Omställning av energisystemet : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

V

omställning

av

enerisystemet

W

vVS7a1.1itbetänkaVndWe

" av

:E1‘1e:rgik0mmi:ssi.0nen

OCC SOL

M d a

Statens offentliga utredningar 1995:139 Näringsdepartementet

Omställning

av

energisystemet

Slutbetänkande av Energikommissionen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - ’ Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: O8—790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

Omslagsbild: Birgitta Crandell

TRYCKERI AB ISBN 91-38-20129-1 NORSTEDTS Stockholm 1995 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet Andersson

Genom beslut den 30 juni 1994 bemyndigade regeringen chefen för

Näringsdepartementet att tillkalla parlamentariskt sammansatt

en kommission med uppdrag att granska de pågående energipolitiska programmen för omställning och utveckling energisystemet och av

analysera behovet Förändringar och ytterligare åtgärder. Med stöd

av av

detta bemyndigande tillsattes Energikommissionen. En förteckning över kommissionens ledamöter, sakkunniga och

experter samt dess sekretariat bifogas. Kommissionen har i februari 1995 avgivit delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995:14. Vi överlämnar härmed vårt slutbetänkande Omställning energiav systemet SOU 1995: 139. Till betänkandet hör bakgrundsmaterial som

vi avser att överlämna fristående underlagsbilagor SOU 1995:140.

som I arbetet med slutbetänkandet har ledamöter deltagit som riksmarskalken Gunnar Brodin, ordförande, riksdagsledmöterna Inge

Carlsson s och Dan Ericsson kds, filosofie kandidaten Pär Granstedt

c, kommunalrådet Nina Jarlbäck s, teknologie licenciaten Tomas Kåberger nominerad av mp, läraren Gun Larsson v,

marknadssekreteraren Lars G. Linder s, direktören Per-Richard Molén m, förutvarande statsrådet Rune Molin s, oppositionsrådet Birgitta Nilsson fp samt riksdagsledamöterna Martin Nilsson

s och Mikael

Odenberg m.

Som sakkunniga har deltagit departementsrådet Svante Bodin,

generaldirektören Alf Carling, departementsrådet Håkan Heden, generaldirektören Kjell Jansson, professorn Arne Jernelöv, departementsrådet Stefan Lundgren, direktören Sven Erik Malmeblad, utredningssekreteraren Jan-Erik Moreau, generaldirektören Bertil Pettersson samt verkställande direktören Bengt Söderström. Kommissionens huvudsekreterare har varit kanslirådet Sten Kjellman. Som sekreterare har i arbetet med slutbetänkandet tjänstgjort avdelnings-

direktören Olle Björk, departementssekreteraren Lotta Bredhe,

civilekonomen Michael Borchers, civilingenjören Elisabet Falemo, Fredriksson, hovrättsassessom Erica

avdelningsdirektören Yvonne Hemtke, departementssekreteraren Irene Kolare, avdelningsdirektören Christina Oettinger-Biberg och departementssekreteraren Jonas

Victorsson. För kommissionens expedition har assistenterna Lena Sandstedt och Ann-Kristien Soltau ansvarat. Till betänkandet är fogade reservationer och särskilda yttranden.

Stockholm i december 1995

Gunnar Brodin

Carlsson Dan Ericsson Pär Granstedt Inge Nina Jarlbäck Tomas Kåberger Gun Larsson Linder Per-Richard Molén Rune Molin Lars G. Martin Nilsson Mikael Odenberg Birgitta Nilsson

/Sten Kjellman

Rättelseblad

Rättelseblad

Följande ändringar skall införas i betänkandet Omställning av energisystemet .

sid 65. Första meningen i första stycket skall vara: - Fjärrvärmeproduktionen har sedan år 1970 ökat från ca 15 TWh till

dagens ca 47 TWh inklusive omvandlings- och distributionsförluster.

sid 114. Rubriken skall vara: 4.1 Energitillförseln. -

sid 121. Sista meningen i första stycket skall vara: - I södra Finland finns en likströmsförbindelse med Ryssland.

sid 148. Noten "Ånggenerat0rbyte planeras år 1995 på R3." under

-

tabell 5.1 skall vara "Ånggeneratorbyte genomfördes år 1995 på R3."

sid 156. Noten "Exkl Oskarshamn 1 som var avställd" under tabell 5.3 skall "Oskarshamn under året avställd". vara l var

sid 191. Sista meningen i tredje stycket skall vara: - Den traditionella användningen av helved i småhus, vars ägare ofta har tillgång till skog, uppgick år 1994 till 12 TWh egen ca

sid 205. Första meningen i första hela stycket skall vara: - Inom industrisektorn råder ingen konkurrens mellan biobränslen och naturgas.

sid 274. Tabellhänvisningen på sista raden skall vara till tabell 10.4. -

sid 287. Hänvisningen i noten skall vara till underlagsbilagoma - 30 och 31.

sid 289. Den första meningen i sista stycket skall börja: - Sannolikheten för ovanlig händelse en

Rättelseblad SOU 19953139

sid 297. I första meningen under rubriken Svavel skall parentestecknen strykas.

sid 309. I näst sista stycket, första meningen, skall ordet "har" på tredje raden strykas.

sid 343. På sista raden i tabell 13.1 skall stå "7,1" i stället för "7,4". -

sid 345. Hänvisningen omedelbart före rubriken Information och ut-

bildning skall vara till kapitel

sid 346. Andra meningen i sista stycket skall - vara: Skatt skall enligt direktiven tas ut endast i den mån de skattepliktiga produkterna används som motorbränslen eller för uppvärmningsändamål.

sid 347. Hänvisningen på sista raden på sidan skall till kapitel 12. - vara

sid 357. Sista meningen i första stycket skall - vara: Flera utredningar har under de senaste åren försökt att lösa sådana konflikter.

Innehåll 5

Innehåll

Förkortningslista 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summary 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Energisystemet 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.1 Sverige 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Omvärlden . 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Utgångspunkter 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1 Kommissionens uppdrag 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Bakgrund 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Utredningsarbetets inriktning och betänkandets

disposition 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Energianvändningen 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Energianvändningens fördelning 101 . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Bebyggelsesektorns energianvändning 103 . . . . . . . . . . . 3.3 Industrins energianvändning 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Transportsektorns energianvändning 109 . . . . . . . . . . . .

Energiförsörjningen 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Energitillförseln 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.1.1 Bränslen 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.1.2 El 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Produktionssystemet 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2.1 Vattenkraft 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Kraftvärme och industriellt mottryck 123 . . . . . . 4.2.3 Kondensanläggningar och gasturbiner ; 125 . . . . 4.2.4 Vindkraft 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Nya el- och värmeproduktionsanläggningar 127 . . . . . . . 4.3.1 Ny vattenkraft 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.2 Ny kraftvärme 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.3 Ny värmeproduktion 134 . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.4 Ny kondensproduktion 135 . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.5 Ny vindkraft 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Innehåll

4.4 Sammanfattning elproduktionskostnader 137

av . . . . . . . 4.5 Tillståndsfrågor 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.1 Lagstiftningen 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.2 Myndigheterna 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.3 Miljöbalken 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.4 Tillståndsproceduren för kraftny

produktion 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Kärnkraften 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Reaktorerna och deras ägare 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Säkerhetsarbetet 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 Utgångspunkter för säkerhetsarbetet 149

. . . . . . . 5.2.2 Kärnkraftverkens åldrande 152 . . . . . . . . . . . . . 5.3 Produktion och kostnader 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Kärnavfall 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.4.1 Kärnavfallshanteringen i Sverige 160 . . . . . . . . . 5.4.2 Finansiering kärnavfallshanteringen, av inklusive rivning kärnkraftverken 161 av . . . . . . 5.4.3 Stängning och rivning av kärnkraftverk 163 . . . . 5.4.4 Kontroll kärnavfall 164 av . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Skadeståndsansvaret för atomskador 164 . . . . . . . . . . . . 5.5.1 De internationella konventionerna 164 . . . . . . . . 5.5 2 Ansvarsbeloppens storlek 165 . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Atomförsäkringspoolerna 166 . . . . . . . . . . . . .. 5.5.4 Regleringen i Sverige 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.5 Ansvarsgränser i andra länder 168 . . . . . . . . . . . 5.5.6 Pågående internationella förhandlingar 169 . . . . . 5.6 Kärnkraft i andra länder 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Ny kämkraftteknik 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Naturgas 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Dagens användning 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2 En utvidgad gasmarknad 175

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Miljöpåverkan 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.4 Omvärlden 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Framtida marknadsutveckling 182 . . . . . . . . . . . 6.4.2 Gasmarknadens struktur 183 . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.3 Infrastruktursatsningar i EU-samarbetet 184 . . . . 6.5 Prissättning 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.6 Svensk gasimport och ett nordiskt samarbete 186 . . . . . .

Innehåll 7

6.7 Några sammanfattande slutsatser 188 . . . . . . . . . . . . . .

Biobränslen, torv m.m. 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Efterfrågan 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.2 Utbud ; 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Miljöpåverkan 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.3.1 Klimatpåverkan 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.4 Förgasning av biobränslen 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Biobränslen och naturgas 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De energipolitiska programmen 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Programmen for omställning och utveckling av

energisystemet energianvändning 207

- . . . . . . . . . . . . . 8.1.1. Insatser 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.1.2 Hittills avläsbara resultat 210 . . . . . . . . . . . . . . 8.1.3 Kommentarer 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2 Programmen för omställning och utveckling av energisystemet tillförsel 212 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Insatser 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.2.2 Hittills avläsbara resultat 214 . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Kommentarer 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.3 Insatser inom EU 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Energiforskning 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4.1 Energiforskningsprogrammet 219

. . . . . . . . . . .. 8.4.2 Energiforskningsprogrammet under

åren 1991 1996 221 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.4.3 Hittills avläsbara resultat 223 . . . . . . . . . . . . . . 8.4.4 Svenska insatser i ett internationellt

perspektiv 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.5 Redovisning av prioriterade forsknings-

områden 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.6 Forskningsfinansiering 231 . . . . . . . . . . . . . . .. 8.4.7 Ersättning av kärnkraften ställer särskilda

krav på EFUD 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Ny teknik 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Priser på och bränslen 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Prisutvecklingen på bränslen internationellt

och i Sverige 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Dagens bränslepriser i Sverige 244 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Pris fjärrvärme 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Internationella bränslepriser i framtiden 246 . . . . . . . . .

8 Innehåll

9.5 Elprisets utveckling och prisbildningen på

elmarknaden i Sverige 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Elpriset på den elmarknaden 254 nya . . . . . . . . . . . . . . 9.7 Elpriser i andra länder 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10. Den energiintensiva industrin 267

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Stukturomvandlingen 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Energi- och elkostnader 276 10.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Sysselsättning 279

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Risker och miljöeffekter 287

11. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11.2 Riskerna med energisystemet 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . Kärnkraft 291 11.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förbränning 296 11.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vattenkraft 301 11.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.6 Att värdera miljöeffekter 301

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattande slutsatser 308 11.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Klimatfrågan 311 12. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Växthuseffekten 311 12.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Koldioxidutsläpp 314 12.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3 Åtgärder och kostnader för att motverka klimat-

förändringar 317 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 FN:s klimatkonvention 321 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den svenska politiken klimatområdet 322 12.5 . . . . . . . . . 12.6 Omställningen energisystemet och klimatav politiken 325 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

EU:s klimatpolitik 328

12.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.8 Utvecklingen efter den första partskonferensen

Berlin 329 i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stategier för framtiden 331 12.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.10 Sammanfattning och slutsatser 334 . . . . . . . . . . . . . . . .

energipolitiken 339 13. Styrmedel i

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339

13.1 Styrmedel

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . mål och styrmedel sedan 1970-talet 339

13.2 Energipolitiska

.

styrmedel 342

13.3 Dagens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Europa 346

13.4 Energiskatter m.m.

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Krav styrmedel 354

13.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

13.6 Styrmedel för att ställa om elproduktionen 358

. . . . . . .

14. Åtgärder för att minska el- och bränsleanvändningen 371

. . . . . 14.1 Inledning 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Hushållningsåtgärder i bebyggelsen 373 . . . . . . . . . . . . 14.3 Hushållningsåtgärder i industrin 379 . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Hushållningsåtgärder i transportsektorn 381 . . . . . . . . . .

14.5 Sammanfattning av möjliga hushållningsåtgärder 382

. . . 14.6 Sanband mellan tillförsel och användning 383 . . . . . . . . 14.7 Förutsättningar for investeringar i energi-

hushållning 384 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15. Konsekvenser av omställningen 387 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Inledning 387 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Omställningsalternativen 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Alternativ A: 40 års dirftstid 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Alternativ B: Avveckling till år 2010 . 396 . . . . . . . . . . 15.5 Alternativ C: Långsam avveckling 403 . . . . . . . . . . . . . 15.6 Koldioxidrestriktionen 406 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.7 Anpassningskostnadema 413 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.8 Sammanfattning av beräkningsresultaten 417 . . . . . . . . .

16. Vissa rättsliga frågor i samband med en avveckling

av kärnkraften i Sverige 421 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Inledning 421 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 De legala förutsättningarna for ett beslut om en avveckling av kärnkraften 421 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.3 Hur skall beslutet komma till uttryck 422 . . . . . . . . . . . 16.4 Utformningen av en lagstiftning om avveckling 423 . . . . 16.5 Frågan om kraftföretagen har rätt till ersättning vid

en avveckling av kärnkraften 424 . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5.1 Allmänt om rådighetsinskränkningar och rätt

till ersättning 425 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.5.2 Ingrepp mot tillståndspliktig verksamhet 425 . . . . 16.5.3 Kärnteknisk verksamhet och rätt till ersättning

vid ingrepp som berör tillståndet 427 . . . . . . . . . l6.5.4 Rätten till ersättning enligt 2 kap.

18 § andra stycket RF 428 . . . . . . . . . . . . . . . . l6.5.5 Rätten till ersättning enligt Europa-

konventionen 430 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Ersättningsskyldighetens omfattning 431 . . . . . . . . . . . . l6.6.1 Ersättningsskyldighetens omfattning enligt

10 Innehåll

2 kap. 18 § andra stycket RF 431 . . . . . . . . . . .

16.6.2 Ersättningsskyldighetens omfattning enligt Europakonventionen 434

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.7 Lagreglering ersättningsfrågan 434

av . . . . . . . . . . . . . .

16.8 Övriga frågor 436

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17. Kommissionens överväganden och förslag 437 . . . . . . . . . . . .

17.1 Målen för energipolitiken 437

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.2 Övriga förutsättningar för kommissionens

bedömningar 439 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.3 Energianvändningen 439

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 17.4 Hushållningen med energi 441 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.5 Energitillförseln 447

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 17.6 Konsekvenser kämkraftsavveckling 452 av m.m. . . . . . .

17.7 Styrmedel för omställningen 458

. . . . . . . . . . . . . . . . .

17.8 Klimatpolitiska överväganden 469

. . . . . . . . . . . . . . . .

17.9 Myndighetsstruktur energiområdet 471

. . . . . . . . . . .

17.10 Övriga överväganden 472

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.11 Avlutande överväganden 475 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservationer 477 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 519 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Kommissionens direktiv 553 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tilläggsdirektiv 573

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommissionens ledamöter, sakkunniga, experter

och sekretariat 577 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förklaringar vissa begrepp, måttenheter, av

omräkningsfaktorer 587

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll l l

Underlagsbilagor i

särskilda

bilagedelar

UNDERLAGSBILAGA I

Produktionstekniker och kostnader Kärnkraft Naturgas i Sverige Biobränslemarknaden Lokalisering av ny krañproduktion Internationella förutsättningar for svensk import naturgas av Programmet för omställning och utveckling energisystemet av Analys av produktionskostnader vid svenska kärnkraftverk m.m. Landets elenergibalans i stadium 1997 med två kärnkraftblock ur dirft

UNDERLAGSBILAGA II

10. Uppvärmning av bebyggelsen i Sverige ll. Förutsättningar och incitament för energieffektivisering 12. Potentialer för energieffektivisering 13. Översikt tidigare potentialbedömningar för energieffektiviserav ingar 14. Programmet för effektivare energianvändning 15. Energieffektivisering inom industrin 16. Energianvändningen i Sverige

12 Innehåll SOU 1 995 13 . 9

UNDERLAGSBILAGA III

17. Omställningen energisystemet av 18. Styrmedel 19. Effekter höjda elpriser på den svenska skogssektorn av

20. Sysselsättningseffekter ökad slutlig efterfrågan påindustri-

av

produktion 21. Sysselsättning lokala arbetsmarknader

22. Konkurrentländernas elpriser

23. Åtgärder for att stimulera förnybar energi i andra länder

24. Energibalanser 25. Ekonomiskt vid kämkraftsolyckor ansvar

UN DERLAGSBILAGA IV

26. Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling Det svenska forlkomröstningsinstitutet och kärnkraftsomröst- 27. ningen 28. Klimat frågan 29. Studie kostnaden för begränsning koldioxidutsläppen av av 30. Energisystemets katastrofrisker 31. Konsekvenser stor kärnkraftsolycka av en

32. Energiforskningen

33. Energiforskning, utveckling och demonstration

F örkortningslista 13

Förkortningar

AES Allmänna energisystemstudier, en del av energiforskningsprogrammet ALTEN ER EU:program för introduktion av förnybara

energislag Specific Actions for Greater Penetration of Renewable Energy Sources

BFR Byggforskningsrådet

BWR Kokarvattenreaktor Boiling Water Reactor

CLAB Centralt lager för använt bränsle i Oskarshamn Ds Publikation i departementsserien EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EF UD Energiforsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser EG Europeiska gemenskapema EMAS EU:s förordning om frivillig miljöstyming och

miljörevision Eco Management and Audit

Scheme

EU Europeiska unionen

FABEL Programstyrelsen för främjande av biobränsleel

FSAR Final Safety Analysis Report

IAEA Internationella atomenergiorganet International

Atomic Energy Association

14 F örkortningslista

IEA International Energy Agency IPCC FNzs expertpanel för klimatfrågor Integovernental Panel Climate Change on ISO Internationella standardiseringsorganisationen

International Standard Organization

IVA Ingenjörsvetenskapsakademien

JOULE EU:s forsknings- och utvecklingsprogram för icke

nukleär energi, Joint Opportunities for

unconventional long-term Energy Supply or KFB Kommunikationsforskningsberedningen KTL Lagen 198413 kärnteknisk verksamhet om kärntekniklagen

ML Miljöskyddslagen 1969:387

NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet

NEA OECD:s för atomenergifrågor Nuclear

organ Energy Agency

NPT Icke-spridningsfördraget Non Party Treaty

NRL Lagen 1987: 12 hushållning med naturresurser om naturresurslagen NU Näringsutskottet NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket NVL Naturvårdslagen 1964:822 OECD Industriländemas organisationen for ekonomiskt

samarbete och utveckling Organization for

Economic Co-operation and Development

F örkortningsl ista 15

OPEC Sammanslutning av oljeproducerande länder i Afrika, Asien och Latinamerika Organization of

Petroleum Exporting Countries

OSS Oberoende staters samverkan. Sammanslutning av de forna republikema i Sovjetunionen PBL Plan- och bygglagen 1992:1769 Regeringens proposition pfOp.

PWR Tryckvattenrektor Pressure Water Reactor

RF Regeringsformen rskr. Riksdagens skrivelse SAVE EU:program för energieffektivisering, Specifik

Actions for Vigorous Energy Efliciency

SCB Statistiska centralbyrån SFR Slutförvar för reaktoravfall i Forsmark

SIMS Institutionen för Skog-Industri-Marknad-Studier

vid SLU SIS Standardiseringen i Sverige, ideell förening som arbetar med internationell och svensk standard SLU Sveriges Lantbruksuniversitet SKB Svensk kärnbränslehantering AB. Kärnkraftsforetagens gemensamma bolag för hantering av kärnavfallsfrågor SKI Statens kärnkraftinspektion SOU Statens offentliga utredningar SSI Statens strålskyddsinstitut

16 F örkortningsl ista

TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet THERMIE EU:s demonstrationsprogram För icke nukleär energi, T echnologie Européennes pour la Maitrise de l Energie ToK Trafik- och klimatkommittén organisation for kraftproducenter och

UNIPEDE Internationell

-distributörcr International Union of Producers

and Distributors of Electrical Energy VL Vattenlagen 1983:291 WEC Världsenergirådet, kraftindustrins internationella

organisation World Energy Council

Sammanfattning 17

SAMMANFATTNING

Bakgrund och utgångspunkter

Kommissionens uppdrag i sammanfattning är enligt direktiven att:

-granska de pågående energipolitiska programmen för omställning och

utveckling energisystemet och analysera behovet av förändringar och av ytterligare åtgärder, bakgrund elmarknadens avreglering följa utvecklingen på den -mot av svenska elmarknaden och föreslå de åtgärder som kan anses vara motiverade for att säkerställa effektiv elförsörjning. Kommissionen en

bör särskilt behandla utlandshandeln och de regionalpolitiska frågorna,

-lägga fram förslag med tidsangivelser för omställning av om program energisystemet. Kommissionens uppdrag mycket bred energipolitisk karaktär. Det är av

understryks i direktiven att 1991 års riktlinjer för energipolitiken skall utgångspunkt för kommissionens arbete. Det framhålls att

vara en

riktlinjerna basen för ett brett och stabilt parlamentariskt samförstånd

är

i energipolitiken. Ytterligare utgångspunkt för kommissionens arbete är att

en omställningen och utvecklingen energisystemet kan grundas på av långsiktigt hållbara politiska beslut. Besluten måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår trovärdiga över tiden. som Kommissionen skall enligt direktiven göra fördjupad analys de en av

resultat nåtts inom för den energipolitiska överens-

som ramen kommelsen och därvid också bedöma de beslut som har fattats är om adekvata och tillräckliga. Kommissionen skall särskilt granska i vilken utsträckning de senare

årens omvärldsforändringar har påverkat förutsättningarna för omställ-

ningen energisystemet. Efter år 1991 har flera frågor aktualiserats av

inte omfattades den energipolitiska överenskommelsen. Exempel

som av

detta är 1992 års klimatöverenskommelse i Rio, de betydelsefulla

förändringarna i Central- och Östeuropa, EES-avtalet och det svenska

medlemskapet i EU. Kommissionen redovisade i februari 1995 sina bedömningar om elmarknadsreformen i delbetänkandet Ny Elmarknad SOU 1995:14.

18 Sammanfattning SOU 1995: 139

Innehåll

I kapitel 1 ges bl.a. en översikt av den globala energiförsörjningen. Världens energiförsörjning är baserad på fossila bränslen. Dessa svarar för mer än nio tiondelar av den totala tillförseln av kommersiell energi, vilken domineras av olja. Länderna kring Persiska viken utgör det helt dominerande exportområdet. Även Norge har stor export. en Vatten- och kärnkraft svarar för 2,5 respektive 7 % av tillförseln. Den naturgas som används i världen motsvarar drygt hälften av oljeanvändningen. Stenkol svarar för närmare en tredjedel av världens energitillförsel. Utanför OECD-länderna de traditionella svarar energislagen ved, träkol, m.m. för ungefär en tiondel av den totala energiförsörjningen. Det skedde en omfattande utbyggnad av kärnkraft i världen under 1970- och l980-talen. Tillväxten har därefter avstannat i Europa och

produktionen har minskat i Östeuropa grund av att flera

kärnkraftreaktorer har stängts. I Asien, t.ex. Kina, Japan och Sydkorea,

fortsätter utbyggnaden.

Världens vattenkraftsproduktion ökar förhållandevis långsamt och kan inte förväntas några större bidrag till ökat framtida att ge ett energibehov. År 1994 producerades totalt i världen vattenkraft som motsvarar ungefär 40 gånger den svenska elproduktionen från vattenkraft. I Nordamerika och Europa har utbyggnaden i stort sett avstannat, medan den tillkommande vattenkraften finns i främst Ostasien och Latinamerika. De samlade globala utsläppen koldioxid från energisektorn var år av 1991 omkring 22 miljarder ton. OECD-länderna svarade för knappt hälften de globala koldioxidutsläppen. USA, f.d. Sovjetunionen, Kina av och Japan svarade för de största andelarna. Utsläppen från EU motsvarade 15 % av de globala utsläppen. Energianvändningen växer inte längre lika snabbt som under l970-talet. Då ökade den med i genomsnitt ca 2,7 % per år. Under 1980-talet var ökningstakten i genomsnitt en procentenhet lägre och har därefter varit ungefär oförändrad. Det är dock stora skillnader mellan olika områden i världen och de senaste årens minskande energianvändning i östra Europa och f.d. Sovjetunionen har bidragit till att ökningstakten har avtagit. Under senare år har energianvändningen per producerad BNP-enhet i genomsnitt fallit i de rika OECD-länderna, som använder hälften av all energi i världen. Däremot har situationen i de fattiga länderna och i de

Sammanfattning 19

tidigare centralplanerade länderna utvecklats i motsatt riktning, med en ökande energianvändning i förhållande till den ekonomiska tillväxten. lndustriländernas andel energianvändningen väntas fortsätta att av minska i framtiden, den totala energianvändningen i världen men förutses ändå fortsätta att öka. I kapitel 2 redogörs för utgångspunkter för och genomförande av kommissionens arbete.

Energianvändningen i Sverige beskrivs i kapitel Den slutliga

energianvändningen redovisas fördelad bebyggelse, industri- samt transportsektorerna. Huvuddelen energianvändningen i bebyggelsen avser av uppvärmning, medan den i övrigt utgörs av främst elanvändning för hushålls- och driftändamål. År 1994 användes 71 TWh och ca 49 TWh bränslen. Under perioden 1970 1985 femfaldigades elvärmeanvändningen i landet till 25 TWh. Användningen elvärme och hushållsel har ca av därefter ökat måttligt, medan användningen driftel i lokaler har vuxit av snabbare. Användningen oljeprodukter har minskat kraftigt i av medan har ökat. Även inom

bebyggelsesektorn fjärrvärmeanvändningen fjärrvärmeproduktion har användningen olja minskat och ersatts med

av främst biobränslen.

Den totala energianvändningen inom industrin var ca 154 TWh år

1970 och 141 TWh år 1994. Av det tillförda bränslet var drygt 50 % biobränslen och 25 % oljeprodukter. Oljeanvändningen har minskat markant under perioden, samtidigt elanvändningen har ökat. som Cirka 70 % den totala energianvändningen i industrisektorn kan av

hänföras till de mest energikrävande branscherna gruvindustri, massaoch pappersindustri, kemisk industri, jord- och stenindustri samt järn-

och stålindustri. För industrin helhet har oljeanvändningen per som

producerad enhet minskat med fyra femtedelar, medan den specifika

elanvändningen förblivit ungefär oförändrad. Massa- och

pappersindustrins specifika elanvändning ökade påtagligt under främst 1980-talet, beroende framför allt växande produktion i elintensiva

en har därefter åter avtagit. processer, men

Transportsektorns energianvändning består huvudsakligen av olje-

produkter, främst bensin, diesel och flygbränsle, används till som och godtransporter. El används inom transportsektorn för att persondriva spårbunden trafik. År 1994 användes 2,6 TWh och 96,2 TWh bränsle, 12,6 TWh bunkeroljor i utrikes sjöfart. varav Transportarbetet har under hela efterkrigstiden ökat kraftigt, såväl för godstransporter. Den tekniska utvecklingen har resulterat person- som

i viss minskning den specifika bränsleanvändningen i nya fordon.

en av

20 Sammanfattning

Pâ senare år har dock utvecklingen mot bränslesnålare fordon stagnerat. I kapitel 4 7 beskrivs den svenska energitillförseln och kostnader för ny elproduktion samt mer detaljerat kärnkraft, naturgas och biobränslen. Energitillförseln har varit relativt stabil sedan år 1970 och legat kring 450 TWh år. År 1994 tillförseln 460 TWh. Stora förändringar per var har dock ägt rum i energisystemet, där den mest väsentliga är den kraftiga minskningen av olja och utbyggnaden av vatten- och kärnkraft.

Elproduktionen har mer än fördubblats sedan år 1970. Oljeanvändningen

har samtidigt minskat med 40 %. Användningen av biobränslen och torv uppgick år 1994 till ca 78 TWh. För elproduktion användes totalt ca 2,5 TWh biobränslen.

Det svenska elproduktionssystemet är i huvudsak baserat vatten-

och kärnkraft. Under ett nonnalår produceras i de svenska vattenkraftverken 63,5 TWh el, vilket motsvarar ungefär hälften av Sveriges totala elproduktion. Vid torrår kan elproduktionen i vattenkraftstationema minska med till 15 TWh, och vid våtår öka upp med ca 10 TWh. Den installerade effekten är ca 16 500 MW.

Merparten 21 TWh i dag utbyggd vattenkraft är skyddad

av enligt naturresurslagen. Det teoretiska tillskottet av utbyggd eller lagskyddad vattenkraft uppgår till ca 5 TWh. Närings- och

teknikutvecklingsverket NUTEK bedömer dock att vattenkraften fram

till år 2005 kan komma att byggas ut med ca 1 TWh. Det finns möjligheter att bygga ut vattenkraften med större hänsyn tagen till

omgivningspåverkan. Kostnaderna för ny vattenkraft uppskattas till 25

35 öre/kWh. - Det finns en betydande installerad eleffekt i oljekondensanläggningar

och gasturbiner. Dessa anläggningar används dock för spetslast-

produktion och som reserv vid torrår. Kostnaderna för att bygga nya kondensanläggningar varierar, med nuvarande bränslepriser, från ca kWh for naturgaskondens till 32 öre/kWh för kol- och 28 öre per oljekondens.

År 1994 fanns 160 vindkraftverk i drift, vilka producerade drygt

ca

0,074 TWh el. Elproduktionskostnadema i vindkraftverk är starkt

beroende vindläget. De uppskattas till 30 40 öre/kWh i bra av vindlägen. Vindkraft stöds f.n. med såväl investeringsbidrag som en miljöbonus. I kraftvärme i industrin, s.k. industriellt mottryck, producerades år 1994 4 TWh el. Den tekniska möjliga produktionen bedöms vara ca 5 TWh.

Sammanfattning 21

Elproduktionen i kommunala kraftvärmeverk var samma år 4,6 TWh. De låga elprisema har medfört att de kommunala kraftvärrneverken utnyttjats i mindre omfattning än vad den installerade effekten medger. Det finns installerad effekt i kraftvärmeverk i en tjärrvärmenäten medger elproduktion på 8 10 TWh. som en - Värmeunderlaget i dessa fjärrvärmenät begränsar dock elproduktionen till ca 7 TWh. Möjligheterna att öka fjärrvärmeleveranserna är med nuvarande teknik viktig begränsning för utbyggnaden av biobränslebaserad en fjärrvärme krävs någorlunda tät bebyggelse. År elproduktion. För en 1994 uppgick fjärrvärmeleveranserna i landet till ca 40 TWh värme.

Svenska Fjärrvärmeföreningens medlemmar uppskattar leveranserna till

45 49 TWh år 2010. Hela detta värmeunderlag kan tas i anspråk för byggande kraftvärme. Med dagens teknik för förbränning av fasta av bränslen, uppskattas att 15 TWh skulle kunna produceras. ca Tillkommande biobränslebaserad elproduktion i kraftvärme skulle därmed kunna uppgå till 5 7 TWh. Används naturgas ökar ca elutbytet.

Elproduktionskostnaderna för kraftvärmeverk varierar mellan ca

nya 3l 38 öre/kWh för biobränslebaserade kraftvärmeverk till ca 47 56 - öre/kWh för kolbaserade. Exkluderas skatterna är kostnaden för

elproduktion i kolkraftvärmeverk ca 26 öre/kWh.

Proceduren för behandling tillståndsansökningar för nya av

elproduktionsanläggningar kan komma att begränsa möjligheterna att snabbt bygga elproduktionskapacitet. Erfarenheterna har visat att

upp ny tillståndsförfarandet kan ta lång tid. De l2 svenska kärnkraftsreaktorerna byggdes under perioden 1972 till 1985. De är alltså mellan 10 och 23 år gamla. Den installerade

effekten uppgår till 10 000 MW och produktionsförmågan till ca

ca 72 TWh el.

Energitillgängligheten för de svenska reaktorerna har den senaste

tioårsperioden legat på mellan 75 och 90 % för kokarvattenreaktorerna. För tryckvattenreaktorerna är motsvarande siffra 55 85 % för den -

äldsta reaktorn Ringhals 2 och 80 90 % för de yngre Ringhals 3 och

- 4. Kärnkraftsreaktorerna nedregleras vid riklig vattentillgång. Kärnkraftsföretagen har regeringens tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. Nya tillstånd för att uppföra kärnkraftverk får inte ges enligt den s.k. kärntekniklagen. Drifttillstånd får återkallas endast grund starka säkerhetsskäl. Säkerheten övervakas av Statens av kärnkraftinspektion SKI. Strålskyddet övervakas av Statens strålskyddsinstitut SSI. Enligt SKI är det faktorer säkerhet, ekonomi och miljö som som

22 Sammanfattning

avgör när ett kärnkraftverk tas drift. Det stora flertalet ur lättvattenreaktorer i världen har varit i drift kortare tid än 20 år. Det finns därför vissa kvarstående osäkerheter faktorer skulle kunna om som

begränsa den säkerhetsmässiga och ekonomiska livslängden. Enligt SKI

kan för närvarande inga tekniska begränsningar förutses möjligav heterna att genomföra reparations- eller renoveringsinsatser. Däremot kan det antas att sådana insatser i vissa situationer inte skulle anses vara motiverade av ekonomiska skäl. De svenska kärnkraftsföretagen har for att vidta de åtgärder ansvar som krävs för att på ett säkert sätt hantera och slutforvara använt kärnbränsle och radioaktivt, avfall. Regeringen har att fatta beslut om formerna för slutforvar. Ännu är det inte beslutat hur avfallshanteringen

kommer att utformas. Avfallshanteringen finansieras att avgift tas ut genom en elproduktionen i kärnkraftverken och fonderas. Avgiften har sedan år 1984 legat på en genomsnittlig nivå 1,9 öre/kWh. om De genomsnittliga produktionskostnaderna i kärnkraftverken år var 1994 för Ringhals 13,3 öre/kWh, för Barsebäck 14,5 öre/kWh, för Forsmark 16,5 öre/kWh samt för Oskarshamn 21,5 öre/kWh exkl. Oskarshamn l som var avställd. Driftkostnaderna dvs. kostnaderna

exkl. de fasta kostnaderna varierade mellan 8,6 öre/kWh i Forsmark till

12,7 öre/kWh i Barsebäck. De framtida produktionskostnaderna är beroende bl.a. av tillgängligheten och kommande investeringsbehov. 1 de beräkningar som gjorts av de samhällsekonomiska konsekvenserna kärnkraftsav en avveckling, ingår bl.a. de kostnader kan undvikas vid som en kärnkraftsavveckling. Konsekvensberäkningar har gjorts för två genomsnittliga kostnadsnivåer, 10 resp. 12 15 öre/kWh. - Naturgas har i dag en blygsam roll i det svenska energisystemet och utgör ca 2 % av den tillförda energin. Naturgas finns tillgänglig i sydligaste Sverige och på Västkusten. I de utbyggda områdena svarar naturgasen för mellan 15 och 25 % den totala energitillförseln. av Kunderna är i huvudsak industrier samt värme- och kraftvärmeverk. Naturgas innehåller mycket små mängder svavel och vid ger

förbränning upphov till koldioxidutsläpp i mindre grad än andra fossila

bränslen. Sverige förses med gas från danska fyndigheter. Den totala importen

uppgår till ca 800 miljoner m3, motsvarande 9 TWh

ca gas. Ledningsnätet har kapacitet på motsvarande 22 TWh vilket en ca gas, med kompressorer kan ökas till ca 30 TWh.

Sammanfattning 23

Inom för Nordiska Ministerrådets verksamhet har en rapport ramen utarbetats gasbolagen i Norden. 1 rapporten redovisas en uppskattning av möjlig marknad i Mellansverige år 2010 på ca 20 TWh gas. av en Konsumtionen inom det nuvarande utbredningsområdet uppskattas komma att öka till 14 TWh. Marknaden finns huvudsakligen i ca värme-, kraftvärme- samt industrisektorerna. Behov av ny

elproduktionskapacitet kan öka efterfrågan naturgas.

Förutom denna marknad kan det finnas en marknad i transportsektorn för fordonsbränsle i framför allt bussar och lastbilar. Enligt en gas som uppskattning kan marknaden i Mellansverige uppgå till 1,4 3,6 TWh år. En uppskattning av transportmarknaden inom nuvarande gas per distributionsområde är ca 0,3 TWh per år. Importavtal för naturgas är vanligtvis mycket långsiktiga, 20 25 år. - Priset på naturgas sätts ofta i relation till priset för kundens alternativa

bränsle, s.k. alternativprissättning. Vid eventuella förhandlingar om en

ökad gasimport till Sverige kan förhandlingssituationen därför antas vara beroende vilka tillgängliga energialternativ som finns och vilka av styrmedel kommer att användas för omställning av energisom en systemet. En kraftig ökning naturgasimporten förutsätter betydande och av långsiktigt stabila avsättningsmöjligheter. En ökad gasutbredning kräver investeringar i ledningsnät. Ändrade förutsättningar, t.ex. skatter, stora får stor betydelse för naturgasens lönsamhet. Kostnaden för en ledning från Göteborg till Stockholm uppskattas till ca 10 miljarder kronor. Till detta kommer kostnader för lågtrycksnät samt lagerkapacitet. Installation kompressorer i befintliga ledningsnätet uppskattas kosta 250 300 av miljoner kronor. Det är inte troligt att någon svensk aktör idag är beredd att ta den risk är förenad med investering i ett utbyggt ledningsnät. Vid en som en eventuell fortsatt utbyggnad ledningsnätet är det nödvändigt att, på av i andra ledningsbundna distributionssystem, noggrant samma sätt som övervaka och kontrollera drift och prissättning. En möjlighet vore att låta bekosta eller garantera utbyggnaden eller ha ett avgörande staten inflytande över stamnätet. Energiföretagen skulle därmed på kommersiella villkor kunna köpa de överföringstjänster de önskar. Farhågor har framförts att naturgas skulle konkurrera ut biobränslen. De studier gjorts inom för Energikommissionens arbete som ramen visar att konkurrens mellan naturgas och biobränslen i huvudsak kan föreligga i värmeproduktion växande biobränsleanvändning men att en är trolig även vid ökad naturgasanvändning. en Användningen inhemska biobränslen uppgick år 1994 till ca av 70 TWh. Endast mindre del bjöds ut på marknaden. Skogsindustrin, en

24 Sammanfattning SOU 1995 139

som har god tillgång till internt genererade bränslen, använde 48 TWh. Den traditionella användningen helved i småhus uppgick till av ca 12 TWh. I fjärrvärmeverken användes totalt 18 TWh biobränslen och torv. Användningen av biobränslen i fjärrvärmeverken har Ökat kraftigt sedan år 1980, bl.a. till följd av den ökande skatten fossila bränslen i värmeproduktion. De bränslen som handlas på den öppna marknaden är främst trädbränslen, t.ex avverkningsrester från skogsbruket och industriella biprodukter. Avfall används i många fjärrvärmeverk. Förädlade biobränslen, t.ex. pelletter och briketter, används i dag i vänneverk och större fastigheter. Viss import av bl.a. trädbränsle, olivkärnekross samt torv förekommer. Förädlade bränslen pelletter kan komma att som konkurrera med olja i flerbostadshus, lokaler och småhus liksom i vissa större pannor. I kommunala kraftvärmeverk producerades år 1994 till 0,2 TWh med biobränslen. Elproduktionen kan väntas öka i takt med att de biobränslebaserade kraftvärmeverk som har erhållit investeringsstöd tas i drift. De fysiska tillgångarna väntas inte utgöra någon begränsning för möjligheterna att använda biobränslen i el- och värmeproduktion. Avgörande är i stället ekonomiska faktorer prisutvecklingen på som andra bränslen, skatter och produktions och transportkostnader. Förgasning av biobränslen for elproduktion är en teknik som är under utveckling och som väntas kunna bli kommersiell på sikt. Några anläggningar av demonstrationskaraktär finns uppförda i världen. Kapitel 8 beskriver de energipolitiska programmen för omställning och utveckling energisystemet. av Programmet för effektivare energianvändning omfattar insatser för effektivisering av energianvändning inom alla samhällssektorer, med huvudsaklig inriktning mot effektivare användning och ersättning el. av Programmet har en ekonomisk ram sammanlagt 965 miljoner kronor och pågår till år 1998. Tyngdpunkten i programmet ligger på teknikupphandling och demonstrationsprojekt. Flera aktörer att anser teknikupphandling god stimulans till effektivisering och att NUTEK ger genom strategiska marknadsinsatser har fäst uppmärksamheten på möjligheterna att effektivisera energianvändningen. En utveckling som lett till mer energieffektiva produkter till följd programmet har av konstaterats och en tidigarelagd marknadsintroduktion har skett för vissa produkter. De utvärderingar av de olika aktiviteterna som har genomförts visar

Sammanfattning 25

att kostnaden minskad energienhet är ganska hög för den omedelbart per minskade energianvändningen. Programmets inriktning är dock att skapa

spridningseffekter, vilka det är svårt att med stor säkerhet kvantifiera.

Det behöver utvecklas metoder för utvärdering och effektbedömning av verksamheten. Om de uppställda målen för energieffektivisering ska kunna uppnås är det troligt att också andra åtgärder än teknikupphandling behöver tillgripas. År 1991 infördes investeringsstöd med syfte att främja introduktion vindkraft och solvärme samt investeringar i kraftvärmeproduktion av baserad på biobränslen. Investeringsstöden kan inte bedömas ha haft någon större effekt på den tekniska utvecklingen. För investeringsstöd till biobränslebaserad kraftvärme avsattes totalt 1 000 miljoner kronor. De anläggningar tillkommit genom stödet som

kan producera knappt 2 TWh de är i full drift. Utan stödet hade

om troligen investeringarna i stället delvis gjorts i värmeproduktionsanläggningar. En stor del kraftvärmeverken har byggts med utländska av i viss utsträckning har svenska underleverantörer gynnats pannor, men och i de 15 kommunala anläggningarna har svenska turbiner beställts. För investeringstöd till vindkraft avsattes totalt 250 miljoner kronor. De hittills tillkomna anläggningarna förväntas kunna producera drygt 0,1 TWh år. Av de vindkraftverk byggts med stöd är per som

merparten dansktillverkade och serieproducerade. Bidragsreglemas

kvalitetskrav har inneburit att stöd endast till kommersiellt ges

tillgängliga, typgodkända kraftverk, varigenom problem med

"barnsjukdomar" har kunnat undvikas. För investeringstöd till solvärme avsattes 52 miljoner kronor och beslut ytterligare 56 miljoner kronor har tagits av riksdagen år 1995. om Beviljade och inneliggande ansökningar finns for solvärmeanläggningar motsvarande värmeproduktion på ca 0,02 TWh per år. en Finansieringen energipolitiska forsknings-, utvecklings- och av demonstrationsinsatser är idag i stort sett lika fördelad mellan staten, kraftföretagen och den tillverkande industrin. Det statliga programmet

har ett längre tidsperspektiv än marknadsaktöremas insatser och väntas

kunna bidar till att utveckla produkter och processer, som kan bidra nya till omställningen energisystemet. av

Det statliga energiforskningsprogrammet inriktas på både grundforskning och tillämpad forskning. Under treårsperioden

mer 1990/91 1992/93 drygt 1 miljard kronor tillgängliga för statligt - var forskning- och utvecklingsstöd inom energiområdet exkl.

Energiteknikfonden.

Statlig medverkan i branschgemensam forskning, utveckling och

26 Sammanfattning

demonstration inom energiområdet har sedan år 1991 finansierats främst genom Energiteknikfonden, som sedan år 1991 årligen har tillförts ca 180 miljoner kronor. Energiföretagen finansierar framför allt de mer tillämpningsnära forsknings- och utvecklingsinsatserna, exempelvis investeringar för att pröva ny teknik i ett tidigt kommersiellt skede. Inom energiforskningsprogrammet pågår utveckling av bl.a. ny elproduktionsteknik från biobränslen, vind och sol. Programmet har inte i avgörande grad bidragit till de senaste årtiondenas förändringar av energisystemet och kort sikt kan inte heller sådana direkta effekter förväntas. De kraftfulla energiforskningsinsatser har gjorts i hela som den industrialiserade världen hittills har inte kunnat visa på alternativ elproduktionsteknik som är kommersiellt konkurrenskraftig med vattenkraft, kärnkraft eller elproduktion baserad fossila bränslen. Det pågår även arbete med att höja elverkningsgraden i bränslebaserad elproduktion. En avsevärd del av energiforskningen har en inriktning som på längre sikt kan få stor betydelse i ett miljö- och klimatperspektiv. Sveriges kompetens är internationellt sett hög inom många delar av energiområdet. Forskningssamarbete sker inom Norden, IEA och EU. Medlemsskapet i EU erbjuder nya samarbetsformer och möjligheter till utvecklingsarbete inom energiområdet. Den nationella utvecklingen på energiområdet kan stärkas genom att svenska komparativa fördelar framgent utnyttjas aktivt för att ta mer tillvara och fördjupa det internationella samarbetet. I kapitel 9 beskrivs prisutvecklingen för el och bränslen, i Sverige och internationellt. Oljekriserna under 1970-talet innebar mycket stora prishöjningar på olja. År 1986 inträffade ett kraftigt oljeprisfall. Tendensen har sedan dess varit att priserna har fallit realt, dock med en tillfällig uppgång i samband med kriget i Kuwait. Världsmarknadspriset kol steg under perioden 1980 1982. Därefter har kolpriset fallit realt, bortsett från en mindre ökning kring år 1990. Prognoser från bl.a. IEA pekar på stigande oljepriser i framtiden. Priserna kol och naturgas väntas följa uvecklingen av oljepriserna. Bränslepriserna i Sverige varierar mellan användarna. Dels skiljer sig priserna för olika användare, exempelvis till följd hur stora av kvantiteter som köps, dels är energi- och miljöskatter olika för olika konsumentgrupper. Skatteomläggningen år 1993 innebar en sänkning av koldioxidskatterna för industrin och en höjning för övriga användare, samtidigt som energiskatten liksom nedsättningssystemet i stort sett slopades för industrin. Prisfallet på oljor sedan mitten av 1980-talet har i Sverige delvis

Sammanfattning 27

motverkats höjda skatter, vilket har medfört att priset inkl. skatt

genom i dag är något högre än år 1980. Skatteandelen av det slutliga priset för eldningsoljor har ökat kraftigt sedan av början av 1970-talet. Skatterna på kol var i Sverige fram till år 1983 mycket låga, men har därefter

höjts kontinuerligt. Skatteandelen av det slutliga priset exkl. moms för

icke-industriella användare har ökat från ca 3 % år 1983 till ca 80 % år 1994. Sedan mitten 1980-talet har priset på biobränslen fallit realt. 1 dag av är priset lägre än kolpriset, inklusive skatt, för icke-industriella användare. Fjärrvärmepriset varierar mellan olika orter beroende på de lokala förutsättningarna.

Elpriserna exkl. skatt för olika kunder har i stort sett följt

råkraftprisets utveckling, vilket innebar relativt kraftiga ökningar under 1970-talet och realt fallande priser under början 1980-ta1et. av Skatternas andel det slutliga priset till kund har ökat successivt. För av industrins del bröts emellertid denna utveckling år 1993 då elskatten togs bort. Beskattningen av hushållens elkonsumtion skärptes kraftigt år 1990 då mervärdesskatt infördes. Vattenfall har tidigare varit normgivande när det gäller pris- och tariffsättning elmarknaden. Under senare år har det tidigare statliga inflytandet på elmarknaden minskat kraftigt. Förändringspiocessen elmarknaden fortsätter i och med att elmarknadsreformen träder i kraft vid årsskiftet 1995/96 då också en svensk-norsk elbörs beräknas komma i drift.

Elprisernas utveckling under de närmaste åren beror i hög grad

hur väl konkurrensen elmarknaden kommer att fungera. Den konkurrensutsatta delen marknaden övervakas av Konkurrensverket. av Den ökade integrationen den nordiska elmarknaden kommer att öka av konkurrensen med en press nedåt priserna. På sikt kommer elprisernas nivå att bestämmas av

produktionskostnaderna i anläggningar, vilka i sin tur är beroende

nya bl.a. bränsleprisernas utveckling. Skillnader i bedömningar av takten av i prisökningama förekommer, längre sikt torde en anpassning av men

elpriserna till kostnaderna för ny produktionskapacitet vara oundviklig.

Jämförelser elpriser mellan länder försvåras av att priserna inom av varje land skiljer sig mellan regioner och mellan kunder av olika storlek. För de stora elförbrukarna inom industrin bestäms elpriset och andra villkor i individuellt utformade kontrakt med elleverantörerna. En undersökning elintensiva industriföretags elpriser i flera länder visar av att för sådana företag ligger de svenska elpriserna varken extremt högt eller lågt. I vissa för den svenska basindustrin viktiga konkurrentländer,

28 Sammanfattning

t.ex. Norge, Kanada och USA, är elpriserna väsentligt lägre än i Sverige Den energiintensiva industrin beskrivs ikapitel 10. De branscher där den energikrävande produktionen återfinns är främst gruvor, massa- och pappersindustri,järn-, och stål- och metallframställning, kemisk industri samt jord- och stenindustri. Omkring 114 000 av de 595 000 personer arbetade i industrin år 1993 fanns i dessa branscher. som De tre förstnämnda branscherna utgör merparten av den traditionella råvarubaserade svenska basindustrin som kännetecknas av bl.a. hög

kapitalintensitet och att mycket stor andel av produktionen

av en exporteras. De svenska företagen verkar därför huvudsakligen i konkurrens med företag från andra länder intenationell marknad. en Även den energikrävande kemiska basindustrin är till mycket stor del konkurrensutsatt. Stora strukturförändringar har ägt rum i det svenska näringslivet under de senaste årtiondena. För industrin som helhet minskade antalet sysselsatta under perioden 1980-1993 med över 270 000 personer, vilket motsvarar 32 % sysselsättningen år 1980. 1 den energikrävande av industrin sjönk sysselsättningen med 39 %. Basindustrierna för betydande del den svenska svarar en av varuexporten. Skogsindustrin, järn- och stålindustrin och den gruvorna, kemiska industrin exkl. läkemedel stod tillsammans för tredjedel ca en den svenska varuexporten år 1993. Elkostnadernas andel av av förädlingsvärdet är hög i den svenska basindustrin. Möjligheter att ta ut

ökade produktionskostnader på de slutliga produktpriserna finns inte då

produkterna främst säljs på de internationella marknaderna. Sett i relation till den totala sysselsättningen i landet är andelen sysselsatta vid energi- och elintensiva arbetställen relativt liten. Drygt 50 000 är direkt sysselsatta vid sådana arbetsställen, vilket personer utgör omkring tiondel alla industrisysselsatta, eller ca 1,5 procent en av av alla sysselsatta i landet. Enligt beräkningar drabbas i genomsnitt dubbelt så många personer de direkt berörda av arbetslöshet när en neddragning av som personalstyrkan sker vid ett arbetsställe. För verkstadsindustrin är effekterna något mindre, medan de för vissa energikrävande branscher

är betydligt högre. För och pappersindustrin och metallindustrin

massaungefär trefaldigas sysselsättningseffekterna när de indirekta effekterna inkluderas. Den energi- och elkrävande industrins lokalisering skiljer sig från hela industrins fördelning i landet. Av de ca 88 000 personer som år 1993 arbetade i de elkrävande branscherna återfanns drygt en tredjedel

Sammanfattning 29

i Norrland och i Bergslagen. Flera orter i Sverige är i hög grad beroende av elintensiv industriproduktion. I Hofors, Munkfors, Hällefors, Hylte, Hagfors och Avesta mer än var femte person arbetsmarknaden sysselsatt i var elkrävande produktion år 1993. På åtta lokala arbetsmarknader utgjorde den elkrävande sysselsättningen 10-20 % av den totala sysselsättningen. Frågor energisystemens risker och miljéeflekter samt om möjligheterna att jämföra sådana behandlas i kapitel 11. Sveriges energisystem har relativt låg ntiljöpåverkan. Utsläppen av en föroreningar från elproduktion är små, eftersom elproduktion i huvudsak sker med vattenkraft och kärnkraft. Riksdagsbeslutet om kärnkraftsavveckling skall mot bakgrund kärnkraftens potentiella risker för ses av miljö och hälsa, t.ex. vid en eventuell stor olycka samt i samband med avfallshanteringen. Vid drift medför kärnkraften mycket små negativa effekter. Konsekvenserna kan dock bli omfattande om en olycka inträffar. Om kärnkraften ersätts med i huvudsak fossila bränslen, t.ex. naturgas, ökar i stället koldioxidutsläppen. Riskerna för kärnkraftsolyckor i Sverige kan minska genom att reaktorerna successivt stängs. Risker för miljö och hälsa kvarstår dock samtliga svenska reaktorer stängs, eftersom det finns ett stort även om antal reaktorer i grannländerna. Sverige har i hög grad strävat efter att internalisera miljökostnader i hushållens och företagens kostnader. Detta har skett genom lagstiftning, regler och ekonomiska styrmedel. Även Sverige, liksom om andra industriländer, huvudsakligen har utnyttjat andra styrmedel än ekonomiska för att nå miljömålen, har på senare år införts flera milj örelaterade avgifter och skatter, t.ex. svavelskatten, koldioxidskatten samt kväveoxidavgiften. Sverige har fler miljörelaterade skatter och avgifter än något annat land. Det finns ingen helhetsbild styrmedlens effekter, ex. av följden av miljöskatter endast berör vissa former miljöpåverkan medan av att av andra, kanske betydelsefulla miljöskadliga effekter, inte är mera beskattade. De metodologiska svårigheterna när det gäller att internalisera externa effekter är väl analyserade och kända bland forskare och experter. Den internationella metodutvecklingen och försöksverksamheten området är betydande. Även det med dagens kunskap rörande värdering och jämförelse om externa effekter skilda energislag inte är möjligt att värderar av av effekterna i måste diskussion styrmedel ske med pengar, en om utgångspunkt från de allmänna krav ställs på styrmedel och som nya från de risk- och miljöeffekter uppfattas som önskvärda att som reducera.

30 Sammanfattning SOU 1995 : 139

Klimateffekter betydande miljöeffekt. I kapitel 12 behandlas är en véixthuseflekten och klimatpolitiken. En ökning av atmosfarens halt av koldioxid och andra s.k. växthusgaser kan vara en orsak till förändringar av jordens klimat, som kan få allvarliga konsekvenser. Effekterna av åtgärder mot klimatförändringar, t.ex. en minskad användning av fossila bränslen, kan märkas först långt fram i tiden. Även koldioxidutsläppen skulle stabiliseras dagens nivå kommer, om

till följd av den långa upphållstiden i atmosfären, koldioxidhalten att

fortsätta att öka i åtminstone 200 år. Från klimatsynpunkt spelar det inte någon roll var utsläppen av koldioxid sker. Industriländerna har svarat för den största delen av de utsläpp av koldioxid som härrör från förbränningen av fossila bränslen. Räknat per invånare har användningen av fossila bränslen i de industrialiserade länderna under de senaste årtiondena stabiliserats eller minskats. Denna minskning har dock skett från en nivå som är flera gånger högre än energianvändningen i utvecklingsländerna. Dessa länders bidrag till atmosfärens ökade koldioxidhalt har främst orsakats av uppodling och förändrad markanvändning. Medan industriländerna bedöms komma att öka sin energianvändning endast marginellt till år 2010 kan utvecklingsländerna komma att mer än fördubbla sin. Fortfarande skulle emellertid användningen per invånare vara betydligt lägre än i industriländerna. En avvägning mellan utvecklingsländernas ökade behov av energi och målet att begränsa utsläppen koldioxid för att motverka allvarliga klimatförändringar av kommer att bli en mycket komplicerad process. Sverige omfattande oljeersättning kunnat minska sina har genom koldioxidutsläpp kraftigt de senaste årtiondena. Kostnaderna för ytterligare minskningar från 1990 års nivå är därför höga jämfört med många andra länders. Från globala eller europeiska utgångspunkter är

långtgående åtgärder i Sverige knappast kostnadseffektiva. Åtaganden

formulerade procentuella reduktioner av utsläpp har därför klara

som nackdelar. Kostnaderna för svenska utsläppsreduktioner skulle kunna minska antingen genom en ökat samarbete inom Europa eller genom en tillämpning s.k. gemensamt genomförande dvs. åtgärder i andra av länder med lägre reduktionskostnader. Räknat per capita är utsläppen av koldioxid i Sverige idag drygt hälften genomsnittet för av OECDJänderna. En avveckling av kärnkraften skulle öka Sveriges utsläpp capita kärnkraften ersätts med fossilbränslebaserad per om elproduktion.

SOU 1995.139 Sammanfattning 31

Sverige kan lämna viktiga bidrag till insatser mot icke önskade klimatförändringar genom att verka för och utveckla effektiva styrmedel och andra åtgärder, t.ex. en tillämpning av överlåtbara utsläppsrätter och gemensamt genomförande. Klimatkonventionen innehåller inte kvantitativa åtaganden för enskilda parter. Många länder har valt att själva formulera nationella,

kvantifierade mål för en begränsning av koldioxidutsläppen. Flertalet

länder kommer inte att kunna uppfylla sina mål med den politik som nu

bedrivs. Efter den första partskonferensen i Berlin har förhandlingar om

ytterligare åtaganden inletts. Den svenska klimatstrategins utformning skall enligt 1993 års klimatproposition ske mot bakgrund av jämförelser med faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder, för att undvika att Sverige påtar sig en väsentligt större börda än konkurrentländema. Därvid får särskilt utvecklingen inom EU stor betydelse. Ett framtida klimatprotokoll behöver inte formuleras i kvantitativa termer eller målsättningar. Det kan istället innefatta åtaganden om tillämpning styrmedel, t.ex. koldioxidskatter. Sådana ansatser rymmer av också stora problem när det gäller tillämpning, stabilitet och internationellt samförstånd. Kostnaderna för att minska utsläppen i Sverige är enligt beräkningar lika stora eller större än kostnaderna för en kärnkraftsavveckling. De är dessutom i hög grad beroende av i vilken takt åtgärder mot klimatförändringar vidtas, i förhållande till takten i en avveckling. Kostnaderna påverkas också av hur svenska åtaganden i ett protokoll under klimatkonventionen utformas, som en del av en gemensam EUpolitik. I kapitel 13 behandlas energipolitiska styrmedel. Kapitlet innehåller bl.a. en översikt av de styrmedel som tillämpas och har tillämpats i Sverige. Reglerna for beskattning som är gemensamma för EU-länder gås igenom. De krav som bör ställas styrmedel diskuteras. Skatter och avgifter är viktiga styrmedel i energipolitiken. De bör

vara långsiktigtlstabila och tillsammans med andra styrmedel medverka

till att de av riksdagen fastställda målen för energipolitiken förverkligas. Riksdagen bör lägga fast sådana villkor för energisystemets utveckling kan utgöra stabila planeringsförutsättningar för hushållen och som företagen. Energipolitiska styrmedel bör vara kostnadseffektiva. Det innebär att de bör utformas så att de kan verka med så låga kostnader i form av bieffekter som möjligt. God resurshushållning innebär att värdet av god miljö beaktas. Från principiella utgångspunkter är det rimligt med ett energiskattesystem i

32 Sammanfattning SOU 1995. 139

vilket skatten på fossila bränslen är beroende av de utsläpp förbränningen ger upphov till, men oberoende av vad energin används till. När det gäller skatt på bränslen används för elproduktion finns som det dock två omständigheter som gör det svårt att föra en nationell politik väsentligt skiljer sig från omvärldens. En svensk som koldioxidbeskattning, är högre än omvärldens, skulle t.ex. höja som kostnaderna i den svenska elproduktionen och leda till högre elpriser för alla konsumenter, inklusive den elintensiva industrin. Det skulle också kunna leda till ökad import utländsk el, delvis producerad med av fossila bränslen, och till omlokalisering elintensiv svensk industri en av till andra länder. En del dessa effekter skulle kunna undvikas om de nordiska av länderna enades koldioxidbeskattning. Även i ett om en gemensam sådant fall kvarstår dock risken att beskattningen leder till ökad nordisk import från fossilbränsleeldade kraftverk. Konsekvenserna för den av konkurrensutsatta industrin skulle i så fall endast mildras i begränsad utsträckning, eftersom konkurrensnackdel ändå skulle uppkomma en gentemot utomnordiska konkurrenter. När det gäller ekonomiska styrmedel på energiområdet är det främst tre frågor behöver få tillfredsställande lösning, nämligen stödet som en till kraftproduktion, beskattningen kondenskraft och kraftvärme ny av samt frågan hur industrins energianvändning skall beskattas. Ett om antal alternativa utformningar bl.a. skatte- och bonussystem som av syftar till att lösa dessa frågor behandlas i betänkandet. Kommissionen redovisar några tänkbara förslag till ekonomiska styrmedel i form bl.a. miljöbonus eller investeringsstöd till av

miljövänlig produktionsteknik, kärnkraftsskatt och en omställningsfond

för ny elproduktion. I kapitel 14 behandlas hushållning med energi. Energieffektivisering är ständigt pågående där den tekniska utvecklingen och ökad en process

kunskap ofta leder till produkter och system ersätter äldre med

att nya högre energiåtgång. En spontan utveckling i denna riktning kan förstärkas genom styråtgärder. De ökade möjligheterna att minska användningen av i hushåll och

lokaler, förutom för uppvärmning, bedöms motsvara ca 5 TWh.

Större delen energibehovet i bebyggelsesektorn går till av uppvärmning. En bedömning vad är möjligt att genomföra med av som vissa stimulansåtgärder är minskning av tillförseln med sammantaget en

4-13 TWh bränsle och 6-7 TWh el. Åtgärderna består av byggnads-

Sammanfattning 33

åtgärder, förbättrad drift och underhåll, installation av värmepumpar och solvärme, kompletterande informationsâtgärder och rådgivning samt konvertering från till bränslen. De bedömningar kan göras möjligheterna att effektivisera som av energianvändningen i industrin är osäkra. Genom en aktiv samverkan mellan industrin och myndigheter i forsknings- och utvecklingsarbete och genom pilotprojekt bedöms användningen av kunna minskas med 4-7 TWh och bränsleanvändningen med 11-13 TWh. Trafiken svarar för en betydande del av den totala energianvändningen. Det bedöms att den möjliga effektiviseringspotentialen i fordon är stor sikt. Det krävs troligen kraftiga styrmedel för att påverka transportsektorns energianvändning. Sammantaget bedöms möjligheten att minska elanvändningen vara 15- 19 TWh jämfört med den spontana utvecklingen, varav 3 TWh avser konvertering från till bränslen. Bränsleanvändningen bedöms kunna minskas med 15-51 TWh, ungefär hälften kan hänföras till varav transportsektorn. Bättre information tekniska möjligheter och de framtida om

förhållanden som påverkar ett investeringsbeslut är ett medel för att

underlätta investeringar i energieffektivisering. Energileverantörerna på den konkurrensutsatta elmarknaden kommer att ha ett starkt intresse att knyta kunderna till sig för längre tider. av Gemensamma investeringar i effektivisering, båda parter tjänar på, som kan bli möjliga genom långsiktiga kontrakt. För leverantören ligger i detta också ett viktigt marknadsföringsinslag. Bedömningar konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling av

redovisas i kapitel 15. I Energikommissionens arbete har analysen av

omställningen energisystemet i huvudsak inriktats mot tre alternativa av utvecklingsförlopp. Ett alternativ har varit att kärnkraften tillåts att drivas vidare med gällande säkerhetskrav. Mot detta alternativ, som har varit referensalternativ vid beräkningarna, har två alternativ ställts där avveckling kärnkraften inleds år 1998. I det ena stängs två en av reaktorer före sekelskiftet och de övriga under åren 2004 2010. I det andra går avvecklingen långsammare och drygt hälften av kärnkraftskapaciteten finns kvar år 2010. Om kärnkraftsreaktorerna skulle användas under 40 år uppkommer enligt dessa beräkningar ett behov elproduktionskapacitet först av ny efter sekelskiftet. Elpriset börjar enligt bedömningarna att stiga redan

under det nya seklets första år, när behovet av ny produktionskapacitet

uppstår. Med kärnkraften kvar i drift år 2010 bedöms att elpriset ökar till 31 kWh år 2010. i från ca 22 öre år 1995 öre per En avveckling kärnkraften till år 2010, som inleds år 1998, av

2 15-1380

34 Sammanfattning

beräknas leda till anpassningar på användningssidan och till en höjning den allmänna elprisnivån. En snabbare stigande elefterfrågan till följd av högre ekonomisk tillväxt resulterar i en större prishöjning. Ju bättre av möjligheterna är att importera el, desto större är möjligheterna att

motverka prisstegringama. Med gällande Skatteregler skulle naturgas bli det mest

konkurrenskraftiga alternativet till kärnkraften, men medföra en kraftig ökning koldioxidutsläppen och bränsleimporten. En avveckling av av av kärnkraften skulle innebära ett betydande inkomstbortfall för samhället. De direkta kostnaderna för kämkraftsavvecklingen har med dagens

skatter beräknats till mellan 70 och 90 miljarder kronor för perioden

1998-2025. Då har naturgas använts ersättningsaltemativ. Utsläppen som koldioxid skulle därmed öka med nära 50 % till år 2010, jämfört av med 1990 års nivå. I alternativet med kärnkraften avvecklad till år 2010 och begränsning koldioxidutsläppen med 10 % jämfört med utsläppen år 1990 av försvåras ersättning kärnkraftverken med exempelvis en av

naturgaskraftverk. En stor del anpassningen skulle då komma att ske

av minskad elanvändning, och bl.a. innebära en kraftig genom en strukturomvandling i industrin. De direkta kostnaderna för att avveckla kärnkraften till år 2010 i fallet med sådan koldioxidrestriktion har en uppskattats bli än dubbelt stora som i ett fall med naturgas som mer ersättning. Till de kostnader har beräknats kommer anpassningskostnader som uppstår till följd trögheter vid omställningen, inte är som av men som möjliga att kvantiñera. En långsammare avveckling av kärnkraften innebär inte några större skillnader före år 2005, jämfört med det föregående alternativet. Elpriset stiger även i detta fall till omkring 30 öre per kWh, men

prisökningstakten förutses inte bli lika hög. Fram till år 2025 har de

direkta kostnaderna för kämkraftsavvecklingen i detta alternativ beräknats till mindre än hälften jämfört med kärnkraften avvecklas om helt till år 2010. Till detta kommer de icke mätbara kostnaderna för anpassning och strukturomvandling. Koldioxidutsläppen beräknas år 2010 11 miljoner ton högre om naturgas används som ersättning vara för kärnkraften. I bedömningama samhällsekonomiska kostnader för en av kämkraftsavveckling har förutsatts att ekonomin anpassar sig till nya prisrelationer utan större störningar. I verkligheten uppstår även kostnader för samhällets anpassning. Även dessa kostnader kan

Sammanfattning 35

förutsättas att vara beroende av avvecklingsförloppet så att blir högre snabbare avveckling. vid en Rättsliga frågor vid en lagstiftad kämkraftsavveckling behandlas i kapitel 16. En lagstiftning ger möjlighet att besluta om avvecklingens förläggning i tiden. Varje tänkbar lagstiftningsteknik innebär dock vissa svårigheter, som hänger samman med bl.a. kraven på att lagen skall ha generell utformning och innehålla kriterier för hur avvecklingen skall en gå till. Valet av lagstiftningsmetod och lagstiftningens närmare utformning måste sannolikt beslutas genom en avvägning mellan kraven på förutsägbarhet och flexibilitet.

Om en lagstiftning om avveckling skulle införas måste det i lagstiftningen också tas ställning till frågan om ersättning till tillstånds-

havama. Staten är skyldig att se till att en lagstiftning om ersättningen är förenlig med grundlagen och Europakonventionen. Det är dock osäkert

om den svenska grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd är tillämplig i fråga om en avvecklingslagstiftning och vilken ersättnings-

standard den i så fall garanterar. Vidare är det osäkert vilken ersättning

som krävs enligt Europakonventionen och allmänna rättsprinciper.

Kommissionens överväganden och förslag

I det avslutande kapitel 17 redovisar kommissionen sina bedömningar

och förslag. De energipolitiska mål, finns utvecklade i 1991 års

som

energipolitiska riktlinjer, har varit utgångspunkt för kommissionens

arbete. "

Kommissionens bedömning är att såväl elanvändningen i landet som

den totala energianvändningen kan, med de energipolitiska

förutsättningar gäller i dag, beräknas att öka i en förhållandevis

som

måttlig takt. Vidare konstaterar kommissionen att det finns betydande

möjligheter att genom olika åtgärder ytterligare minska användningen

och energi. Det är angeläget att potential för energihushållning,

av effektivisering och konvertering tas tillvara så långt det är ekonomiskt

och miljömässigt rimligt. Uppvärmningssektom bör successivt ställas om från elvärme till andra uppvärmningsformer. Främst gäller detta vattenburna system. Det är av stor betydelse att de åtgärder som genomförs samverkar med andra insatser för energieffektivisering.

Kommissionen redovisar exempel på åtgärder som kan vidtas inom olika områden i syfte att göra användningen av energi mer effektiv. Alternativen bör analyseras med särskild inriktning kostnads-

36 Sammanfattning

effektivitet och finansiering. Med dagens teknik är kommissionens bedömning att det finns möjlighet att till rimliga kostnader tillföra elsystemet drygt 10 TWh från förnybara energikällor. Konvertering från fossilbränsle- till biobränslebaserade kraftvärme kan öka andelen förnybar elproduktion med ytterligare några TWh. Vidare konstaterar kommissionen att det finns en teknisk möjlighet att öka kapaciteten i befintliga naturgasledningar, och att de bör kunna utnyttjas. Därutöver anser kommissionen att förutsättningarna för ytterligare naturgastillförsel bör utredas vidare. Den etablerade torvanvändningen bör tryggas genom att energitorv även fortsättningsvis undantas från koldioxidbeskattning. Kommissionen redovisar några tänkbara förslag till ekonomiska styrmedel. Dessa är i huvudsak och i all korthet:

Miljöbonus alternativt investeringsstöd till miljövänlig produktions-

finansieras med konsumtionsskatt på el. i teknik, som En med reaktorernas ålder ökande kärnkraftsskatt. -

En omställningsfond för att finansiera ny miljöacceptabel

elproduktion. Kommissionen tar inte ställning till de redovisade förslagen utan rekommenderar att de analyseras ytterligare med avseende på sysselsättning, välfärd, hushållens köpkraft, miljö, industrins konkurrenskraft samt Sveriges internationella åtaganden EU, WTO, nordisk elbörs etc. Kommissionen konstaterar att staten har ett ansvar för utveckling av och investeringar i miljövänlig energiteknik i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär att staten aktivt måste initiera, följa och utvärdera den verksamhet bedrivs för att uppfylla de energipolitiska målen. som Kommissionen understryker att energiforskningen åter bör ges större och att utvecklingen teknik, särskilt för elproduktion, är resurser av ny avgörande betydelse för omställningen energisystemet. Detta bör av av tydliggöras åtgärder stärker statens funktion beställare genom som som teknik. Det är vidare stor vikt att de forskningsresultat som av ny av kommer fram och den tekniska utveckling sker i andra länder, som ett kostnadseffektivt sätt kan tas till och integreras med det svenska vara utvecklingsarbetet. Kommissionen betonar att Sverige bör vara pådrivande i det internationella klimatpolitiska arbetet. De klimatpolitiska målen bör vara att stabilisera och sikt reducera växthuseffekten och att detta sker med rättvisa mellan länderna. Sverige bör lägga särskild vikt vid möjligheterna till EU-linje i de kommande en gemensam förhandlingarna inom klimatkonventionens En sådan linje måste ram.

SOU I 995 :I 39 Sammanfattning 37

utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Det gäller mellan industrioch utvecklingsländerna, men även inom den industrialiserade världen. Det år vidare kommissionens mening att en särskild myndighet behöver skapas för att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras framgångsrikt. Myndighetens uppgift bör vara att verka för en säker och miljömässigt hållbar och en effektiv användning av energi. Arbetsuppgiftemas omfattning och avgränsning mot andra myndigheter bör granskas särskilt. Kommissionen har i enlighet med sina direktiv granskat effekterna avställningen ett eller två kärnkraftsaggregat under 1990-talet. av av Analysen visar att ett aggregat kan ställas av utan att kraftbalansen försvagas påtagligt. Vid avveckling av ytterligare ett mindre aggregat skulle marginalerna minska betydligt. Kommissionen föreslår att frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen skall ses över i ett internationellt perspektiv. En sådan Översyn bör omfatta möjligheterna och konsekvenserna för svensk del att införa ett ökat för kraftföretagen, i förening med att av ansvar bilaterala avtal ingås med andra länder. Vid översynen bör även undersökas de framtida möjligheterna för enskilda länder att införa ett obegränsat ansvar för kämkraftsindustrin i det nya konventionssystem kan bli följden av pågående internationella förhandlingar. som

Kommissionen påpekar att arbetsbelastningen och resursbehovet hos SKI och SSI kan komma att öka ytterligare utöver vad skett under

som år. Det är viktigt att de båda myndigheterna har resurser till senare tillsynsverksamhet och forskning samt kompetensutveckling och internationellt erfarenhetsutbyte. Samhällets insyn och statens övergripande för kärnsäkerheten måste kunna upprätthållas. De ansvar resursförstärkningar kan komma att behövas bör finansieras med som höjda avgifter för kämkraftsföretagen. Energikommissionen gör bedömningen att såväl samhällsekonomiska miljömässiga skäl talar för att omställningen av energisystemet bör som ske under tillräckligt lång tid för att uppnå målen i 1991 års energipolitiska uppgörelse. Kommissionen bedömer att målkonflikter kvarstår. Det visas tydligt i klimatfrågan. Problem uppstår vidare för sysselsättning och välfärd samt svårigheter att bibehålla konkurrenskraften om all kärnkraftsproduktion avvecklas till år 2010. Resultaten av energieffektiviseringarna, tillförsel förnybar energi samt möjligheterna att av bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser avgör takten i kärnkraftsavvecklingen. Med hänvisning till Energikommissionens och bedömningar bör något årtal då den sista reaktorn tas ur prognoser drift inte fastställas.

38 Sammanfattning

Kommissionen finner det angeläget att avvecklingen påbörjas i ett tidigt skede så att omställningsprocessen kan inledas. Härvidlag är

kraftfulla ekonomiska styrmedel central betydelse. Det är Energi-

av kommissionens uppfattning att ett kämkraftsaggregat kan ställas av

under mandatperioden utan att kraftbalansen påverkas påtagligt.

Summary 39

SUMMARY

Background and starting-points.

According to its directives, the Commissions brief, presented here in summary, to: examine the current energy-political programmes for restructuring and — developing the energy system and analyze the need for changes and further measures; follow the developments on the Swedish electricity market against the background of the liberalization of the electricity market and propose such measures as are considered warranted order to ensure an efficient electricity supply. The Commission to give special consideration to foreign trade and to regional policy issues;

present proposals for a programme including a schedule with time-

limits for the reorganization of the energy system. The Commissions brief of a very broad nature terms of energy policy. The directives emphasize that the 1991 energy policy guidelines should form the starting-point for the work of the Commission. They also stress that these guidelines form the basis for a broad and stable

parliamentary cooperation on energy policy.

Another of the starting-points for the Commission’s work the conviction that the reorganization and development of the energy system should be based on political decisions of a long-term and lasting nature. The decisions must be such that the objectives determined for energy policy remain credible over time. In accordance with its directives, the Commission to make an indepth analysis of the results achieved within the framework of the energy policy agreement. In this context also to assess whether the decisions taken are adequate and sufficient. The Commission to make a special analysis of the extent to which recent changes the world around us have affected the conditions for restructuring the energy system. Since 1991, a number of issues have arisen which were not covered by the energy policy agreement. Examples of such issues include the 1992 climate agreement in Rio, the significant changes in Central and Eastern Europe, the EES-agreement and Swedish membership of the EC.

40 Summary SOU 1995:3139

In February 1995, the Commission presented its views on the reform

of the electricity market in its preliminary findings "Ny Elmarknad" "A New Electricity Market", SOU 1995:l4, of which summary exists in a

English.

Contents

Chapter I provides amongst other thing review of the global energy

a

supply. The worlds supply based fossil fuels. These accountfor

energy on than nine tenths of the total supply of commercial energy, which more dominated by oil. The countries around the Persian Gulf the major are

Norway also has significant exports. Hydro— and nuclear

exporters.

account for 2,5 and 7 % of the energy supply respectively. The

power

natural global accounts for just half of oil

gas now use over

utilization. Hard coal accounts for almost a third of the global energy

Outside the OECD-countries, traditional types wood,

supply. energy charcoal, etc. account for almost tenth of the total energy supply.

one During the 1970s and 1980s, the world witnessed a substantial

expansion of nuclear This growth has since levelled out

power.

Europe and production has decreased in Eastern Europe as a result of

closing down of several nuclear reactors. In Asia, China, the power e.g.

Japan and South Korea, the expansion has continued. Global hydroelectric generation increasing at a relatively

power

slow and be expected to provide major contribution to

rate cannot any increased future requirements. In 1994, the total global energy

of hydropower equivalent to approximately 40 times the production was

Swedish generation of electricity from hydropower. In North America

capacity growth has by and large eased off, and and

and Europe, new

additional hydropower to be sought mainly Eastern Asia and Latin

America. Total global emissions of carbon dioxide from the energy sector in

1991 around 22 billion tons. The OECD-countries were were

for just under half the global carbon dioxide emissions. The responsible

USA, the former USSR, China and Japan accounted for the largest

shares. Emissions from the EC made some 15 % of global emissions.

up

Energy longer growing rapidly as during the 1970s. At

use no as

that time increased by of 2,7 % annually. During the

an average the of increase whole percentage unit 1980s, rate was on average one

SOU 19955139 Summary 41

lower and has since remained unchanged. There are however significant differences between various world regions, and the decreasing energy of recent years Eastern Europe and the former Soviet Union usage have contributed to the reduction in the rate of increase. In recent years, energy use per BNP-unit produced has on average fallen in the rich OECD-countries, which utilize half of all the energy the world. The situation countries and the formerly poorer centrally planned countries has however developed the opposite direction, with increasing utilization relation to economic an energy growth. The industrialized nations’ share of energy use expected to continue to decrease the future, while total global energy use expected to continue to increase. Chapter 2 presents the starting-points for the work of the Commission and explains how this work was carried out. Chapter 3 includes review of consumption Sweden. Final a energy consumption presented separately for the residential, energy commercial and service sector, the industrial sector and the transport sector. The greater part of consumption the residential, energy commercial and service sector goes to heating, the remainder consists chiefly of electricity consumption for household purposes and building services systems. In 1994, consumption 71 TWh of electricity and was 49 TWh of fuels.

Over the period 1970 85, the of electric heating increased

- use fivefold in this country to level of around 25 TWh. The consumtion a of electric heating and electricity for domestic purposes has since then increased only moderately while the consumption of electricity for building services systems has rapidly. The of oil grown more use products has decreased substantially the residential, commercial and service sector while the of district heating has increased. Within the use field of the production of district heating, the use of oil has also decreased. This oil has been replaced chiefly by biofuels. Total within industry around 154 TWh in 1970 and energy use was 141 Twh in 1994. Of the fuels supplied, around 50 % were biofuels and 25 % oil products. The of oil has decreased substantially over this use period, while electricity has increased. the use of Around 70 % of total consumption the industrial sector can energy be traced to the branches with the greatest requirements. These energy include the mining industry, the pulp- and paper industry, the chemical industry, the non-metals mining industry and the iron and steel industry.

For industry whole, the of oil per unit produced has decreased

as a use by four fifths, while specific of electricity has remained more or less use

42 Summary

unchanged. The pulp- and paper industrys specific use of electricity increased significantly mainly the 1980s, as a result chiefly of a growing production electricity-intensive but since then processes, again decreased. has once Energy the transport sector consists mainly of oil products, use chiefly petrol, diesel and aviation fuel, used for the transport of persons and goods. Electricity used the transport sector for the operation of track-bound traffic. In 1994, 2,6 TWh of electricity were used and 96,2 TWh of fuels, of which 12,6 TWh of bunker oils foreign shipping. Transport work has increased substantially over the whole post-war period, both for the transport of and that of goods. persons Technological developments have resulted a certain reduction the

specific fuel consumption of new vehicles. In recent years, however,

these developments the direction of fuel-saving vehicles have rather stagnated.

Chapters 4-7 describe the Swedish energy supply and costs for new

electricity production, and also provide detailed presentation of

a more nuclear natural and biofixels. power, gas supply has been relatively stable since 1970, and has The energy remained level of around 450 TWh year. In 1994, supply was on a per 460 TWh. Major changes have however taken place the energy system. The most central of these changes are the substantial decrease oil and the expansion of hydro- and nuclear power. Electricity production has than doubled since 1970. Over the same period the more of oil has decreased by 40 %. The use of biofuels and peat use amounted 1994 to around 78 TWh. A total of around 2,5 TWh of biofuels used for electricity generation. were

The Swedish electricity generating system mainly based-on hydroand nuclear In a normal year, Swedish hydroelectric power

power. stations produce 63,5 TWh of electricity, which equivalent to around

half of Swedens total electricity production. In dry years, electricity production hydroelectric power stations can decrease by up to

15 TWh, and rainier increase by around 10 TWh. Installed years effect around 16 500 MW.

The greater part 21 TWh of currently unexploited hydropower

protected by the Natural Resources Act. The theoretical additional provided by unexploited hydropower hydropower protected by

power or

law amounts to around 5 TWh. NUTEK The Swedish National Board

for Industrial and Technological Development, however, believes that hydropower be expanded to the 2005 by around 1 TWh. may year

Summary 43

possible to expand hydropower while taking greater care with its environmental impact. The costs for new hydropower are estimated at 25-35 öre/kWh. There significant amount of installed electrical effect oil-fired a cold condensing power stations and gas turbines. These plants are however used for peak-load production and as reserves for dry years. The costs for building new cold condensing power stations vary, with current fuel prices, from around 28 öre/kWh for cold condensing power derived from natural to 32 öre/kWh for coal- and oil-fired cold gas condensing production. In 1994 there were around 160 wind power stations operation, and

they produced just 0,074 TWh of electricity. Electricity generating

over costs wind power stations are highly dependent on wind conditions. They estimated to be 30-40 öre/kWh good wind conditions. Wind are power currently receives support the form of both investment grants and environmental bonuses. In industrial combined heat and so-called industrial backpower, 4 TWh of electricity were produced 1994. Technically pressure, feasible production estimated at around 5 TWh.

Electricity generation in municipally owned combined heat and

CHP stations was in the same year 4,6 TWh. Low electricity power prices have led to the municipally owned CHP plants being utilized to lesser extent than the installed effect permits. There installed a an effect in CHP plants within the district heating network which allows electricity production of 8-10 TWh. The demand for heating for an

these district-heating networks, however, restricts electricity generation

to around 7 TWh. The possibility of increasing district heating deliveries with current technology, important limitation the expansion of biofuel an on

based electricity generation. District heating requires relatively densely

built-up In 1994 deliveries of district heating Sweden amounted areas. to 40 TWh of heat. The members of Svenska some

Fjärrvärmeföreningen The Swedish District Heating Association

estimate deliveries the 2010 at 45-49 TWh. The whole of this year

demand for heating cannot be exploited for the expansion of combined

heat and With current solid fuel combustion technology,

power. estimated that around 15 TWh of electricity could be generated. Additional biofuel based electricity production CHP could thus amount to 5-7 TWh. If natural gas used, the electricity yield some increased. The costs for electricity generation new CHP plants vary between around 31-38 öre/kWh for biofuel based CHP stations to around 47-56

44 Summary SOU 1995.-139

öre/kWh for coal based plants. If taxes excluded, the cost of are electricity production coal-based CHP stations around 26 öre/kWh.

The procedure for the consideration of applications for permission to

set electricity generating plants may come to limit the up new

possibilities of rapidly building electricity generating capacity.

up new Experience has shown that the application procedure can take a considerable length of time.

The 12 Swedish nuclear reactors built the period from

were over They 10 and 23 old. The installed

1972 to 1985. are thus between years

effect amounts to around 10 000 MW and production potential to

around 72 TWh of electricity. Energy availability for Swedish reactors has for the last decade been

between 75 and 90 % for boiling—water reactors. For pressurized water

the corresponding figure 55-85 % for the oldest reactor reactors Ringhals 2 and 80-90 % for the Ringhals 3 and 4. The newer ones

nuclear downregulated when water availability good.

reactors are

The nuclear companies have the governments permission to

power

nuclear operations. New permissions to set up nuclear power

engage stations be granted according to the so-called Law on Nuclear cannot

Technology "kämtekniklagen". Operating permission may be

withdrawn only the grounds of serious security risks. Security on

monitored by the Swedish Nuclear Power Inspectorate Statens Kärnkraftinspektion SKI. Radiation protection monitored by the Swedish Radiation Protection Institute Statens Strålskyddsinstitut

SSI. According SKI, aspects such security, economics, and the to as environment which the decisive factors determining when a are nuclear station should be taken out of operation. The great power majority oflight water reactors in the world have been in operation for shorter time than 20 There therefore still number of a years. are a uncertainties relating factors which might limit their economic and to

safety-related lifetimes. According to SKI, there are at present no

technical limitations to be foreseen the possibility of carrying out on repair and renovation work. however be assumed that such work may certain circumstances not be considered warranted for economic may reasons.

The Swedish nuclear companies responsible for taking the

power are required order to handle and deposit used nuclear fiael and measures radioactive safely. The government to decide the forms for waste on

their final decision has far been reached how depositing. No so on

SOUI995.‘I39 Summary 45

nuclear waste disposal to be managed. The management of nuclear waste financed through a charge imposed on electricity production nuclear power stations. The money thus collected placed fund. Since 1984 the charge has been on a average around 1,9 öre/kWh. The average production costs nuclear power stations in 1994 was 13,3 öre/kWh Ringhals, 14,5 öre/kWh Barsebäck, 16,5 öre/kWh Forsmark and 21,5 öre/kWh Oskarshamn excluding Oskarshamn 1 which temporarily closed. Operating costs i.e., costs excluding was

fixed costs varied between 8,6 öre/kWh Forsmark and 12,7 öre/kWh

Barsebäck. - Future production costs depend amongst other things on availability and future investment requirements. The estimates of the economic effects society of nuclear phase-out include amongst other things on a the costs which can be avoided nuclear power phased out. Estimates of the consequences were made for two average cost levels,

10 and l2-l5 öre/kWh respectively.

At present, natural has a modest role the Swedish energy gas system and accounts for around 2 % of supplied. Natural gas energy available the southernmost parts of Sweden and on the West coast. In the where has been introduced, natural gas accounts for areas between 15 and 25 % of the total supply. Customers mainly energy are industries and heating stations, as well as CHP stations. Natural contains small quantities of sulphur and alter gas very combustion gives rise to smaller carbon dioxide emissions than other fossil fuels. Swedens supply partly from Danish deposits. Total gas comes imports amount to around 800 million cubic metres, which equivalent

to 9 TWh of The pipeline grid has a capacity approximately

gas. equivalent to 22 TWh, and with the help of this figure compressors, could be increased to around 30 TWh. Within the framework of the activities of the Nordic Council of Ministers, report has been prepared by the gas companies the a Nordic countries. This report presents an estimate of a potential market central Sweden by the 2010 of around 20 TWh of gas. year Consumption the in which has presently been introduced area gas estimated to increase to around 14 TWh. The market consists mainly of the heating sector, the CHP sector and the industrial sector. The need for electricity generating capacity increase the demand for new may natural gas. , Apart from this market there also be market for the may a gas transport sector vehicle fuel, mainly for buses and trucks. as a

46 Summary

According to one estimate, the market central Sweden may be as large 1,4 3,6 TWh of gas per year. An estimate of the transport as market within the area presently covered by natural gas around 0,3 TWh per year. Import agreements for natural gas are usually very long—term, covering 20-25 years. The price of natural gas often set relation to the price of the customers alternative fuel, so-called alternative pricing.

The negotiating position in possible future negotiations on increased gas

imports to Sweden may therefore be assumed to be dependent on the energy alternatives available and the control measures implemented to restructure the energy system. A substantial increase the imports of natural gas requires significant and long-term stable outlet possibilities. An expansion of natural gas also requires major investments the pipepline grid. Altered circumstances, taxes, have a major effect on the profitability of e.g. natural gas. The costs for a pipeline from Göteborg to Stockholm are estimated at around 10 billion SEK. Add to this the costs involved a low-pressure network and storage capacity. The installation of the existing pipeline grid estimated to cost 250-300 compressors million SEK. not likely that any Swedish player today will be prepared to take the risks involved in investing an expanded pipeline grid. If the pipeline grid were to be expanded the future, will be necessary, just with other transmission-line bound distribution systems, to as monitor and control both operations and pricing with great care. One possibility would be to let the state for guarantee the expansion, pay or allow a decisive influence over the main grid. The energy or companies would thus be able to purchase the transmission services they desired commercial terms. on Fears have been expressed that natural gas might compete biofuels right out of the market. The studies carried out within the context of the Energy Commissions work show that competition between natural gas and biofuels mainly lies the field of heating production, but that a growing of biofuels probable even the use of natural gas also use increases. The of domestic biofizels amounted in 1994 to around 70 TWh. use Only small available the market. The forestry industry, a share was on

which has good access to internally generated biofuels, utilized 48 TWh.

The traditional use of wood in single-family housing accounted for around 12 TWh. In district-heating stations, a total of 18 TWh of

Summary 47

biofuels and peat used. The use of biofuels district-heating were stations has increased substantially since 1980, due amongst other things to increasing taxes fossil fuels heat production. on The fuels purchased the market chiefly wood fuels, e.g. on open are forest residues and industrial byproducts. Refuse used many district-heating stations. Refined biofuels, such as pellets and briquettes, currently used in heating plants and in larger properties. There a are certain amount of import of wood fuels amongst others, as well as olive stone chips and peat. Refined fuels such pellets may be able to as compete with oil apartment blocks, other premises and single—family housing, well as some large boilers. as In municipally owned CHP plants, to 0,2 TWh of electricity were up produced 1994 from biofuels. Electricity generation may be expected increase at the speed that at which the biofuel based CHP to same as stations which have received investment grants are taken into operation. The physical supplies not expected to entail restricitions on the are possibilities of using biofuels for the production of electricity and heat. Factors which however central to their include economic factors are use such price developments for other fuels, taxes and costs involved in as production and transport.

The gasification of biofuels for the generation of electricity a technique under development which expected to become

commercially viable the future. A number of demonstration plants have been various parts of the world. set up

Chapter 8 describes the energy-political programmes for

restructuring and developing the energy system. The aimed at efficient usage includes efforts programme more energy make efficient within all sectors of society, and to energy usage more its main objective has been efficient utilization of electricity and a more its replacement by other fuels. The has an economic programme framework totalling 965 million SEK and lasts until 1998. The some main thrust of the has been demonstration projects and the programme of technology. Several players believe that the procurement new

of technology provides sound stimulation in the

procurement new a direction of greater efficiency and that NUTEK, through its strategic

market activities, has focussed attention the possibilities of making

on efficient. A development has been witnessed which energy usage more has led to energy-efficient products as a result of this programme, more and has been possible to introduce certain products on the market at earlier stage than expected. an The evaluations of the various activities carried out show that the reduced unit relatively high for the immediate cost per energy

48 Summary

reduction energy use. The main orientation of the programme as a whole, however, to create distribution effects, which difficult to quantify exactly with any degree of certainty. New methods need to be developed for the evaluation and assessment of the effects of these activities. If the objectives set up for a more efficient utilization of energy are to be achieved, probable that other measures than the procurement of technology are required. In 1991, an investment grant was introduced which aimed to encourage the introduction of wind power and solar heating, as well as investments CHP production based on biofuels. These investment grants cannot be said to have had any major effect on technological developments. A total of 1 000 million SEK were put aside for investment support to biofuel based combined heat and The plants which have come power. into being with the help of this support can produce just under 2 TWh of electricity when they are full operation. Without the support, investments would probably have been made partly heating plants instead. A large number of the CHP plants have been equipped with foreign made boilers, but to a certain extent Swedish subcontractors have also been favoured and the 15 municipally owned plants, Swedish turbines have been ordered. A total of 250 million SEK were set aside for investment support to

wind power.The plants which have hitherto come into being can

produce just 0,1 TWh of electricity per year. Of the wind power over stations which have been built with the help of such support, the majority are Danish and are serially produced. The quality requirements made by the grant regulations have meant that support only given to commercially available, type-approved power plants. This means that problems related to "childhood diseases" have been avoided. 52 million SEK were set aside for investment support to solar heating. Decisions regarding further 56 million SEK were taken by a Parliament 1995. Applications so far granted or pending now exist for solar heating plants with potential heating production amounting to a some 0,02 TWh per year. The financing of energy political research-, development- and demonstration- efforts currently shared more or less equally between the state, the power companies and the manufacturing industry. The state programme has a lengthier time perspective than the activities engaged by the market players and expected to contribute to the

Summary 49

development of new products and processes which turn can contribute to the restructuring of the energy system. The states energy research programme aimed both at basic research and at more applied research. During the three-year period 1990/91-1992/93, there werejust over l billion SEK available for statefinanced research- and development support the energy field excluding the Energy Technology Fund. State participation joint branch research, development and demonstration has since 1991 been financed chiefly the Energy Technology Fund, which has yearly been allotted around 180 million SEK since 1991. The energy companies mainly finance the more applied research- and development projects, such as the investments necessary order to test new technology at an early commercial stage. Within the energy research programme, developments are under way regarding, amongst other things, electricity generating technology based biofuels, wind and solar. The programme has not contributed any on major to the changes the energy system of recent decades. In sense the short term, one cannot of course expect any such direct effects. The major research efforts which have far been made throughout energy so the industrialized world have not been able to point to alternative techniques for the generation of electricity which are commercially competitive with hydropower, nuclear power or electricity generation fuels. based on fossil Work also under increasing the electrical efficiency of way on fuel-based electricity generation. The direction of a substantial part of research one which the longer term can have a major energy impact the environmental and climate perspectives. Internationally, on Swedens competence regarded as good within many important areas the field of energy. Cooperation research taking place within the Nordic countries, on the IEA and the EC. Membership of the EC opens up new cooperation forms and possibilities for development work within the energy new field. National developments the field of be reinforced by energy may making better comparative Swedish advantages and more active use of the future order to deepen and make the most of international cooperation.

Chapter 9 describes the price development for electricity and fuels,

Sweden and on the international scene. The oil crises of the l970s led to substantial price increases for oil. In 1986 there was a major very fall the price of oil. The tendency has since been for prices to fall real terms, with temporary increase connection with the war a

50 Summary

Kuwait, however. The world market price for coal rose over the period 1980-82. Since then, the price of coal has fallen in real terms, apart from minor increase around 1990. a The forecasts from the IEA, amongst others, point in the direction of rising oil prices the future. The prices of coal and natural gas are expected to follow the developments in oil prices. Fuel prices Sweden between customers. On the one hand, vary prices differ for different result of the quantities consumers, e.g. as a purchased, and the other", and environmental taxes are on energydifferent for different consumer groups. The tax reform of 1993 led to decrease carbon dioxide taxes for industry and an increase for other a while the energy tax and the tax reduction system were consumers, largely removed for industry. The price fall for oils since the middle of the 1980s has Sweden partly been counteracted by increased taxes. This has led to a price

including tax which today slightly higher than 1980. The share

of tax in the final price of fuel oils has increased substantially since the beginning of the 1970s. The taxes coal very low Sweden on were until 1983, but have since been continuously increased. The share of tax

the final price excluding value-added tax for non-industrial

has increased from around 3% 1983 to around 80 % in consumers 1994. Since the middle of the 1980s the price of biofuels has fallen real terms. Today the price lower than that of coal, including tax, for nonindustrial users. The price of district heating varies between various regions depending on local conditions.

Electricity prices excluding tax for different customers have by and

large followed developments the price of crude power. This means relatively substantial increases during the 1970s and falling there were prices in real terms at the beginning of the 1980s. The tax share in the final price to the customer has increased successively. For industry, this development broken 1993 when the electricity tax was removed. was Taxation of households’ electricity consumption made more was stringent 1990 when value-added introduced. tax was

Vattenfall previously the trendsetter far pricing and tariff-

was as as setting the electricity market concerned. In recent years, the on are state’s historical influence the electricity market has decreased on substantially. The of change the electricity market has process on continued with the reform of the electricity market which comes into

Summary 51

force the year 1996, when a Swedish-Norwegian electricity new exchange also to come into operation.. The development of electricity prices over the coming years depends to considerable extent how well competition on the electricity a on

market functions. The competitive section of the market monitored by

the Competition Board Konkurrensverket. The increased integration of the Nordic electricity market will increase competition with downward a on prices. pressure In the slightly longer term, the level of electricity prices will be decided by the production costs in new plants, which in turn are dependent, amongst other things, on developments in fuel prices. There differences between the assessments of the pace of price rises, but are the longer term adjustment of electricity prices to the costs for an

production capacity would to be unavoidable.

new appear

Comparisons of electricity prices between countries are complicated

by the fact that the prices each country differ between different regions and between customers depending on their size. For the major

electricity within industry, the electricity price and other

consumers in individually formulated contracts with the electricity terms are set out suppliers. A study of the electricity prices to electricity-intensive

industrial companies shows that for these companies, Swedish electricity

prices neither extremely high extremely low. In certain countries are nor which important competitors with Swedish basic industry, such as are Norway, Canada and the USA, electricity prices are considerably lower than Sweden. The energy-intensive industry described chapter 10. The

branches with energy-demanding production are chiefly mining, the pulp

and industry and the non-metals mining industy. Around 114 000 paper of the 595 000 people who worked in industry 1993 were to be found these branches. The three first branches mentioned above make up the greater part of traditional basic Swedish industry. They are based on raw materials, and characterized amongst other things by high capital intensity and the considerable share of the production exported. Swedish fact that a companies within these branches therefore mainly compete with foreign companies international market. The energy-intensive basic on an

chemical industry also significantly affected by competition.

There have been major structural changes in Swedish business some recent decades. For industry a whole, the number of people over as employed decreased the period 1980-1993 by over 270 000, which over the equivalent of 32% of all those employed 1980. In energyintensive industry, employment decreased by about 39%.

52 Summary

The basic industries account for considerable share of Swedish a exports. The forestry industry, mining, the iron and steel industry and

the chemical industry excluding medicines accounted together for

around one third of Swedish exports 1993. The share of electricity costs the value added high basic Swedish industry. The possibilities of increasing final product prices to cover increased production costs non-existent, since these products are chiefly sold are international markets. on Seen relation to total employment within the country, the number of people employed and electricity-intensive work places energyrelatively small. Just 50 000 are directly employed at such workover places, which about tenth of all those employed industry, or one around 1,5 cent of all those employed Sweden. per According to calculations, around twice as many people are some affected by unemployment those directly involved staff cut-backs as at individual work-places. For the manufacturing industry, the effects are

slightly smaller, while for certain energy-intensive branches they are

considerably higher. For the pulp- and industry and the metals paper industry, the employment effects less tripled when indirect are more or effects are included. The localization of and electricity-intensive industry differs energyfrom the distribution of industry whole the country. Of the as a over 88 000 people who worked electricity intensive branches 1993, just third were Norrland and Bergslagen. over a There number of places Sweden which are dependent to a are a significant extent electricity-intensive industrial production. In on Hofors, Munkfors, Hällefors, Hylte, Hagfors and Avesta, more than one five of those the labour market employed elecricity— on were

intensive production 1993. On eight local labour markets, employment electricity-intensive production amounted to 10-20 % of

total employment. Issues relating to the risks involved in the systems and their energy environmental eflects, well the possibilities of comparing them, are as as dealt with chapter I1. The environmental impact of Swedens energy relatively low. Emissions of pollutants from electricity system production small, since electricity mainly obtained from are hydropower and nuclear power. Parliaments decision to phase out

nuclear should be against the background of nuclear powers

power seen potential risks with regard to the environment and health general, such the of possible major accident connection with as case a or

Summary 53

the management of nuclear waste. The operation of nuclear power plants leads to very minor negative effects. The consequences might however be extensive there were to be an accident. If however nuclear power mainly to be replaced by fossil fuels such as natural gas, carbon dioxide emissions are increased instead. The risks of nuclear reactor accidents in Sweden can be diminished through the succesive closing down of the reactors. Risks to the environment and health, however, remain even all Swedish reactors are shut down, since the number of reactors in neighbouring countries considerable. Sweden has to a considerable extent attempted to internalize environmental costs the costs of households and companies with the help of legislation, regulations and economic control measures. Like other industrialized countries, Sweden has mainly used other control measures than economic ones order to attain enviromental objectives, but recent years a number of environment—related charges and taxes have been introduced, e.g. the tax on sulphur, that on carbon dioxide, and the tax on nitrogen oxide. Sweden has more environment—related taxes and charges than any other country. There no complete picture of the effects of the control measures, the consequences of environmental taxes which areonly imposed on e.g. certain forms of environmental impact while other, possibly more significant and environmentally damaging effects are not taxed. The methodological difficulties related to the internalization of external effects have been thoroughly analyzed and are well-known to researchers and experts alike. There are important international methodological developments the pipeline and experimental activities are under way the field. If, with current knowledge about the evaluation and comparison of external effects, not at present possible to set a monetary value on them, the discussion regarding control should be based on the measures general demands which be made on any new control measures, as can well on the risk effects and the environmental effects which as considered desirable to reduce. The climate effects significant environmental effect. Chapter are one 12 deals with the greenhouse eflect and climate policy. An increase the atmospheres content of carbon dioxide and other so-called greenhouse be of the causes behind changes in the global gases may one climate which have serious consequences. may The effects of directed against climate changes, e.g. a measures reduction in the of fossil fuels, observable first after a long use are period of time. Even emissions of carbon dioxide to be were

54 Summary

stabilized at current levels, the carbon dioxide content will continue to

rise for at least 200 years, due to the length of time remains in the atmosphere. From the point of view of the climate, makes no difference where emissions of carbon dioxide come from. The industrial nations responsible for the major part of the are emissions of carbon dioxide arising from the combustion of fossil fuels. Calculated inhabitant, the of fossil fuels the industrialized per use countries has stabilized or decreased in recent decades. This decrease has however taken place from level which several times higher than a developing countries. The contributions of these the energy usage countries to the atmospheres increased content of carbon dioxide has mainly been caused by increased cultivation and altered patterns of land

use. While the industrialized countries forecast to increase their are only marginally to year 2010, the developing countries energy usage much as double theirs. Calculated per inhabitant, however, usage may as would still be significantly lower than the industrialized countries. The trade-off between developing countries’ increased demand for and the objective of limiting emissions of carbon dioxide in energy order to counteract serious changes the climate will be a very complicated process. With the help of extensive oil substitution, Sweden has been able to reduce its emissions of carbon dioxide substantially recent decades. The costs for further reductions from the 1990 levels therefore high are comparison with those of many other countries. From the global and European points of view, far-reaching measures Sweden are scarcely cost—efficient. Undertakings formulated percentage reductions as emissions thus have obvious disadvantages. The costs for Swedish emission reductions could be decreased either through increased cooperation within Europe through the introduction or

of so-called joint implementation, i.e., measures taken other countries

with lower costs for reducing emissions. In capita terms, the per emissions of carbon dioxide Sweden today are just over half of the figure for the emissions from OECD—countries. A phasing out average of nuclear would increase Swedens per capita emissions power nuclear to be replaced by generation based on fossil fuels. were power Sweden make important contributions to efforts aimed against can unwanted climate changes by encouraging and developing efficient control well other measures such as the introduction of measures, as as non-transferrable emission rights and joint implementation.

Summary 55

The climate convention does not impose quantitative obligations on individual signatories. Many countries have chosen to formulate their own national, quantified objectives for limiting emissions of carbon dioxide. The majority of countries will be unable to fulfil their objectives with the policies currently adopted. After the first conference of concemed parties Berlin, negotiations have begun regarding further undertakings. In accordance with the climate proposal of 1993, a Swedish climate strategy should be formulated against the background of comparisons with actual taken by other countries, order to avoid a measures situation which Sweden takes itself substantially heavier upon a burden than its competitors. Developments within the EC are here of major importance.

A future climate protocol would not need to be formulated in

quantitative terms exact objectives. could instead cover or as obligations regarding the introduction of control measures, e.g. carbon dioxide taxes. Such formulations also entail considerable problems.

These relate to application, stability and international cooperation.

The costs for reducing emissions Sweden are according to some calculations great greater than, the costs involved in a nuclear as as, or phase-out. They highly dependent on the rate at which are moreover directed against climate changes taken, relative to the measures are speed of the phase-out. The costs are also affected by the formulation of Swedish obligations a future protocol under the climate convention. These obligations form part of a joint EC policy.

In chapter 13, political control measures are discussed. This

energy chapter includes, amongst other things, review of the control measures a currently and previously applied Sweden. Joint regulations concerning taxation within the EC-countries described. The demands to be made are control measures are also discussed. on Taxes and charges important control measures in the are

implementation of policy. They should be stable the long term

energy and should, together with other control lead to the realization measures, of the objectives set by Parliament for energy policy. Parliament up should determine conditions for developing the system which energy lead to stable planning conditions for both households and companies.

Energy political control should be cost-efficient. This

measures that they should be formulated in such a manner that they means function at costs which low possible terms of secondary are as as effects. Good management that the value of good resource means a environment taken into account. In principle reasonable that appears

56 Summary SOU 1995.-139

the energy tax system should impose a tax on fossil fuels which dependent the emissions which their combustion gives rise to, but on

independent of what the energy used for.

With regard to taxes on fuels used for electricity generation, however, there two circumstances which make difficult to conduct are national policy which differs crucial respects from those of the a world around Swedish carbon dioxide, for instance, would, us. taxes on they higher than those other countries, increase the costs were involved Swedish electricity generation and lead to higher electricity prices for all including electricity-intensive idustry. They consumers,

would also lead to increased imports of foreign electricity partly

produced from fossil fuels, and relocalization of electricity-intensive to a Swedish industry to other countries. Some of these effects could be avoided the Nordic countries were to unite around joint taxation of carbon dioxide. Even this case, a there remains certain risk that taxation would lead to increased Nordic a imports of electricity from stations fired by fossil fuels. The power for competitive industry would then be only slightly consequences modified, since there would still be competitive disadvantage with a regard to non—Nordic competitors. With regard to economic control the field of energy, measures there chiefly three issues which require satisfactory solution, are a namely support to generation, the taxation of cold new power condensing and combined heat and CHP, and the power power question of how industrys should be taxed. A number of energy use alternative formulations of various tax and bonus systems aimed at solving these issues discussed these findings. are

The Commission presents several possible proposals for economic

control the form, for instance, of environmental bonuses or measures investment support to environmentally sound production techniques, a nuclear and adjustment fund for electricity tax on power an new generation. Chapter 14 discusses conservation. Attempts to achieve energy greater efficiency on-going which technological energy are an process developments and increased knowledge often lead products and to new systems replacing older ones with greater energy demands. Spontaneous developments this direction be reinforced with the help of control can measures.

The increased possibilites of reducing electricity except for

use, heating households and premises are estimated as purposes, on

Summary 57

equivalent to around 5 TWh. The greater part of the requirements of the residential, energy commercial and service sector relate to heating. One assessment of what feasible with the help of stimulation and certain measures concludes that supply reduction amounting to a total of 4-l3 TWh of fuel and a 6-7 TWh of electricity possible. The measures include construction improvements operation and maintenance, the installation measures, of heat and solar heating, complementary information measures pumps and advice, and Conversion from electricity to fuels. The assessments which can be made of the possibilities of improving efficiency industry uncertain. With the help of pilot energy are projects and active cooperation between industry and the authorities involved research- and development work, considered possible to reduce the of electricity by 4-7 TWh and the use of fuels by lluse 13 TWh. Traffic responsible for considerable share of total energy usage. a believed that there significant potential for greater efficiency a

vehicles the long-tenn perspective. probable that powerful

control will be required order to influence the transport measures sectors energy usage. Altogether, the possibility of reducing electricity use estimated to be 15-19 TWh compared with spontaneous developments, of which as 3 TWh accounted for by conversion from electricity to fuels. are considered possible to reduce fuel use by 15-51 TWh. The transport sector accounts for around half of this figure. Better information about the technological possibilities and future conditions which affect investment decisions of facilitating one way investments greater energy efficiency. will definitely be the interests of suppliers on the energy competitive part of the electricity market to bind their customers for

longer periods of time. Joint investments in greater efficiency benefiting both parties be possible through long-term contracts. For the

may supplier there also important marketing aspect to such plans. an

Assessments of the of a phasing out of nuclear power

consequences

presented chapter 15. In the Energy Commissions work, the

are analysis of the reorganization of the energy system has chiefly been directed towards three alternative development scenarios. One alternative has been that nuclear permitted to continue operating with power current safety requirements. This the reference alternative, with was which two alternatives which the nuclear phase-out begun 1998

then compared. In two reactors closed down before the

were one, are turn of the century and the remaining reactors over the period 2004-

58 Summary

2010. In the other, the phase-out slower and just over half the nuclear capacity remains the year 2010. If the nuclear reactors were to be used for 40 years, requirements for new electricity generating capacity would arise first after the turn of the century. According to the assessments, the electricity price begins to rise during the first years of the next century, when the need for new generating capacity arises. If nuclear power still operation the

year 2010, the electricity price estimated to increase from around 22

öre per kWh 1995 to around 31 öre the year 2010. A phasing out of nuclear power to year 2010, beginning in 1998, estimated to lead to adjustments on the utilization side and to an increase the general elelctricity price level. rapidly increasing A more demand for electricity result of greater economic growth leads to as a a greater price increase. The better the possibilities of importing electricity, the greater the possibilities of counteracting the price increases. With current tax regulations, natural gas would apear to be the most competitive alternative to nuclear power, but leads to a substantial increase in emissions of carbon dioxide as well as fuel imports. A nuclear phase-out would lead to important income losses for society. The direct costs involved in a nuclear phase-out have, with current taxes, been estimated at between 70 and 90 billion SEK for the period 1998-2025. This natural gas used as the replacement alternative. Emissions of carbon dioxide would then increase by around 50 % to 2010, compared with the 1990 levels. year as In the alternative where nuclear phased out by the year power 2010 and carbon dioxide emissions are limited by 10 % compared with those 1990, the replacement of nuclear power stations by stations based on natural gas, for example, made more difficult. A considerable proportion of the adjustments required would then have to be obtained from a decreased use of electricity, and would amongst other things entail a substantial restructuring of industry. The direct costs for phasing out nuclear to 2010 the case of such a power year carbon dioxide restriction have been estimated to be more than double those involved natural gas were to be used as a replacement. One must also add to the costs calculated above the adjustment costs which arise as a result of sluggishness adaptation. These costs are impossible to quantify. A slower phase-out of nuclear does not entail major power differences before the 2005, as compared with the alternative just year

Summary 59

discused. The electricity price also increases this case to around 30 öre per kWh, but the rate of increase not forecast to be as high. Up to the 2025, the direct costs involved a nuclear phase-out this year alternative estimated at less than half those involved nuclear are to be phased out completely by the year 2010. One must also power add to this the non-measurable costs for adjustment and restructuring. Carbon dioxide emissions estimated to be 11 million tons higher in are the 2010 natural used replacement for nuclear power. year gas as a n the assessments of the costs to society of a nuclear phase-out, has been assumed that the economy adjusts to new price relations without major disruptions. In reality, there also costs arising from are society"; adjustment. These also be assumed to be dependent costs may the speed of the phase-out that they increase the phaseon process, so out rapid. more Legal issues raised by legislated nuclear phase-out are discussed in a chapter 16. Legislation makes possible to determine the timing of the phase-out. All imaginable legislative techniques lead however to certain difficulties, and these connected, amongst other things, with the are requirement that the legislation should both have a general formulation and contain criteria for how the phase-out to take place. The choice

of legislative method and the detailed formulation of the legislation will probably have to be determined trade-off betweeen demands for

a

predictability and demands for flexibility.

If legislation regarding phase-out introduced, must also adopt a

position on the issue of compensation to the permit-holders.

a The obligated to that legislation concerning state ensure

compensation compatible with the constitution and with the European

convention. however uncertain whether the Swedish constitutions

regulation regarding the protection of property applicable with regard phase-out legislation, and what compensation standard that case

to

also uncertain what compensation required according

guarantees. the European convention and general principles of justice. to

The Commissions deliberations and proposals

In the final chapter, 17, the Commission presents its assessments and

proposals. The policy objectives, as formulated in the 1991 energy

energy policy guidelines, have formed the starting-point for the work of the Commission. The Commissions assessment that both electricity utilization

60 Summary

within the country and total energy usage can, under current energy political conditions, be estimated to increase at a relatively modest rate. The Commission also notes that there are considerable possibilities of reducing the use of both electricity and energy general with the help of a number of different measures. important that the potential for energy conservation, greater efficiency and conversion are exploited as economically and environmentally reasonable. The heating far as sector should be successively reorganized away from electric heating and the direction of other heating forms. These are chiefly waterborne systems. of considerable importance that the measures implemented are compatible with other efforts directed at greater energy efficiency. The Commission presents examples of measures which may be taken in different with the aim of improving energy efficiency. areas The alternatives should be analyzed and special attention directed at cost-efficiency and the financing aspect. The Commission considers that possible, with todays technology, to add around 10 TWh to the electricity system from renewable sources. Conversion from fossil fuel based to biofuel energy of renewable electricity production by based CHP can increase the share further few TWh. The Commission also notes that there are technical a possibilities of increasing capacity existing natural gas pipelines, and that these should be exploited. The Commission also considers that the conditions governing additional supplies of natural gas should be studied closely. Currently established peat utilization should be secured by more the continued exemption of peat from carbon dioxide taxes. energy The Commission presents a number of possible proposals regarding economic control These are chiefly, and very brief measures. summary, as follows:

environmental bonus or alternatively investment support for

- an environmentally sound production technology, to be financed by a consumption electricity; tax on tax nuclear which increases wih the age of the reactors; — a on power reorganization fund to finance new and environmentally acceptable - a electricity production. The Commission does not favour any one of the proposals presented, but recommends that they be analyzed greater detail terms of their effects employment, welfare, the purchasing of households, on power the environment, industrys competitiveness and Swedens international

obligations the EC, WTO, the Nordic electricity exchange, etc.

The Commission finds that the state has a responsibility for the long-

Summary 61

term development of and investment environmentally acceptable technology. This means that the state must actively initiate, energy follow and evaluate the activities engaged for the fulfilment of energy policy objectives. The Commission emphasizes that energy research should again be allotted and that the development once greater resources especially for electricity generation, of crucial of new technology, importance to the reorganization of the energy system. This point should be clarified and emphasized through reinforcing the function measures of the state the commissioning of new technology. also of great importance that the research results published and the technological developments taking place other countries should be exploited a cost-efficient and integrated Swedish development work. manner The Commission emphasizes that Sweden should be active encouraging the work international climate policy. The climate policy on objectives should be to stabilize and the longer term to reduce the greenhouse effect, global warming, and this should be done a or that just and fair to the countries involved. Sweden should manner place special emphasis the possibilities of a joint EC-position the on coming negotiations within the framework of the climate convention. Such position must be based internationally just and fair vision. a on an This true both with regard to industrialized versus developing nations, and within the industrialized world itself. The Commission also believes that special authority should be set a order for the reorganization of the energy system to be up implemented successfully. The task of this authority should be to engage activities aimed safe, environmentally sustainable and efficient at a utilization of The extent of its duties and their definition energy. relation to those of other authorities should be made the object of a

special study. The Commission has, accordance with its directives, examined the effects of the closing-down of two nuclear power stations during one or the l990s. The analysis shows that plant be shut down without one can weakening the balance noticeably. The phasing out of another power smaller plant would decrease the margins significantly. The Commission that the question of increasing the proposes responsibility of the nuclear companies should be reviewed an power

international perspective. Such a review should cover the possibilities

and for Sweden of introducing increased responsibility on consequences the part of the nuclear companies, combination with bilateral power agreements with other countries. In connection with this review, future possibilities should also be examined of individual countries introducing

unlimited responsibility for the nuclear power industry into the new

62 Summary

convention system which may arise from current international negotiations. The Commission points out that the work load and resource requirements of SKI and SSI may grow more than they already have in recent years. important that both these authorities should have sufficient resources for their monitoring activities and for research, as well as for developing competence and for international exchange of experience. Societys supervision of nuclear safety and the states overall responsibility for must be preserved. The resource reinforcements which may be necessary should be financed through increased charges imposed on the nuclear power companies. The Energy Commission believes that both economic and environmental arguments support the idea that the reorganization of the energy sytem should take place over a sufficiently long period of time that the objectives of the 1991 energy policy agreement are attained. so The Commission considers that a number of conflicts of objectives remain to be solved. This apparent from the climate issue. There are also problems for employment and welfare and difficulties retaining competitiveness all nuclear generation to be phased out to power 2010. The results of greater energy efficiency, the supply of year renewable energy and the possibilities of maintaining internationally competitive prices will determine the speed at which nuclear power phased out. With regard to the Energy Commissions forecasts and assessments, exact time-limit setting out the year which the last an reactor finally taken out of operation should not be specified. The Commission considers that important that the phase out be begun at early stage so that the adjustment process can be initiated. an In this context, powerful economic control measures are of crucial significance. The Energy Commission believes that one nuclear power reactor be shut down during the present mandate period without can noticeably affecting the power balance.

Energisystemet 63

Energisystemet

1 1

Sverige

.

Energitillförseln

Den totala tillförseln energi har varit relativt stabil i Sverige under av

25-årsperioden. År tillfördes totalt 461 TWh energi

den senaste 1994

jämfört med 457 TWh år 1970. Det har dock under perioden skett betydande förändringar av den tillförda energins fördelning på energislag. De mest betydelsefulla förändringarna framgår av figur 1.1.

Figur 1.1 Sveriges totala energitillförsel åren 1970 1994, TWh. -

700 600

fl"-"’x—/X

50° iøyâ/øm

| Råoljaoch

l

oljeproduklor

l

Naturgas i 200 Koloch koka Biobrinslmtorv Vananlu-alt spillvirmo 44444 4- 0 1970 1974 1973 1982 1986 1990 1994

Anm. Den översta kurvan visar den totala tillförseln enligt OECD:s redovisningsmetod.

Källa: NUTEK

Oljans andel energitillförseln har minskat från 77 % år 1970 till av drygt 40 % i början 1990-talet, eller från 350 TWh till omkring av ca

64 Energisystemet SOU 995- 139

200 TWh. Under period har elproduktionens andel ökat från samma 10 % till 30 %. Kapaciteten i vattenkraftverken har ökat med ca 20 %, och kärnkraften, som tillkom år 1972, svarade i början av ca 1990-talet för 16 % den tillförda energin. Produktionen i ca av vattenkraftverken beror på vattentillrinningen och kan därmed variera kraftigt mellan åren. Även tillförseln biobränslen har ökat och har under de senaste av

åren motsvarat ungefär 17 % av den totala energitillforselnz. Huvuddelen

de 79 TWh biobränsle, tillfördes år 1994, utgjordes av bränslen av som och används internt inom skogsindustrin, främst inom som genereras

massa- och pappersindustrin.

Det finns flera sätt att redovisa tillförseln och användningen av

energi. Bilden energitillförselns sammansättning över tiden och

av mellan länder kan bli mycket olika beroende på vilken

redovisningsmetod används. Med den traditionella svenska

som metoden, ligger till grund for figur 1.1, redovisas för kärnkraft den som producerade elenergin. I de redovisningar görs av OECD3 redovisas som for kärnkraften i stället avgiven värmemängd vid reaktorema. Enligt denna redovisningsmetod har Sveriges totala energitillforsel ökat med ungefär 25 % sedan år 1970, och kärnkraftens andel av tillförseln är

35 % att jämföras med 16 % enligt den svenska redovisnings-

ca metoden. I tabell 1.1 visas energitillförselns sammansättning år 1994 enligt

båda redovisningsmetoderna4.

‘ Omkring 22 TWh används för icke energiändamål, främst som insatsvaror i industrin.

2 Till biobränslen fors här liksom i de flesta statistiska framställningar, trädbränslen, returlutar från massaindustrin, avfall men även torv.

OECD är industriländernas samarbetsorganisation.

l underlagsbilaga 24 beskrivs utförligt hur energi och flöden av energi kan redovisas i energibalanser med olika utformning.

Anm. När det gäller kärnkraften innehåller OECD:s siffror även förluster, vilket förklarar skillnaden jämfört med den svenska redovisningsmetoden.

Källa: NUTEK

Fjärrvärmeproduktionen har sedan år 1970 ökat från 15 TWh till

ca dagens 47 TWh. Från ett mycket stort oljeberoende under 1970-talet ca är fördelningen bränslen i fjärrvärmesektorn mer varierad. nu Biobränslena är det dominerande energislaget med ca 18 TWh år 1994. Fjärrvärme produceras förutom i värmeverk också i kraftvärmeverk, varvid även Utnyttjandegraden har under senare år varit låg genereras.

i dessa anläggningar se kap 4.

Elproduktionen

Produktionen i Sverige baseras huvudsakligen vattenkraft och av kärnkraft. I stora drag vatten- och kärnkraften under normala svarar förhållanden vardera for omkring hälften av elproduktionen. 1 produktionssystemet ingår även kommunala kraftvärmeverk och industriellt mottryck samt oljekondensanläggningar, dieselaggregat, gasturbiner och vindkraftverk. Oljekondensanläggningarna har sedan kärnkraftens utbyggnad utnyttjats i allt mindre utsträckning. Liksom gasturbinerna används de i huvudsak som reservkapacitet vid exempelvis torrår och för s.k. spetslast vid högt effektuttag i elsystemet.

3 15-1380

66 Energisystemet SOU 1995: 139

Produktionsanläggningarna utnyttjas vanligen i kostnadsordning. Anläggningar med låga rörliga produktionskostnader används således i första hand. I det svenska produktionssystemet har vattenkraftanläggningarna de lägsta rörliga kostnaderna. Därefter följer kärnkraftverken och sedan kraftvärmeanläggningarna. Kärnkraftverkens produktion minskas vanligen vid riklig vattentillgång, vilket exempelvis kan noteras i figur 1.2 för de nederbördsrika åren 1992 och 1993, då kärnkraftverken producerade betydligt mindre än den tillgängliga kapaciteten. Dessa år var dessutom några reaktorer avställda under längre perioder.

Figur 1.2 Sveriges elproduktion åren 1970 1994, TWh. - 1 50

Vattenkraft 1 00 Kcndenskraft

50 Kärnkraft

Industriellt mottryck Z 0 Kraftvärme 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

Mottrycksanläggningarna i industrin utnyttjas för värmeproduktion till interna produktionsprocesser, varför elproduktionen i anläggningarna är kopplad till industriproduktionens omfattning. 1 de kommunala kraftvärmeverken avsätts värmen i fjärrvärmenäten. Under perioder med

god tillgång på billig används i tjärrvärmeverken ofta inköpt i s.k.

avkopplingsbara elpannor for värmeproduktion. Även värmepumpar,

spillvärme och sopförbränning betydande tillskott billig värme till

ger av fjärrvärmesystemen. Kraftvärmeverken utnyttjas därför främst under den kalla årstiden då det s.k. värmeunderlaget, dvs. avsättningsmarknaden för värme, är störst. Det finns omkring 160 vindkraftverk i Sverige, vilka under år 1994

producerade 0,08 TWh el.

ca

SOU I 995: 13 9 Energisystemet 67

Den installerade effekten i det svenska elproduktionssystemet samt produktionen år 1994 redovisas i tabell 1.2 .

Tabell 1.2 Installerad elproduktionskapacitet och elproduktion år 1994.

Installerad effekt, Produktion,

l Vattenkraftens normalårsproduktion är 63,5 TWh.

Källa." NUTEK

Det svenska elproduktionssystemet är ihopkopplat med övriga nordiska länders elsystem, med undantag för Island, samt via kabel med det västeuropeiska systemet. Möjligheter att överföra till kontinenten finns även via Jylland.

Energianvändningen

Av den totala tillförseln av energi år 1994 461 TWh utgjorde

sammanlagt 383 TWh den slutliga energianvändningen. Resterande 78 TWh utgjorde användning i utrikes sjöfart, insatsvaror i industrin ca distributions- och omvandlingsförluster i energisektorn. År 1994 samt ökade den slutliga energianvändningen med 9TWh jämfört med föregående år, främst till följd av den ökade ekonomiska aktiviteten. Den slutliga energianvändningen brukar i statistiken fördelas mellan sektorerna bostäder och service m.m. bebyggelsesektorn, industri och inrikes transporter. Den totala energianvändningens utveckling under perioden 1970-1994 framgår av figur 1.3.

68 Energisystemet

Figur 1.3 Sveriges totala energianvändning åren 1970 1994 enligt svensk redovisningsmetod, TWh.

400- Industri

300 Inrikes transporter 2004 Bebyggelse

100- Förluster Utrikessmfarl,ickeenergiändam ål 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

I industri- och bebyggelsesektorerna har energianvändningen varit

relativt konstant under de senaste tjugofem åren. Industrin använde år 1994 knappt 142 TWh energi, och i bostadssektorn användes samma år 156 TWh. För inrikes transporter utnyttjades 86 TWh energi år 1994, vilket är ökning med 30 TWh jämfört med 1970-talets början. en ca

slutliga energianvändningens fördelning energislag år 1994

Den redovisas i tabell 1.3.

Av oljeprodukterna användes större del för transporter ca

en

den minsta andelen inom industrin ca 21 TWh.

84 TWh och

Elanvändningen störst i bebyggelsesektorn ca 71 TWh medan

var del utnyttjades för 2,6 TWh. Biobränslena endast en liten transporter

utnyttjades framför allt inom skogsindustrin ca 47 TWh, medan ca

12 TWh användes för enskild uppvärmning i småhus. Drygt 60 procent tjärrvärmeleveranserna gick till bostadsuppvärmning, knappt

av

till uppvärmning servicesektorns lokaler och ca

30 procent av 10 procent till industrin.

Anm. Av energitillförseln i fjärrvärmeproduktion svarade biobränslen för

39 %, olja och värmepumpar för 14 % vardera samt naturgas for 9 %.

Källa: NUTEK

Elanvändningen

l Sverige användes totalt 138 TWh år 1994, 50 TWh inom varav industrin, 71 TWh inom bebyggelsesektorn och 2,6 TWh inom

transportsektorn. Drygt 7 TWh användes i fjärrvärmeverk främst till

värmepumpar och avkopplingsbara elpannor och i raffinaderier. - Förlusterna i eldistributionen uppgick under året till ca 8 TWh. Elanvändningen har ökat med i genomsnitt 3,3 % årligen sedan år 1970, dock med stora årsvisa variationer. Under några år i början av 1980-talet ökade användningen med 7-10 % år, medan den sedan per år 1992 har legat på lägre nivå än år 1990, huvudsakligen som en en följd den kraftiga lågkonjunkturen. Elanvändningens utveckling visas av i figur 1.4. Det är i bebyggelsesektorn den relativt kraftigaste ökningen skett. Den genomsnittliga ökningstakten har inom denna sektor varit ca 5 % år sedan år 1970. Detta är följden framför allt en övergång från per av olja till för uppvärmning, också ökad användning for men av en av exempelvis ventilation. Under 1970-talet och 1980-talets första hälft ökade elanvändningen snabbare än med 5 % per år. lnom industrin har ökningstakten varit lägre, i genomsnitt 1,7 % per år. Även i industrisektorn har användningens tillväxttakt varierat. Under högkonjunkturen 1983 1989 ökade industriproduktionen med i genomsnitt 2,8 % och elanvändningen med 4,2 % år. Åren 1990per 1993 minskade industrins elanvändning med 2,8 % per år. ca

70 Energisystemet

Figur 1.4 Sveriges elanvändning åren 1970 1994 fördelad på sektorer, - TWh.

Industri 100 Inrikes transporter

50 Bebyggelse

Fjärrvärm e, raffinaderier

Ilnmnnumiiåi i: Distributions-

o

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

Under den senaste tioårsperioden har mest ca 9 TWh levererats som

till s.k. avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesystemet och i industrin. Denna elanvändning kan "kopplas bort" när produktionskostnaderna i

elsystemet ökar och det blir billigare att använda bränslen i

vänneproduktionen. Omfattningen leveranserna beror elsystemets

av produktionsförmåga och på den övriga efterfrågan på el. Åren 1990- 1993 tillgången på vattenkraft god, varför upp till 6 TWh var

utnyttjades för uppvärmning i fjärrvärmesystemet, medan leveranserna

halverades under år 1994. Även industrin minskade sin nästan

användning i avkopplingsbara från som mest drygt

av pannor 2,5 TWh till 1 TWh år 1994.

Miljöpåverkan

All el- och värmeproduktion miljöpåverkan. Effekterna är olika

ger beroende på vilka energislag används. Några av de mest som

uppmärksammade effekterna är försurningen och växthuseffekten samt

radioaktiva utsläpp från kärnkraftverk.

till försurningen nedfall svavel och kväve. År Huvudorsaken är av 1993 kom 7,5 % svavelnedfallet och 12 % av kvävenedfallet i av ca Sverige från svenska källor. Huvuddelen svavelnedfallet kommer i av

Energisystemet 71

dag från östra Europa, medan nedfallet kväve till betydande del av en härrör från Tyskland och Storbritannien. Utsläpp från källor i Sverige nedfaller motsvarande sätt även i andra länder. Figur 1.5 visar utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider i Sverige

åren 1980 1993. Som framgår har utsläppen av svaveldioxid minskat

kraftigt under perioden, från 508 000 ton år 1980 till 101 000ton år 1993. Omkring 40 % av utsläppen härrör från industriprocesser och

ca 24 % från trafiken. Övriga 36 % av utsläppen kommer från

förbränning av olja, gas, kol och andra fasta bränslen. Utsläppen av svaveldioxid i Europa var år 1994 40 miljoner ton. ca

Figur 1.5 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider räknat som N02 i Sverige åren 1980 1993. 1000-tal ton per år. -

500 — Kvavaoxidar 400 -

300 — svaveldioxid 200 -

100 ~

o I I I I I I I I I I | | | 1930 1934 1988 1992

Anm. Beräkningarna av utsläppen av kväveoxider ses f.n. över av

Naturvårdsverket se kapitel l l.

Källa: NUTEK och SCB

Den största källan till kväveoxidutsläppen är trafiken. År 1994 släpptes ca 170 000 ton kväveoxider ut från vägfordonen, medan annan samfärdsel svarade för 157 O00 ton. De totalaa utsläppen i Europa var ca 22 miljoner ton kväveoxider. Koldioxid C02 är den viktigaste s.k. växthusgasen. Utsläppen av koldioxid antas kunna medföra betydelsefulla förändringar av jordens klimat. Utsläppen i Sverige av koldioxid var år 1993 omkring 59 miljoner ton Mton. Sedan år 1980 har utsläppen minskat med ungefär 23 Mton,

72 Energisystemet

främst beroende på övergång från fossila bränslen till kärnkraft i en elproduktionen, energieffektivisering och ökad användning av en biobränslen. Figur 1.6 visar hur utsläppen koldioxid från olika av sektorer har förändrats under åren 1980 1993. År 1970 - var koldioxidutsläppen 98 Mton, vilket innebär minskning med ca att en 16 Mton har skett under perioden 1970 1980. ca -

SOU 1995-"139 Energisystemet 73

Figur 1.6 Utsläpp av koldioxid i Sverige åren 1970 och 1980 samt 1987 1993. Mton. -

Totalt 100

Transporter nor 25

Bostädermm o E1-, gas-, virmeverk

1970 1980 1987 1990 1993

Källa: NUTEK

Miljöeffekter kärnkraft under drift är i huvudsak skador som kan av uppkomma utsläpp radioaktivitet. Sönderfall uran i ett genom av av

kärnkraftverk upphov till joniserande strålning. J oniserande strålning

ger skadar levande celler att den direkt eller indirekt skadar DNAgenom molekyler. Liknande skador kan uppkomma via kemiska ämnen, ultraviolett ljus eller virus. Den strålning kan nå allmänheten från ett kärnkraftverk kommer som från utsläppta radioaktiva eller partiklar. Utsläppen av radiogaser aktivitet från ett kärnkraftverk under drift är mycket små. Statens strålskyddsinstitut, SSI, att utsläpp från kärnkraftverk under drift anger inte till någon individ bland allmänheten får ge dosbidrag som är större 0,1 mSv/person och år. Under åren 1993 och 1994 var utsläppen från än kärnkraftverken Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn mindre än 1% av detta riktvärde. Utsläppen från Ringhalsverket påverkas kvardröjande av effekter bränsleskada år 1993 i reaktorn Ringhals Utsläppen var av en år 1993 28% och år 1994 43% SSI:s riktvärde. av Dosbelastningen hos personal vid kärnkraftverken har i Sverige legat lågt i internationell jämförelse. Doserna har dock ökat under senare en

år, till följd bl.a. de omfattande reparationer som genomförts av vissa

av de äldre reaktorerna, och ligger i nivå med övriga länders. av nu Kollektivdosen uppgick år 1994 till knappt 20 manSv. Enligt SSI:s föreskrifter får inte årsdosgränsen överstiga 50 manSv.

74 Energisystemet SOU 1995; 139

1.2 Omvärlden

Energianvändningen

Världens energiförsörjning är huvudsakligen baserad Förbränning av

fossila bränslen, för än nio tiondelar av den totala som svarar mer

tillförseln kommersiell energi. Vatten- och kärnkraft svarar för 2,5 %

av

respektive 7 % tillförselns. Det bedöms att traditionella energislag

av ved, träkol, m.m. för tiondel av den totala svarar en energiförsörjningen utanför OECD-ländema. Det saknas dock

tillförlitliga uppgifter för den del energiförsörjningen som tillgodoses

av

genom självförsörjning. Energianvändningen i världen ökar inte längre lika fort som under

1970-talet. Då växte energianvändningen med i genomsnitt ca 2,7 % per

år. Under 1980-talet låg den genomsnittliga ökningstakten en procentenhet lägre, och under 1990-talets första år var energi-

användningen i stort sett oförändrad. Stora skillnader finns dock mellan olika områden i världen och de senaste årens minskande energi-

användning i Östeuropa och f.d. Sovjetunionen har bidragit till att

ökningstakten har avtagit.

Figur 1.7 visar världens totala kommersiella energianvändning

användning saluförda energivaror under senare år, fördelad på av

energislag exklusive de nämnda traditionella energislagen, vilka uppskattas till ca 600 miljoner ton oljeekvivalenter°.

I öststatema, inklusive f.d. Sovjetunionen, sjönk energianvändningen

år 1993 med 8 %. I övriga Europa den i stort sett oförändrad en

ca var minskning med 0,3 %, medan ökning skedde i såväl Nordamerika en

med drygt 2 % i utvecklingsländerna med knappt 4 %.

som

Under år har energianvändningen BNP-enhet i genomsnitt

senare per fallit i de rika OECD-ländema, vilka använder hälften all energi i av världen. Däremot har situationen i de fattiga länderna och i de tidigare

centralplanerade länderna utvecklats i motsatt riktning, med en ökande energianvändning i förhållande till den ekonomiska tillväxten.

Industriländemas andel energianvändningen väntas fortsätta att av

minska i framtiden, men den totala energianvändningen i världen

5 Kämkraftsandelen är beräknad i enlighet med OECD:s metod.

6 Källa: IEA.

SOU 1995: 139 Energisystemet 75

förutses ändå fortsätta att öka, om än i en lägre takt än under 1960- och 1970-talen.

Figur 1.7 Världens totala användning av kommersiell energi åren 1970 -

1993, Mton oljeekvivalenter.

Råolja

Naturgas

2000 KM

Kärnkraft

O If Vattenkraft I I I I I--I-- I I I I I I I I I I I I I I I 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

l l miljon ton oljeekvivalenter Mtoe1 63 TWh

Anm. Traditionella energislag ved m.m ingår inte. Kärnkraften

redovisas enligt OECD:s metod.

Kaila." BP Statistical Review of World Energy June 1995.

Energitillférseln

Världsproduktionen kommersiella energislag domineras av oljeav utvinning. Omkring 40 % den primärenergi tillförs marknaden av som utgörs oljeprodukter. Länderna kring Persiska viken utgör det av dominerande exportområdet. Industriländerna väntas följaktligen för att klara sin energiförsörjning bli mer beroende av Mellanöstern. Som framgår figur 1.8 svarar Mellanöstern för omkring två av tredjedelar den olja importeras till OECD-länderna. Efter 1970av som talets s.k. oljekriser ökade utvinning olja i importregionerna, främst av i Nordsjön, väntas tyngdpunkten i världens oljeförsörjning åter men nu komma att förskjutas till Mellanöstern. Produktionskostnaderna i andra delar världen är högre och resurserna mindre, varför produktionen i av Mellanöstern antas komma att öka kraftigt. Tyngdpunkten i världens oljekonsumtion väntas alltmer förskjutas

76 Energisystemet SOU 1995: 13 9

från USA och Europa till Ostasien. Oljeimporten är där större än i såväl Västeuropa Nordamerika, och den snabba ökningen av oljeanvändsom ningen, över 5 % år under perioden 1984-1994, väntas fortsätta. per

Energisystemet 77

Figur 1.8 Användningen och handeln med oljeprodukter mellan av världsregioner år 1994. Miljoner ton.

Västeuropa Nordamerika Östeuropa Mellanöstern Asien Övriga 1000 800 600 400 200

-200 -400 -600 -800 Ellnomregional anv. llmport iExport

Anm. Diagrammets övre del visar oljeanvändningen iregionen.

Staplarna under nollinjen export. Östeuropa inbegriper

anger Sovjetunionen. I Asien inkluderas också Stilla havsområdet f.d.

Australasia.

BP Statistical Review of World Energy June 1995. Källa:

år 1994 användes i världen motsvarar drygt hälften Den naturgas som Figur 1.9 visar användningens utveckling, som

av oljeanvändningen.

väl speglar också den regionala produktionsutvecklingen. Det är

ganska endast från Öst- till Västeuropa som det sker någon naturgasexport av Gas importeras till den västeuropeiska marknaden från betydelse.

och från gasfält till havs utanför Storbritannien Nordafrika, Ryssland

Ostasien har användningen naturgas ökat mycket snabbt och Norge. I av år, med 7 % år under de senaste tio åren. Den under senare över per lika Tysklands, och

japanska gasanvändningen är nu nästan stor som

sker båtledes från framför allt Indonesien och Malaysia. försörjningen

visar den starka nedgång i gasanvändningen har skett

Figur 1.9 som under år. Från år 1990 har

i Östeuropa och f.d. Sovjetunionen senare

reducerats med nära femtedel.

gasanvändningen en

78 Energisystemet

Figur 1.9 Den globala naturgasanvändningen åren 1984 1994. Mton oljeekvivalenter.

800 — Östeuropa 600 - I Nordamerika 400 -

Västeuropa x-i-x :u1-:—""-

Asien

1934 1986 1988 1990 1992 1994

Anm. För definitionen av regioner se anmärkning till figur 1.8.

Källa: BP

Av allt stenkol som bryts i världen används ungefär hälften som bränsle. Stenkol svarar därmed för närmare en tredjedel av världens energitillförsel. Kol används också inom järn- och stålindustrin. Kina och USA, som är de största producentländerna, svarade år 1994 för 27 % respektive 25 % av världsproduktionen. De största tillgängliga stenkol finns i Ryssland, Ukraina, Kina och USA. reserverna av Kol är resurskrävande att transportera eftersom energiinnehållet är lägre än i exempelvis olja. Kol används därför i större utsträckning än olja närmare brytningsplatsen, vilket även till en del beror på att tillgångarna i många fall är belägna nära användarna. Den interregionala handeln med kol är på grund härav mindre än motsvarande handel med olja. Som framgår av figur 1.10 är Västeuropa den viktigaste importregionen. Australien, Sydafrika, USA och Colombia är viktiga exportländer. De höga transportkostnadema till inportländema balanseras för dessa länder av låga brytningskostnader.

SOU 1 995: 1 3 9 Energisystemel 79

Figur 1.10 Användningen och handeln med kol i världsregioner av år 1094. Mton oljeekvivalenter. Västeuropa Nordamerika Östeuropa Asian Övriga 1000

400 200

-200 Dlnomregional anv. m Import DExport Kärnkraftsanvändningens utveckling i världen visas i figur 1.1 Av den totala tillförseln kommersiell energi motsvarar kärnkraften ungefär av 7 %. Den har då beräknats i enlighet med OECD:s praxis. Med den svenska redovisningsmetoden skulle andelen vara ungefär 3 %.

Figur 1.11 Kärnkraftsanvändningen i världen åren 1984 94. Mton olje- ekvivalenter.

250 -X 200 - Nordamerika 150 - Asien 1oo J

I‘/4Z../2'

5° Osteuropa Övriga

0 . . . . u v v 1988 1990 1992 1994 1984 1986 Se anmärkning till figur 1.8.

Källa: BP

80 Energisystemet

Två tredjedelar av kärnkraftsproduktionen sker i Västeuropa och Nordamerika och den resterande tredjedelen kärnkraft genereras i

Ostasien och Östeuropa. Användningen av kärnkraft har vuxit snabbt till

följd av en omfattande utbyggnad under 1970- och 1980—talen.

Tillväxten har nu stannat av i Västeuropa och i Östeuropa har

produktionen minskat grund av att flera reaktorer har stängts. l Ostasien, Japan och Sydkorea genomförs en fortsatt utbyggnad.

I Central- och Östeuropa inkl. Ryssland, Ukraina och Litauen fanns

år 1994 totalt 64 reaktorer, 19 grañtmodererade. Samtliga varav reaktorer utom fyra i drift. De äldsta reaktorerna togs i drift i början var l970-talet. De brister i reaktorsäkerhet som uppdagades efter av Tjernobylolyckan, samt den miljöförstöring, från framför allt den militära verksamheten, blivit känd efter Sovjetunionens upplösning som har drivit fram ett internationellt samarbete säkerhets- och

strålskyddsområdet med Central- och Östeuropa. Endast undantagsvis uppfyller de Central- och Östeuropeiska kärnkraftsreaktorerna

internationellt överenskomna säkerhetsriktlinjer och -krav. Världens vattenkraftsproduktion växer förhållandevis långsamt och kan inte förväntas att några större bidrag till ett ökat framtida ge energibehov. År 1994 producerades totalt i världen ungefär 40 gånger den svenska elproduktionen från vattenkraft. I Nordamerika och Europa har utbyggnaden i stort sett avstannat, medan nytillskottet av vattenkraft sker främst i Ostasien och i Latinamerika.

Miljö- och klimatpåverkan

Vissa miljöproblem är inte lokala, utan den negativa påverkan som uppträder kan förorsakas utsläpp från avlägsna källor. Försurningen av mark och vatten är problem sådan karaktär. I dag är försurningen av av ett i hela Europa uppmärksammat miljöproblem, som främst orsakas av utsläpp av svaveldioxid S02 och kväveoxider NOX. Utsläppen svaveldioxid kommer framför allt från förbränning av av fossila bränslen. Totalt har svavelnedfallet i Europa minskat med 30 % sedan år 1980. I anslutning till ECE:s FN:s Economic ca Commission for Europe konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar undertecknade 28 länder samt EU ett nytt svavel-

protokoll år 1994. Åtagandena enligt detta protokoll väntas leda till att

utsläppen svaveldioxid i Europa minskar med 60 % till år 2010, av ca jämfört med utsläppsnivån år 1980. Detta är dock inte tillräckligt för att

Energisystemet 81

nå det övergripande målet att kritiska belastningsgränser för miljön

om

inte skall överskridas. Protokollet innehåller också utsläppsrestriktioner

för enskilda el- och värmeproduktionsanläggningar.

nya Kväveoxidutsläppen kommer till största delen från bensin- och dieseldriven trafik samt övrig förbränning av fossila bränslen. Den internationella överenskommelsen finns för kväveoxider är det som s.k. från år 1988, även den under ECE-konventionen.

NOX-protokollet detta protokoll har 28 länder samt EU förbundit sig att se till att

1 efter år 1994 inte skall överstiga utsläppen år 1987. Detta mål utsläppen flesta länder klara. Därutöver har tolv länder, däribland förutses de i särskild deklaration åtagit sig att reducera utsläppen av Sverige, en med 30% till år 1998 jämfört med ett valfritt år mellan kväveoxider 1986. Endast hälften länderna väntas nå detta mål. åren 1980 och av inte uppnå målet. Förberedelser för att förhandla Sverige kommer att skall omfatta kväveoxider, ammoniak

fram ett nytt kväveprotokoll, som

kolväteföreningar, pågår. Förhandlingarna skall inledas under och år 1996. miljöproblem uppkommer oavsett jorden utsläppen sker. Vissa var

miljöproblem är effekter stratosfärens ozonskikt och Sådana globala

jordens klimat till följd utsläpp s.k. växthusgaser. förändringar av av av utsläppen växthusgaserna uppkommer i energisektorn, En stor del av av främst utsläppen av koldioxid. utsläppen koldioxid från energisektorn år

De samlade globala av var

miljarder Från år 1980 till år 1991 ökade de med 1991 omkring 22 ton. 1.12 bild hur utsläppen under perioden ca 15 %. Figur ger en av fördelade sig mellan världsregionerna. industrialiserade länderna, OECD-länderna, svarade år 1991 för De

de globala koldioxidutsläppen, och världen i övrigt för

omkring 48 % av svarade for de största andelarna USA 23 %, 52 %. De länder som var Kina 1 1 % och Japan 5 %. Utsläppen från

f.d. Sovjetunionen 17 %,

EU motsvarade 15 % de globala utsläppen. av år 1990 3,9 koldioxid invånare i hela

I genomsnitt släpptes ut ton per OECD-länderna släppte i genomsnitt ut 1 1,4 ton per invånare,

världen. utsläpp motsvarade 1,3 ton invånare.

medan utvecklingsländernas per

enskilda länderna USA:s koldioxidutsläpp per invånare Bland de var följt Kanadas och Australiens. Japans utsläpp

högst ca 20,2 ton, tätt av

hälften USA:s, räknat invånare 9,1 ton. var mindre än av per

82 Energisystemet SOU I 995 I 3 9 :

Figur 1.12 Globala koldioxidutsläpp från energisektorn åren 1980 - 1991. Mton.

20000 Övrigaländer 15000 Asien F.d. Sovjetunionen 10000 //Övñya0ECD Japan EU 5000 Nordamerika

1980 1985 1990 1991

Källa: OECD

1 Östeuropa och Sovjetunionen släpptes år 1990 ut ca 11,7 ton koldioxid

per invånare. Dessa utsläpp har minskat kraftigt de senaste åren. I Västeuropa var per capita-utsläppen lägst i Portugal, Spanien, Sverige,

Schweiz, Frankrike, Italien, Grekland, Norge och Österrike, inu nämnd

ordning. I samtliga dessa länder var per capita-utsläppen lägre än genomsnittet för EU-länderna 8,9 ton invånare. De svenska per koldioxidutsläppen motsvarade ut 6,2 ton per invånare år 1990. Elproduktionen beräknas svara för ca 38 % av de totala koldioxidutsläppen i världen. Ungefär 19 % beräknas komma från energianvändning inom industrisektorn och ungefär lika mycket från mobila källor. Den resterande delen kommer huvudsakligen från uppvärmning av bostäder och lokaler. IEAInternati0nal Energy Agency presenterar i World Energy Outlook 1994 en bedömning av den globala energiproduktionens och energianvändningens tillväxt till år 2010 och de därav följande koldioxidutsläppen. Bedömningen är baserad på antaganden om den ekonomiska tillväxten i världsregionerna, bl.a. innefattar hög som en årlig tillväxttakt i Ostasien. Tabell 1.4 sammanfattar IEA:s bedömning.

Energisyslenzet 83 Tabell 1.4 De globala koloxidutsläppen från energisektorn åren 1990, 2000 och 2010 enligt lEA:s bedömning. Miljarder ton.

Källa: IEA 1994.

Världens samlade koldioxidutsläpp från energisektorn antas öka med 50 % under perioden fram till år 2010. Utsläppen från industrica länderna i stort oförändrade fram till sekelskiftet, för att antas vara

därefter öka. Ökningen är en följd av befolkningsökning, ekonomisk

tillväxt och ökad energianvändning. Omkring 70 % av utsläppsen ökningen beräknas komma att ske i länder utanför OECD. Utsläppen av koldioxid i Kina komma att öka med 4 % årligen under hela antas perioden. År 2010 bedöms länderna utanför OECD svara för ca 44 % de globala utsläppen. Av dessa utsläpp beräknas Kina och lndien av svara för hälften. lEA-bedömningarna visar att den ekonomiska tillväxten V länderna i

utanför de traditionella industriländerna kan medföra kraftig ökning en koldioxidutsläppen. De största utsläppsökningarna väntas ske i av utvecklingsländer. Dessa länder har inte visat några starka ambitioner att utsläppsökningarna, bland annat därför att de hittills har haft reducera låga utsläpp invånare jämfört med industriländerna. Detta underper stryker nödvändigheten ett samarbete mellan OECD-länder och av

utvecklingsländerna för att begränsa de framtida utsläppsökningarna. l

samarbetet inom FN:s klimatkonvention har industriländerna tagit sig ledande vad gällande åtgärder mot klimatförändringar. att vara

84 Energisystemet

Utvecklingsländerna har prioriterat ekonomisk utveckling och har enligt konventionen ett mer begränsat ansvar för insatser mot klimatförändringar. Utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftverk, t.ex. vid en olycka, kan spridas över stora avstånd och ge miljöeffekter även långt från utsläppskällan. Detta tydliggjordes inte minst vid Tjemobylolyckan. Effekter radioaktiva utsläpp är mycket långvariga. av Projekt för hantering och omhändertagande av kämavfall pågår runt i världen. Inget land har ännu fattat beslut om någon slutlig lösning om

för slutförvar. Internationellt bedrivs inom ramen för IAEA ett

kontrollarbete för att hindra att kretsen av kämvapenstater utökas. Detta sker inom Icke-spridningsfördraget. Fördragspartema skall bl.a. godta kontroll beträffande atombränsle och annat klyvbart material. Förutom ovan redovisade miljöeffekter vid användning av bränslen, uppkommer effekter på miljön även vid t.ex. brytning av uranmalm och kol, samt vid utvinning av gas och olja. Bränslemarknaden är internationell och transporten av bränslen medför också utsläpp av föroreningar.

SOU 1995: 139 Utgångspunkter 85

2 Utgångspunkter

2.1 Kommissionens uppdrag

riksdagens beslut energipolitiken våren 1994 behandlades bl.a.

l om omställningen energisystemet bet. 1993/94:NU17, rskr 1993/94:3 56. av

Riksdagen föreslog kommission med parlamentarisk samman-

att en

sättning skulle tillsättas för att granska de pågående energipolitiska

för omställning och utveckling energisystemet och programmen av analysera behovet förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissioav borde också lägga fram förslag med tidsangivelser för nen om program

omställningen energisystemet. En utgångspunkt för kommissionens

av skulle omställningen och utvecklingen energisystemet, arbete vara att av

med 1991 års energipolitiska överenskommelse, kan grundas

i enlighet

långsiktigt hållbara politiska beslut. Sommaren 1994 tillkallade regeringen Energikommissionen.

sammanfattning är enligt direktiven attz Kommissionens uppdrag i

pågående energipolitiska för omställning och granska de programmen

utveckling energisystemet och analysera behovet förändringar av av och ytterligare åtgärder, bakgrund elmarknadens avreglering följa utvecklingen på den mot av svenska elmarknaden och föreslå de åtgärder som kan anses vara motiverade för säkerställa effektiv elförsörjning. Kommissioatt en

bör särskilt behandla utlandshandeln och de regionalpolitiska

nen frågorna, fram förslag med tidsangivelser för omställning lägga om program energisystemet. av

Den 3 november 1994 beslöt regeringen genom tilläggsdirektiv att

kommissionen att med förtur analysera möjligheterna att uppdra den då vilande elmarknadsreformen ett sätt inte låser

genomföra som fortsatta arbete Kommissionen redovisade i februari

kommissionens bedömningar angående elmarknadsreformen, inklusive 1995 sina

Direktiven återfinns i bilaga

2 Se bilaga 2.

86 Utgångspunkter SO U 1995:139

frågorna om utlandshandeln med och regionalpolitiska effekter, i del-

betänkandet Ny Elmarknad SOU 1995:14. Kommissionens uppdrag i övrigt är mycket bred energipolitisk av en

karaktär. Det understryks i direktiven att 1991 års riktlinjer för

energipolitiken skall vara en utgångspunkt för kommissionens arbete. Det framhålls att riktlinjerna är basen för ett brett och stabilt parlamentariskt samförstånd i energipolitiken och därmed bör utgöra grunden för kommissionens arbete. I avsnitt 2.2 redovisas kortfattat 1991 års riktlinjer för energipolitiken. Ytterligare en utgångspunkt för kommissionens arbete bör, som ovan

sagts, vara att omställningen och utvecklingen av energisystemet i

enlighet med 1991 års energipolitiska överenskommelse kan grundas långsiktigt hållbara politiska beslut. Besluten måste sådana att vara

fastlagda mål för energipolitiken framstår som trovärdiga över tiden.

Vad gäller kommissionens uppdrag att granska de pågående energipolitiska programmen påpekas i direktiven att det finns anledning

att granska programmen mot bakgrund att förutsättningarna för åt-

av gärderna delvis har förändrats. Efter år 1991 har också frågor aktualiserats som inte omfattades överenskommelsen. Bland annat av pekas på 1992 års klimatöverenskommelse i Rio, de betydelsefulla

förändringarna i Central- och Östeuropa, EES-avtalet och det svenska

medlemskapet i EU. Kommissionen bör enligt direktiven fördjupad göra en analys av de resultat som nåtts inom ramen för den energipolitiska överenskommelsen och bör därvid också bedöma om de beslut har fattats är som adekvata och tillräckliga. Kommissionen bör särskilt granska i vilken

utsträckning de senare årens omvärldsförändringar har påverkat förutsätt-

ningarna för omställningen energisystemet. av I direktiven pekas vidare på bl.a. följande frågor kommissionen som bör uppmärksamma. De anges här kortfattat i punktform.

internationaliseringens betydelse för utvecklingen gas- och el-

marknaderna,

behovet och förutsättningarna för att bygga infrastruktur,

- av upp ny behovet av och förutsättningarna för särskilda åtgärder för energieffektivisering och energihushållning,

det framtida behovet av ny kraftproduktion och förutsättningarna

därför, förutsättningarna för utnyttjande naturgas i bl.a. kraft- och - av kraftvärmeproduktion och behovet av särskilda statliga åtgärder, effekter av en utbyggd naturgasdistribution bl.a. biobränsle- -

Utgångspunkter 87

marknaden,

resultaten biobränslestöden och stödformernas effektivitet,

- av energi- och miljöskatters verkan på möjligheten att realisera de -

energipolitiska målen,

förutsättningarna för kraftföretagens ersättningsskyldighet enligt atomansvarighetslagen och för utveckling av det internationella regelverket,

energiforskningens betydelse för omställningen och dess framtida

inriktning och behovet att utveckla bättre energiprognoser. - av Vidare bör kommissionen utifrån 1991 års energipolitiska riktlinjer analysera de samhällsekonomiska, miljö- och energipolitiska konsekvenserna avställning eller flera reaktorer under 1990-talet. av en av en Det framhålls att kommissionens överväganden bör göras mot bakgrund nödvändigheten att begränsa klimatförändringarna till en av för samhället och naturen hållbar nivå och att en utgångspunkt bör vara de åtaganden Sverige har gjort i enlighet med FN:s som klimatkonvention. Inriktningen bör att de åtgärder som föreslås kan vara genomföras på ett kostnadseffektivt sätt och att de klimatpolitiska

insatserna inom energiområdet bör koncentreras där de är effektivast.

Slutligen bör kommissionen, utifrån sin analys av behovet av förändringar och ytterligare åtgärder för omställningen och utvecklingen energisystemet överväga, och föreslå lämpliga styrmedel. av

2.2 Bakgrund

Energipolitiska frågor fiam till 1991 års beslut

Energifrågan har funnits på den politiska dagordningen under de senaste

årtiondena. En tryggad tillgång på energi och har hela tiden varit ett

övergripande energipolitiskt mål.

Det första samlade beslutet energipolitiken fattades år 1975, mot om bakgrund oljekrisen prop. 1975:30, NU30. Under det därefter av följande årtiondet ett centralt mål för energipolitiken att minska var

importberoendet, i första hand oljeberoendet. På grundval av arbetet i

1977 års Energikommission lades år 1979 fram förslag till

energipolitiska riktlinjer prop. 1978/79:115, NU60. Riksdagsbehand-

lingen 1979 års energipolitiska proposition kom att skjutas upp i

av vissa delar. Bakgrunden härtill reaktorhaveriet vid det amerikanska var kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg i mars 1979. Haveriet fick stora återverkningar energidebatten i Sverige. Bland

88 Utgångspunkter SOU 1 995 139

annat fattades beslut rådgivande folkomröstning i om en kärnkraftsfrågan. Folkomröstningen i kämkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas som en vändpunkt i den svenska energipolitiken. Resultatet innebar i huvudsak att ingen ytterligare kämkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsätttning och välfärd. Säkerhetssynpunkterna borde vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle drift. tas ur Vid den riksdagsbehandling av energifrågor ägde kort som rum därefter prop. 1979/80: 170, NU70 kunde konstateras att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Vänsterpartiet kommunistemas linje innebar att det pågående arbetet på de två av de tolv reaktorerna som ännu inte var färdiga skulle avbrytas och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas

så fort som möjligt

Regeringen hade inte i proposition l979/80:l7O satt något bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av Näringsutskottet i anslutning till en socialdemokratisk partimotion beslöt riksdagen emellertid uttala att den sista reaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom förslaget i den delen. De anförde emellertid att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande motionen. Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde Näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare diskussion NU 1987/88:40, s. 41 och 53. Därvid konstaterades att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt för kärnkrafts-

3 Underlagsbilaga 27

SU 1 995: 39 Utgångspunkter 89

avvecklingen fick emellertid inte, framhöll utskottet, ses som en ren

framräkning grundad på bedömningar reaktoremas sannolika

om livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat väl anpassad tidsram inom vilken ange en omställningen energisystemet skulle kunna äga rum. av Under perioden 1981-1990 har regeringen fyra gånger förelagt

riksdagen övergripande förslag till riktlinjer för energipolitiken. mera Första gången våren 1981 prop. 1980/81 :90, NU60. Ett kraftigt var

minskat oljeberoende då ett centralt mål. Det gällde också

angavs som skapa förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen. En successiv att utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på

varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta

möjliga miljöpåverkan. En rad beslut olika stödformer,

om beskattningsåtgärder tillkom under de närmast följande åren. m.m. Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsätts fyra år

tidigare, nytt proposition riktlinjer för energipolitiken prop.

en om 1984/852120, NU30. Dess förslag innebar att de tidigare riktlinjerna

ligga fast. En strategi för oljeersättning och för kärnkrafts-

skulle

redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under

avvecklingen l980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att resten av omställningen energisystemet från olja till förnybara och fullfölja av

inhemska energikällor, samtidigt förutsättningarna steg för steg

som lades fast för avveckling kärnkraften. Konkreta frågor som en av inom för detta gällde bl.a. energiaktualiserades ramen program hushållning inte minst ändamålsenlig elanvändning fjärrvärme- - en -, införande teknik och energikällor samt forskning utbyggnad, av ny nya Våren 1986 beslöts ett nytt stöd till utveckling och och utveckling. om

introduktion teknik inom energiområdet prop. 1985/862102,

av ny

NUl7. Ett år genomfördes mera grundlig prövning av

senare en Vattenfalls organisation och Verksamhetsinriktning prop. 1986/87:87, Samtidigt fastställdes ett för energiforskningen, vilket NU 34. program omfattade budgetår t.o.m. 1989/90 prop. 1986/87:80, NU33. tre År 1987 tillkom lagen 1987: 12 hushållning med naturresurser om NRL. Härvid lagfästes i stort sett de riktlinjer

m.m. naturresurslagen,

vissa älvar och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad om att undanta riksdagen hade beslutat år 1977. Förteckningen i 3 kap. 6 § NRL som med vattenområden och älvsträckor, i vilka Vattenkraftverk och vatteneller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras, har reglering utvidgats vid flera tillfällen, senast riksdagsbeslut år 1993 prop. genom 1992/93:80, BoU7, rskr. 214.

vissa utgångspunkter för energi- En proposition våren 1987 om

omställning blev föremål för riksdagsbeslut på hösten samma systemets

90 Utgångspunkter

år prop. l986/87:158, NU 1987/88:7. I huvudsak gick beslutet ut följande. Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avveckling av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ett steg vidare mot en

avvecklingsplan togs genom avsiktsförklaring innebärande att

en en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993 1995 och - en andra reaktor under perioden 1994 1996. Tillförseln energi och - av ny hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas. En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i en proposition med titeln Energipolitik inför 1990-talet prop. 1987/88:90, NU40. En första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta ställning till. Riksdagens beslut präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot Näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning. Reservationerna gav nytt uttryck för uppfattningar som i väsentliga delar årligen hade ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen propositioner och av motioner rörande energipolitiken. Regeringen hade i propositionen föreslagit att en avstämning skulle ske år 1990 av hur användning och tillförsel av utvecklades. På förslag av utskottet uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990, vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen de två kärnkraftsreaktorerna skulle av resultera i elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas. Samtidigt beslöt riksdagen om riktlinjer för naturgasanvändningen i Sverige. Tillförsel av gas skall ske i överensstämmelse med de energipolitiska riktlinjerna. Vidare skall inköp ske efter strikt av gas kommersiella principer så att gasen av egen kraft kan konkurrera den svenska energimarknaden. Samtidigt med det energipolitiska beslutet fattades också ett beslut om miljöpolitiken inför 1990-talet prop. 1987/88:85, JoU23. Riksdagen genomdrev därvid i vissa avseenden mer långtgående restriktioner än vad regeringen hade föreslagit. För första gången gavs stor uppmärksamhet frågan om risken för långsiktiga klimatförändringar till följd

Utgångspunkter 91

bl.a. koldioxidutsläpp vid förbränning av fossila bränslen. Riksdagen av uppmanade regeringen att klarlägga energianvändningens effekter koldioxidhalten i atmosfären. Som ett nationellt delmål angavs att utsläppen inte bör ökas utöver 1988 års nivå. Riksdagen beslöt våren 1990 ett nytt treårigt energiforskningsom prop. 1989/90:90, NU40. Beslutet innebar en fortsatt inriktprogram ning uppbyggnad baskompetens hos universitet och högskolor. av Som huvuduppgifter angavs forskning för att underlätta omställningen energisystemet vid kärnkraftsavveckling och för att möjliggöra en av en anpassning energisystemet till ökade miljö- och klimathänsyn. av

1991 års energipolitiska riktlinjer

Som nämnts understryks det i kommissionens direktiv att 1991 års energipolitiska riktlinjer är basen for ett brett och stabilt parlamentariskt samförstånd i energipolitiken och därmed utgör grunden för kommissionens arbete. En trovärdig politik for ställningen och utvecklingen av energisysom temet förutsätter konkreta åtgärder förenar en stabil och tillräcklig som tillförsel energi med energipolitikens övriga mål. Under 1980-talet av hade flera beslut fattats energi- och miljöpolitiska åtgärder och mål, om många uppfattades svårförenliga eller olika starkt prioriterasom av som de. Den 15 januari 1991 träffades överenskommelse om energien politiken mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. överenskommelsen kom att ligga till grund för en senare proposition energipolitiken och för ett följande riksdagsbeslut i juni om 1991 prop. 1990/9l:88, NU40.

Ett grundläggande motiv för 1991 års energipolitiska beslut var att

omställningen och utvecklingen energisystemet bör grundas på av långsiktigt hållbara politiska beslut. Besluten måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår trovärdiga över tiden. som

Energiöverenskommelsen inleds med ett programmatiskt avsnitt, i vilket vissa energipolitiska utgångspunkter Några centrala

anges. meningar detta avsnitt anges här. ur

Energipolitikens mål är att kort och lång sikt trygga tillgången på

energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. och annan Härigenom främjas god ekonomisk och social utveckling i en Sverige. Energipolitiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem

92 Utgångspunkter

som i största möjliga utsträckning grundas varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. Det framhålls i överenskommelsen att utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet och att det därför är angeläget att eldning med sådana bränslen i största möjliga utsträckning undviks. Biobränslen har mot den bakgrunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och förnyelsen av energisystemet. Det kan komma att krävas särskilda åtgärder avseende bl.a. teknikutveckling för att främja en sikt ökad användning på kommersiella villkor av biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig elproduktion. l ett avsnitt om åtgärder för ny kraftproduktion uttalas ett principiellt stöd för tanken ett energiskattesystem i vilket skatten på fossila bränslen är beroende av de utsläpp som förbränningen ger upphov till snarare än vad den producerade energin används till. Emellertid sägs också att totalkostnaderna i den svenska elproduktionen och för den elintensiva industrin därigenom skulle höjas. Därför bör åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion samordnas med övriga länder i Europa. I avvaktan en sådan samordning måste andra styrmedel än koldioxidskatten utnyttjas för att främja de förnybara energislagen och kraftvärmen. I överenskommelsen ingick att flera sådana styrmedel infördes, bl.a. en generell skattelättnad för kraftvärme och investeringsbidrag till biobränsleeldade kraftvärmeverk. Riktlinjerna innehåller också en strategi för minskad klimatpåverkan. Där betonas vikten av ett samordnat arbete inom Europa beträffande åtgärder mot koldioxidutsläpp. Det nationella arbetet bör vara åtgärdsinriktat och utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet. De nationella målen från år 1988 för begränsning av koldioxidutsläppen ersattes med ett åtagande att Sverige, tillsammans med övriga EFTA-länder och EG, bör verka för att de totala utsläppen år 2000 inte överstiger nivån i början av 1900-talet och därefter minskar.

Utgångspunkter 93

Vidare berörs i överenskommelsen frågan om konkurrensen mellan och biobränslen, fråga hade aktualiserats genom naturgas en som planerna på utbyggnad ett naturgasnät i Mellansverige. Det framhålls av att mot bakgrund den rådande starka kraftbalansen inte kan man av

förutse någon nämnvärd utvidgning naturgasområdet i södra och

av västra Sverige under tiden fram till mitten l990-talet. Genom de av åtgärder till stöd for biobränslen ingår i överenskommelsen sades som

dessa bränslen under perioden kunna få etablerad ställning på

en mer värme- och kraftvärmemarknaden. Det betonas att de orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen

har undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis.

I samband med regeringsskiftet hösten 1991 ställde sig även Moderata Samlingspartiet och Kristdemokratiska Samhällspartiet bakom

1991 års energipolitiska riktlinjer. Det energipolitiska beslutet år 1991 innefattade bl.a. särskilda

för omställningen och utvecklingen energisystemet. Medel program av

för bl.a. stöd för investeringar i kraftvärmeproduktion med bio-

avsattes

bränslen, vindkraftverk och solvärmeanläggningar, stöd till utveckling, upphandling och introduktion energieffektiv teknik samt utvecklings-

av insatser för biobränslen.

Energipolitiska frågor efter år 1991

Biobränslekommissionen

l enlighet med den energipolitiska uppgörelsen tillkallade regeringen i februari 1991 kommission Biobränslekommissionen för att ana-

en

lysera de långsiktiga förutsättningarna för ökad kommersiell använd-

en ning biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka bioav bränslenas konkurrenskraft. Kommissionen hade att med förtur redovisa

överväganden och förslag samordning och förstärkning av pågående

om utvecklingsinsatser för biobränslen. i Biobränslekommissionen överlämnade i november 1991 delbetänkandet E1 från biobränslen SOU 1991:93 till regeringen. I september kommissionen sitt huvudbetänkande Biobränslen för fram- 1992 avgav tiden SOU 1992:90.

Riksdagen har med utgångspunkt i kommissionens förslag beslutat ett sammanlagt stöd på 625 miljoner kronor for att påskynda utveck-

om lingen teknik förbättrar förutsättningarna för kommersiell av som användning av biobränslen.

94 Utgångspunkter

Vattenfall AB

Våren 1991 beslöt riksdagen att överföra huvuddelen verksamheten av i Statens vattenfallsverk till ett aktiebolag, Vattenfall AB, och att avskilja verksamheten i storkraftnätet till en särskild organisation prop. 1990/91 :87, NU38 samt prop. 1991/92:49, NU10. I regeringens proposition angavs att det viktigaste motivet till att föra över huvuddelen av Vattenfalls verksamhet från affarsverk till bolag var att effektivisera förvaltningen av statens kapital. Vattenfall borde möjligheter ges att utvecklas inom de konkurrensutsatta områdena genom att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Det angavs vidare att elkonsumenternas ställning bör stärkas genom åtgärder som ökar konkurrensen mellan producenter i Sverige samt mellan svenska och utländska producenter. Dessutom borde småskaliga producenter tillförsäkras goda möjligheter att sälja marknaden. Den 1 januari 1992 började Vattenfall AB sin verksamhet. Samtidigt

inrättades Affársverket svenska kraftnät Svenska kraftnät som driver

och förvaltar stamnätet.

Kllmatpolitiken

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992 undertecknade 153 stater, däribland Sverige, en klimatkonvention som syftar till att skydda jordens klimat. Riksdagen beslutade våren 1993 om åtgärder mot klimatpåverkan, innefattande bl.a. vissa klimatpolitiska insatser inom energiområdet prop. 1992/93: 179 bil. NU28, rskr. 362. Beslutet innebar bl.a. att en nationell strategi antogs som innebär att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Enligt beslutet skall de svenska insatserna inom energisektorn koncentreras till två områden: forskning, utveckling och demonstration energieffektiv teknik och teknik för att utnyttja förnybara energikällor av i Sverige samt energieffektivisering och övergång till förnybara energi-

källor i Baltikum, Polen och övriga Östeuropa.

Utgångspunkter 95

Elmarknadsreformen

Riksdagen beslöt våren 1994 om en reformering av elmarknaden prop. 1993/941162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/942358. Beslutet innefattade dels ändringar i lagen 1902:71 s.l, innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar ellagen, dels en ny lag om 1994:618 handel med el, Enligt beslutet skulle det nya om m.m. regelverket träda i kraft den 1 januari 1995. Riksdagen beslöt dock i december 1994 att skjuta elmarknadsupp reformens ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissioatt genomföra bredare konsekvensanalys de reglerna för nen en av nya elmarknaden innan reformen träder i kraft prop. 1994/95:84, bet. 1994/95:NU10, rskr. 1994/95:141. Kommissionen avlämnade i februari innevarande år delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995:14 med förslag bl.a. att den ellagstiftningen skulle träda i kraft med om nya vissa förändringar. I oktober 1995 beslöt riksdagen att den nya ellagstiftningen skall träda i kraft den l januari 1996 prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2. Förutom förändringar av lagstiftningen i enlighet med kommissionens förslag innefattade beslutet vissa tekniska regleringar och principer för finansiering Närings- och teknikutvecklingsverkets av NUTEK verksamhet nätmyndighet enligt den nya ellagstiftningen. som Elmarknadsreformen innebär förändringar elmarknadens funkav tionssätt. Den grundläggande förändringen ligger i att aktörernas ansvar marknaden ändras och preciseras. Huvudprincipen är att produktion och försäljning skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten av är ett naturligt monopol skall regleras och övervakas på särskilt som sätt. Det samlade ansvaret for drift och leveranssäkerhet systemansva-

ret åläggs staten. Reformen innebär dock inte någon förändring av de i grundläggande principerna för elsystemets drift.

2.3 Utredningsarbetets inriktning och

betänkandets

disposition

Utredningsarbetets organisation

Utredningsarbetets bredd och kommissionens behov att till sig knyta av expertis inom de berörda områdena har nödvändiggjort en arbetsorganisation där underlaget för kommissionens överväganden har behandlats i flera expertgrupper och referensgrupper. Fyra expertgrupper, vardera bestående 10 20 experter, har biträtt av -

96 Utgångspunkter

kommissionen. Expertgruppen för elmarknadsfrågor var verksam i samband med kommissionens behandling av den nya

elmarknadslagstiftningen. Övriga tre expertgrupper inom områdena

kraftproduktion och energitillforsel, energianvändning och effektivisering samt Samhällsekonomi och miljö har i huvudsak arbetat med de frågor redovisas i föreliggande betänkande. Expertgrupperna har som regelbundet sammanträtt med en av kommissionens sakkunniga som ordförande.

Kommissionens sekretariat har haft uppgiften att ställa samman underlagsmaterial, sedan i eller flera omgångar diskuterats i en

som en eller flera expertgruppema. Ett stort antal underlagspromemorior, av baserade på konsultrapporter och experternas utlåtanden, har därvid sammanställts. Därigenom har möjlighet givits att inhämta kunskap och synpunkter från många håll och också att slita skilda uppfattningar i många frågor. Till expertgruppernas möten har inkallats specialister i särskilda frågor och ett antal seminarier med ett större antal inbjudna har också arrangerats av grupperna. Förutom de nämnda experterna har ett stort antal experter varit verksamma i kommissionens arbete att utarbeta rapporter i genom särskilda frågor eller att annat sätt biträda vid utarbetandet av genom underlagsmaterial. Ett större antal experter på rättsliga frågor samt forsknings- och utvecklingsfrågor har bistått sekretariatet genom att tjänstgöra referensgrupper vid utarbetandet av underlagsmaterial som dessa områden. En förteckning över de som har varit involverade i personer kommissionens arbete återfinns som bilaga

Underlagspromemorior och rapporter som detta sätt har utarbetats

med bistånd från kommissionens experter publiceras som underbilagor till betänkandet SOU 1995: l 40. Det är viktigt att påpeka att experterna har lämnat synpunkter på detta underlag och i övrigt olika sätt bistått

sekretariatet vid utarbetandet underlagspromemorior, men att de inte

av har haft att ställa sig bakom det slutliga innehållet i materialet. Kommissionen har vid sina sammanträden behandlat underlags-

promemorior och rapporter vilka därvid utgjort ett underlag för över-

läggningama. Kommissionen har dock inte funnit anledning att ta

ställning till underlagspromemoriorna.

Utgångspunkter 97

Information från enskilda personer, organisationer och företag

Kommissionen har mottagit ett stort antal skrivelser från enskilda organisationer och företag. Därutöver har enskilda specialister personer, och organisationer bidragit till arbetet genom att föredra sina synpunkter i särskilda frågor. Detta har i stor utsträckning skett inom ramen för expertgruppemas arbete. Kommissionen har också vid sina sammanträden hört företrädare för organisationer och företag, samt experter rörande olika ämnesområden. Delar kommissionen har företagit studieresor i Sverige för att av studera bl.a. torvhantering, Vattenkraftverk och kärnkraftverk. Vid en till Norge inhämtades information från myndigheter och företag resa samt studerades gasutvinning i Nordsjön. Kommissionen har dessutom företagit studieresa till Litauen för att där studera kärnkrafts- och en

gaskraftsproduktion samt besöka litauiska myndigheter. Delar av

kommissionen har också företagit en studieresa till Kanada och Kalifornien för att studera uranbrytning, alternativ elproduktion samt nedläggning kärnkraftverk. av

Betänkandets disposition

I kapitel l har givits överblick av användningen och tillförseln av en energi i Sverige och globalt, därmed förbundna påverkningar på samt av miljön. Kapitel 3 innehåller ingående översikt av den svenska energi en mer användningen och dess utveckling under de närmast föregående årtiondena. Framställningen bild de förändringar har skett ger en av som i användningen och bränslen för olika ändamål. av l kapitel 4 motsvarande översikt av den aktuella tillförselges en situationen i Sverige och de förändringar som har ägt rum. En större del kapitlet är genomgång förutsättningarna och kostnaderna för av en av elproduktion i olika slag kraft- och kraftvärmeverk. Det formella av

regelverket för att söka, pröva och fastställa villkor för uppförandet av elproduktionsanläggningar behandlas också.

Kapitel 5 behandlar kärnkraften, med tonvikt på de svenska kärnkraftverken. Kapitlet översiktlig bild många synvinklar: ger en ur

ägarstruktur, säkerhetsarbetet, produktionskostnader, avfallshantering

samt lagstiftning. Dessutom internationell utblick. ges en Användningen och tillförseln naturgas i Sverige beskrivs i kapitel av I kapitlet behandlas också den nordiska och europeiska marknadsutvecklingen, prissättningen på naturgas och förutsättningarna för ökad gasanvändning i Sverige.

4 15-I380

98 Utgångspunkter

Kapitel 7 ägnas biobränslen och torv. I kapitlet redovisas möjligheterna till ökad användning av biobränslen för produktion av och värme, marknaden för biobränslen samt resursbasens omfattning med hänsyn till ekologiska och tekniska begränsningar. Den miljö- och

klimatpåverkan som följer av användningen av biobränslen och torv

behandlas också. I kapitel 8 beskrivs de pågående programmen för utveckling av energieffektiv teknik och för förnybara energislag samt de senaste årens

energiforskningsinsatser. Framställningen är särskilt inriktad på att

redovisa de resultat insatserna hittills kunnat avläsas. av som Kapitel 9 behandlar prisutvecklingen och bränslen. I kapitlet

beskrivs dagens el- och bränslepriser och deras utveckling över tiden.

De förändringar av prisbildningen som kan bli följden av den nya ellagstiftningen diskuteras. Kapitlet avslutas med en redovisning av industrins elpriser i andra länder.

Den el- och energiintensiva industrin i Sverige beskrivs i kapitel 10.

Strukturomvandlingens betydelse för dessa branscher redovisas och företagens kostnader för inköp av energi sätts i relation till värdet av deras produktion. produktions- Några av de energikrävande branschemas och marknadssituation behandlas närmare. Deras betydelse för utrikeshandeln och för sysselsättningen redovisas. Den miljöpåverkan och de risker som tillförseln av energi medför behandlas översiktligt i kapitel 11. Syftet är att kort beskriva de viktigaste för- och nackdelarna med de tillgängliga energikälloma. Också problemen med att mäta, värdera och jämföra olika miljöproblem och risker diskuteras. I kapitel 12 behandlas klimatfrågan. Växthuseffektens betydelse berörs kortfattat och utsläppen av koldioxid i olika länder och över tiden redovisas. Därefter behandlas åtgärder för att motverka klimatförändringar, klimatpolitiken i Sverige, EU och internationellt samt kostnaderna för klimatpolitiska åtgärder. Det fortsatta arbetet inom ramen för klimatkonventionen diskuteras. Kapitel 13 behandlar energipolitiska styrmedel. Kapitlet innehåller en översikt styrmedel som tillämpas och har tillämpats i Sverige. De av regler för bl.a. beskattning som är gemensamma för EU-länderna gås igenom. Efter diskussion om vilka krav som bör ställas på en energipolitiska styrmedel innehåller kapitlet en genomgång av för- och nackdelar med användningen av olika styrmedel för att ställa om energisystemet. Kapitel 14 behandlar möjligheterna att minska användningen av

Utgångspunkter 99

och bränslen åtgärder för energihushållning och effektivare genom energianvändning. Framställningen är i huvudsak inriktad på bebyggelse- och industrisektoremas energianvändning. De tekniska möjligheterna och uppskattade kostnader redovisas. Även möjligheterna att konvertera uppvärmning från till bränslen eller fjärrvärme behandlas. Slutligen diskuteras några faktorer som är av betydelse för hushållens och företagens vilja och möjligheter att investera i åtgärder för energihushållning. l kapitel 15 redovisas bedömningar konsekvenserna för av samhällsekonomi och miljö av tre alternativa scenarier för kämkraftens avveckling. I ett alternativ drivs reaktorema under 40 år. Mot detta alternativ, är referensaltemativ vid beräkningarna, ställs två som alternativ där avvecklingen inleds år 1998. I ett fall stängs alla reaktorer före år 2011, i det andra sker avvecklingen i långsammare takt. Kapitel 16 innehåller redovisning de rättsliga aspekterna på en en av lagstiftning om kämkraftsavveckling. I kapitel 17, slutligen, redovisar kommissionen sina bedömningar och förslag. Som särskilda bilagor finns fogade kommissionens direktiv och

tilläggsdirektiv bil. 1 och 2, en förteckning över ledamöter,

sakkunniga, experter och sekretariat bil. 3 samt en förklararing av energi- och måttenheter, tekniska termer m.m. bil. 4.

.

S0 U 1995:139 Energianvändning 101

3 Energianvändningen

3.1 Energianvändningens fördelning

Energianvändningen i Sverige har, som beskrivits i kapitel varit

relativt oförändrad under de senaste årtiondena. Fördelningen av den

slutliga energianvändningen sektorerna har också varit relativt stabil

under perioden 1970 1994, med vissa variationer mellan åren beroende -

exempelvis konjunktur- och temperaturskillnader. Vissa mer

bestående förändringar i energianvändningen kan dock iakttas. Detta

illustreras i figur 3.1, som visar energianvändningen fördelad på

sektorer. Inom transportsektorn har energianvändningen ökat under perioden, frånsett tillfälliga nedgångar i början 1980- och 1990-talen. År 1994 av användningen i sektorn drygt 50 % högre än år 1970. I‘de övriga var sektorerna har användningen däremot varit ganska stabil och den ökade

energianvändningen för transporter uppvägs av en viss minskad användning i bebyggelse- och industrisektorema.

Totalstatistiken skymmer, till följd av bl.a. de redovisningsmetoder tillämpas, vissa betydelsefulla förändringar i användningen, vilka som har ägt under perioden. En markant förändring har varit en ökad rum elanvändning, till del har berott på övergång från bränslen till som en el. Detta har lett till minskade omvandlingsförluster i den slutliga

energianvändningen. Vissa omvandlingsförluster i elproduktionen

kärnkraftens redovisas dock inte. Under åren 1970 1994 ökade elanvändningen med i genomsnitt -

drygt 3 % år, har visats i figur 1.4. Ökningen ägde rum i såväl

per som bebyggelse- och industrisektorema som i fjänvärmesystemet. I transportsektorn, för mycket liten del av elanvändningen, har som svarar en användningen legat på konstant nivå under den senaste en tioårsperioden. Förlustema vid eldistributionen uppgick år 1994 till 7,7 TWh. Största delen distributionsförlustema uppstår på av lågspänningsnätet.

l Se kapitel

102 Energianvändning

Figur 3.1 Energianvändning åren 1970 1994 i bebyggelse-, industri- och transportsektorema. Index 1970 100.

rikesIransporter 160 -

140 1

120 - Industri Bebyggelse 100 A

80-

so IIIIIITTTTTVYIIIIVIYYITI 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Anm. Sektoremas energianvändning i energienheter visas i figur 1.3.

Källa." NUTEK

Nätägarnas inriktning är att utforma överforingssystemen och anläggningarna så att de totala kostnaderna för kapital, förluster och underhåll minimeras. Distributionsförlustemas andel av den totala elanvändningen har minskat från 8,5 % år 1985 till 5,5 % år 1994.En reformerad elmarknad kan väntas innebära ökade krav effektivisering av distributionen. Högre råkraftpriser kan också göra att standardhöjningar blir mer lönsamma. Det är troligt att den nedåtgående trenden för eldistributionsförluster kan fortsätta och sedan plana ut på en lägre nivå, ca 4-5 procent. Användningen fossila bränslen har under perioden 1970 1994 av minskat i bebyggelse- och industrisektorerna, men ökat i transportsektorn. Inom industrin har det skett en kraftigt minskning av

användningen oljeprodukter från 74 till 21 TWh och samtidigt en

av ökad användning av biobränslen från 33 till 47 TWh. Det biobränsle utnyttjas industriellt består huvudsakligen av bränslen som som genererats i tillverkningsprocessema inom främst skogsindustrin. Användningen kol inom industrin har varit konstant, ca 15 TWh, av det mesta har använts i järn- och stålindustrin. varav Även i bebyggelsesektom har användningen oljeprodukter minskat av

SOU I 995: I 39 Energianvändning 103

kraftigt, från 1 19 till 37 TWh, men där har användningen av biobränslen

förblivit i stort sett oförändrad ca 12 TWh. Den minskade oljeanvänd-

ningen beror på, förutom effektivisering, främst en ökad elanvändning, men också en ökad fjärrvärmeanvändning. Figur 3.2 visar hur använd-

ningen av oljeprodukter och biobränslen inklustive torv har utvecklats

i bebyggelse- och industrisektorema exklusive fjärrvärme.

Figur 3.2 Användningen av oljeprodukter och biobränslen inkl. torv

i bebyggelse- och industrisektorema exkl. fjärrvärme åren 1970 - 1994, TWh.

120 Bobyggolsesoklorn, olja

Industrin, olja

"I~-I- """"--.‘ n I~~I~~-u~ """ """ Bobyggolscsoktorn,blobrinslon O 1 u u u 1 I v u . . I u u I r v r v . 1970 1974 1978 1982 1986 1990

Källa: NUTEK

3.2 Bebyggelsesektoms energianvändning

Till bebyggelsesektom räknas bostäder i flerfamiljshus och småhus, fritidshus, lokaler, de areella näringama samt övrig service el-, vatten-, avlopps- och reningsverk. Huvuddelen av energianvändningen i sektorn avser uppvärmning, medan den i övrigt utgörs av främst elanvändning för hushålls- och driftändamål. Energianvändningens fördelning på energislag har förändrats kraftigt under perioden 1970 1994, framför allt betydande minskning av bränsleanvändningen för uppgenom en värmning. Denna minskning har skett genom effektivisering och en övergång till el- och fjärrvärme. Under motsvarande tid har den uppvärmda ytan i bostäder och lokaler ökat med ca 45 %.

Oljeanvändningen har minskat kraftigt sedan år 1970 se figur 3.3.

I dag används ungefär tredjedel den mängd olja som användes år en av

104 Energianvändning

1970. Användningen fjärrvärme har ökat under period från av samma TWh användning. Även

12 TWh till knappt 36 exklusive industrins

inom fjärrvärmeproduktionen har användningen av olja minskat och

ersatts med främst biobränslen. Användningen av biobränsle För enskild uppvärmning i småhus ligger i dag på nivå år 1970, efter samma som kraftig nedgång under 1970-talet. en

Figur 3.3 Energianvändningen i bebyggelsesektom åren 1970 1994, - TWh. Tem peratu rkorrigerad zoo totalanvändning

100 Oljeprodukter

Fjärrvärme

0 1974 1978 1982 1986 1990 1994 1970

Källa: NUTEK

Elanvändningen i bebyggelsesektom fördelade sig på elvärme 28 TWh hushållsel 17 TWh och driftel 26 TWh. Under perioden 1970 1985 femfaldigades elvärrneanvändningen i landet, från knappt 5 TWh till ca 25 TWh, figur 3.4. Användningen elvärme och hushållsel har se av

därefter varit relativt konstant, trots att befolkningen och den totala

bostadsytan, liksom antalet apparater i hushållen, har ökat. Att elanvändningen trots allt inte har ökat sedan mitten 1980-talet beror av bl.a. den effektivisering och förnyelse sker successivt av både som apparater och byggnader. Användningen driftel i lokaler och byggnader har däremot Ökat av kraftigt under de senaste åren, vilket beror på bl.a. att den samlade lokalytan ökade betydligt mellan åren 1980 och 1992 1,5 % per år i genomsnitt. Därtill kommer att innehavet av kontorsmaskiner, t.ex. kopieringsapparater, datorer och skrivare, har ökat explosionsartat. Trots

Energianvändning 105

att dagens apparater är energieffektiva än 1980-talets, har detta mer

resulterat elanvändning. Apparatanvändningen har i många fall

i en ökad

lett till ett ökat behov även av ventilations- och kylanläggningar, vilket

också har bidragit till en ökad elanvändning.

Figur 3.4 Elanvändningen i bebyggelsesektorn år 1994 fördelad på elvärme, hushållsel och driftel, TWh.

1974 1978 1982 1986 1990 1994 1970

Anm. Användningen är temperaturkorrigerad.

Källa: NUTEK

3.3 Industrins energianvändning

inom industrin används nästan lika mycket energi som i bebyggelsesektorn. Totalt användes år 1994 drygt 50 TWh el, 4 TWh fjärrvärme och 87 TWh bränsle. Av det tillförda bränslet var drygt 50 %

biobränslen, 25 % oljeprodukter, 18 % kolbränslen och ca 4 %

ca Biobränsleanvändningen sker till stor del förbränning naturgas. genom

returlutar och biprodukter inom skogsindustrin.

av

Industrins energianvändning är i hög grad konjunkturkänslig. I det

korta tidsperspektivet finns ett mycket starkt samband mellan

produktionsvolymens och energianvändningens variationer. Detta

framgår figur 3.5, där de tre senaste konjunktursvackoma tydligt av

avtecknar sig i energianvändningen. Under den senaste lågkonjunkturen

sjönk industrins energianvändning med 5 % under åren 1991 och ca

1992, vilket speglar nedgång i industriproduktionen med ca 9 %.

en

106 Energianvändning

På längre sikt påverkas energianvändningen i industrin såväl dess totala omfattning dess sammansättning i hög grad av energisom prisemas utveckling. Figur 3.5 visar också att det har skett en tydlig omfördelning mellan energislagen. Oljeanvändningen har minskat markant, från att ha utgjort närmare hälften den tillförda energin av år 1970 till endast 13 % år 1994. Samtidigt har elanvändningen ökat kraftigt. Elandelen ökade från drygt 20 % år 1970 till ca 36 % år 1994. Andelen biobränsle ökadeunder samma period från 21 till 3.3 %.

Figur 3.5 Industrins slutliga energianvändning åren 1970 1994, TWh.

-

150 "

100 Naturgas Fjirrv5rme 50 ----- n

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

Övergången från olja till har också medfört att industrins totala

energianvändning har minskat, enligt den redovisningsmetod som

används i Sverige. Elenergi har i de flesta användningsområden en högre verkningsgrad än olja, vilket innebär kWh olja kan ersättas att en

med mindre än kWh el. Den totala energianvändningen var

en 154 kWh år 1970 och 142 TWh år 1994. ca

Cirka 70 % den totala energianvändningen i industrisektom kan

av

hänföras till några energikrävande branscher: gmvindustri, massa- och pappersindustri, kemisk industri, jord- och stenindustri samt järn- och stålindustri. Dessa branscher har under perioden genomgått stora

strukturförändringar, vilket har påverkat energianvändningen.

Industrins specifika energianvändning, dvs. energiåtgången per krona produktionsvärde, har stadigt minskat sedan år 1970. För industrin som

Energianvändning 107

helhet har den specifika oljeanvändningen minskat med fyra femtedelar mätt i fasta priser, medan den specifika elanvändningen förblivit i stort sett oförändrad. Mellan åren 1992 och 1994 ökade emellertid den

specifika oljeanvändningen för industrin som helhet med 9 %, medan

den specifika elanvändningen sjönk med 11 %. Figurerna 3.6 och 3.7 illustrerar detta.

Figur 3.6 Industrins specifika oljeanvändning åren 1970 1994, kWh -

krona produktionsvärde i 1980 års priser.

per

1,0 1 Massa-och papperslndustrl 0,8 -

0,6 stålverk ‘ Järn-och a 0,4 - Industrin totalt a 0,2 - Kemisk Industri /

ogo uTstriIIIII1IIIII

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

För de energi- och elkrävande branscherna massa- och pappersindustri, järn- och stålverk samt kemisk industri har utvecklingen varit relativt likartad, för de två förstnämnda branscherna har minskningen av men

den specifika oljeanvändningen varit större. Massa- och pappers-

industrins specifika elanvändning ökade påtagligt under främst 1980talet, beroende på framför allt växande produktion med elintensiva en med inriktning på vedsnåla produkter, men har därefter åter processer avtagit. Elanvändningen dock högre år 1994 än år 1970 0,49 kWh var

krona produktionsvärde år 1994 jämfört med 0,41 år 1970.

per

108 Energianvändning

Figur 3.7 Industrins specifika elanvändning åren 1970 1994, kWh per -

krona produktionsvärde i 1980 års priser.

0,6 — Massa- och pappersindustri

0,4

Jäm- och stålverk

0,2 - Industrin totalt v x á

Verkstadsindustri i -raw t.r_..%1 0J0 I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa." NUTEK

Av industrins energianvändning inköpt energi for ca 60 %, medan

svarar återstoden internt genererad energi, huvudsakligen biprodukter, utgörs av

används inom skogsindustrin. Tabell 3.1 ger en översikt av

som industrins energianvändning år 1994 fördelad på branscher och

energislag.

Inom och pappersindustrin användes år 1994 drygt 65 TWh

massaenergi, vilket motsvarar omkring 45 % industrins totala användning.

Knappt hälften, 30 TWh, branschens energianvändning utgjordes

ca av

returlutar. Massa- och pappersindustrin svarade för ca 38 % av

av

industrins totala elanvändning och ca 30 % av oljeanvändningen.

Järn- och stålverken stod för 15 % industrins energianvändning av och 75 % den totala användningen koks och kol. Därav ca av av utgjordes 9 TWh koks- och genereras och ca av masugnsgas, som

används internt i produktionen. Tillsammans med övriga metallverk

svarade branschen för 15 % industrins elanvändning. Livsmedelsca av

industrin stod for 40 % industrins naturgasanvändning, vilket kan

ca av förklaras att många företag i denna bransch är lokaliserade till södra av och Sverige där naturgasen finns. Jord- och stenvaruindustrin västra svarade för stor del den inköpta mängden kol- och koks. en av

Energianvändning 109

Tabell 3.1 Industrins energianvändning år 1994 fördelad branscher, TWh.

Kol, Bio- Natur- Oljor Gasol Fjärr- E1 Totalt koks bränsle gas värme Bransch

Gruvor 0,7 1,0 2,3 4,1

Livsmedelsindustri 0,2 1,3 2,0 0,5 0,3 2,4 6,8 .. Textilind. 0,3 0,2 0,1 0,3 0,8 Trävaruind. 7,4 1,0 0,2 2,0 10,6 .. Massa- och pappersind. 0,4 38,6 0,5 5,2 0,5 0,8 19,3 65,3 Grafisk ind. 0,3 0,4 0,8 .. Gummiind. 0,3 0,3 .. .. .. .. Kemisk 0,4 0,7 1,5 1,0 5,5 9,1 industri m.m. .. .. Petroleumoch kolind. 0,7 0,7 .. .. .. .. .. Jord- och stenvaruind. 1,9 0,1 1,2 1,0 1,0 5,2 .. Jäm- och stålverk 11,9 0,2 1,9 1,7 0,2 4,7 20,6 Metallverk 0,5 0,2 0,2 2,6 3,5 .. .. Verkstadsind. 0,1 0,2 2,1 0,6 1,3 6,7 11,1 .. Annan ind. 0,1 .. .. .. .. .. .. Övrig ind. 2,3 2,5 .. .. .. .. ..

Industrin totalt 15,8 46,5 3,2 16,8 4,7 4,1 50,5 141,6

Anm. I biobränslen, torv ingår även och pappersindustrins m.m. massa-, returlutar på 29,8 TWh. I posten naturgas ingår stadsgas med 116 GWh. Koks

innefattar även koks- och masungsgas. Värden mindre än 100 GWh. Avrundningsfel förekommer. ..

Källa: NUTEK

3.4 Transportsektoms energianvändning

Transportsektoms energianvändning består huvudsakligen av olje-

produkter, främst bensin, diesel och flygbränsle, används till som och godstransporter. El används inom transportsektorn för att person-

driva spårbunden trafik och för endast nâgra få procent av

svarar

sektorns totala energianvändning. År 1994 användes 2,6 TWh och

1 10 Energianvändning

96,2 TWh bränsle, varav 12,6 TWh bunkeroljor i utrikes sjöfart. Av

användningen för inrikes transporter år 1994 86 TWh svarade bensin

för 49 TWh 57 %, dieselolja för 24 TWh 28 % och flygbränsle för 10 TWh 11 %. Figur 3.8 visar hur energianvändningen för inrikes transporter har förändrats sedan början 1970-talet. År 1994 energianvändningen av var mer än dubbelt så hög som år 1970. Som framgår av figuren är energianvändningen i transportsektorn förhållandevis konjunkturkänslig. I början av 1980-talet sjönk energianvändningen för att sedan åter öka. Efter nedgång år 1990 ökar energianvändningen för inrikes en ny nu transporter igen. Bensinanvändningen ligger dock på en lägre nivå än i slutet av 1980-talet. En markant nedgång i bensinanvändningen inträffade år 1993, vilket torde hänga samman med den kraftiga skärpningen av beskattningen av bensin som genomfördes vid årsskiftet 1992/93.

Figur 3.8 Slutlig energianvändning för inrikes transporter åren 1970 - 1994, TWh.

6 o - Bensin

40 Diesel/EM EI 20

áEo 2-5

i i fi r Flygbrinsll i

o NIJTI.

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Källa: NUTEK

Transportarbetet har under hela efterkrigstiden ökat kraftigt, både när det gäller persontransporter och godstransporter. Transportsektorns andel av den inhemska energianvändningen har ökat kontinuerligt och utgör i dag drygt 22 %. Sektom stod år 1994 för 49 % av den slutliga användningen av oljeprodukter. Knappt 42 % av koldioxidutsläppen och

Energianvändning lll

över 80 % kväveoxidutsläppen år 1993 härrörde från transportav sektorn. Till skillnad från övriga användarsektorer har det inom transportsektorn inte skett någon övergång från olja till andra energislag. Den tekniska utvecklingen har resulterat i en viss minskning av den specifika bränsleanvändningen i fordon. På år har dock utvecklingen nya senare mot bränslesnålare fordon stagnerat. Den effektivisering som skett, har motverkats höjningar motorstyrka, säkerhet och komfort. Bränsleav av effektiviteten i hela fordonsflottan påverkas långsamt, eftersom omsättningstakten är relativt låg.

u;1f";’I

Energiförsörjningen 113

4 Energiförsörj ningen

I detta kapitel beskrivs den svenska energitillförseln, med tonvikten lagd elproduktionen. Kämkraften, för hälften av

som svarar

elproduktionen, diskuteras i nästa kapitel. I kapitlet följer uppskattning av kostnaderna för uppförande av

en

el- och värmeproduktionsanläggningar. Här redovisas anläggningar

nya är i huvudsak kommersiellt tillgängliga. För övriga anläggningar som

finns vissa uppgifter i en underlagsbilaga‘. För en utförlig redovisning

bakomliggande förutsättningar, bränslepriser, utsläppsgränser, samt av

investerings- och produktionskostnader i skilda typer anläggningar av

av olika storlekar hänvisas till underlagsbilagan. Proceduren för att söka, pröva och fastställa villkor för tillstånd att

uppföra kraftverk kan starkt påverka möjligheterna att snabbt bygga

nya

ut produktionskapacitet. Tillståndsproceduren beskrivs i sista

ny avsnittet.

Miljöeffekter, samt kort de krav gäller avseende utsläpp av

som skilda föroreningar, beskrivs i kapitel ll. Beskattningen området

redovisas i avsnitt 13.3.

1 Underlagsbilaga

114 Energiförsörjningen

1 Energiförsörj ningen

Energitillförseln har i Sverige, som visats i kapitel varit relativt stabil

sedan år 1970 och legat kring 450 TWh/år. Stora förändringar har dock ägt rum i energisystemet, där en av de mest väsentliga är den kraftiga

minskningen av oljetillförseln. Oljans andel av tillförseln har minskat

från 70 % år 1970 till 44 % år 1994. Biobränsletillförseln har samtidigt fördubblats, från 43 TWh år 1970 till knappt 80 TWh år 1994. nära nog Den minskning i oljetillförseln som skett, var en uttalad målsättning

för statsmakterna efter oljekrisema. Samtidigt skedde en utbyggnad av

vatten- och kärnkraft. Elkraftens sammanlagda andel den totala av

energitillförseln har under perioden ökat från 10 till 31%. Som påpekades i kapitel 1 kan energitillförsel redovisas skilda sätt. Vid en redovising enligt den vanliga svenska metoden är tillförseln

lägre än vad som framkommer i de internationella balansema, beroende på att kärnkraften redovisas som tillförd i stället för som den vid

reaktorema avgivna värmemängden. Enligt det redovisningssätt som

används inom OECD har tillförseln ökat från ca 450 TWh år 1970 till 595 TWh år 1994. I tabell 4.1 redovisas tillförseln enligt svensk redovisningsmetod och enligt den metod som används inom övriga OECD. I figur 4.1 visas

energitillförseln enligt såväl svensk som internationell metod.

Energiförsörjningen 1 15

Figur 4.1 Sveriges energitillförsel åren 1970 1994 enligt svensk -

redovisningsmetod resp. OECD:s kurva.

700 600 / 500 k x Ráoljaoch oijoproduklar " Naturgas "- Kol ochkoks

1 Spmvärm|

1970 1974 1978 1982 1986 H1990 1994

Tabell 4.1 Energitillförseln år 1994,TWh.

116 Energiférsérjningen

Sveriges inträde i EU har inte påverkat möjligheterna att redovisa energitillförseln på det traditionella sättet. Den svenska statistiken räknas dock om infor sammanställning av europeisk statistik Eurostat.

4.1.1 Bränslen

Olja

Den svenska oljeanvändningen har minskat med 40 % sedan början av 1970-talet. Nära 60 % den råolja importeras till Sverige kommer av som i dag från Nordsjön. Användningen oljeprodukter, i synnerhet eldningsolja, har minskat av snabbt, speciellt efter år 1979. Leveransema av tjock eldningsolja uppgick år 1994 till knappt 30 % den volym som levererades på den av svenska marknaden år 1979. Eldning med lätta eldningsoljor for uppvärmning har till stor del ersatts med och fjärrvärme. Under år har minskningen oljeförbrukningen avstannat och senare av ökning kan konstateras. Industrin samt el-, och värmeverkens en gasanvändning ökade något under år 1993 till följd av en kall vinter, förändrad beskattning i industrisektorn samt en ökad industriproduktion.

Ökningen fortsatte under år 1994, framför allt till följd av

exportindustrins produktionsökning och en ökad användning i fjärrvärmeverk. Största delen de oljeprodukter som används är bensin och av dieselolja för transportändamål.

Kol

Fram till och med 1950-talet hade importerat kol stor betydelse för Sveriges energiförsörjning. Kolet ersattes efter hand av olja. Oroligheterna på oljemarknaden under 1970-talet innebar att kol av pris- och forsörjningsskäl återigen blev ett intressant bränsle. De senaste årens relativt låga oljepriser, de skärpta miljökraven vid koleldning samt den ökande beskattningen i framför allt värmesektom har lett till att kolanvändningen har stagnerat. Kol konkurrerar, i olika utsträckning beroende på skattesystemets konstruktion, huvudsakligen med andra fossila bränslen inom industrin och elproduktionen. Importen energikol uppgick år 1994 till l,7 miljoner ton. Cirka av 60 % härav användes i fjärrvärme- och kraftvärmeverk. Av denna del

Energiförsörjningen 1 17

användes nära hälften for elproduktion i kraftvärmeverk och resten för

vänneproduktion i kraftvärme- och värmeverk. Totalt användes ca

8 TWh kol for produktion av och värme. Industrins användning av energikol var under år 1994 ca 700 000

ton, motsvarande 5,5 TWh. Förbrukningen av koks uppgick till 1,5 ca miljoner ton i industrin och i växthusnäringen till ca 15 000 ton.

Biobränslen, torv m.m.

Användningen biobränslen och torv uppgick âr 1994 till ca 78 TWh. av

Skogsindustrin den största enskilda användaren. Produktion och

var

användning returlutar inom massaindustrin uppgick till 30 TWh,

av exklusive elproduktion. Inom massaindustrin och sågverken användes

8,5 TWh respektive 7,4 TWh trädbränslen. I fjärrvärmeverken användes totalt 18 TWh biobränsle och torv m.m.

Trädbränsle svarade för 9,8 TWh, avfall för 4,4 TWh och torv för 2,8 TWh. Användningen tallolja uppgick till 0,9 TWh. av

Användningen biobränslen i fjäm/ärmeverken har ökat kraftigt

av sedan år 1980. Detta kan förklaras med bl.a. den ökande skattebelastningen på fossila bränslen, senast i samband med skattereformen år 1991 och införandet koldioxidskatt fossila bränslen av i värmeproduktionen. Under 1980-talet utgick stöd till fastbränsle-

baserade värmeproduktionsanläggningar.

Omkring 12 TWh trädbränslen, i huvudsak helved och flis, användes

för enskild uppvärmning i småhus under år 1994. Vedeldning är

vanligast hos husägare med nära tillgång till skog, exempelvis inom lantbruket eller i småhus utanför tätortema. För elproduktion användes under året totalt 2,4 TWh biobränslen.

Ungefär hälften producerades med returlutar inom industriell kraftvärme, resterande med trädbränsle inom industrin. En mindre del

av

elproduktionen, 0,2 TWh, utnyttjade trädbränslen i kraftvärmeverk.

Biobränslemarknaden diskuteras utförligare i kapitel Det råder oenighet huruvuda torv skall betraktas som ett om biobränsle eller inte, vidare kapitel Torv består ofullständigt se av nedbrutna växter. Torvmarker uppstår att markområden genom försumpas och att sjöar växer igen. En fjärdedel den totala av landarealen i Sverige är torvmark och i dag används ca 7 000 ha för

energiproduktion. Detta motsvarar 0,1 % den torvtäckta arealen.

ca av Torvtäcket beräknas årligen tillväxa 4-5 gånger mer än brytningen. Den årliga tillväxten beräknas ha ett energivärde på mellan 12 och 20 TWh. Förbränning torv har stått för 3 TWh energi de senaste åren, av ca

1 18 Energiförsörjningen SOU 1995: 139

efter att ha ökat kraftigt under slutet 1980-talet. av

Naturgas och gasol

Naturgas står i dag for ca 2 % av den totala energitillförseln i Sverige.

Utbredningsområdet är sydligaste Sverige och Västkusten. I de utbyggda

områdena svarar naturgasen för mellan 15 % och 25 % den totala av energitillfdrseln. Den totala importen av naturgas i Sverige uppgår till

ca 800 miljoner m3, motsvarande ca 9 TWh bränsle. Gasen har ersatt i

huvudsak olja inom industrin samt i kraftvärme- och värmeverk.

Dagens ledningsnät har en kapacitet på 2 miljarder m3, motsvarande

ca 22 TWh bränsle. Med kompressorer kan kapaciteten öka till ca

30 TWh. Importavtalen med Danmark är tecknade for en import

av 1,1 miljarder m3. Naturgasmarknaden diskuteras i kapitel

Tillförseln av gasol propan och butan till det svenska energi-

systemet var år 1994 ca 5 TWh. Gasol används for värmeproduktion

och i industriella processer. Den är i stora delar utbytbar mot olja. Inom

industrin användes år 1994 ca 365 000 ton och i fjärrvärmeverken ca 69 000 ton gasol.

Uran

År 1993 och 1994 uppgick importen till 1 200 1 900

av uran ca resp. ton. Sverige importerar uran från Kanada, Australien, Ryssland samt Uzbekistan och Kazakstan. I början av 1980-talet utvanns mer uran än vad som sedan gick att få avsättning för. Detta medförde att stora lager, motsvarande två tre -

års världsförbrukning, byggdes upp. Lagren håller att betas

nu av. År 1992 utvanns totalt 36 000 ton i världen och användes uran

57 000 ton. De i dag ekonomiskt utvinningsbara tillgångarna uppskattas

till ca 3 miljoner ton.

Energiförsörjningen 119

4.1.2 El

Elproduktionen

Sveriges elproduktion har stigit kraftigt under perioden 1970 till 1994,

från 60 TWh år 1970 till dagens 138 TWh. Sedan kärnkraftverken ca togs i drift har de oljebaserade kraftverkens andel av elproduktionen minskat kraftigt, från 12 TWh år 1970 till strax under 1 TWh år ca 1994. Anläggningama används numera som b1.a. torrårsreserv.

Elproduktionen har under de senaste åren fördelats på kraftslag enligt

tabell 4.2.

Tabell 4.2 Elproduktion åren 1992 1994, TWh.

-

Källa: NUTEK; Energiläget i siffror 1995 och Energirapport 1995

Traditionellt har praktiskt taget all elproduktion i Sverige och Norden,

Island undantaget, samkörts. Syftet har varit att utnyttja de anläggningar har de lägsta rörliga kostnaderna. Vattenkraftens rörliga kostnader som är mycket låga, varför kärnkraftverken nedregleras vid riklig vattentillgång. Elproduktionen från övriga kraftslag har varit relativt

konstant. En sammanställning över rörliga produktionskostnader i befintliga anläggningar, samt uppskattningar av produktionskostnadema

för ges i avsnitt 4.4. nya, Åren 1992 och 1993 båda s.k. våtår vilket resulterade i en riklig var tillgång på vattenkraft. Samtidigt kärnkraftsproduktionen lägre än var

120 Energiförsörjningen

normalt, vilket berodde på att, förutom den goda vattentillgången, några reaktorer var avstängda på grund av tekniska problem. Vattenkraftsproduktionen minskade under år 1994, beroende att det var ett torrår samt på att vattenmagasinen hade tömts än normalt under år mer 1993 för att kompensera för produktionsbortfallet i kärnkraftverken. Den ungefärliga bränsleinsatsen for elproduktion i kraftvärmeverk i fjärrvärmenäten, industriellt mottryck, oljekondensanläggningarna samt gasturbinema framgår av tabell 4.3.

Tabell 4.3 Bränsleinsats for elproduktion brutto, TWh.

Källa: NUTEK Användningen av gasol för elproduktion har under de tre åren uppgått till ca 0,1 TWh.

Energiförsörjningen 121

Möjlighet till export och import av el

De nordiska ländernas kraftnät är ihopkopplade ett antal ställen.

Elsystemet i Sverige är kopplat till systemen i Norge, Finland och Själland med växelströmsförbindelser. Det svenska systemet är dessutom kopplat till Jylland och Tyskland via likströmsforbindelser. En likströmsförbindelse finns även från Sverige till södra Finland. Jylland är kopplat till Norge via likströmsförbindelser och är dessutom anslutet till Tyskland. Därigenom är Jylland indirekt anslutet till det

kontinentaleuropeiska systemet. I södra Finland finns en exportkabel till

Ryssland. I slutet år 1995 tas likströmslänk mellan Själland och av en ny Tyskland i drift. Dessutom planeras två likströmsförbindelser mellan nya Sydnorge och Tyskland och mellan Sydnorge och Holland. en Svenska kraftnät äger de flesta svenska utlandsförbindelsema med en spänning på 220 kV och högre. Förbindelserna är öppna for alla företag har tillgång till stamnätet. Dessa företag kan därmed träffa avtal om som och import med företag i andra länder har tillgång till export som forbindelsema. Kapaciteten på utlandsforbindelsema framgår tabell av 4.4.

Tabell 4.4 Kapacitet utlandsforbindelser, MW el.

Källa: Svenska kraftnät

De handelsmässigt viktigaste Förbindelserna är placerade i södra Norge,

med kapacitet 1450 MW el. Kapaciteten kommer att ökas till en om ca 1800 MW i befintliga ledningar. Merparten av investeringarna sker ca den norska sidan. Vidare finns kabel från Skåne till Tyskland. Ledningen har en en kapacitet 600 MW och ägs Sydkraft, Vattenfall och Preussen om av Electra med en tredjedel vardera.

122 Energiförsörjningen

4.2 Produktionssystemet

Elproduktionssystemet dimensioneras efter två kriterier. Dels ska landets totala efterfrågan på elenergi under året tillfredsställas, dels ska systemet klara att leverera en tillräcklig eflekt vid de tider då efterfrågan är som störst. Under ett nonnalår klarar vatten- och kärnkraftverken nästan hela den svenska elproduktionen. Är nederbörden riklig och alla kämkraftsreaktorer i drift räcker kapaciteten väl for nuvarande efterfrågan. Vid kombinationen torrår och låg tillgänglighet i kärnkraftverken finns det dock risk for energibrist. För att täcka den måste importeras eller de oljeeldade kondenskraftverken tas i drift. Den som används för uppvärmning är direkt beroende av temperaturen. Detta gäller i viss mån också hushållsel. Industrins elanvändning varierar över dygnet och året, men inte med temperaturen. De allra högsta effektbehoven inträffar under extremt kalla januari- eller februarifönniddagar i början på veckan under år med högkonjunktur. Då räcker inte vatten- och kärnkraftverken till även om de utnyttjas för fullt. Oljekondenskraftverken och gasturbinema måste utnyttjas. Tillsammans kan de svara för en betydande produktion. De rörliga produktionskostnadema i dessa anläggningar är betydligt högre än i vatten- och kärnkraftverken. Om effekttoppama är kortvariga innebär dock detta inga större problem. Däremot kan inte oljekondenskraftverken och gasturbinema användas för reguljär elproduktion annat än i begränsad omfattning. Det beror dels de relativt höga kostnaderna, dels på att anläggningarna inte är dimensionerade för eller har koncession att utnyttjas under längre perioder.

4.2.1 Vattenkraft

Under ett normalår produceras i de svenska vattenkraftverken 63,5 TWh el, vilket motsvarar ungefär 45 % av Sveriges totala elproduktion. Vid torrår kan elproduktionen i vattenkraftstationema minska med upp till 15 TWh, och under våtår kan produktionen bli ca lO TWh högre än normalt. I figur 4.2 visas verklig elproduktion i vattenkraftverken under perioden 1970 till 1994 samt nonnalårsproduktionen under samma period.

Energiförsörjningen 123

Figur 4.2 Verklig vattenkraftsproduktion samt norrnalårsproduktion åren 1970 1994, TWh. -

80 Normalirnproduktion 60 . Verkligvanan- . kvnftsprodukiion

o IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Den installerade effekten i Vattenkraftverk 16 500 MW. De rörliga är ca kostnaderna for vattenkraften är mycket låga, 0,5 5 öre/kWh. De består i praktiken vattenkraftskatten, se avsnitt 13.3. av

4.2.2 Kraftvärme och industriellt mottryck

l kraftvärmeverk produceras både och värme. Ett kommunalt kraftvärmeverk är anslutet till kommunens üärrvännesystem. Kraftvärme i industrin kallas ofta industriellt mottryck.

Kraftvärme i industrin producerade år 1993 3,5 TWh och år 1994

4,0 TWh el. Det finns en installerad effekt på ca 900 MW samt dessutom 20 MW i s.k. kondenssvansar där värmen kyls bort i stället för att användas för uppvärmningsändamål. Den tekniskt möjliga elproduktionen bedöms uppgå till maximalt 5 TWh. Den största delen av den installerade effekten finns i massa- och pappersindustrin. Kraftvärrneanläggningar finns i ungefär 30 kommuner. Till ett kraftvärmeverk är kopplat ett fjärrvärmenät. Den befintliga kapaciteten i de kommunala kraftvärmeverken är knappt l 900 MW el. F järrvärmenäten har ofta flera vänneproduktionsanläggningar som kan utnyttja olika energislag. Systemet optimeras så att värme produceras i den anläggning som är billigast vid varje tidpunkt. Ett värrneunderlag i form av normal bebyggelse medger, med i dag vanligen

förekommande dimensioneringskriterier, utnyttjandetider för

124 Energiförsörjningen

kraftvärmeanläggningar 4 500 timmarz. Utnyttjandetiden för ca kraftvärmen bestäms dock inte bara av värmeunderlaget utan även av bränsle- och elpriset. Ett lågt elpris medför att kraftvärmeverkens

utnyttjandetid för elproduktion minskar eftersom det blir billigare att

köpa än att producera den själv. Kraftvänneverken har de senaste åren till följd låga elpriser utnyttjats i mindre omfattning än vad den av

installerade effekten medger. År 1993 producerades 4,8 TWh i kommunala kraftvärmeverk. År 1994 elproduktionen 4,6 TWh. I de

var befintliga systemen går det tekniskt att under ett normalår producera ca 8 TWh el. .

De rörliga kostnaderna för elproduktion i ett kraftvärmeverk består

framför allt kostnaderna för bränsle och kan grovt sägas variera från av 9 öre/kWh för kol till 16 öre/kWh för biobränsle. ca upp ca

Fjärrvärme

I Sverige finns 200 kommuner med fjärrvärme med abonnerad ca en värmeeffekt på 21,5 GW och kulvertnät på 9 200 km. År 1994 ett levererades 40 TWh värme. Drygt 60 % gick till bostadsuppvännning,

knappt 30 % till uppvärmning servicesektoms lokaler och 10 % till

av industrin.

För denna värmeproduktion användes total tillförsel av bränsle

en och på 46 TWh, med den fördelning som framgår av tabell 4.5. ca

2 Utnyttjandetid är detsamma levererad mängd energi i MWh dividerat som med installerad effekt i MW. Utnyttjandetiden uttrycker alltså det antal timmar anläggning skulle behöva köras på full effekt för att som en producera viss mängd el. Utnyttjandetiden skall förväxlas med en drifttiden, dvs. det antal timmar som en anläggning körs utan hänsyn till hur stor del effekten som utnyttjas. I praktiken är drifttiden normalt längre av än utnyttjandetiden.

Källa: NUTEK Energiläget i siffror 1995

I fjärrvärmeverken var användningen av oljeprodukter år 1994 hälften användningen år 1979 knappt 7 resp. 14 TWh. Sedan 1980-talet har av

oljans andel tillförseln minskat kraftigt, från drygt 90 % ca 31 TWh

av den totala tillförseln år 1980 till dagens 14 %. Användningen av av

trädbränslen i fjärrvärmeverken har ökat från nära noll år 1970 till drygt

9 TWh år 1994. I mitten 1980-talet som ett resultat av bl.a. av var, skattebelastningen olja samt stöd till fastbränsleanläggningar,

användningen kol betydande ca 13 TWh, men den har därefter

av sjunkit till dagens ca 5 TWh. Fjärrvärmens konkurrenskraft gentemot enskild uppvärmning är större tätare bebyggelsen är. År 1994 levererades fjärrvärme till drygt 1,6 miljoner lägenheter i flerbostadshus och drygt 100 000 småhus samt till lokalfastigheter. Värmetätheten, efterfrågan av värme per ytenhet, är normalt störst i storstädernas centrala delar och i stora bostadsområden. Distributionskostnaden får inte för hög i förhållande till värmevara underlaget.

4.2.3 Kondensanläggningar och gasturbiner

Kondensanläggningama i Sverige eldas i huvudsak med lättolja. De har sedan slutet 1970-talet sällan tagits i drift eftersom tillgången på av vatten- och kärnkraft har varit god. De används i huvudsak for s.k. spetslast, dvs. under tider då elefterfrågan är stor, och som reserv vid

t.ex. torrår. Kondenskraftverkens elproduktion år 1993 ca 0,5 TWh

var 0,9 TWh. och år 1994 ca Det finns totalt 3 200 MW installerad kapacitet i kondens-

anläggningarna och produktionsförmågan uppgår f.n. till drygt 20 TWh.

126 Energiförsörjningen

Hela denna produktionsförmåga är dock inte tillgänglig eftersom flera

anläggningarna inte har koncession att köras som baslast. En av bedömning är att kondensanläggningama om behov uppstår, utan

nyinvesteringar i reningsutrustning, skulle kunna producera mellan 5 och

10 TWh under några enstaka år.

I produktionssystemet ingår även gasturbiner, vilka uteslutande

används Totalt finns en kapacitet om 1 900 MW som reserv.

installerad. Delar kapaciteten är inte tillgänglig utan investeringar.

av

Under år 1994 producerades 0,1 TWh i gasturbiner.

4.2.4 Vindkraft

För närvarande finns i Sverige 40 MW installerad eleffekt i ca vindkraftverk. Det fanns 160 aggregat i drift år 1994, varav merparten

är tillverkad i Danmark. Under detta år uppgick elproduktionen från

vindkraftverken till 0,074 TWh. Det investeringsstöd som infördes år 1991 och den miljöbonus infördes år 1994 har varit avgörande som av

betydelse för nyproduktionen vindkraftverk. Före år 1991 uppfördes

av endast 38 vindkraftverk. Merparten de vindkraftverk byggs har en effekt på mellan av som nu 150 och 600 kW. Produktionskostnadema är starkt beroende av vindläget och kan i bra lägen uppgå till 30 40 öre/kWh, beroende ca -

på aggregatstorlek och lokalisering3. I sämre vindlägen kan kostnaderna

bli avsevärt högre.

Inkluderas det stöd på 35 % av investeringskostnaden som har lämnats under senare år reduceras produktionskostnaderna till ca 21 28

öre/kWh. Vindkraft stöds i Sverige med, förutom det nämnda investeringsstödet, miljöbonus fr.o.m. den 1 januari 1995 uppgår till 9 en som öre/kWh. Genom miljöbonusen reduceras kostnaderna ytterligare, till ca 12 20 öre/kWh. - Vindkraftverk är fr.o.m. den 1 januari 1996 befriade från elnätavgift. En vindkraftägare blir från samma datum dessutom garanterad

avsättning för den producerade elen till den nätägare till vars nät

3 Baserat på drift- och underhållskostnad på 5 öre/kWh, en avskrivningstid en 25 år och real kalkylränta på 5%. Från vindkraftägarna har hävdats om en att kortare avskrivningstider, 15 år, bör användas.

Energiförsörjningen 127

vindkraftverket är anslutet. Vindkraft kan lokalt minska överföringsfcirlusterna i distributionsnäten. Vindkraftverket ger därmed ett mervärde till systemet. Motsatt effekt kan fås om ett stort antal vindkraftverk ansluts till små nät. Om vindkraften skulle utgöra en stor andel av den totala elproduktionen, kan detta ge upphov till förluster. Vinden varierar kontinuerligt vilket medför att den producerade elkraften varierar. En stor mängd vindkraft i systemet påverkar därmed övriga kraftslag, vilka förutom elförbrukningen även måste följa vindkraftens variation. En typisk utnyttjandetid för ett vindkraftverk är 2 000 timmar/år. I Sverige är det främst vattenkraften regleras kontinuerligt. Då produktionen

som

i vatten- och värrnekraftverk varieras kan verkningsgraden minska. Enligt studie påverkas inte vattenkraftsystemets verkningsgrad en nämnvärt vid en elproduktion från vindkraft 2 2,5 TWh el/år. Vid en större andel från vindkraftverk försämras dock verkningsgraden, vilket medför en integrationskostnad för vindkraften. Denna är enligt studien ca 0,5 öre/kWh vid nivån 7 TWh el/år.

4.3 Nya el- och värmeproduktionsanläggningar

4.3 Ny vattenkraft

Utbyggnadspotential

Riksdagen beslutade år 1984 om en utbyggnad av vattenkraften på minst

2,5 TWh5. Syftet att uppfylla ett tidigare riksdagsbeslut från år 1975

var om en utbyggnad av produktionsfönnågan till 66 TWh/år till mitten av 1990-talet, den s.k vattenkraftsplanen. Det finns en teoretisk utbyggnadspotential på 130 TWh vattenkraft. Den ekonomiska potentialen, inklusive i dag utbyggda älvsträckor, bedöms uppgå till ungefär 90 TWh. Den återstående icke exploaterade delen av potentialen kan följaktligen ge ett tillskott på ca 27 TWh/år. Det finns möjlighet till utbyggnad med en lägre grad av exploatering,

4 Underlagsbilaga

5 Prop. 1983/842160, bet. 1983/84:BoU30, rskr. 1983/84:383 ~

128 Energiförsörjningen SOU 1995; 139

där större miljöhänsyn tas°. Detta reducerar dock den möjliga

elproduktionen sjunker från angivna 27 TWh till knappt 15 som ovan TWh.

Huvuddelen 21 TWh av den återstående icke exploaterade delen av

potentialen inkluderar områden är skyddade från utbyggnad enligt

som naturresurslagen. De stora vattenområden är undantagna från som utbyggnad är de fyra huvudälvama Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven. Förutom dessa fyra stora älvar är Vapstälven, Moälven, Lögdeälven, Öreälven och Byskeålven samt delar av Ljungan,

Indalsälven, Ångermanälven, Luleälven och Dalälven undantagna.

Av återstående 6 TWh är omkring 3 TWh upptagna i riksdagens ca vattenkraftsplan. Av planens projekt har dock projekt om närmare l

TWh undantagits enligt naturresurslagen eller avslagits av regering eller

vattendomstol.

I tabell 4.6 sammanfattas den potentiella vattenkraftutbyggnaden.

Tabell 4.6 Potentiell vattenkraftutbyggnad, TWh.

Källa: NUTEK Energiläget 1994

Teoretiskt sett skulle alltså utbyggnad samtliga i vattenkraftplanen en av

angivna projekt samt alla övriga ekonomiskt utbyggnadsvärda

älvsträckor kunna resultera i ett tillskott 5 TWh från om ca vattenkraft. En sådan utbyggnad kräver annan inställning till en vattenkraftutbyggnad än vad är fallet i dag. NUTEK gör som bedömningen att vattenkraften fram till år 2005 kan komma att byggas

med kapacitet 1 TWh. Här ingår bl.a. utbyggnad av små

ut en om ca Vattenkraftverk samt effektiviseringar och förnyelse i äldre anläggningar. Omprövningar gamla vattendomar kan dock leda till ökade krav av

6 Underlagsbilaga l

S0 U 1 995 . 13 9 Energiförsörjningen 129

tappning vatten förbi kraftstationerna, vilket skulle resultera i ett av produktionsbortfall. Detta uppskattas av NUTEK till ca 0,5 TWh. Det bör påpekas att Vattendragsutredningen M l 993 1 2 i sitt arbete : skall identifiera ytterligare skyddsvärda älvsträckor. Bevarandeintresset skall vägas mot energiintresset. Utbyggnaden av vattenkraften är i dag av mycket liten omfattning, till följd av bl.a. den goda kraftbalansen samt som ett resultat av det mycket kraftiga motståndet mot utbyggnad som finns många håll.

Kostnader

Den genomsnittliga kostnaden för att bygga ut de orörda älvarna och

älvsträckorna har uppskattats till 3,5 kr/kWh,år total investerings-

kostnad dividerad med total årsproduktion. Den totala potentialen, inklusive de skyddade älvarna, är som nämnts 27 TWh men sjunker till knappt 15 TWh ökade miljöhänsyn tas. Produktionskostnaden för om ny "miljöanpassad" vattenkraft uppskattas för en stor del av potentialen till mellan 25 och 35 öre/kWh exkl. skatt. I vissa fall uppgår kostnaden till nära 50 öre/kWh.

4.3.2 Ny kraftvärme

Utbyggnadsmöjligheterna För kraftvärmen beror av bl.a. värmebehov och installerad värmeproduktionskapacitet i fjärrvärmesystemen. År 1994 fanns fjärrvärme i 200 landets 288 kommuner. Totalt ca av levererades ca 39 TWh fjärrvärme, vilket motsvarar drygt 40 TWh under ett normalår. De 25 största fjärrvärmeföretagen svarade för mer än 70 % av de totala vänneleveranserna. Av dessa har 19 företag kraftvärmeverk som tillsammans representerar över 90 % av den totala befintliga kraftvärmekapaciteten. Beräkningar som utförts hela landets bostadsbestånd visar att det finns ett ännu inte utnyttjat teoretiskt fjärrvärmeunderlag om maximalt 16 TWh, som dels har utrustning och byggnadsförutsättningar för att kunna anslutas till fjärrvärmen, dels är belägna så att fjärrvärme-

distribution skulle kunna vara ekonomiskt rimlig.7 Från detta underlag

måste dock borträknas en okänd andel som av olika skäl inte bedöms vara möjlig att ansluta, t.ex. av topografiska orsaker eller för att de ligger i områden med en minskande värmetäthet.

7 Underlagsbilaga 10.

5 15-1380

130 Energiförsörjningen SOU1995-139

NUTEK bedömer att de årliga fjärrvärmeleveranserna fram till år 2005 kommer att öka med knappt 3 TWh. Det skulle innebära normalårsleveranser på ca 43 TWh värme. Svenska Fjärrvärmeföreningens medlemmar bedömer att värmeleveranserna år 2010 blir 45 49 TWh. Bakom bedömningen ligger varierande uppfattningar om de ekonomiska förutsättningarna i framtiden, t.ex. vad gäller nybyggnation, elprisutveckling etc. För prognosperioden förutsätts ett ringa energisparande i fjärrvärmeområden.

El från biobränslebaserad kraftvärme

Siffran 47 TWh år 2010 kan, mot bakgrund av ovanstående, tas som utgångspunkt för bedömning av den möjliga framtida en grov

elproduktionen i biobränsleeldade kraftvärmeverk. För att uppskatta

möjligheterna att bygga kraftvärme måste dock från dessa 47 TWh vissa delar av värmeunderlaget räknas bort. 1 dag produceras ca 3 TWh fjärrvärme i fjärrvärmesystem som är så små, att det inte är praktiskt och ekonomiskt möjligt att bygga den typ av biobränsleeldade kraftvärmeverk är kommersiellt tillgänglig i dag. I de övriga som systemen produceras ca 12 TWh värme med spillvärme, avfall och stora värmepumpar. Produktionskostnaderna i dessa anläggningar är så låga att det knappast lönar sig att ersätta dem med kraftvärmeverk. När det gäller de befintliga värmepumparna kommer det sannolikt att löna sig att hålla dem i drift så länge som möjligt. De flesta av dem installerades kring mitten 1980-talet och torde kunna drivas i minst 5 10 år till. av - Däremot är det osäkert om de kommer att ersättas med nya när de tjänat ut. Den tekniska utvecklingen och elpriserna blir avgörande. Till det kommer ett ökat intresse för s.k. fjärrkyla, som åtminstone i några av de stora tjärrvärmesystemen kan förbättra värmepumpamas konkurrenskraft. Utnyttjandet spillvärme från t.ex. industrier kan öka något, särskilt av tekniken för s.k. lågtemperatursystem för tjärrvärmedistribution om utvecklas. Av ekonomiska skäl dimensioneras ett kraftvänneverk normalt så att det för ungefär hälften fjärrvärmesystemets totala effektbehov. svarar av En mindre del den s.k. spetslasten kommer troligtvis även fortsätt- - ningsvis att produceras med olja, är det ekonomiskt mest som fördelaktiga alternativet. Den delen bedöms svara för ca 5 TWh av värmeproduktionen. Från det ovan givna värmeunderlaget om 47 TWh kan alltså ca

Energiförsörjningen 131

20 TWh uppskattas möjliga att tas i anspråk för byggande av kraftvärme. Återstående värmeunderlag kan utnyttjas for större eller en mindre mängd elproduktion, beroende bränsle- och teknikval. Om alla de återstående ca 27 TWh värme skulle produceras i biobränsleeldade kraftvärmeverk med ett elutbyte 0,5, ger det möjligheter till produktion knappt 14 TWh el. Alla elpannor samt av kol-, naturgas- och biobränsleeldade hetvattencentraler som används i dag, skulle i så fall ersättas med biobränslebaserad kraftvärme. I dagens fjärrvärmesystem finns en teknisk produktionskapacitet for kraftvärme motsvarande 8 10 TWh el. Med hänsyn till värmeunderlaget kan dock bara ca 7 TWh utnyttjas med nuvarande förutsättningar. I de befintliga anläggningarna skulle ca 4 TWh kunna

produceras med biobränslen utan några större nyinvesteringar. Kapacitet

motsvarande 2 TWh skulle kunna konverteras till biobränslen med ca begränsade investeringar. För att konvertera de anläggningar som i dag bara kan eldas med olja eller naturgas, vilka har en kapacitet på ca 2 TWh el, krävs mycket omfattande investeringar. Utöver dessa konverteringar skulle nya biobränsleeldade kraftvärmeverk med en kapacitet på 5 TWh behöva byggas för att ta tillvara hela underlaget. ca Om kraftvärmeverken i stället eldades med naturgas skulle drygt dubbelt så mycket el, dvs. 25 30 TWh, kunna produceras med det angivna värmeunderlaget, med samma förutsättningar som ovan. Detsamma gäller i kraftvärmeverk som baseras förgasning av fasta bränslen, t.ex. biobränslen. Den tekniken är dock fortfarande på

utvecklingsstadiet se kapitel 7.

Kostnaderna for elproduktion med biobränslen i kraftvärmeanläggningar faller inom ekonomiskt rimliga gränser, medan kostnaderna för kondensanläggningar baserade på biobränslen uppskattas vara avsevärt högre, avsnitt 4.3.4. I realiteten är det därför, med dagens teknik, se fjärrvärmeunderlaget sätter gräns för hur mycket som kan som en produceras med biobränslen.

Kostnader

Elproduktionskostnaden i ett kraftvärmeverk beror, förutom på kapitalkostnadema, på bränslepriser, utnyttj och intäkter från den

132 Energiförsörjningen

producerade värmen, s.k. värmekrediteringg. I de kostnadsredovisningar

som följer har följande bränslepriser, exklusive skatt, antagits:

Lätt eldningsolja E0 l 115 kr/MWh bränsle

Tung eldningsolja E0 5 75 kr/MWh Kol energikol 50 kr/MWh Naturgas kraftvärme 120 kr/MWh - Trädbränsle 110 kr/MWh

Med utnyttjandetid 4 500 timmar och en värmekreditering på en

13,5 öre/kWh värme vilket motsvarar den rörliga kostnaden, inkl. drift

och underhåll, i biobränslebaserad hetvattencentral vid biobränsleen priset 1 1 öre/kWh bränsle blir de uppskattade produktionskostnaderna i enlighet med tabell 4.7. Elproduktionskostnader där full värme- och effektkreditering gjorts visas också. Krediteringen har i det fallet satts till 18 öre/kWh.

8 Full s.k. kreditering består värmekreditering och en effektkreditering. av en Värmekrediteringen motsvarar den rörliga produktionskostnaden i en hetvattencentral. Effektkrediteringen motsvarar kapitalkostnaden i en hetvattencentral.

Energiförsörjningen 133

Tabell 4.7 Elproduktionskostnader i nya kraftvärmeverk, 25 års

avskrivningstid, 5 % real kalkylränta, öre/kWh.

För naturgas har kombicykel elproduktion i gas- och ångturbin förutsätts. RK rökgaskondensering

Antas längre utnyttjandetid sjunker produktionskostnadema. en

Tabellen visar skillnaderna i elproduktionskostnad med och utan

effektkreditering. I dag finns i fjärrvärmesystemen ofta en överkapacitet på hetvattencentraler och följaktligen i många fall inget behov av ny

värmeproduktionskapacitet efterfrågan ökar. Bara om ett

ens om kraftvärmeverk byggs i kommun där det finns behov av ny värmeen

produktionskapacitet, t.ex. en hetvattencentral, skall kapitalkostnaden för

värmedelen dras från kostnaden för kraftvärmeverket, eftersom av värmedelen ändå skulle ha byggts. Finns inte behov av ny värme-

produktionsförmåga kan denna effektkreditering inte göras. Först några år efter sekelskiftet kan något större behov nyinvesteringar i eller

av utbyte befintliga hetvattencentraler förväntas. av

Skatter och avgifter påverkar starkt elproduktionskostnadema i olika

Kväveoxidavgiften N Ox-avgiften är utformad så att anläggningar med lägre utsläpp NOX än medelnivån krediteras. NOx-utsläpp från de nya av anläggningarna är lägre än den här antagna medelutsläppsnivån på 70 mg NOx/MJ bränsle. Anläggningama krediteras dänned, motsvarande några tiondels öre/kWh. Skärpta krav kan väntas ett stort antal bränslebaserade om anläggningar skulle behöva uppföras.

I de konsekvensberäkningar gjorts, kapitel 15, görs full kreditering, som se motsvarande biobränsleeldad hetvattencentral. Krediteringen har satts till en 18 22 öre/kWh. -

134 Energiförsörjningen

anläggningar. Fossila bränslen som används för värmeproduktion i

kraftvärmeverk liksom i värmeverk belastas med koldioxidskatt och

halv energiskatt, medan så inte sker i elproduktionen. Beskattningen av fossila bränslen i värmeproduktionen slår igenom elproduktionskostnaderna, eftersom det billigaste alternativet till värmeproduktion i ett kraftvärmeverk är värmeproduktion i en biobränsleeldad hetvattencentral. Biobränslepriset är lägre än fossilbränslepriset inklusive skatt. Detta innebär att hela skatten i kraftvärmeverkets kalkyl belastar elproduktionen, trots att skatten formellt tas ut den del av bränslet som används för värmeproduktion. Hade fossilbränsleanvändning i ett kraftvärmeverk varit helt befriad från koldioxid- och energiskatt, i likhet med i kondensanläggningar, hade elproduktionskostnaderna i kol-, naturgas- och oljekraftvärmeverken varit lägre. De redovisade produktionskostnaderna är baserade dagens krav vad gäller utsläpp av kväveoxider 50 mg NOx/MJ bränsle och svavel 50 S/MJ bränsle från kraftvärmeverk. Uppskattningar har även mg nya gjorts for ett fall där kraven skärpts. Utsläppsgränsema har därvid halverats. Denna halvering påverkar de totala produktionskostnaderna marginellt. Detta gäller för anläggningar. Motsvarande skärpningar nya utsläppsgränser i befintliga anläggningar kan bli mycket dyra. av

4.3.3 Ny värmeproduktion

Värmeproduktionskostnader värmeverk redovisas i tabell 4.8. för nya Här har antagits en utnyttjandetid på 4 000 timmar.

Tabell 4.8 Värmeproduktionskostnader i nya värmeverk, l00 MW värme, öre/kWh. Anläggning Utan skatter och Med skatter och

H Här har antagits ett elpris exkl. skatt 260 kr/MWh.

Energiförsörjningen 13 5

Värmeproduktionskostnaden i en elpanna har inte tagits med, eftersom

den används endast när elpriset är lågt. Liksom for kraftvärmen har beskattningen i värmesektom en mycket stor betydelse för konkurrensförhållandena mellan bränslena. Koldioxidoch energibeskattningen fossila bränslen medför att biobränslena har mycket stark ställning i värmesektom. För olja och kol är en kostnaderna efter skatt nästan tre gånger högre än före skatt.

4.3.4 Ny kondensproduktion

Det har inte byggts kondensanläggningar i Sverige på 20 år kärnkraftverken undantagna. De beräknade elproduktionskostnaderna for nya kondensanläggningar är baserad en antagen utnyttjandetid 6 000 timmar. Bränslepriserna är desamma de som har antagits for kraftvärmesom anläggningar, förutom gaspriset här har antagits vara 100 kr/MWh som bränsle.

Tabell 4.9 Elproduktionskostnader i kondensanläggningar, öre/kWh.

nya

kombicykel

Biobränsle 150 51 50

Biokondensanläggningar är tekniskt sett möjliga att upphandla. Dock har ingen anläggning uppförts. Den redovisade kostnaden får därför ses som uppskattning. Tillförseln av biobränslen kan utgöra en en grov restriktion avseende storleken anläggningen. En mindre anläggning ökar kostnaderna. Elproduktion i kondensanläggningar belastas enbart med svavelskatt och kväveoxidavgift. Liksom i övriga fall krediteras anläggningarna kväveoxidavgiften.

‘Z NUTEK har exempelvis redovisat kostnader på 65 öre/kWh for 50 MW en biokondensanläggning.

l 3 6 Energiförsörjningen SOU 1995: 139

Även i detta fall har beräkningar gjorts där dagens krav 30 mg N02/MJ bränsle resp. 30 mg S/MJ bränsle för nya anläggningar halverats. Liksom för nya kraftvärmeanläggningar påverkas

elproduktionskostnaderna endast marginellt av de skärpta kraven.

4.3.5 Ny vindkraft

Elproduktionen i ett vindkraftverk är starkt beroende av placeringen vilket påverkar lönsamheten. Vinden är starkast ute till havs, vid kusten och över slättområden. Vid strandnära lägen kan vinden ha 30 % mer energi än den har någon kilometer längre i landet. Bl.a. det faktum att det blåser mest vid kusterna har gjort att det uppstått målkonflikter med andra intressen. Enligt Boverket finns få områden för vindkraft tillgängliga risk för konflikt med starka allmänna intressen. Är utan dessa intressen dessutom riksintressen har vindkraften svårt att hävda sig. I utredningen Läge för vindkraft redovisades potentialen för vindkraft på land och i vissa kustnära områden. I utredningen utgick ifrån vindkraftverk med en effekt 3 MW, dvs. avsevärt större man kraftverk än de byggs i dag. Innan reducering gjorts för andra som anspråk markanvändning än minimiavstånd till bebyggelse, redovisades teoretisk potential 70 TWh. Vindkraftlägena befann en sig i kustlänen från Bohuslän till Gävleborg och innehöll en vindenergi minst 4 000 kWh/mz och år. Efter att hänsyn tagits till andra anspråk, t.ex. militärens samt riksintressen för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv, återstod vindlägen motsvarande 7 TWh. För lokalisering till

havs redovisades möjlig elproduktionspotential 20 TWh.

en Merparten de vindkraftverk som nu byggs är i storleksordningen av 150 600 kW. Produktionskostnaderna kan i bra lägen, med ett energiinnehåll i vinden 4 000 5 000 kWh/m2 och år, uppgå till 30 - 40 öre/kWh. - Mot bakgrund tillståndsfrågorna kan havsbaserad vindkraft vara av lättare att bygga storskaligt än vad landbaserad vindkraft är. Kostnaderna för havsbaserad vindkraft är betydligt högre än för landbaserad. I Danmark pågår sedan år 1991 försök med havsbaserad vindkraft. Den samlade investeringskostnaden har där varit 80 % högre

3 sou 1988:32

SO U 1995. I 39 Energiförsörjningen 13 7

än för genomsnittliga landbaserade vindkraftverk. NUTEK gör bedömningen att vindkraft år 2005 kan svara för ca 0,2 TWh av elproduktionen.

4.4 Sammanfattning av elproduktions-

kostnader

Som tidigare nämnts samkörs elproduktionsanläggningarna i Sverige, Norge, Finland och Danmark. De anläggningar som har de lägsta rörliga kostnaderna tas först i drift, därefter de med näst lägsta rörliga kostnader

osv. Av tabell 4.10 framgår de kortsiktiga marginalkostnaderna i det

befintliga produktionssystemet.

Tabell 4.10 Kortsiktiga marginalkostnader i det svenska elproduktionssystemet, öre/kWh.

Vattenkraft 0,5 5 öre/kWh - Kärnkraft 5 Kraftvärme 9 16 lägst för kol, högst for biobränslen - Industriellt mottryck 5 9 lägst för biobränslen, dvs. pappers- och -

massaindustrins interna bränslen, högst för kol

Oljekondens 19 25 - Gasturbiner 42

Källa: NUTEK Svensk Elmarknad 1995 och Kraftverksforeningen - Anm: Inkl. skatter och rörliga avgifter.

I figurerna 4.3 och 4.4 visas de totala elproduktionskostnaderna för nya kraftvärme- och kondensanläggningar, dvs. fasta och rörliga kostnader.

13 8 Energiförsörjningen SOU J 995: I 3 9

Figur 4.3 Elproduktionskostnader för nya vatten- och vindkraftverk

samt kondensanläggningar, öre/kWh el.

Gas- Vatten- Kärn- Olje- Kol- Vind- Biokondens kraft kraft kondens kondens kraft kondens

Utnyttjandetiden har antagits vara 6 000 timmar. Bränslebaserad elproduktion är belagd enbart med svavelskatt och kväveoxidavgift. Skillnaderna med och utan dessa skatter är marginella. I kärnkraftens kostnad är avgiften för avfall och rivning inkluderad.

Figur 4.4 Elproduktionskostnader för kraftvärmeverk, öre/kWh. nya 60 50 40 30 20 10

Kol Olja Gas Bio Kol Olja Gas Bio Utan skatter och avgifter Med skatter och avgifter Utnyttjandetiden är här 4 500 timmar och värmekrediteringen dvs. kostnaden för det billigaste sättet att producera värme i en

SOU 1 995: 139 Energiförsörjningen 13 9

hetvattencentral 13,5 öre/kWh värme, vilket motsvarar den rörliga

kostnaden i en biobränsleeldad hetvattencentral. På det fossila bränsle som åtgår för värmeproduktion i ett kraftvärmeverk tas koldioxidskatt samt halv energiskatt ut. Skattebelastningen på de fossila bränslena slår därmed igenom elproduktionskostnaderna, eftersom det billigaste sättet att producera värme i dag är i en biobränsleeldad hetvattencentral. På bränsle för elproduktion tas varken energi- eller koldioxidskatt ut. El beskattas i konsumentledet.

4.5 Tillståndsfrågor

Uppförande och drift av anläggningar for kraft- eller värmeproduktion

kräver tillstånd i enlighet med ett antal lagar. Den procedur som måste gås igenom innan en anläggning slutligen kan byggas är tidskrävande. Hänsyn till detta måste tas vid planering av ny elproduktionskapacitet.

Tillståndsfrågor behandlas utförligare i en separat underlagsbilaga.

4.5. l Lagstiftningen

l första hand är det sex lagar som har eller kan ha direkt betydelse - för den som vill bygga en ny el- eller värmeproduktionsanläggning.

Lagen 1987512 hushållning med naturresurser m.m. NRL om NRL innehåller de grundläggande bestämmelserna om hushållning med den fysiska miljön. Den allmänna utgångspunkten är att marken, vattnet och den övriga fysiska miljön är knappa resurser, som vi måste hushålla med. För att utnyttja resurserna ett effektivt sätt skall olika intressen vägas mot varandra. NRL är avsedd att ge vägledning vid beslut om hur mark och vatten skall utnyttjas på bästa sätt, så att flera olika intressen kan tillgodoses. NRL ställer krav miljökonsekvensbeskrivning exempelvis vid uppförande av stora förbränningsanläggningar. De områden som av olika skäl är särskilt lämpliga att utnyttja på ett visst sätt för t.ex. rennäring, naturvård, kommunikationer, industriell -

4 Underlagsbilaga

140 Energiförsörjningen

produktion och energiproduktion kan vara av riksintresse 2 kap. 5 - - 9 §§. Områden riksintresse har ett extra starkt skydd mot annan av användning. Om ett område är av riksintresse för flera ändamål som inte går att förena skall företräde det eller de ändamål som på ges lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt 2 kap. lO §. Totalförsvarets intressen har dock alltid företräde 2 kap. lO §. För att bygga vissa anläggningar krävs enligt NRL tillstånd av regeringen. Tillstånd får ges till etablering av anläggningar som är

förenliga med de grundläggande och särskilda hushållningsbestäm-

melserna i 2 och 3 kap. NRL och dessutom är lämpligt lokaliserade som

från andra allmänna planeringssynpunkter. I normalfallen krävs kommunfullmäktiges godkännande för att tillstånd skall kunna ges. I vissa

undantagssituationer kan regeringen lämna tillstånd utan att kommunstyrelsen har tillstyrkt detta. Inom energiområdet gäller detta för anläggningar för mellanlagring eller slutförvaring av använt kärnämne eller kärnavfall, förbränningsanläggningar, gruppstationer för vindkraft, naturgaslager och anläggningar för miljöfarligt avfall. För att regeringen skall få lämna tillstånd utan att kommunfullmäktige har tillstyrkt måste det dock från nationell synpunkt synnerligen angeläget att anläggvara ningen uppförs. NRL förutsätter dialog mellan den centrala myndigheten, en länsstyrelserna och kommunerna. Länsstyrelserna skall verka för att riksintressen till i kommunala planer enligt plan- och bygglagen tas vara PBL och vid mål och ärenden enligt de NRL-anknutna lagarna. NUTEK skall enligt förordningen 1993:191 tillämpning av NRL om samråda med länsstyrelserna vilka områden är riksintresse om som av

för bl.a. energiproduktion och -distribution. NUTEK skall därefter lämna

skriftliga uppgifter till länsstyrelserna vilka områden som NUTEK om riksintresse. Länsstyrelserna har i sin tur att bedöma vilka anser vara av områden de riksintresse och att löpande förmedla detta anser vara av underlag till kommunerna. NUTEK:s arbete med riksintressen för energiproduktion omfattar

hela energiområdet. För vattenkraften har regeringen redan angett de

riksintressanta områdena i den s.k. vattenkraftsplanen. NUTEK:s arbete består därför att bevaka att kommunerna tar hänsyn till riksintresset. av För värmekraft har NUTEK formulerat två kriterier för riksintresse tillgång till hamn och kylvatten. Dessutom är det en fördel om det redan finns järnväg, vägar och kraftledningar i närheten. Då stora delar av kusterna är skyddade från lokalisering värmekraft enligt NRL, är det av

SOU I 995: 139 Energiförsörjningen l 4 l

i princip endast de platser där det redan finns tung industri eller

kraftproduktion är aktuella att peka riksintresse. Sjutton

som ut som lägen är identifierade. Hittills har samråd med länsstyrelserna genomförts för sju dessa: Brofjorden, Väröhalvön, Karlshamn, av Marviken, Oskarshamn, Oxelösund och Forsmarksområdet. För resten platserna planeras samråd ske under våren 1996. av

När det gäller vindkraft har NUTEK under år 1995 arbetat med att

formulera lämpliga kriterier för riksintresse. Det viktigaste kriteriet for detta riksintresse är att vindenergitillgången är tillräckligt god. Arbetet, beräknas klart senast under våren 1996, har följts av en som vara referensgrupp, bestått bl.a. berörda länsstyrelser. Här kan som av nämnas att länsstyrelserna inte är överens om hur riksintressebegreppet skall tillämpas. Vissa länsstyrelser att riksintresse för vindkraft är anser

nödvändigt verktyg for att komma vidare med planeringsfrågorna,

ett medan andra är rädda for att ett alltför allmänt utpekande av riksintressanta områden for vindkraft kan ge negativa effekter. Kommuner kan tveka inför att områden utpekas som riksintresse for vindkraft, eftersom områdets användning för andra ändamål i viss mån begränsas därigenom. Beträffande energidistribution arbetar NUTEK med områden för

anläggningar för el- och gasdistribution. Bestämmelserna om riks-

intressen berör i dag huvudsakligen vissa tillkommande anläggningar för eldistribution, även frågor områden för anläggningar för men om

gasdistribution studeras av NUTEK.

Lagen 1988:950 kulturminnen m.m. om

Lagen innehåller regler bl.a. skydd för fasta fornlämningar. Här om beskrivs vilka undersökningar länsstyrelsen kan kräva för att t.ex. som få reda på hur anläggning kan påverka fornlämningar. en

Plan- och bygglagen 1987310, PBL

PBL innehåller bestämmelser planläggning av mark och vatten samt om byggnation. Planläggning skall ske så att den bl.a. främjar en från om allmän synpunkt lämplig utveckling 2 kap. 1 § PBL. I 2 kap. 2 §

att NRL skall tillämpas vid planläggning och ärenden om

anges bygglov. Bebyggelse skall lokaliseras till mark är lämplig for som ändamålet med hänsyn till bl.a. de boendes och övrigas hälsa samt möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar 2 kap. 3 §.

142 Energiförsörjningen

I 4 och 5 kap. PBL finns bestämmelser om s.k. Översiktsplaner,

detaljplaner och områdesbestämmelser. Översiktsplanen skall redovisa

bl.a. de allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden och hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL. Genom detaljplan ska i en kommunen pröva markens lämplighet för bebyggelse. Om tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelserna behövs dock ingen detaljplan. Innehållet i översiktsplanen, detaljplanen eller områdesbestämmelserna kan ha stor betydelse for möjligheterna att bygga nya anläggningar för att producera elkraft. Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelse. Att göra en ny plan, eller ändra en befintlig, är en omständlig procedur är reglerad som noga i PBL. Om en planändring är en förutsättning för att bygga en ny anläggning vilket det ofta är när det gäller stora förbrännings- anläggningar kan det påverka projektets ledtid. -

Naturvårdslagen 1964:822, N VL

Syftet med NVL är att värna naturvårdens intressen. De s.k. hushållningsbestämmelserna i NRL skall dock tillämpas också vid beslut enligt NVL. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. strandskydd, som ofta spelar stor roll för den som vill bygga vindkraftverk.

Miljöskyddslagen 1969:387, ML och miljéskyddsfdrordningen 1989:364, MF

ML syftar till att skydda människor och miljö från luftföroreningar, buller och andra störningar från fast egendom och fasta anläggningar. Också här gäller NRL:s generella bestämmelser om att mark skall användas bästa sätt. ML är i planfrågor nära förbunden med PBL. Tillstånd till miljöfarliga verksamheter får inte strida mot detaljplaner eller områdesbestämmelser. I bilaga till MF finns en förteckning över de verksamheter som en kräver tillstånd enligt ML. I stora drag gäller att för stora anläggningar skall tillstånd sökas hos Koncessionsnämnden för miljöskydd och för mindre anläggningar hos länsstyrelsen. För de minsta anläggningarna räcker det att anmäla anläggningen till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd eller motsvarande.

Energiförsörjningen 143

Vattenlagen 1983:291, VL

VL innehåller regler vattenanläggningar och vattenföretag, t.ex. om kraftverk. Alla sådana anläggningar kräver tillstånd enligt VL utom när det är uppenbart att inga allmänna eller enskilda intressen skadas.

Hushållningsbestämmelserna i NRL skall tillämpas när en ansökan om

tillstånd enligt VL prövas. Vattendomstolen prövar s.k. vattenmål som första instans. Som vattendomstol fungerar vissa tingsrätter. Överrätt i vattenmål Vattenöverdomstolen är Svea hovrätt och sista instans är Högsta domstolen. I vissa fall är det regeringen skall pröva ett vattenföretag som om skall tillåtas. Detta gäller t.ex. Vattenkraftverk med en installerad

generatoreffekt på minst 20 MW samt vid vattenregleringar och

-överledningar viss storlek. av en

VL innehåller anvisningar om hur prövningen av

noggranna vattenmål skall gå till. Ofta krävs olika samråd och utredningar. typer av Det gäller särskilt sådana vattenföretag skall prövas av regeringen. som

4.5.2 Myndigheterna

En rad myndigheter deltar i prövningsprocessema. De viktigaste skall

kort nämnas här. Kammarkollegiet skall det behövs föra statens talan i vattenmål för - om att ta till allmänna intressen. vara Kommunen tar fram översiktsplan, områdesbestämmelser och detaljplaner samt prövar ansökan om bygglov. Kommunen tar emot anmälan vissa mindre anläggningar enligt MF. Kommunen får föra om talan i vattenmål för att ta till allmänna intressen inom kommunen. vara Koncessionsnämnden för miljöskydd prövar större anläggningar enligt - ML. Dessutom är Koncessionsnämnden viktig remissinstans för en

regeringen vid prövning av ärenden enligt NRL.

Länsstyrelsen samråder med kommunen när det gäller Översiktsplaner och kommunens beslut detaljplaner och områprövar om desbestämmelser för att tillgodose riksintressen. Länsstyrelsen samråder kring och prövar ansökningar berör bl.a. fasta fornlämningar. som Länsstyrelsen prövar dispens från strandskydd och beslutar om eventuella förelägganden och förbud enligt NVL. I många fall har länsstyrelsen beslutat att delegera denna beslutanderätt till kommunerna. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK undersöker vilka områden riksintresse för energiproduktion och -distribution, som är av

144 Energif0"rs0rj/ningen

samt lämnar förslag till länsstyrelsen. - Regeringen prövar vissa ärenden enligt NRL 4 kap, VL, PBL och ML. ° Vattendomszolarna prövar vattenmål. Vid sidan av myndigheterna och de som ansöker om tillstånd finns - en lång rad aktörer som alltid eller ibland har roll i samband med en

tillämpningen av de nämnda lagarna. Sakägare de besluten visst

som sätt angår har exempelvis rätt att överklaga besluten.

Miljöbalken

Flera av de lagar som berörts ovan är kopplade till varandra. De s.k. hushållningsreglerna i NRL skall t.ex. beaktas när PBL, VL, ML och NVL tillämpas. Tillstånd enligt ML får inte strida mot detaljplaner eller områdesbestämmelser som är upprättade enligt PBL. År 1989 fick den s.k. Miljöskyddskommittén i uppdrag att bl.a. samordna de olika lagarna miljöområdet. År 1993 presenterade kommittén betänkandet Miljöbalk SOU 1993:27. I betänkandet föreslogs bl.a. att NVL, ML, NRL och några andra lagar skulle föras samman till en miljöbalk. Utredningens förslag har inte genomförts. Istället har en ny utredning Miljöbalksutredningen Dir. 1994:34 tillsatts. Den skall bl.a. - undersöka hur också VL skall kunna föras miljöbalk. i en ny Utredningen skall vara klar till sommaren 1996. Ett av syftena med miljöbalken var enligt Miljöskyddskommitténs betänkande att effektivisera prövningen enligt de olika lagarna. Det skulle ske genom en samordning av reglerna och procedurerna. Regeringen skulle inte blandas i prövningsprocessen i andra fall än när ett politiskt ställningstagande behövs. Miljöskyddskommittén föreslog också att ideella organisationer skulle få generell talerätt i ärenden om tillståndsprövning samt att det skulle inrättas en miljöombudsman med uppgift att behandla klagomål från enskilda. Om förslagen genomförs kan sannolikt i vissa fall tillståndsproceduren ta längre tid och delvis motverka effekten av en rationaliserad lagstiftning.

Energiförsöijningen 145

4.5.4 beträffande tillstånds-

Några kommentarer

för kraft-

proceduren lokalisering av ny produktion

procedur som är nödvändig för att få tillstånd till att bygga en ny

produktionsanläggning kan vara omständlig och ta lång tid.

Det har ofta framhållits att de nuvarande reglerna och tillämpningen av dem kan vara ett alltför stort hinder för den som vill bygga nya

kraftproduktionsanläggningar. I delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995: 14 pekade Energikommissionen de långa tider som ofta

krävs för att erhålla tillstånd, liksom osäkerheten om de förutsättningar under vilka ett eventuellt tillstånd kommer att meddelas. I betänkandet framhölls att det vore värdefullt om tillståndsprocessen kunde förkortas utan att miljö- och säkerhetskraven sänks. Svårigheten att bygga ut vattenkraften i takt med den s.k. vattenkraftsplanen illustration detta förhållande. Det bör dock är en av påpekas att kraftbalansen har varit god under de senaste åren och att något behov elproduktionskapacitet inte funnits. Konflikten mellan av ny t.ex. miljökrav och krav att få bygga stora kraftverk har därför sällan ställts på sin spets. Konflikten mellan kraftproduktion och andra intressen har i stället ofta visat sig vid lokalisering av vindkraftverk. Intresset för att uppföra vindkraftverk har ökat till följd investeringsstödet och miljöbonusen. av I många fall har byggandet försenats och försvårats på bl.a. grund av att de kringboende klagat. Det har dock gjorts en del för att förenkla för den som söker

tillstånd. Boverket gav exempelvis i mars 1995 ut publikationen

Etablering vindkraftverk land, som har tagits fram i samarbete av med Naturvårdsverket och NUTEK. Vidare har flera länsstyrelser tagit fram riktlinjer och föreskrifter för hur de skall tillämpa t.ex. naturresurslagen och naturvårdslagen vid lokaliseringar av vindkraftverk. Som nämnts finns farhågor för att tillståndsproceduren kan bli ett allvarligt hinder för nya produktionsanläggningar, framför allt i en situation där kärnkraften avvecklas och betydande behov av ny produktionskapacitet uppstår. I huvudsak har två problem framhållits. Det är den, den uppfattas, långdragna proceduren för prövning ena som

tillståndsärenden. Detta problem torde delvis vara möjligt att reducera

av ett väl förankrat projekt i kommunen. Införandet av enmiljöbalk genom kan underlätta proceduren, vilket dock möjligen kan motverkas om ideella organisationer får talerätt. Ett mer principiellt problem tycks vara hur prövningen är organiserad. Inte minst har anförts att kommunerna och länsstyrelserna inte är

146 Energiförsörjningen

tillräckligt intresserade av att få nya produktionsanläggningar.uppförda.

Ofta finns skilda uppfattningar även politiska sådana vilket leder till - att ärendehanteringen kan komma att ta lång tid. Sammanfattningsvis är det troligt att tillståndsprocessen kan ha en negativ inverkan på möjligheterna att snabbt få fram ny produktionskapacitet. Är projekten förankrade i den politiska beslutsprocessen bör detta problem kunna reduceras kraftigt. Om få kommuner accepterar att stora anläggningar byggs inom dess gränser ökar sannolikheten for nya att tillstånd till slut måste ges i strid med kommunens uppfattning.

Kärnkraft 147

5 Kärnkraft

l detta kapitel översiktlig bild kärnkraften, med tonvikten lagd ges en av de svenska kärnkraftverken. I avsnitt 5.1 behandlas ägarstrukturen bakom kärnkraftverken. Principerna bakom säkerhetsarbetet behandlas i avsnitt 5.2. Därefter ges en uppskattning av dagens och morgondagens produktionskostnader i avsnitt 5.3. Vidare behandlas i avsnitt 5.4 den svenska avfallshanteringen samt de planer som finns avseende stängning och rivning kärnkraftverken. Lagstiftningen beträffande atomav ansvarighet beskrivs i avsnitt 5.5 och kärnkraftens situation internationellt i avsnitt 5.6. I det sista avsnittet ges en kort översikt över utvecklingen internationellt avseende ny kärnkraftteknik. Miljöeffekter och frågor risker med kärnkraften beskrivs i kapitel om behandlar energisystemets risker och miljöeffekter. som

5.1 Reaktorerna och deras ägare

De svenska kärnkraftverken togs i kommersiell drift under perioden 1972 1985. Kärnkraften utgör, tillsammans med vattenkraften, basen i det svenska elproduktionssystemet och svarar under ett normalår för hälften produktionen. År 1994 elproduktionen i ca av var kärnkraftverken drygt 70 TWh. År 1993 produktionen endast 58,9 var TWh, vilket berodde på såväl riklig vattentillgång som långa avställningsperioder för några reaktorer. De svenska kärnkraftsreaktorerna är lättvattenreaktorer av två typer, kokarvattenreaktorer BWR och tryckvattenreaktorer PWR. Ringhals

Ringhals 3 och Ringhals 4 är tryckvattenreaktorer. Övriga reaktorer

är kokarvattentyp. Kokarvattenreaktorerna är samtliga av svensk av konstruktion, ABB Atom, medan fryckvattenreaktorema är amerikanska, Westinghouse. Tabell 5.1 visar bl.a. ålder och storlek på reaktorerna.

Tillstånden är givna utifrån termisk effekt, årtal inom parentesavser effekthöjningsdel. Avser drifttillstánd utan tidsbegränsning - R2 bytte änggeneratorerär 1989. Ånggeneratorbyte planeras är 1995på R3. 01 renoveras 1993 1995 -

Ringhals ägs av Vattenfall AB, som är helägt av svenska staten. Forsmark ägs av Forsmarks Kraftgrupp AB, bakom vilket Vattenfall AB

står med 75 % av aktiekapitalet. Övriga aktieägare är huvudsakligen

Stockholm Energi, Gullspångs Kraft, Stora Kraft, Skellefte Kraft, Sydkraft samt Karlstads kommun. Oskarshamnsverket ägs av OKG AB, i vilket bolag Stockholm Energi, Gullspångs Kraft, Stora Kraft, AB

Skandinaviska Elverk, Karlstads kommun och Sydkraft är aktieägare.

Sydkraft är största enskilda ägare i OKG AB med nära 55 % av aktiekapitalet. Barsebäck ägs av Barsebäck Kraft AB som är helägt av Sydkraft AB. Sydkraft AB ägs i sin tur av kommuner, pensionsfonder och försäkringsbolag, företag, enskilda och organisationer. Cirka en tredjedel av aktiekapitalet ägs av utländska företag.

SOU 1995 13 9 Kärnkraft 149 :

5.2 Säkerhetsarbetet

Ett väl fungerande och aktivt säkerhetsarbete, vad gäller såväl statusen tekniska komponenter som säkerhetskulturen vid anläggningarna, är utomordentlig betydelse för att olyckor, med utsläpp av radioaktivitet av följd, i största möjliga utsträckning skall kunna undvikas. som Olyckor, incidenter och ökad kunskap har medfört successivt skärpta krav på anläggningarna. Exempel detta är de filteranordningar som byggdes de svenska kärnkraftverken som en följd av Harrisburgolyckan. Filteranordningama skall tillse att inte mer än 0,1 % de totala radioaktiva ämnena i reaktorhärden släpps ut vid en olycka. av

l kapitel l l kort beskrivning över några reaktorolyckor som har

ges en inträffat i världen under den tid kärnkraftverk har varit i drift. Olyckorna har i många fall tydliggjort brister i säkerhetsrutiner och teknik samt visat effekter tidigare inte varit kända och som föranlett som skärpningar säkerhetskraven. av De svenska kärnkraftsforetagen har regeringens tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. De ursprungliga tillstånden enligt lagen gavs 1956:306 rätt att utvinna atomenergi atomenergilagen. Nya om m.m. tillstånd för att uppföra kärnkraftverk får, enligt lagen 198423 om kärnteknisk verksamhet kärntekniklagen, inte Drifttillstånd får ges. återkallas endast på grund starka säkerhetsskäl. av Enligt 6 § kärntekniklagen är det förbjudet att utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Enligt 25 § kärntekniklagen kan den som med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot 6 § dömas till böter eller fängelse i av högst två år.

för säkerhetsarbetet

5.2.1 Utgångspunkter

Säkerheten vid kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar övervakas Statens kärnkraftinspektion SKI som också utövar tillsyn av över behandling och lagring kärnavfall vid kärnkraftverken, av mellanlagring använt bränsle samt slutförvaring av radioaktivt av driftavfall vid Slutförvaret for radioaktivt driftavfall SFR i Forsmark. Det säkerhetsmässiga underlaget utgörs bl.a. säkerhetsav en redovisning, Final Safety Analysis Report FSAR, som kan sägas ge en beskrivning den säkerhetsnivå anläggningen måste hålla för att av som få drivas. För driften gäller SKI fastställda säkerhetstekniska av föreskrifter samt regler vilka händelser skall rapporteras till om som

150 Kärnkraft

SKI. Om SKI finner det påkallat av säkerhetsskäl kan SKI omedelbart stänga en reaktor. Det finns också föreskrifter om hur ofta och vilket sätt som komponenter skall kontrolleras och provas. Strålskyddet övervakas av Statens strålskyddsinstitut SSI. För utsläpp av radioaktivitet till luft och vatten finns, liksom för dosbelastning för anställda vid kärnkraftverken, SSI fastställda av gränsvärden. Säkerhetsarbetet bygger på kvalitetskrav konstruktion, drift och underhåll av reaktorema för att förebygga driftstörningar kan hota som säkerheten. Grundläggande säkerhetsfunktioner avser reaktorns kylning, avstängning, inneslutning samt bortförsel den producerade restvämien av efter avstängning. Flera skydds- och säkerhetssystem finns för att hindra att eventuella driftstörningar skall leda till haverier. De senast byggda reaktorerna bygger, jämfört med de äldre reaktorema,

säkerhetsmässigt robustare konstruktionsprinciper och högre grad

en av

redundas flera system som fungerar oberoende av varandra,

funktionsuppdelning och fysisk separation mellan olika system. En lägre grad av redundans hos de äldre reaktorerna kompenseras i viss utsträckning av att säkerhetsfunktioner, till följd av säkerhetsförbättringar som vidtagits under åren, kan fullgöras av system med olika konstruktion. En sådan ökad diversiñering minskar den känslighet som redundanta system med identiska komponenter har, där samtidiga fel kan uppstå hos komponenterna. Vid en sammanvägd bedömning av säkerhetsnivån i äldre och yngre reaktorer har SKI kommit till slutsatsen att de angivna skillnaderna tenderar att uppväga varandra, särskilt om man ser till den osäkerhet som kan finnas i analysmetoden. SKI anser att det är faktorer som säkerhet, ekonomi och miljö som bör avgöra när ett kärnkraftverk bör tas drift. Det stora flertalet ur lättvattenreaktorer i världen har varit i drift kortare tid än 20 år. Det finns därmed vissa kvarstående osäkerheter mekanismer skulle om som

kunna begränsa den säkerhetsmässiga och ekonomiska livslängden.

Enligt SKI kan dock inte några tekniska begränsningar skulle som kunna minska möjligheterna att genomföra reparations- eller renoveringsinsatser förutses. Däremot kan man anta att sådana insatser i vissa situationer inte skulle anses vara motiverade av ekonomiska skäl. Den aktuella reaktorn skulle då i stället stängas.

Kärnkraft 151

Årlig redovisning av säkerhetsläget till regeringen

SKI har tillsammans med SSI i uppdrag att årligen till regeringen redovisa drifts- och säkerhetsläget vid kämkraftsanläggningarna. Den senaste redovisningen gjordes i december 1995. Genomgången här bygger på 1994 års redovisning.

Utgångspunkterna för redovisningen är dels den säkerhetsnivå som

redovisades när tillstånd gavs av regeringen, dels de tilläggskrav som regeringen och SKI därefter har ställt. Därutöver skall reaktorägarna och SKI sträva efter att förbättra säkerheten så långt som det rimligen är möjligt. En viktig bedömningsgrund i detta arbete är den säkerhetsnivå rimlig att nå vid tillämpning av de säkerhetsprinciper som som anses angivits FN:s internationella atomenergiorgan, IAEA. Denna av säkerhetsnivå uppnås enligt SKI i de svenska reaktorema. De analysmetoder användes då reaktorerna byggdes var inte så som väl utvecklade dagens är. De senaste årens händelser, exempelvis som de problem med externpumpsreaktorema uppdagades år 1992 och som ledde till avställning fem reaktorer, och den renovering som som av genomförs på Oskarshamn har pekat på behovet grundlig av en

genomgång konstruktionsanalysema, i första hand för de äldre

av reaktorerna. Sådana konstruktionsgenomgångar har påbörjats och beräknas klara år 1998. Resultaten dessa kan enligt SKI peka på vara av

behov ytterligare säkerhetsförbättringar.

av I redovisningen pekas också vikten att verksamheten hanteras av på sätt befrämjar säkerheten. inträffade händelser och SKI:s ett som inspektioner har pekat brister i samspelet människa-teknikorganisation. Till de faktorer visat sig bidra till dessa brister, kan som nämnas brister i kompetens, samarbete och kommunikation mellan

individer och eller organisatoriska brister, inklusive otillräcklig

grupper,

utveckling och implementering kvalitetssystem. Enligt SKI finns

av dock i grunden god säkerhetskultur och medveten satsning for att en en förbättra samspelet människa-teknik-organisation. Kraftbolagen är skyldiga att rapportera vissa typer händelser och av

omständigheter till SKI. Rapporteringen har under de senaste fem åren legat hög nivå, kring 350 450 rapportervärda omständigheter per

en år. SKI att erfarenhetsåterforingen fungerar mycket väl mellan anser

kraftföretagen och myndigheten. Det bör påpekas att rapportervärda

omständigheter inte är synonymt med tekniska problem.

152 Kärnkraft

Under den redovisade perioden, efter revisionsavställningarna 1993 fram till revisionsavställningarna 1994, inträffade totalt fem incidenter klassades l på lNES-skalan Totalt under år 1994 inträffade som som åtta händelser, av vilka en klassades som Antalet snabbstopp i de svenska reaktorerna har under lång tid legat på en konstant låg nivå, mellan 0 och 2 snabbstopp reaktor och âr. per

5.2.2 Kämkraftverkens åldrande

Också ett kraftverk åldras. Säkerheten är beroende av komponenternas status. Av den anledningen kontrolleras och byts komponenter ut allteftersom deras funktion nedsätts. Nedsatt funktion kan bero flera faktorer, såsom exempelvis utmattning och krypning i metalliska material, angrepp i form av korrosion, slitage och erosion samt åldrande. Det kan vara värt att kort förklara skillnaden mellan livslängd och åldrande. Den tekniska livslängden är förknippad med den förväntade livslängden hos vissa komponenter. Komponenterna i ett kärnkraftverk dimensioneras, liksom i andra kraftverk eller processindustrier, mot bl.a. utmattning. Med detta menas att vissa kritiska komponenter, exempelvis reaktortanken i ett kärnkraftverk, har dimensionerats för att klara ett visst förväntat antal belastningsvariationer som kan uppträda under driften. De svenska kärnkraftverken har dimensionerats för det antal belastningsvariationer, transienter, som förväntades uppträda under en 40-årsperiod. Från det antagna antalet transienter avräknas verkligt uppkomna transienter, till exempel snabbstopp. Det verkliga utfallet avseende antalet snabbstopp har hittills varit lägre än vad som antogs vid dimensioneringen. Materialen och komponenterna utsätts även för annan påverkan. Bestrålning gör att materialen blir sprödare. Isolering på elkablar kan

INES-skalan International Nuclear Event Scale är en sjugradig skala som används för att beskriva hur allvarlig en händelsen är, där l betecknar den minst allvarliga. Händelser under 1 kan dock klassificeras. Vid händelser som klassas över 3 har skador härden inträffat. Händelsen i Three-Mile- Island klassades som 5 och Tjernobyl som lgensättningen av silama i Barsebäck år 1992 klassades som 2

Kärnkraft 153

miljöpåverkan få försämrade egenskaper. Korrosion på metalliska genom material kan innebära bl.a. godsförtunning och sprickbildning. Ett

exempel det är den spänningskorrosion har inträffat i

senare som

ånggeneratortuber och lett till byte av ånggeneratorer på Ringhals

som 2 och Ringhals Den ekonomiska livslängden är tiden från det att anläggningen togs i drift till dess att den varaktigt tas ur drift p.g.a. att den inte längre är lönsam att driva. Med tiden kommer vissa renoverings- och förnyelse-

åtgärder ekonomiska skäl inte att vara motiverade att genomföra. Den

av aktuella reaktorn ställs då i stället av. Produktionskapaciteten hos anläggning avtar generellt med ökande en ålder. Underhåll och modernisering kan uppskjuta denna utveckling. Anläggningen kan också bli föråldrad genom att kraven på den skärps. Åldrande kan definieras den successiva minskningen av skillnaden som

mellan prestationsförmåga och krav.

Enligt Kraftverksföreningen har kostnaden för underhåll och modernisering hittills uppgått till i medeltal 200 miljoner kronor årligen reaktor. Detta 2 4 öre/kWh och år. Åren 1988 och per motsvarar ca - 1989 kostnaderna högre ombyggnad av inneslutningsvar p.g.a.

funktionen samt ånggeneratorbytet Ringhals Enligt kärnkrafts-

Företagen är det ekonomiska utrymmet för underhållsinsatser stort i jämförelse med kostnaderna för alternativa sätt att producera el. En fastställd tidpunkt för nedläggning eller behov av mycket stora ombyggnader, kan väntas innebära att det ekonomiska utrymmet för säkerhetsbevarande åtgärder minskar. Detta kan innebära återkallelse av tillstånd SKI att säkerhetskraven inte uppfylls. om anser

5.3 Produktion och kostnader

Redovisade kostnader

De totala kostnaderna för att producera i ett kraftverk beror bl.a. avskrivningar och räntor, kostnader för drift och underhåll, bränslepris och verkets tillgänglighet. Tillgängligheten anger hur stor del av året verket kan användas. Eftersom det krävs underhåll och service, och eftersom konstruktionen kärnkraftverken är sådan att de måste av vid bränslebyte, minskas tillgängligheten med den tid detta stängas av

tar. För svenska kärnkraftverk brukar avställningsperioden ligga på tre till fyra veckor år. Tillgängligheten är därmed maximerad till högst

per 92 %. I praktiken är tillgängligheten för hela beståndet något lägre ca

och har under den senaste tioårsperioden legat på i genomsnitt mellan

l54 Kärnkraft

75 och 90 % för kokarvattenreaktorerna. För tryckvattenreaktorerna är

motsvarande siffra 55 85 % för Ringhals 2 generation l respektive

- 80 90 % för Ringhals 3 och 4 generation 2. - Eftersom det svenska elproduktionssystemet består huvudsakligen av

vattenkraft och kärnkraft, där vattenkraftens rörliga kostnader är mycket

låga, nedregleras kärnkraftverken vid riklig vattentillgång. Den verkliga

produktionen i kärnkraftverken kan därför bli lägre än den möjliga.

Verken kan vara tillgängliga för drift utan att utnyttjas fullt ut.

Produktionen i de svenska kärnkraftsreaktorerna har de senaste tio åren

legat i genomsnitt kring 66 TWh. l figur 5.1 visas historisk och, av

Kraftverksföreningen angiven, möjlig framtida tillgänglighet och

produktionsformåga, baserad en livslängd hos reaktorerna 40 år.

Figur 5.1 Historisk och framtida möjlig produktion enligt

Kraftverksforeningen vid en 40-årig livslängd.

°/° TWH /AR 1oo 10°

go 90 ,,_ "m A , , A , , ___,_,_, ._ . ao ,80 V, V ,, , N ,, ,, __, V ,,,,.,,,, H //// 7° 10 ——— w — rer a du 60 60 , , M .,Wn .w, . 50 50 V , 4° ,40 ‘ framtida , tillgänglig V 30 energi 3° V ,W" 4 n:,H|storisk tillgänglig 2° 20 I j energi 10 l.Tlllgängllghetsfaktor °/.. 10 , o i 0 i i u I u I I I I V 1972 1977 1982 1987 1992 1997 2002 2007 2012 2017 2022

Produktionskostnaderna för ett kärnkraftverk fördelar sig följande .

poster tabell 5.2, exemplifierade av de totala kostnaderna för

producerad i Forsmark år 1994.

närvarande är 0,2 öre/kWh. Den 1 januari 1996 höjs skatten till 1,2 öre/kWh. Produktionskostnaderna i Forsmark uppgick år 1994 till 16,5 öre/kWh. År 1993 kostnaderna, till följd lägre produktion, 19 var av en öre/kWh. De uppskattade produktionskostnaderna för varje enskild reaktor under den senaste tioårsperioden redovisas i en separat

underlagsbilaga3. Där framgår att kostnaderna skiljer sig ganska kraftigt

mellan reaktorerna. Genomsnittskostnaden i öre/kWh for respektive kärnkraftverk år 1994 visas i tabell 5.3.

2 Storleken på avgiften baseras på antaganden om kostnader for rivning och slutligt omhändertagande anläggningarna, utgående från en driftperiod av 25 år. Om en anläggning drivs längre än så, väntas avgiften minska till att endast omfatta kostnader för den tillkommande avfallsmängden.

3 Underlagsbilaga 8

156 Kärnkraft Tabell 5.3 Genomsnittli ga produktionskostnader i svenska kärnkraftverk år 1994, öre/kWh el.

som var Källa: Se fotnot

En del driftskostnaderna härrör från funktioner varje av gemensamma anläggningsplats och är därmed oberoende av reaktorns storlek. Detta kan bidragande orsak till att driftskostnaden per kWh är lägre vara en i Forsmark och Ringhals än i Barsebäck och Oskarshamn den installerade effekten är större i Forsmark och Ringhals. Driftskostnaderna, dvs. kostnaderna för bränsle, avgifter samt drift och underhåll, varierade år 1994 från 8,1 respektive 8,2 öre/kWh för de största och nyaste reaktorerna, Oskarshamn 3 och Forsmark till 13,3 öre/kWh för Barsebäck Av driftskostnaderna utgör viss del sådana en kostnader uppstår även verket inte körs under period. Hit som om en hör exempelvis kostnader för personalen. De helt rörliga driftskostnaderna är de enbart är relaterade till driften anläggningen, som av dvs. kostnader för bränsle, skatt och avgiften för avfallshantering och rivning. Dessa kostnader uppgår till ca 4,5 5 öre/kWh el. - De totala kostnaderna, dvs. rörliga och fasta kostnader. är högst for Oskarshamn 3 och Forsmark eftersom de är och har högre nyare finansiella kostnader. De totala kostnaderna varierade mellan 19 respektive 20 öre/kWh för Oskarshamn 3 och Forsmark 3 ned till ca 13 öre/kWh for Ringhals Beträffande kostnadsutvecklin kan konstateras att kostnaderna för gen

några, inte alla, reaktorer har sjunkit under tioårsperioden realt i

men

1995 års penningvärde.

I jämförelse med den produktion förutsattes vid starten av det som

svenska kärnkraftsprogrammet har en prestandahöjning skett med totalt

15 TWh/år. Denna ökning kan hänföras till dels effektökning, dels ca högre tillgänglighet. Det finns möjligheter till ytterligare effektökningar.

Kärnkraft 15.7

Enligt uppgift från Vattenfall AB varierar de nödvändiga åtgärderna, och därmed kostnaderna, för sådana prestandahöjningar. Exempel insatser för att öka prestanda är höjning av reaktorhärdens effekttäthet samt ökning kapaciteten för turbin- och generatoranläggningar. av Kapitalkostnaderna för sådana åtgärder varierar enligt Vattenfall AB mellan 500 och 15 000 kr/kW. Kostnader för att bygga och driva kärnkraftverk kan, med nya utgångspunkt i uppgifter för den nyligen projekterade femte finska kärnkraftsreaktom, grovt uppskattas till drygt 30 öre/kWh.

Framtida produktionskostnader.

Inledningsvis måste understrykas att den framtida kostnadsutvecklingen för kärnkraftverk är osäker. Vid bedömningar av kostnadsutvecklingen blir antaganden bl.a. kämkraftverkens framtida tillgänglighet om betydelsefulla. De flesta lättvattenreaktorer i världen är yngre än 20 år och det statistiska underlaget för jämförelser är således mycket begränsat. Det fanns vid utgången år 1994 totalt nio lättvattenav reaktorer varit i drift längre än 25 fir. Energitillgängligheten hos som dessa varierade enligt statistik från IAEA mellan 48 och 87 %, med medelvärdet 75 %. Vidare finns ett 20-tal gaskylda reaktorer som nått motsvarande ålder. Som nämnts tidigare kan, enligt SKI, för närvarande inga tekniska begränsningar förutses, skulle minska möjligheterna att genomföra som reparations- eller renoveringsinsatser. Den genomgång av konstruktionsförutsättningarna för reaktorerna som nu genomförs kan möjligen ändra denna bedömning. Även det inte kan någon egentlig högsta tekniska livslängd om anges för kärnkraftsreaktor kommer det med tiden att visa sigiatt någon en nödvändig renoveringsåtgärd inte är motiverad ekonomiska skäl. av Den aktuella reaktorn kommer då att ställas av. Det är således säkerhetsbedömningar i kombination med ekonomiska avgöranden som bestämmer reaktoms faktiska livslängd. Tillgängligheten beror den status komponenterna i som kärnkraftverket har, dvs. på underhålls- och reinvesteringar.

Eventuella prisökningar kan inte väntas få något stort

uran

4 Fem i USA och vardera i Schweiz, Tyskland, Spanien och Nederen länderna.

158 Kärnkraft

genomslag på elproduktionskostnaderna5. Bränslets andel av produktionskostnaderna framgått tabell 5.2 låga ca 15 %.

är som av Detta kan jämföras med andra elproduktionsanläggningar, som t.ex. ett gaskraftverk där bränslets kostnadsandel utgör mer än hälften av de

totala produktionskostnaderna.

Kraftverksföreningen hävdar att det är möjligt att driva kärnkraftverken till 40 års ålder med en tillgänglighet i genomsnitt 85 %. Detta motsvarar sammanlagd produktionsförmåga 70 75 TWh/år en fram till år 2015. Därefter sjunker produktionen allt eftersom anläggningarna tas drift. l denna tillgänglighetsbedömning har beaktats en ur minskad produktion till följd förlängda avställningsperioder två av månaders extra avställning vart femte driftår från det att anläggningen fyllt 20 år omfattande modernisering under anläggningens sista samt en 15 driftår två till sex månaders avställning.

De rörliga produktionskostnaderna varierar, som framgått tidigare,

mellan 8 och 13 öre/kWh. För att upprätthålla bl.a. säkerhet och ca

produktionsförmåga krävs förutom drift- och underhållsinsatser

investeringar för modernisering och förnyelse. Det är inte möjligt att när dessa investeringar kommer att behöva göras, branschen ange men uppskattar att kostnaderna sammanlagt kommer att motsvarar 1 3 öre/kWh och år utslaget över reaktorernas drifttid till 40 år. Efter upp 25 års drift har de ursprungliga kapitalkostnaderna skrivits av. Kostnaden för rivning kärnkraftverket och hanteringen av det av använda bränslet genererats under de 25 åren har betalats genom som avgiften. Drivs kärnkraftverket längre än 25 år, är det endast kostnaden för hanteringen ytterligare använt bränsle som kommer att tas ut. av Denna kostnad uppskattas till 0,5 öre/kWh. Enligt branschen uppgår ca i detta skede, dvs. efter 25 års drift anläggning, de rörliga av en

produktionskostnaderna där investeringar för modernisering och förnyelse inkluderats till 8 10 öre/kWh, genomsnitt for samtliga

- som reaktorer. I figur 5.2 illustreras schematiskt den framtida kostnadsbilden.

5 Under 1980-talet förekom stor överproduktion av uran. De lager som en byggdes motsvarade 2 3 års världsförbrukning. Överutbudet betas upp ca - Kostnaderna for uran utgör ca 30 % av bränslekostnaden. Eftersom nu av. kostnaden för därmed endast utgör en liten del av den totala uran elproduktionskostnaden, skulle också en kraftig prisökning få ett litet genomslag. Kämvapen-plutonium skulle kunna används i kämkraftsreaktorer om det blandas i kämbränslet.

Kärnkraft 159

Figur 5.2 Utveckling och sammansättning av framtida kostnadsutveckling. Principskiss. Kostnader

Finansiella kostnader

ga driftkostnade

nu — l beräkningar avseende bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser av en

kärnkraftsavveckling se kapitel 15 ingår bl.a. de kostnader som kan

undvikas vid kärnkraftsavveckling. Kostnader för bränsle samt driften och underhåll är därvid att betrakta som undvikbara. Kostnader för redan gjorda investeringar måste däremot betalas oavsett om kärnkraftverket drivs eller inte. Framtida investeringar är att betrakta undvikbara. Avgiften för rivning och hantering av avfallet är som beräknad utifrån drifttid om 25 år och måste betalas även om en en anläggning stängs före 25 års drifttid. Vissa funktioner en anläggningsplats kan gemensamma för flera reaktorer. Exempel på vara detta är brandskydd och bevakning. Om en reaktor läggs ned övervältras kostnaden på de övriga reaktorer som fortfarande är i drift. Konsekvensberäkningar, baserade material från bl.a. kärnkraftföretagen, har gjorts för två genomsnittliga kostnadsnivåer under reaktorernas drifttid, 10 resp. 12 15 öre/kWh. I det senare fallet antas kostnaderna öka med tiden. Utvecklingen avseende tillgängligheten hos anläggningen är som konstaterats inledningsvis av stor betydelse i sammanhanget och är naturligtvis svår att förutsäga. Bland annat osäkerheten kring möjligheten att bibehålla tillgängligheten en hög nivå har motiverat att beräkningar har genomförts med skilda kostnadsantaganden. Beräkningarna redovisas i kapitel 15.

160 Kärnkraft

5.4 Kärnavfall

Avfallshanteringen beskrivs utförligt i separat underlagspromemoria om kärnkraft Kärnkraftsföretagen har för att vidta de åtgärder som behövs ansvar för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. De svenska kärnkraftsföretagen har bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB SKB med uppgift att genomföra detta arbete. SKB tar även, via Studsvik AB, hand om radioaktivt avfall från sjukhus, industrier och forskning. Regeringen har fatta beslut formerna för slutförvar. Ännu är att om det inte beslutat hur avfallshanteringen kommer att utformas.

5.4.1 Kämavfallshanteringen i Sverige

Utgångspunkterna för SKB:s planer och för utformningen av avfallshanteringen är att kortlivat avfall skall deponeras snarast efter det att det uppstår. Använt bränsle däremot planeras att mellanlagras i minst 30 år innan det placeras i slutförvar. Därigenom begränsas värme-

utvecklingen i slutförvaret. Övrigt långlivat avfall deponeras i anslutning

till slutdeponeringen av använt kärnbränsle.

Visst lågaktivt avfall förbränns i Studsvik, deponeras vid

kärnkraftverken, friklassas eller förs till slutförvaret för radioaktivt

driftavfall SFR i Forsmark. SFR skall kunna ta hand om allt

radioaktivt driftavfall från de svenska reaktorerna. Till SFR kommer

även driftavfallet från CLAB det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle i Oskarshamn samt radioaktivt avfall från sjukhus m.m.

SFR planeras att byggas ut för att kunna ge plats för kommande

rivningsavfall.

Det högaktiva långlivade avfallet utgörs huvudsakligen av det

använda kärnbränslet. Det högaktiva avfallet skall enligt SKB:s plan mellanlagras i CLAB och därefter föras till slutlig förvaring 500 meter ned i berget. Där skall avfallet isoleras från all kontakt med människor, levande och kommande, och deras miljö. Efter uppskattningsvis nu 100 000 år har radioaktiviteten klingat till nivå motsvarar den av en som i rik uranmalm. Det finns ännu inga beslut om var detta slutliga en

6 Underlagsbilaga

Kärnkraft 161

förvar skall ligga. Inkapslingsanläggningen planeras av SKB att bli lokaliserad vid CLAB. Slutförvaret skall konstrueras så att det efter en viss tid inte kräver tillsyn. Dock förutses att förvaret kan vara tillgängligt för exempelvis reparation eller ändring. Vid drift av samtliga reaktorer till och med år 2010 erhålls en total

bränsleförbrukning på ca 7 810 ton uran, varav 6 020 ton från BWR och

1 790 ton från PWR. Den totala elproduktionen uppgår i detta fall till ca 2 000 TWh. Utöver det använda bränslet tillkommer låg- och medelaktivt driftavfall från kärnkraftverken, CLAB och inkapslingsanläggningen

samt rivningsavfall från rivning av kärnkraftverken. Dessutom tillkommer små mängder bränsle från bl.a. Ågestareaktom.

De framtida kostnaderna för avfallshanteringen från och med januari 1995 beräknas av SKB uppgå till 46 miljarder kronor förutsatt att samtliga reaktorer drivs till år 2010. Kostnaderna för avfallshanteringen efter 25 och 40 års drift per reaktor beräknas SKB till 43,3 respektive 52,7 miljarder kronor. av

Till och med år 1994 har ca 9,7 miljarder kronor i löpande penningvärde förbrukats. En stor del av dessa kostnader gäller

investering i och drift av CLAB 2,8 miljarder kronor t.o.m. år 1994,

SKB:s forskning, administration, information etc. 1,7 miljarder kronor och upparbetning 3,2 miljarder kronor7.

5.4.2 Finansiering av kämavfallshanteringen,

inklusive kärnkraftverken

rivning av

Den grundläggande principen är att kostnaderna för hanteringen av

kärnkraftens restprodukter skall bäras av kämkraftproduktionen. Det

ekonomiska ansvaret åvilar kämkraftsföretagen. Finansieringen sker

avgift på elproduktionen i kärnkraftverken och

genom att en tas ut fonderas. På detta sätt säkerställs att medel kommer att finnas tillgängliga för finansiering de åtgärder enligt kämtekniklagen av som och lagen 1992:1537 finansiering framtida utgifter för använt om av kärnbränsle ñnansieringslagen skall ombesörjas av kämkraftsm.m. företagen. Företagens skyldigheter kvarstår till dess att de har fullgjorts

7 I slutet 1970-talet utgångspunkten för avfallshanteringen att det

av var använda kämbränslet skulle upparbetas. Metoden övergavs dock år 1980. Kostnaden avser de upparbetningskontrakt som numera är sålda.

6 15-1380

162 Kärnkraft

eller befrielse från dem har medgetts även om ett tillstånd återkallas

eller ett tillstånds giltighetstid går ut. Avgiften skall täcka kostnaderna

för hantering och slutförvaring i reaktorn använt kämbränsle, av avveckling och rivning reaktoranläggningen samt den forsknings- och av

utvecklingsverksamhet som krävs för detta.

Avgiften skall också täcka statens kostnader för vissa ändamål, bl.a.

tillsyn och kompletterande forskning. Avgiften betalas till SKI, som sätter avgiftsmedlen på räntebärande konton i Riksbanken. Det är

också SKI beslutar utbetalning till reaktorinnehavama för de som om ändamål som anges i fmansieringslagen. Merparten de beräknade kostnaderna för omhändertagande av av kämavfallet är fasta och avgiften är beräknad efter en drifttid för reaktorema på 25 år. Skulle reaktor längre tid än så, minskar det en

årliga avgiftsbehovet eftersom endast kostnader för lagring och

hantering ytterligare använt kämbränsle tillkommer. Kraftverksav föreningen uppskattar att avgiften skulle minska med 1,5 öre/kWh. Den årliga avgiften bestäms med ledning kostnadsberäkningar av reaktorinnehavama in till SKI. Vid beräkningen bedöms den som ger framtida reala avkastningen medlen. Avgiften varierar mellan kämkraftsblocken. Sedan år 1984 har den

legat genomsnittliga nivå, 1,9 öre/kWh. De senaste åren har

samma

SKI dock föreslagit avgiftshöjningar till en genomsnittlig nivå om 2,2

- 2,4 öre/kWh. Regeringen har beslutat oförändrad avgift, bl.a. i om avvaktan på behandling och proposition avseende de framlagda förslagen från kämbränslefondutredningen.

I proposition l995/96:83 Säkrare finansiering framtida kärn-

av avfallskostnader föreslås att avgiftsmedlen i stället för att sättas m.m., på konto i Riksbanken skall placeras i Riksgäldskontoret. Vidare

föreslås att ett system med kompletterande säkerheter, som

reaktorinnehavama skall ställa till staten, införs för att öka tillförlitligheten i finansieringssystemet. Detta innebär att fonduppbyggnaden är säkerställd reaktor behöver ställas av före 25 års om en drifttid. Säkerhetema skall dessutom täcka det fallet att fonderade medel visar sig otillräckliga när kärnkraftsproduktionen helt har upphört. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag. Vid slutet år 1994 den totala nettobehållningen av de medel av var hittills fonderats 15,4 miljarder kronor. Nettobehållningen som ca beräknas uppgå till 17,9 miljarder kronor vid början av år 1996. ca Kärnkraftsföretagen bokför kostnaderna för sitt driftavfall, framför allt långt- och kortlivat medelaktivt avfall för direktdeponering, direkt

Kärnkraft 163

när kostnaderna uppkommer. Möjligheter finns också att göra egna avsättningar för att kunna balansera dessa kostnader över åren. Kraftföretagens kostnader för driftavfallet beräknas uppgå till 0,13 ca - 0,24 öre/kWh.

5.4.3 Stängning och rivning kärnkraftverk

av

Rivning av kärnkraftverk skiljer sig från rivning av andra industrianläggningar främst genom att del arbetet måste en av genomföras i strâlningsmiljö. Hittills har i världen endast några få stora kärnkraftverk rivits; däremot har rivning små reaktorer och av forskningsreaktorer genomförts. SKB:s utgångspunkt är att arbetet med att riva kärnkraftverken skall påbörjas så snart som möjligt efter elproduktionsstoppet. Detta för att bl.a. kunna utnyttja kompetent och anläggningskunnig personal. Förberedelser och planering av rivningen beräknas enligt SKB påbörjas några år innan reaktorn tas ur drift. I förberedelsearbetet ingår att göra en beskrivning av rivningsarbetet, att beräkna avfallsmängder samt att uppskatta dosbelastningen. Innan själva rivningen kan påbörjas måste allt klyvbart material bränsle transporteras bort. Samtidigt sker förberedelser för rivningen, t.ex. dekontaminering. Rivningsarbetet kan indelas i tre skeden: rivning av aktiva system, rivning aktiva byggnadsdelar samt rivning byggnaderna. Hela av av rivningsarbetet bedöms kunna genomföras på ca fem år. Den mest omfattande insatsen gäller rivning av de aktiva systemen. Rivningskostnaderna har uppskattats av SKB. De omfattar kostnader under tiden från det verket har tagits ur drift till dess själva rivningen påbörjas avställningsdrift, kostnader för själva rivningen samt kostnader för att ta hand om och slutförvara avfallet. Kostnaden för avställningsdriften av samtliga verk, om de ställs av samtidigt, uppskattas av SKB till 3 015 miljoner kronor. Sker en successiv avställning här beräknat för en femårsperiod uppskattas kostnaderna till l 900 miljoner kronor. Kostnaden för själva rivningen har för samtliga reaktorer beräknats till 8 800 miljoner kr. Vid rivningen erhålles totalt 140 000 m3 avfall. Kostnaden för att ca ta hand om detta har beräknats till 1 000 miljoner kronor, eller ca 80 miljoner kronor per reaktor.

164 Kärnkraft

5.4.4 Kontroll kärnavfall

av

Använt kärnbränsle innehåller klyvbart material och står därför under internationell kontroll i enlighet med Sveriges åtaganden under det

internationella Icke-spridningsfördraget NPT. Syftet med fördraget är

att förhindra att kretsen av kämvapenstater utökas. De stater som hittills har tillträtt fördraget har förbundit sig att inte överlåta kämvapen eller andra kärnladdningar eller att på något sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon icke-kärnvapenstat att tillverka eller förvärva kärnvapen. Sverige och övriga icke-kärnvapenstater har åtagit sig bl.a. att inte motta kärnvapen eller andra kärnladdningar och har förklarat sig godta kontroll beträffande atombränsle och annat klyvbart material. Nationell kontrollmyndighet är SKI. Den internationella kontrollen utövas av IAEA, och efter det svenska EU-medlemskapet, av Euratom.

5.5 Skadeståndsansvaret för atomskador

5.5.1 De internationella konventionerna

Internationella bestämmelser ansvarighet för atomskador finns främst om i tre konventioner. Enligt 1960 års Pariskonvention skadeståndsom

atomenergins område Pariskonventionen har innehavaren av

ansvar atomanläggning ett strikt dvs. ett ansvar oberoende av en ansvar vållande för skador uppkommer i samband med driften av som anläggningen, till ett visst belopp för varje olycka. upp Pariskonventionen kompletteras 1963 års Brysselkonvention om s.k. av supplerande statsansvar tilläggskonventionen. Tilläggskonventionen innebär civilrättslig reglering frågan ersättning av statsmedel en av om vid stora olyckor. Enligt tilläggskonventionen betalas ersättning av statsmedel i den mån ansvarsbeloppet enligt Pariskonventionen inte räcker till full ersättning åt de skadelidande. Pariskonventionen och tilläggskonventionen, båda har slutits inom ramen för verksamheten som inom OECD, syftar till en regional reglering för Västeuropa vad gäller atomansvarighetsfrågor. Sverige har tillträtt Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Andra länder har motsvarande som ansvarsreglering är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Spanien, Storbritannien och Tyskland. Grekland, Portugal och Turkiet har tillträtt Pariskonventionen men inte tilläggskonventionen.

Kärnkraft 165

Förutom de båda nämnda konventionema finns det världsen omfattande konvention om ansvarighet för atomskador, nämligen 1963 års Wienkonvention om civilrättsligt ansvar för atomskada Wienkonventionen. Denna konvention har utarbetats inom IAEA. Wienkonventionen har hittills tillträtts av 24 stater. Av de europeiska staterna är det endast f.d. öststater som har tillträtt denna konvention. Wienkonventionen innehåller inte några regler om supplerande statsansvar. Sverige har inte tillträtt Wienkonventionen av främst den anledningen att ett tillträde till både den och Pariskonventionen skulle medföra rättstekniska problem, som har ansetts inte vägas upp av Sveriges intresse att tillträda Wienkonventionen. Pariskonventionen och Wienkonventionen har utarbetats i nära samråd mellan OECD och IAEA. Konventionerna överensstämmer i fråga om de grundläggande principerna och i stor utsträckning även när det gäller utformningen av de enskilda bestämmelserna. Systemet enligt såväl Pariskonventionen Wienkonventionen bygger på fyra som huvudprinciper: Innehavaren av en atomanläggning har ett strikt ansvar för atomskador, ansvaret kan utkrävas endast av innehavaren av en atomanläggning s.k. kanalisering, ansvaret är begränsat till beloppet och anläggningshavaren är skyldig att täcka detta sitt ansvar med försäkring eller annan ekonomisk garanti. År 1988 tillkom i Wien ett protokoll länkar Wien- och som samman Pariskonventionerna. Protokollet har hittills undertecknats av ett tjugotal stater, däribland Danmark, Finland, Norge och Sverige. Genom protokollet utvidgas tillämpningsområdet for de båda konventionema på så sätt att ansvaret enligt den konventionen gäller också till förmån ena för de skadelidande i stater som är anslutna till det andra konventionssystemet. Riksdagen beslutade hösten 1991 att godkänna det

protokollet rörande tillämpningen Wienkonventionen

gemensamma av och Pariskonventionen prop. 1991/92:31, LU 12.

5.5.2 Särskilt om ansvarsbeloppens storlek enligt

konventionema

Enligt Pariskonventionen skall anläggningshavarens ansvar bestämmas till högst 15 miljoner särskilda dragningsrätter SDR, varmed avses de internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna av omräkning görs efter kursen den dag då en olycka har inträffat; i september 1994 motsvarade 1 SDR 11 SEK. Beloppet får dock, men ca endast under hänsynstagande till möjligheten för anläggningshavaren att erhålla försäkring eller ekonomisk garanti, sättas lägre eller högre annan

166 Kärnkraft

än det angivna riktvärdet, dock till lägst 5 miljoner SDR. Enligt en rekommendation år 1990 från OECD:s särskilda atomenergiorgan av

NEA bör anläggningshavarens ansvar vara minst 150 miljoner SDR.

Genom kombinationen Pariskonventionen och tilläggskonvenav tionen skapas ett ersättningssystem med tre steg. Anläggningshavaren bär det primära ansvaret i enlighet med de nationella regler som

fastställs på grundval bestämmelserna i Pariskonventionen det första

av

steget. Tilläggskonventionen stadgar därutöver ett subsidiärt ansvar för

staterna. Detta bärs i första hand, upp till en nivå om 175 miljoner SDR, den stat i vilken den skadeorsakande atomanläggningen finns av

anläggningsstaten. Anläggningsstatens ansvar utgör det andra steget.

För den del skadan ligger inom intervallet 175-300 miljoner av som konventionsstatema enligt särskild fördelning. SDR ansvarar gemensamt Detta gemensamma ansvar utgör det tredje steget. Enligt Wienkonventionen kan anläggningshavarens ansvar begränsas för varje atomolycka till ett belopp inte får understiga fem miljoner som US-dollar i guld.

5.5.3 Atomförsäkringspoolema

När utnyttjandet kärnenergin för fredliga ändamål påbörjades under

av 1950-talet ställdes försäkringsbolagen världen över infor en ny skaderisk. Man saknade härvid underlag för tillförlitliga bedömningar av vad för slags skador kunde förvänta sig. Man fick också räkna med man atomolycka kunde drabba andra försäkringar. Osäkerheten och att en kraven på mycket höga försäkringsbelopp ledde till att man beslöt att behandla atomförsäkringen en risk för sig, skild från annan som

skadeförsäkring. Genom ett speciellt försäkringsforfarande för atom-

riskema tillskapades särskilda atomförsäkringspooler. År 1956 gick de svenska skadeförsäkringsbolagen samman och bildade Svenska Atomförsäkringspoolen i syfte att täcka behovet av forsäkringsskydd mot atomrisker i anslutning till uppförande och drift reaktoranläggningar och därmed sammanhängande verksamhet. Samav arbetet regleras ett mellan poolmedlemmama träffat poolkontrakt. genom Poolen är inte någon självständig juridisk person utan endast ett organ för medlemmarnas räkning meddelar direktförsäkring samt avger som och mottager återförsäkring. Poolen meddelar såväl ansvars- som

egendomsförsäkring.

För närvarande finns atomförsäkringspooler i ca 30 länder. Atom-

Kärnkraft 167

Försäkringar meddelas som direktförsäkring av poolen inom respektive land, varefter riskerna fördelas mellan övriga pooler genom återförsäkring. Genom detta arrangemang kan man utnyttja kapaciteten hos ett stort antal försäkringsbolag världen över. Försäkringsbeloppet bestäms i Sverige med hänsyn till tillgänglig kapacitet på världsmarknaden.

5.5.4 Regleringen i Sverige

Den svenska atomansvarighetslagen 1968:45 bygger på Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Begränsningen av anläggningshavarens ersättningsansvar enligt atomansvarighetslagen höjdes genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1995 till 175 miljoner SDR för vissa anläggningar och för transporter finns särskilda regler. Ansvaret skall vara täckt av en obligatorisk försäkring, som i regel skall motsvara 120 procent av ansvarsbeloppet, eller av annan betryggande säkerhet. Utöver de ersättningsregler som föranleds av Paris- och tilläggskonventionema infördes i atomansvarighetslagen år 1982 ett "fjärde steg", som innebär ett civilrättsligt ansvar för svenska staten. Gränsen för detta statsansvar är satt så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada på grund av driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr per olycka 3la §. Den senaste tidens ekonomiska utveckling och därmed värdet på den särskilda dragningsrätten har dock lett till att maximibeloppet enligt tilläggskonventionens tredje steg överstiger vad som kan betalas ut enligt 3 la § atomansvarighetslagen. Den svenska lagstiftningens fjärde steg kan därmed sägas ha förlorat sin betydelse. Av 33 § atomansvarighetslagen följer vidare att, i de fall ersättningsbeloppen enligt lagen eller konventionssystemet inte räcker till för att uppkomna skador skall kunna ersättas fullt ut, ytterligare ersättning kan utgå av statsmedel enligt grunder som bestäms i lag. Någon viss ersättningsnivå garanteras dock inte enligt denna bestämmelse. Atomansvarighetslagens tillämpningsområde varierar för de olika stegen. Anläggningshavarens ansvar enligt första steget omfattar t.ex. även skador i andra stater än konventionsstatema när olyckan har inträffat i Sverige. Ersättningsbeloppen m.m. har ett flertal gånger varit föremål för lagstiftarens överväganden. Riksdagens lagutskott har vid flera tillfällen bl.a. när frågan om höjda ersättningsbelopp m.m. senast behandlades, bet. 1994/95:LU25 betonat att utgångspunktema vid avgörande av se

168 Kärnkraft

nivån för anläggningshavamas ansvar för atomskador är att ansvaret i

första hand bör bäras kämkraftsindustrin. Samtidigt har utskottet av konstaterat att det inte torde förenligt med Pariskonventionen att vara

ålägga anläggningshavama ett obegränsat Utskottet har härvid

ansvar. uttalat att det inte bör komma i fråga att Sverige skulle lämna konventionen och därmed ställa sig utanför det ersättningssystem som

gäller i Västeuropa, varför svensk lagstiftning måste bibehålla en begränsning ansvarighetsbeloppet. Lagutskottet har också ett flertal

av gånger betonat vikten att regeringen noga följer utvecklingen av

försäkringsmarknaden och, efter hand förhållandena medger ett ökat

som

skadeståndsansvar för anläggningshavama, återkommer till riksdagen med förslag. Utskottet har vidare framhållit det angelägna i att

regeringen även verkar på det internationella planet och tar till vara de

möjligheter som finns till förbättringar ansvarssystemet vid

av atomskador.

Vad gäller svenska statens särskilda har Lagutskottet vid ett

ansvar

flertal tillfällen uttalat sig till förmån för en höjning av beloppsgréinsen.

5.5.5 i andra länder

Ansvarsgränser

Även i de övriga tio stater som har tillträtt tilläggskonventionen är ansvarsgränsema för anläggningshavama bestämda till särskilda belopp,

såvitt gäller det skall täckt försäkring eller på annat ansvar som vara av sätt garanterat.

gäller anläggningshavarens ansvarighet skall uppgå till I Tyskland att

miljoner DM 225 miljoner SDR, vilket skall garanterat.

500 ca vara

Därutöver staten för ytterligare 500 miljoner DM. Dessutom

svarar

anläggningshavaren har obegränsat inte gäller att ett ansvar, som behöver täckt försäkring, gentemot tyska medborgare. I

vara av förhållande till skadelidande i andra konventionsstater är ansvaret

begränsat. Kanada, USA och Österrike alla står utanför I Japan, - som

Pariskonventionen och tilläggskonventionen finns också ansvarssystem,

innebär bl.a. att visst belopp skall täckt försäkring eller som vara av motsvarande. I USA finns därutöver ett särskilt försäkringssystem som gör att ett belopp på omkring nio miljarder dollar finns sammantaget

3 Se bet. 1994/95:LU25

SOU 1995. 139 Kärnkraft 169

tillgängligt för att ersätta en atomskada. Japan har inte någon begränsning av ansvarsbeloppet. Schweiz, har signerat men inte ratiflcerat Pariskonventionen, har som ett ersättningssystem som innebär obegränsat ansvar. Det ansvar som skall täckt obligatorisk försäkring skall dock uppgå till 500 vara av

miljoner CF ca 280 SDR.

5.5.6 Pågående internationellt forhandlingsarbete

Inom IAEA påbörjades år 1989 ett arbete med en revision av Wienkonventionen. Arbetet bedrivs sedan år 1990 IAEA:s ständiga av utskott för civilrättsligt vid kämkraftsolyckor. En diplomatansvar konferens för revision av Wienkonventionen är planerad att äga rum under andra halvåret 1996.

Förutom stater anslutna till Paris- respektive Wienkonventionen

deltar många andra stater i revisionsarbetet. Inom ramen för detta arbete beslutades tidigt att söka komplettera Wienkonventionen med mekanismer för supplerande statsansvar och ersättning i likhet med vad

gäller enligt tilläggskonventionen. Revisionsarbetet har lett till

som förslag viktiga ändringar konventionen, bl.a. vad gäller om av ansvarsbeloppens storlek och regler om att anläggningsstaten skall ha ett visst Exempel på andra förslag är utsträckning av det ansvar. en geografiska tillämpningsområdet, ett utvidgat skadebegrepp

inkluderande föroreningsskador och längre preskriptionstider som

huvudregel 30 år för personskador. Revisionsarbetet är komplicerat. Det är osäkert i vilken utsträckning staterna kan ena sig. Under arbetet med revisionen Wienkonventionen har dessutom av diskuterats ytterligare mekanismer avseende supplerande ersättning om kan införas. Här har tanken varit att kämkraftsindustrin i de stater som är anslutna till den reviderade konventionen skall bidra med ytterligare ersättning, utöver den supplerande ersättning som kan utgå från staterna enligt ett gemensamt Man har dock bedömt att försöken att ansvar. utarbeta överenskommelse med bidrag från industrin till ett en supplerande ersättningssystem inte kommer att lyckas. I detta läge har flera stater uttryckt önskemål att finna lösning grundad enbart på om en bidrag från staterna själva i tillägg till vad som skall betalas av anläggningshavaren och av anläggningsstaten.

170 Kärnkraft SOU I995:I39

5.6 Kärnkraft i andra länder

Det finns för närvarande 430 kämkraftsreaktorer i drift i världen. De ca producerar tillsammans omkring 2 100 TWh per år, vilket utgör ca

17 % världens elproduktion. Vid utgången av år 1993 var 55

av reaktorer under byggande. Vid tidpunkt hade 68 reaktorer ställts samma

permanent. De flesta dessa gaskylda, byggda under 1950- och

av av var 1960-talen.

Industriländerna

I kärnkraftverken i OECD-ländema produceras runt 1 700 TWh årligen, vilket är 25 % den totala elproduktionen. En utbyggnad ca av till 2 100 TWh år väntas. Denna utbyggnad till trots förväntas ca per kämkraftens andel av den totala tillförseln minska samtidigt som

naturgasandelen ökar.

Under år 1993 togs åtta kämkraftsreaktorer i drift inom OECD. nya Fem dessa låg i Japan och vardera i Kanada, USA och Frankrike. av en Utöver dessa 17 reaktorer under byggnad och väntas tas i drift fram var till år 2000: fyra i Frankrike, fem i USA, sju i Japan och en i

Storbritannien. Någon betydande utbyggnad sker endast i Sydkorea, Japan och Frankrike. Japan förväntas fördubbla sin kämkraftskapacitet, nära nog från 33 000 MW år 1991 till 61 000 MW år 2010. Under samma period

produktionskapaciteten öka med 16 000 MW i Frankrike.

antas Kärnkraftens andel elproduktionen är 30 % i Japan och 78 % i av Frankrike. Frankrike är det enda land i Västeuropa där konkreta

utbyggnadsplaner finns.

I övriga länder inom OECD, framför allt i Europa, är kärnkraften eller mindre kontroversiell. I många länder, exempelvis Tyskland, mer Österrike och Italien, finns ett kraftigt motstånd mot ut- eller nybyggnad. I USA är tillståndsprocedurema långa och utgången osäker. I många delstater krävs bl.a. att behovet kraft fastställs officiellt av ny innan kraftverk byggs. Om det inte bedöms att ny nya kärnkraftskapacitet är nödvändig jämfört med alternativ kapacitet och energihushållning får inte investeringarna räknas i den bas utifrån

vilken eltariffema sätts. I Italien stängdes kämkraftsreaktor år 1982 och ytterligare tre en

stängdes efter Tjernobylolyckan. I och med detta finns inte några

kärnkraftverk i drift i Italien. I Belgien är kämkraftens andel av

Kärnkraft 171

elproduktionen ca 60 %. Ingen utbyggnad är planerad. I Storbritannien, som har 36 kämkraftsreaktorer i drift, är det främst lönsamhetsproblem som har varit i fokus. Till kämkraftsindustrin utgår statliga subventioner som bekostas genom en avgift på 10 % på elpriset

i England och Wales. Avgiften planeras att avskaffas under år 1998.

I Finland, som har fyra kämkraftsreaktorer, fanns till nyligen planer på att bygga femte reaktor. År 1993 avvisade dock den finska en riksdagen ansökan från Imatran Voima och Industriens Kraft om en tillstånd att bygga ett nytt kärnkraftverk i antingen Lovisa stad eller på ön Olkiluoto.

Asien

I Asien sker betydande ökning av användningen av kärnkraft. en Förutom i Japan byggs det kärnkraftverk i Kina, Taiwan och Sydkorea. I Kina startades år 1992 reaktor på 300 MW av egen konstruktion en

och två franskbyggda reaktorer togs i drift år 1993 och 1994. Kina har

beställt ytterligare två reaktorer. Sydkorea har nio reaktorer i drift.

Östeuropa och fd. Sovjetunionen

I Sveriges närområde finns ett antal kämkraftsanläggningar. På Kolahalvön och vid Szt Petersburg finns kärnkraftverk. I Litauen ligger kärnkraftverket Ignalina, som är av samma konstruktion som Tjernobylreaktorema. Endast undantagsvis uppfyller de Öst- och Centraleuropeiska kärnkraftverken internationellt överenskomna säkerhetsriktlinjer och -krav. Samtliga de kämkraftsreaktorer som var i

drift i det forna Östtyskland stängdes efter återforeningen med f.d.

Västtyskland.

I Barents- och Karahaven finns dessutom dumpade ubåtar och

fartygsreaktorer, vilka minst stycken innehåller använt av sex kämbränsle. I Murmanskområdet finns kämkraftsdrivna isbrytare samt såväl utrangerade operativa ubåtar, vilka ett flertal av de senare som av är kärnvapenutrustade. De brister i reaktorsäkerhet uppdagades efter Tjemobylolyckan som samt den miljöförstöring, framför allt från den militära kärntekniska

verksamheten, som blev känd efter Sovjetunionens upplösning, har drivit

fram ett internationellt samarbete på kämsäkerhets- och strålskydds-

området med Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna. Flera länder i Central- och Östeuropa är starkt beroende av sin

kärnkraft for fortsatt elproduktion. Kämkraften ger länderna tillgång till

172 Kärnkraft

billig el. Det tidigare planekonomiska systemet har inte främjat insatser för energieffektivisering och energihushållning. Energiförlusterna är

Priserna på har varit och är i allmänhet fortfarande mycket låga. stora. Vid de s.k. G7-ländernas toppmöte i München sommaren 1992

fastställdes principerna för kämsäkerhetsstöd till Östeuropa och det forna

Sovjetunionen. Utgångspunkterna är att alla aktiviteter skall avse

fredliga syften. Mottagarstaterna förväntas anslutna till ickevara

spridningsfördraget NPT. Ansvaret för kämsäkerheten ligger hos den

driver kämtekniska anläggningar. Vidare skall mottagarländema som

utforma lagstiftning säkerställer en klar fördelning av ansvaret

en som mellan den driver anläggningen och de organ som skall utöva som säkerhetstillsyn. Insatserna har hittills koncentrerats främst säkerhetsförbättringar

i de äldre sovjetiskbyggda kärnkraftverken.

Hjälp huvudsakligen i form teknisk rådgivning, expertstöd och ges av

bidrag till täcka kostnader för kunskapsöverföring, stöd till säkerhets-

att

myndigheter upphandling och installation säkerhetsutrustning.

samt av

Samarbete har också startat avseende strålskyddsåtgärder, avfalls-

hantering, beredskap radiologiska olyckor och förbättrad kontroll mot av kärnämnen.

5.7 kämkraftteknik

Ny

Med kärnteknik här bl.a. typer kärnkraft- eller kärnny avses nya av

kraftsreaktorer och tillhörande kämbränslecykelfrågor samt upparbetning

avfallsbehandling inklusive transmutation. Forskningen transoch om

mutation syftar till att med avancerad kärnteknik omvandla långlivade

radioaktiva avfallsprodukter till inaktiva eller kortlivade ämnen. Utvecklingsarbetet inom reaktortekniken är främst inriktat på nya typer lättvattenreaktorer och s.k. brid-reaktorer. av

Utvecklingsarbetet inom lättvattenreaktorområdet syftar till säkrare

reaktorer med lägre härdskadefrekvens, åtgärder för att ta hand om en härdsmälta långvariga och allvarliga konsekvenser för omgivningen utan användarvänlighet. Det finns två linjer för lättvattenreaktorer samt större

under utveckling. Den linjen arbetar med uppskalning av väl

som är ena

9 Ny kärnteknik utvecklingsinsatser internationellt. Sammanfattning och översikt år 1995. Studsvik Eco Safety.

SOU 1995.139 Kärnkraft 173

beprövad teknik och bedöms därför allmänt kunna bli tillgänglig för kommersiellt utnyttjande utan särskilda veriñkationsprogram. Bl.a. ABB Atom arbetar med denna utvecklingslinje. Den andra linjen omfattar stora anläggningar med traditionellt utformade säkerhetssystem och mellanstora anläggningar, s.k. innovativa reaktorlösningar, i vilka nya systemlösningar och passiva säkerhetsfunktioner introduceras. Bridreaktorema har i vissa länder bedömts vara av intresse då de ger möjligheter att utnyttja uranråvaran effektivare än i lättvattenreaktorer. Jämfört med lättvattenreaktorer är investeringskostnaderna för dessa höga. Med hänsyn till förväntade låga kämbränslepriser även i framtiden och säkerhetsbedömningar utbyggnad baserad bridreaktorer inte är en aktuell inom nära framtid. Bridreaktorema bedöms kunna komma i en

kommersiell användning under perioden åren 2020-2030. Utvecklingsinsatserna är därför inriktade på att skaffa drift- och systemerfarenhet

samt att pröva olika transmutationskoncept. Arbete inriktat mot kommersiell produktion sker främst i Japan samt Ryssland, Indien och Kina. Den mest genomarbetade konstruktionen har framtagits i samarbete mellan främst Frankrike, Storbritannien och Tyskland men byggstarten är fördröjd.

De kanadensiska tungvattenreaktorema har utvecklats mot bättre

prestanda och säkerhet. Omkring 30 enheter är i drift eller under

byggnad världen över. Forsknings- och utvecklingsinsatser avser direktdeponering av som kärnavfall syftar till inkapsling och slutförvaring. I bl.a. Frankrike och Japan har forskningsinsatser för att transmutera högaktivt avfall startats. De länder driver upparbetningsanläggningar, dvs. Frankrike, som Storbritannien, Ryssland, Japan och Indien, planerar för återanvändning plutonium i stor skala. av

Naturgas 175

6 Naturgas

6.1 Dagens användning

Naturgas har i dag blygsam roll i det svenska energisystemet och

en utgör 2 % den tillförda energin. Naturgas finns tillgänglig i ca av

sydligaste Sverige och på Västkusten. I de utbyggda områdena svarar för mellan 15 och 25 % av den totala energitillförseln. Kunderna

gasen är huvudsakligen industriföretag samt värme- och kraftvärmeverk.

Elproduktionen från naturgas i kraftvärmeverk var 0,7 TWh år 1994. Den svenska marknaden försörjs med gas från danska fyndigheter. Det första importavtalet, har följts flera, slöts år 1979 mellan

som av dåvarande SwedeGas Vattenfall Naturgas och Dangas.

numera

Den totala importen naturgas i Sverige uppgår till 800 miljoner av ca

m3, motsvarande 9 TWh bränsle. Ledningsnätet har dock en kapacitet

ca

på 2 000 miljoner m3, motsvarande ca 22 TWh. Med kompressorer kan kapaciteten öka till ca 30 TWh. Importavtalen är tecknade för en import

1,1 miljarder In’. av

Det pågår sedan några år projekt med naturgasdrift av tunga fordon i Göteborg, Malmö och Lund. Även på andra håll i Sydsverige planeras

för satsning på gasdrift av fordon.

6.2 En vidgning av gasmarknaden

Riksdagen antog år 1988 riktlinjer för naturgasanvändningen i Sverige. Enligt dessa riktlinjer skall bl.a. investeringar i rörledningar och inköp

ske på kommersiella villkor. Gas skall utan subventioner eller

av gas andra former stöd konkurrera på marknaden. Kommersiella av

förhandlingar skall genomföras på företagsnivå och den samhälleliga bedömningen ett naturgasprojekt skall göras i samband med

av

tillståndsprövningen enligt lagen 1978:160 vissa rörledningar

om

rörledningslagen.

Under 1980-talet och i början 1990-talet bedömdes förutsättav

ningarna fir ökad naturgasutbyggnad i Sverige vara goda.

en

Diskussioner fördes med norska och finska gasbolag att dra dels en

om

176 Naturgas

ledning från Göteborg och upp genom södra Mellansverige till Stockholm, dels en ledning från Haltenbanken utanför Trondheim för vidare distribution av gas till Bergslagen, Gävle och Stockholm. Den senare ledningen skulle kunna dras vidare till Finland. Dessa planer

beskrivs utförligare i separat underlagsbilaga.

Till grund för bedömningama låg planer att ställa av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996. Efter energiöverenskommelsen år 1991 bedömdes förutsättningarna för en naturgasutvidgning inte längre goda och projekten lades ned. vara Inom för Nordiska Ministerrådet har senare en rapport ramen utarbetats gasbolagen i Nordenz. I denna rapport uppskattas den av potentiella efterfrågan i Mellansveriget till ca 20 TWh bränsle

1,9 miljarder m3 år 2010. Konsumtionen inom nuvarande

distributionsområde uppskattas kunna öka till 14 TWh 1,3

miljarder m3. Marknadspotentialen finns huvudsakligen i värme-,

kraftvärme- och industrisektorerna. Om behov av ny elproduktionskapacitet uppstår, t.ex. till följd en kämkraftsavveckling, av växer naturligtvis marknaden. En ökad gasforbrukning kräver stora investeringar i ledningsnät. Utifrån 1980-talets uppskattningar av den mellansvenska marknaden samt den refererade studien kan dessa investeringar uppskattas till ovan knappt 10 miljarder kr 1995 års priser. Uppskattningarna är baserade på antagande transport sammanlagt 6 miljarder m3 till ett om av ca gas Sverige och Finland, vilket från norskt håll har indikerats som en minimivolym för att norsk export naturgas till den nordiska en av marknaden skall vara intressant. Som nämnts finns möjligheter att genom installation av kompressorer öka kapaciteten på nuvarande ledningsnät till kapacitet motsvarande en 30 TWh bränsle. Kostnaden för detta har uppskattats till 250 300 miljoner kronor. Det norska och oljebolaget SAGA Petroleum A.S. har för gas- Energikommissionen redovisat ett projekt för ökad gasanvändning i Västsverige. Projektet innefattar elproduktion med med utnyttjande gas i första hand befintliga rörledningar. I ett senare skede skulle av

l Underlagsbilaga

2 Naturgasens roll i Norden och Baltikum fram till år 2010. Nordiska Ministerrådet. Tema Nord 1994:638.

Naturgas 177

rörledningar från norska Nordsjön till Västkusten kunna aktualiseras. Kostnader för lågtrycksnät och lager är svåra att uppskatta.

Investeringar i lågtrycksnät är beroende hur långt det kommer att

av lönsamt att sträcka ut ett ledningsnät. Inledningsvis kan det väntas vara stora industrikunder ansluts. En utvidgning till mindre konsumenter att sker därefter successivt i kontinuerlig Kostnad for lager har en process. tidigare uppskattats till 1,5 2,5 miljarder kronor. Nyligen har dock -

riksdagen beslutat regler för beredskapslagring bränslen.

om nya av Detta innebär att individuell prövning kommer att göras av den en

ansvariga myndigheten i varje fall. Några uppskattningar av kostnader

för lager har därför inte kunnat göras.

T ransportsektorn

I oktober 1995 fanns 108 naturgasdrivna fordon, huvudsakligen bussar, i Sverige. Ytterligare 184 fordon beställda. Under år 1995 har var

och biogas kunnat tankas sju platser i södra och västra

naturgas Sverige. Biogas består liksom naturgas huvudsakligen metangas. av Koncentrationen metan i biogas är lägre än i naturgas. Biogas kan, av renad och anrikad, användas i naturgasdrivna fordon utan att dessa behöver byggas Projekt där biogas används i bussar och lastbilar om. pågår i Linköping och Trollhättan. Det främsta motivet till att investera i naturgasdrivna fordon har varit

ambitionen att förbättra luftkvaliteten i tätorterna. Möjligheten att både

reducera buller och avgasutsläpp avgörande för Göteborg och var Malmö då dessa städer beslutade flottförsök med gasdrivna bussar. om

En de mest kritiska faktorerna för utvecklingen av en gasmarknad

av

på transportområdet är uppbyggnaden infrastruktur för tankning av

av

fordonen. Detta är inget specifikt naturgasproblem utan gäller alla

alternativa drivmedel för fordon. Andra kritiska faktorer för fortsatt kommersialisering av en

naturgasdrivna fordon är dels tillgången orginaltillverkade fordon, dels möjligheten att ökade produktionsvolymer reducera

genom kostnaderna för bl.a. tankarna i fordonen. Flertalet av de stora

fordonstillverkama är engagerade i utvecklingen av gasdrift. Den

förhållandevis korta körsträckan tankning, 30 35 mil, kan dock per ca -

restriktion för att utnyttja potentialen. Eftersom gasdrivna fordon

vara en i huvudsak kan väntas få sin största användning i tätorter torde detta

dock inte något allvarligt problem.

vara Sydgas bedömer att den sydsvenska marknaden per för gas till fordonsdrift på sikt kan uppgå till ca 300 GWh per år.

178 Naturgas

I en studie som utförts på uppdrag av Energikommissionen3 har

marknadspotentialen för naturgas i bussar i kollektivtrafik samt fordon för lokala och regionala varutransporter uppskattats i de större tätortema

längs en tänkt ledning genom Mellansverige Enligt studien kan en

möjlig marknad uppgå till ca 1,4 3,6 TWh gas per år, varav för bussar i kollektivtrafik 0,4 0,6 TWh, lokala varutransporter 0,4 1,9 TWh, - regionala varutransporter 0,2 0,5 TWh samt taxibilar och personbilar -

0,4 0,6 TWh. I studien antas att gasdrivna fordon kan uppnå

marknadsandel om mellan 30 och 60 % av nyförsäljningen. För bussar i kollektivtrafik byts drygt 8 % av fordonsparken ut varje år. I de studerade orterna byts ca 250 bussar varje år. För lastbilar sker en nyregistrering drygt 9 % av fordonsparken varje år. av

Uppbyggnaden av marknaden väntas ta ca 10 år.

T idsaspekter

I perspektivet eventuell kämkraftsavveckling är tidsaspekten för av en när kan nå sin marknad viktig. I tidigare utredningar, då en gasen sträckning gasnätet genom södra Mellansverige var aktuell, bedömdes av att ledning skulle kunna nå Stockholmsområdet sex år efter det att en importavtal hade tecknats. Gävle skulle kunna nås ett år senares. Av betydelse i sådan process är markanvändnings- och en tillståndsfrågor. Det kan nämnas att såväl Vattenfall Naturgas AB på

uppdrag SwedeGas som Storstockholms Energi AB STOSEB

av bevakar att mark, reserverades för gasändamål i respektive företags som

tidigare gasplaner, inte utnyttjas för ändamål som omöjliggör byggande

av ett ledningsnät. Om det skulle bli aktuellt med import av gas, inte bara från Nordsjön

också från Ryssland, kan det antas att introduktionen i

utan av gas Mellansverige skulle kunna ske snabbare.

Underlagsbilaga

4 De studerade orterna är Borås, Jönköping, Linköping, Norrköping, Eskilstuna, Storstockholm, Enköping, Uppsala, Västerås, Gävle, Sandviken, Borlänge och Falun.

5 Naturgas i Mellansverige. STEV 1987:5.

Naturgas 179

6.3 Miljöpåverkan

Naturgas innehåller mycket små mängder svavel men ger vid förbränning upphov till koldioxid- och kväveoxidutsläpp. Jämfört med andra fossila bränslen är dock koldioxidutsläppen lägre. Gas är därmed

ett jämförelsevis mindre skadligt fossilt bränsle sett från försumings-

och klimatsynpunkt. Naturgas består i huvudsak metan. Metan är en växthusgas som, av oförbränd, mycket starkare växthuseffekt än koldioxid har en kortsiktigt räknat viktsenhet. Generellt gäller att om metanutsläppen, i ett per

tidsperspektiv 100 år, skulle överstiga 5% av den mängd som

om ca

används, så blir den klimatpåverkande effekten jämförbar med

motsvarande effekt vid oljeeldning. Skulle utsläppen överstiga ca 9%

blir effekterna jämförbara med motsvarande effekter vid koleldning.

Utsläppen från det befintliga ledningsnätet i Sverige i Skåne och på - Västkusten uppgår till 0,3 % den totala användningen av ca av naturgas. Nätet innefattar de gamla stadsgasnäten i Malmö och Göteborg där huvuddelen utsläppen sker. Exkluderas dessa utsläpp uppgår av läckaget till 0,05 %, vilket är förhållandevis obetydligt från ca klimatsynpunkt vidare underlagsbilaga 3.

se

De totala metanutsläppen i Sverige är 330 000 ton och härrör ca

huvudsakligen från jordbruket, för 200 000 ton.

som svarar

De sammanvägda miljöeffekterna av en ökad användning av naturgas

beror på vilka energislag naturgasen kommer att ta som marknadsandelar från. Om naturgas ersätter andra fossila bränslen uppkommer positiv miljöeffekt vad gäller utsläpp såväl svavelen av och kväveoxider koldioxid. Sker i stället ersättning biobränsle som en av

blir nettoeffekten negativ vad gäller klimatpåverkan. Med utgångspunkt

i den nordiska studien nämndes i förra avsnittet, har som

emissionsförändringama vid ökad gasutbredning uppskattats för

en svaveldioxid, koldioxid samt kväveoxid Enligt Nordiska Ministerrådets rapport är år 2010 marknads-

potentialen 14 TWh i det nuvarande utbredningsområdet samt 20

gas

TWh i Mellansverige. Uppskattningama grundar sig antagandet att

ersätter andra fossila bränslen i småhus, flerbostadshus, lokaler, naturgas industri kraft- och fjärrvärme. I volymema ingår inte framtida samt

behov elproduktionskapacitet. Utsläppsreduktionema framgår av

av ny tabell 6.1. I tabellen redovisas, förutom effekterna år 2010, även

utsläppsreduktionen år 1992 på det nuvarande utbredningsområdet,

6 Underlagsbilaga

180 Naturgas

under samma antagande om var substitution till naturgas sker.

Tabell 6.1 Årlig minskning i ton av S02, NOX och C02 om naturgas

ersätter andra fossila bränslen i enskild uppvärmning, kraft- och fjärrvärme samt industri, år 1992 och 2010 samt de totala utsläppen i Sverige år 1994 i ton. Totala

rapport Energikonsult.

Amn: Av koldioxidutsläppen svarade år 1994 el- och värmeverk för ca 8 miljoner ton och förbränning i industrin för ca 18 miljoner ton.

En uppskattning detta slag är naturligtvis en grov förenkling av av verkligheten eftersom den konvertering antas ske till enbart gas, i som vissa fall också skulle kunna ske till biobränslen. En sådan konvertering skulle minska nettoutsläppen koldioxid än Det är vidare av mer. tveksamt gas skulle konkurrera ut olja och kol i den omfattning som om förutses. Beräkningarna illustrerar ändå naturgasens fördelar i jämförelse med olja och kol. Som nämnts i tidigare kapitel finns en viss naturgasmarknad inom

transportsektorn. Om diesel ersätts med naturgas eller biogas är den

största miljövinsten att luftkvaliteten i tätorterna förbättras. Jämfört med

dieseldrift buss eller lastbil med katalysator ger naturgasdrift lägre

utsläpp framför allt partiklar och kväveoxider. Den relativt sett av mindre mängd koldioxid som bildas vid förbränning av naturgas jämfört med förbränning dieselolja motverkas delvis av lägre verkningsgrad av i naturgasmotor. Nettoutsläppen koldioxid från naturgasbussar kan en av mot denna bakgrund uppskattas vara ca 10 % lägre än från dieselbussar. Utsläppen kväveoxider skulle, den tidigare angivna marknadav om spotentialen 1,4 3,6 TWh gas togs i anspråk, minska med mellan om - 1400 och 4300 år och partiklar med mellan 15 och 40 ton ton per av år. Utsläppen totalkolväten, i huvudsak metan, skulle däremot per av med dagens teknik öka. Teknikutveckling för att minska metanutsläppen

Naturgas 181

pågår. Minskningen koldioxidutsläpp uppgår till mellan 64 000 ton av och 132 000 ton. I Göteborg finns 400 bussar och l 000 lastbilar i lokal stadstrafik. ca Om samtliga dessa fordon skulle övergå från dieseldrift till naturgasdrift

skulle krävas 320 GWh år. Utsläppen av partiklar från dessa ca gas per

fordon skulle uppskattningsvis minska från dagens 20 ton år till

per knappt 3 år. Kväveoxidutsläppen skulle minska från 530 ton ton per ca år till 140 ton per år. per

6.4 Omvärlden

I de delar Syd- och Västsverige där har etablerats, är dess andel av gas

den regionala energianvändningen ca 20 %. Denna andel av

av

energianvändningen är ungefär densamma i Västeuropa och i

som världen totalt. Förbrukningen i Västeuropa har ökat kraftigt de senaste av gas

decennierna, speciellt under 1970-talet. Gasen utgjorde vid 1960-talets mitt ungefär 2,5 % primärenergiförbrukningen, en andel som vid

av 1990-talets början hade ökat till nära 20 % bekostnad av olja och kol. Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Italien är

de viktigaste konsumentländema och för drygt fyra femtedelar av svarar den totala användningen. Hushållssektorn och industrisektorn svarar

vardera för omkring tredjedel den totala gasanvändningen i

en av Västeuropa.

I Norden är andel energiförbrukningen störst i Finland och

gasens av

uppgår i dessa länder till 10 % energibehovet. År

Danmark och ca av 1994 förbrukades i Finland 2,8 miljarder m3 och i Danmark något gas 2,3 m3 användes endast 0,1 miljarder m3.

mindre, miljarder gas. I Norge

I de baltiska länderna är naturgasen etablerad och svarar framför allt i

Lettland och Litauen för en mycket stor andel av energitillförseln.

förbrukas i Europa motsvarande 250 miljarder m3. Totalt sett gas ca Härav källor inom EU främst Nederländerna och Storbritannien svarar

även Danmark, Tyskland, Italien och Frankrike för omkring

men 150 miljarder m3. Resten ungefär tredjedel, importeras från av gasen, en länder utanför EU. Importen härrör till hälften från Ryssland och till

ungefär fjärdedel från vardera Norge och Algeriet.

en Trots att världsproduktionen naturgas har fördubblats sedan 1970av talets början har vuxit snabbare. Kvoten mellan reserver och reservema

produktion har ökat från drygt 40 till ca 65. De västeuropeiska

utgör bara ett procent de globala, men de gasreservema par av ändå vid dagens utvinningsnivå 26 års utvinning. representerar ca Ytterligare gasfynd i Europa kan komma att tillföras dessa reserver.

182 Naturgas

Härtill kommer export från Ryssland och Nordafrika har stora som reserver. Tillgången på naturgas torde alltså inte utgöra någon restriktion för användningen under de närmaste decennierna.

6.4.1 Framtida marknadsutveckling

Enligt IEA:s prognos för år 2010 kommer den totala gasanvändningen i Västeuropa att öka med 66 %. Därigenom skulle andel den gasens av totala energitillförseln växa från 17 % år 1994 till 22 % år 2010 i OECD-ländema. I Europa väntas övergång ske från subventionerat en kol till gas i elproduktionssektom, där s.k. kombicykelteknik framstår som ett mycket konkurrenskraftigt alternativ. För elsektorn pekar bedömningar på att användningen år 2000 skulle medföra en fördubbling av förbrukningen jämfört med början av 1990-talet. I elproduktion väntas en fördubbling av användningen till år 2010. I den tidigare nämnda rapporten från Nordiska Ministerrådet har gasmarknaden i de nordiska och baltiska länderna år 2010 uppskattats.

Marknadspotentialen år 2010 inklusive nuvarande förbrukning på 6,2 miljarder m3 i Norden och 6,6 miljarder m3 i Baltikum uppgår enligt

rapporten till 19 miljarder m3 i de nordiska länderna och 8 ca gas ca miljarder m3 i de baltiska länderna. Av potentialen skulle bl.a. 5 miljarder m3 användas i Danmark och 8,5 miljarder m3 i Finland. gas Den kraftiga ökningen i Finland beror bl.a. på ett behov av ny elproduktionskapacitet. Marknadspotentialen inkluderar ersättning av olje- och kolbaserad el- och värmeproduktion samt i Estland av oljeskiffer. En sådan konvertering skulle medföra minskade utsläpp av framför allt koldioxid, svavel och partiklar. Frågan om ett nordiskt gassamarbete diskuteras i avsnitt 6.6.

Eftersom produktionen inom Europa, med undantag av Norge, väntas

minska, förutsätts EG:s importberoende komma att öka. På utbudssidan kan noteras att fyndfrekvensen den norska kontinentalsockeln har minskat under år, att tillväxten senare men av nya gasfynd ändå är tre gånger så stor som produktionen. Norge befinner sig i en stark expansionsfas när det gäller produktion och leveranser. Gasen har redan övertagit oljans roll som den mest betydelsfulla exportvaran. År 1996 inleds utvinningen det mycket av stora Trollfältets fyndigheter. Norska företag bygger också nya ledningar till den kontinentala marknaden och är delägare i transiteringsprojekt i Tyskland. Frågan om den ryska gasexportens framtid är föremål för stort

Naturgas 183

intresse. Trots de omfattande politiska förändringarna har export-

kontrakten kunnat uppfyllas7. Gazprom, tidigare Sojuzgas, har bedrivit

aktiv marknadspolitik, bl.a. syftar till att diversifrera en som transportvägama till det kontinentala nätet. Gazprom har samarbetsavtal med flera kraft- och industriföretag, i t.ex. Tyskland, Frankrike och Italien, avseende bl.a. teknisk utveckling och marknadsföring samt är i vissa fall även delägare i ledningsnät. Det kan förväntas att den politiska

utvecklingen i Ryssland och transiteringsländema Ukraina och

Vitryssland kan få viss betydelse för leveranssäkerheten. Det bör dock

noteras att ryska gasleveranser till utlandet hittills har skett utan störningar, med undantag för korta avbrott till följd av problem med transiteringen Ukraina. Leveranser från Ryssland till Sverige genom skulle i första hand kunna ske via Finland och således inte beröras av

transiteringsproblematiken i Ukraina. Gazprom har besökt Energikommissionen och bl.a. uttalat starkt intresse för ett projekt, avseende byggande av en naturgasledning genom

Mellansverige. Det är då inte enbart den svenska marknaden som är av intresse, utan möjligheten att få ytterligare tillförselväg till den en europeiska marknaden.

Energikommissionen har också tagit del norska företags Statoil,

av Norsk Hydro och Saga planer för och värderingar av framtida export till Sverige. av gas

6.4.2 Gasmarknadens struktur

I de flesta Västeuropas länder ett enda nationellt gasföretag för av svarar

gasinköpen och för de längre transporterna inom landet.

merparten av De nationella gasföretagens marknadsställning är ofta ett resultat av

lagstiftning eller de tekniska-ekonomiska förutsättningarna. I många fall finns ett ägarsamband mellan de nationella gasföretagen inhemska gasproduktionen. Även där sådana band inte existerar,

och den har gasföretaget i regel mycket stark ställning i förhållande till lokala en gasproducenter. Producentema har i praktiken sällan haft alternativa kunder. I de exportländema Algeriet, Nederländerna och OSS/Ryssland stora sköts all gasexport enda institution. I samtliga exportländer är av en regeringen starkt engagerad i utrikeshandeln. De långsiktiga avtalen vilar i vissa fall på överenskommelser s.k. motköp av säljarlandet. Det om

7 Underlagsbilaga

184 Naturgas SOU 1995.139

starka statliga engagemanget får ses mot bakgrund av att det oftast är fråga om mycket omfattande och långsiktiga åtaganden av stor betydelse för försörjningstrygghet och bytesbalans. Exportörerna har i princip endast haft ett fåtal kunder att välja mellan. I praktiken begränsas alternativen av de geografiska avstånden. Exportöremas valmöjligheter begränsas ytterligare om köparna uppträder i samordnade konsortier. Norge söker nu öka sina avsättningsmöjligheter genom att bygga flera ledningar. Leveranser sker numera inte enbart till nationella företag utan även till andra kunder. Slutanvändarna har vanligtvis inte möjlighet att välja leverantör utan ställs infor ett monopol; ett nationellt gasforetag eller en lokal distributör. Den marknadsmakt som monopolställningen ger begränsas av främst konkurrensen mellan gas och andra energislag. Gaspriset kan inte varaktigt sättas högre än priserna de alternativ som står till konsumenternas förfogande. Möjligheterna att utnyttja monopolställningen for att höja priser och vinster begränsas också av att flera av de nationella gasföretagen genom sina stadgar har hindrats från vinstmaximering. Inom EU har en prövning aktualiserats om existerande importmonopol överensstämmer med EG:s konkurrensbestämmelser. En institutionell förändring av betydelse som har diskuterats sedan slutet av 1980-talet, är EG-kommissionens propå om att införa s.k. "common carriage", dvs. en förpliktelse för de nationella gasbolagen att under vissa omständigheter transportera gas som de inte äger. Ett första steg i sådan process beslutades år 1992. För närvarande fokuseras en dock arbetet på framför allt elmarknaden. Det kan nämnas att enligt den svenska rörledningslagen är en ledningsägare skyldig att, mot ersättning och om ledig kapacitet finns, ombesörja transport genom ledningen annan part. Frågan om utnyttjande av ledningsnät har aldrig prövats i praktiken, då konkurrens på naturgasmarknaden saknas i Sverige.

6.4.3 Infrastruktursatsningar i EU-samarbetet

Infrastruktur- och nätverkssatsningar har blivit en strategisk fråga inom EU. Sådana investeringar betecknas som frågor av gemensamt intresse. I Maastricht-fördraget har medlemsstaterna förbundit sig att främja utvecklingen av de europeiska näten for energidistribution, transporter och datakommunikation. När det gäller naturgasen finns specifika motiv till att främja

Naturgas 185

utvecklingen de europeiska distributionsnäten. Genom att koppla ihop av de olika ländernas gasnät minskas risken för avbrott och andra störningar. Detta gäller också förbindelser med länder utanför EU. Med integrerat gasnät ökar vidare de enskilda kundernas ett mer möjlighet att köpa från flera leverantörer. Detta leder till ökad gas konkurrens mellan gasleverantörerna och gasdistributörema, vilket i sin tur kan pressa ned priserna. EU:s strävanden på området kan få positiva effekter också för Sverige. Mest intressant i ett sådant perspektiv är kanske möjligheten att bygga gasledning från Finland Sverige till Danmark. Ett starkt en genom intresse för ett sådant projekt har uttalats från såväl finskt som ryskt håll. Detta skulle ytterligare väg att knyta ihop det ryska vara en gasnätet med det europeiska Nordeuropa. Därigenom skulle såväl

försörjningstryggheten konkurrensen kunna öka i Sverige, Finland

som och resten av EU.

6.5 Prissättning

Praktiskt taget all västeuropeisk försörjning med gas baserar sig på långsiktiga kontrakt löper över många år. Då produktionen är

som kapitalintensiv, är det vanligt att både producenter och konsumenter är angelägna att binda varandra med långa kontrakt. Dessa kan upp exempelvis innehålla bestämmelser att köparen är tvungen att betala om även för leveranser han inte får avsättning för. Omfattande och som mycket långa kontrakt har ansetts utgöra viktig förutsättning för att en

avkastning. Sådana kontrakt har tryggat utnyttjandet av de

garantera nationella gasföretagens och de lokala distributörernas transportnät, liksom deras möjlighet att garantera försörjningen.

Prisändringarna på råolja och oljeprodukter spelar fortfarande den avgörande rollen för gasprisets justeringar i de flesta leveranskontrakten.

Denna s.k. altemativprissättning, innebär att gasens pris relateras som till importörens alternativa bränsle, har dock inte alltid varit förhärskande. På år har även kol- och elprisema fått en viss senare betydelse vid bestämningen av gaspriser. Beträffande det framtida priset på naturgas kan konstateras att IEA förutsätter fortsatt koppling till oljepriset. Om ökad konkurrens en en mellan gasproducentema skulle utvecklas, EU:s strävanden, t.ex. genom

skulle dock detta kunna leda till prissättning som i högre grad

en relaterades till kostnaderna.

En samverkan mellan producentländema kan begränsa konkurrensen

och bidra till höjda priser. Prisutvecklingen avgörs av bilaterala

186 Naturgas

förhandlingar på en marknad, som domineras av ett fåtal aktörer, och är därför svårbedömd. Av stor betydelse för den framtida utvecklingen av gasprisema kan utvecklingen i Ryssland och andra stater i OSS bli. Ryssland har mycket stora reserver och gasen svarar för stor del landets hårdvalutaen av intäkter.

6.6 Svensk

gasimport och ett nordiskt

samarbete

Den svenska naturgasimporten inleddes för tio år sedan. Marknaden har inte expanderat det sätt som man ursprungligen räknade med, vilket bl.a. kan tillskrivas förändringar av beskattningen på energi. De nu

löpande avtalen upphör gradvis att gälla med början strax efter

sekelskiftet. Vattenfall Naturgas svarar för importen av gas till Sverige och den befintliga stamledningen. Den volymmässiga utvecklingen av det svenska gasbehovet är starkt beroende av takten på och inriktningen av det svenska energisystemets omställning och behovet av tillkommande produktion eller import av el. Ett nära beroende kan därför komma att föreligga mellan el- och gasmarknademas utveckling i de nordiska länderna. En ökad svensk gasimport kan därför bli betingad bl.a. av utvecklingen och integrationen av mellanstatlig handel med el. En kraftig ökning av gasimporten förutsätter betydande och långsiktigt stabila avsättningsmöjligheter. Den tidigare nämnda nordiska studien antyder att ett gemensamt svenskt-finskt importprojekt, varigenom Sverige och Finland skulle få tillgång till såväl norska som ryska leveranser, måste omfatta en volym 6 8 miljarder m3 för att ha företagsekonomisk bärkraft. Den ökade leveranssäkerhet och förbättrade köparposition, som importländema härigenom skulle kunna

uppnå, motverkas delvis av de begränsade avsättningsmöjligheter, som

föreligger längs delar av den tilltänkta sträckningen av ledningsnätet. Från norskt håll bedöms marknaden som begränsad, medan man från rysk och finsk sida pekar på värdet av en alternativ transportled till de stora marknaderna på kontinenten, vilket skulle ligga i linje med de infrastrukturella intressen som finns inom EU. För att uppnå tillräckligt stora importvolymer i Norden kan det därför krävas en samordning av köparsidan. Frågan om varifrån gasen skall importeras sammanhänger utöver den

YOU 1995:139 Naturgas 187

faktiska tillgången på även med möjligheten att skapa tillräckligt gas,

starka köparkonstellationer. Uppbyggnaden av ett nationellt gasnät anses

ofta förutsätta aktörer med stark finansiell bas och en betydande uthållighet. Stordriftsfördelar och odelbarheter innebär oftast att nätet,

åtminstone under uppbyggnadsfasen, utgör ett monopol. Avgörande är

frågorna riskbedömning. I det sammanhanget aktualiseras frågan om om statlig medverkan eller om den risk som hänger samman med en ändrade marknadsförutsättningar, t.ex. skatteförändringar, kan genom lösas tillfredsställande på annat sätt. Ytterligare frågor är hur riskerna kan fördelas mellan köpare och säljare samt vilken betydelse en ökad ägarsamverkan mellan producenter, importörer och distributörer kan få som ett alternativ till de långfristiga kontrakt dominerar. Såväl norska företag som ryska som nu

Gazprom har visat ökat intresse för att etablera sig delägare

som av

rörledningar i importländer.

En kämkraftsavveckling, särskilt en lagstiftad sådan, skulle innebära förhållandevis Förutsägbar marknad för naturgasen i Sverige. Detta en

skulle påverka förutsättningarna för import genom att marknads-

underlaget för ett tvärgående gasrör i Sverige ökar. Vidare kan lastkurvan väntas bli jämnare om en relativt sett större andel av den importerade gasmängden används i elproduktion, jämfört med i kraftvärme- och värrneproduktion. Den stora marknaden gör att flera importvägar blir möjliga vilket ökad förhandlingsstyrka gentemot ger en säljaren.

En planmässig utfasning kärnkraften kan innebära att man

av

frânhänder sig ett företagsekonomiskt konkurrenskraftigt alternativ till

vilket påverkar förhandlingsstyrkan gentemot gasexportören. Om gasen, ökad gasimport i stället skulle föregå en avställning av kämen kraftreaktorer kan förhandlingsituationen förbättras. Om förhandlingar sker i ett läge där ingen kämkraftsavveckling är beslutad och där gasimport endast i perspektivet av en ökad diversifiering av ses energisystemet, eller förberedelse inför eventuell som en en kämkraftsavveckling, innebär det en annan förhandlingssituation än om ett beslut avveckling i någon form finns. om Det kan påpekas att den nuvarande ledningen kan, om kompressorer installeras, kapacitet på 30 TWh gas, att jämföra med dagens ge en tillförsel på 9 TWh. Kapacitetsökningen möjliggör en elproduktion

12 TWh i gaskombikraftverk. För denna ökning krävs nya avtal.

ca De gamla avtalen med Danmark löper under perioden 2003 2010. ut - En anslutning i änden av den befintliga rörledningen kan ny norra medge tillförsel från två håll och därigenom öka kapaciteten.

188 Naturgas

6.7 Några sammanfattande slutsatser

Internationella pekar på att industriländerna kan komma att prognoser bli alltmer beroende av Mellanöstern för sin energiförsörjning, framför allt vad gäller oljeförsörjningen. Möjligheten till ökad bränsleimport från näraliggande länder skall ses i detta perspektiv. mer Sveriges geografiska läge, mellan stora gasreserver i Norge och

Ryssland, gör det möjligt med gastillförsel från dessa två exportörer.

Detta är gynnsamt såväl ekonomisk som säkerhetsmässig synvinkel. ur En ledning Sverige skulle innebära att tillförselmöjligheterna och genom

försörjningstryggheten ökade även i Finland. Konkurrensen gasmarknaden i de nordiska, baltiska och övriga europeiska länderna

skulle öka. Den glesa bebyggelsen i Sverige begränsar dock i vissa områden avsättningsmöjligheterna. Det är inte sannolikt att någon investering i ny gasinfrastruktur kommer att ske inte aktörerna är övertygade om att stabila och om långsiktiga regler kommer att gälla för den svenska energiförsörjningen, eller att någon form statligt engagemang kan påräknas. Vid en av fortsatt utbyggnad det svenska gasnätet är det nödvändigt att, som av andra ledningsbundna marknader, noggrant övervaka och kontrollera

drift och prissättning, då eller ett fåtal mycket starka aktörer annars

en kan få dominerande roll inom överföringen. En möjlighet vore att en låta staten bekosta eller garantera utbyggnaden eller ha ett avgörande inflytande över stamnätet. Energiföretagen skulle med en sådan lösning kommersiella villkor kunna köpa de tjänster de önskar. l sådan situation skulle alltså staten ta en aktiv del i en uppbyggnaden infrastruktur naturgasområdet. Detta är vanligt av en på flera områden. Jämförelser kan göras med stamnätet för el, utbyggnaden järnvägsnätet etc. I flertalet andra länder har av

naturgasintroduktionen skett med någon form av statligt engagemang.

Det bör understrykas att ett statligt engagemang inte nödvändigtvis innebär statliga subventioner till naturgasanvändning. Enligt tidigare beslutade riktlinjer skall bl.a. investeringar i rörledningar och inköp av ske efter kommersiella villkor. Ett statligt engagemang kan dock gas ändå önskvärt eller nödvändigt. En anledning kan vara vara konkurrensaspekten, dvs. att stamledningen utgör ett s.k. naturligt monopol. En är den siktlängd som gäller såväl investeringar som annan importavtal, och medför att aktörerna är kraftigt exponerade för som förändringar i bl.a. energibeskattning. De historiska erfarenheterna med

avseende på långsiktig stabilitet i energi- och skattepolitiska beslut är

SOU I 995 :1 39 Naturgas 189

inte så goda. En tredje anledning till ett statligt engagemang är att gasexportörerna kan ställa krav på en stark köparkonstellation. Ett gemensamt svensk-finskt samarbete kan i detta sammanhang aktualiseras. Den altemativprissättning som nu tillämpas för gas i Sverige innebär att det pris köparen får betala är relaterat till priset det alternativa bränsle eller energislag som finns att tillgå. Vid förhandlingar om importavtal utgör dessa prisnivåer med avdrag för transport- och

distributionspålägg en övre gräns för prissättningen. Den undre gränsen

utgörs av producentlandets kostnader för utvinning och transport. Inom detta förhandlingsutrymme bestäms prisklausulerna av parternas forhandlingsstyrka. Ett beslut om kämkraftsavveckling och/eller skärpta begränsningar for koldioxidutsläpp i anslutning till förhandlingar om naturgasimport, skulle påverka förhandlingssituationen genom att höja den övre prisgränsen. Det krävs ett omfattande arbete för att sluta ett naturgasavtal. Förhandlingar och bakomliggande analyser från både köpar- och säljarsidan fordrar tid och resurser. Vanligen tar det flera år att genomföra fram till ett färdigt avtal. Avtalen skall utgöra en processen bas för mycket stora åtaganden från båda sidor. De investeringar i gasfält och rörledningsssytem blir aktuella uppgår oftast till tiotals som miljarder kronor och de måste motsvaras av ett trovärdigt ansvar från köparsidan att motta och betala för leveranserna. Mandat och resurser för den svenska parten måste klargöras innan eventuella förhandlingar inleds. Långsiktigt stabila riktlinjer för svensk energipolitik är sannolikt nödvändig förutsättning för att förhandlingar skall kunna inledas. en

,. ,:nI~3 t ,

Biobränslen, torv 191 m.m.

7 Biobränslen, torv m.m.

I 1991 års överenskommelse ingick att en biobränslekommission skulle tillkallas for att analysera de långsiktiga föutsättningama för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Biobränslekommissionens förslag innebar riktlinjer for hur utvecklingsinsatsema för biobränsle, med särskild inriktning på teknik för produktion av skulle samordnas och forstärkasl. I detta kapitel redovisas möjligheterna till en ökad användning av biobränslen för produktion av och värme, marknaden for biobränslen samt resursbasen med hänsyn till ekologiska och tekniska begränsningar. Status vad gäller teknisk utveckling redovisas närmare i avsnitt 7.4 och 8.5. Användningen inhemska biobränslen uppgick år 1994 till av ca 70 TWh. Endast liten andel av dessa bränslen produceras och en används för någon form av handel. Skogsindustrins andel är drygt 48 TWh, med god tillgång på internt genererade bränslen, t.ex. returlutar inom massaindustrin. Den traditionella användningen av helved i småhus där ägaren har tillgång till skog uppgick år 1994 till 12 TWh2. egen ca De bränslen som handlas på den öppna marknaden är främst trädbränslen, t.ex avverkningsrester från skogsbruket och industriella biprodukter. Avfall används i många fjärrvärmeverk. Bränslen från jordbruket finns på marknaden i liten utsträckning. Odling av energiskog salixodling kan bli omfattande i framtiden om efterfrågan på biobränslen ökar och om lönsamheten jämfört med traditionell jordbruksproduktion förbättras. Förädlade biobränslen, t.ex. pelletter och briketter, används i dag i värmeverk och större fastigheter. Användningen kan komma att öka bland mindre användare. Viss import förekommer. Importen har bestått bl.a. trädbränsle, olivkämekross av samt torv. Kvantitetema har ökat till mellan 0,5 och l TWh bränsle per år under senare år.

1 Biobränsle för framtiden 1992:90

sou

2 NUTEK Energiläget 1995

192 Biobränslen, torv m.m.

Användningen biobränslen har ökat kraftigt under senare år, av främst följd beskattningen fossila bränslen i som en av av

värmeproduktion. Ökningen har varit störst i fjärrvärmesektorn. I

industrin har saluförda biobränslen inte konkurrenskraft, dels till samma följd energi- och koldioxidbeskattningen, dels att det inte alltid av p.g.a. är tekniskt möjligt att använda biobränslen i industriella tillämpningar. Helved avverkas huvudsakligen för icke-kommersiell användning. Biobränslemarknaden har förändrats i många avseenden under de fem åren och det tar tid innan marknaden har anpassat sig till senaste förändrade skatter, priser och andra yttre faktorer som påverkar utbudet.

Priserna har samtidigt sjunkit i reala termer. Marknaden för bioenergi

enligt Biobränslekommissionen inte enda marknad utan flera är en vilket beror att olika användarkategorier har skilda behov separata, och önskemål, och att konkurrensförhållandena mellan bränslen varierar med bl.a. anläggningens storlek och utformning. Andra studier antyder

biobränslepriset följer priset inklusive skatt på olja och kol och att

att

följsamheten är en långsiktig process

1 Efterfrågan

I dag är biobränslen konkurrenskraftiga främst inom fjärrvärmesektorn,

till följd energi- och koldioxidbeskattningen fossila bränslen i av av

värmeproduktion. Biobränslenas andel bränsletillförseln i

av

fjärrvärmeverken har ökat kraftigt de senaste åren och fossila bränslen

har till del utkonkurrerats. Biobränslena konkurrerar även med till stor

avkopplingsbara pannor och värmepumpar. Biobränslenas konkurrenskraft är lägre i elproduktionen, eftersom

fossila bränslen används för elproduktion inte är belagda med som

energi- eller koldioxidskatt. Elproduktion i kraftvärmeverk baseras

därför i huvudsak på fossila bränslen. Biobränslen för elproduktion

investeringsstöd till biobränslebaserade kraftvärme-

gynnas dock av det verk infördes år 1991. Merparten de kraftvärmeanläggningar som av har erhållit stöd har ännu tagits i drift. som

Inga biobränslebaserade kondenskraftverk konventionell teknik har

uppförts. Elproduktionskostnadema uppskattas, framgår av kapitel

som avsevärt högre än vid fossilbränslebaserad kondens. vara

3 Underlagsbilaga 4

Biobränslen, torv 193 m.m.

Fjärrvärme, kraftvärme

Användningen av trädbränslen, avfall och torv i fjärrvärmeverken uppgick år 1994 till 18 TWh. Det finns stora likheter mellan marknaderna för torv och biobränslen. Bränslena är i stor utsträckning utbytbara i anläggningar för el- och värmeproduktion. Som sagts inledningsvis har användningen ökat under år. Elproduktion senare baserad på biobränslen uppgick i kommunala kraftvärmeverk under samma år till 0,2 TWh el. Elproduktion i kraftvärmeverk kan väntas öka i takt med att de biobränslebaserade kraftvärmeverk som erhållit investeringsstöd tas i drift. l de fall kombination fossila och en av biobränslen används kan de fossila bränslena av skatteskäl i första hand hänföras till elproduktionen. Efterfrågan biobränsle i fjärr- och kraftvärmeproduktion är beroende av vilka styrmedel som används. Enligt bl.a. ärrvärmeföreningens bedömningar kan årstillförseln biobränslen för av fjärrvärmeproduktion komma att öka med drygt 10 TWh bränsle inom tio till femton fir‘.

Figur 7.1 Användningen biobränslen, torv i fjärrvärmesektorn, av m.m. 1980-94, TWh bränsle.

20 Biobränslen förelprod. To 15 Rátallolja

10 Trädbränsle

Avfall 0 1980 1984 1988 1992

4 Prognos -95 från Svenska fjärrvärmeföreningen

7 15-1380

194 Biobränslen, torv m.m.

Industrin

I industrin användes år 1994 48 TWh biobränsle. Användningen är ca i massaindustrin och sågverken. Detta är följd av att dessa störst en industrier internt bränslen i tillverkningsprocessen. genererar

Energiutvinning returlutar är del massaindustrins produktions-

ur en av

Denna biobränslegenerering är direkt beroende av produktions-

process. nivån. Pappers- och massaindustrins biobränsleanvändning kan väntas

variera i takt med produktionen.

Elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar var år 1994 ca 4 TWh. Biobränsle användes till 2,2 TWh denna elproduktion. av Industrin betalar ingen energiskatt och f.n. endast 25 % av koldioxidskatten för övriga användare, vilket gör de fossila bränslena förhållandevis konkurrenskraftiga i förhållande till köpta trädbränslen i

denna sektor.

7.2 Industrins användning biobränslen, torv m.m, åren Figur av 1980 1994, TWh bränsle. -

50 Torvm.m.

Biprodukter, ségverksindustn 40 K Biobränslen för alprod.

30 Bipmduklar, masaainduslri

20 Returlutar, massaindustri 10

1980 1984 1988 1992

Flerbostadshus, lokaler och småhus

Användningen biobränslen i flerbostadshus är liten. Därför mäts inte av Den schablonskattas istället utifrån antalet

energianvändningen.

med trädbränslen. År 1993 hade 13 500 lägenheter som värms lägenheter trädbränslen regel i kombination med olja och/eller el. som

Biobränslen, torv 195 m.m.

I lokaler är användningen av biobränslen ännu mindre. En viss ökning av efterfrågan på biobränslen kan förväntas. Förädlade bränslen, som pelletter, kan komma att konkurrera med olja inom dessa tillämpningar och i vissa större pannor. Bränslet är dock inte etablerat i större skala. Priserna ligger inom intervallet 14 till 23 kWh beroende på öre per

köpares.

Biobränsleanvändningen i småhus uppskattas till 10 12 TWh årligen. Vid småskalig Vedeldning finns det problem med utsläpp av olika kolväten vid eldning i vissa pannor. Kommunerna kan därför komma att begränsa eldning i villapannor i vissa områden. Detta gör att nettoökningen av biobränslen i småhussektom kan bli begränsad trots en möjlig ökad eldning med förädlade bränslen. Effektivare pannor kan

också minska bränslebehovet. Ökningen tio års sikt torde därför i

denna sektor vara begränsad till några TWh årlig bränsleanvändning.

7.2 Utbud

Den ökade efterfrågan på biobränslen har kunnat tillfredsställas utan att brist har uppstått på marknaden. Det är produktionskostnaderna och priset för biobränslet, jämfört med priset alternativen inklusive skatter, som kommer att bestämma efterfrågan och utbud i framtiden. Om priset på biobränslen stiger, till följd av t.ex. prisutvecklingen för alternativen, kommer lönsamheten i biobränsleproduktionen att stiga. De skogsbränslen som tidigare varit för dyra att ta tillvara blir då lönsamma att saluföra. Stigande priser gör det även attraktivare för jordbrukare att

plantera energiskog. Höga priser inklusive skatt fossila bränslen är

således en förutsättning för en stor efterfrågan av biobränslen på lång sikt. Om produktionen i sågverken, samt massa- och pappersindustrin växer ökar mängden avverkningsrester i skogen samt de industriella biprodukterna. Detta kan medföra ett Ökat utbud av trädbränslen och vissa industriella biprodukter t.ex. spån och bark. Fjärrvärmeverkens möjligheter att använda industriella biprodukter, som spån har ökat Linder senare år. Även det är ekonomiska faktorer avgör det framtida utbudet om som och efterfrågan, är det omdiskuterat vilket uttag som är uthålligt möjligt efter ekologiska och tekniska restriktioner. Biobränslekommissionen bedömde år 1992 att potentialen för ett ökat uttag av avverkningsrester

5 Förädlade trädbränslen 1995, NUTEK Rl995:28

196 Biobränslen, torv m.m.

betydande och att uttaget vid dåvarande ekologiska restriktioner var skulle kunna öka till 22 24 TWh året jämfört med 6 TWh år - om 1992. Vidare konstaterades det visar sig möjligt att kompensera att om bortfallet näring vid ökat uttag skulle uttaget kunna ökas till av 36 40 TWh. Ändrade gallringsrutiner skulle kunna ge en m.m. -

potential 50 60 TWh. Potentialerna för industriella biprodukter och

om -

returlutar, vilka är direkt knutna till produktionsnivån inom

skogsindustrin, bedömdes marginellt större än dagens användning. som Bedömningarna det möjliga uthålliga trädbränsle varierar av uttaget av således. Diskussionen gäller inte den fysiska potentialen SIMS bedömning i figur 7.4. Det uppskattade intervallet för hur mycket

trädbränslen skulle kunna öka till år 2005, jämfört med i dag,

uttaget av varierar. Figurerna 7.3 och 7.4 illustrerar spännvidden i bedömningama.

Biobränslen, torv 197 m.m.

Figur 7.3 Bedömningar av uttaget av trädbränslen, ökning jämfört med dagens användning. Avverkningsrester, gallringsved och virke utan industriell användning. TWh bränsle.

90 80 70 60 50 40 Ellntervall ~ 30 BMinim — um 20 — 10 — 0 — . Blohllhâll- SIMS SIMS Skogs- IVA IVA komm. år 2005 h 2020 Industrin "kortsikt" ling sikt" 012005 ål2005

Figur 7.4 Bedömningar av utbudet av industriella biprod.,

återvinningsvirke, m.m. Ökning jämfört med dagens användning. TWh bränsle.

16 14 12 10 8 Ijlntervall mMinim um

BIobrInsIe- SIMS SIMS |VA IVA komm. h zoos lv 2020 "kortslkl" "ling sikt" år1006 Anm. Skogsindustriema har inte presenterat någon bedömning av dessa sortiment.

Det är bl.a. ekologiska restriktioner som begränsar uttaget av avverkningsrester i skogen. De näringsförluster som uppstår vid uttag av

skogsbränsle skulle kunna kompenseras med återföring av aska från

förbränning trädbränslen. Försök pågår rörande detta, men det är i av

198 Biobränslen, torv m.m.

dag osäkert vilken omfattning askåterföring kan få i framtiden. Tekniska restriktioner kan exempelvis att lämplig teknik saknas för uttag av vara vissa trädbränslesortiment. Vidare förklaras skillnaderna av olika antaganden utifrån konkurrensen viss vedråvara. Skogsindustrin kan om behöva större del skogsråvaran för förädling till exportprodukter. en av En ökad konkurrens kan också uppstå ökad inhemsk produkgenom en tion drivmedel för fordon. av Biobränslekommissionen underströk i sin bedömning att nästan hela

den angivna skogsbränslepotentialen framkommer som ett resultat av

skogsindustrins verksamhet. En förutsättning för dessa beräkningar är att ökad användning skogsbränslen inte får äventyra produktion och en av investeringar inom skogsindustrin.

Den efterfrågeökning kan förutses enligt tidigare avsnitt, med

som dagens skattesystem, är liten och kan tillgodoses ett utbud av

motsvarande de mest återhållsamma uppskattningarna i figurerna 7.3 och 7.4. De optimistiska bedömningarna det uthålliga uttaget

mest av överstiger kraftigt vad skulle krävas för att försörja ett utbyggt som

fjärrvärme/kraftvärmesystem enbart utnyttjar trädbränslen.

som Det bör vidare framhållas att efterfrågan trädbränslen ökar kan om det bli attraktivt att odla energiskog. Ledtiderna för att uppnå mer storskalig salixodling är tio år. Det finns dessutom stort utbud av ca en biobränslen på den internationella marknaden t.ex. rivningsvirke, flis och olivkärnekross. Utbudet inhemsk torv har under de senaste tre åren av legat 3 TWh per år. ca Det möjliga uttaget trädbränslen förefaller således inte vara av begränsande för dagens eller morgondagens energiförsörjning. Tillgångarna på biobränslen utgör inte heller någon restriktion för användningen på längre sikt. Bestämmande för användningen är i stället ekonomiska faktorer bränslepriser, skatter och produktionssom kostnader. Biobränslekommissionen gjorde samma bedömning. Sänkta kostnader för produktionen biobränslen påverkar av

lönsamheten och utbudet. Om produktionskostnaderna minskar i relation

till andra bränslen blir tidigare varit för dyra i förhållande till uttag, som bränslepriset, lönsamma. Därigenom ökar utbudet. Det är svårt att

förutsäga hur produktionskostnaderna kommer att utvecklas. Enligt vissa bedömningar kan avverkningskostnaderna komma att sjunka markant

ett resultat teknisk utveckling. som av

Uppdelningen bränsleproduktionskostnaden i kostnadsposter visar

av biobränslet för betydande del av att transporter av svarar en

bränslepriset. Med ökad användning kan transportkostnadens

en

Biobränslen, torv 199 m.m.

betydelse komma att öka. Omkring 100 km brukar annars anges som ett tak för lönsamma landsvägstransporter av icke förädlade biobränslen och

det dubbla för förädlade bränslen Relativt långväga transporter med tåg

och båt har dock blivit vanligare på senare tid. Eftersom bränsleprisema är beroende av varandra, skulle sjunkande produktionskostnader för ett prisledande bränsle leda till sänkta priser och sänkt utbud även för andra bränslen, inklusive biobränsle. Mot denna bakgrund kan konstateras att det är svårt att förutsäga det framtida utbudet och efterfrågan av biobränslen. Efterfrågan är långsiktigt beroende av priserna på andra bränslen och energislag. Utbudet är långsiktigt beroende av kostnaderna för att utvinna och distribuera bränslet. Priset på marknaden kommer att bestämmas av

balansen mellan utbud och efterfrågan. Det mest avgörande för

utvecklingen av marknaden är vilka styrmedel som kommer att användas för att ta hänsyn till bl.a. bränslenas miljöpåverkan.

7.3 Miljöpåverkan

Uttag av avverkningsrester i skogen orsakar miljöpåverkan dels genom att nödvändig näring tas ur skogen, dels genom att skogsmaskinerna orsakar utsläpp. De näringsämnen som försvinner är kväve och mineraler. De högsta halterna av näringsämnen i ett växande träd finns i barr, blad och fina kvistar, dvs. i de delar till stor del blir som avverkningsrester. I de södra delarna av landet är nedfallet av kväve från luften så stort att mark och sjöar riskerar försurning och övergödning. Något behov av kvävekompensation uppstår därmed inte. I norra Sverige kan dock kvävekompensation vara nödvändig vid ett ökat uttag av avverkningsrester. Förlusterna av mineraler fordrar någon form av kompensation genom gödsling med handelsgödsel eller askåterföring. Kompensationsnivån är beroende av hur intensivt uttaget är. Ökat uttag avverkningsrester har också effekter forna och av humus vilket minskar tillgången på mineraliserad växtnäring och vatten samt försämrar förutsättningarna för bakterier och svampar. En god tillväxt skogen kan dock motverka den negativa effekten av ett ökat av uttag av avverkningsrester. Huvuddelen av de mineraler som försvinner från skogen vid uttag av

bränsle återfinns i den aska som blir kvar efter förbränning. Återföring

6 Trädbränslen 1994, NUTEK Rl994:l5

200 Biobränslen, torv m.m.

askan kan därför kompensera mineralförlusterna. Askan är liksom av kalk basisk, varför den kan användas för att återställa försurad mark.

Återföring av aska är inte en etablerad teknik. Kunskapen är dock god

inom området och pilotförsök pågår.

Under år har bevarandet den biologiska mångfalden allt senare av

ställts i fokus även på skogsbruksområdet. Skogsbruk, som bedrivs

mer så att den biologiska mångfalden säkerställs, innebär restriktioner på hur skogsmarken kan utnyttjas och disponeras. Detta kan ha stor påverkan

på uttagsmöjligheterna. Massa- och pappersindustrins kunder ställer ökande krav på att framställningen av pappersproduktema inte får ha påverkat den biologiska mångfalden i skogen negativt. Skogsägarna

identifierar och förstärker därför s.k. nyckelbiotoper, vilket kan påverka

uttagsmöjligheterna.

Som nämnts i tidigare är utsläppen av kolväten från småskalig Vedeldning ofta höga. I vissa tättbebyggda områden är detta av sådan

karaktär att ytterligare restriktioner kan komma att införas.

Torvtäkter lokala miljöstörningar under den tid brytning pågår. ger

Efter avslutad brytningsverksamhet återställs täkten till skog, våtmark

eller dylikt och miljöstörningama upphör.

7.3.1 Klimatpåverkan

Förbränning bränslen från skogs- och jordbruket anses inte ge något

av nettotillskott koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären. av Utsläppen koldioxid vid förbränning av biobränslen uppvägs av att av den växande biomassan, t.ex. skogen, genom fotosyntes tar upp atmosfärens koldioxid. Detta gäller under förutsättning att uttaget av biomassa inte överstiger tillväxten. Denna balans upprätthålls oavsett om biomassan förbränns eller träden och växterna med tiden dör och om förmultnar. - En fråga ofta diskuteras är omfattningen av utsläppen av som koldioxid eller andra föreningar vid uttag och produktion av biobränslen. Resultat analyser miljöpåverkan över hela av av bränslecykeln visar att fasta biobränslen, är de biobränslen som som används i värme- och elproduktion, medför begränsade emissioner så

länge de inte transporteras längre vägsträckor. Det låga energiinnehållet volymenhet gör det olönsamt att frakta bränslet så långa sträckor

per väg att koldioxidutsläppen blir betydande. I dag används fossila bränslen vid odling och omvandling av

Biobränslen, torv m.m. 201

traditionella jordbruksgrödor till flytande drivmedel, t.ex. rapsolja och etanol. Detta medför att koldioxidemissionerna vid produktion av flytande biodrivmedel med dagens teknik kan i nivå med de fossila vara drivmedlens, sett över hela bränslecykeln. Framställning av etanol från trädbränslen med teknik är under utveckling förutses dock ny som medföra betydligt mindre koldioxidutsläpp. Koldioxidutsläppen från torvförbränning är omdiskuterade. Inom t.ex. EU, IPCC och lEA betraktas torv ett fossilt bränsle och som koldioxidutsläpp från torvförbränning ingår i den redovisning som klimatkonventionens parter gör till konventionen. Biobränslekommissionen ansåg år 1992 att det inte förelåg tillräckligt vetenskapligt underlag för att ta ställning till torvens klimateffekter. Mil jöavgiftsutredningen bedömde att torvförbränning principiellt sett

borde belastas med koldioxidavgiftl. Uppkomsten av den svenska

torvindustrin stimulerades tidigare av staten utifrån en önskan att minska oljeberoendet. Utredningen fann därför att koldioxidavgifter skulle ha för drastiska konsekvenser för användare och producenter av torv och innebära alltför förändrade förutsättningar för användare och producenter. Ett undantag från koldioxidavgifter under en omställningsperiod föreslogs därför. Denna period skulle vara så lång att gjorda investeringar skulle kunna avskrivas, vilket uppskattades till minst tio år. Nettoeffekterna torvtäkt och torvförbränning emissionerna av av klimatpåverkande har varit oklar. Från en obruten myr sker gaser emissioner metan, medan förbrännning av torv ger ett betydande av engångsflöde koldioxid till atmosfären. Forskning har genomförts för av att få fram säkrare värden på dessa flöden. De senaste beräkningarna har redovisats i en rapport från Naturvårdsverket visar att som nettoemissionerna växthusgaser från torvtäkt och torvförbrännin g blir av

mindre än från kolförbränning, högre än förbränning naturgas.

men av Svenska torvproducentföreningen menar dock att torvförbränning inte ett nettotillskott koldioxid så länge landets årliga nybildning av ger av torv överstiger den årliga brytningen energitorv samt att hänsyn bör av tas till att markens kolbindande förmåga ökar i utbruten torvtäkt. en

7 Sätt värde på miljön. sou 1990:59

SNV:s rapport 469, Impact on the greenhouse effect of peat mining and combustion.

° NUTFKzs Energi för framtiden

202 Biobränslen, torv m.m.

Biobränslekommissionen uppskattade landets årliga nybildning till 12-25 TWh och den årliga produktionen energitorv uppgår till ca av 3 TWh. ca

7.4 biobränslen

Förgasning av

Förgasning fasta bränslen för elgenerering har under ett antal år av diskuterats såväl i Sverige i många andra länder. Förgasning som innebär fast bränsle omvandlas till före förbränning i att ett gas gasturbin eller förbränningsmotor. Internationellt har arbetet främst fokuserats Förgasning kol och olja, vilket skulle kunna förbättra av för dessa bränslen. I Sverige har på år

miljöprestanda senare biobränsleförgasning rönt störst intresse. Mer eller mindre omfattande

projekt bedrivs vid Vattenfall, Sydkraft samt Termiska Processer i

Studsvik TPS. Förbränning biobränsle i ett konventionellt kraftvärmeverk, t.ex. av

fluidbädd, elverkningsgrad 30 % den som produceras

en ger en

alltså 30 % bränslets energiinnehåll, och ett alfavärde på

motsvarar av 0,5. Med detta att det i kraftvärmeanläggning produceras menas en hälften så mycket värme. I ett kraftvärmeverk baserat på som

Förgasning kan elverkningsgraden bli 40-50 % och alfavärdet 1,3. Detta innebär elproduktionen teoretiskt kan bli 2,5 gånger högre i en

att

kraftvärmeanläggning baserad förgasningsteknik än i en

ny anläggning nyttjar konventionell teknik. Totalverkningsgraden är som

dock lägre för förgasningsanläggningar. Detta har betydelse för total-

ekonomin priset och värme ligger nära varandra. Ett högre om alfavärde på bekostnad totalverkningsgraden är endast lönsamt om av betalas bättre än värme. Förgasning kan ske vid atmosfärstryck eller under tryck. Förgasning höga tryck i dag inte kommersiellt etablerad för elgenerering. vid är

Några anläggningar demonstrationskaraktär finns uppförda i världen.

av har samtliga byggts med någon form statligt stöd. Förgasning vid De av atmosfárstryck ligger enligt vissa bedömare närmare kommersialisering. En förklaring till att Förgasning inte etablerats kommersiellt är bl.a.

de tekniska problemen rörande reningen och, i fallet trycksatt av gasen biobränsleförgasning, inmatningen bränslet i förgasaren. Vidare av och varierande belastningar. Även utsätts t.ex. komponenterna för stora

processintegreringen förgasare och gasturbin är ett problemområde.

av Forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs inom bl.a. dessa områden.

Biobränslen, torv 203 m.m.

Förgasningsanläggningar är jämfört med konventionella anläggningar betydligt mer komplicerade och därmed dyrare. Högre underhålls- och kapitalkostnader samt lägre utnyttjningstider gör att elproduktion i förgasningsanläggningar är dyrare än i konventionella kraftvärmeverk, trots det högre elutbytet. De nuvarande prisrelationerna mellan och värme är otillräckliga för att kompensera de högre driftkostnaderna. Uppskattningar, som gjorts inom ramen för Energikommissionens arbete, visar på elproduktionskostnader kring kWh‘°. 80 öre per Liknande resultat har visats på annat håll. Kostnadsuppskattningarna är dock mycket grova. En jämförelse mellan teknik i ett utvecklingsstadium och kommersiellt tillgänglig teknik är dessutom inte rättvisande.

7.5 Biobränslen och naturgas

En naturgasledning Mellansverige, se kapitel skulle leda till genom ökad konkurrens på de lokala bränslemarknaderna, i och med att ytterligare ett bränsle introduceras. Av de totala kostnaderna för naturgas är en relativt stor del kapitalkostnader för rörledningen. l den energipolitiska propositionen från år 1991 anförs att biobränslen och naturgas är konkurrerande bränslen i kraftvärmen. En naturgasutbyggnad skulle därmed kunna konkurrera med biobränslen i befintliga anläggningar, exempelvis i fjärrvärme- och kraftvärmeverk, eller begränsa möjligheterna till en utökad biobränslemarknad. l Energikommissionens arbete har konkurrensen mellan naturgas och biobränslen längs en tänkt naturgasledning från Göteborg till Gävle år 2005 studerats. Studien är ett försök att i ett lokalt och regionalt perspektiv analysera och i så fall i vilka sektorer, naturgas och om, biobränslen konkurrerar. Det bör påpekas att en naturgasledning genom Mellansverige är till sin sträckning geografiskt begränsad. Om en ledning byggs innebär det inte att det kommer att finnas tillgång till naturgas i hela landet. l studien har antagits att kommuner inom ett avstånd av fyra mil från ledningen skulle kunna få tillgång till naturgas. Detta motsvarar ungefär situationen längs den befintliga stamledningen Västkusten. En ledningsdragning från Göteborg Jönköping Stockholm Gävle skulle - - -

m Underlagsbilaga l

l Biobränslen för framtiden SOU 1992:90

204 Biobränslen, torv m.m.

medföra 70 kommuner ligger i sådan närhet till ledningen. att ca Beräkningar har utförts med olika prisantaganden för bränsle och

i syfte att belysa konkurrenssituationens känslighet för prisändringar.

Med utgångspunkt i den nuvarande energitillförseln och energianvändningen i kommunerna längs den tänkta ledningen har bränsleanvändningen år 2005 beräknats i kraftvärme- och fjärrvärmeverken, i egna i bostäder och lokaler samt i industrin. pannor Beräkningarna visar att, beroende på prisrelationer, konkurrens mellan naturgas och biobränslen i huvudsak kan uppstå i fjärrvärmesektorn. Biobränslen har med dagens energi- och koldioxidbeskattning mycket stark konkurrenskraft i värmeproduktion. Vid en låga relativa naturgaspriser tar gasen marknadsandelar av biobränslena. Biobränsleanvändningen i de studerade kommunerna ökar ändå jämfört med dagens totala nivå.

Elprisets inverkan har stor betydelse för kraftvärmens konkurrens-

kraft vilket avspeglar sig i användningsnivåerna för biobränsle och

naturgas i fjärrvärmesektorn. Låga elpriser medför att kraftvärmens

konkurrenskraft minskar. Därmed blir också den totala användningen av biobränsle och i fjärrvärmen lägre än i fallet med högre elpriser. gas

Framför allt är det gasanvändningen minskar kraftigt. Detta kan

som förklaras med att naturgasbaserad kraftvärme har ett högre alfavärde än biobränslebaserad, och därmed i högre grad baserar lönsamheten elproduktionen.

Vid det låga elprisantagandet råkraftpris 28 öre per kWh år 2005

förbättras konkurrenskraften för individuell uppvärmning. Naturgasanvändningen i denna sektor ökar därmed, liksom eluppvärmningen. Biobränsleanvändningen i blockcentraler ökar, vilket beror att vid ett

lågt elpris är fjärrvärmeutbyggnad ihopkoppling av flera små

genom värmesystem inte lönsam. Kraftvärmens konkurrenskraft är sämre vid låga elpriser. Vid högre elpriser 35 öre per kWh år 2005 konkurrerar naturgas endast i liten utsträckning med biobränslen i den individuella uppvärmningen. Gas tar visserligen en stor marknadsandel, men konkurrerar inte med biobränsle utan med olja och i viss mån med elvärme. beräkning i fallet med det lägre elpriset har gaspriset hållits I en - -

realt oförändrat fram till år 2005. Övriga bränslen ökar realt i pris. I

detta exempel minskar biobränsletillförseln i individuell extrema

2 Underlagsbilaga 3

Biobränslen, torv m.m. 205

uppvärmning i området från dagens 6,4 TWh till 4,8 TWh år 2005. Gas

för enskild uppvärmning uppgår år 2005 till 8,5 TWh. I fjärrvärmesektom sker dock samtidigt ökning biobränsletillförseln

en av i kommunerna från dagens 3,2 TWh till 12 TWh, samtidigt som

gastillförseln ökar till 7 TWh. Övriga energislag står i detta fall för huvuddelen tillförseln. Ökningen av biobränslen i fallet med det

av högre elpriset är ännu kraftigare. Inom industrisektorn råder ingen konkurrens. Där tar gas i stället marknadsandelar från olja. Användningen köpta biobränslen i av industrisektorn är i dag obetydlig, beroende dels att biobränslen rent tekniskt i vissa tillämpningar, dels på skattepåslaget for inte passar att

fossila bränslen i industrin inte är tillräckligt stort. Industrin betalar

endast fjärdedel koldioxidskatten.

en av Frågan konkurrensen mellan naturgas och biobränslen kan vara om

komplicerad än vad kan utläsas de långsiktiga pris-

mer som av relationerna mellan bränslena. När ledning väl är dragen finns motiv en för gasbolag inledningsvis sänka priserna För leveransematill att

exempelvis fjärrvärmeföretag för att så sätt knyta upp nya kunder.

Detta förutsätter att gasföretagen har ekonomiska möjligheter att bära en initial förlust medan marknaden byggs upp.

Möjligheterna till lågprissättning kan inte helt bortskrivas. Å andra

sidan måste utgångspunkt att ett gasbolag inte under längre tid

en vara

kan ut priser understiger kostnaden. Till importpriset kommer

ta som kostnaden för själva ledningsnätet, såväl stamledningen som regionaloch lokalnät. Beskattningen särskilt koldioxidbeskattningen i - och kraftvärmesektorn har mycket stor inverkan på värme- en konkurrenssituationen mellan samtliga bränslen.

De energipolitiska programmen 207

8 De energipolitiska programmen

l detta kapitel behandlas de pågående för utveckling av programmen

energieffektiv teknik i avsnitt 8.1 och för förnybara energislag i avsnitt

8.22 de senaste årens energiforskningsinsatser i avsnitt 8.43, dvs.

samt huvudsakligen de initierades i samband med det program som

energipolitiska beslutet år 1991. En översikt motsvarande insatser

av inom EU i avsnitten 8.3 och 8.4.3. I avsnittet 8.5 ges en kort ges översikt teknikläget för energikällor och teknikomrâden som har av bedömts intressanta i Sverige för framtiden. vara

för och utveck-

8.1 Programmen omställning ling av energisystemet - energi-

användning

Riksdagen beslöt år 1988 ett för effektivare användning om program

och ersättning el. Ett stöd till teknikupphandling inrättades den l juli

av 1988. Inledningsvis anvisades 150 miljoner kronor. För verksamheten ansvarade dåvarande Statens energiverk.

I den energipolitiska överenskommelsen år 1991 beslutades om ett

femåri för effektivare användning av energi. Programmet nytt program

omfattade effektivisering all slags energianvändning inom samtliga

av samhällssektorer, dock huvudsakligen effektivare användning och

ersättning el. Enheten för effektivare energianvändning vid NUTEK

av delen samt utgör sekretariat åt

genomför större av programmet Energianvändningsrådet. Energianvändningsrädet är ett rådgivande till NUTEK. I rådet

organ

ingår ledamöter från Boverket, Statens råd för byggforskning BFR,

I Underlagsbilaga 14

Z Underlagsbilaga 7

3 Underlagsbilaga 32

208 De energipolitiska programmen

Kommunikationsforskningsberedningen KFB, Konsumentverket, Naturvårdsverket, NUTEK och Vägverket. l rådets uppgifter ligger att följa utvecklingen av energianvändningen och energieffektiviseringsarbetet inom sektorsmyndigheternas ansvarsområden samt att sammanställa information om detta. Rådet skall ha en pådrivande roll i energihushållningsprogrammet och följa arbetet med energihushållning hos marknadens aktörer.

8.1.1 Insatser

Programmet för effektivare energianvändning har en ekonomisk ram på sammanlagt 965 miljoner kronor. Tyngdpunkten i programmet ligger på teknikupphandling och demonstrationsprojekt. Större delen av programmets medel kan fritt fördelas över programperioden, som genom riksdagsbeslut budgetåret 1992/93 förlängdes med två år och varar fram t.o.m. första halvåret 1998. Programmet för effektivare energianvändning består av följande delar, som samtliga har funnits med sedan år 1991: 750 miljoner kronor för teknikupphandling for åren 1991-1998. - Därutöver anvisades 150 miljoner kronor ur Energiteknikfonden for demonstration i större skala i statliga, kommunala och privatägda lokaler samt bostäder för åren 1991-1998. Stöden administreras och fördelas av NUTEK Effektivare Energianvändning. 50 miljoner kronor ur Energiteknikfonden för demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin, främst den elintensiva industrin, för åren 1991-1996. Anslaget handläggs NUTEK Energi och miljöteknik. av 10 miljoner kronor för att utveckla och samordna energiinriktad information till icke-energiintensiva företag. NUTEKzs informationsenhet ansvarar för verksamheten.

5 miljoner kronor för utveckling av provningsmetoder för

energideklarationer och provning av konsumentprodukter vid Konsumentverket. Utöver dessa medel avsätts resurser för att stödja effektivare energianvändning både inom särskilda program och inom flera myndigheters ordinarie verksamhet. Under våren 1995 hade ca 240 miljoner kronor utbetalats och ytterligare ca 400 miljoner reserverats för planerade projekt. Verksamheten koncentreras kring teknikupphandlingsprojekt och spridningsaktiviteter i anslutning till dessa. Allmän information och

De energipolitiska programmen 209

utbildning andra former av energieffektivisering förekommer i om mycket liten utsträckning. Teknikupphandlingen organiseras ofta i någon form av tävling som utgår från en kravspecifikation från en särskilt utsedd beställargrupp. På detta sätt upprätthålls konkurrensneutralitet. De leverantörer som lyckas bäst får sin belöning genom att beställargruppen, som organiseras av NUTEK Effektivare energianvändning, utser dem till vinnare och köper en viss garanterad volym. Aktörerna i beställargruppen får stöd från programmet för sina initialinsatser och därtill hörande merkostnader. Det är beställargruppen som ställer krav och som köper produkten eller systemet. NUTEK köper aldrig produkter. När teknikupphandling har genomförts sker vanligen provning av en produkten eller systemet. I anslutning till teknikupphandlingen utformas ofta någon form programkrav. Programkraven kan beskrivas som av frivilliga normer, och utarbetas i allmänhet av NUTEK i samarbete med respektive bransch. Till kraven hör i vissa fall energimärkning som ett stöd för konsumenterna. - Programkrav har hittills tagits fram för bl.a. belysning och ventilation i lokaler såsom skolor, kontor, vårdinrättningar och Verkstadsindustri samt för kontorsutrustning. Som stöd för att få produkter kända och prövade i större skala nya används s.k. ramavtal. Sådana har träffats med 24 större lokalförvaltare och 21 industriföretag med syfte att demonstrera ny teknik och sprida programkraven har utarbetats NUTEK. Företaget får ersättning som av i relation till hur mycket energi som förväntas att kunna sparas. Tanken med ramavtalen är att stödmottagarna även efter upphandlingen skall fortsätta att använda energieffektiv teknik eftersom kunskap och erfarenhet tekniken då finns. l förlängningen förväntas detta av den nya innebära att även andra företag och förvaltare tar till sig den nya tekniken. Det är då spridningseffekt uppstår. en Ramavtal har också träffats med 26 energiföretag. Syftet med dessa avtal är att få energieffektiv teknik demonstrerad och att stimulera energiföretagen att erbjuda effektiviseringstjänster. Med teknikupphandling bas bedrivs en rad projekt riktade till som olika målgrupper. "Eloff Strömsnål" energimärkning för vitvaror är en och kommer att användas även för märkning energieffektiva fönster. av Projektet EKO-energi har startats för att få företag att spara el. ENEU 94 är handledning för såväl beställare som leverantör att använda vid en upphandling utrustning och maskiner inom verkstadsindustrin. av Stöd till industrins energieffektivisering är huvudsyftet med anslaget för demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.Totalt har hittills anvisade 50 miljoner kronor beviljats till olika projekt för 48,6 av

210 De energipolitiska programmen

eleffektivisering inom industrin, bl.a. inom järn- och stålindustrin, och pappersindustrin och gruvindustrin. massa- Av anvisade 10 miljoner kronor för information till icke energiintensiva företag har drygt 2 miljoner kronor använts. De 5 miljoner kronor har anslagits till Konsumentverket för provning är som förbrukade. För att Konsumentverket skall kunna fortsätta att medverka i effektiviseringsprogrammet har ett treårigt avtal slutits med NUTEK totalt 6,6 miljoner kronor.

8.1.2 Hittills avläsbara resultat

Programmet för effektivare energianvändning, med tyngdpunkten på teknikupphandling, syftar till att få fram bättre teknik på marknaden. Det kan också ett sätt att få de tillverkande företagen att vara uppmärksamma energianvändningen både i den egna produktionen och vid användningen företagets produkter. av Programmet för effektivare energianvändning har inledningsvis inriktats främst hushållsel och driftel inom bebyggelsesektom. Teknikupphandlingar hittills gett ett påtagligt resultat är den av som kombinerad kyl och frys, tvättstugeutrustning för flerbostadshus, monitorer högfrekvensdon för belysning. I dessa fall har en samt utveckling mot energieffektiva produkter kunnat konstateras. En mer tidigarelagd marknadsintroduktion för vissa produkter som redan varit utvecklade har skett. Energieffektivisering har ofta samtidigt gett en kvalitets- och standardhöjning inom t.ex. belysningsområdet. Till de teknikupphandlingsprojekt där en viss spridning har konstaterats hör högtrycksnatriumlampor för vägbelysning och sporthallar för gjuteriindustrin samt röda lysdioder för m.m., styrsystem trafikljus. Fönster är ett projekt där marknaden har tillförts produkter med helt kvaliteter, där efterfrågan på produkten hittills har varit låg. nya men Flera tillverkare har tagit fram energieffektiva fönster. Totalt har ett dussintal teknikupphandlingstävlingar slutförts och spridningsaktiviteter pågår för dessa. Ytterligare 20 teknikuppca handlingar pågår eller är under planering. Av den utvärdering har genomförts Energikommissionen som framgår kostnaden minskad energienhet är ganska hög för den att per omedelbart minskade energianvändningen. Insatserna är dock avsedda möjliggöra spridningseffekter, utan statligt stöd. De kostnader att senare

De energipolitiska programmen 211

och resultat redovisas är vanligen NUTEK:s programkostnader och som de direkta effekterna, vilket således inte ger en fullständig bild av kostnaderna och resultaten.

8.1.3 Kommentarer

I Programmet för effektivare energianvändning har stor vikt lagts vid utveckling och spridning energieffektiva produkter. Teknikuppav handling är ett nytt sätt att energieffektivisera. Flera aktörer anser att

teknikupphandling stimulerar energieffektivisering och att NUTEK

strategiska marknadsinsatser har fäst uppmärksamheten denna genom möjlighet. Det är svårt att med stor säkerhet kvantifiera det totala resultatet för

programsatsningar det slag genomförs programmet för

av som genom

effektivare energianvändning. Några de satsningar som har

av genomförts eller är under planering kan ifrågasättas vad gäller den

samlade effekten energianvändningen. Åtgärder för t.ex. minskad

energiförbrukning i del systemet kan ibland oväntade effekter

en av ge i andra delar. Det är därför viktigt att insatser för energieffektivisering

genomförs utifrån ett systemtänkande. En slutsats är att det finns ett

behov att ytterligare utveckla kalkylerings- och utvärderingsrutiner av energipolitiska åtgärder. för denna typ av

Underlagsmaterialet indikerar eventuellt fortsatt verksamhet

att en skulle kunna koncentreras kärnverksamheten, dvs. teknikupphandling

och spridningsaktiviteter. Fördelningen mellan nationella insatser och

insatser kan göras från något av EU-programmen bör övervägas. som T.ex. förefaller Standardisering och märkning produkter vara en fråga av i första hand bör drivas inom EU. som Om målen för energieffektivisering från tidigare energipolitiska beslut ska kunna uppnås är det troligt att traditionella metoder behöver tillgripas komplement. Prisutvecklingen på energi och ekonomiska som styrmedel är också viktiga faktorer.

Utbildning och information för drift- och underhållspersonal m.m. är

angeläget. Underhållsteknik i vid bemärkelse är vital för att möjliggöra

ett gott kapitalutnyttjande genom teknisk förnyelse och uppgradering av

befintliga system. Det kan övervägas att införa riktlinjer för

energieffektivitet i anslutning till den obligatoriska

ventilationskontrollen. Utbildning och information energieffektivisering bör ökas även om till speciella nyckelgrupper såsom energiföretag, installatörer och konsumentvägledare.

212 De energipolitiska programmen

De förändringar förväntas inom industrin under de kommande som decennierna kommer att kräva stora insatser för att klara en hög industriproduktion med effektiv användning av resurser. En bättre samverkan mellan NUTEK:s olika enheter och med industrins företrädare kan grund för att insatser sätts där de gör mest nytta. ge En möjlig åtgärd är ett särskilt program för energieffektivitet i industrin med ett särskilt råd för industrins effektivisering, bestående av bl.a. industriföreträdare. Internationellt utvecklas snabbt standarder för miljörevision och nya miljöstyrningssystem, t.ex. EMAS, som är EU:s förordning om miljörevision, och ISO 14000, är internationell kvalitetsstandard. som en Det är osäkert kunskaper om dessa system får önskvärd spridning om eller ytterligare särskilda åtgärder krävs för att t.ex. små och om medelstora företag ska kunna ta del av dessa metoder. För transportsektorn gäller att forskning, utveckling och internationell samverkan är viktig för att nå resultat.

8.2 Programmen för omställning och

tillförsel

utveckling av energisystemet -

Här kortfattad redovisning de åtgärder för främjande av ges en av förnybara energislag del 1991 års energipolitiska beslut. som var en av De resultat hittills kan avläsas redovisas och kommenteras. För mer som

utförlig redovisning och diskussion hänvisas till underlagsmaterialetál.

8.2.1 Insatser

Syftet med investeringsstöden är att främja introduktion av vindkraft och solvärme samt investeringar i kraftvärmeproduktion baserad på

biobränslen. Bakgrunden är att förnybara energislag har klimatmässiga

fördelar inte kommer till uttryck i energibeskattningen. l avvaktan som internationell samordning framför allt koldioxidbeskattningen en av har därför investeringsstöden utnyttjats styrmedel för att främja de som förnybara energislagen och den biobränslebaserade kraftvärmen. Till investeringar i biobränslebaserad krafrvärme har lämnats ett

4 Underlagsbilaga 7

SOU 19955139 De energipolitiska programmen 213

bidrag med högst 4 000 kr installerad kW el. För ombyggnad av per befintliga värmeverk och konvertering av fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärmeproduktion med

biobränslen utgår stöd 25 % ombyggnadskostnaden, dock högst

om av 4 000 kr installerad kW el. Med biobränslen avses här trädbränslen, per

energigrödor och halm, även i förädlad form som biogas och pelleter

Anläggningar förbränner vissa sorterade avfallsfraktioner kan m.m. som få reducerat stöd 3 000 kr kW el. Kraftvärmeanläggningar som per utnyttjar deponigas kan också få stöd. Stödet är villkorat med att anläggningsägaren under femårsperiod skall förbinda sig för en en biobränsleanvändning på minst 85 % den totala bränsleförbrukningen. av förbättra konkurrenskraften hos befintliga biobränslebaserade För att kraftvärmeverk lämnas också ett bidrag på l 000 kr kW el. per Stöden gällde ursprungligen perioden l99l 1995, men förlängdes med ett år. För insatserna avsattes totalt 1 000 miljoner kronor. senare Medlen är intecknade beslut. Stödet handhas av NUTEK. nu genom

Till investeringar i vindkraftverk med eleflekt över 60 kW

en

lämnades ursprungligen bidrag med 25 % av investeringskostnaden.

Stödet har sedan höjts till 35 %. Stödet gällde en femårsperiod och totalt

250 miljoner kronor avsattes för insatserna. Ett belopp totalt 10 om miljoner kronor har därefter överförts till utvecklingsinsatser inom

för energiteknikfonden. Vidare har möjlighet öppnats för

ramen teknikupphandling. Stödet har även finansierat vindkraftsrådgivning. Investeringsstöden är förenade med kvalitetskrav. De handläggs av

NUTEK. Solvärme stöds med ett bidrag på 25 % investeringskostnaden. av Stödet omfattar såväl solvärme i bostäder i större tillämpningar, och som

handhas Boverket respektive NUTEK. Under tid lämnades 35 %

av en investeringskostnaden i stöd for solvärme i bostäder. För insatserna av totalt 52 miljoner kronor för femårsperiod. Riksdagen har avsattes en därutöver nyligen beslutat ytterligare 56 miljoner kronor i om solvärmestöd.

l det energipolitiska beslutet ingick vidare ökad medelstilldelning

en

till Energitekni/donden med l 10 miljoner kronor årligen under fem år.

l energiöverenskommelsen ingick vidare att 625 miljoner kronor skulle avsättas för bl.a. utvecklingsinsatser for biobränslen. Mot

bakgrund biobränslekommissionens förslag tillsattes en särskild

av

programstyrelse for främjande biobränslebaserad elproduktionsteknik,

av FABEL. Dess uppgift är att främja ökad användning av biobränslen en

att lämna stöd for demonstration av ny elproduktionsteknik som

genom är baserad på biobränslen och har höga elverkningsgrader. Uppdraget skall avslutas senast den l juli 1997.

214 De energipolitiska programmen

8.2.2 Hittills avläsbara resultat

Biobränslebaserad kraftvärme

Av 1 000 miljoner kronor har 800 miljoner kronor beslutats som stöd

till investeringar i ny kraftvärme, motsvarande biobränsleanvändning

en på 3,4 TWh. Av resterande medel har drygt 30 miljoner kronor utbetalats i form av retroaktiva stöd, 54 miljoner kronor till ombyggnad av hetvattencentraler till kraftvärmeverk och 115 miljoner kronor till konvertering av fossilbränsle baserade kraftvärmeverk till biobränslebaserade. Den nytillkomna eleffekten uppgår till 327 MW.

Den teoretiskt möjliga biobränsleanvändningen i dessa anläggningar

uppskattas, baserat på bl.a. angivna utnyttjandetider 4 700 timmar per år i kommunala kraftvärmeverk och 7 100 timmar per år i industrier, till ca 6 TWh per år. Den tillkommande elproduktionen kan därmed uppgå till 1,7 TWhd. Låga elpriser har medfört att de kommunala kraftvärmeanläggningarna i Sverige, som uppfördes innan stödet introducerades, under de senaste åren har haft en utnyttjandetid motsvarande ca 2 500 timmar. Av totalt 49 anläggningar som har beviljats stöd hade 28 tagits i drift i maj 1995. Fem av de kommunala kraftvärmeverk erhållit stöd kan som nu redovisa driftstatistik för en hel eldningssäsong. Den redovisade elproduktionen från dessa anläggningar är i de flesta fallen lägre än den möjliga, till följd av såväl driftsekonomi som "barnsjukdomar". En del av stödet, ca 51 miljoner kronor, har gått till 24 röt- och deponigasanläggningar. Dessa hade i många fall uppförts även utan stöd. Driftsstatistik har hittills redovisats för 10 av de 24 röt- och deponigasanläggningarna som har fått stöd. Statistiken visar vissa driftproblem, men hälften av anläggningarna har visat en tillgänglighet över 90 %. Elproduktionen har under eldningssäsongen uppgått till ca 21 GWh el. Det är ca 80 % av den möjliga produktionen. Utan stödet hade sannolikt investeringarna i kraftvärmeanläggningarna uteblivit. Stödet har därmed främjat investeringar. Utan stöd hade man troligen i stället i viss utsträckning investerat i värme produktionsanläggningar. Några kommuner har tidigarelagt investeringar i kraftvärme till följd av stödet. Stödet har styrt fram elproduktionskapacitet i en situation med elöverskott. Den direkta effekten av stödet, i form biobränsleanvändning som inte skulle ha tillkommit utan av ny

De energipolitiska programmen 215

stöd, är svår att uppskatta då biobränslen även till följd av rådande beskattning har mycket stark ställning i värmeproduktionen. en lnvesteringsstödet kan inte bedömas ha haft någon större effekt på den tekniska utvecklingen. Detta inte heller stödets syfte. Teknikvar utvecklingen området inriktas den internationella marknaden och dess efterfrågan. En stor del anläggningarna har byggts med av utländska i viss utsträckning har svenska underleverantörer pannor, men gynnats och i de 15 kommunala anläggningarna har svenska turbiner

beställts.

Vindkraft

Från det att lnvesteringsstödet infördes i juli 1991 fram till september 1995 har medel beviljats till 213 aggregat med sammanlagd effekt en förväntad elproduktion på 0,16 TWh. Alla ca 67 MW och en ca har ännu inte tagits i drift. Tillgängliga medel under hösten aggregat var 1995 intecknade beslut, med undantag för 25 miljoner kronor genom ca

har reserverats för teknikupphandling och 5 miljoner kronor som

som reserverats för utvärdering stödet och vindkraftrådgivning. Innan av stödet infördes fanns sammanlagt 38 vindkraftverk, uppförda sedan år

1983. De vindkraftverk har uppförts med stödet är storleksklassen som 150 600 kW. - Att stödet har medfört investeringar i vindkraftverk som inte skulle ha byggts stöd torde klart. En miljöbonus på 9 öre per kWh utan vara till leverantörer vindkraftproducerad infördes den 1 juli 1994. av Effekten denna har ännu inte kunnat beräknas, NUTEK har av men observerat kraftigt ökat intresse för att uppföra vindkraftverk. ett nya lnvesteringsstödet tycks inte ha bidragit positivt till den tekniska utvecklingen. Av de vindkraftverk byggts med stöd är merparten som

dansktillverkade och serieproducerade. Den danska vindkraftsindustrin

har betydande andel världsmarknaden. Någon kostnadspress nedåt en av har inte observerats. Den starka kraftbalansen i Sverige har dock motverkat kraftiga kostnadsökningar enligt NUTEK. Den svenska tillverkarindustrin är mycket liten och har inte kunnat utnyttja stödet i

någon större omfattning. lnvesteringsstödet kan inte kombineras med

stöd till teknikutveckling. Enligt NUTEK har stödet medfört att tillståndsfrågorna har aktualiserats och prövats samt att diskussion vindkraften och en om

landskapsbilden har startat. Kvalitetskraven har inneburit att stöd endast

till kommersiellt tillgängliga. typgodkända kraftverk, varigenom ges

216 De energipolitiska programmen SOU 1995513945

l l I l

i

problem med "barnsjukdomar" har kunnat undvikas.

Solvärme

Efterfrågan på stöd till solvärme i bostäder har varit stort. Storskalig solvärme har däremot rönt litet intresse. Sedan hösten 1994 är anslagna medel till bostäder intecknade. Stöden till investeringar i solvärme i bostäder motsvarar en förväntad värmeproduktion 0,015 TWh per år. Resultaten från en utvärdering av ett antal små solvärmesystem visar att erfarenheterna i stort varit goda, men att energiutbytet har varit lägre än förväntat. För storskalig solvärme motsvarar beviljade och inneliggande ansökningar en värmeproduktion på 0,001 TWh per år. För solvärme i bostäder räcker stödet endast undantagsvis till att göra en investering lönsam. För lönsamhet krävs ungefär en halvering av dagens kostnader. För privatpersoner som investerar i solvärme är dock den ekonomiska aspekten inte alltid av överordnad betydelse. På solvärmeområdet finns en svensk tillverkningsindustri. Utan investeringsstödet skulle denna industri knappast ha utvecklats. Tillverkningen är fortfarande att betrakta som hantverksmässig. Solvärmestödet har sedan det introducerades år 1991 lett till att antalet godkända solfångarfabrikat ökat från 3 till ca 30. Marknaden domineras dock av ett fåtal tillverkare. Projektkostnaden, uttryckt kronor m2 installerad solfångare, som per har i stort varit oförändrad, liksom anläggningarnas storlek 10 mg - ca per hus enligt Boverkets solvärmestödshandläggare.

Energiteknikfonden, FABEL

Stödet till teknikutveckling genom Energiteknikfonden och FABEL behandlas i avsnittet om Energiforskniitgen.

8.2.3 Kommentarer

Huruvida investeringsstödet är en effektiv form för att främja omställningen av energisystemet diskuteras i kapitel 13. Investeringsstöd sänker kapitalkostnaden för anläggningen, men påverkar inte de rörliga kostnaderna. Stödet ger därmed inga incitament för att utnyttja anläggningen. Detta gäller kanske särskilt för

OU 1995:139 De energipolitiska programmen 217

kraftvärmeanläggningarna. I många kommuner finns flera värmeproduktionsanläggningar, exempelvis hetvattencentraler och avkopplingsbara elpannor. Den anläggning är billigast vid varje som tidpunkt utnyttjas. Kraftvärmeverkets utnyttjande är därmed beroende av såväl värmebehovet bränsle- och elpriserna. De kommunala som kraftvärmeverken har under de senaste åren utnyttjats mindre än vad som är tekniskt möjligt. lnvesteringsstöden till biobränslebaserad kraftvärrne har lämnats även till redan uppförda anläggningar. Stödet har då motiverats utifrån rättviseskäl. Det finns dock principiella invändningar mot retroaktiva stöd, eftersom de i efterhand inte påverkar bränslevalet. Beträffande vindkraft kan konstateras att stödet haft en mycket positiv effekt på viljan att uppföra vindkraftverk. De typgodkännandekrav som har varit förenade med stödet har troligen lett till att "barnsjukdomar" har kunnat undvikas och därmed till ökad acceptans för de verk har uppförts. som Investeringsstödet till solvärme har inte bidragit till någon minskning

av produktionskostnaden.

Investeringsstöd kan leda till naturlig prispress på marknaden att en hindras. De bör därför endast under övergångsperiod. Det är dock ges en svårt att avgöra när denna övergångsperiod kan avbrytas utan att marknaden kollapsar.

8.3 Insatser inom EU

Under EU-kommissionen finns flera stöder verksamhet för program som att åstadkomma effektivare användning av energi och introduktion av förnybar energi. Flera initiativ syftar till att minska energikonsumtionen och stabilisera koldioxidutsläppen. Bland dessa program kan nämnas ALTENER, JOULE, SAVE och THERMIE. JOULE och THERMIE beskrivs närmare i avsnitt 8.4..

ALTENER, Specific Actions for Greater Penetration of Renewable

Energy Sources, är EU:s for introduktion förnybara program av energislag såsom sol, vind, geotermi och biomassa. Även småskalig vattenkraft omfattas. Insatserna inriktas främst på främjande av marknaden för alternativa energislag, finansiella och ekonomiska åtgärder, utbildning och information. Programmet startade år 1993 och budgeten fram till år 1997 uppgår till 40 miljoner ECU. Enligt beslutet programmet skall medlemsländerna bemöda sig att genom sin om energipolitik bidra till att begränsa sina koldioxidutsläpp. Målet är en minskning med 180 miljoner ton till är 2005 genom att andelen

218 De energipolitiska programmen

förnybara energikällor inom gemenskapen ökar från det totala 4 % av energibehovet år 1991 till 8 % år 2005. Enligt beslutet skall vidare produktionen av från förnybara energislag tredubblas undantaget

storskalig vattenkraft samt skall en marknadsandel för biodrivmedel

om 5 % av den totala fordonsparkens förbrukning säkras inom gemenskapen.

SAVE står för Specifik Actions for Vigorous Energy Efiiciency.

SAVE-programmet startade år 1991 med en femårsbudget på 35 miljoner ECU. De tre verktyg som anvisas är lagstiftning och administrativa styrmedel, ekonomiskt stöd till icke-tekniska pilotprojekt

informationsspridning. Bland åtgärderna finns aktiviteter för att

samt främja bättre energieffektivitet i bebyggelsesektorn, med t.ex. normering och energimärkning av elektriska apparater och energivärdering byggnader. Bland åtgärder för att förändra konsumtionsav beteendet ingår utbildning och infonnationsspridning. Hittills har fyra projekt där Sverige är projektsamordnare fått stöd. Dessa behandlar samordnade varutransporter, energieffektiva fönster, energimärkning av hushållsapparater samt byggnonner och deras effekt på inomhusklimat och energiförbrukning. SAVE-programmet har utvärderats och en omfattande rapport presenterades i november 1994. Där konstateras bl.a. att subsidiaritetsprincipen leder till en ojämn respons lagstiftningsförslag och att förväntningarna resultaten av SAVE därför har varit alltför optimistiska. En fortsättning av SAVE-programmet, SAVE 11, föreslås starta den 1 januari 1996, då SAVE upphör. Budgeten föreslås vara 150 miljoner ECU under fem år.

De energipolitiska programmen 219

8.4 Energiforskning

8.4.1 Energiforskningsprogrammet

Energiforskningsprogrammet startade år 1975 som ett resultat av oljekrisen år 1973. Syftet var att anpassa energiförsörjningen till den förändrade omvärlden med begränsade oljeresurser och miljöproblem. De övergripande målen för energipolitiken har sedan dess förskjutits och stödformerna, indelningen i teknikområden samt ansvarsfördelningen mellan myndigheter har också förändrats under åren liksom omfattningen av medelstilldelningen. När de energipolitiska forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatserna EFUD störst i början 1980-talet svarade de för var som av 8 % statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser. Efter år 1984 av har insatserna koncentrerats till vissa områden och stödet till EFUD har

i fasta priser minskat till tredjedel for perioden 1 juli 1993 30 juni

en - 1996. EFUD har under perioden 1975 1993 i snitt utgjort 5 % av statens totala forsknings- och utvecklingssatsning. Under budgetåret 1994/95 andelen drygt 2 %. Den totala övriga statligt finansierade var forskningen och utvecklingen har, exklusive de s.k. strategiska nya stiftelsernas fonder, varit i stort sett oförändrad, räknat i löpande priser. Under treårsperioden 1990/91 1992/93 exklusive Energiteknik- - var, fonden, drygt miljard kronor tillgängliga för forskning och utvecken lingsstöd inom energiområdet. 1 tabell 8.1 visas respektive teknikområdes andel av de totala insatserna. Statlig medverkan i branschgemensam forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet har sedan år 1991 finansierats genom främst Energiteknikfonden. Denna inrättades år 1988 för stöd till att ge demonstration energiteknik. Sedan år 1991 kan stöd utgå även till av ny sammanhållna utvecklingsprogram dvs. med branschen samfmansierade kollektivforskningsprogram. Energiteknikfonden har årligen tillförts ca 180 miljoner kronor sedan år 1991. Energiteknikfondens tyngdpunkt ligger i dag på stimulans av företagens kompetensutveckling genom ekonomiskt stöd till branschforskning.l takt med att statens insatser under slutet av 1980gemensam talet minskade ökade energiforetagens engagemang. Energiföretagen finansierar framför allt de tillämpningsnära EFUD-insatserna, mer exempelvis investeringar i pilot- och demonstrationsanläggningar. Den helt dominerande andelen insatser från dessa energiföretagen ligger dock

220 De energipolitiska programmen

i investeringar för att pröva teknik i ett tidigt kommersiellt skede5. ny Tabell 8.1 Statliga EFUD-insatser, inklusive Energiteknikfonden, angivet i treårsperioder.

återvinning Kol.gas. skiffer 2.6 3.5 9.9 3.3 4.4 1.9 0.2 Torv 1.2 3.0 9.1 11.8 3.9 1.2 0.7 Förnybara energikällor 12.1 35.3 35.5 24.5 23.4 23.7 24.7

Övrigt e1.prod. förbränning 7.4 12.1 2.9 12.5 19.0 18.2 23.5 Totalt EFUD i procent 100 100 100 100 100 100 100 TotalEFUD fastpris 2 086 3 471 3 838 2 399 1 898 1661 1 300 miljoner kronor Total statligFOU 37710 42 322 45425 49197 S1617 54 313 S2 172 miljoner kronor Total EFUD/ Totalstatlig FoUi procent 55 8.2 8.4 4,9 3.7 3.1 2.5

Källa: NUTEK

5 Teknikutveckling inom energisektorn, Elforsk Rapport 1995:4

De energipolitiska programmen 221

8.4.2 under

Energiforskningsprogrammet

åren 1991 1996 - Energiforskningsprogrammet är uppdelat ett antal teknikområden avseende energitillförsel och användning av energi inom de tre sektorerna bebyggelse, industri och transport samt allmänna energisystemstudier. Ett särskilt programområde syftar till en långsiktig energirelaterad naturvetenskaplig kompetensuppbyggnad och ett annat är

inriktat mot kärnteknik. Naturvetenskapliga forskningsrådet NFR,

NUTEK, BFR, KFB, och Studsvik AB är de myndigheter och företag för EFUD. NUTEK har ett samordningsansvar. Här som ansvarar redovisas kort de respektive delprogrammens inriktning. Inom varje teknikområde satsas i dag grundläggande forskning vid universitet och högskola. Denna forskning förstärks genom ett särskilt

för energirelaterad naturvetenskaplig grundforskning. NFR

program för detta Forskningen sker inom de tre områdena ansvarar program. biologiska system, fysikaliska och kemiska system samt miljö- och klimateffekter. Rådets stöd till projekt inom ramen för programmet bedöms efter vetenskaplig kvalitet, energirelevans och medelsbehov. En

särskild energikommitté prövar och väger samman de tre kriterierna.

Kunskap om sambanden mellan teknisk och ekonomisk utveckling

och samhällsstrukturer är betydelsfull för beslut om t.ex. investeringar.

Värdet av en teknik beror på det system, som den ingår i och de krav systemet skall möta. NUTEK ansvarar för ett särskilt forskningsprogram rörande energisystemstudier AES-programmet. Programmet syftar till att bl.a. kartlägga förutsättningarna för introduktion av energieffektiv

teknik i energisystemet genom systemteknisk, samhälls-, och beteendevetenskaplig forskning t.ex. metodutveckling av prognosmetodik.

Denna övergripande kartläggning kompletterar de systemanalyser som utvecklas och genomförs inom for de traditionella naturvetenramen

skapliga och tekniska områdena. Tillsammans har dessa metoder använts

för systemstudier avseende utvecklingen av det tekniska energisystemet med hänsyn till kostnader, miljökrav, ekonomisk utveckling och

försörjningstrygghet. Arbetet är främst inriktat på att producera

beslutsunderlag för att stödja eller flera aktörers handlande inför t.ex. en beslut forskningsinsatser eller investeringar i ny teknik. Stödet från om

energiforskningsprogrammet har varit avgörande för utvecklingen av nya

metoder och modeller som i dag används för strategiska beslut inom energiområdet. NUTEK ansvarar också för EFUD rörande tillförsel av energi, t.ex. bioenergi, alternativa drivmedel, naturgas, vind- och solenergi, omvand-

222 De energipolitiska programmen

ling bränslen till och/eller värme samt överföring, distribution och av lagring energi. Biobränsleanvändningen har ökat kontinuerligt i av Sverige sedan början av 1980-talet och den biologiska potentialen är betydande. Forskning och utveckling omvandling och användning om av bränslen till eller värme och därmed sammanhängande miljöteknik, har bedrivits under lång tid i Sverige och är i dag ett betydelsefullt kompetensområde för stora delar av svensk energiindustri. Den väl utbyggda fjärrvärmen gör att även detta område är av strategisk betydelse i ett svenskt perspektiv. NUTEK ansvarar vidare för EFUD industrins energianvändning. om BFR för bebyggelsens energianvändning. Forsknings- och ansvarar utvecklingsarbetet är indelat i de tre systemområdena energieffektivisering i byggnader och i bebyggelseplaneringen och energisystem samt de tre teknikområdena solvärme, värmepumpar och energilagring. KFB för att ta fram kunskap om energianvändningen inom ansvarar transportsystemet och åtgärder för att effektivisera denna energiom användning. Studsvik AB ansvarar för kärnteknisk energiforskning. De s.k. R2och R2-O-reaktorerna utnyttjas forskare från universitet och högskola. av Studsvik ansvarar vidare för teknikbevakning av ny kärnteknik i omvärlden. För denna verksamhet utnyttjas knappt en femtedel av anslaget kärnteknik, som dessutom används för säkerhetshöjande forskning rörande kärnbränsle, fysik, kemi, material och avfall. Av anslaget används fjärdedel på materials uppträdande i olika miljöer och en ca en knapp tredjedel på avfallsfrågor. Det s.k. FABEL-programmet fördelas av Programstyrelsen för främjande biobränsleel. Regeringen bemyndigade år 1993 av Programstyrelsen att disponera medlen också för demonstrationsanläggningar for produktion av etanol ur cellulosarika råvaror. Projekt med stöd anslaget beräknas starta i större omfattning under den av delen femårsperioden. senare av

De energipolitiska programmen 223

8.4.3 Hittills avläsbara resultat

Energiforskningsprogrammet har utvärderats ett antal gånger, senast av IVA och Energiforskningsgruppen år 1992. Vad redovisas nedan som är bl.a. slutsatser från dessa utvärderingar. Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 lett till en ökad kunskap och kompetens inom energiområdet. Exempelvis har förnybar energi och ny miljövänlig teknik för förbränning utvecklats och kommit till användning. Utveckling av ny elproduktionsteknik t.ex. från biobränslen, vind och sol pågår. Energieffektiv teknik, bl.a. processoptimering, har kommit till användning inom den tyngre energikrävande processindustrin och bebyggelsesektorn. Vidare har kunskap och kompetens byggts upp, främst inom universitet och högskola, när det gäller teknik som kan få praktisk eller kommersiell tillämpning under de kommande en decennierna. 1 dag finns också en ökad kunskap om trögheten i en omställningsprocess och de hinder som fördröjer introduktionen av ny teknik. Energiforskningsprogrammet har alltså bidragit till en betydande kompetensuppbyggnad inom skilda energirelaterade områden. Programmet har däremot inte i avgörande grad bidragit till de förändringar av energisystemet som skett under de senaste decennierna och kort sikt kan inte heller sådana direkta effekter förväntas. Ledtiden för utveckling av ny teknik är lång och det .tar också lång tid från det att teknik introduceras på marknaden till dess att mer ny betydande marknadsandelar uppnås. 20 30 år är normal tid för ny teknik att nå från pilot- och demonstrationsstadiet till introduktion och användning i större skala. Samtidigt har vissa satsningar misslyckats och ett antal tekniska förslag har i efterhand visat sig vara återvändsgränder, tekniskt eller ekonomiskt. Energiforskningsprogrammet har resulterat i en omfattande kompetensuppbyggnad, nya forskningsmiljöer och kunskaper, som har bidragit till ökad handlingsfrihet inför de energipolitiska besluten. Flera utvärderingar belägg för att forskningen, särskilt under senare år, har ger

IVA-studien om Energi för kommande generationer, Energiforskning 1975-1992

Energiforskningsgruppen Ds 1992:122 Energiforskningens mål och medel

224 De energipolitiska programmen

varit god kvalitets. Genom programmet har kunskapen de av om specifikt svenska förhållandena, om de olika energislagens möjligheter och teknikens förutsättningar lett till en fokusering insatsområden om med goda framtidsutsikter. Dessa insatsområden kan bli strategiskt viktiga för Sverige i omställningen av energisystemet. riksdagen fastställda målet för koldioxidutsläpp har inneburit Det av att programmet har inriktats mot utvecklingen av teknik, som också kan leda till minskade utsläpp av växthusgaser.

8.4.4 Svenska insatser i ett internationellt perspektiv

Energisystemets utveckling globalt är nära kopplad till frågor om världens växande befolkning, global säkerhet och hur en långsiktig, bärkraftig utveckling för världen skall kunna säkras. Detta ställer stora krav på energisystemet. Det skall bidra till tillväxt samtidigt dess miljöpåverkan skall vara acceptabel. Energiförsörjsom ningen skall tryggas och produktiviteten öka samtidigt som en diversifiering skall bidra till flexibilitet. En minskad miljöpåverkan skall uppnås bl.a. lägre utsläpp och en högre verkningsgrad vid genom

energiomvandlingen och en ökad effektivisering vid tillförsel och

användning energi. Energisystemet skall också förnyas genom att ny av teknik etableras och underhållas genom kunskaps- och kompetensförsörjning vad gäller etablerad teknik. Forskning, utveckling och demonstration skall göra det möjligt för energisystemet att uppfylla dessa krav. Ett långsiktigt perspektiv är nödvändigt för lyckosamma forskningsinsatser. Processen från forskning till kommersiella produkter sker i många led, tar lång tid och kräver långsiktighet hos alla medverkande. Energisystemets infrastruktur, tekniska system och operatörer kräver

kunskapsförsörjning. Basen för denna kunskapsuppbyggnad är stabil

forskningsfinansiering tillräcklig omfattning och tydliga Spelregler. av Betydande delar svenskt näringsliv är verksamma inom av energiområdet. Företagens insatser är väsentliga för svensk ekonomi att de bl.a. svarar for en stor andel av sysselsättningen och en genom

3 Energiforskningsgruppen Energiforskningens mål och medel Ds 1992:122

De energipolitiska programmen 225

betydande export. Inom energiområdet finns flera svenska projekt med möjlig framtida industriell och ekonomisk utvecklingskraft. Sverige har internationellt sett en mycket hög kompetens vad gäller exempelvis produktion och omvandling av bioenergi, elöverföring över stora avstånd, avancerade cykler för elproduktion, förbränningsteknik, rökgasrening, effektiva industriprocesser, motorutveckling, fjärrvärmeteknik och energieffektivt byggande samt kärnkraft. Hamill kommer en kvalificerad transportindustri samt ett materialtekniskt kunnande som är

väsentligt för betydande delar av energiområdetg.

De sammanlagda statliga investeringarna i energiforskning och utveckling har minskat i flera OECD-länder sedan början av 1980-talet.

Inom energiforskningsområdet kan kursändring noteras med en ökad

en inriktning forskning rörande förnybara energikällor. Den statliga forskningsbudgeten för fossil energiteknik, särskilt kol, har minskat i flera länder, medan stödet till förnybar energi, särskilt biomassa, tenderar att öka i bl.a. USA och Kanada. Ofta antas att Sverige skulle satsa ovanligt stora statliga resurser energiforskning. Så är inte fallet. De statliga resurserna för energiforskningen har under senare år varit lägre jämfört med satsningarna i andra jämförbara länder. Sveriges EFUD-satsningar avviker dock från de flesta länders i ett avseende när det gäller sambandet mellan energisystemets utseende i dag och de statliga EFUD-satsningarna. Norge exempelvis på fossil energi, Schweiz och Österrike på satsar elforskning medan de svenska statliga satsningarna är små konventionell kärnkraftsforskning och forskning om vattenkraft och fossila bränslen. l dag är det såväl i Sverige i andra länder framför allt miljösom hänsyn påverkar hur forskningsmedlen disponeras. Internationellt som prioriteras el- och värmeproduktion, förbättrad energieffektivitet renare och användningen alternativa energibärare. Detta inbegriper av satsningar på alternativa drivmedel. En starkt pådrivande faktor i dessa sammanhang är frågan om att minska utsläppen av koldioxid. Forskningen och det industriella utvecklingssamarbetet internationaliseras. På flera områden, t.ex. materialteknik och förbränningsforskning, är det för svårt, för dyrt och för tidsödande att söka nationella lösningar.

IVA-studien om Energi för kommande generationer, Energiforskning: Optioner inför 2000-talet

° Energy policies of IEA Countries, 1994 review,Annex Government RD Budgets, p 615 642 —

8 15-1380

226 De energipolitiska programmen

Genom internationellt samarbete skapas kontaktytor för de forskningsfinansiärer och forskare som är verksamma inom områden, som prioriteras inom det svenska energiforskningsprogrammet. Den nationella utvecklingen på energiområdet kan stärkas som svenska komparativa fördelar framgent utnyttjas mer aktivt för att ta tillvara och fördjupa det internationella samarbetet. Förutsättningarna för framgång är härvidlag hög teknisk kompetens inom såväl universitet och högskola som inom näringsliv och andra delar av samhället.

IEA forskningssamarbete

Sverige är medlem i det intemationalla energiorganet International Energy Agency IEA, som bildades år 1974 inom ramen för OECDsamarbetet. Syftet med samarbetet är bl.a. att minska medlemmarnas behov importerad olja genom energihushållning och utveckling av av

alternativa energikällor. Under senare år har arbetet inom IEA även

fokuserats på att minska energisystemets miljöpåverkan. Ett viktigt led i verksamheten är ett forskningsprogram. År 1975 antog IEA:s styrelse

allmänna riktlinjer för medlemmarnas gemensamma forsknings- och

utvecklingsarbete. Forsknings- och utvecklingssamarbetet syftar till att långsiktigt förbättra energiförsörjningen genom att främja diversitet, effektivitet och flexibilitet inom energisektorn. Forskningssamarbetet inom IEA genomförs via samfmansiering från de deltagande länderna. Genom att ställa vissa resurser eller information till gemensamt förfogande, får respektive land ta del av motsvarande insatser från övriga deltagande länder. Därmed erhålls en s.k. uppväxling insatserna. Flertalet IEA-projekt rör konkurrenskänsli av utvecklingsarbete. Arbetet i IEA utgör del den svenska strategiska omvärldsen av bevakningen. Deltagandet i IEA-samarbetet har lett till att svenska forskare och även svenskt näringsliv har fått internationella forskningskontakter inom energiområdet som man svårligen skulle ha erhållit vilket är av stor betydelse för den svenska konkurrenskraften. annars,

E U-forskningssamarbete

Medlemskapet i EU erbjuder nya samarbetsformer och möjligheter till forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet. Det är i dag for tidigt att uttala sig hur framgångsrikt Sverige kommer att vara när om

De energipolitiska programmen 227

det gäller att finansiera svenska projekt inom energiområdet med EUmedel. Hur framgångsrik den svenska forskningen kommer att vara i detta avseende är beroende svenska forskningsgruppers konkurrensav kraft i Europa och hur mycket Sverige som medlem kan påverka av innehållet i EU:s forskningprogram. Detta arbete harjust börjat. Den nationella basen är därvid största vikt för svenska forskares och av svenskt näringslivs konkurrenskraft och framgång den gemensamma europeiska marknaden. Andra medlemsländer vars EFUD-insatser, exklusive inom kärnkraftsområdet, är i samma storleksordning i relation 1994 års svenska EFUD-insatser är Danmark, Finland, och till BNP som Nederländerna". Området icke nukleär energi är indelat i forsknings- och utvecklingsprogrammet JOULE och demonstrationsprogrammet THERMIE. JOULE

står för Joint Opportunities for unvconventional or long-term Energy

Supply och THERMIE står for Technologie Européennes pour la Maitrise de lénergie. Forskning och utveckling utgör 45 % och demonstration 55 % budgeten. Programmen har en total budget på av 967 MECU, 27 % avsatts for energihushållning, 45 % för varav förnybar energi och 28 % för fossila bränslen. Verksamhetenen har stor bredd och kompletterar det svenska energiforskningsprogrammet inom flera områden. Det bör dock noteras att programmen inom vissa områden bara delvis fångar frågor som är centrala i ett svenskt upp perspektiv. THERMIE har samma indelning som JOULE, men programmet är indelat i två delar; THERMIE A som avser demonstrationsprojekt samt THERMIE B projekt för informationsspridning om ny som avser Fördelningen mellan delarna 75/25. THERMIE energiteknik. är ca

verkar projektstöd, stimulansâtgärder och samordning.

genom Svenska projekt förekommer inom områden som energihushållning, fasta bränslen, biobränsleförgasning, biobränsle och avfall samt

transportteknik.

Nordiskt energzforskningssamarbete

Ett nordisk energiforskningsprogram pågår sedan år 1985. Syftet med programmet är att stärka baskompetensen i Norden vid universitet och högskola att inom valda energiområden möjliggöra nordiska genom forskares samarbete.

" Energy policies of IEA countries, 1994, Review, Annex III Government Energy RD Budgets, s 619

228 De energipolitiska programmen

I programmet ingår delområdena bioenergiprocesser/fotosyntes, bränsleceller, energi och samhälle, fasta bränslen med tyngdpunkt omvandling biobränslen, fjärrvärme och petroleumteknologi samt av processintegration. Verksamheten under föregående programperiod har bidragit till att forskningssamarbete inletts mellan forskare nordiska universitetsinstitutioner, där något tidigare samarbete knappast existerat. Programmet har bidragit till ca 20 doktorsexamina och resultaten har kommit till användning inom både industri och ett bredare näringsliv. Det nu pågående samarbetet gäller åren 1995 1998 och för detta har hittills medel om totalt 25 miljoner norska kronor avsatts.

8.4.5 Redovisning av prioriterade forskningsområden

Sverige bör välja forskningsområden där vårt land kan förväntas ge ett särskilt bidrag till den internationella utvecklingen och därmed har förutsättningar för att ta till vara nya forskningsrön, samt där vårt specifika energisystem ställer särskilda krav kunskap och kompetens. Den grundläggande naturvetenskapliga forskningen bör ges hög prioritet, så att de vetenskapliga grunderna för tillförsel, omvandling och användning energi skall kunna utvecklas med samtidig hänsyn till av

miljön. Den grundläggande forskningen utgör en förutsättning för det

tillämpade forsknings- och utvecklingsarbetet med mer närliggande mer mål. Helhetssynen på energisystemet är betydelsefull, inte minst vid avvägningar mellan insatsernas intensitet på olika områden. Exempel på centrala frågor är hur energisystemets utformning och användningen av teknik kan påverkas. Energisystemforskning måste bedrivas på flera ny nivåer. För att få helhetsbild av energisystemets utvecklingsen möjligheter bör den tekniskt inriktade systemforskningen integreras med den övergripande energisystemforskningen. Detta skapar förutsättningar för effektiv avvägning åtgärder inom såväl tillförselsidan som en av användningssidan i energisystemet. Genomgripande förändringar är nödvändiga för att effektivisera energianvändningen inom transportsektorn samtidigt som miljöpåverkan minskar. Utveckling av ökade kunskaper kring själva transportsystemet framstår särskilt viktig fråga. Förändringarna spänner över hela som en området från samhällsplanering till fordonsutveckling och bränsletillförsel. Med hänsyn till att möjligheten att begränsa koldioxidutsläpp

De energipolitiska programmen 229

i Sverige i hög grad berör transportområdet bör, i ett energipolitiskt perspektiv, forskning och utveckling inriktas mot minskad bränsle-

förbrukning, produktionsteknik för alternativa drivmedel och förbättring

miljöegenskaperna hos traditionella drivmedel. Transportmarknaden av är i hög grad internationell och internationellt samarbete och samarbete med näringsliv och industrin är därvid av stor betydelse Det ställs i dag ökade krav att förena en god inomhusmiljö med långtgående energihushållning i bostäder och byggnader. Dessa två områden har utvecklats på olika håll med i viss utsträckning for få och beröringspunkter. Forskning som syftar till långtgående energisvaga hushållning i förening med ett gott inneklimat bör ha hög prioritet. Med hänsyn till byggnaders långa livslängd bör system för underhåll, strategi för utbyte system och effektivisering i befintliga byggnader vara av av central betydelse. Den främsta drivkraften för utveckling av nya industriella processer är högre produktivitet, kvalitet, bättre utnyttjande av råvaror, samt ökade miljö- och kundkrav. Det finns ett antal områden med betydande potential för såväl minskad elanvändning som minskad användning av värme. Energianvändningen inom processindustrin är nära knuten till den totala processutformningen. Utvecklingen inom energiområdet ställer elanvändningen inom den energiintensiva industrin i fokus. Detta bör avspeglas i forsknings- och utvecklingsinsatserna.

Den internationella utvecklingen inom området fossila bränslen

kommer att bestämma villkoren för hur resultaten av forskningsinsatser rörande andra energikällor kommer att utnyttjas. Oljeanvändningen i Sverige kommer att fortsätta. En ökad användning av naturgas kan bli aktuell. Inom dessa områden kan svenska bidrag till fortsatt utveckling inte påverka själva resursbasen, öka effektiviteten och miljömen prestanda. Användningen förnybar energi är beroende regionala förutav av sättningar. Betydelsen av förnybar energi kommer att öka som en del i strävan att förbättra forsörjningstryggheten och öka miljöanpassingen. Den förnybara energi som kort sikt kan lämna ett betydande bidrag till den svenska energiförsörjningen är vattenkraft och biobränslen.

Den svenska utbyggnaden av vattenkraften genomfördes under

framförallt 1930 l960-talen. Forskningsverksamheten var då omfattande. När utbyggnaden stannade minskade också av, forskningsinsatserna. Samtidigt nybyggnads- och renoveringstakten som minskade har kompetensen inom området utarmats. En förnyelse av befintlig vattenkraft bör utformas med hänsyn till ökad effektivitet och minskade miljöeffekter. Behovet av forsknings- och utvecklingsverksamhet inom vattenkraftområdet har därmed ökat.

230 De energipolitiska programmen

Biobränslen utgör i dag den förnybara energiråvara, exklusive vattenkrafien, som har störst potential i Sverige. Skogsbrukets och skogsindustrins restprodukter kan tillvaratas i ett kort perspektiv medan storleken jordbrukets energiproduktion är beroende av inriktningen omställningen av jordbruket. Särskilt angeläget är att utveckla referensanläggningar, som demonstrerar effektiv teknik med god ekonomi och acceptabel miljöpåverkan i hela bränslekedjan. Forskning som syftar till att säkerställa ett ökat utnyttjande av biobränslen från framför allt skogen, inom ramen för ett långsiktigt uthålligt skogsbruk, bör därför förstärkas. I ett längre tidsperspektiv kan näringstillförsel som t.ex. askåterföring för bibehållen eller ökad biobränsleproduktion komma att bli betydelsefull. Avfallshanteringen kommer att förändras under de närmaste åren. Forskningen bör uppmärksamma förutsättningarna för energiutvinning ur avfall med hänsyn till förändrad avfallshantering och nya avfallsströmmar.

Utvecklingen vindkraftteknik är i dag inriktad mot större

av anläggningar. Den framtida omfattningen och inriktningen av stöd till forskning och utveckling vindkraft bestäms i hög grad av möjligav

heterna att kommersialisera den svenska utvecklingslinjen se avsnitt

8.5. Motsvarande gäller solceller, där en fortsatt framgångsrik utveckling i första hand kan möjlighet till export till länder med bättre ge förutsättningar för utnyttjande av solgenererad än Sverige. Först på längre sikt kan solceller bli betydelse för enerigförsörjningen i av Sverige. En kraftig sänkning av kostnaderna för solceller i kombination med genombrott inom batteritekniken kan komma att förändra delar av energitillförseln och ge nya möjligheter till decentraliserad elproduktion. Drivkrafter för utvecklingen vad gäller omvandling av bränslen till och/eller värme är högre miljökrav och bättre utnyttjande av naturresurser. Förbränning och förgasning är centrala kompetensområden för stora delar svensk energiindustri, som t.ex. tillverkande av företag från motor- och gasturbintillverkare till små pannföretag - samt energiföretagen. Forskning och utveckling inom området bör därför fortsättningsvis ges en central ställning i energiforskningsprogrammet med inriktning både mot långsiktig grundläggande forskning och tillämpade forsknings- och utvecklingsinsatser är viktiga för som Sverige. Tekniska genombrott för bränsleceller kan väntas få betydelse, vilket kan. motivera insatser inom området.

De energipolitiska programmen 231

Överföring, distribution och lagring av energi utgör angelägna

områden för att möjliggöra en effektiv och säker tillförsel av energi i ledningsbundna system. Elöverföring och eldistribution i såväl stor, som i liten skala, t.ex. vindkraft är här ett centralt område. Området värmeoch kylteknik innefattar i sig skilda tekniker som fjärrvärme/fjärrkyla, värmepumps- kylteknik samt solvärme. Teknikläge, förutsättningar och utvecklingspotentialer skiljer sig avsevärt mellan dessa tekniker, men det finns samtidigt beröringspunkter. Inriktningen för framtiden innebär en effektivisering av befintliga system och forskning för att på sikt nå fram till förbättrade delsystem med särskild hänsyn till områden som är specifika för Sverige som t.ex. fjärrvärmesystemet. Nya lagringsmedier, t.ex. vätgas kan i framtiden få ökad betydelse. som I propositionen energipolitiken år 1991 betonas forskningens om betydelse för att nödvändig kompetens inom kärnteknikområdet skall kunna bibehållas långsiktigt. Särskilt pekas betydelsen av att säkerställa att forskningsreaktorn i Studsvik kan drivas vidare för såväl forskningsändamål i kompetensuppbyggande syfte under som överskådlig tid. Framförallt ökad säkerhet har en utvecklingspotential internationellt. Inom fissionstekniken har Sverige sedan lång tid varit framgångsrikt. För att bibehålla denna ställning och för att kunna bidra till fortsatt utveckling inom kärnavfallsområdet fordras kvalificerad forskning vid universitet och högskola. Kostnaderna för ytterligare reduktionsåtgärder av koldioxididutsläpp från energisystemet i Sverige är höga i jämförelse med uppskattade åtgärdskostnader i många andra länder. Försöken med ett system för insatser i andra länder och ett s.k. gemensamt genomförande bör fortsätta och byggas upp stegvis. Tillämpningsproblemen inom detta område är betydande, det är angeläget att utarbeta former för s.k. men överlåtbara utsläppsrätter. l det fortsatta arbetet bör därför metodutvecklingen för krediteringen betonas och kompetensen inom området förstärkas. En utbyggnad av verksamheten måste ske i internationellt samförstånd samt genom samarbete och med beaktande utvecklingen när det gäller klimatkonventionens parter. Frågan av behandlas närmare i kapitel 12.

8.4.6 Forskningsfinansiering

Finansieringen EFUD i dag är i stort sett lika fördelad mellan staten, av kraftföretagen och den tillverkande industrin. Det statliga programmet har ett längre tidsperspektiv än marknadsaktörernas insatser. Statliga insatser bör därför prioritera kunskaps- och kompetensutveckling genom

232 De energipolitiska programmen

finansiering av energiforskning vid universitet och högskola. En sådan forskning kan på sikt leda fram till nya produkter och processer, som bidrar till omställningen av energisystemet. Energiområdets bredd skapar forsknings- och utvecklingsfrågor som kräver samarbete mellan aktörer inom tillförsel- och användningsområdena. Formerna för kunskapsöverföring mellan å ena sidan energioch energiteknikföretagen och å andra sidan universitet och högskola kan vidareutvecklas. Det statliga EFUD-programmet kan genom delfinansiering fortsatt kunna bidra till att stödja sådant konkurrensneutralt samarbete. Energiområdets forskningsstödjande aktörer består dels av de statliga sektorsmyndigheterna och forskningsråden NUTEK, NPR, BFR, KFB och Teknikvetenskapliga forskningsrådet TFR, dels av flera branschorganisationer som Elforsk, Fjärrvärmeföreningen, Värmeforsk och Stiftelsen lantbruksforskning. Antalet aktörer har ökat under de senaste åren. De nya forskningsstiftelsernas Miljöstrategiska stiftelsen och

Strategiska stiftelsen verksamhet är under uppbyggnad. Hur Stiftelsernas

insatser förändrar behovet av stöd inom ramen för energiforskningsprogrammet är i dag svårt att överskåda. Stiftelsernas insatser kommer att visa möjligheter vilket ställer nya krav samverkan. Till nya följd av energiområdets bredd finns dessutom EF UD-frågor som kräver samarbete t.ex. mellan aktörer inom energitillförsel- respektive energianvändningsområdet. Spridningen av ny kunskap underlättas om forsknings- och utvecklingssamarbetet mellan olika aktörer inom energisektorn stärks. Möjligheterna till ökad samordning på finansieringssidan bör prövas och vidareutvecklas med avseende på statliga och privata medel samt medel från stiftelserna. Uppdelningen energiforskning flera myndigheter kan göras av tydligare genom att undvika att mer än en myndighet är ansvarig för ett specifikt teknikområde. Tillgängliga medel för statligt stöd till EFUD år, trots medverkan från flera myndigheter, med hänsyn till områdets bredd starkt begränsade. De statliga anslagen via myndigheterna fungerar i första hand som en brygga för samarbete mellan olika parter. Ansvaret för uppbyggnad av en långsiktig forskning och starka forskargrupper vid universsitet och högskola måste delas av flera parter. Myndigheternas uppdrag måste genomföras i nära samarbete. Det är dock betydelsefullt att det finns väl fungerande, ansvarig, samordnande energimyndighet. en

De energipolitiska programmen 233

8.4.7 kärnkraften ställer särskilda

Ersättning av krav

på EFUD

De mycket kraftfulla energiforskningsinsatser som har gjorts i hela den industrialiserade världen har hittills inte kunnat visa alternativ elproduktionsteknik som är kommersiellt konkurrenskraftig med vattenkraft, kärnkraft eller kraftproduktion baserad bränslen. Inom det senare området har dock processer utvecklats som medger avsevärt ökad elproduktion vid en given bränsleinsats. Dagens svenska EFUD svarar inte helt mot de frågor som skulle aktualiseras vid en kärnkraftsavveckling före år 2010. Av strategisk betydelse härvidlag skulle vara de insatser som gjorts för effektivisering och till viss del inom bioenergiområdet. En avsevärd del av energiforskningen har emellertid en inriktning som på längre sikt kan få stor betydelse i ett miljö- och klimatperspektiv. Den ändring i EFUD-insatser som skulle behöva göras vid en nära förestående kärnkraftsavveckling beror av hur bortfallet i elproduktionen skall hanteras. Vid en snabb kämkraftsavveckling är det troligt att fossila bränslen, framförallt naturgas, kommer att utgöra viktiga alternativ. På kort och medellång sikt aktualiseras frågor om hur utsläpp av koldioxid och kväveoxider från den ökade bränsleanvändningen skall kunna begränsas. Biobränslen får härvid en central roll. Utbyggnadstakten samt de tekniska och ekonomiska riskerna avgör då i vilken utsträckning ny teknik kommer att tillämpas. En biobränslesatsning bör utformas så att man inte bygger fast sig i en gammal teknik. Sådana investeringar skulle vara blockerande för investeringar i ny effektivare teknik under en väsentlig del av den tekniska avskrivningstiden, kanske upp till eller över 20 år, och försvåra elersättning i ett mer långsiktigt perspektiv. Samma resonemang kan föras då det gäller elersättande teknik inom industrin.

8.5 Ny teknik

De energikällor som behandlas här är solenergi, vindenergi och biobränslen. Av dessa energikällor är biobränslena den klart viktigaste i dag. Dessutom behandlas exempel teknik för förbränning och förgasning av biobränslen för effektivare produktion av värme och samt värmepumpstekniken för att tillvarata värme från lågvärda värmekällor. Energikällor som t.ex. geotermi och vågkraft har uteslutits eftersom dessa inte anses kunna ge något väsentligt bidrag till energi-

234 De energipolitiska programmen

försörjningen i Sverige.

Biobränsleuttag

Skogen för den största delen av de förnybara bränslen som svarar används i dag. Forskning och utveckling inom området rör hur ett ökat

bränsleuttag påverkar skogens långsiktiga produktionsförmåga.

Resultaten används för att fastställa vilka biologiska restriktioner för bränsleuttag från skogen är motiverade och vilka kompensationssom åtgärder kan nödvändiga. De miljömässiga, tekniska och som vara ekonomiska förutsättningarna för återföring av biobränsleaska till skogen

studeras. Resultaten väntas också bidra till att ta fram systemlösningar

för hur ökad biobränsleanvändning kan utnyttjas det mest en kostnadseffektiva samhällsekonomisk synpunkt för att minska sättet ur nettoemissionema av klimatpåverkande gaser. Jordbruket utgör i produktionen biobränslen. I Sverige en resurs av är salixodling störst intresse. Forskning och utveckling inom området av

är inriktade att sänka produktionskostnaden och öka odlings-

säkerheten. Det finns i dag 15 000 hektar salixodling i södra och ca mellersta Sverige.

Biobränsleförädl ing

Genom förädling biobränslen till briketter, pelletter pulver kan av möjligheterna förbättras att utnyttja biobränslen i t.ex. mindre pannor och konverterade oljepannor. Den forskning och utveckling bedrivs som är inriktad att minska kostnaderna för förädlingsprocessema. Etanol kan bl.a. användas som drivmedel inom transportsektorn. Etanol framställd stärkelsehaltiga jordbruksprodukter i Sverige har ur hittills inte visat sig konkurrenskraftig. Forskning och utveckling vara inom området syftar till att utveckla baserad en ny process cellulosahaltiga råvaror, t.ex trädbränslen, och därigenom sänka

produktionskostnaden.

Den del t.ex. hushållsavfallet som utgörs av organiskt material av kan rötas, varvid biogas erhålls. Biogas kan i princip användas inom alla de områden där naturgas kan användas, dvs. för värme- och elproduktion samt transporter, och företrädesvis med småskaliga tekniker

eftersom biogasproduktion domineras lokal produktion och små

av volymer. Forskning och utveckling inom området syftar till

De energipolitiska programmen 235

processoptimering rörande biogasproduktion i särskilda reaktorer samt från deponier. Kostnaderna för biogasproduktion är beroende av vilket organiskt substrat som används.

Förbränning och förgasning

Bra teknik för förbränning och förgasning biobränslen är central för av möjligheterna att effektivt utnyttja förnybara energislag för el- och/eller

värmeproduktion. Forskningen i Sverige är inriktad på framförallt tre

områden; utsläppsforskning, fluidbäddsteknik för förbränning/förgasning

förgasningsteknik. Utsläppsforskningen syftar främst till att ge

samt kunskaper hur kan minska utsläppen kväveoxider och om man av oförbrända kolväten. Förgasnings- och pyrolysforskningen syftar till att påverka sammansättningen hos det förgasade bränslet så att bränngasen

kan utnyttjas som gasturbinbränsle.

F orsknings- och utvecklingsinsatser för elproduktion från biobränslen är inriktade mot att höja elverkningsgraden, dvs. att erhålla så mycket möjligt i förhållande till insatt mängd bränsle i processen. som Forsknings- och utvecklingsarbetet är bl.a. inriktat på att ta fram material klarar högre tryck och temperatur, t.ex. kromstål anpassade som för höga temperaturer. Om detta lyckas kan också bättre

elverkningsgrader nås. En förutsättning för att kunna använda biobränsle i kombination med gasturbin är att stoftpartiklar och andra föroreningar kan avskiljas en från så att gasturbinen inte skadas. Detta är en central uppgift vid gasen den utveckling förgasning biobränsle under tryck, som bedrivs i av av Sydkrafts försöksanläggning i Värnamo. Termiska i Studsvik TPS utvecklar förgasningsprocess processer en drivs vid måttligt övertryck, s.k. atmosfärisk förgasning. Erhållna som resultat pekar på att tekniken dubbelt så hög elverkningsgrad som ger konventionell teknik. TPS:s teknik har använts för förstudier av en

pilotanläggning skall uppföras i Brasilien. TPS är också

som teknikleverantör till försöksanläggning på 8 MW som uppförs i en England enligt ett beslut togs inom ramen för EU:s THERMIEsom år 1994. Storleksordningen 15 MW värme med ungefär samma program elproduktion bedöms nedre gräns för lönsamhet för denna vara en kraftvämeprocess. En speciell gasturbinprocess som bedöms vara mycket intressant är den s.k. Humid-A ir- Turbine-cykeln. Teoretiska beräkningar pekar att tekniken kan hög verkningsgrad vid elproduktion ge

Fasta bränslen skulle också kunna utnyttjas för gasturbindrift med hjälp externeldade gasturbiner och existerande pannteknik. En

av

236 De energipolitiska programmen

förutsättning för ett tekniskt genombrott är dock att tillräckligt hög lufttemperatur kan uppnås, vilket ställer krav utveckling av keramiska värmeväxlare. Förstudier avseende kraftvärmeproduktion baserad direkteldade gasturbiner för träpulver pekar en möjlig användning inom mindre fjärrvärmesystem. Tekniken kan komma att bli kommersiellt tillgänglig inom en tio-årsperiod.

Svartlutsförgasning

Svartlutsförgasning har identifierats som en betydelsefull teknik för kemikalieåtervinning och energieffektivisering i massafabriker. Sulfatprocessen har sedan 1930-talet varit dominerande vid produktion kemisk Svartlut genereras i processen och den av massa. innehåller både kokkemikalier och energirika substanser lignin. Ny teknik för kemikalieåtervinning och energiutvinnig är under utveckling där svartluten förgasas istället för att förbrännas. I en kombination av

och ångturbindrift kan dubbelt så hög elproduktion nås som vid

gasdagens förbränning av svartlut. Forskning och utveckling svartlutsförgasningstekniken bedrivs av förutom i Sverige också i Finland. De två företagen Kvaerner Pulping Technologies AB och ABB Corporate Research AB arbetar med att utveckla trycksatt svartlutsförgasning, dock enligt två skilda koncept. En liten anläggning för förgasning svartlut vid atmosfärstryck av finns sedan några år i drift vid Frövifors bruk. Med stöd från FABELprogrammet 75 miljoner kronor planeras även en trycksatt demonstrationsanläggning enligt Kvaerner Pulpings koncept att uppföras vid Frövifors. Kapaciteten är 300 ton torrsubstans per dygn. Investeringen för fullstor anläggning för t.ex. Frövifors bedöms en kunna komma att uppgå till 600-700 miljoner kronor.

En pilotanläggning, där ABB:s demonstreras, är under

process uppförande i USA och förväntas klar under år 1996. Blir försöken vara

lyckade i pilotanläggningen planerar man att skala upp processen från

30 ton till 240 ton torrsubstans per dygn. Forsknings- och utveckling rörande bl.a. rening av produktgasen är central för svartlutsförgasningen eftersom det är förutsättning för en en framtida möjlig slutförbränning i gasturbin, vilket är förutsättning för en

ökad elgenerering.

De energipolitiska programmen 237

Vindkraft

Dagens kommersiella vindkraftverk med storlek på upp till 600 kW en kan producera till kostnad 30 40 öre kWh goda en av - per vindlägen. Forskning och teknikutveckling rörande vindkraft är inriktade de tekniklösningar på lång sikt kan bli mest kostnadseffektiva. som

Satsningarna görs aggregatutveckling, delsystem och komponenter.

l forsknings- och utvecklingsarbetet arbetar man med meteorologi, aerodynamik, materialutveckling, el- och styrsystem samt modellstudier för beräkning vindkraftverkens struktur och dynamik. av De svenska prototyper för närvarande demonstreras i Sverige som omfattar två konstruktionsprinciper, s.k. stela och veka aggregat, i storlekarna från 250 kW till 3 MW. 3 MW-aggregatet är utvecklat upp i ett svenskt-tyskt samarbete och demonstreras på Gotland. Dessutom demonstreras världens första havsbaserade vindkraftverk i Blekinge. Den framtida användningen vindkraft är beroende av av anläggningarnas kostnadseffektivitet samt möjligheten att finna lämpliga platser bygga på. Den svenska utvecklingslinjen, s.k. vekt koncept, att bedöms ha större möjligheter att reducera kostnaderna än traditionella stela aggregat. Erfarenheten från driften redan byggda vindkraftverk av är stor betydelse for det fortsatta utvecklingsarbetet. av

Solceller

Elproduktion med solceller kristallint kisel är idag etablerad teknik

av med många användningsområden platser dit det inte lönar sig att dra fram det ordinarie elnätet. Tekniken tillämpas i ett flertal nischer som satelliter, fyrar, fritidsbåtar och sommarstugor. Forskning och t.ex.

teknikutveckling på solceller är i dag inriktad att sänka produktions-

kostnaderna. Det begränsar användningen tekniken är det höga priset på som av solcellskomponenter. Produktionskostnaden för solcellsteknik uppskattas kunna sänkas till 2,60 kronor kWh vid eventuell storskalig ca per en tillverkning. I Sverige ställer användningen dessutom krav på komplet-

terande energikällor under vinterhalvåret eller extra lagringskapacitet.

ökar de totala kostnaderna för tekniken. Även s.k. Dessa komplement nätanslutna solcellssystem har demonstrerats och fungerar väl. För att nätansluten elgenerering med solceller skall bli ekonomisk krävs att

priset på solcellsmoduler reduceras jämfört med i dag. l dag kostar

solceller från fabrikant 4 5 USD W. Priset skulle behöva reduceras - per med faktor for att bli ekonomiskt i de mest fördelaktiga en tre nätanslutna tillämpningarna.

238 De energipolitiska programmen

På sikt förväntas det vara möjligt att sänka produktionskostnaden för solcellsmoduler med en faktor tio, genom att övergå från tekniken med kristallint kisel till ny teknik som bygger den s.k. tunnfilmstekniken. Den nya tekniken förutses innebära att solel skall kunna produceras för 30 40 öre per kWh exklusive lagring. En kostnadsreduktion i denna storleksordning skulle innebära att solceller blir ekonomiska för elgenerering i de flesta sammanhang där lagring av krävs.

Solvärme

Användningen av solvärme genom solfångare har ökat de senaste åren framför allt i småhus. Ett antal större anläggningar har också uppförts i demonstrationssyfte. Dessa s.k. solfångarfált är normalt anslutna till ett fjärrvärmenät. En viktig uppgift är att sänka kostnaderna för kringutrustning och installation. Dessa kostnader är i dag allt för höga särskilt i mindre anläggningar. Forskning om och teknikutveckling av solfångare är i dag inriktad reflektorer för att öka solinstrålningen till solfångaren, antireflexbehandling av täckglaset, förbättrade egenskaper hos det selektiva skiktet och transparent isolering.

Värmepumpar

Genom värmepumpar kan värmeenergi av låg temperatur, t.ex. spillvärme i avloppsvatten, inte annars kan utnyttjas, tas till vara. som Forskning och utveckling i Sverige och i övriga Europa inom värmepumpområdet är i dag koncentrerad till att finna nya arbetsmedier som inte medför någon miljöbelastning.

Solbaserad vätgasproduktion och artificiellfotosyntes

Sannolikt dröjer det 40-50 år innan ett energisystem baserat på solbaserad vätgasproduktion kan bli kommersiellt. Problemen kring användning vätgas energibärare gäller framförallt de förluster av som som uppstår i samband med omvandling och lagring. Utvecklingsläget vad gäller artificiell fotosyntes ligger

grundforskningsnivå. Frågeställningar gäller förståelsen av den naturliga

De energipolitiska programmen 239

fotosyntesen, och möjligheten att öka verkningsgraden via artificiell fotosyntes, för produktion t.ex. energirik En teknisk ,lösning

av gas. bedöms eventuellt kunna studeras inom en tio- till tjugoårsperiod.

/ 5% :kw :%:i:¢%3:ii%z%3:fi

V i t . ’ V . i

a-.gaåäái35:95 inafviirsbegfqüfgi

å i ,

V :øzwlø mm. 2aIv:lIdm1¥§:aams5vi::ax::1fiii,fi$ j

a V i LiefrÃIg ny..."

é ’ 3i.~;.:: " - .r L :maxiguatâxzweaaxwasz. I x

i.x.$u:":§wå:1:- .1

Ä nåt i

Acaivémxtt hauiáé-,aia r;§4;t,‘..iiT,;-9

- i .. .

.§g%.v,§.¥ V :V39e{’fi‘£s1$;£f;~"}}§T-Eii

:w L‘ .

"W~"‘°sr‘sF~"/:"aiV.i‘."”,¢" As:-;~.3‘i::1:a.:t~1%;—;

,.s:3 1.§,,;,;:2=§ spå V i7;.iä3{rå.5.

Priser på el och bränslen 241

Priser bränslen

9 på och

9.1 Prisutvecklingen på bränslen internationellt och i Sverige

Oljekriserna under 1970-talet innebar mycket kraftiga prishöjningar olja. Priset råolja steg, från några få US-dollar fat före den första per oljekrisen åren 1973 74, till omkring tio US-dollar per fat. Därefter fluktuerade priset först kring denna nivå, för att sedan i samband med Irankrisen år 1979 stiga till över 35 US-dollar per fat, vilket realt motsvarade ökning med 500 %. Under början 1980-talet låg en av världsmarknadspriserna på olja realt relativt konstant nivå, medan en oljepriserna i Sverige fortsatte att stiga. Skatten oljor höjdes

successivt i Sverige.

För upprätthålla det höga priset på råolja tvingades

att

OPEC-länderna skära ned produktionen. År 1986 inträffade ett

att

mycket kraftigt prisfall på råoljemarknaden, främst till följd av att Saudiarabien ökade sin produktion. Tendensen på marknaden har sedan

dess varit priserna fallit realt, dock med tillfällig uppgång kring att en år 1990 i samband med kriget i Kuwait. En orsak till de fallande priserna överproduktion inom OPEC i förening med en anses vara en efterfrågeutveckling. I dag är det reala oljepriset den svag internationella marknaden väsentligt lägre än det etablerades efter som

de båda oljekrisema se figur 9.1.

Sverige har prisfallet på oljor sedan mitten 1980-talet delvis l av

motverkats höjda skatter, vilket har medfört att priset, inklusive

genom skatt, i dag är något högre än år 1980. Skatteandelen det slutliga av

för tjock eldningsolja har, för andra användare

priset exklusive moms

industrin, ökat från omkring 10 % i början 1970-talet till ca 60 % än av i dag.

242 Priser på el och bränslen

Figur 9.1 Världsmarknadspriset på råolja åren 1970 1994 i löpande och fasta priser. US-dollar per fat.

Löpande priser 20

10 Fasta priser i-n —‘— .- -

1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Anm. Vid omräkning till fasta priser har Världsbankens exportprisindex

använts.

Källa: NUTEK

De stigande världsmarknadspriserna på olja i samband med oljekriserna medförde att efterfrågan på kol ökade, vilket i sin tur ledde till en tillfällig höjning världsmarknadspriset kol under perioden av 1980 1982. Den ökade efterfrågan kol resulterade i investeringar i såväl gruvindustrin distributionsledet, vilket ledde till en viss som överkapacitet. Från mitten 1980-talet har kolpriset fallit realt bortsett av mindre ökning kring år 1990. från en Kolprisets utveckling i Sverige har följt världsmarknadsprisema. År

1994 det reala priset före skatt på kol i Sverige ungefär hälften av var 1983 års nivå. Skatterna kol fram till år 1983 mycket låga men var har därefter höjts kontinuerligt. Skatteandelen det slutliga priset för av icke-industriella användare har ökat kraftigt, från ca 3 % år 1983 till 80 % år 1994. Skatteökningen medförde under perioden en ca fördubbling det reala priset kol inklusive skatt. Omläggningen av av energiskatterna år 1990 innebar att kolskatten än fördubblades och mer utgjorde kraftig förändring den relativa skattebelastningen för en av

olika bränslen se figur 9.2.

Priser på el och bränslen 243

Figur 9.2 Beskattning bränslen åren 1970-1995 exklusive moms, av

1993 års penningvärde.

S4 - - Naturgas l , 4

I o 1975 1980 1985 1990 1995 1970

Anm. Vid omräkning till fasta priser har konsumentprisindex använts.

Källa: NUTEK

Prisutvecklingen på olja i Sverige sedan början 1970-talet framgår av av

figur 9.3. Prisuppgifter för kol och biobränslen finns endast fr.o.m.

1980-talet. Biobränsleprisema har sjunkit realt under hela perioden. En

beskrivning prisbildningen biobränslemarknaden i kapitel

av ges För priserna på naturgas saknas officiell statistik. Prissättningsprinciperna för naturgas behandlas i kapitel Bränsleprisernas utveckling över tiden har fått påtagliga effekter på användningssidan. Den mest framträdande förändringen är i detta sammanhang den kraftiga minskning oljeanvändningen sedan början av 1970-talet kortfattat beskrivs i kapitel Denna process skedde av som dels inom energisektorn, dels hos slutanvändama, framför allt inom industrin och bebyggelsesektorn, en övergång till och genom

fjärrvärme samt effektivisering. Effekterna av anpassningen till

genom högre priser och skatter förstärktes andra åtgärder i den statliga av

oljeersättningspolitiken se kapitel 13.

244 Priser på el och bränslen

Figur 9.3 Bränslepriser i Sverige åren 1970 1994 inklusive skatt, - 1993 års penningvärde.

10 Blobrånslen o 7 I I I I I I I l I I T I I I I I I I I I I 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Anm. Vid omräkning till fasta priser har konsumentprisindex använts. För industrins del gäller andra siffror efter år 1993 p.g.a. skattesänkningar.

Källa: NUTEK

Kolets ökade konkurrensfördel under perioden närmast efter oljekriserna märktes främst inom fjärrvärme- och kraftvärmeproduktionen, där kolanvändningen ökade markant fram till år 1987. Därefter har de kraftiga skattehöjningarna på kol medfört en övergång till främst biobränslen för värmeproduktion. Som framgår av figur 9.3 ligger priset biobränslen i dag lägre än kolpriset, inklusive skatt, för icke-industriella användare.

9.2 i

Dagens bränslepriser Sverige

Trots sjunkande oljepriser internationellt ökade oljepriserna i Sverige mellan åren 1992 och 1993 till följd av den svenska kronans nedskrivning. Den stabiliserade växelkursen och de sjunkande världsmarknadspriserna olja återspeglades i sjunkande importpriser år 1994. Det genomsnittliga importpriset i Sverige år 1994 var for råolja

Priser på el och bränslen 245

904 kronor m3 och för kol 317 kronor ton. per per Bränslepriserna i Sverige varierar mellan användarna. Dels skiljer sig priserna mellan olika användare, exempelvis till följd av hur stora kvantiteter köps, dels slår energi- och miljöskatter igenom olika som

starkt för olika konsumentgrupper. I tabell 9.1 visas prisutvecklingen för

fossila bränslen och biobränslen de senaste åren för några användarkategorier. Observera att priset för värmeverk och industrier inkluderar moms.

Tabell 9.1 Bränslepriser för stora värmeverk, stora industrier samt

fastigheter, inklusive skatter samt för fastigheter, 1994 års

moms

penningvärde. Öre kWh.

per Stora Stora Fastigheter värmeverk industrier

1992 1993 1994 1992 1993 1994 1992 1994

E01 23,5 28 27,1 23,5 15,4 13,8 33,2 37,5 36 E05 20,3 22,2 22,9 20,3 10,6 10,7 27,8 30,3 29,9 Gasol 18,2 20,6 19,7 l8,2 14.0 12,8 27,8 31,5 30,7 Kol 19,3 21,3 21,8 18,2 9,9 9,8 25,4 28,0 28,4 Biobr. 12,1 10,9 9,8 9,8

Källa: NUTEK

De prisförändringar skedde år 1993 följd av den förändrade

som var en energibeskattningen och det ökade importpriset. Skatteomläggningen innebar sänkning koldioxidskatterna för industrin och en höjning en av för övriga användare, samtidigt energiskatten, liksom nedsättningssom systemet, slopades för industrin. I tabellen tas dock inte hänsyn till att den energiintensiva industrin fram till år 1993 fick nedsättning av både energi- och koldioxidskatten med den del energiskattebelastningen av

översteg 1,2 % av försäljningsvärdet. Det faktiska priset före år

som

energiintensiv industri således genomsnittligt lägre än vad

1993 var för som framgår av tabell 9.1.

Det genomsnittliga priset för skogsflis exklusive skatt under

år 1994 för leveranser till värmeverk 109 kr MWh bränsle och var per för industri 98 kr MWh bränsle. För förädlade bränslen, pelleter och per briketter, priset för leverans till värmeverk i genomsnitt 143 kr per var MWh bränsle. Priserna stycketorv och frästorv För leveranser till

246 Priser på el och bränslen

värmeverk 116 respektive 104 kr MWh bränsle. var per

9.3 Pris

på fjärrvärme

Fjärrvärmepriset varierar mellan olika orter beroende de lokala förutsättningar som gäller for värmeproduktionen. Det genomsnittliga

fjärrvärmepriset inkl. moms var 40,5 öre per kWh år 1994. Under

andra hälften av 1980-talet var priserna i stort sett realt oförändrade, medan de under början av 1990-talet har sjunkit såväl realt som nominelltz. En redogörelse för variationerna i fjärrvärmepriserna finns i underbilaga 6 till delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995:14. Där

konstaterades att skillnaden i priser exkl. moms mellan olika

fjärrvärmemarknader över 100 % år 1993. Priset exkl. låg

var moms

i intervallet 25-55 kWh3. Det kunde inte påvisas något samband öre per mellan fjärrvärmeföretagens priser och var i Sverige fjärrvärmeverken är belägna. Däremot kunde konstateras ett svagt samband mellan prisnivå och företagens storlek, där de små fjärrvärmeföretagen tenderade att ha högre priser än de stora.

9.4 Internationella framtiden

bränslepriser i

Den framtida prisutvecklingen på de internationella energimarknaderna är föremål för olika bedömningar. Intresset koncentreras främst till oljemarknaden, beroende att priset på olja till stor del styr prisutvecklingen för övriga fossila bränslen. Sambandet betingas huvudsakligen av att de fossila bränslena utgör substitut till varandra i många användningsområden.

Källa: NUTEK

Prisuppgiftema baseras på statistik från SCB. Enligt Svenska Fjärrvärmeföreningen var priset för medlemsföretagen år 1994 i genomsnitt 44,6 öre per kWh inklusive moms.

Svenska Fjärrvärmeföreningens uppgifter.

Priser på el och bränslen 247

Olja

Prisutvecklingen på oljemarknaden har visat sig vara svår att förutsäga. Faktorer påverkar är, förutom bedömningar av som prognoserna efterfrågan, tillgång och produktionskostnader, bl. a. vilka antaganden görs de dominerande producentemas uppträdande. Sådana som om antaganden utgör stor osäkerhetsfaktor grund producentledets en av

kartell- och oligopolartade förhållanden.

I sin långsiktsbedömning från år 1994 räknar IEA med att efterfrågan olja kommer att växa med 1,8 procent om året fram till år 2010. OECD-ländernas efterfrågan väntas växa betydligt långsammare än

genomsnittet, medan utvecklingsländerna väntas öka sin användning i

snabbare takt förväntad fortgående industrialisering och p.g.a. en standardtillväxt. Med hänsyn tagen till det väntade utbudet från övriga producenter räknar IEA med att OPEC-länderna måste fördubbla sin nuvarande produktion till år 2010 för att balans skall kunna uppnås på marknaden. Detta skulle kräva mycket omfattande kapacitetsen

utbyggnad i OPEC-länderna, trots att det i dag föreligger viss

överkapacitet och ett tillskott skulle kunna uppkomma genom Iraks återinträde på marknaden. Industriländemas beroende OPEC-länderna av i Mellanöstern skulle åter öka. Mot denna bakgrund antas i IEA:s referenskalkyl priset på råolja att öka från 17 US-dollar till 28 ca US-dollar fat år 2005 för att därefter stabilisera sig på denna nivå. per För tiden bortom år 2010 är tillgången på aktuella bedömningar och scenarier för oljepriset begränsad. Branschorganisationen World Energy

Council WEC redovisar i sina scenarier från år 1993 uppskattningar

för energiförbrukning och -försörjning för år 2020. Inga uttalade oljeprisantaganden redovisas men bedömningarna uppges vara gjorda utifrån priser på mellan 25 och 40 US-dollar per fat. WEC redovisar i

referensfallet lägre total oljeförbrukning for år 2010 än vad IEA gör.

en EG-kommissionen har i sitt scenariearbete i flertalet fall använt oljepriser ökar från 16 US-dollar till 19 US-dollar per fat år 2000, som 26 US-dollar år 2010 och 29 US-dollar år 2020.

Andra pekar på sjunkande oljepriser. Exempelvis räknar

prognoser

den internationella olje- och gasindustrin med ett oljepris på 15 US-

dollar fat enligt Shells inlägg vid den senaste WEC-konferensen. per Avgörande för den långsiktiga prisutvecklingen blir främst producentländernas förmåga att begränsa utbudet. Betydande prisfluktuationer kan inte uteslutas.

248 Priser på el och bränslen

Kol

Priset på kol har efter oljekriserna under 1970-talet, då kolpriset nära följde oljepriset, i allt högre grad kommit att baseras kostnader för brytning och transport, vilka utgör en undre gräns för prisutvecklingen. Den övre gränsen bestäms av oljepriserna. Inom det angivna intervallet sätts priset av aktuella marknadsförhållanden. Utvecklingen på den internationella kolmarknaden har i högre grad än vad som gäller för olje- och gasmarknaderna kännetecknats av konkurrens. En stor del är koncentrerad till några få av reserverna länder, främst USA, Kina och Ryssland, produktionen är väsentligt men mindre koncentrerad än oljesidan. Tillgången på kol är mycket stor i förhållande till den aktuella förbrukningen. Priset på den expanderande världsmarknaden tenderar att bestämmas produktions- och av transportkostnader för amerikanska producenter. Under år har senare importpriset till Västeuropa legat kring 40 US-dollar ton. per IEA anger i sin studie att kolpriserna i Västeuropa skulle kunna stiga till omkring 55 US-dollar per ton år 2005, eftersom efterfrågeökningen i USA antas komma att medföra ett behov av ökade investeringar. I Västeuropa kan subventioner av kolbrytningen komma att avvecklas med högre importbehov som följd, även om betydande del en av

kolanvändningen i elsektom kan komma att ersättas av gas. Den

betydelsefulla exporten från Ryssland och Polen IEA komma antas av att minska. Världsbanken anger produktionskostnader år 2005 som motsvarar ett importpris i Västeuropa ungefär 50 US-dollar per ton. På grundval av dessa antaganden kan uppfatta intervallet 55-60 man

US-dollar per ton som ett tak för kolpriserna i Västeuropa4.

Naturgas

Gaspriserna i Västeuropa regleras vanligtvis i långsiktiga kontrakt där de ofta relateras till priset konkurrerande bränslen. För gas finns även kopplingar till olja i produktionsledet. Historiskt har gaspriserna, med en viss eftersläpning, följt oljeprisemas utveckling. I framtiden kan gaspriserna komma att i större utsträckning bestämmas konkurrensen av mellan olika producenter och nätägare.

4 Se Radetzki, M., "Coal Europe: Implications of dismantled Subsidies", SNS Energy Day 1994.

Priser på el och bränslen 249

Prisbildningen naturgas i Västeuropa kan karaktäriseras som labil. Till följd fallande konsumtion i Ryssland har ett överskott som kan av avsättas utlandsmarknaden uppstått. Avgörande för framtiden är hur de relativt koncentrerade producent- och transmissionsleden kan komma att utvecklas. Skulle konkurrensen öka kan gaspriset i högre grad komma att baseras kostnader for utvinning och transport. I importledet avgörs prisbildningen förhandlingar inom en korridor av golv består dessa kostnader och vars tak bestäms av priserna vars av konkurrerande bränslen.

Energikommissionens prisantaganden

Inom för Energikommissionens arbete har inte några ramen prisprognoser utarbetats. Mot bakgrund av här redovisade bedömningar

har i stället enkla prisantaganden gjorts. Oljepriserna har antagits öka i

jämn takt från dagens 17 US-dollar till 28 US-dollar per fat år 2020. ca Kolpriserna antas öka från 40 US-dollar till 57 US-dollar per ton år ca 2020. För naturgas antas priset öka vid den kontinentala Nordjökusten från 2,50 US-dollar till 3,75 US—dollar MBTU, vilket innebär att en per koppling till oljepriset har förutsattss. De antaganden gjorts om de som internationella bränslepriserna utveckling har betydelse för

produktionskostnaderna i elproduktionen och för kraftslagens inbördes

konkurrenskraft. Priserna biobränslen har antagits följa utvecklingen för de fossila bränslena.

9.5 Elprisets utveckling och prisbildningen på elmarknaden i Sverige

Det existerar i Sverige ett antal delmarknader med olika priser för el. När talar elpris ofta det så kallade råkraftpriset, vilket man om avses definieras elpriset på stamnätsnivå. Råkraftpriset ligger i sin tur till som grund för de priser betalas slutliga kunder och återförsäljare. som av Mellanskillnaden utgörs främst kostnader för överföring och av

administration. Eftersom produktionskostnaderna och elefterfrågan

varierar över året och dygnet förekommer en tidsdifferentiering av priserna. Med "elpriset" avses oftast en genomsnittlig nivå över året.

5 En MBTU Million British Thermal Unit 290 kWh.

250 Priser på el och bränslen

Priserna på marknaden för högspänd kan för vissa kunder, t.ex. industrier och distributörer, ligga nära råkraftpriset. På marknaden för lågspänd är distributionskostnaderna betydligt högre och råkraftprisets andel priset till slutkunderna följaktligen relativt lågt, 35-40 % av av priset exklusive skatt för ett hushåll utan elvärme. Relationen mellan olika elpriser visas i tabell 9.2.

Tabell 9.2 Elpriser år 1994, kWh, löpande priser. öre per

Exkl. Inkl. punktskatt skatt och moms

Anm. Priserna inkluderar såväl fasta som rörliga avgifter. Produktionsskatter förekommer för vattenkraft och kärnkraft. Den ljanuari 1996 höjs dessa skatter, vilket kan medföra höjningar av råkraftpriset upp till ca 2 öre /kWh.

l Årsförbrukning 140 GWh och abonnerad effekt 20 MW.

2 Årsförbrukning 50 GWh och abonnerad effekt l0 MW. Årsförbrukning 25 000 kWh.

4 Årsförbrukning 2 000 kWh.

Källa: NUTEK

Råkraftpriset har i ett längre tidsperspektiv visat en realt fallande

tendens se figur 9.4. Under 1970-talet steg råkraftpriset dock på grund

av höjda oljepriser för att sedan sjunka i början av 1980-talet som en följd av överkapaciteten i kärnkraftverken. Prisökningarna åren 1990 till 1992 kan förklaras av det ökade avkastningskravet på Vattenfall.

Priser på el och bränslen 25 l

Figur 9.4 Utvecklingen av råkraftpriset åren 1973 1994, öre per kWh, 1993 års penningvärde.

30.

10J

0 T I I I I I I I ‘I I I I I I I I | I 1973 1978 1983 1988 1993

Anm. Vid omräkning till fasta priser har konsumentprisindex använts. Råkraftpriset är beräknat utifrån elpriset till elintensiv industri reducerat med kostnader för överföring på storkraftnätet. Uppgifter för elintensiv industri är hämtade från Vattenfall.

Källa: NUTEK

Elpriserna exklusive skatt för olika kunder har i stort sett följt

råkraftprisets utveckling, vilket innebär relativt kraftiga ökningar under 1970-talet och realt fallande priser under början av 1980-talet. Skatternas andel det slutliga priset till kund har ökat successivt. För av industrins del bröts emellertid denna utveckling år 1993 när elskatten togs bort. Beskattningen av hushållens elkonsumtion skärptes kraftigt år

1990 när mervärdesskatt infördes, vilket avspeglas i elpriset se

figurerna 9.5 och 9.6.

252 Priser på el och bränslen

Figur 9.5 Elpris för elvärmekund åren 1970 1994, l993 års penningvärde, öre per kWh.

so " Elpris inkl. skatt 50

40 - 30 Elpris exkLskatt

10..

o I V I T T T V V I I I I V I V I I I I I I I I 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Anm. Vid omräkning till fasta priser har konsumentprisindex använts. Priset gäller för en typkund som konsumerar 20 000 kWh per år.

Källa: NUTEK

l Sverige har den statliga styrningen av elmarknaden varit förhållandevis liten och skett främst via statens ägande av Vattenfall. En stor del av eldistributionen sker i kommunal regi, vilket har påverkat bl.a. prissättningen på lågspänd till följd av den kommunala självkostnadsprincipen. Vattenfall har sin storlek varit normgivande när det gäller genom pris- och tariffsättning elmarknaden. Prisnivån råkraft har därför tidigare indirekt reglerats statens avkastningskrav Vattenfall i av kombination med Vattenfalls prisledarskap. Principerna för fastställandet av Vattenfalls tariffer har varit centrala för elprisernas utveckling.

Priser på el och bränslen 253

Figur 9.6 Elpris för mellanstor industri åren 1970 1994, 1993 års penningvärde, öre per kWh.

50 -

40 Elpris inkl. skatt

Elpris exkl. skatt 20

10 -

0 l r l I I I I I v | g 1970 1974 1978 1982 1986 1990 1994

Anm. Vid omräkning till fasta priser har konsumentprisindex använts.

Priset gäller för en typkund med en abonnerad effekt 10 MW och en konsumtion på 50 GWh per år.

Källa." NUTEK

Från början av 1980-talet kan Vattenfalls prissättningsprinciper beskrivas prissättning enligt kortsiktig marginalkostnad med statens som avkastningskrav budgetrestriktion. Dessa principer beskrivs i som propositionen om ny ekonomisk styrning av Vattenfall m.m. prop. l987/88z87. Avkastningskravet höjdes successivt till 12 % under perioden 1989 1991. - Staten har via Vattenfall utövat inflytande även över investeringsverksamheten inom elsektorn. Investeringarna styrdes tidigare huvudsakligen av kraftindustrins kriterier för optimal dimensionering av reservkapacitet. Dessa kriterier har varit utformade så att efterfrågan på energi och effekt tillfredsställes inom vissa ramar, vilket har medfört att leveranssäkerheten inom det svenska elsystemet varit mycket hög. För Vattenfalls del fastställdes såväl investeringarnas omfattning och inriktning som finansieringen av riksdagen. Fram till mitten av 1970-talet expanderade produktionskapaciteten i elsektorn i takt med den mycket snabbt ökande efterfrågan el. Under 1980-talet uppstod en viss överkapacitet, vilket till en del kan förklaras kärnkraftsfrågans hantering, forcerade fram byggandet av de två av som sista reaktorerna. Som framgår av figur 9.4 ledde denna överkapacitet

254 Priser på el och bränslen

till att elpriserna föll realt under större delen av 1980-talet. Sedan mitten 1980-talet har det inte skett någon kapacitetsexpansion av betydelse, av förutom effekthöjningar i befintliga kärnkraftsreaktorer. Ett visst marginellt tillskott har därutöver tillkommit via en utökning av vattenkraftens kapacitet och investeringar till följd av statligt genom investeringsstöd, främst i biobränsleeldad kraftvärme.

9.6 Elpriset på den elmarknaden

nya

Under år har ett antal förändringar ägt rum när det gäller senare elmarknadens funktionssätt. Det tidigare statliga inflytandet på elmarknaden via Vattenfall har minskat kraftigt efter den l januari 1992, då huvuddelen Vattenfall blev ett statligt bolag, medan verksamheten av med storkraftnätet fördes över till Affársverket svenska kraftnät. Förändringsprocessen på elmarknaden fortsätter i och med den elmarknadsreform träder i kraft vid årsskiftet 1995/96. Samarbetet som mellan producenterna ersätts med konkurrens och priserna förutsätts komma att bestämmas utbud och efterfrågan och inte tidigare av av som

produktionskostnaderna.

Den ökade osäkerheten i fråga avsättning och priser kan om förväntas leda till högre avkastningskrav och ett stopp för den överutbyggnad har kännetecknat branschen under de senaste som årtiondena. Osäkerheten marknaden kan till del överbryggas en långsiktiga kontrakt. En tendens till allt längre kontraktstider genom inför reformeringen elmarknaden har också kunnat noteras. Ett annat av sätt för producenterna att minska osäkerheten är att förvärva distributionsföretag. Detta har också skett under år och ökat senare graden s.k. vertikal koncentration marknaden. av

Effekter på priset nordisk elbörs

av en gemensam

Frågan nordisk elbörs är föremål för överläggningar. om en gemensam Vid de nordiska energiministrarnas möte i juni 1995 konstaterades att ett väl fungerande nordiskt elsamarbete stora ekonomiska och ger

miljömässiga fördelar. Sverige och Norge avser att etablera en handelsplats för elbörs med utgångspunkt i samarbetet

gemensam mellan Statnett och Svenska kraftnät. Under förutsättning att Stortinget behandlar och sitt samtycke till den proposition om hur elhandeln ger

Priser på el och bränslen 255

med Sverige skall organiseras, som den norska regeringen nyligen har lagt fram, kommer den gemensamma börsen att kunna börja fungera den

l januari 1996.

Utgångspunkten är att den marknadsplats som Statnett Marked organiserar i Norge skall utvecklas till en svensk-norsk börs. Finska och danska aktörer skall också kunna handla Statnetts Markeds handelsplats. De begränsningar som finns för finska och danska aktörer att delta i elutbytet ligger främst i de regelverk och de marknadsförhållanden som gäller i dessa länder. I Finland har en ny elmarknadslag införts, men frågan om bildandet av ett stamnätsbolag med ett övergripande systemansvar för det nationella elsystemet är ännu inte löst. Inte heller är frågan om ägandet av utlandsförbindelsema

avklarad. När dessa problem funnit sin lösning väntas Finland kunna

delta i elutbytet på börsen på samma villkor som Norge och Sverige. I Danmark har det inte skett några ändringar i regelverket på elmarknaden. Införandet av en gemensam elbörs kommer att innebära förändrade förutsättningar för elutbytet mellan de nordiska länderna. Gränstarifferna som har tillämpats vid handeln mellan Norge och Sverige kommer att tas bort för den kortsiktiga handeln. I framtiden kommer sannolikt merparten av elhandeln att ske över börsen. Handeln underlättas av att Norge, Sverige och Finland har system med punkttariffer. En elbörs, till vilken såväl producenter som återförsäljare och kunder

har tillträde, skapar information om elpriset. Därmed kommer priserna

vid den tillfälliga handeln att inverka på priserna i nya långsiktiga kontrakt. Priserna på en elbörs kan dock variera mycket kraftigt, speciellt i ett system med stor andel vattenkraft, där utbudet är beroende av vattentillgången. Kopplingen till kontraktspriserna handlar därför främst om hur signalerna från elbörsen tolkas långsiktigt och hur de påverkar förväntningarna om den framtida utvecklingen på elmarknaden. Förutom att elbörsen får en inverkan på elpriset i Sverige via den ökade konkurrensen, blir den direkta prispåverkande effekten av handeln större då elmarknaderna i Norden blir alltmer integrerade. Skillnaderna i elpriser mellan länderna kan förväntas bli utjämnade som en följd av det ökade elutbytet. Som konstaterades i delbetänkandet Ny elmarknad SOU1995: 14 finns det i Norge de flesta år ett elöverskott, på grund av att produktionen är baserad på vattenkraft. Priserna på råkraft i Norge normalt lägre än den svenska elmarknaden. En ökad integration mellan elmarknaderna i Sverige och Norge skulle därmed leda till en press nedåt på de svenska elpriserna. Vid låg vattentillrinning kan priserna i Norge emellertid stiga mycket kraftigt och via elbörsen kommer dessa prisfluktuationer även att påverka priserna i Sverige.

256 Priser på el och bränslen

Det finns stora fördelar i ett elutbyte mellan värmekraftsbaserade system de i Danmark och Finland och vattenkraftsbaserade - som system, bl.a. att vattenkraftens regleregenskaper kan utnyttjas genom bättre. Det samlade behovet reservkapacitet minskar också. En ökad av integration de nordiska ländernas elmarknader ger därför lägre totala av

produktionskostnader och därmed förutsättningar för att hålla lägre elpriser. Eftersom de produktionsresursema utnyttjas bättre

gemensamma

vid handel, kan investeringar i ny kraftproduktion till en del skjutas framtiden, vilket dämpar takten i framtida prisökningar.

Förutsättningarna för elutbytet mellan de nordiska länderna påverkas

i producentledet. I Danmark finns inga sådana skatter.

bl.a. av skatterna

Norge har en skatt på vattenkraftsproducerad om 1,5 norska öre per

kWh. Sverige har producentskatter såväl vattenkraft som kärnkraft. Finland har ett system med koldioxidskatter på bränslen i elproduktionen, vattenkrafts- och kämkraftsskatt samt dessutom en importskatt.

Efter öppnandet näten i Finland har framför allt de kolbaserade

av kraftverken fått svårt att hävda sig i konkurrensen med importerad el, vilket resulterat i bl.a. ett antal avtal export fast kraft från om av Sverige. Koldioxidskatten i finsk kolbaserad anläggning 4,3 penni en kWh öre medan importskatten 2,2 penni kWh

per ca 6,4 är per

öre. En omläggning skattesystemet för elproduktionen

ca 3,3 av

diskuteras nu i Finland. Inom Nordiska ministerrådet pågår en översyn av de nordiska ländernas skatter på elområdet. En kartläggning hur skatterna av påverkar konkurrensen och miljön håller på att genomföras. Ett förslag samordning miljöavgifter energiområdet kommer eventuellt att om av läggas fram sommaren 1996.

Elprisutvecklingen på kort sikt

Elprisernas utveckling under de närmaste åren beror i hög grad hur väl konkurrensen kommer att fungera i praktiken. Elmarknaden

kännetecknas mycket hög koncentration på producentsidan s.k.

av en

oligopolmarknad. En aktiv priskonkurrens mellan företagen en oligopolmarknad kan leda till ett pris ligger nära det som skulle

som

råda konkurrensmarknad. Å andra sidan finns risk för kartell-

en

prisbildning. Företagen kan relativt lätt förutsäga varandras beteende

eftersom de tidigare har samarbetat när det gäller bl.a.

Priser på el och bränslen 257

produktionsplanering, investeringar och prissättning. Genom att begränsa

utbudet kan producentema hålla högre priser. Det dominerande företaget

är Vattenfall AB, som är helägt av staten. Det är mycket viktigt hur detta bolag kommer att agera. Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden, dvs. produktion och försäljning, kommer att övervakas av främst Konkurrensverket. För att Konkurrensverket skall kunna agera i en specifik situation, t.ex. vid

omotiverade prishöjningar, krävs att det kan visas att prisökningama

beror på missbruk dominerande ställning eller konkurrensbegränsande av samarbete. Konkurrensverket skall särskilt övervaka utvecklingen på avreglerade marknader. Därutöver har ett regeringsuppdrag lagts på Konkurrensverket att följa utvecklingen på elmarknaden och redovisa sina iakttagelser årligen.

Även NUTEK har fått regeringens uppdrag att följa utvecklingen

elmarknaden i samråd med bl.a. Konkurrensverket. I detta uppdrag ingår att följa förändringar i strukturen inom elproduktionen och redovisa bl.a. omfattning och effekter av vertikal integration. Vidare ingår att bedöma den ellagstiftningens effekter när det gäller att förhindra s.k. nya korssubventionering mellan å sidan nätverksamhet och å andra sidan ena produktion och handel med el. Villkoren för nya elleverantörers inträde på marknaden skall följas. Den nordiska elhandelns betydelse för konkurrenssituaionen bör bedömas. Risken för framtida elprishöjningar minskar genom de pågående elreformema i de nordiska länderna och de nya former för handel som inrättandet av en gemensam elbörs medför. Den ökade integrationen av den nordiska elmarknaden kommer att minska de stora producentemas dominans på de nationella marknaderna. Genom att utländska

producenter får möjlighet att komma på den svenska marknaden ökar

konkurrensen och det uppstår nedåt på priserna. en press

Elpriset på längre sikt

Elprisets utveckling på längre sikt beror främst på hur elanvändningen

och produktionskapaciteten utvecklas. I detta sammanhang är företagens

investeringsbeteende central betydelse. Även utrikeshandeln och av

konkurrenssituationen marknaden är viktiga faktorer som påverkar

det framtida elpriset. Intemationaliseringen av den nordiska och europeiska elhandeln får stor betydelse, men takten i denna process är beroende politiska beslut. På sikt kommer elprisernas nivå att av

bestämmas produktionskostnaderna i nya anläggningar, vilka i sin tur

av är beroende av bl.a. bränsleprisemas utveckling.

9 15-1380

258 Priser på el och bränslen

Enligt bedömningar som har utgjort underlag för kommissionens arbete kommer elanvändningen att öka, om än i långsammare takt än under tidigare perioder. Hur produktionskapaciteten kommer att utvecklas är i hög grad beroende av i vilken takt kärnkraftverken tas ur drift.

När efterfrågan på stiger och/eller produktionskapaciteten minskar

uppstår tilltagande knapphet på produktionskapacitet. Genom att en bristkostnaden stiger ökar elpriset och jämvikt skapas marknaden.

Enligt vedertagna investeringskriterier kommer företagen att utöka

kapaciteten när elprisema förväntas stiga till en nivå som motsvarar

kostnaderna för anläggningar vid den tidpunkt de kan tas i drift,

nya

idvs. nivå motsvarande den långsiktiga marginalkostnaden. Detta

en förutsätter förutseende och framförhållning. Om ingen ny kapacitet tillkommer i sådan situation, exempelvis på grund långa ledtider en av

eller osäkerhet, kan priset stiga över den långsiktiga marginalkostnaden.

Hur företagen i praktiken kommer när det gäller prissättning att agera och investeringar är beroende bl.a. konkurrenssituationen. På en av konkurrensmarknad kan företagen inte själva påverka marknadspriset. Detta förhållande bestämmer deras beteende när det gäller bl.a.

prissättning och investeringar. På oligopolmarknad, den svenska

en som marknaden för råkraft, finns däremot incitament och möjligheter för

företagen strategiskt. Prissättnings- och investeringsbeteendet

att agera är därför inte lika förutsägbart.

På oligopolmarknad finns ett litet antal producenter. Det inbördes

en beroendet mellan dessa är starkt. Varje företags beslut påverkar till stor del de andra företagens agerande och omvänt. Potentiell konkurrens från aktörer, kan tänkas etablera sig på marknaden, är också en nya som

viktig påverkansfaktor. Avgörande för hur marknadslösningama kommer

att ut är bl.a. vilken information företagen har om varandra. se

Eftersom företagen en oligopolmarknad har möjligheter att

påverka marknadspriset finns risk för att priset kan komma att ligga en över det skulle råda vid perfekt konkurrens. Ett sådant beteende som

från företagens sida borde, tidigare nämnts, kunna motverkas

som av konkurrensövervakning och ökad integration av de nordiska en elmarknaderna.

Företagens prissättnings- och investeringsbeteende kan i praktiken medföra lugnare prisutveckling jämfört med prisbanor baserade på

en

långsiktig marginalkostnad. Det gäller framför allt i det fall inget

omfattande och i tiden näraliggande investeringsbehov uppkommer som

följd exempelvis beslut avveckling av kärnkraften. En

en av om

Priser på el och bränslen 259

strategisk anledning för de etablerade elproducentema att inte utnyttja möjligheterna till prishöjningar fullt ut kan vara att stänga aktörer nya

ute se delbetänkandet Ny elmarknad, SOU 1995:14. En orsak

annan till återhållsamhet med prishöjningar kan vara kostnadsstrukturen inom branschen, som medför att även ganska blygsamma prisstegringar ger upphov till höga vinster med åtföljande risk för politiska ingripanden,

exempelvis i form av beskattning.

Utformningen av ett beslut om kämkraftsavveckling kan påverka elprisutvecklingen och investeringsbeteeendet. Faktorer bl.a. som tillstånd för nya anläggningar, beskattningen, ersättningsfrågan och våra grannländers agerande gör att utvecklingen av elprisema är svår att förutse. Möjligheterna till import av över den nordiska börsen kan komma att förändras vid avveckling den svenska kämkraften°. en av Huvudfrågan när det gäller elprisemas utveckling är hur snabbt elprisema påverkas av de högre produktionskostnadema i nya anläggningar och hur stort genomslaget blir. Det kan förekomma

skillnader i bedömningar av takten i prisökningama, men knappast av

den framtida långsiktiga prisnivån. På längre sikt torde, i avsaknad av omfattande reglering, en fullständig anpassning elprisema till en av kostnaderna för ny produktionskapacitet vara oundviklig.

Elpriser för olika kunder

Enligt den ellagstiftning som träder i kraft den 1 januari 1996 skall överföringen av skiljas från elförsäljningsverksamhet. Användarna

kommer i framtiden att ha minst två avtal, ett för nätanslutningen med nätoperatören och ett för kraftleveransen med elleverantören.

Nätoperatörens verksamhet är starkt reglerad och nätföretaget kan endast genomföra sådana effektiviseringsåtgärder hos kunderna som kan minska företagets kostnader för nätdriften. Det har framförts farhågor om att en ökad konkurrens på elmarknaden skulle gynna framför allt större elkunder med ett stabilt förbrukningsmönster. Mycket talar för att sådana kunder kommer att få

ett fördelaktigt förhandlingsläge, men det är sannolikt endast en aspekt

de förutsättningar som ges på den konkurrensutsatta marknaden. av nya

6 I den norska propositionen organisering handeln med Sverige om av ST meld nr ll, 1995-96, s. 14 anförs att "Dersom det oppstår stor og varig obalanse i utvecklingen av kraftsektorema i Norge och Sverige, vil dette må få konsekvenser for organiseringen av handelen og de ramer myndigheterna sätter för denne".

260 Priser på el och bränslen

På den elmarknaden kommer troligen eltariffema att nya tidsdifferentieras i högre utsträckning än i dag, framför allt när förbrukningen närmar sig kapacitetstaket. Det är det bästa sättet för producenterna att föra ned signaler i systemet om

produktionskostnademas variationer. Dessa variationer kan i större

utsträckning än tidigare antas föras vidare från leverantörerna till slutkundema. För kunderna innebär detta ökade möjligheter att hushålla att styra sina uttag av till lågkostnadstidema. Genom ett genom kostnadsriktigt tariffsystem effektiviseras driften av det samlade elsystemet. Energileverantören får ett starkt intresse av att knyta kunderna till sig för längre tider. Det kan ske genom att kunderna erbjuds långsiktiga avtal. För kunderna sådan relation till leverantören intressant först är en

när erbjudandet innefattar någon motprestation från leverantören. En sådan motprestation kan exempelvis leda till minskade utgifter för

eller till ökad säkerhet de framtida kostnaderna för elleveranser. en om Kunderna kan ofta ha intresse att teckna ett långsiktigt avtal av beträffande basleveranser, föredrar att göra övriga inköp med men

kortsiktiga avtal eller på spotmarknaden.

Ytterligare stimulerande effekt kan hänföras till den intensifierade en kundkontakt uppstår konkurrensen. En möjlig utveckling är som genom att också de tjänster saluförs inom elsektom alltmer differentieras som till önskemålen hos olika kundkategorier. Möjligheterna för att anpassas

till skräddarsydda lösningar och till kundinriktade strategier gör att det

kan uppstå delar marknaden inte följer investeringsmönstret på av som elmarknaden i övrigt. Utvecklingen elmarknaden skall som nämnts följas av NUTEK. I uppdraget ingår bl.a. att redovisa hur elpriser, nättariffer och övriga leveransvillkor utvecklas för skilda konsumentgrupper. Faktorer som är strategiska för de små konsumenternas möjligheter att dra nytta av de förändringar, reformen innebär, skall bevakas. Mätkostnademas som

utveckling skall särskilt redovisas. När det gäller prissättning av nättjänster skall särskilt utvecklingen för glesbygdskundema belysas och

jämförelse göras med kunder i tätort. NUTEK skall redovisa sitt en uppdrag årligen.

Priser på el och bränslen 261

9.7 Elpriser i andra länder

En jämförelse mellan elprisema i Sverige och i andra länder kan vara intressant av främst två skäl. Dels kan prisskillnader mellan länder indikera vilka förutsättningar som finns för handel med el, dels har de betydelse för industrins konkurrenskraft. Jämförelseobjekten är i det första fallet Sveriges grannländer och i det andra fallet de viktigaste konkurrentländema, av vilka en del inte ligger i Europa. Det är dock svårt att få fram relevanta prisuppgifter, eftersom tillgänglig elprisstatistik endast omfattar slutkunder exklusive den elintensiva industrin. För de senare regleras elpriser och andra villkor i specialkontrakt som löper under lång tid och är hemliga. De elpriser till slutkunder som publiceras för olika länder kan ge en

indikation om produktionskostnadema och priserna i tidigare liggande

led, som det i övrigt är svårt att få information om men som i de flesta sammanhang är den intressanta jämförelsenonnen. Man bör dock ha i åtanke att mellan råkraftpriset och priset till slutkunden ligger en mängd pålägg i form av överförings- och distributionskostnader, skatter, avgifter etc. som varierar kraftigt mellan länderna. Det kan vara svårt att på grundval av statistiken göra en indelning i högpris- och lågprisländer, eftersom det kan förekomma korssubventionering mellan olika kundgrupper. I vissa länder gynnas industrin, generellt eller enbart stor industri, och i andra hushållen. I de flesta länder följs dock priserna för industrin och hushållen åt. Jämförelser av elpriser mellan länder försvåras också att priserna av inom varje land skiljer sig mellan regioner och mellan kunder av olika storlek. Det kan därför vara svårt att finna uppgifter för jämförbara typkunder. För EU-ländema finns relativt detaljerad statistik för industri och hushåll i olika storleksklasser. För de mest elkrävande industriema publiceras dock inga uppgifter. Sverige och de övriga nya EU-ländema har ännu inte börjat rapportera till EU:s statistikorgan. För hela OECD-området publicerar OECD/IEA genomsnittliga priser på aggregerad nivå för industrin och hushållen. Elföretagens internationella

organisation, UNIPEDE International Union of Producers and

Distributors of Electrical Energy presenterar årligen leveransstatistik för ett femtiotal länder. I figur 9.7 redovisas uppgifter om industrikundemas elpriser i ett urval länder år 1995. Alla avgifiselement är inkluderade, även de fasta och effektberoende. Priserna är i stort sett utan beskattning, eftersom elskatten i flertalet av de aktuella länderna är mycket låg eller obefintlig.

262 Priser på el och bränslen

Figur 9.7 Industrins elpriser den l januari 1995 i vissa länder,

öre/kWh.

j I l l l I Japan T- Tyskland ,..J

Storbritannien Nederländerna Frankrike Danmark Norge Finland Sverige DMeIlanstor industri sydamh Istor industri Polen Kanada

l 60 80 100 120

Anm. Uppgiftema industrikunder med en elanvändning om avser 10 GWh år, 2,5 MW, 4000 timmar 70 GWh per år, 10 MW, per resp. 7 000 timmar.

Källa: UNIPEDE, Prices of Electricity at l January 1994. as

gäller för elkunder i statistiken benämns mellanstor

Uppgifterna som

och industri, dvs. industrikunder med en förbrukning om 10 stor respektive 70 GWh år. För större elförbrukare saknas i stort sett per

uppgifter. De tariffer ligger till grund för sådana kunders avtal är

som ibland officiella, de anpassningar den enskilda kunden gör för att men utnyttja tariffen på förmånliga sätt förblir affarshemlighet och mest en därmed även det pris som betalas. lägsta pris redovisas för de största industrikundema gäller Det som

Quebec, torde den kanadensiska provins där elprisema ligger

som vara Låga priser också för Sydafrika och Polen. I Sverige och lägst. noteras

Finland priserna 35 respektive 45 procent högre än i Kanada, i de

är ända till 220 högre. I övriga länderna upp procent Enligt figuren har Sverige och Finland de lägsta elprisema för industrin i Västeuropa. Skillnaden jämfört med övriga länder är särskilt för de mindre industrikundema, för vilka priserna i resten av stor Västeuropa oftast ligger dubbelt så högt som i Skandinavien. För större industrikunder är dock skillnaderna betydligt mindre. Exempelvis har

Priser på el och bränslen 263

länder som exempelvis Belgien, Frankrike och Nederländerna förhållandevis låga priser för den största industrikund redovisas i som statistiken.

Även i Östeuropa ligger priserna lågt,

men en begynnande

marknadsanpassning av energiprisema i dessa länder talar för högre

priser i framtiden. I Japan är elprisema mycket höga.

Det bör observeras att prisspridningen ofta är stor mellan olika

områden och kraftföretag inom land. Prisskillnaderna kan samma hänföras bl.a. till lokala produktionsöverskott i kombination med ett

otillräckligt överföringsnät. Det är inte heller ovanligt att

överenskommelser elleveranser också annat än köp elkraft, om avser av vilket kan göra elpriset svårt att fastställa.

Det måste vidare påpekas att internationella jämförelser blir svåra att göra på grund av växelkursändringar. I underlagsbilaga redovisas

en

uppgifter från flera källor7. I vissa fall föreligger betydande skillnader

mellan uppgifterna för samma kundkategori i land. En orsak till

samma detta kan vara att prisuppgiftema har samlats på olika sätt. Därtill kommer att uppgifterna sannolikt vid olika tillfällen har omräknats efter gällande växelkurser. De senaste årens stora svängningar på valutamarknadema gör internationella prisjämförelser osäkra. En viktig aspekt när det gäller att bedöma den svenska elintensiva industrins konkurrenskraft jämfört med utländska företag är att egen produktion av är vanlig i dessa branscher i andra länder. Elkostnadema för företagen behöver därför inte direkt relaterade till vara elpriset. I många länder på kontinenten, exempelvis i Tyskland och Italien, utgör industrins produktion väsentlig större andel egen av en av den totala elproduktionen än i Sverige. Industrins elproduktion sker

i första hand i mottrycksanläggningar, i länder med höga elpriser

men förekommer även produktion med naturgas och kol i egna

kondensanläggningar. Endast en del av elbehovet täcks i många företag genom inköpt el. Företagets elkostnader blir då lägre än vad tariffema

utvisar. Kostnaderna för egengenererad utgör i många fall övre en gräns för elpriset i företagets förhandlingar med elleverantören. Det finns exempel på att det i vissa länder förekommer särskilt gynnsamma elpriser för viss typ elintensiv industri. av

7 Underlagsbilaga 22 .

264 Priser på el och bränslen

Elpriser för den elintensiva industrin i olika länder

För de elforbrukama inom industrin finns som nämnts ingen stora statistik tillgå. För dessa företag bestäms elpriset och andra villkor att i individuellt utformade kontrakt med elleverantören. Nivån

eltariffema i dessa kontrakt kan skilja sig väsentligt från genomsnittliga

eltariffer för industrikunder. För stora delar den svenska basindustrin av relationen mellan de elpriser de betalar och de utländska är konkurrentemas elpriser avgörande betydelse för konkurrensförmågan av den internationella marknaden. En undersökning den elintensiva industrins elpriser har av

Energikommissionen utförts enkätundersökning uppdrag av genom en

svenska företag inom metallframställnings-, skogs- och till

kemisektorema med dotterbolag utomlands. Uppgifter har lämnats

avseende dels de utländska dotterbolagen, dels motsvarande verksamheter i Sverige. Undersökningen omfattade tio företag. Resultatet redovisas i tabell 9.3. Elprisema i olika länder har i tabellen

i förhållande till den Vattenfall AB angivna genomsnittliga

angetts av

prisnivån för elintensiv industri i Sverige. Som framgår tabellen är priserna i de undersökta anläggningarna

av

Spanien, Österrike, Tyskland och Storbritannien ungefär två till tre

i

gånger högre än i Sverige. För anläggningarna i Belgien, Tjeckien, Holland, Brasilien, Finland och Frankrike ligger prisnivån 30-60 procent

den svenska. Lägre priser än i Sverige har anläggningarna i Norge, över och Island. I Chile ligger priset ungefär nivå Kanada, USA samma som i Sverige. del stämmer undersökningen väl med uppgifter från För Norges källor. Elintensiv industri med ett effektbehov på 62,5 75 MW andra den 1 juli 1995 totalpris i intervallet 9 till 913 norska betalade per ett öre9. Vissa norska industriföretag har ännu lägre elpriser enligt långsiktiga kontrakt med det statliga Statkraft.

8 Öhrling, Coopers Lybrand, Elkostnader for elintensiv industri.

9 Källa: Statistisk Centralbyrå, Oslo.

Priser på el och bränslen 265 Tabell 9.3 Elpriser for elintensiv industri år 1995. Index, Sverige 100.

länder där ingen spridning anges, förekommer färre än tre anläggningar.

Omräkning till svensk valuta har skett enligt valutakurser i november 1995.

Källa: Öhrling, Coopers Lybrand, Elkostnader för elintensiv industri.

I USA och Kanada, är viktiga konkurrentländer för den svenska som

elintensiva industrin, varierar priserna kraftigt mellan olika delstater och

mellan olika företag. För Frankrike ligger priset enligt undersökningen i genomsnitt högre än i Sverige, i enskilda anläggningar ligger men priset på nivå det svenska elpriset. Även i Brasilien, Norge samma som och Tyskland varierar de noterade priserna kraftigt mellan olika företag. Den bild framgår undersökningen är således att förelintensiv som av industri ligger de svenska elprisema varken extremt högt eller lågt. De ligga i ett intervall mellan de högre och de lägre elprisema synes snarare i de undersökta länderna. I vissa för den svenska basindustrin viktiga konkurrentländer, såsom Norge, Kanada och USA, är de priser som

framkommit i undersökningen väsentligt lägre än priserna i Sverige.

Undersökningsresultatet bör emellertid tolkas med försiktighet av

266 Priser på el och bränslen

flera skäl:

Uppgiftslämnare är endast svenska företag med tillverkning utomlands. Uppgifter från endast en anläggning ligger till grund för

flera de redovisade indexen. av aktuella företagen har sådana avtalskonstruktioner de Flera av de att

genomsnittliga elprisema kan variera från år till år.

Jämförelsen är känslig för förändringar i valutakursen.

Den energiintensiva industrin 267

10 Den

energiintensiva industrin

Energikrävande industriproduktion brukar definieras som sådan tillverkning där kostnaderna för energiinköp utgör betydande andel en av salu- eller förädlingsvärdet. De branscher där den energikrävande produktionen återfinns är främst gruvor, massa- och pappersindustri,

järn-, och stål- och metallframställning, kemisk basindustri samt jord-

och stenindustri. Omkring 114 000 av de 595 000 personer som arbetade i industrin år 1993 fanns i dessa energikrävande branscherl. Även inom andra branscher, exempelvis livsmedels-, trävaru- och verkstadsindustrin förekommer energikrävande processer. De tre förstnämda energikrävande branscherna utgör merparten av den traditionella råvarubaserade svenska basindustrin som kännetecknas av bl.a. hög kapitalintensitet och av att en mycket stor andel av produktionen exporteras. De svenska företagen verkar därför huvudsakligen i konkurrens med företag från andra länder en internationell marknad. Även den energikrävande kemiska basindustrin är utsatt för hård internationell konkurrens. I jord- och stenindustrin produceras främst material som används inom den inhemska byggnadssektom.

10. 1 Strukturomvandlingen

Stora strukturförändringar har ägt rum i det svenska näringslivet under de senaste årtiondena. Dessa förändringar har inneburit omställningar för såväl den energikrävande industrin som för övriga branscher. Industrins andel av den samlade produktionen och sysselsättningen har successivt minskat, medan tjänstesektoremas andel har vuxit. Mellan åren 1970 och 1993 sjönk sysselsättningen i de varuproducerande sektorerna med i genomsnitt 2,1 % per år och deras andel av den totala sysselsättningen minskade från knappt 47 % till ca 30 %. Därutöver har det skett betydande förskjutningar inom industrisektom, framför allt från de arbetsintensiva och skyddade

1 Sysselsättning i och mineralbrott samt tillverkningsindustri SNI 2+3 gruvor enligt SCBzs industristatistik.

268 Den energiintensiva industrin

branscherna till de kunskapsintensiva. Den kapitalintensiva sektorn, dit basindustriema hör, har behållit sin andel av industrins produktion, 20 %, minskat sin andel av sysselsättningen. I massa- och ca men

pappersindustrin, järn- och stålindustrin och den kemiska basindustrin

har produktionen i värdetermer under perioden 1970-1993 ökat mer än

i industrin i genomsnitt, medan produktionen i gruvoma har gått

tillbaka. sysselsättningen har minskat mer än genomsnittligt i gruvindustrin och jäm- och stålindustrin och långsammare än genomsnittligt i och pappersindustrin och den kemiska

massabasindustrin. I tabell 10.1 visas hur produktionen och sysselsättningen har utvecklats i varuproducerande branscher under perioden 1970-1993.

Den energiintensiva industrin 269

Tabell 10.1 Varuproduktionens och sysselsättningens tillväxt och fördelning 1970- 1993. Förädlingsvärden till producentpris samt arbetade timmar Produktion Sysselsättning Tillväxt Andel i % Tillväxt i % Andel i % % per år 1970 1993 1970 1993 Kapitalintensiv varuprod. 1,4 6,2 3,5 -2, 7 4,5 2,5

Konkurrensutsatt

Textil- och

Jord- och skogsbruk

Tjänsteproduktign inkl. offentlig sektor 2,2 55,1 68,5 0,9 53,2 69,6 Hela ekonomin 1,8 100,0 100,0 -0,3 100,0 100,0 Källa: Långtidsutredningen 1995. SOU 1995:4

270 Den energiintensiva industrin

Antal sysselsatta i vissa branscher åren 1980 och 1993 redovisas i tabell 10.2. För industrin som helhet minskade antalet sysselsatta under perioden 1980-1993 med över 270 000 personer, vilket motsvarar 32 % av sysselsättningen år 1980. I den energikrävande industrin sjönk sysselsättningen med neddragningarna inom järn- och 39 %. Störst var stålindustrin, där nära hälften av arbetstillfällena, motsvarande över 30 000 anställda, försvann. Gruvorna och jord- och stenindustrin drabbades av neddragningar på över 40 %. Inom massa- och pappersindstrin minskade antalet sysselsatta med drygt 18 000, vilket motsvarar den kemiska basindustrin sjönk 30 % av sysselsättningen år 1980. I sysselsättningen med 22 %.

Tabell 10.2 Antal sysselsatta i energikrävande branscher åren 1980 och 1993.

1980 1993 Förändring Bransch 1980-1993 %

Gruvor och mineralbrott 13 443 7 087 -6 396 -47 Massa-, pappers- och pappersvaruind. 60 955 42 463 -18 492 -30 Kemikalie-, gödselmedels-

Summa energikrävande

Källa: SCB

Den energiintensiva industrin 271

Under perioden 1980-93 har även skett stora förändringar när det gäller antalet arbetslösa, totalt och i olika branscher. Från att tidigare ha varierat med konjunkturen kring en internationellt sett låg nivå har arbetslösheten i den svenska ekonomin ökat dramatiskt under början av 1990-talet. För industrins del redovisas i tabell 10.3 arbetslösheten för LO:s samtliga industriförbund och för vissa förbund åren 1980 och 1993.

Tabell 10.3 Arbetslöshet i vissa LO-förbund 1980 och 1993. Procent av antalet medlemmar. Arbetlöshet i %

1 Till industrifacket hör bl. a sysselsatta inom kemisk industri samt jord- och stenindustri.

Källa: AMS

Det har också skett stora strukturförändringar inom de energikrävande branscherna, beroende på bl.a. att produktsammansättningen har ändrats. Utvecklingen inom nâgra av branscherna beskrivs nedan.

Massa- och pappersindustrin

Strukturomvandlingen under de senaste årtiondena har inneburit att den svenska massa- och pappersindustrin har gått mot en ökad förädlingsgrad och färre men större produktionsenheter. Produktionen sker i högre utsträckning än tidigare i integrerade anläggningar. Därmed används en större del av massan för pappersproduktion i Sverige, medan andelen avsalumassa har minskat. Den integrerade produktionen medför en väsentligt lägre energianvändning än om massa och papper tillverkas

272 Den energiintensiva industrin

i olika anläggningar. Energibesparingen kan ske främst genom att den ånga skulle ha använts till torkning av massa före transport som annars

till pappersbruket nu kan användas till torkning av papperet.

Utvecklingen har vidare inneburit en förskjutning från kemisk massa till de elintensiva inom mekanisk massatillverkning, TMP processerna och CMTP, där utnyttjandet av vedråvaran är högt, nära 100 %. Vid kemisk massaframställning används mindre inköpt energi, men

vedutbytet är betydligt lägre. Andelen returpapper i pappersproduktionen

är 15 %. År 1994 40 % det returpapper användes ca var ca av som importerat. En viss mängd returpapper exporteras också. Den svenska och massaindustrin har sedan mitten av 1980pappers-

talet expanderat sin verksamhet utomlands, främst genom företagsköp

och fusioner. Hälften antalet sysselsatta och omkring 40 procent av av

produktionskapaciteten för finns utomlands.

papper nu

Större delen, 80 %, massa- och pappersindustrins produktion

ca av avsätts utomlands. År 1994 exporterade Sverige 8 miljoner ton ca och nära 3 miljoner ton att jämföra med en total papper massa, pappersexport i världen på 70 miljoner ton och en massaexport på ca ca 30 miljoner ton. Sverige är efter Kanada och USA världens tredje största exportör och massa. Värdet av den svenska exporten av papper och år 1994 nära 55 miljarder kronor, vilket av massa papper var motsvarar knappt 12 % av Sveriges varuexport. Den svenska exporten och avsätts huvudsakligen, till av massa papper 80 %, på den västeuropeiska marknaden, främst i Västtyskland, ca

Storbritannien och Frankrike. På kontinenten sker produktionen av till stor del i icke integrerade pappersbruk och är i betydligt

papper högre grad än i Sverige baserad på returpapper. Tyskland har den största marknadsandelen för inom EU, 20 %, följt av Sverige och papper Frankrike på 13 % och Finland på 12 %. Priserna och pappersindustrins produkter bestäms av massaefterfrågan och utbud på världsmarknaden. Priserna fluktuerar relativt kraftigt och är på väg efter nedgång i början l990-talet. nu upp en av En utplaning priserna förväntas under år 1996. Eftersom priserna på av

sätts i US-dollar eller ECU för kortfibrig massa är utvecklingen

massa den svenska kronans värde i förhållande till främst dollarn av stor av betydelse för lönsamheten i branschen.

Den energiintensiva industrin 273

Stål- och metall/framställning

En omfattande omstrukturering den svenska stålindustrin påbörjades

av under början 1970-talet och fortsatte under hela 1980-talet. av Strukturförändringama innebar sammanslagningar företag samt nedav

läggningar och koncentration till större produktionsenheter. Omstruktureringen har också medfört ökad specialisering och en

en

satsning på olika "nischprodukter". Andelen handelsstål har successivt minskat. 45 % produktionen, mätt i ton, består i dag av specialstål,

av dvs. legerat stål eller stål med hög kolhalt. Detta har bidragit till att

branschens produktionsvärde har ökat i fasta priser sedan början av 1970-talet, att produktionen handelsfärdigt stål i dag ligger på

trots av

ungefär nivå 4,5 ton år 1974 efter nedgång under

samma som en 1980-talet. Produktionen i de svenska stâlverken är i stor uträckning skrotbaserad. Elanvändningen ton stål är väsentligt högre i den per

skrotbaserade produktionen än i den malmbaserade. Av stålverkens

elanvändning åtgick 28 % för omsmältning skrot i elektrostålugnar, av s.k. ljusbågsugnar. Dessa behövs för tillverkning de flesta typer av av

specialstål. rationalisering och specialisering den svenska järn- och

Den som

stålindustrin har genomgått har lett till att branschens internationella konkurrenskraft har stärkts under den senaste tioårsperioden. För efterfrågan stålindustrins produkter god och

närvarande är

kapacitetstaket. Sedan slutet 1980-talet har produktionen ligger nära av Omstruktureringen branschen delvis medfört att det utländska ägandet

av i de svenska stålföretagen ökat.

Av järn- och stålverkens produktion säljs ungefär 80 % export.

Den största marknaden är Västeuropa dit ca tre fjärdedelar av exporten

går. Tyskland och Storbritannien svarade år 1993 för 18 respektive 11

% det svenska stålexporten. Sveriges export stål till USA har av av medan marknaderna i Fjärran Östern minskat sedan mitten av 1980-talet

ökat i betydelse. Stålindustrins exportvärde år 1994 knappt

har var 30 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 6 % den svenska av varuexporten.

Ferrolegeringsverken och de s.k. icke-jämmetallverken är stora Ferrolegeringsbranschen består i dag, efter företagsenergiförbrukare.

274 Den energiintensiva industrin SOU 1995:139

nedläggningar under den senaste tioårsperioden, endast företag. av ett Ferrolegeringsverkens produkter, ferrokisel, ferrokrom används m.m.,

inom järn- och stålindustrin vid framställning specialstål.

av Produktionen är mycket elintensiv. Exportandelen i den svenska produktionen är hög och konkurrensen världsmarknaden kommer

främst från företag i länder med låga elpriser, exempelvis Kanada och

Sydafrika. Branschen icke-jämmetallverk sysselsatte i Sverige år 1993 7 700 ca personer och domineras två företag. Produktionen består främst av av aluminium, koppar och bly och är mycket elintensiv. Liksom for

ferrolegeringsverken är konkurrenterna koncentrerade till länder med

låga elpriser, som Norge, Kanada och Island.

Elintensiv kemisk industri

Den elintensiva kemiska industrin består ett stort antal heterogena

av verksamheter. Kännetecknande är att verksamheterna i princip går ut på att förädla någon typ råvara. De viktigaste råvarorna är olja, salt, luft av och el. Till de mest elintensiva delbranschema hör produktionen av syrgas, klor-alkali och klorater. De svenska klorattillverkama har i huvudsak expanderat produktionen utanför Sverige. De mest elintensiva kemiska delbranschemaz sysselsatte 3 800 år 1993. ca personer

Strukturomvandling och export

Basindustriema svarar för betydande del den svenska en av varuexporten. Skogsindustrin, gruvorna, järn- och stålindustrin och den

kemiska industrin exkl. läkemedel stod tillsammans för tredjedel

ca en av den svenska varuexporten år 1993. Därutöver finns också energiintensiv varuproduktion för export inom exempelvis verkstadsindustrin. I tabell 16.4 visas den svenska varuexporten fördelad på varugrupper.

2 Industri för oorganiska kemikalier SNI 351 l l och industri för och oxogen andra industrigaser SNI 113.

Den energiintensiva industrin 275

Nettoexportandelen exportvärdet minus värdet av importerade insatsvaror är högre i basindustriema än i industrin i genomsnitt,

beroende på att de i stor utsträckning förädlar inhemska råvaror.

för år 19803 visar nettoexportandelar för och Uppgifter massapappersindustrin på över 50 % och för gruvoma samt järn- och

stålindustrin på 30-40 %. För industrin i genomsnitt var

nettoexportandelen år 1980 ca 15%.

Tabell 10.4 Sveriges export år 1993 fördelad varugrupper, miljoner kronor Värde Andel Mkr i %

massa 39 682 10,2 papper

9,6 Övriga varor 37 457

TOTALT 388 245 100,0 Källa: SCB

En strukturomvandling, innebär förskjutning från basindustriema som en

till andra delar industrin, skulle medföra att den genomsnittliga

av

3 elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Bilagedel Se Den SOU 1990:22.

276 Den energiintensiva industrin

importandelen inom industrin ökar. För att kompensera det bortfall

av exportintäkter, som skulle bli följden av en minskad produktion i

basindustriema, skulle det krävas ett betydligt större produktionstillskott

i andra branscher.

10.2 och

Energi- elkostnader

I tabell 10.5. redovisas uppgifter om de branscher eller delbranscher där energikostnaderna är höga i förhållande till produktionsvärdet. Fem

branscher svarade år 1993 för drygt hälften av industrins energiinköp,

men för endast fjärdedel saluvärdet och femtedel en av en av förädlingsvärdet i hela industrin. I genomsnitt motsvarade energikostnaderna i dessa energikrävande branscher omkring 6 % av saluvärdet eller ca 13 % av förädlingsvärdet. Även inom de energikrävande branscherna finns arbetsställen som är mindre energiintensiva, likväl som det finns vissa arbetsställen med en extremt energiintensiv tillverkning. Av tabell 10.5 framgår att drygt 40 000 arbetade vid energiintensiva arbetsstéillen‘. personer Det finns även energiintensiva arbetsställen utanför dessa branscher, de är ofta små. År 1993 arbetade omkring lO 000 vid men personer ca 200 energiintensiva arbetsställen i andra branscher än de återfinns som i tabellen

4 Ett energiintensivt arbetsställe definieras här att kostnaden för inköpta som energivaror överstiger 6 % av produktionens saluvärde eller 14 % av förädlingsvärdet.

1995:139 Den energiintensiva industrin 277 SOU

10.5 Energikostnad och sysselsättning i energikrävande

Tabell industribranscher år 1993

Energikostnad Antal sysselsatta Energi- andel Antal vid energiintensiva

som av

kostnad Salu- Förädl. syssel- arbetsställen

Bransch milj. kr värde värde satta A B

Gruvor och mineralbrott 665 8,4 12,5 7 087 4 359 3 704 Massa-, pappersoch pappers- 463 20 559 20 994"’ varuindustri 4 664 7,1 15,6 42 Kemikalie-,

gödselmedels-

4,8 10,3 16 062 3 098 3 829

och plastind. 1 248

Jord- och stenvaruind. 773 6,1 9,1 15 494 4 712 3 664 Järn-, ståloch metall- 2 460 5,0 13,9 32 509 9 132 9 931 verk

Summa energi- 9 810 6,1 13,3 113 615 41 860 42 122 krävande ind.

Ind. totalt 17 427 2,6 4,8 594 527 51 240 52 327

° A energikostnaden 6 % saluvärdet, B energikostnaden

av

14 % av förädlingsvärdet. W Inklusive sysselsatta vid energikrävande arbetsställen i grafisk

industri.

Källa: SCB

allmänhet också elkrävande. Även

De energikrävande branscherna är i

brancher återfinns elkrävande delbranscher och arbetsutanför dessa

ställen. I tabell 10.6 redovisas saluvärden och förädlingsvärden samt

278 Den energiintensiva industrin

elkostnademas andel därav år 1993 för elintensiva arbetsställen. Med elintensiva arbetsställen arbetsställen där elkostnadema utgör minst avses 3,5 % av saluvärdet, vilket är ungefär dubbelt så hög andel en som genomsnittet för industrin helhet. Betydligt högre elkostnadsandelar som än vad som framgår de branschvisa genomsnittssiffror, redovisas av som i tabell 10.6, finns i vissa delbranscher, framför allt inom kemisk bas-

industri och metallframställning.

Tabell 10.6 Saluvärden, förädlingsvärden, sysselsättning el-

samt kostnadsandelar för elintentensiva arbetsställen år 1993.

Salu- Förädl. Antal Elkostnadsandel värde- värde syssel- % forádl. av milj. kr milj.kr satta saluvärde värde. Elintensiva arbetsställen inom branscherna:

Summa elintensiva arbetsställen 71 907 32 344 52 220 7,4 16,4 Icke elintensiva arbetsställen 608 019 327 972 542 307 1,0 1,8

INDUSTRIN TOTALT 679 926 360 316 594 527 1,7 3,1 Källa: SCB

Energi- och elkostnadens andel förädlingsvärde respektive saluvärde av är ett mått hur känsliga arbetsställena i bransch kan för en vara

energiprisförändringar. En grov uppfattning hur prisförändringama

om

kan påverka konkurrenskraft, driftöverskott och löneutrymme

ges av

dessa andelar. Energiprisemas genomslag på vinster och sysselsättning

Den energiintensiva industrin 279

påverkas dock även hur de energiintensiva arbetsställena är av

integrerade i andra verksamheter inom och utanför det enskilda

företaget.

Som indikator känsligheten för elprishöjningar är elkostnademas andel förädlingsvärdet den mest relevanta. Förädlingsvärdet anger

av den värdeökning uppnås bearbetningen. Med förädlingssom genom värdet här saluvärdet minskat med kostnaderna för råvaror, avses

halvfabrikat, energivaror etc. Förädlingsvärdet innefattar således bl.a. löner, kapitalkostnader samt företagsvinster. För de arbetsställen där elkostnadema motsvarar betydande del av förädlingsvärdet bör alltså

en

betydande elprishöjning innebära ett påtagligt minskat löne- och

en

vinstutrymme vid oförändrade försäljningsintäkter.

Som framgår tabell 10.6 är elkostnademas andel av av höga i de branscher utgör den svenska

förädlingsvärdet som

basindustrin. Gemensamt för dessa branscher är att de är starkt och verkar internationella marknader med hård

exportinriktade

konkurrens och homogena produkter. Möjligheter att övervältra ökade på det slutliga priset produkten finns därför

produktionskostnader

inte. Branschema är starkt cykliska med stora variationer av priser,

produktion och vinstmarginaler mellan åren. Försämrad konkurrensförmåga för de exportinriktade basindustriema

till följd ökade produktionskostnader har tidigare kunnat kompenseras

av devalvering den svenska kronan. En sådan möjlighet kommer genom av finnas Sverige går in i det monetära samarbetet inom EU. inte att om

10.3 Sysselsättning

Sett i relation till den totala sysselsättningen i landet är andelen

sysselsatta vid energi- och elintensiva arbetställen relativt liten. Drygt

direkt sysselsatta vid sådana arbetsställens, vilket

50 000 personer är utgör omkring tiondel alla industrisysselsatta, eller ca 1,5 procent en av alla sysselsatta i landet. De energiintensiva arbetsställena har dock i av sin relationer till underleverantörer och andra företag som därigenom tur påverkas indirekt energiprisemas utveckling. De direkta sysselav

5 Enligt definitionen i tabellerna 10.6 och 10.7.

280 Den energiintensiva industrin

sättningseffektema ökade kostnader för energiinköp underskattar av därför totaleffektema. Dessutom är de regionala skillnaderna stora, varför sysselsättningseffektema kraftigt ökade energipriser kan bli av påtagliga för vissa delar av landet.

Direkta och indirekta sysselsdtmingseflekter

SCB har gjort beräkningar av sysselsättningseffektema förändrad

av en

slutlig efterfrågan på industriprodukter, också inkluderar de

som

indirekta effekterna produktionsförändringar i bransch på

av en

sysselsättningen i andra branscherfi. Utifrån nationalräkenskapsdata har

alla sysselsatta fördelats efter de slutprodukter de har bidragit till som

att producera. För varje bransch har sysselsättningen delats i

upp produktion för slutlig användning och produktion insatsvaror till av andra industribranscher. Därigenom kan effekterna beräknas av

förändrad produktion i bransch på sysselsättningen i de övriga

en

branscher, som för sin försäljning är beroende den först angivna

av branschen.

I tabell 10.7 redovisas resultatet dessa beräkningar. Uppgifterna

av anger för varje bransch eller delbransch hur många sysselsatta totalt som

berörs av en produktionsförändring i branschen, när den direkta effekten

sysselsättningen i branschen beräknas att beröra 100 En personer.

minskad produktion i exempelvis järnmalmsbrytningen till följd

- av

minskad efterfrågan eller ökade kostnader resulterar i

- som uppsägningar av 100 personer i jämgruvoma leder enligt beräkningarna till att ytterligare 70 blir arbetslösa. ca personer

Enligt beräkningarna drabbas i genomsnitt dubbelt

så många personer

som de direkt berörda arbetslöshet när neddragning personal-

av en av styrkan sker vid ett arbetsställe. För verkstadsindustrin är effekterna

något mindre, medan de för vissa energikrävande branscher är betydligt

högre. För massa- och pappersindustrin och metallindustrin ungefär trefaldigas sysselsättningseffektema när de indirekta effekterna inkluderas.

6 Underlagsbilaga 20

Den energiintensiva industrin 281

Medelantal sysselsatta direkt och indirekt år 1993 i vissa

Tabell 10.7 branscher och i hela industrin i förhållande till antal direkt sysselsatta.

Totalt antal sysselsatta Bransch 100 direkt sysselsatta

per Jämmalmsgruvor 168 196

Icke-jämmalmsgruvor

Pappers-

Träñberplattindustri 246

Kemikalieindustri 214

och stålverk, ferrolegeringsverk 293

Järn-

Källa: SCB

elkrävande industrins geografiska spridning skiljer sig

Den energi- och fördelning i landet. Tabell 10.8 visar den elkrävande från hela industrins

industrins länsvisa lokalisering år 1993.7Av de ca 88 000 personer som

arbetade i de elkrävande branscherna återfanns ca 32 000 år 1993

% i norrlandslänen och 23 000 26 % i bergslagslänen

36 ca

Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. Den betydande del sysselsättningen i dessa

elkrävande industrin utgör en av

arbetade 26 % landets sysselsatta, men ca 62 %

områden. Där ca av

i de elkrävande branscherna återfanns i dessa av alla sysselsatta

områden.

7 industri har här definierats följande branscher; gruvor och Elkrävande som och pappersindustri, elintensiv kemisk industri, ickemineralbrott, massajämmetallindustri jäm-, stål och ferrolegeringsverk samt

282 Den energiintensiva industrin Tabell 10.8 sysselsättningen i elkrävande industri år 1993. Fördelning län.

Källa: SCB

Den elkrävande industrin har störst betydelse för sysselsättningen i

Gävleborgs län, där den svarade for drygt 9 % den direkta

av

Den energiintensiva industrin 283

sysselsättningen år 1993. I Norrbottens och Kopparbergs län var

andelama sysselsatta i elkrävande industri omkring 8 %. Bland de övriga länen hade den elkrävande industrin störst betydelse i Västernorrlands och Värmlands län där 6-7 % de sysselsatta arbetade av i dessa branscher. Läns- och kommungränser är i många fall inte några naturliga avgränsningar arbetsmarknader. En elintensiv industrianläggning i en av

bruksort, där alternativa sysselsättningar i stort sett saknas spelar naturligtvis betydligt större roll för den lokala sysselsättningen än vad den

en skulle göra den låg i storstadskommun. För att också inkludera om en

denna aspekt har SCB utfört ingående undersökning den

en mer av

elkrävande industriproduktionens betydelse för den totala syssel-

sättningen i olika regioner kommuner och lokala arbetsmarknader.

Bland annat har kommunerna aggregerats till totalt 109 lokala arbetsmarknader. Vid avgränsningen har statistik över de faktiska arbetspendlingsströmmama utnyttj ats. Metoden beskrivs i separat underlagsbilaga där en också undersökningen redovisas i sin helhet I tabell 10.9 redovisas

uppgifter de 14 lokala arbetsmarknader år 1993 hade mer än

om som

10 % sysselsatta i elkrävande verksamhet. Undersökningen

sammanfattas i figur 10.1. lokala arbetsmarknader Hofors, Munkfors, Hällefors, Hylte, I sex

Hagfors och Avesta än femte på arbetsmarknaden

var mer var person sysselsatt i elkrävande produktion år 1993. Var och dessa lokala en av arbetsmarknader utgörs endast kommun. De har alla förhållandeav en vis få invånare och bruksortskaraktär. Den sysselsatta befolkningen är av i dessa regioner utgör endast 0,8 % alla sysselsatta i riket. En ca av

sysselsättningsminskning vid de elkrävande arbetsställena skulle

sannolikt få allvarliga följder i dessa kommuner. Utpendlingen till andra

kommuner låg i de angivna kommunerna under 10 %, vilket

var

indikerar praktiska svårigheter att få alternativ sysselsättning utanför

kommunen.

Bland de åtta lokala arbetsmarknader där den elkrävande sysselsättningen utgör 10-20 % av den totala sysselsättningen återfinns fem

kommuner bruksortskaraktär Gällivare, Kiruna, Arjeplog, Hedemora av

8 Underlagsbilaga 21

284 Den energiintensiva industrin

och Örnsköldsvik. Kommunerna Bengtsfors och Dals-Ed bildar

tillsammans en lokal arbetsmarknad, omfattar relativt få sysselsatta. som De båda övriga lokala arbetsmarknadema Gävle och Nyköping omfattar tillsammans sex kommuner med sammanlagt 90 000 ca sysselsatta. Trots dessa arbetsmarknaders storlek arbetar än mer var tionde av de sysselsatta inom elkrävande industri. En minskande syssel-

sättning i den elkrävande industrin skulle där innebära större kvantitativa

problem, samtidigt som arbetsmarknademas storlek torde innebära större anpassningsförmåga och större möjligheter att skapa ersättnings-

sysselsättning, jämfört med de lokala arbetsmarknadema av bruksorts-

karaktär.

Den energiintensiva industrin 285

Tabell 10.9 Lokala arbetsmarknader med hög andel sysselsatta i elkrävande en industri. Andel syssel-

Alvkarleby Sandviken Ockelbo

Källa: SCB

landets sysselsatta 180 000 personer arbetar

Knappt fem procent av ca

och bor inom dessa 14 lokala arbetsmarknader där än 10 % de mer av förvärvsarbetande arbetar inom den elkrävande industrin. Inom 28 lokala

arbetsmarknader arbetar än 5 % de sysselsatta i den elkrävande

mer av

industrin Knappt 600 000 15 % den förvärvsarbetande

personer, av befolkningen i Sverige, sysselsatta i dessa regioner. var

9 Underlagsbilaga 21.

286 Den energiintensiva industrin

Figur 10.1. Andel sysselsatta i elkrävande industri. Redovisning per lokal arbetsmarknad.

f-.-" . ..,-.,,,,_ 2 — 0.002 ..oo°.: w J i -aoon 10.00% - -s0.00% 20.007: -— -ycxooáz 4000:70 Å

ascv.-5u¢2.r.'s'.va. äswmua: nam.

§%."—‘R‘R8D~R8""

Risker och miljdeflekter 287

ll Risker och miljöeffekter

l 1.1 Inledning

Omställningen det svenska energisystemet innebär att. det skall av grundas på energikällor, som i minsta möjliga mån medför negativa effekter på miljön. Tillförselalternativ har beskrivits i tidigare kapitel. Då har efterfrågan, utbud och pris varit de viktigaste utgångspunktema. Analysen har handlat tillgången på och leveranssäkerheten för olika om

bränsleslag, behovet av produktionskapacitet, faktorer som styr el- och

energiefterfrågan etc.

I det här kapitlet skall tillförselns och användningens miljöpåverkan och risker behandlas med fokus på energikällomas betydelse för klimat, försurning och katastrofrisker.‘ Syftet är inte att heltäckande bild ge en

problemen, utan att kort beskriva de viktigaste för- och nackdelarna

av med de energikällor som är tillgängliga. I kapitel 12 behandlas klimatfrågan ingående och i kapitel 15 beskrivs vissa miljöeffekter av några omställningsalternativ med hjälp av modellkakyler. I avsnitt 11.2 diskuteras energisystemens risker i allmänhet. Kärnkraftens fördelar och nackdelar beskrivs i avsnitt 11.3 ingående. På sätt beskrivs i avsnitt 11.4 för- och nackdelar med olika samma bränslen. Vattenkraften behandlas mera kortfattat i avsnitt 1 1.5. Problemen med att mäta, värdera och jämföra olika miljöeffekter och risker diskuteras i avsnitt 11.6 med utgångspunkt i tidigare utredningar och internationella studier på området. Avslutningsvis dras några slutsatser i avsnitt 11.7.

11.2 Riskerna med energisystemet

Begreppet risk innefattar ett skeende där en händelse inträffar med en sannolikhet, som inte är försumbar och medför konsekvenser som uppfattas icke önskvärda. En händelse som inträffar med fullständig som

‘ Se även underlagsbilaga

288 Risker och miljéeflekter

visshet eller med önskvärda konsekvenser betecknas knappast som en risk. Vissa risker kan undvikas och andra risker kan minskas genom t.ex. beteendeändringar eller andra åtgärder. Vissa risker är förknippade med naturliga händelser, t.ex. vulkanutbrott och översvämningar. Andra risker, som trafikolyckor eller oljeutsläpp, är förbundna med mänskligt handlande. Ibland kan den enskilda människan genom sitt beteende påverka sin utsatthet för risker. Det gäller t.ex. förhållningsättet till tobaksrökning, bilåkande osv. Andra risker är svårare att undvika eller minska genom beteendeanpassning eller egna motåtgärder. Hit hör t.ex. risken för klimatförändingar och kämkraftsolyckor. Individens anpassning till risker vare sig de kan påverkas genom eget handlande -

eller indirekt exempelvis politiskt agerande betingas av

genom inställningen till risken, dvs. individens riskattityd. av

Användningen och produktionen av energi är förenad med risker för

miljö och hälsa. Ofta är den oönskade händelse som kan inträffa känd eller förutsedd med näst intill visshet, medan konsekvensen till sin omfattning är ofullständigt känd. Svavelutsläpp från förbränningen av

kol och olja leder exempelvis till nedfall av försurande ämnen, vilkas

effekter på växters och djurs liv och hälsa endast är delvis kända. Sådana risker är resultatet av en kontinuerlig miljöpåverkan, vars långsiktiga verkningar efter hand blir betydande, men vanligtvis inte uppfattas omedelbart katastrofala. Detsamma gäller de cancerfall, som uppkommer till följd av bilavgasutsläpp. som I det internationella samarbetet för att begränsa utsläpp av luft- och vattenföroreningar har man arbetat med s.k. kritiska belastningsgränser, vilka antas ge uttryck för hur stor belastning av föroreningar som naturen kan bära utan att mer betydande skadeeffekter på sikt uppkommer. Dessa belastningsgränser är baserade på naturvetenskaplig forskning vad naturen "tål". För vissa slag miljöpåverkan är om av kunskapen otillräcklig och en gräns för icke önskade effekter saknas. Detta gäller t.ex. radioaktivitet, tungmetaller och vissa organiska föreningar.

I 1977 års Energikommission undersöktes i vilka fall riskerna för

större katastrofer skulle kunna vara avgörande för valet av framtida energisystem. De risker identifierades bl.a. dammras, brott på som var gasledningar, skeppsbrott med supertankers och utsläpp radioaktiva av ämnen från kämkraftsanläggningar. Frågan katastrofrisker har därefter aktualiserats av om reaktorhaveriema i Three Mile Island och Tjernobyl. Händelser som

Risker och miljdeflekter 289

tidigare ansågs hypotetiska inträffade. Haverierna föranledde utredning av kärnkraftens risker i Sverige och säkerhetshöjande åtgärder genomfördes. Samtidigt konstaterades att skillnaderna i grundkonstruktion mellan de svenska verken och den grafitmodererade Tjernobylreaktorn var betydande. Även frågan de s.k. växthusgasernas inverkan klimatet, och om de följder som denna påverkan kan få för livsbetingelserna jorden, har aktualiserats under senare år. Effekterna av klimatförändringarna är osäkra såväl till sin omfattning och som till sin fördelning i tid och rum. Riskerna med klimateffekterna skiljer sig också väsentligt från andra risker med energisystemet.

Sannolikheten för men ovanlig händelse som leder till negativa

konsekvenser kan uppskattas huvudsakligen tre olika sätt, alla med uppenbara svagheter. Den första metoden är statistiskt uppskattade sannolikheter. Den andra är rent subjektiva expertbedömningar och den

tredje s.k. probabalistisk säkerhetsanalys PSA. Endast den

förstnämnda metoden kan användas för att utifrån ett empiriskt underlag uttrycka risken För en olycka. Negativa konsekvenser till följd av energitillförsel och omvandling kan i vissa fall uppskattas med traditionella statistiska metoder. Eftersom katastrofer och vissa slag av olyckor sällan förekommer blir dock underlaget för traditionella sannolikhetskalkyler otillräckligt. PSA kan då användas för att beräkna sannolikheten för händelsekedjor som aldrig har inträffat i sin helhet och där följaktligen inget empiriskt underlag kan läggas till grund för en reell sannolikhetsberäkning. Att jämföra negativa effekter av olika energislag, vilka har uppskattats med olika metoder, innebär särskilda

problem. En jämförande översikt av olika energislag med avseende

katastrofer ges i tabell l 1.1. Det framgår där att det är svårt att ett meningfullt sätt jämföra energisystemets risker.

lO l5l380

290 Risker och miljöeffekter

Framför allt är riskerna med kärnkraft och de fossila bränslenas klimatpåverkan av så speciell karaktär att de svårligen låter sig jämföras vetenskapligt sätt. Även beskrivningen effekterna är ett av problematisk. I tabellen definieras exempelvis klimateffekterna som globala och jämnt socialt fördelade. l själva verket kan olika områden drabbas mycket olika och den sociala fördelningen kan bli mycket ojämn.

Tabell 11.1 Jämförelse mellan olika energislag med avseende på katastrofer.

Energislag Skadetyp Geografisk Social Tids- Sannofördelning fördelning fördelning likhet

Vattenkraft Personskada Lokal Jämn Omedelbar Sällsynt dammras Ekon. skada

Fossila bränslen Klimatpåverkan Naturskada Global Jämn Utdragen Trolig process Lätta petroleumbränslen: Brand efter stort Personskada Lokal Jämn Omedelbar Sällsynt utsläpptransport/ tankningsolycka Gas Gasutsläpp Personskada Lokal Jämn Omedelbar Sällsynt

Olja: Utvinnings- Personskada Lokal Yrkesrisk . Omedelbar Ovanlig olycka Oljeutsläpp Naturskada Regional Ekono- Utdragen Ovanlig misk process skada Kol: Stor gruvolycka Personskada Lokal Yrkesrisk Omedelbar Ovanlig

Kärnkraft Reaktorhaveri se avsnitt 11.3

LNG naturgas i vätskefomi, som ger risker för katastrofer, är dock aktuellt i Sverige.

Källa: Underlagsbilaga 30.

Risker och miljöeffekter 291

1 1.3 Kärnkraft

Kärnkraften bidrar inte till klimatproblemet och försurningen eller andra miljöproblem som hänger samman med fossila bränslen. Den kräver inte omfattande transporter av bränsle, vilket gör att även de indirekta effekterna är små.

Liksom vid övrig gruvdrift medför brytning av uran lokala

miljöeffekter. Eftersom uranmalm har högre strålningsnivå än andra malmer, måste särskilda åtgärder vidtas mot radon i luft, radium i vatten och avfall samt mot direkt strålning. Miljöeffekter kärnkraftsproduktion består i huvudsak av skador av kan uppkomma genom utsläpp av radioaktivitet. Sönderfall av som radioaktiva produkter ger upphov till joniserande strålning, vilken skadar levande celler att indirekt eller direkt skada DNA-molekyler. genom Skador DNA kan leda till att cellen vid delning misslyckas med att fördubbla sitt kromosomantal. Kromosomer kan därför försvinna vid delningen eller brottstycken kombineras ihop fel sätt, vilket så småningom kan ge upphov till cancer. Vid mycket höga stråldoser dör så många celler att de mest drabbade organen slutar att fungera. Den strålning som skulle kunna nå befolkningen från ett kärnkraftverk kommer från utsläpp av radioaktiva gaser eller partiklar. Strålningen skilda slag; alfa-, beta- och gammastrålning. Alfa- och är av betastrålning är farlig om man får de radioaktiva ämnena i kroppen, t.ex. med födan. Gammastrålningen är särskilt farlig eftersom den når långt i luften och förmår tränga i kroppen. Några centimeter bly, decimetertjock betong eller några meter vatten stoppar den. Riskfaktorer för till följd strålning internationella cancer av anges av strålskyddskommissionen, ICR. Riskfaktorn för sena strålskador har sedan 1950-talet räknats upp vid några tillfällen. Avfallshanteringen har beskrivits i kapitel Avfall från kärnkraftverk är radioaktivt i tusentals år. Riskerna med avfallet och dess omhändertagande är framför allt relaterade till det mycket långa tidsförloppet. Utsläpp radioaktiva produkter, t.ex. till följd av ett av läckage ut i grundvattnet, kan utsätta människor och miljö för strålning, direkt eller indirekt genom exempelvis födan. En annan aspekt som har

diskuterats är vilken typ samhälle som kommer att finnas tusentals

av år fram i tiden. Avsiktligt eller oavsiktligt intrång i slutförvaret måste förhindras.

292 Risker och miljdeflekter SOU 19955139

Utsläpp radioaktivitet av

Utsläppen radioaktivitet från ett svenskt kärnkraftverk under normal av drift är mycket små. SSI riktvärde att utsläpp från anger som kärnkraftverk under drift inte till någon individ bland allmänheten får ge dosbidrag som är större än 0,1 mSv/person och år. Under åren 1993 och 1994 utsläppen från Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn var mindre än 1 % de riktvärden SSI. Utsläppen från av som satts av Ringhals påverkas för närvarande av kvardröjande effekter av en bränsleskada år 1993 i Ringhals Utsläppen år 1993 28 % och år var 1994 43 % av SSI:s riktvärde. Dosbelastningen hos personal vid kärnkraftverken i Sverige har tidigare legat lågt vid internationell jämförelse. Doserna har dock en ökat under år och ligger nu i nivå med övriga länders. senare Huvuddelen denna ökning härrör från de omfattande ombyggnadsav arbeten har skett i de äldre kokarvattenreaktorerna. Andra orsaker som är den ökade omfattningen provningsverksamhet reaktorernas av primärsystem. När anläggningarna åldras ställs högre krav kontroll för att upptäcka begynnande förändring i tid. Den s.k. kollektivdosen uppgick år 1994 till knappt 20 manSv, vilket ungefär samma nivå var som år 1992.

Kärnkraftens katastrofiisker

Riskerna för reaktorhaverier har varit föremål för stor uppmärksamhet. Sådana haverier har förekommit endast i ett fåtal fall, vartill kommer ett antal tillbud. Riskerna med kärnkraft har efter hand omvärderats och 1970 års Närförläggningsutrednings SOU 1979:86 värdering av

riskerna framstår numera som en undervärdering

En rad beräkningar har genomförts med den amerikanska s.k. Rausmussenrapportens metod utgångspunkt, för att kvantifiera de som risker är förbundna med kärnkraftens drift. Metodiken bygger på som att konstruerade sannolikheter probabalistisk säkerhetsanalys används för att beskriva händelseförlopp. I samband med 1977 års Energikommissions arbete gjordes flera ansatser för att beräkna bl.a sannolikheten för s.k. härdsmälta. Sannolikheten för ett haveri med en allvarliga konsekvenser bedömdes vara utomordentligt liten.

2 Underlagsbilaga 3

Risker och miljdeflekter 293

Reaktorsäkerhetsutredningen, SOU 1979:86 tillsattes efter som olyckan i Harrisburg, kritiserade den bedömning som gjordes av 1977 års Energikommission. Osäkerheten i beräkningarna hade inte betonats tillräckligt. Säkerhetshöjande åtgärder föreslogs, vilka sedan kom att

genomföras filtrerad tryckavlastning.

Den PSA-beräknade sannolikheten for ett reaktorhaveri med svåra konsekvenser beror på flera faktorer, t.ex. om haveriet är en härdsmälta, hur haveriförloppet ser ut, hur skyddsanordningarna fungerar och vilket väder som råder. Reaktorns geografiska placering kan ha stor betydelse för konsekvenserna.

Reaktorolyckor

De mest kända kärnkraftolyckoma är de som inträffade i Harrisburg och Tjernobyl. Ytterligare ett antal mer eller mindra allvarliga olyckor har till inträffat, i många fall har tydliggjort brister i säkerhetsrutiner som och teknik samt visat effekter som tidigare inte varit kända och därmed föranlett skärpningar av säkerhetskraven. Den första kända reaktorloyckan inträffade år 1952 i en experimentreaktor i Kanada där några styrstavar drogs ut av misstag vid ett experiment, varpå reaktoreffekten ökade mycket snabbt3. En följd därav blev bl.a. krav ett snabbstoppsystem som är helt oberoende av andra system. Reaktorolyckan i oktober 1957 i Windscale i England visade att radioaktiva ämnen som frigjordes ur en reaktor kunde spridas över stora områden och förorena luft, mark och vatten långt från spridningskällan. En bidragande orsak till en olycka i en liten reaktorprototyp i Idaho falls var att operatörerna inte var tillräckligt medvetna om riskerna med reaktorn. Olyckan, som bl.a. ledde till att personal avled, tydliggjorde säkerhetskulturens betydelse. Vikten att göra ordentliga säkerhetsanalyser av alla konstruktioner av demonstrerades vid en olycka i en reaktor där man gjort vissa smärre konstruktionsförändringar, som dock inte hade dokumenterats. Zirkoniumplåtar som hade monterats som extra skydd mot en

Bränslet uranet i ett kärnkraftverk är placerat i kapslar i reaktortanken - i form av bränsleelement. Dessa kan beskrivas som långa stavar. För att kunna reglera neutronflödet, och därmed värmeutvecklingen i bränslet, används bl.a. s.k. styrstavar, som skjuts mellan bränsleelementen då man önskar att effekten skall minska eller dras ut då man vill att effekten skall öka.

294 Risker och miljéeflekter

härdsmälta lossnade vid ett test med följden att bränslepatronerna blev överhettade. Eftersom monteringen inte hade dokumenterats var det svårt att avgöra orsaken till olyckan innan reaktorn hade demonterats. Reaktor 2 i Three Mile Island nära Harrisburg i USA var en tryckvattenreaktor kunde leverera effekt 880 MW el. Den som en startades i 1978 och ett år senare inträffade ett oväntat stopp. mars Under ett reningsarbete kom vatten genom ett missöde i ett tryckluftsystem, vilket medförde att matarvattenpumparna till ånggeneratorerna stannade. Reaktorn snabbstoppade automatiskt och för att minska ett övertryck i systemet öppnades en ångblåsningsventil. Den återgick dock inte i normalt läge utan fastnade i öppet läge, vilket ledde till att vatten strömmade ut primärsystemet och reaktorn började ur koka. Först efter drygt två timmar upptäcktes den felaktiga

avblåsningsventilen. Sexton timmar efter snabbstoppet lyckades man

starta huvudcirkulationspump och därefter kunde kylningen åter

en startas. När skadorna så småningom kunde studeras, via TV-kamera, fann att övre delen härden hade smält. Härdsmältan hade inte gått man av igenom tanken. Hur stor marginalen till tankbrott är inte klarlagt. var Mindre än 10 % de radioaktiva ädelgaserna och en mycket liten av mängd radioaktiv jod frigjordes till omgivningarna. Den högsta stråldosen till någon enskild individ utanför anläggningen blev ca 0,7 mSv, vilket är mindre än årsdosen från den naturliga bakgrundsstrålningen. Den hittills värsta kärnkraftsolyckan inträffade den 26 april 1986 i Tjernobyl i Ukraina. Tjernobylreaktorerna är grafitmodererade lättvattenkylda reaktorer. Samma reaktortyp finns i Ignalina i Litauen och i Sosnovy Bor utanför Szt Petersburg. Reaktortypen fungerar så att liten ökning eller minskning den s.k. reaktiviteten vid högt en av

effektuttag blir självbegränsande och reaktorn går stabilt. Vid

effektuttag under 20%, kommer förändring av reaktiviteten att en

självförstärkas och reaktorn blir instabil och svår att kontrollera. Enligt

säkerhetsbestämmelserna får reaktorn inte köras med låg effekt. Katastrofen utlöstes vid ett test av ett spänningsregleringssystem som egentligen skall göras innan reaktorn tas i drift första gången, men så hade inte skett. Liknande test hade genomförts andra reaktorer. Vid testet kom effektuttaget att ligga under den angivna säkerhetsmarginalen. För att förhindra att säkerhetssystemet skulle omintetgöra testet hade det automatiska snabbstoppet kopplats Under försöket ökade tillflödet av. neutroner kunde orsaka kärnklyvning mycket snabbt och av som

Risker och miljéeflekter 295

processen kunde inte hejdas. Reaktorn exploderade av ångtrycket och härden frilades. En kort stund senare kom en andra explosion. Luft fick fritt tillträde till härden och reaktorn brann. Under de följande dagarna försökte man släcka branden från helikoptrar. Invånarna i omgivningarna evakuerades. Utsläppet av radioaktiva ämnen pågick under 10 dagar innan man lyckades släcka branden och stoppa utsläpp av radioaktiva ämnen. De hittills kända följderna av Tjernobylolyckan, såväl i Sverige som

i f.d. Sovjetunionen, beskrivs i en separat underlagsbilaga‘.

Konsekvenser av en kärnkraftsolycka i Sverige

De möjliga konsekvenserna av radioaktiva utsläpp från en svensk kärnkraftsreaktor i händelse ett svårt härdhaveri har belysts SSI5. av av Enligt studien kan risken för olyckor beskrivas med ett urval tänkbara olycksscenarier, inklusive det värsta tänkbara, med tillhörande konstruerade sannolikheter. För att kunna presentera en riskbild görs PSA-studier i syfte att undersöka vilka skilda vägar ett händelseförlopp kan ta. I en sådan analys ingår även människans roll och felhandlande. PSA-studier är i första hand avsedda att identifiera behov av säkerhetsförbättringar. Även riskbilden kan väl klarlagd kan det osäkert vilka om vara vara slutsatser som bör dras, när det gäller val av exempelvis beredskapsstrategi. En fråga är, vilket av flera möjliga olycksscenarier i riskbilden som skall anses representera det "värsta fallet" med hänsyn till bl.a. att de värsta olyckorna är långt mindre sannolika än de mindre

allvarliga olyckorna. Säkerhetsanalys med PSA ingår i en återkommande

särskild säkerhetsgranskning av varje reaktor som reaktorägaren är ålagd att genomföra och som SKI har att granska och rapportera till regeringen. l studien har några haveriförlopp beskrivits, vilka kan antas vara representativa för samtliga svenska reaktortyper, dels då de utsläppsbegränsande systemen fungerar som avsett, dels för ett antaget "värsta fall". Vidare har inverkan olika väder- och vindförhållanden av studerats. Beräkningarna visar att i de fall de utsläppsbegränsande åtgärderna fungerar fullt ut blir konsekvenserna jämförelsevis begränsade. Beroende på vindriktning skulle mellan några få och ca 50

4 Underlagsbilaga

5 Underlagsbilaga 3

296 Risker och miljéeflekter

extra cancerdödsfall kunna inträffa i Europa under all tid framöver till följd olyckan. Skillnaden mellan kraftverkslägena är inte så stor, men av utsläpp vid Barsebäck ett något större antal fall än vid övriga lägen. Livsmedelsproduktionen skulle påverkas inom de närmaste 10 kilometerna, dock i liten omfattning. Boende i den s.k. beredskapszonen skulle behöva stanna inomhus under utsläppet.

Skulle de utsläppsbegränsande åtgärderna fungera, men endast så att

0,l %-utsläppskravet uppfylls dvs. maximalt 0,1 % av de totala radioaktiva ämnena i reaktorhärden får släppas ut, kan det vid

gynnsamt väder inget regn och vindriktning inte heller förväntas mer

än några enstaka extra cancerdödsfall i Europa för all tid framöver. Vanligt förekommande väder skulle kunna leda till ytterligare 20 100 dödsfall i oberoende kraftverk. Vid sällan förekommande cancer av mycket ogynnsamt väder stiger antalet mot 200 dödsfall, för upp Barsebäck kanske 500. Inga akuta skador kan förväntas. lnomhusvistelse är befogad ut till ett antal mil i vindriktningen. Vissa områden i vindriktningen bör utrymmas före molnpassagen. Barn och gravida som bor närmare än 20 km bör eventuellt evakueras under den första månaden. Markbeläggningen jod kan vid regn bli stor i närheten av av reaktorn. Inom radie l0 mil kan utsläppet sker vid regn en av man, om

under betessäsong, räkna med jodbeläggning innebär att

en som boskapen inom ett kanske 5 000 l0 000 kmz stort område måste utfodras med ersättningsfoder under hela resterande säsong för att mjölken skall kunna användas.

Fungerar inte de utsläppsbegränsande åtgärderna blir konsekvenserna

betydligt allvarligare. Det kan inte uteslutas att ett antal dödsfall i akut strålningssjuka kan inträffa. Det skulle då röra sig om personer som

under utsläppet har uppehållit sig inom de närmaste 5 kilometrerna.

Stora mängder radioaktivt material skulle falla ned marken och ge upphov till bestrålning via livsmedel. Ut till 200 mil från källan kan antalet cancerdöda till följd doserna vid vind röra sig om av gynnsam några hundratal under 50 år. Vid mer normala väder- och vindförhållanden kan antalet stiga till emot 2 000 8 000 dödsfall upp för att i det mest fallen kanske uppgå till det dubbla. ogynnsamma

l 1.4 Förbränning

Förbränning bränslen medför utsläpp föroreningar, beroende bl.a. av av bränsle, bränslekvalitet, förbränningsteknik och reningsteknik. typ av

Risker och milj0‘eflekter 297

Utsläppen av de viktigaste föroreningarna redovisas i tabell 1 1.2 nedan. Förutom de redovisade föroreningarna kan också förekomma utsläpp av metaller, kolväten, ammoniak, lustgas m.m. Utsläpp svavel- och kväveoxider är den viktigaste orsaken till av försurning mark och vatten. Försurning marken kan leda till av av minskad skogstillväxt och i värsta fall skogsdöd, genom att näringsämnen lakas och metaller i marken frigörs. Försurning av ur vattendrag kan leda till att alger, plankton och fiskar slås ut. Utsläpp av bl.a. svavel kan också medföra korrosion och påverka människors hälsa. Mellan l0 och 20 % av svavel- och kvävenedfallet i Sverige härrör från svenska utsläpp, medan resten kommer från utländska källor.

Tabell 11.2 Utsläpp från olika bränslen räknat per MJ bränsle.

C02 NOX S Stoft g/MJ mg/MJ mg/MJ mg/MJ

l 40-150 i mindre värmeverk. 2 5-50 i mindre värmeverk,

Källa: Naturvårdsverket

Som framgår tabellen naturgas mindre miljöpåverkan än olja och av ger kol. Klimateffekter koldioxidutsläpp diskuteras i kapitel 12. av

Svavel

Utsläppen svaveldioxid härrör från bränslets svavelinnehåll. av Utsläppen kan minskas byte av bränsle eller bränslekvalitet och genom rengasrening. Utsläppen svavel regleras genom särskild genom av svavellagstiftning. Svavelskatten stimulerar till ytterligare minskningar utsläppen. Utsläppen från förbränning i fasta anläggningar i Sverige av uppgick år 1994 till 36 000 ton. De totala utsläppen uppgick samma år till 97 000 ton. Sverige har anslutit sig till Genevekonventionen om långväga

gränsöverskridande luftföroreningar LRTAP. Sverige har reducerat sina

298 Risker och miljdeflekter

svavelutsläpp med ca 80 % räknat från 1980 års nivå, vilket också är den reduktion Sverige åtagit sig att klara till år 2000 i det svavelprotokoll som undertecknades i Oslo år 1994. De svenska utsläppen är i dag mindre än på 1950-talet, främst som effekt av

minskad oljeanvändning och övergång till allt lågsvavligare

oljeprodukter. Utsläppen från förbränning av olja och gas uppgår till drygt 20 000 ton svaveldioxid, och har så gjort sedan år 1991. Som framgår tabell ll.2 är svavelhalten i naturgas försumbar. Utsläppen av i Sverige för omkring tiondel det totala nedfallet i svarar ca en av Sverige. Resten nedfallet kommer från utsläpp i andra länder. av

Kväveoxider

Kväveoxider bildas vid förbränning oxidation av bränslets genom kväveinnehåll och kvävet i förbränningsluften. De viktigaste faktorerna påverkar bildningen kväveoxider är bränslets kväveinnehåll, som av förbränningstemperaturen, uppehållstiden i härden vid hög temperatur samt mängden luft vid förbränningen. Kväveoxidutsläppen kan minskas förbränningstekniska åtgärder och rökgasrening. genom Utsläppen från förbränning i fasta anläggningar i Sverige uppgick år 1994 till drygt 40 000 ton, vilket motsvarar drygt l0 % av totalutsläppen. Den största källan är transporsektorn, som bidrar med ca 80 % utsläppen. Förutom att kväveoxidutsläppen är försurande bidrar av de också till övergödningen och bildning av s.k. fotokemiska oxidanter t.ex. marknära ozon, kan orsaka säväl hälsoeffekter som skador som växtlighet. Hälsoeffekter kan också befaras vid förhöjda kvävedioxidnivåer i tätorter. Den svenska målsättningen att kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % mellan åren 1980 och 1995 har inte kunnat uppfyllas. Minskningen fram till och med år 1994 är endast ca 13 %. Vägtrafiken för 43 % de totala kväveutsläppen. Till och svarar ca av

från har diskussion förts tillförlitligheten i utsläppsberäkningarna

en om avseende vägtrafiken. Bilindustriföreningen har framfört att utsläppen skulle betydligt mindre än Naturvårdsverkets beräkningar, och att vara minskningen kväveoxidutsläppen därför skulle vara underskattad. av Naturvårdsverket har tagit del Synpunkterna beräkningsmetoderna av och informerat att verket håller med en översyn av dessa, men om att någon snabb revision den officiella statistiken inte bedömts vara av nödvändig. En viss minskning av utsläppen kan bli resultatet av

Risker och miljéieflekter 299

översynen., Inom LRTAP finns även ett protokoll från år 1988 om utsläpp av kväveoxider. Det innebär att utsläppen år 1994 skulle stabiliseras på 1987 års nivå. Samtidigt med undertecknandet protokollet uttryckte av ett tiotal länder däribland Sverige sin avsikt att minska utsläppen med

ca 30 % till år 1998, räknat från något av år s.k. 1980 86 den s.k.

- NOx-deklarationen.

Staf

Vid förbränning av olja och fasta bränslen följer alltid en viss mängd stoft med rökgaserna, vilka därför måste renas. Stoftet består av sot och aska. Mängden stoft och dess sammansättning i utgående rökgaser påverkas av typen av förbränningsutrustning, bränslets sammansättning samt den reningsteknik som används.

Metaller

Utsläppen metaller vid förbränning är beroende av bränslets av metallinnehåll samt vilken stoftreningsteknik som används. Vid förbränning förångas flera metaller som t.ex. kvicksilver, kadmium, arsenik, bly och zink. Då rökgastemperaturen sjunker kondenserar metallerna på stoftpartiklarna, där merparten av metallerna binds till stoftet. Endast kvicksilver och i viss mån kadmium förekommer i gasform. Utsläppet metaller från gaseldning är försumbart. av

K olväten

Ofullständig förbränning medför utsläpp av olika kolväten. Dessa utsläpp kan begränsas genom styrning och optimering av förbränningsförloppet. Vid större förbränningsanläggningar är utsläppen normalt mycket små. Vid eldning med ved i villapannor kan utsläppen däremot bli betydande och det bedöms att den småskaliga vedeldningen svarar för upp emot 25 % av landets totala utsläpp av flyktiga organiska föreningar VOC. Utsläppen sker framför allt vintertid och till stor del utanför tätorterna. Flera kolväten är cancerframkallande och många bidrar i varierande grad till bildningen s.k. fotokemiska oxidanter. av Riksdagen har ställt som mål att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall minska med 50 % mellan åren 1988 och 2000. Det bedöms

300 Risker och miljöeffekter

svårt att klara denna målsättning. som

Restprodukter

Vid förbränning uppkommer fasta restprodukter i form av flygaska, slagg och bottenaska samt avsvavlingsprodukter. Deponering av restprodukter sker normalt i deponier utan inblandning av annat avfall. Lokalisering och utformning av deponier skall ske på sådant sätt att ytoch grundvattenpåverkan inte medför miljöförstörning kort eller lång sikt. Aska från skogsbränslen bör kunna återföras till skogen. Därmed tillgodogörs näringsämnen i ett kretslopp. Försök med askåterföring pågår sedan ett antal år. De kunskapsluckor som har funnits rörande biologiska, tekniska och ekonomiska frågeställningar håller på att täckas. Ännu deponeras dock merparten skogsbränsleaskan. av

Katastrofiisker med bränslen

Vid oljeutvinning kan kraftiga explosioner vålla stor skada. Flera stora olyckor har inträffat vid oljeplattformar. Vid Alexander Kjellandkatastrofen omkom 123 och Piper Alpha-olyckan krävde 165 personer liv. En rad tankerhaverier har inträffat med långsiktiga och delvis okända konsekvenser för flora och fauna. Gruvolyckor och förekommer i samband med brytning av kol ras under jord. De största riskerna med naturgasanvändning är enligt en studie genomfördes för 1977 års Energikommission förenade med som

LNG dvs. nedkyld i vätskeform. Återupptiningen av LNG kan leda

gas till svåra olyckor, vilka i befolkningscentra skulle kunna medföra ett stort antal dödsfall. Rörbunden naturgas vållar erfarenhetsmässigt inte

lika svåra olyckorf.

" Den olycka inträffade i Ryssland nyligen med 700 offer orsakades av som en läckande gasolledning.

Risker och miljöeffekter 301

l 1.5 Vattenkraft

Vattenkraft har, jämfört med många andra energikällor, fördelen att inte upphov till några större utsläpps- eller avfallsproblem. Miljöge problemen är i stället lokalt och regionalt betingade. Vattenkraftsutbyggnaden har medfört förändringar landskapsbilden och påverkat av fisket och det rörliga friluftslivet. Regeringen tillsatte är 1993 utredning, Vattendragsutredningen, i en syfte att undersöka kriterier för vilka vattendrag som är särskilt skyddsvärda. I april 1994 lämnade utredningen delbetänkandet SOU 1994:59. Även vattendragens värde för energiproduktion skall undersökas. Bevarandeintresset skall vägas mot energiintresset. Det pågår undersökningar och försök att minska påverkan vid utbyggnad vattenkraft. Vattentillrinningen kan exempelvis anpassas av till den naturliga årsrytmen för att på så sätt minska effekterna växtoch djurliv. Effekter förändringar i näringstillförseln kan delvis av

kompenseras7.

Vattenkraftens katastrofiisker

Den allvarligaste katastrof är möjlig vid vattenkraftsanläggning som en är dammbrott. I Sverige finns 6 000 dammar. Ett fåtal dessa anses ca av kunna förorsaka än 1000 dödsfall vid dammbrott. Fyra dammbrott mer har inträffat i Sverige sedan 1930-talet, det senaste skedde i Noppikoski år 1985. Ett dödsfall har inträffat. Till dessa dammbrott kommer ett antal tillbud, t.ex. i Suorva år 1983. Ett brott Suorvadammen skulle kunna leda till stor katastrof varvid Boden översvämmades efter 12en 20 timmar och Luleå senast 23 timmar senare. Stora delar av städerna skulle kunna översköljas med omfattande förödelse som följd. en

11.6 Att värdera miljöeffekter

Under de senaste decennierna har metoderna för att mäta och värdera

hälsoriskerna utvecklats relativt framgångsrikt Det finns i dag

gränsvärden för när miljöföroreningar förväntas ge upphov till

7 Underlagsbilaga

8 Se t.ex. Senior Expert Symposium on Electricity and the Environment, Helsinki 1991, Key Issues Paper No. IAEA 1991.

302 Risker och miljéeflekter SU 1995:139

hälsoproblem, även om människors vanor och individuella känslighet också har betydelse. Etablerade metoder för att värdera och jämföra miljöriskernas relativa betydelse och kostnader saknas däremot. Ett skäl är att kunskapen är otillräcklig när det gäller miljöpåverkan av utsläpp. Ett annat är svårigheterna att utforma enhetliga kriterier för vad skall mätas och värderas, eftersom effekterna beror så som av många faktorer. Det rör sig dessutom om att värdera och direkt rangordna miljöproblem av mycket olika slag t.ex. ingrepp i naturen eller landskapsbilden vid brytning av kol eller uranmalm eller uppförande av Vattenkraftverk, försurning av mark och vatten, klimatförändringar, uttunning av ozonlagret och svåra kärnkraftsolyckor som den i Tjernobyl. Omställningen av energisystemet innebär bl.a. att den framtida energiförsörjningen och användningen skall utformas med hänsyn till säkerheten och belastningen på miljön. En möjlig principiell utgångspunkt är att samtliga energiformer eller bränsleslag genom beskattning eller reglering skall bära kostnaderna for de negativa externa effekter på miljön som användningen av respektive energislag medför s.k. internalisering av externa effekter. Med externa effekter avses i detta sammanhang kostnader och intäkter uppstår för en grupp av människor när en annan grupp som utövar sociala eller ekonomiska aktiviteter, och de som utövar aktiviteten inte bär konsekvenserna härav. De olika energislagens externa effekter utgörs till större delar av de kostnader som åsamkas samhället och miljön utan att beaktas av dem som producerar och konsumerar energi, dvs. kostnaden är inte inkluderad i priset. Effekterna är fysiska skador den naturliga och planerade miljön likaväl som effekter på möjligheterna till rekreation och naturupplevelser. Traditionella ekonomiska kalkyler av priser på bränslen, och värme har tenderat att inte beakta dessa effekter. Frågan externa effekter har väckt stort internationellt intresse om under senare år. l Europa har intresset främst syftat till att ta fram underlag för att utforma förslag till internationella miljöskatter, en strategisk energipolitik för hela Europeiska unionen, subventioner för förnybara energislag, fördelningsprinciper för katastrofrisker m.m. I USA kräver flera stater att kraftföretagen skall beakta externa effekter i planering och beslut. Där har debatten främst handlat om hur mycket kraftföretagen skall betala for effekterna, samt hur mycket av kostnaderna indirekt redan belastar företagen genom miljölagsom

Risker och miljöeffekter 303

stiftningeng

l Sverige introducerades frågan internalisering av miljöeffekter om professor Erik Dahmén år 1968 utgav boken Sätt pris miljön. av som Sedan har fler statliga utredningar i varierande omfattning belyst värderings- och mätproblem. De Biobränslekommissionen senaste var

och Kärnbränslefondsutredningen.° Kämbränslefondsutredningen hade

i direktiven ålagts uppgiften att redovisa de totala kostnaderna för elproduktion från kärnkraftverk samt rivning och slutförvaring av verken inklusive kärnbränslecykeln, konstaterade att uppgiften var alltför men omfattande för att inom dess tidsram och resurser. l rymmas betänkandet föreslogs att Energikommissionen skulle överväga frågan. l bilaga till Biobränslekommissionen föreslogs att särskild en en utredning skulle få till uppgift att beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna för olika energislag. Förslaget har dock inte realiserats. De metodologiska svårigheterna när det gäller att internalisera externa effekter är väl analyserade och kända bland forskare och experter. Även Sverige, liksom andra industriländer, huvudsakligen har om utnyttjat andra styrmedel än ekonomiska för att nå miljömålen har

år införts flera miljörelaterade avgifter och skatter, t.ex.

senare svavelskatten, koldioxidskatten samt kväveoxidavgiften. Sverige har

fler miljörelaterade skatter och avgifter än något annat land. I

numera

kapitel 13 beskrivs styrmedel ekonomiska och administrativa som har

använts och används i Sverige på energiområdet. Inte i något fall är dessa skatter och avgifter baserade på värderingar de skadekostnader uppkommer till följd respektive utsläpp. av som av Däremot har nivån på skatterna i olika sammanhang analyserats utifrån möjligheterna och kostnaderna för att undvika miljöproblemen genom rening. Införandet dessa skatter och avgifter hade sin grund t.ex. av

bl.a. i Miljöavgiftsutredningens MIA betänkande Sätt värde miljön

SOU 1990:59. MIA:s uppdrag att analysera förutsättningarna för var

i ökad omfattning utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

att Det finns viss kunskap hur de skatter och avgifter som har införts om under det decenniet påverkar användningen olika bränslen. senaste av En helhetsbild styrmedlens effekter saknas dock. Det gäller t.ex. av följden att miljöskatter endast berör vissa former av miljöpåverkan, av medan andra kanske betydelsefulla miljöskadliga effekter inte är mera skattebelagda. Det pågår inte heller någon omfattande långsiktig

9 Power Generation Choices: Costs, Risks and Extemalities, OECD, 1994.

° SOU 1994:107, SOU 1992:90.

304 Risker och miljöeffekter

forskning eller försöksverksamhet i Sverige i syfte att mäta och värdera energislagens relativa externa effekter. Inom ramen för arbetet med miljöräkenskaper har dock Konjunkturinstitutet och Statistiska Centralbyrån i en pilotstudie sökt beräkna svavelnedfallets kostnader och återverkningar svensk ekonomi." I de fall externaliteterna har en internationell omfattning, vilket gäller t.ex. svavel- och kväveoxider, uppstår naturligtvis frågan hur skador i andra länder skall eller kan internaliseras. Detta kan tänkas ske inom ramen för internationella avtal, vilket i någon mån har skett svaveloch kväveoxidmrådena. När det gäller koldioxidutsläppens verkningar klimatet är kostnaderna mycket svåra att uppskatta. Därför är det mycket svårt att beräkna nivån en koldioxidskatt, som syftar till att avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för användning av fossila bränslen. Även det möjligt fastställa skatt effektiv om vore att en som vore utifrån dess kriterier, kan nivån vara sådan att de allmänna krav som ställs på nya styrmedel blir svåra att uppfylla, t.ex. kraven på konkurrensneutralitet och kostnadseffektivitet både i Sverige och internationellt. Skatterna utsläpp får därför sättas utifrån andra kriterier, exempelvis så att de ger upphov till en volymmässig Stabilisering eller minskning av användningen av fossila bränslen i Sverige. På detta sätt skulle en utveckling kunna erhållas som är kostnadseflektiv, givet just detta mål. Däremot kan kostnadseffektiviteten sett från europeisk eller global synvinkel ifrågasättas, eftersom kostnaderna för att reducera de svenska utsläppen är jämförelsevis höga och skadeverkningarna för klimatet är oberoende av utsläppskällornas lokalisering. Ett annat problem är vilket sätt internaliseringen av de externa effekterna skall begränsas i tid och rum. Vid t.ex. uranbrytning uppkommer externa effekter p.g.a. strålning. En beskattning av uranimporten i Sverige, i syfte att åstadkomma en internalisering av de externa kostnader som uppstår vid brytningen, skulle visserligen kunna medföra att en avvägning som inbegriper dessa effekter görs av svenska

företag. Det mest effektiva vore dock om beskattningen infördes i

brytningslandet och där medförde anpassningsåtgärder. En beskattning i Sverige, utan åtgärder i brytningslandet, innebär att försäljningen kan

l Konjunkturinstitutet och Statistiska Centralbyrån, Svenska miljöräkenskaper, en lägesrapport 1994.

Risker ochmiljöeffekter 305

inriktas på andra avnämare, utan att detta innebär någon förbättring av förhållandena i Detta illusterarar att styrmedel bör tillämpas gruvorna. så "nära" det skall styras som möjligt. som De energi- och miljöskatter har introducerats i Sverige har haft som

både miljömotiv och fiskala motiv, men de har även prövats utifrån de

allmänna krav ställs på stynnedel. Det gäller bl.a. effekterna som nya på inkomstfördelning, internationell och nationell konkurrenskraft samt administrationskostnader. Det är således flera principer som har varit vägledande vid utformning och beslut införandet av skatter, av om avgifter och administrativa regleringar.

Kärnbränslefondsutredn ingen

I juni 1994 presenterade Kärnbränslefondsutredningen sitt slut-

betänkande Säkrare finansiering framtida kämavfallskostnader SOU av 1994:107. Utredningen skulle enligt sina direktiv bl.a. "redovisa de

totala kostnaderna för elproduktionen från projektering och byggande till

rivning och slutförvaring kärnkraftverk inklusive kämbränslecykeln". av Utredningen konstaterade dock att uppgiften åtskilliga rymmer frågeställningar, delvis komplicerad natur, och att den tid som stod av till förfogande inte medgav tillfredsställande behandling av frågans en alla delar.

Enligt utredningen bör en sådan studie innefatta en genomgripande och grundläggande problemanalys med diskussion av metodfrågor.

Några exempel på frågeställningar är vilka typer kostnader som bör av urskiljas, relevansen historiska kostnader samt vilka kostnader som av är möjliga att påverka i dag. Andra frågor gäller det lämpliga i att

redovisa kostnader för kärnkraftsproduktion utan att samtidigt redovisa

kostnader elproduktion och/eller intäkter för elproduktion. av annan Vidare berördes frågan huruvida icke-monetära kostnader bör mätas och redovisas och i så fall hur. Kärnbränslefondsutredningen tog bl.a. fram ett arbetsmaterial, som utgångspunkt för fortsatt debatt kring frågan. Utredningen konstaterar en

att det grundläggande problemet- att reducera eller eliminera de externa

kostnaderna liksom på andra områden kompliceras hur skall av man -

bestämma de externa kostnaderna. Just strålskyddsområdet finns

enligt utredningen vissa möjligheter att beräkna de externa effekterna,

t.ex. för joniserande strålning, men fortfarande är det omöjligt att

kostnaden. Detta beror människor är olika objektivt bestämma att känsliga för denna strålning och dessutom upplever och värderar risker olika. Skall kostnaderna baseras på den mest känslige Hur skall risker

306 Risker och miljöeffekter

för olika sjukdomar värderas Skall utgå från "verklig" eller man upplevd risk Beräkningar av den externa kostnaden för strålning från kärnkraft och radiologiskt arbete försvåras av att strålningen från dessa källor är så mycket mindre än den normala strålning som omger oss. Därför är det svårt att avgöra om de externa effekterna till följd av driften av kärnkraftverk orsakar några ytterligare sjukdomsfall utöver vad som orsakas av den s.k. bakgrundsstrålningen. Förutom strålning från ett kärnkraftverk i drift uppkommer andra externa effekter till följd av elproduktion i kärnkraftverk. En är joniserande strålning vid uranbrytning. Här konstaterade utredningen att det är svårt att vidta åtgärder för en internalisering av dessa externa effekter i Sverige. Sådana åtgärder bör vidtas i det land där uranbrytningen sker. Vidare kan en olycka i ett kärnkraftverk leda till att radioaktiva ämnen släpps ut omgivningen. Ansvaret vid en olycka

regleras i Sverige av atomansvarighetslagen se kapitel 5. Utredningen

sammanfattar diskussionen på detta område med att någon bra metod att kvantifiera de externa kostnaderna för kärnkraften med hänsyn till olyckor inte finns. Detta förhållande är emellertid inte unikt för kärnkraften, utan gäller all verksamhet som kan leda till stora skador.

Internationella studier

Insikten om att flera miljöproblem inte bara är lokala, utan även regionala och globala, har lett till ett omfattande internationellt samarbete under 1990-talet avseende globala hot från klimatförändringar och försurningen av mark och vatten. Det pågår en rad projekt vars gemensamma mål är att förbättra möjligheterna att mäta, värdera och jämföra risker och effekter. Syftet är att få bättre kunskap för utformningen av energipolitiska strategier och utarbeta program för att minimera negativa effekter. Programmet DECADES initierades år 1992 för att bygga upp databaser och utveckla metoder för jämförelser mellan olika energikällor för elproduktion. Programmet genomförs i samarbete mellan tio organisationer, däribland EG-kommissionen, IIASA, IAEA, OECD, OPEC, UNIDO, UNEP och IBRD. I oktober 1995 hölls ett symposium i Wien, där pågående projekt inom ramen för programmet redovisades. Ett av dessa var Externe-projektet. Studien genomförs av EG-

Risker och miljdeflekter 307

kommissionen och USA:s energidepartementet och syftar till att utveckla metoder för att systematiskt mäta och beskriva de olika energislagens externa effekter. Projektet har pågått sedan år 1991 och hittills har rapporter sju energislag och fyra effektiviseringsstrategier publicerats om kommissionen. Liknande rapporter har publicerats i USA av beträffande de amerikanska förhållandena. Redovisningen hittills omfattar hälso- och miljöeffekter och arbetet går vidare med att nu belysa andra effekter sysselsättning och säkerhet i energiförsörjningen. Enligt studien är det inte möjligt att bedöma om ett exempelvis energislag är "miljövänligare" än ett annat. Däremot går det att monetärt värdera vissa enskilda effekter varav de viktigaste är klimatpåverkan och hälsoeffekter luftföroreningar. Osäkerheterna är dock mycket av stora, särskilt när det gäller värderingen av klimatförändringar. En viktig slutsats är att studien har lett till en utveckling av metoder för att värdera enskilda anläggningar. Resultaten väntas därigenom kunna bidra till att i flera avseenden förbättra existerande och framtida anläggningar. Dessutom antas utvecklingen enhetliga metoder för av värdering öka möjligheterna att i framtiden kunna dra mera övergripande slutsatser. Författarna konstaterar också att det inte har varit möjligt att utveckla värderingen risker för katastrofer, trots att det var en av intentionerna av

när projektet påbörjades. När det gäller kärnkraften är det enligt studien

de långa tidsforloppen och skillnaden mellan allmänhetens och kärnkraftsindustrins uppfattning, gör det svårt att utforma enhetliga som värderingsmetoder.

2 European Commission, Externalities of Fuel Cycles "Externe" Project, 1994.

308 Risker och :Miljöeffekter

11.7 Sammanfattande slutsatser

Sveriges energisystem är på många sätt effektivt och miljöacceptabell. Utsläppen av föroreningar är relativt små, eftersom elproduktion i huvudsak sker med vattenkraft och kärnkraft. Riksdagsbeslutet om kärnkraftsavveckling skall ses mot bakgrund av kärnkraftens potentiella risker för miljö och hälsa, t.ex. vid en eventuell stor olycka. Vid vanlig drift medför kärnkraften mycket små eller försumbara negativa effekter. Samtidigt kan konsekvenserna bli omfattande, en olycka inträffar. Om kärnkraften ersätts med i huvudsak fossila bränslen, t.ex. naturgas som ökar i stället koldioxidutsläppen. På miljöområdet, där osäkerheterna är stora om problemens karaktär och relativa betydelse, tillämpas försiktighetsprincipen. En kärnkraftsavveckling i Sverige skulle dock knappast öka riskerna för klimateffekter. Inte heller skulleeffekterna av klimatpåverkan minska om Sverige behöll kärnkraften. Riskerna for kärnkraftsolyckor i Sverige kan minska, genom att reaktorerna successivt stängs. Dock kvarstår potentiella risker för miljö och hälsa även om samtliga svenska reaktorer stängs, eftersom det finns ett stort antal reaktorer i länderna runt omkring. En avveckling av den svenska kärnkraften kan dessutom gynna ett annat lands kärnkraft. Frågan om hur risker och externa effekter skall värderas och internaliseras i prissättningen är inte ny. Den har, vad gäller

kärnkraftsolyckor, behandlats i en rapport till Energikommissionen.

Kärnbränslefondsutredningen konstaterade att uppgiften var alltför omfattande för att rymmas inom dess tidsram och resurser. l betänkandet föreslogs att Energikommissionen skulle överväga frågan. I en bilaga till Biobränslekommissionen föreslogs att en särskild utredning skulle få till uppgift att beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna för olika bränsleslag. Förslaget har dock inte realiserats. Sverige har i hög grad strävat efter att internalisera miljökostnader genom lagstiftning, regler och ekonomiska styrmedel, trots svårigheterna att anpassa styrmedlen till kostnaderna för miljöskadan eller för reningsåtgärden. Även Sverige, liksom andra industriländer, om huvudsakligen har utnyttjat andra styrmedel än ekonomiska för att nå miljömålen, har senare år införts flera miljörelaterade avgifter och skatter, t.ex. svavelskatten, koldioxidskatten samt kväveoxidavgiften.

13 Underlagsbilaga 25.

Risker och miljdeflekter 309

Det har lett till att Sverige har fler miljörelaterade skatter och numera avgifter än något annat land. I kapitel 13 beskrivs styrmedel ekonomiska och administrativa som har använts och används i Sverige energiområdet. Det finns ingen helhetsbild styrmedlens effekter, ex. följden av av att miljöskatter endast berör vissa former av miljöpåverkan medan andra har kanske betydelsefulla, miljöskadliga effekter inte är mera skattebelagda. Det pågår inte heller någon omfattande forskning eller försöksverksamhet i Sverige i syfte att mäta och värdera energislagens relativa externa effekter. De metodologiska och praktiska svårigheterna när det gäller att internalisera externa effekter är väl analyserade och kända bland forskare och experter och den internationella metodutvecklingen och försöksverksamheten området är betydande. Om det med dagens kunskap rörande värdering och jämförelse av externa effekter skilda energislag, inte är möjligt att monetärt av bestämma dessa, måste med nödvändighet diskussion om styrmedel en

ske med utgångspunkt från sådana principer har beskrivits ovan och

som från de risk- och miljöeffekter uppfattas som önskvärda att som reducera.

Klimatfrågan 311

12 Klimatfrågan

12.1 Växthuseffekten

Så kallade växthus- eller klimatgaser, som begränsar utstrålningen av värme från jorden, återfinns naturligt i atmosfären. Härigenom påverkas jordens värmebalans med rymden. Utan dessa klimatgaser skulle jordens temperatur omkring 30°C lägre eftersom en del av den solenergi vara träffar jorden hålls kvar i atmosfären Det är fortfarande som av gaserna. osäkert hur mycket och hur snabbt temperaturen kan komma att förändras till följd utsläppen växthusgaser och även vilka av av

verkningar sådana temperaturförändringar kan få på väderleken.

De mest betydelsefulla klimatgaserna är vattenånga, koldioxid, metan, kvävedioxid, samt olika stabila klorfluorkarboner. De olika ozon växthusgasernas bidrag till växthuseffekten varierar. Förutom direkta effekter har ibland även delvis svårbedömda indirekta effekter gaserna klimatet. Koldioxid förekommer naturligt i atmosfären och upptas ur luften vid växternas fotosyntes. Utsläpp förorsakade mänskliga aktiviteter av främst fossilbränsleanvändning och uppodling och frigöring av genom tidigare i mark och växtlighet bundet kol har ökat koldioxidhalten i atmosfären med omkring 30 procent. Under 1980-talet har koncentrationen ökat med omkring en halv procent per år. Koldioxid är växthusgas långt mindre potent än övriga ovannämnda gaser, men som framstår de stora utsläppsvolymerna den viktigaste genom som

klimatpåverkande gasen.

Ungefär fyra femtedelar de nuvarande koldioxidutsläppen från av mänsklig verksamhet härrör från förbränning av fossila bränslen. Fossila bränslen också för huvuddelen, omkring fyra femtedelar, av den svarar totala energiförsörjningen i världen. Detta innebär att en verkningsfull begränsning koldioxidutsläppen måste inriktas energianvändningen av och att mycket stora omställningar måste åstadkommas av centrala delar samhällslivet. Energipolitiska insatser och målsättningar får därför i av längden stor betydelse för koldioxidutsläppen. Av energianvändningen förorsakade utsläpp är också utsläpp av metan, förekommer vid utvinning av kol, olja och naturgas. som

312 Klimatfrågan

Sådana utsläpp har beräknats uppgå till omkring 20 procent av de totala av mänsklig verksamhet orsakade utsläppen av metan. FN:s klimatpanel IPCC avslutade i december 1995 ett omfattande

analysarbete. I sin sammanfattande rapport konstaterar panelen bl.a. att

medeltemperaturen på jorden har ökat med mellan 0,3° C och 0.6° C sedan slutet av förra seklet och att det är osannolikt att denna förändring helt har orsakats av naturliga variationer i klimatsystemet, även om en sådan förklaring inte kan avfärdas. Det är inte heller klarlagt om väderleksvariationerna har ökat eller minskat under det senaste århundradet, även om betydelsefulla förändringar har inträffat i vissa delar världen. Med utgångspunkt i scenarier för bl.a. av energianvändning räknar klimatpanelen med en möjlig ökning av atmosfärens medeltemperatur på mellan 1,5 C och 4° C till nästa sekelskifte, trots att världshaven har bromsande inverkan. Även en om utsläppen stabiliseras eller minskas kommer atmosfárens koldioxidinnehåll att öka under mycket lång tid. En omedelbar stabilisering av utsläppen dagens nivå skulle enligt IPCC innebära att koldioxidhalten fortsatte att öka i flera hundra är. För att stabilisera koldioxidhalten vid nuvarande nivå fordras en reduktion av utsläppen med 60 80 procent. -

Åtgärder mot klimatförändringar kommer därför att ge observerbara

effekter först på lång sikt.

Förekomsten partiklar i luften aerosoler dämpar instrålningen till

av jorden och motverkar därför växthuseffekten. Denna motverkande effekt kan mot omkring 30 procent av de direkta växthusgaseffekterna. svara Aerosolernas uppehållstid i atmosfären är begränsad till veckor, men en kontinuerlig tillförsel sker i form av luftföroreningar, främst genom förbränning av fossila bränslen.

Verkningar av klimatförändringar

De befarade klimatförändringarnas effekter är svåra att klargöra och precisera. Temperaturförändringarna skulle sannolikt fördela sig ojämnt över jorden. Vissa områden, t.ex. haven runt Antarktis, skulle få begränsade temperaturhöjningar medan andra, exempelvis kontinentala inland på norra halvklotet, skulle kunna utsättas för väsentligt större förändringar. Förändringarna är oberoende av var jorden utsläppen av växthusgaser sker.

IPCC Second Assessment Report. Cambridge 1996

SOU 1995.-139 Klimatfrågan 313

Redan uppvärmning på 0,2 C 0,3 C decennium skulle en - per innebära begynnande anpassningsproblem för ekosystemen i framför allt skogar i de tempererade områdena, särskilt om även nederbörden förändras. Totalt sett skulle jordbruksproduktionen i världen kunna

uppräithållas, den geografiska fördelningen av goda odlings-

men betingelser skulle kunna förändras betydligt. Havets nivå skulle kunna stiga med mellan 20 och 80 cm under nästa sekel. Det skulle kunna göra miljontals människor, bosatta i låglänta områden hemlösaz. Vattenståndsförändringar längs Sveriges kust skulle till viss del komma att motverkas av den fortfarande pågående landhöjitingen.

Kos/nader för klinzalförändringar

Effekterna klimatförändringar är osäkra till sin omfattning samt av fördelning i tid och Det finns likväl försök att grovt uppskatta rum. kostnader är förknippade med sådana förändringar. Ett fåtal studier som har gjorts kostnaderna för globala effekter vid fördubbling av av en koldioxidhalten sedan industrialismens genombrott. Skadekostnaderna uppgår enligt dessa kalkyler till till två procent av BNP för de en industrialiserade länderna och till fyra gånger högre värden för upp utvecklingsländerna. För världen helhet skulle en sådan fördubbling som koldioxidhalten innebära förlust 2 3 procent av BNP. Om av en av dessa skador förutsätts ligga flera decennier fram i tiden uppkommer frågan hur de skall värderas i dag och hur olika generationers välfärd och inkomster skall vägas mot varandra. Inte minst har man ifrågasatt de outtalade och ländervis olika värderingar av människoliv, som åtminstone vissa dessa kalkyler innehåller. En värdering av framtida av kostnader och intäkter görs vanligtvis att framtida genom betalningsströmmar diskonteras. Denna diskonteringsprincip kan ifrågasättas då den innebär att framtida stora kostnader får ett lågt nuvärde de ligger tillräckligt långt fram i tiden. Valet av om

diskonteringssats innebär därför en viktig värdering Nuvärdet av den

marginclla skadekostnaden i klimatpanelens urval beräkningar anges av

3 Jordens klimat förändras. En analys hotbild och globala åtgärdsstrategier. av Klimatdelegationen och Naturvårdsverket SOU 1995:96.

3 Kostnadsbedömningar i klimatarbetet. Klimatdelegationen, rapport 2/95 och Nordhaus, William D. Managing the Global Commons. Cambridge Massachusetts och London 1994.

314 Klimatfrågan

ligga mellan 1 och 25 öre per koldioxid. Flertalet uppskattningar anges ligga i den nedre delen av detta intervall. Kalkylerna för de framtida skadorna är ofullständiga och värderingarna de av kostnadselement som ingår i dem med nödvändighet mycket spekulativa. Mot bakgrund av svårigheterna att i ekonomiska termer värdera effekterna av utsläpp, kan knappast skadekostnadsberäkningar den av typ som diskuterats här betraktas som ett tillräckligt underlag för

klimatpolitiska beslut. Därtill är osäkerheten i kostnadsberäkningama

alltför stor.

12.2 Koldioxidutsläpp

Koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen har ökat sedan industrialiseringen tog fart under 1700-talet. Efter andra världskriget accelererade utsläppsökningen. Huvuddelen av den koldioxid som har tillförts atmosfären genom förbränning av fossila bränslen har tillkommit sedan dess. l figur 12. 1 redovisas hur de globala utsläppen koldioxid av har utvecklats och hur utsläppen är fördelade bl.a. ursprungsbränslen. Sedan 1950-talets början har de globala utsläppen ungefär fyrdubblats. Prisstegringarna i samband med oljekriserna har inneburit avbrott i denna tillväxt.

Klimatfrågan 315

Figur 12.1 Världens årliga utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Miljoner ton koldioxid.

Totalt 6000. 5000. 4000. so 00 Olja

I,"

20004 Kol moo. / gu ..ø o . . . . . . 1900 1360 1330 1900 1020 1940 1900 Källa: Carbon Dioxide Information Analysis Center, Oak Ridge National Laboratory, USA Figur 12.2 Utsläpp av koldioxid fördelade Världsdelar. Miljoner ton koldioxid.

1971 1975 1979 1983 1987 1991 CIOECD-Ianderna F.d Sovjet,6steuropa Elake-OECD As|en.Kina D Latinam erika DAfrika IMeIlanöstern

Källa: IEA

316 Klimatfrågan

Figur 12.3 Utsläppsutveckling för koldioxid i Sverige, OECD-länderna

och utvecklingsländer Index l970100

350 l Övriga 300 S lander

250-

200.

15° osco - 10° Alkz B Sverige All. A 50.

0 w 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Källor." IEA, World Energy Outlook, Paris 1995, NUTEK och OECD Environmental Data 1993 samt Energikommissionens beräkningar. Utsläppsutvecklingarna A och B representerar scenarier för kärnkraften.

A 40 års driftstid och B en fullständig avveckling till år 2010. Se

anger vidare kapitel 15.

Totalt uppgick utsläppen av koldioxid från energianvändning år 1992 till 22 miljarder ton. Ett litet antal länder svarar för större delen av ca utsläppen: Kina 10 procent, USA 23 procent och Ryssland 14 procent. De industrialiserade ländernas andel har minskat under de senaste decennierna från 57 procent i 1970-talets början till 48 procent år 1992. I förhållande till produktionen har för världen som helhet såväl energianvändning som koldioxidutsläpp minskat under de senaste decennierna. Sveriges andel av de globala utsläppen uppgår till nästan 0,3 procent. Förändringar av de svenska utsläppen av koldioxid påverkar således i sig inte nämnvärt växthuseffekten eller konsekvenserna därav, varken för världen helhet eller for Sverige. I Sverige svarade som koldioxidutsläppen för ungefär 80 procent av det samlade antropogena bidraget till växthuseffekten år 1990. Sammantaget minskade de svenska koldioxidutsläppen under åren 1970 till 1992 med nära 40

Klimatfiégan 317

procent se fig 12.3. De största utsläppsminskningarna har skett inom

industrin och i energisektorn. År 1990 uppgick de svenska utsläppen koldioxid enligt Sveriges av nationalrapport till Klimatkonventionen till totalt 61,3 miljoner ton". Härav svarade transportsektorn för omkring 23 milj. ton, bostäder och lokal uppvärmning för 11,5 milj. ton och och värmeverk för 7 milj. ton. Räknat per capita innebar detta att de svenska utsläppen svarade mot ungefär hälften av genomsnittet inom OECD. Den s.k. oljeklubben, IEA, har genomfört ett antal alternativa

beräkningar för den framtida utsläppsutvecklingen fram till år 2010. Av

dessa redovisas två fall i figur 12.3. till år 2010 . De angivna förloppen får naturligtvis tolkas med många förbehåll. De indikerar dock utvecklingsländernas växande betydelse och behovet av en aktiv och internationellt samordnad politik om betydelsefulla minskningar av utsläppen skall kunna åstadkommas.

12.3 Åtgärder och kostnader för att motverka

klimatförändringar

De klimatförändringar som kan komma att inträffa i skilda delar av världen är oberoende de utsläpp som orsakar dessa effekter har av var skett. Det har alltså inte heller någon betydelse för klimatförändringarna

åtgärder mot dessa förändringar vidtas. Åtgärderna kan emellertid

var i andra avseenden ha vitt skilda konsekvenser för ekonomi och miljö. Exempelvis kan de leda till samtidig reduktion av andra utsläpp. en Minskningar t.ex. utsläpp av svaveloxider har olika värde beroende av var jorden de sker. av En viktig aspekt är åtgärdskostnaderna, i synnerhet som effekterna delas alla oberoende medverkan till finansieringen åtgärderna. av av av I det följande diskuteras främst frågan om koldioxid, som är den viktigaste växthusgasen och har en direkt knytning till som energipolitiken. Att bromsa eller hejda ökande koncentration av koldioxid i en atmosfären kan ske huvudsakligen följande vis:

4 Naturvårdsverket har i en senare rapport reviderat sina beräkningar och redovisat totalvolym 60 miljoner ton inklusive utrikes transporter en ca härav svarade transportsektorn för ca 25 miljoner ton, bebyggelsesektom för 9,5 miljoner ton och el- och värmesektom för ca 7 miljoner ton. ca Sverige mot minskad klimatpåverkan. Rapport 4459, Stockholm 1995

3 l 8 Klimatfrågan

minskad användning av fossila bränslen, kol, olja och naturgas. kolbindning, dvs. ökning av upptaget av koldioxid i skog och mark och återvinning och lagring koldioxid i havet eller under jorden - av Förbränning upphov till koldioxid. Detta gäller även för biobränslen. ger Under förutsättning att biomassa nybildas växer i samma takt och omfattning som förbränningen sker, uppkommer dock inget nettotillskott

koldioxid till atmosfären. Denna fråga redovisas i kapitel 7.

av Energikol innehåller ungefär dubbelt så mycket av grundämnet kol som naturgas räknat energienhet, varför en övergång från kol till gas per innebär att utsläppen per producerad enhet energi kan reduceras till ungefär hälften. En övergån från fossilbränslen till förnybara energislag eller ett byte g från kol till naturgas bestäms till stor del kostnaderna för de olika av bränslena, dvs. bränsleprisutvecklingen. I dag innebär en övergång av från kol till i anläggningar som har möjlighet att använda båda brängas slena ofta merkostnader. Vid nyinvesteringar utfaller ofta investeringskalkylerna till kolalternativens fördel. En beräkning visar att merkostnaderna för att detta sätt erhålla mindre koldioxidutsläpp uppgick till mellan -6 och +17 kg koldioxid i vissa europeiska öre per länders. Uppskattade kostnader för utsläppsminskningar genom val av bränsle, flis i stället för uppgår till 60 70 öre per kg koldioxid för gas, -

kondensproduktion och 35 kg koldioxid jämfört med

- 40 öre per naturgasbaserad kraftvärmeproduktion. Befintliga fastbränsleanläggningar har redan i vissa fall gått över från kol till biobränslen, vilket

tyder att dagens koldioxidskatt är tillräcklig för en sådan övergång

Utsläppen kan också indirekt påverkas användningssidan. I bostadssektorn kan att åstadkomma minskad oljeeldning man genom en i villor och flerfamiljshus, t.ex. genom isoleringsåtgärder, uppnå en reduktion milj. ton koldioxid till låg eller ingen kostnad. en

Åtgärderna är delvis knutna till bebyggelsens förnyelse och kan därför

genomföras i takt med denna. Utsläppen kan också minskas genom förbättrad driftstillsyn och underhåll. S.k. potentialkalkyler antyder att

privatekonomiskt lönsamma åtgärder motsvarande en minskning på

ytterligare miljon ton koldioxid kan identifieras se kapitel 14.

ett par

5 Gemensamt genomförande SOU 1994:140.

6 Underlagsbilaga 28.

Klimatfrågan 319

Bindning av kol i skog och annan växtlighet har varaktighet en som beror på löpande underhåll och återkommande plantering när avverkning sker. En förutsättning för en nettoökning av kolbindning är alltså tillgång mark. Inte minst i utvecklingsländerna där avskogningen är omfattande kan utrymmet för beskogning begränsas av annat markutnyttjande för t.ex. livsmedelsproduktion. I Sverige motsvarade kolbindningen i skogen tillväxten minus avverkningen ett upptag på - - 34 milj. ton koldioxid år 1990. På några års sikt antas avverkningen närma sig tillväxten med minskad svensk nettobindning som följd. När det gäller kostnader för bindning av kol i biomassa genom skogsplantering m.m. föreligger en rad uppskattningar av internationella

organisationer7. Kostnaderna är låga vid jämförelse med ovan refererade

skattningar. De uppgår till något eller några ören per kg koldioxid. Kostnaden för att binda kol i svensk jordbruksmark på detta sätt uppgår till ungefär 6 öre per kg koldioxid, men potentialen for ökat upptag

bedöms vara begränsads. Inte heller är kostnaderna for att bevara denna

bindning till fullo beaktad. Uppskattningama bör dock betraktas med viss försiktighet eftersom det inte alltid anges hur långvarig kolbindningen antas bli. En tekniskt möjlig åtgärd mot klimatförändringar är att den koldioxid bildas vid förbränning, tvättas rökgaserna och sedan deponeras som ur i havsdjup eller underjordiska håligheter, t.ex. uttömda gas- eller

oljekällor. Åtgärder av detta slag ses i allmänhet som något som ligger

långt fram i tiden och potentialen begränsas av tillgängligt utrymme. Omfattningen, fördelningen och inriktningen av konkreta insatser mot växthusgaser blir beroende av en avvägning mellan behovet av skyndsamma förändringar och de merkostnader som tidigarelagda investeringar och utbyte av en del av samhällets realkapital innebär. Skogsplantering och skogsvård kan under en period, tills tillväxt och avverkning biomassa är i balans, åtgärder som är förenade med av vara låga kostnader. I ett långsiktigt perspektiv är sådana åtgärder otillräckliga för att stabilisera atmosfärens halt av koldioxid. De fossila bränslena svarar för större delen av tillförseln av koldioxid till atmosfären. Förr eller måste därför global klimatstrategi som senare en siktar på att sänka atmosfärens koldioxidhalt inriktas i huvudsak att

7 SOU 1994:140 sid 121-122

8 Kolbindningspotentialen i svensk jordbruksmark. Miljökapital AB. September 1995.

320 Klimazflégan

påverka användningen eller utvinningen fossila bränslen av

Makroekonomiska kostnadskalkyler

Uppskattningar kostnader för politik mot klimatförändringar kan av en även göras på makroekonomisk nivå med starkt förenklade modeller. Sådana kalkyler har bl.a. genomförts med OECDzs s.k. GREEN- modell för att visa vilken skattenivå krävs för att stabilisera utsläppen i som världen och i vissa ländergrupper 1990 års nivå. För världen som helhet skulle sådan skatt behöva uppgå till 14 kg koldioxid en öre per år 2000 och därefter stiga till drygt det dubbla under de följande femtio åren. Beräkningarna visar vidare att kostnaderna för att begränsa utsläppen kan vara upp till tio gånger högre i en region än i en annan. En global strategi skulle därmed bli mer verkningsfull om utsläppsbegränsningarna kan ske där de kostar minst oberoende av landsgränser. Detta skulle kunna ske differentierade åtaganden och genom underlättas system för s.k överlåtbara utsläppsrätter eller s.k. av gemensamt genomförande. Sådana system har många attraktiva egenskaper förutsätter att länder enas kring regelverk och men fördelning åtaganden eller ursprungliga utsläppsrätter. Ett system för av

gemensamt genomförande, dvs. växling utsläppsökningar i ett land

en av mot minskningar i ett annat, kan förutses förenat med betydande vara tillämpnings- och kontrollproblem. Å andra sidan skulle den möjliga kostnadsbesparingen vara stor. Kalkylen visar också att fördelningsverkningarna av ett globalt skattesystem skulle missgynna utvecklingsländerna särskilt de energiexporterande och understryker därför vikten en godtagbar av fördelning insatser och åtgärder. En begränsning av det geografiska av område inom vilket åtgärder förutsätts vidtas kan innebära att urvalet av tänkbara åtgärder minskar med högre åtgärdskostnader som följd. Om

9 Detta innebär inte att man samtidigt och överallt måste minska fossilbränsleanvändningen. Samhällsekonomiska effektivitetsskäl kan tala för att ökning av utsläpp kan vara förenlig med en verkningsfull en klimatpolitik. Ett exempel kan belysa detta. Ökade utsläpp av koldioxid i samband med norsk naturgasutvinnning kan balanseras av att en export av naturgas till kontinenten medger att man där går från kol till gas och därmed minskar utsläppen.

Klimatfrågan 321

utvecklingsländerna lämnas utanför kretsen av länder inom vilka åtgärder antas ske, innebär detta att kostnaderna för att uppfylla globala utsläppsmål åtgärder enbart i industriländema ökar. Även inom genom denna grupp är en effektiv fördelning av åtgärder viktig för att nå största möjliga effekt av de insatser som görs.

12.4 FN:s klimatkonvention

Klimatkonventionen är en ramkonvention. Den signerades under Riokonferensen år 1992 och har ratificerats av nära 140 länder.

Konventionen lägger grunden för ett internationellt samarbete på

klimatområdet. Parterna förpliktar sig att uppnå vissa generellt formulerade mål, nämligen att minska utsläppen av växthusgaser, att öka upptagen av sådana gaser i s.k. sänkor skog och annan växtlighet och att underlätta ekosystemens gradvisa anpassning till klimatförändringar. Det är möjligt för parterna att gå vidare inom konventionens ram och genom förhandlingar ytterligare förstärka och precisera sina åtaganden i ljuset av nya rön om sambanden mellan klimatförändringar och växthusgaser. Sådana förhandlingar har inletts efter den första partskonferensen i Berlin våren 1995. Klimatkonventionen innehåller inte några kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden om begränsningar av utsläpp av växthusgaser för enskilda parter. Medlen för att åstadkomma en utveckling i riktning mot minskad klimatpåverkan är inte heller preciserade. Konventionen pekar dock på möjligheten att samordna relevanta ekonomiska och administrativa instrument för att uppnå målen. Industriländerna har i konventionen åtagit sig att ta ledningen vad gäller insatser mot klimatförändringar. De åtgärder som vidtas skall vara förenliga med en hållbar ekonomisk utveckling. Den s.k. försiktighetsprincipen anger att avsaknaden av fullständig vetenskaplig säkerhet inte får vara ett skäl att underlåta att vidta nödvändiga åtgärder om allvarliga skador hotar. En annan princip som konventionen anger är att åtgärder för att motverka klimatförändringar skall vara kostnadseffektiva. Parternas åtaganden anges i artikel Enligt denna artikel skall industriländema föra en nationell politik och vidta åtgärder för att motverka klimatpåverkan. Dessa åtgärder skall ses mot bakgrund av "olikheter i parternas utgångslägen, ekonomiska struktur och andra individuella omständigheter... såväl som behovet av rättvisa och lämpliga bidrag till den globala strävan mot detta mål".

Åtgärder kan genomföras gemensamt med andra parter, exempelvis

s.k. gemensamt genomförande. Industriländerna skall rapportera genom

ll l5-l380

322 Klimatfrågan

den nationella klimatpolitikens inriktning, åtgärdsprogram liksom om

prognostiserade utsläpp och upptag i sänkor. Dessa rapporter har nu

granskats den första partskonferensen i Berlin 1995. Även klimatav om konventionen inte innebär några bindande kvantitativa åtaganden för enskilda parter har nästan samtliga OECD-länder uttalat avsikter att begränsa utsläppen klimatpåverkande främst koldioxid. Många av gaser, länderna har i likhet med Sverige uttalat en kvantifierad målsättning av att stabilisera utsläppen. Målen kan skilja sig beträffande vilka om förutom koldioxid innefattas i målsättningen. I vissa fall gör gaser som i motsats till t.ex. Sverige, avdrag för den beräknade koldioxidman, upptagningen i jord- och skogsbruk. I andra fall anges målet som en utsläppvolym invånare. Vidare förekommer andra basår för per målformuleringen än år 1990 och andra slutår än år 2000.

svenska klimatområdet

12.5 Den politiken på

En uttalad klimatpolitik har förts i Sverige först under senare år. De energipolitiska strävandena i Sverige att minska oljeberoendet, har

emellertid gått hand i hand med klimatpolitiska mål. Energieffektivisering, stimulans förnybar energi samt kärnkraftens av utbyggnad har lett till kraftig minskning fossilbränsleen av användningen och därmed också koldioxidutsläppen. av I Sverige kommer, till skillnad från flera andra länder, den övervägande delen koldioxidutsläppen från transport-, uppvärmnings- och av industrisektorerna. Endast mindre del av utsläppen kommer från en elproduktionen. i I Sverige har sedan lång tid fossila bränslen beskattats. Koldioxidskatten punktskatt olja, kol, naturgas, gasol tas ut som en och bensin och uppgår till 9 kg för industrisektorn och 36 nu öre per öre kg för övriga användare. För elproduktion utgår ingen per koldioxidskatt. En närmare redovisning beskattningen återfinns i av kapitel 13. Även Norge tillämpar koldioxidbeskattning en nivå som svarar den svenska. Koldioxidskatter har, förutom i de nordiska länderna, mot föreslagits i flera europeiska länder och då ofta en nivå som ger en koldioxidutsläppen. Även med hänsyn

mycket begränsad minskning av

till övrig beskattning fossilbränslen, framstår den svenska skattenivån av

hög vid internationell jämförelse.

som en

Klimatfifigan 323

1991 års energipolitiska beslut

De energipolitiska riktlinjerna år 1991 innefattade en strategi för minskad klimatpåverkan. Enligt denna borde arbetet det nationella planet utformas så att Sverige kan pådrivande i det internationella vara arbetet. Av strategin framgår bl.a. att "Ett gemensamt EG och EFTA-mål, som kan breddas till senare övriga Europa och OECD, bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 för de berörda ländergrupperna inte får överstiga nuvarande nivå för att därefter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått principöveren enskommelse med EG om att utarbeta en gemensam position vad

gäller Stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram

bör fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan ländernajFormema för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG och EFTA." Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan enligt överenskommelsen även innehålla förslag till samordnade ekonomiska

styrmedel, stöd till åtgärder i Östeuropa m.m. Strategin mot

klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet.

Vidare anges att en svensk klimatstrategi måste vara åtgärdsinriktad.

Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande och samtliga gaser samhällssektorer. I klimatstrategin läggs stor vikt vid det internationella arbetet. "Det internationella arbetet för att uppnå globala mål för begränsningar klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt av rättvist synsätt. Detta gäller mellan industriländer och utvecklingsländer men även inom den industrialiserade världen. Kraven länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen." Energiöverenskommelsen innebar år 1991 att tanken på ett bindande

nationellt mål för koldioxidutsläppen från svenska källor övergavs. Det framhölls särskilt att åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion så

långt som möjligt måste samordnas med övriga länder i Västeuropa.

1993 års klimatpolitiska beslut

Riksdagen beslöt år 1993 att ratificera FN:s klimatkonvention. I den klimatpolitiska proposition konstaterade regeringen att någon situation där Sverige inte skulle kunna uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen inte kunde förutses. Klimatkonventionens bestämmelser

324 Klimatfrågan

innehöll inte heller några direkta krav omorientering eller en precisering den svenska politiken. Riksdagen uttalade dock att en av nationell strategi borde att koldioxidutsläppen från fossila bränslen vara stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska. Insatser utomlands togs också i det klimatpolitiska beslutet. Det upp konstaterades att det internationella perspektivet är väsentligt i den svenska klimatpolitiken för energiområdet. Strategin utgår från det

faktum marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen i

att Sverige är höga, medan de i flera våra grannländer och i utvecklingsav länderna i dag är låga. Detta innebär att det är samhällsekonomiskt mer lönsamt för Sverige att göra insatser där kostnaderna är lägre. Svenska insatser klimatförändringar måste till krav bibehållen mot anpassas internationell konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd. Vid en närmare utformning svensk klimatstrategi måste jämförelser göras av med faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för att undvika att Sverige påtar sig väsentligt större ekonomisk börda än våra konkurrentländer. en Kostnadseffektivitet och rättvis fördelning också i proposien angavs tionen viktiga betingelser för svensk klimatstrategi såväl för som en

insatser inom landet internationellt. Särskilt framhölls i enlighet

som

med 1991 års energiöverenskommelse att åtgärder för att minska

utsläppen koldioxid från elproduktion bör samordnas med övriga av Europa. Vidare konstaterades att bestämmelserna om s.k. gemensamt innebar konventionens parter inte såg någon

genomförande att

motsättning mellan nationella ansträngningar och samordnade insatser. Sverige borde samverka med andra länder på det sätt klimatkonventionen öppnat möjlighet för.

För miljövänlig energiproduktion och klimatpolitiska insatser bl.a. i

de baltiska staterna har i olika omgångar avsatts sammanlagt 233 milj kr. Dessa insatser kanaliseras och administreras av NUTEK. I

tillväxtpropositionen prop. 1995/96:25 har regeringen föreslagit ett

tillskott ytterligare 50 milj. kr. NUTEK:s insatser har inriktats på

utsläppsreducerande effektivisering bl.a. fjärrvärme samt konvertering

av till biobränsleeldning. Verksamheten visar enligt de utvärav pannor

deringar har gjorts att utsläppsreduktioner kan uppnås till relativt

som låga kostnader.

Frågan s.k. gemensamt genomförande dvs. möjligheten att

om -

tillsammans med andra länder genomföra utsläppsreducerande åtgärder

-

har analyserats Kommittén för internationellt miljösamarbete. I

av

kommitténs betänkande Gemensamt genomförande SOU 1994:140

Klimatfrågan 325

redovisades för- och nackdelar med sådana insatser. Tillämpningsproblemen är betydande. Kommittén föreslog bl.a. en fristående utvärdering av den klimatpolitiskt motiverade verksamhet NUTEK som bedriver i Baltikum samt att en fortsatt försöksverksamhet borde inriktas på att studera de tillämpningsproblem och kriterier är förenade med som gemensamt genomförande.

12.6 Omställningen av energisystemet och klimatpolitiken

Omställningen av energisystemet har avgörande betydelse för svensk klimatpolitik. Transportsektorn svarar för den största delen av de svenska utsläppen av koldioxid. En kärnkraftsavveckling skulle dock innebära att utsläppen från el- och värmesektorema skulle öka väsentligt. Utan särskilda åtgärder skulle de totala svenska utsläppen till följd av en avveckling av tolv reaktorer grovt räknat kunna innebära en

ökning av utsläppen mellan 50 och 100 procent dessa ungefärliga

tal bygger på att kärnkraften helt ersätts med gas- respektive kolkondensverk. Dessa utsläppsökningar kan begränsas genom riktade styrmedel och i den uträckning vindkraft, vattenkraft och biobränsleeldade anläggningar kan ersätta kärnkraften. De utsläppsvolymer, som annars skulle kunna komma ifråga motsvarar ungefär en återgång till

nivån under 1970-talet. Räknat per capita innebär en femtioprocentig

ökning en nivå motsvarande drygt genomsnittet för EU:s medlemsländer medan fördubbling innebär ungefär en nivå motsvarande en genomsnittet bland OECD-länderna. På längre sikt ökar utsläppen särskilt i det fall kärnkraften ersätts med fossilbränslen. De scenarier för energiefterfrågan NUTEK har redovisat för kommissionen ger som följande utveckling för utsläppen. Volymerna avser utsläpp från fossila bränslen exklusive utrikes sjöfart och industriella processer.

326 Klimatfrågan

Tabell 12.1 Koldioxidutsläpp från fossila bränslen i Sverige vid en partiell kärnkraftsavveckling och låg respektive hög ekonomisk tillväxt exklusive utrikes sjöfart och industriella processer miljoner ton. 1995 2000 2005 2005 2020 2020

värme Tran- 23,2 25,6 28,0 27,9 32,4 30,9 sporter Bostäder 10,2 8,6 7,6 7,6 9,1 9,1

Summa 54,6 59,1 61,5 59,4 84,4 78,4

Anm." Hög tillväxt mot en BNP-ökning i genomsnitt 2,33 % svarar år och låg tillväxt mot 1,96 % per år. per svarar

Källa." NUTEK

Scenarierna, representerar hög, respektive låg ekonomisk tillväxt som och där hälften kärnkraften förutsätts vara i drift år 2020, illustrerar av att utsläppsökningar kan antas komma att ske framför allt i transportoch elproduktionssektorerna. De närmaste tio åren blir ökningen i transportsektorn dubbelt så stor som i elsektorn. Sedan kommer, som följd minskning kärnkraftsproduktionen, utsläppen från av en av

elproduktionssektorn att flerdubblas. NUTEK antar i beräkningarna att

inga ytterligare åtgärder än de styrmedel som nu tillämpas påverkar utvecklingen. 1 det kortare perspektivet ökar utsläppen måttligt men år 2020 ligger de förväntade utsläppen väsentligt över riksdagens uttalade mål och överstiger dagens nivå med 45 respektive 56 procent.

Konjunkturinstitutet har Energikommissionens uppdrag beräknat

kostnader och konsekvenser hur utsläppen skulle bli år 2010 under av olika scenarier för kämkraftsavveckling. Dessa beräkningar redovisas en utförligt i kapitel 15. I fallet A där kärnkraftsanläggningama antas vara i drift under sin antagna fyrtioåriga driftstid ökar utsläppen till 75 milj. ton koldioxid år 2010. Avvecklas samtliga reaktorer till år 2010

SOU 1995.-139 Klimatfiégan 327

ökar utsläppen enligt denna kalkyl till 101 milj. ton. En långsam avveckling enligt alternativ C innebär att utsläppen år 2010 uppgår till 86 milj. ton. Ett annat fall som har studerats är målsättning tioprocentig en om en minskning av koldioxidutsläppen till år 2010 förenad med avveckling en av hela kärnkraftskapaciteten. Kalkylen visar att sådan minskning en av utsläppen skulle innebära åtgärder motsvarande en ytterligare koldioxidskatt på 117 öre per kg koldioxid utöver dagens nivå. Skulle detta koldioxidmål bibehållas utan att kärnkraftskapaciteten förändrats behövs en skatteökning på 75 öre per kg koldioxid. Dessa tal är naturligtvis endast indikativa. Dagen skattenivå uppgår till 36 kg öre per koldioxid respektive 9 öre för industrin. Kalkylen ger också vid handen att kostnaderna för att minska utsläppen i denna omfattning är av

samma storleksordning som de för den antagna kämkraftsavvecklingen.

Det ena eller det andra målet påverkar inkomsterna ungefär lika mycket. Ett samtidigt upprätthållande av båda målen ökar den totala inkomstminskningen med omkring 50 procent. Således uppgår minskningen av BNI år 2010, jämfört med ett beräknat fall där kärnkraften är kvar och ingen koldioxidrestriktion tillämpas till 17 miljarder kronor vid avveckling utan koldioxidmålsättning och 23 miljarder kronor vid en tioprocentig minskning utan avveckling. Ett upprätthållande av båda målen ger en BNI-minskning på 63 miljarder kr. Kostnaderna kan dock antas bli lägre om även andra länder vidtar långtgående åtgärder mot koldioxidutsläpp, exempelvis att genom harmoniserade koldioxidskatter elproduktion införs. Kostnadsberäkningar från Statistisk sentralbyrå i Norge illustrerar hur internationellt samarbete påverkar kostnaderna för koldioxidreduktion. Dessa kalkyler belyser värdet av en öppen elhandel. En gemensam nordisk avgift på 35 norska öre per kg koldioxid i el- och värmesektorn skulle vara tillräcklig för att stabilisera utsläppen från dessa sektorer för hela Norden. Om möjligheten till handel begränsas ökar också de sammanlagda utsläppen. Koldioxidavgifter elproduktion ökar värdet vattenkraft och andra förnybara energislag. l syfte att belysa de rent ekonomiska aspekterna s.k. gemensamt genomförande har en studie gjorts med kostnadsjämförelse för en åtgärder i Sverige och Estland under olika förutsättningar om kärnkraftens framtid. I räkneexemplen att Sverige och Estland anges genom att tillsammans genomföra en tjugoprocentig reduktion av utsläppen till år 2020 jämfört med år 1990 skulle kunna minska kostnaden med 7 till 14 miljarder kr, jämfört med ett fall då Sverige uppfyller målsättningen genom åtgärder endast på svensk botten räknat

328 Klimatfrågan

i nuvärde år 1995. I kalkylen innebär detta att Sverige köper ett

utsläppsutrymme svarande mot 4 miljoner ton koldioxid årligen av Estland. Effekten klimatförändringarna blir naturligtvis densamma i båda fallen. Om kärnkraften är avvecklad blir kostnadsminskningen större, 20 till 40 miljarder kr. Kalkylen är ett teoretiskt räkneexempel. Beräkningarna illustrerar betydelsen av en möjlighet till gemensamt

genomförande eller internationell handel med utsläppsrätter i de fall

en framtida protokoll skulle komma att baseras kvantifierade reduktionsâtaganden.

12.7 EU:s klimatpolitik

Sverige är medlem i EU. Utsikterna att uppnå en gemensam nu kommer till uttryck i 1991 års energipolitiska

klimatpolitik som

riktlinjer medlemskapet. Även förutsättningarna för t.ex.

påverkas av

koldioxidskatter beror på EU/EG:s beslut och regelverk. EU-länderna beslutade år 1991 vid ett ministerrådsmöte att EG:s totala utsläpp koldioxid skulle stabiliseras vid 1990 års nivå år 2000. av beslut hur denna Stabilisering skulle åstadkommas eller hur Något om anpassningen skulle fördelas på medlemsländerna har inte fattats. Medlemsstaterna har skilda nationella intressen rörande åtagandenas fördelning, kan mot bakgrund energisystemens struktur och som ses av sammansättning. I exempelvis Tyskland och Spanien är energiförsörjningen till delar baserad på inhemsk och delvis stora subventionerad kolproduktion. Genom att ersätta kol med gas som bränsle i främst elproduktionen kan i dessa länder utan stora man kostnader minska utsläppen koldioxid energienhet. För sådana av per

länder kan proportionell reduktion nationella utsläpp vara mer

en av

acceptabel än för länder med större andelar kärnkraftsproducerad och

därför jämförelsevis högre reduktionskostnader.

EU:s klimatstrategi innefattar hushållningsprogramet SAVE, för introduktion förnybara energislag ALTENER och ett programmet av övergripande övervakningsprogram för koldioxidutsläpp inom EUländerna.Vidare ingår i strategin förslag kombinerade energi- och om

koldioxidskatter baserade på kol- och energiinnehåll i fossila bränslen.

Även och kärnkraft skulle enligt förslaget beskattas. Förslaget till vatten-

° Underlagsbilaga 29.

Klimatfrågan 329

direktiv koldioxid-/energiskatt innehöll en villkorsbestämmelse om en innebar att skatten införs först när andra OECD-länder genomför som motsvarande åtgärder. Hittills har EU:s ministerråd inte kunnat enas om något förslag till koldioxid/energiskatt. Den nivå på energi- och

koldioxidskatten, som har diskuterats inom EU motsvarande ca 20 öre

kg koldioxid vid sekelskiftet bedöms inte vara tillräcklig för att en per stabilisering koldioxidutsläppen inom EU skall kunna uppnås. Inför av Berlinkonferensen kunde EU-kommissionen konstatera att man inte utan

ytterligare åtgärder skulle kunna stabilisera utsläppen år 2000 utan att

dessa i stället skulle komma att överskrida 1990 års nivå med mellan 5

och 8 procent. Enligt enpreliminär rapport från EG-kommissionen

bedöms hälften av medlemsländerna klara uppställda mål. I förhandlingsmandatet inför Berlinkonferensen bekräftades dock

stabiliseringsmålet. Som medlem i EU deltar nu Sverige i förhandlingar om den närmare utformningen den europeiska klimatpolitiken. Frågan om klimatav politiska mål togs inte upp i medlemsförhandlingama och Sveriges

respektive EU:s åtaganden gentemot konventionen, där EU är part, är

fristående i förhållande till varandra. I vilken mån Sverige skall bidra till EU:s nuvarande stabiliseringsmål är därför också en öppen fråga.

12.8 efter den första

Utvecklingen parts-

konferensen i Berlin

Klimatkonventionens första partsmöte hölls i Berlin under våren 1995. Partskonferensen kom fram till att industriländemas åtaganden är otillräckliga och behöver formulera åtaganden för tiden efter år att man 2000. En förhandling har inletts leda fram till ett ny som avses

protokoll,där ytterligare åtaganden formuleras. Förhandlingarna skall

också syfta till att formulera kvantifierade begränsnings- och reduktions-

mål för åren 2005, 2010 och 2020. Ett nytt juridisk bindande protokoll

skall omfatta industriländerna och ta hänsyn till de olika ländernas

inklusive EU, är part i konventionen förutsättningar och förmåga

som att bidra till den globala ansträngningen att minska klimatpåverkan.

Arbetet med protokollsförslaget kan innefatta en belysning av

ekonomiska och miljömässiga konsekvenser förslagen, vilket innebär av att frågan rättvis fördelning av åtagandena kan beaktas. om en En fråga har diskuterats under hela förhandlingsprocessen annan som

är formerna för hur parterna skall kunna vidta åtgärder utomlands och och när de skall få räkna sig utsläppsminskningama till godo

om gemensamt genomförande. Kriterier för sådana åtgärder skulle ha fast-

330 Klimatfrågan

partskonferensen. Överenskommelsen i Berlin innebär i stället

ställts av att pilotfas för aktiviteter som genomförs gemensamt startas omedelen bart. Frågan framtida kreditering är öppen. En förutsättning för om en sådan kreditering är naturligtvis att parterna har ländervis definierade en åtaganden mot vilka insatser i andra länder kan kvittas.

Fördelning av framtida insatser

Koldioxidutsläppens verkningar på klimatet är oberoende av var de sker. En avvägning åtgärder bör sättas kan alltså inte ske med av var

utgångspunkt i verkningamas geografiska fördelning. Nyttan av klimatåtgärder tillfaller samtliga länder och oberoende av om de gjort några

insatser eller En princip angivits i klimatkonventionen är därför som strävan efter kostnadseffektivitet. Ett argument för en sådan ansats en är att att genomföra åtgärder där kostnaderna är låga kan man genom använda insatta ett effektivt vis. Detta möjliggör i princip resurser större utsläppsreduktioner och skulle kunna bidra till en långsiktigt trovärdig och hållbar politik. Sådana insatser skulle kunna finansieras efter förmåga, dvs. i första hand de industrialiserade länderna. av Klimatkonventionen har emellertid inte gjort kostnadseffektivitet till

den enda principen för åtaganden och insatsernas fördelning. Industriländema har påtagit sig ett särskilt och utvecklingsländerna skall

ansvar enligt beslutet i Berlin inte innefattas de åtaganden man nu förav som

handlar I de aktuella protokollsförhandlingama är ännu så länge

om. nu frågan ländervisa kvantifierade åtaganden och proportionella utom

släppsminskningar öppen fråga. Proportionella ländervisa minsk-

en ningar är endast flera möjliga former för hur ansträngningama en av skall bäras och fördelas på konventionens parter. Hur den finansiella av bördan fördelas till del rättvisefråga. Även begreppet är stor en om kostnadseffektivitet inte visar på hur bördorna skall eller bör fördelas, finns det koppling mellan rättvisa och utrymmet för kostnadseffektiva en

lösningar på klimatproblemet. Avgörande för en framgångsrik global

klimatpolitik är att flertalet jordens länder lång sikt deltar i av arbetet med att nedbringa utsläppen klimatgaser. Viljan att ansluta sig av till det aktiva arbetet med att begränsa utsläppen av klimatgaser kan antas bero på hur rättvis fördelningen av bördorna uppfattas vara. Länder finner att de skulle få ta en alltför stor del av bördan kan som välja att ställa sig utanför det globala arbetet med att motverka klimatförändringar, vilket skulle reducera utrymmet för effektiv klimaten

Klimatfiéigan 331

politik. Motsättningen mellan skilda uppfattningar om vad som är en "rättvis" fördelning av bördorna och en kostnadseffektiv lösning på klimatproblemet kan minskas väsentligt genom att handel med utsläppsrätter eller gemensamt genomförande tillåts. Mot ett internationellt samarbete av sådant slag anförs att ett utbrett tillvaratagande av kortsiktigt kostnadseffektiva reduktionsmöjligheter skulle kunna äventyra den långsiktiga anpassning av livsstil, strukturell utveckling och teknikutveckling, som är nödvändig för att konventionens långsiktiga syften skall uppnås. Genom att genomföra och finansiera förhållandevis mindre kostsamma investeringar i utvecklingsländerna skulle industriländerna kunna underlåta att genomföra i längden nödvändiga anpassningar i det egna landet. En sådan uppfattning faster mindre vikt vid den överföring av finansiella resurser och beprövad eller ny teknik för energianvändning och -tillförsel som sådana samarbetsformer rymmer. Minskade kostnader för utslåppsreduktioner kort sikt skapar dessutom ett potentiellt utrymme för forskning och utveckling av ny teknik, som under alla förhållanden blir ett viktigt inslag i en klimatpolitik som möjliggör en hållbar utveckling.

12.9 Strategier för framtiden

I 1993 års klimatpolitiska proposition anges att det vid en närmare utformning svensk klimatstrategi måste göras jämförelser med av en faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för att undvika att Sverige påtar sig en väsentligt större ekonomisk börda än våra konkurrentländer. Enligt energiöverenskommelsen bör kraven länderna ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp invånare och till tidigare åtgärder som per har minskat utsläppen. l avrapporteringen till regeringen av ett uppdrag att utarbeta ett underlag som från svenska utgångspunkter belyser effekterna av att utforma olika slag av protokoll, redovisar Klimatdelegationen och Naturvårdsverket följande tänkbara principer för protokoll om ytterligare

åtaganden z

Per capitabegreppet som bas,

Jordens klimat förändras. En analys av hotbild och globala åtgärdsstrategier. Klimatdelegationen och Naturvårdsverket SOU 1995:96.

332 Klimatfrågan

2: Procentuella nedskärningar som bas, 2a: 2 kompletterat med flexibelt basår,

2b: 2 kompletterat med gemensamt genomförande eller överlåtbara

utsläppsrätter, Harmoniserade koldioxidskatter,

Generella tekniska åtgärder-standarder och

Specifika åtgärder för övriga växthusgaser.

Klimatkonventionen är ramkonvention som i princip rymmer alla de en

denna uppställning redovisar. Flera internationella

ansatser som

protokoll på miljöområdet har utgått från procentuellt lika reduktioner

utsläpp principen 2 ovan. Denna princip är enkel att tillämpa och av kontrollera. Den är emellertid inte kostnadseffektiv på klimatområdet, där kostnaderna är mycket varierande och dessutom mycket stora i förhållande till de aktualiseras i andra protokoll. Genom att tillföra som

möjlighet för protokollspartema att själva välja basår från vilka

en

utsläppsutvecklingen skall beräknas kan vinna större anslutning till

man

protokoll. Denna ansats har utnyttjats i kväveoxidprotokollet. För

ett Sverige skulle sådan möjlighet underlätta en anslutning till en

protokollet, enligt redovisade beräkningar vore förenad

som annars ovan

med höga kostnader. Proportionella minskningar förenade med utsläppsrätter eller gemensamt genomförande innebär också att ett protokoll blir kostnadseffektivt och kan förmodas få en större

mer anslutning. Även harmoniserade koldioxidskatter kan leda till kostnadseffektiva åtgärder förhandlingarna inom EU har visat att men även denna väg är svårframkomlig. En harmonisering förutsätter

antagligen också någon form övergångs- eller undantagsregler för att

av

länder med stor andel fossil energi skall delta i ett sådant protokoll.

Tekniska standarder och effektivitetsnorrner, t.ex. när det gäller bränsleförbrukning för bilar, är förslag ofta förs fram. Problemen som består i kraven kan komma att sättas lågt för att vinna tillräcklig att anslutning och att incitament till teknisk utveckling, sedan normer eller

krav väl uppfyllts kan komma att försvagas. Dessutom måste sådana regler kompletteras med andra åtgärder, t.ex. skatter, för att en

2 Exempelvis skulle tioprocentig reduktion utsläppen räknat från 1970 en av års nivå vid kämkraftsavveckling år 2010 enligt Konjunkturinstitutets en beräkningar innebära krav minskning av utsläpp på tio procent att jämföra med 40 procent år 1990 används som basår. ca om

Klimatfidgan 333

effektivisering faktiskt skall resultera i minskad användning av energi och därmed minskade utsläpp. I Klimatdelegationens och Naturvårdsverkets rapport uttalas att man lång sikt måste tänka sig konvergens mellan utsläppen per capita en

mellan olika länder i världen. Utvecklingsländema tänkes närma sig

denna nivå underifrån och industriländema ovanifrån. Även reduktionsmål, utsläppen per invånare, innebär ländervis som avser kvantitativa begränsningar. Detta kan medföra betydande effektivitetsförluster jämfört med andra fördelningar av ansvaret för motsvarande kvantitativa .minskningsåtagande på samma sätt som för

procentuella minskningar av utsläpp. I likhet med vad som gäller för denna form åtagande kan effektivitetsförlustema begränsas genom ett

av

internationellt anpassningssystem, som rymmer möjligheter att byta eller kvitta utsläppsreduktioner över gränserna, dvs. enligt modell 2b. Mot ett protokoll har utsläpp per invånare som målvariabel, talar

som att det med stor sannolikhet skulle erbjuda betydande problem att få några de främsta industriländema att acceptera en sådan ansats. Det av gäller kanske främst USA, capitautsläpp är väsentligt högre än vars per

genomsnittet. Omvänt innebär ett mål angivet i per capitavolymer

fördelar för utvecklingsländerna, som skulle erhålla ett viss utrymme att växa Storleken beror naturligtvis på vilken målnivå man väljer i ett

protokoll detta slag. Naturvårdsverket och Klimatdelegationen anger

av

lågrisknivå för klimatförändringar vid utsläppsnivå på 0,9 ton kol

en en capita år 2050, Denna kvot kan jämföras med 2 ton kol för Sverige per år 1990, 5,3 ton för USA, 2,5 ton för EU och 0,6 ton för Kina. Skillnaden mellan fördelning efter utsläpp capita och utsläpp en per

BNP-enhet, skulle vid en tjugoprocentig minskning av utsläppen

per

inom EU för svenskt vidkommande vara ett reduktionsbeting på 13

procent och en möjlig ökning 28 procent.

Även för andra länder erhålls vitt skilda utfall vilket antyder de svårigheter är förenade med att fördela reduktionsåtaganden inom som

EU ett sätt som är acceptabelt för alla parter. Dessa fördelningsexempel utgör endast enkla riktlinjer för hur utsläppsreduktioner skulle kunna fördelas ländervis. Ingen hänsyn har

tagits till hur kostnaderna för att reducera utsläppen fördelar sig ländervis. Betydelsen kostnadseffektiv fördelning av reduktionsav en

kostnadema framgår studie redovisar beräkningar av den

av en som

Underlagsbilaga 28.

334 Klimatfrågan

kostnadsminimerande fördelning reduktionsåtaganden inom EU. av Utsläppsminskningarna faller huvudsakligen de nordeuropeiska länderna med undantag av Nederländerna, medan Sydeuropa tillåts att öka sina utsläpp. En ländervis Stabilisering, där alla länder stabiliserar utsläppen för sig, beräknas enligt dessa kalkyler bli femtio gånger var ca dyrare, eller i absoluta tal nästan 70 miljarder ECU. En kostnadseffektiv fördelning av insatserna ger också upphov till vitt skilda kostnader för medlemsländerna och en betydande spridning i den ländervisa fördelningen av utsläpp per capita. Ett gemensamt europeiskt mål för utsläppen per capita skulle således inte enligt denna kalkyl vara kostnadseffektivt om det skulle uppnås för vart och ett av medlemsländerna. I själva verket kan varje kvantifierad målsättning för utsläppen vid en framtida tidpunkt uppnås inte bara genom olika fördelningar av utsläppsminskningar mellan deltagande länder, utan också genom olika utsläppsfördelningar över tiden. Kostnaderna för att uppnå ett framtida begränsningsmål blir beroende av hur detta sker över tiden. Utsläppsförändringar och nivåer kan anpassas till tillgänglighet till teknik och teknisk utveckling, men även till en avvägning gentemot den normala förnyelsen av samhällets realkapital. Värdet av tidiga insatser får balanseras mot kostnaden för en tidigareläggning av investeringar. Klimatkonventionen medger också helt andra slag av åtaganden än de som tar sin utgångspunkt i ländervis fördelade utsläppsbegränsningar. Det är således helt i enlighet med konventionen att i stället träffa överenskommelser eller upprätta bindande protokoll, som avser t.ex. en harmonisering av koldioxidskatter eller andra styrmedel av ekonomiskt eller reglerande slag. Det är också möjligt att fördela åtaganden efter bärkraft eller BNP i stället för att basera dem på historiska eller aktuella utsläppsnivåer. Harmoniserade koldioxidskatter inom t.ex. EU skulle möjliggöra kostnadseffektiv utsläppsreduktion och dessutom mildra en den komplikation för en internationaliserad elhandel som nationella mål för en reduktion av utsläppen nu innebär.

12.10 Sammanfattning och slutsatser

Utsläpp koldioxid till följd av förbränning bidrar till den s.k. av växthuseffekten. Förändringar av atmosfárens halt av koldioxid och

4 Underlagsbilaga 28

Klimatfrågan 335

andra s.k. växthusgaser kan vara en orsak till förändringar av jordens klimat, som kan få konsekvenser vars allvar och vidd det ännu är svårt att bedöma. Klimatsystemet är trögt. Uppehållstiden för koldioxid i atmosfären beräknas vara ca 100 år. Vidare fungerar världshaven som en buffert för temperatur- och klimatförändringar. Detta innebär att vi ännu inte har sett hela den långsiktiga effekten av den höjning av atmosfärens halt av växthusgaser som redan inträffat. Det innebär också att effekterna av åtgärder mot klimatförändringar, t.ex. minskad användning av fossila en bränslen, kan märkas först långt fram i tiden. En Stabilisering av koldioxidutsläppen dagens nivå kommer till följd av den långa uppehållstiden i atmosfären att leda till att koldioxidhalten fortsätter att öka i åtminstone ett hundra år. För att under överskådlig tid par reducera atmosfärens halt av koldioxid till en nivå som inte förorsakar allvarliga klimatförändringar måste alltså världens koldioxidutsläpp minska. Var och i vilken takt en sådan minskning bör ske är främst en ekonomisk och politisk fråga eftersom det från klimatsynpunkt inte spelar någon roll varifrån utsläppen av koldioxid kommer. Industriländema har svarat och svarar alltjämt för den största delen de utsläpp koldioxid härrör från förbränningen av fossila av som

bränslen. Utvecklingsländernas bidrag till atmosfärens ökade koldioxid-

halt har orsakats främst av uppodling och förändrad markanvändning. I dag använder en fjärdedel av världens befolkning omkring 70 ca procent energin. Räknat invånare har energianvändningen i de av per industrialiserade länderna under de senaste decennierna stabiliserats eller minskat. Särskilt gäller detta användningen av fossila bränslen. Denna minskning sker dock från en nivå som är mångdubbelt högre än energianvändningen per invånare i utvecklingsländerna. I många av dessa länder är fortfarande ved och andra slag av biomassa den viktigaste energikällan. Framtiden annorlunda ut. Medan industriländema endast ser marginellt bedöms öka sina utsläpp till år 2010 kan utvecklingsländerna komma än fördubbla sin energianvändning. Fortfarande skulle att mer emellertid användningen invånare betydligt lägre än i per vara industriländema. En avvägning mellan utvecklingsländernas ökade behov energi och målet att begränsa utsläppen av koldioxid för att av motverka allvarliga klimatförändringar kommer att bli en mycket komplicerad Industriländema har i klimatkonventionen i kraft process. sitt ansvar och sin förmåga åtagit sig att ta ledningen i insatser mot av klimatförändringar och därav följande skadeverkningar. Hänsyn skall också tas till utvecklingsländernas omständigheter och behov. Beträffande industriländernas åtaganden bör man enligt konventionen

336 Klimatfrågan

beakta att det finns stora skillnader mellan länderna med avseende på utgångspunkter, förutsättningar och möjligheter. Behovet av en rättvis fördelning av ländernas bidrag till strävandena att motverka klimatförändringar betonas konventionen. också av Sverige har genom omfattande oljersättning minskat sina koldioxidutsläpp kraftigt de senaste decennierna. Kostnaderna för ytterligare minskningar från 1990 års nivå är därför höga jämfört med andra länder eftersom de flesta ökade sina utsläpp fram till och efter detta år medan Sverige alltså har minskat sina. En avveckling av kärnkraften skulle försvåra fortsatta långtgående reduktioner i Sverige. Från globala eller europeiska utgångspunkter är långtgående åtgärder i Sverige knappast

kostnadseffektiva från klimatsynpunkt. Åtaganden formulerade som

proportionella reduktioner av utsläpp har klara nackdelar utifrån denna synpunkt Kostnaderna för svenska utsläppsreduktioner skulle kunna minska antingen genom en ökat samarbete inom Europa eller genom en tillämpning s.k. gemensamt genomförande i andra länder med lägre av reduktionskostnader. De former av gemensamt genomförande som hittills har diskuterats är dock förenade med allvarliga tillämpningsproblem. Kriterier för sådan tillämpning enligt klimatkonventionen en saknas ännu. Räknat capita är utsläppen i Sverige i dag drygt hälften av per genomsnittet för OECD-ländema. En avveckling av kärnkraften skulle naturligtvis påverka denna kvot uppåt i den mån kärnkraften ersätts med fossilbränslebaserad kraftproduktion. En fördelning av utsläppstak räknat capita kan möjligen bli ett riktmärke för en internationell politik per det sannolikt skulle möta svårigheter att få länder med höga även om capitautsläpp att acceptera ett sådant mål. Också en sådan fördelning per ansvaret kan göras effektiv genom att den kompletteras med av mer internationella utsläppsrätter eller kreditering. Sverige kan lämna viktiga bidrag till insatser mot växthuseffekten genom att verka för och utveckla effektiva styrmedel och andra åtgärder, t.ex. tillämpning av en överlåtbara utsläppsrätter och gemensamt genomförande. Sverige har också goda kunskaper viktiga områden i detta sammanhang, bl.a. om energieffektivisering, förnybara energislag samt skogsvård. NUTEK:s klimatpolitiskt motiverade insatser i Baltikum, med en tillämpning av väl beprövad och befintlig teknik, är exempel på åtgärder, som kan fungera i ett internationellt samarbete, som är inriktat på en kostnadseffektiv klimatstrategi. Klimatkonventionen innehåller inte några kvantitativa åtaganden för

Klimatfrågan 337

enskilda parter. Många länder har valt att själva formulera kvantifierade mål för en begränsning av koldioxidutsläppen. Emellertid kommer flertalet länder inte att kunna uppfylla sina mål med den politik som nu bedrivs. Efter den första partskonferensen i Berlin har förhandlingar om ytterligare åtaganden inletts. Den svenska klimatstrategins närmare utformning skall enligt 1993 års klimatpolitiska proposition ske mot bakgrund av jämförelser med faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för att undvika att Sverige påtar sig väsentligt större börda än konkurrentländerna. Inte minst får en utvecklingen inom EU då stor betydelse. Ett framtida protokoll behöver inte nödvändigtvis formuleras i kvantitativa termer eller målsättningar. Det kan istället innefatta åtaganden tillämpning styrmedel koldioxidskatter. Även om av t.ex. sådan ansatser stora problem när det gäller tillämpning, rymmer stabilitet och internationellt samförstånd. Kostnaderna för att minska utsläppen i Sverige är enligt vissa av våra beräkningar lika stora eller större än kostnaderna för kärnkraftsavveckling. Kostnaderna påverkas en hur svenska åtaganden i ett protokoll under klimatkonventionen av utformas. Kostnaderna för att vidta åtgärder mot klimatförändringar är i hög grad beroende på i vilken takt åtgärder vidtas. Omfattning och inriktning konkreta insatser blir beroende av en avvägning av behovet av av skyndsamma åtgärder gentemot de merkostnader som tidigarelagda investeringar och utbyte en del av samhällets realkapital innebär. av

:rm

Styrmedel i energipolitiken 339

13 Styrmedel i energipolitiken

13.1 Styrmedel

mycket generell definition innefattar statliga styrmedel alla de Med en åtgärder statsmakterna vidtar För att påverka företag och hushåll att som fatta andra beslut än de skulle ha gjort om styrmedlet inte funnits. Styrmedlen är konkreta uttryck för politiska önskemål. Styrmedlen brukar delas i ekonomiska och administrativa. Till upp de ekonomiska Styrmedlen hör t.ex. bidrag, skatter och avgifter. Administrativa styrmedel är t.ex. lagar och regler. Det finns dock andra typer av styrmedel. Samhället kan finansiera

forskning, utbildning och information för att påverka utvecklingen i

önskad riktning. Krav på planering enligt vissa riktlinjer kan också betraktas ett styrmedel, liksom etablerandet av särskilda som organisationer med uppgift att påverka företagens eller individernas beslutsfattande i någon viss riktning. På det energipolitiska området finns exempel de flesta av dessa styrmedel. Genom åren har såväl målen styrmedlen varierat. Det som

närmast följande avsnittet i detta kapitel är en kortfattad översikt av

användningen styrmedel energiområdet under de senaste av årtiondena. I avsnitt 13.3 beskrivs nu gällande styrmedel. Avsnitt 13.4

är översikt av EG-kraven styrmedel och styrmedel i andra länder.

en I avsnitt 13.5 diskuteras förhållandet mellan mål och medel i energipolitiken och de krav som bör ställas energipolitiska styrmedel. Behandlingen vissa styrmedelsförslag i tidigare energi- och miljöav politiska utredningar berörs också. Slutligen diskuteras i avsnitt 13.6 några aktuella styrmedelsalternativ..

mål sedan

13.2 Energipolitiska och styrmedel

1970-talet

Fram till 1970-talet bedrevs ingen uttalad energipolitik i Sverige. Energiförsörjningen snarast del den allmänna näringspolitiken var en av och energipolitiken handlade främst om att åstadkomma en säker

340 Styrmedel i energipolitiken SOU 19955139

tillgång billig energi till företagen och hushållen. Att bygga ut vattenkraften och eldistributionen var konkreta uttryck för politiken. Redan i början av 1900-talet hade särskilda styrmedel införts för att nå dessa mål. En ellag och vattenlag stiftades för att reglera eldistribuen tionen och utbyggnaden av vattenkraften. Kungliga Vattenfallsstyrelsen inrättades för att genomföra utbyggnaden. I slutet av 1960-talet ändrades vattenlagen till följd av konflikter mellan utbyggnads- och naturvårdsintressena. Efter andra världskriget skedde i Sverige stora förändringar energiområdet. Mellan åren 1955 och 1972 ökade energianvändningen med nästan 5 % per år. Samtidigt ökade oljeanvändningen kraftigt på bekostnad ved och kol. Några särskilda medel för att påverka den av utvecklingen infördes dock inte. I början 1970-talet blev energifrågan föremål för mer samlade av politiska överväganden och till dem kopplades olika styrmedel. En utlösande faktor den första s.k. oljekrisen år 1973, som var demonstrerade osäkerheten i den svenska energiförsörjningen och riskerna med det stora beroendet ett energislag som importerades från av ett fåtal länder. Oljan svarade då för drygt 70 procent av den totala energitillförseln. Samtidigt började den just inledda utbyggnaden av kärnkraften att ifrågasättas och blev politisk fråga. en Vid denna tid infördes flera energipolitiska styrmedel. Målen var att minska energikonsumtionen och oljeberoendet. En energisparkommitté inrättades, bl.a. hade till uppgift att informera om olika sätt att som

minska energianvändningen. Olika former av statliga bidrag till

energihushållning infördes. Genom den s.k. energisparplanen prop.

1977/78:76 infördes ett statligt stöd till kommunala energisparplaner

och energirådgivare. Ett mål för energihushållningen lades också fast energianvändningen i de befintliga byggnaderna skulle minska med mellan 25 och 30 % på 10 år. l de statliga byggnormerna infördes krav syftade till att hålla energikonsumtionen i bebyggelsen. Det som nere första i raden av statliga energiforskningsprogram påbörjades. I slutet 1970-talet steg oljepriset kraftigt ännu en gång. Ett av minskat oljeberoende blev ett centralt energipolitiskt mål, och nya styrmedel korn till. Bland annat bidrag till investeringar för att gavs ersätta oljan med inhemska bränslen, kol, värmepumpar och elpannor. Bidragen riktades i första hand till fjärrvärmesystemen, där

oljeberoendet nästan totalt vid slutet av 1970-talet. Bidrag gavs

var också till att bygga ut fjärrvärmen, för att på så sätt ersätta individuella oljepannor med fjärrvärme.

Styrmedel i energipolitiken 341

Skatten olja höjdes, medan den i stort sett var oförändrad på kol och el. Sedan slutet 1950-talet, då energibeskattningen infördes, hade av

energibeskattningen främst haft fiskala syften. I början på 1980-talet

blev beskattningen också ett viktigt energipolitiskt styrmedel. Lagen kommunal energiplanering, infördes år 1977, om som ändrades år 1981 till att innehålla ett krav kommunerna att planera

minskad oljeanvändning. Den s.k. fastbränslelagen tillkom också.

för en Enligt den det förbjudet att bygga stora oljepannor, och mindre var nya måste kunna ställas till fasta bränslen. För att stimulera pannor om användningen istället för olja under tider året då tillgången av

god befriades för s.k. avkopplingsbara elpannor från skatt.

var

De höga oljepriserna,den goda tillgången på och de nyinförda styrmedlen hade tillsammans dramatisk effekt oljeanvändningen

en under första hälften 1980-talet. Mellan åren 1980 och 1985 sjönk av

oljeberoendet i fjärrvärmen från drygt 90 till under 40 %. Andelen fasta

bränslen, värmepumpar och elpannor ökade från några procent till över 50 %. Relativt få stora kolpannor svarade för den största oljemen

ersättningen. I hus med individuell uppvärmning ersattes oljan främst med elvärme. Eldrivna värmepumpar och hushållningsåtgärder hade

också stor betydelse. Vintern och våren 1985 1986 halverades priset på råolja. - Lönsamheten i de fastbränsleeldade sjönk kraftigt. Särskilt pannoma

besvärligt blev det för de fjärrvärmesystem som var under utbyggnad.

De flesta baserade sin produktion inhemska bränslen, och deras konkurrenskraft i förhållande till den individuella oljeeldningen

försvann. I 1981 års energipolitiska proposition prop. 1980/81 :90 bedömde regeringen att oljepriserna skulle stiga realt med 2 % per år. Många

detta prisgaranti och baserade sina investeringsuppfattade som en

kalkyler på den. När oljepriserna sedan sjönk krävde bl.a. många fjärrvärmeföretag att skatten på olja skulle höjas, så att fjärrvärmen åter

skulle kunna konkurrera med den individuella oljeeldningen. Skatten höjdes, inte så mycket att det kompenserade prisfallet på oljan.

men

Eftersom Sveriges oljeberoende hade minskat så kraftigt både fysiskt

och ekonomiskt sågs det inte längre lika angeläget att fortsätta som —

oljeersättning. Försörjningstryggheten hade dessutom ökat genom att en

allt mindre del oljan importerades från Mellanöstern. De olika av

bidragen till oljeersättning minskade. Istället satsades medel mer och generell forskning och utveckling för att utveckla grundläggande

energislag. nya l april 1986 inträffade olyckan i Tjernobyl och energipolitiken

ändrade karaktär. Problemet med det stora och dyra oljeberoendet var

342 Styrmedel i energipolitiken SOU 1 995; 139

över. 1 stället inriktades politiken att göra det möjligt att avveckla kärnkraften. Efter hand har också de miljö- och klimatpolitiska målen blivit centrala i energipolitiken, vilket har avspeglat sig i styrmedelsbesluten. Det mest påtagliga uttrycket för detta är den höjning av skatten kol och naturgas som genomfördes i början av l990-talet. Skatten kol blev 2,5 gånger högre år 1991 och skatten naturgas fördubblades. Samtidigt höjdes skatten på eldningsolja med mellan 15 och 30 %. Förändringarna genomfördes genom att den allmänna energiskatten sänktes samtidigt en koldioxidskatt infördes. som

13.3 Dagens styrmedel

De flesta styrmedel som har använts energiområdet finns fortfarande kvar i någon form. Betydelsen planering och statliga riktlinjer har av tonats ned sedan 1970- och 1980-talen. Ett relativt nytt styrmedel är s.k. teknikupphandling, som är en betydande del av programmet för

effektivare energianvändning se kapitel 8.

Regleringar, normer m. m.

Lagreglering, tillståndsgivning och normer har fortfarande stor betydelse för energisystemets utformning, inte minst när det gäller lokaliseringen

produktionsanläggningar se kapitel 4 och energianvändningen

av nya i byggnader. Det finns också normer som reglerar utsläppen från nya förbränningsanläggningar och svavelinnehållet i bränslen. För kärnkraften finns flera särskilda lagar som reglerar verksamheten.

Skatter

Den energipolitiska styrningen har alltmer inriktats att med skatter och avgifter styra mot ett energisystem som så lite som möjligt påverkar miljön. Sverige är det land i världen som har flest miljörelaterade skatter och avgifter. År 1993 uppgick statens intäkter från sådana skatter till nästan 50 miljarder kronor, dvs. drygt 10 % av inkomsterna i

Underlagsbilaga 18.

Styrmedel i energipolitiken 343

statsbudgeten. Den största delen av skatteintäkterna kommer från energiområdet. Skatterna energiområdet har dock i många fall inte tillkommit med det primära syftet att styra, utan av fiskala skäl. I vissa fall är detta mycket tydligt, t.ex. beträffande skatten äldre vattenkraftverk. Andra skatter kan ha både styrande och fiskala syften. Avgiften utsläpp av kväveoxider har däremot en renodlat styrande funktion, eftersom hela avgiften återförs till dem som har betalat in den.

Gällande skattesatser

I tabell 13.1 redovisas de skattesatser gäller i dag samt i vissa fall som de ändringar som är beslutade att gälla fr.o.m den 1 januari 1996.

Energiskatten på elektrisk kraft för hushåll och servicenäringarna är

9 öre/kWh, förutom i vissa kommuner i Norrland och Bergslagen där den är 3,7 öre/kWh. I el-, vatten- och värmeförsörjning betalas 6,8 gas-, öre/kWh i elskatt förutom i de nämnda kommunerna. Den 1 januari 1996 höjs skatten med 0,5 öre/kWh för dessa kategorier skattskyldiga. Industrin och växthusnäringen betalar ingen elskatt.

De gällande energi- och koldioxidskatterna på bränslen, och de som

kommer att gälla från den 1 januari 1996 visas i tabell 13.1. Varken biobränslen eller torv belastas med energi- eller koldioxidskatt. COZ-skatten är i dag i genomsnitt 33,4 öre/kg utsläppt koldioxid. Industrin betalar endast 25 % detta, d.v.s 8,4 öre/kg koldioxid. av Industrin betalar ingen energiskatt. Från den 1 januari 1996 uppgår koldioxidskatten till i genomsnitt 36 öre/kg utsläppt koldioxid, utom för industrin får betala 9 öre/kg. som

Tabell 13.1 Skattesatser på bränslen öre/kWhY

restolja Kol 11,4 3,3 12,1 3,3 Naturgas 6,7 1,7 7,4 1,7

Industrin betalar koldioxidskatten, och ingen energiskatt 25 % av i Skatterna skall dessutom indexuppräknas med inflationen.

344 Styrmedel i energipolitiken

Svavelskatt tas ut vid både el- och värmeproduktion. För kol och torv är skatten 30 kr/kg svavel i bränslet. Skatten eldningsolja tas ut med 27 kr/m3 för varje tiondels viktprocent, motsvarande 0,9 öre/kWh. ca Vid en svavelhalt under 0,1 viktprocent tas ingen svavelskatt ut. Anläggningar som renar utsläppen får göra avdrag i bränsledeklarationen. Sedan den l januari 1992 tas en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider ut vid el- och värmeproduktion. Avgiften är 40 kr/kg kväveoxid NOX räknat som N02. Det totala inbetalda beloppet återbetalas till de avgiftsskyldiga i proportion till deras nyttiggjorda produktion energi. Medelutsläppen var år 1992 ca 95 mg/MJ bränsle, av år 1993 78 mg/MJ bränsle och år 1994 70 mg/MJ bränsle. ca ca

För fossila bränslen som används för fidrrvdrmeleveranser till

industrin togs efter skatteomläggningen den l januari 1993 samma skattesats ut som gäller for användning inom industrin. Detta ansågs missgynna biobränsleanvändningen i fjärrvärmen. Sedan den l juli 1994 betalas därför schabloniserad kompensation på 9 öre/kWh for alla en bränslen, förutom råtallolja, används för produktion av fjärrvärme som levereras till industrin. Kompensationen är således kopplad till som mängden levererad värme och inte till den verkliga skattebelastningen. På det fossila bränsle som åtgår för värmeproduktion i ett kraftvärmeverk uttas koldioxidskatt samt halv energiskatt. På det bränsle förbrukas vid elproduktion tas inte någon skatt ut, vare sig i som kraftvärmeverk eller kondensanläggningar, eftersom beskattas i konsumtionsledet. Av bränslet hänförs 3 5 % därvid till den interna förbrukningen i kraftverket och beskattas. Utformningen och konsekvenserna av skattesystemet for el- och värmeproduktionen diskuteras närmare i avsnitt 13.6. Skatt på vattenkraft, för anläggningar större än l 500 kW, infördes år 1983 huvudsakligen statsfmansiella skäl. Skatten tas ut med 2 öre av kWh. För verk som byggdes under perioden 1973 l977 ges en per skattenedsättning l öre/kWh och för anläggningar byggda efter år l977 total nedsättning. ges Riksdagen har nyligen beslutat om en höjning av vattenkraftsskatten den l januari 1996 från 2 till 4 öre/kWh, med motsvarande nedsättningar. Nettoskatten för verk byggda fore år 1973 blir därmed 4 öre kWh och 2 öre/kWh for verk byggda åren 1973 l977. Verk som per har uppförts efter år l977 erhåller fortsatt total nedsättning. För att undvika olämpliga styreffekter har regeringen aviserat en omläggning

från produktions- till fastighetsskatt vattenkrafien. Se prop. 1994/95:203.

Styrmedel i energipolitiken 345

För närvarande är kärnkraftsskatten 0,2 öre/kWh producerad el. Skatten höjs från den 1 januari 1996 till 1,2 öre/kWh.

Förbrukning egenproducerad vindkraftsel är skattefri. Till som

av

säljs lämnas miljöbonus uppgår till 9 öre/kWh se nedan.

en som

Bidrag och stöd

Under många år har det funnits olika former av statligt stöd på energiområdet. På 1970- och 1980-talen lämnades t.ex. bidrag till

information energihushållning, energihushållningsåtgärder i

om utbildning fastighetsskötare, utbyggnad fjärrvärme och

byggnader, av av

hopkoppling fjärrvärmesystem, pannor för inhemska

av

utvinning och förädling torv, förprojektering kraftvärme-

av av anläggningar. Sedan år 1991 har investeringsbidrag lämnats till kraftvärmeverk att eldas med biobränslen 4 000 kr/kW, som avses vindkraftverk 35 % investeringen och solvärmeanläggningar 25 % av investeringen. Totalt avsattes 1,3 miljarder kronor till stöden. av ca början avsikten bidragen skulle löpa till och med åren 1996 Från var att eller medlen i huvudsak redan förbrukade. Regeringen har 1997, men är prop. 1995/96:25 föreslagit att ytterligare 100 miljoner kronor nyligen stöd till investeringar i vindkraftverk och lika mycket till anslås för investeringar isolvärmeanläggningar. dessutom bidrag för att ansluta blockcentraler och Det finns ett småhus till befintliga fjärrvärmenät. juli 1994 nämnts ett driftstöd till el- Sedan den 1 ges, som ovan, vindkraftverk s.k. miljöbonus på 9 öre kWh. Bonusen

produktion i per

i form avdrag elleverantören får göra i sin lämnas av ett som deklaration. Beloppet får dras oavsett vilken elenergiskatt som av verkligen tas ut. bidragen har satsat programmet for Vid sidan av staten pengar

effektivare energianvändning och forskning, utveckling och

demonstration se kapitel 18.

Information och utbildning

de statliga informationsinsatserna på energiområdet har

En stor del av hushållning med energi. Sedan den första oljekrisen år 1973 har

gällt

medel för energihushållningsinformation och för olika typer av

avsatts

utbildningsprogram for energianvändama skall kunna utnyttja de

att

möjligheter finns till energieffektivisering.

som år har de statliga insatserna i ökad utsträckning inriktats Under senare

346 Styrmedel i energipolitiken SOU 19953139

mot att olika sätt verka för att konsumentprodukter förses med

uppgifter om energiförbrukning eller uppgifter produkternas om miljöpåverkan i stort. Insatser av detta slag administeras bl.a. av Konsumentverket. Verksamheten består bl.a. provning och metodav utveckling, energimärkning och normer samt underlag för uppföljning av teknikupphandling. Information kommunala konsumentges vägledare och allmänheten, och förhandlingar sker med näringslivet för att förbättra marknadsföring och garantivillkor. Även NUTEK vidtar informationsåtgärder del de som en av teknikupphandlings- och demonstrationsprojekt inom för ramen programmet för effektivare energianvändning.

13.4 Energiskatter m.m. i Europa

Gemensamma regler om punktskatter inom EU

Under de senaste åren har ett omfattande arbete pågått inom EU i syfte

att samordna medlemsländernas uttag av punktskatter excise duties.

Arbetet har resulterat i att harmoniserade regler fr.o.m. den l januari 1993 finns vad gäller beskattningen av tre varugrupper, nämligen alkohol och alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror samt mineraloljor. Medlemsstaterna har möjlighet att ta ut skatter även andra produkter än de som omfattas av den harmoniserade regleringen, dock under förutsättning att sådana skatter inte hindrar det fria handelsutbytet mellan de enskilda länderna. Ministerrådet har utfärdat tre direktiv om punktskatter mineral-

oljeprodukter Det åligger de enskilda medlemsstaterna att harmonisera

sina nationella lagstiftningar i enlighet med föreskrifterna. De nya medlemsländerna Sverige, Finland och Österrike inför var 1995 tvungna att genomföra motsvarande harmonisering av sina nationella lagstiftningar. I Sverige omfattas samtliga mineralojor av punktskatt. Skatt skall tas ut endast i den mån de skattepliktiga produkterna används som motorbränslen eller för uppvärmningsändamål. Vidare skall även andra kolväten beskattas när de är avsedda att användas, bjuds ut till försäljning eller används för uppvärmningsändamål. Undantag görs dock

2 Direktiv 92/12/EEG, 92/8l/EEG och 92/82/EEG.

Styrmedel i energipolitiken 347

för kol, brunkol, torv och liknande fasta kolväten samt för naturgas. Under förutsättning att det fria handelsutbytet inte hindras, är emellertid medlemsstaterna oförhindrade att beskatta dessa produkter. Naturgas och kol omfattas inte EU:s beskattningsregler är i Sverige av men skattepliktiga sätt som mineraloljeprodukter. En sådan samma beskattning omfattas dock inte föreskrifterna i de aktuella EGav nu direktiven. Det finns vissa tvingande undantag från beskattning, dvs. fall då medlemsländerna inte får ta ut skatt. Skatt får t.ex. inte debiteras om en mineraloljeprodukt används för andra ändamål motorbränsle än som

eller för uppvärmningsändamål.Medlemsländerna ges också möjlighet

tillämpa nedsättning eller befrielse från skatt i de fall då att av mineraloljor förbrukas inom vissa särskilt angivna områden. Det rör sig t.ex. förbrukning for framställning och i kraftvämieom av anläggningar, för inrikes sjöfart än med privata fritidsfartyg, för annan

järnvägsdriñ, för pilotprojekt för teknisk utveckling miljövänliga

av mer

produkter i synnerhet beträffande bränslen från förnyelsebara

energikällor och för användning inom jordbruks- och växthusnäringarna. Vidare får medlemsländerna, för vissa särskilt angivna industriella och kommersiella ändamål, tillämpa lägre skattesatser dieselolja, lätt

eldningsolja, gasol, metan och fotogen. Skatten får dock inte sättas lägre

än miniminivåerna. Det finns dessutom möjlighet att tillåta enskilda medlemsländer att tillämpa ytterligare nedsättningar eller befrielse av från skatt på mineraloljor än vad som följer av de tidigare redovisade reglerna. Det krävs dock enhällighet i Ministerrådet vid beslut om sådana undantag. Som exempel undantag olika länder erhållit som kan nämnas gasol, naturgas och metan, bränsle för privat användning av flygplan och fartyg samt bränsle för lokala allmänna persontransporter. De fastlagda minimiskattesatserna som gäller för olika produkter framgår tabell 13.2. De svenska skatterna motsvarande produkter av överstiger i de flesta fall dessa nivåer med god marginal. Arbete har under längre tid pågått inom EU i syfte att en åstadkomma bestämmelser uttag samlad energigemensamma om av en och koldioxidskatt, inte enbart skulle omfatta mineraloljor utan som också kolbränslen, naturgas och elektrisk kraft. Detta behandlas utförligt i kapitel ll.

348 Styrmedel i energipolitiken

Tabell 13.2 Minimiskattesatser inom EU’

Ändamål enligt Uppvärmning Slag av produkt Drivmedel artikel 8.3 i direktiv 92/81/EEG

ECU SEK ECU SEK ECU SEK

Blyfri bensin per liter 0,287 2,76 0,287 2,76 0,287 2,76 Blyad bensin per liter 0,337 3,24 0,337 3,24 0,337 3,24 Dieselolja och lätt eldningsolja per liter 0,245 2,35 0,018 0,17 0,018 0,17

Fotogen per liter 0,245 2,35 0,018 0,17 0 0

Tjock eldningsolja per 1000 kg 13 125 13 125 13 125

Gasol och metan 1000 kg 100 960 36 346 0 0 per

Använd växelkurs l ECU 9,60 SEK. " Stationära motorer, byggnadsarbeten, väg- och vattenbyggnad, offentliga arbeten, användning i fordon utanför allmän väg.

Energiskatter i europeiska länder

Som framgått finns inom EG harmoniserade regler för beskattning ovan bl.a. mineraloljor. Medlemsstaterna har möjlighet att ta ut skatter av även på andra produkter än de som omfattas av den harmoniserade regleringen under förutsättning att sådana skatter inte hindrar den fria rörligheten och tjänster mellan länderna. av varor En jämförelse mellan Skattesatser i olika EU-länder visar att det kan förekomma Stora skillnader i såväl nivå skattesatserna samt omfattningen energibeskattningen. Som framgår tabell 13.3 är av av stenkol befriad från skatt i de flesta länder inom EU. Endast Sverige,

Styrmedel i energipolitiken 349

Danmark, Finland och Nederländerna tar ut skatt på användning av stenkol. Skatten i Sverige och Danmark är, för användare utom industrin, flera gånger högre än i övriga länder. Även för naturgas är skillnaderna länderna mellan stora. I de flesta europeiska länder uttas ingen skatt naturgas. Skattebelastningen på naturgas är avsevärt högre i Sverige än i övriga länder där naturgas beskattas, dvs. Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Tyskland. Det är framför allt den svenska koldioxidbeskattningen bränslen de stora skillnaderna jämfört med övriga Europeiska länder. som ger Endast Norge, Finland, Danmark och Nederländerna har infört koldioxidbeskattning. För att jämföra skattebelastningen i olika länder, räcker det inte enbart att titta energibeskattningen. I t.ex. Danmark erhåller bl.a. industrin återbetalning energiskatt och halv koldioxidskatt. av

Skattebelastningen för industrin ligger därmed i praktiken EU:s

miniminivå när det gäller oljor. I Italien tas skatt på naturgas endast ut vid hushållsförbrukning i delarna av landet. norra I de flesta europeiska länder tas ingen skatt ut för industrins elanvändning. I Tyskland betalar dock industrin en elskatt ca 8 % av

elpriset

Tabell sammanställning skatter i EU-länderna på 13.3 är en över vissa bränslen, nämligen blyfri bensin, dieselolja och lätt respektive tjock eldningsolja. Sammanställningen omfattar också Norge, och visar även i vad mån kol och naturgas beskattas i de aktuella länderna.

Andra styrmedel

Som genomgången i avsnitt 13.2 visar har lång rad olika styrmedel en prövats i Sverige åren. En undersökning förhållandena i ett genom av antal länder visar att de i stort sett tillämpat typer styrmedel samma av Sverige. Olika former skatter och bidrag samt regler och normer som av dominerar. Det finns dock också exempel på styrmedel som sällan eller aldrig

har använts i Sverige Direkt statlig styrning krav på eller planer

genom

för åtgärder förekommer i Danmark, Frankrike och Nederländerna.

3 Underlagsbilaga 22.

4 Underlagsbilaga 23.

350 Styrmedel i energipolitiken

Tabell 13.3 Skatter vissa bränslen i europeiska länder SEK

Land Slag av bränsle

Blyfri Diesel- Lätt Tjock Stenkol Naturgas bensin olja,driv- eldnings- eldnings- per per liter medel olja per olja per 1000 kg per liter 1000 1 1000 kg

EG, miniminivå 2,64 2,25 166 120 - - Belgien 3,68 2,57 121 Z 165 - - Danmark mervärdeskatt- -

— MWh 5

- MWh 7

Sverige tillverknings- industri 3,91 2,82 239 252 208 177 / 1000 m3 övriga 3,91 2,82 1 519 1 599 1 071 889/ - 1000 m3

Tyskland 4,70 2,98 384 144 M 17 / - MWh 5

Österrike 2,65 1,97 422 130 - - Källa: Ny lag om skatt på energi SOU 1994:85. Noter: Se nästa sida.

Styrmedel i energipolitiken 351

Statlig prisreglering i form av garanterade priser och garanterad avsättning för t.ex. från vindkraftverk förekommer i Danmark,

Förenta Staterna och Tyskland. I Storbritannien finns en särskild för-

pliktelse Non Fossil Fuel Obligation, NFFO for de regionala kraftföretagen att köpa en viss mängd som är producerad med annat än

fossila bränslen. Bestämmelsen infördes i första hand för att garantera avsättningen av från kärnkraftverk, men tillämpas också for bl.a. vatten- och vindkraft. Kraftbolagen får for närvarande ersättning för de

merkostnader som drabbar dem. Ersättningen finansieras med en särskild skatt på produceras med fossila bränslen. För att stimulera som effektivitet och teknisk utveckling används en form av auktionsför-

Noter till tabell 13.3. l Skattebeloppen är aktuella per 1993-01-01 vad gäller Osterrike, 1994-03-08 för Danmark, 1994-01-11 för Frankrike samt per 1994-01-01 vad gäller övriga länder. Använda växelkurser: l ECU 9,20 SEK; 100 BF 22 SEK; 100 DKK 120 SEK; 100 FIM 140 SEK; 100 FF 140 SEK; 100 DRA 3,25 SEK; 1 IRL 12 SEK; 100 LIT 0,50 SEK; 100 LFR 22 SEK; 100 HFL 430 SEK; 100 NOK 110 SEK; 100 ESC 4,50 SEK; 100 PTA 5,80 SEK; l UKL 12 SEK; 100 DM 480 SEK; 100 OS 65 SEK. 2 Medlemsstater, som den 1 januari 1991 inte tog ut någon skatt på lätt eldningsolja för uppvärmning Belgien, Luxemburg och Portugal får fortsätta med detta, dock - under förutsättning att de tar ut en mindre kontrollavgift om 5 ECU ca 46 SEK per m3. Rådet skall ta ställning till en ökning av kontrollavgiften inför den januari 1 1995. 3 Mervärdeskattskyldiga äger rätt till återbetalning av all erlagd energiskatt samt hälften av den betalda koldioxidskatten, dock vad avser motorbränslen. De redovisade beloppen för eldningsolja och stenkol avser nettobeloppen för danska mervärdeskatteskyldiga. Härutöver finns även möjligheter till ytterligare skattelättnader för energiintensiva näringsverksamheter. Vad gäller eldningsolja får dock inte EG:s miniminivå underskridas. Skattesatsen för dieselolja-drivmedel avser allmän dieselolja. Lätt dieselolja beskattas med motsvarande 2,32 SEK per liter. 4 Svavelhalt 2 %. För tjock eldningsolja vars svavelhalt 2 % är skatten motsvarande 196 SEK. 5 Tas endast ut av industriella förbrukare, vars årsförbrukning överstiger 5 miljoner kWh. Naturgas som används för drift av motorfordon beskattas med motsvarande 86 SEK 100 m3. per 6 En särskild minimiskattesats gäller, beträffande dieselolja som används som drivmedel, övergångsvis för Grekland och Luxemburg. Fram till och med den 31 december 1994 är minimiskattesatsen för dessa länder motsvarande 1,80 SEK. 7 Skatten tas endast ut vid hushâllsförbrukning i norra Italien. 8 Angivna belopp innefattar punktskatt och miljöskatt. Vad gäller kol och naturgas tas endast miljöskatt ut. För naturgas tas vid en årsförbrukning som överstiger 10 miljoner m3 ut skatt motsvarande 59 SEK l 000 m3. per 9 Skattebeloppet avser 1 000 liter. Vissa typer av industrier erlägger lägre skatt. 10 Skattefrihet gäller dock för förbrukning av stenkol i den norska cementindustrin. ll En kommunal skatt om 1,5 % tas dock ut. 12 Skattebeloppet avser l 000 liter. 13 Svavelskatt kan tillkomma beträffande samtliga produkter utom naturgas. För diesel- och eldningsoljor avses miljöklass Bloppen avseendedieselolja-drivmedel samt eldningsoljor och naturgas i tillverkningsindustrin är avrundade. Skatten för tjock eldningsolja är omräknad från m3 till ton densitet 1 liter 0,95 kg. 14 Angiven skatt avser uppvärmning. Förbrukning for framställning av beskattas med motsvarande 264 SEK per 1 000 kg. 15 Angiven skatt avser uppvärmning. Annan förbrukning beskattas med motsvarande 228 SEK per MWh.

352 Styrmedel i energipolitiken

farande när den icke-fossila kraften köps in. Den säljare som erbjuder det lägsta budet får kontraktet. Ett styrmedel uppmärksammats mycket på senare år är frivilliga som överenskommelser mellan staten och näringslivet eller kraftindustrin. De kan gälla t.ex. åtgärder för att minska energianvändningen i eller utsläppen koldioxid från industrier. Industrins motiv för att ingå av frivilliga överenskommelser är bl.a. att de därigenom får koldioxidskatten nedsatt, eller att sådana skatter inte införs utsläppen kan om minskas kraftigt frivilliga åtgärder. Sådana överenskommelser genom förekommer bl.a. i Australien, Frankrike, Japan, Nederländerna och Nya Zeeland. Överenskommelser mellan staten och kraftföretag syftar som till att öka användningen förnybara energislag finns i t.ex. Frankrike, av Nederländerna och Österrike. Ofta ingår statliga bidrag del i som en överenskommelsema. En fördel med frivilliga överenskommelser framför tvingande regler att aktörerna själva får avgöra vilka anses vara åtgärder ska genomföras. På så sätt kan intresset öka för att pröva som och utveckla nya tekniska lösningar. En generell erfarenhet från användningen styrmedel i andra länder av ofta använt paket med olika styrmedel for att nå ett uttalat är att man mål. Att målet formuleras tydligt framhålls som väsentligt, inte minst för att göra det möjligt att mäta effekterna samt följa och utvärdera upp styrmedlen. I Sverige har frivilliga överenskommelser mellan staten och av industrin prövats i begränsad omfattning, bl.a. inom ramen för programmet för effektivare energianvändning. Dessa s.k. ramavtal

beskrivs i en underlagsbilaga5.

l Danmark har under tid möjlighet funnits för företag att genom en

avtal energibesparingsåtgärder erhålla återbetalning av bränsle-

om

beskattning. Enligt den energibeskattningen, som succesivt skall

nya införas mellan åren 1996 och 2000, skall en koldioxidskatt om 2,5

öre/kg C02 tas ut i industrin för bränsleförbrukning i tunga processerf Återbetalning kan så att skattebelastningen blir endast 0,3 öre/kg.

ges

Underlagsbilaga 14

° "Tunga processer" är alla tillverkningsprocesser som räknas upp i en särskild lista. "Lätta processer" är allt som inte är tunga processer eller uppvännning. Listan över "tunga processer" innefattar i stor utsträckning i Sverige brukar hänföras till "lätt industri". Vad som i processer, som Sverige benämns "tung industri" finns knappast i Danmark.

Styrmedel i energipolitiken 353

För lätta processer uppgår koldioxidskatten till 9 öre/kg, med möjlighet till reducering till 6,8 öre/kg. Uppvärmning beskattas med 60 öre/kg. Momsskatteskyldiga i Danmark betalar ingen skatt el. Elanvändningen omfattas därför inte av möjligheterna till nedsättning genom energibesparingsåtgärder. Den danska energibeskattningen, som träder i kraft vid årsskiftet 1995/96, har anmälts till EG-kommissionen "notifierats". Det betyder inte att kommissionen godkänt systemet. Om något land eller enskilt företag överklagar reglerna kommer de att prövas.

Statsstödsregler inom EU

Det finns inget generellt förbud mot statsstöd inom EU, men det är inte tillåtet att gynna vissa företag eller viss produktion så att konkurrensen snedvrids och den fria handeln mellan medlemsländerna påverkas. EGkommissionen har ansvar för att avgöra om så är fallet. Det är mycket svårt att finna enkla på frågan om ett visst stöd är tillåtet eller svar förbjudet enligt EU-reglerna, varför statsstöd måste notiñeras hos Kommissionen. Romfördraget förbjuder generella statsstöd som påverkar konkurrensen i negativ riktning, men EG-kommissionen kan ge klartecken för vissa aktiviteter då särskilda skäl föreligger. Statstöd kan tillåtas det t.ex. anses vara av ett allmänt europeiskt intresse. Att ha om ett diversifierat energisystem har av Kommissionen ansetts vara ett område med intresse för hela gemenskapen, liksom energibesparingsåtgärder. Kommissionen förutser en ökande oljeanvändning och ett större importberoende, främst från Mellanöstern. Alternativa, inhemska energislag minskar importberoendet, vilket kan vara ett skäl att tillåta statsstöd. Olika stödforrner spelar en viktig roll i det europeiska miljöarbetet. När den prioriterade principen att "förorenaren betalar" inte kan om tillämpas fullt ut, kan subventioner vara den näst bästa lösningen, enligt Kommissionen. Eftersom det finns risk för att stöden skapar konkurrenssnedvridningar måste fördelarna för miljön uppväga de eventuella negativa konsekvenserna för konkurrensen, för att stöd skall kunna berättigat. Reglerna omfattar bl.a. investeringar och tillfälliga ga vara subventioner driftskostnader. Driftstöd är generellt inte tillåtet och av erhålls endast i särskilda fall. Under vissa förutsättningar kan stöd till alternativa energiforrner omfattas av reglerna. Det måste finnas konkurrens inom en speciell sektor för att ett statsstöd ska kunna påverka handeln, vilket i många fall innebär att stöd

l2 5-1380

354 Styrmedel i energipolitiken

till utveckling teknologi eller till ny industri kan medges. av ny De svenska stöden till utvecklingen av alternativ energi, såsom investeringsstöd till vindkraft och solvärme, biobränsleledade kraftvärmeverk, stöd till energiteknikfonden och till energiforskning är statsstöd fanns före Sveriges inträde i gemenskapen. De två senare, som inte investeringsstöden, har notifierats hos EG-kommissionen. men

13.5 Krav på styrmedel

Generellt gäller att det är svårare att styra fler mål som finns och den önskvärda utvecklingen skiljer sig från den spontana. En mer jämförelse med den omställning energisystemet skedde i början av som på 1980-talet är illustrativ. Då fanns ett primärt och tydligt uttalat mål att minska oljeanvändningen. Det grundläggande problemet och den utlösande faktorn de kraftigt höjda oljepriserna. Energivar konsumenterna hade därför ett eget intresse av att minska sin

oljeanvändning. De statliga styrmedlen verkade i riktning, och

samma understödde den spontana utvecklingen. Tack vare den goda tillgången till relativt låga priser fanns det stora möjligheter att ersätta olja utan att samtidigt öka utsläppen från förbränning. Kolet fick en viktig roll ersättning till oljan. De miljöproblem ökad förbränning som som en kol ledde till ansågs i stort sett möjliga att bemästra med av vara tekniska åtgärder. Genom att dessa faktorer samverkade gick omställningen snabbare än vad många hade väntat sig. När oljepriserna sedemera föll avtog dock kraften i omställningen. De styrmedel som tidigare hade haft stor effekt inte tillräckliga för att driva var utvecklingen vidare i riktning. samma Den aktuella omställningen energisystemet är mer komplicerad. nu av Det finns flera viktiga mål, delvis är svåra att förena. Att ersätta som kärnkraften utan att öka utsläppen koldioxid innebär en målkonflikt, av och att producera med förnybara energislag utan att påtagligt öka

produktionskostnaderna är En stark spontan utveckling i

en annan. riktning mot dessa mål finns inte, vilket fallet när målet var att var ersätta oljan. Det finns ett allmänt intresse för miljöfrågor och en strävan mot ett kretsloppsanpassat samhälle. En omställning i den riktningen innebär dock, åtminstone på kort sikt, ökade kostnader. De styrmedel krävs för att ställa om energisystemet måste därför vara som kraftfulla, vilket accentuerar målkonfliktema.

Styrmedel i energipolitiken 355

Allmänna krav på styrmedlen

Många nödvändiga åtgärder för att ställa om energisystemet förutsätter stora och långsiktiga investeringar. För att sådana investeringar skall realiseras krävs att de ekonomiska förutsättningarna är någorlunda säkra och förutsägbara. Detta krav gäller inte minst styrmedlens utformning. Om investerare misstänker att skatter eller bidrag kommer-att ändras en går det inte att göra en tillförlitlig kalkyl för t.ex. en ny anläggning, som skall utnyttjas under lång tid. De ekonomiska styrmedel som hittills har använts har inte karakteriserats av stabilitet. Skatterna har ändrats många gånger och investeringsbidrag till olika slag av anläggningar har införts och tagits bort. Förutsättningarna för att använda kol som bränsle är kanske den tydligaste illustrationen till detta. I början av 1980-talet gavs bidrag till den som byggde kolpannor. När skatten på kol mer än fördubblades år l991 försvann dock i stort sett alla ekonomiska förutsättningar för att producera värme med kol. Effekten blev likartad för naturgasen. Resultatet att villkoren ändras ofta blir att styrmedlen förlorar av mycket sin styrförmåga. Exempelvis skulle driftbidrag i princip av kunna effektivare styrmedel än investeringsbidrag. En första vara som förutsättning för att driftbidragct skall få avsedd verkan är att det kan räknas i investeringskalkylerna. Det får därför inte finnas risk för att det plötsligt upphör. Ur investerarens synpunkt är därför ett investeringsstöd normalt bättre än ett osäkert driftbidrag när investeringsstödet väl har betalats ut kan det inte tas bort. Ett grundläggande krav på ekonomiska styrmedel är att de konstrueras på ett sätt som gör dem långsiktigt trovärdiga och stabila. Här finns tydlig konflikt i förhållande till styrmedlens traflsdkerhet. en Det är svårt att förhand bedöma den faktiska effekten av en skatt eller ett bidrag. Tekniska förändringar eller ändrade marknadspriser energi kan ändra förutsättningarna för en viss sorts anläggningar, så att styrmedlet inte får exakt den effekt som planerades. Då kan det ligga nära till hands att anpassa styrmedlet till de nya förutsättningarna. Men då minskar också tilltron till styrmedlets stabilitet, vilket i sin tur kan innebära att det förlorar mycket av sin verkan. Det är därför olyckligt att koppla kvantitativa mål till ekonomiska styrmedel. Målen bör istället formuleras som inriktningar. Av samma skäl bör skatter på sådan energikonsumtion som är priskänslig inte ha fiskala syften. Då uppkommer lätt misstanken att de kan höjas statsfinansiella skäl är omöjliga att förutse. Detta kan av som hindra investeringar som i och för sig skulle vara lönsamma, eller tvinga

356 Styrmedel i energipolitiken

fram onödigt stora investeringar som en sorts riskpremie för oförutsedda skattehöjningar. Om fiskalt motiverade skatter skall tas ut energiområdet bör det ske sådan konsumtion inte påverkas som

så mycket av prisändringar.

Också bidrag och stöd kan uppfattas osäkra på grund av som kopplingen till statsfmanserna. Om ett stödprogram omfattar större belopp finns risken att medlen dras ned i syfte att finansiera andra angelägna utgifter. I första hand gäller det stöd av mer permanent karaktär. För att den sortens bidrag skall vara effektiva bör de på något sätt låsas fast för längre period. Alla bidrag behöver dock inte en innebära åtaganden under många år framåt. När det t.ex. gäller bidrag till enstaka demonstrations- och utvecklingsprojekt är det inte lika viktigt med långsiktiga garantier från statens sida. Syftet med sådana stöd är att de skall bidra till att göra tekniken kommersiellt intressant

utan stöd.

Ett annat generellt krav styrmedel är att de skall vara

kostnadseffektiva. God resurshushâllning innebär att värdet av god miljö

och miljöpåverkan beaktas. För att detta skall beaktas vid användningen

samhällets görs ingrepp i marknaden på olika sätt av resurser lagstiftning, reglering och olika slag ekonomiska stynnedel. Det av gäller i detta fall, liksom för andra mål, i princip att välja det styrmedel viss effekt till lägsta samhällsekonomiska kostnad, eller som ger en omvänt största möjliga effekt till en given kostnad. ger Alla styrmedel ekonomiska likaväl som administrativa innebär - kostnader. Det kostar t.ex. att finansiera ett bidrag, administrera en skatt, kontrollera efterlevnaden regel. Till detta kommer konsumenternas av en kostnader, för antingen försöka undvika del effekter styrmedlet att en av eller sig till det. Ju styrmedlet syftar till att styra, dvs. anpassa mer ändra det spontana beteendet, desto lönsammare är det för konsumenten försöka kringå styrmedlet. Då finns också risken att styrmedlet får att effekter inte avsedda och ibland motverkar syftet. som var som Ett exempel ofta anförs är när tallolja eller liknande produkter som importeras till Sverige för att eldas i oljepannor. Trots höga

transportkostnader medför till utsläpp skadliga ämnen kan

- som av det lönsamt, eftersom talloljan är ett skattefritt biobränsle som kan vara eldas i den befintliga Alternativet att bygga panna för pannan. - en ny inhemsk flis blir dyrare. -

Styrmedel i energipolitiken 357

Målkonflikter

Ett styrmedel kan påverka uppfyllelsen flera mål, och därmed av samtidigt styra mot ett mâl och från ett annat. Ett exempel är problemet att beskatta fossila bränslen används för elproduktion utan att som samtidigt driva elpriserna och försämra industrins konkurrenskraft. upp Ett annat är problemet att samtidigt stimulera elproduktion i kraftvärmeverk och ökad användning biobränslen. Flera en av utredningar har under de senaste åren försökt sådana konflikter. I betänkandet Skatt energi SOU 1982:16 föreslogs bl.a. olika modeller för att återföra energiskatter till den energiintensiva industrin, så att den inte skulle förlora sin konkurrenskraft i förhållande till utländska konkurrenter. En generell kritik mot den typen av förslag är att de kräver omfattande kontroll och administration. Kommittén för indirekta skatter KIS föreslog i betänkandet Reformerad mervärdeskatt mm. SOU 1989:35 bl.a. att spillvärmen från kondenskraftverken skulle beskattas för att gynna produktion i kraftvärmeverk. Miljöavgiftsutredningen MIA avstyrkte förslaget i delbetänkandet Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken SOU 1989:83 för att det skulle leda till höjda elpriser. Av samma skäl föreslog MIA

det inte skulle tas ut koldioxidskatt bränslen för elproduktion.

att Istället föreslog utredningen ett driftstöd, dels till kraftvärme, dels till

elproduktion inte ökar koldioxidhalten i atmosfären.

som Andra förslag diskuterades MIA olika modeller för som av var

återföring och nedsättning av skatter till vissa typer av elproduktion och elanvändning, samt investeringsstöd till sådan elproduktion som ansågs önskvärd miljösynpunkt. Utredningen lämnade flera förslag i dessa

ur frågor. I Biobränslekommissionens slutbetänkande Biobränslen för framtiden SOU 1992:90 behandlades flera styrmedel som skulle gynna

elproduktion med biobränslen. De investeringsbidrag,

var

produktionsbidrag, koldioxidskatt och koldioxidavgift med återföring.

Under år 1993 arbetade arbetsgrupp med företrädare för finans-, en

jordbruks-, närings- samt miljö- och naturresursdepartementen med

frågan beskattning kraftvärme. Syftet att föreslå åtgärder för om av var undanröja eventuella hinder för ekonomiskt försvarbar utbyggnad att en kraftvärme och användning biobränsle. Gruppen lyckades dock av av

inte I rapporten Förändrad kraftvärmebeskattning Ds 1994:28

enas. presenterades två olika förslag. Inget förslagen genomfördes. av

Slutsatsen genomgången är att det, trots omfattande utrednings-

av arbete i flera omgångar, har visat sig svårt att utforma ett enkelt vara

med styrmedel förenar de miljöpolitiska och de närings-

system som

3 5 8 Styrmedel i energipolitiken SOU 1995: 139

politiska målen. Detsamma gäller utformningen av styrmedel som samtidigt kan stimulera kraftvärme och elproduktion med biobränslen. Eftersom det handlar om flera mål måste flera styrmedel kombineras. Ett system är uppbyggt av flera styrmedel blir lätt alltför som komplicerat och riskerar att förlora i stabilitet och effektivitet- dvs. de viktiga grundläggande kraven som bör ställas styrmedel. Ett liknande problem är att det blir allt svårare för Sverige att införa styrmedel inte har några motsvarigheter i omvärlden. Ett exempel som är risken för import produceras i kolkondenskraftverk om en av som svensk koldioxidskatt skulle införas i elproduktionen. Miljö- och klimateffekterna skulle snarast bli värre, eftersom utsläppen av koldioxid renodlat global fråga. Till det kommer effekterna på den svenska är en industrins konkurrenskraft. Utredningen översyn reglerna om skattenedsättning för om av industrin och växthusnäringen pekade i betänkandet Konkurrensm.m. neutral energibeskattning SOU 1991 :90 på de problem som höga svenska energi- och koldioxidskatter kan leda till för industrin. I det sammanhanget tog utredningen också problemet med att skatterna upp kan göra att verksamheter som ger upphov till utsläpp flyttas till länder med lägre skatter. Den stabila lösningen sådana problem är att styrmedlen samordnas mellan länderna. Inom EU pågår sedan några år arbete med energi- och koldioxidskatter, någon lösning finns gemensamma men ännu inte i sikte. Tills vidare innebär problemet viktig restriktion för en vilka styrmedel går att införa i Sverige. En sådan restriktion som annan år de åtaganden Sverige gjort i de internationella som överenskommelserna frihandel. Vissa styrmedel, som nedsättning om eller återföring skatter, kan t.ex. uppfattas som handelshinder. av

13.6 för ställa

Styrmedel att om elproduktionen

Eftersom elproduktionen i Sverige sker i stort sett utan några utsläpp av

koldioxid, innebär ökad elanvändning och en avställning av befintlig en

produktionskapacitet stor risk för att utsläppen ökar. Utgångspunkten

en för diskussion styrmedel är därför en strävan att minimera den en om framtida elproduktionens bidrag till koldioxidhalten i atmosfären. En

grundläggande princip bör att alla sådana utsläpp belastas så lika

vara möjligt. Till detta kommer uttalad strävan att i så hög grad som som en

Styrmedel i energipolitiken 359

det är möjligt utnyttja underlaget för fjärrvärme till elproduktion i kraftvärmeverk. Nedan behandlas ett antal förslag till styrmedel som har framförts med dessa syften. Det kommer att framgå att de vart och ett har olika för- och nackdelar.

Koldioxidskatt eller -avgift på bränslen för elproduktion

En koldioxidskatt bränslen för elproduktion är det styrmedel som i princip är mest effektivt. Den samhällsekonomiska kostnaden for utsläppen kan då internaliseras i elpriset, och på så sätt informera elkonsumenterna om att deras konsumtion innebär kostnader i form av koldioxidutsläpp. Förutsatt att skatten eller avgiften är densamma oberoende hur bränslet används styr den mot kostnadseffektiva av åtgärder för att minska utsläppen. De billigaste åtgärderna genomförs först. En generell svårighet med att internalisera externa kostnader är att fastställa den rätta nivån, dvs. de samhällsekonomiska kostnaderna för de skador som utsläppen orsakar. Problem av detta slag diskuteras i kapitlen 11 och 12. Det framgår där att det inte är möjligt att bestämma sådan kostnad utifrån nationella förhållanden, eftersom en växthuseffekten genuint global fråga. är en Avgifter det här slaget motiveras ibland av andra skäl än att de av skall avspegla de samhällsekonomiska kostnaderna som utsläppen orsakar. Nivån kan t.ex. bestämmas av kostnaderna för att de åtgärder krävs för att minska utsläppen från vissa typer av anläggningar. som Den måste då bestämmas av den effekt bränsleanvändningen som eftersträvas. Effekten beror i sin tur på tillgången till alternativa bränslen, kostnaderna för att använda dem och de kostnader som följer minskad användning. Dessutom har möjligheterna att förlägga av en produktionen el, eller användningen el, utomlands betydelse för av av beskattningens effekter. De avgörande problemen med koldioxidskatt i elproduktionen en gäller således den internationella samordningen av klimatpolitiken och effekterna den svenska ekonomin av att vidta enskilda svenska

åtgärder. 1991 års energipolitiska beslut innebar bl.a. att bränslen för

elproduktion, i avvaktan samordning med övriga länder i på en Europa, bör befriade från koldioxidbeskattning hänsyn till den svenska vara av industrins konkurrenskraft och för att undvika problem i det nordiska kraftutbytet. Elproduktion med fossila bränslen är utan skatt billigare än de

360 Styrmedel i energipolitiken

förnybara alternativen. En koldioxidskatt skulle därför leda till högre elpriser, oberoende hur kraften skulle produceras. Det skulle slå av särskilt hårt på den elintensiva industrins produktionskostnader och kunna leda till att industrier läggs ned eller flyttar utomlands. Om industrierna flyttar till länder där elproduktionen baseras på fossila bränslen är det möjligt svensk koldioxidskatt skulle motverka sitt att en syfte och leda till att de globala utsläppen av koldioxid ökar. En effekt svensk koldioxidbeskattning skulle vara att annan av en fördelarna med det nordiska elhandelsutbytet skulle minskas eller helt

försvinna. Höjda elproduktionskostnader i Sverige skulle öka intresset

för att importera el. El från dansk och finsk fossilbaserad elproduktion skulle billigare att inhandla än motsvarande inhemsk el, och skatten vara skulle den inte mycket låg driva upp elpriserna i - om var grannländerna. Sammantaget skulle effekten sannolikt också bli ökade globala utsläpp koldioxid. av Möjligheterna är små att avgifter hindra införsel av billigare genom

fossilproducerad el. En anledning till detta är att det knappast går att

avgöra elens när den väl har matats in nätet. Vid en ursprung

ordentlig, och dyrbar, ursprungskontroll torde importen till Sverige

kommer att ta omvägar via producenter säljer biobränslebaserad el. som

Finland, har viss koldioxidbeskattning i elproduktionen, har

som en

försökt att lösa problemet att lägga genomsnittlig skatt all

genom en elimport. Det medför ändå att finsk kolkondens missgynnas i förhållande till kondensproduktion i andra länder. Elbeskattningen i Finland ses för närvarande över detta skäl, också for att undvika problem med av men handeln nordisk elbörs. på en Att fastställa skatteuttaget utifrån den genomsnittliga koldioxidskatten i produktionen har tidigare underkänts EU med hänvisning till att det av strider mot Romtraktatets regler att produkter från andra om medlemsstater inte får beskattas hårdare än inhemska produkter.

Slutsatsen är att koldioxidskatter elproduktion bör vara ungefär

lika stora i Sverige i omvärlden för att syftet med dem ska kunna som uppnås. I avvaktan på överenskommelse om harmoniserade en koldioxidskatter bör därför andra styrmedel utnyttjas.

Alternativ till koldioxidskatt på elproduktionen en

Ett alternativ till energi-/koldioxidskatt på kraftproduktionen kan vara

en att höja den nuvarande elkonsumtionskatten så att den i praktiken

Styrmedel i energipolitiken 361

motsvarar den effekt på konsumenternas elpris som skulle ha uppkommit hade kunnat ta ut energi- och koldioxidskatt om man bränslen i kraftproduktionen. Industrin är sedan år 1993 helt befriad från elskatten. Om elkonsumtionsskatten kombineras med någon form av återforing eller bonus till elproduktion som inte ger upphov till koldioxid kan detta fungera som en omvänd eller "negativ" koldioxidskatt. Nivån for negativ koldioxidskatt skulle kunna bestämmas av den en skatt fossilbränslebaserad kraftproduktion skulle uppkomma om som gaskombikondens föremål för energi- och koldioxidbeskattning. vore

Valet kan motiveras att gaskombikondens troligen blir det marginella

av kraftslaget i det framtida svenska produktionssystemet. Med dagens skattenivåer för icke-industriella förbrukare skulle energi- och koldioxidskatten uppgå till 16 kWh el. Andra utgångspunkter kan ca öre per självfallet leda till högre eller lägre skattenivåer.

En sådan fiktiv energi-/koldioxidskatt ger konsumenterna en signal miljökostnaden ökad användning elektrisk energi. Detta ger

om av en av ökade drivkrafter för hushållning samt konvertering elvärme. Ett av problem skulle kunna att användningen hushålls- och driftel är vara av ganska prisokänslig, medan elvärmeanvändningen kan påverkas i högre grad. Om elvärmen konverteras till olja i befintliga kombipannor uppkommer utsläpp koldioxid ungefär samma storlek som vid av av

användningen producerad i gaskondenskraftverk. Detta kan tala för

av att också beskattningen olja bör över. En del av elvärmen, av se inklusive avkopplingsbara kan dock förväntas bli konverterad pannor, till biobränslen, naturgas eller eldrivna markvärmepumpar och i sådana fall blir effekten på utsläppen av koldioxid mera påtaglig. För att helt kunna ersätta energi- och koldioxidskatten bränslen används för kraftproduktion, skulle del intäkten från en höjd som en av elkonsumtionsskatt kunna användas stöd till från koldioxidfri som produktion. Därmed kan dessa energikällor få ungefär samma konkurrensfördel kraftproduktionen föremål för beskattsom om vore ning. Nya biobränsleeldade kraftvärmeverk, som byggs i fjärrvärmesystem

där det behövs värmeproduktionskapacitet, är konkurrenskraftiga vid

ny stöd på 5 öre/kWh el, medan investeringar i biobränslebaserad ett ca

elproduktion i fjärrvärmesystem utan behov ny värmekapacitet

av uppskattas behöva bonus på 12 öre/kWh för att kunna en ca konkurrera med naturgaskondens vid dagens priser. För vindkraft skulle stödet behöva uppgå till 18 öre/kWh för att motsvara den nuvarande kombinationen investesteringsstöd och miljöbonus. Ny vattenkraft av behöver i allmänhet inte någon premie för att kunna konkurrera med

362 Styrmedel i energipolitiken

andra slag kraft. Enligt kommissionens underlag finns vissa av ny vattenkraftprojekt, inte är undantagna för utbyggnad och som kan som

byggas ut till produktionskostnad under 30 öre per kWh;

en

Beskattningen kraftvärme och kondenskraft

av

Energi- och koldioxidbeskattningen påverkar också kostnadsrelationerna mellan fossilbaserad kraftvärme och kondenskraft. I frånvaro av beskattning fossila bränslen används för kraftproduktion, skulle av som

naturgasbaserad kraftvärme behöva premieras med 6 kWh

ca öre per

för att uppnå samma lönsamhet som producerad i gaskondens-

kraftverk. Dessa 6 öre motsvarar den fiktiva värmeskatten på

gaskondenskraftverk vid dagens nivå for energi- och koldioxidskatterna. Motsvarande premie skulle då också behöva utgå till koldioxidfri elproduktion för att den inte skall förlora konkurrenskraften gentemot den gasbaserade kraftvärmen. Detta skulle innebära att kraftvärmepremien läggs till det produktionsstöd diskuteras i föregående

som stycke. Totalt skulle biobränsleeldad kraftvänne i så fall behöva ett

produktionsstöd på minst 11 kWh el. För vindkraft skulle det

öre per räcka med ett totalt stöd om ca 18 öre. Ett möjligt alternativ till kraftvärmebonus skulle kunna vara att ta en bort energi- och koldioxidskatten på vänneproduktionen i kraftvärmeverk. Därmed befrias hela bränsleanvändningen från skatt, vilket likställer fossileldad kraftvärrne med fossileldad kondenskraft. En nackdel är dock att beskattningen fossila bränslen för av

värmeproduktion kommer att variera beroende på det är ren

om värmeproduktion, i hetvattencentraler och enskilda pannor, eller om som

fråga samtidig produktion värme och i kraftvärmeverk.

det är om av

Dessutom kommer värmeproduktion i fossileldade kraftvärmeverk att få

klar fördel framför renodlad värmeproduktion som baseras en biobränslen. Det är oklart detta utgör något större problem. Svaret om beror det finns någon egentlig konkurrensyta mellan de båda om

produktionsforrnerna. Effekterna ett sådant alternativ behöver således

av bli föremål for ingående analys. en mera Om väljer att stödja de förnybara kraftslagen genom en man

produktionsbonus, kan det finnas anledning att överväga en avtrappning

stödet efter något visst antal driftår. Med tiden torde lönsamheten av komma att öka till följd att elprisnivån blir högre. Ett eventuellt av behov större reinvesteringar kan å andra sidan tala för fortsatt stöd. av

Styrmedel i energipolitiken 363

Produktionsbonus eller investeringsbidrag

Systemet med kraftvärrnebonus och koldioxidpremie skulle för den biobränslebaserade kraftvärmen innebära en övergång från investeringsbidrag till produktionsbidrag. För vindkraft utgår för närvarande en kombination av investeringsbidrag och produktionsbonus. Produktionsstöd har flera fördelar framför investeringsbidrag. Det ger bättre drivkrafter för teknisk utveckling liksom för optimal drift av redan

byggda anläggningar. Produktionsstödet kan vidare utan svårighet anpassas till det nya läge som uppstår, om EU någon gång iframtiden

fattar beslut energi-/koldioxidskatt. I alternativet med om en gemensam investeringsbidrag skulle producenter av vindkraft och biobränslebaserad däremot att få dubbel kompensation EU inför obligatorisk om en energi-/koldioxidskatt.

Produktionsstöd har dock vid jämförelse med investeringsbidrag

nackdelen att investerarna kan känna sig osäkra om stödet kommer att bestå under hela avskrivningstiden. Denna risk bör dock kunna reduceras om stödet så långt möjligt utformas som en befrielse från eller restitution elkonsumtionsskatt. Så är fallet med den miljöbonus som av vindkraften förnärvarande åtnjuter. Trovärdigheten hos systemet ökar

dessutom reformen kan genomföras i så bred politisk enighet att

om marknaden litar på att den blir långsiktigt bestående. Ett alternativ kan att fondera pengar som används för att täcka framtida kostnader för vara utbetalning kraftvännebonus och koldioxidpremie. av

Kostnader

Kostnaden för ett stöd är givetvis oberoende av om det utformas som investerings- eller produktionsbidrag. Kostnaden påverkas däremot av

stödnivån, avtrappningsreglerna samt koldioxidpremien eller om kombineras med en kraftvärrnebonus. Kostnaderna för koldioxidskatt på elanvändningen för finansiering en

systemet med kraftvärmebonus och koldioxidpremie kan illustreras

av beräkningar utifrån vissa antaganden. Nedanstående räknegenom exempel bygger på att skatten inte sätts högre än vad som behövs för finansieringen stödet. Det innebär en lägre konsumtionsskatt men ger av ett något mindre incitament till elhushållning jämfört med en skatt som baseras på den fiktiva skatten för gaskondens. Vidare antas att

kraftvännepremien sätt till 6 öre per kWh, att koldioxidpremien blir 7

öre för biobränslebaserad kraft och 18 öre för vindkraft. Vattenkraften antas icke omfattas stödet. Det antas vidare att vindkraften efter 10 av

364 Styrmedel i energipolitiken SOU 1995; 139

år byggts ut till 1 TWh och kraftvärmen till 15 TWh, varav 10 TWh produceras med biobränslen och 5 TWh med fossila bränslen. Kostnaden för stödet skulle då uppgå till ca 1,8 miljarder kronor per år. Om vidare antar att stödet trappas efter 10 år, torde de ökade man av ca kostnader därefter uppkommer till följd av att nya kraftverk tas i som drift till stor del uppvägas att avtrappningen leder till successivt lägre av kostnader för de äldre kraftverken. Kostnaden blir mindre om man helt eller delvis gör undantag för befintliga kraftverk. Detta kan vara nu särskilt motiverat i fall där anläggningen har uppförts med någon form investeringsbidrag. av Om finansieringen helt baseras elkonsumtionsskatten måste skatten under de närmaste 10 åren höjas med ca 2,2 öre per kWh. Beräkningen är baserad på att skatten tas ut på hushåll, servicenäringar

totalt 80 TWh och inte industrins användning av el. Ett

m.m. alternativ kan att beskattning kärnkraftsel finansiera en vara genom av del kostnaden. Som illustration visas nedan hur mycket de årliga av en elkostnadema efter 10 år skulle öka for olika typer av hushåll om

skatten höjs med 2,2 öre plus Siffrorna övre gräns för

moms. anger en kostnadsökningen, eftersom del hushållnings- och konverteringsen åtgärder kan bli lönsamma till följd av skatteökningen.

Kostnadsökningen vid elskattehojning med 2,2 öre/kWh en

Äldre småhus med elvärme 25 000 kWh/år 688 kr Energisnålt småhus med elvärme 18 000 kWh/år 495 kr Större lägenhet med enbart hushållsel 5 000 kWh/år 138 kr

Någon omfattande kontrollapparat skulle knappast behövas. Samma i dag används for utbetalning miljöbonus till vindkraften system som av skulle troligen kunna tillämpas. En viss kontroll vilket bränsle som av används i kraftvärmeverken skulle däremot troligen behövas. Det är ovisst den diskuterade modellen är förenlig med EU:s om nu nuvarande regler. Danmark har dock snarlik beskattnings- och en

premiemodell, där vindkraft och biobränslebaserad kraft får en bonus

27 danska öre/kWh el. Den danska modellen har notifierats hos EU och har inte mötts med invändningar från andra medlemsländer. Det problem skulle kunna anföras emot modellen är att stödet som endast utgår till imhemsk koldioxidfri elproduktion. Detta är emellertid

ett syfte till vilket stöd bör kunna utgå enligt gällande regelverk. Om

stödverksamheten blir större omfattning kan dock EUzs konkurrensav

SOU I 995 13 9 Styrmedel i energipolitiken 3 65 .

regler och kraven likformig behandling elproducenter vid en av öppen elhandel aktualiseras

Stöd till teknikutveckling

Syftet med de styrmedel nämnts är att på sikt förbättra som ovan förutsättningarna för att producera på ett sätt som inte ökar utsläppen koldioxid. På kort sikt behövs inga sådana anläggningar, eftersom det av

finns relativt produktionskapacitet i dag. Om flera kärnkraftverk

gott om ställs krävs dock kapacitet. I så fall måste den teknik som finns av ny tillgänglig i dag utnyttjas. Eftersom det finns begränsade möjligheter att bygga nya vatten- och vindkraftverk kommer det att bli aktuellt med biobränsleeldade kraft-

värrneverk. Den teknik är kommersiellt tillgänglig i dag ger ett som relativt lågt utbyte vid ett givet värmeunderlag. Samtidigt pågår av utvecklingen s.k. biobränsleförgasning, där elutbytet åtminstone av teoretiskt dubbelt så stort. Det torde dock dröja minst 10 år innan den är tekniken tillräckligt utvecklad för att ett kommersiellt alternativ. är vara nå sådan situation torde det krävas att det byggs flera För att en fullskaliga anläggningar, i syfte att kunna testa och utveckla tekniken tillvara erfarenheterna i den fortsatta utvecklingen. Avvdetta skäl och ta kan det finnas ett värde i att inte teckna värmeunderlaget genom att

stöd till konventionella kraftvänneverk. ge

För att möjliggöra utveckling t.ex. förgasningstekniken med

en av biobränslen till kommersiell teknik kan bättre, men mera lången en siktig, använda statliga stödmedel till utveckling och deväg vara att monstation kraftvärmeteknik. Det skulle kunna ske genom att t.ex. av ny finansiera betydande del ett antal sådana anläggningar med en av nya

några års intervall, inom ramen för ett långsiktigt utvecklingsprogram.

Beskattning industrins el- och bränsleanvändning av

förändringar skattesystemet genomfördes år 1993 har lett till De av som

tillverkningsindustrin inte längre betalar energi- och elskatt samt att

att för koldioxidskatten har sänkts till fjärdedel den tidigare nivån en av

nivån. För el- och/eller energiintensiv industri har denna förändring

inneburit påtaglig lättnad, eftersom deras konkurrenter i utlandet i en allmänhet inte erlägger sådana skatter. För branscher och företag med

energikostnadsandel är Skattebefrielsen däremot mindre betydelse.

låg av Skattebefrielsen har medfört att industrin inte har samma incitament andra samhällssektorer hushålla med och fossila bränslen. som att

366 Styrmedel i energipolitiken

Detta leder indirekt till att vårt land kommer att tvingas vidta relativt sett mindre lönsamma åtgärder i övriga sektorer för att klara miljömålen.

En relevant fråga är därför om en skattenedsättning skulle kunna

ges en

sådan utformning att samma drivkrafter för hushållning inom industrin

som inom andra samhällssektorer upprätthålls. Ett alternativ kan vara att söka minimera de negativa effekterna på

hushållningen genom att begränsa nedsättningen/skattebefrielsen till de

brancher som verkligen har höga el- och/eller energikostnader. Det är

t.ex. inte självklart att servicenäringarna skall erlägga skatt medan

verkstadsindustrin som har ungefär samma energikostnadsandel skall

vara befriad. Danmark har infört ett system, som bygger överenskommelser mellan enskilda företag och den danska energimyndigheten Energistyrelsen. Processer inom energiintensiv industri kan få skatten

nedsatt till en symbolisk nivå mot att företaget genomför

energihushållningsåtgärder med kortare avskrivningstid än fyra år. Även

icke-energiintensiva processer medges viss men inte lika stor

nedsättning mot att företaget genomför hushållningsåtgärder med en avskrivningstid om högst sex år. Därtill kommer i båda fallen att

företaget skall beakta energieffektivitet vid inköp av ny utrustning samt

utbilda och motivera de anställdaatt hushålla med energi. Som energiintensiva räknas enbart processer som vid en skatt på 50 danska kronor per ton koldioxid leder till en finansiell börda som motsvarar minst 3 % av förädlingsvärdet och minst 1 % av saluvärdet. Avtalen har en räckvidd om högst 3 år och Energistyrelsens beslut kan överklagas till nämnd bestående av representanter för industrin samt jurister och tekniker. Den danska modellen för differentierad koldioxidskatt har notiñerats hos EU-kommissionen. Överenskommelser dansk modell förutsättning för av som skattenedsättning är sannolikt det alternativ som ger den lägsta finansiella kostnaden för industrin trots att den ger betydande drivkrafter för hushållning med och annan energi. Begränsningsreglema behöver dock inte utformas på exakt samma sätt som i Danmark. I Sverige vore det naturligt att sätta gränsen mellan energiintensiv och annan tillverkningsindustri annorlunda. Det finns också anledning att överväga om inte industrins elanvändning på nytt bör bli föremål för beskattning i Sverige. När den tidigare skatten avskaffades år 1993 var det huvudsakliga skälet att man bedömde att EU inte skulle acceptera de dåvarande nedsättningsreglema för elintensiv industri. EG-kommissionen har inte invänt mot den danska

Styrmedel i energipolitiken 367

modellen. Det bör dock noteras att Danmark i fördraget om den inre marknaden har tillerkänts rätten att nedsätta energiskatter för industrin finner det samhällsekonomiskt befogat. Sverige har inte om man motsvarande rätt.

Om alla företag, oavsett storlek och energikostnadsandel, skall ha

möjlighet till nedsättning i ett system med överenskommelser om

effektiviseringsâtgärder, kan systemet bli ganska tungrott. Ett sätt att

reducera de administrativa kostnaderna kan att begränsa rätten till vara nedsättning till vissa väl definierade, energikrävande, processer. I praktiken skulle det innebära begränsar systemet till att gälla att man

verksamheter med energikostnader över viss procentuell andel av

omsättningen eller forädlingsvärdet. j De intäkter ökad beskattning den icke energiintensiva som en av industrins el- och bränsleanvändning skulle medföra skulle kunna

återföras till näringslivet i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Effekterna

sådan så kallad skatteväxling utreds för närvarande av Skatteav en

växlingskommittén Fi 1994:04. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag

senast den 30 juni 1996.

Beskattning kärnkraft av

Från och med den 1 januari 1996 beskattas elproduktion i kärnkraftverk

med kWh el. Skatten kan antingen rent fiskal eller 1,2 öre per ses som

avgift speglar kämkraftens miljörisker från början infördes

som en som den för finansiera stöd till investeringar för oljeersättning. Sannolikt att finns att höja skatten utan att det för den skull blir ett utrymme olönsamt att utnyttja kärnkraftverken maximalt. En sådan skatt skulle dock helt eller delvis direkt slå igenom på elprisema. Skatteintäktema skulle kunna användas för att finansiera olika former bidrag till nya av

produktionsanläggningar.

Beskattningen skulle också kunna användas med det uttalade syftet minska kämkraftverkens lönsamhet så mycket att det inte går att att

motivera de investeringar krävs för att driva anläggningarna vidare

som med bibehållen säkerhet. Det skulle påskynda den s.k. naturliga avvecklingen kärnkraftverken, dvs. den sker när ägarna inte av som längre bedömer att det är lönsamt att fortsätta driften. Skatten skulle behöva avsevärt högre än den nuvarande för att få en sådan effekt. vara

Det finns därför, enligt denna argumentation, en anledning att med

tiden öka beskattningen kärnkraften i syfte att begränsa utrymmet för av lönsamma reinvesteringar i äldre kämkraftsreaktorer. En skatt ökar som med visst belopp kWh för varje år reaktorn är i drift har därför ett per

368 Styrmedel i energipolitiken

också diskuterats i sammanhanget. Införandet av en sådan styrskatt medför dock att kraftbolagen försöker övervältra kostnaden sina kunder, inklusive den elintensiva industrin. I vilken omfattning detta är möjligt en avreglerad elmarknad är oklart. Åtminstone de största elkonsumenterna torde kunna Förhandla sig till att helt eller delvis slippa ifrån prishöjningar till följd av att skatten ökar. En höjd skatt kan också komma att leda till risk för import fossilbränsleproducerad el. Det finns också, mot bakgrund av av att kostnadsutvecklingen i kärnkraften är osäker, en risk för att elprisnivån kan höjas ytterligare om åtgärderna införs alltför tidigt. Det finns rad olika stora och små investeringar som kan göras för en att upprätthålla driften och säkerheten i ett kärnkraftverk, vilkas lönsamhet avgörs från fall till fall. Att utforma en skatt som bara slår mot del av dem är knappast möjligt. Tvärtom skulle effekterna bli en närmast omöjliga att förutse. En "för låg" skatt skulle inte få annan effekt än ett högre elpris och ökade skatteintäkter. Om skatten å andra sidan blev för hög skulle den kunna innebära att flera reaktorer omedelbart stängdes med allvarliga effekter för elförsörjningen som av, följd. Genom att utgå från låg nivå och sedan successivt höja skatten, en t.ex. i förhållande till reaktoremas ålder, skulle de problemen kunna bemästras. Så länge skatten inte ökar snabbare än priset på har den i huvudsak karaktär skatt på de "övervinster" annars skulle av som uppstå. Om den höjs i snabbare takt, ökar sannolikheten för att kraftbolagen kommer att övervältra kostnaden på sina kunder. Med en successivt ökande skatt slås inga reaktorer ut genast, men längre sikt kommer alla att drabbas av en så hög skatt att det inte längre finns utrymme för fortsatta reinvesteringar i syfte att hålla dem i drift. Det skulle dock inte i förväg att säga exakt när de olika reaktorerna stängdes av.

En omställningsfond

Stabiliteten i ett system av det slag som har beskrivits ovan behöver garanteras. En möjlighet är att införa en omställningsfond, som finansieras en elkonsumtionsskatt och/eller en skatt genom kärnkraftsel. Som beskrivits skulle den antagna modellen med ovan

kraftvärmebonus och koldioxidpremie kunna finansieras genom en

konsumtionsskatt på 2 öre kWh. En avgift t.ex. 2 öre per kWh ca per kärnkraftsproducerad skulle alternativt tillföra en fond ca

Styrmedel i energipolitiken 369

1,4 miljarder kronor per år. Om den reala avkastningen blir några procent år skulle fonden, om inga uttag görs, innehålla ca 20 per miljarder kronor efter 10 år. Eftersom bonusen är tänkt att vara tidsbegränsad skulle det gå att upprätta kontrakt angående utbetalning av driftstöd med investerarna. För att minska investerarnas risk skulle kontrakten dessutom kunna göras överlåtbara till andra producenter som är berättigade till av bonus. Om t.ex. ett vindkraftverk havererar innan kontraktstiden löper ut till ända skulle kontraktet ha ett värde som motsvarar bonusen under de återstående åren. Då skulle systemet innehålla en form av statlig riskpremie. Tidsbegränsningen skulle i sig kunna öka systemets stabilitet, eftersom staten redan från början kan bedöma behovet av finansiering, eller sätta övre gräns för utbetalningarna. en En möjlighet kan också att placera den del av de ökade vara statsintäktema härrör från kärnkraftskatten i en särskild fond. Det som

skulle kunna ske enligt samma modell som den s.k. kämavfallsfonden.

Antingen skulle fond inrättas för varje kämkraftsföretag, eller en en för alla. Som nämnts skulle avgift t.ex. 2 öre per kWh gemensam en innebära att fonden tillförs ca 1,4 miljarder kronor per år. Det kärnkraftsföretag vill stänga en reaktor och som därmed som av skulle minska riskerna för att en olycka inträffar, skulle ha möjlighet att erhålla bidrag fonden för att helt eller delvis finansiera nya ur

elproduktionsanläggningar. För att reglera hur fonden skulle förvaltas

och övervakas, vilken typ anläggningar som kunde finansieras med av fonden, skulle ha rätt att ansöka etc. skulle det behövas tydliga vem som bestämmelser, sannolikt i form av en särskild lag. Incitamenten för kärnkraftsföretagen att med tiden ställa av reaktorer skulle med denna konstruktion bli höga. Dels ökar produktionskostnaderna för kämkraftsverken genom att avgiften läggs till, dels finns

möjlighet att erhålla försvarlig del kapitalkostnadema för en

en en av ersättande elproduktionsanläggning. Kraftföretagen behåller möjlig-

heterna att själva planera för och avgöra när reaktorerna skall ställas av.

För samhället är det fördel kärnkraftsreaktorerna ersätts med en om anläggningar. Kärnkraftens avställning bör dessutom få en mindre nya kraftig inverkan på elprisnivån de anläggningarna helt eller om nya delvis bekostas med fonderade medel. En eventuell fondering intäkterna från kärnkraftskatten kan inte av ersätta det tidigare diskuterade systemet med kraftvärmebonus och premier till koldioxidfri kraftproduktion. Det beror att sådana anläggningar, antingen redan existerande eller tillkommande, delvis kommer att ägas andra företag än de driver kärnkraftverk. av som Därmed uppkommer också frågan bolag äger kärnkraftverk ska om som

370 Styrmedel i energipolitiken

ha möjlighet att både använda fonderade medel och erhålla den bonus och de premier som skulle tillkomma andra producenter. En annan viktig fråga kämkraftbolagens fonder endast skall användas för är om investeringar i ny kraftproduktion eller om de också skall kunna användas för att stimulera konvertering av elvärme och effektivisering av övrig elanvändning. Dessa frågor bör bli föremål för fortsatt analys. Ytterligare ett antal viktiga frågor måste besvaras för att en modell

av detta slag skulle kunna aktualiseras. Exempelvis är det nödvändigt

för att den långsiktigt skall vara en stabil institution att ett tydligt regelverk skapas som kan bestå under lång tid, också om t.ex. intäktsbasen förändras. Det krävs därför ett omsorgsfullt utredningsarbete innan konstruktion av detta slag skulle kunna genomföras. en

Åtgärder för att minska el- 371

Åtgärder

14 för att minska el- och

bränsleanvändningen

14.1 Inledning

I 1991 års energipolitiska riktlinjer betonas vikten av hushållningen med energi. En effektiv energianvändning bör prägla samtliga verksamhets-

områden i samhället.

Hushållning med energi har varit ett viktigt energipolitiskt mål sedan

1970-talet. År 1974 beslutade riksdagen med vissa

om ett program

energibesparande åtgärder inom en medelsram om knappt 250 miljoner

kronor. Programmet innefattade i huvudsak stöd till investeringar som syftade till bättre hushållning med energi. Sedan dess har en rad

åtgärder vidtagits i syfte att stimulera hushållningen med energi se

kapitel 8 och 13.

De särskilda åtgärder för en effektiv energianvändning som

beslutades år 1991 och fortfarande är i kraft, innefattar stöd till som

teknikupphandling energieffektiva produkter, processer och system,

av

demonstration energieffektiv teknik i bostäder och lokaler,

av

delfinansiering av energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar

inom industrin, energi inriktad information till industriföretag, utveckling energideklarationer samt utveckling av informations- och av

undervisningsmaterial.

Det övergripande målet med energieffektivisering är att, med bibehållen välfärd, utnyttja så effektivt som möjligt. Genom resurser effektiv användning energi kan samhällets kostnader minskas och av negativa externa effekter, inte avspeglas i energipriset, delvis som undvikas.

Energieffektivisering är en ständigt pågående process där den

tekniska utvecklingen och ökad kunskap ofta leder till att nya produkter och system ersätter motsvarande äldre med högre energiåtgång. En stor

del denna pågår utan speciell styrning att det sker en

av process genom förnyelse i företag, hushåll o.d, som också leder till högre

Prop. 1974269, bet. 1974:CU21, rskr. l974:l8O

372 Åtgärder för att minska el-...

energieffektivitet. Exempelvis väntas den befintliga bebyggelsen förbättras ur energisynpunkt under de kommande decennierna i ungefär takt tidigare. Många industribranscher kommer som tidigare samma som att sänka den specifika energianvändningen per tillverkningsenhet. I de följande avsnitten behandlas förutsättningarna för att utöver denna successiva effektivisering ytterligare minska användningen av energi effektivare användning. Effektiviseringspotentialen genom definieras i detta avsnitt som skillnaden mellan en antagen energianvändningsnivå år 2010, som är resultat av en generell utveckling av teknik och ekonomi, och en energianvändningsnivå år 2010 skulle kunna bli resultatet av åtgärder för att åstadkomma som effektivare energianvändning. I referensutvecklingen ingår dels en tänkt tillväxt, dels en betydande mängd effektiviseringar som självmant kommer att genomföras energimarknadens aktörer även om inga av statliga styråtgärder sätts in. I potentialbedömningen ingår en värdering vad är ett realistiskt resultat styrande insatser om som av En minskning av energianvändningen medför i allmänhet någon form

kostnad eller olägenhet, samtidigt den kan leda till lägre

av som driftkostnader. Framställningen är därför inriktad på att redovisa kända, tillgängliga möjligheter till hushållning med energiresurserna för vilka kostnaderna är lägre än intäkterna. Kostnaderna värderas dock olika av skilda aktörer. Om styrmedel används tillkommer kostnader för deras användning. Den intäkt som uppstår består vanligtvis av kostnaden för den energi inbesparas. Erfarenheter visar att både den inbesparade som energimängden och det framtida energipriset kan vara svåra att förutsäga. De styrmedel som kan tillämpas för att påverka energianvändningen berörs inte i detta kapitel. Många former av insatser för att stimulera hushållning med energi har utnyttjats under årens lopp. Förutom de åtgärder beslöts i 1991 års energipolitiska program är som energibeskattning, byggnadsregler, planeringskrav, förmånliga lån, bidrag och rådgivning exempel på medel som kan utnyttjats för att styra energianvändningen. De styrmedel som kan bli aktuella behandlas översiktligt i kapitel 13. Framställningen i detta kapitel har inriktats i huvudsak på bebyggelse- och industrisektorernas energianvändning. De enskilda hushållens och företagens möjligheter att hushålla med energi är dock

2 Underlagsbilaga 12

Åtgärder för att minska el- 373

inte beroende av endast deras egna avgöranden, utan beror också på energiförsörjningssystemets utformning i stort. Exempelvis är tillgången till fjärrvärme och priserna på de tillgängliga energibärama viktiga.

Övergripande aspekter el- och värmeförsörjningen behandlas därför

i ett separat avsnitt. Trafiken svarar för en betydande del av den totala

energianvändningen. Flera utredningar har granskat åtgärder för att

minska och effektivisera transportsektorns bränsleanvändning i syfte att reducera utsläppen främst koldioxid. F.n. arbetar kommunikationsav kommittén med bl.a. dessa frågor Utrymmet för minskad energianvändning i trafiksektorn berörs därför endast kort. Slutligen diskuteras några faktorer som är av stor betydelse för de enskilda hushållens och företagens vilja och möjligheter att investera i

åtgärder för energihushållning. Det gäller frågor som tillgången till

kunskaper och investeringsmedel samt aktörernas bedömningar av lönsamheten i olika investeringsprojekt.

14.2 Hushållningsåtgärder i bebyggelsen

Som underlag för bedömningama av möjliga energihushållningsåtgärder har omfattande beräkningar genomförts av kostnaderna för åtgärder i bostäder och lokaler3. Kostnadsberäkningar har gjorts, för investeringar i effektivare elutrustning och hushållningsåtgärder för uppvärmning i det

existerande byggnadsbeståndet, från âr 1993 fram till år 2010.

Beräkningar har gjorts om i vilken utsträckning vissa åtgärder blir lönsamma med real kalkylränta på 6 % samt antagen höjning av en en elpriset för hushåll och fastighetsförvaltare med 15-20 öre/kWh under perioden. Utifrån detta material är det möjligt att göra bedömningar av hur stor del åtgärderna är möjlig att genomföra, även vid en av som annan prisutveckling. De kostnader redovisas refererande till gjorda bedömningar som avser de merinvesteringar som krävs för en lägre energianvändning utöver den grundinvestering som ofta ändå måste göras av annat skäl,

t.ex. för att byta kyl/frys, för att underhålla fastigheten eller för att byta

uttjänt Det enskilda hushållets eller företagets en panna. bruttoinvestering för att åtgärden skall kunna realiseras är därmed i allmänhet betydligt större. Bedömningarna har gjorts utifrån tillgängliga uppgifter om det befintliga byggnadsbeståndet och kommande behov av

3 Underlagsbilaga 12

374 Åtgärder för att minska el-...

underhåll och renovering.

Hushållsel och driftel

I bostäder används för en rad ändamål. El för uppvärmning behandlas i de följande avsnitten. Belysning, matförvaring och hemelektronik svarar tillsammans för hälften av användningen hushållsel. av Driftelanvändningen används till stor del för ventilation i flerbostadshus och lokalfastigheter samt belysning i lokalfastigheter. Möjligheterna att minska elanvändningen består främst i byte till energisnålare utrustning när befintliga apparater och installationer ändå skall ersättas. En del av dessa möjligheter, motsvarande 5 TWh, kan väntas under perioden komma att tas i anspråk utan särskilda styråtgärder. Det uppskattas att det härutöver finns teknisk-ekonomisk en möjlighet att, med den här antagna elprisutvecklingen och med dagens teknik, reducera elanvändningen med ytterligare 9 TWh i befintlig ca bebyggelse inom en femtonårsperiod. Investeringskostnadema för att minska elanvändningen varierar för dessa åtgärder. I många fall är merkostnaden försumbar. För andra åtgärder är den relativt hög. Många andra faktorer än energianvändningen är av betydelse vid beslut om investeringar av detta slag. En användningsnivå för driftel och hushållsel är 5 TWh lägre än som referensnivån innebär en total effektivisering på drygt 20 %, varav hälften beräknas att genomföras redan i referensfallet. En beräkning av kostnaderna för att genomföra en minskning med 5 TWh leder till ett merinvesteringsbehov om 12 miljarder kronor under 15 år. Till detta kommer kostnader för styrinsatser Eftersom hushållsel och driftel m.m. ger upphov till en del spillvärme kan besparingarna dock leda till ett ökat behov av tillförd värme under den kalla årstiden. I beräkningarna uppgår detta energibehov till i genomsnitt 15 % av den minskade elanvändningen. Möjligheterna att de redovisade merinvesteringama genomförs torde i hög grad bero på aktiva insatser från staten i form av information, standarder, normer osv.

Tekniska åtgärder förminskar värmebehov

I nedan angivna beräkningar ingår kostnaderna för att minska värme-

behovet i bebyggelsen genom t.ex. isolering, fönsteråtgärder och

utrustning for ventilationsstyrning. De åtgärder kräver de lägsta som

5001995139 Åtgärder för att minska el- 375

investeringarna bedöms komma att genomföras i huvudsak utan särskilda styrinsatser. Det finns redan i dag många möjligheter att minska energianvändningen genom enkla åtgärder. Utöver dessa självmant genomförda åtgärder beräknas den totala mängden tekniskt möjliga och lönsamma investeringar under 15 års tid, med avskrivningstid till 20 år, motsvara ett minskat nettouppen upp värmningsbehov 15 TWh. Merinvesteringsbehovet för att uppnå ca

detta beräknas uppgå till ca 76 miljarder kronor. Åtgärderna beräknas

därutöver kombineras med bättre drift och underhåll till en kostnad av 120 miljoner kronor år. Kalkylema är beräknade med en per återbetalningstid som i många fall i praktiken kan överskrida den

enskilde investerarens krav. En realistisk bedömning av vad som är

möjligt att genomföra med vissa stimulansåtgärder visar på en

minskning bruttovärmetillförsel 12 TWh, varav ca 2 TWh i av elvärmd bebyggelse. Merinvesteringsbehovet skulle därmed uppgå till 50 miljarder kronor. Dessa merkostnader uppvägs över tiden av ca minskade kostnader för inköpt energi, i vissa fall med stor marginal.

Samtliga åtgärder denna karaktär leder till minskningar av den

av energiåtgång, till större delen infaller under den kalla årstiden, som vilket i den elvärmda bebyggelsen leder till ett lägre totalt eleffektbehov.

Förbättrad drift av befintliga system

l bostadshus och lokaler finns ofta ventilations- och reglersystem som

skulle kunna fungera effektivare. En intervjuundersökning med

energiansvari hos större fastighetsförvaltare tyder på att en konsekvent ga satsning på underhåll och drift de befintliga anläggningarna skulle av kunna minska energianvändningen avsevärt. Undersökningen att de tekniska möjligheterna till effektivare anger utnyttjande de befintliga systemen kan innebära en minskad av

energianvändning 7 TWh, en tredjedel i småhus. Kostnaderna

om varav för detta har beräknats. Bland de åtgärder skulle kunna vidtas är utbildning av som fastighetsskötare, driftpersonal och ekonomiansvariga ett viktigt inslag. Därtill krävs intrimning, översyn och komplettering anläggningarna av

samt i viss utsträckning kompletterande byggnadsåtgärder för att

systemen skall kunna fungera optimalt. Bättre organisation för drift och underhåll samt bättre driftstatistik behövs för att uppnå effektiviseringarna. Utveckling av mätsystem, som medger en effektiv

4 Se underlagsbilaga 12

376 Åtgärder för att minska el-...

kostnads- och energiåtgångskontroll, är också viktig i detta sammanhang.

Översyn och bättre skötsel av befintliga anläggningar kan alltså

vara ett alternativ till byggnadstekniska investeringar i syfte att reducera energianvändningen. Det kan dessutom medföra positiva effekter i form av bättre inomhusmiljö samt färre fukt- och mögelskador. I praktiken är det dock troligt att den beräknade effekten skulle svår att uppnå vara med enbart drift- och underhållsinsatser, bl.a. därför att det är svårt att

nå ut med information till ett stort antal fastighetsägare. En kombination av byggnads- och systemtekniska åtgärder samt bättre skötsel, drift och

underhåll är sannolikt den mest kostnadseffektiva handlingsvägen.

Konverteringar

Ökade relativpriser på kan beräknas leda till konvertering till billigare bränslen och uppvärmningsformer. I första hand är det i fastigheter med kombipanna som en övergång till bränsleeldning är lönsam, eftersom en sådan övergång kan göras utan investeringar. En viss fortsatt elanvändning i kombipannor kan antas ske sommartid. Även inom lokalsektom kan det finnas ekonomiskt utrymme för byte från till bränslen i egna pannor eller till fjärrvärme. En nettokonvertering om ca

3 TWh fram till år 2010 kan därför beräknas ske successivt med hjälp

av måttliga styrinsatser. Med befintliga kombipannor skulle det bli fråga övergång till främst olja. Även pelletter är redan i dag i vissa fall om en ett kommersiellt tillgängligt alternativ. I en kombipanna är verkningsgraden lägre när den drivs med bränsle än när den används som elpanna, vilket gör att den tillförda energimängden måste ökas med upp till 25 %. En viss konvertering mellan olika bränsleslag kan också komma att äga rum, vilket inte nämnvärt påverkar energianvändningen. Det kan däremot ha betydelse för utsläppen av exempelvis koldioxid. Vid de aktuella prisnivåema saknas ekonomiska motiv för att

konvertera en större del av dagens elvärme till bränsleuppvärmning.

Åtgärder för att minska värrnebehovet, reglering av värmeförsörjningen

och återvinning av värme är ekonomiskt fördelaktigare alternativ, och

kommer troligen att prioriteras av fastighetsägarna. En annan möjlighet kan vara att komplettera värmesystemet med en värmepump. Tekniskt sett finns det möjligheter att ersätta befintlig elvärme med uppvärmning med bränslen. År 2010 beräknas eluppvärmningen i

SOU 1995: 39 Åtgärder för att minska el- 377

bebyggelsesektom vara totalt ca 34 TWh. Av dessa 34 TWh elvärme

bedöms 13 TWh vara mindre lämpliga att konvertera kulturhistoriskt

ca värdefull bebyggelse, fritidshus, elanvändning sommartid i kombipannor

samt hus som byggts efter år 1984 med direktelvärmef. Resterande

mängd elvärme skulle sikt kunna konverteras till varierande kostnader. Lägst konverteringskostnad blir det för kombipannor i småhus och lokaler som beskrivits ovan. Därefter kommer konvertering elpanna till bränslepanna eller i vissa fall till fjärrvärme, till en av

kostnad ca 60 öre per kWh inkl. olja eller pelletterñ. Konvertering av

hus med direktel kräver i dag installation av vattenburet distributionssystem eller motsvarande, samt skorsten, panna och bränslelager. Kostnaden inkl. bränsle beräknas uppgå till ca 90 öre per kWh för konvertering direktel. På samma nivå ligger merkostnaden av för att i ett nybyggt småhus installera ett vattenburet system och bränslepanna eller fjärrvärme i stället för direktelvärme. En konvertering av 15 TWh elvärme fram till år 2010 skulle innebära ett ökat investeringsbehov 25-40 miljarder kronor. En ca stor del dessa åtgärder är mindre lönsamma än andra av effektiviseringsåtgärder, varför troligen kraftiga styrmedel, t.ex. restriktioner för användning av elvärme och värmepumpar, skulle behöva användas omfattande konvertering skall uppnås. Om om en hushållningsåtgärder genomförs ändrar det förutsättningarna för att sedan byta uppvärmningssystem och vice versa. En omfattande konvertering ändrar förutsättningarna för andra effektiviseringsâtgärder i de hus berörs. I den kvarvarande elvärmda bebyggelsen begränsas som den möjliga effektiviseringen till 2 TWh. Även i den bebyggelse ca som konverteras från finns vissa effektiviseringsmöjligheter, varav dock färre är lönsamma efter konvertering. En avveckling befinliga värmepumpar i fjärrvärmenät kan minska av elanvändningen med 2,5 TWh, vilka skulle behöva ersättas med ca ca 8 TWh bränsle. Någon omfattande konvertering har inte inräknats i de summerade potentialerna i avsnitt 14.5.

5 Se underlagsbilaga 10.

6 Om större ombyggnader krävs för att inrymma oljetank eller pellettlager ökar kostnaden.

378 Åtgärder för att minska el-...

Värmepumpar

Värmepumpar kan vara ett alternativ för att effektivisera energianvändningen. Nyligen har värmepumpar för småhus med bättre prestanda än tidigare tagits fram som resultat av ett teknikupphandlingsprojekt. De nya värmepumpama är avsedda för hus med Vattenburen värme resp. direktelvärmda hus och använder berg-, jord- eller sjövänne som källa. Beräkningar visar att om de nya värmepumpama installerades i mycket stor omfattning i ca 800 000 småhus skulle de kunna ersätta både s.k. direktel och Vattenburen värme, och att det totala resultatet skulle bli en något minskad användning av 1 TWh och en minskad bränsleanvändning på 8 TWh7. För detta krävs investeringar drygt ca 30 miljarder kronor. Med ett lägre marknadsgenomslag, vilket skulle kunna innebära att värmepumpar istället installeras i 150 000 av småhusen med elpanna, skulle elanvändningen reduceras med ca 1 TWh. Investeringsbehovet blir då ca 5 miljarder kronor. Energianvändningen påverkas avsevärt, men viss elanvändning kvarstår eftersom värmepumpen drivs med och måste kompletteras med el- eller uppvärmning med bränsle under de kalla delarna av året. Den tidigare generationen av värmepumpar har inte alltid medfört den sänkning av energianvändningen och energikostnaderna, av som utlovades. Den nya generationen av värmepumpar torde därför behöva genomgå prövningsperiod, under vilken den visar att förväntad en energibesparing uppnås, innan den vinner större spridning. Kalkylerna visar att till de priser som har angivits är de nya värmepumpama mycket lönsamma att installera i många byggnader där andra effektiviseringsåtgärder inte har genomförts i någon större omfattning. För småhus med lågt värmebehov är värmepumpar mindre lönsamma att installera. Värmepumpar är även ett attraktivt alternativ för flerbostadshus och lokaler. De installeras både i nybebyggelse och i äldre hus. I vissa fall kan kulturvärden hindra andra effektiviseringsåtgärder, t.ex. fasadbyten, vilket gör värmepumpar mycket lönsamma. Värmepumpar eller annan värmeåtervinning bör inte installeras i hus försörjs med fjärrvärme, som då det normalt varken är fastighetsekonomiskt eller samhällsekonomiskt motiverat.

7 Se underlagsbilaga 12.

Åtgärder för att minska el- 379

Andra åtgärder

Solvärme utgör dellösning for värmeforsörjningen. Även det en om tekniskt går att dimensionera säsongslagersystem for total täckningsgrad visar ekonomiska värderingar att det i praktiken är nödvändigt att komplettera solvärmesystem med någon annan form av uppvärmning. Solvärmeanläggningar kan utföras integrerade i byggnader, och kan då närmast betraktas som hushållningsâtgärder eftersom de minskar behovet av tillförd värme. En annan möjlighet är att ansluta storskaliga solfångare till fjärrvärmesystem. I Sverige finns i dag ett dussintal markuppställda solfångarfalt medan resten är takintegrerade solfångare, varav de flesta i småhus. i Kostnaden är i dag för småhusanläggningar 100 130 öre per kWh eller med självbygge 80 öre per kWh, exklusive investeringsbidrag. Motsvarande kostnad för anläggningar i flerbostadshus eller for försörjning av fjärrvärmesystem är 60 80 öre per kWh. - En solfångare på 10 m2 kan ökad energitillförsel på 4 600 ge en ca kWh per år. Någon effektbesparing kan inte inräknas vid användning av småskalig solvärme eftersom tillgången på sol är låg då väderleken är som kallast. Stora system kan kompletteras med säsongslager och därmed ge en viss effektbesparing. För att producera 1 TWh solvärme med solvärmeanläggningar skulle det krävas investeringar minst 4 miljarder kronor. Informations- och hushållningskampanjer är viktiga åtgärder for energihushållning. De kan leda till en bättre hushållning med energi utan att kräva investeringar i ny utrustning eller i byggnader. Det finns forskning vars resultat visar att information bör kopplas till andra åtgärder eller insatser för att få verkan. Ett ökat energimedvetande bör kunna kanaliseras till direkta åtgärder eller beteendeförändringar för att få betydelse för energianvändningen.

14.3 Hushållningsåtgärder i industrin

För de energiintensiva branscherna är det typiska att de verkar i internationell konkurrens och ofta på marknader med en låg produktdifferentiering. I många fall finns ett starkt samband mellan produktionsvolym och energianvändning. För elintensiv industri gäller som regel att är en väsentlig insatsvara. Stora ansträngningar görs inom industrin för att finna möjligheter att effektivisera el- i användningen och på olika sätt minska elförbrukningen per producerad enhet. Dessa insatser leder till att en avsevärd del av möjliga

380 Åtgärder för att minska el-...

effektiviseringsâtgärder genomförs, vilket har beaktats i beräkningar av framtida energianvändning i kapitel 15. Vid beslut om energieffektivisering är andra faktorer än energiaspekter betydelsefulla. Frågor som produktkvalitet, drifttillgänglighet, underhåll, miljöskydd och annat måste vägas i investeringsbeslut. Hos företag där energianvändningen står för en mindre del av kostnaderna är intresset för att hushålla med energi mindre än i de energikrävande branscherna. Vad gäller industrins lokaler torde det finnas ett utrymme som motsvarar lokalsektorns för förbättrad drift och underhåll. Försök med laststyrning och behovsanpassning visar att det i vissa verksamheter finns avsevärda möjligheter att minska energianvändningen och kapa effekttoppar. Effektiviseringar kan dock leda till att en minskad total energianvändning innebär en ökad elanvändning. Ett viktigt område för samverkan mellan myndigheter och industri har varit att ta fram demonstrations- och pilotanläggningar inom industrins. När lönsamheten hos teknik är osäker kan ny en riskavlastning motiverad om det finns en god möjlighet att tekniken vara leder till minskad energianvändning och framgent kan uppfylla gängse lönsamhetskrav. Det finns också exempel att små insatser har visat på stora besparingsmöjligheter, vilket har initierat fortsatta åtgärder. De bedömningar kan göras möjligheterna att effektivisera som av energianvändningen i industrin är osäkra. Genom en aktiv samverkan mellan industri och myndigheter i forsknings- och utvecklingsarbete och genom pilotprojekt bedöms användningen av kunna minskas med 3-5 TWh och bränsleanvändningen med 5-10 TWh inom de energiintensiva branscherna. I övrig industri är motsvarande uppskattningar 1-2 TWh och 1-3 TWh bränslet. De uppskattade hushållningsmöjlighetema gäller åtgärder utöver den successiva effektivisering som beräknas ske utan särskilda styråtgärder. Det måste understrykas att industrins energianvändning kan öka även dessa effektiviseringsmöjligheter realiseras. Effektiviseringen bidrar om då till att begränsa ökningstakten.

8 Underlagsbilaga 15.

9 Underlagsbilaga 12.

Åtgärder för att minska el- 381

14.4 Hushâllningsåtgärder i transportsektorn

Den möjliga effektiviseringspotentialen i fordon bedöms vara 10-50 % 20 års sikt. Om effektiviseringar genomförs successivt under perioden innebär det en minskning utifrån referensnivån med mellan 5 och 25 TWh. Den högre siffran bör betraktas det tekniska som utrymmet för effektiviseringar av fordon, utan beaktande ekonomiska av överväganden. En viss minskning av bränsleanvändningen skulle också kunna ske genom ökad användning av elfordon, vilket dock utgör en marginell möjlighet. Det kan antas att det krävs kraftiga styrmedel för

att infria en potential av denna storleksordning, och att sådana åtgärder

ger resultat först en relativt lång sikt. Transportsektom är i flera avseenden beroende den internationella av utvecklingen, vilket begränsar de nationella handlingsmöjligheterna. Transportbehovet är till stora delar bestämt av samhällsstrukturen, där lokalisering av bostäder och arbetsplatser, distributionssystem m.m. är viktiga faktorer. Trafik- och klimatkommittén har lagt fram en rad förslag i sitt slutbetänkande, vilket nyligen har remissbehandlats. Kommittén föreslår bl.a. ett koldioxidmål för transportsektorn, höjd koldioxidskatt i

trafiksektorn, informationsinsatser, komplettering av miljöklassystemet,

ändrad beskattning bilförmân, ändrade reseavdrag, stimulans av av forskningsinsatser samt en rad åtgärder för att använda samhällsplanering som ett redskap att minska koldioxidutsläpp och annan miljöpåverkan. Frågan kommer vidare att behandlas av Kommunikationskommittén, som har regeringens uppdrag att utarbeta nationell plan för kommunikationerna i Sverige. en

° Se underlagsbilaga 12.

l Klimatförändringar i trafikpolitiken, SOU 1995:64

382 Åtgärder att minska el-...

14.5 Sammanfattning av möjliga hushållningsåtgärder

De bedömningar av möjligheterna till energihushållningsâtgärder som har beskrivits sammanfattas i tabell 14.1. ovan Tabell 14.1 Sammanställning av energihushållningsmöjligheter, Twh. Bränsle El Totalt Hushållsel/driftel 5 5 - Uppvärmning 4 -

Anm: Omvandlingsförluster i produktionssystem, distributionsförluster samt utrikes sjöfart är inräknade

Effektiviseringsmöjligheterna relateras till en energianvändning år 2010

med stigande realpriser se kapitel 15 och succesiv effektivisering utan

statliga insatser. Som redan har påpekats är bedömningarna av möjligheterna till energihushållning osäkra. Därför anges de som intervall. Potentialen för effektivare elanvändning bedöms vara 15-19 TWh, varav 3 TWh avser konvertering från till bränslen. Potentialen för effektivare bränsleanvändning är 15-51 TWh, ungefär hälften kan hänföras till varav transportsektorn. Förutsättningarna för att genomföra effektiviseringar enligt tabell 14.1 behandlas ytterligare i avsnitt 14.6 och 14.7. De bedömningar av hushållningsmöjligheterna som redovisats ovan baseras på erfarenheter det traditionella förhållandet mellan av konsumenter och producenter. Kraftföretagens och konsumenternas beteende förutsättningarna för på en avreglerad marknad kan förändra energieffektivisering. Exempelvis kan konsumenternas efterfrågan på "grön el" leda till förändrat beteende. Det är också troligt att många

2 Se underlagsbilaga 12.

Åtgärder för att minska el- 383

elleverantörer kommer att erbjuda effektiviseringstjänster för att så

sätt knyta kunder till sig eller undvika prishöjningar.

Utöver vad som här har redovisats är det möjligt att reducera energianvändningen genom åtgärder som påverkar tillväxt, struktur och

konsumtionsnivå. Detta behandlas dock inte i detta kapitel.

14.6 Samband mellan tillförsel och

användning

Varje energisystem t.ex. uppvärmningen byggnad har — av en - en tillförsel- och användarsida. Inom vissa går det att välja mellan en ramar att tillföra energi el, fjärrvärme eller bränsle och att minska behovet, - t.ex. genom att isolera byggnaden. Genom att väga de två typerna av åtgärder mot varandra kan de totala kostnaderna minska, för att t.ex. uppnå den rumstemperatur och komfort är önskvärd. Kostnaden för som energihushållningsåtgärder skall vägas mot kostnaden för den minskade energianvändningen. Varje åtgärds lönsamhet beror på vad det kostar att tillföra energi i det aktuella energisystemet. Kostnaderna för hushållningsâtgärderna skall vägas mot de rörliga kostnaderna för tillförseln, vilket är enkelt när energitillförseln sker med en olje- eller vedpanna. Såväl fjärrvärmesom eltaxorna består däremot normalt av en fast och en rörlig del. Om kostnaden för en hushållningsâtgärd jämförs med det genomsnittliga priset for energin kan dess lönsamhet överskattas. Ju lägre energikonsumtionen är, desto större andel av energikostnaden består normalt av fasta avgifter som inte påverkas direkt användningen. av Kostnadsriktiga taxor är av stor betydelse för att rätt avvägningar skall

kunna göras av t.ex. effektiviseringsåtgärder i fjärrvärmd bebyggelse.

Ytterligare en faktor, när det gäller och fjärrvärme, är att energitillförseln kostar olika mycket under olika delar året och i av vissa fall dygnet. Så kallade säsongs- och tidsdifferentierade el- och av fjärrvärmetaxor har stor betydelse för lönsamheten hos energihushållningsåtgärder. Isolering minskar t.ex. energianvändningen under uppvärmningssäsongen, och allra mest på vintern. Kostnaden för denna typ av åtgärder skall alltså normalt vägas mot relativt höga energipriser. I ett hus med elvärme kan s.k. laststyrning vara lönsam, trots att den inte alls minskar den totala energikonsumtionen, elpriset varierar om över dygnet. Hittills har resonemanget tagit sin utgångspunkt i den enskilde husägarens beslutssituation. En aspekt kommer till uttryck vid annan en

384 Åtgärder för att minska el-...

jämförelse mellan den samhällsekonomiska och den privatekonomiska

kalkylen. Avvägningen mellan hushållning och tillförsel bygger att kostnaderna för olika åtgärder ställs mot varandra och de samhällsekonomiska kostnaderna bör då vara desamma som de kostnader som husägaren möter. Det är inte rimligt att kräva att den enskilde husägaren medvetet skall försöka minska sin energikonsumtion än vad som är privatmer ekonomiskt motiverat. Om staten gör samhällsekonomisk bedömning en och kommer till ett annat resultat, kan kostnadsbilden för den enskilde ändras beskattning eller bidrag. genom Prissättningen på och fjärrvärme kan dock medföra avvikelser

mellan samhällsekonomiska och privatekonomiska kalkyler. För att

avspegla samhällets resursförbrukning bör det rörliga el- och

fjärrvärmepriset sättas till den rörliga produktions- och distributions-

kostnaden. el- och fjärrvärmeföretagens kostnader bör täckas Resten av fasta avgifter. I praktiken torde i de allra flesta fall den rörliga delen av energipriset betydligt högre än den samhällsekonomiska av vara kostnaden för att producera och distribuera energin. Dagens el- och fjärrvärmetaxor är alltså ofta "sparvänliga" än vad som är mer samhällsekonomiskt motiverat.

14.7 för investeringar i energi- Förutsättningar hushållning

Som framgår den föregående framställningen finns en rad av effektiviseringsinsatser skulle kunna minska energianvändningen, som många redan i dag är lönsamma. Här berörs kortfattat några av de varav faktorer påverkar genomförandet. Genom att identifiera hinder för som

vidta effektivisering kan styrmedel inriktas att underlätta för

att hushåll, företag o.d. att genomföra lönsamma åtgärder.

De bedömningar möjligheterna till energihushållning som

av redovisats är grundade bl.a. på ekonomiska kalkyler av ovan lönsamheten i merinvesteringar medför reducerad som en

energianvändning. Kalkylerna har gjorts utifrån uppgifter om de olika

åtgärdemas beräknade kostnader och varaktighet, antaganden om

prisutvecklingen och med real kalkylränta på 6 %.

en effektivt fungerande marknad skall åtgärder för att producera Pâ en energi eller effektivisera energianvändningen genomföras till dess att

Åtgärder att minska el- 385

kostnaderna för båda åtgärderna ungefär är lika stora, förutsatt att kunderna får samma "nytta" av insatserna. Om det är billigare att effektivisera än att producera är det samhällsekonomiskt motiverat med ytterligare investeringar i effektivisering.

Det har hävdats att investeringar i energieffektivisering missgynnas

i förhållande till investeringar i ny kraftproduktion. Historiskt sett har produktionen gynnats av reglerade priser, bristande konkurrens och långtgående statligt ägande med begränsade avkastningskrav. Genom de senaste årens förändringar, t.ex. reformering elmarknaden, har av förutsättningarna förändrats. Förväntningar har ställts energiföretagen att de ska göra

avvägningen mellan produktion och effektivisering kilowatt eller

"negawatt" utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. I praktiken ingår dock producenternas eller leverantörernas försäljningsintäkter också i deras kalkyler. Det innebär att energiföretagen har ekonimiskt intresse att effektivisera hos sina kunder först kostnaden för att av om

effektivisera är lägre än tillkommande produktionskostnad alternativt

inköpskostnad minus rörlig försäljningsintäkt. För energiföretagen kan t.ex. laststyrning vara en mycket lönsam åtgärd. Energiföretagen kan även av andra skäl välja att bekosta effektiviseringar i samarbete med sina kunder, vilket beskrivs i slutet av detta kapitel. Det starkaste incitamentet att hushålla finns således hos konsumenten, kan väga den rörliga energikostnaden mot kostnaden som för effektivisering. Att sedan konsumenten räknar med andra kalkylräntor och avskrivningstider än producenten är inget unikt för energisektorn, utan det avspeglar bara de verkliga kostnaderna. Hushållen har ofta en annan riskvärdering än företag, särskilt jämfört med företag i branscher med tunga investeringar. Ett hushåll vet ofta inte hur länge det kommer att bo kvar i samma bostad och räknar därför inte med att utnyttja en fast investerings hela tekniska livslängd. Hushållen värdesätter flexibilitet och låg kapitalkostnadsandel. En en annan faktor som påverkar investeringsviljan är hushållens begränsade möjligheter att sprida riskerna. Det föreligger också en skillnad mellan hushållens och företagens betalningsansvar. Ett aktiebolags är begränsat till aktiekapitalets ansvar storlek, medan en enskild individs skulder kvarstår och belastar dennes framtida inkomster. Det finns alltså skäl till att hushållens kalkylränta normalt är högre än andra investerares. Vanligen är privatpersoners och småföretags krediter dyrare än storföretagens, men det föreligger också variationer mellan hushållen beroende bl.a. på Skatteregler och kreditinstitutens kreditvärderingar. Att mindre aktörer har svårare att låna än större gäller för de flesta typer av

13 15-1380

386 Åtgärder att minska el-...

investeringar och är således inget problem som är specifikt för investeringar i energihushållning. Det kan heller inte förutsättas att ett företag med god kunskap om

energieffektiviseringsmöjligheter genomför åtgärd så snart dess

en lönsamhetskalkyl visar en avkastning som överstiger tänkt låneränta. För det första måste hänsyn tas till att det finns en risk att investeraren inte får åtnjuta avkastningen under hela den beräknade avskrivningstiden. Dessutom lägger företag i allmänhet stor vikt vid frågor om företagets balansräkning, framför allt vid skuldsättning och förmågan att betala Iåneräntor i olika lönsamhetssituationer. Användningen tillgängliga av investeringsmedel måste prioriteras. Information är ett viktigt medel för att minska osäkerhet och risker. Bättre information om tekniska möjligheter och de framtida förhållanden påverkar ett investeringsbeslut är ett medel för att underlätta som investeringar i energieffektivisering. Energileverantören på den konkurrensutsatta elmarknaden kommer att ha ett starkt intresse av att knyta kunderna till sig för längre tid, att erbjuda kunderna långsiktiga avtal och reducera kundens genom osäkerhet i investeringssituationen. I det fall leverantören, som ibland har bättre tekniska kunskaper än kunden, möjligheter att effektivisera ser kundens energianvändning kan gemensamma investeringar i effektivisering, båda parter tjänar på, bli möjliga långsiktiga som genom

kontrakt. För leverantören ligger i detta både en fördel av att knyta

kunden till sig och ett viktigt marknadsföringsinslag.

SOU 1995: 139 Konsekvenser 3 87

15 Konsekvenser

av omställningen

15.1 Inledning

En huvuduppgift för Energikommissionen är att belysa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för den svenska ekonomin i stort. Vi har valt att göra detta utifrån en beskrivning av några omställningsalternativ, belyses i första hand för de närmaste 15 åren som Alternativen skiljer sig beträffande såväl takten i kämkraftsavvecklingen som klimatpolitikens utformning då det gäller utsläpp av koldioxid. Dessutom varieras bl.a. förutsättningarna om den underliggande tillväxten i ekonomin och dess inriktning samt den internationella utvecklingen av bränsleprisema. I avsnitt 15.2 presenteras omställningsaltemativen i drag. grova Kärnkraftsaltemativen har utformats för att redan i utgångsläget undanröja risker för akuta anpassningsproblem i energiförsörjningen. Det innebär att merparten av kärnkraften antas bli ersatt med naturgas och att avvecklingen antas ske, så att tid ges för att anpassa energianvändningen och bygga ny kraftproduktion i takt med avveckling och ökad efterfrågan. Beroende på takten i avvecklingen uppkommer mer eller mindre kraftiga effekter dels mängden miljöförorenande och klimatpåverkande utsläpp, dels på jämvikten i ekonomin. En kort omställningsperiod ger en kraftig engångsökning av utsläpp och av bränsleimport. I avsnitten 15.3 15.5 redovisas konsekvensanalyser för kärnkrafts- avvecklingen utan ytterligare klimatåtgärder jämfört med dagens. Ett antal räkneexempel illustrerar utvecklingen av elprisema, kostnaderna för avveckling, produktionssystemet och utsläppen av koldioxid, svavel och kväveoxider. Kombinationen av kämkraftsavveckling och begränsning av koldioxidutsläppen till år 2010, diskuteras i avsnitt 15.6. De klimatpolitiska alternativ som diskuteras är en ensidig svensk,

respektive internationellt genomförd begränsning koldioxidutsläppen.

av I den analysen antas ett större inslag av inhemska förnybara energislag. Dessa är dyrare än naturgas, vilket medför att de direkta kostnaderna

l Kapitlet bygger på underlagsbilaga 17.

3 88 Konsekvenser SOU 1995x139

för omställningen blir avsevärt större och förstärker de anpassnings-

problem diskuteras i avsnitt 15.7. Några av beräkningsresultaten

som sammanfattas i avsnitt 15.8. De ökade kostnaderna uppstår genom att styrmedel krävs både för att åstadkomma den önskvärda minskningen koldioxidutsläpp och underlätta expansion av den exportinriktade av en delen näringslivet i syfte att undvika balansproblem i ekonomin. av

l 5.2 Omställningsalternativen

Konsekvenserna kärnkraftsavveckling och koldioxidrestriktioner av analyseras för sig och sammantaget. För kärnkraften har tre var avvecklingsförlopp analyserats. I ALTERNATIV A drivs reaktorerna

under 40 år. Det betyder att avvecklingen sker efter år 2010 och att

ungefär hälften kärnkraften är kvar i drift år 2020. Mot detta ställs av två alternativ B och C , där avvecklingen inleds år 1998. I ALTERNATIV B stängs två reaktorer före sekelskiftet och de övriga under perioden 2004-2010. I ALTERNATIV C stängs reaktor före en sekelskiftet, därefter sker avvecklingen i långsammare takt, så att men drygt hälften kärnkraftskapaciteten finns kvar i drift år 2010. av Avvecklingsförloppen har kombinerats med två klimatpolitiska alternativ utöver dagens klimatpolitik. I det fallet har beräkningen ena utförts under restriktionen att koldioxidutsläppen i Sverige skall begränsas med 10 % år 2010 jämfört med nivån år 1990. l det andra fallet har förutsatts internationellt överenskommen koldioxidskatt, se en vidare avsnitt 15.6.

Konsekvenser 3 89

Figur 15.1 Kärnkraftskapacitet åren 1997-2010 i de två avvecklingsalternativ där avvecklingen påbörjas före år 2010.

1957 2000 2003 2006 2009 1997 2000 2003 2006 2009 Alternativ B Alternativ C

Skillnader mellan alternativen har beräknats för elpriser, investeringar och avvecklingskostnader. Därutöver har utsläppen av koldioxid, svaveloch kväveoxider beräknats och värderats, liksom effekterna på den svenska ekonomin restriktioner för koldioxidutsläppen. För av kalkylerna har flera olika modeller använts, vilka baseras på empiriska studier efterfråge- och kostnadssambandz. Det bör emellertid från av början framhållas att dessa beräkningar inte kan ge några säkra mått på effekterna. Utöver sådana effekter som är möjliga att beräkna tillkommer dessutom anpassningskostnader, vilka beror av de krav på strukturomvandling omställningen medför, samt ekonomins förmåga till anpassning. Andra svårbedömda kostnader som inte går att kvantifiera, kan uppkomma, är effekter i form av ränte- och men som valutapåverkan det sker ökad statlig upplåning i samband med en om en avveckling före år 2010. I kalkylerna har förutsätts att omställningen betalas genom minskad konsumtion. Osäkerheten är stor viktiga antaganden blir styrande för om som beräkningsresultaten. Flera dessa antaganden har därför varierats: av

2 Se underlagsbilaga 17, i sin tur bygger rapporter från bl.a. som Konjunkturinstitutet, Björn G Karlsson Linköpings Universitet samt Anders Carlsson ACCO Ekonomiberäkningar

390 Konsekvenser

Den ekonomiska tillväxten. Beräkningar har gjorts för ett lägre och ett högre tillväxtaltemativ, vilka beskrivs närmare i nästa avsnitt. Vid sidan av dessa har effekter beräknats för en relativt hög BNPtillväxt 3 % år 1995-2000 och 2,3 % per år 2001-2010. per Kärnkraftens driftkostnader. Beräkningar har gjorts för 10 öre resp. - 12-15 kWh, inkl. kostnader för modernisering och förnyelse öre per dvs. kostnader som skulle bortfalla vid avveckling. Bränslepriserna. I huvudscenariot antas oljepriserna öka med i genomsnitt 2 % per år och priset på naturgas med drygt 1 % per år. Kalkyler har även gjorts för dels oförändrade bränslepriser, dels en

snabbare bränsleprisutveckling

Nettoimport el. Beräkningar har gjorts för ett fall utan möjlighet - av att kompensera kämkraftsbortfallet med import, för ett annat fall där högst 5 TWh tillåts från år 2000 och 10 TWh från år 2005 och för ett tredje fall där ingen restriktion finns för elimport.

Befintliga elproduktionsmöjligheter har antagits vara: vattenkraft

64 TWh, kärnkraft 70 TWh, kraftvärme 8 TWh, industriellt mottryck 4 TWh, oljekondens 5 TWh. Ledtiderna för ny kraftproduktion har antagits sådana, kraftproduktion inte kan komma i drift vara att ny förrän tidigast år 2001. Gemensamt för beräkningarna är att de utgår från att elpriset bestäms i konkurrens på omreglerad marknad. Under förutsättning att en

konkurrensen fungerar effektivt, antas att råkraftsprisef anpassas till

produktionskostnaden i nya anläggningar, med t.ex. naturgas som

bränsle. Anpassningen bedöms nödvändig för att sådan utbyggnad skall bli lönsam. Det innebär att de svenska elpriserna antas stiga till den

nivå, nu gäller för råkraftpriser i flertalet västeuropeiska länder.

som Kraftföretagens investeringsbeteende är en svårbedömd faktor när det gäller att bedöma hur elpriserna i praktiken kommer att utvecklas, vilket tidigare diskuterats i kapitel

3 Priserna på naturgas har länge kopplats till oljeprisutvecklingen. Det har också förutsätts här. Om konkurrensen ökar på gasmarknaden kan den kopplingen försvagas.

Med råkraftspris avses det genomsnittliga elpriset på stamnätsnivå, vilket i princip omfattar kostnaderna för elproduktion och överföring stamnätet.

Konsekvenser 391

15.3 Alternativ A: 40 års drifttid

Elanvändning och elpriser

Detta jämförelse- eller referensaltemativ innebär att reaktorema behålls i drift under 40 år. Avvecklingen sker då successivt under perioden 2010-2025. För att belysa den allmänekonomiska utvecklingen har två scenarier utformats, som skiljer sig åt beträffande tillväxt och sammansättning av produktionen. Det innebär i första hand att senare elintensiva industribranscher antas växa snabbare i det högre tillväxtscenariet. Elintensiv industri definieras här som summan av branscherna gruvor, massa- och pappersindustri, järn- och stålverk samt metallverk. Skillnaderna framgår av tabell 15.1.

Tabell 15.1 BNP och industriproduktion i de två tillväxtscenariema. Årlig

procentuell förändring.

1995-2000 2000-2005 2005-2020 Lägre tillväxt:

Högre tillväxt:

Källa: Underlag från Konjunkturinstitutet.

Det finns ett ömsesidigt beroende mellan elprisernas och elanvändningens utveckling. Allmänt kan sägas att prognoserna och kalkylerna tyder att elprisema i Sverige kommer att stiga väsentligt snabbare än den allmänna prisnivån de närmaste årtiondena och att efterfrågan på kommer att växa långsammare än BNP och betydligt långsammare än under 1970- och 1980-talen. I figurerna 15.2 15.3 beskrivs utvecklingen mellan 1970 1994 - samt NUTEK:s prognoser för perioden 1995 2020 för användning - av och bränsle exkl. bränsle för elproduktion. I det högre tillväxtalternativet blir elanvändningen ca 4 TWh högre år 2005 och 8 TWh ca högre år 2020. Skillnaden beror huvudsakligen på högre efterfrågan från den elintensiva industrin.

392 Konsekvenser SOU 1995- 139

Figur 15.2 Slutlig elefterfrågan åren 1970 1994 samt 1995 2020. - -

TWh. Temperaturkorrigerad, exkl. distributionsförluster. Hög och låg

tillväxt. TWh Totalt 160 160TWh 152TWh 140

100 Bostäder ao Industri -- 74 TWh 60 serwn

20 rme 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020

Källa: NUTEK, Energiläget i siffror 1995 samt underlagsbilaga 17.

Figur 15.3 Inhemsk efterfrågan på bränsle, exkl. bränsle för elproduktion 1970 1994 samt 1995 2020. TWh. Hög och låg - tillväxt.

TWh 350 Totalt :22 TWh ;oo :oz Twh

15° Industri 1:6 rwh 100 100TWh Bostäder so Transporter 0 1975 1300 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 1970

Källa: NUTEK, Energiläget i siffror 1995 samt underlagsbilaga 17.

Prisberäkningarna bygger de två tillväxtalternativ som skisserades

SOU I 995 :1 39 Konsekvenser 393

Prisberäkningama bygger på de två tillväxtalternativ som skisserades tidigare. Huvudscenariot för bränslepriserna innebär att priset på naturgas stiger realt med drygt 1 procent per år mellan 1995 och 2020. Beräkningar har även gjorts för ett högre prisalternativ, samt för oförändrade bränslepriser. l elpriskalkylema stiger råkraftpriset mellan år 1997 och 2005 med lO 50 % beroende bränsleprisernas utveckling och den ekonomiska tillväxten. En stark ekonomisk tillväxt med hög elefterfrågan medför snabbare elprisökningar, särskilt om bränslepriserna samtidigt ökar snabbt. Oförändrade bränslepriser och en svag tillväxt ger i kalkylen elprisökningar. Elefterfrågan växer då långsamt och ny kraft svaga behöver inte byggas i utsträckning vid den högre tillväxten. samma som Här bör dock återigen framhållas, att de prisbanor som beräknas med hjälp av modellkalkyler, förutsätter att priser och investeringar utvecklas det råder perfekt konkurrens på elmarknaden. I verkligheten som om finns mycket hög koncentration producentsidan och marknadsen lösningen kan på kort sikt skilja sig från den som råder vid perfekt konkurrens. Flera faktorer talar för att företagens strategi kan medföra återhållsamhet när det gäller att höja priserna. När kapacitetstaket närmar sig krävs i så fall att investeringar kommer till stånd innan bristkostnaderna blivit för höga. Ett sådant investeringsbeteende kan, åtminstone kortare sikt, vara förenligt med företagens strategi på en

oligopolmarknad. Elpriserna skulle då utvecklas något långsammare än

vid renodlad prissättning enligt långsiktig marginalkostnad. På längre sikt torde dock, i avsaknad av en omfattande reglering, en anpassning

elpriserna till kostnaderna för ny produktionskapacitet vara

av oundviklig.

Produktionssystemet i alternativ A: 40 års drifttid

För att tillgodose den efterfrågan som redovisats krävs ökad tillförsel av energi. I tabellerna l5.2-15.3 redovisas bedömningar av energitillförsel och elbalans fram till år 2020, under förutsättning att kärnkraften drivs under 40 år. Tillförselns sammansättning är beräknad utifrån dagens skatte- och avgiftsystem.

394 Konsekvenser

Tabell 15.2 Total energitillförsel 1995 2020, TWh. Hög och låg tillväxt.

1995 2005 2020 Låg Hög Låg Hög Låg Hög

Tillförsel av bränslen 327 327 345 352 468 501 varav:

Övrig tillfQrsel:

Vattenkraft, kärnkraft, spillvärme och värme- 144 144 153 157 121 121 pumpar i fjärrvärmeanl., nettoimport av Summa tillförsel 471 471 498 509 589 622

Källa: Underlagsbilaga 17.

Tabell 15.3 Elbalans år 2005 resp. 2020, TWh. Hög och låg tillväxt.

Källa: Underlagsbilaga 17.

Konsekvenser 395

Ny elproduktion antas således i huvudsak ske med naturgas. År 2020 skulle behövas 9-12 gaskombikraftverk vardera 600 MW el, beroende tillväxten i ekonomin. För en sådan storskalig gastillförsel behövs en utbyggnad av kapaciteten till Sverige. En installation av kompressorer i det befintliga nätet skulle kunna öka kapaciteten till motsvarande 30 TWh gas, vilket inte räcker för att tillgodose ovan redovisade behov. Här har därför antagits att ytterligare investeringar i ledningsnätet görs. Elproduktionskostnaderna har beräknats till ungefär 30 öre per kWh i naturgasbaserade kondensanläggningar, kol- och oljebaserade

kondensanläggningar samt ny vattenkraft 1994 års prisnivå. Beroende

på bränsleprisutvecklingen kan andra prisrelationer uppstå. Kol har här av klimatpolitiska skäl inte ansetts vara av primärt intresse. Ny kärnkraft har, baserat de tidigare planerna en femte finsk kämkraftreaktor, uppskattats kosta strax över 30 öre per kWh. Konsekvenserna av en mer heterogen sammansättning av elproduktionssystemet än den som redovisas i tabell 15.2 skulle därför inte skilja sig så mycket vad gäller elprisutvecklingen, utan främst beträffande försörjningsaspekter och miljöpåverkan. Vattenkraft inhemsk energikälla och den risk är t.ex. en som finns för kraftiga prisökningar importerade bränslen föreligger därmed inte. Å andra sidan innebär utbyggnad betydelse ett en av väsentligt miljöingrepp. Det ökade elbehov som uppstår åren efter sekelskiftet tillgodoses inledningsvis med kraftvärme. Jämfört med i dag sker ökning en av elproduktionen i kraftvärmeverk. Investeringar i nya kraftvärmeverk sker huvudsakligen efter år 2010. Befintliga hetvattenpannor kan, om det är lönsamt, ersättas med kraftvärme i de fall ett behov av investeringar i ny värmeproduktion finns. En måttlig ökning av värmebehovet, bl.a. som resultat av en förväntad ringa nybyggnation av bostäder och lokaler samt hushållningsåtgärder i bebyggelsen, begränsar utbyggnaden av kraftvärmen. Biobränsletillförseln ökar måttligt under perioden, från dagens ca 78 TWh till ca 90 TWh år 2005. Ungefär hälften av ökningen sker i industrin, och resten i värme- och elproduktion. För biobränsleanvändning i elproduktion sker en ökning från totalt 2,5 TWh år 1994, till ca 5,7 TWh år 2005. Av dessa 5,7 TWh förbrukas nära hälften i kraftvärmeverk och resten i industrin. I kraftvärmeverken användes för

elproduktion år 1994 omkring 0,2 TWh trädbränsle. Övriga bränslen för

elproduktion var returlutar i industriellt mottryck samt trädbränslen inom industrin. Biobränsleförgasning kan bli kommersiellt tillgänglig i de tidsperspektiv vi talar om, vilket skulle innebära ökade möjligheter att utnyttja biobränslen. En energibalans av detta slag är ett resultat av de förutsättningar som

396 Konsekvenser SOU 19955139

råder på marknaden för tillfället, dagens regler och skatter, dagens teknik samt den prisutveckling antagits för och bränslen. Den som skall inte uppfattas för tillförseln. Den är ett underlag som en prognos för diskussion effekterna önskvärda eller icke önskvärda av en om - den energitillförsel de redovisade förutsättningarna kan leda till. som Förändringar nuvarande skatter och regler kan resultera i en av annorlunda sammansättning tillförseln. För varje energislag finns av

dock fysiska begränsningar av utnyttjningsmöjligheterna på den tidssikt

dvs. fram till år 2010. Möjligheterna att tillföra förnybara som här avses, energislag har under vissa förutsättningar uppskattats till ca 1-5 TWh vattenkraft samt totalt knappt 15 TWh från biobränsleeldade kraftvärmeverk inkl. de uppförs med det investeringsstöd som - som nu funnits förutsatt att samtliga befintliga fossileldade kraftvärmeverk konverteras. I avsnitt 15.6 diskuteras ett tillforselalternativ där dessa möjligheter tagits i anspråk tillsammans med vindkraftutbyggnad om en 5 TWh.

15.4 Alternativ B: Avveckling till år 2010

En avveckling kärnkraften under de närmaste 15 åren påverkar den av ekonomiska utvecklingen i Sverige främst följande skäl: av Investeringar i elproduktion och elhushållning skall genomföras, som kompenserar bortfallet av kärnkraftsel. Bränslen for den tillkommande elproduktionen skall tillföras,

antingen från jordbruk/skogsbruk biomassa eller genom import

naturgas och/eller kol. Elpriserna stiger, tidigare än i fallet med kärnkraften kvar i drift, till

kostnadsnivån för elproduktion. Det kan påverka industri-

ny

produktionen och exportens sammansättning.

Den samlade konsumtionen och tjänster måste förr eller av varor

reduceras jämfört med altemativfallet för att ge utrymme for

senare ersättningsinvesteringar och import. I kalkylerna förutsätts att denna konsumtionseffekt tas ut samtidigt den ökade resursåtgången för som omställningen uppkommer, dvs. skjuter inte upp "betalningen" man genom ökad utlandsupplåning. Statsfinansema påverkas negativt, om kraftföretagen skall

kompenseras helt eller delvis för bortfallet av produktionskapacitet.

Ökad beskattning, t.ex. för att hålla tillbaka konsumtion och/eller utsläpp verkar delvis i motsatt riktning.

398 Konsekvenser

Om däremot tillväxten i ekonomin är mycket god och elefterfrågan hög kan skillnaden med och utan avveckling bli avsevärt större, dock under kortare tid. Skillnaderna mellan låg och hög tillväxt illustreras i figur 15.4 av de två övre linjerna. BNP-tillväxten mellan åren 1995 och 2000 har i alternativ B hög tillväxt satts till 3 % år under perioden per 1995-2000 och 2,3 % per år 2001-2010, vilket är en halv procentenhet högre i slutet av 1990-talet jämfört med det lägre tillväxtalternativet ALT B låg tillväxt. Råkraftspriset höjs då temporärt, åren 1999 och 2000, till en nivå kraftigt över jämviktsnivån och det uppstår en "prispuckel" jämfört med om efterfrågan är lägre. Sådana bristproblem i inledningsskedet förstärks bränslepriserna om eller efterfrågan ökar ännu snabbare än vad som har antagits här. Det bör dock understrykas att denna bristeffekt inte skulle bli lika stark om importen av kunde anpassas i tillräcklig utsträckning, om bränslepriserna ökade i svagare takt eller om ny produktionskapacitet kunde tas i anspråk. I beräkningen i figur 15.4 antas ledtidema vara sådana att ny kraft kan tas i bruk först år 2001 och ökad elimport antas inte vara en möjlig utväg för att lösa eventuella övergångsproblem. Bränsleprisema antas öka med drygt 1 % år. per Kärnkraftsavvecklingen medför att elpriset ökar snabbare när avveckling sker före år 2010, jämfört med om kärnkraften behålls i drift, eftersom ny och ersättande kapacitet bedöms som nödvändig att tillföra. Elprisberäkningarna illustrerar några faktorer som har stor betydelse för när höjningarna kan tänkas inträffa. Till dessa hör styrkan i efterfrågetillväxten, som har betydelse för hur snabbt ny produktionskapacitet behöver byggas, men också bränsleprisemas utveckling och anpassningen på tillförselsidan. Risken för snabba förändringar av bränsleprisutvecklingen finns alltid. Beräkningarna utgår i huvudsak från ett antagande om långsamt och kontinuerligt ökande priser på fossila bränslen. I praktiken kan stora prisfluktuationer uppträda på de internationella marknaderna. Den koppling mellan priset naturgas och olja som här förutsätts, kan också ändras vid en ökad konkurrens om avsättningen av gas i Europa.

Konsekvenserna av kärnkraftsavvecklingen påverkas av om den

prisökning som kan förutses sker i lugn takt, jämfört med om det uppstår starka svängningar. Det kan inte uteslutas att kraftiga prisvariationer kan uppstå, särskilt under den avvecklingsperiod som sträcker sig fram till år 2010. Av särskilt stor betydelse är då kraftföretagens investeringsbeteende på den omreglerade elmarknaden, men även myndigheternas tillståndsgivning. Det är angeläget att reglerna

Konsekvenser 399

för att pröva tillstånd för nya produktionsanläggningar utformas och tillämpas så att prövningsprocessen inte drar ut tiden. Längre ledtider och inslag resursbrist och tillfälliga flaskhalsar under avvecklingen av kan medföra att effekterna av elprisökningen för hushåll och företag blir både kraftigare och mera utsträckta i tiden.

Produktionssystemet i Alternativ B: Avveckling till år 2010

I detta alternativ är kärnkraften avvecklad år 2010. När avvecklingen inleds åren 1998 och 1999 minskar den sammanlagda produktionsförmågan i kärnkraftverken med 12 TWh. Inledningsvis sker en ca anpassning på användningssidan. Elanvändningen i de avkopplingsbara elpannorna minskar då elpriset stiger. Eftersom efterfrågan samtidigt ökar behövs dock tillkommande produktion. Befintlig kraftvärme

inklusive de biobränslebaserade anläggningar som nu uppförs eller har

uppförts med investeringsstöd utnyttjas fullt ut, upp till 9 TWh. De

befintliga oljekondensanläggningarna utnyttjas högst med vad som

tillåtits i kalkylen, dvs. med 5 TWh, när den andra kämkraftsreaktom

stängs

I kalkylen uppförs ingen produktionskapacitet före år 2001 och

ny

oljekondensanläggningarna utnyttjas även efter det att nya produktionsanläggningar har byggts. Nya anläggningar har dock bättre

verkningsgrad och miljödata. Produktionen i oljekondensanläggningarna kan i verkligheten minska när kapacitet har byggts, om ny

bränsleprisutvecklingen medför högre rörliga kostnader för

oljekondensen. En möjlighet kan vara att delvis kompensera annan

produktionsbortfallet med ökad import, samt att öka elproduktionen i

kvarvarande kämkraftverk7. När avvecklingen fortskrider sker en utbyggnad av elproduktions-

kapaciteten med naturgasbaserade kondenskraftverk. År 2010 är

elproduktionen i gaskombianläggningar i detta fall ca 75 TWh.

Tillförseln för elproduktion 130 TWh, eller 12 mrd m3

av gas är ca nära

Den installerade kapaciteten i oljekondensanläggningar möjliggör en elproduktion på drygt 20 TWh. Hela denna kapacitet har dock inte utnyttjats i kalkylen p.g.a. miljökrav och behov av reservkapacitet.

I beräkningarna har elproduktionen i kärnkraftverken antagits vara ca 70 TWh. Produktionsförmågan minskas i motsvarande takt som reaktorema tas ur drift.

400 Konsekvenser

gas. Liksom i alternativ A, där kärnkraftverken går i 40 år, kräver detta investeringar i ledningsnät. Skillnaden är att med en avveckling före år 2010 måste utbyggnaden ske snabbt. Flaskhalsproblem kan uppträda. Liksom i alternativ A kan en ökad elproduktion ske med kol- eller oljekondens samt vatten- och kärnkraft till ungefär samma kostnad som gaskombi. Kraftvärmen utnyttjas fullt ut. Däremot är inte prisutvecklingen sådan att ny kraftvärme byggs under de tidsperioder kalkylen omfattarg. Eftersom omfattande produktionskapacitet måste en tillkomma kort tid, kan en snabb kärnkraftsavveckling i realiteten innebära försämrade möjligheter för utbyggnad av kraftvärme. Avveckling av två reaktorer under 1990-talet kan under vinterns höglasttid leda till effektbrist i systemet. Det i dag befintliga elproduktionssystemet skulle kunna tillgodose efterfrågan energi, även utan två kärnkraftverk, men det kan inte utan förstärkt produktionsförmåga beräknas att klara effekttoppar, särskilt inte under år då vattenkraftens produktionsförmåga är låg.

Avvecklingskostnaderna i alternativ B." Avveckling till 2010

Frågan avvecklingens samhällsekonomiska kostnad kan delas upp om i tre delfrågor: Hur stora merkostnader för energisystemet uppkommer, kärnkraft om kan ersättas med naturgas och omställningen kan genomföras effektivt, utan extra anpassningskostnader eller miljörestriktioner t.ex. i form av temporär elbrist eller ökad arbetslöshet Vilka blir effekterna utsläppen koldioxid, svavel- och av kväveoxider och hur påverkas kostnaden om omställningen måste ske med miljöpolitiska restriktioner, särskilt beträffande utsläpp av koldioxid. Vilka ytterligare omställningsproblem måste man räkna med utöver "jämviktskostnaderna" enligt delfråga l

l kärnkraftsavvecklingens inledningsskede kan man förutse att anpass-

8 Kraftvänne har antagits byggas då värmebehov uppstår. Full energi- och effektkreditering har gjorts. Den har satts till ca 22 öre/kWh. Resultaten av beräkningar som gjorts för Energikommissionen tyder att krediteringen med nuvarande beskattning skulle behöva vara ca 26-30 öre/kWh för att kraftvärme skall bli lönsam att bygga.

Konsekvenser 401

ningen sker huvudsakligen genom elhushållning och övergång till andra energislag, genom fullt utnyttjande existerande kraftvärmekapacitet av och delar av befintlig oljekondens. Omkring år 2005 måste emellertid också ny kondenskraft finnas tillgänglig t.ex. med naturgas som bränsle, och kostnaden för denna kan uppskattas till storleksordningen 30 öre/kWh. Olika beräkningar har gjorts av "jämviktskostnaden" enligt punkt 1 ovan. I en s.k. producentöverskottskalkyl har driftkostnaderna för kärnkraften egentligen de kostnader som bortfaller vid avveckling ställts mot de totala kostnaderna för ny kraftproduktion, främst baserad naturgas. De skattade kostnaderna ligger då i huvudsak inom intervallet 70 90 miljarder kr för hela avvecklingsperioden 1998-2025 nuvärde 1995, 5 % kalkylränta, se tabell 15.4 längre fram i avsnitt 15.5. l producentöverskottskalkylerna tas ingen hänsyn till anpassningsmöjligheter användningssidan. Det kan leda till att kostnaderna överskattas, om avvecklingen leder till högre elpriser och därmed en minskning av elanvändningen, eftersom kalkylen förutsätter att all kärnkraft ersätts med kraft. Prisskillnaden med och utan kärnkraft ny påverkar konsumtionens sammansättning, t.ex. genom valet av inomhustemperatur och användning elkrävande hushållsapparater. Å av andra sidan kan de högre priserna medföra anpassningskostnader utöver de s.k. konsumentöverskottsförluster som beräknats. Kostnadsberäkningar fångar upp förlusten av konsumentöverskott har också som gjorts. Resultaten tyder på att producentöverskottskalkylen bara obetydligt överskattar den samhällsekonomiska jämviktskostnaden, där även konsumentöverskotten beaktas. Det beror att skillnaderna i elpris med och utan kärnkraft är små i de flesta av beräkningarna. I de fall prisskillnaden är större kvarstår den bara under en kort tid. Kostnadsberäkningar har också gjorts med modeller simulerar som ett perfekt fungerande energisystem, där alla aktörer har fullständig information om dagens och morgondagens förhållande avseende

efterfrågan och pris på energi°. Då uppkommer väsentligt lägre kostnader under 50 miljarder kr, vilka dock måste betraktas som en

underskattning av den verkliga jämviktskostnaden. i De avvecklingskostnader som hittills har redovisats avser kostnader med de klimatpolitiska åtgärder som hittills vidtagits i Sverige. I det följande visas beräkningar över konsekvenserna för koldioxidutsläppen

9 Björn G. Karlsson m.fl., Linköpings universitet, Simulering kämkraftsav avvecklingen. 1995.

402 Konsekvenser

dessa åtgärder kvarstår oförändrade. Därefter beskrivs om konsekvenserna för kärnkraftsalternativet C samma sätt som i det här beskrivna alternativet B. I avsnitt 15.6 diskuteras kostnaderna för att kombinera kämkraftsavvecklingen med begränsning koldioxidav utsläppen och i avsnitt 15.7 de anpassningsproblem som detta kan medföra.

Koldioxidutsláppen i alternativ B: Avveckling till år 2010

De totala utsläppen koldioxid 59 miljoner ton år 1993. I av var ca alternativet där kärnkraften avvecklas till år 2010 har utsläppen från förbränning miljoner i el-, gas- och värmeverk beräknats öka med 34 ton koldioxid. Det skall jämföras med alternativ A 40 års drifttid, då motsvarande utsläpp beräknats till 5 miljoner ton. Om avveckling kärnkraften kombineras med restriktioner för de av totala koldioxidutsläppen genomförda exempelvis med hög skatt på fossila bränslen kan kostnaderna bli väsentligt högre än de tidigare angivna, vilket beskrivs närmare i avsnitt 15.6. Det gäller framförallt om de klimatpolitiska åtgärderna genomförs av Sverige ensamt, utan samordning med andra länder. Beräkningarna tyder att en kärnkraftsavveckling till år 2010 skulle medföra mer än dubbelt så höga kostnader, om den genomförs i en situation där Sverige ensidigt reducerar koldioxidutsläppen med 10 % i förhållande till 1990 års nivå. Orsaken är givetvis att restriktionerna allvarligt försvårar en ersättning kärnkraftsproducerad med exempelvis naturgaskondens och att den av svenska, energiberoende industrins kostnadsläge försämras i förhållande till de utländska konkurrentemas. Beräkningar har även gjorts för ett alternativ där skatt har lagts en på elproduktionen för att genom priset påverka användningen, så att möjliga effektiviserings- och konverteringsåtgärder sker upp till en kostnad på i genomsnitt 55 öre/kWh. Elanvändningsnivån minskar i den kalkylen med 15 TWh och det behövs således 30 TWh från ca naturgasbaserad produktion för att utbud och efterfrågan skall balansera. Med kärnkraften avvecklad till år 2010 ökade koldioxidutsläppen från el- och värmeverk i denna beräkning med ca 20 miljoner ton mellan åren 1997-2010, att jämföra med ökningen av utsläppen i naturgasalternativet beräknades till 34 miljoner ton. År 1993 som utgjorde utsläppen från el- och värmeverken ca 8 miljoner ton av Sveriges totalt ca 59 miljoner ton koldioxidutsläpp.

Konsekvenser 403

I kalkylema fram till år 2010, har det inte antagits vara möjligt att biobränsleeldade kondenskraftverk skulle kunna ersätta kärnkraften. Detta har däremot förutsätts i vissa långsiktiga kalkyler som gjorts för år 2020. I dessa långsiktiga scenarier till år 2020 antogs att biokondens till en kostnad av ca 65 öre/kWh var ett möjligt ersättningsalternativ på den tidssikten. I beräkningarna ersattes hälften av kärnkraften med från ca 130 biokondensanläggningar vardera 50 MW. Investeringarna i dessa beräknades till nära 90 miljarder kr 1995 års priser och tillförselbehovet av biobränslen till 235 TWh, vilket enligt NUTEK

överskrider de maximalt tillgängliga mängden biobränslen se kapitel 7

och ett importbehov motsvarande 50 TWh biobränslen. Även i detta ger beräkningsaltemativ har förutsätts att resten av ersättningen för kärnkraften kommer från kraftvärme. Fram till år 2020 antogs att 7 TWh kan tillföras från vindkraften. Det är svårt att bedöma och kvantifiera riskerna för att stora omställningskostnader skulle uppkomma via trögheter i anpassningen och strukturomvandlingen. Riskerna för "elbrist" med temporärt mycket höga elpriser som följd, framstår i kalkylema som relativt små, då huvuddelen av avvecklingen sker så långt fram i tiden och med lång förvamingstid. Däremot innebär avvecklingen, och den snabbare prisstegring som den kan väntas medföra under åren kring sekelskiftet, snabbare strukturomvandling tvingas fram i den svenska industrin. att en Det förstärker omställningsproblemen i branscher som massa- och

pappersindustri, stälverk och annan metallframställning. Sysselsättnings-

problemen kan försvåras i de regioner som är starkt beroende av sådan industri. Det är inte möjligt att ge några mått dessa effekter i termer

av samhällsekonomisk kostnad. De aktualiserar emellertid frågan om

vilka närings- eller regionalpolitiska styrmedel som kan krävas, särskilt i de fall en kärnkraftsavveckling kombineras med klimatpolitiska åtgärder som också drabbar industrin.

15.5 Alternativ C:

Långsam avveckling

I detta alternativ förutsätts avveckling av en reaktor vart tredje år fr.o.m. år 1998. Det innebär inte några större skillnader före år 2005, jämfört med det föregående alternativet. Men år 2010 då den sista reaktorn stängs i B-alternativet finns i detta alternativ ungefär 60 % av

kärnkraften kvar i drift se figur 15.1.

° NUTEK Analys, PM till Energikommissionen, 1995. mars

404 Konsekvenser SO U 1995:139

Allmänt gäller att omställningens effekter blir väsentligt mindre, liksom riskerna för svârhanterade anpassningsproblem, än vid en avveckling till år 2010.

Elpriserna i alternativ C: Långsam avveckling

När det gäller elpriserna tyder resultaten kalkylerna emellertid att av effekterna under större delen av omställningen kan bli av samma storleksordning i det långsammare avvecklingsalternativet, som vid den snabbare avvecklingen. Det rör sig om som mest 4 öre/kWh.

Figur 15.5 Elpriser i alternativ C: Långsam avveckling. A40 års drifttid. Öre kWh. per

40- 35 30.. 25..

1999 1999 zoloo 20.01 20.02 zoin zoiu :obs 2010920.01 zoiøa 1997 2009 2o1o

Källa: Underlag från beräkningar med ENMARK-modellen. Se underlagsbilaga 17.

Produktionssystemet i alternativ C: Långsam avveckling

Avvecklingens inledning innebär att en kapacitet på motsvarande 6 TWh bort. Även här sker inledningsvis anpassning användningstas en sidan minskade elleveranser till avkopplingsbara elpannor. De genom

befintliga oljekondensanläggningarna tas i drift fullt ut 5 TWh först

- då reaktor två avvecklats år 2001. Kraftvärme utnyttjas fullt ut nummer redan innan den första reaktorn tas drift, men inte heller här sker ur några investeringar i kraftvänne till år 2010. ny

SOU 1 995 I 3 9 Konsekvenser 405 .

Ny elproduktion antas ske med naturgas. Vad som sagts för

alternativ A och B beträffande kol- och oljekondens och vattenkraft gäller även här. Elproduktion med naturgas uppgår i detta fall till ca 34 TWh, motsvarande knappt 59 TWh gas år 2010. En avvecklingstakt enligt detta alternativ medför att någon snabb utbyggnad ledningsnätet för av naturgas inte är nödvändig. Det befintliga nätets kapacitet tillsammans med kompressorer möjliggör transport av ca 30 TWh gas. Om dagens användning dras bort från denna mängd, återstår ca 20 TWh gas vilket skulle möjliggöra elproduktion ca 12 TWh i gaskombikraftverk. en En långsam avvecklingstakt skulle troligen förbättra möjligheterna för kraftvärme att få stärkt konkurrenskraft, även om det inte syns i en resultaten beräkningarna. Den tekniska utvecklingen går mot högre av elutbyte vid ett givet värmeunderlag och därmed allt bättre konkurrenskraft för kraftvärmeverken.

Avvecklingskostnaderna i alternativ C: Långsam avveckling

Den samhällsekonomiska kostnaden för avvecklingen, räknad som

förlust av producentöverskott eller konsumtionsutrymme, blir mindre än

hälften Skillnaden illustreras i tabell 15.4, så stor som i alternativ B. förlust producentöverskott under olika antaganden om som avser av kärnkraftens driftkostnader. Bilden är i stort sett densamma, när det gäller förhållandet mellan alternativen, i de kalkyler som gjorts med andra metoder och med andra antaganden om bränslepriserna.

Tabell 15.4 Avvecklingskostnad mätt förlust producentöverskott. som av Dagens koldioxidskatter. Naturgaspris enligt huvudalternativet, dvs. ca l % årlig ökningstakt.

Nuvärde år 1995 mrd kr ALT B ALT C

Driftkostnad i kärnkraft l0 öre/kWh 88 38 " " 12-15 öre/kWh 73 32

Källa: Underlagsbilaga 17.

Om bränsleprisema utvecklas enligt det högre alternativet stiger kostnaderna med 30 procent. Om de istället ligger kvar på dagens ca

406 Konsekvenser SOU I 995 :1 39

nivå, blir kostnaderna drygt 20 procent lägre. Vid den långsammare avvecklingen C blir kostnaden i samtliga fall mindre än hälften av Balternativets.

Koldioxidutslappen i alternativ C: Långsam avveckling

Alternativ C, långsam avveckling, innebär givetvis en fördröjning i förhållande till alternativet med snabbare avveckling även beträffande inverkan på koldioxid och andra utsläpp. Skillnaden mellan dem är störst åren omkring 2010. Avvecklingens inverkan koldioxidutsläppen har då beräknats till 12 miljoner ton per år jämfört med 29 miljoner ton per år vid fullständig avveckling till år 2010. Det betyder också att de samhällsekonomiska kostnaderna för att kombinera avvecklingen med en kvantitativ begränsning av sådana utsläpp blir väsentligt lägre, vilket belyses i nästa avsnitt.

1 5.6 Koldioxidrestriktionen

I tidigare avsnitt har beskrivits hur kostnaderna för avvecklingen kan uppskattas med dagens klimatpolitiska åtgärder. Utsläppen avkoldioxid skulle emellertid öka kraftigt vid en kärnkraftsavveckling, som genomförs det sätt som beskrivits, dvs. med de billigaste ersättningsalternativen. Det gäller särskilt om avvecklingen genomförs till år 2010. De totala utsläppen var 59 miljoner ton år 1993. Av dessa härrörde 8 miljoner ton från förbränning i el-, gas- och värmeverk. I beräkningarna med naturgas som huvudsaklig ersättning, blev koldioxidutsläppen från el- och värmesektorn tre gånger så höga år 2010 år 1993, dvs. omkring 25 miljoner ton, i alternativ C med den som långsammare avvecklingstakten. I alternativ A där kärnkraften behålls efter år 2010 beräknades utsläppen till ca 13 miljoner ton. I alternativ B, där hela avvecklingen genomförs till år 2010 beräknades utsläppen till drygt 40 miljoner ton enbart från el- och värmeproduktionssektom. Om utsläppen från övriga sektorer kan stabiliseras innebär det att andelen koldioxidutsläpp från el- och värmeproduktion skulle öka från ca 13 procent av de totala utsläppen i dag, till drygt 50 procent år 2010. Det riksdagen uttalade klimatpolitiska målet för år 2000 innebär att av koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras kring 1990 års nivå. Värdet av och kostnaderna för att begränsa koldioxidutsläppen kan

Konsekvenser 407

beräknas på olika sätt. Här har utsläppen, i de avvecklingsaltemativ med naturgas som beskrivits ovan, värderats med dagens skattenivåer och jämförts med en av FN:s klimatpanel IPCC uppskattad skadekostnad för koldioxidutsläppen. Den värderingen kan ses som ett ekonomiskt mått på de svenska åtgärderna i dag. Dessutom har effekterna av kämkraftsavvecklingen och koldioxidbegränsningen beräknats för hela ekonomin, dels om Sverige ensidigt genomför de begränsningar av koldioxidutsläppen i Sverige som Riksdagen uttalat som en målsättning, internationellt samordnade dels om åtgärder genomförs.

Värdering utsläppen

av av koldioxid

Utsläpp av koldioxid bidrar till klimatförändringar genom den s.k växthuseffekten. Utsläpp av svavel- och kväveoxider ger upphov till föroreningar och skador luft, vatten och mark. Dessa s.k. externa effekter är svåra att beräkna och värdera i ekonomiska termer. Skador till följd av koldoxidutsläppens klimatpåverkan kan uppkomma någon gång, osäkert när, i framtiden och vara mycket länge. Det rör sig bl.a. om effekter på jordbruk och tillgång på vatten i olika delar av världen. Man kan i praktiken inte förutsäga alla dessa konsekvenser. Härtill kommer värderingsproblem som bl.a. beror på osäkerheten om exempelvis priser på bränslen och efterfrågeutvecklingen i framtiden. Trots detta har en rad beräkningar av skadekostnader gjorts. FN:s klimatpanel, IPCC, redovisar i ett rapportutkast kostnadsuppskattningar motsvarande l till 25 kg öre per koldioxid. Flertalet uppskattningar anges ligga i den undre delen av detta intervall. Den svenska skatten på i genomsnitt 22 öre per kg koldioxid ligger därmed inom det uppskattade intervallet. Utsläpp från Sverige upphov till lika stora kostnader som utsläpp ger från andra länder. Effekterna är oberoende av källans belägenhet.

Åtgärder mot klimatförändringar i Sverige och andra länder är inte en

fråga för enskilda länder eller ens EU, utan måste lösas i globalt samarbete. Enligt ekonomisk teori skall en koldioxidskatt sättas på en nivå som motsvarar den marginella värderingen av skadan. Om bara ett mindre antal länder tar sig ansvar för utsläppsrestriktioner, vilket exempelvis industriländema kan göra till en början, kan den skatt som krävs för att nå ett utsläppsmål bli högre än om alla länder deltar. Det blir då viktigt att hålla isär å sidan marginalkostnaden för att ena begränsa nationella utsläpp, vilken kan approximeras med de skatter som nu tillämpas eller kan modellberäknas enligt vissa restriktioner, och å andra sidan de skadekostnader som uppkommer av de extra utsläpp

408 Konsekvenser

som en kärnkraftsavveckling för med sig. Sverige kommer genom att tillämpa dagens koldioxidskatter nästan att uppnå riksdagens uttalade målsättning beträffande svenska koldioxidutsläpp för år 2000, dvs. en Stabilisering till 1990 års nivå. Dagens skatter kan då uppfattas som ett skuggpris denna målsättning och något högre skatter kan krävas för att, i enlighet med riksdagens uttalande, åstadkomma minskning åren efter sekelskiftet. en Det är väsentligt att skilja denna skatt från beräkningar av kostnaderna för klimatpåverkan. Skatternas nivå avgörs att åtgärderna av för att reducera utsläpp sätts in i Sverige och bestäms delvis av att Sverige redan tidigare har vidtagit åtgärder begränsat utsläppen. som Vid kärnkraftsavveckling ökar kostnaderna för att stabilisera eller en minska utsläppen från Sverige högst betydligt. Däremot påverkas inte skadekostnaderna enhet koldioxid, dvs. värderingen av marginella per utsläppsförändringar och deras konsekvenser, nämnvärt. Kostnaderna for att klara koldioxidreduktioner ökar kärnkraften om avvecklas. Samtidigt bör dock konstateras att sådana kostnader under alla omständigheter, med eller utan kämkraftavveckling, kan reduceras Sverige i enlighet med klimatkonventionen verkar för och genomför om åtgärder tillsammans med andra länder, t.ex genom s.k joint implementation. I det följande redovisas värderingar koldioxidutsläppen dels av

utifrån dagens svenska koldioxidskatt i genomsnitt 22 öre/kg

koldioxid, dels utifrån flera värderingar av de skadekostnader en av utsläppen beräknas upphov till enligt arbetsgrupp III i IPCC 5 som ge öre/kg koldioxid. De förra får då uppfattas främst ett uttryck för som kostnaden att vidmakthålla en nationell restriktion medan de senare utgör ett uppskattat ekonomiskt mått vilka skador utsläppen faktiskt

vållar se kapitel 12.

Tabell 15.5 Koldioxidutsläppen från el- och värmesektom 1997-2010 värderade till 5 resp 22 öre/ kg koldioxid. Miljarder kr nuvärde 1995.

Not. 5 öre/kg är den skadekostnad som utsläppen beräknas ge enligt IPCC, medan 22 öre/kg är den koldioxidskatt i genomsnitt som Sverige tillämpar i dag. Källa: Beräkningar med underlag från ENMARK-modellen.

Konsekvenser 409

Koldioxidskatter på den svenska nivån innebär också att utsläpp av svavel- och kväveoxider påverkas. Dessa reduktioner har ett värde. Man får emellertid komma ihåg att detta värde åtminstone delvis redan är internaliserat i kväve- och svavelavgiftema. Värdet av minskningar utöver den anpassning härigenom åstadkommes är således mindre som än dessa avgifter, därför kan antas utgöra ett övre gränsvärde för som värdering minskade utsläpp av dessa luftföroreningar. Detta en av "mervärde" för begränsning koldioxidutsläppen, bestående i av minskade utsläpp av främst svavel, är begränsat. Effekten kväveoxidutsläppen i transportsektorn är dock betydande.

Eflekter av koldioxidrestriktioner

Beräkningarna hittills kostnader och miljöeffekter har byggt på av antagandet oförändrad politik i den meningen att nuvarande om skattesatser och regler i övrigt skall gälla beträffande utsläpp av bl.a. koldioxid, svavel- och kväveoxider. I detta avsnitt diskuteras hur en förändrad svensk klimatpolitik skulle påverka resultaten. Diskussionen koncentreras till åtgärder mot koldioxidutsläpp och kostnaderna för en kärnkraftsavveckling under olika förutsättningar om politiken koldioxidområdet. Det riksdagen uttalade utsläppsmålet för år 2000 är att koldioxidav utsläppen skall stabiliseras kring 59 miljoner ton, dvs. 1990 års nivå. Avveckling eller två reaktorer under 1990-talet leder, enligt de av en beräkningar refererades i förra avsnittet, till att den gränsen som överskrids med 3-5 miljoner ton. Det finns även ett långsiktigt mål att minska utsläppen efter sekelskiftet. Kalkylerna i detta avsnitt avser att illustrera dels kostnaderna för att uppfylla ett sådant mål, dels kostnaderna för kärnkraftsavveckling till år 2010 under olika en förutsättningar om åtgärder mot koldioxidutsläpp. Kalkylerna situationen år 2010 med och utan kärnkraft. De har avser utförts med modell används i Konjunkturinstitutets arbete med en som iniljöräkenskaperna. I en tidigare version har modellen utnyttjats för

liknande beräkningar i en bilaga till 1990 års långtidsutredning".

När det gäller klimatpolitiken jämförs alternativet med nuvarande skattesatser med två tämligen förenklade alternativ med andra skattesatser. I beräkningsaltemativen förutsätts att koldioxidett av skatter införs, inte bara i Sverige utan även i övriga industriländer. De antagna skattesatserna har viss anknytning till alternativ som tidigare

l SOU 1990:14, Bilaga Tillväxt och miljö, Lars Bergman.

410 Konsekvenser

diskuterats inom EG-kommissionen. Men det finns ingen direkt koppling till den nu pågående diskussionen inom EU om klimatstrategi eller om energi- och koldioxidskatter. Beräkningarna får ses som räkneexempel, byggda på antagandet att åtminstone EU-ländema faktiskt enas gemensamma Skatteregler före år 2010. om I det andra alternativet vidtar Sverige ensidigt åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen inom landet till en bestämd nivå. Jämfört med en internationellt samordnad politik uppkommer då helt andra effekter, framför allt därför att konkurrenskraften påverkas starkt för delar av den svenska industrin. I beräkningarna görs således jämförelser mellan olika alternativsex tre slags klimatpolitik kombineras med fallen med och utan kärnkraft. Då kärnkraften avvecklats år 2010 har den i kalkylen ersatts med ny elproduktion och hushållningsåtgärder. Den ersättande elproduktionen

är på marginalen naturgaskondens kostnad drygt 30 öre/kWh.

Utbyggnad av vindkraft antas vara möjlig med 5 TWh och av vattenkraft med 5 TWh. Elproduktion från biobränslebaserad kraftvärme inkl. konvertering befintliga fossileldade kraftvärmeverk av antas uppgå till 15 TWh. Kostnaderna för dessa alternativ ligger mellan 30 och 38 öre kWh. Ökad import förutsätts däremot inte per vara en möjlig utväg för att ersätta kärnkraften eller uppfylla miljömålen. I det antagna internationellt samordnade alternativet förutsätts en fördubbling den nuvarande svenska koldioxidskatten för industrin av

från 9 till 18 öre/kg koldioxid och 40 procent sänkning för övriga

sektorer från 36 till 22 öre/kg. Fossilbaserad kraftproduktion antas bli beskattad industrin alternativt höjs elskatten så att samma effekt som -

uppkommer på elpriset. I alternativet med enbart svenska åtgärder antas

att Sverige reducerar utsläppen med 10 % till år 2010, jämfört med 1990 års nivå.

12 Då har samtliga i vattenkraftplanen angivna projekt samt alla i övrigt ekonomiskt utbyggnadsvärda älvsträckor tagits i anspråk. NUTEK:s bedömning av utbyggnaden till år 2005 är att projekt om ca l TWh kan genomföras. Det verkliga tillskottet bedöms av NUTEK till endast 0,5 TWh till följd av att omprövningar av gamla vattendomar kan leda till krav på ökad tappning av vatten.

I beräkningen har antagits ett investeringsstöd som minskar kostnaderna for vindkraft och biokraftvärme. För biokraftvärme skulle stödet uppgå till ca 8-10 miljarder kr.

SOU 1 995: I 3 9 Konsekvenser 41 1

Tabell 15.6 Effekter av kärnkraftsavveckling och klimatpolitik år 2010.

Alternativ A: 40 års drifttid. Alternativ B: Avveckling till år 2010. Alternativ C: Långsam avveckling.

Skillnad mot alternativ A med nuvarande COZ-skatt. BNl 1995 års pris.

Elpris Elprod. C02 S02 NOX Bruttoöre/kWh TWh mton kton kton mtimalinkomst mrd kr

Nuvarande CO2-skatt avveckling B 0 +26 0 +24 -17 avveckling C 0 +11 0 +10 -7 Internationell CO2-skatt

Svensk COZ-restriktion

Nivåer i referensalternativet A 31 160 75 2 155 - -

Not. Nivåerna for svavel- och kväveoxider är osäkra. Beräkningen utgår från det historiska samband som finns mellan teknikutveckling och högre reningsgrad. Takten i den utvecklingen kan bli snabbare eller långsammare framöver.

Källa: Underlag från Konjunkturinstitutet.

Effekterna på elpriser, elanvändning och elproduktion framstår i beräkningarna som mycket stora om både kämkraftavveckling och kvantitativa koldioxidrestriktioner genomförs till år 2010 i Sverige utan internationell samordning. Effekten på den totala elproduktionen blir betydande. Endast ca hälften kämkraftelen ersätts i detta fall med av ny elproduktion år 2010. De klimatpolitiska åtgärderna drar ned bränsleanvändningen relativt

4 l 2 Konsekvenser SOU 1 995 s I 3 9

kraftigt. Det får starkt reducerande effekt inte bara på utsläppen av en koldioxid utan också svavel- och kväveoxidutsläppen. En kärnkraftsavveckling år 2010, vid oförändrade Skattesatser, upphov till en ger ökning de totala koldioxidutsläppen med 40 %. Svavelutsläppen av ca påverkas obetydligt, medan kväveoxidutsläppen ökar med drygt 5 %. Effekterna utsläppen i dessa beräkningar hela ekonomin, dvs. avser de inkluderar även industriprocesser och transporter, till skillnad från de i avsnitten 15.3-15.5 redovisade utsläppsberäkningarna vilka enbart omfattar förbränning bränsle för el- och värmeproduktion. av Det kan konstateras att avveckling kärnkraften medför ett en av betydande inkomstbortfall, Sverige ensidigt åtagit sig att minska sina om koldioxidutsläpp. sådan situation blir avvecklingen nästan dubbelt I en så dyr räknat minskning konsumtionsutrymme eller som av nationalinkomst med nuvarande koldioxidskatter. Den - som sammanlagda kostnaden för koldioxidrestriktion och kärnkraftsavveckling har beräknats till nära 3 % bruttonationalinkomsten BNI av år 2010. Det rör sig skillnad 63 miljarder kr år 2010 1995 om en ca års pris. Resultatet skall tolkas så att BNI under avvecklingsperioden successivt påverkas så att effekten år 2010 har nått en nivå på 63 miljarder kr. Den totala ökningen bruttonationalinkomsten var under av perioden 1995 2010 540 miljarder kr, dvs. i genomsnitt 36 - ca miljarder kr per år. En kärnkraftsavveckling, genomförs under koldioxidrestriktioner, som medför att produktionsresurser förs över från den el- och bränsleberoende tunga industrin till andra delar näringslivet, där av energipriserna betyder väsentligt mindre för kostnadsläget. Följande

produktionsminskningar jämfört med nivåerna i alternativ A med

nuvarande koldioxidskatter framkommer i kalkylerna för de mest utsatta branscherna:

Massa- och pappersindustri 10 procent

Järn- stål och annan metallindustri 20 procent Kemisk industri 13 procent

samordning blir naturligtvis konkurrenskrafts- och Med en internationell struktureffektema betydligt mindre, liksom den samhällsekonomiska kostnaden för klimatpolitiken. En klimatpolitik som utgår från att industriländernas utsläpp skall begränsas ett kostnadseffektivt sätt

ländervisa proportionella minskningar skulle kunna

snarare än genom begränsa dessa effekter ytterligare.

Konsekvenser 413

1 5.7

Anpassningskostnaderna

Hittills har förutsatts att ekonomin anpassat sig till prisrelationer nya utan större störningar. Ekonomins aktörer har förutsatts fatta beslut om investeringar som avspeglar förändringarna energipriser och andra av

priser. Överföringen av resurser mellan olika verksamheter har kunnat

ske utan anpassningskostnader. Ingen osäkerhet om framtida energipriser eller styrmedel har medfört att investeringar har fördröjts. Under dessa restriktioner har en kostnad beräknats för omställningen. l verkligheten uppstår även kostnader för samhällets anpassning till nya förutsättningar. Erfarenheten visar att det finns stora trögheter i anpassningen till nya situationer. Oväntade händelser kan radikalt

förändra de lönsamhetsbedömningar som gjorts vid investeringstillfállet.

Många faktorer kan göra en omställning av energisystemet både svår och kostsam. Till de kritiska faktorerna hör arbetsmarknadens funktionssätt, hanteringen av de offentliga underskotten och stabiliseringspolitikens utformning. Även miljöpolitiska beslut kan ha en avgörande inverkan den ekonomiska utvecklingen. Det rör sig här om kostnader som måste beaktas trots att de inte låter sig enkelt mätas eller jämföras. Tidigare statliga utredningar behandlat de samhällsekonomiska som effekterna av kärnkraftens avveckling har bl.a. visat att det ställs stora krav på den utlandskonkurrerande industrin och arbetskraftens rörlighet och anpassningsförmåga. Tidsförloppet för omställningen och information till hushållen om de kostnader som är förknippade med

omställningen har framhållits som viktiga faktorer, liksom utformningen

av styrmedel för att fördela kostnaderna på ett rimligt sätt mellan hushåll, kraftproducenter och främst tillverkningsindustrin. Det är viktiga utgångspunkter också för vår analys. Därutöver har vi beaktat tendenserna i den pågående strukturomvandlingen och viktiga beslut som kan ha ändrat de förutsättningar som gällde när tidigare konsekvensbeskrivningar gjordes. Det gäller t.ex. avregleringen av elmarknaden. En viktig skillnad i den analys som görs i dag jämfört med tidigare konsekvensbeskrivningar är behandlingen av omställningens effekter på löne- och prisutveckling samt riskerna för överhettning och flaskhalsproblem, bl.a. till följd av större investeringar i energisystemet. Riskerna för inflationstendenser och överhettning på arbetsmarknaden kan bli väsentligt mindre under det kommande decenniet jämfört med tidigare. Dessutom har de avvecklingsalternativ som konstruerats för analys av omställningen, utformats för att redan i utgångsläget undanröja vissa

4 l 4 Konsekvenser SOU 1995: 139

uppenbara anpassningsproblem. När det gäller investeringarna har i modellkalkylerna förutsätts att avvecklingen inleds under 1990-talet, att tid skall ges för att hinna men bygga kraft därefter i takt med avveckling och ökad efterfrågan. ny Genom att undviker alltför snabb avveckling kan riskerna man en minskas för flaskhalsproblem med brist på olika Även det resurser. om rör sig relativt stora årliga belopp för ersättningsinvesteringarna, om

särskilt i slutet 2010-talet i det mest restriktiva avvecklingsfallet ca

av 10 miljarder kr år, är storleksordningen inte sådan att per investeringarna allvarligt skulle tränga undan andra angelägna investeringsbehov.

Men anpassningsproblem kommer ändå att uppstå under

omställningen. Beräkningarna i avsnitten 15.3-15.6 tyder att åtminstone hälften kärnkraftsproduktionen skulle behöva ersättas med av avvecklingen sker till år 2010. Det finns sannolikt inte naturgas om möjlighet användningen och tillföra förnybara inhemska att anpassa kraftslag i större utsträckning till dess. På relativt kort tid uppstår i så fall kraftig importökning och på sikt måste den mötas med ökad en export. Frågan är hur goda förutsättningarna är för sådan expansion en och hur förutsättningarna påverkas om kärnkraftsavveckling och koldioxidbegränsning genomförs på ett sådant sätt att industrin får bära stor del omställningskostnaden. En stor del av de exportinriktade en av verksamheterna återfinns i de energi- och elintensiva sektorerna, som påverkas höjda energipriser. av Kärnkraftsavvecklingen förstärker den strukturomvandling som pågår i den svenska industrin, snabbare elprisstegring kan väntas genom att en åren omkring sekelskiftet. Om avvecklingen skulle ske till år 2010 och samtidigt koldioxidutsläppen begränsas enligt riksdagens målsättning, blir effekterna på produktion och sysselsättning i näringslivet betydande industrin får bära stor del omställningskostnaderna. l detta om en av avsnitt redovisas några drag i den strukturomvandling som pågår. Några slutsatser dras elprisets betydelse för industrin och sysselsättningen, om samt de krav på anpassning omställningen medför. om som

Strukturomvandl ingen

Grundtendenserna i strukturomvandlingen styrs framför allt av

marknadstillväxt och prisutveckling i omvärlden, men också av branschernas produktivitetsutveckling. En snabb efterfråge- och

Konsekvenser 415

prisutveckling den internationella marknaden skapar förutsättningar

för en exportinriktad produktionsökning i viss sektor. Hög en produktivitetstillväxt och god tillgång kapital och kompetent arbetskraft ger ytterligare bidrag. Sektorer har högre relativ som konkurrenskraft kan dra till sig jämförelsevis mer produktionsresurser än andra sektorer. Tillväxten för industrin är högre än för näringslivet i genomsnitt. Det beror den nu pågående återhämtningen efter industriproduktionens kraftiga minskning i början av 1990-talet. Från år 1995 beräknas industrin åter växa långsammare än näringslivet totalt, och tillväxten väntas bli svag för processindustrierna. En viktig fråga är därför i vad

mån problemen för dessa branscher kan försvåras anpassnings-

genom problem och kraftiga prisvariationer under energisystemets omställningsfas. Långsiktigt högre elpriser bidrar till att tillväxten i elberoende branscher som t.ex metall- och massaframställning hämmas och blir väsentligt lägre än för näringslivet som helhet. Det kan inte heller uteslutas att en förskjutning i tiden av elprishöjningar, t.ex. som följd av kärnkraftsavvecklingen, får bestående effekter produktion och sysselsättning i delar av näringslivet. Höjda relativa energipriser innebär krav på exportökningar främst av två skäl. För det första medför en förskjutning mot mindre energiintensiv varuproduktion att andelen importerade insatsvaror i importen ökar. I den exportproduktion som Sverige har i dag är nettoexportvärdet relativt högt, eftersom importandelen är låg. Det gäller särskilt för massa- och pappersindustrin. För det andra medför avvecklingen av kärnkraften att inhemsk kraftproduktion i hög grad måste ersättas med import av bränsle. Om importvärdet stiger kraftigt av dessa skäl, måste det kompenseras genom ökad export. För att sådan exportökning en skall kunna realiseras måste kostnaderna dras ned någonstans i produktionen, för att kompensera de ökade kostnaderna för energi. En fråga som brukar diskuteras är huruvida de fördelar Sverige har haft genom relativt låga elpriser, kommer att försvinna oavsett om kärnkraften avvecklas eller inte. Den industristruktur Sverige har tyder på att elpriset fortfarande är en gynnsam faktor givetvis tillsammans med andra faktorer som god tillgång på t.ex. skogsråvara. Men fördelarna minskar på sikt, oavsett kärnkraftsavvecklingen. Det är bl.a. därför avregleringen på de nordiska och europeiska elmarknadema som

är angelägna för Sveriges del, eftersom elprisutveckling under

en konkurrens bör dämpa prisökningar till följd av att kostnaderna ökar för ny kraftproduktion. Avregleringen kan därigenom bidra till att minska kraven på andra kostnadsneddragningar i industrin, t.ex. kostnaderna för

4 l 6 Konsekvenser

löner.

Om elprishöjningama skulle bli mycket kraftiga under de närmaste 10-15 åren, t.ex. som följd av åtgärder mot utsläppsökningar utan att

motsvarande utveckling sker i viktiga konkurrentländer, skulle vissa av de särskilt elintensiva metallverken och kemiska arbetsställena slås ut.

Massa- och pappersindustrins lönsamhet skulle sjunka kraftigt och pâ-

verka investeringarna. En mindre del kostnadsökningen kan visserav

ligen förskjutas till vedråvaran och produktsammansättningen kan

inriktas mot mindre elintensiva produkter. En särskild studie har gjorts för att belysa och massaindustrins möjligheter till kostnadspappersövervältring bakåt skogsägama. Resultaten tyder på att sådana

möjligheter är begränsade.

Massa- och pappersindustrin för nära hälften av de elintensiva

svarar arbetsställenas totala sysselsättning, dvs. 23 500 de totalt drygt ca av

52 000 sysselsatta år 1993. De indirekta sysselsättningseffektema är

betydligt högre för de elintensiva branscherna jämfört med för industrin helhet jfr. diskussionen i kapitel lO. Effekterna för sysselsom sättningen kraftiga lönsamhetsminskningar kan därför bli avsevärt av än i metallverken och baskemiska industrin, där drygt 4 000 större sysselsatta skulle beröras.

Slutsatser

De struktureffekter omställningen energisystemet kan medföra, som av handlar allt döma obalanser i ekonomin till följd av den av att om

kraftiga importökning sker kärnkraften på kort tid skulle

som om

ersättas med elproduktion, främst baserad naturgas.

ny

Det i de varuproducerande exportindustrierna det finns förut-

är

sättningar för att realisera kraven på exportökningar när importen av bränslen ökar enligt de avvecklingsalternativ analyserats. De

som industrier får sämre konkurrensförutsättningar ett högre som genom elpris kan i viss mån kompensera detta med effektiviseringar,

omställning produktionen mot mindre elkrävande produkter,

av kostnadsövervältring bakåt mot leverantörer och ägare. Det är troligt att det kommer finnas allt färre arbetstimmar att utföra i de energiatt intensiva branscherna. Men detsamma gäller även för de övriga

varuproducerande sektorerna, eftersom sysselsättningen trendmässigt

4 Underlagsbilaga 19.

Konsekvenser 417

ökar i tjänstesektorema och minskar i de varuproducerande. Därför är det inte självklart att människor kortare sikt kan få nytt arbete genom att flytta när den energikrävande industrin rationaliserar, dvs. från Norrland, Bergslagen och Värmland. Risken är stor att människor blir långtidsarbetslösa på de orter där industrin skulle få svårt att hävda sig t.ex. i ett läge med snabbt ökande elpriser. Det är inte möjligt att uppskatta de kostnader kan uppstå sådana som genom indirekta effekter. Om omställningen av energisystemet genomförs på ett sätt gör som biobränslen till en större alternativ energikälla, t.ex. höga genom

koldioxidskatter på elproduktion och tung industri, kan i någon mån

negativa sysselsättningseffekter därav kompenseras ökad genom

sysselsättning inom biobränslehanteringen.

Undantag från t.ex. skattehöjningar och andra åtgärder syftar till

som att kompensera en del av dem som får de ökade kostnaderna, kan också leda till att anpassningskostnadema totalt sett blir större och att andra sektorer än de som orsakar de stora problemen får stå för delar av anpassningskostnadema.

15.8 Sammanfattning av beräkningsresultaten

De två snabbare avvecklingsförloppen B och C skiljer sig under tiden

fram till år 2010 från alternativet med 40 års drifttid för kärnkraftverken A främst på följande sätt:

Elpriserna stiger, tidigare än i fallet med behållen kärnkraft, till

kostnadsnivån för ny elproduktion. Det kan påverka industriproduktionen och exportens sammansättning. Elpriset kommer enligt beräkningarna att stiga kraftigt 35 % den allmänna

ca mer än prisnivån

de närmaste 15 åren, dvs. från dagens 22 öre kWh råkraftspris till ca per ca 30 öre per kWh år 2010. Skillnaderna mellan fallen med och utan

kämkraftsavveckling till år 2010 gäller här huvudsakligen hur snabbt prishöjningarna kommer. l ett avvecklingsscenario med relativt låg

elefterfrågan stiger elprisema 7 8 år tidigare än 2001 2008, - annars och avvecklingens prishöjande effekt uppgår under denna

övergångsperiod till 2 3 öre/kWh råkraft. Med snabbare efterfråga:-

tillväxt kan denna prisskillnad bli större, den bibehålls då å andra men sidan under kortare tid. Slutsatsema beträffande elpriser är osäkra, bl.a.

därför att kraftföretagens investeringsbeteende och utrikeshandelns

inverkan på en omreglerad elmarknad är svåra att förutse.

Kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen har beräknats på flera olika

sätt. Antagandena skiljer sig då det gäller hur effektiv anpassning av

14 15-1380

418 Konsekvenser

energisystemet är möjlig. Uppskattningama kostnaderna för en

som av till år 2010 B ligger i allmänhet inom intervallet

avveckling alternativ

70 90 miljarder kronor, räknat nuvärde år 1995 för hela som -

avvecklingsperioden 1998 2025, och med dagens skatter och regler.

- Motsvarande kostnad för den långsamma avvecklingen ALT C är mindre hälften så Den samlade konsumtionen och än stor. av varor tjänster måste förr eller reduceras jämfört med alternativ A för senare

för ersättningsinvesteringar och import. I kalkylema

att ge utrymme förutsätts denna konsumtionseffekt tas ut samtidigt som den ökade att resursåtgången för omställningen uppkommer, dvs. skjuter inte upp man "betalningen" ökad utlandsupplåning. För att det externa genom

balansmålet i ekonomin skall kunnna upprätthållas, måste exporten från

hela den konkurrensutsatta industrin öka.

Utsläppen koldioxid från el- och värmesektorn om kärnkraften

av

med i huvudsak naturgas, har värderats med gällande

ersätts koldioxidskatt med skattad skadekostnad 22 resp 5 öre/kg samt en koldioxid. Utsläppen har beräknats öka med 5 34 och 17 resp. miljoner mellan åren 1997 och 2010 i de tre alternativen. Värdet ton koldioxidskatter har beräknats till 20 respektive 40 och med dagens ca miljarder kronor i de tre alternativen, nuvärde 1995 med 5 % 30 kalkylränta. Om utsläppen värderas till 5 istället för 22 öre blir

motsvarande värden 4 respektive 9 och 7 miljarder kronor. koldioxidrestriktioner i kombination med kärnkraftens

Effekterna av

avveckling har beräknats. Alternativ dvs. avveckling till år 2010 och

begränsning koldioxidutsläppen med 10 % till år 2010 jämfört med

av

års nivå, har jämförts med alternativ A med kärnkraften kvar i

1990 drift år 2010 och dagens koldioxidskatter. Om avveckling av kärnkraften kombineras med exempelvis hög skatt fossila bränslen,

blir kostnaderna för omställningen väsentligt högre än de 70 90 miljarder kronor beräknats för kärnkraftsavvecklingen med naturgas som

ersättningsalternativ. Det gäller framför allt de klimatpolitiska

som om

åtgärderna genomförs Sverige ensamt, utan samordning med andra

av länder. Modellkalkylerna tyder på att kärnkraftsavveckling till år en 2010 skulle medföra än dubbelt så höga kostnader, om den mer i situation där Sverige ensidigt reducerar

genomförs en

koldioxidutsläppen med 10 % i förhållande till 1990 års nivå. Den

sammanlagda effekten har beräknats motsvara nära 3 % av

bruttonationalinkomsten år 2010. Orsaken är givetvis att restriktionema försvårar ersättning kämkraftsproducerad med

allvarligt en av

exempelvis naturgaskondens, och att den svenska, energiberoende

Konsekvenser 4 l 9

industrins kostnadsläge försämras i förhållande till de utländska

konkurrentemas. Utöver eflekter som är möjliga att beräkna tillkommer

anpassningskostnader, vilka beror de krav strukturomvandling

av som omställningen medför samt ekonomins förmåga till anpassning. Andra svårbedömda kostnader inte går att kvantifiera, kan som men som uppkomma, är effekter i form ränte- och valutapåverkan det av om skulle ske en ökad statlig upplåning i samband med avveckling och en

effekter på statsfinansema kraftföretagen skall kompenseras for

om

bortfallet av kämkrañsproduktion.

I nedanstående tablå har de ekonomiska konsekvenserna och

ökningen av koldioxidutsläppen de olika alternativen sammanfattats.

av

420 Konsekvenser

Tablå. Konsekvenser kärnkraftsavveckling och klimatpolitik. av Miljarder kr. Nuvärde 1995. 5 % kalkylränta.

A B C Avvecklad kapacitet fram till år 2010 0 70 TWh 28 TWh

Direkta kostnader för

kéimkraftsavvecklingen,"

hela avvecklingsperioden 70-90 30-40 1998-2025 mrdkr mrd kr varav avvecklingskostnader fram till år 2010 36 mrd kr 20 mrdkr -

från el- Ökning Ökning Ökning Koldioxidutsläppen 5 milj 34 milj 17 milj 1997-20 l 0 värderade till: ton ton ton 5 öre/kg koldioxid 4 mrd kr 9 mrd kr 7 mrdkr 22 öre/kg koldioxid 18 mrd kr 38 mrd kr 29 mrdkr

Anpassningskostnader vid kombination käm- beräk- beräkav kraftsavveckling och ningsbar ningsbar koldioxidrestriktion

1 I kalkylen har driftkostnaden for kärnkraften, dvs. 10 öre/kWh resp. 12 15 egentligen de kostnader bortfaller vid avveckling ställts mot de öre som totala kostnaderna för kraftproduktion, främst baserad naturgas. ny Omkring år 2005 förutses behov kondenskraft i drift bl.a. med av ny bränsle. Kostnaden for denna kan uppskattas till naturgas som storleksordningen 30 kWh. Avvecklingskostnaden har beräknats öre per årsvis att multiplicera behovet av ny ersättningskraft med t.ex. genom öre/kWh. 30 - 102O 2 Koldioxidutsläppen år 1993 ca 59 miljoner ton totalt, varav 8 milj ton var från el- och värmesektom. 3 Uppskattad skadekostnad är 5 öre/kg koldioxid. Dagens koldioxidskatt är kg koldioxid. 1 kalkylen har de beräknade utsläppen, då naturgas 22 öre per huvudsaklig ersättning, for vart och ett åren 1997 2010 använts som av värderats, nuvärdeberäknats och summerats.

SOU I 995 :1 39 Vissa rättsliga frågor 421

16 Vissa

rättsliga frågor i samband med en avveckling av kärnkraften i Sverige

16.1 Inledning

I detta kapitel behandlas vissa rättsliga aspekter ett, för kraftföretagen bindande, beslut om en avstängning av en eller flera kärnkraftsreaktorer. Det är främst två frågor behandlas dels förutsättsom ningarna och formerna för ett staten fattat beslut avveckling, av om en

dels frågan om ersättning till kraftföretagen. Utgångspunkten för

frågornas behandling är statens skyldigheter enligt främst grundlag och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen.

16.2 De för

legala förutsättningarna ett beslut

kärnkraften

om en avveckling av

En reglering av frågan om ersättning till kraftföretagen kan tänkas utgöra en legal förutsättning för ett beslut avveckling om en av kärnkraften. Ersättningsfrågorna behandlas dock särskilt under avsnitten 16.5 16.7. - Sedan den 1 januari 1995 omfattas regleringar användningen av av

Kapitlet bygger underlagsbilaga 26. För hänvisningar till litteratur och riksdagstryck m.m. samt för ett utförligare resonemang kring de slutsatser som redovisas här hänvisas till nämnda underlagsbilaga.

De frågor som behandlas i kapitlet har tidigare delvis behandlats i departementspromemorian Ds 1988:11, Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling. Denna promemoria tillkom mot bakgrund av vissa riktlinjer som riksdagen år 1988 hade preciserat för energipolitiken. Efter det att förslagen i promemorian lades fram har bl.a. vissa lagändringar skett och resonemangen i promemorian har delvis förlorat i aktualitet.

422 Vissa rättsliga frågor SOU 1995,- 139

egendom rådighetsinskränkningar dock endast gällande mark och

-

byggnader reglerna i 2 kap. 18 § regeringsformen RF. l den

- av

nämnda paragrafens första stycke att ingen kan tvingas

anges numera tåla det allmänna inskränker användningen mark eller byggnad att av det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Ett utom när beslut återkallelse tillstånd att driva kärnteknisk verksamhet om t.ex. av skulle kunna innebära inskränkning användningen av mark och en av byggnad.

Regler egendomsskydd finns också i artikel l i första

om

till Europakonventionen. Enligt denna artikel har tilläggsprotokollet en genomföra sådan lagstiftning staten finner nödvändig

stat rätt att som reglera nyttjandet egendom i överensstämmelse med det för att av

allmännas intresse. Konventionen och dess tilläggsprotokoll gäller svensk lag. Det har också införts en grundlagsbestämmelse

numera som

i kap. 23 § RF förbjuder lagstiftning i strid med konventionen.

2 som

Europakonventionens regler egendomsskydd kan förutsättas vara

om tillämpliga på ett beslut kärnkraftsavveckling. om en Såsom de angivna uttrycken angelägna allmänna intressen respektive det allmännas intresse skall förstås, uppfyller åtgärder i syfte åstadkomma avveckling kärnkraften de krav som att en av uttrycken innebär.

16.3 Hur skall beslutet komma till uttryck

aktuellt slag mot enskilda kan inte ske

Offentliga ingripanden av nu

stöd i lag. Om de aktuella tillstånden inte kan återkallas eller om utan tidsbegränsade tillstånd inte kan vägras med stöd av förlängning av -

gällande lag, måste därför lagstiftning till.

ny

Vissa tillstånd är tidsbegränsade. Frågan om tidsbegränsningarnas

bakgrund hur tidsbegränsningarna kom till. betydelse måste ses mot av tillstånden för samtliga aktuella kärnkraftsreaktorer

De ursprungliga gavs några tidsbegränsningar. Sådana begränsningar ställdes sedan upp

utan

i samband med att ansökningar laddningstillstånd prövades enligt

om 1977:140 särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle lagen om villkorslagen. I ett fall, Ringhals kom dock den ursprungliga m.m. till i samband med att tillstånd till byte

tidsbegränsningen gavs av

Regeringen har medgett förlängningar av ånggeneratorer. senare

tillstånden.

Regeringsrätten har i två resningsfall år 1990 haft anledning att

Vissa rättsliga frågor 423

analysera tidsbegränsningarnas betydelse. Av Regeringsrättens beslut

kan den slutsatsen dras att det knappast fanns någon laglig möjlighet att, i egentlig mening, tidsbegränsa tillstånden i efterhand. Tidsbegräns-

ningarna skulle däremot lagliga såsom säkerhetsmässigt betingade

vara

villkor, enligt 8 § kärntekniklagen eller äldre motsvarande bestämmelse

i atomenergilagen, varvid villkoren fått formen tidsbegränsning.

av en I sammanhanget kan nämnas att regeringen i det senaste

tillståndsbeslutet avseende förlängning tillståndstiden för Ringhals

av 2 har åberopat endast 8 § kärntekniklagen till stöd för den nya

tidsbegränsningen. I denna paragraf behandlas endast säkerhetsmässigt

betingade villkor.

Med den angivna tolkningen tidsbegränsningarnas betydelse, kan

av

tillstândshavaren inte rimligen vägras förlängning han uppfyller de

om

krav som lagen ställer på verksamheten. De tidsbegränsade tillstånden bör således lagstiftningssynpunkt behandlas på väsentligen

ur samma

sätt som de tillstånd, för vilka ingen tidsbegränsning gäller. Gällande lagstiftning 15 § kärntekniklagen förutsätter starka

säkerhetsskäl för återkallelse av tillstånd. Nytillkomna säkerhetsskäl eller nyupptäckta risker skulle kunna föranleda villkor för verksamheten nya eller, i mycket speciella situationer, t.o.m. återkallelse tillstånden. av Något utrymme att återkalla tillstånden andra skäl torde dock inte av kärntekniklagen medge. En avveckling kärnkraften enligt riksdagens av

beslut måste således ske ett ingripande i form lagstiftning.

genom av ny

16.4 Utformningen av en lagstiftning om avveckling

En lagstiftning om en avveckling kärnkraften kan utformas olika av sätt, beroende bl.a. i vilken takt och ordning vill man att

avvecklingen skall ske. Ett tänkbar utformning är att i lag

ange att samtliga nu aktuella tillstånd upphävs vid viss angiven tid. Om i man stället önskar successiv avveckling, uppkommer särskilda frågor en om vilka krav som bör ställas lagstiftningen och vilka hänsyn den bör

tillgodose. En lagstiftningsmetod kan att direkt i lag såväl

vara ange ordningen som tidpunkterna för avvecklingen. En metod är att i annan lag ange vissa för hur avvecklingen skall ske, i kombination med ramar att regeringen ges rätt att, inom dessa besluta återkallelser ramar, om av

tillstånden. Valet metod och lagstiftningens närmare utformning torde

av bli beroende av en avvägning mellan kraven förutsägbarhet och flexibilitet.

424 Vissa rättsliga frågor

En lag måste ha generell utformning. Lagformen kan därför inte en

användas för beslut uttryckligen endast ett enskilt fall. Ett

som avser beslut ställa reaktor bygger avvägning mellan olika att av en en allmänna och enskilda intressen. Det är svårt att direkt i lagtext ge

uttryck för sådan avvägning. Det finns dock stor frihet att i lag en överlämna till regeringen att fatta beslut i enskilda fall. En tänkbar t.ex. möjlighet kan därför att i lag, vissa generellt bestämda vara genom kriterier, vilka reaktorer bör tas drift och i vilken ordning ange som ur det skall ske. En sådan lösning kan kombineras med att regeringen ges

i enlighet med de i lag angivna kriterierna, återkalla tillstånden rätt att,

viss tidsrymd. En sådan utformning skulle erbjuda ett visst mått

inom en balans mellan kraven förutsägbarhet och flexibilitet. Om av tillstånden, regeringens beslut

regeringen ges rätt att återkalla kommer

kunna bli föremål för Regeringsrättens prövning enligt

att

lagen 1988:205 rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

om

Oavsett vilken lagstiftningsmetod väljs, bör lagstiftaren försöka

som kriterierna för hur avvecklingen skall gå till.

att i lagen precisera

bör de kriterier i lag blir så neutralt Målsättningen vara att som anges samtidigt precist utformade möjligt. Kravet på precision blir men som

högre det direkt lag skall framgå tidpunkter och

naturligtvis om av

ordning för avveckling. Kriterier, uppfyller lagtekniska krav, kan

en som

bygga på reaktoremas ålder, befolkningstäthet i närområdet,

tänkas t.ex.

reaktortyp, inneslutningsanordningar etc.

16.5 kraftföretagen har rätt till

Frågan om

ersättning vid en avveckling av

kärnkraften

betydelse för frågan kraftföretagen har rätt till Av väsentlig om

ersättning är Europakonventionens bestämmelser om egendomsskydd

vad kan gälla dels enligt de reglerna i 2 kap. 18 § samt som anses nya för vissa fall rätt till ersättning, dels

andra stycket RF som - garanterar

-

svenska rättsliga principer. Av särskilt intresse är om de

enligt allmänna i 2 kap. 18 § andra stycket RF innebär någon ändring av nya reglerna med avseende på kraftföretagens rätt till ersättning vid en rättsläget avveckling kärnkraften. av

SOU l 995: 39 Vissa rättsliga frågor 425

16.5.1 Allmänt

om rådighetsinskränkningar och rätt

till ersättning

Vid lagligen grundade rådighetsinskränkningar är huvudprincipen i

svensk rätt att ersättning för skada inte utgår utan stöd i lag. Tidigare

förefaller intresseavvägning oftast ha varit avgörande för den lösning

en som lagstiftaren har valt full ersättning, ersättning med viss reduktion eller ingen ersättning alls. Ju starkare skäl från allmän synpunkt har som talat för att inskränka ägares användning egendom, desto sämre en av har hans möjligheter till ersättning varit. Varje situation är dock speciell och det är svårt att härleda några allmänna principer den skiftande ur

lagstiftningen gällande rådighetsinskränkningar. Några allmänna

synpunkter torde dock kunna anläggas. När det gäller hur mycket den enskilde i ett visst fall har fått tåla utan ersättning, verkar normalt styrkan den enskildes intresse ha varit av avgörande. Det enskilda intressets art torde också ha varit betydelse. av

Är detta intresse skyddsvärt det är fråga om en miljömässigt försvarlig

och även i övrigt tillåten användning av egendomen, utan att sammanfalla med det allmänna intresset, har ersättning regel utgått som vid ingrepp i en normal utveckling. En del samhällsintressen t.ex. säkerhet, hälsoskydd och vissa miljöhänsyn har ansetts vara typiskt sett av sådan tyngd, att den enskilde har kunnat få tåla vissa ingrepp utan kompensation, även om han i sin verksamhet har följt lagliga krav. I den mån samhällsintressena till betydande del har varit beroende av politiska värderingar, torde dock möjligheterna till ersättning ha varit större.

16.5.2 Ingrepp

mot tillståndspliktig verksamhet

Vissa speciella problem uppkommer när det gäller tillståndspliktig

verksamhet. Ett tillstånd anses nämligen ge tillståndshavaren en speciell anledning att förlita sig på att han får fortsätta att driva sin verksamhet. De regler som finns i fråga om rätt till ersättning vid ingrepp mot tillståndspliktig verksamhet är dock inte konsekvent uppbyggda reglernas detaljer beror ofta på den speciella karaktären lagstiftningen av i fråga. Rätten till ersättning har dock tidigare till väsentlig del berott skälen för ingreppet. Det har allmänt antagits att det inte föreligger nog någon rätt till ersättning vid beslut om återkallelse tillstånd eller av om

inskränkning av en tillståndspliktig verksamhet, när ingreppet grundas

på överträdelse av villkoren för verksamheten eller hänsyn till allmän

rättsliga frågor 426 Vissa

ordning och säkerhet, smittofara, brandfara, trafiksäkerhet eller andra

liknande vägande säkerhetsskäl. Man har sett annorlunda på saken

tungt

när återkallelse sker t.ex. på grund ekonomiska eller organisatoriska

av

överväganden eller rättvisehänsyn. Hänsyn till natunniljön har vägt av det gäller så kraftigt naturingrepp täktverksamhet. tungt när ett pass som

övrigt sådana hänsyn, liksom hänsyn till hushållningen

I kan sägas att

och till allmänna intressen liknande slag, kanske med naturresursema av

kunnat påverka ersättningens storlek. De har dock inte vägt så tungt

har

kompensation har kunnat vägras den enskilde.

att

Tillståndshavarens position kan vidare te sig eller mindre

mer

hänsyn till bl.a. tillståndslagstiftningens utformning. Man tryggad med får således skilja på fall där tillståndet återkallas på sådana grunder som fanns i lag tillståndet och fall där lagstiftning angivna när gavs ny utvidgar möjligheterna att återkalla tillståndet.

har i fall tidigare kunnat sägas följande

Sammanfattningsvis vart -

till ersättning vid ingrepp mot tillståndspliktig i frågan om rätt

verksamhet:

redan givna tillstånd, inte har kunnat rubbas

Om lagstiftningen rör som

-

enligt äldre lag, är möjligheterna till kompensation större.

samma sätt

ingreppet spelar stor roll. Återkallelse tillstånd bör Hur allvarligt är av -

möjligheter till ersättning än endast skärpning av

t.ex. ge större en

tillståndsvillkoren.

tyngden det allmänna intresse ligger bakom Arten och av som -

bör kunna påverka rätten till ersättning. Vägande säkerhetsskäl

ingreppet

miljöskäl slag har ansetts sådana skäl som och även av annat vara

motivera reduktion eller bortfall ersättningen. Andra

typiskt sett kan av