterna utformas så att utgången av andra terminen, då det är en hösttermin, bestäms till den 19 januari. Därvid skulle poängkravet 20 poäng fortfarande gälla vid utgången av andra terminen, och 25 poäng vid ingången av den tredje, som nuvarande den 31 januari då inget uppehåll finns mellan höst- och vårtermin. Någon risk för en svagare prognosbedömning, vid den senare tidpunkten 19 januari, bör inte föreligga. Snarare borde prognosen kunna grundas på ett bättre underlag, eftersom samtliga tentamensresultat under höstterminen kan bedömas. Det bör i detta sammanhang framhållas att majoriteten av de studerande sannolikt ansöker om studiemedel betydligt tidigare än den 19 januari, eftersom det är en mindre del av de studerande som behöver åberopa studieresultat under slutet av terminen för att uppnå minsta erforderliga poängantal. Dessutom anser jag såsom utredningen föreslår att hänsyn måste kunna tas till lokala förhållanden när det gäller olika ämnens poängsammansättning och variationer i tentamensdagar omkring terminsskiftena.

En mindre lyckad möjlighet att lösa de problem, som jag anser uppkommer genom utredningsmajoritetens förslag, skulle vara att sätta poänggränsen vid ingången till den tredje terminen till 20 poäng i stället för 25 poäng, som majoriteten föreslagit. Detta innebär emellertid en viss sänkning av meritkraven jämfört med vad som gäller i dag. Detta anser jag dock inte vara motiverat. Min utgångspunkt är att de meritkrav som i dag gäller för fortsatt rätt till studiemedel efter två terminers studier, varken skall sänkas eller höjas. För en sådan ståndpunkt finner jag också stöd i utredningens direktiv där det anförs, att om det blir aktuellt att på nytt pröva meritvärderingskraven bör utredningen utgå från att de principer, i fråga om krav på

3. Särskilt yttrande Ingrid Sundberg

SOU 1973: 17

av Staffan Nilsson och

Enligt studiesociala utredningen skulle fördelningen av studiemedel på studiebidrag och återbetalningspliktiga medel avvägas så att studiebidraget avpassades efter det bidrag som föreslogs utgå till äldre elever i studiehjälpssystemet. Ett kontant bidrag under studietiden skulle, förutom som en stimulansåtgärd, ha som målsättning att begränsa de studerandes skuldsättning. Studiebidraget föreslogs utgå med 1 750 kr per läsår att utgå under hela studietiden. Beloppet fastställdes sålunda i kronor som senare skulle kunna höjas genom särskilt beslut av statsmakterna. 179

Den kraftiga höjning av basbeloppet som ägt rum sedan studiemedelssystemet infördes 1965 från 5 000 kr till 7 300 kr som är gällande basbelopp för studiemedlen vårterminen 1973 ger allvarliga konsekvenser för de studerandes skuldsättning. Genom studiemedelssystemets utformning med en fast icke basbeloppsanknuten bidragsdel har hela ökningen av studiemedlen - 70 procent av basbeloppets ökning - lagts på den återbetalningspliktiga delen av studiestödet. Detta har inneburit en utveckling så att skulden för en termin idag ökat med 1 610 kr. Bidragsdelen har således sjunkit från 25 procent av studiemedlen till ca 17 procent. För varje basbeloppshöjning som påverkar storleken av studiemedlen kommer bidragsdelens andel att minska. Således kommer basbeloppshöjningen i februari 1973 till 7 600 kr att ytterligare minska bidragsdelens storlek till ca 16,5 procent av totalbeloppet. Detta skall ses mot bakgrund av den avvägning mellan lån och bidrag som gjordes av studiesociala utredningen vilken resulterade i förslaget om att staten skulle bidraga med 25 procent av studiekostnaden. Hos de studerande märks en stigande ovilja att utnyttja studiemedelssystemet. Allt fler studerande väljer andra former för att finansiera sina studier och utnyttjandegraden av studiemedlen ligger idag på omkring 50 procent. Åtskilliga torde finansiera sina studier med förvärvsarbete i sådan grad att studietakten avsevärt fördröjs, vilket ur samhällsekonomisk synpunkt är mindre önskvärt. Vi anser att denna utveckling måste brytas. En fortsatt urholkning av bidragsdelen i förhållande till den återbetalningspliktiga delen kommer att medföra en ökad skuldsättning och studiestödet får alltmer karaktären av ett lån vars konstruktion är sådan att allt fler studerande ifrågasätter värdet av detsamma. Vi anser det därför av största betydelse att bidragsdelen inom studiemedelssystemet höjs och görs värdebeständig så, att studiemedelssystemet återfår sin karaktär av ett stöd i syfte att stimulera till studier. 180

Vi beklagar att studiemedelsutredningen enligt sina direktiv icke haft till uppgift att utreda frågan om bidragsdelens storlek. Vi anser emellertid att utvecklingen av basbeloppets storlek varit sådan att vi i samband med de förslag av teknisk natur som studiemedelsutredningen framlägger funnit det nödvändigt att framföra våra synpunkter på avvägningen mellan bidragsdelen och den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen.

SOU 1973 : 17

Bilaga 1

Vissa studiesociala författningar i deras lydelse den 1 juli 1972

Kungl. Maj: ts studiemedelsförordning (1964: 401 med senare ändringar) Inledande

bestämmelser

1 § För finansiering av studier vid de universitet och högskolor och de övriga läroanstalter eller utbildningslinjer, beträffande vilka Konungen så bestämmer, tillhandahåller staten studiemedel enligt denna förordning. Om studiemedel för studier utom riket stadgas i 31 §. 2 § Studiefinansieringen handhaves av centrala studiehjälpsnämnden, studiemedelsnämnderna och de övriga organ som Konungen bestämmer. 3 § Studiemedel studiemedel.

bestå

av studiebidrag och av återbetalningspliktiga

4 § Med basbelopp förstås i denna förordning basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Med termin förstås första eller andra häften av ett kalenderår.

Om rätt till studiemedel 5 § Studiemedel utgå till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket. Till den som ej är heltidsstuderande utgå studiemedel endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på heltid. Den som icke är svensk medborgare äger rätt till studiemedel endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning. (Lag 1971: 266.) 6 § Till studerande, som icke tidigare varit inskriven vid läroanstalt eller utbildningslinje vilken omfattas av förordnande enligt 1 § första stycket, utgå studiemedel utan föregående prövning av hans lämplighet för studierna. Till annan studerande utgå studiemedel endast om det med hänsyn till de resultat som han uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning skall skälig SOU 1973: 17

hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur, som kunna antagas hava inverkat på studieresultaten. 7 § Studiemedel må ej utan särskilda skäl utgå för mer än sammanlagt sexton terminer. Fj heller må utan särskilda skäl studiemedel utgå för termin, som infaller efter det den studerande fyllt fyrtiofem år. (Förordning 1969:271.) 8 § Studiemedel beviljas efter ansökan. Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligga, må ansökan prövas även om den inkommit för sent. Studiemedel beviljas för högst två eller i fall, för vilka centrala studiehjälpsnämnden så förordnar, högst tre terminer i sänder. (Lag 1971: 193.) 9 § Studiemedel beräknas för termin och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 §, för heltidsstuderande med sjuttio procent av basbeloppet och för deltidsstuderande med trettiofem procent av basbeloppet. (Lag 1971:193.) 10 § Har studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn, som nu sagts, förhöjes det i 9 § angivna beloppet med barntillägg, som för varje barn utgör tolv och en halv procent av basbeloppet. Äro makar båda berättigade till studiemedel, må dock barntillägg för ett och samma barn utgå endast till endera av dem. Tillägget utgives till mannen eller, om makarna äro ense därom, till hustrun. 11 § För heltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 1 0 § § med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger fyrtio procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger etthundrafyrtio procent av basbeloppet. För deltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger etthundratjugofem procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger tvåhundrafemtio procent av basbeloppet. Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner uppskattas efter regler som fastställas av Konungen. Studiemedel, doktorandstipendium och allmänt barnbidrag anses icke såsom inkomst. Vad i andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst. (Lag 1971:193.) 182

SOU 1973: 17

12 § Har den studerande förmögenhet, skall det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas, förutom med inkomst enligt vad därom stadgas i 11 §, med en femtedel av den del av förmögenheten, som överstiger sex gånger basbeloppet. Är den studerande gift och sammanbo makarna, skall vad i första stycket sägs gälla jämväl beträffande makes förmögenhet. 13 § Vid beräkning enligt 9 - 1 2 §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp, som gäller för andra månaden före ingången av den termin för vilken medlen äro avsedda, eller, om medel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för flera terminer, det basbelopp, som gäller för andra månaden före ingången av den första av dessa. (Lag 1970: 266.) 14 § Äro studiemedel avsedda för studier under avsevärt mindre del av termin än som är normalt för den utbildningslinje varom är fråga, minskas det belopp för studiemedel som följer av 9 - 1 2 §§ i en med hänsyn härtill skälig omfattning. 15 § I studiemedel, till vilka den studerande enligt 5 - 1 4 §§ äger rätt, ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen, a) för heltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel motsvarande minst sjuttio procent av basbeloppet, åttahundrasjuttiofem kronor, eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio procent av basbeloppet. b) för deltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel motsvarande minst trettiofem procent av basbeloppet, fyrahundrafyrtio kronor, eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av fyrahundrafyrtio kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och trettiofem procent av basbeloppet. Utgående studiemedel utgöra i första hand studiebidrag. (Lag 1971:193.) 16 § Studerande, som till följd av vad i 1 1 och 12 §§ sägs ej är berättigad till studiemedel, må likväl erhålla sådana medel, om synnerliga skäl äro därtill. Likaså må, om synnerliga skäl äro därtill, studiemedel utgå med högre belopp än som följer av 9 - 1 2 och 14 §§. 17 § För den som ej är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet i studiemedel bortfaller rätten till sådana medel. Om återbetalning av studiemedel 18 § Den som uppburit studiemedel skall medelst årliga avgifter återbetala medlen till den del de ej utgöra studiebidrag. 19 § Avgift beräknas på grundval av avgiftsunderlag, avgiftsgräns och avgiftskvot. 20 § Avgiftsunderlaget utgör summan av dels den återbetalningsskyldiges inkomst eller, om denna ej uppgår till ett basbelopp, detta belopp, SOU 1973: 17

dels den del av hans förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet. Är den återbetalningsskyldige gift, förhöjes den i första stycket nämnda summan med hälften av dels makens inkomst, dels den del av makens förmögenhet basbeloppet.

som överstiger sex gånger

Har den återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden om barn, som är under tio år, minskas den summa som följer av första och andra styckena med ett basbelopp. Avgiftsunderlag avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor (Lag 1970:266.) 21 § Såsom agift anses vid tillämpning av 20 § den som taxerats med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt. Med inkomst förstås i 20 § den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten och med basbelopp det vid avgiftsårets ingång gällande basbeloppet. (Lag 19 70:266.) 22 § Avgiftsgränsen är två och en halv gånger det i 21 § angivna basbeloppet. (Lag 1970:266.) 23 § Avgiftskvoten fastställes så snart två år förflutit från utgången av det år, under vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel. Kvoten utgör summan i basbelopp av återt.etalningspliktiga studiemedel, delad med antalet år från och med det, då kvoten fastställes, till och med det, då den återbetalningsskyldige fyller femtio år, eller, om antalet år ej uppgår till femton, nämnda summan delad med femton. Summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel får dock icke delas med högre tal än som motsvarar antalet år från och med det, då avgiftskvoten fastställes, till och med det, då den återbetalningsskyldige fyller sextiofem ar. Har den återbetalningsskyldige efter det avgiftskvot fastställts för honom ånyo uppburit återbetalningspliktiga studiemedel, förhöjes från och med det följande året avgiftskvoten med summan i basbelopp av nämnda medel, delad med det antal år som då återstår till utgången av det år, för vilket han sista gången skall erlägga avgift för förut uppburna studiemedel, Vid tillämpning av vad nu sagts skall förutsättas, att han varje år kommer att erlägga den avgift som följer av 25 § första stycket. Avgiftskvoten är alltid minst en tiondel. Vid beräkning av summa, som omförmäles i första och andra styckena, tillämpas basbeloppet vid ingången av den termin för vilken studiemedlen utgivits. Avgiftskvot angives med tre decimaler. (Förordning 1969:271.) 24 § Sedan avgiftskvot fastställts skall den återbetalningsskyldige erlägga avgift för varje år, under vilket hans avgiftsunderlag överstiger avgiftsgränsen. Vid tillämpning av första stycket skall, om ej särskilda skäl föranleda till annat, med år under vilket den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag överstiger avgiftsgränsen, jämställas år, under vilket han icke varit bosatt i riket.

25 § Avgiften utgör produkten av det vid årets ingång gällande basbeloppet och den för den återbetalningsskyldige fastställda avgiftskvoten. Den som hela året varit bosatt i riket är dock icke skyldig att erlägga avgift med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget och ej heller med mer än en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen. Avgiftsbelopp enligt första eller andra stycket avrundas till helt krontal vid öretal under femtio nedåt och vid annat öretal uppåt. (Lag 1972:182.) 26 § Om synnerliga skäl äro därtill, må på ansökan äterbetalningsskyldig avgift för visst år utgå med lägre belopp än som följer av 25 §. 27 § Äterbetalningsskyldig må frivilligt inbetala högre belopp än som följer av 25 §. Frivillig inbetalning tillgodoräknas den återbetalningsskyldige på samma sätt som avgift för året, därvid dock inbetalning, som äger rum före det år under vilket han fyller femtio år, förhöjes med dels tre tiondels procent för varje helt år upp till ett antal av fem, som vid inbetalningstillfället återstår till utgången av det år, under vilket han fyller femtio år, dels en tiondels procent för varje ytterligare återstående helt år. 28 § Erlägger återbetalningsskyldig, som är bosatt utom riket, ej avgift inom föreskriven tid, är han, om ej särskilda skäl föranleda till annat, skyldig att genast fullgöra hela sin återbetalningsskyldighet genom att utgiva det belopp som han haft att erlägga, därest han skolat medelst frivillig inbetalning bringa återbetalningsskyldigheten till omedelbart upphörande. 29 § Äterbetalningsskyldigheten upphör, när de avgifter som den återbetalningsskyldige erlagt tillhopa uppgå till lika många basbelopp som de i 23 § första och andra styckena omförmälda summorna sammanlagt utgöra. Omvandlingen av avgift i basbelopp skall för varje år ske med tillämpning av basbeloppet vid ingången av det år avgiften gällt. Den återbetalningsskyldige är icke i något fall pliktig att erlägga avgift för år efter det, under vilket han fyller sextiofem år. Avlider återbetalningsskyldig, bortfaller äterbetalningsskyldigheten. Dödsboet efter den avlidne skall dock erlägga ogulden avgift, som påförts den avlidne för år före det, under vilket dödsfallet inträffat. 30 § Även om så ej följer av 29 § upphör återbetalningsskyldigheten, när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp motsvarande vad han skulle hava erlagt, därest de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett räntebärande lån, vilket skolat återbetalas med lika stora annuiteter fördelade på den tid under vilken avgifter erlagts. Räntan skall därvid antagas hava uppgått till sextio hundradelar av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Finnes vid tillämpningen av första stycket den återbetalningsskyldige hava erlagt mer i avgifter än han skulle hava gjort om de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett lån, skall det överskjutande beloppet återDäras till honom. SOU 1973: 17

Särskilda

bestämmelser

31 § Studiemedel må beviljas svensk medborgare för studier utom riket, därest studierna icke med lika stor fördel kunna bedrivas vid svensk läroanstalt. Även om så ej följer av första stycket, må studiemedel åtnjutas utom riket, därest Konungen för vissa fall det förordnar. Vad i denna paragraf är stadgas om studier utom riket gäller endast sådana studier, som motsvara eller äro jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje, vilken omfattas av förordnande enligt 1 § första stycket. 31 a § Lagen den 14 maj 1969 (nr 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på studiemedel som sökts efter varsel om eller utbrott av arbetskonflikt. Dock äger lagen icke tillämpning på studiemedel åt handikappad som av medicinska eller sociala skäl behöver utbildning på grund av handikappet. (Förordning 1969: 95.) 32 § Har någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, må vad för mycket utgått genast återkrävas. På belopp som återkräves utgår ränta från den dag då beloppet uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligga, må återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta. Avbryter någon sina studier, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning beträffande uppburna studiemedel, vilka äro avsedda för tiden efter avbrottet. (Förordning 1967: 884.) 33 § Fordran å studiemedel kan ej överlåtas eller tagas i mät för gäld. Rätt till studiemedel är förverkad, om medlen icke lyfts före utgången av den termin för vilken de beviljats så ock om den studerande avlider innan han lyft medlen. Om särskilda skäl föreligga, må studiemedel lyftas efter utgången av den termin för vilken de beviljats. (Förordning 1967:884.) 34 § Ansökan om studiemedel prövas av studiemedelsnämnd om ej annat följer av andra stycket eller av bestämmelser som avses i tredje stycket. Fråga om sökande som icke är svensk medborgare enligt 5 § äger rätt till studiemedel prövas av centrala studiehjälpsnämnden. Har nämnden tidigare funnit sökanden äga sådan rätt till studiemedel eller rätt till studiehjälp enligt 3 § studiehjälpsreglementet (1964:402), skall han, när han senare ånyo ansöker om studiemedel, anses äga rätt till studiemedel enligt 5 § utan ny prövning av centrala studiehjälpsnämnden, om han fortfarande är bosatt i riket. Om sist nämnda villkor är uppfyllt prövas av studiemedelsnämnd eller i fall som avses i bestämmelser enligt tredje stycket av centrala studiehjälpsnämnden. Även i andra fall än som avses i andra stycket prövas ansökan om studiemedel av centrala studiehjälpsnämnden enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Fråga om återkrav enligt 32 § prövas av centrala studiehjälpsnämnden. (Lag 1971: 266.) 186

SOU 1973: 17

35 § Talan mot beslut av studiemedelsnämnd i ärende angående studiemedel föres genom besvär hos centrala studiehjälpsnämnden. Beslut av studiemedelsnämnd, vilket grundats på bestämmelserna i 16 §, må upptagas till prövning av centrala studiehjälpsnämnden, ändå att beslutet icke överklagats. Beslut av studiemedelsnämnd länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av centrala studiehjälpsnämnden. 36 § Över centrala studiehjälpsnämndens beslut må klagan ej föras i annat fall än som anges i lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. (Förordning 1969:95.) 37 § Om debitering och uppbörd av avgifter förordnar Konungen med riksdagen. Övriga föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden. Registrering av studiemedel.

Urämb.skr.

18.12.1964 Kungl. Maj:t har uppdragit åt centrala studiehjälpsnämnden att handha registreringen av studiemedel.

Övergångsbestämmelser 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. 2. Genom förordningen upphävas, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, reglementet den 1 5 juni 1939 (nr 290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier; kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen; kungörelsen den 30 april 1948 (nr 210) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som genomgått polisskola; kungörelsen den 16 juni 1950 (nr 469) angående studielån med statlig kreditgaranti; och reglementet den 22 maj 1953 (nr 366) för utdelning av statsstipendier vid universiteten m. fl. läroanstalter. 3. 4. 5. För återbetalning av lån, som utlämnats enligt någon av de vid 2. nämnda författningarna skola äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning, o. Garantilån jämlikt kungörelsen den 11 oktober 1946 angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, ävensom garantilån jämlikt kungörelsen den 30 april 1948 angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som genomgått polisskola, må även framdeles beviljas för studieskulder, vilka avse studier före den 1 januari 1965. SCU 1973: 17

7. Vid tillämpning av 7 § första stycket i förordningen skall med termin, för vilken den studerande uppburit studiemedel, jämställas termin, för vilken han erhållit stipendium eller län enligt någon av de vid 2. angivna författningarna. 8. Är studerande skyldig att erlägga ränta å lån, som utlämnats enligt någon av de vid 2. nämnda författningarna, må när studiemedel beviljas honom, det belopp, vartill han är berättigad enligt 9 - 1 4 §§ i förordningen, överskridas med så mycket som svarar mot den ränta, som förfaller till betalning under tid för vilken studiemedlen äro avsedda. 9. Avlider någon, som erhållit lån med stöd av någon av de vid 2. nämnda författningarna, innan lånet återbetalats, skall den del av lånet, som vid tiden för dödsfallet ej förfallit till betalning, avskrivas. 10. De ytterligare föreskrifter, som erfordras i samband med införandet av denna förordning, meddelas av Konungen. I fråga om återbetalningsskyldig, för vilken avgiftskvot skall fastställas före den 1 januari 1970, tillämpas 23 § i sin äldre lydelse.

Kungl. Maj:ts studiemedelskungörelse (1964: 552 med senare ändringar) Inledande

bestämmelser

1 § Med läroanstalt förstås, om ej annat är särskilt angivet, sådan läroanstalt eller utbildningslinje, vid vilken staten enligt vad därom särskilt stadgas tillhandahåller studiemedel enligt studiemedelsförordningen. 2 § Studiemedel beviljas för studier vid viss läroanstalt. Övergår någon, som beviljats studiemedel, till annan läroanstalt inom riket, äger han dock uppbära ännu icke utbetalda studiemedel. Övergår någon till läroanstalt utom riket eller avbryter han sina studier, må han ej uppbära beviljade studiemedel som äro avsedda för tiden därefter.

Uppskattning av värdet av naturaförmåner 3 § Vid beräkning av studerandes inkomst för termin enligt 1 1 § studiemedelsförordningen uppskattas naturaförmåner i form av kost eller bostad till det värde som anges i de senast fastställda skattetabellerna för preliminär A-skatt. Åtnjuter studerande kost eller bostad mot ersättning som avsevärt understiger det värde vartill förmånen sålunda uppskattas, skall skillnaden mellan det värde och den betingade ersättningen anses som naturaförmån och räknas som inkomst. Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst. 188

SOU 1973: 17

Studiemedel för studier utom riket 4 § För studier vid läroanstalt eller utbildningslinje under statlig tillsyn i Danmark, Finland, Island eller Norge äger svensk medborgare åtnjuta studiemedel enligt studiemedelsförordningen på samma villkor som för studier inom riket. 5 § Ansökan om studiemedel för studier utom riket prövas av centrala studiehjälpsnämnden. Ansökan 6 § Ansökan om studiemedel avfattas enligt fastställt formulär. Redogörelse för personliga och ekonomiska förhållanden avges på heder och samvete. Ansökan om studiemedel inges i fråga om studier inom riket i den ordning som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. I fråga om studier utom riket inges ansökan till centrala studiehjälpsnämnden. 7 § Ansökan om studiemedel skall vara egenhändigt underskriven av sökanden. Är denne under 18 år eller omyndigförklarad, skall hans förmyndare ha tecknat samtycke på ansökningen.

Beslut om studiemedel ra. ra. 8 § När studiemedel beviljas, skall storleken av däri ingående studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel anges i beslutet. 9 § Underrättelse om innehållet i slutligt beslut i anledning av ansökan om studiemedel skall snarast med posten sändas till sökanden. Denne skall därvid underrättas om innehållet i 1 3 och 14 §§. Ha studiemedel beviljats, skall bevis därom sändas till postverket eller den penninginrättning som enligt 10 § skall utbetala studiemedlen.

Utbetalning av studiemedel 10 § Studiemedel utbetalas enligt den studerandes önskan genom postverket, Sveriges riksbank eller annan penninginrättning som förklarat sig beredd att medverka vid utbetalning av studiemedel på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer. Har den studerande icke angett var han önskar uppbära beviljade studiemedel, sker utbetalningen genom postverket. 11 § Studiemedel utbetalas för högst en termin i sänder. Utbetalning sker på anfordran. 12 § Studiemedel må utbetalas endast om den studerande styrker att han bedriver studier vid läroanstalt eller, i fråga om studier utom riket, vid den läroanstalt eller utbildningslinje som anges i beslutet om studiemedel. Som bevis må godtagas endast intyg utfärdat av lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning. Intyget skall avfattas enligt fastställt formulär. SOU 1973: 17

Särs kild b estäm ra elser 13 § Den studerandes rätt till studiemedel skall omprövas, när ändrade förhållanden föranleda det. I fråga om tid, för vilken den studerande uppburit studiemedel, må ändring dock ske endast till hans förmån. 14 § Ändras den studerandes eller hans makes förhållanden på sådant sätt att studiemedel icke skola utgå eller skola utgå med avsevärt lägre belopp än som beslutats, skola den studerande och, om han är under 18 år eller omyndigförklarad, hans förmyndare genast anmäla detta till studiemedelsnämnden. Om studiemedel beviljats för studier utom riket, skall dock anmälan ske till centrala studiehjälpsnämnden. 15 § Övergår någon, som beviljats studiemedel, till annan läroanstalt eller avbryter han sina studier, skall han anmäla detta till studiemedelsnämnden eller, i fråga om studier utom riket, till centrala studiehjälpsnämnden. 16 § Finner studiemedelsnämnd, att någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp eller för tiden efter det att han avbrutit sina studier, skall nämnden genast anmäla detta till centrala studiehjälpsnämnden. I fråga om återbetalningspliktiga studiemedel som skola återkrävas enligt 32 § studiemedelsförordningen äga 3 - 1 0 , 12, 13 och 20 §§ avskrivningskungörelsen (1965:921) samt 14 och 21 §§ samma kungörelse i vad de avse avskrivning motsvarande tillämpning. 17 § Fråga som avses i 33 § tredje stycket studiemedelsförordningen prövas av centrala studiehjälpsnämnden eller, efter dess bemyndigande, studiemedelsnämnd. 18 § De ytterligare föreskrifter som fordras för tillämpningen av studiemedelsförordningen, utom i vad avser debitering och uppbörd av avgifter, meddelas av centrala studiehjälpsnämnden. På nämnden ankommer att utfärda de anvisningar samt att fastställa och kostnadsfritt tillhandahålla de formulär som fordras för tillämpningen av denna kungörelse. Övergångsbestämmelser 1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965 men skall äga tillämpning redan dessförinnan i fråga om åtgärder som fordras för tillämpningen av studiemedelsförordningen efter dess ikraftträdande. 2. Beslut om avskrivning av lån med stöd av 9. övergångsbestämmelserna till studiemedelsförordningen meddelas av poststyrelsen i fråga om lån enligt reglementet den 15 juni 1939 (nr 290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier och av centrala studiehjälpsnämnden i övriga fall. 3. Vid tillämpning av de äldre bestämmelser som avses i punkten 5 av övergångsbestämmelserna till studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401) skola följande särskilda föreskrifter iakttas. Fråga om anstånd, förlängning av amorteringstiden, annan ändring av amorteringsplanen, lättnad eller befrielse från återbetalningsskyldighet enligt 7, 8 eller 10 § reglementet den 15 juni 1939 (nr 290) för utdelning 190

SOU 1973: 17

av räntefria lån för universitetsstudier prövas av poststyrelsen. Beslut om avskrivning av lån enligt kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, kungörelsen den 30 april 1948 (nr 210) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som genomgått polisskola, eller kungörelsen den 16 juni 1 950 (nr 469) angående studielån med statlig kreditgaranti meddelas av centrala studiehjälpsnämnden. Mot beslut av poststyrelsen eller centrala studiehjälpsnämnden må talan ej föras. (KK 1965:384.) 4. Lån enligt reglementet den 15 juni 1939 (nr 290) för utdelning av räntefria lån för universitetsstudier må helt eller delvis avskrivas, om låntagarens betalningsförmåga på grund av sjukdom eller av annan jämförlig orsak är varaktigt nedsatt. Beslut om avskrivning meddelas av postverket. Mot dess beslut må talan ej föras. (KK 1966:200.)

Kungl. Maj: ts instruktion för centrala studiehjälpsnämnden (1971: 759) Inledande

bestämmelser

1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 16 §, tillämpas på centrala studiehjälpsnämnden. Med chefen förstås vid tillämpning av 5 § verksstadgan nämndens ordförande och i övrigt byråchefen. Uppgifter 2 § Nämnden är central förvaltningsmyndighet för ärenden om studiesocial verksamhet och därmed sammanhängande frågor i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan myndighet. Nämnden är chefsmyndighet för studiemedelsnämnderna. 3 § Det åligger nämnden särskilt att verka för enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser om studiesocialt stöd samt tillse att de studerande erhålla kännedom om dessa bestämmelser, öva tillsyn över studiemedelsnämnderna och andra lokala myndigheters handläggning av studiesociala ärenden. Organisation 4 § Nämnden består av ordförande, vice ordförande och fem andra ledamöter. Samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. 5 § Hos nämnden finns en byråchef.1 Denne är chef för nämndens kansli. Hos nämnden är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Numera kanslichef. SOU 1973: 17

6 § Hos nämnden finns en delegation för utländska studerande. Delegationen består av ordförande och fyra andra ledamöter. Samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Delegationen utser inom sig vice ordförande. Ärendenas

handläggning

7 § Ärende, som ej ankommer på delegationen för utländska studerande, avgöres av nämnden i plenum. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får nämnden överlämna åt ordföranden eller åt byråchefen eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på nämnden i plenum. Överlämnande enligt andra stycket får ej avse ärenden om diciplinstraff, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning. 8 § Nämnden är beslutför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. När ärende av större vikt handlägges, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Om röstning i fråga som avses i 7 § tredje stycket gäller särskilda bestämmelser. 9 § Delegationen för utländska studerande handlägger ärenden om rätt till studiehjälp eller studiemedel för den som ej är svensk medborgare. 10 § Delegationen för utländska studerande är beslutför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. När ärende av större vikt handlägges, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Som delegationens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Delegationen får överlämna åt ordföranden eller åt byråchefen eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på delegationen i dess helhet. 11 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på byråchefen eller på särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som handlägges enligt 7 § andra stycker eller 10 § tredje stycket avgöres utan föredragning. Ordföranden i nämnden eller delegationen för utländska studerande får själv övertaga beredning och föredragning av ärende. Byråchefen får närvara när ärende föredragas av annan. 12 § Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas. 13 § Ordföranden i nämnden, byråchefen eller, efter beslut av ordföranden, annan tjänsteman får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. 192

SOU 1973: 17

Tjänstetillsättning 14 § Ordföranden, vice ordföranden och övriga ledamöter i nämnden förordnas för högst tre år. Ordföranden och övriga ledamöter i delegationen för utländska studerande förordnas för samma tid. Tjänsten som byråchef tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av ordföranden i nämnden. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av nämnden. Övriga bestämmelser 15 § Besked enligt 37 § andra stycket statstjänstemannastadgan (1965: 601) lämnas av nämnden i fråga om byråchefen.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1972, då instruktionen (1965: 744) för centrala studiehjälpsnämnden skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts instruktion för studiemedelsnämnderna (1965:745 med senare ändring) 1 § Allmänna verksstadgan den 3 december 1965 (nr 600) skall, med undantag av 2 §, 3 § 2, 16 och 18 §§ samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på studiemedelsnämnderna. Med chefen förstås vid tillämpning av 5 § verksstadgan studiemedelsnämndens ordförande och i övrigt sekreteraren. Myndighets befogenhet enligt 23 § statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) utövas av centrala studiehjälpsnämnden. Befogenhet som enligt verksstadgan tillkommer myndighet utövas av centrala studiehjälpsnämnden. Sådan befogenhet må studiehjälpsnämnden överlämna till studiemedelsnämnd.

Uppgifter 2 § Studiemedelsnämnd skall, under centrala studiehjälpsnämnden, inom sitt verksamhetsområde handha studiefinansieringen enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401), i den mån sådana ärenden ej ankomma på annan myndighet, följa de studiesociala förhållandena, lämna råd och upplysningar i studiesociala frågor. Studiemedelsnämnd skall beträffande studiefinansiering och övriga studiesociala frågor samverka med vederbörande utbildningsnämnder. 3 § Studiemedelsnämnd skall vidtaga eller hos centrala studiehjälpsnämnden föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som äro påkallade eller i övrigt lämpliga. 13-SOU 1973: 17

Organisation 4 § Studiemedelsnämnderna ha följande verksamhetsområden, nämligen studiemedelsnämnden i Stockholm: Stockholms län, studiemedelsnämnden i Uppsala: Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, studiemedelsnämnden i Linköping: Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar och Örebro län, studiemedelsnämnden i Lund: Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, studiemedelsnämnden i Göteborg: Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, studiemedelsnämnden i Umeå: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 5 § Studiemedelsnämnd består av ordförande och fyra andra ledamöter, som samtliga utses av Kungl. Maj:t, samt ytterligare ledamöter, som företräda lärarna och de studerande till det antal som följer av andra stycket. En ledamot som företräder lärarna och en som företräder de studerande utses vid varje läroanstalt och utbildningslinje inom nämndens verksamhetsområde där studiemedel utgå. Företrädare för lärarna utses av rektor. Företrädare för de studerande utses, om student- eller elevkår finnes, av denna och i annat fall av de studerande i den ordning nämnden bestämmer. Finnas inom verksamhetsområdet två eller flera läroanstalter eller utbildningslinjer av samma slag, utses på samma sätt för dessa gemensamt en företrädare för lärarna och en företrädare för de studerande. Nämnden bestämmer vid vilken anstalt eller linje vardera företrädaren skall utses. Suppleant för ledamot utses i samma ordning som ledamot. För varje ledamot, som företräder lärarna eller de studerande, utses minst två suppleanter. Studiemedelsnämnd utser inom sig vice ordförande. 6 § Hos studiemedelsnämnd finnes en sekreterare. Denne är chef för nämndens kansli. Hos studiemedelsnämnd är i övrigt anställd personal i mån av behov och tillgång på medel. Ärendenas

handläggning

7 § Ärende avgöres av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna samt, i fråga om ansökningar om studiemedel, de ledamöter som företräda lärarna och de studerande vid vederbörande läroanstalt eller utbildningslinje. 1 arbetsordning eller genom särskilt beslut må överlämnas åt ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ske på det sätt som föreskrives i första stycket. Finnes vid handläggning enligt andra stycket att ansökan om studiemedel med hänsyn till bestämmelsen i 6 § andra stycket studiemedelsförordningen icke bör bifallas, skall ärendet hänskjutas till avgörande i den ordning som föreskrives i första stycket. 194

SOU 1973: 17

8 § Studiemedelsnämnd är beslutför, när ordföranden eller vice ordföranden av minst två andra av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt, vid prövning av ansökan om studiemedel, den ledamot som företräder lärarna och den som företräder de studerande äro närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förena sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. 9 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på sekreteraren eller särskilt förordnad föredragande. I arbetsordning eller genom särskilt beslut må medges att ärende som handlägges enligt 7 § andra stycket avgöres utan föredragning. Ordföranden må själv övertaga beredning och föredragning av ärende. Sekreteraren äger närvara när ärende föredrages av annan. 10 § Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas. 11 § Ordföranden, sekreteraren eller, efter beslut av studiemedelsnämnden, annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. Tjänstetillsättning 12 § Ordförande samt studiemedelsnämnds övriga ledamöter och suppleanter för dem utses för högst tre år. Tjänster tillsättas och annan personal antages av studiemedelsnämnden.

Besvär 13 § Talan mot beslut av studiemedelsnämnd föres hos centrala studiehjälpsnämnden genom besvär, om annat ej är föreskrivet. I fråga om sådant beslut om tjänstetillsättning eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som meddelat beslutet. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1966, då instruktionen den 9 september 1964 (nr 57 8) för studiemedelsnämnderna skall upphöra att gälla.

SOU 1973: 17

Bilaga 2

Översyn av formerna och rutinerna för utbetalning av studiemedel m.m. — förstudie Förslag av arbetsgrupp inom CSN

Skrivelse nämnden

till

Centrala

Studiehjälps-

Genom beslut den 3 maj 1971 uppdrog centrala studiehjälpsnämnden (CSN) åt en arbetsgrupp att verkställa översyn av formerna och rutinerna för utbetalning av studiemedel. I sitt arbete skulle arbetsgruppen ha nära kontakt med Studiemedelsutredningen. I arbetsgruppen har ingått kommunalrådet Gösta Fagerberg, tillika ordförande, byrådirektör Lars Göransson, avdelningsdirektör Gabriella Hansson, avdelningsdirektör Olof Höglund, byrådirektör Göran Larsson och byrådirektör Olof Lundquist. Vidare har såsom experter i gruppen deltagit direktör Gert Persson, DAFA, samt byrådirektör Christer Rosenlund, DAFA. Sekreterare i arbetsgruppen har varit pol. mag. Ulf Lagerros, Statskonsult. Studiemedelsutredningen har i direktiv att behandla bl. a. sådana frågor som anknytning av studiemedlen till aktuellt basbelopp, periodisering av utbetalningen av studiemedel, vissa kontrollfrågor och i samband därmed studieintygets funktion. Arbetsgruppens behandling av dessa frågor har därför endast gällt att skissera tekniska lösningar till underlag för studiemedelsutredningens arbete.

196 Arbetsgruppen får efter avslutat uppdrag härmed överlämna sina förslag.

Gösta Fager b erg /Ulf Lagerros

SOU 1973: 17

1. Direktiv för

utredningsarbetet

CSN har lämnat följande direktiv för gruppens arbete. 1.1

Inledning

Studiemedel för studier vid eftergymnasiala läroanstalter beviljas enligt bestämmelser i studiemedelsförordningen (1964: 401). Kungl. Maj:ts tillämpningsbestämmelser till förordningen återfinns i studiemedelskungörelsen (1964:592). Vidare har centrala studiehjälpsnämnden i cirkulär till studiemedelsnämnderna utfärdat anvisningar för tillämpningen av förordningen och kungörelsen. Bestämmelser om debitering och uppbörd av studiemedel återfinns i förordningen om studiemedelsavgifter (1967:882) med tillämpningsbestämmelser i kungörelse (1967: 883). Utredning och förslag avseende studiemedlen framlades av studiesociala utredningen i betänkandet Rätt till studiemedel (SOU 1963: 74). Förslag till riksdagen framlades i proposition 1964: 138 ang. studiesocialt stöd till studerande ungdom. I sådana frågor som utbetalning och registrering av studiemedel samt debitering och uppbörd av avgifter till studiemedelssystemet framlade studiesociala utredningen inte några slutliga förslag. I överensstämmelse med önskemål, som kommit till uttryck i flera remissyttranden, räknade föredragande statsrådet vid propositionens framläggande med att utbetalningarna av studiemedel skulle kunna ske med anlitande av de sedvanliga bank- och kreditinrättningarna. Formerna för utbetalningarna och registreringen av utbetalda studiemedel fastställdes av Kungl. Maj.t efter förslag 19.11.1964 av statskontoret. Därvid bestämdes, att utbetalningen av studiemedel skulle ske genom bank- och kreditinrättningar. 1 10 § studiemedelskungörelsen stadgas följande: Studiemedel utbetalas enligt den studerandes önskan genom postverket, Sveriges Riksbank eller annan penninginrättning som förklarat sig beredd SOU 1973: 17

att medverka vid utbetalning av studiemedel på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer. Har den studerande icke angett vad han önskar uppbära beviljade studiemedel, sker utbetalningen genom postverket. Postverket, riksbanken, sparbanker, affärsbanker och jordbrukskassor har anmält sig villiga utbetala studiemedel. Förslag till de närmare formerna för debitering och uppbörd av studiemedelsavgifter framlades på Kungl. Maj:ts uppdrag av statskontoret i en promemoria 27.1.1966. Centrala studiehjälpsnämnden avgav yttrande däröver 11.8.1966. Erfarenheter av formerna och rutinerna för beviljning, utbetalning och registrering av studiemedel har nu erhållits under sex år och för debiteringen och uppbörden av studiemedelsavgifter under tre år. Under dessa år har i vissa detaljer ändring skett betr. såväl beviljningsrutinerna som för utbetalningen och registreringen. Utvecklingen, dels betr. studiemedelssystemets omfång när det gäller antalet studerande som årligen uppbär studiemedel samt det totala antalet registrerade studiemedelstagare och årligen återbetalningsskyldiga (se p. 2 nedan), dels betr. möjligheterna att i än högre grad utnyttja datorer i administrationen samt utvecklingen på dataområdet, gör det emellertid angeläget att en genomgripande översyn företas av de administrativa formerna och rutinerna inom studiemedelssystemet. CSN har beslutat att uppdra åt en arbetsgrupp inom CSN att företa en sådan översyn, som bör avse såväl studiemedelsnämndernas tekniska rutiner för handläggning av studiemedelsansökningar som formerna för expediering av beslut om studiemedel och utbetalningen. Det bör prövas om det genom centralisering eller samarbete med andra statliga myndigheter är möjligt att uppnå effektivisering inom systemet. Studiemedelsutredningen arbetar f. n. med en översyn av studiemedelssystemets beviljningsregler m. m. För utredningen gäller Kungl. Maj:ts direktiv av den 17.5.1968. Närmare uppgifter om vilka frågor som utredningen behandlat eller kommer att behandla återfinns i utredningens arbetsplan av 197

den 1 2.2.1969. Utredningen kommer för sitt arbete att i vissa frågor vara i behov av förslag till tekniska lösningar, som möjliggör eventuella förändringar i fråga om beviljning av studiemedel m. m. Den förutnämnda arbetsgruppen inom CSN skall därför under sitt arbete ha kontakt med studiemedelsutredningen och vidta de utredningar, varom överenskommelse kan komma att träffas mellan utredningen och CSN. I samarbete med den s. k. Riskgruppen vid statistiska institutionen vid Uppsala universitet planeras försök under läsåren 1971/72 och 1972/73 med kontinuerlig uppdatering i dator av tentamina samt utskrift av studiemeritförteckningar. Detta försök ingår för CSN:s del i strävandena att dels få fram helt tillförlitliga och lättlästa meritförteckningar till studiemedelsansökningarna dels att undersöka möjligheterna i framtiden till - i viss utsträckning - meritprövning i dator för rätten till fortsatta studiemedel. Arbetsgruppen inom CSN skall ha kontakt med Riskgruppen.

1.2 Studiemedelssystemets utveckling

omfattning

och

Studiemedelssystemets omfattning och utveckling belyses av följande sifferserie. Fram till läsåret 1974/75 beräknas antalet studerande vid läroanstalter, vid vilka studiemedel nu utgår, öka med ca 13 000. Eftersom utnyttjandegraden när det gäller andelen studerande som uppbär studiemedel erfarenhetsmässigt uppgår till ca 71 %, kan antalet studiemedelstagare 1974/75 uppskattas till drygt 135 000. I skrivelse 29.1.1971 till Kungl. Maj:t har CSN föreslagit, att s. k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet för gymnasiala studier, dvs. de som är 20 år och däröver, helt

skall överflyttas till studiemedelssystemet. Vidare har nämnden i samma skrivelse föreslagit, att studiekredit till de yngre eleverna inom studiehjälpssystemet i framtiden skall utgå med återbetalningsskyldighet enligt studiemedelssystemets regler och att återbetalningen skall samordnas med studiemedel som kommer att utgå för eftergymnasiala studier. Genomförs nämndens förslag, kommer från en rad läroanstalter på gymnasial nivå antalet studiemedelstagare att öka med uppskattningsvis omkring 50 000. Vidare tillkommeri studiemedelsregistret med nuvarande beviljningsfrekvens per läsår omkring 10 000 yngre elever på gymnasial studienivä som kommer att uppbära studiekredit. Antalet studiemedelsansökningar per läsår är betydligt fler än antalet studiemedelstagare. Orsaken härtill är bl. a. att ett relativt stort antal studerande bara söker för en termin i taget. För budgetåret 1972/73 beräknas antalet studiemedelsansökningar till ca 185 000 från studerande vid eftergymnasiala läroanstalter. Härtill kommer uppskattningsvis 100 000 ansökningar om studiemedel från åldre elever i gymnasial utbildning samt 10 000 ansökningar om studiekredit från yngre elever i sådan utbildning om CSN:s förutnämnda förslag genomförs. Totalt skulle antalet ansökningar under läsåret 1972/73 således uppgå till ca 295 000. För handläggning av studiemedelsansökningar från äldre elever inom gymnasiala skolor föreslås inrättande av en ny studiemedelsnämnd. Handläggning av ansökningar om studiekredit för yngre elever vid liknande skolor med återbetalning enligt studiemedelssystemets regler har förutsetts ske av CSN. Vid utgången av budgetåret 1970/71 fanns i studiemedelsregistret 290 000 personer med återbetalningsskyldighet. 1973/74

Läsår

Studiemedelstagare, antal ca

Studiebidrag, milj. kr

Återbetalningspliktiga studiemedel, milj. kr

Totala studiemedel, milj. kr

1965/66 1967/68 1969/70 1971/72 ber.

67 200 88 500 104 290 126 000

113,3 150 9 178,2 214,5

289,5 504,9 639,0 931,0

402,8 655,8 817,2 1 145,5

198 SOU 1973: 17

beräknas antalet vara uppe i ca 400 000 och 1975/76 i ca 460 000. Antalet avgiftsskyldiga uppgår 1970/71 till 78 000. För 1973/74 uppskattas antalet till ca 169 000 och för 1975/76 till ca 230 000. Arbetsgruppen skall i sitt arbete beakta den expansion som studiemedelssystemet undergår om föreslagna reformer genomförs. 1.3 Frågor som arbetsgruppen skall behandla Här nedan upptas vissa frågor, som skall bli föremål för arbetsgruppens utredning och förslag, Som angetts i det föregående skall översynen emellertid vara genomgripande. Arbetsgruppen bör därför behandla även andra administrativa frågor, som den finner skäl att ta upp. Riksrevisionsverket har 1.10.1970 avgett revisionsrapport ang. administrationen av studiemedelssystemet. CSN har 16.3.1971 yttrat sig däröver. Arbetsgruppen skall i sitt arbete beakta rapporten och vad CSN i yttrandet däröver anfört. I större frågor som medför särskilda kostnader för utredningsarbetet skall godkännande dock inhämtas av CSN. 1.3.1 Studiemedelsnämndernas rutiner för beslutsmeddelande - studiemedelsanvisningen Beslut att bevilja studiemedel expedieras genom studiemedelsanvisning. Vissa uppgifter ifylls av sökanden och själva beslutet av studiemedelsnämnden. Anvisningen sänds direkt till utbetalningsanstalten som betalar ut studiemedlen mot företeende av studieintyg. Kvitterade studiemedelsanvisningar inlöses av statsverket via riksbankens checkclearing. Utbetalda studiemedel registreras därefter i CSN:s register hos DAFA med utnyttjande av studiemedelstagarens personnummer. Det bör undersökas om rationellare form för beslutsexpediering och studiemedelsutbetalning kan uppnås, t. ex. genom central utbetalning. Ett problem som särskilt bör SOU 1973: 17

beaktas är att felaktigt angivna personnummer orsakar stora problem och risker för att studiemedel registreras på fel person. Mängden av studiemedelsansökningar och den ojämna spridningen under året med toppar i början av terminerna medför tidvis långa väntetider. Behandlingen av ansökningarna sker huvudsakligen med manuellt arbete. Möjligheten att i större grad utnyttja maskinella hjälpmedel bör undersökas. 1.3.2 Studiemedelsbeloppets anknytning till basbeloppet - beviljningsrutiner Beräkning av studiemedlens storlek sker nu på grundval av det basbelopp, som gäller för andra månaden före ingången av den termin för vilken studiemedlen är avsedda. Beviljas studiemedel samtidigt för mer än en termin, gäller dock för samtliga terminer basbeloppet för andra månaden före ingången av den första av dessa. Tillämpliga blir alltså basbeloppen för månaderna maj och november. Reglerna medför att studerande som söker studiemedel för två terminer i taget inte för den andra terminen kan tillgodogöra sig ev. höjning av studiemedelsbeloppet som skulle följa av ett höjt basbelopp. Detta har medfört att ett relativt stort antal studerande söker studiemedel för endast en termin i taget, vilket medför extra arbetsbelastning för studiemedelsnämnderna. I ett läge då basbeloppet stiger mycket, innebär det också att de som beviljats studiemedel för mer än en termin går miste om ett för en studerande betydelsefullt tillägg. Från november 1970 till nu (våren 1971) har basbeloppet stigit med 500 kr. Den huvudsakliga orsaken därtill är omläggningen av skattesystemet. För att ge de studerande inom studiemedelssystemet viss kompensation för basbeloppsförhöjningar har Kungl. Maj: t i proposition 1971:78 föreslagit riksdagen att de studerande som redan beviljats studiemedel för hela kalenderåret 1971, skall för andra halvåret 1971 erhålla extra återbetalningspliktiga studiemedel med 70 % av skillnaden mellan basbeloppet för maj 1971 och basbeloppet för 199

november 1970. Utbetalningen därav medför bl. a. extra administrationskostnader för statsverket. Man torde även i framtiden få räkna med höjningar av basbeloppet. Grunderna för fastställande av basbeloppet medför att höjningarna i framtiden varje gång blir minst 200 kr, vilket i studiemedel för en termin som regel betyder minst 140 kr. Studiemedelsutredningen skall enligt sina direktiv pröva frågan huruvida studiemedel, som på en gång beviljas för mer än en termin, bör beräknas med ledning av det basbelopp, som gäller vid ingången av resp. termin. En sådan omläggning kräver omfattande ändring av tillämpade rutiner för beviljning och utbetalning av studiemedel. Enligt överenskommelse mellan studiemedelsutredningen och CSN skall CSN genom arbetsgruppen för utredningens räkning utreda de tekniska förutsättningarna och formerna härför. Arbetsgruppen bör pröva huruvida det är möjligt och lämpligt att genomföra här avsedd förändring innan övriga eventuella ändringar av studiemedelsrutinerna kan komma till stånd. I arbetet med denna fråga bör kontinuerlig kontakt hållas med studiemedelsutredningen.

samhet vid prövning av ansöknirgar om fortsatta studiemedel. Frågan om studiekontrollen ingår i studiemedelsutredningens arbete. Arbetsgruppen bör i sitt arbete undersöka vilka mcjligneter som kan föreligga till att utnyttja maskinella hjälpmedel för studiekontrollen genom bl. a. anknytning till registersystem vid läroanstalterna. Frågan om aktivitetskontrcller vid skilda tidpunkter under terminerna bör därvid ägnas intresse. I detta arbete bör kontakter tas med bl. a. Riskgruppen vid statistiska institutionen i Uppsala samt med AROSgruppen inom universitetskanslerämbetet. Kontinuerliga kontakter bör vidare hållas med studiemedelsutredningen. Tänkbara förändringar i studiemelelssystemets administration bör redovisas i skisser med kostnadsberäkningar för dels omläggning, dels löpande administration. Däremot skall det anstå med fullständiga systemlösningar till dess att statsmakterna tagit ställning till vilka förändringar som skall vidtas. Kartläggning skall ske av behovet av ändringar i resp. författningar.

2. Nuvarande regler och rutiner 2.1 Regler för rätt till studiemedel

1.3.3 Studieintyget - studiekontrollen

Studiemedlens storlek ra. ra.

Det nuvarande systemet med studieintyg har avsevärda brister såsom kontrollinstrument huruvida studier bedrivs. Studieintyget kan endast verifiera, att studier bedrivs vid det tillfälle då intyget utfärdas. Avbryts studierna, åligger det den studerande att själv anmäla detta till studiemedelsnämnden för prövning av ev. återkrav av studiemedel.

Studiemedel utgår för studier vid i särsdld författning (SFS 1972: 311) uppräknade läroanstalter och utbildningslinjer, som är statliga, statsunderstödda eller ställda under statlig tillsyn. Flertalet studerande vid dessa är 20 år eller äldre och studiemedelssystemet omfattar således i huvudsak universitet, högskolor och motsvarande utbildningslinje:. I vissa fall utgår studiemedel för studier vid utländsk läroanstalt.

Erfarenheterna visar att studieintygen inte sällan är felaktiga och att anmälningsskyldigheten inte fullgörs i den utsträckning som måste eftersträvas. Studiemedelsnämnderna har inte haft resurser för en omfattande manuell kontrollapparat. Kontrollerna har fått begränsas till stickprov samt uppmärk200

Studiemedel utgår per termin (hahår) med högst 70 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Studiemedlen iar sålunda gjorts värdebeständiga så att totalbeloppet automatiskt följer penningvärdets SOU 1973:17

växlingar. För VT 1972 utgick i studiemedel högst 4 970 kr (basbeloppet = 7 100 kr). Till studerande som har vårdnaden om eller fullgör underhållsplikt mot barn utgår särskilt barntillägg med 12,5 % av basbeloppet (VT 1972 888 kr) per termin och barn. Barntillägget utgår t. o. m. den termin under vilket barnet fyller 16 år. Har båda makarna studiemedel, utgår barntillägget endast till en av dem. I studiemedelsbeloppet ingår en fast bidragsdel på 875 kr. Resten är återbetalningspliktiga medel. Studiemedel kan också beviljas till deltidsstuderande, om skäl för deltidsstudier finns och studierna omfattar minst halvtid. Deltidsstuderande erhåller halvt studiemedelsbelopp. Dock utgår helt barntillägg. Om synnerliga skäl föreligger kan extra studiemedel utgå. Sådana skäl kan t. ex. vara speciella utgifter, som är nödvändiga för studierna, studier under längre tid än tio och en halv månader under ett läsår samt i vissa fall kostnader för dubbelbosättning om den studerande har familj, som vistas på annan ort än studieorten. Studiemedlen reduceras med hänsyn till egen och makes inkomst och förmögenhet, om dessa överstiger vissa gränser.

2.2 Studiestödets

administration

Inledning Centrala studiehjälpsnämnden är central myndighet för studiesociala frågor i den mån sådana frågor ej ankommer på annan myndighet. CSN tillkom 1964-07-01 i samband med 1964 års studiesociala reform. Den nya nämnden bildades genom sammanslagning av förutvarande studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden. Dessa organ var tidigare med vissa undantag centrala myndigheter för studiestödet till elever på grundskole-, realoch gymnasienivå resp. universitets- och högskolenivå. Skolstyrelserna (rektorerna) var lokala organ för studiestödet på nivåer upp till universitets- och högskoleutbildning och statsstipendienämnderna för stödet på universitets- och högskolenivån. I och med tillkomsten av centrala studiehjälpsnämnden erhölls ett enda centralt organ för statligt studiestöd. Samtidigt beslöts att statsstipendienämnderna som handlagt ansökningar om s. k. naturastipendier, räntefria studielån och statlig kreditgaranti för studielån (garantilån) till studerande vid universitet och högskolor, skulle ersättas med de nuvarande studiemedelsnämnderna.

Studielämplighet

Centrala

Den som första gången skrivs in vid studiemedelsberättigande läroanstalt/utbildningslinje beviljas studiemedel för högst två terminer utan prövning av studielämpligheten. Den som bedriver fortsatta studier beviljas studiemedel endast om han med hänsyn till tidigare resultat bedöms kunna fullfölja utbildningen på normal tid.

Studiestödet i Sverige utgår numera efter två olika huvudsystem, ett för i huvudsak gymnasiala studier (studiehjälpssystemet) och ett i huvudsak eftergymnasiala studier (studiemedelssystemet). För båda system är som tidigare nämnts centrala studiehjälpsnämnden den centrala myndigheten. CSN leds av en nämnd bestående av ordförande och sju andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj: t. Inom ramen för den försöksverksamhet som pågår med studeranderepresentanter i CSN m. fl. centrala myndigheter har de studerande en representant i nämnden. Chef för CSN:s kansli är en kanslichef. Kansliet består av fyra sektioner och ett sekretariat. I egenskap av central myndighet för stu-

Övrigt Till den, som fyllt 45 år, utgår studiemedel endast om särskilda skäl föreligger. Studiemedel beviljas för längre tid än 16 månader endast om särskilda skäl föreligger. Utländsk medborgare har rätt till studiemedel endast om vissa villkor är uppfyllda. SOU 1973: 17

studiehjälpsnämnden

diestödet begär CSN medel för den studiesociala verksamhet som sorterar under nämnden, utformar anvisningar för de lokala studiesociala organen rörande studiestödets handhavande, är besvärsinstans rörande ansökningar om studiesocialt stöd m. m. Kansliet handlägger också vissa former av studiestöd, bl. a. behovsprövat tillägg och studielån lör gymnasiala studier samt avskrivning av studielån för vuxenstuderande. Ansökningar om studiestöd för studier utomlands inges till och avgörs av centrala studiehjälpsnämnden både gällande studiehjälp och studiemedel. Efter beslut av 1971 års riksdag inrättades en särskild delegation för utländska studelande (DUS) inom CSN. Delegationen som hestår av fem ledamöter utsedda av Kungl. Maj: t prövar ansökningar från icke-svenska ined borgare avseende den principiella rätten till svenskt studiestöd. Till DUS, har inom ramen för CSNs kansliorganisation, knutits ett särskilt sekretariat.

lokala heter

och regionala studiesociala

myndig-

köping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Studiemedelsnämnderna är regicnaLa organ och behandlar ansökningar om studiestöd för studier vid eftergymnasiala läroanstalter och utbildningslinjer inom sin region. Denna omfattar ett visst antal län. Studiemedelsnämnd består av oreförande och fyra andra ledamöter, som samtl.ga utses av Kungl. Maj: t. Därutöver skall för att nämnden skall vara beslutsmässig när den behandlar ansökningar om studiemelel, närvara en representant för vardera lärarna och de studerande vid den läroanstalt eller utbildningslinje, vars elevers ansökningar man behandlar. Studiemedelsutredningen kommer enligt uppgift att behandla studiemedelsnämndernas sammansättning och beslutsformer i sitt slutbetänkande. Varje nämnd har ett kansli. Chef för kansliet är nämndens sekreterare. Personalens storlek på de olika nämnderna varierar efter det antal ansökningar som nämnderna har att behandla.

2.3 Rutiner

2.3.1 Ansökan a) Skolstyrelser och rektorer inom det gymnasiala skolväsendet Studiehjälpen handhas enligt studiehjälpsregltmentet 1964:402 av centrala studiehjälpsnimnden, skolstyrelserna, läroanstalternas rektorer och de övriga organ, som Konungen bestämmer. Som tidigare nämnts avgör CSN ä:enden om studiehjälp i form av behovsprövat tillägg och studielån samt ansökningar on avskrivning av studielån till vuxenstuderande jämte några stödformer under avveckling. Övrig studiehjälp, nämligen studiebid-ag, förhöjt studiebidrag, resetillägg, inackorderingstillägg och inkomstprövat tillägg ai kommer det på skolstyrelser och rektorer att administrera.

b Studiemedelsnämnder D>t finns för närvarande sex studiemedelsnämnder, varav en i vardera Göteborg, Lin202

Studiemedel beviljas efter ansökan, som avfattas enligt fastställt formulär. Ansökan om studiemedel inges till någon av de sex studiemedelsnämnderna. Ansökan kan avse en eller två terminer. Till ansökan skall fogas: a. studiemedelsanvisning; en för varje termin ansökan avser. Sökanden ifyller namn, personnummer, adress, läroanstalt, utbetalningsanstalt. Studiemedelsanvisningen utgör utbetalningshandling. b. personbevis; behövs endast första gången studiemedel söks för kontroll av bl. a. personnummer. c bestyrkt studiemeritförteckning; bifogas av studerande, som tidigare bedrivit studier vid t. ex. universitet. d. vissa övriga handlingar, som erfordras i särskilda fall, t. ex. antagningsbevis från utländsk medborgare. e. övriga handlingar sökanden önskar åberopa, t. ex. läkarintyg. SOU 1973: 17

Uppgifterna i ansökan lämnas på heder och samvete. På ansökningsblanketten för studiemedel lämnas bl. a. följande uppgifter: - personuppgifter - sökta studiemedel - tidigare studiestöd - avsedda studier - tidigare studier - egen och makes inkomst och förmögenhet - övriga upplysningar om förhållanden, som kan ha påverkat studierna. 2.3.2 Handläggning Här nedan lämnas en kort beskrivning av handläggningen av ansökningar om studiemedel. Redovisning av de olika arbetsmomenten lämnas i bilaga. Ansökan registreras först på ett registerkort, som skall finnas för varje sökande. Om tidigare ansökan ingivits till annan studiemedelsnämnd, rekvireras registerkort tillsammans med äldre ansökningar från den nämnden. På registerkortet noteras bl. a. vissa personuppgifter. När ansökan är registrerad, kontrolleras att den är fullständigt ifylld. Ansökan, som ej är fullständig, kompletteras, ofta genom att kontakt tas med sökanden. På ansökningar, som är kompletta, påförs frän registerkorten uppgifter om antal terminer, för vilka studiemedel tidigare har beviljats. Registerkortet placeras därefter i särskilt behandlingsregister. Därefter kontrolleras om sökande är behörig till studiemedel enligt studiemedelsförordningens bestämmelser. Förstagångsansökan från utländsk studerande remitteras till delegationen för utländska studerande (DUS) inom CSN för prövning beträffande den principiella rätten till svenskt studiestöd. På grundval av lämnade uppgifter om beräknad inkomst och förmögenhet för tid ansökan avser, framräknas manuellt hur mycket studiemedel den sökande är berättigad till. Därefter bedöms studielämpligheten hos dem som tidigare bedrivit studier vid studieSOU 1973: 17

medelsberättigande utbildning. För sökandte vid vissa utbildningar med bunden undervisning framgår studielämpligheten vanligtvis at v det yttrande, som rektor eller föreståndare skall ange i ansökan. Nämnderna har i dessa fall mera sällan anledning att företa en ingående prövning. För övriga sökande företar nämnderna studielämplighetsprövningen på grundval av lämnade uppgifter om studieresultat. Vid studielämplighetsprövningen skall beaktas förhållanden av personlig natur, som kan ha påverkat studierna. Då det föreligger tveksamhet om ansökan kan beviljas försöker man från studiemedelsnämndernas sida få in ytterligare uppgifter genom skriftlig förfrågan eller kontakt per telefon med den sökande eller t. ex. institution, rektor, kurator. Vanligtvis rör det sig då om - uppgifter rörande ev. studieavbrott - läkarintyg - klarläggande beträffande studieresultat Om den sökande efter kansliets utredning och prövning bedöms vara klart berättigad till studiemedel, bifalles ansökan av därtill behörig tjänsteman. Om efter komplettering av uppgifter tveksamhet föreligger huruvida ansökan bör bifallas, tas den upp till prövning i vissa fall av ordföranden i nämnden eller i andra fall av nämnden in pleno. (Hos Stockholmsnämnden prövas dock ärendet först på sammanträde med fakultetsrepresentanter för berörd utbildning.) Beslut om avslag med hänsyn till studielämplighet får fattas endast av nämnderna i plenarsammanträde. I samband med beredningen av ansökningarna före nämnd/fakultetssammanträde tar ofta studeranderepresentanten i nämnden kontakt med sökanden. Sedan studiemedel beviljats påföres studiemedelsanvisningen beviljat belopp. Beloppet sifferskyddas genom s. k. checkperforering. Kontrolläsning sker av belopp på anvisning mot belopp på ansökan. Anvisningen sänds därefter till den utbetalningsanst.dt, som sökanden angett i ansökan. Meddelande om beviljade studiemedel (studiemedelsavi) sänds till sökanden. Kopia av studiemedelsavi behålls hos nämnden. :03

Beviljas inte studiemedel meddelas sökanden beslutet skriftligt. I meddelandet lämnas motivering för avslaget samt hur och inom vilken tid besvär kan anföras mot beslutet. 2.4 Utbetalning och registrering av studiemedel Studiemedel utbetalas av därtill behöriga utbetalningsanstalter, vilka är postverket, Sveriges Riksbank, affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor. För att utbetalning skall kunna ske måste den studerande genom intyg (studieintyg) på särskild blankett styrka, att han bedriver studier vid studiemedelsberättigande anstalt under aktuell termin. Intyget skall vara utfärdat av lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning. Sedan studiemedlen utkvitterats sänder utbetalningsanstalten anvisningen till Sveriges Riksbank, som disponerar över de anslag som avses (anslaget för studiebidrag respektive studiemedelsfonden för återbetalningspliktiga medel). Via den s. k. checkclearingen tillgodogörs utbetalningsanstalten det utbetalda beloppet. Hos Riksbanken sorteras för varje clearingdag studiemedelsanvisningarna efter beviljande studiemedelsnämnd. Ungefär en gång i månaden översänder Riksbanken studiemedelsanvisningarna till DAFA, som är CSN: s servicebyrå för ADB. För varje sådan leverans gör riksbanken en sammanräkning av antalet studiemedelsanvisningar samt av beviljade bidrags- och återbetalningsbelopp. Hos DAFA sker dataregistrering genom stansning och konvertering till magnetband, dels av uppgifterna på varje enskild studiemedelsanvisning, dels av kontrolluppgifter från riksbanken. Därefter görs avstämningar av utbetalda belopp och av antal anvisningar, så att vad som bokförts hos riksbanken överensstämmer med vad som dataregistrerats i studiemedelsregistret. Förekommande fellistor granskas och rättas av CSN. Identitetskontroller av studiemedelstagarna med anlitande av bl. a. SCB: s register över rikets totala befolkning (RTB) utförs. 204

Vid terminens slut framställs slutligen ett komplett och korrekt register över utbetalda medel under terminen med studiemedelstagarna upptagna i personnummerordning. Registret över terminens utbetalda studiemedel lämnar i sin tur uppgifter till det s. k. huvudregistret, som ger en total bild av bl. a. hur mycket studiemedelstagaren har återbetalt samt hans saldo.

3. Synpunkter

på nuvarande

arbetsrutiner

3.1 A nsökningsförfarandet Under punkt 2.3.1 har beskrivits studiemedelsansökans innehåll och ansökningsförfarandet. De uppgifter som lämnas i ansökan utgör det huvudsakliga underlaget för beslut om studiemedel. Det är därför av synnerlig vikt att studiemedelsnämnderna får svar på samtliga punkter i ansökningsformuläret. Emellertid är ansökningar som inkommer till studiemedelsnämnderna i stor utsträckning ofullständigt eller felaktigt ifyllda. Av denna anledning måste handlingarna ofta återsändas för komplettering eller kompletteras genom skriftliga frågor till den studerande på oklara punkter i ansökan. Ofullständigheter av olika slag förekommer i ansökningarna. Vanligast är att uppgifter om inkomst och förmögenhet saknas eller är ofullständiga. Merituppgifter är ofta oklara eller ofullständiga. Ibland saknas tillräckliga uppgifter beträffande t. ex. studieavbrott och sjukdom. Sökandes personnummer är inte alltid korrekt angivet. Om ett sådant fel inte upptäcks vid granskningen hos studiemedelsnämnderna kan det rättas först i samband med dataregistreringen. Arbetet med kontroll och rättning av personnummer tar stor tid i anspråk både hos studiemedelsnämnderna och CSN. Studiemedelsanvisningarna som ifylls av sökande och biläggs ansökan är i många fall dåligt ifyllda och kan inte användas av studiemedelsnämnderna för påförande av studiemedelsbelopp. I sådana fall måste anvisningarna i sin helhet skrivas om. SOU 1973: 17

Frekvensen av ofullständigt ifyllda ansök- studerandetillströmningen vid universitetens ningshandlingar varierar. Genomsnittligt tor- filosofiska fakulteter. 1973-07-01 kommers, k. äldre studerande de dock drygt 20 % (dvs. f. n. ca 30 000/år) (20 år och däröver) vid gymnasiala utbildav totala antalet ansökningar returneras till ningsvägar, till vilka nu studiestöd enligt sökanden eller kompletteras på annat sätt i studiehjälpsreglementet utgår, att överföras samband med den första granskningen. till studiemedelssystemet. Handläggningen av Det kan alltså konstateras att arbetet med ansökningarna från dessa studerande komrättning och komplettering av studiemedelsmer tills vidare att ske hos centrala studieansökningar utgör en stor extra arbetsbelasthjälpsnämnden. Behandlingsrutinerna torde ning för studiemedelsnämnderna. Därigenom emellertid komma att i huvudsak överensförsenas behandlingen av ansökningsärendena i sin helhet, vilket i sin tur medför stämma med de rutiner som finns på studieolägenheter för de studerande, eftersom ut- medelsnämnderna. Totalt för hela landet beräknas antalet studiemedelsansökningar betalningarna fördröjs. 1973/74 uppgå till omkring 225 000. Problemet med ofullständigt ifyllda handlingar torde studiemedelsadministrationen ha gemensamt med andra blankettmottagande Behandlingsgången myndigheter. Under årens lopp har CSN och Som framgår av redogörelsen över nuvarande studiemedelsnämnderna genom information arbetsrutiner (avsnitt 2.3) sker behandlingen och på annat sätt sökt uppmärksamma de av studiemedelsansökningar i huvudsak mastuderande på vikten av att ansökningshandnuellt. Detta har lett till att betydande tid lingarna ifylls noggrannt. Förbättringar har och mycket personal åtgått för att utföra också tidvis inträtt. Ytterligare insatser för även rutinbetonade uppgifter som registreinformation på detta område planeras av ring, vissa enkla kontroller och expediering CSN. Nya studerandegrupper förs emellertid av beslut med resultat att handläggningstikontinuerligt in i systemet. Det torde därför derna tidvis blivit otillfredsställande långa. kunna ifrågasättas om någon radikal, stadigUnder lång tid har behovet av maskinella varande förbättring kan uppnås utan att hjälpmedel i arbetet och förenklingar i rutioförsvarbart stora kostnader för informativa nerna upplevts som starka. Det ytterligare system uppstår. En relativt hög procent antal ärenden som tillkommer fr. o. m. budofullständiga handlingar torde man alltså getåret 1973/74 gör behovet av förändringar böra räkna med vid bibehållande av nuvarani nuvarande system än mer påkallade. I det de ansökningsförfarande. Väsentliga förbättföljande kommenteras vissa led i behandringar i det här berörda avseendet förutsätter lingsgången, vilkas ändamålsenlighet särskilt sannolikt en total förändring av formerna för bör prövas bl. a. med hänsyn till tidsåtbeviljning och utbetalning i sin helhet. gången för arbetet. 3.2 Behandlingsgången för ansökningsärenden Inledning Antalet studiemedelsansökningar har ökat sedan studiemedelssystemets start. Budgetåret 1966/67 var antalet ansökningar 104 159 och budgetåret 1970/71 150 727. Det senaste året har dock en viss avmattning i ansökningsfrekvensen skett, vilket närmast får ses som en följd av den minskade SOU 1973: 17

Registreringen av inkommande ansökningar sker som tidigare nämnts genom notat på ett för varje sökande upplagt registerkort. Kortregistren har efter hand blivit omfattande även om avställning av inaktuella kort skett. Hos studiemedelsnämnden i Stockholm arbetar man med ett register om cirka 100 000 kort. Registreringen är mycket tidskrävande särskilt på grund av det omfattande sorteringsarbetet. Under de mest arbetstyngda perioderna har nämnderna stora svårigheter att klara registreringsarbetet utan 205

förseningar. Det är emellertid ytterst viktigt för hela arbetet på nämnderna att registreringen, såväl in- som avregistrering, fullgörs tillfredsställande och med tillräcklig snabbhet. Registren fungerar nämligen som källa för vidare undersökningar så snart ett ärende aktualiseras i det löpande arbetet eller i samband med förfrågningar från allmänheten. På denna punkt har länge diskuterats om inte en förändring av rutinerna, t. ex. genom införande av ADB-registrering skulle kunna innebära såväl avsevärd tidsvinst som minskade kostnader och större säkerhet i arbetet.

alltså ansökningar som fordrar närmare utredning eller komplettering innan beslut kan fattas. Framförallt gäller detta studiemeritärendena, men det finns självfallet andra frågor som i de enskilda fallen endast kan avgöras efter särskilda undersökningar. Som exempel kan nämnas: frågor om studiemedel till studerande som är över 45 år; frågor om studiemedel till studerande vars förmögenhet är bunden. I samtliga dessa fall åtgår betydande arbete för komplettering av uppgifter, förfrågningar hos kuratorer, institutioner m. fl. organ, kommunicering med sökandena m. m. En stor del av sådana ärenden förs också vidare för avgörande av nämnden in pleno.

Prövningen av ansökningarna är som regel uppdelad i flera moment. Vanligen sker kontroll betr. ålder och medborgarskap, utRutiner för utskrift och expediering av bildningens art och omfattning m. m. i en beslut om studiemedel har beskrivits i det inledande granskning. För den vidare prövföregående under punkt 2.3. ningen sker därefter en uppdelning av ärenFör utskrift av beslut används s. k. studiedena efter svårighetsgrad. Ansökningar från medelsanvisningar, vilka delvis har ifyllts av nyinskrivna studerande som söker studiemede studerande. Studiemedelsbelopp som bedel första gången fordrar inte någon lämpligviljats påföres resp. studiemedelsanvisning. hetsprövning och kan därför behandlas mer De moment som därefter följer, nämligen rutinmässigt. Detsamma gäller ansökningar checkperforering, kontrolläsning och signefrån studerande som bedriver fortsatta sturing av anvisningarna är rutinmässiga och dier vid s. k. bunden utbildning (t. ex. semitidskrävande, men ur kontrollsynpunkt nödnarium, sjuksköterskeskola). I dessa fall sker vändiga uppgifter. Studiemedelsanvisningarvisserligen studielämplighetsprövning, men na sänds därefter till olika utbetalningsandenna utgöres i flertalet ärenden endast av stalter för utbetalning. Den sökande har själv en kontroll av att rektor för utbildningen bestämt vilken utbetalningsanstalt han önintygat att den studerande bedriver studierna skar anlita. Följden härav blir att varje i normal takt. studiemedelsnämnd ställer försändelser med En svårare grupp ärenden utgör ansökanvisningar till olika utbetalningsanstalter i ningar från studerande som söker studiemehela landet. Arbetet med att varje dag skriva del för fortsatta studier vid universitet och ut adressförsändelser till ett varierande antal vissa högskolor. I dessa fall sker studielämp- postkontor, sparkassor, jordbrukskassor och lighetsprövningen på grundval av de studie- affärsbanker är omfattande (till vissa ofta resultat som uppnåtts i de tidigare studierna återkommande utbetalningsanstalter finns och som redovisas i särskild bilaga. Endast ca förtryckta kuvert). Kuverteringen av besluts60 % av sådana ärenden kan avgöras vid meddelanden (kopior av anvisningarna) till de studerande är också ett moment som tar första genomgången. åtskillig tid. Behovsprövningen sker i stort sett genom en manuell beräkning av hur mycket studieSamtliga här beskrivna moment som avser medel sökanden har rätt till. Reducering av utskrift och expediering av beslut skulle med maximala studiemedel sker om sökanden fördel kunna utföras på maskinell väg. Däreller maken har inkomst och förmögenhet med skulle man råda bot på de tendenser till som överstiger vissa fribelopp. stockningar som lätt uppstår i detta led i Den mest krävande handläggningen gäller behandlingsgången. För närvarande måste de 206

SOU 1973: 17

studerande vid förfrågan ofta lämnas beskedet att studiemedel beviljats men att utskrift och expediering dröjer viss ytterligare tid. Belastningen totalt på nämnderna är starkt beroende av i vilken utsträckning man kan minska antalet förfrågningar från studerande som inte fått studiemedlen i sin hand. 3.3 Behandlingstid ningar

för

studiemedelsansök-

I det föregående har kommenterats vissa rutiner för arbetet med ansökningsärenden och konsekvenser av dessa rutiner med hänsyn till bl. a. tidsfaktorn. När behandlingstiden för studiemedelsansökningar och studiemedelsnämndernas arbetsbelastning i allmänhet diskuteras bör man särskilt beakta den ojämna spridningen av studiemedelsansökningarna över året. Månaderna före en termins början och någon månad in på terminen ökar antalet ansökningsärenden kraftigt. Detta gäller särskilt inför varje hösttermin. Anhopningen av ansökningar medför då att väntetid för svar på en ansökan uppgår till 2 - 5 veckor. 1 komplicerade fall kan behandlingstiden öka ytterligare. Olika åtgärder har vidtagits för att förkorta väntetiderna, men situationen är fortfarande otillfredsställande. Förseningen som uppstår vid terminsstarterna ger ofta upphov till en ond cirkel. När beslut över en ansökan dröjer, blir den studerande orolig och söker kontakt med studiemedelsnämnden. Ofta nöjer han sig inte med det allmänna beskedet om vad som just då är normal behandlingstid, utan han vill ha ett besked om hur länge just han har att vänta på ett beslut. Personalen måste då genom behandlingsregistret kontrollera att ansökan inkommit och kanske också lokalisera ansökan för att kunna bedöma hur långt den kommit i behandlingsgången. Arbetet härmed tar betydande tid och resulterar totalt sett i ytterligare förseningar och en ökning av handläggningskostnaderna. För de studerande medför förlängda behandlingstider problem, som kan inverka negativt på möjligheterna att studera effektivt. Därmed motverkas syftet som det samSOU 1973: 17

hälleliga studiestödet generellt har nämligen att undanröja ekonomiska studiehinder. Många studerande befinner sig vid terminsstarten i den situationen att de inte vet om de kommer att erhålla studiemedel eller ej. Som ovan nämnts kan den situationen bestå i en månad och mer. Den otrygghet detta innebär verkar i sig hämmande på förmågan att studera. Många studerande särskilt de som saknar egna tillgångar eller hjälpande föräldrar - tvingas skaffa pengar på annat sätt t. ex. genom tillfälliga förvärvsarbeten eller genom handlån hos kamrater. De kan också tvingas att längre eller kortare perioder avbryta studierna för att resa hem. Den längsta väntetiden har som regel de vars studieresultat är tveksamma och vars studiemedelsansökningar därför kräver längre behandlingstid. Ofta är det just dessa studerande som för att lyckas i sina studier behöver ett särskilt stort mått av ekonomisk trygghet. 3.4 Studiemedelsbeloppets basbeloppet

anknytning

till

Maximala studiemedel för termin utgår med 70 % av det basbelopp som gäller andra månaden före ingången av den termin för vilken medlen är avsedda. Beviljas studiemedel för två terminer vid samma tillfälle görs beräkningen för studiemedel för andra terminen på samma basbelopp som för första terminens medel. Vid beviljning för enbart hösttermin eller för både höst- och vårtermin beräknas således studiemedlen på basbeloppet för maj. Beviljning av studiemedel för enbart vårtermin eller för både vår- och hösttermin beräknas på grundval av basbeloppet för november. De nu gällande reglerna har medfört att de studerande som sökt och beviljats studiemedel för två terminer i taget inte för den andra terminen kunnat tillgodogöra sig eventuella höjningar av studiemedelsbeloppet som skulle följa av ett höjt basbelopp. Detta häri sin tur medfört att de studerande i många fall valt att söka studiemedel för endast en termin i sänder, vilket avsevärt ökat studie207

medelsnämndernas arbetsbelastning. Det har sedan länge och från flera håll framhållits angelägenheten av en förändring i dessa avseenden så att - i det fall studiemedel beviljas för två terminer på en gång studiemedelsbeloppet för den andra terminen förändras i relation till basbeloppets förändring. Studiemedelsutredningen som har i uppdrag att pröva denna fråga kommer att lämna förslag till lösning i sitt betänkande.

3.5 Kontrollfrågor

Efter de första årens erfarenheter av studiemedelssystemet diskuterades i flera sammanhang behovet av olika kontrollåtgärder inom systemet. Frågan togs bl. a. upp 1969 av CSN till ingående prövning. Man övervägde då att begära medel för att enligt ett visst program göra undersökningar som kunde ge information om riskerna för missbruk inom systemet. Emellertid fann nämnden att en undersökning i dessa frågor lämpligen borde ske i samband med den översyn som utfördes av 1968 års studiemedelsutredning. RRV behandlade också i sin promemoria "Administrationen av studiemedelssystemet" (oktober 1970) kontrollfrågorna. Man pekade på olika förhållanden som borde bli föremål för översyn. I det följande skall beröras vissa moment i den nuvarande ordningen, där ökade insatser för kontroller av olika slag måste anses befogade. De uppgifter som lämnas i studiemedelsansökan utgör den huvudsakliga grund på vilken beslut om studiemedel fattas. Uppgifterna i ansökan lämnas på heder och samvete. Kontroll av uppgifterna förekommer som regel inte, bl. a. p. g. a. att personella och andra resurser härför saknas. Endast stickprovsvis eller om särskilda omständigheter föranleder det, förekommer kontroller. Sökande anger i ansökan förväntad inkomst under den termin/de terminer ansökan avser. Likaså anges tillgångar och skulder vid ansökningstillfället. Om sökandes inkomst eller förmögenhet ökas avsevärt i 208

förhållande till vad som uppgetts i ansökan är denne skyldig att anmäla förändringen till studiemedelsnämnden, som prövar i vad mån ändring (återkrav) av beviljade studiemedel bör aktualiseras. Studiemedel söks och beviljas i flertalet fall för studier under två terminer. Om studierna under denna tid avbryts, åligger det den studerande att anmäla studieavbrott till studiemedelsnämnden. Enligt 32 § studiemedelsförordningen skall vid avbrott i studier frågan om återkrav av studiemedel prövas för tid under vilken studier inte bedrivits. Studieavbrott för kortare eller längre tid förekommer jämförelsevis ofta, främst vid universiteten. Likaså förvärvsarbetar många studerande vid sidan av studierna i sådan omfattning att rätt till maximala studiemedel egentligen inte föreligger. Fullständig information om förekomsten av studieavbrott finns inte. Det är heller inte möjligt att i nuvarande system företa systematiska kontroller av lämnade ekonomiuppgifter. Det är emellertid en allmän uppfattning att studieavbrott eller ökning av inkomsterna inträffar i långt större utsträckning än vad som kommer till studiemedelsnämndernas kännedom. Av de fall som studiemedelsnämnderna handlägger upptäcks flertalet först i samband med att den studerande återkommer med ansökan om fortsatta studiemedel och då uppger avbrott i studier eller förvärvsarbete som orsak till försening i studierna. Studieavbrott av viss omfattning eller inkomstökning av viss omfattning föranleder vanligen återkrav av studiemedel. Den studerande lämnar på särskild blankett närmare uppgifter om avbrottet eller inkomstökningen till studiemedelsnämnden. Nämnden överlämnar därefter ärendet med förslag till åtgärd till CSN som fattar beslut i frågor rörande återkrav. Den här i korthet beskrivna återkravsproceduren är krånglig och tidskrävande, i synnerhet som två myndigheter är inkopplade i behandlingen. Mycket arbete åtgår både hos studiemedelsnämnderna och CSN innan beslut om återkrav kan fattas. När beslutet SOU 1973: 17

delges den studerande uppstår inte sällan svårigheter för vederbörande att inbetala det återkrävda beloppet. Ofta fattas också eftersom den studerande inte alltid fullgör sin anmälningsskyldighet vid tiden för avbrottet eller inkomstökningen - beslut om återkrav långt efter det att studiemedlen uppburits. Enligt bestämmelserna skall den studerande erlägga ränta på det belopp han obehörigen utnyttjat. Återbetalningen av kapitalskulden jämte ränta kan i många fall särskilt i de fall då studier fortfarande bedrivs - helt undergräva den studerandes ekonomi under en eller flera terminer. Av denna anledning har CSN tillämpat en jämförelsevis generös praxis när det gällt att lämna anstånd med inbetalning av återkrävda belopp. Studiemedel utbetalas för termin mot att den studerande i samband med utkvitteringen lämnar studieintyg som visar att han bedriver studier under den termin för vilken medlen är avsedda. Intyget skall vara utfärdat av lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning. Nuvarande system med studieintyg har utsatts för kritik både från lärare och studerande. I nyss nämnda promemoria från RRV påtalades också ordningen med studieintyg, som man inte fann tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt. Från lärarhåll har man hävdat att arbetet med utfärdande av studieintyg är betungande. Dessutom menar man att intyget är av begränsat värde eftersom man inte har möjlighet att känna igen alla studerande. Då flertalet studerande begär studieintyg i början av terminen utgör intyget inte heller något bevis för att studier pågår under hel termin. Någon ytterligare kontroll beträffande studieaktiviteten med hänsyn till att studiemedel utbetalats för hela terminen sker inte. Utbetalningsanstalternas kontroll av den studerandes behörighet att få utkvittera studiemedel fungerar inte tillfredsställande. Detta har kunnat konstateras i olika sammanhang. Utbetalningsanstalten skall före utbetal14-SOU 1973: 17

ning av studiemedel granska uppgifterna på det studieintyg den studerande lämnar. Enligt anvisningar från CSN åligger det utbetalningsanstalten att kontrollera att överensstämmelse råder mellan studiemedelsanvisningen och studieintyget i fråga om den studerandes namn och personnummer att studierna enligt intyget bedrivs vid läroanstalt/utbildningslinje som berättigar till studiemedel att studieintyget är daterat under den giltighetstid som angetts på studiemedelsanvisningen att det av studieintyget framgår att den som utfärdat intyget är lärare. Upptäcker utbetalningsanstalten felaktigheter vid kontrollen skall kontakt tas med den nämnd som beviljat studiemedlen, innan utbetalning får ske. CSN har i en preliminär undersökning av ca 7 000 studieintyg funnit, att utbetalningsanstalten i jämförelsevis stor utsträckning godkänt studieintyg med olika formella felaktigheter. Från utbetalningsanstalternas sida torde man ha upplevt de otillräckliga möjligheterna till en effektiv kontroll som olycklig. Det torde också kunna ifrågasättas om kontroller av uppgifter som rör utbildning, lärarfunktion m. m. bör åvila banker eller andra penninginrättningar. Av vad som här sagts framgår att avsevärda brister finns ifråga om kontroll i samband med beviljning och utbetalning av studiemedel. Vid en översyn av formerna för beviljning och utbetalning är det viktigt att man särskilt beaktar kontrollfrågorna. Det är vidare angeläget att man inför rutiner som möjliggör att beslut om återkrav kan ske i nära anslutning till den tid under vilken ökade inkomster eller avbrott i studier är aktuella.

3.6 Sammanfattande

synpunkter

Utflödet av studiemedel är betydande. Nedan anges de senaste terminernas förbruk209

ning ur anslaget för studiebidrag och ur fonden för återbetalningspliktiga medel. Termin

HT 1970 VT 1971 HT 1971 VT 1972

Utbetalt i studiebidrag. Mkr

92,2 91,9 89,2 85,2

Utbetalt i återbetalningspliktiga medel. Mkr 362,1 365,2 367,4 344,3

Totalt för läsår Mkr

911,4 886,1

De sammanlagda personalkostnaderna vid studiemedelsnämnderna utslaget på antalet studiemedelsansökningar gav 1971/72 en genomsnittskostnad om 15 kr per ansökan. Till kostnaden vid studiemedelsnämnderna kommer ca 70 öre per anvisning för riksbankens hantering och ca 60 öre för registreringsarbetet hos DAFA. För utbetalning av medel och i samband därmed utförd kontroll av studieintyg erhåller utbetalningsanstalterna inte någon ersättning. Det torde kunna hävdas att nuvarande kostnader för beviljning och utbetalning av studiemedel inte är höga. Inom den ovan nämnda kostnadsramen har dessutom under de två senaste åren förbättringar i form av minskade väntetider för behandling av ansökningsärenden uppnåtts genom särskilda åtgärder och ökade personella resurser. Minskningen av behandlingstiderna är dock inte tillräcklig. Erforderliga ytterligare rationaliseringar torde emellertid inte vara möjliga inom nuvarande system. När det gäller att utvärdera den nuvarande administrationen för beviljning och utbetalning av studiemedel måste man ställa de relativt låga kostnaderna för arbetet mot de brister i olika avseenden som finns och som påvisats i det föregående. Studiemedelsnämnderna har tidvis haft en orimlig arbetsbörda. De fortfarande tidvis långa behandlingstiderna och de otillräckliga kontrollmöjligheterna har särskilt beskrivits. Enligt arbetsgruppens mening är sammanfattningsvis följande förändringar angelägna • mer ändamålsenliga arbetsrutiner och i samband därmed • bättre siffer och beräkningskontroller 210

• bättre identitetskontroller • reducera väntetider och under verksamhetsåret utjämna arbetsbelastningen på studiemedelsnämnderna • ökade möjligheter, att kontrollera lämnade uppgifter och då främst uppgifter om • behörighet/studieaktivitet • inkomst • studiemeriter • bättre möjligheter, att få uppgift om studieavbrott m. fl. faktorer, som kan föranleda omprövning av beviljade medel • förenkling av ansökningsförfarandet så att antalet felaktigt ifyllda handlingar kan reduceras • möjliggöra anknytning av utbetalda medel till basbeloppsförändringar • bättre möjligheter till informationsutbyte med andra myndigheter 4. Överväganden och förslag 4.1

Inledning

Arbetsgruppen anser att åtskilliga av de mer rutinbetonade arbetsuppgifter som nu tynger och försenar handläggningen av studiemedelsansökningar lämpligen kan utföras med ADB. Utnyttjande av dator i samband med beviljning och utbetalning av studiemedel skulle inte bara kunna innebära förenklingar i administrativt avseende utan också ge bättre möjligheter till kontroller i skilda avseenden. Dessutom skulle också ges möjligheter till bättre integration mellan utbetalnings- och återbetalningssystemet. Om de servicekrav som finns skall kunna uppfyllas är det tveksamt om de datamängder som förekommer inom systemet i fortsättningen kan behandlas manuellt. Under arbetets gång har gruppen behandlat mer eller mindre avancerade lösningar. En mycket avancerad lösning som länge har förekommit i diskussionerna har inneburit, att man i stort skulle avskaffa nuvarande ansökningsförfarande. Större delen av de uppgifter som nu lämnas i ansökningarna skulle av studiemedelsnämnderna inhämtas på annat sätt med utnyttjande av olika register och databärare. Den viktigaste förutSOU 1973: 17

sättningen för en sådan lösning har emellertid varit att de läroanstalter som omfattas av studiemedelssystemet ingick i ett enhetligt och entydigt ADB-system för registrering av studieresultat. Försöksverksamhet inom detta område pågår vid ett antal universitet och högskolor. Arbetsgruppen har dock efter kontakter med bl. a. UKÄ och några projektgrupper bedömt utsikterna som små att inom överskådlig tid införa ett för studiemedelsnämnderna användbart sådant ADBsystem. Därmed har enligt arbetsgruppens mening möjligheterna till mer genomgripande förändringar såsom t. ex. en radikal förändring av det nuvarande ansökningsförfarandet förlorat aktualitet. Ett av de väsentligaste osäkerhetsmomenten i det nuvarande utbetalningssystemet är att beslutsfattande och registrering av data i så hög utsträckning bygger på uppgifter som lämnats av dem som söker studiemedel, uppgifter som ofta är svåra att tillräckligt snabbt kontrollera. Det hade därför varit till fördel om man helt hade kunnat avskaffa det nuvarande ansökningsförfarandet, vilket dessutom skulle ha inneburit förenklingar för de studerande. Av ovan redovisade skäl har arbetsgruppen begränsat sitt förslag till att avse förenkling och rationalisering av vissa särskilt betungande arbetsrutiner vid studiemedelsnämnderna genom utnyttjande av ADB. Enligt gruppens bestämda mening innebär de lösningar, som presenteras i det följande, så stora och väsentliga förbättringar av nämndernas arbetsrutiner, att de direkta kostnaderna för systemet mer än väl kommer att vägas upp av rationaliseringsvinsterna. Genom de tänkta förändringarna kan behandlingstiderna för ansökningsärendena förkortas, vilket förutom administrativa fördelar innebär en avsevärt förbättrad service gentemot de studerande. Ökade förutsättningar för bättre kontroller i olika avseenden kan också skapas utan att dessa ökar behandlingstiden. Många av de rutinmässiga arbetsuppgifterna på studiemedelsnämnderna kommer att kunna utföras på ett enklare och mer rationellt sätt än vad som f. n. är fallet. Arbetsgruppen lämnar i det följande först SOU 1973: 17

en översiktlig beskrivning av förslaget för att därefter mer i detalj skissera detta. De förslag arbetsgruppen presenterar är principiella. Fullständiga systemlösningar måste anstå till dess beslut i principfrågorna fattats. 4.2 Översiktlig beskrivning av förslaget Arbetsgruppen föreslår, att ett ADB-system införs, som bygger på att vissa delar av databehandlingen utförs lokalt på studiemedelsnämnderna och andra delar centralt. Systemet förutsätter, att den studerande liksom nu lämnar in ansökan om studiemedel. Ansökningshandlingen förenklas bl. a. genom att studiemedelsanvisningen avskaffas. Vissa uppgifter i ansökan dataregistreras för maskinell bearbetning på varje studiemedelsnämnd. Studiemedelsnämnderna måste förses med utrustning härför. Studielämplighetsprövningen utförs på nuvarande sätt, vilket innebär att uppgifter om studieresultat m. m. inte registreras. Diarieföring, uträkning av studiemedelsbeloppets storlek samt registrering av beslut sker på studiemedelsnämnderna genom ADB-systemet. Uppgifter, som registrerats på studiemedelsnämnderna överförs till en central dator. Ett centralt studiemedelstagarregister ajourförs med de nya uppgifterna. I samband därmed utförs vissa kontroller avseende personnummer, antal terminer som medel beviljats, ålder, att dubbelutbetalning inte förekommer m. m. Efter slutförda kontroller utskrives beslutsmeddelandet maskinellt och detta tillställes sökanden. UtbetalningshandUng framställs också maskinellt. Studiemedelsnämnderna skall hela tiden ha mycket snabb tillgång till uppgifter, som finns i det centrala registret. ADB-systemet medför en fullständig omläggning av de nuvarande rutinerna för diarieföring, ett antal rutinkontroller, fastställande av studiemedelsbelopp, beslutsexpediering och beslutsregistrering samt framställning av betalningsanvisning. Förslaget innebär vidare, att utbetalningsanstalternas och Riksbankens 211

hantering av studiemedelsanvisningarna helt upphör och att de nuvarande registreringsrutinerna bortfaller. Studiemedelsutredningen behandlar enligt sina direktiv frågan om studieintyg och studiekontrollen samt frågan om kontroll av de faktiska inkomsterna under studietiden. Utredningen väntas bl. a. föreslå att utbetalningen av studiemedel skall ske vid flera tillfällen varje termin, och att studieintyg skall lämnas vid varje utbetalningstillfälle. Vidare behandlar utredningen frågan om studiemedelsbeloppets anknytning till basbeloppet vid utbetalningstillfället. De krav som studiemedelsutredningen ställer på dessa punkter tillgodoses genom de tekniska lösningar som arbetsgruppen skisserar.

4.3 Kontorsteknisk ringsrutiner

utrustning och registre-

För arbetet på studiemedelsnämnderna bör anskaffas databehandlingsutrustning. Denna kan lämpligen utgöras av dataterminal försedd med tangentbord, minne, utskriftsenhet samt uttag för magnetbandskassett. De slutliga kraven som bestämmer valet av utrustning kan ställas först i samband med det fortsatta utredningsarbetet. Registrering av ansökan utförs på så sätt att en operatör via tangentbordet överför vissa uppgifter från ansökan till terminalen. Registreringen omfattar ej uppgifter som skall ligga till grund för prövning av studielämplighet. I samband med registreringen utförs ett antal funktioner av terminalen. Exempelvis kontrolleras att samtliga erforderliga uppgifter har registrerats från ansökan, att personnumret är riktigt med hänsyn till "checksiffran". Studiemedelsbeloppet framräknas också. Registrerade uppgifter kan skrivas ut på ett kort eller annat registermedium och dessutom lagras på magnetband. Kortet utgör i så fall diariehandling som förs till ett behandlingsregister. Magnetbandet används för att vidarebefordra registrerade uppgifter till en central dator. Ansökan som inte kräver studielämp212

lighetsprövning eller annan särbehandling är därmed färdigbehandlad på studiemedelsnämnden. Övriga ansökningar undergår fortsatt behandling, varefter uppgifter om beslut m. m. registreras och vidarebefordras till centrala datorn.

Ansökningar och beslut

Registrering

Magnetband

Behandling

Figur 1. Off-line-bearbetning Studiemedelsnämnden har alltså tillgång till information om ansökan under pågående behandling genom behandlingsregistret. Information om tidigare beviljade medel, beslut m. m. angående studiemedelssökande erhåller nämnderna genom av centrala datorn framställda register. Den centrala datorn framställer dels ett register innehållande aktuella uppgifter dels ett register innehållande äldre uppgifter. Dessa register ersätter nuvarande kortregister. Det "aktuella" registret framställs i ett antal fullständiga versioner per år beroende på behovet. Det större registret bör tas fram varje kalenderhalvår. Registren innehåller uppgifter om samtliga nämnders beslut, varför utbyte av registeruppgifter mellan nämnderna inte behöver ske. Mikrofilm torde vara en lämplig form för framställning av register från centrala datorn. SOU 1973: 17

Denna registerform bedöms ekonomisk och möjliggör snabb och enkel hantering. Studiemedelsnämnderna måste i så fall utrustas med läsapparatur för mikrofilm.

Ansökan inmatas och kontrolleras

Dataöverföring

Framtida

utvecklingsmöjligheter

Arbetsgruppen har också skisserat en mer Behandling avancerad teknisk lösning för att utföra databehandlingen. Detta alternativ innebär att mer rationella arbetsrutiner kan utvecklas på studiemedelsnämnderna. Mot bakgrund av de datamängder som finns har dock arbetsgruppen funnit denna lösning för kostRegister sam f. n. Då det kan förväntas att detta slags datateknik i framtiden kommer att förbilligas och det därför kan bli aktuellt för Figur 2. On-line-bearbetning studiemedelsnämnderna att senare övergå till denna typ av databehandling skall emellertid en kortfattad beskrivning av en sådan tek- som finns lagrade i det centrala datorregistret. Tidigare registrerade uppgifter kan fås nisk lösning ges. Terminalen på varje studiemedelsnämnd utskrivna. Dessa kan medfölja ansökan under ansluts till den centrala datorn över telefon- lämplighetsprövningen. Detta innebär ytterlinätet. Schematiskt beskrivs detta i figur 2. gare en arbetsbesparing i jämförelse med Anslutningen blir "on-line" dvs. studieme- föruskisserade lösning där sökning efter tididelsnämnderna kan med hjälp av datatermi- gare registrerad information måste ske med nalen hämta eller tillföra uppgifter till cen- hjälp av det s. k. mikrofilmsregistret. tralt datorregister och få beräkningar utförda av centrala datorn. Den lämpligaste terminal4.4 Central databehandling typen för studiemedelsnämnderna blir då bildskärm med skrivare. Bildskärmen är Centrala studiemedelstagarregistret ajourförs kopplad till ett tangentbord, där man slår med uppgifter som har registrerats av de ned uppgifter som önskas överförda till den olika studiemedelsnämnderna på magnetcentrala datorn. Nedslagna eller registrerade band. I samband därmed utförs kontroller av uppgifter visas på bildskärmen. Dessa uppgif- registrerade uppgifter såsom slutlig kontroll ter kan efter önskade korrigeringar sändas av personnummer, granskning av antal termifrån terminalen till centrala datorn via tele- ner för vilka medel beviljats och kontroll fonnätet. Önskade uppgifter från registret i mot dubbelutbetalning. Felaktigheter som centrala datorn kan erhållas på bildskärmen, framkommer utskrivs på lista för åtgärd. och kan även vid behov fås utskrivna på Rättning av felet utförs beroende på dess art antingen centralt eller av studiemedelsnämnpapper. Utnyttjande av terminal on-line innebär derna. Efter slutförda kontroller framställs beannorlunda arbetsrutiner på studiemedelsslutsmeddelande maskinellt och detta tillnämnderna jämfört med förut skisserade sänds studiemedelssökanden. lösning. Terminalen utnyttjas till att registreGenom ADB-systemet kan också framstälra uppgifter från ansökningarna såsom i las statistiska uppgifter avseende exempelvis föregående alternativ. Men man behöver studiemedelsnämndernas arbetsläge avendast registrera nya uppgifter eftersom man seende ej färdigbehandlade ärenden har omedelbar tillgång till samtliga uppgifter 15-SOU 1973: 17

- beviljningens omfattning fördelat på olika nämnder, - fördelningen av olika typer av beslut mellan olika nämnder m m. Det finns också möjlighet att utföra kontroller mot uppgifter erhållna från andra myndigheter. Innan studiemedel utbetalas kan t. ex. genom uppgifter från AMS kontrolleras huruvida arbetsmarknadsutbildning bevdjats. ADB-systemet föreslås också tillföras ett ytterligare antal funktioner, av vilka främst märks utbetalningen av beviljade studiemedel. Detta innebär att de nuvarande utbetalningsanstalternas medverkan vid utbetalningar av studiemedel och fullgörande av vissa kontrollfunktioner helt kan upphöra. 4.5 Tekniska lösningar av kon trollfrågor Kritik har riktats på flera punkter angående studie- och inkomstkontrollerna, vilket framgår av avsnitt 3. Denna kritik behandlas också utförligt i studiemedelsutredningens betänkande. 4.5.1 Studiekontrollen Arbetsgruppen har i kontakt med studiemedelsutredningen utarbetat sitt tekniska principförslag. En förutsättning för förbättrade kontroller är att utbetalning sker vid flera tillfällen varje termin och att studiekontrollshandling inges av studiemedelstagaren före varje utbetalningstillfälle. Arbetsgruppens tekniska lösning är följande. Sedan studiemedel beviljats framställs maskinellt studieintygshandling med ledning av de uppgifter som finns i registret. Intygshandlingen förses med studiemedelstagarens namn, personnummer och adress. Intyget utformas för maskinell läsning av personnumret samt ges formen av ett brevkort. Intyget sänds till alla aktuella studiemedelstagare i god tid före varje utbetalningstillfälle. Studieintyget lämnas av den studerande till läroanstalten för notering om att studier bedrivs. Intyget påtecknas av därtill behörig 214

person. Studieintygsgivarna bör på något sätt auktoriseras och tilldelas ett kodnummer som skall anges på studieintyget. Härigenom möjliggörs kontroll av att intyg utfärdas endast av därtill behöriga personer. Hithörande frågor får vidareutvecklas i det fortsatta utredningsarbetet. Den studerande returnerar intyget med post. Intygsgivaren kodnummer stansas. Studieintyget inläses av datorn. Datorn kontrollerar kodnumret. Felaktigheter som framkommer uttas på lista för åtgärd. Genom den datamaskinella kontrollen av studieintygen begränsas det manuella arbetet till stickprovskontroller. Dataregistreringen av intygen samt den maskinella kontrollen av dessa förutses kunna ske mycket snabbt. Utanordning av medel kan därför ske kort efter det att studieintyget inkommit. Förslaget presenteras schematiskt i figur 3. Det av arbetsgruppen utarbetade förslaget till teknisk lösning av studiekontrollen innebär flera fördelar. - kontrollen kan utföras till låg kostnad - möjlighet att öka antalet studiekontrolltillfällen - den studerande erhåller formulär för studieintyg i nära anslutning till utbetalningstillfället - förbättrad kontroll av intygsgivarens behörighet - förbättrad kontroll av studiemedelstagarens rätt till beviljade studiemedel - studieavbrott upptäcks i större utsträckning

4.5.2 Inkomstkontroll Införandet av databehandling medger tekniska möjligheter att lösa några av de problem som sammanhänger med inkomstkontrollen.

Efterkontroll av inkomster Studiemedelsutredningen väntas föreslå att i ansökan skall lämnas uppgift om hur inkomsterna fördelar sig på olika kalenderhalvår. Detta ger förbättrade möjligheter till SOU 1973: 17

Studiemedelstagarregistret

Central dator

Intygshandling

Sänds t i l l sökanden

Påskrift och kodifiering av intyg på läroanstalt

Intygshandling

Retur av intyg

Central dator

Maskinell registrering av intyg

Magnetband till Postbanken för framställning av utbetalningshandling

Figur 3. Studiekontroll kontroll av de faktiska inkomsterna. Dataregistreringen av inkomstuppgifterna i ansökan ger tekniska förutsättningar för rutinmässiga efterkontroller av uppgivna inkomster. Dessa efterkontroller kan göras i ADBsystemet genom samkörningar av registrerade inkomstuppgifter mot de s. k. skattebanden. De inkomstuppgifter som anges i studiemedelsansökan är ej helt jämförbara med de inkomstuppgifter som finns på skattebanden. Men fall där grovt oriktiga inkomstuppgifter har angivits i studiemedelsansökan torde kunna urskiljas. SOU 1973: 17

Denna typ av kontroller kan, genom att inkomstuppgifterna finns dataregistrerade, göras till relativt låga kostnader. Kontrollen behöver ej avse samtliga studiemedelstagare. Studiemedelstagare som skall bli föremål för kontroll kan urväljas stickprovsvis eller selekteras enligt olika kriterier. Förändrade

inkomster

De kontrollmöjligheter avseende inkomster som databehandlingen ger aktualiserar frågan, om det inte bör möjliggöras för den studerande att själv på ett enkelt sätt kunna 215

Studiekontrollhandling

Påförande av inkomstförändringar av studiemedelstagaren

Studiekontrollhandling

Retur av studiekontroll handling

Stansning av handling

Maskinell prövning och framställning av erforderliga handlingar

(vid avräkning)

(vid återkrav)

Figur 4. Omprövning av studiemedel initiera omprövning av studiemedel med hänsyn till förändrade inkomster. Arbetsgruppen har vid kontakt med studiemedelsutredningen erfarit att man diskuterar möjligheten av införande av ett system som innebär att omprövning av studiemedel kan ske vid varje utbetalningstillfälle utifrån uppgifter om förändring av beräknade inkomster under året. Detta förutsätter att omprövningsbesluten kan ske mycket snabbt, så att det ökade eller minskade studiemedelsbeloppet kan utbetalas utan dröjsmål. 216

Ett sådant system kan tekniskt lösas på följande sätt. På studieintygshandlingen lämnas utrymme för sådana inkomstförändringar som inträffat under föregående utbetalningsperiod och/eller väntas inträda kommande utbetalningsperiod i förhållande till tidigare lämnade inkomstuppgifter. De nya inkomstuppgifterna dataregistreras samtidigt som övriga uppgifter på intyget. På grundval av de nya uppgifterna görs maskinellt en ny beräkning av studiemedlen, dels med hänsyn till vad som utgått för mycket eller för Ute i SOU 1973: 17

Figur 5. Utbetalning av studiemedel

studiemedel under föregående period, dels med hänsyn till inkomstuppgifterna för kommande period. Nytt beslutsmeddelande till studiemedelstagaren innehåller sålunda ett avvägt studiemedelsbelopp med hänsyn till de nya inkomstuppgifterna. Det är också tekniskt möjligt att maskinellt framställa erforderliga handlingar som SOU 1973: 17

behövs för återkrav av studiemedel. En dyUk teknisk lösning, skulle innebära en avsevärd förenkling av det nuvarande arbetet med återkravsärendena. Dessutom skulle besluten om återkrav kunna fattas jämförelsevis snabbt. Förslaget sammanfattas schematiskt i figur 4. 217

4.6 Förslag avseende

utbetalningsform

I det föregående har förslag till teknisk lösning för ett system med centraliserad utbetalning skisserats. Studiekontrollen som sker i samband med utbetalningen föreslås också ske centralt och med hjälp av ADBrutiner. Nuvarande ordning innebärande att oUka penninginrättningar handhar utbetalning och därtill hörande kontrollmoment skulle därmed kunna upphöra. Arbetsgruppen har ur teknisk och ekonomisk synpunkt övervägt ett antal olika utbetalningsalternativ och funnit utbetalning av medel över postgiro t. ex. via vanligt utbetalningskort mest lämplig. Denna utbetalningsform är enkel både för studiemedelstagaren och studiemedelsadministrationen. Väl uppbyggda och utprovade datarutiner finns för denna form av utbetalning. Magnetband framställt av den centrala datorn innehållande utbetalningar tillsänds postbanken. Utbetalningskort till studiemedelstagaren framställas av postbanken genom bankens utskriftsservice. Redovisning avseende inlösta medel kan erhållas regelbundet från postbanken (se figur 5). Som en valmöjlighet för den studerande kan utbetalning av medel genom överföring till ett bankkonto diskuteras. Ett sådant system innebär dock extra administrativa besvär och kostnader genom att bankens clearingnummer och den sökandes bankkontonummer måste anges i studiemedelsansökan och registreras. Enligt arbetsgruppens mening är ett sådant alternativ inte heller påkallat, eftersom den studerande kan lösa in postgiroutbetalningskortet i bank och i samband därmed överföra studiemedlesbeloppet till eget bankkonto. Ur teknisk synpunkt möjliggör det föreslagna systemet att studiemedelsbeloppet kan anknytas till det vid utbetalningstillfället gällande basbeloppet. 4.7 Sammanfattande

synpunkter

Arbetsgruppen har i avsnitt 3 redogjort för den nuvarande situationen. De administrati218

va funktionerna måste mot bakgrund av vad som framkommit dels i nämnda avsnitt, dels av revisionsrapport 1.10.1970 av Riksrevisionsverket angående "Administrationen av studiemedelssystemet" framstå som otillräckliga i flera avseenden. Arbetsgruppen har föreslagit lösningar av de olika problemen. Genom att utnyttja de möjligheter som ett införande av ADB medger uppnås förenklingar och förbättringar i flera avseenden. I figur 6 ges en översiktlig beskrivning av gruppens förslag avseende databearbetningsprocessen från ansökan om och utbetalning av studiemedel. Fördelarna kan sammanfattas i följande huvudpunkter:

Förbättrad

måluppfyllelse

De förbättrade studie- och inkomstkontroller som arbetsgruppens förslag ger tekniska förutsättningar för Uksom den förenklade administrationen kan förbättra studiemedelssystemets totala måluppfyllelse avsevärt. Bättre förutsättningar erhålls för att studiemedlen tillräckligt snabbt ges till rätt personer med riktiga belopp. Förbättrad säkerhet Systemet tillförs ett antal kontroller som f. n. saknas eller är otillräckliga, t. ex. - identitets-, siffer- och beräkningskontroller förbättras - spärrar mot dubbelutbetalning införs - studie- och inkomstkontrollen förbättras - kontroller kan verkställas mot uppgifter från andra myndigheter, t. ex. försäkringskassor eller riksskatteverket. Förhöjd

kapacitet

Utnyttjande av databehandUng innebär att studiemedelsnämndernas kapacitet kan höjas väsentligt. Den databehandhngsutrustning som föreslås placeras vid studiemedelsnämnderna har kapacitet även för maximal anhopning av ansökningar. Flera arbetsuppgifter som nu utförs av studiemedelsnämnderna bortfaller genom central databehandling. SOU 1973: 17

Ansökan

Datareg studiemedelsnämnd

Registr info

Central dator

Studieintyg

Postgiroutbet kort

Beslutsmeddelande

Utsändn till so-

L

Påskrivet kort från sökande

Figur 6. System för registrering och utbetalning av studiemedel Bl. a. kan nämnas - beslutsexpediering - framställning av betalningsanvisningar - statistikframställning - vissa rutinkontroller Vissa arbetsuppgifter på studiemedelsnämnderna förenklas genom införande av ADB, t. ex. - registrering - framtagning av registeruppgifter - rekvisition av uppgifter från andra nämnder - ekonomiprövning SOU 1973: 17

Införande av databehandling medför att arbetsrutinerna på studiemedelsnämnderna kan förbättras i sin helhet. Genom automatiseringen av arbetet minskar personalbehovet. Förbättrad heten

information

angående

verksam-

Föreslagna system medger att information kan framtas för förbättrad analys och styrning av verksamheten. Mycket aktuell statistisk information kan framtas angående verksamheten på de oUka studiemedelsnämnder219

na. Förbättrad och mer aktuell ekonomisk redovisning kan också erhållas ur systemet.

Förbättringar för

studiemedelstagaren

Föreslagna system medger också förbättringar för studiemedelstagaren. Ansökningsförfarandet förenklas till viss del genom att studiemedelsanvisningen slopas. Väntetiderna förkortas genom att studiemedelsnämndernas kapacitet höjs. Genom central utbetalning blir det tekniskt enkelt att anknyta studiemedlen till det vid utbetalningstillfället gällande basbeloppet. Detta innebär att den studerande inte behöver söka studiemedel varje termin för att tillgodogöra sig basbeloppshöjningarna.

5. Fortsatt

utredningsarbete

Ett genomförande av skisserade ADB-lösningar kräver ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete. Förutom visst allmänt utredningsarbete tillkommer arbetet med själva systemutvecklingen och genomförandet av systemet. Det fortsatta utvecklingsarbetet bör omfatta följande delområden: - utformning av databehandlingsrutiner på studiemedelsnämnderna - utformning av kontorstekniska arbetsrutiner på studiemedelsnämnderna - teknisk systemutformning - utformning av datasystem för • beslutsexpediering • studiekontroll • inkomstkontroll • omprövning av studiemedelsbelopp • utbetalning • redovisning • informationsutbyte med andra myndigheter • statistik • återkrav - översyn av informationsvägar, beslutsfunktioner 220

- val och upphandling av teknisk utrustning - driftsorganisation för ADB-systemet För att kunna utveckla och genomföra föreslagna system måste en projektgrupp tillsättas. Projektgruppen bör stå under ledning av en väl erfaren projektledare. I projektgruppen måste ett flertal experter inom oUka områden ingå. Det fortsatta utredningsarbetet bör utföras i ett antal moment. Det första momentet måste bli att specificera de olika kraven på systemfunktionerna t. ex. för studieintygets detaljutformning etc. Nära samarbete måste i detta skede ske med studiemedelsnämnderna. Med en väl genomförd kravspecifikation för systemfunktionerna torde de därpå följande arbetsmomenten kunna genomföras i relativt snabb takt. Det gäller därvid att ge systemet dess systemtekniska utformning, att välja lämpligaste teknisk utrustning m. m. Driftsfrågorna måste i detta skede också klargöras för val av driftssystem, programmeringsspråk etc. Arbetsgruppen föreslår därvid att systemet ges en sådan datateknisk utformning att övergång till framtida on-line databearbetning kan underlättas. Det sista momentet i utvecklingsarbetet omfattar programmering, detaljutformning och tryckning av blanketter, listor m. fl. handlingar som erfordras inom systemet. Tiden för utvecklingsarbetet uppskattas till ca 2 år. Systemet kan genomföras samtidigt över hela landet. Resursinsatserna som behövs för utveckling och genomförande av föreslagna system har grovt uppskattats till ca 1 5 personår.

6.

Kostnadsberäkningar

Utredningsarbetet har som framgått begränsats till att skissera principiella lösningar. Detta innebär att systemets olika detaljfunktioner inte har utarbetats och därför måste beräkningarna av både utvecklings- och driftskostnaderna för systemet bli mycket grova. Beräkningen av utvecklingskostnaderna är gjorda med utgångspunkt från 1972 års prisläge. SOU 1973: 17

6.1 Utvecklingskostnader

De u p p s k a t t a d e utvecklingskostnaderna har specificerats i kostnader för personal, utrustning o c h övrigt. Personalkostnaderna är ber ä k n a d e med utgångspunkt från resursinsatser o m ca 15 personår, till största delen bestående av konsultinsatser. K o s t n a d e r n a är beräknade med hänsyn därtill. K o s t n a d e r n a för u t r u s t n i n g avser anskaffning av terminalu t r u s t n i n g och läsapparatur för mikrofilm till s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a . Val av mikrofilm som registermedia och därmed anskaffning av läsapparatur får inte ses som slutligen fastställt i och med denna förstudie. Detta val måste noggrant övervägas med hänsyn till de olika detaljkrav som kan f r a m k o m m a u n d e r det fortsatta arbetet. Till gruppen övriga k o s t n a d e r är förda de k o s t n a d e r som kan uppstå för utvecklingsoch g e n o m f ö r a n d e a r b e t e t och som inte är att hänföra till personalkostnader eller anskaffning av utrustning. Kostnader som ingår här är t. ex. kostnader för maskintid för programtestning, provtryckningar av blanketter.

derna för den centrala databehandlingen och p e r s o n a l k o s t n a d e n för s t u d i e k o n t r o l l e n . I kostnaderna för den centrala d a t a b e h a n d lingen har inräknats k o s t n a d e r n a för maskindriften av de ohka systemen, s y s t e m u n d e r håll, blanketter, mikrofilmning, stansning och registrering av studieintygen m . m. Personalkostnaden för s t u d i e k o n t r o l l e n avser kostnaderna för den personal som måste utnyttjas för de manuella k o n t r o l l e r n a av studieintygen. Kostnader som bortfaller är sådana som avser nuvarande hantering av studiemedelsanvisningar på Riksbanken och D A F A . Vidare räknas med minskat personalbehov på s t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a . Personalbesparingen u p p s k a t t a s till ca 10 tjänster. Utgångspunkter för kalkylerna har varit att systemomläggningen görs u n d e r år 1975 och att antalet studiemedelsansökningar detta år uppgår till ca 225 0 0 0 . Vidare har förutsatts ett system med fyra studiekontrolls- och utbetalningstillfällen per år. Antalet tjänsteportoförsändelser

kommer

att öka. K o s t n a d e r n a härför är inte inräknade i kalkylerna.

Kostnader för utveckling och genomförande:

Tillkommande

kostnader

Engångskostnader

Tusental kronor

Personella resurser Utrustning Övrigt

1,8 milj. kr 0,4 milj. kr O,4 mil J- k r 2,6 milj. kr

6.2 Förändringar

i

Utvecklingskostnad 8 % ränta 7 år årlig annuitet Kostnad central databehandling m. m. Personalkostnad studiekontroll och inkomstkontroll

520 500 100 1 120

utbetalningssystemets

driftskostnader S t u d i e m e d e l s n ä m n d e r n a s totala driftsanslag u n d e r budgetåret 1 9 7 2 / 7 3 uppgår till 2,8 milj. k r o n o r . En systemuppläggning medför såväl t i l l k o m m a n d e som bortfallande driftsk o s t n a d e r för s t u d i e m e d e l s a d m i n i s t r a t i o n e n . Arbetsgruppen har gjort en grov u p p s k a t t ning av h u r driftskostnaderna skulle förändras genom en systemomläggning. Driftskostnader som beräknas tillkomma är den årliga avskrivningen av utveckUngskostnaderna och investeringarna, kostnaSOU 1 9 7 3 : 17

Bortfallande

kostnader Tusental kronor

Sveriges Riksbank Registrering DAFA Personalbesparing (10 tjänster)

450 240 45 0 1 140

Beräkningen talar för att systemomläggningen kan genomföras utan a t t driftskostnaderna ökar. 221

Vid kostnadsjämförelser måste emellertid också hänsyn tas till att den föreslagna systemförändringen innebär en väsentlig utbyggnad av de administrativa funktionerna. Studiekontrollen överförs från bankerna till studiemedelsadministrationen. Antalet studiekontrolls- och utbetalningstillfällen utökas. Efterkontroller av studiemedelsbelopp utökas och beslut om omprövning fattas snabbare. Informationsutbytet med andra myndigheter utökas. Statistikframställning och redovisning ges en vidgad omfattning. Ett antal säkerhetskontroller som saknas idag tillförs systemet. Ett hänsynstagande till samtliga i det föregående berörda faktorer måste leda till att den systemomläggning som förordas av arbetsgruppen skulle innebära avsevärda förbättringar, inte minst i ekonomiskt avseende.

3.2 3.2

4.

Ansökningarna sorteras i olika kategorier efter utbildning eller efter sökandes efternamn

5. 5.1

Prövning Prövning av ansökningen gentemot sökandes ålder, ekonomi, studiemeriter m. m. Ev. framplockning av äldre ansökningar. Beslut fattas i normalfall på detta stadium. Fall inkluderande t. ex. sjukdom, avbrott, återkrav m. m. överlämnas till biträdande sekreterare för ev. ytterligare utredning. Tveksamma fall överlämnas till nämndens sekreterare för beredning och föredragning i nämnden (nämndärenden se punkt 7).

5.3 Behandlingsgång för 1.1 1.2 1.3 1.4

studiemedelsansökningar

Postöppning Datumstämpling Sortering av ansökningar i bokstavsordning efter sökandes efternamn Statistik (särskild blankett används) över inkomna ansökningar

2. 2.1

Registrering a. Nya kort läggs upp b. Äldre kort plockas fram c. Kort från andra nämnder rekvireras 2.2 Ankomstdatum påförs registerkortet 2.3 Ev. antal terminer studiemedel tidigare utgått noteras på ansökningshandUngen 2.4 Ev. tidigare avslag och ev. återkrav noteras på ansökan 2.5 Registerkorten sorteras in i behandlingsregister 3. 3.1

222 Kontroller m. m. Kontroll av att ansökningarna är fullständiga

Ofullständiga ansökningar returneras eller kompletteras på annat sätt Yttrande beträffande utländsk medborgares rätt till svenskt studiestöd inhämtas från delegationen för utländska studerande inom centrala studiehjälpsnämnden

6 6.1 6.2

Bifallna ansökningar Framräkning av studiemedelsbelopp Beloppet påförs studiemedelsanvisningarna 6.3 Skyddsperforering av anvisningarna 6.4 Kontrollräkning av att belopp på ansökningshandlingarna och studiemedelsanvisningarna stämmer överens 6.5 Motläsning av beloppet på ansökan mot belopp på studiemedelsanvisning. Signering av studiemedelsanvisningarna 6.6 Statistikuppgifter om beviljade medel påförs särskild blankett 6.7 Studiemedelsanvisningarna "rives" (set bestående av studiemedelsanvisning, studiemedelsavi och kopia på avi 6.8 Anvisningar och avier sorteras var för sig 6.9 Kopia av avi sorteras in i ansökan 6.10 Studiemedelsanvisningarna sorteras efter resp. utbetalningsanstalt, kuverteras och postas SOU 1973: 17

6.11 Studiemedelsavierna kuverteras och sänds till sökanden 6.12 Stämpling av ansökningshandlingen med expeditionsdatum 7 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8

7.9 8 8.1 8.2

8.3 8.4

Nämndärenden Förteckning (med kommentarer över ärenden) skrivs Kallelse och förteckning sänds till studiemedelsnämndernas ledamöter Samtliga handlingar i ärendet framtas Ärendet behandlas i nämnden Beslut fattas Protokoll skrivs Vid bifall fortsätter handläggningen enligt avd. 8 Vid avslag sänds särskilt meddelande till sökande med motivering för beslutet och besvärshänvisning AnsökningshandUngen datumstämplas Avregistrering Registerkort framplockas På registerkortet noteras datum då beslutsmeddelande expedieras och beslutets art antecknas Registerkortet återförs till huvudregistret Ansökningshandlingarna sorteras i personnummerordning och arkiveras

SOU 1973: 17

Bilaga 3

Terminsindelningen vid studiemedelsberättigande läroanstalter (läsåret 1970/71)

Studiemedelsutredningen skall enligt sina direktiv överväga en generell samordning av studiemedels- och lästerminerna eller en anpassning av studiemedelsterminerna till de faktiska lästerminerna vid filosofisk fakultet. Dessa frågor behandlar utredningen dels i avsnitt 2.2, dels i kap. 9. För att få en uppfattning om läsårsindelningen vid olika studiemedelsberättigade läroanstalter insamlade studiemedelsutredningen under läsåret 1970/71 uppgifter härom. En postenkät utsändes till samtliga studiemedelsberättigande läroanstalter. Resultatet av enkäten presenteras i det följande. Tabell 1 Läsårsindelning 1970/71 vid läroanstalter inom UKÄs administrationsområde de Totalt Läsårsveckor 38 Terminstid 1.9-3.6

Ht

Vt

1.9-19.1

20.1-3.6

Den undervisningsfria tiden under juluppehållet omfattar i regel tre veckor. Det formella uppehållet enligt UKÄs anvisningar är endast en vecka (23.12-31.12). Sett härtill omfattar även höstterminen 20 veckor. Ovanstående läsårsindelning är den av UKÄ fastställda. Samtliga fakulteter och de tekniska högskolorna tillämpar denna indel224

ning med skifte mellan höst- och vårtermin i mitten av januari. Även socialhögskolorna, som ligger utanför UKÄs administrationsområde, har som regel samma indelning. Tabell 2 Läsårsindelning 1970/71 vid läroanstalter inom SÖs administrationsområde (utom vårdutbildning) Totalt Läsårsveckor 40 Terminstid 21.8-11.6

Ht

Vt

21.8- -18.12 7.1--11.6

Denna läsårsindelning tillämpades vanligtvis av läroanstalter för lärarutbildning, sjöbefälsutbildning, gymnastiklärar- och sjukgymnastutbildning samt studiemedelsberättigande gymnasieutbildningar. Vissa smärre förskjutningar, dock ej mer än en vecka, förekom för läsårets start respektive dess slut. Gemensamt - med visst undantag - är att skiftet mellan höst- och vårterminerna ligger vid kalenderårsskiftet. En lärarutbildningsanstalt hade emellertid terminsskiftet så sent som den 28 januari. Därigenom fick man ett jämnt antal studieveckor per termin, nämligen 20 veckor. Skolor med olika typer av sjukvårdsutbildning - sjuksköterskeskolor och olika sjukvårdsassistentutbildningar vid vårdyrkesskolor - har en varierande terminsindelning med olika antal studieveckor per termin både mellan olika skolor och för en och SOU 1973: 17

samma utbildningslinje. Skiftet mellan höstoch vårtermin varierar också i hög grad. Den sammanlagda studietiden under ett läsår är normalt 4 0 - 4 2 studieveckor, men studietiden kan också ibland uppgå till 4 5 - 4 6 studieveckor på två kalenderhalvår. Det senare förhållandet beror på att olika årskurser av praktiska och organisatoriska skäl fått tillämpa en varierande terminsstart. Följande tabell visar en relativt vanlig terminsindelning om skiftet mellan höst- och vårtermin ligger vid kalenderårsskiftet.

Tabell 4 Vårdutbildning II

Läsårsveckor

Totalt

Ht

Vt

13.8- 14.1

15.1- 17.6

Termins13.8-17.6 tid

de dock en betydhgt kortare studietid. Skiftet mellan höst- respektive vårtermin låg emellertid för samtliga tiUfrågade skolor vid kalenderårsskiftet. Endast en skola — Skogshögskolan — hade treterminsindelning av läsåret. Antalet studieveckor under första årskursen var där 47 Tabell 3 Vårdutbildning I studieveckor och andra årskursen 45 studieTotalt Ht Vt veckor. Under ett kalenderår utgjorde studieLäsårstiden inom första och andra årskursen 46 veckor 42 21 21 studieveckor. Skiftet mellan första respektive andra terminen i varje årskurs låg dock alltid vid kalenderårsskiftet. Sammanfattningsvis kan anföras att flerEn viss förskjutning på omkring en vecka talet av de läroanstalter som ligger utanför förekommer i terminsstarten. Det finns dock läroanstalter och utbildningslinjer inom den- UKÄs administrationsområde har en terminsindelning som följer kalenderhalvår. na sektor som har en kortare terminstid under höstterminen än 21 veckor. I stället är Detta gäller t. ex. lärarutbildningen, överdå antalet studieveckor under vårterminen vägande delen av vårdutbildningen och sådan längre än 21 veckor. Sådana läroanstalter eftergymnasial utbildning som administreras tillämpar en indelning som i stort överens- av lokal skolstyrelse. I några fall, förutom stämmer med den som presenterades i tabell inom UKÄs område, förekommer att skiftet mellan höst- och vårterminen ligger i 2. Tabell 4 visar en relativt vanlig indelning mitten av januari. Av redogörelsen framgår klart att en om skiftet mellan höst- och vårterminen ligger i januari. Som tidigare framhållits generell samordning av lästermin och studieförekommer det att vissa läroanstalter tilläm- medelstermin knappast kan åstadkommas. par olika terminsstart för olika årskurser, Skulle studiemedelsterminen förskjutas så således är ibland tredje och femte terminerna att denna överensstämde med terminsindelindelade som följer av tabell 4 medan de två ningen inom UKÄs område, kan denna första och fjärde terminerna följer en indel- indelning komma att upplevas som onaturlig för dem som har en lästerminsindelning som ning som angetts i tabell 3. Några få skolor har skiftet mellan termi- följer kalenderhalvår. Studiemedelsterminen nerna i slutet av januari eller t. o. m. i början skulle för deras del börja en bit in i den redan pågående vårterminen. Med tanke på av februari. Skolor för konstnärlig och estetisk utbild- att de s. k. äldre studerande i studiehjälpssysning har i allmänhet ett betydligt kortare temet överförs till studiemedelssystemet, läsår än 4 0 - 4 2 veckor. Mellan 3 0 - 3 5 studie- kommer en ytterligare stor grupp studerande att ha en terminsindelning som följer kalenveckor under ett läsår är vanligt vid sådana läroanstalter. Någon skola hade en indelning derhalvår, eftersom flertalet av dessa går i och en läsårslängd som är vanlig för den gymnasial utbildning med en terminsindelgymnasiala utbildningen. Flertalet redovisa- ning enligt tabell 2. SOU 1973: 17

Statens offentliga utredningar 1973 Kronologisk förteckning

i. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi. Museerna. U. Data och näringspolitik. I, Trygghet i anställningen. In. Radio i utveckling. U. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. U. (Utkommer senare) Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U.

KU'JGU.

226 B

C73 L STOCKHOLM

i

SOU 1973: 17

Statens offentliga utredningar 1973 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk.

[13]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1 ] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan. [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] (Utkommer senare) Museerna. [5] Radio i utveckling. [ 8 | Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [111

Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14] Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15] Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7] Industridepartementet Data och näringspolitik. [6]

A n m . Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1973: 17

5fi91 Allmänna Förlaget

ISBN 91 -38-01454J